Sök i Ratio Lex

Angående utövandet av statens tobaksmonopol

77 sidor, varav 76 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 76 av 77 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:195, Angående utövandet av statens tobaksmonopol

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

1

Nr 195.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utövandet av statens

tobaksmonopol; given Stockholms slott den 28 februari

1930.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Majit att å statens vägnar med Aktiebolaget

Svenska Tobaksmonopolet träffa avtal angående utövandet av statens

tobaksmonopol i huvudsaklig överensstämmelse med bifogade förslag till

sådant avtal;

dels bemyndiga Kungl. Majit att å statens vägnar med blivande preferensaktieägare

i Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet träffa avtal

angående preferensaktiekapitalet i bolaget i huvudsaklig överensstämmelse

med härvid fogat förslag till sådant avtal;

dels medgiva, att Kungl. Majit må för staten utfästa garanti för ett

lån ur pensionsförsäkringsfonden åt Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet

å högst sexton miljoner kronor till kapital och ränta, beräknad

efter fem procent;

dels ock besluta, att fullmäktige i riksgäldskontoret skola i fall av

behov tillhandahålla medel för såväl infriande av nämnda garantiförbindelse

som ock inlösen helt eller delvis av preferensaktiekapitalet i

bolaget.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Adolf Dahl.

Bihang lill riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 160 haft. (Nr 195.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

l:o) Förslag

till

avtal angående utövandet av statens tobaksmonopol.

Emellan staten samt Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet, bär nedan

benämnt bolaget, är följande avtal träffat:

§ 1.

Med föranledande av 1 § i förordningen den 15 december 1914 (nr 436)

angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket upplåter Kungl. Maj:t

å statens vägnar härmed för en tid av sex år från och med den 1

januari 1931 till och med den 31 december 1936 åt bolaget utövandet av

staten uteslutande tillkommande rättighet att i riket tillverka tobaksvaror

med de rättigheter och skyldigheter, som därmed följa, och med iakttagande

av de undantag och begränsningar, som i nyssnämnda förordning stadgas.

För upplåtelsen skola i övrigt följande villkor gälla.

§ 2.

Bolaget utfäster sig att, så snart ske kan, genomföra de ändringar i sin

bolagsordning, som härvid fogad bilaga utvisar.

§ 3.

Bolaget må icke idka annan rörelse än sådan, som avser tobak och tobaksvaror

eller annan verksamhet, som äger samband med sagda rörelse.

Bolagets rörelse skall utövas i egen drift.

§ 4.

Det åligger bolaget:

att under den tid, avtalet gäller, utöva statens tobaksmonopol på sätt

förutsättes i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i

riket och därvid noggrant uppfylla de förpliktelser, som enligt nämnda förordning

åligga monopolets utövare,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19b.

3

att vid inköp, tillverkning och försäljning av tobaksvaror bedriva verksamheten

på sådant sätt, att garanti vinnes för varor av god och jämn

beskaffenhet, att behörig hänsyn tages till den konsumerande allmänhetens

smak och vanor, och att den belastning, som avser att lämna vinst å rörelsen,

kommer att vila i möjligaste mån jämnt å alla varuslag,

att vid försäljning av tobaksvaror tillämpa sådana prissättningsgrunder,

att, under beaktande av önskvärdheten att undvika allt för ofta återkommande

ändringar i prissättningen, bolaget icke heredes större inkomst av

rörelsen, än att bolaget efter avskrivning och avsättning till fonder, i

den mån sådan avsättning må förekomma, med säkerhet må kunna lämna

vederbörlig utdelning å aktiekapitalet, och att vid prissättningen tillse,

att den konsumerande allmänheten skyddas mot obehörig fördyring av varorna,

samt att, för vinnande av största möjliga besparing av omkostnader, å

alla områden av sin verksamhet handhava rörelsen och anordna driften på

det mest rationella och effektiva sätt.

§ 5.

För alla de tobaksvaror, vare sig inom riket tillverkade eller importerade,

vilka av bolaget försäljas eller eljest utlämnas, ävensom för alla tobaksvaror,

som enligt 22 § i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket importeras för försäljning, skall bolaget till staten erlägga

skatt till belopp, motsvarande de vid varje tid å tobaksvaror gällande

skattesatser.

Bolaget skall den 10, 20 och näst sista dagen i varje månad till statskontoret

inleverera ett belopp, motsvarande en tredjedel av den skatt å

tobaksvaror, som kan beräknas belöpa för samma månad.

I samband med den skatteleverans, som verkställes näst sista dagen i

månaden, skall slutlig avräkning äga rum mellan staten och bolaget beträffande

de skattebelopp, som belöpa å de tobaksvaror, vilka bolaget under

nästföregående månad levererat, eller för vilka bolaget under nästföregående

månad uppburit den i 22 § i nyssnämnda förordning stadgade licensavgift.

Skattebeloppen uträknas med ledning av bolagets böcker, och slutavräkningen

för varje månad skall vara åtföljd av å nämnda böcker grundad uträkning

av skattebeloppen, vilken skall vara å bolagets vägnar avgiven av

verkställande direktören samt till riktigheten styrkt av revisionens ordförande

och jourhavande revisorn.

Vid skatteleveransen näst sista dagen i månaden göres avdrag för det

belopp, som, enligt vad därom är särskilt stadgat, skall tillgodoföras bolaget

för inköp under nästföregående månad av inom riket odlad tobak. Detta

belopp skall beräknas efter den vikt, som angives å de av kontrollstyrelsens

ombud till riktigheten bestyrkta vågsedlar rörande till bolaget levererad

myckenhet av varan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition Nr 195.

§ 6.

Det åligger bolaget att enligt de närmare bestämmelser, som därom äro

eller varda utfärdade, inlösa tobak, tobaksvaror, specialmaskiner och

specialverktyg för tillverkning av tobaksvaror ävensom cigarrettpapper och

cigarretthylsor, vilka förklarats förbrutna eller eljest skolat enligt tullstadgan

genom tullanstalts försorg försäljas å offentlig auktion.

§ 7.

Bolaget förbinder sig att noggrant uppfylla de förpliktelser, som åligga

monopolets utövare enligt bestämmelser, som äro eller må varda meddelade

angående behandlingen av till riket inkommande tobak och tobaksvaror,

samt i övrigt handhava befattningen därmed på ett för det allmänna tillfredsställande

sätt.

§ 8.

Bolaget förbinder sig att lämna staten kontant gottgörelse för de understödsbelopp,

som kunna komma att utgå på grund av bestämmelserna

i kungörelsen den 7 juli 1921 (nr 409) angående understöd i vissa fall åt

genom tobaksmonopolets införande nödlidande personer eller enligt däremot

svarande stadganden.

§ 9.

Bolaget förbinder sig att, så snart ske kan, nedsätta sitt aktiekapital

genom inlösen av samtliga preferensaktier ävensom att inbjuda de intressenter,

som av Kungl. Maj:t anvisas, till teckning av nya preferensaktier

i bolaget till ett belopp av 1,000,000 kronor.

Staten skall hava rätt att, därest den så påfordrar och erbjuder lika förmånliga

villkor, som vid upplåning hos annan kunna erhållas, lämna

bolaget lån för inlösen av preferensaktier ävensom övrig kredit intill det

belopp, av vilket bolaget har mera stadigvarande behov.

§ 10.

För åvägabringande av planmässigt samarbete mellan bolagets olika

verksamhetsgrenar skall finnas en beredning, direktörsrådet. Rådet består

av två ledamöter, som styrelsen inom sig utser, därav minst en bland de

av Kungl. Majit förordnade ledamöterna, samt verkställande direktören i

bolaget. Därjämte deltager i rådets överläggningar men icke i dess beslut

den eller de avdelningschefer, på vilkas handläggning ärendet an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

kommer. Styrelsen utser ordförande och vice ordförande i rådet, vilket

sammanträder på kallelse av ordföranden eller verkställande direktören.

Rådet skall dels söka åstadkomma nödig enhetlighet rörande inköp, prissättning

och saluförande av viktigare varuslag, dels ock avhandla frågor

rörande tjänstemäns och arbetarepersonals avlöningar och arbetsvillkor

samt i övrigt alla spörsmål av större betydelse för bolagets handhavande

av dess verksamhet. Åtgärd i strid mot något av rådet gjort uttalande

må icke vidtagas av verkställande direktören eller annan, med mindre

styrelsen godkänner den ifrågasatta åtgärden.

Vid rådets sammanträden skall föras protokoll, varav avskrift omedelbart

efter justeringen tillställes samtliga styrelseledamöter ävensom revisionens

ordförande och jourhavande revisorn.

§ 11.

1. Bolaget åtager sig att med belopp, som fastställas av Kungl. Maj:t,

gälda ersättningar till de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna,

styrelsesuppleanterna och revisorerna samt till de av fullmäktige i riksbanken

och fullmäktige i riksgäldskontoret utsedda revisorerna.

2. Bolaget må ej för å bolagsstämma utsedd styrelseledamot och suppleant

bestämma högre ersättning än av Kungl. Majit fastställts för av

Kungl. Majit utsedd styrelseledamot och suppleant.

§ 12.

Bolaget skall till revisorernas disposition ställa erforderliga penningmedel

att av dem användas för anordnande av sifferrevision och övrig

kontroll, som de pröva nödig.

§ 13.

Bolaget må ej efter denna dag utan Kungl. Majits medgivande förvärva

aktie eller andel i annat företag.

§ 14.

Bolaget må ej efter denna dag sluta avtal, som innefattar åtagande för

längre tid än den, för vilken monopolrättigheten upplåtits åt bolaget, utan

så är, att minst tre av de utav Kungl. Majit utsedda ledamöterna i bolagets

styrelse biträda beslut därom; dock må utan hinder härav hyresavtal

slutas till fardag, som infaller näst efter utgången av nämnda tid.

§ 15.

1. Bolaget må årligen avskriva å byggnaders anskaffningsvärde högst

två procent och å inventariers anskaffningsvärde högst femton procent, med

iakttagande av att, sedan anskaffningsvärdet till fullo avskrivits, vidare av
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

skrivning ej må äga rum. För ytterligare avskrivningar, som ej enligt

lag skola ske, fordras Kungl. Maj:ts medgivande.

2. Skulle den till utdelning tillgängliga årsvinsten ej förslå till sex

procent utdelning å bolagets preferensaktiekapital, skall staten vara förpliktad

att av de enligt § 5 influtna skattemedel tillgodoföra bolaget så

stort belopp, som erfordras för att utdelning å preferensaktierna av sex

procent må kunna ske.

§ 16.

Bolaget förbinder sig att, så snart ske kan, avveckla Aktiebolaget Havannamagasinet.

§ 17.

Därest annan än bolaget erhåller rättighet att utöva statens tobaksmonopol

för tid efter den, under vilken detta avtal är gällande, skall den

nye innehavaren berättigas och förpliktas att övertaga bolagets för rörelsens

bedrivande erforderliga tillgångar, såsom varulager, fastigheter, inventarier,

förbrukningsartiklar, recepter m. m., ävensom förpliktas

att, i den mån sådant lämpligen kan ske, bibehålla hos bolaget anställd

personal. Vid överlåtelse, som nu sagts, skall värdering av tillgångar,

som ifrågakomma till övertagande, i den mån överenskommelse ej kan

träffas, hänskjutas till avgörande enligt lagen örn skiljemän.

§ 18.

De rättigheter, som på grund av detta avtal tillkomma bolaget, må

icke utan statens samtycke å annan överlåtas.

% 19.

Skulle tvist uppstå mellan staten och bolaget rörande rätta tolkningen av

detta avtal, skall dylik tvist avgöras enligt lagen örn skiljemän.

§ 20.

Detta avtal skall, där ej annat i avtalet sägs, äga tillämpning från och

med den 1 januari 1931.

§ 21.

Av detta avtal äro två exemplar upprättade och mellan parterna utväxlade.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

7

Bilaga.

Förslag

till

ändringar i bolagsordningen för Aktiebolaget

Svenska Tobaksmonopolet.

§ 6.

Aktiebreven — — — tillstånd.

Preferensaktiekapitalet skall utgöra högst 17,000,000 kronor.

Alla — — — staten.

Preferensaktierna skola framför stamaktierna medföra företrädesrätt till

årlig utdelning av bolagets vinst med sex procent å preferensaktiebeloppet.

Därutöver skola preferensaktierna icke medföra någon rätt till utdelning.

Upplöses bolaget, skola ägarna av preferensaktier hava företrädesrätt

framför stamaktiernas ägare till erhållande ur bolagets tillgångar av akties

nominella värde jämte sex procent ränta, i den mån sådan ej genom utdelning

guldits.

$ 7.

1. Bolagets styrelse består av åtta ledamöter med fyra suppleanter för dem.

2. Kungl. Majit utser fyra ledamöter i styrelsen, därav en såsom ordförande

och en såsom vice ordförande, samt två suppleanter, övriga styrelseledamöter

och suppleanter utses å ordinarie bolagsstämma.

Såväl ledamöter som suppleanter utses för två år i sänder, så att två

ledamöter och en suppleant bland de av Kungl. Majit utsedda och likaledes

två ledamöter och en suppleant bland de å bolagsstämma utsedda avgå

varje år; och skola i följd härav, när styrelseledamöter och suppleanter

utses år 1931, av Kungl. Majit två ledamöter och en suppleant samt å

bolagsstämma likaledes två ledamöter och en suppleant utses för blott ett

år. Därest styrelseledamot eller suppleant avgår före utgången av den tid,

för vilken han blivit utsedd, skall i hans ställe annan utses för den återstående

tiden.

Styrelsen utser verkställande direktör för bolaget.

3. Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden i regel minst en

gång i månaden och eljest så ofta ärendenas behandling det fordrar. Sammanträde

skall ock utlysas, när minst två styrelseledamöter det påkalla.

Kallelse till sammanträde jämte föredragningslista skall i god tid tillställas

samtliga ledamöter och suppleanter.

4. Därest såväl ordföranden som vice ordföranden äro förhindrade att

närvara vid styrelsesammanträde, skall ordet föras av annan bland de utav

Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

Styrelsen är beslutför, när fyra av styrelsens ledamöter, däribland minst

två av de utav Kungl. Majit utsedda, finnas tillstädes. Frågor av större

betydelse skola, därest minst två ledamöter så påfordra, behandlas vid två

styrelsesammanträden.

Vid lika röstetal äger ordföranden utslagsröst.

Beslut örn avtal, som innefattar åtagande för längre tid än den, för vilken

monopolrättigheten upplåtits åt bolaget, är ej giltigt, med mindre det

biträdes av minst tre av de utav Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna; dock

må utan hinder härav hyresavtal slutas till fardag, som infaller näst efter

utgången av nämnda tid.

5. Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll, varav avskrift

omedelbart efter justeringen tillställes revisionens ordförande och jourhavande

revisorn.

§ 9.

1. För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper

skall finnas en revision, bestående av fem revisorer jämte lika många suppleanter.

2. . Å ordinarie bolagsstämma utses årligen en revisor och en suppleant

för tiden till och med nästa ordinarie bolagsstämma.

Kungl. Majit äger utse två revisorer och två suppleanter för tiden från

en ordinarie bolagsstämma till och med den ordinarie bolagsstämman två

år därefter. Av dessa revisorer förordnar Kungl. Majit den ene att vara

revisionens ordförande och den andre att vara jourhavande revisor; och

må till jourhavande revisor endast förordnas av handelskammare eller i

annan, av Kungl. Majit godkänd ordning auktoriserad revisor.

Fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret äga årligen

var för sig utse en revisor och en suppleant för tiden från den ordinarie

bolagsstämman under löpande kalenderår till och med nästa ordinarie bolagsstämma.

Begagnas icke denna befogenhet, äger i stället Kungl. Majit meddela

erforderliga förordnanden.

3. Revisionen sammanträder på kallelse av ordföranden minst en gång

varje kalenderkvartal och eljest, då ordföranden eller minst två revisorer

anse det erforderligt.

4. Vid revisionens sammanträden skall föras protokoll.

§ 10.

Ersättningar till de av Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna, styrelsesuppleanterna

och revisorerna samt de av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige

i riksgäldskontoret utsedda revisorerna bestämmas av Kungl. Majit.

§ 12.

Ordinarie — — — utgång.

Å denna — — — lyftas,

4:o) val av styrelseledamöter och suppleanter,

5io) val av en revisor och en suppleant,

6:o) bestämmande av ersättningar åt de styrelseledamöter och styrelsesuppleanter

samt den revisor, som utses å bolagsstämma.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

9

2:o) Förslag

till

avtal angående preferensaktiekapitalet i Aktiebolaget Svenska

T obaksmonopolet.

Sedan staten i avtal nied Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet för

en tid av sex år från och med den 1 januari 1931 till oell med den 31 december

1936 åt bolaget upplåtit rätt att utöva statens tobaksmonopol, i

vilket avtal bolaget utfäst sig att inlösa nuvarande preferensaktier ävensom

att inbjuda de intressenter, som av Kungl. Maj:t anvisas, till teckning

av nya preferensaktier i bolaget till ett antal av 10,000 stycken, vardera

lydande å 100 kronor, eller tillhopa 1,000,000 kronor,

har mellan staten, å ena, samt undertecknade................................, å andra

sidan, beträffande ifrågavarande aktier träffats följande avtal:

§ 1.

I fråga örn den rätt, som, utöver vad bolagsordningen innehåller, tillkommer

preferensaktierna, gäller vad i avtalet den ................................................

mellan staten och bolaget stadgas.

§ 2.

Preferensaktieägarna tillförsäkra staten rätt att, när helst Kungl. Majit

så påfordrar, till parikurs inlösa samtliga preferensaktier eller det antal

därav, Kungl. Majit bestämmer, jämte kuponger, som ej förfallit till betalning,

med tillägg av sex procent ränta, i den mån sådan ej genom utdelning

guldits.

§ 3.

Preferensaktieägarna förbinda sig att icke överlåta aktierna till annan

än staten eller den Kungl. Majit godkänner såsom innehavare av aktierna.

Vid överlåtelse av aktie till annan än staten skall preferensaktieägare

tillförbinda ny innehavare att underkasta sig de förpliktelser, detta avtal

innehåller.

§ 4.

Till säkerhet för statens rättigheter enligt detta avtal pantsätta

preferensaktieägarna ifrågavarande aktier, vilka för detta ändamål, in

blanco transporterade, överlämnas till Sveriges riksbank under förbud

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

för banken att annat än med Kungl. Majits medgivande och på villkor,

som Kungl. Majit må bestämma, utlämna aktierna. Och tillförsäkra preferensaktieägarna

staten rätt att, örn preferensaktieägarna brista i fullgörandet

av åtagna förpliktelser enligt detta avtal, utan iakttagande av

i lag stadgade föreskrifter, på sätt staten finner lämpligt realisera panten

samt därur göra sig betald för sina ersättningsanspråk.

Utan hinder av vad nu sagts må preferensaktieägare i riksbanken eller

— utan att aktierna uttagas från riksbanken — i annan bank, vars reglemente

blivit av Kungl. Majit fastställt, ställa aktierna såsom pant med

förmånsrätt framför statens ersättningsanspråk för ett fordringsbelopp

av högst aktiernas parivärde jämte ränta, motsvarande den å aktierna

belöpande utdelningen. Sådan pantsättning må dock ske allenast på

villkor, att panten ej må realiseras utan att Kungl. Majit på förhand underrättats

och erhållit tillfälle att bevaka statens rätt.

§ 5.

Örn preferensaktieägarnas förpliktelser enligt detta avtal skall anteckning

göras å aktiebreven.

§ 6.

Av detta avtal äro två exemplar upprättade, av vilka staten tagit ett

och N. N. för preferensaktieägarnas räkning ett.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 195.

11

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 28 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark,

Johansson, Dahl.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Dahl, anmäler frågan örn utövandet

av svenska statens tobaksmonopol och anför därvid följande:

Efter ett omfattande, av olika kommittéer och sakkunniga bedrivet utredningsarbete

framlades för 1914 års senare riksdag genom proposition

den 20 juli 1914, nr 254, förslag örn införande av statsmonopol å tobaks - tillverkningen i riket. Förslagets grundtanke var, att, sedan staten genom,

monopollagstiftning bragt tobakstillverkningen i sina händer, utövandet

av den monopoliserade tobaksindustrien skulle upplåtas åt ett enskilt, av

staten kontrollerat bolag med staten som delägare, vilket bolag skulle hava

att till staten redovisa den skatt, som staten ville uttaga ur tobakskonsumtionen.

Förslaget vann i huvudsak riksdagens bifall. Den 15 december

1914 utfärdade Kungl. Maj:t de av riksdagen antagna, för monopolet

grundläggande förordningarna angående statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket (monopolförordningen; Sv. förf.-saml. nr 436) samt örn vad

iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket (ersättningsförordningen; Sv. förf.-saml. nr 437), av vilka

den förra förordningen trädde i kraft den 1 juni 1915 och den senare den

1 januari 1915 (Sv. förf.-saml. nr 438).

Det svenska tobaksmonopolet är ett partiellt monopol. Det avser enligt

monopolförordningens 1 § allenast tillverkningen av tobaksvaror, varemot

såväl odlingen av tobak som handeln med tobaksfabrikat äro fria (3 och

5 §§). Som konsekvens av tillverkningsmonopolet tillkommer importen

av råtobak med ett obetydligt undantag uteslutande monopolet (2 §). Importen

av färdiga tobaksvaror är däremot tillåten — förutom i mindre

kvantiteter för resande från utrikes ort — icke blott för monopolet utan

ock för envar tobakshandlare (22 §). Såtillvida är friheten för odlingen,

handeln och importen begränsad, att vissa av tillverkningsmonopolet föranledda

kontrollföreskrifter skola iakttagas. Beskattningen av tobaks

varor är anordnad såsom en kombinerad värde- och styckeskatt, så att i

varje tobaksvaras priskurantpris (utförsäljningspris) skatt skall ingå

Tobaksmonopolets

tillkomst.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

Tobaks
monopolets
organisation.

Bolags
ordning.

dels med ett belopp, vilket motsvarar vissa procent av priskurantpriset,

dels oek med visst, i förhållande till varans myckenhet bestämt belopp

(18 §, 22 § 2 morn.). Slutligen innehållas i monopolförordningen åtskilliga

ansvarsbestämmelser m. m. (24—37 §§>).

Det svenska tobaksmonopolet drives icke av staten själv utan av ett

enskilt bolag, åt vilket statens monopolrätt upplåtits. Utövandet av

tobaksmonopolet har under hela monopoltiden varit anförtrott åt Aktiebolaget

Svenska Tobaksmonopolet. Stiftelseurkund för detta bolag upprättades

den 15 december 1914. Konstituerande bolagsstämma hölls den

23 i samma månad, därvid bolagsordning antogs. Registrering beviljades

den 19 januari 1915. På extra bolagsstämma den 26 januari 1915 bemyndigades

bolagets styrelse att underteckna kontrakt med staten, varigenom

monopolrätten uppläts till bolaget. Kontraktet är dagtecknat den 12 februari

1915.

Detta kontrakt gällde till utgången av år 1924. Genom tilläggsavtal av

den 20 juni 1924 förlängdes kontraktets giltighet för fem år och genom

tilläggsavtal den 17 maj 1929 till utgången av år 1930. Enligt dessa båda

avtal liksom ock genom tilläggsavtal av den 3 november 1916 och den 31

mars 1926 hava vidtagits vissa ändringar i kontraktet av den 12 februari

1915.

Enligt för Tobaksmonopolet gällande bolagsordning skall bolagets aktiekapital

utgöra lägst 17,000,000 kronor och högst 51,000,000 kronor. Aktie

skall lyda å 100 kronor. Aktierna skola vara dels preferensaktier, dels stamaktier.

Preferensaktie kan ägas endast av svenska staten eller av

svensk undersåte och stamaktie endast av svenska staten eller av svensk

undersåte, som därtill erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd. Rätt till teckning

av stamaktier, vare sig vid bolagets bildande eller vid ökning av aktiekapitalet,

tillkommer endast svenska staten.

Aktiekapitalet uppgår för närvarande till 46,000,000 kronor, därav stamaktiekapital,

som helt äges av staten, å 29,000,000 kronor och preferensaktiekapital

å 17,000,000 kronor.

Preferensaktierna skola framför stamaktierna medföra företrädesrätt

till årlig ackumulativ utdelning av 6 procent. Efter det preferensaktier

na erhållit 6 procent utdelning, skola å stamaktierna utdelas intill 6 procent.

Giver bolagets rörelse utdelningsbar vinst utöver 6 procent å aktiekapitalet,

skall den överskjutande vinsten sålunda fördelas, att för varje 7/s

procent, som härav tillfaller stamaktie, V8 procent skall tillfalla preferensaktie,

intill dess varje preferensaktie erhållit tillhopa 7 procent, varefter

återstående vinst fördelas så, att för varje 9/io procent å stamaktie

Vio procent skall tillfalla preferensaktie.

Efter utgången av år 1924 må aktiekapitalet nedsättas genom preferensaktiernas

inlösen till nominella värdet med tillägg av den å aktierna belöpande

vinst för sista räkenskapsåret.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr W5.

Upplöses bolaget, skall innehavare av preferensaktie hava företrädesrätt

framför stamaktiernas ägare till erhållande ur bolagets tillgångar av aktiens

nominella värde jämte 6 procent utdelning, i den mån sådan ej

guldits.

Tobaksmonopolets styrelse skall bestå av sex eller åtta ledamöter

med en suppleant för varje ledamot. Kungl. Majit utser halva antalet

styrelseledamöter jämte suppleanter, och av dessa ledamöter skall en tilllika

vara jourhavande direktör. Övriga styrelseledamöter jämte suppleanter

väljas av preferensaktieägarna å bolagsstämma. Bland sistnämnda

ledamöter skall styrelsen utse bolagets verkställande direktör. Avgående

styrelseledamot och suppleant kan återväljas. Ordförande vid styrelsesammanträde

skall alltid vara en av de utav Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna.

Styrelsen är beslutför, när minst två tredjedelar av styrelsens ledamöter,

däribland minst två av de av Kungl. Majit utsedda ledamöterna eller deras

suppleanter, äro närvarande.

För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper

skola årligen utses fyra revisorer jämte lika många suppleanter. Kungl.

Majit utser två revisorer och två suppleanter, medan övriga revisorer och

suppleanter utses av preferensaktieägarna.

Vid bolagsstämma röstar envar röstberättigad för fulla antalet aktier,

som han äger eller för vilka han har att såsom ombud föra talan. Vid

de val, som å bolagsstämma verkställas, av halva antalet styrelseledamöter

och halva antalet revisorer utövas rösträtt endast för preferensaktieägarna.

Kontrakten mellan staten och monopolbolaget innehålla i huvudsak Kontrakt med

följande. Staten upplåter till bolaget utövandet av monopolrättigheten staten.

med allt vad därtill hörer samt överlåter tillika till bolaget den egendom,

som staten förvärvar enligt ersättningsförordningen. För vad staten sålunda

upplåter och överlåter har bolaget erlagt likvid med belopp, motsvarande

vad staten jämlikt ersättningsförordningen fått utbetala i inlösen,

ersättning och understöd m. m. För alla tobaksvaror, som av bolaget

försäljas eller eljest utlämnas, så ock för alla tobaksvaror, som av bolaget

eller tobakshandlare importeras, skull bolaget till staten erlägga skatt till

belopp, motsvarande de vid varje tid å tobaksvaror gällande skattesatser.

Skattebeloppen uträknas med ledning av bolagets böcker. Statsverket tillgodoföres

skatten sålunda, att bolaget den 10, 20 och näst sista dagen i varje

månad till statskontoret inlevererar ett belopp, motsvarande en tredjedel

av den skatt å tobaksvaror, som kan beräknas belöpa för samma månad.

I samband med den sista skatteleveransen i månaden sker slutlig avräkning

mellan staten och bolaget beträffande skatt för nästföregående

månads försäljning. För vinnande av största möjliga besparing i omkostnader

åligger det bolaget att å alla områden av sin verksamhet anordna

s. 14 Kontrollera mot PDF

Instruk - tioner.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

driften på det mest rationella och effektiva sätt ävensom att vid fastställande

av tobaksvaras priskurantpris iakttaga, att den belastning, som

avser att lämna vinst å rörelsen, kommer att vila i möjligaste mån jämnt å

alla varuslag. I fråga örn avsättning till fonder gäller, att till reservfonden

årligen skola avsättas 10 procent av årsvinsten, intill dess reservfonden

uppgår till 10 procent av aktiekapitalet, att till pensionsfond må genom

bolagsstämmans beslut avsättning äga rum av vinstmedel, som återstå,

sedan till aktieägarna utdelats 6 procent, samt att i övrigt må, sedan

utdelning verkställts å preferensaktierna med 7 procent och å stamaktierna

med 13 procent, avsättning äga rum till vinstregleringsfond och, efter

det vinstregleringsfonden uppgått till 5,000,000 kronor, jämväl till andra

fonder.

Den 26 februari 1915 utfärdade Kungl. Majit dels instruktion för de av

Kungl. Majit utsedda ledamöterna i styrelsen för Aktiebolaget Svenska

Tobaksmonopolet och dels instruktion för de av Kungl. Majit utsedda revisorerna

för granskning av Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolets styrelses

förvaltning och räkenskaper.

Enligt instruktionen för styrelseledamöterna åligger det dem att i möjligaste

mån verka för en ur olika synpunkter rationell skötsel av bolagets

angelägenheter, ävensom att tillse bland annat, att vid fastställandet av

tobaksvarornas priskurantpris sådana grunder tillämpas, att den konsumerande

allmänheten skyddas mot obehörig fördyring av varorna, att

tillverkningen bedrives så, att allmänhetens smak och vanor behörigen tillgodoses,

att endast med nödig varsamhet och med tagen hänsyn till återförsäljares

berättigade intressen sådana ändringar i försäljningsförhållandena

vidtagas, som äro erforderliga för en rationell skötsel av bolagets

rörelse, att sådana rabattförmåner lämnas återförsäljare, att, i vad på

bolaget beror samt med behörig hänsyn till rådande förhållanden inom tobakshandeln,

återförsäljare må äga möjlighet att förvärva skälig inkomst

av sin rörelse, samt att i förekommande fall gent emot de hos bolaget

anställda arbetarna och övrig personal förfares med den särskilda hänsyn,

som betingas av bolagets ställning såsom ensam arbetsgivare inom

tobaksindustrien.

Jourhavande direktören har enligt instruktionen att göra sig noggrant

underrättad örn bolagets förhållanden samt att med uppmärksamhet följa

bolagets verksamhet, i synnerhet i vad den kan hava inflytande på statens

trygghet för att skattebelopp vederbörligen debiteras och inbetalas. I

instruktionen meddelas vidare föreskrifter örn särskilda åligganden för

jourhavande direktören, åsyftande att bereda staten säkerhet för kontraktets

fullgörande, m. m.

Ledamot, som finner sig icke kunna biträda beslut, som fattas vid sty

relsesammanträde, bör låta till protokollet anteckna sin avvikande mening.

Enligt den för revisorerna utfärdade instruktionen skola dessa hava att

göra sig noggrant underrättade örn bolagets förhållanden samt med upp
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

15

märksamhet följa bolagets verksamhet. Av Kungl. Majit utsedd revisor, som

i något hänseende finner sig icke kunna instämma i vad i revisionsberättelsen

yttras eller hemställes, bör tillkännagiva sin särskilda mening medelst

berättelsen vidfogad skrift. Inom en månad efter granskningens avslutande

skola de av Kungl. Majit utsedda revisorerna till chefen för finansdepartementet

ingiva berättelse örn granskningen med särskild anmälan,

huruvida enligt deras åsikt bolagets förbindelser mot staten blivit vederbörligen

uppfyllda, ävensom huruvida genom någon förvaltningsåtgärd

eller något beslut statens eller det allmännas intressen trätts för nära

Finner dylik revisor under löpande förvaltningsår eljest anledning till anmärkning

förekomma eller åtgärd från statens sida vara erforderlig, skall

han likaledes därom ofördröjligen göra anmälan hos chefen för finansdepartementet.

De av Kungl. Majit utsedda revisorerna hava att i tur och

ordning efter den fördelning, varom de sinsemellan överenskomma, gemensamt

med jourhavande direktören i bolaget med ledning av bolagets

böcker till riktigheten bestyrka de uträkningar, som skola ligga till grund

för bolagets inlevereringar av skatt till staten.

Den för Tobaksmonopolet gällande bolagsordningen liksom ock gällande

mellan staten och Tobaksmonopolet slutna avtal torde få fogas vid dagens

statsrådsprotokoll (Bilagor 1—6). Instruktionerna för de av Kungl.

Majit utsedda styrelseledamöterna och revisorerna äro avtryckta såsom

bilagor (2 och 3) vid propositionen nr 192 till 1924 års riksdag.

Riksdagen hemställde i skrivelse till Kungl. Majit den 23 maj 1922, nr

166, att Kungl. Majit ville rörande statsrevisionens verksamhet och förutsättningarna

för densamma låta verkställa utredning i vissa angivna avseenden

ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kunde föranleda. Med denna hemställan åsyftades bland annat frågan örn

revision av vissa monopolistiska företag av statsfinansiell betydelse, särskilt

Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet.

Frågan örn igångsättande av en utredning i sagda ämne upptogs i

statsråd den 12 november 1926 av chefen för finansdepartementet. Efter

en redogörelse för 1922 års riksdagsskrivelse erinrade departementschefen

därom, att under tiden efter det att 1922 års riksdag avlåtit sin

nyssberörda skrivelse Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen fått sin organisation

av statsmakterna prövad och fastställd. Departementschefen omnämnde

därvid de kontrollåtgärder, som i samband därmed vidtagits.

Vidare erinrade departementschefen, att jämväl i avseende å Aktiebolaget

Svenska Tobaksmonopolet staten hade vissa möjligheter att

övervaka företaget och inverka på dess förvaltning. I anslutning härtill

anförde departementschefen följande!

Utredning i

fråga om

Tobaksmonopolet.

Utredningens

igång-4

sättande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 195.

»Även om sålunda kontroll från statens sida av de båda monopolbolagen

redan nu förefinnes och utövas, låter det sig dock svårligen förnekas,

att gällande kontrollföreskrifter lida av åtskillig oklarhet, samt att kontrollverksamheten

måhända delvis på grund härav brustit i effektivitet

och i värjo fall icke i tillräcklig grad tagit sikte på de statsfinansiella intressenas

tillgodoseende. Övervägande skäl synas fördenskull tala för att

den av 1922 års riksdag begärda, men icke slutförda utredningen återupptages.

Den nuvarande tidpunkten synes vara så mycket lämpligare för

utredningens igångsättande, som avtalet mellan staten och Aktiebolaget

Vin- & Spritcentralen utlöper med år 1928 samt avtalet mellan staten och

Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet med år 1929. Frågan örn förnyande

av avtalet med förstnämnda bolag bör sålunda föreläggas 1928

års riksdag, och senast vid framläggandet av förslag härutinnan böra

riktlinjerna för den statliga kontrollen ligga klara.

Det är uppenbarligen ett organisatoriskt problem av synnerligen invecklad

och grannlaga natur, som det här gäller att lösa. Med de betydande

intressen för det allmänna, som äro knutna till ifrågavarande båda

företag, är det, såsom redan av mig antytts, icke minst av statsfinansiella

skäl ofrånkomligt, att statens kontroll blir i möjligaste mån effektiv,

och samtidigt böra den konsumerande allmänhetens befogade krav å de

tillhandahållna varornas pris och beskaffenhet ävensom andra berättigade

hänsyn tillbörligen beaktas. Å andra sidan är det av icke mindre vikt,

att kontrollen så organiseras, att densamma icke kommer att utgöra ett

obehörigt band på företagens ekonomiska rörelsefrihet och affärsmässiga

skötsel.

Vad angår sättet för kontrollens organisation, torde, förutom det av

motionären vid 1922 års riksdag framkastade förslaget att för ifrågavarande

ändamål anlita statsrevisionen, olika möjligheter böra tagas under

övervägande. Sålunda synes vara förtjänt att undersökas lämpligheten

av att inrätta ett utanför företagen stående kontrollorgan, som skulle

hava att enligt givna regler och anvisningar följa och kontrollera förvaltningen.

Till detta organ skulle då jämväl utomstående kunna liänvända

sig rörande förhållanden, som syntes påkalla uppmärksamhet. 1

händelse en kontroll av denna art komine till stånd, kunde måhända nu

gällande ordning, enligt vilken staten har att direkt utse representanter

i företagens ledning, undergå vissa modifikationer. Ett annat alternativ

vore att, med bibehållande i princip av det nuvarande systemet, öka det

allmännas direkta inflytande i avseende å ledningen av företagen och

inom företagets egen organisation sörja för en förstärkt statlig kontroll.

Att på förhand binda den blivande utredningen vid någon viss form för

kontrollfrågans lösning bör självfallet icke komma i fråga, utan torde utredningsmännen

böra erhålla full frihet att undersöka de olika vägar,

som vid en mera ingående behandling av ämnet kunna erbjuda sig. Med

det nära samband, i vilket spörsmålet örn den statliga kontrollen av de

monopolistiska företagen står till frågan örn förhållandet i allmänhet

mellan staten och dessa företag, synes det böra stå öppet för utredningsmännen

att, örn anledning därtill gives, även upptaga frågor, som avse

andra jämkningar i organisationen än de direkt med kontrollen sammanhängande.

Jag förutsätter, att de båda företagen tillhandahålla utredningsmännen

de handlingar och upplysningar angående bolagen, som kunna vara av betydelse

för utredningsarbetet.»

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition Nr 195.

17

I enlighet med departementschefens hemställan beslöt Kungl. Majit bemyndiga

chefen för finansdepartementet att tillkalla högst fem utredningsmän

för att inom departementet biträda vid utredning av frågan örn lämpligt

anordnande av den statliga kontrollen av Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens

och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolets verksamhet ävensom

i samband därmed stående spörsmål.

Jämlikt detta bemyndigande tillkallade departementschefen fem utredningsmän

för fullgörande av ifrågavarande uppdrag. Dessa utredningsmän,

som bedrivit arbetet under namnet monopolkontrollutredningen,

avgåvo den 14 januari 1928 till chefen för finansdepartementet

betänkande angående anordnandet av den statliga kontrollen av Aktiebolaget

Vin- & Spritcentralens verksamhet och den 21 november 1928

betänkande i samma ämne beträffande Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet.

Betänkandena hava befordrats till trycket i serien Statens offentliga

utredningar (1928: 4 och 27).

Utredningsmännens förslag beträffande Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet

kan i korthet sammanfattas sålunda:

Monopolföretagets organisation såsom aktiebolag. Aktieägare och aktiekapital.

Under hänvisning till att man genom monopolföretagets organisation

såsom aktiebolag kunde utnyttja ett enskilt företags fria former

och enskilda delägares initiativkraft och förtrogenhet med affärslivet,

hava utredningsmännen föreslagit, att aktiebolagsformen skulle bibehållas.

Av praktiska skäl vore det lämpligt, att Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet

bibehölles såsom monopolets utövare. Såsom villkor därför

hava utredningsmännen förutsatt, dels att det enskilda vinstintresset i

bolaget begränsades utöver vad som för närvarande vore fallet, dels

även att sådana ändringar genomfördes i avseende å bolagets organisation,

att trygghet vunnes för att denna ur såväl statsfinansiella som affärsmässiga

synpunkter vore väl avpassad för sitt ändamål.

Beträffande Tobaksmonopolets aktiekapital hava utredningsmännen

föreslagit, att stamaktiekapitalet å 29,000,000 kronor skulle bibehållas till

oförändrat belopp i statens ägo. Efter erinran att av preferensaktiekapitalet

å 17,000,000 kronor ett belopp av 12,000,000 kronor ägdes av pen sions - försäkringsfonden, medan återstående 5,000,000 kronor vore fördelade på

mångå olika innehavare, och då enligt utredningsmännens mening anledning

icke funnes att bibehålla pensionsförsäkringsfonden vid dess ställning

som preferensaktieägare, hava utredningsmännen föreslagit, att fondens

preferensaktier skulle inlösas. Samtidigt borde även övriga preferensaktier

inlösas. Genom inlösen av hela det nuvarande preferensaktiekapitalet

bereddes tillfälle att vid utgivande av nya preferensaktier träffa

sådan anordning, att garantier vunnes för ett lämpligt enskilt delägarskap

i bolaget. Även underlättades genom en sådan åtgärd genomförandet

av en begränsning av den preferensaktieägarna tillkommande vinsten.

Nya preferensaktier borde utgivas å 1,000,000 kronor eller, under

förutsättning av viss placering av preferensaktierna, 5,000,000 kronor.

Utdelningen å preferensaktierna skulle begränsas till fem procent och

Bihang till riksdagens protokoll 1030. 1 saini. 160 hafi. (Nr 105.)

Monopolkontrollutredningens

betänkande.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

garanteras av staten. De nya preferensaktierna skulle överlämnas åt enskilda

delägare med vissa kvalifikationer. Såsom en möjlighet att erhålla

preferensaktieägare med lämpliga kvalifikationer har av utredningsmännen

ifrågasatts, att ett antal svenska livförsäkringsbolag skulle

inbjudas att förvärva preferensaktierna. Genom avtal mellan staten och

preferensaktieägarna skulle överenskommas bland annat följande. Statsverket

skulle tillförsäkras rätt att, när helst Kungl. Maj:t så påfordrade,

inlösa samtliga preferensaktier eller det mindre antal därav, Kungl.

Majit bestämde. Preferensaktieägarna skulle förbinda sig att icke överlåta

aktie till annan än statsverket eller den Kungl. Majit godkände såsom

innehavare. När preferensaktieägare överläte aktie till annan än

statsverket skulle lian tillförbinda ny innehavare att underkasta sig de

förpliktelser, avtalet innehölle.

Oktrojtid. Utredningsmännen hava föreslagit, att rättigheten att utöva

statens tobaksmonopol skulle upplåtas för sex år.

Styrelsen och verkställande direktören. I fråga örn styrelsens sammansättning

hava utredningsmännen icke föreslagit annan ändring än att antalet

styrelseledamöter skulle fastställas till åtta, medan bolagsordningen

för närvarande föreskreve »sex eller åtta», och att antalet suppleanter

skulle minskas från åtta till fyra, varav två skulle utses av Kungl. Majit

och två av preferensaktieägarna. Mandattiden för såväl ledamöter som

suppleanter har föreslagits begränsad från tre till två år.

Enligt nuvarande bestämmelser skulle verkställande direktören utses

av styrelsen bland de av preferensaktieägarna valda styrelseledamöterna.

Utredningsmännen hava föreslagit den ändring, att styrelsen till verkställande

direktör skulle kunna utse person utom styrelsen. Instruktion

för verkställande direktören borde utfärdas. En dylik instruktion borde

dock icke utesluta ett bibehållande av så stor handlingsfrihet för verkställande

direktören, att den dagliga förvaltningens affärsmässighet icke

äventyrades.

Till styrelsesammanträde skulle kallas samtliga styrelseledamöter och

suppleanter. Beslut örn avtal, som innefattade åtagande för längre tid än

den, för vilken monopolrättigheten upplåtits åt bolaget, skulle med visst

undantag beträffande hyresavtal icke vara giltigt med mindre det biträddes

av minst tre av de utav Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna.

Till underlättande av en effektiv kontroll har föreslagits, att avskrift

av vid styrelsens sammanträden fört protokoll skulle tillställas

samtliga revisorer.

Bolagets räkenskaper och styrelsens förvaltningsberättelse skulle senast

den 1 mars tillhandahållas revisorerna. I vinst- och förlusträkningen

samt i balansräkningen borde olikartade poster av större betydelse icke

sammanföras utan redovisas var för sig.

Jourhavande direktören. Befattningen som jourhavande direktör bär

föreslagits skola indragas, varvid arbetsuppgifterna för denna befattningskulle

överflyttas å andra ledamöter av styrelsen och å revisionen.

Direktörsrådet. I anslutning till vad som gäller beträffande Spritcentralen

har föreslagits inrättande av ett direktörsråd, varigenom den år

1926 av Tobaksmonopolets styrelse anordnade inköpsnämnden med vissa

jämkningar i organisationen skulle avtalsfästas. Direktörsrådet borde bestå

av ordföranden i styrelsen, tillika ordförande i rådet, en annan ledamot,

som styrelsen utsåge inom sig, tillika vice ordförande i rådet, samt

verkställande direktören. Såsom föredragande i rådet borde fungera de

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

tjänstemän, på vilkas handläggning ärende ankomme. Avskrifter av direktorsrådets

protokoll skulle tillställas samtliga styrelseledamöter och

revisorer.

Revisionen. Vid uppgörande av förslag till ny organisation för revisionen

liava för utredningsmännen framstått såsom huvudsynpunkter, dels

att i revisionen ökat inflytande hor de heredas det allmänna, dels att revisionen

borde erhålla en sådan organisation, att den kunde utöva en fortlöpande

och ingående granskning av förvaltningen. Revisorernas antal, som

nu är fyra, har föreslagits till fem. Av revisorerna skulle Kungl. Maj:t

såsom hittills utse två, å vilka skulle vila den fortlöpande kontrollen. Den

ene av dessa skulle förordnas till revisionens ordförande och den andre

till jourhavande revisor. Av de övriga revisorerna skulle två utses av

riksdagens kamrar, inom eller utom riksdagen, och en av bolagets enskilda

delägare, vilka för närvarande äga utse två revisorer. För varje

revisor skulle finnas en suppleant, utsedd på samma sätt som revisorn.

De av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna skulle förordnas för två år i sänder,

under det att mandattiden för övriga revisorer har föreslagits till

ett år.

En av. utredningsmännen har ansett sig av konstitutionella skäl icke

kunna biträda förslaget, att riksdagen skulle utse revisorer, och föreslagit,

att Kungl. Maj:t skulle utse fyra revisorer.

Sammanträden med samtliga revisorer skulle hållas minst en gång

varje kalenderkvartal, varvid protokoll skulle föras. För revisionens ordförande

och jourhavande revisorn borde instruktion utfärdas av Kungl.

Majit. Nämnda.revisorer skulle äga närvara vid alla sammanträden med

styrelsen och direktörsrådet. De skulle utses till revisorer jämväl i Tobaksmonopolets

dotterbolag och äga närvara vid sammanträdena med styrelserna

för dessa bolag.

Utomstående skulle kunna hänvända sig till revisionen rörande förhållanden

i förvaltningen, som syntes påkalla uppmärksamhet.

Revisorerna skulle utse siffergranskare och även utfärda instruktion för

deras verksamhet.

Arvoden till styrelseledamöter och revisorer. Utredningsmännen hava

föreslagit vissa jämkningar beträffande arvodena till styrelseledamöter

och revisorer. Varken styrelseledamöter eller revisorer och alltså icke

heller deras suppleanter borde åtnjuta förmånen av fria eller förbilligade

tobaksvaror.

Dotterbolag. Utredningsmännen hava ansett principiellt riktigt, att Tobaksmonopolets

rörelse skulle utövas i egen drift. I den mån dotterbolag

bibehölles, skulle det allmännas inflytande i deras styrelse förstärkas därigenom,

att minst två av ledamöterna i varje dotterbolags styrelse skulle

utses bland de av Kungl. Majit tillsatta ledamöterna i moderbolagets

styrelse.

Riktlinjer för Tobaksmonopolets förvaltning. Enligt av riksdagen lämnade

.direktiv borde, hava utredningsmännen erinrat, Tobaksmonopolets

prispolitik åsyfta uppnåendet av så stor vinst, att den medgåve en utdelning

av sju procent å preferensaktierna och däremot enligt bolagsordningen

svarande tretton procent a stamaktierna. Såsom förut nämnts,

hava utredningsmännen föreslagit, att utdelningen å preferensaktierna

skulle fastställas till fem procent. Efter fondavsättning, i den mån sådan

finge förekomma, skulle återstående vinst utdelas å stamaktierna. För att

Tobaksmonopolet skulle erhålla en norm för sin prispolitik, erfordrades

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majlis proposition Nr 195.

därför, att riksdagen uttalade sig beträffande storleken av den utdelning,

som bolaget borde lämna å stamaktierna. Till okad säkerhet för att salunda

angiven utdelning skulle kunna lämnas, borde bolaget kunna disponera

en vinstregleringsfond, vars storlek har föreslagits till 2,000,000

kronor. Utredningsmännen hava vidare föreslagit vissa riktlinjer tor

Tobaksmonopolets förvaltning i olika avseenden, såsom beträffande driftens

koncentration, inköpsförfarandet m. m.

Leverans av tobaksskatten. Utredningsmännen hava framlagt förslag

till ändrade tider för Tobaksmonopolets leverans av tobaksskatt till stats
verket

•

Avskrivningar och fonderingar. Utredningsmännen hava föreslagit att

avskrivningsprocenten beträffande inventarier förhöjdes fran 10 tili 15

procent, och att förbudet mot avskrivning å monopolrätten, vilken närmast

utgjorde en goodwillpost, icke bibehölles. Avskrivning å den sistnämnda

borde ske efter prövning i varje särskilt fall. Viss dylik avskrivning har

föreslagits att äga rum med användning av fondmedel.

Utredningsmännen hava icke funnit nödigt att föreslå införandet av

bestämmelser angående avsättning till fonder. Tobaksmonopolets bolagsstämma,

på vilken staten, såsom innehavare av stamaktierna, genom sitt

ombud hade beslutanderätt, skulle äga frihet att träffa avgörande rö
-

rande dylik avsättning.

Tobaksmonopolets ställning till handeln med tobaksvaror. Utredningsmännen

hava icke biträtt av engrosimportörerna av tobaksvaror framfört

förslag örn inrättandet av ett importmonopol, varvid importörerna skulle

inlösas. I anledning av framställning från tobaksimportförsäljareföreningen

bär föreslagits, att Tobaksmonopolet skulle avsätta en fond, vars avkastning

skulle användas till understöd åt handelsresande och platsförsäljare i tobaksbranschen,

vilka innehade anställning såsom resande eller platsförsäljare

redan vid monopolets införande men nödgats eller nödgades lämna

sin anställning på grund av befattningens indragning. Förslag till närmare

bestämmelser rörande dylikt understöd borde utarbetas av Tobaksmonopolets

styrelse.

Den verksamhet, som bedrives av Tobaksmonopolets dotterbolag, Aktiebolaget

Havannamagasinet, innebure enligt utredningsmännens mening

en dualism inom försäljningen, som för Tobaksmonopolet syntes medföra

onödiga merkostnader och dessutom förhindrade ett planmässigt ordnande

av försäljningsverksamheten. Utredningsmännen hava föreslagit, att Havannamagasinet

såsom självständigt företag skulle avvecklas. För övertagande

av dess engrosverksamhet borde inrättas en särskild avdelning

inom Tobaksmonopolet. En av utredningsmännen har ansett det icke vara

uteslutet, att praktiska skäl kunde tala för att Havannamagasinet i någon

form bibehölles.

Tobaksmonopolets praxis att i konkurrensen med importhandeln söka

trygga avsättning för sin tillverkning genom så kallade reklamavtal har

ansetts böra upphöra.

Beträffande detaljhandeln hava utredningsmännen ansett, att Tobaksmonopolet

principiellt skulle avhålla sig från konkurrens med detaljhandlarna.

Drivandet av bolagets butiker har ansetts motiverat uteslutande ur

reklamsynpunkt och föreslagits skola ske i mycket begränsad omfattning.

Slutligen hava utredningsmännen framlagt förslag till bestämmelser

angående reglering av förhållandet vid oktrojtidens utgång och ikraftträdandet

av nytt kontrakt mellan staten och Tobaksmonopolet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majds proposition Nr lito.

I fråga om detaljerna i utredningsmännens förslag liksom beträffande

de skäl, som anförts för förslagen, hänvisas till betänkandet.

över utredningsmännens betänkande hava utlåtanden avgivits av

styrelsen för Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet den 22 december

1928, av statskontoret den 20 december 1928 och av fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden

den 11 december 1928. Dessa utlåtanden torde få

biläggas statsrådsprotokollet (Bilaga 7).

Under hänvisning i övrigt till sagda bilaga lämnas här en sammanfattning

av innehållet i utlåtandena:

Tobaksmonopolets styrelse har framhållit, att flera av förslagen till

jämkningar i organisationen syntes vara av den art, att de måste befinnas

äventyra de fördelar, som avsetts att vinnas med företagets organiserande

såsom ett aktiebolag. Det syntes styrelsen klart att, örn preferensaktiernas

rätt till utdelning vöre garanterad och fixerad, man icke kunde bygga

på, att aktieägarnas ekonomiska intresse skulle innebära någon garanti

för att de på önskat sätt skulle utöva sin rätt att välja styrelseledamöter

och revisorer. Ansåges emellertid preferensaktierna kunna placeras så,

att man för innehavarna kunde hysa det förtroende, att de även utan. ett

ekonomiskt intresse kunde förväntas utöva sin valrätt i önskad riktning,

syntes livförsäkringsbolagen med den verksamhet de utövade icke erbjuda

särskilda förutsättningar för att i ett stort industriellt företag utöva

valrätten på det sätt, som vore önskvärt. Snarare skulle då ett system

analogt med det som tillämpades för stamaktierna i Spritcentralen

kunna förordas. Men det kunde också givas andra vägar att nå det

mål, man eftersträvade, t. ex. genom att begränsa preferensaktieägarnas

rätt att välja inom ett antal personer, som föreslagits av korporationer,

vilkas sammansättning gåve garanti för såväl samvetsgrannhet som nödig

erfarenhet inom affärslivet. Preferensaktiekapitalet skulle i sådant fall

kunna bestämmas till ett belopp, som ungefärligen motsvarade bolagets

behov av främmande kapital för rörelsens drivande eller 12,000,000 kronor.

Överskjutande 5,000,000 kronor skulle kunna inlösas medelst använ

dande av tillgängliga likvida medel. Preferensaktierna borde garanteras

rätt till utdelning av 4 Vs procent; i övrigt borde utdelningen å preferensaktierna

till viss grad vara rörlig, därvid maximum skulle bestämmas med

hänsyn till vad som kunde befinnas erforderligt för att preferensaktiekapitalet

skulle bliva fulltecknat. Preferensaktieägarna skulle äga rätt

att utse halva styrelsen och en revisor jämte suppleanter för dem i erfor - derligt antal, men deras valrätt skulle vara begränsad till att gälla personer,

som föresloges av en korporation, vilken företrädde kommersiella

eller industriella intressen, såsom exempelvis Stockholms handelskammare

eller Sveriges industriförbund. Vidare har styrelsen bestämt avstyrkt

den föreslagna indragningen av befattningen såsom jourhavande

direktör. Vidkommande förslaget örn revisionens organiserande har styrelsen

i allo instämt i den kritik, som Spritcentralens styrelse och kontrollstyrelsen

framställt, meri har intet emot, att en av de revisorer, som

utsåges av Kungl. Majit, tillika skulle förordnas att vara jourhavande

revisor. Slutligen syntes det styrelsen av praktiska skäl vara att föredraga,

att Aktiebolaget Havannamagasinet fortfarande handhades av ett

formellt fristående organ.

Yttranden

över monopolko

nt rollutredningens

betänkande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Karrol. Maurts proposition Nr 195.

Tre reservanter inom styrelsen hava ifrågasatt, att preferensaktiekapitalet

skulle bestämmas till allenast 1,000,000 kronor samt placeras hos

ett begränsat antal personer, minst tio, vilka utan vinstutsikter eller

nämnvärt ekonomiskt intresse vore villiga att ställa sin erfarenhet på

näringslivets område till förfogande för staten i och för utseende av representanter

i styrelsen. Före utseendet av preferensaktieägare — av

Kungl. Majit eller underordnad myndighet —• skulle exempelvis Stockholms

handelskammare kunna få tillfälle att på varje aktieägarrum föreslå

ett antal, förslagsvis tre personer; ansåges det icke lämpligt, att myndighet

vore helt beroende av de av handelskammaren avgivna förslagen,

borde dock bestämt utsägas, att preferensaktieägarna skulle utväljas bland

personer, som ägde ifrågavarande kvalifikationer. En av nämnda tre reservanter

har därjämte ifrågasatt upptagande till prövning, vad som

kunde vinnas genom att giva den i monopolets tjänst anställda personalen

någon möjlighet till inflytande på styrelsens sammansättning eller nämnande

av kandidater därtill.

Statskontoret har förklarat sig icke hava något att erinra mot att befattningen

såsom jourhavande direktör indroges och att de arbetsuppgifter,

som åvila denne, överflyttades på styrelsens ordförande och bolagets

revisorer. Vidare hava förslagen örn formerna för styrelsens och

direktörsrådets arbete synts statskontoret vara ägnade att stärka statens

inflytande och kontroll över bolagets förvaltning. Däremot har statskontoret

avstyrkt förslaget, att i revisionen skulle ingå två av riksdagens

kamrar valda personer.

Vidkommande de alternativa förslagen om nedsättning av preferensaktiekapitalet

till 1,000,000 kronor respektive 5,000,000 kronor har statskontoret

framhållit, att ehuruväl den nedsättning, som med hänsyn till bolagets

likviditet vore möjlig, måste anses ur statsverkets synpunkt fördelaktig

så till vida, att därigenom ökad utdelning vunnes å det av statsverket

innehavda stamaktiekapitalet, det dock kunde ifrågasättas, huruvida

en så pass kraftig nedskärning av preferensaktiekapitalet som till

1,000,000 kronor lämpligen borde ske i samband med framflyttningen av

tidpunkten för skatteleveranserna.

Fullmäktige för pensions! ör säkring sjöndén hava anfört: Att på ett för

fonden förmånligt och lämpligt sätt omplacera det avsevärda kapitalbelopp,

som skulle komma att på en gång frigöras, därest föreliggande förslag

till inlösen av Tobaksmonopolets preferensaktier bleve godkänt,

skulle naturligtvis kunna möta vissa svårigheter, beroende på i vad mån

andra lämpliga placeringar stöde till buds och det ränteläge, som vore

rådande på marknaden vid den tidpunkt, då fonden nödgades återtaga beloppet.

Det vore å andra sidan icke heller under alla förhållanden givet,

att det skulle för fonden vara mera förmånligt, att på sätt som av utredningsmännen

ifrågasatts, låta beloppet kvarstå som lån till Tobaksmonopolet.

Fullmäktige måste för ett sådant fall, liksom beträffande

alla andra förekommande placeringar, förbehålla sig att pröva, huruvida

den ränta, och de lånevillkor i övrigt, som erhjödes, vore för fonden förmånliga

och väl avvägda med hänsyn till förhållandena vid den tidpunkt,

då placeringen gjordes. Ett önskemål vid utlåning av fondens medel

vore alltid, att lånen bundes för en ej alltför kort lånetid. Med hänsyn

till att staten lämnat garanti för viss utdelning å de nuvarande preferensaktierna

syntes det skäligt, att, örn fonden lånade monopolet medel för

inlösen av dessa aktier, staten iklädde sig garanti för detta lån. En så

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

dan garanti borde avse lånets såväl kapital som ränta. Därest dess synpunkter

skulle vinna beaktande, syntes det vara antagligt, att fullmäktige

framdeles vid tiden för en eventuell inlösen av fondens preferensaktier i

Tobaksmonopolet skulle befinnas villiga att låta motsvarande belopp kvarstå

som lån till monopolbolaget.

I statsråd den 12 januari 1929 anmälde chefen för finansdepartementet

monopolkontrollutred ningens betänkanden. Departementschefen redogjorde

därvid för Tobaksmonopolets och Spritcentralens nuvarande organisation,

för huvuddragen av betänkandenas och utlåtandenas innehåll samt

för vissa efter betänkandenas avgivande vidtagna eller föreslagna åtgärder.

Efter erinran, att det med Tobaksmonopolet träffade avtalet gällde

till utgången av år 1929 med förlängning för fem år i sänder, där ej från

statens sida uppsägning skedde, samt att uppsägning skulle ske minst 6

månader före kontraktets utlöpande, anförde departementschefen följande:

»På sätt framgår av den lämnade redogörelsen hava utredningsmännen

icke allenast till behandling upptagit frågan örn anordnandet av den statliga

kontrollen av Spritcentralens och Tobaksmonopolets verksamhet utan

jämväl ingått i prövning av spörsmålet örn de lämpligaste formerna över

huvud taget för utövandet av de statliga monopolen, partihandel med

rusdrycker och tillverkning av tobaksvaror. Att komma till rätta med de

organisatoriska problem, som härvid mota, är redan i och för sig en

vansklig uppgift. Ej minst framträder svårigheten att så anordna organisationen,

att det allmännas inflytande behörigen tillgodoses, utan att

därigenom onödiga hinder skapas för företagens affärsmässiga skötsel.

Men därtill kommer, att jämväl handelspolitiska synpunkter särskilt i avseende

å Spritcentralen kräva beaktande. Meningarna rörande den lämpligaste

lösningen bryta sig ock mot varandra. Vid nu nämnda förhållanden

och med hänsyn till den korta tid, som förflutit efter det förslaget

rörande Tobaksmonopolet avgivits och infordrade yttranden inkommit,

har jag icke ännu kunnat bilda mig en säker uppfattning om de vägar,

som böra beträdas för ernående av en tillfredsställande lösning av de föreliggande

organisationsspörsmålen. Efter de överväganden, som ägt rum,

står det emellertid klart för mig, att utredningsmännens förslag örn överlåtandet

av stam- respektive preferensaktierna åt livförsäkringsbolagen

och övertagandet från dessas sida av de med aktieinnehavet förenade

uppgifterna icke erbjuder sådana fördelar vid jämförelse med nu gällande

ordning, att jag kan förorda detsamma. På denna punkt hava ock de,

som härutinnan särskilt yttrat sig, varit ense i sitt avstyrkande. Med

denna min uppfattning och då således utredningsmännens förslag i själva

huvudfrågan, varmed på det närmaste sammanhänger bland annat spörsmålet

om revisionens anordnande, icke kan läggas till grund för ärendets

vidare behandling, finner jag det icke möjligt att, såsom min förhoppning

varit, förelägga Kungl. Majit förslag i ämnet å sådan tid, att

de kunna underställas den nu öppnade riksdagen. Ett uppskov med lösandet

av dessa spörsmål är för visso mindre önskvärt. Det må emellertid

ej förbises, att i anledning av de i betänkandena framställda erinringarna

åtskilliga ändringar vidtagits och andra äro föremål för vederbörandes

uppmärksamhet. Tydligen bör den fortsatta beredningen bedrivas

så, att ärendet, så snart omständigheterna det medgiva, må bringas

Kungl. Majit8

beslut den 12

januari 1929.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

Justitierådet

Borgströms

utredning.

till slutligt avgörande. Att, såsom av kontrollstyrelsen ifrågasatts, upptaga

en utredning av vidsträcktare omfattning, än som föranledes av eti

ställningstagande till de nu föreliggande organisationsfrågorna, synes

mig icke påkallat. Ärendets handläggning i fortsättningen torde lämpligen

böra ske inom departementet med anlitande av särskild person enligt

de anvisningar, som lämnas av departementschefen. Under arbetets fortskridande

torde jag få anledning hemställa örn åtgärder i syfte att de nuvarande

bolagen må erhålla rätt att jämväl under år 1930 inom riket utöva

partihandel med rusdrycker respektive statens tobaksmonopolrättighet.

»

I enlighet med departementschefens hemställan bemyndigade Kungl.

Majit chefen för finansdepartementet att tillkalla en person att inom

departementet biträda vid fortsatt behandling av frågan örn anordnandet

av den statliga kontrollen av Spritcentralens och Tobaksmonopolets verksamhet

jämte därmed sammanhängande spörsmål. Jämlikt detta bemyndigande

tillkallades justitierådet A. Borgström.

Enligt lämnat direktiv har justitierådet Borgström först upptagit till

behandling spörsmålet örn organisationen av Tobaksmonopolets framtida

verksamhet och härom avgivit ett den 22 november 1929 dagtecknat ytt

rande.

Detta yttrande, som följer uppställningen i utredningsmännens betänkande,

innehåller i huvudsak följande:

Monopolets organisation. Såsom av utredningsmännen framhållits,

har icke från något håll ifrågasatts förändring av monopolföretagets

organisation, och vid sådant förhållande har Borgström lika med utredningsmännen

ansett praktiska skäl tala för att det nuvarande monopolbolaget

Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet bibehölles såsom monopolets

utövare. Såsom villkor härför hade utredningsmännen förutsatt

dels att det enskilda vinstintresset i bolaget ytterligare begränsades utöver

vad för närvarande vore fallet, dels även att sådana ändringar genomfördes

i avseende å bolagets förvaltnings- och kontrollorganisation,

att trygghet vunnes för att denna ur såväl statsfinansieila som affärsmässiga

synpunkter vore väl avpassad för sitt ändamål.

I sistnämnda hänseende vore emellertid, har Borgström framhållit, särskilt

att beakta, att man icke borde gå så långt, att därigenom äventyrades

de fördelar, man velat vinna genom att utnyttja ett enskilt företags

fria former och enskilda delägares initiativkraft.

Efter omnämnande av utredningsmännens förslag i fråga örn placeringen

av bolagets preferensaktier, liksom av det utav majoriteten i bolagets

styrelse framförda förslaget i samma ämne har Borgström gent emot det

senare förslaget erinrat, att, därest ett så pass högt aktiekapital som

12,000,000 kronor verkligen skulle bliva fulltecknat, det syntes befinnas

nödigt att sätta maximiutdelningen ganska hög och ej för mycket begränsa

möjligheterna att uppnå densamma. Det vore nämligen att märka.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Martts proposition Nr 195.

att fråga, åtminstone formellt, vore örn kapitalplacering på endast 6 år.

Den av utredningsmännen ifrågasatta begränsningen av det enskilda

vinstintresset i bolaget skulle följaktligen endast i ringa mån uppnås. Icke

någon torde vilja påstå, att ett aktiekapital av angivna storleken skulle

vara erforderligt för att trygga väljandet av för uppdraget fullt skickade

styrelseledamöter och revisorer. Snarare vore att befara att dessa val

skulle bliva föremål för mycket ringa intresse från aktieägarnas sida.

Borgström har således lika med utredningsmännen ansett, att nuvarande

preferensaktiekapitalet borde inlösas och nya preferensaktier utsläppas

till ett belopp av 1,000,000 kronor. I fråga örn anskaffandet av de nya

aktieägarna syntes av skäl, som angåves i chefens för finansdepartementet

yttrande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1929, den av utredningsmännen

antydda utvägen, aktiernas utbjudande till livförsäkringsbolagen

icke böra ifrågakomma, åtminstone icke i första hand. Härutinnan

har Borgström anslutit sig till det av reservanter inom bolagets styrelse

avgivna förslaget, att preferensaktieägarna skulle utses efter för

slag av Stockholms handelskammare. Deras antal syntes lämpligen böra

bestämmas till minst 10, högst 20. Utseendet syntes höra anförtros åt

Kungl. Majit, som därvid icke syntes böra vara ovillkorligen bunden inom

det framlagda förslaget. Den garanterade utdelningen syntes med hänsyn

till vad som anförts örn den korta kapitalplaceringstiden böra något höjas

till 5 Va eller 6 procent, såvida det icke skulle befinnas lämpligt att

upptaga den nu gällande bestämmelsen örn rätt till utdelning å stamaktierna

i Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen.

Vad utredningsmännen i denna del i övrigt anfört har icke föranlett

något yttrande från Borgströms sida.

Oktrojtiden. Mot utredningsmännens förslag örn kontraktstidens för

längning från 5 till 6 år syntes Borgström intet vara att erinra.

Den i nu gällande kontrakt upptagna bestämmelsen örn kontraktets

automatiska förlängning, därest det icke från statens sida uppsäges minst

6 månader före kontraktstidens utgång, hade uteslutits i det av utredningsmännen

uppgjorda kontraktsförslaget. Såsom bolagets styrelse erinrat,

syntes härav7 bliva en följd, att det icke skulle ankomma på Kungl.

Majit att pröva, huruvida kontraktet borde uppsägas, vadan frågan om

ny oktroj städse skulle bliva föremål för riksdagens prövning. Styrelsen

har förmenat, att den nya ordningen skulle vara ägnad att skärpa de

olägenheter, vilka plägade framträda i samband med oktrojförnyelse för

ett av oktroj beroende bolag. I detta spörsmål har Borgström yttrat

följande!

»Det lär emellertid knappast kunna ifrågasättas, .att Kungl. Majit skulle

utan riksdagens hörande för en ny oktrojperiod förlänga ett eventuellt

kontrakt med bolaget (jämför Kungl. Majits proposition till 1929 års riksdag,

nr 213). Med hänsyn härtill torde säkerligen frågan örn kontraktets

förnyelse eller icke i realiteten bliva avgjord mera än 6 månader före

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

kontraktstidens utgång. Bibehållandet av den omförmälta bestämmelsen

synes således närmast innebära en mer eller mindre överflödig formalitet,

och jag har svårt att föreställa mig att dess uteslutande skulle, nämnvärt

öka de av styrelsen påpekade vid slutet av oktrojtiden föreliggande

olägenheterna.

Skulle mot förmodan frågan örn förlängning av kontraktet ej hinna avgöras

i god tid före kontraktstidens utgång, återstår alltid möjligheten

att, såsom nu skett, för kortare tid förlänga kontraktets giltighet.»

Styrelsen och verkställande direktören. Till vad utredningsmännen

härutinnan anfört Ilar Borgström i huvudsak anslutit sig. Härutöver

har han i fråga örn denna del av bolagets organisation anfört:

»Bolagets styrelse har ifrågasatt lämpligheten av att suppleanterna i

styrelsen skulle regelbundet bevista styrelsens sammanträden. Emellertid

torde det vara av stor betydelse, att suppleanterna genom deltagande

i sammanträdena förvärva den kännedom örn företaget, som utgör en förutsättning

för att de skola kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra en

eventuell tjänstgöring såsom ledamöter. För övrigt torde, såsom utredningsmännen

erinrat, ett dylikt deltagande utgöra enda skälet för eti

bibehållande av suppleantarvodena.

Vidare har styrelsen förklarat sig anse den i kontraktsförslaget upptagna

bestämmelsen örn viss majoritet bland de kungavalda styrelseledamöterna

såsom förutsättning för beslut örn avtal, innefattande åtagande

för längre tid än den för vilken monopolrätten upplåtits, utan att medföra

några bestämda fördelar ägnad att förorsaka vissa angivna praktiska

olägenheter. Vad styrelsen härutinnan anfört har icke föranlett mig att

föreslå någon förändring i utredningsmännens förslag. Styrelsen synes

mig hava överskattat de praktiska olägenheterna, och bestämmelserna

torde äga ett visst värde såsom garanti mot allt för betydande inköp och

andra engagement vid slutet av kontraktstiden.»

Vad angår den av utredningsmännen under förevarande avdelning behandlade

frågan örn den styrelseledamot och styrelsesuppleant tillkommande

rätten till fria tobaksvaror och till viss rabatt vid inköp av tobaksvaror,

innehåller Borgströms yttrande följande:

»För närvarande åtnjuter varje styrelseledamot och suppleant fria tobaksvaror

till belopp av 250 kronor per år, räknat efter varornas försälj

ningspris, samt är därutöver berättigad att till obegränsat belopp inköpa

tobaksvaror med viss rabatt. Utredningsmännen föreslå nu, att berörda

förmåner såsom utgörande en olämplig arvodesförmån icke skola

bibehållas.

Vad först angår bestämmelsen örn fria tobaksvaror torde denna, såsom

styrelsen erinrat, hava föranletts därav, att styrelsens ledamöter ansetts

hava skyldighet att med uppmärksamhet följa de tillverkade varornas

kvalitet, och föreskriften örn beloppets fixerande till 250 kronor torde närmast

hava tillkommit såsom normerande i inskränkande riktning.

Beträffande rätten att mot rabatt inköpa tobaksvaror torde det inom

affärsföretag av beskaffenhet motsvarande Tobaksmonopolet vara en allmänt

gällande regel, att styrelseledamöter och anställda äga att till affärens

självkostnadspris inköpa tillverkade eller eljest saluhållna varor, och

tillräcklig anledning synes mig icke föreligga att beträffande Tobaksmono
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

polet avvika från denna plägsed. Enligt vad jag inhämtat har rabatten

numera nedsatts till 20 % från 30, därmed säkerhet synes hava uppnåtts

för att priset å försålda varor icke understiger monopolets självkostnadspris.

I denna del kan jag således icke följa utredningsmännen, därvid jag

emellertid förutsätter att noggrann kontroll utövas mot missbruk, en kontroll

som underlättas därav att all utlämning av fria tobaksvaror eller

varor till nedsatt pris sker genom en enda av monopolets försäljningsbutiker.

»

Jourhavande direktören. Utredningsmännen hava, såsom nämnts, föreslagit

indragning av befattningen som jourhavande direktör, under det att

bolagets styrelse förklarat sig bestämt avstyrka förslaget härom.

Borgström bär anslutit sig till utredningsmännens ståndpunkt och till

stöd härför yttrat följande:

»Såsom de anföra bär det icke lyckats att organiskt inpassa jourhavande

direktörens ställning i förvaltningen och även styrelsen medger, att denna

kan vara vansklig. De åligganden som enligt instruktionen påvila honom

synas närmast vara av kontrollerande art. Att en ledamot av styrelsen sålunda

skall kontrollera förvaltningen torde icke vara principiellt riktigt

och kan lätt leda till en olämplig och skadlig sammanblandning'' av den

verkställande och den granskande myndighetens uppgifter. Vad styrelsen

vidare andragit i denna fråga synes mig giva vid handen, att styrelsen i

jourhavande direktören ser icke blott en statens kontrollant å bolagets förvaltning

i allmänhet utan i minst lika hög grad en styrelsens kontrollant

å det sätt, varpå verkställande direktören uppfyller sina uppgifter. Vid

bifall till vad jag här nedan föreslagit i fråga örn direktörsrådets sammansättning

synes mig alla rimliga anspråk i hithörande hänseende bliva tillräckligt

tillgodosedda. För övrigt kan man ej värja sig för den tanken,

att styrelsens motstånd mot indragandet närmast har sin grund i den nuvarande

jourhavande direktörens personlighet. Såsom styrelsen antyder

lärer han besitta särskilda tekniska och industriella insikter på tobakslianteringens

område, och dessa insikter hava säkerligen varit till

största gagn för bolaget, i synnerhet vid rörelsens begynnande, då det

gällt att organisera verksamheten, men även i fortsättningen. Det torde

emellertid vara nära nog omöjligt att vid den nuvarande jourhavande direktörens

avgång finna en efterträdare, som med något så när motsvarande

praktisk erfarenhet på samma gång besitter de egenskaper, som göra honom

lämpad för vad som enligt instruktionen utgör det främsta föremålet

för hans verksamhet. Skulle en dylik personlighet mot förmodan stå till

buds, lär han för övrigt ingalunda låta sig nöjas med de jämförelsevis

blygsamma löneförmåner jourhavande direktören nu åtnjuter.

Om nu befattningen i fråga indrages, lär det icke möta större svårighet

att utfinna en form, som låter bolaget fortfarande tillgodogöra sig den

nuvarande jourhavande direktörens insikter och erfarenhet, så länge han

kan finnas därtill villig.»

Direktörsrådet. I likhet med utredningsmännen har Borgström, i viss

motsättning mot bolagets styrelse, ansett, att ett direktörsråd borde inrättas

med i huvudsak de arbetsuppgifter utredningsmännen angivit. Där
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

emot har han icke kunnat följa utredningsmännen beträffande direktörsrådets

sammansättning. Med hänsyn till de uppgifter, som skulle komma

att påvila direktörsrådet, syntes det ligga närmast till hand att

verkställande direktören bleve den ledande mannen inom rådet. Vidare

syntes vad styrelsen anfört angående omfattningen av dessa uppgifter

föranleda därtill, att det icke borde ovillkorligen föreskrivas, att styrelsens

ordförande skulle vara ledamot av rådet. Däremot syntes det, särskilt

med hänsyn därtill att till verkställande direktör kunde komma att

utses person utom styrelsen, vara oundgängligen nödvändigt, att någon

bland styrelsens ledamöter, väl helst en av de av Kungl. Majit utsedda,

insattes i direktörsrådet. Med hänsyn till den arbetsbörda, som komme

att åvila honom och syntes påfordra hans närvaro i bolagets lokaler i

allmänhet flera gånger i veckan, syntes arvodet för detta uppdrag icke

böra sättas lägre än till 6,000 kronor.

Direktörsrådet borde således bestå av verkställande direktören, en leda

mot av bolagets styrelse och ytterligare en person, vilka två sistnämnda

skulle utses av bolagets styrelse.

Vid bifall härtill erfordrades icke någon höjning av nu utgående arvodet

åt styrelsens ordförande och vice ordförande.

Då direktörsrådets protokoll väl borde anmälas vid följande styrelsesammanträde,

syntes onödigt föreskriva, att de skulle tillställas styrelsens

ledamöter, och syntes det vara tillräckligt, att jourhavande revisorn erhölle

ett exemplar för revisorernas gemensamma räkning.

Revision. I avseende å utredningsmännens förslag till omläggning av

revisionen i syfte att bereda ökat inflytande åt det allmänna och för revisionen

möjliggöra utövandet av en fortlöpande och ingående granskning

av förvaltningen har Borgström anfört till en början följande:

»I förstnämnda hänseende hava utredningsmännen, som på goda grunder

avvisat tanken på en revision genom statsrevisorerna, föreslagit, att

riksdagens kamrar skulle utse vardera en revisor. Mot detta förslag har

från skilda håll framställts erinringar av såväl konstitutionell som principiell

och praktisk innebörd. Väl bör måhända åt de konstitutionella

betänkligheterna icke tillmätas allt för stor vikt, även örn medgivas måste

att det förefallit mindre tilltalande, att i bolagsordningen för aktiebolag

intaga föreskrift örn rätt för riksdagens kamrar att utse revisorer utan

garanti för att denna rätt också kommer att begagnas och utan bestämmelse,

huru förfaras skall, för den händelse kamrarna eller någondera av

dem underlåter att utse revisor. Däremot synes mig vad i övrigt mot

förslaget anmärkts vara av beskaffenhet, att förslaget icke hör vidhållas.

Man har svårt föreställa sig att den omständigheten, att en revisor valts

av endera av riksdagens kamrar skulle förläna honom någon särskild

auktoritet vid fullgörandet av revisorsuppdraget. Lämpligheten av att de

riksdagsvalda revisorernas åtgöranden skola bliva föremål för granskning

och bedömande av aktieägarna å bolagsstämma kan ock ifrågasättas.

Ej heller lära kamrarna besitta några särskilda kvalifikationer

såsom valkollegium. Snarare synes det vara att befara det ovidkomman
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. May.ts proposition Nr 195.

de politiska synpunkter komma att inverka vid valet. Ur praktisk synpunkt

är att erinra, att huvuddelen av de riksdagsval revisorernas arbete

väl komme att infalla under pågående riksdag'' i mars månad elter

avlämnandet av bolagets räkenskaper och förvaltningsberättelsen, vilket

torde medföra vissa svårigheter för ledamöter av riksdagen att åtaga sig

uppdraget i fråga. Det föreslagna stadgandet torde emellertid vara av en

ringa betydelse, då det ifrågakommer för riksdagen att bilda sig en uppfattning

om lämpligheten att förnya bolagets oktroj. För att tillgodose

detta syftemål skulle man kunna tänka sig att det i god tid före oktrojperiodens

utgång anordnades en särskild undersökning av bolaget och dess

verksamhet, gärna genom ledamöter av riksdagen. Föreskrift örn skyldighet

för bolaget att underkasta sig en dylik granskning synes mig

lämpligen böra intagas i kontraktet. Härvid vill jag emellertid framhålla,

att granskningen torde böra företagas endast örn skäl därtill anses

föreligga, och att med hänsyn till den av utredningsmännen företagna

grundliga utredningen och den kortare oktrojtiden i varje fall åt granskningen

synes kunna givas en skäligen begränsad omfattning.»

För att ytterligare stärka det allmännas inflytande inom revisionen

har Borgström föreslagit, att Kungl. Majit skulle äga utse tre eventuellt

fyra revisorer och lika antal suppleanter för dem, under det att bolaget

skulle utse endast en revisor jämte suppleant. Intet hinder förefunnes

naturligtvis, att Kungl. Majit, om så funnes lämpligt, till revisorer utsåga

ledamöter av riksdagen.

Beträffande revisionens organisation och arbetssätt har Borgström

yttrat i

»Syftemålet med den ingående granskningen av förvaltningen hava utredningsmännen

sökt vinna genom att organisera revisionen nästan som

ett ämbetsverk med särskild ordförande, särskild jourhavande revisor

och särskilt angivna arbetsuppgifter för dem samt föreskrifter örn regelbundna

protokollsförda sammanträden, varjämte föreslagits dels att ordföranden

och jourhavande revisorn skulle äga rätt övervara styrelsens

och direktörsrådets sammanträden, dels att framställningar från utomstående

rörande förhållanden i förvaltningen skulle fa ingivas till revisionen

och av denna upptagas.

Såsom bolagets styrelse erinrat synes det med fog kunna ifragasattas

huruvida den föreslagna byråkratiska organisationen är ägnad att främja

ett gott arbetsresultat, och örn icke detta säkrare skulle uppnäs därest revisionen

finge ordna granskningsarbetet pa sätt den funne lämpligast.

Mot förslaget örn inrättande av befattningen såsom jourhavande revisor

har ingen erinran framställts och även jag sluter mig härtill. Däremot

kan jag icke finna tillräckliga skal anförda för utseendet av en särskild

ordförande inom revisionen. Detta uppdrag synes mig kunna anförtros åt

jourhavande revisorn. Denne bör såsom utredningsmännen föreslagit utses

av Kungl. Majit bland de av Kungl. Majit valda och skall vara av

handelskammare auktoriserad revisor. Åt honom bör anförtros att jämte

ytterligare en revisor, som revisorerna utse bland de av Kungl. Majit

valda, bestyrka de uträkningar, som ligga till grund för bolagets inlevereringar

av skatt till staten. I övrigt synas hans åligganden böra sammanfattas

i en för honom av Kungl. Maj it fastställd instruktion. I denna tor

de böra utöver vad utredningsmännen antytt inrymmas föreskrift örn

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

skyldighet för honom att tillse det revisionen sammanträder så ofta under

revisionsåret, som omständigheterna påkalla, och i övrigt utöva ledningen

av revisionens arbeten.

Anmärkas må i detta sammanhang, att därest utredningsmännens förslag

örn två riksdagsvalda revisorer, särskild ordförande och särskild

jourhavande revisor vinner bifall, knappast annan utväg står öppen än

att at ordföranden uppdraga att jämte jourhavande revisorn bestyrka

ovan angivna uträkningar. Med denna anordning förefinnes, då väfordforandens^

och jourhavande revisorns funktionstid ej bör göras allt för

kort, ej någon möjlighet för Kungl. Maj :t att anordna en eljest ur flera

synpunkter önskvärd cirkulation bland revisorerna.

Lika med utredningsmannen anser jag, att siffergranskare böra utses

av revisorerna, som skola utfärda instruktion för dem. Den närmare tillsynen

över siffergranskarnas verksamhet bör självfallet utövas av jourhavande

revisorn.

Beträffande föi slaget att vissa av revisorerna skulle äga rätt närvara

vid styrelsens och direktörsrådets sammanträden kan jag icke finna, att

de fördelar man enligt utredningsmännen skulle härmed vinna, på långt

när uppväga de olägenheter, som på sätt i avgivna yttranden med skärpa

iramhalles skulle bliva en följd av den föreslagna principiellt oriktiga

sammanblandningen av den styrande och den kontrollerande makten.

Lj heller kan jag finna mig övertygad örn lämpligheten av det föreslagna

stadgandet örn rätt för utomstående att hos revisionen göra anijan

örn förmenta missförhållanden. Frånsett den omständigheten att

blotta förefintligheten av en dylik bestämmelse kan sägas inbjuda til1

ingivande av även mindre befogade klagomål, kan det såsom bolagets

styrelse påpekat medföra för bolagets verksamhet menliga påföljder att

salunda konstituera revisionen såsom en slags överinstans över styrelsen.

Behovet av en särskild klagoinstans, om det nu överhuvud foretinnes,

synes mig bliva än mindre vid anordnandet av den av mig här ovan

föreslagna särskilda undersökningen.

Med hänsyn tili vad jag ovan linder direktörsrådet i fråga örn dess

protokoll anfört, anser jag den föreslagna skyldigheten att tillställa en

var av revisorerna ett exemplar av styrelsens protokoll böra inskränkas

att avse jourhavande revisorn.

Vid bifall till vad jag här ovan föreslagit bortfaller behovet av sär

skilt arvode till revisionens ordförande. Däremot synes mig arvodet till

jourhavande revisorn tillika revisionens ordförande böra något höjas

exempelvis till 15,000 kronor, varjämte särskilt arvode torde böra utgå till

den av revisorerna, som erhåller i uppdrag att attestera uträkningarna för

mleverering av skatt.

I fråga örn förmånen av fria eller förbilligade tobaksvaror torde jourhavande

revisorn böra likställas med styrelsens ledamöter, varemot beträffande

övriga revisorer synes vara tillräckligt att tillerkänna dem

rätt att uttaga fria tobaksvaror för nu bestämt belopp.»

Dotterbolagen. Utredningsmännen hava föreslagit, att Havannamaga

sinet skulle avvecklas och dess engrosrörelse övertagas av en särskild av

delning inom Tobaksmonopolet. Även Borgström har förklarat sig vara

av den meningen, att Havannamagasinet icke borde fortsätta sin rörelse

på samma sätt som hittills. Enligt vad han inhämtat, hade ock inom To
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

baksmonopolet vidtagits åtgärder för avveckling av Havannamagasinets

detaljförsäljning. Däremot syntes, såsom av bolagets styrelse framhållits

och jämväl en av utredningsmännen ansett, praktiska skäl tala för

att Havannamagasinet finge fortfarande existera som ett formellt fristående

organ för handhavande av den av detta bolag bedrivna engrosverksamheten.

Härvid har Borgström, i anslutning till vad nyssnämnde utredningsman

yttrat, föreslagit, att till ledamöter i Havannamagasinets

styrelse skulle utses samtliga ledamöter i Tobaksmonopolets styrelse, att

revisorerna i Tobaksmonopolet skulle utses till revisorer i Havannamagasinet

samt att ärenden, som rörde detta bolag, skulle behandlas vid Tobaksmonopolets

styrelsesammanträden. Motsvarande bestämmelser syntes

böra gälla beträffande Tobaksmonopolets Fastighetsaktiebolag. Självfallet

borde icke särskilt arvode utgå åt styrelseledamöter och revisorer

i dessa båda bolag.

Lika med utredningsmännen har Borgström ansett, att för monopolets

rätt att eljest förvärva aktie eller annan delaktighet i annat företag

skulle erfordras Kungl. Maurts tillstånd. Därvid syntes Kungl. Maj:t ej

underlåta att föreskriva de villkor, som kunde anses lämpliga och erforderliga.

Med hänsyn härtill syntes bestämmelserna i avtalsförslagets

§<§, 17 och 18, vilka i viss mån strede mot vad som föreslagits i fråga örn de

båda nu existerande dotterbolagen, kunna utslutas. Däremot borde, för

den händelse Borgströms förslag vunne beaktande, detsamma motsvarande

bestämmelser upptagas i blivande avtal.

Riktlinjer för bolagets förvaltning. Utredningsmännen hava föreslagit

intagande i kontraktet av en bestämmelse örn skyldighet för bolaget att

bedriva verksamheten på sådant sätt, att leverantörers och återförsäljares

berättigade handelsintressen tillgodoses. Örn denna bestämmelse har

Borgström yttrat, att det syntes vara självklart, att ett dylikt tillgodoseende

borde äga rum i den mån det vore förenligt med de affärsmässiga

principer, efter vilka bolagsdriften borde utövas. Med hänsyn härtill

syntes det vara att befara, att vederbörande leverantörer och återförsäljare

bomme att i bestämmelsen inlägga något mera och att densamma

komma att tagas till intäkt även för obefogade anspråk. På grund härav

och under hänvisning till vad bolagets styrelse anfört har Borgström

ansett, att bestämmelsen borde utgå.

De anvisningar och uttalanden, som av utredningsmännen i övrigt lämnats

under detta kapitel, hava icke föranlett något uttalande av Borgström.

Leverans av tobaksskatten. Vad utredningsmännen härutinnan föreslagit

har genomförts enligt Kungl. Maj:ts i det föregående anmärkta

av riksdagen bifallna proposition nr 213 vid 1929 års riksdag.

Avskrivningar och fonderingar. Mot vad utredningsmännen anfört under

detta kapitel har Borgström icke haft någon erinran. Väl hade bola
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

gets styrelse uttryckt en viss tveksamhet beträffande den ifrågasatta fonden

till understöd åt f. d. handelsresande och platsförsäljare inom engroshandeln

med tobaksvaror men med hänsyn till de av utredningsmännen

åberopade billighetsskälen bär Borgström ansett bestämmelsen härom

böra bibehållas. Frågan örn sättet för fondens användande syntes böra,

såsom ock utredningsmännen förutsatt, bliva föremål för närmare övervägande,

därvid även syntes böra uppmärksammas de av vissa agenter

framställda ersättningsanspråk.

Efter dispositionen av 1928 års vinst bade till dispositionsfonden avsatts

ett belopp av 4,065,323 kronor 38 öre, varigenom ytterligare avsevärd av

skrivning å monopolrätten möjliggjordes.

Reglering av förhållandena vid oktrojtidens utgång. I detta ämne har

Borgström anfört följande:

»Bolagets styrelse har påtalat det oformliga att i kontrakt ålägga icke

avtalsslutande part förpliktelser. I anledning härav må påpekas, att med

angivna stadgandet naturligtvis endast avses ett åtagande från statens

sida att i sin ordning pålägga den eventuelle nye koncessionshavaren de

angivna förpliktelserna.

Väl torde det såsom styrelsen påpekat icke kunna anses erforderligt att

i kontraktet intaga bestämmelserna i fråga, men då det icke kan anses uteslutet,

att de för angivna fall kunna leda till reda och ordning vid en

eventuell överflyttning av monopolrättens utövning, anser jag bestämmelserna

böra kvarstå med någon redaktionell omformning.

Styrelsen har påyrkat bibehållande av den i nu gällande kontrakt upptagna

bestämmelsen örn statens skyldighet att under angivna förutsättning

inlösa bolagets preferensaktiekapital. Med hänsyn till det ovan

föreslagna sättet för detta kapitals placering, den i bolagsordningen föreskrivna

företrädesrätten till kapitalets utfående vid bolagets upplösning

och kapitalets ringa belopp synes ej erforderligt att bibehålla bestämmelsen

i fråga.»

Ikraftträdandet. Detta förordas av Borgström böra äga rum den 1

januari 1931.

Tobaksmonopolets ställning till handeln med tobaksvaror. Lika med

utredningsmännen har Borgström ansett, att den av engrosimportörerna

framförda tanken på införande av importmonopol och deras önskemål örn

restitution i vissa fall av licensavgift icke nu borde föranleda någon åtgärd.

Med anledning av vad utredningsmännen i övrigt under detta kapitel

anfört har Borgström betonat angelägenheten av att icke genom detaljerade

föreskrifter kringskära den handlingsfrihet monopolet såsom ett

affärsdrivande företag borde äga. Så syntes det icke vara lämpligt förbjuda

bolaget upprätta s. k. reklamavtal och, även örn direkt konkurrens

med detaljhandlarna i görligaste mån borde undvikas, kunde det knappast

anses lämpligt meddela bestämda direktiv härutinnan.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

Av enahanda anledning syntes det icke böra ifrågakomma att meddela

detaljerade föreskrifter örn bolagets förhållande till detaljhandlarna med

tobaksvaror, härutinnan Borgström i övrigt ville hänvisa till vad bolagets

styrelse härom anfört.

Emellertid syntes frågan örn förhållandet mellan, å ena sidan, monopolbolaget

och, å den andra, tobaksimportörerna och detaljhandlandena med

tobaksvaror böra göras till föremål för särskild utredning under medverkande

av representanter för monopolet och vederbörande organisationer.

Att i nu förevarande sammanhang åvägabringa en lösning av dessa ingalunda

lätta spörsmål syntes så mycket mindre vara erforderligt, som statsverket

ingalunda saknade möjlighet att även under löpande oktrojtid gent

emot bolaget genomföra de åtgärder, vartill utredningen kunde föranleda.

Kontraktsförslagets uppställning. Rättelse syntes böra vidtagas i de

av bolagets styrelse påpekade hänseenden.

I detta sammanhang torde jag få anmäla, att i ett flertal till Kungl. Maj :t

eller chefen för finansdepartementet inkomna skrivelser gjorts framställningar

för tillgodoseende av önskemål hos skilda inom tobakshanteringen

verksamma intressegrupper. Dylika framställningar föreligga bland annat

från Svenska Tobaksengrossisternas förening, Sveriges Tobakshandlares

Riksförbund, Tobaksimportförsäljareföreningen och Svenska Tobaksindustriarbetareförbundet.

Förstnämnda förening önskar utredning

angående förändring uti importhandeln och, i avhidan därå, vissa provisoriska

åtgärder till lättnad av importhandelns betryckta läge. Sveriges

Tobakshandlares Riksförbund begär utredning i skilda hänseenden rörande

detaljhandeln med tobaksvaror. Tobaksimportförsäljareföreningen

har gjort framställning örn ersättning åt handelsresande och platsförsäljare

hos tobaksimportörer för minskade arbetstillfällen. Svenska

Tobaksindustriarbetareförbundet har framfört önskemål, som avse dels

inrymmande i kontraktet mellan staten och Tobaksmonopolet av detaljerade

föreskrifter, i vilken ordning avskedande av bolagets personal skall

äga rum, dels ytterligare ökning av hittills utgående understöd till av

bolaget entledigad personal, dels ock beredande av möjlighet för bolagets

arbetare till visst medinflytande i bolagets förvaltning och styrelse.

Såsom framgår av den här förut lämnade redogörelsen, hava utredningsmännens

granskning och förslag — med begagnande av det bemyndigande

som dåvarande departementschefens direktiv inrymde —

utsträckts att omfatta ej endast den detalj av organisationen, som närmast

avsetts, nämligen kontrollen, utan därutöver organisationen i dess

helhet. Det torde ej kunna med skäl bestridas, att utredningens sålunda

vidgade omfattning givit en överblick över frågan, som är av värde

redan för ställningstagandet till anordningen av kontrollen. Men här
Pi

hail g lill riksdagens protokoll 19110. 1 sami. Hill haft. Ihir loij

Framställningar

frän

tobakshandlare

m. fl.

Departe
mentschefen
-

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Monopolets

organisation.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

jämte har den vidgade granskningen givit resultat i särskilda förslag

beträffande organisationen i övrigt, vilka — med jämkningar i vissa delar

— torde innebära önskvärda förbättringar.

I)a jag i det följande redogör för min ståndpunkt till utredningsmännens

förslag och justitierådet Borgströms granskning av detsamma, kan

jag i de delar, därutinnan överensstämmelse förefinnes, snävt begränsa

mitt uttalande, enär jag, då annat ej utsäges, stöder mig på utredningens

respektive Borgströms motivering.

I avseende å monopolets organisation ansluter jag mig till den enhälligt

omfattade meningen, att tobaksmonopolets utövning bör i fortsättningen

bedrivas under aktiebolags form och alltjämt omhänderhavas av Aktie

bolaget Svenska Tobaksmonopolet.

I fråga örn monopolbolagets gestaltning hava enligt min uppfattning utredningsmännen

givit fullgoda skäl för en stark beskäring av preferensaktiekapitalet.

Även örn man förutsätter, att preferensaktiekapitalets utdelning

faktiskt begränsas till nuvarande belopp, sju procent, måste dylik

förräntning av rörelsekapitalet vid en riskfri placering anses icke rimlig.

Jag föreslår, att preferensaktiekapitalet nedsättes från sjutton till en miljon

kronor med företrädesrätt till sex procent årlig utdelning. Såsom

utredningsmännen tänkt sig, torde denna utdelning böra av staten säkerställas

i form av gottskrivning av tobaksskattemedel.

Yad beträffar det finansiella genomförandet av preferensaktiekapitalets

nedskrivning utgår jag ifrån, att från pensionsförsäkringsfonden — som

innehar preferensaktier till belopp av tolv miljoner kronor — skola tillhandahållas

erforderliga medel emot en ränta av fem procent. Jag förutsätter,

att — såsom fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden önska —

staten ikläder sig garanti för bolagets sålunda uppkommande skuld till

kapital och ränta.

För att betrygga innehavet av det bibehållna preferensaktiekapitalet

hos ägare, som kunde förutsättas representera insikt och erfarenhet inom

affärslivet samtidigt som de besutte en fri och självständig ställning, hava

utredningsmännen såsom en möjlig utväg ifrågasatt svenska livförsäkringsbolags

inträde såsom aktieägare.

Med hänsyn till de invändningar av växlande innebörd, som rests emot

en dylik aktieplacering, har jag stannat vid att förorda en anordning,

som ansluter sig till ett uppslag, vilket ifrågasatts av en minoritet inom

Tobaksmonopolets styrelse ävensom av Borgström, och som, enligt vad jag

kan vitsorda, ej varit främmande för utredningsmännens övervägande.

Teckning av preferensaktierna skall förbehållas ett begränsat antal medborgare,

minst tjugo, högst fyrtio, vilka utses av Kungl. Maj :t med ledning

av förslag, som handelskamrarna i Stockholm, Göteborg och Malmö

bör beredas tillfälle, att avgiva.

Enligt utredningsmännens förslag skall staten genom särskilt avtal

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

med preferensaktieägarna tillförsäkra sig rätt att, när staten påfordrar,

inlösa preferensaktiekapitalet eller del därav. Detta förbehåll,

vars tillämpning endast i utomordentligt fall kan antagas inträda, synes

böra påkalla ett beslut av riksdagen av innebörd att nödiga medel hållas

tillgängliga i händelse av avtalets tillämpning på denna punkt. Ett bemyndigande

åt riksgäldskontoret i sådant avseende torde vara tillfyllest.

Oktrojtiden synes mig lämpligen böra bestämmas till sex år, utan automatisk

förlängning.

Bolagets styrelse torde böra ovillkorligt utgöras av åtta ledamöter, av

vilka Kungl. Majit utser fyra, däribland ordförande och vice ordförande.

Suppleanternas antal synes kunna begränsas till fyra, av vilka två utses

av Kungl. Majit.

I fråga örn verkställande direktören ansluter jag mig till utredningsmännens

åsikt, att en friare anordning är önskvärd och att således denne

utses av styrelsen — ej såsom enligt nu gällande regel bland de å bolagsstämma

valda styrelseledamöter utan inom eller utom styrelsen.

Jag biträder utredningsmännens ståndpunkt beträffande såväl suppleanternas

regelmässiga inkallande till styrelsesammanträde som även kvalificerad

anslutning till vissa beslut av de kungavalda styrelseledamöterna.

Utredningsmännen hava enligt min mening 1''örebragt övertygande skäl

för avskaffande av befattningen såsom jourhavande direktör.

Utredningsmännens av Borgström biträdda förslag om inrättande av en

beredning, kallad direktörsråd, för mera maktpåliggande ärendens hand

läggning under tiden emellan styrelsens sammanträden synes mig ändamålsenligt.

I fråga örn direktörsrådets sammansättning föreslår jag den

jämkningen, att självskrivenhet för styrelsens ordförande bortfaller, och

att direktörsrådet skall utgöras av två av styrelsen inom sig utsedda ledamöter,

av vilka åtminstone en kungavald, jämte verkställande direktören.

Det torde böra ankomma å styrelsen att utse ordförande och vice ordförande

i rådet, vilket sammanträder på kallelse av ordföranden eller

verkställande direktören.

Det avsnitt av utredningsmännens förslag, som företrädesvis varit underkastat

meningsskiljaktighet, är kärnpunkten av deras uppdrag kontrollens

anordnande.

Under påverkan av riksdagens år 1922 gjorda uttalande örn revisionens

utbyggnad till en statlig granskning hava utredningsmännen sökt förverkliga

detta önskemål genom inrymmande åt riksdagens kamrar av befogenhet

att utse ledamöter av bolagets revision. Förslaget har mött skarp

kritik, ur såväl konstitutionella som praktiska synpunkter. Borgström,

Oktrojtid n.

Bolagets

styrelse.

Verkställande

direktören.

Särskilda

bestämmelser

ang. styrelsen.

Jourhavande

direktö)^.

Direktörsråd.

Revision.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

som finner de förra mindre avgörande, tillmäter de senare desto större

vikt oell avstyrker den föreslagna anordningen.

För min del har jag ej funnit konstitutionella hinder möta emot en bestämmelse,

som skulle åt riksdagen allenast inrymma en befogenhet men

ej ålägga en förpliktelse, och motsvarande precedensfall saknas ej. Men

jag kan ej underkänna den kritik, som i övrigt framkommit. Och jag är

desto mera beredd att frånträda utredningsmännens förslag i denna del, som

annan utväg synes stå till buds för ernående örn ej direkt så indirekt av

det riksdagens medinflytande vid granskningen, som åsyftats. Jag föreslår

alltså, att befogenhet skall inrymmas för bankofullmäktige och riksgäldsfullmäktige

att var för sig utse en revisor jämte suppleant. Skulle

icke denna befogenhet begagnas, torde i stället Kungl. Majit höra äga

meddela erforderliga förordnanden för revisionens komplettering.

Vad angår organisationen av revisionen ansluter jag mig i huvudsak

till utredningsmännen. Sålunda anser jag — i motsats mot Borgström —

att en särskild, väl kvalificerad ordförande hör finnas. Det är ingalunda

visst, att den auktoriserade revisorn, vilken i egenskap av jourhavande

skall sammanhålla den tekniska revisionen, därjämte besitter den auktoritet

och förfarenhet i affärsförhållanden, som erfordras för ordförandeskapet

i revisionen av detta vittomfattande och i särskilda avseenden

grannlaga företag. Lämpligt torde vara, att till jourhavande revisor skall

kunna utses ej blott av handelskammare auktoriserad revisor utan även

den, som i annan, av Kungl. Majit godkänd ordning auktoriserats.

I två avseenden anser jag, att framkomna erinringar böra föranleda

jämkning i utredningsmännens förslag. Befogenhet för revisionens ordförande

och för jourhavande revisorn att närvara vid styrelsens och direktörsrådets

sammanträden har ej upptagits. Icke heller torde revisionens

ifrågasatta ställning såsom mottagare av allmänhetens klagomål

böra vidhållas.

Arvoden. I fråga örn de arvoden, som böra tillkomma styrelse och revision, lärer

i förevarande ordning närmare uttalande ej påkallas. Avsevärda ändringar

i nuvarande grunder torde ej erfordras i vidare mån än som betingas

av direktörsrådets inrättande samt anordningen inom revisionen av

särskild ordförande och jourhavande revisor.

Jj otterföretag. Lika med utredningsmännen finner jag, att planmässighet och reda

torde befrämjas genom rörelsens bedrivande helt i egen drift. Härav föranledes,

att dotterföretaget Aktiebolaget Havannamagasinet bör, så snart

ske kan, avvecklas. Då därefter något dotterföretag ej vidare förefinnes,

kunna de av utredningsmännen föreslagna bestämmelserna till reglering

av dotterföretags förvaltning uteslutas ur avtalet.

Biktlinjer för Med hänsyn till vad såväl bolagets styrelse som Borgström anfört finförvaltningen.

ner jag) att bestämmelsen i § 4 av utredningsmännens avtalsförslag

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 195. 37

därom, att leverantörers och återförsäljares berättigade handelsintressen

böra tillgodoses, lämpligen bör utgå.

dag delar utredningsmännens åsikt, att föreskrifter örn fondering ej i

avtalet erfordras, enär avsevärt inflytande härutinnan kan av Kungl.

Majit utövas å bolagsstämma. Endast i fråga örn den av utredningsmännen

förordade fonden för beredande av ersättning åt handelsresande och

platsförsäljare inom engrosimporten av tobaksvaror skulle ett formligt

beslut av riksdagen böra påkallas, därest ett ställningstagande till ersättningsfrågan

i förevarande ordning syntes betingat. Emellertid förhåller

det sig sålunda, att från tobaksengrosimportörerna förnyats de framställningar,

som av utredningsmännen omförmälts, varförutom detalj

tobakshandlandena framfört krav å utredning av detaljhandelns läge i

förhållande till statsmonopolet och därav föranlett uppgivet trångmål.

Den enskilda handelns önskemål äga ej, såsom dess utövare förmena, det

samband med monopolorganisationen, att desammas behandling bör sammanföras

med avtal örn monopolet. Men det synes mig påkallat, att en

allsidig utredning angående de ständigt framförda anspråken från de

enskilda tobakshandlarna kommer till stånd under medvei''kan av representanter

för såväl bolaget som handlandena. Därest av dylik utredning

framkommer ett resultat, som erfordrar ekonomisk uppoffring från bolaget,

kommer frågan givetvis att underställas riksdagens prövning i

särskild ordning. Utredningen torde böra omfatta jämväl förutnämnda

försäljare inom engrosimporten, och alltså lärer ej heller i fråga örn deras

anspråk ett avgörande nu böra företagas.

Vad angår de önskemål, som framställts för tillgodoseende av anställningshavare

hos Tobaksmonopolet, lärer övervägandet ankomma på Tobaksmonopolets

ledning.

I anslutning till de i det föregående utvecklade synpunkterna har jag

på grundval av utredningsmännens förslag, däruti vissa detaljändringar

jämväl vidtagits, låtit upprätta förslag till

l:o) avtal angående utövandet av statens tobaksmonopol ävensom, att

såsom bilaga fogas vid avtalet, förslag till ändringar i bolagsordningen

för Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet; och

2:o) avtal angående preferensaktiekapitalet i Aktiebolaget Svenska

Tobaksmonopolet.

Föredragande departementschefen uppläser härefter berörda förslag

samt hemställer, under åberopande av vad han i det föregående anfört, att

Kungl. Majit måtte i proposition föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Majit att å statens vägnar med Aktiebolaget

Svenska Tobaksmonopolet träffa avtal angående utövandet av statens

tobaksmonopol i huvudsaklig överensstämmelse med nämnda förslag till

sådant avtal;

Bihang till riksdagens protokoll IltSO. 1 sami. 160 höft. (Nr 195.) ^

Fondbild
ning.

Enskilda

framställ
ningar.

Avtalsförslag

m. m.

Departe
mentschefens
hemställan.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att å statens vägnar med blivande preferensaktieägare

i Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet träffa avtal

angående preferensaktiekapitalet i bolaget i huvudsaklig överensstämmelse

med sagda förslag till sådant avtal;

dels medgiva, att Kungl. Majit må för staten utfästa garanti för ett

lån ur pensionsförsäkringsfonden åt Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet

å högst sexton miljoner kronor till kapital och ränta, beräknad

efter fem procent;

dels ock besluta, att fullmäktige i riksgäldskontoret skola i fall av

behov tillhandahålla medel för såväl infriande av nämnda garantiförbindelse

som ock inlösen helt eller delvis av preferensaktiekapitalet i

bolaget.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i

ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

E. Regnér.

opaginerad Kontrollera mot PDF

BILAGOR

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 160 haft. (Nr 195. Bilaga.)

1

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.

3

Bilaga. 1.

Bolagsordning

för Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet.

(Antagen vid konstituerande bolagsstämma den 23 december 1914.)

§ 1.

Detta bolag, vars firma är Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet, är

grundat på aktier med begränsad ansvarighet enligt bestämmelserna i

1910 års lag örn aktiebolag.

§ 2.

Bolaget har till ändamål att utöva svenska statens monopol å tobakstillverkningen

inom riket, ävensom idka handel med tobaksvaror.

§ 3.

Bolagets aktiekapital skall utgöra lägst 17,000,000 kronor och högst

51,000,000 kronor.

§ 4.

Aktie skall lyda å 100 kronor, och skola aktiebreven ställas till viss man.

§ 5.

Bolagets styrelse har sitt säte i Stockholm.

§ 6.

Aktiebreven utfärdas i två serier, betecknade med litt. A och litt. B, och

utgöres serien A av preferensaktier samt serien B av stamaktier, med

särskild nummerföljd inom vardera serien.

Preferensaktie kan ägas endast av svenska staten eller av svensk undersåte

och stamaktie endast av svenska staten eller av svensk undersåte,

som därtill erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd.

Preferensaktiekapitalet skall utgöra 17,000,000 kronor.

Alla andra aktier skola vara stamaktier. Rätt till teckning av stamaktier,

vare sig vid bolagets bildande eller vid ökning av aktiekapitalet,

tillkommer endast svenska staten.

Preferensaktierna skola framför stamaktierna medföra företrädesrätt

till årlig utdelning av bolagets vinst intill 6 procent å preferensaktiebeloppet

ävensom rätt att, därest under ett eller flera år sådan utdelning ej

lämnats, av följande årens vinster bekomma vad däri brustit, innan utdelning

å stamaktierna må äga rum. Härefter skola å stamaktierna utdelas

intill 6 procent.

Giver bolagets rörelse utdelningsbar vinst utöver 6 procent å aktiekapitalet,

skall den överskjutande vinsten sålunda fördelas, att för varje 7*

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.

procent, som härav tillfaller stamaktie, 1/s procent skall tillfalla preferensaktie,

intill dess varje preferensaktie erhållit tillhopa 7 procent, varefter

återstående vinst fördelas så, att för varje 9/io procent å stamaktie,

1jio procent skall tillfalla preferensaktie.

Upplöses bolaget, skall innehavare av preferensaktie hava företrädesrätt

framför stamaktiernas ägare till erhållande ur bolagets tillgångar

av aktiens nominella värde jämte 6 procent utdelning, i den mån sådan

ej gnidits.

§ 7.

Bolagets styrelse består av sex eller åtta ledamöter med en suppleant

för varje styrelseledamot.

Kungl. Maj :t utser halva antalet styrelseledamöter jämte suppleanter

för dem, och skall av de sålunda utsedda en tillika vara jourhavande direktör.

Övriga styrelseledamöter jämte suppleanter för dem väljas av

preferensaktieägarna, och skall bland sistnämnda ledamöter en av bolagets

styrelse utses att tillika vara bolagets verkställande direktör.

Såväl ledamöter som suppleanter väljas för tre år i sänder; dock skola

de av preferensaktieägarna utsedda ledamöterna och suppleanterna första

gången väljas för allenast ett år, varjämte samtliga första gången utsedda

styrelseledamöter och suppleanter skola kvarstå intill första ordinarie

bolagsstämman efter den period, för vilken de blivit utsedda.

Avgående styrelseledamot och suppleant kan återväljas.

Styrelsen är beslutför, när minst två tredjedelar av styrelsens ledamöter,

däribland minst två av de utav Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna

eller deras suppleanter, äro närvarande.

Ordförande vid styrelsesammanträde skall alltid vara en av de utav

Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna.

§ 8.

Bolagets firma tecknas av den eller dem, som styrelsen därtill inom eller

utom styrelsen utser.

§ 9.

För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper utses

årligen fyra revisorer jämte lika många suppleanter för dem. Av

dessa utser Kungl. Majit två revisorer och två suppleanter. Övriga revisorer

och suppleanter utses av preferensaktieägarna.

§ 10.

Ersättningarna till de av Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna

och revisorerna bestämmas av Kungl. Majit.

§ 11.

Bolagets räkenskaper skola den 31 december varje år i fullständigt bokslut

sammanföras. Bokslutet skall vara verkställt senast den 1 april påföljande

år, då räkenskaperna jämte tillhörande handlingar ävensom av

styrelsen avgiven förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning

samt balansräkning för senaste räkenskapsåret skola för granskning över
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.

lämnas till de utsedda revisorerna, vilka senast den 1 maj böra över

granskningen avgiva skriftligt utlåtande, däri ansvarsfrihet för styrelsen

bestämt tillstyrkes eller avstyrkes.

§ 12.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas i Stockholm en gång örn året inom

maj månads utgång.

Å denna stämma skall styrelsen framlägga förvaltningsberättelse jämte

vinst- och förlusträkning samt balansräkning för det förflutna räkenskapsåret

tillika med revisorernas utlåtande över den av dem verkställda

granskningen.

Utom övriga frågor, vilka i behörig ordning till stämmans avgörande

hänskjutas, skola därjämte å densamma följande ärenden till behandling

förekomma, nämligen:

l:o) fastställande av balansräkningen,

2:o) fråga örn beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid revisorernas

utlåtande avser,

3:o) fråga örn användningen av den vinst, som å bolagets rörelse uppkommit,

samt, därest vinstutdelning beslutes, när densamma får av aktieägarna

lyftas,

4:o) bestämmande av arvoden åt de styrelseledamöter och revisorer,

vilka väljas av preferensaktieägarna,

5:o) val av styrelseledamöter och styrelsesuppleanter samt de revisorer

och revisorssuppleanter, vilka väljas av preferensaktieägarna.

§ 13.

Vid bolagsstämma må envar röstberättigad rösta för fulla antalet aktier,

som han äger eller för vilka han har att såsom ombud föra talan,

dock må vid val av styrelse och revisorer rösträtt utövas endast för preferensaktierna.

§ 14.

Kallelse till bolagsstämma ävensom andra meddelanden till aktieägarna

kungöras i Post- och Inrikes tidningar samt i minst en annan i Stockholm

utkommande daglig tidning. Kungörelse angående bolagsstämma

skall vara införd i nämnda tidningar senast två veckor före stämman.

§ 15.

Efter utgången av år 1924 må aktiekapitalet nedsättas genom preferensaktiernas

inlösen till nominella värdet med tillägg av den å aktierna

belöpande vinst för sista räkenskapsåret.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.

Bilaga 2.

Kontrakt

av den 12 februari 1915 mellan svenska staten och Aktiebolaget

Svenska Tobaksmonopolet.

Emellan svenska staten samt aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet, i

det följande benämnt bolaget, är följande överenskommelse träffad:

§ 1.

Mom. A. Staten upplåter till bolaget för den tid, detta kontrakt gäller,

den jämlikt förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i

riket staten tillkommande rätten:

att inom riket tillverka tobaksvaror,

att till riket införa tobak och tobaksvaror,

att till riket införa specialmaskiner och specialverktyg för tillverkning

av tobaksvaror likasom cigarrettpapper och cigarretthylsor,

att inom riket tillverka dylika specialmaskiner och specialverktyg samt

cigarrettpapper och cigarretthylsor,

att innehava tobak i annan form än såsom färdig tobaksvara

samt att innehava omförmälda specialmaskiner och specialverktyg,

allt med iakttagande av de undantag och de begränsningar, som i nyssnämnda

förordning stadgas.

Mom. B. Staten överlåter till bolaget den egendom, som staten förvärvar

i enlighet med förordningen örn vad iakttagas skall vid införande av

statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.

§ 2.

För vad staten enligt § 1 upplåter och överlåter erlägger bolaget likvid

med belopp, motsvarande vad staten på grund av bestämmelserna uti den

i § 1 mom. B angivna förordning får utbetala i inlösen, ersättning och

understöd så ock i kostnader för de i förordningen omförmälda kommissionernas

arbete ävensom vad staten får vidkännas i kostnader för bolagets

bildande samt för inkassering av de varufordringar, varom i 4 §

6 mom. nämnda förordning sägs.

I likviden skola ingå stamaktier till parikurs till belopp av 18,000,000

kronor; dock att, där hela likvidsumman överstiger 40,000,000 kronor, staten

skall vara skyldig att ytterligare mottaga stamaktier till parikurs

för det belopp, varmed likvidsumman överstiger 40,000,000 kronor. Det

övriga av likvidsumman skall erläggas kontant, i den mån som utbetalning

från statsverket ägt rum.

§ 3.

För fullgörande av den i § 2 omförmälda kontanta likvid upptager bolaget

ett obligationslån å 20,000,000 kronor, löpande med 5 procents årlig

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga. 7

ränta. Lånet skall kunna konverteras efter 10 år och skall amorteras under

20 år, räknat från den tid, konverteringsrätten börjar. Skulle staten

begagna sin i § 14 stadgade rätt att uppsäga detta kontrakt, skall staten

övertaga betalningsansvaret för obligationslånet från och med dagen

för kontraktets utlöpande.

§ 4.

Kostnaden för anskaffande av det i § 3 omförmälda obligationslån skall

gäldas av staten och hänföras till sådan kostnad för bolagets bildande,

varom i § 2 sägs. Vad nu är sagt skall ock gälla beträffande kostnaden

för stämpel å obligationerna samt å de i § 2 omförmälda stamaktier,

därest sådan stämpelkostnad varder uttagen.

§ 5.

Bolaget förbinder sig att noggrant uppfylla de förpliktelser, som enligt

förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket åligga

monopolets utövare.

För att för tullmyndigheterna möjliggöra utövandet av kontroll över

efterlevnaden av vad i 23 § 1 mom. av nämnda förordning stadgas åligger

det bolaget att tillhandahålla generaltullstyrelsen, för att utdelas till rikets

tullkamrar, erforderligt antal exemplar av med avbildningar försedda

uppgifter örn de varumärken, som inregistrerats för bolagets räkning.

§ 6.

För alla de tobaksvaror, vare sig inom riket tillverkade eller importerade,

vilka av bolaget försäljas eller eljest utlämnas, ävensom för alla

tobaksvaror, som enligt 22 § i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket importeras för försäljning, eller för vilka enligt

43 % i samma förordning licensavgift skall till bolaget erläggas, skall

bolaget till staten erlägga skatt till belopp, motsvarande de enligt nämnda

förordning å varje tid gällande procentsatser.

Före utgången av varje månad skall bolaget till statskontoret inleverera

de skattebelopp, som belöpa å de tobaksvaror, vilka bolaget under

nästföregående månad levererat, eller för vilka bolaget uppburit den i 22

eller 43 § i nyssnämnda förordning stadgade licensavgift.

Skattebeloppen uträknas med ledning av bolagets böcker, och skall

varje inleverering till statskontoret vara åtföljd av på nämnda böcker

grundad uträkning av skattebeloppen, vilken skall vara å bolagets vägnar

av verkställande direktören avgiven samt till riktigheten styrkt av

den utav Kungl. Maj:t utsedde jourhavande direktören och en av de utav

Kungl. Majit utsedda revisorerna i bolaget.

§ 7.

Det åligger bolaget för vinnande av största möjliga besparing i omkostnader

att å alla områden av dess verksamhet anordna driften på det

mest rationella och effektiva sätt ävensom att vid fastställande av tobaksvaras

priskurantpris iakttaga, att den belastning, som avser att

lämna vinst å rörelsen, kommer att vila i möjligaste mån jämnt å alla

varuslag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.

§ 8.

Utdelning till aktieägarna må ej ske, innan nedan stadgade avskrivningar

ock avsättning ägt rum.

Å byggnader skall årligen avskrivas 2 procent och å inventarier 10

procent.

Till reservfonden skall årligen avsättas 10 procent av årsvinsten. Sedan

reservfonden uppgår till 10 procent av aktiekapitalet, skall vidare avsättning

till reservfond ej äga rum.

Till pensionsfond må genom bolagsstämmans beslut avsättning äga rum

av vinstmedel, som återstå, sedan till aktieägarna utdelats 6 procent.

I övrigt skall avsättning till fonder ej äga rum.

Å det värde, till vilket de i § 1 mom. A omförmälda rättigheter i bolagets

ingående balanskonto upptagits, skall avskrivning ej äga rum.

Skulle den enligt nu angivna regler till utdelning tillgängliga årsvinst

ej förslå till 4 l/ä procent utdelning å bolagets preferensaktiekapital,

skall staten vara förpliktad att av de enligt § 6 influtna skattemedel före

ordinarie bolagsstämman tillhandahålla bolaget så stort belopp, som erfordras

för att utdelning å preferensaktierna av 41jt procent må

kunna ske.

§ 9.

Bolaget förbinder sig att i så stor utsträckning som möjligt bereda anställning

för personer, som eljest skulle vara ersättningsberättigade enligt

förordningen örn vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol

å tobakstillverkningen i riket.

Erfordras för mottagande av sådan anställning hos bolaget flyttning

till annan ort än personens dittillsvarande verksamhetsort, skall bolaget

bestrida nödig flyttningskostnad.

§ 10.

Det åligger bolaget att enligt de närmare bestämmelser, som av Kungl.

Majit utfärdas, inlösa tobak, tobaksvaror, specialmaskiner och specialverktyg

för tillverkning av tobaksvaror ävensom cigarrettpapper och cigarretthylsor,

som förklarats förbrutna eller till kronan överlåtits enligt

§ 27 mom. 1 tullstadgan eller eljest skolat enligt tullstadgan genom tullverkets

försorg å auktion försäljas.

§ 11.

Det åligger bolaget att anordna fullt tillfredsställande sifferrevision.

§ 12.

Skulle tvist uppstå mellan staten och bolaget rörande rätta tolkningen

av detta kontrakt, skall dylik tvist avgöras enligt gällande lag örn skiljemän.

Skiljemännen skola vara tre till antalet och tillsättas på det

sätt, att vardera parten utser en och Överståthållarämbetet i Stockholm

den tredje.

§ 13.

De rättigheter, som på grund av detta kontrakt tillkomma bolaget, må

icke utan statens samtycke å annan överlåtas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.

§ 14.

Detta kontrakt gäller till utgången av år 1924 samt iorlänges sedermera

för 10 år i sänder, där ej från statens sida uppsägning sker. Uppsägning

skall ske minst 6 månader före kontraktets utlöpande.

Från bolagets sida är kontraktet ouppsägbart.

§ 15.

Begagnar staten sin rätt att uppsäga kontraktet, skall staten vara skyldig

att vid kontrakttidens utgång inlösa samtliga preferensaktier i bolaget

till nominella värdet med tillägg av den å aktierna belöpande vinst

för sista räkenskapsåret.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.

Bilaga 3.

Tilläggsavtal

den 3 november 1916 till kontraktet den 12 februari 1915 mellan

svenska staten och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet.

Emellan svenska staten och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet är,

såsom tillägg till det den 12 februari 1915 dem emellan upprättade kontrakt,

följande överenskommelse träffad:

1) Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet förbinder sig att i den ordning,

§ 2 i ovannämnda kontrakt stadgar, lämna staten gottgörelse för de

ersättningar, som utgått eller kunna komma att utgå på grund av bestämmelserna

i förordningen den 11 juni 1915 örn ändrad lydelse av 9 § i

förordningen den 15 december 1914 örn vad iakttagas skall i avseende å

införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.

2) Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet, som genom förberörda kontrakt

förbundit sig att i angiven ordning ersätta staten, vad denna utav

för ändamålet anslagna 500,000 kronor kunde komma att utgiva såsom

understöd enligt 12 § i ersättningsförordningen, medgiver, att denna förbindelse

må omfatta jämväl vad staten kan komma att utgiva på grund

av det utvidgande av rätt till sådant understöd, varom i nådig förordning

av den 17 juni 1916 blivit stadgat, dock att bolagets ersättningsskyldighet

i detta avseende begränsas till högst 100,000 kronor utöver nyss

omförmälda anslagna 500,000 kronor.

3) Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet förbinder sig — under villkor

att bolaget lämnas fullt fria händer i avseende å varuförmedlingen

mellan bolaget och minuthandeln — att, i den ordning 2 § i meranämnda

kontrakt föreskriver, ersätta staten dels vad staten får utbetala i ersättning

och understöd enligt förordningen den 17 juni 1916 örn ersättning

till tobaksgrossister och hos dem anställda personer med anledning av

införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket, så ock i kostnader

för de i förordningen omförmälda kommissioners arbete, dels ock

vad staten i ersättning får utgiva enligt förordningen den 17 juni 1916

angående utvidgad rätt till ersättning i vissa fall med anledning av införandet

av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.

11

Bilaga 4.

Tilläggskontrakt

den 20 juni 1924 till kontraktet den 12 februari 1915 mellan svenska

staten och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet.

Emellan svenska staten samt Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet är,

såsom tillägg till och med ändring av kontraktet den 12 februari 1915,

följande överenskommelse träffad:

1. Bolaget förbinder sig att i den ordning, § 2, sista punkten, av huvudkontraktet

stadgar, för tiden från och med den 1 juli 1925 lämna staten

gottgörelse för de understödsbelopp, som kunna komma att utgå på

grund av bestämmelserna i kungörelsen den 7 juli 1921 (nr 409) angående

understöd i vissa fall åt genom tobaksmonopolets införande nödlidande

personer eller enligt däremot svarande stadganden.

2. Bolaget förbinder sig att, utöver vad i § 5 av huvudkontraktet finnes

stadgat, noggrant uppfylla de förpliktelser, som åligga monopolets

utövare enligt bestämmelser, som äro eller må varda meddelade angående

behandlingen av till riket inkommande tobak och tobaksvaror, samt

i övrigt handhava befattningen därmed på ett för det allmänna tillfredsställande

sätt.

3. För tobaksvaror, varom förmäles i § 6 av huvudkontraktet, skall bolaget,

på sätt i nämnda paragraf finnes stadgat, till staten erlägga skatt

till belopp, motsvarande de vid varje tid å tobaksvaror gällande skattesatser,

samt i den ordning, samma paragraf omförmäler, till statskontoret

inleverera sålunda upplupna skattebelopp.

4. Belopp, som enligt vad därom är särskilt stadgat skall tillgodoföras

bolaget för inköp av inom riket odlad tobak, skall beräknas efter

den vikt, som angives å de av kontrollstyrelsens ombud till riktigheten

bestyrkta vågsedlar rörande till bolaget levererad myckenhet av varan.

Vid inleverering till statskontoret av upplupen skatt skall bolaget göra

avdrag för det belopp, som enligt vad nu sagts avser under närmast

föregående månad av bolaget inköpt tobak.

5. Det åligger bolaget att vid fastställandet av tobaksvaras priskurantpris,

varom förmäles i § 7 av huvudkontraktet, så avväga den del av

belastningen å varan, som avser att lämna vinst å rörelsen, att vinsten

därvid icke beräknas högre än som är erforderligt för beredande åt bolaget

av skälig inkomst å rörelsen.

6. Med ändring av vad i § 14 av huvudkontraktet bestämmes skall

under där angivna förutsättningar förlängning av kontraktets giltighet

för tiden från och med den 1 januari 1925 ske för fem i stället för

såsom nu för tio år i sänder.

Detta kontrakt skall, där ej annat i kontraktet sägs, äga tillämpning

från och med den 1 juli 1924.

Genom detta kontrakt upphäves avtalet den 25 februari 1922 mellan

svenska staten och bolaget.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition Nr 195. Bilaga.

Bilaga 5.

Tilläggsavtal

den 31 mars 1926 till kontraktet den 12 februari 1915 mellan svenska

staten och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet.

Emellan svenska staten samt Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet

är överenskommelse träffad därom, att § 8 femte stycket i kontraktet

den 12 februari 1915 skall erhålla följande ändrade lydelse:

I övrigt må, sedan utdelning verkställts å preferensaktierna med 7

procent och å stamaktierna med 13 procent, avsättning äga rum till

vinstregleringsfond samt, efter det vinstregleringsfonden uppgått till

5,000,000 kronor, jämväl till andra fonder.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition Nr 195. Bilaga.

13

Bilaga 6.

Tilläggsavtal

den 17 maj 1929 till kontraktet den 12 februari 1915 mellan svenska

staten och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet.

Emellan svenska staten samt Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet

är överenskommelse träffad därom, att §§ 6 och 14 i kontraktet den 12

februari 1915 skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 6.

För alla de tobaksvaror, vare sig inom riket tillverkade eller importerade,

vilka av bolaget försäljas eller eljest utlämnas, ävensom för alla

tobaksvaror, som enligt 22 § i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket importeras för försäljning, skall bolaget till

staten erlägga skatt till belopp, motsvarande de vid varje tid å tobaksvaror

gällande skattesatser.

Bolaget skall den 10, 20 och näst sista dagen i varje månad till statskontoret

inleverera ett belopp, motsvarande en tredjedel av den skatt å

tobaksvaror, som kan beräknas belöpa för samma månad.

I samband med den skatteleverans, som verkställes näst sista dagen i

månaden, skall slutlig avräkning äga rum mellan staten och bolaget beträffande

de skattebelopp, som belöpa å de tobaksvaror, vilka bolaget under

nästföregående månad levererat, eller för vilka bolaget under nästföregående

månad uppburit den i 22 § i nyssnämnda förordning stadgade

licensavgift. Skattebeloppen uträknas med ledning av bolagets böcker,

och slutavräkningen för varje månad skall vara åtföljd av å nämnda

böcker grundad uträkning av skattebeloppen, vilken skall vara å bolagets

vägnar avgiven av verkställande direktören samt till riktigheten styrkt

av den utav Kungl. Maj:t utsedde jourhavande direktören och en av de

utav Kungl. Majit utsedda revisorerna i bolaget.

Vid skatteleveransen näst sista dagen i månaden göres avdrag för det

belopp, som, enligt vad därom är särskilt stadgat, skall tillgodoföras bolaget

för inköp under nästföregående månad av inom riket odlad tobak.

Detta belopp skall beräknas efter den vikt, som angives å de av kontrollstyrelsens

ombud till riktigheten bestyrkta vågsedlar rörande till bolaget

levererad myckenhet av varan.

§ 14.

Detta kontrakt gäller till utgången av år 1930 samt lbrlänges sedermera

för ett år i sänder, där ej från statens sida uppsägning sker. Uppsägning

skall ske minst sex månader före kontraktets utlöpande.

Från bolagets sida är kontraktet ouppsägbart.

Denna överenskommelse skall äga tillämpning från och med den 1

juli 1929.

Genom denna överenskommelse upphävas punkterna 3, 4 och 6 i tillläggsavtulet

den 20 juni 1924 mellan svenska staten och bolaget.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Moj:ts proposition Nr 195. Bilaga.

Aktiebolaget

Svenska

tobaksmonopolets

utlåtande.

Bilaga 7.

Utlåtanden

över Monopolkontrollutredningens betänkande angående anordnandet

av den statliga kontrollen av aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolets

verksamhet.

Till KONUNGEN.

Genom remiss den 23 sistlidne november har styrelsen för aktiebolaget

Svenska tobaksmonopolet beretts tillfälle att till Eders Kungl. Maj:t inkomma

med yttrande i anledning av Monopolkontrollutredningens till Statsrådet

och chefen för Finansdepartementet ingivna betänkande angående anordnandet

av den statliga kontrollen av bolagets verksamhet, och får styrelsen

i sådant avseende underdånigst anföra följande.

Till en början må framhållas, att styrelsen, som före ifrågavarande betänkandes

avlämnande till chefen för Finansdepartementet blivit satt i tillfälle

att under hand taga del därav, den 21 berörda november till departementschefen

överlämnat en skrivelse nied vissa av betänkandet föranledda

erinringar, till vilka styrelsen även i detta sammanhang torde få hänvisa.

På sätt framgår av sagda skrivelse hava vissa åtgärder och anordningar

inom Tobaksmonopolets förvaltning, mot vilka utredningsmännen framställt

anmärkningar, och vilka delvis föranlett de framlagda ändringsförslagen,

till en icke ringa del under längre tid varit föremål för styrelsens särskilda

uppmärksamhet och redan framkallat successiva reformer, i den mån erfarenheten

givit anledning därtill.

Vad utredningsmännen nu anfört, har självfallet inneburit en ytterligare

uppfordran till övervägande av åtgärder i sådan riktning, och styrelsen

anser sig i detta sammanhang böra omnämna ett par förhållanden, som

därvid främst synts påkalla beaktande.

Det ena gäller frågan örn förvaltningen av de medel, som under alla

omständigheter måste stå till förfogande i och för driftens ändamålsenliga

anordning.

Uppenbarligen äger nämnda fråga ett mycket nära samband med verkställande

direktörens befogenhet i avseende å förvaltningen. Såsom närmare

framgår av utredningsmännens betänkande, har styrelsen under årens lopp

meddelat föreskrifter i olika hänseenden av beskaffenhet att mer eller mindre

reglera verkställande direktörens handlingsfrihet vid handhavandet av bolagets

angelägenheter. Därvid har även förekommit, att styrelsen i sammanhang

med fastställande av instruktioner rörande bolagets inköp av olika

för tillverkningen avsedda varuslag haft under behandling frågan om lämpligheten

att avfatta en mera allmän och omfattande instruktion för verkställande

direktören. Styrelsen kom därvid till den uppfattningen, att en fullständig

instruktion för denne svårligen kunde meddelas, utan att styrelsen finge

nöja sig med att giva instruktionsföreskrifter för vissa viktigare områden,

såsom i fråga örn inköp, och att i särskilda fall förbehålla sig avgörandet.

Erfarenheten torde också hava givit vid handen, att, örn man, såsom utredningsmännen

ansett önskvärt, fastställde en allmän instruktion beträffande

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr Wö. Bilaga.

verkställande direktörens uppgifter, befogenheter och skyldigheter, de allmänna

bestämmelserna väsentligen komme att utgöra självfallna föreskrifter

rörande verkställande direktörens skyldighet att handhava företagets angelägenheter

på bästa sätt. Detta utesluter emellertid icke, att man skulle

kunna sammanföra eller kodifiera alla de skilda bestämmelser, som redan

lämnats rörande verkställande direktörens befogenheter och skyldigheter i

vissa avseenden. En sådan instruktion ämnar styrelsen också upprätta och

därvid naturligtvis taga i beaktande den ytterligare utfyllnad, som, enligt

vad erfarenheten visat, kan erfordras. Särskilt tänker styrelsen därvid på

vissa förhållanden i avseende å medelsförvaltningen, mot vilka utredningsmännen

riktat sin kritik. Härutinnan har styrelsen för övrigt redan vidtagit

åtgärder för att förebygga ett återupprepande. Det behöver ju icke

sägas, att en sådan instruktion allt emellanåt kan behöva undergå revision,

icke minst i fall statsmakterna eventuellt komme att giva Tobaksmonopolet

en ny eller ändrad organisationsform.

Det andra förhållandet, som nu särskilt påkallat styrelsens uppmärksamhet,

gäller det i betänkandet omförmälda försök från viss leverantör att i sina

transaktioner med Tobaksmonopolet lämna provision till i Tobaksmonopolets

tjänst anställd person, vilket skulle kunna giva anledning till förmodan,

att detta ej vore en enstaka företeelse vid inköpen. Styrelsen har ansett

angeläget, att i detta hänseende full klarhet oförtövat åvägabringas. Den

härför erforderliga utredningen har synts lämpligast böra anförtros åt en

utanför bolaget stående, fullt opartisk och kompetent person, och har styrelsen

anmodat advokaten Tom Forssner att företaga en ingående och allsidig

utredning av de åsyftade förhållandena och vad därmed äger samband,

därvid utredningsmannen i första hand och snarast borde undersöka de

hithörande frågor som sammanhängde med nyssberörda firmas erbjudande

av provisioner, och lärer resultatet av denna utredning få bliva bestämmande

för eventuella vidare åtgärder.

Jämte redogörelse för vad hittills inom Tobaksmonopolets förvaltning

förekommit innehåller emellertid betänkandet vissa positiva förslag beträffande

den statliga kontrollen av bolagets verksamhet och härav föranledda

förslag till vissa organisationsändringar m. m.

Utgångspunkten för utredningsmännens förslag är, att utövningen av

svenska statens tobaksmonopol liksom hittills skall anförtros åt aktiebolaget

Svenska tobaksmonopolet, som alltjämt bör vara ett blandat statligt och

enskilt företag. Utredningsmännen erinra därvid, att vid monopolets införande

anfördes som skäl, för att monopolföretaget borde organiseras på

sätt som skett, att man genom denna organisationsform skulle kunna utnyttja

ett enskilt företags fria former och enskilda delägares initiativkraft

och förtrogenhet med affärslivet, samtidigt som man skulle undvika olägenheten

av att staten inträdde som ensam arbetsgivare inom en stor industrigren.

Enligt utredningsmännen synas dessa skäl fortfarande äga giltighet.

Styrelsen, som ansluter sig till denna utredningsmännens uppfattning, får

till belysande av den valda organisationsformens betydelse för monopolföretaget,

hänvisa till vad härutinnan framhållits i en pä socialiseringsnämndens

uppdrag verkställd utredning rörande Tobaksmonopolets verksamhet

under åren 1915—1922. 1 utredningen betonas, att goda skäl syntes

tala för, att monopolets ställning såsom ett enskilt företag möjliggjort ett

friare och kanske även effektivare genomförande av dess ekonomiska och

tekniska koncentration — en av förutsättningarna för driftresultatets gynnsamma

gestaltning —, ett mjukare anpassande efter marknadens växlande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Majlis proposition Nr 195. Bilaga.

krav ifråga såväl om inköps- som försäljningsverksamhet samt förande av

en lönepolitik i närmare anslutning till de former och villkor, som eljest

gällt inom svenskt näringsliv. Statsmyndighetens, ämbetsmannens bundenhet

av riksdags- och regeringsbeslut, av instruktion, form och tradition hade

hos det såsom privatbolag arbetande företaget ersatts av styrelsens, dess verkställande

ledamots och dennes närmaste medarbetares frihet att handla i

första rummet såsom företagsledare och köpmän, mindre beroende av på

förhand givna direktiv än av skyldigheten att taga och fullfölja egna

initiativ och risker och bära därav följande ansvar.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 192 den 14 mars 1924 angående statsmonopolet

å tobakstillverkningen i riket framhöll även dåvarande chefen

för finansdepartementet K. J. Beskow vid utveckling av frågan örn beviljande

av förlängd oktroj åt bolaget att utöva statens tobaksmonopol, att de

skäl, som år 1914 anfördes till stöd för överlåtande å enskild av utövandet

av statens monopolrätt, alltjämt syntes äga giltighet, och att den vunna

erfarenheten av denna anordning knappast kunde anses hava givit vid handen

något behov av ändring härutinnan. Denna departementschefens uppfattning

vann även riksdagens gillande Aud dess behandling av berörda

proposition.

Utredningsmännen framhålla visserligen även, att någon förändring i

monopolföretagets organisationsform icke är på något håll ifrågasatt, men

det har synts styrelsen angeläget att särskilt understryka dessa synpunkter,

enär flera aAT förslagen till jämkningar i organisationen synas vara av den

art, att de knappast kunna anses betingade av denna utredningsmännens

utgångspunkt utan fastmera måste befinnas äventyra de fördelar, som avsetts

att vinna med företagets organiserande såsom ett aktiebolag.

Det Auli även förefalla, som om utredningsmännen vid uppgörande av

sina förslag känt sig mer eller mindre bundna av de organisationsförslag,

som de tidigare framlagt beträffande aktiebolaget Vin- & Spritcentralen.

Då emellertid utredningsmännen såsom motiv för föreslagna ändringar

framhållit, att härmed avsetts att vinna trygghet för att bolagets förvaltnings-

och kontrollorganisation skall vara ur såväl statslinansiella som

affärsmässiga synpunkter väl avvägd, så måste detta syftemål anses sjäIvian

et, men frågan är, vilka ändringar som äro härför lämpliga och nödiga.

Styrelsen hyser för sin del den meningen, att ett genomförande av vissa

av organisationsförslagen icke skulle komma att tjäna detta syftemål utan,

såsom ovan antytts, snarare bliva till skada för företagets sunda skötsel.

Styrelsen anser sig i detta hänseende även kunna hänvisa till det omdöme,

som Kontrollstyrelsen fällt i sitt yttrande över utredningsmännens liknande

förslag angående Spritcentralen, vilket omdöme enligt styrelsens mening

med samma fog skulle kunna gälla beträffande utredningsmännens förevarande

förslag. Kontrollstyrelsen framhöll därvid, att de sakkunniga i

vissa avseenden föreslagit anordningar, som syntes vara ägnade att motverka

den fria ställning, som måste inrymmas åt Spritcentralen såsom ett affärsföretag.

Under det att i en affärsrörelse i allmänhet det ansåges såsom en

självklar förutsättning, att företaget borde få anordna den inre förvaltningen

så, att därigenom möjliggjordes bästa resultat, hade de sakkunniga genom

åtskilliga detaljerade regler velat i olika avseenden begränsa handlingsfriheten.

Med hänvisning till en del av organisationsförslagen — i allo motsvarande

de för Tobaksmonopolets del nu framlagda — framhöll Kontrollstyrelsen,

att den byråkratisering av Spritcentralen, som härigenom uppkomme,

säkerligen icke skulle befordra de uppgifter, som åAulade Sprit
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga. 17

centralen, utan snarare motverka den affärsmässiga handläggningen av

ärendena.

Efter dessa allmänna erinringar övergår styrelsen till behandling av de

olika förslagen.

Preferensaktiekapitalet.

Utredningsmännen, som anse, att pensionsförsäkringsfondens ställning

såsom aktieägare bör upphöra, föreslå, att hela preferensaktiekapitalet inlöses,

och att nya preferensaktier med en till 5 % fixerad och garanterad

rätt till utdelning utgivas till ett belopp av 1 000 000 eventuellt 5 000 000

kr., därvid sådana anordningar böra träffas, att preferensaktierna erhålla

lämplig placering och endast överlämnas åt delägare med vissa kvalifikationer,

i vilket hänseende utredningsmännen hänvisa till möjligheten att

inbjuda de svenska livförsäkringsbolagen att inträda i Tobaksmonopolet

såsom preferensaktieägare.

Vid detta förslag förutskicka utredningsmännen en hänvisning till det

förhållande, att vid organiserandet av tobaksmonopolet såsom ett aktiebolag

avsågs, — såsom ovan betonats — att till fördel för bolagets verksamhet

såsom ett stort industriellt företag kunna utnyttja enskildas initiativkraft

och praktiska erfarenhet från näringslivets förhållanden, och att i detta

syfte bestämmelser infördes därom, att de enskilda delägarna i bolaget —

preferensaktieägarna — skulle tillsätta halva styrelsen och halva antalet

revisorer. Efter en erinran hurusom i och för monopolbolagets finansiering

pensionsförsäkringsfonden fick övertaga 12 000 000 kr. eller sålunda mera

än två tredjedelar av preferensaktiekapitalet, framhålla utredningsmännen,

att härigenom innebörden av monopolets organisation ändrades på ett sätt,

som icke kunnat förutses vid den tidpunkt, då riksdagen fattade beslut örn

monopolets införande. Utredningsmännen anse även, att preferensaktierna

i enlighet med denna förutsättning böra vara placerade hos enskilda, varför

pensionsförsäkringsfondens preferensaktier böra inlösas. Även övriga preferensaktier

böra enligt utredningsmännen bliva föremål för inlösen, då härigenom

skulle beredas tillfälle att träffa sådan anordning, att garantier vunnes

för ett lämpligt enskilt delägarskap i bolaget, samtidigt som ett genomförande

av en begränsning i den preferensaktieägarna tillkommande vinsten

skulle underlättas. Beträffande innehavet av preferensaktier i bolaget synes

det utredningsmännen, att man äger särskild anledning bibehålla den ovanberörda

grundsats, som kom till uttryck vid bolagets bildande, och som

innebar, att enskild företagsamhet skulle beredas möjlighet att på ett självständigt

sätt inverka på bolagets skötsel vid sidan av statens inflytande

såsom stamaktieägare.

Det inflytande på bolagets skötsel, som utredningsmännen sålunda ansett

böra bibehållas för preferensaktieägarna, skulle ju huvudsakligen taga sig

uttryck vid valet av styrelseledamöter och revisorer. Klart är, att örn

preferensaktieägarrias rätt till utdelning är garanterad och fixerad, man

icke kan bygga på, att deras ekonomiska intresse skall innebära någon

garanti för, att de på önskat sätt skulle utöva sin valrätt. Men man kan

ju också tänka sig, att preferensaktierna placeras så, att man för innehavarna

kan hysa det förtroende, att de även utan ett ekonomiskt intresse

kunna förväntas utöva sin valrätt i önskad riktning. På denna princip

har man byggt beträffande stamaktierna i A.-B. Vin- & Spritcentralen. Det

vill synas, som örn utredningsmiinnen velat lita till samma princip, då de

Bihang lill riksdagens protokoll WHO. 1 sami. 160 hafi. (Nr 19!>. Bilaga) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.

ifrågasätta, att preferensaktierna inom Tobaksmonopolet skulle övertagas av

livförsäkringsbolagen. Styrelsen kan emellertid för sin del ej Anna, att livförsäkringsbolagen

med den verksamhet, de utöva, erbjuda särskilda förutsättningar

för att i ett stort industriellt företag utöva valrätten på det sätt,

som är önskvärt. Snarare skulle då ett system analogt med det, som tilllämpats

för stamaktierna i Vin- & Spritcentralen, kunna förordas. Men

det kan ju också givas andra vägar att nå det mål, man strävar till, t. ex.

genom att begränsa preferensaktieägarnas rätt att välja inom ett antal personer,

som föreslagits av korporationer, vilkas sammansättning giver garanti

för såväl samvetsgrannhet som nödig erfarenhet inom affärslivet.

Vill man begränsa preferensaktiernas rätt till utdelning så kraftigt, att

dessas ekonomiska intresse ej blir en avsevärd faktor att räkna med, skulle

man exempelvis kunna ordna saken på följande sätt. Preferensaktiekapitalet

bestämmes till ett belopp, som ungefär motsvarar bolagets behov av

främmande kapital för rörelsens drivande. Detta belopp kan anses utgöra

12 000 000 kr. Preferensaktierna utbjudas till teckning av allmänheten

och garanteras rätt till utdelning av 4 l/., %. I övrigt borde utdelningen

å preferensaktierna till viss grad vara rörlig, därvid maximum skulle bestämmas

med hänsyn till vad som kan befinnas erforderligt för att preferensaktiekapitalet

skall bliva fulltecknat. Preferensaktieägarna skulle äga

rätt att utse halva styrelsen och en revisor jämte suppleanter för dem i

erforderligt antal, men deras valrätt skulle därvid vara begränsad till att

gälla personer, som föresloges av en korporation av ovan antydd art, vilken

företräder kommersiella eller industriella intressen, såsom exempelvis Stockholms

handelskammare eller Sveriges Industriförbund. Förslaget skulle

städse upptaga dubbla antalet personer, som det vid varje tillfälle gällde

att utse.

Oktroj tiden.

Utredningsmännen föreslå, att oktrojtiden skall utökas från fem till sex

år dels i syfte att vinna större kontinuitet och dels för erhållande av möjlighet

att fastställa mandattiden för revisorerna på lämpligt sätt. Förslaget

avser, att rätten för bolaget att utöva statens tobaksmonopol må upplåtas

för tiden från och med den 1 januari 1930 till och med den 31 december

1935. Den bestämmelse, som för närvarande gäller därom, att kontraktet

mellan staten och bolaget automatiskt förlänges på fem år, därest det icke

från statens sida uppsäges minst sex månader före kontraktstidens utgång,

har icke fått någon motsvarighet i det nu framlagda förslaget. Förslaget

synes därför innebära, att det icke såsom hittills skall ankomma på Kungl.

Majit att pröva, huruvida kontraktet bör uppsägas, utan att frågan örn ny

oktroj städse skall bliva föremål för riksdagens prövning.

I anledning härav tillåter sig styrelsen erinra örn, att styrelsen vid ett

tidigare tillfälle uttalat sig för en oktrojtid av tio år. Sedan i en inom

finansdepartementets lagbyrå under år 1924 upprättad promemoria ifrågasatts,

huruvida icke den då gällande oktrojtiden borde begränsas till att

avse fem år i stället för tio år, anförde styrelsen i sitt yttrande över för
slaget

betänkligheter häremot. Styrelsen påpekade härvid, att det läge i

sakens natur, att ledningen av ett av oktroj beroende industriföretag av

stor omfattning lätt kunde komma att lida av osäkerhet och obeslutsamhet

mot slutet av en oktrojperiod. Det syntes också självfallet, att alla de olikartade

intressen, som stöde i relation till Tobaksmonopolets verksamhet, vid

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. May.ts proposition Nr 195. Bilaga.

en oktrojtids utgång funne ett lämpligt tillfälle att försöka se sig själva

tillgodo och göra sitt hästa att få även av statsmakterna prövade framställningar

ånyo behandlade. Av allt detta lede kontinuiteten av företagets

skötsel, utan att något motsvarande gagn vunnes. Styrelsen ansåg sig

därför böra avråda från en nedsättning av oktrojperioden från tio år till

fem år.

Styrelsen, som alltjämt håller fast vid sin uppfattning örn lämpligheten

av en tioårig oktrojperiod, kan givetvis icke i anledning härav hava någon

erinran mot utredningsmännens förslag örn en utökning av den nu gällande

oktrojtiden från fem till sex år. Å andra sidan hava utredningsmännen

enligt styrelsens mening icke förebragt något bärande skäl för en ändring

i nu gällande bestämmelser örn att kontraktet, därest det icke uppsäges,

automatiskt förlänges. För sin del kan styrelsen icke tinna, att den nya

ordningen skulle medföra några fördelar utan snarare vara ägnad att skärpa

de olägenheter, vilka pläga framträda i samband med oktroj förnyelse för

ett av oktroj beroende företag.

I detta sammanhang anser sig styrelsen höra ingå på vad utredningsmännen

föreslagit rörande reglering av förhållandet vid oktrojperiodens

utgång. Enligt § 19 i kontraktsförslaget skall, därest annan än bolaget

erhåller rättighet att utöva statens tobaksmonopol för tid efter den 31

december 1935, den nye innehavaren berättigas och förpliktas att i viss

ordning övertaga bolagets för rörelsens bedrivande erforderliga tillgångar

samt förpliktas att, i den mån sådant lämpligen kan ske, bibehålla hos

bolaget anställd personal. Denna bestämmelse är helt kopierad från utredningsmännens

motsvarande förslag beträffande Vin- & Spritcentralen. Frånsett

det oformliga i att i ett kontrakt mellan staten och ett visst företag

ålägga någon, som icke är avtalsslutande part, några förpliktelser, kan

bestämmelsen ifråga örn Vin- & Spritcentralen möjligen hava ett visst

berättigande, eftersom staten icke äger några aktier i Spritcentralen. Men

beträffande Tobaksmonopolet, där staten förutom det, att den äger hela

stamaktiekapitalet, jämväl enligt bolagsordningen äger rätt att inlösa hela

preferensaktiekapitalet till pari med därå löpande vinst för sista räkenskapsåret,

synes det icke finnas något som helst skäl för genomförande av ett

dylikt förslag. Utredningsmännen hava icke heller åberopat någon grund

för förslaget.

Örn det sålunda enligt styrelsens mening är olämpligt att i kontraktet

införa ett dylikt stadgande, så synes det styrelsen å andra sidan icke heller

finnas anledning att, på sätt utredningsmännen gjort, ur kontraktet utesluta

stadgandet därom, att, därest bolaget icke får förnyad oktroj, staten har

skyldighet att vid kontraktstidens utgång ^inlösa samtliga preferensaktier.

Styrelsen.

Mot utredningsmännens förslag, att antalet styrelsesuppleanter minskas

från åtta till fyra, varav två skola utses av Kungl. Majit och två av preferensaktieägarna,

har styrelsen icke något att invända. Lämpligheten av

att, såsom förslaget synes avse, styrelsesuppleanterna skulle regelmässigt

bevista styrelsens sammanträden, torde kunna ifrågasättas. Någon erinran

från styrelsens sida föranleder icke förslaget att genomföra en friare ordning

för tillsättande av verkställande direktör, så att till denna befattning

även må kunna utses person utom styrelsen. Vad angår frågan örn instruktion

för verkställande direktören har styrelsen ovan yttrat sig. I stort

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition Ni 195. Bilaga.

sett anser sig styrelsen kunna giva sin anslutning till utredningsmännens

övriga förslag rörande styrelsens organisation och arbetsformer. Dock tinner

sig styrelsen böra ifrågasätta ändamålsenligheten av den föreslagna bestämmelsen

i kontraktet örn en viss röstmajoritet bland de kungavalda styrelseledamöterna

såsom förutsättning för beslut örn avtal, innebärande åtagande

för längre tid, än den för vilken monopolrättigheten upplåtits åt bolaget.

För Tobaksmonopolet är det nämligen ofta nödvändigt att träffa avtal örn

inköp av tobak, maskiner och förpackningsartiklar med bestämmelse, att

leveransen skall ske jämförelsevis lång tid efter avtalet — ibland mera än

ett år —. Den föreslagna kontraktsbestämmelsen skulle då nödvändiggöra,

att en mängd dylika till den löpande förvaltningen hörande frågor, vilka

för närvarande behandlas i inköpsnämnden, och som eljest enligt förslaget

skulle bliva föremål för direktörsrådets prövning, måste mot slutet av oktrojperioden

föredragas inför styrelsen, något som givetvis förutom omgången

i ärendenas behandling komme att inverka hämmande på möjligheten

att snabbt sluta avtal. Skulle det för övrigt gälla betydelsefullare

avtal av beskaffenhet att sträcka sina verkningar utöver oktrojperioden,

lärer det icke heller finnas anledning att förutsätta annat, än att verkställande

direktören, även utan förhandenvaro av en dylik bestämmelse,

komme att förelägga frågan för styrelsen. Att det i dylika frågor skulle

förefinnas någon principiell motsättning mellan de av Kungl. Maj:t utsedda

och de av preferensaktieägarna valda styrelseledamöterna, torde väl även

få anses uteslutet. Enligt styrelsens mening är den föreslagna bestämmelsen,

utan att medföra några bestämda fördelar, ägnad att förorsaka praktiska

olägenheter.

I anledning av utredningsmännens yttrande örn att gällande bestämmelser

om särskilda förmåner för styrelseledamöter och suppleanter vid inköp av

tobaksvaror från bolaget böra upphöra såsom utgörande en olämplig arvodesform,

tillåter sig styrelsen endast framhålla, att syftemålet med dessa bestämmelser

icke varit att bereda styrelsen ökade arvodesförmåner, utan att

de föranletts därav, att styrelsen ansetts hava skyldighet att med uppmärksamhet

följa de tillverkade varornas kvalitet.

Jourhavande direktören.

Utredningsmännen föreslå, att befattningen såsom jourhavande direktör

skall indragas och framhålla härvid, att deras förslag avser en djupgående

omorganisation av bolagets kontrollapparat, revisionen. Enligt förslaget

skall revisionen övertaga den kontrollverksamhet, som för närvarande åvilar

jourhavande direktören. För deltagandet i förvaltningsarbetet synes det utredningsmännen

icke nödvändigt att bibehålla jourhavande direktörsbefattningen

utan i stället lämpligare, att styrelsens ordförande och en annan

styrelseledamot övertaga denna del av jourhavande direktörens åligganden

genom att städse deltaga i direktörsrådets arbete.

Styrelsen vill framhålla, att man vid behandlingen av spörsmålet örn

jourhavande direktörsbefattningens indragande, inom styrelsen ingalunda

varit blind för, att jourhavande direktörens ställning kan vara vansklig,

och att situationer kunna uppstå, då han kan komma i en viss motsättning

mot verkställande direktören, men trots detta anser styrelsen, att i ett företag

av Tobalcsmonopolets karaktär det är till fördel att inom styrelsen hava

en ledamot med de särskilda uppgifter, som ålegat jourhavande direktören.

Av Kungl. Maj:ts instruktion för jourhavande direktören framgår, att

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.

han har att göra sig noga underrättad om bolagets förhållanden samt att

med uppmärksamhet följa bolagets verksamhet, i synnerhet i vad den kan

hava inflytande på statens trygghet, för att skattebelopp vederbörligen debiteras

och inbetalas, samt att bolagets förbindelser mot staten i övrigt bliva

vederbörligen uppfyllda, eller på allmänhetens intresse därav, att tobaksvaror

ej obehörigen fördyras. Särskilt åligger det honom därvid bland

annat att granska uppgörandet av kalkylerna rörande bolagets fabrikat samt

fastställande av priskurantpris och licensavgifter.

Då jourhavande direktören sålunda har att noggrant följa prissättningen

på bolagets produkter, måste han hava fullständig kännedom örn alla grenar

av tillverkningen, något som kräver, att han dagligen följer bolagets skötsel.

De betydelsefulla uppgifter, som sålunda åvila jourhavande direktören, kunna

enligt styrelsens uppfattning icke lämpligen fullgöras av styrelsens ledamöter

i allmänhet. Styrelsen stöder detta omdöme på den erfarenhet, som

vunnits under den gångna verksamhetstiden.

Det kan icke heller enligt styrelsens uppfattning vara lämpligt att låta

en jourhavande revisor övertaga dessa jourhavande direktörens uppgifter.

Jourhavande direktören har till huvudsaklig uppgift att genom ett noggrant

inträngande i hela förvaltningsapparaten under den dagliga löpande förvaltningen

söka förebygga olämpliga åtgärder eller anordningar samt att i

förekommande fall underställa tveksamma frågor styrelsens prövning, därvid

han ju i egenskap av styrelseledamot blir medansvarig i sådana styrelsebeslut,

mot vilka han icke tillkännagivit avvikande mening. På revisorerna

åter bör det ankomma att undersöka och avgiva omdömen örn innebörden

av redan företagna handlingar.

Tobaksmonopolets mycket omfattande verksamhet med en betydande och

mångskiftande fabrikation, ett synnerligen svårbedömligt upphandiingsmaterial

och ett komplicerat försäljningssystem samt med dess egenskap av

skatteindrivningsinstrumcnt giver upphov till ett så stort antal invecklade

spörsmål, att endast den, som dagligen i detalj följt verksamheten, och som

har tekniska och industriella förutsättningar härför, kan tänkas hava möjlighet

att på tillfredsställande sätt komma till rätta med alla förekommande

problem. Givetvis bör jourhavande direktören vara självskriven ledamot

av direktörsrådet, därest ett dylikt anses böra inrättas, och därvid torde det

vara lämpligt, att ärenden, som särskilt böra vara föremål för jourhavande

direktörens uppmärksamhet, såsom exempelvis fastställande av försäljningsprisen,

bliva föremål för behandling. Då befattningen såsom jourhavande

direktör i Tobaksmonopolet helt och fullt kräver sin man, kan det icke vara

tillrådligt att, såsom utredningsmännen föreslagit, dela upp jourhavande

direktörens senast berörda uppgifter på ordföranden och en annan ledamot

av styrelsen, vilka icke skulle hava sin dagliga sysselsättning hos Tobaksmonopolet.

Detta förhållande synes även bereda svårigheter för ett genomförande

av den av Vin- & Spritcentralens styrelse ifrågasätta anordningen

med en gemensam jourhavande direktör (styrelseledamot) inom Spritcentralen

och Tobaksmonopolet.

På sätt närmare framgår av vad styrelsen nedan i fråga örn revisionen

anför, ansluter sig styrelsen till utredningsmännens förslag att en av Kungl.

Maj:ts revisorer tillika förordnas att vara jourhavande revisor i bolaget.

På denna revisor borde det enligt styrelsens mening ankomma att i lika

grad stå i ständig kontakt med jourhavande direktören som med verkställande

direktören, så att därigenom kontrollen bleve i möjligaste mån

effektiv och eventuellt behövliga åtgärder snarast kunde vidtagas av styrelsen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.

Den omständigheten, att en befattning som jourhavande revisor tillskapas,

bör sålunda på grund av vad styrelsen ovan framhållit icke föranleda till

att jourhavande direktörens befattning lämpligen skulle kunna upphöra.

Styrelsen anser sig därför böra bestämt avstyrka ett antagande av utredningsmännens

förslag örn denna befattnings indragande.

Dir eklöv sr ådet.

Monopolkontrollutredningens förslag att i kontraktet mellan staten och

Tobaksmonopolet inrycka en föreskrift (§ 10) örn inrättande av ett direktörsråd

är uppenbarligen hämtat från avtalet mellan staten och Aktiebolaget

Vin- & Spritcentralen. Detta torde vara förklaringen till att det ansetts

lämpligt, att i ett kontrakt, som avser att angiva statens och Tobaksmonopolets

rättigheter och skyldigheter inbördes, inrycka bestämmelser rörande

formerna för bolagets inre förvaltning. Även andra nya bestämmelser i

förslaget syfta åt samma håll.

Helt allmänt kan det örn dessa bestämmelser sägas, att, då utredningsmännen

utgå ifrån, att tobaksmonopolet bör utövas av ett aktiebolag i ändamål

att utnyttja ett enskilt företags fria former, det synes strida mot detta

ändamål att lägga band på bolagets frihet att ordna förvaltningen på det sätt,

bolagets styrelse tinner vara mest ändamålsenligt, samt att ändra formerna

för förvaltningen allt eftersom erfarenheten ådagalägger behovet därav.

Vidare bör framhållas, att bestämmelsen, sådan den är formulerad i betänkandet,

i varje fall icke passar för Tobaksmonopolets förhållanden. Den

inköpsnämnd, som inrättades genom styrelsens beslut den 27 september 1926,

och vars införande utredningsmännen funnit i sak innebära inrättande av

ett direktörsråd, bar sig anförtrott bland annat att dels själv handlägga

frågor örn inköp av råtobak, förpackningsartiklar och diverse förnödenheter,

dels granska de inköp, som fortfarande äga rum genom fabriksföreståndarna.

Därjämte bereder eller slutbehandlar den en mängd andra förvaltningsärenden.

Omfattningen av inköpsnämndens verksamhet, vilken förutom

inköp kommit att sträcka sig till så gott som bela bolagets förvaltning,

belyses av följande siffror. Under år 1927, det enda hela år som inköpsnämnden

fungerat, höll nämnden 77 sammanträden och behandlade 1120

ärenden förutom dem, som rörde granskning av fabriksföreståndarnas inköp.

Nämndens protokoll nied bilagor omfatta för detta år cirka 1 000

maskinskrivna helarkssidor, och fabriksföreståndarnas protokoll omfattar

cirka 450 sidor.

Den, som tillhör nämnden, måste, örn ej bans deltagande i arbetet skall

förhala och förlama dess verksamhet, dagligen följa bolagets bela förvaltning.

Att föreskriva, att styrelsens ordförande och en annan styrelseledamot

skola vara ledamöter av direktörsrådet, innebär därför, att dessa styrelseledamöter

skulle ägna större delen av sin tid och arbetskraft åt Tobaksmonopolet,

och sådant kan uppenbarligen ej sättas ifråga.

Örn alltså kontraktet skall innehålla föreskrifter örn ett direktörsråd - —

något som styrelsen för sin del finner överflödigt — borde det lämnas åt

styrelsen att bestämma, huru rådet skall vara sammansatt. Styrelsen har

i annat sammanhang framhållit, att en jourhavande direktör i Tobaksmonopolet

alltjämt har uppgifter att fylla, som ej lämpligen kunna anförtros

åt någon annan; det borde därför vara naturligt, att ett direktörsråd består

av verkställande direktören, jourhavande direktören samt någon tredje person,

som styrelsen därtill utser.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.

23

Revisionen.

Vid behandlingen av frågan om jourhavande direktörsbeiattningen kar

styrelsen erinrat, att utredningsmännen med sitt förslag avse en djupgående

omorganisation av bolagets kontrollapparat, revisionen. Förslaget innebär,

att Kungl. Majit skulle förordna två revisorer, den ena såsom revisionens

ordförande och den andre såsom jourhavande revisor, att riksdagens kamrar

skulle vardera välja en revisor, och att slutligen en revisor skulle utses av

preferensaktieägarna å bolagsstämma. För varje revisor skulle på enahanda

sätt en suppleant utses. De av Kungl. Majit utsedda revisorerna skulle omhänderliava

den fortlöpande kontrollen över förvaltningen och, såsom ovan

omtalats, skulle de övertaga vissa jourhavande direktören nu tillkommande

åligganden. Dessa revisorer skulle även få större befogenhet, än vad aktiebolagslagen

tillerkänner revisor, i det att de skulle äga att närvara vid alla

sammanträden med styrelsen och direktörsrådet. Härjämte skulle de granska

produktionskalkyler och försäljningspris. Revisionen skulle vara det organ,

till vilket utomstående lämpligen kunde hänvända sig rörande förhållanden

inom förvaltningen, som syntes påkalla uppmärksamhet. Revisorerna skulle

periodiskt sammanträda, och vid sammanträdena skulle föras protokoll.

Såsom synes, överensstämmer detta förslag helt med utredningsmännens

förslag beträffande revisionen inom Vin- & Spritcentralen, dock med den

jämkningen, att riksdagens kamrar skola utse vardera en revisor i stället

för två revisorer. Anledningen till denna jämkning är enligt utredningsmännen,

att de sociala synpunkter, som inverkat vid förslaget ifråga örn

revisorer i Vin- & Spritcentralen, icke torde äga samma betydelse beträffande

Tobaksmonopolet.

Denna förändring kan emellertid uppenbarligen icke föranleda till, att

icke den kritik, som förslaget beträffande Vin- & Spritcentralen rönt, med

samma fog skulle kunna vändas mot det föreliggande förslaget rörande

revisionen inom Tobaksmonopolet.

Styrelsen, som i allo kan instämma i den kritik, som Spritcentralens

styrelse och Kontrollstyrelsen i sina yttranden framställt mot förslaget om

revisionens organiserande, anser sig därför kunna hänvisa till dessa yttranden

även för ett bedömande av förslaget beträffande Tobaksmonopolet.

Enligt styrelsens mening har Spritcentralens styrelse efter en ingående

behandling av frågan på ett mycket övertygande sätt påvisat de allvarliga

olägenheter för en affärsmässig skötsel av företaget, som ett antagande av

förslaget skulle medföra. Efter att hava erinrat örn att en del av utredningsmännens

förslag ifråga örn Spritcentralen skulle komma att medföra

en byråkratisering, ägnad att motverka den affärsmässiga handläggningen

av ärendena, betonade Kontrollstyrelsen i sitt yttrande, att detta intryck

förstärktes, när man toge del av vad de sakkunniga föreslagit beträffande

revisionen.

Vad först angår den konstitutionella frågan, huruvida det är i överensstämmelse

med grundlagarna, att riksdagen skulle utse särskilda revisorer

i ett till formen enskilt bolag, kan det i detta sammanhang förtjäna anmärkas,

att en av utredningsmännen funnit den framställda kritiken —

vilken för övrigt förbigåtts av utredningsmännen — så bärande, att han

icke kunnat ansluta sig till förslaget, att envar av riksdagens kamrar skall

äga utse en revisor och en suppleant i Tobaksmonopolet.

Den kritik, som i övrigt riktats mot förslaget ifråga örn Spritcentralen,

bär föranlett utredningsmännen att i en särskild punkt, nämligen ifråga om

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.

de kungavalda revisorernas rätt att närvara vid sammanträden med styrelsen

och direktörsrådet, något fylligare motivera sitt förslag. Utredningsmännen

betona, att en dylik anordning synes motiverad ur arbetsbesparingens synpunkt.

Den skulle avse att bereda revisorerna möjlighet att på ett praktiskt

sätt bliva orienterade i viktigare frågor utan att ålägga dem att närvara vid

alla sammanträden. Särskilt beträffande sådana företag som monopolbolagen

syntes det utredningsmännen finnas ringa fog för ett antagande, att en

dylik anordning skulle vare sig ofördelaktigt påverka styrelsens känsla av

ansvar för dess uppgift eller medföra, att revisorerna skulle känna sig förhindrade

att fritt och obundet granska förvaltningsåtgärder, om vilka beslut

fattats i deras närvaro.

Såvitt styrelsen kan förstå, kunna emellertid utredningsmännen icke anses

hava härmed förtagit verkan av den anmärkning, Spritcentralens styrelse

på denna punkt framställt och som innebar, att en dylik bestämmelse icke

blott är formellt oegentlig utan dessutom i sin tillämpning skadlig för företagets

skötsel.

Spritcentralens styrelse underströk härutinnan vikten av att den styrande

makten inom ett företag hålles prineipiellt och praktiskt skild från den

kontrollerande. Ett införande av den senare inom den förres område kringskure

dennes handlingsfrihet och känsla av ansvar samt försvagade såväl

ledningens som kontrollens självständighet. Ett bolags förvaltande myndighet

— styrelsen — beslöte, vad som skulle ske, dess granskande organ

revisionen — toge ställning till vad som skett. Efter en antydan örn

de följder, som vid förslagets genomförande lätteligen kunde inträda i den

praktiska tillämpningen, betonades, att gränslinjen mellan bolagets beslutande

och granskande organ komme att mer eller mindre upplösas till

skada för bådadera och för företaget i dess helhet. Styrelsen finner för sin

del denna kritik väl befogad och anser sig av samma skäl nödsakad avstyrka

bifall till utredningsmännens motsvarande förslag för Tobaksmonopolet.

Lika litet kan styrelsen anse utredningsmännens förslag att anvisa revisionen

såsom särskilt organ för att upptaga klagomål mot bolagets förvaltning

vara välbetänkt, alldeles oavsett att såväl detta som nyssnämnda förslag

saknar motsvarighet inom något annat företag. Även i detta avseende

har Spritcentralens styrelse uppvisat, huru olämplig en dylik anordning

uppenbarligen skulle vara.

I övrigt må beträffande förslaget örn revisionens arbetssätt betonas, att

ett företag torde vara mest betjänat med att revisorerna erhålla frihet att

verkställa sitt granskningsarbete på det sätt och enligt den plan, som revisorerna

själva anse vara bäst för fullgörande av deras uppdrag. Det torde

därför vara mindre lämpligt att, såsom utredningsmännen föreslagit, giva

revisorerna ett uttryckligt åläggande örn att hålla kontinuerliga sammanträden,

därvid jämväl protokoll skulle föras.

På sätt styrelsen i samband med frågan örn jourhavande direktörsbefattningens

bibehållande uttalat, ansluter sig styrelsen till det framlagda förslaget

örn att en av de revisorer, som utses av Kungl. Maj:t, tillika skall

förordnas att vara jourhavande revisor. Styrelsen biträder även utredningsmännens

uppfattning örn att som kompetensvillkor för dylik revisor bör

föreskrivas, att han skall vara av handelskammare auktoriserad revisor.

Såsom styrelsen tidigare betonat, bör denna revisor stå i intim kontakt såväl

med verkställande direktören som med jourhavande direktören och del
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 195. Bilaga. 25

giva dem de omdömen, vartill vidtagna förvaltningsåtgärder kunna giva

anledning.

Det torde utan vidare framgå såväl av styrelsens förslag örn bibehållande

av jourhavande direktörens befattning som av vad styrelsen beträffande förslaget

örn revisorernas verksamhet i olika hänseenden anfört, att enligt

styrelsens mening det icke synes föreligga skäl att lägga särskilda uppgifter

å någon annan av revisorerna än å jourhavande revisorn. Härmed skulle

icke längre föreligga anledning till att, frånsett den nyssnämnda, tillerkänna

någon av revisorerna högre arvode än de andra.

Bortsett från ovan antydda konstitutionella skäl mot att riksdagens kamrar

skulle äga utse revisorer, lärer det näppeligen kunna förhindras, att

ett dylikt förslags genomförande skulle medföra en politisering av företagets

förvaltning och därigenom indraga i förvaltningsarbetet ovidkommande synpunkter,

som vore ägnade att förrycka grunden för företagets sunda utveckling

samt försvåra fyllandet av dess uppgifter. Det kan befaras att

därigenom motsatsen skulle hava vunnits till vad som i statsrådsdirektiven

för utredningen uttryckligen angivits, när det heter, att kontrollapparaten

borde så organiseras, »att den icke komme att utgöra ett obehörigt band på

företagets ekonomiska rörelsefrihet och affärsmässiga skötsel».

Enligt styrelsens mening bör en förstärkning av det allmännas inflytande

i revisionen lämpligast ske på det sätt, att Kungl. Maj:t förordnar tre revisorer

i stället för två, varav en såsom jourhavande revisor, och preferensaktieägarna

få åtnöjas med att utse en revisor i stället för två.

Slutligen tillåter sig styrelsen ifrågasätta, huruvida det i kontrollsyfte

eller ur annan synpunkt verkligen kan anses nödvändigt att, såsom utredningsmännen

föreslagit, sprida avskrifter av styrelsens och direktörsrådets

såsom ovan angivits mycket omfattande protokoll nied bilagor till samtliga

styrelsens ledamöter och revisorerna. Det lärer väl få anses tveksamt,

huruvida den fördel, som därav skulle följa, komme att uppväga de olägenheter

i olika hänseenden, som därav skulle föranledas. Givetvis ligga dessa

protokoll städse till styrelsens och revisorernas förfogande.

jDotterbolag en.

Medan utredningsmännen föreslå, att det ena dotterbolaget Aktiebolaget

Havannamagasinet skall avvecklas, uttala de sig icke med bestämdhet

rörande det andra dotterbolaget Tobaksmonopolets fastighetsaktiebolag. Enligt

styrelsens mening synes det knappast finnas särskild anledning att sistnämnda

dotterbolag nu skulle upphöra. I den praktiska tillämpningen

hava alltid frågor, som rört detta dotterbolag behandlats tillsammans med

övriga frågor inom Tobaksmonopolets styrelse. Det möter därför givetvis

icke något hinder, att beträffande utseende av styrelse och revisorer i detta

dotterbolag följa antingen den i kontraktsförslaget (§ 18) stadgade ordningen

eller det önskemål, som en av utredningsmännen framställt därom, att

samtliga Tobaksmonopolets styrelseledamöter och revisorer jämväl utses till

styrelse respektive revisorer i Fastighetsbolaget.

Utredningsmännens övriga förslag till bestämmelser rörande förvaltningen

av dotterbolag föranleda icke erinran utom i vad det gäller revisors rätt

att närvara vid styrelsesammanträde, i vilket hänseende samma synpunkter

lära böra beaktas, som ovan framhållits beträffande revisionen i Tobaksmonopolet.

Vad Aktiebolaget Havannamagasinet angår, berodde förvärvet av detta

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. bilaga.

företag på bland annat önskan hos Tobaksmonopolet att erhålla ett organ,

vilket kunde i sin försäljning tillämpa motsvarande villkor som importörerna,

för att främja avsättningen av Tobaksmonopolets varor hos en del

återförsäljare, vilka visat benägenhet att endast saluföra importerade tobaksvaror.

Utredningsmännen synas giva sin anslutning till den tanke, som

huvudsakligast förestavade förvärvet av företaget, ity att de förorda engrosverksamhetens

övertagande av Tobaksmonopolet, som för dylikt ändamål

borde inrätta en särskild avdelning för försäljning av vissa märken, speciellt

avsedda för konkurrensen med importerade tobaksvaror, varvid med

ledning av erfarenheten från Havannamagasinet sådana rabatt- och kreditförmåner

kunde beviljas, att en effektiv konkurrens möjliggjordes. Det vill

då synas styrelsen av praktiska skäl vara att föredraga, att en dylik verksamhet

fortfarande finge handhavas av ett formellt fristående organ, en

uppfattning, som ock synes delas av en av utredningsmännen. Eventuellt

bibehållande av Havannamagasinet såsom dotterbolag medför givetvis icke

något hinder för vidtagande av de förändringar i bolagets organisation och

verksamhetssätt, vilka kunna anses påkallade.

Det torde måhända i detta sammanhang även böra påpekas, att de flesta

av Havannamagasinets försäljningsbutiker funnos till redan, då Tobaksmonopolet

förvärvade företaget, och att övriga butiker, innan Havannamagasinet

övertagit dem, existerat såsom självständiga tobaksaffärer. Någon

nytillskapad konkurrens för tobakshandlandena kunna därför icke dessa

butiker anses utgöra.

Slutligen må i anledning av utredningsmännens uppgift, att förvärvet

och driften av Havannamagasinet medfört betydande ekonomisk, uppoffring,

betonas, att vid bedömandet av detta spörsmål hänsyn måste tagas till den

förskjutning i penningvärdet, som inträtt, sedan företaget i maj 1921 förvärvades.

Vid en undersökning av Havannamagasinets balansräkning torde

det även befinnas, att, örn man medräknar befintligt övervärde å lagret

samt tillika tager hänsyn till förskjutningen i penningvärdet, företagets nuvarande

värde ungefär motsvarar inköpspriset. Den omständigheten, att

aktieposten i Tobaksmonopolets böcker upptagits till ett försiktigt beräknat

värde, bör naturligtvis icke få inverka vid bedömandet. I övrigt vill styrelsen

betona, att, ehuru företaget, för sig betraktat, icke givit särskilt god

avkastning, detta fullt ut motväges av de betydande fördelar, som förvärvet

av företaget medfört för avsättningen av Tobaksmonopolets varor i konkurrens

med importen. Det må härjämte ihågkommas, att importen av

cigarrer år 1921 nådde sin kulmen, och att det därför då framstod som en

bjudande nödvändighet för Tobaksmonopolet att jämväl för beredande av

sysselsättning åt cigarrarbetarna kunna motverka denna stegrade import

nied medel, som hade utsikt att möta konkurrensen.

Biktlinjer för förvaltningen.

Under detta kapitel upptaga utredningsmännen till behandling en bestämmelse

i kontraktsförslaget (§ 4) rörande bolagets förhållanden till leverantörer

och återförsäljare. Det föreskrives häri bland annat, att det åligger

bolaget att vid inköp, tillverkning och försäljning av tobaksvaror bedriva

verksamheten på sådant sätt, att leverantörers och återförsäljares berättigade

handelsintressen tillgodoses. Uppenbarligen bär förslaget i denna del

haft till förebild vissa stadganden i 5 § i instruktionen för de av Kungl.

Majit utsedda styrelseledamöterna i bolaget, vilka stadganden emellertid

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.

väl förnämligast avsett att göra övergången från privatdrift till monopoldrift

så mjuk som möjligt. Instruktionens stadgande beträffande hänsyn

till återförsäljare tillkom på föranledande av uttalanden, som riksdagen år

1914 gjorde i samband med behandlingen av frågan örn tobaksmonopolets

införande. Som bekant visade det sig snart, att ett upprätthållande av

dessa hänsyn, vilka speciellt gällde de s. k. tobaksspecialisterna, medförde

olägenheter, som föranledde Tobaksmonopolet att med tobaksspecialisterna

träffa uppgörelse örn avlösning av dessa hänsyn. Dylika uppgörelser hava

träffats två särskilda gånger och vid sista tillfället varit föremål för statsmakternas

prövning och godkännande. Tobaksmonopolet har för denna avlösning

utbetalat sammanlagt cirka 8 000 000 kr. samt avsatt en fond å

600 000 kr. En förutsättning för denna avlösning har varit, att Tobaksmonopolet

»för framtiden skall vara oförhindrat att i avseende å försäljningen

av sina varor tillämpa sådana affärsmässiga grundsatser, som bolaget

finnér vara riktiga.»

Att i kontraktet införa ett direktiv för styrelsen av nyss angivna innebörd

torde under sådana omständigheter vara att helt och hållet omintetgöra

verkan av nu omför mälda överenskommelser, i det att en dylik bestämmelse

förvisso komme att tagas till intäkt för förnyade krav från återförsäljarnas

sida på ökade förmåner, för vilka eljest någon hemul icke kan

åberopas. Styrelsen har vid upprepade tillfällen haft anledning att inför

Kungl. Majit och chefen för Finansdepartementet ingående uttala sin uppfattning

i denna fråga och därvid utförligt belyst de åtgärder, som Tobaksmonopolet

vidtagit i förhållande till återförsäljarna. Styrelsen vidhåller sin i

samband härmed uttalade uppfattning, att, vid bibehållande av den fria

tobakshandeln, det är nödvändigt, att Tobaksmonopolets försäljning får

ordnas efter fullt affärsmässiga linjer, och att följaktligen några däremot

stridande förmåner icke kunna tillerkännas återförsäljarna. Av betänkandet

framgår ju även, att utredningsmännen för sin del icke hava några förslag

att framlägga, som skulle kunna vara ägnade att möta återförsäljarnas

framställda önskemål, och utredningsmännen betona, att detta inom ramen

för nu gällande lagstiftning svårligen låter sig göra. Den föreslagna kontraktsbestämmelsen

synes under sådana omständigheter te sig än mer olämplig.

Lika liten anledning synes föreligga att meddela ett dylikt direktiv i

fråga örn bolagets förhållanden till leverantörerna. Såsom bestämmelsen är

avfattad i utredningsmännens förslag, synes den omfatta icke blott de leverantörer,

som åsyftas i ovannämnda instruktion, utan över huvud alla, som

kunna ifrågakomma som leverantörer, både inom och utom landet. Styrelsen

anser sig böra bestämt avstyrka, att i kontraktet införes en bestämmelse,

som skulle innebära en inskränkning i bolagets befogenhet att efter rent

affärsmässiga grunder handhava sina inköp eller som, även örn sådant icke

åsyftats, skulle kunna av leverantörer eller dem, som önska bli leverantörer,

åberopas till deras egen förmån.

I övrigt hava utredningsmännen under detta kapitel lämnat åtskilliga

anvisningar och reflexioner över frågor, som varit och enligt sakens natur

allt fortfarande komma att bliva föremål för styrelsens uppmärksamhet.

Leverans av tobaksskatten.

I detta ämne har styrelsen till chefen för Finansdepartementet den 30

sistlidne november avgivit yttrande, vari styrelsen anfört, att ur synpunkten

för Tobaksmonopolets likviditet det icke möter hinder att genomföra utredningsmännens

förslag.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.

Avskrivningar och fonder.

Utredningsmännen hava upptagit de av styrelsen och revisorerna i berättelserna

rörande verksamheten år 1927 och vid innevarande års ordinarie

bolagsstämma gjorda antydningar örn lämpligheten av en ändring i kontraktet

mellan staten och bolaget i ändamål, att dels avskrivningsprocenten

beträffande inventarier skulle höjas, dels ock förbudet mot avskrivning å

monopolrätten, vars bokförda värde är 38 000 000 kr., icke måtte bibehållas.

V_d angår utredningsmännens förslag örn en fond till understöd åt f. d.

handelsresande inom tobaksbranschen, är styrelsen icke för sin del övertygad,

att en dylik förpliktelse skäligen bör åläggas Tobaksmonopolet. Styrelsen

tillåter sig i avseende härå erinra örn vad bevillningsutskottet vid

1927 års riksdag i sitt betänkande nr 39 anförde i fråga örn eventuell

ersättning åt importgrossisterna för det intrång i deras näringsverksamhet,

som de sedan år 1922 förändrade skattesatserna skulle medfört. Utskottet

erinrade örn, att samma fråga på grund av väckt motion varit föremål för

bevillningsutskottets uppmärksamhet redan vid 1922 års riksdag, men att

samma år bevillningsutskottet och riksdagen icke funnit anledning att föreslå

någon åtgärd i denna riktning. Utskottet funne inga omständigheter

sedan dess hava förekommit, som kunde föranleda utskottet att nu intaga

en annan ståndpunkt i frågan. Därtill komme, att den fortgående minskningen

i importgrossisternas omsättning till väsentlig del vore beroende på

att importen av färdiga tobaksvaror i växande omfattning ombesörjdes av

detaljhandlarna själva. Då staten icke iklätt sig någon garanti för grosshandelns

bestånd, syntes någon ersättningsskyldighet för intrång i importgrossisternas

näringsfång icke åligga staten.

Detta bevillningsutskottets uttalande blev trots ett under riksdagsdebatten

framställt yrkande, att sista meningen skulle utgå ur motiveringen, oförändrat

av riksdagen godkänt.

Under alla omständigheter lärer icke något bärande skäl hava anförts för

att ålägga Tobaksmonopolet ersättningsskyldighet i anledning av inträdd

förskjutning mellan grossist- och detaljimporten av tobaksvaror, i all synnerhet

som enligt förslaget importen även i fortsättningen skulle få bedrivas

som hittills.

Därest på sätt ovan ifrågasatts preferensaktiekapitalet bestämmes till

12 000 000 kr. skulle av likvida medel komma att användas 5 000 000 kr.

för inlösen av preferensaktier. Såsom utredningsmännen framhålla, kommer

vid ett genomförande av den föreslagna anordningen beträffande skatteleveranserna

ett belopp om cirka 5 000 000 kr. ytterligare att tagas i anspråk

av de likvida medlen. Härigenom skulle man då hava förfogat över hela

det belopp av omkring 10 000 000 kr., som bolaget utan men för sin likviditet

torde kunna avvara vid oktrojtidens utgång.

Monopolets ställning till handeln med tobaksvaror.

Det vill av åtskilliga av utredningsmännens reflexioner synas, som örn

de icke gjort fullt klart för sig de stora svårigheter, Tobaksmonopolet har

att kämpa med för att övervinna en hel del återförsäljares av den större

avancen på importerade tobaksvaror alstrade obenägenhet att föra Tobaksmonopolets

varor. Tobaksmonopolet har med stöd av stadgandet i 5 § i

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.

tobaksmonopol to rörd ningen, att handeln med tobaksvaror är fri, och att

monopolets utövare har att på lämpligt sätt tillhandahålla tobaksvaror, sökt

att med tillämpning av affärsmässiga grunder på bästa sätt främja avsättningen

av sina varor. Givet är, att vid ett bedömande av dessa åtgärder

det icke kan vara rimligt att skärskåda dem fristående var för sig och utdöma

en var, som icke kan påvisas medföra vinst. Hela försäljningen måste självfallet

ses i ett sammanhang, då det gäller att träffa ett rättvist bedömande i

dessa frågor. Flera av utredningsmännens under detta kapitel meddelade detaljanvisningar

måste styrelsen finna vara av den art, att de närmast förstärka

intrycket av att förslagets antagande komme att, såsom ovan betonats, leda

till en byråkratisering av bolagets verksamhet på bekostnad av den affärsmässiga

handläggningen av ärendena. Ifrågasättas kan väl, om utredningsmännen

tillräckligt beaktat, att Tobaksmonopolet, på sätt förut nämnts, vid

olika tillfällen till tobakshandlande^ utbetalat tillhopa cirka 8 000 000

kr. samt avsatt en fond till förmån för dem å 600 000 kr. i syfte att härigenom

bliva definitivt oförhindrat att i sin försäljning endast tillämpa

affärsmässiga grundsatser. Så länge den fria importen äger rätt att obehindrat

begagna sig av olika konkurrensmöjligheter, förblir det olämpligt

att söka lägga restriktiva band å Tobaksmonopolets möjligheter att till

skydd för det inhemska produktionsintresset och för sin personal få möta

denna konkurrens med de medel, som stå till buds, såsom genom egna butiker

och reklamavtal, m. m.

Det torde i detta sammanhang förtjäna erinras om vad dåvarande chefen

för Finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anförde i riksdagsdebatten i

samband med behandlingen av tobaksskattefrågan vid 1926 års riksdag. I

anledning av kritik, som av en talare riktats mot Tobaksmonopolets försäljningsmetoder,

framhöll departementschefen: »Det förefaller, som örn det vore

rimligt, att monopolet skulle ha rätt att sälja tobaksvaror på det sätt, som

från monopolets synpunkt förefaller vara det mest ekonomiska. Det är

naturligtvis lämpligt, att monopolet har en möjlighet att uti stora och välutrustade

affärer föra sina varor i konkurrens med importörerna, och det

finns ingenting i detta, som strider mot den hållning, statsmakterna intagit

till monopolet.»

Kontraktsförslaget.

En närmare detaljgranskning giver vid handen, att ifråga örn förslaget

till kontrakt detsamma även i övriga icke närmare behandlade delar bör

undergå en del korrigeringar och jämkningar.

Bestämmelsen i § 7 st. 2, som är hämtad från det ursprungliga kontraktet,

torde böra utgå såsom numera saknande praktiskt värde. Efter den år 1924

genomförda omläggningen av tobaksbeskattningen, verkställes nämligen icke

längre någon egentlig tullbehandling av tobaksvaror hos tullverket, utan

det är i stället hos Tobaksmonopolet, som de av handlandena importerade

tobaksvarorna i samband med licensbehandling bliva föremål för granskning

i det i bestämmelsen åsyftade hänseendet.

I övrigt må påpekas, att den av utredningsmännen lämnade hänvisningen

i § 6 i kontraktsförslaget avser förut gällande, numera upphävda tullstadga,

samt att i § 16 mom. 2 förekommer en hänvisning till § 6 i stället för

till § 5.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.

I vissa punkter hava några av styrelsens ledamöter önskat avgiva särskilda

yttranden, vilka bifogas.

Stockholm den 22 december 1928.

Underdånigst

AKTIEBOLAGET SVENSKA TOBAKSMONOPOLET

för dess styrelse:

JOH. HELLNER,

Eric Vasseur,

SÄRSKILDA YTTRANDEN

av herrar Carleson, Åkerlindh och Bärg, som anfört:

Här nedan vilja vi närmare utveckla de synpunkter, som vi anse höra

göras gällande vid eventuell inlösen av det nuvarande preferensaktiekapitalet

och utsläppande av nya preferensaktier. Då vi därvid, såsom nedan framgår,

i stort sett biträda styrelsens i dess helhet uppfattning rörande utredningsmännens

förslag ifråga örn Tobaksmonopolets organisation och då de

av oss framförda synpunkterna i mycket sammanfalla med de i styrelsens

yttrande angivna, komma våra uttalanden att närmast utgöra en närmare

motivering för och utveckling av en i yttrandet antydd utväg till lösning

av frågan om preferensaktiekapitalets placering.

Vid den allmänna överläggningen i ämnet har man trott sig kunna konstatera,

att, även örn med hänsyn till den faktiska placeringen av preferensaktiekapitalet

man icke kunnat direkt räkna med »enskilda delägares initiativkraft

och förtrogenhet med affärslivet», som man ursprungligen velat vinna

med preferensaktiekapitalets försäljning bland allmänheten, bolagsstämmorna

dock beaktat nämnda synpunkter och att resultatet av Tobaksmonopolets

skötsel under gångna år kunnat, i varje fall ur fiskalisk synpunkt, anses

hava varit tillfredsställande för staten.

Dessa omständigheter hava självfallet lett till tanken, att det också skulle

vara för staten fördelaktigt att alltjämt låta Tobaksmonopolet bedrivas utan

ändring i nuvarande preferensaktiekapital ifråga örn såväl belopp som placering,

helst utdelningen å preferensaktiekapitalet i förhållande till Tobaksmonopolets

avkastning i övrigt är ganska liten, särskilt örn man tager i

betraktande, att den ojämförligt största delen av utdelningen å preferensaktiekapitalet

ändock tillgodoser ett allmänt intresse.

Då emellertid nu en allmän granskning av statens monopolbolag företages

och man med hänsyn till en eventuellt förestående ny oktrojtid bör se

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Marits proposition Nr 195. Bilaga.

frågan på längre sikt, torde det vara riktigast att — oavsett preferensaktiekapitalets

nuvarande placering och oavsett det sätt, varpå preferensaktiemajoriteten

fyllt sin uppgift — överväga, huruvida för Tobaksmonopolets

eller statens räkning ett preferensaktiekapital av nuvarande storlek erfordrades

eller om preferensaktiekapitalets placering kunde anses lämplig, samt

föreslå de åtgärder eller ändringar, som eventuellt kunde erfordras för att

för framtiden i största möjliga mån garantera, att preferensaktiekapitalets

hefogenheter alltjämt utövades i det därmed avsedda syftemålet.

Vid Tobaksmonopolet liksom vid envar annan statens verksamhet, där

den affärsmässiga erfarenheten och de affärsmässiga synpunkterna böra göras

gällande, är det av vikt, att näringsverksamheten i minsta möjliga mån

iklädes den byråkratiska form, som självfallet statens verksamhet eljest

måste erhålla. Praktiskt sett löses detta bäst under ett aktiebolags av lagen

i vissa avseenden reglerade ordning. Ett bolags skötsel beror emellertid i

allt väsentligt på dess styrelse och verkställande ledning. Därför är det av

särskild betydelse att söka vinna garanti i syfte, att styrelsen och ledningen

besitta de egenskaper, varom ovan talats, eller affärsmässig erfarenhet och

affärsmässig blick.

I ett aktiebolag beror tillsättande av styrelse och ledning ytterst på bolagsstämman.

Och där fråga är örn ett vanligt privatekonomiskt företag,

bliva i stort sett bolagsmännens ekonomiska intressen utslagsgivande vid

val av styrelse och ledning.

Annorlunda ställa sig förhållandena vid ett statligt monopolföretag med

rent fiskaliska intressen under aktiebolagets form. Till en början måste ju

räknas med att vid ett aktiebolag av ifrågavande typ staten måste tillgodose

de statliga och fiskaliska intressena genom direkta representanter i

styrelsen. Detta gör, att bolagsstämman skall utse endast ett begränsat antal

ledamöter. Särskilda garantier måste då sökas för att bolagsstämman

verkligen företräder den affärsmässiga erfarenheten och de affärsmässiga

synpunkterna. Den enda verkliga garanti, som i detta avseende gives, äro

de personliga kvalifikationerna hos de aktieägare, som äga utse styrelseledamöter.

Örn man, såsom lämpligt torde vara, utgår från att, såsom hittills,

Kungl. Majit förordnar halva antalet styrelseledamöter och att andra hälften

väljes av preferensaktieägarna å bolagsstämman, gäller nyssnämnda kvalitetskrav

just dessa aktieägare. Men detta kvalitetskrav måste å andra sidan

upprätthållas synnerligen strängt, då enligt vår mening det ansvar, som

kan anses följa med bolagsmäns funktion såsom korporation vid utseende

av styrelse, helt och odelat bör stanna å dessa aktieägare.

Vidare bör beaktas, att, även om statens intresse i Tobaksmonopolet förnämligast

realiseras genom tobaksskatten, de fiskaliska intressena otvivelaktigt

i längden också bliva dominerande vid dispositionen av företagets

avkastning eller vinst. I ett statsmonopols natur ligger nämligen självfallet,

att avkastningen bör så obegränsad som möjligt direkt komma statsverket

till godo. Det synes därför lämpligast att beträffande Tobaksmonopolet

redan nu räkna med att privatkapitalets andel i företagets vinst icke

vidare kan läggas som säker grund för erhållande och vidmakthållande av

det affärsmässiga inslaget i skötseln, i den mån detsamma representeras av

de utav preferensaktieägarna utsedda styrelseledamöterna. För övrigt kan

det ju sägas, både att utvecklingen inom Tobaksmonopolet och den nuvarande

situationen därstädes klart pekar på, att man icke förändrar något

i de faktiska förhållandena, om man beträffande Tobaksmonopolet tager

steget fullt ut och helt borteliminerar vinstmöjligheten för privatkapitalet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.

Visserligen var preferensaktieägarnas andel i Tobaksmonopolets vinst från

början icke maximerad och lämnade teoretiskt örn ock i fallande skala ständig

möjlighet för kapitalet till ökad utdelning. Sedermera har emellertid

en begränsning ägt rum, i det att numera utdelningen å preferensaktiekapitalet

faktiskt icke torde komma att överstiga 7 %. Det belopp, som för

ifrågavarande utdelning erfordras, är dessutom till följd av Tobaksmonopolets

stora omslutning, vinstmariginalen vid prissättning, vinstregleringsfonden

m. m så säkerställt, att man nästan kan våga säga, att det privatekonomiska

inslaget, såvitt man menar, att detsamma genom utsikt till

ökning i avkastningen borde stimuleras, i och för sig är utan särskild betydelse

för bolagets årsresultat. Preferensaktieägarnas rätt till andel i bolagets

vinst har också i själva verket sjunkit ned till att närmast likna en

eventuellt något växlande obligationsränta.

Ett aktiebolags behov av förlag tillgodoses ju bland annat genom aktiekapitalet.

I anslutning till vad ovan anförts blir det emellertid vid ett

företag av ifrågavarande beskaffenhet naturligare, att förlagskapitalet tillhandahålles

på annat och billigare sätt. Vid den förändring av preferensaktiekapitalet,

varom nedan talas, torde också efter inlösen av nuvarande

preferensaktiekapital så stort belopp av det nuvarande preferensaktiekapitalet,

som i verkligheten motsvarar förlagskapitalet och icke täckes genom nytecknat

preferensaktiekapital, böra anskaffas lånevägen. Och ostridigt torde

väl vara, att därvidlag en lägre ränta skulle kunna betingas en de 7 %,

som på visst sätt kunna anses vara tillförsäkrade det nuvarande preferensaktiekapitalet.

Av det nu anförda framgår, att vi anse tiden vara inne för att vid nuvarande

oktrojtids utgång omorganisera Tobaksmonopolet i syfte,

dels att Tobaksmonopolets vinst må kunna så gott som oavkortad tillgodogöras

statsverket,

dels ock att garantier må skapas för att, utan åsidosättande av nyssnämnda

synpunkt, Tobaksmonopolets styrelse tillföres erfarenhet från industriens

och handelns områden.

För realiserandet av syftemålet i första punkten eller vinstens obegränsade

överförande till statsverket bör, såsom redan framhållits, det nuvarande

preferensaktiekapitalet inlösas. Vid bestämmande av det nya preferensaktiekapitalets

storlek lämna vi av förut anförda skäl helt å sido frågan örn

Tobaksmonopolets behov av förlagskapital. När spörsmålet alltså får en

rent fiskalisk karaktär, stannar man självfallet vid det lägre av utredningsmännen

föreslagna beloppet eller en milj. kr.

Huvudvikten kommer i varje fall att ligga på det andra spörmålet eller

anskaffande av garantier för att preferensaktiekapitalet placeras hos personer,

som företräda den affärsmässiga erfarenheten och de affärsmässiga

synpunkterna.

Det gäller alltså att placera kapitalet hos personer, vilka utan vinstutsikter

eller nämnvärt ekonomiskt intresse i Tobaksmonopolet äro villiga att

ställa sin erfarenhet på näringslivets områden till förfogande för staten i

och för utseende av representanter i Tobaksmonopolets styrelse.

Det blir alltså att söka en form för utseende av preferensaktieägare. Då

preferensaktierna blott äro till för att inom ett aktiebolags ram möjliggöra

utseende av styrelseledamöter å bolagsstämma, kunna dessa preferensaktier

naturligtvis betraktas såsom obligationer och erhålla en fix avkastning.

Denna torde kunna sättas någon procent över exempelvis Riksbankens ränta

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.

lån mot aktier. Kapitalets jämförelsevis ringa belopp gör, att utgiften i

varje fall icke blir av någon som helst betydelse.

Vid tal örn sätt för utseende av preferensaktieägarna har man redan nu

en förebild i Vin- & Spritcentralen, där stamaktieägarne — vilka ifråga

örn funktion motsvara Tobaksmonopolets preferensaktieägare — direkt utväljas

bland sådana kretsar, som kunna anses såsom lämpliga företrädare

för de intressen, vilka Vin- & Spritcentralen med sin verksamhet avser att

befordra. Utredningsmännen hava visserligen ansett denna anordning såsom

ett provisorium. Alla anordningar på det ekonomiska området, icke

minst då det gäller statens rätt så unga organisationer för monopolverksamhet

å näringslivets områden, torde val få betraktas såsom mer eller mindre

provisoriska, underkastade kanske mer än mycket annat utvecklingens lag.

Frågan gäller blott, huruvida vid en viss tidsperiod en viss form täcker

behovet och lämnar de garantier, som för en ändamålsenlig skötsel erfordras.

I detta avseende förefaller det, som om vid ett monopolföretag av

ifrågavarande slag, där det privatekonomiska intresset borteliminerats, man

just skulle hava en rätt så lycklig form i nyssnämnda anordning. Örn man

sålunda skulle stanna vid att söka på förhand försäkra sig örn de kvalifikationer

hos urväljarne eller preferensaktieägarne, som man önskar skola

förefinnas hos de av dessa aktieägare utsedda styrelseledamöter, återstår att

söka en anordning, som utan alltför stor svårighet eller omgång tillförsäkrar

myndighet eller annan, som utser preferensaktieägare, lämpliga förslag

å dylika personer.

Vid Vin- & Spritcentralen skola stamaktieägarne företräda rätt så skilda

intressen, såväl ekonomiska som sociala. När frågan återigen gäller Tobaksmonopolet,

torde man kunna stanna vid handels- och industrimän med

god erfarenhet på det ekonomiska området. Vid en sådan begränsning

kommer man vid upprättande av förslag osökt att tänka på officiella institutioner,

där man på förhand kan räkna med ingående kännedom och

sakkunskap på näringslivets områden, nämligen på handelskamrarna i riket

och i detta speciella fall på Stockholms Handelskammare. Innan preferensaktieägare

skall utses, kunde ju Stockholms Handelskammare tänkas få tillfälle

att på varje aktieägarrum föreslå ett antal exempelvis tre personer, och

den myndighet, som syntes böra utse preferensaktieägare, hade sålunda

därigenom rätt så stor möjlighet att erhålla lämplig man.

Genom den nu ifrågasatta anordningen skulle staten hava skaffat sig

garantier för en lämplig sammansättning av den grupp personer, vilken

skulle utse representanter från näringslivets områden i styrelsen, meri samtidigt

lämnat dessa representanter full frihet vid val av ledamöter i styrelsen,

vilka, såsom utredningsmännen föreslagit, borde kunna tagas såväl

inom som utom väljaregruppen.

Den korta tid, som ställts till styrelsens förfogande för avgivande av yttrande

över utredningsmännens förslag, har icke lämnat tillfälle att detaljerat utarbeta

ett förslag i förevarande syfte. Allenast riktlinjerna hava angivits. Vi

lämna sålunda för närvarande osagt, huruvida Kungl. Majit eller underordnad

myndighet bör utse preferensaktieägare. Örn det emellertid icke

skulle anses lämpligt, att myndighet vore helt beroende av de av Handelskammaren

avgivna förslagen, bör dock bestämt utsägas, att preferensaktieägare

skall utväljas bland personer, som äga de kvalifikationer, varom nu

talas. Antalet preferensaktieägare bör naturligtvis icke sättas för lågt, då

just brytningen mellan de olika åsikterna bland näringslivets män bör

kunna vara fruktbärande vid utseende av styrelse. Preferensaktieägarnes

linning lill riksdagens protokoll 19110. 1 sami. 160 hafi. (Sr /.95. Hilliga.) ;!

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.

antal bör därför enligt vår mening icke sättas lägre än tio, hellre

något högre.

av herr Bärg, som anfört:

Utöver min anslutning till vad herrar Carleson och Åkerlindh anfört

rörande preferensaktiekapitalet och därmed sammanhängande spörsmål hallag

härutinnan ytterligare önskat beröra följande synpunkter.

Vid sökandet efter lämpliga anordningar i syfte att tillföra Tobaksmonopolets

ledning nödig kunnighet och erfarenhet, vilket tagit sig uttryck

i de olika förslagen till utseende av företagets styrelse, har — ehuruväl

utredningsmännen icke ingått på frågan — enligt min mening lämpligen

bort omprövas, vad som kunde vara att vinna genom att giva den i

Monopolets tjänst anställda personalen någon möjlighet till inflytande på

styrelsens sammansättning eller nämnande av kandidater härtill. Även

andra vägar torde givas för att mera regelmässigt tillgodogöra företaget

deras insikt och erfarenhet, som i dagligt arbete följa fabrikation och förvaltning.

Detta spörsmål anser jag böra komma till omprövning vid den

ytterligare utredning, som måste föregå hithörande frågors föreläggande

för riksdagen.

Jämte vad styrelsen yttrat över utredningsmännens förslag beträffande

riktlinjer för förvaltningen vill jag framhålla följande.

I kontraktsförslaget, § 4, föreskrives bland annat, att återförsäljares berättigade

handelsintressen skola tillgodoses. Då innebörden av detta stadgande

helt ansluter sig till de uttalanden, som i berörda fråga gjorts såväl

i Särskilda Utskottets nr 3 utlåtande vid 1914 års riksdag som jämväl

senare vid ärendets behandling i riksdagen, ledes man dithän att med

uttrycket »berättigade handelsintressen» avses vad som i sagda utlåtande

med avseende å då föreliggande omständigheter uttryckts sålunda: »att

sådana rabattförmåner lämnas återförsäljare, att, i vad på bolaget beror

samt med hänsyn till rådande förhållanden inom tobakshandeln, återförsäljare

må äga möjlighet att förvärva skälig inkomst av sin rörelse.» I

den mån utredningsmännens föreskrift i kontraktsförslaget avser att innefatta

ett åläggande för Tobaksmonopolet, att sådana rabattförmåner böra

lämnas återförsäljare, att dessa må äga möjlighet att förvärva skälig inkomst

av sin rörelse, måste däremot ställas utredningsmännens uttalanden

i betänkandet å sid. 358—359, vari anföres, att det icke skulle vara till

gagn för detaljhandlarna — vilka ju här egentligen avses — att höja

rabattsatserna, då det sannolikt skulle medföra, att deras antal komme att

ökas. Riktigheten av denna utredningsmännens uppfattning är oomtvistlig.

Vill man därför förpliktiga Tobaksmonopolet att verkligen tillgodose återförsäljarnas

handelsintressen, så att dessa äga möjlighet att förvärva skälig

inkomst av sin rörelse, måste man också bereda monopolet utvägar härtill.

Sådana utvägar ha dock icke antytts i betänkandet. De medel, som nu

stå till buds, nämligen att genom en vägran av rabatträtt söka begränsa

återförsäljarnas antal, äro, såsom utredningsmännen också vidgå, icke väl

lämpade för detta ändamål. Vill man därför göra allvar av utredningsmännens

syftemål med ifrågavarande kontraktsbestämmelse, synes mig

knappast annan utväg återstå än att genom ändring i lagstiftningen ge

Monopolet lämpliga och fullt effektiva medel härför.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 195. Bilaga.

35

Till KONUNGEN.

Genom nådig remiss den 23 november 1928 har Eders Kungl. Majit arn

befallt statskontoret att avgiva utlåtande över ett av monopolkontrollutredningen

den 21 november 1928 avgivet betänkande angående anordnandet av

den statliga kontrollen av aktiebolaget Svenska tobaksmonopolets verksamhet.

I anledning härav får statskontoret, med remissaktens återställande,

i underdånighet anföra följande.

De i monopolkontrollutredningens betänkande framlagda förslag, över vilka

statskontoret närmast torde hava att yttra sig, avse fastställandet av grunder

för bolagets ledning och den statliga kontrollen över bolagets verksamhet

ävensom för bolagets funktion såsom uppbördsverk vid den statliga beskattningen

av tobaksvaror.

Vad då först beträffar fråga om bolagets ledning, har statskontoret intet

att erinra mot att den nuvarande befattningen såsom jourhavande direktör

i bolaget indrages och att de arbetsuppgifter, som åvila denne, överflyttas

på styrelsens ordförande och bolagets revisorer. Den av utredningsmännen

sålunda föreslagna förändringen finnér statskontoret vara ägnad att nedbringa

kostnaderna för bolagets administration och även ur andra synpunkter

ändamålsenlig. Ej heller föranleda de föreslagna höjningarna av ordförandens

arvode från 10 000 kr. till 12 000 kr. och av vice ordförandens från

4 000 kr. till 5 000 kr. någon erinran från statskontorets sida. Jämväl arvodena

till övriga styrelseledamöter och suppleanter, vilka arvoden ansetts

böra i huvudsak bibehållas oförändrade, finner sig statskontoret böra lämna

utan erinran.

Utredningsmännen hava föreslagit, att vissa löpande förvaltningsgöromål

skulle handläggas av ett särskilt direktörsråd, vilket skulle bestå av ordföranden

i bolagets styrelse, en annan styrelseledamot och verkställande

direktören. Då genom en dylik anordning en ändamålsenligare organisation

torde erhållas än den nuvarande direktionen inom bolaget, finner sig statskontoret

böra tillstyrka detta utredningsmännens förslag. Vad dessa i övrigt

föreslagit rörande formerna för styrelsens och direktörsrådets arbete giver

icke anledning till annan erinran från statskontorets sida än att ämbetsverket

icke kan underlåta att framhålla, att vissa av de detaljföreskrifter,

som utredningsmännen funnit vara erforderliga, torde komma att göra förvaltningsapparaten

onödigt tungrodd och omständlig. Bortsett härifrån lärer

utredningsmännens förslag vara ägnat att utan större förändringar i nuvarande

organisation stärka statens inflytande och kontroll över monopolbolagets

förvaltning.

Ifråga örn bolagets revision hava åtskilliga förändringar av utredningsmännen

föreslagits. Dessa förändringar motsvara i huvudsak vad utredningsmännen

föreslagit i fråga örn revisionen av aktiebolaget Vin- och

spritcentralens förvaltning. Att märka är dock, att de riksdagsvalda revisorernas

antal här inskränkts till två, av vilka vardera kammaren skulle

välja en. Beträffande förslaget om ordnandet av revisionen över aktiebo
-

Stats
kontorets
utlåtande.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.

laget Vin- och spritcentralen anförde statskontoret i utlåtande den 6 november

1928 följande:

»Att, såsom tidigare ifrågasatts, till riksdagens revisorer överlämna den

egentliga statliga kontrollen över bolagets verksamhet har med hänsyn till

bestämmelserna i aktiebolagslagen icke ansetts böra ifrågakomma, då riksdagens

revisorers granskning ofta icke skulle låta sig förena med bolagsstämmans

beslutanderätt rörande ansvarsfrihet för styrelsens förvaltning.

Statskontoret, som linner denna uppfattning välgrundad, vill för sin del

uttala den meningen, att riksdagens revisorer väl böra äga rätt företaga en

allmän granskning i avseende å Vin- och spritcentralens verksamhet, men

att de icke böra handhava statens direkta och primära kontroll över bolaget.

Den egentliga statskontrollen skulle enligt utredningsmännens förslag utövas

av två av Kungl. Majit utsedda revisorer, varav den ene tillika skulle

vara revisionens ordförande och den andre jourhavande revisor, ävensom

av fyra utav riksdagens kamrar valda revisorer jämte en av bolagsstämman

utsedd revisor. Till revisorernas förfogande skulle ställas särskilda biträden

för siffergranskning m. m. Statskontoret kan icke finna det vara lämpligt

och överensstämma med de allmänna grundsatser, på vilka den genom

riksdagen utövade förvaltningskontrollen vilar, att den primära revisionen

av bolaget, på sätt nu ifrågasatts, skulle gemensamt utövas av revisorer

utsedda av Kungl. Majit, riksdagens kamrar och bolagsstämman. En dylik

anordning skulle därjämte i viss mån inkräkta på den uppgift, som i allmänt

kontrollhänseende tillkommer riksdagens revisorer. För övrigt torde,

av utredningsmännens förslag att döma, de av riksdagens kamrar valda revisorerna

icke komma att intaga samma ställning inom revisionen som de

av Kungl. Majit utsedda, enär det verkliga revisionsarbetet skulle komma

att utföras av de senare jämte biträden. De av riksdagen utsedda revisorerna

skulle vid sådant förhållande mera få karaktär av riksdagens förtroendemän

inom bolagets revision, och skulle, såvitt av förslaget framgår,

endast vid vissa tillfällen komma att deltaga i revisionsarbetet. Denna

de riksdagsvalda revisorernas särställning synes knappast bliva till fördel

vare sig för bolagets verksamhet eller för kontrollen över detsamma. Redan

av denna anledning finner sig statskontoret böra avstyrka förslaget, att i

revisionen skola ingå fyra av riksdagens kamrar valda personer. Härtill

kommer emellertid, att, såvitt statskontoret kan tinna, ett tillsättande på

angivet sätt av revisorer för bolagets förvaltning icke låter sig förena med

riksdagsordningens bestämmelser. Då grundlagarna reglera samtliga de uppgifter,

vilka tillkomma riksdagen och då någon befogenhet för riksdagen

vid sidan härav icke kan anses förefinnas, lärer det icke vara tillräckligt

att riksdagens kamrar förklara sig villiga att välja revisorer för bolaget,

utan en ändring i riksdagsordningen lärer i så fall vara erforderlig. Vidtagandet

av en dylik ändring anser sig emellertid statskontoret icke böra

tillstyrka, då några skäl icke synas föreligga för att tillsätta andra riksdagens

kontrollorgan än dem, som redan nu hava att utöva riksdagens

granskning av statsverksamheten i dess olika former. Bolagets ställning

såsom innehavare av monopol å partihandel synes nämligen icke i och för

sig böra giva anledning till vidtagande av anordningar av berörda slag.

Enligt statskontorets mening är det fullt tillräckligt, att revisionen inom

bolaget, på av utredningsmännen i övrigt föreslaget sätt, utövas av två av

Kungl. Majit utsedda revisorer jämte den av bolagsstämman utsedda revisorn.

Att märka är även att de beräknade kostnaderna för ersättning till

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.

statens representanter i bolagets styrelse oell revision sammanlagt äro jämförelsevis

höga och att en sänkning av dessa kostnader måste anses önskvärd.

Genom den av statskontoret föreslagna minskningen i revisorernas

antal kan detta önskemål i någon mån tillgodoses.»

De synpunkter, som statskontoret sålunda framhållit beträffande revisionen

av aktiebolaget Vin- och spritcentralens förvaltning, torde äga tillämpning

även i förevarande fall. Särskilt med tanke på de ifrågasatta förändringarna

i tobaksmonopolets ledning anser statskontoret för sin del tillräckligt,

att revisionen även inom detta bolag utövas av två av Kungl. Majit utsedda

personer, av vilka den ene bör vara revisorernas ordförande och den andre

jourhavande revisor, jämte en av bolagsstämman utsedd revisor. De föreslagna

arvodena till de av Kungl. Majit utsedda revisorerna föranleda icke

till någon erinran från statskontorets sida, och ämbetsverket har ej heller

i övrigt, frånsett den ovan framställda anmärkningen mot vissa detaljföreskrifter,

något att erinra mot utredningsmännens förslag till anordnandet

av kontrollen över bolagets förvaltning.

Vad härefter beträffar frågan cm leveranserna av tobaksskattemedel, verkställas

dessa för närvarande av bolaget i allmänhet den 29 i varje månad.

Utredningsmännen hava ansett önskvärt, att ifrågavarande skattemedel

tidigare än som nu sker tillföras statsverket. De hava därför föreslagit, att

bolaget den 10, den 20 och den näst sista dagen i varje månad skall till

statskontoret inleverera ett belopp, motsvarande en tredjedel av den skatt å

tobaksvaror, som kan beräknas belöpa för samma månad. Den beräkning

av tobaksskatten, som härvid förutsatts skola äga rum, skulle endast bliva

approximativ och en reglering av det för månaden inlevererade skattebeloppet

skulle ske vid den skatteleverans, som komme att av bolaget fullgöras

näst sista dagen i nästpåföljande månad. Resultatet av denna anordning

skulle bliva, att under första halvåret 1930 komme att inbetalas tobaksskatt

för 7 månader, varigenom statsverket för budgetåret 1929—1930 tillfördes

en extra inkomst av dylika skattemedel med omkring 5 000 000 kr.

Utredningsmännen hava meddelat, att med hänsyn till bolagets likviditet

hinder icke mötte mot den föreslagna framflyttningen av tidpunkten av

skatteleveranserna. Med hänsyn till vad utredningsmännen anfört anser

sig statskontoret böra tillstyrka ifrågavarande förslag.

Utredningsmännen hava även påyrkat, att preferensaktiekapitalet i bolaget

skulle nedsättas från 17 000 000 kr. till 1 000 000 kr. och att bolaget

för inlösen av preferensaktier skulle verkställa en utbetalning av 16 000 000

kr. Detta belopp skulle till större delen av bolaget upplånas eventuellt

hos pensionsförsäkring^onden, bland vilkens tillgodohavanden för närvarande

ingå preferensaktier i bolaget till ett nominellt belopp av 12 000 000

kr. Erinras må emellertid att utredningsmännen alternativt ifrågasatt,

att preferensaktiekapitalet skulle fastställas till 5 000 000 kr. Enligt utredningsmännens

först omförmälda förslag skulle för inlösen av preferensaktier

disponeras 4 000 000 kr., med vilket belopp i så fall bolagets banktillgodohavanden

skulle minskas. Ehuruväl den nedsättning av preferensaktiekapitalet,

som med hänsyn till bolagets likviditet är möjlig, måste anses

ur statsverkets synpunkt fördelaktig så till vida att därigenom ökad

utdelning vinnes å det av statsverket innehavda stamaktiekapitalet, kan

dock ifrågasättas, huruvida en så pass kraftig nedskärning av preferensaktiekapitalet

som till L 000 000 kr. lämpligen bör ske i samband med

framflyttningen av tidpunkten för skatteleveranserna.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 195. Bilaga.

Vad utredningsmännen beträffande bolagets ekonomiska förhållanden i

övrigt föreslagit giver icke statskontoret anledning till särskilt uttalande.

I handläggningen av detta ärende hava, förutom undertecknade, deltagit

statskommissariema friherre Leijonhufvud, Nissen och Spilhammar samt t. f.

statskommissarien Alve.

Stockholm den 20 december 1928.

Underdånigst:

PER SÖDERMARK.

KARL H. TOTTIE.

Åke Gyllenram.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. Bilaga.

39

Till KONUNGEN.

Genom remiss den 23 november 1928 bär Kungl. Majit anbefallt fullmäktige

för pensionsförsäkringsfonden att senast den 31 december 1928

inkomma med utlåtande över inonopolkontrollutredningens den 21 november

1928 avgivna betänkande, i vad anginge frågan örn inlösen av fonden tillhöriga

preferensaktier i Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet; oell få

fullmäktige med anledning härav anföra följande.

Vid tiden för tobaksmonopolets tillkomst inköpte enligt bemyndigande

av Kungl. Majit statskontoret, som då förvaltade pensionsförsäkringsfondens

medel, för nämnda fonds räkning från det konsortium av privata banker,

som övertagit preferensaktierna i tobaksmonopolet, 120 000 sådana aktier

till parikurs eller för ett sammanlagt pris av 12 milj. kr. Genom ett

med statskontoret träffat avtal hade emellertid bankkonsortiet förbehållit

sig att intill utgången av år 1919 efter 6 månaders uppsägning, som dock

ej finge göras före den 1 juli 1916, på en gång återköpa samtliga dessa

aktier till nominella beloppet jämte 6 % ränta från räkenskapsårets början

ävensom att under denna optionstid utöva rösträtt för aktierna vid val av

styrelse i bolaget. Då fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden den 1 juli

1916 övertogo förvaltningen av fonden, ingingo sålunda ifrågavarande

aktier bland de fondens tillgångar, som av statskontoret vid nämnda tidpunkt

överlämnades till fullmäktige. Enligt det reglemente angående

fondens förvaltning, som den 17 juni 1916 utfärdats, erfordrades emellertid

Kungl. Majlis tillstånd för fullmäktige att bibehålla ifrågavarande aktier

i fonden; och meddelade Kungl. Majit, på framställning av fullmäktige,

sådant tillstånd genom beslut den 2 september 1916. I syfte att för längre

tid tillförsäkra fonden den förmån av en hög och stabil utdelning, som

berörda placering kunde beräknas erbjuda, träffade fullmäktige sedermera

med bankkonsortiet överenskommelse därom att konsortiet skulle avstå från

ovannämnda optionsrätt m. m., mot det att konsortiet tillerkändes rätt att

å resp. förfallodagar uppbära den del av utdelningen, som för varje år

överstege 6 % av aktiernas nominella belopp och som belöpte sig å tiden

från och med den 1 januari 1916 intill dess konsortiet uppburit ett sammanlagt

belopp av 400 000 kr. Den sista av de sålunda stipulerade likviderna

verkställdes den 31 maj 1918; och har sålunda fonden först från och

med år 1919 disponerat över hela den utdelning, som utbetalats å dess

preferensaktier i tobaksmonopolet.

Enligt bolagsordningen för Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet äga

preferensaktierna framför stamaktierna företrädesrätt till årlig ackumulativ

utdelning av 6 °0. Sedan denna utdelning till preferensaktierna utgått,

skola till stamaktierna utdelas intill 6 %. Överskjutande vinst fördelas

mellan stamaktier och preferensaktier, enligt vissa i bolagsordningen angivna

grunder, varigenom största delen av denna vinst tillförsäkras staten

såsom stamaktieägare. Av de av monopolkontrollutredningen meddelade

siffror framgår, att preferensaktieägarna under de gångna åren erhållit en

utdelning, som — vissa år avsevärt — överstigit den utdelning å 6 %, till

vilken de enligt bolagsordningen haft företrädesrätt. Vidare är att märka,

att enligt kontraktet mellan staten och monopol bolaget staten åtagit sig

Fullmäktiges

för

pensionsförsäkringsfonden

utlåtande.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Majds proposition Nr 195. Bilaga.

förpliktelse, att — därest den efter avskrivningar och avsättning till reservfond

tillgängliga årsvinsten ej skulle förslå till 4 ''/2 % utdelning å preferensaktiekapitalet

— av influtna tobaksskattemedel tillhandahålla bolaget så stort

belopp, som erfordras, för att utdelning å preferensaktierna av 4 ’/2 % må

kunna ske. Örn ovannämnda kontrakt skulle uppsägas av staten, är staten

skyldig inlösa samtliga preferensaktier till nominella värdet med tillägg av

den å dessa aktier belöpande vinst för sista räkenskapsåret.

Enligt § 15 i bolagsordningen kan en inlösen av preferensaktierna äga

rum efter nyss angivna grunder. Monopolkontrollutredningen har föreslagit,

att sådan inlösen beträffande samtliga preferensaktier skulle ske vid den

nuvarande oktrojtidens utgång den 31 december 1929 och att efter en avsevärd

nedsättning av preferensaktiekapitalet nya sådana aktier skulle utgivas,

åt vilka skulle förbehållas en jämförelsevis låg utdelning. I samband

härmed uttalar monopolkontrollutredningen, att den kredit, som för dylik

inlösen kunde visa sig erforderlig, utan svårighet torde kunna uppbringas

av tobaksmonopolet. Beträffande pensionsförsäkringsfondens aktieinnehav

kunde för övrigt, såsom av utredningsmännen framhålles, den anordning

träffas, att fondfullmäktige läte likvidsumman för aktierna kvarstå som

lån till tobaksmonopolet.

Att på ett för fonden förmånligt och lämpligt sätt omplacera det avsevärda

kapitalbelopp, som skulle komma att på en gång frigöras, därest

föreliggande förslag till inlösen av tobaksmonopolets preferensaktier bleve

godkänt, skulle naturligtvis kunna möta vissa svårigheter, beroende på i

vad mån andra lämpliga placeringar stå till buds och det ränteläge, som

är rådande på marknaden vid den tidpunkt, då fonden nödgas återtaga

beloppet. Det är å andra sidan icke heller under alla förhållanden givet,

att det skulle för fonden vara mera förmånligt, att på sätt som av utredningsmännen

ifrågasatts, låta beloppet kvarstå som lån till tobaksmonopolet.

Fullmäktige måste för ett sådant fall, liksom beträffande alla andra förekommande

placeringar, förbehålla sig att pröva, huruvida den ränta och

de lånevillkor i övrigt, som erbjudas, äro för fonden förmånliga och väl

avvägda med hänsyn till förhållandena vid den tidpunkt, då placeringen

göres. Ett önskemål vid utlåning av fondens medel är alltid, att lånen

bindas för en ej alltför kort lånetid. Med hänsyn till att staten lämnat

garanti för viss utdelning å de nuvarande preferensaktierna, synes det

skäligt, att, örn fonden lånar monopolet medel för inlösen av dessa aktier,

staten ikläder sig garanti för detta lån. En sådan garanti borde avse

lånets såväl kapital som ränta.

Därest ovannämnda, av fullmäktige anförda synpunkter skulle vinna beaktande,

torde det vara antagligt, att fullmäktige framdeles vid tiden för

en eventuell inlösen av fondens preferensaktier i tobaksmonopolet skulle

befinnas villiga att låta motsvarande belopp kvarstå som lån till monopolbolaget,

Stockholm den 11 december 1928.

Underdånigst

På fullmäktiges vägnar:

ADOLF AF JOCHNICK.

FERD. O. SCHAGER.

300ee6. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1930.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. BevU 1930:38 Bevillningsutskottets memorial Nr 38 s. 1 i texten
  2. Rskr. 1930:258 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utövandet av statens tobaksmonopol jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  3. BevU 1930:26 Memorial, med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande utskottets betänkande nr 20 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utövandet av st s. 1 i texten
  4. BevU 1930:20 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utövandet av statens tobaksmonopol jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten