Angående utövandet av statens tobaksmonopol
77 sidor, varav 76 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 76 av 77 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1930:195, Angående utövandet av statens tobaksmonopol
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.
1
Nr 195.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utövandet av statens
tobaksmonopol; given Stockholms slott den 28 februari
1930.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Majit att å statens vägnar med Aktiebolaget
Svenska Tobaksmonopolet träffa avtal angående utövandet av statens
tobaksmonopol i huvudsaklig överensstämmelse med bifogade förslag till
sådant avtal;
dels bemyndiga Kungl. Majit att å statens vägnar med blivande preferensaktieägare
i Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet träffa avtal
angående preferensaktiekapitalet i bolaget i huvudsaklig överensstämmelse
med härvid fogat förslag till sådant avtal;
dels medgiva, att Kungl. Majit må för staten utfästa garanti för ett
lån ur pensionsförsäkringsfonden åt Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet
å högst sexton miljoner kronor till kapital och ränta, beräknad
efter fem procent;
dels ock besluta, att fullmäktige i riksgäldskontoret skola i fall av
behov tillhandahålla medel för såväl infriande av nämnda garantiförbindelse
som ock inlösen helt eller delvis av preferensaktiekapitalet i
bolaget.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Adolf Dahl.
Bihang lill riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 160 haft. (Nr 195.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.
l:o) Förslag
till
avtal angående utövandet av statens tobaksmonopol.
Emellan staten samt Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet, bär nedan
benämnt bolaget, är följande avtal träffat:
§ 1.
Med föranledande av 1 § i förordningen den 15 december 1914 (nr 436)
angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket upplåter Kungl. Maj:t
å statens vägnar härmed för en tid av sex år från och med den 1
januari 1931 till och med den 31 december 1936 åt bolaget utövandet av
staten uteslutande tillkommande rättighet att i riket tillverka tobaksvaror
med de rättigheter och skyldigheter, som därmed följa, och med iakttagande
av de undantag och begränsningar, som i nyssnämnda förordning stadgas.
För upplåtelsen skola i övrigt följande villkor gälla.
§ 2.
Bolaget utfäster sig att, så snart ske kan, genomföra de ändringar i sin
bolagsordning, som härvid fogad bilaga utvisar.
§ 3.
Bolaget må icke idka annan rörelse än sådan, som avser tobak och tobaksvaror
eller annan verksamhet, som äger samband med sagda rörelse.
Bolagets rörelse skall utövas i egen drift.
§ 4.
Det åligger bolaget:
att under den tid, avtalet gäller, utöva statens tobaksmonopol på sätt
förutsättes i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i
riket och därvid noggrant uppfylla de förpliktelser, som enligt nämnda förordning
åligga monopolets utövare,
Kungl. Maj:ts proposition Nr 19b.
3
att vid inköp, tillverkning och försäljning av tobaksvaror bedriva verksamheten
på sådant sätt, att garanti vinnes för varor av god och jämn
beskaffenhet, att behörig hänsyn tages till den konsumerande allmänhetens
smak och vanor, och att den belastning, som avser att lämna vinst å rörelsen,
kommer att vila i möjligaste mån jämnt å alla varuslag,
att vid försäljning av tobaksvaror tillämpa sådana prissättningsgrunder,
att, under beaktande av önskvärdheten att undvika allt för ofta återkommande
ändringar i prissättningen, bolaget icke heredes större inkomst av
rörelsen, än att bolaget efter avskrivning och avsättning till fonder, i
den mån sådan avsättning må förekomma, med säkerhet må kunna lämna
vederbörlig utdelning å aktiekapitalet, och att vid prissättningen tillse,
att den konsumerande allmänheten skyddas mot obehörig fördyring av varorna,
samt att, för vinnande av största möjliga besparing av omkostnader, å
alla områden av sin verksamhet handhava rörelsen och anordna driften på
det mest rationella och effektiva sätt.
§ 5.
För alla de tobaksvaror, vare sig inom riket tillverkade eller importerade,
vilka av bolaget försäljas eller eljest utlämnas, ävensom för alla tobaksvaror,
som enligt 22 § i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket importeras för försäljning, skall bolaget till staten erlägga
skatt till belopp, motsvarande de vid varje tid å tobaksvaror gällande
skattesatser.
Bolaget skall den 10, 20 och näst sista dagen i varje månad till statskontoret
inleverera ett belopp, motsvarande en tredjedel av den skatt å
tobaksvaror, som kan beräknas belöpa för samma månad.
I samband med den skatteleverans, som verkställes näst sista dagen i
månaden, skall slutlig avräkning äga rum mellan staten och bolaget beträffande
de skattebelopp, som belöpa å de tobaksvaror, vilka bolaget under
nästföregående månad levererat, eller för vilka bolaget under nästföregående
månad uppburit den i 22 § i nyssnämnda förordning stadgade licensavgift.
Skattebeloppen uträknas med ledning av bolagets böcker, och slutavräkningen
för varje månad skall vara åtföljd av å nämnda böcker grundad uträkning
av skattebeloppen, vilken skall vara å bolagets vägnar avgiven av
verkställande direktören samt till riktigheten styrkt av revisionens ordförande
och jourhavande revisorn.
Vid skatteleveransen näst sista dagen i månaden göres avdrag för det
belopp, som, enligt vad därom är särskilt stadgat, skall tillgodoföras bolaget
för inköp under nästföregående månad av inom riket odlad tobak. Detta
belopp skall beräknas efter den vikt, som angives å de av kontrollstyrelsens
ombud till riktigheten bestyrkta vågsedlar rörande till bolaget levererad
myckenhet av varan.
4
Kungl. Majlis proposition Nr 195.
§ 6.
Det åligger bolaget att enligt de närmare bestämmelser, som därom äro
eller varda utfärdade, inlösa tobak, tobaksvaror, specialmaskiner och
specialverktyg för tillverkning av tobaksvaror ävensom cigarrettpapper och
cigarretthylsor, vilka förklarats förbrutna eller eljest skolat enligt tullstadgan
genom tullanstalts försorg försäljas å offentlig auktion.
§ 7.
Bolaget förbinder sig att noggrant uppfylla de förpliktelser, som åligga
monopolets utövare enligt bestämmelser, som äro eller må varda meddelade
angående behandlingen av till riket inkommande tobak och tobaksvaror,
samt i övrigt handhava befattningen därmed på ett för det allmänna tillfredsställande
sätt.
§ 8.
Bolaget förbinder sig att lämna staten kontant gottgörelse för de understödsbelopp,
som kunna komma att utgå på grund av bestämmelserna
i kungörelsen den 7 juli 1921 (nr 409) angående understöd i vissa fall åt
genom tobaksmonopolets införande nödlidande personer eller enligt däremot
svarande stadganden.
§ 9.
Bolaget förbinder sig att, så snart ske kan, nedsätta sitt aktiekapital
genom inlösen av samtliga preferensaktier ävensom att inbjuda de intressenter,
som av Kungl. Maj:t anvisas, till teckning av nya preferensaktier
i bolaget till ett belopp av 1,000,000 kronor.
Staten skall hava rätt att, därest den så påfordrar och erbjuder lika förmånliga
villkor, som vid upplåning hos annan kunna erhållas, lämna
bolaget lån för inlösen av preferensaktier ävensom övrig kredit intill det
belopp, av vilket bolaget har mera stadigvarande behov.
§ 10.
För åvägabringande av planmässigt samarbete mellan bolagets olika
verksamhetsgrenar skall finnas en beredning, direktörsrådet. Rådet består
av två ledamöter, som styrelsen inom sig utser, därav minst en bland de
av Kungl. Majit förordnade ledamöterna, samt verkställande direktören i
bolaget. Därjämte deltager i rådets överläggningar men icke i dess beslut
den eller de avdelningschefer, på vilkas handläggning ärendet an
-
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.
kommer. Styrelsen utser ordförande och vice ordförande i rådet, vilket
sammanträder på kallelse av ordföranden eller verkställande direktören.
Rådet skall dels söka åstadkomma nödig enhetlighet rörande inköp, prissättning
och saluförande av viktigare varuslag, dels ock avhandla frågor
rörande tjänstemäns och arbetarepersonals avlöningar och arbetsvillkor
samt i övrigt alla spörsmål av större betydelse för bolagets handhavande
av dess verksamhet. Åtgärd i strid mot något av rådet gjort uttalande
må icke vidtagas av verkställande direktören eller annan, med mindre
styrelsen godkänner den ifrågasatta åtgärden.
Vid rådets sammanträden skall föras protokoll, varav avskrift omedelbart
efter justeringen tillställes samtliga styrelseledamöter ävensom revisionens
ordförande och jourhavande revisorn.
§ 11.
1. Bolaget åtager sig att med belopp, som fastställas av Kungl. Maj:t,
gälda ersättningar till de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna,
styrelsesuppleanterna och revisorerna samt till de av fullmäktige i riksbanken
och fullmäktige i riksgäldskontoret utsedda revisorerna.
2. Bolaget må ej för å bolagsstämma utsedd styrelseledamot och suppleant
bestämma högre ersättning än av Kungl. Majit fastställts för av
Kungl. Majit utsedd styrelseledamot och suppleant.
§ 12.
Bolaget skall till revisorernas disposition ställa erforderliga penningmedel
att av dem användas för anordnande av sifferrevision och övrig
kontroll, som de pröva nödig.
§ 13.
Bolaget må ej efter denna dag utan Kungl. Majits medgivande förvärva
aktie eller andel i annat företag.
§ 14.
Bolaget må ej efter denna dag sluta avtal, som innefattar åtagande för
längre tid än den, för vilken monopolrättigheten upplåtits åt bolaget, utan
så är, att minst tre av de utav Kungl. Majit utsedda ledamöterna i bolagets
styrelse biträda beslut därom; dock må utan hinder härav hyresavtal
slutas till fardag, som infaller näst efter utgången av nämnda tid.
§ 15.
1. Bolaget må årligen avskriva å byggnaders anskaffningsvärde högst
två procent och å inventariers anskaffningsvärde högst femton procent, med
iakttagande av att, sedan anskaffningsvärdet till fullo avskrivits, vidare av
-
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.
skrivning ej må äga rum. För ytterligare avskrivningar, som ej enligt
lag skola ske, fordras Kungl. Maj:ts medgivande.
2. Skulle den till utdelning tillgängliga årsvinsten ej förslå till sex
procent utdelning å bolagets preferensaktiekapital, skall staten vara förpliktad
att av de enligt § 5 influtna skattemedel tillgodoföra bolaget så
stort belopp, som erfordras för att utdelning å preferensaktierna av sex
procent må kunna ske.
§ 16.
Bolaget förbinder sig att, så snart ske kan, avveckla Aktiebolaget Havannamagasinet.
§ 17.
Därest annan än bolaget erhåller rättighet att utöva statens tobaksmonopol
för tid efter den, under vilken detta avtal är gällande, skall den
nye innehavaren berättigas och förpliktas att övertaga bolagets för rörelsens
bedrivande erforderliga tillgångar, såsom varulager, fastigheter, inventarier,
förbrukningsartiklar, recepter m. m., ävensom förpliktas
att, i den mån sådant lämpligen kan ske, bibehålla hos bolaget anställd
personal. Vid överlåtelse, som nu sagts, skall värdering av tillgångar,
som ifrågakomma till övertagande, i den mån överenskommelse ej kan
träffas, hänskjutas till avgörande enligt lagen örn skiljemän.
§ 18.
De rättigheter, som på grund av detta avtal tillkomma bolaget, må
icke utan statens samtycke å annan överlåtas.
% 19.
Skulle tvist uppstå mellan staten och bolaget rörande rätta tolkningen av
detta avtal, skall dylik tvist avgöras enligt lagen örn skiljemän.
§ 20.
Detta avtal skall, där ej annat i avtalet sägs, äga tillämpning från och
med den 1 januari 1931.
§ 21.
Av detta avtal äro två exemplar upprättade och mellan parterna utväxlade.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.
7
Bilaga.
Förslag
till
ändringar i bolagsordningen för Aktiebolaget
Svenska Tobaksmonopolet.
§ 6.
Aktiebreven — — — tillstånd.
Preferensaktiekapitalet skall utgöra högst 17,000,000 kronor.
Alla — — — staten.
Preferensaktierna skola framför stamaktierna medföra företrädesrätt till
årlig utdelning av bolagets vinst med sex procent å preferensaktiebeloppet.
Därutöver skola preferensaktierna icke medföra någon rätt till utdelning.
Upplöses bolaget, skola ägarna av preferensaktier hava företrädesrätt
framför stamaktiernas ägare till erhållande ur bolagets tillgångar av akties
nominella värde jämte sex procent ränta, i den mån sådan ej genom utdelning
guldits.
$ 7.
1. Bolagets styrelse består av åtta ledamöter med fyra suppleanter för dem.
2. Kungl. Majit utser fyra ledamöter i styrelsen, därav en såsom ordförande
och en såsom vice ordförande, samt två suppleanter, övriga styrelseledamöter
och suppleanter utses å ordinarie bolagsstämma.
Såväl ledamöter som suppleanter utses för två år i sänder, så att två
ledamöter och en suppleant bland de av Kungl. Majit utsedda och likaledes
två ledamöter och en suppleant bland de å bolagsstämma utsedda avgå
varje år; och skola i följd härav, när styrelseledamöter och suppleanter
utses år 1931, av Kungl. Majit två ledamöter och en suppleant samt å
bolagsstämma likaledes två ledamöter och en suppleant utses för blott ett
år. Därest styrelseledamot eller suppleant avgår före utgången av den tid,
för vilken han blivit utsedd, skall i hans ställe annan utses för den återstående
tiden.
Styrelsen utser verkställande direktör för bolaget.
3. Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden i regel minst en
gång i månaden och eljest så ofta ärendenas behandling det fordrar. Sammanträde
skall ock utlysas, när minst två styrelseledamöter det påkalla.
Kallelse till sammanträde jämte föredragningslista skall i god tid tillställas
samtliga ledamöter och suppleanter.
4. Därest såväl ordföranden som vice ordföranden äro förhindrade att
närvara vid styrelsesammanträde, skall ordet föras av annan bland de utav
Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna.
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.
Styrelsen är beslutför, när fyra av styrelsens ledamöter, däribland minst
två av de utav Kungl. Majit utsedda, finnas tillstädes. Frågor av större
betydelse skola, därest minst två ledamöter så påfordra, behandlas vid två
styrelsesammanträden.
Vid lika röstetal äger ordföranden utslagsröst.
Beslut örn avtal, som innefattar åtagande för längre tid än den, för vilken
monopolrättigheten upplåtits åt bolaget, är ej giltigt, med mindre det
biträdes av minst tre av de utav Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna; dock
må utan hinder härav hyresavtal slutas till fardag, som infaller näst efter
utgången av nämnda tid.
5. Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll, varav avskrift
omedelbart efter justeringen tillställes revisionens ordförande och jourhavande
revisorn.
§ 9.
1. För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper
skall finnas en revision, bestående av fem revisorer jämte lika många suppleanter.
2. . Å ordinarie bolagsstämma utses årligen en revisor och en suppleant
för tiden till och med nästa ordinarie bolagsstämma.
Kungl. Majit äger utse två revisorer och två suppleanter för tiden från
en ordinarie bolagsstämma till och med den ordinarie bolagsstämman två
år därefter. Av dessa revisorer förordnar Kungl. Majit den ene att vara
revisionens ordförande och den andre att vara jourhavande revisor; och
må till jourhavande revisor endast förordnas av handelskammare eller i
annan, av Kungl. Majit godkänd ordning auktoriserad revisor.
Fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret äga årligen
var för sig utse en revisor och en suppleant för tiden från den ordinarie
bolagsstämman under löpande kalenderår till och med nästa ordinarie bolagsstämma.
Begagnas icke denna befogenhet, äger i stället Kungl. Majit meddela
erforderliga förordnanden.
3. Revisionen sammanträder på kallelse av ordföranden minst en gång
varje kalenderkvartal och eljest, då ordföranden eller minst två revisorer
anse det erforderligt.
4. Vid revisionens sammanträden skall föras protokoll.
§ 10.
Ersättningar till de av Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna, styrelsesuppleanterna
och revisorerna samt de av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige
i riksgäldskontoret utsedda revisorerna bestämmas av Kungl. Majit.
§ 12.
Ordinarie — — — utgång.
Å denna — — — lyftas,
4:o) val av styrelseledamöter och suppleanter,
5io) val av en revisor och en suppleant,
6:o) bestämmande av ersättningar åt de styrelseledamöter och styrelsesuppleanter
samt den revisor, som utses å bolagsstämma.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.
9
2:o) Förslag
till
avtal angående preferensaktiekapitalet i Aktiebolaget Svenska
T obaksmonopolet.
Sedan staten i avtal nied Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet för
en tid av sex år från och med den 1 januari 1931 till oell med den 31 december
1936 åt bolaget upplåtit rätt att utöva statens tobaksmonopol, i
vilket avtal bolaget utfäst sig att inlösa nuvarande preferensaktier ävensom
att inbjuda de intressenter, som av Kungl. Maj:t anvisas, till teckning
av nya preferensaktier i bolaget till ett antal av 10,000 stycken, vardera
lydande å 100 kronor, eller tillhopa 1,000,000 kronor,
har mellan staten, å ena, samt undertecknade................................, å andra
sidan, beträffande ifrågavarande aktier träffats följande avtal:
§ 1.
I fråga örn den rätt, som, utöver vad bolagsordningen innehåller, tillkommer
preferensaktierna, gäller vad i avtalet den ................................................
mellan staten och bolaget stadgas.
§ 2.
Preferensaktieägarna tillförsäkra staten rätt att, när helst Kungl. Majit
så påfordrar, till parikurs inlösa samtliga preferensaktier eller det antal
därav, Kungl. Majit bestämmer, jämte kuponger, som ej förfallit till betalning,
med tillägg av sex procent ränta, i den mån sådan ej genom utdelning
guldits.
§ 3.
Preferensaktieägarna förbinda sig att icke överlåta aktierna till annan
än staten eller den Kungl. Majit godkänner såsom innehavare av aktierna.
Vid överlåtelse av aktie till annan än staten skall preferensaktieägare
tillförbinda ny innehavare att underkasta sig de förpliktelser, detta avtal
innehåller.
§ 4.
Till säkerhet för statens rättigheter enligt detta avtal pantsätta
preferensaktieägarna ifrågavarande aktier, vilka för detta ändamål, in
blanco transporterade, överlämnas till Sveriges riksbank under förbud
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.
för banken att annat än med Kungl. Majits medgivande och på villkor,
som Kungl. Majit må bestämma, utlämna aktierna. Och tillförsäkra preferensaktieägarna
staten rätt att, örn preferensaktieägarna brista i fullgörandet
av åtagna förpliktelser enligt detta avtal, utan iakttagande av
i lag stadgade föreskrifter, på sätt staten finner lämpligt realisera panten
samt därur göra sig betald för sina ersättningsanspråk.
Utan hinder av vad nu sagts må preferensaktieägare i riksbanken eller
— utan att aktierna uttagas från riksbanken — i annan bank, vars reglemente
blivit av Kungl. Majit fastställt, ställa aktierna såsom pant med
förmånsrätt framför statens ersättningsanspråk för ett fordringsbelopp
av högst aktiernas parivärde jämte ränta, motsvarande den å aktierna
belöpande utdelningen. Sådan pantsättning må dock ske allenast på
villkor, att panten ej må realiseras utan att Kungl. Majit på förhand underrättats
och erhållit tillfälle att bevaka statens rätt.
§ 5.
Örn preferensaktieägarnas förpliktelser enligt detta avtal skall anteckning
göras å aktiebreven.
§ 6.
Av detta avtal äro två exemplar upprättade, av vilka staten tagit ett
och N. N. för preferensaktieägarnas räkning ett.
Kungl. Maj.-ts proposition Nr 195.
11
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 28 februari 1930.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark,
Johansson, Dahl.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Dahl, anmäler frågan örn utövandet
av svenska statens tobaksmonopol och anför därvid följande:
Efter ett omfattande, av olika kommittéer och sakkunniga bedrivet utredningsarbete
framlades för 1914 års senare riksdag genom proposition
den 20 juli 1914, nr 254, förslag örn införande av statsmonopol å tobaks - tillverkningen i riket. Förslagets grundtanke var, att, sedan staten genom,
monopollagstiftning bragt tobakstillverkningen i sina händer, utövandet
av den monopoliserade tobaksindustrien skulle upplåtas åt ett enskilt, av
staten kontrollerat bolag med staten som delägare, vilket bolag skulle hava
att till staten redovisa den skatt, som staten ville uttaga ur tobakskonsumtionen.
Förslaget vann i huvudsak riksdagens bifall. Den 15 december
1914 utfärdade Kungl. Maj:t de av riksdagen antagna, för monopolet
grundläggande förordningarna angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket (monopolförordningen; Sv. förf.-saml. nr 436) samt örn vad
iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket (ersättningsförordningen; Sv. förf.-saml. nr 437), av vilka
den förra förordningen trädde i kraft den 1 juni 1915 och den senare den
1 januari 1915 (Sv. förf.-saml. nr 438).
Det svenska tobaksmonopolet är ett partiellt monopol. Det avser enligt
monopolförordningens 1 § allenast tillverkningen av tobaksvaror, varemot
såväl odlingen av tobak som handeln med tobaksfabrikat äro fria (3 och
5 §§). Som konsekvens av tillverkningsmonopolet tillkommer importen
av råtobak med ett obetydligt undantag uteslutande monopolet (2 §). Importen
av färdiga tobaksvaror är däremot tillåten — förutom i mindre
kvantiteter för resande från utrikes ort — icke blott för monopolet utan
ock för envar tobakshandlare (22 §). Såtillvida är friheten för odlingen,
handeln och importen begränsad, att vissa av tillverkningsmonopolet föranledda
kontrollföreskrifter skola iakttagas. Beskattningen av tobaks
varor är anordnad såsom en kombinerad värde- och styckeskatt, så att i
varje tobaksvaras priskurantpris (utförsäljningspris) skatt skall ingå
Tobaksmonopolets
tillkomst.
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.
Tobaks
monopolets
organisation.
Bolags
ordning.
dels med ett belopp, vilket motsvarar vissa procent av priskurantpriset,
dels oek med visst, i förhållande till varans myckenhet bestämt belopp
(18 §, 22 § 2 morn.). Slutligen innehållas i monopolförordningen åtskilliga
ansvarsbestämmelser m. m. (24—37 §§>).
Det svenska tobaksmonopolet drives icke av staten själv utan av ett
enskilt bolag, åt vilket statens monopolrätt upplåtits. Utövandet av
tobaksmonopolet har under hela monopoltiden varit anförtrott åt Aktiebolaget
Svenska Tobaksmonopolet. Stiftelseurkund för detta bolag upprättades
den 15 december 1914. Konstituerande bolagsstämma hölls den
23 i samma månad, därvid bolagsordning antogs. Registrering beviljades
den 19 januari 1915. På extra bolagsstämma den 26 januari 1915 bemyndigades
bolagets styrelse att underteckna kontrakt med staten, varigenom
monopolrätten uppläts till bolaget. Kontraktet är dagtecknat den 12 februari
1915.
Detta kontrakt gällde till utgången av år 1924. Genom tilläggsavtal av
den 20 juni 1924 förlängdes kontraktets giltighet för fem år och genom
tilläggsavtal den 17 maj 1929 till utgången av år 1930. Enligt dessa båda
avtal liksom ock genom tilläggsavtal av den 3 november 1916 och den 31
mars 1926 hava vidtagits vissa ändringar i kontraktet av den 12 februari
1915.
Enligt för Tobaksmonopolet gällande bolagsordning skall bolagets aktiekapital
utgöra lägst 17,000,000 kronor och högst 51,000,000 kronor. Aktie
skall lyda å 100 kronor. Aktierna skola vara dels preferensaktier, dels stamaktier.
Preferensaktie kan ägas endast av svenska staten eller av
svensk undersåte och stamaktie endast av svenska staten eller av svensk
undersåte, som därtill erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd. Rätt till teckning
av stamaktier, vare sig vid bolagets bildande eller vid ökning av aktiekapitalet,
tillkommer endast svenska staten.
Aktiekapitalet uppgår för närvarande till 46,000,000 kronor, därav stamaktiekapital,
som helt äges av staten, å 29,000,000 kronor och preferensaktiekapital
å 17,000,000 kronor.
Preferensaktierna skola framför stamaktierna medföra företrädesrätt
till årlig ackumulativ utdelning av 6 procent. Efter det preferensaktier
na erhållit 6 procent utdelning, skola å stamaktierna utdelas intill 6 procent.
Giver bolagets rörelse utdelningsbar vinst utöver 6 procent å aktiekapitalet,
skall den överskjutande vinsten sålunda fördelas, att för varje 7/s
procent, som härav tillfaller stamaktie, V8 procent skall tillfalla preferensaktie,
intill dess varje preferensaktie erhållit tillhopa 7 procent, varefter
återstående vinst fördelas så, att för varje 9/io procent å stamaktie
Vio procent skall tillfalla preferensaktie.
Efter utgången av år 1924 må aktiekapitalet nedsättas genom preferensaktiernas
inlösen till nominella värdet med tillägg av den å aktierna belöpande
vinst för sista räkenskapsåret.
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr W5.
Upplöses bolaget, skall innehavare av preferensaktie hava företrädesrätt
framför stamaktiernas ägare till erhållande ur bolagets tillgångar av aktiens
nominella värde jämte 6 procent utdelning, i den mån sådan ej
guldits.
Tobaksmonopolets styrelse skall bestå av sex eller åtta ledamöter
med en suppleant för varje ledamot. Kungl. Majit utser halva antalet
styrelseledamöter jämte suppleanter, och av dessa ledamöter skall en tilllika
vara jourhavande direktör. Övriga styrelseledamöter jämte suppleanter
väljas av preferensaktieägarna å bolagsstämma. Bland sistnämnda
ledamöter skall styrelsen utse bolagets verkställande direktör. Avgående
styrelseledamot och suppleant kan återväljas. Ordförande vid styrelsesammanträde
skall alltid vara en av de utav Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna.
Styrelsen är beslutför, när minst två tredjedelar av styrelsens ledamöter,
däribland minst två av de av Kungl. Majit utsedda ledamöterna eller deras
suppleanter, äro närvarande.
För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper
skola årligen utses fyra revisorer jämte lika många suppleanter. Kungl.
Majit utser två revisorer och två suppleanter, medan övriga revisorer och
suppleanter utses av preferensaktieägarna.
Vid bolagsstämma röstar envar röstberättigad för fulla antalet aktier,
som han äger eller för vilka han har att såsom ombud föra talan. Vid
de val, som å bolagsstämma verkställas, av halva antalet styrelseledamöter
och halva antalet revisorer utövas rösträtt endast för preferensaktieägarna.
Kontrakten mellan staten och monopolbolaget innehålla i huvudsak Kontrakt med
följande. Staten upplåter till bolaget utövandet av monopolrättigheten staten.
med allt vad därtill hörer samt överlåter tillika till bolaget den egendom,
som staten förvärvar enligt ersättningsförordningen. För vad staten sålunda
upplåter och överlåter har bolaget erlagt likvid med belopp, motsvarande
vad staten jämlikt ersättningsförordningen fått utbetala i inlösen,
ersättning och understöd m. m. För alla tobaksvaror, som av bolaget
försäljas eller eljest utlämnas, så ock för alla tobaksvaror, som av bolaget
eller tobakshandlare importeras, skull bolaget till staten erlägga skatt till
belopp, motsvarande de vid varje tid å tobaksvaror gällande skattesatser.
Skattebeloppen uträknas med ledning av bolagets böcker. Statsverket tillgodoföres
skatten sålunda, att bolaget den 10, 20 och näst sista dagen i varje
månad till statskontoret inlevererar ett belopp, motsvarande en tredjedel
av den skatt å tobaksvaror, som kan beräknas belöpa för samma månad.
I samband med den sista skatteleveransen i månaden sker slutlig avräkning
mellan staten och bolaget beträffande skatt för nästföregående
månads försäljning. För vinnande av största möjliga besparing i omkostnader
åligger det bolaget att å alla områden av sin verksamhet anordna
Instruk - tioner.
14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.
driften på det mest rationella och effektiva sätt ävensom att vid fastställande
av tobaksvaras priskurantpris iakttaga, att den belastning, som
avser att lämna vinst å rörelsen, kommer att vila i möjligaste mån jämnt å
alla varuslag. I fråga örn avsättning till fonder gäller, att till reservfonden
årligen skola avsättas 10 procent av årsvinsten, intill dess reservfonden
uppgår till 10 procent av aktiekapitalet, att till pensionsfond må genom
bolagsstämmans beslut avsättning äga rum av vinstmedel, som återstå,
sedan till aktieägarna utdelats 6 procent, samt att i övrigt må, sedan
utdelning verkställts å preferensaktierna med 7 procent och å stamaktierna
med 13 procent, avsättning äga rum till vinstregleringsfond och, efter
det vinstregleringsfonden uppgått till 5,000,000 kronor, jämväl till andra
fonder.
Den 26 februari 1915 utfärdade Kungl. Majit dels instruktion för de av
Kungl. Majit utsedda ledamöterna i styrelsen för Aktiebolaget Svenska
Tobaksmonopolet och dels instruktion för de av Kungl. Majit utsedda revisorerna
för granskning av Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolets styrelses
förvaltning och räkenskaper.
Enligt instruktionen för styrelseledamöterna åligger det dem att i möjligaste
mån verka för en ur olika synpunkter rationell skötsel av bolagets
angelägenheter, ävensom att tillse bland annat, att vid fastställandet av
tobaksvarornas priskurantpris sådana grunder tillämpas, att den konsumerande
allmänheten skyddas mot obehörig fördyring av varorna, att
tillverkningen bedrives så, att allmänhetens smak och vanor behörigen tillgodoses,
att endast med nödig varsamhet och med tagen hänsyn till återförsäljares
berättigade intressen sådana ändringar i försäljningsförhållandena
vidtagas, som äro erforderliga för en rationell skötsel av bolagets
rörelse, att sådana rabattförmåner lämnas återförsäljare, att, i vad på
bolaget beror samt med behörig hänsyn till rådande förhållanden inom tobakshandeln,
återförsäljare må äga möjlighet att förvärva skälig inkomst
av sin rörelse, samt att i förekommande fall gent emot de hos bolaget
anställda arbetarna och övrig personal förfares med den särskilda hänsyn,
som betingas av bolagets ställning såsom ensam arbetsgivare inom
tobaksindustrien.
Jourhavande direktören har enligt instruktionen att göra sig noggrant
underrättad örn bolagets förhållanden samt att med uppmärksamhet följa
bolagets verksamhet, i synnerhet i vad den kan hava inflytande på statens
trygghet för att skattebelopp vederbörligen debiteras och inbetalas. I
instruktionen meddelas vidare föreskrifter örn särskilda åligganden för
jourhavande direktören, åsyftande att bereda staten säkerhet för kontraktets
fullgörande, m. m.
Ledamot, som finner sig icke kunna biträda beslut, som fattas vid sty
relsesammanträde, bör låta till protokollet anteckna sin avvikande mening.
Enligt den för revisorerna utfärdade instruktionen skola dessa hava att
göra sig noggrant underrättade örn bolagets förhållanden samt med upp
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.
15
märksamhet följa bolagets verksamhet. Av Kungl. Majit utsedd revisor, som
i något hänseende finner sig icke kunna instämma i vad i revisionsberättelsen
yttras eller hemställes, bör tillkännagiva sin särskilda mening medelst
berättelsen vidfogad skrift. Inom en månad efter granskningens avslutande
skola de av Kungl. Majit utsedda revisorerna till chefen för finansdepartementet
ingiva berättelse örn granskningen med särskild anmälan,
huruvida enligt deras åsikt bolagets förbindelser mot staten blivit vederbörligen
uppfyllda, ävensom huruvida genom någon förvaltningsåtgärd
eller något beslut statens eller det allmännas intressen trätts för nära
Finner dylik revisor under löpande förvaltningsår eljest anledning till anmärkning
förekomma eller åtgärd från statens sida vara erforderlig, skall
han likaledes därom ofördröjligen göra anmälan hos chefen för finansdepartementet.
De av Kungl. Majit utsedda revisorerna hava att i tur och
ordning efter den fördelning, varom de sinsemellan överenskomma, gemensamt
med jourhavande direktören i bolaget med ledning av bolagets
böcker till riktigheten bestyrka de uträkningar, som skola ligga till grund
för bolagets inlevereringar av skatt till staten.
Den för Tobaksmonopolet gällande bolagsordningen liksom ock gällande
mellan staten och Tobaksmonopolet slutna avtal torde få fogas vid dagens
statsrådsprotokoll (Bilagor 1—6). Instruktionerna för de av Kungl.
Majit utsedda styrelseledamöterna och revisorerna äro avtryckta såsom
bilagor (2 och 3) vid propositionen nr 192 till 1924 års riksdag.
Riksdagen hemställde i skrivelse till Kungl. Majit den 23 maj 1922, nr
166, att Kungl. Majit ville rörande statsrevisionens verksamhet och förutsättningarna
för densamma låta verkställa utredning i vissa angivna avseenden
ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kunde föranleda. Med denna hemställan åsyftades bland annat frågan örn
revision av vissa monopolistiska företag av statsfinansiell betydelse, särskilt
Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet.
Frågan örn igångsättande av en utredning i sagda ämne upptogs i
statsråd den 12 november 1926 av chefen för finansdepartementet. Efter
en redogörelse för 1922 års riksdagsskrivelse erinrade departementschefen
därom, att under tiden efter det att 1922 års riksdag avlåtit sin
nyssberörda skrivelse Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen fått sin organisation
av statsmakterna prövad och fastställd. Departementschefen omnämnde
därvid de kontrollåtgärder, som i samband därmed vidtagits.
Vidare erinrade departementschefen, att jämväl i avseende å Aktiebolaget
Svenska Tobaksmonopolet staten hade vissa möjligheter att
övervaka företaget och inverka på dess förvaltning. I anslutning härtill
anförde departementschefen följande!
Utredning i
fråga om
Tobaksmonopolet.
Utredningens
igång-4
sättande.
16
Kungl. Maj.-ts proposition Nr 195.
»Även om sålunda kontroll från statens sida av de båda monopolbolagen
redan nu förefinnes och utövas, låter det sig dock svårligen förnekas,
att gällande kontrollföreskrifter lida av åtskillig oklarhet, samt att kontrollverksamheten
måhända delvis på grund härav brustit i effektivitet
och i värjo fall icke i tillräcklig grad tagit sikte på de statsfinansiella intressenas
tillgodoseende. Övervägande skäl synas fördenskull tala för att
den av 1922 års riksdag begärda, men icke slutförda utredningen återupptages.
Den nuvarande tidpunkten synes vara så mycket lämpligare för
utredningens igångsättande, som avtalet mellan staten och Aktiebolaget
Vin- & Spritcentralen utlöper med år 1928 samt avtalet mellan staten och
Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet med år 1929. Frågan örn förnyande
av avtalet med förstnämnda bolag bör sålunda föreläggas 1928
års riksdag, och senast vid framläggandet av förslag härutinnan böra
riktlinjerna för den statliga kontrollen ligga klara.
Det är uppenbarligen ett organisatoriskt problem av synnerligen invecklad
och grannlaga natur, som det här gäller att lösa. Med de betydande
intressen för det allmänna, som äro knutna till ifrågavarande båda
företag, är det, såsom redan av mig antytts, icke minst av statsfinansiella
skäl ofrånkomligt, att statens kontroll blir i möjligaste mån effektiv,
och samtidigt böra den konsumerande allmänhetens befogade krav å de
tillhandahållna varornas pris och beskaffenhet ävensom andra berättigade
hänsyn tillbörligen beaktas. Å andra sidan är det av icke mindre vikt,
att kontrollen så organiseras, att densamma icke kommer att utgöra ett
obehörigt band på företagens ekonomiska rörelsefrihet och affärsmässiga
skötsel.
Vad angår sättet för kontrollens organisation, torde, förutom det av
motionären vid 1922 års riksdag framkastade förslaget att för ifrågavarande
ändamål anlita statsrevisionen, olika möjligheter böra tagas under
övervägande. Sålunda synes vara förtjänt att undersökas lämpligheten
av att inrätta ett utanför företagen stående kontrollorgan, som skulle
hava att enligt givna regler och anvisningar följa och kontrollera förvaltningen.
Till detta organ skulle då jämväl utomstående kunna liänvända
sig rörande förhållanden, som syntes påkalla uppmärksamhet. 1
händelse en kontroll av denna art komine till stånd, kunde måhända nu
gällande ordning, enligt vilken staten har att direkt utse representanter
i företagens ledning, undergå vissa modifikationer. Ett annat alternativ
vore att, med bibehållande i princip av det nuvarande systemet, öka det
allmännas direkta inflytande i avseende å ledningen av företagen och
inom företagets egen organisation sörja för en förstärkt statlig kontroll.
Att på förhand binda den blivande utredningen vid någon viss form för
kontrollfrågans lösning bör självfallet icke komma i fråga, utan torde utredningsmännen
böra erhålla full frihet att undersöka de olika vägar,
som vid en mera ingående behandling av ämnet kunna erbjuda sig. Med
det nära samband, i vilket spörsmålet örn den statliga kontrollen av de
monopolistiska företagen står till frågan örn förhållandet i allmänhet
mellan staten och dessa företag, synes det böra stå öppet för utredningsmännen
att, örn anledning därtill gives, även upptaga frågor, som avse
andra jämkningar i organisationen än de direkt med kontrollen sammanhängande.
Jag förutsätter, att de båda företagen tillhandahålla utredningsmännen
de handlingar och upplysningar angående bolagen, som kunna vara av betydelse
för utredningsarbetet.»
Kunni. Maj:ts proposition Nr 195.
17
I enlighet med departementschefens hemställan beslöt Kungl. Majit bemyndiga
chefen för finansdepartementet att tillkalla högst fem utredningsmän
för att inom departementet biträda vid utredning av frågan örn lämpligt
anordnande av den statliga kontrollen av Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens
och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolets verksamhet ävensom
i samband därmed stående spörsmål.
Jämlikt detta bemyndigande tillkallade departementschefen fem utredningsmän
för fullgörande av ifrågavarande uppdrag. Dessa utredningsmän,
som bedrivit arbetet under namnet monopolkontrollutredningen,
avgåvo den 14 januari 1928 till chefen för finansdepartementet
betänkande angående anordnandet av den statliga kontrollen av Aktiebolaget
Vin- & Spritcentralens verksamhet och den 21 november 1928
betänkande i samma ämne beträffande Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet.
Betänkandena hava befordrats till trycket i serien Statens offentliga
utredningar (1928: 4 och 27).
Utredningsmännens förslag beträffande Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet
kan i korthet sammanfattas sålunda:
Monopolföretagets organisation såsom aktiebolag. Aktieägare och aktiekapital.
Under hänvisning till att man genom monopolföretagets organisation
såsom aktiebolag kunde utnyttja ett enskilt företags fria former
och enskilda delägares initiativkraft och förtrogenhet med affärslivet,
hava utredningsmännen föreslagit, att aktiebolagsformen skulle bibehållas.
Av praktiska skäl vore det lämpligt, att Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet
bibehölles såsom monopolets utövare. Såsom villkor därför
hava utredningsmännen förutsatt, dels att det enskilda vinstintresset i
bolaget begränsades utöver vad som för närvarande vore fallet, dels
även att sådana ändringar genomfördes i avseende å bolagets organisation,
att trygghet vunnes för att denna ur såväl statsfinansiella som affärsmässiga
synpunkter vore väl avpassad för sitt ändamål.
Beträffande Tobaksmonopolets aktiekapital hava utredningsmännen
föreslagit, att stamaktiekapitalet å 29,000,000 kronor skulle bibehållas till
oförändrat belopp i statens ägo. Efter erinran att av preferensaktiekapitalet
å 17,000,000 kronor ett belopp av 12,000,000 kronor ägdes av pen sions - försäkringsfonden, medan återstående 5,000,000 kronor vore fördelade på
mångå olika innehavare, och då enligt utredningsmännens mening anledning
icke funnes att bibehålla pensionsförsäkringsfonden vid dess ställning
som preferensaktieägare, hava utredningsmännen föreslagit, att fondens
preferensaktier skulle inlösas. Samtidigt borde även övriga preferensaktier
inlösas. Genom inlösen av hela det nuvarande preferensaktiekapitalet
bereddes tillfälle att vid utgivande av nya preferensaktier träffa
sådan anordning, att garantier vunnes för ett lämpligt enskilt delägarskap
i bolaget. Även underlättades genom en sådan åtgärd genomförandet
av en begränsning av den preferensaktieägarna tillkommande vinsten.
Nya preferensaktier borde utgivas å 1,000,000 kronor eller, under
förutsättning av viss placering av preferensaktierna, 5,000,000 kronor.
Utdelningen å preferensaktierna skulle begränsas till fem procent och
Bihang till riksdagens protokoll 1030. 1 saini. 160 hafi. (Nr 105.)
Monopolkontrollutredningens
betänkande.
2
18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.
garanteras av staten. De nya preferensaktierna skulle överlämnas åt enskilda
delägare med vissa kvalifikationer. Såsom en möjlighet att erhålla
preferensaktieägare med lämpliga kvalifikationer har av utredningsmännen
ifrågasatts, att ett antal svenska livförsäkringsbolag skulle
inbjudas att förvärva preferensaktierna. Genom avtal mellan staten och
preferensaktieägarna skulle överenskommas bland annat följande. Statsverket
skulle tillförsäkras rätt att, när helst Kungl. Maj:t så påfordrade,
inlösa samtliga preferensaktier eller det mindre antal därav, Kungl.
Majit bestämde. Preferensaktieägarna skulle förbinda sig att icke överlåta
aktie till annan än statsverket eller den Kungl. Majit godkände såsom
innehavare. När preferensaktieägare överläte aktie till annan än
statsverket skulle lian tillförbinda ny innehavare att underkasta sig de
förpliktelser, avtalet innehölle.
Oktrojtid. Utredningsmännen hava föreslagit, att rättigheten att utöva
statens tobaksmonopol skulle upplåtas för sex år.
Styrelsen och verkställande direktören. I fråga örn styrelsens sammansättning
hava utredningsmännen icke föreslagit annan ändring än att antalet
styrelseledamöter skulle fastställas till åtta, medan bolagsordningen
för närvarande föreskreve »sex eller åtta», och att antalet suppleanter
skulle minskas från åtta till fyra, varav två skulle utses av Kungl. Majit
och två av preferensaktieägarna. Mandattiden för såväl ledamöter som
suppleanter har föreslagits begränsad från tre till två år.
Enligt nuvarande bestämmelser skulle verkställande direktören utses
av styrelsen bland de av preferensaktieägarna valda styrelseledamöterna.
Utredningsmännen hava föreslagit den ändring, att styrelsen till verkställande
direktör skulle kunna utse person utom styrelsen. Instruktion
för verkställande direktören borde utfärdas. En dylik instruktion borde
dock icke utesluta ett bibehållande av så stor handlingsfrihet för verkställande
direktören, att den dagliga förvaltningens affärsmässighet icke
äventyrades.
Till styrelsesammanträde skulle kallas samtliga styrelseledamöter och
suppleanter. Beslut örn avtal, som innefattade åtagande för längre tid än
den, för vilken monopolrättigheten upplåtits åt bolaget, skulle med visst
undantag beträffande hyresavtal icke vara giltigt med mindre det biträddes
av minst tre av de utav Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna.
Till underlättande av en effektiv kontroll har föreslagits, att avskrift
av vid styrelsens sammanträden fört protokoll skulle tillställas
samtliga revisorer.
Bolagets räkenskaper och styrelsens förvaltningsberättelse skulle senast
den 1 mars tillhandahållas revisorerna. I vinst- och förlusträkningen
samt i balansräkningen borde olikartade poster av större betydelse icke
sammanföras utan redovisas var för sig.
Jourhavande direktören. Befattningen som jourhavande direktör bär
föreslagits skola indragas, varvid arbetsuppgifterna för denna befattningskulle
överflyttas å andra ledamöter av styrelsen och å revisionen.
Direktörsrådet. I anslutning till vad som gäller beträffande Spritcentralen
har föreslagits inrättande av ett direktörsråd, varigenom den år
1926 av Tobaksmonopolets styrelse anordnade inköpsnämnden med vissa
jämkningar i organisationen skulle avtalsfästas. Direktörsrådet borde bestå
av ordföranden i styrelsen, tillika ordförande i rådet, en annan ledamot,
som styrelsen utsåge inom sig, tillika vice ordförande i rådet, samt
verkställande direktören. Såsom föredragande i rådet borde fungera de
19
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.
tjänstemän, på vilkas handläggning ärende ankomme. Avskrifter av direktorsrådets
protokoll skulle tillställas samtliga styrelseledamöter och
revisorer.
Revisionen. Vid uppgörande av förslag till ny organisation för revisionen
liava för utredningsmännen framstått såsom huvudsynpunkter, dels
att i revisionen ökat inflytande hor de heredas det allmänna, dels att revisionen
borde erhålla en sådan organisation, att den kunde utöva en fortlöpande
och ingående granskning av förvaltningen. Revisorernas antal, som
nu är fyra, har föreslagits till fem. Av revisorerna skulle Kungl. Maj:t
såsom hittills utse två, å vilka skulle vila den fortlöpande kontrollen. Den
ene av dessa skulle förordnas till revisionens ordförande och den andre
till jourhavande revisor. Av de övriga revisorerna skulle två utses av
riksdagens kamrar, inom eller utom riksdagen, och en av bolagets enskilda
delägare, vilka för närvarande äga utse två revisorer. För varje
revisor skulle finnas en suppleant, utsedd på samma sätt som revisorn.
De av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna skulle förordnas för två år i sänder,
under det att mandattiden för övriga revisorer har föreslagits till
ett år.
En av. utredningsmännen har ansett sig av konstitutionella skäl icke
kunna biträda förslaget, att riksdagen skulle utse revisorer, och föreslagit,
att Kungl. Maj:t skulle utse fyra revisorer.
Sammanträden med samtliga revisorer skulle hållas minst en gång
varje kalenderkvartal, varvid protokoll skulle föras. För revisionens ordförande
och jourhavande revisorn borde instruktion utfärdas av Kungl.
Majit. Nämnda.revisorer skulle äga närvara vid alla sammanträden med
styrelsen och direktörsrådet. De skulle utses till revisorer jämväl i Tobaksmonopolets
dotterbolag och äga närvara vid sammanträdena med styrelserna
för dessa bolag.
Utomstående skulle kunna hänvända sig till revisionen rörande förhållanden
i förvaltningen, som syntes påkalla uppmärksamhet.
Revisorerna skulle utse siffergranskare och även utfärda instruktion för
deras verksamhet.
Arvoden till styrelseledamöter och revisorer. Utredningsmännen hava
föreslagit vissa jämkningar beträffande arvodena till styrelseledamöter
och revisorer. Varken styrelseledamöter eller revisorer och alltså icke
heller deras suppleanter borde åtnjuta förmånen av fria eller förbilligade
tobaksvaror.
Dotterbolag. Utredningsmännen hava ansett principiellt riktigt, att Tobaksmonopolets
rörelse skulle utövas i egen drift. I den mån dotterbolag
bibehölles, skulle det allmännas inflytande i deras styrelse förstärkas därigenom,
att minst två av ledamöterna i varje dotterbolags styrelse skulle
utses bland de av Kungl. Majit tillsatta ledamöterna i moderbolagets
styrelse.
Riktlinjer för Tobaksmonopolets förvaltning. Enligt av riksdagen lämnade
.direktiv borde, hava utredningsmännen erinrat, Tobaksmonopolets
prispolitik åsyfta uppnåendet av så stor vinst, att den medgåve en utdelning
av sju procent å preferensaktierna och däremot enligt bolagsordningen
svarande tretton procent a stamaktierna. Såsom förut nämnts,
hava utredningsmännen föreslagit, att utdelningen å preferensaktierna
skulle fastställas till fem procent. Efter fondavsättning, i den mån sådan
finge förekomma, skulle återstående vinst utdelas å stamaktierna. För att
Tobaksmonopolet skulle erhålla en norm för sin prispolitik, erfordrades
20
Kungl. Majlis proposition Nr 195.
därför, att riksdagen uttalade sig beträffande storleken av den utdelning,
som bolaget borde lämna å stamaktierna. Till okad säkerhet för att salunda
angiven utdelning skulle kunna lämnas, borde bolaget kunna disponera
en vinstregleringsfond, vars storlek har föreslagits till 2,000,000
kronor. Utredningsmännen hava vidare föreslagit vissa riktlinjer tor
Tobaksmonopolets förvaltning i olika avseenden, såsom beträffande driftens
koncentration, inköpsförfarandet m. m.
Leverans av tobaksskatten. Utredningsmännen hava framlagt förslag
till ändrade tider för Tobaksmonopolets leverans av tobaksskatt till stats
verket
•
Avskrivningar och fonderingar. Utredningsmännen hava föreslagit att
avskrivningsprocenten beträffande inventarier förhöjdes fran 10 tili 15
procent, och att förbudet mot avskrivning å monopolrätten, vilken närmast
utgjorde en goodwillpost, icke bibehölles. Avskrivning å den sistnämnda
borde ske efter prövning i varje särskilt fall. Viss dylik avskrivning har
föreslagits att äga rum med användning av fondmedel.
Utredningsmännen hava icke funnit nödigt att föreslå införandet av
bestämmelser angående avsättning till fonder. Tobaksmonopolets bolagsstämma,
på vilken staten, såsom innehavare av stamaktierna, genom sitt
ombud hade beslutanderätt, skulle äga frihet att träffa avgörande rö
-
rande dylik avsättning.
Tobaksmonopolets ställning till handeln med tobaksvaror. Utredningsmännen
hava icke biträtt av engrosimportörerna av tobaksvaror framfört
förslag örn inrättandet av ett importmonopol, varvid importörerna skulle
inlösas. I anledning av framställning från tobaksimportförsäljareföreningen
bär föreslagits, att Tobaksmonopolet skulle avsätta en fond, vars avkastning
skulle användas till understöd åt handelsresande och platsförsäljare i tobaksbranschen,
vilka innehade anställning såsom resande eller platsförsäljare
redan vid monopolets införande men nödgats eller nödgades lämna
sin anställning på grund av befattningens indragning. Förslag till närmare
bestämmelser rörande dylikt understöd borde utarbetas av Tobaksmonopolets
styrelse.
Den verksamhet, som bedrives av Tobaksmonopolets dotterbolag, Aktiebolaget
Havannamagasinet, innebure enligt utredningsmännens mening
en dualism inom försäljningen, som för Tobaksmonopolet syntes medföra
onödiga merkostnader och dessutom förhindrade ett planmässigt ordnande
av försäljningsverksamheten. Utredningsmännen hava föreslagit, att Havannamagasinet
såsom självständigt företag skulle avvecklas. För övertagande
av dess engrosverksamhet borde inrättas en särskild avdelning
inom Tobaksmonopolet. En av utredningsmännen har ansett det icke vara
uteslutet, att praktiska skäl kunde tala för att Havannamagasinet i någon
form bibehölles.
Tobaksmonopolets praxis att i konkurrensen med importhandeln söka
trygga avsättning för sin tillverkning genom så kallade reklamavtal har
ansetts böra upphöra.
Beträffande detaljhandeln hava utredningsmännen ansett, att Tobaksmonopolet
principiellt skulle avhålla sig från konkurrens med detaljhandlarna.
Drivandet av bolagets butiker har ansetts motiverat uteslutande ur
reklamsynpunkt och föreslagits skola ske i mycket begränsad omfattning.
Slutligen hava utredningsmännen framlagt förslag till bestämmelser
angående reglering av förhållandet vid oktrojtidens utgång och ikraftträdandet
av nytt kontrakt mellan staten och Tobaksmonopolet.
21
Kungl. Majds proposition Nr lito.
I fråga om detaljerna i utredningsmännens förslag liksom beträffande
de skäl, som anförts för förslagen, hänvisas till betänkandet.
över utredningsmännens betänkande hava utlåtanden avgivits av
styrelsen för Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet den 22 december
1928, av statskontoret den 20 december 1928 och av fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden
den 11 december 1928. Dessa utlåtanden torde få
biläggas statsrådsprotokollet (Bilaga 7).
Under hänvisning i övrigt till sagda bilaga lämnas här en sammanfattning
av innehållet i utlåtandena:
Tobaksmonopolets styrelse har framhållit, att flera av förslagen till
jämkningar i organisationen syntes vara av den art, att de måste befinnas
äventyra de fördelar, som avsetts att vinnas med företagets organiserande
såsom ett aktiebolag. Det syntes styrelsen klart att, örn preferensaktiernas
rätt till utdelning vöre garanterad och fixerad, man icke kunde bygga
på, att aktieägarnas ekonomiska intresse skulle innebära någon garanti
för att de på önskat sätt skulle utöva sin rätt att välja styrelseledamöter
och revisorer. Ansåges emellertid preferensaktierna kunna placeras så,
att man för innehavarna kunde hysa det förtroende, att de även utan. ett
ekonomiskt intresse kunde förväntas utöva sin valrätt i önskad riktning,
syntes livförsäkringsbolagen med den verksamhet de utövade icke erbjuda
särskilda förutsättningar för att i ett stort industriellt företag utöva
valrätten på det sätt, som vore önskvärt. Snarare skulle då ett system
analogt med det som tillämpades för stamaktierna i Spritcentralen
kunna förordas. Men det kunde också givas andra vägar att nå det
mål, man eftersträvade, t. ex. genom att begränsa preferensaktieägarnas
rätt att välja inom ett antal personer, som föreslagits av korporationer,
vilkas sammansättning gåve garanti för såväl samvetsgrannhet som nödig
erfarenhet inom affärslivet. Preferensaktiekapitalet skulle i sådant fall
kunna bestämmas till ett belopp, som ungefärligen motsvarade bolagets
behov av främmande kapital för rörelsens drivande eller 12,000,000 kronor.
Överskjutande 5,000,000 kronor skulle kunna inlösas medelst använ
dande av tillgängliga likvida medel. Preferensaktierna borde garanteras
rätt till utdelning av 4 Vs procent; i övrigt borde utdelningen å preferensaktierna
till viss grad vara rörlig, därvid maximum skulle bestämmas med
hänsyn till vad som kunde befinnas erforderligt för att preferensaktiekapitalet
skulle bliva fulltecknat. Preferensaktieägarna skulle äga rätt
att utse halva styrelsen och en revisor jämte suppleanter för dem i erfor - derligt antal, men deras valrätt skulle vara begränsad till att gälla personer,
som föresloges av en korporation, vilken företrädde kommersiella
eller industriella intressen, såsom exempelvis Stockholms handelskammare
eller Sveriges industriförbund. Vidare har styrelsen bestämt avstyrkt
den föreslagna indragningen av befattningen såsom jourhavande
direktör. Vidkommande förslaget örn revisionens organiserande har styrelsen
i allo instämt i den kritik, som Spritcentralens styrelse och kontrollstyrelsen
framställt, meri har intet emot, att en av de revisorer, som
utsåges av Kungl. Majit, tillika skulle förordnas att vara jourhavande
revisor. Slutligen syntes det styrelsen av praktiska skäl vara att föredraga,
att Aktiebolaget Havannamagasinet fortfarande handhades av ett
formellt fristående organ.
Yttranden
över monopolko
nt rollutredningens
betänkande.
22
Karrol. Maurts proposition Nr 195.
Tre reservanter inom styrelsen hava ifrågasatt, att preferensaktiekapitalet
skulle bestämmas till allenast 1,000,000 kronor samt placeras hos
ett begränsat antal personer, minst tio, vilka utan vinstutsikter eller
nämnvärt ekonomiskt intresse vore villiga att ställa sin erfarenhet på
näringslivets område till förfogande för staten i och för utseende av representanter
i styrelsen. Före utseendet av preferensaktieägare — av
Kungl. Majit eller underordnad myndighet —• skulle exempelvis Stockholms
handelskammare kunna få tillfälle att på varje aktieägarrum föreslå
ett antal, förslagsvis tre personer; ansåges det icke lämpligt, att myndighet
vore helt beroende av de av handelskammaren avgivna förslagen,
borde dock bestämt utsägas, att preferensaktieägarna skulle utväljas bland
personer, som ägde ifrågavarande kvalifikationer. En av nämnda tre reservanter
har därjämte ifrågasatt upptagande till prövning, vad som
kunde vinnas genom att giva den i monopolets tjänst anställda personalen
någon möjlighet till inflytande på styrelsens sammansättning eller nämnande
av kandidater därtill.
Statskontoret har förklarat sig icke hava något att erinra mot att befattningen
såsom jourhavande direktör indroges och att de arbetsuppgifter,
som åvila denne, överflyttades på styrelsens ordförande och bolagets
revisorer. Vidare hava förslagen örn formerna för styrelsens och
direktörsrådets arbete synts statskontoret vara ägnade att stärka statens
inflytande och kontroll över bolagets förvaltning. Däremot har statskontoret
avstyrkt förslaget, att i revisionen skulle ingå två av riksdagens
kamrar valda personer.
Vidkommande de alternativa förslagen om nedsättning av preferensaktiekapitalet
till 1,000,000 kronor respektive 5,000,000 kronor har statskontoret
framhållit, att ehuruväl den nedsättning, som med hänsyn till bolagets
likviditet vore möjlig, måste anses ur statsverkets synpunkt fördelaktig
så till vida, att därigenom ökad utdelning vunnes å det av statsverket
innehavda stamaktiekapitalet, det dock kunde ifrågasättas, huruvida
en så pass kraftig nedskärning av preferensaktiekapitalet som till
1,000,000 kronor lämpligen borde ske i samband med framflyttningen av
tidpunkten för skatteleveranserna.
Fullmäktige för pensions! ör säkring sjöndén hava anfört: Att på ett för
fonden förmånligt och lämpligt sätt omplacera det avsevärda kapitalbelopp,
som skulle komma att på en gång frigöras, därest föreliggande förslag
till inlösen av Tobaksmonopolets preferensaktier bleve godkänt,
skulle naturligtvis kunna möta vissa svårigheter, beroende på i vad mån
andra lämpliga placeringar stöde till buds och det ränteläge, som vore
rådande på marknaden vid den tidpunkt, då fonden nödgades återtaga beloppet.
Det vore å andra sidan icke heller under alla förhållanden givet,
att det skulle för fonden vara mera förmånligt, att på sätt som av utredningsmännen
ifrågasatts, låta beloppet kvarstå som lån till Tobaksmonopolet.
Fullmäktige måste för ett sådant fall, liksom beträffande
alla andra förekommande placeringar, förbehålla sig att pröva, huruvida
den ränta, och de lånevillkor i övrigt, som erhjödes, vore för fonden förmånliga
och väl avvägda med hänsyn till förhållandena vid den tidpunkt,
då placeringen gjordes. Ett önskemål vid utlåning av fondens medel
vore alltid, att lånen bundes för en ej alltför kort lånetid. Med hänsyn
till att staten lämnat garanti för viss utdelning å de nuvarande preferensaktierna
syntes det skäligt, att, örn fonden lånade monopolet medel för
inlösen av dessa aktier, staten iklädde sig garanti för detta lån. En så
23
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.
dan garanti borde avse lånets såväl kapital som ränta. Därest dess synpunkter
skulle vinna beaktande, syntes det vara antagligt, att fullmäktige
framdeles vid tiden för en eventuell inlösen av fondens preferensaktier i
Tobaksmonopolet skulle befinnas villiga att låta motsvarande belopp kvarstå
som lån till monopolbolaget.
I statsråd den 12 januari 1929 anmälde chefen för finansdepartementet
monopolkontrollutred ningens betänkanden. Departementschefen redogjorde
därvid för Tobaksmonopolets och Spritcentralens nuvarande organisation,
för huvuddragen av betänkandenas och utlåtandenas innehåll samt
för vissa efter betänkandenas avgivande vidtagna eller föreslagna åtgärder.
Efter erinran, att det med Tobaksmonopolet träffade avtalet gällde
till utgången av år 1929 med förlängning för fem år i sänder, där ej från
statens sida uppsägning skedde, samt att uppsägning skulle ske minst 6
månader före kontraktets utlöpande, anförde departementschefen följande:
»På sätt framgår av den lämnade redogörelsen hava utredningsmännen
icke allenast till behandling upptagit frågan örn anordnandet av den statliga
kontrollen av Spritcentralens och Tobaksmonopolets verksamhet utan
jämväl ingått i prövning av spörsmålet örn de lämpligaste formerna över
huvud taget för utövandet av de statliga monopolen, partihandel med
rusdrycker och tillverkning av tobaksvaror. Att komma till rätta med de
organisatoriska problem, som härvid mota, är redan i och för sig en
vansklig uppgift. Ej minst framträder svårigheten att så anordna organisationen,
att det allmännas inflytande behörigen tillgodoses, utan att
därigenom onödiga hinder skapas för företagens affärsmässiga skötsel.
Men därtill kommer, att jämväl handelspolitiska synpunkter särskilt i avseende
å Spritcentralen kräva beaktande. Meningarna rörande den lämpligaste
lösningen bryta sig ock mot varandra. Vid nu nämnda förhållanden
och med hänsyn till den korta tid, som förflutit efter det förslaget
rörande Tobaksmonopolet avgivits och infordrade yttranden inkommit,
har jag icke ännu kunnat bilda mig en säker uppfattning om de vägar,
som böra beträdas för ernående av en tillfredsställande lösning av de föreliggande
organisationsspörsmålen. Efter de överväganden, som ägt rum,
står det emellertid klart för mig, att utredningsmännens förslag örn överlåtandet
av stam- respektive preferensaktierna åt livförsäkringsbolagen
och övertagandet från dessas sida av de med aktieinnehavet förenade
uppgifterna icke erbjuder sådana fördelar vid jämförelse med nu gällande
ordning, att jag kan förorda detsamma. På denna punkt hava ock de,
som härutinnan särskilt yttrat sig, varit ense i sitt avstyrkande. Med
denna min uppfattning och då således utredningsmännens förslag i själva
huvudfrågan, varmed på det närmaste sammanhänger bland annat spörsmålet
om revisionens anordnande, icke kan läggas till grund för ärendets
vidare behandling, finner jag det icke möjligt att, såsom min förhoppning
varit, förelägga Kungl. Majit förslag i ämnet å sådan tid, att
de kunna underställas den nu öppnade riksdagen. Ett uppskov med lösandet
av dessa spörsmål är för visso mindre önskvärt. Det må emellertid
ej förbises, att i anledning av de i betänkandena framställda erinringarna
åtskilliga ändringar vidtagits och andra äro föremål för vederbörandes
uppmärksamhet. Tydligen bör den fortsatta beredningen bedrivas
så, att ärendet, så snart omständigheterna det medgiva, må bringas
Kungl. Majit8
beslut den 12
januari 1929.
24
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.
Justitierådet
Borgströms
utredning.
till slutligt avgörande. Att, såsom av kontrollstyrelsen ifrågasatts, upptaga
en utredning av vidsträcktare omfattning, än som föranledes av eti
ställningstagande till de nu föreliggande organisationsfrågorna, synes
mig icke påkallat. Ärendets handläggning i fortsättningen torde lämpligen
böra ske inom departementet med anlitande av särskild person enligt
de anvisningar, som lämnas av departementschefen. Under arbetets fortskridande
torde jag få anledning hemställa örn åtgärder i syfte att de nuvarande
bolagen må erhålla rätt att jämväl under år 1930 inom riket utöva
partihandel med rusdrycker respektive statens tobaksmonopolrättighet.
»
I enlighet med departementschefens hemställan bemyndigade Kungl.
Majit chefen för finansdepartementet att tillkalla en person att inom
departementet biträda vid fortsatt behandling av frågan örn anordnandet
av den statliga kontrollen av Spritcentralens och Tobaksmonopolets verksamhet
jämte därmed sammanhängande spörsmål. Jämlikt detta bemyndigande
tillkallades justitierådet A. Borgström.
Enligt lämnat direktiv har justitierådet Borgström först upptagit till
behandling spörsmålet örn organisationen av Tobaksmonopolets framtida
verksamhet och härom avgivit ett den 22 november 1929 dagtecknat ytt
rande.
Detta yttrande, som följer uppställningen i utredningsmännens betänkande,
innehåller i huvudsak följande:
Monopolets organisation. Såsom av utredningsmännen framhållits,
har icke från något håll ifrågasatts förändring av monopolföretagets
organisation, och vid sådant förhållande har Borgström lika med utredningsmännen
ansett praktiska skäl tala för att det nuvarande monopolbolaget
Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet bibehölles såsom monopolets
utövare. Såsom villkor härför hade utredningsmännen förutsatt
dels att det enskilda vinstintresset i bolaget ytterligare begränsades utöver
vad för närvarande vore fallet, dels även att sådana ändringar genomfördes
i avseende å bolagets förvaltnings- och kontrollorganisation,
att trygghet vunnes för att denna ur såväl statsfinansieila som affärsmässiga
synpunkter vore väl avpassad för sitt ändamål.
I sistnämnda hänseende vore emellertid, har Borgström framhållit, särskilt
att beakta, att man icke borde gå så långt, att därigenom äventyrades
de fördelar, man velat vinna genom att utnyttja ett enskilt företags
fria former och enskilda delägares initiativkraft.
Efter omnämnande av utredningsmännens förslag i fråga örn placeringen
av bolagets preferensaktier, liksom av det utav majoriteten i bolagets
styrelse framförda förslaget i samma ämne har Borgström gent emot det
senare förslaget erinrat, att, därest ett så pass högt aktiekapital som
12,000,000 kronor verkligen skulle bliva fulltecknat, det syntes befinnas
nödigt att sätta maximiutdelningen ganska hög och ej för mycket begränsa
möjligheterna att uppnå densamma. Det vore nämligen att märka.
25
Kungl. Martts proposition Nr 195.
att fråga, åtminstone formellt, vore örn kapitalplacering på endast 6 år.
Den av utredningsmännen ifrågasatta begränsningen av det enskilda
vinstintresset i bolaget skulle följaktligen endast i ringa mån uppnås. Icke
någon torde vilja påstå, att ett aktiekapital av angivna storleken skulle
vara erforderligt för att trygga väljandet av för uppdraget fullt skickade
styrelseledamöter och revisorer. Snarare vore att befara att dessa val
skulle bliva föremål för mycket ringa intresse från aktieägarnas sida.
Borgström har således lika med utredningsmännen ansett, att nuvarande
preferensaktiekapitalet borde inlösas och nya preferensaktier utsläppas
till ett belopp av 1,000,000 kronor. I fråga örn anskaffandet av de nya
aktieägarna syntes av skäl, som angåves i chefens för finansdepartementet
yttrande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1929, den av utredningsmännen
antydda utvägen, aktiernas utbjudande till livförsäkringsbolagen
icke böra ifrågakomma, åtminstone icke i första hand. Härutinnan
har Borgström anslutit sig till det av reservanter inom bolagets styrelse
avgivna förslaget, att preferensaktieägarna skulle utses efter för
slag av Stockholms handelskammare. Deras antal syntes lämpligen böra
bestämmas till minst 10, högst 20. Utseendet syntes höra anförtros åt
Kungl. Majit, som därvid icke syntes böra vara ovillkorligen bunden inom
det framlagda förslaget. Den garanterade utdelningen syntes med hänsyn
till vad som anförts örn den korta kapitalplaceringstiden böra något höjas
till 5 Va eller 6 procent, såvida det icke skulle befinnas lämpligt att
upptaga den nu gällande bestämmelsen örn rätt till utdelning å stamaktierna
i Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen.
Vad utredningsmännen i denna del i övrigt anfört har icke föranlett
något yttrande från Borgströms sida.
Oktrojtiden. Mot utredningsmännens förslag örn kontraktstidens för
längning från 5 till 6 år syntes Borgström intet vara att erinra.
Den i nu gällande kontrakt upptagna bestämmelsen örn kontraktets
automatiska förlängning, därest det icke från statens sida uppsäges minst
6 månader före kontraktstidens utgång, hade uteslutits i det av utredningsmännen
uppgjorda kontraktsförslaget. Såsom bolagets styrelse erinrat,
syntes härav7 bliva en följd, att det icke skulle ankomma på Kungl.
Majit att pröva, huruvida kontraktet borde uppsägas, vadan frågan om
ny oktroj städse skulle bliva föremål för riksdagens prövning. Styrelsen
har förmenat, att den nya ordningen skulle vara ägnad att skärpa de
olägenheter, vilka plägade framträda i samband med oktrojförnyelse för
ett av oktroj beroende bolag. I detta spörsmål har Borgström yttrat
följande!
»Det lär emellertid knappast kunna ifrågasättas, .att Kungl. Majit skulle
utan riksdagens hörande för en ny oktrojperiod förlänga ett eventuellt
kontrakt med bolaget (jämför Kungl. Majits proposition till 1929 års riksdag,
nr 213). Med hänsyn härtill torde säkerligen frågan örn kontraktets
förnyelse eller icke i realiteten bliva avgjord mera än 6 månader före
26
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.
kontraktstidens utgång. Bibehållandet av den omförmälta bestämmelsen
synes således närmast innebära en mer eller mindre överflödig formalitet,
och jag har svårt att föreställa mig att dess uteslutande skulle, nämnvärt
öka de av styrelsen påpekade vid slutet av oktrojtiden föreliggande
olägenheterna.
Skulle mot förmodan frågan örn förlängning av kontraktet ej hinna avgöras
i god tid före kontraktstidens utgång, återstår alltid möjligheten
att, såsom nu skett, för kortare tid förlänga kontraktets giltighet.»
Styrelsen och verkställande direktören. Till vad utredningsmännen
härutinnan anfört Ilar Borgström i huvudsak anslutit sig. Härutöver
har han i fråga örn denna del av bolagets organisation anfört:
»Bolagets styrelse har ifrågasatt lämpligheten av att suppleanterna i
styrelsen skulle regelbundet bevista styrelsens sammanträden. Emellertid
torde det vara av stor betydelse, att suppleanterna genom deltagande
i sammanträdena förvärva den kännedom örn företaget, som utgör en förutsättning
för att de skola kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra en
eventuell tjänstgöring såsom ledamöter. För övrigt torde, såsom utredningsmännen
erinrat, ett dylikt deltagande utgöra enda skälet för eti
bibehållande av suppleantarvodena.
Vidare har styrelsen förklarat sig anse den i kontraktsförslaget upptagna
bestämmelsen örn viss majoritet bland de kungavalda styrelseledamöterna
såsom förutsättning för beslut örn avtal, innefattande åtagande
för längre tid än den för vilken monopolrätten upplåtits, utan att medföra
några bestämda fördelar ägnad att förorsaka vissa angivna praktiska
olägenheter. Vad styrelsen härutinnan anfört har icke föranlett mig att
föreslå någon förändring i utredningsmännens förslag. Styrelsen synes
mig hava överskattat de praktiska olägenheterna, och bestämmelserna
torde äga ett visst värde såsom garanti mot allt för betydande inköp och
andra engagement vid slutet av kontraktstiden.»
Vad angår den av utredningsmännen under förevarande avdelning behandlade
frågan örn den styrelseledamot och styrelsesuppleant tillkommande
rätten till fria tobaksvaror och till viss rabatt vid inköp av tobaksvaror,
innehåller Borgströms yttrande följande:
»För närvarande åtnjuter varje styrelseledamot och suppleant fria tobaksvaror
till belopp av 250 kronor per år, räknat efter varornas försälj
ningspris, samt är därutöver berättigad att till obegränsat belopp inköpa
tobaksvaror med viss rabatt. Utredningsmännen föreslå nu, att berörda
förmåner såsom utgörande en olämplig arvodesförmån icke skola
bibehållas.
Vad först angår bestämmelsen örn fria tobaksvaror torde denna, såsom
styrelsen erinrat, hava föranletts därav, att styrelsens ledamöter ansetts
hava skyldighet att med uppmärksamhet följa de tillverkade varornas
kvalitet, och föreskriften örn beloppets fixerande till 250 kronor torde närmast
hava tillkommit såsom normerande i inskränkande riktning.
Beträffande rätten att mot rabatt inköpa tobaksvaror torde det inom
affärsföretag av beskaffenhet motsvarande Tobaksmonopolet vara en allmänt
gällande regel, att styrelseledamöter och anställda äga att till affärens
självkostnadspris inköpa tillverkade eller eljest saluhållna varor, och
tillräcklig anledning synes mig icke föreligga att beträffande Tobaksmono
-
27
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.
polet avvika från denna plägsed. Enligt vad jag inhämtat har rabatten
numera nedsatts till 20 % från 30, därmed säkerhet synes hava uppnåtts
för att priset å försålda varor icke understiger monopolets självkostnadspris.
I denna del kan jag således icke följa utredningsmännen, därvid jag
emellertid förutsätter att noggrann kontroll utövas mot missbruk, en kontroll
som underlättas därav att all utlämning av fria tobaksvaror eller
varor till nedsatt pris sker genom en enda av monopolets försäljningsbutiker.
»
Jourhavande direktören. Utredningsmännen hava, såsom nämnts, föreslagit
indragning av befattningen som jourhavande direktör, under det att
bolagets styrelse förklarat sig bestämt avstyrka förslaget härom.
Borgström bär anslutit sig till utredningsmännens ståndpunkt och till
stöd härför yttrat följande:
»Såsom de anföra bär det icke lyckats att organiskt inpassa jourhavande
direktörens ställning i förvaltningen och även styrelsen medger, att denna
kan vara vansklig. De åligganden som enligt instruktionen påvila honom
synas närmast vara av kontrollerande art. Att en ledamot av styrelsen sålunda
skall kontrollera förvaltningen torde icke vara principiellt riktigt
och kan lätt leda till en olämplig och skadlig sammanblandning'' av den
verkställande och den granskande myndighetens uppgifter. Vad styrelsen
vidare andragit i denna fråga synes mig giva vid handen, att styrelsen i
jourhavande direktören ser icke blott en statens kontrollant å bolagets förvaltning
i allmänhet utan i minst lika hög grad en styrelsens kontrollant
å det sätt, varpå verkställande direktören uppfyller sina uppgifter. Vid
bifall till vad jag här nedan föreslagit i fråga örn direktörsrådets sammansättning
synes mig alla rimliga anspråk i hithörande hänseende bliva tillräckligt
tillgodosedda. För övrigt kan man ej värja sig för den tanken,
att styrelsens motstånd mot indragandet närmast har sin grund i den nuvarande
jourhavande direktörens personlighet. Såsom styrelsen antyder
lärer han besitta särskilda tekniska och industriella insikter på tobakslianteringens
område, och dessa insikter hava säkerligen varit till
största gagn för bolaget, i synnerhet vid rörelsens begynnande, då det
gällt att organisera verksamheten, men även i fortsättningen. Det torde
emellertid vara nära nog omöjligt att vid den nuvarande jourhavande direktörens
avgång finna en efterträdare, som med något så när motsvarande
praktisk erfarenhet på samma gång besitter de egenskaper, som göra honom
lämpad för vad som enligt instruktionen utgör det främsta föremålet
för hans verksamhet. Skulle en dylik personlighet mot förmodan stå till
buds, lär han för övrigt ingalunda låta sig nöjas med de jämförelsevis
blygsamma löneförmåner jourhavande direktören nu åtnjuter.
Om nu befattningen i fråga indrages, lär det icke möta större svårighet
att utfinna en form, som låter bolaget fortfarande tillgodogöra sig den
nuvarande jourhavande direktörens insikter och erfarenhet, så länge han
kan finnas därtill villig.»
Direktörsrådet. I likhet med utredningsmännen har Borgström, i viss
motsättning mot bolagets styrelse, ansett, att ett direktörsråd borde inrättas
med i huvudsak de arbetsuppgifter utredningsmännen angivit. Där
-
28
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.
emot har han icke kunnat följa utredningsmännen beträffande direktörsrådets
sammansättning. Med hänsyn till de uppgifter, som skulle komma
att påvila direktörsrådet, syntes det ligga närmast till hand att
verkställande direktören bleve den ledande mannen inom rådet. Vidare
syntes vad styrelsen anfört angående omfattningen av dessa uppgifter
föranleda därtill, att det icke borde ovillkorligen föreskrivas, att styrelsens
ordförande skulle vara ledamot av rådet. Däremot syntes det, särskilt
med hänsyn därtill att till verkställande direktör kunde komma att
utses person utom styrelsen, vara oundgängligen nödvändigt, att någon
bland styrelsens ledamöter, väl helst en av de av Kungl. Majit utsedda,
insattes i direktörsrådet. Med hänsyn till den arbetsbörda, som komme
att åvila honom och syntes påfordra hans närvaro i bolagets lokaler i
allmänhet flera gånger i veckan, syntes arvodet för detta uppdrag icke
böra sättas lägre än till 6,000 kronor.
Direktörsrådet borde således bestå av verkställande direktören, en leda
mot av bolagets styrelse och ytterligare en person, vilka två sistnämnda
skulle utses av bolagets styrelse.
Vid bifall härtill erfordrades icke någon höjning av nu utgående arvodet
åt styrelsens ordförande och vice ordförande.
Då direktörsrådets protokoll väl borde anmälas vid följande styrelsesammanträde,
syntes onödigt föreskriva, att de skulle tillställas styrelsens
ledamöter, och syntes det vara tillräckligt, att jourhavande revisorn erhölle
ett exemplar för revisorernas gemensamma räkning.
Revision. I avseende å utredningsmännens förslag till omläggning av
revisionen i syfte att bereda ökat inflytande åt det allmänna och för revisionen
möjliggöra utövandet av en fortlöpande och ingående granskning
av förvaltningen har Borgström anfört till en början följande:
»I förstnämnda hänseende hava utredningsmännen, som på goda grunder
avvisat tanken på en revision genom statsrevisorerna, föreslagit, att
riksdagens kamrar skulle utse vardera en revisor. Mot detta förslag har
från skilda håll framställts erinringar av såväl konstitutionell som principiell
och praktisk innebörd. Väl bör måhända åt de konstitutionella
betänkligheterna icke tillmätas allt för stor vikt, även örn medgivas måste
att det förefallit mindre tilltalande, att i bolagsordningen för aktiebolag
intaga föreskrift örn rätt för riksdagens kamrar att utse revisorer utan
garanti för att denna rätt också kommer att begagnas och utan bestämmelse,
huru förfaras skall, för den händelse kamrarna eller någondera av
dem underlåter att utse revisor. Däremot synes mig vad i övrigt mot
förslaget anmärkts vara av beskaffenhet, att förslaget icke hör vidhållas.
Man har svårt föreställa sig att den omständigheten, att en revisor valts
av endera av riksdagens kamrar skulle förläna honom någon särskild
auktoritet vid fullgörandet av revisorsuppdraget. Lämpligheten av att de
riksdagsvalda revisorernas åtgöranden skola bliva föremål för granskning
och bedömande av aktieägarna å bolagsstämma kan ock ifrågasättas.
Ej heller lära kamrarna besitta några särskilda kvalifikationer
såsom valkollegium. Snarare synes det vara att befara det ovidkomman
-
29
Kungl. May.ts proposition Nr 195.
de politiska synpunkter komma att inverka vid valet. Ur praktisk synpunkt
är att erinra, att huvuddelen av de riksdagsval revisorernas arbete
väl komme att infalla under pågående riksdag'' i mars månad elter
avlämnandet av bolagets räkenskaper och förvaltningsberättelsen, vilket
torde medföra vissa svårigheter för ledamöter av riksdagen att åtaga sig
uppdraget i fråga. Det föreslagna stadgandet torde emellertid vara av en
ringa betydelse, då det ifrågakommer för riksdagen att bilda sig en uppfattning
om lämpligheten att förnya bolagets oktroj. För att tillgodose
detta syftemål skulle man kunna tänka sig att det i god tid före oktrojperiodens
utgång anordnades en särskild undersökning av bolaget och dess
verksamhet, gärna genom ledamöter av riksdagen. Föreskrift örn skyldighet
för bolaget att underkasta sig en dylik granskning synes mig
lämpligen böra intagas i kontraktet. Härvid vill jag emellertid framhålla,
att granskningen torde böra företagas endast örn skäl därtill anses
föreligga, och att med hänsyn till den av utredningsmännen företagna
grundliga utredningen och den kortare oktrojtiden i varje fall åt granskningen
synes kunna givas en skäligen begränsad omfattning.»
För att ytterligare stärka det allmännas inflytande inom revisionen
har Borgström föreslagit, att Kungl. Majit skulle äga utse tre eventuellt
fyra revisorer och lika antal suppleanter för dem, under det att bolaget
skulle utse endast en revisor jämte suppleant. Intet hinder förefunnes
naturligtvis, att Kungl. Majit, om så funnes lämpligt, till revisorer utsåga
ledamöter av riksdagen.
Beträffande revisionens organisation och arbetssätt har Borgström
yttrat i
»Syftemålet med den ingående granskningen av förvaltningen hava utredningsmännen
sökt vinna genom att organisera revisionen nästan som
ett ämbetsverk med särskild ordförande, särskild jourhavande revisor
och särskilt angivna arbetsuppgifter för dem samt föreskrifter örn regelbundna
protokollsförda sammanträden, varjämte föreslagits dels att ordföranden
och jourhavande revisorn skulle äga rätt övervara styrelsens
och direktörsrådets sammanträden, dels att framställningar från utomstående
rörande förhållanden i förvaltningen skulle fa ingivas till revisionen
och av denna upptagas.
Såsom bolagets styrelse erinrat synes det med fog kunna ifragasattas
huruvida den föreslagna byråkratiska organisationen är ägnad att främja
ett gott arbetsresultat, och örn icke detta säkrare skulle uppnäs därest revisionen
finge ordna granskningsarbetet pa sätt den funne lämpligast.
Mot förslaget örn inrättande av befattningen såsom jourhavande revisor
har ingen erinran framställts och även jag sluter mig härtill. Däremot
kan jag icke finna tillräckliga skal anförda för utseendet av en särskild
ordförande inom revisionen. Detta uppdrag synes mig kunna anförtros åt
jourhavande revisorn. Denne bör såsom utredningsmännen föreslagit utses
av Kungl. Majit bland de av Kungl. Majit valda och skall vara av
handelskammare auktoriserad revisor. Åt honom bör anförtros att jämte
ytterligare en revisor, som revisorerna utse bland de av Kungl. Majit
valda, bestyrka de uträkningar, som ligga till grund för bolagets inlevereringar
av skatt till staten. I övrigt synas hans åligganden böra sammanfattas
i en för honom av Kungl. Maj it fastställd instruktion. I denna tor
de böra utöver vad utredningsmännen antytt inrymmas föreskrift örn
30
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.
skyldighet för honom att tillse det revisionen sammanträder så ofta under
revisionsåret, som omständigheterna påkalla, och i övrigt utöva ledningen
av revisionens arbeten.
Anmärkas må i detta sammanhang, att därest utredningsmännens förslag
örn två riksdagsvalda revisorer, särskild ordförande och särskild
jourhavande revisor vinner bifall, knappast annan utväg står öppen än
att at ordföranden uppdraga att jämte jourhavande revisorn bestyrka
ovan angivna uträkningar. Med denna anordning förefinnes, då väfordforandens^
och jourhavande revisorns funktionstid ej bör göras allt för
kort, ej någon möjlighet för Kungl. Maj :t att anordna en eljest ur flera
synpunkter önskvärd cirkulation bland revisorerna.
Lika med utredningsmannen anser jag, att siffergranskare böra utses
av revisorerna, som skola utfärda instruktion för dem. Den närmare tillsynen
över siffergranskarnas verksamhet bör självfallet utövas av jourhavande
revisorn.
Beträffande föi slaget att vissa av revisorerna skulle äga rätt närvara
vid styrelsens och direktörsrådets sammanträden kan jag icke finna, att
de fördelar man enligt utredningsmännen skulle härmed vinna, på långt
när uppväga de olägenheter, som på sätt i avgivna yttranden med skärpa
iramhalles skulle bliva en följd av den föreslagna principiellt oriktiga
sammanblandningen av den styrande och den kontrollerande makten.
Lj heller kan jag finna mig övertygad örn lämpligheten av det föreslagna
stadgandet örn rätt för utomstående att hos revisionen göra anijan
örn förmenta missförhållanden. Frånsett den omständigheten att
blotta förefintligheten av en dylik bestämmelse kan sägas inbjuda til1
ingivande av även mindre befogade klagomål, kan det såsom bolagets
styrelse påpekat medföra för bolagets verksamhet menliga påföljder att
salunda konstituera revisionen såsom en slags överinstans över styrelsen.
Behovet av en särskild klagoinstans, om det nu överhuvud foretinnes,
synes mig bliva än mindre vid anordnandet av den av mig här ovan
föreslagna särskilda undersökningen.
Med hänsyn tili vad jag ovan linder direktörsrådet i fråga örn dess
protokoll anfört, anser jag den föreslagna skyldigheten att tillställa en
var av revisorerna ett exemplar av styrelsens protokoll böra inskränkas
att avse jourhavande revisorn.
Vid bifall till vad jag här ovan föreslagit bortfaller behovet av sär
skilt arvode till revisionens ordförande. Däremot synes mig arvodet till
jourhavande revisorn tillika revisionens ordförande böra något höjas
exempelvis till 15,000 kronor, varjämte särskilt arvode torde böra utgå till
den av revisorerna, som erhåller i uppdrag att attestera uträkningarna för
mleverering av skatt.
I fråga örn förmånen av fria eller förbilligade tobaksvaror torde jourhavande
revisorn böra likställas med styrelsens ledamöter, varemot beträffande
övriga revisorer synes vara tillräckligt att tillerkänna dem
rätt att uttaga fria tobaksvaror för nu bestämt belopp.»
Dotterbolagen. Utredningsmännen hava föreslagit, att Havannamaga
sinet skulle avvecklas och dess engrosrörelse övertagas av en särskild av
delning inom Tobaksmonopolet. Även Borgström har förklarat sig vara
av den meningen, att Havannamagasinet icke borde fortsätta sin rörelse
på samma sätt som hittills. Enligt vad han inhämtat, hade ock inom To
-
31
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.
baksmonopolet vidtagits åtgärder för avveckling av Havannamagasinets
detaljförsäljning. Däremot syntes, såsom av bolagets styrelse framhållits
och jämväl en av utredningsmännen ansett, praktiska skäl tala för
att Havannamagasinet finge fortfarande existera som ett formellt fristående
organ för handhavande av den av detta bolag bedrivna engrosverksamheten.
Härvid har Borgström, i anslutning till vad nyssnämnde utredningsman
yttrat, föreslagit, att till ledamöter i Havannamagasinets
styrelse skulle utses samtliga ledamöter i Tobaksmonopolets styrelse, att
revisorerna i Tobaksmonopolet skulle utses till revisorer i Havannamagasinet
samt att ärenden, som rörde detta bolag, skulle behandlas vid Tobaksmonopolets
styrelsesammanträden. Motsvarande bestämmelser syntes
böra gälla beträffande Tobaksmonopolets Fastighetsaktiebolag. Självfallet
borde icke särskilt arvode utgå åt styrelseledamöter och revisorer
i dessa båda bolag.
Lika med utredningsmännen har Borgström ansett, att för monopolets
rätt att eljest förvärva aktie eller annan delaktighet i annat företag
skulle erfordras Kungl. Maurts tillstånd. Därvid syntes Kungl. Maj:t ej
underlåta att föreskriva de villkor, som kunde anses lämpliga och erforderliga.
Med hänsyn härtill syntes bestämmelserna i avtalsförslagets
§<§, 17 och 18, vilka i viss mån strede mot vad som föreslagits i fråga örn de
båda nu existerande dotterbolagen, kunna utslutas. Däremot borde, för
den händelse Borgströms förslag vunne beaktande, detsamma motsvarande
bestämmelser upptagas i blivande avtal.
Riktlinjer för bolagets förvaltning. Utredningsmännen hava föreslagit
intagande i kontraktet av en bestämmelse örn skyldighet för bolaget att
bedriva verksamheten på sådant sätt, att leverantörers och återförsäljares
berättigade handelsintressen tillgodoses. Örn denna bestämmelse har
Borgström yttrat, att det syntes vara självklart, att ett dylikt tillgodoseende
borde äga rum i den mån det vore förenligt med de affärsmässiga
principer, efter vilka bolagsdriften borde utövas. Med hänsyn härtill
syntes det vara att befara, att vederbörande leverantörer och återförsäljare
bomme att i bestämmelsen inlägga något mera och att densamma
komma att tagas till intäkt även för obefogade anspråk. På grund härav
och under hänvisning till vad bolagets styrelse anfört har Borgström
ansett, att bestämmelsen borde utgå.
De anvisningar och uttalanden, som av utredningsmännen i övrigt lämnats
under detta kapitel, hava icke föranlett något uttalande av Borgström.
Leverans av tobaksskatten. Vad utredningsmännen härutinnan föreslagit
har genomförts enligt Kungl. Maj:ts i det föregående anmärkta
av riksdagen bifallna proposition nr 213 vid 1929 års riksdag.
Avskrivningar och fonderingar. Mot vad utredningsmännen anfört under
detta kapitel har Borgström icke haft någon erinran. Väl hade bola
-
32
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.
gets styrelse uttryckt en viss tveksamhet beträffande den ifrågasatta fonden
till understöd åt f. d. handelsresande och platsförsäljare inom engroshandeln
med tobaksvaror men med hänsyn till de av utredningsmännen
åberopade billighetsskälen bär Borgström ansett bestämmelsen härom
böra bibehållas. Frågan örn sättet för fondens användande syntes böra,
såsom ock utredningsmännen förutsatt, bliva föremål för närmare övervägande,
därvid även syntes böra uppmärksammas de av vissa agenter
framställda ersättningsanspråk.
Efter dispositionen av 1928 års vinst bade till dispositionsfonden avsatts
ett belopp av 4,065,323 kronor 38 öre, varigenom ytterligare avsevärd av
skrivning å monopolrätten möjliggjordes.
Reglering av förhållandena vid oktrojtidens utgång. I detta ämne har
Borgström anfört följande:
»Bolagets styrelse har påtalat det oformliga att i kontrakt ålägga icke
avtalsslutande part förpliktelser. I anledning härav må påpekas, att med
angivna stadgandet naturligtvis endast avses ett åtagande från statens
sida att i sin ordning pålägga den eventuelle nye koncessionshavaren de
angivna förpliktelserna.
Väl torde det såsom styrelsen påpekat icke kunna anses erforderligt att
i kontraktet intaga bestämmelserna i fråga, men då det icke kan anses uteslutet,
att de för angivna fall kunna leda till reda och ordning vid en
eventuell överflyttning av monopolrättens utövning, anser jag bestämmelserna
böra kvarstå med någon redaktionell omformning.
Styrelsen har påyrkat bibehållande av den i nu gällande kontrakt upptagna
bestämmelsen örn statens skyldighet att under angivna förutsättning
inlösa bolagets preferensaktiekapital. Med hänsyn till det ovan
föreslagna sättet för detta kapitals placering, den i bolagsordningen föreskrivna
företrädesrätten till kapitalets utfående vid bolagets upplösning
och kapitalets ringa belopp synes ej erforderligt att bibehålla bestämmelsen
i fråga.»
Ikraftträdandet. Detta förordas av Borgström böra äga rum den 1
januari 1931.
Tobaksmonopolets ställning till handeln med tobaksvaror. Lika med
utredningsmännen har Borgström ansett, att den av engrosimportörerna
framförda tanken på införande av importmonopol och deras önskemål örn
restitution i vissa fall av licensavgift icke nu borde föranleda någon åtgärd.
Med anledning av vad utredningsmännen i övrigt under detta kapitel
anfört har Borgström betonat angelägenheten av att icke genom detaljerade
föreskrifter kringskära den handlingsfrihet monopolet såsom ett
affärsdrivande företag borde äga. Så syntes det icke vara lämpligt förbjuda
bolaget upprätta s. k. reklamavtal och, även örn direkt konkurrens
med detaljhandlarna i görligaste mån borde undvikas, kunde det knappast
anses lämpligt meddela bestämda direktiv härutinnan.
33
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.
Av enahanda anledning syntes det icke böra ifrågakomma att meddela
detaljerade föreskrifter örn bolagets förhållande till detaljhandlarna med
tobaksvaror, härutinnan Borgström i övrigt ville hänvisa till vad bolagets
styrelse härom anfört.
Emellertid syntes frågan örn förhållandet mellan, å ena sidan, monopolbolaget
och, å den andra, tobaksimportörerna och detaljhandlandena med
tobaksvaror böra göras till föremål för särskild utredning under medverkande
av representanter för monopolet och vederbörande organisationer.
Att i nu förevarande sammanhang åvägabringa en lösning av dessa ingalunda
lätta spörsmål syntes så mycket mindre vara erforderligt, som statsverket
ingalunda saknade möjlighet att även under löpande oktrojtid gent
emot bolaget genomföra de åtgärder, vartill utredningen kunde föranleda.
Kontraktsförslagets uppställning. Rättelse syntes böra vidtagas i de
av bolagets styrelse påpekade hänseenden.
I detta sammanhang torde jag få anmäla, att i ett flertal till Kungl. Maj :t
eller chefen för finansdepartementet inkomna skrivelser gjorts framställningar
för tillgodoseende av önskemål hos skilda inom tobakshanteringen
verksamma intressegrupper. Dylika framställningar föreligga bland annat
från Svenska Tobaksengrossisternas förening, Sveriges Tobakshandlares
Riksförbund, Tobaksimportförsäljareföreningen och Svenska Tobaksindustriarbetareförbundet.
Förstnämnda förening önskar utredning
angående förändring uti importhandeln och, i avhidan därå, vissa provisoriska
åtgärder till lättnad av importhandelns betryckta läge. Sveriges
Tobakshandlares Riksförbund begär utredning i skilda hänseenden rörande
detaljhandeln med tobaksvaror. Tobaksimportförsäljareföreningen
har gjort framställning örn ersättning åt handelsresande och platsförsäljare
hos tobaksimportörer för minskade arbetstillfällen. Svenska
Tobaksindustriarbetareförbundet har framfört önskemål, som avse dels
inrymmande i kontraktet mellan staten och Tobaksmonopolet av detaljerade
föreskrifter, i vilken ordning avskedande av bolagets personal skall
äga rum, dels ytterligare ökning av hittills utgående understöd till av
bolaget entledigad personal, dels ock beredande av möjlighet för bolagets
arbetare till visst medinflytande i bolagets förvaltning och styrelse.
Såsom framgår av den här förut lämnade redogörelsen, hava utredningsmännens
granskning och förslag — med begagnande av det bemyndigande
som dåvarande departementschefens direktiv inrymde —
utsträckts att omfatta ej endast den detalj av organisationen, som närmast
avsetts, nämligen kontrollen, utan därutöver organisationen i dess
helhet. Det torde ej kunna med skäl bestridas, att utredningens sålunda
vidgade omfattning givit en överblick över frågan, som är av värde
redan för ställningstagandet till anordningen av kontrollen. Men här
Pi
hail g lill riksdagens protokoll 19110. 1 sami. Hill haft. Ihir loij
Framställningar
frän
tobakshandlare
m. fl.
Departe
mentschefen
-
34
Monopolets
organisation.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.
jämte har den vidgade granskningen givit resultat i särskilda förslag
beträffande organisationen i övrigt, vilka — med jämkningar i vissa delar
— torde innebära önskvärda förbättringar.
I)a jag i det följande redogör för min ståndpunkt till utredningsmännens
förslag och justitierådet Borgströms granskning av detsamma, kan
jag i de delar, därutinnan överensstämmelse förefinnes, snävt begränsa
mitt uttalande, enär jag, då annat ej utsäges, stöder mig på utredningens
respektive Borgströms motivering.
I avseende å monopolets organisation ansluter jag mig till den enhälligt
omfattade meningen, att tobaksmonopolets utövning bör i fortsättningen
bedrivas under aktiebolags form och alltjämt omhänderhavas av Aktie
bolaget Svenska Tobaksmonopolet.
I fråga örn monopolbolagets gestaltning hava enligt min uppfattning utredningsmännen
givit fullgoda skäl för en stark beskäring av preferensaktiekapitalet.
Även örn man förutsätter, att preferensaktiekapitalets utdelning
faktiskt begränsas till nuvarande belopp, sju procent, måste dylik
förräntning av rörelsekapitalet vid en riskfri placering anses icke rimlig.
Jag föreslår, att preferensaktiekapitalet nedsättes från sjutton till en miljon
kronor med företrädesrätt till sex procent årlig utdelning. Såsom
utredningsmännen tänkt sig, torde denna utdelning böra av staten säkerställas
i form av gottskrivning av tobaksskattemedel.
Yad beträffar det finansiella genomförandet av preferensaktiekapitalets
nedskrivning utgår jag ifrån, att från pensionsförsäkringsfonden — som
innehar preferensaktier till belopp av tolv miljoner kronor — skola tillhandahållas
erforderliga medel emot en ränta av fem procent. Jag förutsätter,
att — såsom fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden önska —
staten ikläder sig garanti för bolagets sålunda uppkommande skuld till
kapital och ränta.
För att betrygga innehavet av det bibehållna preferensaktiekapitalet
hos ägare, som kunde förutsättas representera insikt och erfarenhet inom
affärslivet samtidigt som de besutte en fri och självständig ställning, hava
utredningsmännen såsom en möjlig utväg ifrågasatt svenska livförsäkringsbolags
inträde såsom aktieägare.
Med hänsyn till de invändningar av växlande innebörd, som rests emot
en dylik aktieplacering, har jag stannat vid att förorda en anordning,
som ansluter sig till ett uppslag, vilket ifrågasatts av en minoritet inom
Tobaksmonopolets styrelse ävensom av Borgström, och som, enligt vad jag
kan vitsorda, ej varit främmande för utredningsmännens övervägande.
Teckning av preferensaktierna skall förbehållas ett begränsat antal medborgare,
minst tjugo, högst fyrtio, vilka utses av Kungl. Maj :t med ledning
av förslag, som handelskamrarna i Stockholm, Göteborg och Malmö
bör beredas tillfälle, att avgiva.
Enligt utredningsmännens förslag skall staten genom särskilt avtal
35
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.
med preferensaktieägarna tillförsäkra sig rätt att, när staten påfordrar,
inlösa preferensaktiekapitalet eller del därav. Detta förbehåll,
vars tillämpning endast i utomordentligt fall kan antagas inträda, synes
böra påkalla ett beslut av riksdagen av innebörd att nödiga medel hållas
tillgängliga i händelse av avtalets tillämpning på denna punkt. Ett bemyndigande
åt riksgäldskontoret i sådant avseende torde vara tillfyllest.
Oktrojtiden synes mig lämpligen böra bestämmas till sex år, utan automatisk
förlängning.
Bolagets styrelse torde böra ovillkorligt utgöras av åtta ledamöter, av
vilka Kungl. Majit utser fyra, däribland ordförande och vice ordförande.
Suppleanternas antal synes kunna begränsas till fyra, av vilka två utses
av Kungl. Majit.
I fråga örn verkställande direktören ansluter jag mig till utredningsmännens
åsikt, att en friare anordning är önskvärd och att således denne
utses av styrelsen — ej såsom enligt nu gällande regel bland de å bolagsstämma
valda styrelseledamöter utan inom eller utom styrelsen.
Jag biträder utredningsmännens ståndpunkt beträffande såväl suppleanternas
regelmässiga inkallande till styrelsesammanträde som även kvalificerad
anslutning till vissa beslut av de kungavalda styrelseledamöterna.
Utredningsmännen hava enligt min mening 1''örebragt övertygande skäl
för avskaffande av befattningen såsom jourhavande direktör.
Utredningsmännens av Borgström biträdda förslag om inrättande av en
beredning, kallad direktörsråd, för mera maktpåliggande ärendens hand
läggning under tiden emellan styrelsens sammanträden synes mig ändamålsenligt.
I fråga örn direktörsrådets sammansättning föreslår jag den
jämkningen, att självskrivenhet för styrelsens ordförande bortfaller, och
att direktörsrådet skall utgöras av två av styrelsen inom sig utsedda ledamöter,
av vilka åtminstone en kungavald, jämte verkställande direktören.
Det torde böra ankomma å styrelsen att utse ordförande och vice ordförande
i rådet, vilket sammanträder på kallelse av ordföranden eller
verkställande direktören.
Det avsnitt av utredningsmännens förslag, som företrädesvis varit underkastat
meningsskiljaktighet, är kärnpunkten av deras uppdrag kontrollens
anordnande.
Under påverkan av riksdagens år 1922 gjorda uttalande örn revisionens
utbyggnad till en statlig granskning hava utredningsmännen sökt förverkliga
detta önskemål genom inrymmande åt riksdagens kamrar av befogenhet
att utse ledamöter av bolagets revision. Förslaget har mött skarp
kritik, ur såväl konstitutionella som praktiska synpunkter. Borgström,
Oktrojtid n.
Bolagets
styrelse.
Verkställande
direktören.
Särskilda
bestämmelser
ang. styrelsen.
Jourhavande
direktö)^.
Direktörsråd.
Revision.
36
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.
som finner de förra mindre avgörande, tillmäter de senare desto större
vikt oell avstyrker den föreslagna anordningen.
För min del har jag ej funnit konstitutionella hinder möta emot en bestämmelse,
som skulle åt riksdagen allenast inrymma en befogenhet men
ej ålägga en förpliktelse, och motsvarande precedensfall saknas ej. Men
jag kan ej underkänna den kritik, som i övrigt framkommit. Och jag är
desto mera beredd att frånträda utredningsmännens förslag i denna del, som
annan utväg synes stå till buds för ernående örn ej direkt så indirekt av
det riksdagens medinflytande vid granskningen, som åsyftats. Jag föreslår
alltså, att befogenhet skall inrymmas för bankofullmäktige och riksgäldsfullmäktige
att var för sig utse en revisor jämte suppleant. Skulle
icke denna befogenhet begagnas, torde i stället Kungl. Majit höra äga
meddela erforderliga förordnanden för revisionens komplettering.
Vad angår organisationen av revisionen ansluter jag mig i huvudsak
till utredningsmännen. Sålunda anser jag — i motsats mot Borgström —
att en särskild, väl kvalificerad ordförande hör finnas. Det är ingalunda
visst, att den auktoriserade revisorn, vilken i egenskap av jourhavande
skall sammanhålla den tekniska revisionen, därjämte besitter den auktoritet
och förfarenhet i affärsförhållanden, som erfordras för ordförandeskapet
i revisionen av detta vittomfattande och i särskilda avseenden
grannlaga företag. Lämpligt torde vara, att till jourhavande revisor skall
kunna utses ej blott av handelskammare auktoriserad revisor utan även
den, som i annan, av Kungl. Majit godkänd ordning auktoriserats.
I två avseenden anser jag, att framkomna erinringar böra föranleda
jämkning i utredningsmännens förslag. Befogenhet för revisionens ordförande
och för jourhavande revisorn att närvara vid styrelsens och direktörsrådets
sammanträden har ej upptagits. Icke heller torde revisionens
ifrågasatta ställning såsom mottagare av allmänhetens klagomål
böra vidhållas.
Arvoden. I fråga örn de arvoden, som böra tillkomma styrelse och revision, lärer
i förevarande ordning närmare uttalande ej påkallas. Avsevärda ändringar
i nuvarande grunder torde ej erfordras i vidare mån än som betingas
av direktörsrådets inrättande samt anordningen inom revisionen av
särskild ordförande och jourhavande revisor.
Jj otterföretag. Lika med utredningsmännen finner jag, att planmässighet och reda
torde befrämjas genom rörelsens bedrivande helt i egen drift. Härav föranledes,
att dotterföretaget Aktiebolaget Havannamagasinet bör, så snart
ske kan, avvecklas. Då därefter något dotterföretag ej vidare förefinnes,
kunna de av utredningsmännen föreslagna bestämmelserna till reglering
av dotterföretags förvaltning uteslutas ur avtalet.
Biktlinjer för Med hänsyn till vad såväl bolagets styrelse som Borgström anfört finförvaltningen.
ner jag) att bestämmelsen i § 4 av utredningsmännens avtalsförslag
Kungl. Majlis proposition Nr 195. 37
därom, att leverantörers och återförsäljares berättigade handelsintressen
böra tillgodoses, lämpligen bör utgå.
dag delar utredningsmännens åsikt, att föreskrifter örn fondering ej i
avtalet erfordras, enär avsevärt inflytande härutinnan kan av Kungl.
Majit utövas å bolagsstämma. Endast i fråga örn den av utredningsmännen
förordade fonden för beredande av ersättning åt handelsresande och
platsförsäljare inom engrosimporten av tobaksvaror skulle ett formligt
beslut av riksdagen böra påkallas, därest ett ställningstagande till ersättningsfrågan
i förevarande ordning syntes betingat. Emellertid förhåller
det sig sålunda, att från tobaksengrosimportörerna förnyats de framställningar,
som av utredningsmännen omförmälts, varförutom detalj
tobakshandlandena framfört krav å utredning av detaljhandelns läge i
förhållande till statsmonopolet och därav föranlett uppgivet trångmål.
Den enskilda handelns önskemål äga ej, såsom dess utövare förmena, det
samband med monopolorganisationen, att desammas behandling bör sammanföras
med avtal örn monopolet. Men det synes mig påkallat, att en
allsidig utredning angående de ständigt framförda anspråken från de
enskilda tobakshandlarna kommer till stånd under medvei''kan av representanter
för såväl bolaget som handlandena. Därest av dylik utredning
framkommer ett resultat, som erfordrar ekonomisk uppoffring från bolaget,
kommer frågan givetvis att underställas riksdagens prövning i
särskild ordning. Utredningen torde böra omfatta jämväl förutnämnda
försäljare inom engrosimporten, och alltså lärer ej heller i fråga örn deras
anspråk ett avgörande nu böra företagas.
Vad angår de önskemål, som framställts för tillgodoseende av anställningshavare
hos Tobaksmonopolet, lärer övervägandet ankomma på Tobaksmonopolets
ledning.
I anslutning till de i det föregående utvecklade synpunkterna har jag
på grundval av utredningsmännens förslag, däruti vissa detaljändringar
jämväl vidtagits, låtit upprätta förslag till
l:o) avtal angående utövandet av statens tobaksmonopol ävensom, att
såsom bilaga fogas vid avtalet, förslag till ändringar i bolagsordningen
för Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet; och
2:o) avtal angående preferensaktiekapitalet i Aktiebolaget Svenska
Tobaksmonopolet.
Föredragande departementschefen uppläser härefter berörda förslag
samt hemställer, under åberopande av vad han i det föregående anfört, att
Kungl. Majit måtte i proposition föreslå riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Majit att å statens vägnar med Aktiebolaget
Svenska Tobaksmonopolet träffa avtal angående utövandet av statens
tobaksmonopol i huvudsaklig överensstämmelse med nämnda förslag till
sådant avtal;
Bihang till riksdagens protokoll IltSO. 1 sami. 160 höft. (Nr 195.) ^
Fondbild
ning.
Enskilda
framställ
ningar.
Avtalsförslag
m. m.
Departe
mentschefens
hemställan.
38
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att å statens vägnar med blivande preferensaktieägare
i Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet träffa avtal
angående preferensaktiekapitalet i bolaget i huvudsaklig överensstämmelse
med sagda förslag till sådant avtal;
dels medgiva, att Kungl. Majit må för staten utfästa garanti för ett
lån ur pensionsförsäkringsfonden åt Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet
å högst sexton miljoner kronor till kapital och ränta, beräknad
efter fem procent;
dels ock besluta, att fullmäktige i riksgäldskontoret skola i fall av
behov tillhandahålla medel för såväl infriande av nämnda garantiförbindelse
som ock inlösen helt eller delvis av preferensaktiekapitalet i
bolaget.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i
ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
E. Regnér.
opaginerad Kontrollera mot PDF
BILAGOR
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 160 haft. (Nr 195. Bilaga.)
1
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.
3
Bilaga. 1.
Bolagsordning
för Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet.
(Antagen vid konstituerande bolagsstämma den 23 december 1914.)
§ 1.
Detta bolag, vars firma är Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet, är
grundat på aktier med begränsad ansvarighet enligt bestämmelserna i
1910 års lag örn aktiebolag.
§ 2.
Bolaget har till ändamål att utöva svenska statens monopol å tobakstillverkningen
inom riket, ävensom idka handel med tobaksvaror.
§ 3.
Bolagets aktiekapital skall utgöra lägst 17,000,000 kronor och högst
51,000,000 kronor.
§ 4.
Aktie skall lyda å 100 kronor, och skola aktiebreven ställas till viss man.
§ 5.
Bolagets styrelse har sitt säte i Stockholm.
§ 6.
Aktiebreven utfärdas i två serier, betecknade med litt. A och litt. B, och
utgöres serien A av preferensaktier samt serien B av stamaktier, med
särskild nummerföljd inom vardera serien.
Preferensaktie kan ägas endast av svenska staten eller av svensk undersåte
och stamaktie endast av svenska staten eller av svensk undersåte,
som därtill erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd.
Preferensaktiekapitalet skall utgöra 17,000,000 kronor.
Alla andra aktier skola vara stamaktier. Rätt till teckning av stamaktier,
vare sig vid bolagets bildande eller vid ökning av aktiekapitalet,
tillkommer endast svenska staten.
Preferensaktierna skola framför stamaktierna medföra företrädesrätt
till årlig utdelning av bolagets vinst intill 6 procent å preferensaktiebeloppet
ävensom rätt att, därest under ett eller flera år sådan utdelning ej
lämnats, av följande årens vinster bekomma vad däri brustit, innan utdelning
å stamaktierna må äga rum. Härefter skola å stamaktierna utdelas
intill 6 procent.
Giver bolagets rörelse utdelningsbar vinst utöver 6 procent å aktiekapitalet,
skall den överskjutande vinsten sålunda fördelas, att för varje 7*
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.
procent, som härav tillfaller stamaktie, 1/s procent skall tillfalla preferensaktie,
intill dess varje preferensaktie erhållit tillhopa 7 procent, varefter
återstående vinst fördelas så, att för varje 9/io procent å stamaktie,
1jio procent skall tillfalla preferensaktie.
Upplöses bolaget, skall innehavare av preferensaktie hava företrädesrätt
framför stamaktiernas ägare till erhållande ur bolagets tillgångar
av aktiens nominella värde jämte 6 procent utdelning, i den mån sådan
ej gnidits.
§ 7.
Bolagets styrelse består av sex eller åtta ledamöter med en suppleant
för varje styrelseledamot.
Kungl. Maj :t utser halva antalet styrelseledamöter jämte suppleanter
för dem, och skall av de sålunda utsedda en tillika vara jourhavande direktör.
Övriga styrelseledamöter jämte suppleanter för dem väljas av
preferensaktieägarna, och skall bland sistnämnda ledamöter en av bolagets
styrelse utses att tillika vara bolagets verkställande direktör.
Såväl ledamöter som suppleanter väljas för tre år i sänder; dock skola
de av preferensaktieägarna utsedda ledamöterna och suppleanterna första
gången väljas för allenast ett år, varjämte samtliga första gången utsedda
styrelseledamöter och suppleanter skola kvarstå intill första ordinarie
bolagsstämman efter den period, för vilken de blivit utsedda.
Avgående styrelseledamot och suppleant kan återväljas.
Styrelsen är beslutför, när minst två tredjedelar av styrelsens ledamöter,
däribland minst två av de utav Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna
eller deras suppleanter, äro närvarande.
Ordförande vid styrelsesammanträde skall alltid vara en av de utav
Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna.
§ 8.
Bolagets firma tecknas av den eller dem, som styrelsen därtill inom eller
utom styrelsen utser.
§ 9.
För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper utses
årligen fyra revisorer jämte lika många suppleanter för dem. Av
dessa utser Kungl. Majit två revisorer och två suppleanter. Övriga revisorer
och suppleanter utses av preferensaktieägarna.
§ 10.
Ersättningarna till de av Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna
och revisorerna bestämmas av Kungl. Majit.
§ 11.
Bolagets räkenskaper skola den 31 december varje år i fullständigt bokslut
sammanföras. Bokslutet skall vara verkställt senast den 1 april påföljande
år, då räkenskaperna jämte tillhörande handlingar ävensom av
styrelsen avgiven förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning
samt balansräkning för senaste räkenskapsåret skola för granskning över
-
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.
lämnas till de utsedda revisorerna, vilka senast den 1 maj böra över
granskningen avgiva skriftligt utlåtande, däri ansvarsfrihet för styrelsen
bestämt tillstyrkes eller avstyrkes.
§ 12.
Ordinarie bolagsstämma skall hållas i Stockholm en gång örn året inom
maj månads utgång.
Å denna stämma skall styrelsen framlägga förvaltningsberättelse jämte
vinst- och förlusträkning samt balansräkning för det förflutna räkenskapsåret
tillika med revisorernas utlåtande över den av dem verkställda
granskningen.
Utom övriga frågor, vilka i behörig ordning till stämmans avgörande
hänskjutas, skola därjämte å densamma följande ärenden till behandling
förekomma, nämligen:
l:o) fastställande av balansräkningen,
2:o) fråga örn beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid revisorernas
utlåtande avser,
3:o) fråga örn användningen av den vinst, som å bolagets rörelse uppkommit,
samt, därest vinstutdelning beslutes, när densamma får av aktieägarna
lyftas,
4:o) bestämmande av arvoden åt de styrelseledamöter och revisorer,
vilka väljas av preferensaktieägarna,
5:o) val av styrelseledamöter och styrelsesuppleanter samt de revisorer
och revisorssuppleanter, vilka väljas av preferensaktieägarna.
§ 13.
Vid bolagsstämma må envar röstberättigad rösta för fulla antalet aktier,
som han äger eller för vilka han har att såsom ombud föra talan,
dock må vid val av styrelse och revisorer rösträtt utövas endast för preferensaktierna.
§ 14.
Kallelse till bolagsstämma ävensom andra meddelanden till aktieägarna
kungöras i Post- och Inrikes tidningar samt i minst en annan i Stockholm
utkommande daglig tidning. Kungörelse angående bolagsstämma
skall vara införd i nämnda tidningar senast två veckor före stämman.
§ 15.
Efter utgången av år 1924 må aktiekapitalet nedsättas genom preferensaktiernas
inlösen till nominella värdet med tillägg av den å aktierna
belöpande vinst för sista räkenskapsåret.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.
Bilaga 2.
Kontrakt
av den 12 februari 1915 mellan svenska staten och Aktiebolaget
Svenska Tobaksmonopolet.
Emellan svenska staten samt aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet, i
det följande benämnt bolaget, är följande överenskommelse träffad:
§ 1.
Mom. A. Staten upplåter till bolaget för den tid, detta kontrakt gäller,
den jämlikt förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i
riket staten tillkommande rätten:
att inom riket tillverka tobaksvaror,
att till riket införa tobak och tobaksvaror,
att till riket införa specialmaskiner och specialverktyg för tillverkning
av tobaksvaror likasom cigarrettpapper och cigarretthylsor,
att inom riket tillverka dylika specialmaskiner och specialverktyg samt
cigarrettpapper och cigarretthylsor,
att innehava tobak i annan form än såsom färdig tobaksvara
samt att innehava omförmälda specialmaskiner och specialverktyg,
allt med iakttagande av de undantag och de begränsningar, som i nyssnämnda
förordning stadgas.
Mom. B. Staten överlåter till bolaget den egendom, som staten förvärvar
i enlighet med förordningen örn vad iakttagas skall vid införande av
statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.
§ 2.
För vad staten enligt § 1 upplåter och överlåter erlägger bolaget likvid
med belopp, motsvarande vad staten på grund av bestämmelserna uti den
i § 1 mom. B angivna förordning får utbetala i inlösen, ersättning och
understöd så ock i kostnader för de i förordningen omförmälda kommissionernas
arbete ävensom vad staten får vidkännas i kostnader för bolagets
bildande samt för inkassering av de varufordringar, varom i 4 §
6 mom. nämnda förordning sägs.
I likviden skola ingå stamaktier till parikurs till belopp av 18,000,000
kronor; dock att, där hela likvidsumman överstiger 40,000,000 kronor, staten
skall vara skyldig att ytterligare mottaga stamaktier till parikurs
för det belopp, varmed likvidsumman överstiger 40,000,000 kronor. Det
övriga av likvidsumman skall erläggas kontant, i den mån som utbetalning
från statsverket ägt rum.
§ 3.
För fullgörande av den i § 2 omförmälda kontanta likvid upptager bolaget
ett obligationslån å 20,000,000 kronor, löpande med 5 procents årlig
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga. 7
ränta. Lånet skall kunna konverteras efter 10 år och skall amorteras under
20 år, räknat från den tid, konverteringsrätten börjar. Skulle staten
begagna sin i § 14 stadgade rätt att uppsäga detta kontrakt, skall staten
övertaga betalningsansvaret för obligationslånet från och med dagen
för kontraktets utlöpande.
§ 4.
Kostnaden för anskaffande av det i § 3 omförmälda obligationslån skall
gäldas av staten och hänföras till sådan kostnad för bolagets bildande,
varom i § 2 sägs. Vad nu är sagt skall ock gälla beträffande kostnaden
för stämpel å obligationerna samt å de i § 2 omförmälda stamaktier,
därest sådan stämpelkostnad varder uttagen.
§ 5.
Bolaget förbinder sig att noggrant uppfylla de förpliktelser, som enligt
förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket åligga
monopolets utövare.
För att för tullmyndigheterna möjliggöra utövandet av kontroll över
efterlevnaden av vad i 23 § 1 mom. av nämnda förordning stadgas åligger
det bolaget att tillhandahålla generaltullstyrelsen, för att utdelas till rikets
tullkamrar, erforderligt antal exemplar av med avbildningar försedda
uppgifter örn de varumärken, som inregistrerats för bolagets räkning.
§ 6.
För alla de tobaksvaror, vare sig inom riket tillverkade eller importerade,
vilka av bolaget försäljas eller eljest utlämnas, ävensom för alla
tobaksvaror, som enligt 22 § i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket importeras för försäljning, eller för vilka enligt
43 % i samma förordning licensavgift skall till bolaget erläggas, skall
bolaget till staten erlägga skatt till belopp, motsvarande de enligt nämnda
förordning å varje tid gällande procentsatser.
Före utgången av varje månad skall bolaget till statskontoret inleverera
de skattebelopp, som belöpa å de tobaksvaror, vilka bolaget under
nästföregående månad levererat, eller för vilka bolaget uppburit den i 22
eller 43 § i nyssnämnda förordning stadgade licensavgift.
Skattebeloppen uträknas med ledning av bolagets böcker, och skall
varje inleverering till statskontoret vara åtföljd av på nämnda böcker
grundad uträkning av skattebeloppen, vilken skall vara å bolagets vägnar
av verkställande direktören avgiven samt till riktigheten styrkt av
den utav Kungl. Maj:t utsedde jourhavande direktören och en av de utav
Kungl. Majit utsedda revisorerna i bolaget.
§ 7.
Det åligger bolaget för vinnande av största möjliga besparing i omkostnader
att å alla områden av dess verksamhet anordna driften på det
mest rationella och effektiva sätt ävensom att vid fastställande av tobaksvaras
priskurantpris iakttaga, att den belastning, som avser att
lämna vinst å rörelsen, kommer att vila i möjligaste mån jämnt å alla
varuslag.
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.
§ 8.
Utdelning till aktieägarna må ej ske, innan nedan stadgade avskrivningar
ock avsättning ägt rum.
Å byggnader skall årligen avskrivas 2 procent och å inventarier 10
procent.
Till reservfonden skall årligen avsättas 10 procent av årsvinsten. Sedan
reservfonden uppgår till 10 procent av aktiekapitalet, skall vidare avsättning
till reservfond ej äga rum.
Till pensionsfond må genom bolagsstämmans beslut avsättning äga rum
av vinstmedel, som återstå, sedan till aktieägarna utdelats 6 procent.
I övrigt skall avsättning till fonder ej äga rum.
Å det värde, till vilket de i § 1 mom. A omförmälda rättigheter i bolagets
ingående balanskonto upptagits, skall avskrivning ej äga rum.
Skulle den enligt nu angivna regler till utdelning tillgängliga årsvinst
ej förslå till 4 l/ä procent utdelning å bolagets preferensaktiekapital,
skall staten vara förpliktad att av de enligt § 6 influtna skattemedel före
ordinarie bolagsstämman tillhandahålla bolaget så stort belopp, som erfordras
för att utdelning å preferensaktierna av 41jt procent må
kunna ske.
§ 9.
Bolaget förbinder sig att i så stor utsträckning som möjligt bereda anställning
för personer, som eljest skulle vara ersättningsberättigade enligt
förordningen örn vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket.
Erfordras för mottagande av sådan anställning hos bolaget flyttning
till annan ort än personens dittillsvarande verksamhetsort, skall bolaget
bestrida nödig flyttningskostnad.
§ 10.
Det åligger bolaget att enligt de närmare bestämmelser, som av Kungl.
Majit utfärdas, inlösa tobak, tobaksvaror, specialmaskiner och specialverktyg
för tillverkning av tobaksvaror ävensom cigarrettpapper och cigarretthylsor,
som förklarats förbrutna eller till kronan överlåtits enligt
§ 27 mom. 1 tullstadgan eller eljest skolat enligt tullstadgan genom tullverkets
försorg å auktion försäljas.
§ 11.
Det åligger bolaget att anordna fullt tillfredsställande sifferrevision.
§ 12.
Skulle tvist uppstå mellan staten och bolaget rörande rätta tolkningen
av detta kontrakt, skall dylik tvist avgöras enligt gällande lag örn skiljemän.
Skiljemännen skola vara tre till antalet och tillsättas på det
sätt, att vardera parten utser en och Överståthållarämbetet i Stockholm
den tredje.
§ 13.
De rättigheter, som på grund av detta kontrakt tillkomma bolaget, må
icke utan statens samtycke å annan överlåtas.
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.
§ 14.
Detta kontrakt gäller till utgången av år 1924 samt iorlänges sedermera
för 10 år i sänder, där ej från statens sida uppsägning sker. Uppsägning
skall ske minst 6 månader före kontraktets utlöpande.
Från bolagets sida är kontraktet ouppsägbart.
§ 15.
Begagnar staten sin rätt att uppsäga kontraktet, skall staten vara skyldig
att vid kontrakttidens utgång inlösa samtliga preferensaktier i bolaget
till nominella värdet med tillägg av den å aktierna belöpande vinst
för sista räkenskapsåret.
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.
Bilaga 3.
Tilläggsavtal
den 3 november 1916 till kontraktet den 12 februari 1915 mellan
svenska staten och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet.
Emellan svenska staten och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet är,
såsom tillägg till det den 12 februari 1915 dem emellan upprättade kontrakt,
följande överenskommelse träffad:
1) Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet förbinder sig att i den ordning,
§ 2 i ovannämnda kontrakt stadgar, lämna staten gottgörelse för de
ersättningar, som utgått eller kunna komma att utgå på grund av bestämmelserna
i förordningen den 11 juni 1915 örn ändrad lydelse av 9 § i
förordningen den 15 december 1914 örn vad iakttagas skall i avseende å
införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.
2) Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet, som genom förberörda kontrakt
förbundit sig att i angiven ordning ersätta staten, vad denna utav
för ändamålet anslagna 500,000 kronor kunde komma att utgiva såsom
understöd enligt 12 § i ersättningsförordningen, medgiver, att denna förbindelse
må omfatta jämväl vad staten kan komma att utgiva på grund
av det utvidgande av rätt till sådant understöd, varom i nådig förordning
av den 17 juni 1916 blivit stadgat, dock att bolagets ersättningsskyldighet
i detta avseende begränsas till högst 100,000 kronor utöver nyss
omförmälda anslagna 500,000 kronor.
3) Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet förbinder sig — under villkor
att bolaget lämnas fullt fria händer i avseende å varuförmedlingen
mellan bolaget och minuthandeln — att, i den ordning 2 § i meranämnda
kontrakt föreskriver, ersätta staten dels vad staten får utbetala i ersättning
och understöd enligt förordningen den 17 juni 1916 örn ersättning
till tobaksgrossister och hos dem anställda personer med anledning av
införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket, så ock i kostnader
för de i förordningen omförmälda kommissioners arbete, dels ock
vad staten i ersättning får utgiva enligt förordningen den 17 juni 1916
angående utvidgad rätt till ersättning i vissa fall med anledning av införandet
av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.
11
Bilaga 4.
Tilläggskontrakt
den 20 juni 1924 till kontraktet den 12 februari 1915 mellan svenska
staten och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet.
Emellan svenska staten samt Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet är,
såsom tillägg till och med ändring av kontraktet den 12 februari 1915,
följande överenskommelse träffad:
1. Bolaget förbinder sig att i den ordning, § 2, sista punkten, av huvudkontraktet
stadgar, för tiden från och med den 1 juli 1925 lämna staten
gottgörelse för de understödsbelopp, som kunna komma att utgå på
grund av bestämmelserna i kungörelsen den 7 juli 1921 (nr 409) angående
understöd i vissa fall åt genom tobaksmonopolets införande nödlidande
personer eller enligt däremot svarande stadganden.
2. Bolaget förbinder sig att, utöver vad i § 5 av huvudkontraktet finnes
stadgat, noggrant uppfylla de förpliktelser, som åligga monopolets
utövare enligt bestämmelser, som äro eller må varda meddelade angående
behandlingen av till riket inkommande tobak och tobaksvaror, samt
i övrigt handhava befattningen därmed på ett för det allmänna tillfredsställande
sätt.
3. För tobaksvaror, varom förmäles i § 6 av huvudkontraktet, skall bolaget,
på sätt i nämnda paragraf finnes stadgat, till staten erlägga skatt
till belopp, motsvarande de vid varje tid å tobaksvaror gällande skattesatser,
samt i den ordning, samma paragraf omförmäler, till statskontoret
inleverera sålunda upplupna skattebelopp.
4. Belopp, som enligt vad därom är särskilt stadgat skall tillgodoföras
bolaget för inköp av inom riket odlad tobak, skall beräknas efter
den vikt, som angives å de av kontrollstyrelsens ombud till riktigheten
bestyrkta vågsedlar rörande till bolaget levererad myckenhet av varan.
Vid inleverering till statskontoret av upplupen skatt skall bolaget göra
avdrag för det belopp, som enligt vad nu sagts avser under närmast
föregående månad av bolaget inköpt tobak.
5. Det åligger bolaget att vid fastställandet av tobaksvaras priskurantpris,
varom förmäles i § 7 av huvudkontraktet, så avväga den del av
belastningen å varan, som avser att lämna vinst å rörelsen, att vinsten
därvid icke beräknas högre än som är erforderligt för beredande åt bolaget
av skälig inkomst å rörelsen.
6. Med ändring av vad i § 14 av huvudkontraktet bestämmes skall
under där angivna förutsättningar förlängning av kontraktets giltighet
för tiden från och med den 1 januari 1925 ske för fem i stället för
såsom nu för tio år i sänder.
Detta kontrakt skall, där ej annat i kontraktet sägs, äga tillämpning
från och med den 1 juli 1924.
Genom detta kontrakt upphäves avtalet den 25 februari 1922 mellan
svenska staten och bolaget.
12
Kungl. Majlis proposition Nr 195. Bilaga.
Bilaga 5.
Tilläggsavtal
den 31 mars 1926 till kontraktet den 12 februari 1915 mellan svenska
staten och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet.
Emellan svenska staten samt Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet
är överenskommelse träffad därom, att § 8 femte stycket i kontraktet
den 12 februari 1915 skall erhålla följande ändrade lydelse:
I övrigt må, sedan utdelning verkställts å preferensaktierna med 7
procent och å stamaktierna med 13 procent, avsättning äga rum till
vinstregleringsfond samt, efter det vinstregleringsfonden uppgått till
5,000,000 kronor, jämväl till andra fonder.
Kungl. Maj:ls proposition Nr 195. Bilaga.
13
Bilaga 6.
Tilläggsavtal
den 17 maj 1929 till kontraktet den 12 februari 1915 mellan svenska
staten och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet.
Emellan svenska staten samt Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet
är överenskommelse träffad därom, att §§ 6 och 14 i kontraktet den 12
februari 1915 skola erhålla följande ändrade lydelse:
§ 6.
För alla de tobaksvaror, vare sig inom riket tillverkade eller importerade,
vilka av bolaget försäljas eller eljest utlämnas, ävensom för alla
tobaksvaror, som enligt 22 § i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket importeras för försäljning, skall bolaget till
staten erlägga skatt till belopp, motsvarande de vid varje tid å tobaksvaror
gällande skattesatser.
Bolaget skall den 10, 20 och näst sista dagen i varje månad till statskontoret
inleverera ett belopp, motsvarande en tredjedel av den skatt å
tobaksvaror, som kan beräknas belöpa för samma månad.
I samband med den skatteleverans, som verkställes näst sista dagen i
månaden, skall slutlig avräkning äga rum mellan staten och bolaget beträffande
de skattebelopp, som belöpa å de tobaksvaror, vilka bolaget under
nästföregående månad levererat, eller för vilka bolaget under nästföregående
månad uppburit den i 22 § i nyssnämnda förordning stadgade
licensavgift. Skattebeloppen uträknas med ledning av bolagets böcker,
och slutavräkningen för varje månad skall vara åtföljd av å nämnda
böcker grundad uträkning av skattebeloppen, vilken skall vara å bolagets
vägnar avgiven av verkställande direktören samt till riktigheten styrkt
av den utav Kungl. Maj:t utsedde jourhavande direktören och en av de
utav Kungl. Majit utsedda revisorerna i bolaget.
Vid skatteleveransen näst sista dagen i månaden göres avdrag för det
belopp, som, enligt vad därom är särskilt stadgat, skall tillgodoföras bolaget
för inköp under nästföregående månad av inom riket odlad tobak.
Detta belopp skall beräknas efter den vikt, som angives å de av kontrollstyrelsens
ombud till riktigheten bestyrkta vågsedlar rörande till bolaget
levererad myckenhet av varan.
§ 14.
Detta kontrakt gäller till utgången av år 1930 samt lbrlänges sedermera
för ett år i sänder, där ej från statens sida uppsägning sker. Uppsägning
skall ske minst sex månader före kontraktets utlöpande.
Från bolagets sida är kontraktet ouppsägbart.
Denna överenskommelse skall äga tillämpning från och med den 1
juli 1929.
Genom denna överenskommelse upphävas punkterna 3, 4 och 6 i tillläggsavtulet
den 20 juni 1924 mellan svenska staten och bolaget.
14
Kungl. Moj:ts proposition Nr 195. Bilaga.
Aktiebolaget
Svenska
tobaksmonopolets
utlåtande.
Bilaga 7.
Utlåtanden
över Monopolkontrollutredningens betänkande angående anordnandet
av den statliga kontrollen av aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolets
verksamhet.
Till KONUNGEN.
Genom remiss den 23 sistlidne november har styrelsen för aktiebolaget
Svenska tobaksmonopolet beretts tillfälle att till Eders Kungl. Maj:t inkomma
med yttrande i anledning av Monopolkontrollutredningens till Statsrådet
och chefen för Finansdepartementet ingivna betänkande angående anordnandet
av den statliga kontrollen av bolagets verksamhet, och får styrelsen
i sådant avseende underdånigst anföra följande.
Till en början må framhållas, att styrelsen, som före ifrågavarande betänkandes
avlämnande till chefen för Finansdepartementet blivit satt i tillfälle
att under hand taga del därav, den 21 berörda november till departementschefen
överlämnat en skrivelse nied vissa av betänkandet föranledda
erinringar, till vilka styrelsen även i detta sammanhang torde få hänvisa.
På sätt framgår av sagda skrivelse hava vissa åtgärder och anordningar
inom Tobaksmonopolets förvaltning, mot vilka utredningsmännen framställt
anmärkningar, och vilka delvis föranlett de framlagda ändringsförslagen,
till en icke ringa del under längre tid varit föremål för styrelsens särskilda
uppmärksamhet och redan framkallat successiva reformer, i den mån erfarenheten
givit anledning därtill.
Vad utredningsmännen nu anfört, har självfallet inneburit en ytterligare
uppfordran till övervägande av åtgärder i sådan riktning, och styrelsen
anser sig i detta sammanhang böra omnämna ett par förhållanden, som
därvid främst synts påkalla beaktande.
Det ena gäller frågan örn förvaltningen av de medel, som under alla
omständigheter måste stå till förfogande i och för driftens ändamålsenliga
anordning.
Uppenbarligen äger nämnda fråga ett mycket nära samband med verkställande
direktörens befogenhet i avseende å förvaltningen. Såsom närmare
framgår av utredningsmännens betänkande, har styrelsen under årens lopp
meddelat föreskrifter i olika hänseenden av beskaffenhet att mer eller mindre
reglera verkställande direktörens handlingsfrihet vid handhavandet av bolagets
angelägenheter. Därvid har även förekommit, att styrelsen i sammanhang
med fastställande av instruktioner rörande bolagets inköp av olika
för tillverkningen avsedda varuslag haft under behandling frågan om lämpligheten
att avfatta en mera allmän och omfattande instruktion för verkställande
direktören. Styrelsen kom därvid till den uppfattningen, att en fullständig
instruktion för denne svårligen kunde meddelas, utan att styrelsen finge
nöja sig med att giva instruktionsföreskrifter för vissa viktigare områden,
såsom i fråga örn inköp, och att i särskilda fall förbehålla sig avgörandet.
Erfarenheten torde också hava givit vid handen, att, örn man, såsom utredningsmännen
ansett önskvärt, fastställde en allmän instruktion beträffande
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr Wö. Bilaga.
verkställande direktörens uppgifter, befogenheter och skyldigheter, de allmänna
bestämmelserna väsentligen komme att utgöra självfallna föreskrifter
rörande verkställande direktörens skyldighet att handhava företagets angelägenheter
på bästa sätt. Detta utesluter emellertid icke, att man skulle
kunna sammanföra eller kodifiera alla de skilda bestämmelser, som redan
lämnats rörande verkställande direktörens befogenheter och skyldigheter i
vissa avseenden. En sådan instruktion ämnar styrelsen också upprätta och
därvid naturligtvis taga i beaktande den ytterligare utfyllnad, som, enligt
vad erfarenheten visat, kan erfordras. Särskilt tänker styrelsen därvid på
vissa förhållanden i avseende å medelsförvaltningen, mot vilka utredningsmännen
riktat sin kritik. Härutinnan har styrelsen för övrigt redan vidtagit
åtgärder för att förebygga ett återupprepande. Det behöver ju icke
sägas, att en sådan instruktion allt emellanåt kan behöva undergå revision,
icke minst i fall statsmakterna eventuellt komme att giva Tobaksmonopolet
en ny eller ändrad organisationsform.
Det andra förhållandet, som nu särskilt påkallat styrelsens uppmärksamhet,
gäller det i betänkandet omförmälda försök från viss leverantör att i sina
transaktioner med Tobaksmonopolet lämna provision till i Tobaksmonopolets
tjänst anställd person, vilket skulle kunna giva anledning till förmodan,
att detta ej vore en enstaka företeelse vid inköpen. Styrelsen har ansett
angeläget, att i detta hänseende full klarhet oförtövat åvägabringas. Den
härför erforderliga utredningen har synts lämpligast böra anförtros åt en
utanför bolaget stående, fullt opartisk och kompetent person, och har styrelsen
anmodat advokaten Tom Forssner att företaga en ingående och allsidig
utredning av de åsyftade förhållandena och vad därmed äger samband,
därvid utredningsmannen i första hand och snarast borde undersöka de
hithörande frågor som sammanhängde med nyssberörda firmas erbjudande
av provisioner, och lärer resultatet av denna utredning få bliva bestämmande
för eventuella vidare åtgärder.
Jämte redogörelse för vad hittills inom Tobaksmonopolets förvaltning
förekommit innehåller emellertid betänkandet vissa positiva förslag beträffande
den statliga kontrollen av bolagets verksamhet och härav föranledda
förslag till vissa organisationsändringar m. m.
Utgångspunkten för utredningsmännens förslag är, att utövningen av
svenska statens tobaksmonopol liksom hittills skall anförtros åt aktiebolaget
Svenska tobaksmonopolet, som alltjämt bör vara ett blandat statligt och
enskilt företag. Utredningsmännen erinra därvid, att vid monopolets införande
anfördes som skäl, för att monopolföretaget borde organiseras på
sätt som skett, att man genom denna organisationsform skulle kunna utnyttja
ett enskilt företags fria former och enskilda delägares initiativkraft
och förtrogenhet med affärslivet, samtidigt som man skulle undvika olägenheten
av att staten inträdde som ensam arbetsgivare inom en stor industrigren.
Enligt utredningsmännen synas dessa skäl fortfarande äga giltighet.
Styrelsen, som ansluter sig till denna utredningsmännens uppfattning, får
till belysande av den valda organisationsformens betydelse för monopolföretaget,
hänvisa till vad härutinnan framhållits i en pä socialiseringsnämndens
uppdrag verkställd utredning rörande Tobaksmonopolets verksamhet
under åren 1915—1922. 1 utredningen betonas, att goda skäl syntes
tala för, att monopolets ställning såsom ett enskilt företag möjliggjort ett
friare och kanske även effektivare genomförande av dess ekonomiska och
tekniska koncentration — en av förutsättningarna för driftresultatets gynnsamma
gestaltning —, ett mjukare anpassande efter marknadens växlande
16 Kungl. Majlis proposition Nr 195. Bilaga.
krav ifråga såväl om inköps- som försäljningsverksamhet samt förande av
en lönepolitik i närmare anslutning till de former och villkor, som eljest
gällt inom svenskt näringsliv. Statsmyndighetens, ämbetsmannens bundenhet
av riksdags- och regeringsbeslut, av instruktion, form och tradition hade
hos det såsom privatbolag arbetande företaget ersatts av styrelsens, dess verkställande
ledamots och dennes närmaste medarbetares frihet att handla i
första rummet såsom företagsledare och köpmän, mindre beroende av på
förhand givna direktiv än av skyldigheten att taga och fullfölja egna
initiativ och risker och bära därav följande ansvar.
I Kungl. Maj:ts proposition nr 192 den 14 mars 1924 angående statsmonopolet
å tobakstillverkningen i riket framhöll även dåvarande chefen
för finansdepartementet K. J. Beskow vid utveckling av frågan örn beviljande
av förlängd oktroj åt bolaget att utöva statens tobaksmonopol, att de
skäl, som år 1914 anfördes till stöd för överlåtande å enskild av utövandet
av statens monopolrätt, alltjämt syntes äga giltighet, och att den vunna
erfarenheten av denna anordning knappast kunde anses hava givit vid handen
något behov av ändring härutinnan. Denna departementschefens uppfattning
vann även riksdagens gillande Aud dess behandling av berörda
proposition.
Utredningsmännen framhålla visserligen även, att någon förändring i
monopolföretagets organisationsform icke är på något håll ifrågasatt, men
det har synts styrelsen angeläget att särskilt understryka dessa synpunkter,
enär flera aAT förslagen till jämkningar i organisationen synas vara av den
art, att de knappast kunna anses betingade av denna utredningsmännens
utgångspunkt utan fastmera måste befinnas äventyra de fördelar, som avsetts
att vinna med företagets organiserande såsom ett aktiebolag.
Det Auli även förefalla, som om utredningsmännen vid uppgörande av
sina förslag känt sig mer eller mindre bundna av de organisationsförslag,
som de tidigare framlagt beträffande aktiebolaget Vin- & Spritcentralen.
Då emellertid utredningsmännen såsom motiv för föreslagna ändringar
framhållit, att härmed avsetts att vinna trygghet för att bolagets förvaltnings-
och kontrollorganisation skall vara ur såväl statslinansiella som
affärsmässiga synpunkter väl avvägd, så måste detta syftemål anses sjäIvian
et, men frågan är, vilka ändringar som äro härför lämpliga och nödiga.
Styrelsen hyser för sin del den meningen, att ett genomförande av vissa
av organisationsförslagen icke skulle komma att tjäna detta syftemål utan,
såsom ovan antytts, snarare bliva till skada för företagets sunda skötsel.
Styrelsen anser sig i detta hänseende även kunna hänvisa till det omdöme,
som Kontrollstyrelsen fällt i sitt yttrande över utredningsmännens liknande
förslag angående Spritcentralen, vilket omdöme enligt styrelsens mening
med samma fog skulle kunna gälla beträffande utredningsmännens förevarande
förslag. Kontrollstyrelsen framhöll därvid, att de sakkunniga i
vissa avseenden föreslagit anordningar, som syntes vara ägnade att motverka
den fria ställning, som måste inrymmas åt Spritcentralen såsom ett affärsföretag.
Under det att i en affärsrörelse i allmänhet det ansåges såsom en
självklar förutsättning, att företaget borde få anordna den inre förvaltningen
så, att därigenom möjliggjordes bästa resultat, hade de sakkunniga genom
åtskilliga detaljerade regler velat i olika avseenden begränsa handlingsfriheten.
Med hänvisning till en del av organisationsförslagen — i allo motsvarande
de för Tobaksmonopolets del nu framlagda — framhöll Kontrollstyrelsen,
att den byråkratisering av Spritcentralen, som härigenom uppkomme,
säkerligen icke skulle befordra de uppgifter, som åAulade Sprit
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga. 17
centralen, utan snarare motverka den affärsmässiga handläggningen av
ärendena.
Efter dessa allmänna erinringar övergår styrelsen till behandling av de
olika förslagen.
Preferensaktiekapitalet.
Utredningsmännen, som anse, att pensionsförsäkringsfondens ställning
såsom aktieägare bör upphöra, föreslå, att hela preferensaktiekapitalet inlöses,
och att nya preferensaktier med en till 5 % fixerad och garanterad
rätt till utdelning utgivas till ett belopp av 1 000 000 eventuellt 5 000 000
kr., därvid sådana anordningar böra träffas, att preferensaktierna erhålla
lämplig placering och endast överlämnas åt delägare med vissa kvalifikationer,
i vilket hänseende utredningsmännen hänvisa till möjligheten att
inbjuda de svenska livförsäkringsbolagen att inträda i Tobaksmonopolet
såsom preferensaktieägare.
Vid detta förslag förutskicka utredningsmännen en hänvisning till det
förhållande, att vid organiserandet av tobaksmonopolet såsom ett aktiebolag
avsågs, — såsom ovan betonats — att till fördel för bolagets verksamhet
såsom ett stort industriellt företag kunna utnyttja enskildas initiativkraft
och praktiska erfarenhet från näringslivets förhållanden, och att i detta
syfte bestämmelser infördes därom, att de enskilda delägarna i bolaget —
preferensaktieägarna — skulle tillsätta halva styrelsen och halva antalet
revisorer. Efter en erinran hurusom i och för monopolbolagets finansiering
pensionsförsäkringsfonden fick övertaga 12 000 000 kr. eller sålunda mera
än två tredjedelar av preferensaktiekapitalet, framhålla utredningsmännen,
att härigenom innebörden av monopolets organisation ändrades på ett sätt,
som icke kunnat förutses vid den tidpunkt, då riksdagen fattade beslut örn
monopolets införande. Utredningsmännen anse även, att preferensaktierna
i enlighet med denna förutsättning böra vara placerade hos enskilda, varför
pensionsförsäkringsfondens preferensaktier böra inlösas. Även övriga preferensaktier
böra enligt utredningsmännen bliva föremål för inlösen, då härigenom
skulle beredas tillfälle att träffa sådan anordning, att garantier vunnes
för ett lämpligt enskilt delägarskap i bolaget, samtidigt som ett genomförande
av en begränsning i den preferensaktieägarna tillkommande vinsten
skulle underlättas. Beträffande innehavet av preferensaktier i bolaget synes
det utredningsmännen, att man äger särskild anledning bibehålla den ovanberörda
grundsats, som kom till uttryck vid bolagets bildande, och som
innebar, att enskild företagsamhet skulle beredas möjlighet att på ett självständigt
sätt inverka på bolagets skötsel vid sidan av statens inflytande
såsom stamaktieägare.
Det inflytande på bolagets skötsel, som utredningsmännen sålunda ansett
böra bibehållas för preferensaktieägarna, skulle ju huvudsakligen taga sig
uttryck vid valet av styrelseledamöter och revisorer. Klart är, att örn
preferensaktieägarrias rätt till utdelning är garanterad och fixerad, man
icke kan bygga på, att deras ekonomiska intresse skall innebära någon
garanti för, att de på önskat sätt skulle utöva sin valrätt. Men man kan
ju också tänka sig, att preferensaktierna placeras så, att man för innehavarna
kan hysa det förtroende, att de även utan ett ekonomiskt intresse
kunna förväntas utöva sin valrätt i önskad riktning. På denna princip
har man byggt beträffande stamaktierna i A.-B. Vin- & Spritcentralen. Det
vill synas, som örn utredningsmiinnen velat lita till samma princip, då de
Bihang lill riksdagens protokoll WHO. 1 sami. 160 hafi. (Nr 19!>. Bilaga) 2
18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.
ifrågasätta, att preferensaktierna inom Tobaksmonopolet skulle övertagas av
livförsäkringsbolagen. Styrelsen kan emellertid för sin del ej Anna, att livförsäkringsbolagen
med den verksamhet, de utöva, erbjuda särskilda förutsättningar
för att i ett stort industriellt företag utöva valrätten på det sätt,
som är önskvärt. Snarare skulle då ett system analogt med det, som tilllämpats
för stamaktierna i Vin- & Spritcentralen, kunna förordas. Men
det kan ju också givas andra vägar att nå det mål, man strävar till, t. ex.
genom att begränsa preferensaktieägarnas rätt att välja inom ett antal personer,
som föreslagits av korporationer, vilkas sammansättning giver garanti
för såväl samvetsgrannhet som nödig erfarenhet inom affärslivet.
Vill man begränsa preferensaktiernas rätt till utdelning så kraftigt, att
dessas ekonomiska intresse ej blir en avsevärd faktor att räkna med, skulle
man exempelvis kunna ordna saken på följande sätt. Preferensaktiekapitalet
bestämmes till ett belopp, som ungefär motsvarar bolagets behov av
främmande kapital för rörelsens drivande. Detta belopp kan anses utgöra
12 000 000 kr. Preferensaktierna utbjudas till teckning av allmänheten
och garanteras rätt till utdelning av 4 l/., %. I övrigt borde utdelningen
å preferensaktierna till viss grad vara rörlig, därvid maximum skulle bestämmas
med hänsyn till vad som kan befinnas erforderligt för att preferensaktiekapitalet
skall bliva fulltecknat. Preferensaktieägarna skulle äga
rätt att utse halva styrelsen och en revisor jämte suppleanter för dem i
erforderligt antal, men deras valrätt skulle därvid vara begränsad till att
gälla personer, som föresloges av en korporation av ovan antydd art, vilken
företräder kommersiella eller industriella intressen, såsom exempelvis Stockholms
handelskammare eller Sveriges Industriförbund. Förslaget skulle
städse upptaga dubbla antalet personer, som det vid varje tillfälle gällde
att utse.
Oktroj tiden.
Utredningsmännen föreslå, att oktrojtiden skall utökas från fem till sex
år dels i syfte att vinna större kontinuitet och dels för erhållande av möjlighet
att fastställa mandattiden för revisorerna på lämpligt sätt. Förslaget
avser, att rätten för bolaget att utöva statens tobaksmonopol må upplåtas
för tiden från och med den 1 januari 1930 till och med den 31 december
1935. Den bestämmelse, som för närvarande gäller därom, att kontraktet
mellan staten och bolaget automatiskt förlänges på fem år, därest det icke
från statens sida uppsäges minst sex månader före kontraktstidens utgång,
har icke fått någon motsvarighet i det nu framlagda förslaget. Förslaget
synes därför innebära, att det icke såsom hittills skall ankomma på Kungl.
Majit att pröva, huruvida kontraktet bör uppsägas, utan att frågan örn ny
oktroj städse skall bliva föremål för riksdagens prövning.
I anledning härav tillåter sig styrelsen erinra örn, att styrelsen vid ett
tidigare tillfälle uttalat sig för en oktrojtid av tio år. Sedan i en inom
finansdepartementets lagbyrå under år 1924 upprättad promemoria ifrågasatts,
huruvida icke den då gällande oktrojtiden borde begränsas till att
avse fem år i stället för tio år, anförde styrelsen i sitt yttrande över för
slaget
betänkligheter häremot. Styrelsen påpekade härvid, att det läge i
sakens natur, att ledningen av ett av oktroj beroende industriföretag av
stor omfattning lätt kunde komma att lida av osäkerhet och obeslutsamhet
mot slutet av en oktrojperiod. Det syntes också självfallet, att alla de olikartade
intressen, som stöde i relation till Tobaksmonopolets verksamhet, vid
19
Kungl. May.ts proposition Nr 195. Bilaga.
en oktrojtids utgång funne ett lämpligt tillfälle att försöka se sig själva
tillgodo och göra sitt hästa att få även av statsmakterna prövade framställningar
ånyo behandlade. Av allt detta lede kontinuiteten av företagets
skötsel, utan att något motsvarande gagn vunnes. Styrelsen ansåg sig
därför böra avråda från en nedsättning av oktrojperioden från tio år till
fem år.
Styrelsen, som alltjämt håller fast vid sin uppfattning örn lämpligheten
av en tioårig oktrojperiod, kan givetvis icke i anledning härav hava någon
erinran mot utredningsmännens förslag örn en utökning av den nu gällande
oktrojtiden från fem till sex år. Å andra sidan hava utredningsmännen
enligt styrelsens mening icke förebragt något bärande skäl för en ändring
i nu gällande bestämmelser örn att kontraktet, därest det icke uppsäges,
automatiskt förlänges. För sin del kan styrelsen icke tinna, att den nya
ordningen skulle medföra några fördelar utan snarare vara ägnad att skärpa
de olägenheter, vilka pläga framträda i samband med oktroj förnyelse för
ett av oktroj beroende företag.
I detta sammanhang anser sig styrelsen höra ingå på vad utredningsmännen
föreslagit rörande reglering av förhållandet vid oktrojperiodens
utgång. Enligt § 19 i kontraktsförslaget skall, därest annan än bolaget
erhåller rättighet att utöva statens tobaksmonopol för tid efter den 31
december 1935, den nye innehavaren berättigas och förpliktas att i viss
ordning övertaga bolagets för rörelsens bedrivande erforderliga tillgångar
samt förpliktas att, i den mån sådant lämpligen kan ske, bibehålla hos
bolaget anställd personal. Denna bestämmelse är helt kopierad från utredningsmännens
motsvarande förslag beträffande Vin- & Spritcentralen. Frånsett
det oformliga i att i ett kontrakt mellan staten och ett visst företag
ålägga någon, som icke är avtalsslutande part, några förpliktelser, kan
bestämmelsen ifråga örn Vin- & Spritcentralen möjligen hava ett visst
berättigande, eftersom staten icke äger några aktier i Spritcentralen. Men
beträffande Tobaksmonopolet, där staten förutom det, att den äger hela
stamaktiekapitalet, jämväl enligt bolagsordningen äger rätt att inlösa hela
preferensaktiekapitalet till pari med därå löpande vinst för sista räkenskapsåret,
synes det icke finnas något som helst skäl för genomförande av ett
dylikt förslag. Utredningsmännen hava icke heller åberopat någon grund
för förslaget.
Örn det sålunda enligt styrelsens mening är olämpligt att i kontraktet
införa ett dylikt stadgande, så synes det styrelsen å andra sidan icke heller
finnas anledning att, på sätt utredningsmännen gjort, ur kontraktet utesluta
stadgandet därom, att, därest bolaget icke får förnyad oktroj, staten har
skyldighet att vid kontraktstidens utgång ^inlösa samtliga preferensaktier.
Styrelsen.
Mot utredningsmännens förslag, att antalet styrelsesuppleanter minskas
från åtta till fyra, varav två skola utses av Kungl. Majit och två av preferensaktieägarna,
har styrelsen icke något att invända. Lämpligheten av
att, såsom förslaget synes avse, styrelsesuppleanterna skulle regelmässigt
bevista styrelsens sammanträden, torde kunna ifrågasättas. Någon erinran
från styrelsens sida föranleder icke förslaget att genomföra en friare ordning
för tillsättande av verkställande direktör, så att till denna befattning
även må kunna utses person utom styrelsen. Vad angår frågan örn instruktion
för verkställande direktören har styrelsen ovan yttrat sig. I stort
20 Kungl. Maj:ts proposition Ni 195. Bilaga.
sett anser sig styrelsen kunna giva sin anslutning till utredningsmännens
övriga förslag rörande styrelsens organisation och arbetsformer. Dock tinner
sig styrelsen böra ifrågasätta ändamålsenligheten av den föreslagna bestämmelsen
i kontraktet örn en viss röstmajoritet bland de kungavalda styrelseledamöterna
såsom förutsättning för beslut örn avtal, innebärande åtagande
för längre tid, än den för vilken monopolrättigheten upplåtits åt bolaget.
För Tobaksmonopolet är det nämligen ofta nödvändigt att träffa avtal örn
inköp av tobak, maskiner och förpackningsartiklar med bestämmelse, att
leveransen skall ske jämförelsevis lång tid efter avtalet — ibland mera än
ett år —. Den föreslagna kontraktsbestämmelsen skulle då nödvändiggöra,
att en mängd dylika till den löpande förvaltningen hörande frågor, vilka
för närvarande behandlas i inköpsnämnden, och som eljest enligt förslaget
skulle bliva föremål för direktörsrådets prövning, måste mot slutet av oktrojperioden
föredragas inför styrelsen, något som givetvis förutom omgången
i ärendenas behandling komme att inverka hämmande på möjligheten
att snabbt sluta avtal. Skulle det för övrigt gälla betydelsefullare
avtal av beskaffenhet att sträcka sina verkningar utöver oktrojperioden,
lärer det icke heller finnas anledning att förutsätta annat, än att verkställande
direktören, även utan förhandenvaro av en dylik bestämmelse,
komme att förelägga frågan för styrelsen. Att det i dylika frågor skulle
förefinnas någon principiell motsättning mellan de av Kungl. Maj:t utsedda
och de av preferensaktieägarna valda styrelseledamöterna, torde väl även
få anses uteslutet. Enligt styrelsens mening är den föreslagna bestämmelsen,
utan att medföra några bestämda fördelar, ägnad att förorsaka praktiska
olägenheter.
I anledning av utredningsmännens yttrande örn att gällande bestämmelser
om särskilda förmåner för styrelseledamöter och suppleanter vid inköp av
tobaksvaror från bolaget böra upphöra såsom utgörande en olämplig arvodesform,
tillåter sig styrelsen endast framhålla, att syftemålet med dessa bestämmelser
icke varit att bereda styrelsen ökade arvodesförmåner, utan att
de föranletts därav, att styrelsen ansetts hava skyldighet att med uppmärksamhet
följa de tillverkade varornas kvalitet.
Jourhavande direktören.
Utredningsmännen föreslå, att befattningen såsom jourhavande direktör
skall indragas och framhålla härvid, att deras förslag avser en djupgående
omorganisation av bolagets kontrollapparat, revisionen. Enligt förslaget
skall revisionen övertaga den kontrollverksamhet, som för närvarande åvilar
jourhavande direktören. För deltagandet i förvaltningsarbetet synes det utredningsmännen
icke nödvändigt att bibehålla jourhavande direktörsbefattningen
utan i stället lämpligare, att styrelsens ordförande och en annan
styrelseledamot övertaga denna del av jourhavande direktörens åligganden
genom att städse deltaga i direktörsrådets arbete.
Styrelsen vill framhålla, att man vid behandlingen av spörsmålet örn
jourhavande direktörsbefattningens indragande, inom styrelsen ingalunda
varit blind för, att jourhavande direktörens ställning kan vara vansklig,
och att situationer kunna uppstå, då han kan komma i en viss motsättning
mot verkställande direktören, men trots detta anser styrelsen, att i ett företag
av Tobalcsmonopolets karaktär det är till fördel att inom styrelsen hava
en ledamot med de särskilda uppgifter, som ålegat jourhavande direktören.
Av Kungl. Maj:ts instruktion för jourhavande direktören framgår, att
21
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.
han har att göra sig noga underrättad om bolagets förhållanden samt att
med uppmärksamhet följa bolagets verksamhet, i synnerhet i vad den kan
hava inflytande på statens trygghet, för att skattebelopp vederbörligen debiteras
och inbetalas, samt att bolagets förbindelser mot staten i övrigt bliva
vederbörligen uppfyllda, eller på allmänhetens intresse därav, att tobaksvaror
ej obehörigen fördyras. Särskilt åligger det honom därvid bland
annat att granska uppgörandet av kalkylerna rörande bolagets fabrikat samt
fastställande av priskurantpris och licensavgifter.
Då jourhavande direktören sålunda har att noggrant följa prissättningen
på bolagets produkter, måste han hava fullständig kännedom örn alla grenar
av tillverkningen, något som kräver, att han dagligen följer bolagets skötsel.
De betydelsefulla uppgifter, som sålunda åvila jourhavande direktören, kunna
enligt styrelsens uppfattning icke lämpligen fullgöras av styrelsens ledamöter
i allmänhet. Styrelsen stöder detta omdöme på den erfarenhet, som
vunnits under den gångna verksamhetstiden.
Det kan icke heller enligt styrelsens uppfattning vara lämpligt att låta
en jourhavande revisor övertaga dessa jourhavande direktörens uppgifter.
Jourhavande direktören har till huvudsaklig uppgift att genom ett noggrant
inträngande i hela förvaltningsapparaten under den dagliga löpande förvaltningen
söka förebygga olämpliga åtgärder eller anordningar samt att i
förekommande fall underställa tveksamma frågor styrelsens prövning, därvid
han ju i egenskap av styrelseledamot blir medansvarig i sådana styrelsebeslut,
mot vilka han icke tillkännagivit avvikande mening. På revisorerna
åter bör det ankomma att undersöka och avgiva omdömen örn innebörden
av redan företagna handlingar.
Tobaksmonopolets mycket omfattande verksamhet med en betydande och
mångskiftande fabrikation, ett synnerligen svårbedömligt upphandiingsmaterial
och ett komplicerat försäljningssystem samt med dess egenskap av
skatteindrivningsinstrumcnt giver upphov till ett så stort antal invecklade
spörsmål, att endast den, som dagligen i detalj följt verksamheten, och som
har tekniska och industriella förutsättningar härför, kan tänkas hava möjlighet
att på tillfredsställande sätt komma till rätta med alla förekommande
problem. Givetvis bör jourhavande direktören vara självskriven ledamot
av direktörsrådet, därest ett dylikt anses böra inrättas, och därvid torde det
vara lämpligt, att ärenden, som särskilt böra vara föremål för jourhavande
direktörens uppmärksamhet, såsom exempelvis fastställande av försäljningsprisen,
bliva föremål för behandling. Då befattningen såsom jourhavande
direktör i Tobaksmonopolet helt och fullt kräver sin man, kan det icke vara
tillrådligt att, såsom utredningsmännen föreslagit, dela upp jourhavande
direktörens senast berörda uppgifter på ordföranden och en annan ledamot
av styrelsen, vilka icke skulle hava sin dagliga sysselsättning hos Tobaksmonopolet.
Detta förhållande synes även bereda svårigheter för ett genomförande
av den av Vin- & Spritcentralens styrelse ifrågasätta anordningen
med en gemensam jourhavande direktör (styrelseledamot) inom Spritcentralen
och Tobaksmonopolet.
På sätt närmare framgår av vad styrelsen nedan i fråga örn revisionen
anför, ansluter sig styrelsen till utredningsmännens förslag att en av Kungl.
Maj:ts revisorer tillika förordnas att vara jourhavande revisor i bolaget.
På denna revisor borde det enligt styrelsens mening ankomma att i lika
grad stå i ständig kontakt med jourhavande direktören som med verkställande
direktören, så att därigenom kontrollen bleve i möjligaste mån
effektiv och eventuellt behövliga åtgärder snarast kunde vidtagas av styrelsen.
22
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.
Den omständigheten, att en befattning som jourhavande revisor tillskapas,
bör sålunda på grund av vad styrelsen ovan framhållit icke föranleda till
att jourhavande direktörens befattning lämpligen skulle kunna upphöra.
Styrelsen anser sig därför böra bestämt avstyrka ett antagande av utredningsmännens
förslag örn denna befattnings indragande.
Dir eklöv sr ådet.
Monopolkontrollutredningens förslag att i kontraktet mellan staten och
Tobaksmonopolet inrycka en föreskrift (§ 10) örn inrättande av ett direktörsråd
är uppenbarligen hämtat från avtalet mellan staten och Aktiebolaget
Vin- & Spritcentralen. Detta torde vara förklaringen till att det ansetts
lämpligt, att i ett kontrakt, som avser att angiva statens och Tobaksmonopolets
rättigheter och skyldigheter inbördes, inrycka bestämmelser rörande
formerna för bolagets inre förvaltning. Även andra nya bestämmelser i
förslaget syfta åt samma håll.
Helt allmänt kan det örn dessa bestämmelser sägas, att, då utredningsmännen
utgå ifrån, att tobaksmonopolet bör utövas av ett aktiebolag i ändamål
att utnyttja ett enskilt företags fria former, det synes strida mot detta
ändamål att lägga band på bolagets frihet att ordna förvaltningen på det sätt,
bolagets styrelse tinner vara mest ändamålsenligt, samt att ändra formerna
för förvaltningen allt eftersom erfarenheten ådagalägger behovet därav.
Vidare bör framhållas, att bestämmelsen, sådan den är formulerad i betänkandet,
i varje fall icke passar för Tobaksmonopolets förhållanden. Den
inköpsnämnd, som inrättades genom styrelsens beslut den 27 september 1926,
och vars införande utredningsmännen funnit i sak innebära inrättande av
ett direktörsråd, bar sig anförtrott bland annat att dels själv handlägga
frågor örn inköp av råtobak, förpackningsartiklar och diverse förnödenheter,
dels granska de inköp, som fortfarande äga rum genom fabriksföreståndarna.
Därjämte bereder eller slutbehandlar den en mängd andra förvaltningsärenden.
Omfattningen av inköpsnämndens verksamhet, vilken förutom
inköp kommit att sträcka sig till så gott som bela bolagets förvaltning,
belyses av följande siffror. Under år 1927, det enda hela år som inköpsnämnden
fungerat, höll nämnden 77 sammanträden och behandlade 1120
ärenden förutom dem, som rörde granskning av fabriksföreståndarnas inköp.
Nämndens protokoll nied bilagor omfatta för detta år cirka 1 000
maskinskrivna helarkssidor, och fabriksföreståndarnas protokoll omfattar
cirka 450 sidor.
Den, som tillhör nämnden, måste, örn ej bans deltagande i arbetet skall
förhala och förlama dess verksamhet, dagligen följa bolagets bela förvaltning.
Att föreskriva, att styrelsens ordförande och en annan styrelseledamot
skola vara ledamöter av direktörsrådet, innebär därför, att dessa styrelseledamöter
skulle ägna större delen av sin tid och arbetskraft åt Tobaksmonopolet,
och sådant kan uppenbarligen ej sättas ifråga.
Örn alltså kontraktet skall innehålla föreskrifter örn ett direktörsråd - —
något som styrelsen för sin del finner överflödigt — borde det lämnas åt
styrelsen att bestämma, huru rådet skall vara sammansatt. Styrelsen har
i annat sammanhang framhållit, att en jourhavande direktör i Tobaksmonopolet
alltjämt har uppgifter att fylla, som ej lämpligen kunna anförtros
åt någon annan; det borde därför vara naturligt, att ett direktörsråd består
av verkställande direktören, jourhavande direktören samt någon tredje person,
som styrelsen därtill utser.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.
23
Revisionen.
Vid behandlingen av frågan om jourhavande direktörsbeiattningen kar
styrelsen erinrat, att utredningsmännen med sitt förslag avse en djupgående
omorganisation av bolagets kontrollapparat, revisionen. Förslaget innebär,
att Kungl. Majit skulle förordna två revisorer, den ena såsom revisionens
ordförande och den andre såsom jourhavande revisor, att riksdagens kamrar
skulle vardera välja en revisor, och att slutligen en revisor skulle utses av
preferensaktieägarna å bolagsstämma. För varje revisor skulle på enahanda
sätt en suppleant utses. De av Kungl. Majit utsedda revisorerna skulle omhänderliava
den fortlöpande kontrollen över förvaltningen och, såsom ovan
omtalats, skulle de övertaga vissa jourhavande direktören nu tillkommande
åligganden. Dessa revisorer skulle även få större befogenhet, än vad aktiebolagslagen
tillerkänner revisor, i det att de skulle äga att närvara vid alla
sammanträden med styrelsen och direktörsrådet. Härjämte skulle de granska
produktionskalkyler och försäljningspris. Revisionen skulle vara det organ,
till vilket utomstående lämpligen kunde hänvända sig rörande förhållanden
inom förvaltningen, som syntes påkalla uppmärksamhet. Revisorerna skulle
periodiskt sammanträda, och vid sammanträdena skulle föras protokoll.
Såsom synes, överensstämmer detta förslag helt med utredningsmännens
förslag beträffande revisionen inom Vin- & Spritcentralen, dock med den
jämkningen, att riksdagens kamrar skola utse vardera en revisor i stället
för två revisorer. Anledningen till denna jämkning är enligt utredningsmännen,
att de sociala synpunkter, som inverkat vid förslaget ifråga örn
revisorer i Vin- & Spritcentralen, icke torde äga samma betydelse beträffande
Tobaksmonopolet.
Denna förändring kan emellertid uppenbarligen icke föranleda till, att
icke den kritik, som förslaget beträffande Vin- & Spritcentralen rönt, med
samma fog skulle kunna vändas mot det föreliggande förslaget rörande
revisionen inom Tobaksmonopolet.
Styrelsen, som i allo kan instämma i den kritik, som Spritcentralens
styrelse och Kontrollstyrelsen i sina yttranden framställt mot förslaget om
revisionens organiserande, anser sig därför kunna hänvisa till dessa yttranden
även för ett bedömande av förslaget beträffande Tobaksmonopolet.
Enligt styrelsens mening har Spritcentralens styrelse efter en ingående
behandling av frågan på ett mycket övertygande sätt påvisat de allvarliga
olägenheter för en affärsmässig skötsel av företaget, som ett antagande av
förslaget skulle medföra. Efter att hava erinrat örn att en del av utredningsmännens
förslag ifråga örn Spritcentralen skulle komma att medföra
en byråkratisering, ägnad att motverka den affärsmässiga handläggningen
av ärendena, betonade Kontrollstyrelsen i sitt yttrande, att detta intryck
förstärktes, när man toge del av vad de sakkunniga föreslagit beträffande
revisionen.
Vad först angår den konstitutionella frågan, huruvida det är i överensstämmelse
med grundlagarna, att riksdagen skulle utse särskilda revisorer
i ett till formen enskilt bolag, kan det i detta sammanhang förtjäna anmärkas,
att en av utredningsmännen funnit den framställda kritiken —
vilken för övrigt förbigåtts av utredningsmännen — så bärande, att han
icke kunnat ansluta sig till förslaget, att envar av riksdagens kamrar skall
äga utse en revisor och en suppleant i Tobaksmonopolet.
Den kritik, som i övrigt riktats mot förslaget ifråga örn Spritcentralen,
bär föranlett utredningsmännen att i en särskild punkt, nämligen ifråga om
24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.
de kungavalda revisorernas rätt att närvara vid sammanträden med styrelsen
och direktörsrådet, något fylligare motivera sitt förslag. Utredningsmännen
betona, att en dylik anordning synes motiverad ur arbetsbesparingens synpunkt.
Den skulle avse att bereda revisorerna möjlighet att på ett praktiskt
sätt bliva orienterade i viktigare frågor utan att ålägga dem att närvara vid
alla sammanträden. Särskilt beträffande sådana företag som monopolbolagen
syntes det utredningsmännen finnas ringa fog för ett antagande, att en
dylik anordning skulle vare sig ofördelaktigt påverka styrelsens känsla av
ansvar för dess uppgift eller medföra, att revisorerna skulle känna sig förhindrade
att fritt och obundet granska förvaltningsåtgärder, om vilka beslut
fattats i deras närvaro.
Såvitt styrelsen kan förstå, kunna emellertid utredningsmännen icke anses
hava härmed förtagit verkan av den anmärkning, Spritcentralens styrelse
på denna punkt framställt och som innebar, att en dylik bestämmelse icke
blott är formellt oegentlig utan dessutom i sin tillämpning skadlig för företagets
skötsel.
Spritcentralens styrelse underströk härutinnan vikten av att den styrande
makten inom ett företag hålles prineipiellt och praktiskt skild från den
kontrollerande. Ett införande av den senare inom den förres område kringskure
dennes handlingsfrihet och känsla av ansvar samt försvagade såväl
ledningens som kontrollens självständighet. Ett bolags förvaltande myndighet
— styrelsen — beslöte, vad som skulle ske, dess granskande organ
revisionen — toge ställning till vad som skett. Efter en antydan örn
de följder, som vid förslagets genomförande lätteligen kunde inträda i den
praktiska tillämpningen, betonades, att gränslinjen mellan bolagets beslutande
och granskande organ komme att mer eller mindre upplösas till
skada för bådadera och för företaget i dess helhet. Styrelsen finner för sin
del denna kritik väl befogad och anser sig av samma skäl nödsakad avstyrka
bifall till utredningsmännens motsvarande förslag för Tobaksmonopolet.
Lika litet kan styrelsen anse utredningsmännens förslag att anvisa revisionen
såsom särskilt organ för att upptaga klagomål mot bolagets förvaltning
vara välbetänkt, alldeles oavsett att såväl detta som nyssnämnda förslag
saknar motsvarighet inom något annat företag. Även i detta avseende
har Spritcentralens styrelse uppvisat, huru olämplig en dylik anordning
uppenbarligen skulle vara.
I övrigt må beträffande förslaget örn revisionens arbetssätt betonas, att
ett företag torde vara mest betjänat med att revisorerna erhålla frihet att
verkställa sitt granskningsarbete på det sätt och enligt den plan, som revisorerna
själva anse vara bäst för fullgörande av deras uppdrag. Det torde
därför vara mindre lämpligt att, såsom utredningsmännen föreslagit, giva
revisorerna ett uttryckligt åläggande örn att hålla kontinuerliga sammanträden,
därvid jämväl protokoll skulle föras.
På sätt styrelsen i samband med frågan örn jourhavande direktörsbefattningens
bibehållande uttalat, ansluter sig styrelsen till det framlagda förslaget
örn att en av de revisorer, som utses av Kungl. Maj:t, tillika skall
förordnas att vara jourhavande revisor. Styrelsen biträder även utredningsmännens
uppfattning örn att som kompetensvillkor för dylik revisor bör
föreskrivas, att han skall vara av handelskammare auktoriserad revisor.
Såsom styrelsen tidigare betonat, bör denna revisor stå i intim kontakt såväl
med verkställande direktören som med jourhavande direktören och del
-
Kungl. May.ts proposition Nr 195. Bilaga. 25
giva dem de omdömen, vartill vidtagna förvaltningsåtgärder kunna giva
anledning.
Det torde utan vidare framgå såväl av styrelsens förslag örn bibehållande
av jourhavande direktörens befattning som av vad styrelsen beträffande förslaget
örn revisorernas verksamhet i olika hänseenden anfört, att enligt
styrelsens mening det icke synes föreligga skäl att lägga särskilda uppgifter
å någon annan av revisorerna än å jourhavande revisorn. Härmed skulle
icke längre föreligga anledning till att, frånsett den nyssnämnda, tillerkänna
någon av revisorerna högre arvode än de andra.
Bortsett från ovan antydda konstitutionella skäl mot att riksdagens kamrar
skulle äga utse revisorer, lärer det näppeligen kunna förhindras, att
ett dylikt förslags genomförande skulle medföra en politisering av företagets
förvaltning och därigenom indraga i förvaltningsarbetet ovidkommande synpunkter,
som vore ägnade att förrycka grunden för företagets sunda utveckling
samt försvåra fyllandet av dess uppgifter. Det kan befaras att
därigenom motsatsen skulle hava vunnits till vad som i statsrådsdirektiven
för utredningen uttryckligen angivits, när det heter, att kontrollapparaten
borde så organiseras, »att den icke komme att utgöra ett obehörigt band på
företagets ekonomiska rörelsefrihet och affärsmässiga skötsel».
Enligt styrelsens mening bör en förstärkning av det allmännas inflytande
i revisionen lämpligast ske på det sätt, att Kungl. Maj:t förordnar tre revisorer
i stället för två, varav en såsom jourhavande revisor, och preferensaktieägarna
få åtnöjas med att utse en revisor i stället för två.
Slutligen tillåter sig styrelsen ifrågasätta, huruvida det i kontrollsyfte
eller ur annan synpunkt verkligen kan anses nödvändigt att, såsom utredningsmännen
föreslagit, sprida avskrifter av styrelsens och direktörsrådets
såsom ovan angivits mycket omfattande protokoll nied bilagor till samtliga
styrelsens ledamöter och revisorerna. Det lärer väl få anses tveksamt,
huruvida den fördel, som därav skulle följa, komme att uppväga de olägenheter
i olika hänseenden, som därav skulle föranledas. Givetvis ligga dessa
protokoll städse till styrelsens och revisorernas förfogande.
jDotterbolag en.
Medan utredningsmännen föreslå, att det ena dotterbolaget Aktiebolaget
Havannamagasinet skall avvecklas, uttala de sig icke med bestämdhet
rörande det andra dotterbolaget Tobaksmonopolets fastighetsaktiebolag. Enligt
styrelsens mening synes det knappast finnas särskild anledning att sistnämnda
dotterbolag nu skulle upphöra. I den praktiska tillämpningen
hava alltid frågor, som rört detta dotterbolag behandlats tillsammans med
övriga frågor inom Tobaksmonopolets styrelse. Det möter därför givetvis
icke något hinder, att beträffande utseende av styrelse och revisorer i detta
dotterbolag följa antingen den i kontraktsförslaget (§ 18) stadgade ordningen
eller det önskemål, som en av utredningsmännen framställt därom, att
samtliga Tobaksmonopolets styrelseledamöter och revisorer jämväl utses till
styrelse respektive revisorer i Fastighetsbolaget.
Utredningsmännens övriga förslag till bestämmelser rörande förvaltningen
av dotterbolag föranleda icke erinran utom i vad det gäller revisors rätt
att närvara vid styrelsesammanträde, i vilket hänseende samma synpunkter
lära böra beaktas, som ovan framhållits beträffande revisionen i Tobaksmonopolet.
Vad Aktiebolaget Havannamagasinet angår, berodde förvärvet av detta
26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. bilaga.
företag på bland annat önskan hos Tobaksmonopolet att erhålla ett organ,
vilket kunde i sin försäljning tillämpa motsvarande villkor som importörerna,
för att främja avsättningen av Tobaksmonopolets varor hos en del
återförsäljare, vilka visat benägenhet att endast saluföra importerade tobaksvaror.
Utredningsmännen synas giva sin anslutning till den tanke, som
huvudsakligast förestavade förvärvet av företaget, ity att de förorda engrosverksamhetens
övertagande av Tobaksmonopolet, som för dylikt ändamål
borde inrätta en särskild avdelning för försäljning av vissa märken, speciellt
avsedda för konkurrensen med importerade tobaksvaror, varvid med
ledning av erfarenheten från Havannamagasinet sådana rabatt- och kreditförmåner
kunde beviljas, att en effektiv konkurrens möjliggjordes. Det vill
då synas styrelsen av praktiska skäl vara att föredraga, att en dylik verksamhet
fortfarande finge handhavas av ett formellt fristående organ, en
uppfattning, som ock synes delas av en av utredningsmännen. Eventuellt
bibehållande av Havannamagasinet såsom dotterbolag medför givetvis icke
något hinder för vidtagande av de förändringar i bolagets organisation och
verksamhetssätt, vilka kunna anses påkallade.
Det torde måhända i detta sammanhang även böra påpekas, att de flesta
av Havannamagasinets försäljningsbutiker funnos till redan, då Tobaksmonopolet
förvärvade företaget, och att övriga butiker, innan Havannamagasinet
övertagit dem, existerat såsom självständiga tobaksaffärer. Någon
nytillskapad konkurrens för tobakshandlandena kunna därför icke dessa
butiker anses utgöra.
Slutligen må i anledning av utredningsmännens uppgift, att förvärvet
och driften av Havannamagasinet medfört betydande ekonomisk, uppoffring,
betonas, att vid bedömandet av detta spörsmål hänsyn måste tagas till den
förskjutning i penningvärdet, som inträtt, sedan företaget i maj 1921 förvärvades.
Vid en undersökning av Havannamagasinets balansräkning torde
det även befinnas, att, örn man medräknar befintligt övervärde å lagret
samt tillika tager hänsyn till förskjutningen i penningvärdet, företagets nuvarande
värde ungefär motsvarar inköpspriset. Den omständigheten, att
aktieposten i Tobaksmonopolets böcker upptagits till ett försiktigt beräknat
värde, bör naturligtvis icke få inverka vid bedömandet. I övrigt vill styrelsen
betona, att, ehuru företaget, för sig betraktat, icke givit särskilt god
avkastning, detta fullt ut motväges av de betydande fördelar, som förvärvet
av företaget medfört för avsättningen av Tobaksmonopolets varor i konkurrens
med importen. Det må härjämte ihågkommas, att importen av
cigarrer år 1921 nådde sin kulmen, och att det därför då framstod som en
bjudande nödvändighet för Tobaksmonopolet att jämväl för beredande av
sysselsättning åt cigarrarbetarna kunna motverka denna stegrade import
nied medel, som hade utsikt att möta konkurrensen.
Biktlinjer för förvaltningen.
Under detta kapitel upptaga utredningsmännen till behandling en bestämmelse
i kontraktsförslaget (§ 4) rörande bolagets förhållanden till leverantörer
och återförsäljare. Det föreskrives häri bland annat, att det åligger
bolaget att vid inköp, tillverkning och försäljning av tobaksvaror bedriva
verksamheten på sådant sätt, att leverantörers och återförsäljares berättigade
handelsintressen tillgodoses. Uppenbarligen bär förslaget i denna del
haft till förebild vissa stadganden i 5 § i instruktionen för de av Kungl.
Majit utsedda styrelseledamöterna i bolaget, vilka stadganden emellertid
27
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.
väl förnämligast avsett att göra övergången från privatdrift till monopoldrift
så mjuk som möjligt. Instruktionens stadgande beträffande hänsyn
till återförsäljare tillkom på föranledande av uttalanden, som riksdagen år
1914 gjorde i samband med behandlingen av frågan örn tobaksmonopolets
införande. Som bekant visade det sig snart, att ett upprätthållande av
dessa hänsyn, vilka speciellt gällde de s. k. tobaksspecialisterna, medförde
olägenheter, som föranledde Tobaksmonopolet att med tobaksspecialisterna
träffa uppgörelse örn avlösning av dessa hänsyn. Dylika uppgörelser hava
träffats två särskilda gånger och vid sista tillfället varit föremål för statsmakternas
prövning och godkännande. Tobaksmonopolet har för denna avlösning
utbetalat sammanlagt cirka 8 000 000 kr. samt avsatt en fond å
600 000 kr. En förutsättning för denna avlösning har varit, att Tobaksmonopolet
»för framtiden skall vara oförhindrat att i avseende å försäljningen
av sina varor tillämpa sådana affärsmässiga grundsatser, som bolaget
finnér vara riktiga.»
Att i kontraktet införa ett direktiv för styrelsen av nyss angivna innebörd
torde under sådana omständigheter vara att helt och hållet omintetgöra
verkan av nu omför mälda överenskommelser, i det att en dylik bestämmelse
förvisso komme att tagas till intäkt för förnyade krav från återförsäljarnas
sida på ökade förmåner, för vilka eljest någon hemul icke kan
åberopas. Styrelsen har vid upprepade tillfällen haft anledning att inför
Kungl. Majit och chefen för Finansdepartementet ingående uttala sin uppfattning
i denna fråga och därvid utförligt belyst de åtgärder, som Tobaksmonopolet
vidtagit i förhållande till återförsäljarna. Styrelsen vidhåller sin i
samband härmed uttalade uppfattning, att, vid bibehållande av den fria
tobakshandeln, det är nödvändigt, att Tobaksmonopolets försäljning får
ordnas efter fullt affärsmässiga linjer, och att följaktligen några däremot
stridande förmåner icke kunna tillerkännas återförsäljarna. Av betänkandet
framgår ju även, att utredningsmännen för sin del icke hava några förslag
att framlägga, som skulle kunna vara ägnade att möta återförsäljarnas
framställda önskemål, och utredningsmännen betona, att detta inom ramen
för nu gällande lagstiftning svårligen låter sig göra. Den föreslagna kontraktsbestämmelsen
synes under sådana omständigheter te sig än mer olämplig.
Lika liten anledning synes föreligga att meddela ett dylikt direktiv i
fråga örn bolagets förhållanden till leverantörerna. Såsom bestämmelsen är
avfattad i utredningsmännens förslag, synes den omfatta icke blott de leverantörer,
som åsyftas i ovannämnda instruktion, utan över huvud alla, som
kunna ifrågakomma som leverantörer, både inom och utom landet. Styrelsen
anser sig böra bestämt avstyrka, att i kontraktet införes en bestämmelse,
som skulle innebära en inskränkning i bolagets befogenhet att efter rent
affärsmässiga grunder handhava sina inköp eller som, även örn sådant icke
åsyftats, skulle kunna av leverantörer eller dem, som önska bli leverantörer,
åberopas till deras egen förmån.
I övrigt hava utredningsmännen under detta kapitel lämnat åtskilliga
anvisningar och reflexioner över frågor, som varit och enligt sakens natur
allt fortfarande komma att bliva föremål för styrelsens uppmärksamhet.
Leverans av tobaksskatten.
I detta ämne har styrelsen till chefen för Finansdepartementet den 30
sistlidne november avgivit yttrande, vari styrelsen anfört, att ur synpunkten
för Tobaksmonopolets likviditet det icke möter hinder att genomföra utredningsmännens
förslag.
28
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.
Avskrivningar och fonder.
Utredningsmännen hava upptagit de av styrelsen och revisorerna i berättelserna
rörande verksamheten år 1927 och vid innevarande års ordinarie
bolagsstämma gjorda antydningar örn lämpligheten av en ändring i kontraktet
mellan staten och bolaget i ändamål, att dels avskrivningsprocenten
beträffande inventarier skulle höjas, dels ock förbudet mot avskrivning å
monopolrätten, vars bokförda värde är 38 000 000 kr., icke måtte bibehållas.
V_d angår utredningsmännens förslag örn en fond till understöd åt f. d.
handelsresande inom tobaksbranschen, är styrelsen icke för sin del övertygad,
att en dylik förpliktelse skäligen bör åläggas Tobaksmonopolet. Styrelsen
tillåter sig i avseende härå erinra örn vad bevillningsutskottet vid
1927 års riksdag i sitt betänkande nr 39 anförde i fråga örn eventuell
ersättning åt importgrossisterna för det intrång i deras näringsverksamhet,
som de sedan år 1922 förändrade skattesatserna skulle medfört. Utskottet
erinrade örn, att samma fråga på grund av väckt motion varit föremål för
bevillningsutskottets uppmärksamhet redan vid 1922 års riksdag, men att
samma år bevillningsutskottet och riksdagen icke funnit anledning att föreslå
någon åtgärd i denna riktning. Utskottet funne inga omständigheter
sedan dess hava förekommit, som kunde föranleda utskottet att nu intaga
en annan ståndpunkt i frågan. Därtill komme, att den fortgående minskningen
i importgrossisternas omsättning till väsentlig del vore beroende på
att importen av färdiga tobaksvaror i växande omfattning ombesörjdes av
detaljhandlarna själva. Då staten icke iklätt sig någon garanti för grosshandelns
bestånd, syntes någon ersättningsskyldighet för intrång i importgrossisternas
näringsfång icke åligga staten.
Detta bevillningsutskottets uttalande blev trots ett under riksdagsdebatten
framställt yrkande, att sista meningen skulle utgå ur motiveringen, oförändrat
av riksdagen godkänt.
Under alla omständigheter lärer icke något bärande skäl hava anförts för
att ålägga Tobaksmonopolet ersättningsskyldighet i anledning av inträdd
förskjutning mellan grossist- och detaljimporten av tobaksvaror, i all synnerhet
som enligt förslaget importen även i fortsättningen skulle få bedrivas
som hittills.
Därest på sätt ovan ifrågasatts preferensaktiekapitalet bestämmes till
12 000 000 kr. skulle av likvida medel komma att användas 5 000 000 kr.
för inlösen av preferensaktier. Såsom utredningsmännen framhålla, kommer
vid ett genomförande av den föreslagna anordningen beträffande skatteleveranserna
ett belopp om cirka 5 000 000 kr. ytterligare att tagas i anspråk
av de likvida medlen. Härigenom skulle man då hava förfogat över hela
det belopp av omkring 10 000 000 kr., som bolaget utan men för sin likviditet
torde kunna avvara vid oktrojtidens utgång.
Monopolets ställning till handeln med tobaksvaror.
Det vill av åtskilliga av utredningsmännens reflexioner synas, som örn
de icke gjort fullt klart för sig de stora svårigheter, Tobaksmonopolet har
att kämpa med för att övervinna en hel del återförsäljares av den större
avancen på importerade tobaksvaror alstrade obenägenhet att föra Tobaksmonopolets
varor. Tobaksmonopolet har med stöd av stadgandet i 5 § i
29
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.
tobaksmonopol to rörd ningen, att handeln med tobaksvaror är fri, och att
monopolets utövare har att på lämpligt sätt tillhandahålla tobaksvaror, sökt
att med tillämpning av affärsmässiga grunder på bästa sätt främja avsättningen
av sina varor. Givet är, att vid ett bedömande av dessa åtgärder
det icke kan vara rimligt att skärskåda dem fristående var för sig och utdöma
en var, som icke kan påvisas medföra vinst. Hela försäljningen måste självfallet
ses i ett sammanhang, då det gäller att träffa ett rättvist bedömande i
dessa frågor. Flera av utredningsmännens under detta kapitel meddelade detaljanvisningar
måste styrelsen finna vara av den art, att de närmast förstärka
intrycket av att förslagets antagande komme att, såsom ovan betonats, leda
till en byråkratisering av bolagets verksamhet på bekostnad av den affärsmässiga
handläggningen av ärendena. Ifrågasättas kan väl, om utredningsmännen
tillräckligt beaktat, att Tobaksmonopolet, på sätt förut nämnts, vid
olika tillfällen till tobakshandlande^ utbetalat tillhopa cirka 8 000 000
kr. samt avsatt en fond till förmån för dem å 600 000 kr. i syfte att härigenom
bliva definitivt oförhindrat att i sin försäljning endast tillämpa
affärsmässiga grundsatser. Så länge den fria importen äger rätt att obehindrat
begagna sig av olika konkurrensmöjligheter, förblir det olämpligt
att söka lägga restriktiva band å Tobaksmonopolets möjligheter att till
skydd för det inhemska produktionsintresset och för sin personal få möta
denna konkurrens med de medel, som stå till buds, såsom genom egna butiker
och reklamavtal, m. m.
Det torde i detta sammanhang förtjäna erinras om vad dåvarande chefen
för Finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anförde i riksdagsdebatten i
samband med behandlingen av tobaksskattefrågan vid 1926 års riksdag. I
anledning av kritik, som av en talare riktats mot Tobaksmonopolets försäljningsmetoder,
framhöll departementschefen: »Det förefaller, som örn det vore
rimligt, att monopolet skulle ha rätt att sälja tobaksvaror på det sätt, som
från monopolets synpunkt förefaller vara det mest ekonomiska. Det är
naturligtvis lämpligt, att monopolet har en möjlighet att uti stora och välutrustade
affärer föra sina varor i konkurrens med importörerna, och det
finns ingenting i detta, som strider mot den hållning, statsmakterna intagit
till monopolet.»
Kontraktsförslaget.
En närmare detaljgranskning giver vid handen, att ifråga örn förslaget
till kontrakt detsamma även i övriga icke närmare behandlade delar bör
undergå en del korrigeringar och jämkningar.
Bestämmelsen i § 7 st. 2, som är hämtad från det ursprungliga kontraktet,
torde böra utgå såsom numera saknande praktiskt värde. Efter den år 1924
genomförda omläggningen av tobaksbeskattningen, verkställes nämligen icke
längre någon egentlig tullbehandling av tobaksvaror hos tullverket, utan
det är i stället hos Tobaksmonopolet, som de av handlandena importerade
tobaksvarorna i samband med licensbehandling bliva föremål för granskning
i det i bestämmelsen åsyftade hänseendet.
I övrigt må påpekas, att den av utredningsmännen lämnade hänvisningen
i § 6 i kontraktsförslaget avser förut gällande, numera upphävda tullstadga,
samt att i § 16 mom. 2 förekommer en hänvisning till § 6 i stället för
till § 5.
30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.
I vissa punkter hava några av styrelsens ledamöter önskat avgiva särskilda
yttranden, vilka bifogas.
Stockholm den 22 december 1928.
Underdånigst
AKTIEBOLAGET SVENSKA TOBAKSMONOPOLET
för dess styrelse:
JOH. HELLNER,
Eric Vasseur,
SÄRSKILDA YTTRANDEN
av herrar Carleson, Åkerlindh och Bärg, som anfört:
Här nedan vilja vi närmare utveckla de synpunkter, som vi anse höra
göras gällande vid eventuell inlösen av det nuvarande preferensaktiekapitalet
och utsläppande av nya preferensaktier. Då vi därvid, såsom nedan framgår,
i stort sett biträda styrelsens i dess helhet uppfattning rörande utredningsmännens
förslag ifråga örn Tobaksmonopolets organisation och då de
av oss framförda synpunkterna i mycket sammanfalla med de i styrelsens
yttrande angivna, komma våra uttalanden att närmast utgöra en närmare
motivering för och utveckling av en i yttrandet antydd utväg till lösning
av frågan om preferensaktiekapitalets placering.
Vid den allmänna överläggningen i ämnet har man trott sig kunna konstatera,
att, även örn med hänsyn till den faktiska placeringen av preferensaktiekapitalet
man icke kunnat direkt räkna med »enskilda delägares initiativkraft
och förtrogenhet med affärslivet», som man ursprungligen velat vinna
med preferensaktiekapitalets försäljning bland allmänheten, bolagsstämmorna
dock beaktat nämnda synpunkter och att resultatet av Tobaksmonopolets
skötsel under gångna år kunnat, i varje fall ur fiskalisk synpunkt, anses
hava varit tillfredsställande för staten.
Dessa omständigheter hava självfallet lett till tanken, att det också skulle
vara för staten fördelaktigt att alltjämt låta Tobaksmonopolet bedrivas utan
ändring i nuvarande preferensaktiekapital ifråga örn såväl belopp som placering,
helst utdelningen å preferensaktiekapitalet i förhållande till Tobaksmonopolets
avkastning i övrigt är ganska liten, särskilt örn man tager i
betraktande, att den ojämförligt största delen av utdelningen å preferensaktiekapitalet
ändock tillgodoser ett allmänt intresse.
Då emellertid nu en allmän granskning av statens monopolbolag företages
och man med hänsyn till en eventuellt förestående ny oktrojtid bör se
31
Kungl. Marits proposition Nr 195. Bilaga.
frågan på längre sikt, torde det vara riktigast att — oavsett preferensaktiekapitalets
nuvarande placering och oavsett det sätt, varpå preferensaktiemajoriteten
fyllt sin uppgift — överväga, huruvida för Tobaksmonopolets
eller statens räkning ett preferensaktiekapital av nuvarande storlek erfordrades
eller om preferensaktiekapitalets placering kunde anses lämplig, samt
föreslå de åtgärder eller ändringar, som eventuellt kunde erfordras för att
för framtiden i största möjliga mån garantera, att preferensaktiekapitalets
hefogenheter alltjämt utövades i det därmed avsedda syftemålet.
Vid Tobaksmonopolet liksom vid envar annan statens verksamhet, där
den affärsmässiga erfarenheten och de affärsmässiga synpunkterna böra göras
gällande, är det av vikt, att näringsverksamheten i minsta möjliga mån
iklädes den byråkratiska form, som självfallet statens verksamhet eljest
måste erhålla. Praktiskt sett löses detta bäst under ett aktiebolags av lagen
i vissa avseenden reglerade ordning. Ett bolags skötsel beror emellertid i
allt väsentligt på dess styrelse och verkställande ledning. Därför är det av
särskild betydelse att söka vinna garanti i syfte, att styrelsen och ledningen
besitta de egenskaper, varom ovan talats, eller affärsmässig erfarenhet och
affärsmässig blick.
I ett aktiebolag beror tillsättande av styrelse och ledning ytterst på bolagsstämman.
Och där fråga är örn ett vanligt privatekonomiskt företag,
bliva i stort sett bolagsmännens ekonomiska intressen utslagsgivande vid
val av styrelse och ledning.
Annorlunda ställa sig förhållandena vid ett statligt monopolföretag med
rent fiskaliska intressen under aktiebolagets form. Till en början måste ju
räknas med att vid ett aktiebolag av ifrågavande typ staten måste tillgodose
de statliga och fiskaliska intressena genom direkta representanter i
styrelsen. Detta gör, att bolagsstämman skall utse endast ett begränsat antal
ledamöter. Särskilda garantier måste då sökas för att bolagsstämman
verkligen företräder den affärsmässiga erfarenheten och de affärsmässiga
synpunkterna. Den enda verkliga garanti, som i detta avseende gives, äro
de personliga kvalifikationerna hos de aktieägare, som äga utse styrelseledamöter.
Örn man, såsom lämpligt torde vara, utgår från att, såsom hittills,
Kungl. Majit förordnar halva antalet styrelseledamöter och att andra hälften
väljes av preferensaktieägarna å bolagsstämman, gäller nyssnämnda kvalitetskrav
just dessa aktieägare. Men detta kvalitetskrav måste å andra sidan
upprätthållas synnerligen strängt, då enligt vår mening det ansvar, som
kan anses följa med bolagsmäns funktion såsom korporation vid utseende
av styrelse, helt och odelat bör stanna å dessa aktieägare.
Vidare bör beaktas, att, även om statens intresse i Tobaksmonopolet förnämligast
realiseras genom tobaksskatten, de fiskaliska intressena otvivelaktigt
i längden också bliva dominerande vid dispositionen av företagets
avkastning eller vinst. I ett statsmonopols natur ligger nämligen självfallet,
att avkastningen bör så obegränsad som möjligt direkt komma statsverket
till godo. Det synes därför lämpligast att beträffande Tobaksmonopolet
redan nu räkna med att privatkapitalets andel i företagets vinst icke
vidare kan läggas som säker grund för erhållande och vidmakthållande av
det affärsmässiga inslaget i skötseln, i den mån detsamma representeras av
de utav preferensaktieägarna utsedda styrelseledamöterna. För övrigt kan
det ju sägas, både att utvecklingen inom Tobaksmonopolet och den nuvarande
situationen därstädes klart pekar på, att man icke förändrar något
i de faktiska förhållandena, om man beträffande Tobaksmonopolet tager
steget fullt ut och helt borteliminerar vinstmöjligheten för privatkapitalet.
32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.
Visserligen var preferensaktieägarnas andel i Tobaksmonopolets vinst från
början icke maximerad och lämnade teoretiskt örn ock i fallande skala ständig
möjlighet för kapitalet till ökad utdelning. Sedermera har emellertid
en begränsning ägt rum, i det att numera utdelningen å preferensaktiekapitalet
faktiskt icke torde komma att överstiga 7 %. Det belopp, som för
ifrågavarande utdelning erfordras, är dessutom till följd av Tobaksmonopolets
stora omslutning, vinstmariginalen vid prissättning, vinstregleringsfonden
m. m så säkerställt, att man nästan kan våga säga, att det privatekonomiska
inslaget, såvitt man menar, att detsamma genom utsikt till
ökning i avkastningen borde stimuleras, i och för sig är utan särskild betydelse
för bolagets årsresultat. Preferensaktieägarnas rätt till andel i bolagets
vinst har också i själva verket sjunkit ned till att närmast likna en
eventuellt något växlande obligationsränta.
Ett aktiebolags behov av förlag tillgodoses ju bland annat genom aktiekapitalet.
I anslutning till vad ovan anförts blir det emellertid vid ett
företag av ifrågavarande beskaffenhet naturligare, att förlagskapitalet tillhandahålles
på annat och billigare sätt. Vid den förändring av preferensaktiekapitalet,
varom nedan talas, torde också efter inlösen av nuvarande
preferensaktiekapital så stort belopp av det nuvarande preferensaktiekapitalet,
som i verkligheten motsvarar förlagskapitalet och icke täckes genom nytecknat
preferensaktiekapital, böra anskaffas lånevägen. Och ostridigt torde
väl vara, att därvidlag en lägre ränta skulle kunna betingas en de 7 %,
som på visst sätt kunna anses vara tillförsäkrade det nuvarande preferensaktiekapitalet.
Av det nu anförda framgår, att vi anse tiden vara inne för att vid nuvarande
oktrojtids utgång omorganisera Tobaksmonopolet i syfte,
dels att Tobaksmonopolets vinst må kunna så gott som oavkortad tillgodogöras
statsverket,
dels ock att garantier må skapas för att, utan åsidosättande av nyssnämnda
synpunkt, Tobaksmonopolets styrelse tillföres erfarenhet från industriens
och handelns områden.
För realiserandet av syftemålet i första punkten eller vinstens obegränsade
överförande till statsverket bör, såsom redan framhållits, det nuvarande
preferensaktiekapitalet inlösas. Vid bestämmande av det nya preferensaktiekapitalets
storlek lämna vi av förut anförda skäl helt å sido frågan örn
Tobaksmonopolets behov av förlagskapital. När spörsmålet alltså får en
rent fiskalisk karaktär, stannar man självfallet vid det lägre av utredningsmännen
föreslagna beloppet eller en milj. kr.
Huvudvikten kommer i varje fall att ligga på det andra spörmålet eller
anskaffande av garantier för att preferensaktiekapitalet placeras hos personer,
som företräda den affärsmässiga erfarenheten och de affärsmässiga
synpunkterna.
Det gäller alltså att placera kapitalet hos personer, vilka utan vinstutsikter
eller nämnvärt ekonomiskt intresse i Tobaksmonopolet äro villiga att
ställa sin erfarenhet på näringslivets områden till förfogande för staten i
och för utseende av representanter i Tobaksmonopolets styrelse.
Det blir alltså att söka en form för utseende av preferensaktieägare. Då
preferensaktierna blott äro till för att inom ett aktiebolags ram möjliggöra
utseende av styrelseledamöter å bolagsstämma, kunna dessa preferensaktier
naturligtvis betraktas såsom obligationer och erhålla en fix avkastning.
Denna torde kunna sättas någon procent över exempelvis Riksbankens ränta
33
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.
lån mot aktier. Kapitalets jämförelsevis ringa belopp gör, att utgiften i
varje fall icke blir av någon som helst betydelse.
Vid tal örn sätt för utseende av preferensaktieägarna har man redan nu
en förebild i Vin- & Spritcentralen, där stamaktieägarne — vilka ifråga
örn funktion motsvara Tobaksmonopolets preferensaktieägare — direkt utväljas
bland sådana kretsar, som kunna anses såsom lämpliga företrädare
för de intressen, vilka Vin- & Spritcentralen med sin verksamhet avser att
befordra. Utredningsmännen hava visserligen ansett denna anordning såsom
ett provisorium. Alla anordningar på det ekonomiska området, icke
minst då det gäller statens rätt så unga organisationer för monopolverksamhet
å näringslivets områden, torde val få betraktas såsom mer eller mindre
provisoriska, underkastade kanske mer än mycket annat utvecklingens lag.
Frågan gäller blott, huruvida vid en viss tidsperiod en viss form täcker
behovet och lämnar de garantier, som för en ändamålsenlig skötsel erfordras.
I detta avseende förefaller det, som om vid ett monopolföretag av
ifrågavarande slag, där det privatekonomiska intresset borteliminerats, man
just skulle hava en rätt så lycklig form i nyssnämnda anordning. Örn man
sålunda skulle stanna vid att söka på förhand försäkra sig örn de kvalifikationer
hos urväljarne eller preferensaktieägarne, som man önskar skola
förefinnas hos de av dessa aktieägare utsedda styrelseledamöter, återstår att
söka en anordning, som utan alltför stor svårighet eller omgång tillförsäkrar
myndighet eller annan, som utser preferensaktieägare, lämpliga förslag
å dylika personer.
Vid Vin- & Spritcentralen skola stamaktieägarne företräda rätt så skilda
intressen, såväl ekonomiska som sociala. När frågan återigen gäller Tobaksmonopolet,
torde man kunna stanna vid handels- och industrimän med
god erfarenhet på det ekonomiska området. Vid en sådan begränsning
kommer man vid upprättande av förslag osökt att tänka på officiella institutioner,
där man på förhand kan räkna med ingående kännedom och
sakkunskap på näringslivets områden, nämligen på handelskamrarna i riket
och i detta speciella fall på Stockholms Handelskammare. Innan preferensaktieägare
skall utses, kunde ju Stockholms Handelskammare tänkas få tillfälle
att på varje aktieägarrum föreslå ett antal exempelvis tre personer, och
den myndighet, som syntes böra utse preferensaktieägare, hade sålunda
därigenom rätt så stor möjlighet att erhålla lämplig man.
Genom den nu ifrågasatta anordningen skulle staten hava skaffat sig
garantier för en lämplig sammansättning av den grupp personer, vilken
skulle utse representanter från näringslivets områden i styrelsen, meri samtidigt
lämnat dessa representanter full frihet vid val av ledamöter i styrelsen,
vilka, såsom utredningsmännen föreslagit, borde kunna tagas såväl
inom som utom väljaregruppen.
Den korta tid, som ställts till styrelsens förfogande för avgivande av yttrande
över utredningsmännens förslag, har icke lämnat tillfälle att detaljerat utarbeta
ett förslag i förevarande syfte. Allenast riktlinjerna hava angivits. Vi
lämna sålunda för närvarande osagt, huruvida Kungl. Majit eller underordnad
myndighet bör utse preferensaktieägare. Örn det emellertid icke
skulle anses lämpligt, att myndighet vore helt beroende av de av Handelskammaren
avgivna förslagen, bör dock bestämt utsägas, att preferensaktieägare
skall utväljas bland personer, som äga de kvalifikationer, varom nu
talas. Antalet preferensaktieägare bör naturligtvis icke sättas för lågt, då
just brytningen mellan de olika åsikterna bland näringslivets män bör
kunna vara fruktbärande vid utseende av styrelse. Preferensaktieägarnes
linning lill riksdagens protokoll 19110. 1 sami. 160 hafi. (Sr /.95. Hilliga.) ;!
34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.
antal bör därför enligt vår mening icke sättas lägre än tio, hellre
något högre.
av herr Bärg, som anfört:
Utöver min anslutning till vad herrar Carleson och Åkerlindh anfört
rörande preferensaktiekapitalet och därmed sammanhängande spörsmål hallag
härutinnan ytterligare önskat beröra följande synpunkter.
Vid sökandet efter lämpliga anordningar i syfte att tillföra Tobaksmonopolets
ledning nödig kunnighet och erfarenhet, vilket tagit sig uttryck
i de olika förslagen till utseende av företagets styrelse, har — ehuruväl
utredningsmännen icke ingått på frågan — enligt min mening lämpligen
bort omprövas, vad som kunde vara att vinna genom att giva den i
Monopolets tjänst anställda personalen någon möjlighet till inflytande på
styrelsens sammansättning eller nämnande av kandidater härtill. Även
andra vägar torde givas för att mera regelmässigt tillgodogöra företaget
deras insikt och erfarenhet, som i dagligt arbete följa fabrikation och förvaltning.
Detta spörsmål anser jag böra komma till omprövning vid den
ytterligare utredning, som måste föregå hithörande frågors föreläggande
för riksdagen.
Jämte vad styrelsen yttrat över utredningsmännens förslag beträffande
riktlinjer för förvaltningen vill jag framhålla följande.
I kontraktsförslaget, § 4, föreskrives bland annat, att återförsäljares berättigade
handelsintressen skola tillgodoses. Då innebörden av detta stadgande
helt ansluter sig till de uttalanden, som i berörda fråga gjorts såväl
i Särskilda Utskottets nr 3 utlåtande vid 1914 års riksdag som jämväl
senare vid ärendets behandling i riksdagen, ledes man dithän att med
uttrycket »berättigade handelsintressen» avses vad som i sagda utlåtande
med avseende å då föreliggande omständigheter uttryckts sålunda: »att
sådana rabattförmåner lämnas återförsäljare, att, i vad på bolaget beror
samt med hänsyn till rådande förhållanden inom tobakshandeln, återförsäljare
må äga möjlighet att förvärva skälig inkomst av sin rörelse.» I
den mån utredningsmännens föreskrift i kontraktsförslaget avser att innefatta
ett åläggande för Tobaksmonopolet, att sådana rabattförmåner böra
lämnas återförsäljare, att dessa må äga möjlighet att förvärva skälig inkomst
av sin rörelse, måste däremot ställas utredningsmännens uttalanden
i betänkandet å sid. 358—359, vari anföres, att det icke skulle vara till
gagn för detaljhandlarna — vilka ju här egentligen avses — att höja
rabattsatserna, då det sannolikt skulle medföra, att deras antal komme att
ökas. Riktigheten av denna utredningsmännens uppfattning är oomtvistlig.
Vill man därför förpliktiga Tobaksmonopolet att verkligen tillgodose återförsäljarnas
handelsintressen, så att dessa äga möjlighet att förvärva skälig
inkomst av sin rörelse, måste man också bereda monopolet utvägar härtill.
Sådana utvägar ha dock icke antytts i betänkandet. De medel, som nu
stå till buds, nämligen att genom en vägran av rabatträtt söka begränsa
återförsäljarnas antal, äro, såsom utredningsmännen också vidgå, icke väl
lämpade för detta ändamål. Vill man därför göra allvar av utredningsmännens
syftemål med ifrågavarande kontraktsbestämmelse, synes mig
knappast annan utväg återstå än att genom ändring i lagstiftningen ge
Monopolet lämpliga och fullt effektiva medel härför.
Kungl. Maj.ts proposition Nr 195. Bilaga.
35
Till KONUNGEN.
Genom nådig remiss den 23 november 1928 har Eders Kungl. Majit arn
befallt statskontoret att avgiva utlåtande över ett av monopolkontrollutredningen
den 21 november 1928 avgivet betänkande angående anordnandet av
den statliga kontrollen av aktiebolaget Svenska tobaksmonopolets verksamhet.
I anledning härav får statskontoret, med remissaktens återställande,
i underdånighet anföra följande.
De i monopolkontrollutredningens betänkande framlagda förslag, över vilka
statskontoret närmast torde hava att yttra sig, avse fastställandet av grunder
för bolagets ledning och den statliga kontrollen över bolagets verksamhet
ävensom för bolagets funktion såsom uppbördsverk vid den statliga beskattningen
av tobaksvaror.
Vad då först beträffar fråga om bolagets ledning, har statskontoret intet
att erinra mot att den nuvarande befattningen såsom jourhavande direktör
i bolaget indrages och att de arbetsuppgifter, som åvila denne, överflyttas
på styrelsens ordförande och bolagets revisorer. Den av utredningsmännen
sålunda föreslagna förändringen finnér statskontoret vara ägnad att nedbringa
kostnaderna för bolagets administration och även ur andra synpunkter
ändamålsenlig. Ej heller föranleda de föreslagna höjningarna av ordförandens
arvode från 10 000 kr. till 12 000 kr. och av vice ordförandens från
4 000 kr. till 5 000 kr. någon erinran från statskontorets sida. Jämväl arvodena
till övriga styrelseledamöter och suppleanter, vilka arvoden ansetts
böra i huvudsak bibehållas oförändrade, finner sig statskontoret böra lämna
utan erinran.
Utredningsmännen hava föreslagit, att vissa löpande förvaltningsgöromål
skulle handläggas av ett särskilt direktörsråd, vilket skulle bestå av ordföranden
i bolagets styrelse, en annan styrelseledamot och verkställande
direktören. Då genom en dylik anordning en ändamålsenligare organisation
torde erhållas än den nuvarande direktionen inom bolaget, finner sig statskontoret
böra tillstyrka detta utredningsmännens förslag. Vad dessa i övrigt
föreslagit rörande formerna för styrelsens och direktörsrådets arbete giver
icke anledning till annan erinran från statskontorets sida än att ämbetsverket
icke kan underlåta att framhålla, att vissa av de detaljföreskrifter,
som utredningsmännen funnit vara erforderliga, torde komma att göra förvaltningsapparaten
onödigt tungrodd och omständlig. Bortsett härifrån lärer
utredningsmännens förslag vara ägnat att utan större förändringar i nuvarande
organisation stärka statens inflytande och kontroll över monopolbolagets
förvaltning.
Ifråga örn bolagets revision hava åtskilliga förändringar av utredningsmännen
föreslagits. Dessa förändringar motsvara i huvudsak vad utredningsmännen
föreslagit i fråga örn revisionen av aktiebolaget Vin- och
spritcentralens förvaltning. Att märka är dock, att de riksdagsvalda revisorernas
antal här inskränkts till två, av vilka vardera kammaren skulle
välja en. Beträffande förslaget om ordnandet av revisionen över aktiebo
-
Stats
kontorets
utlåtande.
36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.
laget Vin- och spritcentralen anförde statskontoret i utlåtande den 6 november
1928 följande:
»Att, såsom tidigare ifrågasatts, till riksdagens revisorer överlämna den
egentliga statliga kontrollen över bolagets verksamhet har med hänsyn till
bestämmelserna i aktiebolagslagen icke ansetts böra ifrågakomma, då riksdagens
revisorers granskning ofta icke skulle låta sig förena med bolagsstämmans
beslutanderätt rörande ansvarsfrihet för styrelsens förvaltning.
Statskontoret, som linner denna uppfattning välgrundad, vill för sin del
uttala den meningen, att riksdagens revisorer väl böra äga rätt företaga en
allmän granskning i avseende å Vin- och spritcentralens verksamhet, men
att de icke böra handhava statens direkta och primära kontroll över bolaget.
Den egentliga statskontrollen skulle enligt utredningsmännens förslag utövas
av två av Kungl. Majit utsedda revisorer, varav den ene tillika skulle
vara revisionens ordförande och den andre jourhavande revisor, ävensom
av fyra utav riksdagens kamrar valda revisorer jämte en av bolagsstämman
utsedd revisor. Till revisorernas förfogande skulle ställas särskilda biträden
för siffergranskning m. m. Statskontoret kan icke finna det vara lämpligt
och överensstämma med de allmänna grundsatser, på vilka den genom
riksdagen utövade förvaltningskontrollen vilar, att den primära revisionen
av bolaget, på sätt nu ifrågasatts, skulle gemensamt utövas av revisorer
utsedda av Kungl. Majit, riksdagens kamrar och bolagsstämman. En dylik
anordning skulle därjämte i viss mån inkräkta på den uppgift, som i allmänt
kontrollhänseende tillkommer riksdagens revisorer. För övrigt torde,
av utredningsmännens förslag att döma, de av riksdagens kamrar valda revisorerna
icke komma att intaga samma ställning inom revisionen som de
av Kungl. Majit utsedda, enär det verkliga revisionsarbetet skulle komma
att utföras av de senare jämte biträden. De av riksdagen utsedda revisorerna
skulle vid sådant förhållande mera få karaktär av riksdagens förtroendemän
inom bolagets revision, och skulle, såvitt av förslaget framgår,
endast vid vissa tillfällen komma att deltaga i revisionsarbetet. Denna
de riksdagsvalda revisorernas särställning synes knappast bliva till fördel
vare sig för bolagets verksamhet eller för kontrollen över detsamma. Redan
av denna anledning finner sig statskontoret böra avstyrka förslaget, att i
revisionen skola ingå fyra av riksdagens kamrar valda personer. Härtill
kommer emellertid, att, såvitt statskontoret kan tinna, ett tillsättande på
angivet sätt av revisorer för bolagets förvaltning icke låter sig förena med
riksdagsordningens bestämmelser. Då grundlagarna reglera samtliga de uppgifter,
vilka tillkomma riksdagen och då någon befogenhet för riksdagen
vid sidan härav icke kan anses förefinnas, lärer det icke vara tillräckligt
att riksdagens kamrar förklara sig villiga att välja revisorer för bolaget,
utan en ändring i riksdagsordningen lärer i så fall vara erforderlig. Vidtagandet
av en dylik ändring anser sig emellertid statskontoret icke böra
tillstyrka, då några skäl icke synas föreligga för att tillsätta andra riksdagens
kontrollorgan än dem, som redan nu hava att utöva riksdagens
granskning av statsverksamheten i dess olika former. Bolagets ställning
såsom innehavare av monopol å partihandel synes nämligen icke i och för
sig böra giva anledning till vidtagande av anordningar av berörda slag.
Enligt statskontorets mening är det fullt tillräckligt, att revisionen inom
bolaget, på av utredningsmännen i övrigt föreslaget sätt, utövas av två av
Kungl. Majit utsedda revisorer jämte den av bolagsstämman utsedda revisorn.
Att märka är även att de beräknade kostnaderna för ersättning till
37
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.
statens representanter i bolagets styrelse oell revision sammanlagt äro jämförelsevis
höga och att en sänkning av dessa kostnader måste anses önskvärd.
Genom den av statskontoret föreslagna minskningen i revisorernas
antal kan detta önskemål i någon mån tillgodoses.»
De synpunkter, som statskontoret sålunda framhållit beträffande revisionen
av aktiebolaget Vin- och spritcentralens förvaltning, torde äga tillämpning
även i förevarande fall. Särskilt med tanke på de ifrågasatta förändringarna
i tobaksmonopolets ledning anser statskontoret för sin del tillräckligt,
att revisionen även inom detta bolag utövas av två av Kungl. Majit utsedda
personer, av vilka den ene bör vara revisorernas ordförande och den andre
jourhavande revisor, jämte en av bolagsstämman utsedd revisor. De föreslagna
arvodena till de av Kungl. Majit utsedda revisorerna föranleda icke
till någon erinran från statskontorets sida, och ämbetsverket har ej heller
i övrigt, frånsett den ovan framställda anmärkningen mot vissa detaljföreskrifter,
något att erinra mot utredningsmännens förslag till anordnandet
av kontrollen över bolagets förvaltning.
Vad härefter beträffar frågan cm leveranserna av tobaksskattemedel, verkställas
dessa för närvarande av bolaget i allmänhet den 29 i varje månad.
Utredningsmännen hava ansett önskvärt, att ifrågavarande skattemedel
tidigare än som nu sker tillföras statsverket. De hava därför föreslagit, att
bolaget den 10, den 20 och den näst sista dagen i varje månad skall till
statskontoret inleverera ett belopp, motsvarande en tredjedel av den skatt å
tobaksvaror, som kan beräknas belöpa för samma månad. Den beräkning
av tobaksskatten, som härvid förutsatts skola äga rum, skulle endast bliva
approximativ och en reglering av det för månaden inlevererade skattebeloppet
skulle ske vid den skatteleverans, som komme att av bolaget fullgöras
näst sista dagen i nästpåföljande månad. Resultatet av denna anordning
skulle bliva, att under första halvåret 1930 komme att inbetalas tobaksskatt
för 7 månader, varigenom statsverket för budgetåret 1929—1930 tillfördes
en extra inkomst av dylika skattemedel med omkring 5 000 000 kr.
Utredningsmännen hava meddelat, att med hänsyn till bolagets likviditet
hinder icke mötte mot den föreslagna framflyttningen av tidpunkten av
skatteleveranserna. Med hänsyn till vad utredningsmännen anfört anser
sig statskontoret böra tillstyrka ifrågavarande förslag.
Utredningsmännen hava även påyrkat, att preferensaktiekapitalet i bolaget
skulle nedsättas från 17 000 000 kr. till 1 000 000 kr. och att bolaget
för inlösen av preferensaktier skulle verkställa en utbetalning av 16 000 000
kr. Detta belopp skulle till större delen av bolaget upplånas eventuellt
hos pensionsförsäkring^onden, bland vilkens tillgodohavanden för närvarande
ingå preferensaktier i bolaget till ett nominellt belopp av 12 000 000
kr. Erinras må emellertid att utredningsmännen alternativt ifrågasatt,
att preferensaktiekapitalet skulle fastställas till 5 000 000 kr. Enligt utredningsmännens
först omförmälda förslag skulle för inlösen av preferensaktier
disponeras 4 000 000 kr., med vilket belopp i så fall bolagets banktillgodohavanden
skulle minskas. Ehuruväl den nedsättning av preferensaktiekapitalet,
som med hänsyn till bolagets likviditet är möjlig, måste anses
ur statsverkets synpunkt fördelaktig så till vida att därigenom ökad
utdelning vinnes å det av statsverket innehavda stamaktiekapitalet, kan
dock ifrågasättas, huruvida en så pass kraftig nedskärning av preferensaktiekapitalet
som till L 000 000 kr. lämpligen bör ske i samband med
framflyttningen av tidpunkten för skatteleveranserna.
38
Kungl. Maj-.ts proposition Nr 195. Bilaga.
Vad utredningsmännen beträffande bolagets ekonomiska förhållanden i
övrigt föreslagit giver icke statskontoret anledning till särskilt uttalande.
I handläggningen av detta ärende hava, förutom undertecknade, deltagit
statskommissariema friherre Leijonhufvud, Nissen och Spilhammar samt t. f.
statskommissarien Alve.
Stockholm den 20 december 1928.
Underdånigst:
PER SÖDERMARK.
KARL H. TOTTIE.
Åke Gyllenram.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.
39
Till KONUNGEN.
Genom remiss den 23 november 1928 bär Kungl. Majit anbefallt fullmäktige
för pensionsförsäkringsfonden att senast den 31 december 1928
inkomma med utlåtande över inonopolkontrollutredningens den 21 november
1928 avgivna betänkande, i vad anginge frågan örn inlösen av fonden tillhöriga
preferensaktier i Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet; oell få
fullmäktige med anledning härav anföra följande.
Vid tiden för tobaksmonopolets tillkomst inköpte enligt bemyndigande
av Kungl. Majit statskontoret, som då förvaltade pensionsförsäkringsfondens
medel, för nämnda fonds räkning från det konsortium av privata banker,
som övertagit preferensaktierna i tobaksmonopolet, 120 000 sådana aktier
till parikurs eller för ett sammanlagt pris av 12 milj. kr. Genom ett
med statskontoret träffat avtal hade emellertid bankkonsortiet förbehållit
sig att intill utgången av år 1919 efter 6 månaders uppsägning, som dock
ej finge göras före den 1 juli 1916, på en gång återköpa samtliga dessa
aktier till nominella beloppet jämte 6 % ränta från räkenskapsårets början
ävensom att under denna optionstid utöva rösträtt för aktierna vid val av
styrelse i bolaget. Då fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden den 1 juli
1916 övertogo förvaltningen av fonden, ingingo sålunda ifrågavarande
aktier bland de fondens tillgångar, som av statskontoret vid nämnda tidpunkt
överlämnades till fullmäktige. Enligt det reglemente angående
fondens förvaltning, som den 17 juni 1916 utfärdats, erfordrades emellertid
Kungl. Majlis tillstånd för fullmäktige att bibehålla ifrågavarande aktier
i fonden; och meddelade Kungl. Majit, på framställning av fullmäktige,
sådant tillstånd genom beslut den 2 september 1916. I syfte att för längre
tid tillförsäkra fonden den förmån av en hög och stabil utdelning, som
berörda placering kunde beräknas erbjuda, träffade fullmäktige sedermera
med bankkonsortiet överenskommelse därom att konsortiet skulle avstå från
ovannämnda optionsrätt m. m., mot det att konsortiet tillerkändes rätt att
å resp. förfallodagar uppbära den del av utdelningen, som för varje år
överstege 6 % av aktiernas nominella belopp och som belöpte sig å tiden
från och med den 1 januari 1916 intill dess konsortiet uppburit ett sammanlagt
belopp av 400 000 kr. Den sista av de sålunda stipulerade likviderna
verkställdes den 31 maj 1918; och har sålunda fonden först från och
med år 1919 disponerat över hela den utdelning, som utbetalats å dess
preferensaktier i tobaksmonopolet.
Enligt bolagsordningen för Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet äga
preferensaktierna framför stamaktierna företrädesrätt till årlig ackumulativ
utdelning av 6 °0. Sedan denna utdelning till preferensaktierna utgått,
skola till stamaktierna utdelas intill 6 %. Överskjutande vinst fördelas
mellan stamaktier och preferensaktier, enligt vissa i bolagsordningen angivna
grunder, varigenom största delen av denna vinst tillförsäkras staten
såsom stamaktieägare. Av de av monopolkontrollutredningen meddelade
siffror framgår, att preferensaktieägarna under de gångna åren erhållit en
utdelning, som — vissa år avsevärt — överstigit den utdelning å 6 %, till
vilken de enligt bolagsordningen haft företrädesrätt. Vidare är att märka,
att enligt kontraktet mellan staten och monopol bolaget staten åtagit sig
Fullmäktiges
för
pensionsförsäkringsfonden
utlåtande.
40 Kungl. Majds proposition Nr 195. Bilaga.
förpliktelse, att — därest den efter avskrivningar och avsättning till reservfond
tillgängliga årsvinsten ej skulle förslå till 4 ''/2 % utdelning å preferensaktiekapitalet
— av influtna tobaksskattemedel tillhandahålla bolaget så stort
belopp, som erfordras, för att utdelning å preferensaktierna av 4 ’/2 % må
kunna ske. Örn ovannämnda kontrakt skulle uppsägas av staten, är staten
skyldig inlösa samtliga preferensaktier till nominella värdet med tillägg av
den å dessa aktier belöpande vinst för sista räkenskapsåret.
Enligt § 15 i bolagsordningen kan en inlösen av preferensaktierna äga
rum efter nyss angivna grunder. Monopolkontrollutredningen har föreslagit,
att sådan inlösen beträffande samtliga preferensaktier skulle ske vid den
nuvarande oktrojtidens utgång den 31 december 1929 och att efter en avsevärd
nedsättning av preferensaktiekapitalet nya sådana aktier skulle utgivas,
åt vilka skulle förbehållas en jämförelsevis låg utdelning. I samband
härmed uttalar monopolkontrollutredningen, att den kredit, som för dylik
inlösen kunde visa sig erforderlig, utan svårighet torde kunna uppbringas
av tobaksmonopolet. Beträffande pensionsförsäkringsfondens aktieinnehav
kunde för övrigt, såsom av utredningsmännen framhålles, den anordning
träffas, att fondfullmäktige läte likvidsumman för aktierna kvarstå som
lån till tobaksmonopolet.
Att på ett för fonden förmånligt och lämpligt sätt omplacera det avsevärda
kapitalbelopp, som skulle komma att på en gång frigöras, därest
föreliggande förslag till inlösen av tobaksmonopolets preferensaktier bleve
godkänt, skulle naturligtvis kunna möta vissa svårigheter, beroende på i
vad mån andra lämpliga placeringar stå till buds och det ränteläge, som
är rådande på marknaden vid den tidpunkt, då fonden nödgas återtaga
beloppet. Det är å andra sidan icke heller under alla förhållanden givet,
att det skulle för fonden vara mera förmånligt, att på sätt som av utredningsmännen
ifrågasatts, låta beloppet kvarstå som lån till tobaksmonopolet.
Fullmäktige måste för ett sådant fall, liksom beträffande alla andra förekommande
placeringar, förbehålla sig att pröva, huruvida den ränta och
de lånevillkor i övrigt, som erbjudas, äro för fonden förmånliga och väl
avvägda med hänsyn till förhållandena vid den tidpunkt, då placeringen
göres. Ett önskemål vid utlåning av fondens medel är alltid, att lånen
bindas för en ej alltför kort lånetid. Med hänsyn till att staten lämnat
garanti för viss utdelning å de nuvarande preferensaktierna, synes det
skäligt, att, örn fonden lånar monopolet medel för inlösen av dessa aktier,
staten ikläder sig garanti för detta lån. En sådan garanti borde avse
lånets såväl kapital som ränta.
Därest ovannämnda, av fullmäktige anförda synpunkter skulle vinna beaktande,
torde det vara antagligt, att fullmäktige framdeles vid tiden för
en eventuell inlösen av fondens preferensaktier i tobaksmonopolet skulle
befinnas villiga att låta motsvarande belopp kvarstå som lån till monopolbolaget,
Stockholm den 11 december 1928.
Underdånigst
På fullmäktiges vägnar:
ADOLF AF JOCHNICK.
FERD. O. SCHAGER.
300ee6. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1930.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (4)
4 kopplingar.
- BevU 1930:38 Bevillningsutskottets memorial Nr 38 s. 1 i texten
- Rskr. 1930:258 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utövandet av statens tobaksmonopol jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
- BevU 1930:26 Memorial, med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande utskottets betänkande nr 20 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utövandet av st s. 1 i texten
- BevU 1930:20 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utövandet av statens tobaksmonopol jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten