Sök i Ratio Lex

Angående viss ärlig ledighet för häradsskrivare

1930-03-14 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:206, Angående viss ärlig ledighet för häradsskrivare

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

1

Nr 206.

Kungl. Majus proposition till riksdagen angående viss

ärlig ledighet för häradsskrivare; given Stockholms

slott den 14 mars 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Martts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Lubeck.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet

å Stockholms slott den 14 mars 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Lijbeck anför:

I skrivelse den 26 februari 1930 har styrelsen för Sveriges häradsskrivarförening

gjort viss framställning rörande bestämd årlig ledighet för häradsskrivare

för enskilda angelägenheter ävensom angående deras avlöningsförmåner

vid sådan ledighet.

Innan jag närmare ingår på denna framställning, ber jag att få erinra örn

de avlöningsförmåner, vilka tillkomma häradsskrivare och deras vikarier, liksom

även om gällande bestämmelser angående skyldighet för häradsskrivare att

vid ledighet helt eller delvis avstå nämnda förmåner.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 171 käft. (Nr 206.) 6ieso 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Vid 1917 års riksdag fattades, efter förslag av Kungl. Majit (proposition

nr 211) beslut angående omorganisation av fögderiförvaltningarna och lönereg
-

lering för tjänstemännen därstädes. Enligt detta beslut — med därtill senare

gjort tillägg — utgå till häradsskrivare enligt stat avlöningsförmåner med

följande belopp och enligt här angivna grunder.

Lön .................................................... kronor 2,600

Tjänstgöringspenningar................................ » 1,000

Förvaltningsbidrag, 150 kronor för varje påbörjat 5,000-tal invånare

i distriktet.

Ålderstillägg, efter 5 års tjänstgöring ...................... » 500

och efter 10 års tjänstgöring, ytterligare........- » 500

Ortstillägg utgår till var och en av häradsskrivarna i Västernorrlands, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län med 200 kronor.

Häradsskrivare uppbär dessutom sedan år 1920 tillfällig löneförbättring,

som för närvarande utgår med 850 kronor, därav 550 kronor anses motsvara

lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar.

Härutöver hava häradsskrivarna givetvis åtnjutit dyrtidstillägg enligt i sådant

hänseende vid olika tider gällande föreskrifter.

De äga därjämte att uppbära vissa sportler.

Häradsskrivare är icke berättigad till semester.

I kungörelse den 14 juni 1917 (nr 472) angående villkor och bestämmelser

för åtnjutande av de från 1918 års början fastställda avlöningsförmånerna för

landsstaten har föreskrivits, bland annat, dels att tjänstgöringspenningar få

uppbäras endast för den tid, befattningshavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit

semester, samt att tjänstgöringspenningarna för tid, då lian eljest varit

från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som uppehållit befattningen,

dels ock att den som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning äger uppbära

hela lönen jämte ortstillägg, där sådant förekommer, men att den, som

undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda

uppdrag eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller eljest

är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten

frånträda även annan avlöningsförmån än tjänstgöringspenningar, i den

mån sådant för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt.

Enligt nämnda kungörelse skall alltså den, som vikarierar å häradsskrivarbef

aktning, under alla förhållanden uppbära de med befattningen förenade

tjänstgöringspenningarna. Angående ersättning till vikarie för häradsskrivare

är i övrigt att märka följande.

I avvaktan på blivande lönereglering för häradsskrivarna tillsättas lediga

häradsskrivartjänster sedan ett antal år icke med ordinarie innehavare utan

allenast medelst förordnande tills vidare. Vid meddelande av dylikt förordnande

har alltid föreskrivits, att vikarien å befattningen skall åtnjuta samtliga de

med den lediga tjänsten förenade avlöningsförmånerna med undantag av ett

belopp- motsvarande vad ordinarie innehavare av tjänsten skulle hava att erlägga

såsom avgift för egen pensionering. Beträffande ersättning till andra

vikarier för häradsskrivare har Kungl. Maj :t utfärdat bestämmelser genom

cirkulär till länsstyrelserna den 26 mars och den 30 december 1926 samt den 11

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

november 1927. En redogörelse för berörda cirkulär, genom vilka grunderna för

vikariatsersättningarna samt deras bestridande från vederbörande anslag reglerats,

återfinnes i Kungl. Marits proposition nr 107 till innevarande års riksdag

(sid. 5—6), till vilken redogörelse jag här tillåter mig hänvisa. Såsom i nämnda

proposition anförts, har oklarhet rått rörande huruvida dessa cirkulär borde

tillämpas vid vikariat a,v annan anledning än semester eller sjukdom. Oavsett

detta torde i stor utsträckning hava förekommit, att häradsskrivare vid ledighet

från tjänsten träffat avtal med sin vikarie angående dennes vikariatsersättning.

Bestämmelserna i nämnda cirkulär hava alltså i dylika fall icke tilllämpats.

Genom brev till länsstyrelserna den 31 januari 1930 har Kungl. Majit meddelat

vissa bestämmelser angående skyldighet för befattningshavare vid fögderiförvaltning

att vid ledighet av annan anledning än sjukdom eller semester avstå

vissa avlöningsförmåner, vilka bestämmelser från och med den 1 mars

1930 lända till efterrättelse vid tillämpningen av nyssnämnda kungörelse. Enligt

dessa bestämmelser är regeln den, att ordinarie tjänsteman vid fögderiförvaltning

skall vid ledighet av annan anledning än sjukdom eller semester

vara skyldig att —- utöver tjänstgöringspenningar med därtill hörande tillfällig

löneförbättring samt i förekommande fall förvaltningsbidrag ■—• avstå

hela den honom eljest tillkommande lönen, inberäkna! ålderstillägg men frånsett

ortstillägg, jämte till lönen hörande tillfällig löneförbättring. Vid ledighet

av sådan anledning, som avses i 2 §, avdelning A—C, i kungörelsen den 26 juni

1925 (nr 357) med tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet den 22 juni

1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk,

tillhörande den civila statsförvaltningen, äger dock länsstyrelsen medgiva, att

den tjänstledige må av lönen jämte ålderstillägg samt å lönen belöpande tillfällig

löneförbättring uppbära ett belopp motsvarande högst en tredjedel av

samtliga de med tjänsten förenade avlöningsförmånerna. Enligt brevet skall

vad sålunda föreskrivits jämväl äga tillämpning å den, som förordnats att innehava

ordinarie befattning vid fögderiförvaltning mot åtnjutande av därmed

förenade löneförmåner med undantag av ett belopp motsvarande vad ordinarie

innehavare av tjänsten har att erlägga för egen pensionering. Samtidigt med

utfärdandet av nämnda brev har Kungl. Majit i proposition (nr 107) föreslagit

riksdagen att förklara hinder icke möta för att nyssnämnda tro cirkulär tilllämpas

även vid andra vikariat än på grund av semester eller sjukdom. Bestämmelserna

i berörda brev den 31 januari 1930 innebära bland annat, att

häradsskrivare vid ledighet för enskilda angelägenheter i allmänhet måste avstå

samtliga honom tillkommande avlöningsförmåner frånsett ortstillägg.

I förenämnda av styrelsen för Sveriges häradsskr ivar förening gjorda framställning

har nu anförts, att bestämmelserna i brevet den 31 januari 1930 —

med hänsyn därtill att häradsskrivarna icke ägde åtnjuta någon semester —

för nämnda befattningshavares del syntes synnerligen hårda. Frågan om semester

åt häradsskrivarna hade därmed blivit aktuell men syntes på grund av med

densamma förknippade omständigheter icke omedelbart kunna lösas. Å andra

sidan måste det enligt föreningen anses rättvist, att även häradsskrivare med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 206.

deras huvudsakligen till tjänsterummet förlagda arbete bereddes tillfälle till

semesterliknande ledighet på rimliga villkor.

Under åberopande härav har styrelsen för häradsskrivarföreningen hemställt,

att Kungl. Majit måtte bemyndiga länsstyrelserna att — utan hinder

av bestämmelserna i brevet den 31 januari 1930 eller tidigare utfärdade föreskrifter

— årligen under högst 45 dagar bevilja häradsskrivare mot semester

svarande ledighet, under förutsättning att mellan häradsskrivaren och dennes

vikarie avtal kunde träffas angående vikariens avlöningsförmåner under

vikariatet och att detta avtal bleve av vederbörande länsstyrelse godkänt. Enligt

vad styrelsen inhämtat hade ett dylikt förfaringssätt dittills tillämpats

inom de flesta län utan att därav försports någon olägenhet och utan att därigenom

någon som helst kostnad drabbat statsverket. Framställningen åsyftar,

att häradsskrivaren skulle berättigas uppbära samtliga de med tjänsten förenade

inkomster, vilka icke på grund av avtalet skola tillkomma vikarien.

över förevarande framställning har statskontoret den 1 mars 1930 avgivit

utlåtande, däri statskontoret anfört i huvudsak följande.

I proposition nr 107 till 1930 års riksdag hade Krångh Majit gjort framställning

örn beredande av semester åt en grupp befattningshavare, tillhörande

fögderiförvaltningarna, nämligen landsfiskalerna, därvid semestertiden föreslagits

skola bestämmas till 20 dagar intill det år, under vilket landsfiskal

uppnådde 40 år, samt till 30 dagar för tid därefter. Av departementschefens

motivering till ifrågavarande förslag framginge, att billighetssynpunkter ansetts

föreligga för beredande av denna förmån åt landsfiskalerna och att anledning

befunnits saknas att i fråga om rätten till semester bibehålla landsfiskalerna

i en särställning. Emellertid hade departementschefen även anfört,

att genom beredandet av semester åt landsfiskalerna på av vederbörande länsstyrelse

bestämd tid en förbättring av möjligheterna till kontroll över deras

medelsförvaltning skulle stå att vinna.

Vad häradsskrivarna beträffade, syntes med hänsyn till de inkomster, som

enligt nu gällande lönereglering tillkomme dessa befattningshavare framför

allt i form av sportler, anledning icke förefinnas att på statsverkets bekostnad

lämna dem någon ytterligare förmån. Häradsskrivarföreningens förslag utginge

emellertid från, att någon kostnad icke skulle drabba statsverket men att

vederbörande häradsskrivare skulle äga träffa privat uppgörelse med sin vikarie

rörande dennes avlöningsförmåner under häradsskrivarens ledighet samt att

denna uppgörelse skulle godkännas av länsstyrelsen. Även örn denna form

för beredande av semesterledighet åt häradsskrivarna ur principiell synpunkt

knappast kunde anses vara tillfredsställande, funne sig dock statskontoret icke

böra motsätta sig förslaget, alldenstund de billighetsskäl, som departementschefen

åberopat till förmån för beredandet av semester åt landsfiskalerna —

dessutom på statsverkets bekostnad — i viss mån syntes kunna göras gällande

även beträffande häradsskrivarna och de personer, som förordnats att

uppehålla vakanta häradsskrivarbefattningar. Statskontoret ville emellertid

framhålla, att ledigheten icke syntes böra avse längre tid än den för landsfiskal

ifrågasatta semestertiden, samt att vederbörande länsstyrelse borde åläggas

tillse, att vikarien erhölle skälig ersättning för sitt arbete, vilken ersättning

enligt statskontorets mening i allmänhet icke borde understiga ett belopp

motsvarande tjänstgöringspenningarna å häradsskrivartjänsten jämte därå belöpande

tillfällig löneförbättring ävensom dyrtidstillägg å berörda båda förmåner.

Ärendet, som avsåge viss jämkning i berörda kungörelse den 14 juni 1917

(nr 472), syntes böra underställas riksdagens prövning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Härefter Ilar allmänna civil förvaltningens löne nämnd, till följd av remiss,

den 7 mars 1930 avgivit utlåtande i ämnet. Lönenämnden har därvid till en

början erinrat, att enligt bestämmelserna i brevet den 31 januari 1930 tjänsteman

vid fögderiförvaltning kunde vid ledighet av annan anledning än sjukdom

i vissa fall -— exempelvis vid kortare ledighet för skötande av enskild angelägenhet,

vid ledighet för flyttning m. m. — få behålla en del av de honom

enligt stat tillkommande löneförmånerna, dock högst en tredjedel. Med hänsyn

därtill och särskilt till de avsevärda extra inkomster, som i tjänsten tillfölle

häradsskrivarna, kunde därför enligt lönenämnden någon tvekan råda, huruvida

det under nuvarande förhållanden kunde anses erforderligt att vidtaga åtgärder

för beredande åt häradsskrivarna av förmån av semester eller däremot svarande

ledighet. I trots härav har emellertid lönenämnden förordat vidtagande av

dylika åtgärder. Lönenämnden har i denna del anfört huvudsakligen följande.

I betraktande därav, att Kungl. Majit förelagt innevarande års riksdag förslag

om beredande av semester åt en annan grupp av befattningshavare inom

landsstaten, nämligen landsfiskalerna, vilka i likhet med häradsskrivarna för

närvarande icke ägde åtnjuta sådan förmån, syntes det lönenämnden billigt, att

jämväl häradsskrivarna berättigades erhålla viss mot semester svarande årlig

ledighet. Förutsättningen därför borde emellertid — på sätt häradsskrivarföreningen

föreslagit — vara, att sådant avtal träffades mellan häradsskrivare!!

och vikarien angående dennes avlöningsförmåner, som kunde av vederbörande

länsstyrelse godkännas, och att statsverket sålunda icke betungades med någon

kostnad för vikariatsersättningar. Till förmån för beviljande av dylik ledighet

talade ock det förhållandet, att det ännu syntes dröja någon tid, innan häradsskrivarnas

löneregleringsfråga vunne sin lösning. Lönenämnden ansågve sig

därför icke böra framställa någon erinran mot att, i avvaktan på blivande lönereglering,

en åtgärd i den av föreningen åsyftade riktningen vidtoges.

Rörande omfattningen av den årliga semesterliknande ledighet, vilken enligt

lönenämnden syntes kunna tillerkännas häradsskrivarna, har nämnden yttrat

sig sålunda.

Enligt det förslag till blivande löneförmåner för häradsskrivare, som av

1924 års uppbördssakkunniga framlagts i ett den 30 juni 1929 avgivet betänkande

angående rationell skatteuppbörd, skulle ifrågavarande befattningshavare

inordnas under allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente och därvid

hänföras till lönegraden B 22. I enlighet med detta förslag skulle sålunda

häradsskrivarna komma i åtnjutande av en årlig semester av 25 dagar intill det

år, under vilket sådan tjänsteman fyllde 40 år, samt 35 dagar därefter. Då det

syntes angeläget, att vid den provisoriska anordning, varom i förevarande ärende

vore fråga, i berörda hänseende icke föregripa en blivande lönereglering för

häradsskrivarna, ansåge sig nämnden böra biträda det av statskontoret i dess

utlåtande i ärendet därutinnan framställda förslaget, enligt vilket den häradsskrivare

tillkommande årliga ledigheten skulle utgöra 20 dagar intill det år,

vederbörande befattningshavare fyllde 40 år, samt 30 dagar för tiden därefter.

Såsom framgår av det anförda intaga för närvarande landsfiskaler och Departementshäradsskrivare

så till vida en särställning bland stal stjänstemännen, som ingen- chefen,

dera av dessa befattningshavargrupper är berättigad till semester. Beträffande

landsfiskalerna har emellertid, på sätt myndigheterna framhållit, på min hemställan

i proposition till årets riksdag härutinnan föreslagits en ändring av

innebörd att landsfiskal skulle, i avvaktan på blivande lönereglering för lands
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 206.

fiskalerna, från och med den 1 juli 1930 tillerkännas rätt att på statsverkets

bekostnad åtnjuta årlig semester av 20 dagar intill det år, under vilket han

fyller 40 år, och av 30 dagar för tid därefter. Tillräcklig anledning att, i avbidan

på kommande lönereglering för häradsskrivarna, nu föreslå införande

av semesterrätt även för dessa befattningshavare har, bland annat med hänsyn

till storleken av de inkomster i tjänsten, vilka häradsskrivarna i allmänhet uppbära,

icke synts mig föreligga. Häradsskrivarföreningens nu ingivna framställning

går emellertid icke ut på att häradsskrivarna skulle tillerkännas någon

verklig semesterrätt utan avser endast att bereda dem möjlighet att erhålla viss

tids årlig ledighet för enskilda angelägenheter utan skyldighet för dem att

därunder avstå större del av dem tillkommande avlöningsförmåner, än som

skulle utgå till vikarien. Denna förmån skulle för dem motsvara den befattningshavare

i allmänhet tillkommande semesterrätten. Med hänsyn härtill och

då den föreslagna anordningen icke skulle för statsverket medföra ökad kostnad,

finner jag mig kunna tillstyrka åtgärder i framställningens syfte. Jag har därvid

även beaktat, att häradsskrivarna i år komma att underkastas viss inkomstminskning,

i anledning av att riksdagen godkänt ett av Kungl. Majit framlagt

förslag örn nedsättning av ersättningen för röstlängders upprättande från 50

till 40 öre för uppslag.

Jag anser alltså, att häradsskrivarna böra i avbidan på lönereglering tills

vidare —- under i framställningen angivna förutsättningar — tillförsäkras

viss tids årlig ledighet för enskilda angelägenheter med rätt för dem att under

dylik ledighet åtnjuta samtliga med tjänsten förenade inkomster utom den del

därav, som enligt träffat avtal tillkommer vikarien. Givetvis bör därutöver möjlighet

finnas för dem att med avstående av lön enligt brevet den 31 januari

1930 erhålla ytterligare ledighet för enskilda angelägenheter. Vidkommande

omfattningen av den nu förordade ledigheten kan jag emellertid icke biträda

framställningen utan håller -— i likhet med de i ämnet hörda myndigheterna —

före, att ledigheten bör bliva av samma längd som den för landsfiskalerna föreslagna

semestertiden, d. v. s. alltefter vederbörandes levnadsålder 20 eller 30

dagar årligen. Rätt till sådan ledighet torde böra tillkomma såväl ordinarie

häradsskrivare som den, vilken förordnats att innehava ordinarie häradsskrivartjänst

mot åtnjutande av därmed förenade löneförmåner med undantag av pensionsavgift

motsvarande belopp.

Principen örn tillerkännande av nämnda rätt för häradsskrivarna lärer böra

underställas riksdagens prövning. Rätten torde böra träda i kraft snarast möjligt

efter det riksdagens beslut anmälts för Kungl. Maj:t, och under år 1930

torde få uttagas hela ledighetstiden, oaktat de ifrågasatta reglerna icke bliva,

gällande under hela året. Närmare bestämmelser i ämnet synes det böra ankomma

på Kungl. Majit att utfärda. Därvid lära böra meddelas föreskrifter

till förhindrande av att länsstyrelserna godkänna avtal mellan härad sskrivaren

och vederbörande vikarie, enligt vilket vikariens ersättning skulle bliva

oskäligt låg. I likhet med statskontoret anser jag, att dylik ersättning endast

i särskilda undantagsfall bör få understiga ett belopp, motsvarande de med

häradsskrivartjänsten förenade tjänstgöringspenningarna, därtill hörande till
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

fyllig löneförbättring ävensom å tjänstgöringspenningarna och löneförbättringen

belöpande dyrtidstillägg. Å andra sidan bör beaktas — något som för övrigt

är en förutsättning för hela den nu ifrågasatta anordningen -— att häradsskrivarnas

arbete, synnerligen forcerat och maktpåliggande under vissa perioder,

dessemellan är av mindre omfattning och enklare beskaffenhet.

Vid bifall till mitt förslag i ämnet måste givetvis för häradsskrivarnas vidkommande

visst tillägg göras till brevet den 31 januari 1930, varjämte viss

jämkning i kungörelsen den 14 juni 1917 bliver erforderlig.

I detta sammanhang ber jag att få omnämna, att brevet don 31 januari 1930

föranlett en framställning även från föreningen Sveriges landsfogdar. Under

hänvisning till de enligt föreningens uppfattning stränga bestämmelserna i

nämnda brev bär nämligen föreningen i en till mig ingiven skrift hemställt

örn vidtagande av åtgärd i syfte att landsfogdarna, vilka för närvarande oberoende

av ålder äro berättigade till en månads årlig semester, skulle vid fyllda

40 år erhålla sex veckors årlig semester eller, för den händelse denna hemställan

icke kunde bifallas, för åvägabringande av sådan ändring av bestämmelserna

i nämnda brev, att länsstyrelserna berättigades medgiva landsfogdarna tjänstledighet

varje år under 14 dagar mot avstående allenast av tjänstgöringspenningar

jämte därå belöpande dyrtidstillägg.

I häröver den 7 mars 1930 avgivet utlåtande har statskontoret uttalat, att

ämbetsverket knappast funne det påkallat att i framställningen avsedd åtgärd

vidtoges utan samband med de förslag till lönereglering för landsfogdarna, som

syntes vara att inom kort förvänta.

Icke heller jag finner skäl föreligga att redan nu vidtaga någon åtgärd i anledning

av landsfogdeföreningens framställning. De nuvarande bestämmelserna

rörande landsfogdarnas avlönings- och semesterförhållanden synas mig nämligen,

i avbidan på kommande lönereglering för dessa befattningshavare och

med hänsyn till den ståndpunkt, som riksdagen år 1929 intog till då framlagt

förslag angående tillfällig löneförbättring för landsfogdarna, för närvarande

böra lämnas orubbade.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att häradsskrivare må tills vidare, under av mig i det föregående

angivna förutsättningar, äga att utan kostnad för statsverket

årligen erhålla ledighet för enskilda angelägenheter under

en tid av 20 dagar intill det år, under vilket vederbörande uppnår

40 år, samt av 30 dagar för tid därefter, med rätt för honom

att uppbära samtliga de med tjänsten förenade inkomsterna med

undantag för den del därav, vilken enligt träffad överenskommelse

skall utgå till vikarien.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Karlholm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:207 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss årlig ledighet för häradsskrivarna. s. 1 i texten
  2. SU 1930:128 Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående viss ärlig ledighet för häradsskrivarna. s. 31 i texten