Sök i Ratio Lex

Angående vissa pensioner från statens domäners fond

1930-03-14 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:227, Angående vissa pensioner från statens domäners fond

Dokumentets text

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

21

Nr 227.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa pensioner

från statens domäners fond; given Stockholms slott den 14

mars 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt under punkterna l:o — 4:o.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

J. B. Johansson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 14 mars 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Johansson anför:

l:o.

Med utlåtande den 13 februari 1929 har domänstyrelsen överlämnat en

till Kungl. Majit ställd skrivelse, däri t. f. kontorsbiträdet å Skellefteå

distrikts överjägmästarexpedition änkan Maria Häggbom, född Hedberg,

gjort framställning örn erhållande av pension. Vid domänstyrelsens skrivelse

har tillika fogats yttrande i ärendet från överjägmästaren i Skellefteå

distrikt.

Pension åt

t. f. kontoisbiträdet

å

Skellefteå

distrikts Överjägmästare

expedition

Maria Häggbom.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majda proposition Nr 227,

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att änkan Häggbom,

som är född den 27 mars 1870, tjänstgjort å överjägmästarexpeditionen

sedan år 1904, varvid hon under åren 1904—1907 arbetet mot timpenning

men sedan erhållit årsanställning. Enligt utfärdat tjänstgöringsbetyg

har hon fullgjort sina åligganden synnerligen samvetsgrant

och till sina överordnades fulla belåtenhet.

Till stöd för framställningen anför sökanden att, när hon år 1925 eventuellt

haft möjlighet att komma på ordinarie stat, hon redan uppnått 55

års ålder och befann sig dessutom i sådana ekonomiska omständigheter,

att hon icke ansåg sig kunna betala den höga pensionsavgift, som hade

följt med tjänsten.

Över jägmästaren förklarar sig, då tjänstetiden omfattade väl vitsordad

tjänstgöring under 26 år, tillstyrka, att pension måtte utgå vid uppnådd

60 års ålder, oaktat sökanden icke ingått på ordinarie stat.

För egen del anför domänstyrelsen.

Sökanden, som styrelsen veterligt icke uppbure något på sitt änkestånd

grundat understöd av allmänna medel, hade alltifrån år 1904 tjänstgjort

såsom biträde å överjägmästarexpeditionen, under de fyra första åren mot

timpenning och därefter såsom årsanställd. Den 29 januari 1921 hade sökanden

förordnats att från och med den 1 därpå följande februari uppehålla

den nyinrättade befattningen som skrivbiträde å överjägmästarexpeditionen

i Skellefteå distrikt och, när denna befattning från och med den

1 januari 1922 omändrades till kontorsbiträdestjänst, hade sökanden erhållit

förordnande att uppehålla densamma, ett förordnande som sedan

årligen förnyats.

Att sökanden icke kommit att uppföras på ordinarie stat berodde i

första rummet därpå, att hennes ålder lagt hinder i vägen därför. I sin

ansökan framhölle hon såsom en medverkande orsak, att hennes ekonomi

icke varit sådan, att den tillåtit henne erlägga de pensionsavgifter, som

åvilade en ordinarie statstjänare.

Sökandens avlöning hade ursprungligen utgått, såsom ovan nämnts, i

form av timpenning. Från och med år 1908 hade avlöningen utgått i

form av årsarvode. Först från och med år 1921, då hon efter tillkomsten

av det ännu gällande provisoriska avlöningsreglementet för verket erhållit

förordnande av styrelsen att uppehålla den vid överjägmästarexpeditionen

inrättade skrivbiträdes- (från och med år 1922 kontorsbiträdes-)

befattningen i Skellefteå distrikt, hade avlöningen erhållit en fastare

form och utgått med följande belopp:

och sedermera med enahanda belopp som under år 1925. Härtill bomme

dyrtidstillägg jämlikt gällande grunder.

Av sina närmaste förmän — såväl den ordinarie som den sedan ett år

fungerande överjägmästaren — hade sökanden erhållit goda vitsord rörande

tjänstgöringen.

under år 1921 med.........................

» » 1922 » .........................

» » 1923 » .........................

» » ''A 1924—30/t> 1925 med

fr. o. m. 1 7 1925.............................

kronor 1,764

» 2,100

» 2,100

» 2,370

» 2,580

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

Det syntes styrelsen vara en akt av rättvisa och billighet, att staten,

åt vilken sökanden ägnat sina krafter under en avsevärd följd av år —

vid utgången av år 1929 komme antalet tjänsteår att uppgå till 26 —

beredde henne en något så när tryggad ålderdom, då hon uppnådde den

levnadsålder, vid vilken en kvinnlig ordinarie befattningshavare i statens

tjänst vore skyldig avgå. Domänstyrelsen finge därför tillstyrka,

att sökanden, då hennes förordnande såsom kontorsbiträde å överjägmästarexpeditionen

i Skellefteå distrikt icke längre komme att förnyas,

tillerkändes ett årligt understöd att utgå från statens domäners fond.

Vad storleken av detta understöd beträffade finge styrelsen anföra

följande.

Därest sökanden innehaft ordinarie anställning vid domänverket, hade

hon efter uppnådda 60 levnadsår varit berättigad till full pension, då

tjänstårens antal uppgått till 30; i annat fall hade hon kunnat erhålla

pension allenast till avkortat belopp i förhållande till det mindre antalet

tjänstår. Enär tjänstårens antal i nu förevarande fall vid utgången

av år 1929 komme att uppgå till 26, borde pensionen beräknas till

högst 26/ao av hel pension.

Enligt kungörelsen den 12 juni 1925 (nr 251) utgjorde för kvinnligt

ordinarie kontorsbiträde vid domänverket hel pension 1,476 kronor. Avkortad

pension till 2%o härav uppginge — efter avrundning till ett med

tolv jämnt delbart belopp — till 1,284 kronor för år.

Som sökanden emellertid, såsom sagts, endast vore icke-ordinarie tjänsteman,

syntes pensionen böra utgå med något lägre belopp än för ordinarie

befattningshavare, förslagsvis — i enlighet med av Kungl. Maj:t

och 1928 års riksdag godkända grunder i ett likartat fall beträffande t. f.

kontorsbiträdet å Västra distriktets överjägmästarexpedition A. H. M.

Wallquist — 1,236 kronor. Å detta belopp syntes dyrtidstillägg böra utgå

enligt gällande grunder.

Under åberopande av det anförda hemställer domänstyrelsen, att

Kungl. Majit täcktes vidtaga åtgärder för beredande åt sökanden av ett

årligt understöd av 1,236 kronor att utgå till henne från statens domäners

fond från och med dagen näst efter den, då hon efter uppnådda 60

levnadsår frånträder förordnandet som kontorsbiträde å Skellefteå distrikts

överjägmästarexpedition.

Statskontoret anför i remissutlåtande den 19 februari 1929.

I ärendet hade ej upplysts, att sökanden på grund av sjukdom skulle

vara nödsakad lämna sin anställning. Då vidare sökanden skulle erhålla

avsked tidigast den 27 mars 1930, syntes frågan om beredande av pension

åt henne icke redan för det dåvarande behöva upptagas till prövning.

Statskontoret ville i detta sammanhang erinra, att 1929 års riksdag, med

gillande av vad bankoutskottet i utlåtande den 8 februari 1929 (nr 11)

anfört, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit, bland annat, att spörsmålet

om pensionering av e. o. personal snarast möjligt måtte vinna sin lösning.

Därest så skulle ske under år 1930, torde det bliva obehövligt att underställa

förevarande ansökning riksdagens prövning.

Sedan Kungl. Majit anbefallt statskontoret att avgiva förnyat utlåtande

i ärendet med beaktande särskilt av att sökanden kunde komma

att under innevarande år avgå från sin tjänst, anför statskontoret i yttrande

den 11 mars 1930.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

Då sökanden den 27 mars 1930 skulle lämna sin anställning samt spörsmålet

örn pensionering av extra ordinarie personal ej blivit löst, torde

något årligt understöd av statsmedel böra utverkas åt henne.

Mot det av domänstyrelsen föreslagna beloppet hade statskontoret ej

anledning till annan erinran än att, i anslutning till vad som skett i vissa

föregående fall (prop. nr 10/1918 och 211/1929), pensionen syntes böra underkastas

skälig reduktion i anledning därav, att sökanden icke haft att

erlägga avgifter för sin pensionering. Beloppet syntes i enlighet härmed

böra fastställas till 1,152 kronor årligen.

Departements- Även jag finnér det vara med billighet överensstämmande, att sökanden

e een- efter avgång ur domänverkets tjänst tillerkännes pension under sin återstående

livstid. Vad angår storleken av denna förmån anser jag beloppet

böra bestämmas, på sätt statskontoret föreslagit, eller till 1,152 kronor

för år.

Jag hemställer förty, att Kungl. Maj.-t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att t. f. kontorsbiträdet å Skellefteå distrikts överjägmästarexpedition,

änkan Maria Häggbom, född

Hedberg, må från och med dagen näst efter den, då

hon avgår ur domänverkets tjänst, under sin återstående

livstid från statens domäners fond uppbära

en årlig pension av 1,152 kronor.

2:o.

Fyllnads- I skrivelse den 3 april 1929 har domänstyrelsen, med förmälan att styfärrTkrono-

relsen genom beslut den 15 mars 1929 beviljat kronojägaren i Granhults

jägaren bevakningsman av Klotens revir Per Edvard Bark avsked från och med

P. E. Bark. mgången av april månad 1929 med rätt för honom att från och med den

1 maj 1929 under sin återstående livstid uppbära en årlig pension av 1,692

kronor att utgå från statens domäners fond, hemställt, att Kungl. Majit

täcktes vidtaga åtgärd för att Bark måtte komma i åtnjutande av en årlig

fyllnadspension av 348 kronor, varigenom båda pensionsbeloppen tillsammans

skulle komma att uppgå till 2,040 kronor eller det belopp, som ordinarie

kronojägare vid avgång från tjänsten efter en tjänstetid av minst

35 år vore berättigad uppbära.

Till stöd för framställningen anför domänstyrelsen.

Bark, som vore född den 11 februari 1864 och sålunda den 11 februari

1929 uppnått en levnadsålder av 65 år, hade antagits till extra kronojägare

den 20 mars 1900 och till ordinarie kronojägare den 22 november 1911.

Den 20 mars 1929 innehade han alltså 29 för pension beräkneliga tjänsteår.

Såsom förut nämnts hade styrelsen den 15 mars 1929 beviljat Bark avsked,

som med hänsyn till vinterns avverkningar m. m. bestämts att träda i kraft

från och med den 1 maj 1929, mot åtnjutande av en årlig pension av

1,692 kronor.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

Emellertid hade Bark, innan han år 1900 i samband med kronans förvärvande

av Klotens aktiebolags fastigheter anställts hos domänverket, på

sätt framginge av ett vid skrivelsen fogat intyg, under cirka 10 år varit

bunden vid Klotens aktiebolag såsom skogvaktare vid ifrågavarande fastigheter.

I överensstämmelse med Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut angående

fyllnadspension åt kronojägaren i Malingsbo revir E. G. Andersson (prop.

nr 12/1918) och kronojägaren i Klotens revir M. L. Brusell (prop. nr 218/1921)

syntes Bark vid angivet förhållande böra vid avskedstagandet erhålla samma

pension, som den, vartill han varit berättigad, därest förenämnda fastigheter

under hela hans anställningstid vid desamma varit i kronans ägo.

Vid skrivelsen har fogats ett av två personer från orten utfärdat intyg,

av innehåll att Bark vid tiden för sin faders död, den 28 maj 1890, övertagit

skogvaktarbefattningen vid Granhult under Klotens aktiebolag och

innehaft denna befattning, tills fastigheterna år 1900 övergått i kronans ägo.

Statskontoret anför i remissutlåtande den 26 april 1929.

Enligt vad handlingarna utvisade hade kronojägaren Bark, innan han

den 20 mars 1900 i sammanhang med statens förvärvande av Klotens aktiebolags

fastigheter anställdes såsom extra kronojägare å Klotens kronopark,

under en tid av närmare tio år innehaft anställning hos nämnda bolag

såsom skogvaktare. Då emellertid denna tid författningsenligt icke kunnat

räknas honom till godo såsom tjänstår för pension enligt den civila pensionslagen,

hade följden blivit, att han erhållit avkortad pension i förhållande

till antalet tjänstår i statens tjänst d. v. s. 29/35 av pensionsunderlaget

2,040 kronor eller alltså, efter föreskriven avrundning, 1,692 kronor.

Här förelåge således enahanda omständigheter, som föranledde 1921 års

riksdag att i enlighet med Kungl. Maj:ts i propositionen nr 12 framlagda

förslag bevilja kronojägaren E. G. Andersson en fyllnadspension. På grund

härav hemställde statskontoret, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva, att Bark måtte från och med den 1 maj 1929 under sin återstående

livstid från statens domäners fond uppbära, utöver honom författningsenligt

tillkommande pension, en årlig fyllnadspension till sådant belopp,

att båda pensionsbeloppen tillsammans uppginge till 2,040 kronor.

Av skäl, som av myndigheterna anförts, tillstyrker även jag framställningen

och) hemställer därför, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att förre kronojägaren i Granhults bevakningstrakt

av Klotens revir Per Edvard Bark må från och med

den 1 maj 1929 under sin återstående livstid från statens

domäners fond uppbära, utöver honom författningsenligt

tillkommande pension, en årlig fyllnadspension

till sådant belopp, att båda pensionsbeloppen tillsammans

uppgå till 2,040 kronor för år.

Departements
chefen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

Pension åt

förre faktorn

N. G. Rydén.

3:o.

Med utlåtande den 8 februari 1930 har domänstyrelsen överlämnat en till

styrelsen ställd skrivelse, däri jägmästaren i Villingsbergs revir hemställt

om vidtagande av åtgärder för beredande av pension åt förre faktorn vid

Mobråtens sågverk Nils Gustaf Rydén. Vid domänstyrelsens skrivelse har

fogats yttrande i ärendet av överjägmästaren i Bergslagsdistriktet.

Till följd av remiss har statskontoret den 19 februari 1930 avgivit utlåtande

i ärendet.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande:

Rydén, som är född den 12 juni 1862, anställdes våren 1907 i Villingsbergs

aktiebolags tjänst såsom faktor vid Mobråtens sågverk. Han kvarstannade

i nämnda befattning även sedan bolagets skogar år 1917 övergått

i Vargöns aktiebolags ägo. När kronan från och med den 1 januari 1924

från Vargöns aktiebolag förvärvade nämnda Villingsbergs aktiebolag tidigare

tillhöriga skogar, ingick jämväl sågverket i köpet. Rydén kom då

utan särskild mellan bolaget och kronan träffad överenskommelse att bibehålla

sin tjänst vid sågverket. Något skriftligt anställningsavtal upprättades

visserligen icke, men Rydén uppbar från och med ingången av år 1924 avlöning

av statsmedel. Den 31 december 1928 nedlades sågverket, och samma

dag upphörde Rydéns tjänstgöring hos domänverket.

Jägmästaren anför i ärendet.

Rydén hade avlönats av staten under tiden 1 januari 1924—31 december 1928

eller sammanlagt 5 år. Hans avlöning hade varit densamma som under bolagstiden

eller 1,920 kronor per år jämte 50 procent å sågackordet, vilket enligt

ackordsprisläget efter kristiden torde hava uppgått till cirka 500 kronor per

år, alltså tillsammans cirka 2,400 kronor för år. Dessutom hade han åtnjutit

fri bostad och vedbrand samt disponerat cirka 3 hektar öppen jord.

Hans tjänstgöring under Villingsbergs aktiebolag, som begynte 1907,

vore väl vitsordad. Även kunde hans arbete under de 5 år, han varit

anställd i statstjänst, lämnas de bästa vitsord.

Med stöd av vad sålunda anförts hemställde jägmästaren, att domänstyrelsen

ville vidtaga åtgärder för beredande av pension åt bemälde Rydén

från och med 1929, och ville jägmästaren som skäligt årligt belopp föreslå

960 kronor. Dessutom föresloges, att Rydén måtte tillsvidare få bebo faktorsbostaden

vid Mobråten, omfattande 4 rum och kök, med tillhörande trädgård

mot ett årligt avdrag å pensionen av högst 180 kronor.

Enligt ett vid jägmästarens skrivelse fogat intyg rörande Rydéns tjänstgöring

hos Villingsbergs aktiebolag har Rydén på ett utomordentligt förtjänstfullt

sätt handhaft arbetet i sågverket samt alltid visat sig pålitlig,

arbetsam och ordentlig.

Av ett likaledes bifogat läkarintyg angående Rydén framgår, att han å

båda underbenen lider av åderbråck, vilka under långa tider orsaka sårnader,

som äro synnerligen svårläkta och tidvis göra honom oförmögen till

arbete.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

över jägmästaren framhåller att, då kronan vid köpet av Villingsbergs

aktiebolags skogar icke förbundit sig att behålla Rydén i sin tjänst och avvägandet

av eventuell pension till Rydén därför borde ske huvudsakligen

med hänsyn till den tid av 5 år, Rydén varit i kronans tjänst, de pensionsförmåner

jägmästaren föreslagit syntes för stora. Det torde vara tillräckligt,

örn Rydén tillsvidare tillerkändes dels ett årligt understöd av 600 kronor

och dels rätt att avgiftsfritt disponera förutvarande faktorsbostaden med trädgård

vid Mobråten utan rätt att å annan överlåta denna bostad.

För egen del anför domänstyrelsen.

Det vore allenast under fem år, som Rydén ägnat sitt arbete åt statens

tjänst. Även örn han under dessa år innehaft ordinarie anställning vid

domänverket, hade han mot gällande pensionslag icke varit berättigad till

någon som helst pension; ännu mindre förelåge sådan rätt för honom, då

hänsyn foges till de synnerligen lösliga former, under vilka Rydén vunnit

anställning vid domänverket, där han icke ens varit att betrakta såsom

extra tjänsteman.

Genom beslut i ett flertal likartade fall hade Kungl. Majit emellertid

medgivit, att kronojägare, som tidigare varit anställd såsom skogvaktare i

enskild tjänst men vid den enskilda skogens försäljning till kronan vunnit

anställning som kronojägare vid skogsstaten, kunde efter avskedstagandet

erhålla enahanda pensionsförmåner som dem, til! vilka han skulle varit

berättigad, därest skogen ifråga under hela hans tjänstetid där varit i

statsverkets ägo. Styrelsen linge i detta avseende hänvisa allenast till

Kungl. Majits proposition nr 94 till 1925 års riksdag och samma års

riksdagsskrivelse nr 161 angående avlöningsförmåner och pension åt vissa

kronojägare i Villingsbergs revir, vilka i likhet med Rydén från och med

1924 års ingång övergingo från tjänst hos Vargöns aktiebolag till domänverket.

Den olikheten förelåge visserligen, att samtliga de i nämnda proposition

avsedda befattningshavare voro kronojägare, medan Rydén åter

saknade skoglig utbildning; men det syntes styrelsen, som örn det väsentliga

vore den tidigare anställningen å enskild skog och överflyttandet i samband

med skogen till staten, oberoende av vilket slag av anställning, som i de

olika fallen förelegat.

Därest — såsom styrelsen ansåge rätt och billigt — enahanda principer

tillämpades på Rydén som på nu nämnda kronojägare, skulle Rydén, örn

han varit uppförd på ordinarie stat, vid sin avgång den 31 december 1928

innehaft 21 för pension beräkneliga tjänstår och alltså varit berättigad till

avkortad pension, uppgående till 21/35 av hel pension.

Den befattning Rydén innehaft såväl hos aktiebolagen som i statstjänst

benämndes faktor och vore liktydig med en sågverksförmans.

Hans avlöning såväl före som efter anställningen i domänverkets tjänst

hade utgjort 1,920 kronor för år (det vill säga 160 kronor i månaden) jämte

50 procent å sågackordet, vilket enligt ackordsprisläget efter kristiden torde

— på sätt vederbörande jägmiistare uppgivit — kunna beräknas till omkring

500 kronor för år, alltså sammanlagt omkring 2,400 kronor för är.

Dessutom hade han åtnjutit fri bostad örn 4 rum och kök och vedbrand

samt disponerat omkring 3 hektar öppen jord. Bostadsförmånen beräknades

av jägmästaren till 180 kronor för år.

Ehuru Rydén icke ägde någon författningsenlig rätt till pension, syntes

det dock domänstyrelsen vara överensstämmande med billighet, att åt ho
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

nom, som — med ^beräknande av bolagstiden — under 21 år helt ägnat

sitt arbete åt sågverkets skötsel, bereddes en årlig pension av statsmedel,

då han närmast på grund av sågverkets nedläggande men även i anseende

till ålder och hälsotillstånd icke längre kunde gagna det allmänna, åtminstone

icke i den utsträckning, som statsintresset kunde kräva.

Vad pensionsbeloppet beträffade syntes det styrelsen, att detsamma, i likhet

med vad 1929 års riksdag på Kungl. Maj:ts framställning (prop. nr 216;

11. skr. nr 200) medgivit beträffande byggnadsförmannen Johan Abrahamsson,

lämpligen borde kunna beräknas i enlighet med de i kungörelsen den 8

november 1918 (nr 859) angivna grunderna för pensionering av förmän

och arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks

byggnadsavdelning. Jämlikt dessa grunder ägde arbetare, som innehade

60 levnadsår och minst 25 tjänstår, rätt till pension av 450 kronor för år.

De i nämnda kungörelse fastställda pensionsbeloppen hade sedermera genom

kungörelserna den 15 juni 1922 (nr 360) och den 18 juni 1925 (nr 280) reglerats

på sådant sätt, att ett pensionsbelopp enligt 1918 års grunder å 450

kronor numera utginge med 852 kronor.

Nu hade Rydén vid sin avgång den 31 december 1928 icke kunnat

räkna mer än 21 tjänstår, på grund varav pensionen syntes böra utgå med

ett i förhållande till det mindre antalet tjänstår avkortat belopp. Enligt

denna beräkningsgrund och med iakttagande av att pensionen avjämnades

till ett med tolv jämnt delbart belopp skulle pensionsbeloppet komma att

uppgå till (852 x 21/25^=) 720 kronor för år. Styrelsen förutsatte emellertid,

att dyrtidstillägg komme att utgå på pensionsbeloppet. Så länge Rydén

kunde beredas tillfälle att kvarbo i den gamla faktorsbostaden, funne

styrelsen rättvist, att pensionsbeloppet minskades med det beräknade hyresvärdet

180 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer domänstyrelsen, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att Rydén Ange räknat från den

1 januari 1929 under sin återstående livstid åtnjuta en årlig pension av

720 kronor jämte därå belöpande dyrtidstillägg att utgå ur statens domäners

fond, dock att detta belopp skulle minskas med 180 kronor för år, så

länge Rydén kvarbodde i den gamla faktorsbostaden vid sågverket.

Statskontoret yttrar i sitt utlåtande:

Vid ett flertal tillfällen, dä statens affärsdrivande verk inköpt markområden

eller fastigheter och i samband därmed personal övergått från enskild

till statlig tjänst, hade riksdagen medgivit, att vid bestämmande av

pension för sådan personal anställningen i tjänst hos den enskilde, vars

egendom sålunda övergått i statens ägo, linge räknas såsom fullgjord i

statstjänst. Även i nu förevarande fall syntes ett liknande tillgodoräknande

böra äga rum och, då Rydén i enlighet därmed kunde räkna 21

tjänstår, ansåge statskontoret i likhet med domänstyrelsen, att billigheten

krävde, att någon pension av statsmedel utverkades åt honom. Mot det

ifrågasatta pensionsbeloppet, 720 kronor, som icke kunde anses för högt,

hade statskontoret intet att erinra.

Beträffande domänstyrelsens förslag örn föreskrift, att därå skulle utgå dyrtidstillägg

samt att avdrag skulle göras för bostadsförmån, ville statskontoret

framhålla, att å pensionen komme utan särskild föreskrift att utgå

författningsenligt dyrtidstillägg samt att storleken av den hyra, Rydén

skäligen borde erlägga för bostad, torde böra göras beroende av särskild

överenskommelse mellan domänverket och honom.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 227.

29

Såsom mydigheterna framhållit, har riksdagen vid tidigare tillfällen

medgivit, att personal, som förut varit anställd vid egendom i enskild

tjänst men sedermera vid statens förvärv av egendomen vunnit

anställning vid skogsstaten, fått för pensions bestämmande räkna sig till

godo den tid, vederbörande varit anställd i tjänst hos den enskilde. En

liknande förmån synes mig böra tillerkännas Rydén. I fråga örn pensionens

storlek giver det av domänstyrelsen och statskontoret tillstyrkta beloppet

av 720 kronor för år icke anledning till erinran. Såsom statskontoret

framhållit kommer härå, utan att särskild föreskrift därom meddelas,

att utgå vederbörligt dyrtidstillägg. Frågan örn det avdrag från blivande

pension, som bör ske, så länge Rydén kvarbor i den gamla faktorsbostaden,

torde böra regleras genom överenskommelse mellan domänverket och Rydén.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

Departements
chefen.

att förre faktorn vid Mobråtens sågverk Nils Gustaf

Rydén må från och med den 1 januari 1929 under sin

återstående livstid från statens domäners fond uppbära

en årlig pension av 720 kronor.

4:o.

Med utlåtande den 24 februari 1930 har domänstyrelsen överlämnat en Pension åt

till styrelsen ställd skrivelse, däri extra ordinarie kronojägaren Oscar Leo ägaren"™i

Jönssons änka Inez Helvina Jönsson, född Häggblom, gjort framställning Jönssons änka

örn beredande av pension åt benne samt åt makarnas minderåriga barn, oc.h. ml,''der
anga

barn.

Ragnar, född den 10 februari 1915, och Ragnhild, född den 1 juli 1918.

Vid domänstyrelsens skrivelse hava fogats utlåtanden i ärendet av jägmästaren

i Värends revir och av över jägmästaren i Smålands distrikt.

Till följd av remiss har statskontoret den 5 mars 1930 avgivit yttrande

i ärendet.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att mannen Jönsson, som var född

den 28 juni 1881, blivit antagen den 23 juli 1918 till extra kronojägare

och den 10 april 1922 till extra ordinarie kronojägare i Åsheda bevakningstrakt

av Värends revir. I sistnämnda egenskap tjänstgjorde han från och

med den 1 maj 1922 till sitt frånfälle den 8 november 1929. Såsom dödsbodelägare

efterlämnade Jönsson sin änka Inez Helvina Jönsson, född den

16 juli 1889, samt makarnas ovannämnda minderåriga barn. Behållningen

i boet uppgår till 10,610 kronor 96 öre, däribland en fastighet, värderad till

6,000 kronor. Änkan lider enligt läkares intyg av kronisk sjukdom, till

följd varav hon, åtminstone tidtals, är oförmögen att genom arbete försörja

sig.

Till stöd för framställningen anför sökanden.

Då mannen Jönsson, trots han sedan flera år uppehållit med ordinarie

kronojägarbefattning likvärdig tjänst, icke formellt varit befordrad till

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

ordinarie tjänsteman, stöde hans efterlevande änka och två minderåriga

barn utan fastställd rätt till sådan familjepension, som tillkomme efterlevande

efter ordinarie kronojägare. Boets tillgångar torde vid hastig realisation

knappast komma att förslå till mera än skuldernas likviderande.

Den sorgliga belägenhet, vari änkan och barnen genom hans frånfälle sålunda

blivit försatta, förvärrades än ytterligare därigenom att änkan själv

på grund av sjukdom tidtals vore oförmögen utföra arbete. Då makarnas

äldsta barn, en gosse, 14 år gammal, jämväl vore sjuklig, komme änkan

och barnen helt snart att vara hänvisade till den allmänna hjälpverksamheten

för sitt dagliga bröd.

Att mannen Jönsson, som vid sin död var 48 år gammal och i närmare

12 år varit anställd i domänverkets tjänst, icke befordrats till ordinarie

kronojägare torde helt visst bero på under de senare åren aktuella omorganisationsplaner

ifråga örn tjänstgöringsområdena. Som redan anförts, hade

han nämligen uppehållit kronojägartjänst i särskild bevakningstrakt och

med skyldigheter som ordinarie kronojägare. Änkan vore förvissad, att

hans tjänstgöring varit väl vitsordad och oförvitlig.

Det vore änkan Jönsson bekant, att riksdagen i förut inträffade liknande

fall medgivit pension åt de efterlevande familjemedlemmarna. Hon hade

särskilt blivit uppmärksamgjord på ett beslut vid 1920 års riksdag, då änkan

och barnen efter avlidne extra jägmästaren B. Bossander medgåvos

pension, ehuru Bossander vid sin död endast varit 32 år gammal med 6

års anställning i domänverket.

Jägmästaren i Värends revir yttrar.

I lönehänseende tillhörde Jönsson vid sin död lön eklass V, grupp A; av

denna lön utgick 70 procent från kyrkofonden och 30 procent från domänfonden.

Under sin tjänstgöring hade Jönsson visat stort nit och intresse för sin

tjänst och under de 8 år han verkat inom bevakningstrakten utfört ett

mycket gediget och målmedvetet arbete.

Efter vad jägmästaren under hand erfarit vore Jönssons efterlämnade

numera hänvisade att försörja sig på eget arbete, då några tillgångar över

skulderna icke torde finnas.

På grund av dessa ömmande förhållanden samt med hänsyn till de numera

så ordnade förhållandena med extra bevakningstrakter, att ett stort

antal e. o. kronojägare aldrig syntes kunna vinna befordran till ordinarie

tjänst och sålunda icke vare sig själva eller deras efterlevande komma i

åtnjutande av pension, funne jägmästaren det fullt berättigat, att e. o.

kronojägares efterlevande genom domänstyrelsens åtgörande bereddes pension,

varför han tillstyrkte framställningen.

Överjägmästaren i Smålands distrikt har under hänvisning till vad änkan

Jönsson och jägmästaren i ärendet anfört samt under vitsordande av att

Jönsson varit en synnerligen dugande och nitisk tjänsteman ävensom på

grund av de föreliggande ömmande omständigheterna på det livligaste tillstyrkt

framställningen.

Domänstyrelsen framhåller i sitt utlåtande, att den bevakningstrakt, som

varit anförtrodd åt Jönsson, icke varit uppförd på ordinarie stat, men att

arten av Jönssons tjänstgöring, alltsedan han antogs till e. o. kronojägare

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

31

i nämnda bevakningstrakt, varit likställd med en ordinarie kronojägares

verksamhet. Styrelsen anför vidare.

Enär Jönsson såsom innehavare av en å extra stat uppförd befattning

icke varit i tillfälle att genom inträde i civilstatens änke- och pupillkassa

bereda sina efterlevande något bidrag till underhållet, syntes goda skäl

föreligga att i detta fall bereda understöd av statsmedel åt änkan, så länge

hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd, och vart och ett av barnen intill

uppnådd ålder av 18 år.

Med hänsyn emellertid dels därtill att Jönsson endast under en jämförelsevis

kort tid — elva år — varit anställd i statens tjänst, dels därtill

att hans änka vore relativt ung, dels slutligen därtill att Jönssons

dödsbo utvisade en jämförelsevis stor behållning, vore styrelsen visserligen

betänksam, huruvida pension av statsmedel borde kunna tillstyrkas beträffande

änkan. Enär dock av utredningen i ärendet syntes ådagalagt, att

hon på grund av sitt hälsotillstånd knappast kunde anses vara arbetsför,

funne styrelsen betänkligheterna i detta avseende böra falla. Styrelsen finge

därför tillstyrka, att framställning örn pension såväl till änkan som till de

båda barnen avlätes till riksdagen.

Därest Jönsson varit innehavare av ordinarie kronojägarbefattning, skulle

änkan, efter vad styrelsen inhämtat från civilstatens änke- och pupillkassa,

varit berättigad till en pension av 570 kronor jämte 10 procents tillfällig

pensionsförhöjning därå, sålunda tillhopa 627 kronor, varjämte det äldsta

barnet ägt uppbära ett belopp, motsvarande 40 procent av moderns pension

eller 250 kronor 80 öre, och det yngsta ett belopp motsvarande 10 procent

av sagda pension eller 62 kronor 70 öre. Tillsammans skulle barnen sålunda

vara berättigade till en pension av 313 kronor; moderns och barnens

sammanlagda pensionsförmåner skulle alltså hava uppgått till 940 kronor.

Styrelsen ansåge sig icke kunna ifrågasätta, att pensioner utverkades till

detta belopp. Däremot syntes det styrelsen, som ett pensionsbelopp av 450

kronor till änkan och 150 kronor till vartdera barnet skulle vara väl avvägt.

Efter avrundning till närmast högre med 12 jämt delbart tal skulle

pensionsbeloppen utgå med respektive 456, 156 och 156 kronor eller tillhopa

768 kronor.

Tidpunkten, från vilken pensionerna borde utgå, syntes styrelsen lämpligen

böra bestämmas till ingången av januari månad 1930. Vad anginge

de medel, från vilka pensionsbeloppen borde utgå, tilläte styrelsen sig meddela,

att Jönssons avlöning utgått med 30 procent av domänfonden och 70

procent av kyrkofonden. Som emellertid avlöningen, därest Jönsson varit

uppförd å ordinarie stat, helt hade utgått av domänfonden, finge styrelsen

hemställa, att pensionsbeloppen måtte påföras sagda fond.

Statskontoret anför i sitt utlåtande.

Såsom domänstyrelsen framhållit kunde visserligen någon tvekan råda,

huruvida i detta fall familjepension av statsmedel borde beredas. Det

kunde dock synas billigt, att Jönssons efterlevande icke lämnades alldeles

utan hjälp. Med hänsyn emellertid till boets ställning och övriga i detta

fall föreliggande omständigheter ville det synas statskontoret, som örn pensionsbeloppen

bordo inskränkas för änkan till 384 kronor och för vartdera

av barnen till 96 kronor.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Jönsson efterlämnat änka Departementsoch

två minderåriga barn. Änkan lider enligt läkarintyg av kronisk c,ie/en■

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

sjukdom, som tidtals gör henne oförmögen att försörja Isig genom arbete.

Dödsboets ställning utvisar visserligen behållning, men torde denna icke

förslå till änkans och barnens nödiga underhåll.

Då Jönsson på den grund att hans befattning, ehuru i tjänstgöringsavseende

fullt jämförlig med en ordinarie kronojägare, icke varit uppförd

å ordinarie stat, icke kunnat vinna inträde i civilstatens änke- och pupillkassa

och därigenom bereda sina] efterlevande bidrag till deras underhåll,

synes det vara med billighet överensstämmande, att någon pension beredes

dem i nu] föreslagen ordning. I fråga örn storleken av pensionsbeloppen

finner jag dessa böra, på sätt statskontoret föreslagit, utgå med 384 kronor

till änkan och 96 kronor till vartdera barnet.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att extra ordinarie kronojägaren Oscar Leo Jönssons änka

Inez Helvina Jönsson, född Häggblom, samt makarnas

två minderåriga barn Ragnar Jönsson och Ragnhild

Jönsson må, räknat från och med den 1 januari 1930,

från statens domäners fond åtnjuta årlig pension änkan

med 384 kronor under sin återstående livstid, så länge

hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, samt vart

och ett av barnen med 96 kronor intill utgången av

det år, varunder barnet uppnår 18 års ålder.

Vad föredragande departementschefen under punkterna

l:o—4:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter

instämma, bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

och förordnar, att proposition av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet:

Joh:s Thygesen.

801064. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1930.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BU 1930:31 Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner och understöd m. m., att utgå av affärsdrivande verks medel. l:o. Äng. til s. 10 i texten
  2. BU 1930:32 Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda pers s. 38 i texten