Sök i Ratio Lex

Angående anslag till reseersättning till nämndemän

1931-01-23 · 27 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:49, Angående anslag till reseersättning till nämndemän

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.9.

1

Nr 49.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till reseersättning

till nämndemän; given Stockholms slott den

23 januari 1931.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

N. Gärde.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 23 januari 1931.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,

Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde, anför:

»Vid anmälan till årets statsverksproposition av de frågor, som tillhöra regleringen

för budgetåret 1931/1932 av utgifterna under andra huvudtiteln, har jag

under punkten 15 framhållit, att det var min avsikt att föreslå framläggande

för innevarande års riksdag av förslag, att nämndemän vid häradsrätt måtte

beredas ersättning för inställelse vid de allmänna tingssammanträdena eller lagtima

tingen, däri inbegripet slutsammanträden. .lag meddelade vidare, att genomförandet

av ett sådant förslag enligt verkställda beräkningar skulle draga

Bihang till riksdagens protokoll 10SL 1 sami■ 43 käft. (Nr 49.)

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 49.

en årlig kostnad av i runt tal 300,000 kronor saint att följaktligen och då kostnaderna

för nu utgående reseersättning till nämndemän (för inställelse vid

rannsakningar och tremansting m. m.) syntes kunna uppskattas till omkring

85,000 kronor för år den sammanlagda årliga kostnaden för reseersättning till

nämndemän skulle bliva 385,000 kronor. Då emellertid de nya bestämmelserna

syntes böra träda i kraft först den 1 januari 1932 och av beloppet 300,000 kronor

å första halvåret 1932 kunde beräknas komma att belöpa 170,000 kronor,

fann jag anslaget för nästkommande budgetår kunna begränsas till 255,000 kronor.

I enlighet härmed och efter det jag förordat, att för bestridande av ifrågavarande

ersättning från och med nästkommande budgetår borde under andra huvudtiteln,

avdelningen ’Häradsrätterna’, uppföras ett särskilt förslagsanslag,

benämnt ''Reseersättning till nämndemän’, föreslog Kungl. Maj :t riksdagen att,

i avbidan på särskild proposition i ämnet, till reseersättning till nämndemän för

budgetåret 1931/1932 beräkna ett extra förslagsanslag av 255,000 kronor. Vidare

föreslog Kungl. Majit på min hemställan under punkten 33, att det ordinarie

förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar, från vilket anslag

nu utgående reseersättning till nämndemän bestrides, måtte minskas med 85,000

kronor.

Jag anhåller nu att få anmäla denna fråga till slutlig prövning.

Häradsnämnden

och dess

tjänstgöring.

Häradsnämnd består i regel av 12 nämndemän. Där två eller flera tingslag

av Kungl. Maj :t förenas till ett, må nämndemän väljas till enahanda antal som

tillförene i vart och ett av dessa tingslag. Antalet nämndemän i de skilda tingslagen

är mycket olika och växlar från 12 till 48.1 Häradshövdingen fördelar efter

samråd med nämnden tjänstgöringen nämndemännen emellan. Härvid hava

kommit i tillämpning högst växlande principer. I allmänhet är visserligen

gruppindelning inom nämnden genomförd, men för varje grupps tjänstgöring

kunna följande huvudfall urskiljas: tjänstgöring viss rättegångsdag av varje

allmänt sammanträde, tjänstgöring vartannat sammanträde, vart tredje sammanträde,

två, tre eller fyra sammanträden i följd, ett år i följd och så vidare.

Häradsrätt håller i regel allmänna sammanträden, där tingslag ensamt utgör

en domsaga, under vårtinget sex gånger och under hösttinget fyra gånger,

samt, där två tingslag äro förenade till en domsaga, under vartdera tinget tre

respektive två gånger. Därjämte hålles i allmänhet för varje ting särskilt så

kallat slutsammanträde. Tarvas vid allmänt sammanträde mera än en rättegångsdag,

fortsättes sammanträdet näst följande helgfria dag till dess alla

målen förevarit. Under de senare åren har Kungl. Maj :t beträffande åtskilliga

tingslag förordnat örn tätare tings samm ant rådén. Exempelvis sammanträder

häradsrätten på vissa håll var fjortonde dag och i en domsaga varje vecka. —

Sedan 1919 års ingång håller häradsrätt i ett stort antal tingslag under eller

mellan de lagtima tingen sammanträden med tremansnämnd för handläggning

av mindre viktiga mål och ärenden, så kallade tremansting. — Slutligen sammanträder

häradsrätt till urtima ting eller å extra rättegångsdag under lagtima

ting, bland annat för rannsakning med häktad.

1 Jfr härvid fogad sammanställning kol. 2 med anmärkning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

O

O

För närvarande äga nämndemän för inställelse vid häradsrätt åtnjuta ersättning-

av allmänna medel i följande fall:

1. Vid brottmålsrannsakning ä urtima ting eller extra rättegångsdag under

lagtima ting. Ersättningen utgår enligt resereglementet och innefattar:

a) i de fall, då flera härad hava gemensam tingstad i brottmål och då gärningen,

varom rannsakas, blivit begången inom annat härad eller tingslag än

det, till vilket nämndemannen hör, såväl resekostnadsersättning som dagtraktamente;

kungörelsen den 17 september 1851 (nr 31, s. 1) och kungl, brevet den

23 mars 1877 (bih. nr 17, s. 2);

b) i de fall, då gärningen, varom rannsakas, förövats inom det härad eller

tingslag, för vilket nämndemannen blivit vald, allenast resekostnadsersättning;

kungörelsen den 3 juni 1892 (nr 36, s. 2).

2. Vid ting ssammanträden med tremansnämnd (tremansting). Ersättningen

innefattar allenast resekostnadsersättning enligt resereglementet och utgår

ej till flera än fyra nämndemän för varje sammanträde; lagen den 7 maj 1918

(nr 294), 9 §.

Här må jämväl erinras örn kungörelsen den 14 juni 1901 (nr 46), enligt vilken

av allmänna medel må utgå den kostnad, som kan uppkomma, då uthärads

nämnd måste tillkallas. (Jfr ock bestämmelsen i 4 kap. 2 § rättegångsbalken

att, där käranden i tvistemål äskar särskilt ting, han skall hålla kostnaden

därför.)

Såsom en kvarleva från äldre tid och numera utan nämnvärd betydelse utgå

av allmänna medel till nämndemän jämväl så kallade tingsgästningspenningar.

Denna ersättning lärer hava sin historiska upprinnelse i den allmogen sedan äldsta

tider åliggande skyldighet att bereda lagman och häradshövding tillbörlig

gästning vid tingen. Deli utgjordes ursprungligen in natura och utgick efter

hemmantalet men ersattes småningom med en avgift i penningar. Viss andel i

gärden har åtminstone sedan 1600-talet åtnjutits av häradsnämnden. Genom

olika författningar på 1700-talet fastställdes tingsgästningspenningarna att utgå

med vissa belopp, som dock växlade i olika orter. Enligt kungörelsen den 11

mars 1841 (nr 4, s. 1) har gärden såsom sådan upphört, och motsvarande ersättning

gottgöres i stället vederbörande av statsverket. Ersättningen utgår

årligen med vissa belopp för i regel varje härad eller tingslag och bestrides

från de till häradsrätterna utgående ordinarie anslagen (se statsliggaren för

budgetåret 1930/1931 s. 108—110, 112—114). För hela riket uppgår det

årliga sammanlagda beloppet till 18,211 kronor 67 öre, motsvarande ett medeltal

för domsaga av omkring 150 kronor. De till varje härad eller tingslag

utgående beloppen torde i allmänhet fördelas lika efter huvudtalet bland de

under året tjänstgörande nämndemännen.

I det övervägande antalet tingslag erhålla vidare nämndemännen genom

tingshusbyggnadsskyldiges försorg kostnadsfritt nattkvarter å tingsstället. Att

skyldighet i förevarande avseende föreligger för de tingshusbyggnadsskyldige

framgår väl ej direkt av bestämmelserna i 26 kap. 4 § byggningabalken örn

tingsbyggning å vanlig tingstad men har fastslagits av Kungl. Majit i utslag

den 29 april 1862. Genom detta ålades visst härads (Ölands norra) tingshus
-

Nu utgående

ersättning till

nämndemän

m. m.

Ersättning

vid rannsakningar

och

tremansting

m. m.

Tings
gästnings
penningar.

Kostnadsfritt

nattkvarter

i

tingshuset.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

Ersättning

av kommunala

medel.

Ersättning

för särskilda

förrättningar.

Frågan om

utsträckt

ersättningsrätt

för

nämndemännen.

Tiden f öre

ISIS.

byggnadsskyldiga invånare att å tingsplatsen åt nämnden hålla bostad jämte

sängkläder.1 Även förekommer att de tingshusbyggnadsskyldiga — i stället

för att tillhandahålla nattlogi — lämna kontant ersättning till nämndemännen.

Sålunda utgår ur tingshuskassan exempelvis i ett härad i Skaraborgs län av

denna anledning 20 kronor örn året till varje nämndeman. Ett annat exempel är

ett under de senare åren tillkommet beslut av de tingshusbyggnadsskyldige i

Askims m. fl. härads domsaga, enligt vilket nämndeman äger erhålla skäligt

belopp för nattlogi, när sammanträdet varat så länge på kvällen, att han måst

stanna över natten i Göteborg.

På flera håll uppbära nämndemännen jämväl arvode eller expensbidrag av

kommunala medel. I detta hänseende föreligga vissa uppgifter, införskaffade

och bearbetade av 1918 års resereglementssakkunniga, vilka på sin tid verkställt

utredning rörande utsträckt rätt till ersättning åt nämndemän. Enligt

dessa uppgifter utgick kommunal ersättning med växlande belopp till nämndemännen

i mer än en tredjedel av rikets då 123 domsagor, nämligen i 30 domsagor

under Svea hovrätt och i 13 under Göta hovrätt (däremot icke i någon

domsaga under hovrätten över Skåne och Blekinge). I åtskilliga fall hade anslagits

visst belopp för år åt varje nämndeman, därvid det högsta utgående

beloppet var 250 kronor. Å andra håll hade bestämts olika belopp, från 1 krona

50 öre till 20 kronor, för varje tjänstgöringsdag med eller utan särskild reseersättning.

Någon gång hade medgivits endast resekostnadsersättning antingen

med visst belopp per inställelse eller ock ersättning för järnvägsbiljett eller

skjutsersättning. — Nämnas bör, att vid prövning av frågan örn rätt för kommun

att bevilja nämndemän ersättning Kungl. Maj:t i utslag den 30 april 1912

funnit sådan rätt icke föreligga.2

Slutligen må anmärkas, att gottgörelse författningsenligt tillkommer nämndemän

för vissa särskilda förrättningar. Sålunda äger nämndeman erhålla dels

för biträde vid syner och besiktningar å kronan tillhöriga fastigheter och vid

andra extra förrättningar, som omförmälas i 1 § kungörelsen den 30 december

1863 (nr 82), såväl resekostnadsersättning som dagtraktamente enligt resereglementet,

dels ock för biträde vid vägsyner och formliga efterbesiktningar

enligt 35 § lagen den 23 oktober 1891 (nr 68) angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet resekostnadsersättning enligt resereglementet, men ej dagtraktamente.

Erågan örn nämndemäns rätt till ersättning för inställelse vid de allmänna

tingssammanträdena har sedan länge stått på dagordningen. Beträffande tiden

intill 1918 lärer jag kunna inskränka mig till att anmärka, att spörsmålet vid

flera tillfällen och senast åren 1898, 1901 och 1902 motionsvis bragts under

riksdagens prövning men att motionerna städse funnits icke böra föranleda någon

riksdagens åtgärd. Sålunda yttrade statsutskottet i sitt av 1898 års riksdag

godkända utlåtande (nr 3)., att nämndemansinstitutionen vore och enligt utskottets

förmenande borde förbliva byggd på den grundsats, att befattningen

1 Naamanns tid-kr. 1864, s. 196. Jfr ock Reg. R:ns årsb. 1912, s. 342.

2 Reg. Riis årsb. 1912, s. 112. Jfr o ck Reg. Rins årsh. 1920, s. 109.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

såsom nämndeman vore ett på medborgarnas förtroende grundat hedersuppdrag,

för vilket avlöning ej borde uppbäras, och att fördenskull utskottet, vilket icke

försport, att någon svårighet uppstått att finna lämpliga personer till besättande

av lediga nämndemansbefattningar, finge hemställa, att motionen i frågan

icke måtte av riksdagen bifallas. Enahanda ståndpunkt i ämnet intogs av riksdagen

åren 1901 och 1902.

Uti den till 1918 års riksdag avgivna propositionen (nr 4), som ligger till

grund för lagen den 7 maj 1918 (nr 294) om särskilda tingssammanträden för

handläggning av vissa mål och ärenden, erinrade föredragande departementschefen,

att i åtskilliga över upprättat utkast till lag i ämnet avgivna utlåtanden

framhållits det tillbörliga däruti, att skälig ersättning lämnades nämndemännen

för de extra kostnader, som komme att tillskyndas dem genom införande

av ifrågavarande nya sammanträden med tremansnämnd, vilket krav enligt

departementschefens förmenande syntes fullt befogat. I anslutning till detta

uttalande föreslogs i propositionen (10 § i lagförslaget), att Konungen skulle

äga förordna angående reseersättning till nämnd för hållande av sammanträde

med tremansnämnd.

Med anledning av propositionen väcktes inom andra kammaren motion (nr

307) därom, att nämndeman för tjänstgöring å sammanträde med tremansnämnd

skulle av statsmedel åtnjuta såväl rese- som traktamentsersättning enligt

vissa angivna grunder. I den sålunda väckta frågan yttrade lagutskottet

(utlåtande nr 34) •— som förordade sådan ändring i det genom propositionen

framlagda lagförslaget, att uttrycklig bestämmelse infördes därom, att reseersättning

skulle utgå till fyra nämndemän för varje sammanträde — vidare

följande:

Ehuru i allmänhet ej någon olägenhet torde hava visat sig vid tillämpning

av nuvarande ordning, enligt vilken nämndemansbefattningen är ett oavlönat

förtroendeuppdrag, kan dock samma ordning verka såsom ett penningstreck,

som hindrar valet av de personer, åt vilka flertalet väljare helst skulle anförtro

uppdraget. Emellertid anser utskottet, att örn dagtraktamente tillerkännes

nämndemän vid de tillfällen, vilka avses i motionen, dagtraktamente också bör

ifrågakomma för nämndemän, vilka tjänstgöra under de allmänna rättegångsdagarna.

Denna fråga är dock av den invecklade beskaffenhet, att densamma

tarvar en grundligare utredning än utskottet är i tillfälle att åstadkomma. Utskottet

är därför av den mening, att riksdagen bör, med godtagande av Kungl.

Maj:ts förslag örn reseersättning till nämndemännen för inställelse å sammanträden

med tremansnämnd, i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning,

huruvida och i vilken omfattning ersättning må tillerkännas nämndemän för

de kostnader, som äro förenade med nämndemansuppdragets utförande, utöver

vad för närvarande i dylikt avseende är stadgat.

Under åberopande av vad lagutskottet sålunda anfört hemställde riksdagen

i skrivelse till Kungl. Majit den 19 april 1918 (nr 12G), med godkännande av

den föreslagna ändringen av bestämmelsen om resekostnadsersättning, att

Kungl. Majit täcktes taga under över-vägande, huruvida och i vilken omfattning

ersättning borde tillerkännas nämndemän för de kostnader, som vore förenade

med nämndemansuppdragets utförande, utöver vad för det dåvarande i

1918 års

riksdag

och därav

föranledd

utredning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr b9.

1919—arn

års riksdagar.

Processkommissionen

och

ekonomisakkunniga.

dylikt avseende vore stadgat, samt för riksdagen framlägga det förslag, som

av detta övervägande kunde föranledas.

Med anledning av denna riksdagens framställning anbefallde Kungl. Majit

den 24 september 1918 resereglementssakkunniga att avgiva utlåtande över

framställningen. De sakkunniga införskaffade yttranden i ämnet från länsstyrelserna

samt häradshövdingarna och häradsnämnderna i rikets domsagor.

I det övervägande flertalet av de inkomna yttrandena tillstyrktes utsträckning

av nämndemäns rätt till ersättning för ifrågavarande kostnader. Därjämte

verkställde de sakkunniga en approximativ beräkning av beloppet av den årliga

totalkostnaden för reseersättning och dagtraktamente till nämndemännen för

inställelse vid de allmänna tingssammanträdena eller lagtima tingen, däri inbegripet

slutsammanträden. De sakkunnigas ordförande (hovrättsrådet V.

Petrén) utarbetade tillika en sammanfattning över gällande bestämmelser om

nämndemäns rätt till ersättning jämte därtill hörande historik, avseende jämväl

tingsgästningspenningarna, samt avgav, sedan de sakkunnigas arbete i och

med avlämnande av betänkande med förslag till resereglemente avslutats, yttrande

i ämnet, däri framhölls angelägenheten, att nämndemännen bereddes såväl

resekostnads- som traktamentsersättning.

I statsverkspropositionerna, andra huvudtiteln, till 1919 (s. 140), 1920 (s.

99), 1921 (s. 99), 1922 (s. 85) och 1923 (s. 66) års riksdagar hava departementscheferna

framhållit önskvärdheten av att förevarande spörsmål kunde

upptagas till slutligt bedömande. Såsom anledning till att de likväl icke kunde

förorda att så skedde för det dåvarande framhölls 1919 och 1920, att resereglementssakkunnigas

yttrande ej vore avgivet, varjämte sistnämnda år jämväl

hänvisades till det statsfinansiella läget. De tre senare omförmälda åren

har som enda skäl mot framläggande av förslag i ämnet åberopats det ekonomiska

läget.

Processkommissionen har i sitt den 15 december 1926 avgivna betänkande

angående rättegångsväsendets ombildning (statens off. utredn. 1926: 31—33)

jämväl berört förevarande fråga och därvid uttalat den meningen, att ersättning

borde tillkomma nämndens ledamöter för deras tjänstgöring vid häradsrätterna.

Processkommissionen har därvid anfört bland annat (del I s. 143—144):

De betänkligheter, som bruka anföras mot att ersätta offentliga uppdrag av

denna natur, grunda sig därpå, att de då kunna användas i syfte att bereda innehavaren

den ekonomiska fördel, som är förenad med uppdraget, i stället för

att lämnas åt den, som är den för uppdragets fullgörande lämpligaste. Faran

härför bör givetvis icke underskattas. Men dess betydelse beror främst på ersättningens

storlek. Sättes denna jämförelsevis lågt, bortfaller frestelsen att

bruka uppdraget för ersättningens skull. Så torde exempelvis den ersättning,

som utgår till landstingsman, säkerligen aldrig giva anledning till missbruk i

nu nämnd riktning.

Beträffande ersättningens omfattning intaga främmande rättssystem två

principiellt olika ståndpunkter. De flesta medgiva icke blott gottgörelse för

resekostnader i de fall, där resa varit nödig, utan ock dagtraktamente, oavsett

örn lekmannen bor eller icke bor där domstolen sammanträder. Den norska

rätten intar däremot den principiella ståndpunkten, att endast den, som är bosatt

å visst avstånd från nämnda ort, är berättigad till ersättning, vilken då

utgår i form av gottgörelse för resekostnaderna och för kosten för varje dag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maurts proposition nr h9. <

Den, som bor å eller i omedelbar närhet av denna ort, far däremot ingen ersäitmng.

Överallt utgå ersättningarna städse med små belopp. I Danmark

utgör dagtraktamentet sålunda fyra kronor för dag, och med samma belopp beräknas

i Norge kostersättningen för dag.

Då det föreliggande förslaget till domstolsväsen räknar nied ett mera stadigvarande

deltagande i rättsskipningen från varje nämndemans sida oell den lippoffring

av arbetstid, som kommer att krävas av denne, sålunda icke blir alldeles

betydelselös, torde billigheten fordra, att hos oss ersättning utgår även

till den nämndeman, som bor där domstolen sammanträder. Dagtraktamentet

bör dock till sådan nämndeman utgå med lägre belopp än till^ nämndeman, som

nödgas från sin hemort resa till domstolsorten och där uppehålla sig. Processkommissionen

har icke ansett sig böra närmare inga pa grunderna för ifrågavarande

ersättnings beräknande, da kommissionen utgått fran att vid genomförandet

av den nya rättegångsordningen den av 1918 års riksdag begärda

utredningen i ämnet avslutats och jämväl lett till allmänna stadganden örn ersättning

till nämndemän.

De särskilda inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga, som haft i

uppdrag att verkställa utredning angående ordnande av vissa ekonomiska och

organisatoriska förhållanden vid genomförande av den ifrågasätta rättegång»- reformen, hava i sitt den 29 augusti 1928 avgivna betänkande (statens off. utredn.

1928: 20) endast uttalat, att de ansåge förevarande fråga icke stå i sådant

samband med processreformen, att- kostnaden för den ifrågasatta utvidgningen

av nämndens ersättningsrätt borde uppfattas såsom en utgiftsökning

i anledning av processreformen.

Vid 1927 års riksdag väckte herr Iv. Schlyter med instämmande beträffande

motionens syfte av herr Edw. Larson m. fl. i första kammaren och herr H. Leo

i andra kammaren likalydande motioner (I: 124 och II: 180) med yrkande, att

riksdagen ville i skrivelse till Konungen anhålla örn ! örnyad utredning av trugan

om ersättning åt nämndemän för nämndemansuppdragets fullgörande samt

örn utredningens framläggande för nästföljande års riksdag jämte det förslag,

vartill densamma kunde föranleda. Efter anmärkande att nya kostuadsbciåkningar

av flera skäl vore erforderliga anfördes i motionerna bland annat:

En viss fråga tarvade särskilt övervägande. Vore det självfallet, att staten

skulle gälda såväl reseersättning som dagtraktamente, eller läte det icke

tänka sig att staten liksom beträffande tingssammanträdena med tremansnamnd

ansloge medel till reseersättning, men i iråga örn dagtraktamente inskränkte

sig till att giva kommunerna befogenhet att, när de så önskade, besluta örn sa - dan ersättning? Att ersättningen för resekostnaderna stannade på statsverket

vore rimligt, bland annat med hänsyn till att en dylik ersättmugspost skulle

mycket hårt belasta stora folkfattig^ kommuner, medan skiftningarna i dagtraktamentenas

belopp olika kommuner emellan icke skulle bliva så väsentliga.

Och att en viss del av ersättningen utginge av kommunala medel vöre icke

principiellt oriktigt, då fråga ju vore örn av kommunerna valda förtroendeman.

Icke heller stötte en sådan anordning mot allmän uppfattning, vilket nogsamt

framginge av att talrika kommunala beslut i angiven riktning redan förelage.

Genom att överlåta åt kommunerna att bestämma härom öppnades dessutom för

den kommunala självstyrelsen tillfälle att efter lokala förhållanden överväga

behovet och lämpligheten av ett tillskott i ersättningen utöver dea rena resekostnaden.

Sist men icke minst möjliggjordes genom en uppdelning av kostnaderna

i antydd riktning mellan stat och kommun en lösning av frågan inom

1927 års

riksdag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr h9.

1928 års

riksdag.

överskådlig lid, vartill annars nied hänsyn till de statsekonomiska förhållandena

ringa förhoppning syntes föreligga.

Därjämte väckte herr S. Luterkort en motion i samma syfte som de nyss

nämnda (I: 158).

.Första lagutskottet anförde i sitt utlåtande (nr 30) över motionerna följande:

Utskottet intager till den i motionerna väckta frågan samma ståndpunkt,

som kom till uttryck i 1918 ars lagutskotts utlåtande nr 34 och som föranledde

riksdagens berörda skrivelse med begäran om utredning och förslag i detta

ämne. Enligt utskottets mening bör följaktligen den avbrutna utredningen åter

upptagas, och synes den böra verkställas utan samband med den fortsatta behandlingen

av processkommissionens förslag till rättegångsväsendets ombildnmg.

Vid utredningen böra givetvis beaktas de förändrade förhållanden, som

i olika hänseenden inträtt, sedan ärendet senast var föremål för undersökning.

Med hänsyn bland annat därtill, att antalet tingssammanträden vid många häradsrätter

ökats och att nya grunder för beräkning av reseersättning vid förrättning

i statens ärenden meddelats, påfordras uppenbarligen nya kostnadsberäkningar.

Att staten vid ett genomförande av förslaget skall gälda såväl

reseersättning som dagtraktamente åt nämndemännen, finner utskottet med

hänsyn till uppdragets natur principiellt riktigt. Med den omfattning, som den

förnyade utredningen kommer att få, anser sig utskottet ej kunna förvänta

utredning och förslag i ämnet till 1928 års riksdag, men förutsätter utskottet,

att utredningen verkställes så skyndsamt, som förhållandena medgiva.

Utskottet hemställde på grund av det anförda, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit vålle taga under övervägande,

huruvida och i vilken omfattning ersättning borde tillerkännas nämndemän för

de kostnader, som vore förenade med nämndemansuppdragets utförande, utöver

vad för närvarande i dylikt avseende vore stadgat, samt för riksdagen

framlägga det förslag, som av detta övervägande kunde föranledas.

Atta reservanter inom utskottet ansågo — utan att taga ställning till frågan,

huruvida och i vilken omfattning ersättning för nämndemansuppdrag.

utöver vad redan skedde, borde utgå -— skäl ej förefinnas för liksdagen att

upprepa den av riksdagen tidigare gjorda framställningen i ämnet till Kungl.

Majit. Frågan syntes enligt reservanternas mening lämpligen böra upptagas

och avgöras i samband med processreformen. För ett uppskov med frågan,

som vore av betydande ekonomisk räckvidd, talade ock alltjämt de statsfinansiella

skälen.

Vid frågans behandling i riksdagen biföll första kammaren reservationen,

medan andra kammaren godkände utskottets hemställan, vadan frågan för den

riksdagen hade förfallit.

Vid 1928 års riksdag väcktes i första kammaren av herr Schlyter med instämmande

av åtskilliga kammarledamöter ånyo motion örn skrivelse till

Kungl. Majit i ämnet (1:164). I motionen anfördes bland annat beträffande

de av reservanterna inom 1927 års första lagutskott framförda synpunkterna,

att de statsfinansiella skälen icke längre oemotsägligt kunde åberopas mot ett

tillmötesgående av de välgrundade kraven från nämndemännens sida på en

skälig ersättning samt att icke heller frågan örn en eventuell framtida processreform

borde få stå hindrande i vägen för partiella förbättringar i rättegångs
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 49.

9

väsendet, vilka utan olägenhet kunde genomföras utan samband med en omläggning

av förfarandet eller domstolsorganisationen i dess helhet.

Första lagutskottet anförde i utlåtande (nr 9) över motionen, att utskottet

berättande den däri behandlade frågan alltjämt intoge den ståndpunkt, som

kommit till uttryck i utskottets vid 1927 års riksdag avgivna utlåtande i anledning

av de då väckta motionerna i samma ämne, varför utskottet hemställde

örn avlåtande av skrivelse till Kungl. Majit med enahanda hemställan,

som utskottet 1927 föreslagit.

Fyra reservanter inom utskottet yrkade, att utskottets yttrande bort erhålla

följande lydelse:

Den uppoffring, som nämndeman får underkasta sig för inställelse vid häradsrätt,

kan givetvis vara synnerligen betungande och drabbar hårdare, i den

mån avståndet från vederbörandes hemort till tingsstället är större. Bördan

kommer alltså jämväl att drabba synnerligen ojämnt. Då det blivit i utskottet

upplyst, att frågan för närvarande icke är under övervägande hos Kungl. Maj :t,

torde skäl föreligga för riksdagen att anhålla örn utredning angående ersättning

till nämndemän för resekostnader. Vad åter angår spörsmålet örn ersättning

till nämndemän jämväl utöver resekostnaderna, synes oss detsamma

utan större olägenhet kunna vila i avvaktan på lösningen av frågan örn en

mera omfattande omläggning av domstolsorganisationen och processväsendet i

övrigt.

Utskottet får alltså hemställa, att riksdagen, i anledning av förevarande

motion, måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning, huruvida

och i vilken omfattning ersättning må tillerkännas nämndemän för med nämndemansuppdragets

utförande förenade resekostnader, utöver vad för närvarande

i dylikt avseende är stadgat, samt örn framläggande för riksdagen av det förslag,

som av denna utredning må föranledas.

Vid utskottets utlåtande var fogad ytterligare en reservation av en ledamot,

vilken på anförda skäl yrkade, att motionen icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Båda kamrarna biföllo förstnämnda reservation, varefter riksdagen genom

skrivelse den 24 februari 1928 (nr 35) anhöll örn utredning och om framläggande

av förslag i enlighet med samma reservation.

I anledning av denna riksdagsskrivelse anbefallde Kungl. Maj :t genom be- 19:28 års

slut den 10 april 1928 rikets hovrätter att, efter hörande av underlydande dom- utrednin9- havande och häradsrätter, avgiva utlåtande i ärendet. Domhavandena skulle ^

tillika inkomma med uppgifter å beräknad resekostnad för åtta nämndemän.

Av de inkomna utlåtandena framgår, att hovrätterna samt övervägande flertalet

domhavande och häradsrätter ansett nämndemännen böra av statsmedel tillerkännas

resekostnadsersättning enligt resereglementet. Från flera håll har

gjorts gällande, att även traktamentsersättning borde utgå. Å andra sidan hava

uti vissa yttranden uttalats farhågor, att genom utsträckning av ersättningsrätten

nämndemansinstitutionen småningom skulle komma att förlora sin hävdvunna

karaktär av ett på medborgarnas förtroende grundat hedersuppdrag samt att

därav skulle följa en icke önskvärd sammansättning av häradsnämndema.

Framhållits har ock, att då nämndemännen sedan gammalt plägade av ortsbefolkningen

anlitas för inlämnande av handlingar lill häradsrätten, ersättningen

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr Jf9.

för detta bestyr i allmänhet uppvägde kostnaden för inställelsen vid tingen,

varför något behov av särskild ersättning för resa till vanliga ting icke förefunnes.

Bland de yttranden, i vilka resekostnadsersättning tillstyrkts, må särskilt

anmärkas de av Svea hovrätt och hovrätten över Skåne och Blekinge avgivna.

Sålunda anförde Svea hovrätt:

Resekostnaderna vid inställelserna till de allmänna tingssammanträdena

eller lagtima tingen ävensom slutsammanträdena vore synnerligen växlande

och kunde för nämndemän, som vore boende avlägset från tingsstället, uppgå

till avsevärda belopp. Det torde därför ej sällan inträffa, att eljest villiga och

lämpliga personer på grund av ekonomiska skäl ej kunde mottaga nämndemansuppdrag

eller längre tid innehava sådant. Att detta ej vore till gagn

för rättsskipningen vore uppenbart. Det syntes ock överensstämmande med

billighet och rättvisa, att ersättning tillerkändes nämndemännen för ifrågavarande

kostnader. Nämndemansuppdragets karaktär att vara ett på medborgarnas

förtroende grundat hedersuppdrag kunde ingalunda därigenom förändras.

Hovrätten över Skåne och Blekinge yttrade i sitt utlåtande — efter det anmärkts,

att nämndemansuppdraget i äldre tider med vissa mycket oväsentliga

undantag ej var förenat med någon ersättning av staten och att hedern, som

därmed följde, var ersättning nog — vidare följande:

Uppdraget hade varit mycket eftersträvat och i allmänhet hade endast ortens

bästa män blivit hedrade därmed. Som naturligt var, då det gällde rättsskipning

på landet, hade det i stort sett allenast varit självägande jordbrukare eller

därmed likställda som blivit nämndemän. På grund av då rådande förhållanden

hade den ekonomiska uppoffringen, som föranleddes av uppdraget, ej heller

varit av någon betydenhet för dessa. Efter hand hade häri inträtt väsentlig

ändring. Genom den industriella utvecklingen och av andra orsaker hade befolkningen

i många landskommuner kommit att bestå till väsentlig del av industriarbetare

och andra icke i egentlig mening jordbrukare. För en nämndeman

ur dessas led skulle givetvis uppdraget medfört en ej ringa ekonomisk

uppoffring, ofta omöjliggörande för honom att mottaga val. Även bland jordbrukarna

hade säkerligen uppfattningen blivit en annan. Å ena sidan hade

rese- och tingsgästningskostnaderna betydligt ökats, varjämte vid den allt intensivare

jordbruksdriften förlust av arbetstid känts tyngre, och å andra sidan

kunde det nog ej heller nekas, att tidsandan blivit sådan, att ett samhälleligt

uppdrag, örn än så hedersamt, ej gärna ansetts böra bringa dess innehavare

ekonomisk förlust. Detta hade också föranlett statsmakterna att i ett flertal

fall göra avsteg från principen, att nämndemansuppdraget ej skulle vara förenat

med ersättning av staten. Senast 1918 tillerkändes sålunda t. ex. nämndemän

ersättning för resa till tremansting. Ur principiell synpunkt syntes det

hovrätten ej vara något att invända mot att nämndemännen av statsmedel även

erhölle ersättning för resa till de ordinarie tingssammanträdena jämte slutsammanträdena.

Huvudvikten borde ligga därå, att i varje fall erhölles till

nämndeman den därför ur alla synpunkter mest lämplige, och därtill bidroge

säkerligen i sin mån nämnda vidsträcktare reseersättning.

Flera av de myndigheter, som tillstyrkt utsträckning i rätten till reseersättning,

hava framhållit vikten av att man icke, på sätt syntes ifrågasatt, begränsade

ersättningen till visst antal nämndemän för varje sammanträde. Svea

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

11

hovrätt uttalade exempelvis härutinnan, att en föreskrift i sådant hänseende

möjligen skulle kunna leda till, att endast det antal nämndemän, som hade rätt

till ersättning, komme att tjänstgöra vid sammanträdena, att nämndens uppgift

att vara en såvitt möjligt fullödig representation för tingslagets folkmängd då

lätt kunde äventyras samt att, därest en begränsning ändock funnes nödvändig,

hovrätten ansåge antalet till ersättning berättigade nämndemän i allt fall icke

böra sättas lägre än till nio inom varje nämnd. Från andra håll har framhållits,

att en anordning med allenast åtta nämndemän skulle medföra svårighet att

hålla nämnden vid domfört antal, då nämndemän ofta nog måste höras såsom

vittnen å testamenten eller dylikt, och i övrigt mångenstädes omöjliggöra den

av ålder brukade och av ortsbefolkningen alltjämt uppskattade tjänstgöringsordningen

för domsagans nämndemän.

Några av de i ärendet hörda myndigheterna hava funnit frågan örn beredande

av ökad ersättning åt nämndemän kunna tillfredsställande ordnas genom

anslag från kommunernas sida; eventuellt med visst bidrag från staten. Sålunda

framhåller domhavanden i Mjölby domsaga, att kommunerna borde berättigas

att i sådana fall, där behov funnes föreligga, lämna den eller de för

kommunen utsedda nämndemännen gottgörelse för de utgifter, som tjänstgöringen

vid de ordinarie tingen medförde, samt att det möjligen skulle vara

lämpligt, att staten åtoge sig att till kommunens utgifter för dylika kostnader

lämna visst bidrag. En dylik anordning syntes icke bliva betungande för kommunerna,

och för staten skulle den medföra fördelen av begränsning av kostnaderna,

medan däremot en bestämmelse örn rätt för nämndemännen i rikets alla

domsagor att, utan hänsyn till tjänstgöringens större eller mindre besvärlighet

eller de olika förhållandena i de särskilda domsagorna, av statsverket erhålla

ersättning ovillkorligen skulle skapa utgifter, som i många fall knappast kunde

sägas vara betingade av ett verkligt behov.

Med överlämnande av de av hovrätterna samt domhavandena och häradsrätterna

avgivna yttrandena anbefallde härefter Kungl. Maj :t den 1 september 1928

statskontoret att inkomma med utlåtande i ärendet, J sitt utlåtande den 27

september 1928 har statskontoret anfört:

Enligt statskontorets mening kunde det icke förnekas, att nänmdemansuppdraget

i åtskilliga domsagor till följd av de långa avstånden och mindre goda

kommunikationer vore ganska betungande genom de därav föranledda icke obetydliga

resekostnaderna samt att detta förhållande kunde på somliga håll utgöra

hinder för att till uppdraget erhålla eller därvid bibehålla den, som av valmännen

ansåges bäst lämpad för uppdraget. En utsträckning av rätten till

ersättning på sätt som föreslagits skulle otvivelaktigt vara ägnad att i möjligaste

mån utjämna bördan av nämndemansuppdraget utan att — åtminstone

örn ersättningen inskränktes till att i allmänhet avse allenast själva resekostnaden

— anledning kunde anses föreligga att befara några menliga följder för

häradsnämndemas sammansättning eller något förryckande av nämndemansinstitutionens

karaktär.

Emellertid rådde så olika förhållanden i skilda delar av riket, att det knappast

syntes lämpligt att under alla förhållanden tillförsäkra nämndemän resekostnadsersättning

av statsmedel. Skulle sådan ersättning tillerkännas nämndemännen,

måste säkerligen denna anordning förbindas med en begränsning av

Stats
kontoret.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr 4,9.

antalet tjänstgörande nämndemän för att hålla statens kostnader i detta avseende

inom rimliga gränser; och en sådan åtgärd syntes med hänsyn till däremot

från många håll framställda invändningar icke vara tillrådlig.

För sin del skulle statskontoret vilja ifrågasätta, örn icke — åtminstone intill

dess den på dagordningen stående frågan örn genomgripande förändringar i

rättegångsförfarandet vunne sin lösning — förevarande ersättningsfråga lämpligen

kunde ordnas genom kommunernas förmedling ungefär på det sätt,

som föreslagits av domhavanden i Mjölby domsaga i det av honom avgina

yttrandet i ärendet. Statskontoret kunde jämväl i huvudsak

instämma i vad domhavanden härutinnan yttrat. Emellertid borde enligt statskontorets

mening staten bidraga till den av kommunen beslutade ersättningen

för nämndemansuppdragets utförande allenast i vad den avsåge ersättning för

kostnaderna för själva resorna — alltså ej med inräknande av traktamente —

och även i fråga örn dessa kostnader, som borde i kommunens beslut särskilt

angivas, syntes kommunen själv böra vidkännas en del. För att statens utgifter

för ifrågavarande ändamål skulle hållas inom rimliga gränser, borde statens

bidrag tillsvidare begränsas till hälften av resekostnaden i varje fall. Ersättningen

i sin helhet syntes böra utbetalas av kommunen, vilken efter årets utgång

skulle hava att vända sig till vederbörande länsstyrelse för utbekommande

av statsbidraget.

SMljaktiga

ledamöter i

statskontoret.

Länsstyrelserna

och

svenska

landskommunernas

förbund.

Två ledamöter i statskontoret voro av skiljaktig mening, i det att de — under

uttalande att flera skäl förefunnes såväl för att den ifrågasatta resekostnadsersättningen

utginge av statsmedel som för att den betalades av kommunerna

— funno ersättningen i fråga i allt fall lämpligen icke böra fördelas mellan

statsverket och kommunerna. Ansåges kostnaderna böra ersättas med kommunala

medel, vore desamma dock, enligt dessa ledamöters mening, så obetydliga,

att de ej motiverade en utjämning genom statens ingripande, vartill för övrigt

bomme, dels att statsbidrag syntes kunna komma att verka såsom ett uppmuntringsbidrag

och i så fall leda till ett motverkande av det syfte, statskontoret

tänkt sig nied att låta kommunerna i första hand bestrida kostnaderna,

dels ock att en anordning, enligt vilken kommunerna skulle äga utan

närmare angivna grunder bestämma reseersättning och staten därav bliva bunden,

måhända kunde komma att för staten bliva minst lika betungande som örn

staten ensam åtoge sig utgifterna i fråga, beräknade enligt i resereglemente!

upptagna enhetliga grunder.

Efter det statskontorets yttrande inkommit, inhämtades utlåtanden från länsstyrelserna

och svenska landskommunernas förbund.

Bland länsstyrelserna har flertalet (15 länsstyrelser) tillstyrkt, att resekostnadsersättning

bereddes nämndemännen av statsmedel. Mot statskontorets

förslag har framhållits, att vid genomförandet av detsamma någon enhetlighet

ej skulle komma till stånd utan kommunerna skulle kunna besluta ersättning

tili mycket växlande belopp; det skulle således icke bliva ett likformigt system

utan ett ojämnt sådant, som kunde komma att verka obilligt och orättvist. De

flesta av ifrågavarande länsstyrelser hava ansett, att full ersättning borde utgå

enligt resereglementet, varemot två av dem funnit ersättningens belopp böra

inskränkas i enlighet med vad som gäller enligt § 34 i 1862 års förordning

örn kommunalstyrelse på landet i fråga örn kommunalfullmäktige respektive

enligt 23 § i 1924 års lag örn landsting beträffande landstingsman. — Endast

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 49.

13

tre länsstyrelser hava tillstyrkt statskontorets förslag, två dock nied den begränsningen,

att statens bidrag till resekostnadsersättningen icke borde utgå

nied högre belopp än hälften av vad denna ersättning skulle utgjort med tilllämpning

av bestämmelserna i resereglemente!. — En länsstyrelse har ansett,

att reseersättningen borde gäldas antingen av tingslaget eller respektive kommuner

samt att, i den mån statsintresset kunde anses vara särskilt engagerat

i denna angelägenhet, bidrag borde utgå av allmänna medel. — Tre länsstyrelser

hava funnit kommunerna böra erhålla befogenhet att tillerkänna nämndemän

resekostnadsersättning utan rätt att härför åtnjuta statsbidrag, en under

framhållande tillika, att ersättningen borde begränsas i enlighet med § 19

i förordningen örn kommunalstyrelse på landet. — Slutligen har en länsstyrelse

under åberopande av den väntade rättegångsreformen avstyrkt, att någon

utsträckt resekostnadsersättning nu tillerkändes nämndemän.

Svenska landskommunernas förbund har uttalat sig för att såväl resekostnadsersättning

som dagtraktamente enligt resereglemente! tillerkändes nämndemän

av statsmedel.

I anledning av vad länsstyrelserna och svenska landskommunernas förbund Statskoni

ärendet anfört infordrades förnyat utlåtande från statskontoret, som i utlå- * utlåtande1

tande den 17 juni 1929 — efter anmärkande att av dittills i ärendet avgivna

yttranden framgmge, att flertalet domhavande och häradsrätter, samtliga hovrätterna,

flertalet länsstyrelser ävensom svenska landskommunernas förbund

ansågo förevarande spörsmål böra så ordnas, att nämndemännen av statsmedel

erhölle ersättning för sina av uppdraget föranledda resekostnader, beräknad

enligt föreskrifterna i allmänna resereglemente! •— vidare anfört:

Statskontoret kunde icke förneka, att —- liksom den resekostnadsersättning,

som enligt nu gällande bestämmelser tillkomme nämndeman vid extra förrättningar

och s. k. tremansting, gäldades av statsmedel — det läge närmast till

hands att på samma sätt ordna nu ifrågavarande ersättning för resekostnaden

vid inställelse till ordinarie nämndemans!jänstgöringen. När statskontoret i sitt

tidigare utlåtande framlade det förslag, rörande vilket länsstyrelserna och

svenska landskommunernas förbund avgivit yttranden, hade ämbetsverket tagit

hänsyn därtill, att i ett icke så litet antal domsagor anordningar vidtagits

av tingshusbyggnadsskyidiga för beredande åt nämndemännen av kostnadsfritt

nattkvarter å tingsstället, att åtskilliga kommuner anslagit kontant ersättning

åt av dem valda nämndemän för uppdragets utförande, att nämndemännen på

åtskilliga håll plägade anlitas av ortsbefolkningen för inlämnande av handlingar

till häradsrätten och därför av uppdragsgivare erhölle ersättning, som i

allmänhet väl täckte kostnaden för inställelsen; samt att på grund därav och

jämväl av andra skäl en icke obetydlig minoritet bland domhavandena och häTadsnämnderna

motsatt sig en utsträckning av nämndemans rätt att av statsmedel

åtnjuta resekostnadsersättning. Då under sådana förhållanden ett allmänt

medgivande till utsträckt rätt för nämndeman till resekostnadsersättning

av statsmedel syntes innefatta dels ett olämpligt påtvingande i vissa fall av en

ersättning, som av vederbörande själv icke ansåges påkallad, dels ock en onödig

kostnadsökning för statsverket, hade statskontoret velat söka frågans lösning

däri, att kommunen själv finge avgöra om och med vilket belopp ersättning för

resekostnaderna skulle utgå till av densamma valda nämndemän med rätt att

av statsmedel undfå gottgörelse för hälften av vad kommunen i detta hänseende

utgivit, varvid den omständigheten att kommunen själv skulle drabbas av

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

halva kostnaden ansetts innebära garanti för att statens utgift icke skulle oskäligt

uppskruvas.

En dylik lösning av föreliggande spörsmål ansåge statskontoret fortfarande

vara att förorda. Visserligen vore de flesta länsstyrelser av den mening, att ett

allmänt medgivande om rätt för nämndeman till reseersättning av statsmedel

borde lämnas, och hade således, märkligt nog, icke beaktat det betänkliga i att

använda statsmedel till sådan ersättning även i fall, där de eventuella ersättningstagarna

själva förklarat densamma vara onödig. Mot statskontorets förslag

hade i allmänhet invänts, att det förordade förfaringssättet skulle verka

ojämnt. Örn därmed avsåges, att ersättningen skulle komma att utgå efter

olika grunder på skilda orter, så måste visserligen medgivas, att förslaget antagligen

skulle hava sådan påföljd; men i stället för att innebära en nackdel

vore detta i själva verket ett skäl, som talade för förslaget, örn man nämligen,

såsom statskontoret, ansåge förevarande fråga vara av betydelse huvudsakligen

för utjämnande av bördan av nämndemansuppdraget mellan närboende och

avlägset boende nämndemän inom samma ort. Statskontoret kunde i detta

avseende åberopa vad en länsstyrelse anfört därom, att någon anledning knappast

förelåge till ett generellt medgivande av utsträckt rätt för nämndeman till

resekostnadsersättning, enär i södra och mellersta delarna av riket avståndet

till tingsstället i allmänhet vore förhållandevis ringa och på grund av de särskilt

under senare år genom automobilväsendet förbättrade kommunikationerna

kunde företagas med väsentligt mindre såväl tidsutdräkt som kostnad än tillförene,

medan däremot i de norra delarna av landet liksom eljest i mera vidsträckta

tingslag andra förhållanden förelåge; samt att det då syntes riktigt

och lämpligt, att vederbörande kommuner berättigades att, när behov ansåges

föreligga, bevilja lämpligt belopp såsom ersättning för de med nämndemansuppdraget

förenade resekostnaderna.

Däremot kunde statskontoret knappast finna skäligt att, såsom nämnda länsstyrelse

m. fl. föreslagit, låta hela kostnaden stanna å kommunerna. Man finge

nämligen icke förbise, att behovet av reseersättning — och därmed också kostnadsbeloppet

— i allmänhet bleve störst i de vidsträckta domsagorna i Norrland

med dess jämförelsevis mindre bärkraftiga kommuner. Vid bifall till

nyssberörda förslag syntes det i alla händelser önskvärt, att till Kungl. Maj:ts

förfogande ställdes ett anslag för att i fall, där utgifterna för ifrågavarande

ändamål bleve alltför betungande, användas till bidrag åt kommunerna.

Mot statskontorets förberörda förslag skulle kunna invändas, att detsamma

byggde på allt för stort förtroende till kommunernas förmåga att på ett tillfredsställande

sätt ordna denna ersättningsfråga; och det hade tillika ansetts

olämpligt, att staten skulle ersätta hälften av den av kommunen utgivna reseersättningen

utan avseende å grunderna för denna ersättning. Om dessa erinringar

befunnes vara befogade — och det kunde måhända icke alldeles bestridas

att så vore förhållandet —• syntes såsom av några länsstyrelser föreslagits

sådan modifikation i statskontorets förslag böra, vidtagas, att kommunen icke

erhölle större ersättning av staten än som motsvarade halva resekostnadsersättningen,

beräknad enligt bestämmelserna i allmänna resereglemente!, varvid tilllika

syntes böra tagas i övervägande, huruvida staten över huvud taget borde

lämna bidrag till ersättning för nämndemans resa, där avståndet mellan bostaden

och tingsstället icke överstege 5 km.

Därest såsom några länsstyrelser föreslagit åtgärd i nu förevarande avseende

inskränktes till ett medgivande för kommun att lämna ersättning åt nämndeman

för hans resekostnader, syntes denna ersättning lämpligen böra avpassas

i enlighet med bestämmelserna rörande resekostnadsersättning åt kommunalfullmäktig

(§19 mom. 1 i 1862 års förordning om kommunalstyrelse på

landet).

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr -tö. 15

Slutligen ville statskontoret vid det förhållande att åtskilliga kommuner

redan beviljat reseersättning åt sina nämndemän framhålla, att, örn resekostnadsersättning

av statsmedel medgåves i enlighet med vad flertalet hörda myndigheter

ävensom landskommunernas förbund förordat, det syntes böra tillses,

att vederbörande icke finge åtnjuta sådan ersättning från både staten och kommunen.

En ledamot, vilken antecknat sig såsom reservant även vid ärendets föregående

handläggning inom statskontoret, uttalade skiljaktig mening och yttrade, att

han, med vidhållande av sin tidigare uttalade uppfattning, ansåge, att någon

fördelning av kostnaderna mellan staten och kommunerna ej borde äga rum

samt att det för närvarande —- i avvaktan på rättegångsreformen — syntes

vara tillräckligt, att kommunerna medgåves rätt att lämna nämndeman viss

ersättning.

Genom förutnämnda remiss den 10 april 1928 anbefallde Kungl. Maj:t tillika

domhavandena att inkomma med uppgifter örn den beräknade årliga resekostnadsersättningen

för resa för åtta nämndemän från hemvistet till tingsstället

för inställelse vid allmänna tingssam manträden eller lagtima ting, inberäknat

slutsammanträden. Resekostnaderna skulle beräknas enligt 1927 års resereglemente.

Endast de nämndemän skulle medräknas, som vore bosatta å ort

utom tingsstället. Till grund för beräkningen skulle läggas antalet sammanträden

under år 1928. De inkomna uppgifterna giva vid handen, att ifrågavarande

årliga resekostnadsersättning skulle belöpa sig till i runt tal 250,000

kronor.

I statsverkspropositionen till 1930 års riksdag (andra huvudtiteln s. 110)

har min företrädare i ämbetet till behandling upptagit frågan örn anslagsäskande

för beredande av resekostnadsersättning åt nämndemän i de hänseenden,

som avses i 1928 års utredning. Efter omnämnande av denna utredning

och de beräkningar, som ligga till grund för densamma, anförde departementschefen

:

Ifrågavarande beräkningar hava grundats på den förutsättningen, att ersättning

skulle utgå till allenast åtta nämndemän vid varje sammanträde.

Därest samtliga vid ett sammanträde tillstädeskommande nämndemän skulle

erhålla ersättning, torde, så vitt man kan bedöma, kostnaderna ej understiga

300,000 kronor. Denna fråga, som sedan många år varit föremål för statsmakternas

uppmärksamhet, är onekligen av den betydelse, att den kräver ett

snart avgörande. Det hade också varit min livliga åstundan att till 1930 års

riksdag kunna framlägga ett förslag i ämnet. Emellertid har jag med hänsyn

till kostnadernas storlek och då andra frågor, vilka oundgängligen måste föreläggas

detta års riksdag, kräva betydande anslag från staten, funnit mig icke

böra göra framställning örn beräknande av några medel för detta ändamål.

I två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herr

Schlyter m. fl. (nr 99) och den andra i andra kammaren av herr Lindqvist i

Halmstad m. fl. (nr 205), hemställdes, att riksdagen på de närmare angivna

villkor, som med stöd av föreliggande utredning i ämnet funnes böra knytas vid

anslagets beviljande, måtte för möjliggörande av ersättnings utbetalande till

nämndemän för de med nämndemansuppdragets utförande förenade resekostnader,

utöver vad i dylikt avseende vore stadgat, höja det ordinarie förslags
-

Skiljaktig

ledamot i

statskontoret.

Kostnads
beräkning
19.

28.

1930 års

riksdag.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Ny kostnadsberäkning

1930.

Ihparte

ments
thefen.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 1+0.

anslaget under andra huvudtiteln till rese- och traktamentspenningar med

300,000 kronor.

I motiveringen framhölls, att ytterligare uppskov med frågan icke kunde

tänkas giva uppslag till något sätt att nedbringa den beräknade erforderliga

kostnaden samt att fullständig utredning av frågan förelåge, vadan alla förutsättningar

syntes vara för handen för dess lösning i enlighet med 1928 års riksdagsskrivelse.

Den ifrågavarande resekostnadsersättningen skulle vara av

mycket stor betydelse för utjämnande av den med nämndemansuppdragets

fullgörande förenade ekonomiska bördan mellan nämndemän från olika trakter

inom samma domsaga och från olika delar av landet.

Statsutskottet anförde (utlåtande nr 2), efter omnämnande av den inom

justitiedepartementet verkställda utredningen, att utskottet tagit del av utredningen

i fråga och därvid konstaterat, att skiljaktiga meningar gjort sig gällande

i olika hänseenden samt att utredningen i varje fall icke förelåge i det

skick, att utskottet kunde tillstyrka motionärernas förslag. Emellertid förväntade

utskottet, att ärendet snarast underställdes riksdagens prövning. Utskottets

hemställan bifölls av riksdagen.

Då vad som anförts i åtskilliga av de avgivna yttrandena därom, att ersättningen

icke borde begränsas till visst antal nämndemän för varje sammanträde,

syntes vara värt beaktande, men de från domhavandena inkomna uppgifterna

— förutom att åtskilliga av dem ej voro fullt tydliga —- icke voro ägnade att

läggas till grund för beräkning av kostnaderna för reseersättning till annat

antal nämndemän än det vid 1928 års utredning avsedda eller åtta, hava nya

kostnadsuppgifter infordrats från domhavandena. Därvid anmodades domhavandena

att inkomma med uppgift för tiden 1 juli 1929—30 juni 1930 å summan

av de belopp, envar vid sammanträde eller ting närvarande nämndeman

sammanlagt skulle hava ägt uppbära för resor från hemvistet till tingstaden

och åter, därest han varit berättigad till resekostnadsersättning enligt resereglemente!

den 27 juni 1929 (nr 210). En med ledning av de inkomna uppgifterna

upprättad sammanställning över kostnaderna för varje tingslag — vilken torde

få såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet — utvisar, alt i rätten samtidigt

tjänstgjort från 7 till 12 nämndemän med ett medeltal för hela riket av

omkring 10, samt ali den sammanlagda resekostnadsersättningen skulle hava

uppgått till i runt tal 298,000 kronor, motsvarande i medeltal, såvitt kunnat

utrönas, en ersättning till varje nämndeman i riket ej överstigande 100 kronor.

Såsom framgår av det föregående, har frågan örn beredande åt nämndemännen

av ersättning för inställelse vid de allmänna tingssammanträdena sedan årtionden

tillbaka varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet. Vad under

frågans behandling förekommit synes mig närmast giva vid handen, att unde!''

de senare åren spörsmålet i främsta rummet gällt, icke huruvida utan fastmera

i vilken utsträckning och ordning dylik gottgörelse bör tillerkännas dem. Enighet

torde sålunda på de flesta håll numera råda därom, att det icke är förenligt

med rättvisa och billighet, att nämndeman icke blott skall offra tid för fullgörande

av sitt uppdrag och därvid måhända gå miste örn arbetsinkomst

utan även i anledning av detsamma drabbas av direkta utgifter. Redan

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr £9.

17

ur nu anförda synpunkter lärer frågans lösning icke rimligen böra längre undanskjutas.

Men härtill kommer ännu ett och enligt min mening avgörande

skäl. Skall nämnden kunna rätt fylla sin viktiga uppgift i vårt rättsväsende

och därmed åt rättsskipningen bevaras dess folkliga anknytning med därå grundat

förtroende för domstolarna, framstår det som en bjudande nödvändighet att

tillse, att varje hinder undanröjes, som kan stå i vägen för en god rekrytering

av nämnden och en allsidig sammansättning av densamma. Ett sådant hinder

föreligger otvivelaktigt i det förhållandet, att nämndeman har att själv vidkännas

kostnaderna för uppdragets fullgörande. I de avgivna yttrandena har ock

framhållits, att de med nämndemansbestyret förenade utgifterna understundom

föranlett att personer, som ansetts böra i första hand ifrågakomma till nämndemän,

icke velat ställa sig till förfogande eller att de, så snart rätt därtill

förelegat, avgått från befattningen. Med de ökade krav, som alltmera ställas

på nämnden i avseende å dess tjänstgöring, blir denna fara uppenbarligen

än större. Slutligen må erinras, att den ekonomiska tunga nämndemansuppdraget

medför drabbar i hög grad ojämnt, beroende av det olika avståndet

från bostaden till tingsstället, av tillgång till egna fortskaffningsmedel, av

förlust av arbetsförtjänst och dylikt.

De ännu på sina håll framförda betänkligheterna, att nämndemansuppdraget,

som av ålder varit ett heders- och förtroendeuppdrag, skulle mista denna

sin karaktär, därest ersättning komme att utgå i anledning av detsamma, och

kanske komma att bliva eftersträvat på grund av de därmed förbundna ekonomiska

förmånerna, torde icke gärna kunna tillmätas betydelse, så länge det ej

är fråga örn någon avlöning för uppdraget utan allenast örn gottgörelse för de av

uppdraget föranledda kostnaderna. Och den jämväl framförda invändningen, att

nämndemännen få sina utgifter för inställelserna täckta genom ersättning för

vid rätten utförda uppdrag, kan säkerligen icke antagas äga giltighet beträffande

flertalet nämndemän.

Örn således ganska stor enstämmighet kan sägas råda därom, att åtminstone

någon ersättning bör tillerkännas nämndemännen för deras kostnader i anledning

av uppdraget, skifta meningarna något mera, då det gäller frågan, i

vilken utsträckning och ordning ersättning bör utgå. Från flera håll har gjorts

gällande, att ersättningen bör innefatta såväl resekostnads- som traktamentsersättning.

Det övervägande flertalet har ansett försiktigheten bjuda att tillsvidare

stanna vid allenast resekostnadsersättning. För egen del vill jag ansluta

mig till den av riksdagen år 1928 godkända uppfattningen, att för närvarande

endast resekostnadsersättning bör ifrågakomma.

Då enligt min uppfattning resekostnadsersättning städse bör tillkomma

nämndemännen, kan jag naturligen ej ansluta mig till den av statskontoret

och vissa andra myndigheter uttalade meningen, att åt kommunerna bör överlämnas

att avgöra, huruvida sådan ersättning skall utgå. Ej heller kan det

anses lämpligt att låta kommunerna bestämma de närmare grunder, efter vilka

ersättningen må åtnjutas. Dessa grunder skulle då kunna komma att i hög

grad växla för olika landsdelar, något som i och för sig vore mindre sakenligt

och även kunde komma att verka obilligt. Med denna min inställning

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. hS Käft. (Nr 49.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 4E>.

till frågan framstår det ock följdriktigast, att resekostnadsersättningen bestrides

av statsmedel. Särskilt i mera vidsträckta kommuner, där antalet

nämndemän är stort och avståndet till tingsstället betydande, skulle utgifterna

för ifrågavarande ändamål — även örn statsbidrag utginge — kunna bliva

nog så betungande. Överhuvud lärer anledning icke föreligga att nu frångå

den på förevarande område gällande ordningen, enligt vilken nämndemän

författningsenligt tillkommande ersättning utgår av statsmedel.

Ersättningen torde böra utgå enligt bestämmelserna i allmänna resereglemente!.

Att, då nu är fråga allenast örn resekostnadsersättning, genom meddelandet

av särskilda föreskrifter, motsvarande exempelvis de för vissa befattningshavare

gällande besparingsreglementena, bestämma ersättningen lägre

eller eljest på annat sätt än enligt resereglemente! lärer näppeligen vara påkallat.

Tydligt är emellertid, att ersättning bör utgå allenast för en resa till

och från tingsstället för varje sammanträde, ändå att sammanträdet fortgår

flera dagar. De närmare föreskrifter, som erfordras angående ersättningens

utgående och utbetalande, torde ankomma på Kungl. Majit att utfärda.

I fråga örn det antal nämndemän, som må åtnjuta resekostnadsersättning,

bör enligt min mening någon begränsning nu icke ske. Emellertid vill jag

nämna, att jag enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 21 november 1930 tillkallat

särskild sakkunnig att inom departementet biträda med behandling av

frågorna örn lämplig fördelning av tjänstgöringen mellan nämndemän vid

häradsrätterna samt ändamålsenlig ordning för målens handläggning vid

tingen ävensom i samband därmed stående spörsmål. Med utredningen

avses i första hand att undersöka, huruvida — på sätt redan skett i ett flertal

tingslag ■—- nämndemännens antal och tjänstgöring må kunna så bestämmas,

att samma nämndemän i regel komma att deltaga i varje särskilt måls handläggning

från början till slut, en anordning, som i förening med genomförandet

tillika av principen örn samme ordförande i ett och samma mål skulle vara av

stort värde för rättsskipningen. Därnäst åsyftar utredningen en undersökning,

huruvida icke en rationellare fördelning av målen å uppropslistan och deras sammanförande

i mindre grupper, eventuellt i förening med ökning av antalet rättegångsdagar,

må kunna genomföras till främjande av handläggningen och

samtidigt tillgodoseende av allmänhetens berättigade krav att icke onödigtvis

förspilla tid i väntan på ett mål. De sålunda ifrågasatta åtgärderna torde, till

undvikande av alltför stor ökning av antalet nämndemän i respektive tingslag,

leda till en nedsättning av antalet samtidigt i rätten tjänstgörande nämndemän.

Med nuvarande tjänstgöringsförhållanden vid häradsrätterna skulle, såsom

jag tidigare nämnt, genomförandet av förslaget örn rätt för nämndemän till

ersättning för inställelse vid de allmänna tingssammanträdena eller lagtima

tingen, däri inbegripet slutsammanträden, draga en årlig kostnad av i runt tal

300,000 kronor. I vad mån de åtgärder, vartill den av mig nyss berörda utredningen

kan komma att leda, må medföra ytterligare kostnader, låter sig nu

icke med säkerhet bedöma. Tydligt är emellertid, att åsyftade reformer på

detta område låta sig genomföras endast så småningom, liksom det synes mig

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr -49.

19

klart, att strävandena att undanröja brister i vår rättsskipning icke rimligen

böra stå hindrande i vägen för att nämndemännen beredes en ersättning, som i

och för sig finnes skälig och påkallad, helst dessa strävanden genom ersättningsfrågans

lösning otvivelaktigt komma att i viss mån underlättas.

De sålunda ifrågasatta nya bestämmelserna örn resekostnadsersättning till

nämndemän hava, såsom jag förut anmärkt, synts böra träda i kraft först den

1 januari 1932. Det av mig till uppförande under avdelningen häradsrätterna’

för nästkommande budgetår förordade anslaget ''Reseersättning till nämndemän’

lärer därför kunna bestämmas till vad av de beräknade nya kostnaderna

belöper å första halvåret 1932 eller 170,000 kronor, ökat med vad nu utgår i

reseersättning till nämndemän och som för år. uppskattats till 85,000 kronor,

eller tillhopa 255,000 kronor.»

Under åberopande av det sålunda anförda hemställer föredraganden, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen,

att till reseersättning till nämndemän för budgetåret 1931/

1932 anvisa ett extra förslagsanslag av 255,000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen att proposition

i ämnet skall avlåtas till riksdagen av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Axel Wennerholm.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr h9.

Bilaga.

Sammanställning över inkomna uppgifter rörande nämndemäns resekostnader

m. ni.

''

Antalet nämndemän

(i medeltal) under

Resekostnaden för samtliga tjänst-

budgetåret 1929/1930

görande nämndemän

.

sorn

tjänst-

som tjänst-

gjort vid varje

sista

1

första

hela

gjort

sammanträde

halvåret

halvåret

budgetåret

samtidigt

inbegripet

1929.

! 1930.

1929/1930.

i rätten

slntting.

övea Hovrätt.

Stockholms län.

j 1) Norra Roslags domsaga

Frösåkers tingslag.......

11

11

572:70

717:65

1,290:35

Väddö och Närdinghundra tingslag

11

22

847:45

1,288:35

2,135:80

2) Mellersta Roslags domsaga ....

11

29

1.800: 6u

2.497:65

4,298:25

3) Stockholms läns västra domsaga .

11

32

1,679:05

2,286:90

3,965:95

I 4) Södra Roslags domsaga .

9

26

1,141:80

1,755:50

2,897:30

5) Sollentuna och Färentuna härads

domsaga ..........

10

12

277: 60

408:50

686:10

i 6) Södertörns domsaga 1......

10

28

1,106:60

2.099:15

3,205:75

Summa

Uppsala län.

7,425:80

11,053: 70

18,479:50

7) Uppsala läns södra domsaga

Tiunda tingslag........

11

22

896: 61

1,283:13

2.179: 74

Trögds tingslag.........

11

23

1,037: 20

1,586:20

2,623: 40

1 8) Uppsala läns norra domsaga . . .

12

31

2,590: —

3.810: —

6,400: —

Summa

4,523:81

6,679:33

11,203:14

Södermanlands län.

; 9) Nyköpings domsaga

Jönåkers, Rönö och Hölebo härads

tingslag...........

11

31

770:15

1,017: 50

1,787: 65

Daga härad...........

12

12

300:30

400:40

700:70

110) Oppunda och Villåttinge härads

domsaga

Oppunda härad .........

10

14

403:85

607:80

1,011:65

Villåttinge härad........

11

11

300: 60

308:10

608: 70

11) Livgedingets domsaga

Väster- och Österrekarne härads

tingslag...........

10

18

358:15

606:50

964: 65

Akers och Selebo härads tingslag

10

18

874:90

1,208:10

2,083: —

Summa

3,007; 95

4,148:40

7,156:35

Gotlands län.

12) Gotlands norra härads domsaga

8

8

690: —

988:40

1,678:40

13) Gotlands södra härads domsaga . .

10

10

849:-

1,188: 60

2,037:60

Summa

1

1,539: -

2,177: —

3,716: —

1 Nämndens tjänstgöring ändrades den 1 jannari 1930, dä domsagans båda tingslag sammanslogos

till ett.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 49.

21

Antalet nämndemän

(i medeltal) under

budgetåret 1929/1930

Resekostnaden för samtliga tjänst- görande nämndemän

sorn

tjänst-

som tjänst- gjort vid varje

sista

första

hela

gjort

sammanträde

halvåret

halvåret

budgetåret

samtidigt

inbegripet

1929.

1930.

1929/1930.

i rätten.

slutting.

Värmlands län.

14) Östersysslets domsaga

984:15

1,304:30

2,288: 45

Färnebo härad.........

12

12

Olme, Visnums och Väse härads

tingslag...........

11

11

756:70

805:-

1,561:70

15) Hellansvsslets domsaga.....

12

12

595: —

798: —

1,393: —

16) Södersysslets domsaga

1,262: 49

984: —

2,246:49

Näs härad...........

12

12

Gillberga härad.........

12

12

1,630: 64

1,363: 05

2,993: 69

17) Nordmarks härads domsaga . . .

12

12

1,080: —

1,704: —

2,784: —

18) Josse domsaga.........

12

12

805: 75

1,109: 75

1,915: 50

19) Fryksdal härads domsaga

565:40

404: 30

969:70

Fryksdal nedre tingslag.....

12

12

Fryksdal övre tingslag.....

12

12

496: —

379: 80

875:80

20) Älvdals och Nyeds domsaga

1,207:80

2,114: 20

Älvdals övre tingslag......

10

10

906: 40

Älvdals nedre tingslag.....

11

11

1,095:60

898: —

1,9.)3:60

Nyeds härad..........

11

11

252:15

242:15

494:30

Summa

10,430:28

11,200:15

21,630:43

Örebro län.

21) Östernärkes domsaga

Glanshammars och Örebro härads

tingslag...........

12

24

819:30

1,092:40

1,911: 70

Askers och Sköllersta härads tings-

lag............

12

24

379: 46

569:19

948:65

22) Västernärkes domsaga

1,941:40

3,257: 70

Hallsbergs tingslag.......

17 1

29

1,316:30

Edsbergs härads tingslag ....

11

11

293: —

413:60

706:60

| 23) Nora domsaga

694: 10

1,103:70

Nora tingslag..........

11

11

409: 60

Karlskoga härad........

12

12

427:47

608: 77

1,036: 24

1 24) Lindes domsaga.........

11

33

391:16

586:74

977:90

Summa

4,036: 29

5,900: 20

9,942:49

Västmanlands län.

25) Västmanlands västra domsaga

970: 22

1,798: 45

Åkerbo o. Skinnskattebergs härad

11

11

828: 23

Snevringe härad........

11

11

340:86

455:41

796: 27

26) Västmanlands mellersta domsaga

478:64

837: 62

Gamla Norbergs bergslags tingslag

12

12

358: 98

Siende och Norrbo tingslag. . . .

12

29

1,052:05

1,502:93

2, 54: 98

27) Västmanlands östra domsaga . . .

11

11

736: 65

894: 70

1,631:35

Summa

8,316: 77

4,301:90

7,618:67

Kopparbergs län.

28) Falu domsaga

773: 03

1,292: 78

Norra tingslaget........

12

12

519:75

Södra tingslaget........

12

12

196:40

179: 70

376:10

1 Å cn rättegångsdag under vissa sammanträden tjänstgöra två olika nämnder.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

Antalet nämndemän

(i medeltal) under

budgetåret 1929/1930

Resekostnaden för samtliga tjänst- görande nämndemän

sorn

som tjänst-

tjänst-

gjort vid varje

sista

första

hela

gjort

sammanträde

halvåret

halvåret

budgetåret

samtidigt

inbegripet

1929.

1930.

1929 1930.

i rätten.

slutting.

29) Hedemora domsaga

Folkära härad..........

11

11

329: 64

461:14

790:78

Hedemora tingslag.......

11

22

1,230: 28

1,352: 76

2,583: 04

30) Västerbereslags domsaga.....

I SI) Nås och Malungs domsaga

12

31

1,167: 05

1,728:95

2,896: —

Nås tingslag..........

12

12

415: 05

519:80

934:85

Malungs tingslag........

11

11

811: 95

880:35

1,692:30

32) Nedansiljans domsaga

Leksands och Gagnefs tingslag . .

11

21

917: 60

1.211:20

2,128:80

Rättviks tingslag........

33) Ovansiljans domsaga

11

11

929: 60

861: 40

1,791: —

Mora tingslag..........

12

12

626: 24

796:16

1,422:40

Orsa tingslag..........

12

12

365: 88

365: 88

731:76

Älvdals tingslag........

12

12

216: 56

433:12

649: 68

Särna och Idre tingslag.....

12

12

516: 80

516: 80

1,033: 60

Summa

8,242: 80

10,0S0:29

18,323:09

Gävleborgs län.

34) Gästriklands östra domsaga . . .

11

11

332: 75

500:85

833: 60

35) Gästriklands västra domsaga . . .

12

12

480: —

480: —

960: —

36) Bollnäs domsaga........

37) Sydöstra Hälsinglands domsaga

12

12

540:80

821:60

1,362:40

Ala tingslag..........

11

11

1,472: 80

2,003: 60

3,476: 40

Enångers tingslag........

38) Norra Hälsinglands domsaga

12

12

159: —

261: —

420: —

Delsbo tingslag.........

12

12

325: —

487:50

812: 50

Bergsjö och Forsa tingslag ....

12

24

682:50

910: —

1,592: 50

39) Västra Hälsinglands domsaga . . .

12

12

1,737: 44

2,509:46

4,246:90

Summa

5,730: 29

7,974:01

13,704:30

Västernorrlands län.

40) Medelpads västra domsaga ....

41) Medelpads östra domsaga

12

12

1,112: —

1,626: -

2,738: —

Njurunda, Sköns och Ljustorps

tingslag...........

9

30

376: —

504: —

880: —

Indals tingslag.........

12

12

390: —

520: —

910: —

42) Ångermanlands södra domsaga . .

43) Ångermanlands mellersta domsaga

11

11

838:20

2,294:07

3,132:27

Sollefteå tingslag........

11

11

151: —

168: —

319: —

Botnå tingslag.........

44) Ångermanlands västra domsaga

11

11

250:-

397: -

647: —

Ramsele och Resele tingslag . . .

11

11

1,218:10

1,528: 90

2,747: —

Fjällsjö tingslag........

10

10

706: 30

893: 30

1,599: 60

45) Ångermanlands norra domsaga 1

11

18

773: —

2,639: —

3,412: -

Summa

5,814: 60

10,570: 27

16,384: 87

1 Intill den 1 januari 1930 benämnd Själevads och Arnäs domsaga. Från och med nämnda

dag har domsagan utökats med Nätra tingslag.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

23

Antalet nämndemän

(i medeltal) under

budgetåret 1929/1930

Resekostnaden för samtliga tjänst- görande nämndemän

sorn

tjänst-

Burn tjänst- gjortvidvarje

sista

första

hela

gjort

sammanträde

halvåret

halvåret

budgetåret

samtidigt

inbegripet

1929.

1930.

1929/1930.

i rätten.

slutting.

Jämtlands län.

46) Jämtlands östra domsaga

Ragunda tingslag . . .....

12

12

1,274:10

944:40

2,218:50

Revsunds, Brunflo och Näs tingslag

12

12

831: 05

831:05

1,662:10

47) Jämtlands norra domsaga

Hammerdals tingslag......

12

12

316: 82

627: 81

944: 63

Lits och Rödöns tingslag ....

11

11

724:16

939:44

1,663:60

46) Jämtlands västra domsaga

Undersåkers och Offerdals tingslag

12

12

546: 60

728:80

1,275:40

Sunne, Ovikens och Hallens tingslag

12

12

1,052:38

1,406: 9H

2,459:34

49) Härjedalens domsaga

1,263: 42

Svegs tingslag.........

10

10

485:82

777: 6o

Hede tingslag..........

10

10

163:39

381:12

544: 51

Bergs tingslag.........

11

11

30i.: 10

529: 04

829:14

Summa

5,694 42

7,166:22

12,860:64

Västerbottens län.

50) Umeå domsaga.........

12

12

951: 50

1,332:10

2,283: 60

51) Västerbottens södra domsaga

Nordmalings och Bjurholms tingslag

9

9

505: 50

720:65

1,226: 15

Degerfors tingslag........

11

11

339:80

503:20

843:-

52) Vasti vbottens västra domsaga

Lycksele tingslag........

10

10

2,625: —

3,875: -

6,500: —

Åsele tingslag.........

10

10

670: —

1,475: —

3,130: -

2,145: -

Vilhelmina tingslag.......

11

11

1,975: —

5,105: -

53) Västerbottens mellersta domsaga

Nysätra tingslag.......

11

11

690: -

1,026: -

1,716: —

Burträsks tingslag........

11

11

495: —

670: —

1,165: -

54) Västerbottens norra domsaga

Skellefteå tingslag......

9

9

687: 20

888:-

1,575:20

Malå och Norsjö tingslag ....

11

11

778: 45

1,100:25

1,878:70

Summa

9,717:45

14,720: l0

24,437:65

Norrbottens län.

55) Piteå domsaga

Piteå och Älvsby tingslag ....

10

10

832:80

873: 15

1,705: 95

Arvidsjaurs sockens tingslag . . .

11

11

395: 50

802: 40

1,197:90

Arjeplogs lappmarks tingslag . .

11

11

127: 60

259: 60

387: 20

56) Luleå domsaga

Överlubå tingslag.......

11

11

205: 40

287: 56

492: 96

Nederluleå tingslag.......

10

10

668: 76

680: 20

1,348: 96

Jokkmokks lappmarks tingslag . .

10

10

416: —

416: —

832: —

57) Kalix domsaga

Råneå tingslag.........

10

10

585: 20

735: 40

1,320: 60

Överkalix tingslag.......

10

10

243:10

206: 20

■l 49: 30

Nederkalix tingslag.......

11

11

617:90

758: 70

1,376: 60

58) Torneå domsaga

Torneå tingslag........

11

11

608:10

366: 60

974: 70

Pajala och Korpilombolo tingslag .

11

11

2,076: —

1,610:80

3,686:80

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

Antalet nämndemän

(i medeltal) under

budgetåret 1929/1930.

Resekostnaden för samtliga tjänst- görande nämndemän

sorn

som tjänst-

tjänst-

gjort vid varje

sista

första

hela

gjort

sammanträde

halvåret

halvåret

budgetåret

samtidigt

inbegripet

1929.

1930.

1929/1930.

i rätten

slutting.

59) Gällivare domsaga

Gällivare lappmarks tingslag . . .

10

10

1,001:60

1,291: 40

2,293: —

Jukkasjärvi lappmarks tingslag .

11

11

871:59

1,579:66

2,451: 25

Karesuando lappmarks tingslag

8

8

50:40

155:82

206: 22

Summa

8,699:95

10,023: 49

18,723:44

Summa för domsagor under

Svea hovrätt........

78,179: 41

106,001: 16

184,180: 57

Göta hovrätt.

Ostergötlands län.

60) Kinda och Ydre härads domsaga

739:50

Kinda härad ..........

12

12

999: 20

1,738: 70

Ydre härad...........

12

12

409:20

400:80

810: —

61) Mjölby domsaga........

62) Aska, Dals och Bobergs härads

12

12

953:35

1,357:85

2,311:20

domsaga...........

10

10

445: —

623: —

1,068: —

63) Bråbygdens och Finspånga läns

•

domsaga

Bråbygdens tingslag.......

11

11

374: 95

588:70

963: 65

Finspånga läns härad......

11

11

682:50

1.153:80

1,836:30l

64) Hammarkinds, Stegeborgs och Skär-

kinds härads domsaga ....

12

12

1,268: 40

1,790: 80

3,059: 20

65) Linköpings domsaga.......

12

12

744:10

1,117: 20

1,861:30

Summa

5,617: -

8,011: 35

13,648:35

Jönköpings län.

66) Tveta, Vista och Mo domsaga . .

67) Norra och Södra Vedbo härads dom-

12

12

932:75

1,368:15

2,300:90

saga

Norra Vedbo härad.......

8

9

268:85

370: 20

639:05

Södra Vedbo härad.......

12

12

266:55

355:40

621: 95

68) Östra härads domsaga......

12

12

452: -

653: —

1,105: —

69) Västra härads domsaga.....

70; Östbo och Västbo härads domsaga

8

8

610:25

842:95

1,453: 20

Östbo härad..........

12

12

244: 65

314: 40

559:05

Västbo härad......• . . .

12

12

393:30

507: 20

900:50

Summa

8,168:35

4,411: 30

7,579:65

Kronobergs län.

71) Östra Värends domsaga

Uppvidinge härad........

12

12

418: 20

557:60

975:80

Konga härad......• . . .

12

12

373: 95

498: 60

872:55

72) Mellersta Värends domsaga . . .

11

22

1,485:10

1,470:35

2,955: 45

73) Västra Värends domsaga ....

9

9

417:15

584: 01

1,001:16

74) Sunnerbo härads domsaga ....

8

8

319: 77

474: 81

794: 58

Summa

3,014:17

3,585:37

6,599: 54

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

25

Antalet nämndemän

(1 medeltal) under

budgetåret 1929/1930.

Resekostnaden för samtliga tjänst- görande nämndemän

sorn

som tjänst-

tjänst-

gjort vid vane

sista

första

hela

gjort

sammanträde

halvåret

halvåret

budgetåret

samtidigt

inbegripet

1929.

1930.

1929/1930.

i rätten.

slntting.

Kalmar län.

75) Norra och Södra Tjusta härads

domsaga . . •........

8

8

716:-

1,004: —

1.720: —

76) Seveda och Tunaläns härads dom-

saga

Sevede härad ..........

12

12

382:90

517: 20

900: 10

Tunaläns härad.........

12

12

669:90

925: 20

1,595:10

77) Aspelands och Handbörds härads

domsaga...........

10

10

494:85

646: 60

1,141:45

78) Norra Möre och Stranda härads dom-

saga

Norra Möre härad........

12

12

473:85

631:80

1,105: 65

Stranda härad .........

10

10

443:85

591:80

1,035:65

79) Södra Möre härads domsaga . . .

80) Ölands domsaga

10

10

621: 20

971: 20

1,592:40

Ölands norra mot........

10

12

254:35

356:55

610:90

Ölands södra mot........

11

12

268: 64

347: 84

616:48

Summa

4,325:54

5,992:19

10,317: 73

Hallands län.

81) Hallands läns södra domsaga

Halmstads och Tönnersjö härad. .

12

12

456: 70

594:50

1,051:20

Höks härad...........

12

12

237: 70

437:50

675:20

82) Hallands läns mellersta domsaga

Årstads och Faurås härad . . .

12

23

681:45

908: 60

1.590: 05!

Himle härad..........

12

12

227: 70

303: 60

531:30!

83) Hallands läns norra domsaga

Fjäre härad..........

8

8

272: —

387:-

659:—;

Viske härad..........

10

10

165: —

212: —

377: —!

Summa

2,040: 55

2,843: 20

4,883: 75

Göteborgs och Bohus län.

84) Askims, Västra och Östra Hisings

samt Sävedals härads domsaga .

9

9

632:10

860: 10

1,492:20;

85) Inlands domsaga

Inlands södra tingslag......

9

16

439: 60

604: 40

1,044:—!

Inlands norra tingslag......

9

22

613: —

994: —

1,607: —

86) Orusts och Tjörns härads domsaga

9

9

572: 80

720: —

1,292: 80

87) Sunnervikens domsaga......

9

19

2,229: 54

2,286: 68

4,516: 22!

88) Norrvikens domsaga.......

8

8

618: 90

842: 40

1,461:30

Summa

5,105:94

6,307:58

11,413: 52

Älvsborgs län.

89) Marks domsaga.........

90) Kinds och Redvägs härads domsaga

11

11

646: 80

886:70

1,533: 50

Kinds härad..........

9

9

1,313: 70

1,839:18

3,152: 88

Redvägs härad.........

12

12

698: 70

931:60

1,630: 30''

91) Borås domsaga

Ås, Vodens och Bollebygs härad .

11

32

1,114:35

1,485:80

2,600:15

Gåsene härad..........

12

12

1,044: 60

1,392: 80

2,437: 40:

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 43 haft. (Nr 49.)

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majlis proposition nr 49.

,

Antalet nämndemän

(i medeltal) under

budgetåret 1929/1930.

Resekostnaden för samtliga tjänst-]

görande nämndemän

sorn

som tjänst-

tjänst-

gjort vid varje

sista

första

hela

gjort

sammanträde

halvåret

halvåret

budgetåret

samtidigt

inbegripet

1929.

1930.

1929/1930.

i rätten.

slutting.

92) Vättle, Ale och. Kullings härads

domsaga

Yättle och Kullings härad . . .

10

19

600: —

800:-

1,400: —

Ale härad...........

11

11

341'': —

380: —

720: —

93) Flundre, Väne och Bjärke härads

domsaga.........

10

10

750: 05

901: 80

1,651: 85

.94) Nordals, Sundals och Valbo härads

domsaga

Nordals och Sundals härad . . .

8

22

471: 12

706: 68

1,177:80

Valbo härad..........

10

10

212: 70

319: 05

531:75

95) Tossbo och Vedbo härads domsaga

Tössbo härad.........

11

11

442: 35

522:60

964: 95

Vedbo härad.........

8

13

810: 90

1,157: -

1,967:90;

Summa

8,445:27

11.323: 21

19,768:48

Skaraborgs län.

| 96) Vadsbo härads domsaga

2,817: 65

Vadsbo norra tingslag.....

11

23

1,363: —

1,454: 65

Vadsbo södra tingslag.....

12

12

1,017: 25

1,132:45

2,149: 70

97) Gudhems och Kåkinds härads dom-

saga

Gudhems härad........

8

8

146:50

226: 30

372:80

Kåkinds härad......'' .

8

8

438: —

577: 20

1,015: 20

98) Vartofta och Frökinds härads dom-

saga............

9

17

792: 25

1,115: 20

1,907: 45]

99) Skånings, Valle och Vilske härads

domsaga

Skånings och Valle härad . . .

11

22

733: 80

920: 40

1,65'': 20

Vilske härad..........

10

10

386:40

460: —

846:40

100) Åse, Viste, Barne och Laske hä-

rads domsaga........

11

29

1,792:80

2,269:20

4,062: -

101) Kinnefjärdings, Kinne och Kål-

2,681:45

lands härads domsaga ....

9

27

1,081:55

1,599: 90

Summa

7,751:55

9,755:30

17,506:85

Summa för domsagor under

91,717:87

Göta hovrätt........

39,468:37

52,249:50

Hovrätten över Skåne och

Blekinge.

Blekinge län.

102) Östra härads domsaga.....

8

12

274: 34

701: 47

975: 81

103) Medelst^ härads domsaga ....

9

9

338: 40

482: 50

820: 90

104) Bräkne härads domsaga.....

7

7

391: -

518:25

909: 25

105) Listers härads domsaga.....

8

8

292:75

303: 70

KOI: 45

Summa

1,296:49

2,010:92

3,307:41

Kristianstads län.

106) Ingelstads och Järrestads härads

2,369:80

domsaga...........

8

16

946:-

1,423:80

107) Gärds och Albo härads domsaga .

8

8

388: 90

572: 50

961: 40

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 49.

27

Antalet nämndemän

(i medeltal) under

budgetåret 1929/1930

Resekostnaden för samtliga tjänst- görande nämndemän

sorn

som tjänst-

tjänst-

gjort vid varje

sista

första

hela

gjort

sammanträde

halvåret

halvåret

budgetåret

samtidigt

inbegripet

1929.

1930.

1929/1930.

i rätten.

slntting.

108) Villande domsaga.......

8

8

498: 60

715:20

1,213:80

109) Östra Göinge domsaga.....

8

8.

705:15

786: 90

1,492:05

110) Västra Göinge domsaga.....

8

11

416:80

558: 70

975: 50

111) Norra Åsbo härads domsaga . .

112) Södra Åsbo och Bjäre härads dom-

8

8

211: 40

287: 95

499: 35

saga............

8

8

258: 50

315: 70

574: 20

Summa

1

3,425: 35

4,660: 75

8,086:10

Malmöhus län.

113) Oxie och Skytts härads domsaga

8

10

409: 75

573:90

983: 65

114) Torna och Bara härads domsaga.

115) Vemmenhögs, Ljunits och Herre-

8

8

395: 94

552: 90

948:84

stads härads domsaga.....

10

17

758: 86

981: 67

1,740: 53

116) Färs härads domsaga......

117) Frosta och Eslövs domsaga

8

16

1,199: —

1,378: —

2,577: —

Frosta härad..........

9

11

351: 25

641: 55

992: 80

Eslöv.............

8

8

—

—

—

118) Rönnebergs, Onsjö och Harjagers

domsaga...........

9

18

930:59

1,164: 78

2,095: 37

119) Luggude härads domsaga ....

8

11

620: 27

868: 38

1,488: 65

Summa

4,665:66

6,161: 18

10,826: 84

Summa för domsagor under hov- rätten över Skåne oell Blekinge

Summa för rikets alla dom-

9,387:50

12,832: 85

22,220: 35

sagor ..........

127,035: 28

171,083: 51

298,118: 79

Sammandrag för länen.

Stockholms .

18,479:50

Västmanlands .

7,618: 67

Norrbottens .

18,723: 44

Göteb. o. Bohus

11,413:52

Uppsala . . .

11,203:14

Kopparbergs .

18,323:09

Östergötlands

13,648: 35

Älvsborgs . .

19,768: 48

Södermanlands

7,156: 35

Gävleborgs . .

13,704: 30

Jönköpings .

7,579: 65

Skaraborgs . .

17,506: 85

Gotlands. . .

3,716: —

Västernorrlands

16,384:87

Kronobergs .

6.599: 54

Blekinge . . .

3,307: 41

Värmlands . .

21,630: 43

Jämtlands . .

12,860: 64

Kalmar . . .

10,317: 73

Kristianstads .

8,086: 10

Örebro . . .

9,942: 49

Västerbottens .

24,437: 65

Hallands . .

4,883: 75

Malmöhus . .

10,826: 84

Summa kronor

298,11S: 79

Anmärkning. Siffrorna i andra kolumnen angiva icke för alla tingslagen medeltalet av samtliga

tjänstgörande nämndemän. Beträffande flertalet tingslag är så visserligen fallet, i det att i dessa alla

nämndemännen tjänstgöra antingen samtidigt1 eller i allt fall under åtminstone någon rättegångsdag vid

värjo sammanträde. I andra tingslag åter är tjänstgöringen nämndemännen emellan så ordnad, att viss

grupp tjänstgör exempelvis vid vartannat eller vart tredje sammanträde, vid två eller flera sammanträden

i följd, ett år i följd o. s. v. I dessa tingslag är det verkliga antalet tjänstgörande nämndemän högre

än i kolumnen angivits. Därest siffrorna för samtliga tingslag utvisat medeltalet av alla nämndemän,

som verkligen tjänstgjort, skulle medelkostnaden per nämndeman för riket blivit omkring 118 kronor.

Medelkostnaden stannar nu vid något lägre belopp.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:146 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till reseersättning till nämndemän. s. 10 i texten
  2. SU 1931:78 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:is proposition angående anslag till reseersättning till nämndemän jämte en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten