Sök i Ratio Lex

Angående uppförande av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm m. m

230 sidor, varav 224 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 224 av 230 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:232, Angående uppförande av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

1

Nr 232.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående uppförande av

nytt kliniskt sjukhus i Stockholm m. m.; given Stockholms

slott den 14 mars 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Cl. Lindskog.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprin-sen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 14 mars 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet och, vad

angår garnisonssjukhuset, chefen för försvarsdepartementet anför departementschefen,

statsrådet Lindskog:

Vid anmälan den 3 januari 1930 av anslagsbehoven under riksstatens

åttonde huvudtitel för budgetåret 1930/1931 hemställde jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att, i avbidan på proposition angående uppförande

av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm m. m. för budgetåret 1930/1931

under åttonde huvudtiteln för ändamålet beräkna ett extra reservationsanslag

av 300,000 kronor. Denna min hemställan blev av Kungl. Majit bifallen.

Efter det utredningen i ärendet numera avslutats, anhåller jag att få återupptaga

detsamma och därvid begynna med en historik över dess tidigare behandling.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 195 haft. (Nr 232.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition Nr 232.

Serafimerlasarettets

och

karolinska

institutets

förhållande

till varandra.

I. Historik.

A den tomt i Stockholm, Arrest serafimerlasarettet är beläget, har sjukvårdande

verksamhet bedrivits i omkring 175 år. Då lasarettet år 1752

första gången öppnades för allmänheten, inrymde det endast 8 sängar, därav

4 för invärtes och 4 för utvärtes sjuka. Sjukhuset var avsett icke endast

för staden utan för hela riket. Lasarettets uppgift var dubbel, nämligen

dels sjukvårdande verksamhet, dels viss undervisning för utbildande aAr

läkare. Denna serafimerlasarettets karaktär a\7 undervisningssjukhus blev

redan från början av dess verksamhet klart fastslagen.

Karolinska institutet har såsom ordnat medicinskt läroverk icke varit i

verksamhet mer än något över 100 år. Sedan Kungl. Maj:t år 1810 beslutat,

att ett »Institut till danande av skickliga fältläkare» skulle inrättas i Stockholm,

ble\T denna institution sedermera ombildad till karolinska institutet

eller såsom det alltsedan 1822 benämnes karolinska mediko-kirurgiska institutet.

I samband med att institutet år 1813 väsentligt utvidgades, meddelades

bestämmelser om att »Serafimerordenslasarettet skulle vara tillgängligt

för institutets elever». Alltifrån institutets tillkomst har sålunda den praktiska

utbildning, som de studerande skola förvärva genom tjänstgöring å

sjukhus och kliniker, till huvudsaklig del varit förlagd till serafimerlasarettet.

Med tiden knöts karolinska institutet allt närmare samman med serafimerlasarettet.

Genom ett kungl, brev den 30 december 1835 föreskrevs sålunda,

»att medicinska och kirurgiska professionerna vid karolinska institutet kunde

och borde, därest tillfälliga hinder icke mötte, vara förenade den förra med

överläkarens, den senare med överkirurgens befattning vid serafimerlasarettet».

Härigenom förlädes den medicinska och kirurgiska undervisningen

i sin helhet till serafimerlasarettet,

För att göra serafimerlasarettet fullt ägnat att tillgodose såväl sjukvårdens

som undervisningens behov, vidtogs under åren 1888—1893 en fullständig

ombyggnad och utvidgning av lasarettet. Trots det omfattande nydaningsarbete,

som då kom till utförande, visade det sig emellertid snart, att lasarettets

lokaler voro otillräckliga, samt att utvecklingsmöjligheter saknades.

En del smärre om- och tillbyggnader hava visserligen sedermera vidtagits,

men härigenom hava allenast de mest trängande kraven kunnat tillgodoses.

I den mån den medicinska undervisningen såsom en följd av läkarvetenskapens

storartade utveckling allt mer och mer specialiserats, har behov av

specialkliniker framträtt. Då dessa icke alla kunnat inrymmas å serafimerlasarettet,

har man måst tillgripa den utvägen, att förlägga den kliniska

undervisningen i en del viktiga ämnen till vissa andra av huvudstadens

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

sjukhus. Den kliniska undervisningen, vilken till såväl undervisningens

som den medicinska forskningens fromma ursprungligen var koncentrerad

till serafimerlasarettet, är sålunda för närvarande uppdelad på icke mindre

än 10 olika sjukvårdsanstalter.

Medan karolinska institutet är en ren statsinstitution, är serafimerlasarettet

ur rättslig synpunkt att anse såsom en enskild stiftelse, som har till ändamål

att utöva sjukvårdande verksamhet samt att bereda de studerande den

praktiska utbildning, som deras tjänstgöring å sjukhus och kliniker avser

att bibringa. Sjukhusets verksamhet handhaves i enlighet med en av Kungl.

Majit den 14 december 1906 fastställd stadga. Enligt denna besörjes lasarettets

förvaltning av en särskild styrelse (direktion), som utgöres av sex

ledamöter, nämligen en ordförande och en vice ordförande, förordnade av

Kungl. Majit, två av karolinska institutets professorer i medicin och kirurgi

såsom självskrivna samt två medlemmar, utsedda för fyra år i sänder, den

ene av Stockholms stadsfullmäktige och den andre av Stockholms läns

landsting.

För verksamhetens bedrivande har lasarettet att tillgå inflytande legosängsavgifter,

avkastningen av fonderna, statsanslag samt anslag från Stockholms

stad och län. Statens bidrag motiveras av dels den betydelse lasarettet har för

undervisningen, dels den sjukvårdande verksamhet lasarettet utövar i fråga

örn sjuka från alla delar av landet. Stadens och länets intressen äro knutna

till den prestation, lasarettet lämnar dessa båda intressenter i form av dels

klinisk sjukvård, dels poliklinisk vård åt deras hemortsberättigade invånare.

Enligt lasarettsdirektionens beslut den 28 mars 1887 har sålunda Stockholms

stad tillförsäkrats att allt framgent få vid lasarettet disponera 200 sängplatser

å klinikerna. Detta åtagande tillkom såsom gottgörelse för det kontanta bidrag

å 244,600 kronor, som staden lämnade för utförande av ovan omförmälda

ombyggnadsarbeten å lasarettet under åren 1888—1893. Stockholms

län, som bidrog till dessa ombyggnadsarbeten med ett belopp av 50,000 kronor,

har enligt direktionens beslut tillerkänts rätt att såsom ersättning härför

för all framtid disponera 40 vårdplatser å lasarettet.

Enligt gällande avtal skola de 200 platser, som allt framgent skola finnas

å lasarettet tillgängliga för Stockholms stads sjukvård, så fördelas, att 100

platser skola vara avsedda för medellösa personer, och de övriga för betalande

patienter. För medellösa, som vårdas å ovan angivna ackord, betalar

Stockholms stad en dagavgift, motsvarande lasarettets självkostnad. För

de betalande patienterna erhåller lasarettet en legosängsavgift, motsvarande

den för allmän sal å stadens sjukhus fastställda, för närvarande uppgående

till 2 kronor 50 öre per dag.

Enligt det mellan Stockholms län och serafimerlasarettet numera gällande

avtalet skola för sjuka från länet å lasarettet tillhandahållas, förutom nyss

nämnda 40 vårdplatser, ytterligare 60 sängar. Ersättning för vården skall

utgå med den för varje år beräknade verkliga sjukvårdskostnaden å läsa
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tidigare förslag

om beredande

av

bättre lokaler

för serafimerlasarettet.

Serafi merlasarettskommittén.

Garnisons
sjukhus
kommittén.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

rettet, dock med iakttagande att i avseende å 40 av de sängar, som äro

tagna i anspråk, i kostnaden icke inberäknas utgifterna för fastigheternas

underhåll och onera.

Av de 450 sängar, som enligt beräkning skola kunna tillhandahållas å

serafimerlasarettet, disponera sålunda staden och länet 300, vadan lasarettet

förfogar över 150 sängar för vård av sjuka från andra delar av landet.

I verkligheten är dock detta senare sängantal större, i det att varken staden

eller länet på grund av den stora tillströmningen av patienter från riket i

övrigt kunnat helt utnyttja sina ackord.

Frågan örn beredande av bättre lokaler för serafimerlasarettet har sedan

länge varit föremål för utredning. Härvid har från sakkunnigt håll städse

gjorts gällande, att de lokaler, över vilka lasarettet disponerar, numera icke

befinna sig i ett sådant skick, att lasarettet på ett tillfredsställande sätt kan

fylla sin dubbla uppgift i den medicinska undervisningens och i sjukvårdens

tjänst. Vidare har framhållits de stora olägenheter, som ur såväl undervisningens

som den vetenskapliga forskningens synpunkt äro förenade med

att den medicinska undervisningen är splittrad på ett flertal sjukvårdsanstalter,

belägna på vitt skilda platser i staden.

Redan år 1912 tillsatte serafimerlasarettets direktion och karolinska institutets

lärarkollegium en kommitté med uppdrag »att lämna utredning angående

omfattning och anordning av för undervisningen vid karolinska

institutet erforderliga kliniska och polikliniska institutioner samt angående

storleken och läget av det område, som kunde krävas för uppförande av

nybyggnader till inrymmande av dylika kliniker och eventuellt från dem

oskiljaktiga teoretiska institutioner».

Denna kommitté, den s. k. serafimerlasarettskommittén, avgav i december

1914 ett utlåtande, vilket av lasarettsdirektionen överlämnades till Kungl.

Majit den 31 mars 1915. Enligt kommitténs förslag borde en förflyttning

av serafimerlasarettet komma till stånd, samt en ny klinisk centralanstalt

uppföras på annan plats i Stockholm. För ändamålet ifrågasattes, att den

s. k. Smedsbacken på Norra Djurgården skulle tagas i anspråk, därvid den

erforderliga tomtarealen beräknades till 180,000 kvadratmeter, örn å tomten

allenast skulle uppföras sjukhus och en patologisk institution. Därest tomten

tillika skulle rymma karolinska institutets övriga institutioner gick kommitténs

förslag ut på att tomten skulle utökas med ytterligare 32,000 kvadratmeter.

Med anledning av uppkommen fråga om nybyggnad även för garnisonssjukhuset

i Stockholm tillkallades år 1917 särskilda sakkunniga för att inom

lantförsvarsdepartementet biträda med verkställande av utredning, huruvida

ett samarbete emellan (eventuellt en sammanslagning av) garnisonssjukhuset

och serafimerlasarettet och till äventyrs vissa till andra sjukhus förlagda

kliniker, där undervisning meddelades studerande vid karolinska institutet,

kunde med fördel åvägabringas. Dessa sakkunniga (garnisonss jukhuskommittén)

avgåvo sitt betänkande den 11 mars 1918.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 332.

Enligt de sakkunnigas uppfattning skulle en sammanslagning av garnisonssjukhuset

och serafimerlasarettet i överensstämmelse med vissa närmare

angivna grunder vara såväl möjlig som ock innebära bestämda ömsesidiga

fördelar. Såsom plats för det nya sjukhuskomplcxet ifrågasattes ett tomtområde

å Ladugårdsgärde. För serafimerlasarettets behov beräknades i

enlighet med det av serafimerlasarettskommittén upprättade förslaget ett

utrymme av 180,000 kvadratmeter, däri inbegripet byggnad för den patologiska

institutionen. För karolinska institutets övriga teoretiska institutioner

ansågs erforderligt ett tomtområde örn 32,000 kvadratmeter och för garnisonssjukhuset

minst 20,000 kvadratmeter. Den sålunda angivna arealen cirka

40 tunnland borde för framtida utvidgningar ökas till cirka 60 tunnland.

Sedan kanslersämbetet för rikets universitet i anledning av framställning

från karolinska institutets lärarkollegium under år 1918 hos Kungl.

Majit påvisat det trängande behovet av nybyggnader för institutets institutioner

och kliniker, tillkallades jämlikt nådigt bemyndigande den 20 juni

1919 särskilda sakkunniga att biträda med utredning av karolinska institutets

och serafimerlasarettets nybyggnadsfrågor i hela deras vidd. Vid anmälan

av detta ärende yttrade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet bland

annat i fråga om samarbete med Stockholms stad följande:

Vid denna utredning bör särskild uppmärksamhet ägnas åt frågan örn ett

ekonomiskt samarbete mellan staten och Stockholms stad i avseende å de

tilltänkta nybyggnadernas uppförande och underhåll m. m. Jag erinrar, att

en motsvarande samverkan äger rum beträffande de sjukvårdsanstalter i

Uppsala och Lund, å vilka därvarande medicinska fakulteters kliniska undervisning

försiggår. Förhållandena vid de båda universiteten äro emellertid

härutinnan icke ensartade. Det kliniska arbetet vid medicinska fakulteten

i Uppsala bedrives å akademiska sjukhuset därstädes, vilket äges av universitetet.

Såväl Uppsala stad som Uppsala läns landsting hava emellertid medverkat

till sjukhusets uppförande och utvidgning, och landstinget har åtagit

sig att lämna årliga bidrag såväl till sjukvårdskostnadernas täckande

som till underhållet av sjukhusets byggnader. I Lund pågår det kliniska

arbetet å de Malmöhus läns landsting tillhöriga sjukvårdsinrättningarna i

Lund. Sjukhusbyggnadernas uppförande har emellertid delvis bekostats av

statsmedel och vid senast verkställda nybyggnadsarbeten hava byggnadskostnaderna

bestritts till hälften av staten och tili hälften av landstinget.

Överläkartjänsterna vid sjukhusets huvudavdelningar bestridas av professorer

inom medicinska fakulteten i Lund, och å universitetets stat uppförda

amanuenser kunna anställas till biträde såväl vid den kliniska undervisningen

som vid sjukvården. Särskilt den i Lund tillämpade anordningen

har visat sig vara för båda de i saken intresserade parterna i hög grad

förmånlig.

I en den 17 juni 1921 dagtecknad skrivelse till chefen för ecklesiastikdepartementet

gjorde dessa sakkunniga — i det följande benämnda sjukhusbyggnadssakkunniga

— vissa framställningar rörande fortgången och fullföljandet

av det dem lämnade uppdraget.

Beträffande förläggningsplatsen för det tilltänkta nya sjukhuset framhöllo

Sjukhus
byggnads
sakkunniga,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majis proposition Nr 232.

de sakkunniga, att det mål, som måste eftersträvas, vore att samla alla

karolinska institutets institutioner och kliniker till ett organiskt helt. För

dylikt ändamål vore det nödvändigt att såsom ett oeftergivligt krav på en

lämplig tomt uppställa den fordran, att tomten vore tillräckligt stor för att

till densamma skulle kunna förläggas karolinska institutets samtliga kliniker

och teoretiska institutioner samt, örn utredningen skulle visa detta vara

önskvärt, även ett nytt garnisonssjukhus.

Med hänsyn till de betydande kostnader, som vore förenade med uppförandet

av ett kliniskt centralsjukhus, föreslogo sjukhusbyggnadssakkunniga

till en början, att den stora planen skulle förverkligas i flera etapper, varvid

de teoretiska institutionerna borde få träda tillbaka för de sämre lottade

klinikerna. Av dessa borde i första hand endast de kliniker erhålla nybyggnader,

som på grund av sjukvårdens och undervisningens krav kunde sägas

vara i trängande behov av sådana. Övriga kliniker skulle tillsvidare få fortsätta

sin verksamhet inom sina nuvarande lokaler och först vid ett senare

tillfälle, då sjukhusbehovet krävde ytterligare nybyggnader, komma i åtanke.

Samtidigt härmed eller först i en än senare, tredje etapp — beroende huvudsakligen

av ekonomiska skäl, som ej läte sig överskådas — skulle byggas

även nya teoretiska institutioner.

Efter av sjukhusbyggnadssakkunniga gjord framställning bemyndigade

Kungl. Majit genom beslut den 21 april 1922 de sakkunniga att låta utföra

ritningar och kostnadsförslag till ett kliniskt sjukhus, avsett att förläggas

omedelbart söder örn den s. k. Smedsbacken å Ladugårdsgärde.

Med skrivelse den 24 september 1925 framlade härefter sjukhusbyggnadssakkunniga

sitt huvudförslag rörande uppförande av ett nytt kliniskt sjukhus,

förlagt till Ladugårdsgärde. Rörande byggnadsföretagets utförande

hade de sakkunniga utarbetat två olika alternativ till frågans lösning. Enligt

det ena förslaget, betecknat såsom alternativ I, skulle i en första byggnadsetapp

uppföras allenast sex kliniker: en medicinsk klinik, en kirurgisk

klinik, en ögonklinik, en öronklinik, en radiologisk klinik samt en förlossnings-

och kvinnoklinik ävensom isoleringsavdelning. Antalet vårdplatser

beräknades till sammanlagt 679 samt, därest garnisonssjukhuset anslöts till

den första byggnadsetappen, till 825. På sätt de sakkunniga tidigare föreslagit,

skulle sedermera i en andra etapp följa de för karolinska institutets

verksamhet erforderliga kliniker, som icke medtagits i den första etappen,

nämligen ytterligare en medicinsk och en kirurgisk klinik samt en nervklinik,

en klinik för sinnessjukdomar, två barnkliniker, en ortopedisk (vanföre)

klinik och en hud- och könsklinik. I den tredje etappen — möjligen redan

i den andra — skulle karolinska institutet i trängre bemärkelse, d. v. s. de till

institutets tomt å Kungsholmen nu förlagda teoretiska institutionerna, förflyttas

intill det nya sjukhuset, varmed hela byggnadsplanen skulle vara slutförd.

De sakkunnigas med alternativ II betecknade förslag avsåg, att till en

början skulle uppföras ett kliniskt sjukhus med nio kliniker, nämligen två

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

medicinska och två kirurgiska kliniker, en ögonklinik, en öronklinik, en

radiologisk klinik, en förlossnings- och kvinnoklinik, en nervklinik samt

isoleringsavdelning. Sammanlagda antalet sängar enligt alternativ II skulle

uppgå till 1,047 samt, med tillägg av 107 sängar för garnisonssjukhuset,

till 1,154. Därefter skulle ett vidare utbyggande av sjukhuset och de teoretiska

institutionerna komma till stånd, i den mån förhållandena det medgåve.

Sjukhussängarnas antal och fördelning å de olika avdelningar, som enligt

alternativ I och alternativ II skulle till en början utbyggas, framgå av nedanstående

översikt.

Alternativ I.

Allmänna

Privata

Summa.

sängar.

sängar.

Medicinska kliniken....

135

18

153

Kirurgiska » ....

135

18

153

Oftalmiatriska » ....

66

10

76

Otiatriska » ....

72

10

82

Obstetriska » ....

671

1 A

Gynekologiska » ....

52 j

J O

löij

Radiologiska » ....

50

12

62

Isoleringsavdelningen . . .

18

—

18

Summa 595

84

679

Garnisonssjukhuset ....

128

18

146

Summa 723

102

825

Alternativ II.

Allmänna

Privata

Summa.

sängar.

sängar.

Transport från alternativ I:

civila sängar.......

595

84

679

Medicinska kliniken....

130

17

147

Kirurgiska » ....

135

18

153

Neurologiska » ....

52

16

68

Summa

912

135

1,047

Garnisonssjukhuset ....

107

—

107

Summa

1,019

135

1,154

Enligt alternativ I skulle det nuvarande serafimerlasarettet alltjämt bibehållas

samt för sådant ändamål underkastas en mera genomgripande reparation.

Alternativ II däremot utgick från den förutsättningen, att serafimerlasarettet,

så snart de enligt detta alternativ ifrågasatta klinikerna blivit

utbyggda och tagna i anspråk, skulle kunna nedlägga sin verksamhet. I

följd härav skulle de ombyggnadsarbeten, som å nuvarande serafimerlasarettet

måst utföras, kunna begränsas till det minsta möjliga.

Sjukhusbyggnadssakkunniga förordade för sin del, att uppförandet av det

nya kliniska sjukhuset måtte ske enligt alternativ II. Rörande skälen härtill

får jag hänvisa till, vad som härom finnes anfört i proposition nr 216 till

1926 års riksdag angående ändringsarbeten å serafimerlasarettet m. m.

De sakkunniga ägnade i enlighet med det dem vid uppdragets meddelande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

givna direktivet särskild uppmärksamhet åt frågan örn ett ekonomiskt samarbete

mellan staten och Stockholms stad i avseende å de tilltänkta nybyggnadernas

uppförande och underhåll m. m. och framhöllo följande:

Vid prövning av frågan, i vad mån förhållandena i Uppsala och Lund

skulle kunna tjäna till förebild vid ordnandet av åsyftad samverkan mellan

staten och Stockholms stad beträffande kostnaderna för det nu planerade

sjukhuset, hava de sakkunniga funnit, att hithörande förhållanden i Stockholm

äro vida mera komplicerade än i universitetsstäderna och i många

avseenden helt olikartade. I Uppsala äges det akademiska sjukhuset av

universitetet, som besörjer dess drift med bidrag dels från landstinget, dels

av staten. I Lund tillhöra sjukvårdsinrättningarna Malmöhus län, vars landsting

sköter och bekostar driften i vad angår sjukvården, dock särskilt på

senare tid med avsevärda bidrag av statsmedel. I Stockholm åter äro karolinska

institutets kliniker och institutioner förlagda icke blott till serafimerlasarettet,

som enligt av de sakkunniga föranstaltad utredning torde böra

betraktas såsom en självständig stiftelse och alltså såsom ett särskilt rättssubjekt,

utan därjämte till ett stort antal andra sjukvårdsinrättningar. Dessa

sjukvårdsinrättningar tillhöra antingen staden, staten eller enskilda stiftelser.

Vad serafimerlasarettet beträffar, invecklas frågan ytterligare därav, att detta

lasarett, som ända från sin tillkomst ansetts vara en för hela riket gemensam

sjukvårdsinrättning, mottager i stor utsträckning till vård sjuka från

andra kommuner än Stockholms stad, särskilt från Stockholms län, som

också därför alltid haft intresse i sjukhusdriften därstädes.

Beträffande formen för samarbetet mellan staten och intresserade kommuner

är det påtagligt, att den måste bliva olika för alternativen I och II.

Enligt alternativ I skulle sannolikt under en lång följd av år klinisk

sjukvårdsverksamhet bedrivas både vid serafimerlasarettet och vid det nya

sjukhuset. Detta senare skulle bliva en ny, av det förra oavhängig sjukvårdsinrättning,

vilkens drift på vissa villkor kunde överlämnas till stadens

sjukvårdsmyndigheter, då staden skulle förfoga över det ojämförligt största

antalet av dess sängar, eller ock åt en särskild styrelse av representanter

för stat och stad.

Löses åter byggnadsfrågan enligt alternativ II och serafimerlasarettet helt

förflyttas till Ladugårdsgärdet, synes intet skäl tala emot att det bibehåller

den ställning av självständigt verkande stiftelse, det hittills under snart ett

och tre kvarts sekel haft. Örn serafimerlasarettet således förbleve den part,

som förmedlade statens och kommunernas olika intressen, har det synts de

sakkunniga lättare att uppgöra ett för alla parter rimligt avtal, ytterligare

en omständighet, som talar för att frågan nu löses enligt sistnämnda alternativ.

Det samarbete, som redan sedan länge består mellan serafimerlasarettet

å ena och Stockholms stad och Stockholms län å andra sidan, skulle

därvid vidare utvecklas, så att staden och länet nu liksom vid föregående

tillfälle deltoge i kostnaderna för sjukhusets nydaning men givetvis på ett

sådant sätt, att kommunerna komme att dela kostnaderna såväl för nybyggnaderna

som för driften med serafimerlasarettet i proportion till det gagn,

de olika parterna hade av det nya sjukhuset, något som just torde hava

varit avsikten med ovan omtalade uttalande av departementschefen.

De sakkunniga hade därför uppgjort förslag till avtal mellan staten, serafimerlasarettet,

Stockholms stad och Stockholms län, gällande för alternativ

II, i vilket även avhandlas villkoren för lasarettets övertagande av vården

av garnisonens sjuka. Detta förslag var av följande lydelse:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

9

§ 1.

Staten upplåter till serafimerlasarettet å Ladugårdsgärdets nordvästra del

en tomt, omfattande i areal cirka 152,400 kvadratmeter. Såsom ersättning

härför betalar serafimerlasarettet till staten en årlig tomtavgift, beräknad

efter 1 krona och 50 öre för kvadratmeter. Staten reserverar dessutom för

sjukhusets framtida utvecklingsmöjligheter intill denna tomt områden med

en sammanlagd areal av cirka 50,000 kvadratmeter.

§ 2.

Kostnaden för hela byggnadsföretaget fördelas lika på de 1,154 i detsamma

ingående vårdplatserna, av vilka skola förbehållas åt sjuka från

Stockholms garnison 107 platser, från Stockholms stad 600 platser och från

Stockholms län 100 platser samt stå öppna för sjuka från hela riket 212

platser och för sjuka, som önska vårdas å hel- eller halvenskilt rum, 135

platser.

Staten betalar byggnadskostnaderna för de 107 vårdplatserna för garnisonens

sjuka.

Serafimerlasarettet betalar byggnadskostnaderna dels för de 200 vårdplatser,

vilka enligt lasarettsdirek tion ens beslut av den 28 mars 1887 tillförsäkrats

Stockholms stad att allt framgent få vid lasarettet disponera, dels

för de 40 vårdplatser, vilka enligt lasarettsdirektionens beslut av den 17

december 1881 skola för all framtid finnas å lasarettet tillgängliga för Stockholms

läns sjukvård, dels ock för de 212 platser, vilka skola stå öppna för

sjuka från hela riket.

Stockholms stad betalar byggnadskostnaderna för de 400 vårdplatser,

vilka staden utöver de nyssnämnda 200 önskar förbehålla åt staden tillhöriga

sjuka.

Stockholms län betalar byggnadskostnaderna för de 60 vårdplatser, vilka

länet utöver de nyssnämnda 40 önskar förbehålla åt länet tillhöriga sjuka.

Byggnadskostnaderna för de 135 vårdplatser, vilka äro förlagda till helener

halvenskilt rum, betalas genom ett amorteringslån.

§ 3-''

Sjukhusets utrustning bekostas enligt de i § 2 angivna principerna, dock

att staten ensam skall bekosta den del av utrustningen, som förorsakas av

den medicinska undervisningen.

§ 4.

Sjukhuset uppföres och utrustas i huvudsak enligt ritningar och beskrivningar,

som blivit av Kungl. Maj:t godkända, under ledning av en byggnadsnämnd

bestående av tre personer, nämligen en ledamot, förordnad av

Kungl. Majit, tillika byggnadsnämndens ordförande, en ledamot, vald av

serafimerlasarettets direktion, och en ledamot, utsedd av Stockholms stad.

Byggnadsnämndens ledamöter skola uppbära av Kungl. Majit fastställda

arvoden.

§ öJ

Sjukbus*ets drift handhaves enligt av Kungl. Majit särskilt utfärdat reglemente

av en direktion, i vilken Kungl. Majit utser tre ledamöter, nämligen

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

två på förslag av kanslern för rikets universitet och en såsom representant

för arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, Stockholms stad tre ledamöter och

Stockholms län en ledamot. Kungl. Majit utser en av ledamöterna till direktionens

ordförande.

§ 6.

Kostnaderna för sjukhusets drift, däruti inbegripet kostnaderna för poliklinikerna,

bestridas på följande sätt:

a) Staten betalar dels genom särskilda anslag till de olika klinikerna

kostnaden för den medicinska undervisningen, dels kostnaden för vården

av garnisonens sjuka, dels enligt bestämmelserna i mom. c) viss del av

övriga kostnader;

b) Alla å lasarettet intagna sjuka med undantag för sjuka från garnisonen

betala fastställd legosängsavgift. För medellösa betalas legosängsavgiften av

vederbörande fattigvårdssamhälle, landsting eller kommun;

c) Av restkostnaden, varmed förstås skillnaden mellan verkliga kostnaden

för underhållsdag och legosängsavgiften, betalas den ena hälften av staten,

den andra av vederbörande landsting eller stad, som ej deltager i landsting.

§ 7-

a) Överläkare vid serafimerlasarettets kliniker äro vederbörande professorer

vid karolinska institutet. Finnas flera professorer i samma ämne eller inrättas

vid lasarettet klinik uti ett ämne, som icke är inom karolinska institutets

lärarkollegium särskilt företrätt, eller inrättas fler kliniker i ett ämne

än antalet professorer i detta ämne, utnämner Kungl. Majit klinikföreståndare;
b)

Under tider, då överläkare har undervisningsskyldighet, beslutar kanslern

för rikets universitet angående tjänstledighet för honom och förordnar

vikarie;

c) Alla läkartjänster utom överläkartjänsterna tillsättas av kanslern för

rikets universitet på förslag av lasarettsdirektionen eller beträffande dem,

om vilka i § 13 säges, på förslag av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse,

i bägge fallen efter vederbörande överläkares hörande.

§ 8.

Direktionen har att

a) bestämma legosängsavgiften, vilken skall av Kungl. Majit fastställas

och vilken för sjuka, som vårdas i hel- och halvenskilt rum, bör bestämmas

så, att avgiften täcker den verkliga kostnaden för underhållsdag och vederbörlig

del av amorteringen av det i § 2 omförmälda lånet;

b) hos Kungl. Majit hemställa örn särskilt arvode till lasarettets överläkare,

örn sådant anses böra av lasarettets medel utgå;

c) tillsätta en direktör för lasarettet och bestämma dennes löneförmåner;

d) bevilja semester och tjänstledighet samt förordna vikarier för överläkarna

under tider, då undervisning ej pågår;

e) bestämma angående den underordnade läkarpersonalens antal och avlöning

samt för densamma bevilja semester och tjänstledighet samt förordna

vikarier;

f) för varje budgetår i föreskriven ordning till Kungl. Majit, Stockholms

stadsfullmäktige och Stockholms läns landsting avlämna fullständigt förslag

till inkomst- och utgiftsstat;

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. May.ts proposition Nr 232.

g) till Stockholms stads hälsovårdsnämnd avlämna dagrapport angående

å lasarettets olika avdelningar intagna sjuka från Stockholms stad.

§ 9.

Angående användandet av lasarettets fonder bestämmer Kungl. Maj:t

särskilt.

§ 10.

Stockholms stadsfullmäktige och Stockholms läns landsting äga att för

granskning av serafimerlasarettets förvaltning och räkenskaper utse, stadsfullmäktige

två revisorer och landstinget en revisor.

§ 11.

a) De Stockholms stad tillförsäkrade vårdplatserna skola å lasarettets

kliniker fördelas på följande sätt:

Medicinska klinikerna .

......180 platser

Kirurgiska »

......178 »

Oftalmiatriska kliniken

...... 40 »

Otiatriska »

...... 50 »

Obstetriska »

...... 62 »

Gynekologiska »

...... 30

Radiologiska »

...... 30

Neurologiska »

...... 30 »

b) Annan fördelning av Stockholms stads vårdplatser kan av lasarettsdirektionen

och stadens hälsovårdsnämnd gemensamt beslutas;

c) Skulle för Stockholms stad hinder möta disponera det antal vårdplatser,

vartill staden enligt detta avtal är berättigad, och kan rättelse härutinnan

ej annorledes vinnas, äga stadsfullmäktige rätt bestämma, att stadens

platser avskiljas till särskilda avdelningar eller salar, å vilka inga andra än

stadens sjuka få intagas.

§ 12.

Fråga örn nybyggnad eller mera betydande ombyggnad skall bliva föremål

för särskilt avtal.

§ 13-

Med anledning av garnisonssjukhusets uppgående uti serafimerlasarettet

skall gälla

a) att de för garnisonen avsedda 107 platserna skola fördelas å fyra vårdavdelningar,

o en å vardera av de två medicinska och de två kirurgiska

klinikerna. A dessa avdelningar få civila sjuka vårdas endast i den mån

platserna icke behöva tagas i anspråk för garnisonens behov;

b) att garnisonens sjuka, som i vederbörlig ordning inremitteras till vård

å medicinsk eller kirurgisk avdelning, skola omedelbart intagas, så länge

ej alla platser å de i mom. a) nämnda avdelningarna äro med garnisonens

sjuka belagda och, örn så är fallet, så snart plats kan beredas;

c) att garnisonens sjuka, som i vederbörlig ordning inremitteras för

vård å specialavdelning, skola där emottagas, så snart plats kan beredas;

d) att officerare, underofficerare oell civilmilitära beställningshavare, som

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

äro berättigade till fri sjukvård, skola vårdas i hel- eller halvenskilt rum å

den avdelning, dit sjukdomsfallet hör, så snart plats kan beredas;

e) att avtal bör söka träffas örn att garnisonens sjuka, som lida av smittosamma

könssjukdomar, vårdas till ett antal av samtidigt högst tolv å något

Stockholms stads sjukhus mot att staten för dem betalar full underhållskostnad

per dag;

f) att de två överläkarlönerna och fyra underläkarlönerna, vilka för närvarande

äro uppförda å gällande stat för garnisonssjukhuset i Stockholm,

överflyttas till serafimerlasarettets stat för avlöning av dels två biträdande

överläkare, en å den ena medicinska och en å den ena kirurgiska kliniken,

dels fyra underläkare, vilka skola tjänstgöra företrädesvis på garnisonens i

mom. a) av denna paragraf omnämnda avdelningar å lasarettet;

g) att ovannämnda biträdande överläkare och underläkare skola tillsättas

på sätt i § 7 c) säges;

h) att även övriga löner, vilka för närvarande äro upptagna å garnisonssjukhusets

stat, överflyttas till serafimerlasarettets stat i den mån nu anställd

personal befinnes behövlig för garnisonsavdelningarna å serafimerlasarettet,

för apoteket och för tandpolikliniken.

§ 14.

Avtalet gäller till dess det blivit genom annat avtal ersatt.

De sakkunniga lämnade vidare en sammanfattning av byggnadskostnaderna

för de olika alternativen och deras fördelning på de olika parterna.

Alternativ I, omfattande i första etappen 825 sängar, skulle draga en

kostnad av 23,235,000 kronor, alltså 28,163 kronor per säng.

Av dessa kostnader skulle falla på;

staten för garnisonssjukhuset (146

sängar)..................kronor 4,111,798: —

staten för halva kliniska sjukhuset

(595 sängar)

8,378,492

staden för halva kliniska sjukhuset.........

enskilda och halvenskilda sängarna (84 sängar)

kronor 12,490,290

» 8,378,492

»_2,365,692

Alternativ II, omfattande 1,154 sängar, skulle

26,480,000 kronor, alltså 22,946 kronor per säng.

Av dessa kostnader skulle falla på:

staten för garnisonssjukhuset (107

sängar).................kronor 2,455,222

staten för serafimerlasarettet (452

sängar).................. » 10,371,592

staden (400 sängar).......................

länet (60 sängar)

kronor 23,234,474

draga en kostnad

enskilda och halvenskilda sängarna (135 sängar)

kronor 12,826,814

» 9,178,400

» 1,376,760

> 3,097,710

kronor 26,479,684

av

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Med hänsyn till att sjukhusbvggnadssakkunniga förordade, att det nya

kliniska sjukhuset skulle utbyggas i ett hastigare tempo än ursprungligen

avsetts samt i följd härav de ändringsarbeten å nuvarande serafimerlasarettet,

som borde vidtagas, kunde avsevärt begränsas, framlade de sakkunniga i

sin skrivelse den 24 september 1925 förslag örn att dylika arbeten skulle

utföras för en kostnad av allenast 615,200 kronor, därav staten skulle gälda

tre sjättedelar eller 307,600 kronor samt Stockholms stad två sjättedelar

eller 205,066 kronor och Stockholms län en sjättedel eller 102,534 kronor.

I proposition den 19 mars 1926, nr 216, föreslog Kungl. Majit, att riksdagen

måtte till ändringsarbeten å nuvarande serafimerlasarettet i huvudsaklig

överensstämmelse med sjukhusbyggnadssakkunnigas nyssberörda förslag

för budgetåret 1926/1927 anvisa ett extra reservationsanslag av 307,600

kronor, under förutsättning att ett lika stort belopp för samma ändamål

beviljades av Stockholms stad och Stockholms läns landsting.

I samma proposition lämnades därjämte en närmare redogörelse för frågan

örn uppförande av ett nytt undervisningssjukhus i Stockholm.

Dåvarande departementschefen framhöll därvid, att samtidigt som de yttre

betingelserna för undervisningen och forskningen vid karolinska institutet

under de senare åren allt mer försämrats hade institutet utvecklats i en

omfattning och med en snabbhet, som man för 10 år sedan näppeligen

kunde förutse. Till belysande härav meddelades en tablå över antalet inskrivna

medicine studerande under den närmast förflutna tioårsperioden och

anfördes bland annat följande:

Genom de sista decenniernas utveckling har sålunda karolinska institutet

kommit att intaga platsen som rikets största medicinska högskola och som

en centralhärd för landets medicinska forskning. Denna institutets inre utveckling

motsvaras emellertid icke av de yttre betingelserna för institutets

verksamhet; de lokaler och de materiella resurser, över vilka institutet nu

förfogar, äro för små och till stor del föråldrade, och det synes mig vara

ett av livsvillkoren för ett fullföljande av institutets utveckling att bereda

detsamma nöjaktiga yttre förutsättningar för bedrivande av högskolans betydelsefulla

verksamhet i läkarutbildningens och den vetenskapliga forskningens

tjänst. De teoretiska institutionsbyggnaderna äro mer än 60 år

gamla och motsvara i avseende å utrustning och lokala anordningar ingalunda

vad undervisningen tarvar. De kliniska tjänstgöringarna äro till största

delen förlagda till serafimerlasarettet; om detta lasaretts brister torde min

förut lämnade redogörelse nogsamt bära vittne. Enligt min mening bör det

därför framstå som ett naturligt önskemål att skapa anordningar, varigenom

de nuvarande bristerna avhjälpas och den medicinska högskolan erhåller

för sin verksamhet nödvändiga nya och förbättrade lokaler.

Givet är emellertid, såsom ock den förut lämnade redogörelsen giver vid

handen, att ett tillgodoseende av önskemålet örn nya byggnader och nya

lokaler för den medicinska högskolan i Stockholm är en fråga av synnerligen

komplicerad beskaffenhet, som på grund av sin ekonomiska räckvidd

Proposition

nr 216 till

1926 års

riksdag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

ej kan nied ens avgöras utan tarvar ej blott en lång beredelsetid utan även

en lång tid för sitt realiserande.

Med hänsyn till särskilt sistnämnda omständighet synes det mig vara av

vikt, att intresset främst riktas på den punkt, där behovet av förbättringar

visat sig vara mest framträdande, den nämligen, som rör de kliniska institutionerna

och särskilt dem, som äro förlagda till serafimerlasarettet. I detta

sammanhang vill jag jämväl i korthet beröra frågan om garnisonssjukhusets

ställning till serafimerlasarettet. Otvivelaktigt skulle det i vissa avseenden

vara fördelaktigt för den militära sjukvården örn garnisonssjukhuset bibehålies

såsom ett särskilt sjukhus under militär förvaltning, även om det

lokalt förlägges intill serafimerlasarettet. De synnerligen betydande merkostnader,

som äro förenade härmed, såväl vid sjukhusets första utbyggande

som vid dess fortsatta tillgodoseende och utrustning i enlighet med sjukvårdsteknikens

utveckling göra det emellertid enligt min mening otänkbart

att välja detta alternativ. Efter samråd med chefen för försvarsdepartementet

finner jag det därför vara obetingat att förorda, att garnisonssjukhuset inordnas

i serafimerlasarettet i enlighet med de sakkunnigas, av arméförvaltningens

sjukvårdsstyrelse i huvudsak tillstyrkta alternativ II. Jag vill därvid

särskilt betona, att det synes mig vara en beaktansvärd fördel, att det militära

sjukmaterialet med dess speciella förhållanden får komma till användning

även vid den civila läkarutbildningen.

Serafimerlasarettets kliniska institutioner skulle således i första hand tillgodoses

och först i andra rummet de teoretiska institutionerna. Även i avseende

å dessa förefinnas onekligen svåra brister, men dessa äro dock ej

av sådan art eller omfattning, att icke frågan om deras avhjälpande torde

kunna anstå ännu någon tid. Det av sjukhusbyggnadssakkunniga framlagda

förslaget har också i främsta rummet tagit sikte på den kliniska undervisningens

behov, och jag anser de sakkunnigas principståndpunkt i detta

hänseende vara den, varifrån man bör utgå, då man söker finna en lösning

av karolinska institutets och dess institutioners byggnadsfrågor. Emellertid

är sakkunnigförslaget av en så omfattande finansiell räckvidd, att det enligt

min mening måste underkastas ett ytterligare övervägande i syfte att söka

få fram ett förslag, som utan alltför betungande kostnader för det allmänna

torde kunna tillfredsställa den medicinska undervisningens och sjukvårdens

behov.

Denna förnyade utredning fordrade emellertid för sitt realiserande vissa

givna förutsättningar. Den första av dessa förutsättningar ansåg departementschefen

sammanhänga med den medicinska undervisningens krav på

att äga ett tillfredsställande sjukmaterial. Det vore av vital betydelse, att

det inledda samarbetet med stadens sjukvårdsanstalter i detta avseende vidmakthölles,

så att karolinska institutet kunde förfoga över det sjukmaterial,

som staden bjuder. Utginge man från att man för framtiden borde söka

träffa sådana anordningar, att den kliniska tjänstgöringen vid landets största

medicinska högskola bleve förlagd till de stora allmänna sjukhusen i huvudstaden,

måste man enligt departementschefens mening finna grundtanken i

de sakkunnigas förslag vara riktig att basera den föreslagna organisationen

på ett samarbete med Stockholms stad och i viss mån även med Stockholms

län. Departementschefen fortsatte därefter:

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Ett genomförande av denna princip stöter emellertid vid realiserande av

den kliniska undervisningens byggnadskrav på avsevärda svårigheter, som

ytterligare kompliceras därav, att man i föreliggande fall har att räkna med

en tredje faktor, nämligen serafimerlasarettet, vilket är att betrakta såsom

en självständig stiftelse, örn ock bidrag till dess driftkostnader lämnas av

stat och kommun. Enligt de sakkunnigas alternativ II — vilket synes mig

det som från alla synpunkter erbjuder de största fördelarna — skulle serafimerlasarettet

förbliva den part, som förmedlade statens och kommunernas

intressen, varvid det nu bestående samarbetet mellan lasarettet å ena sidan

och staden och länet å den andra skulle vidare utvecklas, så att staden och

länet nu liksom vid föregående tillfällen skulle deltaga i kostnaderna för

lasarettets nydaning men på ett sådant sätt, att kommunen och länet komme

att dela kostnaderna såväl för nybyggnaderna som för driften av serafimerlasarettet

i proportion till det gagn, de olika jiarterna hade av det nya

sjukhuset. Förslaget förutsätter, att det nya lasarettet allt fortfarande skall

bestrida viss del av den sjukvård, som för karolinska institutets undervisning

är oumbärlig, och att kostnaderna för sjukvården fördelas mellan staten

såsom ansvarig för den medicinska undervisningen och kommunerna såsom

ansvariga för sjukvården. Denna grundförutsättning eller så att säga

ledande tanke i ett blivande avtal kan jag icke finna annat än fullt riktig.

Den har också i princip accepterats av Stockholms stads myndigheter.

Huru emellertid denna princip för ett blivande avtal bör i sina detaljer

utformas, därom kunna givetvis delade meningar råda. Jag anser det ej

heller erforderligt att redan nu en bestämd ståndpunkt intages till dessa

detaljer. Vad som däremot synes mig vara av betydelse är, att redan från

början klarhet vinnes om de förutsättningar, från vilka man bör utgå vid

uPpbyggande av den ifrågasatta organisationen av det nya kliniska sjukhusets

tillkomst och verksamhet.

Dessa förutsättningar eller grunder synas mig kunna angivas på följande sätt:

Därest till serafimerlasarettet under nyttjanderätt upplåtes tomt, tillhörig

staten, betalar lasarettet från och med tidpunkten för lasarettsverksamhetens

begynnande å denna tomt såsom ersättning härför till staten en årlig tomtavgift,

beräknad med hänsyn till värdet av den mark, som varder för ändamålet

upplåten.

Kostnaderna för byggnadsföretaget fördelas lika på de i detsamma ingående

vårdplatserna.

Staten betalar dels byggnadskostnaderna för vårdplatserna för garnisonens

sjuka, dels mot det att staten med full äganderätt övertager lasarettets nuvarande

tomter med fastigheter, byggnadskostnaderna för de vårdplatser

å tillhopa 240, vilka enligt nu gällande avtal äro av lasarettsdirektionen

upplåtna till sjuka från Stockholms stad och Stockholms län, dels och byggnadskostnaderna

för de vårdplatser, vilka anses böra stå öppna för sjuka

från hela riket.

Stockholms stad betalar byggnadskostnaderna för de vårdplatser, vilka

staden utöver de enligt nu gällande avtal å nuvarande serafimerlasarettet

befintliga (200) önskar förbehålla åt staden tillhöriga sjuka.

Stockholms län betalar byggnadskostnaderna för de vårdplatser, vilka länet

utöver de enligt nu gällande avtal å nuvarande serafimerlasarettet befintliga

(40) önskar förbehålla åt länet tillhöriga sjuka.

Byggnadskostnaderna för de vårdplatser, vilka äro förlagda till hel- eller

halvenskilt rum, betalas genom ett amorteringslån.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. May.ts proposition Nr 232.

Lasarettets utrustning bekostas enligt de i det föregående angivna grunderna;

dock bekostar staten ensam den del av utrustningen, som förorsakas

av den medicinska undervisningen.

Lasarettets drift handhaves av en direktion, i vilken staten, Stockholms

stad och Stockholms län äro till lämpligt antal representerade.

Driftkostnaderna, däruti inbegripet kostnaderna för poliklinikerna, bestridas

sålunda:

Staten betalar dels kostnaden för den medicinska undervisningen, dels

kostnaden för garnisonens sjuka, dels enligt vad nedan sägs viss del av

övriga kostnader;

alla å lasarettet intagna sjuka, med undantag för garnisonens sjuka, betala

fastställd legosängsavgift. För medellösa betalas legosängsavgifter av den,

som enligt lagen örn fattigvård är därför ansvarig (vederbörande fattigvårdssamhälle,

landsting eller kommun);

av restkostnaden, varmed förstås skillnaden mellan verkliga kostnaden

för underhållsdag och legosängsavgiften, betalas den ena hälften av staten,

den andra av vederbörande landsting eller stad, som ej deltager i landsting.

Då nu angivna allmänna grunder, vilka i huvudsak överensstämma med

de av de sakkunniga föreslagna, i sig innefatta frågor, vilka äro av betydelse

för spörsmålets vidare bedömande, har jag ansett lämpligt att nu

framlägga desamma, och torde dessa grunder, därest någon erinran mot

dem icke av riksdagen framställes, böra tjäna såsom en utgångspunkt för

den fortsatta prövningen av förevarande spörsmål.

Den andra viktiga förutsättningen för frågans lösning, vilken på ett

preliminärt stadium i princip borde underställas riksdagens prövning var

spörsmålet örn den för det nya kliniska sjukhuset lämpligaste tomten.

Departementschefen lämnade i detta sammanhang en kort översikt över de

tomter, som kunde bliva föremål för ett mera allvarligt övervägande. Därvid

syntes tre områden vara förtjänta att framför andra komma i åtanke, nämligen

tomter Årsta gärde, vid Enskede och å Ladugårdsgärdet. I fortsättningen

framhöll departementschefen bland annat följande:

Då det nu gäller att träffa ett val mellan dessa områden, måste jag ställa

mig i hög grad tveksam. Oaktat de skäl, som föranledde Kungl. Maj:ts förenämnda

beslut av den 21 april 1922 J) fortfarande kvarstå, tala dock de ekonomiska

synpunkterna med sådan styrka emot den medicinska högskolans förläggande

till Ladugårdsgärdet, att man måhända nödgas avstå från tanken

härpå. Skulle riksdagen dela denna uppfattning, synes man i första hand

böra räkna med endera av de nyss omförmälda tomter å Årsta gärde

och vid Enskede såsom plats för karolinska institutets kliniska och teoretiska

institutioner. För att vinna en fast utgångspunkt för det fortsatta utredningsarbetet,

synes det mig vara av vikt att redan nu riksdagen sättes

i tillfälle att uttala sig i fråga om disponerande av för ändamålet lämplig

tomt.

*) Genom nämnda beslut bemyndigades, såsom förut nämnts, 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga

att låta utföra ritningar och kostnadsförslag till ett kliniskt sjukhus,

avsett att förläggas omedelbart söder örn den s. k. Smedsbacken å Ladugårdsgärde

m. m.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majlis proposition Nr 232.

Förevarande fråga bör, framhöll departementschefen till slut, sedan

riksdagen beretts tillfälle att yttra sig, för fortsatt handläggning hänskjutas

till förnyad utredning, därvid dels med hänsyn i främsta rummet

till att nå fram till ett ekonomiskt förmånligare förslag samt dessutom till

förefintligt sjukvårdsbehov och med aktgivande å den i ärendet förebragta

kritiken, bör tagas i övervägande, vilka kliniker böra omedelbart flyttas och

vilka böra vänta eller flyttas vid en senare tidpunkt, i samband varmed

detaljerade ritningar och kostnadsberäkningar böra uppgöras med hänsyn

härtill, dels ock en allmän örn än ej i detalj utformad plan bör uppgöras

rörande den tilltänkta utflyttningen och nybyggandet för karolinska institutets

teoretiska institutioner.

I skrivelse den 5 juni 1926, nr 345, anmälde riksdagen sitt beslut med

anledning av förenämnda proposition. Därvid anförde riksdagen bland annat

följande:

Det förslag, som från sjukhusbyggnadssakkunnigas sida föreligger angående

nya lokaler för serafimerlasarettet, är av en synnerligen omfattande

räckvidd och innebär högst betydande anspråk på statens ekonomiska medverkan.

Såsom framgår av statsrådsprotokollet, har departementschefen tänkt

sig, att den stora frågan örn ett nytt kliniskt sjukhus och nya lokaler för

en medicinsk högskola skall hänskjutas till förnyad utredning. Riksdagen

finner en dylik skyndsam utredning synnerligen önsklig, och bör givetvis

därvid i främsta rummet beaktas synpunkten att söka nedbringa kostnaderna

till skäliga proportioner. I samband härmed torde, likaledes i besparingssyfte,

böra tagas i övervägande, huruvida icke i förhållande till det föreliggande

förslaget utrymmena i de olika klinikerna kunna i vissa fall begränsas

och ytterligare inskränkningar kunna göras särskilt i avseende å laboratorier

och andra för de medicinskt-vetenskapliga undersökningarna avsedda

anordningar. Vid den av riksdagen sålunda såsom önsklig betecknade nya

utredningen torde jämväl frågan örn garnisonssjukhusets sammanförande

med serafimerlasarettet böra bliva föremål för ytterligare övervägande, särskilt

vad den finansiella sidan av saken angår.

Departementschefen angiver såsom en förutsättning för den medicinska

undervisningen i Stockholm ett samarbete med Stockholms stad. Riksdagen

anser lika med departementschefen fullt riktigt, att vid genomförande av

den ifrågasatta organisationen ett samarbete kommer till stånd med Stockholms

stad, en anordning, som enligt riksdagens mening principiellt sett

måste lända till båtnad för båda parterna. I detta hänseende har departementschefen

angivit vissa allmänna grunder. Dessa av departementschefen

från hans ståndpunkt angivna grunder innehålla emellertid moment, där

enligt riksdagens mening betydligt förmånligare villkor för statsverket måste

anses vara oeftergivliga. Aven härutinnan synes en förnyad utredning erforderlig

i syfte att nå fram till en överenskommelse, där statens intressen

bliva väsentligt bättre tillgodosedda. Vid en sådan utredning torde böra

tagas i betraktande, huruvida icke de villkor, som gällt och gälla i fråga

örn nybyggnader för och underhåll av Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar

i Lund, i tillämpliga delar kunna tjäna till ledning.

Departementschefen har från förutsättningen av nybyggnader för en ny

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 195 haft. (Nr 232.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

Tillsättandet

av 1926 års

sjukhuskommission.

18 Kungl. Maj.ts proposition Nr 232.

medicinsk högskola angivit en del tomter i Stockholms närhet, vilka varit

föremål för övervägande såsom förläggningsplatser för den nya högskolan.

Riksdagen anser, att denna fråga bör underkastas en förnyad noggrann

undersökning, och vill nu icke i annan mån uttala sig härutinnan, än att

riksdagen vill framhålla, att den i statsrådsprotokollet omnämnda tomten å

Ladugårdsgärdet icke bör, med hänsyn till det höga försäljningsvärde marken

här betingar, under några förhållanden vidare komma i betraktande. Däremot

vill det synas riksdagen som örn — förutom de av departementschefen

omförmälda tomterna — jämväl det område, där för närvarande fältrittklubbens

bana är belägen, bör vid den förnyade undersökningen komma

under omprövning. Vidare vill riksdagen framhålla, hurusom i utredningen

beträffande varje ifrågasatt plats bör angivas det beräknade tomtvärdet, då

ju endast härigenom klar översikt kan vinnas över de verkliga kostnaderna

för sjukhusbygget.

Riksdagen slutade med att anmäla, att riksdagen, med bifall till Kungl.

Maj:ts förslag, till ändringsarbeten å nuvarande serafimerlasarettet i huvudsaklig

överensstämmelse med sjukhusbyggnadssakkunnigas den 24 september

1925 avgivna förslag för budgetåret 1926/1927 anvisat ett extra reservationsanslag

av 307,600 kronor, under förutsättning att ett lika stort belopp

för samma ändamål beviljades av Stockholms stad och Stockholms läns

landsting.

Genom beslut den 24 augusti 1926 förordnade Kungl. Majit, att frågan

om uppförande av ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och nya lokaler

för karolinska institutet skulle hänskjutas till en särskild utredningskommission,

som skulle hava att — med beaktande av de utav riksdagen i förberörda

skrivelse den 5 juni 1926, nr 345, angivna synpunkterna — verkställa

förnyad utredning i ifrågavarande ämnen. Härvid föreskrev Kungl.

Majit bland annat, att det skulle åligga kommissionen att snarast möjligt

till Kungl. Majit inkomma med förslag till förläggningsplats för det nya

sjukhuset och karolinska institutet, samt att kommissionen skulle äga befogenhet

att, därest detta för fullgörandet av kommissionens uppdrag visade

sig erforderligt, träda i förhandlingar med av Stockholms stad för ändamålet

utsedda representanter.

På därom gjord framställning erhöll kommissionen den 15 oktober 1926

bemyndigande att, därest så befunnes erforderligt, träda i förhandlingar

jämväl med av Stockholms län utsedda representanter.

Till ordförande i denna utredningskommission förordnades landshövdingen

G. Malmroth och till övriga ledamöter av densamma ledamoten av riksdagens

första kammare, landshövdingen 8. H. Kvarnzelius och ledamoten

av riksdagens andra kammare C. R. Jansson. Jämlikt bemyndigande den

24 augusti 1926 tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet efter framställning

av kommissionen den 12 mars 1927 generalfältläkaren F. J. Rauer

samt professorerna vid karolinska institutet G. Hedrén, C. G. A:son Forssell

och E. S. H. Key att i egenskap av sakkunniga biträda kommissionen vid

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.is proposition Nr 232.

behandling av frågor rörande omfattningen och det närmare utformandet

av förslag till det nya kliniska sjukhuset m. m. Med stöd av omförmälda

bemyndigande tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet vidare den

22 juni 1927 arkitekten C. G. Westman att tjänstgöra såsom kommissionens

arkitekt vid uppgörande av förslag och kostnadsberäkningar för uppförande

å Norrbackaområdet av det nya kliniska sjukhuset m. m.

Efter verkställd utredning överlämnade sjukhuskommissionen med skrivelse

den 26 januari 1927 till Kungl. Majit ett utlåtande, vilket innefattade dels

förslag till förläggningsplats för ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och

nya lokaler för karolinska institutet, dels förslag till huvudgrunder för samarbete

med Stockholms stad och Stockholms län rörande uppförandet och

drivandet av det nya kliniska sjukhuset, dels oclc förslag örn verkställande

av vissa ombyggnadsarbeten å nuvarande serafimerlasarettet.

Såsom förläggningsplats för det nya sjukhuset förordade kommissionen,

att det s. k. Norrbackaområdet i Solna socken måtte tagas i anspråk. Under

hänvisning till en bifogad karta hemställde kommissionen i sitt utlåtande,

att den del av ifrågavarande område, som å kartan närmare angivits med

heldragen svart linje och i areal innehölle omkring 565,000 kvm., måtte

upplåtas för ändamålet. Kommissionen framhöll tillika, att, som ett intill

Norrbackaområdet beläget område, vilket å kartan utmärkts med streckad

svart linje, i en framtid torde kunna tagas i anspråk för utvidgning av

sjukhusområdet, syntes berörda område, vilket utgjorde en del av Solna

komministerboställe och i areal innehölle omkring 43,000 kvm., icke borde

utnyttjas för annat ändamål än det dåvarande, utan att undersökning

blivit verkställd örn lämpligheten och nödvändigheten av att jämväl detta

område ställdes till det kliniska sjukhusets och karolinska institutets disposition.

I utlåtandet lämnade kommissionen vidare en redogörelse för de huvudgrunder,

som enligt kommissionens förmenande borde bliva fastställda för

ett samarbete med Stockholms stad och Stockholms län vid uppförandet

och drivandet av det nya kliniska sjukhuset.

Slutligen behandlades frågan örn vidtagandet av vissa ombyggnadsarbeten

å det nuvarande serafimerlasarettet.

Beträffande de tre huvudfrågor, som varit föremål för sjukhuskommissionens

behandling i omförmälda utlåtande, gjorde kommissionen följande

sammanfattande hemställan,

I) att såsom förläggningsplats för uppförandet av ett nytt kliniskt sjukhus

i Stockholm och nya lokaler för karolinska institutet måtte upplåtas

det å upprättad karta med heldragen svart linje utmärkta s. k. Norrbackaområdet,

utgörande del av den s. k. Solnaskogen och innehållande i areal omkring

565,000 kvadratmeter;

II) att följande huvudgrunder måtte fastställas för ett samarbete mellan

Sjukhuskommissionens

utlåtande

den 26

januari 1927.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

staten, Stockholms stad och Stockholms län vid uppförandet och drivandet

av det nya för karolinska institutet avsedda kliniska sjukhuset:

l:o) Det nya sjukhuset uppföres genom statens försorg och anslutes såsom

en ren statsinstitution till karolinska institutet.

2:o) Sjukhusets drift ombesörjes av en särskild direktion, bestående av

sju ledamöter, av vilka Kungl. Majit såsom representanter för administrativa,

ekonomiska och praktiska synpunkter utser fyra, därav en såsom ordförande,

samt karolinska institutets lärarkollegium tre.

3:o) Av sjukhusets vårdplatser skola 350 avses för sjuka från Stockholms

stad och 110 för sjuka från Stockholms län. Kostnaderna för dessa

platser jämte utrustning bestridas av staden respektive länet, dock med

iakttagande av att kostnaderna ej få överstiga, vad det skulle kosta staden

respektive länet att anordna dessa platser å ett av staden respektive länet

uppfört nytt sjukhus.

4:o) I stadens och länets kostnader för sjukhusets uppförande skola

även ingå kostnaderna för själva sjukhustomten i så måtto, att viss tomtavgift

skall erläggas. Denna avgift bestämmes med hänsyn till värdet av

den tomtmark, som staden — länet — skulle behöva taga i anspråk, därest

de själva uppfört egna sjukhus i eller invid Stockholm. Avgiften fördelas

å det antal vårdplatser, som förbehållits staden respektive länet.

5:o) Kostnaderna för sjukhusets drift, däri inberäknat kostnaderna för

poliklinikerna, bestridas sålunda:

Alla å sjukhuset intagna sjuka med undantag av sjuka från Stockholms

garnison erlägga fastställd legosängsavgift. För medellösa betalas legosängsavgiften

av vederbörande fattigvårdssamhälle, landsting eller kommun.

De kostnader, som icke genom nu angivna inkomster bliva täckta, däri

inbegripet kostnaderna för sjukhusets underhåll m. m., fördelas på antalet

vårddagar. Därvid bestrider:

a) statsverket vad som belöper å autalet vårddagar för garnisonens sjuka;

b) Stockholms stad, respektive Stockholms län och övriga län vad som

belöper å antalet vårddagar för stadens, respektive länets sjuka, dock med

iakttagande av att dagkostnaden ej må överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden

under året, inberäknat kostnaderna för sjukhusets underhåll

m. m., på stadens respektive länets egna sjukvårdsinrättningar av motsvarande

slag; samt

c) statsverket vad som återstår eller vad som sålunda kan anses vara betingat

av sjukhusets karaktär av undervisningssjukhus.

lil) att de av direktionen över serafimerlasarettet i skrivelse till kommissionen

av den 6 december 1926 föreslagna ombyggnadsarbetena å lasarettet

med det snaraste måtte komma till utförande för en beräknad kostnad av

3,199,700 kronor;

att lasarettet till förräntning och amortering av det häri ingående belopp,

som beräknats för inredande å lasarettets kirurgiska klinik av ett antal enskilda

sjukrum eller 138,700 kronor, måtte tillerkännas rätt att uppbära

tillägg i sjukvårdsavgifterna å dessa rum med högst 3 kronor per dag för

sängplats i enskilt rum och 2 kronor i hal venskilt rum;

samt att lasarettets fastighet nr 8 i kvarteret Pilträdet måtte få intecknas,

utöver redan beviljade inteckningar å tillhopa 250,000 kronor, för ett sammanlagt

belopp av 2,800,000 kronor, eller, örn tillstånd lämnades jämväl

till inredande av nyss berörda enskilda sjukrum, 2,950,000 kronor, i båda

fallen med ränta.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

I proposition till 1927 års riksdag (nr 223) föreslog Kungl. Maj:t, att riksdagen

måtte medgiva:

dels att det s. k. Norrbackaområdet, bestående av del av den Karlbergs

kungsgård tillhöriga s. k. Solnaskogen ävensom kronolägenheterna Stenbrottet

nr 1, Falkenärsboställot och Fogdevreten nr 1 i Solna socken och i

areal innehållande omkring 559,000 kvm., finge med den huvudsakliga

sträckning, som utmärkts å i ärendet företedd karta, upplåtas till förläggningsplats

för uppförande av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och nya

lokaler för karolinska institutet under förutsättning, att i fråga örn samarbete

mellan staten, Stockholms stad och Stockholms län vid uppförandet

och drivandet av sjukhuset träffades överenskommelser, som kunde anses

förenliga med statens intressen;

dels ock att till bestridande av kostnaderna för ombyggnadsarbeten å nuvarande

serafimerlasarettet i huvudsaklig överensstämmelse med förslag,

som avgivits av direktionen över lasarettet i skrivelse till sjukhuskommissionen

den 6 december 1926, finge upptagas ett lån å högst 3,200,000 kronor, att

amorteras under högst 30 år, mot säkerhet i inteckning i lasarettets fastighet

nr 8 i kvarteret Pilträdet i Stockholms stad, ävensom att fastigheten finge

för ändamålet intecknas, utöver redan beviljade inteckningar å tillhopa

250,000 kronor, för ett sammanlagt belopp av högst 2,950,000 kronor,

i båda fallen jämte ränta.

I sin skrivelse den 14 maj 1927 (nr 192), vari riksdagen anmälde sitt

beslut med anledning av omförmälda proposition, anförde riksdagen bland

annat följande:

Av de områden, som ifrågasatts såsom förläggningsplats för det nya

kliniska sjukhuset torde det s. k. Norrbackaområdet — såvitt den nu föreliggande

utredningen giver vid handen — enligt riksdagens mening erbjuda

de största fördelarna. Visserligen kunna jämväl mot detta område ur åtskilliga

synpunkter erinringar göras, men å andra sidan har vad sjukhuskommissionen

anfort till förmån för sitt förslag synts riksdagen vara så

tungt vägande, att riksdagen icke tvekat lämna det av Kungl. Maj:t

begärda medgivande till områdets upplåtande för uppförande av ett nytt

kliniskt sjukhus. Härvid förutsätter emellertid riksdagen, att, innan andra

åtgärder vidtagas för områdets tagande i anspråk för det avsedda ändamålet

än uppgörande av ritningar och kostnadsberäkningar, preliminära

överenskommelser träffas i fråga om samarbete mellan staten, Stockholms

stad och Stockholms län vid uppförandet och drivandet av det nya sjukhuset.

Beträffande frågan örn ombyggnadsarbeten å nuvarande serafimerlasarettet

har riksdagen av den föreliggande utredningen övertygats om nödvändigheten

av att vissa ändrings- och reparationsarbeten vid lasarettet komma till

utförande och med hänsyn till att, enligt planen för det nya sjukhusets utbyggande,

serafimerlasarettet skulle fortbestå såsom sjukhus under en avsevärd

tid framåt, har riksdagen ej heller något att erinra mot den omfattning,

som givits åt ombyggnadsarbetena enligt Kungl. Maj:ts förslag. Be
-

Kungl. Maj:ts

proposition

nr 223 till

1927 års

riksdag.

1927 års

riksdagsskrivelse

nr

192.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. May.ts proposition Nr 232.

träffande frågan om anskaffande av medel till bestridande av kostnaderna

för ombyggnaden har riksdagen jämväl härutinnan ansett sig böra bifalla

Eders Kungl. Maj:ts förslag.

Till vad i övrigt i denna fråga från departementschefens sida anförts,

vill riksdagen ansluta sig, därvid emellertid riksdagen förutsätter, att icke

några arbeten för nu ifrågavarande ombyggnad påbörjas, innan överenskommelse

träffats med Stockholms stad och Stockholms län rörande stadens

respektive länets deltagande i de kostnader, som av ombyggnadsarbetena

dagen föranledas.

Under åberopande av vad sålunda anförts anmälde riksdagen, att riksdagen

medgivit,

dels att det s. k. Norrbackaområdet, bestående av del av den Karlbergs

kungsgård tillhöriga s. k. Solnaskogen ävensom kronolägenheterna Stenbrottet

nr 1, Ealkenärsbostället och Fogdevreten nr 1 i Solna socken och i

areal innehållande omkring 559,000 kvm. finge med den huvudsakliga sträckning,

som utmärkts å i ärendet företedd karta, upplåtas till förläggningsplats

för uppförande av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och nya lokaler

för karolinska institutet under förutsättning, att i fråga örn samarbete mellan

staten, Stockholms stad och Stockholms län vid uppförandet och drivandet

av sjukhuset träffades överenskommelser, som kunde av Kungl. Maj:t och

riksdagen godkännas;

dels ock att till bestridande av kostnaderna för ombyggnadsarbeten å nuvarande

serafimerlasarettet i huvudsaklig överensstämmelse med förslag,

som avgivits av direktionen över lasarettet i skrivelse till sjukhuskommissionen

den 6 december 1926, finge upptagas ett lån å högst 3,200,000

kronor, att amorteras under högst 30 år, mot säkerhet av inteckning i

lasarettets fastighet nr 8 i kvarteret Pilträdet i Stockholms stad, ävensom

att fastigheten finge för ändamålet intecknas, utöver redan beviljade inteckningar

å tillhopa 250,000 kronor, för ett sammanlagt belopp av högst 2,950,000

kronor jämte ränta.

Kbes1utMdenS Sedan riksdagen sålunda medgivit, att det s. k. Norrbackaområdet finge

20 maj 1927. upplåtas till förläggningsplats för det ifrågasatta nya kliniska sjukhuset

m. m., uppdrog Kungl. Maj:t den 20 maj 1927 åt 1926 års sjukhuskommission

att uppgöra och för Kungl. Maj:t framlägga förslag till nämnda områdes

disposition som förläggningsplats för sjukhuset och för nya lokaler

för karolinska institutet, ävensom till ritningar och kostnadsberäkningar för

uppförande av erforderliga byggnader för nämnda ändamål. Vid detta uppdrags

fullgörande skulle kommissionen särskilt taga under övervägande de

av vissa myndigheter under ärendets tidigare behandling framställda erinringar.

Tillika erhöll kommissionen i uppdrag att till Kungl. Majit inkomma

med yttrande och förslag i fråga om de åtgärder, som från statens sida

betingades för Norrbackaområdets ianspråktagande för angivna ändamål.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.is proposition Nr 232.

I sammanhang härmed uppdrog Kungl. Maj:t åt direktionen över serafimerlasarettet

att, efter samråd med sjukhuskommissionen, uppgöra förslag till

överenskommelse med Stockholms stadsfullmäktige och Stockholms läns

landsting rörande stadens respektive länets deltagande i de kostnader, som

föranleddes av omförmälda byggnadsarbeten å serafimerlasarettet, samt underställa

detta förslag Kungl. Majda prövning och fastställelse.

Med föranledande av sistberörda bemyndigande lät därefter direktionen

över serafimerlasarettet, efter samråd med sjukhuskommissionen, uppgöra december

förslag till överenskommelser dels med Stockholms stadsfullmäktige, dels 1927.

ock med Stockholms läns landsting rörande stadens respektive länets deltagande

i de kostnader, som föranleddes av de ifrågasatta byggnadsarbetena

å lasarettet. Med skrivelse den 5 december 1927 underställde direktionen

dessa förslag Kungl. Maj:ts prövning samt anförde därvid bland annat

följande:

Förslaget till avtal med landstinget vore uppgjort i form av överenskommelse

om viss ändring i det gällande avtalet mellan direktionen och landstinget

angående vård å lasarettet av sjuka från Stockholms län och hade

med ett tillägg rörande tiden för byggnadslånets amortering godkänts av

landstinget. Förslaget till avtal med stadsfullmäktige innefattades i ett av

direktionen efter förhandling med vederbörande borgarråd framlagt fullständigt

förslag till avtal mellan direktionen och stadsfullmäktige angående

vård å lasarettet av sjuka från staden att gälla från och med den 1 januari

1928. Detta förslag hade den 21 november 1927 oförändrat godkänts av

stadsfullmäktige i Stockholm.

Med överlämnande av de sålunda upprättade förslagen gjorde direktionen

i sin skrivelse framställning dels om utförande av de utav sjukhuskommissionen

föreslagna ombyggnadsarbetena vid lasarettet, dels ock örn åtgärder

för bestridande av kostnaderna för dessa arbeten.

Genom beslut den 22 december 1927 godkände Kungl. Majit de upprättade

förslagen till avtal mellan direktionen över serafimerlasarettet och

Stockholms läns landsting samt mellan direktionen och Stockholms stadsfullmäktige.

I samband härmed bemyndigade Kungl. Majit direktionen att

vidtaga åtgärder för utförandet å lasarettet av byggnadsarbeten i huvudsaklig

överensstämmelse med det av direktionen den 6 december 1926 till

sjukhuskommissionen avgivna förslaget för en kostnad, ej överstigande

3,200,000 kronor, därav 138,700 kronor för anordnande av enskilda sjukrum

å den kirurgiska kliniken och 3,061,300 kronor för övriga arbeten. Vidare

medgav Kungl. Majit, dels att till bestridande av kostnaden för dessa arbeten

direktionen finge upptaga lån, att amorteras under trettio år, å 3,200,000

kronor och som säkerhet för lånebeloppet med ränta lägga, jämte redan

gällande inteckningar i lasarettets fastighet nr 8 i kvarteret Pilträdet i

Stockholm å 250,000 kronor, inteckningar å 2,950,000 kronor, för vilket

s. 24 Kontrollera mot PDF

Sjukhuskommissionens

betänkande

den 24

oktober 1928.

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

belopp med sex procent ränta samma fastighet finge ytterligare pantförskrivas,

dels ock att till täckande av annuiteten å den del av lånet, som vore avsedd

till anordnande av enskilda rum å kirurgiska kliniken, 138,700 kronor,

finge för vård å dessa rum uppbäras, utöver fastställd sjukvårdsavgift, högst

3 kronor per dag för sängplats i enskilt rum och 2 kronor i halvenskilt

rum.

Med skrivelse den 24 oktober 1928 framlade sjukhuskommissionen sitt

definitiva betänkande och förslag rörande uppförande av nytt kliniskt sjukhus

i Stockholm m. m.

Efter denna historik skall jag i det följande till en början lämna en kortfattad

översikt över sjukhuskommissionens förslag och omnämna, vilka myndigheter

och institutioner, som avgivit utlåtanden och yttranden över detsamma,

samt därefter till behandling upptaga de olika i ärendet ingående

frågorna i nedan angiven ordning. Först behandlas frågan om behovet av

nya lokaler för karolinska institutet och dess kliniker samt deras sammanförande.

Därefter övergår jag till spörsmålet om för institutet erforderliga

teoretiska institutioner och kliniker, i vilken ordning dessa böra utbyggas

samt storleken av de i första etappen ingående klinikerna. Närmast i ordning

följa överenskommelserna med Stockholms stad och Stockholms län

rörande det nya sjukhusets uppförande och drift, varefter redogöres för de

tre särskilda byggnadsfrågor, som stå i intimt samband med karolinska

sjukhuset, nämligen frågorna örn Konung Gustaf V:s jubileumsklinik, garnisonssjukhuset

samt förläggandet av en vanföreanstalt i anslutning till det

nya sjukhuset. Närmast därefter avhandlas frågan om tomtområdets disponerande

och byggnadernas placering å tomten ävensom nödiga åtgärder för

områdets ianspråktagande. Efter en därpå följande beskrivning av de olika

i första etappen ingående byggnaderna avslutas det hela med vissa kostnadsberäkningar

och förslag till sjukhusbyggets finansiering.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 232.

25

II. Kort översikt över sjukhuskommissionens förslag.

Kommissionen utgår från att det stora målet vid lösande av karolinska

institutets byggnadsfråga bör vara att till en enhet sammanföra institutets

nu i stor utsträckning spridda institutioner och kliniker. I enlighet härmed

föreslår kommittén, att samtliga dessa skola förläggas till det tomtområde

vid Norrbacka, som genom 1927 års riksdags beslut ställts till förfogande.

Såväl det kliniska sjukhuset som de teoretiska institutionerna föreslås skola

uppföras av staten och, vad angår sjukhusklinikerna, i samarbete med Stockholms

stad och län. Då det givetvis skulle vara förenat med stora kostnader

att på en gång låta utföra alla erforderliga byggnadsarbeten, föreslår

kommissionen, att dessa uppdelas på tre etapper. I den första etappen

skulle huvuddelen av det kliniska sjukhuset, som föreslås skola5 benämnas

karolinska sjukhuset, komma till utförande. I denna etapp skulle enligt förslaget

ingå dels en medicinsk, en kirurgisk, en radioterapeutisk, en oftalmologisk

(ögon-), en oto-laryngologisk (öron-, näs- och hals-) och en obstetrisk-

gynekologisk (förlossnings- och kvinno-) klinik samt under viss förutsättning

även en pediatrisk (barn-) klinik, dels ett röntgendiagnostiskt institut,

dels ock följande för klinikerna gemensamma inrättningar: isoleringsavdelning,

tandpoliklinik, centrallaboratorier, badavdelning, gymnastikavdelning,

apotek, experimentell avdelning, desinfektionsavdelning, kök och matsalar,

tvättinrättning, begravningskapell, personalbostäder, förråds- och verkstadslokaler

samt ångpanneanläggning. Enligt förslaget skulle den radioterapeutiska

kliniken med bidrag från Konung Gustaf V:s jubileumsfond och

cancerföreningen avsevärt utvidgas och förvandlas till en centralanstalt för

radioterapi. I den första etappen skulle även garnisonssjukhuset i Stockholm

överflyttas till det nya sjukhuset och direkt anslutas till detsamma.

Plats skulle vidare reserveras för uppförande av en vanföreanstalt i omedelbar

anslutning till sjukhuset. Av karolinska institutets teoretiska institutioner

skulle i den första etappen medtagas allenast en patologisk institution.

Den andra byggnadsetappen skulle omfatta återstående sjukhuskliniker,

nämligen en medicinsk, en kirurgisk, en neurologisk (nerv-), en psykiatrisk

(sinnessjuk-), en pediatrisk (barn-) samt en dermato- syfilidologisk (hud- och

köns-) klinik ävensom en obstetrisk-gynekologisk klinik. Den tredje byggnadsetappen

slutligen skulle omfatta karolinska institutets teoretiska institutioner

— med undantag för en redan i första etappen medtagen patologisk institution

— samt de för institutets förvaltning och bibliotek avsedda lokalerna.

Kommissionen framhåller, att det i framtiden kan bliva nödvändigt att helt

eller delvis omkasta byggnadsföljden i de båda senare etapperna. Detaljerat

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition Nr 232.

förslag har av kommissionen uppgjorts allenast beträffande de i första etappen

ingående klinikerna och inrättningarna.

Enligt de verkställda kostnadsberäkningarna uppgår totalsumman för uppförande

av de kliniker och övriga byggnader, som skulle medtagas i första

byggnadsetappen till 24,339,077 kronor utan och till 26,513,300 kronor med

den pediatriska kliniken. Härför skulle vinnas i förra fallet 729 allmänna

vårdplatser, varav 100 platser å garnisonsavdelningen och 114 platser å enskilda

och halvenskilda rum, varav 8 å garnisonsavdelningen. Kostnaden per

säng för ett sjukhus, som även skall tjänstgöra som anstalt för medicinsk undervisning

och forskning, måste, framhåller kommissionen, ovillkorligen ställa sig

högre än för ett vanligt lasarett. Den ökning i anläggningskostnaden, som föranledes

av denna sjukhusets undervisningsuppgift, beräknas av kommissionen

till 5,848,832 kronor. Dragés detta belopp från ovan angivna 24,339,077

kronor, återstå 18,490,245 kronor, vilket skulle motsvara de egentliga sjukhuskostnaderna.

Kommissionen uppskattar vidare kostnaderna för de enskilda

vårdplatserna till två gånger den beräknade kostnaden för de allmänna

platserna och kommer så fram till en kostnad örn 19,484 kronor för

var och en av de allmänna platserna och örn 38,968 kronor för var och en

av de enskilda.

Av de allmänna vårdplatserna äro 315 avsedda att tillförsäkras Stockholms

stad mot en beräknad ersättning av 18,000 kronor per plats eller

sammanlagt 5,670,000 kronor, motsvarande de kostnader staden beräknats i

annat fall få underkasta sig för anskaffandet av ett lika stort antal platser

i eget sjukhus. Ytterligare 110 allmänna platser skulle på samma sätt förbehållas

åt Stockholms län mot en ersättning av 17,000 kronor per plats

eller sammanlagt 1,870,000 kronor. Dessa ersättningar skulle likvideras

med medel, som staden, respektive landstinget, skulle upplåna och i sin

ordning utlåna till staten för att därefter i vederbörlig ordning själva amortera.

De årliga annuiteterna skulle fördelas på vederbörandes vårddagar i

form av så kallad platskostnadsavgift, vid 40-årigt, 4 */* procents amorteringslån

belöpande sig till per dag och säng för staden 2 kronor 68 öre

och för landstinget 2 kronor 53 öre.

För anordnandet av de 204 allmänna vårdplatser, vilka skulle vara tillgängliga

för patienter från hela landet, beräknas kostnaderna uppgå till

3,974,736 kronor. Staten skulle ansvara för dessa platsers anordnande, men

respektive sjukvårdsområden skulle vara pliktiga att erlägga en platskostnadsavgift

om 2 kronor 50 öre för varje där vårdad patient.

Byggnadskostnaderna för de sjukavdelningar, som innehålla enskilda och

halvenskilda rum, föreslås skola gäldas med lånemedel samt förräntas och

amorteras genom inflytande vårdavgifter. Som de enskilda vårdplatserna

uppgå till 106 samt kostnaden för anordnande av varje dylik plats, som

nämnts, beräknats till 38,968 kronor, skulle ett amorteringslån örn 4,130,608

kronor vara behövligt.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Sammanlagda kostnaden för inrättandet av garnisonens 108 vårdplatser,

varav 8 platser för officerare och vederlikar, beräknas uppgå till 2,104,272

kronor och skulle bestridas av staten.

I sin helhet skulle statens bidrag för utbyggandet av sjukhuset i första

etappen komma att belöpa sig till 12,668,469 kronor, varav 6,589,461 kronor

beräknas utgöras av kostnader för de undervisnings- och forskningslokaler,

som måste finnas å sjukhuset, ävensom särskilda merutgifter för sjukhusområdets

planering samt utgifter för uppförande av vissa personalbostäder.

Kommissionen räknar med en åttaårig byggnadstid, på vilken sålunda kostnaderna

för sjukhuset skulle fördelas.

Sjukhuskommissionens betänkande har för yttrande remitterats till vissa

myndigheter och institutioner. Dylika yttranden hava inkommit från medicinalstyrelsen,

byggnadsstyrelsen, domänstyrelsen, chefen för generalstaben,

arméförvaltningen — åffiöljt av yttranden från chefläkaren å garnisonssjukhuset

i Stockholm samt föreståndarna för dess tandpoliklinik och apotek —,

marinförvaltningen — åtföljt av yttranden från stationsbefälhavaren och

förste läkaren vid flottans station i Stockholm samt av P. M. från chefen

för marinstaben —, chefen för östra arméfördelningen, universitetskanslern

— åtföljt dels av utlåtande från karolinska institutets lärarkollegium jämte

protokollsutdrag, innefattande bland annat särskilda yttranden av professorerna

Ilj. Forssner och H. Marcus, dels ock särskild skrivelse från professor

I. Holmgren —, Överståthållarämbetet — åtföljt av yttranden från Stockholms

stads myndigheter —, länsstyrelsen i Stockholms län — åtföljt av

yttrande från Stockholms läns landsting —, statens sjukvårdskommitté,

svenska landstingsförbundet, cancerföreningen och föreningen för bistånd åt

lytta och vanföra i Stockholm.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Sjukhuskom
missionen.

lil. Behovet av nya lokaler för karolinska institutet och dess kliniker

samt deras sammanförande.

Då behovet och nödvändigheten av snara åtgärders vidtagande för lösande

av institutets byggnadsfråga äro uppenbara och tidigare kraftigt understrukits

av alla, som sysslat med frågan, har sjukhuskommissionen icke ansett behövligt

att utförligare motivera detta behov. Kommissionen framhåller i

detta avseende allenast följande:

De lokala förhållanden, under vilka institutet arbetar, äro synnerligen

otillfredsställande. Genom den avsevärda stegring i antalet medicine studerande

vid institutet, som under senaste tioårsperiod inträtt, hava särskilda

anordningar måst vidtagas för meddelande av undervisning åt de olika årsklasserna.

En del åtgärder av mera provisorisk natur hava sålunda ansetts

nödvändiga för att avhjälpa bristen på lämpliga och tillräckligt stora lokaler

för institutets verksamhet. Vad nu sagts gäller icke blott de teoretiska

institutionerna utan i än högre grad de olika sjukhusklinikerna. Örn de

teoretiska institutionsbyggnaderna, vilka äro mer än 60 år gamla, i avseende

å utrustning och lokala anordningar måste anses föråldrade, äro de brister,

som vidlåda serafimerlasarettets lokaler, varest den kliniska undervisningen

till väsentlig del skall vara förlagd, synnerligen framträdande. Aven örn en

del av dessa brister bliva avhjälpta genom de ganska omfattande reparations-

och tillbyggnadsarbeten, som jämlikt 1927 års riksdags beslut i ämnet

skola vidtagas, är det likväl för den vetenskapliga forskning, vilken bedrives

vid institutet, nödvändigt, att nya lokaler inom en icke alltför avlägsen

framtid ställas till förfogande för institutets verksamhet.

Sjukhuskommissionen angiver vidare de allmänna synpunkter, den följt

vid förslaget till tillgodoseende av institutets lokalbehov, och anför därvid i

huvudsak följande.

För karolinska institutet vore det av stor betydelse, att samtliga de institutioner,

som vore erforderliga för fullföljandet av institutets verksamhet

— medicinsk undervisning och forskning — kunde sammanföras till en

plats såsom ett organiskt helt. Under de senaste utredningarna hade också

städse betonats, att detta önskemål framför alla andra borde tillgodoses samt

att i följd härav det tomtområde, som komme att avses för nytt kliniskt

sjukhus, borde vara av sådan omfattning, att dit kunde förläggas alla för

institutet erforderliga institutioner, såväl teoretiska som kliniska. Aven kommissionen

holle i likhet med 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga före, att

det stora målet vid lösandet av karolinska institutets byggnadsfråga borde vara

att till en enhet sammanföra institutets nu i stor utsträckning spridda institutioner

och kliniker.

Det tomtområde vid Norrbacka, som genom 1927 års riksdags beslut

ställts till förfogande för ett nytt kliniskt sjukhus, vore ock av den storlek,

att karolinska institutets samtliga institutioner och kliniker kunde dit förläggas.

Möjlighet funnes ock att framdeles verkställa betydande utvidg
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

ningar och nybyggnader, för den händelse det skulle visa sig, att utöver

de kliniker och institutioner, vilka under de närmaste 20—30 åren kunde

beräknas komma att uppföras, nya för sjukvården och undervisningen erforderliga

byggnader måste komma till stånd. Ett jämförelsevis betydande

reservutrymme stöde sålunda till förfogande, utan att härigenom någon inkräktning

behövde ske å det för sjukhusanläggningen avsedda park- och

skyddsområdet.

Då det gällde att uppgöra plan för ett så omfattande byggnadsföretag,

som det förevarande, kunde man helt naturligt icke inskränka sig till att

taga hänsyn allenast till karolinska institutets nuvarande behov av byggnader.

Ett nytt kliniskt sjukhus, förlagt till Norrbackaområdet, måste förutsättas

komma att under sekler framåt kvarbliva därstädes. Med hänsyn

härtill borde redan nu beaktas, att i en framtid betydande krav å nybyggnader

för att tillgodose den medicinska forskningen och undervisningen

kunde komma att framställas. Under sådana omständigheter vore det givetvis

av vild, att man vid planläggningen av sjukhusets kliniker och teoretiska

institutioner ständigt hade i sikte möjligheten till framtida utveckling. Härvid

måste särskilt uppmärksammas, att förläggningen av vissa kliniker, såvitt

möjligt, borde ske så, att utvidgningar i anslutning till redan befintliga byggnader

kunde ifrågakomma.

Av synnerlig vikt för karolinska institutet vore, att det till förfogande

ställda tomtområdet kunde bilda ett slutet helt. I den mån så vore möjligt,

borde anläggningen utgöra en så att säga stad för sig utan intrång av ovidkommande

intressen. Såväl ur sjukvårdens synpunkt som för den medicinska

forskningen vore det jämväl nödvändigt, att den störande inverkan, som

genom gatubuller och av andra orsaker måste följa på grund av läget invid

storstad, i möjligaste mån minskades eller eliminerades. Framdragande

av kommunikationsleder inom sjukhusområdet för att tillgodose andra intressen

än dem, som direkt sammanhänga med att bereda möjlighet till förbindelse

mellan de olika institutions- och klinikbyggnaderna, borde därför

icke utan tvingande skäl medgivas. I följd härav måste redan från början

noga övervägas icke blott, huru de inom sjukhusområdet erforderliga kommunikationslederna

borde förläggas utan jämväl huru alla intill området

gränsande gator skulle framdragas för att kunna tjäna såsom tillfart till området

och såsom infartsleder till staden från de norr och väster ut belägna

förstäderna. Planläggningen av dessa gator och vägar måste alltså ske under

iakttagande av att området i en framtid skulle komma att fullständigt

tagas i anspråk för sitt bestämda ändamål.

I förevarande sammanhang berör kommissionen det nya undervisningssjukhusets

namnfråga. Professorerna Hedrén, Forssell och Key, vilka, som

förut nämnts, varit tillkallade att biträda kommissionen vid uppgörande av

plan för sjukhuset, hade gjort framställning örn att sjukhusets karaktär av

statsinrättning måtte finna uttryck i det nya sjukhusets namn och anförde

härom i skrivelse den 31 oktober 1927 följande:

Namnet »Serafimerlasarettet» för det nya sjukhuset torde ej kunna komma i

fråga, då det nu så benämnda sjukhuset tills vidare skall existera såsom en självständig

inrättning för att därefter upphöra. Benämningen »Centralsjukhuset»,

vilket namn användes för det av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga föreslagna

kommunala sjukhuset, synes oss ej heller lämplig, emedan dels inom

s. 30 Kontrollera mot PDF

Yttranden.

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

landet flera centralsjukhus finnas och andra äro planlagda, dels det nya

sjukhusets karaktär är mera att vara ett statligt undervisningssjukhus än

en central sjukvårdsinrättning för hela landet.

Benämningen »Rikssjukhuset», vilket namn användes för grannländernas

kliniska sjukhus, synes ej heller giva ett riktigt uttryck för det nya sjukhusets

karaktär, då sjukhuset ej är ett rikssjukhus i den mening, som motsvarande

sjukhus i grannländerna.

Yi tillåta oss föreslå, att det nya sjukhuset erhåller namnet »Karolinska

sjukhuset» för att därmed markera sjukhusets ställning såsom karolinska

institutets kliniska undervisningsanstalt. Vi hava velat framlägga detta förslag

redan nu, då vi anse det synnerligen både önskvärt och betydelsefullt,

att i föreliggande offentliga handlingar ett lämpligt namn å sjukhuset redan

från början kommer till användning och får växa in i allmänna medvetandet.

Kommissionen, som godtog vad i sagda skrivelse anförts, finner namnet

karolinska sjukhuset synnerligen lämpligt och förordar, att sjukhuset skall

erhålla detta namn.

Beträffande den nu avhandlade punkten i kommissionens förslag hava

endast tvenne myndigheter, nämligen karolinska institutets lärarkollegium

och medicinalstyrelsen yttrat sig. Lärarkollegiets yttrande utmynnar i en

kraftig vädjan örn ett snart lösande av institutets by gg Mads fråga.

Karolinska institutets lärarkollegium anför sålunda örn behovet av nya lokaler

följande:

Under hänvisning till kollegiets skrivelse till Kungl. Majit av den 4 februari

1926 angående karolinska institutets behov av nybyggnader anser sig

kollegiet böra framhålla, att det för karolinska institutet är en synnerligen

trängande angelägenhet, att dess nu redan mer än 10 år svävande byggnadsfråga

utan dröjsmål vinner sin lösning.

Den på grund av den moderna läkarvetenskapens intensiva utveckling

alltjämt stegrade specialiseringen fordrar med nödvändighet ett motsvarande

samarbete mellan medicinens olika specialiteter för bedrivande av forskning

och undervisning. Särskilt för en undervisning, som vill åt den praktiserande

läkaren skänka en på samma gång så mångsidig och så grundlig utbildning

som möjligt, fordras ett så intimt samarbete som möjligt mellan

de skilda ämnesfacken. Icke blott för undervisningen utan även för sjukhusvården

är ett systematiskt och bekvämt samarbete mellan specialiteterna

nödvändigt. Så utgör t. ex. en oinre medicinsk klinik en nödvändig bas

för de flesta specialklinikerna. Å andra sidan behöva de medicinska och

kirurgiska klinikerna såväl för specialundersökningarna som för specialbehandling

hela staben av specialkliniker och dessa behöva varandras bistånd.

Läkarna behöva konsultera varandra och därför stå i nära och personlig

kontakt med varandra. Patienterna behöva icke sällan för en effektiv behandling

bekväm och snabb tillgång till olika klinikers resurser.

De praktiska disciplinerna behöva både för sjukvård och forskning nära

förbindelse även med de teoretiska ämnena, t. ex. den patologiska anatomien,

serologien, bakteriologien, kemien och fysiologien. Den moderna

praktiska medicinen kan icke existera och utveckla sig annat än på de teo
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

retiska ämnenas grund och i ständig kontakt med dem. Sådana ämnen

som patologi och röntgendiagnostik behöva för sin undervisning nära tillgång

till ett mångsidigt och rikligt undervisningsmaterial, d. v. s. tillgång

till studium av samtliga de olika sjukdomsgrupper, som äro representerade

på de olika klinikerna. Alla medicinska institutioner, där det arbetas vetenskapligt,

behöva oupphörligen tillgång till ett väl utrustat centralbibliotek.

Alltså: specialisering och organiserat samarbete är den moderna medicinens

lösen.

Ett sådant samarbete, som här kräves, kan endast med svårighet genomföras

utan en nära och bekväm lokal förbindelse mellan de olika institutionerna

inom en medicinsk högskola. För närvarande är karolinska institutets undervisning

splittrad på tio olika sjukvårdsanstalt^’, de flesta belägna långt

från varandra och långt från de teoretiska institutionerna och det medicinska

biblioteket. Nya ämnen, såsom ortopedien och radioterapien, måste omedelbart

erhålla nybyggnader och söka plats därför. Den ena pediatriska kliniken

är snart husvill och likaså den psykiatriska kliniken. Örn ej ett tillräckligt

stort sammanhängande område snarligen upplåtes för institutet,

kommer det redan föreliggande behovet av nya institutioner att föranleda

en alltjämt ökad splittring. Därtill kommer, att flertalet av de praktiska

institutionerna, där nu undervisning bedrives, äro synnerligen illa utrustade

för undervisning och de flesta teoretiska institutionerna trångbodda och föråldrade.

Örn förskingringen fortfar och splittringen än mer ökas, blir det

nödvändigt för staten att uppföra undervisningslokaler på flertalet av de nu

spridda sjukhusen och på de nytillkommande och örn- och tillbygga de teoretiska

institutionerna till kostnader, som sannolikt ej väsentligen understiga

en nybyggnad för samma undervisning. Sedan dessa kostnader nedlagts,

torde det till obotlig skada bliva ännu svårare, örn icke omöjligt, att åstadkomma

den samling, till vilken nu ett utmärkt tillfälle gives.

Norrbackaområdet, som ligger i centrum av »Stor-Stockholm», kan skänka

plats ej blott för de kliniker, som nu äro i mest trängande behov därav,

utan, så snart ekonomiska resurser erbjudas, för samtliga institutets institutioner

under överskådlig tid.

Sjukhuskommissionens byggnadsförslag fyller även, enligt kollegiets mening,

såväl de enskilda klinikernas speciella byggnadskrav som behovet av

centralisation och bekväma förbindelser. Ehuru kommissionen av ekonomiska

skäl sökt att begränsa lokalerna för forskning och undervisning så

långt detta är möjligt utan att förfela byggnadernas ändamål att tjäna en

undervisningsanstalt, har förslaget omsorgsfullt beaktat de av institutionscheferna

framställda önskemålen. Det har tillgodogjort sig såväl de i »Gärdesförslaget»

nedlagda erfarenheterna som den kritik, vilken riktades mot

detta förslag, liksom senare rön. Det kan med fog sägas väl motsvara såväl

de krav, som ställas på modern sjukvård, som undervisningens behov. Kollegiet

får därför varmt förorda, att det föreliggande byggnadsförslag^ kommer

till utförande.

Det är för karolinska institutets fortsatta gynnsamma utveckling ett överhängande

behov att utan dröjsmål erhålla undervisningslokaler, som motsvara

nutida fordringar, och att samla sina institutioner till en organisk enhet.

Det ligger därför stor vikt uppå, att frågans avgörande icke ytterligare

undanskjut.es,

nadsföretaget inom en nära framtid må kunna igångsättas.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Kollegiet understryker i sitt yttrande vidare den stora vikten av de av

kommissionen anförda allmänna synpunkterna rörande lokalfrågans lösande

och fäster därvid särskilt uppmärksamheten på kommissionens uttalande,

att allmänna kommunikationsleder över sjukhusområdet icke utan de mest

tvingande skäl böra få ifrågakomma.

Lärarkollegiets yttrande grundar sig i stort sett på ett av en för ändamålet

inom kollegiet tillsatt beredningskommitté avgivet förslag. Vid detta

förslag fanns fogat ett särskilt yttrande av professor Hj. Forssner så lydande:

»Jag har utan reservation förenat mig med kollegiets majoritet i dess

svar å Kungl. Maj:ts remiss av förslaget till nytt kliniskt sjukhus, utarbetat

av den 24 augusti 1928 inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga,

ehuru jag på ett förberedande stadium av de sakkunnigas arbete avgivit en

reservation beträffande en för hela förslaget så särskilt viktig punkt som

anstaltens förläggning till den s. k. Norrbackatomten. I reservationen instämde

endast en av kollegiets ledamöter, och de i densamma förfäktade

särmeningarna hava varken beaktats av de sakkunniga eller av Kungl. Maj:t,

vilken anbefallde, att sjukhuset skulle planläggas med Norrbacka som förläggningsort.

På grund därav har jag ansett tomtfrågan vara tillsvidare

avgjord, och därför, i vad på mig ankommit, deltagit i det vidare utredningsarbetet

med den synpunkt för ögat att lojalt söka göra det bästa möjliga

av den anvisade tomten.

När ärendet nu skall från lärarkollegiets sida slutbehandlas, och då den

förebragta utredningen icke har övertygat mig, att det vore framsynt och

lyckligt att förlägga och vidare utveckla karolinska institutets samtliga kliniker

och teoretiska institutioner å Norrbackatomten, har jag ansett mig

skyldig erinra örn min reservation till kollegiets yttrande den 14 oktober

1926, så mycket mer som denna reservation icke blivit av sjukhuskommissionen

upptagen. Jag anser nämligen alltjämt, att tomten icke har en tillräckligt

stor bebyggbar markyta, för att man dit skulle kunna förlägga

såväl de kliniker, vilka nu medtagits i första utbyggnadsetappen, och de

till senare etapper föreslagna, som ock de teoretiska institutionerna samt

dessutom ha möjligheter för en framtida utveckling av denna väldiga anläggning.

Ej heller är terrängens beskaffenhet sådan, att den medgiver ett

förläggande av alla dessa byggnader så, att de till gagnet och ej blott till

namnet bilda ett organiskt helt.

Den allvarligaste invändningen mot sjukhusets förläggning till Norrbacka

förblir dock, att ingen hänsyn tagits till belägenheten av stadens befintliga

eller redan planerade sjukhus. Det nya sjukhuset skall ligga i samma trakt

som stadens tre största sjukhus, S:t Göran, Sabbatsberg och S:t Erik, men

något mera avlägset från stadens centrala delar än dessa. Utan tvivel

komma dessa att ha en hämmande inverkan på patienttillströmningen till

det nya sjukhusets såväl kliniker som polikliniker. Detta måste i än högre

grad bli fallet, om det redan färdiga förslaget till ett helt nytt Mariasjukhus

vinner stadsfullmäktiges bifall. Örn så blir fallet, vet man visserligen

ännu ej, men man torde kunna säga, att det finnes stora sympatier

för att nu tillgodose de södra stadsdelarnas sjukhusbehov. Under alla omständigheter

torde man kunna påstå, att staden under många decennier

framåt icke torde kunna förlägga ytterligare någon mer avsevärd del av sin

sjukhusvård till Norrbacka utan att skada sina egna, legitima sjukvårds
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

intressen. Följden måste lätt bliva, antingen att den vidare utvecklingen

av det nya kliniska sjukhuset måste skjutas orimligt långt in i framtiden,

eller att det måste byggas vidare såsom ett rikssjukhus, vilket skulle förorsaka

staten stora och onödiga kostnader, utan att undervisningsmaterialet

därpå vunne fördelar, utan snarare tvärtom. Min bestämda övertygelse är

nämligen, att de överallt i landet uppväxande centrallasaretten redan gjort

ett rikssjukhus mindre behövligt än för 20 år sedan, och att så alltmer

kommer att bli fallet. Ett verkligt gott och tillräckligt material för undervisningen

kunna universitetsklinikerna erhålla endast genom ett vidsträckt

samarbete med den kommunala sjukvården.

Beträffande sjukhusets namnfråga anför kollegiet följande:

Ehuru vissa pietetsskäl och möjligen även praktiska skäl — serafimerlasarettet

är bland en stor del av landets befolkning känt såsom namnet

på landets främsta sjukhus — kunna anföras för att i en eller annan form

bibehålla denna benämning å det nya sjukhuset, har kollegiet dock ansett

sig kunna ansluta sig till förslaget, att sjukhuset skall erhålla namnet karolinska

sjukhuset, vilket synes kollegiet på ett lämpligt sätt betona sjukhusets

ställning såsom ett karolinska institutets undervisningssjukhus. Ihågkommas

bör även, att serafimerlasarettet kommer att under åtskillig tid bestå vid

sidan av det nya sjukhuset, varför namnvalet bör ske så, att förväxlingar

äro uteslutna.

En från kollegiemajoriteten avvikande mening i namnfrågan har framförts

av professor I. Holmgren. Denne anför:

Det är icke tilltalande, att namnet serafimerlasarettet utbytes mot karolinska

sjukhuset. Serafimerlasarettet är ett vördnadsvärt namn. Det centrala

sjukhuset i Stockholm, som för hela landets befolkning står som högsta

instansen av medicinsk auktoritet, har sedan mer än 175 år burit namnet

serafimerlasarettet. Ett sådant värde bör icke i onödan bortkastas. Det nya

sjukhuset skulle mycket väl kunna heta »Nya serafimerlasarettet», som eventuellt,

sedan det gamla nedlagts, avkortas till serafimerlasarettet.

Aven medicinalstyrelsen finner olägenheterna av den nu rådande splittringen

av de kliniska undervisningssjukhusen uppenbara. En förutsättning

för att ett kliniskt sjukhus skulle kunna nöjaktigt fylla sina uppgifter som

läro- och sjukvårdsanstalt vore otvivelaktigt ett väl ordnat samarbete mellan

olika institutioner och kliniska avdelningar. Att detta främjas i väsentlig

mån genom att dessa även i lokalt hänseende sammanföras till ett gemensamt

helt vore obestridligt, något som under förhandenvarande förhållanden

icke kunde ske med mindre än att ett helt nytt sjukhus anlägges.

Redan här må framhållas, att medicinalstyrelsens utlåtande utmynnar i

förordande av »bifall till kommissionens hemställan».

Att karolinska institutets nuvarande lokaler äro behäftade med allvarliga Depante

brister torde nogsamt framgå av den tidigare meddelade historiken och de mmtschefen.

nyss anförda utlåtandena och yttrandena. Under snart ett tjugutal år har

institutets lokalfråga varit aktuell och blivit allt mera brännande, i den män

Bihang till riksdagens protokoll 19SO. 1 sami. 195 haft. (Nr 232.) 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

verksamheten vidgats. Såsom mått på institutets utveckling må allenast

nämnas, att studentantalet sedan vårterminen 1912, då serafimerlasarettskommittén

tillsattes, vuxit från 343 till 820 under höstterminen 1929. Vid

karolinska institutet utbildas numera ungefär lika många medicine studerande

som vid de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund tillsammantagna.

De lokaler och materiella resurser, över vilka institutet nu förfogar, äro

alldeles för små och till stor del föråldrade. De teoretiska institutionsbyggnaderna

äro över 60 år gamla och motsvara i avseende å utrustning och

lokala anordningar ingalunda vad en modern undervisning kräver. De

största bristerna vidlåda emellertid de sjukvårdslokaler, där den praktiska

undervisningen meddelas. Serafimerlasarettet, varest den kliniska undervisningen

skall vara förlagd, är alldeles otillräckligt för sitt ändamål, även örn

en del brister i själva lokalerna bliva avhjälpta genom de rätt omfattande

reparations- och tillbyggnadsarbeten, som jämlikt 1927 års riksdags beslut

pågå. Den kliniska undervisningen har numera, såsom tidigare framhållits,

på grund av serafimerlasarettets otillräcklighet i rätt stor utsträckning

måst förläggas till vissa av Stockholms stads sjukhusavdelningar och

till privata sjukvårdsanstalter. Denna lösning av det kliniska undervisningsproblemet

är emellertid mindre tillfredsställande. Sjukhusen i fråga

äro nämligen icke byggda eller utrustade för undervisning och forskning

och kunna i allmänhet icke heller genom nybyggnader förses med de för

ändamålet erforderliga lokalerna. Undervisningen har också endast med

största svårighet kunnat nöjaktigt fylla sin uppgift. En kännbar olägenhet

är vidare, att undervisningsklinikerna ligga vitt skilda från varandra och

från de teoretiska institutionerna ävensom från institutets centralbibliotek

och administrativa lokaler. Därigenom försvåras eller omöjliggöres det betydelsefulla

samarbetet klinikerna emellan. Till vad lärarkollegiet anfört i

hithörande delar kan jag följaktligen helt ansluta mig.

Jag finner sålunda ådagalagt, att karolinska institutet är i stort behov av

nya byggnader såväl för de teoretiska institutionerna som för de kliniska

sjukavdelningarna. Detta behov torde, vad angår sjukhusklinikerna, vara

så trängande, att ett ytterligare undanskjutande av byggnadsfrågan skulle

allvarligt äventyra institutets förmåga att på ett tillfredsställande sätt meddela

undervisning åt sin stora elevskara.

I likhet med sjukhuskommissionen m. fl. anser jag, att målet bör vara att

sammanföra institutets nu i stor utsträckning spridda institutioner och kliniker.

Institutets byggnadsfråga bör sålunda icke få sin lösning på så sätt,

att nybyggnader på det ena eller andra stället uppföras åt dess undervisningskliniker,

ty då befästes det nuvarande systemet med dess brist på

samarbete och enhetlighet för lång tid framåt. Omtanken örn en rationell

organisation och en effektiv undervisning kräver ovillkorligen, att de

nu nödvändiga nybyggnaderna uppföras på en lämplig tomt av sådant om
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

fång och med sådant läge, att de i dessa nybyggnader inrymda klinikerna

kunna bilda en stomme, kring vilken karolinska institutets övriga institutioner

och kliniker kunna samla sig, i den mån ekonomiska tillgångar och

övriga omständigheter tillåta.

Det tomtområde vid Norrbacka, som genom 1927 års riksdags beslut

ställts till förfogande för ett nytt kliniskt sjukhus, ger även enligt min mening

möjlighet till en tillfredsställande lösning av institutets byggnadsfråga.

Detta område torde enligt de undersökningar, som företagits av sjukhuskommissionen,

vara det enda i Stockholm eller dess omedelbara närhet,

som är tillräckligt stort för att tillåta ett sammanförande av karolinska institutets

samtliga institutioner. Till frågan huru de olika institutionerna

lämpligen böra placeras å området skall jag i det följande återkomma.

Det program för realiserande av karolinska institutets byggnadsfråga, som

av sjukhuskommissionen framlagts och som varmt förordats av karolinska

institutets lärarkollegium, torde även enligt min mening få anses i stort sett

ändamålsenligt och lämpligt att läggas till grund för det blivande byggnadsarbetet.

Aven det för det blivande sjukhuset föreslagna namnet »karolinska sjukhuset»

torde få anses lämpligt. Att, såsom av professor Holmgren föreslagits,

överflytta namnet serafimerlasarettet på det nya sjukhuset anser jag mindre

ändamålsenligt med hänsyn därtill, att det gamla serafimerlasarettet ju under

åtskilliga år skall existera jämsides med det nya sjukhuset.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 232.

Sjukhuskom
missionen.

Erforderliga

lokaler.

IV. De erforderliga lokalerna; byggnadsetapper.

I fråga om för karolinska institutets verksamhet erforderliga teoretiska

institutioner och kliniker anför sjukhuskommissionen följande:

Såsom i det föregående omnämnts, böra enligt kommissionens uppfattning

till Norr backaområdet förläggas alla för karolinska institutets verksamhet

erforderliga institutioner. Dessa kunna uppdelas i två stora huvudgrupper,

nämligen de teoretiska institutionerna och klinikerna (sjukhusbyggnaderna).

De nu befintliga teoretiska institutioner, för vilka — såvitt nu kan bedömas

— förr eller senare nybyggnader måste uppföras å Norrbackaområdet,

utgöras av

1) en anatomisk institution;

2) en bistologisk » ;

3) en fysiologisk » ;

4) en kemisk » ;

5) en farmakologisk » ;

6) en institution för patologisk anatomi;

7) en » » allmän patologi;

8) en rättsmedicinsk institution; samt

9) en hygienisk institution.

Till den grupp av byggnader, som är avsedd att inrymma nu angivna

institutioner, torde lämpligen kunna hänföras jämväl de byggnader, som

skola innehålla högtidssal för karolinska institutet, högskolans centralbibliotek

ävensom institutets kameral-administrativa och ekonomiska förvaltning.

För samtliga nu angivna byggnader måste — oavsett örn de nu eller

först senare komma till utförande — erforderligt tomtutrymme beräknas.

Önskvärt är ock, att inom området beredes plats för en för medicinska föreningen

avsedd byggnad ävensom för en idrottsplats för de studerande

(tennisbanor m. m.).

De vid institutet för närvarande förefintliga klinikerna utgöras av

följande:

1 två medicinska kliniker (båda för närvarande å serafimerlasarettet);

2) två kirurgiska » (den ena för närvarande å serafimerlasaret
tet,

den andra å Maria sjukhus);

3) två pediatriska » (den ena för närvarande å allmänna barn
huset

och den andra å Kronprinsessan

Lovisas vårdanstalt för sjuka barn);

4) en neurologisk klinik (för närvarande å serafimerlasarettet);

5) ett röntgeninstitut ( » » » » );

6) en ögonklinik ( » » » » );

7) en oron-, näs- och halsklinik (för närvarande å Sabbatsbergs sjukhus);

8) en ortopedisk klinik (för närvarande å Stockholms vant öreanstalt);

9) en hud- och könsklinik (för närvarande å S:t Görans sjukhus);

10) en psykiatrisk klinik (för närvarande å Konradsberg); samt

11) två kvinno- och förlossningskliniker (för närvarande å allmänna

barnbördshuset och å Sabbatsbergs sjukhus).

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Vid flertalet av dessa kliniker finnas särskilda polikliniklokaler.

Med hänsyn till karolinska sjukhusets uppgift att vara ett undervisningssjukhus

måste givetvis särskilda lokaler för undervisningen anordnas.

Dessa kunna icke förläggas i särskilda byggnader utan måste intimt

förenas med de olika sjukavdelningarna. Även de för medicinsk forskning

avsedda lokalerna måste sammanföras med och ingå såsom ett led i varje

kliniks byggnadsstomme.

I omedelbar närhet av eller i anslutning till de egentliga sjukhusbyggnaderna

höra förläggas de för dem gemensamma inrättningarna, nämligen:

isoleringsavdelning, tandpoliklinik, centrallaboratorier, badavdelning,

gymnastikavdelning, apotek, experimentell avdelning, desinfektionsavdelning,

kök och matsalar, tvättinrättning, begravningskapell, personalbostäder.

förråds- och verkstadslokaler samt ångpanneanläggning.

Då det vid planläggningen av det kliniska sjukhusets omfattning i första

hand var av vikt att erhålla kännedom örn de krav, som enligt vederbörande

ämneslärares uppfattning borde uppställas för att erhålla en tidsenlig

och fullt tillfredsställande sjukhusanläggning av ifrågavarande art,

infordrade kommissionen från karolinska institutets lärarkollegium uppgifter

rörande omfattningen av de olika slag utav lokaler (institutioner)^

som enligt kollegiets mening vore oundgängligen erforderliga för fullföljandet

av karolinska institutets såväl teoretiska som praktiska verksamhet.

I den skrivelse, vari uppgifter i angivna hänseende begärdes, framhöll

kommissionen, att det av ekonomiska skäl måste förutsättas, att byggandet

av ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och nya lokaler för karolinska

institutet komme att ske i olika etapper. Med anledning härav anhöll kommissionen,

att lärarkollegiet i sitt yttrande måtte angiva, i vilken ordning

utbyggandet av de olika lokalerna (institutionerna) enligt kollegiets uppfattning

borde äga rum. Kommissionen påpekade tillika, att därvid hänsyn

även borde tagas till eventualiteten, att samtliga för undervisningen

erforderliga kliniker icke kunde medtagas i en och samma byggnadsetapp.

För att erhålla nödigt material för utarbetande av det yttrande, som av

sjukhuskommissionen begärts, anhöll karolinska institutets lärarkollegium

genom kringsändande av för ändamålet uppgjorda frågeformulär

hos institutets samtliga professorer örn yttrande rörande respektive institutioner

och övriga inrättningar, som vid besvarande av kommissionens

skrivelse borde vinna beaktande. Därjämte upptogos även andra spörsmål,

som ansetts kunna äga betydelse för den föreliggande nybyggnadsfrågan,

i nämnda frågeformulär för eventuellt besvarande. De från lärarkollegiets

medlemmar inkomna uppgifterna överlämnades därefter jämte lärarkollegiets

eget yttrande i ärendet till kommissionen. Tillika bifogades infordrade

yttranden dels från institutets kamrerare angående lokaler för

institutets ekonomiska förvaltning, dels ock från bibliotekarien angående

lokaler för institutets bibliotek.

I sitt den 20 december 1026 till kommissionen avgivna utlåtande gjorde

lärarkollegiet till en början bland annat följande allmänna uttalande:

Karolinska institutets ändamål är att vara en medicinsk högskola med

undervisning och forskning såsom huvuduppgifter. Detta gäller även beträffande

de kliniska institutionerna, vilkas sjukvårdande verksamhet

måste betraktas såsom förutsättning för dessa institutioners högskoleupp
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. May.ts proposition Nr 232.

gift. Det synes lärarkollegiet så mycket viktigare betona detta förhållande,

som detsamma utgör grunden för den väsentliga olikhet i organisation

och i andra hänseenden, som kännetecknar kliniska sjukvårdsinrättningar

till skillnad från sjukvårdsanstalter, för vilka sjukvården är självändamål.

Lärarkollegiets yttrande var uppdelat i två huvudavdelningar: omfattningen

av olika lokaler (institutioner) och ordningen för de olika institutionernas

utbyggande.

I förstberörda hänseende anförde kollegiet följande:

På nybyggnadsfrågans nuvarande förberedande stadium har det synts

lärarkollegiet lämpligt, att endast framhålla de krav, som respektive institutionsföreståndare

anse erforderliga, för att institutets olika institutioner

skola kunna fullfölja den verksamhet, som tillkommer en var av

dem. Lärarkollegiet har således ej ansett sig genom beslut kunna taga definitiv

ståndpunkt till ärendets olika frågor. Ett dylikt förfarande från

kollegiets sida torde vara så mycket lämpligare, som definitiva beslut,

jämväl beträffande vissa principfrågor, måste i väsentlig mån bestämmas

utav beskaffenheten av den tomt, som ställes till förfogande för institutets

nybyggnader. Kollegiets yttrande är sålunda beträffande lokalomfattningen

och därmed sammanhängande frågor väsentligen avfattat såsom

en redogörelse för institutionsföreståndarnas uttalade mening, därvid lärarkollegiet

sökt att giva uttryck för flertalets önskemål.

Vidare anfördes i skrivelsen bland annat följande:

För att utföra den av kommissionen begärda utredningen hava lärarkollegiets

medlemmar i sina yttranden lämnat uppgifter ej blott beträffande

de olika institutionernas behov av lokaler för undervisning och

forskning och för de kliniska institutionernas sjukvård, utan även angående

den å de olika institutionerna verksamma lärår- och läkarpersonalen

samt övrig personal, liksom även beträffande det ungefärliga antalet

studerande vid varje institution. För de kliniska institutionerna hava även

uppgifter lämnats angående det för de olika institutionerna behövliga antalet

vårdplatser. Genom nämnda personaluppgifter torde det bliva möjligt

att fullständigare bedöma behovet av arbetslokaler av olika karaktär

än genom ett blott angivande av ett visst antal lokaler. Genom dessa personaluppgifter

blir det även möjligt att erhålla en bestämd utgångspunkt

för bedömande av behovet av bostadslokaler inom institutets byggnadsområde.

För samtliga institutioner, såväl teoretiska som kliniska, hava uppgifter

lämnats beträffande de behövliga arbetslokalernas särskilda ändamål och

ungefärliga omfattning. Å de teoretiska institutionerna användas samtliga

lokaler direkt eller indirekt i undervisningens och forskningens tjänst.

Vid de kliniska institutionerna hava lokalerna en mångfald uppgifter, som

falla inom de båda stora grupperna: undervisning-forskning och sjukvård.

För att giva en överblick över byggnadsbehovet för dessa båda olika uppgifter

var för sig hava, där så varit möjligt, i klinikföreståndarnas yttranden

lokalbehovet för dessa båda huvudändamål upptagits i olika grupper.

Ett strängt särskiljande av desamma är emellertid på många områden

icke möjligt, då ju sjukvårdslokalerna även stå i undervisningens

tjänst och å andra sidan de för forskning och undervisning använda lokalerna

även i viss utsträckning användas i sjukvårdens tjänst. I stort sett

opaginerad Kontrollera mot PDF

:39

Kungl. Majlis proposition Nr 232.

torde emellertid de i yttrandena lämnade uppgifterna giva en föreställning

örn, i vad mån klinikernas lokalbehov är betingat av undervisningsändamål.

De nämnda yttrandena lämna även en framställning över det särskilda

byggnadssätt, som på grund av de olika klinikernas speciella arbetsförhållanden

anses önskvärt, vilket i flera hänseenden är betydelsefullt att

känna vid bedömandet av byggnadernas planläggning. Beträffande byggnadssättet

företräda nästan samtliga lärarkollegiets medlemmar den meningen,

att ett hopförande av enskilda institutioner i stora byggnader icke

är önskvärt, utan att ett byggnadssätt med särskilda byggnader för varje

institution bör, i den utsträckning så är möjligt, komma till användning.

De teoretiska institutionernas föreståndare äro i huvudsak eniga om att

de enskilda institutionerna uppföras såsom friliggande byggnader, om ock

vissa i närmare anslutning till varandra. Detsamma gäller beträffande

flera kliniska institutioner. Dock anses ett sammanförande i markplanet i

fråga örn en del kliniska institutioner vara önskvärt samt beträffande en

del andra, ehuru ej önskvärt, likväl ej förenat nied större olägenheter.

Härvid betonas dock, att sammanbyggandet huvudsakligen bör gälla sammanförande

i markplanet och att ett sammanbyggande i höjd bör tilllämpas

med stor försiktighet, så att framtida utveckling av enskilda avdelningar

icke må försvåras eller förhindras. Enighet råder därutinnan,

att de teoretiska och kliniska institutionerna, ehuru de förläggas till skilda

byggnadsgrupper, dock böra befinna sig i sådant läge till varandra, att ett

bekvämt samarbete dem emellan kan äga runi samt desamma såsom helhet

framträda såsom samhörande delar av en medicinsk högskola.

De kliniska institutionernas föreståndare hava i sina yttranden till diskussion

upptagit även frågan örn klinikföreståndarnas enskilda verksamhet

vid sjukhuset. Samtliga föreståndare äro ense örn, att det för undervisning

och sjukvård är av väsentlig betydelse, att a respektive kliniker

finnes ett lämpligt antal enskilda och halvenskilda rum, ävensom därom,

att lokaler för enskild mottagning böra beredas inom de kliniska institutionerna

för respektive klinikföreståndare.

De av lärarkollegiets medlemmar avgivna yttrandena hava även omfattat

lokalbehovet för vissa, för flera institutioner eller för hela högskolan

gemensamma inrättningar och institutioner. Lokalerna för karolinska institutets

administrativa och ekonomiska förvaltning böra enligt flertalets

mening, som därom yttrat sig, sammanföras i en gemensam byggnad av

den karaktär, som erfordras för att densamma skall kunna utåt representera

institutets egenskap av högskola. I denna byggnad bör förläggas en

större festivitetssal för promotioner och andra liknande ändamål. Enstämmigt

anses ett centralbibliotek vara nödvändigt. Detsamma bär, vare

sig det förlägges i administrationsbyggnaden eller såsom en fristående

byggnad, erhålla ett sådant läge, att det är lätt tillgängligt för såväl de

teoretiska som de kliniska institutionerna. Nödvändigheten av ett centralbibliotek

får dock icke inskränka på kravet av ett fackbibliotek å varje

enskild institution, liksom dylika fackbibliotek icke göra ett gemensamt

centralbibliotek överflödigt. De förra avse väsentligen att tillfredsställa

det dagliga behovet av vetenskaplig litteratur, det senare åter tillgodoser

företrädesvis litteraturbehovet vid mera omfattande vetenskapliga studier.

Lärarkollegiet anser det vara i hög grad önskvärt, att å karolinska institutets

blivande tomtområde byggnadsplats reserveras för medicinska

föreningen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Samtliga medlemmar av lärarkollegiet, som yttrat sig angående en djuravelsdepå

för friska djur, framhålla önskvärdheten av en dylik inrättning.

För de teoretiska institutionerna framhålles önskvärdheten av egna avdelningar

för djurexperimentella arbeten. För de olika klinikerna äro laboratorier

för försök med mindre djur behövliga.

För beräkning av bostadslokaler har för varje institution företagits en

utredning angående den personal, som genom sin verksamhet måste vara

bofast inom det för institutets samtliga institutioner och inrättningar upplåtna

området, såsom underläkare och amanuenser, vaktmästare och biträden

vid laboratorier och undervisningslokaler, sjukvårdspersonal samt

för de teoretiska och praktiska institutionernas drift behövlig ekonomipersonal.

För beräkning av bostadslokaler har det varit nödvändigt att

dels så noga som möjligt fastställa institutets behov av personal i olika

tjänsteställning, dels avgöra vilka befattningshavare, som på grund av sitt

arbete äro i behov av bostäder inom institutets område. Det har vidare

varit nödvändigt att avgöra, vilka av dessa senare, som böra beredas rum

inom själva institutionsbyggnaderna, och vilka som kunna förläggas till

särskilda bostadshus, samt att söka bedöma rumsbehovet för de olika kategorierna

av befattningshavare. Till grund för utredningen av dessa frågor

hava legat institutionsföreståndarnas yttranden, varjämte, särskilt beträffande

bostäder för klinikernas ekonomi- och sjukvårdspersonal, begagnats

den utredning, som föreligger i 1925 års byggnadsförslag. Beräkningen

av institutionernas personal och dennas bostadsbehov kan givetvis i vissa

hänseenden endast bliva approximativ. Bostadsbehovet för personalen vid

de teoretiska institutionerna bör enligt samstämmigt uttalande av dessas

föreståndare utgöra rum för amanuenser, vaktmästare och städerskor, för

vilka samtliga befattningshavare så gott som enstämmigt bostad önskas

inom institutionsbyggnaden. För amanuenser beräknas dubblett, för vaktmästare

två rum och kök och för städerska enkelrum med kokvrå. Angående

de grunder, enligt vilka bostäder beräknats för vid de kliniska institutionerna

anställd personal i olika befattningsställning och bostadslokalernas

förläggning till institutionerna eller till särskilda bostadshus, hänvisas

till särskild utredning.

I fråga örn beredande av bostäder ät ordinarie lärare och särskilt åt institutets

professorer hava meningarna varit delade. Flertalet, som yttrat

sig örn denna angelägenhet, hava betonat nödvändigheten av särskild utredning

rörande denna fråga, även där önskvärdheten av dylika bostäder

framhållits.

Genom den utredning, som sålunda lämnats, torde omfattningen av institutets

lokalbehov erhålla den belysning, som under nuvarande omständigheter

är möjlig. Då lärarkollegiet emellertid fattat det såsom sin uppgift

att till kommissionen avgiva yttrande beträffande omfattningen av

för institutet behövliga lokaler även för det särskilda ändamålet att giva

en ledning vid bedömandet av byggnadstomt för institutet och institutions

byggnadernas planläggning därå, har lärarkollegiet på sådant sätt

bearbetat det material, som föreligger i de av institutionsföreståndarna

lämnade yttrandena, att icke blott varje institutions speciella krav beträffande

lokalernas omfattning och byggnadssätt framträda, utan att det

även blir möjligt att erhålla en ungefärlig uppfattning såväl av varje institutions

byggnadsyta (bebyggda markytan) för nu planlagda lokaler

samt reservområde för i framtiden behövlig utvidgning av desamma, som

beträffande behövlig byggnadsfri markyta. På så sätt kan även det totala

markbehovet tillnärmelsevis bedömas.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 232.

För att erhålla en grund för bedömandet av dessa frågor hava respektive

institutionsföreståndare i sina yttranden uttalat sig även över den

våningshöjd, till vilken en vars institution anses höra uppföras, liksom

även beträffande i vad mån det kan anses lämpligt att i gemensamma

byggnader sammanföra olika institutioner. En nödvändig förutsättning

för bedömandet av behövlig markyta är att för var institution erhålla en

så fullständig uppgift som möjligt beträffande dess lokalbehov.

Vid bedömandet av de kliniska institutionernas byggnadsbehov har lärarkollegiet

låtit sammanställa de i nuvarande yttranden lämnade uppgifterna

med de i 1925 års byggnadsförslag upptagna lokalbeskrivningarna

och därjämte sökt att för varje klinisk institution erhålla en så fullständig

uppfattning örn behövliga lokaler, som det på grund av föreliggande

material är möjligt. I fråga örn beräkning av korridorer, trappor, hissar

m. m. ävensom av inre och yttre murar har dels 1925 års byggnadsförslag

tjänat såsom underlag, dels tillsetts, att sammanlagda ytan av nämnda

byggnadsdelar motsvarar cirka 45 procent för de kliniska och cirka 40 procent

för de teoretiska institutionerna, varvid ytfördelningen på korridorer,

trappor m. m. kan beräknas till cirka 25 procent respektive 20 procent

samt inre och yttre murar till cirka 20 procent. Givetvis äro de erhållna

värdena approximativa. Emellertid lämnar den gjorda beräkningen en

viss föreställning örn det ungefärliga lokalbehovet och golvytornas fördelning

efter lokalernas olika ändamål samt örn den totala ytan för varje

institution.

För den ortopediska kliniken har någon beräkning över lokalomfattningen

icke kunnat ske, enär lokalbehovet för denna klinik är beroende

utav flerahanda organisationsfrågor, vilka ännu ligga outredda. Den ortopediska

institutionen bör emellertid utgöra en självständig inrättning för

sig, omfattande klinik och poliklinik, den senare förlagd i anslutning till

kliniken, och sålunda icke till en gemensam central poliklinisk byggnad,

därest en dylik skulle komma till stånd. För den ortopediska institutionen

bör i byggnadsplanen erforderligt område reserveras.

Ekonomilokaler, kök, matsalar, tvättlokaler, gemensamt bad och gymnastiklokaler

hava beräknats i enlighet med 1919 års sjukhusbyggnadssakkunnigas

förslag, alternativ II.

I särskild bilaga har kollegiet låtit sammanföra de beräkningar av lokalomfattning,

som för varje institution på ovannämnda sätt utförts. För

varje institution har en sammanfattning verkställts beträffande de för

densamma beräknade lokalerna. Därvid har för de kliniska institutionerna

deras lokaler sammanförts i olika huvudkategorier, nämligen lokaler

tillhörande kliniken, inom vilken vårdavdelningar och lokaler för undersökning

och behandling blivit särskilda, lokaler tillhörande polikliniken,

lokaler för undervisning och forskning samt bostadslokaler inom kliniken.

Beräkning av lokalernas ungefärliga kubikinnehåll har även ägt

rum, varvid rumshöjden i de kliniska institutionerna i allmänhet beräknats

till 4 m. från golv till golv, i de teoretiska institutionerna i allmänhet

till något mindro mätt. Med ledning av de på ovannämnda sätt vunna

ytmåtten för de olika institutionernas lokaler oell med stöd av de lämnade

uppgifterna örn dessas fördelning i olika våningar har den bebyggda

markytan för samtliga nybyggnader approximativt beräknats.

Med stöd av yttranden från flertalet institutionsföreståndare har ett

reservområde för framtida utvecklingsbehov beräknats till cirka 50 procent

av bebyggd och byggnads!''™ markyta för varje institution.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

I fråga om det byggnadsfria området, som för all framtid bör bevaras

fritt, kunna på byggnadsfrågans nuvarande ståndpunkt några mera bestämda

mått icke lämnas. Men synes det som örn ett fritt område av växlande

mellan fem och nio gånger det bebyggda områdets storlek lämpligen

bör beräknas för att lämna tillräckligt ljus och tillräckligt ostörd omgivning

åt institutionerna. I den mån det varit möjligt har därvid hänsyn

tagits till det olika behovet för de teoretiska institutionerna och de

kliniska med särskilt avseende fästat vid de senares karaktär av sjukvårdsanstalter

och till deras merendels i större antal våningar uppförda

byggnader. Vid beräkning av reservområde och byggnadsfri yta har

lärarkollegiet haft den synpunkten för ögonen, att institutet på det område,

som nu upplåtes, skall kunna under mycket lång tid framåt fullfölja

sin verksamhet.

De på ovan nämnda sätt erhållna approximativa värdena över total

golvyta, kubikinnehåll, bebyggd markyta, fri markyta, reservområde och

total markyta för samtliga karolinska institutets institutioner hava sammanförts

i översiktstabeller, vilka sålunda giva en föreställning örn byggnads-

och markbehov för hela institutets lokaler och institutioner.

Vid fastställandet av omfattningen av de lokaler, som för institutet

måste anses vara nödvändiga, göra sig tvenne huvudsynpunkter gällande.

Å ena sidan böra byggnadskraven begränsas till det för varje ändamål

oundgängligen erforderliga; å andra sidan är det lärarkollegiets plikt

att tillse, att institutets lokaler Aud en nybyggnad erhålla en sådan omfattning,

att det blir möjligt för institutet att fylla sin uppgift i undervisningens

och forskningens tjänst på ett sätt, som motsvarar läkarutbildningens

behov. Lärarkollegiet har därför vid beräkningen av lokalomfattningen

icke kunnat begränsa sig till de lokaler, som för närvarande

finnas Aud institutets institutioner, enär dessa merendels icke motsvara

Amre sig undervisningens eller forskningens behov. Just de nuvarande

lokalernas otillräcklighet i nämnda hänseenden utgör en av de Auktigaste

orsaker till högskolans behov av nybyggnad. För att meddela en undervisning,

som håller läkarkonsten inom landet på en ståndpunkt, motsvarande

de medicinska vetenskapernas utveckling, och för att bereda landets

egna vetenskapsmän tillfälle att själva bidraga till dessa vetenskapers

utveckling är det nödvändigt, att institutets samtliga institutioner,

såväl kliniska som teoretiska, äro utrustade med lokaler icke blott för

undervisning utan även för Äktenskaplig forskning.

Vidkommande frågan örn ordningen för de olika institutionernas utbyggande

anförde lärarkollegiet i sitt utlåtande följande:

Lärarkollegiet, som är enigt däruti, att samtliga karolinska institutets

institutioner böra beredas plats i en nybyggnadsplan för institutet, inser

tillfullo, att statsfinansiella förhållanden nödvändiggöra, att institutets

nybyggnadsfråga löses genom ett successivt uppförande av erforderliga

institutioner och inrättningar. Kollegiet finner det emellertid synnerligen

önskvärt, att utbyggandet aA7 respektive institutioner måtte ske icke

i etapper med från all byggnadsverksamhet fria mellanrum, utan i kontinuerligt

fortskridande på varandra omedelbart följande byggnadsperioder.

Lärarkollegiet är enigt däruti, att vid de kliniska institutionernas

nybyggande i fortlöpande byggnadsperioder lokaler böra uppföras i första

hand för en medicinsk klinik, en kirurgisk klinik, den radiologiska insti
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. May.ts ''proposition Nr 232.

tiihonen och en patologisk institution samt för de specialkliniker, vilka

äro oundgängligen nödvändiga såväl för undervisningen som med hänsyn

till sjukhusets krav på specialkliniker eller betingas av sjukvårdsbehov

eller erbjuda undervisningen och forskningen särskilt ogynnsamma

förhållanden. Därefter böra övriga kliniker uppföras i den mån det ske

kan.

Angående i nämnda hänseende föreliggande önskemål hänvisades till

de av vederbörande institutionsföreståndare avgivna yttrandena.

Lärarkollegiet framhöll slutligen det viktiga önskemålet, att uppförandet

av institutets kliniska institutioner skedde enligt en sådan plan, att

ieke under någon längre tidsperiod undervisningen i de båda kliniska

huvudämnena, medicin och kirurgi, skulle behöva meddelas på sjukhus,

som saknade för undervisningen och sjukvården nödvändiga specialkliniker.

Sjukhuskommissionen anser det i hög grad fördelaktigt, att institutets

byggnadsfråga löses i ett sammanhang. Därigenom skulle emellertid

mycket stora krav komma att ställas på statsverket. Även örn

Stockholms stad och län i viss utsträckning komme att lämna bidrag till

uppförande av sjukhuset, så bleve det dock staten, som måste bekosta

icke blott uppförandet av de teoretiska institutionerna och alla övriga

lokaler, som inom sjukhusklinikerna i första liand avsåges för tillgodoseende

av undervisning och forskning, utan jämväl den del av sjukhuset,

som avsåges för mottagande av patienter från hela landet. På grund alsin

ekonomiska räckvidd vore sålunda denna byggnadsfråga av synnerligen

omfattande natur, och att nu på en gång lösa densamma finge anses

uteslutet.

Kommissionen finner därför, att en uppdelning av det omfattande byggnadsföretaget

i olika avdelningar är nödvändig, och anför härom i huvudsak

följande:

Då det gäller att uppgöra en plan för den ordning, i vilken de olika

byggnaderna böra komma till utförande, synes det ligga närmast till

Ilands, att en uppdelning sker på så sätt, att de egentliga sjukhusklinikerna

uppföras i en byggnadsetapp samt de teoretiska institutionerna

jämte övriga för karolinska institutets administration erforderliga byggnader

i en andra etapp.

Såsom i det föregående berörts, är behovet av nya lokaler för sjukhusklinikerna

mest trängande. Enär de för undervisningen nödvändiga klinikerna

icke numera kunna inrymmas å serafimerlasarettet, har den utvägen

måst tillgripas, att klinisk undervisning i en hel del ämnen meddelas

vid andra sjukvårdsinrättningar i huvudstaden. I stället för att den

kliniska undervisningen tidigare varit koncentrerad till ett sjukhus —

serafimerlasarettet — har densamma numera, såsom förut nämnts, måst

uppdelas på icke mindre än nio andra sjukvårdsanstalt^'', belägna på

skilda platser i Stockholm. Flertalet av dessa sjukhus liro helt naturligt

icke avsedda för undervisningsändamål. Deras utrustning och lokala re
-

Byggnads
etapper.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

surser motsvara följaktligen icke heller de krav, som höra uppställas å

undervisningssjukhus. De härav föranledda svårigheterna äro så betydande,

att det icke torde råda mer än en mening örn, att i första hand

åtgärder måste vidtagas för att bereda en del sjukhuskliniker möjlighet

att erhålla helt nya och moderna lokaler.

Givetvis vore det önskvärt, att alla för karolinska institutets undervisningsbehov

erforderliga kliniker samtidigt kunde nybyggas. Med hänsyn

till de omfattande reparationsarbeten å serafimerlasarettet, vilka numera

blivit igångsatta, måste det emellertid förutsättas, att detta sjukhus

under do närmaste årtiondena skall kunna fylla sin uppgift i sjukvårdens

tjänst och dessutom tillsvidare tjäna såsom undervisningssjukhus. På

grund härav anser kommissionen, att serafimerlasarettet tills vidare hör

användas för undervisningsändamål i fråga örn vissa kliniker. Då det

därjämte av kostnadshänsyn är uteslutet att på en gång verkställa nybyggnad

för samtliga kliniker, måste en uppdelning ske jämväl av dessa

och därvid i första hand de kliniker erhålla nya byggnader, för vilka behovet

är mest trängande, eller där eljest särskilda omständigheter härför

kunna åberopas.

Då det gäller att bestämma vilka kliniker, som vid ett första utbyggande

av ett nytt kliniskt centralsjukhus höra komma i åtanke, är det

självfallet, att i en första byggnadsetapp måste ingå en kirurgisk och en

medicinsk klinik ävensom ett röntgendiagnostiskt institut. Dessa institutioner

äro nämligen att anse såsom en grundstomme för ett sjukhus och

kunna icke uteslutas.

Vid bedömande av vilka specialkliniker, som höra medtagas i en första

byggnadsetapp, har kommissionen ansett sig i viss mån höra taga hänsyn

till det behov av nya vårdplatser, som Stockholms stad och Stockholms

län önska erhålla å det nya sjukhuset, och efter vilken grund dessa

platser fördela sig å de olika specialklinikerna. Såväl staden som länet

hava förklarat sig vara i behov av att erhålla platser å ögon- och öronklinikerna,

å kvinno- och förlossningskliniken samt å den radioterapeutiska

kliniken.

Som sistberörda klinik, på sätt i det följande skall beröras, lämpligen

bör sammanföras med cancerföreningens vårdanstalt för kräftsjuka, radiumhemmet,

samt statsverkets kostnader för klinikens anordnande härigenom

kunna nedbringas, finner kommissionen, att en dylik klinik nu

bör uppföras.

Med hänsyn till att det ur medicinsk synpunkt är önskvärt, att ögonoch

öronklinikerna sammanföras med de förut omförmälda huvudklinikerna

samt det för undervisningens bedrivande är till fördel, örn ögonkliniken

kunde förflyttas från serafimerlasarettet samt öronkliniken från

Sabbatsbergs sjukhus, har kommissionen ansett sig böra föreslå, att dessa

två kliniker medtagas i den första byggnadsetappen.

Då det vidare ur alla synpunkter synes lämpligt, att en kvinno- och

förlossningsklinik redan från början ingår i det nya karolinska sjukhuset

samt staden uttryckt önskan att erhålla ett större antal platser å dylik

klinik, har jämväl en obstetrisk-gynekologisk klinik ansetts höra medtagas

vid sjukhusets första utbyggande.

Önskvärt skulle vara att i första byggnadsetappen medtaga jämväl en

pediatrisk klinik. Som bekant står frågan örn allmänna barnhusets omorganisation

på dagordningen. Från direktionens för barnhuset sida har

jämväl ställts i utsikt, att, därest barnhuset i dess nuvarande form ned
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

lägges, bidrag'' av barnhusets medel skulle ställas till förfogande för uppförande

av en pediatrisk klinik vid karolinska sjukhuset. Statsverkets

kostnader för denna klinik skulle härigenom kunna väsentligt nedbringas.

Vid sådant förhållande och då det för den medicinska undervisningen

skulle innebära en stor fördel att erhålla åtminstone en modern barnklinik,

har kommissionen ansett sig böra, under förutsättning att bidrag

från allmänna barnhusets medel lämnas, medtaga en pediatrisk klinik

redan i första byggnadsetappen.

De specialkliniker, vilka icke skulle medtagas i den första byggnadsetappen,

måste tills vidare bedriva sin undervisningsverksamhet å de

sjukvårdsanstalter, varest de för närvarande äro inrymda.

Av de teoretiska institutionerna måste en patologisk institution under

alla förhållanden medtagas redan vid det första utbyggandet av sjukhuset.

I övrigt skulle i den första etappen icke ingå några av karolinska

institutets teoretiska institutioner.

Enligt sjukhuskommissionens uppfattning ber således byggnadsföretaget

utföras i etapper. Att redan nu slutgiltigt fastslå vilka kliniker och

institutioner, som skulle medtagas i varje särskild etapp, lärer dock icke

kunna ifrågakomma. Omständigheter kunna givetvis inträffa, vilka medföra,

att byggnadsprogrammet måste omkastas. Allenast i fråga örn den

första byggnadsetappen anser kommissionen sig vilja definitivt uttala,

att densamma bör omfatta

dels följande kliniker, nämligen en medicinsk och en kirurgisk klinik —

i vilka garnisonsavdelningen skulle ingå — en radioterapeutisk, en oftalmologisk

(ögon-), en oto-laryngologisk (öron-, näs-, och hals-), en obstetrisk-gynekologisk

(kvinno- och förlossnings-) samt, under viss angiven

förutsättning, en pediatrisk (barn-) klinik;

dels ett röntgendiagnostiskt institut;

dels ock följande för klinikerna gemensamma inrättningar, nämligen

isoleringsavdelning, tandpoliklinik, centrallaboratorier, badavdelning,

gymnastikavdelning, apotek, experimentell avdelning, desinfektionsavdelning,

kök och matsalar, tvättinrättning, hegravningskapell, personalbostäder,

förråds- och verkstadslokaler samt ångpanneanläggning.

Därest en ny vanföreanstalt förlägges till Norrbackaområdet, kommer

jämväl frågan örn uppförandet av en ortopedisk (vanföre-) klinik att

vinna sin lösning.

Slutligen skulle i den första byggnadsetappen medtagas en patologisk

institution.

Utan att på något sätt vilja taga slutlig ståndpunkt till frågan örn ordningen

för utbyggandet av de övriga kliniker och institutioner m. m.,

som erfordras för karolinska institutets verksamhet, får kommissionen

vidare framhålla, att, såvitt för närvarande kan bedömas,, i den andra

etappen synas böra medtagas de återstående sjukhusklinikerna. Dessa

äro för närvarande följande: en medicinsk, en kirurgisk, cn neurologisk

(nerv-), en psykiatrisk (sinnessjuk-), en pediatrisk (barn-) samt en dermato-syfilidologisk

(hud- och köns ) klinik ävensom en kvinno- och förlossningsklinik.

•

Slutligen skulle den tredje etappen omfatta karolinska institutets teoretiska

institutioner — med undantag av en redan i första byggnadsetappen

medtagen patologisk institution — samt do för karolinska institutets förvaltning

och bibliotek m. m. avsedda lokalerna.

Kommissionen vill erinra örn, att förhållandena kunna utveckla sig så,

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

att det i en framtid kan visa sig vara lämpligare att låta de i tredje

etappen här ovan berörda byggnaderna belt eller delvis komma till utförande

före de sjukhuskliniker, som skulle uppföras i den andra etappen.

Vårdavdel
ningarnas
storlek.

I fråga örn de i första byggnadsetappen ingående klinikernas och vårdavdelningarnas

storlek anför sjukhuskommissionen följande:

Enligt kommissionens uppfattning böra de olika klinikerna å karolinska

sjukhuset icke omfatta större antal vårdplatser än som för bedrivande av

undervisningen är oundgängligen erforderligt. Den sjukvårdande verksamheten

i vårt land är i första hand en kommunal angelägenhet. Vid

sådant förhållande varken kan eller hör staten påtaga sig skyldighet att

uppföra och driva sjukvårdsanläggningar i större omfattning än som är

betingat av undervisningsbeliovet. Vid fastställande av antalet vårdplatser

å de olika klinikerna måste i följd härav utgångspunkten vara den,

att endast de krav, som uppställas från karolinska institutets sida för

tillgodoseende av undervisningens behöriga bedrivande, höra, i den mån

så befinnes rimligt och möjligt, tillgodoses. Jämväl framdeles, då det gäller

att ytterligare utbygga den nu ifrågasatta sjukhusanläggningen,

måste denna synpunkt bliva den bestämmande i fråga örn omfattningen

av kliniker, vilka skola nyuppföras eller utvidgas.

Antalet vårdplatser inom varje kliniks allmänna vårdavdelning måste

emellertid i viss mån fastställas jämväl med hänsyn till, huru många avdelningar

kliniken skall innehålla. För varje vårdavdelnings behöriga

skötsel skall en avdelningssköterska hära ansvaret. En dylik avdelning

bör därför icke givas större omfattning än att avdelningssköterskan kan

på ett tillfredsställande sätt med biträde av rinderordnad personal ombesörja

vården av patienterna. Av ekonomiska skäl kunna vårdavdelningarna

å andra sidan icke göras alltför små. På grund härav har kommissionen

funnit sig böra föreslå, att de allmänna vårdavdelningarna, på få

undantag när, skola beräknas för 25 patienter.

Vid varje klinik böra, förutom allmänna vårdavdelningar, finnas anordnade

även enskilda vårdavdelningar, inrymmande enskilda och halvenskilda

rum. Från karolinska institutets sida har framhållits angelägenheten

av att en överläkare för en stor avdelning helt ägnar sig åt

skötseln av densamma och att han ej splittrar sin tid med att sköta patienter

å privata sjukhus. Detta bör i än högre grad gälla för en klinisk

professor, som, förutom skötseln av sin klinik, även bär den tidsödande

och maktpåliggande uppgiften att undervisa de studerande samt därjämte

bör medhinna vetenskapligt arbete. I följd härav hör en klinisk

professor helt och hållet koncentrera sitt arbete till kliniken. Under sådana

omständigheter torde det vara nödvändigt, att han å det kliniska

sjukhuset i anslutning till de allmänna vårdavdelningarna har tillgång

till ett tillräckligt antal hel- och halvenskilda rum. Liksom å länslasaretten

böra klinikcheferna därjämte till sitt förfogande hava lokaler för

privat mottagning. Härmed bör följa skyldighet för klinikcheferna att

avstå från annan läkarverksamhet utom sjukhuset än s. k. konsultationspraktik.

Kostnaderna för anordnandet av enskilda vårdavdelningar inom det

kliniska sjukhuset böra emellertid icke drabba det allmänna. I likhet med

1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga finner kommissionen sig böra förorda,

att den kostnad, som beräknas belöpa å de enskilda vårdavdelning
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

arna, skall bestridas genom lånemedel, samt att förräntning och skälig

amortering av dylikt lån skall ske genom sjukvårdsavgifterna för de å

dessa avdelningar vårdade patienterna.

Såsom i det föregående omnämnts, skola enligt kommissionens förslag

i första byggnadsetappen uppföras följande kliniker, nämligen en medicinsk

klinik, en kirurgisk klinik, en radioterapeutisk klinik, en oftalmologisk

(ögon-) klinik, en oto-laryngologisk (öron-, näs- och hals-) klinik,

en obstetrisk-gynekologisk (kvinno- och förlossnings-) klinik samt, under

viss angiven förutsättning, en pediatrisk (barn-) klinik. Därjämte skall

finnas en isoleringsavdelning. I anslutning till den planerade nya vanföreanstalten

skall dessutom uppföras en ortopedisk (vanföre-) klinik.

Vid prövning av frågan, vilken omfattning en var av nu angivna kliniker

lämpligen bör erhålla, har kommissionen haft att taga hänsyn till

de önskemål, som framförts i de till karolinska institutets lärarkollegium

avgivna yttrandena från vederbörande klinikchefer. Enär reduceringar

och jämkningar visat sig påkallade i fråga örn de flesta av dessa kliniker,

hava överläggningar härom ägt rum med klinikcheferna.

Såsom resultat av dessa överläggningar har framgått, att de i första

byggnadsetappen ingående klinikerna — med undantag av den ortopediska

kliniken, vilken skall sammanföras med vanföreanstaltens nya byggnad

— böra erhålla följande antal vårdplatser och vårdavdelningar:

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Platser å

Garnisonen

enskilt

och halv- enskilt

Allmänna

sängar

Allmänna

Platser å

enskilt

Medicinska kliniken.

rum

sängar

rum

6 allmänna vårdavdelningar, envar om 25 platser

ISO

—

—

—

2 enskilda vårdavdelningar, envar om 13 platser

2 allmänna vårdavdelningar för garnisonens

26

—

—

sjuka, vardera örn 25 allmänna platser, och

2 för officerare och vederlikar avsedda en- skilda rum.....................

50

4

Kirurgiska kliniken.

6 allmänna vårdavdelningar, envar om 25 platser

2 enskilda vårdavdelningar, envar örn 13 platser

150

—

—

—

—

26

—

—

2 allmänna vårdavdelningar för garnisonens

sjuka, vardera örn 25 allmänna platser, och

2 för officerare och vederlikar avsedda en-

skilda rum.....................

_

_

50

4

Oftalmologiska kliniken.

3 allmänna vårdavdelningar, envar örn 25 platser

75

—

—

—

1 enskild vårdavdelning om 8 platser......

—

8

—

—

Otolaryngologiska kliniken.

3 allmänna vårdavdelningar, envar om 25 platser

75

—

—

—

1 enskild vårdavdelning om 15 platser.....

—

15

—

—

Obstetriska kliniken.

2 allmänna vårdavdelningar, envar om 25 platser,

samt en allmän vårdavdelning om 20 platser

70

—

—

—

1 enskild vårdavdelning om 13 platser.....

—

13

—

—

Gynekologiska kliniken.

2 allmänna vårdavdelningar, envar örn 25 platser

50

—

—

—

1 enskild vårdavdelning om 12 platser.....

_

12

_

Radioterapeutiska kliniken.''

2 allmänna vårdavdelningar, envar örn 25 platser

50

—

—

—

1 enskild vårdavdelning örn 6 platser.....

—

6

—

—

Isoleringsavdelningen........

9

—

—

—

Summa

629

106

100

8

Därest en pediatrisk klinik skulle medtagas i

den första byggnadsetappen, tillkommer ytter- ligare följande antal vårdplatser:

Pediatriska kliniken.

3 allmänna vårdavdelningar, envar örn 26 platser,

samt en isoleringsavdelning örn 8 platser . .

86

—

—

—

1 enskild vårdavdelning örn 8 platser.....

8

—

—

Summa

715

114

100

8

1 Å radio terapeutiska kliniken skola finnas ytterligare två allmänna vårdavdelningar,

envar om 25 platser, samt en enskild vårdavdelning örn 7 platser. Dessa avdelningar

skola uppföras för medel, som ställas till förfogande av cancerföreningen i Stockholm

och Konung Gustaf V:s jubileumsfond.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Om hänsyn icke tages till den pediatriska kliniken, men samtliga platser

å garnisonsavdelningen medräknas, skulle alltså antalet allmänna

vårdplatser å de kliniker, som skulle uppföras i första byggnadsetappen,

uppgå till 737, därav 8 platser å garnisonsavdelningen, avsedda för officerare

och vederlikar. Härtill skulle komma. 106 platser å enskilda vårdavdelningar.

För den händelse en pediatrisk klinik skulle medtagas i den första byggnadsetappen,

skulle antalet allmänna vårdplatser uppgå till 823, därav 8

platser å garnisonsavdelningen, avsedda för officerare och vederlikar,

samt antalet platser å enskilda vårdavdelningar belöpa sig till 114.

Sjukhuskommissionen berör i detta sammanhang sjuksköterskefrågan

och anför därvid följande:

Som karolinska sjukhuset enligt kommissionens förslag redan i första

utbyggnadsstadiet skall omfatta mer än 800 vårdplatser, måste särskilda

åtgärder vidtagas för att sjukvårdspersonal i erforderlig utsträckning

finnes att tillgå för ombesörjande av vården av de sjuka. På uppdrag av

kommissionen hava professorerna Forssell och Key inlett förberedande

förhandlingar med styrelsen för Sophiahemmet för att utröna, huruvida

Sophialiemmet skulle vara villigt att förse karolinska sjukhuset med

sköterskor samt dit förlägga en del av sin sköterskeutbildning, så att sjukhusets

behov av elever därigenom kunde fyllas.

Sedan en undersökning verkställts rörande omfattningen av den personal,

som kan beräknas bliva erforderlig för att ombesörja sjukvården å

de kliniker, som i första byggnadsetappen skola uppföras, hava professorerna

Forssell och Key i en till styrelsen för Sophiahemmet avlåten skrivelse

anfört bland annat följande:

Vid beräkningen av personalbehovet har man utgått ifrån, att det givetvis

skulle vara bäst, örn hela den egentliga kvinnliga sjukvårdspersonalen

kundo bestå av sköterskor, provsystrar och elever. Då ett sjukhus når

över en viss storlek torde detta system dock ej vara tillrådligt, i det att

elevskolan bliver för stor. Detta medför fara för, att fordringarna måste

sänkas för att få tillräckligt antal elever, varigenom kvaliteten sjunker.

Göres skolan för stor, kommer ävenledes för många sköterskor att utbildas,

varigenom svårigheten växer för dem att erhålla platser. För att begränsa

antalet elever har man därför tänkt sig att inrätta assistentsköterskeplatser.

Assistentsköterskeinstitutionen skulle vara en slags fortsättningsskola

för de bästa inom varje kurs, i vilken de därtill uttagna

nyblivna sköterskorna skulle under ett eller möjligen två år utbildas till

avdelningssköterskor, operationssköterskor, poliklinik- och röntgensköterskor.

För de härtill uttagna sköterskorna skulle det givetvis vara en

fördel att 1''å en sådan fortsättningskurs, då de härigenom skulle meritera

sig för att erhålla fasta sjukhusplatser. För sjukhuset skulle det även vara

en fördel att hava assistentsköterskor. Sköterskan skulle härigenom tillförsäkras

en skolad hjälp, på vilken hon kunde lita, och som hade ansvaret,

då lion vore ledig. Då man ansett, att antalet elever måste begränsas,

har man blivit tvungen att utfylla den kvinnliga sjukvårdspersonalen med

fast anställda biträden. Detta är givetvis en olägenhet. Det synes med

åren bliva allt svårare att erhålla en god dylik kår, och då biträdena

Bihang till riksdagens protokoll inno. 1 sami. 195 käft. (Nr 232.) 4

Sjuksköter
skefrågan.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kung1. Maj:ts proposition Nr 232.

bliva äldre, hava de svårt att orka med sitt arbete. Skulle styrelsen för

Sophiahemmet anse, att en del av denna biträdeskår kan minskas och ersättas

med elever, är detta givetvis för sjukhuset en fördel, men har man

ej vid den gjorda beräkningen, på grund av ovan anförda skäl, vågat

räkna därmed. För en allmän vårdavdelning å 25 platser bär beräknats

en avdelningssköterska, en assistentsköterska, en provsyster (äldre elev),

en elev samt tre biträden (varav en vakar) samt dessutom avlösande personal.

För enskilda avdelningar på 12—13 platser har beräknats lika

många. Därjämte hava anställts beräkningar rörande behovet av kvinnlig

sjukvårdspersonal för operationsavdelningar, polikliniker, laboratorier,

röntgeninstitutionen m. m. Vid beräkningen av antalet personal haiman

utgått från effektiv omkring 10 timmars arbetsdag samt att var och

en skall hava 2 timmar ledigt per dag och en hel eller två halva dagar

ledigt per vecka, samt att den vakande personalen skall sova var sjunde

natt. Dessutom har räknats med ett visst antal reservpersonal. Å den

pediatriska kliniken skola barnsköterskor utbildas, och har fördenskull kär

beräknats ett större elevantal än å andra kliniker och hava eleverna här

helt ersatt biträdena. Det torde vara önskvärt, att en del av de elever, som

utbildas till vanliga sköterskor, även få utbildning å en pediatrisk klinik,

och torde därför en del av elevplatserna å den pediatriska kliniken böra

reserveras för dem. Därest Sophiahemmets styrelse skulle önska förse karolinska

sjukhuset med elever och således dit förlägga utbildningen av en

del av sina elever, skulle det för sjukhuskommissionen vara av betydelse

att erhålla meddelande angående de villkor, på vilka Sophiahemmet skulle

kunna åtaga sig denna uppgift, samt de önskemål, som styrelsen vill framhålla

med avseende på elevhemmets planläggning och inredning.

Till svar å denna framställning har styrelsen för Sophiahemmet i en den

24 maj 1928 dagtecknad skrivelse meddelat, att styrelsen, efter det vissa

förberedande undersökningar i ämnet verkställts, beslutat att i princip uttala

sin anslutning till det framlagda förslaget.

I skrivelsen har styrelsen vidare anfört bland annat följande:

Den föreliggande frågan är givetvis av den räckvidd, att det på frågans

nuvarande ståndpunkt knappast låter sig göra att annat än preliminärt

ingå på några detaljer. Vissa synpunkter anser sig dock styrelsen redan

nu kunna något närmare beröra. Styrelsen är i princip beredd att vidtaga

sådan omläggning av sköterskeutbildningen vid Sophiahemmet, att

Sophiahemmet kan förse det nya sjukhuset med lämplig personal för sjukvårdens

behov. Styrelsen förutsätter därvid, att villkoren härför skulle

bliva ungefärligen desamma, som för närvarande gälla emellan Stockholms

stads hälsovårdsnämnd och Röda korset. Det ifrågasatta anställandet

av assistentsjuksköterskor för att därigenom åstadkomma minskning av

elevantalet, finner styrelsen välbetänkt, och ansluter sig styrelsen till

fullo till de skäl, som anförts för en dylik anordning. Med hänsyn till önskvärdheten

att begränsa antalet elever synes det styrelsen knappast möjligt

att ersätta de fast anställda biträdena med elever. Vad elevernas teoretiska

utbildning beträffar, synes det styrelsen vara en fördel, örn denna

utbildning kunde förläggas till Sophiahemmet. Ett absolut villkor härför

är dock, att erforderligt anslag av allmänna medel beredes Sophiahemmet

icke endast för uppförande av erforderligt elevhem utan jämväl för vidtagande

av de övriga förändringar inom Sophiahemmet, som härigenom

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. May.ts proposition Nr 232.

kunna bliva nödvändiga. Beträffande elevernas måltider synas erfarenheterna

såväl från Sophiahemmet som från andra sjukhus giva vid handen,

att det vöre lämpligast, örn i det nya sjukhuset en särskild matsal

kunde inrättas för eleverna, i vilken de under uppsikt av några äldre sköterskor

kunde intaga sina måltider. För uppsikt över eleverna vid det nya

sjukhuset hör enligt styrelsens mening beräknas två å tre personer. Då

det emellertid ännu icke är närmare bestämt, huru elevernas bostadsförhållanden

inom det nya sjukhuset komma att ordnas, kan styrelsen på

frågans nuvarande stadium icke närmare uttala sig angående det antal

expeditionsrum och dylikt, som må bliva erforderligt.

Under byggnadstiden måste en närmare utredning verkställas rörande

frågan örn anskaffande av kvinnlig sjukvårdspersonal och denna personals

utbildning m. m. I förevarande sammanhang har kommissionen icke ansett

sig böra annat än erinra örn vikten av, att detta spörsmål tillbörligen

beaktas. Vid upprättande av ritningar har hänsyn tagits till, att vid sjukhuset

bland annat skall finnas anställd en föreståndarinna för elevhemmet

samt att för hennes räkning skall finnas en särskild expedition jämte

bostad.

I de avgivna yttrandena hava de nu behandlade förslagen berörts endast

av karolinska institutets lärarkollegium, medicinalstyrelsen och statens

sjukvårdskommitté.

Karolinska institutets lärarkollegium gör först vissa påpekanden med

anledning av den förteckning sjukhuskommissionen meddelat över institutets

nuvarande teoretiska institutioner och kliniker. Kollegiet framhåller

därvid, att, då en bakteriologisk avdelning, tillhörande den patologiskanatomiska

institutionen sedan länge funnes vid institutet, det syntes

lämpligt att vid beräkningen av byggnadsbehovet för de teoretiska institutionerna

jämväl beakta behovet av utrymme för en bakteriologisk institution.

Av förbiseende hade vid kommissionens uppräkning av klinikerna

icke medtagits de två medicinska klinikerna å S:t Eriks sjukhus,

där den propedeutiska undervisningen nu meddelas. Dessa kliniker vore

oundgängligen nödvändiga för institutet och det vore av vikt, att de vid

uppgörande av byggnadsplanen för det nya sjukhuset icke lämnades ur

räkningen. Kollegiet förtydligar i fortsättningen ett uttalande i den av

kommissionen ovan citerade skrivelsen av den 20 december 1926 angående

centralbibliotek och framhåller, att ett dylikt bör inrymma icke endast

speciallitteratur utan även uppslagsböcker, handböcker m. m.

Beträffande spörsmålet, om pediatrisk klinik bör medtagas i första etappen,

anför lärarkollegiet följande:

I första etappen är jämväl en pediatrisk klinik upptagen, detta under

förutsättning att bidrag från allmänna barnhusets medel lämnas till klinikens

uppförande. Kollegiet vill i anledning härav erinra, att frågan örn

en omorganisation av allmänna barnhuset för niirvarande står på dagordningen

och att kollegiet i denna fråga framlagt sina synpunkter och önske
-

Yttranden.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

mål dels i utlåtande den 14 mars 1924 dels ock nu senast i utlåtande den

26 april 1929. Kollegiet förutsätter, att den pediatriska kliniken ej uppföres,

förrän frågan örn barnhusets omorganisation och uppgörelsen mellan

Stockholms stad och barnhuset blivit definitivt avgjord, samt inskränker

sig därför till att hänvisa till vad kollegiet i nämnda utlåtanden anfört.

Beträffande den andra byggnadsetappen anför kollegiet:

Bland avdelningar, som skulle ifrågakomma i den andra byggnadsetappen,

har kommissionen ej nämnt de förut omtalade två medicinska klinikerna, där

propedeutisk undervisning meddelas och som för närvarande äro förlagda

till S:t Eriks sjukhus. Då det är ett önskemål, att den propedeutiska undervisningen

efter det nya sjukhusets tillkomst skall meddelas därstädes,

är det nödvändigt att, örn ej i första etappen så ske kan, dock i andra

etappen räkna med utrymmesbehovet för denna undervisning och därför

vid uppförandet av den medicinska klinik, som skulle tillkomma i sistnämnda

etapp, så anordna lokalerna, att plats kan beredas jämväl för den

propedeutiska undervisningen i medicin.

Bland avdelningar i andra etappen nämnes en kvinno- och förlossningsklinik.

Då en dylik beräknats skola uppföras redan i första etappen torde

det icke vara nödvändigt att i andra etappen medtaga ytterligare en sådan

avdelning. Då den obstetrisk-gynekologiska kliniken vid allmänna barnbördshuset,

över vilken institutet förfogar, är modern och väl utrustad,

torde det nämligen icke nu kunna ifrågasättas att förflytta densamma,

även örn naturligtvis det intima samarbetet med övriga specialkliniker

även för denna klinik har stor betydelse.

Kollegiet betonar vidare betydelsen av att utbyggandet kommer att fortskrida

så kontinuerligt som möjligt. Då någon tid för den andra byggnadsetappen

ej angivits, anser sig kollegiet även böra erinra örn vikten av

att de i denna etapp ingående kliniker, som ej finnas vid nuvarande serafimerlasarettet,

snarast möjligt komma till utförande.

Lärarkollegiet finner vidare principen, att klinikcheferna helt och hållet

skola koncentrera sitt arbete till kliniken och avstå från annan läkarverksamhet

utom sjukhuset än s. k. konsultationspraktik, fullt riktig och innebärande

en stor fördel för institutet och sjukhuset. Klinikchef borde dock

under sådana förhållanden böra beredas inkomst ej blott av sin privata

mottagning å sjukhuset utan jämväl av de enskilda och halvenskilda

rummen.

Beträffande samarbete med Sophiahemmet anser kollegiet det vara en

given fördel, örn detta kunde fortsättas. Sköterskefrågan borde enligt kollegiets

mening ytterligare utredas.

Professor Israel Holmgren anser det synnerligen viktigt, att i första

etappen även medtagas polikliniker i de discipliner, som först i andra etappen

skulle erhålla kliniker.

Samarbetet i sköterskefrågan med Sophiahemmet finner även professor

Holmgren fördelaktigt men anser, att förslaget i detta avseende icke är

fullt lyckligt. Han framhåller därvid:

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Det vore utan tvivel (Hiskligt, att vid en så stor sjukvårdsanstalt som det

tilltänkta karolinska sjukhuset ansvaret för sköterskeutbildningen till

väsentlig del övertogs av sjukvårdsanstalten och icke fortfarande uteslutande

vilade på Sophiahemmet. Det är icke möjligt att med de nuvarande

formerna förena en fullt tillfredställande sköterskeutbildning. Det är vidare

önskvärt, att sjukhuset, under det eleverna äro anställda vid detsamma,

övertar den disciplinära myndigheten över dem liksom i fråga örn

all annan personal. Det kan icke vara lämpligt, att, såsom det föreslås,

Sophiahemmet skall ha särskilt avlönade och för Sophiahemmet ansvariga

tjänstemän å sjukhuset för att hålla uppsikt över eleverna. Detta

bör vara sjukhusets sali.

Medicinalstyrelsen anför med anledning av den föreslagna uppdelningen

på byggnadsetapper följande:

Styrelsen anser sig kunna med nedan nämnda erinringar biträda det

förslag till en första byggnadsetapp, som kommissionen framlägger. Någon

beskärning vare sig'' av antalet kliniska avdelningar eller av de i dessa

ingående vårdplatserna anser styrelsen ej tillrådlig, även örn en sådan ur

kostnadssynpunkt kunde befinnas önskvärt. För den händelse att den

pediatriska kliniken på allmänna barnhuset skulle nedläggas, finner styrelsen

så starka skäl tala för att uppförandet av en pediatrisk klinik kommer

att ingå redan i det första byggnadsskedet, att det vore synnerligen

beklagligt, örn icke medel härtill bleve att påräkna från nämnda inrättning.

I likhet med kommissionen förordar styrelsen, att en patologisk institution

uppföres samtidigt som de nu föreslagna klinikerna.

Att förläggningen av en radiologisk klinik på sätt av betänkandet framgår

skulle medföra en mycket stor vinst för det kliniska sjukhuset är obestridligt.

Medicinalstyrelsen ger därför denna del av förslaget sin livliga

tillstyrkan.

I tvenne avseenden anser sig ämbetsverket böra göra erinringar mot

kommissionens plan beträffande den första byggnadsetappen. Det ena

gällde sammanförandet av garnisonssjukhuset med det karolinska sjukhuset

och det andra hänförde sig till ett styrelsens önskemål, att uppförandet

av en psykiatrisk klinik måtte kunna medtagas i första byggnadsskedet.

Beträffande sistnämnda spörsmål anför ämbetsverket följande:

Vidkommande styrelsens önskemål örn anordnande av en psykiatrisk

klinik vid det karolinska sjukhuset vill styrelsen anföra, att den skulle

med största tillfredsställelse hava hälsat, örn jämväl anläggandet av en

dylik klinik ingått i det första byggnadsskedet. De skäl, medicinalstyrelsen

tidigare anfört för att en sådan klinik bör hava sin plats vid de kliniska

sjukhusen, hava redan vunnit statsmakternas gillande på så sätt,

att medel beviljats för uppförande av en psykiatrisk klinik vid Malmöhus

läns lasarett i Lund. Medicinalstyrelsen håller före, att, sedan

Stockholms stad själv övertagit och hunnit organisera sin sinnessjukvård,

det bör tagas i noggrant övervägande, örn behov föreligger

att uppehålla hospital i Stockholm. En förutsättning för dess nedläggande

är emellertid, att en psykiatrisk klinik å annan plats inom

huvudstaden eller i dess omedelbara närhet kommer till stånd. Någon

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232

lämpligare anordning än att ansluta densamma till det föreslagna kliniska

sjukhuset torde icke finnas. Medicinalstyrelsen anser därför angeläget

vara, att, örn det föreslagna karolinska sjukhuset förverkligas inom den

angivna tiden, frågan örn anslutandet av en psykiatrisk klinik till sjukhuset

redan under det första byggnadsskedet tages i allvarligt övervägande.

Med hänsyn till att bristfälligheter vidlåda Stockholms hospitals

byggnader, som till stor del äro omoderna, och att det område, som hospitalet

disponerar, torde representera stora värden, borde ett fullföljande av

nämnda tanke även innebära ekonomiska fördelar för statsverket. Enär

denna klinik måste förläggas helt fristående från det stora sjukhusbyggnadskomplexet,

inverkar denna fråga icke i någon mån på de nu föreslagna

byggnadsplanerna.

I ett annat av medicinalstyrelsen avgivet utlåtande, till vilket jag i annat

sammanhang skall återkomma, har ämbetsverket framfört erinringar

mot kommissionens förslag rörande finansieringen av de enskilda platserna.

Statens sjukvårdskommitté framhåller i sitt yttrande önskvärdheten av

att den pediatriska kliniken, vars tillkomst gjorts beroende av skäligt bidrag

av allmänna barnhusets medel, måtte komma till stånd i första

byggnadsetappen.

Departe
mentschefen.

Allmänna

synpunkter.

Att slutgiltigt taga ståndpunkt till frågan, vilka institutioner och kliniker

karolinska institutet vid full utbyggnad skall omfatta, låter sig

knappast på nuvarande stadium göra. Avsevärd tid kommer ju att förflyta,

innan komplexet står fullt färdigt, och under denna tidrymd kunna

givetvis förändringar i institutets lokalbehov inträda. Emellertid bör man

även enligt min mening redan vid byggnadsplanens uppgörande räkna

med, att åt samtliga nu förefintliga och oundgängligen erforderliga institutioner

och kliniker beredes plats å Norrbackaområdet. Sålunda bör även

för den av karolinska institutets lärarkollegium omnämnda bakteriologiska

avdelningen plats beredas å området i fråga. Likaså bör beaktas, att

de medicinska klinikerna skola vara tillgängliga för propedeutisk undervisning

och att alltså erforderligt utrymme för denna undervisning där reserveras.

Att den föreslagna tomten erbjuder utrymme för sålunda i framtiden

erforderliga ytterligare avdelningar, skall jag i det följande i annat

sammanhang påvisa.

På skäl, som av sjukhuskommissionen anförts, är vidare en uppdelning

av de ifrågasatta nybyggnaderna för karolinska sjukhuset på etapper

oundgängligen erforderlig. Principen vid en dylik uppdelning bör vara

den, att de institutioner och kliniker, vilkas behov av nya lokaler är störst,

i första hand bliva tillgodosedda. Ehuru de teoretiska institutionerna äro

föråldrade, är dock, såsom tidigare och nu senast av sjukhuskommissionen

ådagalagts, behovet av nya lokaler för dessa institutioner icke så trängande

som för vissa sjukhuskliniker. Det kliniska sjukhuset bör sålunda i

första hand komma till utförande.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Sjukhuskommissionens förslag, rörande vilka kliniker skola medtagas i

den första byggnadsetappen, kan jag helt godtaga. Även de av kommissionen

föreslagna för klinikerna gemensamma inrättningarna torde med ett

undantag böra ingå i denna etapp. Undantaget avser den djurexperimentella

avdelningen, vilken givetvis är av stor betydelse ur forskningssynpunkt

men som enligt min mening knappast kan anses vara absolut oundgänglig.

Framhållas må, att någon dylik avdelning icke fanns upptagen

i sjukliusbyggnadssakkunnigas förslag år 1925. Att en patologisk institution

medtages i den första etappen finner jag däremot riktigt.

De speciella frågorna örn Konung Gustaf V:s jubileumsklinik, garnisonssjukhuset

och vanföreanstalten i Stockholm skola senare var för sig

upptagas till behandling. Jag vill emellertid redan nu uttala, att jag i

enlighet med kommissionens förslag ansett, att de båda förstnämnda sjukvårdsanstalterna

böra anslutas till karolinska sjukhuset och komma till

utförande i den första byggnadstappen i huvudsaklig överensstämmelse

med kommissionens förslag.

Vad angår frågan örn uppförande av en pediatrisk klinik i första etappen

har sjukhuskommissionen, som nämnts, gjort detta beroende av om

medel härför kunna erhållas från allmänna barnhuset. Med anledning härav

anser jag mig böra i korthet redogöra för hur frågan örn allmänna

barnhusets omorganisation, som varit aktuell under flera år, för närvarande

ligger till.

På sätt framgår av årets statsverksproposition, bilagan femte huvudtiteln,

punkt 45, har riksdagens yttrande påkallats i ärende rörande omorganisation

av allmänna barnhusets verksamhet. I sammanhang härmed

Ilar riksdagen även beretts tillfälle att yttra sig rörande förefintligt förslag

till uppgörelse mellan barnhuset och Stockholms stad angående barnhuset

tillhörig egendom, en uppgörelse, som innefattas i ett förslag till

avtal mellan staden och barnhuset. Enligt detta avtalsförslag skulle bland

annat barnhuset till staden försälja fastigheterna nr 1 och 2 i kvarteret

Mimer i Vasastaden i Stockholm till ett pris av 3,065,000 kronor och med

tillträde till fastigheterna den 1 juli 1932.

I sagda, vid Norrtullsgatan belägna fastigheter finnes inrymd en av

karolinska institutets pediatriska kliniker — den andra finnes som nämnts

vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt. Angående tillkomsten av den

vid barnhuset förlagda kliniken och dess förhållande till barnhuset tolde

jag få hänvisa till den härom lämnade redogörelsen i årets statsverksproposition.

Barnhusdirektionen har vid uppgörande av omförmälda avtalsförslag

utgått från att alltjämt två pediatriska kliniker erfordras och har

föreslagit försäljning till staden av Mimor-fastigheterna till lägre pris än

som stått till buds från annan köpare för att möjliggöra för Kungl. Majit

att genom uppgörelse med staden sörja för driftens upprätthållande vid

Pediatriska

kliniken.

s. 56 Kontrollera mot PDF

’wy katriska

kliniken.

56 Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

den i fastigheterna inrymda pediatriska kliniken, intill dess karolinska

sjukhuset hlivit färdigt.

Vid föredragning av nu ifrågavarande ärende rörande omläggningen av

allmänna barnhusets verksamhet förklarade sig chefen för socialdepartementet

hysa tvekan örn lämpligheten att sälja fastigheterna i kvarteret

Mimer till staden för det avtalade priset. För slutligt ställningstagande

till denna fråga fordrades emellertid enligt departementschefens förmenande

en utredning rörande behovet jämväl i fortsättningen av två pediatriska

kliniker i Stockholm samt angående olika möjligheter att tillgodose

ifrågavarande behov.

Då jag är ense med chefen för socialdepartementet därom, att en undersökning

av i honom antydd riktning bör komma till stånd, har jag för

avsikt att begära Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla en person att

såsom sakkunnig inom ecklesiastikdepartementet verkställa omförmälda

utredning.

Denna undersökning hör sättas i gång snarast möjligt, då förevarande

angelägenhet borde vara slutgiltigt ordnad till den 1 juli 1932. Utredningen

bör klarlägga, huruvida alltjämt behov föreligger av två pediatriska professurer

vid institutet eller örn undervisningen kan anses tillräckligt tillgodosedd

med en professur, eventuellt förstärkt med en biträdande lärare.

Därjämte böra undersökas de möjligheter, som under sålunda uppkommande

olika alternativ föreligga för tillgodoseende efter den 1 juli 1932 av

den pediatriska undervisningens behov av kliniker. Därest detta befinnes

större än vad som kan tillgodoses vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt,

bör genom förhandlingar med vederbörande myndigheter i Stockholms

stad utrönas i vad mån, på vad sätt och under vilka villkor staden

kan tillhandahålla ytterligare erforderligt klinikmaterial.

Med hänsyn till vad sålunda anförts angående läget av barnhusets organisationsfråga

torde det vara uppenbart, att beslut nu ej kan fattas örn

uppförande av en pediatrisk klinik å Norrhackaområdet. Kesultaten av

den planerade utredningen måste givetvis avvaktas, innan något som

helst avgörande i förevarande fråga kan träffas. Framhållas må emellertid,

att något hinder icke möter, att, så snart klarhet i nu avhandlade spörsmål

vunnits, fatta beslut örn klinikens omedelbara uppförande, så mycket

mindre som bidrag härtill skulle erhållas genom ovan omförmälda fastigheters

försäljning till Stockholms stad.

Beträffande medicinalstyrelsens förslag att redan i första etappen medtaga

den psykiatriska kliniken må framhållas, att något beslut örn nedläggande

av Stockholms hospital, där kliniken nu är inrymd, ännu icke

fattats. Något omedelbart behov av nya lokaler för denna klinik synes

sålunda ej föreligga. Örn och när sagda hospital nedlägges och medel genom

försäljning av detsamma och dess värdefulla tomt förefinnas, torde

emellertid kliniken lämpligen höra anslutas till karolinska sjukhuset.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Professor Holmgrens förslag, att i första etappen medtaga polikliniker

även i de discipliner, som först i andra byggnadsetappen erhålla kliniker,

är givetvis beaktansvärt med hänsyn till önskvärdheten, att alla specialiteter

från början bliva representerade å sjukhuset. Emellertid torde

ett realiserande av detta förslag stöta på vissa praktiska svårigheter. En

poliklinik torde nämligen böra stå i intimt samarbete med motsvarande

klinik. Detta samarbete försvåras emellertid i avsevärd grad, örn polikliniken

och kliniken ligga vitt skilda från varandra. Ett realiserande av

förslaget skulle förutsätta en dubblering av vissa läkartjänster och sålunda

bliva i ekonomiskt avseende rätt betungande. Av dessa skäl har jag

ansett mig icke kunna förorda, att omförmälda polikliniker medtagas redan

i första etappen.

I enlighet med vad sålunda anförts har jag ansett, att i den första byggnadsetappen

böra uppföras:

dels en medicinsk, en kirurgisk, en radio-terapeutisk, en oftalmologisk,

en oto-laryngologisk och en obstetrisk-gynekologisk klinik;

dels ett röntgendiagnostiskt institut;

dels följande för klinikerna gemensamma inrättningar, nämligen isoleringsavdelning,

tandpoliklinik, centrallaboratorier, badavdelning, gymnastikavdelning,

apotek, desinfektionsavdelning, kök och matsalar, tvättinrättning,

begravningskapell, personalbostäder, förråds- och verkstadslokaler

samt ångpanneanläggning;

dels ock en patologisk institution.

Vad angår de i den andra etappen föreslagna klinikerna har, som nämnts,

lärarkollegiet vid karolinska institutet framhållit, att något behov av en

obstetrisk-gynekologisk klinik icke förefunnes, enär den å allmänna barnbördshuset

befintliga kliniken vore fullt modern. Enligt vad jag inhämtat

beror kommissionens förslag örn medtagande av en dylik klinik i den andra

byggnadsetappen på ett förbiseende. Under dylika förhållanden bör givetvis

icke för denna klinik planeras nya lokaler.

Att i annan mån än nu skett ingå på de i andra och tredje etapperna

planerade byggnaderna har jag i likhet med sjukhuskommissionen icke

ansett nödvändigt eller lämpligt.

Beträffande storleken av de i den första byggnadsetappen ingående kli

nikerna kan jag helt ansluta mig till sjukhuskommissionens förslag härutinnan,

mot vilket icke några erinringar framkommit i de avgivna yttrandena.

Någon reduktion av det föreslagna sängantalet torde icke kunna

göras, utan att därmed sjukhusets undervisningsuppgift äventyras.

Jag anser sålunda, att sjukhuset i den första utbyggnaden bör omfatta

729 allmänna sängar, varav 100 å garnisonsavdelningen, samt 114 enskilda

Polikliniker

för ej repre

senterade

kliniker.

Omfattningen

av

första

etappen.

Övriga

etapper.

Vårdavdel
ningarnas
storlek.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Sjuksköterskef

rågan.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

sängar, varav 8 å garnisonsavdelningen, samt dessutom 50 allmänna och

7 enskilda sängar å den av jubileumsfonden bekostade delen av jubileumskliniken.

Sammanlagda antalet sjuksängar å sjukhuset skulle sålunda

bliva 779 allmänna och 121 enskilda, eller summa 900, fördelade på de olika

klinikerna på sätt sjukhuskommissionen föreslagit.

Till sjukhuskommissionens förslag rörande täckandet av kostnaderna

för de enskilda platserna skall jag i annat sammanhang återkomma.

Vad till slut angår lösningen av sköterskefrågan och de åtgärder, som

lämpligen böra företagas för att tillgodose behovet av sjukvårdspersonal

vid det nya sjukhuset, torde det, såsom sjukhuskommissionen och lärarkollegiet

framhålla, vara erforderligt, att under byggnadstiden denna

fråga upptages till närmare utredning. Att för tillgodoseende av behovet

av sköterskepersonal söka samarbete med styrelsen för Sophiahemmet synes

mig i princip riktigt och välbetänkt. Ett liknande samarbete, som för

närvarande förefinnes mellan Stockholms stad och Röda korset, torde hava

lämnat synnerligen goda resultat. De av professorerna Forssell och Key

framhållna olägenheterna av en alltför stor sköterskeskola torde i viss mån

fått sin bekräftelse genom vid akademiska sjukhuset i Uppsala vunna erfarenheter.

Vid den utredning av frågan, som sålunda under byggnadstiden

skulle komma till stånd, bör givetvis vederbörlig hänsyn tagas jämväl

till de av professor Israel Holmgren framförda synpunkterna och

erinringarna.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 232.

59

V. överenskommelser med Stockholms stad och län.

Sedan i det föregående framhållits, hurusom ett nytt kliniskt sjukhus i

Stockholm är nödvändigt och att detta för att kunna fylla sin uppgift måste

hava en viss minimistorlek, uppställer sig frågan i vilket förhållande detta

sjukhus bör stå till kringliggande sjukvårdsområden, nämligen Stockholms

stad och län. Flera möjligheter erbjuda sig härvidlag. Olika system hava

också i detta avseende hittills praktiserats i de tre städer, där medicinska

fakulteter finnas, nämligen Stockholm, Uppsala och Lund.

I Stockholm är nu, såsom redan tidigare framhållits, den kliniska undervisningen

förlagd till det av en stiftelse ägda serafimerlasarettet samt till ett

stort antal andra sjukvårdsinrättningar, tillhörande antingen staten, staden

eller enskilda stiftelser. Det kliniska arbetet vid medicinska fakulteten i

Uppsala bedrives å akademiska sjukhuset därstädes, vilket äges av universitetet.

Såväl Uppsala stad som Uppsala läns landsting hava emellertid

medverkat till sjukhusets uppförande och utvidgning, och landstinget har

åtagit sig att lämna årliga bidrag såväl till sjukvårdskostnadernas täckande

som till underhållet av sjukhusets byggnader. I Lund pågår det kliniska

arbetet å de Malmöhus läns landsting tillhöriga sjukvårdsinrättningarna i Lund.

Sjukhusbyggnadernas uppförande har emellertid delvis bekostats av statsmedel,

och vid senast verkställda nybyggnadsarbeten hava byggnadskostnaderna bestritts

till hälften av staten och till hälften av landstinget. Staten har vidare under

senare år lämnat bidrag till driftkostnaderna för de vårdplatser, som upptagas

av utomlänspatienter, motsvarande det belopp av sjukhusets allmänna

dagkostnad, som överstiger 4 kronor 50 öre, och har därjämte svarat för kostnaderna

för legosängsavgifterna för 20 procent av underhållsdagarna vid

barnbördsavdelningen. Principen för statens bidrag i förevarande fall synes

vara den, att staten bestrider byggnads- och underhållskostnaderna för de

särskilda lokaler och övriga byggnadsanordningar, som betingas av sjukhusets

undervisnings- och forskningsuppgifter, samt täcker sjukhusägarens

kostnader för de vårdplatser, som äro behövliga för undervisningen men ej

krävas för sjukvårdsområdets eget behov. Overläkartjänsterna vid sjukhusets

huvudavdelningar bestridas av professorer inom medicinska fakulteten i Lund,

och å universitetets stat uppförda amanuenser kunna anställas till biträde

såväl vid den kliniska undervisningen som vid sjukvården.

Det i Lund praktiserade systemet för samarbete mellan universitetet och

de lokala sjukvårdsmyndigheterna har visat sig förmånligt för båda de intresserade

parterna. Det kunde med hänsyn härtill anses lämpligt, att man

för Stockholms vidkommande undersökte möjligheterna för en dylik anordning.

Enligt direktiven för 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga skulle

också särskild uppmärksamhet ägnas åt detta spörsmål.

Hittills förefuttigt

samarbete

i fråga

om de kliniska

sjukhusen.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Sjukhusbygg
nadssakkun
niga.

1926 drs

riksdag.

Sjukhuskom
missionen.

1927 års

förslag.

60 Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Sjukhusbyggnadssakkunniga hade i enlighet härmed förevarande fråga

uppe till behandling men funno, att hithörande förhållanden i Stockholm

vore vida mer komplicerade än i universitetsstäderna, i många avseenden

helt olikartade. I Stockholm vore karolinska institutets kliniker och institutioner

förlagda icke blott till serafimerlasarettet, som borde betraktas som

en självständig stiftelse, utan även till ett stort antal andra sjukvårdsinrättningar,

tillhörande antingen staden, staten eller enskilda stiftelser. Vad

serafimerlasarettet anginge komplicerades frågan ytterligare därav, att detta

lasarett, som ända från sin tillkomst ansetts vara en för hela riket gemensam

sjukvårdsinrättning, i stor utsträckning till vård mottoge sjuka från andra

kommuner än Stockholms stad, särskilt Stockholms län.

Formen för samarbetet mellan staten och intresserade kommuner skulle

bero på vilket av de sakkunnigas hyggnadsalternativ, som komme till utförande.

Enligt alternativ I kunde driften på vissa villkor anförtros åt staden,

då denna förfogade över det största antalet platser och serafimerlasarettet

skulle existera vid sidan av det nya sjukhuset. Enligt alternativ II däremot

skulle serafimerlasarettet flyttas till det nya sjukhuset, och intet skäl syntes

tala däremot, att det bibehölle den ställning av självständigt verkande stiftelse,

som det dittills innehaft. Om serafimerlasarettet sålunda bleve den

part, som förmedlade statens och kommunernas intressen, syntes det de

sakkunniga lättare att uppgöra ett för alla parter rimligare avtal. Det samarbete,

som sedan länge bestått mellan serafimerlasarettet å ena och Stockholms

stad och län å andra sidan, skulle därvid vidare utvecklas så att

staden och länet komme att dela kostnaderna, såväl för nybyggnaderna som

för driften, med serafimerlasarettet i proportion till det gagn, de olika parterna

hade av det nya sjukhuset.

Detaljerna i det av sjukhusbyggnadssakkunniga uppgjorda förslaget till

avtal för samarbete hava berörts i den nyss lämnade historiken.

1926 års riksdag framhöll i sin skrivelse nr 345 i anledning av proposition

nr 216, där sjukhussakkunnigas förslag behandlades, att förmånligare

villkor för statsverket vid samarbete med staden vore oeftergivliga. Därvid

borde undersökas, huruvida icke de villkor, som gällde i fråga örn nybyggnader

och underhåll av Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund i tilllämpliga

delar kunde tjäna till ledning.

Redan i sitt första betänkande den 26 januari 1927 framlade sjukhuskommissionen

förslag till huvudgrunder för samarbete med Stockholms stad

och län rörande uppförandet och drivandet av det nya kliniska sjukhuset.

Kommissionen anförde därvid följande:

Såväl i fråga örn det nya sjukhusets uppförande som beträffande dess

framtida drift måste förutsättas ett ekonomiskt samarbete mellan å ena

sidan staten och å andra sidan Stockholms stad och Stockholms län. Ett

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

sådant samarbete är ur statens synpunkt betingat icke endast av ekonomiska

skäl utan jämväl och i främsta rummet med hänsyn till nödvändigheten

av att förskaffa det nya sjukhuset erforderligt klientel.

För att ett kliniskt sjukhus skall kunna fylla sin uppgift måste detsamma

erhålla en betydande omfattning. A sjukhuset måste finnas kliniker icke

endast för de stora grundläggande ämnena medicin och kirurgi utan jämväl

för de olika specialämnena. Även örn man av ekonomiska och andra skäl

icke kan redan från början utbygga sjukhuset att omfatta samtliga för undervisningens

bedrivande erforderliga kliniker, så måste man dock utgå från,

att sjukhuset redan i första byggnadsetappen erhåller en omfattning, jämförlig

med landets större sjukvårdsinrättningar.

Uppenbart är, att staten icke kan gå i författning örn uppförande av ett

för undervisning avsett sjukhus, utan att garanti finnes för att detsamma

kommer att bliva i erforderlig utsträckning belagt. En sådan garanti kan

endast erhållas genom samarbete med Stockholms stad och län. Ty även

örn man kan förutsätta, att ett stort antal sjuka från landets olika delar

skall söka vård å det nya sjukhuset, så måste detta dock för att kunna

fullfölja sin uppgift i stor utsträckning repliera på klientel från Stockholms

stad och närmaste landsbygd. Ur stadens och länets synpunkt bör ett samarbete

med staten vara önskvärt på grund därav att både staden och länet,

såsom ansvariga för sjukvården envar inom sitt område, stå inför nödvändigheten

att företaga en utökning av det antal vårdplatser, de för närvarande

disponera å egna och andra sjukvårdsinrättningar.

Uppförandet av ett nytt kliniskt sjukhus kommer självfallet att medföra

avsevärda kostnader för statsverket. Därest staden och länet lämna bidrag

till sjukhusets uppförande och drift under villkor att å detsamma visst

antal vårdplatser ställes till förfogande för deras räkning, kunna givetvis

statens utgifter för sjukhusbygget avsevärt nedbringas. För staden och

länet måste det vara till fördel, om ett större antal av deras innevånare

kunna beredas vård å det nya sjukhuset, där många av landets bästa läkare

komma att hava sin tjänstgöring. Att beakta är jämväl, att sjukhusets

polikliniker i första hand komma att besökas av personer, bosatta i

Stockholm och trakten däromkring, vilket för såväl stadens som länets sjukvård

måste vara till största gagn.

Då enligt kommissionens uppfattning ett ekonomiskt samarbete mellan

staten, staden och länet utgör en nödvändig förutsättning för att det nya

sjukhuset överhuvud taget skall komma till stånd, har kommissionen ansett

det vara av vikt, att man redan på frågans nuvarande stadium — då det

närmast gäller att bestämma platsen för det nya sjukhuset — kommer till

klarhet rörande de allmänna principer, som böra ligga till grund för ifrågavarande

samarbete.

Enligt vad förut nämnts har kommissionen funnit sig böra föreslå, att

det nya sjukhuset förlägges till det s. k. Norrbackaområdet. Då detta område

tillhör staten och kommissionen delar den av såväl 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga

som byggnadsstyrelsen under ärendets tidigare behandling

uttalade uppfattningen, att det vore önskvärt att tomtägare och byggnadsägare

blir en och densamma samt att byggnadernas ägare även blir deras

vårdare och underhållare, så följer därav, att det nya sjukhuset enligt

kommissionens mening bör, med bidrag från Stockholms stad och Stockholms

län, uppföras genom statens försorg och bliva en ren statsinstitution, ansluten

till och ingående såsom en integrerande del av karolinska institutet. Från

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

institutets synpunkt bör en dylik anordning också innebära en bestämd fördel.

Någon sammankoppling med serafimerlasarettet, såsom tidigare föreslagits,

skulle alltså icke ifrågakomma. Detta senare bör tillsvidare, intilldess

annorlunda kan komma att beslutas, bibehålla sin karaktär av enskild stiftelse.

Det sjukhus, som det här gäller att uppföra, är avsett att bliva ett kliniskt

sjukhus, d. v. s. ett undervisningssjukhus. Det kommer således att bliva

icke endast en sjukvårdsinrättning i sedvanlig bemärkelse, såsom våra länslasarett,

utan jämväl en anstalt för dels den undervisning, som enligt gällande

bestämmelser skall meddelas de studerande vid karolinska institutet,

dels den vetenskapliga forskning, som både bör och måste äga rum vid en

medicinsk högskola. Av dessa det nya sjukhusets uppgifter följer, att detsamma

i fråga örn såväl byggnadssätt som utrustning kommer att väsentligt

skilja sig från andra sjukvårdsinrättningar. Medan vid dessa endast erfordras

de för sjukvårdens bedrivande erforderliga lokalerna, tillkommer vid ett kliniskt

sjukhus en hel del lokaler för undervisningen och den vetenskapliga

forskningen, såsom föreläsningssalar, laboratorier o. s. v. Enahanda är förhållandet

med avseende å sjukhusets utrustning med instrumentarier och

annan materiel av olika slag. Det är denna sjukhusets speciella karaktär,

som städse måste hållas i minnet, när det gäller att på ett fullt rättvist och

således jämväl i allo tillfredsställande sätt ordna samarbetet mellan staten,

staden och länet.

Enligt för närvarande gällande bestämmelser är den allmänna sjukvården

här i landet en kommunal angelägenhet. Det åligger alltså Stockholms stad

och Stockholms län att anskaffa och bekosta det antal lasarettsplatser jämte

utrustning, varav de för sin sjukvård kunna finnas vara i behov. Karolinska

institutet är däremot, såsom tidigare framhållits, en statlig institution

och den undervisning, som där bedrives, utgör en statens angelägenhet. Såsom

målsman för institutet har staten alltså att anskaffa och bekosta de lokaler

och den utrustning, som erfordras för den undervisning och den vetenskapliga

forskning, som där bedrives. Med utgångspunkt från dessa faktiska

förhållanden har kommissionen kommit till den uppfattningen, att den grundläggande

principen för samarbetet mellan de i frågan intresserade parterna

bör i fråga örn engångskostnaderna, d. v. s. kostnaderna för sjukhusets uppförande

och förseende med nödig utrustning, vara, att Stockholms stad och

Stockholms län bestrida kostnaderna för det antal vårdplatser jämte utrustning,

som de för sin sjukvård skola förfoga över å det nya sjukhuset, under

det att staten bekostar de lokaler och den utrustning, som betingas av sjukhusets

uppgift med hänsyn till undervisning och vetenskaplig forskning.

Vid de förhandlingar, som av kommissionen förts med representanter för

Stockholms stad och Stockholms län, hava dessa förklarat, att deras behov

av nya vårdplatser för närvarande uppginge för stadens del till högst 350

och för länets del till 110. Såväl stadens som länets representanter hava

uppgivit, att staden och länet skulle åtminstone i viss utsträckning kunna

för en relativt låg kostnad anskaffa dessa platser genom till- och ombyggnader

vid redan bestående sjukvårdsinrättningar. Någon direkt ekonomisk

fördel skulle därför ett samarbete med staten i förevarande fall icke erbjuda.

Då emellertid staden och länet till fullo insågo betydelsen av en

välordnad medicinsk undervisning och icke ville genom att undandraga sin

medverkan äventyra det nya sjukhusets tillkomst, hava deras representanter

förklarat sig godkänna förenämnda princip för engångskostnadernas fördelning

under villkor, dels att kostnaderna per vårdplats icke komme att över
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

stiga kostnaden per vårdplats å ett av staden — länet — själv uppfört nytt

sjukhus, dels ock att garanti erhölles för att det för stadens — länets —

sjuka avsedda och av staden — länet — bekostade antalet vårdplatser städse

stöde till deras förfogande och icke belädes med sjuka från andra delar av

landet.

Vad det första villkoret beträffar, är det tydligt, att man icke rimligen

kan begära, att vare sig Stockholms stad eller Stockholms län skall för åstadkommande

av ett för karolinska institutet avsett nytt kliniskt sjukhus ikläda

sig större kostnader än som erfordras för att på ett ur stadens, respektive

länets synpunkt fullt tillfredsställande sätt ordna örn sjukvården. Med

hänsyn härtill har kommissionen ansett ifrågavarande villkor vara sådant,

att detsamma kunnat av kommissionen godtagas.

Beträffande det andra av de uppställda villkoren är att märka, att staden

— länet — givetvis icke kan beräkna att städse hava alla sina platser å sjukhuset

belagda. A varje sjukhus kommer alltid av olika orsaker, såsom reparations-

och underhållsarbeten, rengöring, desinfektion o. s. v., ett visst antal

platser att under kortare tider av året stå obelagda. Enligt vad erfarenheten

giver vid handen kan å ett större sjukhus genomsnittsbeläggningen

per år icke beräknas till mer än 80 ä 90 procent av hela antalet sängplatser.

De kostnader, som bliva en följd av denna av förhållandena påkallade så

att säga normala reduktion av det betingade antalet vårdplatser, bör staden

— länet — givetvis själv bära, vid detta sjukhus likaväl som vid sina egna.

Däremot kan det tydligen inträffa, att de för staden ■— länet — reserverade

vårdplatserna icke kunna intill ovannämnda gräns av staden — länet — helt

utnyttjas på den grund, att de blivit belagda med sjuka från andra delar av

landet. Liksom fallet är å varje annan sjukvårdsinrättning kommer det jämväl

vid detta sjukhus att bliva vederbörande överläkare, som ensam bestämmer

rörande intagningen av patienter. Därest nu en sjuk från landsorten

hänvänder sig till ifrågavarande sjukhus och befinnes vara i behov av sjukhusvård,

så kan man icke rimligen begära, att vederbörande läkare skall

avvisa honom med det beskedet, att å sjukhuset icke finnas andra platser

lediga än de, som äro reserverade för sjuka från Stockholms stad eller län.

Enligt kommissionens uppfattning bör och måste läkaren hava full rätt att,

då han finner en person vara i behov av sjukhusvård, inlägga denne å ledig

plats, oavsett örn platsen skulle tillhöra de för staden eller länet avsedda.

Följden härav kan emellertid bliva, att staden — länet — vid vissa tillfällen

icke kan för sina egna sjuka utnyttja alla de vårdplatser, som de bekostat.

Då detta icke kan anses rättvist, har kommissionen samt stadens och länets

representanter enat sig därom, att staden — länet — i dylikt fall skall äga

rätt att erhålla skäligt avdrag å sina platskostnader. Självfallet är, att staden

— länet — icke skall hava rätt till sådant avdrag, för den händelse

att''någon eller några av stadens — länets — platser komma att stå lediga

till följd av brist å patienter.

Med hänsyn till de stora kostnader, som uppförandet av det nya sjukhuset

kommer att medföra, har kommissionen redan nu velat starkt betona, att

den del av byggnadskostnaderna, som skall bestridas av Stockholms stad

och Stockholms län, bör lämnas i form av kontanta medel. Stockholms

stads representanter hava förklarat, att de på frågans nuvarande stadium

icke velat taga bestämd ståndpunkt till spörsmålet örn sättet för bestridandet

av stadens bidrag.

I stadens och länets kostnader för sjukhusets uppförande böra även ingå

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

kostnaderna för själva sjukhustomten, i så måtto att viss tomtavgift skall

erläggas. Denna avgift torde böra bestämmas med hänsyn till värdet av

den tomtmark, som staden — länet —- skulle behöva taga i anspråk, därest

de själva uppfört egna sjukhus i eller invid Stockholm.

Vad de årliga driftkostnaderna angår, hava kommissionen och represen- .

tanterna för staden och länet enat sig om, att dessa böra fördelas efter

samma huvudprincip som engångskostnaderna. Staden och länet böra alltså

för vården av sina sjuka betala vad det skulle kostat, därest dessa vårdats

å stadens och länets egna sjukvårdsinrättningar av motsvarande slag. För

de kostnader, som icke bliva på detta sätt täckta, d. v. s. i främsta rummet

sådana, som betingas av sjukhusets karaktär av undervisningssjukhus, ansvarar

staten. I den mån sjukhuset får vidkännas kostnader för vård av

patienter från rikets övriga delar, bör sjukhuset vara berättigat att efter

enahanda grunder söka ersättning av respektive landstingsområden och

städer, som ej deltaga i landsting.

Då det nya sjukhuset är avsett att direkt anslutas till karolinska institutet,

men detta icke självt kan ombesörja driften, måste denna handhavas av en

särskild direktion. Enligt kommissionens uppfattning torde denna lämpligen

böra bestå av sju personer. Av dessa bör Kungl. Maj:t utse fyra ledamöter,

därav en såsom ordförande, samt karolinska institutets lärarkollegium tre

ledamöter. De av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna böra i främsta rummet

representera administrativa, ekonomiska och praktiska synpunkter.

Stockholms stads representanter hava framställt det önskemålet, att staden

måtte tillerkännas rätt att få placera en stadens tjänsteman vid sjukhuset

för utövande av tillsyn över dispositionen av de staden förbehållna vårdplatserna

samt för förmedling av det ekonomiska mellanhavandet mellan

staden och sjukhuset. Mot en dylik anordning har kommissionen icke funnit

sig hava anledning framställa någon erinran.

Såsom ovan nämnts har Stockholms stad uppgivit sig för närvarande icke

hava behov av mer än 350 platser å det nya sjukhuset och Stockholms län

110 platser. Då det emellertid är av största vikt, att sjukhuset, därest det

en gång skall kunna utbyggas till att omfatta alla för undervisningen vid

karolinska institutet erforderliga kliniker, kan påräkna erforderligt klientel,

har kommissionen framställt förslag om, att staden och länet skulle förbinda

sig att tillgodose sitt framtida behov av nya vårdplatser genom samarbete

med staten efter enahanda grunder som de nu överenskomna. Stadens och

länets representanter hava framhållit, att de icke kunde avgiva några bindande

utfästelser i nu ifrågavarande hänseende, men att de ur principiell

synpunkt icke hade något att erinra mot en dylik utveckling av stadens —

länets ■— sjukvårdande verksamhet. I följd härav hava stadens och länets

representanter förklarat, att staden -— länet — vid framtida behov av nya

vårdplatser skulle låta sig angeläget vara att såvitt möjligt söka tillgodose

detta behov genom att lämna sin medverkan till ett fortsatt utbyggande av

det nya kliniska sjukhuset efter de här ovan angivna grunderna.

I enlighet med vad ovan anförts har mellan kommissionen och representanterna

för Stockholms stad och Stockholms län träffats följande överenskommelse

rörande huvudgrunderna för ett samarbete vid uppförandet och

drivandet av ett nytt för karolinska institutet avsett kliniskt sjukhus.

l:o) Det nya sjukhuset uppföres genom statens försorg och anslutes såsom

en ren statsinstitution till karolinska institutet.

2:o) Sjukhusets drift ombesörjes av en särskild direktion, bestående av sju

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Majlis proposition Nr 232.

ledamöter, av vilka Kungl. Majit såsom representanter för administrativa,

ekonomiska och praktiska synpunkter utser fyra, därav en såsom ordförande,

samt karolinska institutets lärarkollegium tre.

3:o) Av sjukhusets vårdplatser skola 350 avses för sjuka från Stockholms

stad och 110 för sjuka från Stockholms län. Kostnaderna för dessa platser

jämte utrustning bestridas av staden respektive länet, dock med iakttagande

av att kostnaderna ej få överstiga vad det skulle kosta staden respektive

länet att anordna dessa platser å ett av staden respektive länet uppfört nytt

sjukhus.

4:o) I stadens och länets kostnader för sjukhusets uppförande skola även

ingå kostnaderna för själva sjukhustomten, i så måtto att viss tomtavgift

skall erläggas. Denna avgift bestämmes med hänsyn till värdet av den tomtmark,

som staden — länet — skulle behöva taga i anspråk, därest de själva

uppfört egna sjukhus i eller invid Stockholm. Avgiften fördelas å det antal

vårdplatser, som förbehållits staden respektive länet.

5:o) Kostnaderna för sjukhusets drift, däri inberäknat kostnaderna för

poliklinikerna, bestridas sålunda:

Alla å sjukhuset intagna sjuka med undantag av sjuka från Stockholms

garnison erlägga fastställd legosängsavgift. För medellösa betalas legosängsavgiften

av vederbörande fattigvårdssamhälle, landsting eller kommun.

De kostnader, som icke genom nu angivna inkomster bliva täckta, däri

inbegripet kostnaderna för sjukhusets underhåll m. m., fördelas på antalet

vårddagar. Därvid bestrider:

a) statsverket vad som belöper å antalet vårddagar för garnisonens sjuka;

b) Stockholms stad, respektive Stockholms län och övriga län vad som

belöper å antalet vårddagar för stadens, respektive länets sjuka, dock med

iakttagande av att dagskostnaden ej må överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden

under året, inberäknat kostnaderna för sjukhusets underhåll m. m.,

på stadens respektive länets egna sjukvårdsinrättningar av motsvarande

slag; samt

c) statsverket vad som återstår eller vad som sålunda kan anses vara

betingat av sjukhusets karaktär av undervisningssjukhus.

I sitt betänkande den 24 oktober 1928 erinrar sjukhuskommissionen örn

sitt tidigare förslag i ärendet samt fortsätter därefter:

Såsom härav framgår, skulle Stockholms stad å det nya sjukhuset erhålla

350 samt Stockholms län 110 vårdplatser. Såväl stadens som länets representanter

förklarade emellertid vid förhandlingarna, att staden — länet —

vid framtida behov av nya vårdplatser skulle låta sig angeläget vara att

såvitt möjligt söka tillgodose detta behov genom att lämna sin medverkan

till ett fortsatt utbyggande av det nya kliniska sjukhuset. Några bindande

utfästelser i sådan riktning kunde dock icke avgivas.

De vårdplatser, som skola avses för sjuka från Stockholms stad och

Stockholms län, och som sålunda till huvudsaklig del skola bekostas av

staden respektive länet, böra på visst sätt fördelas på de olika klinikerna.

Med avseende härå har vid de fortsatta förhandlingar, som ägt rum mellan

kommissionen samt representanter för staden och länet, till en början framställts

begäran från stadens sida att erhålla följande antal vårdplatser å de

kliniker, som skulle utbyggas i första etappen, nämligen:

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 195 haft. (Nr 232.) 5

1928 års

förslag.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Majlis proposition Nr 232.

å medicinska kliniken............63 vårdplatser

» kirurgiska » 75 »

» ögon- » 40 »

» öron- » 50 »

» obstetriska » 62 »

» gynekologiska » 30 »

» radioterapeutiska kliniken........30 »

Summa 350 vårdplatser.

Stockholms län har ursprungligen begärt att erhålla 60 vårdplatser å den

medicinska kliniken samt 15 å ögon- och 35 å öronkliniken eller tillhopa

110 vårdplatser.

Såsom redan förut nämnts, har kommissionen utgått från, att de olika

klinikerna å karolinska sjukhuset icke böra givas större omfattning än som

för undervisningens bedrivande är oundgängligen nödvändigt. Med hänsyn

härtill har kommissionen icke ansett sig kunna föreslå någon av stadens

respektive länets krav betingad utökning av de särskilda klinikerna. Vidare

är att märka, att samtliga vårdplatser å en specialklinik icke kunna reserveras

enbart för sjuka från staden och länet. Å varje klinik måste finnas

platser tillgängliga tor patienter från landet i övrigt. Helt naturligt komma

nämligen många sjuka från landsorten att söka vård å karolinska sjukhuset

med dess stora resurser och framstående specialister. Med hänsyn till

nu angivna förhållande var det icke möjligt för kommissionen att på en

gång tillgodose såväl stadens som länets önskemål. Som det för staden

torde vara förenat med mindre svårigheter än för länet att å förefintliga

sjukhus anordna vårdplatser för specialvård, ansåg kommissionen, att länets

framställning örn erhållande av visst antal platser å specialklinikerna borde

i första hand tillgodoses.

Vid de överläggningar, som ägt rum rörande fördelningen av stadens och

länets platser å klinikerna, har slutligen överenskommits, att staden under

alla förhållanden skall lämna bidrag till uppförandet av 315 vårdplatser å

karolinska sjukkuset, samt att dessa vårdplatser skola å de olika klinikerna

fördelas efter följande grunder:

å medicinska kliniken............... 65 platser

» kirurgiska » 75 »

» ögon- » 30 »

» öron- » 25 »

» obstetriska » 60 »

» gynekologiska » ............... 30 »

» radioterapeutiska kliniken...........30 »

Summa 315 platser.

Vidkommande återstående 35 vårdplatser, som för stadens räkning begärts

å det nya sjukhuset, har överenskommits, att, därest staden under byggnadstiden

skulle få behov av dessa platser å kliniker, som medtagas i första

byggnadsetappen, skall det stå staden öppet att få dessa förlagda till dylika

kliniker, i den mån detta från sjukhusets sida kan medgivas. Örn en pediatrisk

klinik medtages i första etappen, har staden uttryckt önskan att få de

35 platserna å denna klinik.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Stockholms län har slutligen gjort hemställan örn att få de för länet avsedda

110 vårdplatserna fördelade på följande sätt:

å medicinska kliniken...............40 platser

» kirurgiska » 15 »

» ögon- » 10 »

» öron- » 35 »

» obstetriska » 5 »

» radioterapeutiska kliniken........... 5 »

Summa 110 platser.

Därest den pediatriska kliniken uppföres, hava länets representanter begärt

att få 15 platser å denna klinik, därvid det länet tillförsäkrade antal platser

skall minskas å medicinska kliniken till 30 och å kirurgiska kliniken till 10.

Såsom en sammanfattning av vad i det föregående anförts, hänvisar

kommissionen till nedanintagna tablå, vilken närmare utvisar dels det

sammanlagda antalet vårdplatser å karolinska sjukhuset i första utbygg - nadsstadiet, dels ock huru platserna enligt kommissionens uppfattning böra

fördelas såväl å klinikerna som mellan Stockholms stad, Stockholms län,

landet i övrigt och garnisonen, allt under förutsättning att en pediatrisk

klinik icke medtages i första byggnadsetappcn.

Förslag till fördelning av karolinska sjukhusets vårdplatser.

Stock-

holms

Stock-

holms

Landet

Garni-

Summa ti

pia

Hgängliga

ser

å enskilt

stad

län

övrigt

sonen

å allmän

sal

och halv- enskilt

rum

Medicinska kliniken.......

65

40

45

50 + 41

200 + 4 1

26

Kirurgiska » .......

75

15

60

50 + 41

200 + 4 1

26

Ögon- » .......

30

10

35

—

75

8

Öron- » .......

25

35

15

—

75

15

Obstetriska » .......

60

5

5

—

70

13

Gynekologiska » .......

30

—

20

—

50

12

Radioterapeutiska kliniken . . .

30

5

15

—

50

6

Isoleringsavdelningen......

—

—

9

—

9

—

Summa

315

110

204

100 + 81

729 + 81

106

Skulle en pediatrisk klinik, omfattande 86 allmänna och 8 enskilda platser,

komma till uppförande, har staden förklarat sig önska erhålla 35 samt länet

15 allmänna platser å dylik klinik. För landet i övrigt skulle stå till förfogande

36 allmänna platser. Stadens sammanlagda antal vårdplatser å

sjukhuset skulle härigenom komma att uppgå till 350. Länet, som icke

önskar att i sin helhet erhålla mer än 110 platser, skulle reducera sina

platser å medicinska kliniken till 30 och å kirurgiska kliniken till 10, i följd

varav motsvarande ökning i antalet platser för landet i övrigt skulle uppstå

å dessa två kliniker.

1 Dessa platser äro anordnade å enskilda rum samt avsedda för officerare och vederlikar.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. May.ts proposition Nr 232.

För att kunna framlägga en plan för finansiering av nu ifrågavarande

byggnadsföretag är det av vikt att äga kännedom örn det platskostnadsbidrag,

som kan påräknas från Stockholms stad och Stockholms län för de

vårdplatser å sjukhuset, staden respektive länet skall disponera. Ingående

överläggningar härom hava ägt rum mellan kommissionen samt stadens

och länets representanter.

Stockholms stads representanter hava därvid gjort gällande, att staden

skulle kunna anordna det av staden begärda antalet vårdplatser å ett ur

stadens synpunkt mera välbeläget nytt sjukhus (å Södermalm eller Arsta)

för ett pris (inklusive tomtkostnad) av cirka 18,000 kronor per vårdplats.

Under åberopande av en till grund härför liggande utredning hava de föreslagit,

att stadens platskostnadsbidrag (motsvarande såväl byggnadskostnader

som tomtavgift, men däremot icke utrustningskostnader) måtte fastställas

till nämnda belopp. Efter att hava med biträde av arkitekten Westman

granskat nämnda utredning har kommissionen funnit sig kunna förorda det

sålunda gjorda erbjudandet.

Med hänsyn till att Stockholms län vid uppförandet av ett nytt sjukhus

invid Stockholm skulle för ändamålet kunna disponera tomtplats, som har

lägre värde än den mark, Stockholms stad skulle behöva taga i anspråk,

hava Stockholms läns representanter yrkat på att erhålla ett lägre platskostnadsbidrag

än Stockholms stad. Då kommissionen funnit denna begäran

vara rimlig, har kommissionen för länets vidkommande föreslagit ett

platskostnadsbidrag för varje vårdplats av 17,000 kronor (byggnadskostnader

och tomtavgift, men icke utrustningskostnader). Länets representanter

hava under förbehåll av landstingets godkännande biträtt detta förslag.

Det totala platskostnadsbidrag, Stockholms stad skulle utgiva, uppgår således

till (315x18,000=) 5,670,000 kronor. Från länets sida skulle erhållas

ett belopp av (110x17,000=) 1,870,000 kronor.

Stadens representanter hava framhållit, att staden för att kunna gälda

sitt bidrag hade för avsikt att upptaga ett amorteringslån. Enligt gällande

principer för kommunal upplåning kräves vanligen att en mot det upplånade

beloppet svarande tillgång redovisas. Med hänsyn härtill hava stadens

representanter föreslagit, att transaktionen mellan staden och karolinska

sjukhuset skulle formellt ordnas på det sättet, att sjukhuset erhölle stadens

totala platskostnadsbidrag såsom lån att förräntas och amorteras efter de

grunder, på vilka staden själv upptagit lånet. Sjukhuset skulle alltså till

staden betala en annuitet, dock att denna skyldighet icke skulle inträda,

förrän sjukhusets verksamhet påbörjats. Under byggnadstiden skulle staden

själv bestrida kostnaderna för förräntning och amortering av sitt lån. Staden

skulle emellertid å andra sidan, sedan sjukhuset blivit belagt med patienter,

till sjukhuset utöver vårdkostnaden betala en daglig platskostnadsavgift

för envar av stadens 315 sängar, som under dygnet varit belagd med

staden tillhörig patient eller stått ledig. Därest de staden tillförsäkrade 315

vårdplatserna icke disponerades av andra än patienter, för vilka staden vore

skyldig bereda vård, erhölle sjukhuset på detta sätt hela annuiteten inbetald

av staden. Stadens platskostnadsavgift borde beräknas på följande sätt:

315 vårdplatser X 365 dagar = 114,975 vårddagar. För ett amorteringslån

enligt 4 Va procent å 5,670,000 kronor bliver den annuitet, som skulle erläggas

vid varje års slut, vid en 40-årig amorteringstid 308,125 kronor 64

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

öre. Annuiteten, fördelad på 114,975 vårddagar, skulle alltså bliva stadens

platskostnadsavgift per dag eller 2 kronor 68 öre.

Kommissionen har funnit, att de av stadens representanter sålunda angivna

principerna för platskostnadsbidragets gäldande i stort sett kunna

läggas till grund för en överenskommelse mellan staten och staden. Kommissionen

vill emellertid erinra örn, att staden genom att lämna bidrag till

sjukhusets uppförande icke får anses erhålla någon annan rätt än att å

sjukhuset, så länge detta består, disponera de staden tillförsäkrade vårdplatserna.

Staden erhåller sålunda icke någon del i äganderätt till byggnader

eller tomt.

Länets representanter hava framhållit, att de i nu förevarande sammanhang

icke kunnat fatta slutlig ståndpunkt till frågan om sättet för gäldandet

av länets platskostnadsbidrag. De hava dock förklarat sig beredda att i

stort sett ansluta sig till de principer, som framlagts av Stockholms stads

representanter.

Därest länet för att erhålla medel till bestridande av sitt platskostnadsbidrag,

1,870,000 kronor, upptoge ett amorteringslån enligt 4 V» procent,

skulle annuiteten vid en 40-årig amorteringstid uppgå till 101,621 kronor

68 öre. Som länet skulle erhålla (110x365=) 40,150 vårddagar å sina 110

vårdplatser, skulle länets platskostnadsavgift utgöra (101,621 : 40,150=) 2

kronor 53 öre per dag. För ett liknande lån med en beräknad amorteringstid

å 30 år uppgår annuiteten till 114,802 kronor 19 öre. Länets platskostnadsavgift

skulle i detta fall belöpa sig till 2 kronor 86 öre per dag.

I enlighet med vad ovan anförts har mellan kommissionen och representanterna

för Stockholms .stad och Stockholms län träffats föjande överenskommelse,

avsedd att ersätta punkterna 3:o) och 4:o) i den tidigare upprättade

och i kommissionens utlåtande aen 26 januari 1927 närmare berörda

överenskommelse rörande huvudgrunderna för ett samarbete vid uppförandet

och drivandet av ett nytt för karolinska institutet avsett kliniskt sjukhus:

1) Av sjukhusets vårdplatser skola 315 avses för sjuka från Stockholms

stad och 110 för sjuka från Stockholms län. Dessa platser skola så fördelas

på de olika klinikerna, att staden respektive länet erhålla

Stockholms stad

å medicinska kliniken..............65 vårdplatser

» kirurgiska » 75 »

» ögon- » 30

» öron- » 25 »

» obstetriska » 60 »

» gynekologiska » 30

» radioterapeutiska kliniken . . ........30_*

Summa 315 vårdplatser

Stockholms län.

40 vårdplatser

15 »

10

35

5 »

- »

_5_»

110 vårdplatser.

Staden och länet skola vara berättigade att, därest under byggnadstiden

eller sedermera annan fördelning av de staden respektive länet tillförsäkrade

vårdplatserna önskas, erhålla jämkning i fördelningen, under förutsättning

att hinder härför icke möter från sjukhusets sida.

För den händelse staden under byggnadstiden önskar erhålla ökat antal

vårdplatser å medicinska och kirurgiska klinikerna, skall staden, likaledes

under förutsättning att hinder härför icke möter från sjukhusets sida, vara

därtill berättigad.

s. 70 Kontrollera mot PDF

Yttranden.

70 Kungl. Maj. ts proposition Nr 232.

Därest en pediatrisk klinik uppföres, skall staden vara berättigad att, utöver

förut angivna 315 vårdplatser, erhålla 35 platser å denna klinik. Länet

skall å nämnda klinik erhålla 15 platser, därvid det länet tillf örsäki-ade antal

platser skall minskas å medicinska kliniken till 30 och å kirurgiska kliniken

till 10.

2) För varje vårdplats skall staden erlägga ett belopp av 18,000 kronor

och länet ett belopp av 17,000 kronor. Dessa belopp skola anses täcka

byggnadskostnader och tomtavgift, men icke kostnader för vårdplatsernas

utrustning, i följd varav särskild ersättning för sistberörda kostnader skall

utgå.

3) Stadens respektive länets förenämnda bidrag för vårdplatsernas anordnande

å sjukhuset (stadens totala platskostnadsbidrag, 18,000x315 =

5,670,000 kronor; länets totala platskostnadsbidrag, 17,000x110= 1,870,000

kronor) skall betalas på följande sätt:

Staden — länet — tillhandahåller staten under byggnadstiden för ändamålet

erforderliga medel. Stadens — länets — bidrag skall fördelas per

byggnadsår i ungefärlig proportion till övriga parters kostnadsbidrag, därvid

hänsyn skall tagas till det antal vårdplatser staden — länet — erhåller i

förhållande till sjukhusets totala antal vårdplatser.

Formellt skall stadens — länets — totala platskostnadsbidrag ställas till

karolinska sjukhusets förfogande såsom lån att förräntas och amorteras under

en tid av 30 eller 40 år, räknat från det sjukhuset tages i bruk. Staden

— länet — förbinder sig att utöver vårdkostnaden till sjukhuset betala,

under den tid sjukhusets ovannämnda lån amorteras, en daglig platskostnadsavgift

för var och en av sina 315 respektive 110 vårdplatser. Denna

platskostnadsavgift skall svara mot annuiteten å respektive lån, fördelad på

stadens — länets — antal vårddagar. Stadens platskostnadsavgift skall beräknas

sålunda: 315 vårdplatser X 365 vårddagar = 114,975 vårddagar. Annuiteten

å amorteringslånet, fördelad på 114,975 vårddagar, skall utgöra

stadens platskostnadsavgift per vårddag. Länets platskostnadsavgift skall

beräknas sålunda: 110 vårdplatser X 365 vårddagar = 40,150 vårddagar.

Annuiteten å detta amorteringslån, fördelad på 40,150 vårddagar, skall utgöra

länets platskostnadsavgift per vårddag.

Skulle staden -— länet — bliva förhindrad utnyttja staden — länet —

tillförsäkrad vårdplats på grund av att densamma belagts med patient, vilken

staden — länet — ej är skyldig att mottaga till vård å stadens — länets

— egna sjukhus, skall platskostnadsavgift icke utgå.

4) Staden — länet — äger att på lämpligt sätt göra sig underrättad örn,

i vilken omfattning stadens — länets — platser å sjukhuset utnyttjas.

5) Genom att lämna ovanberörda bidrag till sjukhusets uppförande tillförsäkras

staden — länet •— rätt att allt framgent, så länge sjukhuset drives,

disponera förenämnda 315 respektive 110 vårdplatser å sjukhuset, men

erhåller däremot icke någon del i äganderätt till byggnader eller tomt.

De sålunda av sjukhuskommissionen föreslagna grunderna för samarbete

mellan staten å ena sidan och Stockholms stad och län å den andra hava

i stort sett tillstyrkts av de myndigheter, som uttalat sig i frågan. Vissa

modifikationer hava dock krävts i de av Stockholms stads myndigheter m. fl.

avgivna yttrandena, såsom närmare framgår av nedan lämnade redogörelse.

Stockholms stads hälsovårdsnämnd Ilar förklarat sig i huvudsak kunna till
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:t s proposition Nr 232.

styrka det föreliggande förslaget till samarbete mellan staten och staden i

fråga örn det nya sjukhusets uppförande, men bär dock ansett sig böra

göra vissa erinringar. Sålunda ifrågasätter nämnden bland annat, att staden

bör erhålla rätt dels att genom särskild tjänsteman eller på annat sätt göra

sig underrättad om i vilken omfattning stadens platser utnyttjas, dels ock

att begära, att stadens vårdplatser skola helt avskiljas från de övriga i sådant

avseende, att de endast få beläggas med patienter, för vilka staden har

vårdplikt. Vidare föreslår nämnden, att i blivande avtal intages bestämmelse

om att stadens andel i kostnaderna för sjukhusets utrustning skall

bestämmas efter samma princip som andelen i byggnadskostnaderna, d. v. s.

att staden per säng skall betala den utrustningskostnad, som staden skulle

haft att erlägga vid ett av staden själv uppfört och drivet sjukhus. Enligt

hälsovårdsnämndens mening bör vidare i blivande avtal bestämmas, att den

av staden för dess egna sjukhus fastställda legosängsavgiften skall för stadens

patienter gälla även på karolinska sjukhuset samt att stadens sjukhusavgiftsdelegerade

skola äga rätt att utöva sin verksamhet å detta som å

stadens egna sjukhus.

Nämnden anför i sitt yttrande beträffande stadens framtida deltagande i

en vidare utveckling av det kliniska sjukhuset bland annat följande:

Både stadskollegiet och stadsfullmäktige hava vid frågans preliminära behandling

1927 bestämt uttalat, att stadens deltagande i Norrbackasjukhuset

på nu föreslaget sätt icke finge anses innebära några förpliktelser, som bunde

staden vid detta sjukhus i fråga örn ytterligare vårdplatser, som utvecklingen

i framtiden komme att göra behövliga, och nämnden måste instämma däruti.

Den ståndpunkt, som stadens myndigheter här intagit, torde icke böra tolkas

så, att staden har för avsikt att lämna den välvilliga hållning gentemot den

medicinska undervisningen, som den hittills intagit och som gjort, att staden

i närvarande stund åt densamma så gott som utan kostnad för staten

upplåtit Maria kirurgiska avdelning med poliklinik, S:t Eriks två medicinska

avdelningar, Sabbatsbergs gynekologiska avdelning och öronavdelning med

polikliniker, S:t Görans venerologiska avdelning och poliklinik samt epidemisjukhuset.

Tvärtom torde finnas goda skäl antaga, att staden allt fortfarande

kommer att ställa sig välvillig gentemot den medicinska undervisningens

behov av sjukmaterial genom att såsom hittills på rimliga villkor ställa till

dess förfogande stadens såväl befintliga som nytillkommande vårdplatser.

Däremot kan staden givetvis icke förbinda sig att bekosta ytterligare sjukhusplatser

under förhållanden, som strida mot stadens egna intressen i fråga

om utvecklingen av dess sjukhusvård. Ej heller torde det ligga i stadens

intresse att binda ett alltför stort antal av sina vårdplatser vid ett sjukhus,

över vilket staden icke skulle få någon rätt att besluta.

Staden står för närvarande inför stora och mycket krävande uppgifter på

sjukhusvårdens område, vilka äro betingade såväl av nödtvånget att modernisera

dess egna sjukhus som av det växande behovet av ökade vårdplatser.

Även om det icke är möjligt att i närvarande stund med säkerhet förutsäga

sjukhusvårdens krav under en längre tid framåt, anser sig nämnden

dock böra framhålla, att tungt vägande skäl, i första hand av ekonomisk

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

natur, tala för att staden under en mycket lång tid framåt måste förlägga

sitt byggande av nya vårdplatser till egna sjukhus och framför allt till de

södra stadsdelarna, och nämnden finner det därför riktigt, att stadsfullmäktige

vidhålla sin år 1927 intagna ståndpunkt och klart säga ifrån, att ett

ytterligare deltagande från stadens sida uti ett utbyggande av sjukhuset på

Norrbacka, för så vitt nu kan bedömas, icke torde kunna påräknas inom

nu överskådbar tid.

Hälsovårdsnämnden finner principen för byggnadskostnadernas amortering

god och tillstyrker dess godkännande samt uttalar i anslutning därtill

bland annat följande:

Nämnden vill framhålla, att staden genom denna anordning fatt ett automatiskt

verkande och till en viss grad effektivt skydd gentemot andra kommuners

utnyttjande av de platser, för vilka staden betalat. Då erfarenheterna

från stadens platser å serafimerlasarettet under vissa tider i detta avseende

icke kunna sägas vara uppmuntrande, anser sig nämnden nödsakad att något

närmare ingå på denna punkt. När staden beslutat att förlägga visst

antal vårdplatser till ett sjukhus, över vilkets drift staden icke äger någon

bestämmanderätt, måste det anses vara av stor betydelse, att staden verkligen

får utnyttja sina platser. Nämnden vill därför ifrågasätta, dels att bestämmelsen

uti punkt 6 av kommissionens förslag till avtal måtte erhålla

den lydelsen, att staden ägde rätt att genom särskild tjänsteman eller på

annat sätt göra sig underrättad örn, i vilken omfattning stadens platser å

sjukhuset utnyttjades, dels att den bestämmelse, som fanns i avtalet beträffande

det kliniska sjukhuset på Ladugårdsgärdet, skulle intagas även i nu

ifrågavarande avtal, nämligen att stadsfullmäktige, örn de funne skäl därtill

föreligga, ägde begära, att stadens vårdplatser helt avskildes ifrån de övriga

i sådant avseende, att de endast finge beläggas med patienter, för vilka

staden ägde vårdplikt, naturligtvis under förutsättning att staden betalade

driftkostnaden för samtliga sina sängar, även om dessa stöde obegagnade.

Angående utrustningskostnaderna finnes intet i avtalet utsagt, vilket dock

torde vara lämpligt. Nämnden föreslår, att dessa kostnader skola betalas

av staden efter samma princip som byggnadskostnaderna, d. v. s. att staden

betalar per säng den utrustningskostnad, som staden skulle haft att erlägga

vid ett av staden själv uppfört och drivet sjukhus.

Nämnden har icke förbisett, att i nu föreliggande förslag till avtal staden

icke skulle få någon äganderätt i sjukhusets byggnader eller tomt. Nämnden

finner dock icke skäl att i detta avseende göra någon erinring, då det torde

få anses tillräckligt betryggande, att staden i avtalet tillförsäkrats rätt att

alltjämt, så länge sjukhuset drives, därstädes disponera 315 sängar.

Driftkostnaderna skola enligt avtalet bestridas dels genom fastställd legosängsavgift,

dels av staden för de därutöver gående kostnaderna, dock med

iakttagande av att dagkostnaden ej må överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden

under året på stadens egna sjukvårdsinrättningar av motsvarande

slag. Även i denna punkt finner nämnden det föreslagna avtalet rimligt

och har därför ingen erinran mot principen att göra. Intet finnes dock i

avtalet utsagt örn vem, som äger bestämma legosängsavgiften. Enligt nämndens

mening är det emellertid nödvändigt att i avtalet bestämma, att den

av staden för dess egna sjukhus fastställda legosängsavgiften skall för stadens

patienter gälla även på karolinska sjukhuset, och att stadens sjukhusavgiftsdelegerade

måtte tillerkännas samma rätt att utöva sin verksamhet å detta

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

som å stadens egna sjukhus. Då staden enligt avtalet saknar varje inflytande

på sjukhusets drivande, skulle i motsatt fall direktionen kunna sätta en

mycket låg legosängsavgift och därigenom förorsaka staden utgifter, som

dess egna myndigheter ansåge onödiga.

En från nämndens majoritet avvikande mening har framförts av t. f.

förste stadsläkaren Ivar Andersson, vilken förordat en överenskommelse

mellan staten och staden i enlighet med avtalet i Malmöhus län och därvid

yttrat:

Otvivelaktigt kommer en sjukvårds- och undervisningsanstalt, utförd efter

i förslaget angiven plan, att bliva synnerligen storartad. Men den bliver

också dyrbar. Den bygger på att söka tillfredsställa undervisningens synpunkter

på enhet och samling på ett håll. Men även denna förmån kan

köpas för dyrt.

Kostnaden per sängplats i det föreliggande förslaget uppgår till något

över 28,000 kronor per säng, medan staden och länet anses kunna uppföra

fullgoda sjukhus för respektive 18,000 och 17,000 kronor per säng. Riksdagen

har dock uttalat, att vid den nya utredningen givetvis i främsta

rummet borde »beaktas synpunkten att söka nedbringa kostnaderna till

skäliga proportioner».

Frågas kan även, örn önskemålet av enhet och samling verkligen vinnes

och vinnes snart genom det föreliggande förslaget. Även efter anläggningens

fullbordande i dess nu föreliggande första etapp komma en del kliniker

att vara förlagda på andra håll, å serafimerlasarettet, å allmänna barnbördshuset

och å något eller några av stadens sjukhus. Då nu stora summor

offrats för serafimerlasarettets modernisering, måste där befintliga kliniker

fortfara under en lång tidrymd, säkerligen åtminstone 40-—50 år. Likaså

kliniken å allmänna barnbördshuset. Någon enhet och samling kommer sålunda

icke att vinnas på mycket lång tid, örn ens någonsin.

Statsverket har nu under många år fått använda vissa av stadens sjukhus

för undervisningen, och man kan väl våga påstå, att i stort sett några väsentliga

olägenheter härigenom icke vållats vare sig för den ena eller den

andra av dessa parter. Staden står nu inför den, som det tyckes, ofrånkomliga

nödvändigheten att för sitt behov bygga minst ett stort nytt sjukhus

och att modernisera och utvidga de redan befintliga och detta även

om det karolinska sjukhuset kommer till stånd och medför 315 platser för

staden.

Jag vågar hysa den uppfattningen, att det mycket väl skulle kunna ordnas

så, att statsverket å en del av dessa sjukhus finge sitt undervisningsbehov

fyllt på villkor, som genom underhandlingar parterna emellan skulle

kunna överenskommas. Jag är ock övertygad om att statsverkets kostnader

för undervisningen härigenom skulle ställa sig väsentligt lägre än genom

det föreslagna karolinska sjukhuset.

Beträffande universitetsklinikerna i Lund har man ju gått fram på denna

väg och som det tyckes vunnit tillfredsställande resultat. Visserligen är här

undervisningen koncentrerad till en enda stor anstalt, men detta är väl dock

icke huvudsaken. Riksdagen har ju även förslagsvis uttalat sig för en överenskommelse

i enlighet med avtalet med Malmöhus län.

Det har alltid förvånat mig, att man i de många och långa utredningarna

i denna fråga icke aktat på möjligheten av en sådan lösning. Man har,

tycks det, städse utgått från att för detta ändamål ovillkorligen skall till
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

skapas en ny, stor särskild anstalt, kosta vad det vill. Det synes mig dock,

att åtminstone en undersökning om möjligheten att vinna en lösning efter

dessa nu antydda riktlinjer borde föregå ett eventuellt beslut om tillskapandet

av en så stor och dyrbar anstalt, som det föreliggande förslaget innebär.

Aven Stockholms stads kammarkontor har ansett sig med vissa modifikationer

kunna tillstyrka de föreslagna grunderna för samarbete mellan staten

och staden. Kontoret anför i huvudsak följande:

I ett avseende är emellertid förslaget i här berörda delar icke för staden

tillfredsställande. Efter utgången av amorteringstiden, då erläggandet av

annuiteter och platskostnadsavgifter upphör, skulle staden nämligen med

den föreslagna lydelsen icke erhålla någon ersättning, när stadens platser

varit belagda med främmande patienter. Från stadens sida bör därför påyrkas

en bestämmelse, att sådana avgifter i fortsättningen i dylika fall

böra tillgodoföras staden. Avgiften sjmes skäligen kunna sättas till samma

belopp, som av vederbörande län skall erläggas för andra platser än stadens

och Stockholms läns.

Jämväl i ett annat avseende bereder förslaget ej staden full trygghet för

dess bidrag till sjukhusets upprättande. Ehuru staden med sitt bidrag bekostat

sina vårdplatser, skulle staden icke erhålla någon äganderätt i sjukhusets

byggnader och tomt, utan endast rätt att så länge sjukhuset drives

disponera dessa platser. Aven örn saken måhända icke får någon praktisk

betydelse, bör staden därför enligt kontorets mening betinga sig att, örn

sjukhuset nedlägges, erhålla samma antal platser i ett eventuellt nytt sjukhus

eller ock sin insats tillbaka.

Rörande vårdplatsernas utrustning stadgas i avtalet, att särskild ersättning

härför skall utgå, men namnes intet om huru denna ersättning skall beräknas.

Lika med hälsovårdsnämnden anser kontoret, att staden skäligen

bör betala den utrustningskostnad, som staden skulle haft att erlägga vid

ett av staden själv uppfört och drivet sjukhus. Bidragets betalning synes

kontoret lämpligen böra ordnas på samma sätt, som föreslagits beträffande

det övriga bidraget till sjukhusets upprättande och alltså ingå i sjukhusets

lån och påverka platskostnadsavgiften. Härigenom vinner man, att ersättningen

för främmande patienter å stadens vårdplatser, såsom rättvist är,

kommer att inkludera jämväl stadens utgift för utrustningen. Huruvida

medel till bestridande av stadens bidrag till utrustningskostnaderna skola

anvisas av skatte- eller lånemedel är en fråga, som icke härmed äger något

nödvändigt samband.

Kostnaderna för sjukhusets drift, inklusive sjukhusets underhåll, efter avdrag

av inkomsten av legosängsavgifter, skola enligt förslaget bestridas av

respektive parter och alltså vad som belöper å antalet vårddagar för stadens

sjuka gäldas av staden. Den begränsningen är dock införd, att dagkostnaden

ej får överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden under året, inberäknat

sjukhusets underhåll m. m., på stadens egna sjukvårdsinrättningar av motsvarande

slag. Mot principen för kostnadsfördelningen synes icke någon

anmärkning kunna riktas. Såsom bestämmelserna utformats ge de emellertid

i ett avseende icke ett rättvist resultat. Kostnaderna för garnisonens sjuka

böra givetvis i sin helhet bestridas av statsverket. Någon legosängsavgift

skall emellertid icke erläggas för dessa patienter och följden härav blir en

motsvarande höjning av den vårdkostnad, som skall gäldas av parterna.

Faktiskt kommer staden liksom länen härigenom att få bestrida en del av

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj.ts proposition Nr 232.

kostnaderna för garnisonens sjuka. Det torde därför finnas fullt fog för ett

yrkande att vid uträkning av den vårdkostnad, som skall av parterna gäldas,

bör såsom en sjukhusets inkomst räknas jämväl ett belopp, motsvarande legosängsavgift

för garnisonens sjuka. Detta skulle även stå i överensstämmelse

med avtalets stadgande, att legosängsavgift för medellösa sjuka skall betalas

av vederbörande fattigvårdssambälle, landsting eller kommun. På grund av

bestämmelsen örn dagkostnadens begränsning till stadens genomsnittliga

vårdkostnad vid egna sjukhus, vilken förmodligen kommer att hålla sig

lägre än vid undervisningssjukhuset, torde nu påvisade förhållanden dock

måhända icke bliva av någon praktisk betydelse. Vilka utgifter, som skola

inbegripas under kostnader för sjukhusets underhåll, kan givetvis bliva föremål

för olika tolkningar, men torde, örn tvist härom uppstår, frågan väl

få avgöras av Kungl. Majit. Av samma skäl som nyss anförts lärer väl

emellertid sannolikt ej heller detta spörsmål få någon aktualitet.

Enligt hälsovårdsnämndens mening bör i avtalet bestämmas, att den av

staden för dess egna sjukhus fastställda legosängsavgiften skall för stadens

patienter gälla även på karolinska sjukhuset ävensom att stadens sjukavgiftsdelegerade

tillerkännas samma rätt att utöva sin verksamhet å detta

som å stadens egna sjukhus. Sådana bestämmelser synas även kontoret befogade,

men torde desamma behöva kompletteras med särskilt stadgande

till förebyggande, att den minskning i vårdkostnaden, som skulle uppstå

för den händelse att legosängsavgiften för stadens patienter är högre än för

andra, kommer övriga parter till godo, vilket ju måste anses oberättigat. I

motsatt fall, d. v. s. örn stadens legosängsavgift är lägre, bör staden tydligtvis

vidkännas härav följande ökning i vårdkostnaden. Vid beräkningen

av vårdkostnaden torde man sålunda böra som sjukhusets inkomst av legosängsavgifter

upptaga det belopp, som skolat inflyta, om samma avgifter

gällt för stadens patienter som vid sjukhuset i övrigt. Från den vårdkostnad,

som efter denna beräkningsgrund skulle falla på stadens vårddagar, bör

sedan avdragas sjukhusets merinkomst eller tilläggas sjukhusets underskott i

legosängsavgifter från stadens patienter, varefter skillnaden respektive summan

kommer att utgöra den vårdkostnad staden har att betala.

Angående kontrollen å utnyttjandet av stadens vårdplatser torde i anslutning

till hälsovårdsnämndens uttalande böra erinras, att kommissionen själv

i 1927 års betänkande förklarat sig icke hava något att erinra mot att

staden tillerkännes rätt att få en stadens tjänsteman placerad vid sjukhuset

för utövande av tillsyn över dispositionen av de staden förbehållna vårdplatserna

samt för förmedling av det ekonomiska mellanhavandet mellan

staden och sjukhuset. Rätt för staden att lokalt avskilja sina vårdplatser

var, såsom hälsovårdsnämnden påpekar, förbehållen staden enligt 1925 års

avtalsförslag.

Sjukhuset skulle enligt nu föreliggande förslag bliva en ren statsinstitution

med en direktion, i vilken staden icke skulle vara representerad. Det

föregående, år 1925 avgivna förslaget angående ett sjukhus å Ladugårdsgärdet

inrymde åt staden rättighet att tillsätta icke mindre än tre ledamöter

i direktionen samt två av de tre revisorerna. Ehuru både sjukhusets ställning

och stadens förhållande till detsamma nu skulle bliva väsentligt annorlunda

skulle staden dock allt fortfarande hava så starka intressen förknippade

med sjukhusets förvaltning, att det med skäl torde kunna från stadens sida

påyrkas att bliva representerad i direktionen.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. May.ts proposition Nr 232.

Stockholms stads drätselnämnd bär med överlämnande av kammarkontorets

tjänsteutlåtande för egen del uttalat, att det visserligen synes kunna ifrågasättas,

huruvida icke de föreslagna huvudgrunderna för samarbetet mellan

staten och staden i fråga örn det nya sjukhusets uppförande och drift så

hilvida böra anses mindre fördelaktiga för staden än enligt Ladugårdsgärdeförslaget,

att staden dels val skall betala sin andel i tomt- och byggnadskostnaderna

men däremot icke bliva ägare till de för dessa medel anskaffade

sängplatserna utan endast äga disponera dessa så länge sjukhuset består,

dels icke erhåller någon medbestämmanderätt i fråga örn sjukhusets uppförande

och förvaltning. Med hänsyn till den principiella ställning, som

stadsfullmäktige tidigare intagit till det samarbete, varom är fråga, har

dock drätselnämnden ansett sig i stort sett kunna tillstyrka det föreliggande

förslaget. Samtidigt uttalar emellertid drätselnämnden önskvärdheten av att

de av hälsovårdsnämnden och kammarkontoret mot vissa delar av de föreslagna

bestämmelserna rörande nämnda samarbete framförda erinringarna i

möjligaste mån beaktas. Särskilt ansluter nämnden sig till den uppfattningen,

att staden även efter utgången av amorteringstiden för stadens bidrag till

byggnadskostnaderna bör äga uppbära en mot ränta och amortering å anläggningskostnaderna

svarande ersättning för sådana stadens platser, som

varit belagda med främmande patienter. Vidare föreslår nämnden, att bestämmelserna

örn, huru de olika parternas bidrag till sjukhusets driftkostnader

skola beräknas, givas en tydligare utformning och föreslår, att sista

punkten i förslaget till avtal erhåller följande ändrade lydelse:

Alla å sjukhuset intagna sjuka med undantag för sjuka från Stockholms

garnison erlägga fastställd legosängsavgift. För sjuka, som beviljats nedsättning

i eller befrielse från legosängsavgift, betalas felande avgift av vederbörande

fattigvårdssamhälle, landsting eller kommun.

För sjuka, tillhörande Stockholms stad, utgår legosängsavgiften med

samma belopp, som fastställts för stadens motsvarande egna sjukhus. Frågor

om nedsättning i eller befrielse från legosängsavgift för dessa sjuka avgöras

av stadens vederbörande myndighet.

Samtliga kostnader för sjukhusets drift, däri inberäknat kostnaderna för

poliklinikerna ävensom för sjukhusets underhåll m. m., fördelas på antalet

vårddagar. Därvid påföras

a) statsverket, vad som belöper på antalet vårddagar för garnisonens sjuka;

b) Stockholms stad respektive Stockholms län och övriga län, vad som

belöper å antalet vårddagar för stadens respektive länets sjuka, dock med

iakttagande av att dagskostnaden ej må överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden

under året, inberäknat kostnaderna för sjukhusets underhåll

m. m., på stadens respektive länets egna sjukvårdsinrättningar av motsvarande

slag; ägande staden och respektive län härvid att räkna sig till

godo, vad som kan hava erlagts i legosängsavgifter för sjuka från staden

eller länet;

c) statsverket, vad som härefter återstår att gälda för sjukhusets drift

eller vad som sålunda kan anses vara betingat av sjukhusets karaktär av

undervisningssjukhus.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Ma.j:ts proposition Nr 232.

Stockholms stadskollegium tillstyrker det föreliggande förslaget, under förutsättning

att vissa av kollegiet framställda erinringar iakttagas vid upprättandet

av definitivt avtal beträffande det ifrågasatta samarbetet mellan

staten och staden.

Stadskollegiet yttrar i frågan följande:

Såsom av den föregående redogörelsen framgår hava stadskollegiet och

stadsfullmäktige redan år 1927 angivit sin principiella ställning till förslaget

att förlägga det nya kliniska sjukhuset till det s. k. Norrbackaområdet.

Sedan nämligen till stadsfullmäktige remitterats en av statens sjukhuskommission

den 24 januari 1927 hos Kungl. Majit gjord framställning om att

ifrågavarande område måtte upplåtas för ändamålet, uttalade stadskollegiet

i utlåtande den 24 februari samma år, att Norrbackaområdet såsom plats

för ett stort kliniskt sjukhus vore ur stadens synpunkt olämpligt beläget.

Av hänsyn till det allmänna intresset av goda anordningar för läkarutbildningen

ville emellertid stadskollegiet ändock icke principiellt avböja ett samarbete

på grundval av sjukhusets förläggning till nämnda plats. En oeftergivlig

förutsättning härför måste emellertid vara, dels att staden å det nya

sjukhuset finge det antal vårdplatser å de olika sjukavdeluingarna, som

bäst överensstämde med stadens sjukvårdsbehov, dels att det ekonomiska

samarbetet mellan staden och sjukhuset ordnades enligt för staden antagliga

grunder. Kollegiet framhöll därjämte, att ett eventuellt deltagande från

stadens sida i det nya sjukhuset icke finge anses innefatta några förpliktelser,

som bunde staden vid detta sjukhus i fråga om anordnandet av de

ytterligare sjukvårdsplatser, som utvecklingen kunde göra behövliga för

staden. I vidare mån kunde och borde staden enligt kollegiets mening icke

taga ställning till frågan om platsen för det nya sjukhuset, förrän resultatet

av pågående utredning rörande stadens sjukhusfråga förelåge. Vid sammanträde

den 7 mars 1927 beslöto stadsfullmäktige biträda detta stadskollegiets

uttalande.

Nyssnämnda utredning angående stadens sjukhusfråga är visserligen

ännu icke slutförd men är dock numera så långt kommen, att frågan

åtminstone till sina huvudlinjer kan överblickas. Av utredningen framgår,

att staden otvivelaktigt har behov av de nya vårdplatser, som staden enligt

föreliggande förslag skulle erhålla å det nya sjukhuset. För ernående av

en önskvärd utjämning av den disproportion, som för närvarande råder

mellan antalet sjukvårdsplatser inom å ena sidan de norra, å andra sidan

de södra stadsdelarna, borde emellertid dessa nya platser förläggas till de

södra stadsdelarna. Av utredningen framgår vidare, att flera av stadens

sjukhus för närvarande äro i trängande behov av modernisering, samt att

det ur ekonomisk synpunkt skulle vara fördelaktigt för staden att i samband

med dessa moderniseringar utöka vårdplatsernas antal. Utredningen

bestyrker sålunda riktigheten av stadskollegiets tidigare uttalande, att ett

deltagande från stadens sida i det föreslagna nya sjukhuset å Norrbackaområdet

ur stadens synpunkt måste anses ofördelaktigt. Då stadskollegiet

trots detta lika med hälsovårdsnämnden anser sig böra tillstyrka, att staden

bestrider kostnaden för de 315 vårdplatser å det nya kliniska sjukhuset,

som sjukvårdskommissionen föreslagit skola avses tor sjuka från staden,

sker detta alltså uteslutande av hänsyn till den medicinska undervisningens

behov av ett rikhaltigt sjukmaterial. Av vad ovan sagts framgår emellertid,

att staden icke utan alltför stora olägenheter kan i någon större utsträckning

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

förlägga sina nya sjukvårdsplatser till Norrbackaområdet. Kollegiet anser

sig därför böra understryka sin år 1927 uttalade mening, att nu ifrågavarande

medverkan från stadens sida vid det nya sjukhusets uppförande

och drift icke får anses innefatta någon som helst utfästelse örn ett fortsatt

sådant deltagande vid ett eventuellt framtida utbyggande av sjukhuset.

Av ovan lämnade redogörelse för det huvudsakliga innehållet i föreliggande

betänkande framgår, att stadens representanter vid sina underhandlingar

med statens sjukhuskommission efter samråd med hälsovårdsnämnden

föreslagit, att staden å det nya sjukhuset skulle erhålla 350 vårdplatser

med viss närmare angiven fördelning på de olika sjukavdelningarna,

men att kommissionen av hänsyn till länets sjukvårdsbehov ansett sig icke

kunna lämna staden 35 av de på specialavdelningar begärda platserna.

Denna platsreducering måste anses stå i strid med den år 1927 uttalade

förutsättningen för stadens deltagande i det nya sjukhuset, nämligen att

staden skulle erhålla det antal platser på de olika sjukavdelningarna, som

bäst överensstämde med stadens sjukvårdsbehov, men torde icke utgöra

tillräckligt skäl för staden att undandraga sin medverkan, detta så mycket

mindre som ifrågavarande platser utan större svårigheter och med fördel

för stadens sjukvård lära kunna anordnas å stadens egna sjukhus.

Enligt de av kommissionen föreslagna huvudgrunderna för samarbetet

mellan staten och staden skall staden vara berättigad att erhålla nyssnämnda

35 vårdplatser å en eventuell barnklinik. Mot denna bestämmelse synes

från stadens sida icke annat vara att erinra, än att ifrågavarande rätt självfallet

icke får anses innefatta någon skyldighet i berörda hänseende. Stadens

ställning till frågan örn ett deltagande med visst antal platser å en eventuell

barnklinik måste nämligen helt bliva beroende av huru förhållandet mellan

staden och allmänna barnhuset slutligen ordnas. Kan en för staden tillfredsställande

uppgörelse därutinnan icke ernås, torde staden med större fördel

kunna anskaffa ifrågavarande platser genom utbyggande av sjukhuset Simon

och Mathilda Sachs’ Minne eller genom överenskommelse med barnsjukhuset

Samariten om utökning av dess vårdplatsantal genom tillbyggnad.

I övrigt hava de av kommissionen föreslagna huvudgrunderna för samarbetet

mellan staten och staden i fråga örn det nya sjukhusets uppförande

och drift ansetts böra föranleda följande uttalanden av stadskollegiet.

Enligt dessa huvudgrunder skall staden icke bestrida större del av kostnaderna

för anordnandet och driften av sina vårdplatser å det nya sjukhuset,

än som motsvarar den kostnad, staden skulle behöva vidkännas för ett lika

stort antal platser å ett av staden själv anordnat och drivet nytt sjukhus.

Mot denna princip för regleringen av det ekonomiska förhållandet mellan

staten och staden vid nu ifrågasatta samarbete torde icke något vara att

erinra. Stadskollegiet vill i detta sammanhang endast föreslå, att till förtydligande

av de i de föreslagna huvudgrunderna intagna bestämmelserna

angående fördelningen av driftkostnaderna dessa bestämmelser givas den

ändrade lydelse, som drätselnämnden föreslagit.

I vilken utsträckning staden skall ersätta kostnaderna för utrustningen

av dess vårdplatser å det nya sjukhuset angives icke i de föreslagna huvudgrunderna.

Detta synes kollegiet vara en brist. Lika med hälsovårdsnämnden

får stadskollegiet föreslå, att i blivande avtal mellan staten och staden

inryckes en bestämmelse örn att stadens bidrag till nämnda kostnader skall

bestämmas efter samma grunder som bidraget till byggnads- och driftkostnaderna,

d. v. s. att staden per vårdplats skall betala den utrustningskostnad,

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232. 79

som staden skulle behöva vidkännas vid ett av staden själv uppfört nytt

sjukhus.

Lika med drätselnämnden anser stadskollegiet, att förutsättningen för att

staden skall nöja sig med att endast erhålla dispositionsrätt till de platser

å sjukhuset, som den till fullo måste betala, bör vara, att staden tillförsäkras

rätt att även efter utgången av amorteringstiden för dess lån till sjukhuset

uppbära en mot ränta och amortering på anläggningskostnaderna svarande

ersättning för sådana stadens platser, som varit belagda med främmande

patienter.

Liksom de i ärendet hörda myndigheterna anser jämväl stadskollegiet en

svaghet i förslaget till överenskommelse mellan staten och staden vara, att

staden icke erhåller någon medbestämmanderätt i sjukhusets förvaltning,

och torde såsom villkor för att staden skall avstå därifrån böra krävas, att

staden dels erhåller tillfredsställande garantier för att den verkligen får

disponera sina platser på sjukhuset, dels tillförsäkras rätt att bestämma

legosängsavgiften för stadens patienter å sjukhuset.

Sjukhuskommissionen har föreslagit reserverande av erforderlig mark dels

för en blivande huvudgata i Torsgatans förlängning norrut genom sjukhusområdet,

dels för Norrtullsvägens breddning. I blivande avtal mellan staten

och staden synes böra intagas en bestämmelse örn att denna mark skall vid

behov utan ersättning ställas till förfogande för nämnda ändamål.

Under förutsättning att ovan framställda erinringar iakttagas vid upprättandet

av definitivt avtal beträffande det ifrågasatta samarbetet mellan

staten och staden, vill stadskollegiet tillstyrka föreliggande förslag.

Mot stadskollegiets ståndpunkt i frågan hava reservationer anförts

av herr Ström, som i första hand yrkat avslag och subsidiärt, att staden

måtte kräva dels två ledamöter jämte suppleanter i direktionen för det

kliniska sjukhuset, dels att erhålla sina 315 platser med äganderätt i stället

för dispositionsrätt,

samt av borgarrådet Yngve Larsson, vilken i likhet med förste stadsläkaren

förordar en lösning av frågan om samarbete mellan staten och staden i

enlighet med Lunda-systemet. Borgarrådet Larsson anför:

Då icke någon viktigare invändning torde kunna framställas emot fördelningen

av stadens platser å det nya kliniska sjukhuset eller mot grunderna

i övrigt för samarbetet mellan staden och sjukhuset, måste jag i likhet med

stadskollegiets flertal på grund av stadsfullmäktiges tidigare beslut anse

staden bunden att, därest staten slutligen skulle stanna vid det nu föreslagna

sättet för tillgodoseende av den kliniska undervisningens behov, också därvid

medverka.

I överensstämmelse med den mening, som inom hälsovårdsnämnden uttalats

av förste stadsläkaren, måste jag emellertid finna beklagligt, att vid det föregående

utredningsarbetet icke synes hava närmare övervägts en lösning av

frågan genom samarbete med staden i andra former än de nu föreslagna.

Sådant samarbete har sedan länge ägt rum vid stadens sjukhus, i huvudsak

utan några större olägenheter för någon av parterna, enligt vad hälsovårdsnämnden

och förste stadsläkaren vitsordat, och hälsovårdsnämnden räknar

ju med att detta samarbete även efter det nya statssjukhusets tillkomst måste

i viss omfattning fortsätta. Jämväl i Uppsala och Lund är den medicinska

undervisningen grundad på samarbete med vederbörande landsting. Det är

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

så mycket mera anmärkningsvärt, att frågans lösning enligt detta mönster

icke synes hava utretts, som riksdagen år 1926 uttryckligen hänvisade till

förhållandet mellan Lunds universitet och Malmöhus’ läns sjukvårdsinrättningar

i Lund såsom värt att beakta vid arbetet å frågans lösning i Stockholm.

Även inom kommunalförvaltningen har tidigare hänvisats till uppgörelsen

mellan universitetet i Lund och Malmöhus’ läns landsting.

I stället har man här valt att förlägga den kliniska undervisningen till

ett nyinrättat rent statssjukhus, som visserligen i väsentlig mån är grundat

på att Stockholms stad och Stockholms län dit förlägga stora delar av sin

sjukvård, men varifrån staden och länet utestängts från varje inflytande.

Sjukhusanläggningen, som även i jämförelse med tidigare förslag kräver

anmärkningsvärt höga kostnader, har tillika givits ett för staden synnerligen

olämpligt läge med huvudingång till sjukavdelningar och polikliniker ett

gott stycke bortom Haga södra grindar i Huvudstavägens riktning. På sätt

hälsovårdsnämnden och stadskollegiet betonat måste det anses högst osannolikt,

att staden i vidare mån än som nu överenskommits skulle hit förlägga

sin sjukvård, och det torde vara så mycket större anledning att med kraft

understryka detta självklara förhållande, som sjukhuskommissionen i sitt

betänkande (sid. 12i) väl återgivit ett uttalande av stadens förhandlingsdelegerade

den 26 januari 1927, att staden vid framtida behov av nya vårdplatser

skulle låta sig angeläget vara att såvitt möjligt söka tillgodose detta

behov genom att lämna sin medverkan till ett fortsatl utbyggande av det

nya kliniska sjukhuset, ehuru några bindande utfästelser i sådan riktning

icke kunde avgivas, men däremot icke omnämnt de väsentligt annorlunda

nyanserade uttalanden örn eventualiteten av stadens deltagande i ytterligare

platser vid det nya sjukhuset, som senare från stadens sida gjorts. Med de

upplysningar om stadens sjukvårdsbehov, som hälsovårdsnämnden nu lämnat,

vinna skälen för denna avvisande ståndpunkt i styrka, och man måste därför

vid behandlingen av frågan om Norrbackasjukhusets framtid böra utgå

ifrån att staden med all sannolikhet icke kommer att hit förlägga några

ytterligare vårdplatser. Huruvida rikets övriga sjukvårdsområden, där utvecklingen

går i riktning mot anordnande av välutrustade centralsjukhus,’

komma att vara mera benägna än Stockholms stad att inskränka behövliga

utvidgningar och specialiseringar av sina sjukhus och i stället förlägga sjukvården

till det nya statssjukhuset i Stockholm, torde väl även vara rätt

tvivelaktigt.

På sätt redan anmärkts, kommer det nya sjukhuset från början, i trots

av sin betydande omfattning, icke att vara tillräckligt för den kliniska

undervisningens behov, vilka alltså fortfarande i viss mån måste tillgodoses

å andra sjukhus ute i staden, även sådana, som tillhöra Stockholms stad.

Till fortsatta uppgörelser i sådan riktning har hälsovårdsnämnden även förklarat

sig benägen. Sannolikheten torde tala för att den sålunda bedrivna

kliniska undervisningen så småningom kommer att taga en större omfattning.

Med hänsyn till dessa framtidsperspektiv synas än större skäl föreligga

för att, innan frågan definitivt avgöres, en närmare utredning dock äger

rum, huruvida den icke skulle kunna, till större fördel för alla parter, i

sin helhet lösas genom ett samarbete med staten i sist angivna former,

varmed uppförande av ett särskilt statssjukhus nu skulle bliva obehövligt.

Emot vad jag här anfört torde invändas, att ur statens synpunkt skäl

måhända kunna anföras för undersökning av en sådan lösning av frågan,

då härigenom utsikter finnas att nå målet för avsevärt lägre kostnader än

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

de nu beräknade, men att detta för kommunen vöre likgiltigt, då stadens

platser å det nya sjukhuset i varje fall icke komme att kosta nämnvärt

mera än örn de skulle förläggas till något av stadens egna sjukhus.

Detta må vara riktigt, men man förbiser då de nackdelar, som för staden

äro och sannolikt även i framtiden komma att bliva förenade med den nu

föreslagna lösningen, och de fördelar, som även för stadens del tilläventyrs

kunde vinnas, därest man i stället sökte samarbete i någon av de former,

som hittills tillämpats vid de medicinska högskolorna. Det kan icke vara

för staden tilltalande att för närvarande, då den med all sannolikhet ändå

måste gå in för betydande kapitalutlägg för nödvändiga utvidgningar och

moderniseringar av sina egna sjukhus — särskilt märkes härvid det trängande

behovet av nya sjukhusplatser å Söder — jämväl binda ett så stort

belopp som runt 5,7 miljoner kronor i en olämpligt belägen sjukhusanläggning,

varöver staden för framtiden icke har något inflytande. Med hänsyn

till det planerade statssjukhusets nyss anmärkta knappa omfattning i förhållande

till den medicinska undervisningens behov måste det vidare befaras,

att hänsynen till statssjukhusets och undervisningens intressen i framtiden

komma att göras gällande till förmån för förläggande av behövliga utvidgningar

och specialavdelningar av stadens sjukvård till statssjukhuset, icke

till stadens egna sjukhus, ehuru det senare alternativet bättre motsvarade

sjukvårdens behov, och att dessa intressen alltså komma att, i trots av de

förklaringar i motsatt riktning, som nu från stadens sida avgivas, utöva ett

obehörigt inflytande å stadens egen sjukvårdspolitik. Det måste för staden

självfallet vara en betydande fördel att utan sådana hänsyn kunna fritt

bestämma över sjukvårdens utveckling och över det sätt, varpå sjukvårdsbehoven

i de särskilda fallen skola tillgodoses. Även om, såsom hälsovårdsnämnden

uttalar, behov med all sannolikhet kommer att föreligga av de nu

föreslagna 315 nya sjukhusplatserna vid den tidpunkt, då det nya sjukhuset

väntas bliva fullbordat, torde det vara lika klart, att dessa platser med större

fördel för den kommunala sjukvården kunna placeras i de planerade ombyggda

eller nya kommunala sjukhusen.

Här anförda omständigheter synas mig även ur kommunal synpunkt

starkt tala för att en lösning av den medicinska undervisningsfrågan efter

dessa linjer närmare utredes, innan man tar definitiv ställning till det nu

föreliggande förslaget. Att i förväg bedöma resultatet av en sådan utredning

kan givetvis så mycket mindre ske, som den kommunala sjukhuskommitténs

arbetsresultat och den generalplan för utvecklingen av stadens

sjukhusväsen, som härav kan väntas, ännu icke föreligga. Skall staden

slutligen kunna godtaga en lösning av frågan efter här antydda grunder,

förutsätter detta givetvis bland annat en i ekonomiskt hänseende fullt tillfredsställande

uppgörelse.

Stockholms stadsfullmäktige hava i sitt yttrande åberopat vad stadskollegiet

i ärendet anfört och dessutom såsom ytterligare villkor för stadens biträdande

av huvudgrunderna för samarbetet uppställt, att staden skall äga rätt

att utse två ledamöter och två suppleanter i direktionen för det blivande

sjukhuset.

Överståthållarämbetet tillstyrker det föreliggande förslaget men anser i

likhet med stadsfullmäktige, att staden bör erhålla viss medbestämmanderätt

i avseende på sjukhusets förvaltning.

Billani) till riksdagens protokoll WHO. 1 sami. 195 käft. (Nr 2H2.)

G

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.is proposition Nr 232.

Stochholms läns landsting har i sitt yttrande över sjukhuskommissionens

sista betänkande förklarat sig biträda de av kommissionen framlagda förslagen,

i vad dessa anginge landstinget. I yttrande över kommissionens år

1927 avgivna betänkande har emellertid landstinget yrkat på, att det bör

få utse en representant i sjukhusets direktion.

Statens sjukvårdskommitté går i sitt utlåtande in på frågan örn önskvärdheten

av ett rikssjukhus och anför härom och i fråga örn organisationen

och platsantalets fördelning mellan Stockholms stad och län samt riket i

övrigt i huvudsak följande:

Liksom de kliniska sjukhusen i Uppsala och Lund blir tydligen jämväl

det föreslagna karolinska sjukhuset i första hand hänvisat till klientel från

de sjukvårdsområden, inom eller intill vilka det är beläget. Med hänsyn

härtill har sjukhuskommissionen träffat avtal med delegerade från här

ifrågavarande sjukvårdsområden, Stockholms stad och Stockholms län. Den

organisation, som föreslagits för det tänkta undervisningssjukhuset i dess

förhållande till dessa sjukvårdsområden avviker emellertid väsentligt från

motsvarande organisationsformer för sjukvårdsinrättningarna i Uppsala och

Lund. Det har icke varit för kommittén möjligt att helt överblicka de faktorer,

som varit för sjukhuskommissionen bestämmande i fråga om organisationsförslaget

i denna punkt. Kommittén utgår emellertid från att kommissionen,

med bevakande av de intressen, staten äger vidkommande det nya sjukhuset

såsom undervisningsanstalt, till nedbringande av statsutgifterna verkat

för att Stockholms stad och län i största möjliga omfattning taga rikssjukhuset

i anspråk för täckande av sina behov av vårdplatser, särskilt vad

angår de allmänkirurgiska och medicinska avdelningarna.

Emellertid innebär tillkomsten av ett kliniskt sjukhus, som står öppet för

patienter från hela landet, ur sjukvårdssynpunkt en stor fördel. Detta gäller

enligt kommitténs mening i högre grad beträffande specialklinikerna än beträffande

de allmänkirurgiska och medicinska avdelningarna. Tack vare landstingens

och vissa städers försorg och ekonomiska uppoffringar torde nämligen

tillgången ute i landet till avdelningar av sistnämnda slag få anses

vara relativt tillfredsställande. Endast ett ringa antal patienter torde sålunda

för närvarande på grund av bristande vårdmöjligheter i hemlänet

behöva söka vård å omförmälda avdelningar vid ett rikssjukhus. I den mån

skyldigheten för respektive lasarett att till vård emottaga jämväl patienter,

som vistas inom sjukvårdsområdet utan att där äga hemortsrätt, bliver vederbörligen

reglerad, torde ej heller det talrika »främlingsklientelet» i huvudstaden

hava något större behov av kirurgisk eller medicinsk avdelning vid

ett där beläget rikssjukhus. Dessa avdelningar få sålunda i den mån de icke

äro förbehållna patienter hemmahörande i Stockholms stad och län, sin

egentliga betydelse ur undervisningens synpunkt.

Annorlunda är förhållandet beträffande den s. k. specialvården. I fråga

örn dylik vård äro som bekant våra lasarett endast i ringa omfattning och

rätt ofullständigt rustade. Det klientel, som är i behov av dylik specialvård,

betingar här en koncentrering och i viss mån centralisering. Kommittén

torde med hänsyn härtill komma att i fråga om denna specialvårds

ordnande gå in för en sjukvårdsplan med special vårdavdelningar, avsedda för

områden större än de ordinarie sjukvårdsområdena och med lika vårdmöjligheter

och vårdavgifter för samtliga patienter från området. Helt natur
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Majlis proposition Nr 232.

ligt skulle därvid karolinska sjukhuset bliva ett av de centrala sjukhus, som

utrustas med förstklassiga vårdmöjligheter och läkarkrafter på olika områden.

Under dylika förhållanden ligger det emellertid vikt uppå, att de olika

specialavdelningarna med avseende på platsantal avpassas efter folkmängden

i de större områden, som de äro avsedda att betjäna. En ur denna synpunkt

av kommittén företagen granskning av platsantalet å de olika specialavdelningarna

vid karolinska sjukhuset, i den mån de icke förbehållits

patienter från Stockholms stad eller län, har på ett undantag när i stort

sett utfallit tillfredsställande. Undantaget utgöres av det för öronpatienter

utanför Stockholms stad och län avsedda platsantalet. Detta har av sjukhuskommissionen

satts till allenast 15. En utökning av detta antal har av

kommittén ur omförmäld synpunkt ansetts erforderlig.

Sjukvårdskommittén kritiserar i fortsättningen av sitt yttrande bestämmelsen

i den föreslagna överenskommelsen med Stockholms stad och län,

att staden och länet skola vara berättigade, att, därest under byggnadstiden

eller sedermera annan fördelning av de staden respektive länet tillförsäkrade

vårdplatserna önskas, erhålla jämkning i fördelningen, under förutsättning

att hinder härför icke möter från sjukhusets sida. Denna bestämmelse

kunde enligt kommitténs förmenande givas en tolkning därhän, att

en rätt betänklig beskärning av det övriga landets vårdintressen kunde äga

rum. Till undvikande av en dylik eventualitet borde bestämmelsen lämpligen

omarbetas.

Kommittén anser slutligen, att stadgandet i punkt 5 b, att dagkostnaden

ej må överstiga vårdkostnaden under året på stadens respektive länets egna

sjukvårdsinrättningar av motsvarande slag, bör till förtydligande ersättas

med ett annat, enär karolinska sjukhuset såsom undervisningssjukhus saknar

motsvarighet inom Stockholms stad, Stockholms län och flertalet andra län.

Medicinalstyrelsen, som vid sin granskning av ärendet endast tagit sikte

på kommissionens plan beträffande den första byggnadsetappen, tillstyrker

kommissionens förslag i fråga om överenskommelserna och anför därvid:

För att kunna fylla sin uppgift är det karolinska sjukhuset i det väsentliga

hänvisat till klientelet från närmast liggande sjukvårdsområden, Stockholms

stad och Stockholms län, detta särskilt vad de medicinska och kirurgiska

avdelningarna beträffar. Överenskommelse med representanter för

staden och länet är därför en av det föreliggande ämnets kardinala punkter.

Som resultat av förhandlingarna härom har framgått, att det karolinska

sjukhuset skall bliva en rent statlig institution och att staden och länet

genom efter vissa grunder beräknade byggnadsbidrag skulle förvärva sig

rätt att belägga ett visst antal vårdplatser. Det synes medicinalstyrelsen,

som skulle härigenom sjukhusets behov av klientel vara i allt väsentligt

tryggat. Att härvid en viss jämkning i antalet vårdplatser uteslutande för

exempelvis stadens räkning vore önskvärd, har styrelsen redan uttalat i

den dol av detta yttrande, som rör garnisonssjukhuset. Det föreliggande

förslaget innebär för staten organisatoriskt sett den obestridliga fördelen, att

sjukhuset blir en rent statlig inrättning. Vid sådant förhållande och efter

vad som i ärendet förekommit och anförts vill styrelsen tillstyrka kommissionens

förslag beträffande avtal med Stockholms stad och Stockholms län.

s. 84 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

84 Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Byggnadsstyrelsen ävensom svenska landstingsjörbundets styrelse hava förklarat

sig icke hava något att erinra mot grunderna för stadens och länets

platskostnadsbidrag.

Såväl av sjukhuskommissionens betänkande som av de däröver avgivna

utlåtandena framgår, vilket viktigt spörsmål samarbetet mellan det karolinska

sjukhuset och omgivande sjukvårdsområden utgör. Sjukhuset är ju för

sin fortvaro och praktiska nytta beroende av det sjukmaterial dessa områden

kunna ställa till förfogande, och utan samarbete med dem skulle

statens kostnader för sjukhuset i fråga bliva alltför betungande.

Vid behandlingen av förevarande spörsmål har, som tidigare anförts,

i direktiven för 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga särskild uppmärksamhet

anbefallts åt frågan örn ett ekonomiskt samarbete mellan staten och

Stockholms stad. Det framhölls även i riksdagsskrivelsen år 1926, att det

måste anses såsom en förutsättning för den medicinska undervisningen i

Stockholm, att ett samarbete kommer till stånd med Stockholms stad, samt

att vid en blivande utredning borde tagas i betraktande, huruvida icke de

villkor, som gällt och gälla i fråga örn nya byggnader för och underhåll

av Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund, i tillämpliga delar kunde

tjäna till ledning. För detta system tala också många skäl. Det anknyter

sålunda på ett lämpligt sätt till den förefintliga organisationen av

kroppssjukvården i landet, vilken ju huvudsakligen är en länskommunal

angelägenhet. Vidare är systemet från statens synpunkt förmånligt därigenom,

att staten får vidkännas minskade byggnadskostnader samt befrias från sjukhusdriften

och allenast har att ersätta de med undervisningen direkt sammanhängande

utgifterna.

Sjukhuskommissionen har emellertid kommit till det resultat att, trots de

fördelar Lundasystemet onekligen i vissa fall erbjuder, detta dock icke är

lämpligt för Stockholms vidkommande, och föreslår, som nämnts, att karolinska

sjukhuset uppföres som ren statsinstitution. Till detta ståndpunktstagande

torde flera omständigheter hava medverkat. Kommissionen anför

särskilt betydelsen av att tomt- och byggnadsägaren är en och densamma

samt att byggnadsägaren jämväl blir byggnadernas underhållare och vårdare.

Även enligt min mening har tomtfrågan i förevarande fall stor betydelse

vid bedömandet av sjukhusets organisation i förhållande till omgivande

sjukvårdsområden. Anser man den tidigare omnämnda principen för lösande

av karolinska institutets byggnadsfråga riktig, nämligen att institutioner och

kliniker i möjligaste mån samlas till ett organiskt helt, har man därmed

fastställt visst minimikrav på den erforderliga byggnadstomtens storlek. Enligt

vad de företagna undersökningarna givit vid handen, är det synnerligen

ont örn för ändamålet lämpliga tomter av tillräcklig storlek i Stockholm

och dess närmaste omgivningar. I själva verket har det, såsom tidigare

framhållits, befunnits, att egentligen endast ett område, Norrbackaområdet,

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

härvidlag kan komma i fråga. Sedan riksdagen genom beslut år 1927 medgivit,

att detta område finge reserveras för karolinska institutets räkning,

torde tomtfrågan i princip få anses avgjord.

Emellertid är det av riksdagen under vissa förutsättningar fastställda läget

för Stockholms stads vidkommande mindre lyckligt. Staden har redan flera

av sina sjukhus samlade i trakten av det nya sjukhuset, vilken alltså måste

anses hava relativt god tillgång på sjukhusplatser, medan för de södra stadsdelarna

stor brist på vårdplatser gjort sig gällande. Med hänsyn härtill har

staden icke ansett sig kunna gå in för ett större platsantal än högst 315 på

karolinska sjukhuset. Yttrandena från stadens myndigheter giva klart vid

handen, att staden för framtiden icke vill utfästa sig till ett fortsatt utbyggande

av det karolinska sjukhuset vid Norrbacka, emedan tomten ur

stadens sjukvårdssynpunkt vore olämpligt belägen. Att staden under sådant

förhållande skulle befinnas villig att tillämpa samma principer som beträffande

Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund är icke sannolikt. Då,

som nämnts, sjukhusets tomtfråga torde få anses i princip avgjord, har

tydligen huvudförutsättningen för ett samarbete enligt de i Lund praktiserade

linjerna saknats. Att Stockholms län, som för närvarande anser sig

behöva allenast 110 vårdplatser i närheten av Stockholm, skulle kunna komma

i fråga såsom ägare och målsman för det kliniska sjukhuset måste likaledes

anses uteslutet.

I avseende å stadens intressen vill jag emellertid framhålla, att, när Västerbron

med tillhörande trafikleder en gång kommer till stånd och vissa delar

av Solna kommun införlivats med staden, Norrbackaområdet kommer att få

ett gynnsamt läge även för staden och Stor-Stockholm, och att staden under

sådana förhållanden kan förväntas en gång i framtiden ställa sig mera villig

än för närvarande att för sitt sjukvårdsbehov anlita karolinska sjukhuset.

Även andra än av mig nyss anförda skäl tala för att staten blir målsman

för det karolinska sjukhuset.

Sjukhusvården för kroppsligt sjuka är, som nämnts, här i landet en kommunal

uppgift, tillkommande landsting och städer utanför landsting. Den

storartade utveckling, som denna sjukhusvård genomgått under de senare

åren, vittnar gott om de kommunala organens kompetens och uppoffringar

på förevarande område. Emellertid torde det vara ovedersägligt, att staten

ändock har betydande intresse av att äga ett sjukhus, som så att säga kan gå i

spetsen, när det gäller reformer på sjukhusvårdens område, prövande av nya

behandlingsmetoder och dylikt.

Vidare föreligger det otvivelaktigt ett stort behov av ett sjukhus i huvudstaden,

öppet för patienter från rikets olika delar. Serafimerlasarettet har

städse mottagit patienter från hela riket och i avgiftshänseende icke gjort

någon skillnad efter patienternas hemorter. Det skulle otvivelaktigt medföra

stora olägenheter för de talrika landsortsbor, som på grund av Stockholms

karaktär av huvudstad måste vistas där längre eller kortare tid, örn i fram
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

tiden icke något sjukhus funnes, där de kunde erhålla erforderlig vård för

en skälig avgift. Även ur denna synpunkt är det sålunda motiverat, att

staten tager hand om karolinska sjukhuset.

Med hänsyn till specialvårdens ordnande förefinnes vidare, såsom statens

sjukvårdskommitté framhållit, visst behov av ett statligt centralsjukhus i

Stockholm. Jag tillåter mig i detta avseende hänvisa till vad denna kommitté

därom anfört.

Ur karolinska institutets egen synpunkt är det givetvis fördelaktigt, att

såväl det kliniska sjukhuset som de teoretiska institutionerna bliva statsegendom.

Därigenom vinnas fördelar ur undervisningssynpunkt, och slitningar

mellan olika intressen undvikas. Med hänsyn till att det planerade

sjukhuskomplexet förutom det egentliga sjukhuset skall omfatta trenne sjukvårdsanstalter

av statlig eller annan allmän karaktär, nämligen garnisonssjukhuset,

vanföreanstalten i Stockholm och Konung Gustaf V:s jubileumsklinik

med tillhörande forskningsinstitut, torde det slutligen få anses i hög

grad önskvärt eller rent av nödvändigt, att karolinska sjukhuset äges och

drives av staten-tomtägaren.

Ehuru jag väl inser de fördelar, som torde kunna vinnas genom ett samarbete

med Stockholms stad enligt de av riksdagen 1926 anvisade linjerna,

särskilt i vad avser ett nedbringande av statens kontantutlägg för sjukhusets

uppförande, anser jag mig dock, med hänsyn till de fördelar i övrigt, som

det av kommissionen framlagda förslaget innebär, böra förorda detsamma

och vill alltså tillstyrka att sjukhuset sålunda uppföres såsom ren statsinstitution

i visst samarbete med Stockholms stad och Stockholms län. I

stort sett torde också de för detta samarbete av sjukhuskommissionen föreslagna

och av Stockholms stad och Stockholms läns landsting i allmänhet

godtagna överenskommelserna mellan staten och de båda sjukvårdsområdena

få anses ändamålsenliga och jämväl ur statens synpunkt tillfredsställande.

Innan jag ingår på detaljerna i de sålunda föreslagna överenskommelserna

och på de mot desamma i inkomna utlåtanden framförda erinringarna,

anser jag mig böra i största korthet jämföra de ekonomiska fördelar för statens

vidkommande, som föreliggande avtalsförslag innebär i förhållande till motsvarande

av sjukhusbyggnadssakkunniga framlagda förslag, detta särskilt

med hänsyn till uttalande av 1926 års riksdag, att vid överenskommelse

med Stockholms stad statens intressen borde bliva bättre tillgodosedda än

som skett i det av sjukhusbyggnadssakkunniga framlagda förslaget.

Vid en jämförelse mellan det nu föreliggande förslaget och alternativ II

av »Ladugårdsgärdes förslaget» i vad angår stadens deltagande i byggnadsliostnaderna

förefaller det, som om staden enligt »Ladugårdsgärdesförslaget»

skulle lämnat väsentligt större bidrag per vårdsäng, nämligen 9,178,400 kronor

för 400 sängar eller cirka 23,000 kronor per säng, under det att staden

enligt det föreliggande förslaget skall erlägga allenast 5,670,000 kronor för

315 sängar eller alltså 18,000 kronor per sjuksäng. Detta är emellertid en
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

dast skenbart, ty i själva verket skulle staden i det förra fallet för nämnda

summa få dispositionsrätt över 600 sängar, i det att 200 sängar av de 452,

som skulle bekostas av serafimerlasarettet, skulle upplåtas åt staden. Räknar

man med hela det av staden disponerade sängantalet, 600, skulle dess bidrag

per säng allenast hava uppgått till cirka 15,300 kronor. Då staden

emellertid samtidigt genom serafimerlasarettets nedläggande skulle hava gått

förlustig där disponerade 200 sängar, är det svårt att exakt beräkna stadens

kostnader för de omförmälda 600 platserna.

Beträffande sättet för driftkostnadernas fördelning ställer sig det nu föreliggande

förslaget betydligt gynnsammare för staten än 1925 års förslag.

Enligt detta skulle staten svara för samtliga kostnader, som förorsakades

av undervisningen. Av skillnaden mellan dagkostnaden (med frånräknande

av undervisningskostnaderna) och legosängsavgiften skulle vidare staten

svara för ena hälften och staden (länet) för andra hälften. Enligt det nu

föreliggande förslaget skall staden (länet) svara för hela skillnaden mellan

dagkostnaden och legosängsavgiften, dock att, om dagkostnaden överstiger

den vid stadens (länets) större sjukhus, staten skall erlägga det belopp, varmed

dagkostnaden vid karolinska sjukhuset överstiger dagkostnaden vid

stadens (länets) nyssnämnda sjukhus. Detta statens bidrag skall motsvara

den merkostnad, som sjukhusets karaktär av undervisningssjukhus anses

medföra. Skillnaden mellan de båda förslagen är alltså den, att staden

(länet) enligt 1925 års förslag skulle svara allenast för halva men i föreliggande

fall för hela skillnaden mellan dagkostnaden (med frånräknande av

undervisningskostnaderna) och legosängsavgiften för de disponerade platserna.

Huru stor besparing, som härigenom skulle vinnas för staten, kan

icke med säkerhet bedömas, då i 1925 års förslag någon tydlig norm icke

angivits för vad som skulle räknas som undervisningskostnad. Vid ett beräknat

antal vårddagar per år om 115,000 å stadens sängar kan denna besparing

emellertid skattas till i runt tal minst 100,000 kronor per år.

Med hänsyn till vad sålunda anförts torde man väl få anse, att det nu

av sjukhuskommissionen framlagda avtalsförslaget är för staten ekonomiskt

fördelaktigare än sjukhusbyggnadssakkunnigas motsvarande förslag, och att

sålunda omförmälda av 1926 års riksdag framförda krav beaktats.

Vad därefter angår detaljerna i det av sjukhuskommissionen framlagda

avtalsförslaget och i första hand de fran Överståthållarämbetet samt Stockholms

stad och län framförda kraven att bliva representerade i sjukhusets

direktion, må erinras, att staden och länet för närvarande i serafimerlasarettets

direktion förfoga över var sin plats, och att i direktionen för »Ladugårdsgärdessjukhuset»

enligt 1925 års förslag staden skulle hava rätt till tre

platser och länet till en plats. Vidare förordade dåvarande departementschefen

i proposition nr 216 till 1926 års riksdag, att Stockholms stad och

Stockholms län skulle bliva representerade i direktionen för det blivande

sjukhuset. Med hänsyn härtill, och då staden och länet få bidraga med

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Ma.j:ts proposition Nr 232.

avsevärda belopp till sjukhusets uppförande och drift, anser jag det rättvist,

att de bliva representerade i sjukhusets direktion på så sätt, att staden medgives

rätt att utse två ledamöter och länet en ledamot. En sådan representation

kan också med hänsyn till samarbetet anses gagnelig. Då en

ökning av totala antalet direktionsledamöter knappast synes lämplig, torde

antalet ledamöter, som utses av Kungl. Majit och karolinska institutets

lärarkollegium, böra minskas, det förra med två och det senare med en

ledamot. Direktionen skulle i enlighet härmed bestå av två ledamöter utsedda

av Kungl. Majit, varav en ordförande, två ledamöter utsedda av karolinska

institutets lärarkollegium, två ledamöter utsedda av Stockholms stad

och en ledamot utsedd av Stockholms läns landsting.

Den av statens sjukvårdskommitté ifrågasatta omredigeringen av bestämmelsen

i punkt 3 angående rätt för Stockholms stad och län att erhålla

jämkning i fördelningen av dem tilldelade vårdplatser synes knappast erforderlig.

Enligt bestämmelsen i fråga skulle ju villkoret för dylik jämkning

utgöra, att hinder för densamma icke möter från sjukhusets sida. Det får

väl anses troligt, att sjukhusdirektionen, i vilken de statliga representanterna

skulle utgöra majoritet, icke skall gå med på en jämkning, som i mera

avsevärd grad rubbar den fastställda platsfördelningen, örn denna jämkningvore

till nackdel för rikets övriga sjukvårdsområden.

Skulle de nu inom samma kommitté pågående utredningarna giva stöd

för kommitténs i dess utlåtande framförda krav på viss ökning av antalet

platser å öronkliniken för patienter från andra sjukvårdsområden än Stockholms

stad och län, torde, enligt vad jag inhämtat från vederbörande

arkitekt, detta krav utan större svårighet kunna tillgodoses genom att taga

i anspråk vissa reservutrymmen.

Mot Stockholms stads förslag, att stadens bidrag till sjukhusets utrustningskostnader

skall bestämmas efter samma grunder som bidraget till byggnads-

och driftkostnaderna, d. v. s. att staden per vårdplats skall betala den

utrustningskostnad, som staden skulle behöva vidkännas vid ett av staden

själv uppfört sjukhus, har jag intet att erinra. Som grund för jämförelsen

bör emellertid läggas ett sjukhus av ungefär enahanda storlek och uppdelning

på vårdavdelningar som karolinska sjukhuset. Jämväl för länets bidragtill

utrustningskostnaderna torde samma princip böra läggas till grund.

Aven stadens krav, att staden tillförsäkras rätt att jämväl efter utgången

av amorteringstiden för dess lån till sjukhuset uppbära en mot ränta och

amortering å anläggningskostnaderna svarande ersättning för sådana stadens

platser, som varit belagda, med främmande patienter, torde få anses berättigat,

och i avtalet bör denna rätt uttryckligt fastslås. Enahanda rätt hör

givetvis gälla även i fråga örn länets platser. Särskilt stadgande om rätt

för staden att, såsom av vissa av Stockholms stads m3mdigheter påyrkats,

hava egen tjänsteman placerad å sjukhuset för att övervaka, huru stadens

platser utnyttjas, torde ej vara erforderligt med hänsyn därtill, att staden

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Majlis ''proposition Nr 232.

ju enligt det föreliggande avtalsförslaget skulle äga rätt att på lämpligt sätt

underrätta sig om platsbeläggningen.

Beträffande sista punkten i det uppgjorda avtalsförslaget har, som framgår

av det föregående, från Stockholms stads sida föreslagits viss ändring,

innebärande bland annat att legosängsavgiften för sjuka å stadens sängar

blir densamma som för sjuka å stadens egna sjukhus. Det torde enligt min

mening få anses rättvist, att, då staden svarar för hela den »normala» dagkostnaden

för patienterna, den också äger rätt att bestämma med huru stort

belopp patienten själv skall deltaga i täckandet av denna kostnad, eller

med andra ord legosängsavgiften. Samma rätt bör även tillerkännas Stockholms

läns landsting i fråga örn länets sängar å sjukhuset. För karolinska

sjukhusets direktion skulle sålunda återstå att bestämma legosängsavgifterna

för de allmänna vårdplatser, som skulle vara tillgängliga för hela riket,

samt för de enskilda vårdplatserna.

Beträffande stadens krav, att erforderlig mark dels för blivande huvudgata

i Torsgatans förlängning, dels för Norrtulls vägens breddning vid behov

utan ersättning skulle ställas till förfogande, må till en början erinras, att

sjukhuskommissionen reserverat mark för ändamålen. Då den senare vägens

breddning torde vara nödvändig för karolinska sjukhusets räkning,

torde icke vara något att erinra emot stadens krav i detta avseende. Yad

däremot den planerade gatan i Torsgatans förlängning angår, innebär denna,

såsom sjukhuskommissionen framhållit, en avsevärd nackdel för sjukhuset.

Skulle emellertid gatan i fråga i framtiden anses oundgängligen nödvändig

ur trafiksynpunkt och stadens fordran, att mark för ändamålet utan ersättning

skall ställas till förfogande, vara ett oeftergivligt villkor för överenskommelsens

godtagande, anser jag, att man bör tillmötesgå jämväl detta

krav. Man får hoppas, att stadens myndigheter, när en gång i framtiden

denna fråga blir aktuell, vederbörligen skola mot varandra väga sjukvårdens

och trafikens intressen.

I enlighet med vad sålunda anförts har jag med godtagande i stort sett

av de av kommissionen framlagda avtalsförslagen och under tillmötesgående

av samtliga av staden och länet framförda detaljkrav låtit i vissa delar omarbeta

sagda förslag och därvid samtidigt företagit vissa smärre formella

ändringar, bland annat med hänsyn till av statens sjukvårdskommitté gjord

erinran. I det sålunda omredigerade avtalet hava intagits allenast de bestämmelser,

som hava direkt avseende på Stockholms stad och Stockholms län.

Avtalsförslaget skulle i enlighet härmed erhålla följande lydelse:

1) Det nya---(= sjukhuskommissionens förslag)---karolin
ska

institutet.

2) Sjukhusets drift ombesörjes av en särskild direktion, bestående av sju

ledamöter, av vilka Kungl. Majit utser två, därav en såsom ordförande,

karolinska institutets lärarkollegium två, Stockholms stadsfullmäktige två

och Stockholms läns landsting en.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Kungl. Majlis proposition Nr 232.

3) Av sjukhusets — — — (= sjukhuskommissionens förslag)---

till 10.

4) För varje vårdplats skall staden erlägga ett belopp av 18,000 kronor

och länet ett belopp av 17,000 kronor. Dessa belopp skola anses täcka

byggnadskostnader och tomtavgift. För vårdplatsernas utrustning skall särskild

ersättning utgå med belopp motsvarande den verkliga utrustningskostnaden,

dock högst det belopp staden — länet — skulle behöva vidkännas

för utrustning vid eget nyuppfört, på flera specialavdelningar uppdelat

sjukhus.

5) Stadens respektive länets---skall platskostnadsavgift icke utgå.

För staden — länet — tillförsäkrad plats, som efter amorteringstidens utgång

belägges med patient från annat sjukvårdsområde, skall staden —

länet — äga uppbära särskild ersättning motsvarande ränta och amortering

å stadens — länets — lån till sjukhuset.

6) Staden — länet —--- — (= sjukhuskommissionens förslag)--

— sjukhuset utnyttjas.

7) Genom att---(= sjukhuskommissionens förslag)---eller

tomt.

8) Sjuka från Stockholms stad och Stockholms län erlägga legosängsavgift,

vars storlek bestämmes av staden respektive länet. Frågor örn nedsättning

i eller befrielse från legosängsavgift för sjuka, tillhörande Stockholms

stad, avgöras av stadens vederbörande myndighet. För sjuka, som

beviljas nedsättning i eller befrielse från legosängsavgift, betalas felande

avgift av vederbörande fattigvårdssamhälle, landsting eller kommun.

Samtliga kostnader för sjukhusets drift, däri inberäknat kostnaderna för

poliklinikerna ävensom för sjukhusets underhåll m. m., fördelas på antalet

vårddagar. Därvid påföres Stockholms stad, respektive Stockholms län, vad

som belöper å antalet vårddagar för stadens respektive länets sjuka, dock

med iakttagande av att dagkostnaden ej må överstiga den genomsnittliga

vårdkostnaden under året, inberäknat kostnaderna för sjukhusets underhåll

m. m., på stadens respektive länets egna, på flera specialavdelningar uppdelade

sjukvårdsinrättningar, ägande staden respektive länet härvid att räkna

sig till godo, vad som kan hava erlagts i legosängsavgifter för sjuka från

staden respektive länet. Eventuellt återstående belopp av dagkostnaden erlägges

av staten.

9) Erforderlig mark för Norrtulls vägens breddning och för eventuell huvudgata

i Torsgatans förlängning norrut över Norrbackaområdet skall, örn

och när så av staden äskas, utan särskild ersättning upplåtas av staten.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

91

VI. Konung Gustaf V:s jubileumsklinik.

Redan vid behandlingen av frågan om byggnadsetapper har jag omnämnt,

att med karolinska sjukhusets byggnadsfråga sammankopplats

frenne särskilda byggnadsfrågor, nämligen rörande Konung Gustaf V:s

jubileumsklinik, garnisonssjukhuset och vanföreanstalten. Jag anhåller

nu att få återkomma till dessa spörsmål och därvid göra början med frågan

örn jubileumskliniken.

Vid upprättande av plan för det karolinska sjukhuset har sjukhuskommissionen

som nämnts utgått från den förutsättningen, att en radioterapeutisk

klinik under alla förhållanden bör anordnas vid sjukhuset. Det

för undervisningen erforderliga antalet allmänna vårdplatser å dylik klinik

har angivits till minst 50.

Från cancerföreningen i Stockholm inkom på sin tid till sjukhuskommissionen

ett förslag örn, att cancerföreningens nuvarande vårdanstalt för

kräftsjuka, radiumhemmet, skulle sammanföras med den radioterapeutiska

kliniken vid sjukhuset. Härigenom skulle kliniken kunna givas en

större omfattning än ursprungligen avsetts. Vidare skulle till kliniken

kunna anslutas ett forskningsinstitut för studium av kräftsjukdomar och

deras behandling. Medel för klinikens utvidgning och forskningsinstitutets

uppförande skulle på vissa villkor ställas till förfogande av cancerföreningen

och Konung Gustaf V:s jubileumsfond för kräftsjukdomarnas

bekämpande.

I skrivelse till sjukhuskommissionen den 18 september 1928 utvecklade

cancerföreningen närmare det sålunda framlagda förslaget. I denna skrivelse

heter det bland annat:

Cancerföre
ningens
erbjudande.

Styrelsen för cancerföreningen i Stockholm får härmed hemställa, att

sjukhuskommissionen vid planläggning av det föreslagna karolinska sjukhuset

å Norrbackaområdet ville taga under övervägande möjligheten av

ett samarbete mellan cancerföreningen och Konung Gustaf V:s jubileumsfond,

å ena sidan, och karolinska sjukhuset, å andra sidan, vid uppförandet

av sjukhusets radioterapeutiska klinik.

Cancerföreningens sjukhus, radiumhemmet, har till uppgift radiotera.

peutisk sjukvård vid svulstsjukdomar och mottager till vård patienter

från hela landet. Hemmet, som nu omfattar en klinik örn 34 sängar och

en poliklinik med cirka 5,000 patienter årligen, är inrymt i av Stockholms

stad till år 1936 förhyrda lokaler, vilka endast för en kortare tid därutöver

kunna få disponeras. Lokalerna äro mycket för små och kunna icke,

även med planerade tillbyggnader, mer än högst några år motsvara den

alltjämt stigande tillströmningen av patienter. Radiumhemmet måste av

dessa anledningar planera en nybyggnad. Dessutom känner hemmet starkt

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

behovet av ett nära samarbete med ett större sjukhus, försett med specialavdelningar.

Cancerföreningen förfogar emellertid icke ensam över tillräckliga resurser

för att kunna föreslå en nybyggnad på karolinska sjukhusets tomt i

samband med den av sjukhuset planerade radioterapeutiska kliniken.

Efter stiftandet av Konung Gustaf V:s jubileumsfond, vars ändamål

sammanfaller med cancerföreningens och radiumhemmets uppgifter, ansåg

sig styrelsen för cancerföreningen därför böra göra en förfrågan under

hand hos den kommitté, som har i uppdrag att utföra utredning beträffande

jubileumsfondens användning, angående möjlighet att erhålla understöd

av jubileumsfonden till upprättandet av en klinik för radioterapi,

eventuellt i samband med det planerade karolinska sjukhuset.

Sedan styrelsen för cancerföreningen för jubileumsfondens kommittérade

framlagt planer för en sådan klinik i samarbete med karolinska

sjukhuset, har styrelsen erhållit denna kommittés medgivande att företaga

en förberedande utredning och framställa förslag till en radioterapeutisk

klinik för 100, eventuellt 150 sängar, jämte ett med denna klinik

förenat institut för forskning över kräftsjukdomarna. Därefter har styrelsen

vänt sig till sjukhuskommissionen med hemställan, att kommissionen

ville bidraga till utredning och förslag angående upprättande på Norrbackaområdet

av en radioterapeutisk klinik under samarbete mellan karolinska

sjukhuset och cancerföreningen, understödd av jubileumsfonden.

Sedan sjukhuskommissionen givit sitt bifall till den föreslagna utredningen,

hava professorerna G. Forssell och E. Key med bistånd av doktorerna

E. Berven, James Heyman, Olle Reutervall och Rolf Sievert utarbetat

planer för samtliga de föreslagna byggnaderna och däröver lämnat

beskrivning. På grund av dessa byggnadsplaner har arkitekten C. Westman

enligt kommissionens uppdrag utfört förslagsritningar till ett byggnadskomplex

med nämnda omfattning, beläget å Norrbackaområdet omedelbart

öster örn byggnaderna för de kirurgiska och gynekologisk-obstetriska

klinikerna i kulvertförbindelse med sjukhuset, samt utfört kostnadsberäkningar.

Nämnda byggnadskomplex skulle omfatta:

dels en sjukhusbyggnad;

dels ett till sjukhusbyggnaden hörande emanationslabor a torium;

dels en personalbyggnad;

dels, i nära förbindelse med sjukhuset, en byggnad för ett forskningsinstitut

för studium av kräftsjukdomarna och deras behandling.

Sjukhusbyggnaden skulle inrymma dels karolinska sjukhusets för dess

radioterapeutiska avdelning planerade 50 allmänna vårdplatser och 6 av

de planerade enskilda vårdplatser å en dylik avdelning med tillhörande

lokaler, dels ytterligare 50 allmänna och 7 enskilda vårdplatser, avsedda

att upptaga det nuvarande radiumhemmets klientel. Sjukhusbyggnaden

skulle uppföras på sådant sätt, att densamma med lätthet kunde utvidgas

med ytterligare 50 allmänna vårdplatser. Inom sjukhusbyggnaden skulle

vidare inrymmas polikliniklokaler; lokaler för radium- och röntgenbehandling

av såväl den radioterapeutiska klinikens patienter som av de

patienter å karolinska sjukhusets övriga kliniker och polikliniker, som

böra erhålla sådan behandling utan att därför behöva intagas å radioterapeutiska

kliniken; en mindre avdelning för ljusbehandling av radioterapeutiska

klinikens patienter; en mindre operationsavdelning samt lo
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kunell. Majlis proposition Nr 232.

kaler för expedition, arkiv, bibliotek, administration oell undervisning,

motsvarande beliovet såväl för karolinska sjukhusets planerade radioterapeutiska

avdelning som för cancerföreningens vårdanstalt för kräftsjuka,

radiumhemmet.

Hela sjukhusavdelningen skulle ställas till förfogande för karolinska institutets

undervisning såsom dess radioterapeutiska klinik.

Det i samband med sjukvårdsanstalten planerade forskningsinstitutet

för studium av kräftsjukdomarna och deras behandling skulle övertaga

verksamheten vid radiumhemmets nuvarande avdelningar för radiofysik

och svulstpatologi samt uppföras och underhållas av cancerföreningen med

jubileumsfondens stöd.

Ett förläggande av radiumhemmets verksamhet till det karolinska sjukhuset

skulle för detta sjukhus medföra betydelsefulla fördelar.

Därigenom skulle karolinska sjukhuset erhålla, såsom stomme för en

nyinrättad radioterapeutisk klinik, organisation och personal från ett väl

organiserat specialsjukhus för radioterapi med långvarig erfarenhet, ett

sjukhus, som faktiskt hittills utgjort en central utbildningsanstalt i radioterapi

för hela landets radioterapeuter.

För vården av kräftsjuka vid sjukhuset är det även oundgängligen nödvändigt

att hava tillgång ej blott till röntgenbehandling utan även till

radiumterapi. Därigenom att radiumhemmets förråd av radium ställes

till förfogande för behandling av sjukhusets patienter vid dess radioterapeutiska

klinik, erhåller detsamma alltså ett både värdefullt och nödvändigt

bidrag till sjukhusets medicinska utrustning.

Det forskningsinstitut, som cancerföreningen och jubileumsfonden i händelse

av samarbete med karolinska sjukhuset skulle ställa till förfogande,

skulle även i hög grad befrämja karolinska sjukhusets uppgift.

Genom att giva bifall till den radioterapeutiska klinikens utförande

enligt det framlagda förslaget skulle sjukhuset för en kostnad av cirka 1 %

million kronor till sitt förfogande erhålla en institution till ett värde av

cirka tre gånger detta belopp.

För den radioterapeutiska klinikens uppgift torde det även vara av icke

oväsentlig betydelse att äga den förbindelse med allmänheten och med för

cancervården särskilt intresserade läkare och vetenskapsmän, som jubileumsfonden

och cancerföreningen erbjuda. En förbindelse med dessa institutioner

innebär också vida större möjligheter till erhållande av stöd

genom enskild offervillighet för klinikens uppgift att bekämpa kräftsjukdomarna

än en rent statlig eller kommunal institution kan förvänta. De

friare former, som en enskild förening erbjuder, göra det även möjligt att

snabbare och lättare erhålla medel till forskning inom nya områden.

I anslutning till vad ovan anförts får styrelsen för cancerföreningen i

Stockholm härmed göra framställning, att sjukhuskommissionen vid uppgörande

av plan för byggnad för radioterapeutisk klinik vid karolinska

sjukhuset ville framställa förslag därom,

'' att denna klinik utvidgas till att, utöver planerade 50 allmänna och 0

enskilda vårdplatser för karolinska sjukhusets behov, omfatta ytterligare

50 allmänna och 7 enskilda vårdplatser för att där upptaga jämväl verksamheten

vid cancerföreningens nuvarande vårdanstalt för kräftsjuka,

radiumhemmet;

att dessa platser disponeras för behandling av kräftsjuka från hela riket;

att sjukhusbyggnad med poliklinik, behandlings-, arkiv- och expeditions
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

Sjukhuskom
missionen.

94 Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

lokaler m. m. jämte tillhörande emanationslaboratorium uppföres i huvudsaklig

överensstämmelse med de av arkitekten Westman enligt kommissionens

uppdrag uppgjorda ritningarna för en klinik av ovannämnda omfattning;
att

tomtplats utan avgift upplåtes för en radioterapeutisk klinik av ovannämnda

omfattning samt för ett forskningsinstitut för studium av kräftsjukdomarna

och deras behandling, jämte behövligt reservområde.

Under förutsättning att dessa förslag vinna riksdagens bifall och under

förutsättning att kostnaden för sjukvården vid den radioterapeutiska kliniken

bestrides enligt samma grunder som för övriga kliniker vid karolinska

sjukhuset, är cancerföreningen villig biträda till byggnads- och utrustningskostnaderna

för radioterapeutiska klinikens sjukhusbyggnad, för

det å ritningarna angivna emanationslaboratoriet och för personalhuset

med en summa av tillsammans högst en million kronor. Och hava vi anledning

antaga, att jubileumsfonden skall komma att deltaga likaledes

med högst en million kronor för samma ändamål. Vi äro under nämnda

villkor även villiga att till radioterapeutiska klinikens förfogande ställa

de radiumpreparat, över vilka vi vid klinikens upprättande förfoga, för

närvarande representerande ett värde av minst 400,000 kronor. Under

nämnda förutsättningar och under villkor, att vi erhålla nödigt inflytande

jämväl på denna inrättnings verksamhet, äro vi villiga att bekosta

uppförande och utrustning av ovannämnda forskningsinstitut för studium

av kräftsjukdomarna och deras behandling i omedelbar anslutning till den

radioterapeutiska kliniken samt att stödja det vetenskapliga arbetet å

sagda forskningsinstitut. För denna uppgift hava vi anledning att hoppas

på jubileumsfondens bistånd.

Vi få slutligen föreslå, att hela den institution, som bildas av den radioterapeutiska

sjukvårdsanstalten samt det därmed förbundna forskningsinstitutet,

benämnes »Konung Gustaf V:s jubileumsklinik», till åminnelse

av Hans Majestät Konungens jubileumsgåva till lträftsjukdomarnas bekämpande

och det vetenskapliga studiet av dessa sjukdomar, samt att

jubileumsklinikens sjukvårdsavdelning benämnes »radiumhemmet» för

att bevara namnet å denna för utvecklingen av radioterapien vid kräfta

betydelsefulla anstalt.

Sjukhuskommissionen anser cancerföreningens förslag att med bidrag

från såväl egna fonder som eventuellt Konung Gustaf V:s jubileumsfond

ställa medel till förfogande dels för att utvidga den radioterapeutiska kliniken.

dels ock för att uppföra ett forskningsinstitut för studium av kräftsjukdomarna

och deras behandling för karolinska institutets undervisningsverksamhet

vara av den största betydelse. Med hänsyn härtill, och

då statsverkets kostnader för den radioterapeutiska klinikens anordnande

genom det föreslagna samarbetet komma att nedbringas, finner kommissionen

sig böra tillstyrka det av cancerföreningen framlagda förslaget.

Kommissionen anför vidare:

Den radioterapeutiska kliniken hör i följd härav omfatta 4 allmänna

vårdavdelningar, envar örn 25 platser, samt en enskild vårdavdelning örn

13 platser. Av de allmänna avdelningarna böra två omfatta den för

karolinska sjukhuset beräknade radioterapeutiska kliniken, samt de två

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

övriga utgöra en utvidgning av denna klinik, avsedd att upptaga verksamheten

vid cancerföreningens nuvarande vårdanstalt för kräftsjuka,

radiumhemmet. Av de enskilda vårdplatserna höra 6 anses tillhöra karolinska

sjukhuset och återstående 7 cancerföreningen.

Förutsättningen för att den radioterapeutiska kliniken uppföres i den

här föreslagna omfattningen skall vara, att kostnaderna för uppförandet

av sjukhusbyggnaden med därtill hörande emanationslahoratorium i

huvudsaklig överensstämmelse med de i ovan intagna skrivelse angivna

villkor — bestridas till ena hälften av staten samt till andra hälften a^

cancerföreningen och Konung Gustaf V:s jubileumsfond gemensamt, ävensom

att det planerade forskningsinstitutet för studium av kräftsjukdomarna

och deras behandling helt och hållet bekostas av cancerföreningen

och av jubileumsfonden. Den i byggnadsförslaget för juhileumskliniken

upptagna särskilda personalbyggnaden, som är avsedd att inrymma dels

halva den personal inom sjukhusbyggnaden, som ej har bostäder därstädes,

dels personal för forskningsinstitutet, uppföres på bekostnad av cancerföreningen

med understöd av jubileumsfonden. För övrig sjukhuspersonal

inom sjukhusbyggnaden äro bostäder beredda inom karolinska sjukhusets

sköterskehyggnad, som bekostas av staten.

Mot cancerföreningens förslag, att den radioterapeutiska klinikens lokaler

samt forskningsinstitutet skola sammanföras till ett byggnadskomplex

samt benämnas Konung Gustaf V:s jubileumsklinik, har kommissionen

intet att erinra. Kommissionen ansluter sig jämväl till det framställda

förslaget, att klinikens sjukvårdsavdelningar skola erhålla ett gemensamt

namn, radiumhemmet.

Å Norrbackaområdet hör erforderlig mark upplåtas för dessa anläggningar.

Så länge det för institutionerna erforderliga markutrymmet användes

för det avsedda ändamålet, hör marken stå till disposition. Staten

bör dock behålla äganderätten till hela det för karolinska sjukhuset och

karolinska institutets teoretiska institutioner reserverade området å Norrbacka.

Enligt det av kommissionen upprättade byggnadsförslaget kommer

den radioterapeutiska kliniken (Konung Gustaf V:s jubileumsklinik)

att förläggas på den östra delen av Norrbackaområdet, strax söder örn pediatriska

kliniken. Forskningsinstitutet, vilket består av en särskild byggnad,

skall ställas i omedelbar förbindelse med förstnämnda klinik. Emanationslaboratoriet

och det för klinikens personal avsedda bostadshuset

placeras nordost örn klinikbyggnaden och forskningsinstitutet.

Vad jubileumsklinikens organisation och förhållande till karolinska

sjukhuset ävensom forskningsinstitutets verksamhet beträffar, finner kommissionen

sig icke hava anledning därom göra något uttalande, enär dessa

frågor äro föremål för särskild utredning genom en av Hans Majestät

Konungen tillsatt kommitté.

Den av styrelsen för cancerföreningen uttalade förhoppningen örn bidrag

från Konung Gustaf V:s jubileumsfond — i det följande kallad jubileumsfonden

— till uppförande och utrustning av juhileumskliniken samt

till upprätthållande av verksamheten vid klinikens forskningsavdelningar

synes bliva förverkligad.

Sedan Hans Majestät Konungen beslutat, att den till honom på 70-års

dagen överlämnade national gåvan, Konung Gustaf V:s jubileumsfond,

Grunderna

för jubileumsfondens

verksamhet.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 23;''.

skall användas till bekämpande av kräftsjukdomarna i vårt land samt till

befrämjandet av det vetenskapliga studiet av dessa sjukdomar, uppdrog

Hans Majestät den 28 juni 1928 åt en särskild kommitté att inkomma med

erforderlig utredning och förslag, huru jubileumsfonden borde för nämnda

ändamål användas. Kommittén avgav betänkande den 28 maj 1929, och

den 30 i samma månad fastställde Hans Majestät i enlighet med detta förslag

bestämmelser och stadgar angående jubileumsfondens verksamhet.

Dessa bestämmelser innebära i korthet följande.

Jubileumsfondens uppgift att företaga praktiska åtgärder för bekämpande

av kräftsjukdomarna förverkligas genom understöd till stora sjukhus

för upprättande av centralanstalter för radioterapi vid kräfta.

Antalet centralanstalter begränsas till tre, nämligen en anstalt i Stockholm,

en anstalt i Lund och en anstalt i Göteborg, anknutna till vederbörande

större sjukhus.

Den praktiska sjukvården understödjes genom engångsanslag till nybyggnader

och utrustning för centrala vårdanstalter för radioterapi vid

kräfta.

Centralanstalterna betjäna företrädesvis patienter från närmast omgivande

landsdelar, men även, örn så behöves, kräftsjuka från övriga delar

av riket.

Den slutgiltiga centralanstalten i Stockholm, som benämnes »Konung

Gustaf V:s jubileumsklinik», förlägges i anslutning till karolinska institutets

planerade sjukhus, karolinska sjukhuset.

Jubileumskliniken upprättas med understöd från dels jubileumsfonden,

dels cancerföreningen, dels karolinska institutet (statsverket).

För upprättande av jubileumskliniken reserverar jubileumsfonden ett

belopp av 1,350,000 kronor, varav 1,000,000 kronor till nybyggnad och utrustning

av klinikens sjukvårdsavdelning samt 350,000 kronor till nybyggnad

och utrustning av klinikens vetenskapliga avdelningar.

Cancerföreningens radiumhem i Stockholm utgör tillsvidare centralanstalt

för mellersta och norra Sverige.

För fondens medel inköpta förråd av radium redovisas såsom en särskild

fond, benämnd radiumfonden.

Kadiumförrådet ställes till förfogande för de av fonden understödda inrättningarna

enligt plan, som av styrelsen utfärdas.

För jubileumsfondens medel inköpta 6 gr. radium fördelas enligt bestämmelser,

som av fondens styrelse fastställas, snarast möjligt så, att

3 gr. ställas till förfogande för radiumhemmet i Stockholm, 1 gr. folden

radioterapeutiska avdelningen vid länslasarettet i Lund och 1 34 gr.

för den radioterapeutiska avdelningen vid allmänna och Sahlgrenska

sjukhuset i Göteborg. För ytterligare inköp av radium reserveras ett belopp

av 400,000 kronor.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Jubileumsfondens styrelse Ilar att vidtaga de åtgärder, som erfordras

för att åstadkomma ett samarbete mellan vederbörande myndigheter rörande

organisation av driften vid centralanstalterna för radioterapi vid

kräfta.

Jubileumsfonden befrämjar det vetenskapliga studiet av kräftsjukdomarna

oell deras behandling genom att understödja forskning inom svulstsjukdomarnas

område vid svenska institutioner, som äro härför rustade, i

första hand genom anslag till underhåll av verksamheten vid de forskningsavdelningar,

som upprättas vid jubileumskliniken.

De medel, som avses till understöd för svulstforskning, bilda en fond,

vars ränteavkastning kommer denna forskning till godo.

Efter denna kortfattade redogörelse för grunderna för jubileumsfondens överenskomverksamhet

torde det vara erforderligt att erinra örn den överenskom- en(fe samar.

melse, som den 10 oktober 1929 träffats mellan jubileumsfonden och cam bete^

eerföreningen beträffande samarbete för upprättande av jubileumsklini- Jden oc;t Jcan_

ken. Denna överenskommelse är av följande lydelse: cerföre
71Z710C7Z.

Nedanstående överenskommelse mellan styrelsen för Konung Gustaf V:s

jubileumsfond och cancerföreningen i Stockholm skall vara gällande under

förutsättning, att en centralanstalt för radioterapi vid kräfta upprättas

vid det planerade »karolinska sjukhusets» radioterapeutiska klinik —

»Konung Gustaf V:s jubileumsklinik» — i huvudsaklig överensstämmelse

med kungl, sjukhuskommissionens förslag och med de riktlinjer, som framlagts

i »betänkande och förslag rörande användning av Konung Gustaf

V :s jubileumsfond» avgivna den 23 maj 1929 av den jämlikt Hans Majestät

Konungens beslut den 29 juni 1928 tillsatta kommittén.

1) Cancerföreningen överlämnar i form av gåva till jubileumsfonden

dels en million (1,000,000) kronor såsom bidrag till byggnads- och utrustningskostnader

för jubileumskliniken, dels etthundrafemtiotusen (150,000)

kronor såsom bidrag till byggnads- och utrustningskostnader för jubileumsklinikens

forskningsavdelningar, dels cancerföreningens radiumförråd.

2) Cancerföreningens bidrag till jubileumsklinikens och dess forskningsavdelningars

byggnads- och utrustningskostnader utbetalas till jubileumsfonden

i under jubileumsklinikens byggnadsperiod successivt utgående belopp

enligt överenskommelse mellan jubileumsfondens styrelse och cancerföreningens

styrelse, dock under förutsättning att jubileumsfonden betalar

4 ''A procent årlig ränta å överlämnade medel, intill dess att radiumhemmets

verksamhet övertagits av jubileumskliniken.

3) Det radiumförråd, vilket cancerföreningen med full förfoganderätt

äger vid tidpunkten för jubileumsklinikens övertagande av radiumhemmets

verksamhet, överlämnas till jubileumsfondens radiumfond för att

ställas till jubileumsklinikens förfogande enligt i jubileumsfondens stadgar

fastställda villkor.

4) Utav årliga avkastningen av de för vård av medellösa patienter vid

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 195 käft. (Nr 232.) 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

Riktlinjer för

jubileumsklinikens

ledning

och förvaltning.

98 Kungl. Marits proposition Nr 232.

radiumhemmet givna donationsmedlen, vilka den 30 september 1929 utgjorde

364,267 kronor 22 öre, ställas nio tiondedelar, sedan jubileumskliniken

övertagit radiumhemmets verksamhet, till jubileumsklinikens förfogande

för i donationsbreven föreskrivna ändamål samt enligt av cancerföreningens

styrelse därutöver fastställda bestämmelser. Återstående tiondedel av

förenämnda avkastning lägges av cancerföreningen till respektive donationsfonders

kapital.

5) Så snart jubileumsklinikens forskningsavdelningar träda i verksamhet,

överför cancerföreningen av sina tillgångar ett belopp av femhundratusen

(500,000) kronor till en särskild fond, av vilkens årliga avkastningnio

tiondedelar överlämnas till jubileumsfonden för understöd av den

vetenskapliga verksamheten vid sagda forskningsavdelningar, medan en

tiondedel lägges till den särskilda fondens kapital.

6) Utöver det belopp av en million etthundrafemtiotusen (1,150,000) kronor,

som enligt denna överenskommelse av cancerföreningen överlämnas

såsom bidrag till byggnads- och utrustningskostnader för jubileumskliniken

och dess forskningsavdelningar, avsätter jubileumsfonden för samma

ändamål ett belopp av en million trehundrafemtiotusen (1,350,000) kronor,

varav en million (1,000,000) kronor till byggnad och utrustning för jubileumsklinikens

sjukhusavdelning och trehundrafemtiotusen (350,000) kronor

till byggnad och utrustning för klinikens forskningsavdelningar.

7) Så snart jubileumskliniken och dess forskningsavdelningar träda i

verksamhet, överför jubileumsfonden av sina tillgångar ett belopp av en

million (1,000,000) kronor till en särskild fond, av vilkens årliga avkastning

nio tiondedelar användas för understöd av den vetenskapliga verksamheten

vid jubileumsklinikens forskningsavdelningar, medan en tiondedel lägges

till den särskilda fondens kapital.

8) Så snart jubileumskliniken övertager radiumhemmets verksamhet,

ställer jubileumsfonden de tre gram radium, som nu utlånats till radiumhemmet,

till jubileumsklinikens förfogande enligt i jubileumsfondens stadgar

fastställda villkor.

9) Jubileumsfondens styrelse och cancerföreningens styrelse ingå gemensamt

till Kungl. Majit med hemställan, att Kungl. Majit ville utse representanter

att å statens vägnar förhandla med av jubileumsfondens styrelse

oell cancerföreningens styrelse utsedda representanter angående villkoren

för ett samarbete mellan staten å ena sidan och jubileumsfonden och cancerföreningen

å andra sidan för upprättande av Konung Gustaf Vis jubileumsklinik

i samband med det planerade karolinska sjukhuset.

10) Cancerföreningen ställer sitt nuvarande sjukhus, radiumhemmet,

till förfogande såsom centralanstalt för radioterapi vid kräfta för mellersta

och norra Sverige, till dess att jubileumsklinikens verksamhet täger sin

början, under förutsättning att föreningen intill denna tid disponerar

över nämnda sjukhus.

Vidare torde böra erinras örn att styrelsen för jubileumsfonden och styrelsen

för cancerföreningen den 10 oktober 1929 beslutat för sin del godkänna

följande riktlinjer för ledningen och förvaltningen av Konung Gustaf

Vis jubileumsklinik:

Jubileumsklinikens sjukhusavdelning ställes till förfogande för karolinska

institutets undervisning och forskning såsom dess radioterapeutiska

klinik.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232. 99

Jubileumsklinikens sjukhusavdelning står under ledning och förvaltning

av direktionen för karolinska sjukhuset.

Styrelsen för jubileumsfonden erhåller rätt att utse en representant, som

äger att deltaga i direktionens för karolinska sjukhuset överläggningar

och beslut angående ärenden, som beröra juhileumskliniken.

Forskningsavdelningarna skola stå till förfogande för jubileumsfonden

för utförande av arbeten, som falla inom jubileumsfondens arbetsprogram.

Forskningsavdelningarna ställas därjämte till förfogande för forskning

oeh undervisning vid karolinska institutets radioterapeutiska klinik.

Jubileumsfondens styrelse tillsätter föreståndare för jubileumsklinikens

forskningsavdelningar och övrig personal vid dessa avdelningar, som är

behövlig för det vetenskapliga arbetet därstädes.

Föreståndarna för forskningsavdelningarna tillsättas efter hörande av

karolinska institutets lärarkollegium.

Jubileumsfondens styrelse uppgör årligen plan för arvoden och övriga

kostnader för det vetenskapliga arbetet vid jubileumsklinikens forskningsavdelningar.

Föreståndaren för den fysiska avdelningen leder arbetet vid denna avdelning

samt har att utföra det för juhileumskliniken erforderliga arbete,

som kan anses tillhöra hans avdelning.

Den fysiska avdelningens mät- och kontrollavdelningar ställas till förfogande

för juhileumskliniken samt för karolinska sjukhusets röntgendiagnostiska

avdelning.

Den svulstpatologiska avdelningens föreståndare leder arbetet vid denna

avdelning samt har att utföra det för juhileumskliniken erforderliga arbete,

som kan anses tillhöra hans avdelning.

Styrelserna för jubileumsfonden och cancerföreningen hava i skrivelse

den 21 oktober 1929 anhållit, att Kungl. Majit ville utse representanter att

å statens vägnar förhandla med representanter för sagda styrelser rörande

möjligheterna och villkoren för det ifrågasatta samarbetet för upprättande

av juhileumskliniken.

Den föreslagna sammanslagningen av karolinska sjukhusets radioterapeutiska

klinik med cancerföreningens radiumhem till en centralanstalt

för radioterapi har livligt tillstyrkts av de myndigheter, som yttrat sig i

frågan.

Medicinalstyrelsen har, som redan framhållits, givit kommissionens förslag

i denna punkt sin livliga tillstyrkan.

Kanslern för rikets universitet och karolinska institutets lärarkollegium

förorda likaledes varmt det föreliggande förslaget. Lärarkollegiet anför

härom:

Givetvis har karolinska institutet det allra största intresse av att den

planerade centralanstalten med dess forskningsavdelningar förläggas till

Yttranden.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

den radioterapeutiska kliniken å karolinska sjukhuset. Den radioterapeutiska

kliniken bliver härigenom dubbelt så stor, utan att sjukhuset

ådrages någon kostnad härför, tvärtom kommer kostnaden att nedbringas

för den del av den radioterapeutiska kliniken, som sjukhuset skall bygga,

därigenom att jubileumsfonden även kommer att betala halva kostnaden

för uppförandet av polikliniken, behandlingsavdelningar, laboratorier

m. m. samt för dessa lokalers utrustning. Dessa lokaler bliva väsentligt

större än örn sjukhuset ensamt skall bygga den radioterapeutiska kliniken.

En synnerligen stor fördel för karolinska institutet beredes därigenom,

att det stora antal sjuka, som söka sig till centralanstalten, ställas till förfogande

för forskning och undervisning vid karolinska sjukhusets radioterapeutiska

klinik.

Genom att centralanstalten i Stockholm förlägges till karolinska sjukhuset

kommer en kvantitet radium, till ett värde av ej mindre än 1,000,000

kronor, att ställas till sjukhusets förfogande, vilket givetvis är en synnerligen

stor vinst.

De större och rikligare utrustade beliandlingslokalerna, som möjliggöras

genom sammanslagningen, och den stora radiumkvantitet, som härigenom

ställes till förfogande, komma såväl patienter å sjukhusets egna radioterapeutiska

vårdavdelningar som patienter å sjukhusets andra kliniker till

godo, och äro därför av den största betydelse för hela karolinska sjukhuset.

Genom att det nuvarande radiumhemmet skulle överflyttas till karolinska

sjukhuset, tillföres sjukhuset en synnerligen stor erfarenhet i behandlingen

av kräftsjukdomarna. Av stor fördel är även, att den storartade

organisationen för forskning över radioterapi vid kräfta, som här

under åren genomförts, kommer att överflyttas till kliniken. Detsamma

gäller övervakningsavdelningen och den statistiska avdelningen, som äro

synnerligen värdefulla.

Av den allra största betydelse för karolinska sjukhuset är förläggandet

av radiumhemmets forskningsavdelning för strålningsfysik och svulstpatologi

till jubileumskliniken.

Enligt det föreliggande förslaget skola dessa jubileumsklinikens forskningsavdelningar

uppföras på jubileumsfondens och cancerföreningens bekostnad

och det vetenskapliga arbetet därstädes upprätthållas genom avkastningen

av fonder till ett belopp av 1,500,000 kronor, som av nämnda

stiftelser ställas till förfogande för detta ändamål. Den fysiska avdelningen

skall utföra det arbete, inom dess verksamhetsområde, som kräves

för såväl den radioterapeutiska kliniken som för karolinska sjukhusets

röntgendiagnostiska avdelning. Den svulstpatologiska avdelningen har att

utföra det för jubileumskliniken erforderliga arbete, som kan anses tillhöra

avdelningen. Detta är en synnerligen stor vinst för karolinska sjukhuset.

Härigenom möjliggöres en effektiv kontroll av röntgen- och radiumarbetet

och gives förutsättningar för vetenskaplig forskning inom radioterapien.

Organisationen av Konung Gustaf V:s jubileumskliniks anslutning till

karolinska sjukhuset kan möjligen giva anledning till meningsskiljaktigheter,

men då lärarkollegiet i huvudsak gillar de principer, örn vilka styrelsen

för jubileumsfonden och styrelsen för cancerföreningen i Stockholm

enats angående ledningen och förvaltningen av Konung Gustaf V:s jubileumsklinik,

örn den förlägges till karolinska sjukhuset, och då vidare

dessa frågor skola bliva föremål för vidare behandling mellan av Kungl.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Majit utsedda representanter och representanter, utsedda av jubileumsfondens

styrelse och cancerföreningens styrelse, så torde lärarkollegiet

bliva i tillfälle att uttala sin mening vid förhandlingarna härom.

På grund av vad som här anförts får lärarkollegiet på det varmaste förorda,

att den blivande centralanstalten i Stockholm för radioterapi vid

kräfta jämte dess forskningsavdelningar förläggas till karolinska sjukhusets

radioterapeutiska klinik.

Mot de uppgjorda ritningarna för jubileumskliniken har kollegiet intet

att anmärka, och får därför föreslå, att jubileumskliniken uppföres i huvudsaklig

överensstämmelse med det av sjukhuskommissionen framlagda

förslaget.

En från kollegiemajoriteten avvikande mening har framförts av professor

Israel Holmgren. Denne anför:

Då de av karolinska institutet utsedda delegerade i våras diskuterade

1926 års sjukhuskommissions »Betänkande och förslag rörande uppförande

av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm», anförde jag allvarliga betänkligheter

mot förslaget till Konung Gustaf V:s jubileumsklinik. De delegerade

beslöto emellertid då att icke föreslå kollegiet något uttalande i denna

fråga, därför att det närmare förslaget örn användning av jubileumsfondens

medel ännu icke kommit och emedan det ansågs självklart, att sistnämnda

förslag skulle komma att remitteras till kollegiet för yttrande.

I maj 1929 avgavs av den av Konungen tillsatta kommittén betänkande

och förslag angående användningen av Konung Gustaf V:s jubileumsfond.

Detta förslag har icke remitterats till kollegiet, vilket måste anses synnerligen

anmärkningsvärt. Icke heller har till institutet remitterats för yttrande

överenskommelserna mellan styrelsen för Konung Gustaf V:s jubileumsfond

och cancerföreningen i Stockholm angående riktlinjerna m. m.

för ledningen och förvaltningen av Konung Gustaf V:s jubileumsklinik,

oaktat denna tänkts förlagd till karolinska institutets projekterade nya

sjukvårdsinrättning på Norrbackaområdet.

Då jag fortfarande anser, att den planlagda organisationen av jubileumskliniken

är ur det allmännas synpunkt och ur den vetenskapliga forskningens

synpunkt mycket olycklig, så anser jag mig skyldig att också vid

detta tillfälle säga min mening rent ut.

Kommitterade säga i sitt betänkande örn användningen av Konung Gustaf

V:s jubileumsfond detsamma, som sagts i uppropet för insamlingen,

nämligen att medlen böra användas dels för behandlingen av kräftsjuka

och dels för vetenskaplig forskning angående kräftan. Beträffande den

förra, praktiska användningen av medlen framhålla kommitterade, att

bland behandlingsmetoderna vid kräfta intar den kirurgiska alltjämt den

förnämsta platsen. Då de oaktat detta icke föreslå, att någon del av fondens

avkastning skall komma behandlingen vid de kirurgiska anstalterna

till godo, så beror detta på att de förmena, att härför är redan förut genom

allmänna medel väl sörjt. Jag har ingenting att invända mot detta resonemang

och har således intet att invända emot att den del av fondens avkastning,

som avses för direkta, praktiska behandlingsåtgärder, helt och

hållet reserveras till inköp av radium respektive byggande av anstalter

för behandling av cancer med strålningsterapi. Mina anmärkningar mot

den radiologiska kliniken ligga således icke på detta plan och jag återkommer

till dem senare.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

I fortsättningen av sitt yttrande framhåller professor Holmgren, att det

vore särskilt glädjande, att viss del av jubileumsfonden skulle brukas till

understöd för vetenskaplig forskning utanför jubileumskliniken. Man

kunde dock icke undgå att få det intrycket, att den del av jubileumsfondens

avkastning, som avses för vetenskapligt ändamål, mycket ensidigt

komine den radiologiska kliniken och den radiologiska forskningen till

godo. För erhållande av större vidsynthet och objektivitet hade det varit

önskvärt, att den utredning, som gjorts örn användningen av jubileumsfondens

medel, lagts på annat sätt. Allt hade nu varit bestämt på förhand.

Så som förslaget vore utformat, så kunde man icke säga, att det med den

radiologiska kliniken förbundna så kallade forskningsinstitutet vöre det

kräftforskningsinstitut, som man hade rätt att vänta enligt de uttalanden,

som gjordes under insamlingen till jubileumsfonden. Det här planerade

kräftforskningsinstitutet komme nämligen att i allt väsentligt bli

blott och bart ett radiologiskt forskningsinstitut under ledning av professorn

i radiologi och lokalt och administrativt bundet till den radiologiska

kliniken. Den kirurgiska behandlingsmetoden vid kräfta vore emellertid

alltjämt den främsta, och först i andra rummet komme den radiologiska.

Det vore under sådana förhållanden icke lämpligt, att en radiolog ställdes

i ledningen för forskningsinstitutet. Naturligare vore, att chefskapet

för detta i stället anförtroddes åt den förnämste kräftforskaren inom landet.

De reserverade medlen vore emellertid för knappa för upprättandet

av ett allmänt kräftforskningsinstitut och detta berodde på att kliniken

tilltagits för stor. Professor Holmgren anför härom:

Jag kommer så till den radiologiska kliniken vid det nya sjukhuset.

Att denna blir en oerhört dyrbar anläggning är tydligt. Enligt min mening

onödigt dyrbar. Om medel sparades in på denna klinik, så borde de

kunna användas till att göra forskningsinstitutet sådant, att det bättre

fyllde de anspråk, som man borde ha rätt att ställa. Man har icke fått se

ett detaljerat förslag till den radiologiska klinikens byggnad och utrustning,

men av de uppgifter som finnas kan man ändock mycket väl se, att

densamma i vissa avseenden lagts på en dyrbarare bog än sjukhuset för

övrigt i jämförliga delar.

Det förklaras vara en fördel för sjukhuset, att genom tillskottet från

cancerföreningen och jubileumsfonden den radiologiska avdelningens

sängantal kan höjas från 50 till 100. Sjukhusets olika avdelningar skulle

därigenom få ökade möjligheter till röntgenbehandling av de sjukdomsfall,

som därav äro i behov. Så är knappast fallet. Sjukhuset har ej behov av

en särskild sjukavdelning för behandling med röntgen. Det enda som behövs,

är en avdelning för radiumbehandling. Eöntgenbehandlingen kan

mycket väl försiggå som den Hittills försiggått och som den fortfarande

försiggår, nämligen så att de patienter från de olika avdelningarna, som

behöva röntgenbehandling, få densamma på röntgenavdelningen precis på

samma sätt som de patienter, som behöva rörelseterapi, få densamma på

gymnastikavdelningen och de patienter, som behöva hydroterapi, få densamma

på badavdelningen, utan att man inrättar en särskild sjukavdel
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

ning för deni som skola hava rörelsebehandling eller badbehandling. Det

enda legitima syftet med en sjukavdelning för röntgenbehandling vid den

radiologiska kliniken är föreståndarens studiesyfte. Det kan vara viktigt

för honom att lia ett antal fall för vetenskapligt studium. Jag tvivlar

emellertid på, att det stora sängantal, som beräknats, är nödvändigt härför.

Jag vill vidare påpeka, då jubileumsfonden avses betala så stora summor

till den radiologiska kliniken, att vid den radiologiska kliniken och

polikliniken alldeles icke behandlas enbart kräfta. Dess verksamhet kommer

säkerligen att bli av enahanda art som radiumhemmets i Stockholm.

Man talar ju också i betänkandet örn överflyttande av radiumhemmets

verksamhet till den nya radiologiska kliniken. Det är då skäl att fästa

uppmärksamheten på, att vid radiumhemmets poliklinik en stor del av

patienterna icke ha kräfta, utan att den allra största delen av dessa ha en

brokig mångfald av sjukdomar av annan art och för vilka radiumbehandling

icke kommer i fråga. Jag tror alltså, att det hästa vore, att man begränsande

jubileumsfondens och cancerföreningens bidrag till den radiologiska

kliniken till vad som behövs för behandlingen av kräfta, och studiet

av denna sjukdom. Då torde medel bli tillgängliga för ett ur vetenskaplig

synpunkt mera tillfredsställande forskningsinstitut. Jag anser, att staten

måste fordra, att ekonomiska synpunkter i högre grad få göra sig gällande

vid utformningen av den radiologiska kliniken och alla dess annex.

I den nuvarande utformningen kan jag icke förstå annat än att denna avdelning

kommer att i årliga driftkostnader bli staten oerhört dyr, och

detta utan att det påkallas av sjukhusets eller sjukvårdens eller undervisningens

eller forskningens verkliga behov. Den kommer visserligen troligtvis

att bli världens magnifikaste radiologiska klinik, men det förefaller

mig föga förnuftigt att anordna en enstaka specialklinik efter sådana

anspråk, när ekonomiska skäl självklart förhindra, att sjukhusanläggningens

övriga delar ställas på samma nivå.

Med anledning av dessa professor Holmgrens erinringar mot den föreslagna

juhileumskliniken har professor Gösta Forssell i ett yttrande till

protokollet vid sammanträde av karolinska institutets lärarkollegium den

20 februari 1930 lämnat vissa upplysningar i ärendet.

Professor Forssell framhåller till en början, att professor Holmgrens anmärkning,

att resultaten av utredningen örn jubileumsfondens använd

ning vore på förhand bestämda, vilade på missuppfattning av ett yttrande

av Forssell. Denne påvisar vidare, att i detta utredningsarbete radiologien

icke varit överrepresenterad, utan att fackmän på olika områden av

medicinen och den praktiska sjukhusförvaltningen enat sig om de framlagda

förslagen.

Professor Forssell fortsätter:

Professor Holmgren anser det »synnerligen anmärkningsvärt», att Hans

Majit Konungen icke till kollegiet för yttrande remitterade utredningskommitténs

betänkande. Detta remitterades ej till någon myndighet eller

till de medicinska fakulteterna. Sådan remiss ägde ej heller rum beträffande

det utlåtande, som på sin tid avgavs av utredningskommittén för

Konung Oscar Ilis jubileumsfond. Det torde vara Hans Majestät Konungen

obetaget att föranstalta örn den utredning, som kan anses påkallad be
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

träffande användningen av den till Konungen personligen givna gåvan.

Allraminst torde karolinska institutets lärarkollegium hava anledning

att beklaga sig över bristande hänsyn till dess intressen, då 4 av de sakkunniga,

som i ärendet baft tillfälle yttra sig, tillböra kollegiet.

Professor Holmgren uttalar även sitt missnöje däröver, att ej till kollegiet

för yttrande remitterats »överenskommelserna mellan styrelsen för

Konung Glustaf V:s jubileumsfond och cancerföreningen i Stockholm angående

riktlinjer m. m. för ledningen och förvaltningen av Konung Gustaf

V:s jubileumsklinik, oaktat denna tänkts förlagd till karolinska institutets

projekterade nya sjukvårdsinrättning på Norrbackaområdet».

Härmed förhåller sig på följande sätt: Såsom det är kollegiet bekant,

hava styrelsen för Konung Gustaf V:s jubileumsfond och styrelsen för

cancerföreningen i Stockholm den 10 oktober 1929 beslutat att ingå en

överenskommelse angående samarbete för upprättande av en centralanstalt

i Stockholm för radioterapi vid kräfta, »Konung Gustaf V:s jubileumsklinik»,

vid karolinska institutets planerade sjukhus, »karolinska

sjukhuset».

Enligt bestämmelse (§ 10) i denna överenskommelse hava de båda stiftelsernas

styrelser hos Kungl. Majit hemställt, att Kungl. Majit ville utse

representanter att å statens vägnar förhandla med av nämnda styrelser

utsedda representanter angående villkoren för ett samarbete mellan staten

å ena sidan och cancerföreningen å andra sidan för upprättande av

Konung Gustaf Vis jubileumsklinik.

För sin del hava stiftelsernas styrelser beslutat godkänna vissa riktlinjer

för ledningen och förvaltningen av jubileumskliniken. Det torde ankomma

på Kungl. Majit och icke på stiftelsernas styrelser att, örn Kungl.

Majit så för gott finner, höra karolinska institutets lärarkollegium angående

den föreslagna överenskommelsen mellan statsverket å ena sidan

oell nämnda stiftelser å andra sidan beträffande upprättandet och driften

av jubileumskliniken och dess forskningsavdelningar. Hittills har Kungl.

Majit icke företagit någon åtgärd med anledning av styrelsernas hemstäl

lan örn förhandlingar angående nämnda förslag till samarbete.

Professor Holmgren bar icke något att invända emot det av jubileumsfondens

styrelse fattade beslutet, att den del av fondens avkastning, som

avses för praktiska åtgärder till bekämpande av kräftsjukdomarna, helt

och hållet reserveras till inköp av radium respektive byggande av anstalter

för behandling av cancer med strålterapi. Däremot anser lian, »att

den planlagda organisationen av jubileumskliniken är ur det allmännas

synpunkt och ur den vetenskapliga forskningens synpunkt mycket

olycklig».

Den enda anmärkning, som professor Holmgren efter detta hårda allmänna

omdöme anför mot jubileumsklinikens organisation är, att föreståndaren

för kliniken jämväl skulle vara föreståndare för de med jubileumskliniken

förenade forskningsavdelningarna. Även denna professor

Holmgrens anmärkning är grundad på ett misstag. Den riktar sig emot

utredningskommitténs förslag (23 maj 1929), som i denna punkt ej vunnit

gillande av jubileumsfondens styrelse. Enligt det av styrelserna för jubileumsfonden

och för cancerföreningen den 10 oktober 3929 gemensamt avgivna

förslaget till riktlinjer för ledningen och förvaltningen av Konung

Gustaf Vis jubileumsklinik vid det planlagda karolinska sjukhuset, som

är för professor Holmgren bekant, skola föreståndarna för de med juhl
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

leumskliniken förbundna forskningsavdelningarna tillsättas efter hörande

av karolinska institutets lärarkollegium och självständigt leda var och

en sin forskningsavdelning — dock med skyldighet för dem att utföra det

för jubileumskliniken erforderliga arbete, som kan anses tillhöra deras

respektive avdelning.

Professor Holmgren uttalar den åsikten, att sängantalet på jubileumskliniken

— 100 vårdplatser — skulle vara för högt beräknat. Innan detta

sängantal föreslogs, hade emellertid utförliga beräkningar gjorts beti äflande

behovet av vårdplatser för radioterapi (röntgen- och radiumterapi)

vid kräfta i Sverige. Man har därvid kommit till det resultatet,, att behovet

av sådana vårdplatser för närvarande är minst 200, av vilka 100

platser ha tänkts förlagda till Stockholm, 50 till Lund och 50 till Göteborg.

Vid den alltjämt fortskridande utvecklingen av radioterapien vid kräfta

och den ständiga ökningen av dess indikationsområden är det mycket

sannolikt, att inom 10 år behovet av vårdplatser för radioterapi vid kräfta

väsentligen ökats. Vid radiumhemmet finnas för närvarande 56 vårdplatser,

som icke på långt när motsvara den befintliga efterfrågan på

platser.

93 procent av å radiumhemmet år 1928 intagna patienter ledo av svulster,

som krävt radiologisk behandling, nämligen 984 fall av maligna

svulster (87 procent) och 69 fall av benigna svulster (6 procent). Endast 7

procent av de intagna patienterna lia sökt för andra sjukdomar än svulster,

och dessa fall ha samtliga remitterats till radiumhemmet av läkare

för att erhålla vård å radioterapeutisk klinik. Det beräknade antalet vårdplatser

vid jubileumskliniken torde alltså med säkerhet till allra, största

delen fyllas av patienter, lidande av svulster och i behov av radioterapi

med eller utan samtidigt kirurgiskt ingrepp. Endast ett ringa antal platser

torde därför vid det beräknade platsantalet bliva tillgängligt för vard

av sådana andra sjukdomar än svulster, där radioterapi utgör den enda

eller huvudsakliga effektiva behandlingsmetoden.

Professor Holmgren klandrar det av honom antagna förhållandet, att

jubileumsfonden skulle vid jubileumskliniken bekosta vårdplatser för

radioterapi vid andra sjukdomar än kräfta. Det har aldrig någonsin blivit

förutsatt, att jubileumsfonden skall bekosta andra vårdplatser än för

kräftpatienter. Örn professor Holmgren behagade närmare studera de villkor,

under vilka jubileumsfondens och cancerföreningens bidrag till jubileumskliniken

och dess forskningsavdelningar skola lämnas, så skall han

finna, att samtliga av jubileumsfonden eller cancerföreningen bekostade

platser skola disponeras av kräftsjuka.

Professor Holmgren anser av någon obekant anledning, att det för

karolinska sjukhuset och jubileumsfonden skulle vara en olägenhet, att

vid radiumhemmets poliklinik behandlas ett större antal fall, som icke

lida av elakartade svulster (inemot halva antalet polikliniska patienter).

Denna omständighet inverkar på intet sätt menligt på vården av de kräftsjuka,

men är av stor fördel för utbildningen av specialister vid radiumhemmet

genom den ökade erfarenhet detta klientel skänker beträffande

den allmänna radioterapien. Orsaken till att ett så stort antal patienter,

som ej lida av svulster, polikliniskt behandlas vid radiumhemmet är att

söka dels däri, att såväl röntgeninstitutet vid serafimerlasarettet som

röntgenavdelningarna vid stadens sjukhus sirö synnerligen otillräckligt

utrustade för röntgenterapi, dels däri, att såväl patienter som läkare helst

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Ma,j:ts proposition Nr 232.

vända sig till den anstalt, som förfogar över den största erfarenheten och

de största resurserna inom strålterapien. För undervisningen och forskningen

vid karolinska sjukhusets radioterapeutiska klinik måste det vara

en stor fördel, örn radiumhemmets nuvarande polikliniska klientel överföres

till karolinska sjukhuset. Jubileumsfondens andel i kostnaderna för

jubileumsklinikens poliklinik och behandlingsinstitut skall icke överstiga

kalva byggnads- och utrustningskostnaden för dessa lokaler, och minst

halva det polikliniska klientelet kommer med all sannolikhet att utgöras

av svulstfall. Även i detta hänseende äro alltså professor Holmgrens farhågor,

att jubileumsfonden och cancerföreningen skulle belastas med andra

utgifter än för cancervård, ogrundade.

Professor Holmgren uttalar vidare den anmärkningen, att enligt hans

förmenande den radiologiska klinikens byggnad och utrustning lagts på

en dyrbarare bog än sjukhuset i övrigt för jämförliga delar. Denna professor

Holmgrens iakttagelse är så tillvida riktig, att inom övriga delar

av det karolinska sjukhuset, där staten ensam skall bekosta lokaler för

undervisning och forskning, lia dessa lokaler reducerats till ett minimum,

som endast kan försvaras genom riksdagens ofrånkomliga direktiv örn reduktion

av dessa lokaler till det minsta möjliga. Vid jubileumskliniken

äro däremot lokalerna för forskning och undervisning tillgodosedda på

ett sätt, som torde väl motsvara behovet vid en centralanstalt för forskning

över radioterapien vid svulster. Men det är att marka, att detta större

tillgodoseende av jubileumsklinikens forskningsbehov än övriga klinikers

kommit till stånd genom understöd från tvenne stora stiftelser, vilka helt

och hållet lia till ändamål att understödja bekämpandet av kräftsjukdomarna

och dessa sjukdomars vetenskapliga studium. Hela statens byggnadsbidrag

till jubileumskliniken med dess 100 sängar, stora poliklinik,

behandlingsinstitut, övervaknings- och statistikavdelningar och dess fristående

forskningsavdelningar har ej beräknats uppgå till mera än cirka

1,330,000 kronor eller uträknat per säng 13,300 kronor, vartill kommer en

beräknad utrustningskostnad av cirka 350,000 kronor. Stiftelsernas erbjudna

bidrag för byggnad och utrustning för jubileumskliniken och dess

forskningsavdelningar uppgår till 3,500,000 kronor. Lokaler och utrustning

för vårdavdelningarna vid jubileumskliniken äro beräknade efter

samma normer som för det övriga sjukhuset.

Professor Holmgren vågar även det påståendet, att statens driftkostnader

för jubileumskliniken skulle bliva så dyra, att de fördelar kliniken

erbjuder icke uppväga desamma. Enligt föreslagen plan skall driften av

jubileumskliniken bekostas enligt samma grunder som för övriga kliniker.

Anordningarna för sjukvården å vårdavdelningar och poliklinik äro icke

beräknade högre än vad som enligt radiumhemmets långvariga erfarenhet

är oundgängligen nödvändigt för denna specialvård, som kräver en

relativt stor personal och dyrbart instrumentarium.

Jubileumsfonden och cancerföreningen bestrida genom avkastningen av

fonder på 1 Y> million kronor kostnaderna för det vetenskapliga arbetet

vid jubileumsklinikens patologiska och fysiska forskningsavdelningar,

vilka båda äro nödvändiga för jubileumsklinikens sjukvårdande och vetenskapliga

verksamhet.

Enligt preliminära beräkningar skulle statens årliga kostnad för driften

av jubileumskliniken uppgå till cirka 200,000 kronor, ett belopp, som

icke överstiger räntan på det kapital, som cancerföreningen och jubileums
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232. 107

fonden tillsammans erbjuda för uppförande, utrustning och drift av jubileumskliniken

(cirka 5,000,000 kronor).

Beträffande anmärkningen, att den för vetenskapligt ändamål avsedda

delen av jubileumsfondens avkastning för ensidigt skulle komma den radiologiska

kliniken och den radiologiska forskningen till godo, framhåller

professor Forssell, att jubileumsfondens för forskning disponibla medel

under inga omständigheter kunde räcka till att upprätta och understödja

ett institut för allmän kräftforskning med alla därtill hörande grenar.

Därför saknades även speciellt skolade krafter inom landet. Fondens

uppgift med avseende å kräftforskningen måste sålunda begränsas till ett

mindre område av denna forskning. I och med att utredningskommitterade

gingo in för att jubileumsfonden skulle ägna sitt huvudintresse åt

att stödja och vidare utveckla radioterapien vid svulster, blev det en nödvändig

konsekvens härav, att jubileumsfonden och cancerföreningen tillsammans

måste betrygga verksamheten å de vetenskapliga avdelningar

vid radiumhemmet, vilka hittills utgjort det väsentliga stödet för radioterapiens

vetenskapliga studium i Sverige. Kommitterade hade därför

ansett sig fullt berättigade att föreslå, att huvuddelen av fondens för

forskning tillgängliga medel användes för detta ändamål.

Cancerföreningen erinrar i sitt yttrande över kommissionens förslag örn

förevarande frågas utveckling efter det sagda förslag framförts samt preciserar

villkoren för bidragen från föreningen och jubileumsfonden. Därvid

betonas särskilt, att staten skall vara byggherre för och ägare till

samtliga jubileumsklinikens byggnader.

De närmare villkoren för ett samarbete mellan staten å ena sidan och

jubileumsfonden och cancerföreningen å den andra sidan för upprättande

och drift av jubileumskliniken borde fastställas efter förhandlingar mellan

representanter för statsverket och de nämnda stiftelserna. Framställning

örn upptagande av dylika förhandlingar skulle göras i särskild

skrivelse.

I fortsättningen av sitt yttrande berör cancerföreningen fördelarna för

den radiologiska forskningen, att denna anslutes till övriga sjukhuskliniker

oell anför därvid:

Förbindelsen med ett universitetssjukhus, förfogande såväl över de för

hela den praktiska medicinen centrala, medicinska och kirurgiska klinikerna

som över specialkliniker och stående i direkt förbindelse och omedelbart

samarbete med högskolans teoretiska institutioner, är för forskningen

inom radioterapien och för dess vidare utveckling en oskattbar

fördel och för den radioterapeutiska sjukvården av utomordentlig betydelse

på grund av radioterapiens behov av samarbete med de olika

institutionerna.

Radiumhemmet bar från början utgått från serafimerlasarettets radiologiska

avdelning. Sedan strålbehandlingen efter upptäckten av radium
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

strålningens användbarhet i medicinens tjänst blivit alltmera omfattande

och alltmera krävande, blev det år 1909 klart för den dåvarande direktören

för serafimerlasarettet, profesor John Berg, och för röntgeninstitutets

föreståndare, att det icke var möjligt att på en vetenskaplig bas utveckla

strålterapien och särskilt strålterapien vid kräfta utan att hava en

radioterapeutisk klinik till sitt förfogande, där strålbehandlingen under enhetlig

ledning kunde systematiskt studeras och resultaten noga följas. Det

fanns emellertid icke plats vid serafimerlasarettet för en sådan klinik

och på radioterapiens dåvarande utvecklingsstadium knappast heller möjlighet

att erhålla statsmedel därtill. Dessutom hyste man redan då förhoppning,

att karolinska institutets kliniker inom en snar framtid skulle

erhålla nybyggnader och att därvid även en radioterapeutisk klinik skulle

uppföras.

Såsom ett provisorium — till dess att lasarettets nybyggnad skulle äga

rum — upprättades den 1 juli 1910 genom enskilda medel »radiumhemmet»

inom en förhyrd våning i huset Schéelegatan 10 i Stockholm. År 1916

överflyttade radiumhemmet till av Stockholms stad förhyrda lokaler

inom den byggnad på Fjällgatan, som disponerats av Schartaus handelsinstitut,

innan detta erhöll nybyggnad.

Föreståndaren för serafimerlasarettets röntgeninstitut var under flera

år jämväl radiumhemmets föreståndare och utförde under eftermiddagarna

sjukvårdsarbetet därstädes. Den biträdande läkaren vid röntgeninstitutet

fick där -— likaledes under eftermiddagarna — sin utbildning i

radioterapi vid kräfta. År 1911 övertog svenska cancerföreningens stockholmsavdelning

ledningen och förvaltningen av radiumhemmet.

Kadiumhemmet har under cancerföreningens hägn och med understöd

av stat och kommun vuxit ut till en för hela landet öppen central institution

för radioterapi vid kräfta och utgör tillika landets förnämsta utbildningscentrum

för radioterapi. Det har emellertid fortfarande en provisorisk

karaktär, inhyst i av staten förhyrda lokaler och i ett av cancerföreningen

inköpt bostadshus i dess närhet.

Ju mer hemmets sjukvårdande och vetenskapliga verksamhet utvecklat

sig och ju mera radioterapien vunnit i betydelse för svulstbehandlingen,

ju mera har behovet av återförening med den medicinska högskolan gjort

sig kännbart.

Cancerföreningen är nu genom jubileumsfondens understöd i tillfälle

att erbjuda statsmakterna ett ekonomiskt bidrag, som torde göra det möjligt

att till karolinska institutets nu planlagda kliniska sjukhus såsom en

fullt utvecklad radioterapeutisk klinik återbörda dess radioterapeutiska

avdelning, som år 1910 måste bryta sig ut för att med enskilt stöd fritt

kunna utveckla sig. Det torde ej vara förmätet antaga, att denna jubileum

sklinik såväl för karolinska sjukhusets hela radioterapeutiska sjukvård

som för karolinska institutets undervisning och forskning skulle

vara av väsentlig betydelse.

Det är emellertid för radiumhemmet fara i dröjsmål, ty tillströmningen

av patienter överstiger, trots fortskridande — provisoriska — utvidgningar,

alltjämt tillgången till vårdplatser, och behovet av nybyggnad är

trängande.

Förslaget till ett samarbete mellan statsverket, jubileumsfonden och cancerföreningen

i syfte att utvidga karolinska sjukhusets föreslagna radioterapeutiska

klinik till att upptaga jämväl radiumhemmets verksamhet

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

utgör ett led i jubileumsfondens strävan att i liela riket skapa en fast och

effektiv organisation för den radioterapeutiska sjukvården vid kräfta.

Slutmålet för denna strävan är att infoga radioterapien vid kräfta såsom

ett organiskt led i den övriga sjukhusvården genom upprättande av centralanstalter

därför i samband med de radioterapeutiska avdelningarna

vid ett fåtal stora sjukhus. Jubileumskliniken skulle utgöra en sådan centralanstalt

i Stockholm, öppen för hela riket, men med närmaste uppgift

att betjäna mellersta och norra Sverige. Statens uppgift att understödja

undervisning och forskning och att befordra speciell sjukvård skulle genom

jubileumsfondens och cancerföreningens erbjudna bidrag till jubileumskliniken

erhålla ett icke oväsentligt ekonomiskt stöd.

Cancerföreningen granskar i fortsättningen närmare det av sjukhuskommissionen

framlagda förslaget. Förslaget till byggnader för jubileumskliniken

får därvid betyget »synnerligen väl genomtänkt» och motsvarande

såväl den allmänna radioterapiens som den radiologiska cancerterapiens

behov. Sjukhusets läge på Norrbackaområdet vore för jubileumsklinikens

klientel synnerligen fördelaktigt. Även klinikens läge å sjukhustomten

vore förmånligt.

De beräknade kostnaderna för jubileumskliniken vore relativt höga, vilket

hade sin väsentliga grund i det dyrbara byggnadssätt, som av hänsyn

till skydd för patienter och personal vore nödvändigt för samtliga de lokaler,

där strålbehandling äger rum. Lokalerna för behandlingsinstitutet

och polikliniken hade dessutom ett större omfång än som vore behövligt

endast för jubileumsklinikens eget klientel, i det dessa avdelningar vore

avsedda att betjäna jämväl hela det karolinska sjukhusets övriga behov

av radioterapi.

I ett par avseenden föreslår cancerföreningens styrelse avvikelser från

det av sjukhuskommissionen framlagda förslaget. Sålunda förordas, att

det planerade emanationslaboratoriet, vilket skulle uppföras i särskild

byggnad och även inrymma bilgarage, skall utgå ur byggnadsplanen, men

att tomtområde reserveras för denna byggnad för eventuellt uppförande

i en senare etapp. Förslaget motiveras därmed, att bruket av emanation

vid radiumbehandling under senaste år alltmera ersatts med strålning

från fasta radiumsalter. För behövliga garagelokaler kunde plats beredas

i personalhusets souterrainvåning. Vidare borde förslaget angående personalens

bostäder ändras därhän, att hela — och icke blott såsom kommissionen

föreslagit — halva —- den personal inom jubileumskliniken, för vilken

bostad skall beredas, erhåller bostaden inom jubileumsklinikens personalhus.

Kostnaderna för ett dylikt personalhus hava beräknats till cirka

500,000 kronor (mot 381,780 kronor enligt sjukhuskommissionens förslag),

varav jubileumsfonden skulle bidraga med hälften. De i karolinska sjukhusets

gemensamma personalhus för jubileumsklinikens personal beräknade

lokalerna kunde i sådant fall utgå.

Även beträffande byggnaden för jubileumsklinikens forskningsavdel
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

ningar föreslås vissa ändringar. Planen för denna byggnad skulle sålunda

enligt jubileumskommitterades förslag ändras därhän, att den biokemiska

avdelningen och obduktionsavdelningen skulle helt och hållet uteslutas

och byggnaden inrymma allenast en fysisk och en svulstpatologisk avdelning.

Cancerföreningens styrelse har i samråd med jubileumsfondens styrelse

utarbetat en plan till byggnad för de nämnda forskningsavdelningarna

i överensstämmelse med jubileumskommitterades förslag. Enligt

approximativa beräkningar skulle kostnaderna för uppförande av denna

byggnad icke överstiga ett belopp av 400,000 kronor. Totala utrustningskostnaderna

beräknas uppgå till 100,000 kronor. Därvid förutsattes att staten

upplåter färdigställd tomt. Detta bidrag från staten motiveras därmed,

att dessa forskningsavdelningar icke endast skola tjäna det av jubileumsfonden

understödda forskningsarbetet utan jämväl tjänstgöra såsom

laboratorier för det för jubileumsklinikens sjukvård behövliga fysiska och

svulstpatologiska arbetet. Den årliga kostnaden beräknas uppgå till cirka

60,000 kronor, varvid förutsatts, att statsverket, som enligt förslaget skall

vara ägare av byggnaden, skall bestrida kostnaderna för dess underhåll

ävensom kostnaderna för byggnadens förseende med värme, lyse, vatten

och gas.

Det föreliggande förslaget att utvidga karolinska sjukhusets radioterapeutiska

klinik med ytterligare ett femtiotal vårdplatser — genom överflyttande

dit av cancerföreningens radiumhem — och därav skapa en centralanstalt

för radioterapi för mellersta och norra Sverige utgör ett led i

Konung Gustaf V:s jubileumsfonds strävan att i hela riket åvägabringa

en fast och effektiv organisation för den radioterapeutiska sjukvården vid

kräfta. Förutom vid karolinska sjukhuset skola dylika centralanstalten

tillskapas i Göteborg och Lund. Underhandlingar örn inrättande av sistnämnda

anstalter hava redan, enligt vad jag har mig bekant, inletts med

vederbörande sjukvårdsmyndigheter och preliminära förslag till överenskommelser

föreligga.

Det torde ur flera synpunkter vara synnerligen fördelaktigt, att den

ifrågasatta sammanslagningen av karolinska sjukhusets radioterapeutiska

klinik och radiumhemmet kommer till stånd. Därigenom utökas

först och främst vårdmöjligheterna för de cancersjuka i de mellersta och

norra delarna av landet. Av karolinska sjukhusets egna 50 radioterapeutiska

vårdplatser skulle enligt förslaget allenast 15 vara avsedda för andra

sjukvårdsområden än Stockholms stad och Stockholms län. Detta antal

torde emellertid få anses otillräckligt. Genom den föreslagna utökningen

av platsantalet skulle dessa »främmande» sjukvårdsområden få tillgång

till ett betydligt större antal vårdplatser. Av de nytillkommande 50 allmänna

vårdplatserna skulle nämligen 30 avses för patienter från hela

riket och 20 för patienter från Stockholms stad. I betraktande av att för

opaginerad Kontrollera mot PDF

lil

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

de sydliga delarna av landet ett 100-tal radioterapeutiska vårdplatser skulle

stå till förfogande — tack vare bidrag från jubileumsfonden —- skulle, för

att den relativa platstillgången skulle bliva densamma, den övriga delen

av Sverige tillförsäkras lika stort antal vårdplatser av ifrågavarande slag.

Att ett verkligt behov av så många vårdplatser föreligger, hava, såsom

av det tidigare anförda framgår, företagna utredningar och erfarenheterna

från det nuvarande radiumhemmet givit belägg för.

För undervisningens rationella bedrivande torde det ävenledes vara fördelaktigt,

att den föreslagna utökningen av radioterapeutiska klinikens

vårdplatser blir verklighet. Såsom tidigare framhållits, har radiumhemmet

hittills tjänstgjort såsom utbildningsanstalt för radioterapeuter. Det

kan under sådana förhållanden knappast ligga något främmande i att

denna klinik på sätt föreslagits sammanslås med sjukhusets egen. Radiumhemmet

har ju för övrigt en gång på grund av bristande utrymme vid

serafimerlasarettet och av ekonomiska skäl utbrutits från sagda lasaretts

radiologiska avdelning. För karolinska sjukhuset är det givetvis i hög

grad värdefullt, att genom radiumhemmets återförening med undervisningssjukhuset

de å hemmet under årens lopp samlade synnerligen omfattande

erfarenheterna rörande radioterapeutisk behandling, organisation

m. m. göras fruktbringande för sjukhuset i dess helhet.

De ekonomiska betingelserna för förslagets genomförande synas med

hänsyn till de stora bidragen från jubileumsfonden och cancerföreningen

vara gynnsamma. I enlighet med givna utfästelser skulle dessa bidrag

utgå med följande belopp.

Bidrag till byggnad och utrustning:

för radioterapeutiska kliniken av jubileumsfonden

...............kronor 1,000,000

av cancerföreningen ........... » 1,000,000 kronor 2,000,000

för klinikens forskningsavdelningar av

jubileumsfonden............ » 350,000

av cancerföreningen ........... » 150,000 , 500,000 kronor 2,500,000

Bidrag till radiumförråd för radioterapeutislca kliniken:

av jubileumsfonden......................kronor 600,000

av cancerföreningen...................... » 400,000 » 1,000,000

Fonder för understöd av obemedlade patienters vård ä Tcliniken:

av cancerföreningen................................ > 364,000

Fonder för understöd av forskning vid jubileumsMinikens

forskningsavdelningar:

av jubileumsfonden......................kronor 1,000,000

av cancerföreningen...................... » 500,000 , 1500 qqq

Summa kronor 5,364,000

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Genom de sålunda erbjudna bidragen skulle statens kostnader för uppförandet

och utrustandet av den radioterapeutiska kliniken i avsevärd

grad nedbringas. Uppförandet av själva kliniken beräknas, såsom jag senare

skall påvisa, skola kosta cirka 2,6 millioner kronor och utrustningen

av densamma cirka 700,000 kronor. Det allmännas bidrag beräknas enligt

förslaget utgöra cirka 1,3 millioner kronor till själva klinikbyggnadens uppförande

och 350,000 kronor till utrustningen, varav dock Stockholms stad och

län skulle betala 625,000 kronor frånsett bidraget till utrustningen. För den

nämnda summan skulle staten erhålla 100 radioterapeutiska vårdplatser,

stor poliklinik, behandlingsinstitut, övervaknings- och statistikavdelningar

samt fristående forskningsavdelningar. Härtill kommer, att radium till ett

värde av 1,000,000 kronor utan någon som helst kostnad från statens sida

skulle ställas till sjukhusets förfogande.

Örn sålunda statens kostnader för kliniken i fråga bliva relativt låga,

tack vare bidragen från jubileumsfonden och cancerföreningen, är det

emellertid riktigt, såsom professor Holmgren framhåller, att kliniken som

helhet blir dyrbar i förhållande till det övriga sjukhuset. Detta har emellertid

väsentligen sin grund i det dyrbara byggnadssätt, som av hänsyn

till skydd för patienter och personal är nödvändigt för samtliga de lokaler,

där strålbehandling äger rum. Lokalerna för behandlingsinstitutet och

polikliniken hava dessutom fått ett något större omfång än som är behövligt

endast för jubileumsklinikens eget klientel, i det dessa avdelningar

äro avsedda att betjäna jämväl karolinska sjukhusets övriga behov av

radioterapi. Vidare hava lokalerna för forskning och undervisning tilltagits

något större än i sjukhuset i övrigt. Detta har emellertid, som

nämnts, icke medfört någon ökad kostnad för staten, utan tvärtom bliva

vårdplatserna å den radioterapeutiska kliniken för staten billigare i anläggning

än övriga av staten bekostade vårdplatser å sjukhuset.

Jubileumsfonden och cancerföreningen skulle icke lämna något bidrag

till driften vid klinikens vårdavdelningar men skulle i stort sett svara

för driften vid forskningsavdelningarna. Med kännedom örn de höga

vårdkostnaderna vid radioterapeutiska vårdavdelningar — vid cancerföreningens

radiumhem uppgår dagkostnaden för närvarande till cirka 14

kronor per dag — kan det, såsom professor Holmgren framhållit, förväntas,

att driften även vid här ifrågavarande klinik skall ställa sig rätt dyrbar.

För bedömande av de ekonomiska konsekvenserna för staten av det

föreliggande förslaget är det tydligen nödvändigt att söka bilda sig en

föreställning, huru driftkostnaderna vid kliniken i framtiden komma

att ställa sig. Jag har för den skull låtit företaga en utredning rörande

sagda kostnader. I annat sammanhang skall jag närmare beröra denna utrednings

resultat men vill redan nu meddela, att beräkningarna utvisa, att

ett statsbidrag örn cirka 200,000 kronor per år till kliniken är erforderligt.

Framhållas må emellertid, att staten för närvarande lämnar vissa bidrag

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

till radiumhemmet, nämligen dels 2 kronor 50 öre för varje vårddag, dels

15,000 kronor till poliklinikerna. Sammanlagt belöpte sig dessa bidrag år

1929 till omkring 55,000 kronor. Merkostnaden per år för den nya kliniken

skulle sålunda stanna vid 145,000 kronor.

Ehuru den sålunda beräknade kostnaden för staten givetvis är betydande,

torde man icke på den grund kunna avvisa förslaget. De av mig

nyss berörda fördelarna, som äro förbundna med detsamma, synas mig

nämligen så avsevärda, att de fullt kompensera de ökade kostnaderna.

Den kritik, som av professor Holmgren i övrigt framförts i hans yttrande

i ärendet, hänför sig icke så mycket till sjukhuskommissionens förslag

som fastmera till det förslag, som den av Hans Majestät Konungen

tillsatta kommittén i maj 1929 avgivit angående jubileumsfondens användning.

Detta förslag har som nämnts utarbetats i nära samförstånd

med karolinska institutets lärarkollegium, och representanter för olika

medicinska fack hava uttalat sin anslutning till detsamma. Givetvis kan

man hysa olika uppfattningar angående detta förslag. Man måste emellertid

ihågkomma, att det här rör sig örn en personlig gåva, angående vars

användning givaren har full frihet att besluta. Å andra sidan tillkommer

det sedan den tilltänkte mottagaren att avgöra, örn gåvan bör emottagas

på de därmed förbundna villkoren. Enligt mitt förmenande är det gjorda

erbjudandet, såsom av det anförda framgår, förmånligt och ägnat att befordra

en rationell lösning av den brännande vårdfrågan för de kräftsjuka.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner jag mig i princip böra förorda

det av sjukhuskommissionen framlagda förslaget beträffande samarbete

med jubileumsfonden och cancerföreningen för utökande av karolinska

sjukhusets radioterapeutiska klinik. Även i fråga örn förslaget, att

kliniken erhåller namnet Konung Gustaf V:s jubileumsklinik och att

själva vårdavdelningarna benämnas radiumhemmet, kan jag instämma

med sjukhuskommissionen.

Av stor betydelse är givetvis, huru samarbetet mellan staten och jubileumsfonden

(cancerföreningen) i detalj skall organiseras. Underhandlingar

härom mellan representanter för staten samt för jubileumsfondens

och cancerföreningens styrelser böra i enlighet med från dessa gjord framställning

komma till stånd. De förut omförmälda av jubileumsfonden och

cancerföreningens styrelser antagna riktlinjerna för jubileumsklinikens

verksamhet erbjuda en utgångspunkt för bedömande av de närmare villkoren

för samarbetets organiserande. I det stora liela finner jag dessa

riktlinjer ändamålsenliga och förenliga med statens och sjukhusets intressen.

Mot önskemålet, att jubileumsfondens styrelse skall äga utse en representant

att deltaga i sjukhusdirektionens överläggningar och beslut i ärenden,

som beröra jubileumskliniken, synes knappast någon berättigad erinran

kunna göras. Ej heller har jag något att invända mot att jubileums
Bihanq

till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 193 käft. (Nr 232.) 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

fonden förbehåller sig relativt stort inflytande över 1''orskningsavdelningarna,

enär ju dessa såväl till uppförande som till drift i stort sett skulle

bekostas av fonden. I den blivande överenskommelsen bör givetvis intagas

bestämmelse, att såväl de till kliniken hörande byggnaderna som det för

dem erforderliga tomtutrymmet blir statens egendom.

I detta sammanhang torde böra framhållas, att cheferna för forskningsavdelningar

na, såsom framgår av de ovan återgivna riktlinjerna för jubileumsklinikens

verksamhet, äro avsedda att tillsättas av jubileumsfonden

efter lärarkollegiets vid karolinska institutet hörande och att utöva ledningen

var och en över sin avdelning. Chefskapet för forskningsinstitutet

skulle sålunda icke anförtros åt professorn i radiologi.

Jag övergår så att behandla vissa av cancerföreningen påyrkade smärre

ändringar i planen för jubileumskliniken.

Till förslaget, att något emanationslaboratorium ej nu skall uppföras,

kan jag helt ansluta mig, enär för närvarande emanation vid radiumbehandling

alltmera ersatts med strålning från fasta radiumsalter. Mot den

av föreningen föreslagna anordningen, att jubileumsklinikens personal

skall helt inrymmas i klinikens bostadshus och icke, såsom sjukhuskommissionen

förordat, delvis i sjukhusets allmänna personalbyggnad, har

jag intet att erinra under förutsättning dock, att statens kostnader icke

härigenom ökas. Utredning härom bör göras, innan byggnadsarbetena

igångsättas, och frågan tagas under omprövning vid uppgörandet av de

definitiva ritningarna och vid de av mig nyss förordade underhandlingarna.

Den föreslagna inskränkningen i byggnadsplanen för forskningsinstitutet,

innebärande att biokemiska avdelningen och obduktionsavdelningen

skola helt uteslutas, torde få anses välmotiverad, då härigenom besparingar

i jubileumsfondens medel göras, vilka kunna komma andra ändamål till

godo. Vad angår förslaget, att staten skall ställa färdigberedd tomt för

forskningsbyggnad till förfogande och svara för byggnadens underhåll

samt dess förseende med värme, lyse, vatten och gas, finner jag detta rättvist

med hänsyn till att dessa avdelningars arbete i viss mån skulle komma

hela sjukhuset till godo.

På grund av vad sålunda anförts anser jag mig böra förorda, att karolinska

sjukhusets radioterapeutiska klinik med bidrag från jubileumsfonden

och cancerföreningen utvidgas till att omfatta 100 allmänna och 13

enskilda vårdplatser i huvudsaklig överensstämmelse med sjukhuskommissionens

förslag och de riktlinjer, som av Hans Majestät Konungen tillsatt

kommitté angivit och av honom sedermera godkänts samt i enlighet

med den närmare överenskommelse, som Kungl. Majit må träffa med styrelserna

för jubileumsfonden och cancerföreningen.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

115

VII. Garnisonssjukhuset.

Härefter anför chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Malmberg,

följande:

Den andra av de särskilda byggnadsfrågor, som sammankopplats med

karolinska sjukhusets, gäller garnisonssjukhuset i Stockholm.

Sjukhuskommissionen anför härom följande:

Då karolinska institutet år 1810 grundades, var syftet med dess inrättande

att erhålla en läroanstalt, vid vilken kunde utbildas blivande militärläkare.

Den praktiska utbildningen för institutets elever var till en

början avsedd att förläggas till det garnisonssjukhus, örn vars inrättande

beslut samtidigt fattades. Karolinska institutet och garnisonssjukhuset

voro sålunda ursprungligen att anse såsom en enda institution. Professorn

i praktisk medicin och kirurgi vid institutet var överläkare vid garnisonssjukhuset

och hade sin klinik därstädes. Då karolinska institutet år 1813

väsentligt utvidgades, meddelades bestämmelser örn, att jämväl »serafimerordenslasarettet

skulle vara tillgängligt för institutets elever».

I samband med att karolinska institutets reglemente år 1822 ändrades

därhän, att vid institutet skulle utbildas icke blott militärläkare utan därjämte

»pålitlige och tillvande praktiske läkare för alla grenar av medicinalverket

till statens tjänst», stadgades icke desto mindre, att professuren

i praktisk medicin och kirurgi vid institutet skulle vara förenad med överläkarsysslan

för Stockholms garnison, och att adjunkturen i samma ämne

skulle vara förenad med överläkartjänsten vid garnisonssjukhuset. Föreningen

av dessa tjänster upplöstes dock redan åren 1827 och 1829. Ända

till år 1861 kvarstod emellertid för alla, som vid karolinska institutet togo

den s. k. andra examen, skyldigheten att tjänstgöra vid garnisonssjukhuset.

För den tredje examen erfordrades tjänstgöring vid serafimerlasarettet.

Under en lång följd av år ägde sålunda klinisk tjänstgöring rum vid

garnisonssjukhuset. Orsaken till att karolinska institutets och garnisonssjukhusets

samverkan upphörde, synes närmast hava varit beroende på, att

sjukmaterialet vid detta sjukhus var alltför ringa och framför allt för

ensidigt.

Det nuvarande garnisonssjukhuset i Stockholm uppfördes under åren

1817—1834. Huvudbyggnaden med fasad mot Hantverkar gatan är alltjämt

i gott stånd. Med hänsyn till den storartade utveckling, som under

det senaste århundradet ägt rum inom medicinens och sjukvårdens område,

är det emellertid helt naturligt, att byggnaden icke numera kan motsvara

de krav, som ställas på en modern sjukvårdsanläggning. Under de

senaste åren hava visserligen en hel del mindre förbättringsarbeten vidtagits,

men sjukhuset måste dock anses omodernt och synnerligen olämpligt

för sitt ändamål. För att det skall kunna på ett någorlunda tillfredsställande

sätt fylla sin uppgift, krävas genomgripande ändrings- och moderniseringsarbeten.

Chefen för

försvarsdepartementet.

Sjukhuskom

missionen.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Med hänsyn till nu angivna förhållanden har frågan om att bereda förbättrade

lokaler för garnisonssjukhuset sedan lång tid tillbaka varit föremål

för övervägande. I det förslag, som på sin tid framlades örn uppförande

av kasernetablissement för Uertalet till Stockholm förlagda truppförband

å Järvafältet invid Stockholm, ingick sålunda, att även ett nytt

garnisonss juhlius skulle anläggas å nämnda plats. Ehuru en del förberedande

åtgärder i sådant syfte vidtagits, hava dessa planer dock icke

blivit fullföljda. Närmaste orsaken härtill torde vara att söka dari, att,

sedan kravet på att bereda serafimerlasarettet nya lokaler framträtt med

ökad styrka, fråga uppkommit, örn icke en sammanslagning av detta lasarett

med garnisonssjukhuset skulle vara icke blott möjlig utan jämväl

innebära bestämda fördelar ur ekonomiska och sjukhustekniska synpunkter.

Under 1917 blevo särskilda sakkunniga (garnisonssjukhuskommittén) tillkallade

för att inom lantförsvarsdepartementet biträda med att utreda

spörsmålet om lämpligheten av en dylik sammanslagning. De sakkunnigas

uppdrag omfattade jämväl att, för den händelse samarbete eller even

tuellt sammanslagning mellan de båda sjukhusen ansåge.s böra äga rum,

avgiva yttrande, huru dessa sjukvårdsinrättningars lokalbehov borde

på lämpligaste sätt tillgodoses.

I det betänkande, som garnisonssjukhuskommittén den 11 mars 1918 avlämnade,

berördes bland annat de fördelar, som skulle vinnas genom en

sammanslagning av serafimerlasarettet och garnisonssjukhuset, ävensom

huruvida några väsentliga olägenheter kunde förväntas uppstå genom en

dylik åtgärd. Då det vore staten, som hade att svara för den medicinska

undervisningen, samt skyldigheten att ombesörja den militära sjukvården

jämväl vore en statlig angelägenhet, borde enligt kommitténs mening kostnaderna

för uppförande av nya byggnader för lasarettet och garnisonssjukhuset

kunna väsentligt nedbringas, om ett sammanförande av dessa

båda sjukvårdsanstalter kunde genomföras. För ett kliniskt sjukhus måste

det vidare vara till fördel att få med sig införlivat ett garnisonssjukhus.

En avsevärd tillökning i det för den kliniska undervisningen erforderliga

sjukmaterialet skulle därigenom vinnas. För de militära sjuka måste det

å andra sidan anses vara till fördel att få vårdas på ett stort kliniskt sjukhus,

där specialister av alla slag funnes tillgängliga för sjukvården.

De olägenheter, som kunde uppstå av en sammanslagning, hänförde sig

enligt kommitténs uppfattning dels till militärläkarutbildningen, dels till

de disciplinära förhållandena. Vid en jämförelse med de verkligt stora

fördelar, som skulle följa av en sammanslagning, måste —■ framhöll kommittén

— nyssnämnda olägenheter anses vara rätt obetydliga. I det av

kommittén framlagda förslaget, vilket gick ut på, att en verklig förening

av de båda sjukhusen skulle komma till stånd, hade största möjliga hänsyn

tagits till dessa olägenheter, och åtgärder till deras förebyggande ifrågasatts.

Den utredning, som år 1919 anförtroddes sjukhusbyggnadssakkunniga,

avsåg jämväl anställande av undersökning örn lämpligheten av att anknyta

garnisonssjukhusets nybyggnadsfråga på ett eller annat sätt till

spörsmålet örn att uppföra nya lokaler för karolinska institutet.

I den skrivelse, som sjukhusbyggnadssakkunniga den 17 juni 1921 ingåvo

till ecklesiastikdepartementet med vissa framställningar rörande fortgången

och fullföljandet av det dem lämnade uppdraget, berördes bland

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 232. 117

annat frågan om garnisonssjukhuset. Härom anförde sjukhusbyggnadssakkunniga:
Vi

anse det vara redan förut utrett, att detta sjukhus är i stort behov

av nya lokaler. I sitt yttrande över garnisonssjukhuskommitténs betänkande

framhöll karolinska institutets lärarkollegium med stor majoritet,

att det för den medicinska undervisningen vore utan intresse, vart garnisonssjukhuset

förlädes, men att å andra sidan, örn det av statsfinansiella

skäl skulle visa sig önskvärt, att detta sjukhus på något sätt anslötes till

serafimerlasarettet, detta icke under vissa närmare framhållna förutsättningar

behövde menligt inverka på den medicinska högskolans framtid.

Från karolinska institutets sida torde därför hinder knappt möta för att

garnisonssjukhuset förlägges till det kliniska sjukhuset, t. ex. på ett sådant

sätt, att det därifrån kan erhålla mat, värme m. m.

Sjukhusbyggnadssakunniga hemställde härefter örn bemyndigande att

låta utföra ritningar jämte kostnadsförslag till ett nytt garnisonssjukhus,

avsett att förläggas å Ladugårdsgärdet så nära intill det kliniska sjukhuset,

att det skulle kunna begagna dettas ekonomiavdelningar, åtminstone

vad beträffade kök, tvätt och maskin.

Det begärda bemyndigandet lämnades genom Kungl. Maj:ts beslut den

21 april 1922.

I det slutliga förslag, som sjukhusbyggnadssakkunniga den 24 september

1925 framlade rörande uppförande av ett nytt kliniskt sjukhus, förklarade

de sakkunniga, att de till fullo anslöto sig till ett av generalfältläkaren

Bauer avgivet yttrande rörande garnisonssjukhusets sammanförande med

serafimerlasarettet.

Enligt detta yttrande skulle för garnisonssjukhuset enligt alternativ I

uppföras en särskild byggnad med plats för 146 patienter. Två kirurgiska

och två medicinska avdelningar skulle inrättas, varje avdelning för 32

patienter. Härtill skulle fogas en avdelning för enskilda och halvenskilda

rum (gemensam för kirurgiska och medicinska fall) för 18 patienter. Antalet

vårdplatser hade beräknats med hänsyn till då gällande härordning,

garnisonssjukhuset, vilket i sjukvårdsavseende bleve fullt fristående,

skulle förestås av två överläkare, en å medicinska och en å kirurgiska avdelningen,

varför dessa avdelningar krävde särskilda operations- och laborationsavdelningar.

Enligt alternativ II skulle de för garnisonen behövliga platserna för

kirurgiska och medicinska fall komma att helt infogas i det kliniska sjukhusets

motsvarande avdelningar, syftande således åt den så att säga fullständiga

sammanslagningen av garnisonssjukhuset med serafimerlasarettet.

Antalet platser skulle förminskas till 107. Härigenom kunde garnisonssjukhuset

fördelas på fyra vårdavdelningar, två medicinska och två

kirurgiska, vilka kunde inbyggas i det stora sjukhuset, på det sätt att detta

påbyggdes med ytterligare en våning. En sänkning av antalet platser från

146 enligt alternativ I till 107 enligt alternativ II hade blivit möjlig, dels

därför att det kliniska sjukhuset enligt det större alternativet skulle hava

utökats med ytterligare en medicinsk och en kirurgisk samt nied en neurologisk

vårdavdelning, varigenom sjukhusets möjligheter att mottaga sjuka

militärer, ifall garnisonens vårdplatser tillfälligt skulle vara otillräckliga,

i hög grad ökats, dels därför att platser för officerare, underofficerare och

civilmilitära beställningsmän kunde beredas på sjukhusets hel- och halvenskilda

avdelningar.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj.is proposition Nr 232.

Sjukhusbyggnadssakkunniga framhöllo i detta sammanhang, att det

givetvis ställde sig billigare att för ett visst antal sjuksängar böja en befintlig

byggnad med en våning än att för detsamma uppföra en belt ny

byggnad, vartill komme, att även driftskostnaderna bleve mindre. Enligt

alternativ II skulle det nya sjukhusets tio medicinska och tio kirurgiska

avdelningar bliva fördelade på fyra överläkare. Dessa kunde med nödig

assistens övertaga ytterligare en aA^delning var. Härigenom skulle det

bliva överflödigt att för garnisonssjukhuset hava särskilda överläkare och

således att för dem uppföra särskilda laborations- och operationsavdelningar.

1926 års riksdag, som anslöt sig till förslaget örn att den stora frågan

rörande uppförande av ett nytt kliniskt sjukhus och nya lokaler för en

medicinsk högskola i Stockholm skulle hänskjutas till förnyad utredning,

uttalade i sin skrivelse den 5 juni 1926, nr 345, att bland annat spörsmålet

örn garnisonssjukhusets sammanförande med serafimerlasarettet borde

vid den sålunda såsom önsklig betecknade nya utredningen bliva föremål

för ytterligare övervägande, särskilt vad den finansiella sidan av saken

anginge.

* Sjukhuskommissionen, som vid fullgörandet av sitt uppdrag Ilar att fatta

ståndpunkt jämväl till frågan örn garnisonssjukhusets sammanförande

med det tilltänkta nya karolinska sjukhuset, Ilar från de sakkunniga,

vilka biträtt kommissionen vid uppgörande av plan för sjukhuset, inhämtat

yttranden rörande lämpligheten av att ansluta garnisonssjukhuset till

det kliniska sjukhuset. Dessa yttranden föreligga i form av promemorior.

Generalfältläkaren Bauer har i en till kommissionen överlämnad promemoria

belyst frågan från militär synpunkt och därvid anfört bland annat

följande:

Det är otvivelaktigt, att från militär synpunkt ett garnisonssjukhus i

huvudstaden med ungefär samma organisation som det nuvarande vore att

eftersträva. Ett sådant sjukhus borde rymma samtliga de specialavdelningar,

vilka innefattas i ett modernt sjukhus. Det borde vara tillförsäkrat

sådan personal och sådan materiel, att det ständigt befunne sig i nivå med

den medicinska vetenskapens fordringar.

Det torde emellertid icke ligga inom möjlighetens område att för närvarande

nå detta mål. Den ringa omfattning, garnisonen i huvudstaden

enligt 1925 års härordning har, torde medföra, att antalet patienter å sjukhuset

blir alltför ringa för att motivera de stora kostnader, driften av ett

dylikt enligt angivna grundsatser skulle innebära.

Under sådana förhållanden torde allt fortfarande den väg böra beträdas,

vilken angavs av garnisonssjukhuskommittén och för vilken grundplanen

uppgjordes i 1919 års sjukhusbyggnadssakkunnigas förslag, nämligen den.

som för till garnisonssjukhusets anslutning till karolinska institutets

undervisningssjukhus. De skäl, som tala härför, angivas dels i betänkanden

av nämnda sakkunniga, dels i arméförvaltningens utlåtande angående

1919 års sjukhusbyggnadssakkunnigas förslag rörande garnisonssjukhusvårdens

i Stockholm anslutning till ett nytt serafimerlasarett. Till dessa

tillåter jag mig hänvisa.

Då förslaget nu upptagits av 1926 års sjukhuskommission, och till denna

kommissions förfogande ställda sakkunniga skola taga ställning till frågan,

är det i första hand av vikt att tillse, att formerna för gemensamheten

bliva sådana, att i största möjliga mån vardera inrättningens självständighet

oell ändamål bibehållas.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.32. 119

Professorerna Hedrén, Forssell och Key hava gjort följande principiella

uttalande:

Enär karolinska institutets ändamål, fastställt i universitetsstatuterna,

är vetenskaplig forskning och undervisning, måste varje uppgift, som ej

äger samband med dylik forskning eller undervisning, inkräkta i mer eller

mindre grad på detta ändamål. Då det kliniska sjukhuset måste avses att

vara en institutet tillhörande inrättning i samma mening som institutets

övriga institutioner, är det ock uppenbart, att sjukhusets övertagande av

garnisonssjukhusets uppgifter, i den mån dessa icke äro av rent sjukvårdande

art, innebär en för karolinska institutet främmande uppgift, som

ligger utanför institutets ändamål i dess egenskap av en med universiteten

jämställd högskola. Det måste därför, med hänsyn till institutets ändamål,

vara till institutets nackdel, därest med institutets verksamhet införlivas

övriga uppgifter, som tillhöra garnisonssjukhuset, men som icke

hava samband med vetenskaplig forskning och undervisning. Motsvarande

synpunkter torde, örn ock i mindre grad, kunna anses giltiga, därest

garnisonssjukhusets sammanslagning med det kliniska sjukhuset betraktas

från uteslutande militär synpunkt, ur vilken ett eget självständigt

sjukhus torde bäst tillgodose militära krav.

Då emellertid från andra statliga synpunkter det synes få anses ofrånkomligt

att söka anordna en sammanslagning mellan ifrågavarande inrättningar,

är det nödigt tillse, att formerna för gemensamheten bliva sådana,

att i största möjliga mån vardera inrättningens självständighet och ändamål

bibehållas. Framför allt måste karolinska institutet tillse, att dess

med universiteten likställda karaktär av vetenskaplig högskola ej i något

hänseende äventyras.

För egen del har sjukhuskommissionen funnit, att en sammanslagning

av garnisonssjukhuset med det planerade nya kliniska sjukhuset är icke

blott möjlig utan ur vissa synpunkter jämväl synnerligen lämplig. Till en

början vill kommissionen härvid erinra örn, att den byggnad, som garnisonssjukhuset

för närvarande disponerar, icke tillnärmelsevis motsvarar

de krav, som måste ställas på en modern sjukvårdsanläggning. Därest

detta sjukhus skall på ett tillfredsställande sätt kunna fylla sin uppgift,

torde, såsom redan nämnts, betydande omändrings- och modernisera: gsarbeten

med det snaraste böra vidtagas.

Upprepade framställningar örn anvisandet av medel härför hava också

under de senaste åren gjorts till Kungl. Majit av vederbörande myndigheter.

Senast år 1927 hemställde sålunda arméförvaltningen örn anvisande

av 426,960 kronor för utförande av en del dylika arbeten. Arméförvaltningen

ansåg nämligen, att, även om garnisonssjukhuset komme att anslutas

till det nya undervisningssjukhuset, ett tiotal år komme att förflyta,

intill dess detta bleve uppfört. Det vore fördenskull nödvändigt att omedelbart

vidtaga en del ändrings- och moderniseringsarbeten å garnisonssjukhuset.

Bland dessa befunno sig t. ex. anordningar för centraluppvärmning,

vilka komme byggnaden till godo, vad ändamål den än komme att i

en framtid tjäna. o

Denna framställning föranledde emellertid icke någon Kungl. Majus

åtgärd. .......

För att erhålla kännedom örn, vilka ändrings- och förbättringsarbeten,

som skulle vara nödvändiga, för att garnisonssjukhuset skulle kunna på

ett nöjaktigt sätt uppehålla sin verksamhet såsom sjukhus, har kommissio
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

nen hos byggnadsstyrelsen och arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse anhållit,

att dessa myndigheter i samråd måtte verkställa den utredning i

berörda hänseende, som kunde vara erforderlig, ävensom till kommissionen

inkomma med detaljerat förslag, åtföljt av approximativa beräkningar

å kostnaderna för de reparations- och ändringsarbeten, vilka visade

sig vara oundgängligen nödA-ändiga för att sätta garnisonssjukhuset i det

skick, förhållandena påkallade.

Sedan arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse på begäran av byggnadsstyrelsen

låtit upprätta program för de åtgärder, som sjukvårdsstyrelsen

ansåge böra ifrågakomma för utförande av såsom nödvändiga ansedda

reparations- och ändringsarbeten inom garnisonssjukhuset, verkställde

byggnadsstyrelsen på grundval av detta program den av sjukhuskommissionen

begärda utredningen. Enligt detta förslag skulle vissa förändringar

vidtagas inom garnisonssjukhusets huvudbyggnad, värmeledning anordnas

i samtliga byggnader, samt därjämte en del ändringar och förbättringar

av den sanitära inredningen inom huvudbyggnaden verkställas.

Kostnaderna för dessa arbeten hava approximativt beräknats uppgå till

ett belopp av 710,000 kronor. För den händelse en tillbyggnad till huvudbyggnaden

— vilken jämväl ansetts önskvärd — skulle komma till stånd,

inrymmande kökslokaler med matsalar samt poliklinik, ävensom en nybyggnad

för gravkapell m. m., hava kostnaderna beräknats komma att

ökas med ytterligare 350,000 kronor.

För att bringa garnisonssjukhuset i ett någorlunda tillfredsställande

skick skulle alltså krävas icke mindre än (710,000 + 350,000 =) 1,060,000

kronor.

Att statsmakterna skulle vara villiga anslå medel för uppförande av ett

helt nytt fristående garnisonssjukhus, torde numera få anses helt uteslutet.

Frågan är då, huruvida sjukhuset bör kvarbliva å sin nuvarande

plats och undergå erforderlig modernisering, eller huruvida detsamma

bör, på sätt tidigare utredningar givit vid handen, sammanföras med

karolinska sjukhuset. Med avseende härå tillåter sig kommissionen anföra

följande.

Efter genomförandet av 1925 års försvarsorganisation har garnisonen i

Stockholm så väsentligt minskats, att det å garnisonssjukhuset tillgängliga

antalet vårdplatser är för stort. Till följd härav har det ansetts lämpligt

att taga sjukhuset i anspråk jämväl för civila sjuka. Jämlikt Kungl.

Majrts bemyndigande har sålunda arméförvaltningens intendents- och

civila departement samt sjukvårdsstyrelse träffat avtal med Stockholms

stad därom, att manliga, i försvarets tjänst icke anställda personer med

hemortsrätt i Stockholm må på vissa närmare angivna villkor i mån av

utrymme och efter chefsläkarens beprövande intagas å garnisonssjukhuset.

Det nya sjukhus, som är ifrågasatt att uppföras å Norrbackaområdet, är

avsett för den medicinska undervisningens behov. Såsom målsman för

denna undervisning har staten emellertid icke endast att sörja för. att

sjukhuset kommer till stånd, utan även att tillse, att detsamma erhåller

erforderligt klientel. För sådant ändamål är det nödvändigt att repliera

på såväl Stockholms stad som Stockholms län. Då sjukhusets olika kliniker

med hänsyn till undervisningens krav måste inrymma ett visst minimiantal

vårdplatser, men staden och länet vid de med kommissionen förda

förhandlingarna förklarat sig hava behov av endast en del av dessa, kommer

ett underskott av vårdplatser att uppstå, vilket måste på annat sätt

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

fyllas. Detta underskott skulle till viss del kunna fyllas genom intagande

av sjuka från garnisonen i Stockholm. Vården av dessa sjuka åligger staten

såsom en skyldighet, och det kan därför icke anses vara annat än i sin

ordning, att staten i första rummet räknar med dem för att främja ett

annat statsintresse, nämligen den medicinska undervisningen. Visserligen

har gjorts gällande, att det klientel, som på detta sätt skulle ställas till

undervisningens förfogande, är till en viss grad ensidigt, men, såvitt kommissionen

kunnat finna, kan denna anmärkning icke få tillmätas avgörande

betydelse. Bland det militära klientelet förekommer ett relativt stort

antal sådana akuta sjukdomsfall, som dagligen möta våra läkare ute i

praktiken och beträffande vilkas diagnos och behandling de studerande

måste inhämta erforderliga kunskaper. Jämväl ur en annan synpunkt

anser kommissionen patienter ur garnisonen vara av betydelse för den

medicinska undervisningen. Med hänsyn till den omständigheten att civila

läkare vid inträffande mobilisering i mycket stor utsträckning måste tagas

i anspråk för tjänst vid militärformationer och militära sjukhus är det

nämligen av betydelse, att de civila läkarna redan under sin utbildningstid

erhålla bekantskap med militärt klientel.

Från vederbörande klinikchefers sida har gjorts gällande, att de kirurgiska

och medicinska klinikerna måste för undervisningens behöriga bedrivande

omfatta ett visst minimiantal vårdplatser. Genom att på nu angivet

sätt belägga en del av de för undervisningen erforderliga platserna

med värnpliktiga och vid försvaret anställda vinner man den stora fördelen,

att garnisonssjukhusets byggnadsfråga kan lösas, utan att statsverket

åsamkas några nämnvärda kostnader utöver dem, som under alla

omständigheter måste nedläggas på det nya undervisningssjukhuset.

För en sammanslagning av garnisonssjukhuset med det nya karolinska

sjukhuset kan ytterligare ett betydelsefullt skäl åberopas. För staten

måste det vara av synnerligen stort intresse att frigöra det tomtområde,

varå garnisonssjukhuset för närvarande är beläget. Såväl tomtmarken

som den därå uppförda huvudbyggnaden representera i och för sig ett

stort värde och kunna med fördel tagas i anspråk för annat statligt ändamål.

I detta sammanhang tillåter sig kommissionen allenast hänvisa till,

vad statens byggnadssakkunniga i sitt år 1925 avgivna betänkande angående

ordnandet av statens byggnadsverksamhet inom Stockholm anfört

rörande det framtida användandet av det byggnadskvarter, som för närvarande

disponeras av garnisonssjukhuset.

Därest garnisonssjukhuset anslutes till karolinska sjukhuset och sålunda

kommer att få utnyttja de för sistnämnda sjukhus avsedda ekonomilokalerna

m. m., kommer detta säkerligen att medföra besparingar för

statsverket. Av en utav generalfältläkaren till kommissionen lämnad promemoria

framgår, att do löner och arvoden, vilka skulle kunna inbesparas

vid anslutningen av garnisonssjukhuset till karolinska sjukhuset, approximativt

beräknas uppgå till omkring 45,000 kronor örn året. Även örn karolinska

sjukhusets stat skulle behöva utökas med en del befattningshavare

på grund av anslutningen av garnisonssjukhuset, torde ändock en ej

oväsentlig inbesparing i löner och arvoden kunna ske.

Såsom en sammanfattning av vad i det föregående anförts rörande frågan

örn en sammanslagning av garnisonssjukhuset med det kliniska sjukhuset

är ur ekonomisk synpunkt följande att beakta. Därest garnisonssjukhuset

sammanföres med karolinska sjukhuset, skulle engångskost
-

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

naderna för anordnande av ett nytt garnisonssjukhus kunna helt bortfalla.

Det kliniska sjukhuset skulle i varje fall inrymma 200 allmänna vårdplatser

såväl å den kirurgiska som å den medicinska kliniken. En del av dessa

platser skulle emellertid avses för garnisonens personal. De kostnader,

som statsverket skulle nödgas utgiva för beredande av vård åt militära

sjuka å karolinska sjukhuset, lära icke bliva större än anordnande av

motsvarande antal sjukplatser för civila sjuka. Statsverket skulle undgå

att nedlägga några mera väsentliga kostnader för att bringa det nuvarande

garnisonssjukhusets byggnad i ett mera modernt skick. Denna

byggnad jämte det värdefulla tomtområde, varå byggnaden är belägen,

skulle i stället kunna utnyttjas för annat statligt ändamål. Skäligen skulle

väsentliga besparingar i driften kunna ernås genom att låta garnisonssjukhuset

ingå såsom en särskild avdelning i det kliniska sjukhuset.

I detta sammanhang anser kommissionen sig vidare böra påpeka, att det

måste vara till fördel för garnisonens sjuka att bliva vårdade å ett stort

kliniskt sjukhus, utrustat med alla moderna anordningar och med tillgång

till de bästa läkarkrafter inom landet. En sammanslagning kan således

icke vara till nackdel för de sjuka. Tvärtom skulle den vård, som konime

att beredas militärpersonalen, bliva den bästa möjliga. Även böra framhållas

de möjligheter till vetenskapliga studier, vilka detta undervisningssjukbus

skulle erbjuda de därstädes tjänstgörande militärläkarna med de

rika resurser i avseende å laboratorier av olika slag m. m., över vilka sjukhuset

kommer att förfoga. Att vid mobilisering kunna stödja sig på ett

stort kliniskt sjukhus med dess specialavdelningar måste ävenledes för staten

innebära en stor vinst. Gentemot vad sålunda anförts såsom fördelar

torde de erinringar, som från militärläkarhåll framställts mot garnisonssjukhusets

sammanförande med ett civilt sjukhus, icke kunna tillmätas

någon större betydelse. De olägenheter, som befarats komma att uppstå

ur disciplinär synpunkt, torde genom vidtagandet av lämpliga åtgärder

kunna helt undanröjas.

Från karolinska institutets sida torde vissa anmärkningar kunna göras

mot en sammanslagning av garnisonssjukhuset med det karolinska sjukhuset.

Dessa anmärkningar synas dock till huvudsaklig del komma att beröra

organisatoriska frågor. I följd härav måste uppmärksamheten vara

riktad på, att vid uppgörande av organisationsplanen för den ifrågasatta

sammanslagningen alla de krav, som från karolinska institutets sida bliva

framställda och kunna tillerkännas berättigande, bliva tillgodosedda.

Det är å andra sidan givet, att från försvarets synpunkt krav måste

resas på, att en sammanslagning av garnisonssjukhuset med karolinska

sjukhuset icke i något avseende kommer att innebära ett försvagande i

organisatoriskt avseende av den sjukvård, staten är skyldig att giva, och

att således all hänsyn måste tagas även till dessa.

På grund av vad sålunda anförts och med hänsyn till de avsevärda belopp,

som enligt vad förut nämnts skulle behöva nedläggas på garnisonssjukhuset,

därest det skulle kvarbliva å sin nuvarande plats, finner kommissionen

sig, i överensstämmelse med vad tidigare utredningar givit vid

handen, böra ansluta sig till förslaget om, att garnisonssjukhuset skall

sammanslås med det karolinska sjukhuset.

Vid beräknandet av det antal vårdplatser, som bör avses för garnisonens

behov, har man givetvis att utgå från nu gällande försvarsorganisation. Å

det nuvarande garnisonssjukhuset i Stockholm uppgår det fastställda an
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

talet ordinarie sängplatser för närvarande till 319. Under de senaste åren

har det högsta antalet vårdade sjuka från garnisonen emellertid icke uppgått

till denna siffra. Av nedanintagna tablå framgår närmare, i vilken

utsträckning detta sjukhus under åren 1920—1927 varit högst belagt med

sjuka från garnisonen, ävensom huru de sjuka fördelat sig å den kirurgiska

och den medicinska avdelningen samt å hud- och könsavdelningen.

Högsta antalet vårdade militärer å garnisonssjukhuset i Stockholm

åren 1920 1927.

1920

1921

1922

1923

Kir.

Med.

Ven.

S:a

Kir

Med.

Ven.

S:a

Kir.

Med.

Ven.

S:a

Kir.

Med.

Ven.

S:a

79

114

48

241

89

119

32

240

96

94

38

228

101

84

38

223

1924

1925

1926

1927

Kir.

Med.

Ven.

S:a

Kir.

Med.

Ven.

S:a

Kir.

Med.

Ven.

S:a

Kir.

Med.

Ven.

S:a

92

101

38

231

105

90

41

236

97

103

41

241

88

110

36

234

I och med genomförandet av 1925 års försvarsorganisation kommer antalet

å garnisonssjukhuset vårdade militärer att ytterligare nedgå. Verkningarna

härav torde dock icke kunna ådagaläggas förrän under år 1928,

sedan den nya försvarsorganisationen blivit helt genomförd. Enligt tidigare

verkställda beräkningar skulle jämlikt 1925 års härordning icke mer

än omkring 130 vårdplatser å garnisonssjukhuset behöva tagas i anspråk

för den militära sjukvården. Av dessa hava 55 beräknats belöpa å den

kirurgiska avdelningen och 54 å den medicinska avdelningen samt högst

ett tjugutal å hud- och könsavdelningen. Det antal allmänna vårdplatser,

som å kirurgisk och medicinsk avdelning skulle erfordras för garnisonens

sjuka, kan sålunda beräknas uppgå till 109. Enär i detta antal ingå även

ögon- och öronfall, torde för garnisonens del å uteslutande kirurgisk och

medicinsk avdelning icke behöva krävas större antal vårdplatser än tillhopa

100.

Därest garnisonssjukhuset sammanföres med karolinska sjukhuset, höra

samtliga sjuka från garnisonen tillförsäkras vård å den avdelning, till vilken

sjukdomsfallet på grund av sin särskilda art är att hänföra. Ögonsjukdomar

samt öron-, näs- och halssjukdomar höra sålunda behandlas å de

särskilda specialklinikerna. För de vanliga s. k. kirurgiska och medicinska

sjukdomarna böra däremot inrättas särskilda avdelningar för garnisonens

sjuka, därvid den uppdelningen synes vara lämplig, att å en av de

håda kirurgiska klinikerna inrättas 50 vårdplatser och å en av de håda

medicinska klinikerna likaledes 50 vårdplatser.

Att det sålunda beräknade platsantalet kan antagas bliva tillräckligt,

synes i viss mån framgå av den vid garnisonssjukhuset under första hälften

av år 1928 vunna erfarenheten rörande beläggningen av sjuka från

garnisonen i Stockholm. Under januari månad 1928 har i medeltal å garnisonssjukhuset

i Stockholm vårdats militära patienter till ett antal av 31

å den medicinska och 38 å den kirurgiska avdelningen. Under februari

månad 1928 hava motsvarande medeltalssiffror utgjort 47 och 31, under

mars månad respektive 47 och 40, under april månad 43 oell 43, under maj

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

månad 43 och 54 samt under juni månad 30 och 53. Att märka är härvid,

att i antalet vårdade sjuka å medicinska och kirurgiska avdelningarna

ingå även ögon- och öronfall, vilka skulle för vård intagas å det karolinska

sjukhusets specialavdelningar för dylika sjukdomar.

Enär i planen för första etappen av sjukhusets byggnader ej ingår uppförandet

av hud- och könsklinik och således vård ej kan beredas garnisonens

hud- och könsfall å karolinska sjukhuset, måste sörjas för vård av

dessa annorstädes, efter det att garnisonssjukhuset upphört med sin verksamhet.

Det antal platser, som härför bör anskaffas, hör beräknas till ungefär

25 att döma av de siffror, som föreligga därom för de första sex månaderna

år 1928, då nämligen antalet uppgått till respektive 21, 25, 19, 22, 23

och 16. Dessa platser torde sannolikt kunna erhållas å något av truppförbandens

sjukavdelningar i Stockholm, t. ex. å göta livgardes sjukavdelning,

sedan sjukvården för såväl svea som göta livgarde enligt 1925 års

härordning förlagts till svea livgarde.

Antalet allmänna vårdplatser för garnisonens sjuka skulle sålunda beräknas

till 50 å envar av de kirurgiska och medicinska klinikerna. För officerare

och vederlikar torde höra beräknas å enskilda och halvenskilda rum

ett antal av högst 8 platser, fördelade med hälften å envar av dessa två

kliniker, således inalles 108 platser för garnisonen.

Den av sjukhuskommissionen sålunda ifrågasatta sammanslagningen av

garnisonssjukhuset med karolinska sjukhuset hör vila å en fast organisationsplan.

I sina yttranden rörande lämpligheten av att sammanföra de

håda sjukhusen med varandra hava de till kommissionens förfogande ställda

sakkunniga jämväl uttalat sig rörande de allmänna förutsättningar,

som höra ligga till grund för en dylik organisationsplan.

Generalfältläkaren Bauer har hänvisat till det yttrande rörande garnisonssjukhusets

sammanförande nied det ifrågasatta kliniska sjukhuset,

som av honom avgavs till 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga, och som

ingick i det av dessa sakkunniga den 24 september 1925 avgivna förslaget

rörande uppförande av nytt kliniskt sjukhus.

Professorerna Hedrén, Forssell och Key hava framlagt ett förslag till

organisationsplan, avsett att tillgodose karolinska institutets synpunkter

vid den föreliggande frågans lösande.

Efter omprövning av de framlagda förslagen har sjukhuskommissionen

funnit sig kunna förorda, att följande allmänna bestämmelser skola bliva

gällande rörande garnisonssjukhusets sammanslagning med karolinska

sjukhuset.

1. Å karolinska sjukhuset anordnas särskild garnisonsavdelning med

vårdavdelningar för medicinska och kirurgiska fall. Dessa vårdavdelningar,

vilka anslutas till sjukhusets respektive medicinska och kirurgiska

klinik med vederbörande professor såsom överläkare, hava till uppgift att

från de i Stockholm eller dess närhet förlagda eller dit kommenderade staber,

truppförband, militära skolor och utbildningskurser, verk och inrättningar

tillhörande försvaret mottaga och vårda sjuk manlig personal, som

jämlikt gällande förordningar eller bestämmelser är berättigad till fri

sjukvård, allt i den mån nämnda personal icke lämpligen kan erhålla vård

å vederbörande truppförbands eller flottans sjukavdelningar, respektive

lider av sjukdom, för vilken vård skall lämnas å epidemisjukhus. Vid behov

mottagas sjuka tillhörande försvaret till vård å karolinska sjukhusets

egna medicinska och kirurgiska kliniker, för så vitt detta kan ske utan att

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. May.ts proposition Nr 232.

hindra intagning av sjukdomsfall tillhörande den civila befolkningen.

Likaledes må å garnisonsavdelningen sjukdomsfall tillhörande den civila

befolkningen kunna vid behov inläggas, när så kan ske utan intrång i

garnisonsavdelningens sjukvård.

Andra än medicinska och kirurgiska sjukdomsfall vårdas allt efter deras

beskaffenhet å de kliniska specialavdelningar å karolinska sjukhuset,

vilka äro vid sjukhuset inrättade.

Officerare och vederlikar vårdas å särskilda för dem anordnade rum, tillhörande

garnisonsavdelningen.

Karolinska sjukhusets polikliniker skola till vård mottaga sådan försvarsväsendet

tillhörande personal, som, utan att vara i behov av sjukhusvård,

enligt gällande bestämmelser är berättigad till fri poliklinikvård.

2. Å garnisonsavdelningen skola finnas två biträdande överläkare, den

ene å medicinska, den andre å kirurgiska avdelningen. Dessa biträdande

överläkare äro militärläkare och förordnas av Kungl. Maj:t för en tid av

tre, högst fem år efter underdånig ansökan och på förslag av arméförvaltningens

sjukvårdsstyrelse, sedan vederbörande klinikchefs yttrande inhämtats.

Förordnandet kan förnyas. Dessa läkare äro underordnade

vederbörande professor i allt, som rör sjukvården och karolinska institutets

undervisning å garnisonsavdelningen.

Till biträde åt vederbörande professor och överläkare å garnisonsavdelningens

vårdavdelningar anställas på karolinska institutets stat och enligt

för institutet gällande tillsättningsgrunder en underläkare å respektive

medicinska och kirurgiska avdelningen. Därjämte anställes å vardera

avdelningen en amanuens. Denna befattning uppföres på fjärde

huvudtiteln och tillsättes, efter inhämtande av vederbörande professors

yttrande, av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse. Beträffande sjukvården

äro dessa befattningshavare underordnade vederbörande professor.

Kungl. Maj:t förordnar en av de militära biträdande överläkarna att

vara chefläkare för vid garnisonsavdelningen tjänstgörande militär personal.

De båda amanuenserna å garnisonsavdelningen beredas bostäder i likhet

med å karolinska sjukhuset i övrigt anställda amanuenser.

3. Å sjukhuset inrättas en militärbyrå för ombesörjandet av militära

tjänsteangelägenheter.

4. Garnisonssjukhusets nuvarande apotek anslutes till karolinska sjukhuset.

Detta betjänar dels karolinska sjukhuset, dels garnisonen i Stockholm,

dels i mån av behov försvarsväsendet i övrigt. Apoteket utgör samtidigt

ett läkemedelsförråd för krigsbehov. Å apoteket fullgöra värnpliktiga

apotekare sin facktjänstgöring.

5. Garnisonssjukhusets nuvarande tandpoliklinik anslutes till karolinska

sjukhuset. Polikliniken betjänar dels garnisonen i Stockholm, dels

sjukhuset i dess helhet. Å polikliniken fullgöra värnpliktiga tandläkare

sin facktjänstgöring.

6. Vad angår organisationen av apoteket och tandpolikliniken bör

denna fråga bliva föremål för särskild utredning.

7. Militära sjukvårdare beredas tillfälle till utbildning å garnisonsavdelningen.

8. För den vid garnisonsavdelningen anställde väbeln beredes bostad

örn 3 rum oell kök å sjukhuset.

s. 126 Kontrollera mot PDF

Yttranden.

126 Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

9. Generalfältläkaren är berättigad att närvara vid direktionens för

karolinska sjukhuset sammanträden och deltaga i direktionens överläggningar

samt i frågor, som beröra garnisonssjukvården, jämväl deltaga i

direktionens beslut.

Sjukhuskommissionens förslag att inordna garnisonssjukhuset som en

avdelning av karolinska sjukhuset har mött motstånd från militärt

håll. Endast tvenne av de militära myndigheter, som yttrat sig i frågan,

nämligen arméförvaltningen och chefen för östra arméfördelningen,

hava förordat förslaget, medan chefen för generalstaben, samtliga marinmilitära

myndigheter, som yttrat sig, samt chefläkaren vid garnisonssjukhuset

avstyrka förslaget. Även medicinalstyrelsen har ställt sig avvisande

mot detsamma.

Medicinalstyrelsen framhåller i sitt yttrande bland annat, att ett stort

antal av de sjukdomar, som förekomma inom det militära klientelet, knappast

äro av den art, att de för sin vård kräva så dyrbara anordningar, som

ett kliniskt sjukhus fordrar, samt fortsätter:

Härför lärer ett garnisonssjukhus inrättat som ett vanligt i motsvarande

avdelningar uppdelat lasarett, kompletterat med tillgång till vårdplatser

å specialavdelningar — t. ex. på det föreslagna karolinska sjukhuset —

vara fullt tillräckligt. Den föreslagna organisationen finner medicinalstyrelsen

jämväl kunna innebära vissa friktionsmoment, något som bidragit

till styrelsens betänkligheter mot det tillämnade samarbetet. Det förhållandet,

att garnisonen tillhörande ögon- och Grönsjuka skulle vårdas på

de närmast för det civila klientelet avsedda ögon- och öronavdelningarna,

föranleder för övrigt den frågan, varför garnisonens sjukhusvårdbehövande

klientel, örn det kommer att vårdas på det karolinska sjukhuset, icke

i sin helhet, d. v. s. i den utsträckning kommissionen föreslår, kunde läggas

på sjukhusets vanliga manliga avdelningar. Alldenstund garnisonens

numerär torde vara underkastad vissa årliga växlingar, innehure en sådan

anordning en fördel därutinnan, att de för garnisonens behov beräknade

vårdplatserna, som inginge i det gemensamma sjukhusets avdelningar,

kunde, då de icke toges i bruk för garnisonen, bliva tillgängliga för sjuka

av den civila befolkningen, utan att de behövde läggas in på en särskild

garnisonsavdelning.

Som skäl för kombinationen har utom statsfinansiella sådana åberopats,

att en utökning av det antal platser, som ansetts erforderligt för garnisonen,

vore behövligt för att undervisningsklinikerna skulle få tillräckligt

material. Medicinalstyrelsen vill ifrågasätta örn icke detta önskemål skulle

kunna bättre tillgodoses på så sätt, att Stockholms stad ginge in för en

större anpart i de kirurgiska och medicinska avdelningarna än vad nu

fallet synes bliva. Staden har ett behov av ökade vårdplatser, för vars

fyllande densamma, såvitt styrelsen känt är, för närvarande planerar.

Styrelsen finner denna fråga värd beaktande även ur den synpunkten att

det antal platser, som enligt kommissionens förslag skulle stå öppna för

patienter från de sjukvårdsområden, som icke ingå för fixa bidrag till

byggnadskostnaderna, med hänsyn till lasarettsväsendets utveckling med

s. k. centrallasarett måhända blir väl stort. På den kirurgiska avdelningen

beräknas det till 64 (eventuellt 69). Huruvida den väg styrelsen sålunda

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

tillåtit sig anvisa är framkomlig, undandrager sig styrelsens bedömande.

Härom torde måhända det yttrande angående förslaget till överenskommelse,

vilket Stockholms stad har att avgiva, lämna erforderliga upplysningar.

Åberopande vad ovan örn denna detaljfråga anförts, synes en omprövning

av kommissionens förslag härutinnan önskvärd, och böra, då de ekonomiska

förhållandena härvid torde bliva utslagsgivande, icke blott byggnadskostnaderna

utan även driftkostnaderna för en till karolinska sjukhuset

ansluten garnisonssjukavdelning tågås i övervägande.

Alldenstund det föreslagna antalet platser på de avdelningar, som här

beröras — de medicinska och kirurgiska — synes för den kliniska undervisningen

oundgängligen erforderligt och enär hyggnadsplanerna i stort

sett torde lämpa sig lika väl för ett helt civilt som för ett kombinerat

civilt och militärt sjukhus, torde enligt medicinalstyrelsens förmenande

den ifrågasatta utredningen icke behöva ens i någon mån fördröja ett

beslut i hela ärendet.

Tilläggas må, att styrelsen har sett denna angelägenhet helt och hållet

ur sjukvårdssynpunkt och givetvis icke ansett sig böra ingå på de skäl,

som ur rent militär synpunkt kunna anföras för eller emot den föreslagna

samorganisationen.

Styrelsen har även lämnat å sido det spörsmålet, huruvida ett samarbete

av avsedd art kan för militärläkarutbildningen vara av den betydelse, att

en dyrbarare organisation för garnisonens sjukvård, än densamma i och

för sig synes erfordra, kan från denna synpunkt anses motiverad.

Alldenstund även tandvårdsfrågan på det karolinska sjukhuset beröres

i samband med garnisonssjukhusets ställning samt kommissionen förordar

ett sammankopplande av sjukhusklientelets tandvård med garnisonens,

vill styrelsen hava som sin mening uttalat, att, då här är fråga örn en klinisk

undervisnings- och forskningsanstalt, det hade varit naturligare och

lämpligare, örn en samorganisation med tandläkarinstitutet avsetts. Att

en sådan kommer till stånd finner styrelsen så mycket mera angeläget,

som frågan örn sambandet mellan tändernas sjukdomar och andra sjukdomar

är ett problem, vilket såväl ur folkhälsans som ur vetenskapens

synpunkt förtjänar en allsidigare och mera fördjupad prövning, än vad

som hittills åtminstone i vårt land ägnats densamma.

Karolinska institutets lärarkollegium tillstyrker den ifrågasatta sammanslagningen

av garnisonssjukhuset och karolinska sjukhuset men finner

i likhet med de ledamöter av kollegiet, vilka såsom särskilda sakkunniga

biträtt kommissionen, att förslaget i den föreliggande formen ur synpunkten

av de intressen institutet hade att bevaka i vissa avseenden måste

medföra olägenheter. I fortsättningen heter det:

Det militära klientelet är visserligen genom en viss ensidighet ej likvärdigt

med övrigt klientel, men är dock användbart för den medicinska

undervisningen. Det synes emellertid uppenbart, att en sammankoppling

av civila och militära intressen, som här skulle bliva fallet, kan giva anledning

till kollisioner, vilka kunna komma att inverka i hög grad störande

på sjukhusets verksamhet. Med do anspråk på disciplinär myndighet

över de sjuka, som från militär sida uppställas, synes det bliva svårt

att uppdraga gränsen för befogenheterna emellan å ena sidan militärmyndigheterna

och å andra sidan deri civila sjukhusledningen.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Förslaget att de biträdande överläkarna skulle vara militärläkare och

tillsättas, utan att karolinska institutet finge utöva något inflytande på

rekryteringen i vidare mån än att klinikchefen skulle avgiva yttrande,

synes kollegiet kunna antagas endast under den förutsättningen, att cheferna

för de medicinska och kirurgiska klinikerna å övriga vårdavdelningar

hava vid sin sida en biträdande överläkare, tillsatt av kanslern,

något som även kommissionen räknat med.

Någon anledning att, på sätt kommissionen föreslagit, låta generalfältläkaren

deltaga i sjukhusdirektionens överläggningar jämväl i frågor,

som ej direkt angå den militära sjukvården, synes ej föreligga.

Lärarkollegiet framhåller vidare vikten av att samarbetet med garnisonssjukhuset

erhåller en sådan organisation, att institutets med universiteten

likställda karaktär av vetenskaplig högskola ej i något hänseende

äventyrades. Behovet av de undervisningsplatser, som genom förslaget

tillföras sjukhuset, vore emellertid så stort, att därest det ej på annat sätt

kunde fyllas, tillskottet av undervisningsplatser kunde uppväga nu berörda

olägenheter.

Chefen för generalstaben avstyrker förslaget efter att hava företagit en

undersökning angående dettas förenlighet med försvarets intressen. Som

skäl emot förslaget framhålles i huvudsak följande:

Genom en sammanslagning av garnisonssjukhuset med karolinska sjukhuset

skulle den militära sjukvårdsorganisationen reduceras på ett sätt,

som kännbart skulle minska dennas möjligheter att fylla sina uppgifter.

Med uppgivandet av ett självständigt garnisonssjukhus skulle försvaret

även avhändas möjligheten att, i den mån förhållandena påkallade ändringar

i garnisonens sjukhusorganisation, kunna få sådana till stånd. Garnisonens

sjukvård bleve fastlåst vid ett begränsat antal vårdplatser å karolinska

sjukhuset samt vid den organisation och det handhavande av

sjukvården, som vid detta sjukhus med hänsyn till behov och intressen,

som icke sammaufölle med försvarets, bestämdes. Det måste även betecknas

såsom mindre lämpligt, att försvaret, som i övrigt ombesörjde sjukvård

för sin personal, på ett så betydande område som det ifrågavarande

överlämnade uppgiften i andra händer.

Ifråga om de nuvarande militärsjukhusen hade man i allmänhet slagit

in på en väg, motsatt den av sjukhuskommissionen förordade, i det civila

personer, i den mån utrymmet medgivit, mottagits å dessa sjukhus. Denna

anordning hade utfallit tillfredsställande. Det lämpligaste vore vid lösande

av garnisonssjukhusets byggnadsfråga att fasthålla vid dessa nu tilllämpade

principer och icke låta det största och viktigaste militärsjukhuset

fullständigt uppgå i ett civilt sjukhus.

Även andra skäl talade för att sjukvård för militär personal förlädes till

militärt sjukhus. Militärklientelet företedde sålunda vissa från allmän

sjukvård skiljaktiga särdrag, vilka kunde bliva fullt beaktade endast å

ett militärt sjukhus. Militära läkare kände bäst dessa särdrag hos klientelet,

inom detta vanliga sjukdomstyper ävensom de förhållanden, under

vilka sjukdomarna uppstått, och de tjänstgöringsförhållanden, till vilka

patienten efter sjukhusvistelsen skall återvända. Detta vore av särskild

betydelse med hänsyn till att det militära klientelet stundom inneslöte ele
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Majlis proposition Nr 232.

ment, vilka endast motvilligt underkastade sig den militära tjänsten

samt militär ordning och disciplin oell på grund härav önskade ia sin

sjukhusvistelse förlängd. Beträffande särskilt observationsfallen vore samarbete

önskvärt mellan truppförbandens och sjukhusets läkare. Detta samarbete

försvårades genom garnisonssjukhusets upphörande. Då poliklinikverksamheten

å karolinska sjukhuset komme att ordnas med hänsyn till

den medicinska undervisningens och allmänhetens intressen, komme för

garnisonens vidkommande olägenheter att uppstå, yttrande sig bland

annat i intrång på den korta värnpliktsutbildningen. Vidare vore det icke

lämpligt särskilt ur psykologisk synpunkt, att försvarets personal, fast

anställda som värnpliktiga, skulle i sjukvårdshänseende underkastas en

militärtjänsten och värnplikten ovidkommande skyldighet att vid det nya

sjukhuset tjäna såsom objekt vid den allmänna undervisningen i medicin.

Den uppgift garnisonssjukhuset för närvarande fyller i avseende å utbildning

av sjukvårdspersonal komme icke att på samma sätt kunna

fyllas av det nya sjukhusets garnisonsavdelning, dels på grund av avdelningens

begränsade storlek, dels emedan den undervisning, som där

komme att meddelas, tydligen måste vara lagd efter den allmänna medicinska

undervisningens behov. För den militär-medicinska forskningen

och undervisningen skulle det ej heller vara till fördel, örn garnisonssjukhuset

försvunne. Karolinska sjukhusets uppgift gjorde sålunda, att militärmedicinska

studier därstädes icke komme att i erforderlig grad beaktas.

I allt fall bleve det ett mycket litet antal militärläkare, som kunde

begagna sig av studiemöjligheterna å sjukhuset. Det syntes uppenbart,

att de uppgifter utöver den rena sjukvården, vilka garnisonssjukhuset

nu fyllde och borde fylla, kunde komma att på ett olyckligt sätt bliva

tillbakasätta.

Av det anförda framginge, att den av sjukhuskommissionen förordade

sammanslagningen av garnisonssjukhuset med karolinska sjukhuset icke

vore förenlig med försvarets behov och intressen. Av de tre huvudalternativ,

elter vilka lösningen av garnisonssjukhusets byggnadsfråga kunde

sökas, vore en lösning på den väg, som av sjukhuskommissionen förordats,

den ur försvarets synpunkt minst tillfredsställande. Ett i organisatoriskt

avseende fristående garnisonssjukhus vore ur denna synpunkt det ändamålsenligaste.

Även en lösning enligt de grunder, som komme närmare

sjukhusbyggnadssakkunnigas förslag, alt. I, nämligen ett i sjukvårdshänseende

självständigt garnisonssjukhus, anslutet till karolinska sjukhuset

och möjligen i vissa avseenden samarbetande med detta, skulle bättre än

det av sjukhuskommissionen förordade förslaget tillgodose försvarets

intressen.

Med den av kommissionen beräknade kostnaden för sängplats skulle ett

nytt garnisonssjukhus örn 319 platser kunna uppföras för 6,215,396 kronor.

Det nuvarande garnisonssjukhusets tomt och byggnader representerar ett

värde av 5 ''A million kronor. Räknades med detta belopp såsom tillgång

för bekostande av ett nytt garnisonssjukhus, skulle ett sådant till samma

storlek som det nuvarande och anslutet till det blivande karolinska sjukhuset

betinga en direkt statsutgift av 6,215,396—-5,500,000 eller omkring

700,000 kronor. En modernisering av det nuvarande garnisonssjukhuset

hade av kommissionen beräknats skola kosta 1,060,000 kronor. Följaktligen

syntes icke ur ekonomisk synpunkt några hinder möta för ett särskilt

garnisonssjukhus, vare sig i nybyggnad, eventuellt ansluten till det

Bihang till riksdagens protokoll WHO. 1 sami. Ulli haft. (Nr Hilli.) 9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj.is proposition Nr 232.

blivande karolinska sjukhuset, eller i den nuvarande byggnaden moderniserad.

Sjukhuskommissionens förslag innebure, att det kliniska sjukhusets

nybyggnad skulle i icke ringa grad finansieras genom garnisonssjukhusets

upphörande.

Beträffande driftkostnaderna skulle enligt förslaget vissa besparingar

vinnas. Den besparing, approximativt uppskattad till 45,000 kronor, som

skulle vinnas genom indragning av löner och arvoden på det nuvarande

garnisonssjukhusets stat, sammanhängde med ett väsentligt försvagande

av försvarets sjukvårdsorganisation och skulle alltså vinnas på dettas

bekostnad.

Ehuru chefen för generalstaben såsom av det anförda framgår, icke kan

biträda sjukhuskommissionens förslag till lösning av garnisonssjukhusets

byggnadsfråga, har han likväl gjort vissa erinringar mot detaljer i förslaget

och anför därvid:

Örn garnisonssjukhuset skall uppgå i det karolinska sjukhuset, måste

försvarets intressen erhålla en häremot svarande representation i sjukhusets

direktion. Kommissionens förslag, att generalfältläkaren berättigas

närvara vid sjukhusdirektionens sammanträden och deltaga i dess

överläggningar samt i besluten rörande frågor, som angå garnisonssjukvården,

tillgodoser ingalunda nämnda intressen i tillräcklig grad. Generalfältläkaren

bör i stället vara ordinarie ledamot av sjukhusdirektionen,

och inga frågor, som direkt eller indirekt angå garnisonssjukvården, böra

få avgöras utan hans samtycke.

Skiljande av vården av garnisonens fall av hud- och könssjukdomar

från garnisonssjukvården i övrigt synes otillfredsställande. Det förslag

kommissionen framställer rörande ordnande av denna fråga (betänkandet

sid. 63) är endast skisserat och synes snarast vara ett provisorium. Varken

organisations- eller kostnadsfrågan för denna del av sjukvården synes

vara närmare utredd.

Förslaget att garnisonssjukhusets nuvarande apotek och tandpoliklinik

övertagas av karolinska institutet och att värnpliktiga apotekare och

tandläkare skola där tjänstgöra får under inga förhållanden medföra, att

värnpliktiga under sin värnpliktstjänstgöring användas för icke militära

ändamål. De värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden måste kunna ordnas

efter de militära behovens krav, vilka kunna vara underkastade växlingar.

För officerare och vederlikar avser förslaget 8 platser i enskilda och

halvenskilda rum. Huru avsikten är med underofficerare framgår icke

av betänkandet. Ehuru det likaledes icke framgår av betänkandet, har

från auktoritativt håll (generalfältläkaren) antytts, att för vård av officerare

å enskilda eller halvenskilda rum skulle komma att fordras honorar

till läkarna. Enligt nu gällande bestämmelser (S. F. nr 504/1926) åtnjuta

officerare och underofficerare med vederlikar å garnisonssjukhuset

läkarvård och läkemedel utan särskild ersättning. Med hänsyn till avlönings-

och naturaförmånernas knapphet för ifrågavarande personal bör

i varje fall icke ifrågakomma att vidtaga åtgärder, vilka komma att innebära

försämring i detta hänseende.

Platsantalet för garnisonens sjuka bör bestämmas till detsamma som

för närvarande. I den mån garnisonens vårdplatser icke tagas i anspråk

för militär personal, böra de ställas till förfogande för civila patienter. I

den män, vid större sjuklighet, garnisonens platsbehov kommer att över
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232. 131

skrida platstillgången, bör det åligga sjukhuset att bereda erforderliga

ökade platser.

Garnisonens behov av utvidgat sjukhusutrymme vid mobilisering bör

tillgodoses, och sjukhusets förpliktelse att vid mobilisering och i krig stå

till förfogande för försvarets behov bör fastställas.

Över huvud taget skulle ett genomförande av sammanslagningen tarva

ett ingående genomarbetande av en mångfald organisationsdetaljer, vilka

icke synas böra upptagas till närmare behandling, förrän principerna för

frågans lösning äro hestämda. På frågans nuvarande stadium torde endast

böra framhållas, att det är av särskild betydelse, att, därest trots de anförda

skälen en sammanslagning skulle komma till stånd, de militära

intressena på ett tillräckligt sätt bliva representerade vid ordnandet av

sammanslagningen.

Marinförvaltningen avstyrker det föreliggande förslaget och förordar i

stället bibehållandet av det nuvarande garnisonssjukhuset, moderniserat

i av kommissionen angiven riktning.

Ämbetsverket framhåller till en början, att karolinska sjukhuset komme

att ligga för avlägset från Skeppsholmen och att i följd därav onödig

tidspillan skulle uppstå vid poliklinikbesöken. I fortsättningen av yttrandet

kritiserar marinförvaltningen förslaget, att det militära klientelet

skulle utnyttjas för undervisningsändamål och anför härom:

Mot principen, att marinens personal skall användas såsom material

för den medicinska undervisningen nödgas ämbetsverket inlägga en gensaga.

Det torde nämligen få anses opåkallat, att den brist i karolinska

institutets kliniska material, som kommissionens förslag medför, skulle

fyllas med sjuka från försvarsväsendet. Bland marinens stam finnes en

mängd korpraler, flaggkorpraler och högbåtsmän, som hava lång tjänstetid

bakom sig och kunna göra anspråk på att vid vård å sjukhus få åtnjuta

hittillsvarande förmåner obeskurna. Detta synes även böra gälla

övrig stampersonal. Vad angår de värnpliktiga, så erhålla dessa på sätt

författningarna föreskriva den sjukvård, som värnpliktslagens § 35 tillförsäkrar

dem. Men för att sjuka värnpliktiga skola hliva skyldiga att

tjänstgöra som undervisningsmaterial å statens sjukhus torde erfordras

en ändring i värnpliktslagen, något som marinförvaltningen för sin del

icke vill ifrågasätta. Man kan vidare förutse, att en sådan ordning komme

att göra vårt redan nu av vissa värnpliktiga och andra illa sedda försvar

ytterligare impopulärt.

Marinförvaltningen erinrar i det följande, att de könssjuka från marinen

för närvarande åtnjuta en betryggande vård å garnisonssjukhuset

såväl polikliniskt som intagna å detta sjukhus. Huru denna vård skulle

komma att anordnas, örn Norrbacka-sjutahuset bleve verklighet, undandroge

sig bedömande, enär kommissionen i detta avseende lämnat endast

antydningar. Tillfredsställande besked hade ej heller lämnats, huru

skullo förfaras, om patientantalet överskrede antalet vårdplatser å garnisonens

avdelningar.

Den föreslagna garnisonsavdelningen skulle för marinen i många avseenden

bliva olämplig. Det kunde på grund av dessa olägenheter förut
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj.ts proposition Nr 232.

sättas, att kostnader utöver de nuvarande sannolikt bleve erforderliga,

såsom för sjukhusvård, då plats ej finnes disponibel, för anordnande av

poliklinisk specialistvård, för transporter av patienter m. m.

I fortsättningen av sitt yttrande framhåller marinförvaltningen följande:
Garnisonsavdelningen

skulle innehålla 100 allmänna platser och 8 enskilda.

Enligt anförda beräkningsgrunder, 19,484 kronor för allmän och

38,968 kronor för enskild vårdplats, skulle kostnaden för garnisonsavdel
-

ningen utgöra:

för 100 allmänna platser ................ kr. 1,948,400: —

» 8 enskilda » ................ » 311,744: —-

Summa Kr. 2,260,144: —

Tillsammans med platserna å specialavdelningarna och andelarna i

sjukhusets polikliniker torde kostnaden för garnisonsavdelningen kunna

uppskattas till i runt tal 2,500,000 kronor.

Till jämförelse med denna siffra hör upptagas kostnaden för det nuvarande

garnisonssjukhusets modernisering. Enligt anförd beräkning utgör

densamma 1,060,000 kronor. Kommissionens yttrande, att sjukhuset

härmed endast skulle bringas »i ett någorlunda tillfredsställande skick»,

torde enligt marinförvaltningens uppfattning innebära en överdrift, enär

för garnisonssjukhusets modernisering framställda önskemål blivit tillgodosedda.

Örn allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm sålunda bringas i tidsenligt

skick för 1,060,000 kronor, bibehålies nuvarande organisation av

1''örsvarsväsendets sjukhusvård i huvudstaden med hittillsvarande fördelar.

För omkring 1,500,000 kronor större kostnad skulle däremot enligt

kommissionens förslag å karolinska sjukhuset erhållas en garnisonsavdelning

med otillräckligt sängantal samt utan reserv för mobilisering och

större sjuklighet, med starkt försämrad militärmedicinsk sjukvård jämte

obehaget för personalen att tjänstgöra som kliniskt undervisningsmaterial

och betydande olägenheter i avseende å poliklinisk samt specialistvård

m. m.

Att den av förste läkaren å flottans station i Stockholm använda beteckningen

självuppgivelse från försvarsväsendets sida är tillämplig även från

ekonomisk synpunkt, torde redan härav framgå. Men detta framstår ännu

tydligare, om värdet av det nuvarande garnisonssjukhuset och dess tomt

tages i betraktande. Kommissionen uppskattar den sistnämnda till

2.900.000 kronor efter 100 kronor per kvm. och till 3,625,000 kronor efter 125

kronor per kvm. Dessa tomtpriser synas marinförvaltningen synnerligen

lågt beräknade. Vad huvudbyggnaden beträffar, så innehåller den omkring

300 sängplatser och torde därför kunna värderas efter minst 10,000

kronor per säng till 3,000,000 kronor. Övriga byggnader kunna uppskattas

till flera hundra tusen kronor. Kommissionens förslag innebär sålunda,

att försvarsväsendet avliändes värden av åtminstone mellan 6 och 7 millioner

kronor. I utbyte skulle endast erhållas den av åtskilliga brister vidlådda

garnisonsavdelningen i det nya Norrbackasjukliuset, värderad till

2.500.000 kronor och 1,500,000 kronor dyrare än vad ett iståndsättande av

det nuvarande allmänna garnisonssjukhuset kräver. En ren förlust i värden

örn lågt räknat 5,000,000 kronor skulle sålunda åsamkas försvarsväsendet

genom kommissionens förslag.

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Marinförvaltningen framhåller i fortsättningen av sitt yttrande bland

annat, att det ej är under den kliniska tjänstgöringen de civila läkarna

skola inhämta kunskap om den militära sjukvården utan under läkarnas

egen tjänstgöring vid försvarsväsendet. Det föreliggande förslaget till

sammanslagning av garnisonssjukhuset med karolinska sjukhuset innebure

ej blott i organisatoriskt utan även i andra avseenden ett försvagande

av den sjukvård, staten är skyldig giva försvarsväsendets personal.

Stationsbefälhavaren vid flottans station i Stockholm avstyrker förslaget

och anser, att garnisonssjukhuset hör bibehållas och moderniseras.

Förste läkaren vid flottans station i Stockholm avstyrker likaledes det

föreliggande förslaget och förordar det nuvarande garnisonssjukhusets

bibehållande och moderniserande.

Yttrandet inledes med ett sammandrag rörande förhandlingarna vid

ett diskussionsmöte inom svenska militärläkarföreningens stockholmsavdelning

den 25 november 1925, där det påvisas, att militärläkarna i allmänhet

anse det olyckligt, örn garnisonssjukhuset skulle uppgivas och

sammanslås med ett civilt sjukhus. Efter en allmän orientering kommer

så förste läkaren in på det föreliggande förslaget, varvid han först kritiserar

det sätt, på vilket poliklinikproblemet lösts. Allt för lång tid skulle

åtgå för personalens poliklinikbesök, dels på grund av det långa avståndet

till sjukhuset, dels på grund av lång väntan å behandlingen. Förste

läkaren gör därefter vissa erinringar angående beräkningen av behövliga

vårdplatser. Han finner det sålunda oriktigt, att man vid fastställande

av detta behov utgått från medeltalet vårdade per dag i stället för från

maximihehovet. Vidare befunne vi oss just nu i en vågdal vad sjukligheten

anginge, vilket gjorde det vanskligt att med ledning av de nuvarande

beläggningssiffrorna företaga beräkningar angående platsbehovet.

Svårigheter kunde också förväntas uppstå vid intagning å sjukhuset,

framför allt när de för garnisonen avsedda sjukplatserna vore upptagna.

Generalfältläkaren hade ingalunda blundat för farorna för garnisonssjukhusets

nedläggande. »Skulle försvaret utökas» — så folio hans ord —

»och därmed även garnisonen i Stockholm, följde med nödvändighet ett

övervägande av huru sjukvårdsförhållandena skola anpassas därefter.»

Men då inträdde den farliga situationen, att man gjort sig av med alla

de dyrbara tomter, byggnader och löner, vilka för närvarande stöde till

militärens förfogande.

Lika litet som sjukvården i sin helhet organiserats på en gång, lika litet

hade militärsjukhuset från början skapats som fristående institution.

Behovet och erfarenheten hade här som alltid varit läromästarna, och

utvecklingen hade fortgått till allt större fulländning med egna läkare,

egna sjukhus och egna specialpolikliniker med utrustning och organisation

lämpade just för sitt egenartade specifika ändamål. Ty likaväl som

den militära organisationen i sin helhet krävde egen ledning, egen förvaltning

och egen jurisdiktion m. m., lika ofrånkomligt syntes dess behov

av egen sjukhusvård, inom vilken de principer, som militärtjänsten gjorde

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

nödvändiga, kunde självständigt tillämpas, utan störande omgång och

främmande inblandning.

Ett av de viktigaste motiven att ej sammanblanda militärer och civila

vore den ökade faran för smittospridning. Största delen av det militära

klientelet komme från kasernerna, vilka trots all hygien och profylax

komme att förbliva smittohärdar.

Chefen för marinstaben har i en till marinförvaltningen ingiven promemoria

uttalat stora betänkligheter mot det föreliggande förslaget. I

vad i denna promemoria anförts har högste befälhavaren över kustflottan

instämt.

Även chefläkaren å garnisonssjukhuset i Stockholm avstyrker förslaget

örn sammanslagning av garnisonssjukhuset med karolinska sjukhuset.

Då sjukhuskommissionens förslag i princip vore identiskt med sjukhusbyggnadssakkunnigas

av 1925 framlagda förslag, alt. II, hänvisar chefläkaren

till sitt yttrande över detta förslag, vari han uttalat stora betänkligheter

mot förslagets realiserande.

Chefen för östra arméfördelningen anser, att det ur militär synpunkt

vore önskvärt och lämpligast med ett särskilt sjukhus för Stockholms

garnison och närliggande truppförband. Då emellertid ett fortsatt disponerande

av det nuvarande garnisonssjukhusets lokaler vore uteslutet

och då den föreslagna sammanslagningen ur andra synpunkter, särskilt

rent medicinska och kirurgiska, otvivelaktigt medförde stora fördelar,

ansåg sig arméfördelningschefen icke kunna motsätta sig förslaget. Dock

syntes det önskvärt, att garnisonsavdelningen utgjordes av särskild paviljong.

Detta vore nödvändigt bland annat med hänsyn till utbildningen

av militära sjukvårdare å sjukhuset.

Arméförvaltningen tillstyrker, som nämnts, det föreliggande förslaget.

Efter att hava berört tidigare förslag till lösande av garnisonssjukhusets

byggnadsfråga samt skälen för kommissionens förslag erinrar arméförvaltningen

örn vissa invändningar, som framkommit mot garnisonssjukhusets

förenande med karolinska sjukhuset. Erinringar hade gjorts dels

från vissa militär- och militärmedicinska myndigheter, dels från civila

högsböle- och förvaltningsmyndigheter. Arméförvaltningen anför härom

i huvudsak följande:

Från de förras sida har bland annat beklagats förlusten av ett eget militärsjukhus

med flera hundra sängplatser; platsberäkningen för militärt

klientel, har man sagt, vore på det nya sjukhuset för njugg; beträffande

exempelvis vården av de venerologiskt sjuka efter tillkomsten av ett kombinerat

nytt sjukhus lämnades i 1919 års sjukhussakunnigas betänkande

inga anvisningar.

Av olika skäl, angivna i föregående utredningar och antydda i de bilagor,

som bifogats chefläkarens för garnisonssjukhuset i Stockholm yttrande,

synas dessa delar av den framlagda kritiken ganska tungt vägande.

Platsberäkningen i såväl 1919 års sjukhussakkunnigas som 1926 års sjukhuskommissions

betänkande är grundad på att sjukavdelningarnas storlek

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj.ts proposition Nr 232.

anpassas efter vad en Översköterska med biträdande personal lämpligen

kan handhava samt på storleken av det klientel, som erfordras för undervisningen.

Efter detta har man sökt lämpa det militära platsbehovet.

Det hör medgivas, att de beräkningar, som för detta senare lämnas, äro

befogade. Det som framför allt numera synes bättre än förut tillgodose de

militära önskemålen beträffande platsbehov är dels klientelets i sin helhet

inläggande i relativt små sjukrum, varigenom bättre isoleringsmöjligheter

erhållas för sjuka i olikartade infektiösa sjukdomar, dels inrättande

av särskild isoleringsavdelning, vidare den uttryckliga förklaring om

ömsesidigt tillmötesgående beträffande patientutväxling, oberoende av avdelningens

civila eller militära karaktär, som betänkandet lämnar, samt

det direkta förslag till förläggning av venerologiskt klientel, som betänkandet

desslikes innehåller.

Utöver vad betänkandet i dessa avseenden innehåller, torde även kunna

framhållas de möjligheter till rationellare fördelning av de civila sjuka å

stadens olika sjukhus, som enligt vad arméförvaltningen har sig bekant,

följer med nyare förslag till administrationen av Stockholms stads sjukhus,

och som naturligtvis måste gynnsamt återverka på intagningen av

militärt klientel å ett till gemensamt bruk upplåtet sjukhus.

Vidare har till det föreliggande sjukhusförslagets nackdel framhållits,

att de s. k. militära överläkarna icke svarade för samtliga militära sjukavdelningar,

att några garantier knappast funnes för att dessa läkarplatser

besattes med militärläkare och icke snarare bleve genomgångsplatser

för blivande lasarettsläkare, liksom även påtalats den försvårade

utbildningen i sjukhustjänst för lägre militär sjukvårdspersonal.

Beträffande sålunda gjorda uttalanden får arméförvaltningen anföra

följande. Givetvis har sjukhuskommissionen då den framlagt här förevarande

betänkande varit bunden av hänsynen till så att säga det hela;

hur kommissionen tänkt sig det närmare anordnandet av samarbetet

under dessa nya förhållanden, framgår väl ingalunda överallt med visshet

i betänkandet. Men tydligt är dock, att de militära önskemålen vunnit

det beaktande, som rimligen kunnat på detta tidiga stadium ske eller

teoretiskt låtit sig på förhand beräkna.

Slutligen har påtalats de minskade möjligheter till samarbete mellan

garnisonens truppläkare och sjukhusläkarna, som den nya ordningen

måste medföra, särskilt då ju en ej ringa del av det militära klientelet

(bland annat samtliga specialsjukvårdsbehövande sjuka) skulle tillföras

civila sjukavdelningar; även hava svårigheter befarats uppkomma att få

in s. k. observationspatienter. Härtill får arméförvaltningen foga följande.

Antydda farhågor hava utan tvivel åtskilligt berättigande, men

å andra sidan finnes föga skäl befara, att icke — under de förutsättningar,

betänkandet innehåller, och som nedan närmare utvecklas — utvägar

skola kunna finnas för att fullt ut tillgodose berättigade önskemål i

förevarande avseenden.

Från åtskilliga synpunkter måste det helt naturligt te sig främmande

att övergiva ett sjukhus på över trehundra sängar, med en sjukvård och

med medicinska resurser, som i varje fall icke numera giva anledning till

berättigat klander mot den delgivna behandlingen, och med möjligheter

till snabb utveckling under mobiliserings- och krigsberedskapsförhållanden,

att icke tala örn otillfredsställelsen att övergiva en fullt fristående

ställning i en klassisk byggnad med anor.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Majlis proposition Nr 232.

Häremot måste emellertid alltjämt vägas svårigheterna, att icke säga

omöjligheterna för ett mindre militärt självständigt sjukhus i Stockholm

att framgent kunna åstadkomma en med det hlivande civila sjukhusets

sjukvård fullt jämförlig sådan med alla de ekonomiska konsekvenser, som

detta innebär: fördelarna för garnisonens personal att bliva delaktig av

det nya karolinska sjukhusets resurser i olika avseenden, högt skolade

personal, samarbetet med denna senare, synas ovedersägliga och värda

att förvärvas även på bekostnad av åtskilliga värden.

Vad do framhållna krigsberedskapsskälen beträffar, torde få anses, att

huvudstaden med dess taktiskt mycket utsatta läge icke i krigstid hör

vara koncentrationsort för större krigssjukvård av vanlig beskaffenhet

än vad som oundgängligen kan erfordras, och att ordnandet av denna

senare icke hör vara förenad med större svårigheter än å andra förläggningsorter,

där militära myndigheter ävenledes sakna möjlighet att ensamma

ställa erforderliga sjukhusresurser till förfogande vid mobilisering.

Från vissa högsböle- och förvaltningsmyndigheter har gjorts gällande,

att det syntes onödigt att sammankoppla garnisonens klientel med dess,

som man trott, relativt enkla medicinska och för undervisningssyfte föga

givande beskaffenhet med ett stort civilt kliniskt sjukhus och att belägga

de dyrbara sängplatserna — varje plats beräknas kosta 19,484 kronor —

med ett dylikt klientel. I detta avseende framhåller arméförvaltningen

löljande.

Kommissionen har ansett sig behöva garnisonens sjuka för att säkerställa

beläggningen av de för undervisningen erforderliga sjukhusplatserna

(sid. 59—60). Vidare må framhållas, att nyssnämnda uppfattning

örn det militära klientelets mindre värde för klinisk undervisning icke

kommer till synes i betänkandet. Detta framhåller tvärtom, att de militära

sjuka erbjuda bilder av åtskilliga sjukdomar i deras allra tidigaste

stadier och härigenom måste i hög grad gagna undervisningen av vårt

lands läkare; ungdomsåren, inom vilka värnplikten fullgöres, kännetecknas

vidare av stor mottaglighet beträffande en hel del av inom vårt land

gängse sjukdomar, icke minst infektioner av skilda slag, exempelvis lungtuberkulos;

jämväl åtskilliga sinnessjukdomar och nervsjukdomar uppträda

på karaktäristiskt sätt under dessa år. I ett flertal fall kunna garnisonens

sjuka lämna ett undervisningsmaterial, som knappast kan av

andra sjukhus tillhandahållas. Även ur krigsberedskapssynpunkt måste

anses gagneligt, att landets hlivande läkare få i gemen under den akademiska

utbildningstiden se militärt klientel (sid. 59). Enklare fall vårdas

ju däremot, som känt är, på de särskilda truppförbandens egna sjuk

avdelningar.

Tankegången, att det militära klientelet skulle i huvudstaden kunna

vara tillfreds med enklare anordningar än som tar sig uttryck i de av

sjukhuskommissionen beräknade kostnaderna för sjukplats, torde ävenledes

med några ord böra bemötas. Kostnaderna för en sjukplats beror på

samtliga anordningar för de sjukas underhåll, undersökning och vård.

Vad som tillkommer på ett kliniskt sjukhus äro de särskilda anordningar,

som erfordras för vetenskaplig forskning och undervisning. Att i dessa

avseenden sätta det militära klientelet i särklass vore icke tillrådligt;

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

detta klientel låter sig, som nyss är nämnt, tvärtom väl utnyttjas för

undervisningsändamål. Det måste betraktas som ett av betänkandets

största förtjänster och som ett utslag av vidsynthet, att man icke här

velat uppdraga mer eller mindre konstgjorda råmärken mellan olika slags

sjuka.

Efter att hava erinrat örn sitt ställningstagande till tidigare förslag till

garnisonssjukhusets nybyggnadsfrågas lösande fortsätter arméförvaltningen:
Att

garnisonssjukhusets nybyggnadsfråga enligt här föreliggande riktlinjer

måste anses ekonomiskt bättre löst än genom uppförande av eget

nybygge eller genom kvarblivande i hittillsvarande byggnad, därför hava

andragits skäl, som arméförvaltningen anser bärkraftiga (sid. 59—60).

Att nu helt bedöma de besparingar, som kunna göras genom garnisonssjukhusets

indragande, torde emellertid böra ske med varsamhet.

Arméförvaltningen får i detta sammanhang framhålla, att ett antal frågor

av för 4 huvudtiteln ekonomisk räckvidd i betänkandet lämnats öppna.

Sådana äro exempelvis frågorna angående de föreslagna militära överläkarnas

och amanuensernas ställning, dessa läkares uppförande på stät

i ordinarie beställningar eller allenast med förordnanden på viss tid, samma

läkares tjänstgöringsförhållanden m. m., poliklinikernas, tandvårdens

och apotekets organisation, sjukhusplatser för veneriskt sjuka, dagavgifternas

storlek samt storleken och fördelningen av de utgifter, som komma

att drabba fjärde huvudtitelns olika anslag genom militära patienters

vård å sjukhuset. Nu berörda frågor kunna säkerligen för försvarsväsendets

vidkommande medföra konsekvenser, som svårligen låta sig för närvarande

överskåda. Arméförvaltningen förutsätter emellertid, att dessa

frågor komma att bliva föremål för fullständig och sakkunnig utredning

i god tid, innan sjukhuset må komma att tagas i bruk.

Till de föreslagna bestämmelserna angående grunderna för sammanslagningen

gör arméförvaltningen följande erinringar.

Ad p. 1. Därest inträffad större sjuklighet bland garnisonens personal

gör, att garnisonsavdelningen är otillräcklig för vårdbehovet, bör erforderlig

sjukhusvård beredas denna personal å sjukhusets egna medicinska

och kirurgiska avdelningar.

Ad p. 2. Sättet för vissa befattningsinnehavares — två överläkares och

två amanuensers — tjänstgöring, uppförande på stat m. m., bör göras till

föremål för vidare utredning än ovan antytt.

Ad p. 5. Förutsatt att i ifrågasatta allmänna bestämmelser förslaget:

»Å polikliniken fullgöra värnpliktiga tandläkare sin facktjänstgöring»

avser, att samtliga värnpliktiga tandläkare därstädes skola fullgöra sin

facktjänstgöring, måste här framhållas, att under fredstid värnpliktiga

tandläkare böra kunna fullgöra dylik tjänstgöring även vid truppförband

och militära sjukhus utom Stockholm.

Angående punkt 9 har arméförvaltningen ingen erinran att göra.

Tvärtom är generalfältläkarens föreslagna rättighet att närvara vid sjukhusdirektionens

sammanträden vid det nya karolinska sjukhuset för

sammanslagningens riktiga genomförande och fortbestånd av utslagsgivande

betydelse. Först härigenom vinnes möjlighet att i rätt tid och

på rätt forum kunna bevaka militära intressen och klargöra en mångfald

spörsmål av militärt intresse.

s. 138 Kontrollera mot PDF

Chefen för

försvarsdepartementet.

138 Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Spörsmålet om garnisonssjukhusets införlivande med karolinska sjukhuset

är en av huvudfrågorna och även en av de mest omstridda frågorna

i sjukhuskommissionens förslag.

Av den lämnade historiken framgår, att i de tidigare framkomna förslagen

till lösande av garnisonssjukhusets byggnadsfråga städse räknats

med visst samarbete med det kliniska sjukhuset. Sålunda hava såväl

garnisonssjukhuskommittén som sjukhusbyggnadssakkunniga förordat en

införlivning av garnisonssjukhuset med undervisningssjukhuset. Då frågan

örn serafimerlasarettets nybyggnad behandlades i proposition nr 216

till 1926 års riksdag, framhöll dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet,

att det otvivelaktigt i vissa avseenden skulle vara fördelaktigt

för den militära sjukvården, örn garnisonssjukhuset bibehölles såsom ett

särskilt sjukhus under militär förvaltning, även om det lokalt förlädes

till serafimerlasarettet. De synnerligen betydande merkostnader, som

därmed vore förenade såväl vid sjukhusets första utbyggnad som vid dess

fortsatta tillgodoseende och utrustning i enlighet med sjukvårdsteknikens

utveckling, gjorde det emellertid otänkbart att välja detta alternativ.

Departementschefen förordade därför — efter samråd med dåvarande

chefen för försvarsdepartementet — obetingat de sakkunnigas alternativ II

och betonade därvid, att det syntes vara en beaktansvärd fördel, att det

militära sjukmaterialet med dess speciella förhållanden finge komma till

användning även vid den civila läkarutbildningen.

Då man sålunda redan tidigare, då garnisonens storlek bestämdes av

1914 års härordning, funnit samorganisation mellan garnisonssjukhuset

och serafimerlasarettet lämplig, torde, efter den reduktion garnisonen

undergått genom 1925 års härordning, en dylik samorganisation vara så

mycket mera befogad.

Enligt de av sjukhuskommissionen företagna beräkningarna skulle

numera för garnisonens sjuka ett vårdplatsantal örn cirka 130 vara fullt

tillräckligt. Av detta antal beräknas 20 platser för de könssjukas räkning.

Då anmärkningar mot dessa platsberäkningar, vilka grunda sig

bl. a. på uppgifter örn garnisonssjukhusets beläggning med militärt klientel

under det första halvåret 1928, framförts från vissa militära myndigheter,

må vidstående tablå angående garnisonssjukhusets medelbeläggning,

högsta beläggning och lägsta beläggning å medicinska och kirurgiska

avdelningarna under åren 1928—1929 meddelas.

I fråga örn dessa beläggningssiffror må emellertid ihågkommas, att de

för kirurgiska avdelningen avse icke blott de »rena» kirurgfallen utan

jämväl öron-, näs- och hals- samt ögonfall. Dessa specialfall, som enligt

det nu föreliggande förslaget skulle erhålla vård icke å garnisonsavdel
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

139

År 19 2 8

Garnisonssjukhuset i Stockholm

Underhålls-

dagar

V å r d a d e

I medel- tal per

dag

på en gång

högst

lägst

13,074

17,980

36

49

56

70

11

16

Kirurgiska » .......

Summa

31,054

85

126

27

År 19 2 9

Garnisonssjukhuset i Stockholm

Medicinska avdelningen.......

Kirurgiska » .......

14,721

17,290

40

47

67

71

12

16

Summa

32,011

87

138

28

ningen utan å karolinska sjukhusets specialkliniker, uppgingo enligt företagen

undersökning år 1928 till 253 och år 1929 till 309, motsvarande respektive

20,37 och 23,79 procent av samtliga å garnisonssjukhuset vårdade.

På grund av vad sålunda anförts torde det vara uppenbart, att för garnisonen

icke behöves mer än cirka 130 sjukhusplatser. Frågeställningen

blir då, huru man för ett så litet antal sjuka häst och billigast skall

kunna anordna erforderlig vård.

Att det gamla garnisonssjukhuset, med dess 319 platser, skall kunna

bibehållas i sitt nuvarande skick, torde av skäl, som sjukhuskommissionen

framfört, knappast vara tänkbart. Sjukhuset fordrar ju först och

främst omfattande reparationer, som beräknas kosta över 1 million kronor,

innan det något så när motsvarar nutida vårdkrav. Då garnisonen

skulle förfoga över föga mer än en tredjedel av sjukhusets vårdplatser,

uppställer sig frågan, huru återstående platser skola beläggas. För närvarande

har man sökt sörja för erforderligt klientel genom att på vissa

villkor mottaga manliga patienter från Stockholms stad. Men när i en

snar framtid staden genom anskaffande av nya och moderna vårdplatser

själv till fullo sörjt för sitt behov av sjukhusplatser, torde stora svårigheter

att få garnisonssjukhuset full- eller ens halvbelagt erbjuda sig.

Att driften av ett sjukhus, som endast är till en mindre del belagt men

som icke desto mindre måste vara uppdelat på vissa specialavdelningar,

ställer sig oproportionerligt dyr, är uppenbart. Härtill kommer vidare

den omständigheten, att, såsom sjukhuskommissionen i sitt betänkande

framhållit, den nuvarande sjukhustomten är synnerligen värdefull och

bättre torde kunna utnyttjas för annat ändamål. Från ekonomisk synpunkt

är det sålunda mindre välbetänkt, att det nuvarande garnisonssjukhuset

med dess värdefulla tomt användes för tillgodoseende av gar

nisonens relativt begränsade sjukhusbehov.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

■ Vad nu sagts gäller i än högre grad om förslaget att bygga ett helt nytt

militärsjukhus av samma storlek som det nuvarande.

Att uppföra ett nytt fristående garnisonssjukhus, avsett för det nu

föreliggande behovet och inrymmande eirka 130 sängar är givetvis ur

vissa synpunkter förmånligt. Men för en tillfredsställande vård fordras,

att även detta lilla sjukhus uppdelas på flera specialavdelningar. Denna

uppdelning blir emellertid med hänsyn till det ringa platsantalet rätt

dyrbar. Även detta alternativ ställer sig sålunda ekonomiskt föga fördelaktigt

och medgiver dessutom svårligen anpassning efter förändrade

förhållanden.

En samorganisation med det på ett flertal specialavdelningar uppdelade

kliniska sjukhuset torde under sådana omständigheter få anses

såsom en lämplig lösning av förevarande fråga. Flera möjligheter äro

härvid tänkbara. Det av chefen för östra arméfördelningen förordade

alternativet, att garnisonssjukhuset inrymmes i särskild byggnad i anslutning

till det kliniska sjukhuset, torde ur militär synpunkt erbjuda

vissa fördelar, då ju en avgränsning av det militära klientelet från det

civila av disciplins- och övervakningsskäl är önskvärd. Emellertid torde

en dylik anordning med hänsyn till nödvändigheten av dubblering av

undersöknings-, operations- m. fl. lokaler medföra betydande merkostnader

icke blott i fråga örn uppförandet utan även vid den framtida driften.

Detta alternativ synes på denna grund icke lämpligen kunna ur ekonomisk

synpunkt försvaras.

Att, såsom medicinalstyrelsen ifrågasätter, i särskilt garnisonssjukhus

utan förbindelse med det kliniska sjukhuset inrymma vanliga medicinska

och kirurgiska fall och till karolinska sjukhuset hänvisa de militära

specialfallen, är, med hänsyn till önskvärdheten att hålla det militära

klientelet i största möjliga grad samlat, ej att förorda. Genom en dylik

anordning skulle det önskvärda samarbetet mellan de kirurgiska och medicinska

avdelningarna å garnisonssjukhuset å ena sidan och specialavdelningarna

å den andra försvåras. Önskemålet att hålla det militära klientelet

samlat talar också och i än högre grad mot förslaget, att samtliga

garnisonens sjuka skulle inläggas å karolinska sjukhusets allmänna vårdavdelningar.

Därigenom skulle vissa undervisningssynpunkter liksom även

den kontroll och övervakning av garnisonens sjuka, som ur militär synpunkt

är nödvändig, på ett allvarligt sätt äventyras.

Återstår sålunda det av sjukhuskommissionen förordade alternativet

att inordna garnisonssjukhusets medicinska och kirurgiska kliniker som

särskild avdelning av karolinska sjukhuset och hänvisa specialfallen till

sjukhusets specialavdelningar. Denna lösning av garnisonssjukhusets

byggnadsfråga, vilken kraftigt förordats av arméförvaltningen och generalfältläkaren,

torde under förevarande förhållanden få anses såsom den

lämpligaste.

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maurts proposition Nr 232.

Ur ekonomisk synpunkt torde förslaget, såsom av det redan anförda

framgår, vara förmånligt. Sålunda skulle den nuvarande, synnerligen

värdefulla garnisonssjukhustomten frigöras. Kostnaderna för anläggandet

av garnisonens vårdplatser bliva — örn man bortser från de särskilda

åtgärder, som betingas av undervisningssyftet — icke större än

vad ett fristående garnisonssjukhus skulle betinga. Vid en av chefen för

ecklesiastikdepartementet företagen utredning angående driftkostnaderna

för det nya sjukhuset har sålunda framgått, att dessa knappast skulle ställa

sig högre än vid det nuvarande garnisonssjukhuset. Genom den föreslagna

anordningen beredes vidare det militära klientelet en förstklassig

vård, och specialvården ordnas på ett för garnisonen fördelaktigt och

ekonomiskt föga betungande sätt. Vid mobilisering skulle vidare till statens

förfogande stå ett stort sjukhus med moderna vårdanordningar och

förstklassiga specialavdelningar.

För s jokim skommissionens förslag talar ytterligare ett betydelsefullt

skäl, nämligen att det antal vårdplatser, som enligt förslaget tänkts inrymda

å garnisonsavdelningen, äro oundgängligen nödvändiga för undervisningens

behov. Att, såsom av medicinalstyrelsen ifrågasatts, söka förmå

Stockholms stad att gå in för ett betydligt större platsantal å karolinska

sjukhuset är för närvarande utsiktslöst. Såsom tidigare framhållits,

har staden uttryckligt förklarat, att den icke vill eller kan åtminstone

för närvarande förlägga större antal vårdplatser till Norrbackasjukhuset.

Det lämpligaste torde väl under sådana förhållanden vara, att garnisonens

sjuka, vilka staten i den närmaste framtiden i allt fall måste bereda nya

eller förbättrade vårdmöjligheter, flyttas till karolinska sjukhuset. Att det

militära klientelet är fullt användbart för undervisningens behov har betygats

av karolinska institutets lärarkollegium och ytterligare understrukits

av arméförvaltningen. Beträffande den av medicinalstyrelsen gjorda

anmärkningen, att det militära klientelet därigenom skulle komma i åtnjutande

av en onödigt dyrbar vård, kan jag hänvisa till de företagna

dagkostnadsberäkningarna, vilka som nämnts visat, att vårdkostnaderna

för karolinska sjukhuset i stort sett skulle bliva desamma som vid det

nuvarande garnisonssjukhuset. För övrigt må framhållas, att den

ökning av kostnaderna för karolinska sjukhusets såväl uppförande som

drift, som förläggandet dit av garnisonens vårdplatser skulle medföra,

icke är så stor som man enbart med hänsyn till platsantalet och föreliggande

siffermaterial skulle kunna antaga, ty vissa lokaler, såsom kök,

tvätt, övriga ekonomilokaler, laboratorier, operationsrum m. m., äro behövliga

för sjukhuset i dess helhet och torde ej i någon avsevärdare grad

kunna minskas, örn garnisonsavdelningen uteslutes.

Vad därefter angår de speciellt från militärt håll gjorda erinringarna

mot det föreliggande förslaget torde följande böra framhållas.

De av chefen för generalstaben uttalade farhågorna, att försvarsväsen
-

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

det med uppgivandet av ett särskilt garnisonssjukhus skulle avhända sig

möjligheten att, i den mån förhållandena påkallade ändringar, få sådana

till stånd, torde få anses överdrivna, ty en förtjänst hos sjukhuskommissionens

förslag är enligt min mening just de möjligheter det erbjuder

till anpassning efter försvarsordningen. Örn antalet vårdplatser för garnisonens

sjuka visar sig otillfredsställande, kan utvidgning av antalet dylika

platser utan större svårighet ske. Minskas försvarets behov, kunna

lediga platser å garnisonsavdelningen beläggas med civila.

Med hänsyn till grannskapet till Järvafältet får karolinska sjukhuset

anses synnerligen väl lämpa sig för där förlagda truppförband. Däremot

är avståndet från vissa andra militärförläggningar till det nya sjukhuset

större än till det nuvarande garnisonssjukhuset. Sistnämnda omständighet

synes mig emellertid icke höra tillmätas någon avgörande vikt, då ju,

på grund av garnisonens spridda förläggning, avståndet till ett för garnisonen

gemensamt sjukhus under alla förhållanden måste för några delar

av densamma bliva jämförelsevis betydande.

Den av generalstabschefen framförda erinringen, att militärklientelet

företer vissa särdrag, som fullt kunna hilva beaktade endast av militärläkare,

torde knappast träffa den av sjukhuskommissionen föreslagna

och av mig godtagna organisationen. I enlighet med denna skulle nämligen

garnisonens sjuka i allmänhet vårdas av särskilda militära läkare,

vilka kunna förväntas känna de speciella militära förhållandena och sålunda

borde vara i stånd att upprätthålla den nödvändiga disciplinen och

behandla för militärtjänsten karakteristiska sjukdomar. Ej heller synes

samarbetet mellan dessa militära läkare och truppförbandens läkare behöva

bliva lidande på den föreslagna samorganisationen med karolinska

sjukhuset. Det tillkommer nämligen enligt de föreslagna bestämmelserna

den ene biträdande militäre överläkaren att svara för att det nuvarande

samarbetet bibehålies.

Att sjukhusets poliklinikvård komme att ordnas med hänsyn till den

medicinska undervisningens och allmänhetens intressen men till olägenhet

för garnisonens, torde knappast behöva befaras. Poliklinikmottagningarna

för garnisonens sjuka höra givetvis ordnas så, att något intrång

i den militära utbildningen ej sker. Någon onödig tidspillan vid

poliklinikbesöken på grund av sjukhusets belägenhet torde, i enlighet

med vad jag förut anfört, i allmänhet icke behöva förekomma.

Från såväl generalstabschefen som marinförvaltningen hava betänkligheter

uttalats mot att det militära klientelet skulle utnyttjas i undervisningssyfte.

Därigenom skulle, framhålles det, försvarsväsendet göras

ytterligare impopulärt. Gentemot denna anmärkning torde allenast böra

erinras, att de kliniska sjukhusen för närvarande äro de mest eftersökta

på grund av den lämnade vårdens höga kvalitet, och att några

klagomål från de intagna patienterna icke försports. Då alla sjuka å

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Majus proposition Nr 232.

karolinska sjukhuset skulle tjäna undervisningen, bliva militära sjuka

i detta avseende fullt likställda med de civila. För övrigt må erinras,

att garnisonssjukhuset under de första årtiondena av sin verksamhet

var ett undervisningssjukhus och att sålunda utnyttjande av det militära

klientelet i undervisningssyfte icke innebär någon nyhet. Någon

ändring i värnpliktslagen med anledning härav torde icke krävas.

De av chefen för generalstaben uttalade farhågorna för att den militärmedicinska

utbildningen och forskningen skulle bliva lidande på garnisonssjukhusets

införlivande med karolinska sjukhuset torde enligt mitt

förmenande icke komma att besannas. Denna erinran har jag redan i det

föregående endels upptagit till bemötande. Att utbildningens kvalitet

skulle bliva sämre å ett stort undervisningssjukhus än å det nuvarande

garnisonssjukhuset är ej troligt. En synnerligen betydelsefull följd av

den föreslagna anordningen skulle bliva, att civila läkare under utbildningstiden

skulle erhålla större kännedom än vad under den korta värnpliktstjänstgöringen

är möjligt örn militärt klientel och speciella militära

sjukdomar, till stor nytta vid mobiliserings- m. fl. tillfällen. Forskningsmöjligheterna

för militärläkarna vid karolinska sjukhuset med dess

stora laboratorier, röntgenanläggning för diagnostik och terapi, stora

patologiska institution m. m. bliva också väsentligt större än vid garnisonssjukhuset.

Utbildningen av militära sjukvårdare torde ej heller på

grund av den föreslagna anordningen behöva eftersättas.

Beträffande den påtalade olägenheten att skilja vården av garnisonens

hud- och könssjuka från övriga garnisonsfall må framhållas, att, enligt

föreliggande förslag, i en andra byggnadsetapp avses att uppföras en

hud- och könsklinik vid karolinska sjukhuset. När denna blir verklighet,

torde garnisonens könssjuka kunna dit förläggas. Kommissionens förslag

att under mellantiden anordna vård för hithörande sjuka å Göta

livgardes sjukhus synes lämpligt men bör göras till föremål för ytterligare

utredning under karolinska sjukhusets byggnadstid.

De av förste läkaren vid flottans station uttalade farhågorna för smittospridning

från det militära klientelet till det civila, synas knappast

grundade. Erfarenheterna från garnisonssjukhuset i Stockholm och övriga

militärsjukhus, där civila patienter mottagas till vård, giva i allt

fall icke stöd för en dylik uppfattning.

Beträffande den militära sjukvårdsmyndighetens ställning till det kliniska

sjukhuset har å ena sidan av generalstabschefen föreslagits, att

generalfältläkaren skall vara ordinarie ledamot av sjukhusdirektionen och

att inga frågor, som direkt eller indirekt angå garnisonssjukvården böra

få avgöras utan hans samtycke. Å andra sidan har karolinska institutets

lärarkollegium ansett, att något skäl att låta generalfältläkaren deltaga i

sjukhusdirektionens överläggningar jämväl i frågor, som ej direkt anginge

den militära sjukvården, ej förelåge. Då den militära sjukvården i detta

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj.ts ■proposition Nr 232.

fall blir intimt förbunden med den civila —- militära patienter skola ju

vårdas å de civila specialavdelningarna — bör generalfältläkaren även

enligt mitt förmenande äga rätt att deltaga i sjukhusdirektionens samtliga

överläggningar. Däremot synes ej erforderligt, att i ärenden, som ej

angå garnisonssjukvården, tillerkänna honom rösträtt. Ej heller torde det

vara erforderligt Öller lämpligt, att generalfältläkarens samtycke skall

fordras för alla beslut i fråga örn garnisonssjukvården, ty detta kunde lätt

leda till icke önskvärda konsekvenser för undervisningens vidkommande.

Medicinalstyrelsens anmärkning, att det hade varit naturligt och lämpligt,

örn beträffande sjukhusets tandpoliklinik en samorganisation avsetts

med tandläkarinstitutet, har givetvis fog för sig. Emellertid finnes ju

redan en tandpoliklinik vid garnisonssjukhuset och, då detta sjukhus

anslutes till karolinska sjukhuset, skulle tandpolikliniken automatiskt

överflyttas och komma hela sjukhuset till godo. Med den sålunda föreslagna

anordningen synes mig emellertid en samorganisation med tandläkarinstitutet,

som på de av medicinalstyrelsen anförda skälen torde

vara synnerligen lämplig, ingalunda utesluten. De värnpliktiga tandläkare,

som skulle tjänstgöra å polikliniken, böra i första hand betjäna

det militära klientelet; beträffande det civila klientelet torde visst samarbete

med tandläkarinstitutet böra äga rum. Att icke alla värnpliktiga

tandläkare skola tjänstgöra å tandpolikliniken, torde utan vidare ^vara

uppenbart och har ej heller avsetts av sjukhuskommissionen.

Det från arméförvaltningen framförda yrkandet, att frågan örn de mili

tära överläkarnas och amanuensernas tjänstgörings- m. fl. förhållanden

skall göras till föremål för vidare utredning anser jag hava fog för sig.

Över huvud taget böra de med de båda sjukhusens sammanslagning förenade

organisationsfrågorna under byggnadstiden grundligt utredas.

Vad slutligen angår generalstabschefens påpekande, att officerare och

likställda äro tillförsäkrade fri sjukhusvård och följaktligen icke böra

erlägga särskilt arvode till respektive läkare för vården, är detta givetvis

fullt riktigt. Något annat har ej heller av sjukhuskommissionen ifrågasatts.

På grund av vad sålunda anförts har jag ansett mig böra förorda det

av sjukhuskommissionen framlagda förslaget i fråga örn garnisonssjukhusets

sammanföring med karolinska sjukhuset ävensom de av kommissionen

föreslagna allmänna bestämmelserna rörande denna sammanföring.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

145

VIII. Vanföreanstalten.

Härefter fortsätter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Lindskog:

Den tredje och sista av de tidigare omförmälda byggnadsfrågor, som stå

i samband med karolinska sjukhuset, utgör frågan om lokaler åt vanföreanstalten

i Stockholm.

Beträffande denna fråga anför sjukhuskommissionen följande.

I skrivelse den 16 juli 1927 hemställde föreningen för bistånd åt lytta

och vanföra i Stockholm hos Kungl. Maj:t örn beviljande av ett anslag å

1,046,850 kronor — att fördelas med 600,000 kronor å budgetåret 1928/1929

och med återstoden å budgetåret 1929/1930 — för utförande av en genomgripande

örn- och tillbyggnad av föreningens i Stockholm belägna anstalt

för sjukvård och undervisning åt vanföra. Framställningen motiverades i

huvudsak med att vanföreanstalten i sitt nuvarande skick — särskilt vad

beträffade de kliniska och polikliniska avdelningarna, till vilka bland annat

den för medicine kandidater, som studera vid karolinska institutet, numera

obligatoriska undervisningen i ortopedi vore förlagd — icke tillnärmelsevis

fyllde de anspråk, som ur sjukvårdens och undervisningens synpunkt måste

ställas på en tidsenlig dylik anstalt.

Enligt det av föreningen framlagda förslaget skulle örn- och tillbyggnadsarbetena

i fråga erhålla den omfattning och vara av den beskaffenhet, att

det kunde förväntas, att anstalten skulle kunna kvarbliva å sin nuvarande

plats under en relativt avsevärd tid framåt. Härmed skulle emellertid icke

uppgivas en av föreningen tidigare framlagd plan örn anordnande av en

ny vanföreanstalt i anslutning till ett blivande, för karolinska institutet

avsett större undervisningssjukhus. Tvärtom hemställde föreningen örn

uppdrag åt 1926 års sjukhuskommission att vid fullgörande av det kommissionen

anförtrodda uppdraget att uppgöra förslag till ett för nyssnämnda

institut planerat undervisningssjukhus å det av 1927 års riksdag

för ändamålet anvisade Norrbackaområdet reservera nödigt tomtområde

för ifrågavarande vanföreanstalt i omedelbar närhet av å ena sidan

Eugeniahemmet och å den andra det nya sjukhusets blivande ortopediska

klinik.

Sjukhuskommissionen, som i november 1927 erhöll tillfälle avgiva utlåtande

över ifrågavarande framställning, förklarade sig icke hava något att

erinra mot föreningens hemställan örn uppdrag åt kommissionen att vid

uppgörande av plan för karolinska institutets nya byggnader å Norrbackaområdet

reservera nödigt tomtområde för vanföreanstalt på sätt föreningen

ifrågasatt. Vidkommande en av föreningen i samma skrivelse gjord hemställan

örn uppdrag åt kommissionen att i samråd med föreningen upprätta

förslag till ny vanföreanstalt hemställde kommissionen, att denna framställning

icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I den till 1928 års riksdag avlåtna statsverkspropositionen förklarade chefen

för socialdepartementet pä närmare anförda skäl sig icke kunna tillstyrka,

att föreningens hemställan om anvisande av medel till utförande av om
Bihang

till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 195 käft. (Nr 232.) 10

Sjukhuskom
missionen.

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. May.ts proposition Nr 232.

och tillbyggnader vid vanföreanstalten i Stockholm gjordes till föremål för

anslagsäskande hos 1928 års riksdag.

Genom beslut den 4 januari 1928 uppdrog däremot Kungl. Majit, efter

gemensam framställning av cheferna för social- och ecklesiastikdepartementen,

åt sjukhuskommissionen att vid uppgörande av plan för uppförande å

Norrbackaområdet av det för karolinska institutet avsedda nya undervisningssjukhuset

reservera nödigt tomtområde för vanföreanstalt i omedelbar

närhet av å ena sidan Eugeniahemmet och å den andra sjukhusets blivande

ortopediska klinik.

Genom särskilda motioner (nr 85 inom första kammaren och nr 138 inom

andra kammaren) blev emellertid frågan örn verkställande av örn- och tillbyggnad

vid vanföreanstalten i Stockholm föremål för övervägande vid 1928

års riksdag. I dessa motioner hemställdes, att för bestridande av kostnaderna

för vissa örn- och tillbyggnadsarbeten vid vanföreanstalten i Stockholm ävensom

för anskaffande av vissa inventarier, allt enligt upprättade förslag,

måtte anvisas ett anslag av 1,046,850 kronor att utgå med 246,850 kronor

under budgetåret 1928/1929 samt med 400,000 kronor under vartdera av

budgetåren 1929/1930 och 1930/1931.

Vid behandling av frågan örn regleringen för budgetåret 1928/1929 av

utgifterna under riksstatens femte huvudtitel, innefattande anslagen till

socialdepartementet, angav statsutskottet sin ståndpunkt till spörsmålet örn

verkställande av om- och tillbyggnadsarbeten vid vanföreanstalten i Stockholm

m. m. Härvid anförde utskottet:

Efter besök å anstalten har utskottet i likhet med departementschefen

kommit till den uppfattningen, att det knappast synes vara ur statsekonomisk

synpunkt försvarligt, att staten skulle lämna ett så ansenligt bidrag

som det nu ifrågasatta — motsvarande hela den beräknade totalkostnaden —

för utförande av en genomgripande örn- och tillbyggnad av en anstalt,

vilken visserligen därefter under relativt lång tid framåt skulle kunna kvarbliva

på sin nuvarande plats, men vars förflyttning till andra lokaler dock

redan nu är starkt ifrågasatt. Anstaltens nuvarande förläggning samt dess i

äldre hyreshus inrymda mer eller mindre otidsenliga och trånga lokaler

motivera redan i och för sig starkt önskvärdheten av en snar förflyttning

till mera tidsenliga sådana.

Med hänsyn härtill och i betraktande av det samband denna anslagsfråga

äger med det nya kliniska sjukhusets blivande ortopediska klinik,

måste utskottet alltså obetingat ställa sig på den ståndpunkten, att en

grundlig utredning rörande en förflyttning av anstalten till det för det nya

kliniska sjukhuset anvisade Norrbackaområdet omedelbart bör igångsättas.

Utskottet förutsätter, att denna utredning bedrives med all möjlig skyndsamhet,

samt att därvid särskilt tagea i sikte önskvärdheten av att vanföreanstaltens

eventuella förflyttning ej sammankopplas med det successiva utbyggandet

av det kliniska sjukhuset eller dess specialkliniker i vidare mån

än omständigheterna sådant strängt påfordra.

Riksdagen, som anslöt sig till statsutskottets uttalande i denna punkt,

beslöt på utskottets hemställan, att motionerna icke skulle vinna bifall.

I sin skrivelse nr 5 A anförde 1928 års riksdag därefter, att riksdagen,

med hänsyn bland annat till det samband frågan örn anslag till om- och

tillbyggnad av den nuvarande vanföreanstalten ägde med spörsmålet rörande

det nya kliniska sjukhusets blivande ortopediska klinik, obetingat måste

ställa sig på den ståndpunkten, att en grundlig utredning rörande en

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232. 147

förflyttning av anstalten till Norrbackaområdet omedelbart borde igångsättas.

Sedan sjukhuskommissionen med anledning av nyssberörda riksdagsbeslut

haft överläggningar med representanter för styrelsen för föreningen för bistånd

åt lytta och vanföra i Stockholm samt därvid de krav å markutrymme

m. m., som föreningen ansett sig böra framställa för anstaltens behöriga

tillgodoseende, blivit framlagda, har det visat sig, att plats för vanföreanstalten

jämte ortopedisk klinik kan beredas å Norrbackaområdet invid

statens järnvägars område vid Stockholms norra godsbangård.

Med anledning av vad sålunda förekommit, avlät chefen för socialdepartementet

den 19 maj 1928 till styrelsen för omförmälda förening en skrivelse,

däri föreningen erhöll uppmaning, att, därest föreningen ansåge en sådan

lösning av frågan lämplig, som innebure förläggande till nyss berörda del

av Norrbackaområdet av en vanföreanstalt, avsedd att drivas av föreningen,

denna anstalt kombinerad med en ortopedisk klinik, till Kungl. Maj:t inkomma

med en av karta och närmare bestämning av det önskade området

åtföljd hemställan att få för ändamålet disponera nämnda område. I denna

skrivelse framhölls vidare, att föreningen vid utarbetande av plan för den

tilltänkta vanföreanstalten borde uppehålla förbindelse med sjukhuskommissionen,

samt att föreningens framställning lämpligen borde vara åtföljd

av en skiss rörande blivande byggnaders läge, storlek och utseende. Över

en dylik framställning skulle sedermera utlåtande i vanlig ordning komma

att inhämtas från sjukhuskommissionen, varefter preliminärt beslut i platsfrågan

skulle kunna förväntas.

Vid de fortsatta överläggningar, som sedermera ägt rum mellan sjukhuskommissionen

och representanter för vanföreföreningen, har meddelats, att

föreningen under hösten 1928 hos Kungl. Majit ämnar göra framställning

om, att ett staten tillhörigt område, beläget i södra gränsen av Norrbackaområdet

och intill Eugeniahemmet, måtte upplåtas för den nya vanföreanstaltens

räkning. Markområdets medelbredd har angivits till cirka 100

meter och dess längd till cirka 300 meter. I området skulle utmed södra

gränsen ingå ett omkring 30 meter brett område, vilket för närvarande

disponeras av statens järnvägar. Denna del, varå finnas uppförda tre smärre

bostadshus med uthusbyggnader, skulle upplåtas till vanföreanstalten för

undvikande av framtida skymmande bebyggelse åt södersidan och för ordnande

av entréplan till anstalten. Östra delen av det till upplåtelse ifrågasatta

området med en bredd av omkring 70 meter är tillsvidare upplåten

till föreningen de blindas vänner i Stockholm. Det för vanföreanstaltens

behov erforderliga markområdet skulle enligt förslaget sålunda omfatta

av det egentliga Norrbackaområdet................cirka 18,000 kvm.

» statens järnvägars område................... » 7,300 »

» Blindhemmets område....................... » 4,700 »

Summa 30,000 kvm.

Därjämte har från föreningens sida framhållits nödvändigheten av, att

vanföreanstalten tillerkännes rätt att begagna tillfartsvägen från Norrtullsgatans

förlängning fram till tomtområdet.

Sedan vanföreföreningen anmodat arkitekten John Akerlund att utarbeta

förslag till byggnader för den planerade nya vanföreanstalten, har det av

denne upprättade förslaget demonstrerats för sjukhuskommissionen. Anstalten

skulle inrymma dels sjukavdelning med bandageverkstad, dels ock yrkes
-

s. 148 Kontrollera mot PDF

148 Kungl. May.ts proposition Nr 232.

skolor med internat för vanföra. Sjukavdelningen skulle omfatta klinik om

cirka 70 platser ävensom poliklinik. Rörande förslaget i övrigt får kommissionen

hänvisa till den framställning, som vanföreföreningen förklarat sig

komma att ingiva till Kungl. Majit med begäran örn bidrag av statsmedel

för byggnadsföretagets utförande.

Vid den prövning, som sjukhuskommissionen underkastat det av vanföreföreningen

upprättade förslaget om förläggningsplats å Norrbackaområdet

för nybyggnad åt vanföreanstalten, har kommissionen — som anser det vara

synnerligen önskvärt, att den i vanföreanstalten ingående ortopediska kliniken

kommer till utförande och förläggas i omedelbar närhet av karolinska

sjukhusets övriga kliniker —- icke funnit sig hava något att erinra mot det

begärda områdets omfattning. Den del av det egentliga Norrbackaområdet,

som skulle ställas till anstaltens förfogande, torde icke vara direkt erforderlig

för karolinska sjukhuset och karolinska institutets teoretiska institutioner.

Så länge markområdet användes för nu angivna ändamål (vanföreanstalt

och därmed sammanhörande ortopedisk klinik och poliklinik), bör detsamma

stå till anstaltens disposition. Enligt kommissionens mening bör dock staten

alltjämt behålla äganderätten till markområdet.

En given förutsättning för att anstalten skall få förläggas till omförmälda

plats är, att det planerade byggnadskomplexet i förhållande till karolinska

sjukhusets byggnader erhåller en i arkitektoniskt hänseende lämplig utformning.

Det slutliga utformandet av förslaget bör i följd härav ske i samråd

med arkitekten Westman, samt därvid hänsyn i största möjliga mån tagas

till det av denne på uppdrag av sjukhuskommissionen upprättade förslaget

till byggnader för karolinska sjukhuset å Norrbackaområdet.

Vad slutligen angår byggnadsprogrammet, anser kommissionen sig i detta

sammanhang allenast böra framhålla, att lokalerna för den ortopediska kliniken

och polikliniken måste fylla de fordringar, som kunna uppställas

från karolinska institutets sida.

Föreningens

för bistånd

åt lytta och

vanföra i

Stockholm

framställning

den 19

april 1929.

Föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm har den 19

april 1929 ingått med den omförmälda framställningen till Kungl. Majit

angående uppförande av ny vanföreanstalt å Norrbackaområdet.

I berörda skrivelse har föreningen till en början yttrat sig angående behovet

av en ny vanföreanstalt i Stockholm och i sådant hänseende anfort

bland annat följande.

Anstaltens nuvarande lokaler vore i hög grad otidsenliga och olämpliga

för sitt ändamål. Detta gällde särskilt sjukavdelningen. Under senare år

hade ställningen blivit nära nog ohållbar.

Styrelsen hade därför sett sig nödsakad att vidtaga vissa provisoriska åtgärder

för åstadkommande av något drägligare förhållanden för den närmaste

framtiden. Belysande för situationen vore, att medan under år 1928

medellängden av sjukhusvistelsen varit 47,8 dagar vid vanföreanstalten i

Hälsingborg och 61,7 dagar vid vanföreanstalten i Göteborg, den vid Stockholmsanstalten

under samma år utgjort endast 26,2 dagar, vilket givetvis

icke kunde vara förenligt med en god vanförevård. För närvarande väntade

119 patienter på plats på Stockholmsanstaltens klinik och 397 personer

vore antecknade som exspektanter vid yrkesskolorna.

En fullständig omgestaltning av anstalten vore emellertid oundgängligen

nödvändig med det allra snaraste. Det av riksdagen gjorda, av förutva
-

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts proposition Nr ‘232.

rande socialministern understödda uppslaget att överflytta verksamheten från

den nuvarande vanföreanstalten till en helt ny anläggning intill det blivande

stora rikssjukhuset syntes, trots de betydande kostnaderna, under nuvarande

omständigheter vara den ur alla synpunkter bästa lösningen av denna viktiga

fråga. Att här ytterligare utveckla värdet och betydelsen för hela vårt

land av en väl ordnad vanförevård torde vara överflödigt. Oaktat de synnerligen

ogynnsamma förhållanden, under vilka särskilt vanföreanstalten i

Stockholm arbetade, syntes de välsignelserika resultaten av dess verksamhet

vara talande nog. Val kunde det vara sant, att den vanföreanstalt för Norrland,

som för närvarande holle på att anordnas i Härnösand, komme att

medföra en ej obetydlig lättnad för vanföreanstalten i Stockholm. Men det

vore därvid att märka, att, trots de stora exspektantlistorna vid såväl sjukavdelningen

som yrkesskolorna vid Stockholmsanstalten, det icke egentligen

vore fråga örn att utvidga denna anstalt, utan att sätta den i stånd att på

ett fullt tillfredsställande sätt fullgöra sina många olikartade uppgifter, icke

minst att meddela undervisning i ortopedi för de medicine studerandena.

En nybyggnad för vanföreanstalten borde därför med det allra snaraste

komma till stånd å Norrbackaområdet.

I framställningen förutsättes, att för den nya vanf örean staltens del skulle

behöva tagas i anspråk det i det föregående omförmälda området örn tillhopa

omkring 30,000 kvm.

Rörande den nybyggnad för anstalten, som föreningen ansett erforderlig,

meddelar föreningen, att den låtit genom arkitekten J. Akerlund utarbeta

två olika förslag, i framställningen betecknade såsom alternativ I och alternativ

II. Enligt båda förslagen skulle för anstalten uppföras en sammanhängande

byggnad omfattande ett centralparti med en mittflygel åt väster

samt en nordlig och sydlig sidoflygel.

Av handlingarna framgår, att alternativ I i huvudsak innebär följande.

Anstaltens sjukavdelning utgöres väsentligen av polikliniken och kliniken,

båda förlagda till den södra flygelbyggnaden. Polikliniken omfattar väntrum,

expedition, omklädnadshytter, mottagningsrum, röntgen- och fotografiavdelning,

gipsnings- och operationsrum, förråd och laboratorium samt dessutom

för undervisning avsedd föreläsningssal örn cirka 90 platser, bibliotek, museilokal

och 2 sköterskerum. Kliniken inrymmer sjukrum med cirka 70 vårdplatser,

därav 30 avsedda för småbarn och 40 för andra patienter, samt 5

sköterskerum. Till sjukavdelningen hör dessutom en i mittflygeln inrymd

avdelning örn 6 rum avsedd för patienter från landsorten, som besöka anstalten

för erhållande av bandagepassning och därstädes kvarligga endast några

få dagar.

Gymnastikavdelning förläggas intill kliniken.

I sjukavdelningen inredas vidare bostäder för läkaramanuens och underläkare.

Bandageverkstad, som anordnas i den norra sjöflygeln, omfattar gipsrum,

sadelmakeri, stålverkstad, smedja, förnicklingsrum, skomakeri och förrådslokaler.

Denna avdelning innehåller även rum och hytter för bandageprovning.

För anstaltens yrkesskolor inrättas dels verkstäder för praktisk undervisning

och dels avdelning för teoretisk undervisning, den s. k. aftonskolan.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. May.ts proposition Nr 232.

Verkstäderna äro olika för manliga och kvinnliga elever, varemot lokalerna

för aftonskolan bli gemensamma för båda könen. Verkstäderna för de

manliga eleverna avse undervisning i skomakeri, skrädderi, snickeri, bokbinderi,

tapetsering och målning. I varje manlig yrkesskola undervisas 10

å 15 elever. De kvinnliga eleverna undervisas i olika slag av sömnad och

maskinstickning. I varje kvinnlig yrkesskola beredes plats för 10 å 16 elever.

Dessutom anordnas ett skolkök. För aftonskolans behov inrättas en större

lärosal med minst 50 platser, två mindre lärosalar med vardera 20 platser

och en ritsal med omkring 14 platser. Av yrkesskolorna förläggas verkstäderna

för manliga elever till samma flygel som bandageverkstaden, samt

verkstäderna för kvinnliga elever och lokalerna för aftonskolan till byggnadens

centralparti.

I byggnadens centralparti inrymmes jämväl elevhemmet, det s. k. internatet.

Detta består av två avdelningar, en för omkring 55 manliga elever,

fördelade å 14 rum, och en för omkring 45 kvinnliga elever, fördelade å

11 rum. Till vardera avdelningen hör dagrum, sjukrum, toalettrum m. m.

Mellan nämnda avdelningar förlägges en matsal med omkring 75 platser,

där utspisning försiggår i två omgångar. Till mittflygeln förlägges köksavdelning

för hela anstalten samt en samlingssal med plats för omkring 250

personer.

Frånsett de vid kliniken förlagda personalrummen erfordras ytterligare

28 personalrum. Dessa fördelas i två grupper, av vilka den ena förlägges

till centralpartiet och den andra till mittflygeln.

I källarvåningen inrymmes en för internat och sjukavdelning ävensom

anstaltens personal avsedd maskintvättinrättning.

En för sjukhus, verkstäder och internat gemensam kontorsavdelning förlägges

till centralpartiet.

Pannanläggning för centraluppvärmning och varmvattenberedning för hela

anstalten inrymmes i mittflygeln.

Garage inredes i samband med verkstäderna.

Anstalten förses med en mathiss och fyra andra hissar.

Byggnaden uppföres av sten med tegel- eller plåttak.

Alternativ II överensstämmer i väsentliga delar med alternativ I. Medan

emellertid enligt alternativ I anstaltens centralparti och mittflygel skulle

byggas i fem våningar samt sidoflyglarna i fyra, skulle enligt alternativ II

centralpartiet i likhet med sidoflyglarna erhålla allenast fyra våningar, men

däremot mittflygeln sju våningar.

Beträffande användningen av anstaltens lokaler skiljer sig alternativ II

från alternativ I i huvudsak i följande avseenden.

Yrkesskolorna för kvinnliga elever hava överflyttats till sjätte och sjunde

våningarna i mittflygeln. Aftonskolans lokaler hava förlagts till de rum i

mittflygeln vilka enligt alternativ I skulle disponeras såsom personalbostäder.

Nämnda bostäder hava till följd härav förlagts till ett av de å statens järnvägars

område belägna tre bostadshusen, vilket för ändamålet måste ombyggas.

De elevbostäder, som enligt alternativ I skulle inrymmas i centralpartiets

femte våning, hava flyttats till den norra flygelbyggnaden. Som

följd härav har för måleri- och tapetserarverkstäderna tagits i anspråk garagets

förutvarande plats och garaget förlagts till en fristående byggnad.

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Anläggningskostnaderna för de olika alternativförslagen hava i framställningen

beräknats på följande sätt.

Klinik och poliklinik . . .

Bandageverkstad......

Yrkesskolor och elevhem

Alt. I.

........... 1,075,200

........... 270,000

........... 1,924,800

Summa kronor 3,270,000

Alt. II.

1,099,450

271,150

1,934,875

3,305,475

Därvid har icke räknats med något belopp såsom ersättning för de markområden

och byggnader, vilka för närvarande disponeras av statens järnvägar

respektive föreningen De blindas vänner.

Föreningen meddelar, att arkitekten Westman efter att hava tagit del av

ifrågavarande förslag i skrivelse till föreningen uttalat bland annat, att av

dessa förslag det med alternativ II betecknade enligt hans uppfattning med

hänsyn till det nu projekterade rikssjukhuset, framtida bebyggande av Norrbackaområdet

och stadsplanen i övrigt givet vöre att föredraga.

För egen del yttrar föreningen att den visserligen funne alternativet I

vara i vissa hänseenden att föredraga men att föreningen, då detta förslag

ansetts i arkitektoniskt hänseende icke stå i så god överensstämmelse med

det planerade rikssjukhuset som alternativ II, icke hade något att erinra

mot att anläggningen i enlighet med det senare alternativet komme till utförande.

I fortsättningen av sin framställning har därför föreningen räknat

med att anstalten borde komma till utförande i enlighet med alternativet

II.

Rörande sättet för bestridande av anläggningskostnaderna anför föreningen,

att då meningen ursprungligen varit, att de delar av vanföreanstalten, nämligen

kliniken och polikliniken, som användas för undervisningen i ortopedi

vid karolinska institutet, skulle inrymmas såsom en avdelning av det

stora rikssjukhuset, det förefölle uppenbart, att kostnaderna för uppförande

av dessa delar av vanföreanstalten, tillhopa beräknade till 1,099,450 kronor,

helt skulle bestridas av statsmedel. Då vidare en ortopedisk klinik icke

kunde på ett tillfredsställande sätt skötas utan tillgång till en bandageverkstad,

syntes enligt föreningen även kostnaden för anordnandet av en sådan,

uppskattad till 271,150 kronor, rimligen böra utgå av statsmedel.

Vad härefter angår kostnaderna för yrkesskolor och elevhem, beräknade

till 1,934,875 kronor, yttrar föreningen, att densamma vore ur stånd att av

egna medel bestrida ens någon del av nämnda belopp och anför vidare

följande.

Enär den verksamhet, som vid anstalten bedreves för yrkesutbildning av

vanföra, vore av utomordentligt stor vikt för det allmänna — denna gren

av verksamheten åtnjöte ju betydande anslag av stat, landsting och kornmuner,

varjämte pensionsstyrelsen i stor utsträckning anlitade vanföreanstaltens

yrkesskolor för sina skyddslingar — syntes det icke vara för mycket

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition Nr 282.

begärt, att staten, utöver hela kostnaden för klinik, poliklinik och bandageverkstad,

påtoge sig även omkring halva den återstående kostnaden eller

i runt tal 967,400 kronor. Det felande kostnadsbeloppet, omkring 967,475

kronor, skulle då lämpligen kunna anskaffas genom lån ur pensionsförsäkringsfonden.

Då föreningen emellertid icke syntes hava utsikt att få det

till vanföreanstalt avsedda området vid Norrbacka till sig upplåtet annat

än med nyttjanderätt och således icke kunde erbjuda inteckningssäkerhet

för lånet, syntes det bliva erforderligt, att staten gent emot fonden iklädde

sig betalningsansvar för detsamma. Styrelsen hade under hand inhämtat,

att fullmäktige för sagda fond skulle vara villiga att under nyss angivna

förutsättning lämna föreningen erforderligt lån.

Enligt föreningen borde alltså staten bestrida dels hela kostnaden för

sj ^avdelningen och bandageverkstaden 1,370,600 kronor, dels ock omkring

hälften av den övriga kostnaden för anstaltens uppförande, 967,400 kronor

eller tillhopa 2,338,000 kronor. Då byggnadstiden för den nya anstalten

kunde beräknas till omkring fyra år, borde enligt föreningen statsbidraget

för varje år belöpa sig till 584,500 kronor.

Under åberopande av det anförda har föreningen hemställt, att Kungl.

Majit måtte

ej mindi e medgiva att för anläggande av en vanföreanstalt i huvudsaklig

överensstämmelse med ovanberörda av arkitekten Åkerlund upprättade, med

alternativ II betecknade förslag ett i det föregående närmare angivet område

örn tillhopa omkring 30,000 kvm., omfattande dels 18,000 kvm. av det

egentliga Norrbackaområdet, dels ett av statens järnvägar disponerat område

om 7,300 kvm. med därå uppförda byggnader, dels ock ett till föreningen

De blindas vänner i Stockholm tillsvidare upplåtet område örn 4,700 kvm.,

jämte en från Norrtullsgatans förlängning ledande tillfartsväg må tillsvidare

och så länge området för ändamålet är behövligt kostnadsfritt med nyttjanderätt

upplåtas till föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm,

än även dels efter därom hos riksdagen gjord framställning såsom bidrag

till bestridande av kostnaderna för anläggningen anvisa ett belopp av sammanlagt

2,338,000 kronor att utgå med 584,500 kronor under vart och ett

av budgetåren 1930/1931 till och med 1933/1934, dels ock föreslå riksdagen

medgiva, att Kungl. Majit må förbinda svenska staten att ikläda sig betalningsansvar

för det lån å högst en miljon kronor, som för bestridande av

kostnaderna för anläggningens utförande kan erfordras utöver statsbidraget

och som föreningen har för avsikt att söka från pensionsförsäkringsfonden.

I anledning av framställningen hava infordrade utlåtanden avgivits den

19 juli 1929 av domänstyrelsen, efter hörande av föreningen De blindas vänner,

den 23 augusti 1929 av statskontoret, den 31 augusti 1929 av järnvägsstyrelsen,

den 26 september 1929 av kanslern för rikets universitet efter vederbörandes

höi ande och den 3 oktober 1929 av medicinalstyrelsen, efter byggnadsstyrelsens

hörande. Samtliga myndigheter hava därvid i huvudsak tillstyrkt framställningen

eller i varje fall icke haft anmärkningar av väsentligare art att

göra mot densamma. Domänstyrelsen och järnvägsstyrelsen hava särskilt

uppehållit sig vid de med framställningen sammanhängande markfrågorna.

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. May.ts proposition Nr 232.

Domänstyrelsen erinrar till en början att i det område, som avsåges i framställningen,

inginge jämväl ett område av omkring 4,700 kvm. invid Eugeniahemmets

västra gräns, vilket genom brev den 11 december 1903 upplåtits

till föreningen De blindas vänner att tillsvidare avgiftsfritt nyttjas, så

länge verksamheten där vidmakthölles.

Styrelsen hänvisar med anledning härav till det av föreningen De blindas

vänner till styrelsen avgivna yttrandet, däri nämnda förening meddelat,

att föreningen icke hade något att erinra mot att avstå föreningens å ifrågavarande

område belägna byggnader under förutsättning, att föreningen

erhölle full ersättning för uppförande av ett lika stort blindhem på annan

plats, som avgiftsfritt kunde upplåtas, helst å därför disponibelt och för

ändamålet lämpligt område inom den s. k. Solnaskogen.

I anslutning därtill har domänstyrelsen vidare anfört följande.

Enligt föreliggande förslag till vanföreanstaltens anordnande skulle icke

under den närmaste framtiden några byggnader eller andra anläggningar

utföras inom det till blindhemmet upplåtna området. I följd därav syntes

något trängande behov av blindhemmets förflyttning under närmaste framtiden

icke föreligga. Styrelsen finge emellertid erinra att, örn och när blindhemmets

förflyttning till annan plats kunde anses behövlig, för ändamålet

erforderlig mark torde kunna upplåtas å Solnaskogens nordvästra del eller

väster örn den väg, som ifrågasatts böra utbyggas från det under l:a byggnadsetappen

i anspråk tagna byggnadsområdet västerut fram mot Karlbergsvägens

förlängning. Om denna del av Norrbackaområdet hade sjukhuskommissionen

nämligen uttalat, att densamma, såvitt för närvarande

kunde bedömas, icke komme att behöva tagas i anspråk för något ändamål,

sammanhängande med sjukhusets eller karolinska institutets verksamhet.

Huruvida berörda område eller del därav kunde anses vara för ändamålet

lämpligt undandroge sig styrelsens bedömande.

Nu befintlig väg från Norrtullsvägen efter Eugeniahemmets och Blindhemmets

södra gränser, vilken vore avsedd såsom tillfartsväg för vanföreanstalten

vore belägen å statens järnvägar tillhörig mark.

Domänstyrelsen hade för sin del intet att erinra mot att föreslagna område

efter södra gränsen av Solnaskogen och väster örn Eugeniahemmet

upplätes till »Föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm» för

anläggande av en vanföreanstalt m. m. att avgiftsfritt nyttjas och innehavas

tillsvidare så länge det för ändamålet användes, ävensom att, om därför

erfordrades även det för närvarande till föreningen »De blindas vänner»

upplåtna området, denna förening hnge för anordnande av nytt Windhem

erhålla ny upplåtelse i erforderlig omfattning å del av det Kronan tillhöriga

s. k. Norrbackaområdet, i mån sådan del icke erfordrades för det ifrågasatta

nya kliniska sjukhuset m. m., varvid även denna upplåtelse borde

lämnas avgiftsfri och gälla tillsvidare så länge det upplåtna området för

ändamålet användes och verksamheten där bedreves.

Järnvägsstyrelsen har i sitt utlåtande bland annat anfört följande.

Ett avträdande av det statens järnvägar tillhöriga området i den omfattning,

som avsåges i föreningens framställning, läte sig icke göra, då åtminstone

en mindre del av området ovillkorligen måste reserveras för sådan

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

utvidgning av spåranordningarna vid Stockholms norra station, som styrelsen

påräknade i en ej alltför avlägsen framtid kunde bliva erforderlig. Det

område, som i anslutning därtill kunde överlåtas till vanföreanstalten, vore

å en styrelsens utlåtande bifogad ritning, märkt Bybrb litt. Sthlm nr 1411,

angivet med blå och röd färg. Inom den med röd färg angivna områdesdelen

vore belägen en byggnad, som f. n. vore upplåten som bostad åt

stationsföreståndaren vid norra stationen. Då det vore till stor fördel för

järnvägsstationens skötsel, att dess föreståndare kunde vara bosatt inom

eller invid stationen och då någon annan lämplig plats för uppförande av

ett nytt bostadshus åt honom icke funnes att tillgå inom statens järnvägars

områden vid stationen, vore det önskvärt om nämnda med röd färg utmärkta

område kunde antingen helt undantagas från ifrågavarande upplåtelse

eller ock av statens järnvägar få disponeras för en tidsperiod av förslagsvis

10 år.

Beträffande upplåtandet av den från Norrtullsgatans förlängning ledande

tillfartsvägen, vilken läge inom statens järnvägars område, bade styrelsen

icke något att häremot erinra under förutsättning, att vägen fram till den

något öster örn förutnämnda med röd färg angivna område belägna avgreningspunkten

även finge användas som tillfart till statens järnvägars områden.

Styrelsen ville emellertid framhålla, att eventuellt erforderlig breddning

av vägen icke kunde ske genom intrång på statens järnvägars intillliggande

övriga markområden.

Beträffande villkoren för överlåtande av ifrågavarande områden och därå

belägna byggnader anför järnvägsstyrelsen därefter följande.

Såsom villkor för marköverlåtelsen från statens järnvägar måste styrelsen

förutsätta, att statens järnvägar erhölle ersättning såväl för den avträdda

marken som för de å densamma belägna byggnaderna, och anser styrelsen

marken böra åsättas ett värde av 15 kronor per kvadratmeter, d. v. s. något

högre än det värde domänstyrelsen åsatt ett sämre beläget, år 1924 till

statens järnvägar upplåtet område i nordvästra delen av Stockholms norra

station.

Värdet av de inom det till överlåtelse avsedda området befintliga byggnaderna

funne styrelsen böra sättas till vad det skulle kosta statens järnvägar

att låta uppföra ersättande byggnader, vilket beräknades till sammanlagt

220,000 kronor för de inom den å förutnämnda ritning med blå färgangivna

delen belägna tvenne byggnaderna samt 40,000 kronor för den

inom den med röd färg angivna delen belägna byggnaden.

Sedan föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm, härefter beretts

tillfälle att yttra sig över järnvägsstyrelsens omförmälda utlåtande,

har föreningen den 30 september 1929 avgivit sådant yttrande, däri anförts

bland annat följande.

En avgränsning mellan anstaltens område och järnvägens skulle givetvis

icke hindra den av föreningen föreslagna placeringen av anstaltsbyggnaden

men borde vid en dylik avgränsning av arkitektoniska skäl göras en indragning

av terrasskanten eller ock en annan bågformig anordning av densamma

vidtagas på sätt framginge av en skrivelsen bifogad av arkitekten

Akerlund uppgjord situationsplan. I detta fall måste dock det nu å järnvägens

område belägna bostadshuset av sten, vilket enligt alternativ II

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. May.ts proposition Nr 232.

skulle användas såsom bostadshus för en del av anstaltens personal, rivas.

Godtoge man alternativet II, bleve då nödvändigt att bostadshus för personalen

anordnades på annat håll, vilket lämpligen kunde ske å den nu till

föreningen De blindas vänner i Stockholm upplåtna tomt, som skulle ingå

i vanföreanstaltens område. En sådan anordning skulle för övrigt ur flera

synpunkter vara fördelaktig. Kostnaderna syntes vid en sådan lösning icke

överstiga de för alternativ II i dess nuvarande form beräknade.

Hinder mötte icke, att stationsföreståndaren vid norra stationen under ett

antal år framåt bodde kvar i den till honom nu upplåtna byggnaden å

järnvägens nuvarande område, ehuruväl detta givetvis skulle uppskjuta ett

ordnande av platsen framför den nya anstalten. En mindre del utmed

norra gränsen av stationsföreståndarbyggnadens tomt borde dock tagas i

anspråk för uppfartsvägens lämpliga anordnande.

Föreningsstyrelsen hade icke något att erinra emot, att järnvägsstyrelsen

finge såsom tillfart till järnvägens behållna område använda den inom det

till föreningen upplåtna området belägna delen av den från Norrtullsgatans

förlängning ledande vägen.

Såsom av det föregående framginge torde de av järnvägsstyrelsen i angivna

hänseenden framställda önskemålen kunna realiseras utan några större

olägenheter för vanföreanstaltens nybyggnadsplaner.

Då föreningsstyrelsen utgått från, att det för den nya vanföreanstalten

erforderliga tomtområdet jämte tillfartsväg skulle kostnadsfritt med nyttjanderätt

upplåtas till föreningen, hade styrelsen ansett sig sakna anledning

att yttra sig örn de av järnvägsstyrelsen framställda ersättningsanspråken.

Vid behandling i innevarande års statsverksproposition av frågan om anslag

till vanföreanstalten i Härnösand (se femte huvudtiteln, punkt 74) omnämnde

chefen för socialdepartementet jämväl nämnda framställning. Föredragande

departementschefen anförde därvid, bland annat, att det i och för

sig givetvis vore önskvärt, att frågan örn nybyggnad för vanföreanstalten i

Stockholm icke avgjordes, förrän ståndpunkt definitivt intagits till spörsmålet

om det nya rikssjukhuset. Skulle, yttrade departementschefen vidare,

förslag rörande dylikt sjukhus komma att föreläggas årets riksdag syntes

emellertid därav böra följa att jämväl frågan om vanföreanstalten i samband

därmed upptoges till prövning. På grund härav äskades i statsverkspropositionen

icke något anslag för uppförande av ny vanföreanstalt

i Stockholm.

Beträffande sjukhuskommissionens yttrande rörande vanföreanstalten hava Yttranden

förutom omförmälda förening endast tvenne myndigheter yttrat sig. Före- öjjIZnmMo-^

ningen hänvisar i sitt yttrande allenast till sin framställning till Kungl, »tens förslag.

Majit den 19 april 1929. Medicinalstyrelsen nöjer sig med att framhålla det

trängande behovet av nybyggnad för vanföreanstalten och fördelen för såväl

sjukvård som läkarutbildning av en ortopedisk klinik i nära förbindelse

med karolinska sjukhuset samt hänvisar i övrigt till sitt utlåtande över

nyssnämnda framställning. Karolinska institutets lärarkollegium slutligen påpekar

i sitt yttrande, att det ej framgår av betänkandet, vilken ställning i

ekonomiskt och administrativt hänseende den ortopediska kliniken skulle

s. 156 Kontrollera mot PDF

Departe

ntschefen.

156 Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

komma att intaga till sjukhuset i övrigt. Därest meningen vore, att vanföreanstalten

framdeles som hittills skulle vara fristående i förhållande till

sjukhuset, måste mellanhavandet mellan anstalten och institutet regleras

genom särskilt avtal. Mot förslaget att åt anstalten skulle upplåtas byggnadsplats

å området hade kollegiet intet att erinra utan fann tvärtom en

sådan anordning, därest tillfredsställande överenskommelse mellan anstalten

och institutet kunde träffas, vara till stor fördel för det nya sjukhuset.

Såsom av det anförda torde framgå, är vanföreanstalten i Stockholm i

stort behov av nya lokaler, vilket även riksdagen tidigare vitsordat. Vid

sökande av lämplig byggnadsplats för anstalten har givetvis en förläggning

i nära anslutning till det karolinska sjukhuset ansetts fördelaktig. Norrbackaområdet

är också enligt vad sjukhuskommissionens utredningar giva

vid handen fullt tillräckligt att lämna plats även för denna anstalt. Då vanföreanstalten

genom sin ortopediska klinik är behövlig för undervisningen

och det givetvis ur undervisningssynpunkt är fördelaktigt, att denna klinik

så nära som möjligt anslutes till övriga sjukhuskliniker, anser jag mig kunna

godtaga sjukhuskommissionens förslag, att byggnadsplats för anstalten i

fråga på vissa villkor reserveras å Norrbackaområdet. Vad beträffar den av

föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm gjorda framställningen

angående statsbidrag till uppförande av ny anstalt å området synes

mig denna i huvudsak vara av beskaffenhet att böra bifallas. Då emellertid

vissa med framställningen sammanhängande detaljer, avseende bl. a. markdispositionerna,

ännu tarva närmare utredning, är jag icke beredd att nu

framlägga slutligt förslag i ämnet. Däremot synes det mig lämpligt att det

erforderliga utredningsarbetet med det snaraste fullföljes, så att definitivt

förslag örn uppförande av ny vanföreanstalt kan föreläggas nästkommande

års riksdag. För underlättande härav torde redan för budgetåret 1930/1931

vissa medel böra anvisas. I sådant hänseende får jag föreslå att — därest

riksdagen för budgetåret 1930/1931 anvisar det anslag till förberedande arbeten,

uppgörande av definitiva ritningar m. m. för nytt kliniskt sjukhus å

Norrbackaområdet, örn vars äskande jag i det följande kommer att göra

hemställan — av nämnda anslag ett belopp av högst 30,000 kronor må, för

den händelse riksdagen icke däremot framställer någon erinran, få disponeras

för förberedande arbeten för en ny vanföreanstalt å berörda område, att

sedermera ersättas av anslag som för budgetåret 1931/1932 torde komma

att begäras av riksdagen för uppförande av en ny vanföreanstalt därstädes.

Nämnda belopp lärer för avsett ändamål böra ställas till ifrågavarande förenings

förfogande.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 232.

157

IX. Tomtområdets disponerande och därmed i sammanhang

stående åtgärder.

I det följande skall i enlighet med den angivna planen närmare redogöras

för Norrbaekaområdets utnyttjande och byggnadernas placering

samt för erforderliga åtgärder för områdets ianspråktagande m. m.

Sjukhuskommissionen lämnar i sitt betänkande följande allmänna beskrivning

av tomtområdet:

Det område vid Norrbacka, vilket enligt 1927 års riksdags beslut skall

upplåtas till förläggningsplats för uppförande av nytt kliniskt sjukhus

i Stockholm och nya lokaler för karolinska institutet, innehåller i areal

omkring 559,000 kvm. Området, vilket är beläget i Solna socken, gränsar

i sydost dels till Eugeniahemmets område, dels till ett åt föreningen »de

blindas vänner» upplåtet markområde, dels ock till statens järnvägars

norra godsbangård vid Norrtull. Norrbaekaområdets gränslinje i sydväst

följer Karlbergsvägens fortsättning förbi statens järnvägars kontrollkontor

(»Stora kontoret») och Tomteboda blindinstitut. I nordväst

begränsas området dels av Karlbergsvägens förlängning, dels av mark,

tillhörig Solna komministerboställe och Solna kommun, dels ock av

den allmänna väg, som framgår utmed norra begravningsplatsen (Huvudstavägen).

I nordost följer områdets gränslinje Norrtullsgatans förlängning

(Norrtullsvägen) förbi Haga tingshus och Haga södra grindar.

Det för det karolinska sjukhuset och karolinska institutets teoretiska

institutioner avsedda området är jämförelsevis kuperat. Tvenne större,

mera plana delar utbreda sig, den ena å västra sidan och den andra å

östra sidan av området. Den förra delen är skogbevuxen och belägen på

cirka + 27 meter över slusströskeln. Den östra delen, vilken utgöres av

ett delvis skogbevuxet, delvis öppet område, är belägen på mellan + 23

och + 26 meter över slusströskeln. På åtskilliga ställen inom Norrbackaområdet

resa sig höjder, i de flesta fall med berget i dagen och belägna

med högsta punkterna på cirka + 35 upp till + 40 meter över slusströskeln.

Mellan desa höjder sänker sig marken på några ställen under förenämnda

två plana områden till + 20 meter över slusströskeln. Medan

berget mångenstädes, såsom å höjderna, ligger i dagen eller tätt under

markytan, dyker det på andra ställen stundom ned till betydande djup

med överliggande lerlager. Norrbackaområdet företer alltså en rätt

splittrad formation med ganska stora höjdskillnader och med tämligen

begränsade plana områden. Grundförhållandena inom området äro även

ganska varierande.

Den enda del av Norrbackaområdet, som synes kunna ifrågakomma

såsom förläggningsplats för det karolinska sjukhuset, är det östra jämförelsevis

plana området. Detta område sträcker sig från Eugeniahem

inet västerut till en i ungefär norr oell söder gående trädbevuxen dalgång.

På norra sidan sluttar området delvis nedåt mot norra begravningsplatsen

och sträcker sig delvis upp mot den höjd, varest Haga fri
-

Sjukhuskom
mis8ionen.

Allmän beskrivning

av

tomtområdet.

s. 158 Kontrollera mot PDF

Trafikleder.

158 Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

luftsteater och Haga nöjesfält för närvarande äro belägna. På södra

sidan gränsar detta plana område till en uppåt stigande bergsterräng,

vilken dock icke är så bög, att söderljuset borttages, men som bildar ett

skydd för sjukhuskomplexet mot den närbelägna godsbangården. Det för

sjukhuskomplexet avsedda området ligger såtillvida gynnsamt, att dess

längdsträckning befinner sig i ostvästlig riktning. Härigenom erbålles

ett gott söderläge för sjukhusbyggnaderna med fritt område på södra sidan

och med jämförelsevis närbelägen förbindelse norrifrån till redan be

fintlig trafikled.

Såsom ett huvudvillkor vid planläggningen av karolinska sjukhuset

har framställts fordran på, att tillträde till sjukhusbyggnaderna skall

erhållas från norra sidan med nära förbindelse till allmän trafikled. Den

södra sidan av det tilltänkta sjukhuskomplexet bör således, i likhet med

vad förhållandet var i det s. k. Ladugårdsgärdeförslaget, lämnas oberörd

av allmänna kommunikationsleder och i stället upplåtas till promenadplats

för sjukhusets patienter ävensom reserveras för framtida tillbyggnader

av sjukhuset. På grund härav synes, såsom redan berörts, den

östra, mera plana delen av Norrbackaområdet vara den mest lämpliga

såsom förläggningsplats för huvuddelen av karolinska sjukhuset. Med

denna utgångspunkt skulle Norrbackaområdet delas upp i tvenne hälfter,

av vilka den östra delen skulle avses för sjukhusanläggningen och

den västra delen tagas i anspråk för karolinska institutets teoretiska

institutioner.

Huvudtrafikleden till sjukhusbyggnaderna skulle således framdragas

på tomtens norra sida. En ny väg skulle för ändamålet anläggas med utgångspunkt

från Norrtullsvägen ungefär mitt för Haga södra grindar.

Denna väg skulle i västlig och sydvästlig riktning framgå söder örn den

nu befintliga vägen förbi norra begravningsplatsen. Genom utfyllning

skulle den nya vägen framdragas till ett så högt plan, att från detta tillträde

på lämplig plats kunde anordnas till sjukhusområdet. Den sålunda

ifrågasatta vägen torde komma att bliva den egentliga tillfartsleden till

sjukhuset.

Frågan örn Norrbackaområdets disposition sammanhänger emellertid

med spörsmålet örn framdragande i övrigt av allmänna kommunikationsleder

från de nordväst och väster örn Stockholm belägna förstadssamhällena

(Huvudsta, Spånga, Sundbyberg, Råsunda m. fl.). Lösningen av

detta trafikproblem, vilket intimt berör såväl Stockholms stad som Stockholms

län, är i och för sig ganska komplicerad.

Kommissionen lämnar i det följande en ingående redogörelse för ett

år 1924 framlagt förslag till väg Råsunda—Stockholm med sådan sträckning,

att vägen skulle framdragas över Norrbackaområdet samt därefter

framgå med en viadukt över Stockholms norra godsbangård med anslutning

till Torsplanen och nuvarande Porsgatan. Med hänsyn till olämpligheten

av en allmän trafikled över Norrbackaområdet inledde kommissionen

underhandlingar med vederbörande myndigheter för att örn möjligt

kunna undvika denna väg. Som resultat härav har framkommit förslag

att i stället för nämnda väg anlägga en väg med anslutning till

Karlbergsvägens förlängning utan att beröra den av karolinska institu
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

tet disponerade delen av Norrbackaområdet. Detta senare förslag skulle

i första hand komma att realiseras. Kommissionen bar emellertid ansett

det vara med klok förtänksamhet förenligt att vid uppgörande av plan

för dispositionen av Norrbackaområdet räkna med att vägen i Torsgatans

förlängning kommer till stånd, varför för vägen erforderlig mark

borde reserveras.

Kommissionen anför vidare:

Vare sig Torsgatan framdeles kommer att framdragas över Norrbackaområdet

eller icke, måste, såsom förut nämnts, den egentliga huvudtrafikleden

till själva sjukhuset framgå från Norrtullsgatans förlängning vid

Haga södra grindar. Denna trafikled bör västerut förbindas med den

nuvarande Karlbergsvägens förlängning, så att trafikförbindelse erhålles

med de västra och södra delarna av Stockholms stad. Därest så befinnes

önskvärt, kan trafikleden också sättas i mera direkt förbindelse

med den väg, som nu framgår från de nordväst örn Stockholm belägna

samhällena. Den stora mängd patienter, som kan väntas komma att behöva

intagas å sjukhuset eller besöka dess polikliniker från de Stockholms

län tillhörande samhällena Huvudsta, Spånga, Sundbyberg, Råsunda

m. fl., skulle därigenom från den allmänna väg, som framgår från

Huvudsta i riktning mot Solna kyrka och därefter i sydlig riktning mot

Tomteboda blindinstitut, på ett bekvämt sätt kunna erhålla tillträde till

sjukhusets huvudinfartsled.

Genom att tillfart till den planerade sjukhusanläggningen från Stockholms

stad till väsentlig grad skulle anordnas från Norrtullsvägen, torde

trafiken här komma att ökas. En breddning av denna väg lärer i följd

härav bliva nödvändig. Med hänsyn härtill anser kommissionen, att för

en sådan breddning erforderlig mark av Norrbackaområdet bör reserveras.

Huvuddragen för utnyttjandet av Norrbackaområdet för karolinska

sjukhusets och karolinska institutets lokalbehov skulle på grundval av

vad i det föregående anförts i huvudsak komma att gestalta sig på följande

sätt (se till sjukhuskommissionens betänkande fogad situationsplan,

plansch 1).

Till östra delen av området förläggas karolinska sjukhusets kliniker

jämte alla de inrättningar, som måste stå i omedelbart samband med

sjukavdelningarna. Strax intill huvndkomplexets västra del förlägges

den patologiska institutionen. Ekonomilokalerna (kök, tvätt,, maskinhus

m. m.) placeras på norra delen av området, intill huvudtrafiklcden och

väster om sjukhuskomplexet. För karolinska institutets teoretiska institutioner

med undantag av den patologiska institutionen reserveras den

västra delen av Norrbackaområdet. Hit skall jämväl förläggas institutets

huvudbyggnad, inrymmande högtidssal, centralbibliotek och lokaler

för högskolans administrativa förvaltning. De teoretiska institutionsbyggnaderna

skulle på denna plats bilda en sluten enhet i möjligaste

närhet av sjukhusklinikerna. Konung Gustaf V:s jubileumsklinik, vilken

skall bilda sjukhusets radioterapeutiska klinik och sammanföras med

radiumhemmet, förlägges längst åt öster på Norrbackaområdet, söder örn

den pediatriska kliniken. Här är jämväl det till jubileumskliniken bö
-

Huvuddragen

av tomt

områdets

utnyttjande.

s. 160 Kontrollera mot PDF

De i första

etappen ingående

byggnadernas

placering.

160 Kungl. May.ts proposition Nr 232.

rande forskningsinstitutet beläget. Å situationsplanen hava dessa byggnader

jämte ett för kliniken erforderligt personalhus betecknats såsom

jubileumsfondens byggnadskomplex.

För den ortopediska kliniken och vanföreanstalten upplåtes ett markområde

å den sydöstra delen av Norrbackaområdet i närheten av Eugeniahemmet.

Därest en för medicinska föreningen erforderlig byggnad skulle komma

att uppföras ävensom idrottsplatser anordnas för de studerande, finnes

härför utrymme å Norrbackaområdets västra del.

Beträffande de i första byggnadsetappen ingående byggnadernas placering

lämnar kommissionen följande orientering:

Ben från Haga södra grindar planerade uppfartsvägen till sjukhuset

bildar på cirka 300 meters avstånd från Norrtullsvägen ett torg med

spårvägsstation samt längre västerut bilparkeringsplats. Vid torget är

entrén till sjukhuset belägen. Torget flankeras i öster, väster och söder

av entrékomplexet, vars södra del utgöres av en låg envåningsbyggnad

med inkörsel till sjukhuset.

På ett avstånd av omkring 50 meter från inkörsel är karolinska sjukhusets

huvudkomplex, å den till sjukhuskommissionens betänkande fogade

situationsplanen betecknat med I, förlagt. Denna byggnad inrymmer

samtliga de kliniker, vilka enligt kommissionens förslag skola medtagas,

i den första byggnadsetappen, med undantag av den pediatriska och

den radioterapeutiska kliniken.

Huvudkomplexet, med sin huvudingång mitt för entrébyggnaden, består

av tvenne i öst-västlig riktning gående något brutna parallella

längor, den norra och den södra längan; på mitten äro dessa längor sammanbundna

av en centralbyggnad, slutande sig kring dels öppna, dels

täckta gårdar. På östra sidan sammanbindes den norra längan med en

bruten flygelbyggnad.

I närheten av huvudkomplexet äro sjukhusets övriga institutioner,

vilka skola medtagas i första byggnadsetappen, förlagda, dock så att på

en del ställen plats lämnas dels för institutioner, vilka i en senare byggnadsetapp

skola uppföras, dels ock för verkställande av tillbyggnader

till redan befintliga institutioner.

På nordöstra sidan av det för sjukhusanläggningen avsedda området

är pediatriska kliniken med sin poliklinik (å situationsplanen betecknad

med II) förlagd. Till stor del äro de för denna klinik avsedda byggnaderna,

vilka, äro förenade med varandra, placerade på ett högre plan på

bergsplatån. Söder örn detta komplex är radioterapeutiska kliniken eller

Konung Gustaf V:s jubileumsklinik (å situationsplanen benämnd jubileumsfondens

sjukhus samt betecknad med III) förlagd, med därtill hörande

poliklinik och radioterapeutiskt institut, ävensom i omedelbar anslutning

dess forskningsavdelningar. På något avstånd från dessa byggnader

äro institutionens personalbyggnad samt en mindre byggnad, innehållande

emanationslaboratoriet belägna.

På västra sidan örn lmvudkomplexet är den patologiska institutionen,

som skall uppföras i första byggnadsetappen (å situationsplanen betecknad

med IV), placerad. Väster örn denna institution, på sluttningen a.v

berget, är den djurexperimentella avdelningen (å situationsplanen be
-

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232. 161

tecknad med V) förlagd samt uppe på bergåsen sjukhusanläggningens

vattentorn (å situationsplanen betecknat med VI).

Plats för framtida utbyggnader av sjukhusets kliniker kan erhållas

dels å de förut berörda fria områdena intill huvudkomplexet, dels’ ock

söder örn huvudkomplexet och den patologiska institutionen. Därest plats

för ytterligare utbyggnader erfordras, får sjukhusområdets sydvästra

del tagas i anspråk för ändamålet. Genom att verkställa påbyggnad å de

i första byggnadsetappen uppförda klinikerna finnes därjämte möjlighet

att utvidga dessa kliniker och institutioner till större omfattning.

Örn så kan ske, vore det synnerligen värdefullt att framdeles kunna få

förvärva de områden, som disponeras av Eugeniahemmet, för att å dessa

äga tillgång till reservområden för framtida utvidgningar.

Utmed tillfartsvägen från Haga södra grindar och på ömse sidor örn

torget är entrékomplexet (å situationsplanen betecknat med VII) placerat.

Detta innehåller, förutom entrén, bostäder för vissa befattningshavare,

sysslomanskontor och apotek, det senare i elevbyggnaden, vilken

byggnad lämpligen bör i framtiden hopbyggas med entrékomplexet.

Västerut från torget räknat samt bakom entrékomplexets västflygel

äro köksbyggnaden, tvättbyggnaden med centralförråd, begravningskapellet,

verkstadshuset och ångpannecentralen förlagda. Samtliga dessa

byggnader bilda en sammanhängande länga, ekonomikomplexet (å situationsplanen

betecknat med VIII), med tillträde till de olika byggnaderna

direkt från den nordväst därom framdragna vägen.

Ännu längre västerut äro placerade en del bostadsbyggnader, nämligen

en byggnad inrymmande bostäder för gift och ogift manlig personal

(å situationsplanen betecknad med IX) samt längst västerut på

den del av Norrbackaområdet, som avsetts för sjukhusanläggningen,

frenne byggnader (å situationsplanen betecknade med X), innehållande

bostäder för sjukhusets direktör, tre av högskolans kliniska professorer,

överläkaren vid jubileumskliniken samt patologen vid jubileumsklinikens

vetenskapliga institut.

Slutligen är å sjukhusområdet vid dess södra gräns mot godsbangården

placerad den till högskolan anslutna ortopediska kliniken samt den

med denna klinik sammanhörande vanföreanstalten (å situationsplanen

betecknade med XI).

Med de krav på samhörighet mellan de olika byggnadskomplexen, som

måste uppställas för ett stort kliniskt sjukhus såväl i fråga örn själva

sjukhusarbetet och den kliniska undervisningen som beträffande transport

av mat, tvätt m. m., kan det karolinska sjukhusets inplacerande å

Norrbackaområdet i följd av de topografiska förhållandena icke ske utan

en del förändringar av terrängen. Sålunda måste på vissa ställen utfyllningar

verkställas, på andra ställen schaktningar och sprängningar

ifrågakomma. De överjordiska förbindelserna kunna emellertid utläggas

utan att alltför kraftiga stigningar behöva förekomma. Huvudsakligen

för den pediatriska kliniken, vilken enligt förslaget bagges på ett jämförelsevis

högt plan, måste en del sprängningar äga rum icke blott för

själva byggnadskomplexet utan även utanför detsamma samt lör anordnande

av tillfartsväg till kliniken. För grunder, källare och kulvertar

mäste även på flera ställen sprängningar utföras. Även kulvertsystemet

kan dock framföras utan för kraftiga stigningar. Å andra sidan måste

grundläggning till större djup ske, där den fasta botten befinner sig på

Hillring till riksdagens protokoll WHO. 1 sami. Illo höft. (Nr 11-12.) I 1

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

större djup. Detta måste verkställas huvudsakligen för en del av huvudkomplexet

och en del av den patologiska institutionen samt för begravningskapellet

och tvättbyggnaden.

Det för anläggningen planerade underjordiska kulvertsystemet förenar

samtliga de byggnader, som för sjukvård och undervisning samt för

transport av mat, tvätt m. m. behöva stå i förbindelse med varandra.

Allenast bostadshusen samt den djurexperimentella avdelningen äro icke

förbundna med de övriga byggnadskomplexen medelst kulvertsystemet.

Detta system sträcker sig delvis, där så är nödvändigt, direkt under marken

mellan de olika byggnaderna, men eljest i byggnadernas källarvåningar.

Där så kan anses lämpligt, framgå i kulvertsystemet ledningar

för fördelning av värme, ånga, vatten, elektrisk ström, gas m. m. Där

sistberörda ledningar alltför mycket komma att inkräkta på utrymmet i

transportkulvertarna, framdragas ledningar för värme, ånga, vatten,

elektrisk ström, gas m. m. antingen under eller vid sidan av transportkulvertarna,

dock så att de städse äro lätt åtkomliga för verkställande

av tillsyn och reparationer.

Den naturliga utgångspunkten för kulvertsystemet är pannhuset. Härifrån

utdistribueras värme, ånga och elektricitet förbi begravningskapellet

samt tvätt- och köksbyggnaderna. Från denna huvudkulvert förgrenar

sig därefter kulvertsystemet till de olika byggnadskomplexen. I kulvertarna

sker transport av de sjuka samt av mat, tvätt m. m. Därjämte

erhålla sjukhusets befattningshavare ävensom de besökande genom dessa

förbindelser goda kommunikationsmöjligheter.

Ett inre vägnät är avsett att utläggas huvudsakligen över den del av

området, som till en början tages i bruk. Detta vägnät utgår från platsen

mellan entrébyggnaden och huvudkomplexet åt öster och väster, omsluter

sistnämnda komplex, utgrenar sig till de övriga byggnaderna samt

ställer den närmast liggande terrängen, där icke redan befintliga lämpliga

vägar finnas, i förbindelse med byggnaderna. Vägarna erhålla varierande

bredd, beroende på den trafik, som skall upptagas. Planteringar

anordnas utmed vägarna, där möjligheter till följd av bredd, trafik och

grundförhållanden det medgiva. Intill vägnätet och omkring och mellan

byggnaderna anordnas öppna platser, så vitt möjligt med planteringar,

dock att i görligaste mån befintlig terräng bibehålies. Givet är, att en

stor del av befintliga vackra trädbestånd måste offras för sjukhusanläggningen.

Omgivningen kring sjukhuset blir sålunda delvis den naturliga

skogsparken, delvis en på vissa ställen genom trädgårdsanläggning något

kultiverad bergsterräng.

Att sprängning i viss utsträckning måste tillgripas för såväl byggnader

som vägar Ilar förut påpekats. Även för terrängens behandling

måste så ske.

Beträffande sjukhusets förseende med värme, ånga, belysning, vatten

och avlopp hava särskilda utredningar verkställts. I korthet må här

endast framhållas, att värme och ånga erhållas från egen panncentral,

vilken är belägen på Norrbackaområdet, så att densamma efter utbyggnad

kan förse såväl sjukhusanläggningen som karolinska institutets teoretiska

institutioner med värme och ånga. Detsamma gäller elektriciteten,

som dels alstras i egen maskinanläggning från panncentralens högtrycksånga,

dels erhålles från Stockholms stads elektricitetsverk. Från

stadens anläggningar levereras gas och vatten. Som sjukhusbyggnaderna

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

komma att nå en ansenlig höjd, bliver trycket i stadens vattenledningar

för klent. I följd härav måste vattentorn anordnas. Avlopp för anläggningen

kan erhållas genom Solna kommuns stora avloppsledning, i vilken

staten äger rätt att insläppa en viss kvantitet spillvatten, vilken

kvantitet i första utbyggnadsstadiet ej behöver överskridas. Vid blivande

utvidgningar torde närmare uppgörelse få komma till stånd örn förstoring

av denna huvudavloppsledning. Regnvatten, som ej får insläppas

i nämnda huvudavlopp, föres genom särskilda ledningar dels till

Brunnsviken, dels till Ulvsundasjön.

Värmecentralen med tillhörande lokaler för pumpar, fördelning av

ånga och elektricitet placeras enligt förslaget i en utkant av sjukhusanläggningen.

I en framtid, då samtliga de för sjukhusanläggningen

och karolinska institutet erforderliga byggnaderna blivit uppförda, kommer

värmecentralen att bliva centralt belägen. Icke heller köks- och

tvättinrättningarna hava förlagts i centrum av sjukhusanläggningéU.

Vid det fortsatta utbyggandet av anläggningen åt väster blir läget mera

centralt. Att för dessa byggnader erhålla ett mera centralt läge i förhållande

till sjukhuset har icke varit möjligt, då dels tillförsel utifrån

måste lätt ske, särskilt till köksbyggnaden, utan att sjukhusområdet

därav beröres, dels detta område måste fritt kunna disponeras såväl för

de sjukhusinstitutioner, som nu skola uppföras, som ock för de institutioner,

vilka i en framtid skola komma till stånd. För distribuering av

mat och tvätt tjänstgör, såsom ovan nämnts, det underjordiska kulvertsystemet.

För längre bort belägna institutioner, särskilt de som bliva

uppförda i en senare byggnadsetapp, torde transport lämpligen kunna

ske över marken med automobiler. För den ortopediska kliniken samt

vanföreanstalten anordnas särskild värme- och elektricitetscentral ävensom

eget kök.

Sjukhuskommissionen Ilar vidare gjort en utredning rörande åtgärder,

som från statens sida betingas för Norrbackaområdets ianspråktagande.

De fastigheter, som beröras av förslaget om förläggande av det nya

karolinska sjukhuset jämte lokaler för karolinska institutet till Norrbackaområdet,

utgöras av följande:

1) den så kallade Solnaskogen under Karlbergs kungsgård,

2) kronolägenheten 15/o4 mantal Stenbrottet nr 1,

3) kronolägenheten V320 mantal Falkenärsbostället och

4) kronolägenheten Vi» mantal Fogdevreten nr 1.

Samtliga dessa fyra fastigheter äro avsedda att till största delen ingå

i det för sjukhusanläggningen föreslagna området.

Enligt kungl, brev den 23 maj 1815 hava vissa delar av den så kallade

Solnaskogen upplåtits för krigsskolans räkning. Härjämte hava genom

särskilda av Kungl. Majit meddelade beslut vissa områden av kronolägenheterna

Stenbrottet och Fogdevreten överlåtits till krigsskolan. I

övrigt stå omförmälda fastigheter under domänstyrelsens vård och förvaltning.

Kommissionen har från nämnda ämbetsverk anhållit örn uppgift å

Åtgärder för

Norrbackaområdets

i

anspråktagande.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition Kr 232.

åtgärder, som borde vidtagas för att omförmälda under ämbetsverkets

vård stående fastigheter i sinom tid skulle kunna tagas i anspråk för

den planerade sjukvårdsinrättningen. Dessa åtgärder vore enligt domänstyrelsen,

förutom vissa uppsägningar av arrendekontrakt, i huvudsak

tvenne, nämligen

att överenskommelse skulle träffas med svenska jägarförbundets avdelning

för Stockholms stad och län örn avlösande av dess rätt jämlikt

kungl, brev den 2 april 1831 till disponerande av skjutbaneområdet å

Solnaskogen, samt

att överenskommelse skulle träffas med trädgårdsmästare E. A. Lindman

rörande disposition efter arrendetidens slut av de honom tillhöriga

husen å kronolägenheterna Stenbrottet, Falkonärbostället och Fogdevreten.

Omförmälda avdelning av svenska jägarförbundet hade i skrivelse till

domänstyrelsen framhållit, att ersättningen för nu ifrågavarande dispositionsrätts

upphörande syntes böra omfatta dels ett kapitaliserat årligt

belopp för hyra av annan mark, dels gottgörelse av kostnaden för

byggnaders bortförande samt uppförande av nya byggnader och anläggning

av skjutbana och skjutbaneanordningar.

Från krigsskolans sida mötte intet hinder att avträda de av den disponerade

delarna av Norrbackaområdet, då dessa bliva behövliga för

det nya ändamålet. Dock ifrågasattes, att krigskolans rätt till skogsavverkning

i Solnaskogen fortfarande borde gälla, så länge som dylik

avverkning kunde ifrågakomma.

Kommissionen anser lämpligt, att, så snart definitivt beslut föreligger,

att karolinska sjukhuset skall uppföras på Norrbackaområdet, domänstyrelsen

erhåller bemyndigande att vidtaga erforderliga åtgärder, för

att tomtområdet må kunna tagas i bruk för det avsedda ändamålet.

Kommissionen anför i anslutning härtill följande:

För att i detalj planlägga samt övertaga ansvaret för utförandet av det

omfattande sjukhusförslaget torde det vara lämpligt, att en särskild

byggnadskommitté tillsättes. I den mån så befinnes påkallat, bör samverkan

mellan denna byggnadskommitté och vederbörande förvaltningsmyndigheter

komma till stånd. Först då sjukhusanläggningen närmar

sig sin fullbordan, lärer ett överflyttande av tomtområdets förvaltning

böra ske från domänstyrelsen till den direktion, som skall tillsättas för

att ombesörja karolinska sjukhusets drift m. m.

Vidkommande krigsskolans rätt till skogsavverkning i Solnaskogen

torde denna förmån böra upphöra i och med att området tages i anspråk

för byggnadsarbetena.

För avstående av kronolägenheterna Stenbrottet, Fogdevreten och Falkenärsbostället

ävensom för mistade arrendeinkomster från Solnaskogen

bör domänfonden i sinom tid tillgodoföras ersättning eller nedskrivas

med ett mot fastigheternas taxeringsvärden svarande belopp.

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Sjukhuskommissionen berör i det följande ett par nödvändiga tomtregleringar

för sjukhusanläggningens rationella ordnande och anför därvid

i huvudsak följande:

Kommissionen anser, att ett mindre markområde, tillhörande Solna

komministerboställe och Solna kommun, måste tagas i anspråk, för att

en tillfartsväg till sjukhusanläggningen skall kunna framdragas från

Norrtullsvägen i västlig riktning mot Karlbergsvägens förlängning. Å

den av arkitekten Westman upprättade situationsplanen över den tilltänkta

sjukhusanläggningen (plansch 1 i sjukhuskommissionens betänkande)

har närmare utmärkts det område, som för vägens framdragande

och erhållande av nödigt utrymme i övrigt behöver ställas till disposition.

Markområdet har formen av en triangel, och har basen av denna

triangel markerats med en streckad linje. I sin helhet innehåller området

i areal omkring 1,24 hektar, därav cirka 0,88 hektar tillhör komministerboställets

mark och cirka 0,36 hektar Solna kommuns ägor.

Redan på ett tidigt stadium av byggnadsarbetet torde det vara nödvändigt,

att detta område bliver disponibelt för sjukhusanläggningen.

Ordnandet av kommunikationsleden på norra sidan av Norrbackaområdet

lärer nämligen bliva ett av de företag, som först igångsättes. Kommissionen

har i följd härav ansett det vara av vikt, att kronan utan

större omgång skall kunna förvärva den erforderliga marken.

Genom trafikledens framdragande på sätt situationsplanen utvisar

bliva, på nordvästra delen av Norrbackaområdet ett par mindre delar

frånskilda den egentliga sjukhustomten. Dessa markområden torde icke

behöva tagas i anspråk för karolinska sjukhusets eller karolinska institutets

räkning. Genom ägoutbyte torde lämpligen kunna ordnas så, att

Solna församling och Solna kommun här erhålla ersättning för den mark,

som för trafikledens framdragande måste tagas i anspråk från församlingen

och kommunen tillhöriga fastigheter.

Vid förhandlingar med representanter för kyrkorådet i Solna församling

samt för Solna kommun har kommissionen framlagt förslag om, att

dylikt markutbyte skall komma till stånd. Inom de områden, som å situationsplanen

betecknats med bokstäverna M och N, torde markersättning

kunna lämnas församlingen och kommunen i utbyte mot det område om

tillhopa 1,24 hektar, som måste tagas i anspråk för trafikleden.

Församlingens och kommunens representanter hava vid dessa förhandlingar

förklarat, att do för sin del äro beredda tillstyrka ett. dylikt ägoutbyte.

Förutom nu berörda markutbyte torde jämväl en reglering av gränslinjen

mellan den för karolinska sjukhuset avsedda tomten och det av

Eugeniahemmet disponerade området böra vidtagas. Av situationsplanen

över sjukhusanläggningen framgår, att å norra och nordöstra delen av

Norrbackaområdet skall förläggas ett komplex av byggnader (pediatriska

kliniken och jubileumsklinikens byggnader). Ett par av dessa byggnader

hava på grund av terrängens beskaffenhet måst placeras omedelbart

intill Eugeniahemmets tomtgräns. Å situationsplanen har kommissionen

med streckad linje låtit utmärka en ifrågasatt ny gränslinje mot Eugeniahemmet.

Som det uteslutande torde vara till fördel för Eugeniahemmet

att få en dylik gränsreglering verkställd, synes det icke kunna bliva

förenat med svårigheter att få densamma genomförd. I samband nied

byggnadsföretagets igångsättande torde åtgärder böra vidtagas dels för

Tomtregle
ringar.

s. 166 Kontrollera mot PDF

Yttranden.

166 Kungl. Maj.is proposition Nr 2X2.

att närmare fastslå, hur den nya gränsen lämpligen bör framgå, dels

ock för att träffa uppgörelse om utbyte av de markområden, som beröras

av regleringen.

Mot de allmänna grunderna för Norrbackaområdets utnyttjande hava

i de avgivna yttrandena inga mera betydande erinringar framställts.

Medicinalstyrelsen anför följande rörande tomtområdet:

För bedömande av det föreslagna områdets tillräcklighet och lämplighet

som förläggningsplats för det stora byggnadskomplexet i dess helhet,

enligt kommissionens tanke helt fullföljd, skulle det varit av visst värde.

örn en skiss förelegat, vilken varit ägnad att belysa förläggningen även

av de institutioner och kliniker, som skulle komma att ingå i de senare

byggnadsskedena. I avsaknad härav möta nämligen vissa svårigheter

att göra något bestämt uttalande härom. Även örn i tomtområdet vissa

partier ingå, som lära vara svåra att utnyttja, synes dock dess stora ytinnehåll

—- 559,000 kvm. — erbjuda garantier för tillräckligt utrymme

för den för våra förhållanden stora anläggning, som skulle successivt

dit förläggas. Givetvis skulle emellertid ett förvärv av det område,

Eugeniahemmet nu disponerar, lämna ökad trygghet i detta hänseende.

Byggnadsstyrelsen anför i sitt yttrande:

Huvudentrén till sjukhusanläggningen har tagits från norr, vilket med

hänsyn till terrängförhållandena torde vara det lämpligaste. Härigenom

frigöres även området söder örn huvudkomplexet från vidkommande trafik

och kan användas till park.

Byggnaderna äro med hänsyn till den kuperade terrängen väl förlagda,

och den byggbara, planare terrängen är väl utnyttjad. Nivåskillnaderna

för huvudkomplexet överstiga icke 4 meter. De övriga byggnaderna äro

så förlagda i förhållande till huvudbyggnaden, att ett kulvertsystem kan

genomföras med ej större nivåskillnader än som kunna övervinnas genom

lutningar i de byggnaderna sammanbindande kulvertarna.

Huvudkomplexet är uppfört i dels sex och dels sju våningar med den

högre längan på norra sidan. Tätt bakom denna stora skuggbildare ligga

emellertid låga byggnader, nämligen bostadshus för elever och köket med

personalbostäder, vilkas behov av solljus måste anses bliva mindre väl

tillgodosett. Do befintliga öppningarna mot söder komma, enligt vad som

antytts på situationsplanen, att bebyggas i en andra byggnadsetapp, och

örn dessa nya byggnader bliva höga, komma belysningsförhållandena

givetvis att ytterligare försämras.

Familjebostäderna äro förlagda intill huvudentrén, vilket torde bliva

det mest bullersamma läget inom området. Även professorsbostäderna

torde komma att få ett bullersamt läge, för den händelse den eventuella

trafikleden genom området kommer till stånd, och synes därför böra

övervägas, örn icke en mer avskild plats må kunna beredas dessa bostäder.

Ekonomikomplexet är väl förlagt intill en i förslaget ingående trafikled

utefter områdets norra gräns. I anslutning till detta komplex ligger

gravkapellet på en planterad gård mellan tvättbyggnaden och pannhuset.

Särskild omtanke måste dock ägnas dessa ekonomibyggnaders planläggning

örn, med hänsyn till gravkapellet, störande buller från desamma

skall kunna undvikas.

Styrelsen framhåller vidare, att frågan örn plats skall kunna beredas

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl Maj:ts proposition Nr 232.

för andra etappens kliniker icke närmare utretts. Den befintliga fria

byggnadsplatsen vore mycket knapp för ändamålet. I första hand komme

emellertid de öppna platser, som insläppa söderhus mot i norr liggande

byggnader, att bebyggas enligt vad som angåves å situationsplanen,

varigenom ljusförhållandena för de på anläggningens norrsida belägna

byggnaderna ytterligare försämrades.

Karolinska institutets lärarkollegium anser i likhet med sjukhuskommissionen,

att det för institutet och dess kliniker skulle innebära en synnerligen

betydande olägenhet, om den planerade kommunikationsleden

i Torsgatans förlängning bleve verklighet.

Professor Israel Holmgren framhåller, att huvudplanläggningen av

det nya sjukhuset i siort sett är densamma, som av 1919 års sakkunniga

föreslagits. Sålunda kunde även i det nu föreliggande förslaget vägande

anmärkningar framställas mot planläggningen. Professor Holmgren hänvisar

i detta avseende till sin kritik av det tidigare förslaget och anmärker

nu allenast på att entrén till sjukhusområdet förlagts till dess frånsida,

varigenom vägen till sjukhuset på ett olämpligt och onödigt sätt

förlängdes. Även poliklinikkomplexet vore opraktiskt konstruerat och

förlagt. Placeringen av bostäderna för sjukhusets överläkare vore olämplig.

Dessa bostäder borde i stället ligga vid östra tomtgränsen. Deras

föreslagna läge komme att medföra en önskan hos bostadsinnehavarna

att få till stånd den förut omnämnda genomfartsvägen över sjukhusets

område, vilken enligt kollegiets enhälliga mening vore till stor skada för

sjukhuskomplexet.

Beträffande de ifrågasatta åtgärderna för Norrbackaområdets ianspråktagande

anför domänstyrelsen bl. a. följande:

Styrelsen torde böra anbefallas vidtaga sådana åtgärder, att nu ifrågavarande,

under styrelsens förvaltning ställda fastigheter må kunna tagas

i anspråk för avsett ändamål vid ingången av 1930 eller senast den 14

mars samma år, så framt icke framdeles annorlunda kan överenskommas

med den byggnadskommitté eller annan vederbörande, som må erhålla

uppdrag att i detalj planlägga samt övertaga ansvaret för utförandet av

sjukhusbyggnadsföretaget.

Det torde ankomma på styrelsen att framdeles, efter överläggning med

ovanberörda byggnadskommitté eller annan vederbörande, till Kungl.

Majit inkomma med förslag rörande den tid, då ifrågavarande fastigheter

skola helt undantagas från styrelsens förvaltning. Det synes

dock knappast lämpligt att, såsom sjukhuskommissionen ifrågasatt, låta

härmed anstå, till dess sjukhusanläggningen närmar sig sin fullbordan,

utan torde tidpunkten för ett överflyttande från domänstyrelsens till

annan vederbörandes förvaltning vara inne, då området i huvudsak tagits

i anspråk för uppförande av byggnader och utförande av andra anläggningar,

varefter styrelsen icke lärer kunna påräkna intäkter av arrenden

m. m.

Såsom sjukhuskommissionen framhållit, bör domänfonden samtidigt

därmed tillgodoföras ersättning i en eller annan form för avstående av

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

kronolägenheterna Stenbrottet, Fogdevreten och Falkenärsbostället saint

för mistade arrendeinkomster från Solnaskogen. Taxeringsvärdet utgör

för berörda kronolägenheter tillsammans 84,000 kronor och för Solnaskogen

193,000 kronor.

Den ersättning, som må kunna beredas svenska jägarförbundets ovanberörda

avdelning för avståendet av till denna upplåtet markområde,

lärer böra utgå av medel, som anvisas för sjukhusanläggningen.

Sedan domänstyrelsen avgivit sitt nyss behandlade yttrande har svenska

jägarförbundets avdelning för Stockholms stad och län i skrivelse

till Kungl. Majit den 4 april 1929 närmare preciserat sina krav för avstående

av dispositionsrätten till skjutbaneområdet i Solnaskogen. Detta

område beräknar avdelningen till 10,000 kvm. Då .råmarksvärdet enligt

sjukhuskommissionens utredningar kunde skattas till 16 kronor per kvm.,

vore det ifrågavarande området värt 160,000 kronor, vilket belopp avdelningen

fordrar såsom ersättning för avstående av dispositionsrätten till

området. Därjämte begäres ersättning för uppförande av nytt bostadshus

för tillsyningsman över skjutbanorna, för flyttning av skjutbanepaviljongen

och för anläggning av ny skjutbana. Sina krav sammanfattar

avdelningen sålunda:

kapitaliserat belopp för hyrande av annan mark........kronor 160,000

ersättning för uppförande av annat bostadshus......... » 12,000

flyttning av skyttepaviljongén...................... » 17,500

anläggning av skjutbana och skjutbaneanordningar...... » 12,000

Summa kronor 201,500

Över den sålunda ingivna framställningen har domänstyr elsen den 15

februari 1930 avgivit infordrat yttrande.

Domänstyrelsen erinrar däri, att avdelningen tidigare uttalat, att ersättning

för markområdet borde beräknas till kapitalvärdet av årliga

hyresbelopp för annan lämpligt belägen mark, som kunde förhyras för

bedrivande av skjutövningar. Sökandeföreningen hade emellertid icke

träffat någon uppgörelse härom eller ens lämnat antydan örn eventuella

förslag härtill med ungefärliga avgiftsbelopp eller dylikt. I stället hade

avdelningen utgått från det av byggnadsstyrelsen år 1926 beräknade,

genomsnittliga markvärdet för Norrbackaområdet eller 16 kronor per

kvm. Detta å-pris finge emellertid anses utgöra det beräknade priset å

mark, som med full äganderätt upplåtes för bebyggelse. Jägarförbundets

disposition av förevarande område vore i så avseende begränsad, att området

finge begagnas endast till bedrivande därå av målskjutningar,

medan äganderätten därtill alltjämt tillkomme kronan. Med hänsyn härtill

kunde enligt styrelsens mening värdet å ifrågavarande markupplåtelse

icke likställas med områdets tomtmarkvärde utan anses avsevärt

lägre.

Beträffande möjligheten att i utbyte mot skjutbaneområdet i Solna
-

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 232. 169

skogen till jägarförbundet upplåta annan kronan tillhörig mark i huvudstadens

närhet anför styrelsen:

De under styrelsens förvaltning stående egendomar, som härvid kunde

ifrågakomma, utgöra kronoparken Västra skogen (väster örn Karlbergs

kungsgård) i Solna socken samt kronodomänerna Bergshamra i Solna

socken och Mörby i Danderyds socken. Å samtliga dessa fastigheter finnas

dock ett flertal bostads- m. m. upplåtelser, varjämte fastigheterna

genomskäras av allmänna eller andra vägar med jämförelsevis stark trafik,

vilka förhållanden avsevärt begränsa möjligheterna att därå lämpligen

upplåta mark för anläggning av nu ifrågavarande slag. Styrelsen

håller därjämte före att, även örn en dylik upplåtelse för närvarande och

tillsvidare kunde ske å endera av dessa fastigheter, det torde kunna förutses,

att en fortsatt bebyggelse å eller invid desamma skulle inom en

ej långt avlägsen framtid utesluta möjligheten att för avsett ändamål i

fortsättningen begagna det upplåtna området. I så fall komme frågan

om nytt skjutbaneområde eller ersättning därför att åter aktualiseras

inom en jämförelsevis kort tidsperiod.

Styrelsen har även i samråd med representant för Djurgårdsförvaltningen

låtit undersöka möjligheten av upplåtelse av för annat ändamål

icke disponerad mark å Djurgården, särskilt omkring Stora Skuggan, där

ett flertal liknande upplåtelser redan äro gjorda. Därvid har framkommit,

att ytterligare upplåtelse av ifrågavarande slag sannolikt icke torde

kunna äga rum därstädes, dels på grund av befintlig bebyggelse och trafikerade

vägar, dels med hänsyn till naturskyddssynpunkter m. m.

Huruvida en för framtiden bestående upplåtelse skulle kunna ske från

det under arméförvaltningen stående s. k. Järvafältet, undandrager sig

styrelsens bedömande.

På grund av föreliggande behov att vid en ny skjutbana verkställa

jämförelsevis dyrbara anordningar måste emellertid för sökandeavdelningen

vara av särskilt intresse och synnerligen önskvärt, att avdelningen

erhåller lämpligt område med trygghet för detsammas innehav

ej blott under en kortare tidsperiod utan även för framtiden. Med hänsyn

härtill och då det torde möta särskilda svårigheter att under dylik

förutsättning till disposition överlåta i huvudstadens närhet belägen

kronan tillhörig mark, anser styrelsen för sin del lämpligast, att vid

Norrbackaområdets ianspråktagande för sjukhusanläggningen jägarförbundets

ifrågavarande avdelning på en gång erhåller skälig ersättning

för dess avstående från den rätt, som den genom ovannämnda nådiga

brev den 2 april 1831 tillförsäkrats, varefter avdelningen må hava att

för framtiden själv sörja för anskaffande av ändamålsenligt skjutbaneområde.

Ersättningen för bostadsbyggnaden finnér domänstyrelsen, med hänsyn

till byggnadens enkla beskaffenhet och nuvarande skick vara för

högt tilltagen. Enahanda gällde även kostnaderna för paviljongens

flyttning och anläggning av ny skjutbana.

Då alltså det i jägarförbundets framställning påfordrade ersättningsbeloppet

såväl för avståendet av upplåtet markområde å Solnaskogen

som ock för flyttning av där uppförda byggnader m. m. mycket avsevärt

överstege den ersättning, som enligt styrelsens mening kunde anses skä
-

s. 170 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

170 Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

lig, oell sökandeföreningen icke syntes vara villig att åtnöjas med lägre

ersättning, återstode, enligt ämbetsverkets mening, ej annat än att expropriera

besittningsrätten. Styrelsen hemställde sålunda, att Kungl.

Majit måtte förklara, att sökandeföreningen skulle vara pliktig att avstå

nyttjanderätten till ifrågavarande område mot ersättning, som bestämmes

enligt lagen örn expropriation den 12 maj 1917. Föreningens ifrågavarande

framställning har sedermera remitterats till byggnadsstyrelsen

för yttrande.

I annat sammanhang har jag redan uttalat, att jag i likhet med sjukhuskommissionen

anser Norrbackaområdet fullt tillräckligt för att lämna

plats åt hela karolinska institutet med dess teoretiska institutioner och

kliniker m. fl. lokaler. Emellertid hava, såsom sedan anförts, medicinalstyrelsen

och byggnadsstyrelsen uttalat viss tvekan, huruvida å området kunde

utan olägenhet rymmas samtliga föreslagna byggnader, samt ansett, att

i allt fall detta spörsmål icke kunde fullt bedömas utan tillgång till en karta

eller skiss belysande den tilltänkta förläggningen av de i de båda senare

byggnadsetapperna ingående byggnaderna. Enligt vad jag erfarit, har sjukhuskommissionen

övervägt olika alternativ för Norrhackaområdets disponerande

under senare byggnadsetapper, men ej ansett sig kunna eller

böra framlägga en definitiv byggnadsplan. Dels vore nämligen många

lösningar möjliga, som under olika förutsättningar kunde vara mer eller

mindre fördelaktiga, dels förelåge icke något utarbetat program för de

institutioner, som skulle ingå i de senare byggnadsetapperna. Förhandenvaron

av en skiss över Norrbackaområdet vid full utbyggnad skulle

emellertid även enligt mitt förmenande underlätta bedömandet av tomtområdets

tillräcklighet. Jag har för den skull låtit uppgöra en skiss utvisande

Norrhackaområdets disponerande för ytterligare byggnader i

senare byggnadsetapper. Denna skiss kommer att överlämnas till vederbörande

riksdagsutskott. Jag vill emellertid uttryckligen betona, att

skissen i fråga allenast är att anse såsom ett exempel bland flera, huru

området slutligt kan disponeras för sitt ändamål.

Denna skiss bekräftar till fullo sjukhuskommissionens uppfattning örn

Norrhackaområdets tillräcklighet såsom byggnadsplats för hela karolinska

institutet. Att, såsom byggnadsstyrelsen framhåller, vid full utbyggnad

den ena byggnaden skulle i viss mån komma att skugga den

andra, torde vara oundvikligt, då det är fråga örn att till ett begränsat

område förlägga så många och stora byggnader. Att belysningsförhållandena

dock komma att bliva tillfredsställande och i varje fall betydligt

fördelaktigare än för en sjukhusanläggning i de centrala delarna av staden

torde vara uppenbart.

Beträffande områdets förseende med kommunikationsleder kan jag

godtaga vad sjukhuskommissionen härutinnan föreslagit, helst som några

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

erinringar däremot icke framförts i de avgivna yttrandena. I likhet med

kommissionen oell karolinska institutets lärarkollegium finner jag det,

såsom redan tidigare anförts, ofördelaktigt för sjukhuset, örn den planerade

vägen i Torsgatans förlängning måste komma till utförande. Något

överhängande behov av denna förbindelseled finnes för närvarande icke.

Såsom jag förut framhållit, har jag emellertid, med anledning av krav

från Stockholms stad, förordat, att mark för denna väg, örn och när den

blir nödvändig, utan ersättning skall ställas till stadens förfogande.

Även i fråga örn planen för tomtområdets utnyttjande och placeringen

av de i första byggnadsetappen ingående byggnaderna kan jag i stort

sett ansluta mig till sjukhuskommissionens förslag. Att entrén till sjukhuskomplexet

förlagts åt norr, ehuru därigenom vägen till sjukhuset

från staden något förlänges, torde få anses lämpligt, med hänsyn till

önskvärdheten att lämna de södra partierna, mot vilka sjukrummen

i stor utsträckning vetta, fria från trafik och störande buller. För länet

åter betyder den föreslagna entréförläggningen en vägförkortning. Även

terrängförhållandena tala, såsom byggnadsstyrelsen framhållit, för en förläggning

av entrén till norra sidan. Att familjebostäderna skulle få ett förhållandevis

bullersamt läge är givetvis riktigt. Å andra sidan ligga emellertid

dessa bostäder bekvämt till ur kommunikationssynpunkt, och läget är

helt naturligt ur bullersynpunkt icke ofördelaktigare än för vilket vid gata

beläget hus i staden som helst. Såväl byggnadsstyrelsen som professor

Holmgren ha ansett professorsbostädernas läge mindre lämpligt, men,

medan byggnadsstyrelsen med hänsyn till buller från den ifrågasatta

vägen i Torsgatans förlängning anser en förflyttning önskvärd, finner

professor Holmgren det vara ett önskemål för bostadsinnehavarna att få

den planerade vägen till stånd, vilket ur sjukhusets synpunkt vore olyckligt.

För min del finner jag, att, även örn skäl kunna anföras mot förslaget

till förläggning av ifrågavarande bostäder, det av sjukhuskommissionen

föreslagna läget torde få anses vara övervägande fördelaktigt.

I enlighet därmed skulle professorerna komma att bo mitt emellan institutets

teoretiska institutioner och kliniker och sålunda få nära väg till

bådadera, vilket är av så mycket större betydelse, som ju befattningshavarna

i fråga skulle hava sin verksamhet helt förlagd till institutet

och icke ägna sig åt privatpraktik i staden.

För Norrbackaområdets ianspråktagande erforderliga åtgärder angående

kronolägenheter och arrendekontrakt torde böra uppdragas åt domänstyrelsen.

För avstående av de i Norrbackaområdet ingående kronolägenheterna

samt för mistade arrendeinkomster från Solnaskogen bör domänfonden,

såsom sjukhuskommissionen framhållit, tillgodoföras ersättning

eller nedskrivas med ett mot fastigheternas taxeringsvärde svarande belopp.

I likhet med domänstyrelsen anser jag, att svenska jägarförbundets

avdelning för Stockholms stad oell län bör erhålla kontant ersättning för

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

avstående av dispositionsrätten till det så kallade skjutbaneområdet, men

att den fordrade ersättningen är oskäligt hög. Örn icke överenskommelse

med sagda avdelning örn skälig gottgörelse kan träffas, bör dispositionsrätten

till området i fråga exproprieras, varvid den erforderliga gottgörelsen

bör utgå av de för sjukhusanläggningen beviljade medlen. De

närmare underhandlingarna härom ävensom örn de av sjukhuskommissionen

omnämnda tomtregleringarna med Solna kommun och Solna församling

samt Eugeniahemmet, vilka även enligt min mening synas önskvärda,

torde böra anförtros åt den byggnadskommitté, som jag ämnar

föreslå skola tillsättas för handhavande av karolinska sjukhusets nybyggnad.

Denna byggnadskommitté bör lämpligen bestå av tre av Kungl. Majit

tillsatta ledamöter, nämligen en läkare, en arkitekt och en i ekonomiska

ting särskilt förfaren person samt eventuellt därjämte en representant

för vardera Stockholms stad och Stockholms län. För kommitténs verksamhet

bör gälla särskild av Kungl. Majit fastställd instruktion. Byggnadskommittén

torde böra åligga att såväl tekniskt som ekonomiskt omhänderhava

de arbeten, som äro förenade med planläggningen och utförandet

av karolinska sjukhuset. Kommittén bör sålunda ombesörja

upprättande av definitiva ritningar, kostnadsförslag och arbetsplan

samt underställa desamma Kungl. Majits prövning. Mindre ändringar

i den fastställda planen torde, därest de icke medföra ökade kostnader,

kunna företagas av kommittén. I kommitténs åligganden bär även,

såsom jag redan nämnt, ingå att träffa nödiga överenskommelser angående

tomtområdets ianspråktagande och angående av sjukhuskommissionen

omförmälda tomtregleringar. Kommittén bör vidare äga rätt

att anställa arkitekt, sekreterare, kassaförvaltare, kontrollanter och övrig

för dess verksamhet erforderlig personal.

De direkta kostnaderna för en dylik kommitté torde bliva rätt avsevärda.

Samtliga utgifter för den nu förordade byggnadskommitténs verksamhet

böra bestridas av de för sjukhusanläggningen beviljade medlen.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 232.

173

X. Beskrivning av de olika i första etappen ingående byggnaderna.

Sedan sålunda redogjorts för den nya sjukhusanläggningens placering

å tomtområdet, skall i det följande lämnas en redogörelse för de i första

etappen ingående byggnaderna, Början göres därvid med huvudkomplexet.

Sjukhuskommissionen lämnar i sitt betänkande följande allmänna beskrivning

av detta komplex:

Huvudkomplexet består av tvenne brutna, parallella längor, den norra i

3, den södra i 5 sektioner, i det följande benämnda sektion 1, 2 och 3, respektive

1, 2, 3, 4 och 5 från väster räknat, samt en centralbyggnad, belägen

mellan dessa längor och fäst vid dessas mittsektioner. Huvudkomplexet

upptager de kirurgiska, medicinska, obstetriska, gynekologiska, oto-laryngologiska

och oftalmologiska klinikerna med deras polikliniker m. m. ävensom

privata mottagningslokaler för klinikcheferna, det röntgendiagnostiska

institutet, likaledes med enskild mottagning för professorn, olycksfalls-

och isoleringsavdelningen, garnisonsavdelningen, avdelningarna för

elektroterapi och ljusbehandling, tandpolikliniken, gymnastiken samt badavdelningen.

Därjämte finnas i byggnaden kapprum för besökande till

polikliniker och till de inneliggande sjuka, sociala byrån, upplysningssamt

in- och utskrivningsbyråerna ävensom en del sköterskebostäder.

Dessa senare rum tjänstgöra delvis som reserver för framdeles ifrågakommande

utvidgningar av vissa avdelningar. Byggnaden upptager ett jämförelsevis

jämnt område, sträckande sig i ost-västlig riktning. Mellan

längorna finnas tvenne öppna parkområden.

Huvudsynpunkten vid utformandet av byggnaden bar varit att i ett

block sammanföra de ovannämnda klinikerna intill varandra och intill

respektive behandlings-, undervisnings- och laboratorielokaler ävensom

poliklinikerna samt att erhålla en i möjligaste män koncentrerad huvudanläggning

med lätt tillträde utifrån för sjukintag, poliklinikbesökande

och besökande till inneliggande sjuka och med lätt och nära kommunikation

inomhus mellan de olika avdelningarna, till fördel för de sjuka, sjukvårdspersonalen,

läkarna, de studerande och allmänheten. Huvudingången

är belägen på norra sidan mitt för sjukhusets entrébyggnad. Komplexet

upptager behandlings-, undervisnings- och laboratorielokaler samt polikliniker

i centralbyggnaden och angränsande delar av längorna. Sjukavdelningarna

äro i huvudsak förlagda till längorna med söderläge för sjukrummen.

Därvid har åt medicinska och kirurgiska sjukavdelningarna givits

det öppnare läget i den södra längan, medan de oto-laryngologiska,

oftalmologiska, obstetriska och gynekologiska sjukavdelningarna, där dels

sjukhusvistelsen är mera kortvarig, dels behovet av det friare solläget ej

är så nödvändigt, placerats i den bakre, norra längan. Då emellertid avståndet

mellan den bakre längans framfasad och den främre längans bakfasad

är närmare 60 meter och mellanpartiet har mindre höjd än söderlängan,

torde i alla händelser tillräckligt med sol och luft tillföras även de

bakre sjukavdelningarna.

Från koncentrationssynpnnkt Ilar, liksom i Ladugårdsgärdeförslaget,

Sjukhuskom
missionen.

Huvud
komplexet.

Allmän

beskrivning.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj.ts proposition Nr 232.

byggnaden givits en rätt betydande höjd, sjn våningar i bakre, sex våningar

i främre längan, fyra, delvis fem våningar i centralbyggnaden. Den

österut, med obstetrisk-gynekologiska kliniken sammanbyggda och sammanhörande

flygelbyggnaden har dock blott upptagits i tre våningar.

Detta byggnadens koncentrerande ej blott i horisontal- utan även i vertikalläge,

varigenom förbindelsen de olika avdelningarna emellan från

sjukvårds- och undervisningssynpunkt blir lätt och bekväm och byggnaden

från ekonomisk synpunkt relativt billig, förutsätter god tillgång på

trappor och i synnerhet på hissar. Dessa trappor och hissar äro placerade

intill varandra i grupper utöver byggnadsplanen. Hissarna äro i storlek

och antal avpassade efter den trafik, som vid varje grupp kan påräknas

(sjuk- och mattransport samt persontrafik).

Från huvudingången i bottenvåningen, belägen i norra längans mittsektion,

med den sociala byrån nära intill, öppnar sig centralhallen i tvenne

våningars höjd, dit samtliga poliklinikbesökande skola gå, avlämna ytterplagg

och uppsöka respektive polikliniker, belägna i bottenvåningen eller

i de övre våningarna. Intill hallen ligga, utom kapprum, upplysningsbyrån

och byrån för in- och utskrivningar. I centralbyggnaden samt i

norra längans mittsektion äro poliklinikerna jämte det röntgendiagnostiska

institutet samt gymnastiken belägna. Dessa lokaler utbreda sig

kring fyra mindre gårdar, varav tvenne äro i bottenvåningen övertäckta.

I bottenvåningen ligga de medicinska och kirurgiska poliklinikerna, 1

trappa upp det röntgendiagnostiska institutet, 2 trappor upp oftalmologiska

och obstetrisk-gynekologiska poliklinikerna samt tandpolikliniken,

3 trappor upp oto-laryngologiska polikliniken samt 4 trappor upp gymnastiken.

3 trappor upp utfylles den östra delen av centralbyggnaden med

runi, avsedda för den kirurgiska klinikens operationspersonal.

En del av klinikernas lokaler, såsom behandlingsrum, laboratorier, undervisningslokaler

och rum för vetenskapligt arbete, äro belägna i anslutning

till respektive polikliniker. Därjämte finnas här klinikchefernas mottagningslokaler.

Operationsavdelningarna för kirurgiska och obstetriskgynekologiska

klinikerna samt för garnisonsavdelningen ligga dock tillsammans

med respektive sjukavdelningar.

Avdelningarna för behandling, laboratorier, undervisning och vetenskapligt

arbete sträcka sig emellertid in över de nedre våningarna i huvudbyggnadens

längor.

I källaren under eentralbyggnaden ligger badavdelningen. Där finnas

även rum för patienternas kläder samt kapprum för besökande till sjuka

å medicinska, kirurgiska och garnisonsavdelningarna. Dessa besökande inkomma

genom stora huvudentrén och uppnå källarvåningen genom de därintill

belägna trapporna, varefter de kulvertvägen och med hissar kunna

komma till respektive avdelningar. Besökande till övriga avdelningar begagna

icke kulvertvägen utan komma från huvudingången direkt genom

passager i bottenvåningen till trappor och hissar för att nå sjukavdelningarna.

Samtliga besökande såväl till huvudkomplexet som andra byggnaders

sjukavdelningar erhålla vid entrébyggnadens kontrollhall anvisningar

samt biljetter, som medgiva dem tillträde till de sjuka.

I huyudkoinplexets båda längor äro, där våningarna ej upptagits av förut

angivna till klinikerna hörande avdelningar, de kirurgiska, medicinska,

oftalmologiska, oto-laryngologiska, obstetriska och gynekologiska sjukavdelningarna

samt garnisonens sjukavdelningar belägna.

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Majus proposition Nr 232.

I våningen 5 trappor upp i norra mittsektionen äro personalrum inplacerade.

Dessa utgöras av 14 rum med alkov för översköterskor samt 15

enkelrum för assistentsköterskor och provsystrar. Till avdelningen höra

samlingsrum, bad- och borstrum m. m. samt förråd. Denna våning kan

framdeles ändras och tagas i anspråk för andra ändamål, då behov av utvidgning

för närliggande avdelningar uppstår. I den östra flygeln finnas

rum för medicine kandidater, tjänstgörande vid förlossningsavdelningen,

samt underläkardubbletter.

Redan i det föregående har omnämnts, att kommissionen stannat vid att

beräkna de allmänna vårdavdelningarna, på få undantag när, för 25

patienter.

Av humanitära skäl är det önskligt, att sjukrummen ej äro för stora. Ur

undervisningssynpunkt är det ej heller nödvändigt med stora salar. För

att kunna bereda svårt sjuka och nyopererade erforderlig ro är det vidare

nödvändigt, att å varje allmän vårdavdelning finnes ett tillräckligt antal

smärre rum och isoleringsrum. Med hänsyn härtill föreslår kommissionen

i regel följande rumsindelning: 2 sexsängsrum, 3 tresängsrum, 1 tvåsängsrum

och 2 ensängsrum (isoleringsrum).

Sjukrummen, belägna å ena sidan örn en mittkorridor, äro placerade åt

söder eller med någon dragning åt öster eller väster. Blott enstaka isoleringsrum

eller tvåsängsrum hava förlagts åt annat väderstreck.

På andra sidan örn mittkorridoren äro bilokalerna placerade och på

samma sida som dessa ligger i allmänhet dagrummet. Mittkorridoren får

sitt ljus genom dag- och vaktrummen — vilka äro fullt öppna mot korridoren

— genom sekundär dager från vädringsbalkongen samt å en del avdelningar

även genom ett fönster å ändan av korridoren. Där så ansetts

lämpligt, finnas anordnade två mindre dagrum i stället för ett större, dels

för att bättre fördela ljuset och dels för att det ena dagrummet skall tjäna

som matrum för uppegående patienter.

Vädringsbalkongerna äro inbyggda, så att sängkläder där kunna vädras

utan att bliva våta vid regnväder. Väggen in mot korridoren är beräknad

att i stor utsträckning göras av glas för att insläppa ljus.

Bilokalerna i övrigt bestå av serveringsrum, förrådsrum, toalett, W. G.,

sköljrum och behandlingsrum samt en mindre plats, avsedd för sängvagnar.

Serveringsrummet är placerat nära intill den ingång å vårdavdelningen,

genom vilken matvagnarna komma, så att man lätt kan komplettera

med vad som behövs i och för serveringen. Intill sköterskans vaktrum

ligger förrådsrummet med ingång från vaktrummet och intill detta

rum är personalens W. C. beläget. Toalettrummet är beräknat för uppegående

patienter och finnas där för dessa två W. C. Bredvid toalettrummet

ligger sköljrummet och intill detta ett rum, som å ritningarna betecknas

med behandlingsrum och som är avsett för upptagande av anamnes

(sjukdomshistoria) samt för undersökning och behandling av patienter.

Från behandlingsrummet kan man genom en dörr komma direkt till sköljrummet,

vilket är ändamålsenligt vid vissa behandlingar.

Intill vårdavdelningen finnas inbyggda liggverandor, så att patienterna

lätt kunna förås ut på dessa i sina sängar.

Då det ansetts önskligt, att avdelningssköterskan bor intill sin avdelning,

har hennes rum placerats med hänsyn härtill. Å de flesta vårdavdelningarna

är rummet placerat så, att sköterskan har sin egen ingång från

trapphallen. Till sköterskans rum hör en liten tambur samt en liten sängalkov

med garderob.

Typen på

vårdavdelning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lokalplaceringen inom huvudkomplexets norra och södra längor.

Vån. 6 tr.

» 5 »

» 4 »

» 3 »

» 2 »

» 1 »

Bottenv.

Etisk. Öhst. Avdeln.

Enek. Gyn. Avdeln. fEtisk. Oftalm. Avdeln.

Enek. Otolar. Avdeln.

Allm. Gyn. »

Personalbostäder

Allm. » »

T> » »

Gymnastik och Massage

» » »

» 06st. » fSeplJ

Husmors exp. Otolaryng. Klin. o. Poliklinik

» » »

» » »

Oftalm. » » »

» Oftalm. »

» T> T>

Röntgendiagnostiska Institutet

» » »

Öhst. Gyn. Leib. o. Exp.

Priv. Kir. Mott. Social Byrå Entré. Priv. Med. Mott.

» » »

Reserver. Kand. Omkl.

Källare

Källare

Sektion 3.

Vån. 6 tr.

» 5 »

» 4 »

» 3 »

» 2 »

» 1 »

Bottenv.

Sektion 2.

NORRA LÄNGAN.

Sektion 1.

Takterrass

Takterrass

Takterrass

V&n. 5 tr.

Etisk. Med. Avdeln.

ce

Enek. Åled. Avdeln.

CO

Operationsavd.

ce

Op. Bilok. o. Kir. Lab.

ce

Ensk. Kir. Avd.

Vån. 5 tr.

» 4 »

Allm. » »

Allm. Kir. »

Emie. Kir. Avdeln.

3

R.

Ålim. Kir. Avdeln.

s

Allm. » » (Garn.)

» 4 »

» 3 »

» » »

Ri

» Åfelt. »

a,

Allm. » »

» » »

R.

» » » »

» 3 »

» 2 »

» » »

a.

c

» » »

a«

» » »

R,

» » »

»i

» Åfelt. » »

» 2 »

» 1 »

> » »

Åfelt, fftin. o. »Stuit.Baft.

Elektroterapi o. Ljusk.

Ljusbehandl.

v.

> » » »

» 1 »

Bottenv.

Laboratorier

Laboratorier

Ei

Exped. Museum. Eib.

E-<

Olycksfall. Isol. Avd.

Ei

Öar». Mottagn. Avd.

Bottenv.

Källare

Källare

Källare

Källare

Källare

Sektion 1.

Sektion 2.

S 0

D

Sektion 3.

RA LÄN

G

Sektion 4.

A N

Sektion 5.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Där utrymmet så tillåtit, har man även lagt in ett rum för assistentsköterskan

intill vårdavdelningarna, i allmänhet med egen ingång från

trapphallen. Detta rum är beräknat såsom reservrum för utvidgning av

vårdavdelningens lokaler, örn så i framtiden skulle bliva erforderligt.

De enskilda vårdavdelningarna äro i allmänhet lagda över de allmänna

vårdavdelningarna. Varje runi är skilt från korridoren genom ett mindre

rum med tvättställ och garderob. Bilokalerna äro här desamma som å de

allmänna vårdavdelningarna med undantag av att toalettrummet, som här

ej behöves, ersatts med ett badrum samt att det gjorts tvenne W. C. med

skilda ingångar, då här i allmänhet vårdas såväl manliga som kvinnliga

patienter.

Rörande de i huvudkomplexet ingående klinikernas belägenhet och anordning

samt rörande övriga byggnader må lämnas följande utdrag av

kommissionens beskrivning. I övrigt tillåter jag mig hänvisa till kommittébetänkandet

och till detsamma fogade ritningar.

Medicinska kliniken, belägen i byggnad I, består av 6 allmänna vårdavdelningar

med 25 platser vardera samt 2 vårdavdelningar för garnisonens

sjuka, vardera örn 25 allmänna salsplatser, och 2 enskilda rum, avsedda

för officerare och vederlikar. Därjämte finnas 2 enskilda vårdavdelningar

örn 13 platser vardera. De två medicinska vårdavdelningarna

för garnisonens sjuka ligga tillsammans med de två kirurgiska vårdavdelningarna

för samma ändamål i sektion 5 av södra längan. Dessa garnisonsavdelningar

komma längre fram att särskilt beskrivas.

De allmänna vårdavdelningarna äro belägna 1, 2, 3 och 4 trappor upp

inom sektion 1 och 2 samt 3 trappor upp inom sektion 2 av södra längan.

Till varje vårdavdelning höra fyra isoleringsrum. De enskilda avdelningarna

äro belägna 5 trappor upp inom sektionerna 1 och 2 av södra längan.

Å varje avdelning finnas 3 halvenskilda och 7 helenskilda rum.

Medicinska klinikens laboratorier äro beräknade att även vara centrallaboratorier

för en hel del specialundersökningar för hela sjukhuset. De äro

uppdelade i laboratorier för sero-bakteriologi, klinisk fysiologi och klinisk

kemi. Därtill komma laboratorier för de tjänstgörande. Dessa laboratorier

ligga på nedre botten under den medicinska klinikens vårdavdelningar.

I samma våning i sektion 2 äro belägna professorns arbetsrum och laboratorium

samt rum för den biträdande överläkaren, ett rum för klinisk

fotografering, förrådsrum och toaletter. I samma våning finnes även ett

vaktrum för jourhavande underläkare på medicinska kliniken. 1 trappa

upp i sektion 2 är de tjänstgörande medicine kandidaternas laboratorium

beläget jämte läsrum för dem. Här finnes vidare ett mindre röntgengenomlysningsrum

för medicinska kliniken med intilliggande mindre operationsrum.

Medicinska avdelningens rum för elektroterapi med nödiga bilokaler äro

belägna 1 trappa upp inom sektion 3 av södra längan. Därefter vidtaga

lokaler för behandling med kolbågljus och kvartslampa, vilken avdelning

.sträcker sig över i sektion 4. Här finnas åtta behandlingsrum för detta

ändamål med mellanliggande manövreringsrum för lamporna samt rum

för läkare, expedition och nödiga bilokaler.

Den kliniska föreläsningssalen, läkarexpeditionen med journalarkiv

jämte bibliotek och läsrum hava gjorts gemensamma för medicinska och

kirurgiska klinikerna. Lokalerna härför äro belägna å nedre botten av

Bihang lill riksdagens protokoll 19.10. 1 sami. 195 käft. (Nr 232.) 12

Medicinska

kliniken.

s. 178 Kontrollera mot PDF

Kirurgiska

kliniken.

178 Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

centralbyggnaden och tillstötande sektion 3 av södra längan. Föreläsningssalen

är amfiteatralisk med överljus och rymmer 172 åhörare. Intill

föreläsningssalen ligga två väntrum för patienter, som skola demonstreras

å föreläsningarna, ett för män och ett för kvinnor. I denna våning

finnas även ett pär reservrum.

Polikliniken är belägen i bottenvåningen i centralbyggnaden till höger

örn den stora hallen med väntrum och föreläsningssal, liknande dem på

kirurgiska polikliniken. Intill väntrummets norra vägg ligger ett expeditionsrum

för inskrivning av patienter ävensom journalarkiv. Föreläsningssalen

är av samma storlek som å den kirurgiska polikliniken och beräknad

för 70 åhörare. Denna föreläsningssal är, liksom den kirurgiska,

avsedd att kunna användas förutom till de polikliniska föreläsningarna

jämväl till kursrum. Intill föreläsningssalen finnes ett litet väntrum med

avklädningshytter för patienter, som skola undersökas och demonstreras

å föreläsningssalen, samt ett mindre laboratorium, avsett att användas i

samband med de polikliniska föreläsningarna.

På andra sidan om en korridor äro undersöknings- och behandlingslokalerna

belägna. Genom en smal inre korridor avskiljas dessa lokaler från

den förut omnämnda korridoren, och tjänstgör denna som en inre förbindelseled.

Den medicinska polikliniken är, liksom den kirurgiska, uppdelad i en

avdelning för män och en för kvinnor. Gemensamt för män och kvinnor

äro ett röntgenundersökningsrum, ett mindre laboratorium samt ett rum

för metabolismundersökningar (ämnesomsättningsundersökningar). På vardera

avdelningen finnas fyra mindre undersökningsrum med avklädningshytter.

Lokalerna för professorns mottagning äro belägna i bottenvåningen av

sektion 2 av norra längan, till höger örn huvudentrén och nära intill den

medicinska polikliniken. Dessa bestå av väntrum, mottagningsrum, undersökningsrum

och ett mindre mörkrum.

Alla avstånd från de medicinska vårdavdelningarna till behandlingsrummen,

röntgenavdelningen, bad och laboratorier äro synnerligen korta,

och transporten sker huvudsakligen genom hissar. Avståndet till expeditionen,

föreläsningssalen och den medicinska polikliniken är ävenledes

mycket kort.

Kirurgiska kliniken, belägen i byggnad I, består av 6 allmänna vårdavdelningar

med 25 platser vardera samt 2 vårdavdelningar lör garnisonens

sjuka, vardera örn 25 allmänna salsplatser och 2 enskilda rum, avsedda

för officerare och vederlikar. Därjämte finnas 2 enskilda vårdavdelningar

på 13 platser vardera. Som förut nämnts, ligga de två kirurgiska

vårdavdelningarna för garnisonens sjuka tillsammans med de två

medicinska vårdavdelningarna för samma ändamål i sektion 5 av södra

längan.

De allmänna vårdavdelningarna äro belägna 2, 3 och 4 trappor upp inom

•sektion 4; 2 och 3 trappor upp inom sektion 3 samt 4 trappor upp inom

sektion 2 av södra längan. De enskilda avdelningarna äro belägna, den

ena 4 trappor upp i sektion 3 samt den andra 5 trappor upp i sektion 5 av

södra längan. Platserna äro fördelade på 3 halvenskilda och 7 helenskilda

rum.

Operationsavdelningen med en del bilokaler, behandlingsrum, laboratorier

m. m. äro belägna 5 trappor upp inom sektionerna 3 och 4 av södra

längan. I operationsavdelningen finnas tre operationssalar, av vilka en

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 232.

iir avsedd för garnisonsavdelningen, med tvättrum och steriliseringsrum

samt ett omläggningsrum. Vidare finnas två förberedningsrum, väntrum,

expedition, förbandsrum och förråd. I denna avdelning finnas vidare

tvenne laboratorier, museum, rum för professorn jämte hans laboratorium,

rum för biträdande överläkaren, omklädningsrum för underläkare samt

förrådsrum.

Operationspersonalen bor 3 trappor upp i centralbyggnaden åt öster. De

komma härigenom att bo helt nära operationsavdelningen och äro lätt till

hands vid hastigt påkommande operationer.

Polikliniken är belägen på nedre botten i centralhuset till vänster örn

den stora ballen. Från densamma kommer man direkt in i ett stort väntrum.

Vid norra kortväggen av detta rum finnes ett expeditionsrum för

registrering av polikliniska patienter med intilliggande arkivrum för journaler.

Intill väntrummet ligger den polikliniska föreläsningssalen med

plats för 70 åhörare. Denna föreläsningssal är avsedd att även kunna användas

såsom kursrum. Till föreläsningssalen finnes särskild ingång för

de studerande från stora ballen. För de patienter, som här skola undersökas

och demonstreras, finnes dels en ingång från väntrummet, dels en

ingång från poliklinikkorridoren med avklädningshytter.

Skilda från väntrummet och föreläsningssalen genom en korridor ligga

undersöknings- och behandlingsrummen.

Den kirurgiska polikliniken är delad i två avdelningar, en för män och

en för kvinnor. Å vardera avdelningen finnas ett större och ett mindre

undersökningsrum, ett stort omläggningsrum, som är avsett att användas

även för en del undersökningar och mindre ingrepp, samt en operationssal.

Mellan de båda operationssalarna ligger ett gemensamt steriliseringsrum.

Lokalerna för professorns mottagning äro belägna i bottenvåningen av

centralhuset till vänster om huvudentrén och nära den kirurgiska polikliniken.

Dessa bestå av väntrum, mottagningsrum, undersökningsrum och

ett mindre mörkrum.

Alla avstånd från de kirurgiska vårdavdelningarna till operationsavdelningen

samt bad-, ljus- och röntgenavdelningarna äro synnerligen

korta och transporten sker huvudsakligen genom hissar. Avståndet till

expedition, föreläsningssalar och lokalerna för den kirurgiska polikliniken

och mottagningen av olycksfall är ävenledes mycket kort.

Garnisonsavdelningen är inrymd i sektion 5 av södra längan.

På nedre botten finnas mottagningslokaler för de sjuka från garnisonen.

Patienterna komma in genom en ingång med vindfång på gaveln.

Nära ingången ligger ett väntrum med kapprum ävensom toaletter. Vidare

finnas expeditionsrum med arkiv för in- och utskrivning av patienterna

samt rum för väbeln. Dessutom finnes vakt- och expeditionsrum för underläkaren.

De två biträdande överläkarna hava var sitt rum med ett

mellanliggande mindre undersökningsrum och mörkrum. Vidare finnas i

denna våning två laboratorier, ett undervisningsrum för sjukvårdarna,

ett omklädningsrum för dem samt ett reservrum.

I källarvåningen finnes ett intagningsbad samt förrådsrum för patienternas

kläder.

De håda medicinska vårdavdelningarna äro belägna 1 och 2 trappor upp

och äro vardera beräknade för 25 patienter å allmän sal samt 2 patienter

å enskilt rum (officerare och vederlikar). De 25 salsplatsema äro 1''örde
-

Garnisons
avdelningen.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

lade på 3 sexsängsrum, 1 tresängsrum, 1 tvåsängsrum oell 2 isoleringsrum.

Dessa senare äro förlagda på samma sida örn korridoren som bilokalerna.

Bilokalerna äro i stort sett lika dem å övriga allmänna vårdavdelningar.

De kirurgiska vårdavdelningarna äro lika de medicinska och belägna

3 och 4 trappor upp. Operationsavdelningen för garnisonens fall är som

nämnts belägen tillsammans med kirurgiska klinikens operationsavdelning.

Tak
terrassen.

Mottagningsoch

isoleringsavdelningen.

Bad
avdelningen.

Högst upp, 6 trappor upp, i sektion 2, 3 och 4 av södra längan, är anordnad

en stor takterass, till vilken de inneliggande patienterna från de

medicinska och kirurgiska klinikerna lätt kunna föras för sol- och friluftsbehandling.

Mottagnings- och isoleringsavdelningen, som är belägen i byggnad I å

nedre botten av sektion 4 av södra längan, består av tvenne delar, en mottagnings-

och en isoleringsavdelning. Mottagningsavdelningen är avsedd

för mottagande av svårare olycksfall och av patienter, som med sjuktransportvagn

införas till sjukhuset. Avdelningen har en egen ingång och här

kunna dessa patienter emottagas ostört utan att väcka den uppmärksamhet

och nyfikenhet, som intagande genom huvudporten skulle vålla. De

kunna även mottagas och här behandlas utan att verka störande på poliklinikverksamheten,

örn de komma under polikliniktid. Avdelningen har

gjorts gemensam för den medicinska och kirurgiska kliniken, då detta underlättar

vakthållningen och då det ävenledes torde vara bättre, att dessa

patienter föras till en gemensam mottagningsavdelning. Utan föregående

undersökning kan det nämligen stundom vara svårt att avgöra, å vilken

klinik patienten bör intagas.

Mottagningsavdelningen har förlagts nära intill den kirurgiska polikliniken,

med vilken den skall intimt samarbeta.

Bredvid mottagningsavdelningen ligger sjukhusets isoleringsavdelning,

inrymmande 9 platser. Denna är avsedd dels för sådana till sjukhuset

införda patienter — särskilt olycksfall — som det av en eller annan anledning,

såsom akut alkoholrus, skulle verka störande att omedelbart inlägga

på en vårdavdelning, dels för isolering av inneliggande patienter,

som på grund av någon anledning, såsom akut sinnessjukdom eller delirium,

ej kunna vårdas å vårdavdelningarna utan att störa övriga patienter.

Genom att denna avdelning ligger bredvid mottagningsavdelningen,

kunna de patienter, som härifrån höra komma in på isoleringsavdelningen,

lätt överföras dit.

Badavdelningen har förlagts till källarvåningen i byggnad I i eentralbyggnaden,

således i centrum av det stora sjukhuskomplexet.

Avdelningen för intagningsbad ligger efter den östra långsidan i källarvåningen

och består av en avdelning för manliga och en för kvinnliga

patienter. Till vardera avdelningen höra ett väntrum, tre badkar i hytter

och skilda avklädningshytter till varje.

Den centrala badavdelningen för patienternas renlighetsbad och medicinska

bad ligger under medicinska och kirurgiska klinikernas stora föreläsningssal

samt under de intilliggande gårdarna. För manliga och kvinnliga

patienter finnas särskilda avdelningar för karbad, avsedda såväl för

renlighetsbad som för vissa medicinska bad. I vardera avdelningen finnas

sex badkar i hytter med skild avklädningshytt till varje. Därjämte finnes

ett väntrum med plats för sängar och bårvagnar.

I centrum av denna badavdelning äro vissa badlokaler placerade, vilka

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. May.ts proposition Nr 232.

äro avsedda att under olika tider användas för män ock kvinnor. Dessa

lokaler utgöras av ett stort rum med medicinska duscher och varmvattenbassäng.

ett härintill liggande rum för gyttjebad och ett för finsk bastu.

Intill dessa rum ligger ett antal avklädningshytter och utanför finnes

plats för sängar och bårvagnar.

Reservrum för framtida utveckling finnes i omedelbar anslutning till

badavdelningen.

Den oftalmologiska kliniken, belägen i byggnad I, består av tre allmänna Oftalmolovårdavdelningar

med 25 platser i vardera samt en enskild avdelning med giska klini8

platser. De allmänna vårdavdelningarna äro belägna på nedre botten kensamt

1 och 2 trappor upp i sektion 1, den enskilda avdelningen 6 trappor

upp i sektion 2 av den norra längan. Den översta av de allmänna vårdavdelningarna

är belägen i samma plan som oftalmologiska klinikens behandlings-,

undervisnings- och laboratorielokaler samt poliklinik.

Planen för de allmänna vårdavdelningarna avviker något från planen

för de övriga klinikernas vårdavdelningar. Enär en synnerligen stor procent

av oftalmologiska klinikens patienter äro uppe på dagarna, har det

sålunda ansetts lämpligt, att dagrummet till klinikens vårdavdelningar

göres väsentligt större än dagrummen å de övriga klinikerna och så att

de uppegående patienterna här även skola kunna intaga sina måltider.

Ett badrum har vidare inretts å varje vårdavdelning. Å den enskilda

vårdavdelningen äro platserna fördelade på 2 halvenskilda och 4 helenskilda

rum.

Behandlings-, expeditions-, undervisnings- och laboratorielokalema äro

belägna 2 trappor upp i sektion 2 av norra längan och i centralbyggnaden

i samma våning som lokalerna för polikliniken. Operationsavdelningen

består av en klinisk operationssal, vettande åt norr, med tillhörande väntrum

för patienter, steriliserings- och förbandsrum.

Föreläsningssalen är förlagd så, att man här kan demonstrera såväl

patienter från vårdavdelningarna som från polikliniken. Intill föreläsningssalen

finnes ett rum för scioptikon och undersökningar samt demonstration

av patienter i mörkrum i sammanhang med föreläsningarna.

Polikliniken ligger 2 trappor upp i centralbyggnaden och i norra längans

sektion 2. Ingången till poliklinikens väntrum är belägen mitt för

den centrala trappuppgången med dess hissar. Till polikliniken höra bland

annat undersöknings- och behandlingsrum samt en operationssal med ett

mindre väntrum och steriliseringsrum.

Lokalerna för professorns mottagning äro belägna i sektion 2 av norra

längan och nära intill polikliniken samt bestå av väntrum, mottagningsrum,

undersökningsrum och ett mindre mörkrum.

Genom att operationssalar, laboratorier, expeditionsrum, undervisningslokaler

samt lokalerna för polikliniken lagts intill varandra underlättas

i hög grad arbetet för läkare och övrig personal, och hava en del lokaler

kunnat göras gemensamma.

Tandpolikliniken är belägen 2 trappor upp i centralbyggnaden. När- Tandmast

trappuppgången och hissarna ligger ett väntrum med intilliggande polikliniken,

rum för föreståndaren ävensom expeditionsrum. Lokalerna bestå i övrigt

av ett stort behandlingsrum samt ett mindre operationsrum. Mellan detta

och behandlingsrummet ligger ett mindro steriliseringsrum. Dessutom

finnes ett laboratorium och ett reservrum jämte toaletter.

s. 182 Kontrollera mot PDF

Oto-laryngo
logiska
kliniken.

Gymnastik
avdelningen.

Obstetriskgynekologiska

kliniken.

182 Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Oto-laryngologiska kliniken, belägen i byggnad I, består av tre allmänna

vårdavdelningar med 25 platser vardera samt en enskild avdelning med

15 platser. De allmänna vårdavdelningarna äro belägna 3, 4 och 5 trappor

upp i sektion 1 av norra längan och den enskilda vårdavdelningen 6 trappor

upp i samma sektion. Den nedre allmänna vårdavdelningen är således

belägen i samma plan som oto-laryngologiska klinikens behandlings-,

laboratorie- och undervisningslokaler samt polikliniken. Å den enskilda

avdelningen äro platserna fördelade på 5 halvenskilda och 5 helenskilda

rum.

Behandlings-, expeditions-, undervisnings- och laboratorielokalerna äro

belägna 3 trappor upp i sektion 2 av norra längan och i centralbyggnaden

1 samma våning som polikliniklokalerna.

Operationsavdelningen består av två kliniska operationssalar, vettande

åt norr, jämte steriliseringsrum, tvättrum och förbandsrum. Föreläsningssalen

är förlagd över den oftalmologiska och medicin-polikliniska föreläsningssalen

och belägen så, att man å densamma kan demonstrera såväl

patienter från vårdavdelningarna som från polikliniken. Denna är belägen

3 trappor upp i centralhuset och består bland annat av väntrum, flera

behandlingsrum och tre mindre operationssalar. Gemensamt för poliklinik

och klinik finnes ett mindre röntgenundersökningsrum med mörkrum,

beläget så, att det är lätt tillgängligt såväl för patienter från vårdavdelningarna

som från polikliniken.

Lokalerna för professorns mottagning äro belägna i centralbyggnaden

nära intill trappuppgången och hissarna till kliniken. Dessa lokaler bestå

av väntrum, mottagnings- och undersökningsrum.

Genom att operationssalar, laboratorier, expeditionsrum och undervisningslokaler

samt lokalerna för polikliniken lagts intill varandra och i

samma våningsplan underlättas i hög grad arbetet för läkare och övrig

personal, och har en del lokaler kunnat göras gemensamma.

Gymnastikavdelningen är belägen i byggnad I 4 trappor upp i centralbyggnaden

och i sektion 2 av norra längan. Från hissen eller trappuppgången

kommer man först in i ett centralt stort väntrum. På den ena

sidan av detta ligga ett större och ett mindre undersökningsrum och massagerum

med avklädningshytter för män och på den andra sidan liknande

lokaler för kvinnor.

Vidare finnes en föreläsningssal för kurser samt på ena sidan om denna

ett rum för zanderapparater, på den andra sidan ett rum för diathermibehandling.

Vidare finnas ett rum för föreståndaren samt omklädningsrum

för kandidater och gymnaster.

Två stora reservrum finnas för framtida utveckling.

Med medicinska och kirurgiska klinikens vårdavdelningar står gymnastikavdelningen

i förbindelse genom en smal gång på vardera sidan i

vindsvåningen.

Den obstetrisk-gynekologiska kliniken, belägen i byggnad I, består av

2 allmänna obstetriska vårdavdelningar på 25 platser vardera samt en

allmän obstetrisk avdelning på 20 platser, 2 allmänna gynekologiska vårdavdelningar

på 25 platser vardera samt en enskild gynekologisk avdelning

på 12 platser och en enskild obstetrisk vårdavdelning på 13 platser.

De allmänna obstetriska vårdavdelningarna ligga 1, 2 och 3 trappor upp

i sektion 3 av norra längan. De allmänna gynekologiska vårdavdelningarna

äro belägna 4 och 5 trappor lipp i sektion 3 av norra längan. Den

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

enskilda obstetriska vårdavdelningen är belägen 6 trappor upp i sektion 3

av norra längan ovanför de allmänna vårdavdelningarna och består av

5 halvenskilda och 4 helenskilda rum på ena sidan örn en centralkorridor

med bilokalerna på den andra sidan. Den enskilda gynekologiska vårdavdelningen

ligger likaledes 6 trappor upp i sektion 2 av norra längan

och upptager halva våningen av denna byggnad. Den är således belägen

i samma våningsplan som den enskilda obstetriska vårdavdelningen. Den

består av 3 halvenskilda och 6 helenskilda rum, av vilka 2 helenskilda rum

äro belägna på samma sida som bilokalerna.

På nedre botten inom sektion 3 finnas en del lokaler för expedition,

laboratorier och undervisning. Här finnas inrymda läkarexpedition och

biblioteksrum, professorns laboratorium, två laboratorier .samt föreläsningssal,

beräknad för 25 åhörare, museum och preparatrum.

Förlossningsavdelningen och operationsavdelningen ligga i en låg flygelbyggnad,

intill norra längans sektion 3 åt söder. På nedre botten ligger

förlossningsavdelningen med egen ingång, till vilken patienterna lätt

kunna färdas med åkdon. Förlossningsrummen rymma sammanlagt 8

platser. Tvenne badrum och ett förberedelserum finnas i omedelbar anslutning

härtill. Å förlossningsavdelningen finnes även en operationssal

med steriliseringsrum för förlossningsoperationer. Dessutom finnas vaktrum

för jourhavande sköterskepersonal och ett vaktrum för jourhavande

kandidater, vidare ett badrum för de nyfödda barnen samt nödiga bilokaler.

Mittemot ingången till förlossningsavdelningen finnes ett doprum.

I bottenvåningen i sektion 3 finnas tre sköterskerum, beräknade för förlossningssköterskan

samt operations- och narkossköterskorna, vilka härigenom

bo nära till hands.

1 trappa upp över förlossningsavdelningen är gynekologiska klinikens

operationsavdelning belägen med två operationssalar, var och en med sitt

steriliseringsrum. Mellan operationssalarna ligger tvättrummet.

Intill förlossningsavdelningen äro förlagda 18 rum för de vid obstetriska

kliniken tjänstgörande medicine kandidaterna. Dessa rum ligga i två

våningar, nio rum i varje våning, och finnas i varje våning bad- och duschrum,

toalett- och horstrum samt i övre våningen ett samlingsrum. Dessa

bostäder äro således förlagda så, att de tjänstgörande lätt komma till förlossningsavdelningen.

Polikliniken är belägen 2 trappor upp i centralbyggnaden åt öster och

består av väntrum, tvenne mottagningsrum, tre undersökningsrum med

avklädningshytter, förråd och reservrum.

Lokalerna för professorns mottagning äro belägna 2 trappor upp i sektion

2 av norra längan och omedelbart intill polikliniken. Dessa lokaler

utgöras av väntrum, mottagningsrum och undersökningsrum.

Det röntgendiagnostiska institutet iir planlagt att vara ett centralinstitut

för hela sjukhuset och samtidigt en undervisningsinstitution för röntgendiagnostik.

Institutet är förlagt till våningen 1 trappa upp i huvudkomplexet,

byggnad I, där det upptager centralbyggnaden och norra längans sektion 2.

Institutet bär placerats i våningen omedelbart över medicinska och kirurgiska

poliklinikerna, med vilka det står i förbindelse dels genom centralhissen.

dels genom lassar vid södra sidan av respektive medicinska och

kirurgiska poliklikerna samt genom trappor såväl i centrum av byggnaden

som i närheten av de sist nämnda hissarna.

Det röntgendiagnostiska

institutet.

s. 184 Kontrollera mot PDF

Pediatriska

kliniken.

Radotera

peutiska

kliniken.

Patologiska

institutionen.

184 Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Röntgeninstitutet står medelst hissar i direkt oell nära förbindelse med

de kirurgiska, medicinska, oto-laryngologiska, oftalmologiska och obstetrisk-gynekologiska

klinikerna samt genom kulvertar och hissar i bekväm

förbindelse med den patologiska och radioterapeutiska institutionen.

Det röntgendiagnostiska institutet omfattar dels röntgenundersökningslaboratorier

för sjukvårdsarbete, dels särskilda lokaler för undervisning

och forskning.

Lokalerna för professorns mottagning, omfattande väntrum, mottagningsrum

och ett undersökningsrum med mörkrum, är o belägna i norra

längans västra ända över motsvarande lokaler i bottenvåningen.

Norr och nordost örn den till huvudkomplexets norra länga i öster belägna

flygeln, innehållande förlossningsavdelningen m. m., är den pediatriska

kliniken med sin poliklinik belägen. Då emellertid, enligt vad jag

tidigare anfört, beslut örn uppförande av denna klinik nu icke kan fattas,

har jag ej ansett erforderligt att närmare redogöra för planläggningen av

densamma.

Den radioterapeutiska kliniken skall enligt kommissionens förslag sammanföras

med radiumhemmet till ett gemensamt byggnadskomplex. Detta

har förlagts söder örn pediatriska kliniken intill gränsen mot Eugeniahemmet.

Själva sjukhusbyggnaden består enligt ritningarna av tvenne

i öst-västlig riktning gående 5 våningar höga längor, sammanbundna genom

en 2 våningar hög byggnadskropp.

Bottenvåningen inrymmer diverse förvaltnings- och mottagningslokaler,

polikliniken och lokaler för röntgenbehandling med en större mottagningshall

som centrum. Våningen 1 trappa upp inrymmer lokaler för radiumbehandling,

bibliotek, arkiv samt en föreläsningssal med tillhörande lokaler;

därjämte finnas en del personalrum samt i södra längan en allmän

sjukavdelning. Ytterligare tvenne allmänna sjukavdelningar äro å ritningarna

inlagda 2 och 3 trappor upp i södra längan samt därovanpå en

enskild sjukavdelning. Endast den ena av dessa allmänna sjukavdelningar

är dock avsedd att i den första etappen utföras. Högst upp är en takterass

belägen. 3 och 4 trappor upp i norra längan äro tvenne allmänna

sjukavdelningar belägna. Den nu å ritningarna inlagda våningen 2 trappor

upp skall ej uppföras i denna etapp.

Sjukavdelningarna inom kliniken äro i huvudsak planlagda i överensstämmelse

med motsvarande avdelningar inom medicinska och kirurgiska

klinikerna.

Källaren upptages av bad, maskinrum, förråd, museum m. fl. lokaler

och står genom kulvert i förbindelse med karolinska sjukhusets huvudkomplex.

Längst åt öster är personalhuset beläget. Detta innehåller enligt ritningarna

tre våningar samt källare. Till en början torde byggnaden dock

icke behöva uppföras i mer än två våningar jämte källare.

Nordväst örn personalhuset och framför pediatriska kliniken finnes en

byggnad för emanationslaboratoriet.

Det till jubileumskliniken hörande forskningsinstitutet skall enligt upprättat

förslag förläggas öster örn sjukhuset.

Patologiska institutionen är belägen väster örn liuvudkomplexet, till en

del på samma plan som detta komplex. Delvis ligger byggnaden på ett

lägre plan nere i en skogbevuxen dalgång. Förslaget omfattar, att nu

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Majus proposition Nr 232.

endast en institution uppföres, nämligen den patologisk-anatomiska,

jämte de lokaler, som kunna vara gemensamma för denna institution och

den blivande allmänt patologiska institutionen. När sistberörda institution

skall uppföras, tillbygges komplexet åt norr och får samma huvudingång

som den först uppförda byggnaden. Härigenom erhålles även lätt

tillträde till de gemensamma lokalerna.

Den patologiska institutionen tillhör karolinska institutets teoretiska

institutioner, men den måste ligga i nära förbindelse med. det karolinska

sjukhuset oell då närmast intill de medicinska och kirurgiska klinikerna.

Ävcnså bör den hava lätt förbindelse med begravningskapellet. Sistberörda

byggnad bör återigen ligga något avsides från sjukhuset men nära

intill allmän trafikled. Härav betingas det föreslagna läget. Institutionen

står i kulvertförbindelse med såväl klinikerna som begravningskapellet.

Den senare kulverten är dragen så, att den vid fullt utbyggande av

institutionen kommer att bilda källargång i den senare tillkommande

avdelningen.

Byggnaden består av en i nordväst-sydost gående länga i tre våningar

med en undre souterrängvåning samt en västerut i dalgången med denna

länga förbunden ungefär kvadratisk byggnad med en mot längans bottenvåning

svarande våning och därunder en souterrängvåning.

Klinikernas djurexperimentella avdelning är inrymd i en byggnad, Bjurexperibelägen

sydväst örn patologiska institutionen på en bergsluttning. Då a^^la

emellertid denna avdelning, i enlighet med vad jag tidigare anfört, icke aV(e nin9enbör

uppföras i första etappen, saknar jag anledning att nu närmare beskriva

den planerade byggnaden för densamma.

Vattentornet innehåller en reservoar av betong rymmande 50 kbm. med Vattentornet.

sin överkant på + 80 meter över slusströskeln. Reservoaren uppbäres av

4 betongpelare. Mellan pelarna och runt reservoaren är en inklädnad av

bräder.

Entrékomplexet ligger dels vid uppfartsvägen till sjukhuset, dels vid Entré

det från denna väg utbildade torget. Komplexet består av fyra byggnader, komplexet.

nämligen själva entrébyggnaden, en väster örn denna belägen fristående

byggnad, en öster örn entrébyggnaden liggande byggnad, vilken sammanhänger

med den mot uppfartsvägen vettande delen av komplexet samt en

söder örn sistnämnda byggnad belägen fristående byggnad, vilken i en

framtid är avsedd att sammanbyggas med den östra byggnadsdelen. De

östra delarna av komplexet sluta sig kring ett parkområde med nuvarande

terräng i huvudsak bibehållen.

Entrébyggnaden i en våning innehåller portvaktsrum, kontrollhall, där

sjukbesökande erhålla anvisningar och biljetter till respektive sjukavdelningar,

samt herr- och damtoaletter. På mitten av byggnaden är ett grindparti

av smidesjärn, genom vilket tillträde till sjukhuset erhålles såväl

för gångtrafik som för åkdon.

Den västra byggnaden i 5 våningar innehåller i bottenvåningen sysslomanskontor

med tillhörande lokaler, rum för direktör, direktion, pastor

m. m. I övre våningarna ligga bostäder för mera kvalificerade sköterskor.

Den östra byggnaden utgöres av flygeln mot torget, längan mot uppfartsvägen,

en flygel österut och den friliggande byggnaden. Flygeln mot

torget i 5 våningar upptager i bottenvåningen en vänthall för sjukbesö
-

s. 186 Kontrollera mot PDF

Ekonomi
komplexet.

186 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 232.

kande, där de kunna uppehålla sig, tills mottagnings- eller besökstid tager

sin början. I resten av bottenvåningen och i övriga våningar linnas bostäder

för syssloman, maskinmästare och underläkare.

Längan mot uppfartsvägen, en 4-våningsbyggnad med souterräng, innehåller

i souterrängen en sjukavdelning för personalen med 3 större och 3

mindre sjukrum jämte dag-, vakt-, skölj-, serverings- och badrum med förråd

och W. C. Därjämte finnes en expedition med väntrum för föreståndarinnan

för elevhemmet, vilken sköter och registrerar mottagningen och

utskrivningen av sköterskeeleverna. De fyra våningarna upptaga i varje

våning 22 rum för assistent- och provsystrar, var och en med sitt rum.

Summa 88 rum.

I den östra flygeln, en 5-våningsbyggnad med källare, i vilken tvenne

butiker med ingång från uppfartsvägen samt en del förrådslokaler inrymts,

finnas anordnade 90 rum för biträden, varje rum avsett för två biträden.

Därest så befinnes erforderligt, kan denna flygel tillbyggas mot

elevbyggnaden.

Elevbyggnaden är likaledes en 5-våningsbyggnad med souterräng. Bottenvåningen

och souterrängen upptagas av apoteket, som står i förbindelse

med huvudkomplexet med en kulvert, genom vilken apoteksvarorna lätt

kunna forslas till de olika sjukavdelningarna. Därjämte kunna dessa varor

hämtas direkt utifrån. Råvarorna tillföras utifrån till souterrängen. I övrigt

upptages byggnaden av 54 rum för elever och 37 rum för »dagsovare».

Med direkt inkörsel från den tilltänkta nya vägen norr om sjukhusanläggningen

ligger ekonomikomplexet, bildande en länga av hopförda byggnader

med gårdar emellan.

Byggnaderna äro av varierande höjd. Köksbyggnaden innehåller sålunda

tre våningar samt delvis en souterrängvåning. Tvättbyggnaden uppföres

huvudsakligen i en våning men delvis i tre våningar, begravningskapellet

i en våning, verkstadsbyggnaden i tre våningar med souterräng

och pannhuset i en våning. Dessa byggnader hopbindas av låga envåningslängor.

Köksbyggnaden sträcker sig parallellt med vägen. På mitten skjuter en

låg byggnad ut bildande gräns mellan tvenne i olika plan liggande gårdar.

Den västliga av dessa utgöres av köksgården, där råvarorna utifrån

införas. Den låga byggnaden innehåller garage såväl i den undre våningen,

vettande mot köksgården, som i den övre våningen, vettande mot

den östra, högre upp belägna gården. Från en på själva sjukhusområdet

liggande väg, söder örn köksbyggnaden, finnas ingångar till matsalarna,

vilka äro belägna över köket. Från den östra gården kan transport ske över

marken direkt från köket. I kulverten sker transport under marken till de

olika byggnaderna. I källaren linder köksgården finnas mottagningsrum

för matvaror samt förvaringsrum för dessa ävensom kylrum m. m.

Huvudlokalerna i bottenvåningen utgöras av utlämningen, det stora

köket, ett sammanslaget stek- och kokkök, diskrummet med maskindisk,

dietköket, kallskänken och finbageriet. Därjämte finnas diverse bilokaler,

såsom kylrum för mjölk och kött, arbetsrum, renseri, förvaringsrum och

expeditioner, fördelade intill de två köken, samt matsalar för kökspersonal

och för manlig personal (drängar).

Köksavdelningen är beräknad för den del av sjukhuset, som skall medtagas

i första byggnadsetappen. Vid ett fortsatt utbyggande av sjukhuset

får personalmatlagningen, som enligt förslaget tillsvidare skall försiggå

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

I det stora köket, utbrytas därifrån och särskilt personalkök med tillhörande

bilokaler placeras i en av de övre våningarna. På sådant sätt erliålles

större utrymme i bottenvåningen och kan härigenom det krav på

ökade kökslokaler, som sjukhusets utvidgning medför, bliva tillgodosett.

Det stora köket går upp genom tvenne våningar. I våningen 1 trappa

upp kring kökets övre del hava förlagts personalrum. I våningen 2 trappor

upp ligga matsalarna för läkare och medicine kandidater, för sköterskor,

provsystrar och elever samt för biträden.

Tvättbyggnaden ligger mellan kölegården och gården vid begravningskapellet,

vinkelrätt mot vägen. Från köksgården är ingång till tvätten och

de över tvätten liggande centralförråden. Inifrån sjukhusområdet finnes

även en ingång, men till ett övre plan. Tvättstugan går upp genom två

våningar. Den övriga delen av byggnaden innehåller centralförråd med

kontor och en stor varuhiss, förbindande våningarna med ingången. I

längan mot söder, d. v. s. mot den inre trafikleden, gå centralförråden upp

i tre våningar över tvättvåningen.

Tvättutrymmet är beräknat för sjukhuset i fullt utbyggt skick. Det är

sålunda nu något för stort tilltaget. Att minska själva tvättstugan och

lämna ett utrymme åt stora vägen obebyggt, skulle emellertid ej medföra

sådana besparingar i byggnadskostnaderna att de uppvägas av de kostnader,

som framdeles en gång uppstå, då tillbyggnad skall ske. Grundens

beskaffenhet medför, att grundläggning framdeles blir svår och dyrbar

intill ett tidigare uppfört hus. Ett fullt utbyggande av tvättbyggnaden

har därför ansetts böra ske omedelbart.

I längan mellan kök och tvätt ligga i souterrängen, d. v. s. i plan med

kulverten, desinfektionsavdelningen jämte förråd. I bottenvåningen, med

tillträde från den inre vägen, finnes garage för bilar.

Begravning skapellet utgöres av en cirkelrund, kupoltäckt, fristående''

byggnad, förenad medels en portik med en utefter inre trafikleden gående

länga. I byggnaden finnas jämväl åtta svepningsrum samt vaktrum och

väntrum. Kapellgården är avskild från yttre vägen med en mur, genom

vars grindar begravningsföljena komma in på gården. Mot angränsande

byggnader i öster och väster äro på gården anordnade skymmande planteringar.

Verkstadshuset ligger intill begravningskapellets gård, vinkelrätt mot

vägen utanför, i sluttning mot den högre liggande terrängen västerut. På

ett högre plan ligger väster örn byggnaden och begränsad norrut av pannhuset

en verkstadsgård, stående i förbindelse med den inre trafikleden

norr örn huvudkomplexet. Byggnaden upptager i souterrängen och i bottenvåningen

lokaler, sammanhängande med pannhuset.

Tannhuset, sammanbyggt med verkstadshuset, ligger utefter den yttre

vägen och upptager i bottenvåningen ångcentralen i det stora pannrummet.

I mellanbyggnaden mot verkstadshuset finnas kontor för maskinmästare

och förste maskinist samt omklädningsrum, dusch och toaletter

för personalen. Utefter ångpannerummet ligger ekonomisern med rum för

förbränningsugn och för aska. Till förbränningsugnen föres diverse avfall

från klinikerna, såsom använda bandager, bindor m. m. Askan föres till

askrummet från källaren genom en hiss för att bortforslas.

Kiillaren till pannhuset upptages av fundamenten till pannorna, rökkanalen,

askrummet och transportgången för kol. Från det i marken nedgrävda,

intill pannhuset liggande kölrummet föres kol till en i källaren

belägen kolhiss samt därifrån vidare upp genom en transportanordning i

s. 188 Kontrollera mot PDF

Bostadshus

för gift och

ogift manill,j

betjäning.

Bostadshus

för direktör

och professorer.

Den byggnadstekniska

behandlingen.

188 Kungl. Maj:ts profosition Nr 232.

pannrummets övre del för matning av pannorna. Skorsten till panncentralen

uppföres intill pannhusets södra fasad.

Vid utvidgning av sjukhuset eller i samband med uppförandet av de

teoretiska institutionerna får pannhuset och eventuellt kolrummet utbyggas

västerut för beredande av plats för flera pannor och större kolförråd.

Transporten av kol utifrån och bortförandet av slagg från centralen sker

genom en uppkörsel från den yttre vägen.

På något avstånd från den norra trafikleden uppföres en bostadsbyggnad

i tre våningar med delvis uttagen källare. Byggnaden är delad i tre

vertikala sektioner, varje sektion med sin ingång och trappa och med

samma rumsindelning i de tre våningarna. Här finnas lägenheter örn 1,

2 eller 3 rum och kök, samt därjämte rum för en eller två ogifta befattningshavare.

I källaren finnas utom matkällare 4 badrum och en tvättstuga, gemensamma

för samtliga lägenheter.

Enligt förslaget skola tre bostadsbyggnader uppföras för högre befattningshavare.

Dessa tre byggnader ligga i rad efter varandra med riktning

sydost och nordost utefter en väg in på sjukhusområdet, dragen från yttre

vägen norr örn området så, att den sammanfaller med Torsgatans sträckning,

örn denna framdeles skulle dragas över Norrbackaområdet.

Varje byggnad är i två våningar med delvis upptagna källare. Byggnaderna

kunna vid behov påbyggas. Två av dem äro avsedda för befattningshavare

vid karolinska sjukhuset samt inrymma lägenheter för sjukhusets

direktör samt professorerna vid kirurgiska, obstetrisk-gynekologiska och

oto-laryngologiska klinikerna. Den tredje byggnaden är avsedd för föreståndarna

för jubileumskliniken och det vetenskapliga forskningsinstitutet.

Samtliga lägenheter äro varandra lika. De innehålla 7 rum, kök och

jungfrukammare jämte en hall samt badrum. I varje byggnad finnes en

huvud- och en kökstrappa. Vid påbyggnad kan hiss insättas i huvudtrappan.

I källaren finnes matkällare samt en för båda lägenheterna gemensam

tvättstuga.

Beträffande den byggnadstekniska behandlingen av byggnaderna lämnar

sjukhuskommissionen följande redogörelse.

Till följd av sjukhusförslagets föreliggande skissartade karaktär kunna

nu endast framläggas de allmänna dragen av byggnadskonstruktion, materialanvändning

och materialbehandling. Visserligen föreligga rätt detaljerade

kostnadsberäkningar, och rörande grunder och byggnadsstommar

basera de sig på förutsättningar beträffande markbeskaffenhet och konstruktioner,

som torde kunna anses tillförlitliga. Kostnadsberäkningarna

rörande en hel del material och deras behandling hava även ett exakt underlag,

så till vida att vissa material och deras varierande behandlingssätt i

olika fall förutsättes. Det har gällt komma till möjligast säkra kostnadssurnmor

utan att därför nu fastslå, att vid ett eventuellt utförande av

byggnaderna dessa helt i detalj skola utföras på vid beräkningarna förutsatt

sätt. Genom den uppgjorda beräkningen har man erhållit en ram.

inom vilken kostnaderna för arbetena böra hålla sig, men ett fortsatt studium

av byggnadsproblemen får senare giva de slutliga lösningarna av

dessa.

Grunderna för de olika byggnaderna äro i de allra flesta fall nedförda

till berg. Antingen äro grunderna av betong direkt uppförda på berget

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

eller, där berget ligger mellan 1 och 3 Vi meter under seliaktplanet, uppgjutas

betongpelare på berget, sammanbundna med betongvalv, och slutligen,

där berget ligger på än större djup, nedslås betongpålar till berget.

Pålning förekommer vid vissa delar av huviidkomplexets östra partier, vid

patologiska institutionens västra byggnad, vid en del av entrékomplexets

sköterskebyggnad samt vid den nordligaste av de tre bostadshusen för professorer.

Det är huvudsakligen för den en våning höga entrébyggnaden,

som grunden har kunnat läggas på jordlager över berget, samt för begravningskapellet,

där dock armerad betongplatta använts.

De å pelare eller pålar uppförda grund- och källarmurarna äro av betong,

och uppgjutas dessa såväl som de direkt å berget uppförda grunderna

över mark till bottenvåningens bjälklag.

Grunder för transportkulvertarna utanför byggnaderna ligga direkt å

berg eller gjutas pelare på berg, uppbärande väggarna, eller lägges bärande

platta å lager över berget. Murarna gjutas av betong med betongvalv

över. I en del fall lägges särskild rörkulvert under transportkulverten.

Över källarmurarna uppföras byggnadsstommarna delvis av tegel, delvis,

gällande innerstommen, av kringgjutna järnstöd upptagande horisontala

balkar.

Över outgrävda utrymmen i källare utgöres bjälklaget av armerade balkar

med i överkant armerade plattor, över vilka fyllning och betongplatta

inlägges.

I övriga fall, där brandsäkra bjälklag förekomma, utgöras dessa afplana,

armerade betongplattor i underkant mellan järnbalkar, på vilka

plattor fyllning och en tunnare betongplatta för golv läggas. Vid längsgående

innerväggar, där diverse kanaler och rörstammar skola uppdragas

och där järnstöd förekomma, ligga dubbla järnbalkar upptagande bjälklagen,

och mellan balkarna uppdragas dessa kanaler och stammar. I de

lägre bostadshusen äro träbjälklag inlagda, dock ej över källare.

Fasaderna till de högre byggnaderna äro terrasitslammade, till de lägre

slammade med vanligt kalkbruk. Yttertaken äro, där de icke utgöras av

terrasser, då en omsorgsfull bjälklagskonstruktion med ett övre plattgolv

beräknas, av galvaniserad plåt eller av skiffer. I fasaderna förekommer

sparsamt med huggen sten, såsom vid entrébyggnaden och vid huvudkomplexets

norra fasad samt vid jubileumskliniken. Några av socklarna till

de mera framträdande byggnaderna äro även av huggen sten. För övrigt

äro i fasaderna förekommande lister och andra arkitektoniska detaljer av

putsat tegel eller av betong.

Invändigt får i sjukavdelningarna stor omsorg ägnas bjälklagen för förhindrande

av ljudöverföringar våningarna emellan. Som isoleringsskift

tjänstgör ovan omnämnda fyllningslager över betongplattorna samt den

över detta inlagda tunnare betongplattan. Även få väggarna mellan sjukrum

och mellan en del andra lokaler göras ljudisolerande genom deras uppförande

med en kälvsten och en plattvägg av ljudisolerande material och

med isoleringsskift emellan.

Golvbeläggningen blir av varierande typer: kalksten i huvudkomplexets

centralhall och angränsande trafikrum och i en dol andra byggnaders

vestibuler och hallar samt i begravningskapellet. Marmormosaikgolv eller

plattgolv i en stor del lokaler såsom laboratorier, operationsrum, en del

behandlingsrum, steriliserings-, slask-, tvätt-, bad-, skölj-, serverings- och

toalettrum, köks- och tvättlokaler, obduktions- och likrum samt i andra

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

lokaler, där ett slitstarkt och lätt rengörbart golv måste linnas. Linoleuni

eller därmed jämförliga mattor i sjukrum och i sjukavdelningarnas korridorer

med dagrum, vaktrum och några andra till avdelningarna hörande

rum, expeditioner, en del arbetslokaler, laboratorier oell behandlingsrum,

matsalar, sällskapsrum, väntrum m. 11. samt i bostadsrum.

På en del ställen, bland annat på röntgen och radioterapeutiska avdelningarna,

utbytes mattan mot ekgolv i kompound, som dessutom förekommer

i en del föreläsningssalar, bibliotek m. fl. Cement- eller massagolv i

källare med förrådsrum, i kulvertur, magasinslokaler, djurstallar, en del

arkivrum m. fl. lokaler.

De putsade väggarna inom byggnaderna behandlas på olika sätt: målning

av desamma förekommer givetvis i den största utsträckning och användes

därvid kalkmålning, där icke oljemålning, saniflat eller ripolin till

följd av lokalernas användning måste tillgripas.

Väggarna beklädas till större eller mindre höjd från golvet med glaserat

tegel, där en absolut hård eller för vattnets avrinnande erforderlig yta behöves;

sålunda i steriliserings-, slask-, serverings- och badrum, i en hel del

köks- och tvättlokaler, i laboratorier och i likkällare.

Fönstren till anläggningen äro dels av trä, dels av järn. Av järn i tvättoch

pannhusbyggnaderna, i obduktionsbyggnaden till patologiska institutionen,

i bottenvåningen till köksbyggnaden samt i övriga byggnader i

operations- och en del andra rum. För övrigt äro träfönster beräknade.

Järnfönstrens användande i större utsträckning vore visserligen ett önskemål,

då dessa fönster hava sina stora företräden. Då de emellertid ställa

sig avsevärt dyrare än träfönster, har nu icke räknats med dem annat än

i mindre utsträckning. En undersökning örn deras större användning bör

dock senare göras, och, om prisskillnaden ej ställer sig för stor, deras användning

i större utsträckning övervägas.

Dörrkarmar utföras av järn i de byggnader eller byggnadsdelar, där

stötar, exempelvis från sängvagnar, lätt skulle medföra åverkan å träkarmar.

Kalksten eller annan marmorsort användes till trappor, där en viss

monumentalitet fordras, eller där slitningen å trappan kan beräknas bliva

stor. Marmormosaik användes i övriga fall, sålunda vid sekundärtrappor

och vid en del huvudtrappor, där trafiken till stor del sker medelst hissar.

Där marmormosaik användes, äro även viloplan av marmormosaik.

Det för byggnaderna behövliga värmet erhålles från varmvattenradiatorer,

anslutna till ett pumpvarmvattensystem. Ångelement förekomma endast

i några få fall.

Beträffande ventilationsanläggningen sönderfaller denna i ett tillförande

av frisk luft och ett bortledande av den förskämda.

Den tilllörda luften är i en del lokaler uppvärmd till viss temperatur i

särskilda värmekamrar eller värmeskåp, eller dess kyla något modifierad

genom dess ledande över element eller slutligen införd direkt genom

fönstren.

Uppvärmd luft införes till lokaler, där ett stort antal personer vistas under

längre tid, såsom i de större föreläsningssalarna, vidare i lokaler, där

omsättningen måste vara stark, men där till följd av pågående arbete temperaturen

ej får bliva för låg, såsom i operations- och obduktionsrum, röntgen-

och ljusbehandlingslokaler m. fl., eller där imbildning måste hindras,

såsom i en del bad-, köks- och tvättlokaler.

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Frisk luft, införd över element, förekommer i stor utsträckning i sjuk

rum och arbetsrum på klinikerna och i ekonomibyggnaderna. Luften införes

genom en reglerbar ventil under fönstren.

Enbart frisk luft, införd direkt genom fönstren, förekommer i bostadsrum

och lokaler, där en hastig vadling utan olägenhet kan ske.

Vad angår bortförandet av förskämd luft ur lokalerna, den s. k. evakueringen,

är förfaringssättet ej slutgiltigt behandlat. Utredning därom, gällande

sjukhus i allmänhet, ingår i det uppdrag, som av Kungl. Majit givits

vissa statens myndigheter, men har denna utredning ännu ej avlämnats.

Emellertid har det ansetts lämpligt att på detta stadium förslagsvis för

sjukhuset planera ett evakueringssystem i viss utsträckning och därvid

förutsätta, att evakueringskanaler anordnas från lokaler, dit uppvärmd

luft eller friskluft över värmeelement införes. För att göra denna evakuering

fullt effektiv har man tänkt sig att använda ett system av fläktar,

med fläktarna placerade å vindar eller annorstädes. Till dessa fläktar

hopdragas samhöriga kanaler.

För övrigt har det ansetts, att evakuering i rätt stor utsträckning skulle

kunna slopas.

Mot den föreslagna hyggnadsplanen hava i de avgivna yttrandena inga

mera betydande erinringar gjorts. Endast tre myndigheter hava mera utförligt

uttalat sig i denna punkt, nämligen medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen

och karolinska institutets lärarkollegium. Dessutom hava vissa

militära myndigheter yttrat sig rörande de delar av förslaget, som avse

garnisonsavdelningen.

Medicinalstyrelsen anför beträffande hyggnadsplanen följande:

Vid en närmare granskning av ritningarna har styrelsen funnit, att

hyggnadsplanen utmärker sig för en stark koncentration och samtidigt

för stor klarhet och överskådlighet. Den innebär stora och obestridliga

förtjänster, värda mycket erkännande. Det synes styrelsen mera än sannolikt,

att denna väl fullföljda koncentration medför besparingar såväl i

anläggnings- som driftkostnader. En dylik plan fordrar emellertid huru

noggrann utarbetning den än undergått, vissa reserver redan inom byggnadsplan^

ram. Det är nämligen mycket svårare att i en byggnad av föreslagen

typ göra smärre utvidgningar för tillgodoseende av ett eller annat

krav på behandlingslokaler och dylikt, som läkekonstens utveckling kan

behöva eller göra önskvärda, än i en anläggning, där varje klinik utgör

en byggnad för sig eller där paviljongsystemet är fullt genomfört. Häri

ligger onekligen en viss svaghet beträffande dessa stora sjukhusbyggnader

i block, å andra sidan synes hlocksystemet skänka så stora fördelar bland

annat genom mindre krav på tomtutrymme och besparingar i övrigt, att

styrelsen icke för sin del har några betänkligheter mot att tillstyrka anläggningens

utförande efter vad planritningarna utvisa.

Mot planen i dess totalitet har styrelsen inga erinringar att anföra.

Styrelsen har däremot vissa anmärkningar mot enskildheter i förslaget,

men framhåller, att dessa anmärkningar icke äro betydande och i allmänhet

ej kräva omarbetning av den föreliggande planen. Styrelsen anför:

Styrelsen inser väl, att poliklinikerna vid ett såväl storstads- som kliniskt

sjukhus behöva stora utrymmen. Det synes dock kunna ifrågasättas,

Yttranden.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

om icke entrén, centralliallen och väntrummen till de medicinska och

kirurgiska poliklinikerna skulle kunna till sina mått reduceras. Röntgeninstitutet,

som endast avser undersökningar, upptager tre av längorna i

våningen 1 trappa lipp i den del av byggnadskroppen, som inrymmer poliklinikerna.

Mot röntgeninstitutets planläggning kan måhända den erinringen

göras, att en större koncentration varit önskvärd, den enda anmärkning,

som styrelsen i detta avseende har att framställa. Kraven på

utrymme för denna del av sjukhuset hava synts styrelsen stora. Någon reduktion

vågar styrelsen dock icke påyrka, med hänsyn till såväl den alltmer

ökade betydelse, röntgendiagnostiken har för läkekonsten, som den

alltjämt fortgående utvecklingen av tekniken på detta område. Styrelsens

betänkligheter mot att i detta hänseende framställa några krav på beskärning

hava styrkts av de uppgifter styrelsen erhållit angående ökningen

av arbetet på röntgenavdelningen på serafimerlasarettet under de senaste

20 åren.

Styrelsen känner sig icke övertygad örn behovet av särskilt röntgenrum

för den oto-laryngologiska avdelningen. Det torde vidare övervägas, om

icke ljusbehandlingen kunde centraliseras, något som gjorde spridda rum

för dylik behandling överflödiga.

Medicinalstyrelsen har fäst sin uppmärksamhet vid den stora plats, som

anslagits för den oftalmologiska polikliniken. Planen torde i vad den beträffar

denna del förtjäna en närmare granskning med sikte på möjligheten

av beskärningar. I jämförelse med nu nämnda poliklinikers platsbehov

ter sig den gynekologisk-obstetriska avdelningens krav synnerligen

blygsamma.

Sin granskning av den stora byggnadskroppen vill styrelsen avsluta med

ett uttalande, att fordringarna på sjukavdelningar i denna byggnad synts

styrelsen mycket måttfulla. Styrelsen finner avdelningarnas storlek väl

avvägd och har intet att erinra mot deras planläggning.

Medicinalstyrelsen anser sig böra förorda, att planerna för den pediatriska

kliniken underkastas en förnyad granskning. Det förefaller styrelsen,

som örn vissa mått i de denna klinik tillhörande enkelrummen vore

väl stora. Måhända skulle dock vinsten av de reduktioner, vilka i detta

avseende kunna anses tillrådliga, icke bliva nämnvärda. Av större ekonomisk

betydelse vore enligt styrelsens förmenande, örn ett sammanförande

av de båda i kliniken ingående byggnadspartierna i en hel byggnadskropp

kunde ur vård- och byggnadsteknisk synpunkt ske.

Styrelsen anser sig icke hava tillräckliga förutsättningar att pröva, örn

de föreslagna utrymmena för laboratorier och andra lokaler för vetenskaplig

forskning äro med hänsyn till sjukhusets ställning som klinisk

anstalt väl avvägda. I ett hänseende vill styrelsen dock göra en erinran.

Det synes styrelsen, som skulle, utan åsidosättande av väsentliga krav, det

utrymme, vilket upptages av trappor och hallar i det patologiska institutet,

kunna minskas. Även de lokaliteter, som äro avsedda såsom obduktionssalar,

förefalla styrelsen väl stora.

Styrelsen är väl medveten örn att de erinringar, styrelsen ovan gjort,

icke kunna, även örn de samtliga skulle vinna beaktande medföra några

avsevärda besparingar. Vad styrelsen ovan anfört angående den svaghet,

som vidlåder stora sjukhusbyggnadskomplex i blocksystem, nämligen en

viss svårighet att, genom mindre tillbyggnader, på ett en god organisation

motsvarande sätt tillgodose kommande krav på nya undervisnings- och

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

behandlingslokaler manar också till varsamhet i förslag beträffande reduktioner.

Som ovan nämnts torde endast den av styrelsen ifrågasatta undersökningen

örn lämpligheten av en större koncentration av den pediatriska

kliniken kräva någon omarbetning av »skissritningen». Övriga

ändringsförslag kunna otvivelaktigt, örn de befinnas befogade och genomförbara,

beaktas vid utarbetande av blivande huvudritningar.

Styrelsen anser sig hava så mycket mindre skäl att påkalla en omarbetning

av ritningarna, som kommissionen haft tidigare vunna erfarenheter

om utredningsarbetet för rikssjukhuset att stödja sig på. I den riksdagsskrivelse,

som föregick kommissionens tillsättning, erinrades även därom,

att vid utarbetande av nya planer särskild uppmärksamhet borde ägnas

möjligheterna att beskära utrymmeskraven särskilt beträffande undervisnings-

och laboratorielokaler. Under sådana förhållanden synes det styrelsen

föga sannolikt, att något väsentligt skulle vara att vinna på en förnyad

utredning i besparande syfte på den linje, som samtliga föregående

utredningar liksom kommissionen utan meningsskiljaktighet följt, nämligen

förläggning av det karolinska institutets institutioner och kliniker

till en plats och en organisk enhet. Någon annan linje, på vilken denna för

det medicinska undervisningsväsendet och därmed för landets hälsa och

sjukvård betydelsefulla angelägenhet skulle kunna föras fram till en tillfredsställande

lösning, kan medicinalstyrelsen icke heller för sin del

angiva.

Byggnadsstyrelsen framhåller i sitt utlåtande, att anläggningens olika

avdelningar synas vara i och för sig väl planlagda och motsvara högt

ställda anspråk på ändamålsenlighet. Styrelsen hade icke ansett sig böra

ingå på någon närmare detaljkritik av de olika byggnaderna, då det givetvis

måste förutsättas att ytterligare och säkerligen ganska omfattande bearbetning

bomme att föregå utförandet. Styrelsen ville emellertid framhålla

följande att tagas under övervägande vid ritningarnas vidare utarbetande.

Huvud komplexe t. Planläggningen vore genomförd med god koncentration

och överskådlighet, och de olika poliklinikerna vore väl grupperade

kring byggnadens centralparti med trappa och hissar. Emellertid syntes

huvudentrén bliva väl hårt trafikbelastad, i det icke blott trafiken till

poliklinikerna och till sjukhusavdelningarna utan även till undervisningslokalerna

dirigerades genom huvudkomplexets vänthall. Genomförandet av

trafikleder hade på vissa håll medfört dubbla korridorer, varav den inre

gjorts 1,20 meter bred med en längd av ända till 55 meter utan direkt dager.

Detta vore särskilt fallet på röntgenavdelningen. De fyra trapphusen i

det södra partiet vore mycket rymligt tilltagna, även med hänsyn tagen till

beräknad högsta trafikbelastning, och även de båda mindre i norra fasaden

hade stora plan (25 kvadratmeter). I en byggnad av denna höjd bomme

med all sannolikhet trafiken helt att förmedlas genom hissarna, valdör

trapporna finge betraktas mera som reserviörbindelser. Trapporna i de

södra trapphusen hade mindre tillfredsställande belysning.

Pediatriska kliniken. Byggnadens läge i den kuperade terrängen,

tvärs över en bergrygg, med högsta punkt + 33 och omgivande vägens nivå

4-25,5—27 medförde betydande sprängningsarbeten. Planlösningen vöre

ganska spatiös med utdragen byggnadskropp. Sjukavdelningarna hade i

Bihang till riksdagens protokoll WHO. 1 sami. 195 haft. (Nr 232.) 13

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. May.ts proposition Nr 232.

följd därav fått en betydande längd; korridorerna vore 70 meter. Byggnaden

innehölle fyra trappor med sänghiss och en trappa utan dylik. I

bottenvåningen förekomme dubbelkorridor för att erhålla förbindelse med

poliklinik och sjukhus, men denna korridor ävensom vidliggande trapphus

borde möjligen kunna bortarbetas. Likaså kunde ifrågasättas vissa förenklingar

i byggnadens planläggning.

Radioterapeutiska kliniken. Ur belysningssynpunkt syntes

anläggningen icke fullt tillfredsställande komponerad, i det att en sjukhusbyggnad

örn fem våningar skuggade hela mellanpartiet. Att sjukhuspartiernas

längdfasader utbildats som gavlar .syntes knappast arkitektoniskt

motiverat.

Entrékomplexet. Beträffande den östra bostadsbyggnaden kunde

vissa erinringar göras emot trappornas anordnande och belysningsförhållanden.

Köksbyggnaden. Matsalsvåningen jämte dit ledande trappa borde

bliva föremål för ytterligare bearbetning.

Karolinska institutets lärarkollegium anser det icke möjligt att vidtaga

några mer avsevärda beskärningar av de för kliniker, laboratorier och det

vetenskapliga arbetet i övrigt avsedda utrymmen, därest ej de uppgifter,

institutet i fråga örn undervisning och forskning har att främja, skola bliva

lidande. Förslaget tillgodosåge rimliga krav i fråga örn ekonomisk återhållsamhet

samt vore samtidigt väl ägnat att på ett lyckligt sätt lösa

frågan örn karolinska institutets undervisningssjukhus. Lärarkollegiet

framhåller i fortsättningen i huvudsak följande:

Rummens storlek vore i allmänhet väl avvägd, dock kunde beträffande

den medicinska kliniken ifrågasättas, om sjukrummen ej vöre för knappt

tilltagna för att undervisning i form av ronder med studenterna skulle

kunna obehindrat fortgå.

Med avseende på lokalerna för professorns i medicin mottagning syntes

ömkligt, att undersökningsrummet gjordes större samt att professorn i

samband därmed erhölle ett mindre laboratorium.

Den patologiska institutionen vore planlagd med hänsyn till att en del

av dess lokaler skulle bliva gemensamma med en kommande andra patologisk

institution. På grund härav hade många av institutionens lokaler

t. ex. obduktionsavdelningen givits mått, som vore större än behovet i

första byggnadsetappen. En sådan anordning vore motiverad endast under

förutsättning, att det icke följde någon längre tid, innan den andra

patologiska institutionen inrättades.

Undervisningskök för studenter saknades. Ett sådant vore önskvärt att

erhålla, för att medicine kandidaterna måtte få en inblick i huru de olika

procedurerna vid matlagningen inverkade på födoämnenas beskaffenhet,

till nytta för dem vid dietiska ordinationer. På en hel del utländska universitetskliniker

hade man sedan mycket länge dylika undervisningskök.

Det vore en riktig åtgärd, att direktören och samtliga klinikchefer bereddes

bostäder inom sjukhusområdet. Det borde emellertid med styrka

betonas, att förutsättningen för att skyldighet skulle kunna stadgas för

vederbörande klinikchefer att bo i nämnda bostäder vore, att dessa icke

gjordes så dyra, att befattningshavaren tvingades erlägga oskäligt hög

hyra.

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Beträffande den byggnadstekniska behandlingen av byggnaderna ville

kollegiet framhålla den stora vikten av att anordningarna för ljudisolering

gjordes tillfredsställande.

Professor Israel Holmgren anmärker, att medicinska poliklinikens föreläsningssal,

beräknad för 70 åhörare, är för liten. Badavdelningen vore

vidare opraktisk och otillräcklig. En jämförelse med serafimerlasarettet

visade, att detta för närvarande hade 12 badkar vid badavdelningen, således

samma antal som å karolinska sjukhusets badavdelning, och dock

hade sistnämnda sjukhus dubbelt så stort patientantal.

I uttalande till protokollet vid lärarkollegiets vid karolinska institutet

sammanträde den 5 september 1929 har professor Einar Key närmare redogjort

för beräkningarna angående behovet av badkar, och därvid bland

annat framhållit, att antalet badkar å karolinska sjukhuset — med hänsyn

till att personalbostäderna samt vissa vårdavdelningar hade särskilda

badrum — vore relativt taget betydligt större än å serafimerlasarettet.

Chefläkaren vid garnisonssjukhuset i Stockholm framhåller det mindre

lämpliga uti att förlägga officerarnas vårdrum inom avdelningen för manskap.

Vidare borde den militäre chefläkaren ha ett expeditionsrum i anslutning

till väbelns expedition. Även behövdes ett isoleringsrum i intagningsavdelningen.

Däremot syntes de militära biträdande överläkarnas

mottagningsrum inom samma avdelning vara överflödiga.

Även marinförvaltningen anmärker på att sjukrummen för officerare

och vederlikar placerats inom avdelningen för manskap.

Föreståndaren för garnisonssjukhusets tandpoliklinik gör vissa anmärkningar

mot behandlingsrummets belysningsförhållanden och föreslår, att

fönsterantalet utökas från 4 till 6.

Föreståndaren för garnisonsapoteket påpekar nödvändigheten av tablettberedningsrummets

isolering från apotekslaboratoriet. Vidare förordar

han borttagande av dörren mellan sagda laboratorium och korridoren.

Den av sjukhuskommissionen föreslagna anordningen och dispositionen

av de i sjukhusanläggningen ingående olika byggnaderna kan jag i likhet

med de myndigheter, som yttrat sig i frågan, i stort sett godtaga. Det koncentrerade

byggnadssättet med tillämpande av det så kallade blocksystemet

synes ägnat att möjliggöra vissa besparingar såväl vid själva uppförandet

som vid den framtida driften. Blocksystemet har också i princip

förordats av den kommitté, som jämlikt kungl, brev den 10 oktober 1924

inom medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen utrett möjligheterna att

nedbringa kostnaderna för de allmänna sjukvårdsanstalterna. Kommissionen

har i enlighet med av riksdagen lämnade direktiv så långt möjligt

sökt inskränka utrymmet i klinik-, undervisnings- och laboratorielokaler.

Sålunda hava till gemensamma lokaler förlagts en stor del av de olika

klinikernas arbete, och gemensam föreläsningssal för de kirurgiska och

Departe
mentschefen.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

medicinska klinikerna anordnats. Vårdavdelningarna äro icke större än

som är nödvändigt ur vård- och undervisningssynpunkt.

Örn sålunda det föreliggande byggnadsförslaget i stort sett får anses tillfredsställande,

torde dock mot enstaka detaljer vissa erinringar kunna

göras och hava, såsom av det anförda framgår, även gjorts av de myndigheter,

som yttrat sig i frågan.

Vad först angår anmärkningarna mot entrén och centralhallen av medicinalstyrelsen,

att de äro för stort tilltagna, och av byggnadsstyrelsen, att

för stor trafik dit skulle sammandragas, må framhållas, att genom förefintligheten

av fem olika dörrar sörjts för bekväm entré till hallen. Genom

anslag å dörrarna skall man vidare söka uppdela besökandeströmmen redan

utanför entrén, så att besökande till olika avdelningar och polikliniker

skola passera genom olika dörrar. Så fort de besökande kommit in i

hallen, skiljas vägarna, varför det knappast torde behöva befaras, att

trängsel skall uppstå. Med hänsyn till den stora trafiken har emellertid

hallen måst tilltagas rätt rymlig, och någon reduktion av densamma synes

ej böra ifrågakomma. Däremot torde måhända viss reduktion av trapphusen

kunna ifrågasättas, särskilt med tanke på att de flesta transporter

komma att ske med hiss.

Den av byggnadsstyrelsen påtalade långa korridoren å röntgenavdelningen

utan direkt dager, är avsedd för kommunikation mellan de olika

röntgenlaboratorierna och för transport av patienter, så att dessa ej skulle

behöva föras genom de allmänna korridorerna. Med hänsyn till den rätt

livliga förflyttningen av sjuka mellan röntgenavdelningens laboratorier

torde enligt mitt förmenande dessa särskilda »sjuktransportkorridorer»

vara nödvändiga för undvikande av obehag för såväl de sjuka som de personer,

som befinna sig i den allmänna korridoren. Frånvaron av direkt

dager avser att skona röntgenläkarnas ögon från för stora ljusväxlingar.

Mot röntgeninstitutet har framhållits, att detta vore väl spatiöst planlagt.

Emellertid har erfarenheten visat, att stora utrymmen för ändamålet

äro nödvändiga, särskilt med hänsyn till den hastiga tillväxten av arbetet

å dylika institut. Å seraiimerlasarettets röntgeninstitut har sålunda det

årliga antalet röntgenundersökningar från år 1918 till år 1928 nära tredubblats.

Under sådana förhållanden torde det vara lämpligt, att lokalerna

för röntgeninstitutet å karolinska sjukhuset tilltagas så stora, att de medgiva

viss utveckling av verksamheten.

Beträffande anmärkningarna mot badavdelningens planläggning och

storlek torde böra framhållas, att det är mycket vanskligt att på förhand

beräkna antalet behövliga badkar. Sjukhuskommissionen har därför intill

badavdelningen förlagt reservlokaler, som äro avsedda för badavdelningens

utvidgning, om så behöves. Med hänsyn härtill och till de av professor

Key vid ärendets behandling i karolinska institutets lärarkollegium

meddelade uppgifterna torde det vara lämpligt att uppföra badavdel
-

s. 197 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232. 197

ningen i enlighet med kommissionens förslag för att sedan avvakta, huruvida

denna avdelning är tillräcklig för sjukhusets behov.

I likhet med medicinalstyrelsen anser jag, att byggnaden för den patologiska

institutionen i vissa avseenden torde kunna reduceras. Såsom av

sjukhuskommissionen framhållits, har denna byggnad planlagts med hänsyn

till att en del av dess lokaler skulle hilva gemensamma med en kommande

patologisk institution. Då emellertid denna utbyggnad sannolikt

icke kommer att företagas ännu på åtskilliga år, synes det onödigt, att nu

tilltaga lokalerna större än som är oundgängligen nödvändigt för den institution,

för vilken de i första hand äro avsedda.

Det av lärarkollegiet vid karolinska institutet framförda kravet på

särskilt undervisningskök för studenter bör tagas under omprövning vid

de slutliga ritningarnas uppgörande. I värsta fall torde studenterna kunna

erhålla den erforderliga undervisningen i dietkostens tillagning genom

studier i sjukhusets dietkök.

Vad till slut angår den av medicinalstyrelsen kritiserade planen för den

pediatriska kliniken, må, ehuru kliniken icke omedelbart skulle komma

till utförande, framhållas, att planläggningen av densamma skett efter

modernaste principer. Den anmärkta uppdelningen av kliniken i tvenne

byggnadspartier betingas i första hand av terrängförhållandena.

De ovan av mig berörda och i avgivna yttranden ytterligare gjorda detaljanmärkningar

mot byggnadsförslaget torde böra tagas under omprövning

vid uppgörandet av de definitiva ritningarna. Det torde böra

ankomma på byggnadskommittén att ytterligare utreda hithörande förhållanden.

'' ■ i

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Sjukhuskom

missionen.

Kostnads
beräkningar.

XI. Kostnadsberäkningar och finansiering.

Sedan i det föregående ställning tagits till den nya sjukhusanläggningens

utformning och omfattning i olika avseenden, återstår spörsmålet örn

de med sjukhusbygget förenade kostnaderna samt huru dessa lämpligen

skola täckas.

Beträffande de företagna kostnadsberäkningarna lämnar sjukhuskommissionen

i sitt betänkande följande redogörelse:

Då riksdagen i sin skrivelse den 5 juni 1926, nr 345, anslöt sig till förslaget

örn, att en förnyad utredning skulle komma till stånd rörande frågan

örn uppförandet av ett nytt kliniskt sjukhus och nya lokaler för en

medicinsk högskola i Stockholm, uttalade riksdagen, att därvid i främsta

rummet borde beaktas synpunkten att söka nedbringa kostnaderna till

skäliga proportioner. I samband härmed borde enligt riksdagens mening,

likaledes i besparingssyfte, tagas i övervägande, huruvida icke i förhållande

till det av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga framlagda förslaget

utrymmena i de olika klinikerna kunde i vissa fall begränsas och

ytterligare inskränkningar göras, särskilt i avseende å laboratorier och

andra för de medicinskt-vetenskapliga undersökningarna avsedda anordningar.

Det av sjukhuskommissionen upprättade förslaget har i största möjliga

mån utarbetats med hänsyn till de av riksdagen uttalade önskemål örn

att iakttaga begränsningar i utrymmena inom klinikerna och inskränkningar

i avseende å anordnande av laboratorier och andra övningslokaler.

Sålunda har hela sjukhusanläggningen betydligt koncentrerats. I flera

fall hava föreläsningssalar, laboratorier och andra för undervisningsändamål

avsedda lokaler gjorts gemensamma för flera kliniker. Vad däremot

själva vårdavdelningarna beträffar, har efter ingående prövning

någon minskning av lokalutrymmena inom dessa icke ansetts möjlig.

Kostnaderna för uppförandet av ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm

måste bliva jämförelsevis betydande. Det förslag till sjukhusets första

utbyggande, som kommissionen utarbetat, är icke direkt jämförbart med

någotdera av de två alternativ, som framlades av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga.

Särskilt vill kommissionen påpeka, att i det nu föreliggande

förslaget efter därom från karolinska institutets sida gjord framställning

medtagits en fristående patologisk institution samt en djurexperimentell

avdelning. På grund av de därmed förbundna ekonomiska

fördelarna bär kommissionen därjämte funnit sig böra föreslå anordnandet

av större verkstadslokaler än som vore upptagna i Ladugårdsgärdeförslaget.

I kommissionens förslag har dessutom medtagits ett vattentorn,

vilket icke var erforderligt i nyssnämnda förslag. Vidare är att

märka, att planerings- och sprängningsarbeten måste verkställas å Norrbackaområdet,

vilket icke i samma utsträckning var fallet å Ladugårdsgärde.

Slutligen tillkomma å Norrbackaområdet kostnader för anordnandet

av tillfartsvägar samt för framdragandet av ledningar m. m. De

härav föranledda merkostnaderna utgöra emellertid endast en mindre del

s. 199 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts ''proposition Nr 232.

199

av det högre värde, som den för sjukhusbygget tidigare avsedda marken

å Ladugårdsgärde har i förhållande till Norrbackaområdet.

Med avseende härå får kommissionen erinra örn den utredning," som

byggnadsstyrelsen på anmodan av kommissionen under hösten 1926 verkställde

rörande markvärdet å en del kronan tillhöriga fastigheter, vilka

ansetts kunna komma ifråga såsom förläggningsplatser för ett kliniskt

sjukhus. Denna utredning, för vilken kommissionen lämnade en redogörelse

i sitt den 26 januari 1927 avgivna utlåtande (jämför Kungl. Majrts

proposition till 1927 års riksdag, nr 223), ådagalade, att det genomsnittliga

råmarksvärdet per kvm. kunde beräknas uppgå för Norrbackaområdet

till 16 kronor samt för marken å Ladugårdsgärde till 50 kronor. Som enligt

sjukhusbyggnadssakkunnigas förslag för det kliniska sjukhusets räkning

skulle hava tagits i anspråk ett markområde å Ladugårdsgärde om

minst 202,400 kvm., kunde värdet å denna mark uppskattas till 10,120,000

kronor. Å Norrbackaområdet kommer att för sjukhusanläggningen tagas

i anspråk ett område, som i areal innehåller omkring 245,000 kvm. Markvärdet

å detta område, beräknat efter 16 kronor per kvm., uppgår sålunda

till 3,920,000 kronor.

Vid utarbetandet av förslaget till karolinska sjukhusets förläggande

till Norrbackaområdet har arkitekten Westman anlitat biträde av särskilt

tillkallade personer. Sålunda hava följande arbeten och kostnadsberäkningar

utförts av nedanstående experter:

1) Upprättandet av nivå- och borrkartor över Norrbackaområdet, utredningar

angående tillfartsvägar, kostnadsberäkningar av väganläggningar

inom och utom området samt av terrasseringar, schaktningar, terrängtrappor

m. m.: kapten E. Wiborgh;

2) Förslag till panncentral, uppvärmnings- och ventilationsanläggningar,

desinfektions-, steriliserings- och maskintvättanläggningar, gas-,

kall- och varmvattens- samt avloppsledningar jämte kostnadsberäkningar:

ingenjör William Andersson;

3) Förslag till spillvatten- och dagvattenledningar samt rörgravar

jämte kostnadsberäkning: ingenjör G. Berg, Solna;

4) Förslag till ångköksanläggning jämte kostnadsberäkning: kapten

E. G. Wersäll, Uppsala;

5) Förslag till elektrisk belysnings- och kraftanläggning, elektrisk

svagströmsanläggning, åskledare och rikstelefonanläggning jämte kostnadsberäkning:

överingenjör T. Holmgren, Elektriska prövningsanstalten;

6) Förslag till kylanläggning jämte kostnadsberäkning: ingenjör A.

Börjesson;

7) Förslag till byggnadsgrunder: ingenjörsfirman Looström & Gelin;

samt

8) Kostnadsberäkningar av byggnader: ingenjör E. Rignér.

Rörande det närmare innehållet i de av experterna avgivna utlåtandena,

vilka icke ansetts böra intagas i detta betänkande, får kommissionen

hänvisa till handlingarna.

En sammanställning av kostnadsberäkningarna för uppförandet av de

i första byggnadsetappen ingående byggnaderna giver följande resultat:

A. Byggnadskostnader (två byggnader, avsedda till bostäder

för direktör och professorer, ej medräknade1) kronor 15,788,000

1 Kostnaderna för uppförandet av dessa bostadsbyggnader torde lämpligen, på sätt i

det följande kommer att beröras, böra bestridas av lånemedel.

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Del i jubileumskliniken .......................... kronor 914,200

B. Kostnader för panncentral, uppvärmnings- och ven
tilationsanläggningar,

desinfektions-, steriliserings-

och maskintvättanläggningar, gas-, kalloch

varmvattens- samt avloppsledningar med tillbehör

(inre ledningar till föreiiämnda tvenne bostadsbyggnader

ej medräknade) ................ » 3,328,500

Del i jubileumskliniken............................ » 166,900

C. Huvudrörledningar för pumpvarmvatten, ånga, kon
densvatten,

gas-, kall- och varmvatten (yttre ledningar

till förenämnda tvenne bostadsbyggnader

ej medräknade) .................................. » 480,300

Del i jubileumskliniken .......................... » 20,000

D. a) Spillvatten- och dagvattenledningar med rör
gravar

utanför tomten ........................ » 98,000

b) Spillvatten- och dagvattenledningar med rörgravar

inom tomten jämte övriga rörgravar ...... » 162,000

B. Köksanläggning ................................... » 164,550

F. Elektrisk belysnings- och kraftanläggning, elektrisk

svagströmsanläggning, åskledare och rikstelefonanläggning

(ledningar för ovannämnda tvenne

bostadsbyggnader ej medräknade) .............. » 1,337,000

Del i jubileumskliniken .......................... » 91,200

G. Kylanläggning .................................... » 188,500

H. Väg utanför tomten .............................. » 465,000

I. Vägar inom tomten, terrasseringar m. m......... » 850,000

Del i jubileumskliniken .......................... » 25,000

K. Tomtens iordningställande ........................ » 200,000

L. Stängsel och grindar ............................ » 45,000

M. Administration, arvoden och kontroll samt oförut
sedda

utgifter, huvudsakligen gällande byggnader » 2,189,150

Kronor 26,513,300

Kostnaderna för uppförandet av de kliniker och övriga byggnader, som

enligt kommissionens förslag skulle medtagas i första byggnadsetappen,

uppgå alltså till sammanlagt 26,513,300 kronor. I denna summa ingå då

jämväl kostnaderna för uppförandet av en pediatrisk klinik. Enligt vad

tidigare framhållits, bör emellertid denna klinik medtagas i första byggnadsetappen

endast under förutsättning att bidrag till dess uppförande

erhålles från allmänna barnhusets medel.

Då frågan örn allmänna barnhusets omorganisation alltjämt är svävande,

anser sig kommissionen icke nu böra framställa något förslag örn anvisandet

av medel för uppförandet av den pediatriska kliniken. Kommissionen

inskränker sig till att framhålla önskvärdheten av, att densamma

medtages i första byggnadsetappen, under förutsättning att skäligt

bidrag till klinikens uppförande erhålles av barnhusets medel.

Med hänsyn till den av kommissionen sålunda intagna ståndpunkten

bör från förut angivna totalkostnad för sjukhusanläggningen fråndragas

vad som beräknas falla å den pediatriska kliniken. Enligt ett av arki
-

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

tekten Westman gjort sammandrag belöpa sig kostnaderna för denna kli
-

nik till 2,174,223 kronor; sålunda fördelade:

Byggnadskostnad ....................................... kronor 1,530,000

Värme, vatten, avlopp m. m........................... » 273,700

Kylanläggning ......................................... » 8,500

Huvudrörledningar ..................................... » 17,000

Elektriska ledningar, hissar m. m....................... 90,000

Vägar, terrasseringar m. m............................. » 76,200

Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m..... » 178,823

Summa kronor 2,174,223

Att märka är, att i nu angivna belopp icke ingår någon andel i kostnaderna

för anordnandet av panncentral, tvätt och kök. Även om uppförandet

av den pediatriska kliniken ställes på framtiden, måste nämligen

dessa anläggningar få den omfattning, förslaget upptager. Å andra sidan

kräves icke någon utvidgning av desamma, därest den pediatriska kliniken

kommer till utförande.

Sammanlagda kostnaderna för den föreslagna sjukhusanläggningen

komma alltså, efter avdrag av kostnaderna för pediatriska kliniken, att

enligt de verkställda beräkningarna uppgå till ett belopp av (26,513,300—

2,174,223 =) 24,339,077 kronor.

Som kommissionen redan tidigare baft tillfälle att framhålla, kan karolinska

sjukhuset icke jämföras med en vanlig sjukvårdsinrättning.

Ifrågavarande sjukhus är avsett att vara ett undervisning ssjukhus. Härav

följer, att detsamma måste inrymma —■ förutom de vid våra länslasarett

och kommunala sjukhus sedvanliga sjukvårdslokalerna —- jämväl

en hel del olika lokaler för undervisning och vetenskaplig forskning. Med

hänsyn härtill kail det uppenbarligen icke vara riktigt att slå ut den

ovan angivna totalsumman för sjukhusets uppförande, 24,339,077 kronor,

på det antal vårdplatser sjukhuset kommer att innehålla, och sedan jämföra

den sålunda erhållna kostnaden per vårdplats med kostnaden per

vårdplats å våra större, med specialavdelningar försedda länslasarett och

kommunala sjukhus. En sådan jämförelse skulle bliva missvisande.

Skall en fullt rättvis jämförelse kunna göras mellan kostnaden per vårdplats

vid karolinska sjukhuset och motsvarande kostnad vid en vanlig

sjukvårdsinrättning, bör från totalkostnaden först fråndragas de särskilda

kostnader, som betingas av behovet att erhålla för karolinska institutets

verksamhet erforderliga undervisnings- och forskningslokaler.

Med hänsyn till sjukhusanläggningens uppgift att tjäna undervisning

och vetenskaplig forskning samt tomtens beskaffenhet och läge utom

Stockholms stads område, synes det vidare skäligt, att viss del av kostnaderna

för vägar, planering, vattentorn och ledningar m. m. fråndrages

den egentliga vårdplatskostnaden. Kommissionen har sålunda ansett, att

från totalkostnaden skall avdragas dels kostnaderna för anordnandet av

väg utanför tomten, spillvatten- och dagvattenledningar med rörgravar

utanför tomten, vattentorn samt vänthall, dels ock viss andel i kostnaderna

för vägar inom tomten, terrasseringar, tomtens iordningställande,

kulvertledningar, huvudavloppsledning, spillvattenledning och elektriska

ledningar.

Som det vid karolinska sjukhuset anordnade apoteket är avsett att

bliva en för hela sjukhuset och karolinska institutet gemensam inrätt
-

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

ning, men apoteket därjämte skall betjäna dels garnisonen i Stockholm

dels ock i mån av behov försvarsväsendet i övrigt, synes jämväl en del

av kostnaden för apotekets inrättande icke böra belasta vårdplatskostnaden.

Vidare torde kostnaderna för uppförandet av två vaktmästarebostäder

inom den patologiska institutionen böra fråndragas totalkostnaden.

Enär poliklinikerna äro oundgängligen nödvändiga för undervisningens

bedrivande samt dessa lokaler i följd härav givits en betydligt större

omfattning än som skulle varit erforderligt å ett vanligt sjukhus, har

kommissionen ansett rimligt, att jämväl utgifterna för dessa lokalers anordnande

fråndragas.

För att kunna beräkna vad kostnaden för anordnandet av varje sängplats

belöper sig till, böra alltså från sist angivna totalkostnad för sjukhusets

uppförande, 24,339,077 kr., fråndragas följande poster:

1) Kostnader för undervisnings- och forskningslokaler ........ 2,799,800

2) Kostnader för diverse arbeten, föranledda av sjukhusets uppgift

samt tomtens läge och beskaffenhet

a) yttre arbeten ............................ kronor 563,000

b) halva kostnaden för inre vägar, planeringar,

tomtens iordningställande samt en sjättedel

av kostnaden för kulvert, huvudrörledningar,

spillvattenledningar, elektriska

huvudledningar m. m. ävensom hela kost
-

naden för vattentorn och vänthall ........ » 765,333

3) Kostnader för halva apoteket samt för två

vaktmästarebostäder vid patologiska institutionen

........................................ » 150,000

4) Administration, arvoden, oförutsedda utgifter

m- m......................................... » 119,549 1,597,882

5) Kostnader för poliklinikerna ................................ 1,451,150

Kronor 5,848,832

Därest sistnämnda belopp dragés från den ovan beräknade totalkostnaden,

återstår ett belopp av (24,339,077 — 5,848,832=) 18,490,245 kronor.

Detta belopp kan anses motsvara den egentliga sjukhuskostnaden. Fördelas

denna på det antal vårdplatser, sjukhuset kommer att inrymma,

erhålles en vårdplatskostnad, som är jämförlig med motsvarande kostnad

vid ett större, på specialavdelningar uppdelat länslasarett eller kommunalt

sjukhus.

Enligt kommissionens förslag kommer antalet vårdplatser å sjukhuset

att uppgå till sammanlagt 843, därav 737 allmänna vårdplatser och 106

enskilda. Som kostnaden för anordnandet av en enskild vårdplats ställer

sig avsevart dyrare än motsvarande kostnad för en allmän vårdplats

samt å en enskild vårdavdelning i allmänhet skola finnas 12 å 13 vårdplatser,

men å en allmän vårdavdelning i regel dubbelt så många eller

25, har kommissionen funnit sig böra beräkna kostnaden för en enskild

vårdplats till två gånger den beräknade kostnaden för en allmän vårdplats.

Genom att dividera förenämnda belopp, 18,490,245 kronor, med det

sålunda beräknade antalet vårdplatser [737 allmänna + (106 X 2 =) 212

enskilda =] 949, erhålles en kostnad av 19,484 kronor för allmän och

38,968 kronor för enskild vårdplats.

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

Kungl. May.ts proposition Nr 232.

I fråga om sjukhusbyggnadsföretagets finansiering anför sjukhuskom- Finansiering,

missionen:

Enligt de verkställda kostnadsberäkningarna uppgår totalsumman för

uppförandet av de kliniker och övriga byggnader, vilka skulle medtagas

i första byggnadsetappen till 24,339,077 kronor, därvid icke medräknats

kostnaderna för den pediatriska klinikens anordnande.

I det föregående har omförmälts, att Stockholms stad skall bestrida

kostnaderna för 315 samt Stockholms län för 110 av de vårdplatser, som

medtagas i första utbyggnadsstadiet.

De belopp, staden respektive länet skola gälda för platsernas anordnande

(inklusive tomtavgift), hava fastställts för staden till 18,000 kronor

och för länet till 17,000 kronor för varje vårdplats.

För sjukhusets uppförande kan sålunda påräknas bidrag från Stockhalms

stad med (315 X 18,000 =) 5,670,000 kronor och från Stockholms län

med (110 X 17,000 =) 1,870,000 kronor eller sålunda med tillhopa (5,670,000

+ 1,870,000 =) 7,540,000 kronor.

I likhet med 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga anser kommissionen,

att byggnadskostnaderna för iippförandet av de sjukavdelningar,

som innehålla hel- och halvenskilda rum, böra gäldas genom lånemedel

samt förräntas och amorteras genom inflytande vårdavgifter. Som de

enskilda vårdplatserna uppgå till ett antal av 106 samt utgifterna för anordnandet

av varje dylik plats böra beräknas till 38,968 kronor, skulle ett

amorteringslån upptagas å (106 X 38,968 =) 4,130,608 kronor.

För sjukhusets uppförande skulle alltså erfordras ytterligare [24,339,077

— (7,540,000 + 4,130,608) =] 12,668,469 kronor. Sistberörda belopp representerar

huvudsakligen kostnaderna för uppförandet av erforderliga undervisnings-

och forskningslokaler samt för anordnandet av garnisonens

vårdplatser å sjukhuset ävensom do 204 vårdplatser, som skola vara tillgängliga

för patienter från hela landet.

Vid bedömande av frågan huru medel till bestridande av dessa kostnader

skola erhållas, har kommissionen funnit, att staten såsom målsman

för den militära sjukvården bör gälda kostnaderna för garnisonens vårdplatser.

Dessa platser, vilka uppgå till 100 allmänna och 8 enskilda, hava

beräknats draga en kostnad av 19,484 kronor per plats, därvid en enskild

plats i kostnadshänseende ansetts böra jämställas med en allmän plats.

Sammanlagda kostnaden för uppförandet av garnisonens vårdplatser

uppgår sålunda till (108 X 19,484 =) 2,104,272 kronor.

För anordnandet av de [629 — (315 + 110) - ] 204 allmänna vårdplatser,

som skola vara tillgängliga för patienter från hela landet, skulle kostnaderna

belöpa sig till (204 X 19,484 =) 3,974,736 kronor.

Med hänsyn till att sjukhuset i främsta rummet skall uppföras för till

godoseende av den medicinska undervisningens behov, ligger det närmast

till hands, att staten vidkännes kostnaderna för ifrågavarande 204 platser.

Å andra sidan är det emellertid obestridligt, att dessa vårdplatser

komma att utnyttjas för den allmänna sjukvård, som det åligger vederbörande

sjukvårdsområden att draga försorg örn. På grund härav skulle

det kunna ifrågasättas, att kostnaderna för dessa platser på det ena eller

andra sättet sloges ut på respektive sjukvårdsområden.

Enligt kommissionens mening bör staten i första hand påtaga sig kostnaderna

för anordnandet av förenämnda 204 vårdplatser. Att staten härigenom

så att säga övertager en del av landstingens uppgift att anskaffa

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

erforderliga lasarettsplatser, sammanhänger med att staten, såsom i det

föregående berörts, för att tillgodose ett annat behov — undervisningsbehovet

måste ställa sjukvårdsplatser till förfogande.

En stor del av de sjuka, som komma att belägga dessa vårdplatser,

måste på egen bekostnad företaga resor från respektive hemorter till

stockholm för att kunna erhålla vård å karolinska sjukhuset. Med hänsyn

härtill synes det obilligt att ålägga de sjuka att, utöver fastsfälld

legosängsavgift, erlägga jämväl platskostnadsavgift. Denna synes rimligen

böra betalas av respektive sjukvårdsområden.

De huvudgrunder, som kommissionen upprättat för ett samarbete mellan

staten, Stockholms stad och Stockholms län vid uppförandet och drivandet

av det nya kliniska sjukhuset innehålla i punkt 5:o) bland annat

bestämmelser örn, att kostnaderna för sjukhusets drift, däri inberäknat

kostnaderna för poliklinikerna, skola bestridas så, att alla å sjukhuset

intagna sjuka med undantag av sjuka från Stockholms garnison skola

erlägga fastställd legosängsavgift, att för medellösa legosängsavgiften

skall betalas av vederbörande fattigvårdssamhälle, landsting eller kommun,

att de kostnader, som icke genom nu angivna inkomster bliva täckta,

däri inbegripet kostnader för sjukhusets underhåll m. m., skola fördelas

på antalet vårddagar, samt att Stockholms stad, respektive Stockholms

län och övriga län därvid skola, erlägga vad som belöper å antalet vårddagar

för stadens respektive länens sjuka, dock med iakttagande av att

dagskostnaden ej må överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden under

året, inberäknat kostnaderna för sjukhusets underhåll m. m., på stadens

respektive länets egna sjukvårdsinrättningar av motsvarande slag.

Kostnaderna för karolinska sjukhusets drift (vårdkostnaden) bör staten

sålunda kunna uttaga av respektive sjukvårdsområden. I samband

härmed synes staten böra tillgodoräkna sig viss platskostnadsavgift för

varje vårddag, under vilken förenämnda 204 platser varit belagda med

sjuka från Stockholms stad, Stockholms län eller annat län. Denna platskostnadsavgift

bör fastställas till ett enhetligt belopp för hela landet.

Kommissionen har vid övervägande av denna fråga funnit, att platskostnadsavgift

för dessa 204 vårdplatser ■— i nära anslutning till de platskostnadsavgifter

Stockholms stad och Stockholms län skola utgiva för

dem tillförsäkrade vårdplatser å sjukhuset — bör beräknas till 2 kronor

50 öre per vårddag.

För att staten skall kunna uttaga vårdkostnad och platskostnadsavgift

från respektive sjukvårdsområden torde det vara nödvändigt att i särskild

författning meddela härför erforderliga bestämmelser.

Därest från förenämnda för sjukhusets uppförande ytterligare erforderliga

12,668,469 kronor avdragas kostnaderna för garnisonens vårdplatser

och de 204 för hela landet beräknade vårdplatserna, återstår ett

belopp av [12,668,469 — (2,104,272 + 3,974,736) =] 6,589,461 kronor.

I denna summa ingå i första hand de utgifter, som äro betingade av att

undervisnings- och forskningslokaler måste anordnas å sjukhuset. Såsom

målsman för karolinska institutet bör det åligga staten att bestrida dessa

kostnader. Vidare torde de utgifter, som sammanhänga med att polikliniklokalerna

för att tillgodose undervisningsbehovet givits en väsentligt

större omfattning än som skulle varit erforderligt å ett vanligt sjukhus,

böra falla å statsverket. Då i nämnda summa ytterligare ingå en del

utgifter, vilka huvudsakligen äro betingade av att sjukhuset förlagts till

s. 205 Kontrollera mot PDF

205

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Norrbackaområdet (vägarbeten, planeringar, ledningar m. m.), synes det

skäligt, att staten åtager sig dessa engångskostnader. Slutligen ingår i

denna summa kostnaden för uppförandet av vissa bostäder (för elever,

provsystrar m. fl.). Med hänsyn till sjukhusets karaktär torde staten

böra åtaga sig att bestrida jämväl denna kostnad.

I sin helhet skulle alltså statens bidrag för utbyggandet av karolinska

sjukhuset i första etappen komma att belöpa sig till 12,668,469 kronor.

Uppförandet av den del av karolinska sjukhuset, som enligt kommissionens

förslag skall medtagas i första byggnadsetappen, har beräknats

draga en tid av cirka åtta år. På de olika budgetåren bör byggnadskostnaden

lämpligen fördelas på sätt framgår av nedanintagna tablå:

Tablå över erforderliga belopp under byggnadstiden och deras fördelning.

Byggnadsår

Anslag från

riksdagen

Anslag från

Stockholms

stad

Anslag från

Stockholms

län

Genom lån

(106 enskilda

vårdplatser)

Summa

1.......

300,000

—

—

—

300,000

2.......

1,500,000

—

—

—

1,500,000

3.......

2,000,000

1,100,000

400,000

700,000

4,200,000

4.......

2,000,000

1,100,000

400,000

700,000

4,200,000

5.......

2,000,000

1,100,000

400,000

700,000

4,200,000

6.......

2,000,000

1,100,000

400,000

700,000

4,200,000

7.......

2,000,000

1,270,000

270,000

700,000

4,240,000

8.......

868,469

—

—

630,608

1,499,077

12,668,469

5,670,000

1,870,000

4,130,608

24,339,077

Enligt kommissionens förslag skola tre bostadsbyggnader, avsedda för

högre befattningshavare, uppföras i första byggnadsetappen. I varje

byggnad skola inrymmas två lägenheter. Två av byggnaderna skola

ställas till förfogande för befattningshavare vid karolinska sjukhuset,

därvid förutsatts, att de fyra lägenheterna skola mot skälig hyra upplåtas

till sjukhusets direktör samt professorerna vid kirurgiska, obstetrisk-gynekologiska

och oto-laryngologiska klinikerna. Dessa befattningshavare

böra nämligen vara bosatta i omedelbar närhet av sjukhuset.

Den tredje bostadsbyggnaden, vilken skall uppföras av cancerföreningen

i Stockholm, skall enligt förslaget disponeras av föreståndarna för jubileumskliniken

och för det vetenskapliga forskningsinstitut, som skall

anslutas till denna klinik.

Kostnaderna för byggandet av dessa bostadshus hava icke medtagits

i totalkostnaden för sjukhusets uppförande. Orsaken härtill är den, att

dessa kostnader böra bestridas med ett amorteringslån. De hyresbelopp,

som förenämnda befattningshavare skola erlägga för lägenheterna, böra

fastställas så, att kostnaderna för lånets förräntning och amortering

kunna täckas.

Uppförandet av varje bostadshus har beräknats draga en kostnad av

202,086 kronor enligt följande specifikation:

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Byggnadskostnad ........................................ kronor 157,000

Värme, vatten och avlopp m. m......................... » 15 400

Elektriska ledningar m. m............................... » 3’ooo

Del i yttre ledningar .................................... » lo''oOO

Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m..... » 16*686

Kronor 202,080

Någon särskild utredning rörande kostnaderna för sjukhusets utrustning

har kommissionen icke låtit verkställa. Under byggnadstiden måste

detta spörsmål vinna beaktande, därvid hänsyn givetvis måste tagas till

att en del av garnisonssjukhusets inventarier torde kunna tagas i anspråk

i samband med att verksamheten vid detta sjukhus nedlägges.

Statsverkets kostnader för karolinska sjukhusets uppförande i första

etappen skulle, enligt vad i det föregående berörts, belöpa sig till sammanlagt

12,668,409 kronor. Som en stor del befattningshavare vid sjukhuset

. (härvid bortses från de förut nämnda högre befattningshavarna,

för vilka särskilda bostadshus skola uppföras) kunna beredas bostäder

inom sjukhuset, torde de hyresbelopp, som av dessa skola erläggas, bliva

jämförelsevis betydande. Genom inflytande platskostnadsbidrag för de

204 allmänna vårdplatser, som skola stå till förfogande för sjuka från

hela landet, kommer vidare en del inkomster att tillföras statsverket. I

första hand torde dessa medel böra användas till att bestrida driftkostnaderna.

Vid ett bedömande av statsverkets kostnader för karolinska sjukhusets

uppförande måste hänsyn jämväl tagas till att garnisonssjukhusets tomt

och byggnader bliva disponibla för andra statsändamål, därest sjukhuskommissionens

förslag örn garnisonssjukhusets sammanförande med det

kliniska sjukhuset bliver genomfört.

Vad beträffar värdet å garnisonssjukhusets nuvarande tomt jämte därå

uppförda byggnader får kommissionen hänvisa till det betänkande angående

ordnandet av statens byggnadsverksamhet inom Stockholm, som

den 18 mars 1925 avgavs av särskilda sakkunniga. I detta betänkande

uppskattade garnisonssjukhusets tomt, utgörande en areal av 25,455

kvm., jämte byggnader till ett värde av 2,200,000 kronor. Det fastigheten

åsätta taxeringsvärdet har jämväl fastställts till nämnda belopp.

Enligt det mellan kronans fastighetskommission av år 1925 och delegerade

för Stockholms stad upprättade samt genom Kungl. Maj:ts beslut

den 19 oktober 1928 definitivt godkända markbytesavtal har emellertid

en viss utökning av garnisonssjukhusets nuvarande tomtområde kommit

till stånd, så att fastigheten innehåller en areal av cirka 29,000 kvm.

Enligt nämnda avtal har Stockholms stad av kronan förvärvat en del

mark, hörande till garnisonssjukhusets tomt, för vidgning av Hantverkaregatan.

Denna mark har, enligt vad sjukhuskommissionen inhämtat,

ansetts äga ett värde av 200 kronor per kvm. Den mark, som kronan å

andra sidan förvärvar vid Norr Mälarstrand — nedre delen av Pilgatan

— har åsatts ett värde av 165 kronor per kvm. Detta pris lärer starkt

hava påverkats dels av att kronan äger fasadrätt utmed sin gamla tomtlinje,

dels ock av den omständigheten att den förvärvade marken utmed

Norr Mälarstrand icke innehåller mer än ungefär halv liusbredd. Den

mark, som staden enligt samma avtal avstår till kronan utmed övre delen

av Pilgatan och i Garvarcgatan, har av särskilda skäl (tvistig rätt

m. m.) åsatts ett så lågt värde som respektive 125 och 100 kronor per kvm.

s. 207 Kontrollera mot PDF

207

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Med ledning av de sålunda angivna tomtvärdena torde ett genomsnittsvärde

å garnisonsjukhusets tomtområde i utökat skick (29,000 kvm.)

kunna angivas till 100 å 125 kronor per kvm. Själva tomtmarken skulle

efter denna beräkning kunna anses äga ett värde av 2,900,000 respektive

3,625,000 kronor. Härtill skulle ytterligare komma värdet av den nuvarande

huvudbyggnaden å {omten.

Mot de sålunda av sjukhuskommissionen företagna kostnadsberäk- Yttranden.

ningarna hava i de avgivna yttrandena icke några anmärkningar gjorts.

Däremot har finansieringsförslaget i vissa avseenden utsatts för kritik.

Byggnadsstyrelsen framhåller, att de gjorda kostnadsberäkningarna

icke giva anledning till någon erinran från dess sida.

Styrelsen gör vidare en jämförelse mellan det föreliggande förslaget

och alternativ I av sjukhusbyggnadssakkunnigas förslag. Efter att hava

erinrat örn att kostnaden per sängplats enligt de båda förslagen utgöra

respektive 28,872 kronor och 28,163 kronor, fortsätter ämbetsverket:

Det föreliggande förslaget har i största möjliga mån utarbetats med

hänsyn till av riksdagen uttalade önskemål örn begränsningar i utrymmena

inom klinikerna och inskränkningar i avseende på anordnande av

laboratorier och andra lokaler. Byggnadsstyrelsen har låtit verkställa

en jämförande undersökning av de båda förslagens lokalytor, varav resultatet

framgår av nedanstående uppställning.

Gärdesförslaget

Alternativ I

Norrbackaförslaget

Antal

Golvyta,

Antal

Golvyta,

sängar

kvm.

sängar

kvm.

Polikliniker................

_

7,540

8,120

Kirurgiska kliniken..........

153

3,900

176

4,660

Medicinska kliniken..........

Obstetrisk klinik med undervis-

153

3,900

176

4,460

nings- och kandidatrum......

Gynekologisk klinik med opera-

67

3,160

83

4,090

tionsavd..................

68

2,360

62

2,370

Oftalmologisk klinik..........

76

1,680

83

2,230

Oto-laryngologisk klinik.......

82

2,180

90

2,280

Isoleringsavdelning...........

18

390

9

270

Specialavdelning.............

—

6,390

—

7,700

Laboratorier................

—

2,050

—

1,100

Patologisk institution.........

—

3,250

—

2,920

Djurexperimentell avdelning ....

■—

—

—

900

Garnisonssjukhuset...........

146

5,800

—

2,900

763

42,600

787

44,000

Beträffande vårdavdelningarna visar Norrbackaförslaget någon minskning

av sängantalet på varje avdelning och en motsvarande minskning

i yta. Däremot äro vårdavdelningarna flera än i Ladugårdsgärdesiörslaget,

varför uppstått en ökning i ytan för dessa. Poliklinikerna upp
-

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Majis proposition Nr 232.

visa i vissa fall minskad yta, i andra däremot ökad yta, ock den totala

ytan visar en ökning. Beträffande övriga lokalgrupper kan i allmänhet

konstateras en minskning av ytan, särskilt beträffande de lokaler, som

avses för garnisonssjukhuset. Däremot vill styrelsen påpeka den stora

lokalökning, som förekommer beträffande röntgenpolikliniken i liuvudkomplexet,

som i Norrbackaförslaget upptager ungefär dubbelt så stor

yta som i det äldre förslaget. De alltmera ökade arbetsuppgifterna på

denna avdelning måste emellertid anses motivera denna utrymmesökning.

I det stora hela torde man kunna fastslå, att, såvitt en jämförelse emellan

de båda förslagen är möjlig, det nya förslagets sjukvårds- och undervisningslokaler

sammanlagt hava samma omfattning som motsvarande lokaler

i Ladugårdsgärdeslörslaget.

Mot den av kommissionen angivna fördelningen av byggnadskostnaderna

under första etappens åtta byggnadsår har byggnadsstyrelsen intet

att erinra.

Medicinalstyrelsen framhåller i fråga örn kostnadsberäkningarna följande:
De

väsentliga betänkligheter, som kunna resas mot förverkligandet av

kommissionens plan, ligga enligt styrelsens förmenande i de ekonomiska

konsekvenserna. Beräknar styrelsen anläggningskostnaderna så, som i

allmänhet plägar ske vid uppskattande av sjukhusanläggningskostnader,

d. v. s. efter avdrag av utgifterna för samtliga arbeten utanför det föreslagna

sjukhusområdet och i detta fall även med frånräknande av de

kostnader, kommitterade upptagit för undervisningslokaler, utgöra de

en summa av i runt tal 23,000,000 kronor. Det är en kostnad per vårdplats

(937 vårdplatser) av omkring 24,500 kronor. Styrelsen är icke beredd

att framlägga något material, ägnat att närmare belysa denna kostnadssiffra.

Styrelsen har för övrigt vid tidigare försök att jämföra anläggningskostnaderna

för olika sjukhus erfarit vanskligheterna härvid.

Vid en jämförelse mellan anläggningskostnaderna i förevarande fall

och samma kostnader för andra centralt belägna större sjukhus bör man

rättvisligen beakta såväl de särskilda själva byggnadsplanen i det stora

hela ovidkommande förhållanden, som bidragit att höja kostnaderna för

det föreslagna sjukhuset, som ock sjukhusets allmänna karaktär av

undervisningssjukhus. Beträffande de förra vill medicinalstyrelsen framhålla,

att tomtens beskaffenhet vållar stora kostnader för vägar och för

dess iordningställande i övrigt. Kommissionen har beräknat dessa, inklusive

kostnader för stängsel och grindar, till 715,000 kronor. Ett särskilt

vattentorn ingår jämväl i anläggningen. Vidkommande åter den

kostnadsökning, som sjukhusets karaktär av undervisningssjukhus oavvisligen

kräver, vill styrelsen framhålla, att helt andra fordringar måste

i flera avseenden ställas på ett kliniskt sjukhus än på en sjukvårdsinrättning,

som är avsedd att tjäna enbart sjukvårdsändamål. Detta gäller icke

blott de lokaler, som äro avsedda direkt för undervisning såsom föreläsningssalar

och vetenskapliga laboratorier, utan även de utrymmen, som

äro sjukvårdslokaler i egentlig bemärkelse. Det må nämligen iliågkommas,

att de studerande måste beredas plats för att även på polikliniker

och sjuksalar kunna följa lärarens demonstrationer av sjukdomsfall och

under dennes ledning företaga undersökningar och vissa behandlingar.

Detta medlör, att en större måttstock måste läggas på utrymmena, framförallt

på polikliniklokaler men även på sjukavdelningar.

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

De stora kostnaderna liava föranlett medicinalstyrelsen att genomgå

byggnadsplanen med särskilt sikte på möjligheten av reduktioner och

besparingar. Denna granskning, lör vilken närmare redogjorts i samband

med yttrandena över sjukhusanläggningens utformning, hade emellertid

givit till resultat, att, även örn samtliga av styrelsen gjorda erinringar

skulle vinna beaktande, några större besparingar ej kunde genomföras.

Med avseende å kommissionens förslag att finansiera byggnadsföretaget

i vad det rör byggnadskostnaderna för de vårdplatser, som jämlikt

överenskommelse icke skola bekostas av Stockholms stad och Stockholms

län eller eventuellt tillkomma försvaret, anför medicinalstyrelsen följande:

Beträffande personer från främmande län, vilka insjukna i Stockholm,

vill styrelsen bringa i åtanke, vad styrelsen för svenska landstingsförbundet

i sitt yttrande över kommissionens betänkande härom anfört.

Styrelsen anser, att även andra sjuka, som komma att erhålla vård på

nu ifrågavarande platser, icke skola erlägga så kallad platskostnadsbidrag.

Det synes nämligen åtminstone under nuvarande sjukvårdsorganisationsförhållanden

styrelsen icke sannolikt, att främmande sjukvårdsområden

skulle beträffande de medicinska och kirurgiska avdelningarna

planera sin sjukvård med hänsyn till här avsedd tillgång till vårdplatser

på karolinska sjukhuset. Helt annorlunda bliva förhållandena med

Stockholms stad och län, i vilkas sjukvårdsplaner nämnda överenskommelse

skulle ingå. För övrigt kommer säkerligen anledningen till att en

del av ifrågavarande sjuka söka vård på ett blivande karolinskt sjukhus

icke vara den, att dessa personer icke kunna få erforderlig vård på sina

hemortslasarett. Därför böra legosängsavgifterna för dessa patienter

ordnas så, som fallet plägar vara med avgifterna för utomlänspatienter

vid våra lasarett i allmänhet. Vad styrelsen nu anfört gäller de medicinska

och kirurgiska avdelningarna. Måhända kan statens sjukvårdskommittés

utredning leda till en särorganisation särskilt vad specialavdelningarna

beträffar. Emellertid torde denna detalj icke liava något

inflytande på detta viktiga ärende i dess helhet. Några skäl för ett uppskov

med avgörandet på denna grund synes styrelsen därför icke böra

ifrågakomma, för så vitt icke nämnda kommitté skulle så ifrågasätta.

Till vissa av medicinalstyrelsen i annat sammanhang gjorda erinringar

mot beräkningen av kostnaderna för de enskilda och halvenskilda rummen

skall jag i annat sammanhang återkomma.

Karolinska institutets lärarkollegium anför i fråga örn kostnadsberäkningarna

följande:

Do i betänkandet framlagda kostnadsberäkningarna hava icke givit

anledning till annan erinran, än att kollegiet ansett sig böra framhålla,

att under den långa byggnadstiden sannolikt komma att genom nya

vetenskapliga rön och därav framkallade nya behov i olika hänseenden

uppstå krav på detaljändringar med avseende å byggnaders anordning

och inredning in. m. och att kollegiet därför förutsätter, att de nu föreliggande

beräkningar icke äro så gjorda, att ej inom ramen av desamma

ett tillgodoseende av dylika nya krav kan ske.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 193 käft. (Nr 232.)

14

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Härjämte anser sig kollegiet böra framhålla, att någon inskränkning

i fråga örn klinik- och laboratorielokaler icke synes vara möjlig utan att

undervisnings- och forskningsarbetet härav skulle lida men.

Statens sjukvårdskommitté yttrar beträffande finansieringsfrågan:

Vad angår kommissionens förslag till fördelningen av kostnaderna för

karolinska sjukhusets uppförande och drift torde ju detta spörsmål i

viss omfattning influeras av den utredning och det förslag, statens sjukvårdskommitté

jämlikt sitt uppdrag har att framlägga angående kostnadsfördelningen

för kroppssjukvården i allmänhet. Detta förslag torde må

hända komma att gå ut på bland annat beredande av viss ekonomisk

hjälp från statens sida för ordnande av specialvård vid lasaretten. Då

emellertid ett kommittéförslag härutinnan eller beträffande fördelningen

av kostnaderna för lasarettsvården i övrigt säkerligen icke skulle komma

att föranleda några rubbningar till nackdel för Stockholms stad och län

i de i betänkandet intagna avtalen mellan kommissionen och representanter

för staden och länet, torde enligt kommitténs förmenande den omständigheten,

att dessa kommitténs utredningar och förslag ännu icke

föreligga, på intet sätt böra fördröja rikssjukhusbyggets igångsättande.

Redan nu vill kommittén emellertid hava utsagt, att enligt dess förmenande

de av kommissionen från landsting och storstäder med undantag

för Stockholms läns landsting och Stockholms stad föreslagna byggnads-

eller platskostnadsbidragen till karolinska sjukhuset knappast hava

något berättigande. Att Stockholms stad och län lämna bidrag till rikssjukhusets

uppförande synes vara rätt och billigt. Invånarna därstädes

skulle nämligen genom rikssjukhusets uppförande och de träffade över

enskommelserna tillförsäkras högst väsentliga fördelar. De skulle sålunda

inom eller invid sina sjukvårdsområden få tillgång till efter stadens

och länets respektive behov avpassade sjukvårdsavdelningar med

garanterat antal sängar å de olika klinikerna. Staden och landstinget

kunna vid sina sjukvårdsplaners uppgörande räkna med dessa avdel

ningar och sängar såsom med egna sjukvårdsinrättningar. De övriga

landstingen och landstingsstäderna däremot skulle allenast tillsammantagna

få disponera över ett visst antal platser, icke direkt avvägt efter

vart och ett landstings eller varje stads behov, och patienter från de olika

landstingsområdena och städerna skulle i allmänhet nödgas företaga

långa, kostsamma resor för att erhålla vård vid rikssjukhuset.

Även beträffande driften, i vad den avser den kirurgiska och den medicinska

kliniken, torde landsting och städer, med undantag för Stockholms

stad och Stockholms läns landsting, i allmänhet böra befrias från

bidragsskyldighet till rikssjukhuset, detta med hänsyn till det begränsade

gagn de, som ovan anförts, förväntas erhålla av dessa avdelningar.

Svenska landstingsförbundets styrelse kritiserar i sitt yttrande finansieringsförslaget,

i vad det avser bidrag från andra sjukvårdsområden

än Stockholms stad och län. Styrelsen framhåller därvid:

Styrelsen kan icke godtaga förslaget, att samtliga landsting och städer,

som ej deltaga i landsting, med undantag för Stockholms stad och Stockholms

län skola för samtliga inom respektive städer och landstingsområden

hemmahörande patienter, som erhålla vård å rikssjukhuset, erlägga

dels ett platskostnadsbidrag örn 2 kronor 50 öre per vårddag, dels

den driftkostnad, som belöper på sagda patienter med avdrag av lego
-

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

Kungl. Majlis ''proposition Nr 232.

sängsavgiften. Ett dylikt system skulle innebära, att landstinget, trots

det att detsamma, ofta genom betydande ekonomiska uppoffringar, tillgodosett

så gott som samtliga medicinska vårdformer vid sina egna lasarett,

skulle förpliktigas att till rikssjukhuset betala hela kostnaden för

en var lönsbo, som av en eller annan anledning sökte vård å detta sjukhus.

Följden skulle lätteligen bliva en undervärdering och deklassering

av den s. k. »landsortsvården», även den som bedrives vid våra främsta

sjukvårdsinrättningar. Landstingen kunde härigenom befaras förlora

intresset för specialvården och centrallasarettsinstitutionen, ty till vad

skulle det tjäna att förse sina egna lasarett med dyrbara vårdanordningar,

när man i allt fall måste helt bekosta länsinvånarnas vård i huvudstaden,

örn de loredroge denna framför den, som stod till buds å landstingets

egna sjukvårdsinrättningar. Man skulle nödgas bidraga till specialvård

i huvudstaden, samtidigt med att kanske det egna lasarettets

avdelningar, särskilt då specialavdelningar, voro endast lialvbelagda.

Vid ett dylikt system skulle också i första hand just de ekonomiskt bättre

situerade patienterna, de som hade råd att bekosta sig resa från hemorten

till Stockholm, komma i åtnjutande av landstingsbidrag för den

kvalificerade vården vid rikssjukhuset, medan de ekonomiskt mindre

lyckligt lottade måste åtnöja sig med vården vid hemlänets lasarett.

Detta kan i och för sig icke anses riktigt.

Sjukhuskommissionen har tydligen vid framläggande av sitt förslag

till bidrag från landstingen i allmänhet utgått ifrån, att det icke vöre mer

än rättvist, att landstingens och vissa städers bidragsskyldighet till rikssjukhusets

uppförande och drift bleve densamma, som ålåge Stockholms

stad och Stockholms läns landsting. Därvid har man emellertid förbisett,

att Stockholms stad och län och invånare därstädes genom rikssjukhusets

uppförande och de träffade överenskommelserna tillförsäkras högst väsentliga

fördelar, som däremot icke skulle komma övriga landsting och »storstäder»

till del. Stockholms stad och län skulle sålunda inom eller invid

sina sjukvårdsområden få tillgång till efter stadens och länets respektive

behov avpassade sjukvårdsavdelningar med garanterat antal sängar å de

olika specialavdelningarna. Staden och landstinget kunna vid sina sjukvårdsplaner

räkna med dessa avdelningar och sängar såsom med egna

sjukvårdsinrättningar. De övriga landstingen och »storstäderna» skulle

däremot allenast tillsammantagna få disponera över ett visst antal platser,

på intet sätt avvägt efter vart och ett landstings eller varje stads behov.

Något bestämt platsantal å olika avdelningar finge sagda landsting

eller städer var för sig icke räkna med, och patienterna från de olika

landstingsområdena och städerna skulle nödgas företaga långa, kostsamma

resor för att erhålla den önskade vården vid rikssjukhuset. Det föreslagna

bidragssystemet är riktigt och rättvist vad angår Stockholms län och stad

men oriktigt och orättvist beträffande övriga landstingsområden och städer

utanför landsting.

Vad särskilt angår byggnads- eller platskostnadsbidraget, så innebär ju

ett dylikt för Stockholms stads oell läns vidkommande allenast, att de för

ett relativt billigt pris få åt sig uppförda förstklassiga sjukvårdsavdelningar,

avpassade efter stadens och länets behov. Övriga landsting och

städer däremot få knappast större fördel av rikssjukhusets uppförande än

av uppförandet genom landstings eller stads försorg av ett förstklassigt

sjukhus i »landsorten» med tillgång till specialvård av olika slag. Även

ett dylikt landstings- eller stadssjukhus kornme att tagas i anspråk av

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

utomlänspatienter och detta kanske i större omfattning än som är avsett

i fråga örn rikssjukhuset — jämför den stora beläggningen av utomlänspatienter

exempelvis vid lasaretten i Uppsala och Lund samt specialavdelningarna

vid övriga centrallasarett. Styrelsen får sålunda, med underkännande

av vad sjukhuskommissionen härutinnan föreslagit, hemställa,

att byggnadskostnaderna för de avdelningar av rikssjukhuset, som

äro avsedda för patienter utanför Stockholms stad och län, måtte helt gäldas

av staten.

Vad därefter angår driftbidragen till rikssjukhuset för patienter utanför

Stockholms stad och län, så skulle ju dessa bidrag i själva verket motsvara

den höjning i legosängsavgiften, som vederbörande hava att betala,

då de erhålla vård å främmande landstings anstalt. Men denna höjning

i legosängsavgiften drabbar ju i vanliga fall patienten själv, och något

skäl att härutinnan göra undantag, då det gäller rikssjukhuset, föreligger

i det stora hela taget icke. Vill en patient icke åtnöja sig med den vård,

hemlandstinget bereder å sina sjukvårdsinrättningar, utan i stället söka

sig in på rikssjukhuset, bör han i allmänhet själv få betala den härav föranledda

merkostnaden.

Genom svenska landstingsförbundets initiativ har emellertid numera

ett stort antal landsting — 18 stycken — helt frivilligt gått in för ett sådant

system, att, i det fall att en icke fattigvårdsbehövande patient insjuknar

i främmande län oell intages å detta läns lasarett eller sjukstuga

å allmän sal, det egna landstinget bidrager med det merbelopp, som vederbörande

patient betalar i patientavgifter utöver vad han skolat betala, örn

han varit intagen å landstingets motsvarande anstalt, dock att landstingsbidraget

i intet fall må överstiga 2 kronor 50 öre per patient och dag. Genom

ett dylikt system, något olika utformat av olika landsting, hava landstingen

velat bringa en välbehövlig vårdhjälp åt de patienter, som under

sin vistelse utanför hemlänet bliva i behov av vård och till följd därav,

oberoende av eget val, måste söka denna å främmande anstalt. Bidraget

kan också sägas vara motiverat därav, att det egna landstinget på grund

av de låga legosängsavgifterna för inomlänspatienter, vilka avgifter ju

ej på långt när täcka självkostnaderna för vården, faktiskt gör en ekonomisk

vinst på att länsinvånare, som själv gäldar sin avgift, erhåller vård

å främmande anstalt.

Styrelsen finner fullt riktigt, att det sålunda skisserade systemet utsträckes

till att gälla jämväl vård å rikssjukhuset för patienter, som ej

höra hemma i Stockholms stad eller län, och har heller intet att erinra

mot, att detta system för rikssjukhusets vidkommande lagfästes, så att

följaktligen landstingen eller städer utanför landsting med undantag för

Stockholms stad och Stockholms läns landsting skola för de patienter från

respektive städer och län, som insjuknat i Stockholm och intagits å rikssjukhuset,

erlägga ett bidrag till legosängsavgiften om 2 kronor 50 öre

per dag.

Även för det fall, att insjuknandet sker annorstädes än i Stockholm,

men den behandling, som kräves, icke kan lämnas å hemlänets sjukvårdsinrättningar,

synes ett dylikt bidrag till legosängsavgiften från landstinget

vara motiverat. För att landstinget i detta fall skall vara betalningsskyldigt,

bör emellertid krävas remiss från någon av hemlänets lasarettsläkare,

utvisande att den vård, som kräves, ej står att erhålla å någon

av det egna landstingets sjukvårdsinrättningar.

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Kungl. Majda proposition Nr 232.

Beträffande beräkningen av kostnaderna för de enskilda rummen anför

Stockholms stads hälsovårdsnämnd följande:

Nämnden kan icke undgå att fästa uppmärksamheten på den enligt

dess mening alltför höga beräkningen av kostnadsbidraget från de enskilda

rummen. Det kan icke vara rimligt att resonera, som kommissionen

gjort, att då en enskild avdelning rymmer hälften så många sängar

som en allmän, skall varje enskild säng draga en dubbelt så stor kostnad

som en allmän säng. Detta kan gälla i fråga om själva avdelningens kub,

men icke i fråga om avdelningens andel i kök, tvätt, maskin, korridorer,

trappor m. m. och än mindre i fråga örn patologiska institutionen. Oriktigheten

av kommissionens resonemang faller också klart i ögonen, om

man betänker att för en kostnad av över 4,000,000 kronor erhåller sjukhuset

endast 106 enskilda platser. När dessa vårdplatser skola ränta och

amortera sina egna byggnadskostnad^’, vilket nämnden anser vara en i

och för sig sund princip, böra kostnaderna beräknas till deras verkliga

värde men icke så högt, att de komma att bidraga till bekostandet av de

allmänna platserna. Nämnden anser sig dock icke böra föreslå staden att

i detta avseende göra någon erinran, emedan nämnden hoppas, att staden

i samband med egna sjukhusbyggen skall kunna, även med bibehållande

av samma amorteringsprincip, bereda sina invånare tillfälle till vård å

enskild avdelning till billigare avgift.

Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen framgår, har sjukhuskommissionen

icke gjort någon utredning angående kostnaderna för sjukhusets

utrustning och drift. Emellertid torde det vara nödvändigt, när det

gäller att taga ställning till ett spörsmål av så stor ekonomisk räckvidd

som det förevarande, att man har tillgång till några kalkyler rörande utrustnings-

och driftkostnader, även om dylika kalkyler, bl. a. med hänsyn

till den relativt långa tidrymd, som förflyter innan sjukhuset kan beräknas

stå färdigt, givetvis måste bliva rätt osäkra. Jag har låtit verkställa utredningar

rörande hithörande förhållanden. Resultaten av dessa utredningar

hava sammanfattats i tvenne promemorior, varav den ena behandlar

driftkostnader samt engångskostnader för inventarier för karolinska

sjukhuset och den andra driftkostnader samt engångskostnader för inventarier

för Konung Gustaf V:s jubileumsklinik. Promemoriorna i fråga

komma att tillhandahållas vederbörande riksdagsutskott. Ur den förstnämnda

promemorian må följande meddelas.

Vad angår utrustningskostnaderna hava år 1925 verkställda kostnadsberäkningar

för inventarier till ett nytt kliniskt sjukhus givit till resultat

en kostnad av 3,783 kronor 50 öre per plats. Efter samma beräkningsgrund

skulle för karolinska sjukhusets 900 sängplatser erfordras ett belopp

av i runt tal 3,500,000 kronor. Härtill komma kostnaderna för utrustning

av patologiska institutionen, vilka i enlighet med omförmälda kostnadsberäkning

upptagits till 80,000 kronor. De sammanlagda utgifterna

för inventariers anskaffning skulle sålunda utgöra cirka 3,600,000 kronor.

Utredningen angående karolinska sjukhusets driftkostnader har givit

till resultat följande beräknade inkomst- och utgiftsstat:

Utredning

angående

utrustningsoch

driftkostnader.

Utrustningsoch

driftkostnader

för

sjukhuset i

dess helhet.

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Majis proposition Nr 232.

Inkomster.

Patientavgifter.

Stockholms stad, 335 vårdplatser...........kronor 873,000

» län, 110 » ........... » 264,735

Övriga delar av landet, 234 vårdplatser...... » 381,375

kronor 1,519,110

Hel- och halvenskilda rum............... » 637,000

Poliklinikavgifter.

Medicinska polikliniken..........kronor 20,000

Kirurgiska » » 75,000

Oftalmologiska » » 8,000

Oto-laryngologiska » » 10,000

Obstetrisk-gynekologiska » » 4,000

Radioterapeutiska » » 85,000

Ersättning för vissa befattningshavare tillkommande naturaförmåner

........................................

2,156,110

202,000

686,120

Platskostnadsbidrag.

Stockholms stad.......................kronor 308,126

* län........................ » 101,621 409,747

Brist

att täckas genom anslag av statsverket................... 559,922

Summa kronor 4,013,899

U t gifter.

Avlöningar, kontant....................kronor 1,134,880

naturaförmåner.............. » 686,120

Extra hiträdeshjälp, handräckning................kronor

Läkemedel.................................. »

Förbandsartiklar, bandage....................... »

Mineralvatten, vin, is och näringspreparat m. m....... »

Instrument och apparater jämte hithörande förbrukningsartiklar

................................... »

Kläder, sängkläder och andra inventarier............ »

Patienters och personals utspisning............... »

Värme och lyse jämte hithörande förbrukningsartiklar . . »

Tvätt och renhållning, vatten samt hithörande förbrukningsartiklar

............................... »

Fastigheters underhåll, mindre reparationer.......... »

Diverse utgifter............''.................. »

Kronor

Ränta och amortering å lån för anordnande av hel- och

halvenskilda rum............................ »

Ränta och amortering å Stockholms stads och Stockholms

läns bidrag till anläggningskostnaderna........... »

1,821,000

24.000

115.000

100.000

11.000

205.000

120.000

590.000

165.000

100.000

80,000

75,000

3,406,000

198,152

409,747

Summa kronor 4,013,899

s. 215 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232. 215

Beträffande grunderna för inkomstposternas beräknande anföres i ovan

omfombilda promemoria i huvudsak följande:

Patientavgifter. Stockholms stad skalle enligt träffad överenskommelse

disponera 315 vårdplatser, varav 30 på radioterapeutiska kliniken. Då

denna klinik emellertid enligt senare framställt förslag skulle komma att

inrymma 100 allmänna vårdplatser i stället för förut föreslagna 50, och

då cancerföreningen på anförda skäl i skrivelse till Stockholms stadsfullmäktige

av den 28 oktober 1929 förutsätter, att Stockholms stad skulle få

disponera även 20 av de platser å jubileumskliniken, som jubileumsfonden

och cancerföreningen skulle bekosta, skulle Stockholms stad komma att å

denna klinik disponera 50 platser.

Medelbeläggningen har enligt erfarenheter från större sjukhus beräknats

till 325 dagar årligen på medicinska, kirurgiska, oto-laryngologiska,

oftalmologiska och obstetrisk-gynekologiska klinikerna och enligt erfarenheter

från radiumhemmet till 330 dagar på radioterapeutiska kliniken.

Sjukhuset skulle enligt förslaget upptaga en vårdavgift, som motsvarar

dagkostnaden på stadens egna sjukhus, varvid bemedlade patienter skulle

betala en legosängsavgift örn 2 kronor 50 öre, eller samma avgift som nu

tillämpas på stadens sjukhus och serafimerlasarettet. Staden skulle ersätta

skillnaden samt erlägga avgift för medellösa patienter. Då kostnaden

per underhållsdag på stadens medicinsk-kirurgiska sjukhus för närvarande

uppgår till något över 8 kronor, hava inkomsterna från stadens

platser beräknats till 285 X 325 X 8 + 50 X 330 X 8 = 873,000 kronor.

Stockholms län skulle komma att disponera 110 vårdplatser, varav 5 på

radioterapeutiska kliniken. Avgifterna skulle utgå efter samma grunder

som för stadens patienter. Då länets centrallasarett under år 1928 hade en

kostnad per underhållsdag av 7 kronor 43 öre, hava i enlighet härmed inkomsterna

beräknats till 7 kronor 40 öre per dag sålunda: 105 X 325 X7: 40

r 5 X 330 X 7: 40 = 264,735 kronor.

För övriga delar av landet skulle antalet tillgängliga vårdplatser å allmän

sal utgöra 234, varav 45 på radioterapeutiska kliniken. För dessa

platser beräknas en inkomst av 5 kronor per dag, varav patienterna betala

hälften och vederbörande sjukvårdsområde hälften. Inkomsterna skulle

sålunda uppgå till 189 X 325 X 5 + 45 X 330 X 5 = 381,375 kronor.

Avgifterna å hel- och halvenskilda rum skola enligt sjukhuskommissionens

förslag täcka alla kostnader, såväl anläggnings- som driftkostnader.

Det har emellertid från vissa håll ifrågasatts, örn den sålunda föreslagna

anordningen är lämplig att genomföra, enär patientavgifterna vid ett dylikt

system bliva synnerligen höga. Statsverket torde, menar man, i likhet

med vad fallet plägar vara med landsting och städer, böra helt svara

för eller åtminstone bidraga till hithörande anläggningskostnader. Med

hänsyn härtill hava fyra olika alternativ uppställts: dels enligt kommissionens

förslag, dels med ränta och amortering på samma belopp, som allmänna

vårdplatser beräknas betinga i anläggningskostnad, dels utan

ränta och amortering på sistnämnda kostnader, dels ock slutligen med

ränta och amortering å hela anläggningskostnaden för de helenskilda rummen

och ränta och amortering för de halvenskilda platserna, beräknad på

samma anläggningskostnad, som de allmänna vårdplatserna betinga.

Alternativ 1. Anläggningskostnaderna beräknas till 38,968 kronor per

vårdplats. Efter en annuitet av 4 X procent skulle varje underhållsdag

sålunda belastas med en anläggningskostnad av 38,968 X 4 ''A : 100 : 325 =

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj.is proposition Nr 232.

6 kronor 40 öre. Driftkostnaderna uppskattas till cirka 33 procent högre än

medelkostnaden per plats för hela sjukhuset, eller 12 kronor per dag. Då

sjukhuset i sin helhet skulle komma att få 53 lielenskilda och 60 halvenskilda

vårdplatser, vilka skola inbringa 198,152 kronor i ränta och amortering

och 440,700 kronor i driftkostnader, eller sammanlagt 638,852 kronor,

skulle dagavgifterna bliva 20 kronor i helenskilt och 15 kronor å halvenskilt

rum. Inkomsterna skulle då uppgå till 53X 325 X 20 + 60 X 325 X 15

= 637,000 kronor, eller ungefär samma belopp som ovan beräknats.

Alternativ 2. Till täckande av anläggningskostnaderna erfordras 99,076

kronor för ränta och amortering samt 440,700 kronor för driftkostnader

eller sammanlagt 539,(76 kronor. Da dagavgifterna sättas till respektive

18 och 12 kronor för respektive hel- och halvenskilda rum, skulle inflyta

53 X 325 X 18 + 60 X 325 X 12 = 544,050 kronor.

Alternativ 3. Dagavgifterna beräknas till 15 kronor 50 öre å lielenskilda

och 9 kronor å halvenskilda rum, och inkomsterna bliva 53 X 325 X 15: 50

+ 60 X 325 X 9 = 442,488 kronor.

Alternativ 4. Platserna skulle inbringa 586,245 kronor, därav 145,545 kro

nor i ränta och amortering samt 440,700 kronor i driftkostnader. Dagavgifterna

sättas till 20 kronor å helenskilt och 12 kronor 50 öre å halvenskilt

rum, varvid skulle inflyta 53 X 325 X 20 + 60 X 325 X 12: 50 = 588,250 kronor.

I promemorian har, i överensstämmelse med kungl, sjukhuskommissionens

förslag, räknats med ett betalningssystem enligt alternativ 1.

Poliklinikavgifter. Å poliklinikerna vid Stockholms stads sjukhus erlägges

avgift av bemedlade patienter. Patienter, som förete intyg örn medellöshet

erhålla undersökning och behandling avgiftsfritt. Den polikliniska

undervisningen vid karolinska institutets kirurgiska klinik 1 har

sedan 1925 meddelats å Maria sjukhus’ kirurgiska poliklinik. Det har visat

sig, att det polikliniska klientelet, trots att avgifter sålunda upptagas oell

trots att undervisning å polikliniken meddelas, icke minskats, utan tvärtom

för varje år ökats. Denna stegring har ägt rum i minst samma grad

som före undervisningens införande vid polikliniken. Under sådana förhållanden,

och då även vid universitetspoliklinikerna i Uppsala och Lund

poliklinikavgifter erläggas, kan det ej anses motiverat, att vården vid

karolinska sjukhusets polikliniker blir avgiftsfri, utan torde det få anses

lämpligt att för täckande av en del av utgifterna för dessa polikliniker

räkna med poliklinikavgifter av bemedlade patienter i huvudsaklig överensstämmelse

med de bestämmelser, som gälla vid Stockholms stads polikliniker.

Pa grund av den erfarenhet, som vunnits vid sagda polikliniker och vid

radiumhemmet, har en årlig inkomst genom avgifter vid karolinska sjukhusets

polikliniker beräknats till nedanstående belopp:

Medicinska polikliniken.................................. kronor 20000

Kirurgiska » » 751)00

Oftalmologiska » » 8,000

Oto-laryngologiska polikliniken .......................... » 10,000

Obstetrisk-gynekologiska polikliniken .................... » 4^00

Radioterapeutiska polikliniken........................... » 85,000

Summa kronor 202,000

Ersättning för vissa befattningshavare tillkommande naturaförmåner.

Vid beräkning av befattningshavare tillkommande naturaförmåner hava

ersättningar upptagits efter enahanda grunder, som Stockholms stad till
-

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

lämpar, och skulle härigenom, om man utgår från den till promemorian

fogade personalförteckningen inflyta ett belopp av 686,120 kronor.

Platskostnadsavgifter. Enligt sjukhuskommissionens förslag skola platskostnadsavgifter

erläggas, dels av Stockholms stad för 315 vårdplatser med

308,126 kronor, dels av Stockholms läns landsting för 110 vårdplatser med

101,621 kronor, eller sammanlagt 409,747 kronor.

Sjukhuskommissionen har även föreslagit, att platskostnadsavgift lämpligen

bör erläggas av övriga sjukvårdsområden för de 204 allmänna vårdplatser,

som skulle vara tillgängliga för patienter från hela landet.

Då emellertid mot dessa platskostnadsbidrag i flera av de över kommissionens

förslag inkomna utlåtanden och yttranden anförts vägande

invändningar, har i föreliggande förslag till inkomststat icke räknats med

dessa platskostnadsavgifter.

Anslag av statsverket. Till täckande av sjukhusets brist skulle med användning

av ovan angivna beräkningsgrunder erfordras ett belopp av

559,922 kronor.

I denna summa ingår då jämväl driftkostnaderna för garnisonsavdelningen.

Beaktas hör emellertid, att statsanslag till vårdkostnaderna för

det nuvarande garnisonssjukhusets patienter redan utgå från fjärde

huvudtiteln.

Vårdkostnaden å garnisonssjukhuset i Stockholm för hudgetåret 1928/

1929 uppgick till 485,287 kronor, utgörande per underhållsdag 9 kronor 13

öre, sålunda nära överensstämmande med den för karolinska sjukhuset

beräknade vårdkostnaden per underhållsdag (jämför här nedan).

Lägges denna dagkostnad örn 9 kronor 13 öre till grund för beräkning av

driftkostnaderna för 108 vårdplatser å garnisonsavdelningen, skulle under

antagande av 325 beläggningsdagar per år denna uppgå till 320,463 (108 X

325 X 9:13) kronor.

Örn från den i det föregående angivna bristen av 559,922 kronor, som

skulle täckas av staten, dragés ovan angivna belopp av 320,463 kronor, som

skulle utgå från fjärde huvudtiteln, återstår ett belopp om 239,459 kronor

att utgå å åttonde huvudtiteln till bristens täckande.

Beträffande grunderna för utgiftsposternas beräknande anföres i promemorian

följande.

Driftkostnader. Bland utgifterna hava icke upptagits driftkostnaden för

den patologiska institutionen, enär denna tillhör karolinska institutets teoretiska

institutioner. Avlöningarna hava beräknats under förutsättning

att personalen får den sammansättning, som angives i en till promemorian

fogad bilaga. Läkare- och sjukvårdspersonal har beräknats i huvudsaklig

överensstämmelse med det förslag till personal vid karolinska sjukhuset,

som med stöd av respektive klinikchefers yttranden uppgjorts av

kungl, sjukhuskommissionens sakkunniga i samband med utarbetandet av

kommissionens betänkande. I övrigt har vid uppgörandet av personalförteckningen

utnyttjats erfarenheter från de större sjukhusen i Stockholm.

Professorer, andra lärare, vissa underläkare och amanuenser, som för

närvarande tjänstgöra vid undervisningssjukhus i Stockholm, äro upptagna,

icke å sjukhusens, utan å karolinska institutets stat. Avlöningarna

till den karolinska institutets lärarpersonal, som kan antagas komma att

tjänstgöra på karolinska sjukhuset, hava icke heller här påförts sjukhusets

stat. Däremot hava de för karolinska sjukhuset ytterligare erforderliga

underläkarna uppförts på sjukhusets stat och följaktligen upptagits

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

i kostnadsberäkningen. Likaledes hava samtliga läkarplatser vid radioterapeutiska

kliniken upptagits på sjukhusets stat, enär karolinska institutet

för närvarande icke har skyldighet att anordna obligatorisk undervisning

i radioterapi. Fördelningen enligt dessa principer av de olika professorerna,

andra lärarna, underläkarna och amanuenserna å karolinska

institutets och sjukhusets stater framgår av omförmälda bilaga.

Sjukhuspersonalens löner hava i allmänhet beräknats efter de grunder,

som tillämpas vid Stockholms stads sjukhus och detta ehuru serafim er - lasarettet för närvarande tillämpar något lägre löner för sin personal. Enligt

därifrån erhållna upplysningar har emellertid direktionen redan vidtagit

åtgärder för lönereglering i huvudsaklig överensstämmelse med

Stockholms stads nu gällande lönestat.

Övriga utgifter för driften hava beräknats dels med ledning av de större

sjukhusens i Stockholm och radiumhemmets utgifter, dels med hänsyn

till karolinska sjukhusets karaktär av kliniskt sjukhus med därav betingade

högre kostnader å vissa utgiftstitlar.

Efter dessa beräkningsgrunder och efter avdrag av personalens naturaförmåner

kommer man fram till en kostnad per underhållsdag av 9 kronor

28 öre, eller vid pass en krona högre än dagkostnaden vid Stockholms stads

sjukhus under år 1928.

Räntor och amorteringar. Till ränta och amortering å anläggningskostnaden

för hel- och halvenskilda rum hava med tillämpning av å inkomstsidan

förekommande alternativ 1 upptagits 198,152 kronor. Vidare har

ränta och amortering å Stockholms stads och Stockholms läns bidrag till

anläggningskostnaderna uppförts med 409,747 kronor, motsvarande på inkomstsidan

uppförda platskostnadsavgifter.

Utrustningsoch

driftkostnader

för

jubileumskliniken.

Beträffande jubileumsklinikens utrustning hava detaljerade beräkningar

gjorts, vilka sluta på en summa av 697,975 kronor 72 öre, varav

649,385 kronor för möbler m. m., 25,150 kronor 47 öre för linne, glas, porslin,

diverse och 27,440 kronor 25 öre för instrument.

För kliniken i fråga har även upprättats ett förslag till inkomst- och utgiftsstat.

Det uppgjorda statförslaget är av följande utseende.

hilt oms te r.

I. Patientavgifter.

1. Vårdavgifter å allmänna vårdavdelningar

A. Stockholms stad, 50 vårdplatser........ kronor 132,000

B. Stockholms län, 5 vårdplatser......... » 12,210

C. Övriga delar av landet, 45 vårdplatser ... » 74,250

2. Vårdavgifter å hel- och halvenskilda rum.........kronor

3. Poliklinikavgifter, 5,000 besök ä 2 kronor......... »

4. Avgifter för polikliniska röntgenbehandlingar....... »

II. Ersättningar för vissa befattningshavare tillkommande

naturaförmåner.......................... »

Kronor

Brist

att täckas genom anslag av statsverket

218,460

71,500

10,000

75,000

100,000

474,960

194,449

Summa kronor 669,409

s. 219 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232. 219

Utgifter.

Kliniken

Poli-

Behandlingsinstitutet

Summa

kliniken

Radium-

avd.

Röntgen-

avd.

Ljusavd.

Kronor

Löner............

188,906

41,605

29,358

66,725

6,820

333,414

Extra bitr..........

8,945

600

400

1,200

100

11,245

Medicin...........

16,000

5,000

5,000

1,000

1,000

28,000

Förband ..........

8,000

3,000

2,000

1,000

500

14,500

Is, mineralvatten.....

2,400

150

100

100

100

2,850

Instrument.........

7,000

1,500

7,000

500

16,000

Inventarier.........

15,000

2,000

3,000

4,000

1,000

25,000

Kosthåll ..........

66,000

6,000

5,000

11,000

1,100

89,100

Värme och lyse......

16,000

3,500

2,000

4,000

500

26,000

Tvätt och renhålln.....

25,000

4,000

3,000

4,000

500

36,500

Förbrukningsartiklar och

årlig nyanskaffning å

röntgenavd........

Fastigh. underhåll.....

10,000

700

500

55,000

700

300

55,000

12,200

Skriv- och trycksaker . .

6,600

500

300

1,000

100

8,500

Telefon och diverse ....

9,300

300

300

1,000

200

11,100

379,151

68,855

57,958

150,725

12,720

669,409

Beträffande grunderna för patientavgifternas beräknande anföres i promemorian

i huvudsak följande.

Patientavgifterna för jubileumskliniken hava beräknats efter i huvudsak

samma grunder som motsvarande avgifter vid det karolinska sjukhusets

övriga kliniker.

Vårdavgifter å allmänna vårdavdelningar. Enligt sjukhuskommissiones

förslag omfattar jubileumskliniken 100 allmänna vårdplatser. Vårdavgifterna

för patienterna å allmän sal äro beräknade under förutsättning

av 330 vårddagar per år och säng, till skillnad från karolinska sjukhusets

övriga kliniker, där vårddagarna beräknas till 325. Å radiumhemmet

utgöra vårddagarna för närvarande omkring 332 per säng, och sannolikt

komma vårdplatserna å jubileumskliniken att utnyttjas med samma

intensitet.

Enligt preliminärt avtal mellan sjukhuskommissionen och delegerade

för Stockholms stad skall staden själv bekosta och förfoga över 30 platser

å den radioterapeutiska kliniken, motsvarande 9,900 vårddagar. Cancerföreningens

styrelse har i skrivelse till Stockholms stadsfullmäktige

av den 28 oktober 1929 förklarat sig vid blivande förhandlingar med

representanter för statsverket angående villkoren för jubileumsfondens

och cancerföreningens deltagande i kostnaderna för jubileumsklinikens

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

upprättande på anförda skäl vilja tillstyrka, att 20 av de genom bidrag

från jubileumsfonden och cancerföreningen upprättade 50 vårdplatserna

vid jubileumskliniken med företrädesrätt ställas till förfogande för inträdessökande

bosatta i Stockholm, därest ej särskilda förhållanden annat

föranleda. Stockholms stad skulle sålunda komma att disponera över

sammanlagt 50 platser vid jubileumskliniken med 16,500 vårddagar å 8

kronor, motsvarande en avgiftssumma av 132,000 kronor.

Enligt sjukhuskommissionens förslag, som av Stockholms läns landsting

godkänts, skall länet förfoga över 5 vårdplatser å jubileumskliniken, mot

svarande 1,650 vårddagar å 7 kronor 40 öre eller en avgiftssumma av

.12,210 kronor.

Återstående 45 platser, för vilka byggnadskostnaderna bestridas av respektive

statsverket (15 platser) och jubileumsfonden och cancerföreningen

(30 platser), stå i första hand till förfogande för patienter från andra delar

av landet än Stockholms stad. För dessa platser, som giva tillfälle till

14,850 vårddagar, beräknas i överensstämmelse med beräkningen av inkomsten

för motsvarande platser å sjukhusets övriga kliniker en vårdavgift

av 5 kronor. Dessa platser beräknas sålunda inbringa en avgiftssumma

av 74,250 kronor.

Vårdavgifter å hel- och halvenskilda runi. Vid jubileumskliniken är

planlagd en enskild avdelning, inrymmande 5 enskilda och 8 halvenskilda

platser. I överensstämmelse med beräkning av inkomsten från motsvarande

platser å sjukhusets övriga kliniker har för lielenskilt rum beräknats

en dagavgift av 20 kronor, för halvenskilt rum av 15 kronor. För

dessa platser måste beräknas mindre antal vårddagar per säng än å allmänna

avdelningarna. Såsom för det övriga sjukhuset har här beräknats

325 vårddagar, motsvarande 1,165 vårddagar å 20 kronor = 32,500 kronor

och 2,600 vårddagar å 15 kronor = 39,000 kronor eller tillsammans 71,500

kronor. Det är emellertid ett av cancerföreningen framhållet önskemål,

att avgifterna å de enskilda och halvenskilda rummen kunde nedbringas.

Örn dessa avgifter bestämmas till exempelvis 18 kronor å enskilda och 12

kronor å halvenskilda rum, skulle de beräknade inkomsterna från dessa

rum nedgå till 29,250 kronor (= 1,165 X 18) för de enskilda rummen och

31,200 kronor (= 2,600 X 12) för de halvenskilda rummen, eller sammanlagt

60,450 kronor. Denna inkomstpost skulle sålunda minskas med 11,050 kronor.

Poliklinikavgifter. Å polikliniken torde en avgift av 2 kronor kunna

avfordras patienten vid det första besöket och den därmed förenade undersökningen.

För kontroll av behandlingen erfordras talrika upprepade undersökningar,

dels för att följa reaktionen efter behandlingarna, dels för

att kontrollera varaktigheten av det uppnådda resultatet. Då flertalet av

klientelet på grund av sjukdomens långvariga och svåra karaktär befinner

sig i ett svårt ekonomiskt läge, torde det knappast vara möjligt att

av patienterna uttaga särskilda avgifter för upprepade besök, utan dessa

undersökningar synas böra vara avgiftsfria. Dessutom är det av stor betydelse

för det vetenskapliga arbetet att kunna noga följa varje cancerfall

under lång tid.

Avgifter för polikliniska röntgenbehandlingar. Beräkningen av inkomsten

av de polikliniska röntgenbehandlingarna har gjorts med ledning av

erfarenhet från radiumhemmet. Under 1928 gåvos där 15,000 röntgenbehandlingar,

av vilka ungefär Vs gåvos polikliniskt. Å jubileumsklinikens

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Kungl. May.ts ''proposition Nr 232.

tolv röntgenbehandlingsplatser torde minst 45,000 behandlingar årligen

komma att givas och proportionen mellan kliniska och polikliniska behandlingar

torde bliva i det närmaste oförändrad. Antalet polikliniska

behandlingar skulle alltså uppgå till cirka 15,000. Med en hehandlingsavgift

av 5 kronor per behandling, vilket ungefär motsvarar vad patienterna

för närvarande i genomsnitt betala å radiumhemmet, erhålles en

inkomst av 75,000 kronor från de polikliniska röntgenbehandlingarna.

Inkomsten av personalens naturaförmåner har beräknats efter samma

grunder som för sjukhuset i övrigt.

Personalbehovet har beräknats med ledning av radiumhemmets erfarenhet

och lönerna hava beräknats efter den för Stockholms stad gällande

lönestaten med dess gruppindelning. Samtliga löner vid jubileumskliniken

äro uppförda på karolinska sjukhusets stat. De utöver löneutgifterna

utgående driftkostnaderna för klinik och poliklinik hava beräknats efter

samma grunder som för det övriga karolinska sjukhuset och beträffande

den radioterapeutiska klinikens specialinrättningar på grund av den å

radiumhemmet vunna erfarenheten.

Enligt beräkningarna skulle den årliga bristen, vilken skulle täckas av

staten, uppgå till 194,449 kronor.

Till radiumhemmet, som enligt förslaget skulle uppgå i jubileumskliniken,

utgår för närvarande ett ordinarie årligt statsbidrag av 15,000 kronor

tili underhåll av polikliniken och 2 kronor 50 öre per vårddag för å

kliniken vårdade patienter, under år 1929 uppgående till ett belopp av

40,872 kronor 50 öre. Hela det till radiumhemmet utgående årliga anslaget

från statsverket utgör sålunda cirka 55,000 kronor.

Över de båda omförmälda promemoriorna hava yttranden inhämtats

från medicinalstyrelsen, statskontoret, byggnadsstyrelsen och karolinska

institutets lärarkollegium. Några anmärkningar mot de gjorda beräkningarna

hava ej framförts av de tre sistnämnda myndigheterna. Även

medicinalstyrelsen vitsordar i stort sett de företagna beräkningarna, men

gör dock vissa erinringar.

Vidkommande inkomstberäkningarna anser medicinalstyrelsen, såsom

jag redan antytt, att anläggningskostnaderna för de enskilda och halvenskilda

vårdplatserna äro för högt beräknade. Styrelsen kunde därför

icke godtaga, att alternativ I kornme att tillämpas för finansierandet av

driftkostnaderna för dessa vårdplatser. Vårdavgiften för dessa platser

borde icke sättas för högt med tanke på att de sjuka å dessa platser i allmänhet

även hade att erlägga särskilt honorar för läkarvården och att

hänsyn till detta förhållande otvivelaktigt i allmänhet tages vid fastställande

av sjukhusläkarnas löner och arvoden, varigenom det allmännas utgifter

härför kunde nedbringas.

Yttranden

med anledning

av drift

kostnads

beräkningen.

s. 222 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

222 Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Engångskostnaderna för inventarieanskaffningen fann styrelsen väl

höga.

Slutligen hyste styrelsen betänkligheter mot att den inkomst, sjukhuset

kunde komma att få av den polikliniska verksamheten, uppfördes med

bestämt belopp.

De av sjukhuskommissionen gjorda beräkningarna av kostnaderna folden

nya sjukhusanläggningen, vilka beräkningar i det stora hela vitsordats

av de myndigheter, som yttrat sig i ärendet, giva icke anledning

till någon egentlig erinran från min sida. Då jag emellertid tidigare förordat

viss inskränkning i byggnadsprogrammet i den första etappen, innebärande

att djurexperimentell avdelning och emanationslahoratorium ej

skola medtagas i denna etapp, hör den av kommissionen beräknade kostnadssumman

för sjukhusanläggningen (utan pediatrisk klinik) minskas

med kostnaderna för omförmälda institutioner. Den djurexperimentella

avdelningen beräknas av kommissionen draga en kostnad av 222,200 kronor,

som helt och hållet skulle komma på staten, och emanationslaboratoriet

av 76,736 kronor, varav staten skulle svara för halva beloppet eller

38,368 kronor och jubileumsfonden för den andra hälften. Sammanlagt

skulle sålunda dessa båda byggnader för staten draga en kostnad av

260,568 kronor. Dragés detta belopp från den av sjukhuskommissionen beräknade

kostnadssumman 24,339,077 kronor, återstå 24,078,509 kronor, vilket

sålunda skulle utgöra totalkostnaden för den av mig förordade utbyggnaden

av karolinska sjukhuset i den första etappen, däri ej inberäknade

cancerföreningens och jubileumsfondens bidrag till jubileumskliniken

m. m., samt ej heller kostnaderna för bostadshusen för klinikcheferna,

vilka kostnader helt böra gäldas med lån och förräntas och amorteras av

influtna hyresbelopp.

Jag har därvid utgått ifrån att den ersättning, som skulle tillkomma

svenska jägarförbundets avdelning för Stockholms stad och län för avstående

av dispositionsrätten till skjutbaneområdet i Solnaskogen, bör

kunna bestridas av det för oförutsedda ändamål m. m. av sjukhuskommissionen

beräknade beloppet. Härifrån torde även böra bestridas de för

byggnadskommitténs verksamhet erforderliga utgifterna. I annat sammanhang

har jag med anledning av vissa detaljanmärkningar mot sjukhuskommissionens

förslag förordat, att detsamma i vissa delar i samband

med definitiva ritningars uppgörande underkastas en granskning, varvid

möjligheterna till reduceringar och besparingar böra noga beaktas. Med

anledning härav kan förväntas, att den angivna kostnadssumman ytterligare

kan i någon mån nedbringas.

Den sålunda beräknade kostnaden för karolinska sjukhuset är onekligen

avsevärd. Emellertid är det helt naturligt, att kostnaderna för en anläggning

som den nu ifrågavarande, vilken skall tjäna såväl sjukvårdens som

undervisningens och den medicinska forskningens intressen, måste bliva

s. 223 Kontrollera mot PDF

223

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

betydande. Fördelas den beräknade totalkostnaden 24,078,509 kronor på

de 843 vårdplatserna (från de av jubileumsfonden och cancerföreningen

bekostade platserna bortses i detta sammanhang), erhålles en kostnad örn

28,563 kronor per vårdplats mot 28,163 kronor enligt alternativ I av sjukhusbyggnadssakkunnigas

förslag år 1925. Sålunda i stort sett samma kostnad

per vårdplats. Därvid bör emellertid ihågkommas, att för karolinska

sjukhuset ett avsevärt belopp, nämligen icke mindre än 563,000 kronor,

måste offras på vägar och ledningar utanför tomtgränsen, och att enbart

tomtens iordningställande samt vägar och terrasseringar inom densamma

beräknas draga en kostnad av 1,075,000 kronor, medan motsvarande kostnader

för »gärdes-sjukhuset» voro relativt obetydliga. Tages hänsyn till

dessa förhållanden, blir tydligen själva byggnadskostnaderna per plats

lägre enligt Norrbackaförslaget än enligt »gärdesförslaget». De dryga utgifterna

för Norr backa områdets iordningställande kompenseras därigenom,

att tomtvärdet där är relativt lågt, enligt byggnadsstyrelsens värderingar

16 kronor per kvm., mot 50 kronor per kvm. å Ladugårdsgärde. Enligt

Djurgårdskommissionens beräkningar kan sistnämnda tomtvärde för

närvarande skattas till 138 kronor per kvm. Den i första etappen bebyggda

delen av Norrbackaområdet skulle utgöra 245,000 kvm. och motsvarande

areal enligt gärdesförslaget 212,400 kvm. Med utgångspunkt från dessa

arealsiffror och de ovan anförda tomtvärdena skulle den i första etappen

bebyggda delen av Norrbackaområdet äga ett sammanlagt värde av cirka

4 millioner kronor, medan den i första etappen bebyggda gärdestomten

skulle vara värd cirka 10,500,000 kronor enligt byggnadsstyrelsens värdering

och icke mindre än 29 millioner kronor enligt Djurgårdskommissionens

värdering. Sjukhusets förläggning till Norrbackaområdet har sålunda,

trots de betydande kostnaderna för områdets iordningställande,

medfört en avsevärd besparing.

Den ovan anförda kostnaden per vårdplats är givetvis icke ägnad att

utan vidare läggas till grund för jämförelser med motsvarande kostnader

för icke kliniska sjukhus, i det att det kliniska sjukhuset avsevärt fördyras

på grund av de med undervisningen och forskningen förenade kraven

och kostnaderna. Sjukhuskommissionen beräknar, som nämnts, att av

totalkostnaden för karolinska sjukhuset icke mindre än 5,848,832 kronor

direkt betingas av sjukhusets undervisnings- och forskningsuppgifter samt

av de stora merutgifterna för Norrbackatomtens iordningställande. Denna

summa bör på grund av de av mig förordade inskränkningarna i byggnadsprogrammet

reduceras med 260,568 kronor och sålunda utgöra 5,588,264

kronor. Dragés detta belopp från den beräknade totalkostnaden, återstår

ett belopp av (24,078,509-—5,588,264=) 18,41X1,245 kronor. Fördelas denna

summa på var och en av de 843 vårdplatserna, erhålles en kostnad örn

21,934 kronor per vårdplats, vilket torde få anses motsvara eller i allt fall

föga överskrida den numera vanliga kostnaden vid uppförande av större

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

på ett flertal specialavdelningar uppdelade lasarett. Till jämförelse må

nämnas, att de genom akademiska sjukhusets i Uppsala ny-, till- och ombyggnad

åren 1919—1927 nyvunna platserna enligt av professor Gunnar

Nyström verkställda beräkningar efter vissa av honom företagna avdrag

kostat omkring 20,000—24,000 kronor per plats, samt att vid flera av de

under det senaste decenniet nybyggda landsortslasaretten kostnaden per

plats uppgått till över 20,000 kronor. Centrallasarettet i Mörby (öppnat år

1922) kostade sålunda över 30,000 kronor och Karlskrona lasarett (öppnat

år 1923) cirka 27,000 kronor per plats. Härvid bör emellertid framhållas,

att dessa sjukhus uppfördes under kristid.

I detta sammanhang torde även böra omnämnas, att en planerad sjukhusbyggnad

i Stockholms stad, å den tomt, där Maria sjukhus nu ligger,

beräknats draga en kostnad av cirka 18,000 kronor per plats, inklusive kostnader

för tomtens iordningställande. Emellertid hava högst obetydliga

kostnader behövt upptagas för omförmälda ändamål, medan för karolinska

sjukhuset, som nämnts, avsevärda belopp måst offras härför. Tages hänsyn

härtill, torde kostnaderna per plats för de håda sjukhusen bliva något

så när överensstämmande.

Av vad jag nu anfört torde framgå, att, ehuru kostnaderna för karolinska

sjukhuset, även örn man bortser från de på undervisningen och

forskningen kommande kostnaderna, givetvis äro synnerligen stora, dessa

kostnader ungefär motsvara vad jämställda sjukhus betinga.

Beträffande finansieringen av karolinska sjukhusets uppförande kan

jag med ett par undantag godtaga vad sjukhuskommissionen härutinnan

föreslagit. Dessa undantag avse finansieringen av de enskilda rummen

samt av de allmänna vårdplatser, som skola vara tillgängliga för hela

riket.

Den av sjukhuskommissionen förordade principen, att kostnaderna för

uppförandet av de sjukavdelningar, som innehålla enskilda och halvenskilda

rum, i största möjliga utsträckning höra gäldas med lånemedel

samt förräntas och amorteras genom inflytande vårdavgifter, anser jag

riktig. Däremot kan jag i likhet med medicinalstyrelsen och Stockholms

stads hälsovårdsnämnd icke godtaga kommissionens beräkningar av kostnaderna

för de enskilda rummen. Kommissionen har härvid, som nämnts,

utgått från att kostnaden för en enskild vårdplats skulle vara dubbelt så

stor som för en allmän. Detta antagande torde emellertid knappast vara

riktigt. Ty även örn den enskilda vårdavdelningen upptager dubbelt så

stor plats inom sjukhuset som en allmän vårdavdelning med lika många

platser, kan dock den enskilda vårdavdelningen knappast beräknas taga

i anspråk väsentligt större del av ekonomi-, administrations- och personallokalerna

än den allmänna vårdavdelningen. Under sådana förhållanden

kan det tydligen icke anses rättvist, att de enskilda vårdplatserna skola

helt förränta och amortera det stora belopp, sjukhuskommissionen före
-

s. 225 Kontrollera mot PDF

225

Kungl. Majlis proposition Nr 232.

slagit. Vårdavgifterna skulle ju i dylikt fall bliva synnerligen betungande,

så mycket mer som, enligt vad medicinalstyrelsen framhållit, därutöver

särskild ersättning för den lämnade vården skulle utgå till vederbörande

läkare.

Med hänsyn till rättvisans krav och för att vårdavgifterna å sjukhuset

icke skola bliva alltför höga i förhållande till andra sjukhus torde man

sålunda lämpligen böra räkna amortering och förräntning icke på hela

det av sjukhuskommissionen föreslagna beloppet utan allenast på en del

av detsamma. Vid övervägande av de olika alternativ, som härvid erbjuda

sig, har jag ansett mig böra förorda det system, som härutinnan på

sin tid föreslogs av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga och enligt vilket

de enskilda vårdplatserna skola deltaga i byggnadskostnaderna med ett

belopp motsvarande den genomsnittliga kostnaden per vårdplats för hela

sjukhuset, d. v. s. i förevarande fall 21,934 kronor. Sammanlagt böra sålunda

de 106 enskilda vårdplatserna bidraga till gäldande av byggnadskostnaderna

med (106 X 21,934 =) 2,325,004 kronor, å vilket belopp amorteringslån

sålunda bör upptagas.

Med nu omförmälda princip för kostnadsfördelningen få de enskilda

vårdplatserna svara för den större delen av platsernas verkliga kostnad,

och vårdavgiften skulle, enligt vad företagna beräkningar giva vid handen,

kunna sättas till cirka 18 kronor för enskilt och 12 kronor för halvenskilt

rum, vartill i båda fallen skulle komma särskild ersättning till

läkaren. Till jämförelse må nämnas att patientavgifterna å Stockholms

stads sjukhus utgöra för patient från staden å enskilt rum 12 kronor 50 öre

och å halvenskilt rum 6 kronor samt för annan patient respektive 20 kronor

och 13 kronor.

Statens kostnader för karolinska sjukhusets uppförande skulle på grund

av vad sålunda föreslagits ökas med vid pass 1.8 millioner kronor. Denna

ökning synes motiverad endast under förutsättning, att bestämda fördelar

vinnas. Så synes mig här vara fallet. Först och främst har, som jag

redan nämnt, en rättvisare kostnadsfördelning åstadkommits. Vidare har

möjliggjorts för ekonomiskt mindre välsituerade patienter, som av vissa

skäl icke lämpligen kunna eller vilja vårdas å allmän sal, att erhålla vård

å halvenskilt eller enskilt rum till rimlig kostnad. Det kan också förväntas,

att beläggningen å dessa rum härigenom skall bliva tillfredsställande,

och i längden torde det bliva mera ekonomiskt fördelaktigt för staten

med fullbelagda enskilda avdelningar och relativt låg patientavgift

än med ofullständigt belagda avdelningar och hög avgift.

Min andra anmärkning mot sjukhuskommissionens finansieringsplan

avser förslaget, att vederbörande sjukvårdsområden — frånsett Stockholms

stad och län — för varje i området hemmahörande patient, som vårdas å

karolinska sjukhuset, till detta skall erlägga en plåtsl? os tnadsavg

i f t av 2 kronor 50 öre per dag som bidrag till förräntning och amorte
Bihang

1 ill riksdagens protokoll 19SO. 1 sami. 195 haft. (Nr 232.)

15

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. May.ts proposition Nr 232.

ring av byggnadskostnaderna för de 204 platser, som skola stå till förfogande

för hela riket. I likhet med svenska landstingsförbundets styrelse,

medicinalstyrelsen och statens sjukvårdskommitté anser jag dylika platskostnadsbidrag

oberättigade. Att Stockholms stad och län, i enlighet med

vad tidigare anförts, skola lämna bidrag till karolinska sjukhusets uppförande,

är fullt riktigt, då de ju få tillgång till ett efter förefintligt behov

avpassat antal sjukplatser fördelade å olika kliniker, vilka platser

staden och länet kunna räkna med som sina egna. De övriga sjukvårdsområdena

däremot skulle, såsom landstingsförbundets styrelse framhåller,

allenast tillsammantagna få disponera över visst antal platser icke direkt

avvägt efter varje områdes behov, och patienter från de olika sjukvårdsområdena

skulle i allmänhet nödgas företaga långa, kostsamma resor för

att erhålla vård å sjukhuset. På grund härav hör någon platskostnadsavgift

från ifrågavarande områden icke utgå, utan byggnadskostnaderna

för de omförmälda 204 vårdplatserna böra helt bestridas av staten.

Med hänsyn till den av mig föreslagna ändringen för finansieringen av

de enskilda rummen kommer, som nämnts, statens kostnader för sjukhusanläggningen

att ökas. Dragas från totalkostnaden, 24,078,509 kronor, bidragen

från Stockholms stad och län, tillhopa 7,540,000 kronor, och de enskilda

platsernas andel i byggnadskostnaden, 2,325,004 kronor, återstår

14,213,505 kronor. Denna summa skulle representera statens kostnader för

karolinska sjukhusets utbyggnad i första etappen. Härav kommer, örn man

räknar med den genomsnittliga platskostnaden på garnisonsavdelningen

(108 X 21,934 =) 2,368,872 kronor och på de 204 platserna, som skulle vara

tillgängliga för sjuka från hela riket (21,934 X 204 =) 4,474,536 kronor.

Det återstående beloppet (14,213,505 — 2,368,872 — 4,474,536 =) 7,370,097 kronor

skulle huvudsakligen utgöra kostnaderna för undervisnings- och forskningslokaler,

merutgifter för tomten, bidrag till anordnande av enskilda

rum m. m.

Örn man godtager sjukhuskommissionens beräkning, att uppförandet av

de i första etappen ingående byggnaderna skall draga en tid av cirka 8

år, torde byggnadskostnaden lämpligen böra fördelas på följande sätt.

Budgetår

Anslag av

staten,

kronor

Anslag av

Stockholms

stad,

kronor

Anslag av

Stockholms

läns landsting,

kronor

Genom lån

(106 enskilda

vårdplatser),

kronor

Summa

kronor

1930/1931

300,000

_

_

—

300,000

1931 1932

1,500,000

—

—

—

1,500,000

1932/1933

2300,000

1,100,000

400,000

400,000

4,200,000

1933/1934

2,300,000

1,100.000

400,000

400,000

4,200,000

1934 1935

2,300,000

1,100,000

400,000

400,000

4,200,000

1935/1936

2,300,000

1,100,000

400,000

400,(100

4,200,000

1936 1937

2,300,000

1,270,000

270,000

400,000

4,240,000

1937/1938

913,505

—

—

325,004

1.238,509

14,213,505

5,670,000

1,870,000

2,325,004

24,078,509

s. 227 Kontrollera mot PDF

227

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Till dessa kostnader komma dessutom kostnader tor utrustning, beräknade

till cirka 3,600,000 kronor och avsedda att fördelas i vederbörlig proportion

mellan staten, Stockholms stad och Stockholms län ävensom jubileumsfonden.

Vad angår frågan örn finansierandet av karolinska sjukhusets drift kan»

jag, i likhet med svenska landstingsförbundets styrelse, medicinalstyrelsen

och statens sjukvårdskommitté, icke godtaga sjukhuskommissionens förslag

beträffande driftbidrag från andra sjukvårdsområden än Stockholms

stad och län. Vad landstingsförbundets styrelse härutinnan föreslagit synes

mig riktigt och torde böra realiseras. I enlighet härmed skulle för de

204 för patienter från hela riket avsedda vårdplatserna fastställas en legosängsavgift,

motsvarande avgiften för utomlänspatienter i allmänhet vid

landets lasarett. Beträffande dels patienter, som insjuknat i huvudstaden

eller i Stockholms län och söka vård å karolinska sjukhuset, dels patienter,

som av vederbörande lasarettsläkare dit remitterats för erhållande av

vård, som ej står att få på hemlandstingets inrättningar, skulle hemlandstinget

lämna vårdbidrag örn 2 kronor 50 öre per dag, medan återstoden

av vårdavgiften skulle gäldas av patienten själv. Övriga patienter däremot

skulle själva gälda hela den fastställda legosängsavgiften. Detta system,

som i stort sett innebär tillämpning av redan på förevarande område

praktiserat förfarande, skulle i det stora hela icke medföra någon överflyttning

av vårdkostnaderna på staten i förhållande till vad sjukhuskommissionen

föreslagit, utan allenast réglera förhållandena mellan patienterna

och vederbörande landsting.

Det vore givetvis önskligt, örn detta system kunde lagfästas, men jag

har ej ansett mig böra nu föreslå detta med hänsyn till att lång tid förflyter,

innan sjukhuset står färdigt, och att statens sjukvårdskommitté

dessförinnan kan förväntas framlägga förslag rörande uppdelningen av

sjukvårdskostnaderna — särskilt i vad de avse specialvård.

Att i driftkalkylen poliklinikavgifterna upptagas som inkomst anser

jag, med godtagande av de i motiveringen till inkomst- och utgiftsstaten

anförda skälen, riktigt. Denna kalkyl röner icke inflytande av de förändrade

grunder för sjukhusbyggets finansiering, jag nyss förordat. I fråga

örn de enskilda vårdplatserna skulle ju enligt av mig föreslagen ändring

inkomsterna bliva cirka 100,000 kronor lägre, än som beräknats, men utgifterna

för räntor och amortering samtidigt minskas med samma belopp,

varför slutresultatet skulle förbliva oförändrat.

Enligt driftkalkylen skulle dagkostnaden vid sjukhuset uppgå till 9

kronor 28 öre per dag eller ungefär 1 krona högre än vid Stockholms stads

sjukhus och övriga större specialuppdelade sjukvårdsinrättningar. Det

behövliga statsbidraget till täckande av kostnaderna för sjukhusets drift

skidle uppgå till cirka 560,000 kronor per år.

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Majlis proposition Nr 232.

XII. Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

dels besluta

att ett nytt kliniskt sjukhus, benämnt karolinska sjukhuset,

samt nya lokaler för karolinska institutets teoretiska

institutioner skola uppföras å det så kallade Norrbackaområdet,

vilket av 1927 års riksdag för ändamålet

upplåtits;

att i den första byggnadsetappen i huvudsaklig överensstämmelse

med av arkitekten C. Westman upprättade

ritningar och kostnadsförslag skola utbyggas:

a) följande kliniker med polikliniker, nämligen en

medicinsk, en kirurgisk, en radioterapeutisk, en oftalmologisk,

en oto-laryngologisk och en obstetrisk gynekologisk

klinik, ävensom ett röntgendiagnostiskt institut;

b) följande för klinikerna gemensamma inrättningar,

nämligen isoleringsavdelning, tandpoliklinik, centrallaboratorier,

badavdelning, gymnastikavdelning, apotek,

desinfektionsavdelning, kök och matsalar, tvättinrättning,

begravningskapell, personalbostäder, förråds- och

verkstadslokaler ävensom ångpanneanläggning; samt

c) en patologisk institution;

att med den radioterapeutiska kliniken skall sammanföras

cancerföreningens i Stockholm nuvarande

vårdanstalt för kräftsjuka, radiumhemmet, ävensom

forskningsavdelningar, allt i huvudsaklig överensstämmelse

med de riktlinjer, som av Hans Majit Konungen

tillsatt kommitté i betänkande den 23 maj 1929 angivit

och av honom godkänts, samt i enlighet med den närmare

överenskommelse, som Kungl. Majit må träffa

med styrelserna för jubileumsfonden och cancerföreningen;
att

det nuvarande garnisonssjukhuset i Stockholm

skall sammanslås med karolinska sjukhuset i huvudsaklig

överensstämmelse med de allmänna grunder,

som av chefen för försvarsdepartementet förordats;

att överenskommelse må träffas rörande samarbetet

för sjukhusets uppförande och drift mellan staten,

s. 229 Kontrollera mot PDF

229

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Stockholms stad och Stockholms läns landsting i enlighet

med av mig förordade samt av staden och landstinget

godtagna bestämmelser;

att de av mig omförmälda åtgärderna för Norrbackaområdets

ianspråktagande, för markutbyte och för reg

lering av tomtgränsen skola vidtagas; samt

att byggnadsföretaget skall finansieras i huvudsaklig

överensstämmelse med ovan av mig förordade grunder;

dels ock i enlighet härmed till ifrågavarande byggnadsarbeten

i första etappen anvisa ett extra reservationsanslag

av 14,213,505 kronor, varav förbudgetåret 1930/1931 300,000

kronor att användas till förberedande arbeten, uppgörande

av definitiva ritningar m. m., av vilket sistnämnda belopp

högst 30,000 kronor må disponeras för förberedande arbeten

för en ny vanföreanstalt å Norrbackaområdet.

Till denna departementschefens av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten bifall samt förordnar, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Breitholtz.

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

INNEHÅLL:

Sid.

I. Historik.......................................... 2

II. Kort översikt över sjukhuskommissionens förslag............. 25

III. Behovet av nya lokaler för karolinska institutet och dess kliniker

samt deras sammanförande............................. 28

IV. De erforderliga lokalerna; byggnadsetapper.................. 36

V. Överenskommelser med Stockholms stad och län............. 59

VI. Konung Gustaf V:s juhileumsklinik...................... 91

VII. Garnisonssjukhuset......................... 115

VIII. Vanföreanstalten......................... 145

IX. Tomtområdets disponerande och därmed i sammanhang stående

åtgärder.......................................... 157

X. Beskrivning av de olika i första etappen ingående byggnaderna ... 173

XI. Kostnadsberäkningar och finansiering..................... 198

XII. Hemställan........................................ 228

Stockholm 1930, Ivar Hfeggströms Boktryckeri A. B.

300695

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:386 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm m. m. jämte tre i ämnet väckta motione s. 1 i texten
  2. SU 1930:197 Statsutskottets utlåtande Nr ZW s. 1 i texten