Sök i Ratio Lex

Angående omorganisation av folkoch småskoleseminarierna

1932-02-26 · 292 sidor, varav 283 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 283 av 292 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:143, Angående omorganisation av folkoch småskoleseminarierna

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

1

Nr 143.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående omorganisation

av folk- och småskoleseminarierna; given Stockholms slott

den 26 februari 1932.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sam. Städener.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet å Stockholms

slott den 26 februari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Hansén, Jeppsson, Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet Städener anför härefter:

Under punkt 174 av 1932 års åttonde huvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på den proposition angående omorganisation

av folkskoleseminarierna m. m., som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna

dels en minskning av det gemensamma ordinarie reservationsanslaget

till folkskoleseminarierna, nu 1,837,000 kronor, med 37,000 kronor till

1,800,000 kronor — därav till folkskoleseminarierna 1,040,000 kronor och

till stipendier för elever vid folkskoleseminarier 100,000 kronor — dels till

anordnande av studentkurser och parallellavdelningar vid vissa folkskoleseminarier

m. m. för budgetåret 1932/1933 ett extra reservationsanslag av

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 samt. 115 haft. (Nr 143.) 1

Omorganisation

av folkoch

småskoleseminarierna.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

57,500 kronor, dels oc7c det ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg åt

lärare vid folkskoleseminarierna till 200,000 kronor.

Vidare har Kungl. Majit under punkt 178 av samma huvudtitel föreslagit

riksdagen att, i avbidan på den proposition angående omorganisation av

småskoleseminarierna m. m., som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna

dels en minskning av det ordinarie reservationsanslaget till statens småskoleseminarier,

nu 178,000 kronor, med 9,000 kronor till 169,000 kronor,

dels till verksamheten vid statens småskoleseminarium i Hagaström för budgetåret

1932/1933 ett extra reservationsanslag av 29,000 kronor, dels en

minskning av det ordinarie förslagsanslaget till understöd åt småskoleseminarier,

nu 310,000 kronor, med 70,000 kronor till 240,000 kronor, dels en

minskning av det ordinarie reservationsanslaget till stipendier åt elever vid

småskoleseminarier, nu 65,000 kronor, med 49,000kkronor till 16,000 kronor,

dels ock till tillfällig löneförbättring för lärare vid småskoleseminarier, inrättade

av landsting eller stad, som ej deltager i landsting, för budgetåret

1932/1933 ett extra förslagsanslag av 40,000 kronor.

Sedan utredningen i ämnet numera slutförts, anhåller jag att ånyo få

anmäla denna fråga för Kungl. Majit.

Frågan om statens övertagande av de utav landstingen och stad, som

icke deltager i landsting, inrättade småskoleseminarierna har varit föremål

för utredning genom särskilda sakkunniga, de s. k. 1929 års seminariesakkunniga,

vilka utgjordes av .förutvarande statsråden, ledamoten av riksdagens

första kammare, läroverksadjunkten Olof Olsson och numera undervisningsrådet

N. J. F. Almkvist samt ledamoten av riksdagens andra kammare,

lantbrukaren Gunnar Persson i Falla. Dessa hade, jämlikt Kungl. Majits den 5

juli 1929 lämnade bemyndigande, av dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet

tillkallats den 17 augusti 1929 för att inom departementet biträda

med utredning av vissa frågor örn ytterligare inskränkningar i den nuvarande

folkskoleseminarieorganisationen samt örn statens övertagande av de

utav landstingen och vissa städer upprätthållna småskoleseminarierna m. m.

Med skrivelse den 23 december 1930 avgåvo de sakkunniga »utredning och

förslag av frågorna om ytterligare inskränkningar i den nuvarande folk-skoleseminarieorganisationen

samt om statens övertagande av de utav landstingen

och vissa städer upprätthållna småskoleseminarierna m. m.» (statens

offentliga utredningar 1931:4). Sedan yttranden över sagda betänkande avgivits

den 28 januari 1931 av skolöverstyrelsen och den 9 februari 1931

av statskontoret samt centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening

inkommit med en den 20 februari 1931 dagtecknad skrift i fråga

om utbildningstidens längd vid småskoleseminarierna, avlät Kungl. Majit

den 26 februari 1931 proposition, nr 212, till riksdagen angående den del

av ifrågavarande sakkunnigbetänkande, som avser frågan örn småskoleseminariernas

omorganisation.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Beslut av

1931 drs

riksdag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Den fråga, som nu föreligger, avser den framtida seminarieorganisationen

i dess helhet. Innan jag närmare inlåter mig på denna fråga, anhåller jag

att få erinra örn den behandling, som av 1931 års riksdag i anledning av

nyssnämnda proposition ägnades frågan om småskoleseminariernas omorganisation

m. m. Vad beträffar denna frågas föregående behandling tillåter jag mig

hänvisa till den historik, som finns i 1929 års seminariesakkunnigas betänkande,

och inskränker jag mig sålunda till att här lämna en kortfattad redogörelse för

riksdagens beslut och uttalanden samt vad därmed står i nära sammanhang.

De frågor, som i förberörda proposition förelädes riksdagen, avsågo: 1)

statens övertagande av småskollärarutbildningen, 2) två- eller treårig kurs

vid småskoleseminarierna, 3) lärarbehovet vid småskolor och mindre folkskolor,

4) elevantalet i seminarieklasserna, 5) lärarkompetensen vid seminarierna,

6) seminariernas antal och förläggning, 7) lokalbehovet, 8) organisationens

genomförande, 9) ekonomiska frågor.

Vad beträffar frågan om statens övertagande av småskollärarutbildningen Stal.enH jiver
hade

de sakkunniga föreslagit, att staten skulle övertaga all sådan utbild- småskollärarnjng

utbildningen.

Därvid hade de erinrat, att riksdagen redan år 1923 ur principiella synpunkter

uttalat sig för en sådan åtgärd. Skolöverstyrelsen hade i sina tidigare

utredningar och utlåtanden förordat detsamma och i sitt yttrande den

28 januari 1931 biträtt de sakkunnigas i frågan intagna ståndpunkt, i sammanhang

varmed överstyrelsen erinrat, att när 1929 års riksdag i sin skrivelse

nr 145 förordade" en gemensam utredning av frågan om folkskoleseminariernas

och småskoleseminariernas organisation under starkt betonande

av samhörigheten mellan dessa spörsmål, riksdagen förutsatte, att övervägandena

inriktade sig på det målet, att småskoleseminarierna komme att

förstatligas. Landstingen, småskoleseminariernas lärare ävensom vissa lärarsammanslutningar

inom folk- och småskolekåren hade samstämmigt förordat

en seminariereform i nu nämnd riktning.

Beträffande villkoret för småskoleseminariernas förstatligande förklarade

1929 års riksdag i sin skrivelse nr 145, att riksdagen utginge från att ett

statens övertagande av den del av småskollärarinneutbildningen, som hittills

påvilat landstingen och vissa städer, icke komme att äga rum under annan

förutsättning än att landstingen och berörda städer kostnadsfritt och med

full äganderätt till staten överlämnade den för seminarieutbildningen använda

fasta och lösa egendom, varav staten funne sig vara i behov.

Såväl de seminariesakkunniga som skolöverstyrelsen och statskontoret anslöto

sig till dessa riksdagens uttalanden.

I förberörda proposition nr 212 till 1931 års riksdag framlades frågan

om småskollärarutbildningens övertagande av staten till den omfattning,

som av den verkställda utredningen och sakens läge i övrigt syntes påkallad.

Framför allt ansågs av vikt, att frågans rent principiella sida, d. v. s.

statens övertagande av småskollärarutbildningen, bleve underställd 1931 års

riksdag, som därvid borde beredas tillfälle yttra sig örn de villkor, som

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

■Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

borde förenas med ett dylikt statsövertagande. Sedan förutsättningarna för

ett förstatligande blivit fastställda, och sedan de olika landstingen fått tillfälle

taga ställning till ett sålunda av statsmakterna fattat principbeslut,

syntes lämpligen böra till omprövning upptagas frågan örn en mera detaljerad

plan för organisationens genomförande, seminariernas förläggning

m. m., allt spörsmål, som syntes böra föreläggas 1932 års riksdag.

Av den verkställda utredningen hade framgått, att de skäl, som motiverade

den föreslagna omläggningen av småskollärarutbildningen, vore av såväl

principiell som organisatorisk och ekonomisk art. Med den utveckling, som

folkskoleväsendet nått fram till i våra dagar, och med hänsyn särskilt till

den ställning, som folkskolan i det hela alltmera intager såsom en det allmännas

angelägenhet, syntes det principiellt riktigt, att staten även omhänderhade

all lärarutbildning för folkskolans olika stadier. Den överproduktion

av småskollärarinnor, som med den nuvarande ordningen för

denna lärarutbildning inträtt, måste hejdas. Men en nödig reglering av

lärarproduktionen med anpassning till det verkliga behovet kunde åstadkommas

först i samband med statens övertagande av småskollärarutbildningen.

Aven ekonomiska skäl påkallade en nyorganisation i denna riktning.

En nedskärning av den nuvarande seminarieorganisationen till vad

som motsvarade behovet och en koncentration av densamma i statens hand

komme att medföra ett nedbringande av de årliga totala kostnaderna för

detta ändamål. Därtill komme, att under den nuvarande ordningen utgifterna

för småskollärarutbildningen fördelade sig mycket ojämnt på de särskilda

landstingsområdena.

Ur mitt yttrande härom må återgivas följande:

Jag finner de nu sammanfattningsvis anförda skälen för statens övertagande

av småskollärarutbildningen vara bärande. Därtill vill jag anföra ytterligare

ett par synpunkter, som synas mig tala för att reformens genomförande i

möjligaste mån påskyndas. Utvecklingen har under de senaste åren förlöpt

sålunda, att på grund av tidigare överproduktion av småskollärarinnor

och det minskade behovet av lärarkrafter med enbart småskolekompetens

åtskilliga landsting funnit sig föranlåtna att nedlägga sina seminarier. Av

enahanda anledning torde det bliva nödvändigt, att ytterligare några landstingsseminarier

— frivilligt eller efter påtryckning från statsmakternas sida

— med det snaraste upphöra med sin verksamhet. Det blir givetvis vid

sådant förhållande ohållbart att, sedan de återstående landstingsseminarierna

förlorat sin tidigare mera provinsbetonade karaktär, från statens sida uppehålla

kravet på att några få landsting skola vidkännas dryga kostnader för

tillgodoseende av det allmänna småskollärarbehovet i riket.

I överensstämmelse med detta mitt uttalande föreslog Kungl. Majit riksdagen

besluta angående den sak, som nu är i fråga,

att den utbildning av småskollärare, lärare vid mindre folkskolor och biträdande

lärare vid folkskolor, vilken hittills tillkommit landsting samt stad,

som ej deltager i landsting, skall, i den omfattning som framdeles varder

av Kungl. Majit och riksdagen närmare bestämd, övertagas av staten,

under förutsättning likväl, att vederbörande landsting och stad kostnadsfritt

och med full äganderätt till staten överlämnar den för seminarieutbild
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

ningen använda fasta och lösa egendom, varav staten finner sig vara i

behov.

Riksdagen biföll i princip förslaget om statens övertagande av småskollärarutbildningen.

I sin skrivelse, nr 199, den 12 maj 1931 yttrade riksdagen

därom:

Beträffande själva principfrågan, huruvida staten bör helt övertaga och

ansvara för småskollärarutbildningen, delar riksdagen den mening, som

under de år, frågan varit under utredning, samstämmigt gjorts gällande av

dem, som haft att yttra sig i ärendet, nämligen, att ett sådant övertagande

snarast möjligt bör ske. De skäl, såväl pedagogiska och organisatoriska

som ekonomiska, vilka tala härför, hava närmare utvecklats av departementschefen,

och det torde vara tillfyllest, att riksdagen här hänvisar till

vad departementschefen sålunda andragit. Det är visserligen sant, att ett

dylikt utsträckande av den statliga verksamheten också innebär en^ kostnadsökning,

men denna omständighet synes i förevarande fall icke få åberopas

såsom ett motiv för staten att undandraga sin medverkan till en åtgärd,

som måste anses vara ur det allmännas synpunkt i synnerligen hög

grad önskvärd.

Angående den föreslagna förutsättningen för att staten skulle övertaga

nämnda utbildning anförde riksdagen:

Det av Kungl. Maj:t föreslagna villkoret för statsövertagandet, nämligen

att vederbörande landsting och stad kostnadsfritt och med full äganderätt

till staten överlämna den för seminarieutbildningen använda fasta och lösa

egendom, varav staten finner sig vara i behov, står i full överensstämmelse

med det av 1929 års riksdag i ämnet gjorda uttalandet och föranleder

ingen erinran från riksdagens sida.

Såsom redan nämnts, ansågs frågan örn en mera detaljerad plan för seminarieorganisationens

genomförande, seminariernas förläggning m. m. icke

böra föreläggas 1931 års riksdag utan anstå till ar 1932. Två av dessa

detaljspörsmål syntes dock vara så utredda, att de kunde underställas redan

1931 års riksdag, nämligen frågan örn utbildningstidens längd och frågan

om seminarieklassernas storlek.

Vad angår frågan om utbildningstidens längd uttalade 1919 års riksdag,

att lärokursen vid de av landsting eller stad, som ej i landsting deltager,

inrättade småskoleseminarierna borde vara tvåårig, där ej Kungl. Maj:t i

särskilda fall annorlunda föreskreve, och i överensstämmelse därmed meddelade

Kungl. Maj:t bestämmelser i den samma år utfärdade stadgan för

nämnda seminarier.

Det dröjde dock icke länge, förrän den meningen uppkom inom såväl

småskolans som folkskolans lärarkårer, att den tvååriga kursen vore otillräcklig,

och år 1927 inkom styrelsen för småskoleseminariernas lärarförening

till Kungl. Maj:t med en hemställan, att lärotiden måtte utsträckas

till tre år. Därefter ingick centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening

år 1928 till Kungl. Maj:t med en framställning i enahanda syfte.

Utbildningstidens

längd.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

Sedan skolöverstyrelsen anbefallts att efter vederbörandes hörande avgiva

utlåtande över centralstyrelsens framställning, inhämtade överstyrelsen yttranden

i ärendet från domkapitlen jämte folkskolinspektörerna samt landstingsseminariernas

styrelser och de tvååriga seminariernas lärarkollegier.

I dessa yttranden gjorde sig rätt skilda meningar gällande. Flertalet av

domkapitlen, småskoleseminariernas styrelser och lärarkollegierna vid de

tvååriga småskoleseminarierna yttrade sig i avstyrkande riktning. Bland

statens folkskolinspektörer voro meningarna starkt delade. Förslaget örn

treårig kurs tillstyrktes av 24 men avstyrktes av 21 inspektörer. Skolöverstyrelsen,

som avgav sitt yttrande i november 1928, fann en treårig kurs

önskvärd, om saken betraktades endast ur pedagogisk synpunkt, men fann

utsiktslöst att under då rådande statsfinansiella förhållanden påyrka en förlängning

av utbildningstiden, varför överstyrelsen avstyrkte bifall till den

gjorda framställningen.

Förevarande fråga hade upptagits till övervägande även av de sakkunniga.

Majoriteten av dessa hade med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna

icke kunnat förorda en förlängning av seminarietiden till tre år. Ledamoten

Almkvist hade däremot funnit sig böra på anförda skäl föreslå en sådan

utsträckning av utbildningstiden. Den ekonomiska räckvidden av den ifrågasatta

utsträckningen vore enligt hans mening icke avskräckande, vilket närmare

framginge av en skolöverstyrelsens utredning i detta avseende.

I sitt över de sakkunnigas betänkande avgivna utlåtande den 28 januari

1931 fasthöll skolöverstyrelsen sin år 1928 intagna ståndpunkt. Två av

överstyrelsens ledamöter, undervisningsråden Bruce och Nylund, hade dock

reservationsvis yrkat tillstyrkande av den treåriga utbildningens genomförande

i samband med småskoleseminariernas förstatligande.

Det föreföll mig, som om goda skäl blivit anförda för en treårig utbildning

vid småskoleseminarierna. Men med hänsyn till de dyrare utbildningskostnaderna

för seminarieeleverna och de betydligt ökade kostnader

för statsverket, som skulle följa med den treåriga utbildningen, fann jag

mig böra förorda, att även de nya statsseminarierna skulle organiseras med

tvåårig lärokurs, dock att ingen ändring skulle ske i organisationen av de

dåvarande statsseminarierna med treårig lärokurs.

I överensstämmelse med vad jag sålunda förordat fattade riksdagen sitt

beslut. Härom yttrade riksdagen i sin förutnämnda skrivelse:

Vad angår frågan om lärokursens längd, har departementschefen av pedagogiska

skäl uttalat vissa sympatier för de framkomna kraven på kursens

förlängning till treårig men av statsfinansiella skäl ansett sig nödsakad att

stanna vid den hittillsvarande ordningen med tvåårig lärokurs, utom vad

angår de redan treåriga statsseminarierna i Haparanda och Lycksele.

Det synes visserligen riksdagen obestridligt, att en bättre lärarutbildning

skulle vinnas, därest tiden för lärokursen utsträcktes till tre år, men riksdagen

måste uppenbarligen även taga hänsyn till att statens åtgärder på

området anpassas efter vad som är av behovet verkligen påkallat, så att

icke mera kraft, tid och pengar förbrukas, än som är nödvändigt för att

nå den effekt, staten åsyftar. Riksdagen kan nu för sin del i likhet med

1929 års seminariesakkunniga icke finna det ådagalagt, att för närvarande

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

något oundgängligt behov föreligger av en förlängning. De mindre folkskolorna,

med hänsyn till vilka seminarierna i Haparanda och Lycksele

erhållit treårig lärokurs, äro numera ställda på avskrivning, och, så vitt

angår småskolans behov, torde den tvååriga lärokursen kunna giva. ett i

stort sett tillfredsställande resultat, örn lärotiden väl utnyttjas. De förbättringar

i lärarutbildningen, som kunna vara önskvärda, synas riksdagen i

första hand böra ernås genom reformer i det inre seminariearbetet. Riksdagen

finner sig alltså, jämväl med tanke pa rådande statsfinansiella läge,

böra besluta, att lärokursen, med ovan angivna undantag, bibehålies såsom

tvåårig.

Det andra detaljspörsmålet, som förelädes 1931 års riksdag till avgörande, ^vantalet i

gällde elevantalet i seminarieMasserna. '' klasserna.

År 1927 hade skolöverstyrelsen uttalat sig för ett antal av 24 i varje

klass, och i sin plan den 26 januari 1926 för inskränkningar och begränsningar

i fråga örn folkskollärarproduktionen hade överstyrelsen, under erinran

att maximiantalet elever i varje klass då utgjorde 30, med hänsyn till

såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen föreslagit, att elevantalet

vid folkskoleseminarierna icke skulle sättas högre än till 25 i värjo

klass. När frågan om en definitiv inskränkning av folkskoleseminariernas

antal sedermera genom proposition av Rungl. Majit bragtes inför 1929 års

riksdag, anslöt sig dåvarande departementschefen till skolöverstyrelsens synpunkter

och utgick således ifrån att elevantalet per klass skulle normalt

utgöra 25. Riksdagen delade icke denna mening utan ansåg, att man lämpligen

kunde räkna med ett elevantal av omkring 28 per klass. Vid ärendets

behandling i kamrarna uttalades dock från ett par håll starka betänkligheter

mot att icke godtaga den inskränkning i elevantalet, som av Kungl. Majit

föreslagits. Naturligtvis ginge det att ha 28 lärjungar i en klass, då de

endast sysslade med teoretiska ämnen, men när det gällde den praktiska lärarutbildningen,

vore det önskvärt att hålla ett lägre elevantal. Ty ju mer

man minskade det totala lärjungetalet, desto flera lektioner finge varje elev,

och ju flera lektioner han finge hålla, desto bättre lärare måste han förutsättas

kunna bliva.

Den meningsbrytning beträffande antalet elever per klass, som här ovan

relaterats, gällde — såsom framgått — folkskoleseminarierna, och så som

frågorna lågo till vid 1929 års riksdag, kom ingenting att yttras rörande

småskoleseminarierna.

De sakkunniga upptogo emellertid frågan örn elevantalet vid sistnämnda

seminarier.

Beträffande den teoretiska undervisningen ansågo de, att det spelade en

ytterst ringa roll för undervisningens individualisering, om två eller tre

elever mer eller mindre deltoge i lektionerna. Annorlunda ställde sig saken,

när det gällde den praktiska utbildningen. Därom hade de dock låtit verkställa

en undersökning, och denna hade lett därtill, att man med ett elevantal

av 28 i varje klass skulle, örn en mera tidsvinnande anordning av

arbetet i övningsskolan vidtoges, uppnå icke endast vad som skulle vinnas

genom att sänka elevantalet till 24; man skulle vinna mera. De sakkunniga

holle således före, att de pedagogiska kraven icke med nödvändighet

utdömde det av riksdagen förordade klasstalet 28. Med hänsyn härtill ävensom

ur kostnadssynpunkt stannade de för detta tal.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Ledamoten Almkvist avgav ett särskilt yttrande, i vilket han uttalade

bland annat, att det. lämpligaste antalet elever per klass vore 24, detta särskilt

med hänsyn till de praktiska övningarnas ändamålsenliga bedrivande

och effektivitet samt därtill, att övningsskolan icke alltför starkt belastades

med elevlektioner. Men han kunde även godtaga ett antal av högst 25.

Detta antal föreslog han för både folk- och småskoleseminarierna.

I sitt utlåtande över de sakkunnigas betänkande bemötte skolöverstyrelsen

dessas argumentering och förklarade sig, på grund av den erfarenhet överstyrelsen

förvärvat rörande klassnumerärens inflytande på undervisningsresultatet,

icke kunna frånträda sin tidigare intagna ståndpunkt i denna

fråga. Överstyrelsen ansåg således, att elevantalet vid småskoleseminarierna

icke borde sättas högre än till 25 i varje klass. Statskontoret anslöt sig

däremot till de sakkunnigas förslag.

Jag yttrade då bland annat:

Då jag av statsfinansiella skäl icke kunnat föreslå en treårig utbildning

vid småskoleseminarierna, har jag ansett mig böra stanna vid att i fråga örn

klassavdelningarnas storlek följa reservanten bland de sakkunniga och skolöverstyrelsen.

Efter att hava anfört skäl för denna min ståndpunkt fortsatte jag:

Jag anser alltså, att man lämpligen bör beträffande de småskoleseminaner,

örn vilka nu är fråga, räkna med ett elevantal av omkring 25 per

klass. Da emellertid ännu några år framåt ett större eller mindre överskott

av småskollärarinnor torde vara att emotse, svnes det mig böra ligga i

Kungl. Maj:ts hand att tills vidare under övergångsåren med hänsyn till

förevarande förhållanden bestämma det antal elever, som vid de olika seminarierna

bör intagas. En dylik av praktiska skäl betingad anordning

torde bliva nödvändig, till dess den nya seminarieorganisationen hunnit

vinna erforderlig stadga.

Beträffande denna fråga väcktes inom riksdagen två likalydande motioner,

I: 260 och II: 426.

I dessa motioner erinrades örn den undersökning av den praktiska utbildningen

vid småskoleseminarierna, som de sakkunniga låtit verkställa.

Med °stöd av denna undersökning hade de sakkunniga givit anvisning på

en sådan omläggning av undervisningsplanen, varigenom den praktiska

utbildningen skulle bliva mera effektiv, utan att övningsskolans belastning

utökades i någon större grad. Motionärerna gjorde sålunda gällande, att

de sakkunnigas strävan varit å ena sidan att göra den nva organisationen

ändamålsenlig och effektiv och å den andra att göra detta inom den tillbörliga

ekonomiska ramen. Deras hemställan gick ut på att elevantalet i

varje klass skulle bestämmas till högst 28.

Riksdagen anslöt sig till motionärernas yrkanden. I sin förberörda skrivelse,

nr 199, anförde riksdagen följande:

I fråga örn elevantalet i seminarieklasserna har Kungl. Maj:t i anslutning

till den mening, som hävdats av en reservant bland seminariesakkunniga

och av skolöverstyrelsen, föreslagit, att nämnda antal skulle bestämmas till

omkring 25 per klass. Majoriteten bland de sakkunniga åter har ansett, att

elevantalet per klassavdelning borde fastställas till 28 (högst). Denna mening

har vunnit understöd i motionerna I: 260 och II: 426.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Riksdagen anser sig böra först och främst bringa i erinran, att, då riksdagen

år 1929, i syfte att vinna besparingar i utgifterna för lärarutbildningen

för folkundervisningsanstalterna, förordade vidtagande av en utredning

rörande möjligheterna till inskränkningar i seminarieorganisationen —

riksdagen betonade uttryckligen, att undersökningen borde inrikta sig både

på folkskole- och småskoleseminarierna — riksdagen därvid såsom sin mening

uttalade, att man lämpligen kunde räkna med ett elevantal av omkring

28 per klass i stället för det antal av 25 Kungl. Majit föreslagit.

Berörda uttalande gällde, i det sammanhang det gjordes, folkskoleseminarierna,

men det är av vikt att hålla denna riksdagens uppfattning i minnet,

även då det såsom nu är fråga örn elevantalet i småskoleseminariernas

klasser, ty, liksom numera beträffande dessa senare, hade skolöverstyrelsen

i sitt då avgivna yttrande rörande folkskoleseminarierna med mycken styrka

framhållit det ur pedagogisk synpunkt angelägna i att elevnumerären per

klass sänktes från förutvarande 30 till 25. Riksdagen fann likväl det ekonomiska

intresset böra tillerkännas företräde. Den av riksdagen påkallade

höjningen till 28 skulle nämligen medgiva en nedskärning av organisationen

med ett par avgångsklasser.

Sammalunda är förhållandet i detta fall. Med ett elevantal av 28 per

klassavdelning i småskoleseminarierna kan en motsvarande besparing vinnas

jämväl beträffande småskoleseminarierna, och frågan blir då närmast att

avgöra, huruvida en dylik besparing bör eftersträvas, därest den eljest visas

kunna genomföras utan olägenheter, eller örn man kan och bör i detta

sammanhang bortse från besparingsintresset.

Så vitt riksdagen kunnat finna, förhåller sig saken så, att seminariesakkunnigas

majoritet uppvisat, att med en enkel omläggning av den praktiska

utbildningen det låter sig göra att även med ett elevantal av 28 per klass

utan men vare sig för seminarieeleverna eller för lärjungarna i övningsskolan

åstadkomma en fullt tillfredsställande lärarutbildning jämväl i fråga

örn de praktiska undervisningsövningarna. De invändningar, som häremot

framkommit, äro helt allmänt hållna utan att närmare angiva, vari de påtalade

olägenheterna skulle bestå, och riksdagen kan icke tillerkänna dem

vitsord gentemot de sakkunnigas på en i detalj utförd undersökning grundade

omdöme.

Då riksdagen alltså kommit till den slutsatsen, att den högre elevsiffran

icke visats medföra några pedagogiska eller organisatoriska olägenheter, i

varje fall inga, vid vilka man har anledning att fästa något större avseende,

måste riksdagen, i betraktande av den kostnadsminskning, det för

statsverket kan komma att innebära, örn elevantalet bestämmes till högst

28 per klass, ansluta sig till de yrkanden, som därom framställts i motionerna

I: 260 och II: 426.

På grund av förefintligt överskott av småskollärarinnor synes det emellertid,

på sätt departementschefen ifrågasatt, böra ligga i Kungl. Maj:ts hand

att tills vidare under övergångsåren med beaktande av föreliggande förhållanden

bestämma det antal elever, som vid de olika seminarierna skall intagas.

I ytterligare en punkt träffade riksdagen ett avgörande, nämligen i fråga

örn nyintagning av elever till första Massen under läsåret 193111932.

Bland de frågor, som förelädes 1931 års riksdag, var även en, som berörde

lärarbehovet vid småskolor och folkskolor. Beräkningar rörande sagda

Kyla tagning

av elever till

första klassen

under

läsåret

1931/1932.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

behov hade verkställts av såväl skolöverstyrelsen som de sakkunniga. Därvid

hade hänsyn givetvis måst tagas även till den omständigheten, att ett

betydande överskott av småskollärarinnor för det dåvarande förefunnes.

Redan före 1918 hade uppstått en brist på småskollärarinnor, som nödvändiggjorde

en ökad lärarinneproduktion. Skolöverstyrelsen beräknade

nämnda år, att omkring 700 utexaminerade skulle årligen behövas för den

närmaste framtiden, och seminarierna fingo uppdrag att anpassa sig därefter.

Men så inträffade en serie omständigheter, däribland den nedgående

nativiteten och den ekonomiska depressionen, som gjorde, att den ökade

produktionen kom att möta ett lärarbehov vida mindre, än man hade beräknat.

Till följd därav uppkom en överproduktion, som 1924 gjorde sig

gällande över hela landet och som medförde ett läraröverskott, som efterhand

ökades ganska betydligt.

De sakkunniga undersökte ställningen i sistnämnda avseende med tillhjälp

av folkskolinspektörernas varje år till skolöverstyrelsen inlämnade uppgifter

rörande lärarförhållandena vid den egentliga folkskolan, småskolan

och mindre folkskolan, men tyvärr saknades möjlighet att angiva storleken

av detta överskott, eftersom anställningsförhållandena för de utexaminerade

småskollärarinnorna först under de senare åren blivit föremål för undersökning.

De sakkunniga kommo emellertid till det resultatet, att det skulle

dröja rätt länge, innan de utexaminerade nådde en anställning, som kunde

sägas vara betryggande.

Beträffande det stora överskottet av småskollärarinnor anförde skolöverstyrelsen

i sitt yttrande över de sakkunnigas betänkande:

I syfte att minska den stora arbetslösheten inom kåren har antalet utexaminerade

under de senare åren kraftigt nedbragts. År 1929 utexaminerades

314, år 1930 298 och för åren 1931 och 1932 beräknas antalen 286 och 334.

Även under de närmaste åren framåt gäller det att begränsa examinationen

för att snarast möjligt uppnå ett lämpligt förhållande mellan tillgång och

efterfrågan. Detta kan ske dels genom att snarast nedlägga överflödiga

landstingsseminarier, dels genom att under några år framåt i erforderlig mån

hålla klassnumerären nere.

Vad angår frågan om lärarbehovet anförde jag, att de av skolöverstyrelsen

tidigare och av de seminariesakkunniga då framlagda utredningarna

gåve ett starkt intryck av de vanskligheter, som vore förenade med beräkningar

för att finna det verkliga lärarbehov, som borde läggas till grund för

en någorlunda konstant seminarieorganisation, avsedd för en längre tid

framåt, och gav skäl för denna min uppfattning. Skolöverstyrelsen och de

sakkunniga hade vid sina beräkningar kommit till olika resultat, men skillnaden

vore icke så avsevärd, och den vore icke av natur att behöva påverka

statsmakterna vid deras behandling av den principiella sidan av frågan örn

småskoleseminariernas övertagande av staten.

Vad sedan beträffar punkten örn lärarinneöverflödet yttrade jag följande:

Då för närvarande ett betydande överskott av småskollärarinnor föreligger,

synes det i hög grad önskvärt, att möjlighet beredes Kungl. Maj:t att för

budgetåret 1931/1932 inverka reglerande på nyintagningen av elever vid de

nu befintliga landstingsseminarierna. I detta syfte torde böra inhämtas

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl.

riksdagens medgivande därtill, att Kungl. Majit må i de fall, då Kungl.

Majit finner omständigheterna sådant påkalla, stadga sådana villkor för utgående

av statsbidrag till småskoleseminarier för budgetåret 1931/1932, att

nvintagning av elever till första klassen icke må äga rum under läsåret

1931/1932.

I sin meranämnda skrivelse yttrade riksdagen beträffande lärarbehoveti

Såsom departementschefen framhållit, är det ytterst vanskligt att i detta

avseende göra några hållbara kalkyler. Det förefaller emellertid riksdagen,

som örn de verkställda beräkningarna skulle giva tillräcklig vägledning för

statsmakterna, då det ett kommande år gäller att bestämma seminarieorganisationens

omfattning. Något definitivt ståndpunktstagande av riksdagen

till denna fråga påkallas icke nu. Riksdagen vill dock såsom sin mening

uttala, att det synes riksdagen klokt att under alla förhållanden giva organisationen

ett visst mått av elasticitet, så att den utan större svårigheter

kan anpassas efter förekommande växlingar i lärarbehovet.

Vad angår läraröverskottet anförde riksdagen:

Med hänsyn till det föreliggande överskottet av utexaminerade småskollärarinnor

har departementschefen ansett det önskvärt, att möjlighet bereddes

Kungl. Majit att för budgetåret 1931/1932 inverka reglerande på

nyintagningen av elever vid de nu befintliga icke-statliga men statsunderstödda

småskoleseminarierna. För sådant ändamål bär begärts riksdagens

medgivande, att såsom villkor för utgående av statsbidrag för budgetåret

1931/1932 till dylikt seminarium finge i de fall, Kungl. Majit funné omständigheterna

sådant påkalla, stadgas, att nyintagning av elever till första

klassen icke måtte äga rum under läsåret 1931/1932,

Riksdagen anser det lämpligt att lämna ett dylikt bemyndigande; dock

torde detsamma böra komma till användning allenast, där det visar sig nödvändigt

för att underlätta genomförandet av övergången till den nya organisationen

och, där det kan ske, utan att seminarierna tillskyndas avsevärda

olägenheter eller svårigheter.

I överensstämmelse med detta riksdagens uttalande beslöt riksdagen att

lämna Kungl. Majit det begärda medgivandet rörande nyintagning av elever

till första klassen under läsåret 1931/1932.

I avseende å vad propositionen innehöll angående lärarkompetensen vid

seminarierna, seminariernas antal och förläggning, lokalbehovet, organisationens

genomförande samt ekonomiska frågor, ansåg sig riksdagen icke

hava anledning att göra något uttalande, då förslag från Kungl. Majits sida

i dessa hänseenden icke då förelåge. Riksdagen ville i detta sammanhang

allenast framhålla vikten av att nämnda frågor bringades till ett slutligt

avgörande vid 1932 års riksdag.

*

Andra

frågor.

Jag övergår nu till frågan om den framtida seminarieorganisationen i dess

helhet och följer därvid i huvudsak samma ordning, som förekommer i 1929

års seminariesakkunnigas betänkande. I det följande kommer jag således

att först upptaga frågan om småskoleseminarierna och därefter frågan om

folkskolesemin arierna.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

Av seminariesakkunniga

verkställda

utredningar

och beräkningar.

Småskol
lärarkårens
utveckling.

I. Småskoleseminarierna.

Av det föregående framgår, att 1931 års riksdag fattat följande beslut:

1) att staten skall snarast möjligt övertaga all småskollärarutbildning, 2) att

utbildningskursen vid småskoleseminarierna skall vara tvåårig, utom vad

angår de redan treåriga statsseminarierna i Haparanda och Lycksele, vilka

fortfarande skola vara treåriga, samt 3) att elevantalet i varje klassavdelning''

skall vara högst 28, varjämte riksdagen 4) medgivit, att såsom villkor för

utgående av statsbidrag för budgetåret 1931/1932 till landstingsseminarium

finge, i de fall Kungl. Majit funne omständigheterna sådant påkalla, stadgas,

att nyintagning av elever till första klassen icke skulle äga rum under

läsåret 1931/1932. Såsom synes, har riksdagen i punkterna 2)—4) fattat

slutgiltigt beslut, varför jag kan i det följande lämna dem ur räkningen.

Likaså har riksdagen slutgiltigt avgjort principfrågan örn statens övertagande

av all småskollärarutbildning, varför jag nu icke heller behöver befatta mig

med denna fråga.

De frågor rörande småskollärarutbildningen, vilka nu böra bliva föremål

för behandling, avse lärarbehovet, lärarkompetensen vid seminarierna, seminariebehovet,

seminariernas antal och förläggning, seminarieorganisationens

genomförande och ekonomiska frågor.

A. Lärarbehovet.

I fråga örn lärarbehovet lämnar jag först enligt de sakkunnigas framställning

en redogörelse för vissa utredningar och beräkningar.

I skrivelse den 23 juni 1927 lämnade skolöverstyrelsen en redogörelse för

de fluktuationer i fråga örn lärarbehovet vid småskolorna och den därav

följande lärarproduktionen, som ägt rum under de två föregående decennierna.

Med utgångspunkt från år 1908, då icke mindre än 917 lärare utexaminerades,

kunde överstyrelsen konstatera en sjunkande produktion av

lärare fram till år 1918, då examinationen utgjordeo584. Men under samma

tid ökades antalet lärartjänster i en rask följd. År 1908 uppgick antalet

lärare, som voro anställda vid småskolor, mindre folkskolor och såsom biträdande

lärare vid folkskolor, till 10,377; tio år senare hade antalet stigit

till 12,535. Därtill kom, att lärartjänsterna på det egentliga folkskolestadiet

på grund av den rådande folkskollärarbristen blevo allt svårare att besätta

med vederbörligen utexaminerade innehavare och därför i ökad utsträckning

måste uppehållas med krafter från småskolekåren.

Följden av de olika faktorernas samverkan blev en småskollärarbrist, som

var kännbar redan före 1918 och som gjorde en ökad lärarproduktion synnerligen

trängande. Enligt den beräkning, som skolöverstyrelsen detta år

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

* Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

gjorde, skulle för den närmaste framtiden årligen behövas omkring 700 utexaminerade

lärare, och seminarierna Ängö i uppdrag att anpassa sig därefter.

Emellertid inträffade en serie omständigheter, som gjorde, att den

ökade produktionen kom att möta ett lärarbehov, som var vida mindre, än

vad man beräknat. Den nedgående nativiteten i samband med den allmänna

ekonomiska depressionen verkade, anser skolöverstyrelsen, i den riktningen,

att antalet småskollärartjänster ej längre växte i samma takt som

förr; 4-årsperioden 1915—1919 såg en tillväxt av i medeltal 218 per år,

medan samma medeltal under 6-årsperioden 1920—1926 stannade vid 93

per år. Därtill kom, att den rikare tillgången på examinerade folkskollärare

förorsakade en minskning i antalet tjänster vid mindre folkskolor och

biträdande lärartjänster på samma gång som den föranledde, att småskollärare

ej längre togos i anspråk såsom vikarier på folkskollärartjänster i

samma utsträckning som förr.

Den överproduktion, som i sin tur blev en given följd av dessa omständigheter,

gjorde sig icke samtidigt gällande i landets olika delar; ännu den

1 november 1922 uppehöllos 208 småskollärarbefattningar med oexaminerade

vikarier. Men från och med år 1924 kunde man enligt skolöverstyrelsens

mening säga, att den omfattade hela landet.

Den 1 november varje år inlämna folkskolinspektörerna till skolöverstyrelsen

redogörelser för lärarförhållandena vid den egentliga folkskolan, småskolan

och den mindre folkskolan. För varje inspektionsområde angives

antalet ordinarie och extra ordinarie tjänster, biträdande lärartjänster, vakanta

tjänster samt vikarier på vakanta tjänster såväl som för tjänstledighet.

Beträffande vakans- och tjänstledighetsvikariaten i den egentliga folkskolan

lämnas uppgifter på antalet pensionerade och icke pensionerade folkskollärare,

småskollärare och andra personer, som vikarierat, samt antalet

fall, då vikarier saknats, och motsvarande uppgifter lämnas i fråga örn vikariaten

i småskolan, den mindre folkskolan och för de biträdande lärarna.

För de ordinarie och extra ordinarie folk- och småskollärarna, de biträdande

lärarna och lärarna vid mindre folkskolor samt de icke pensionerade folkoch

småskollärare, som innehaft vakans- eller tjänstledighetsvikariat, uppgives

antalet manliga och kvinnliga lärare var för sig.

De tabeller, som överstyrelsen upprättar på grundval av folkskolinspektörernas

rapporter, ge alltså ett tvärsnitt av lärarförhållandena i hela landet

den 1 november varje år, och man kan av dessa tabeller utläsa, hur utvecklingen

under årens lopp i stora drag gestaltar sig.

Följande tabell åskådliggör utvecklingen, vad småskollärartjänsterna beträffar,

under de senaste åren.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Sakkunnigas tabell 7.

Befattningar

1923

1924

1925

1926

1927

1928

1929

1930

Antalet småskollärarinnetjänster,

ordinarie.............

9,402

9,547

9,558

9,616

9,555

9,716

9,771

9,833

Antalet småskollärarinnetj änster,

extra ordinarie.........

112

135

146

168

357

512

543

507

Antalet mindre folkskoletjänster

2,558

2,538

2,506

2,459

2,400

2,316

2,253

2,188

Antalet biträdande lärartjänster

1,015

987

964

876

806

761

697

668

Antalet småskollärare, som vika- rierat å vakant tjänst i ovan- nämnda befattningar......

207

158

146

162

186

237

203

238

Antalet småskollärare, som vika- rierat för tjänstledighet i ovan- nämnda befattningar......

497

486

486

491

550

618

619

623

Fall, då vikariat uppehållits av

andra än småskollärare ....

36

7

7

12

■24

20

22

2

Fall, då vikarier saknats ....

0

1

1

2

0

0

0

0

Tabellen kräver emellertid tvenne tillägg. Novembersiffrorna ge visserligen

ett tvärsnitt av småskollärarförhållandena, men eftersom dessa undergå

ständiga växlingar, ha de en relativt kort giltighetstid. En jämförelse mellan

vissa siffror i tabell 7 och motsvarande siffror för slutet av den följande

vårterminen åskådliggör detta:

Sakkunnigas tabell 8.

Tidpunkt

A n

tal

Differens

Ord.

smsk:tj.

E. o.

smsk:tj.

Mfsk:tj.

Btr.tj.

Ord.

smsk:tj.

E. o.

smskitj.

Mfsk:tj.

Btr.tj.

1 november 1926 .

9,616

168

2,459

876

_

_

_

_

V.t. 1927 ......

9,571

201

2,449

909

— 45

+ 33

— 10

+ 33

1 november 1927 .

9,555

357

2,400

806

— 16

+ 156

— 49

— 103

V.t. 1928 ......

9,654

360

2,365

810

+ 99

+ 3

— 35

+ 4

1 november 1928 .

9,716

512

2,316

761

+ 62

+ 152

— 49

- 49

Och dessutom återger icke tabell 7 alla de tjänstemöjligheter, som stått

sm åskollärarna till buds under åren 1923—1930, såsom framgår av följande:

Sakkunnigas tabell 9.

Å r

1923

1924

1925

1926

1927

1928

1929

1930

Antal småskollärare, som vika- rierat

a) å vakanta folkskollärar- tjänster..........

344

183

63

5

3

4

0

4

b) för tjänstlediga folkskol- lärare ............

43

33

14

2

1

8

13

27

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Granskar man närmare tabell 7, så finner man vissa genomgående drag.

De ordinarie och extra ordinarie småskoletjänsterna förete under den tid

tabellen omfattar en nära nog ständig ökning: de förra med 431 eller i

medeltal pero år omkring 61, de senare med 415 eller i medeltal per år omkring

59. Å andra sidan företer antalet mindre folkskole- och biträdande

lärartjänster under ifrågavarande sexårsperiod en ständig minskning, något

kraftigare beträffande det senare slaget. Den totala minskningen av antalet

mindre folkskoletjänster är 370 eller i medeltal per år omkring 53. Totala

minskningen av de biträdande lärartjänsterna uppgår till 347 eller i medeltal

per år 49.

Vad vikariaten beträffar, äro dessa av fyra slag: vikariat å vakanta småskolebefattningar,

för tjänstlediga småskollärare, å vakanta folkskolebefattningar

samt för tjänstlediga folkskollärare. Medan vikariaten å småskoletjänster

i någon mån ökat, ha vikariaten för tjänstlediga folkskollärare såväl

som å vakanta folkskoletjänster blivit allt färre. Den ökning, som tjänstledighetsvikariaten

förete för de senare åren, är uppenbarligen av rent tillfällig

natur.

Såsom vidare framgår av tabell 7, lia endast i enstaka fall under åren

1923—1929 vikarier saknats i fråga örn småskoletjänster. Däremot har det

förekommit, att andra personer än småskollärare uppehållit dylika vikariat.

I medeltal per år ha de utgjort 16.

Tabell 10 ger en överblick av utvecklingen i ökning och minskning beträffande

hela antalet småskole-, mindre folkskole- och biträdande lärartjänster.

Såsom synes, utgör den totala ökningen i antalet dylika tjänster 109 eller

i medeltal 15.6 per år.

Sakkunnigas tabell 10.

1 r

Småskoletjänster

Mindre

folkskole-

tjänster

Biträdande

lärar-

tjänster

Totala

antalet

Ordinarie

Extra

ordinarie

1924 ..........

+ 145

+ 23

— 20

— 28

+ 120

1925 ..........

+ 11

+ 11

— 32

— 23

— 33

1926 ..........

+ 58

+ 22

— 47

— 88

— 55

1927 ..........

— 61

+ 189

— 59

— 70

— 1

1928 ..........

+ 161

+ 155

— 84

— 45

+ 187

1929 ..........

+ 55

+ 31

— 63

— 64

— 41

1930 ..........

+ 62

- 36

- 65

- 29

— 68

Summa

+ 431

+ 395

— 370

-347

+ 109

Det har i det föregående framhållits, hurusom alltifrån år 1924 i hela

landet förefunnits ett överskott av examinerade småskollärarinnor. Tyvärr

saknas möjlighet att angiva storleken av detta överskott, då anställningsförhållandena

för de utexaminerade småskollärarinnorna först under de senare

åren blivit föremål för undersökning. Att emellertid redan under de närmaste

åren efter år 1924 överskottet varit betydande framgår av en motion,

som vid 1927 års riksdag framlämnades i första kammaren av herrar Berg
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

qvist och Asplund. Emedan antalet utexaminerade lediga lärare inom Norrbottens

län tilltagit i oroväckande grad, hade vid landstingets sammanträde

1925 beslutats att företaga en utredning angående förhållandena på lärarinnan

inom länet, och sedan uppgifter örn lediga lärare, boende inom de

olika skoldistrikten, inhämtats av skolråden och skolstyrelserna, befanns det,

att vid slutet av vårterminen 1926 ej mindre än 87 småskollärarinnor saknade

anställning. Vid denna undersökning hade icke medräknats sådana

lärarinnor, som på grund av äktenskap eller annan anledning lämnat skolan,

och icke heller sådana, som tagit examen tidigare än år 1916.

Den kommitté, som haft utredningen om hand, hade även gjort beräkningar

av det framtida läraröverskottet med utgångspunkter i det beräknade

behovet av småskollärarinnor och det beräknade antalet utexaminerade inom

länet. Av dessa beräkningar framgick, att överskottet av inom Norrbottens

län utexaminerade småskollärarinnor med hemortsrätt inom länet för åren

1926—1929 skulle komma att stiga till 164, 211, 257 och 304 respektive.

De förhållanden, som rådde i Norrbottens län vid nämnda tid, torde väl

knappast ha haft någon motsvarighet inom andra delar av landet. Men att

ett betydande överskott av småskollärarinnor förefinnes, framgår otvetydigt

av de utredningar, som för de sista åren verkställts i fråga om de utexaminerade

lärarinnornas anställningsförhållanden.

Det antal småskollärarinnor, som under den nu avhandlade perioden utexaminerats,

framgår av följande tabell.

Sakkunnigas tabell 11.

Å r

Antal

Å r

Antal

1923 .......

790

1927 .......

5021

1924 .......

677

1928 .......

3751

1925 .......

726

1929 .......

314

1926 .......

550

1930 .......

298

Hur de första årgångarnas anställningsförhållanden tett sig, veta vi mycket

litet örn, men sedan år 1929 infordrar skolöverstyrelsen uppgifter från

småskoleseminariernas rektorer angående anställningsförhållandena för de

under de tre närmast föregående åren utexaminerade småskollärarinnorna.

Tabell 12 ger en överblick över anställningsförhållandena den 1 mars 1930

för årsklasserna 1927, 1928 och 1929.

1 Det är att observera, att det antal utexaminerade, som skolöverstyrelsen haft att

räkna med, icke är det totala antalet, som utgått från seminarierna under åren 1927 och

1928. Skillnaden mellan de av skolöverstyrelsen medräknade och det verkliga antalet

utexaminerade, som angives i tabell 11, beror på det förhållandet, att uppgifter ej kunnat

erhållas i fråga örn de vid de privata seminarierna utexaminerade lärarinnorna.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

17

Sakkunnig as tabell 12.

i Utexaminerade

år

Antal

utexa-

mine-

rade

Anställning

Utan anställning

Upp-

gift

sak-

nas

såsom

ordi-

narie

vid

små-

skola

såsom

extra

ordi-

narie

vid

små-

skola

vid

mindre

folk-

skola

och

såsom

biträ-

dande

lärare

såsom vikarie för

Sum- ma an- ställ- ning

Sum-

ma

utan

an-

ställ-

ning

därav

läsår

ter-

min

del

av

ter-

min

sökt

men

icke

erhål- lit an- ställ- ning

ej sökt

hela

anta-

let

av

dessa

hind-

rats

att

söka

Absoluta tal:

1927 ....

433

80

69

34

46

64

47

340

82

49

33

22

u

1928 ....

344

37

44

23

45

57

51

257

76

57

19

14

u

1929 ....

314

17

24

10

43

56

49

199

114

90

24

18

i

Samtliga

1,091

134

137

67

134

177

147

796

272

196

76

54

23

Procenttal:

1927 ....

100

18

16

8

10

15

11

78

19

11

8

5

3

1928 ....

100

11

13

7

13

16

15

75

22

17

5

4

3

1929 ....

100

5

8

3

14

18

16

64

36

29

7

6

0

Samtliga

100

12

13

6

12

16

14

73

25

18

7

5

2

En närmare granskning av tabellen ger vid handen, att det dröjer rätt

länge, innan de utexaminerade nå en anställning, som kan sägas vara betryggande.

Ännu efter 3 år ha av 433 under 1927 utexaminerade endast

183 nått en fastare anställning, 157 gå som vikarier för längre eller kortare

tid, och 82 sakna varje anställning.

Då skolöverstyrelsen i sin meromnämnda utredning gick att beräkna det

framtida lärarbehovet, önskade den lära känna dels den sannolika storleken

av den lärarstock, som skulle rekryteras, dels den sannolika avgångsfrekvensen

inom lärarkåren. För det förra ändamålet infordrades uppgifter från

rikets samtliga skoldistrikt örn antalet födda barn under tiden 1913—1925,

de inom varje skoldistrikt och skolområde befintliga skolformerna m. m.,

varefter statens folkskolinspektörer Ängö i uppdrag att på grundvalen av

det sålunda från skoldistrikten inkomna materialet samt av den kännedom,

som inspektörerna ägde om förhållandena inom sina respektive inspektionsområden,

till skolöverstyrelsen inkomma med uppgifter om det för varje

skoldistrikt beräknade erforderliga antalet ordinarie och extra ordinarie lärarbefattningar

vid småskolor och mindre folkskolor samt biträdande lärarbefattningar

vid folkskolor vid slutet av vårterminen under vart och ett av

åren 1927—1933. Vid denna beräkning skulle hänsyn tagas dels till ytterligare

erforderliga skolförbättringar, dels ock till barnantalet, i den mån det

kunde förmodas föranleda ökning eller minskning i antalet lärartjänster av

ifrågavarande art.

Det av folkskolinspektörerna beräknade antalet lärartjänster framgår av

nedanstående tabell 4, kolumn 1—5.

Skolöversty

relsens

utredning

av det fram

tida lärarbehovet.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. lili haft. (Nr 143).

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj.ts proposition Nr 143.

1

2

3

i

5

6

7

Å r

A

n t a 1 lär

artjänster

Antal vika- rier för

tjänstlediga

lärare

Summa

av

kol. 5—6

Småskol or

Mindre

folkskolor

Biträdande

Summa

1926 ......

9,784

2,459

876

13,119

774

13,893

1927 ......

9,706

2,456

859

13,021

768

13,789

1928 ......

9,900

2,362

774

13,036

769

13,805

1929 ......

10,036

2,287

719

13,042

769

13,811

1930 ......

10,035

2,224

684

12,943

764

13,707

1931......

10,008

2,167

651

12,826

757

13,583

1932 ......

9,990

2,121

617

12,728

751

13,479

1933 ......

9,976

2,083

585

12,644

733

13,388

Från den 1 november 1926 till vårterminen 1933 beräknades antalet småskollärartjänster

ha minskats med 475 eller i medeltal 67,8 per år. Då skolöverstyrelsen

funnit, att under en följd av år antalet vikarier för tjänstlediga

lärare i genomsnitt utgjort 5,9 procent av antalet lärartjänster, hade

den beräknat det för åren 1927—1933 erforderliga antalet vikarier efter

denna procent. Enligt slutsummorna skulle alltså under denna sjuårsperiod

hela antalet lärartjänster komma att minskas med 505 eller i medeltal 72

per år.

Med utgångspunkt från det sålunda beräknade antalet lärartjänster söker

överstyrelsen beräkna det nya tillskott av lärare, som årligen skulle behövas.

Resultatet åskådliggöres i följande tabell.

1

2

3

4

Å r

Antal lärare

Behov av antal

nyexaminerade

Beräknat antal

utexaminerade

1927 ...................

13,793

551—72-471

516

1928 ...................

13,806

552—72-480

377

1929 ...................

13,806

552-72-480

300

1930 ...................

13,698

548-72—476

—

1931...................

13,587

543-72—471

—

1932 ...................

13,474

539—72—467

—

1933 ...................

13,385

535-72—463

»Under åren 1920 och 1921, då verklig lärarbrist rådde», säger överstyrelsen,

»och året 1922, då jämvikt mellan tillgång och efterfrågan började

inställa sig, utgjorde (såsom framginge av en föregående tabell) det totala

lärarantalet 14,333, 14,476 och 14,445 samt antalet utexaminerade småskollärarinnor

610, 671 och 659. Antalet nyexaminerade utgjorde sålunda i

procent av hela lärarantalet i medeltal 4,5 procent». I tabellen angives nyrekryteringsbehovet

beräknat efter avrundning nedåt till 4 procent. »Eftersom

antalet lärartjänster är statt i minskning», fortsätter överstyrelsen, »har

i kolumn 3 det procentuellt beräknade antalet nyexaminerade år för år minskats

med det ovan angivna medeltalet för denna minskning under 7-års
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

perioden, nämligen 72». Av denna överstyrelsens beräkning synes framgå,

att behovet av nyexaminerade lärare håller sig tämligen likformigt under 7- årsperioden — med någon tendens till sjunkande. Det årliga medeltalet är 472.

I en bilaga till skolöverstyrelsens skrivelse föreligger emellertid en undersökning,

som kommit till annat resultat. Med utgångspunkt från å ena

sidan det av folkskolinspektörerna beräknade antalet lärartjänster och å andra

sidan de uppgifter angående läraravgången under de senaste åren, som lämnats

från skolråds- och skolstyrelseordförandena, samt med ledning av vissa

antaganden har byråchefen E. Göransson gjort en beräkning av den sannolika

avgångsfrekvensen inom småskollärarkåren under 1927—1933. Sammanfattningsvis

ter sig beräkningen sålunda:

1

2

O

4

5

6

Läsår

Antal be- fattningar

vid läs- årets

början

Hela an- talet

tjänstein- nehavare +

vikarier

Kvarva- rande vid

läsårets

slut av i

kol. 3 upp- tagna

Erforderligt

antal nya

lärare t. o. m.

början av

nästa läsår

Beräknat

antal av- gångna,

som fyllt

60 år

1925—26 ...............

13,193

13,989

13,576

317

155

1926—27 ...............

13,119

13,893

13,485

304

160

1927—28 ...............

13,021

13,789

13,410

395

139

1928—29 ...............

13,036

13,805

13,423

388

146

1929—30 ...............

13,042

13,811

13,418

289

161

1930—31 ...............

12,943

13,707

13,306

277

175

1931—32 ...............

12,826

13,583

13,174

305

194

1932-33 ...............

12,728

13,479

13,081

307

187

1933—34 ...............

12,644

13,388

12,993

—

190

När jämviktsläge inträtt......

12,000

12,708

12,235

473

257

Medeltalet under åren 1926—1933, som framgår av tabellens kolumn 5,

utgör endast 323, och denna siffra skulle sålunda ange årsbehovet under

de närmast kommande åren.

Byråchefen Göransson är angelägen att betona den osäkerhet, som måste

vidlåda alla beräkningar av denna art, och pekar samtidigt på den fluktuation

i fråga örn avgången, som är beroende av att årsklasserna i närheten

av pensionsåldern vid olika tider äro olika starkt representerade.

De olika beräkningssätten hade resulterat i siffror, som lågo alldeles för

långt från varandra för att kunna sammanjämkas. »Det är emellertid uppenbart»,

framhåller överstyrelsen, »att örn lärarproduktionen skulle strängt

avpassas efter antalet från tjänsten avgångna lärare, skulle detta resultera

i lärarbrist. Hänsyn måste tagas även därtill, att ett ej obetydligt antal

examinerade lärarinnor gå till annan lärartjänst, att åtskilliga fortsätta sina

studier vid t. ex. folkskoleseminarium, och att andra åter omedelbart övergå

till annan verksamhet än skolans område, ingå äktenskap o. s. v.» Aven

med hänsyn till vårt lands stora utsträckning vore det klart, att ett på matematisk

väg beräknat årligt minimibehov av lärare icke kunde vara tillfyllest.

»Praktiskt taget», fortsätter överstyrelsen, »kan man nämligen icke

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

räkna med att ett eventuellt underskott av lärare i rikets nordligare delar

omedelbarligen skall kunna fyllas med t. ex. ett motsvarande överskott i

dess mellersta och södra delar eller tvärtom. Icke minst med hänsyn till

det erforderliga, alltid variabla vikariatsbehovet måste det finnas en viss

marginal mellan det teoretiska och det praktiska behovet. I den mån de

s. k. förberedande klasserna vid privatläroverken i städerna hädanefter

komma att i större utsträckning än hittills skett indragas och överföras till

det kommunala skolväsendet, kan detta väntas medföra ökad tillgång på

småskollärartjänster eller i varje fall motverka eljest erforderlig minskning

av de redan befintliga småskollärarbefattningarna.»

Men ehuru några bestämda siffror icke kunde anföras såsom mätare av

erforderlig utexamination utöver de behov, som erfordrades för fyllande

av på grund av lärares avgång från tjänsten uppkommande vakanser, ansåg

sig överstyrelsen dock med tämligen stor säkerhet kunna säga, att den

årliga examinationen normalt icke borde väsentligt understiga 400.

Nya berak- Då det gällde för de sakkunniga att välja utgångspunkter för beräknandet

om”det fr alij1 av framtida lärarbehovet, var det i synnerhet tvenne omständigheter,

tida lärår- som manade till eftertanke. Att de olika beräkningssätt, som skolöverstybehovet.

reisen och byråchefen Göransson använt, lett till så divergerande resultat,

som ovan framhållits, kunde sålunda ej undgå att väcka vissa betänkligheter,

och särskilt syntes lämpligheten av den metod, som skolöverstyrelsen

använt, kunna ifrågasättas. Överstyrelsen utgick från förhållandet mellan

de utexaminerades antal och den erforderliga lärarkårens storlek under

åren 1920, 1921 och 1922. Men då enligt överstyrelsens eget framhållande

under de båda första av dessa år verklig lärarbrist ännu rådde och först

under det sista året jämvikt mellan tillgång och efterfrågan började inställa

sig, torde intet av dessa år kunna betraktas såsom »normalår» och således

ej heller vara lämpligt såsom utgångspunkt för de gjorda beräkningarna.

Det kan dessutom ifrågasättas, huruvida de utexaminerades procentuella

förhållande till lärartjänsternas antal under någon omständighet kan ange

nyrekryteringsbehovet.

En annan omständighet, som var ägnad att väcka betänkligheter, var den

skillnad, som förefanns mellan de av folkskolinspektörerna gjorda beräkningarna

av antalet lärartjänster för åren 1927—1929 och det verkliga antalet

dylika tjänster, sådant det framgick av 1 novembertabellerna och återges

i tabell 13.

Sakkunnigas tabell 13.

För året

Beräknat antal

Verkligt antal

Differens

Sm.

Mf.

Btr.

Sm.

Mf.

Btr.

Sm.

Mf.

Btr.

1927 ............

S:a

1928 ............

S:a

1929 ............

S:a

9,706

2,456

859

9,912

2,400

806

+ 206

— 56

— 53

13,021

9,900J 2,362| 774

13,118

10,228) 2,316) 761

+ 97

4- 3281 — 46| — 13

13,036

10,036) 2,287| 719

13,305

10,314) 2 253| 697

+ 269

+ 278| - 341 — 22

13,042

13,264

+ 222

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Differenserna äro väl stora i fråga örn en hel del inspektionsområden, och

beträffande slutsiffrorna för hela riket finner man, att inspektörerna för vart

och ett av de tre åren räknat med ett för lågt antal småskollärartjänster

och ett för högt antal tjänster vid mindre folkskolor och biträdande lärartjänster.

Det kunde alltså ifrågasättas, huruvida dylika beräkningar av

folkskolinspektörerna verkligen vore lämpliga att använda såsom grundval

för bedömandet av det framtida antalet lärartjänster.

Vid en närmare granskning av uppgifterna framgick emellertid, att folkskolinspektörernas

beräkningar i det hela ej voro så missvisande, som, att

döma av de hopsummerade siffrorna, fallet tycktes vara. Sålunda voro

45,5 procent av beräkningarna helt felfria eller angåvo endast en lärartjänst

för mycket eller för litet, 37,2 procent hade räknat med 2—5, 12 procent

med 6—10 och 5,3 procent med mer än 10 tjänster för mycket eller för litet.

Det förefaller de sakkunniga, som örn bristfälligheten i beräkningarna

skulle vara lätt förklarlig. Till de mest extrema fallen höra Stockholmsoch

Göteborgstrakterna, där in- och utflyttningsförhållandena äro svåra för

att icke säga omöjliga att med någon säkerhet förutbestämma, och där nativitets-

och andra förhållanden spela en större roll än i de mindre samhällena.

Så kan exempelvis för dessa städer nämnas 1927 års skolreform.

Med de särskilda förmåner i avseende på begränsad inprövning till läroverken,

som densamma innesluter, måste den medföra, att antalet i folkskolan

nyinskrivna i förhållande till hela antalet i skolpliktsåldern inträdande

barn avsevärt ökas.

Vad som i detta avseende gäller örn våra största samhällen är i mycket

tillämpligt beträffande sådana inspektionsområden som Medelpads och Ångermanlands

södra med deras stora sågverksindustri, där folkmängdsförhålandena

också äro synnerligen fluktuerande och så gott som omöjliga att

förutberäkna. Medan exempelvis sågverksrörelsen i Medelpads egentliga

industridistrikt under kristiden avtog i så hög grad, påpekar vederbörande

folkskolinspektör, att vissa mindre distrikt hart när avfolkades, en utveckling,

som nådde sin kulmen år 1926, skedde efter denna tid ett starkt uppsving

med inflyttningar i så stor omfattning, att barnantalet för undervisningsåret

1928—1929 ökades med 523 barn, under det att antalet barn

under föregående år minskats med ett 80-tal.

Differenserna i fråga örn en del inspektionsområden äro dessutom endast

skenbara, i det att visserligen det beräknade antalet småskollärarinnor för

de olika slagen av tjänster skiljer sig från det verkliga antalet dylika, men

det sammanlagda beräknade antalet visar sig överensstämma med eller

komma mycket nära det verkliga. Här är det t. ex. vissa förändringar i

fråga om skolformerna, vilka icke kunnat förutses, såsom att ett större antal

mindre folkskolor, än vad som beräknats, förvandlats till folkskolor av någon

B-form, som givit upphov till ifrågavarande differenser med avseende på

de olika slagen av tjänster.

Då sålunda 1926 års beräkningar i stort sett visat sig vara så pass tillförlitliga,

som man på grund av omständigheterna kunde begära, beslöto de

sakkunniga att av inspektörerna inhämta nya uppgifter örn sådana faktorer,

som kunde tänkas komma att inverka på lärarbehovet. Därvid ansågs det

lämpligt att låta undersökningen omfatta en period av tio år framåt, enär

det knappast torde vara möjligt att överblicka lärarbehovet för en längre

tid, och å andra sidan beräkningar för en kortare tid, exempelvis fem år,

voro mindre värdefulla för ändamålet. I samband med folkskolinspektörernas

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

årsmöte i huvudstaden under hösten 1929 hade de sakkunniga en konferens

med några av mötets deltagare och diskuterade de riktlinjer, som eventuellt

borde följas vid en dylik hänvändelse. Med ledning av de synpunkter,

som därvid framkommo, avläto de sakkunniga sedan en skrivelse till samtliga

folkskolinspektörer såväl som till städernas Överlärare.

De sakkunniga tänkte sig, att folkskolinspektörerna och överlärarna, som

sedan år tillbaka voro väl förtrogna med sina respektive skolområden, skulle

bättre än andra beräkningar kunna ge en föreställning örn den sannolika

utveckling, som de olika områdena hade att genomlöpa exempelvis under

en tioårsperiod framåt.

De sakkunniga önskade således närmast få veta, hur man kunde tänka

sig, att utvecklingen i de olika områdena skulle komma att gestalta sig:

örn i samma tempo som under de närmast föregående åren eller örn möjligen

i saktare eller raskare tempo, och vad som i så fall kunde sägas orsaka

det ena eller det andra. De sakkunniga önskade, kort sagt, vinna

kännedom om huru många nya lärartjänster inom folkskolan, mindre folkskolan

och småskolan som kunde tänkas tillkomma under åren 1930/1939.

Därjämte ville de veta något örn den roll, som de starka årskullarna av

1920 och 1921 redan hade spelat eller möjligen bomme att spela inom de

olika områdena: örn de betytt något vid nya tjänsters inrättande eller kunde

komma att betyda något.

De sakkunniga mottogo svar på denna skrivelse från alla inspektörerna

och från skolmyndigheterna i 95 av städerna (från 19 erhöllos inga svar).

Utlåtandena äro synnerligen olika i fråga örn utförligheten. Några inspektörer

ha blott meddelat det antal nya tjänster inom folkskolan, den

mindre folkskolan och småskolan eller den minskning i antalet dylika tjänster,

som de anse kunna ifrågakomma inom sina inspektionsområden under

de närmaste tio åren. Det stora flertalet hgr däremot mer eller mindre utförligt

motiverat de siffror, som de angivit, och många inspektörer lia även

lämnat upplysning om hur de gått till väga vid sina beräkningar. Några

uppgiva sålunda, att de rådfört sig med de lokala myndigheterna inom

skoldistrikten, Överlärare, skolråd eller bådadera, och att de på grundval av

dessas uppgifter utfört sina beräkningar.

Bland de faktorer, som ha den största betydelsen, framhålles främst den

sjunkande nativiteten och förändringen från halvtids- till heltidsläsning.

Somliga inspektörer ha lämnat ganska utförliga uppgifter örn befolkningsförhållandena

inom inspektionsområdet, örn de ekonomiska faktorer, som

kunna spela någon avgörande roll i fråga om skolväsendets utveckling, eller

örn de nuvarande skolförhållandena.

I fråga om den sedvanliga avgången av lärare måste man utgå från den

förutsättningen, att samtliga inspektörer tagit denna med i sina beräkningar,

ehuru endast ett fåtal omnämnt densamma i sina utlåtanden. Naturligt är,

att de därvid endast tagit hänsyn till den beräkneliga avgången av lärare

och således icke till avgång på grund av förtidspensionering, giftermål,

transport till andra skoldistrikt, läraravdelningars indragning genom inrättande

av skolskjutsar eller dylikt. I fråga om sistnämnda förhållande har

dock en inspektör anfört, att han tagit hänsyn till skolväsendets centralisering,

varvid skolskjutsars användande i mindre utsträckning beräknats

göra en del tjänster obehövliga.

De flesta inspektörerna lia besvarat frågan, huruvida de anse, att utvecklingen

kommer att gå i samma tempo som under de närmast föregående

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

åren eller i saktare eller raskare tempo. Därvid bär ett stort antal framhållit

såsom sannolikt, att skolväsendets utveckling inom deras inspektionsområden

under närmaste tioårsperioden kommer att gå i långsammare takt.

Många ha emellertid vid sina beräkningar utgått från att utvecklingen

kommer att fortgå i samma takt som hittills.

De siffror, som meddelats angående det beräknade antalet nya eller indragna

tjänster, äro merendels klumpsiffror för de tre olika slagen av tjänster:

folkskole-, mindre folkskole- och småskoletjänster. I ett flertal utlåtanden

har dessutom lämnats upplysning om det beräknade antalet biträdande

lärartjänster. Endast några inspektörer lia tabellariskt angivit, vilka

förändringar som kunna komma att ske år för år.

Beträffande den roll, som de stora årskullarna av 1920 och 1921 lia spelat,

ha så gott som samtliga folkskolinspektörer mer eller mindre utförligt

redogjort för densamma. Som ett allmänt omdöme kan sägas, att de synas

lia verkat tämligen ojämnt. Medan från något iner än tredjedelen av inspektionsområdena

meddelas, att de åstadkommit inrättandet av en del nya

tjänster, vilka merendels äro av tillfällig natur, inrapporteras från kanske

femtedelen, att de spelat en obetydlig roll, och från de övriga, att de icke

haft någon inverkan alls. Sin största inverkan på lärarantalet synas de ha

haft inom Blekinge inspektionsområde, där de medfört inrättandet av ej

mindre än 18 nya småskollärartjänster. Inom Hälsinglands södra ha av

samma anledning 9 nya småskoletjänster, 2 biträdande lärår- och 6 folkskollärartjänster

tillkommit. Inom Närkes inspektionsområde ha likaledes

17 nya tjänster måst inrättas, därav 11 småskole- och 6 folkskoletjänster,

inom Norrbottens norra 8 folkskole- och 4 småskoletjänster och inom ett

par andra inspektionsområden 9 nya tjänster. För de övriga områdena,

där de haft någon inverkan, varierar antalet nya tjänster mellan 1—5.

Uppgifterna från städernas skolmyndigheter äro av enahanda art som

folkskolinspektörernas i fråga örn beräkningsgrunder och utförlighet. De

mest utförliga redogörelserna ha inkommit från Stockholm och Malmö. I

fråga örn orsakerna till ökning eller minskning i antalet lärartjänster spelar

även för städerna nativiteten en betydande roll, medan däremot förändring

av skolformer synes vara av ringa betydelse. Härtill komma emellertid en

del faktorer, som äro av särskild vikt för städerna i detta avseende, såsom

stark in- eller utflyttning, allmän tillbakagång eller snabb utveckling, inkorporeringar,

skolreformen av år 1927 o. s. v. Beträffande Stockholm medför

det pågående utbytandet av folkskollärarinnor mot småskollärarinnor

en betydande förändring i fråga örn lärartjänsterna. De stora årskullarna

av 1920 och 1921 ha även beträffande städerna verkat mycket ojämnt. I

allmänhet har det förhållit sig så, att de stora städerna rönt den starkaste

inverkan, så att ett flertal nya tjänster på grund därav måst inrättas, men

att de små städerna lia kunnat reda sig med det befintliga antalet lärare

eller också måst inrätta en eller annan ny tjänst av tillfällig art.

Så gott som samtliga folkskolinspektörer ha emellertid mer eller mindre

starkt betonat vanskligheten av att beräkna, huru stort antal nya lärartjänster

som kunna bliva erforderliga under de närmaste 10 åren, och en

av inspektörerna anser det ligga utom möjlighetens gräns att med anspråk

på någon grad av tillförlitlighet kunna giva några upplysningar vare sig i

fråga om befolkningsförhållandena, barnantalet eller behovet av lärarkrafter

inom inspektionsområdet samt motiverar denna sin uppfattning. Många

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

andra inspektörer påvisa med exempel, huru stort antal osäkerhetsmoment

som förefinnes, vilka kunna kullkasta alla gjorda beräkningar.

En sammanfattning av de av folkskolinspektörerna och överlärarna gjorda

beräkningarna rörande ökning eller minskning i antalet lärartjänster fram

t. o. m. våren 1939 återfinnes i en bilaga. Sammanfattningsvis kan nämnas,

att beträffande småskollärartjänsterna antalet egentliga småskollärartjänster

skulle ökas på landsbygden med 280 oell i städerna med 39; tjänsterna vid

mindre folkskolor och de biträdande lärartjänsterna däremot skulle reduceras

med 511. Samtliga småskollärartjänster skulle alltså komma att minskas

med ett antal av 192.

Medan sålunda genom dessa uppgifter från folkskolinspektörerna och

städernas Överlärare en uppfattning vunnits örn det ungefärliga antalet lärartjänster

under perioden 1930—1939, har på de sakkunnigas anmodan byråchefen

E. Göransson verkställt en beräkning av den sannolika avgångsfrekvensen

inom de olika lärarkårerna under samma tidsperiod.

Innan byråchefen Göransson gick att beräkna det framtida förnyelsetalet

beträffande småskollärarinnor, gjorde han en undersökning av det antal

befattningar, som stått obefordrade lärarinnor till buds under de närmast

föregående åren. Som resultat av undersökningen må anföras följande tabell.

1923/24

1924/25

1925/26

1926/27

1927/28

Summa

Medel-

tal

Antal avgångna lärarinnor.......

510

457

420

484

388

2,259

452

Antal lärarinnor, som utnämnts efter

att tidigare lia varit ordinarie ....

80

44

47

36

24

231

46

Av de i första raden upptagna, som

avgått från ordinarie tjänst, kvarstå

i egenskap av vikarier........

48

39

31

35

33

186

37

För obefordrade lärarinnor tillgängliga

befattningar...............

382

374

342

413

331

1,842

369

Med utgångspunkt från det vid slutet av vårterminen 1928 förefintliga

antalet ordinarie småskollärarinnor och med stöd av de tabeller, som medfölja

utredningen, kom byråchefen Göransson vid sina beräkningar till det

resultatet, att fram till mitten av år 1939 i medeltal årligen 350 ordinarie

platser egentligen skulle stå till förfogande för de nyexaminerade. Men då

årligen ett visst antal förutvarande ordinarie lärarinnor återinträder på lärarbanan

och likaledes ett visst antal avgångna stannar kvar på de lediga

platserna som vikarier och då vidare enligt folkskolinspektörernas och överlärarnas

beräkningar antalet småskollärartjänster årligen skulle komma att

minskas med 17,1) måste talet 350 reduceras till 261.

Emellertid kan icke en årsproduktion av 261 småskollärarinnor täcka hela

behovet. Det förefinnes även behov av extra ordinarie lärarinnor samt av

vikarier för ordinarie och extra ordinarie. För att utröna, huru stort antal

som fordras för att ersätta dessa, har en beräkning verkställts beträffande

avgången i fråga om hela det vid mitten av år 1928 befintliga antalet småskollärarinnor,

varvid förutsatts, att avgångsförhållandena beträffande alla

0 Sedan byråchefen Göransson slutfört sina beräkningar, ha nya uppgifter från Stockholms

folkskolinspektör medfört en höjning av denna siffra till 19.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition Nr 143. 25

dessa skulle vara desamma som i fråga örn de ordinarie. Det antal, som

enligt denna beräkning årligen skulle fordras för att rekrytera de avgångua,

skulle utgöra 419. På grund av den beräknade minskningen av småskolekåren

under de närmaste 10 åren, får detta tal reduceras med 17 per år,

vartill kommer en häremot svarande minskning med 2 beträffande vikarierna.

Som slutresultat av sina beräkningar av omsättningsförhållandena fram till

och med våren 1939 har därför byråchefen Göransson stannat vid ett årsbehov

av i medeltal 400. Härtill göres emellertid den anmärkningen, att

ingen hänsyn tagits till att avgångna i viss utsträckning återinträda, och

ej heller till att de, som avgått som ordinarie, i viss utsträckning kvarstå

som vikarier.

Beträffande lärarbehovet yttra de sakkunniga följande: Be sakkun
I

november 1930 räknade småskollärarkåren i vårt land 13,850 medlemmar, mga''

fördelade på olika lä rarbefattningar; 9,833 som ordinarie vid småskola, 507

som extra ordinarie, 668 som biträdande lärare vid folkskola, 2,188 som lingen,

lärare vid mindre folkskola och 654 som vikarier. Av de senare vikarierade

31 stycken å folkskollärartjänster. Tio år tidigare räknade samma kår 14,333

medlemmar, och vad som därför i första hand intresserar, när det gäller

att bestämma seminarieorganisationens omfattning, är att lära känna den

sannolika storleken av denna lärarkår exempelvis en tio år framåt i tiden.

Det är förenat med svårigheter på grund av de många och i mycket obestämbara

faktorer, som spela in, och flertalet av dem, som hittills sysslat

med spörsmålet, ha betygat osäkerheten i alla förhandsberäkningar. Men

örn erfarenheterna från den gångna tiden kunna ha någon betydelse för

den kommande, finns det åtminstone ett par förhållanden, som kunna ge

vinkar örn den framtida utvecklingen.

I folkskolinspektörernas ovan omtalade svar på de sakkunnigas förfrågan

framhålles det, att den sjunkande nativiteten och förändringen från halvtids-

till heltidsläsning äro de faktorer, som nog i allmänhet och i främsta

rummet få betydelse för skolväsendets gestaltning under den tid, som närmast

kommer. Men det nämnes också de mindre folkskolornas avskrivning och

de biträdande lärartjänsternas besättande med folkskollärare. De sakkunniga

lia i det föregående i någon mån vidrört de mindre folkskolorna; dessa lia

under de senare åren, såsom framgår av de lämnade sifferuppgifterna, haft

att uppvisa en fortgående och tämligen snabb minskning beträffande antalet.

Det hör säkerligen till det mest troliga, att denna utveckling kommer att

fortskrida över hela landet — i raskare tempo här och där och något långsammare

kanhända på andra ställen. Den sammanhänger nämligen med en

strävan att skapa goda skolförhållauden åt landets alla skolbarn, som för

närvarande är synnerligen starkt framträdande. Denna de mindre folkskolornas

omvandling till egentliga folkskolor betyder icke, att en småskollärarinna

överallt får vika för en folkskollärare, eftersom den nya skolformen

kan vara sådan, att en småskollärarinna fortfarande behövs. Med den nuvarande

tendensen att ersätta den mindre folkskolan med en Bs-skola, d. v. s.

med en lärare för samtliga årsklasserna, är detta sista emellertid icke fallet.

Det händer ju också, att en mindre folkskola indrages utan att ersättas med

någon annan ny skolform, och i det långa loppet kommer reformen med

ali säkerhet att innebära, att småskolekårens antal minskas. Detta senare

blir också förhållandet med den andra, åtgärden, som ur enahanda motiv

löper jämsides med den nyssnämnda. År 1923 tjänstgjorde 1,015 småskol
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

lärarinnor som biträdande Lärare vid våra folkskolor; år 1930 hade antalet

sjunkit till 668, vilket vill säga en minskning av omkring 50 per år. Denna

reform är liksom den föregående beroende av tillgången på utexaminerade

folkskollärare, och det är möjligt, att den något fördröjes genom den tillfälliga

folkskollärarbrist, som tycks vara att vänta, men även härvidlag kan

det sägas med en tämligen stor tillförsikt, att för framtiden komma de

biträdande lärartjänsterna att upphöra som en mera avsevärd tillgång i

småskollärarinnornas anställningsförhållanden.

Det var emellertid tvenne andra faktorer, som enligt folkskolinspektörernas

uppfattning komme att utöva det största inflytandet på utvecklingen

under de närmaste åren, och den ena av dessa var förändringen från halvtidsläsning

till heltidsläsning. På grund av en del omständigheter — väl

huvudsakligen en gles bebyggelse och därav följande långa skolvägar — ha

våra skolor kommit att delas upp i sådana, som barnen besöka under veckans

alla läsdagar, samt andra, där besöken inskränka sig till varannan dag. Detta

galler såväl småskolor som mindre folkskolor och folkskolor, och det finns

variationer, där barnen på annat sätt erhålla en undervisning, som endast till

hälften utgör den stadgade årliga lärotiden. Med en växande insikt örn den

stora betydelse, som skolundervisningen har för den uppväxande ungdomen,

har denna ordning mer och mer kommit att framstå som en olägenhet, som

i görligaste mån måste bortarbetas, och det är intressant att se/huru denna

strävan efter heltidsläsning sedan flera år tillbaka icke förtröttas. Under

åren 1921—1928 har antalet halvtidsläsande småskolor minskat med 273,

mindre folkskolor med 706, kombinerade små- och folkskolor med 487 samt

halvtidsläsande folkskolor med 439 eller sammanlagt 1,905. Det är icke

överallt, som arbetet varit lika ihärdigt eller lika vinstgivande. De största

andelarna i den sammanlagda siffran 1,466, som inom sig rymmer småskollärarinneavdelningarna,

ha Värmlands län med 144, Kalmar län med 136

samt Västerbottens och Norrbottens län med respektive 127 och 128 — det

senare väl i hög grad beroende på det intresse, som statsmakterna ägnat

skolväsendet häruppe. De län, som år 1928 ha den procentuellt vackraste

ställningen, är Västmanlands län, där de halvtidsläsande skolorna med småskollärarinneavdelningar

under de ovan nämnda åren avvecklats med 94

procent, Stockholms län med 87 procent samt Örebro och Malmöhus län,

där avvecklingsprocenten är respektive 80 och 79. Men intetdera av dessa

län har från början haft så många skolor att omändra. Det ser i stället

ut, som örn det vackraste arbetet skulle vara utfört inom Kalmar län, där

de ovan berörda 136 förändringarna representera 78 procent.

Resultatet av detta strävsamma och visserligen sakta framskridande men

i alla fall lyckosamma arbete har blivit, att i halva antalet av våra län de

halvtidsläsande småskolorna praktiskt taget äro försvunna. Men halvtidsläsningen

finns ändå kvar i stor utsträckning. Den omfattar åtskilligt flera

än två och ett halvt tusen skolor, som med sitt ..flertal ligga i en bred halvcirkel

över mellersta och södra Sverige, från Östergötland över Småland,

Yästergötland, Bohuslän och bort över Värmland med sin bredaste del över

Alvsborgs och Göteborgs och Bohus län.

Det är mer än svårt för att icke säga omöjligt att beräkna den inverkan,

som halvtidsläsningens utbytande mot heltidsläsning kan komma att få beträffande

småskollärarinnekårens storlek. Då halvtidsläsningen är en sämre

form för undervisning och då förbättringar inom folkskoleväsendet i allmänhet

visa sig i att antalet läraravdelningar och på grund därav också

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

antalet lärare stiger, tänker man sig gärna, att en reform av ifrågavarande

beskaffenhet under alla omständigheter borde betyda en utökning av småskollärarinnekåren.

Så är emellertid icke fallet. Det är endast i en del fall,

som förändringarna från halvtidsläsning nödvändiggöra flera småskollärarinnor,

men däremot oftare, som de medföra motsatsen. Vilketdera som

blir fallet, hänger väl i yttersta hand på storleken hos de barnantal, för

vilka förändringarna ske.

Sedan ett par årtionden tillbaka har vårt land haft att dragas med en

stadigt fortgående nedgång i födelsetalen nied de båda åren 1920 och 1921

som underligt ensamstående undantag. År 1910 voro de levande födda

135,625, och år 1919 hade de reducerats till 115,193. Gången av denna

företeelse för de följande åren framgå av nedanstående tabell.

Sakkunnigas tabell 14.

Å r

Levande

lödda i riket

Å r

Levande

födda i riket

1919........

115,193

1925 .........

106,292

1920 ........

138,753

1926 .........

102,007

1921........

127,723

1927 .........

97,847

1922 ........

116,946

1928 .........

97,605

1923 ........

113,435

1929.........

92,619

1924 ........

109,055

Örn man antager — som skolöverstyrelsen gjort i en nyligen slutförd

utredning — att till småskolestadiet kunna räknas de barn, som fylla 7 och

8 år det kalenderår, under vilket läsårets första hälft infaller, skulle småskolestadiet

under läsåret 1927/1928 omfatta årskullarna från 1920 och 1919,

följande läsår årskullarna från 1921 och 1920 o. s. v., och hela årsräckan

ända fram till läsåret 1936/1937 skulle te sig som följer:

Sakkunnigas tabell 15.

L ä s å r e t

Barn på, småskole- stadiet

Ökning eller

minskning från

föregående år

1927/1928 .............

225,805

1928/1929 .............

243,973

+ 18,168

1929/1930 .............

224,011

19,962

1930/1931 .............

210,929

13,082

1931/1932 .............

203,705

7,224

1932/1933 .............

197,170

6,535

1933/1934 .............

190,714

6,456

1934/1935 .............

182,987

— 7,727

1935/1936 .............

178,958

4,029

1936/1937 .............

174,167

4,791

Anin. Den totala minskningen av barnantalet på småskolestadiet skulle således fran

läsåret 1928 1929 och fram till läsåret 1936/1937 utgöra 69,806 barn, d. v. s. 29,6 procent

av de barn, som vårterminen 1929 lämnade småskolan.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Då de båda barnstarka årskullarna redan hösten 1929 hade lämnat sina

sista kontingenter till småskolan, ansågo de sakkunniga det möjligt för folkskolinspektörerna

att ge upplysningar om vilken roll de spelat, och det har

i det föregående och i stora drag lämnats en redogörelse för verkningarna

av deras gång genom småskoleklasserna. Den försiggick på sina håll icke

utan besvärligheter. Men i det stora hela har man eu förnimmelse av att

dessa båda årskullar störde utvecklingens normala gång på ett sätt, som valtin

fromma för folkskoleväsendet. De mindre folkskolorna exempelvis, som

åren närmast före hade minskats med ungefär ett 30-tal per år, hugo läsåret

1927 1928 se reduceringen uppgå till icke mindre än 89 stycken. De balvtidsläsande

mindre folkskolorna minskades samma läsår med 115. De heltidsläsande

småskolorna åter, som under läsåren 1924—1927 ökats med 63

per år, ökades läsåret 1927/1928 med 298. I liknande riktning utvecklade

sig de kombinerade små- och folkskolorna, bland vilka den s. k. Ba-forinen

ökades ut med 61 stycken — ett tydligt tecken till att en mindre folkskola

här och där blivit allt för stor och svårhanterlig för en småskollärarinna.

Det var naturligt, att behovet av småskollärarinnor skulle bliva större än

vanligt, och kraven kommo också från både städer och landsbygd; de kommo

för övrigt att gälla såväl ordinarie som extra ordinarie. I städerna, där de

förras antal under närmast föregående år minskats med ungefär 9 per år,

ökades antalet nyss nämnda läsår med 25; för landsbygdens del utgjorde

ökningen 58. Samma år nådde de extra ordinarie den avsevärda ökningssiffran

159, fördelad med 71 på städerna och 88 på landsbygden.

Från början annonserades det emellertid allestädes ifrån, att de nya tjänsterna

voro tillfälliga som årskullarna, och de ha säkerligen också i de allra

flesta fallen redan avvecklats eller komma att avvecklas. Och den som

studerar ovanstående tabeller förstår, att det kommer att dröja, innan någonting

av det timade upprepas. Folkskolinspektörerna räkna med en fortgående

minskning i behovet av småskollärarinnor, en minskning som i siffror

kan uttryckas med talet 192 eller ungefär 19 per år, ty siffrorna äro

mycket ungefärliga, och som gäller både stad och landsbygd, även örn

Stockholms speciella småskoleförhållanden en tid framåt ge sken av ökning

för städernas del.

De sakkunniga kunna ingenting ha att invända mot de beräkningar, som

ligga bakom siffertalen. Det är klart, att den sjunkande nativiteten får en

hel del att betyda för städernas vidkommande, så mycket mera, som flerstädes

det sista årets födelsetal icke når upp till mer än 60 å 70 procent

av 1920 års årgång. Också på landsbygden finns det ju fortfarande utrymme

för skolförbättringar; det finns fortfarande halvtidsläsande skolor att utbyta

mot heltidsläsande, mindre folkskolor att indraga eller omlägga och flyttande

skolor att omvandla till fasta. Men de sakkunniga vilja ändå i detta sammanhang

göra ett par reflexioner.

Det framhålles i yttrandena rörande vissa orter, att nedgången i nativiteten

med all sannolikhet kommer att uppvägas genom inflyttningar. Och

det tillägges någon gång, att dylika inflyttningar till städer och andra större

samhällen ofta kunna vålla upprättande av nya läraravdelningar å de nya

orterna men ingenstädes åstadkomma någon motsvarande indragning; de

endast minska klassnumerären i en del landsbygdsskolor. Det säges vidare,

att det i städerna är jämförelsevis lätt att anpassa sig efter de stigande

eller sjunkande födelsetalen, att det däremot på landsbygden är ett helt annat

problem att reglera klassavdelningarna så, att det blir ett normalt antal

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

lärjungar per klass. Många gånger skulle det låga barnantalet i ett skoldistrikt

väl försvara indragningen av en skola, men det låter sig ej så lätt

göra, ty vid sammanslagning av ett par skolrotar eller vid uppdelning av

andra sådana bliva skolvägarna merendels för långa. Barnantalet i våra

skolor undergår för övrigt ständiga växlingar icke endast beroende på föregående

växlingar i födelsetalens storlek utan också av andra orsaker. Det

händer t. ex. icke så sällan, meddelas från ett inspektionsområde i Norrland,

att en järnvägstjänsteman kommer indy Bande till ett skoldistrikt. Han kan

ha 4 ä 5 barn i skolåldern. Dessa barn tillsammans med de tidigare på

platsen motivera en framställning om inrättande av en ny skola — småskola

eller mindre folkskola — ute i en liten by. Å andra sidan kan naturligtvis

en sådan tjänstemans avflyttning verka i den motsatta riktningen.

Allt detta är sant, men det är säkerligen icke allt, som kan sägas i saken.

Det är nog ändå så, att det på sina ställen uppehälles skolor, som en gång

voro behövliga men för vilka behov ej längre finns kvar; i varje fall har

det under de senaste åren varit och är alltjämt så, att skolor, som förut

haft ett tämligen knappt lärjungetal, undan för undan mottaga allt fåtaligare

årsgrupper. Enligt tillgängligt siffermaterial fanns det våren 1928 synnerligen

gott örn småskollärarinnor — bortåt tusentalet -—- som sutto med högst

10 elever i sina klasser. Av dessa hade ett par hundra högst 6. Men

»högst 6» innesluter variationer, och det inberättas från olika inspektionsområden,

att skolrotar finnas med endast 2 ä 3 barn i sina skolor.

Det är känt, att befolkningen inom ett skolområde är starkt fästad vid

sin skola och icke gärna släpper den, även örn barnantalet är mycket litet.

Och en skola får naturligtvis icke indragas förhastat. Men å andra sidan

ålägger skolväsendet våra kommuner och icke minst staten så stora kostnader,

att det bör vara en angelägenhet av största vikt att se till, att besparingar,

som kunna göras, också bliva gjorda, där det kan ske, utan att

undervisningen blir lidande. Ty lika väl som det är riktigt, att överbefolkade

skolavdelningar bliva uppdelade i flera, lika så väl är det rimligt och rätt,

att så gott som avfolkade skolavdelningar sammanslås med andra. Hur

detta lämpligen bör ske, är ett problem, som i våra dagar är möjligt att

lösa, och det är sannolikt, att den sjunkande nativiteten kommer att framtvinga

lösningen.

De sakkunniga ha med detta velat framhålla, att de allt svagare födelsetalen

kunna få en större räckvidd i fråga örn småskollärarinnekårens storlek

i framtiden och att folkskolinspektörernas beräkningar därför snarare ligga i

över- än i underkanten. I

I en undersökning, omfattande 5 år ■— från våren 1923 till våren 1928 Det framtida

—- har byråchefen Göransson studerat småskollärarinnekårens växlande för- lärarbehovet.

hållanden — hur lärarinnorna kommit och gått och ibland kommit igen

— för att med ledning av denna undersökning jämte andra faktorer och

under hänsynstagande till folkskolinspektörernas beräkningar kunna sluta

sig till det antal nyexaminerade, som årligen skulle behövas för att rekrytera

kåren. Undersökningen och dess resultat ha i korthet refererats i det föregående.

Tager man ut de ordinarie för sig, skulle som deras ersättare årligen behöva

utexamineras 350 elever. Men enligt undersökningen bleve så många

nytillträdande för många. Ty varje år träder ett visst antal småskollärarinnor

in, som förut varit ordinarie men avgått och som sedan av olika

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

anledningar söka sig tillbaka till sitt gamla yrke. Och likaledes varje år

finns det ett visst antal ordinarie lärarinnor, som visserligen avgå från tjänsten

men stanna kvar som vikarier på de genom deras egen avgång ledigblivna

platserna. Får man taga de undersökta åren 1924—1928 som norm,

skulle i genomsnitt 72 platser vart år på detta sätt undanhållas de obefordrade

och således endast 278 platser stå till förfogande. Men då enligt folkskolinspektörernas

beräkningar de olika småskollärarinnetjänsterna under de

närmaste åren komma att reduceras, skulle också rekryteringstalet kunna

reduceras till 261.

Vid sidan av de ordinarie behövs det emellertid en hel del andra för att

möta extra ordinära förhållanden, och det behövs sådana, som kunna träda

till, när någon dör eller blir sjuk eller annars anledningar föreligga. Under

antagande, att alla dessa vore underkastade enahanda växlande villkor som

de ordinarie, kom byråchefen Göransson till det resultatet, att det årliga

rekryteringsbehovet låg kring siffran 400 — men med tillägget, att därvidlag

»ingen hänsyn tagits till att avgångna i viss utsträckning återinträda och

ej heller till att de, som avgått som ordinarie, i viss utsträckning kvarstå

som vikarier».

De sakkunniga ha i samband med denna undersökning ingenting att tilllägga

annat än en anmärkning rörande de båda nyssnämnda lärarinnekategorierna.

Det framgår nämligen icke alldeles klart, vilken betydelse som

bör tillmätas dem vid bestämmandet av förnyelseavtalet.

Ett närmare studium av de tabeller, som åtfölja undersökningen, ger vid

handen, att växlingarna i småskollärarinnekårens sammansättning äro annorlunda,

än man i allmänhet föreställer sig. Man tänker sig gärna, att

det är under pensionsåret och fram emot pensionsåldern, som den allt övervägande

avgången sker. Från slutet av vårterminen 1923 till slutet av vårterminen

1928, d. v. s. den tid, som undersökningen omfattar, var det visserligen

så, att den största kontingenten — något mer än fjärdedelen av

samtliga — avgick i åldern mellan 55—60 år, men mellan 25—30 gick mer

än femtedelen, och mellan 20—35 gingo omkring 40 procent av alla dem,

som av olika anledningar lämnade sina ordinarie anställningar. Det är således

en regelbunden företeelse, att det är de unga och yngsta lärarinnorna,

som avgå i den största utsträckningen. Att många av dessa under årens

lopp kunna ha anledning att vända tillbaka är ingenting märkligt, i all

synnerhet om man betänker, att mer än hälften av dem, som återinträdde

1925—1928, voro unga människor, födda mellan åren 1895—1904. Siffrorna

kunna växla år för år, och det kan vara svårt att fixera medeltalet

per år, men att företeelsen är regelbundet återkommande och måste räknas

bland de faktorer, som bestämma förnyelsetalet, anse de sakkunniga vara

otvivelaktigt. Samma uppfattning ha de rörande förekomsten av den andra

av de båda kategorierna, även örn dess betydelse måste vara en annan och

mindre.

I sin promemoria säger byråchefen Göransson, att det av undersökningsmaterialet

»torde framgå, att dessa kategorier av lärarinnor äro i avtagande».

Detta är säkerligen fallet i rätt stor utsträckning, och de sakkunniga äro

därför av den meningen, att man för framtiden har att räkna med ett

mindre medeltal än det vid beräkningen nu använda.

Vill man vid sidan av de matematiska sannolikhetsberäkningarna söka

ledning av den praktiska erfarenheten, har man visserligen icke mycket att

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

hålla sig till, men ändå så mycket, att man kan få ett par tämligen säkra

hållpunkter vid bedömandet av frågan örn rekryteringsbehovet.

Såsom omnämnts i det föregående, infordrar skolöverstyrelsen sedan år

1929 uppgifter från småskoleseminariernas rektorer angående anställningsförhållandena

för de tre närmast föregående åren utexaminerade småskollärarinnorna,

och tabell 12 ger en bild av hur dessa förhållanden gestaltat

sig den 1 mars 1930. Redan förut hade liknande tabeller utarbetats rörande

anställningsförhållandena den 1 mars 1927 för de lärarinnor, som utexaminerades

åren 1925 och 1926, och det hade varit önskvärt, att man icke för

år 1928 haft den lucka i undersökningarna, som man nu har; man skulle

då bättre ha kunnat överblicka de olika årsgrupperna och säkerligen också

kunnat draga något säkrare slutledningar. Som det nu är, möter man den

första årsgruppen en enda isolerad gång, och de siffror, som ha praktiskt

värde, komma på grund därav först med årsgruppen 1926. Närslutna tabell

åskådliggör förhållandena.

Sakkunnigas tabell 16.

Tidpunkten

Antal anställda av

årsgruppen

1925

1926

1927

1928

1929

Den 1 mars 1927 ......

428

272

—

—

—

» » » 1928 ......

—

—

—

—

—

> » » 1929 ......

—

359

323

226

'' —

> ” » 1930 ......

—

—

340

257

199

Om man till antalet här ovan lägger de 16 lärarinnor, som våren 1926

utgingo från Murjeks seminarium utan att komma med i räkningen och

som den 1 mars 1929 voro placerade, hade således under de fyra läsåren

1926/1927—1929/1930 av de fyra årsgrupper med sammanlagt 1,561 lärarinnor,

som vi något så när känna till, icke flera än 1,171 vunnit anställning

i de olika befattningarna som ordinarie, extra ordinarie och vikarier.

Per år betyder detta, att 293 platser stått till deras förfogande.

Det är en sak i detta sammanhang, som omedelbart väcker uppmärksamhet,

nämligen de fallande siffrorna; för varje ny årsgrupp blir antalet anställda

mindre än för den närmast föregående, såsom framgår av följande

tabell:

Sakkunnigas tabell 17.

Antal anställda av

de olika

Årsgrupp

årsgrupperna efter

1 år

2 år

3 år

1925 .................

—

428

—

1926.................

272

—

359

1927 .................

—

323

340

1928.................

226

257

—

1929 .................

119

—

—

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Denna omständighet är så mycket mera påfallande, som man hade anledning

att vänta motsatsen. Hösten 1927 inträdde nämligen den första stora

delen av de barnrika årskullarna från åren 1920 och 1921 i småskolan, och

hösten därpå följde en andra del efter för att år 1929 åtföljas av en tredje

och sista. Det hade under sådana omständigheter varit naturligt, tycker

man, att såväl årsgruppen 1926 som framför allt de båda årsgrupperna

1927 och 1928 haft en större andel i den avsevärda utvidgning av småskollärarinnekåren,

som då ägde rum. Att så icke blev fallet, tyder på att de

uppkomna luckorna fylldes från annat håll, och det råder intet tvivel därom,

att stora reserver lågo kvar och väntade från föregående års utexaminationer.

Aret 1923 utexaminerades 790 elever från samtliga våra småskoleseminarier,

följande år sjönk siffran till 677, men året därpå steg den ånyo till 726.

Huru anställningsförhållandena för de två första årens lärarinnor legat till,

vet man ingenting om, men beträffande årsgruppen 1925 vet man, att ännu

i mars 1927 ett par hundra i runt tal gingo utan plats som lärarinnor.

Och detta betydande överskott har sedan vuxit för varje år, även örn det

skett i olika utsträckning för olika delar av landet, såsom följande sammanställning

visar:

SaJckunnigas tabell 18.

Antal ut- exaraine-

Antal anställda

U texarn inationso mråde

rade åren

1927,1928

och 1929

inalles

i % av de

utexami- nerade

Norrland..............

386

272

70,4

Svealand..............

236

159

67,3

Götaland..............

469

365

77,8

Det är, som synes, framför allt seminarierna i Svealand — och särskilt

är det de i Mälarlandskapen — som haft svårt att placera sina avgångna

elever, och detta fastän utexamineringen där under de nu ifrågavarande

åren varit mindre än för de övriga seminarierna; det låg tydligen äldre år

gångar i vägen. Och detta är jämväl förklaringen till den ringa omsättning,

som ägt rum inom årsgruppen 1929. Den hade att trängas med å

ena sidan de äldre reserverna och å andra sidan den svärm av lärarinnor,

som blevo lediga, när den första delen av de stora årskullarna lämnade

småskolan på våren 1929.

De lärarinnegrupper, som nu omnämnts, voro emellertid icke de enda,

som åren 1926—1930 tävlade om platserna; det kom konkurrenter från

tvenne andra håll, örn vilka man dessutom har en del besked. I sin förut

vid ett par tillfällen omtalade redogörelse påpekar byråchefen Göransson,

att från slutet av våren 1926 och till slutet av våren 1928 ett antal av 128

avgångna lärarinnor antingen återinträdde som ordinarie eller stannade kvar

som vikarier. Då dessa båda kategorier representera en årligen återkommande,

örn också något varierande grupp, kan man räkna med, att de under

den nu avhandlade tiden med inalles något mer än ett par hundra ökat

antalet anställda. Och slutligen tillkommer så de privata småskoleseminariernas

tillskott till lärarinnerekryteringen. Dessa seminarier voro icke längre

i arbete, när skolöverstyrelsen samlade in sina uppgifter rörande anställ
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

ningsförhållandena, men deras utexamination är känd; den utgjorde 180 lärarinnor

för åren 1926—1928. Det kan diskuteras, huru stor anställningsprocent

man i fråga örn dem bör räkna med, när ingenting i den vägen är

i siffror känt. Men eftersom de i viss utsträckning brukat gå till privatskolor

och väl också gått ut som familjelärarinnor, förefaller det rimligt,

att denna procent beräknas med ett lägre tal än för motsvarande årsgrupp

från de andra seminarierna; deras tillskott kommer i varje fall att närma

sig hundratalet.

Gör man sålunda, som de sakkunniga här gjort, en ungefärlig uppskattning

av de delvis okända anställningsförhållandena i enlighet med sådana,

som man känner, finner man, att under de nu avhandlade fyra åren ett antal

lärarinnor vunnit anställning, som för de tre första åren i genomsnitt

ligger mycket nära talet 400, men för det sista året icke når upp till talet

300. Utanför möjligheten att ens på ett ungefär kunna fixeras i siffror befinna

sig emellertid vad de sakkunniga kallat reserverna.

Den korta undersökningsperiod med dess begränsade material, som de

sakkunniga haft att bygga på och som är den enda, som står till buds med

rent praktiska erfarenheter, kan ur anställningssynpunkt icke betraktas som

en normal eller genomsnittsperiod. Örn man fråntager året 1926, har den

allt för starkt legat under påverkan av de exceptionella förhållanden, som

1920/1921 års höga födelsetal förde med sig. Under sitt sysslande med

dessa ting ha de sakkunniga likväl kommit till den uppfattningen, att de

erfarenheter, som vunnits, i det stora hela bekräfta sannolikheten hos de

matematiska beräkningarna. Dessa leda, såsom synes framgå av byråchefen

Göranssons kommentar, till ett siffertal, som ligger åtskilligt under det

slutligen valda, men då de sakkunniga i ett annat utlåtande ha för avsikt

att föreslå anordnande av särskilda utbildningskurser för småskollärarinnor

i och för vinnande av kompetens till lärarbefattning vid egentlig folkskola

och då en sådan anordning nödvändiggör en utökning av småskollärarinneproduktionen

för att kompensera avgången till folkskolan, anse de emellertid,

att det årliga rekryteringsbehovet ändå kommer att hålla sig i närheten

av talet 400 — möjligen ett eller annat tiotal under.

En av de sakkunniga, lantbrukaren G. Persson, hade reservationsvis anfört

en avvikande mening beträffande det årliga lärarbehovet, varvid han

beräknat detsamma till 370.

Angående lärarbehovet yttrade skolöverstyrelsen i sitt över de sakkunnigas

förslag den 28 januari 1931 avgivna utlåtande:

Det, som måste vara grundläggande för behovet av seminarier, är uppenbarligen

i första rummet lärarbehovet. De sakkunniga hava i detta avseende

kompletterat överstyrelsens tidigare utredningar med nya sådana. Överstyrelsen

byggde sitt år 1927 framlagda förslag örn en ny seminarieorganisation

på ett årsbehov av 372 lärare. De sakkunniga komma fram till ett

årsbehov av omkring 400 eller något to tal därunder. Den framlagda seminarieplanen

med 3 dubbelseminarier och 9 enkelseminarier lämnar med

den av de sakkunniga föreslagna siffran 28 i varje avgångsklass (20 i

Murjek) utrymme för en årlig examination av 412 lärarinnor, fördelade på

15 examensavdelningar.

Byråchefen Göransson, som biträtt de sakkunniga vid denna undersök
Bihany

till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 116 höft. (Nr 143.) 3

Skolöverstyrelsen

S8/i 1931.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Skolöverstyrelsens

nya

utredning

I0/n 1931.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

ning, har räknat med ett årligt rekryteringstal av 261. Detta vore dock

minimum och gällde närmast behovet av ordinarie. Med hänsyn till andra

faktorer, som närmare angivas, kommer byråchefen Göransson till det resultatet,

att det årliga totala rekryteringsbehovet läge kring siffran 400, vilket

resultat, såsom ovan sagts, de sakkunniga godtagit. Reservanten Persson

har för sin del ansett att rekryteringsbehovet av de sakkunniga räknats

för högt. Han anser den sannolika behovssiffran vara 340 ä 344. Räknades

med en planerad tvåårig seminariekurs för utbildande av småskollärarinnnor

till folkskollärarinnor, borde enligt reservanten den årliga examinationssiffran

uppgå till 370.

Överstyrelsen har givetvis på den korta tid, som stått överstyrelsen till

buds, icke kunnat mera ingående granska de av de sakkunniga framlagda

vidlyftiga utredningarna eller bilda sig ett säkert omdöme rörande hållbarheten

av grundvalen för det resultat, till vilket de sakkunniga kommit.

Överstyrelsen hyser emellertid, med hänsyn till den riktning, som utvecklingen

på folkskolans område tagit under de senaste åren, i likhet med reservanten

Persson den uppfattningen, att de sakkunniga räknat med ett för

stort rekryteringsbehov. Det är sannolikt, att även det av överstyrelsen tidigare

beräknade småskollärarinnebehovet måste anses för högt. Även under

den bestämda förutsättningen, att ett antal småskollärarinnor, motsvarande en

examensklass, årligen kommer att utbildas till folkskollärarinnor, vill överstyrelsen

hålla före, att man sannolikt icke bör räkna med ett högre examinationstal

än det av reservanten förordade, nämligen 370, vilket motsvarar

15 examensavdelningar med 25 elever i varje klassavdelning, eller 13

avdelningar, därest man nödgades räkna med i regeln 28 i klassen.

Det nu sagda gäller en seminarieorganisation avpassad efter normala för

hållanden och under förutsättning, att det årliga lärarinnebehovet skulle tillgodoses

uteslutande ur den jämsides löpande produktionen. För närvarande

finnes, såsom närmare framgår av de sakkunnigas utredning, ett betydande

överskott av småskollärarinnor. I syfte att minska den stora arbetslösheten

inom kåren har antalet utexaminerade under de senare åren kraftigt nedbragts.

Ar 1929 utexaminerades 314, år 1930 298 och för åren 1931 och

1932 beräknas antalen 286 och 334. Även under de närmaste åren framåt

gäller det att begränsa examinationen för att snarast möjligt uppnå ett lämpligt

förhållande mellan tillgång och efterfrågan. Detta kan ske dels genom

att snarast nedlägga överflödiga landstingsseminarier, dels genom att under

några år framåt i erforderlig mån hålla klassnumerären nere.

Genom beslut den 3 juli 1931 anbefallde Kungl. Majit skolöverstyrelsen

att före den 15 november 1931 till Kungl. Majit inkomma med vissa utredningar

och förslag angående folkskole- och småskoleseminariernas framtida

organisation. Till åtlydande härav inkom överstyrelsen till Kungl.

Majit med en den 10 november 1931 dagtecknad skrivelse i ämnet, åtföljd

av 31 bilagor med diagram och kartor jämte en till överstyrelsen av Kungl.

Majit remitterad skrivelse från stadsfullmäktige i Göteborg av den 22 juni

1931 angående förläggning till Göteborg av ett statens småskoleseminarium

ävensom av följande till överstyrelsen inkomna skrivelser: från lektorn Fritz

Wigfors och rektorn A. Funke den 14 oktober 1924 jämte tillhörande handlingar

angående inträdesfordringar och undervisningsplan vid särskild kurs

för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor, från vederbörande

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Majis proposition Nr 143.

länsstyrelser i september och oktober 1931 med vederbörande landstings

förklaringar angående överlämnande till staten av landstingsseminariers fasta

och lösa egendom, från stadsfullmäktige i Växjö den 3 oktober 1931 angående

ett statligt dubbel- eller enkelseminarium i Växjö, från stadsfullmäktige

i Skara den 12 oktober 1931 angående bibehållande av folkskoleseminariet

därstädes, från rektorn G. L:son Högsby den 15 oktober 1931 och

från lärarkåren vid folkskoleseminariet i Luleå den 27 oktober 1931 angående

lämpligheten av Barnundervisning, från byggnadsstyrelsen dels den 15

oktober 1931 angående kostnader för folkskoleseminariernas i Landskrona

och Härnösand omändring till dubbelklassiga småskoleseminarier samt för

folkskoleseminariernas i Lund och Växjö till samseminarier, dels den 5

november 1931 angående kostnader för folkskoleseminariets i Karlstad omändring

till samseminarium samt från stadsfullmäktige i Kristinehamn den

30 oktober 1931 angående ett statens småskoleseminarium därstädes.

Vad angår behovet av småskollärare under den tid, för vilken den nya

seminarieorganisationen är avsedd, lämnar överstyrelsen först en kort sammanfattning

rörande de tidigare beräkningar, som blivit verkställda av överstyrelsen

och de sakkunniga. För dessa beräkningar har utförligt redogjorts

i det föregående. Vidare erinrar överstyrelsen örn vad jag i propositionen

till 1931 års riksdag, nr 212, anfört rörande de vanskligheter, som vore

förenade med beräkningar för att finna det verkliga lärarbehov, som borde

läggas till grund för en någorlunda konstant seminarieorganisation, avsedd

för en längre tid framåt. Därefter redogör överstyrelsen för nya beräkningar,

som utförts inom överstyrelsen.

Till en början gör överstyrelsen några förberedande anmärkningar angående

de svårigheter, som äro förenade med sådana beräkningar som de

ifrågavarande.

Överstyrelsen har vid sina förnyade överväganden i fråga örn det framtida

rekryteringsbehovet starkt känt de vanskligheter, som berörts i den

gjorda sammanfattningen av de faktorer, till vilka hänsyn måste tagas vid

beräkningen av småskollärarbehovet. En särskild svårighet ligger däri, att

med hänsyn till det sedan flera år tillbaka befintliga stora överskottet av

småskollärarinnor själva utgångspunkten måste bliva synnerligen osäker.

Med andra ord, man saknar det erfarenhetens stöd, som vore för handen,

ifall jämvikt förefunnes mellan tillgång på och behov av lärarkrafter.

När överstyrelsen sedan övergår till nämnda beräkningar, yttrar överstyrelsen

sig först örn det befintliga läraröverskottet.

Genom indragning av tidigare befintliga parallellavdelningar vid åtskilliga

seminarier, genom nedläggande av seminarier och genom att minska elev-,

intagningen vid seminarierna har småskollärarproduktionen väsentligen nedbringats

under de senaste åren. Under tiden 1928/1931 hava icke mindre

än 8 seminarier nedlagt sin verksamhet, nämligen 2 enskilda seminarier i

Stockholm, Ateneums och Detthows, samt landstingsseminarierna i Uppsala,

Malmköping, Kristianstad, Uddevalla, Skellefteå och Öjebyn. Under de senaste

åren hava utexaminerats:

Nya beräkningar.

Läraröver
skottet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

År

Antal.

1926

1927

1928

1929

1930

1931

550

506

375

314

309

273

År 1932 komma att utexamineras 356 och år 1933 endast 157 småskollärarinnor.

Det relativt höga antalet elever i de nuvarande avgångsklasserna,

vilket kommer att höja 1932 års avgångssiffra, beror på att flera

landstingsseminarier, inför utsikten att snarast nödgas nedlägga sin verksamhet,

år 1930 ansågo sig böra intaga ett ökat antal elever. Genom Kungl.

Maj:ts ingripande har ett dylikt förfarande omöjliggjorts under år 1931.

Anställningsförhållandena den 1 mars 1929, 1930 och 1931 för de vid småslcoleseminarierna

under åren 1926, 1927, 1928, 1929 och 1930

utexaminerade småskollärarinnorna.

U texaminerade

Anställningsförhållandena

Den

1 mars

1929

Den

1 mars

1930

Den

1 mars

1931

År

Antal

Utan

An-

anställ-

Uppgift

An-

Uppgift

An-

Uppgift

ställda

saknas

ställda

saknas

ställda

ning

ning

Ding

1926.........

470

359

94

17

_

_

_

_

_

1927.........

433

323

104

6

340

82

ii

—

—

—

1928.........

344

226

113

5

257

76

ii

264

67

13

1929.........

314

—

—

—

199

114

i

239

67

8

1930.........

309

—

—

—

—

—

—

213

93

3

1926,1927 och 1928

1,247

908

311

28

—

—

—

—

—

—

1927,1928 och 1929

1,091

—

—

—

796

272

23

—

—

—

1928,1929 och 1930

967

—

—

—

—

—

—

716

227

24

Procenttal:

1926.........

100

76

20

4

—

—

—

—

—

—

1927 .........

100

75

24

1

78

19

3

—

—

—

1928.........

100

66

33

1

75

22

3

77

19

4

1929.........

100

—

—

—

64

36

—

76

21

3

1930.........

100

—

—

—

—

—

—

69

30

1

1926,1927 och 1928

100

73

25

2

—

—

—

—

—

—

1927,1928 och 1929

100

—

—

—

73

25

2

—

—

—

1928,1929 och 1930

100

—

—

—

—

—

—

74

23

3

Trots den sålunda inträdda minskningen i antalet utexaminerade småskollärarinnor,

har läraröverflödet sedan länge varit och är fortfarande mycket

stort. Detta sammanhänger med den kraftiga, plötsliga nedgången i lärarbehovet

omkring mitten av 1920-talet, innan seminarieorganisationen hunnit

i någon mån anpassa sig efter de nya förhållandena, ävensom den alltjämt

fortsatta nedgången i detta behov. Någon fullständig statistik över över
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

taliga lärarinnor finnes icke, men något begrepp om läget kan erhållas genom

överstyrelsens under en följd av år från seminarierektorerna inhämtade

uppgifter örn anställningsförhållandena den 1 mars beträffande de

under de närmast tre föregående åren utexaminerade lärarinnorna. Den senast

återgivna tabellen grundar sig på det hittills tillgängliga materialet angående

berörda anställningsförhållanden.

Anställningen avser icke blott ordinarie och extra ordinarie befattningar

utan ock vikariat av mer eller mindre tillfällig natur. I statistiken fattas

uppgifter för de vid de numera nedlagda enskilda seminarierna i Stockholm

utexaminerade lärarinnorna. Enligt räkningen den 1 mars 1930 saknade

272 av årgångarna 1927—1929 anställning, och vid räkningen den 1 mars

1931 saknade av årgångarna 1928—1930 ett antal av 227 anställning. I

vad mån de 94 av 1926 års årgång, som den Ilmars 1929 samt de 82 av

1927 års årgång, som den 1 mars 1930 saknade anställning, sedermera

lyckats erhålla sådan, vet man icke. Icke heller vet man något örn de 28,

23 och 24, från vilka rektorerna vid räkningarna åren 1929, 1930 och 1931

icke kunnat erhålla uppgifter. Till grupperna utan anställning hava räknats

även ett icke obetydligt antal, vilka enligt rektorernas uppgifter av

någon anledning aldrig kommit att söka anställning.

Med hänsjm till ovan anförda omständigheter ävensom därtill att statistiska

uppgifter här saknas för de år, som ligga före år 1926, torde det

vara uppenbart, att de arbetslösa småskollärarinnornas antal är väsentligen

större, än vad tabellen ger vid handen. I stort sett visar statistiken, att i

medeltal omkring 25 procent av de årligen utexaminerade icke lyckats erhålla

något slag av skolan ställning, detta oaktat den årliga utexaminationen

från år 1923 till år 1930 minskat från 790 till 309 eller i medeltal med 69 för år.

Anställningsförhållandena inom lärarkåren hava även under en följd av

år varit föremål för uppmärksamhet och klarläggande inom överstyrelsens

statistiska avdelning. Resultatet härav i ett visst begränsat avsnitt framgår

av nedanstående tablå, utvisande anställningsförhållandena vid slutet av

vårterminen 1926—1930 för de småskollärarinnor, som utexaminerats de

fem närmast föregående åren.

Anställningsförhållanden för under åren 1926—1929 utexaminerade

småskollärarinnor. _

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

Slutet av vår-

Antalet

examinerade

Därav anställda vid den i

kol. 1 angivna tidpunkten

Icke anställda

(kol. 2

Beräknad

avgång

Återstå

terminen år

föregående

5-års-period

Antal

Procent

minskad med

kol. 3)

bland icke

anställda

icke anställda

1926......

3,522

2,555

72,5

967

393

574

1927 ......

3,401

2,365

69,5

1,036

380

656

1928 ......

3,244

2,167

66,8

1,077

362

715

1929 ......

2,829

2,014

71,2

815

316

499

1930......

2,467

—

—

—

—

—

Även denna statistik visar, att antalet av dem, som vid slutet av den

närmaste femårsperioden efter examen icke lyckats erhålla någon anställning,

är synnerligen betydande, och pekar i stort sett i samma riktning

som ’ den förut anförda, på rektorernas uppgifter för vissa treårsperioder

grundade undersökningen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Lärartjänsternas

antal.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Av det anförda framgår, att man, när det nu gäller att planlägga en

semmarieorgamsation av något så när konstant natur på något längre sikt,

icke kan utgå ifrån det nuvarande lärarbehovet, enär detta till stor del kan

fyllas med befintliga reserver. Organisationen måste uppenbarligen grundas

på ett beräknat årligt normalbehov med den förutsättningen, att några

reserver av lärarinnor icke stå till förfogande. Däremot måste hänsyn tagas

till det nuvarande lärarinneöverskottet, när det gäller att bestämma examinationens

omfattning under de närmaste åren framåt. Överstyrelsen återkommer

sålunda till denna fråga i kapitlet om seminarieorganisationens genomförande

och i samband därmed stående övergångsanordningar.

Därefter redogör överstyrelsen för en beräkning av lärartjänsternas antal

fram till vårterminen 1939.

En viktig faktor vid bedömandet av det erforderliga årliga rekryteringsbehovet

är antalet lärartjänster i riket och de förändringar häri, som under

den närmaste framtiden kunna väntas. I diagram VII1 åskådliggöres utvecklingen

av småskollärartjänsterna under åren 1908—1938, och jämsides härmed

visar en grafisk framställning antalet utexaminerade småskollärarinnor

under tiden 1908—1933.

Skolöverstyrelsen har nu, såsom redan förut omnämnts, i syfte att så

långt som möjligt vinna klarhet angående småskollärartjänsternas utveckling,

från folkskolinspektörerna infordrat vissa uppgifter beträffande dessa tjänster

för perioden 1931—1939.

Med utgångspunkt från det verkliga antalet tjänster vid vårterminens slut

år 1931 vid småskolor och mindre folkskolor ävensom biträdande lärartjänster

vid folkskolor ha inspektörerna uppgivit det beräknade antalet

tjänster av nämnda slag vid samma tidpunkt fram till vårterminens slut år

1939. Resultatet av denna beräkning åskådliggöres närmare i diagram VII

och VIII1. I nedanstående tabell angives det totala antalet tjänster enligt

denna undersökning.

Beräknat antal småskollärartjänster från år 1931 till år 1939.

Å r

S

m

M f

B

t r

Samtliga

Antal

Ökning

eller

minsk-

ning

Antal

Ökning

eller

minsk-

ning

Antal

Ökning

eller

minsk-

ning

Antal

Ökning

eller

minsk-

ning

1931......

10,320

2,176

—

659

_

13,155

1932 ......

10,333

+

13

2,068

— 108

606

— 53

13,007

— 148

1933 ......

10,325

—

8

1,957

— lil

572

— 34

12,854

— 153

1934 ......

10,316

—

9

1,860

— 97

544

— 28

12,720

— 134

1935 ......

10,286

—

30

1,769

— 91

515

— 29

12,570

— 150

1936 ......

10,271

—

15

1,693

— 76

472

— 43

12,436

— 134

1937 ......

10,255

—

16

1,648

— 45

443

— 29

12,346

— 90

1938 ......

10,260

+

5

1,605

— 43

412

— 31

12,277

— 69

1939 ......

10,284

+

24

1,569

- 36

385

- 27

12,238

— 39

1931—1939 . .

- 1

—

36

—

— 607

— 274

- 1

— 917 1

1 Bilagor till skolöverstyrelsens skrivelse.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Överstyrelsen gjorde en liknande undersökning i sin till Kungl. Maj.t den

23 juni 1927 ingivna utredning angående småskollärarbehovet. Folkskolinspektörernas

beräkning av småskollärartjänsterna sträckte sig då endast

fram till år 1933. En jämförelse mellan resultatet av de båda räkningarna

för de gemensamma åren 1931—1933 är gjord i nedanstående tablå.

Jämförelse mellan 1926 års och 1931 års beräkningar av antalet lärartjänster.

Beräkningen

gjord

1931

Ökning

eller

minskning

1932

Ökning

eller

minskning

1933

Ökning

eller

minskning

1926 .......

Sm

10,008

9,990

—

9,976

—

1931.......

Sm

10,320

+ 312

10,333

+ 343

10,325

+ 349

1926 .......

Mf

2,167

_

2,121

—

2,083

—

1931.......

Mf

2,176

+

9

2,068

— 53

1,957

— 126

1926 .......

Btr

651

_

617

—

585

—

1931.......

Btr

659

+

8

606

11

572

— 13

1926 .......

Summa

12,826

_

12,728

—

12,644

—

1931.......

Summa

13,155

+ 329

13,007

+ 279

12,854

+ 210

Den år 1926 gjorda beräkningen utvisar sålunda, då jämförelse göres med

1931 års verkliga tal, att det förutsedda resultatet för nämnda år kommit

verkligheten ganska nära beträffande tjänsterna vid mindre folkskolor och

biträdande lärartjänster, men att den varit för låg beträffande tjänsterna vid

småskolan, i det att år 1931 funnos 312 småskollärartjänster mer än som

beräknats. På enahanda sätt visar 1931 års beräkning 343, respektive 349

flera småskollärartjänster för åren 1932 och 1933 än vad som kunde förutses

år 1926 medan däremot tjänster vid mindre folkskolor samt biträdande lärartjänster’

komma att efter år 1931 minska i betydligt raskare tempo än som

kunde förutses för fem år sedan. Det totala antalet tjänster blir för ar 1931

329 och skulle för åren 1932 och 1933 enligt inspektörernas senaste beräkningar

bli respektive 279 och 210 flera, än vad förut beräknats, allt beroende

på folkskoleorganisationens snabba utveckling även de senaste åren.

Vad som i den föreliggande nya statistiska beräkningen måste tilldraga

sig särskild uppmärksamhet samt vara för saken av största betydelse är den

vändning mot en starkare nedgång i tjänsternas antal fram till år 1939,

som utredningen visar. Den totala minskningen skulle komma att uppgå

till 917. Även de seminariesakkunniga, som grundade sina kalkyler på vissa

från folkskolinspektörerna och överlärarna i de större städerna inhämtade

kompletterande upplysningar, kommo till det resultatet, att nu ifrågavarande

lärartjänster skulle undergå någon minskning, dock ej tillnärmelsevis så stor.

Nedanstående tabell visar en jämförelse mellan de sakkunnigas siffror och

1931 års statistik.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition Nr 143.

Jämförelse mellan de sakkunnig as och 1931 års beräkningar av

antalet lärartjänster.

1.

2. | 3. | 4.

6. | 6. | 7.

8.

Sm......

Mf och Btr .

De sakkunniga

1931 års räkning

Skillnaden i

slutresultatet

år 1939

(kol. 4—kol. 7)

År 1929

Ökning

eller

minskning

År 1939

År 1931

Ökning

eller

minskning

År 1939

10,314

2,950

+ 319

- 511

10,633

2,439

10,320

2,835

— 36

- 881

10,284

1,954

349

485

Summa

13,264

— 192

13,072

13,155

— 917

12,238

834

Av tablån framgår, att, medan de sakkunniga räknat med 13,072 lärartjänster

år 1939, hava folkskolinspektörerna enligt 1931 års räkning kommit

till ett antal av 12,238, eller 834 mindre.

De av folkskolinspektörerna för åren 1931—1939 beräknade lärartjänsterna

fördela sig på landsbygd och städer samt under olika delar av perioden på

sätt framgår av nedanstående tablå.

Lärartjänsternas fördelning på landsbygd och städer.

Landsbygd ......

Antal

tjänster

vår-

terminen

1931

Beräknat antal

tjänster

Ökning eller minskning

vår-

terminen

1935

vår-

terminen

1939

1931-1935

1935-1939

1931-1939

11,081

2,074

10,565

2,005

10,281

1,997

— 516

— 69

- 324

— 8

— 840

— 77

Städer .......

Summa

13,155 | 12,570

12,238

— 585

— 332

— 917

Av tablån framgår, att den kraftigaste minskningen av lärartjänsterna

kommer att äga rum under perioden 1931—1935, ävensom att nedgången i

det stora hela huvudsakligen kommer på landsbygden, nämligen med 840.

Detta sammanhänger givetvis med de mindre folkskolornas ombildning och

de biträdande lärartjänsternas avveckling. Vad städerna beträffar, kommer

en ökning av småskollärarinnetjänsterna att äga rum i Stockholm med 148,

medan i övriga städer i regeln någon minskning äger rum. Det hela resulterar

för städernas vidkommande i en total minskning av 77.

Enligt de beräkningar av folkskolinspektörerna, för vilka bär ovan lämnats

en kortfattad redogörelse, framgår, att det antal tjänster, som äro bestämmande

för småskollärarkarens storlek, kommer att under de närmaste åren

framåt väsentligen nedgå, intill vårterminen 1939 med över 900. Det har

förut påpekats, att liknande beräkningar, verkställda år 1926, icke helt

kommo att stämma med den verkliga utvecklingen. Det finnes emellertid

anledning antaga, att de av folkskolinspektörerna nu gjorda beräkningarna

skola, om icke fullkomligt så dock i stort sett tämligen nära, komma att

sammanfalla med verkligheten. Man har nu i flera avseenden kunnat säkrare

överblicka de faktorer, som måste komma att inverka på den väntade

utvecklingen i förevarande avseende. Givetvis måste man dock alltjämt

räkna med möjligheten av kastningar till följd av oförutsedda omständig
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

heter. Skulle exempelvis åtgärder för åstadkommande av större koncentration

i kommunernas skolväsen komma att genomföras i större utsträckning,

än folkskolinspektörerna för närvarande haft anledning att räkna med,

kommer givetvis lärartjänsterna att minska i ännu större omfattning.

&

Vidare yttrar överstyrelsen sig örn den inverkan på lärarbehovet, som

avgångsfrekvensen inom lärarkåren samt ändringar i lärarantalet ha.

Örn lärarkårens storlek och lärartjänsternas framtida ökning eller minskning

är en viktig faktor vid bedömandet av det årliga lärarbehovet, så kan

den dock icke ensam vara vägledande för bestämmandet av detta behov.

Även andra viktiga omständigheter måste härvid tagas i betraktande, i

främsta rummet avgångsfrekvensen inom lärarkåren. Byråchefen E. Göransson

har även beträffande småskollärarkåren gjort en utredning i sistnämnda

hänseende. Överstyrelsen vill här endast redogöra för resultatet av dessa

beräkningar, i den mån de äro av direkt betydelse för ett ståndpunktstagande

till frågan örn det årliga rekryteringsbehovet. Detta behov ävensom

de faktorer, varpå beräkningarna grunda sig, framgå närmare av nedanstående

tabellariska översikt.

Översikt av de faktorer, som ligga till grund för beräkning av lärarbehovet.

1.

2-

3.

i.

5.

6.

7-

Totala antalet

Antalet nyanställda på grund av

Vid slutet av vår- terminen år

Lärar-

tjänster

Lärare

Redovis-

ningsår

Avgång

Ändring

i lärar- antalet

Summa

av kol.

5 och 6

1928..........

13,189

14,036

1928/1929

445

+ 206

651

1929 ..........

13,345

13,250

14,242

14,140

1929/1930

474

— 102

372

1930..........

1930/1931

472

— 101

371

1931..........

13,155

14,039

1931/1932

481

— 158

323

1932..........

13,007

13,881

1932/1933

466

— 163

303

1933 ..........

12,854

13,718

1933/1934

454

— 143

311

1934..........

12,720

13,575

1934/1935

461

— 160

301

1935 .........

12,570

12,436

13,415

13,272

1935/1936

466

— 143

323

1936 ..........

1936/1937

473

- 96

377

1937 ..........

12,346

13,176

1937/1938

483

— 74

409

1938 ..........

12,277

13,102

1938/1939

478

— 42

436

1939 ........

12,238

13,060

1939/1940

504

1940/1941

512

1941/1942

520

1942/1943

512

1943/1944

521

1944/1945

549

I kol. 2 av tabellen angives till och med år 1931 det verkliga antalet

lärartjänster och därefter det av folkskolinspektörerna beräknade antalet. I

kol. 3 upptages det beräknade antalet lärare, som erfordras för att uppehålla

Avgångsför
hållandena.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Sammanfattning

av

lärarbehovet.

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

de i näst föregående kolumn angivna befattningarna, sålunda även vikarier

för tjänstlediga lärare, vilket behov är beräknat efter samma grunder, som

när det gäller folkskollärarkåren.

De beräknade talen för avgång från tjänsten enligt kol. 5 innefattar all

avgång, vadan hänsyn tagits till såväl pensionering som dödlighet ävensom

avgång av annan anledning. På grund av lärartjänsternas fortgående minskning,

för vilken redogörelse förut lämnats, behöva de på grund av avgång

vakanta befattningarna icke i full utsträckning återbesättas. Det på grund

härav minskade rekryteringsbehovet angives närmare i kol. 6. Det återstående

verkliga behovet framgår slutligen av kol. 7. Detta utgör i medeltal

380 för de i kolumnen angivna åren. Under läsåret 1928/1929 utgjorde

behovet av nyanställda icke mindre än 651. Detta sammanhängde givetvis

med de talrika barnkullarna omkring början av 1920-talet. Under nämnda

läsår utökades antalet lärartjänster —- mest extra ordinarie — med 206.

Sedan dess sjunker lärartjänsternas antal år för år, och behovet av nya lärare

nedgår kraftigt för att nå sitt minimum läsåret 1933/1934. Från sistnämnda

år sker åter en kraftig stegring i behovet, vilket för år 1938/1939

kan betecknas med siffran 436. Detta sammanhänger närmast med att den

stora nedgång i antalet lärartjänster, som beräknats äga rum under 1930- talets förra del, alltmer avtager under dess senare del, på samma gång avgångsfrekvensen

också något ökas från sitt nyss nämnda minimum.

Av det anförda framgår uppenbarligen, att en seminarieorganisation, av

passad efter det nuvarande behovet, då å ena sidan detta behov enligt vad

utredningen visar befinner sig i en vågdal, och å andra sidan en stor reserv

av tjänstelösa småskollärarinnor finnes, skulle bliva alldeles för trång och

behöva byggas ut väsentligt efter några få år. Problemet är sålunda i

själva verket det, som överstyrelsen redan inledningsvis framhållit, nämligen

att det gäller att bygga upp en organisation, vars genomförande måste ske

i två etapper. Själva huvudorganisationen kommer att avse tiden från

slutet av 1930-talet, då förhållandena, såvitt nu kan bedömas, hunnit att

mera stabilisera sig. Intill dess får man nöja sig med en mera provisorisk

organisation, som måste få karaktären av erforderliga övergångsanordningar.

Det är uppenbarligen också detta som riksdagen avsett, då riksdagen velat

såsom sin mening uttala, att det syntes riksdagen klokt att under alla förhållanden

giva organisationen ett visst mått av elasticitet, så att den utan

större svårighet kunde anpassas efter förekommande växlingar i lärarbehovet

(riksdagens skrivelse nr 199/1931 sid. 6).

Slutligen har överstyrelsen gjort följande sammanfattning angående lärarbehovet.

När det nu alltså i främsta rummet gäller att bestämma en seminarieorganisation

av mera definitiv karaktär, avsedd att med full effektivitet träda

i kraft örn några år, sedan det nuvarande läraröverskottet konsumerats, vill

överstyrelsen med hänvisning till det utredningsmaterial, för vilket en redogörelse

lämnats i det föregående, framhålla följande synpunkter.

När överstyrelsen framlade sitt förslag år 1927 och då kom till ett årligt

examinationsbehov av 372, sträckte sig det statistiska underlaget härför icke

längre fram än till och med år 1933. Detta förslag saknar därför i det

förhandenvarande nya läget all aktualitet. En lärarproduktion av denna

omfattning motsvarar, såsom framgår av ovanstående tabell, det så att säga

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

teoretiska behovet för läsåret 1929/1930. Med hänsyn till det befintliga

läraröverskottet är siffran för hög under de kommande övergångsåren men

uppenbarligen för låg för det behov, som beräknats inträda efter några år.

Vad därefter angår det av de sakkunniga beräknade årliga rekryteringsbehovet,

vilket rör sig omkring 400, så gäller givetvis i än högre grad örn

detta, att siffran vore för hög, örn det gällde att sätta i gång med en sådan

examination för de närmaste övergångsåren. Oavsett den befintliga reserven

av lärarinnor utgör det beräknade behovet av nya lärare från och med

läsåret 1931/1932 till och med läsåret 1935/1936, sålunda under närmaste

5-årsperiod, allenast i medeltal 312 för år.

Däremot ger den nu föreliggande, förnyade utredningen vid handen, att

man vid fastställandet av den så kallade mera definitiva organisationen efter

den nämnda övergångsperioden torde böra räkna med rekryteringssiffran

400 eller något därutöver. Den seminarieorganisation, som överstyrelsen

efter ingående övervägande nu framlägger, ger utrymme åt en årlig examination

av 420 lärarinnor eller 15 avgångsavdelningar med det av riksdagen

bestämda maximitalet av 28 elever i varje avdelning.

Överstyrelsen är med hänsyn till de osäkerhetsmoment, som måste vidlåda

varje mera teoretisk beräkning av detta slag, och den växling i förhållandena,

under även relativt korta tidsperioder, som erfarenheten hittills ådagalagt,

väl medveten örn vanskligheten av att på detta sätt fixera ett bestämt tal.

Invändningar kunna givetvis göras i både den ena och den andra riktningen

mot det resultat, vartill överstyrelsen sålunda kommit. Närmast till hands

skulle väl ligga en viss tveksamhet, huruvida icke med hänsyn till de förhållanden,

örn vilka man har erfarenhet från de senaste åren, det av överstyrelsen

beräknade examinationsbehovet möjligen ligger i överkant, Härvid

bör emellertid observeras följande omständigheter. De av byråchefen Göransson

gjorda beräkningarna visa, att behovet av nya lärare från och med

läsåret 1936/1937 kommer att stiga ganska kraftigt. Det är också ådagalagt

beträffande en av de faktorer, som måste öva ett väsentligt inflytande

på nyrekryteringen, nämligen avgångsfrekvensen inom lärarkåren, att avgångssiffrorna

fortsätta att stiga betydligt även på 1940-talet (kol. 5 i ovanstående

tabell). Detta sammanhänger med det faktum, att ett stort antal

småskollärarinnor befinner sig i relativt höga åldrar, och att avgången på

grund av pensionering sålunda kan väntas bliva avsevärt stegrad. Maximum

i detta hänseende kommer att inträffa på 1950-talet. Vidare må framhållas,

att vid beräkningen av från tjänsten avgångna lärare hänsyn icke

tagits till den ökade avgång, som måste bliva följden, därest den utbildning

av småskollärarinnor till folkskollärarinnor, som enligt överstyrelsens förslag

skulle förläggas till folkskoleseminariet i Falun, kommer till stånd. Slutligen

bör ock hänsyn tagas till den gjorda erfarenheten, att icke alla av

dem, som avlägga småskollärarexamen, kunna påräknas för lärartjänst på

småskolans område. Icke så få unga kvinnor avlägga småskollärarexamen

utan syfte att övergå till tjänst i småskolan. Sålunda lia rektorerna i sina

uppgifter angående anställningsförhållandena den 1 mars 1931 uppgivit, att

av de under treårsperioden 1928—1930 utexaminerade icke mindre än 76

uraktlåtit att söka anställning, och att av dessa 59 hindrats att söka på

grund av övergång till annan levnadsbana, fortsatt utbildning av olika slag

eller liknande anledning. Nu anförda omständigheter tala för att seminarieorganisationen

icke göres alltför snäv.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Den frågan ligger då å andra sidan nära till hands, huruvida icke med

hänsyn till utredningens teoretiska resultat och nyss anförda synpunkter

den av överstyrelsen framlagda planen måste anses vara hållen alltför

mycket i underkant. Pekar icke det hela i den riktningen, att ett förslag

örn åtminstone 16 examensavdelningar vore försvarligt? Omständigheter

som enligt överstyrelsens mening tala emot en sådan utvidgning äro följande.

De i det stora hela osäkra förhållandena böra mana till försiktighet,

när det gäller att planlägga lärarutbildningen för en längre tid framåt, så

att man icke på nytt råkar in i en period av stor arbetslöshet inom lärarkåren.

Men även de ekonomiska synpunkterna kräva givetvis beaktande.

Utom den årliga avgångsfrekvensen inom kåren är det, såsom ovan framhållits,

även en annan faktor, som inverkar på lärarbehovet, nämligen förändringen

i antalet lärartjänster. Beräkningar i sådant hänseende äro nu

gjorda endast för tiden fram till år 1939. Örn de blivande nativitetsförhållandena

och deras inverkan på barnantalet i småskolan efter denna tid

vet man nu ingenting med visshet. I varje fall måste man räkna med

möjligheten av åtgärder från statsmakternas sida i sådant hänseende, som

avses i skolöverstyrelsens den 24 april 1930 avgivna utredning angående

»beredande av större möjlighet för skoldistrikt att vid minskning av antalet

barn indraga skolor och skolavdelningar». Folkskolinspektörerna hava

i sina nu framlagda beräkningar givetvis icke kunnat taga hänsyn till

verkningarna av en eventuell lagstiftning av antydda innebörd. Men man

torde icke böra alldeles bortse ifrån, att en utveckling i denna riktning

kan komma att förorsaka icke blott minskning av tjänster vid mindre folkskolor

och biträdande lärartjänster utan också indragning av småskollärartjänster

i större omfattning, än vad hittills skett.

Då nu lokaler ställas till förfogande i tillräcklig omfattning utan någon

större kostnad för statsverket och överflöd finnes på seminarielärare, kan

det visserligen från denna synpunkt synas klokt att göra seminarieorganisationen

så vid, att den med säkerhet räcker till för framtiden. Men å andra

sidan kan det icke vara klok hushållning, att nu upprätta flera statsseminarier

än som måste anses oundgängligen nödvändiga vid den tidpunkt,

då organisationen skall vara färdigbildad, då man ändå står inför nödvändigheten

att under ett avsevärt antal övergångsår låta verksamheten gå med

endast halv drift. Skulle det örn några år visa sig, att utexaminationen

av småskollärarinnor behöver utökas utöver de 15 avdelningar, som planen

nu upptager, torde det icke möta oöverstigliga svårigheter att då utöka

examinationen i erforderlig omfattning. Såsom överstyrelsen i samband

med frågan om folkskoleseminarieorganisationen erinrat om, kunna de lokaler,

som kunna komma att stå till buds vid vissa folkskoleseminarier, längre

fram tagas i bruk för detta ändamål. Med hänsyn till samtliga de synpunkter,

som för frågans bedömande enligt överstyrelsens mening böra

komma under övervägande, har överstyrelsen alltså kommit till den uppfattningen,

att seminarieorganisationen nu bör fastställas till 15 examensavdelningar.

Såsom synes av det föregående har ett omfattande och erkännansvärt

arbete av skolöverstyrelsen och de sakkunniga nedlagts på beräkningar av

det lärarbehov, som skulle kunna läggas till grund för en ny seminarieorganisation,

avsedd att äga bestånd för en längre tid framåt. De olika

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

beräkningarna hava givit ganska olika resultat. Bortser man från skolöverstyrelsens

beräkning 1927, enligt vilken årsbehovet av lärare skulle vara

327 — vilken beräkning dock nu enligt överstyrelsens uttalade mening icke

längre äger någon aktualitet — har sagda årsbehov beräknats

av de sakkunniga........................till 400,

eventuellt » 380,

av de sakkunniga i deras framlagda organisationsplan

................................ » 412,

av reservanten G. Persson.................. » 370,

av skolöverstyrelsen i dess yttrande 88/i 1931 .... » 370,

allt under förutsättning, att en tvåårig kurs för småskollärarinnors

utbildning till folkskollärarinnor

inrättas; skulle denna förutsättning bortfalla,

komma dessa tal att minskas med 28, och man

kommer ned till lägst reservanten G. Perssons

lägsta siffror 340 ä 342, högst 384,

av skolöverstyrelsen i dess yttrande 10/n 1931.... » 400,

av skolöverstyrelsen i dess framlagda organisationsplan

................................ » 420.

Som synes röra sig siffrorna mellan 340 och 420. Skillnaden utgör 80 och

representerar i det närmaste tre avgångsavdelningar med 28 elever i varje.

Bemärkas bör emellertid — något, på vilket såväl de sakkunniga

som skolöverstyrelsen fäst uppmärksamheten — att alla beräkningar med

avseende på det framtida lärarbehovet äro sannolikhetskalkyler. Att komma

till en närmelsevis exakt siffra, som kan bliva gällande för ett 20- eller 30- tal år framåt, torde ej vara möjligt. Detta med hänsyn till det stora

antal variabla faktorer, som ingå i beräkningarna. Såsom sådana faktorer

må nämnas nativitetsförhållandena, vilka relativt snabbt inverka på lärjungefrekvensen

i småskolan, det allmänna folkskoleväsendets fortgående omdaning

särskilt i riktning mot mindre folkskolors förändring till egentliga

folkskolor och biträdande lärarinnors utbytande mot examinerade folkskollärare,

läroverksreformens verkningar på småskolestadiet, indragning av skolor

med för litet barnantal eller på grund av skolskjutsars anordnande samt

det befintliga överskottet av småskollärarinnor. I sin senaste utredning förklarar

också skolöverstyrelsen sig vara — med hänsyn till de osäkerhetsmoment,

som måste vidlåda varje mera teoretisk beräkning av ifrågavarande

slag, och den växling i förhållandena under även relativt korta tidsperioder,

som erfarenheten hittills ådagalagt — väl medveten örn vanskligheten av att

på detta sätt fixera ett bestämt tal.

Med hänsyn till nu angivna svårighet, för att icke säga omöjlighet att

med avseende på lärarbehovet anställa ens något så när tillförlitliga beräkningar

för någon längre tid framåt, anser jag försiktigheten bjuda, att den

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

De sakkunniga.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

seminarieorganisation, som nu är i fråga, bygges på beräkningar, som avse

lärarbehovet endast för den närmaste framtiden. I sådant avseende synas

mig de i det föregående omförmälda beräkningarna och särskilt de, som

skolöverstyrelsen lämnat i sin senaste utredning av frågan, kunna vara vägledande.

Skolöverstyrelsen fäster där uppmärksamheten på den utveckling hän mot en

starkare nedgång i lärartjänsternas antal fram till år 1939, som utredningen

visar. Den totala minskningen skulle komma att uppgå till 917. Vidare

har överstyrelsen i sin översikt av de faktorer, som ligga till grund för beräkning

av lärarbehovet (sid. 41) angivit behövligt antal nyanställda lärare

under åren 1928/1929—1938/1939. Håller man sig bär till åren 1931/1932—

1938/1939, finner man, att medeltalet för dessa år icke blir högre än 348.

Redan härav framgår, att de tal rörande lärarbehovet, vid vilka de sakkunniga

och skolöverstyrelsen slutligen stannat, kunna betydligt reduceras.

Jag bortser härvid från den eventualiteten — till vilken överstyrelsen vid

sina senaste beräkningar icke heller tagit hänsyn — att en föreslagen tvåårig

kurs skulle anordnas för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor.

Till den frågan återkommer jag i det följande.

När det nu gäller att fastställa ett sådant tal för årsbehovet av lärare, på

vilket en ny seminarieorganisation skall byggas, och när man därvid av flera

skäl ej minst de statsfinansiella — måste tillse, att organisationen icke

blir för vid, måste enligt min mening utöver den reducering av de sakkunnigas

och skolöverstyrelsens tal, som nyss nämnts, komma en ännu

längre gående reducering. I sin skrivelse nr 199 uttalade 1931 års riksdag,

att det syntes riksdagen klokt att under alla förhållanden giva organisationen

ett visst mått av elasticitet, så att den utan större svårighet kunde anpassas

efter förekommande växlingar i lärarbehovet. I detta uttalande kan jag

helt instämma. Men för åstadkommande av en sådan elasticitet är en stark

begränsning av organisationen oundgänglig, så att man icke riskerar en ny

period av arbetslöshet bland småskolans lärarinnor. Med hänsyn härtill

anser jag, att man icke nu bör utgå från ett högre årsbehov av lärare än

300 eller något därutöver. Den av riksdagen ifrågasatta elasticiteten kan

då lätt vinnas därigenom, att nya utbildningskurser anordnas på extra stat,

när behovet ökas, och indragas, när de icke vidare äro behövliga.

B. Seminariebehovet.

Såsom förut nämnts kommo de sakkunniga vid sina beräkningar av det

årsbehov av utexaminerade lärare, på vilket en ny seminarieorganisation

borde byggas, till ett antal av 400, möjligen ett eller annat tiotal mindre.

Sedan denna beräkning blivit gjord, föreslogo de, att sagda organisation

skulle omfatta 15 avgångsavdelningar med 28 elever i varje utom vad beträffar

seminariet i Murjek, som skulle ha 20 elever. Denna organisation

skulle ge en årlig utexaminering av 412 lärare. Det må nu här och i det

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

följande hållas i minnet, att en organisation med denna omfattning utgör

utgångspunkten och grundvalen för de sakkunnigas alla följande utredningar

och förslag.

Beträffande det behövliga antalet småskoleseminarier erinra de sakkunniga

först, att skolöverstyrelsen i sin utredning år 1927 kommit till ett behov av

16 avgångsavdelningar med 24 elever i varje samt fördelade på 1 dubbelseminarium

och 14 enkelseminarier. Därefter anföra de följande:

Räknar man med en klassnumerär av 28 elever och ett årligt rekryteringsbehov

av 380 å 390 lärarinnor, behövs det 14 seminarieavdelningar.

Då den nuvarande organisationen vid sidan av de fyra statsseminarierna

består av 18 landstingsseminarier och dessutom ett för staden Göteborg, betyder

detta, att 9 av de nu arbetande seminarierna måste nedläggas. Låter

det sig göra att åvägabringa en större koncentration med ett antal dubbelseminarier

— någonting som av såväl pedagogiska som ekonomiska skäl

vore att föredraga — kommer ytterligare ett par att nedläggas. Frågan blir

således närmast, hur den nya organisationen bör ha sina seminarieavdelningar

förlagda.

Vad angår förläggningen av dessa seminarieavdelningar yttra de sakkunniga:

Den naturliga utgångspunkten är väl därvidlag, att en landsända får så

stor del av den samlade utexamineringen, som dess lärarinnekår berättigar

den till, d. v. s., att örn småskollärarinnorna i en del av landet utgöra

exempelvis 10 procent av landets alla lärarinnor, bör till den landsdelen gå

10 procent av nyrekryteringen. Det finns många sätt att dela upp landet

för att på . så vis hjälpa sig fram till en något så när lämplig och rättvis

fördelning. Man kan låta Målar- och Hjälmarlandskapen utgöra en del för

sig, Vänernområdet en del för sig o. s. v., och skolöverstyrelsen har gjort

en förberedande uppdelning genom att tänka sig en linje dragen genom

Mälaren och Hjälmaren till Vätterns norra udde och därifrån över Vänern

fram till Svinesund och så förlägga 8 av sina seminarieavdelningar norr

om denna tänkta gränslinje och 8 söder örn densamma. Det visar sig

emellertid, att hur man än delar upp landet, måste man sedan alltid i

detaljerna tänja på gränslinjerna, och att man därför lika gärna kan gå ut

ifrån den gamla historiska indelningen i Norrland, Svealand och Götaland.

Nedanstående tabell kan tjäna som illustration till hur fördelningen under

sådana omständigheter ter sig.

Sakkunnigas tabell 19.

Landsdel

Procentuell

andel av lan- dets lära- rinnekår

Motsvarande

procent av ut- examinerin- gen, uttryckt

i antal lära- rinnor

Erforderligt

antal semi- narieavdel- ningar

Norrland..........

28,4

in

4

Svealand..........

25,6

100

3,5

Götaland..........

46,1

181

6,5

Seminariernas

antal.

Seminariernas

förläggning.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Såsom framgår av tabellen, borde Svealand och Götaland någonstädes ha

ett seminarium i hälftenbruk. Det är emellertid omöjligt att för de olika

landsdelarna ordna en seminarieförläggning, som i någon större utsträckning

närmar sig idealet. Förläggningsorterna, som man har att välja emellan,

finnas redan och äro begränsade; det gäller endast att välja ut de ur

olika synpunkter bästa och lämpligaste.

Örn man först vänder sig mot Götaland, som kräver det största antalet

Seminarier, finner man, att Skåne icke får sitt lärarinnebehov fyllt genom

det enda seminarium, som för närvarande är i verksamhet inom landskapet;

såsom förut är nämnt, nedlades seminariet i Kristianstad från och med

vårterminen 1929. För Halland däremot är ett seminarium för mycket.

Men genom två seminarier äro de båda landskapen tillgodosedda i full utsträckning,

och de sakkunniga finna ingen anledning att föreslå en ändring

av de nuvarande förläggningsorterna, Lund och Halmstad. Den sydöstra

hälften av Götaland med landskapen Blekinge, Småland, Östergötland, Öland

och Gotland har enligt den antagna fördelningsprincipen rätt till ett 70-tal

lärarinnor årligen. Lägger man till Närke och angränsande delar av Södermanland,

får man plats för tre seminarier. Som förläggningsorter inom

detta område föreslog skolöverstyrelsen Linköping och Jönköping samt Växjö,

därest tillfredsställande lokaler kunde anskaffas. I annat fall skulle lärarbehovet

kunna tillgodoses av erforderliga parallellklasser vid något av seminarierna

i Jönköping eller Halmstad. De sakkunniga dela överstyrelsens

uppfattning i fråga om Linköping, men beträffande det övriga i förslaget

ha de kommit till en annan uppfattning. De förutsättningar, under vilka

överstyrelsen kunde förorda, att ett statens småskoleseminarium förlädes till

Växjö, föreligga icke. För närvarande är landstingsseminariet inrymt i en

Växjö stad tillhörig, tämligen flackt och lågt belägen byggnad i en utkant

av staden. Denna byggnad fyller icke ens blygsamma anspråk på vare sig

ändamålsenlig anordning av lokalutrymmena eller nödtorftigt underhåll. I

sitt nuvarande skick måste den anses alldeles olämplig som seminariebyggnad.

En restaurering kan visserligen tänkas men torde möta så stora svårigheter^

på grund av byggnadssättet och även med tvivelaktigt resultat

draga så betydande kostnader, att den knappast kan komma i fråga. Efter

att på ort och ställe ha tagit del av lokalförhållandena måste de sakkunniga

anse uteslutet att i denna byggnad inrymma ett statsseminarium.

Såsom framgår av skolöverstyrelsens utredning, har det under ett tidigare

skede av denna frågas behandling föreslagits, att om staten övertoge dövstumundervisningen

och denna koncentrerades, så att dövstumskolan i Växjö

bleve flyttad, den för detta ändamål använda byggnaden skulle få disponeras

för småskoleseminariet. Emellertid ligger frågan örn dövstumskoleundervisningens

ordnande ännu i det ovissa, varför dessa lokaler ej nu stå till

förfogande. Men även om så vore förhållandet, anse likväl de sakkunniga

— trots dövstumskolebyggnadens vackra och lämpliga läge och till synes

stabila byggnadssätt — att den svårligen på ett tillfredsställande sätt skulle

kunna tillgodose ett småskoleseminariums lokalbehov och att en ombyggnad

på grund därav endast i nödfall torde kunna förordas.

Vad Jönköping beträffar, äro förhållandena där i så måtto enahanda med

dem i Växjö, att de lokaler, i vilka det nuvarande landstingsseminariet är

inrymt, utgöras av staden tillhöriga b}rggnader; de ha förut tjänat såsom

sjukhus. Dessa lokaler ha på viss tid och kostnadsfritt upplåtits åt landstinget,

och stadsfullmäktige i Jönköping ha förklarat sig villiga att upplåta

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

anläggningen åt staten för seminarieändamål antingen mot en viss årlig

hyra eller genom inköp. Enligt byggnadsstyrelsens värdering skullehela

fastigheten med tomt och samtliga byggnader hava ett värde av 145,900

kronor. Det är möjligt, att nya förhandlingar skulle medföra för staten

andra och mera förmånliga villkor, men därmed vore lokalfrågan icke löst.

För att de olika byggnaderna skulle kunna motsvara sitt ändamål, kräves

enligt byggnadsstyrelsen förändrings- och reparationsarbeten, som draga en

kostnad av icke mindre än 103,900 kronor. Det är därför icke möjligt för

de sakkunniga att förorda Jönköping som förläggningsort, därest bättre förhållanden

erbjuda sig annorstädes.

När skolöverstyrelsen gjorde sin rundgång bland landstingsseminarierna

för att välja ut de bästa förläggningsorterna, var det förklarligt, att den

icke stannade vid Kalmar. Där saknades seminariebyggnad; de lokaler,

som staden kostnadsfritt upplät och fortfarande upplåter, äro olämpliga och

otillräckliga, och undervisningen i gymnastik och hushållsgöromål måste bedrivas

i lokaler, lånade i andra skolor.

Frågan örn anskaffande av tillräckliga och tidsenliga seminarielokaler hade

visserligen tidigare omfattats med livligt intresse, och i september 1922 beslöt

Kalmar läns södra landsting att under samarbete med länets norra

landsting på av Kalmar stad upplåten tomt uppföra ett nytt tvåklassigt

småskoleseminarium enligt uppgjorda ritningar och kostnadsförslag, slutande

på en summa av 138,600 kronor. Men i anledning därav att frågan örn

statens övertagande av seminarieutbildningen under tiden blivit aktuell,

kunde följande år kvalificerad majoritet icke uppbringas i landstinget för

beslutets fullföljande, varför detta tills vidare blev uppskjutet i avvaktan

på seminarieorganisationens slutliga ordnande.

Från och med hösten 1928 har emellertid frågan kommit i ett nytt läge.

Vid sammanträde med Kalmar läns södra landstings förvaltningsutskott i

oktober nämnda år beslöt man godkänna förslag om att samman med Kalmar

stad erbjuda att utan kostnad för statsverket till statens förfogande

ställa erforderliga lokaler till ett statens småskoleseminarium, för den tid

undervisning vid ett sådant bedreves i Kalmar. Motsvarande erbjudande

gjordes av Kalmar stadsfullmäktige enligt beslut å sammanträde den 1 november

samma år. Sedermera har drätselkammaren i Kalmar i en till skolöverstyrelsen

ställd, den 18 februari 1929 dagteeknad skrivelse förklarat, att

det från stadens sida tidigare gjorda erbjudandet avsåge såväl enkel- som

dubbelseminarium samt, att Kalmar stad genom dess drätselkammare erbjöde

sig att i enlighet med stadsfullmäktiges beslut »ställa för ett statligt tvåklassigt

dubbelseminarium erforderliga och fullt iordninggjorda lokaler till

statens förfogande». Drätselkammaren anhöll samtidigt, att skolöverstyrelsen

måtte taga under omprövning möjligheterna och fördelarna av att till Kalmar

förlägga ett tvåklassigt dubbelseminarium samt framlägga förslag örn

ett dylikt seminariums inrättande därstädes. Som lämpliga lokaler föreslog

drätselkammaren dels Kalmar högre allmänna läroverks gymnastikbyggnad,

dels i viss omfattning samma läroverks huvudbyggnad, dels ock stadens

epidemisjukhus. I anledning därav anmodade skolöverstyrelsen statens byggnadsstyrelse

att avgiva yttranden angående möjligheterna att genom erforderlig

omändring kunna erhålla en tillfredsställande lösning av lokalfrågan

för dels ett tvåklassigt enkelseminarium, antingen i den ifrågavarande gymnastikbyggnaden

eller i bottenvåningen av allmänna läroverkets huvudbyggnad,

dels ett tvåklassigt dubbelseminarium i enlighet med drätselkammarens

Bihang till riksdagens protokoll Ultin, t sami. lili haft. (hr 143.) 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Majis proposition Nr 143.

erbjudanden, antingen i läroverkets huvudbyggnad eller i stadens epidemisjukhus.

Byggnadsstyrelsen överlämnade i april 1929 den begärda utredningen,

varav framgick, att ett tvåklassigt enkelseminarium skulle utan större ändringar

i byggnaderna kunna inrymmas såväl i gymnastikbyggnaden sorni

läroverkets huyudb3rggnad, med förord för huvudbyggnaden såsom den

lämpligaste. Ett dubbelseminarium skulle kunna inrymmas antingen i epidemisjukhuset,

om detta örn- och påbyggdes, eller i läroverkets huvudbyggnad,

med förord för epidemisjukhuset, särskilt med hänsyn till dess "fria

och goda läge.

De sakkunniga, som genom besök på platsen sökt bilda sig en uppfattning

om de olika alternativens lämplighet, måste vitsorda de goda lokalmöjligheter

för ett statsseminarium, som Kalmar har att erbjuda. Då ett

dubbelseminarium, såsom tidigare framhållits, i många avseenden är att

föredraga, och då vidare Kalmar ur förläggningssynpunkt har ett gynnsammare

läge än Halmstad eller Jönköping, som skolöverstyrelsen eventuellt

tänkte sig kunna mottaga parallellklasser, vilja de sakkunniga förorda, att

ett dubbelseminarium förlägges till Kalmar — allt under förutsättning, att

staden enligt sitt erbjudande ställer »erforderliga och fullt iordningställda

lokaler till statens förfogande». I fråga om de för sådant ändamål föreslagna

två platserna ha de sakkunniga i det stora hela ingenting att invända^

mot någondera, även örn de i likhet med byggnadsstyrelsen giva ett

visst företräde åt epidemisjukhuset.

För den återstående delen av Götaland, d. v. s. Västergötland, Bohuslän

och Dalsland, äro två seminarieavdelningar behövliga, även örn detta möjligen

kommer att föra med sig ett litet överskott. Skolöverstyrelsen, som

endast räknade med ett seminarium i denna del av landet, gav Skara företräde

såsom förläggningsort, för den händelse lokalfrågan kunde lösas. Som

det nu är, har landstingsseminariet visserligen egna lokaler i en ganska

centralt belägen fastighet, men de äro ej tillräckliga; seminariet förfogar

nämligen endast över tre lärosalar, ett litet lärarinnerum och ett obetydligt

materialrum, vilka samtliga dessutom äro rätt bristfälliga, För att skaffa

erforderliga utrymmen har byggnadsstyrelsen uppgjort ett förslag, enligt

vilket dels hela den nuvarande byggnaden skulle tagas i bruk för seminariets

räkning, dels en tillbyggnad till densamma skulle utföras. Genom

dessa anordningar skulle jämväl bostäder för rektor och för vaktmästare

kunna erhållas. Kostnaderna härför skulle belöpa sig till 142,100 kronor,

därav för förändringsarbeten 40,000 kronor, för reparationsarbeten 7,700

kronor och för tillbyggnaden 94,400 kronor.

Byggnadsstyrelsen har framhållit, att seminariet i Skara i fråga om lokaler

är sämst ställt av alla, som den haft att undersöka, och att det därför också

kräver de dyraste byggnadskostnaderna. Det har ävenledes den minsta

tomten. Då därtill kommer, att de sakkunniga vid besök å platsen i och

för granskning av det ovannämnda förslaget till om och tillbyggnad funnit

vissa planerade anordningar vara mindre tillfredsställande, bland annat beträffande

skolkökslokalernas förläggande till källaren, anse de sig icke kunna

tillstyrka, att byggnadsstyrelsens förslag kommer till utförande. Då de sakkunniga

emellertid längre fram i sitt betänkande lia för avsikt att hemställa,

det folkskoleseminariet i Skara med hänsyn till det framtida folkskollärarbehovet

måtte nedläggas, ligger det närmast till hands — därest denna

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Majis proposition Nr 143.

hemställan bifalles — att de därigenom ledigblivna lokalerna tagas i anspråk

för ett småskoleseminarium, d. v. s. i detta fall ett dubbelseminarium.

Årsbehovet av nya småskollärarinnor för huvudparten av Svealand fylles

— örn också nätt och jämnt — genom tre avgångsavdelningar. Det förefaller

de sakkunniga ur många synpunkter naturligt och lämpligt, att två

av dessa, såsom skolöverstyrelsen föreslagit, slås samman till ett dubbelseminarium

i Strängnäs med förläggning i det nedlagda folkskoleseminariets

lokaler. Någon tvekan kan däremot råda örn den andra förläggningsorten.

Värmland och Dalarne, som valet måste stå emellan, lia i det närmaste en

lika stor småskollärarinnekår, och Kristinehamn såväl som Falun erbjuda

lokaler, som med en del förändringar, eventuellt någon tillbyggnad, kunna

göras lämpade för ändamålet. Att de sakkunniga till sist enat sig om att

förorda förläggningen till Falun beror förnämligast därpå, att Falun i det

stora hela ligger bättre till och att en förläggning dit ställer sig ekonomiskt

något fördelaktigare.

Som man finner av tabell 19, skulle 4 seminarieavdelningar vara nog för

att årligen ersätta och förnya hela Norrlands småskollärarinnekår. Då staten

uppehåller 4 enkelseminarier inom just detta område, skulle frågan kunna

tyckas vara löst och ingenting vidare behövas. Det förhåller sig likväl så,

att redan seminariernas förläggning omöjliggör en sådan lösning. Delar

man upp Norrland i två något så när lika stora hälfter, visar det sig, att

den övre delen, Lappland och Västerbotten, med ett årsbehov av ungefär

50 lärarinnor, fått tre av dessa seminarier på sin lott. Det behövs således

en omprövning.

Den nedre delen av Norrland med Gästrikland, Hälsingland, Medelpad,

Ångermanland, Jämtland och Härjedalen har utrymme för minst två seminarier,

ett för de första tre landskapen och ett för de tre senare, och som förläggningsorter

erbjuda sig i det ena fallet Hagaström och i det andra Östersund.

Men även ett annat alternativ kan diskuteras, nämligen att utbyta

Hagaström mot Härnösand. Det förefaller likväl som örn de starkare skälen

skulle tala för det förra. Genom en förläggning till Härnösand skulle samtliga

de norrländska seminarierna dragas mot norr och ett allt för stort landområde

hänvisas till en enda seminarieavdelning, nämligen den i Falun.

Hagaström står dessutom i bättre och lättare förbindelse med den del av

förläggningsområdet — Hälsingland — som kräver det mesta av utexamineringen,

och även örn det i fortsättningen kommer att draga ytterligare

kostnader, blir det dock billigare att sätta i stånd än ett seminarium i

Härnösand. Härtill kommer en sak, som visserligen har en begränsad räckvidd,

men det är väl i allmänhet så, att man ej gärna byter ut en anstalt,

som belt nyligen blivit skänkt till staten, mot en annan, såvida icke denna

senare är för ändamålet väsentligen mera lämpad. De sakkunniga anse sig

därför böra förorda, att såväl Hagaström som Östersund bibehållas som förläggningsorter

för seminarierna i nedre Norrland.

I övre Norrland ha, som nämnts, tre av statens småskoleseminariet'' sin

verksamhet, det ena i Haparanda och de båda andra i Murjek och Lycksele.

Då årsbehovet rör sig kring siffran 50, innebär detta en avgångsklass

för mycket. Härtill kan läggas, att övre Norrland sedan några år tillbaka

Ilar att dragas med en överproduktion av lärarinnor, som redan haft till

följd, att två landstingsseminarier måst nedläggas och som uppenbarligen

ännu ligger och tynger på lärarinneproduktionen; av de 140 elever, som

åren 1927—1929 utexaminerades från Haparanda, Murjek och Lycksele,

hade nämligen endast 97 kunnat vinna anställning i en eller annan form

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

den 1 mars 1930. Tanken faller därför närmast på att förorda ett nedläggande

av någotdera av de nu nämnda seminarierna, oell eftersom seminariet

i Haparanda har sin speciella uppgift att utbilda lärare för den svenska

finnbygden och det i Lycksele med avseende på lokaler och utrustning är det

bästa i riket, skulle således endast Murjeks seminarium kunna komma i fråga.

De sakkunniga äro emellertid icke förvissade örn, att detta skulle vara det

rätta tillvägagångssättet. Det är en oviss fråga, huru länge man har att

räkna med överproduktionens verkningar. I allmänhet ligger det så, att

den största kontingenten av de utexaminerade redan under det första arbetsåret

efter utexamineringen får anställning i någon form och att anställningsutsikterna

sedan bliva mindre för vart år, vilket gör, att många tämligen

snart söka sin utkomst på annat håll. Å andra sidan upplyses det, att det

icke är någon sällsynthet i dessa trakter, att lärarinnor ännu efter flera år

ga och v äntå pa sin första anställning. Man vet heller ingenting örn hur

utvecklingen kommer att gestalta sig. Tendensen hitintills är olika inom

de olika småskollärariunetjänsterna. Somliga tendera att bliva färre och

andra att bliva flera, men övre Norrland följer icke alldeles med i den vanliga

takten. Medan under åren 1919—1928 de mindre folkskolorna i vårt

land minskades med 398, var minskningen i övre Norrland endast 26, d. v. s.

från 818 till 852, och medan samtliga småskollärarinnetjänster under samma

tidsperiod ökades med 432, var ökningen för övre Norrland ensamt 142.

Det vill med andra ord säga, att utvecklingen hittills för denna landsända

krävt ett procentuellt större antal lärarinnor än för andra delar av landet.

Men vad som stärker de sakkunniga i deras tveksamhet inför ett nedläggande

av Murjeks seminarium är en annan omständighet. I sin utredning

framhöll skolöverstyrelsen, att med hänsyn till vårt lands stora utsträckning

och olika naturförhållanden ett på matematisk väg beräknat årligt

minimibehov av lärare för hela riket icke kunde vara tillfyllest; det

måste alltid finnas en viss mariginal mellan det teoretiska och det praktiska

behovet. De sakkunniga dela denna uppfattning. När det gäller vidsträcktare

områden, för den praktiska fördelningen av de nytillkomna ofta med

sig^ svårigheter, som måste återverka på det behövliga antalets storlek. För

bkåne och Blekinge exempelvis kräves rent matematiskt samma årliga utexammenng

som för Lappland och Västerbotten, men det beräknade femtiotalet.

lärarinnor har naturligen lättare att fylla sina olika uppgifter som

ersättare inom det förra området än inom det senare, som är elva gånger

större. Det är därför nödvändigt för den större delen av Norrland, och

särskilt för den övre delen såsom varande ett gränsland, att de utexaminerades

antal icke ligger i underkant. De sakkunniga anse sig därför böra

förorda, att Murjeks seminarium — i varje fall tills vidare — bibehålies.

I nästföljande kapitel under rubriken »Seminarierna» hava de sakkunniga

mera i detalj yttrat sig om småskoleseminariernas förläggning. Såsom en

sammanfattning av vad de i det föregående anfört yttra de följande:

Den nya seminarieorganisation, som förordats i det föregående, skulle

komma att bestå av 3 dubbelseminarier och 9 enkelseminarier, äv vilka

senare de 3 fortfarande skulle vara tre-åriga. Genom de olika seminarierr

skulle för hela landets vidkommande 12 seminarier kunna

nedläggas, nämligen landstingsseminarierna i Härnösand, Bollnäs, Västerås

Uppsala Malmköping, Orebro, Jönköping, Växjö, Borås, Uddevalla och

Kristinehamn samt seminariet i Göteborg. Följande tabell ger en översikt

av de nya förhållandena:

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

Sakkunnigas tabell 20.

Statsseminarier

Seminarier, som böra indragas

Seminarium

Antal exa- mensavdel- ningar

Seminarium

Antal exa- * mensavdel- ningar

Strängnäs.............

2

Uppsala..............

1 /*»

Skara ...............

2

Malmköping...........

v>

Kalmar..............

2

Göteborg.............

7>

Linköping.............

1

Uddevalla.............

Vs

Lund................

1

Härnösand............

i

Halmstad.............

1

Bollnäs..............

i

Falun ...............

1

Västerås.............

i

Hagaström............

1

Örebro..............

i

Östersund.............

1

Jönköping............

V»

Lycksele...........'' . .

1

Växjö...............

1

Murjek...............

1

Borås...............

1

Haparanda............

1

Kristinehamn..........

1

12 seminarier

15

12 seminarier

91 2

Om man undantager dubbelseminarierna, ha samtliga inom den nya organisationen

att direkt fortsätta sin verksamhet. Emellertid är det nödvändigt,

att landstingsseminarierna undergå större eller mindre förändringar

för att i fråga örn lokaler och annat bliva fullt tillfredsställande; det måste

företagas förändrings- och reparationsarbeten för att skaffa nya specialrum.

badrum m. m., och det måste ske kompletteringar beträffande rumsinventarier,

undervisningsmateriel och bibliotek.

Innan de sakkunniga övergå att lämna en mera detaljerad framställning

rörande de ifrågavarande seminariernas olika förhållanden, ha de — för

översiktens skull och för att undvika allt för många upprepningar i fortsättningen

— fogat in följande redogörelse för hur de framlagda ändringsförslagen

kommit till och vilka normer som varit reglerande.

I maj 1928 uppdrog Kungl. Majit åt byggnadsstyrelsen och skolöverstyrelsen

att i samråd dels företaga en undersökning rörande de för småskoleseminarierna

i vissa namngivna städer upplåtna lokalernas och därtill hörande

inventariers tillstånd och beskaffenhet, sådana de då befunnes, och i

samband därmed låta värdera såväl sådana seminariefastigheter i nämnda

städer, vilkas överlåtande till statsverket med äganderätt av överstyrelsen

ifrågasatts, som jämväl den till omförmälda småskoleseminarier hörande

lösa egendomen, och dels verkställa utredning angående de ändrings- eller

reparationsarbeten, som, därest ett statsövertagande komme att ske, kunde

i samband med övertagandet eller under de närmaste åren därefter anses

påkallade, ävensom angående eventuellt föreliggande behov av nyanskaffning

av inventarier och materiel för de till övertagande ifrågasatta seminarierna

samt kostnaderna härför.

Byggnadsstyrelsens

och skolöverstyrelsens

undersökningar.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

De båda styrelserna skulle därjämte vid sidan av ett par specialundersökningar

rörande seminariebyggnaderna i Linköping och Strängnäs samt

dövstumskolans lokaler i Växjö utreda alla de förhållanden, som kunde

vara ägnade att belysa frågan om kostnaderna för anskaffande av nödiga

lokaler för de seminarier, som enligt överstyrelsens förslag skulle övertagas

av staten, och dessas ändamålsenliga utrustning; och skulle det åligga byggnadsstyrelsen

och skolöverstyrelsen att vid fullgörandet av sina uppdrag

utarbeta alternativa förslag med utgångspunkt i ena fallet från att semfnariekurseu

bibehölles såsom tvåårig och i andra fallet från att kursen utökades

med ytterligare ett år.

Nu nämnda uppdrag fördelades på det sättet mellan de båda styrelserna,

att byggnadsstyrelsen verkställde samtliga utredningar angående fastigheterna

och skolöverstyrelsen utredningen angående den lösa egendomen.

Till grund för sin utredning angående lokalbehovet hade byggnadsstyrelsen

att lägga en av skolöverstyrelsen uppgjord promemoria. Enligt denna

upptagas såsom erforderliga följande lokaler och utrymmen, nämligen: för

tvåklassigt seminarium (enkelseminarium)

2 klassrum för seminarieavdelningarna,

2 klassrum för övningsskolavdelningarna,

2 specialrum, ett närmast avsett för slöjd och teckning, ett närmast för

naturkunnighets- och geografiundervisningen och i samband därmed

stående laborationer,

1 gymnastiksal med avklädningsrum,

bad och duschanordningar,

biblioteksrum, ett för bokförvaring och ett för studiearbete,

1 träslöjdsal, även avsedd för pappslöjdsundervisning och såsom verkstadslokal,

materielrum,

skolkök med matsal,

1 överspelningsrum,

1 expeditions- och kollegierum,

1 lärarrum;

för tvåklassigt småskoleseminarium (dubbelseminarium) upptager promemorian:
4

klassrum för seminarieavdelningarna,

3 klassrum för övningsskolavdelningarna,

1 överspelningsrum,

1 lärare- och 1 lärarinnerum samt i övrigt lokaler och anordningar som

för enkelseminarium.

Det framgick av byggnadsstyrelsens utredning, som förelåg färdig i oktober

1928, att av de undersökta seminarierna endast två voro utrustade

med alla de lokaler, vilka enligt skolöverstyrelsens promemoria vore erforderliga

för en tvåårig lärokurs, men att däremot brister i ena eller andra

avseendet vidlådde de övriga. I de följande översikterna lämnas för vart

och ett seminarium särskilt närmare uppgifter om det lokalbehov, som

byggnadsstyrelsen förefann, om de förslag till nybyggnads-, förändrings- och

reparationsarbeten, som enligt dess mening skulle erfordras, för att ifrågavarande

seminarium skulle bringas i ett fullt tillfredsställande skick, såväl

som örn de kostnader, som detta skulle föra med sig.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Skolöverstyrelsens utredning med däri ingående kostnadsberäkningar rörande

den lösa egendomen vid de till övertagande av staten ifrågasatta

landstingsseminarierna var slutförd i oktober 1928.

För att erhålla en konkret utgångspunkt för såväl värderingen av den

landstingsseminarierna tillhörande lösa egendomen som för beräkningen av

kostnaderna för erforderlig nyanskaffning hade överstyrelsen infordrat förteckning

över vederbörande seminariers inventarier och lösa egendom enligt

följande gruppering: 1) rumsinventarier och med dem närmast likställd lös

egendom; 2 undervisningsmateriel och 3) bibliotek.

En sammanställning av de inkomna uppgifterna från de seminarier, som

här äro i fråga, visar följande resultat:

Se minarier

Rumsinven-

tarier

kronor

Undervis-

ningsma-

teriel

kronor

Biblioteket

kronor

Summa

kronor

Linköping....................

Lund.......................

Halmstad ....................

Falun.......................

Skara .......................

Östersund....................

Kalmar......................

Summa kronor

3,870: 45

14,519: 25

12,454: 95

17,241: 67

400: —

9,825: 50

1,023: -

547: —

4,105: 08

2,258:25

3,982: 48

800: —

2,719: —

313: —

6,510:20

1,960:85

3,000: - 10,630: 36

812: —

1,814: 95

1,311: —

10,927: 65

20.585:18

17,713: 20

31,854: 51

2,012: —

14,359: 45

2,647: -

59,334 82

14,724: 81

26,039: 36

100,098: 99

Efter granskning och bearbetning av det inkomna materialet fann överstyrelsen,

att de angivna värderingarna i stort sett utgjorde reducerade bokföringsvärden

och att de voro rimliga, därest ett inköp från statens sida

skulle komma i fråga. Emellertid ansåg överstyrelsen, att frågan örn ett

dylikt inköp icke skulle komma att bliva aktuell, enär flertalet landsting

förklarat sig villiga att vid statens övertagande av seminariet överlämna

ifrågavarande lösa egendom utan ersättning.

Överstyrelsen erinrade i detta sammanhang därom, att de nuvarande

landstingsseminarierna voro ganska olika utrustade i fråga örn både lokaler

och materiel. Beträffande den sistnämnda hade icke så få seminarier fått

nöja sig med en betydligt sämre utrustning än vad som numera kommer

de bättre utrustade folkskolorna till del. Detta hade bland annat sin förklaring

däri, att ett osäkerhetstillstånd i seminariernas tillvaro inträtt i och

med 1923 års riksdags initiativ till landstingsseminariernas förstatligande.

Det sålunda inträdda läget hade medfört ett visst eftersättande av landstingens

omsorger för sitt seminarieväsen, som även gjort sig märkbart

i fråga om inventarier och materiel. Detta åter vore anledningen till att

den nödvändiga kompletteringen av småskoleseminariernas utrustning vid

ett förstatligande av seminarierna måste draga jämförelsevis höga kost
nader.

, ...

Genom vunnen erfarenhet vid inredning och möblering av liknande läroanstalter

och i övrigt genom införskaffande av prisuppgifter hade skolöverstyrelsen

kommit till den uppfattningen, att i fråga örn rumsinventarier

och vid full nyanskaffning följande kostnader kunde — med avseende på

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

de rumstyper, som inginge i skolöverstyrelsens promemoria till byggnadsstyrelsen

— anses normerande, nämligen för:

2 klassrum för seminarieavdelningarna å 1,300:—.....kronor 2,600: —

2 » » övningsskoleavdelningarna ä 950: — .... » 1,900:_

2 specialrum (naturkunnighet och geografi 700: —; teckning

och kvinnlig slöjd, jämte 2 symaskiner 1,500:—). . . » 2,200: —

1 gymnastiksal med omklädnadsrum................ » 5’525-_

1 biblioteksrum med läsrum (1,000 + 700)..........’ » ijoo: —

1 skolkök med matsal (1,200 + 800)................ » 2 000: —

1 materielrum ...............................'' » ^600-_

1 överspelningsrum............................ » 295''_

1 träslöjdsal med verktygsuppsättning .............. » 800-_

1 rektorsexpedition 1,800 + kassaskåp 1,000 .......... » 2,800: —

1 lärår- och kollegierum......................... » 1 500-

övriga rum (såsom bykstuga och mangelrum)......... » 350:_

diverse inventarier i uthus, källare, pannrum m. m..... » 300:_

Kronor 22,570

Vid dubbelseminarium tillkommo ytterligare för:

1 samlingssal.........................

2 klassrum för seminarieeleverna ä 1,300: —

1 » » övningsskolan ä 950: —........

1 lärarinnerum.........

. kronor 2,200: —

» 2,600: —

» 950:—

_500: —

Kronor 6,250: —

Kostnaderna för nyanskaffning till dubbelseminarium skulle alltså belöna

sig till 28,820 kronor.

Likaledes kunde som utgångspunkt vid uppskattningen av kostnaderna

för erforderlig komplettering av undervisningsmaterielen tagas följande

standardsumma för full nyanskaffning av materiel till varje särskilt undervisningsämne,

nämligen

för kristendom.................................kronor 100: —

» modersmål................................. > gg.___

» hembygdsundervisning........................ „ jqq)_

» historia ........................ '' » jqq!_

* geografi. ...................» 2,000i
*

räkning och geometri......................... » jqq._

» naturkunnighet..................... » 4 qqq!_

> psykologi....................!.’!!!.''!!.!!!!'' > ’iöo: —

* teckning................................... , 200-—

» musik och sång............................. » 25-_

» slöjd (kvinnlig slöjd och pappslöjd)............... » 340.-_

Kronor 7,175: —

Sådan materiel, som erfordrades för undervisning i hushållsgöromål, hade

-räknats 1 inventarierna för uppsättning av skolkök, och materiel för lek

och idrott hade _ beräknats ingå i nyinredning av gymnastiksal. I posten

tor geografi inginge också nyanskaffning av filmapparat till en beräknad

kostnad av kronor 615.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Biblioteket i ett småskoleseminarium borde enligt skolöverstyrelsen omfatta

minst 1,000 band. Då nya bundna böcker kunde räknas ha ett värde

av 6 kronor per band, skulle således totalkostnaden vid nyuppsättning belöpa

sig till 6,000 kronor.

Därefter ha de sakkunniga lämnat några översikter över de seminarier,

som skulle komma i fråga för den nya seminarieorganisationen. Dessa

översikter ha delats i två grupper. I den första gruppen upptagas de seminarier,

som av de sakkunniga förordats till övertagande av staten; i den

senare sådana, som eventuellt kunna tänkas ifrågakomma som alternativ.

Beträffande seminarierna i båda dessa grupper lia de sakkunniga gjort de

erinringar, som de funnit påkallade. Till den första av de nämnda grupperna

skulle höra det nuvarande folkskoleseminariet i Strängnäs samt landstingsseminarierna

i Skara, Kalmar, Linköping, Lund, Halmstad, Falun och

Östersund. Till den andra gruppen skulle höra landstingsseminarierna i

Kristinehamn och Härnösand samt statens seminarium i Hagaström. De

alternativa förläggningsorterna, som möjligen kunde tänkas komma i fråga,

vore att byta ut Falun mot Kristinehamn och Hagaström mot Härnösand.

Beträffande follcslcoleseniinariet i Strängnäs anföra de sakkunniga.

Vid 1929 års riksdag fattades beslut om nedläggande av verksamheten vid

folkskoleseminariet i Strängnäs. Under frågans vidare behandling framhölls av

olika myndigheter lämpligheten att till de sålunda ledigblivna lokalerna förlägga

ett dubbelseminarium för utbildning av småskollärarinnor.

Seminariets tomt, utgörande 24,645 m2, har ett utmärkt läge; större delen

upptages av en mycket vacker trädgårdsanläggning. De fastigheter, som befinna

sig å densamma, utgöras av seminariebyggnad, rektorsbostad och portvaktstuga,

vartill komma uthusbyggnader. Samtliga ägas av staten och befinna

sig i ett gott skick.

Byggnadsstyrelsen har vid undersökning på platsen funnit, att det mycket

fördelaktigt med smärre förändringar kan erhållas ett bra tvåklassigt dubbelseminarium.

De viktigaste förändringarna skulle bestå i anordnande av skolkök,

badrum, gymnastiksal, lärarinnerum och överspelningsrum. Förutom

alla erforderliga lokaler erhålles även en reservsal. Kostnaderna för samtliga

förändrings- och reparationsarbeten beräknas till 98,800 kronor.

Enligt byggnadsstyrelsens förslag drager inläggandet av ny värmeledning

den största kostnaden, nämligen 33,000 kronor. Uppvärmningen har hittills

skett med lågtrycksånga och detta system innebär otvivelaktigt vissa olägenheter

i jämförelse med varmvattensuppvärmning. Men då, enligt vad de

sakkunniga inhämtat, intet fel förefinnes på den nuvarande värmeledningen

och denna alltid fungerat till full belåtenhet, vilja de sakkunniga ifrågasätta,

huruvida icke nämnda utgiftspost kan — i varje fall tillsvidare — inbesparas.

I fråga örn byggnadsstyrelsens förslag i övrigt ha de sakkunniga

intet att erinra.

För komplettering av rumsinventarier har skolöverstyrelsen beräknat en

summa av 9,520 kronor. Undervisningsmateriel och bibliotek lia däremot

befunnits vara fullt tillräckliga.

De sakkunniga anse sig böra fästa uppmärksamheten på att stadsfullmäktige

i Strängnäs i sin skrivelse till Kungl. Majit den 17 december 1928

Seminarie
översikter.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

bland annat anförde, att då Strängnäs stad vid folkskoleseminariets upprättande

skänkte tomt för ändamålet, knöts till upplåtelsen det villkoret, att

tomten uppläts för seminariet, så länge den därtill användes, vilket villkor

i kungl, brevet av den 7 juni 1901 godkändes.

Vad angår de nyssnämnda landstingsseminarierna redogöra de sakkunniga

i sitt betänkande, sid. 84—94, till vilket här hänvisas, för dessa seminariers

tillkomst och organisation, deras ägare, byggnader, tomter och inredning,

inventarier och undervisningsmateriel samt kostnader för deras iståndsättande,

där sådana påfordras, m. m.

I fråga om statens seminarium i Hagaström yttra de sakkunniga:

Ar 1906 upprättades i Hagaström, beläget 6 km. från Gävle, av f. seminarierektor

J. Wockatz ett privat seminarium, benämnt »mindre folkskoleseminarium».

Det organiserades med särskild hänsyn till att utbilda lärarinnor

för den mindre folkskolan och biträdande lärarinnor i den egentliga

folkskolan. Sedan seminariets föreståndare anhållit att på vissa villkor få

till staten såsom gåva överlämna seminariet, beslöt 1920 års riksdag att från

och med år 1921 övertaga detsamma och fortsätta dess verksamhet såsom

ett statens småskoleseminarium.

Lärokursen är vid seminariet tvåårig. Övningsskolan består av en 7-klassig

folkskola, fördelad på en småskole- och en folkskoleavdelning. Läsåret

1928—1929 utgjorde barnantalet i övningsskolan 46 (21 + 25). Lärarpersonalen

består av 5 ordinarie lärare, därav en manlig, förordnad som rektor,

två ämneslärare och två övningsskollärarinnor, samt 6 timlärare: för

sång, teckning, träslöjd, kvinnlig slöjd, skolköksundervisning och gymnastik.

På den fritt och vackert belägna tomten, som omfattar en yta av 3,045

hektar, ligga seminariebyggnad och rektorsbostad jämte nödiga uthus. Byggnaderna

äro uppförda dels av timmer, dels av plank i dubbla lag, på grund

av betong, taken äro täckta med tegel, och centraluppvärmning finnes inlagd.

Redan år 1922 anmälde skolöverstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t, att

byggnaderna voro behäftade med stora brister och snarast möjligt behövde

undergå en genomgripande reparation, och samma år avgav byggnadsstyrelsen

ett utlåtande med framställning örn att förslag måtte avlåtas till i 923

års riksdag att för utförande av reparationsarbeten å byggnaderna bevilja

ett anslag av 39,000 kronor. Denna framställning föranledde emellertid icke

något förslag till nämnda riksdag. År 1924 hemställde byggnadsstyrelsen

örn förslag till 1925 års riksdag att till utförande av vissa ändrings- och

reparationsarbeten bevilja ett anslag av 35,000 kronor. Därvid meddelade

byggnadsstyrelsen, att då en del reparationsarbeten å seminariebyggnaden

oundgängligen måst genomföras, lyyggnadsstyrelsen låtit utföra dessa arbeten

under år 1923 med anlitande av till styrelsens förfogande ställda anslagsmedel

till byggnader och reparationer. Styrelsen framhöll emellertid, hurusom

även efter ifrågavarande reparationer seminarieaniäggningen vore behäftad

med högst avsevärda brister, ävensom att seminariet saknade särskild

gymnastiksal, och anförde bland annat, att med hänsyn till de väsentliga

fel och brister, som vidlådde seminarieaniäggningen, densamma måste anses

mindervärdig som skolbyggnad samt att det otvivelaktigt torde bliva nödvändigt

att snarast vidtaga sådana förändringar i densamma, att de framhållna

olägenheterna i möjligaste mån avhjälptes.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

På förslag av Kungl. Majit anvisade 1927 års riksdag ett anslag av 20,090

kronor till vissa ändrings- och reparationsarbeten vid seminariet, däribland

till anordnande av gymnastiksal och omändring av de 2 trappor upp belägna

bostadsrummen till lärosalar.

För bestridande av kostnaderna för inredning och möblering av de nya

lokalerna anvisade 1928 års riksdag ett belopp av högst 7,685 kronor.

Då 1927 års statsrevisorer besökte seminariet, Ängö de det intrycket, att

seminariebyggnaden vore behäftad med så väsentliga brister, att örn verksambeten

vid seminariet jämväl i framtiden skulle uppehållas, statsverket

hade att motse avsevärda ytterligare utgifter för byggnadens försättande i

sådant skick, att den bleve fullt lämplig för sitt ändamål. Med hänsyn

härtill syntes det revisorerna vara skäl att i samband med den pågående utredningen

rörande småskoleseminarieorganisationen taga under övervägande,

örn ej någon utväg kunde erbjudas, varigenom staten frigjordes från sina

förpliktelser å användandet av berörda seminarium. Ett sådant övervägande

syntes desto mera påkallat, som fråga förelåge att med hänsyn till rådande

överflöd av småskollärare nedlägga ett antal av de dittillsvarande småskoleseminarierna.

Med anledning av ovannämnda utlåtande framhöll skolöverstyrelsen i skrivelse

i januari 1928, att bristerna vid seminarieanläggningen blivit i det väsentliga''

avhjälpta genom de verkställda ändrings- och reparationsarbetena

samt att gymnastiksal och naturkunnighetssal under den närmaste tiden

komme att inrättas.

I den mån Hagaströms stationssamhälle under den närmaste tiden utvecklats

att bliva en verklig förstad till Gävle med goda kommunikationer med

denna stad, försvunne alltmer olägenheterna av seminariets ursprungliga isolerade

läge. Kärnpunkten av frågan om nämnda seminarium, i den mån

den bragts under diskussion av statsrevisorerna, ansåg överstyrelsen utgöra

seminariets framtida ställning i seminarieorganisationen. Överstyrelsen framhöll,

att man icke kunde inköpa småskoleseminarier av landstingen och samtidigt

nedlägga ett seminarium, som redan vore statens egendom, variör styrelsen

också i sin utredning den 23 juni 1927 räknat med ett bibehållande

av Hagaströms seminarium.

Byggnadsstyrelsen åter yttrade i skrivelse i januari 1928, att seminarieanläggningen

efter genomförandet av omförmälda arbeten torde kunna anses

någorlunda tillfredsställande men att det, såsom statsrevisorerna framhållit,

skulle komma att medföra avsevärda ytterligare utgifter, därest anläggningen

skulle försättas i sådant skick, att den bleve fullt lämplig för sitt ändamål.

Vid sitt besök å seminariet funno de sakkunniga, att av de lokaler, som

angivits i överstyrelsens promemoria, endast ett specialrum och överspelningsrum

saknades. Då emellertid det specialrum, som redan fanns, genom praktiska

anordningar kunde användas för undervisning i såväl naturkunnighet

och geografi som teckning och kvinnlig slöjd, torde det ej vara nödvändigt

att anordna ännu ett. Såsom överspelningsrum begagnades skolsalarna,

men utrymme fanns att inreda särskilt överspelningsrum, örn det skulle vara

behövligt. Laboratoriet och slöjdsalen för gossar vore ej tillräckligt stora, och

samma anmärkning kunde riktas mot kollegierummet, som jämväl var avsett

att användas till expeditionsrum. Utom de för undervisningen behövliga

lokalerna inrymde seminariebyggnaden även tvenne lärardubbletter samt

vaktmästarbostad bestående av ett rum oell kök.

De lokaler, som inretts för de av 1927 oell 1928 års riksdagar anslagna

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

medlen, befunnen vara i ett gott skick och skilde sig avsevärt från de icke

restaurerade delarna av byggnaden, vilka gåvo ett mindre tilltalande intryck.

De sakkunniga hålla före, att en förbättring av sistnämnda lokaler är ofrånkomlig.

En olägenhet är dessutom, att seminariet i Hagaström ligger rätt ensligt

och avskilt från den tätare bebyggelsen.

I detta sammanhang lia de sakkunniga upptagit frågan örn seminariets i

Murjek förflyttning till annan ort och därom anfört:

Ar 1875 förordnade Kungl. Majit, att ett seminarium för utbildande av

lapska småskollärare och lärarinnor skulle upprättas i Mattisuddens by, belägen

8A mil från Jokkmokks kyrkoplats. Seminariet började sin verksamhet

därstädes samma år. Som övningsskola fick användas en av svenska

missionssällskapet upprättad missionsskola i Mattisudden. Lärokursen var

från början ettårig, från höstterminen 1883 blev den tvåårig och från och

med höstterminen 1900 treårig. Från och med höstterminen 1904 blev seminariets

verksamhet förlagd till Murjeks stationssamhälle.

Övningsskolan utgöres av en 6-klassig folkskola, fördelad på en småskoleoch

en folkskoleavdelning. Läsåret 1928—1929 var barnantalet i övningsskolan

24 (9 + 15).

Lärarpersonalen består av 5 ordinarie lärare, därav en manlig, förordnad

som rektor, en ämneslärarinna, två övningsskollärarinnor och en skolkökslärarinna.

Härtill komma en extra ordinarie kvinnlig lärare och en vikarierande

manlig ämneslärare. 4 av nämnda lärare jämte seminariets vaktmästare

tjänstgöra därjämte såsom timlärare.

Riksdagarna 1901 och 1902 beviljade medel för uppförande av en seminariebyggnad

samt ett elevhem. Sedermera har tillkommit en särskild byggnad

för skolkök och hushållsundervisning.

I skolöverstyrelsens utredning säges, att det länge stått såsom ett önskemål

att finna en för detta seminarium lämpligare förläggningsort än den

lilla ödemarksbyn Murjek i närheten av polcirkeln, och det framhålles jämväl,

vilket trängande behov som förefinnes, att för seminariet erhålla utvidgade

och förbättrade lokaler. Då överstyrelsen i annat sammanhang förordade

indragning av parallellavdelningen vid folkskoleseminariet i Luleå,

påpekade den samtidigt i sin ovannämnda skrivelse det ändamålsenliga i

att förflytta seminariet i Murjek till Luleå. En dylik förflyttning borde

emellertid enligt överstyrelsens mening föregås av en mera ingående utredning,

vilken i sin tur icke kunde med fördel verkställas, förrän statsmakterna

fattat definitivt beslut angående den föreslagna organisationen av folkskoleseminariet

i Luleå.

I september 1928 hemställde Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott,

att Murjeks seminarium måtte förflyttas till Öjebyn och seminariets

lokaler i Murjek förvandlas till ett skolhem för Jokkmokks socken. Med

utgången av vårterminen 1928 hade verksamheten nedlagts vid Öjebvns

seminarium, och landstinget framhöll, hurusom en förflyttning av seminariet

i Murjek kunde verkställas utan någon förändring av de ledigblivna seminarielokalerna

i Öjebyn.

1 sitt utlåtande med anledning av denna landstingets framställning nöjde

sig skolöverstyrelsen i det hela med att hänvisa till sin nyss omtalade skrivelse

och avstyrkte framställningen.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj.ts proposition Nr 14d‘.

För att vinna en säkrare uppfattning om ovan berörda förhållanden ha

de sakkunniga besökt såväl Murjek som Öjebyn och Luleå. Vid sitt besök

i Murjek funno de, att en stor del av lokalerna äro i gott skick och erbjuda

tillräckligt utrymme. Detta gäller örn byggnaden för skolkök och hushållsundervisning,

rektorsbostaden, elevhemmet, bad- och tvättrummen samt ekonomibyggnaderna.

Däremot är den egentliga seminariebyggnaden synnerligen

bristfällig och otillräcklig. Den inrymmer fyra lärosalar, en gymnastiksal,

även använd till samlingssal, samt ett lärarrum, som också användes

till bibliotek. Lärosalarna äro ganska små och rymma högst 20 elever.

Då endast en tunn dörr skiljer gymnastiksalen från en övningsskolesal,

störes undervisningen avsevärt i den sistnämnda under gymnastiklektionerna.

Lärarrummet är mycket litet och torftigt. Ventileringen i byggnaden

är i hög grad bristfällig. Då intet särskilt materialrum finnes, är undervisningsmaterielen

kringspridd i de olika klassrummen. Ett rum, icke

vidare lämpligt som skollokal, förhyres för 450 kronor om året i ott litet

privat hus, några minuters väg från skolan, för småskoleavdelningen av

övningsskolan.

En icke obetydlig olägenhet vållas därav, att platsen saknar tillräcklig

tillgång till vatten. Särskilt kännbart är detta förhållande på vårarna. Hushållsarbetet

lider stort men därav, då den största sparsamhet med vattnet

måste iakttagas, och bad- och duschinrättningarna kunna endast vid enstaka

tillfällen användas, varigenom svårighet uppstår att vänja eleverna vid sådana

hygieniska förhållanden, som måste betraktas som högst nödiga.

Övningsskolan har haft att kämpa med synnerligen svåra rekryteringsförhållanden.

Murjeks bysamhälle, som ligger 2 kilometer från stationssamhället,

där seminariet är beläget, har konkurrerat med seminariets övningsskola

örn barnen. Därav har det kommit sig, att övningsskolan haft ett för

undervisningen alldeles otillräckligt antal lärjungar. Efter de sakkunnigas

besök å platsen har emellertid på kyrkostämma i Jokkmokk i december

1929 skolrådet fått i uppdrag att se till, att småskoleavdelningen i seminariets

övningsskola varje år har ett antal av minst 16 barn. Denna åtgärd

är dock av tillfällig beskaffenhet.

Murjeks hela invånarantal utgjorde enligt 1920 års folkräkning 407 personer.

Samhället är i kulturellt hänseende synnerligen vanlottat. Så finnes

exempelvis ingen bokhandel. Med sjukvården är det klent beställt. Intet

sjukrum eller isoleringsrum finnes vid seminariet, och vid epidemier finnes

intet tillhåll för de sjuka. Närmaste läkare är bosatt i Sandträsk, omkring

en timmes järnvägsresa från Murjek.

Med undantag av rektor och skolkökslärarinna):!, i vilkas avlöningsförmåner

ingå fria bostäder, måste lärarpersonalen byra bostäder av privatpersoner

i samhället. Då familjerna därstädes till största delen äro trångbodda,

har det för lärarna ofta varit förenat med stora svårigheter att erhålla tjänliga

bostäder. Då det sålunda är svårt att trivas å platsen, blir det en

ständig växling av lärare, och detta förhållande måste inverka menligt på

skolarbetet.

Norrbottens läns landsting har från år 1894 haft sitt småskoleseminarium

förlagt till Öjebyn utanför Piteå, men till följd av den stora överproduktionen

av småskollärarinnor i dessa delar av landet nedlades seminariets

verksamhet från och med vårterminen 1928. Till följd av den ovan relaterade

framställningen angående förflyttning av Murjeks seminarium till

Öjebyn avlade de sakkunniga i oktober 1929 ett besök vid sistnämnda se
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Reserva
tioner.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

minarium. Detta, som har ett synnerligen fördelaktigt oell tilltalande läge

å stor oell väl disponerad tomt. förfogar över relativt nybyggda, fullt tillräckliga

och ändamålsenliga lokaler, fördelade å ett flertal byggnader. Samtliga

äro väl underhållna och i gott skick. Lärosalarna äro ljusa och rymliga.

Ett trevligt inrett skolhem innehåller rum för 23 elever jämte 2 dagrum.

Uppvärmningen sker med centralvärme. Till anläggningen hör även

en rymlig rektorsbostad samt bostad för vaktmästare. Levnadsomkostnaderna

för eleverna ställa sig mycket billiga. Genom skolköket kunde således

mat erhållas för 1 krona 25 öre örn dagen. Några svårigheter i anseende

till övningsskolans rekrytering förefinnas icke; det meddelades vid

de sakkunnigas besök, att mer än tillräckligt med barn kunde ställas till

övningsskolans förfogande.

Den enda olägenheten utgjordes av otillräcklig tillgång till vatten. Emellertid

framhölls av representanter för de kommunala myndigheterna, att en

rikt givande källa med gott vatten var belägen på ett avstånd av omkring

250 meter från seminarieanläggningen. Den låg visserligen på enskilt markområde,

men man trodde sig kunna garantera, att seminariet genom densamma

skulle få sitt behov av vatten tillfredsställt.

Såsom förut är nämnt, har skolöverstyrelsen förordat, att seminariet i

Murjek — för den händelse parallellavdelningen vid folkskoleseminariet i

Luleå komme att indragas — förflyttas till denna stad. Det är otvivelaktigt,

enligt vad de sakkunniga genom besök å platsen förvissat sig örn, att tillräckliga

utrymmen stå till förfogande och att ett samboende med folkskoleseminariet

skulle vara till nytta i mor än ett avseende. Genom en sådan

förflyttning skulle därjämte en förenkling i administrationen kunna äga rum

på så sätt, att de båda seminarierna slogos samman under samma rektorat.

A andra sidan kan det icke förnekas, att mycket talar för en förläggning

till Öjebyn, därest en förläggning till annan ort överhuvud taget bör äga

rum. De sakkunniga ha emellertid den uppfattningen, att någon förflyttning

icke bör ifrågakomma. Det är tills vidare en öppen fråga, hur utvecklingen

av skolförhållandena i övre Norrland komma att gestalta sig och

huru många småskoleseminarier således, som det är riktigt att där upprätthålla.

Skulle de mindre folkskolorna och de biträdande lärartjänsterna

minskas i snabbare tempo än hitintills och skulle systemet med skolhem få

en rikare användning, blir frågan om nedläggandet av Murjeks seminarium

utan tvivel på allvar aktuell. Men så länge det har existensberättigande,

bör det ligga — enligt de sakkunnigas mening — som det nu ligger, som

en utpost mot ödemarkerna.

Mot den av de sakkunniga framlagda planen rörande seminariernas antal

och förläggning hava avvikande meningar uttalats av ledamöterna Almkvist

och Persson.

På anförda skäl anser Almkvist, att de sakkunniga bort föreslå för landet

i dess helhet en småskoleseminarieorganisation, omfattande 3 dubbelseminarier,

i Strängnäs, Skara och Kalmar, samt 10 enkelseminarier, förlagda till

Lund, Halmstad, Linköping, Kristinehamn, Falun, Östersund, Härnösand,

Lycksele, Murjek och Haparanda. Avgångsavdelningarnas antal bleve då

16 och de årligen utexaminerades antal — under förutsättning av fullt antal

elever i alla avgångsklasser — 395. Almkvist räknar med ett antal av

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

25 i varje avgångsklass. Dock har han liksom de sakkunniga räknat med

att seminariet i Murjek icke kan mottaga mer än 20 elever i varje klass.

(Betänkandet sid. 149 och 150).

Persson anser, att seminariet i Murjek bör nedläggas och yttrar därom

bland annat:

Det synes högst sannolikt, att de primitiva förhållanden, under vilka seminariet

i Murjek nödgas arbeta, måste på det sättet inverka på utbildningen,

att den kommer att ligga på en lägre nivå, än som kan bibringas

eleverna i de bättre rustade anstalterna i Lycksele och Haparanda. Detta

bör lia sin särskilda betydelse, när såsom i övre Norrland en stor del av

de i småskoleseminarierna utbildade lärarinnorna komma att i de mindre

folkskolorna arbeta med uppgifter, för vilka annars, i folkskolan, kräves en

väsentligt högre kompetens.

I sitt nuvarande skick företer seminariet i Murjek, förutom sitt ödsliga

och från kulturellt liv mycket isolerade läge, väsentliga brister i avseende å

seminariebyggnaden, samt har en svag övningsskola. I sistnämnda avseende

har visserligen Jokkmokks församling i fjol vidtagit åtgärder för att smaskoleavdelningen

i seminariets övningsskola skulle få ett antal av minst 16

barn, vilket dock ej innebär någon garanti för framtiden och även för det

närvarande är i knappaste mån. Det måste väcka allvarliga betänkligheter,

att samtidigt med att motsvarande undervisningsanstalter i landet genomgående

reorganiseras och ställas på hög nivå skulle denna enda arbeta under

högst otillfredssställande förhållanden. Att återigen nedlägga avsevärda

kostnader på att utbygga seminariet i detta ödebygdssamhälle med de brister

och stora olägenheter, som i andra hänseenden ändå måste komma att

höra samman med verksamheten däruppe, torde vara uteslutet, detta så

mycket mera, som hela skolväsendets utveckling i denna landsdel helt visst

kommer att med varje år allt klarare och otvetydigare visa denna anstalts

bristande existensberättigande. Under sådana förhållanden måste jag finna

det mest rationella och riktiga vara att i samband med omorganisationen

av seminarieväsendet seminariet i Murjek nedlägges. (Betänkandet sid. 155

och 156.) I

I det utlåtande angående frågan om seminariernas antal och förläggning,

som skolöverstyrelsen avgav över de sakkunnigas betänkande, sammanfattade

överstyrelsen sin mening i frågan sålunda:

För det närvarande kunna statsmakterna icke* gärna taga någon definitiv

ställning till frågan örn småskoleseminariernas antal och förläggning, innan

vissa preliminära beslut föregått rörande en del för hela seminarieorganisationen

grundläggande frågor, nämligen dels statens övertagande av småskollärarutbildningen

och i samband därmed stående frågor rörande lärarpersonalen

vid nedlagda seminarier, dels de definitiva villkoren för statens övertagande

av vissa landstingen tillhöriga lokaler, dels två- eller treårig utbildningskurs,

dels ock antalet elever per seminarieklass.

Statskontoret uttalade samma mening som skolöverstyrelsen.

I den förutnämnda nya utredningen rörande småskoleseminarierna yttrar

skolöverstyrelsen angående det behövliga antalet seminarier:

Skolöverstyrelsen

28/i 1931.

Statskontoret.

Skolöverstyrelsens

nya

utredning

10/n 1931.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Seminariernas

antal.

64 Kungl. Maj:ts proposition Kr 143.

De seminariesakkunniga, sora föreslagit 15 examensavdelningar, hade i

sin organisationsplan upptagit 12 seminarier, därav 3 dubbelseminarier, förlagda

till Strängnäs, Skara och Kalmar, samt 9 enkelseminarier, nämligen i

Linköping, Lund, Halmstad, Falun, Hagaström, Östersund, Lycksele, Murjek

och Haparanda.

Utgångsläget för bedömandet av seminariebehovet och seminariernas förläggning

är nu delvis ett annat. När seminariefrågans behandling vid 1929

års riksdag resulterade i ett yrkande på förnyad utredning, framhöll riksdagen

(skrivelse nr 145), att det vore i hög grad angeläget, att den blivande

utredningen rörande ytterligare inskränkningar med avseende å seminarierna

för folkskollärarutbildningen skedde under hänsynstagande till en eventuell

statlig organisation för småskollärarutbildningen, så att dessa båda

frågor icke behandlades och prövades var för sig utan såsom ett enda sammanhängande

spörsmål örn statens anordningar för utbildning av lärare för

folkundervisningsväsendet. Härigenom torde det, betonade riksdagen, bliva

möjligt att särskilt beträffande lokalfrågorna vinna den mest praktiska och

för staten minst kostsamma lösningen av berörda organisationsfrågor. De

sakkunniga, som fingo hand om utredningen, beaktade också sistnämnda

synpunkt, och då de kommo till det resultatet, att med hänsyn till omfattningen

av det föreliggande folkskollärarbebovet icke blott folkskoleseminariet

i Strängnäs utan även folkskoleseminariet i Skara kunde nedläggas,

hemställde de, att de sålunda lösgjorda seminariebyggnaderna på sätt ovan

angivits måtte användas för småskollärarutbildningen. Då i propositionen

nr 212 till 1931 års riksdag föredragande departementschefen framhöll nödvändigheten

av ytterligare utredning angående spörsmålet om seminarieorganisationens

omfattning, låg bakom ett sådant utredningsbehov bland annat

den av skolöverstyrelsen framhållna synpunkten, huruvida icke ännu

flera folkskoleseminarier, än vad de sakkunniga föreslagit, kunde nedläggas

och ersättas med småskoleseminarier. Detta har föranlett överstyrelsen att

rikta särskild uppmärksamhet på denna fråga. Överstyrelsens förnyade utredning

angående behovet av folkskollärare har nu visat, att sådan ytterligare

nedskärning av folkskoleseminarieorganisationen är möjlig till en» omfattning

motsvarande två avgångsklasser. Såsom överstyrelsen i det föregående

närmare motiverat, bör en dylik reduktion icke gå ut över något av

de nuvarande dubbelseminarierna. Överstyrelsen har på grunder, som ävenledes

blivit förut anförda, kommit till det resultatet, att även seminarierna

i Landskrona och Härnösand — bägge enkelseminarier — böra nedläggas.

Därav följer, att staten bör göra sig tillgodo de härigenom tillgängliga lokalerna

för inrättande av småskoleseminarier. Att även dessa kunna organiseras

såsom dubbelseminarier måste ur såväl pedagogiska som ekonomiska

synpunkter få betraktas såsom en betydande vinst, Även de sakkunniga

hava framhållit, att i den mån det läte sig göra att åvägabringa en större

koncentration av småskollärarutbildningen med ett större antal dubbelseminarier,

vore detta ur nyssnämnda synpunkter att föredraga. Den pedagogiska

fördelen med dubbelseminarier ligger bland annat i möjligheten att

till ett sådant seminarium kunna skaffa bättre utrustning samt i de större

möjligheterna att för de olika ämnena kunna erhålla specialutbildade lärare.

Ekonomiskt sett betyder ett dubbelseminarium såsom ersättning för två enkelseminarier

en besparing i de årliga driftkostnaderna med minst 12,000

kronor.

Enligt överstyrelsens nu föreliggande förslag skulle den nya seminarieor
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143. 65

ganisationen komma att omfatta 10 seminarier, nämligen 5 dubbelseminarier

och 5 enkelseminarier.

Innan överstyrelsen mera ingående redogör för de särskilda seminariernas

förläggning och i samband därmed frågan örn indragning av vissa av de

nuvarande seminarierna, lämnar överstyrelsen en redogörelse för det läge,

vari lokalfrågorna nu befinna sig. Härom anför överstyrelsen:

Genom cirkulär den 3 juli 1931 anbefallde Kungl. Maj:t länsstyrelserna

i Uppsala, Nyköping, Linköping, Jönköping, Växjö, Kalmar, Karlskrona,

Malmö, Halmstad, Göteborg, Vänersborg, Mariestad, Karlstad, Orebro, Västerås,

Falun, Gävle, Härnösand och Östersund att från vederbörande landsting

ävensom, beträffande länsstyrelsen i Göteborg, från stadsfullmäktige

därstädes inhämta förklaring, huruvida de vore villiga, att kostnadsfritt och

med full äganderätt till staten överlämna den under läsåret 1930/1931 för

småskoieseminarieverksamhet använda fasta och lösa egendom, varav staten

funne sig vara i behov. Tillika anbefalldes byggnadsstyrelsen att upptaga

och slutföra förhandlingar med Strängnäs stad i syfte att utverka stadens

medgivande därtill, att den tomt, som för närvarande disponeras för folkskoleseminariet

i Strängnäs, må efter folkskoleseminariets indragning användas

till tomt för ett statligt småskoleseminarium. De av landstingen

lämnade förklaringarna skulle överlämnas till skolöverstyrelsen.

Då överstyrelsen nu lämnar en kort redogörelse för svaren, nämnas först

de seminarier, vilka hava egna, landstinget tillhörande byggnader, nämligen

seminarierna i Linköping, Lund, Halmstad, Uddevalla, Borås, Västerås, Falun,

Bollnäs, Härnösand och Östersund. På ett undantag när hava samtliga

landsting, som äro huvudmän för dessa seminarier, förklarat sig villiga

— under förutsättning att seminariet å orten finge fortsätta såsom statsseminarium

— att till staten kostnadsfritt och med full äganderätt överlåta

all den fasta och lösa egendom, varav staten kunde finna sig vara i behov.

Landstinget i Gävleborgs län har framhållit, att sedan verksamheten vid

seminariet i Bollnäs blivit nedlagd, landstinget med stor sannolikhet komme

att finna annan användning för såväl seminariets dyrbara fastighet som inventarierna

och därför icke vore villigt att till staten överlämna den fasta

eller lösa egendomen.

Vad därefter beträffar de seminarier, vid vilka landstinget (eller staden)

endast ägt lös egendom, nämligen seminarierna i Uppsala, Malmköping,

Jönköping, Kalmar, Växjö, Göteborg, Örebro och Kristinehamn, hava

samtliga vederbörande landsting förklarat sig villiga att i mån av anspråk

därpå kostnadsfritt till staten överlämna denna egendom.

Beträffande de seminarier, för vilkas verksamhet vederbörande kommun

hittills upplåtit lokaler, nämligen seminarierna i Uppsala, Malmköping,

Jönköping, Kalmar, Växjö, Göteborg och Kristinehamn, föreligga följande

erbjudanden. Stadsfullmäktige i Kalmar och Göteborg hava erbjudit

''staten med full äganderätt nybyggnader och erforderliga tomtutrymmen för

antingen enkel- eller dubbelseminarier, förlagda till respektive städer. Stadsfullmäktige

i Kristinehamn hava redan år 1930 beslutat erbjuda staten att

för fortsatt seminarieverksamhet med full äganderätt övertaga den fastighet,

i vilken det nuvarande enkelseminariet i nämnda stad är inrymt. Stadsfullmäktige

i Växjö hava beslutat att med full äganderätt erbjuda staten

Bihanij ^11 riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 115 hafi. (Nr 143.) 5

Tillgängliga

seminariebyggnader

m. m.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

det hus, i vilket det nuvarande landstingsseminariet är inrymt, samt att för

sagda byggnads örn- och tillbyggnad till ett tidsenligt småskoleseminarium

bidraga med 75,000 kronor till ett dubbelseminarium eller 50,000 kronor

till ett enkelseminarium. Stadsfullmäktige i Jönköping hava förklarat sig

icke vara villiga att kostnadsfritt till statsverket överlåta seminariets byggnader

och tomt.

Seminarierna i Skara och Orebro arbeta i av landstinget förhyrda lokaler.

Stadsfullmäktige i Skara och Skaraborgs läns landsting hava vardera erbjudit

25,000 kronor såsom bidrag till inköp av den fastighet, som för närvarande

förhyres för seminarieändamål. Landstingets erbjudande gäller

även annan möjlighet för lösning av lokalfrågan, därest ett statsseminarium

förlägges till Skara.

Överstyrelsen lämnar här en sammanfattning av de gjorda erbjudandena

beträffande seminariebyggnader och annan egendom samt återkommer till

lokalfrågorna i samband med frågan om de nya statsseminariernas förläggning.

Till staten erbjudna seminariebyggnader jämte tomter m. m.

För

Nuvarande

hus eller

Lös egendom

myndighet

(landsen-

Anmärkningar

seminarium i

nybyggnad

gens)

Uppsala ....

Landstinget

—

Ja

Seminariet är nedlagt

Malmköping .

»

—

»

» » » e

Linköping . . .

»

Nuvarande

»

Jönköping . . .

—

»

Kalmar ....

Staden

Nybyggnad

»

J Enkel- eller dubbelsemi- | nahum

Växjö.....

Nuvarande

1>

j Därjämte bidrag till örn- l byggnad

Lund......

Landstinget

»

Halmstad . . .

1

>

Göteborg . . .

Staden

Nybyggnad

»

J Enkel- eller dubbelsemi- | nahum

Uddevalla . . .

Landstinget

Nuvarande

»

Seminariet är nedlagt

Borås .....

>

•

>

| Beslut örn nedläggande

| år 1932

Skara .....

» och staden

»

»

Bidrag till lokaler

Kristinehamn .

Staden

»

>

Landstinget

(Beslut om nedläggande

l år 1932

Västerås ....

»

Nuvarande

»

» 7> » »

T>

Bollnäs ....

T>

—

Nej

» » » »

Härnösand . .

»

Nuvarande

J 2b

Östersund . . .

»

>

»

Byggnadsstyrelsen har den 26 oktober 1931 till överstyrelsen inkommit

med den anbefallda utredningen angående den förut nämnda tomtfrågan i

Strängnäs. Av denna framgår, att stadsfullmäktige i Strängnäs genom beslut

den 21 oktober 1931 förklarat sig icke hava något att invända mot,

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj.ts proposition Nr 143.

att den efter folkskoleseminariets nedläggande användes för ett tilltänkt

dubbelt småskoleseminarium. Skulle med igångsättandet av detta småskoleseminarium

dröja utöver höstterminen 1932, förbehålla sig dock stadsfullmäktige

rätt att inkomma med begäran örn ersättning för den förlust, som

genom folkskoleseminariets indragning vållas staden. Härvid stödde sig uma;.!

stadsfullmäktige på nådiga brevet av den 7 juni 1901, som uttryckligen

godkänt stadens förbehåll vid upplåtandet av tomten till ett folkskoleseminarium,

»så länge det därtill användes». Byggnadsstyrelsen har för sin del

härutöver icke haft något att anföra.

Sedan övergår skolöverstyrelsen till frågan örn seminariernas förläggning

och yttrar därom följande:

De 15 examensavdelningar, som även de sakkunniga föreslagit, skulle Semiiiarierenligt

deras förslag fördelas på 12 seminarier, nämligen 3 dubbelseminarier nas förläggförlagda

till Strängnäs, Kalmar och Skara samt 9 enkelseminarier förlagda mngtill

Linköping, Lund, Halmstad, Falun, Hagaström, Östersund, Lycksele,

Murjek och Haparanda. De nuvarande 4 statsseminarierna i Haparanda,

Murjek, Lycksele och Hagaström skulle alltså bibehållas, småskoleseminarier

skulle inrättas i stället för indragna folkskoleseminarier i Strängnäs och

Skara, varjämte staten skulle övertaga landstingsseminarierna i Linköping,

Kalmar, Lund, Halmstad, Falun och Östersund. Följande 12 seminarier

borde alltså indragas: Uppsala, Malmköping, Jönköping, Växjö, Göteborg,

Uddevalla, Borås, Kristinehamn, Örebro, Västerås, Bollnäs och Härnösand.

Reservationsvis yrkade ledamoten hos de sakkunniga N. J. F. Almkvist, att

seminarierna i kristinehamn och Härnösand borde bibehållas men seminariet

i Hagaström nedläggas, och ledamoten G. Persson ansåg, att seminariet

i Murjek borde indragas.

Vad först beträffar de föreslagna dubbelseminarierna, anser överstyrelsen

i likhet med de sakkunniga, att sådana böra upprättas i Strängnäs, Kalmar

och Skara, vartill kommer den möjlighet, som enligt den av överstyrelsen

nu gjorda utredningen yppat sig, att kunna inrätta seminarier av denna

typ även i Landskrona och Härnösand.

Det är en gammal tanke att i stället för folkskoleseminariet i Strängnäs, Strängnäs,

som enligt statsmakternas beslut avvecklar sin verksamhet vid slutet av

vårterminen 1932, därstädes i den sålunda ledigblivna byggnaden upprätta

ett småskoleseminarium. Överstyrelsen hemställde i sitt utlåtande den 28

januari 1931, att redan 1931 års riksdag därom borde fatta beslut. Emellertid

fann Kungl. Maj:t, att frågan härom borde vila och upptagas i samband

med en fullständigare plan för småskoleseminariernas övertagande av

staten, detta så mycket hellre, som viss utredning borde föranstaltas för att

bringa klarhet i frågan om överlåtelsen till staten av seminarietomten.

Denna utredning är nu, som förut omnämnts, verkställd. Av densamma

framgår, att Strängnäs stad är villig att upplåta tomten även för det nya

ändamålet. Visserligen har staden förbehållit sig rätt att få framställa anspråk

på ersättning av kronan under en eventuell begränsad övergångstid,

men då detta förbehåll icke synes hava framställts såsom villkor för tomtupplåtelsen

för det nu avsedda ändamålet, synes hinder icke möta för ett

beslut att förlägga småskoleseminariet till Strängnäs.

Dubbelseminariet i Strängnäs kommer att ersätta de hittillsvarande lands
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

Kalmar.

•Skara.

68 Kungl. Maj:ts proposition Kr 143.

tingsseminarierna i Mälarlandskapen, av vilka seminarier de i Uppsala och

Malmköping redan upphört, och de i Örebro och Västerås komma att nedläggas

med vårterminen 1932.

I den seminarieorganisation, som skolöverstyrelsen förslagsvis framlade

år 1927, ingick icke något seminarium i Kalmar. Anledningen härtill var

den, att där saknades erforderlig seminariebyggnad. De lokaler, som staden

kostnadsfritt upplåtit, äro olämpliga och otillräckliga och lämpa sig icke

heller för ombyggnad. Sedan dess bar lokalfrågan kommit i ett nytt läge.

Vid sammanträde med Kalmar läns södra landstings förvaltningsutskott i

oktober 1928 beslöt man godkänna förslag om att tillsammans med Kalmar

stad erbjuda att utan kostnad för statsverket till statens förfogande ställa

erforderliga lokaler till ett statens småskoleseminarium för den tid, undervisning

vid ett sådant bedrives i Kalmar. Motsvarande erbjudande gjordes

av Kalmar stadsfullmäktige genom beslut den 1 november samma år. Sedermera

har drätselkammaren i Kalmar i en till skolöverstyrelsen ställd skrivelse

den 18 februari 1929 förklarat, att det från stadens sida tidigare gjorda

erbjudandet avsåge såväl enkel- som dubbelseminarium, samt att Kalmar

stad genom dess drätselkammare erbjöde sig att i enlighet med stadsfullmäktiges

beslut »ställa för ett statligt tvåklassigt dubbelseminarium erforderliga

och fullt iordninggjorda lokaler till statens förfogande». Av de olika

alternativ för lokalfrågans lösning enligt detta erbjudande, som kommit

under förberedande omprövning, har såväl byggnadsstyrelsen som skolöverstyrelsen

förordat en om- och tillbyggnad av stadens epidemisjukhus, vilket

på grund av landstingets övertagande av epidemisjukvården blir ledigt.

Detta har ett fritt och gott läge. De sakkunniga, som i likhet med överstyrelsen

på ort och ställe undersökt frågan, giva även sitt förord åt nu

nämnda alternativ.

Överstyrelsen har inhämtat, att det av Kalmar stad gjorda, för staten

synnerligen förmånliga anbudet ännu står fast. Då Kalmar, såsom gammal

erfarenhet visar, är en lämplig seminarieort och — särskilt med hänsyn

även till öarna — måste anses vara centralt belägen inom sitt blivande

rekryteringsområde, nämligen Småland, Blekinge, Öland och Gotland, vill

överstyrelsen i likhet med de sakkunniga förorda, att ett dubbelseminarium

upprättas i Kalmar.

Den enda ort, som numera — sedan Jönköpings stad givit besked, att

lokaler för ett seminarium i nämnda stad icke komma att ställas till förfogande

— skulle kunna komma i fråga såsom alternativ till Kalmar, är

Växjö. Överstyrelsen har förut lämnat en redogörelse för det erbjudande

i fråga örn lokaler för ett statligt småskoleseminarium, som gjorts av Växjö

stad. Enligt den utredning, som följer detta erbjudande, skulle kostnaderna

för om- och tillbyggnad av det nuvarande seminariet i Växjö, vilket kostnadsfritt

skulle överlåtas, uppgå till: för ett enkelseminarium 116,000 och

för ett dubbelseminarium 157,000 kronor. Till dessa kostnader har staden

erbjudit sig bidraga med i förra fallet 50,000 och i senare fallet 75,000

kronor. Då överstyrelsen förordat Kalmar såsom förläggningsort för ett

statligt dubbelseminarium, har det skett under beaktande av det från Växjö

föreliggande erbjudandet.

Då skolöverstyrelsens och de sakkunnigas förslag sammanfalla jämväl

däri, att ett småskoleseminarium av dubbeltyp skulle förläggas till Skara,

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

så är förutsättningen härför en och densamma, nämligen att folkskoleseminariet

därstädes skulle komma att upphöra och folkskoleseminariets byggnader

och tomt sålunda bliva tillgängliga för ändamålet. Förändringen

kan visserligen icke ske utan rätt genomgripande förändringsarbeten, vilka

enligt vad de sakkunniga låtit genom byggnadsstyrelsen utreda skulle draga

en kostnad av 150,800 kronor (betänkandet sid. 212). De sakkunniga framhålla,

att det låter tänka sig, att en ny omprövning kan nedbringa dessa

kostnader. Överstyrelsen delar denna uppfattning samt visar längre fram,

hur detta kan ske, liksom den ock är ense med de sakkunniga däri, att i

varje fall ett dubbelseminarium i Skara skulle för småskoleseminariernas

förläggning som en helhet innebära en god lösning (betänkandet sid. 142).

Emellertid har, sedan de sakkunniga avgåvo sitt betänkande, en omständighet

tillkommit, som nödvändiggör en ny omprövning av frågan örn förläggningen

av det småskoleseminarium, som skulle ha Västergötland och

närgränsande landskap i västra Sverige till sitt naturliga rekryteringsområde.

I skrivelse den 22 juni 1931 hava Göteborgs stadsfullmäktige hos Kungl.

Maj:t meddelat, att fullmäktige beslutat att, under förutsättning att ett statens

småskoleseminarium förlädes till Göteborg, kostnadsfritt och med full

äganderätt till staten överlämna såväl lämplig tomt som en byggnad med

erforderliga lokaler för ett enkel- eller dubbelseminarium som också de inventarier

och den undervisningsmateriell, som stadens småskoleseminarium

äger, samt tillika hemställt, att ett statens småskoleseminarium måtte förläggas

till Göteborg. Den ärendet åtföljande ekonomiska utredningen visar,

att kostnaderna för ett sådant dubbelseminarium, som åsyftas, skulle uppgå

till omkring 300,000 kronor.

Motiveringen för detta erbjudande kan sammanfattas i de synpunkter,

som styrelsen för stadens småskoleseminarium framlagt i en skrivelse i

ärendet till stadsfullmäktige. De äro i huvudsak följande.

Redan vid avgivande av sitt förslag i juni 1927 ansåg skolöverstyrelsen,

att åtskilliga skäl talade för att ett småskoleseminarium förlädes till Göteborg,

men att förläggandet dit mötte hinder på grund av kostnaderna för uppförande

av en seminariebyggnad. I avgivet utlåtande i oktober samma år

hade länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrat: »På grund av sitt läge

är Göteborg huvudorten för den del av vårt land, varom nu är fråga. Enbart

detta torde motivera seminariets förläggande hit till staden. Emellertid

föreligga andra förhållanden, som kanske i ännu högre grad ge stöd åt

lämpligheten av en dylik anordning. Såsom stadens myndigheter erinrat,

finnas nämligen här en mångfald kulturinstitutioner, vilka givetvis måste

bli till mycket stort gagn för undervisningen vid seminariet samt elevernas

utbildning i övrigt. Detta innebär en så avgjord fördel för lärarutbildningen,

att staten icke synes böra tveka att tillgodogöra sig den genom att

förlägga ett seminarium hit.» Vidare framhöll länsstyrelsen, att tillströmningen

av sökande till seminariet i Göteborg alltid varit stor, och att detta

medfört möjligheten till ett gott urval. Seminariestyrelsen hänvisar nu till

detta uttalande samt erinrar örn, att då de seminariesakkunniga föreslagit,

att seminariet i Göteborg borde nedläggas och ett dubbelseminarium i Skara

upprättas, de uppenbarligen inriktat sig på att erhålla den ur statens synpunkt

billigaste organisationen. Vad Västsverige beträffar, torde man icke

kunna påräkna, att ett småskoleseminarium förlägges till Göteborg, såvida

ej från stadens sida ett för staten förmånligt anbud gjordes. Styrelsen

kunde icke heller underlåta att fortfarande finna, att det ur utbildningssyn
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

punkt för den kvinnliga ungdomen i Göteborg vore synnérligen önskvärt,

att ett seminarium förlädes till staden.

Med hänsyn till det sålunda från Göteborgs stad gjorda erbjudandet föreligger

uppenbarligen det problemet, huruvida det småskoleseminarium för

västra Sverige, varom nu är fråga, bör förläggas till Skara eller till Göteborg.

Överstyrelsen vill emellertid genast framhålla, att skulle även i det

nu förevarande fallet frågan bedömas uteslutande ur statsekonomi synpunkt,

så kunde man knappast säga att något problem förelåge. Göteborg

ägde då avgjort företräde. Överstyrelsen har emellertid på grunder, som

nedan närmare angivas, funnit sig böra pröva denna fråga även från andra

synpunkter, vilka överstyrelsen för sin del måste finna vägande.

Sedan de sakkunniga framlagt förslaget, att Skara skulle mista sitt folkskoleseminarium,

har den lilla staden inför en sådan risk gripits av stor

oro, enär ett förverkligande bärav skulle både kulturellt och ekonomiskt

drabba samhället hårt. I en till överstyrelsen ingiven skrift bar stadsfullmäktiges

i Skara beredningsutskott framlagt sina bekymmer i saken. I

denna framställning göres vissa jämförelser mellan Göteborg och Skara såsom

lämpliga seminarieorter, vilken jämförelse föranletts av de sakkunnigas

förslag, att det kvinnliga folkskoleseminariet i Skara borde ersättas med

anordningar för utbildning i Göteborg av kvinnliga folkskollärare. Ehuru

den aktuella frågan angående valet Skara—Göteborg nu gäller småskollärarutbilduingen,

äro de av Skara stad framställda synpunkterna i det väsentliga

av så allmängiltig innebörd, att de, i den mån de i och för sig måste

anses bärkraftiga, kunna äga tillämpning även i det nu förevarande läget.

Överstyrelsen finner sig därför böra göra följande korta sammanfattning av

dessa synpunkter.

En sak, som talade emot en flyttning av seminariet från Skara, vore den

kring seminariebyggnaden belägna botaniska trädgården, som utan gensägelse

torde kunna sägas vara den bäst skötta och ur olika synpunkter bäst

ordnade seminarieträdgården i riket. Den innehölle 1,700 olika växtarter.

Endast de mest tvingande skäl borde kunna medföra dess slopande. De

sakkunniga hade påstått, att den kvinnliga ungdomen från Bohuslän, Dalsland,

norra Halland och Västergötland med undantag för Skaraborgs län

med lika stor fördel kunde anlita ett seminarium i Göteborg som i Skara.

I skrivelsen erinras häremot, att skolöverstyrelsen i skrivelse den 26 januari

1926 framhållit, att en förflyttning till Göteborg av den lärarinneutbildning,

sorn nu vore förlagd till Skara, skulle innebära en avsevärd försämring i

jämförelse med nuvarande ordning. Det bleve särskilt landsbygden, som

finge känning härav. Man kunde vara säker på, att till ett kvinnligt seminarium

i Göteborg tillströmningen av sökande från hem på den egentliga

landsb3''gden skulle komma att bliva mindre än till seminariet i Skara. För

eleverna skulle utbildningen komma att ställa sig dyrare i Göteborg än i

Skara. Skara hade vitsordats vara en synnerligen lämplig studiestad med

goda inackorderingsmöjligheter för den studerande ungdomen. Såge man

vidare på möjligheten för sådana sökande att komma in vid seminariet, om

det förlädes till Göteborg, så vore det uppenbart, att flickorna från landsbygd611

bleve ogynnsamt ställda i konkurrensen örn platserna vid seminariet.

De skulle få att tävla med massor av sökande från seminariestaden, vilka

haft förmånen att utan större kostnader besöka preparandkurser i hemstaden

och träna upp sig till inträdesprövningen. Rekryteringen av seminariet

komma genom den föreslagna förflyttningen att undergå en förskjutning i

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

för landsbygden ogynnsam riktning. Den stora västsvenska landsbygden

vore bäst betjänad, om den linge ett tillräckligt stort tillskott av lärarinnor,

som utgått från hem på landet och från barndomen vore förtrogna med

förhållandena där. Beredningsutskottet anför en detaljerad undersökning

angående kostnaderna för seminarieelevernas uppehälle i Skara och i Göteborg.

Skillnaden i priset endast för rum och mat skulle för en elev i

Göteborg, som icke vore bosatt i staden, under 9 månader göra en merutgift

av 450 kronor. Därtill bomme utgifter i övrigt av olika slag, som

bleve större i Göteborg. Som en sammanfattning härav framhålles i skrivelsen,

att den besparing i fråga örn lokalkostnader, som en förflyttning

till Göteborg kunde innebära, bomme att rikligt få betalas av eleverna.

För egen del vill överstyrelsen beträffande de nu anförda synpunkterna

endast framhålla följande. Att utbildningskostnaderna för eleverna ställa

sig billigare i Skara än i Göteborg torde vara ställt utom allt tvivel. De

framlagda farhågorna för att landsbygdens kvinnliga ungdom skulle genom

seminariets förläggning till Göteborg från Skara komma i ett missgynnat

läge torde också vara väl grundade. Ett av de motiv, som från Göteborgshåll

framhållits för de blivande uppoffringarna i syfte att få ett småskoleseminarium

förlagt dit, har ju också varit de önskvärda utbddningsmöjligheter

för den kvinnliga ungdomen i Göteborg, som detta skulle medföra.

Med framhållandet av nu anförda mera allmänna synpunkter, vilka även

enligt överstyrelsens mening giva Skara företräde framför Göteborg såsom

förläggningsort för ett småskoleseminarium för Västsverige, har överstyrelsen

givetvis icke velat underkänna vad som från vissa andra synpunkter

frånsett statsfinansiella — blivit anförda till förmån för seminariets förläggande

till Göteborg. Vad som för överstyrelsen i sista hand måst bliva avgörande

i denna fråga är följande. Såsom bland annat av ovanstående

framgår, kämpar Skara stad en väl begriplig kamp för att få behålla sitt

folkskoleseminarium, en för staden och provinsen betydelsefull kulturinstitution,

som är lika gammal som den lagstadgade folkskolan eller nära 90

år. Örn det från mera allmänna synpunkter funnes någon möjlighet att

kunna tillmötesgå denna önskan, skulle det för överstyrelsen vara en stor

tillfredsställelse att få göra detta. I det läge, vari seminariefrågan nu befinner

sig, har även överstyrelsen nödgats på förut angivna grunder ansluta

sig till det framkomna förslaget örn Skara folkskoleseminariums nedläggande.

Men nu är därjämte den faran överhängande, att Skara skulle förföra

även sitt 45 år gamla småskoleseminarium. I varje annat, fall, då

överstyrelsen i sin nu föreliggande utredning funnit sig böra föreslå indragning

av folkskoleseminarier, har det- ingått i de föreslagna anordningarna,

att vederbörande samhälle skulle erhålla kompensation genom inrättande av

ett småskoleseminarium av dubbeltvp i de ledigblivna lokalerna. Så„ i

Strängnäs, i Landskrona och i Härnösand. Kalmar skulle jämte bibehållandet

av sitt folkskoleseminarium bli begåvat med ett dubbelt småskoleseminarium.

Men Skara skulle ställas i den situationen att bli berövat både

folkskole- och småskoleseminariet. Överstyrelsen finner sig icke kunna medverka

härtill. Då överstyrelsen därtill, såsom av det förut anförda framgår,

ur vissa betydelsefulla synpunkter måste giva Skara företräde såsom förläggningsort

för ett seminarium, som skulle ha till uppgift att forse hela

den västsvenska landsbygden med småskollärarinnor, har överstyrelsen för

sin del kommit till det resultatet, att de statsekonomiska synpunkterna i

detta fall icke böra få vara helt och hållet avgörande, och att sålunda ett

opaginerad Kontrollera mot PDF

Landskrona.

Lund.

Härnösand.

Linköping.

‘2 Kungl. May.ts proposition Nr 143.

statligt dubbelt småskoleseminarium bör förläggas till Skara i de lokaler,

so™ bliva lediga efter folkskoleseminariets nedläggande.

Såsom redan förut anförts, äro kostnaderna för ett dubbelseminarium i

Göteborg beräknade till omkring 300,000 kronor, vilka skulle bestridas med

kommunala medel, medan en omändring av folkskoleseminariets byggnader

i Skara för småskoleseminarieändamål av byggnadsstyrelsen beräknats till

omkring hälften av nämnda summa, vilket belopp dock torde kunna väsentligen

nedbringas. Därjämte kan påräknas bidrag från de lokala myndigheterna

till erforderliga reparationer å seminariebyggnaden i Skara.

Landstinget i Skaraborgs län beslutade år 1923 att bevilja ett belopp av

25,000 kronor för inköp tillsammans med Skara stad, som också för ändamålet

anslog 25,000 kronor, av den fastighet, vari det nuvarande småskoleseminariet

i Skara är inrymt, för ett pris av 50,000 kronor i och för dess

överlämnande till staten. Nu har 1931 års landsting för sin del förklarat

sig villigt att, under förutsättning att folkskoleseminariet i Skara måste indragas,

till staten kontant överlämna ovanberörda belopp av 25,000 kronor

såsom bidrag till kostnaderna för omändring av folkskoleseminariebyggnaden

till småskoleseminarium. Skara stad har för sin del icke ännu tagit ställning

. till sin tidigare ekonomiska utfästelse med hänsyn till det nya läge,

soln inträder, därest folkskoleseminariet måste nedläggas.

Överstyrelsen återkommer längre fram till frågan om tidpunkten för Göteborgsseminariets

nedläggande.

Vad de återstående två dubbelseminarierna angår vill överstyrelsen i detta

sammanhang endast erinra, att dessa skulle förläggas till Landskrona och

Härnösand. Överstyrelsen har genom byggnadsstyrelsen låtit utreda, vilka

kostnader förändringen av de nuvarande folkskoleseminariernas byggnader

därstädes till småskoleseminarier skulle medföra.

Upprättandet av ett dubbelseminarium i Landskrona kommer att göra de

nuvarande seminarierna i Lund och Halmstad överflödiga. Överstyrelsen

kommer i det följande i samband med förslag om småskollärarutbildningen

under de närmaste övergångsåren att framlägga de skäl, som tala för, att

Lunds seminarium dock under dessa övergångsår finge fortsätta sin verksamhet.

Givet är också att tillkomsten av ett dubbelseminarium i Härnösand

måste göra det nuvarande seminariet i Östersund överflödigt. Denna nödvändighet

är i och för sig att beklaga, då även landstinget i Jämtlands

län förklarat sig villigt att utan kostnad för statsverket till staten överlämna

seminariet i Östersund, vilket i avseende på lokaler och utrustning

i övrigt är ett av de fullständigaste och bästa landstingsseminarierna.

överstyrelsen övergår därefter till de fem enkelseminarier, som jämte de

föreslagna dubbelseminarierna skulle erfordras. Fråga uppkommer då bland

annat, vilka landstingsseminarier som skulle behöva övertagas av staten.

Enligt överstyrelsens mening bör därvid seminariet i Linköping i främsta

rummet komma i fråga. Uppenbarligen bör med hänsyn till det geografiska

läget och för åstadkommande av lämpliga rekryteringsförhållanden ett seminarium

finnas i östra Sverige mellan Kalmar och Strängnäs. Härvid ger

sig Linköping av sig självt såsom en motsvarighet till det föreslagna väst
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143. 73

götaseminariet. I likhet med de sakkun,niga förordar överstyrelsen övertagande

av det nuvarande landstiugsseminariet samt hänvisar till den beskrivning

över seminariets egendom och lokala förhållanden, som lämnats i betänkandet

sid. 85—86. Redan 1930 års landsting i Östergötlands län förklarade

sig villigt att till staten kostnadsfritt och med full äganderätt överlämna

seminariets fasta och lösa egendom, och detta beslut har upprepats

i år. Byggnadsstyrelsen har värderat tomten och byggnaden till 214,250

kronor.

Utom de två avgångsavdelningarna i Strängnäs erfordras i Svealand —

bortsett från Dalarna, vilket i detta sammanhang lämpligen bör hänföras

till det rekryteringsområde, som omfattar nedre Norrland — ytterligare en

sådan avdelning. Det synes då självfallet, att ett enkelseminarium bör

förläggas i Värmland, och då till flen nuvarande semiuarieorten Kristinehamn.

De sakkunniga stannade för det förslaget, att seminarier borde finnas

både i Hagaström och i Falun, men att Kristinehamn borde hilva utan.

Motivet härför återfinnes i betänkandet sid. 77: »Någon tvekan kan däremot

råda om den andra förläggningsorten (nämligen i Svealand jämte

seminariet i Strängnäs). Värmland och Dalarne, som valet måste stå emellan,

ha i det närmaste en lika stor småskollärarinnekår, och Kristinehamn

såväl som Falun erbjuda lokaler, som med en del förändringar, eventuellt

någon tillbyggnad, kunna göras lämpliga för ändamålet. Att de sakkunniga

till sist enat sig örn att förorda förläggningen till Falun beror förnämligast

därpå, att Falun i det stora hela ligger bättre till och att en förläggning

dit ställer sig ekonomiskt något fördelaktigare.» Reservanten Almkvist har

emellertid ansett övervägande skäl tala för att även seminariet i Kristinehamn

bibehålies. I likhet med reservanten finner överstyrelsen, att valet

icke bör stå mellan Falun och Kristinehamn utan mellan Falun och Hagaström,

då det måste ur geografisk synpunkt anses olämpligt, att två seminarier

läggas så nära varandra, under det att västra delen av Svealand skulle

bliva alldeles utan seminarium.

Överstyrelsen hänvisar till den redogörelse för seminariet i Kristinehamn,

som de sakkunniga lämnat i betänkandet sid. 91—92. Genom beslut i

januari 1930 hava stadsfullmäktige i Kristinehamn beslutat att erbjuda statsverket

att med full äganderätt övertaga den nu åt Värmlands läns landstingupplåtna

seminariebyggnaden, för den händelse staten komme att övertaga

lärarinneutbildningen vid småskoleseminariet därstädes. Byggnadsstyrelsen

har åsatt fastigheten ett värde av 87,750 kronor.

Såsom överstyrelsen ovan framhållit, kan överstyrelsen icke ur sakliga

sjnpunkter föreslå, att seminarium behålles i både Falun och Hagaström.

Åtskilliga omständigheter vålla, att valet mellan dessa vid ett slutligt avgörande

icke är så lätt. Överstyrelsen finner sig därför böra summera de

skäl, som kunna tala för det ena och andra alternativet. Vad först beträffar

Falun hade de sakkunniga enhälligt förordat det nuvarande landstmgsseminariets

förstatligande. Häremot kunna icke heller enligt överstyrelsens mening

i och för sig från rent sakliga synpunkter några vägande invändningar

göras. Seminariet har haft sin verksamhet i Falun i 52 år och på ett framgångsrikt

sätt bidragit till folkbildningens främjande i främsta rummet hos

dalafolket mod dess säregna provinsiella läggning. Belägenheten måste an
-

Kristine
hamn.

Falun.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Hagaström

eller Falun?

Hagaström.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

ses vara central och kommunikationerna goda, även örn hänsyn tages till

grannprovinserna i nedre Norrland, Uppland och Västmanland. Byggnaden

är ett i staden välbeläget, solitt stenhus. Den är i övrigt i mycket gott

skick och väl inredd. Tomten är icke särdeles stor, 1,680 m.2 Hela

fastigheten med tomt och hus är av byggnadsstyrelsen värderad till 159,800

kronor. I övrigt hänvisas till den utförligare beskrivning av anläggningen,

som förekommer i de sakkunnigas betänkande sid. 89.

Kopparbergs läns landsting har nu erbjudit statsverket att utan kostnad

och med full äganderätt övertaga den fasta och lösa egendomen för seminarieändamål.

Det är detta nya läge som givetvis kräver en särskild omprövning

av den fråga, som innefattar valet mellan Falun och Hagaström.

Utgångspunkten är nu den, att staten kan sägas ha båda seminarierna i

sin ägo. Det är i såväl det ena som det andra fallet sålunda fråga örn

gåva till staten. Men ett av seminarierna blir överflödigt.

Vad seminariet i Hagaström beträffar ha de sakkunniga å sid. 94—96 i

sitt betänkande lämnat en redogörelse för detsamma, vilken tillika utgör en

historik över den utveckling, som det hittills undergått. Det torde icke

kunna förnekas, att seminariebyggnaden i Hagaström vid den tidpunkt, då

staten mottog densamma såsom gåva, var behäftad med större bristfälligheter

än överlåtelsehandlingarna gåvo anledning att antaga. Ehuru dessa

brister undan för undan blivit partiellt avhjälpta, återstå ännu väsentliga

önskemål att förverkliga, innan lokalerna bliva fullt ändamålsenliga. Sålunda

framhålla de sakkunniga, att de lokaler, som inretts för de av 1927

och 1928 års riksdagar anslagna medlen, befunnes vara i gott stånd och

skilde sig avsevärt från de icke restaurerade delarna, vilka gåve ett mindre

tilltalande intryck. De sakkunniga hålla före, att en förbättring av sistnämnda

lokaler vore ofrånkomlig.

Seminariets fortsatta tillvaro har vid flera tillfällen satts i fråga Då 1927

års statsrevisorer besökte seminariet, Ängö de det intrycket, att seminariebyggnaden

vore behäftad med så väsentliga brister, att örn verksamheten

vid seminariet jämväl i framtiden skulle uppehållas, statsverket hade att

motse avsevärda ytterligare utgifter för byggnadens försättande i sådant

skick, att den bleve fullt lämplig för sitt ändamål. Med hänsyn härtill

syntes det revisorerna vara skäl att i samband med den pågående utredningen

rörande småskoleseminarieorganisationen taga under övervägande,

om ej någon utväg kunde erbjudas, varigenom staten frigjordes från sina

förpliktelser i fråga om användandet av berörda seminarium. Enligt en

av statsrevisorerna gjord kalkyl skulle kostnaderna för samtliga reparationsoch

ändringsarbeten vid seminariet i Hagaström, sedan staten tick det i sin

ägo, hava uppgått till 66,500 kronor. Vid en förfrågan härom i byggnadsstyrelsen

har uppgivits, att summan torde vara större. I avgivet utlåtande

över statsrevisorernas anmärkning framhöll skolöverstyrelsen bland annat,

att staten väl näppeligen borde nedlägga ett seminarium, som vore statens

egendom, och i stället med dryga kostnader inköpa småskoleseminarier av

landstingen. Läget är nu annorlunda i det avseendet, att det icke längre,

såsom tidigare var fallet, är fråga om att staten bör inlösa vissa landstingsseminarier,

enär sådana seminarier i överflöd stå till fritt förfogande för

statsverket, bland andra seminariet i Falun.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Vid en jämförelse mellan de för undervisningen erforderliga lokalerna

vid småskoleseminarierna i Hagaström och i Falun torde man kunna säga,

att de numera i stort sett äro lika goda. Vissa erforderliga utrymmen fattas

dock på båda hållen och måste anskaffas. Byggnaden i Falun är bättre

och tarvar mindre underhåll för framtiden, liksom ock utrymmesförhållandena

i stort sett (hallar, biblioteksrum, samlingssal, expedition m. m.) äro

avgjort bättre i Falun. Därtill kommer en sak, som av reservanten Almkvist

vidrörts, nämligen att övningsskolan i Hagaström måste anses vara

en svag punkt. Genom överenskommelse med Valbo skoldistrikt, inom

vilket seminariet ligger, har det hittills lyckats att på ett tämligen tillfredsställande

sätt ordna denna fråga. Det finns emellertid inga garantier för

att det skall kunna lyckas i framtiden. Men tillgång till en tillräckligt

omfattande övningsskola är en huvudbetingelse för seminariets verksamhet.

Som en olägenhet i det hela beträffande Hagaström kan, såsom ock de

sakkunniga gjort, framhållas dess ensliga läge, avskilt från den tätare bebyggelsen.

Isoleringen från andra läroanstalter försvårar givetvis erhållandet

av särskilda facklärare i övningsämnen. Tomtutrymmet i Hagaström

är överlägset, liksom ock rektorsbostaden i en särskild villabyggnad i Hagaström

saknar motstycke i Falun.

Erinras bör därom, att seminariet i Hagaström alltifrån statens övertagande

av detsamma för elva år sedan, stått på extra stat, vadan utgifterna

för detsamma bestridas ur ett i riksstaten för ändamålet upptaget

extra anslag. Dock har riksdagen medgivit, att seminariets lärare med full

tjänstgöring, vilka av överstyrelsen förordnas tills vidare, så länge anslag

till seminariet utgår, få i avlönings- och pensionshänseende vara likställda

med ordinarie lärare. Dessa provisoriska anordningar tyda uppenbarligen

på, att statsmakterna ställt sig tveksamma beträffande seminariets framtida

fortvaro och räknat med möjligheten av dess nedläggande.

Vid ett övervägande av de synpunkter, som kunna tala för eller emot

de båda alternativen, har överstyrelsen för sin del kommit till det resultatet

att, därest staten kan anses ha alldeles fria händer inför valet mellan Falun

och Hagaström, företräde måste givas åt Falun såsom seminarieort och åt

de lokaler, som där nu erbjudits åt staten.

Vad som kan vålla betänksamhet beträffande ett beslut örn nedläggande

av seminarieverksamheten i Hagaström är enligt överstyrelsens mening

endast den omständigheten, huruvida de villkor, på vilka staten av donator

mottagit seminariet, möjligen kunna lägga hinder i vägen härför. De seminariesakkunniga

hava icke haft anledning att beröra denna synpunkt. I

riksdagens skrivelse nr 8 A år 1920, sid. 138, heter det, att riksdagen antagit

av seminarieföreståndaren J. Wockatz gjort erbjudande örn överlämnande

till staten på vissa i skrivelser den 26 april 1919 och den 11 oktober

samma år närmare angivna villkor av det av honom grundade seminariet i

Hagaström. Liknande hänvisning till nämnda båda skrivelser beträffande

de uppställda villkoren förekommer i den av rektor Wockatz den 21 december

1920 uppsatta överlåtelsehandlingen (bilaga 31).

En utredning från Kungl. Maj:ts sida i fråga örn de villkor, under vilka

seminarieverksamheten må kunna nedläggas, torde behöva komma till stånd.

Under förutsättning att hinder på grund av avtalet mellan rektor Wockatz

och kronan icke möter, anser överstyrelsen alltså, att staten hör ersätta seminariet

i Hagaström med ett statligt seminarium i Falun.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Lycksele.

Haparanda.

Nedläggande

av seminariet

i Murjek.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Det återstår nu endast att taga ståndpunkt till seminarieorganisationen i

övre Norrland, nämligen Västerbottens och Norrbottens län. Där finnas nu

tre statsseminarier, nämligen i Lycksele, Murjek och Haparanda. Någon

tvekan om behovet av seminarierna i Lycksele och Haparanda förefinnes

icke. Seminarieanläggningen i Lycksele är ganska ny, i det att de av staten

där uppförda byggnaderna togos i bruk med höstterminen 1924.

Seminariet i Haparanda har att även för framtiden fylla sin speciella

uPPgift att utbilda lärarinnor för småskolor och mindre folkskolor i församlingarna

i rikets nordligaste gränsorter. Detta seminariums förläggning

bör vara sådan, att tillgång finnes i erforderlig omfattning av finsktalande

barn i övningsskolan.

Vad seminariet i Murjek beträffar har behovet för framtiden av detsamma

varit föremål för olika meningar. De sakkunniga hava, örn än med tvekan,

förordat att seminariet i Murjek — i varje fall tills vidare — bibehålies.

Reservanten Persson har under framhållande av, att hela skolväsendets utveckling

i denna landsdel helt visst komtne att med varje år allt klarare

och otvetydigare visa denna anstalts bristande existensberättigande, funnit

det mest riktiga vara att i samband med omorganisationen av seminarieväsendet

seminariet i Murjek nedlägges. Han framhåller ock svårigheten

att här erhålla barn till övningsskolan samt finner det vara uteslutet, att

staten skulle nedlägga avsevärda kostnader på att utbygga seminariet i detta

ödebygdssamhälle med de brister och stora olägenheter, som i andra avseenden

ändå måste komma att höra samman med verksamheten däruppe.

Vad som enligt överstyrelsens mening bör bliva avgörande för frågan örn

detta seminariums bibehållande eller nedläggande är dess behövlighet med

hänsyn till det erforderliga årliga lärarinnebehovet i övre Norrland. De

sakkunniga hava uppskattat detta rekryteringsbehov till omkring 50. Vid

de tre seminarierna i Lycksele, Murjek och Haparanda skulle enligt riksdagens

beslut beträffande klassernas storlek årligen utexamineras 84 (3 X 28).

Vid bedömandet av utvecklingen för framtiden må att börja med beaktas

folkskolinspektörernas uppgifter angående lärartjänsterna. Följande översikt

är härvid belysande.

Beräknat antal lärartjänster inom Västerbottens och Norrbottens län.

Inspektionsområden

Småskolor

Mindre folkskolor

och biträdande tj.

Samtliga tjänster

1931

1939

Ökning

eller

minsk-

ning

1931

1939

Ökning

eller

minsk-

Ding

1931

1939

Ökning

eller

minsk-

ning

Västerbottens södra . . .

132

155

+ 23

lil

70

— 41

243

225

- 18

» mellersta .

97

114

+ 17

215

175

- 40

312

289

— 23

» norra . . .

108

119

+ 11

172

141

— 31

280

260

— 20

Norrbottens södra ....

77

84

+ 7

133

90

— 43

210

174

— 36

» mellersta . .

87

84

O

— °

103

85

— 18

190

169

— 21

» norra ....

122

123

+ 1

71

37

- 34

193

160

- 33

Tornedalens........

126

137

+111

113

89

- 24

239

226

— 13

749

816

+ 671

918

687

— 2311

1,667

1,503

— 164 :

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 143.

Av tabellen framgår, att lärartjänsterna vid småskolor skulle komma att

ökas med 67, under det att tjänsterna vid rrindre folkskolor och biträdande

tjänster beräknats minska med 231, vadan alltså minskningen i det totala

antalet tjänster blir 164. Detta betecknar en kraftigare minskning än för

riket i dess helhet. Medan minskningen i lärartjänster för hela riket utgör

nära 7 procent, blir minskningen för Västerbottens och Norrbottens län

nära 10 procent.

Beträffande anställningsförhållandena och arbetslösheten bland lärarinnorna

i de båda nordligaste länen kan ur tillgängliga uppgifter för de senaste

åren följande inhämtas.

Anställningsförhållandena den 1 mars 1929, 1930 och 1931 för de

under näst föregående 3-årsperiod utexaminerade.

Utexaminerade

1929

1930

1931

Uppgift

An-

Utan

An-

Utan

An-

Utan

saknas

År

Seminarium

Antal

ställ-

anställ-

ställ-

anställ-

ställ-

anställ-

år 1931

ning

ning

ning

nino;

nmg

ning

Haparanda. . .

18

6

11

13

4

14

3

1

Murjek.....

18

9

8

15

2

12

5

—

1928

Lycksele ....

15

13

2

11

3

13

2

—

Skellefteå . . .

14

9

5

11

2

13

—

1

Öjebyn.....

17

5

12

9

6

10

4

3

82

42

38

59

17

62

14

5

Haparanda . . .

9

—

—

3

6

5

2

2

1929

Murjek.....

16

—

—

8

8

12

4

—

Lycksele ....

9

—

—

7

2

7

2

—

Skellefteå . . .

12

—

-

5

7

8

3

1

46

—

—

23

13

32

11

3

Haparanda . . .

13

—

—

—

—

9

3

1

1930

Murjek.....

13

—

—

—

—

7

6

—

Lycksele ....

11

—

—

—

—

8

3

—

37

—

—

—

—

24

12

1

1928-

-1930 .......

164

—

—

—

—

118

37

9

72 %

23 %

b%

Att börja med är det i ögonen fallande, hur det minskade behovet av

lärarinnor nödgat att inskränka utexaminationen till ett fåtal vid varje seminarium.

Ar 1928 utexaminerades sålunda sammanlagt 81 elever vid 5

seminarier (medeltal 16). år 1929 sammanlagt 46 vid 4 seminarier (medeltal

11) och år 1930 sammanlagt 37 vid 3 seminarier (medeltal 12). Men

oaktat reserverna från de numera nedlagda seminarierna i Öjebyn och Skellefteå

synas ha varit i det närmaste förbrukade, hade av de 37 år 1930

utexaminerade den 1 mars 1931 endast 24 eller 2/3 lyckats erhålla något

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

slag av anställning, häri inräknade även kortvariga vikariat. Av hela 3-årsperiodens

examinander (164) hade samma datum endast 118 (72 procent)

fått någon anställning, medan 37 (23 procent) saknade anställning.

Ar 1931 utexaminerades vid de tre nuvarande seminarierna 28 (H. 7, M.

11 och L. 10), år 1932 blir siffran 47 (H. 12, M. 17 och L. 18), år 1933

49 (H. 15, M. 15 och L. 19) samt år 1934 36 (H. 12, M. 12 och L. 12).

Det kan förväntas, att de nu arbetslösa lärarinnorna komma att placeras

under dessa övergångsår. Men att därefter sätta i gång med full examination

vid 3 seminarier (= 84 lärarinnor per år), då seminarierna i Haparanda

och Lycksele kunna utexaminera 56 årligen, är knappast tillrådligt.

Vad som stärkte de sakkunniga i deras tveksamhet inför ett nedläggande

av Murjeks seminarium var följande omständighet (betänkandet sid. 78).

Skolöverstyrelsen hade i sin tidigare utredning framhållit, att med hänsyn

till vårt lands stora utsträckning och olika naturförhållanden ett på matematisk

väg beräknat årligt minimibehov av lärare för hela riket icke kunde

vara tillfyllest. Det måste alltid finnas en viss marginal mellan det teoretiska

och det praktiska behovet. De sakkunniga delade denna uppfattning

och ansåge det nödvändigt, att för den större delen av Norrland, och särskilt

för den övre delen såsom varande ett gränsland, de utexaminerades

antal icke läge i underkant. Med hänsyn till vad sålunda anförts skulle

överstyrelsen icke heller tveka att förorda bibehållandet av tre seminarier

i övre Norrland, om elevantalet i avgångsklasserna finge hållas vid omkring

20, vilket i och för sig är ett lagom antal för dessa treklassiga seminarier.

Endast en mindre del av seminarieeleverna kunna mottagas i de med seminarierna

i Lycksele och Murjek förenade internaten, och det har visat sig

förenat med svårigheter att för de övriga erhålla bostäder i dessa samhällen.

Vad Haparanda beträffar, torde det bli synnerligen svårt att på ett tillfredsställande

sätt rekryteia seminariet med ett högre antal elever. Men sedan

riksdagen bestämt, att även vid dessa seminarier normalantalet elever i klasserna

skall vara 28, kommer saken i ett annat läge. Man kan då givetvis

icke upprätthålla ett helt seminarium för att tillgodose ett eventuellt reservbehov

med hänsyn till de långa avstånden. Detta bleve likt}rdigt med att

nödgas dras med en permanent överproduktion av betydande mått. Då

överstyrelsen föreslagit ett dubbelseminarium i Härnösand, kommer detta

givetvis också att i någon mån tillgodose behovet av lärarinnor i södra

Västerbottens kusttrakt, om så kan befinnas erforderligt. Överstyrelsen vill

alltså för sin del förorda, att verksamheten vid Murjeks seminarium nedlägges

med utgången av år 1934.

Sammanfatt
ning.

En sammanfattning av vad överstyrelsen i detta kapitel anfört beträffande

seminariernas förläggning innehålles i följande tablå.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143. 79

Plan över den nya seminarieorganisationen.

Statsseminarier

Seminarier, som böra indragas

Antal

Antal

Seminarium

examens-

Seminarium

examens-

avdelningar

avdelningar

Strängnäs......

2

Jönköping ......

7*

Linköping......

1

Växjö........

1

Kalmar.......

2

Lund.........

1

Landskrona.....

2

Halmstad......

1

Skara.........

2

Göteborg......

v3

Kristinehamn ....

1

Borås ........

1

1

Örebro........

1

2

Vä

Lycksele.......

1

Hagaström.....

1

1

Bollnäs.......

1

Östersund......

1

Murjek .......

1

10 seminarier

15

12 seminarier

10 Vä

Överstyrelsen har vid uppgörande av plan för småskoleseminarierDas förläggning

i åtskilliga fall varit bunden av hänsyn till de lokaler, som för

ändamålet stått till förfogande och som i första hand måste komma till

användning. Detta oaktat har, såsom närmare framgår av en skrivelsen

bilagd karta III, seminariernas fördelning på olika delar av landet blivit med

hänsyn till geografiska förhållanden samt folkmängdens och lärartjänsternas

fördelning i riket i stort sett tillfredsställande. Med 15 examensavdelningar

årligen kommer varje avdelning att motsvara ett invånarantal av omkring

409,400 samt ett antal lärartjänster av omkring 800. Kartbilden upptager

fem större naturliga rekryteringsområden: 1) övre Norrland, 2) nedre Norrland

och Dalarne, 3) Svealand med undantag av Dalarne, 4) östra Götaland

och 5) västra Götaland. Det ligger i sakens natur, att de sålunda dragna

gränserna endast hava ett schematiskt syfte och i verkligheten icke komma

att utgöra någon spärr mellan de olika områdena. Följande översikt visar

antalet invånare och lärartjänster samt examensavdelningar inom dessa områden.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Översikt över seminariernas geografiska fördelning.

Örnrå

den

Län

Invånare

Lärar-

krafter

Examens- a vdel- ningar

Seminarier

*{

Västerbottens........

Norrbottens.........

| 403,860

1,503

2

( Haparanda (1)

| Lycksele (1)

2 •

Kopparbergs.........

Gävleborgs..........

Västernorrlands.......

Jämtlands ..........

942,430

2,408

3

| Härnösand (2)

t Falun (1)

3 ■

Stockholms län och stad . .

Uppsala............

Södermanlands .........

Värmlands..........

Örebro............

Västmanlands........

• 1,745,055

2,684

3

J Strängnäs (2)

1 Kristinehamn (1)

I

4

|

Östergötlands........

Jönköpings..........

Kronobergs..........

Kalmar............

Gotlands...........

Blekinge...........

1,130,927

2,196

3

f Linköping (1)

i Kalmar (2)

5 ''

Kristianstads.........

Malmöhus..........

Hallands...........

Göteborgs och Bohus . . .

Alvsborgs ...........

Skaraborgs ..........

■ 1,919,299

3,447

4

f Landskrona (2)

\ Skara (2)

Till protokollet över skolöverstyrelsens utredning och förslag den 10 november

1931 avgav ledamoten av överstyrelsen undervisningsrådet N. J. F. Almkvist

ett särskilt yttrande, i vilket han beträffande småskoleseminarierna

uttalade såsom sin mening, att överstyrelsen bort föreslå,

att småskoleseminariet i Härnösand övertages av staten och fortfarande

uppehälles såsom enkelseminarium; samt

att småskoleseminariet i Ostersund övertages av staten och bibehålies vid

sin verksamhet.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

Beträffande folkskoleseminariet i Härnösand har ordföranden hos stadsfullmäktige

därstädes Fritz Kaijser enligt stadsfullmäktiges uppdrag till Kungl.

Majit inkommit med en den 16 december 1931 dagtecknad skrivelse, i vilken

dels anhålles, att folkskoleseminariet i Härnösand måtte bibehållas såsom

varande det äldsta seminariet i Norrland, beläget inom Norrlands folkrikaste

och folktätaste län och ungefär mitt emellan de på cirka 80 mil från varandra

belägna seminarierna i Uppsala och Umeå, dels framhålles, att samma

skäl, som talade för att folkskoleseminariet bibehölles i Härnösand, talade

ock för det därvarande småskoleseminariets bibehållande.

Vidare har domkapitlet i Härnösand i en till Kungl. Majit ställd, den 30

december 1931 dagtecknad skrivelse hemställt, att, örn något folkskoleseminarium

i Norrland måste indragas, indragningen icke måtte drabba folkskoleseminariet

i Härnösand.

I sin motivering till denna hemställan har domkapitlet anfört bland annat,

att kulturhistoriska skäl talade avgjort emot seminariets nedläggande, att

Härnösands domkapitel skulle genom seminariets indragning försättas i ett

betydligt försämrat utgångsläge vid fullgörandet av sin skyldighet att övervaka

folkskolundervisningen, att ungdomens planer på lärarkallet böra underlättas

genom möjligheten att på nära håll vinna seminarieutbildning, att

statistiken ger vid handen, att seminariet i Härnösand är en utpräglad läroanstalt

för mellersta Norrland ävensom att ett påtagligt lokalt behov av en

dylik ^bildningsanstalt finnes i denna landsdel, att avståndet från mellersta

Norrland till de närmaste folkskoleseminarierna bleve för stort, att omkost

naderna för utbildningen skulle bliva större, örn seminariet nedlades, att

tillfällighetspräglade sparsamhetsskäl icke böra få vara utslagsgivande, att

det ur driftsekonomisk synpunkt framdeles ej torde ställa sig väsentligt förmånligare

för staten med ett dubbelseminarium i Luleå än med ett enkelseminarium

i Härnösand samt att det med hänsyn till de rika framtidsmöjligheterna

i Norrland och de gynnsammare nativitetssiffrorna kan synas

oklokt att tilltaga seminarieorganisationen i Norrland alltför snäv.

Ytterligare har biskopen E. Lönegren med skrivelse den 28 januari till

statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet överlämnat åtskilliga

framställningar och opinionsyttringar rörande ifrågasatt indragning av folkskoleseminariet

i Härnösand.

I skrivelse av den 25 januari 1932 ha folkskolinspektörerna T. Hellman

och J. A. Näslund hemställt, att Kungl. Majit måtte låta underkasta skolöverstyrelsens

den 10 november 1931 avgivna förslag till ny seminarieorganisation

en allsidig granskning, så att på grundvalen därav Härnösands

folkskoleseminarium alltfort måtte bestå och tjäna den bygd, varmed det i

snart 90 år växt samman.

Slutligen ha domprosten Per Söderlind m. fl. med en den 13 februari

1932 dagtecknad skrivelse till Kungl. Majit överlämnat åtskilliga framställningar

rörande ifrågasatt indragning av folkskoleseminariet i Härnösand.

Angående seminariet i Skara ha stadsfullmäktige därstädes i en till ecklesiastikdepartementet

den 21 december 1931 inkommen skrivelse hemställt

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 115 haft. (Nr 143.) 6

Nya framställningar.

Folkskoleseminariet

i

Härnösand.

Folkskoleseminariet

i

Skara.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Småskoleseminariet

i

Hagaström.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

om förslag till riksdagen, att, om folkskoleseminariet i Skara komme att

nedläggas, ett dubbelt småskoleseminarium måtte i stället där anordnas.

Som skäl för sin hemställan ha stadsfullmäktige dels åberopat vad skolöverstyrelsen

i berörda avseende anfört i sin utredning av frågan örn småskoleseminarierna

den 10 november 1931, dels för egen del framhållit bland annat

följande:

Den nuvarande seminariefastigheten i Skara har ett taxeringsvärde av

100,000 kronor och innehåller utom byggnaden en vidsträckt, synnerligen

förnämlig och ur undervisningssynpunkt värdefull trädgård. Seminariets

lösegendom, inventarier, möbler, undervisningsmateriel m. m. har ett brandförsäkringsvärde

av 106,000 kronor, vilket torde motsvara dess värde vid användning

å dess nuvarande plats. Med utnyttjande av dessa tillgångar i

fast och lös egendom kan, såsom av skolöverstyrelsens yttrande framgår,

för en kostnad av högst 125,000 kronor ett fullt tillfredsställande småskoleseminarium

erhållas. Av detta belopp har Skaraborgs läns landsting redan

beslutat bidraga med 25,000 kronor, och få stadsfullmäktige härmed erbjuda

sig att ävenledes bidraga med 25,000 kronor, för den händelse att det gamla

folkskoleseminariet komme att nedläggas och i stället ett statligt, dubbelt

småskoleseminarium här inrättas.---Därest ett sådant småskolesemi
narium

skulle anordnas i Skara enligt skolöverstyrelsens förslag, så garantera

stadsfullmäktige, att under övergångstiden, till dess den ombyggda seminariebyggnaden

kan upplåtas för sitt nya ändamål, för småskoleseminariet

och dess övningsskola lämpliga och erforderliga lokaler skola finnas tillgängliga

att tagas i bruk redan höstterminen 1932, även om undervisningen

vid småskoleseminariet redan då skulle börja i dubbla klasser. Sådana lokaler

hava nämligen förut stått till förfogande för härvarande folkskoleseminarium

under den tid detta var i verksamhet såsom dubbelseminarium,

vartill komma de lokaler och klassrum i det nuvarande statsunderstödda

småskoleseminariet, som bliva disponibla efterhand som detta seminariums

verksamhet under övergångstiden kommer att nedläggas.

Rörande seminariet i Hagaström har förre rektorn därstädes J. Wockatz, från

vilken staten år 1920 mottagit nämnda seminarium såsom gåva, i en till

Kungl. Majit inkommen skrivelse av den 31 december 1931 anhållit, att

seminariet i Hagaström måtte, till dess förhållandena i fråga örn de mindre

folkskolornas antal väsentligt ändrades, få fortsätta sin verksamhet att utdana

lärarinnor framför allt för dessa skolor, så framt det ej skulle anses

lämpligt, att seminariet nu eller hellre framgent, då antalet mindre folkskolor

ytterligare minskats, ordnas som ett seminarium för småskollärarinnnor

att utbilda sig till folkskollärarinnor. Till stöd för denna sin anhållan har

Wockatz åberopat dels innehållet i sina två gåvobrev och det nuvarande antalet

mindre folkskolor, över 2,100, dels skolöverstyrelsens och dåvarande

departementschefens uttalanden, när gåvan mottogs.

Av nämnda gåvobrev var det första utfärdat den 26 april 1919. I detta

anhöll Wockatz att få till svenska staten såsom gåva överlämna det av honom

grundade och dittills ledda seminariet i Hagaström, omfattande skolhusbyggnad,

föreståndarbostad, uthusbyggnader och skolträdgård m.m. jämte

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Majds proposition Nr 143.

tillhörande inventarier oell undervisningsmateriel, allt beläget på fri tomt

om 3.045 hektar; och förklarade han sig därvid förvänta, dels att seminariet

fortfarande hnge arbeta för att i främsta rummet utbilda lärarinnor för de

mindre folkskolorna och biträdande lärarinnor i de egentliga folkskolorna,

åtminstone så länge sådana mindre folkskolor funnes till avsevärt antal, t. ex.

mellan 500 och 1,000, dels att han under sin återstående livstid, dock högst

i 10 år, hnge uppbära en årlig ränta av 4 Va procent å det vid överlämnandet

å seminariet nedlagda kapitalet, omkring 107,000 kronor. Inga inteckningar

graverade fastigheten.

Det andra var daterat den 11 oktober 1919. Däri anhöll Wockatz att få

göra en ändring och ett tillägg i avseende på den förut nämnda skrivelsen

den 26 april 1919. Wockatz anförde därvid, att han med hänsyn till sin

hustrus den 15 juni 1919 timade frånfälle såsom ensam stående person

kunde reda sig med lägre ränta än den förut nämnda 472 procent, nämligen

med 27ä procent å det kapital och för den tid, som i föregående skrivelse

angivits. Dessutom uttalade Wockatz önskvärdheten av att ett eller

hera särskilda folkskoleseminarier grundades, vilka byggde på goda tvååriga

seminarier och vilka öppnade tillfälle främst för lärare i mindre folkskolor

och biträdande lärare i egentliga folkskolor att få fortsätta sin utbildning

till folkskollärarinnor, varvid dessa seminarier med hänsyn till elevernas

föregående verksamhet som lärare åtminstone försöksvis torde kunna åtnöja

sig med tvåårig kurs. I samband därmed gjorde Wockatz det uttalandet,

att det av honom åt staten hembjudna seminariet måtte kunna förvandlas

till ett dylikt seminarium för fortsatt utbildning även tidigare, än han i sin

skrivelse den 26 april 1919 angivit, ifall Kungl. Majit skulle hnna det rätt

och lämpligt. Ej heller ansåge sig Wockatz vilja uppställa ovan uttalade

önskemål rörande dylikt seminariums anordning såsom villkor, utan anhölle

han blott, att de uttalade önskemålen beaktades i den måll de kunde anses

förtjäna det. Slutligen uttalade Wockatz önskvärdheten av att han måtte

få överlämna seminariet antingen vid årsskiftet 1919/1920 eller vid slutet

av läsåret 1919/1920.

Till sistnämnda skrivelse var fogat, bland annat, ett av byggmästarna

C. Aug. Eklund och Johan Lundvik upprättat värderingsinstrument, enligt

vilket förenämnda fastighet hade ett värde av 272,900 kronor.

Skolöverstyrelsen förordade den av Wockatz gjorda framställningen. På

förslag av Kungl. Majit (proposition nr 381, sid. 57—74) antog 1920 års

riksdag det av Wockatz gjorda erbjudandet om överlämnande till staten den

1 januari 1921 på vissa i skrivelser den 26 april 1919 och den 11 oktober

samma år närmare angivna villkor av det av honom grundade seminariet i

Hagaström, omfattande skolhusbyggnad, föreståndarbostad, uthusbyggnader

och skolträdgård m. m. jämte tillhörande inventarier och undervisningsmateriel

(riksdagens skrivelse den 22 juni 1920, nr 8 A, sid. 133, 134, 138, 139).

Sedermera har Wockatz till Kungl. Majit inkommit med en ny skrivelse,

dagtecknad den 5 februari 1932. I denna skrivelse har Wockatz till en

början erinrat om de båda förutnämnda villkor han hade uppställt för

överlåtandet av seminariet i Hagaström såsom gåva åt staten. Därefter

har han anfört följande:

Skulle det emellertid nu på grund av tidsläget visa sig ogörligt att för

närvarande uppfylla dessa villkor, får undertecknad härmed anhålla, att

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

fastigheten med byggnader och av mig på sin tid överlämnade inventarier

återställes till mig för att av mig överlämnas till en stiftelse, vilken har

att därmed förfara på följande sätt.

1) Rektorsbostaden med lilla skogsbacken åt ån till jämte ett litet område

till trädgård gives åt ett »hem för ogifta mödrar» (i likhet med Frälsningsarméns

Skogsbo i Sundbyberg), främst för unga kvinnor från Gävle stad

och Valbo församling, som råkat i olycka, eljest från länet. De få vistas

där en tid före förlossningen och medan barnet får di. — Väg ordnas mot

norr längs dalsänkan.

2) Själva seminariebyggnaden med uthus, skolinventarierna och nödigt

område för skolplan överlåtes mot skälig ersättning till Valbo församling

för upprättande av en folk- och småskola.

3) Återstående del av tomtområdet skall styckas i byggnadstomter och

försäljas. De för försäljningen influtna medlen jämte den av Valbo församling

inbetalda köpesumman disponeras sålunda:

a) till ovan under 1) omförmälda hem överlämnas ett belopp av 3,000

kronor till sängar, sängkläder och dylikt.

b) till Frälsningsarmén överlämnas ett belopp av 25,000 kronor för upprättande

i Göteborg eller dess närhet av ett likadant hem som det under 1)

omförmälda.

c) Återstående belopp skall fonderas och avkastning av densamma årligen,

sedan sex procent lagts till kapitalet, utdelas såsom studiestipendier i syfte

att underlätta för småskollärarinnor, nu närmast lärarinnor vid mindre folkskolor

eller biträdande lärarinnor i folkskolor, bådadera från Gävleborgs län,

att vidare utbilda sig till folkskollärarinnor. Eventuellt må sådana lärarinnor

från andra län söka dylika stipendier.

Stiftelsens styrelse skall bestå av tre ledamöter med två suppleanter.

En ledamot och en suppleant för honom utses av länsstyrelsen i Gävleborgs

län, övriga två ledamöter jämte en suppleant för dem utses av Gävleborgs

läns landsting.

Vidare tillåter jag mig framföra en vädjan, att det sörjes för lärarpersonalens

framtid, i den mån dess ålder och hälsotillstånd m. m. för densamma

försvårar en eventuell övergång till annan verksamhet. Detta

gäller framför allt teol. kand. J. Ulff och lärarinnan fröken Kerstin Alfving,

ävensom vaktmästaren Konrad Hansson och hans hustru, vilka alla troget

arbetat vid seminariet alltifrån dess grundande. Men det gäller även fil.

kand. fröken Elna Sidvall, som varit anställd vid seminariet sedan detta år

1921 övertogs av staten.

Kand. Ulff, född 25/e 1872, lär ju få pension år 1932, och hans framtid

är därmed säkrad. För fröken Alfving, född 10/u 1877, förordar skolöverstyrelsen,

att hon må få kvarstå i statens pensionsanstalt med det

högre pensionsunderlag, som tillkommer henne såsom seminarielärarinna,

men man torde ha förbisett en sak. Det är sant, att hon är ordinarie småskollärarinna

i Valbo skoldistrikt. Förflyttas hon till denna plats, skulle

det medföra, att hon under de sex år, som för henne återstå, innan hon

blir pensionsberättigad, finge nöja sig med väsentligt lägre lön än hon nu

har, och detta vore väl ej rätt, utan bör hon väl få uppbära något tillägg

under dessa 6 år, så framt ej annan utväg öppnas för henne. Hennes hälsa

är angripen.

Fil. kand. fröken Elna Sidvall, född 2/s 1880, lär ej heller ha stark

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143. 85

hälsa, och osäkert är därför, om hon numera utan överansträngning mäktar

sköta en anställning under för henne nya och främmande förhållanden.

Uti skolöverstyrelsens uttalande upptagas båda dessa lärarinnor under

huvudrubriken »4) Lärare på indragningsstat». De torde båda böra få

valrätt till indragnings stat och givas frihet att efter då föreliggande förhållanden

i fråga örn hälsa m. m. välja mellan tillgängligt arbete eller att

antingen få åtnjuta samma förmåner som lärarinnor vid indraget landstingsseminarium

även i så måtto att komma på indragningsstat med fullt

bibehållna ekonomiska fördelar eller, örn detta ej kan beviljas, att komma

på indragningsstat jämlikt samma bestämmelser som enligt Kungl. Maj:ts

kungörelse nr 344 den 9 oktober 1931 gäller angående ersättning åt vissa

lärarinnor vid statsunderstödda enskilda anstalter.

Vaktmästaren Konrad Hansson, född 23A 1872, och hans hustru Erika

Hansson, född 23/n 1858, böra tillerkännas någon pension. Fru Hansson

skötte arbetet åren 1906—1921, herr Hansson 1921—1933.

Rektor B. Gezelius, född 2/n 1882, som nominellt är adjunkt i Västerås,

och som under hela sin tjänstetid arbetat vid seminarier borde möjligen

erhålla förmånsrätt till nytt rektorsförordnande vid något av de nya statsseminarierna.

I fråga örn seminariet i Ostersund har Jämtlands läns landstings förvaltningsutskott

i en till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet ställd

skrivelse av den 5 januari 1932 erinrat örn vissa skäl, som enligt utskottets

mening tala för nämnda seminariums bibehållande.

Beträffande seminariet i Murjek har skolöverstyrelsen med skrivelse den

12 januari 1932 till ecklesiastikdepartementet överlämnat en av Jokkmokks

församling till överstyrelsen ingiven framställning örn bibehållande av statens

seminarium å nämnda ort.

Vad först beträffar antalet avgångsavdelningar vid småskoleseminarierna

ha de sakkunniga ansett, att sagda avdelningar borde utgöra 15 med en

årlig utexaminering av 412 lärare. Skolöverstyrelsen har i sin senaste utredning

räknat med samma antal avgångsavdelningar men med en årlig utexaminering

av 420 lärare.

Då jag emellertid i det föregående föreslagit, att den nya seminarieorganisationen

skulle bygga på en årlig utexaminering av 300 lärare eller något

därutöver, och då jag vidare, i likhet med skolöverstyrelsen, på grund av

1931 års riksdags beslut rörande elevantalet räknar med ett antal av 28

elever i varje avgångsklass, följer därav, att seminarieorganisationen kan

begränsas till att omfatta 11 avgångsavdelningar, varigenom erhålles en årlig

utexaminering av 308 lärare.

Vad sedan angår seminariernas förläggning lia de sakkunniga från sin

utgångspunkt angående lärarbehovet föreslagit, att den nya seminarieorganisationen

skulle omfatta 3 dubbelscminarier och 9 enkelseminarier. Dubbelseminarierna

skulle förläggas till Strängnäs, Skara och Kalmar; enkelsemi
-

Småskoleseminariet

i

Östersund.

Småskoleseminariet

i

Murjek.

Departe
mentschefen.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

narierna till Murjek, Haparanda, Lycksele, Östersund, Falun, Hagaström,

Linköping, Lund och Halmstad. Staten skulle övertaga — under villkor

som omnämnas i riksdagens skrivelse till Kungl. Majit den 4 maj 1929 -—- landstingsseminarierna i Östersund, Falun, Linköping, Lund och Halmstad,

vadan således seminarierna i Uppsala, Malmköping, Göteborg, Uddevalla,

Härnösand, Bollnäs, Västerås, Örebro, Jönköping, Växjö, Borås och Kristinehamn

skulle nedläggas. Mot dessa förslag ha dock, som i det föregående

omförmälts, två ledamöter anfört avvikande mening, den ene •— Almkvist

— angående seminarierna i Härnösand, Kristinehamn och Hagaström, den

andre — Persson —• beträffande seminariet i Murjek.

Skolöverstyrelsen har i sin senaste utredning, likaledes från sin utgångspunkt

rörande lärarbehovet, föreslagit en organisation, omfattande 5 dubbelseminarier

och 5 enkelseminarier. Dubbelseminarierna skulle förläggas till

Strängnäs, Kalmar, Landskrona, Skara och Härnösand, enkelseminarierna

till Linköping, Kristinehamn, Falun, Lycksele och Haparanda. Seminarierna

i Jönköping, Växjö, Lund, Halmstad, Göteborg, Borås, Örebro, Västerås,

Hagaström, Bollnäs, Östersund och Murjek skulle indragas.

Såsom av skolöverstyrelsens senaste utredning (sid. 65—66) framgår, hava

de landsting, som äga egna b}rggnader, på ett undantag när, förklarat sig villiga

att, under villkor att de finge behålla sina seminarier, till staten kostnadsfritt

och med full äganderätt överlåta ali den fasta och lösa egendom, varav

staten kunde finna sig vara i behov. Likaså ha de landsting, som för seminarieutbildningen

äga endast lös egendom, förklarat sig villiga att kostnadsfritt

till staten överlämna denna. Vidare ha vissa kommuner, som åt landstingsseminarier

upplåtit lokaler, gjort mer eller mindre frikostiga erbjudanden

till ekonomiska uppoffringar, för att de skulle få behålla sina seminarier.

Alla dessa erbjudanden äro givetvis synnerligen erkännansvärda. Det är

högst sannolikt, att staten anser sig böra med tacksamhet taga emot åtminstone

vissa delar av den lösa egendom, som sålunda ställts till de nya

småskoleseminariernas förfogande. Huruvida staten däremot behöver tillgodogöra

sig landstingens erbjudanden av lokaler för nämnda seminarier

är en fråga, som äger nära samband med det sätt, på vilket den nya folkskoleseminarieorganisationen

uppbygges. På detta samband mellan folkoch

småskoleseminarier fäste 1929 års riksdag uppmärksamheten, då riksdagen

i sin skrivelse nr 145 uttalade såsom angeläget, att frågorna om

folkskollärar- och småskollärarutbildningen icke prövas var för sig utan

såsom ett enda sammanhängande spörsmål örn statens anordningar för utbildning

av lärare för folkundervisningsväsendet. »Därigenom», yttrade

riksdagen, »torde det bliva möjligt att särskilt beträffande lokalfrågorna

vinna den mest praktiska och för staten minst kostsamma lösningen av berörda

organisationsfrågor.»

Vid ett närmare övervägande av frågan örn seminariernas förläggning

har jag funnit oundgängligt att taga hänsyn till nyssnämnda samband mel
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

lan folk- och småskoleseminariet Vad angår lokalfrågorna har jag dårför

utgått ifrån de seminariebyggnader, som staten själv har i sin ägo, och

undersökt, i vilken utsträckning de skulle förslå för tillgodoseende av det

lokalbehov, som erfordras för den nya seminarieorganisationen, sådan jag

tänkt mig densamma. Jag håller nämligen före, att det ur alla synpunkter,

framför allt de statsekonomiska, vore lämpligast, om alla såväl folk- som

småskoleseminarier kunde inrymmas i statens egna byggnader. Av undersökningen

har också framgått, att så kan ske. Sagda byggnader visa sig

nämligen, örn ock med några smärre förändringar, innehålla så stort förråd

av lokaler, att dessa synas vara tillräckliga icke blott för den fasta organisation

av folk- och småskoleseminarier, som jag kommer att föreslå, utan

ock därutöver för ett avsevärt antal tillfälliga kurser för utbildning av folkoch

småskollärare, örn ett ökat lärarbehov så skulle kräva; detta dock under

den förutsättningen, att vissa av de nuvarande folkskoleseminarierna nedläggas

och lämna rum för nya småskoleseminarier. Till denna förändring

skall jag strax återkomma.

Vad beträffar den nya organisationen av småskoleseminarierna har jag

redan uttalat mig för en utexamineringskapacitet av 11 avgångsavdelningar.

Vid fördelningen av dessa på olika seminarier utgår jag ifrån att flertalet

seminarier böra ur såväl pedagogisk som ekonomisk synpunkt anordnas som

dubbelseminarier. Inom den av mig tänkta ramen för seminarieorganisationen

anser jag mig böra bereda plats för 4 sådana seminarier. Nu har

skolöverstyrelsen föreslagit, att dylika seminarier böra förläggas till Strängnäs,

Landskrona, Skara och Härnösand och därvid uppvisat, att utrymme

där kan åt dem beredas i de samtidigt av överstyrelsen till nedläggande

föreslagna folkskoleseminariernas byggnader i sistnämnda städer.

Vad angår folkskoleseminariet i Strängnäs må erinras, att detta avvecklar

sin verksamhet enligt statsmakternas beslut vid slutet av vårterminen 19o''2

och att dess byggnader därefter kunna tagas i anspråk för ett småskoleseminarium

av dubbeltyp. Frågan om därvarande seminarietomt, som äges

av staden och upplåtits för folkskoleseminariet, har förut varit oklar, men

i skrivelse den 21 oktober 1931 har staden förklarat sig villig att upplåta

tomten även för ett småskoleseminarium. Visserligen har staden därvid

förbehållit sig rätt att, om med igångsättandet av småskoleseminariet skulle

dröja utöver höstterminen 1932, få framställa anspråk på ersättning av kronan

för den förlust, som genom folkskoleseminariets indragning vållas Strängnäs,

men då detta förbehåll, såsom skolöverstyrelsen anmärker, icke synes

hava framställts såsom villkor för tomtupplåtelsen för ett småskoleseminarium,

synes hinder icke möta för ett beslut att förlägga ett sådant seminarium

till Strängnäs.

Vad beträffar folkskoleseminariet i Skara lia de sakkunniga föreslagit, att

detta skulle nedläggas och utbytas mot ett dubbelt småskoleseminarium.

Skolöverstyrelsen har biträtt detta förslag och därutöver föreslagit nedläggande

av folkskoleseminarierna i Landskrona och Härnösand, vilka likaledes

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

skulle ersättas av dubbla småskoleseminarier. Såsom framgår av det förslag,

sorn jag i det följande kommer att framlägga beträffande folkskoleseminarierna,

skulle seminarierna i Skara och Landskrona nedläggas. I de byggnader,

som sålunda bliva lediga, böra enligt min mening småskoleseminarier

av dubbeltyp förläggas. Yad Härnösand beträffar, innebär mitt förslag i

det följande, att folkskoleseminariet där skulle bibehållas. Ett förläggande

dit av ett småskoleseminarium av dubbeltyp låter sig sålunda icke göra,

därest min uppfattning om småskoleseminariernas förläggande till statens

byggnader bör vinna beaktande. Det fjärde dubbelsmåskoleseminarium, som

jag vill förorda, bör enligt min mening förläggas till Falun, där lokaler

kunna beredas inom därvarande folkskoleseminarium, vilket skulle, såsom

jag kommer att föreslå, förvandlas från dubbelseminarium till enkelseminarium.

Under förutsättning sålunda, att — utöver folkskoleseminariet i Strängnäs,

örn vars nedläggande beslut redan fattats — folkskoleseminarierna i

Skara och Landskrona komma att upphöra med sin verksamhet och folkskoleseminariet

i Falun kommer att förändras från dubbelseminarium till

enkelseminarium, föreslår jag, att till en var av nämnda fyra städer må

förläggas ett småskoleseminarium av dubbeltyp.

De återstående behövliga tre småskoleseminarierna måste enligt min plan

vara anordnade som enkelseminarier. Utöver de två statliga enkelseminarierna

i Lycksele och Haparanda skulle alltså erfordras ytterligare ett dylikt

seminarium. Skolöverstyrelsen har ansett, att ett småskoleseminarium bör

förläggas till södra Sverige och funnit Kalmar vara en lämplig förläggningsort.

Under förutsättning att folkskoleseminariet därstädes nedlägges,

varigenom utrymme skulle erhållas för ett småskoleseminarium, föreslår jag

i anslutning härtill, att det tredje enkelseminariet förlägges till Kalmar.

Vad beträffar landstingsseminarierna äro seminarierna i Uppsala, Malmköping

och Uddevalla redan indragna, och seminarierna i Borås, Örebro,

Västerås och Bollnäs skola enligt vederbörligt beslut nedläggas år 1932.

Alla de övriga synas böra indragas på tider, som med hänsyn till den nya

organisationens successiva genomförande kunna befinnas lämpliga. Det torde

böra ankomma på Kungl. Majit att närmare bestämma dessa tider. Jag återkommer

härtill i det följande.

Vad angår de av staten ägda småskoleseminarierna i Hagaström och Murjek

ha reservanterna bland de sakkunniga — Almkvist och Persson — på

anförda skäl föreslagit, den förre nedläggandet av seminariet i Hagaström,

vilket förslag framställdes under jämförelse med seminariet i Kristinehamn,

och den senare nedläggande av seminariet i Murjek. Skolöverstyrelsen har

under jämförelse med landstingsseminariet i Falun föreslagit nedläggande av

seminariet i Hagaström, varjämte överstyrelsen föreslagit nedläggande av

seminariet i Murjek (sid. 74—75 och 76—78). Även bortsett från någon

som helst jämförelse har överstyrelsen anfört synnerligen starka skäl, som

tala för nedläggande av båda dessa seminarier. Jag finner dessa skäl

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

övertygande och tillstyrker så mycket hellre bifall till överstyrelsens förslag,

att småskoleseminarierna i Hagaström och Murjek indragas, som en sådan

indragning står i god överensstämmelse med mitt eget organisationsförslag.

I fråga om seminariet i Murjek, som helt äges av staten, finnes intet hinder

för nu nämnda anordning. Vad angår den framtida dispositionen av

den till seminariet hörande fastigheten synes en utredning därom böra vidtagas,

innan den frågan förelägges riksdagen.

Vad beträffar seminariet i Hagaström har detsamma, som i det föregående

erinrats, av dess ursprunglige ägare, förre rektorn därstädes J. Wockatz överlämnats

åt staten såsom gåva. Då det allmänna ej längre har anledning

att tillgodogöra sig den en gång givna gåvan för det ändamål, densamma

avsåg, och då efter med Wockatz förda underhandlingar denne icke varit benägen

att medgiva donationens utnyttjande till annat med den statliga undervisningsverksamheten

förbundet ändamål, bör ifrågavarande donation

återgå till Wockatz. Han har nu också i en skrivelse av den 5 februari

1932 själv gjort framställning därom (sid. 83 ff.). Jag vill erinra, att ett

fortsatt användande för statens räkning av Hagaström-seminariets byggnader

säkerligen skulle draga ej oväsentliga kostnader. Fastigheten, som är lagfaren

för kronan, bör sålunda utan vederlag återgå till Wockatz. Riksdagens

medgivande härtill torde erfordras.

I överensstämmelse med det nu anförda föreslår jag följande

Plan över den nya seminarieorganisationen.

A n

t a 1

Seminarier,

Seminarier

examens-

avdel-

ningar.

årligen ut- examinerade

lärare

som böra ned- läggas

Strängnäs.......

2

56

Linköping

Kalmar........

1

28

Jönköping

Landskrona ......

2

56

Växjö

Skara .........

2

56

Lund

Falun.........

2

56

Halmstad

Lycksele........

1

28

Göteborg

Haparanda......

1

28

Borås

Kristinehamn

Örebro

Västerås

Falun

Hagaström

Härnösand

Bollnäs

Östersund

Murjek

7 seminarier

11

308

16 seminarier

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Denna förläggning av seminarierna torde kunna försvaras även ur geografisk

synpunkt. Som synes finge man för Sydsverige seminarierna i Landskrona

och Kalmar med en årlig utexaminering av 84 lärare, för mellersta

Sverige seminarierna i Skara och Strängnäs, vilka årligen komme att utexaminera

112 lärare, för nedre Norrland och Dalarne seminariet i Falun,

med en utexaminering av 56 lärare om året, samt för övre Norrland

seminarierna i Lycksele och Haparanda, vilkas utexaminering av tillhopa

56 lärare örn året synes enligt skolöverstyrelsens utredning vara tillräcklig

för detta område. Givetvis komma gränserna mellan seminariernas rekryterings-

och avlevereringsområden att bliva något flytande, men ett sådant

förhållande kommer att förefinnas, hur man än söker att placera seminarierna,

och i praktiskt avseende har detta näppeligen någon större betydelse

i våra dagar med deras utvecklade kommunikationsförhållanden.

C. Seminariernas inre organisation.

Under rubriken »De särskilda seminariernas organisation» har skolöverstyrelsen

i sin senaste utredning upptagit till skärskådande vissa frågor, som

röra småskoleseminariernas inre anordning. En av dessa, nämligen örn lärarnas

anställningsförhållanden, har behandlats av de sakkunniga, och en annan,

nämligen örn lärarkompetensen, har reservationsvis framförts av ledamoten av

de sakkunniga N. J. F. Almkvist. Jag följer här den ordning, som överstyrelsen

har i nämnda utredning.

Skolöverstyrelsen

l0/n 1931.

Skolöverstyrelsen

10/n 1931.

1. Lärokursens längd.

Överstyrelsen erinrar först örn 1931 års riksdags beslut angående lärokursens

längd och anför därefter:

I enlighet med detta riksdagens beslut har skolöverstyrelsen alltså räknat

med att samtliga de av överstyrelsen föreslagna nya statsseminarierna skola

organiseras med 2-årig lärokurs, och att vid seminarierna i Haparanda och

Lycksele lärokursen fortfarande blir 3-årig.

_ Skulle emellertid några mera genomgripande förändringar i fråga om utbildningstiden

för folkskollärare komma till stånd, torde även frågan om

lärokursens längd vid småskoleseminarierna böra i samband därmed komma

under förnyad omprövning.

2. Övningsskolan.

Vad i övrigt angår seminariernas organisation, i den mån denna inverkar

på behovet av lokaler och lärare ävensom i sista hand på kostnaderna, har

överstyrelsen i detta sammanhang velat närmast erinra örn övningsskolan.

Vid seminariet i Haparanda finnas tre övningsskolavdelningar, omfattande

vardera respektive klass 1—2, klass 3—4 och klass 5—6. Övningsskolan i

Lycksele har två avdelningar, omfattande klass 1—2 samt klass 3—6. På

sistnämnda sätt är även övningsskolan vid seminariet i Hagaström organiserad.

Att övningsskolorna vid dessa seminarier omfatta folkskolans sex

klasser är betingat av deras uppgift att utbilda lärarinnor icke blott för

småskolan utan även för mindre folkskolor. Vid de nya statsseminarierna

av enkel typ böra, liksom vid de nuvarande landstingsseminarierna, finnas

minst två och vid dubbelseminarierna minst tre övningsskolavdelningar. I

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

enlighet med nu gällande bestämmelse bör övningsskolan utgöra en småskola

samt kunna, där förhållandena det föranleda och skolöverstyrelsen

därtill lämnar medgivande, tillika omfatta en eller flera årsklasser av den

egentliga folkskolan (stadgans § 46).

3. Lokalbehovet.

Vad lokalbehovet angår har överstyrelsen tidigare i sådant avseende uppgjort

följande promemoria (jämför de sakkunnigas betänkande sid. 80 och 81).

För enkelseminarium:

2 klassrum för seminarieavdelningarna,

2 klassrum för övningsskolavdelningarna,

2 specialrum, ett närmast avsett för slöjd och teckning samt ett avsett

för naturkunnighets- och geografiundervisning och i samband därmed

stående laborationer,

1 gymnastiksal med avklädningsrum,

bad och duschanordning,

biblioteksrum, ett för bokförvaring och ett för studiearbete,

1 träslöjdsal, även avsedd för pappslöjdsundervisning och såsom verkstadslokal,

materielrum, erforderligt antal,

skolkök méd matsal,

1 överspelningsrum,

1 expeditions- och kollegierum,

1 lärarrum.

För dubbelseminarium:

1 samlingssal,

4 klassrum för seminarieavdelningarna,

3 klassrum för övningsskolavdelningarna,

1 lärår- och 1 lärarinnerum

samt i övrigt lokaler och anordningar som för enkelseminarium.

Örn denna promemoria yttrar skolöverstyrelsen, att den legat till grund

för byggnadsstyrelsens utredningar och kostnadsberäkningar. Överstyrelsen

hade framhållit, att därest en redan befintlig seminariebyggnad övertoges

och lokalerna i det stora hela vore tillräckliga och ändamålsenliga, borde

krav på utvidgning icke uppställas, även om ett eller annat specialrum

skulle fattas och detta icke lade väsentliga hinder i vägen för undervisningens

ändamålsenliga bedrivande. Härtill hava de sakkunniga anslutit

sig. Överstyrelsen återkommer till lokalbehovet vid de särskilda seminarierna

i samband med kostnadsberäkningarna.

4. Ämnes- oell övningsslcollärarna.

I fråga om åtskillnaden mellan ämnes- och övningsskollärare yttrar överstyrelsen

:

Vid vartdera av statens treklassiga seminarier i Haparanda och Lycksele

finnas sex lärare med full tjänstgöring, därav i Haparanda en rektor, två

ämnes- och tre övningsskollärare samt i Lycksele en rektor, tre ämnes- och

två övningsskollärare.

Ett tvåklassigt enkelseminarium kräver normalt fem lärare med full tjänstgöring,

nämligen förutom rektor två ämnes- och två övningsskollärare, samt

ett tvåklassigt dubbelseminarium åtta lärare med full tjänstgöring, nämligen

förutom rektor fyra ämnes- och tre övningsskollärare.

Skolöverstyrelsen

,0/u 1931.

Skolöverstyrelsen

10/u 1931.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Sakkunnigledamoten

N. J. F.

Almkvist.

Skolöverstyrelsen

28/i

1931.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Därtill komma vid seminariet i Lycksele en skolkökslärarinna med full

tjänstgöring samt i varje fall för övrigt erforderliga timlärare.

Så länge seminarierna voro av mindre omfattning med allenast en klassavdelning

samtidigt (lärokursen 1 eller l1/» år, eller 2-årig lärokurs och intagning

i vissa fall vartannat år), mötte en viss svårighet att göra en sträng

åtskillnad mellan ämnes- och övningsskollärare. Vad beträffar den tekniska

möjligheten att numera kunna genomföra en dylik uppdelning av lärarna,

framhöll överstyrelsen i sitt den 28 januari 1931 avgivna utlåtande över de

seminariesakkunnigas betänkande, att i sådant avseende givetvis inga som

helst svårigheter förefunncs beträffande de nuvarande treklassiga seminarierna

och de blivande dubbelseminarierna, men att icke heller" vid de tvåklassiga

enkelseminarierna borde, såsom erfarenheterna från seminariet i

Hagaström och en del landstingsseminarier redan visade, möta några svårigheter

för en sådan anordning. Överstyrelsen hyser fortfarande denna

uppfattning. När en lärarbefattning vid småskoleseminarium ledigförklaras,

tillkännagives givetvis alltid, huruvida tjänstgöringen avser själva seminariet

eller övningsskolan.

5. Lär ar kompetensen.

Med nu berörda förhållande sammanhänger på det närmaste frågan örn

seminarielärarnas kompetens. Denna fråga upptogs reservationsvis bland de

sakkunniga av ledamoten Almkvist, som i ett särskilt yttrande anförde följande:

Enligt nu gällande föreskrifter äro kompetensvillkoren lika för ämneslärare

och för övningsskollärare vid småskoleseminarierna. Även om denna anordning

i en del fall, särskilt vid de mindre seminarierna, inneburit vissa fördelar,

medför den å andra sidan så stora nackdelar, att den fördenskull

icke längre bör upprätthållas.

Det har nämligen visat sig svårt att erhålla väl kvalificerade sökande till

ämneslärarbefattningar vid småskoleseminarier. Skolöverstyrelsen har vid

flera tillfällen i avgivna yttranden fäst uppmärksamhet härpå. Det är givet,

att detta förhållande i främsta rummet beror på de jämförelsevis låga lönerna.

Lärarna vid andra undervisningsanstalter äro i detta avseende gynnsammare

ställda, och därav följer, att endast undantagsvis lärare med akademisk

examen söka anställning vid småskoleseminarierna. Men gvnnsammare

placering i lönehänseende förbindes ofta med skärpta kompetenskrav.

Här böra båda delarna beslutas. Undervisningen inom själva seminarierna

bör bestridas av högt kvalificerade lärare. Eleverna ha numera i

stort antal avlagt realskolexamen eller genomgått åttaklassig flickskola.

En dylik uppdelning mellan ämneslärare- och övningsskollärartjänster har

redan ^genomförts vid statens samtliga småskoleseminarier, alltså även vid

det tvååriga i Hagaström, och erfarenheterna därav äro de bästa. Vad därefter

vidkommer kompetensen för ämneslärare vid småskoleseminarium,

synes den böra sättas ungefär lika med den, som gäller för ämneslärare vid

kommunal realskola.

På grund av det anförda föreslår Almkvist, att en uppdelning äger rum

mellan ämneslärar- och övningsskollärartjänster vid småskoleseminarium, att

nu gällande kompetensvillkor för övningsskollärare bibehållas, men att kompetensen

för ämneslärartjänst höjes till ungefärlig likhet med den för ämneslärartjänst

vid kommunal realskola föreskrivna.

I sitt över betänkandet avgivna utlåtande yttrade skolöverstyrelsen i förevarande

fråga:

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Enligt bestämmelserna i nu gällande stadga för landstingsseminarierna

fordras för anställning såsom ordinarie lärare vid småskoleseminarium att

hava med goda vitsord avlagt folkskollärarexamen eller förvärvat annan

teoretisk och praktisk utbildning för lärarkallet av minst häremot svarande

omfattning, att hava under minst två läsår med nit och skicklighet bestritt

full tjänstgöring vid någon under skolöverstyrelsen ställd läroanstalt samt

att på sätt, som i stadgan närmare angives, hava blivit av skolöverstyrelsen

förklarad behörig och lämplig till tjänsten. De nuvarande bestämmelserna

lägga sålunda icke hinder i vägen för anställande av lärare med sådan

kompetens, som går utöver minimifordran, nämligen avlagd folkskollärarexamen.

På grund av den hittillsvarande låga avlöningen för småskoleseminariernas

lärare hava de lediga lärartjänsterna endast lockat ett

fåtal sökande, och bland den nuvarande seminarielärarkåren är det endast

i få undantagsfall som någon lärare har avlagt någon akademisk examen.

Anledningen till den låga lönestandarden sammanhänger med det förhållandet,

att vare sig beträffande anställningsvillkor eller avlöningsförmåner

någon skillnad hittills icke blivit gjord mellan lärarna vid själva seminariet

(ämneslärarna) och lärarna vid seminariets övningsskola. Överstyrelsen framhöll

i sitt förut nämnda utlåtande den 30 november 1928, att det stöde

klart för överstyrelsen, att örn lärokursen vid småskoleseminarierna bleve

utsträckt till ..treårig, spörsmålet om lärarkompetensen icke längre kunde

uppskjutas. Överstyrelsen är emellertid av den uppfattningen, att denna

fråga måste bliva i hög grad aktuell i samband med den nu förestående

reformen beträffande småskoleseminariernas förstatligande, även örn den

nuvarande tvååriga utbildningstiden bibehålies. Därigenom att samtliga

enkelklassiga seminarier med intagning av elever endast vartannat år bortfalla

och samtliga seminarier komma att bestå av, förutom ett par övningsskolavdelningar,

minst två seminarieklasser (vid de föreslagna dubbelseminarierna

fyra seminarieavdelningar) komma förutsättningar att finnas för en

uppdelning av lärarna i dels ämneslärare och dels övningsskollärare.

Överstyrelsen har närmare gått in på denna fråga i sitt den 19 oktober

1930 avgivna utlåtande över 1928 års lönekommittés betänkande. Överstyrelsen

har i sagda utlåtande framhållit, att någon ljusning beträffande möjligheten

att till ämneslärartjänsterna erhålla sökande med önskvärda teoretiska

och pedagogiska kvalifikationer icke inträtt, ävensom att detta faktum

berodde på de för ämneslärarna bestämda låga löneförmånerna. I den mån

dessa höjdes, bleve möjligheterna i nämnda hänseende större. Överstyrelsen

funné det emellertid sannolikt, att tillfredsställande löneförmåner för ämneslärare

vid småskoleseminarium icke kunde utverkas, utan att andra kompetenskrav

än de nu gällande samtidigt bleve fastställda. Överstyrelsen måste

under alla förhållanden finna det rimligt och nödvändigt att kravet på ämneslärarnas

kompetens skärpes, Qch synas starka skäl tala för den av reservanten

anförda uppfattningen, att kompetensfordringarna på småskoleseminariernas

ämneslärare böra bestämmas till minst de för ämneslärartjänst vid

kommunal mellanskola gällande. Naturligtvis böra därmed följa motsvarande

löneförmåner.

Vad beträffar den tekniska möjligheten att kunna genomföra en dylik

uppdelning av lärarna i ämneslärare och övningsskollärare finnas givetvis

inga som helst svårigheter vid de nuvarande treklassiga seminarierna och

de blivande dubbelseminarierna. Men icke heller vid de tvåklassiga enkelseminarierna

böra, såsom erfarenheterna från seminariet i Hagaström och

en del landstingsseminarier redan visa, några svårigheter möta för en sådan

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

anordning. Vid dylikt seminarium krävas två lärare i övningsskolan och

tre ämneslärare (rektor inberäknad), och normalt bör det kunna gå att på

dessa tre lärare på ett tillfredsställande sätt fördela de sju läsämnen, som

förekomma på småskoleseminariernas läroplan.

De sålunda ifrågasatta nya bestämmelserna angående lärarkompetensen

skulle sålunda komma att tillämpas vid erforderlig rekrytering av de ordinarie

lärår- och rektorstjänsterna vid statens småskoleseminarier. Då emellertid

överstyrelsen i likhet med de sakkunniga anser önskvärt, att lärarna

på indragningsstat efter nedläggandet av vissa landstingsseminarier i möjligaste

mån komma att erhålla anställning vid de nya statsseminarierna,

skulle överstyrelsen finna lämpligt att under en viss övergångstid Kungl.

Majit (eventuellt skolöverstyrelsen) ägde rätt att utan hinder av de nya kompetensbestämmelserna

till ordinarie ämneslärare vid småskoleseminarium förordna

förtjänt lärare på indragningsstat, som därtill anmälde sig.

Vid ärendets behandling i överstyrelsen har undervisningsrådet Björck

reservationsvis anfört huvudsakligen följande:

Det synes knappast görligt att vid de blivande enkelseminarierna åvägabringa

en konsekvent genomförd arbetsfördelning mellan ämnes- och övningsskollärare.

Vid sådant förhållande, och då det dessutom måste anses

vara till fördel för rekryteringen i det hela att kunna för undervisningen

tillgodogöra sig goda lärarkrafter med olika utbildning, har reservanten

icke funnit tillräckliga skäl föreligga för en förändring av nuvarande ordning.

Skolöverstyrelsen

10/u

1931.

Beträffande nu förevarande fråga har skolöverstyrelsen i sitt senare yttrande

fasthållit sin förutvarande ståndpunkt och anfört följande:

Det ligger i sakens natur, att det måste krävas olika realkompetens för

lärarna i övningsskolan och för ämneslärarna vid själva seminariet. För de

förra bör givetvis, i likhet med vad som gäller övningsskollärarna vid folkskoleseminarierna,

krävas avlagd folkskollärarexamen. För närvarande erfordras

icke heller någon högre formell kompetens för ämneslärarna vid

småskoleseminarierna än »att hava med goda vitsord avlagt folkskollärarexamen

eller förvärvat annan teoretisk och praktisk utbildning för lärarkallet

av minst häremot svarande omfattning». Denna bestämmelse är

uppenbarligen mycket otillfredsställande. De för seminarierna oförmånliga

följderna av en sådan nivellering i kompetensbestämmelserna beträffande

ämnes- och övningsskollärare skulle givetvis kunna motverkas, ifall i stället

avlöningen vore differentierad på ett mot den önskvärda realkompetensen

svarande sätt. Så är emellertid icke förhållandet, utan avlöningen är lika

för ämnes- och övningsskollärare och motsvarar den för övningsskollärarna

vid folkskoleseminarierna bestämda lönen. För landstingsseminariernas lärare

äro lönebeloppen till och med lägre, enär tillfällig löneförbättring och

dyrtid stillägg aldrig kommit i nivå med motsvarande poster för folkskoleseminariernas

övningsskollärare. Dessa förhållanden hava verkat i hög grad

menligt på lärarrekryteringen vid småskoleseminarierna. De statliga seminarierna

lida härav ännu mer än landstingsseminarierna, enär landstingen

dock i många fall begagnat sig av möjligheten att förbättra lärarlönerna

genom särskilda tillägg,

Överstyrelsen har också tidigare för Kungl. Majit framlagt det trängande

behovet av ändrade kompetensbestämmelser för småskoleseminariernas ämneslärare

och i samband därmed även ändrade avlöningsbestämmelser. Överstyrelsen

vill hänvisa till vad överstyrelsen i sådant hänseende framhållit i

sina utlåtanden dels den 19 oktober 1930 över 1928 års lönekommittés be
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

tänkande, dels den 28 januari 1931 över de seminariesakkunnigas utredning.

Huvudinnehållet i överstyrelsens yttrande rörande denna sak är återgivet

å sid. 51—53 i propositionen nr 212 till 1931 års riksdag, i vilken

proposition frågan om lärarkompetensen vid småskoleseminarierna behandlades

i en särskild avdelning.

Föredragande departementschefen framhöll, att denna fråga icke vore tillräckligt

utredd, för att något förslag om ändrade kompetensbestämmelser

skulle kunna i dåvarande sammanhang framläggas. Vidare erinrades därom,

att en lösning av detta spörsmål nära sammanhängde med den blivande

löneregleringen för småskoleseminariernas lärare. I likhet med de sakkunniga

fann departementschefen angeläget, att under en viss övergångstid så

många som möjligt av de ordinarie lärarna vid de nedlagda landstingsseminarierna

måtte vinna anställning vid de nya statsseminarierna. Därjämte

framhölls, att spörsmålet örn lärarkompetensen vid småskoleseminarierna

icke hade någon inverkan på frågan örn statens övertagande av dessa seminarier,

utan att denna fråga kunde lösas helt självständigt.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter, på grund av vilka frågan

örn kompetensfordringarna för småskoleseminariernas lärare blivit ställd på

framtiden, har överstyrelsen nu endast velat ånyo betona frågans stora vikt

och betydelse för småskollärarutbildningen samt framhålla, att den nu förestående

koncentrationen av denna utbildning med ett större antal dubbelseminarier

måste vara ägnad att föra frågan ett stort steg närmare sin

lösning.

6. Anställningsförhållandena.

Beträffande anställningsförhållandena vid småskoleseminarierna lia de sakkunniga

anfört följande:

De sakkunniga lia i det föregående förordat en seminarieorganisation, omfattande

tre dubbel- och fem enkelseminarier, förutom statens nuvarande fyra

enkelseminarier.

Vid de seminarier, som föreslås till förstatligande, funnos vid början av

höstterminen 1930 ordinarie lärare anställda till följande antal, nämligen vid

seminarierna i:

Linköping

Lund . . .

Halmstad

Kalmar. .

Falun . . .

Östersund

...... 4 lärare

......4 »

......4 »

...... 1 »

......4 »

......4 »

Summa 21 lärare

Vid beräknandet av statsverkets kostnader för den nya organisationen ha

de sakkunniga — såsom redan angivits — utgått ifrån, att vid varje enkelseminarium

skulle vara anställda 4 och vid dubbelseminarium 7 ordinarie

lärare, i båda fallen förutom rektor. De nya statsseminarierna skulle alltså

kräva en personal av 49 ordinarie lärare. Då vid de till förstatligande föreslagna

seminarierna endast finnas 21 lärare, föreligger således en brist av

28 lärare.

Antalet ordinarie vid de småskoleseminariet som förutsättas skola upp

höra med sin verksamhet, framgår av följande översikt:

De sakkunniga.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Växjö........

ordinarie lärare

Uppsala..........

....... 3

Jönköping........

....... 2

»

»

Borås...........

»

»

Malmköping.....

....... 3

»

Göteborg........

....... 2

»

»

Bollnäs.........

....... 5

»

Kristinehamn.....

....... 4

»

»

Västerås.......

....... 2

»

»

Uddevalla........

....... 2

»

Orebro........

....... 2

Härnösand.........

....... 5

»

Summa 36 ordinarie lärare

Av tidigare lämnad redogörelse framgår dessutom, att en del småskoleseminarier

redan avvecklats på initiativ av vederbörande landsting. Då verksamheten

nedlades, hade vid dem följande antal lärare ordinarie anställning,

nämligen:

vid seminariet i Öjebyn....... 3 ordinarie lärare

* » i Skellefteå...... 5 » »

* » i Kristianstad.... 3 » »

Summa 11 ordinarie lärare

Tillsammans skulle alltså finnas 68 vid småskoleseminarier tjänstgörande

eller å indragningsstat hos respektive landsting uppförda ordinarie lärare

och de nya statliga seminariernas behov av lärare skulle således utan svårighet

kunna tillgodoses, för den händelse de överblivna lärarna kunde tagas

i anspråk.

I sin utredning fäster skolöverstyrelsen uppmärksamheten på att beträffande

lärarpersonalen vid statens nuvarande småskoleseminarier bland annat

är föreskrivet, att befattningshavare vid en möjligen inträdande förändrad

organisation av undervisningsväsendet skall vara pliktig att låta sig förflyttas

till annan befattning inom undervisningsväsendet. Någon bestämmelse

av motsvarande innehåll finnes icke rörande lärare vid landstingsseminarier,

och även örn man kan tänka sig en skyldighet för dessa seminariers

lärare att underkasta sig förflyttning till lärarbefattning vid annan

kommunal skola inom landstingets skolområde, kan denna skvldighet icke

sträcka sig till en lärarbefattning i statens tjänst.

De sakkunniga finna det emellertid önskvärt, att ifrågavarande lärare

själva och snarast möjligt övergå till lärartjänst vid de seminarier, som övertagas

av staten, och för att, i den mån detta är möjligt, underlätta en sådan

utveckling, bör enligt de sakkunnigas mening föreskrivas, att de ordinarie

lärartjänster, som under en tid av tre år från förstatligandet skola

tillsättas vid statens samtliga småskoleseminarier, icke skola ledigkungöras

utan efter prövning av Kungl. Maj:t besättas med lärare från de nedlagda

landstingsseminarierna.

Skolöverstyrelsen

*7 ii 1931.

Angående denna fråga yttrar nu skolöverstyrelsen:

1 insättning av lärare vid statens nuvarande småskoleseminarier sker i enlighet

med föreskrift i kungl, brevet till skolöverstyrelsen den 9 december

1921 med däri gjord ändring genom kungl, brev den 3 juni 1927. Nektor

och lärare tillsättas av skolöverstyrelsen, rektor genom förordnande på viss

tid, lärare med full tjänstgöring medelst fullmakt, i den mån riksdagen an
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

visat medel för uppförande av lärarbefattningar på ordinarie stat, och övriga

lärare medelst förordnande att gälla tills vidare eller för viss tid. A ikarie

för tjänstledig lärare förordnas, då tjänstledigheten avser kortare tid än en

termin, av domkapitlet, som utgör den lokala styrelsen för vederbörande

seminarium. När en av Kungl. Majit fastställd stadga för statens småskoleseminarier

kommer till stånd, bör denna givetvis upptaga även bestämmelser

örn lärartillsättningen. Tills vidare torde föreskrifterna i ovannämnda

kungl, brev böra utsträckas att gälla även de nya statsseminarierna.

Såsom ovan anförts har Kungl. Majit anslutit sig till den av skolöverstyrelsen

och de seminariesakkunniga uttalade tanken, att de ordinarie lärare,

som äro anställda vid sådana landstingsseminarier, som av staten övertagas,

eller varit anställda vid seminarier av detta slag, som i samband med småskollärarinneutbildningens

förstatligande måste nedläggas, i största möjliga

mån komma att vinna ordinarie anställning vid de blivande statsseminarierna.

För att underlätta en sådan utveckling, att nu ifrågavarande lärare,

vilka icke äro underkastade förflyttningsskyldighet, själva och snarast möjligt

övergå till lärartjänst vid de seminarier, som övertagas av staten, hava

de sakkunniga förordat en föreskrift om att de ordinarie lärartjänster, som

under en tid av tre år från förstatligandet skola tillsättas vid statens samtliga

småskoleseminariet icke skola ledigkungöras utan efter prövning av

Kungl. Majit besättas med lärare från de nedlagda landstingsseminarierna.

Överstyrelsen har intet att erinra mot en sådan anordning. Frågan, örn

övergångstidens längd lämpligen bör sättas till tre ar eller något längre tid,

torde dock böra hållas öppen.

7. Rektors ställning.

I fråga om rektors ställning yttrar skolöverstyrelsen.

Enligt gällande stadga för landstingsseminarierna skall till rektor vid sådant

seminarium förordnas en av de vid seminariet anställda ordinarie lärarna

eller i undantagsfall annan lärare. Därav följer, att rektors avlöning

i sådana fall utgöres av den stadgade lärarlönen plus ett särskilt rektorsarvode,

vartill kommer bostad eller ersättning härför. Till rektorerna vid statens

småskoleseminarier utgår särskild i författning stadgad rektorslön å

tjänsten i dess helhet (nr 542/1920), varav följer, att sådan rektor icke med

nödvändighet behöver innehava ämneslärartjänst vid seminariet. För närvarande

inneha rektorerna vid seminarierna i Murjek och Lycksele ordinarie

änmeslärarbefattning vid det egna seminariet med tjänstledighet å befattningen,

så länge rektorsförordnandet varar. Rektorerna vid seminarierna i

Haparanda och Hagaström innehava ordinarie befattning vid annan läroanstalt,

den förre övningsskollärarbefattning vid folkskoleseminarium och den

senare adjunktur vid högre allmänt läroverk. Överstyrelsen vill erinra

därom, att såväl lärarlönekommittén i sitt år 1923 avgivna betänkande som

1928 års lönekommitté föreslagit avlöning åt rektor vid samtliga småskoleseminarier

i enlighet med det system, som nu gäller för rektorerna vid

statsseminarierna. Följden härav torde sålunda bliva, att även sättet för

förordnande av rektor vid statens nuvarande småskoleseminarier skall tilllämpas

vid de nya statsseminarierna över lag. Förfarandet är onekligen

förenat med vissa olägenheter, särskilt med hänsyn till möjligheten att

kunna bereda rektorerna någon ordinarie tjänst. Det torde dock vara oundvikligt,

då det överensstämmer med motsvarande förhållande vid andra statliga

läroanstalter.

Bihang till riksdagens protokoll 19.12. 1 sami. lia haft. (Nr lid.)

Skolöverstyrelsen

10/ii 1931.

7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Skolöverstyrelsen

10/n 1931.

Departementschefer,

i,

8. Nya författningsbestämmelser.

Slutligen berör skolöverstyrelsen frågan om nya författningsbestämmelser.

De nu gällande bestämmelserna rörande småskoleseminariernas såväl organisation

som ekonomiska förhållanden äro fördelade på ett flertal kungörelser.

och kungl, brev, somliga gällande statens och somliga landstingens

seminarier. Det torde ligga i sakens natur, att sedan staten övertagit småskoleseminarierna

och organisationen därigenom blivit mera enhetlig, en

motsvarande enhetlighet också bör komma till stånd beträffande författningsbestämmelserna.

Bland annat blir en ny stadga för småskoleseminarierna

erforderlig. Under ett eller annat övergångsår synes man dock böra nöja

sig med mera provisoriska föreskrifter.

Jag har intet att invända mot vad överstyrelsen anfört angående övningsskolans

anordning vid småskoleseminarierna. Icke heller föranleder överstyrelsens

yttrande rörande lokalbehovet någon erinran från min sida, och

jag kan vidare ansluta mig till vad överstyrelsen anfört rörande det behövliga

antalet lärare vid seminarierna. De av överstyrelsen i denna punkt

upptagna spörsmålen angående lärotidens längd, åtskillnad mellan ämnesoch

övningsskollärare och kompetensfordringar för erhållande av lärartjänster

vid seminarierna synas mig visserligen betydelsefulla, men det torde

icke vara erforderligt att i detta sammanhang taga ställning till desamma.

Vad skolöverstyrelsen i sitt yttrande örn anställningsförhållandena anfört

rörande blivande stadgebestämmelser örn lärartillsättningen vid småskoleseminarierna

biträder jag. Att sådana åtgärder vidtagas, som möjliggöra

tillmötesgående av de sakkunnigas och skolöverstyrelsens uttalade önskan,,

att ordinarie lärare, vilka nu äro eller tidigare varit anställda vid seminarier,,

som redan äro eller kommer att bliva nedlagda, må kunna i största möjliga

mån vinna anställning vid de blivande statsseminarierna, har jag redan förordat.

Däremot kan jag icke biträda de sakkunnigas förslag om en till

längden fastställd övergångstid, under vilken lediga tjänster vid de nya

statsseminarierna icke skulle ledigförklaras utan efter prövning av Kungl.

Maj:t besättas med lärare från de nedlagda småskoleseminarierna. Dels

finner jag en så begränsad övergångstid mindre lämplig, dels anser jag, att

den ifrågasatta prövningen bör ankomma på skolöverstyrelsen, som enligt

min mening bör fortfarande tillsätta de ordinarie ämnes- och övningsskollärartjänsterna.

Vad beträffar rektors ställning instämmer jag i skolöverstyrelsens uttalande.

Att nya enhetliga författningsbestämmelser för småskoleseminarierna, ny

seminariestadga däri inbegripen, måste utfärdas följer redan av 1931 års

riksdags beslut, att all småskollärarutbildning skall ombesörjas av staten.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

99

D. Ekonomiska synpunkter.

Beträffande de ekonomiska synpunkterna rörande den nya seminarieorganisat.

ionen hava de sakkunniga och skolöverstyrelsen yttrat sig angående

engångskostnader, årsomkostnader samt kostnader för lärare på indragningsstat.

1. Engångskostnader.

Vidkommande de engångskostnader, som vid ett förstatligande av landstingsseminarierna

enligt de sakkunnigas förslag skulle bliva erforderliga, ha

de sakkunniga anfört följande:

Byggnadsstyrelsens förslag till nybyggnads-, förändrings- och reparationsarbeten

beträffande de landstingsseminarier, som av de sakkunniga förordats

till förstatligande, slutade på en kostnadssumma av 169,600 kronor, fördelade

på följande sätt:

Seminarium

Nybyggnad

Förändrings-

arbeten

Reparations-

arbeten

Linköping.......................

37,800

9,500

Lund......................... .

—

60,400

9,800

Halmstad.......................

—

24,300

7,300

Falun..........................

—

6,200

7,500

Östersund.......................

—

6,800

Vilka brister, som genom de föreslagna anordningarna skulle avhjälpas,

ha i seminarieöversikterna närmare angivits samtidigt med att de sakkunniga

givit tillkänna den uppfattning, som de själva kommit till, rörande dessa

ting under sina besök vid de skilda läroanstalterna. Det är huvudsakligen

den nya gymnastikbyggnaden i Linköping, som de sätta i fråga.

Till summan här ovan böra läggas de 98,800 kronor, som byggnadsstyrelsen

i annat sammanhang ansett nödvändiga för att iordningställa de ledigblivna

seminarielokalerna i Strängnäs; jämväl därom ha de sakkunniga yttrat

sig i det föregående. Där är närmast inläggandet av ny värmeledning, varom

tveksamhet råder. Den skulle draga en kostnad av 33,000 kronor. Till dubbelseminariet

i Skara återkomma de sakkunniga längre fram, och i fråga om

dubbelseminariet i Kalmar skulle staten ej betungas med några byggnadskostnader.

Då de sakkunniga icke ansett sig kunna förorda förslaget örn utbildningstidens

utsträckning till tre år, ha de vid bedömandet av utrymmesfrågan

endast tagit hänsyn till för tvåårig utbildningskurs erforderliga lokaler. För

övrigt gå de ut ifrån att den promemoria, som skolöverstyrelsen upprättat

rörande lokalbehovet vid tvåårigt enkel- och dubbelseminarium, mera är att

betrakta såsom ett program av en jämförelsevis hög standard, som lämpligen

bör följas, då fråga är örn nyanläggning eller mera omfattande förändringar.

I de fall åter, då redan befintliga seminariebyggnader övertagas

och lokalerna kunna sägas vara i stort sett ändamålsenliga och tillräckliga,

anse de sakkunniga alldeles som skolöverstyrelsen, att krav på utvidgning

De sakkunniga.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

icke bör framställas, örn ett eller annat specialrum skulle fattas, endast

undervisningen kan upprätthållas utan större olägenheter.

De sakkunniga anse dessutom, att de förbättringar i fråga örn lokalerna,

som föreslagits och måste anses vara nödvändiga, icke böra komma till

utförande på en gång eller omedelbart efter förstatligandet. Det torde i

stället vara lämpligt, att de genomföras successivt och efter framställning

från vederbörande seminarium. De kunna då bättre anpassas efter de krav

på ändringar, som erfarenheten funnit vara ofrånkomliga och ändamålsenliga.

Skolöverstyrelsens förslag till komplettering av den lösa egendomen slutade

på en kostnadssumma av 70,735 kronor enligt följande fördelning:

Seminarium

Rumsinven-

tarier

Undervis-

ningsmate-

riel

Bokbestånd

Summa

Linköping...............

12,881

6,245

—

19,126

Lund..................

5,294

3,530

4,800

13,624

Halmstad...............

7,225

4,695

3,600

15,520

Falun.................

5,429

2,770

—

8,199

Östersund...............

6,596

4,070

3,600

14,266

Vid beräkningen av erforderliga rumsinventarier och kostnaderna för dessa

har skolöverstyrelsen vid de skilda seminarierna i första hand räknat med

nyanskaffning för felande rum. Därjämte har kompletteringsbehovet för

redan befintliga rum prövats mera individuellt med hänsyn i varje särskilt

fall till olika på saken inverkande omständigheter, så långt dessa varit möjliga

att bedöma.

I fråga örn kompletteringssummans storlek och örn dess fördelning seminarierna

emellan är i det stora hela inga invändningar att göra. De sakkunniga

ha här och var kunnat konstatera bristfälligheter och detta icke

minst i fråga örn biblioteken. Dock vill det synas, som örn siffrorna i någon

mån skulle kunna nedbringas. Skulle den föreslagna nya gymnastikbyggnaden

i Linköping icke bliva av, frångå de 5,525 kronor, som ingå i siffran

rörande rumsinventarier för detta seminarium. Däremot tillkomma 9,520

kronor, som skolöverstyrelsen beräknat för rumsinventarier i Strängnäs. De

sakkunniga förutsätta, att de vid Skara folkskoleseminarium befintliga rumsinventarierna

såväl som undervisningsmaterielen och bokbeståndet äro tillräckliga

även vid seminariets förändring till dubbelseminarium för småskollärarinneutbildning.

Men för dubbelseminariet i Kalmar kräves med ali

sannolikhet full nyanskaffning.

Kompletteringen bör emellertid även i detta avseende ske successivt, och

det finns härvidlag ett särskilt skäl, som talar för en sådan anordning. De

sakkunniga ha för avsikt att föreslå, att staten vid övertagandet av småskollärarinneutbildningen

också skall övertaga det ekonomiska ansvaret för all

den ordinarie lärarpersonal, som är anställd icke allenast vid de seminarier,

som övertagas, utan jämväl vid de övriga. Det är under sådana omständigheter

en rimlig begäran, att de landsting, vilkas seminarier ej längre skola

fortsätta sin verksamhet, till staten överlämna den lösa egendom, som staten

kan önska övertaga. De sakkunniga mena därför, att kompletteringar i större

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

omfattning icke böra ske, förrän en granskning ägt rum av det förråd, som

sålunda kan bliva tillgängligt.

När skolöverstyrelsen i sin senaste utredning yttrar sig örn de ekonomiska

synpunkterna, förutskickar överstyrelsen den erinran, att den utredning i

nämnda avseende, som överstyrelsen i detta sammanhang lämnar, hänför

sig till den i det föregående av överstyrelsen föreslagna seminarieorganisationen

och att kostnadsberäkningen i sin helhet alltså gäller en tidpunkt,

då denna organisation tänkes helt genomförd någon gång i slutet av 1930- talet. De ekonomiska frågor och budgetära förhållanden, som avse mera

provisoriska anordningar under övergångsåren, behandlar överstyrelsen icke

i denna utredning utan först senare.

I anslutning till vad de sakkunniga anfört och föreslagit rörande engångs

kostnaderna (betänkandet sid. 100—102) samt med iakttagande av sådana

modifikationer, som betingas av de av överstyrelsen föreslagna ändringarna

i seminarieorganisationen, har överstyrelsen beräknat engångskostnaderna

för denna organisations genomförande. Överstyrelsen börjar med erforderliga

förändrings- och reparationsarbeten i de byggnader, som skulle för ändamålet

användas, och yttrar därom:

Såsom framgår av byggnadsstyrelsens skrivelse till överstyrelsen den 15

oktober 1931, har byggnadsstyrelsen gjort en utredning angående genom

vilka förändringar det kvinnliga folkskoleseminariet i Landskrona och det

manliga folkskoleseminariet i Härnösand kunna ombildas till dubbelklassiga

småskoleseminarier. Enligt verkställd beräkning skulle ändringen i Landskrona

icke behöva medföra några särskilda kostnader men ändringsarbetena

i Härnösand kosta 10,600 kronor.

Förändringen av folkskoleseminariet i Skara till ett dubbelt småskoleseminarium

har beräknats draga en kostnad av 150,800 kronor (betänkandet

sid. 212). Enligt vad överstyrelsen inhämtat, skulle med någon reduktion

i ombj^ggnadsprogrammet kostnaderna kunna nedbringas med 25,000 kronor,

kanske mera. Tages därjämte hänsyn till det av landstinget erbjudna bidraget

av 25,000 kronor och eventuellt ett lika stort bidrag från Skara stad, skulle

statens kostnader för byggnadernas omändring kunna stanna vid 75,000

kronor. I nedanstående översikt upptager överstyrelsen emellertid ett förslagsbelopp

av 100,000 kronor.

Förändringen av folkskoleseminariet i Strängnäs skulle enligt byggnadsstyrelsen

kosta 98,000 kronor. De sakkunniga anse, att ett häri inberäknat

belopp av 33,000 kronor för ny värmeledning borde, åtminstone tills vidare,

kunna inbesparas.

För seminariet i Linköping har beräknats, att erforderliga förändringsoch

reparationsarbeten skulle kosta 9,500 kronor. Seminariet saknar egen

gymnastiksal. Byggandet av ett särskilt gymnastikhus skulle kosta 37,800

kronor. De sakkunniga lia ifrågasatt nödvändigheten härav. Då seminariet

för närvarande disponerar fullgod gymnastiklokal i seminariets närhet, kan

behovet av nytt gymnastikhus först framdeles med säkerhet bedömas.

Beträffande seminariet i Kristinehamn skulle enligt byggnadsstyrelsens

beräkningar behovet av tillbyggnad samt omändringar draga en kostnad av

132,000 kronor, därav nybyggnadsarbetet 99,500 kronor. De sakkunniga

Skolöverstyrelsen

10/u 1931.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

hava närmare ingått på denna fråga (betänkandet sid. 92) och för sin del

funnit, att särskild tillbyggnad av huset vore onödig. I stället kunde för

billigare pris en påbyggnad av huset verkställas. Överstyrelsen delar denna

uppfattning. Enligt byggnadsstyrelsens beräkning skulle ett påbyggande av

huset med ytterligare en våning kosta 52,000 kronor. Sannolikt skulle kostnaderna

härför kunna nedbringas. I tablån här nedan upptagas de approximativt

med 50,000 kronor. Beräknade kostnader för vissa förändrings- och

reparationsarbeten hava upptagits till 33,300 kronor.

Kostnaderna för erforderliga ändrings- och reparationsarbeten vid seminariet

i Falun hava beräknats till 13,700 kronor. Ett alternativ, upptagande

nybyggnad till ett belopp av 52,000 kronor, avstyrkes av de sakkunniga.

Aven överstyrelsen förordar det förstnämnda alternativet.

Följande översikt visar sammanfattningsvis de beräknade engångskostnaderna

för lokaler.

Seminarium

Förändrings- och repara- tionsarbeten

Kronor

Anm.

Strängnäs........

65,800

Linköping.......

9,500

("För gymnastikbyggnad

\ ytterligare 37,800 kr.

Kalmar.........

—

Landskrona ......

—

Skara..........

100,000

Kristinehamn.....

83,300

Falun..........

13,700

Härnösand.......

10,600

Summa kronor

282,900

Byggnadsstyrelsens förslag till nybyggnads-, förändrings- och reparatxnsarbeten

för den av de sakkunniga föreslagna seminarieorganisationen slutade

på ett belopp av 419,300 kronor (proposition nr 212, sid. 73). De sakkunniga

tänkte sig dock, såsom framgår av ovanstående redogörelse, att kostnaderna

skulle kunna minskas på åtskilliga punkter. Enligt överstyrelsens

seminarieplan skulle, i främsta rummet tack vare ett större antal dubbelseminarier

i förutvarande folkskoleseminarier, kostnaderna för lokaler kunna

ytterligare avsevärt beskäras. Dessa kostnader komma givetvis att fördelas

på flera år.

Beträffande erforderlig anskaffning av inventarier, undervisningsmateriell

och böcker åt de nya statsseminarierna och därav föranledda kostnader får

överstyrelsen hänvisa till i sådant avseende tidigare gjorda utredningar och

de sakkunnigas framställning i ämnet.

Därefter lämnar överstyrelsen följande översikt över de beräknade kostnaderna

för nyanskaffning av lös egendom, därest kompletteringen skulle

avse kravet på önskvärd fullständighet.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 143. 103

Seminarium

Rumsinven-

tarier

Undervis-

ningsmate-

riel

Bokbestånd

Summa

Strängnäs...............

9,520

—

—

9,520

Linköping...............

7,356 0

6,245

—

13,601

Kalmar................

28,820

7,175

6,000

41,995 a)

Landskrona ..............

—

—

—

—

Skara.................

—

—

—

—

Kristinehamn.............

7,250 0

1,520

—

8,770

Falun.................

5,429

2,770

—

8,199

Härnösand..............

—

—

—

—

Summa

58,375

17,710

6,000

82,085

0 För eventuellt ny gymnastiksal tillkomma ytterligare 5,525 kronor.

2) Summan utgör beräknad kostnad för fullständigt ny utrustning för ett dubbelseminarium.

Det gäller även om den lösa egendomen, att kompletteringar böra ske

efter hand i mån av behov. Med största sannolikhet kunna de verkliga

kostnaderna nedbringas avsevärt under i tabellen angivna summor, enär

behovet av inventarier av detta slag i stor utsträckning kan tillgodoses ur

förråd, som av landstingen ställts till statens förfogande, mot det att staten

övertager det ekonomiska ansvaret för lärarpersonalen vid de nedlagda landstingsseminarierna.

2. Arsomkostnader.

Beträffande de blivande årsomkostnaderna för den av de sakkunniga före- p)c sakkunslagna

seminarieorganisationen ha de sakkunniga lämnat följande utred- niga.

ning:

Vid beräkning av de årliga driftskostnaderna för den seminarieorganisation,

som de sakkunniga förorda till förstatligande, ha skolöverstyrelsens

statförslag i dess utredning år 1927 blivit följda, enär de vid granskning i

det stora hela ej föranlett någon erinran från de sakkunnigas sida.

Vid uppgörande av sina förslag utgick skolöverstyrelsen ifrån de nu gällande

avlöningarna jämlikt kungl, kungörelsen den 31 december 1919, nr

890, angående avlöning åt lärare vid av landsting eller stad, som ej deltager

i landsting, inrättade småskoleseminarier samt angående statsbidrag till

sådana seminarier.

Beträffande lärarna förutsattes, att vid enkelseminarium erfordras jämte

rektor, som upptagits såsom manlig, fyra lärare med full tjänstgöring, därav

en beräknats vara manlig och tre kvinnliga. I övrigt skulle undervisningen

skötas av timlärare, företrädesvis i de särskilda övningsämnena.

För närvarande utgår tillfällig löneförbättring för lärarna vid landstingsseminarierna

med ett belopp utgörande 3A av det, som är bestämt för lärarna

vid statens småskoleseminarier. I sin gjorda beräkning förutsatte

överstyrelsen för lärarna i de nya statsseminarierna full likställighet i nämda

hänseende. Läkararvodet, som skolöverstyrelsen upptog till 700 kronor,

var, enligt vad de sakkunniga inhämtat, beräknat med ledning av den er
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

sättning, som i allmänhet utgått till läkare vid småskoleseminarium och

med särskild hänsyn tagen till, att ifrågavarande läkare icke endast skola

verkställa undersökningar utan jämväl vid sjukdom ägna den sjuke vård

och tillsyn. Bibliotekariearvodena voro likaledes beräknade med ledning

av numera utgående ersättning. De utgifter i övrigt, till vaktmästare,

värme, lyse m. m., som upptagits, hade beräknats med ledning av de utgifter,

som i verkligheten visat sig erforderliga vid de bäst ordnade seminarierna,

varjämte i tillämpliga delar jämförelse gjorts med statens småskoleseminarier.

Dyrtidstilläggen voro beräknade efter den för vårterminen 1927 gällande

tilläggsprocenten och beloppen för elevstipendier endast approximativt beräknade.

I fråga örn de senare ha de sakkunniga tagit dem med utan att

vilja binda sig vid summan. För övrigt äro i nedanstående förslag dyrtidstillägg

och tillfällig löneförbättring icke medräknade.

A. Förslag till utgiftsstat för tvåklassigt småskoleseminarium

(enkelseminarium).

1. Lärår avlöningar.

TjänstLön

göringspengar
a)

rektor, manlig (utom bostad eller bo
-

stadsersättning)................. 2,900 1,500

b) ämneslärare: 1 manlig........... 2,100 1,300

1 kvinnlig.......... 1,800 1^000

övningsskollärare: 2 kvinnliga..... 3,600 2,000

c) timlärare: musik 10 tim. X 95 kronor = 950

gymnastik 10 tim. X 95 kr. = 950

hushållsgöromål 10 tim X 90

kronor =............ 900

trädgårdsskötsel 2Vs tim. X

140 kronor =......... 350

d) vikariearvoden, förslagsvis........

2. Övriga arvoden.

a) läkararvode.........................

b) bibliotekariearvode..................

3. Utgifter till materiell, ljus m. m.

a) vaktmästare (utom bostad och bränsle).............

b) undervisningsmateriel och böcker................

c) materiel för undervisning i slöjd och hushållsgöromål .

d) uppvärmning, vatten, lyse och renhållning.........

e) tryckningskostnader...........................

f) inventarier och deras underhåll..................

g) övriga utgifter ..............................

Alders
tillägg
-

Summa

1,200 5,600

1,200 4,600

900 3,700

1,800 7,400

3,150

1,000

25,450

700

150

850

1,800

1,000

300

3,000

400

750

500

4. Elevstipendier

7,750

5,000

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Sammandrag:

1 ............................kronor 25,450

2 ............................ » 850

3 ............................ > 7,750

4 ........................... » 5,000

kronor 39,050

Örn samtliga ordinarie lärare befinna sig i lägsta lönegraden och alltså

inga ålderstillägg utgå, minskas denna summa med 5,100 kronor. Minimibelopp

alltså 33,950 kronor.

B. Förslag till utgiftsstat för tvåklassigt småskoleseminarium

(dubbelseminarium), byggt på enahanda grunder

som för enkelsemina

1. Läraravlöningar.

Lön

a) rektor, manlig (utom bostad eller bo
stadsersättning).

................3,100

b) ämneslärare: 1 manlig...........2,100

3 kvinnliga.........5,400

övningsskollärare: 3 kvinnliga.....5,400

c) timlärare: musik 21 tim.X95 kr. = .

gymnastik 20 tim. X 95 kr.=

husligt arbete 48 tim. X 90

kronor —...........

trädgårdsskötsel 5 tim. X140

kronor .............

d) vikariearvoden, förslagsvis........

2. Övriga arvoden.

a) läkararvode........................................ 1,200

b) bibliotekariearvode................................. 225

1,425

3. Utgifter till materiel, ljus m. m.

a) vaktmästare (utan bostad och bränsle).................... 1,800

b) undervisningsmateriel och böcker....................... 1,500

c) materiel för undervisning i slöjd och hushållsgöromål........ 500

d) uppvärmning, vatten, lyse och renhållning................ 5,000

e) tryckningskostnader.................................. 600

f) inventarier och deras underhåll........................ 1,200

g) övriga utgifter.................................... 900

r ium.

TjäDst-

görings-

pengar

Ålders-

tillägg

Summa

1,800

1,300

3,000

3,000

1,995

1,900

1,200

1,200

2,700

2,700

6,100

4,600

11,100

11,100

4,320

700

8,915

2,000

43,815

4. Elevstipendier

11,500

10,000

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Statskon
toret.

Skolöverstyrelsen

10/n 1931.

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

Sammandrag:

1 ............................kronor 43,815

2 ............................ » 1,425

3 ............................ » 11,500

4 ........................... » 10,000

kronor 66,740

Örn samtliga ordinarie lärare befinna sig i lägsta lönegraden och alltså

inga ålderstillägg utgå, minskas denna summa med 7,800 kronor. Minimibelopp

alltså 58,940 kronor.

De sakkunniga ha i det föregående förordat en seminarieorganisation, omfattande

— vid sidan av statens nuvarande 4 seminarier — 3 dubbel- och

5 enkelseminarier. Den sammanlagda årliga kostnaden för dessa skulle med

utgångspunkt från här ovan angivna normalstater utgöra:

för tre dubbelseminarier................kronor 200,220: —

för fem enkelseminarier. ........... » 195,250: —

Tillsammans kronor 395,470: —,

med kostnaderna för elevstipendier inräknade men utom dyrtidstillägg och

tillfällig löneförbättring samt under förutsättning, att samtliga lärare befinna

sig i högsta lönegraden. (Frånräknas de beräknade kostnaderna för elevstipendier

blir summan 340,470 kronor.) I den mån lärarne stå i lägre lönegrad,

minskas årskostnaderna, likaså för den händelse vid en del seminarier

allt framgent anställas kvinnliga rektorer och i övrigt enbart kvinnliga

lärare.

Jämväl andra omständigheter kunna, såsom skolöverstyrelsen påpekar,

samverka till att årskostnaderna i tillämpningen komma att ställa sig lägre

än de i staterna upptagna förslagsbeloppen. Sålunda kommer antagligen

endast vid ett fåtal seminarier trädgårdsskötsel att bedrivas och förslagsbeloppen

för sjukvikarierna torde i normala fall endast komma att partiellt

tagas i anspråk.

Statens nuvarande kostnader för småskollärarutbildningen vid landstingsseminarierna

uppgår för budgetåret 1930/1931 till 375,000 kronor förutom

dyrtidstillägg och tillfällig löneförbättring.

Enligt de av riksdagen för budgetåret 1930/1931 fastställda staterna för

statens seminarier i Haparanda, Murjek och Lycksele, uppgå kostnaderna

för dessa under samma budgetår till 173,000 kronor. För det tvåklassiga

seminariet i Hagaström slutar staten på en summa av 37,500 kronor. Stats

verkets årliga omkostnader för hela småskoleseminarieorganisationen skulle

följaktligen komma att uppgå till 605,970 kronor mot nuvarande samman

lagda årskostnad av 585,500 kronor, förutom dyrtidstillägg, tillfällig löneförbättring

samt kostnader för lärare å övergångsstat.

Statskontoret har i sitt utlåtande den 19 juli 1928 förklarat sig ej hava

något att erinra mot de av skolöverstyrelsen föreslagna staterna för olika

typer av småskoleseminarier. I

I en särskild punkt har skolöverstyrelsen yttrat sig örn avlöningsförhållandena

vid småskoleseminarierna och därom anfört:

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

För lärarpersonalen vid statens småskoleseminariet'' i Haparanda, Murjek

och Lycksele gälla bestämmelserna i kungl, kungörelserna den 22 juni 1920

(nr 542), den 20 juni 1924 (nr 238) och den 3 juni 1927 (nr 267) angående

avlöningsförmåner för ifrågavarande lärare. Någon ändring i dessa bestämmelser

finner sig överstyrelsen icke böra i nu förevarande sammanhang

föreslå.

För landstingsseminarierna gäller kungl, kungörelsen den 31 december

1919 (nr 890) angående avlöning åt lärare vid av landsting eller stad, som

ej i landsting deltager, inrättade småskoleseminarier. Samma kontanta avlöningsbelopp,

som i nu nämnda kungörelse äro bestämda, tillkommer ock

lärarpersonalen vid seminariet i Hagaström jämlikt Kungl. Maj:ts brev till

statskontoret den 18 juni 1927, dock med den skillnaden att rektor, i likhet

med rektorerna vid övriga statens seminarier, erhåller en bestämd lön å

rektorsbefattningen, medan rektorerna vid landstingsseminarierna avlönas

med dels lön å innehavande ämneslärarbefattning, dels därutöver ett särskilt

rektorsarvode.

Överstyrelsen föreslår nu, att avlöningen för rektorerna vid de nya statsseminarierna

utgår i enlighet med bestämmelserna i ovannämnda kungl,

brev angående avlöningsförmåner åt lärarpersonalen vid seminariet i Hagaström,

att lärarna i övrigt avlönas i enlighet med bestämmelserna i § 1 av

kungl, kungörelsen den 31 december 1919 (nr 890) angående avlöning åt

lärare vid av landsting eller stad, som ej i landsting deltager, inrättade

småskoleseminarier, samt att för åtnjutande av ifrågavarande avlöningsförmåner

skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse de villkor och bestämmelser,

som i motsvarande avseende meddelats i kungl, kungörelsen

den 22 juni 1920 (nr 542) angående avlöningsförmåner för lärarpersonalen

vid statens småskoleseminarier i Haparanda och Murjek m. m. med däri

genom kungörelsen den 20 juni 1924 (nr 238) gjord ändring. Tillika bör

stadgas, att lärare, som med eller efter ingången av den 1 juli 1932 tillträder

befattning vid statens småskoleseminarier, skall vara pliktig underkasta

sig nämnda villkor och bestämmelser.

Tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg böra utgå efter samma grunder,

som gälla för statens småskoleseminarier i Haparanda, Murjek och

Lycksele. Den tillfälliga löneförbättringen för dessa seminarier under budgetåret

1931/1932 angives i kungl, kungörelsen den 12 juni 1931 (nr 254)

angående tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen.

Vad beträffar ifrågasatt ny lönereglering för småskoleseminariernas lärare,

får överstyrelsen hänvisa till sitt den 19 oktober 1930 avgivna utlåtande

över 1928 års lönekommittés betänkande.

Vad vidare angår årsomkostnaderna för de av skolöverstyrelsen föreslagna

nya småskoleseminarierna har överstyrelsen anfört följande:

I sin utredning angående småskollärarutbildningen år 1927 framlade överstyrelsen

förslag å stater för dels enkel- och dels dubbelseminarier med tvåårig

lärokurs. I dessa stater upptogos rektorsavlöningarna såsom för manlig

rektor, varjämte samtliga lärare förutsattes vara i högsta lönegraden.

I beräkningarna ingingo dock icke tillfällig löneförbättring och dyrtidstilllägg.

Statförslagen finnas återgivna i de sakkunnigas betänkande sid.

103—104. Statskontoret bar i utlåtande den 19 juli 1928 förklarat sig ej

hava något att erinra mot de av överstyrelsen föreslagna staterna för olika

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Majlis proposition Nr li3.

typer av småskoleseminarier, och de hava icke heller föranlett någon erinran

från de sakkunnigas sida. Överstyrelsen finner sig därför nu kunna inskränka

sig till att lämna följande översikt över de beräknade, årliga driftkostnader,

vilka skulle föranledas av den av överstyrelsen föreslagna seminarieorganisationen.

Sammanfattning av utgiftsstaterna för småsJcoleseminarierna.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

Seminarier

Grundlön

Kronor

Timlärare

och vikarier

Kronor

Övriga

arvoden

Kronor

Utgifter till

materiel,

ved och ljus

m. m.

Kronor

Summa

Kronor

Dubbelseminarier:

Strängnäs.............

25,100

10,915

1,425

11,500

48,940

Kalmar...............

25,100

10,915

1,425

11,500

48,940

Landskrona ............

25,100

10,915

1,425

11,500

48,940

Skara................

25,100

10,915

1,425

11,500

48,940

Härnösand.............

25,100

10,915

1,425

11,500

48,940

Enkelseminarier:

Linköping.............

16,200

4,150

850

7,750

28,950

Kristinehamn...........

16,200

4,150

850

7,750

28,950

Falun................

16,200

4,150

850

7,750

28,950

Lycksele..............

22,000

5,150

850

8,500l)

36,500

Haparanda.............

20,200

5,150

850

10,500

36,700

Summa

216,300

77,325

11,375

99,750

404,750

0 De verkliga utgifterna äro omkring 12,000 kronor, vari ingår en post av omkring

3,500 kronor, utgörande inkomster av hyror m. m.

Då i kol. 2 upptagits endast lön i första lönegraden, vartill för seminarierna

i Lycksele och Haparanda lagts särskilda lönetillägg å 200 kronor,

skall till summan 216,300 kronor komma en summa motsvarande ålderstillägg.

Under förutsättning att samtliga lärare befunne sig i tredje lönegraden,

d. v. s. kommit i åtnjutande av två ålderstillägg, skulle det härför

erforderliga beloppet uppgå till 44,200 kronor.

Härtill kommer anslag för elevstipendier med ett totalbelopp av 142,200

kronor. Nära hälften av detta belopp, eller 67,200 kronor, kommer på

seminarierna i Haparanda och Lycksele, vid vilka seminarier jämlikt kungl,

brev den 17 april 1925 alla de elever, vilka förbinda sig att mottaga lärartjänster

i rikets nordligaste gränsorter respektive vissa lappmarksförsamlingar,

erhålla 400 kronor för läsår. För samtliga övriga seminarier är stipendiebeloppet

beräknat till 75,000 kronor, och är beräkningen gjord med hänsyn

till de grunder, som hittills varit gällande i fråga örn stipendier till elever

vid landstingsseminarier. Dessa stipendier ha utgått efter grunder, som

resulterat i något lägre belopp än de, som kommit eleverna vid statens

folkskoleseminarier till del. Överstyrelsen finner goda skäl tala för att

eleverna vid statens småskoleseminarier i förevarande hänseende bleve lik
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

ställda med folkskoleseminariernas elever. Vid sådant förhållande skulle

det ovannämnda beloppet, 75,000 kronor, behöva höjas vid den tidpunkt,

då organisationen blir helt genomförd. Överstyrelsen har emellertid icke i

detta sammanhang kunnat ingå på den ytterligare utredning rörande denna

sak, som en dylik höjning måste förutsätta.

I den mån vid en del seminarier allt framgent anställas kvinnliga rektorer

och i övrigt enbart kvinnliga lärare, minskas årskostnaderna.

En jämförelse mellan den beräknade kostnaden för den nya seminarieorganisationen

å ena sidan och å andra sidan dels statens nuvarande utgifter

för och dels den totala årliga kostnaden för småskollärarutbildningen visar

nedanstående resultat. Beräkningen är gjord med hänsyn till de seminarier,

som voro i verksamhet under budgetåret 1930/1931. De kommunala utgifterna

(landstingens och vissa städers) äro de, som för dessa seminarier faktiskt

utgingo år 1925, utom kostnader för lokaler, men det finnes icke anledning

antaga, att dessa utgifter voro mindre år 1930.

Den nuvarande organisationen:

Statens utgifter..............kronor 593,765: —

Kommunala utgifter . ......... » 226,524: —

Summa kronor 820,289: —

Den nya organisationen........ ■» 591,150: —

Skillnad kronor 229,139: —

Ett fullständigt genomförande av småskollärarutbildningens förstatligande

enligt den av överstyrelsen framlagda planen betyder sålunda en årlig total

besparing av minst 229,139 kronor. Statens utgifter för hela den nya seminarieorganisationen

skulle sålunda under alla förhållanden i framtiden icke

bliva större än de nuvarande utgifterna för de fyra statsseminarierna jämte

bidraget till landstingsseminarierna, sannolikt väsentligen mindre. Den besparing,

som kommer på minskade utgifter för tillfällig löneförbättring och

dyrtidstillägg, är ej här medräknad.

Statskontoret har den 18 december 1931 avgivit infordrat utlåtande över Statskontoret.

skolöverstyrelsens ifrågavarande utredning i vad angår de däri gjorda ekonomiska

beräkningarna och därvid förklarat sig hava i detalj granskat sagda

beräkningar. Mot dem, som avse småskoleseminarierna, har ämbetsverket

icke funnit anledning till någon erinran. Icke heller har det synts statskontoret

vara något att erinra mot de övergångsanordningar skolöverstyrelsen

föreslagit beträffande folkskoleseminariet i Strängnäs.

3. Lärare på indragningsstat.

I en avdelning av sitt betänkande, vilken har till överskrift »Lärarpersonalen»,

ha de sakkunniga ägnat uppmärksamhet åt den blivande ställningen

för den seminariepersonal, vilkens tjänster komme att på grund av

den nya seminarieorganisationen indragas. • De sakkunniga ha därvid först

lämnat följande redogörelse för skolöverstyrelsens tidigare ståndpunkt:

Såsom redan anförts under avdelningen om »Landstingsseminariernas förstatligande»,

ägde ett sammanträde rum i Stockholm i januari 1925 med

representanter för de småskoleseminarier, som disponerade över egna bygg
-

De sakkunniga.

Tidigare

uttalande av

skolöverstyrelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

nåder. Vid detta behandlades även frågor rörande seminariepersonalens

ställning, för den händelse utbildningen av småskollärarinnor skulle komma

att förstatligas. I den promemoria, som mötet enade sig om, uttalades i

detta avseende, att landstingen borde fordra, att staten övertoge all ordinarie

lärarpersonal vid seminarierna och iklädde sig ansvar för stadgad avlöning

och pensionering. Detta skulle även gälla lärarpersonalen vid de seminarier,

som kunde komma att nedläggas. Beträffande fast anställd betjäning borde

särskild överenskommelse träffas. Detta förslag blev grundläggande för den

ståndpunkt landstingens förvaltningsutskott och därefter landstingen själva

sedermera kommo att intaga.

I den grundläggande utredningen av år 1927 framhöll skolöverstyrelsen

bland annat, att ordinarie lärare, som voro anställda vid seminarier, som

komme att indragas, måste anses intaga en sådan rättslig ställning gent

emot landstingen, att de icke kunde entledigas utan måste bibehållas vid

de förmåner, som enligt gällande författningar voro förenade med befattningen,

då den tillträddes, eller som senare tillerkänts dem i egenskap av

ordinarie lärare. Till dessa förmåner hörde i främsta rummet rätt till avlöning

och pension samt erforderlig tjänsteårsberäkning.

Skolöverstyrelsen erinrade vidare därom, att i fråga om lärarpersonalen

vid statens nuvarande småskoleseminarier, i den mån dessa voro på ordinarie

stat, bland annat vore föreskrivet, att befattningshavare skall, med bibehållande

av den tjänstegrad och avlöning han innehade, vara pliktig att vid

en möjligen inträdande förändrad organisation av undervisningsväsendet

ävensom eljest, då Kungl. Majit med hänsyn till undervisningsväsendets

behov prövade sådant nödigt, låta sig förflyttas till annan befattning inom

undervisningsväsendet. Någon bestämmelse av motsvarande innebörd funnes

icke intagen i kungörelsen angående avlöning åt lärare vid landstingsseminarier.

Ordinarie lärare, som på grund av seminarieverksamhetens nedläggande

komme att bliva utan befattning, torde därför, ansåg skolöverstyrelsen,

intill dess vederbörande befattningshavare erhölle ordinarie tjänst på

ann at håll, komma att uppföras på landstingets indragningsstat. Frågan vore

under sådana förhållanden närmast den, i vad mån landstingen och staten

skulle bidraga till kostnaderna för den lärarpersonal, som sålunda kunde

komma att överföras på övergångsstat, och förordade överstyrelsen för sin

del det förslag, som framställts vid förutnämnda representantmöte i fråga

om den ordinarie lärarpersonalen. Detta förslag syntes överstyrelsen vara

med billighet och rättvisa överensstämmande, så mycket mera som landstingen

under ett halvt århundrade haft stora utgifter för småskollärarutbildningen,

vilken dock varit av ett allmänt riksintresse.

I de yttranden, som i anledning av skolöverstyrelsens utredning infordrades

från länsstyrelser, landsting och seminariestyrelser samt från styrelsen

för småskoleseminariernas lärarförening, instämde samtliga, som i" saken

yttrade sig, med skolöverstyrelsen i dess synpunkter. Därutöver framställdes

från en del landsting vissa längre gående krav. Ett par landsting yrkade

exempelvis, att staten skulle övertaga all vid deras seminarier anställd personal

och ansvara för dess

att beträffande den fast anställda personalen borde särskild överenskommelse

träffas mellan staten och landstingen. Andra återigen jämte ett par seminariest3Trelser

ansågo, att staten borde övertaga ansvaret för rektors särskilda arvode,

bostadsförmåner och rätt till högre pension, och slutligen ansågo ett par, att

det i någon mån borde sörjas för de timlärare, som under en följd av år haft

opaginerad Kontrollera mot PDF

lil

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

anställning vid ett seminarium med ett så stort antal veckotimmar, att avlöningen

från seminariet utgjort den väsentliga inkomstkällan. Ett landsting yrkade,

att staten borde övertaga ansvaret även för den ordinarie vaktmästaren.

Med anledning av de yttranden, som sålunda avgivits, och på grund av

inkomna nya framställningar anbefallde Kungl. Majit skolöverstyrelsen att

inkomma med förnyat yttrande. Sådant avgavs den 30 april 1928. Efter

att ha konstaterat, att samtliga myndigheter uttalat sin anslutning till överstyrelsens

förslag om att staten skulle övertaga och ansvara för avlöningen

till de vid landstingsseminarierna anställda ordinarie lärarna, sålunda även

de lärare, vilka på grund av vissa seminariers nedläggande komme att mista

sina befattningar, anförde skolöverstyrelsen beträffande de särskilda yrkandena

örn rektorsarvodet, att den icke kunde principiellt likställa rektor med

ordinarie lärare. Visserligen förhölle det sig i de flesta fall så, att en av

seminariets lärare förordnades till rektor, men detta förordnande meddelades

endast på viss tid, högst fem år. Den primära frågan i detta sammanhang

vore enligt skolöverstyrelsens mening, huruvida på grund av gällande författningar

landsting kunde anses skyldigt att utbetala rektorsavlöning, sedan

förordnandet som rektor upphört. Av svaret på denna fråga berodde sedan

spörsmålet, huruvida staten skulle — liksom i fråga om den ordinarie lärarpersonalen

— med bidrag underlätta landstingens utgifter för ändamålet.

Beträffande därefter frågan örn rektors pensionering fann skolöverstyrelsen

det ostridigt, att enligt nu gällande bestämmelser det stadgade särskilda

rektorsarvodet å 1,000 kronor finge inräknas i pensionsunderlaget och att

pension utginge i enlighet med detta. Det syntes överstyrelsen billigt, att

förutvarande rektor finge bibehållas vid möjligheten till de fördelaktigare

pensionsförmåner, som svarade mot hans ställning i tjänsten, då han på

grund av seminariets nedläggande tvingades att avgå.

1 fråga örn Övningslärare och annan fast anställd personal —- till exempel

vaktmästare — förklarade ..sig skolöverstyrelsen behjärta de förhållanden,

som uttalats i yttrandena. Överstyrelsen ansåg emellertid, att dylika specialfrågor

icke kunde generellt lösas, utan torde de åsyftade fallen lämpligen

böra göras till föremål för statsmakternas behandling efter särskild framställning

av vederbörande landsting.

Därefter redogöra de sakkunniga för vissa provisoriska anordningar, som

blivit i förenämda avseende vidtagna beträffande lärarpersonalen vid några

redan nedlagda landstingsseminarier.

Frågan örn lärarpersonalens ställning vid sådana seminarier, som kunde

komma att nedlägga sin verksamhet, har redan i viss omfattning varit

föremål för statsmakternas uppmärksamhet. Vid 1927 års riksdag hemställde

åtskilliga motionärer, att riksdagen måtte medgiva, att de statsbidrag, som

då utgingo till Norrbottens läns landstings seminarium i Öjebyn, måtte till

den del, som svarade mot de anställda ordinarie lärarnas avlöning, få utgå,

även örn seminariet med hänsyn till läraröverskottet nedlades.

I enlighet med statsutskottets förslag biföllos motionerna i så måtto, att

riksdagen medgav, att statsbidrag för tiden 1 juli 1928—30 juni 1929 finge

utgå till avlönande av 4 ordinarie lärare vid seminariet i Öjebyn utan hinder

därav, att verksamheten vid seminariet under nämnda tid nedlagts. I maj

1927 godkände Kungl. Majit detta riksdagens beslut samt förklarade —

efter framställning från Norrbottens läns landstings skolkommitté i egenskap

Provisoriska

anordningar.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Majus proposition Nr 143.

av styrelse för Öjebyns seminarium — genom brev den 31 december 1928,

att tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg åt ifrågavarande 4 lärare skulle

för samma tid, som riksdagens beslut avsåg, utgå enligt de bestämmelser,

som före denna tid gällde beträffande tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg

åt lärare vid av landsting eller stad, som ej deltager i landsting,

inrättade småskoleseminarier.

I statsverkspropositionen till 1928 års riksdag erinrade Kungl. Maj:t under

åttonde huvudtiteln örn det vid 1927 års riksdag i fråga örn seminariet i

Öjebyn fattade beslutet samt anförde vidare, att för att icke övriga landsting,

som kunde komma att besluta åtgärder i enahanda riktning, som skett

i fråga örn nämnda seminarium, skulle bliva nödsakade att svara för avlönandet

av den härigenom övertaliga lärarpersonalen, syntes det skäligt, att

det av riksdagen lämnade medgivandet utsträcktes att gälla även andra

seminarier i liknande ställning. Medgivandet borde göras provisoriskt och

lämpligen avse tiden 1 juli 1928—30 juni 1930. Medgivandet borde icke

avse flera lärare än som varit för verksamheten vid vederbörande seminarium

oundgängligen nödvändigt, och borde det bero på Kungl. Maj:ts prövning

i varje särskilt fall, huruvida statsbidrag finge utgå och vilket antal

lärare medgivandet skulle gälla. Givetvis borde statsbidrag icke förekomma

i sådana fall, där läraren enligt eget medgivande förflyttats till annan tjänst

inom undervisningsväsendet, vid vilken vore förbunden minst samma avlöningsförmåner

som vid seminarietjänsten. Riksdagen biföll detta Kungl.

Maj :ts förslag.

Efter framställning av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen under åttonde

huvudtiteln har riksdagen därefter även under åren 1929 och 1930 lämnat

liknande medgivanden som år 1928, och har på grund härav statsbidrag

utgått till ytterligare 5 lärare vid landstingsseminariet i Skellefteå och till

3 vid seminariet i Kristianstad.

I samband med beslut den 2 oktober 1930 föreskrev Kungl. Majit emellertid

i viss mån ändrade villkor för statsbidrags utgående. Då medgavs

nämligen, att statsbidrag enligt gällande bestämmelser finge utgå för tiden

1 juli 1930—30 juni 1931 till högst 5 lärare vid seminariet i Skellefteå, men

Kungl. Majit förklarade tillika, att, vad anginge tid, då vederbörande lärare

kan komma att åtnjuta avlöning för tjänstgöring å annan befattning i statens

tjänst eller hos kommun, Kungl. Majit i varje särskilt fall ville pröva, örn

och i vad mån statsbidrag må utgå. Därjämte föreskrevs, att Västerbottens

läns landstings förvaltningsutskott vid rekvisition av i Kungl. Majits brev

omförmälda medel skulle bifoga uppgift, huruvida någon av de lärare,

rekvisitionen avsåge, innehade annan befattning i statens tjänst eller hos

kommun, vilka löneförmåner han härför åtnjöte, ävensom vilka avlöningsförmåner

han i egenskap av lärare vid förenämnda seminarium åtnjutit

vid tidpunkten för dess nedläggande. Länsstyrelsen skulle, där så erfordrades,

underställa ärendet Kungl. Majits prövning.

Slutligen yttra de sakkunniga för egen del:

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, har från landstingens och

landstingsseminariernas sida som ett enhälligt önskemål uttalats, att vid

seminariernas överlämnande till statsverket eller deras eventuella nedläggande

staten måtte övertaga det ekonomiska ansvaret för all den ordinarie

lärarpersonal, som vore anställd vid ifrågavarande seminarier. Under den

förutsättning, som 1929 års riksdag fann vara nödvändig, för att staten

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

skulle övertaga småskollärarinneutbildningen, finna de sakkunniga detta

önskemål vara berättigat. Dock synes härvidlag den begränsningen böra

göras, att staten ej må ansvara för flera lärare vid något seminarium, än

som motsvarar det erforderliga minimiantalet, d. v. s. vid ett seminarium

med två elevklasser ett antal av högst fem. Då denna lärarpersonal kommer

att bestå av tvenne kategorier, torde det vara erforderligt, att de olika förhållandena

bliva — åtminstone i sina huvuddrag — något närmare klarlagda.

Vad först de ordinarie lärare beträffar, som tjänstgöra vid sådana seminarier,

som övertagas av staten, utgå de sakkunniga från den förutsättningen,

att de bibehållas vid sina tjänster. Vad åter angår lärarna vid de

seminarier, som icke komma att fortsätta sin verksamhet, förefaller det vara

riktigast, att de uppföras på övergångs- eller indragningsstat hos vederbörande

landsting, som således för den tid, som finnes vara behövlig, har att

redovisa för dem, men att staten övertager landstingets förpliktelser. Detta

betyder enligt de sakkunnigas mening, att lärarna ifråga bibehållas vid den

avlöning (jämte tillfällig och provisorisk löneförbättring samt eventuellt

utgående dyrtidstillägg), som de enligt gällande bestämmelser ägde uppbära

vid tidpunkten för anstaltens nedläggande, samt att de vid uppnådd pensionsålder

komma i åtnjutande av en årlig pension till samma belopp, som skulle

ha tillkommit dem, därest de intill uppnåendet av sistnämnda ålder varit i

ordinarie tjänst vid småskoleseminariet. Skulle lärare av denna kategori

erhålla annan stadigvarande befattning i statens tjänst eller hos kommun

med löneförmåner, som minst motsvara dem, han uppburit i sin befattning

som seminarielärare, anse de sakkunniga, att statsbidrag icke vidare bör

utgå för sådan lärare. Om däremot avlöningsförhållandena mer eller mindre

skulle understiga den bestämda lönen, är det naturligt, att i statsbidrag

utgår det belopp, som erfordras för att jämte lönen i den nya tjänsten motsvara

denna lön. I pensionshänseende bör sådan lärare heller icke erhålla

sämre pensionsförmåner, än som för honom gällde, när han tillträdde den

nya tjänsten.

Det kan råda tvekan örn hur det bör förfaras med de ålderstillägg, som

enligt avlöningskungörelsens ordalag kunna komma att utgå. Det är onekligen

något för själva andemeningen i dessa ålderstillägg främmande, att

de skulle kunna intjänas utan tjänstgöring. Å andra sidan sker i detta fall

avstängningen från tjänstgöring utan vederbörande lärares förvållande.. De

sakkunniga ha under sådana omständigheter ansett, att ålderstillägg ej bör

utgå under den tid, lärare befinner sig på övergångsstat; att däremot, därest

lärare inom de närmaste fem åren återinträder i seminarietjänstgöring, hela

den tid, som förflutit efter avstängningen, må få räknas honom till godo i

och för uppflyttning i högre lönegrad.

Som en särskild punkt ha landstinget i Kronobergs län jämte ett par

seminariestyrelser upptagit frågan örn rektorernas avlöning. Landstinget

yrkar, att staten bordo svara för att de ordinarie lärarna »bibehållas vid

samtliga nu åtnjutna lagstadgade avlönings- och pensionsförmåner, däri inräknade

jämväl rektors särskilda arvode och bostadsförmåner samt rätt till

högre pension», och de ovannämnda seminariestyrelserna anse det vara rätt

oell billigt, att så sker.

Enligt de sakkunnigas uppfattning skulle förutsättningen för att de framställda

yrkandena i sig innebure något berättigat, vara, att rektorstjänsten

vore att betrakta som en ordinarie befattning i vanlig mening. Så är emellertid

icke förhållandet. Visserligen år det merendels så, som skolövor
Bihang

till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 115 haft. (Nr 143.) 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

styrelsen framhåller, att en av seminariets ordinarie lärare förordnas till

rektor, men detta förordnande meddelas endast på viss tid — högst 5 år —

och behöver icke förnyas, när det löpt ut, även om anmärkningar icke äro

för handen. Vad som i föreliggande fall sker, är således, att de överblivna

rektorerna falla tillbaka på sina tjänster som ordinarie lärare och bliva berättigade

till samma förmåner som de andra befattningshavarna av denna kategori.

De sakkunniga kunna därför icke tillstyrka, att staten i fortsättningen

svarar för de ledigblivna rektorernas särskilda rektorsarvoden eller bostadsersättningar.

Detsamma gäller för sådana fall, där landsting av en eller

annan anledning medgivit sina lärare avlöningsförmåner, som ligga ovanför

de lagstadgade. Det bör vara landstingets sak att hålla lärarna skadeslösa

för vad dessa i sådant avseende anses gå miste örn.

Något annorlunda ligger det till i fråga örn de överblivna rektorernas pensionering.

Enligt nu gällande pensionsbestämmelser får det stadgade särskilda

rektorsarvodet å 1,000 kronor inräknas i pensionsunderlaget för sådan

befattningshavare, och pensionen utgår i enlighet med detta högre pensionsunderlag.

Då en tjänstetid av 15 år är föreskriven för att komma i

åtnjutande av pension som rektor, skulle vid övergången till den nya organisationen

åtskilliga överblivna rektorer icke ha intjänat denna tid och således

gå miste örn de fördelaktigare pensionsförmånerna. Det synes de sakkunniga

billigt, att pensionsfrågan så ordnas, att förutvarande rektor, som

tjänstgjort i denna egenskap under minst 10 år, må bibehållas vid rätten

till rektorspension.

Beträffande de önskemål, som från ett par landsting uttalats i fråga örn

Övningslärare eller timlärare och vaktmästare, är det möjligt, att den av

skolöverstyrelsen anvisade utvägen i något fall kan vara den lämpliga; de

sakkunniga anse det likväl under alla omständigheter vara riktigast, att staten

icke ikläder sig ansvar för annan personal än de ordinarie lärarna.

Beträffande statens kostnad för lärarnas uppförande på indragningsstat

ha de sakkunniga gjort följande beräkning:

I tabell 21 angives bland annat, i vilka lönegrader de ordinarie lärare

befinna sig, som antingen genom redan verkställd nedläggning av landstingsseminarium

blivit eller genom föreslagen indragning skulle bliva utan anställning.

Enligt nu gällande författningar utgår avlöning för ordinarie lärare med

följande belopp i de olika lönegraderna:

I II lil IV

manlig lärare kronor..... 3,400 3,800 4,200 4,600

kvinnlig lärare kronor .... 2,800 3,100 3,400 3,700

Under antagande att samtliga dessa 47 ordinarie lärare måste uppföras

på övergångsstat, skulle det första årets kostnader med hänsyn till de lönegrader,

i vilka dessa lärare befinna sig, komma att uppgå till 171,500 kronor.

Härtill komma utgifter för tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg,

ävensom de pensionsavgifter, som från landstingen överföras på staten

(kronor 204:44 för varje manlig och kronor 164:44 för varje kvinnlig

lärare).

Skulle de 28 lärarbefattningar, som beräknas bliva erforderliga vid de nya

statsseminarierna, komma att besättas med lärare från indragna seminarier

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143. 115

Sakkunnigas tabell 21.

Å r

A

n t a

1 lär

are

, 8 O

m

befinna sig i

''oljande lönegrader

uppnå pensionsåldern

ej upp- nått pen- sions- åldern

vid årets

slut

I

II

III

IV

Summa

lärare

manliga

kvinnliga

Summa

mani.

kvinnl.

mani.

kvinnl.

mani.

kvinnl.

mani.

kvinnl.

1931.....

_

1

_

6

_

11

6

23

47

1

1

46

1932.....

—

1

—

6

—

8

5

26

46

—

—

-

46

1933.....

—

—

—

5

—

9

5

27

46

—

1

1

45

1934.....

-

—

—

2

—

10

5

28

45

—

2

2

43

1935 .....

—

—

—

1

—

9

5

28

43

—

1

1

42

1936.....

—

—

—

1

—

6

5

30

42

—

2

2

40

1937.....

—

—

—

1

—

6

5

28

40

—

1

1

39

1938.....

—

—

—

—

—

5

5

29

39

—

2

2

37

1939.....

—

—

—

—

—

2

5

30

37

2

1

3

34

1940.....

—

—

-

—

—

1

3

30

34

1

—

1

33

1941.....

—

—

—

—

—

1

2

30

33

1

1

2

31

1942.....

—

—

—

—

—

1

1

29

31

—

1

1

30

1943 .....

—

—

-

—

—

—

1

29

30

—

—

—

30

1944.....

1

29

30

1

2

3

27

1945.....

—

—

—

—

—

—

—

27

27

—

3

3

24

1946.....

24

24

—

4

4

20

1947 .....

20

20

—

2

2

18

1948.....

18

18

—

1

1

17

1949 .....

17

17

—

2

2

15

1950.....

15

15

—

1

1

14

1951.....

14

14

—

3

3

11

1952.....

11

11

—

3

3

8

1953.....

8

8

—

—

—

8

1954.....

8

8

—

1

1

7

1955.....

7

7

—

2

2

5

1956.....

5

5

—

1

1

4

1957.....

4

4

—

1

1

3

1958.....

3

3

—

2

2

1

1959.....

1

1

—

1

1

0

och går man ut ifrån, att de äldre lärarna därvidlag borde ha företräde

framför de yngre, skulle årskostnaden avsevärt reduceras. Hur de verkliga

kostnaderna komma att ställa sig är omöjligt att beräkna; anslaget till lärarlönerna

på övergångsstat under det första året torde emellertid förslagsvis

s. 116 Kontrollera mot PDF

Skolöverstyrelsen

10/n 1931.

116 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

kunna sättas till 100,000 kronor, tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg

oberäknade.

I detta ämne anför skolöverstyrelsen:

Enligt av överstyrelsen i det föregående framlagd plan skulle organisationen

vara fullt genomförd först med läsåret 1935/1936. Det skulle då i

det hela krävas 67 lärare med full tjänstgöring, nämligen 41 ämneslärare

(därav 10 rektorer) och 26 övningsskollärare. För närvarande äro de ordinarie

lärarnas antal följande: vid statens seminarier 11 och vid landstingens

48, vartill komma 20 på landstingens indragningsstat, eller sammanlagt 79.

Under förutsättning att samtliga ovannämnda 67 befattningar kunde besättas

med nu anställda ordinarie lärare samt lärare på indragningsstat,

skulle det uppstå ett överskott av 12 ordinarie lärare. Givetvis kommer

detta överskott att bliva väsentligen större. Dels komma icke alla lärare

på indragningsstat att söka till de nya statsseminarierna och dels torde i

åtskilliga fall hinder möta för en dylik placering med hänsyn till ämneskombinationerna

å tjänsterna. I första hand måste seminarieundervisningens

intressen tillgodoses.

Såsom förut sagts, hålles seminariet i Hagaström på extra stat, och lärarna

intaga där en särställning så tillvida, att de utan att vara ordinarie i

vanlig mening åtnjuta ordinarie lärares avlönings- och pensionsförmåner,

Utom rektor finnas vid detta seminarium 2 ämnes- och 2 övningsskollärare.

En manlig ämneslärare vid seminariet uppnår pensionsåldern år 1932. Av

de båda övningsskollärarinnorna är en, Kerstin Alfving, ordinarie småskollärarinna

i Valbo skoldistrikt och har 6 år kvar till uppnådd pensionsålder.

Då hon varit i seminariets tjänst under hela den tid det varit statsseminarium

(11 år), liksom förut i många år, då rektor ^Vockats ägde seminariet,

synes det billigt, att hon efter seminariets nedläggande finge kvarstå i statens

pensionsanstalt med det högre pensionsunderlag, som tillkommer henne

såsom seminarielärarinna. Vad den andra övningsskollärarinnan beträffar,

har denna endast innehaft sitt förordnande ett år och torde såsom väl

meriterad folkskollärarinna lätt erhålla annan ordinarie befattning. Återstår

därefter ämneslärarinnan filosofie kandidaten Elna Sidvall, som också varit

i seminariets tjänst hela den tid, seminariet varit statligt, samt har 9 år

kvar till uppnådd pensionsålder. Det synes överstyrelsen, att starka skäl

tala för att hon likställes med ordinarie lärarinna vid nedlagt landstingsseminarium

även i så måtto, att hon må kunna efter anmälan utan tävlan

erhålla ordinarie befattning vid annat statens småskoleseminarium.

Vad beträffar de ordinarie lärarna vid seminariet i Murjek, äga dessa

enligt gällande bestämmelser skyldighet att låta sig förflyttas till annan befattning

inom undervisningsväsendet.

De sakkunniga hava i sitt betänkande sid. 105—113 till ingående behandling

upptagit frågan om de lärare, som vid vissa landstingsseminariers nedläggande

komma på landstingens indragningsstat, deras rättsliga ställning,

anställningsförhållanden, avlöning och pensionering samt statens kostnader

för de utgående avlöningsförmånerna. I den sålunda gjorda utredningen

ingår jämväl en redogörelse för vad överstyrelsen i sina tidigare utredningar

anfört beträffande dessa frågor samt för de provisoriska anordningar, som

hittills varit gällande i fråga örn statens bidrag till avlöning åt de lärare,

som befinna sig på indragningsstat.

Sedermera har föredragande departementschefen i proposition nr 212 till

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

1931 års riksdag gjort en sammanfattning av de framkomna synpunkterna

och tillika för egen del yttrat sig i ämnet.

Departementschefens synpunkter sammanfalla i det väsentliga med dem,

som överstyrelsen tidigare framfört i denna fråga. Överstyrelsen kan därför

nu inskränka sig till att uttala sin anslutning till desamma i fråga örn

såväl statens bidrag till lärarlönerna och rätt för lärarna att få kvarstå i

statens pensionsanstalt, som ock beträffande rätt för rektor, som räknar

minst 10 tjänstår såsom rektor, att bibehållas vid för rektor gällande pensionsunderlag.

Såsom även de sakkunniga framhållit, är det för närvarande omöjligt att

beräkna, hur de verkliga kostnaderna för ordinarie seminarielärare på landstingens

indragningsstat komma att ställa sig. De sakkunniga hava föreslagit,

att anslaget till lärarlönerna, tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg

oberäknade, under det första året, sedan den statliga seminarieorganisationen

tratt i kraft, förslagsvis sättes till 100,000 kronor. I budgettekniskt avseende

synes det överstyrelsen enklast, att dessa utgifter även under de närmaste

åren bestridas ur det ordinarie förslagsanslaget till »understöd åt småskoleseminarier».

Först längre fram, sedan landstingsseminarierna helt avvecklats

och man får en säkrare överblick över antalet på indragningsstat

kvarblivna lärare, torde böra tagas under övervägande, huruvida för nu

ifrågavarande ändamål ett särskilt anslag bör upptagas i riksstaten.

Beträffande pensionsrätt för rektorer vid sådana småskoleseminariet som Pensioner at

eventuellt skulle komma att nedläggas, har småsfcoleseminariernas lärarföre- re1^1r®gd^1

ning i en till Kungl. Majit ställd, den 28 oktober 1930 dagtecknad skri- småskolevelse

hemställt, att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder för att rektorerna benunaner''

vid de småskoleseminariet som nedläggas i samband med den pågående

inskränkningen i småskoleseminarieorganisationen, måtte tillförsäkras rätt

att vid inträde i pensionsåldern erhålla pension till belopp motsvarande vad

eljest utgår till rektor, som pensioneras.

Föreningen har därvid erinrat, att statens pensionsanstalt annars skulle enligt

gällande bestämmelser vara nödsakad att anse nämnda rektor endast som

ordinarie lärare, vilken blott kan tilldelas pension som sådan, oaktat såväl

rektor själv som huvudmannen under kanske lång tid betalt de betydligt

högre avgifter, som utgå för rektor.

Över denna ansökning har skolöverstyrelsen den 25 november 1930, statens

pensionsanstalt den 24 april 1931 och statskontoret den 2 september 1931

avgivit infordrade utlåtanden.

Skolöverstyrelsen har tillstyrkt bifall till ansökningen och därvid anfört

bland annat:

Vad lärarföreningen anfört som stöd för denna framställning finner överstyrelsen

beaktansvärt. Förutom att starka billighetsskäl tala för den ifrågasatta

anordningen, kan beträffande frågans principiella sida framhållas bestämmelsen

i § 23 mom. 5 i reglementet för statens pensionsanstalt, enligt

vilket författningsrum befattningshavare i visst fall vid övergång från befattning

med högre till befattning med lägre tjänstepensionsunderlag kan få

bibehållas vid det högre pensionsundcrlaget.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Avlöningsförmåner

åt

tvålärarinnor

vid seminariet

i Hagaström.

Skolöver
styrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Statens pensions anstalt har förklarat sig icke hava något att erinra däremot,

att rektor vid nedlagt småskoleseminarium, då han räknar minst 10

tjänstår såsom rektor, må bibehållas vid rätten till rektorspension.

Pensionsanstalten har beräknat, att utöver de årsavgifter, som staten enligt

seminariesakkunnigas utredning skulle hava att övertaga för överblivna ordinarie

lärare, skulle tillkomma 94.23 kronor för år för manlig och 86.23

kronor för år för kvinnlig lärare, som vid seminariets nedläggning tillika är

rektor och innehaft rektorsförordnandet under minst 10 år i följd.

Vidare har pensionsanstalten beräknat antalet rektorer, som i berörda

avseende skulle komma i fråga. Resultatet har blivit, att 2 manliga och

2 kvinnliga rektorer redan för närvarande fylla de uppställda villkoren

för bibehållande av rektors pensionsunderlag och att ytterligare 1 manlig

och 2 kvinnliga rektorer kunna komma att fylla villkoren, örn med respektive

seminariums nedläggning komme att anstå tillräckligt länge (resp. 4, 2

och 5 år från den 1 juli 1931). Statens merkostnad i pensionsavgifter för

ifrågavarande rektorspensionering torde således bliva jämförelsevis obetydlig.

Vid överförande av ett nedlagt seminariums ordinarie lärarpersonal på

indragningsstat, tillägger pensionsanstalten, torde särskild prövning böra företagas

^ beträffande innehavaren av rektorstjänsten i fråga om hans rätt att

bibehållas vid rektors pensionsunderlag. Denna prövning synes lämpligen

böra överlämnas åt statens pensionsanstalt eller i allt fall företagas först

efter pensionsanstaltens hörande, eftersom det tillkommer anstalten att i

sinom tid besluta i själva pensionsfrågan. Föreskrift härutinnan torde böra

utfärdas i samband med stadgande om rätt för här ifrågavarande rektorer

att bibehållas vid rektors pensionsunderlag.

Statskontoret har i ärendet anfört följande:

Jämväl statskontoret anser billighetsskäl tala för att rektor vid nedlagt

småskoleseminarium, då han räknar minst 10 tjänstår såsom rektor, må

bibehållas vid rätten till rektorspension. Härtill erfordras dock riksdagens

medgivande.

Vidare har lärarinnan vid seminariet i Hagaström Elna Sidvall i skrivelse

av den 8 februari 1932 hemställt att, för den händelse seminariet kommer

att nedläggas, bliva tillerkänd valrätt till indragningsstat, och i skrivelse av

den 10 februari 1932 har lärarinnan vid samma seminarium Kerstin Alfvinsr

hemställt att vid eventuell indragning av seminariet bliva tillerkänd samma

förmåner som lärarinna vid indraget landstingsseminarium.

Skolöverstyrelsen har den 12 februari 1932 avgivit infordrat yttrande över

dessa ansökningar och därvid förordat bifall till Sidvalls ansökning.

Vad beträffar Alfving har överstyrelsen erinrat, att hon innehar ordinarie

småskollärarinnebefattning i Valbo skoldistrikt och sålunda äger återgå till

denna befattning. Överstyrelsen tillstyrker, att hon från allmänna indragningsstaten

måtte erhålla en lönefyllnad, som tillsammans med småskollärarinnelönen

komme att motsvara vad lärarinna vid indraget landstingsseminarium

kommer att erhålla på landstingets indragningsstat, varigenom

hon finge skälig kompensation för mistade avlöningsförmåner.

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Vad beträffar engångskostnaderna för den seminarieorganisation, som de

sakkunniga föreslagit, har byggnadsstyrelsen beräknat till nybyggnads-, förändrings-

och reparationsarbeten vid de landstingsseminarier, som skulle

övertagas av staten, en kostnadssumma av 169,600 kronor samt för iordningställandet

av de ledigblivna seminarielokalerna i Strängnäs ett belopp

av 98,800 kronor. De sakkunniga ha dock ansett, att sistnämnda belopp

skulle kunna nedprutas med 33,000 kronor till 65,800 kronor, örn med inläggandet

av en ifrågasatt värmeledning finge anstå, åtminstone tills vidare.

Sedermera har byggnadsstyrelsen beräknat nybyggnads-, ändrings- och reparationsarbeten

vid folkskoleseminariet i Skara till ett belopp av 150,800

kronor. Komplettering av den lösa egendomen — rumsinventarier, undervisningsmateriel

och böcker skulle enligt skolöverstyrelsens förslag fordra

70,735 kronor. Sammanlagda kostnaderna skulle således enligt denna beräkning

uppgå till 456,935 kronor. Emellertid ha de sakkunniga ansett, att

komplettering av den lösa egendomen icke borde ske i någon större omfattning,

förrän en granskning ägt rum av det förråd, som kunde bliva

tillgängligt från de landstingsseminarier, vilka komme att nedläggas. Själva

ha de därför icke angivit någon totalsumma för engångskostnaderna.

Enligt skolöverstyrelsens förslag rörande den nya seminarieorganisationen

skulle kostnaderna för ändrings- och reparationsarbeten böra beräknas till

282,900 kronor och kostnaderna för komplettering av den lösa egendomen

till 82,085 kronor. Av sistnämnda summa skulle 9,520 kronor behövas till

rumsinventarier vid seminariet i Strängnäs, vadan allt det övriga för lös

egendom skulle falla på de landstingsseminarier, som staten enligt överstyrelsens

förslag skulle övertaga. Samtliga engångskostnader skulle enligt

överstyrelsens förslag uppgå till 364,985 kronor.

Med den seminarieorganisation jag föreslagit skulle engångskostnaderna

stanna vid en betydligt lägre summa. Då jag föreslagit, att alla småskoleseminarier

skulle inrymmas i statens egna byggnader, bortfalla alla förut

nämnda kostnader för iståndsättande av vissa landstingsseminarier, och

kvar stå endast kostnader för ändrings- och reparationsarbeten vid folkskoleseminarierna

i Strängnäs och Skara. Några sådana arbeten vid folkskoleseminarierna

i Landskrona och Kalmar torde nämligen icke vara behövliga.

Byggnadsstyrelsen har beräknat kostnaderna för nämnda arbeten i Strängnäs

till 98,800 kronor och i Skara till 150,800 kronor. I fråga örn seminariet

i Strängnäs skulle emellertid kostnaderna enligt de sakkunnigas

mening kunna nedbringas till 65,800 kronor, och däri instämmer jag. Yad

beträffar folkskoleseminariet i Skara har skolöverstyrelsen ansett, att med

någon reduktion i ombyggnadsprogrammet de av byggnadsstyrelsen beräknade

kostnaderna skulle kunna nedbringas med 25,000 kronor, kanske

mera. Såsom bidrag till kostnaderna har Skaraborgs läns landsting

och Skara stad erbjudit sig att betala vardera 25,000 kronor under förutsättning

att ett statligt dubbelt småskoleseminarium inrättas i Skara

Departe
mentschefen.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

i stället för därvarande folkskoleseminarium, för den händelse detta nedlägges.

Statens bidrag till de ifrågavarande ändrings- och reparationsarbetena

skulle sålunda enligt överstyrelsens mening kunna stanna vid 75,000

kronor. Med anledning härav har jag från byggnadsstyrelsen inhämtat, att

en besparing av omkring 25,000 kronor i den ursprungligen beräknade kostnaden

kan vinnas, under förutsättning att vissa angivna modifikationer få

göras i arbetena. Jag finner sålunda intet hinder för att beräkna statens

bidrag till kostnaderna för ifrågavarande arbeten till 75,000 kronor.

Kostnaderna för ändrings- och reparationsarbeten skulle således upptagas

med följande belopp.

för folkskoleseminariet i Strängnäs.......... 65,800 kronor,

» » » Skara.............. 75,000 »

Härtill skulle komma:

för rumsinventarier i Strängnäs............. 9,520 »

Summa 150,320 kronor.

I likhet med de sakkunniga och skolöverstyrelsen håller jag före, att de

ifrågavarande engångskostnaderna lämpligen kunna fördelas på flera år.

Då engångskostnaderna enligt skolöverstyrelsens förslag skulle uppgå till

364,985 kronor men enligt mitt förslag till endast 150,320 kronor, vinnes

sålunda enligt mitt förslag en besparing av 214,665 kronor, d. v. s. mer än

hälften av den summa, som enligt skolöverstyrelsens förslag skulle vara

erforderlig. Ännu billigare ställer sig mitt förslag i jämförelse med de sakkunnigas,

enligt vilket engångskostnaderna skulle uppgå till 456,935 kronor.

Vad sedan angår årsoinkostnaderna hade skolöverstyrelsen redan år 1927

verkställt i detalj gående beräkningar, vilka intagits i de sakkunnigas betänkande

å sid. 102—-105. Desamma återfinnas här å sid. 103—106. Mot

dessa bade varken de sakkunniga eller statskontoret haft något att invända.

Samma beräkningar har överstyrelsen nu följt i sin senaste utredning.

Beträffande lärarpersonalen vid statens småskoleseminarier i Haparanda

och Lycksele har överstyrelsen sålunda utgått ifrån att ingen ändring skulle

göras i nuvarande avlöningsförhållanden. I fråga om avlöning åt rektorerna

vid de nya statsseminarierna bar överstyrelsen däremot räknat med

att den vid dubbelseminarierna skulle utgå med samma belopp som åt rektorerna

vid seminarierna i Haparanda och Lycksele, således med, utom

bostad eller ersättning därför, för manlig rektor 4,900 kronor och för kvinnlig

rektor 4,300 kronor, samt vid enkelseminarierna i enlighet med bestämmelserna

i Kungl. Maj:ts brev till statskontoret den 18 juni 1927 angående

avlöningsförmåner åt lärarpersonalen vid statens småskoleseminarium i Hagaström,

alltså med, utom bostad eller ersättning därför, för manlig rektor

4,400 kronor och för kvinnlig rektor 3,800 kronor. Till dessa nu nämnda fasta

avlöningsbelopp skulle kunna komma tre ålderstillägg å 400 kronor för

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

manlig och 300 kronor för kvinnlig rektor. Lärarna i övrigt skulle avlönas

i enlighet med nu gällande avlöningsbestämmelser för lärarpersonalen vid

landstingsseminarierna, således ordinarie manlig ämnes- eller övningsskollärare

med 3,400 kronor och ordinarie kvinnlig ämnes- eller övningsskollärare

med 2,800 kronor, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg å 400

kronor för manlig och 300 kronor för kvinnlig lärare. För åtnjutande av

förenämnda avlöningsförmåner vid de nya statsseminarierna bör enligt överstyrelsens

mening gälla samma villkor och bestämmelser, som i sådant avseende

äro stadgade för lärarpersonalen i Haparanda och Lycksele. Vidare

anser överstyrelsen, att tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg böra utgå

efter samma grunder, som gälla för statens småskoleseminarier i Haparanda

och Lycksele.

I samtliga nu anförda punkter rörande avlöningsförhållandena kan jag

ansluta mig till skolöverstyrelsens mening. Särskilt finner jag lämpligt, att

rektorerna vid de nya statsseminarierna erhålla en bestämd lön med de belopp,

som föreslagits, och icke ett särskilt rektorsarvode samt att tillfällig

löneförbättring och dyrtidstillägg få vid nämnda seminarier utgå efter samma

grunder, som nu gälla vid statsseminarierna i Haparanda, Murjek och Lycksele.

Enligt de sakkunnigas förslag till ny seminarieorganisation skulle årsomkostnaderna

för denna uppgå till 605,970 kronor, tillfällig löneförbättring

och dyrtidstillägg dock ej inräknade. Statens omkostnader för budgetåret

1930/1931 beräknades av seminariesakkunniga till 585,500 kronor.

Beräknas de kommunala utgifterna till 226,525 kronor — år 1925 uppgingo

de till 226,524 kronor — blir summan av alla nuvarande årsomkostnader

812,025 kronor. Årsomkostnaderna för den av de sakkunniga

föreslagna organisationen skulle således innebära en total besparing av

206,055 kronor örn året.

Med utgångspunkt från de av skolöverstyrelsen föreslagna avlöningsbeloppen,

tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg icke heller här inräknade,

och med hänsyn tagen jämväl till erforderliga arvoden åt timlärare, vikarier

m. fl. ävensom till behövlig materiel, till ved och ljus m. m. har skolöverstyrelsen

lämnat en översikt över de beräknade årliga driftkostnaderna,

vilka skulle föranledas av den utav överstyrelsen föreslagna seminarieorganisationen

(sid. 108). Enligt denna översikt skulle utgiftsstaterna för småskoleseminarierna,

om man utgår ifrån att manlig rektor är anställd vid

alla seminarier och beträffande avlöningarna åt rektorer och ordinarie lärare

räknar endast med grundlöner, uppgå till sammanlagt 404,750 kronor. Härtill

skulle komma ålderstillägg med 44,200 kronor och elevstipendier med

142,200 kronor. Totalomkostnaderna skulle sålunda bliva 591,150 kronor.

Då statsutgifter och kommunala utgifter för den nuvarande organisationen

av skolöverstyrelsen (sid. 109) beräknats till 820,289 kronor, skulle ett fullständigt

genomförande av överstyrelsens plan för den nya organisationen

medföra en årlig total besparing av minst 229,139 kronor.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Vad vidkommer årsomkostnaderna, sådana de skulle ställa sig enligt den

av mig förordade nya seminarieorganisationen, utgår jag från skolöverstyrelsens

nyssberörda beräkningar. Med tillämpning av dessa på mitt organisationsförslag,

varvid tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg således icke

äro inräknade, skulle utgiftsstaterna för seminarierna bliva följande:

1.

1 2.

1 3-

4.

1 5.

6.

Seminarier

Grundlön

Kronor

Timlärare

och vikarier

Kronor

Övriga

arvoden

Kronor

Utgifter till

materiell,

ved och ljus

m. m.

Kronor

Summa

Kronor

Dubbelseminarier:

Strängnäs.............

25,100

10,915

1,425

11,500

48,940

Landskrona ............

25,100

10,915

1,425

11,500

48,940

Skara................

25,100

10,915

1,425

11,500

48,940

Falun................

25,100

10,915

1,425

11,500

48,940

Enkelseminarier:

Kalmar...............

16,200

4,150

850

7,750

28,950

Lycksele..............

22,000

5,150

850

8,500

36,500

Haparanda.............

20,200

5,150

850

10,500

36,700

Summa

158,800

58,110

8,250

72,750

297,910 |

Härtill komma ålderstillägg och elevstipendier. Liksom skolöverstyrelsen

räknar jag med att samtliga lärare befinna sig i tredje lönegraden. Beloppet

för ålderstillägg skulle då, efter en beräkning av 5,200 kronor för varje

dubbelseminarium och 3,400 kronor för varje enkelseminarium med undantag

av seminariet i Lycksele, där ålderstilläggen böra beräknas till 4,700

kronor, uppgå till 32,300 kronor. I fråga örn stipendier åt seminariernas

elever följer jag, liksom skolöverstyrelsen gjort, nuvarande beräkningsgrunder.

Till sådana stipendier har skolöverstyrelsen beräknat 10,000 kronor för varje

dubbelseminarium och 5,000 kronor för varje enkelseminarium. Då emellertid

särskilda bestämmelser gälla för seminarierna i Lycksele och Haparanda,

enligt vilka stipendierna vid dessa seminarier utgått med 67,200

kronor, skulle till stipendier erfordras ett belopp av sammanlagt 112,200

kronor. I detta sammanhang anser jag mig böra erinra örn de anslag till

trädgårdarnas underhåll och skötsel (inklusive avlöning till trädgårdsbiträde),

vilka för närvarande utgå vid folkskoleseminarierna i Strängnäs, Kalmar,

Landskrona och Skara och vilka synas böra utgå även för det fall, att dessa

folkskoleseminarier utbytas mot småskoleseminarier. Sagda anslag utgöra

för seminariet i Strängnäs 3,200 kronor, i Kalmar 3,600 kronor, i Landskrona

3,500 kronor och i Skara 2,600 kronor; tillhopa 12,900 kronor.

Samtliga årsomkostnader för den av mig föreslagna seminarieorganisatio
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

nen skulle sålunda uppgå till 455,310 kronor. Då överstyrelsen, såsom förut

nämnts, beräknat årsomkostnaderna för den nuvarande organisationen till

820,289 kronor, skulle således mitt förslag medföra en total årlig besparing

av 364,979 kronor.

I jämförelse med nuvarande totala årsomkostnader för småskollärarutbildningen

skulle enligt de tre nu föreliggande förslagen vinnas följande

totalbesparing:

Enligt de sakkunnigas förslag.......kronor 206,055:—,

» skolöverstyrelsens förslag..... » 229,039: —,

» mitt förslag . . .’............ » 364,979: —.

Vad slutligen beträffar frågan örn lärarna vid de nedlagda seminarierna

och därmed sammanhängande avlönings-, statsbidrags- och pensionsspörsmål

bör denna fråga tydligen bringas till slutgiltig lösning i samband med den

nya seminarieorganisationens genomförande. Jag upprepar här vad jag i

sådant avseende yttrade i proposition nr 212 till 1931 års riksdag, och vid

vilket jag fortfarande håller fast:

»Det gäller till en början att skilja mellan frågan om avlöning och frågan

om statsbidrag till lärarna vid nedlagda landstingsseminarier. Dessa

lärare komma på landstingens indragningsstat, och avlöningsfrågan utgör

sålunda ett mellanhavande mellan vederbörande lärare och seminariets huvudman,

landstinget. Då en lärare på sådan indragningsstat erhåller annan

ordinarie befattning, blir landstinget givetvis löst från alla förpliktelser gent

emot läraren. Men så länge ordinarie lärare kvarstår på indragningsstaten,

dit han överförts utan eget förvållande, äger han givetvis att uppbära alla

de avlöningsförmåner — såväl grundlön och ålderstillägg, tillfällig löneförbättring

och dyrtidstillägg som eventuellt kommunala tillägg utöver de författningsenliga

förmånerna — på vilka han gent emot landstinget kan göra

rättsligt grundade anspråk gällande på grund av anställningsvillkoren

och med den ordinarie befattningen överhuvud sammanhängande omständigheter.

Det torde därför icke förhålla sig så, att riksdagen utan vidare kan besluta

i vad mån vederbörande befattningshavare skall få behålla sina avlöningsförmåner

såsom ordinarie lärare. Vad riksdagen däremot torde hava

att besluta örn är, i vad mån staten bör hjälpa landstingen med bidrag till

ifrågavarande avlöning. Jag kan icke finna annat, än att den princip riksdagen

i sådant hänseende följt under de senare åren, då det gällt att provisoriskt

ordna denna fråga, är den riktiga, nämligen att statsbidrag utgår

till landstinget med belopp motsvarande samtliga författningsenliga löneförmåner,

innefattande sålunda även provisorisk avlöningsförbättring och dyrtidstillägg.

Däremot synes mig staten icke böra lämna bidrag till sådana

lönetillägg, vilka landstingen må hava tillförsäkrat lärarna utöver de författningsenligt

bestämda och vilka lärarna eventuellt kunna göra rättsligt

anspråk på att få behålla även efter seminariets nedläggande.

Att de ordinarie lärarna på indragningsstat skola få bibehålla sin pensionsrätt

i statens pensionsanstalt, därom synas inga meningsskiljaktigheter

hava varit rådande. Starka billighetsskäl synas mig också tala för det av

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

de sakkunniga framlagda samt av skolöverstyrelsen, statens pensionsanstalt

och statskontoret understödda förslaget, att rektor vid nedlagt småskoleseminarium,

då han räknar minst 10 tjänstår såsom rektor, må bibehållas

vid rätten till rektorspensionen.»

Då jag således tillstyrkte bifall till sistnämnda förslag, förutsätter jag såsom

självfallet, att statens pensionsanstalt skall höras, innan frågan örn rätt för

en rektor, som gjort ansökning örn bibehållande av rektorspensionen, avgöres

av Kungl. Maj:t.

Det nu anförda avsåg emellertid endast landstingsseminariernas lärare.

Då det nu ifrågasättes, att även statsseminarierna i Murjek och Hagaström

skulle nedläggas, blir det givetvis, under förutsättning att riksdagen lämnar

sitt medgivande till nedläggandet, staten, som får ansvara för ledigbliven

lärares vid dessa seminarier avlöning och pensionsavgifter. Visserligen hava

dessa lärare skyldighet att låta sig förflyttas till andra befattningar inom undervisningsväsendet,

men den möjligheten föreligger, att sådan förflyttning icke

kan äga rum omedelbart efter det deras tjänster blivit indragna. Det oaktat äga

de flesta av dem rätt att uppbära samtliga sina författningsenliga löneförmåner,

inklusive tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg, och att behålla

sin nuvarande pensionsrätt. Det torde då vara lämpligast, att utgifterna för

deras avlöning och pensionering utgå från samma anslag, från vilket statsbidragen

till avlöning åt de vid landstingsseminarierna ledigblivna lärarna

utgå, och att de således behandlas lika med dem, som vid landstingsseminarierna

uppföras på indragningsstat. Det sistnämnda får givetvis icke

hindra deras förflyttning till andra befattningar, när sådana kunna erbjuda

sig. Frågan blir dock icke aktuell förrän budgetåret 1933/1934.

De sakkunniga hava ansett det omöjligt att för närvarande beräkna kostnaderna

för de lärare, som skulle uppföras på indragningsstat. Däri instämmer

jag. De sakkunniga hava dock funnit sig kunna föreslå, att anslaget

till lärarlönerna, tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg oberäknade,

under det första året efter det den statliga semin ari eorganisationen trätt i kraft

skulle förslagsvis sättas till 100,000 kronor. Häremot har skolöverstyrelsen

icke haft något annat att anmärka, än att utgifterna i fråga borde ur budgetär

synpunkt tills vidare bestridas ur förslagsanslaget till »understöd åt

småskoleseminarier». Mot de sakkunnigas approximativa beräkning av utgiftsbeloppet

och överstyrelsens nyssberörda förslag har jag intet att invända.

Huru statsbidragen till läraravlöningar vid de nedlagda landstingsseminarierna

och utgifterna för läraravlöningarna vid de nedlagda statsseminarierna

skulle ställa sig enligt mitt förslag till ny seminarieorganisation framgår av

följande beräkning.

Vid seminariet i Murjek finnas 4 ordinarie lärare. Seminariet i Hagaström,

som hålles på extra stat, har utom rektor, som innehar ordinarie

adjunktsbefattning i Västerås och kan återgå till denna, 4 lärare, som samtliga

äro flyttningsskyldiga. En av dessa, Kerstin Alfving, som är ordinarie

småskollärarinna i Valbo skoldistrikt och som har endast 6 år kvar till

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 143. 125

pensionsåldern, blir oförhindrad att återgå till sin ordinarie befattning, men

då hon under en lång följd av år tjänstgjort vid seminariet, synes mig

billigheten kräva, att hon, såsom skolöverstyrelsen föreslagit, dels från förutnämnda

indragningsstat erhåller en lönefyllnad såsom kompensation för

den mindre avlöningen vid småskolan, dels ock att hon efter seminariets

nedläggam de får stå kvar i statens pensionsanstalt med det högre pensionsunderlag,

som tillkommer henne såsom seminarielärarinna. Vad angår

en annan lärarinna vid samma seminarium, Elna Sidvall, vilken har 9 år

kvar till uppnådd pensionsålder, har överstyrelsen föreslagit, att hon skulle

likställas med ordinarie lärarinna vid nedlagt landstingsseminarium. Det

sistnämnda synes mig vara självfallet beträffande såväl henne som en tredje

lärarinna, emedan de icke innehava några ordinarie lärarbefattningai att

lita till. Den fjärde läraren vid seminariet blir pensionsberättigad år 1932.

Under sådana förhållanden skulle av samtliga lärare vid seminarierna i Murjek

och Hagaström 6 komma att uppföras på indragningsstat.

Den av f. d. rektor Wockatz gjorda framställningen örn företrädesrätt för

den nuvarande rektorn vid seminariet i Hagaström till annan rektorsbefattning

vid småskoleseminarium kan jag icke förorda. Icke heller kan jag i

detta sammanhang tillstyrka den av Wockatz gjorda hemställan angående

pension åt vaktmästaren vid samma seminarium och hans hustru.

För närvarande finnas 6 lärare med full tjänstgöring vid vartdera seminariet

i Lycksele och Haparanda, rektorerna inräknade. Jag förutsätter, att

dessa lärare fortfarande stå kvar å sina tjänster. Utgår jag vidare från

skolöverstyrelsens av de sakkunniga biträdda beräkning, att 8 ordinarie lärartjänster

skulle vara erforderliga vid ett vart av de nya dubbelseminarierna

och 5 sådana tjänster vid varje enkelseminarium, skulle för de av

mig föreslagna 4 dubbelseminarierna och ett enkelseminarium i Kalmar

krävas tillhopa 37 ordinarie lärartjänster. För besättande av dessa tjänster

finnas att tillgå 48 lärare vid landstingsseminarierna, vartill kunna läggas

4 vid seminariet i Murjek och 2 vid seminariet i Hagaström. Antager man,

att av dessa 54 lärare 37 överföras till de nya seminarierna, återstå 17, som

skulle uppföras på indragningsstat. På sådan stat äro redan 20 lärare uppförda.

Hela antalet lärare på indragningsstat skulle således bliva 37. Men

örn den nya organisationen, såsom skolöverstyrelsen beräknat, tänkes genomförd

tidigast 1936, ha enligt de sakkunnigas förenämnda tabell 21 (sid. 115)

7 av de 37 lärarna på indragningsstat vid den tiden uppnått pensionsåldern,

och endast 30 lärare på indragningsstat återstå. Nu ha de sakkunniga beräknat,

att det första årets kostnader för 47 lärare på indragningsstat skulle

med hänsyn till de lönegrader, i vilka dessa lärare befinna sig, belöpa sig

till 171,500 kronor, oberäknat utgifter för tillfällig löneförbättring, dyrtidstillägg

och pensionsavgifter. I medeltal utgör detta ungefär 3,670 kronor

per lärare. För 30 lärare skulle då ifrågavarande kostnader uppgå till 110,100

kronor. Detta belopp skulle således utgöra det förslagsanslag, som med den

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Skolöverstyrelsen

10/ii 1931.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

av mig föreslagna seminarieorganisationen skulle behöva uppföras i riksstaten

lör det första året till avlöning åt lärare på indragningsstat.

E. Den nya seminarieorganisationens genomförande.

kör den nya seminarieorganisationens genomförande anser skolöverstyrelsen

en viss övergångstid vara nödvändig. Som skäl härför anför överstyrelsen

:

Det är två huvudomständigheter som måste förorsaka, att den i det föregående

föreslagna seminarieorganisationen i enlighet med den förut återgivna

planen icke bör i sin fulla utsträckning genomföras omedelbarligen utan

först längre fram under 1930-talet. Den ena är det överskott av lärarinnor,

som för närvarande finnes, och den andra är det förhållandet, att det årliga

behovet av nya^ lärarkrafter just nu och under de allra närmaste åren, oavsett

den nu befintliga tillgången på lärarinnor, är relativt litet. Under åren

1932—1936 hålI®r si£ det. beräknade årsbehovet till något över 300, för att

först därefter stiga kraftigare. Vad det nu befintliga läraröverskottet beträffar,

har överstyrelsen mera ingående behandlat detta spörsmål i det föregående,

varför överstyrelsen nu hänvisar till denna redogörelse.

En omständighet, som under alla förhållanden gör, att den föreslagna

seminarieorganisationen icke kan träda i sin fulla tillämpning förrän längre

fram, är den, att de folkskoleseminarier, vilkas lokaler skola tagas i bruk för

småskollärarutbildning, först skola i viss utsträckning avveckla sin verksamhet.

Därefter angiver överstyrelsen det sätt, på vilket den nya organisationen

enligt överstyrelsens mening bör genomföras:

Vad seminariet i Strängnäs beträffar, skulle visserligen icke lokalförhållandena

lägga hinder i vägen för att verksamheten där toge sin början höstterminen

1932. Emellertid måste man av andra skäl räkna med, att så icke

kan ske förrän år 1933. Då riksdagens beslut i ärendet icke kan väntas

föreligga förrän på våren 1932, synes det otänkbart att hinna vidtaga sådana

verkställighetsåtgärder, som därefter bliva oundgängligen nödvändiga —

förordnande av rektor och övriga lärare, anskaffande av erforderlig övningsskola

samt förberedelser för inträdesprövning till seminariet m. m. -— för

att seminarieverksamheten skulle kunna taga sin början redan med höstterminen

samma ar. Innan sådana åtgärder kunna vidtagas, krävas också

erforderliga författningsbestämmelser med anledning av riksdagsbeslutet.

\ad angår det blivande dubbelseminariet i Kalmar, hyser överstyrelsen

den förhoppningen, att lokaler för detsamma skola ställas till förfogande i

så god tid, att verksamheten där kan taga sin början med höstterminen

1933. Det _ är också under denna förutsättning överstyrelsen kan förorda,

att seminariet i Växjö nedlägges redan med vårterminen 1933.

Pa skäl, som överstyrelsen förut angivit, kan avvecklingen av verksamheten

_ vid folkskoleseminarierna i Landskrona, Skara och Härnösand icke

påbörjas förrän år 1933. Någon intagning av elever i de småskoleseminarier,

som skola inrymmas i de ledigblivna lokalerna, kan icke ske förrän tidigast

hösten 1934, då ännu två klasser av respektive folkskoleseminarier finnas

kvar. Det blir emellertid icke möjligt att då intaga mera än en klassavdelning

av småskoleseminariet, och först med höstterminen 1935 kunna de nu ifrågavarande

småskoleseminarierna träda i verksamhet såsom dubbelseminarier.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

Frågan blir därefter den, vid vilken tidpunkt de landstingsseminarier, som

skola ingå i den nya seminarieorganisationen, böra övertagas av staten. Av

flera skäl håller överstyrelsen före, att detta bör ske med läsåret 1933/1934

Det viktigaste skälet är, att ett sådant övertagande knappast lärer kunna

komma till stånd tidigare. Det är ju icke nog med att riksdagen fattar

beslut i frågan, vilka seminarier som skola förstatligas. Innan de bliva

statsseminarier, krävas vissa förhandlingar mellan kronan och landstingen

i och för åtkomsten av fastigheterna, varjämte Kungl. Maj:t har att utfärda

de författningsbestämmelser, vilka måste vara en förutsättning för såväl

anställande av erforderliga lärarkrafter som för verksamhetens bedrivande

Plan över seminarieorganisationens genomförande.

Seminarium

Intag-

ning,

avd.

1930

Examen 1932

Intag-

ning,

avd.

1931

Examen 1933

Intag-

ning,

avd.

1932

Examen 1934

Intag-

ning,

avd.

1933

Examen 1935

Intag-

ning,

avd.

1934

Examen 1936

Intag-

ning,

avd.

1935

Examen 1937

Jönköping ....

i

18

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Borås ......

i

17

örebro ......

i

20

Västerås.....

i

19

Bollnäs......

i

15

Växjö.......

i

22

i

12

Halmstad ....

i

22

i

12

Hagaström ....

i

18

i

12

Östersund ....

i

17

i

12

—

—

—

—

—

—

—

—

Murjek......

(29)1

17

(30)1

15

(31)1

12

—

—

—

—

—

—

Göteborg.....

1

18

—

—

1

20

—

—

(i

20

eventuellt)

Lund.......

1

21

1

12

1

20

i

20

i

20

—

—

Linköping ....

1

17

1

12

1

20

i

20

i

28

1

28

Kristinehamn . .

1

18

1

12

1

20

i

20

i

20

1

28

Falun.......

1

15

1

12

1

20

i

20

i

28

1

28

Lycksele.....

(29)1

18

(30)1

19

(31)1

12

(32)1

25

(33)1

25

(34)1

28

Haparanda . . .

(29)1

12

(30)1

15

(31)1

12

(32)1

25

(33)1

25

(34)1

28

Strängnäs ....

-

—

—

—

—

—

2

40

2

40

2

56

Kalmar......

1

20

—

—

1

20

2

40

2

50

2

56

Landskrona . . .

1

28

2

56

Skara.......

1

IG

—

—

1

20

1

20

1

28

2

56

Härnösand ....

1

16

1

12

1

25

1

25

1

28

2

56

Elever......

—

356

—

157

—

201

—

255

—

320

—

420

Avdelningar . . .

20

12

—

11

-

12

—

13

—

15

—

Seminarier ....

20

—

12

—

11

—

10

—

11

—

10

—

Beräknat behov

—

—

336

—

326

—

348

—

402

—

Brist.......

—

—

—

179

—

125

—

93

—

82

—

—

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

vid statsseminarierna. Billigheten synes dock kräva, att någon respittid

medgives för avveckling av de extra ordinarie lärarkrafter, vilka i betydande

omfattning finnas vid vissa av de landstingsseminarier, som skola förstatligas.

Då i varje fall landstingsseminarier komma att finnas under budgetåret

1932/1933, nämligen de under avveckling stående seminarierna i Växjö,

Lund, Halmstad och Ostersund, skulle det ur budgettekniska, administrativa

och andra synpunkter innebära en förenkling, örn under budgetåret 1932/

1933 allt för många seminarietyper kunde undvikas, och småskollärarinneutbildningens

förstatligande sålunda skedde på en gång från början av budgetåret

1933/1934. Härigenom skulle det också kunna förekommas, att

under ett och samma år några landsting nödgades hava utgifter för sina

i gång varande seminarier, medan andra sluppe undan sådana.

Överstyrelsen förutsätter alltså, att staten övertager seminarieverksamheten

i Linköping, Kalmar, Skara, Kristinehamn, Falun och Härnösand från och

med budgetåret 1933/1934, samt att nya elever icke år 1932 intagas vid

seminarierna i Jönköping, Växjö, Halmstad, Borås, Örebro, Västerås, Hagaström,

Bollnäs, Östersund och Murjek. På grund av nuvarande klassförhållanden

komma under angivna förutsättning dessa seminarier att upphöra

med sin verksamhet vid följande tidpunkter: seminarierna i Jönköping,

Borås, Örebro, Västerås och Bollnäs år 1932, seminarierna i Växjö, Halmstad,

Hagaström och Östersund år 1933 samt seminariet i Murjek år 1934.

Vad seminariet i Lund beträffar, vilket icke heller skulle komma att ingå

i den framtida mera stadigvarande organisationen, har överstyrelsen redan

förut antytt, att detta borde fortsätta sin verksamhet något längre än till

år 1933. Då seminariet i Landskrona icke kan utexaminera småskollärarinnor

tidigare än år 1936, vore det att under de närmaste åren befara en

verklig lärarbrist i rikets sydligaste delar, därest seminarierna i Växjö,

Halmstad och Lund samtliga skulle upphöra år 1933. Enligt de uppgifter

överstyrelsen erhållit, torde det förhålla sig så, att det befintliga läraröverskottet

är minst i Skåne. Vid 1931 års undersökning befanns det, att av

de vid seminariet i Lund åren 1928, 1929 och 1930 utexaminerade lärarinnorna,

sammanlagt 53, endast 6 voro utan anställning. Behovet av vikarier

i Sydsverige kan icke väntas bliva fyllt av arbetslösa lärarinnor mera norrut

på grund av avlöningsförhållandena. En vikarierande småskollärarinnas

dagavlöning är 5 kronor 80 öre, inberäknat provisorisk avlöningsförbättring

och dyrtidstillägg, ett belopp som tydligen går åt till livsuppehället men

icke räcker till resor. På grund av det nu anförda synes det icke rådligt att

nedlägga seminariet i Lund under övergångsåren eller så länge erfarenheten

visar, att det är behövligt.

Även om seminariet i Göteborg gäller, att det icke upptagits i överstyrelsens

förslag rörande den slutliga organisationen. Med hänsyn emellertid

därtill, att det föreslagna dubbelseminariet i Skara icke skulle kunna bliva

färdigt med full examination förrän år 1937, samt att seminariet i Uddevalla

redan upphört och seminariet i Borås kommer att nedläggas år 1932,

finner överstyrelsen erforderligt, att seminariet i Göteborg —• i likhet med

vad som föreslagits beträffande seminariet i Lund — fortsätter sin verksamhet

en tid framåt under övergångsåren och sålunda intager nya elever

år 1932.

Seminarieorganisationens genomförande skulle under hänsynstagande till

nu anförda omständigheter sålunda i stort gestalta sig på sätt den å föregående

sida införda översikten närmare utvisar.

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

Tabellen visar tidpunkten för såväl de överflödiga seminariernas avveckling

som de nya seminariernas inträde i organisationen. Enligt denna plan

skulle den nya organisationen vara fullt färdig beträffande såväl antal seminarier

och examensavdelningar (5 enkel- och 5 dubbelseminarier) som antal

elever (28 i varje avdelning) från och med höstterminen 1935, med utexamination

våren 1937.

De för åren 1932 och 1933 angivna examenssiffrorna (356 och 157) beteckna

det verkliga antalet. De tre följande årens siffror (201, 255 och 320)

äro däremot endast exempel och kunna på förhand icke med någon säkerhet

bestämmas. Intagningens storlek torde, såsom i riksdagens skrivelse nr

199/1931 framhålles, även under de närmaste åren böra bestämmas av

Kungl. Maj:t. Exemplen äro nu så valda, att underskott skulle uppstå i

förhållande till det beräknade årliga behovet, och bristen sålunda kunna

fyllas med de tillgängliga reserverna av arbetslösa lärarinnor. På detta sätt

skulle utrymme kunna beredas för en reserv av sammanlagt 470. Sannolikt

komma icke så många tidigare examinerade lärarinnor att stå till förfogande.

Men i så fall kan normala förhållanden inträda tidigare genom

att intagningssiffran år för år ökas, i män som detta kräves på grund av

vunnen erfarenhet.

Enligt denna plan skulle seminariet i Lund behövas till år 1936 och

seminariet i Göteborg till år 1934, eventuellt år 1936. Det synes rimligt,

att dessa seminariers huvudmän icke behöva vidkännas några kostnader för

lärarinneutbildningen efter utgången av budgetåret 1932/1933, utan böra

utgifterna även för dessa seminarier under de följande övergångsåren bestridas

av staten.

Som synes har skolöverstyrelsen föreslagit en övergångstid, som skulle

sträcka sig till slutet av vårterminen 1936, då alla de landstingsseminarier,

vilka enligt överstyrelsens förslag icke skulle övertagas av staten, skulle vara

nedlagda. Som skäl för en sådan övergångstid har överstyrelsen huvudsakligen

åberopat dels det nuvarande överskottet av lärarinnor, vilket av överstyrelsen

beräknats kunna vara absorberat inom småskolorna under året

näst efter nämnda tid, dels det ringa behovet av nya lärarkrafter nu och

under de allra närmast kommande åren, oavsett den nu befintliga tillgången

på lärarinnor, dels ock den omständigheten, att de folkskoleseminarier, vilkas

lokaler skola tagas i bruk för småskollärarutbildning, först måste i viss

utsträckning avveckla sin nuvarande verksamhet. Dessa skäl finner jag

hållbara även ur synpunkten av mitt eget förslag rörande den nya seminarieorganisationen.

Vidare har överstyrelsen, särskilt genom sin av mig återgivna tabell (sid. 127)

tydligt angivit sin plan för vissa nuvarande seminariers avveckling och nya

statsseminariers inträde i den nya av överstvrelseu föreslagna seminarieorganisationen.

Denna plan kan jag med hänsyn till den organisation, som

jag föreslagit, godtaga i vad den avser intagningen av elever till och med

år 1932 och utexamineringen till och med år 1934 samt den därmed i

samband stående avvecklingen av angivna seminarier, dock med undantag

Bihang till riksdagens protokoll 1933. t sami. Ilo käft. (Nr 143.) ä

Departe
mentschefen.

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

därav, att enligt min mening 28 elever böra redan år 1932 intagas i vartdera

av seminarierna i Lycksele och Haparanda.

Vad beträffar elevintagningen åren 1933—1935 och utexamineringen åren

1935 1937 samt avvecklingen av återstående landstingsseminarier synas

mig, med hänsyn till den av mig förordade seminarieorganisationen, följande

avvikelser från skolöverstyrelsens plan böra göras.

Enligt min mening böra alla i verksamhet varande seminarier från och

med år 1933 intaga 28 elever i varje undervisningsavdelning.

För att produktionen av lärarinnor icke må bliva för stor, synes vara

nödvändigt, att två seminarier nedläggas med utgången av vårterminen

1934. Skolöverstyrelsen har menat, att seminariet i Göteborg skulle eventuellt

kunna därtill komma i fråga, och jag anser, att detta seminarium då

bör indragas. Det andra seminariet, som vid nämnda tid synes lämpligen kunna

nedläggas, är landstingsseminariet i Linköping, detta särskilt med hänsyn därtill,

att det nya statsseminariet i Strängnäs är avsett att 1933 börja sin

verksamhet som dubbelseminarium och således skulle kunna år 1935 utexaminera

56 elever. Seminarierna i Göteborg och Linköping skulle då icke

intaga njra elever år 1933. Vad beträffar seminariet i Strängnäs synas visserligen

de behövliga ändrings- och reparationsarbeten i seminariebyggnaden,

vilka i det föregående omförmälts och vilka tänkts bliva verkställda under

budgetåret 1932/1933, icke kunna komma till utförande under sagda år,

emedan medel för ändamålet icke upptagits i samma års riksstat, men med

den kännedom jag har om den nuvarande seminariebyggnaden i Strängnäs

anser jag, att det nya småskoleseminariet ändå kan sättas i gång med början

av läsåret 1933/1934 och att ändrings- och reparationsarbetena kunna

påbörjas ett år senare än som ursprungligen varit tänkt.

Landstingsseminarierna i Kalmar, Skara och Falun skulle komma att

nedläggas med utgången av vårterminen 1935, emedan de nya statsseminarierna

i Kalmar, Skara och Falun äro avsedda att — liksom småskoleseminariet

i Landskrona — börja sin verksamhet 1934. Nämnda landstingsseminarier

skulle således icke intaga nya elever 1934.

Återstå 3 landstingsseminarier, nämligen i Lund, Kristinehamn och Härnösand.

Dessa skulle komma att indragas med vårterminens slut 1936 och

således upphöra med elevintagning 1935. Med elevintagningen sistnämnda

år skulle alltså hela den nya seminarieorganisationen vara färdigbildad och

med utexamineringen 1936 alla landstingsseminarier avvecklade.

De avvikelser från skolöverstyrelsens framlagda plan rörande den nya

seminaneorganisationens genomförande, vilka jag nu förordat, framgå mera

åskådligt av en översikt, som jag låtit utarbeta (sid. 131).

Med den utexaminering under åren 1933—1936, som skolöverstyrelsen

beräknat, skulle under nämnda år uppstå en brist på nyutexaminerade lärarinnor

av respektive 179, 125, 93 och 82 eller tillhopa 479. Denna brist

skulle täckas genom tillgängliga reserver av arbetslösa lärarinnor. Enligt

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition Nr 143. 131

Seminarium

Intagning.

Antal

avdeln.

1933

Examen

1935

Intagning.

Antal

avdeln.

1934

Examen

1936

Intagning.

Antal

avdeln.

1935

Examen

1937

Lands tingsseminarier:

Kalmar............

1

28

—

—

—

—

Skara.............

1

28

—

—

—

—

Falun.............

1

28

—

—

—

—

Lund.............

1

28

1

28

—

—

Kristinehamn........

1

28

1

28

—

— -■

Härnösand..........

1

28

1

28

— -

—

Nya statsseminarier:

Strängnäs..........

2

56

2

56

2

56

Kalmar............

—

—

1

28

i

28

Landskrona .........

—

—

1

28

2

56

Skara .............

—

—

1

28

2

56

Falun.............

-

—

1

28

2

56

Lycksele...........

(32) 1

28

(33) 1

28

1

28

Haparanda..........

(32) 1

28

(33) 1

28

1

28

Elever............

280

308

308

Avdelningar.........

10

11

11

Seminarier..........

9

10

7

Beräknat behov.......

348

402

Brist.............

68

94

mitt förslag skulle bristen under samma år bliva respektive 179, 125, 68

och 94; tillhopa 466. Skillnaden mellan överstyrelsens och mitt förslag

utgör således endast 13 lärarinnor, ett antal, som icke torde hava någon

praktisk betydelse.

Slutligen har skolöverstyrelsen på anförda skäl uttalat sig för att småskollärarutbildningens

förstatligande måste ske på en gång från början av

budgetåret 1933/1934. Häremot har jag intet att invända. Detta innebär

givetvis, att staten från och med nämnda budgetår skulle övertaga kostnaderna

för all småskollärarutbildning. Under viss övergångstid skulle alltså

staten såsom huvudman svara för småskollärarutbildningen vid seminarierna

i Kalmar, Skara, Falun, Lund, Kristinehamn och Härnösand, ehuru dessa

seminarier allt fortfarande befinna sig i vederbörande landstings ägo och

lärarpersonalen är i landstingens tjänst. För att ordna dessa mellanhavanden

mellan staten och vederbörande landsting synes vara lämpligt att särskilda

avtal upprättas, vilka för att bliva gällande böra vara godkända av Kungl.

Majit.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Skolöverstyrelsen

,0/n 1931.

II. Folkskoleseminarierna.

A. Allmänna synpunkter.

Innan jag ingår på de sakkunnigas och skolöverstyrelsens förslag rörande

folkskoleseminariernas omorganisation, anser jag mig böra till övervägande

upptaga några frågor, som skolöverstyrelsen under rubriken »Allmänna synpunkter»

framfört i sin senaste utredning och på vilkas avgörande i ena

eller andra riktningen den nya organisationen för folkskollärarutbildningen

kommer att bero. Dessa frågor avse: 1) folkskollärarutbildningens förläggande

till universiteten, 2) fordringarna för inträde vid folkskoleseminarierna,

3) seminariernas rekrytering från landsbygden och femårig utbildningskurs,

4) utbildning av studenter till folkskollärare, 5) småskollärarinnors utbildning

till folkskollärarinnor

1. Folkskollärarutbildningens förläggande till universiteten.

I den allmänna diskussionen om folkskollärarutbildningens omdaning har

under senaste tiden särskilt inom vissa lärarkretsar den frågan varit på tal,

huruvida icke folkskollärarutbildningen borde bygga på avlagd studentexamen

och utbildningen därefter ske vid universiteten. Skolöverstyrelsen berör

denna fråga mera i förbigående och yttrar därom:

Sedan genom den av 1927 års riksdag beslutade omorganisationen av

vårt högre skolväsen ett närmare samband mellan olika skolarter kommit

till stånd, hava önskemål framträtt örn ett bättre inordnande av lärarutbildningen

i skolsystemet. Särskilt har detta gällt folkskollärarutbildningen.

I fråga örn denna har bland annat den tanken framkommit, att densamma

borde förläggas till universiteten och alltså byggas på studentexamen som

förutsättning. Bidragande orsak till att en sådan tanke framträtt har varit,

att i vissa andra länder folkskollärarutbildningen grundats på studentexamen.

Detta gäller särskilt örn Tyskland. I ett visst antal av tyska rikets delstater

har visserligen seminarieutbildning av ungefär samma art och omfattning

som förut bibehållits, men i de flesta har en njTordning på området inträtt,

vars främsta kännetecken är, att studentexamen stadgats som grundval för

utbildningen. Det är dock blott i ett mindre antal stater, som folkskollärarutbildningen

förlagts till universitet eller högskolor. I tre av dessa,

Braunschweig, Sachsen och Tyringen, har kursen gjorts treårig, i de övriga

är den tvåårig. I flertalet stater — bland dem Preussen — hava för utbildningen

av folkskollärare inrättats särskilda i förhållande till universiteten

fristående läroanstalter med tvåårig kurs ovanpå studentexamen.

Frågan om folkskollärarutbildningens förläggande till universiteten kan i

vårt land näppeligen sägas hava kommit över den första diskussionens stadium.

Några bestämda förslag om de nya lärostolar, som på grund av en

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

sådan anordning skulle inrättas vid universiteten, eller om sättet för den

praktiska utbildningens ändamålsenliga ordnande hava icke framkommit,

ännu mindre angående de kostnader, som förändringen skulle medföra.

Därest folkskollärarnas utbildning skulle helt förläggas till universiteten,

synes det vara självklart, att en liknande anordning borde genomföras jämväl

beträffande den praktiskt-pedagogiska utbildningen av lärare vid allmänna

läroverk och andra högre undervisningsanstalter. Frågan om sistnämnda

utbildnings ändamålsenliga ordnande har nyligen varit föremål för

utredning och förslag av 1927 års skolsakkunniga. I det av dem framlagda

förslaget ifrågasättes icke, att utbildningen av blivande lärare vid de

allmänna läroverken skulle helt och hållet förläggas till universiteten, utan

förordas, att nuvarande anordning i stort sett bibehålies. Med hänsyn till

här angivna olika omständigheter synes frågan om folkskollärarutbildningens

förläggande till universiteten hos oss icke för närvarande äga sådan aktualitet,

att den i samband med överstyrelsens nu föreliggande uppdrag kan

upptagas till närmare granskning. Överstyrelsen anser sig därför icke i

förevarande sammanhang böra ingå på ifrågavarande spörsmål från vare

sig principiella eller organisatoriska och ekonomiska synpunkter. Det uppdrag

överstyrelsen erhållit avser uppenbarligen framläggande av utredning

och förslag inom ramen av den nuvarande organisationen. Givetvis bör

med hänsyn till hela frågans i viss mån svävande läge någon dyrbar utökning

av denna organisation icke nu ifrågasättas, något som jämväl ur andra

synpunkter kan sägas vara utom räkningen.

Överstyrelsen anser sig däremot böra något närmare sysselsätta sig med

vissa förändringar av seminarieorganisationen, som kunna sägas vara aktualiserade

genom den allmänna utvecklingen av vår skolorganisation och som

kunde genomföras inom ramen av den nuvarande organisationen. Aven

här gäller det en närmare anslutning till det allmänna skolsystemet, i det

att seminarierna skulle mera omedelbart bygga på vissa av dess skolformer.

I detta avseende är att taga hänsyn till de vidgade möjligheterna att avlägga

realexamen och studentexamen, som successivt erhållits, varvid dock

är att märka, att de intressen, som ungdomen i mera avsides liggande delar

av vårt land kan anses äga, böra tagas i tillbörligt beaktande. Närmast upptager

nu överstyrelsen till behandling frågan örn

2. Seminariernas inträdesfordringar och de vidgade möjligheterna till

realexamens avläggande.

Därvid erinrar överstyrelsen först örn folkundervisningskommitténs ståndpunkt

till denna fråga:

Såväl frågan om det värde, som borde tillerkännas avlagd realskolexamen

för inträde i folkskoleseminarium, som frågan örn ett direkt samband mellan

realskola och folkskoleseminarium diskuteras utförligt av folkundervisningskommittén

i dess den 20 december 1911 avgivna betänkande angående

folkskoleseminarierna. Av både principiella oell praktiska skäl avböjer kommittén

tanken på att avlagd realskolexamen skulle på något sätt berättiga

till inträde i seminarium utan prövning. Mera sympatisk ställer sig korn
-

ås''kolöverstyrelsen
’7ii

irra.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

inittén till frågan om en särskild seminariekurs för dem, som avlagt realskolexamen.

Vid övervägande av skäl för och emot en sådan anordning

kominer kommittén dock till det resultatet, att förhållandena inom skolväsendet

vid tidpunkten för kommitténs ståndpunktstagande icke nått den utveckling

oell kommit till den stadga, att de kunde giva någon säkrare vägledning

för framställandet av förslag i den antydda riktningen. Att man

skulle komma till detta resultat syntes kommittén vara helt klart, då realskolexamen

första gången avlades så kort tid före kommitténs ståndpunktstagande

som år 1907. Kommittén slutar sin framställning i förevarande

hänseende med följande ord: »Det synes kommittén klart, att frågan om

inrättandet av en särskild seminariekurs för dem, som avlagt realskolexamen,

eller i allmänhet taget frågan om ett närmare samband mellan seminariet

och realskolan icke för närvarande lämpligen kan företagas till avgörande.

Helt visst bör den dock snart nog bliva föremål för behandling. Den möjligheten

är för övrigt icke utesluten, att man i framtiden kan komma att i

väsentlig utsträckning grunda seminariet på realskolan. Den nya överbyggnad,

som folkskolan erhållit i den kommunala mellanskolan, innebär i själva

verket en viss förskjutning i utgångspunkterna för frågans bedömande. I

den mån. den kommunala mellanskolan kan vinna utveckling och därmed

tillfällen i ökat mått beredas ungdom ur de bredare folklagren att erhålla

den skolbildning, som vitsordas i realskolexamen, kommer en del av de

skäl, som för närvarande tala mot en sådan organisatorisk anordning och

s°m av kommittén i det föregående berörts, att förlora i betydelse.»

Därefter redogör överstyrelsen för de vidgade möjligheter till realexamens

avläggande, vilka inträtt under de senaste tjugu åren samt för det inflytande

dessa förhållanden haft på seminariernas elevrekrytering.?

Den utveckling av de kommunala mellanskolorna, varom folkundervisningskommittén

ingenting kunde säga, har i själva verket utan tvivel överträffat

förväntningarna. Ingen kunde säkerligen år 1909, då beslutet örn

de kommunala mellanskolorna fattades av riksdagen, våga förutspå, att

denna skolform skulle utvecklas så hastigt, att inom mindre än två årtionden

de kommunala mellanskolorna komme att i antal betydligt överträffa de

dåvarande allmänna läroverken. Genom 1927 års skolreform bestämdes, att

54 av de förefintliga kommunala mellanskolorna skulle förvandlas till statliga

samrealskolor. Den minskning i de kommunala mellanskolornas antal,

som härav måste bliva följden, uppvägdes alltså av en motsvarande ökning

i de allmänna läroverkens. Höstterminen 1931 finnas 50 kommunala mellanskolor,

däri inräknade 8, som skola övergå till statssamskolor. Utom vid

realskolor och kommunala mellanskolor kan realexamen avläggas vid vissa

privatskolor, som stå under skolöverstyrelsens inseende. Därtill kommer, att

några fyrklassiga högre folkskolor hava sin undervisningsplan så ordnad,

att de kunna föra sina lärjungar fram till realexamen, fastän dessa få avlägga

sin examen som privatister. Genom denna utveckling av skolväsendet

har det antal orter, där på sätt ovan angivits tillfälle till utbildning

fram till realexamen förefinnes, alltmer tillväxt. Antalet sådana orter utgjorde

år 1911, då folkundervisningskommitténs betänkande avgavs, 82

men uppgår höstterminen 1931 till 168 och har alltså mer än fördubblats.

Av efterföljande översikt framgår, huru de ifrågavarande orterna fördela sig

på de olika länen.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

135

1911

1931

Stockholms stad ....

...... 1

1

Stockholms

län..........

...... 2

11

Uppsala

»..........

...... 2

3

Södermanlands

»..........

...... 4

7

Ostergötlands

»..........

...... 5

10

Jönköpings

»..........

...... 3

7

Kronobergs

»..........

...... 1

5

Kalmar

»..........

...... 4

10

Gotlands

»..........

...... 1

2

Blekinge

»..........

2

4

Kristianstads

»..........

...... 4

9

Malmöhus

»..........

...... 8

15

Hallands

>..........

...... 3

5

Göteborgs och Bohus

»..........

...... 3

5

Älvsborgs

»..........

...... 5

8

Skaraborgs

»..........

...... 6

9

Värmlands

»..........

...... 4

9

Orebro

»..........

...... 4

7

Västmanlands

»..........

...... 4

6

Kopparbergs

»..........

...... 2

10

Gävleborgs

»..........

...... 3

7

V ästernorrlands

2>..........

...... 4

6

Jämtlands

»..........

...... 1

2

Västerbottens

»..........

...... 2

3

Norrbottens

»..........

...... 4

7

Summa 82 168

Det är vidare att märka, att de 82 orterna för år 1911 huvudsakligen

utgjordes av städer, under det att av de 168 orterna för år 1931 ej mindre

än 65 äro att återfinna på landsbygden. Möjligheterna att förvärva den

bildning, som vitsordas genom realexamen, hava alltså under tjugu år väsentligt

ökats, och denna utveckling har framför allt kunnat komma landsbygdens

ungdom till godo.

Angivna förhållanden hava redan visat sig öva inflytande på seminariernas

elevrekrytering. I allt större utsträckning hava ynglingar och flickor,

som avlagt realskolexamen, anmält sig som inträdessökande till folkskoleseminarierna

och där vunnit inträde. Till de kvinnliga folkskoleseminarierna

hava också i allt större antal kommit unga flickor, som genomgått högre

flickskola. En motsvarande utveckling är också om ock i mindre grad att

iakttaga beträffande småskoleseminarierna. I fråga örn dessa föreligger en

statistik i förevarande avseende i 1929 års seminariesakkunnigas betänkande

(sid. 36) omfattande åren 1926—1929, vilken visar, att antalet i småskoleseminarierna

intagna med student- eller realskolexamen eller normalskolekompetens

stigit från 18.7 procent år 1926 till 30.2 procent år 1929. Studenterna

hava varit så få, att deras antal ej nämnvärt inverkar på resultatet.

För folkskoleseminarierna kunna i förevarande avseende upplysningar

hämtas ur den officiella statistiken. I nedanstående tabell lämnas för åren

1926—1930 uppgifter angående antalet intagna elever vid folkskolesemina

riem a, som vad de manliga beträffar, avlagt realskolexamen och vad de

kvinnliga angår, avlagt realskolexamen eller förvärvat normalskolekompetens.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Majt.s proposition Nr 143.

1926

1927

1928

1929

1930

Antal: Manliga.........

56

62

65

100

76

» Kvinnliga........

68

68

93

97

93

Summa

124

130

158

197

169

IManl. av hela antalet mani. .

22.8

25.4

26.2

34.8

25 9

Procent, av liela ,, . . , ,

antalet intagna KvmnL av hela antalet kvinnl. .

42.8

41.5

56.4

53.0

50.8

IManl. och kvinnl. av totalantalet

30.6

31.9

38.3

41.9

35.5

Av tabellen framgår, att antalet elever med den föregående utbildning,

varom här är fråga, är ganska stort både absolut och relativt taget, och att

det i stort sett visar en stigande tendens. Nedgången för år 1930 torde få

betraktas som tillfällig. Vidare inhämtas, att antalet ifrågavarande elever

e vid de molila seminarierna än vid de manliga. Givetvis växlar

antalet vid olika seminarier ganska betydligt. Det må här tilläggas, att

under åren 1926—1930 75 manliga och 17 kvinnliga eller tillhopa 92 studenter

intogos i klass I vid folkskoleseminarierna.

För egen del anför överstyrelsen i detta ämne följande beträffande folkskoleseminarierna

:

Inför de angivna siffrorna uppstår helt naturligt den tanken, att den tidpunkt,

då, såsom folkundervisningskommittén uttalat, frågan örn förhållandet

mellan folkskoleseminarium och realskola bör upptagas till förnyad

grundlig omprövning, snart kan anses vara inne. Att överstyrelsen icke i

förevarande sammanhang kunnat förebringa en grundlig utredning av detta

spörsmål torde vara självklart. För en sådan utredning hade fordrats yttranden

från folkskoleseminariernas lärarkollegier angående de erfarenheter

och önskemål på området, som hos dem kunna förefinnas. Sedan skulle

överstyrelsen hava haft att vid sidan av det övriga omfattande utredningsarbetet

verkställa allmän principiell utredning i frågan samt dessutom åtminstone

förberedelsevis diskutera spörsmålet örn de ändringar i folkskoleseminariernas

undervisningsplan, som den ändrade utgångspunkten för undervisningen

skulle nödvändiggöra. En särskild utredning i ärendet synes

därför böra åvägabringas. Så mycket torde emellertid redan nu kunna

sägas, att även örn realexamen fastställes som villkor för inträde vid folkskoleseminarium,

så kan ändock icke den nuvarande utbildningstiden av fyra år

förkortas. Folkundervisningskommittén hade visserligen tänkt sig, att ovanpå

avlagd realskolexamen skulle kunna byggas en treårig seminariekurs. Den

erfarenhet, som under årens lopp vunnits angående den nuvarande seminarieorganisationon,

visar emellertid enligt överstyrelsens bestämda uppfattning,

att ett fullföljande av denna tanke skulle innebära en försämring av

folkskollärarutbildningen i jämförelse med nuvarande förhållanden. I allmänhet

torde bland dem, som hava erfarenhet angående folkskoleseminariernas

arbetsförhållanden, råda en enhällig mening, att det är svårt att på

den anslagna tiden medhinna det utbildningsprogram, som den för folkskolesemiharierna

gällande undervisningsplanen innehåller. Emellertid torde

knappast någon vara böjd att pruta av på detta program, vare sig det

gäller allmänbildning eller fackutbildning. Erfarenheten torde jämväl hava

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

ådagalagt, att även de, som kommit in i folkskoleseminariums första klass

efter avlagd realskolexamen, haft fullt upp att göra under den följande

fyraåriga kursen. Det är härvidlag också att märka, att många inträdessökande

med realskolexamen icke kunnat bestå i tävlingen vid inträdesprövningarna

och därför trots sin examen icke blivit intagna. De, som verkligen

kommit in, kunna fördenskull anses utgöra ett urval. Vidare må erinras

örn att inträdesfordringarna i fråga om vissa ämnen redan nu i stort

sett motsvara realexamens kunskapsmått.

Det är tydligt, att det för folkskoleseminarierna skulle kunna medföra

vissa lättnader i kurserna, örn deras undervisning kunde helt bygga på det

kunskapsmått, som vitsordas genom realexamen. Men dessa lättnader borde

framför allt komma utbildningen till godo på det sättet, att arbetet kunde

bliva mindre forcerat och att den viktiga, rent pedagogiska utbildningen

kunde bliva bättre tillgodosedd.

Av det sagda framgår, att överstyrelsen är av den bestämda uppfattningen,

att ett införande av realexamen som inträdesvillkor vid folkskoleseminarierna

icke kan förbindas med någon förkortning av den fyraåriga seminariekursen,

varför överstyrelsen också i sitt i det följande framlagda organisationsförslag

räknat med att den vanliga seminariekursen fortfarande skulle vara

fyraårig.

3. Seminariernas rekrytering från landsbygden.

När skolöverstyrelsen sedan övergår till frågan örn seminariernas rekrytering

från landsbygden, åsyftar överstyrelsen egentligen en rekrytering med ungdom

från mera avlägsna trakter av landet. I fråga örn sådan rekrytering

anför överstyrelsen:

Det är ett allmänt erkänt faktum, att seminarierna erhållit ett stort antal

av sina mest begåvade och skickliga elever från orter, där ungdomen efter

avslutad folkskola icke varit i tillfälle att vid fortsatt vistelse i hemmet förskaffa

sig fortsatt skolbildning, om man undantager den numera obligatoriska

fortsättningsskolan. Fortsatt skolgång skulle för dem kräva inackordering

å annan plats. Utpräglat studiebegåvade ynglingar och flickor från

sådana orter hava ofta av rent ekonomiska skäl sett sig hänvisade till att

tillfredsställa sin studielust vid ett seminarium. Deras ekonomiska villkor

hava ej medgivit, att de gått den jämförelsevis långa studieväg, som leder

till och genom universitet eller högskola, även om de aldrig så gärna velat.

Däremot hava de med det bistånd de kunnat erhålla från hemmet, med

anlitande av lånevägen jämte den hjälp, som stipendierna vid ett seminarium

kunnat giva, mäktat komma ut med den jämförelsevis korta seminariekursen.

Vad flickorna beträffar, har det givetvis för dem varit lättasi

att bereda sig möjlighet att genomgå ett småskoleseminarium, men även

många landsbygdsflickor från mindre bemedlade hem hava avlagt folkskollärarexamen.

För de unga männen har ju i förevarande hänseende endast

folkskoleseminarium stått till buds, sedan småskoleseminarierna alldeles upp

hört att mottaga manliga elever.

För folkskolan har det varit av största betydelse, att den kunnat bland

sina lärare räkna begåvade män och kvinnor med särskilt god utrustning

för lärarkallet, vilka haft sitt hem i mera avlägset liggande bygder och för

vilka därför seminariet praktiskt taget blivit den enda möjliga studievägen.

Givetvis böra inga åtgärder vidtagas, som skulle väsentligen försvåra en

Skolö-verstyrelsen

10/n 1931.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

dylik rekrytering för folkskollärarbanan. Åtgärder avseende förändring av

villkoren för inträde vid folkskoleseminarierna, som skulle leda i sådan riktning,

skulle därjämte innebära en orättvisa mot landsbygdens ungdom, då

den skulle inskränka dess redan jämförelsevis begränsade utbildningsmöjligheter.

Även med det betydligt ökade antalet orter, där realexamen kan

avläggas, och med de i vår tid så väsentligt förbättrade kommunikationsmöjligheterna

kommer det dock alltid att i vårt land finnas trakter, för

vilka förhållandena äro sådana, att de, som vilja genomgå en skola, vilken

för fram till realexamen, måste inackordera sig å annan ort.

Nu angivna omständighet är givetvis ägnad att väcka vissa betänkligheter

mot ett införande av realexamen som inträdesvillkor vid seminariumNärmast

skulle det ju vara folkskoleseminarierna, som ett sådant villkor

skulle gälla. Skulle man med hänsyn till det allmänna skolväsendets utveckling

anse tiden vara inne att inordna folkskoleseminariet i det allmänna

skolsystemet genom att låta dess lärokurser bygga på realskolans, synes

det därför ej vara ur vägen, om åtgärder bleve vidtagna, som tillförsäkrade

ungdom från rena landsbygden möjlighet att utan avläggande av realexamen

fortfarande få vinna inträde vid folkskoleseminarium. Detta önskemål skulle

vinnas, örn vid sidan om den utbildning, som skulle bygga på realexamen,

vid vissa seminarier anordnades en folkskollärarutbildning, vilken som förutsättning

ej krävde större kunskapsmått utöver folkskolans än det, som begåvade

inträdessökande kunde förvärva genom studier på egen hand eller

med bistånd av sin lärare i folkskolan. En sådan lärarutbildning, som här

åsyftas, kunde givetvis icke bliva helt identisk med den, som grundades på

realexamen, men den borde dock i stort sett bliva likvärdig. Om, såsom

överstyrelsen med bestämdhet förutsätter, den utbildning, som skulle bygga

på realexamen, skulle omfatta fyra år, torde det, därest likvärdighet skulle

kunna uppnås, vara nödvändigt att låta den utbildning, som skulle förutsätta

lägre inträdesfordringar, omfatta ett år längre tid, alltså fem år. Då

man bedömer frågan om en sådan förlängning av seminarietiden för de

här ifrågavarande eleverna, bör emellertid beaktas, att inträdessökande, som

ej genomgått realskola eller högre flickskola eller på annat sätt förvärvat

högre skolbildning, för att kunna bestå i konkurrensen vid inträdesprövningarna,

i regel finna sig nödsakade att genomgå en särskild preparandkurs,

varför deras sammanlagda utbildningstid blir väsentligt över fyra år.

Även örn man finge en femårig folkskollärarutbildning, grundad på inträdesfordringar,

för vilkas inhämtande genomgående av preparandkurs icke

behövde bliva nödvändig, komme dessa fordringar att i väsentliga avseenden

överensstämma med dem, som nu gälla, och man skulle därför med en

femårig seminariekurs kunna vinna det länge kända önskemålet, att folkskoleseminariernas

i och för sig ändamålsenliga lärokurser skulle av elever

med nämnda förutsättningar kunna genomgås med större lugn och större

grundlighet. Såsom ovan redan angivits, skulle enligt överstyrelsens mening

en sådan femårig utbildning säkerligen bliva likvärdig med den, som

erhölles vid en fyraårig seminariekurs, byggd på realexamen. Att den ej

kunde bliva helt identisk torde icke behöva ingiva några egentliga betänkligheter.

Ett liknande förhållande förefinnes som känt redan nu i fråga örn

iolkskollärarutbildningen. Det råder givetvis ganska stora olikheter mellan

den utbildning, som erhålles vid ett vanligt fyraårigt folkskoleseminarium,

och den, som förvärvas genom studentexamen och därpå följande ettårig

seminariekurs, och det är enligt överstyrelsens mening en fördel för folkskolan

att erhålla lärare, som gått fram på olika bildningsvägar.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

På frågans nuvarande stadium har överstyrelsen helt naturligt icke velat

framlägga något förslag i förevarande hänseende, men överstyrelsen anser

det synnerligen önskvärt, att, därest en utredning angående realexamen som

inträdesvillkor vid folkskoleseminarierna skulle komma till stånd, i samband

därmed också tagas under övervägande sådana åtgärder, som kunna tillförsäkra

dessa seminarier fortsatt rekrytering med ungdom, som fått sin föregående

skolbildning uteslutande i folk- och fortsättningsskolor. Örn nu en

mera definitiv organisation av folkskoleseminarierna skall genomföras, är det

uppenbarligen av vikt, att denna organisation icke göres så trång, att den

ej lämnar utrymme för förändringar, som man kan förvänta skola kunna

behöva vidtagas i en snar framtid. Överstyrelsen har därför sökt avväga

det organisationsförslag, som i det följande framlägges, på sådant sätt, att

utrymme skulle komma att förefinnas för inrättande vid ett mindre antal

folkskoleseminarier av femårig kurs.

. 4. Utbildning av studenter till follcskollärare.

I skrivelse av den 29 augusti 1930 ha K. G. Andersson, m. fl. hemställt,

det Kungl. Maj:t måtte framlägga förslag till omorganisation av rikets

seminarier, i den mån deras verksamhet avser utbildning av studenter och

likställda till folkskollärare. Motiveringen till denna framställning är i sammandrag

ungefär följande:

Vid de i augusti 1930 avslutade inträdesprövningarna till den ettåriga

studentkursen vid Växjö folkskoleseminarium blevo praktiskt taget samtliga

sökande förklarade behöriga, men flertalet måste dock avvisas av brist på

utrymme. De, som undertecknat framställningen, mena därför, att staten

»borde finna med sin uppgift förenligt att vidtaga sådana åtgärder, att större

möjligheter bereddes för dessa arbetslösa studenter till arbete och utkomst

och då särskilt genom att folkskollärarbanan i större utsträckning, än som

nu är fallet, ställdes öppen för dem». Studentens tidigare utbildning vore

ju teoretisk och inriktad på en framtida intellektuell sysselsättning. Det

syntes undertecknarna lämpligt, att ett större antal ettåriga seminariekurser

anordnades vid rikets seminarier, och skulle de befinnas för knappt tilltagna

för att kunna bibringa en tillfredsställande utbildning, kunde de ju tänkas

utökade till att omfatta exempelvis två år.

»För den händelse», heter det i skrivelsen, »antalet utexaminerade folkskollärare

genom de föreslagna åtgärderna skulle kunna befaras bli för stort,

föreslå vi, att ett motsvarande antal av de lägsta klasserna vid de fyraåriga

seminariekurserna indrages i den mån och vid de tidpunkter, en sådan åtgärd

kan anses behövlig med hänsyn till en normal nyrekrytering av folksk

ollärarkåren. En sådan åtgärd i förening med en utökning av möjligheterna

för studenter att bli folkskollärare synes oss så mycket mera lämplig,

som de personer, som söka inträde vid de fyraåriga kurserna, i allmänhet

äro i den åldern, att de med fördel kunna inrikta sig på någon

praktisk sysselsättning. De i denna kategori, som icke ha ungdomens fördel,

ha ofta redan en sysselsättning, som kan ge dem en dräglig utkomst,

ett yrke eller dylikt».

Till sist fäster man uppmärksamheten på den besparing, som de föreslagna

åtgärderna skulle innebära för statsverket, »då ju i viss mån en

fyraårig utbildning komme att ersättas med en ettårig eller eventuellt tvåårig

sådan».

Skrivelse av

K. G. Anders

son ra. fl.

s. 140 Kontrollera mot PDF

De sakkunniga

.

Skolöver
styrelsen
''"/n

mi.

140 Kungl. Martts proposition Nr 143.

I ett särskilt den 24 augusti 1931 dagtecknat betänkande ha seminariesakkunniga

yttrat sig över denna framställning:

I sin utredning angående inskränkningar i de nuvarande folkskoleseminariernas

organisation ha de sakkunniga framlagt sin allmänna syn på gestaltningen

av denna organisation under den närmaste tiden. De anse, heter

det där, »att denna normalt bör bestå av tvenne delar: en fastare kärna av

seminarier, som lia att sörja för det minimum av utexaminering som under

alla omständigheter kan anses vara behövlig, samt en mera rörlig del, som

exempelvis i form av studentkurser kan möta de kastningar i lärarbehovet,

som väl alltid komma att finnas». Det tillägges, »att de under nuvarande

omständigheter finna denna senare del vara synnerligen av nöden».

Det är möjligt, att detta senare tillägg skulle tydas därhän, att de sakkunniga

varit inne på samma tankegång, som framställningens undertecknare,

så är dock ej fallet. Den nuvarande seminarieorganisationen kan och

bör omedelbart inskränkas på sätt, som i utredningen föreslagits; det är

till och med troligt, att den inom kort behöver ytterligare begränsas. Men

det är jämväl tänkbart, att utexamineringen av lärare rent tillfälligtvis något

år måste göras större än vanligt. Under sådana förhållanden synes det

naturligt, att studentkurserna få en mera vidgad omfattning. De sakkunnigas

avsikt är således att skapa en organisation, som utan att vara kostsammare,

än den med nödvändighet måste vara, alltid förser folkskolan

med det antal lärarkrafter, som den vid olika tillfällen kan ha behov av.

För dem, som stå bakom skrivelsen av den 29 augusti 1930, är utgångspunkten

en annan. De önska folkskoleseminarierna så inrättade, att de

årligen kunna stå öppna för det mer eller mindre stora antal studenter, som

skulle vilja utnyttja dem. För den skull bör ett större antal studentkurser

anordnas — gärna utökade till att omfatta exempelvis två år —- samt ett

motsvarande antal av de lägsta seminarieklasserna vid behov indragas. Det

är svårt att förstå det för folkskolan ändamålsenliga i de föreslagna nya

anordningarna; i varje fall kunna de sakkunniga ej rekommendera dem.

Efter allt att döma skulle de kunna äventyra icke allenast den jämna och

säkra tillgång av lärare och lärarinnor, som är ett livsvillkor för skolan i

dess växt och utveckling, utan sannolikt också möjligheten att snabbt lägga

till rätta vid förekommande överskott eller underskott i lärartillgången. Flärmed

vilja de sakkunniga likväl icke lia sagt, att icke folkskollärarutbildningen

skulle kunna ordnas annorledes, än vad nu är fallet. Men för att

kunna ge anvisning på nya utbildningsvägar kräves det utredningar, som

ligga utanför ramen av de sakkunnigas uppdrag. I

I fråga om utbildning av studenter till folkskollärare har skolöverstyrelsen

erinrat, att sådan utbildning icke är någon nyhet hos oss, eftersom dylik

utbildning förekommit sedan lång tid tillbaka. Angående den hittillsvarande

utbildningen av berörda slag lämnar överstyrelsen följande korta

historik;

Tidigare var studenternas folkskollärarutbildning ordnad på det sätt, att

studenter utan inträdesprövning vunno inträde i folkskoleseminariets fjärde

klass och fingo deltaga i undervisningen i vissa ämnen inom denna klass

samt i de praktiska övningarna i tredje och fjärde klasserna. Denna utbildning

ansågs emellertid mindre tillfredsställande. I stället inrättades

därför vid vissa folkskoleseminarier särskilda ettåriga kurser för studenter.

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

Den första inrättades vid folkskoleseminariet i Stockholm för kvinnliga studenter

år 1909, följande år inrättades en dylik kurs för manliga studenter

i Växjö.

Folkundervisningskommittén upptog frågan örn studenternas utbildning

till folkskollärare till utförlig behandling och framlade i sitt betänkande den

20 december 1911 förslag till föreskrifter för ettåriga seminariekurser för

studenter samt förslag till undervisningsplan för sådana kurser. Dessa

förslag hunno icke behandlas i samband med kommitténs förslag rörande

de vanliga fyraåriga seminariekurserna, och bestämmelser angående studentkurserna

kommo därför icke att ingå i seminariestadgan av år 1914. I

stället utfärdades, sedan folkskolöverstyrelsen den 3 juni 1916 avgivit utlåtande

med förslag i ärendet, den 14 juli 1916 nådig kungörelse med föreskrifter

för ettåriga seminariekurser.

Utöver de båda förutnämnda studentkurserna i Stockholm och Växjö tillkommo

år 1912 två nya sådana kurser vid statsseminarierna, nämligen en

i Strängnäs för manliga och en i Kalmar för kvinnliga studenter; samma

år upprättades också en studentkurs för kvinnliga elever vid det privata

folkskoleseminariet i Göteborg. År 1921 upprättades för att motverka den

då rådande stora bristen på folkskollärare nya studentkurser i Uppsala och

Lund, båda för manliga studenter. När bristen på folkskollärare efter några

år upphörde och i stället överskott yppade sig, avvecklades de fem sistnämnda

studentkurserna, kurserna i Uppsala och Lund med utgången av

läsåret 1922—1923, kurserna i Strängnäs och Kalmar med utgången av

läsåret 1925—1926 och kursen vid det privata folkskoleseminariet i Göteborg

med utgången av läsåret 1924—1925.

Sedan genom 1927 års skolreform nya bestämmelser för studentexamen

tillkommit, vidtogos genom nådig kungörelse den 16 april 1930 vissa ändringar

i stadgan för ettåriga seminariekurser i syfte att avpassa inträdesfordringarna

efter den nya ordningen för studentexamen.

Frågan om studentkurserna har varit föremål för uttalande även av 1929

års seminariesakkunniga. På grund av en till dem remitterad skrivelse

hava de i ett den 24 augusti 1931 avgivet, till överstyrelsen remitterat utlåtande

yttrat sig angående en utökning av studentkursernas antal. De sakkunniga,

som icke gå in på frågan om studentkursernas organisation, uttala

sig för att dessa fortfarande skola hava en mera lös ställning inom seminarieorganisationen,

så att de kunna lätt ökas eller minskas i antal, för att

det skall bliva möjligt att kunna snabbt tillmötesgå ett framträdande ökat

eller minskat behov av folkskollärare.

Då det gäller studenterna, kan det sägas, att folkskollärarutbildningen

redan inordnats i det allmänna skolsystemet, i det att det finnes seminariekurser,

som bygga direkt på studentexamen, alltså på gymnasiet. Det är

alltså bär icke fråga om något nytt spörsmål av principiell innebörd, utan

det gäller fastmera, örn man skali gå vidare på en redan beträdd väg eller

ej. Det kan tvivelsutan sägas, att frågan örn studenternas utbildning till

folkskollärare i viss mån kommit i ett annat läge på grund av utvecklingen

av det högre skolväsendet under de årtionden, som förflutit sedan år 1911,

då de nu gällande bestämmelserna för de ettåriga seminariekurserna framlades

av folkundervisningskommittén. Även i fråga örn orter, där det finnes

möjlighet att avlägga studentexamen, bar en väsentlig ökning i antalet under

de senaste tjugu åren inträtt, såsom framgår av nedanstående översikt, uppgjord

efter samma grunder som den förut införda översikten angående orter

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

med möjlighet till förvärvande av kunskaper, erforderliga för avläggande

av realexamen.

1911

1931

Stockholms stad....

........... 1

1

Stockholms

län.....

........... 1

5

Uppsala

»

........... 1

1

Södermanlands

»

........... 2

3

Ostergötlands

»

........... 2

3

Jönköpings

»

........... 1

2

Kronobergs

»

........... 1

1

Kalmar

»

........... 2

2

Gotlands

»

........... 1

1

Blekinge

» . .

........... 1

1

Kristianstads

»

........... 1

1

Malmöhus

»

........... 5

6

Hallands

»

........... 1

1

Göteborgs och Bohus

»

........... 1

2

Älvsborgs

»

........... 1

2

Skaraborgs

».....

........... 1

2

Värmlands

»

........... 2

2

Orebro

»

........... 1

1

Västmanlands

»

........... 1

1

Kopparbergs

»

........... 1

1

Gävleborgs

»

........... 2

3

V ästernorrlands

»

2

2

Jämtlands

»

........... 1

1

Västerbottens

»

........... 1

1

Norrbottens

»

........... 1

Summa 35

1

47

Även örn ökningen på här förevarande område icke är på långt när så

stor som i fråga örn orter med utbildning till realexamen, så är den dock

betydande. Det är emellertid tydligt, att möjligheterna för landsbygdens

ungdom att förvärva de för deltagande i folkskollärarutbildningen nödiga

förkunskaperna skulle bliva betydligt mindre, örn denna utbildning byggdes

helt och hållet på studentexamen, än om den huvudsakligen grundades på

realexamen.

Emellertid är den tillväxt i antalet orter med gymnasier, som ägt ram,

väl värd att tagas i betraktande, då det gäller att bedöma frågan, i vilken

utsträckning vid folkskoleseminarierna böra anordnas för studenter avsedda

kurser. Det bör härutinnan också bemärkas, att genom 1927 års skolreform

möjligheterna för flickor att avlägga studentexamen väsentligt ökats. Att

de ökade möjligheterna också tagits i anspråk bevisas därav, att antalet utexaminerade

studenter under tjugu år växt från 1,463 vårterminen 1911 till

2,248 vårterminen 1930. Och det bör här ihågkommas, att verkningarna

av 1927 års skolreform i förevarande avseende ännu icke hunnit framträda

vid sistnämnda tidpunkt.

Beträffande studentkursernas betydelse inom den hittillsvarande folkskollärarutbildningen

yttrar överstyrelsen:

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Att studentkurserna vid seminarierna fylla ett verkligt behov, då det

gäller studenternas vidare utbildning, framgår av det stora antal, som sökt

inträde vid de förefintliga kurserna. Under åren 1920—1931 anmälde sig

som inträdessökande vid folkskoleseminarierna 2,771 manliga och 1,714 kvinnliga

studenter, alltså sammanlagt 4,485. Av dessa intogos 877 manliga och

565 kvinnliga eller tillhopa 1,442. I procent av de anmälda sökande utgjorde

således enligt dessa siffror de intagna respektive 31,6, 32,9 och 32,2 procent.

Örn också härvid en viss dubbelräkning ej kunnat undvikas, då åtskilliga

inträdessökande anmäla sig år efter år, så uppväges detta av det förhållandet,

att ett flertal aspiranter efter hos vederbörande rektor gjorda förfrågningar

örn utsikterna att vinna inträde ej fullfölja sin avsikt att söka.

Längre tillbaka i tiden var det nog så, att bland de manliga studenter,

som sökte sig till seminarierna, funnos åtskilliga, som valde denna studieväg,

först sedan de misslyckats vid universitetet, och som icke av håg och

fallenhet valde folkskollärarens kall. I det fallet hava tiderna förändrats.

Seminariernas rekrytering av studenter kan numera sägas vara mycket god,

Det stora antalet inträdessökande i förhållande till det antal, som kunnat

intagas, har möjliggjort ett synnerligen gott urval. Det bör härvidlag bemärkas,

att, såsom ovan antytts, kännedomen om den svåra konkurrensen

har medfört, att i allmänhet endast studenter med utmärkta betyg funnit

det. lönt att anmäla sig såsom inträdessökande.

Överstyrelsen anser sig också kunna vitsorda, att folkskolan genom de

lärare, som före sitt inträde vid seminarium avlagt studentexamen, erhållit

ett tillskott av goda krafter, vilka utfört ett samvetsgrant och förtjänstfullt

arbete i dess tjänst. Därigenom att seminarierna rekryterats på olika vägar,

har folkskollärarkåren kunnat erhålla en mera allsidig sammansättning, och

detta har tvivelsutan varit till gagn både för kåren själv och för skolan.

Med avseende på studentkursernas ställning inom den framtida folkskollärarutbildningen

anför överstyrelsen:

Med hänsyn både till önskemålet örn folkskoleseminariernas närmare anslutning

till skolsystemet, till studenternas berättigade krav på tillfällen till

fortsatt utbildning och till folkskolans bästa finner överstyrelsen det vara

nödvändigt att, då ett definitivt förslag till folkskoleseminarieorganisationen

skall framläggas, upptaga frågan örn studentkursernas ställning till närmare

prövning. Överstyrelsen har vid en sådan prövning kommit till det resultatet,

att det med hänsyn till de olika omständigheter, som i det föregående anförts,

måste anses önskvärt, att studentkurserna på ett fastare sätt inordnas i seminarieorganisationen.

Hittills hava de, åtminstone formellt sett, haft en

mera tillfällig karaktär. De hava närmast tänkts som ett slags säkerhetsventil,

genom vilken man kunnat reglera produktionen av folkskollärare.

Då kurserna äro ettåriga, har det varit möjligt att vid brist på lärare genom

inrättande av studentkurser hastigt öka antalet utexaminerade folkskollärare,

och vid överskott på lärare har genom indragning av sådana kurser lika

hastigt en minskning på området kunnat åvägabringas. Överstyrelsen anser

det visserligen nödvändigt, att seminarieorganisationen göres så smidig, att

vid behov minskning eller ökning i antalet utexaminerade lärare hör utan

större svåiighet kunna genomföras, och överstyrelsen återkommer i det följande

till detta spörsmål. Men överstyrelsen anser för sin del, att nu anförda

önskemål icke bör stå i vägen för att studentkurserna i viss utsträckning

fast inordnas i seminarieorganisationen. Huru lärarbehovet än kan

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

komma att växla, torde dock ingen vilja ifrågasätta, att studentkurserna

skulle helt och hållet försvinna.

Studentkursernas antal är för närvarande inskränkt till ett minimum, i det

att det finnes endast en manlig och en kvinnlig kurs. De synpunkter, överstyrelsen

i det föregående anfört i fråga örn studentkursernas berättigande,

tala enligt överstyrelsens mening för att dessa kurser vid ett fastare inordnande

i organisationen till antalet utökas över det minimum, som nu förefinnes.

Med hänsyn till nämnda synpunkter finner överstyrelsen det väl

motiverat, att åtminstone omkring 20 procent av de folkskollärare, som utexamineras,

komma från studentkurserna. Överstyrelsen har därför i sitt

organisationsförslag upptagit studentkursernas antal till dubbelt mot nu,

alltså till det antal statliga kurser, som med undantag av en rent tillfällig

ökning fanns åren 1912—1926.

Örn man vill åt studentkurserna giva en fastare ställning inom organisationen,

synes det överstyrelsen vara påkallat att göra en undersökning, huruvida

någon väsentlig förändring i deras organisation kan anses motiverad.

Beträffande en sådan förändring anför överstyrelsen:

Ett krav i detta hänseende har med ganska stor enhällighet gjort sig gällande,

nämligen det, att kursens längd borde utsträckas till två år. Bland

de lärare, som arbeta vid studentkurserna, torde det vara en allmän mening,

att en sådan förlängning vore önskvärd, och överstyrelsen har berett sig

tillfälle att i detta hänseende samråda med rektorerna Anna Sörensen och

S. Mårtenson, vilka äga de mest omfattande erfarenheterna i fråga örn ledning

av ettåriga seminariekurser. Jämväl från dem, som genomgått studentkurs

vid seminarium, hava uttalanden i sådan riktning blivit gjorda.

Aven överstyrelsen finner starka skäl för en förlängning av studentkurserna

vara för handen. Givetvis måste den allmänbildning, som vitsordas

genom studentexamen, anses i vissa hänseenden vara överlägsen den, som

förvärvas vid ett fyraårigt folkskoleseminarium. Överlägsenheten ligger

framför allt i kunskaperna i främmande språk, men förefinnes utan tvivel

även i vissa andra teoretiska ämnen. Det måste emellertid ihågkommas,

att vid gymnasierna icke kan förefinnas den inriktning på en blivande lärargärning,

som helt naturligt i ej ringa mån präglar seminariernas allmänbildande

undervisning.

Det har emellertid från början ansetts nödvändigt, att vid studentkurserna

upptaga jämväl vissa teoretiska ämnen, och erfarenheten har visat, att denna

anordning varit väl motiverad. Med den läggning kristendomsundervisningen

på gymnasiet genom 1928 års undervisningsplan erhållit torde det vara

ännu mera påkallat än förut, att kristendomskunskap upptages i undervisningsplanen

för studentkursen. Blivande folkskollärare skola ju utbildas

till lärare i ämnet. Att vidare undervisning i modersmålet bör förekomma

är självklart, då man betänker detta ämnes centrala ställning i folkskolans

undervisning. Särskilt bör märkas, att tillräcklig tid kräves för undervisning

i sådana grenar av detta ämne, som äga speciell betydelse för folkskollärare,

till exempel talteknik, barn- och ungdomslitteratur samt rent

språkliga moment, som ge den blivande läraren förutsättningar att bedöma

sådana problem som exempelvis skolans ställning till dialekterna och till

rättskrivningsfrågan. De båda ämnena hälsolära oell ekonomilära torde fortfarande

försvara sin plats på timplanen, även örn dessa ämnen genom 1928

års undervisningsplan erhållit en starkare ställning å gymnasiet, och ut
-

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

rymme bör alltfort beredas åt en kurs i kemi för dem, som ej hava detta

ämne i studentexamen. Ett av de teoretiska ämnena, nämligen psykologi

och pedagogik, torde redan nu i själva verket lia för knapp tid sig tillmätt.

Med den nya studentexamen torde bristen härutinnan bliva ännu mera

kännbar. Begränsningen av ämnena i denna examen torde säkerligen komma

att medföra, att endast få av de studenter, som komma till seminarierna,

förut erhållit någon undervisning i psykologi. Det torde egentligen icke

längre förefinnas något skäl för att det för en folkskollärare så viktiga ämnet

erhåller mindre tid i studentkursen än i det fyraåriga seminariet, helst

som vissa metodiska frågor, vilka vid det sistnämnda behandlas i annat

sammanhang, vid studentkursen måste upptagas under pedagogiklektionerna.

Den största bristen hos studenterna, då det gäller utbildning till folkskollärare,

ligger emellertid på övningsämnenas område. Dessa ämnen tillerkännas

ju allt större betydelse i uppfostrans tjänst. De hava också sin

givna plats på folkskolans arbetsordning. Men en folkskollärare måste vara

beredd att undervisa i alla sin skolas ämnen och måste därför hava erhållit

utbildning till lärare även i övningsämnena. Det torde vara allmänt erkänt,

att den utbildning i dessa ämnen, som gymnasierna kunna skänka, långt

ifrån kan vara till fyllest i detta hänseende. Man kan nog också med bestämdhet

säga, att den undervisning på förevarande område, som gives vid

de nuvarande studentkurserna, icke heller är fullt tillräcklig, örn man, som

rimligt är, kräver någorlunda likvärdighet med vad som på detta område

kan erhållas vid ett fyraårigt seminarium.

Ett sådant ämne som teckning intager med rätta en framskjuten plats i

folkskollärarutbildningen. Den gör detta på grund av dess betydelse icke

blott som ämne i folkskolan utan kanske ännu mer såsom ett av de främsta

hjälpmedel, som läraren kan använda vid sin undervisning. Undervisningen

i ämnet vid ett seminarium måste därför hava större omfattning och delvis

även annan karaktär än vid ett gymnasium. Ej heller i fråga örn sång

och musik kan gymnasiets undervisning räcka till, utan den behöver sin

givna komplettering. Den blivande folkskolläraren skall erhålla förutsättningar

att undervisa sina lärjungar i sång, och han hör kunna nödtorftigt

traktera den orgel, som numera finnes i nästan varenda folkskolesal, och

erfarenheten torde hava uppenbart ådagalagt, att dessa syftemål icke kunnat

på ett tillfredsställande sätt vinnas med den utbildning i ämnet, som kunnat

medhinnas vid en ettårig studentkurs. Det torde också vara klart, att

det måste möta nästan oöverstigliga svårigheter att på den begränsade tid,

som vid en ettårig seminariekurs står till buds, utbilda eleverna till lärare

i det viktiga ämnet gymnastik med lek och idrott. Vidare må erinras örn

att dessa elever också skola utbildas till lärare i trädgårdsskötsel, vilket

ämne skall förekomma i varje folkskola, där förutsättningar därför äro för

linndén.

Ämnena slöjd för manliga elever och husligt arbete — innefattande kvinnlig

slöjd och hushållsgöromål — för kvinnliga elever äro visserligen enligt

uudervisningsplanen valfria vid studentkurserna, men en granskning av årsredogörelserna

för folkskoleseminarierna i Växjö och Stockholm visa att

under läsåren 1926/1927—1930/1931 vid det förra samtliga elever i studentkursen

deltagit i undervisningen i slöjd och vid det senare omkring 91 procent

deltagit i undervisningen i husligt arbete. Do båda ämnena hava alltså

praktiskt taget haft samma ställning, som örn de varit obligatoriska. Det

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. lili haft. (Nr 143.) 10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

är givetvis önskvärt, att alla manliga folkskollärare, vare sig de komma

från fyraårig kurs eller från studentkurs, kunna undervisa sina lärjungar i

manlig slöjd. Detsamma gäller örn de kvinnliga lärarna i fråga örn kvinnlig

slöjd. Undervisning i hushållsgöromål torde böra tillerkännas samma ställning

i studentkursen som för de kvinnliga eleverna i fyraårigt seminarium.

Skall emellertid undervisningen i de nu ifrågavarande ämnena, vilka ju icke

förekomma å gymnasiets arbetsordning, bliva likvärdig vid de båda slagen

av utbildning, torde de i stort sett kräva lika lång tid i studentkurs som i

fyraårig kurs.

Av synnerlig vikt är, att erforderligt utrymme kan beredas åt seminarieelevernas

praktiska utbildning för lärarkallet. Örn man går ut från de till

huvudsaklig ledning utfärdade undervisningsplanerna, skulle i detta avseende

studentkursen vara likställd, ja, till och med överlägsen den fyraåriga kursen,

i det att timplanen för den förra upptager 9 och för den senare 8 veckotimmar

för praktisk utbildning. I verkligheten ställer det sig icke så gynnsamt.

En väsentlig del av de för studentkursen anslagna veckotimmarna

måste nämligen tagas i anspråk för behandling av metodiska frågor, vilka

i den fyraåriga kursen dryftas i samband med undervisningen i de olika

ämnena. En granskning av årsredogörelserna för de båda seminarierna i

Stockholm och Växjö visar också, att den tid, som ägnas åt verkliga undervisningsövningar,

för studentkursen icke är väsentligt större än i fjärde

klassen av det fyraåriga seminariet. Den förra erhåller alltså icke någon

egentlig ersättning för den tid, som i det senares lägre klasser användes för

undervisningsövningar. Ännu mycket större är olikheten, då det gäller antalet

av de för elevernas praktiska verksamhet så viktiga heldagsbesöken i

övningsskolan.

Örn tiden är knapp, ligger det ju nära till hands, att den framför allt

användes för att förbereda för den lärarverksamhet, som samtliga de blivande

folkskollärarna kunna antagas komma att utöva, nämligen arbetet å

det egentliga folkskolestadiet. Vid sådant förhållande föreligger fara för

att utbildningen för undervisning å småskolestadiet icke bliver fullt så väl

tillgodosedd. Det är emellertid att märka, att antalet skolor, i vilka en folkskollärare

har att ombesörja undervisningen å både folkskole- och småskolestadiet,

alltså B 3-skolor, relativt sett synes vara i stigande, beroende därpå,

att alltfler mindre folkskolor förvandlas till folkskolor och att på grund av

det sjunkande barnantalet B 2-skolor måste förvandlas till B 3-skolor. Det

är därför av vikt, att de blivande folkskollärarna erhålla god utbildning

även för undervisning å småskolestadiet, helst som detta egentligen erbjuder

de största svårigheterna i rent metodiskt hänseende.

Ej minst med hänsyn till den praktiska utbildningens tillbörliga tillgodoseende

gör sig önskemålet om studentkursens utsträckning till att omfatta

två år gällande. Därigenom skulle ej blott kunna givas bättre utrymme åt

denna viktiga sida av folkskollärarutbildningen, den skulle också kunna

bedrivas med större lugn och grundlighet, och studentkursernas elever skulle

erhålla betydligt mera av det, som anses vara en särskild förtjänst hos seminarieutbildningen

i allmänhet, nämligen att eleverna få tillfälle att så

småningom växa in i skolans anda och verksamhet.

Det är uppenbart, att ett tillgodoseende av de olika önskemål överstyrelsen

nu anfört kräver ökad tid för studentkurserna. Detta krav gör sig

egentligen redan i viss grad gällande för att möjliggöra en väl behövlig

nedsättning av arbetstiden för vecka. Folkundervisningskommittén upptog

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

i sitt förslag till timplan för studentkurserna ett veckotimtal av 38 för både

manlig och kvinnlig kurs, under det att förslaget till timplan för fyraårigt

seminarium för fjärde klassen upptog endast 33 V* veckotimmar. Det torde

utan vidare vara klart, att starka skäl förefinnas för att veckotimtalet för

studentkurs icke får bliva högre än veckotimtalet för fjärde klassen i fyraårigt

seminarium. På denna ståndpunkt ställde sig också i stort sett folkskolöverstyrelsen

i sitt den 3 juni 1916 avgivna utlåtande angående föreskrifter

för ettåriga studentkurser. Överstyrelsen ansåg det av kommittén

förordade veckotimtalet vara alltför högt. För att bringa till stånd en erforderlig

minskning föreslog överstyrelsen, att ämnet slöjd i manlig kurs

och ämnet husligt arbete i kvinnlig kurs skulle göras valfria, varigenom 5,

respektive 7 timmar skulle inbesparas. Efter vissa andra jämkningar kom

överstyrelsen till en veckotimsumma av 34 för manlig och 32 för kvinnlig

kurs. Överstyrelsen uttalade den förmodan, att blott ett fåtal elever skulle

begagna sig av möjligheten att tillvälja ettdera av de båda nyssnämnda

ämnena, och förmenade därför, att dess förslag skulle medföra en väsentligt

mindre arbetsbelastning än kommitténs. Den av Kungl. Majit utfärdade

undervisningsplanen överensstämmer med överstyrelsens förslag.

Såsom framgår av vad överstyrelsen i det föregående anfört, har överstyrelsens

förmodan visat sig vara felaktig. De båda ifrågavarande ämnena

hava i själva verket praktiskt taget fått samma ställning, som om de varit

obligatoriska. Men därmed har också uppstått den stora arbetsbelastning,

mot vilken överstyrelsen med styrka vände sig i sitt utlåtande. Det må vidare

ihågkommas, att för latinstudenter, vilka utgöra flertalet, hittills tillkommit

en obligatorisk kurs i kemi örn minst 30 timmar under läsåret,

alltså omkring 1 veckotimme. Det är mycket antagligt, att för ett stort

antal elever en dylik kurs kommer att behövas även efter det den nya ordningen

för studentexamen blivit genomförd, helst som enligt denna ordning

kemi icke är obligatoriskt ämne på reallinjen. Elevernas arbetstid är ju

långt ifrån uttömd med timplanens veckotimsumma. Den fastställda undervisningsplanen

angiver, att å tid utanför timplanen skola upptagas körsång,

biblioteksteknik samt lek och idrott. Mycken tid behöves för hemarbete,

för studier och andra uppgifter i de teoretiska ämnen, som förekomma, för

överspelning, för enskilt arbete. Särskilt tidskrävande är förberedelsen till

övningslektionerna. Det må vidare anmärkas, att den förändring i studentexamen,

som skall vidtagas, kommer att medföra en stark differentiering i

denna examen, vilket säkerligen får till följd, att eleverna i studentkursen

komma med en mera skiftande förbildning, än förut varit fallet. Detta

förhållande gör det ännu mera nödvändigt att tillämpa anvisningen i undervisningsplanen

för studentkurserna, att utbildningen å seminariet erhåller

en sådan läggning, att den blir avpassad efter de särskilda elevernas föregående

utbildning, men för att så skall kunna ske böra eleverna erhålla

tillräcklig tid utanför den egentliga arbetsordningen.

Det torde vara uppenbart, att med den stora arbetsbelastningen faror för

alltför stark forcering i arbetet och för överansträngning föreligga. I praktiken

hava också de båda seminarier, som nu hava studentkurs, använt den

givna möjligheten att minska undervisningsplanens timantal. Enligt årsredogörelsen

för läsåret 1930—1931 har man vid seminariet i Växjö endast

obetydligt understigit undervisningsplanens veckotimtal, men vid seminariet

i Stockholm har vidtagits en minskning med 4 veckotimmar. Denna minskning

har medfört en ytterligare begränsning för vissa ämnen i den även

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

enligt den officiella timplanen knappa tiden, särskilt har den kommit att

gå ut över den viktiga praktiska utbildningen.

Av det nu anförda torde framgå, att en minskning av arbetsbelastningen

i studentkurserna i och för sig är av behovet starkt påkallad. Det torde

knappast vara rimligt, att man för ungdom i den ålder det här gäller räknar

med en arbetstid av omkring 40 timmar i veckan inom själva läroanstalten.

Det studiesätt, som man bör använda vid en seminariekurs för

studenter och som efter gymnasiernas reformering är ännu mera påkallat

än förut, kräver en väsentlig nedsättning i det angivna timtalet, för att

eleverna skola erhålla den tid för självständigt arbete på egen hand, som

detta arbetssätt förutsätter. Strävandet vid de nuvarande ettåriga kurserna

att trots allt upprätthålla ett sådant arbetssätt, som här ovan omnämnts,

har lett till en för eleverna orimlig arbetsbörda. Enligt vederbörande seminarierektorers

uppgifter uppgår nämligen sammanlagda arbetstiden för elev

inom de nuvarande ettåriga kurserna till omkring 60 timmar för vecka.

Då därtill kommer, att, såsom överstyrelsen i det föregående sökt påvisa,

den utbildning, som kan vinnas inom den nu gällande undervisningsplanens

ram, på ett flertal områden måste anses vara alltför knapp, synes det vara

uppenbart, att en utökning av tiden för studentkurserna måste anses vara

av behovet påkallad. Denna utökning torde ej lämpligen böra göras kortare

än ett år. En kurs på exempelvis tre terminer skulle säkerligen visa

sig vara för kort och skulle dessutom medföra avgjorda tekniska svårigheter

för ett genomförande.

Inför de skäl, som enligt överstyrelsens mening tala för en utsträckning

av tiden för studentkurserna till två år, har överstyrelsen, då det nu gäller

att lägga fram förslag till en definitiv organisation av folkskoleseminarierna,

ansett sig böra räkna med att ifrågavarande kurser skola omfatta två år,

fastän överstyrelsen givetvis på den begränsade tid, som stått överstyrelsen

till bilds, icke kunnat åvägabringa en fullständig utredning av förevarande

organisationsspörsmål. Särskilt föreligger uppenbarligen behov av närmare

utredning angående timplaner och kursplaner för kurserna i fråga.

Överstyrelsen har här hittills uteslutande sysselsatt sig med studentkurser

avsedda att leda fram till folkskollärarexamen. Även vid småskoleseminarierna

hava under de senare åren studenter vunnit inträde och där avlagt

småskollärarexamen. Enligt av överstyrelsen inhämtade uppgifter avlades

småskollärarexamen av studenter första gången år 1927. Sedan har varje år

ett visst antal studenter avlagt sådan examen. Antalet framgår av nedanstående

översikt: I

1927 ......

............ 3

1928 ......

............ 6

1929 ......

............ 9

1930 ......

............ 15

1931......

............ 10

Summa 43

I regel har examen avlagts efter endast ett års vistelse vid seminariet.

Efter vad överstyrelsen har sig bekant, hava åtskilliga av de studenter, som

avlagt småskollärarexamen, använt denna examen som en förstärkning av

sin studentexamen för att lättare kunna vinna inträde i studentkurs vid

folkskoleseminarium.

Då antalet studenter vid småskoleseminarierna visade en stigande tendens,

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

ingick styrelsen för Småskoleseminariernas lärarförening genom skrivelse

den 2 april 1931 till överstyrelsen med anhållan, att överstyrelsen ville vidtaga

erforderliga åtgärder i syfte att åstadkomma vissa reglerande bestämmelser

beträffande kvinnliga studenters utbildning till småskollärarinnor.

Med anledning av denna anhållan hemställde överstyrelsen i skrivelse den

8 maj 1931, att Kungl. Maj:t täcktes bemyndiga överstyrelsen att beträffande

intagning och utexamination av samt undervisningens ordnande för elever

med studentexamen eller däremot svarande utbildning meddela småskoleseminarierna

sådana föreskrifter, vilka enligt överstyrelsens beprövande

kunde befinnas erforderliga. Genom beslut den 21 maj 1931 erhöll överstyrelsen

sådant bemyndigande.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att antalet studenter, som vunnit

inträde i småskoleseminarierna, varit jämförelsevis ringa, även örn det kan

sägas uppvisa en stegring för de senaste åren. Vid sådant förhållande torde

frågan om upprättande av särskilda studentkurser vid småskoleseminarierna

icke för närvarande kunna sägas vara aktuell. Överstyrelsen har därför

icke heller funnit sig böra i sitt förslag till seminarieorganisation upptaga

djdika kurser.

5. Utbildning av småskollärarinnor''till folks kollärarinnor.

I frågan örn småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor ha seminariesakkunniga

yttrat sig i förutnämnda särskilda betänkande den 24

augusti 1931. De sakkunniga ha först lämnat följande redogörelse för frågans

föregående behandling:

På framställning av enskild motionär anhöll 1922 års riksdag, att utredning

måtte föranstaltas angående lämpligaste sättet att genom tvåårig ytterligare

utbildning bereda från småskoleseminarier utexaminerade lärarinnor,

som en tid tjänstgjort i små- eller folkskola, full kompetens att undervisa i

den egentliga folkskolan. Riksdagen sade sig bebjärta motionärens syfte

att bereda begåvade och förtjänta småskollärarinnor möjlighet att utbilda

sig för vinnande av behörighet att anställas såsom ordinarie folkskollärarinnor

och att därigenom giva folkskolan ett tillskott av lärarkrafter, som med

hänsyn till rådande folkskollärarbrist helt visst vore väl behövligt. En sådan

reform skulle tillika för småskollärarinnorna få en eggande innebörd,

som skulle verka befruktande på deras arbete och härigenom även på småskolestadiet

bliva till gagn för vår folkundervisning.

Den 5 maj 1922 anbefalldes skolöverstyrelsen att avgiva utlåtande rörande

riksdagens anhållan.

Frågan örn småskollärarinnornas fortsatta utbildning till folkskollärarinnor

hade länge stått på dagordningen, och i sitt den 20 december 1911 avgivna

betänkande hade folkundervisningskommittén ägnat ifrågavarande spörsmål

ett särskilt kapitel. En strävan från småskollärarinnornas sida att vinna

folkskollärarinnans utbildning och behörighet vore enligt kommitténs mening

alltför berättigad för att böra motarbetas, exempelvis med hänvisning därtill

att småskolan icke borde berövas några av sina bästa lärarkrafter. Att

medlemmar av småskollärarinnekåren genom ytterligare vunnen utbildning

kunde komma upp i folkskollärarinnekåren, kunde ej annat än verka för
-

De sakkunniga.

Frågans

föregående

behandling.

Motion i

riksdagen

1922.

Folkunder

visnings
kommittén
1911.

opaginerad Kontrollera mot PDF

150 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

delaktigt på den förra kåren och måste anses som en naturlig och god rekrytering

av den senare. Nu vore det emellertid svårt för en småskollärarinna,

även om hon från den utbildningsanstalt hon genomgått medfört

goda kunskaper, som hon sedan genom självstudier ökat, att vinna inträde

i någon annan klass av folkskoleseminariet än den första, och även i fråga

om inträdet i denna klass befunne hon sig bland mängden av mera skolbildade

medsökande mången gång i ogynnsammare ställning, än hon med

hänsyn till för lärarinnekallet ådagalagd duglighet måhända förtjänade. Det

syntes kommittén vara i överensstämmelse med folkskolans intresse och

med billighetens fordringar, att något gjordes för att underlätta övergången

från det lägre till det högre stadiet inom folkskolans lärarkår. På dessa

grunder ansåg kommittén, att den åtgärd, som i sådant syfte borde företagas,

helst borde bestå däri, att man för småskollärarinnor, som sökte att

vinna behörighet till ordinarie tjänst vid folkskola, upprättade en särskild

seminariekurs vid sidan av normalkursen, kortare än denna.

Det närmaste spörsmålet bleve därför, huruvida en sådan kurs borde

göras tvåårig eller treårig. Kommittén kom därvid till den uppfattningen,

att en tvåårig kurs icke skulle bliva tillräcklig för en utbildning, som borde

vara fullt jämförlig med den, som erhålles vid det fyraåriga seminariet.

Det vore visserligen så, att .småskoleseminarierna under de senaste åren

genomgått en tämligen rask utveckling, men lärotiden vore fortfarande allt

för kort för att en godkänd avgångsexamen med en på denna byggd tvåårig

kurs skulle kunna innebära en fullt tillfredsställande utbildning. Gjordes

däremot kursen tvåårig, skulle några särskilda krav med avseende på den

genomgångna seminariekursens beskaffenhet eller på beskaffenheten av där

erhållna vitsord icke behöva uppställas.

Emellertid vore en inträdesprövning nödvändig, framhöll kommittén vidare,

ty dels visade det sig behövligt, att något arbete utöver småskoleseminariets

lagstadgade lärokurs vore undangjord vid inträdet, örn de uppgifter som

tillhörde den fortsatta utbildningen skulle kunna medhinnas utan fara för

elevernas överansträngning, och dels vore det av nöden, att den stora olikhet

i kunskaper och färdigheter, som helt visst måste komma att finnas hos

de inträdessökande till följd av olikheten mellan de seminarier, vid vilka

de erhållit sin föregående utbildning, och den olika långa tid, som förflutit

från deras utträde ur dessa seminarier, i någon mån utjämnades. Ett stadgande

om prövning syntes dessutom kunna medgiva även en medelbar fördel,

den nämligen att genom det studiearbete, som därav gjordes nödvändigt,

i viss mån ett urval bomme att ske inom småskollärarinnekåren, så

att endast sådana medlemmar av denna kår, som icke blott ägde de nödvändiga

ekonomiska möjligheterna för kursen utan jämväl hade särskild

lust och duglighet för studier, komme att eftersträva den fortsatta utbildningen.

Kommittén ansåg dessutom, att för inträde borde fordras minst treårig

väl vitsordad tjänstgöring vid småskola eller folkskola samt att examen

vore avlagd vid något under offentlig kontroll stående småskoleseminarium.

Skoloversty- Innan skolöverstyrelsen gick att själv pröva ärendet, beslöt den att in
relsen

1922. fordra yttranden — efter hörande av vederbörande kollegier — från rektorerna

vid samtliga statens kvinnliga folkskoleseminarier samt folkskoleseminariet

i Luleå. Det kan i stort sett sägas om de inkomna svaren, att de

röjde mycken tveksamhet. Rektorerna såväl som kollegierna vid trenne av

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

seminarierna gåvo i iner eller mindre bestämda ordalag tillkänna, att de

funno det omöjligt att på två år hinna med den ifrågasatta utbildningen.

Och även om de övriga fyra i princip gåvo sin anslutning till riksdagens

önskemål, skedde det likväl endast under förutsättningar, som skulle kunna

tillförsäkra den tvååriga kursen det bästa möjliga elevmaterial. Det borde

krävas självstudier i ett flertal ämnen och likaledes en väl vitsordad tjänstgöring

under vissa år i småskola eller folkskola överhuvudtaget borde

inträdesfordringarna vara sådana, att endast verkligt studiebegåvade småskollärarinnor

vunne inträde.

I december 1922 avgav skolöverstyrelsen eget yttrande. Överstyrelsen

fann skäl föreligga att under vissa förutsättningar anställa försök med utbildning

av småskollärarinnor till lärare i folkskolan genom särskilda tvååriga

seminariekurser. Till dessa förutsättningar hörde först och främst,

att kurserna gjordes tillgängliga allenast för de från 2-årigt eller 3-årigt

småskoleseminarium utexaminerade lärarinnorna. I annat fall måste nämligen

en tvåårig vidare utbildning anses alldeles otillfredsställande. Och

jämväl beträffande dessa lärarinnor torde det gälla, att det svårligen kunde

bliva möjligt att på två år efter avslutad kurs vid småskoleseminarium

vinna en i jämförelse med det fyraåriga seminariets utbildning fullt likartad

men väl en i det hela likvärdig utbildning. Under de två åren vid småskoleseminariet

genomgingos visserligen i flertalet ämnen lärokurser, som

väl i den yttre ramen kunde synas förete en viss överensstämmelse med de

vid folkskoleseminarierna genomgångna, men i fråga om läroinnehållets omfattning

och grundlighet måste de i verkligheten stå väsentligen tillbaka

för de förra. I intet enda ämne kunde kurserna sägas komma upp i nivå

med de vid folkskoleseminarierna meddelade. Det vore därför heller icke

möjligt att mekaniskt tillämpa den för folkskoleseminariernas två högsta

klasser gällande kursplanen för de nu ifrågasatta utbildningskurserna.

Viktiga förutsättningar för att över huvud kunna uppnå en likvärdig utbildning

voro därjämte enligt överstyrelsens mening, att vederbörande aspiranter

''besutte god studiebegåvning, praktisk erfarenhet såsom lärare och

genom självstudier rätt väsentligen utökade kunskaper samt att tillträdet

till berörda kurser gjordes beroende av en inträdesprövning.

Den första fråga, som under sådana omständigheter mötte vid planläggningen

av berörda kurser, vöre den, huruvida för tillträde till desamma

borde uppställas krav på i ett eller annat avseende kvalificerade vitsord beträffande

den genomgångna småskoleseminariekursen. Överstyrelsen fann

det — i likhet med ett par kollegier — lämpligt, att krav på en väl vitsordad

småskoleseminariekurs uppställdes, d. v. s. att genomsnittligt betyget

med beröm godkänd i samtliga seminariets kunskapsämnen borde krävas

samt enahanda vitsord för undervisningsskicklighet. Då möjlighet till komplettering

av betygen i småskollärarexamen förelåge, kunde mot en dylik

anordning inga befogade invändningar göras ur den synpunkten, att därigenom

rätten att uppnå en högre utbildning skulle oåterkalleligen frånhändas

den, som av en eller annan anledning icke vid småskoleseminariet

kunnat förvärva erforderliga betyg. I övningsämnena däremot torde kraven

böra begränsas till minst godkända vitsord, utom för de fall, där enligt

fällande föreskrifter undantag äro medgivna.

Överstyrelsen fann likaledes en väl vitsordad tjänstgöring på minst tre år

vara ändamålsenlig och fäste i detta sammanhang jämväl uppmärksamheten

s. 152 Kontrollera mot PDF

152 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

på frågan om inträdesåldern. För närvarande gäller, att inträde vid småskoleseminarium

vinnes tidigast under det år, sökanden fyller 18 år; examen

kan således avläggas först det år, då eleven fyller 20 år. Många elever ha

emellertid först vid högre levnadsålder blivit färdiga med sin utbildning.

Med hänsyn till de fordringar på tjänstgöring, som överstyrelsen fann

ändamålsenliga, vore det därför av vikt, att eventuella åldersbestämmelser

ej höllos för snäva, medan det å andra sidan måste synas önskvärt, att inträde

icke vunnes vid allt för hög levnadsålder. Enligt överstyrelsens mening

borde inträde vid de här påtänkta tvååriga kurserna kunna vinnas till

och med det år, då sökanden fyllde 30 år.

När skolöverstyrelsen därefter gick över till en närmare prövning av det

grundväsentliga spörsmålet örn kunskapsfordringarna för inträde i en tvåårig

seminariekurs, var det i en viss anslutning till de synpunkter, som

folkundervisningskommittén framlagt i sitt betänkande. De självstudier,

som jämväl enligt överstyrelsen voro nödvändiga förutsättningar, borde sålunda

så planläggas, att de utan svårighet kunde bedrivas på egen hand,

och de borde vidare avse sådana ämnesområden, att de kunde bliva lärarinnan

till bestämt gagn i hennes verksamhet, även om hon av ena eller

andra anledningen icke skulle komma att fullfölja sina intentioner i fråga

om utbildningen för folkskolans tjänst. Av denna anledning borde ämnena

fysik och kemi såväl som främmande språk icke vara företrädda vid inträdesprövningen.

Beträffande stora delar av lärokurserna i biologi och hälst >- lära samt geografi gällde förvisso, att de icke med fördel kunde inhämtas

P& egen hand, och jämväl matematik torde i detta sammanhang icke böra

ifrågakomma i annan mån, än att den vid småskoleseminarierna förvärvade

räknefärdigheten borde uppehållas. De återstående läroämnena, kristendomskunskap,

modersmålet, historia samt psykologi och pedagogik erbjöde

däremot enligt överstyrelsens mening i förevarande avseende fruktbara fält

för studier på egen hand, och detsamma kunde sägas örn vissa delar av

ämnena geografi och biologi, d. v. s. företrädesvis sådana, som folie inom

de områden, vilka av folkundervisningskommittén hänförts under beteckningen

hembygdskunskap.

Skolöverst37relsen fann en mera detaljerad utformning av inträdesfordringarna

kunna anstå och komma under slutgiltigt övervägande först i samband

med utfärdande av närmare föreskrifter för kurserna men ville dock ur

rent principiell synpunkt ytterligare betona angelägenheten av att de kunskaper,

som vid prövningen skulle redovisas, måtte kunna inhämtas på ett

sätt, som verkligen rättfärdigade beteckningen studier. Till främjande av

detta viktiga sylte måste det anses vara av synnerlig betydelse, att de inträdessökande

genom det allmännas åtgöranden erhölle verklig ledning vid

sitt arbete och icke blott anvisning på att den ena eller andra lärobokens

innehåll skulle kunna redovisas; överstyrelsen tänkte sig, att en mera detaljerad

studieplan efter mönstret från olika publikationer, som sett dagen

exempelvis inom det frivilliga folkbildningsarbetet, skulle genom överstyrelsens

försorg kunna tillhandahållas.

\ id sidan av det ovan anförda framhöll skolöverstyrelsen vissa allmänna

grundsatser, som enligt dess förmenande borde vinna tillämpning på det

föreliggande spörsmålet. Med hänsyn till den föregående småskollärarinneutbildningens

beskaffenhet samt arten av de särskilda inträdesfordringar.

som lämpligen kunde komma ifråga, »torde det bliva ofrånkomligt», skrev

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj.ts proposition Nr 143.

överstyrelsen, »att undervisningen vid folkskoleseminariet erhåller en mera

utpräglad naturvetenskaplig läggning, än vad som gäller den fyraåriga

seminariekursens båda högsta klasser. Det är nämligen främst på detta

område, som småskoleseminariets undervisning mera avsevärt och grandväsentligt

skiljer sig från folkskoleseminariets. Och ämnenas natur förhindrar,

såsom ovan erinrats, att förefintliga brister i utbildningen i någon

större utsträckning fyllas genom självstudier.

Till vinnande av önskvärd samling vid seminariestudierna synes det vidare

i hög grad önskvärt, att vissa ämnen bringas till avslutning redan

under första året och att en planmässig koncentration till tiden genomföres

beträffande olika ämnen». Överstyrelsen ville ytterligare framhålla, hette

det vidare, »att det till undvikande av alltför stor timbelastning, liksom

ock för att icke utsätta något ämne för en alltför flyktig behandling, torde

bliva nödvändigt att från timplanen utesluta ett eller annat av det fyraåriga

seminariets ämnen». Så bolde undervisning i främmande språk icke

obligatoriskt ingå i den tvååriga kursen, även om möjlighet till frivillig

undervisning bereddes de elever, som ötiskade sådan undervisning och för

densamma ägde nödiga förutsättningar. Och det kunde därjämte på goda

grunder ifrågasättas, huruvida undervisning i hushållsgöromål för dessa

elever vore nödvändig, då de å ena sidan vid småskoleseminariet inhämtat

en kurs i detta ämne, och å andra sidan måste förutsättas under sin tjänstgöringstid

såsom småskollärarinnor ha ytterligare utvecklat sin erfarenhet å

området. Slutligen gällde, »att tiden för undervisningsövningar, med hänsyn

till elevernas under föregående utbildning och verksamhet förvärvade

erfarenhet, utan olägenhet torde kunna något minskas, i jämförelse med

vad som gäller för det fyraåriga seminariet». Genom alla dessa nu berörda

åtgärder skulle ökad tid kunna vinnas för studium av de ämnen, beträffande

vilka det största behovet av fortsatt utbildning gjorde sig gällande.

Vad så till sist anginge de ifrågasatta tvååriga seminariekursernas antal

och förläggning, betonade skolöverstyrelsen, att det icke gärna kunde ifrågakomma

att inrätta något större antal — de borde ju till en början mera

erhålla karaktären av försök ■— och ej heller kunde det anses lämpligt, att

de förlädes till statens småskoleseminarier eller till särskilda läroanstalter.

Den lämpligaste utvägen vore väl, att i första hand två sådana kurser anordnades,

att den ena av dessa under alla omständigheter förlädes till

Norrland och närmare bestämt till det kvinnliga folkskoleseminariet i Umeå

samt den audra till något av de likaledes kvinnliga seminarierna i Kalmar

eiler Skara.

Från hösten 1924 föreligga tvenne utredningar, båda mynnande ut i förslag

till inträdesfordringar och undervisningsplan för de ifrågasatta särskilda

utbildningskurserna. I det väsentliga ha de båda sakkunnigeberedningarna

samma uppfattning som skolöverstyrelsen. Ett tvåårigt folkskoleseminarium

bör jämväl enligt deras mening kunna giva en utbildning, som i sin helhet

är med den fyraåriga seminarieutbildningen likvärdig, därest de småskollärarinnor,

som intagas i det tvååriga seminariet, äga — som överstyrelsen

förutsätter — »god studiebegåvning, praktisk erfarenhet som lärare samt ett

genom självstudier i icke oväsentligt avseende kompletterat vetande», och

örn tillträdet därjämte göres beroende av en godkänd inträdesprövning.

Aven i fråga örn vilka ämnen, som bäst lämpa sig för det här avsedda

Av skolöver

styrelsen

tillkallade

sakkunniga

1924.

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

förberedande studiearbetet på egen hand, äro de av samma mening som

överstyrelsen. I vissa avseenden divergera emellertid uppfattningarna.

Beträffande fordringarna för inträde föreslå de först hörda sakkunniga — rektorerna

Norrman och Wester-Wåhlström — i avseende å levnadsåldern, att

sökande vid ingången av det år, då inträde sökes, ännu icke må lia fyllt 29

år, att vidare såsom villkor för behörighet till inträde bör stadgas kvalificerad

småskollärarexamen och att denna examen skall lia avlagts med icke lägre

genomsnittsbetyg än med beröm godkänd i kunskapsämnena samt med minst

enahanda betyg för fallenhet för lärarkallet. Det urval, som bestämmelsen

om kvalificerade vitsord medför, kunde knappast sägas vara för rigoröst.

Dock vore det önskvärt, anse de, att ansökningsrätt måtte kunna medgivas

aspirant, vars betygsumma i de sju kunskapsämnena understiger 14 betygsenheter,

i det fall att denna svaghet kompenseras av synnerligen starka

meriter i övrigt. Någon elasticitet i fråga örn vitsordet AB för fallenhet

för lärarkallet syntes icke vara påkallad; de som vid småskoleseminarierna

bedömts med lägsta fallenhetsbetyg, kunde icke betraktas som ett för den

tvååriga utbildningskursen önskvärt elevmaterial. Däremot borde ett bestämt

överbetyg i undervisningsskicklighet icke föreskrivas. Det hade nämligen

icke sällan visat sig, att en elev med utpräglad studiebegåvning kunde, särskilt

vid den tidiga levnadsålder, då hon genomgick småskoleseminariet,

sakna den goda hand med barn och det moderliga väsen, som man i småskoleseminarierna

vid bedömandet av elevernas undervisningsskicklighet

fäste avseende vid. Detta kunde dock icke behöva hindra eleven från att

bliva en utmärkt lärarinna för större barn och vid mognarn år.

Dessa sakkunniga anslöto sig också i princip till kravet på minst tre års

väl vitsordad skölt]änstgöring såsom villkor för inträde. Emellertid vore

det ju så, att även småskollärarinnor med utmärkta betyg i början finge

åtnöjas med dag- och månadsvikariat. Under sådana förhållanden kunde

det draga långt ut på tiden, innan vederbörande uppnått tre fulla läsårs

tjänstgöring. Att studierna sålunda uppskötes till högre levnadsålder kunde

knappast anses önskvärt. Vad man ville vinna med bestämmelsen örn minst

tre års tjänstgöring, torde måhända kunna uppnås genom en föreskrift om

att inträde vid det tvååriga folkskoleseminariet kunde sökas tidigast tre år

efter avlagd småskollärarexamen. Sökanden skulle med goda vitsord ha

tjänstgjort i skola, och denna tjänstgöring skulle till sin längd motsvara

minst två läsår.

De senare samma höst hörda sakkunniga — rektor Funke och lektor Wigforss

— ha beträffande levnadsåldern föreslagit, att inträde bör kunna vinnas,

om sökande vid ingången av det år, då inträde sökes, ännu ej fyllt 32 år.

Mot en bestämmelse om så låg maximiålder som 29 år kunde anmärkas, att

den skulle ställa här ifrågavarande sökande i en ogynnsammare ställning än

sökande till det fyraåriga seminariet, vilka i flera år tjänstgjort i små- eller

folkskola och vilka enligt folkskoleseminariestadgans § 28 kunde vinna inträde

i det fyraåriga seminariets första klass till och med det år, vid vars

ingång de ännu icke fyllt 29 år. Att de själva föreslogo en så hög maximiålder,

berodde vidare därpå, att en lägre ålder skulle innebära, att en

person, som vid stadgeenlig ålder (högst 28 år) vunnit inträde vid småskoleseminarium,

skulle efter snabbast möjliga fullgörande av den stadgade skoltjänstgöringen

— förslagsvis av de sakkunniga satt till 2 år — kunna på

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143. 155

grund av för hög ålder vara hindrad att deltaga i den fortsatta utbildningen.

Dessa senare sakkunniga ansluta sig liksom de förra till kravet på en på

visst sätt kvalificerad småskollärarexamen och att således som genomsnittsbetyg

fordra AB i kunskapsämnen. En sådan fordran syntes dem så mycket

mindre rigorös, som ju möjlighet funnes att genom efterprövning höja de

betyg, som erhållits i avgångsexamen, och de kunde därför icke vara med

om den uppmjukning, som de först hörda sakkunniga ifrågasatt. Däremot

skulle de, så länge någon möjlighet icke förefinnes att genom efterprövning

höja betyget i undervisningsskicklighet, vilja förena sig med dessa i deras

förslag, att överbetyg i undervisningsskicklighet ej bör fordras, och de skulle

vilja utvidga detta förslag till att även gälla fallenhetsbetyget. Samma

motivering kunde nämligen åberopas för såväl betyget i undervisningsskicklighet

som i fråga örn fallenhetsbetyget. Och dessutom vore att märka den

stora osäkerhet, som förefinnes, om vilka egenskaper hos eleven, som det

gäller att taga hänsyn till vid fallenhetsbetygets bestämmande. Att göra

elevernas fortsatta utbildning oåterkalleligen beroende av betyg, där det

subjektiva godtycket har ett ovanligt stort spelrum, syntes dem ej bra.

I fråga örn längden av den skol tjänstgöring, som bör krävas för inträde

i det tvååriga seminariet, ansluta de sig — med hänsyn till de anförda

skälen — till de föregående sakkunnigas förslag, att endast 2 års väl vitsordad

tjänstgöring vid folk- eller småskola bör fordras. De anse emellertid,

att även tjänstgöring, som till tiden ligger före avlagd småskollärarexamen,

bör få medräknas, men att i varje fall minst ett års väl vitsordad tjänstgöring

skall till tiden ligga efter examens avläggande.

Den viktigaste skiljaktigheten de båda sakkunniggrupperna emellan ligger

likväl på ett annat område. Den nya seminarieformens särprägel komme

enligt den första gruppens mening att bestämmas dels av de sökandes föregående

utbildning och tjänstgöring med därav betingad inskränkning i folkskoleseminariets

utbildningstid och dels av det förhållandet, att man här

hade att räkna med endast kvinnliga sökande. Med hänsyn till dessa omständigheter

syntes det välbetänkt att upptill beskära den för de fyraåriga

seminarierna gällande kursen i matematik. En sådan avprutning kunde till

synes icke undvikas. Men även om nödtvång icke förelåge, kunde en kvantitativ

beskärning av matematikkursen ske utan risk med avseende på lärarinnans

blivande uppgift som undervisare i folkskolan. När det i övrigt

gällde att uppnå en utbildning, likvärdig med den, som de fyraåriga seminarierna

ge till resultat, borde man givetvis icke endast räkna med kunskapernas

kvantitet; en beskärning upptill av kursen i ett ämne behövde icke

i och för sig betyda, att de sålunda utbildade eleverna på det hela taget

bleve sämre rustade för sitt kall. Om de vid den tvååriga seminarieavdelningen

utexaminerade folkskollärarinnorna icke skulle komma att intaga en

ogynnsam ställning på arbetsmarknaden, torde det emellertid vara oeftergivligt,

att likvärdigheten i utbildning strängt upprätthölles. Man tänkte

sig därför den sålunda på en punkt föreslagna minskningen kompenserad

genom en utökning på annat håll. Genom att bereda de ämnen — exempelvis

kristendomskunskap, modersmålet, psykologi och pedagogik samt

möjligen historia — som kunde vara för denna grupp av aspiranter lättast

tillgängliga, ett större utrymme, skulle förutsättningar skapas för den kvalitativa

kompensation, som redan av elevernas större mognad och erfarenhet

vore att påräkna. 1 överensstämmelse härmed syntes räkneprov heller icke

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

böra ifrågakomma vid inträdesprövningarna •— visserligen främst med hänsyn

till svårigheten för småskollärarinnan att erhålla handledning till fruktbärande

studier i detta ämne. »Med ett inträdesprov i räkning framför sig

frukta vi», heter det, »att småskollärarinnan ledes till att i detta ämne uppoffra

mycken tid på ett ofruktbart arbete, vars resultat icke motsvarar mödan

vare sig som förberedelse till folkskoleseminariets undervisning i ämnet eller

— om hon icke vinner inträde — för hennes gärning i småskolan.»

Mot dessa synpunkter inlade den andra sakkunniggruppen en bestämd

gensaga. De syntes bottna i ett underskattande av matematikens allmänna

bildningsvärde — åtminstone för här ifrågavarande elever — såväl som av

de matematiska studiernas betydelse för lärarens räkneundervisning i folkskolan

och den matematiska kunskapens värde för studiet av de naturvetenskapliga

ämnena. En sänkning av den matematiska bildningsnivån bleve

enligt dessa sakkunnigas mening lätt liktydig med en sänkning även av den

naturvetenskapliga. Skulle en allvarlig och mycket ofördelaktig rubbning

av det för folkskoleseminarierna nu gällande bildningsmålet undvikas, måste

matematikens ställning upprätthållas. De föreslogo alltså, att matematiken

skulle förekomma i inträdesprovet och tänkte därvid närmast på, hur nödvändigt

det vore -— örn undervisningen å folkskoleseminariet skulle kunna

giva önskat utbyte — att eleverna vid inträdet ordentligt behärskade småskoleseminariets

kurs. Detta torde genom inträdesprov böra kontrolleras

och risken för att aspiranterna i sina självstudier skulle komma att hängiva

sig åt ett ofruktbart arbetssätt vore ej större i fråga örn matematik än i

något av de andra ämnena.

Men de föreslogo prov i matematik även av ett annat skäl. Antalet godkända

inträdessökande komme sannolikt att betydligt överstiga det antal,

som kunde intagas, och en gallring bland dem bleve således nödvändig.

De höllö för troligt, att ett klokt avvägt skriftligt räkneprov skulle i kanske

högre grad än prov i något annat ämne giva goda möjligheter att bedöma

sökandenas allmänna studiebegåvning.

De ovan omnämnda sakkunnigberedningarna hade föranletts av ett nytt

initiativ från riksdagens sida år 1924, gående ut på, att förberedande åtgärder

måtte vidtagas, så att från och med läsåret 1926/1927 en tvåårig utbildningskurs

skulle kunna anordnas vid folkskoleseminariet i Skara. Då det

ansågs av vikt, att den närmare planläggningen av den ifrågasatta kursen

skedde under samverkan med erfarna representanter bland folk- och småskoleseminariernas

lärare, blevo sakkunniga på skolöverstyrelsens hemställan

tillkallade. Med hänsyn till den högst avsevärda överproduktion av lärarkrafter,

som följde åren närmast efter och som bland annat förde med sig, att

parallellavdelningen vid Skara folkskoleseminarium indrogs, kunde intentionerna

från år 1924 icke fullföljas. Men den skrivelse, som överstyrelsen

avlät den 18 september 1925 har betydelse för ärendets avgörande särskilt

genom det förslag till föreskrifter för tvååriga seminariekurser, som åtföljde

densamma. De allmänna inträdesvillkoren ha i dessa föreskrifter visserligen

utformats i överensstämmelse med de grundsatser, som av överstyrelsen angivits

vid den tidigare utredningen, men det förekommer också ett par

väsentliga modifikationer.

I 1922 års skrivelse tänkte sig överstyrelsen, att inträde till här förevarande

kurser borde kunna vinnas till och med det år, då sökande fyller 30

år samt företer en väl vitsordad tjänstgöring vid små- eller folkskola av

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

minst 3 år; i 1925 års förslag till föreskrifter äro siffertalen utbytta mot

respektive 32 år oell 2 läsår.

År 1922 fann överstyrelsen skäligt att i fråga örn en sökandes småskollärarinneexamen

såsom normal fordran ifrågasätta genomsnittligt betyget

med berömd godkänd i samtliga seminariets kunskapsämnen samt enahanda

vitsord för undervisningsskicklighet. Ar 1925 utsträckes denna fordran att

gälla jämväl beträffande fallenhet för lärarkallet.

Och vidare har kravet på de matematiska förkunskaperna i någon mån

blivit skärpt.

De sakkunniga ha icke ansett sig böra upptaga detta ärende till behandling

i annan mån, än vad det avser de allmänna frågorna, huruvida kurser

av ovannämnda slag böra anordnas, under vilka förutsättningar och betingelser

sådant må ske samt varthän kurserna lämpligen kunna förläggas.

Ett ingående sysslande med inträdesfordringar, timplaner och kursplaner

motsvarar icke de sakkunnigas direktiv och heller icke deras sammansättning.

När de sedan gå att framlägga sin egen uppfattning i de berörda

frågorna, visar det sig, att de ingenting stort mera ha att säga, än vad

skolöverstyrelsen anfört och som ju för övrigt redan i sin kärna kan utläsas

ur seminariekollegiernas och rektorernas yttranden. Man kan icke bortse

från den stora betydelse, som det måste ha i och för sig, att medlemmarna

av en kår äga möjlighet att genom arbete förbättra sin ställning. Och

samma kollegium, som framhåller detta, har uppenbarligen också rätt i sin

förmodan, att »bland småskollärarinnorna finns det säkerligen en del duktiga

lärarinnor, som dock på grund av sin läggning ej passa för undervisning

av småbarn, utan som skulle nå bättre resultat och själva få större arbetsglädje,

om de Ängö arbeta på folkskolestadiet. Både för dem själva och

för skolan vore det en vinst, om dessa lärarinnor kunde komma på sin

rätta plats.» De sakkunniga vilja således förorda, att det anställes försök

med tvåårig utbildning av småskollärarinnor till lärare i folkskola.

Men klart är, att en sådan utbildning endast under vissa förutsättningar

kan nå resultat, som äro tillfredsställande. Det problem, som här inställer

sig, synes skolöverstyrelsen ha löst på ett lyckligt sätt. Och utan att anse

sig behöva upprepa synpunkterna i stort eller en motivering, som jämväl i

detaljerna föreligger i det föregående, kunna de sakkunniga därför helt och

obetingat ansluta sig till överstyrelsens förslag, att tillträde till den tvååriga

utbildningskursen måtte göras beroende av, att den sökande

a) vid ingången av det år, då inträde önskas, ännu icke fyllt 32 år,

b) avlagt småskollärarexamen och däruti eller genom senare undergången

efterprövning förvärvat minst 14 betygsenheter i de i denna examen ingående

kunskapsämnena samt minst vitsordet godkänd uti seminariets samtliga

övningsämnen,

c) med goda vitsord tjänstgjort i små- eller folkskola under minst två

läsår, samt

d) blivit godkänd i vederbörlig inträdesprövning, anordnad i enlighet med

de år 1925 av överstyrelsen föreslagna föreskrifterna.

Endast i en punkt lia de sakkunniga en annan uppfattning, än den skolöverstyrelsen

företräder. Det har från början varit allas fordran i fråga

örn den sökandes avgångsexamen, att den skulle vara kvalificerad, men

meningarna lia — såsom framgår av de lämnade redogörelserna — gått isär,

när det gällt att närmare fixera denna fordran. För sin del finna de sak
-

De sakkunnigas

eget

yttrande.

s. 158 Kontrollera mot PDF

Skolöverstyrelsen

10/n 1931.

Frågans föregående

behandling.

158 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

kunniga det rimligt, att vitsordet med beröm godkänd föreskrives som

genomsnittsbetyg i seminariets kunskapsämnen och att således lägre betyg

i ett ämne må kunna kompenseras genom högre i ett annat. Men de förorda

samtidigt en skärpning; den vikt och betydelse, som måste tillskrivas

de båda kunskapsämnena modersmålet och matematik, gör det önskvärt,

att någon avprutning i betygsgrad beträffande dessa båda ämnen icke ifrågakommer.

Däremot ställa de sig mycket tveksamma inför en föreskrift örn

överbetyg i undervisningsskicklighet såväl som i fallenhet för lärarkallet.

Ty även örn man bortser ifrån, att bland inträdesfordringarna jämväl finnes

bestämmelsen örn en väl vitsordad tjänstgöring under viss tid, skulle den

sökande i detta fall ändå komma att bedömas strängare än varje sökande

till det fyraåriga seminariet ända upp i dess fjärde klass.

Det kan frågas, huruvida intresset bland småskollärarinnorna är så stort,

att kurser av ifrågavarande slag för den skull kunna anses påkallade, och

i ett av kollegieyttrandena från år 19‘22 finner man också den meningen

uttalad, att en undersökning först borde vidtagas angående den eventuella

frekvensen, innan någonting vidare åtgjordes. Det har icke varit möjligt

för de sakkunniga att vinna någon full klarhet på den punkten; det kan

endast sägas, att man vid småskoleseminarierna — och särskilt i Norrland

— nog allmänt är av den uppfattningen, att dylika kurser äro behövliga.

Men klokheten talar för, att början göres med endast en kurs.

Såsom framgår av de sakkunnigas utredning angående småskole- och folkskoleseminarierna,

kommer den tvååriga utbildningskursen att påverka båda

organisationerna. Småskoleseminarierna måste räkna med en examensavdelning

mera, än annars skulle vara nödvändigt, och folkskoleseminarierna

med en avdelning mindre. Det är under sådana omständigheter — och för

övrigt även ur andra synpunkter -— bäst, att det så ordnas, att den tvååriga

kursen någonstädes vid något kvinnligt dubbelseminarium träder i

stället för den ena av de båda fyraåriga parallella avdelningarna. Det finns

icke många att välja på. Och då Falu seminarium har det centralaste läget,

vilja de sakkunniga föreslå, att utbildningskursen förlägges dit.

Elevantalet bör lämpligen bestämmas till samma antal som i det fyraåriga

seminariets klasser, d. v. s. till högst 28.

Aven skolöverstyrelsen har i sin senaste utredning redogjort för frågans

föregående behandling. Av denna redogörelse återgivas här endast de delar,

vilka utgöra en komplettering av de sakkunnigas framställning. Efter att

hava erinrat bland annat örn förenämnda motion vid 1922 års riksdag och

riksdagens därav föranledda begäran örn utredning i ämnet samt örn sitt

utlåtande i ärendet den 5 december 1922 fortsätter överstyrelsen:

I underdånig skrivelse den 14 november 1923 hemställde överstyrelsen,

att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för att en tvåårig kurs för utbildning

av småskollärarinnor till folkskollärarinnor måtte från och med läsåret

1926/1927 anordnas vid folkskoleseminariet i Skara.

Kungl. Maj:t fann sig icke böra framlägga proposition i ärendet till 1924

års riksdag. Emellertid väcktes vid denna riksdag en motion (I: 57), vari

hemställdes, att riksdagen ville besluta, att från och med läsåret 1926/1927

vid folkskoleseminariet i Skara skulle anordnas en tvåårig utbildningskurs

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

för småskollärarinnor för förvärvande av kompetens till lärarbefattning vid

egentlig folkskola. Med anledning av motionen uttalade riksdagen sin förväntan,

att förberedande åtgärder måtte av vederbörande vidtagas, så att

framställning i ämnet kunde framläggas i så god tid, att ett realiserande

av det av motionären uttalade önskemålet bleve möjliggjort.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 30 maj 1924 anbefalldes skolöverstyrelsen

att, i enlighet med riksdagens uttalande, till Kungl. Majit inkomma

med förslag till inrättande från och med läsåret 1926/1927 vid folkskoleseminariet

i Skara av en utbildningskurs för småskollärarinnor för vinnande

av folkskollärarkompetens.

Då det ansågs av vikt, att den närmare planläggningen av den ifrågasatta

utbilduingskursen skedde under samverkan med erfarna representanter

bland folk- och småskoleseminariernas lärare, utverkade överstyrelsen bos

Kungl. Majit, att särskilda sakkunniga tillkallades för att inom överstyrelsen

biträda vid utarbetande av förslag dels till inträdesfordringar, dels ock till

undervisningsplan för kursen i fråga. Sålunda tillkallades såsom sakkunniga

först rektorerna E. R. Norrman och Vendela E. Wester-Wåhlström och,

sedan de avlämnat sitt förslag, seminari elektorn F. J. M. Wigforss och

rektorn A. L. Funke. De sakkunnigas yttranden, innehållande motiverade

förslag till inträdesfordringar samt till timplaner och kursplaner, överlämnade

överstyrelsen till Kungl. Majit samtidigt med sitt eget utlåtande i ärendet

den 18 september 1925.

Till detta utlåtande var fogat ett förslag till »föreskrifter för tvååriga seminariekurser»,

utformat i möjligaste mån i anslutning till gällande föreskrifter

för det fyraåriga seminariet och de ettåriga studentkurserna. Överstyrelsen

anförde, att överstyrelsen tänkt sig, att till förslaget angående de

stadgemässiga föreskrifterna skulle fogats ett förslag till undervisningsplan.

Ett preliminärt sådant förslag hade också utarbetats inom överstyrelsen, men

överstyrelsen hade funnit det önskvärt att ytterligare dryfta detta förslag

med olika ämnesrepresentanter. På grund av den försökskaraktär, som

kursen komme att få, fann överstyrelsen det ändamålsenligt, att undervisningsplanen

till en början erhölle giltighet allenast för viss kortare tid och

att den först sedan någon erfarenhet vunnits rörande dess lämplighet, definitivt

fastställdes och inginge i författningssamlingen. I likhet med vad

som skett i fråga örn exempelvis småskoleseminarierna och de tekniska g37mnasierna,

syntes det kunna uppdragas åt överstyrelsen att utfärda dylik interimistisk

undervisningsplan.

Beträffande de speciella inträdesfordringar, som angåvos i överstyrelsens

författningsförslag, anförde överstyrelsen, att det funnits ogörligt att i författningen

giva detaljerade anvisningar rörande omfattningen av kraven i

de olika ämnena. Överstyrelsen höll därför före, att till undvikande av en

mekanisk förberedelse genom inlärande av vissa läroböcker och till främjande

av mera fria förberedande studier en särskild studiebandledning till

aspiranternas hjälp vore av behovet påkallad. Det vore överstyrelsens avsikt

att, sedan fordringarna blivit av Kungl. Majit fastställda, igångsätta arbetet

på en sådan handledning under medverkan av olika ämnesrepresentanter.

Då överstyrelsen icke disponerade medel för ändamålet, ansåg den sig nödsakad

att för ändamålets vinnande hemställa örn ett erforderligt belopp,

vilket överstyrelsen uppskattade till 1,800 kronor.

I sin skrivelse den 31 augusti 1925 angående anslagsäskanden för folkundervisningen

hos 1926 års riksdag hade överstyrelsen hemställt om anslag

s. 160 Kontrollera mot PDF

Skolöver
styrelsens
eget
yttrande.

160 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

till den tvååriga kursen i Skara för läsåret 1926 1927. Sedan överstyrelsen

verkställt en i nyssnämnda skrivelse bebådad utredning angående lärarbehovet

vid folkskolorna, avgav överstyrelsen den 1 december 1925 en ny

framställning angående anslagen till folkskoleseminarierna för budgetåret

1926 1927. Resultatet av nämnda utredning föranledde överstyrelsen att

föreslå avsevärda inskränkningar i seminarieorganisationen. Vid sådant förhållande

ansåg överstyrelsen sig icke kunna fasthålla vid sitt förslag, att

redan från och med hösten 1926 en tvåårig kurs i Skara för småskollärarinnor

skulle igångsättas. Med hänsyn till det väntade överskottet på utexaminerade

folkskollärare och de på grund därav nödvändiga inskränkningarna

i seminarieorganisationen ansåg också föredragande departementschefen

det icke möjligt att för 1926 års riksdag framlägga förslag örn dylik kurs.

Då sedermera alltjämt restriktioner i fråga örn antalet utexaminerade folkskollärare

i stor utsträckning måst vidtagas, har det ej kunnat komma i

fråga att vid seminariet i Skara anordna den tvååriga kurs, för vilken riksdagen

år 1924 uttalat sig. Ej heller har det på grund av det svävande

läge, vari hela frågan om folkskoleseminariernas organisation befunnit sig,

varit på tal att inrätta en dylik kurs vid något annat folkskoleseminarium.

Samtliga handlingar i ärendet angående särskild kurs för utbildning av

småskollärarinnor till folkskollärare överlämnades till 1929 års seminariesakkunniga.

Dessa hava den 24 augusti 1931 avgivit utlåtande i ämnet.

Sedan överstyrelsen därefter lämnat ett kort sammandrag av de sakkunnigas

uttalanden, anför överstyrelsen för egen del:

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, har överstyrelsen vid upprepade

tillfällen haft anledning att uttala sig angående förevarande angelägenhet.

Överstyrelsen har därvid förordat, att kurser av här ifrågavarande

slag måtte komma till stånd, och överstyrelsen har ingen anledning att

nu intaga en annan ståndpunkt. Angående motiveringen tillåter sig överstyrelsen

hänvisa till vad överstyrelsen anfört i föregående utlåtanden i ärendet.

Av folkundervisningskommittén hade föreslagits, att kursen skulle göras

treårig. Kommittén hade emellertid icke att utgå från den småskollärarinneutbildning,

som vinnes genom de på grundvalen av 1919 års riksdagsbeslut

omorganiserade småskoleseminarierna. Man kan nog från vissa synpunkter

ställa sig tveksam, huruvida det skall bliva möjligt att även med

utgångspunkt från nämnda utbildning med en tvåårig kurs föra fram småskollärarinnorna

till det utbildningsresultat, som det fyraåriga folkskoleseminariet

skänker. Det må emellertid beaktas, att man vid den tvååriga

kursen säkerligen kan räkna med ett strängt urval bland de inträdessökande,

då det skulle bliva blott en enda sådan kurs. Vidare må det ihågkommas,

att det skall uppställas krav på kvalificerade betyg från småskoleseminarium

och att de elever det här gäller skola komma till folkskoleseminariet icke

blott med sina kunskaper från småskoleseminariet utan skola hava bedrivit

ganska omfattande självstudier i sådana ämnen, som av dem kunna studeras

på egen hand, samt att de skola hava förvärvat en värdefull lärarerfarenhet

genom egen självständig lärarverksamhet. Det kan nog i alla fall förutses,

att utbildningen i den bär ifrågavarande tvååriga kursen icke kan bliva fullt

identisk med den, som erhålles i ett fyraårigt folkskoleseminarium. Överstyrelsen

har emellertid all anledning att antaga, att den under de ovan angivna

förutsättningarna skall i det hela taget bliva likvärdig därmed, och översty
-

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Martts proposition Nr 143.

reisen vill här upprepa vad överstyrelsen i ett par föregående sammanhang

uttalat, nämligen att det kan anses som en fördel, att det finnes olika bildnings

vägar fram till folkskollärarexamen.

Överstyrelsen vill också erinra om att riksdagen både år 1922 och 1924

uttalat sig för inrättande av dylika kurser samt vid sistnämnda tillfälle uttryckligen

sagt, att en sådan kurs inom viss angiven tid borde inrättas.

Vidare föreligger, såsom ovan anförts, tillstyrkande utlåtande från 1929 års

seminariesakkunniga.

I fråga örn inträdesfordringar, inträdesprövning och vissa andra förhållanden

föreligger, såsom också här ovan angivits, ett förslag till bestämmelser,

vilket är bifogat överstyrelsens utlåtande i ärendet den 18 september

1925. Vad där föreslagits har enligt överstyrelsens mening i allt väsentligt

fortfarande sin giltighet. I ett pär detaljer hava ju seminariesakkunniga

framställt anmärkningar, vilka givetvis böra upptagas till närmare

övervägande. Även i andra avseenden torde en granskning av förslaget

göra en revision önskvärd. Överstyrelsen har emellertid icke ansett sig i

förevarande sammanhang böra gå in på en detaljgranskning, enär huvudintresset

nu måste vara att få fram ett organisationsförslag, och föreskrifter

angående den tvååriga kursen för småskollärarinnor kunna givetvis icke utfärdas,

förrän riksdagen fattat beslut i ärendet. Med hänsyn till den ståndpunkt

riksdagen förut intagit, torde det kunna förutsättas, att ett förslag

örn inrättande av en sådan kurs från Kungl. Majit kommer att vinna riksdagens

bifall. Överstyrelsen arnar därför snarast möjligt underkasta de

ifrågavarande bestämmelserna en granskning, så att ett reviderat förslag

kan föreligga i så god tid, att kungörelse i ämnet kan utfärdas omedelbart

efter det riksdagens beslut föreligger. Det är uppenbarligen av vikt, att de

småskollärarinnor, som ämna söka inträde viel kursen, snarast möjligt få

besked om vad de hava att i detta hänseende rätta sig efter.

Vad undervisningsplanen för kursen beträffar, finner överstyrelsen fortfarande

den ordning, som förordades i överstyrelsens utlåtande den 18 september

1925, vara den lämpligaste, nämligen att närmast en provisorisk

undervisningsplan utarbetas och att överstyrelsen får Kungl. Maj:ts bemyndigande

att utfärda en sådan. Med hänsyn till de förarbeten, som blivit

gjorda, torde arbetet med en dylik undervisningsplan ej behöva bliva alltför

tidskrävande.

Överstyrelsen har i sitt utlåtande den 18 september 1925 uttalat sig för

att en studiehandledning för de småskollärarinnor, som ville förbereda sig

för inträde vid den tvååriga kursen, måtte åvägabringas och hemställt om

ett anslag å 1,800 kronor för ändamålet. Överstyrelsen håller fortfarande

för troligt, att en dylik handledning kan visa sig bliva önskvärd och behövlig,

men anser dock, att någon tids erfarenhet på området bör avvaktas

och vill därför icke i förevarande sammanhang återupptaga sin hemställan

örn anslag.

Vad angår platsen för den ifrågavarande kursen finner överstyrelsen de

skäl, som av seminariesakkunniga anförts för dess förläggning till Falun,

vara övertygande, varför överstyrelsen biträder de sakkunnigas förslag härutinnan.

Till denna fråga återkommer överstyrelsen i det följande vid behandlingen

av spörsmålet örn folkskoleseminariernas organisation och förläggning.

Vad beträffar frågan örn folkskolekårens rekrytering med enbart studenter Depanteoch

flen egentliga folksJcollärarutbildningens förläggande till universitet eller ^entschef en

Bihang till riksdagens protokoll Will. 1 sami. 111 haft. (Nr lil.) 11

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

särskilda högskolor har skolöverstyrelsen omförmält, att en sådan anordning

genomförts i vissa av det tyska rikets delstater. Att så förhåller sig är mig

ingalunda obekant, och omöjligt är ju icke, att en motsvarande anordning

framdeles kan komma att på allvar ifrågasättas även för vårt land. Säkert

är dock, att frågan därom ännu icke hos oss föreligger i ett sådant skick,

att den här kan bliva föremål för något mera ingående övervägande. Jag

delar således skolöverstyrelsens uppfattning, att frågan icke är aktuell.

Då det alltså för närvarande gäller att få till stånd en omorganisation

av de nuvarande seminarierna, måste givetvis även spörsmålet örn

de fyraåriga folkskoleseminariernas inträdesfor äring ar komma i betraktande.

Fråga är, huruvida ett samband mellan seminariet och det allmänna

skolväsendet skulle i förevarande avseende lämpligen kunna åstadkommas.

Redan år 1911 upptog folkundervisningskommittén den frågan

till behandling, huruvida avlagd realskolexamen skulle kunna uppställas såsom

inträdesvillkor vid folkskoleseminarierna. För det dåvarande fann kommittén

ett sådant krav icke lämpligt, men kommittén uttalade den meningen,

att man i framtiden kunde komma att i väsentlig utsträckning grunda seminariet

på realskolan och detta i den mån den kommunala mellanskolan

kunde vinna utveckling och därmed tillfällen i ökat mått beredas ungdom

ur de bredare folklagren att erhålla den skolbildning, som vitsordas i realskolexamen.

En sådan utveckling har nu ägt rum, och skolöverstyrelsen

har i tabellform (se sid. 136) påvisat, vilket stort inflytande denna utveckling

redan haft på seminariernas elevrekrytering, samt till följd därav

ifrågasatt, örn icke tiden nu kunde vara inne, då frågan örn förhållandet

mellan folkskoleseminarium och realskola borde upptagas till förnyad omprövning.

Den tiden är enligt min mening inne, och rätta tillfället för

frågans avgörande synes mig vara just nu i sammanhang med den större

frågan örn seminariernas omorganisation.

För närvarande gå fordringarna för inträde i det fyraåriga seminariet icke

utöver de kunskaper, som kunna förvärvas i en folkskola litt. A, utom i

historia och geografi, i vilka ämnen fordras kunskaper i huvudsak till den

omfattning, som meddelas i realskolans fem lägre klasser. Med hänsyn dels

till de vidgade möjligheter, som numera finnas för realexamens avläggande,

dels till den omständigheten, på vilken skolöverstyrelsen fäst uppmärksamheten,

att ett stort antal av de intagna eleverna numera komma till seminariet

med avlagd realexamen eller i fråga örn vissa av de kvinnliga eleverna

med förvärvad normalskolekompetens — under åren 1926—-1930 i

medeltal 35,6 procent — anser jag, att inträdesfordringarna kunna och böra

höjas till det mått av kunskaper, som realexamen är avsedd att garantera,

dock med visst undantag, som jag genast skall nämna. Utan tvivel har

överstyrelsen rätt däri, att en sådan anordning icke bör vidtagas, varigenom

utpräglat studiebegåvade ynglingar och flickor med särskilt god utrustning

för lärarkallet, vilka hava sina hem i mera avlägset liggande

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

bygder, praktiskt taget, utestängas från inträde vid folkskoleseminarium.

Inträdesfordringarna böra därför enligt min mening fastställas till avlagd

realexamen eller för inträdessökande, som icke avlagt realexamen, till kunskaper,

vilka motsvara dem, som intygas genom realexamen, dock att

fordringarna må begränsas till vitsord i allenast ett levande språk. Genom

det sistnämnda alternativet möjliggöres för ungdom från nyssnämnda avlägsna

bygder att i hemmet, eventuellt genom någon närboende lärares hjälp, tillägna

sig de kunskaper, som fordras för inträde vid seminariet. Höjas inträdesfordringarna

på sätt jag nu föreslagit, skulle därigenom vinnas, dels

att arbetet vid det fyraåriga seminariet kunde bliva mindre forcerat, dels ock

att en förstärkt lärarutbildning kunde komma till stånd. Det sistnämnda

synes mig vara av behovet påkallat, särskilt med hänsyn till den starka

och snabba pedagogiska utveckling, som i vår tid försiggår i andra delar

av världen. Skolöverstyrelsen har visserligen ansett, att en särskild utredning

av nu förevarande spörsmål borde åvägabringas, men en sådan synes

mig icke erforderlig. De kommunala mellanskolorna och realskolorna hava

nu vunnit en så vidsträckt utbredning över hela vårt land, och de äro av

allmänheten så väl kända, att det numera ur dessa synpunkter icke behöver

möta något hinder att fastslå inträdesfordringarna vid de fyraåriga seminarierna

till det kunskapsmått jag ovan angivit. Och vad angår seminarierna

har överstyrelsen själv konstaterat, att nämnda inträdesfordringar skulle för

dem medföra vissa angivna fördelar. Vad som däremot, under förutsättning

att mitt förslag vinner godkännande, sedermera kräver utredning är

frågan örn en ny undervisningsplan samt örn behövliga ändringar i gällande

seminariestadga. Men det bör tydligen ankomma på skolöverstyrelsen att

efter ett eventuellt riksdagens beslut i ämnet verkställa denna utredning och

till Kungl. Majit inkomma med förslag i sådana avseenden. Skulle därvid

visa sig, att de nya seminarierna med avseende på det kunskapsmått de

komma att meddela mera än nu närmade sig hän mot likvärdighet med

någon av de nuvarande gymnasielinjerna, skulle också frågan örn folkskollärares

tillträde till universitet eller högskola för fortsatt vetenskaplig utbildning

lättare kunna vinna sin lösning. Denna fråga framlade centralstyrelsen

för Sveriges allmänna folkskollärarförening för Kungl. Majit redan 1911.

Den har sedermera varit föremål för vederbörande myndigheters yttranden,

och skolkommissionen avgav i sitt betänkande VI den 27 april 1923 utredning

och förslag i ämnet. För min del anser jag, att sagda fråga bör

komma till ett avgörande, så fort möjlighet därtill förefinnes.

Beträffande önskvärdheten av seminariernas rekrytering med ungdom från

den rena landsbygden, även från avlägset liggande bygder, hyser jag samma

mening som skolöverstyrelsen och har redan i det föregående angivit detta.

Men när överstyrelsen för underlättande av sådan rekrytering visserligen

icke nu påyrkat men dock uttalat sig för inrättande av femåriga seminarier

för sagda ungdom och för bibehållande av nuvarande inträdesfordringar vid

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

dessa, kan jag icke biträda överstyrelsens mening. Dels finner jag icke

lämpligt att anordna så många olikartade seminarielinjer, som då skulle

uppkomma, dels skulle, såvitt jag kan se, utbildningen icke bliva billigare

för eleverna men alldeles givet dyrare för staten.

Rörande de hittillsvarande stndentJcurserna bar skolöverstyrelsen vitsordat,

att folkskolan genom dessa kurser erhållit ett tillskott av goda krafter,

vilka utfört ett samvetsgrant och förtjänstfullt arbete i dess tjänst. Med

hänsyn till dels denna omständighet, dels det stora antal studenter, som

under de senaste åren anmält sig till inträde i nämnda kurser, dBistock det

för staten ekonomiskt fördelaktiga uti anordnandet av studentkurser instämmer

jag i skolöverstyrelsens uttalade önskemål, att studentkurserna

på ett fastare sätt inordnas i seminarieorganisationen. Jag återkommer i

det följande till frågan örn den omfattning, i vilken ett sådant inordnande

bör ske. Med det nu nämnda vill jag dock i likhet med de sakkunniga

icke hava tillmätt den synpunkten, att studentkurser skulle upprättas för

att bereda möjlighet till försörjning för arbetslösa studenter, något berättigande.

I sammanhang med frågan örn studentkursernas fastare anordnande

i seminariesystemet har skolöverstyrelsen föreslagit, att studentkurs

skulle utsträckas till att omfatta två år. Jag hänvisar till den utförliga,

i detalj gående motivering, som överstyrelsen anfört för detta sitt förslag

(sid. 144—148). I denna grundliga motivering har överstyrelsen förebragt

så tungt vägande skäl för sin ståndpunkt, att de enligt min mening icke

kunna underkännas. För egen del vill jag således livligt förorda, att studentkurserna

göras tvååriga. Vinner detta förslag bifall, måste givetvis ny

undervisningsplan utarbetas och nya författningsbestämmelser rörande dessa

kurser komma till stånd. I

I frågan om småsTcollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor hava de

sakkunniga förordat, att försök anställes med en tvåårig kurs, att inträdesfordringarna

för denna kurs fastställas till huvudsaklig likhet med de av

skolöverstyrelsen föreslagna samt att kursen förlägges till Falun. Skolöverstyrelsen

har likaledes förordat upprättande av en tvåårig kurs i Falun. För

tillträde till denna kurs skulle fordras kvalificerade betyg från småskoleseminarium,

ganska omfattande självstudier i sådana ämnen, som av de inträdessökande

kunnat studeras på egen hand, samt lärarerfarenhet, som förvärvats

genom egen självständig lärarverksamhet.

Vid avgivande av dessa förslag ha de sakkunniga och skolöverstyrelsen

utgått ifrån att de fyraåriga seminariernas inträdesfordringar och lärokurser

skulle förbliva oförändrade. Jag har däremot, såsom synes av det föregående,

avsett ett höjande av inträdesfordringarna, varav skulle kunna följa

bland annat även ett höjande av lärokurserna. Under sådana förhållanden

ställer sig saken helt annorlunda. Jag vill genast tillkännagiva, att jag,

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

trots de angivna villkoren för tillträde till den föreslagna tvååriga kursen för

småskollärarinnor, icke alls är övertygad om möjligheten att genom en sådan

kurs nå fram till en folkskollärarutbildning, som blir likvärdig med den,

vilken enligt mitt förslag skulle meddelas vid ett fyraårigt folkskoleseminarium

eller en tvåårig studentkurs. Tvärtom synes det mig redan a priori vara

klart, att en sådan likvärdighet icke kan uppnås på det av de sakkunniga

och skolöverstyrelsen angivna sättet. Man får nämligen icke förbise, att

eleverna vid ett tvåårigt småskoleseminarium utbildas till småskollärarinnor

och att de därför måste ägna en ansenlig del av sin tid åt speciellt sådant

arbete, som kräves för deras verksamhet i småskolor. Redan detta innebär

för dem, vilka sedermera vilja utbildas till folkskollärarinnor, en tidsförlust,

som föranleder en avsevärd brist hos dem vid jämförelse med de elever,

vilka genomgått de två första klasserna vid ett folkskoleseminarium. Huru

de då komma att stå tillbaka i förhållande till sistnämnda elever framstår

kanske klarast, örn man besinnar, att utbildningsarbetet i nyssberörda två

klasser är i huvudsak direkt inriktat på verksamheten i en folkskola. Att

vad de sålunda gått förlustiga om skulle annat än i undantagsfall kunna

ersättas genom studier på egen hand i vissa ämnen torde ligga utanför

möjlighetens gräns. Även örn det medgives, att den allmänbildning och

undervisningsskicklighet, som de förvärvat vid ett småskoleseminarium

och under några års tjänstgöring i småskola, i viss mån kan komma dem

till godo vid en fortsatt utbildning till folkskollärarinnor, synas de dock

komma att stå ansenligt tillbaka i jämförelse med dem, som genomgått de

två första klasserna av ett folkskoleseminarium. Men om så är, kommer

också hela deras folkskollärarutbildning att bliva mindervärdig.

Med det nu anförda vill jag ingalunda hava sagt, att icke småskollärarinnor

böra beredas tillfälle att utbildas till folkskollärarinnor. Tvärtom

delar jag riksdagens, de sakkunnigas och skolöverstyrelsens uttalade mening,

att så bör ske, och jag anser, att en särskild kurs för sådant ändamål bör

snarast möjligt inrättas. Men frågan härom synes mig med nödvändighet

kräva ytterligare utredning, sedan riksdagen fattat beslut angående de nya

folkskoleseminariernas organisation. Vid en sådan utredning måste tydligen

hänsyn tagas till sagda riksdagsbeslut. För närvarande är jag således icke

beredd att framlägga förslag i ämnet.

B. Folkskollärarbehovet.

När det nu gäller att närmare ingå på frågan om den omorganisation av

folkskoleseminarierna, som är ifrågasatt, måste man givetvis för ett rätt

bedömande av frågan, liksom när fråga var örn småskoleseminariernas omorganisation,

utgå ifrån det föreliggande folkskollärarbehovet. feåval de

sakkunniga som skolöverstyrelsen hava också vid sina utredningar i ämnet

tagit sagda behov till utgångspunkt.

s. 166 Kontrollera mot PDF

Seminariesakkunnigas

redogörelse

för tidigare

inskränkningsdtgärder.

Åtgärder

läsåren

1923/24—

1925/26.

Skolöverstyrelsens

skrivelse i

januari 1926.

166 Kungl. May.ts proposition Nr 143.

De sakkunniga hava emellertid, innan de för egen del uttalat sig i detta

ämne, lämnat en redogörelse för de inskränkningsåtgärder rörande folkekollärarproduktionen,

vilka under det senare decenniet blivit vidtagna. Det

synes lämpligt att här först återgiva denna redogörelse.

Angående sådana inskränkningsåtgärder anföra de sakkunniga följande:

Under 1900-talets första decennium rådde brist på folkskollärare. Sålunda

konstaterade folkundervisningskommittén år 1907 en dylik brist på över 500

lärarkrafter. lio år senare hemställde riksdagen om utredning, och genom

Kungl. Maj:ts beslut i augusti 1917 bemyndigades skolöverstyrelsen att tillkalla

sakkunniga. Enligt den verkställda utredningen uppskattades den

»akuta» lärarbristen till en siffra, »vilken ej oväsentligt överskrider 2,000».

På grund av dessa förhållanden fann sig överstyrelsen nödsakad att vidtaga

extra ordinära åtgärder för att utöka folkskollärarproduktionen, så att exempelvis

för året 1923 antalet utexaminerade lärare beräknades till omkring

900. Den ekonomiska depression, som vid denna tid rådde, samverkade med

överstyrelsens åtgärder till att hastigare, än man beräknat, utfylla bristen, i

det att behovet av lärare för nya tjänster avtog och ett stort antal gifta lärarinnor,

vilka tidigare lämnat lärarbanan, återgingo till sitt gamla yrke. Överstyrelsen

fann sålunda redan i april 1923 fara föreligga för att lärarproduktionen

fortskrede i ett alltför raskt tempo för att möjliggöra nödig anpassning

efter behovet, och föreslog en del åtgärder för att begränsa densamma.

I överensstämmelse härmed nedlades från och med läsåret 1923/1924 studentklasserna

i Uppsala och Lund, under läsåret 1924/1925 påbörjades indragning

av de parallellavdelningar, som inrättats vid seminarierna i Skara

och Landskrona, och med läsåret 1925/1926 likaledes nedläggandet av de

två privata seminarier, som åtnjöto statsunderstöd. Samtidigt bestämdes

klassnumerären till 25.

De sålunda vidtagna åtgärderna hade i stort sett en provisorisk karaktär.

Och detsamma kan sägas gälla de förslag till begränsning av lärarproduktionen,

vilka överstyrelsen framlade i sin skrivelse till Kungl. Makt den 26

januari 1926.

Vid sina beräkningar av årsproduktionen utgick överstyrelsen här från en

klassnumerär av 25. Med dåvarande 27 avdelningar avgångsklasser (8 dubbelseminarier,

7 enkelseminarier och 4 studentklasser) skulle alltså den årliga

produktionen uppgå till 675 lärare, varav 413 manliga och 262 kvinnliga,

motsvarande en proportion av 3: 2, vilken överstyrelsen fann önskvärd och

lämplig.

\ id beräknandet av det årliga rekryteringsbehovet hänvisade överstyrelsen

till en del faktorer, som förtjänade särskilt beaktande. Man måste sålunda

räkna med att en vidgad användning av folkskolan som bottenskola måste

komma att öka lärarbehovet och att en del av folkskolans lärare komme att

helt tagas i anspråk för verksamheten i fortsättn! ngsskolan, sedan denna

skolform blivit obligatorisk. Likaledes skulle antalet vikarier komma att

ökas i och med underlättandet av folkskollärarnas fortsatta utbildning. Det

vore därjämte önskvärt, att en viss marginal upprätthölles.

Medan samtliga dessa faktorer manade till varsamhet i fråga örn inskränkningarna,

mäste å andra sidan hänsyn tagas till en omständighet, som mo
-

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Majis proposition Nr 143.

tiverade någon begränsning av bestående natur, nämligen födelsetalets efter

allt att döma definitiva nedgång.

Med vägande av de olika omständigheterna mot varandra fann överstyrelsen

å ena sidan, att siffran 675 för de årligen utexaminerade vore för hög,

men å andra sidan, att en minskning av detta antal till 575 å 600, motsvarande

ungefär 3 ä 4 klassavdelningar, vöre den starkaste inskränkning,

som över huvud läte sig tänkas. Den enda organisatoriska beskärning av

mera bestående natur, som överstyrelsen på grund därav föreslog, gick ut

på att från och med läsåret 1926/1927 indraga ytterligare tvenne studentklasser,

en manlig och en kvinnlig.

Då emellertid chefen för ecklesiastikdepartementet i 1926 års ^statsverksproposition

antytt möjligheten av att genom nedläggande av. något enkelseminarium

minska lärarproduktionen varvid Skara seminarium i främsta

rummet hade synts böra komma ifråga — upptog överstyrelsen denna tanke

till närmare skärskådande och påvisade de starka skäl, som enligt dess förmenande

kunde anföras mot en dylik åtgärd.

Överstyrelsen betecknade det som en allvarlig sak att nedlägga en gammal

kulturinstitution med djupa rötter inom den bygd och det samhälle, som

sett den framväxa och utvecklas. Ju mindre folkrika seminaneorterna vöre,

desto starkare vore naturligen också dessa orters intressen knutna till läroanstaltens

fortbestånd. Endast i ett oavvisligt tvångsläge kunde den med

ett plötsligt nedläggande av en hel läroanstalt förbundna förflyttningen av

ett stort antal befattningshavare te sig försvarlig, så,väl med tanke på de

avsevärda olägenheterna för dessa befattningshavare själva som för de läroanstalter,

dit de skulle förflyttas. Ett dylikt tvångsläge fann överstyrelsen

icke vara för handen, och i varje fall syntes nödig varsamhet göra ett ytterligare

uppskov med ett definitivt beslut påkallat.

Bland andra skäl, som talade för uppskov, framhöll överstyrelsen särskilt

det förhållandet, att frågan om statens övertagande av småskolesemmarieutbildningen

ännu vore under utredning. Användbarheten av eventuellt till

nedläggande ifrågakommande folkskoleseminariers lokaler för småskoleseminarieinas

räkning borde prövas, och örn en dylik prövning offölle i gynnsam

riktning, skulle de nied folkskoleseminariernas nedläggande förbundna

olägenheterna för vidkommande samhällen och orter i någon mån reauceias.

Med hänsyn till dessa förhållanden fann överstyrelsen det vara skäligt och

billigt, att, även om Kungl. Majit skulle komma till en annan ståndpunkt

än överstyrelsen i berörda ärende, frågan om ett eventuellt nedläggande av

något av de dåvarande folkskoleseminarierna icke upptoges till slutligt avgörande

förrän i samband med den ifrågasatta omläggningen av smaskol
lärarutbildningen.

. , , ,

I stället för att sålunda föreslå andra definitiva åtgärder an den redan

nämnda, framlade överstyrelsen en plan för begränsningsåtgärder av mera

tillfällig natur. För 5 dubbelseminarier föreslogs indragning av första klassen

i parallellavdelningarna under vartdera av läsåren 1926/1927 och 1927/

1928 Minskning ifrågasattes av antalet elever i klassavdelnmgarna till 2b

för studentkurs och första klassen vid seminarium, där indragning av parallellavdelning

skett, samt till 20 för första klassen vid övriga seminarier.

De förslag till anordningar, som framlagts av skolöverstyrelsen, godkändes

av Kungl Majit, i vad angick läsåret 1926/1927. Beträffande klassnumerären

gick emellertid Kungl. Majit något längre i reducering, an vad överstyrelsen

förordat, i det att maximiantalet elever i första klassen vid samtliga

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Skolöverstyrelsens

skrivelse i

juni 1927.

Kungl. Maj.ls proposition Nr 143.

seminarier bestämdes till 20. För studentavdelningarna fastställdes motsvarande

siffra till 25.

För att skapa en säkrare grundval för bedömandet av det framtida behovet

av lärartjänster vid den egentliga folkskolan anmodade Kungl. Majit överstyrelsen

att företaga en grundlig utredning härom, baserad på uppgifter

från samtliga skoldistrikt i riket angående barnantal och övriga förhållanden,

som kunde utöva inverkan på sagda behov.

På den väg, som skolöverstyrelsen föreslagit, nämligen att genom åtgärder

av mera tillfällig art minska lärarproduktionen, gick Kungl. Majit vidare

följande år, då i överensstämmelse med överstyrelsens skrivelse den 31 augusti

1926 ytterligare 5 parallellavdelningar vid dubbelseminarier indrogos. Klassnumerären

bestämdes till samma tal som under det föregående året, varjämte

föreskrevs, att inga nya elever finge intagas i de 3 övre klasserna

vid seminarierna.

Genom de sålunda verkställda reduceringarna skulle avgångsklassernas

antal från och med vårterminen 1930 ha sjunkit till 20, vilket motsvarade

en årsproduktion av något över 400 lärare.

Den av Kungl. Majit anbefallda utredningen angående lärarbehovet vid

folkskolorna förelåg färdig den 23 juni 1927. Den grundade sig på synnerligen

detaljerade uppgifter från varje skoldistrikt i riket rörande antalet

födda barn, erforderliga omorganisationer av skolväsendet och i anledning

därav nödvändiggjord ökning eller minskning av antalet lärarkrafter m. m.

samt mycket ingående statistiska undersökningar rörande avgången inom

lärarkåren och övriga förhållanden, som kunde ha betydelse för det framtida

lärarbehovet. Och efter att lia vägt de olika faktorerna mot varandra

■— de som kunde inverka i ökande eller minskande riktning — kom överstyrelsen

till den uppfattningen, att den framtida seminarieorganisationen ej

finge tilltagas allt för snävt. Öinge man ut ifrån, att barnantalet i folkskolan

holle sig på ungefärligen samma nivå, som kunde beräknas fram

till mitten av 1930-talet, eller i varje fall icke komme att sjunka så, att

därav skulle föranledas någon mera avsevärd minskning av antalet tjänster,

skulle man vid en fullt utbildad organisation av folkskoleväsendet kunna

räkna med en erforderlig lärarstock av omkring 15,500 lärare jämte ett behövligt

antal vikarier för av sjukdom eller annan anledning tjänstlediga

lärare. Efter ingående beräkningar fann överstyrelsen, att den normala årliga

lärarproduktionen för att upprätthålla denna lärarstock skulle med ett

pär tiotal överstiga 600. Då emellertid vissa beräkningar troligen voro tagna

i överkant, torde den årliga lärarproduktionen enligt överstyrelsens förmenande

kunna avgränsas nedåt till 575. Med en klassnumerär av 25 —

något som skolöverstyrelsen på det livligaste förordade — skulle detta motsvara

_ en seminarieorganisation av 23 avgångsklasser, och då den befintliga

organisationen i normala fall var avsedd för 25 avgångsklasser, följde därav,

att tvenne klasser borde slopas. För att något så när upprätthålla den enligt

överstyrelsen lämpliga proportionen av 3: 2 mellan manliga och kvinnliga

lärare, föreslog överstyrelsen slopandet av 1 V2 manlig och Va kvinnlig

avdelning, så att avgångsklasserna komme att omfatta 14 manliga och 9

kvinnliga avdelningar. De ettåriga studentkurserna borde i den framtida

organisationen normalt beräknas till högst 2, men örn ett ökat lärarbehov

skulle medföra en utvidgning av organisationen, borde detta i första rummet

åstadkommas genom insättande av ännu en ettårig kurs. Örn en tvåårig

utbildningskurs för småskollärarinnor inom den närmaste tiden bleve in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1G9

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

rättad, borde en dylik kurs ersätta den ena av de båda fyraåriga kurserna

vid ett dubbelseminarium.

Beträffande den inskränkning i seminarieorganisationen, som överstyrelsen

alltså fann nödvändig, framhöll den, att man härvidlag i första hand borde

taga hänsyn till de lokala förhållanden, under vilka de olika seminarierna

arbetade, samt till de lokala synpunkter i övrigt, som kunde vara ägnade

att inverka på bedömandet av spörsmålet örn respektive seminaries vidmakthållande.

Efter ett närmare skärskådande av de olika möjligheter, som med

denna utgångspunkt kunde förefinnas, hemställde överstyrelsen, att Kungl.

Majit måtte vidtaga åtgärder för en inskränkning av seminarieorganisationen

genom successivt nedläggande från och med läsåret 1928 1929 av folkskoleseminariet

i Strängnäs även som av parallellavdelningen vid folkskoleseminariet

i Luleå.

Nya beräkningar angående lärarutbildningen vid seminarierna föranledde

skolöverstyrelsen att redan i december samma år till Kungl. Majit inkomma

med ännu en skrivelse i ärendet. Av dessa nya beräkningar framginge,

enligt överstyrelsens åsikt, att de dittills vidtagna begränsningarna i folkskollärarutbildningen

varit starkare, än vad som varit nödvändigt, så att

redan under läsåret 1930/1931 lärarbrist ånyo skulle göra sig kännbar, örn

ock i mera begränsad omfattning. Enär ett visst överskott av lärare vore

nödvändigt för att tillförsäkra de avlägset liggande skolorna kompetenta

lärarkrafter, kunde det icke anses försvarligt att fortfarande tillämpa så

stränga restriktioner, som man gjort under de senare åren. »För att icke

vår folkskola under alltför lång tid skall nödgas arbeta under bristande tillgång

på utbildade lärare», skriver överstyrelsen, »torde man läsåret 1928/

1929 böra öka intagningen i första klassen med omkring 25 procent och

såmedelst för examinationen år 1932 uppnå en siffra av omkring 500.» Den

plan för intagning av elever i det fyrklassiga seminariet, som överstyrelsen

framlade, gick alltså ut på att ernå detta resultat.

Angående den i skrivelsen den 23 juni samma år föreslagna åtgärden att

genom ett nedläggande av seminariet i Strängnäs definitivt beskära folkskoleseminarieorganisationen

framhöll nu överstyrelsen, hurusom flera anledningar

förefunnes att uppskjuta sagda åtgärd ytterligare ett år. »Redan den osäkerhet,

som präglar alla försök till beräkningar å nu förevarande område»,

heter det, »är ägnad att mana till synnerlig försiktighet vid bestämmande

av den framtida seminarieorganisationens definitiva omfattning.» De nya

siffror, överstyrelsen meddelat, vore icke så beskaffade, att de nödvändiggjorde

ett brådstörtat beslut, i det den lämnade utredningen gåve vid handen,

att hinder för uppskov ett år icke kunde anses föreligga. Ett tungt

vägande skäl till att uppskjuta nedläggandet av Strängnässeminariet vore

det förhållandet, att frågan örn småskollärarutbildningens framtida ordnande

ej ännu blivit prövad av statsmakterna. Överstyrelsen pekade dessutom på

den omständigheten, att Strängnäs stad framställt anspråk på ersättning, för

den händelse seminariet nedlades, och fann däri ett ännu starkare motiv till

uppskov. I

I 1928 års åttonde huvudtitel betonade departementschefen starkt, huru

osäkra alla förhandsberäkningar inom förevarande område måste bliva, och

fann häri en giltig förklaring till den omsvängning, som skett i överstyrelsens

ståndpunkttagande. Det vore därför av vikt att i denna fråga gå

fram med stor försiktighet och ej på grund av tillfälliga företeelser eller

Skolöverstyrelsens

skrivelse i

december

1927.

Riksdagen

1928.

s. 170 Kontrollera mot PDF

Skolöverstyrelsens

skrivelse i

november

1928.

170 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

under trycket av en icke sakligt grundad opinion sönderbryta en efter många

års arbete och erfarenheter vunnen stabil organisation av mycket högt värde.

Tillräckliga skäl förelågo icke att just vid den tidpunkten definitivt fastslå

den framtida seminarieorganisationen.

Departementschefen fann alltså, att man borde fortgå på den väg, man

dittills följt, och genom anordningar av tillfällig natur anpassa examinationen

efter det behov, som kunde föreligga. Den utökning av lärarproduktionen,

som överstyrelsen förordat, kunde han icke vara med om. Skulle en tillfällig

lärarbrist inställa sig, så kunde den alltid snabbt utfyllas genom anordnandet

av ett par nya studentklasser. Det syntes därför lämpligast att

under läsåret 1928/1929 bibehålla lärarutbildningen ungefär vid den förefintliga

omfattningen.

Riksdagen biföll det av Kungl. Majit framlagda förslaget. Svårigheterna

att på ifrågavarande område kunna göra några tillförlitliga beräkningar vore

uppenbara, framhöll riksdagen, och med hänsyn tili de olika och i många

fall oberäkneliga faktorer, som här gjorde sig gällande, vore det icke möjligt

att göra en kalkyl, på vilken ett noggrant bedömande av frågan kunde

grundas. I betraktande sålunda av osäkerheten av varje mera bestämt

ståndpunkttagande i vare sig den ena eller andra riktningen hade riksdagen

ej ansett sig böra avvika från Kungl. Maj:ts förslag. Riksdagen uttalade

dock sin förväntan, att synnerlig uppmärksamhet alltjämt ägnades åt utvecklingen

å förevarande område, samt att därvid även toges under omprövning,

vilka inskränkningar i den befintliga seminarieorganisationen,

som kunde vara möjliga.

Beträffande omfattningen av folkskollärarutbildningen under läsåret 1929/

1930 inkom skolöverstyrelsen med förslag den 27 november 1928. Detta

förslag var baserat på en utförlig utredning såväl i fråga örn redan utexaminerade

lärares anställningsförhållanden som i fråga örn andra faktorer,

som kunde tänkas inverka på lärarbehovet under de närmaste åren framåt.

Härav framgick bland annat, att något läraröverskott av praktisk betydelse

icke kunde anses föreligga, men att lärartillgången vore skäligen ojämn i

skilda delar av riket; särskilt inom de norra delarna vore tillgången på

lärare icke tillräcklig.

Vid försöket att beräkna lärartillgången under de närmaste åren framåt

kom överstyrelsen till det resultatet, att under läsåret 1930/1931 denna icke

fullt komme att motsvara efterfrågan, så att mot slutet av nämnda läsår

någon mindre brist kunde komma att göra sig gällande, och att under de

följande tvenne läsåren bristen skulle bliva mera kännbar. Denna brist

måste i görligaste mån undanröjas. För att åstadkomma jämvikt mellan

tillgång och efterfrågan borde vid slutet av läsåret 1933/1934 utexamineras

omkring 500 lärare, vilket innebar, att en något större intagning av elever,

än den som föreskrivits under de tre senaste åren, vöre nödvändig. Tvenne

omständigheter manade dock härvidlag till en viss försiktighet, nämligen

dels de osäkerhetsmoment, som i fråga örn beräkningarna alltid måste

åtänkas och som gjorde sig starkare gällande, ju längre fram i tiden man

med ledning av de kända uppgifterna sökte bedöma förhållandena, dels

den omständigheten, att den starka årsklassen 1920 först omkring åren

1933 och 1934 lämnade folkskolan för att ersättas av en numerärt väsentligen

svagare.

Vid planläggningen av lärarutbildningen läsåret 1929/1930 kunde man

emellertid enligt överstyrelsens förmenande icke gå ytterligare i fråga örn

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

de tillfälliga åtgärder man hittills tillgripit för att minska produktionen av

folkskollärare. Med hänsyn till ämneslärarnas tjänstgöring och övningsskolornas

utnyttjande vore det sålunda icke möjligt att under det kommande

läsåret fortsätta med att indraga parallellavdelningar vid dubbelseminarierna.

På grund av det förefintliga läraröverskottet vore det oundvikligt,

att en tillfällig begränsning skedde även under ifrågavarande läsår.

Överstyrelsen framhöll därvid, att det fortsatta utredningsarbetet bestyrkt

den uppfattningen, att den starkt minskade nativiteten borde föranleda även

en definitiv begränsning av seminarieorganisationen. De skäl till uppskov

med denna åtgärd, som överstyrelsen anfört i sin skrivelse till Kungl. Majit

den 7 december 1927, ansåg den alltjämt föreligga, men mot dessa måste

vägas de svårigheter, som den nu alltför vida organisationen av folkskoleseminarierna

vore ägnad att medföra, samt det ur statsfinansiell synpunkt

ofördelaktiga tillståndet, att de befintliga seminarierna icke till fullo utnyttjades.

Därvid fann överstyrelsen skälen för ett omedelbart avgörande vara

de.starkare.

Överstyrelsen ville alltså ifrågasätta, huruvida icke Kungl. Majit funne

anledning föreligga att påkalla ståndpunkttagande av 1929 års riksdag

rörande omfattningen av folkskoleseminariernas organisation i enlighet med

överstyrelsens förut framlagda förslag, oavsett örn spörsmålet angående småskollärarutbildningen

då företoges till avgörande eller icke.

Därest beslut vid 1929 års riksdag fattades om successivt nedläggande

från och med läsåret 1929/1930 av folkskoleseminariet i Strängnäs och den

ena parallellavdelningen vid folkskoleseminariet i Luleå, skulle därmed två

intagningsavdelningar bortfalla. Vid dubbelseminarierna i övrigt kunde

intagas 14 klassavdelningar, vid enkelseminarierna (med undantag av Strängnäs)

6 avdelningar, vid folkskoleseminariet i Luleå en klassavdelning, vilket

tillsammans utgjorde 21 avdelningar, vartill komme 2 studentklasser. Med

ett antal elever av 25 i studentklasserna och 20 i de övriga, skulle inalles

470 elever intagas.

Överstyrelsen hemställde sålunda, det Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

besluta, att folkskoleseminariet i Strängnäs från och med läsåret

1929/1930 successivt skulle nedläggas samt att efter utgången av samma

läsår parallellavdelningar icke längre skulle anordnas vid folkskoleseminariet

i Luleå.

I proposition till riksdagen angående vissa anslag till folkskoleseminarierna

framhöll chefen för ecklesiastikdepartementet, bur vanskligt det vore

att taga ställning till frågan örn en definitiv inskränkning av seminarieorganisationen

på grund av osäkerheten i de beräkningar, på vilka man

hade att grunda sitt omdöme. Och sant vore därjämte, som överstyrelsen

en gång med styrka betonat, att det måste betraktas såsom en allvarlig sak

att nedlägga gamla bildningsinstitutioner. Men å andra sidan ansåg han

det icke vara sund ekonomi utan fastmera slöseri att uppehålla en organisation

i en omfattning, som med till visshet gränsande sannolikhet kunde

betecknas såsom för vid. Och ytterligare kunde det icke för den lärarkår,

som hade sin verksamhet vid seminarierna, vara annat än i hög grad olägligt

att år efter år hållas i ovisshet örn sitt framtida öde. Då nu den

myndighet, som ägde den mest ingående kännedomen örn och den bästa

överblicken över dithörande förhållanden, upprepade gånger ech efter noggranna

undersökningar funnit sig kunna taga på sitt ansvar att föreslå indragning

av en och begränsning av en annan utbildningsanstalt på detta

Riksdagen

1929.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

område, och därtill sista gången gjort gällande, att ett fortsättande på provisoriernas

väg skulle medföra allvarliga organisatoriska olägenheter, så

ansåg departementschefen, att det icke längre kunde försvaras att undanskjuta

ett avgörande.

Departementschefen fann det visserligen icke av organisatoriska skäl helt

uteslutet att även för det nästkommande budgetåret nöja sig med tillfälliga

begränsningsåtgärder och likväl anpassa intagningen efter det av överstyrelsen

för läsåret 1933/1934 beräknade lärarbehoyet, 470 lärare. Men det

kunde icke förnekas, att ifrågavarande utväg, ehuru rent tekniskt sett framkomlig,

måste betecknas som mindre tillfredsställande ur ekonomisk synpunkt,

jämförd med en definitiv indragning respektive begränsning av två

lärarutbildningsanstalter, som överstyrelsens förslag innebar. Genomförandet

av detta förslag skulle för statsverket medföra en direkt kostnadsbesparing

av 150,000 kronor årligen, och departementschefen ansåg det innebära

ett bristande hänsynstagande till statens ekonomiska intressen att ytterligare

uppskjuta ett slutligt ståndpunkttagande till ifrågavarande organisationsspörsmål.

Vad anginge frågan om vilka seminarier som indragningen skulle drabba,

ansåg departementschefen övervägande skäl tala för att indragningen borde

komma att avse de av överstyrelsen föreslagna anstalterna.

Riksdagen biföll förslaget att nedlägga Strängnäs folkskoleseminarium

men avböjde däremot framställningen, i vad den avsåg att folkskoleseminariet

i Luleå anordnades såsom ett enkelseminarium.

I sin skrivelse till Kungl. Maj:t den 4 maj 1929 gick riksdagen närmare

in på frågan om lararproduktionen och åtgärderna till dess anpassande efter

behovet. Av den utredning, som förebragts, fann riksdagen det vara klart

ådagalagt, att den förefintliga seminarieorganisationen vore avsevärt större,

än vad som kunde anses vara erforderligt med hänsyn till föreliggande och

för en överskådlig framtid beräkneligt behov. Dess utbildningskapacitet,

som med 25 avgångsklasser och högst 30 elever i varje klass uppgick till

750 lärare årligen, vore sedan flera år ej utnyttjad mer än till något över

hälften, och enligt överstyrelsens uppskattning av det framtida normala

lärarbehovet skulle den icke komma att tagas i anspråk mer än till ungefär

tre fjärdedelar, i det att 575 lärare årligen skulle vara behövliga. Då man

betänkte de betydande summor, staten nedlagt på anskaffande av ändamålsenliga

lokaler för dessa seminarier, och de avsevärda kostnaderna för seminariernas

drift, framstode med skärpa det slöseri med statsmedel, som läge

i att fortfarande uppehålla nämnda organisation i obeskuren omfattning.

Man kunde visserligen invända, att de gjorda beräkningarna angående

det framtida konstanta lärarbehovet i mycket byggde på sannolikhetskalkyler,

och att det måhända kunde komma att framdeles visa sig, att man

räknat för lågt. Riksdagen ansåg någon fara härför icke föreligga utan

att man snarare kunde vänta, att genom kommunikationernas utveckling

och en ökad samverkan mellan närliggande kommuner vid lösningen av

skolorganisatoriska spörsmål en minskning av lärarantalet skulle möjliggöras

i sådan utsträckning, att de uppgjorda kalkylerna rörande lärarbehovet skulle

visa sig för höga. Men även örn utvecklingen tilläventyrs skulle gå i motsatt

riktning och lärarbehovet alltså komma att något överstiga den av

överstyrelsen angivna och till grund för Kungl. Maj:ts förslag liggande

siffran, borde dock en sådan eventualitet icke avskräcka från att anpassa

seminarieorganisationen efter vad som nu kunde bedömas utgöra det nor
-

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

mala årsbehovet, enär en i- framtiden konstaterad lärarbrist utan större svårigheter

på ett effektivt och snabbt sätt kunde utfyllas genom tillfälligt upprättade

studentklasser.

Antalet 25 elever i klassen, som utgjorde en utgångspunkt vid såväl skolöverstyrelsens

som departementschefens beräkningar, kunde riksdagen icke

godtaga, då den för sin del ansåge, att det ej funnes tillräckliga skäl anförda

för en så stark sänkning av den dåvarande klassnumerären av 30

elever. Då någon minskning av elevantalet i klasserna likväl kunde vara

befogad, särskilt med hänsyn till de praktiska undervisningsövningarna,

kunde man lämpligen räkna med ett elevantal av omkring 2b per klass.

Riksdagen hade funnit de skäl, som anförts för ett nedläggande av Strängnäs

seminarium, bärande men hade ställt sig betänksam till förslaget att

nedlägga parallellavdelningen i Luleå. Spörsmålet om en minskning av

antalet seminarier i Norrland borde, enligt riksdagens mening, göras till

föremål för förnyat övervägande i samband med den utredning rörande

ytterligare beskärningar av seminarieorganisationen, som riksdagen ansåge

önskvärd.

Riksdagen uttalade som sin mening, att indragningsåtgärderna icke syntes

böra stanna vid en beskärning av organisationen allenast i den omfattning,

Kungl. Majit ifrågasatt. Under alla förhållanden vore det nödvändigt, att

möjligheterna till ytterligare begränsningar bleve närmare utredda. Riksdagen

ansåg sig böra fästa uppmärksamheten på att särskilt södra Sverige

syntes rikligt försett med seminarieanläggningar. I äldre tider med ett

mindre utvecklat kommunikationsväsende kunde en sådan förläggning av

seminarierna motiveras med hänsyn till önskvärdheten av att eleverna ej

skulle tvingas att underkasta sig några längre resor för att nå seminarieorten,

men numera förelåge ej samma behov av utbildningsverksamhetens

splittring på ett flertal orter.

Det vore dessutom enligt riksdagens mening i hög grad angeläget, att den

blivande utredningen rörande ytterligare inskränkningar med avseende på

seminarierna för folkskollärarutbildningen skedde under hänsynstagande till

en eventuell statlig organisation av småskollärarutbildningen, så att dessa

båda frågor icke behandlades och prövades var för sig utan såsom — vad

de i själva verket voro — ett enda sammanhängande spörsmål om statens

anordningar för utbildning av lärare för folkundervisningsväsendet. Därigenom

torde det bliva möjligt att särskilt beträffande lokalfrågorna vinna

den mest praktiska och för staten minst kostsamma lösningen av berörda

organisationsfrågor.

När de sakkunniga sedan övergå till att utreda frågan om folkskollärarbehovet,

yttra de sig till en början om den föregående utvecklingen.

En kort översikt av den utveckling, som folkskollärartjänsterna genomgått

under de senaste åren, gives bäst i tabellarisk form. Enligt 1-novembersiffrorna

och med utgångspunkt från år 1923 ter den sig sålunda:

Sakkunnigas

eget yttrande.

Den föregående

utvecklingen.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Sakkunnigas tabell 22.

Å

r

1923

1924

1925

1926

1927

1928

1929

1930

Antal ord. folkskollärartjänster.

12,506

12,740

12,929

13,061

13,241

13,461

13,691

13,888

Antal extra

ordinarie folkskol-

lärartiänster...........

586

523

525

556

650

765

850

1,047

uppehållna av ej pen-

sionerade folkskol-

Antal va-

506

488

417

392

19

365

14

382

10

346

2

352

13

kansvikariat

uppehållna av andra

566

310

123

vikarier saknats . . .

1

—

6

11

1

—

2

1

uppehållna av ej pen-

Antal tjänst- ledighets-

sionerade folkskol- lärare .......

464

480

539

570

575

632

658

677

vikariat

uppehållna av andra

84

67

35

9

7

16

20

37

vikarier saknats . . .

—

—

4

—

—

—

—

—

Vad först de ordinarie lärartjänsterna beträffar, ha de, som synes under

den tid tabellen omfattar, ökats i en jämn stegring med 1,382 nya platser

eller med i runt tal 197 per år. De extra ordinarie ha också ökats och

detta med icke mindre än 461. Men i fråga örn dem har ökningen en

annan karaktär. Efter att snarare ha minskats fram till och med år 1926,

ha de sedan regelbundet ökats med i det närmaste 100 tjänster per år utom

det sista året, som såg siffran stiga till 197.

Tabellen ger emellertid icke en omedelbar uppfattning örn hur stort det

årliga tillskott av lärarkrafter är, som 1-novembertabellerna inregistrera.

Detta framgår tydligare av följande räknemässiga sammanställning:

1923

1924

1925

1926

1927

1928

1929

1930

Ordinarie tjänster.........

;i2,506

12,740

12,929

13,061

13,241

13,463

13,691

13,888

Vakansvikariat, som ej uppe- hållits av utexaminerade folk-

skollärare............

567

310

129

30

15

10

4

5

Rest

11,939

12,430

12,800

13,031

13,226

13,453

13,687

13,883

Extra ordinarie tjänster.....

586

523

525

556

650

765

850

1,047

Tjänstledighetsvikariat, som

uppehållits av utexaminerade

folkskollärare..........

464

480

539

570

575

632

658

677

Summa

12,989

13,433

13,864

14,157

14,451

14,850

15,195

15,607

Ökning från föregående år . . .

—

444

431

293

294

399

345

412

De årligen nytillkomna på arbetsfältet under denna tid skulle således i

medeltal utgöra 374. Denna siffra anger likväl icke alla, som vart år träda

in på lärarbanan som nykomlingar. 1-novembertabellerna ange, hur många

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 143.

som den dagen äro i tjänst, men då vikarierna i rätt stor utsträckning

endast ha kortare vikariat och icke kunna tänkas utan mellantid gå från

det ena vikariatet till det andra, måste det runt örn i landet finnas lärare,

som icke redovisas den 1 november. Hur annars denna senare tämligen

stora och rörliga lärargrupp kan fördela sig, framgår av tabell 23, som återger

antalet vikarier för ordinarie och extra ordinarie lärare den 30 juli 1928

eller sista läsdagen dessförinnan.

Sakkunnigas tabell 23.

Antalet vikarier för ordinarie lärare

Antal

vikarier för

å manlig tjänst

å kvinnlig tjänst

extra ord. lärare

Summa

Fördelningsområde

å va- kanta

platser

för

sjuka

lärare

av an- nan an- ledning

& va- kanta

platser

för

sjuka

lärare

av an- nan an- ledning

å va- kanta

platser

för

sjuka

lärare

av an- nan an- ledning

Landsbygd .....

180

149

60

87

172

66

—

i

3

718

Städer.......

29

32

74

41

120

48

—

3

1

348

Summa

209

181

134

128

292

114

—

4

4

1,072

Under samma tid, d. v. s. åren 1923—1930, som företer en stor ökning

i de ordinarie och extra ordinarie lärarnas antal, har utexamineringen av

lärare följande utseende:

Sakkunnigas tabell 24.

År

Antal utexaminerade

manliga

kvinnliga

summa

1923 ...........

486

399

885

1924 ...........

457

419

876

1925 ...........

470

449

919

1926 ...........

459

398

857

1927 ...........

439

357

796

1928 ...........

390

236

626

1929 ...........

393

219

612

1930 ...........

258

160

418

Tabellen visar för de senare åren en synnerligen stark beskärning av antalet

utexaminerade och illustrerar i viss mån den redogörelse för utvecklingens

gång, som lämnats i det föregående. Jämte följande översikt över

anställningsförhållandena den 15 oktober 1930 rörande samtliga under vårterminerna

1928, 1929 och 1930 utexaminerade lärare (tab. 25) bidrager den

också att åskådliggöra förhållandet mellan lärarbehov och lärarproduktion.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Sakkunnigas tabell 25.

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

Examensår

Utexaminerade

Ordinarie

Extra ordinarie

Vikarier

under

Vid skola av annat slag

Ej sökt anställning

på grund av

Arbetslösa

Döda

Uppgift saknas

Tidigare anställda av i

kol. 15 upptagna

Medeltal

tjänst- göring

för dem

som

upptagits

i kol. 18

helt läsår

hel termin

kortare tid

värnplikt

studier

annan verksamhet

äktenskap

sjukdom

annan anledning

Manliga lärare

1928. . .

390

179

74

26

55

17

4

5

5

1

—

—

4

9

3

8

(2)

4x/2månad

1929. . .

393

81

73

53

99

23

5

19

3

—

—

1

2

13

1

20

(6)

2*/2månad

1930. . .

258

7

38

22

80

24

3

68

1

—

—

1

1

7

—

6

•—

—

Summa

1,041

287

185

101

234

64

12

92

9

1

—

2

7

29

4

34

(8;

—

Kvinnliga lärare

1928. . .

236

80

78

34

24

1

5

—

2

—

3

1

1

1

3

3

—

—

1929. . .

219

40

82

31

48

7

3

—

2

—

1

2

1

1

—

1

—

—

1930. . .

160

3

55

22

62

9

—

—

4

—

—

2

'' —

2

—

1

—

—

Summa

615

123

215

87

134

17

8

—

8

—

4

5

2

4

3

5

—

—

Det är en helt annan bild, som träder en till mötes i denna tabell 25 än

i den för småskollärarinnorna motsvarande (tabell 12). Av de 626, som utexaminerats

våren 1928, ha efter något mera än två års tid 471, d. v. s.

tre fjärdedelar, vunnit anställning som ordinarie, extra ordinarie eller vikarier

för helt läsår, och endast tio lärare gå arbetslösa, en kvinnlig och nio

manliga.

De olika tabellerna samverka i övrigt att giva det intrycket, att det ovanligt

stora behov av folkskollärare, som förelåg år 1923, tack vare den likaledes

ovanliga utexamineringen var fyllt omkring år 1927. Ur den synpunkten

kom inskränkningen av de utexaminerades antal väl sent, och därest

ingenting särskilt inträffat, skulle överskott ha varit för handen. Som förhållandena

gestaltat sig, har emellertid resultatet av inskränkningsåtgärderna

kommit att föreligga vid en tidpunkt, då återigen ett osedvanligt behov av

lärare föreligger och de gamla reserverna således kommit väl till pass.

Tabellerna 22 och 25 röja visserligen icke någon lärarbrist, men de visa

en begynnande knapphet; de nya reserverna äro icke stora, och småskollärarinnorna

komma tillbaka på tjänstledigbetsvikariaten. Det vill förefalla,

som om den nuvarande seminarieorganisationen icke vore smidig nog att

kunna möta de växlande kraven.

Därefter redogöra de sakkunniga för de undersökningar och utredningar,

som i förevarande avseende vidtagits:

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Majis proposition Nr 143.

Såsom redan framhållts i fråga om rekryteringen av småskollärarinnekåren,

är det väsentligen två faktorer, som bestämma det framtida lärarbehovet:

å ena sidan inrättande av nya tjänster eller indragning av gamla

och å andra sidan den avgång av lärare, som sker genom pensionering,

dödsfall eller av annan anledning. Då ett aldrig så ingående studium av

siffermaterialet från den gångna tiden icke kan giva någon säker ledning

vid bedömandet av den o första av dessa båda faktorer, har man sökt sig

fram på andra vägar. Ar 1926 föranstaltades sålunda en undersökning,

som i det föregående omnämnts vid ett par tillfällen. Den avsåg att för

hela landets vidkommande söka klarlägga alla de förhållanden i den närmast

förgångna och den närmast kommande tiden, som kunde tänkas inverka

på det framtida behovet av lärartjänster för den egentliga folkskolan.

Efter uppgifter från skolråd och skolstyrelser, som man lagt på hjärtat att

lämna så fullständiga uppgifter som möjligt, hade folkskolinspektörerna

att på grundvalen av dessa och sin egen kännedom om förhållandena inom

respektive inspektionsområden beräkna antalet ordinarie och extra ordinarie

lärare, som skulle vara behövligt fram till slutet av vårterminen 1935 i de

olika former av folkskolor, som lågo under deras uppsikt och omvårdnad.

Och inom skolöverstyrelsen underkastades sedan deras uppgifter i sin tur

en särskild eftergranskning.

Vi kunna nu något så när bedöma hållbarheten i de år 1926 av folkskolinspektörerna

gjorda beräkningarna. Det antal ordinarie och extraordinarie

lärarkrafter, som i enlighet med dessa skulle vara erforderliga våren

1935, utgjorde — med undantag för Stockholm och Göteborg —- 13,509.

Den 1 november 1926 räknade samma lärarkategorier och med samma begränsning

12,128, varför de nya tjänsterna efter den tidpunkten skulle uppgå

till 1,381. Med den 1 november 1930 hade de ordinarie och extra ordinarie

lärarna nått siffran 13,366, och således hade redan den första hälften

av tiden fram till år 1935 konsumerat 1,238 av de till 1,381 beräknade

lärarna. Förhållandena ligga likväl mycket olika till inom de olika inspektionsområdena.

I somliga — och dessa utgöra flertalet — ha de för år

1935 beräknade talen tämligen snart överskridits och på sina håll i stor

utsträckning; i andra åter är det mer eller mindre långt kvar; innan de

komma att uppnås. I tabellform ter sig utvecklingen som följer:

Sakkunnigas tabell 26.

Område

Hela

an-

Anta]

där befattningshavarna över- eller understiga

inom gruppen

talet

1-3

4-6

7—9

10-12

13-15

tö—18

22-26

Inspektionsområden, där 1930 års

befattningshavare överstiga de

för år 1935 beräknade ....

30

12

2

6

3

2

2

3

Inspektionsområden,där 1930 års

befattningshavare understiga

de för år 1935 beräknade . .

21

5

4

4

2

2

2

2

Det vill säga, att inom 12 inspektionsområden ha folkskolinspektörernas

beräkningar för år 1935 redan överskridits med 1—3 nya tjänster, att det

däremot inom 5 andra ännu fattas samma antal befattningar, för att de för

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. lia käft. (Nr 143.) 12

Undersök

Ringar och

utredningar.

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

år 1935 beräknade skola uppnås o. s. v. Vill man taga de mest extrema

fallen, så innebära dessa, att inom ett inspektionsområde, där man år 1926

hade 287 ordinarie och extra ordinarie lärare samt för år 1935 tänkte sig

279 vara nog, där räknade man den 1 november 1930 icke färre än 304,

och inom ett annat, där man år 1926 räknade 249 och för år 1935 ansåg

sig behöva 285, där nöjer man sig ännu med 259.

Efter allt att döma ha folkskolinspektörernas uppgifter i viss utsträckninglämnat

material till de beräkningar om de kommande årens lärarbehov, som

ingå i överstyrelsens utredningar.

Den andra undersökningen ligger i de svar på de sakkunnigas utsända

frågor, som i början av innevarande år inkommo från folkskolinspektör^- och Överlärare i städerna. De ha omnämnts och karakteriserats vid behandlingen

av småskollärarinnekåren och dess utvecklingsförhållanden, och undersökningsresultaten

föreligga mera detaljerat i bil. 3. Enligt denna undersökning

skulle landsbygden under en tioårsperiod framåt komma att giva

utrymme åt omkring 1,000 nya folkskollärare, medan däremot städerna -—

örn man undantager Stockholm och Göteborg — i det närmaste skulle

stanna vid status quo. Det är icke några nya eller säregna förhållanden,

som skulle tvinga fram denna ökning för landsbygdens del; det är endast

en normal utveckling efter de gamla linjerna.

Vid sidan av den ökning eller minskning beträffande antalet tjänster,

som under den närmaste tiden kunde anses sannolik, var det också en annan

faktor, som framför andra bestämde lärarbehovet, nämligen den avgång

från lärarbanan, som årligen sker. För att kunna ge bättre besked om det

något så när antagliga antalet av nyexaminerade folkskollärare, som varje

år skulle behövas för att ersätta denna avgång, har byråchefen E. Göransson

företagit en utredning, liknande den, som förekommer i fråga örn småskollärarinnorna

och som återfinnes i bil. 1. Resultatet av den förberedande

undersökning, som han gjort rörande den verkliga avgången bland de ordinarie

manliga och kvinnliga folkskollärarna från och med slutet av vårterminen

1923 till och med slutet av vårterminen 1928, kan sammanfattas i

följande översikt:

Sakkunnigas tabell 27.

1923/24

1924/25

1925/26

1926/27

1927 28

m.

kv.

m.

kv.

m.

kv.

lil.

kv.

m.

kv.

Antal avgångna lärare..........

213

188

233

177

215

159

217

176

198

137

Antal lärare, som utnämnts efter att

tidigare ha varit ordinarie lärare . .

27

19

23

21

14

19

16

18

15

13

Av de å rad 1 upptagna, som avgått

från ordinarie tjänst, kvarstodo i egen- skap av vikarier.............

26

22

19

18

15

21

8

13

19

12

För obefordrade lärare på grund av av- gång tillgängliga befattningar (rad 1

minskat med raderna 2—3)......

160

147

191

138

186

119

193

145

164

112

Med utgångspunkt från antalet ordinarie lärare vid slutet av vårterminen

1928 och under hänsynstagande till behovet av extra ordinarier m. fl. samt

den ökning av lärarbefattningarna, som enligt folkskolinspektörernas och

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

överlärarnas uppgifter komme att äga rum fram till mitten av år 1939, har

så byråchefen Göransson beräknat årsbehovet av nyexaminerade under denna

tid. Det kunde i medeltal pr år anslås till 421, av vilka 228 — enligt pro

portionen 3: 2 — borde vara manliga och 193 kvinnliga. Detta antal var

dessutom beräknat att såväl fylla behovet av ordinarie lärare som täcka

avgången av annan anledning än befordran. Byråchefen Göransson har i

denna utredning som i den föregående gått ut ifrån, att avgångsförhållandena

bland samtliga manliga såväl som kvinnliga folkskollärare äro desamma,

som bland de ordinarie, och lian påpekar, att han vid bestämmandet av

slutsiffran antagit, att den som tagit avsked ej står kvar som vikarie och

icke heller återinträder å lärarbanan.

Slutligen angiva de sakkunniga sina egna synpunkter på frågan:

Det är otvivelaktigt, att den djupgående undersökning, som föranstaltades

år 1926, icke motsvarade de förväntningar, som man fäste vid dem, men

det skulle vara orätt att säga, att den var förgäves. Den intima kännedom

örn landets skolförhållanden, som den förde med sig, bar betydelse, även

örn de för år 1935 beräknade tjänsterna icke skulle stämma överens med

dem, som vid den tiden komma att förefinnas. Och för övrigt finns det

ingen annan väg att gå; folkskolinspektörerna äro i det stycket de enda

kunskaparna. Utvecklingen å skolväsendets område bestämmes nämligen

aven av sådana faktorer, som icke kunna återgivas i siffror, och ingen kan

få grepp örn dessa och draga några slutsatser, som icke under en längre tid

gjort sig väl förtrogen med ett större skolområdes mångå och skiftande

personliga och andra förhållanden. Det är redan nämnt, att de nya uppgifter,

som från folkskolinspektörer och Överlärare kommit de sakkunniga

tillhanda, icke innebära större nyheter i egentlig mening. Faktorerna, som

anses ha den största betydelsen, när det gäller ökning eller minskning i de

olika tjänsternas antal, äro förut kända. Det egentligen nya är den uppfattning,

de giva om takten i de närmaste årens reformarbete. Inom sådana

delar av landet, där skolväsendet redan är jämförelsevis väl organiserat, de

mindre folkskolorna således i ringa antal och heltidsläsningen genomförd

eller i det närmaste genomförd, där kunna naturligtvis inga nämnvärda förändringar

vara att vänta. Inom andra åter, där de mindre folkskolorna

äro många och de halvtidsläsande skolorna ännu flera, där kan utvecklingen

komma att gå i raskare eller långsammare tempo på grund av omständigheter,

som det är av intresse att få veta något om. Undersökningens

uppgifter hänvisa icke till den föregående på något sätt, men går man

de nya siffrorna in på livet, tycker man sig finna som ett genomgående

drag, att för sådana områden, inom vilka utvecklingen sedan 1926 gått

långsamt, tänker man sig ett snabbare tempo för framtiden.

De nya tjänster på folkskolestadiet, som folkskolinspektörerna räkna med

fram till år 1939, skulle huvudsakligen vara resultatet av det arbete, som

alltjämt komme att bedrivas för att omdana mindre folkskolor till folkskolor,

ersätta biträdande lärare med folkskollärare, förvandla halvtidsläsande

skolor till heltidsläsande och skapa bättre skolformer överhuvud taget. Vid

behandlingen av småskoleseminarierna ha de mindre folkskole- och de biträdande

lärartjänsterna blivit utförligare dryftade. De utgöra ett par områden,

där utvecklingen griper in i såväl småskole- som folkskolekårens förhållanden

i så måtto, att vad som är en minskning i tjänster för den förra

kåren, i vanliga fall är en ökning för den senare. Under åren 1923—1930

J >e sakkun

nigas synpunkter.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

lia de båda nämnda tjänstegrupperna minskats var för sig med i medeltal

50 per år, oell man kan väl säga, att denna avveckling även under den

närmaste tiden kommer att utgöra ett av folkskoletjänsternas säkraste tillflöden.

Det är endast i ett av de inkomna yttrandena, som en direkt häntydan

göres på den föregående undersökningen. Att felräkningen sist blev så stor,

som den blev, säger en folkskolinspektör, det berodde närmast därpå, att

förändringen från halvtidsläsning till heltidsläsning skedde något raskare,

än man 1926 tänkte sig.

Ar 1921 fanns det 1,206 halvtidsläsande folkskolor. Åtta år senare, d. v. s.

våren 1928, var antalet 767, och minskningen utgjorde således något mer

än 60 per år. Dessa 767 voro icke jämnt fördelade över hela landet; de

lågo samlade inom tre områden: Ångermanland, Hälsingland och Gästrikland

med tillsammans 79, Östergötland och Småland med 216, av vilka

Småland hade 158, samt det stora halvtidsläsande området Västergötland,

Bohuslän och Dalsland med 419, flankerat av Halland med 27 och Värmland

med 19. Hela det övriga Sverige saknade praktiskt taget halvtidsläsande

folkskolor. Däremot fanns det former av kombinerade små- och folkskolor,

som till ett antal av 497 had*e sin utbredning över så gott som hela

landet, även om de voro talrikast förekommande inom de ovan nämnda

områdena. De hade för övrigt, de också, under samma tid gått ned från

984 till 497 eller med ungefär hälften. De län, som härvidlag gått i spetsen

för arbetet att bringa ned de halvtidsläsande folkskolornas antal, voro Skaraborgs,

Värmlands och Östergötlands län.

Men det finns en annan form av skolundervisning, som heller icke är tillfredsställande,

och som består däri, att flera årsklasser läsa tillsammans.

Det är en strävan, som går jämsides med den ovan berörda, att giva varje

årsklass dess egen lärare. Rent schematiskt går utvecklingen från lägre till

högre skolformer genom de s k. B-formerna till A-formen. B 3-skolan har

en lärare för såväl små- som folkskolestadiet. En dag kommer, när småskolan

skiljes ut och folkskolestadiet får ensamt för sig en lärare (B 2). Så

klyves detta stadium i två delar med två lärare (B 1) för att återigen och

till sist klyvas i fyra delar med lika många lärare, d. v. s. en lärare för

varje klass (A). Här och där förekommer en variation av B formen med

en lärare för tre klasser, och i verkligheten följes icke alltid detta schema,

som naturligt är. De här nämnda olika skoltypernas utveckling under 6- årsperioden 1924—1929 framgår av följande tabell:

Sakkunnigas tabell 28.

S k o 1 t y p

Antal läraravdelningar, fördelade på de olika

typerna vid slutet av vårterminen år

skol-

1324

1925

1926

1927

1928

1929

A-formen...........

5,517

5,584

5,606

5,646

5,618

5,679

B 1-formen..........

3,112

3,231

3,330

3,370

3,491

3,596

B v- » ..........

179

183

201

246

276

286

B 2- » ..........

2,611

2,671

2,707

2,792

2,816

2,907

B 3- » ..........

359

383

433

476

537

576

De båda bästa skoltyperna ökades således under denna tid med respektive

162 och 484. Vid sidan av den principiella uppfattningen örn vardags
-

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

läsningens stora betydelse för barnen och fördelarna över huvud taget av

så goda skolformer som möjligt är det framför allt storleken av barnantalet,

som varit den drivande kraften i denna utveckling. När B 2- och B 1-skolorna

blivit för barnrika och alltför ohanterliga, ha de måst delas. Det är

därför av intresse att veta, hur förhållandena i detta avseende ligga. Enligt

tillgänglig statistik har medeltalet barn per läraravdelning i hela riket

under olika år fördelat sig, som följer.

Sakkunnigas tabell 29.

Skolform

Medeltal barn per läraravdelning vid

slutet av vårterminen år

1924

1925

1926

1927

1928

Folkskolestadiet i skolor av A-form ....

30.5

30.0

29.6

29.3

29.0

» » » »B 1-form . . .

29.5

28.7

27.3

27.3

. 26.6

» » » » B 2- » . . .

31.5

30.8

29.5

29.5

29.2

» » » » B 3- » ...

20.5

22.5

21.8

21.8

19.4

Såsom siffrorna här stå, angiva de ingen trängsel och vra dessutom en

tendens av stadigt sjunkande. Men de äro medeltal; det finns avdelningar

med mindre antal barn och med större. Och granskar man siffermaterialet

mera i detalj, visar det sig, att det finns hundratals läraravdelningar, örn

vilka man kan säga, att trängseln icke är av en tillfällig art.

Ehuru det i viss mån faller utanför ramen av denna del av framställningen,

kan likväl ovanstående tabell lämpligen kompletteras av följande.

Sakkunnigas tabell 30.

Vid slutet av vårterminen år

Medeltal barn per läraravdelning

å landsbygd

i städer

vid folkskolor som äro

vid folkskolor som äro

heltids-

läsande

halvtids-

läsande

heltids-

läsande

halvtids-

läsande

1923 ..................

25.4

35.8

28.7

42.2

1924 ..................

24.8

35.0

28.2

38.7

1925 ..................

24.4

34.0

28.1

38.4

1926 ..................

23.9

33.2

27.6

34.3

1927 ..................

24.0

32.7

27.4

40.8

Siffermaterialet är visserligen icke alldeles detsamma, eftersom småskoleavdelningarna

äro medräknade i denna sista tabell och medeltalen därigenom

blivit avsevärt sänkta, men för jämförelsen betyder detta mindre. Och

eftersom dessa siffror jämväl äro medeltal, förstår man mycket väl anledningen

till att halvtidsläsningens avskaffande trängt sig fram som ett av

de stora önskemålen, och det är otvivelaktigt, att här finns utrymme för

ett större antal lärark rafter.

Frågan om halvtidsläsning och bättre skolformer är således i mycket en

fråga om barnantal och sammanhänger därför med det årliga födelsetalet.

I tabell 14 angives antalet av de för varje år levande födda under åren

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

1919—1929. Om man antager — som en motsvarighet till vad som skedde

beträffande småskolorna — att till folkskolestadiet kunna räknas de barn,

som fylla 9, 10, 11 och 12 år det kalenderår, under vilket läsårets första

hälft infaller, skulle folkskolestadiet under läsåret 1929—1930 omfatta årskullarna

från 1920 och 1919, påföljande läsår årskullarna från 1921—1920

o. s. v. samt under en tid framåt få nedanstående utseende.

Sakkunnigas tabell 31.

Läsåret

Barn på folk- skolestadiet

Ökning eller

minskning från

föregående år

1928/1929 ............

433,059

_

1929 1930 ............

448,662

+ 15,603

1930/1931 ............

454,915

+ 6,253

1931/1932 ............

453,952

— 963

1932/1933 ............

452,281

— 1,671

1933/1934 ............

425,272

— 27.009

1934/1935 ............

405,776

— 19,496

1935 1936 ............

392,175

—13,601

1936/1937 ............

377,989

— 14,186

1937/1938 ............

367,572

—10,417

1938/1939 ............

355,128

— 12,444

Anm. Den totala minskningen av lärjungeantalet på folkskolestadiet skulle från läsåret

1930 1931 och fram till läsåret 1938—1939 utgöra 99,787 lärjungar.

Som synes, gjorde den första stora kontingenten av de barnrika årskullarna

sitt inträde å folkskolestadiet hösten 1929, och påföljande höst inträdde

den andra. Till och med läsåret 1932—1933 dominera de i den egentliga

folkskolan, men från och med hösten 1933 kommer de tunna årskullarnas

tid med den ena årskullen tunnare än den andra. Det har i det föregående

i någon mån berörts den inverkan, som de stora årskullarna haft i fråga

om folkskollärartjänsternas antal och som var känd, när folkskolinspektörerna

sände in sina uppgifter. För flertalet städer hade de ingenting betytt,

i andra åter — väl ett fyrtiotal — hade de tvingat fram parallellavdelningar

med e. o. småskollärarinnor, vilka successivt byttes ut mot e. o.

folkskollärare, som i sin tur komma att entledigas, när årskullarna passerat

folkskolan. Från landsbygden rapporterades, att klasserna här och där fyllts

till brädden och att tidigare planerade organisationsändringar måst uppskjutas,

tills årgångarna hunnit genom skolan. Men sedan dess har enligt tabellen

här ovan ännu en stor kontingent trätt in. Om dess roll veta vi

tills vidare ingenting annat, än att man den 1 november kunde inregistrera

197 nya e. o. folkskollärare, som väl också en gång bliva överflödiga.

De sakkunniga ha genom denna sin framställning velat framhålla, att det

enligt deras mening finns en tämligen säker grund för folkskolinspektörernas

beräkningar. Det är troligt, att avvecklingen av de mindre folkskolorna

och de biträdande lärartjänsterna kommer att gå i ett långsammare tempo,

men det skulle vara oförklarligt, örn den så gott som avstannade. Det föreligger

ett rikt arbetsfält, när det gäller de halvtidsläsande skolorna och de

sämre skolformerna över huvud, och allting tyder på att det fältet kommer

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143. "

att bearbetas; man har i många fall den förnimmelsen, att folkskolinspektörerna

tagit med i sina beräkningar de uppfattningar och stämningar, som

äro till finnandes å de olika orterna. Men örn slutsiffran är den riktiga,

därom våga de sakkunniga icke ha någon säker eller bestämd mening.

Vid sina beräkningar har byråchefen Göransson — såsom förut omnämnts

— kommit till det resultat, att en årlig utexaminering av 421 manliga och

kvinnliga folkskollärare är behövlig för att under den närmaste 10-årsperioden

täcka den avgång av olika anledningar, som äger rum inom folkskollärarkåren.

Eftersom undersökningen av den verkliga avgången bland ordinarie

folkskollärare omfattade läsåren 1923 1928, kom slutet av vårtermi
nen

detta senare år att utgöra den naturliga utgångspunkten för utredningen.

Den folkskollärarkår, man då hade att räkna med, bestod av 12,963 ordinarie

lärare, 646 extra ordinarie och 1,058 vikarier, d. v. s. tillsammans

14,867 lärare. Men hösten 1929, som utgjorde utgångspunkten för folkskolinspektörernas

och överlärarnas sannolikhetsberäkningar, var kåren större,

den 1 november bestod den av 15,219 lärare, fördelade på de olika befattningarna

med 13,341 ordinarie, 850 extra ordinarie och 1,028 vikarier.

Den största betydelsen i skillnaden mellan de båda totalsummorna ligger i

detta sammanhang däri, att 378 nya ordinarie lärare kommit till under

mellantiden och följaktligen icke kunna inräknas i den utökning av kåren,

som folkskolinspektörerna kommit till. Om dessa 378 vid byråchefen Göranssons

beräkningar lagts till inspektörernas 815, skulle siffran för den

behövliga årliga utexamineringen blivit en annan och högre. Men även

om så förhållit sig, skulle den nya siffran svårligen varit till någon bestämmande

ledning. Folkskolan genomlöper nämligen för närvarande en period

av kastningar, som göra alla beräkningar om dess framtida lärarbehov mera

osäkra än annars. Det förefaller under sådana omständigheter, som örn det

läge närmast till hands att söka klarlägga, hur det för närvarande är i fråga

om detta lärarbehov och hur det den närmaste tiden har varit.

I likhet med vad som äger rum för småskoleseminariernas vidkommande,

infordrar skolöverstyrelsen uppgifter från folkskoleseminariernas rektorer

angående anställningsförhållandena för de tre närmast föregående åren utexaminerade

manliga och kvinnliga folkskollärare. Då dessa uppgifter

sträcka sig från år 1926 och under de två senaste åren avse såväl vår- som

höstterminen, har man en rätt god överblick över anställningsförhållandena

sedan detta år, såsom nedanstående tabell visar.

Sakkunnigas tabell 32.

Tidpunkt

Antal anställda av

årgången

1926

1927

1928

1929

1930

! Den

1

oktober 1926 ..........

628

—

—

—

—

»

»

» 1927 ..........

674

526

—

—

—

»

15

» 1928 ..........

708

628

410

—

—

>

»

mars 1929 ..........

737

668

511

—

—

»

>

oktober » ..........

—

682

519

426

—

»

»

mars 1930 ..........

—

704

571

526

—

»

oktober » ..........

—

—

577

545

325

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

Av tabell 25 framgår, att icke alla utexaminerade söka anställning. Många

av de manliga äro av värnplikten hindrade att så göra den första höstterminen,

och åtskilliga andra — såväl manliga som kvinnliga — gå till studier

eller annan verksamhet. Men det finns också många, som förgäves

söka plats, och tabell 33 utgör därför ett behövligt komplement till den föregående.

Sakkunnigas tabell 33.

Tidpunkt

Antal arbetslösa av

årgången

1926

1927

1928

1929

1930

Den 1 oktober 1926 .....

96

_

> » » 1927 ..........

46

135

. —

—

_

» 15 » 1928 ..........

43

77

118

—

—

» » mars 1929 .....

20

46

70

_

_

» » oktober > .......

—

26

49

69

—

» » mars 1930 ......

—

16

24

45

_

» » oktober » .......

—

—

10

14

9 1

De båda tabellerna äro knappast i behov av några kommentarer. De arbetslösas

antal blir allt mindre av lätt förklarliga orsaker. Å ena sidan

ligger nämligen den sista utexamineringen under det normala, samtidigt med

att efterfrågan på lärare sedan hösten 1929 stegrats. Och å den andra sidan

ha de föregående stora utexamineringarna tagits i bruk för att täcka den

gamla lärarbristen, något som bäst belyses genom två data. Den 1 november

1922 voro vakanserna å ordinarie platser sammanlagt 1,346, utan att

det kunde uppbringas flera än 483 icke pensionerade folkskollärare som

vikarier. Och våren 1925 utexaminerades 919 lärare, av vilka de allra flesta

vunno anställning omedelbart och endast 5 voro anmälda såsom oplacerade

den 1 november 1927. Det är särskilt detta sista förhållande, som giver

värde åt de båda tabellerna; de dölja så få obekanta. Vill man därför veta,

hur många som under vart och ett av de fem åren kommit in på lärarbanan,

lämnar följande tabell ett något så när tillfredsställande svar.

Sakkunnigas tabell 34.

Tidpunkt

Antal nytillträdande av årgången

Summa

nytill-

trädande

1926

1927

1928

1929

1930

Den 1 oktober 1926 ....

628

_

_

_

628

» > » 1927 ....

46

526

—

—

- -

572

» 15 » 1928 ....

34

102

410

—

546

> * » 1929 ....

(29)

54

109

426

•• - ''

618

» • > 1930 ....

—

(22)

58

119

325

524

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

De båda parenteserna angiva de lärare, som enligt tabell 32 den 15 mars

1929 respektive den 15 mars 1930 vunnit anställning av årgångarna 1926

och 1927. Av dessa samma årgångar funnos dessutom enligt tabell 33 en

del arbetslösa, som väl senare nått placering. Lägger man så härtill någonstädes

i början av tabellen något tiotal lärare från årgången 1925, kan man

säga, att tabell 34 återgiver de årliga krav på seminariernas utexaminering,

som förelegat under ifrågavarande 5-årsperiod. Det bör visserligen icke förglömmas,

att enligt byråchefen Göranssons undersökning årligen i medeltal

mellan 30 och 40 manliga och kvinnliga lärare vända tillbaka till ordinarie

befattningar efter att förut ha avgått som ordinarie. Detta höjer siffran

för årsbehovet. Men då det är en regelbundet återkommande företeelse,

har det ingen annan betydelse än att med en motsvarande siffra sänka behovet

av utexaminerade.

Vad sedan angår det årliga antal av nyexaminerade folkskollärare, som

för närvarande kan anses vara erforderligt, ha de sakkunniga kommit till

den uppfattningen, att detta tills vidare bör röra sig kring talet 600. I normala

fall torde utexamineringen kunna bestämmas till ett tal, som ligger

vida lägre och säkerligen icke överstigande siffran 560. Men då de framtida

utvecklingslinjerna ligga i det ovissa, bjuder försiktigheten, att flera

vägar hållas öppna. Det är väl troligt, att bland annat den sjunkande nativiteten

tvingar fram på sina håll en koncentration av skolväsendet med

en indragning av lärartjänster som given följd. Men det kan också hända,

att utvecklingen samtidigt går vägar, som neutralisera detta. Skulle exempelvis

det sjunde skolåret, som här och där befinner sig under livligt dryftande,

i en eller annan form bliva obligatoriskt, skulle nya tjänster i stor

utsträckning bliva följden. Men örn den saken vet man intet, även om man

kan gå ut ifrån, att på skolväsendets område ingenting kommer att stå

stilla.

Sedan de sakkunniga avgivit sitt betänkande den 23 december 1930, överlämnade

svenska seminarielärarföreningens styrelse med en till Kungl.

Majit den 24 april 1931 inkommen skrivelse en av lektorn vid folkskoleseminariet

i Göteborg A. Wahlund utförd »granskning av 1929 års seminariesakkunnigas

beräkning av framtida behov av nyexaminerade folkskollärare».

Granskningens positiva resultat har Wahlund formulerat så: »Behovet

av nyexaminerade folkskollärare torde från och med 1935 tills vidare

böra röra sig omkring talet 450 och i normala fall säkerligen ej överskrida

detta tal». Och han tillägger, att om nativitetsutvecklingen skulle fortskrida

på det sätt han angivit i en särskild tabell, en utexaminering av 450

under 1940-talet skulle bli alldeles för stor. I

I sin senaste utredning rörande lärarbehovet lämnar skolöverstyrelsen först

följande översikt över de tidigare beräkningar, som blivit gjorda:

De seminariesakkunniga ha i sitt betänkande lämnat en redogörelse dels

för de åtgärder, som tidigare vidtagits för inskränkning av folkskoleseminarieorganisationen,

dels — i samband härmed — för de tidigare gjorda

beräkningarna i fråga om det framtida folkskollärarbehovet. Särskild uppmärksamhet

har härvid ägnats åt den förut omnämnda utredning, som

Skolöverstyrelsen

1 °/11 1931.

Tidigare

beräkningar.

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

överstyrelsen — på grundval av från skoldistrikten och folkskolinspektörerna

år 1926 inhämtade uppgifter — avgav den 23 juni 1927.

Dessutom lia de sakkunniga själva verkställt nya beräkningar i fråga om

det framtida folkskollärarbehovet, avseende tiden fram till vårterminens slut

1939. Dessa beräkningar ba grundat sig dels på nya uppgifter, som de

sakkunniga införskaffat från statens folkskolinspektörer samt överlärarna i

städerna, dels på vissa av byråchefen Göransson företagna utredningar,

vilka såsom bilagor fogats till de sakkunnigas betänkande.

De sakkunniga ha på grundval av sina beräkningar kommit till den uppfattningen,

att »det normala årsbehovet visserligen i närvarande stund---

är svårt att fixera men efter allt att döma inom en nära framtid kommer

att ligga väsentligen under talet 600» (sid. 137). På ett annat ställe ha de

något närmare angivit, hur de tänka sig utexaminationen ordnad, då de förklarat,

att den »tills vidare bör röra sig kring talet 600», men därefter tillfogat

följande ord: »I normala fall torde utexamineringen kunna bestämmas

till ett tal, som ligger vida lägre och säkerligen icke överstigande siffran

560» (sid. 134).

Den framlagda seminarieplanen med 22 examensavdelningar, varav 13

manliga och 9 kvinnliga, lämnar emellertid — med det av de sakkunniga

beräknade antalet av 28 elever i varje klassavdelning utom studentkurserna,

vilka skulle ha 25 elever, — utrymme för en årlig examination av 610

lärare. En reservant, N. J. F. Almkvist, har emellertid, då han räknat med

23 examensavdelningar och 25 elever i varje avdelning, kommit till en utexamination

av 575, »vilken siffra», enligt haus uppfattning, »med hänsyn

till de osäkra förhållanden, som för närvarande råda, kan anses vara lika

väl motiverad, som de sakkunnigas utexaminationstal» (sid. 148).

Till ett helt annat resultat än de sakkunniga har lektorn vid folkskoleseminariet

i Göteborg A. Wahlund kommit i den granskning av de seminariesakkunnigas

beräkning av det framtida folkskollärarbehovet, vilken

styrelsen för svenska seminarielärarföreningen genom förut omnämnda skrivelse

daterad i april 1931, överlämnat till Kungl. Majit och över vilken

överstyrelsen genom remiss den 27 maj 1931 anbefallts avgiva utlåtande.

Enligt Wadlunds utredning skulle behovet av nyexaminerade folkskollärare

»från och med år 1935 tills vidare böra röra sig omkring talet 450 och i

normala fall säkerligen ej överskrida detta tal».

Innan överstyrelsen går in på en redogörelse för de nya beräkningar

angående folkskollärarbehovet, vilka överstyrelsen nu företagit, vill överstyrelsen

med några ord beröra frågan örn ovannämnda från folkskolinspektörerna

inhämtade rapporter. Vad då först angår rapporterna av år 1926,

vilka lågo till grund för överstyrelsens utredning av den 23 juni 1927, så

ha de sakkunniga — såsom ovan antytts — erinrat om huru de i dessa

rapporter gjorda förutberäkningarna icke kommit att överensstämma med

vad som sedermera verkligen inträffat. Beräkningarna ha nämligen i åtskilliga

fall visat sig för låga. De sakkunniga ha också på grund härav

upptagit till prövning värdet av dessa rapporter (se till exempel betänkandet

sid. 127 f.). De sakkunniga ha härvid betonat, att de uppgifter, inspektörerna

lämnat, tack vare deras ingående kännedom om de många och

skiftande lokala förhållandena, böra tillmätas stor betydelse, även örn. förutsägelserna

icke i allo kommit att överensstämma med verkligheten. Överstyrelsen

delar på det hela taget de sakkunnigas uppfattning i nämnda av
-

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. May.ts proposition Nr 143.»

seende. Till vissa av de spörsmål, som sammanhänga med frågan om värdet

av dessa rapporter, skall överstyrelsen nedan återkomma.

Vad därefter beträffar de av de sakkunniga från folkskolinspektörerna

införskaffade nya uppgifterna, ha de sakkunniga själva betonat, att uppgifterna

delvis äro ofullständiga och ej äro meddelade enligt gemensamma

normer. »Somliga uppgifter», framhålla de sakkunniga (sid. 185), »ha

varit så svävande, att de ej kunnat medtagas.» Dessutom torde särskilt

böra observeras, att rapporter saknas från 19 städer (enligt uppgift å sid.

55). Att resultatet under sådana förhållanden måste bli ganska osäkert,

ligger i öppen dag, men å andra sidan hålla de sakkunniga för troligt, att

slutsiffrorna torde »giva en sannolik föreställning örn utvecklingen under

de närmaste åren framåt» (sid. 185).

I ett avseende är den i bilaga 3 till de sakkunnigas betänkande gjorda sammanställningen

av förutberäkningarna över antalet tjänster mindre upplysande,

enär den endast upptar totala förändringen från år 1929 till år 1939

i stället för ändringarna år från år. Som utgångspunkt har dessutom valts

förhållandena, sådana dessa voro den 1 november 1929 (sid. 132), medan

däremot ökningen eller minskningen är räknad fram till och med våren

1939 (sid. 57). Nu äro emellertid av anledningar, som byråchefen Göransson

närmare utrett i en överstyrelsens skrivelse bilagd P. M., uppgifterna per den

1 november och per vårterminens slut i flera avseenden ej direkt jämförbara.

Resultatet skulle också ha blivit ett annat, därest de sakkunniga till utgångspunkt

kunnat välja slutet av vårterminen 1929 (uppgifterna för denna tidpunkt

blevo — såsom byråchefen Göransson framhållit i sin P. M. —

kända först i slutet av år 1930).

Fördelningen av de olika befattningarna den 1 november 1929 var nämligen

enligt de sakkunniga (sid. 132):

Ordinarie folkskollärare............. 13,341

Extra ordinarie » ............. 850

Summa 14,191

De officiella siffrorna beträffande antalet tjänster vid vårterminens slut

1929 voro däremot:

Ordinarie tjänster................. 13,510

Extra ordinarie » ................. 741

Summa 14,251

I detta sammanhang må även erinras därom, att utgångspunkten för

byråchefen Göranssons ovannämnda i sakkunnigbetänkandet åberopade beräkningar

är slutet av vårterminen 1928 (den sista tidpunkten, från vilken

officiella uppgifter förelågo, då Göransson företog nämnda beräkningar).

Såsom Göransson framhållit i berörda P. M., var det honom — vid avgivandet

av förstnämnda beräkningar — obekant, att de sakkunniga till utgångspunkt

valt preliminära uppgifter per den 1 november 1929. Göransson

har också nu i sin P. M. visat, att resultatet av hans beräkningar under

sådana omständigheter måste bli ett annat. Överstyrelsen återkommer nedan

till de slutsatser, till vilka Göransson nu kommit, och får i övrigt hänvisa

till ifrågavarande P. M.

Beträffande den tidigare förefintliga bristen, respektive överskottet på kom
-

s. 188 Kontrollera mot PDF

Folkakolinspektörernas

rapporter

1931.

188 < Kungl. May.ts proposition Nr 143.

petenta lärarkrafter vill överstyrelsen här bifoga följande kompletterande

upplysningar.

Enligt en utredning, som på skolöverstyrelsens uppdrag under år 1920

verkställdes av riksdagsmannen Värner Rydén före fanns inom den egentliga

folkskolan den 1 maj 1920 en brist på formellt fullt kompetenta lärarkrafter

utav sammanlagt 1,178. Denna folkskollärarbrist täcktes genom utexaminationen

under följande 1 O-årsperiod. Sålunda kan skillnaden mellan

tillgång och efterfrågan på folkskollärare vid vårterminens slut 1931 anses

utjämnad, enär vissa tecken tyda på att en begynnande folkskollärarbrist

då synas göra sig gällande. Detta framgår bland annat av de sakkunnigas

tabeller 22 och 25, vilka av de sakkunniga just anföras som bevis för »en

begynnande knapphet». Till komplettering härav hänvisas till en överstyrelsens

skrivelse bifogad tabell 4 beträffande anställningsförhållanden

den 15 oktober vart och ett av åren 1928, 1929 och 1930 samt den 15

mars vart och ett av åren 1929, 1930 och 1931 för de vid folkskoleseminarierna

under åren 1926—1930 utexaminerade folkskollärarna.

Av tabellen framgår bland annat att, om antalet värnpliktiga undantages,

de i egentlig mening arbetslösa den 15 oktober ovan angivna år 1928, 1929

och 1930 voro respektive 238, 144 och 33, medan motsvarande tal för den

15 mars åren 1929, 1930 och 1931 voro respektive 136, 85 och 25. Under

läsåret 1930—1931 förelåg alltså praktiskt taget ingen arbetslöshet bland folkskollärarna.

Under innevarande läsår torde till och med en tillfällig lärarbrist

komma att uppstå.

Överstyrelsen har emellertid ansett sig böra från statens folkskolinspektörer

och de kommunala inspektörerna i rikets sex största städer infordra

nya uppgifter angående lärarbehovet. För de i sådant avseende inkomna

uppgifterna lämnar överstyrelsen följande redogörelse:

Tidpunkten för en sådan undersökning torde ha varit lämpligare nu, än

vad fallet var år 1929, bland annat av den anledningen, att de stora årskullarna

1920 och 1921, som 1929 ännu ej helt lämnat småskolan, nu hunnit

övergå till den egentliga folkskolan, varför verkningarna härav i realiteten

bättre kunde överblickas. Rapporterna, som inkommo till överstyrelsen

omkring den 15 september 1931 från samtliga tillskrivna (och alltså

omfatta 2,456 skoldistrikt jämte 6 städer befriade från inspektion genom

statens folkskolinspektörer), ha underkastats en ingående granskning och

bearbetning. Resultatet är sammanfört i överstyrelsens skrivelse bifogade

tabeller 5—10, som möjliggöra detaljundersökningar av olika slag, såsom

förändringarna från år till år för olika slag av tjänster, förhållandena på

landsbygd och i städer, olika rekryteringsområden m. m.

Om man bortser från den brist eller det överskott på lärare, som kail

förefinnas vid en viss tidpunkt, samt från behovet av vikarier, är det väsentligen

två faktorer, som bestämma det framtida lärarbehovet: å ena sidan

inrättande av nya tjänster eller indragning av gamla och å andra sidan den

avgång av lärare, som sker genom pensionering, dödsfall eller av annan

anledning.

Såsom nämnts, var avsikten med de från folkskolinspektörerna inhämtade

rapporterna att erhålla material för att kunna bedöma en av de förnämsta

av sagda faktorer: förändringen i antalet lärartjänster. Med utgångspunkt

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

från det verkliga antalet folkskollärar^ änster vid vårterminens slut 1931

har uppgivits det beräknade antalet tjänster vid samma tidpunkt fram till

vårterminens slut 1939. I nedanstående tabell angivas resultaten av dessa

uppgifter.

Vårterminens slut

Folkskollärartjänster

(ordinarie + extra ordinarie)

52 inspek-

Ökning +

Å r

tions-

områden.

6 städer1)

Summa

Minsk- ning —

1931.............

12,928

2,154

15,082

+ 278

1932 .............

13,204

2,156

15,360

+ 101

1933 .............

13,315

2,146

15,461

+ 3

1934 .............

13,379

2,085

15,464

— 45

1935 .............

13,403

2,016

15.419

— 21

1936 .............

13,437

1,961

15,398

— 47

1937 .............

13,464

1,887

15,351

— 23

1938 .............

13,484

1,844

15,328

— 6

1939 .............

13,525

1,797

15,322

Total ändring 1931—1939

+ 597

— 357

+ 240

+ 240

*) Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle.

Såsom framgår av tabellen, beräknas vid periodens början en stor årlig

ökning av det totala antalet folkskollärartjänster, vid periodens mitt någon

minskning, vilken emellertid vid periodens slut tenderar mot 0.

Dessutom framgår redan av ovanstående tabell tydligt skillnaden mellan

förändringarna i städerna å ena sidan och landet i övrigt å den andra.

Medan minskningen i antalet tjänster i de stora städerna under här ifrågavarande

period är rätt betydande, så är ökningen i övriga delar av riket

fortfarande avsevärd.

För att ytterligare belysa de väsentligt olika förhållanden, som råda i

städer och på landsbygd, ha sammanställningarna i skrivelsen bifogade tabeller

8—10 gjorts. Städerna (med sammanlagt omkring 4,000 folkskollärartjänster)

ha därvid i tabell 8 indelats i 4 huvudgrupper, av vilka den

första omfattar de tre stora städerna Stockholm, Göteborg och Malmö var

för sig, den andra gruppen upptar 20 medelstora städer med 15,000—100,000

(62,000) invånare, den tredje 20 mindre städer med ett invånarantal av

9,000—15,000 och slutligen den fjärde gruppen rikets övriga 71 småstäder

med mindre än 9,000 invånare.

Hela återstående delen av riket med omkring 11,000 folkskollärartjänster

innefattas i benämningen »landsbygd», ehuru många stadsliknande områden,

såsom köpingar, municipal- och stationssamhällen, industriorter m. m. däri

ingå.

Skillnaden de olika grupperna emellan är mycket påtaglig. Medan den

totala minskningen under hela perioden 1931—1939 för Stockholms och

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Malmös vidkommande beräknas bli omkring 17 procent1), så uppvisa de

två följande grupperna av städer en minskning av 6 ä 7 procent, under

det i småstäderna (med mindre än 9,000 invånare) motsvarande minskning

beräknas bli blott cirka 2 å 3 procent.

Betraktas städerna som en enda grupp, så beräknas den totala minskningen

i samtliga 114 städer under hela perioden bli 476 folkskollärartjänster

eller 11 procent, fördelade med 195 under tiden 1931—1935 och med 281

under tiden 1935—1939.

Landsbygden däremot kommer enligt denna undersökning att förete en

oavbruten stegring med ej mindre än 716 folkskollärartjänster (10,735 tjänster

år 1931 och 11,451 år 1939), vilken ökning beräknas bli så fördelad att

532 infalla under första 4-årsperioden 1931—1935 och 184 under andra perioden

1935—1939.

Dessa förhållanden belysas i skrivelsen bifogade diagram IV, som utgör

en sammanfattning av det ovan berörda beträffande förändringen i antalet

tjänster. Vad landsbygden beträffar, går kurvan efter år 1935 i ett långsamt

tempo rätlinig! uppåt.

Hur förändringen i städerna beräknas försiggå år från år, framgår närmare

av tabell 9, som ytterligare visar, vilken dominerande roll de större

städ erna spela vid bedömning av nativitetens inverkan på lärarbehovet, i

det ej mindre än 337 av totala minskningen (476 för samtliga städerna)

falla på Stockholm, Göteborg och Malmö.

De största vanskligheterna att bedöma läget för framtiden synas emellertid

föreligga just beträffande de stora samhällena, såsom bland annat framgår

av berättelser och utredningar från inspektörerna i Stockholm och

Malmö, vilka ägnat dessa frågor ett synnerligen ingående studium. Vad

särskilt Stockholm beträffar, beror den stora minskningen i antalet folkskollärartjänster

från 1,055 år 1931 till 876 år 1939 till mycket väsentlig del

på verkan av den s. k. 15-årsplanen, vilken innebär, att samtliga lärartjänster

för småskolestadiet, vilka förut varit besatta med folkskollärarinnor,

hädanefter skola genom utbyte besättas med småskollärarinnor. Denna omläggning

är avsedd att bli fullföljd till början av 1940-talet men kommer

förmodligen, enligt vad Stockholms folkskoledirektion framhåller i avgivet

yttrande (bifogat överstyrelsens skrivelse såsom bilaga 2) att något modifieras

i den riktningen, »att ett något större antal folkskollärartjänster och ett

något mindre antal småskollärartjänster komme att erfordras än i förutberäkningarna

nu förutses». »Omfattningen av framtida in- och utflyttning

för stadens vidkommande och inverkan härav på antalet barn i skolåldern

kan sålunda icke nu med någon säkerhet bedömas», framhåller direktionen

vidare. Förste folkskolinspektören i Stockholms stad kompletterar detta

yttrande med att säga, att vid förutberäkningarna »spelar hänsynen till inoch

utflyttning en avgörande roll».

Vad Malmö beträffar synes en exceptionell stor nedgång i nativiteten bli

en avgörande faktor, men många osäkerhetsmoment föreligga även här,

bland annat framhålles, att den minskade dödligheten bland småbarn gjort

b Anm. Från Göteborg bar, på grund av den där beräknade stora minskningen av

cirka 22 procent och den från samtliga huvudgrupperna avvikande fördelningen i denna

minskning, inhämtats primärmaterial, varigenom en felaktighet i kalkylerna kunnat konstateras.

Stadens folkskolinspektör har sedermera bestyrkt riktigheten härav. Minskningen

torde därför ej bli så stor, som uppgivits. — Felet har ej kunnat korrigeras i

tabellerna, enär samtliga dessa voro uppgjorda, innan det bekräftades.

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

sig så märkbar, att den redan rubbat förhandskalkylerna. Den vidlyftiga

utredningen innehåller mycket av intresse för belysande av de stora vanskligheter,

som erbjuda sig vid prognoser av detta slag, till och med inom

ett så avgränsat område som en stad, där ingående kännedom örn förhållandena

äges av sakkunnig person. Inspektörens i Malmö stad utförliga

P. M. med beräkningar angående antalet barn och avdelningar i Malmö

folkskolor under tiden 1930—1937 medföljer som bilaga 3. Det är att

märka, att trots den stora möda och omsorg, varom denna P. M. bär vittne,

resultatet för Malmö stads vidkommande ej kunnat bli säkrare, än att inspektören

anser sig böra för år 1939 inskränka sig till att ange ett sannolikt

maximum av 233 och ett sannolikt minimum av 207 folkskollärartjänster,

då motsvarande tal för år 1931 uppgives vara 260 (vari inbegripes fortsättningsskolans

17 lärare samt 13 ständiga vikarier). Skillnaden mellan

maximum och minimum är här följaktligen 26, vilket ger en osäkerhet av

10 procent av det ursprungliga antalet. De i tabellerna upptagna talen för

Malmö ligga, i överensstämmelse med inhämtade upplysningar från inspektören,

något närmare minimitalet.

För att ytterligare ge exempel på de skiftande förhållandena på olika

orter ha uppgifterna från de 20 medelstora städer, vilkas invånarantal är

15,000—62,000, sammanförts i tabell 10, varvid även medtagits antalet barn

per klassavdelning på det egentliga folkskolestadiet i medeltal för vårterminen

1931. — Kompletterande upplysningar ha av överstyrelsen inhämtats

från samtliga dessa städer. (I tabellen ha till jämförelse införts enahanda

uppgifter även beträffande småskolan.)

Både ökning och minskning i antalet tjänster uppges. Största ökningen

förutses för Lund med 8, status quo beräknas för Borås och Kalmar samt

största minskningen för Örebro med 18 folkskollärartjänster. Antalet barn

per klassavdelning varierar i medeltal mellan 25.3 för Uddevalla samt 34.;»

för Örebro och 34.i för Norrköping. Det för dessa 20 städer gällande medeltalet

blir 30.6 barn per folkskolavdelning.

En sammanställning för 20 städer med 9,000—15,000 invånare visar för

5 städer sannolikt status quo samt en största minskning av 9 tjänster (Södertälje)

och en största ökning av 3 (Kristianstad och Kristinehamn).

Vad slutligen de olika inspektörernas kommentarer till rapporterna beträffar,

så ge de i huvudsak mycket starkt intryck av ett samvetsgrant arbete.

Svårigheterna i alla dylika förhandsberäkningar betonas emellertid

kraftigt, och olikheterna inom skilda landsdelar, områden och orter kunna

tydligt utläsas. I vissa landsdelar torde till exempel skolskjutsar ännu med

viss fördel kunna inrättas i något vidgad utsträckning, i andra synas de

praktiskt taget sakna betydelse; inom en del industriområden ändras även

skol förhåll andelia relativt snabbt på grund av in- och utflyttningar allt efter

förhållandena på arbetsmarknaden, inom jordbruksdistrikten däremot äro

växlingarna mindre. I detta sammanhang må framhållas, att en inflyttning

från ett flertal mindre orter till en större, i den större orten kan medföra

ett ökat lärarbehov utan att en motsvarande minskning i lärarantal därav

behöver följa i någon av de mindre orterna. Detta torde särskilt i de större

samhällena i viss mån motverka den minskade nativitetens inflytande på

lärarbehovet. Detta påpekas även från inspektörshåll. I flera städer planläggas

utvidgningar av organisatorisk art, såsom införande av en obligatorisk

7:e klass eller av sär- och hjälpklasser. 1 andra förväntas, att även i

fortsättningen en del privata skolor komma att nedläggas. I några städer

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

väntas avgången från folkskolans 4:e klass till realskolor ytterligare något

stegras, speciellt sedan dessa omlagts till samrealskolor, då alltså även flickor

där kunna vinna inträde. På vissa orter kunna tjänsterna ej gärna indragas,

förrän vederbörande ordinarie befattningshavare avgå med pension,

även om det minskade barnantalet tidigare skulle göra en dylik indragning

önskvärd.

Förhållandena äro alltså i hög grad växlande och svårigheterna att bedöma

de framtida förhållandena givetvis avsevärda. Men å andra sidan

äro inspektörerna — såsom även de seminariesakkunniga betonat — de

mest kompetenta att var och en inom sitt område bedöma läget.

Emellertid kan det invändas, att folkskolinspektörernas år 1926 gjorda

förutberäkningar — såsom ovan påpekats — icke helt kommit att överensstämma

med vad som sedermera verkligen inträffat. För att belysa sistnämnda

förhållanden upptages i nedanstående tabell en jämförelse mellan

nämnda år 1926 gjorda beräkningar av antalet folkskollärartjänster och det

verkliga antalet vid vårterminens slut åren 1926—1931. För åren 1932—

1935 ha inom parentes för jämförelse medtagits inspektörernas prognoser

av år 1931 (jämför tabellerna 1 och 7).

1.

2.

3.

4.

Å r

Antalet ordinarie + extra ordinarie

folkskollärartjänster

Enligt in- spektörerna

1926

Verkliga

antalet

Skillnad mel

lan kol. 3 och

kol. 2.

1926 ...........

13,475

13,473

— 2

1927 ...........

13,757

13,717

— 40

1928 ...........

13,994

13,969

— 25

1929 ...........

14,196

14,251

+ 55

1930 ...........

14,482

14,650

+ 168

1931...........

14,628

15,082

+ 454

1932 ...........

14,720

(15,360)

(+ 640)

1933 ...........

14,778

(15,461)

( + 683)

1934 ...........

14,727

(15,464)

(+ 737)

1935 ...........

14,705

(15,419)

(+ 714)

Här ifrågavarande förhållanden åskådliggöras ytterligare i ett skrivelsen

bifogat diagram V.

Inspektörerna beräknade alltså år 1926 ett antal tjänster för år 1931, som

i verkligheten överskridits med ej mindre än 454.

Här må även erinras om att antalet folkskollärartjänster enligt de beräkningar,

som de seminariesakkunniga (sid. 132 och 185) gjorde på grundval

av inspektörernas rapporter hösten 1929, skulle våren 1939 bli 15,009,

d. v. s. antalet skulle från den 1 november 1929, då antalet tjänster var

14,191, ha ökats med 818.

Nämnda antal av 15,009 har emellertid överskridits redan vårterminen

1931, då det verkliga antalet var 15,082, vilket sedan enligt den nu verkställda

beräkningen — efter passerandet av ett maximum av cirka 15,460

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Maj. ts proposition Nr 1-13.

åren 1933 och 1934 —• skulle komma att under perioden fram till vårterminens

slut 1939 ökas med sammanlagt 240, d. v. s. inalles till 15,322.

Inspektörernas senaste beräkningar betyda följaktligen vid jämförelse med

motsvarande undersökning år 1929 en ökning fram till år 1939 med tillsammans

313 folkskollärartjänster.

Emellertid måste man bär taga i betraktande de speciella svagheter, som

vidlådde de år 1929 lämnade uppgifterna. Dessa grundade sig bland annat

icke på så ingående undersökningar av inspektörerna, som de nu utförda.

Vidare är det att observera, att uppgifterna av år 1926 och år 1929 i allmänhet

visat sig för låga under en period, då tjänsternas antal oavbrutet

ökats. Inspektörerna ha, med andra ord, visat stor försiktighet i sina beräkningar.

Å andra sidan är givetvis den möjligheten ej utesluten, att denna försiktighet

nu skulle kunna verka i motsatt riktning, då antalet tjänster efter

1934 tenderar att minskas. Emellertid bör man även taga hänsyn därtill,

att inspektörerna — med de erfarenheter, de vunnit genom de förut gjorda

beräkningarna — tydligen nu böra ha haft större möjligheter än tidigare

att ställa prognos rörande de framtida förhållandena. Man har också överhuvudtaget

nu kunnat säkrare överblicka de faktorer, som måste komma

att inverka på den väntade utvecklingen i förevarande avseende. Givetvis

måste man dock alltjämt räkna med möjligheten av kastningar till följd av

oförutsedda omständigheter. Skulle exempelvis — i enlighet med överstyrelsens

underdåniga framställning den 24 april 1930 (Statens offentliga utredningar

1930:19) — åtgärder för åstadkommande av större koncentration

i kommunernas skolväsen komma att genomföras i större utsträckning, än

folkskolinspektörerna för närvarande haft anledning att räkna med, kommer

detta tydligen i och för sig att verka i riktning mot en minskning i antalet

folkskollärartjänster.

Såsom förut framhållits, ha delvis på grundval av inspektörernas rapporter,

delvis på grundval av annat material inom överstyrelsen verkställts nya

undersökningar och beräkningar angående lärarbehovet. Angående dem

anför överstyrelsen:

Vissa av dessa undersökningar föreligga i form av två utav t. f.

undervisningsrådet Asplind och byråchefen Göransson utarbetade promemorior.

På dessa promemorior har överstyrelsen till väsentlig del grundat

sitt ställningstagande i föreliggande fråga. För erhållande av en allsidig

och fullständig belysning av denna är sålunda ett studium av dessa

promemorior nödvändigt. Speciellt vill överstyrelsen fästa uppmärksamheten

på'' de däri ingående undersökningarna angående det för frågan örn

lärarbehovet grundläggande spörsmålet om förändringarna i nativiteten samt

angående det beräknade barnantalet i skolorna under de närmaste årtiondena

(jämför diagram I, bilaga till överstyrelsens skrivelse). Dessa undersökningar,

som verkställts på grundval av det material och de utredningar,

vilka lämnats i 1928 års pensionsförsäkringskommittés och organisationssakkunnigas

betänkande (Sveriges offentliga utredningar 1930:15), innebära

tillika en kritik av lektor Wadlunds ovannämnda utredning. Överstyrelsen

vill här endast omnämna, att det av Wahlund beräknade födelsetalet redan

det första av de år hans framställning omfattar, visat sig i hög grad

felberäknat. Wahlund räknar för nämnda år (1930) med ett födelsetal av

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 115 haft. (Nr 143.) 13

Nya beräkningar

inom

överstyrelsen

m. m.

s. 194 Kontrollera mot PDF

Avfall •''»förhållanden.

194 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

91,400 och förmenar, att den största tänkbara avvikelsen härifrån i den ena

eller andra riktningen skulle vara 815. Det verkliga födelsetalet blev 94,200

(preliminär uppgift enligt Statistisk årsbok 1931), vilket tal är 2,800 större

än det av Wahlund beräknade. Förhållandet är belysande för hur vanskliga

alla förutsägelser äro på här föreliggande område.

Då man Ilar att såsom huvudfaktor för bestämmandet av det framtida

lärarbehovet — vid sidan av förändringarna i antalet lärartjänster — räkna

den avgång av lärare, som sker genom pensionering eller av andra anledningar,

har överstyrelsen redogjort för följande beräkning rörande sagda

avgång:

De seminariesakkunniga grundade sina uppgifter i nu nämnda avseende

på de beräkningar, som företagits av byråchefen Göransson. Såsom ovan

nämnts, har denne numera haft anledning omarbeta dessa beräkningar. De

av honom verkställda utförliga undersökningarna bygga på avgångsfrekvenserna

inom lärarkåren under åren 1923—1928. Samma åldersfördelning

förutsättes vid avlagd folkskollärarexamen som den, vilken gällde för 5-årsperioden

1925—1929. På grundval av dessa uppgifter och folkskolinspektörernas

rapporter har Göransson så beräknat den sannolika avgången och

det framtida lärarbehovet till år 1955, varvid dock den sannolika förändringen

i antalet tjänster ej kunnat följas längre än för den tid, inspektörernas

rapporter omfatta, d. v. s. till och med vårterminens slut 1939. De

resultat, till vilka Göransson sålunda kommit, framgå av nedanstående

tabellariska översikt, som är ett utdrag ur de till Göranssons P. M. fogade

tabellerna X och XVII.

I kolumn 2 av tabellen angives till och med år 1931 det verkliga antalet

lärartjänster och för åren därefter det av folkskolinspektörerna beräknade

antalet (jämför tabell 5, bilaga till överstyrelsens skrivelse). I kolumn 3

upptages det beräknade antalet lärare, som erfordras för att uppehålla de i

föregående kolumn angivna befattningarna, sålunda även vikarier för tjänstlediga

lärare. Rörande beräkningen av detta behov hänvisas till Göranssons

promemoria.

De beräknade talen för avgång från tjänsten enligt kolumn 5 innefatta

all avgång. Hänsyn har sålunda tagits till såväl pensionering som dödlighet

ävensom avgång av annan anledning. De förändringar i rekryteringsbehovet,

vilka föranledas av ändringar i antalet tjänster, angivas i kolumn 6.

Det sammanlagda beräknade behovet framgår slutligen i kolumn 7. Detta

utgör i medeltal 523 för de i kolumnen angivna åren. De exceptionellt

höga talen för redovisningsåren 1929/1930 sammanhänga givetvis med de

talrika barnkullarna omkring början av 1920-talet. Efter nämnda redovisningsår

sjunker lärartjänsternas antal år för år, och behovet av nya lärare

nedgår kraftigt för att nå sitt minimum läsåret 1934/1935. Från sistnämnda

år sker åter en — om också ej kontinuerlig — stegring i behovet,

vilket för år 1938/1939 kan betecknas med siffran 409. Denna stegring

sammanhänger närmast med att den nedgång i antalet lärartjänster, som

beräknats äga rum under 1930-talets senare del, mot periodens slut alltmer

avtager, samtidigt som avgångsfrekvensen ökas.

Det resultat, Göransson kommer till, är att man för den närmaste tiden

— lian räknar härvid med en period från och med år 1930 — synes böra

s. 195 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 143. 195

1.

2-

3.

4.

6.

6.

7.

Vid slutet av vår-

Totala antalet

Antalet nyanställda beräknat

med hänsyn till

terminen år

Lärar-

tjänster

Lärare

Redovisnings-

år

Avgång

Ändring i

lärar-

antalet

Summa

av kolumn

5 och 6

1928.........

13,969

14,698

1928/1929

359

+ 364

723

1929.........

14,251

15,062

1929/1930

368

+ 440

808

1930.........

14,667

15,502

1930/1931

372

+ 439

811

1931.........

15,082

15,941

1931/1932

392

+ 293

685

1932.........

15,360

16,234

1932/1933

388

+ 107

495

1933.........

15,461

16,341

1933/1934

383

+ 3

386

1934.........

15,464

16,344

1934/1935

381

— 48

333

1935.........

15,419

16,296

1935/1936

385

— 22

363

1936.........

15,398

16,274

1936/1937

399

— 50

349

1937 .........

15,351

16,224

1937/1938

413

— 24

389

1938 .........

15,328

16,200

1938/1939

415

— 6

409

1939 .........

15,322

16,194

1939/1940

409

1940/1941

425

1941/1942

420

1942/1943

430

1943/1944

445

1944/1945

451

1945 1946

474

1946/1947

483

1947/1948

495

1948 1949

514

1949/1950

522

1950 1951

539

1951/1952

564

1952/1953

588

1953/1954

609

1954/1955

628

räkna med en årlig utexamination av i medeltal 475 lärare. Till ungefärligen

samma resultat har föredraganden, t. f. undervisningsrådet Asplind, kommit

i en av honom gjord överslagsberäkning, vilken framgår av hans bilagda

promemoria.

Emellertid är det att märka, att utexaminationen åren 1930—1935, därest

inga särskilda åtgärder vidtagas, kommer att bliva följande: 418, 426, 440,

449, 466, 455 eller i medeltal 442 (jämför tabell 3, bilaga till överstyrelsens

skrivelse). Göransson har också betonat, att detta torde komma att medföra,

att alla reserver bli utnyttjade och att till och med en lärarbrist inträder

i början av den period, folkskolinspektörernas nu avgivna rapporter

omfatta.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Vidare bör man observera, att avgången under hela perioden 1930—1937

är relativt låg. Den utgör för manliga och kvinnliga befattningshavare

tillsammans mellan 372 och 399 lärare per år, för att sedan oavbrutet stiga

till 451 för redovisningsåret 1944/1945. Dessutom kommer denna stegring

att fortsätta och efter 1945 bli ännu snabbare än förut. Detta framgår särskilt

av. de slutsatser rörande avgången genom pensionering, vilka&kunna

dragas av uppgifterna örn tillskottet av nya lärarkrafter under olika perioder.

Denna fråga skall här något närmare beröras.

Avgången genom pensionering beror i huvudsak på antalet utexaminerade

lärare för cirka 35 år sedan, enär medelåldern vid examen för manliga folkskollärare

är 25 år och för kvinnliga 23 år samt pensionsåldern från och

med den 1 januari 1920 för bägge kategorierna är 60 år. För att få en

ungefärlig uppfattning örn förändringen i denna term, meddelas här nedan

ett sammandrag för 5-årsperioder ur ovannämnda tabell 3 angående genom

examination och dispenser nytillkomna lärare. I kolumn 3 införes sam

tidigt den period, under vilken ifrågavarande lärare, därest de kvarstå i

tjänst till uppnådd pensionsålder, i regel skulle pensioneras.

1

2.

3.

Period för

Utexamina- tion + dis-

Period för

examen

penser

i medeltal

pensionering

1885—1889

318

1920—1924

1890—1894

211

1925—1929

1895—1899

280

1930-1934

1900—1904

338

1935—1939

1905—1909

380

1940-1944

1910—1914

544

1945—1949

1915—1919

651

1950—1954

1920—1924

809

1955—1959

1925—1929

764

1960—1964

Såsom man av dessa uppgifter har anledning vänta, kännetecknades perioden

1920 1929 av ett utpräglat minimum i fråga örn pensionering; verk
liga

antalet pensionerade var under denna tid i medeltal 223 per år (jämför

tabell 2). Samtidigt härmed nådde utexaminationen ett maximum (787 i

medeltal per år, medgivna dispenser inräknade), varför bristen på omkring

1,200 folkskollärare vid periodens början snart fylldes, för att sedan följas

av ett överskott. Detta gjorde, att inskränkning av utexaminationen måste

företagas. Verkningarna av denna inskränkning infalla emellertid under en

period, då behovet av lärare åter hastigt stiger, nu på grund av det ökade

barnantalet från de stora årgångarna 1920 och 1921, vilka ännu befinna

sig på folkskolestadiet.

Vad därefter angår tiden från och med år 1930, så torde avgången genom

pensionering framförallt från och med år 1940, komma att oavbrutet stiga.

Medan antalet nytillkomna folkskollärare under perioden 1900—1904 (vilka

alltså — därest de kvarstå tjänst till pensionsåldern — i allmänhet avgå

vid uppnådda 60 års ålder under perioden 1935—1939) var 338 i medeltal

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

per år, voro motsvarande tal för följande 5-årsperioder respektive 380, 544

och 651, för att därpå under perioden 1920—1924 uppnå det stora antalet

av 809 per år (maximum nåddes först år 1925 med 921; jämför bifogade

tabell 3). Avgången genom pensionering inom folkskollärarkåren når därför

sitt maximum omkring år 1960, och torde då bli avsevärt stor. Redan

under senare hälften av 1940-talet är emellertid att förutse en betydligt

stegrad avgång på grund av inträdd pensionsålder bland folkskollärarna.

Tilläggas bör, att det här sagda tydligen även innebär, att medelåldern

inom folkskollärarkåren kommer att stiga. Men detta betyder givetvis, att

avgången av annan anledning än pensionering (på grund av dödsfall) likaledes

kommer att stegras.

Här ifrågavarande olika förhållanden, vilka utförligt behandlas i Göranssons

promemoria, innebära sålunda, att avgången under 1930-talet visserligen

kan beräknas komma att vara i stigande, men att stegringen därefter blir

betydligt större.

Ovan har påpekats, att Göransson framhållit, att under förra hälften av

1930-talet en tillfällig brist på lärare torde uppkomma. Bortsett från örn

denna brist på ett eller annat sätt fylles, kommer emellertid Göransson på

grund av senast relaterade omständigheter till det resultatet, »att om lärarproduktionen

sättes till 475 från och med år 1930, skulle, örn inga extraordinära

förhållanden inträda, efter något tiotal år uppstå en lärarbrist».

(Göranssons P. M.)

Emellertid har Göransson själv ansett angeläget att betona, att siffrorna

angående behovet av lärare grundade sig på antagandet av att förändringarna

i lärarantalet vore 0 från oell med läsåret 1939/1940. Om detta icke

bleve fallet, ändrades såväl avgången som examinationsbehovet. De av

honom uppgjorda tabellerna gjorde alltså ingalunda anspråk på att motsvaras

av verkligheten. Deras syfte vore att vara vägledande vid bestämmandet

av seminarieorganisationen. Beträffande det lärarbehov, för vilket

denna — enligt Göranssons mening — bör uppbyggas, har han i sin promemoria

gjort följande uttalande, som — fastän det avser ej blott folkskoleseminarierna

utan även småskoleseminarierna — för sammanhangets skull

anföres i dess helhet:

»När det gäller att besvara frågan, för vilket lärarbehov seminarieorganisationen

bör uppbyggas, tillåter jag mig att anföra följande. Vad småskolekåren

beträffar, beräknas årsbehovet stiga från 303 läsåret 1932/1933

till 640 läsåret 1952 1953. Det är självklart, att man varken kan lägga

den förra eller den senare siffran, vilken är mer än dubbelt så stor, till

grund för organisationen. Det ligger nära till hands att som utgångspunkt

välja en tidpunkt, som faller mitt emellan de extrema fallen, mellan vilka

ligger en tidrymd av 20 år. Läsåret 1942/1943 beräknas antalet nytillkomna

lärare tillhörande småskolekåren till 512. "Piil detta tal har jag

kommit genom att antaga, att lärarantalet är oförändrat från och med läsåret

1939/1940. Emellertid synes man böra räkna med en fortsatt minskning

i behovet av småskollärare. Det nedgående barnantalet torde medföra,

att en del B2-skolor förvandlas till B3-skolor samt att biträdande lärarinnor

bli överflödiga, örn en Byskola övergår till B Eskola. Anordnandet av skolskjutsar

torde medföra att en eller annan småskola och mindre folkskola

kan komma att nedläggas. Vidare torde allt framgent befattningar som

biträdande lärare vid folkskola ombildas till folkskollärartjänster, varjämte

ombildningen av mindre folkskolor till folkskolor alltjämt torde fortgå. Det

torde icke vara överdrivet att uppskatta minskningen för dessa 4 år till

s. 198 Kontrollera mot PDF

Sammanfattning

angående

lärarbehovet.

198 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

100 lärarinnetjänster, d. v. s. omkring 25 om året. Man skulle då komma

till att läsåret 1942/1943 erfordras 412 nya småskollärarinnor.

Vad folkskollärarkåren angår, har förut anförts, att man under förutsättning

av oförändrat lärarantal från och med redovisningsåret 1939/1940 kan

räkna med att behovet av nya lärare växer från ett minimum läsåret 1934/

1935 till ett maximum omkring 30 år senare eller 1964/1965. Seminarieorganisationen

torde lämpligen böra organiseras med hänsyn till det beräknade

lärarbehovet, som infaller i mitten av nämnda period, under vilken avgången

bland lärare växer, d. v. s. läsåret 1949/1950. Av tabell XVII framgår, att

för läsåret 1949/1950 har räknats med ett tillskott av 522 nya lärare. Förut

har antagits att för rekrytering av småskollärarkåren skulle fordras 100

färre lärare än vad som angives i tabell XVII kol. 4. Av dessa 100 lärare

torde åtminstone 50 komma att ersättas av folkskollärare. Från denna

utgångspunkt synes alltså seminarieorganisationen behöva utrustas så att

utexamineringen skall kunna uppgå till 572 folkskollärare örn året.»

Överstyrelsen gör nu följande sammanfattning angående lärarbehovet:

Av det sagda torde framgå, att lärarbehovet i framtiden såsom hittills

torde komma att bliva växlande. Även örn man bortser från den osäkerhet,

som präglar alla försök till beräkningar å nu förevarande område, måste

det. sålunda bliva vanskligt, eller rättare sagt omöjligt, att för en längre

period ange behovet med ett fixerat tal.

Om sålunda redan de nämnda förhållandena äro ägnade att mana till

synnerlig försiktighet vid bestämmandet av den definitiva omfattningen utav

en framtida seminarieorganisation, synas dessutom de speciellt ovissa förhållanden,

som för närvarande äro rådande på här föreliggande område,

vara av den natur, att de i och för sig kunnat motivera ett fortsättande

av det nuvarande provisoriet ännu några år. Emellertid torde man i varje

fall kunna utgå ifrån att en organisation med den utbildningskapacitet på

666, som den nuvarande har, ej kan bliva erforderlig under överskådlig

tid framåt. Under sådana förhållanden måste givetvis inom relativt kort tid

såväl av statsekonomiska skäl som av hänsyn till att seminariernas lärarkår

ej för länge bör hållas i ovisshet örn sin framtida ställning — den

nödiga nedskärningen av organisationen komma till stånd.

Dessutom är det på grund av sammankopplingen av folk- och småskoleseminariefrågorna

nu nödvändigt att bestämma även den framtida folkskoleseminarieorganisationen.

Då, som sagt, det nuvarande provisoriet sålunda ej kan fortsätta, är det

emellertid — icke blott på grund av omöjligheten att överhuvud ange ett

fixerat tal för examinationen under en längre period utan också med hänsyn

till de speciellt nu ovissa förhållandena på området — synnerligen

angeläget, att seminarieorganisationen så anordnas, att den i görligaste mån

kan möta de växlande krav, som kunna komma att ställas på densamma.

Den bör således ej göras för snäv. Detta synes också ha varit en vägledande

synpunkt för de sakkunniga, som därom bland annat yttra (sid.

125): »Det vill förefalla, som örn den nuvarande seminarieorganisationen

icke vore smidig nog att kunna möta de växlande kraven».

I detta sammanhang må även erinras örn följande riksdagens uttalande

i skrivelse nr 199/1931 (sid. 6) i fråga örn småskoleseminarierna: »Riksdagen

vill dock såsom sin mening uttala, att det synes riksdagen klokt att

under alla förhållanden giva organisationen ett visst mått av elasticitet, så

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

att den utan större svårigheter kan anpassas efter förekommande växlingar

i lärarbehovet». Detsamma torde kunna sägas om folkskoleseminarieorganisationen.

Emellertid skulle stora svårigheter inställa sig, örn man sökte ernå önskvärd

elasticitet uteslutande genom förändring av antalet klasser eller antalet

seminarier. Det är därför högst angeläget, att man, såsom hittills skett,

även för framtiden i viss utsträckning kan anpassa antatet elever i klasserna

efter det tillfälliga lärarbehovet. I varje fall synes det bli nödvändigt

att förfara på detta sätt under vissa övergångsår. Detta skulle dessutom

blott innebära, att man i fråga örn folkskoleseminarierna tillämpade

samma grundsats, som riksdagen givit uttryck åt beträffande småskoleseminarierna.

Härom säger riksdagen i sin ovan anförda skrivelse 199/1931

(sid. 7), att det synes »böra ligga i Kungl. Maj:ts hand att tills vidare under

övergångsåren med beaktande av föreliggande förhållanden bestämma det

antal elever, som vid de olika seminarierna skall intagas». Då överstyrelsen

nu särskilt starkt understryker denna synpunkt, att elasticiteten i organisationen

delvis måste åstadkommas på så sätt, att man anpassar elevantalet

i klasserna efter det tillfälliga lärarbehovet, sammanhänger detta bland

annat med det läge, vari organisationsfrågan nu befinner sig. Det gäller

nämligen nu icke att skapa en ny organisation, som sedermera därest så

kan visa sig behövligt — ytterligare kan utbyggas. Det föreliggande spörsmålet

rör sig i stället örn nedläggande av ett större eller mindre antal seminarier.

Och därmed är givetvis även från rent ekonomisk synpunkt att

tillse, att begränsningen av organisationen icke genomföres på sådant sätt

och i sådan omfattning, att man inom en snar framtid efter den nya organisationens

fulla genomförande står inför nödvändigheten att skaffa ökat

lokalutrymme åt seminarierna. Därtill kommer, att det såsom överstyrelsen

redan tidigare vid flera tillfällen framhållit — är en allvarlig sak att

nedlägga gamla kulturinstitutioner med djupa rötter inom den bygd och

det samhälle, som sett dem framväxa och utvecklas. Överstyrelsen förbiser

naturligtvis härvid icke, att dylika åtgärder måste vidtagas, därest man med

någorlunda visshet kan beräkna, att lärarbehovet för avsevärd framtid likväl

kan tillgodoses. Just i sistnämnda avseende råder emellertid såsom

ovan framhållits — stor ovisshet. Och det kan tydligen inte vara rimligt

att nu beröva en ort dess seminarium, därest man har anledning förmoda,

att om något tiotal år i så fall nya seminarier skulle behöva upprättas.

Härtill kommer, att en dylik åtgärd ej heller kan vara motiverad med hänsyn

till det föreliggande behovet av lokaler för småskoleseminarierna, då

dessa nu skola övertagas av staten. Såsom nedan under kapitlet örn dessa

seminarier skall närmare visas, föreligga nämligen erbjudanden örn överlåtelse

till staten utan ersättning av — i varje fall — flera småskoleseminariebyggnader,

än staten för närvarande kan ha användning för.

Det sagda synes överstyrelsen utgöra starkt vägande skäl för att seminarieorganisationen

nu ej avpassas så, att den blott tillfredsställer behovet

för den allra närmaste framtiden. För denna, eller närmare bestämt 1930- talet, skulle enligt byråchefen Göranssons uppfattning en utexamination av

omkring 475 vara tillräcklig. Med hänsyn till vanskligheten i alla förutberäkningar

av detta slag skulle överstyrelsen då, därest det nu gällt att

nyskapa en organisation, ansett försiktigheten kräva, att denna uppbyggs

så, att dess examinationskapacitet blivit omkring 500. Men förhållandena

göra det ej möjligt att blott taga hänsyn till vad som kan gälla under

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

innevarande årtionde. Det föreliggande spörsmålet rör sig nämligen, som

ovan framhållits, ej om att nyskapa en organisation utan örn att ombilda

eller rättare nedskära en redan existerande. Det bör då bemärkas, att fram

på 1940-talet torde, framför allt tack vare den alltmer stegrade avgången

genom pensionering, examinationsbehovet relativt hastigt komma att ökas.

Givetvis är det dock ännu synnerligen svårt att överblicka och alldeles

omöjligt att med någon visshet förutsäga, hur stort detta behov då eller

senare kan bliva. Men överstyrelsen finner sig, på grund av vad byråchefen

Göransson anfört, i varje fall böra räkna med att det Jean komma

att uppgå till cirka 570 per år.

Med hänsyn till det anförda förmenar överstyrelsen, att organisationen

bör göras så elastisk, att en icke alltför obetydlig marginal finnes för utökning

eller inskränkning av examinationen. Överstyrelsen finner det dock

ej möjligt att gå så långt som de seminariesakkunniga och tillstyrka en

organisation, vars fulla examinationskapacitet skulle vara 610. Men överstyrelsen

finner det å andra sidan — på grund av vad som rörande lektor

Wahlunds undersökning anförts i byråchefen Göranssons P. M. och i Asplinds

P. M. — ej heller försvarligt att nu begränsa organisationen så starkt,

som Wahlund förutsatt, då han förmenat en examination av 450 vara tillräcklig.

Överstyrelsen har emellertid — med hänsyn till att den organisation överstyrelsen

kommer att föreslå i varje fall lämnar utrymme för vissa utvidgningar

- övervägt möjligheten att till en början hålla examinationskapaciteten

vid cirka 520, d. v. s. att i organisationsplanen till en början upptaga

endast 19 avgångsklasser. Överstyrelsen har emellertid efter en noggrann

prövning icke funnit det tillrådligt att på frågans nuvarande stadium

föreslå en starkare beskärning av organisationen än till en examinationskapacitet

av cirka 550, d. v. s. en organisation med 20 avgångsklasser.

Härvid ha följande synpunkter varit för överstyrelsen vägledande. I förhandskalkylerna

finnas alltför många osäkerhetsmoment, som kunna rubba

de erhållna resultaten. Inspektörernas förutberäkningar beträffande antalet

tjänster kunna aldrig fullt motsvara verkligheten. Avgångsfrekvensen kan

bli en annan än den vid kalkylerna förutsatte, bland annat på grund av

kårens förändrade sammansättning. Nativitetens inverkan på lärarbehovet

kan ej med full säkerhet nu överblickas. Förändringar av organisatorisk

art inom folkskolan och deras inflytande på behovet av lärare äro svåra

att långt i förväg bedöma. Redan en nedskärning från nuvarande 24 till

20 examensavdelningar kommer dessutom att medföra betydande svårigheter

bland annat i fråga om seminarielärarnas förflyttning till andra läroanstalter.

Dessutom vill överstyrelsen på njflt erinra örn nödvändigheten

av att, då det nu ej gäller att nyskapa utan att nedskära organisationen,

iakttaga nödig försiktighet.

Överstyrelsen bär sålunda stannat vid att föreslå en organisation på 20

avgångsklasser, vilket vid fullt utnyttjande av examinationskapaciteten -—

på, grund av vad överstyrelsen nedan kommer att hemställa rörande maximiantalet

elever per klass — skulle innebära en utexamination av 545.

Den inskränkning i denna organisation, som till en början och eventuellt

även senare skulle kunna anses påkallad, förmenar överstyrelsen böra ske

genom reglering av elevantalet per klassavdelning. Å andra sidan anser

överstyrelsen, att organisationen bör bli sådan, att den lämnar plats för en

eventuellt behövlig utvidgning. Av nedanstående avdelning örn seminarie
-

s. 201 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143. 201

behovet framgår, huru den föreslagna organisationen möjliggör en dylik

utvidgning.

Slutligen yttrar överstyrelsen sig örn proportionen mellan manliga och

kvinnliga lärare:

Hittills har vid alla utredningar förutsatts en proportion av 3: 2 mellan

antalet manliga och kvinnliga folkskollärare. De sakkunniga ha emellertid

framhållit, att för denna proportion egentligen saknas talande skäl. Den

har sålunda — såsom också framgår av ovannämnda tabell 1 bilaga 4 —

långtifrån följts beträffande antalet befattningar inom folkskolan. Medan

antalet tjänster med manliga innehavare år 1916 utgjorde 63,5 procent av

samtliga, hade det år 1929 kontinuerligt sjunkit till 56,4 procent. Då överstyrelsen

nu föreslår 20 avgångsklasser, skulle en fördelning av dessa på

11 manliga och 9 kvinnliga avdelningar vara den, som närmast överensstämde

med den faktiska sammansättningen av folkskollärarkåren.

Därtill kommer, att avgången bland folkskollärarinnorna procentuellt taget

är så mycket större än avgången bland de manliga lärarna, att inom ett

fåtal år den absoluta avgången bland de förra rentav kommer att överstiga

det absoluta antalet avgångna bland de senare.

För att tillgången på för lärarkallet disponibla folkskollärarinnor skall

kunna täcka behovet, synes det sålunda med hänsyn till det anförda ofrånkomligt

att ändra den förut tillämpade proportionen 3: 2. För framtiden

bör man sålunda i stället räkna med proportionen 11:9.

Vid en examination av 545 skulle fördelningen sålunda bliva 300 manliga

och 245 kvinnliga lärjungar.

Såsom synes av det föregående hava såväl de sakkunniga som skolöverstyrelsen

låtit verkställa mycket omfattande förhandsberäkningar rörande det

framtida folkskollärarbehovet. Men oaktat den omsorg, varmed dessa beräkningar

utförts, har man dock ansett sig böra här, liksom när det gällde

småskollärarutbildningen, betona beräkningarnas osäkerhet. De sakkunniga

anmärka, att folkskolan för närvarande genomlöper en period av kastningar,

som göra alla beräkningar om det framtida lärarbehovet mera osäkra än

annars skulle vara fallet, och skolöverstyrelsen förmenar, att lärarbehovet i

framtiden som hittills torde komma att bliva växlande samt att det, även

om man bortser från den osäkerhet, som präglar alla försök till beräkningar

å nu förevarande område, måste bliva vanskligt eller rättare sagt omöjligt

att för en längre period ange behovet med ett fixerat tal. I dessa uttalanden

ha de säkerligen rätt. Osäkerhetsmoment ingå nämligen tvivelsutan i

beräkningarna icke blott rörande blivande ändringar i folkskolornas organisation

och i nativiteten utan ock beträffande avgången från innehavda folkskollärartjänster

m. m.

Men den omständigheten, att inga beräkningar angående lärarbehovet för

en längre tid framåt kunna bliva tillförlitliga, bör enligt min mening mana

till den försiktighet vid bestämmande av den nya seminarieorganisationens

omfattning, som riksdagen i sin skrivelse till Kungl. Maj:t den 4 maj 1929

Proportionen

mellan man

liga och

kvinnliga

lärare.

Departe
mentschefen.

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

anbefallt, då riksdagen som sin mening uttalat, att en möjligen blivande

utökning av lärarbehovet icke bör avskräcka från att avpassa nämnda organisation

efter vad som nu kan bedömas utgöra det normala årsbehovet.

Vid detta bedömande kunna givetvis de ovan nämnda beräkningarna tjäna

till ledning.

Påfallande är emellertid de olika resultat, till vilka de olika beräkningarna

lett. De sakkunniga ha föreslagit, att den nya seminarieorganisationen

skulle omfatta 22 avgångsklasser med 28 elever i varje utom i två studentklasser,

varigenom skulle erhållas en årlig utexaminering av 610 lärare.

Reservanten Almkvist har föreslagit 23 avgångsklasser ä 25 elever, varigenom

575 lärare skulle komma att utexamineras varje år. Skolöverstyrelsens

statistiker byråchefen Göransson har beräknat, att en årlig

utexaminering av 475 lärare skulle under den närmaste tiden från och

med år 1930 vara tillräcklig men att lärarbrist då skulle efter något

tiotal år uppstå. Med hänsyn däremot till det beräknade lärarbehovet

för tiden 1934/1935 till läsåret 1964/1965 skulle utexamineringen enligt

Göranssons beräkningar behöva sättas till 572 örn året. Lektor Wahlund

har beräknat, att från och med 1935 tills vidare en årlig utexaminering av

450 skulle vara tillräcklig. Skolöverstyrelsen har övervägt möjligheten att

till en början stanna vid en utexaminering av 520 om året men har

sedermera på anförda skäl föreslagit en seminarieorganisation på 20 avgångsklasser,

vilket skulle ge en årlig utexaminering av 548. Dessa olika

beräkningar och förslag framgå mera åskådligt av följande översikt:

Antal årligen

utexaminerade

Sakkunniga: 22 avgångsklasser.....................610

Almkvist: 23 avgångsklasser.......................575

Göransson: för tiden från 1930 något tiotal år framåt .... 475

Göransson: » » » 1934/1935 till 1964/1965 ...... 572

Wahlund: från 1935 tills vidare....................450

Skolöverstyrelsen: 20 avgångsklasser.................548

När det nu gäller folkskollärarutbildningen, har jag samma uppfattning

beträffande de beräkningar, på vilka den nya seminarieorganisationen bör

byggas, som när fråga var om småskollärarutbildningen. Jag anser således,

att sagda organisation icke bör göras för vid utan, såsom 1929 års riksdag

uttryckt sig, avpassas efter vad som nu kan bedömas utgöra det normala

årsbehovet och således byggas på beräkningar, som avse lärarbehovet endast

för den närmaste framtiden. Med hänsyn till den av riksdagen åsyftade

elasticiteten inom folkskollärarutbildningen finner jag då riktigast att utgå

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

Kungl. Maj'', ts proposition Nr 143.

från ett årligt behov av omkring 450 folkskollärare. Det är dock, såsom

jag förut nämnt, min åsikt, att den förutnämnda kursen för småskollärarinnors

utbildning till folkskollärarinnor snarast möjligt bör komma till

stånd. I samband med upprättande av denna kurs torde böra tagas under

omprövning, huruvida den bör inordnas i den fasta organisationen. Örn så

prövas lämpligt, skulle den fasta seminarieorganisationen kunna årligen

utexaminera ett antal av bortemot 480 folkskollärare, vilket antal något

överstiger det av byråchefen Göransson beräknade folkskollärarbehovet under

den närmaste framtiden.

C. Seminariebehovet.

De sakkunniga ha först redogjort för en från 13:e svenska seminarielärarmötet

till Kungl. Majit inkommen framställning med anhållan, »att sådan författningsändring

måtte komma till stånd, att elevantalet i seminarieklasserna i

regel icke komma att överstiga 24». De sakkunniga föreslogo dock, att

sagda elevantal skulle utgöra högst 28. Häremot reserverade sig visserligen

ledamoten Almkvist och yrkade, att maximiantalet skulle sättas till 25,

men 1929 års riksdag fastslog antalet till högst 28.

Innan de sakkunniga därefter gå att yttra sig örn det antal folkskoleseminarier,

som de för närvarande anse vara erforderligt, förutskicka de ett

par ord örn seminarieorganisationens gestaltning.

De sakkunniga anse, att seminarieorganisationen normalt bör bestå av

tvenne delar: en fastare kärna av seminarier, som ha att sörja för det minimum

av utexaminering, som under alla omständigheter kan anses vara

behövligt, samt en mera rörlig del, som exempelvis i form av studentkurser

kan möta de kastningar i lärarbehovet, som väl alltid komma att finnas,

och de tillägga, att de under nuvarande omständigheter finna denna senare

del vara synnerligen av nöden.

Den nuvarande seminarieorganisationen för utbildning av folkskollärare —

örn man bortser från seminariet i Strängnäs, som befinner sig under avveckling

— består av åtta dubbelseminarier och sex enkelseminarier; av

dessa sistnämnda ha två var sin ettåriga kurs för studenter. Dubbelseminarierna

äro: Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Karlstad med manliga

elever, Falun och Umeå med kvinnliga samt Luleå, som såtillvida är

ett samseminarium, att halva antalet elever i parallellavdelningen är kvinnliga.

Av enkelseminarierna ha Växjö och Härnösand manliga samt Stockholm,

Kalmar, Landskrona och Skara kvinnliga elever. Studentkurserna

äro förlagda till Stockholm och Växjö.

Den fasta organisationen har sålunda 22 avgångsavdelningar, och går

man ut ifrån ett antal av 28 elever per klass, kan den utbilda 616 lärare

årligen; med de båda studentkurserna stiger siffran till 666. Enligt beräk
-

Salckunniga.

Elevantalet

per klase.

Antalet seminarier.

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

ningarna i det föregående innebär detta en alldeles för stor lärarutbildning.

Det är för den skull nödvändigt, att en inskränkning göres, och då det normala

årsbehovet visserligen i närvarande stund på grund av angiven anledning

är svårt att fixera men efter allt att döma inom en nära framtid kommer

att ligga väsentligen under talet 600, bör denna inskränkning gälla den

fasta organisationen.

I fråga örn den blivande fasta seminarieorganisationen anföra de sedan

följande:

När de sakkunniga hade att fördela småskoleseminariernas utexaminering

togo de som utgångspunkt, att varje landsända borde ha en så stor del av

det samlade årsbehovet, som behövdes för att rekrytera dess lärarkår, och

att seminariernas antal inom landets olika delar borde bestämmas därefter.

Med samma utgångspunkt och med en utexaminering av omkring 600 får

fördelningstabellen i fråga örn folkskoleseminarierna följande utseende.

Sakkunnigas tabell 36.

Landsdel

Procentuell andel

av landets folk- skollärarkår

Motsvarande

procent av ut- examineringen,

uttryckt i antal

lärare

Erforderligt

antal seminarie- avdelningar

Norrland............

18.6

lil

4

Svealand............

33.4

200

7

Götaland............

48.1

289

11

Elva seminarieavdelningar för Götaland är visserligen i det närmaste en

för mycket, men då de båda studentkurserna böra bibehållas och fortfarande

räkna 25 elever per kurs, och då sju avdelningar för Svealand dessutom är

väl snävt, kommer på detta sätt i någon mån en utjämning till stånd.

De norrländska seminarieavdelningarna äro för närvarande fem. Nedan

år 1927 väckte skolöverstyrelsen tanken på att nedlägga någon av dessa,

och såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen över de tidigare begränsningsåtgärderna,

hemställde Kungl. Majit på dess förslag till 1929 års

riksdag, att parallellavdelningen i Luleå måtte indragas. Riksdagen var

emellertid icke benägen för denna åtgärd. Norrland vore i det hela, skrev

den, icke särskilt gynnat med bildningsinstitutioner, och redan på denna

grund borde man iakttaga varsamhet, när det gällde att beröva denna landsända

något av vad den i sådant hänseende redan åtnjöte. Norrland syntes

dessutom vara statt i en mycket kraftig materiell utveckling och frågan

borde därför tillsvidare hållas öppen; måhända kunde också i stället en indragning

av seminariet i Härnösand — om så behövdes -— sättas i fråga.

Den av riksdagen anvisade varsamheten är för visso synnerligen beaktansvärd,

men det kan dock framhållas, att någon kulturinstitution icke nedlägges,

därigenom att parallellavdelningen i Luleå dragés in; genom en indragning

av seminariet i Härnösand skulle däremot så bliva fallet. De sakkunniga

ha likväl övervägt detta senare och därvid tänkt sig möjligheten

att förvandla de båda seminarierna i Luleå och Umeå till samseminarier.

Att de släppt tanken beror därpå, att avstånden fortfarande spela en roll i

s. 205 Kontrollera mot PDF

205

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Norrland och att förläggningen därför blir bättre, om seminariet i Härnösand

bibehålies. De förorda således, att folkskoleseminariet i Luleå anordnas

som enkelseminarium med endast manliga elever.

Lärarutbildningen i Svealand ombesörjes av åtta examensavdelningar och

i Götaland av elva. I enlighet med den princip, som lagts till grund för

fördelningen, bör en av Svealands avdelningar indragas. På grund av de

jämförelsevis korta avstånden och de olika seminariernas förläggning har

det likväl ingen betydelse, om indragningen drabbar Svealand eller Götaland,

därest annars skäl finnes för en sådan omkastning. Men innan den

frågan avgöres, böra lämpligen tvenne anmärkningar förutskickas. Den ena

gäller frågan om den årliga utexamineringens sammansättning med hänsyn

till antalet manliga och kvinnliga lärare. Under en viss tid ha de förra

förhållit sig till de senare ungefär som 3 : 2, och skolöverstyrelsen har vid

upprepade tillfällen framhållit, att en sådan proportion är lämplig och önskvärd.

Den saknar egentligen talande skäl och föreligger heller icke numera

i verkligheten. Under de senaste tio åren har en bestämd förskjutning ägt

rum, som ökat ut de kvinnliga lärarnas antal. Ar 1919 bestod kåren av

61.i procent män och 39.9 procent kvinnor; tio år senare utgjorde männen

56 5 procent och kvinnorna 43.5. Denna procentuella fördelning är dock

icke förhärskande över hela landet, även om de manliga lärarna överallt

reducerats. I övre Norrland äro procenttalen 52.8 och 47.2 till männens

förmån, i södra Sverige 63.4 och 36.6, medan däremot i landskapen kring

Mälaren och Hjälmaren kvinnorna överväga med 55.5 procent mot männens

44.5. Det är under sådana omständigheter rimligt, att någon indragning

av en kvinnlig seminarieavdelning icke ifrågakommer.

Den andra anmärkningen rör frågan örn den ram av seminarier, inom

vilken en indragning är att förorda. De gamla seminariebyggnadema ha

mångenstädes under den sista tiden ersatts av nya, som gjorts alldeles särskilt

lämnade för sitt ändamål och på grund därav också dragit stora kostnader.

Å andra sidan finnas även kvar seminariebyggnader, som icke längre

räcka till och även i annat avseende svårligen kunna anses ändamålsenliga.

Förr eller senare måste därför en sådan byggnad ersättas av en ny, för den

händelse ett seminarium allt fortfarande skall vidmakthållas på orten. Det

förefaller som en given sak, att vid indragningen så förfares, att statens

framtida utgifter för oavvisliga lokalutvidgningar bliva de minsta möjliga.

Allt sedan frågan örn seminarieiudragning kom på tal, har seminariet i

Skara stått i brännpunkten av diskussionen, och en rundgång bland mellersta

och södra Sveriges folkskoleseminarier med ovannämnda synpunkt

som rättesnöre visade också, att det utan jämförelse ligger närmast till för

en indragning; det finns nämligen för närvarande icke något folkskoleseminarium,

som arbetar under mera otillfredsställande yttre betingelser. Vad

som hitintills blivit anfört för dess bibehållande, är i stort sett två omständigheter:

genom en indragningsåtgärd skulle proportionen mellan utexaminerade

lärare och lärarinnor förryckas, och den kvinnliga ungdomen i västra

Sverige skulle — därest ingen förändring i övrigt vidtoges i organisationen

—• vara hänvisad att erhålla sin utbildning antingen i Landskrona eller i

Falun. Särskilt för Västergötlands och Bohusläns del, säger skolöverstyrelsen

i en skrivelse av den 26 januari 1926, skulle säkerligen detta läge bliva

en källa till allvarliga olägenheter. Och ur folkundervisningens synpunkter

tvekar överstyrelsen icke att beteckna förhållandet mindre lyckligt. Den

enda utväg, som härvid kunde tänkas undanröja de svåraste olägenheterna,

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj.is proposition Nr 143.

vöre att öppna seminariet i Göteborg för kvinnliga elever. »Men uppenbart

är», heter det, »att även denna åtgärd skulle innebära en avsevärd

försämring i jämförelse med nuvarande ordning, särskilt kännbar för den

vidsträckta landsbygdens befolkning.» Beträffande Göteborgs seminarium

stöde dessutom lokaler för undervisning i hushållsgöromål och kvinnlig

slöjd icke till förfogande inom seminariets nuvarande byggnad.

Vad som här säges, kan med lika rätt sägas örn de seminarier, som i raden

efter Skara skulle kunna tänkas föreslagna till indragning. Det är därför

nödvändigt att pröva, i vad mån de framförda synpunkterna äga bärighet.

Skolöverstyrelsen har otvivelaktigt rätt däri, att vissa olägenheter

— det är en överdrift att kalla dem allvarliga — skulle uppstå för Västergötlands

och Bohusläns del, därest den kvinnliga ungdomen skulle behöva

söka sin utbildning i Landskrona eller Falun, och de sakkunniga anse därför

också, att någonstädes i västra Sverige en utbildningsanstalt för kvinnliga

folkskollärare bör finnas. Men de sakkunniga ha däremot svårt att

förstå, att ett öppnande av Göteborgs seminarium för kvinnliga elever skulle

»innebära en avsevärd försämring i jämförelse med nuvarande ordning».

När det gäller att med hänsyn till hela landet förlägga de olika seminarieavdelningarna,

kunna vissa länssynpunkter icke få vara bestämmande. Den

lokala opinionen ledes ofta av den föreställningen, att de elever, som genomgå

ortens seminarium, huvudsakligen komma att ha sin framtida verksamhet

förlagd till de närmaste landskapen. Av naturliga skäl är det icke

så. Enligt den senaste folkskolematrikeln hade 765 av de där upptagna

folkskollärarinnorna utexaminerats från Skara. Av dessa voro 73 placerade

i Skaraborgs län, 89 i Älvsborgs och 115 i Göteborgs och Bohus län. Alla

de övriga 457 vörö spridda över hela landet med icke mindre än 78 i Stockholm

och 24 i olika delar av Norrland. Den 1 november 1930 funnos

inom Västergötland och Bohuslän 662 ordinarie manliga lärare mot 478

kvinnliga; det faller säkerligen ingen in att på allvar driva den meningen,

att skolförhållandena inom denna del av landet äro avsevärt sämre, än de

skulle ha varit, därest det manliga folkskoleseminariet varit förlagt till Skara

och icke såsom nu till Göteborg.

När skolöverstyrelsen i januari 1929 vidhöll sitt förslag om nedläggande

av Strängnässeminariet, betingades detta i främsta rummet av tre skäl: det

förelåg en akut byggnadsfråga; den manliga ungdom i Mellansverige, som

önskade förvärva folkskollärarutbildning och hittills besökt Strängnäs, kunde

utan större olägenhet anlita Uppsala- eller Linköpingsseminariet och i någon

mån även seminariet i Karlstad; och slutligen gällde, att seminariebyggnaden

i Strängnäs efter vidtagande av vissa kompletteringsarbeten med fördel

skulle kunna utnyttjas för ett statens småskoleseminarium, avsett att ersätta

en del landstingsseminarier. Förhållandena äro enahanda beträffande seminariet

i Skara. Det föreligger även där en byggnadsfråga, som ovillkorligen

förr eller senare måste lösas; det ifrågavarande rekryteringsområdet är

så beläget, att den kvinnliga ungdomen från Bohuslän, Dalsland, norra

Halland och Västergötland — naturligtvis med undantag för Skaraborgs

län — med lika stor fördel kan anlita ett seminarium i Göteborg som i

Skara; och slutligen skulle, såsom i det föregående är framhållet, den lediga

seminariebyggnaden kunna inrymma ett statens dubbelseminarium för

utbildning av småskollärarinnor.

Frågan hänger därför närmast på, huruvida Göteborgsseminariet utan

olägenhet kan öppnas för kvinnliga elever. Då visserligen en viss erfaren
-

s. 207 Kontrollera mot PDF

207

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

het men ingen utredning förelåg om vad som tarvades för att omändra ett

dubbelseminarium till samseminarium, har på de sakkunnigas hemställan

en sådan utredning företagits av byggnadsstyrelsen beträffande tre dylika

seminarier och föreligger i bilaga 6. För Göteborgsseminariets vidkommande

ha två alternativ utarbetats: ett större, omfattande de förändringar,

som vore önskvärda för åstadkommande av en fullständig läroanstalt på

seminariets tomtområde, varigenom seminariets lokalbehov bleve tillfredsställt,

och ett mindre, omfattande de förändringar, som nödvändigtvis betingades

av seminariets användning som samseminarium, med bibehållande

av förhyrning av vissa lokaler. Det förra alternativet skulle draga en kostnad

av 272,400 kronor, det senare av 9,900 kronor.

Det bör påpekas, att det större alternativet icke står i något nödvändigt

samband med förändringen till samseminarium. Enligt byggnadsstyrelsen

är nämligen Göteborgs seminarium »även med fullföljande av sin nuvarande

organisation i behov av nya lokaler». Men på en punkt sker en beröring,

och detta gäller de förhyrda lokalerna. »Skolköksundervisningen»,

heter det i byggnadsstyrelsens utredning, »som för övningsskolans flickor

meddelas i lokaler i stadens folkskola, torde dock endast med stor svårighet

kunna ske därstädes jämväl för seminarieelever. Därjämte äro lokalerna

för kvinnlig slöjd, som nu förhyras för övningsskolans flickor, otillfredsställande

och äro det än mer för undervisning även av seminarieelever.

»

Vid besök å platsen har en representant för de sakkunniga granskat

byggnadsstyrelsens omändringsförslag och jämväl undersökt möjligheterna

för anskaffande av lokaler för kvinnlig slöjd och skolköksundervisning, och

är det närmast hans redogörelse, som ligger till grund för den följande

framställningen.

Den av seminariet för övningsskolan förhyrda lokalen är belägen i seminariets

omedelbara närhet. Den består av tvenne rum jämte tambur och

toalett. Det ena rummet inrymmer en övningsskolesal, och det andra utgör

lokal för kvinnlig slöjd. Då vid slöjdundervisning seminarieklassen brukar

vara uppdelad i tvenne avdelningar, vilka ha slöjd på olika tider, behöver

slöjdsalens utrymme beräknas för högst 14 elever, och därtill är den tillräckligt

stor. Aven med avseende på timantalet möter intet hinder för

slöjdsalens användning av såväl seminariets som övningsskolans elever. Den

årliga hyran för lokalerna utgör 2,000 kronor, vartill komma kostnader för

uppvärmning och städning. Vissa smärre olägenheter ha visserligen påpekats,

men att de förhyrda lokalerna äro fullt användbara för sitt ändamål,

torde vara obestridligt.

Flickorna i övningsskolans sjunde och åttonde klasser erhålla för närvarande

hushållsundervisning i en närbelägen folkskolas lokaler mot en årskostnad

av 700 kronor, varav den huvudsakliga delen utgår såsom lön till

lärarinnan. Undervisningen omfattar en veckodag mellan kl. 9—2. För

det kvinnliga seminariet skulle ytterligare behövas utrymme för två avdelningar.

Ilushållsundervisningen förekommer nämligen endast i de två lägre

klasserna, av vilka vardera är för ändamålet uppdelad i två grupper. Varannan

vecka ha första och andra klassernas a-grupper undervisning 0 timmar

vardera och varannan vecka de båda b-grupperna. I de 0 veckotimmarna

ingår emellertid även teoretisk undervisning, då eleverna ej nödvändigtvis

behöva vistas i skolkökslokalen, och 5 timmars uppehåll i följd

i nämnda lokal torde få betraktas såsom fullt tillräckligt. Det lämpligaste

s. 208 Kontrollera mot PDF

Skolöverstyrelsen

10/n

1931.

Elevantalet

per klass.

208 Kungl. Marits proposition Nr 143.

sättet att anordna undervisningen för seminarieklasserna synes vara, att

eleverna läsa ett par morgontimmar på seminariet och sedan efter frukostrasten

ha skolköksundervisning. Under sådana förhållanden måste skolkök

förhyras för två veckodagar. Då eleverna vistas i skolköket under en sammanhängande

tid av 5 timmar, har avståndet mellan skolkökslokalen och

seminariet mindre betydelse, och det kan även tänkas, att de båda seminarieklasserna

använda tvenne olika skolkökslokaler, örn det skulle yppa sig

svårigheter att få disponera över två veckodagar vid samma skolkök. Men

efter allt att döma äro möjligheterna att för seminariets räkning förhyra

skolkök i stadens folkskolor synnerligen stora. Myndigheterna ha väl sörjt

för denna del av undervisningen; det finns både många och väl utrustade

skolkök, och nya skolkökslokaler hålla på att inredas.

I fråga om byggnadsstyrelsens omändringsförslag hade seminariets rektor

vissa mindre önskemål, som — därest de visa sig ändamålsenliga — torde

kunna tillfredsställas för en relativt obetydlig merkostnad.

Av såväl byggnadsstyrelsens utredning som den lämnade redogörelsen

framgår, att det icke möter något hinder att öppna folkskoleseminariet i

Göteborg för kvinnliga elever. Det kommer heller icke att draga några

större kostnader. De sakkunniga tveka därför icke att förorda, att seminariet

för framtiden anordnas som samseminarium och att byggnadsstyrelsens

mindre alternativ således kommer till utförande. Därigenom blir folkskoleseminariet

i Skara överflödigt och bör enligt de sakkunnigas mening successivt

nedläggas. Skulle detta förslag godtagas, skulle på samma gång ett

dubbelseminarium för småskollärarinneutbildning kunna inrymmas i de i

Skara ledigblivna lokalerna. Detta kan visserligen icke ske -— såsom synes

av byggnadsstyrelsens utredning, utan rätt kostsamma förändringsarbeten;

beräkningen slutar på en summa av 150,800 kronor. Men det låter ju

tänka sig, att en ny omprövning kan nedbringa dessa kostnader. I varje

fall skulle ett dubbelseminarium i Skara för småskoleseminariernas förläggning

som en helhet innebära en god lösning.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle utbildningen av folkskollärare komma

att ombesörjas av 13 folkskoleseminarier, nämligen samseminariet i Göteborg,

dubbelseminarierna i Uppsala, Linköping, Lund och Karlstad med

manliga elever, i Falun och Umeå med kvinnliga, enkelseminarierna i Luleå,

Härnösand och Växjö med manliga, i Stockholm, Kalmar och Landskrona

med kvinnliga elever, samt av två studentklasser, en manlig, förlagd till

Växjö, och en kvinnlig, förlagd till Stockholm.

Av de 22 avgångsavdelningarna skulle således 13 vara manliga och 9

kvinnliga.

Liksom de sakkunniga yttrar skolöverstyrelsen sig till en början örn elevantalet

per klass och anför härom:

De sakkunniga anse — i överensstämmelse med det uttalande, som gjordes

av 1929 års riksdag — att elevantalet per klass vid folkskoleseminarier

bör sättas till högst 28. Mot denna mening har en av de sakkunniga,

N. J. F. Almkvist, med utförlig motivering reserverat sig och — i anslut
-

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

ning till vad överstyrelsen vid flera tillfällen föreslagit — uttalat den meningen,

att elevantalet per klass bör bestämmas till högst 25.

Emellertid har riksdagen nu på nytt tagit ställning till föreliggande fråga.

Det av 1931 års riksdag i skrivelse nr 199 gjorda uttalandet, att elevantalet

bör bestämmas till högst 28 per klass, rör visserligen egentligen

småskoleseminarierna, men i den av riksdagen lämnade motiveringen härför

beröres även frågan örn folkskoleseminarierna. Det framgår härav, att

riksdagen vidhåller sin år 1929 uttalade mening i nu nämnda avseende.

Överstyrelsen har på grund härav — fastän överstyrelsen i princip vidhåller

sin uppfattning örn ett elevantal av 25 per klass — nu ansett sig

böra räkna med 28 elever per klassavdelning i de fyraåriga kurserna, vilket

emellertid medför nödvändigheten av nedläggande utav seminarier, som eljest

kunnat upprätthållas.

Vad därefter angår studentkurserna, så ha de sakkunniga tänkt sig ett

elevantal i dessa kurser av 25 per klass (sid. 138).

Något uttalande från riksdagen beträffande elevantalet i studentkurserna

föreligger ej.

I detta sammanhang må tilläggas, att de seminariesakkunniga i fråga örn

den tvååriga kursen för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor

föreslagit ett elevantal av högst 28 per klassavdelning.

Överstyrelsen finner, vad beträffar studentkurserna, att det med hänsyn

till den större koncentration i undervisningen, som i viss mån måste känneteckna

dessa kortare kurser, är synnerligen väl motiverat, att elevantalet

icke sättes högre än 25 per klass, även örn dessa kurser i enlighet med

överstyrelsens ovan framlagda förslag förändras till tvååriga. Enligt överstyrelsens

förmenande föreligga beträffande den föreslagna kursen för utbildning

av småskollärarinnor till folkskollärarinnor samma skäl som i fråga

om studentkurserna för att elevantalet begränsas till 25 per klass. Då båda

de nämnda slagen av kurser enligt överstyrelsens förslag skulle organiseras

som tvååriga, innebär det nu anförda, att överstyrelsen vid sina kalkyler

räknat med ett antal av 25 elever i alla klassavdelningar, tillhörande tvååriga

kurser.

Beträffande antalet seminarier anför överstyrelsen:

Överstyrelsen har ovan framhållit, att den definitiva seminarieorganisationen,

som nu skall genomföras, bör . göras så elastisk, att den kan tillgodose

de olika krav, som under avsevärd tid framåt kunna ställas på densamma.

Överstyrelsen har i detta avseende särskilt uttalat önskvärdheten

av att man i främsta rummet använder elevantalet per klass som en regulator

i nämnda avseende. Men överstyrelsen har därför ej förbisett, att organisationen

även i andra avseenden bör göras så smidig som möjligt, och

att den bör anordnas så, att den lämnar utrymme för förändringar, som

eventuellt skulle kunna behöva vidtagas i en snar framtid. Det organisationsförslag,

överstyrelsen nu framlägger, har också avvägts med hänsyn

härtill. Sålunda föreslår överstyrelsen — såsom framhållits i samband med

spörsmålet om en eventuell femårig seminariekurs — en organisation, som

lämnar utrymme för inrättande vid ett mindre antal folkskoleseminarier av

dylik femårig kurs. Även i andra avseenden möjliggör det framlagda förslaget

eventuellt behövliga utvidgningar. Överstyrelsen vill i detta sammanhang

särskilt erinra om följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 115 haft. (Nr 143.)

Antalet seminarier.

14

opaginerad Kontrollera mot PDF

‘210

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Sitt organisationsförslag har överstyrelsen avvägt så, att vid ett och samma

seminarium under normala förhållanden ej skall finnas mer än två avgångsklasser.

Att vid samma seminarium i regel utexaminera på en gång ett så

stort antal avdelningar som tre skulle nämligen — särskilt med hänsyn till

belastningen med undervisningsövningar i övningsskolan — medföra betydande

svårigheter. Överstyrelsen har därför — då överstyrelsen dels

tillstyrkt de seminariesakkunnigas förslag, att vid ett seminarium (Falun)

utbyta en fyraårig linje mot en tvåårig, dels för sin del kommer att i

ytterligare tre fall (Uppsala, Lund, Göteborg) föreslå ett likartat utbyte

av fyraårig linje mot tvåårig — lika litet som de sakkunniga ansett, att

det så ledigblivna lokalutrymmet borde tagas i bruk för den fasta organisationen

genom inläggande av flera med de övriga avdelningarna parallella

kurser. Ifrågavarande utrymme kan emellertid komma till användning,

därest en tillfällig ökning av examinationen skulle bliva behövlig. Men

framför allt kan det — såsom nedan närmare framhålles —■ utnyttjas, om

ett ökat lokalutrymme skulle komma att visa sig behövligt för småskoleseminarierna.

Slutligen må här tilläggas, att man, därest det skulle visa sig erforderligt,

torde kunna provisoriskt inlägga en tvåårig studentkurs vid något av

enkelseminarierna. En förhyrning av eventuellt behövliga lokaler för en

dylik tillfällig utvidgning av ett enkelseminariums organisation torde ej behöva

bereda alltför stora svårigheter eller förorsaka större kostnader.

Genom de åtgärder av olika slag, som här omnämnts, kan man inom ramen

för den föreslagna organisationen utöka examinationen av folkskollärare,

så att den uppgår till det antal av 570, som enligt vad överstyrelsen

anfört med tiden kan komma att visa sig behövligt.

Den nuvarande seminarieorganisationen för utbildning av folkskollärare

består — örn man, såsom överstyrelsen här anser sig böra göra, bortser

från seminariet i Strängnäs, vilket efter vårterminen 1932 kommer att vara

helt avvecklat — av 8 dubbelseminarier och 6 enkelseminarier; av dessa

sistnämnda ha 2 var sin ettåriga kurs för studenter. Dubbelseminarierna

äro: Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Karlstad med manliga elever,

Falun och Umeå med kvinnliga samt Luleå, där Barnundervisning alltsedan

höstterminen 1919 i viss utsträckning varit anordnad. Av enkelseminarierna

ha Växjö och Härnösand manliga samt Stockholm, Kalmar, Landskrona

och Skara kvinnliga elever. Studentkurserna äro förlagda till Stockholm

och Växjö. Den fasta organisationen omfattar sålunda för närvarande 22

avgångsavdelningar, vartill komma 2 avgångsklasser på extra stat för studenter.

De sakkunniga ha i sin organisationsplan föreslagit 22 avgångsavdelningar,

förlagda till 13 seminarier, varav 7 dubbelseminarier och 6 enkelseminarier.

Av de senare skulle två dessutom vara försedda med studentklasser.

Dubbelseminarier skulle som hittills bli seminariet i Göteborg —

vilket dock skulle, från att nu vara avsett endast för manliga elever, förvandlas

till samseminarium — vidare seminarierna för kvinnliga elever i

Falun och Umeå samt för manliga elever i Uppsala, Linköping, Lund och

Karlstad. Enkelseminarier skulle bibehållas i Stockholm, Kalmar och Landskrona

för kvinnliga elever samt i Växjö och Härnösand för manliga elever,

varjämte dubbelseminariet i Luleå skulle anordnas som enkelseminarium för

manliga elever. Till två av enkelseminarierna skulle såsom hittills förlag
-

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

gas studentklasser, nämligen en för manliga elever i Växjö och en för kvinnliga

elever i Stockholm. De sakkunniga ha sedermera, såsom ovan (sid. 39)

framhållits, i sin underdåniga skrivelse den 24 augusti 1931 såtillvida modifierat

denna plan, att de föreslagit, att den ena parallellavdelningen vid

seminariet i Falun skulle utbytas mot en tvåårig kurs för utbildning av

småskollärarinnor till folkskollärarinnor. De av de sakkunniga ifrågasatta

inskränkningarna i den nuvarande organisationen innebära alltså — utom

förvandlingen av seminariet i Luleå till enkelseminarium — nedläggande

endast av seminariet i Skara.

Överstyrelsen har emellertid, såsom ovan påvisats, kommit till det resultatet,

att en __ ytterligare beskärning av folkskoleseminarieorganisationen är

nödvändig. Överstyrelsen föreslår sålunda, att denna hädanefter anordnas

med endast 20 avgångsklasser. I jämförelse med den nuvarande organisationen

innebär detta —- bortsett från den redan år 1932 genomförda nedläggningen

av seminariet i Strängnäs ■— en minskning med fyra samt i

jämförelse med de sakkunnigas förslag med två avgångsklasser.

Den beskärning av den nuvarande organisationen, som sålunda bör komma

till stånd, bör enligt överstyrelsens förmenande icke gå ut över något av

de nuvarande dubbelseminarierna utan gälla enkelseminarier. Redan med

hänsyn till seminariebyggnadernas beskaffenhet blir detta en nära nog självklar

slutsats. Dubbelseminarierna hava i allmänhet fullt tillräckliga och

modernt utrustade lokaler, under det att flera av enkelseminarierna i detta

hänseende äro sämre ställda. Användningen av dubbelseminarier medför

emellertid också påtagliga fördelar av såväl pedagogisk som ekonomisk art.

Det pedagogiska utbytet lärarna emellan blir rikare vid en större läroanstalt

med mer än en facklärare i samma ämne. Ekonomiskt sett betyder ett

dubbelseminarium i jämförelse med två enkelseminarier, vad angår de årliga

driftskostnaderna, en besparing med minst 35,000 kronor. Härtill kommer,

att frågan örn folkskoleseminariernas organisation för närvarande skall

ses i samband med spörsmålet om småskoleseminarierna. I nuvarande situation

är det därför i dubbel måtto en fördel att nedlägga ett enkelt folkskoleseminarium

— örn detta nedläggande i övrigt är väl motiverat. Det

låter sig nämligen i allmänhet göra att utan större kostnader eller svårigheter

ombilda ett sådant seminarium till dubbelt småskoleseminarium. Genom

en dylik anordning får man således till stånd det för närvarande möjligast

största antalet dubbelseminarier för bägge slagen av lärarutbildning.

Denna tanke torde utgöra en av orsakerna till att de sakkunniga föreslå

indragning av Skara folkskoleseminarium. Överstyrelsen biträder sistnämnda

förslag. Därjämte föreslår överstyrelsen indragning av de två enkelseminarierna

i Landskrona och Härnösand.

Enligt överstyrelsens nu föreliggande förslag skulle alltså den nya organisationen

— bortsett från seminariet i Strängnäs -— komma att omfatta

tre seminarier mindre än den nuvarande och två mindre än den av de seminariesakkunniga

föreslagna. Därjämte skulle — såsom överstyrelsen i

annat sammanhang i föreliggande utlåtande närmare motiverar — en tvåårig

studentkurs inordnas i den fasta organisationen vid seminariet i Stockholm,

vilket sålunda måste betecknas som dubbelseminarium; varemot studentkursen

i Växjö skulle upphöra. Den av överstyrelsen nu föreslagna organisation

skulle alltså bestå av 9 dubbel- och 2 enkelseminarier.

s. 212 Kontrollera mot PDF

Samaemina
riefrågan.

212 Kungl. Majlis proposition Nr 143.

Innan överstyrelsen mera ingående redogör för de särskilda seminariernas

förläggning oell organisation oell i samband därmed närmare motiverar

sitt ovannämnda förslag örn indragning av vissa seminarier, har överstyrelsen

upptagit ett av de särskilda spörsmål, som sammanhänga härmed, nämligen

frågan, huruvida seminarierna böra ordnas som samseminarier eller

vara avsedda endast för manliga, respektive endast för kvinnliga elever.

Överstyrelsen yttrar härom:

Enligt stadgan för rikets folkskoleseminarier § 2, sådan denna lyder enligt

kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 480) äro dessa seminarier avsedda

dels för endast manliga lärjungar, lär ar seminarier, dels för endast kvinnliga,

lärarinneseminarier, dels ock för både manliga och kvinnliga, samseminarier.

Emellertid ha samtliga folkskoleseminarier med ett undantag varit anordnade

antingen som lärår- eller som lärarinneseminarier. Nämnda undantag

är seminariet i Luleå, vid vilket alltsedan hösten 1919 en eller flera

klasser bestått av såväl manliga som kvinnliga lärjungar. De kvinnliga

eleverna ha antingen ensamma utgjort en hel klassavdelning och undervisats

för sig eller också tillsammans med manliga elever bildat en klassavdelning,

som i flertalet ämnen haft gemensam undervisning.

Överstyrelsen har tidigare vid ett flertal tillfällen i underdåniga skrivelser

yttrat sig örn denna anordning, som hittills egentligen haft karaktären av

försök, och överstyrelsen har därvid haft anledning vitsorda, att erfarenheterna

varit av uteslutande gynnsam beskaffenhet.

Sedan nu emellertid de seminariesakkunniga föreslagit, att i den definitiva

organisationen ett seminarium — det i Göteborg — skulle förvandlas från

lärarseminarium till samseminarium, har överstyrelsen ansett sig böra på

nytt införskaffa upplysningar angående de vid seminariet i Luleå vunna erfarenheterna.

Överstyrelsen har därför genom föredraganden vänt sig till

de båda personer, som varit rektorer vid seminariet under den tid, detta

varit samseminarium, liksom också till seminariets kollegium.

Förutvarande rektorn vid seminariet, numera rektorn vid seminariet i

Linköping G. Lison Högsby har dels hänvisat till en överstyrelsens skrivelse

bilagd, av honom tidigare offentliggjord uppsats örn samseminarier, dels på

nytt givit uttryck åt samma mening som uti nämnda uppsats. Sitt omdöme

örn samseminarierna har Högsby sammanfattat så: »Varken för- eller

nackdelar äro särdeles stora».

Nuvarande rektorn vid seminariet i Luleå Gustaf Melin, i vilkens yttrande

kollegiet enligt bilagda protokollsutdrag enhälligt instämt, har som sin bestämda

mening uttalat, att samundervisningen vid seminarierna vore till enbart

nytta.

För egen del vill överstyrelsen framhålla följande. Såsom framgår av vad

ovan anförts, har det ej ifrågasatts, att man skulle utbyta den nuvarande

organisationen med i huvudsak lärarseminarier och lärarinneseminarier mot

en organisation med uteslutande samseminarier. Överstyrelsen saknar också

anledning att nu föreslå en sådan omorganisation. Där ej rekryteringsförhållandena

speciellt motivera detta, bör sålunda enligt överstyrelsens förmenande

den nuvarande anordningen med särskilda seminarier för manliga

och särskilda för kvinnliga elever bibehållas. Men å andra sidan finner sig

överstyrelsen — på grund av de erfarenheter, som vunnits vid det hittills

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

företagna försöket med samseminarium — böra föreslå samseminarier i de

fall, då detta kan befinnas önskvärt för att avståndet till seminariestaden

för manliga, respektive kvinnliga elever ej skall bliva alltför stort vid den

nu förestående begränsningen av seminariernas antal.

Spörsmålet huruvida samseminarium, där det skulle ifrågakomma, borde

ordnas i form av manliga och kvinnliga parallellavdelningar med skild undervisning

eller i form av avdelningar med manliga och kvinnliga elever

med i regel gemensam undervisning, d. v. s. med Barnundervisning i egentlig

mening, synes överstyrelsen -— då inga principiella skäl torde kunna

anföras för eller mot den ena eller den andra anordningen — icke böra bestämmas

på förhand utan lösas på det sätt, som kan visa sig förmånligast

ur ekonomisk och schemateknisk synpunkt. I ett fall, nämligen beträffande

seminariet i Lund kommer överstyrelsen dock — av skäl, som nedan närmare

angivas — att föreslå Barnundervisning i egentlig mening.

I fråga örn seminariernas förläggning anför överstyrelsen:

Då överstyrelsen därefter övergår till att närmare motivera sitt förslag till

förläggning av seminarierna, vill överstyrelsen till en början beröra spörsmålet

örn rekryteringen vid de nuvarande seminarierna. Överstyrelsen vill

nämligen erinra därom, att seminarierna numera ej rekryteras endast med

elever från det egna landskapet utan i stor utsträckning även från närgränsande,

liksom också från mera avlägsna landsdelar. Till belysande härav

hänvisas till en utlåtandet bifogad tabell över antalet elever vid statens

folkskoleseminarier höstterminen 1930, fördelade länsvis efter hemorter.

Av tabellen framgår bland annat, att beträffande Linköping av J 25 elever

höstterminen 1930 endast 59 eller ungefär hälften voro från Östergötlands

län, medan inalles 43 kommo från de tre småländska länen och de

övriga 23 voro från spridda håll (13 olika län). En liknande sammanställning

för Karlstads manliga dubbelseminarium visar, att av 120 elever endast

44 voro hemmahörande i Värmlands län, 19 kommo från Västergötland

och Dalsland, 18 från Närke samt 16 från Dalarna, medan de återstående

23 eleverna voro fördelade på 12 olika län. I bägge dessa städer

voro 14 elever från seminariestaden.

Väljas till jämförelse härmed Landskrona och Kalmar kvinnliga folkskoleseminarier,

så befinnes elevkåren i det förra seminariet höstterminen 1930

bestå av 61 elever från Skåne och övriga 19 elever från 5 olika län, under

det sammansättningen i Kalmarseminariet är: 50 från Småland, 8 från Blekinge,

5 från Östergötland och 15 från 8 spridda län.

Vad de norrländska seminarierna beträffar, rekryteras de givetvis i huvudsak

från det vidsträckta Norrland, men det äger i detta sammanhang sitt

intresse att observera, att Umeå kvinnliga dubbelseminarium bland sina 122

elever höstterminen 1930 räknade 14 elever från 10 icke norrländska län,

ävensom att av Luleå seminariums 103 elever 10 voro från 8 län belägna

i Götaland och Svealand. Härnösands seminarium synes däremot, ehuru

sydligare beläget, mera utpräglat ha rekryterats från Norrland, helt naturligt

i främsta hand från Västernorrlands och Jämtlands län med tillsammans

61 elever. Av de återstående 20 eleverna voro nämligen blott 2 från

icke norrländska län, medan 6 voro från Gävleborgs och 12 från Västerbottens

län. Detta är ej något för år 1930 säreget förhållande — för höst
-

Seminariernas

förläggning.

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

terminen 1927 till exempel voro blott 2 elever vid detta seminarium från

län, belägna utom Norrland.

Av det sagda framgår, att några tydligt markerade geografiska gränser i

fråga örn seminariernas elevrekrytering visserligen numera ej förefinnas, men

att seminarierna dock i allmänhet taget ha sina naturliga rekryteringsområden.

Skäl förefinDas därför alltjämt för en så jämn geografisk fördelning

som möjligt av seminarierna.

I fråga om studentkurserna liksom beträffande kursen för utbildning av

småskollärarinnor till folkskollärarinnor bör emellertid sistnämnda fördelningssynpunkt

icke spela någon roll. Överstyrelsen vill därför nu först

yttra sig rörande förläggningen av dessa kurser.

Vad då först angår kursen för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor,

har överstyrelsen förklarat sig tillstyrka de seminariesakkunnigas

förslag att ersätta den ena parallellavdelningen vid det kvinnliga

seminariet i Falun med nämnda kurs.

Vad därefter beträffar de av överstyrelsen ovan föreslagna fyra tvååriga

studentkurserna, så finner överstyrelsen en naturlig förläggning av dessa

vara universitets- och högskolestäderna Uppsala och Lund samt Stockholm

och Göteborg. Någon studentkurs skulle således ej längre vara förlagd till

Växjö, vilket ej heller med hänsyn till lokalutrymmet låter sig göra i normala

fall, örn kursen skall göras tvåårig.

Överstyrelsen föreslår, att två manliga sådana studentkurser inrättas, vardera

som ersättning för en fyraårig parallellavdelning vid respektive seminariet

i Uppsala och i Göteborg. Den kvinnliga studentkursen i Stockholm

bör bibehållas. Slutligen ersättes en parallellavdelning vid dubbelseminariet

i Lund — vilket, såsom nedan närmare motiveras, förvandlas till samseminarium

— med en studentkurs, avsedd för både manliga och kvinnliga studenter.

På så sätt erhållas 2 Vä studentavdelning för manliga, 11/ä för

kvinnliga studenter. Det synes nämligen överstyrelsen rimligt, att även

bland studenterna antalet manliga folkskollärare blir något större än antalet

kvinnliga.

Beträffande övriga seminarier har redan ovan framhållits, att överstyrelsen

tillstyrker de sakkunnigas förslag om nedläggandet äv seminariet i

Skara och dessutom föreslår nedläggandet av seminarierna i Landskrona

och Härnösand. Överstyrelsen övergår nu att närmare redogöra för skälen

härtill, samtidigt som överstyrelsen även lämnar en redogörelse för organisationen

av övriga seminarier.

I fråga örn folkskoleseminariet i Skara kunna visserligen vägande skäl

anföras för bibehållande av en så gammal institution som detta år 1842

grundade seminarium. Stadsfullmäktiges i Skara beredningsutskott har till

överstyrelsen ingivit en skrivelse, vari utom historiska och lokala skäl även

vidsträckta ortsintressen andragas för folkskoleseminariets fortbestånd såsom

sådant. Vid de jämförelser, som i denna skrivelse göras mellan Skara å

ena sidan samt Landskrona och Göteborg å den andra, är utgångspunkten emellertid

det förslag, som 1929 års seminariesakkunniga i sitt betänkande framlagt.

I det läge, vari frågan efter förnyad utredning nu befinner sig, tala

— såsom överstyrelsen ovan framhållit — tvingande skäl för ytterligare

indragningar av folkskoleseminarier. Inför denna situation torde även i

övrigt mycket starka motiv till förmån för Skara folkskoleseminariums bibehållande

ej bli tillräckligt bärande. Framför allt skulle den nu ganska bristfälliga

byggnadens restaurering draga alltför dryga kostnader för att alltfort

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

kunna tjänstgöra som lokal för ett folkskoleseminarium. Enligt ett år 1930

till stadsfullmäktige i Skara inlämnat anbud (bifogat stadsfullmäktiges ovannämnda

skrivelse till överstyrelsen) skulle en, som det vill synas tillfredsställande,

om- och tillbyggnad för detta ändamål kunna utföras för 403,000

kronor. Till jämförelse härmed kan erinras om att enligt den utredning,

som byggnadsstyrelsen på uppdrag av Kungl. Majit år 1930 utfört beträffande

Skara folkskoleseminarium, kostnaderna för dess förändring till tvåklassigt

dubbelt småskoleseminarium skulle komma att belöpa sig till 150,800

kronor, under det kostnaden för dess förändring till tvåklassigt enkelt småskoleseminarium

skulle stanna vid 89,000 kronor (sakkunnigas betänkande

sid. 212). Överstyrelsen vill tillägga, att förstnämnda belopp på 150,800

kronor -— såsom överstyrelsen nedan skall visa — dessutom torde kunna

väsentligen nedbringas.

Av övriga enkelseminarier, vilkas indragning bör ifrågasättas, anser sig

överstyrelsen i första rummet böra till prövning upptaga Landskrona folkskoleseminarium.

Detta seminarium torde lämpligen kunna ombildas till ett

dubbelt småskoleseminarium och kunde som sådant med fördel ersätta de

två småskoleseminarierna i Lund och Halmstad, som enligt de sakkunnigas

förslag borde övertagas av staten. Även ur den synpunkten, att seminarierna

böra geografiskt få så jämn fördelning som möjligt, torde det vara

naturligare att indraga Landskrona folkskoleseminarium — med dess närhet

till Lund — än något av enkelseminarierna i Växjö eller Kalmar, som äro

väl behövliga för det stora rekryteringsområdet Småland med Öland och

delvis även Gotland.

Båda de nämnda till nedläggning föreslagna enkelseminarierna äro belägna

i södra Sverige, och det torde då vara lämpligt att undersöka, huruvida

någon ersättning behöver beredas för dem genom någon ytterligare

ändring i organisationen. För belysande av dessa frågor hänvisas till utlåtandet

bilagda kartor, å vilka hela riket indelats, dels i 3 stora rekryteringsområden

(karta I), och dels i 5 områden med ungefär lika stor folkmängd,

omkring 1,2 miljoner invånare i vartdera (karta II). De för år 1939

beräknade omkring 16,000 folkskollärartjänsterna (inklusive vikarier) tänkas

enligt överstyrelsens föreliggande utredning bli rekryterade från 20 avgångsavdelningar,

varför varje sådan avdelning borde kunna motsvara ett rekryteringsbehov

av 800 tjänster. Ett dubbelseminarium skulle med andra ord

svara mot en rekrytering av 1,600 tjänster.

Det södra distriktet å karta I — i stort sett landet söder om Vänern och

Vättern, eller vad som skulle kunna i egentlig mening kallas »södra Sverige»

— omfattar ej mindre än 6,200 folkskollärarbefattningar och skulle därför

ur rekryteringssynpunkt tarva 7 ä 8 avgångsavdelningar, medan förslaget

efter nedläggande av folkskoleseminarierna i Skara och Landskrona ej upptar

mer än tillsammans 6. Detta visar uppenbarligen, att något mer enkelseminarium

ej torde kunna indragas i södra Sverige. Folkskoleseminarierna

i Växjö ooch Kalmar måste således enligt överstyrelsens uppfattning bibehållas.

Å andra sidan bör bemärkas, att Linköping med sitt manliga dubbelseminarium

i viss mån kan sägas tillhöra det område, som här benämnts

det södra. (År 1930 voro av seminariets 125 elever 52 från sagda område.

Dessutom rekryteras seminariet i Karlstad i viss utsträckning från ifrågavarande

område, speciellt från Västergötland. (År 1930 voro av seminariets

120 clever över 30 från södra Sverige.

s. 216 Kontrollera mot PDF

216 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Emellertid äro båda de seminarier i södra Sverige, vilka sålunda skulle

nedläggas, lärarinneseminarier. Nu har överstyrelsen emellertid ovan framhållit,

att proportionen mellan manliga och kvinnliga elever — med hänsyn

till den verkliga relationen mellan manliga och kvinnliga befattningshavare

inom folkskollärarkåren — bör ändras till de kvinnliga elevernas förmån

på så sätt, att man hädanefter ej bör räkna med det hittillsvarande förhållandet

3:2 utan i stället med proportionen 11:9. Följden härav måste

givetvis bliva en sådan omändring av de förutvarande lärarseminarierna,

att manliga elever på ett eller annat sätt ersättas med kvinnliga. De sakkunniga

uttalade också för sin del den uppfattningen, att antalet kvinnliga

seminarieavdelningar icke skulle minskas. På grund härav föreslogo de,

att ersättning för det av dem till indragning föreslagna lärarinneseminariet

i Skara skulle lämnas genom att Göteborgsseminariet förvandlades till samseminarium.

Emellertid är läget nu ett annat, än då de sakkunniga avgåvo detta förslg-

Överstyrelsen föreslår nämligen nedläggande ej blott av lärarinneseminariet

i Skara utan även av det i Landskrona. Det ligger då nära till

hands att tänka sig, att ersättning för de båda nedlagda kvinnliga avdelningarna

skulle ernås genom att man förvandlade ett manligt dubbelseminarium

till lärarinneseminarium. De två seminarier, som då kunna komma

i fråga, äro Lunds och Göteborgs.

Att göra seminariet i Lund till lärarinneseminarium skulle emellertid såväl

för manliga elever i Skåne som för kvinnliga i Västergötland innebära alltför

stora nackdelar. Att å andra sidan förvandla seminariet i Göteborg

till kvinnligt medför bland annat den nackdelen, att -— då provårsutbildningen

är förlagd till detta seminarium samt till Stockholmsseminariet —

båda provårsseminarierna skulle bliva kvinnliga.

Överstyrelsen har med hänsyn till det nu anförda — för tillgodoseende

ay rekryteringsbehovet i södra Sverige — stannat för att ej föreslå en ombildning

av ett lärarseminarium till lärarinneseminarium utan föreslår i stället

en ^mandring av tvenne lärarseminainer till samseminarier.

Överstyrelsen finner då, att en ersättning för seminariet i Landskrona

bäst vinnes genom att man förvandlar seminariet i Lund till samseminarium.

Vid detta seminarium skulle emellertid, enligt vad överstyrelsen föreslagit,

hädanefter finnas endast en fyraårig linje och dessutom en tvåårig studentkurs.

Endast halva antalet i den fyraåriga linjen borde då utgöras av

kvinnliga elever. Detsamma borde — såsom överstyrelsen ovan föreslagit

gälla om studentkursen. Seminariet skulle således vara samseminarium

i egentlig mening, d. v. s. manliga och kvinnliga elever skulle i regel åtnjuta

gemensam undervisning. Genom denna anordning skulle, som ovan

påpekats, jämväl den fördelen vinnas, att en önskvärd proportion mellan

samtliga manliga och kvinnliga elever i studentkurserna kan uppnås.

Vad Göteborgsseminariet beträffar, ställer sig saken nu helt annorlunda,

än då de sakkunniga avgåvo sitt.förslag. Dessa utgingo från att seminariet

skulle ha två fyraåriga linjer. Överstyrelsen föreslår, att det skall organiseras

med en fyraårig och en tvåårig linje (studentkurs). Skulle seminariet

ordnas som samseminarium, borde detta då ske på samma sätt som i Lund.

I varje fall bomme endast cirka hälften av den fyraåriga linjens elever att

vara kvinnliga lärjungar. Men följden skulle Wiva, att alltför få möjligheter

skulle förefinnas för kvinnliga elever i södra Sverige att vinna inträde

vid de fyraåriga linjerna. Överstyrelsen har därför undersökt, huruvida

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

ersättning för seminariet i Skara ej kunde vinnas på annat sätt. Den möjlighet,

som därvid erbjuder sig, är att förvandla något av de två seminarier,

som — enligt vad ovan sagts — i viss mån böra räknas till här ifrågavarande

område, nämligen seminarierna i Linköping och Karlstad, till samseminarium.

Överstyrelsen har -— med hänsyn till att den kvinnliga avdelning,

som skall ersätta seminariet i Skara, örn möjligt bör vara belägen i

västra Sverige -— stannat för att föreslå, att seminariet i Karlstad ombildas

till samseminarium. Överstyrelsen vill tillägga, att kostnaderna för de nödiga

omändringarna av seminariebyggnaderna bliva lägre, om man omändrar

Karlstads än örn man ändrar Linköpings seminarium till samseminarium,

samt att en ändring av ettdera av dessa ställer sig ekonomiskt gynnsammare

än en omändring av Göteborgsseminariet. Slutligen vill överstyrelsen erinra

därom, att det nu framlagda förslaget även ur en annan synpunkt blir mera

tillfredsställande, än örn indragningen av seminarieavdelningar i södra Sverige

helt skulle gått ut över de manliga eleverna. Såsom de sakkunniga framhållit

(sid. 138 f.), är proportionen mellan manliga och kvinnliga lärare olika

i södra och mellersta Sverige. I förstnämnda område äro de manliga lärarna

63,4 procent av antalet, i landskapen kring Mälaren och Hjälmaren äro de

blott 44,5 procent. Med hänsyn härtill synes det riktigare att förlägga en

av de kvinnliga avdelningarna närmare det mellersta området eller inom

detta än att låta den fortfarande vara belägen inom det södra området.

Beträffande nämnda å karta I inlagda mellersta område med omkring

7,100 folkskollärarbefattningar torde bemärkas, att sedan Strängnäs folkskoleseminarium

nedlagts, intet enkelseminarium inom denna del av landet

finnes, som nu kan ifrågasättas till indragning. Stockholms folkskoleseminarium

är nämligen med sin studentkurs, som helt naturligt bör bibehållas

— såsom ovan nämnts — i realiteten ett dubbelseminarium. Örn man bortser

från den föreslagna särskilda kursen för småskollärarinnor i Falun,

vilken kurs närmast kan betecknas som en »riksenhet» gällande för hela

landet, återstå inom detta mellersta område 9 examensavdelningar, som

möjliggöra en rekrytering av 7,200 folkskollärartjänster och alltså väl tillgodose

behovet. Det torde dessutom vara naturligt och fördelaktigt, att hela

organisationen i någon mån koncentreras till de centrala delarna av landet.

Såsom ovan nämnts, skulle av dessa seminarier det i Karlstad förvandlas

till samseminarium.

Återstår till slut Norrland, med undantag av Gävleborgs län, varifrån

eleverna redan nu i huvudsak söka sig in vid seminarier belägna i mellersta

området — de manliga i stor utsträckning till Uppsala (28 av 45 år 1930)

och de kvinnliga till Falun (13 av 22 år 1930). Endast en mycket oväsentlig

del söka sig från denna sydligaste del av Norrland till de norrländska seminarierna.

Så till exempel intogos från detta län höstterminen 1930 endast

6 vid Härnösands, 5 vid Umeå och 2 vid Luleå folkskoleseminarium. Det

bleve sålunda missvisande att inräkna hela Gävleborgs län i det norra området.

Detta område omfattar cirka 2,700 folkskollärartjänster och borde

därför kunna rekryteras från 3 ''/a examensavdelningar, örn samma proportioner

här bibehållas som för landet i övrigt (800 lärartjänster per avgångsavdelning).

Icke heller folkmängden inom detta norra område (cirka 700,000

i de 4 nordligaste länen) kan motivera bibehållande av de 5 avgångsavdelningar,

som för närvarande äro belägna i Norrland. Örn hela riket, som

s. 218 Kontrollera mot PDF

Samman
fattning.

218 Kungl. Maj. ts proposition Nr 143.

karta II utvisar, indelas i 5 områden, vartdera med ungefär 75 av landets

folkmängd, utgör hela Norrland, med omkring 1 miljon invånare, en sådan

del. För Norrland borde alltså antalet avgångsavdelningar beräknas till Vs

av hela landets, d. v. s. 4, fördelade på två dubbelseminarier eller möjligen

ett dubbelseminarium och två enkelseminarier.

De sakkunniga ba för sin del valt det senare alternativet och sålunda

föreslagit, att seminariet i Härnösand skulle bibehållas samt seminariet i

Luleå — med en av staten uppförd stor byggnad — skulle utnyttjas blott

till hälften.

Överstyrelsen kan för sin del icke tillstyrka en sådan anordning, så mycket

mer som folkskoleseminariefrågan ej skall bedömas isolerad utan i samband

med småskoleseminariefrågan och seminariebyggnaden i Härnösand med

fördel kan utnyttjas för ett dubbelt småskoleseminarium. Nedläggandet av

seminariet i Härnösand anvisades också av 1929 års riksdag som en möjlig

utväg, då riksdagen avslog ett av Kungl. Majit framlagt förslag örn indragning

av den ena parallellavdelningen i Luleå. Förvisso kunna emellertid

tungt vägande skäl anföras mot indragningen av Härnösands folkskoleseminarium.

Beläget i stifts- och länsstaden har detta alltsedan år 1843 fyllt

sin betydelsefulla uppgift som lärarutbildningsanstalt för stiftet och länet.

Men i det tvångsläge, i vilket hela seminariefrågan nu kommit, och då det

nu icke behöver bliva fråga örn seminariets nedläggande såsom lärarutbildningsanstalt

utan örn dess omvandling till ett dubbelt småskoleseminarium,

har överstyrelsen på ovan angivna skäl ansett sig böra stanna vid ovannämnda

förslag.

De sakkunniga ha framhållit, att därest Härnösandsseminariet nedlägges

båda seminarierna i Umeå och Luleå böra förvandlas till samseminarier.

Överstyrelsen delar med hänsyn till de stora avstånden i dessa delar av

riket denna uppfattning.

Slutligen sammanfattar överstyrelsen sitt förslag på följande sätt:

1. Enkelseminarierna i Skara, Landskrona och Härnösand nedläggas för

att utnyttjas som dubbla småskoleseminarier.

2. Den nya folkskoleseminarieorganisationen anordnas med 9 dubbel- och

2 enkelseminarier på följande sätt:

1) Dubbelseminarier:

a) lärarseminarium i Linköping med två fyraåriga linjer;

b) samseminarier i Karlstad, Umeå och Luleå med vartdera två fyraårigalinjer;
c)

lärarseminarier i Uppsala och Göteborg och lärarinneseminarium i

Stockholm med vartdera en fyraårig och en tvåårig linje (studentkurs);

d) samseminarium i Lund med en fyraårig och en tvåårig linje

(studentkurs), båda med såväl manliga som kvinnliga elever;

e) lärarinneseminarium i Falun med en fyraårig och en tvåårig linje

(kurs för utbildande av småskollärarinnor till folkskollärarinnor).

2) Enkelseminarier:

f) lärarseminarium i Växjö och lärarinneseminarium i Kalmar.

För överskådlighetens skull bifogas nedanstående tablå över denna nya

organisation, sådan som den skulle gestalta sig vid fullt utnyttjande av dess

kapacitet.

s. 219 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

219

1.

2.

3.

4.

5. || 6.

7- 1

8.

Folkskoleseminarier

Antal

examens-

avdel-

ningar

Antal

elever per examensavdelning

4-årig linje

2-årig studentkurs

2-årig kurs

Manlig

Kvinnlig

Manlig

Kvinnlig

Kvinnlig

1. Stockholm . . .

K1)

2

—

28

—

25

—

2. Uppsala .....

M

2

28

—

25

—

—

3. Linköping . . .

M

2

56

—

—

—

—

4. Falun ......

K

2

—

28

—

—

25

5. Växjö

M

1

28

—

—

—

-

6. Kalmar.....

K

1

—

28

—

—

—

7. Lund......

S

2

14

14

12

13

—

8. Göteborg . '' '' .

M

2

28

—

25

—

—

9. Karlstad ....

S

2

28

28

—

—

—

10. Umeå......

s

2

28

28

—

--

—

11. Luleå......

s

2

28

28

—

—

—

Summa

20

238

(M

00

tH

62

38

25

420

100

*) K = lärarinneseminarium; M = lärarseminarium; S = samseminarium.

Efter grundligt övervägande av olika möjliga lösningar av det föreliggande

organisationsproblemet har överstyrelsen stannat vid detta förslag, oaktat

mot detsamma kan resas den invändningen, att de lokala utrymmena i fyra

av våra dubbelseminarier ej omedelbart bliva tillfullo utnyttjade. Denna

invändning bör emellertid icke tillmätas utslagsgivande betydelse inför de

skäl, som tala för en utökning av studentkursernas antal och inrättandet

av en tvåårig kurs för utbildande av småskollärarinnor till folkskollärarinnor.

Att utbyta fyra fyraåriga utbildningslinjer mot fyra tvååriga innebär dessutom

en väsentlig besparing av de årliga kostnaderna för folkskollärarutbildningen.

Och de ifrågavarande dubbelseminariernas beräknade kapacitet

för tvenne avgångsavdelningar per år blir även på detta sätt tillfullo utnyttjad.

Härtill kommer — såsom ovan redan framhållits — att det i nu föreliggande

situation ej kan anses tillrådligt att så starkt beskära den nuvarande

seminarieorganisationen med hänsyn till lokalutrymmet, att icke möjlighet

finnes för de önskvärda förändringar och utvidgningar av denna, som enligt

överstyrelsens ovan uttalade uppfattning mycket snart kunna bliva behövliga

genom en av utvecklingen själv anvisad revision av inträdesfordringarna

till den fyraåriga utbildningslinjen.

Slutligen kunna vissa reservutrymmen inom folkskoleseminarierna vara

motiverade med tanke på önskvärdheten såväl att kunna vid eventuellt

behov provisoriskt utöka examinationen av folkskollärare som framförallt

att kunna möta de ökade krav på utexamination av småskollärarinnor, som

kuyna komma att inställa sig.

Till protokollet över skolöverstyrelsens utredning och förslag den 10 november

1931 avgav ledamoten av överstyrelsen N. J. F. Almkvist ett sär
-

TJndervis
ningsrddet
Almkvists
reservation.

s. 220 Kontrollera mot PDF

Skattebetalarnas

förening.

Centralstyrelsen

för

Sveriges allmänna

folkskollärarföretling

m.Jl.

220 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

skilt yttrande, i vilket han rörande folkskoleseminarierna uttalade såsom sin

mening, att överstyrelsen bort föreslå,

att folkskoleseminariet i Härnösand bibehålies;

att folkskoleseminariet i Umeå fortfarande förblir kvinnligt dubbelseminarium

;

att folkskoleseminariet i Luleå organiseras såsom manligt enkelseminarium.

Sedermera bar Skattebetalarnas förening i en den 8 januari 1932 dagtecknad,

till Kungl. Maj:t ställd skrivelse hemställt, att Kungl. Maj:t snarast

möjligt ville framlägga förslag till definitiv seminarieorganisation, vilken

under beaktande av i skrivelsen anförda synpunkter icke tilltages större än

vad som måste anses ofrånkomligen nödvändigt med hänsyn till föreliggande

behov av nya lärarkrafter.

Vidare ha centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening m. fl.

den 9 januari 1932 till Kungl. Majit inkommit med en skrivelse och däri

beträffande ifrågasatt omorganisation av folk- och småskoleseminarierna gjort

ett uttalande, ur vilket här må anföras följande:

Vad som av skolöverstyrelsen i dess den 10 november 1931 till Kungl.

Majit ingivna yttrande och förslag bemställes angående organisationen av

lärarutbildningen innebär i viss utsträckning ett tillmötesgående av de synpunkter,

som inom lärarkåren kommit till uttryck. Detta gäller sålunda

förslaget örn studentkursernas vidgade omfattning samt deras bestämda inordnande

i seminarieorganisationen. Detsamma gäller även framställningen

örn anordnande av särskilda kurser för småskollärarinnor, som önska utbilda

sig till folkskollärarinnor. Genom sitt förord för en snar utredning

om ändrade inträdesfordringar till seminarierna har överstyrelsen vidare

anvisat en väg till en bättre anpassning mellan seminarier och realskola än

för närvarande är fallet. Med erkännande av de förbättringar, som överstyrelsens

förslag sålunda innebär, uttala sig styrelserna för att, därest statsmakterna

finna anledning att omedelbart genomföra en förändring av seminarieorganisationen,

följande önskemål måtte vinna beaktande:

1) Seminarieorganisationen bör icke göras vidare, än som kan anses motsvara

lärarbehovet under de närmaste tio åren.

2) Förändringen av seminarieorganisationen nu bör genomföras så, att

lärarutbildningen framdeles kan, i större utsträckning än skolöverstyrelsens

förslag angiver, grundas på studentexamen.

3) Utbildningen av småskollärarinnor bör i möjligaste mån förläggas till

de folkskoleseminariet som genom omorganisation kunna bliva lediga och

endast därest tvingande skäl föreligga till de nuvarande småskoleseminarierna.

4) Den av överstyrelsen förordade utredningen angående inträdesproven

till folk- och småskoleseminarier bör utvidgas till att avse en ingående och

allsidig undersökning i fråga örn anordnandet av den framtida utbildningen

av lärare för folk- och småskolor. Utredningen synes böra anförtros åt en

särskild kommitté, i vilkens uppdrag ingår att utreda och framkomma med

förslag angående bland annat följande spörsmål:

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

dels ifrågavarande lärarutbildnings inordnande i det allmänna skolsystemet,

i vad mån utbildningen bör bygga på studentexamen, realexamen eller

med den sistnämnda examen likvärdig kunskapsnivå samt huruvida och i

så fall i vilken utsträckning seminarierna framdeles böra meddela allmänbildning;
dels

folkskollärarutbildningens anknytning till universitet och högskolor,

varvid tillämpligheten för svenska förhållanden av de i flera europeiska

stater i detta avseende tillämpade anordningarna böra uppmärksammas;

dels en anpassning av lärarutbildningens innehåll och omfattning efter

de förändrade förhållanden i pedagogiskt och socialt hänseende, vilka inträtt

i vårt land sedan seminariereformerna av 1914 och 1919 genomfördes,

samt efter de ökade krav, som numera ställas på folk- och småskolans

undervisning.

Slutligen har lektor A. Wahlund i en den 18 januari 1932 till ecklesiastikdepartementet

inkommen skrift med bifogade erinringar med anledning

av skolöverstyrelsens utredning av lärarbehovet hemställt, att Kungl. Maj:t

täcktes låta dessa erinringar ingå bland de akter, på vilka en eventuell

kungl, proposition innevarande år angående seminarieorganisationen kan

komma att bygga.

Den nuvarande seminarieorganisationen omfattar, såsom i det föregående

omnämnts, 8 dubbel- och 6 enkelseminarier samt dessutom 2 studentkurser.

Dubbelseminarierna utgöras av 5 manliga, förlagda till Uppsala, Linköping,

Lund, Göteborg och Karlstad, 2 kvinnliga, nämligen i Falun och Umeå,

samt 1 samseminarium i Luleå. Enkelseminarierna utgöras av 2 manliga,

i Växjö och Härnösand, samt 4 kvinnliga, i Stockholm, Kalmar,

Landskrona och Skara. Studentkurserna äro tillfälliga och utgöras av

1 manlig i Växjö och 1 kvinnlig i Stockholm. Den fasta organisationen

rymmer 22 och den tillfälliga 2 avgångsavdelningar; tillhopa 24 avgångsavdelningar.

Samtliga dessa avdelningar skulle kunna årligen utexaminera

666 lärare.

Nu lia de sakkunniga föreslagit, att den nya seminarieorganisationen

skulle omfatta 7 dubbel- och 6 enkelseminarier samt att de 2 nuvarande

tillfälliga studentkurserna skulle fortgå. Av dubbelseminarierna skulle 4

vara manliga och förlagda till Uppsala, Linköping, Lund och Karlstad, 2

kvinnliga, förlagda till Falun och Umeå, samt 1 samseminarium, förlagt

till Göteborg. Av enkelseminarierna skulle 3 vara manliga och förlagda

till Växjö, Härnösand och Luleå samt 3 kvinnliga, förlagda till Stockholm,

Kalmar och Landskrona. Enkelseminarierna skulle vara av fyraårig typ och

varje dubbelseminarium motsvara 2 sådana enkelseminarier, dock skulle den

ena fyraåriga linjen i Falun kunna utbytas mot en tvåårig för småskollärarinnors

utbildning till folkskollärarinnor. Studentkurserna, 1 manlig och 1

kvinnlig, skulle såsom nu vara förlagda till respektive Växjö och Stockholm.

Den fasta organisationen skulle således inrymma 20 avgångsavdelningar

med 28 elever i varje och de tillfälliga studentkurserna 2 avgångs
-

Skrivelse

frän lektor

A. Wahlund.

Departe
mentschefen.

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj:ts preposition Nr 143.

avdelningar med 25 elever i varje, vadan den årliga utexaminationen skulle

kunna uppgå till 610 lärare. Folkskoleseminariet i Skara skulle nedläggas.

Under erinran, att folkskoleseminariet i Strängnäs upphör med vårterminens

utgång 1932, har skolöverstyrelsen föreslagit, att den nya seminarieorganisationen

skulle omfatta 9 dubbel- och 2 enkelseminarier. I denna

fasta organisation skulle inordnas 4 tvååriga studentkurser. Med dubbelseminarium

förstår jag här ett sådant seminarium, som årligen utexaminerar 2 avgångsavdelningar,

oavsett örn dessa tillhöra två fyraåriga seminarielinjer eller

de tillhöra en fyraårig och en tvåårig seminarielinje. Av dubbelseminarierna

skulle 3 vara manliga, 2 kvinnliga och 4 samseminarier. De manliga skulle

förläggas till Linköping (två fyraåriga linjer) samt Uppsala och Göteborg (en

fyraårig och en tvåårig linje vid vartdera), de kvinnliga till Falun och Stockholm

(en fyraårig och en tvåårig linje vid vartdera) och samseminarierna till

Karlstad, Umeå och Luleå (två fyraåriga linjer vid varje) samt Lund (en fyraårig

och en tvåårig linje). De tvååriga linjerna skulle utgöras av studentkurser

med undantag för den i Falun, som skulle avse småskollärarinnors utbildning

till folkskollärarinnor. Av de 2 enkelseminarierna skulle 1 i Växjö

vara manligt, och 1 i Stockholm vara kvinnligt. Av denna organisation

skulle fås 20 avgångsavdelningar med en utexamineringskapacitet av 548

lärare. Folkskoleseminarierna i Landskrona, Skara och Härnösand skulle

nedläggas.

Beträffande folkskoleseminarierna i Landskrona och Skara biträder jag

skolöverstyrelsens förslag om dessas nedläggande. Genom nedläggande av

seminariet i Landskrona skulle en väsentlig begränsning ske i utbildningsmöjligheterna

för folkskollärarinnor för södra Sverige. Såsom ersättning

för det indragna Landskronaseminariet föreslår jag, att seminariet i Växjö,

som nu är avsett för manliga elever, omändras till ett folkskoleseminarium

för uteslutande kvinnliga elever. Ett kvinnligt folkskoleseminarium i Kalmar

skulle därigenom bliva överflödigt, och jag förordar, att detta sistnämnda

seminarium indrages. Något lagligt hinder för dessa seminariers

nedläggande förefinnes icke.

Vad angår folkskoleseminariet i Härnösand, har jag funnit de av seminariesakkunniga

och av reservanten inom skolöverstyrelsen, undervisningsrådet

Almkvist anförda skälen för detta seminariums bibehållande så tungt

vägande, att jag ej kunnat biträda överstyrelsens förslag örn detta seminariums

nedläggande. Jag räknar alltså med bibehållandet av Härnösandsseminariet

i den blivande seminarieorganisationen.

Vidkommande frågan örn samseminarier har förre rektorn vid folkskoleseminariet

i Luleå G. Lison Högsby uttalat som sin erfarenhet från samseminariet

därstädes, att varken för- eller nackdelar äro särdeles stora, och den

nuvarande rektorn vid samma seminarium Gustaf Melin ävensom seminariets

lärarkollegium ha funnit, att samundervisningen vid seminarierna skulle

s. 223 Kontrollera mot PDF

223

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

vara enbart till nytta. Skolöverstyrelsen anser, att, där ej rekryteringsförhållandena

speciellt motivera samundervisning, den nuvarande anordningen

med särskilda seminarier för manliga och särskilda för kvinnliga elever

böra bibehållas. Då överstyrelsen nu föreslagit, att vissa seminarier skulle

anordnas som samseminarier, har detta skett bland annat därför, att avståndet

till seminariestaden ej skulle bliva för stort för eleverna vid den

nu förestående begränsningen av seminariernas antal.

För egen del kan jag visserligen medgiva, att anordnande av samseminarier

skulle kunna i vissa fall komma i fråga, därest förhållandena tvingade

därtill. Men då avstånden från elevernas hem till seminarieorten icke med våra

nuvarande kommunikationer spela på långt när samma roll som förr, kan jag

icke finna, att något tvångsläge i förevarande avseende nu föreligger. Härtill

kommer en statsekonomisk synpunkt, som tydligen ävenledes bör beaktas. Att

förvandla sådana seminarier, som de i Lund, Göteborg och Karlstad, vilkas

byggnader och inredning äro avpassade för manliga elever, till samseminarier

kan icke ske utan särskilda kostnader för sådana ändringar av vissa

lokaler, nyinredning och nyanskaffning av undervisningsmateriel m. m.,

vilka äro erforderliga med hänsyn till de kvinnliga eleverna, exempelvis för

deras undervisning i kvinnlig slöjd och hushållsgöromål. De sakkunniga

ha konstaterat detta särskilt beträffande seminariet i Göteborg. För ändringarna

i Göteborg har byggnadsstyrelsen räknat med två alternativ, ett större,

som skulle kräva en kostnad av 272,400 kronor, och ett mindre, som skulle

betinga ett belopp av 9,900 kronor. Men även örn nämnda kostnader icke

skulle bliva så synnerligen stora, synes det mig dock onödigt att belasta

statskassan med dylika utgifter, örn de kunna undvikas. I det organisationsförslag

jag nu går att framlägga har jag därför eftersträvat, att de nya

seminariebyggnaderna skulle kunna, så långt görligt är, utnyttjas i det

skick, i vilket de befinna sig.

Vid upprättandet av nyssnämnda förslag har jag dels med hänsyn till

det stora antal studenter, som under senaste tiden anmält sig till inträde i

studentkurserna men icke kunnat där mottagas, dels ock ur statsekonomisk

synpunkt upptagit 6 studentkurser att ingå i den fasta seminarieorganisationen

i stället för 4, som föreslagits av skolöverstyrelsen. Vidare har jag

i likhet med de sakkunniga och skolöverstyrelsen utgått ifrån att elevantalet

i varje klass av en studentkurs skulle utgöra högst 25. Slutligen har jag

av såväl pedagogiska som statsfinansiella skäl ansett, att så många seminarier

som möjligt böra vara dubbelseminarier, av vilka vart och ett kan utexaminera

två avgångsavdelningar.

Jag föreslår sålunda, att den fasta seminarieorganisationen må komma

att till en början omfatta 6 dubbelseminarier och 5 enkelseminarier med

tillhopa 17 avgångsavdelningar, vilka skulle kunna utexaminera 458 lärare;

att varje dubbelseminarum må få en fyraårig och en tvåårig linje (den senare

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

studentkurs); att dessa 6 seminarier förläggas till Stockholm, Uppsala, Växjö,

Lund, Göteborg och Umeå; att vart och ett av de 5 enkelseminarierna må

få en fyraårig linje; att dessa seminarier förläggas till Linköping, Karlstad,

Falun, Härnösand och Luleå; samt att seminarierna i Uppsala, Linköping,

Lund, Göteborg, Karlstad, Härnösand och Luleå må avses för manliga och

seminarierna i Stockholm, Växjö, Falun och Umeå för kvinnliga elever.

Med denna organisation fås visserligen en proportion mellan utexaminerade

manliga och kvinnliga lärare av ungefär 3: 2, men i sagda organisation

skulle enligt min mening snarast möjligt såsom en komplettering inordnas

den förutnämnda kursen för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor,

och när så skett, utjämnas förhållandet mellan manliga och

kvinnliga examinander, så att proportionen blir ungefär 11: 9, det vill säga

just den proportion, som enligt skolöverstyrelsens beräkning nu finnes

bland de anställda lärarna.

Örn man tills vidare bortser från den sistnämnda kursen, erhålles följande

Plan över den nya seminarieorganisationen.

Seminarier

examens-

avdel-

ningar

Antal

årligen utexaminerade lärare

Seminarier,

som böra

nedläggas

fyraårig

kurs

tvåårig

kurs

Summa

Kv.

Stockholm.....

2

28

25

53

Kalmar

M

Uppsala.......

2

28

25

53

Landskrona

M

Linköping.....

1

28

—

28

Skara

Kv.

Växjö........

2

28

25

53

M

Lund........

2

28

25

53

M

Göteborg......

2

28

25

53

M

Karlstad......

1

28

—

28

Kv.

Falun........

1

28

—

28

M

Härnösand.....

1

28

—

28

Kv.

Umeå........

2

28

25

53

M

Luleå........

1

28

—

28

7 M, 4 Kv.

11 seminarier . . .

17

308

150

458

3 seminarier

Ur geografisk synpunkt torde denna plan något så när motsvara den i

det föregående (sid. 89) föreslagna planen för småskoleseminariernas förläggning.

Att enkelseminarium föreslagits i Linköping beror därpå, att

södra och mellersta Sverige ändå bliva tillräckligt försedda med seminarier

och att Linköping har ett sådant läge i förhållande till de övriga seminariestäderna,

att man där lättast kan åtnöjas med ett enkelseminarium. Det

föreslagna enkelseminariet i Karlstad är avsett att utvidgas till dubbel
-

s. 225 Kontrollera mot PDF

225

Kungl. Maj.ts proposition Nr 143.

seminarium, så fort kursen för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor

kommit till stånd. Karlstad synes mig nämligen vara den lämpligaste

förläggningsorten för denna kurs, som är avsedd att mottaga elever

från hela riket. Att Karlstad på så sätt får ett samseminarium kan icke

undvikas, då alla lokaler vid folkskoleseminariet i Falun på grund av förläggandet

dit av ett dubbelt småskoleseminarium äro upptagna och då

kursen för småskollärarinnor icke lämpligen kan dragas längre söderut.

Ur ekonomisk synpunkt spelar förändringen av seminariet i Karlstad till

samseminarium ingen nämnvärd roll, enär kostnaderna härför skulle enligt

byggnadsstyrelsens beräkning uppgå till endast 1,100 kronor. Vad beträffar

seminariet i Luleå har detta föreslagits såsom enkelseminarium, emedan en

årlig utexaminering av 81 elever i Umeå och Luleå synes tills vidare fylla

behovet av lärare för nordligaste Sverige. För övrigt må ihågkommas, att

man vid de nya folkskoleseminariernas förläggning är hänvisad uteslutande

till de orter, där seminariebyggnaderna nu äro uppförda.

Genom den av mig föreslagna planen för folkskoleseminariernas organisation

skulle reservlokaler för 10 tvååriga tillfälliga kurser komma att förefinnas

i de nuvarande seminariebyggnaderna, nämligen för 1 kurs vid ett vart

av seminarierna i LTppsala, Kalmar, Lund, Göteborg, Karlstad och Umeå samt

för 2 kurser vid vart och ett av seminarierna i Linköping och Luleå. Fördelas

dessa på 5 kurser för småskollärar- och 5 för folkskollärarutbildningen,

skulle dessa kurser kunna leverera en tillökning i den årliga utexaminationen

av 140 småskollärare och 125 folkskollärare. Läggas dessa tal till

dem, som skulle erhållas genom den fasta seminarieorganisationen med en

utexamineringskapacitet av 308 småskollärare och 458, eventuellt 486 folkskollärare,

fås 448 småskollärare och 583, eventuellt 611 folkskollärare.

Reservlokalerna lämna således möjlighet för anordnande av tillfälliga kurser,

varigenom ett ökat lärarbehov skulle enligt de förut nämnda beräkningarna

kunna tillgodoses ganska långt fram i tiden.

D. Ekonomiska synpunkter.

1. Engångskostnader.

För förverkligande av de sakkunnigas förslag till ny seminarieorgani- De saktom

sation skulle, såsom framgår av det föregående (sid. 206—208). inga andra mga''

engångskostnader vara erforderliga än de, som skulle krävas för folkskoleseminariets

i Göteborg ändring till samseminarium med den ena avgångsavdelningen

för manliga och den andra för kvinnliga elever. Byggnadsstyrelsen

har i fråga om nämnda ändring upprättat två alternativa kostnadsberäkningar,

den ena slutande på 272,400 och den andra på 9,900 kronor.

Do sakkunniga hava uttalat sig för att de smärre ändringsarbeten i seminariebyggnaden,

vilka kunna utföras för det mindre beloppet, måtte komma

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 115 käft. (Nr 143.) 15

s. 226 Kontrollera mot PDF

Skolöverstyrelsen

,0/n 1931.

226 Kungl. Maj:ts proposition Hr 143.

till utförande. Engångskostnaderna enligt deras förslag skulle således uppgå

till 9,900 kronor.

Beträffande de ekonomiska synpunkterna bar skolöverstyrelsen inledningsvis

yttrat följande:

Överstyrelsen övergår nu till att anföra några synpunkter angående de

kostnader, som den av överstyrelsen i det föregående förordade organisationen

av folkskoleseminarierna skulle komma att medföra. Att härutinnan

framlägga exakta beräkningar på alla punkter låter sig av lätt insedda skäl

icke göra. Den ifrågavarande organisationen måste så småningom genomföras

under en följd av år, samtidigt som en avveckling av de seminarier

och de seminarieklasser, som skola uteslutas ur organisationen, äger rum.

Det får därför bliva en kommande uppgift för överstyrelsen att år efter år

i samband med sina framställningar angående anslagsäskanden hos riksdagen

framlägga mera exakta kostnadsberäkningar. Emellertid föreligger

redan nu så pass utförligt material, att en översikt av kostnaderna kan

lämnas, som torde kunna komma de verkliga förhållandena mycket nära

och som därför kan giva en i det hela taget riktig föreställning örn den

ekonomiska innebörden av organisationsförslaget. Överstyrelsen har vid sina

i det följande angivna beräkningar i allmänhet hållit sig i överkant, på det

att oangenäma överraskningar icke i en framtid måtte yppa sig.

Beträffande engångskostnaderna anför överstyrelsen:

De engångskostnader, som kunna komma i fråga, betingas av att vissa

seminarier, som hittills varit avsedda för antingen endast manliga eller

endast kvinnliga elever, skulle förvandlas till samseminarier, vilket måste

medföra vissa förändringar i fråga örn lokalerna.

Den förändring av studentkursernas organisation, varmed överstyrelsen

räknat, kräver icke några ökade lokalutrymmen. Det är givet, att så icke

behöver bliva fallet i fråga örn seminarierna i Uppsala, Lund och Göteborg,

där klassantalet skulle minskas från 8 till 6. Enligt vad överstyrelsen inhämtat,

kräves icke heller i istockholm några ökade lokalutrymmen, därest

studentkursen göres tvåårig.

De folkskoleseminarier, som enligt överstyrelsens förslag skulle förvandlas

till samseminarier, äro Lund, Karlstad och Umeå. Enligt av byggnadsstyrelsen

i skrivelser till överstyrelsen den 15 oktober och den 5 november

1931 lämnade uppgifter skulle de lokalförändringar, som av en sådan förvandling

betingades, medföra en kostnad av för Lund 18,600 kronor och

för Karlstad 1,100 kronor. Vidare komma ändringarna vid seminariet i

Umeå att enligt de sakkunniga (sid. 211—212 i betänkandet) betinga en

kostnad av 11,200 kronor. Totala kostnaden för ifrågavarande omändringar

skulle alltså bliva 30,900 kronor

Av de folkskoleseminarier, som enligt överstyrelsens förslag skulle bibehållas,

har seminariet i Kalmar i vissa avseenden otillräckliga lokaler, varför

utvidgnings- och ändringsarbeten för detta seminarium äro av nöden, om

det i lokalhänseende skall bliva fullt jämförligt med de övriga. Det är

emellertid att märka, att de kostnader, som dessa arbeten skulle betinga,

icke äro att betrakta som en följd av de förändringar i organisationen överstyrelsen

nu föreslår utan äro i och för sig behövliga, därest seminariet fortfarande

skall behållas för sitt ändamål. I likhet med de seminariesakkunniga

har överstyrelsen därför icke upptagit detta kostnadsspörsmål i nu föreva
-

s. 227 Kontrollera mot PDF

227

Kungl. Maj:ts proposition Nr lå3.

rande sammanhang. I viss mån gäller vad nu sagts även seminariet i Göteborg,

som för närvarande förhyr lokaler för undervisningen i slöjd och

hushållsgöromål åt övningsskolans flickor för en summa av 2,000 kronor.

2. ÅrsomJcostnadrr.

Rörande årsomkostnaderna för den av skolöverstyrelsen föreslagna seminarieorganisationen

har överstyrelsen framlagt följande beräkningar:

Då det gäller att beräkna de årliga omkostnaderna, är först att taga

hänsyn till lärarlönerna. Dessas storlek kommer givetvis att bliva beroende

av det antal klassavdelningar, som ett seminarium kommer att omfatta.

Överstyrelsens organisationsförslag upptager i fråga om antalet

klassavdelningar tre olika typer, nämligen seminarier med 8, med 6 och

med 4 klassavdelningar. Av de seminarier, som skulle ha 6 klassavdelningar,

skiljer sig det seminarium, som skulle omfatta ett vanligt fyraklassigt

enkelseminarium samt en tvåårig kurs för småskollärarinnor, från de övriga,

vilka skulle innehålla fyraårig kurs och tvåårig studentkurs, bland annat i fråga

örn undervisningens omfattning och därav följande lärarbehov, varför det

synes vara lämpligt att fördela seminarierna med 6 klassavdelningar på två

olika grupper. På detta sätt skulle alltså erhållas fyra olika typer av seminarier:
-

I. Vanliga dubbelseminarier.............................. 4

II. Dubbelseminarier, innefattande vanlig fyraårig kurs och tvåårig studentkurs.

.......................................... 4

III. Dubbelseminarium, innefattande vanlig fyraårig kurs och tvåårig

kurs för småskollärarinnor............................. 1

IV. Énkelseminarier..................................... 2

Summa 11

Seminarierna komma ju att i ett annat avseende förete organisatoriska

olikheter sins emellan, i det att det enligt överstyrelsens organisationsförslag

skulle komma att finnas både manliga seminarier, kvinnliga seminarier och

samseminarier. Denna omständighet kommer givetvis att öva inflytande på

kostnaderna för lärarnas avlöning, då i vissa ämnen äro anställda lärare av

ett bestämt kön och olikhet mellan manlig och kvinnlig lärares avlöning är

rådande. Föreskrifter i detta hänseende finnas dock blott beträffande gymnastiklärare,

men det är självfallet, att lärare i manlig slöjd i regel är manlig,

lärare i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål alltid kvinnlig. Överstyrelsen

har vid sina beräkningar tagit hänsyn till detta förhållande. Någon större

betydelse i ekonomiskt hänseende har emellertid icke nämnda omständighet.

Av betydligt större ekonomisk räckvidd är den omständigheten, att som

lärare vid seminarierna i allmänhet kunna användas både män och kvinnor.

Man har alltså att räkna med både manliga och kvinnliga rektorer, lektorer,

Övningslärare och övningsskollärare, men i vilken proportion lärare av de

båda olika könen komma att förefinnas kan icke på förhand angivas. Därför

måste också kostnadsberäkningarna, då det gäder att taga hänsyn till lärarnas

kön, bliva i hög grad approximativa. Överstyrelsen har därför vid

sina beräkningar utom i ovan angivna fall, i likhet med vad som är fallet

i nu gällande stater, utgått ifrån att tjänsterna äro besatta med manliga

innehavare. Det iir givet, att kostnadsberäkningarna härigenom komma

att ligga i överkant.

Skolöverstyrelsen

10 lii 1931.

Lärarlöner.

s. 228 Kontrollera mot PDF

Antalet

rektorer och

lektorer.

228 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Vad först angår antalet rektorer och lektorer, har överstyrelsen utgått

ifrån att vid vanligt dubbelseminarium skola finnas rektor och 10 lektorer.

Detta antal är för närvarande fastställt för folkskoleseminarierua i Uppsala,

Lund och Falun (i senare fallet är en adjunkt på övergångsstat inräknad).

Gällande stater upptaga för Göteborg 11, för Luleå 9, för Karlstad och

Umeå 7 och för Linköping 6 lektorstjänster. Det högre antalet vid seminariet

i Göteborg torde sammanhänga med dettas egenskap av provårsseminarium.

Att de bland de ovannämnda seminarier, som enligt staterna

icke ha 10 lektorer, icke kommit upp till detta antal beror säkerligen därpå,

att inrättandet av nya lektorstjänster vid folkskoleseminarierna avstannat,

sedan frågan om inskränkning i organisationen kommit på dagordningen.

Det tinnes givetvis icke något principiellt skäl för att olikhet på förevarande

område skall förefinnas. Enligt överstyrelsens mening bör man därför räkna

med att vid en definitiv organisation vid vanligt dubbelseminarium skola finnas

10. ordinarie lektorer.

Vid samtliga nuvarande enkelseminarier finnas rektor och 5 lektorer.

Dessa seminarier hava fått sin slutgiltiga organisation tidigare och därför

samtliga erhållit fullt antal ämneslärare. Överstyrelsen räknar med nu

nämnda antal för enkelseminarierna.

De seminarier, som omfatta både fyraårig kurs och studentkurs, måste förutom

rektor med hänsyn till den fyraåriga kursen, som ju motsvarar ett vanligt

enkelseminarium, givesvis ha 5 lektorer. De studentkurser, som nu finnas, äro

uppförda å extra stat och för vardera finnes anställd en extra ordinarie lektor.

Örn studentkurserna skola fast inordnas i organisationen, böra dessa ämneslärare

givetvis överföras på den ordinarie staten, och därav följer, att i stället

för den extra ordinarie lektorn å staten bör uppföras en ordinarie lektor. Om

studentkurserna bliva tvååriga i stället för ettåriga, uppstår tydligen ett ökat

lärarbehov. Några timplaner, som kunna tjäna till utgångspunkt för bedömande

av detta behov, föreligga icke, men överstyrelsen har gjort vissa

undersökningar för att erhålla ledning vid kostnadsberäkningarna. Då den

tvååriga kursen icke skulle i jämförelse med den ettåriga få motsvarande

ökning i tiden för kunskapsämnena, behöver enligt överstyrelsens mening

utökningen till två år icke medföra behov av ytterligare en lektor, utan

överstyrelsen räknar med att vid de seminarier, som nu äro i fråga, skulle

anställas rektor och 6 ordinarie lektorer. Det mindre antal veckotimmar i

kunskapsämnen, som icke kan bestridas av dessa lärare, bör, såsom nu sker

i motsvarande fall, tillgodoses genom timlärartimmar. Möjligen kunna dessa

timmar vid seminarierna i Stockholm och Göteborg med hänsyn till dessas

egenskap av provårsseminarier komma att motsvara veckotjänstgöringstiden

för en ordinarie lektor. Aven örn man på grund härav skulle vid dessa

seminarier räkna med 7 lektorer, kan den jämförelsevis ringa kostnadsökning,

som därigenom skulle uppstå, tillgodoses inom den kostnadsram, som

överstyrelsen i det följande angiver, enär denna av skäl, som ovan anförts,

gjorts vidare än vad som i verkligheten kommer att behövas.

I fråga om det seminarium, som skulle innefatta fyraårig kurs och tvåårig

kurs för småskollärarinnor, har överstyrelsen beträffande lärarbehovet

för sistnämnda kurs utgått från det förslag till timplan, som uppgjorts av

de båda tillkallade sakkunniga Wigforss och Funke. Aven örn vissa jämkningar

i detta förslag skulle komma att vidtagas, torde dessa dock icke

bliva större, än att detsamma kan läggas till grund för beräkningarna.

Enligt förslaget skulle veckotimtalet i kunskapsämnena vid kursen i fråga

s. 229 Kontrollera mot PDF

229

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

bliva så stort, att det ungefär motsvarar veckotjänstgöringstiden för tre lektorer.

För ifrågavarande seminarium har överstyrelsen därför räknat med

1 rektor och 8 ordinarie lektorer.

Enligt vad överstyrelsen i det föregående anfört skulle antalet ordinarie

lektorer vid de fyra olika typer av folkskoleseniinarier, som här ovan angivits

ställa sig på följande sätt:

Typ I............................... 10

» II ............................... 6

» III............................... 8

» IV .............................. 5

Efter de gjorda beräkningarna skulle alltså vid de folkskoleseminarier,

som ingå i överstyrelsens organisationsplan, komma att finnas 11 rektorer

och 82 lektorer.

Till jämförelse må nämnas, att nu gällande stater, med frånräknande av

staten för det snart helt avvecklade seminariet i Strängnäs, upptaga 14 rektorer

och 100 lektorer. Om fullt antal lektorstjänster varit inrättade vid

samtliga dubbelseminarier, skulle antalet lektorer blivit lil.

Vad övningslärarnas antal beträffar, upptaga gällande stater för enkelseminarierna

i regel en ordinarie lärare i varje vid seminariet förekommande

övningsämne. I fråga örn dubbelseminarierna råder den olikheten, att för

dessa upptagas 2 ordinarie lärare i vart och ett av ämnena musik och gymnastik

med lek och idrott. Det större behovet av tid för andra ämnen har

tillgodosetts genom timlärartimmar.

I sina kostnadsberäkningar har överstyrelsen utgått ifrån att förhållandena

i förevarande hänseende vid de vanliga enkel-och dubbelseminarierna skulle

bliva desamma som förut. För de seminarier, som skulle ha 6 klassavdelningar,

har överstyrelsen räknat med samma antal ordinarie Övningslärare

som vid enkelseminarierna. Det större behovet av tid för övningsämnena

skulle alltså här helt och hållet tillgodoses genom timlärartimmar.

Antalet ordinarie övningsskollärare utgör för närvarande i regel vid enkelseminarium

4 och vid dubbelseminarium 7. Vid seminariet i Stockholm

finnas emellertid 6 ordinarie och 2 extra ordinarie övningsskollärare. Detta

höga antal beror på den synnerligen starka belastning med övningslektioner,

som övningsskolan vid Stockholmsseminariet erhåller på grund därav, att

till detta seminarium för närvarande äro förlagda både provårskurs och

kurs för utbildning av lärare i bjälpklasser. Vid seminariet i Växjö äro

anställda två extra ordinarie övningsskollärare med hänsyn till studentkursen

Dubbelseminariet i Göteborg har 8 ordinarie övningsskollärare, beroende på

att vid detta dubbelseminarium finnes provårskurs.

Överstyrelsen utgår ifrån, att enkelseminarium fortfarande skall hava 4

och vanligt dubbelseminarium 7 ordinarie övningsskollärare. I fråga örn

de seminarier, som skulle hava 6 klassavdelningar, räknar överstyrelsen

med ett antal av 7 ordinarie övningsskollärare. Eleverna i de tvååriga kursernas

båda klasser komma att få så många övningslektioner, att övningsskolan

behöver vara lika stor vid de seminarier det här gäller som vid de

vanliga dubbelseminarierna. Med hänsyn till de särskilda förhållandena i

Stockholm och Göteborg torde det vara riktigt, att ytterligare en övnings
-

Antalet Övningslärare.

Antalet

övningsskol
lärare.

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Sammanfattning

angående

ordinarie

lärare.

Timlärare

och vikarier.

Arvoden åt

läkare m. fl.

Kostnader

för uppvärmning,

belysning

m. m.

Översikts
tabell.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

skollärare anställdes vid vart och ett av dessa seminarier. Det kunde emellertid

'' vara lämpligt, att dessa båda övningsskollärare åtminstone till en

början erhölle extra ordinarie anställning.

Med utgångspunkt från de synpunkter överstyrelsen nu angivit i fråga

om antalet ordinarie lärare av olika slag har överstyrelsen verkställt beräkningar

angående kostnaderna för avlöning åt ordinarie lärare vid de seminarier,

som upptagas i överstyrelsens organisationsplan. Överstyrelsen har

därvid, såsom ovan antytts, räknat med att gymnastiklärarna vid de rent

kvinnliga seminarierna och en av gymnastiklärarna vid de dubbla samseminarierna

i Karlstad,. Umeå och Luleå samt samtliga lärare i kvinnlig

slöjd och hushållsgöromål skulle vara kvinnliga, men i övrigt i beräkningarna

utgått ifrån att tjänsterna skulle hava manliga innehavare. Såsom

ovan angivits, bliva därför de beräknade kostnaderna för den ordinarie

lärarpersonalen högre än de verkliga.

Överstyrelsen har, liksom är fallet i de uti statsliggaren upptagna staterna,

räknat med grundlöner. Givetvis tillkomma för ett flertal lärare

ålderstillägg, och till denna angelägenhet åtel kommer överstyrelsen i det

följande.

Resultatet av överstyrelsens beräkningar i förevarande hänseende inhämtas

av första kolumnen i tabellen å sid. 100.

På grundval av den framlagda seminarieorganisationen har överstyrelsen

vidare i enlighet med de principer, som härutinnan pläga tillämpas, beräknat

kostnaderna för timlärartimmar. I fråga om arvoden åt vikarier är det

givetvis svårt att göra några förhandsberäkningar, då dessa arvoden äro

beroende av tjänstledigheternas antal och omfattning. Överstyrelsen har

emellertid på grundval av de erfarenheter, som föreligga, beräknat vissa

belopp för var och en av de olika typerna av seminarierna och därvid stannat

för 3,500 kronor för seminarium med 4, 5,000 kronor för seminarium

med 6 och 6,500 kronor för seminarium med 8 klassavdelningar. För övrigt

hänvisas till tabellen å sid. 100.

I samma tabell återfinnas också uppgifter angående beräknade kostnader

för arvoden åt läkare, bibliotekarier och rektors skrivbiträden. Härvidlag

har överstyrelsen utgått från de arvoden, som nu äro fastställda för seminarier

av olika omfattning.

I sista kolumnen av tabellen i fråga hava införts uppgifter angående de

beräknade kostnaderna för de ändamål, som tillgodoses från de omkostnadsstater,

som fastställas för de olika seminarierna. Nödiga modifikationer ha

därvid vidtagits i jämförelse med de stater, som nu gälla. Då de största

posterna i dessa omkostnadsstater avse utgifter för uppvärmning, belysning

och renhållning, kunna givetvis några större besparingar icke här göras beträffande

de seminarier, som skola bibehållas, utan de egentliga besparingarna

i detta hänseende vinnas genom indragning av vissa seminarier.

De olika utgiftsposter för folkskoleseminarierna, som överstyrelsen hittills

avhandlat, äro sammanförda i efterföljande översiktstabell.

s. 231 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

231

1

2

3

4

5

6

Seminarier

Grundlön

Kronor

Timlärare

och

vikarier

Kronor

Övriga

arvoden

Kronor

Omkostnads-

stat

Kronor

Summa

Kronor

Linköping.......

113,810

14,100

3,900

31,600

163,410

Karlstad.......

116,300

12,630

3,900

34,200

167,030

Umeå.........

116,300

12,630

3,900

37,000

169,830

Luleå.........

116,300

12,630

3,900

37,000

169,830

Stockholm......

84,850

17,150

3,350

28,600

133,950

Lund.........

86,200

15,630

3,350

31,000

136,180

Uppsala........

83,320

14,900

3,350

33,500

135,070

Göteborg.......

83,320

17,980

3,350

31,000

135,650

Falun.........

94,470

13,540

3,350

33,500

144,860

Kalmar........

64,910

8,275

2,300

21,500

96,985

Växjö.........

65,360

8,440

2,300

22,500

98,600

Summa kronor

1,025,140

147,905

36,950

341,400

1,551,395

De utgifter, som angivas i översiktstabellen, äro sådana, som pläga bestridas

från det i riksstaten upptagna ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna,

posten Folkskoleseminarierna.

Från nämnda anslag bestridas jämväl vissa andra kostnader för folkskoleseminarierna.

Bland sådana må först nämnas kostnaderna för provarskurserna

vid seminarierna i Stockholm och Göteborg. Dessa kunna i runt tal

beräknas till 20,000 kronor. Vidare märkas utgifter för arvodesförhöjning

åt seminarievaktmästare, som kunna beräknas till 7,000 kronor. Slutligen

pläga från reservationsanslaget anvisas medel för bestridande av vissa mera

tillfälliga behov.

Utom beträffande ungefär halva kostnaden för provårskurserna äro några

särskilda belopp för ifrågavarande olika ändamål icke för närvarande upptagna

i riksstaten, utan de tillgodoses genom besparingar å reservationsanslaget.

Då, med hänsyn till de gjorda beräkningarnas karaktär att ligga i

överkant, även å det anslag överstyrelsen föreslår reservationer skulle komma

att uppstå, anser överstyrelsen, att samma ordning allt fortfarande bör tilllämpas.

Under den i riksstaten upptagna rubriken »Folkskoleseminarierna» skulle

alltså behöva upptagas den i tabellen angivna slutsumman eller i avrundat

tal 1,550,000 kronor.

Att erhålla en exakt jämförelse med de kostnader för bär ifrågavarande

ändamål, som erfordras enligt nu gällande organisation, är icke möjligt.

Det är att märka, att kostnaderna för lärarlöner för närvarande betydligt

minskas till följd därav, att åtskilliga ordinarie tjänster i förbidan pa omorganisationen

äro vakanssatta och uppehållas genom vikarier. Overstyrel
-

Andra utgifter

att be

stridas från

reservationsanslaget.

Samman fattning

och ämförelser.

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

sen vill emellertid ändock söka åstadkomma en beräkning angående den

minskning i de årliga kostnaderna, som kan tänkas uppstå vid ett genomförande

av överstyrelsens organisationsförslag, och överstyrelsen vill därvid,

när det gäller de närvarande kostnaderna först utgå från de utgifter, som

enligt riksräkenskapsverkets budgetredovisning för budgetåret 1930/1931

under rubriken »Fotkskoleseminarierna» utgått under nämnda budgetår. Beloppet

för dessa utgifter utgör 1,728,387 kronor 73 öre eller i runt tal

1,728,400^ kronor. Till detta belopp bör läggas det mesta av de utgifter,

som utgått från det extra reservationsanslaget till studentkurser och parallellavdelningar

vid vissa folkskoleseminarier m. m., enär de ändamål, som

bekostas från detta anslag, hädanefter nästan helt och hållet skulle tillgodoses

från det ordinarie reservationsanslaget. Utgifterna å nämnda extra reservationsanslag

uppginge för budgetåret 1930/1931 till 66,927 kronor 20

öre eller i runt tal 67,000 kronor. Härifrån bör emellertid tagas ett belopp

av i runt tal 4,700 kronor, som åtgått för en preparandkurs vid folkskoleseminariet

i Luleå, och skulle det alltså återstå 62,300 kronor. Om denna

summa lägges till den ovannämnda å 1,728,400 kronor, erhålles ett belopp

av 1,<90,<00 kronor. Örn från detta belopp dragés det ovan angivna å

1,550,000 kronor, erhålles en skillnad av 240,700 kronor, vilken alltså skulle

uttrycka den minskning i utgifterna för här ifrågavarande ändamål, som

skulle uppstå efter ett genomförande av överstyrelsens organisationsförslag.

I själva verket kommer dock minskningen att bliva väsentligt större. Överstyrelsen^

har nämligen, såsom upprepade gånger angivits, ansett sig böra

utgå ifrån att nästan all undervisning skulle bestridas av manliga lärare,

fastän ett ej ringa antal kvinnliga lärare säkerligen kommer att finnas vid

folkskoleseminarierna.

Vidare är att märka, att på grund av de provisoriska inskränkningar i

seminarieorganisationen, som vidtagits, åtskilliga tjänster, såsom förut angivits,

äro vakanssatta och antingen ej alls uppehållas eller uppehållas genom

vikarier. För att få ett besked örn huru mycket denna faktor inverkar,

har överstyrelsen gjort en beräkning av de kostnader, som skulle uppstått,

därest seminarierna varit i verksamhet i enlighet med de gällande

staterna, staten för Strängnässeminariet frånräknad. Approximativt har

överstyrelsen beräknat dessa kostnader till 1,863,000 kronor. Skillnaden

mellan kostnaderna för den nuvarande och den av överstyrelsen föreslagna

nya organisationen skulle alltså med utgångspunkt från denna beräkning

bliva 313,000 kronor. Ännu större skulle den blivit, om man vid beräkningen

angående kostnaderna för den nuvarande organisationen liksom i

fråga örn överstyrelsens organisationsplan utginge ifrån att samtliga seminarier

vore fullt utrustade med ordinarie lärare.

Till ytterligare belysning av frågan angående de besparingar, som skulle

vinnas med överstyrelsens organisationsförslag, vill överstyrelsen göra ett par

erinringar. Överstyrelsen har föreslagit, att ytterligare tre enkelseminarier,

ett manligt och två kvinnliga, skulle nedläggas. Kostnaderna kunna för

ett manligt enkelseminarium beräknas till 98,600 kronor och för ett kvinnligt

till 96,985 kronor. Den här itrågavarande inskränkningen i organisationen

skulle alltså i och för sig kunna beräknas medföra en besparing av i runt

tal 290,000 kronor. Överstyrelsens förslag innebär vidare, att vid fyradubbelsemmarier

skulle inrättas en tvåårig kurs i ^stället för en fyraårig samt

att studentkursen i Växjö skulle nedläggas. Å andra sidan skulle studentkursen

i Stockholm utvidgas till tvåårig. Nu senast angivna organisations
-

s. 233 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143. 233

förändringar skulle ensamt för sig kunna beräknas medföra en kostnadsminskning

av i runt tal 100,000 kronor.

I det ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna ingår i riks- Elev

staten under särskild rubrik ett anslag till stipendier åt elever vid folkskole- stipendier,

seminarier. Detta anslag upptages i innevarande budgetårs stat till 217,000

kronor. Överstyrelsen har beräknat, att anslaget i fråga efter ett fullständigt

genomförande av överstyrelsens organisationsförslag skulle behöva uppgå

till i runt tal 250,000 kronor, vilket alltså skulle innebära en ökning nied

33,000 kronor. Det bör emellertid bemärkas, att man av skäl, som överstyrelsen

i det föregående angivit, icke bör räkna med att klasserna i folkskoleseminarierna

under de närmaste åren efter organisationens genomförande

bliva fullt besatta, vadan stipendieauslaget icke föriän längre fram i

tiden skulle behöva upptagas till ovan angivna belopp. Under de närmaste

åren efter organisationens genomförande torde det icke komma att nämnvärt

överstiga nu utgående belopp.

I riksstaten ingår ett särskilt ordinarie förslagsanslag till ålderstillägg åt Ålderstillägg.

lärare vid folkskoleseminarierna. Enligt budgetredovisningen åtgick under

budgetåret 1930/1931 för ifrågavarande ändamål 203,745 kronor 55 öre, och

anslaget är för innevarande budgetår beräknat till 200,000 kronor.

Några exakta beräkningar angående utgifterna för ålderstillägg, kunna

givetvis icke på förhand göras, enär man ej känner, i vilken lönegrad de

särskilda lärarna befinna sig. Överstyrelsen har gjort ett överslag även i

förevarande hänseende, och därvid utgått ifrån att samtliga lärare skulle

åtnjuta avlöning i näst högsta lönegraden. Beräkningarna hava givit? till

resultat en summa av i runt tal 152,000 kronor.

Ovan har angivits, att för närvarande åtgår för en preparandkurs vid Andra anslag

folkskoleseminariet i Luleå ett belopp av i runt tal 4,700 kronor. Då en utanför det

dylik kurs fortfarande synes behövlig, bör anslag för ändamålet även för ordinarie

framtiden beräknas, och anledning till ändring i beloppet föreligger icke. anslaget,.

Detta belopp synes böra utgå såsom särskilt extra anslag.

Till hyresersättning till rektorerna vid vissa folkskoleseminarier upptages

i riksstaten för innevarande budgetår ett extra anslag å 15,500 kronor. Anslaget

behöver fortfarande utgå, och några skäl att nu föreslå ändring i beloppet

föreligga icke.

Till lärarna vid folkskoleseminarierna i Stockholm och Göteborg utgå för

närvarande hyresbidrag, och för ändamålet är i innevarande års riksstat

upptaget ett extra förslagsanslag å 14,000 kronor. Aven för detta ändamål

behöver fortfarande anslag beräknas, vilket torde böra uppföras med oförändrat

belopp.

Till de utgifter för folkskoleseminarierna, för vilka överstyrelsen hittills Tillfällig

redogjort, komma vissa andra, som bestridas från anslag, vilka icke uteslu- löneförbätttando

avse folkskoleseminarierna. Överstyrelsen syftar bär på kostnaderna n''T'' °.<jh dyr

för tillfällig löneförbättring, provisorisk avlöningsförbättring och dyrtidstill- '' ''

lägg åt lärarpersonalen. Givetvis skola seminariernas lärare i förevarande

hänseende fortfarande åtnjuta samma förmåner som andra statstjänstemän.

På frågans nuvarande stadium har överstyrelsen icke ansett sig böra göra

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

några förhandsberäkningar angående de utgifter det här gäller. Så mycket

kan dock sägas att, om man utgår ifrån nu gällande grunder, dessa utgifter

med hänsyn till den minskning av lärarpersonalen, som överstyrelsens förslag

innebär, måste i väsentlig grad sjunka. Överstyrelsen bär gjort ett

överslag beträffande storleken av den minskning i de här ifrågavarande utgifterna,

som kunde förväntas uppstå, och därvid kommit till det resultatet, att

densamma approximativt skulle kunna uppskattas till inemot 150,000 kronor.

Statskontoret. Statskontoret har i sitt förutnämnda, den 18 december 1931 avgivna utlåtande

över skolöverstyrelsens utredning, i vad denna avser folkskoleseminarierna,

förklarat sig icke hava funnit anledning till annan erinran, än att

den av skolöverstyrelsen beräknade minskningen, 150,000 kronor, i kostnaderna

för tillfällig löneförbättring, provisorisk avlöniugsförbättring och dyrtidstillägg

åt lärarpersonalen enligt inom statskontoret gjorda beräkningar

skulle bliva något högre eller 160,000 kronor.

Departe . Enligt de sakkunnigas organisationsförslag skulle för seminariets i Götementschefen.

korg förändring till samseminarium krävas i engångskostnader ett belopp av

9,900 kronor.

I skolöverstyrelsens organisationsförslag ingår, att seminarierna i Lund,

Karlstad och Umeå skulle förvandlas till sam seminarier, och för detta ändamål

skulle i engångskostnader erfordras respektive 18,600, 1,100 och 11,200

kronor eller tillhopa 30,900 kronor.

Då mitt organisationsförslag avser, att de nuvarande seminariebyggnaderna

må kunna användas i det skick, vari de nu befinna sig, erfordras

således för detta förslags genomförande intet anslag till engångskostnader.

Visserligen ingår i mitt förslag, att folkskoleseminariet i Växjö, som nu är

manligt,'' skulle förändras till kvinnligt samt utbyggas med en tvåårig studentkurs,

men enligt vad jag från seminariets rektor Sam. Mårtenson inhämtat,

kan en sådan förändring genomföras huvudsakligen genom en omdisponering

av de nuvarande lokalerna, utan att något särskilt engångsanslag

fördenskull är behövligt. Sammalunda är förhållandet med seminariet i

Stockholm. Under sådana förhållanden besparas, i jämförelse med de sakkunnigas

förslag, 9,900 kronor och i jämförelse med skolöverstyrelsens 30,900

kronor.

Omkostnaderna för de nuvarande folkskoleseminarierna uppgingo enligt

riksräkenskapsverkets redovisning för budgetåret 1930/1931 till 1,728,387

kronor.

Vad beträffar år somkostnaderna för den seminarieorganisation, som skolöverstyrelsen

föreslagit, har överstyrelsen beräknat först det erforderliga antalet

rektorer, lektorer och övriga lärare samt därefter de behövliga beloppen

för grundlöner, arvoden och omkostnadsstater, allt på sätt som synes å sid.

227—231. Därvid har överstyrelsen utgått ifrån att gymnastiklärarna vid

de rent kvinnliga seminarierna och en av gymnastiklärarna vid varje dub
-

s. 235 Kontrollera mot PDF

235

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

belseminarium i Karlstad, Umeå och Luleå ävensom samtliga lärare i kvinnlig

slöjd och hushållsgöromål skulle vara kvinnliga. I övrigt har överstyrelsen,

såsom hittills varit vanligt och i överensstämmelse med den i statsliggaren

förefintliga redogörelsen för seminariernas stater, beräknat avlöningarna

såsom för manliga lärare. Därigenom har slutsumman för avlöningarna

tydligen kommit att ligga i överkant. Men med detta förfaringssätt

har varit möjligt att, såsom överstyrelsen erinrar, från det ordinarie

reservationsanslaget till folkskoleseminarierna bestrida kostnader för provårskurser

i Stockholm och Göteborg, arvodesförhöjning åt seminarievaktmästare

och vissa tillfälliga behov. Överstyrelsen har sammanfört ovannämnda

årsomkostnader i en översiktstabell (sid. 231), som slutar på en

summa av 1,551,395 kronor, vilken avrundas nedåt till 1,550,000 kronor.

Vid en jämförelse mellan kostnaderna för de nuvarande seminarierna,

studentkurser och parallellavdelningar inberäknade men beloppet för preparandkursen

i Luleå fråndraget, kommer skolöverstyrelsen till det resultatet,

att kostnaderna för här ifrågavarande ändamål skulle vid genomförande av

överstyrelsens organisationsförslag minskas med 240,700 kronor. Hade de

provisoriska inskränkningar i seminarieorganisationen, vilka under de senare

åren vidtagits, icke kommit till stånd utan hade seminarierna varit i verksamhet

enligt gällande stater, skulle kostnaderna uppgått till 1,863,000 kronor,

och med utgångspunkt härifrån hade överstyrelsens organisationsförslag

inneburit en kostnadsminskning av 313,000 kronor.

I 1931/1932 års riksstat är till elevstipendier vid folkskoleseminarierna

upptaget ett ordinarie reservationsanslag å 217,000 kronor. Skolöverstyrelsen

har beräknat, att detta anslag skulle behöva höjas med 33,000 kronor till

250,000 kronor, när överstyrelsens organisationsförslag blivit fullt genomfört,

men förmenar, att utgifterna från anslaget under de närmaste åren

efter organisationsförslagets genomförande icke komme att nämnvärt överstiga

de nu utgående.

Vid beräkning av de ordinarie seminarielärarnas kontanta löner har överstyrelsen

i det föregående räknat endast med grundlönerna. Till dessa

komma ålderstillägg, för vilka ett särskilt ordinarie förslagsanslag å 200,000

kronor för budgetåret 1931/1932 är upptaget i riksstaten. För ålderstillägg

utbetaltes under budgetåret 1930/1931 tillhopa 203,745 kronor 55 öre. Överstyrelsen

bar beräknat, att ålderstilläggen skulle med dess organisationsförslag

och under antagande, att samtliga lärare befunne sig i näst högsta lönegraden,

uppgå till i runt tal 152,000 kronor. På nämnda anslag skulle

sålunda vinnas en besparing av omkring 52,000 kronor.

Vidare har överstyrelsen uttalat sig för att preparandkursen i Luleå skulle

fortgå och att det för denna kurs erforderliga beloppet å 4,700 kronor skulle

i riksstaten uppföras såsom ett särskilt extra anslag, ävensom att de nuvarande

extra anslagen till hyresersättning åt rektorerna vid vissa folkskoleseminarier

å 15,500 kronor och till hyresbidrag åt lärare vid 1''olkskolesemi
-

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

narierna i Stockholm och Göteborg å 14,000 kronor skulle fortfarande upptagas

i riksstaten med oförändrade belopp.

Slutligen har överstyrelsen beräknat, att utgifterna för tillfällig löneförbättring,

provisorisk avlöningsförbättring och dyrtidstillägg åt seminariernas

lärarpersonal skulle enligt överstyrelsens organisationsförslag komma att

minskas med ett belopp, som approximativt kunde uppskattas till 150,000

kronor. Häremot har statskontoret anmärkt, att sagda minskning skulle

bliva 160,000 kronor.

Den totala besparing, som skulle vinnas genom överstyrelsens förslag,

komme enligt det föregående att uppgå till i runt tal 409,700 kronor eller,

om statskontorets nyssnämnda beräkning inbegripes, 419,700 kronor.

Efter denna sammanfattande översikt över årsomkostnaderna, sådana dessa

skulle ställa sig enligt skolöverstyrelsens organisationsförslag och beräkningar,

övergår jag till de årsomkostnader, som skulle bliva en följd av mitt organisationsförslag.

Enligt detta förslag skulle seminariernas antal nedbringas till 11. Av dessa

skulle finnas två typer: dubbelseminarier med en fyraårig och en tvåårig

kurs (studentkurs) samt enkelseminarium med en fyraårig kurs.

Av dubbelseminarier skulle finnas 6, och av enkelseminarier 5. För dessa

seminarier skulle behövas 11 rektorer. I fråga om antalet ordinarie lektorer

vid dubbelseminarium biträder jag skolöverstyrelsens förslag, att dessa skulle

utgöra 6 och att den undervisning, som kräves utöver den de kunna bestrida,

meddelas av timlärare. Vid enkelsemiuarium hava hittills 5 ordinarie lektorer

varit anställda, och någon ändring härutinnan synes mig icke vara

påkallad. Tillsammans skulle således 61 ordinarie lektorer vara behövliga.

För varje övningsämne — teckning, musik, gymnastik med lek och idrott,

manlig slöjd, kvinnlig slöjd, hushållsgöromål och trädgårdsskötsel — har

hittills i enkelseminarium 1 ordinarie Övningslärare varit anställd, dock med

undantag därav, att ingen lärare i manlig slöjd funnits vid kvinnligt seminarium

och ingen lärarinna i hushållsgöromål vid manligt seminarium. Jag

finner icke skäl till ändring i detta avseende. Vad angår Övningslärare vid

dubbelseminarium har skolöverstyrelsen räknat med samma antal som vid

enkelseminarium. Därutinnan följer jag överstyrelsen. Sammanlagda antalet

Övningslärare skulle sålunda bliva: 11 i teckning, 11 i musik, 11 i gymnastik,

7 i manlig slöjd, 11 i kvinnlig slöjd, 4 i hushållsgöromål och 11 i

trädgårdsskötsel; summa 66. Beträffande antalet övningsskollärare har skolöverstyrelsen

föreslagit, att 7 ordinarie lärare skulle vara anställda vid sådant

dubbelseminarium som ingår i min plan, emedan övningsskolan där behöver

vara lika stor som vid de nuvarande dubbelseminarierna. Häremot har jag

intet att erinra och har fördenskull räknat med 7 övningsskollärare vid värjo

dubbelseminarium. För enkelseminarium har jag behållit det nuvarande

antalet 4 övningsskollärare. Sammanlagda antalet övningsskollärare skulle

s. 237 Kontrollera mot PDF

237

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

alltså bliva 62. Enligt vad nu anförts skulle antalet ordinarie lärare vid

folkskoleseminarierna efter mitt organisationsförslag bliva följande: 11

rektorer, 61 lektorer, 66 Övningslärare och 62 övningsskollärare.

Vid beräkning av kostnaderna för dessa lärares avlöning har jag liksom

skolöverstyrelsen räknat med att gymnastiklärarna vid de kvinnliga seminarierna

ävensom alla lärare i kvinnlig slöjd och hushållsgöromål skulle

vara kvinnliga men i övrigt vid beräkningarna utgått ifrån att tjänsterna

skulle hava manliga innehavare. Aven jag har räknat endast med grundlöner.

Beräkning av kostnaderna för timlärare och vikarier, arvoden åt läkare,

bibliotekarier m. fl. samt av omkostnadsstaterna för uppvärmning, belysning,

renhållning m. m. har jag utfört med ledning av dels statsliggaren för budgetåret

1931/1932, dels skolöverstyrelsens beräkningar med hänsyn till dess

organisationsförslag.

De beräknade kostnaderna för nu angivna ändamål framgå av följande

tabell.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

Seminarier

Grundlöner

Timlärare

och vikarier

Övriga

arvoden

Omkostnads-

stater

Summa

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Stockholm......

84,850

17,150

3,350

28,600

133,950

Uppsala........

83,320

14,900

3,350

33,500

135,070

Växjö.........

80,505

14,900

3,350

31,000

129,755

Lund.........

83,320

14,900

3,350

31,000

132,570

Göteborg.......

83,320

17,980

3,350

31,000

135,650

Umeå.........

80,505

14,900

3,350

• 33,400*)

132,155

Linköping......

65,360

8,440

2,300

22,500

98,600

Karlstad.......

65,360

8,440

2,300

22,500

98,600

Falun.........

64,505

8,275

2,300

22,500

97,580

Härnösand......

65,360

8,440

2,300

22,500

98,600

Luleå.........

65,360

8,440

2,300

33,00(>2)

109,100

Summa

821,765

136,765

31,600

311,500

1,301,630

!) Summan höjd utöver 31,000 kronor med 2,400 kronor till värme, ljus, betjäning och

renhållning.

2) Summan höjd utöver 22,500 kronor med 10,500 kronor till värme, ljus, betjäning och

renhållning.

Förestående utgifter 1,301,630 kronor skulle utgå från det i riksstaten

upptagna ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna, posten

Folkskoleseminarierna. Från samma post bestridas jämväl kostnaderna för

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

provårskursérna vid seminarierna i Stockholm och Göteborg, enligt skolöverstyrelsen

uppgående till ett belopp av i runt tal 20,000 kronor, utgifter

för arvodeshöjning åt seminarievaktmästare, av överstyrelsen beräknade till

7,000 kronor, samt utgifter för vissa tillfälliga behov. Detta har, såsom

förut antytts, kunnat ske, emedan de förutnämnda beräkningarna legat i

överkant. I likhet med skolöverstyrelsen anser jag, att samma ordning bör

tillämpas allt fortfarande.

En jämförelse mellan nu utgående kostnader för de i det föregående angivna

ändamål, med tillägg av de nuvarande kostnaderna för studentkurser

och parallellavdelningar, och de kostnader för motsvarande ändamål, vilka

betingas av mitt organisationsförslag, ger följande resultat:

Under budgetåret 1930/1931 utgingo

1) från ordinarie reservationsanslaget till

folkskoleseminarierna............ kronor 1,728,387: —

2) från extra reservationsanslaget till studentkurser

och parallellavdelningar . . » 62,227: — 1,790,614:_

Enligt mitt förslag skulle samtliga kostnader uppgå till. . . 1,301,630: —

Besparing kronor 488,984: —

Utgår man, såsom skolöverstyrelsen ävenledes gjort, från det approximativt

beräknade kostnadsbelopp å 1,863,000 kronor, som skulle uppkommit,

därest de nuvarande seminarierna, det i Strängnäs undantaget, varit i verksamhet

i enlighet med gällande stater, skulle besparingen enligt mitt förslag

uppgått till 561,984 kronor.

Såsom skolöverstyrelsen omförmält, ingår i det ordinarie reservationsanslaget

till folkskoleseminarierna en särskild post: Stipendier åt elever vid

folkskoleseminarierna. Denna post är upptagen i riksstaten för innevarande

budgetår med 217,000 kronor, och är beräknad efter ett genomsnittsstipendium

å 129 kronor per elev. Antalet elever enligt mitt organisationsförslag

framgår av följande beräkning:

6 dubbelseminarier: 6 X (4X28 +2x25) = 972 elever

5 enkelseminarier: 5x4x28 =560 »

Summa 1,532 elever

Stipendiebeloppet skulle således komma att utgöra 1,532 X 129 kronor =

197,628 kronor.

Då anslaget nu är..........................kronor 217,000: —

och det behövliga stipendiebeloppet bleVe........... » 197,628: —

skulle således här uppkomma en besparing av........kronor 19,372: —

s. 239 Kontrollera mot PDF

239

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

För ålderstillägg åt seminarielärare har skolöverstyrelsen med hänsyn till

sitt organisationstorslag beräknat ett approximativt belopp å 152,000 kronor.

I proportion därtill skulle enligt mitt organisationsförslag för samma ändamål

krävas 121,845 kronor.

Från det ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg åt

lärare vid folkskoleseminarierna utgingo under budgetåret

1930/1931 ...................................kronor 203,745: —

Enligt mitt förslag skulle behövas............... » 121,845: —

vadan här skulle uppkomma en besparing av........kronor 81,900: —

Vad skolöverstyrelsen föreslagit rörande uppförande i riksstaten av ett

extra anslag å 4,700 kronor till en preparandkurs vid folkskoleseminariet i

Luleå samt beträffande kvarstående i riksstaten av dels ett extra anslag å

15,500 kronor till hyresersättning åt rektorerna vid vissa folkskoleseminarier,

dels ock ett extra förslagsanslag å 14,000 kronor till hyresbidrag åt

lärarna vid folkskoleseminarierna i Stockholm och Göteborg passar in även

i det förslag till ny seminarieorganisation, som jag framlagt, varför jag biträder

nämnda förslag.

Slutligen har skolöverstyrelsen approximativt beräknat den minskning i

kostnaderna för tillfällig löneförbättring, provisorisk avlöningsförbättring och

dyrtidstillägg åt seminariernas lärare för den händelse överstyrelsens organisationsförslag

bomme att genomföras och uppskattat denna minskning till

inemot 150,000 kronor. Statskontoret har funnit, att denna siffra bör höjas

till 160,000 kronor. Med det organisationsförslag jag framlagt skulle besparingen

i berörda avseende bliva omkring 265,000 kronor.

Av det föregående erhålles följande jämförande besparing stablå:1

Avlöningar, arvoden m. m..................

Enligt skolöver- styrelsens be- räkning

kronor

Enligt min be- räkning

kronor

| 207,700

52,000

150,000

488,984

19,372

81,900

265,000

Tillfällig löneförbättring m. m: ..............

Summa besparingar

Lägges härtill den årliga besparing, som skulle vinnas

genom småskoleseminariernas omorganisation och be-

409,700

229,039

855,256

364,979

Skulle den totala besparingen på folk- och småskole- seminariernas omorganisation uppgå till.......

Eller i avrundade tal

038,739

639,000

1,220,235

1,220,000

1 De sakkunniga ha icke lämnat några kostnadsberäkningar rörande folkskoleseminarierna.

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

I det föregående har jag redogjort för de kostnadsberäkningar, som utförts

beträffande den nya seminarieorganisation, som enligt mitt förslag

skulle upprättas till en början. Till de här beräknade kostnaderna komma

kostnaderna för den kurs för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor,

vilken framdeles skulle inrättas. Huru stora dessa kostnader bliva

kan icke nu angivas, men av den kostnadsberäkning, som skolöverstyrelsen

lämnat rörande läraravlöningar m. m. för en fyraårig kurs och därjämte en

tvåårig kurs för småskollärarinnor vid seminariet i Falun (sid. 231), framgår,

att kostnaderna för en blivande kurs för småskollärarinnor icke komma

att uppgå till något avsevärdare belopp.

Skulle mitt organisationsförslag komma att genomföras, bleve följden

bland annat den, att ganska många av de nuvarande ordinarie seminarielärarna

bleve obehövliga vid de nya seminarierna. Dessa lärare ha visserligen

enligt gällande avlöningsförfattning (svensk författningssamling 1918,

nr 662) skyldighet att låta sig förflyttas till annan befattning inom undervisningsväsendet,

men givet är, att tillräckligt antal befattningar, till vilka

alla de ledigvordna lärarna skulle kunna överflyttas, icke finnas att tillgå

genast och på en gång, utan att någon övergångstid kräves, under vilken

nämnda överflyttning kan ske, allt eftersom tjänster bliva lediga för sådant

ändamål. Då emellertid ifrågavarande lärare enligt nyssnämnda författning

äga rätt att under tiden före deras förflyttning alltjämt åtnjuta sina avlöningsförmåner,

torde vara nödvändigt, att de uppföras på en särskild övergångsstat,

på vilken de få kvarstå, tills de hänvisats till ny befattning med

den avlöning, som de lagligen äga uppbära, eller ock avgått med pension

och att ett lämpligt förslagsanslag beredes, från vilket deras avlöning kan

utbetalas. Huru stort detta anslag bör vara är omöjligt att nu beräkna.

Den saken bör tydligen bliva föremål för en särskild undersökning något

längre fram, då man lättare kan överblicka densamma.

E. Seminarieorganisationens genomförande.

Skolöverstyrelsen

,0/n 1931.

I fråga örn seminarieorganisationens genomförande yttrar skolöverstyrelsen

inledningsvis:

Överstyrelsen har ovan flerstädes framhållit, att de faktorer, som påverka

lärarbehovet icke äro konstanta och att det därför ligger i sakeus natur, att

organisationen av folkskoleseminarierna måste göras sådan, att möjligheter

förefinnas att reglera utexaminationen med hänsyn till ifrågavarande fluktuerande

förhållanden. Överstyrelsens förslag till definitiv organisation är

också uppgjort med hänsyn härtill. Överstyrelsen har därvid anvisat de

utvägar, som förefinnas inom denna organisation för eventuellt behövliga

inskränkningar eller utvidgningar av utexaminationen. Överstyrelsen har

vidare erinrat därom, att utexaminationstalen under de närmaste åren, örn

inga särskilda åtgärder vidtagas, äro lägre än de, som enligt vad nu beräknats

skulle bliva i genomsnitt behövliga under 1930-talet, och att till följd

s. 241 Kontrollera mot PDF

241

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

härav en brist på kompetenta folkskollärare torde uppkomma under nämnda

år, men att därefter under tiden fram till år 1939 ett utnyttjande av seminarierna

till deras fulla examinationskapacitet torde komma att innebära en

för stor lärarproduktion.

Här nämnda förhållanden äro givetvis av betydelse, då det gäller att bestämma,

såväl när seminarieorganisationen enligt föreliggande förslag bör

träda i kraft, liksom också de särskilda övergångsanordningar, som kunna

behöva vidtagas. Överstyrelsen är emellertid ännu ej beredd att avgiva

förslag i berörda avseenden. Enligt överstyrelsens förmenande föreligga

också särskilda skäl till någon tids uppskov med avgivande av dylikt förslag.

Inom den allra närmaste tiden är överstyrelsen nämligen i stånd att förebringa

ytterligare utredning till belysning av ifrågavarande förhållanden.

Härom anför överstyrelsen följande:

Alltsedan år 1922 har överstyrelsen årligen i november eller december

månad till Kungl. Majit avgivit underdånig framställning angående omfattningen

av folkskollärarutbildningen under nästkommande budgetår och i

samband därmed angående de anslag, som behöva äskas av riksdagen. Till

grund för dessa framställningar, vilka även åberopats av de sakkunniga, ha

legat utredningar angående lärartillgång och lärarbehov under den närmaste

framtiden, vilka utredningar grundat sig på vissa från folkskolinspektörer

och seminarierektorer införskaffade uppgifter. De från folkskolinspektörerna

inhämtade upplysningarna ha avsett dels lärarantalet i rikets folkskolor den

1 november det löpande året, dels de sannolika förändringar i lärarbehovet

det löpande och följande läsåret, vilka kunde föranledas av redan beslutade

eller ifrågasatta organisationsförändringar ävensom av förändringar i lärjungeantalet.

De från rektorerna vid folkskoleseminarierna införskaffade

upplysningarna åter ha gällt den omfattning, vari de elever, som utexaminerats

under det löpande och de två närmast föregående åren, den 15

oktober det löpande året vunnit anställning vid folkskola eller annan läroanstalt.

Nu bar överstyrelsen även innevarande år infordrat uppgifter av här

ifrågavarande art. Emellertid ha dessa uppgifter ännu ej hunnit av överstyrelsen

bearbetas. (Överstyrelsen vill bland annat påpeka, att folkskolinspektörernas

rapporter skulle till överstyrelsen ingivas senast den 10 november

1931.) Innan denna bearbetning slutförts, är överstyrelsen ej i

stånd att med bestämdhet yttra sig angående det antal elever, som bör intagas

i folkskoleseminarierna våren 1932 och följaktligen ej heller örn seminarieorganisationen

under budgetåret 1932/1933. Likaledes kan överstyrelsen,

först då denna utredning slutförts, avgiva förslag angående de anslag

till folkskoleseminarierna för budgetåret 1932/1933, som böra av riksdagen

äskas.

Överstyrelsen vill dessutom tillägga, att enligt överstyrelsens förmenande

uppgifter av ovannämnda art även under de närmast följande åren böra

inhämtas och läggas till grund för åtgärder angående lärarproduktionen

under övergångstiden.

Emellertid finner överstyrelsen det önskvärt, att man redan nu tar ställning

till vissa frågor rörande den tidpunkt, då omorganisationen skall börja

att träda i kraft och yttrar om denna tidpunkt:

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 115 käft. (lSTr 143.)

16

s. 242 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

242 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Enligt överstyrelsens förslag skola seminarierna i Skara, Landskrona och

Härnösand, sedan de nedlagts som folkskoleseminarier, användas som småskoleseminarier.

För att kunna bedöma, från vilken tidpunkt det sistnämnda

kan bliva förhållandet, bör man örn möjligt redan nu avgöra, när avvecklingen

av nämnda folkskoleseminarier kan påbörjas. Då emellertid de elever,

som eljest skulle kunnat intagas i dessa seminarier, skulle beredas möjlighet

att söka inträde vid något av de föreslagna samseminarierna i Lund, Karlstad

och Umeå eller Luleå, så sammanhänger frågan örn nedläggandet av

förstnämnda seminarier med spörsmålet om den tidpunkt, då omorganisationen

av sistnämnda seminarier till samseminarier skulle kunna påbörjas.

Man torde böra räkna med att riksdagens beslut angående den framtida

seminarieorganisationen kan komma att bliva fattat först långt fram på

våren 1932. Nu skola emellertid enligt stadgan för statens folkskoleseminarier

§ 29 inträdesansökningar vara ingivna till vederbörande rektor senast

den 10 maj det år, då inträde avses.

Därest nu riksdagen år 1932 fattade beslut örn att nedläggandet av vissa

seminarier och omorganisationen av vissa andra till samseminarier skulle

påbörjas redan från och med nämnda år, skulle därefter vissa beslut —

sedan överstyrelsen varit i tillfälle att avgiva yttrande — av Kungl. Maj:t

fattas i ärendet, varefter med anledning därav verkställighetsåtgärder skulle

vidtagas. Samtliga dessa omständigheter torde medföra, att det i varje fall

är otänkbart, att de inträdessökande skulle kunna i någorlunda tillräcklig

tid före den 10 maj hinna erhålla kännedom örn vid vilka seminarier inträde

kunde vinnas. För övrigt skulle även i andra avseenden svårigheter

yppa sig för ett påbörjande av samseminarieverksamheten redan hösten

1932. Överstyrelsen är därför av den meningen att ifrågavarande förändringar

beträffande såväl nedläggande av vissa seminarier som omändring

av andra icke böra påbörjas förrän år 1933.

I ännu ett avseende anser sig överstyrelsen redan nu kunna uttala sig rörande

den tidpunkt, då omorganisationen skulle kunna träda i kraft. Det gäller

de tvååriga studentkurserna och den kurs för utbildning av småskollärarinnor

till folkskollärarinnor, vilken skulle förläggas till seminariet i Falun.

Sedan riksdagen fattat beslut örn dessa kurser, skola för dem utarbetas och

fastställas vissa författningsbestämmelser jämte tim- och kursplaner. Det

är givetvis omöjligt, att detta skulle kunna ske så tidigt, att inträdesprövningar

till kurserna i fråga skulle kunna anordnas före början av höstterminen

1932. Överstyrelsen förmenar alltså, att omorganisationen av studentkurserna

till tvååriga liksom upprättande av nyssnämnda kurs för utbildning

av småskollärarinnor till folkskollärarinnor icke kan påbörjas år

1932 utan tidigast år 1933.

Beträffande tidpunkten för den av skolöverst3rrelsen föreslagna seminarieorganisationens

ikraftträdande har överstyrelsen såsom sin mening uttalat,

att omorganisationen icke bör påbörjas förrän år 1933. Giltigheten av de

skäl överstyrelsen förebragt för denna sin mening synes mig icke kunna

bestridas.

Vad överstyrelsen i nämnda avseende anfört finner jag vara i huvudsak

tillämpligt även på mitt organisationsförslag. Härtill kommer dock, under

förutsättning att detta förslag vinner bifall, att nya undervisningsplaner för

s. 243 Kontrollera mot PDF

243

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

seminariernas såväl fyraåriga som tvååriga kurser måste utarbetas. Jag

finner det sålunda, särskilt av detta skäl, omöjligt, att alla de ofrånkomliga

förberedande åtgärderna skulle kunna medhinnas till höstterminens början

1932, och anser därför, att omorganisationen av folkskoleseminarierna kan

påbörjas först under år 1933. Att närmare bestämma tiden för den nya

seminarieorganisationens ikraftträdande torde böra ankomma på Kungl.

Majit.

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Skolöverstyrelsen

10/u 1931.

lil. Folk- och småskoleseminarierna under läsåret 1932/1933.

Enär det av mig i det föregående framlagda förslaget rörande ny organisation

av folk- och småskoleseminarierna icke är avsett att träda i kraft

förrän vid höstterminens början 1933, krävas för dess genomförande inga

kostnader under budgetåret 1932/1933. Det återstår mig således att framlägga

förslag rörande folk- och småskoleseminarierna under sistnämnda

budgetår.

A. Folkskoleseminarier.

1. Seminariernas anordning under övergångstiden 1932/1933—1936/1937.

I samband med skolöverstyrelsens framställning den 31 augusti 1931 angående

äskanden rörande folkundervisningen, avsedda att föreläggas 1932

års riksdag, meddelade överstyrelsen, att överstyrelsen dåmera icke hunnit

slutföra den av Kungl. Majit genom beslut den 3 juli 1931 anbefallda utredningen

angående den framtida organisationen av folkskollärarutbildningen

i riket. I avvaktan på resultatet av sagda utredning fann sig överstyrelsen

icke i stånd att vid nämnda tidpunkt framlägga slutgiltiga beräkningar

rörande vissa anslagsbehov för folkskoleseminarierna under budgetåret 1932/

1933.

Emellertid kunde överstyrelsen ej heller i sin framställning den 10 november

1931 med utredning och förslag angående den framtida organisationen

av folkskollärarutbildningen och småskollärarutbildningen i riket framlägga

något slutgiltigt förslag till genomförande av den av överstyrelsen ifrågasatta

folkskoleseminarieorganisationen liksom ej heller till anslagsäskanden i

fråga örn folkskoleseminarierna för budgetåret 1932/1933. Härom anförde

överstyrelsen bland annat följande.

Överstyrelsen hade i den föreliggande utredningen flerstädes framhållit,

att de faktorer, som påverka lärarbehovet, icke vore konstanta och att

det därför läge i sakens natur, att organisationen av folkskoleseminarierna

måste göras sådan, att möjligheter förefunnes att reglera utexaminationen

med hänsyn till ifrågavarande fluktuerande förhållanden. Överstyrelsens

förslag till definitiv organisation vore också uppgjord med hänsyn härtill.

Överstyrelsen hade därvid anvisat de utvägar, som förefunnes inom

denna organisation för eventuellt behövliga inskränkningar eller utvidgningar

av utexaminationen. överstyrelsen hade vidare erinrat därom, att

utexaminationstalen under de närmaste åren, örn inga särskilda åtgärder

vidtoges, bleve lägre än de, som enligt de framlagda beräkningarna skulle

bliva i genomsnitt behövliga under 1930-talet, och att till följd härav en

brist på kompetenta folkskollärare torde uppkomma under de närmaste

åren, men att därefter under tiden fram till år 1939 ett utnyttjande av

seminarierna till deras fulla examinationskapacitet torde komma att innebära

en för stor lärarproduktion.

s. 245 Kontrollera mot PDF

245

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Här nämnda förhållanden vore givetvis av betydelse, då det gällde att

bestämma, såväl när seminarieorganisationen enligt det framlagda förslaget

borde träda i kraft, liksom också de särskilda övergångsanordningar,

som kunde behöva vidtagas. Överstyrelsen vore emellertid ännu ej beredd

att avgiva förslag i berörda avseenden. Enligt överstyrelsens förmenande

förelåge också särskilda skäl till någon tids uppskov med avgivande av

dylikt förslag. Inom den allra närmaste tiden vore överstyrelsen nämligen

i stånd att förebringa ytterligare utredning till belysning av ifrågavarande

förhållanden, överstyrelsen ville härom anföra följande.

Alltsedan år 1922 hade överstyrelsen årligen i november eller december

månad till Kungl. Majit avgivit framställning angående omfattningen

av folkskollärarutbildningen under nästkommande budgetår och i samband

därmed angående de anslag, som behövde äskas av riksdagen.

Till grund för dessa framställningar hade legat utredningar angående

lärartillgång och lärarbehov under den närmaste framtiden, vilka

utredningar grundat sig på vissa från folkskolinspektörer och seminarierektorer

införskaffade uppgifter. De från folkskolinspektörerna inhämtade

upplysningarna hade avsett dels lärarantalet i rikets folkskolor den 1 november

det löpande året, dels de sannolika förändringar i lärarbeliovet

det löpande oell följande läsåret, vilka kunde föranledas av redan beslutade

eller ifrågasatta organisationsförändringar ävensom av förändringar

i lärjungantalet. De från rektorerna vid folkskoleseminarierna införskaffade

upplysningarna åter hade gällt den omfattning, vari de elever, som

utexaminerats under det löpande oell de två närmast föregående åren,

den 15 oktober det löpande året vunnit anställning vid folkskola eller annan

läroanstalt.

Överstyrelsen hade även år 1931 infordrat uppgifter av här ifrågavarande

art. Emellertid hade dessa uppgifter ännu ej hunnit av överstyrelsen

bearbetas. (Överstyrelsen ville bland annat påpeka, att folkskolinspektörernas

rapporter skulle till överstyrelsen ingivas senast den 10 november

1931.) Innan denna bearbetning slutförts, vore överstyrelsen ej i stånd

att med bestämdhet yttra sig angående det antal elever, som borde intagas

i folkskoleseminarierna våren 1932 och följaktligen ej heller om seminarieorganisationen

under följande läsår. Likaledes kunde överstyrelsen, först

då denna utredning slutförts, avgiva förslag angående de anslag till folkskoleseminarierna

för budgetåret 1932/1933, som borde av riksdagen äskas.

Överstyrelsen ville dessutom tillägga, att enligt överstyrelsens förmenande

uppgifter av ovannämnda art även under de närmast följande åren

borde inhämtas och läggas till grund för åtgärder angående lärarproduktionen

under övergångstiden.

Sedan överstyrelsen slutfört ovannämnda utredning, har överstyrelsen nu

i skrivelse den 20 november 1931 dels framlagt resultatet av denna, dels

ock avgivit förslag angående de anslag till folkskoleseminarierna för budgetåret.

1932/1933, vilka böra av riksdagen äskas. Överstyrelsen yttrar sig

först örn nämnda utredning angående lärarbehovet och angiver i samband

därmed, huru överstyrelsen tänkt sig seminariernas anordning under övergångstiden

1932/1933—1936/1937.

De uppgifter, säger överstyrelsen, som denna gång legat till grund för

utredningen, skilja sig så till vida från de under tidigare år införskaffade,

Skolöverstyrelsen

27n 1931.

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

att överstyrelsen nu ej beliövt begära upplysningar angående de sannolika

förändringarna i lärarbehovet under den närmaste tiden. Dylika uppgiiter

ha nämligen, såsom framhållits i överstyrelsens ovannämnda framställning

den 10 november 1931, erhållits från inspektörerna så sent som i

september innevarande år. Däremot har överstyrelsen från samtliga statens

folkskolinspektörer, Stockholms folkskoledirektion oell Göteborgs allmänna

folkskolestyrelse infordrat uppgifter angående lärarförhållandena

i rikets folkskolor den 1 november 1931. Likaledes har överstyrelsen från

vederbörande rektorer vid statens folkskoleseminarier inhämtat upplysningar

rörande den omfattning, vari de åren 1929, 1930 och 1931 utexaminerade

eleverna vunnit anställning vid folkskola eller annan läroanstalt

den 15 oktober 1931.

Antal lärår- Beträffande

tjänster: , ,

lärartillgån<r styrelsen:

antalet lärartjänster, lärartillgång

och lärarbehov anför över
-

ch lärår- Inspektörernas rapporter i september avsågo dels uppgifter örn läråre

ov- antalet vid slutet av vårterminen 1931, dels beräkningar rörande det antal

lärare, som kunde komma att vara anställda vid slutet av vårterminerna

under de följande åren till och med år 1939. De nu avlämnade uppgifterna

avse, som nämnt, lärarantalet den 1 november innevarande år och komplettera

sålunda de förstnämnda siffrorna.

Såsom framhållits i ovannämnda utlåtande den 10 november 1931, utgjorde

antalet ordinarie och extra ordinarie lärartjänster vid slutet av

vårterminerna 1930 och 1931 respektive 14.6501) och 15,082-’) och beräknades

av inspektörerna vid slutet av vårterminen 1932 bliva 15,360. Motsvarande

antal var enligt inspektörernas rapporter föregående år 14,935 den 1 november

1930. Enligt nu lämnade uppgifter utgjorde antalet lärartjänster

den 1 november 1931 15,229. Ökningen från slutet av vårterminen till den

1 november blev sålunda år 1930 285 och år 1931 147, under det att ökningen

från den 1 november till slutet av läsåret blev 147 sistlidna läsår

och beräknas bli 131 innevarande läsår.

Vad så angår tillgången på lärarkrafter, vill överstyrelsen erinra därom,

att överstyrelsen i de utlåtanden överstyrelsen avgav under de närmaste

åren före 1930, hade anledning framhålla, att uppgifterna från

de olika inspektionsområdena visade, att inga större svårigheter mött

att erhålla kompetenta vikarier såväl å vakanta tjänster som vid fall

av tjänstledighet. Sistlidna år hade förhållandena emellertid börjat

ändra sig. Överstyrelsen framhöll då, att enligt inspektörernas rapporter

i ett ilertal fall till vikarier för tjänstlediga lärare måst antagas

antingen icke kompetenta personer eller pensionerade lärare, då försök,

som gjorts att erhålla yngre examinerad lärarkraft, misslyckats. Under

det att 1929 ars uppgifter visat, att 22 av de vikarier, som tjänstgjorde å

350 vakanta tjänster och för 678 tjänstlediga lärare, antingen icke innehade

föreskriven kompetens (13) eller vöre pensionerade folkskollärare (9),

inneburo 1930 års uppgifter, att av vikarierna å 366 vakanta tjänster och

för 714 tjänstlediga lärare ett antal av 50 antingen vore icke kompetenta

(33) eller pensionerade lärare (17). Av nu föreliggande rapporter framgår,

att svårigheten att skaffa kompetenta vikarier i år är större än i fjol. Av

de vikarier, som den 1 november tjänstgjorde å 400 vakanta tjänster och

för 6/0 tjänstlediga lärare, innehade nämligen 77 antingen icke föreskri
-

*) Grafiskt interpolera! värde.

2) Enligt inspektörernas uppgifter av den 15 september 1931.

s. 247 Kontrollera mot PDF

247

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

ven kompetens (57, varav 52 småskollärarinnor) eller vörö pensionerade

folkskollärare (20), varjämte en extra ordinarie folkskollärarinnetjänst

uppehölls av en småskollärarinna. Sammanlagda antalet av icke kompetenta

eller pensionerade, som uppehöllo folkskollärartjänster, var således

78. Icke mindre än 16 inspektörer betona också svårigheten att för kortare

vikariat erhålla kompetenta, ej pensionerade folkskollärare. Några

inspektörer tillägga, att samma svårigheter visat sig i fråga örn längre

vikariat.

Vad därefter vidkommer de från seminarierektorerna ingångna upplysningarna

angående de åren 1929, 1930 och 1931 utexaminerade lärarnas anställningsförhållanden,

torde det böra erinras därom, att uppgifterna i likhet

med föregående år hänföra sig till tidpunkten den 15 oktober, varigenom

i möjligaste mån undgåtts den felkälla, som värnpliktstjänstgöringen

utgör.

I fråga örn de år 1928 och tidigare utexaminerade lärarna har det —

liksom i motsvarande fall under föregående år — ansetts möta svårigheter

att underkasta jämväl dessa årsklasser samma detaljerade undersökning

som de senare utexaminerade. I detta avseende vill överstyrelsen

framhålla, att en (i överstyrelsens framställning den 10 november 1931

åberopad) våren 1931 efter samma grunder verkställd undersökning, avseende

tidpunkten den 15 mars, gav till resultat, att av de år 1928 utexami

nerade lärarna 3 manliga och 1 kvinnlig, sammanlagt 4, då icke hade erhållit

anställning, mot tillsammans 16 av årgången 1927 vid motsvarande

undersökning den 15 mars 1930. Då dessa siffror visa fallande tendens och

då utav ovannämnda 4 lärare (av årgången 1928) samtliga tidigare innehaft

anställning under längre tid, har överstyrelsen ansett sig vid nu föreliggande

överväganden kunna lämna sagda årsklass å sido.

Resultatet av den nu förebragta utredningen angående de åren 1929,1930

och 1931 utexaminerade lärarnas anställningsförhållanden den 15 oktober

1931 framgår av nedanstående tablå.

Examensår

ut-

exa-

mine

rade

Ordi-

narie

Extra

ordi-

narie

Vika-

rier

An-

ställ-

ning

vid

skola

av

annat

slag

Ej sökt anställning

på grund av

Ar-

bets-

lösa

Döda

Upp-

gift

sak-

nas

värn-

plikt

äk-

ten-

skap

annan

anled-

ning

Manliga lärare.

1929 .........

393

155

101

113

6

—

—

5

3

4

6

1930 .........

258

45

64

110

6

9

—

5

5

1

13

1931 .........

264

5

53

132

4

54

—

5

3

—

8

Summa

915

205

218

355

16

63

—

15

11

5

27

Kvinnliga lärare.

1929 .........

219

73

74

49

4

—

6

3

1

1

8

1930 .........

160

26

74

51

—

—

3

3

1

1

1

1931.........

162

2

64

84

2

—

—

4

3

—

3

Summa

541

101

212

184

6

—

9

10

5

2

12

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

Av tablån samt av andra uppgifter, som stått till överstyrelsens förfogande,

framgår bland annat följande.

Av de år 1929 utexaminerade lärarna redovisas den 15 oktober 1981 3

manliga och 1 kvinnlig, tillsammans 4, vara utan sökt anställning. Föregående

höst utgjorde totala antalet arbetslösa av denna årsklass 14, var

jämte 19 av värnplikt voro hindrade att söka anställning. Samtliga de

den 15 oktober 1981 av denna årsklass arbetslösa lärarna hava tidigare innehaft

anställning. Beträffande längden av denna föreligga uppgifter endast

i fråga örn tre av nämnda lärare. Dessa lia innehaft dylik anställning

i medeltal manliga under 8 ''A veckor, kvinnliga under 2 veckor. Uppgifter

saknas helt beträffande 6 manliga och 8 kvinnliga lärare.

Vad angår de år 1930 utexaminerade inhämtas, att 5 manliga och 1

kvinnlig lärare, tillsammans 6, förgäves sökt anställning, varjämte 9 av

värnplikt voro hindrade att söka plats. Föregående höst uppgåvos av årsklassen

1930 7 manliga och 2 kvinnliga, tillsammans 9, vara utan sökt anställning,

varjämte 68 av värnplikt voro hindrade att söka. Av de vid senaste

undersökningstillfället arbetslösa lärarna hava samtliga 5 manliga

lärare tidigare innehaft anställning under längre eller kortare tid. Be

träffande 13 manliga och 1 kvinnlig saknas helt uppgifter.

Beträffande slutligen de år 1931 utexaminerade eleverna uppgivas o

manliga och 3 kvinnliga, tillsammans 6, vara utan sökt anställning, varjämte

54 av värnplikt voro hindrade att söka plats. Uppgifter saknas i

fråga örn 8 manliga och 3 kvinnliga lärare.

Sammanlagda antalet lärare, vilka icke innehade anställning vid nu

ifrågavarande tidpunkt, utgör av de tre årsklasser, varom liär är fråga.

11 manliga och 5 kvinnliga eller i allt 16. Motsvarande siffra utgjorde vid

fjolårets undersökning 29 manliga och 4 kvinnliga, tillsammans 33 lärare.

Innevarande år hava 63 lärare av värnplikt varit hindrade att söka anställning,

år 1930 uppgick denna grupp till ett antal av 92. Totala antalet

lärarkrafter, som vid inträffande vakans eller ledighet kan anses dispo

nibelt under läsåret, utgör alltså 16 + 63 = 79 mot föregående år 33 + 92

= 125.

I fråga örn fördelningen å olika seminarier av de elever, som enligt rektorernas

rapporter ej vunnit anställning den 15 oktober 1931, må följande

anföras. Från Lunds seminarium redovisas alltfort ett — relativt sett —

stort antal arbetslösa, nu 5 av 16 för hela riket, d. v. s. liksom tidigare

ungefär en tredjedel av totalantalet. Absoluta antalet arbetslösa från

nämnda seminarium har dock minskats från 11 föregående år. Stockholms

seminarium redovisar ett lika stort antal arbetslösa som Lunds seminarium,

men härvid är att märka, att av de 5 arbetslösa från förstnämnda

seminarium 3 sökt anställning endast i hemstaden eller dess närmaste om

givning. Övriga arbetslösa fördela sig med 3 på Göteborgs och en på vartdera

av seminarierna i Strängnäs, Linköping och Växjö. Den från sistnämnda

seminarium utexaminerade elev, varom här är fråga, har dock

sökt anställning endast i Göteborg. — Av de vid seminarierna i Uppsala.

Karlstad, Härnösand, Luleå, Skara, Falun, Kalmar, Landskrona och Umeå

utexaminerade eleverna hava alla, för vilka uppgifter föreligga, erhållit

anställning.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen, saknades enligt in

spektörernas rapporter den 1 november 1931 i 78 fall kompetenta personer

för uppehållande av lärarbefattningar. Å andra sidan vore enligt semi
-

s. 249 Kontrollera mot PDF

249

Kungl. Maj. ts proposition Nr 143.

narierektorernas uppgifter 16 av de under åren 1929—1931 utexaminerade

lärare, vilka sökt anställning, utan sådan den 15 oktober 1931. Den bristande

överensstämmelsen mellan dessa uppgifter kan givetvis i någon mån

lia sin förklaring i de olika tidpunkter rapporterna avse. Huvudorsaken

till divergensen mellan uppgifterna är emellertid säkerligen den brist på

rörlighet, som i viss mån utmärker och måste utmärka den kår, som

rekryterar speciellt vikariaten. Man kan nämligen icke beräkna, att en

person reser lång väg från hemorten för att uppehålla ett vikariat, därest

detta ej är något så när långvarigt; avlöningen skulle eljest i åtskilliga

fall ej ens räcka till att täcka resekostnaderna. Till belysning av detta förhållande

må erinras därom, att enligt rektorernas uppgifter endast 39 aide

under åren 1929—1931 utexaminerade lärarna den 15 oktober 1931 innehade

vikariat för kortare tid än en termin.

Det sagda innebär med andra ord, att ett visst överskott på lärarkrafter

alltid måste förefinnas, örn det normala behovet av vikarier skall kunna

tillgodoses. Därest detta överskott är mycket litet, blir följden, att i vissa

delar av landet en faktisk brist på kompetenta lärarkrafter kommer att

visa sig.

Att innevarande läsår en sådan brist föreligger bekräftas även av upplysningar,

som inhämtats från den av Sveriges allmänna folkskollärarförening

anordnade platsförmedlingsbyrån. Enligt dessa upplysningar

voro den 1 november 1931 hos byrån endast 2 manliga och 3 kvinnliga folkskollärare

anmälda såsom sökande anställning. Av dessa komma 3 på

Stockholms stad, medan 1 lärare finnes anmäld från vart och ett av Stockholms

och Kopparbergs län. Den 1 november 1929 var antalet platssökande

98, därav 71 manliga och 27 kvinnliga lärare. Den 1 november 1930 var antalet

13, samtliga manliga. De 5, som sökte anställning den 1 november

1931, voro utexaminerade en vartdera av åren 1890, 1915, 1925, 1929 och 1931.

Av de tre folkskollärarinnorna voro två gifta och hade meddelat, att de

sökte plats helst i Stockholm och dess närmaste omgivning. — Vidare har

från platsförmedlingsbyrån inhämtats, att byrån under tiden den 16 mars

— den 31 oktober 1931 förmedlat 58 manliga och 44 kvinnliga, sammanlagt

102, platser samt att 59 platser ej kunnat förmedlas, på grund av att inga

lärare funnos lediga. Vidare har det meddelats, att klagomål inkommit

från såväl landsbygd som städer rörande svårigheten att erhålla kompetenta

vikarier.

I sin skrivelse den 2 december 1930 har överstyrelsen, med ledning alden

då verkställda undersökningen angående lärår behovet under de närmast

följande åren, beräknat, att vid slutet av läsåret 1930/1931 en brist

av omkring 25 lärare skulle förefinnas. Vid mitten av vårterminen 1931

verkställde överstyrelsen, såsom ovan påpekats, en förnyad undersökning

rörande de åren 1928, 1929 och 1930 utexaminerade elevernas anställningsförhållanden,

i syfte att erhålla hållpunkter för bedömande av spörsmålet

örn efterfrågan å lärare under pågående läsår. Vid berörda undersökning

uppgåvos 22 manliga och 3 kvinnliga lärare vara utan sökt anställning.

Allenast 3 lärare voro av värnplikt förhindrade att söka anställning. Jämföras

dessa siffror med de för den 15 oktober 1930 föreliggande, visar det

sig, att de vid sistnämnda tidpunkt disponibla 125 lärarna 97 (125 — 28)

erhållit anställning. I verkligheten erfordrades givetvis jämväl elter den

15 mars intill läsårets slut ytterligare ett antal vikarier, och den av överstyrelsen

i ovannämnda skrivelse den 2 december 1930 angivna blåsten av

s. 250 Kontrollera mot PDF

Folk.skoleseniin^rie

organisationen

under

läsåren

1932/1933—

1936/1937.

250 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

25 synes nied hänsyn härtill kunna anses vara en något så när rimlig för

utberäkning. I varje fall är det tydligt, att det överskott på folkskollärare,

som tidigare förefunnits, vid nämnda tidpunkt helt försvunnit och

att en tendens till brist började göra sig gällande. Överstyrelsen bär också

vid flera tillfällen framhållit, att en brist vore att förvänta vid slutet av

läsåret 1930/1981. Att denna brist under de närmaste åren kommer att ökas,

synes också otvivelaktigt. Överstyrelsen vill i detta sammanhang erinra

därom, att enligt den av byråchefen Göransson gjorda beräkning av lärarbehovet,

för vilken redogjorts å sid. 61 i överstyrelsens utlåtande den 10

november 1931, under innevarande läsår ett tillskott av 685 nya lärare behöves

för att täcka behovet på grund av dels avgång, dels ökning i antalet

lärartjänster. Nu utgjorde de sistlidna vårtermin utexaminerade folkskollärarna

sammanlagt 426. Av dessa kommer emellertid en del, enligt vad

erfarenheten visar, icke att rekrytera folkskollärarkåren utan i stället

omedelbart övergå till andra banor. På grund av vunna erfarenheter beräknar

överstyrelsen detta antal till 12. Det återstående antalet lärare,

som var disponibelt för folkskollärartjänster, var således 414. Därest man

vidare icke räknar med att någon brist förelåg vid slutet av vårterminen

1931 utan för säkerhets skull utgår från att varken brist eller överskott

förefanns, skulle alltså för täckande av behovet av lärare inom folkskolan

under innevarande läsår behövas 271 fler lärare än som nu finnas tillgängliga.

De inkomna rapporterna, för vilka ovan redogjorts, bekräfta, att en

brist föreligger, och synes i fråga örn dennas storlek visa i samma riktning

som den ovan gjorda beräkningen.

På enahanda sätt kan man beträffande läsåret 1932/1933 göra följande

beräkning. Dragés nyssnämnda brist av 271 från det antal lärare, som kan

beräknas tillföras folkskollärarkåren på grund av utexamination vårterminen

1932, d. v. s. 422 (434 — 12), skulle för läsåret 1932/1933 endast 151 nya

lärare bliva disponibla. Då behovet kan beräknas till 495, skulle vid slutet

av läsåret föreligga en brist på 344. Därest i fråga örn intagningen av

clever vid seminarierna år 1932 ingen sådan förändring vidtages, som kan

medföra en ökning av utexaminationen år 1933, skulle — såsom framgår

av tabellen å sid. 251 — på samma sätt vid slutet av läsåret 1933/1934

föreligga en brist på 279. Med de i tabellen angivna examinationstalen, till

vilka överstyrelsen nedan återkommer, synes bristen icke komma att avvecklas

förrän under de sista åren av innevarande årtionde.

Angående folkskoleseminarieorganisationen under läsåren 1932/1933—

1936 1937 yttrar överstyrelsen :

I sin framställning'' av den 10 november 1931 har överstyrelsen flerstädes

betonat vanskligheten av alla förutberäkningar på här ifrågavarande örn

råde. Överstyrelsen vill ånyo understryka denna synpunkt. I varje fall

synes det emellertid vara klart, att en stor lärarbrist kan förväntas uppkomma

under den närmaste tiden. Under sådana förhållanden har överstyrelsen

ansett sig böra taga under övervägande, örn ej en utökning av

examinationen bör åstadkommas. Då emellertid nämnda brist efter allt att

döma under de senare åren av 1930-talet kommer att förbytas i ett överskott,

har överstyrelsen funnit sig särskilt böra pröva, om ej åtgärder

kunna vidtagas, som medföra en sådan förskjutning i examinationstalen,

att dessa ökas under de närmaste åren och minskas under senare delen av

1930-talet. Överstyrelsen har sålunda ansett sig böra undersöka, dels huru
-

s. 251 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

251

1931/32

1932/33

1933/34

1934/35

1935/36

1936/37

överskott från föregående läsår

—

-271

— 344

— 279

— 230

— 129

Antal utexaminerade närmast

föregående vårtermin1) ....

426

434

463

394

476

440 (500)

Antal lärare, som kunna beräk- nas omedelbart övergå till

andra verksamhetsgrenar . . .

12

12

12

12

12

12

För folkskolan disponibla lärare

vid början av läsåret (= sum- man av uppgifterna i första

och andra raden, minskad med

uppgiften i tredje raden) . . .

414

151

107

103

234

299 (359)

Lärarbehov (enligt byråchefen

Göranssons beräkningar) . . .

685

495

386

333

363

349

Beräknat överskott vid läsårets

slut................

- 271

— 344

— 279

— 230

— 129

-50 ( + 10)

'') Examinationstalen överensstämma ej med de i överstyrelsens utlåtande den 10 november

1931 omnämnda. De ovan angivna talen äro beräknade dels med ledning av nu

tillgängliga uppgifter örn elevantalet i seminarierna, dels på grund av vad överstyrelsen

nu föreslår rörande intagningen av elever i seminarierna från och med år 1932.

vida man bör utöka examinationen åren 1933 och 1934 genom att på ett

eller annat sätt bereda ett större antal studenter möjlighet till inträde vid

folkskoleseminarierna, dels örn man bör nedbringa examinationen år 193(1

genom att minska intagningen år 1932 i första klassen av de fyraåriga

linjerna.

Överstyrelsen vill då först till behandling upptaga sistnämnda spörsmål.

Därvid vill överstyrelsen till en början erinra örn fördelningen av antalet

klassavdelningar vid de olika seminarierna innevarande läsår. Denna fördelning

är följande:

seminariet i Strängnäs.............................. 1 klassavdelning

seminarierna i Kalmar, Landskrona, Skara och Härnösand

vartdera.................... 4 klassavdelningar

» » Stockholm, Växjö och Luleå........ 5 »

» » Linköping, Falun, Lund, Karlstad

Umeå .............................. 6 »

» » Uppsala och Göteborg.............. 7 »

Dubbelseminariernas klassuppsättning är följande:

Uppsala, Göteborg ............................... 2 I, 2 II, 2 III,

Linköping, Falun, Karlstad ...................... 1 I, 1 II, 2 III,

Lund............................................. 1 I, 2 II, 2 III,

Umeå ............................................ 2 I, 1 II, 2 III,

Luleå ............................................ 1 I, 2 II, 1 III,

1 IV

2 IV

1 IV

1 IV

1 IV.

Med hänsyn till vad överstyrelsen anfört i sin framställning den 10

november 1931, linner sig överstyrelsen nu icke behöva närmare motivera

den uppfattningen, att den nuvarande seminarieorganisationen under läsaret

1932/1933 ej kan utnyttjas i hela sin omfattning. Tillfälliga indragningar

av klassavdelningar äro sålunda påkallade även under nämnda läs
-

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Maj. ts proposition Nr 143.

ar. Överstyrelsen är därvid av den meningen, att liksom innevarande läsår

en inskränkning i antalet intagningsavdelningar med 5 lämpligen bör

företagas. Detta innebär, att till klass I skulle år 1932, liksom innevarande

år, intagas parallellavdelningar vid endast 3 dubbelseminarier. Vid övervägandet

av spörsmålet, vilka seminarier böra drabbas av sådan inskränkning,

håller överstyrelsen före, att seminarierna i Uppsala, Lund, Göteborg,

Umeå oell Luleå härvid böra främst ifrågakomma. Samtliga dessa

seminarier hava, såsom ovan angivits, innevarande läsår allenast en avgångsklass.

Däremot hava seminarierna i Linköping, Falun och Karlstad,

vid vilka enligt överstyrelsens uppfattning sålunda två klassavdelningar

skulle intagas år 1932, innevarande läsår två avgångsklasser. På så sätt

skulle klassavdelningarnas totalantal vid varje dubbelseminarium bliva

detsamma som innevarande läsår, vilket givetvis är önskvärt med hänsyn

till att de vid seminarierna anställda ordinarie lärarna böra erhålla full

sysselsättning.

Med den av överstyrelsen föreslagna intagningen skulle antalet klasser

vid dubbelseminarierna läsåret 1932/1933 bliva följande:

Vad de hittillsvarande enkelseminarierna angår, är det en given sak, att

elever böra intagas i klass I vid seminarierna i Stockholm, Växjö och Kalmar.

Vidare böra ettåriga studentkurser alltjämt anordnas vid de två

förstnämnda av dessa tre seminarier. Överstyrelsen är vidare av den uppfattningen,

att man år 1932 i fråga örn samtliga seminarier bör räkna med

en intagning av 25 elever i varje klassavdelning, i likhet med vad fallet i

regel varit under innevarande och närmast föregående år. Examinationen

vid slutet av läsåret 1935/1936 skulle då, på grund av vad nu föreslagits beträffande

intagningen i klass I vid dubbelseminarierna och vid nyssnämnda

enkelseminarier, uppgå till cirka 340.

Emellertid måste man vid bedömandet av examinationens storlek vid

nämnda tidpunkt taga hänsyn även till en annan faktor, överstyrelsen

anser sig nämligen böra räkna med att år 1936 elever utexamineras ej blott

från de fyraåriga linjerna, i vilka intagning sker år 1932, utan även från

de av överstyrelsen i dess framställning den 10 november 1931 föreslagna

tvååriga linjerna. Såsom överstyrelsen nedan närmare skall visa, räknar

överstyrelsen med att år 1936 utexamination kan äga rum från samtliga

de 4 av överstyrelsen föreslagna tvååriga studentkurserna, men däremot

icke från den tvååriga kursen för utbildning av småskollärarinnor till

folkskollärarinnor. Från de fyra studentkurserna skulle således år 1936

utexamineras cirka 100 elever. Sammanlagda utexaminationen nämnda år

skulle således, med hänsyn till vad nu anförts, bli cirka 440, varav cirka

280 manliga och cirka 160 kvinnliga elever.

Såsom framgår av det ovan anförda, har vid bestämmandet av detta

examinationstal icke medräknats någon utexamination från de tre seminarier,

som enligt överstyrelsens förslag successivt skulle nedläggas, nårn

ligen seminarierna i Skara, Landskrona och Härnösand. Då överstyrelsen

nu till behandling upptager spörsmålet örn intagningen av elever år 1932

i dessa seminarier, vill överstyrelsen redan från början framhålla, att

Uppsala, Göteborg.........

Linköping, Falun, Karlstad

1 I, 2 II, 2 lil. 2 IV

2 I, 1 II, 1 lil, 2 IV

1 I, 1 II, 2 III, 2 IV

1 I, 2 II, 1 III, 2 IV

1 I, 1 II, 2 lil, I IV.

Lund

Umeå

Luleå

s. 253 Kontrollera mot PDF

253

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

överstyrelsen anser sig böra taga under förnyat övervägande frågan om

den tidpunkt, då avvecklingen av sagda seminarier skulle påbörjas.

I sin framställning den 10 november 1031 har överstyrelsen beträffande

detta spörsmål bland annat framhållit, att det sammanhänger med frågan

örn den tidpunkt, då vissa andra seminarier kunde börja omorganiseras

till samseminarier. De elever, som eljest skulle intagits i förstnämnda

seminarier, skulle nämligen beredas möjlighet att söka inträde i något

av sistnämnda samseminarier. Överstyrelsen har då uttalat den uppfattningen,

att nämnda omorganisation av vissa seminarier till samseminarier

och nedläggandet av vissa andra icke borde påbörjas samma år riksdagen

fattat beslut örn förändringarna, då det i så fall skulle visa sig svårt att i

tillräckligt god tid medhinna vederbörliga åtgärder för att bringa beslutet

i verkställighet. Överstyrelsen har därför som sin mening framhållit,

att ifrågavarande förändringar icke borde påbörjas förrän år 1933.

Överstyrelsen finner alltjämt de anförda skälen tala för att omorganisationen

av vissa seminarier till samseminarier ej bör påbörjas förrän sistnämnda

år. Däremot kan överstyrelsen — då överstyrelsen nu haft anledning

närmare överväga verkningarna på utexaminationen av att elever

år 1932 intoges i klass I vid seminarierna i Skara, Landskrona och Härnösand

— icke vidhålla sin uppfattning rörande den tidpunkt, då nedläggandet

av sagda seminarier skulle påbörjas. De elever, som intoges i dessa

seminarier år 1932, skulle nämligen komma att utexamineras år 1936. Såsom

ovan visats, har man emellertid att räkna med en utexamination från

övriga seminarier vid nämnda tidpunkt av cirka 440. Med denna utexamination

skulle enligt tabellen ovan under läsåret 1936/1937 större

delen av den ovan omtalade lärarbristen kunna avvecklas. Utökas däremot

examinationen år 1936 genom att nya elever intagas år 1932 i första

klassen av de fyraåriga linjerna vid seminarierna i Skara, Landskrona

och Härnösand, skulle man — såsom framgår av de i sista kolumnen

av tabellen inom parentes angivna siffrorna — lia anledning förvänta,

att något överskott på lärare skulle uppkomma läsåret 1936/1937,

och detta, även örn man, såsom skett i nämnda tabell, beräknar en intagning

av blott 20 elever vid vart och ett av sagda seminarier. Emellertid

är detta överskott icke av den omfattning, att det i och för sig skulle

kunna motivera, att man redan år 1932 påbörjar indragningen av samtliga

de ifrågavarande seminarierna. Härtill kommer ännu en omständighet, som

gör att överstyrelsen känner sig tveksam i fråga örn en sådan åtgärd. Överstyrelsen

syftar här på det förhållandet, att nedläggandet skulle avse tvä

lärarinne- men blott ett lärarseminarium, varigenom proportionen mellan

de år 1936 utexaminerade manliga och kvinnliga lärarna skulle bli mindre

önskvärd. Särskilt starkt skulle disproportionen framträda därigenom, att

båda de nämnda lärarinneseminarierna äro förlagda till södra och västra

Sverige. Med hänsyn härtill har överstyrelsen tagit under övervägande,

om ej vid ett av dessa seminarier elever borde intagas även år 1932. Ur

småskolescminarieorganisationens synpunkt är det emellertid särskilt angeläget,

att seminariebyggnaden i Skara icke tages i bruk för folkskoleseminariet

längre än som är absolut nödvändigt. På grund härav skulle

ett bibehållande av klass I vid Landskrona folkskoleseminarium vara mera

tillrådligt. Ä andra sidan bör man taga i betraktande, att utexamination

av folkskollärarinnor dock kommer att äga rum i Skåne under år 1936. Såsom

överstyrelsen nedan kommer att föreslå, skulle nämligen frän stil
-

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

dentkursen vid seminariet i Lund nämnda år utexamineras ej blott manliga

utan även kvinnliga elever.

Dä överstyrelsen trots dessa överväganden stannat för att föreslå, att

indragningen av samtliga ifrågavarande tre seminarier skulle påbörjas år

1932, är orsaken härtill det överskott, som — såvitt överstyrelsen nu kari

bedöma — torde uppkomma under de närmaste åren efter 1936. Givetvis

kan överstyrelsen ej heller underlåta att taga någon hänsyn till önskvärdheten

av att, så snart sig göra låter, kunna inrymma dubbla småskoleseminarier

i de byggnader, som bliva lediga vid folkskoleseminariernas

nedläggande. På grund av vad sålunda anförts, kan överstyrelsen nu icke

tillråda, att nya elever intagas i folkskoleseminarierna i Skara, Landskrona

och Härnösand. Avvecklingen av dessa bör enligt överstyrelsens förmenande

alltså påbörjas redan år 1932.

I detta sammanhang anser sig överstyrelsen även böra beröra frågar.

örn tidpunkten för genomförandet i övrigt av den föreslagna omorganisationen

av folkskoleseminarierna. Frågan har nämligen betydelse för ut

examinationen under de närmaste åren och därmed även för spörsmålet,

huruvida man bör utöka examinationen åren 1933 och 1934 genom att på

ett eller annat sätt bereda ett större antal studenter möjlighet till inträde

vid folkskoleseminarierna.

Överstyrelsen vill då först erinra därom, att överstyrelsen i sin framställning

den 10 november 1931 uttalat den meningen, att intagningen av

elever i de av överstyrelsen föreslagna nya tvååriga studentkurserna liksom

i den tvååriga kurs för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor,

vilken skulle förläggas till folkskoleseminariet i Falun, ej bör

ske förrän år 1933. Överstyrelsen har ingen anledning att nu frångå denna

uppfattning. Då sålunda de ettåriga studentkurserna år 1933 skulle ersät

tas med tvååriga, skulle år 1934 ingen utexamination äga rum från

studentkurser. Det antal elever, som enligt tabellen ovan skulle utexamineras

ar 1934 (394) är alltså beräknat uteslutande med ledning av

det nuvarande elevantalet i seminarierna. De elever, som intoges år 1933 i

de tvååriga kurserna, skulle således utexamineras år 1935. Då man — sås°m

överstyrelsen framhållit i sitt utlåtande den 10 november 1931 — bör

utgå ifrån att vid ett och samma seminarium ej böra linnas mer än två

avgångsklasser, och dä vid Uppsala och Göteborgs seminarier år 1935

komma att finnas tvenne avgångsklasser å de fyraåriga linjerna, anser

överstyrelsen sig icke kunna tillstyrka, att tvååriga studentkurser inrättas

vid dessa seminarier år 1933. Däremot möter intet hinder för att dylika

kurser nämnda år inrättas vid seminarierna i Stockholm och Lund.

Enligt överstyrelsens förslag av den 10 november 1931 skulle sistnämnda

seminarium ombildas till samseminarium. Därest redan ar 1933 såväl

manliga som kvinnliga elever intoges i studentkursen vid seminariet i

Lund, skulle följden — då seminariet i Stockholm är avsett endast för

kvinnliga elever — bliva, att för manliga inträdessökande studenter endast

en halv, men för kvinnliga 1 klassavdelning stöde öppen. Överstyrelsen

kan ej finna en dylik proportion rimlig. Överstyrelsen tänker sig däriör,

att ar 1933 endast manliga elever skulle intagas i studentkursen vid

Lunds seminarium. (Däremot borde givetvis nämnda år i första klassen

a den fyraåriga linjen saväl manliga som kvinnliga elever intagas.) År

19.j5 skulle således en utexamination av cirka 50 studenter — hälften manliga

och hälften kvinnliga — komma till stånd. Härtill skulle komma cirka

s. 255 Kontrollera mot PDF

255

Kungl. Majis proposition Nr 143.

25 elever, utexaminerade från den tvååriga kursen vid seminariet i Falun.

I tabellen ovan har examinationstalet 476 erhållits genom att till den utexamination

av 401, som kan beräknas på grund av elevantalet innevarande

termin å de fyraåriga linjerna, lagts nämnda antal av 75.

År 1934 synes intet hinder möta för igångsättande av samtliga de fyra

tvååriga studentkurser, som överstyrelsen ansett böra komma till stånd.

Likaledes bör från och med detta år såväl manliga som kvinnliga elever

intagas i studentkursen vid seminariet i Lund. Däremot bör enligt överstyrelsens

förmenande någon ny tvåårig kurs nämnda år ej påbörjas vid

seminariet i Falun. År 1936 skulle nämligen, enligt vad ovan föreslagits,

tvenne avgångsklasser finnas å de fyraåriga linjerna vid detta seminarium.

Genom att först år 1935 igångsätta någon ny tvåårig kurs för utbildning

av småskollärarinnor till folkskollärarinnor, skulle man dessutom

vinna, att man bleve i tillfälle att avvakta erfarenheterna från en fullständig

dylik kurs, innan en ny sådan påbörjades.

Huru det, som här anförts angående de tvååriga kurser, i vilka elever

skulle intagas år 1934, skulle påverka utexaminationen år 1936, är redan

ovan omtalat.

År 1935 skulle elever intagas i alla tvååriga kurser, och år 1937 skulle

för första gången utexamination äga rum från samtliga dessa kurser. Vid

denna tidpunkt skulle även i övrigt omorganisationen, vad angår antalet

klassavdelningar, vara fullt genomförd.

Slutligen må här tilläggas, att överstyrelsen — såsom ovan nämnts —

beräknar, att ombildningen av seminarierna i Karlstad, Umeå och Luleå

till samseminarier skulle påbörjas år 1933. Vid denna tidpunkt skulle vidare

såväl i dessa seminarier som i seminariet i Linköping tvenne klassavdelningar

intagas å den fyraåriga linjen. Däremot skulle från och med

år 1933 vid seminarierna i Uppsala och Göteborg endast en avdelning intagas

å nämnda linje. Eleverna i denna avdelning komma nämligen att

utexamineras år 1937, då, enligt vad ovan sagts, elever även skulle utexamineras

från den tvååriga linjen vid dessa seminarier.

I en överstyrelsens skrivelse bilagd tablå lämnas en översikt av huru

klassavdelningarna — på grund av vad här anförts — skulle fördela sig

vid de olika seminarierna. Överstyrelsen vill tillägga, att överstyrelsen

med det sagda icke avsett att avgiva ett definitivt förslag till genomförandet

av omorganisationen under åren från och med 1933. Överstyrelsen har

endast velat lämna en framställning av huru överstyrelsen nu tänker sig

saken. Överstyrelsen anser sig nämligen — såsom överstyrelsen redan förut

haft tillfälle framhålla — höra även under närmast kommande år i november,

respektive oktober inhämta uppgifter från folkskolinspektörer

och seminarierektor er samt därefter på grundval av dessa uppgifter avgiva

definitivt förslag rörande omfattningen av folkskollärarutbildningen

under de därpå följande åren.

Överstyrelsen går nu att till behandling upptaga spörsmålet, huruvida

några åtgärder böra vidtagas för en utökning av examinationen åren 1933

och 1934 genom att på ett eller annat sätt bereda ett större antal studenter

möjlighet till inträde vid iolkskoleseminarierna. Överstyrelsen vill då

först erinra därom, att enligt vad ovan framhållits några tvååriga studentkurser

icke kunna påbörjas år 1932 och således ingen utexamination

från dylika ske år 1934. Enligt ovan angivna förslag skulle ej heller från

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

ettåriga studentkurser någon utexamination ske år 1934, då från ock med

läsåret 1933/1934 dylika ettåriga kurser ej längre skulle finnas.

Överstyrelsen har i det föregående betonat, att en ganska avsevärd brist

på lärarkrafter torde uppkomma under de närmaste åren. Även år 1930 räknade

överstyrelsen med att en sådan brist skulle komma till stånd. Det

nu tillgängliga nya materialet gör, att överstyrelsen har anledning antaga,

att bristen kommer att bli betydligt större, än vad överstyrelsen år

1930 förmodade. Då föreslog överstyrelsen en ökning av utexaminationen

år 1932 genom att under läsåret 1931/1932 50 fler studenter, än de som

kunde intagas i studentavdelningarna vid seminarierna i Stockholm och

Växjö, skulle beredas inträde vid folkskoleseminarierna. Med hänsyn till

den väntade bristen på lärare synas i år ännu starkare skäl än år 1930

kunna anföras för en ökad intagning av studenter. Härvid synas dock

följande förhållanden böra beaktas.

Av tabellen framgår, att bristen skulle göra sig starkast gällande under

läsåret 1932/1933. Däremot skulle den från och med läsåret 1933/1934 —

på grund av mindre lärarbehov — successivt minskas. De åtgärder, man

nu kan vidtaga för att öka utexaminationen, skulle emellertid kunna leda

till resultat först år 1933, alltså vid den tidpunkt, då bristen skulle börja

minskas.

De i tabellen angivna siffrorna för lärarbehovet äro emellertid, såsom

överstyrelsen tidigare upprepade gånger haft anledning betona, endast

uttryck för en sannolik förutberäkning. Framför allt böra siffrorna ej

uppfattas som absolut säkra tal för lärarbehovet under varje särskilt år.

Sålunda torde förskjutningar från ett år till ett annat i åtskilliga fall

komma att ske, såväl beträffande lärares avgång som i fråga örn nytillkomna

tjänster. Så kail man antaga, att vid en förefintlig lärarbrist,

lärare, som uppnå pensionsåldern, ej komma att, såsom under de senare

åren varit vanligt, avgå omedelbart efter fyllda 60 år utan få i enlighet

med vad författningarna tillåta kvarstå ännu någon tid.

Men även örn dessa förhållanden beaktas, torde bristen på lärarkrafter

komma att göra sig gällande under så många år, att en utökning av examinationen

kan synas motiverad.

Den åtgärd, överstyrelsen år 1930 föreslog i fråga örn ökat inträde

av studenter vid seminarierna, gick ut på en tillfällig ökning under läsåret

1931/1932 av antalet studentavdelningar med 2 — en för manliga och

en för kvinnliga elever. Härigenom kunde nämligen utexaminationen år

1932 beräknas bliva ökad med 50. För överstyrelsen skulle det givetvis

ligga närmast till hands att föreslå en liknande åtgärd även i år. En dylik

provisorisk utökning av antalet studentavdelningar skulle dessutom

under budgetåret 1932/1933 kunna ske med en betydligt mindre anslagsökning

än den år 1930 ifrågasatta. Enligt överstyrelsens förmenande

skulle de provisoriska studentkurserna kunna förläggas till två av de folkskoleseminarier,

som enligt överstyrelsens förslag skulle successivt indragas.

De inbesparingar, som skulle kunna göras genom indragningen av

klass I vid dessa seminarier, skulle nämligen i stort sett bliva tillräckliga

för täckandet av utgifterna för de provisoriska studentavdelningarna.

Kungl. Majit ansåg sig emellertid ej kunna biträda överstyrelsens år

1930 avgivna förslag örn en provisorisk ökning av antalet studentkurser

utan ansåg i stället, att i envar av avgångsklasserna i 5 manliga och

5 kvinnliga seminarier borde intagas 25 i stället för 20 elever (1931 års

s. 257 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143. 257

statsverksproposition VIII sid. 610). Riksdagen biträdde Kungl. Maj:ts

förslag (1931 års riksdags skrivelse nr 8 A punkt 193).

Överstyrelsen finner på grund härav den enligt överstyrelsens förmenande

naturliga vägen för en ökad intagning av studenter vid folkskoleseminarierna

år 1932 numera stängd. Härtill kommer det av överstyrelsen

ovan påpekade förhållandet, att även med de examinationstal, som

upptagas i tabellen, bristen på lärare mot slutet av 1930-talet kommer att

försvinna och ersättas med ett överskott.

Under dessa omständigheter anser sig överstyrelsen nu ej böra föreslå

några åtgärder till utökning av utexaminationen år 1933 genom att år

1932 bereda fler studenter än 50 inträde vid folkskoleseminarierna. Överstyrelsen

vill emellertid tillägga följande.

Enligt stadgan för statens folkskoleseminarier § 34 mom. 2 ankommer

det på vederbörande kollegium att inom de i samma paragraf mom. 2 angivna

gränserna bestämma'' rörande intagningen vid seminariet. Nu har

emellertid Kungl. Maj:t sedan en följd av år — bortsett från en inskränkning

av det antal elever, som finge intagas i första klassen — för ett läsår

i sänder bestämt, att nya elever icke måtte vinna inträde i andra, tredje

och fjärde klasserna, dock med rätt för överstyrelsen att, där särskilda

omständigheter prövades böra därtill föranleda, medgiva undantag från

denna bestämmelse.

Därest samma anordning kommer till stånd även för läsåret 1932/1933

synes överstyrelsen, örn så efter förnyad utredning skulle med hänsyn till

den förefintliga bristen på lärare finnas påkallat, kunna medgiva intagning

av lämpligt antal elever i tredje och fjärde klasserna.

Till överstyrelsens skrivelse var fogad en bilaga med tablåer över det av

överstyrelsen föreslagna antalet klassavdelningar under läsåren 1932/1933—

1936/1937. Ur denna bilaga må här återgivas tablån över antalet klassavdelningar

läsåret 1932/1933:

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. Ilo haft. (Nr 143.)

17

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

Skolöverstyrelsens

Tablå över antalet klassavdelningar.

L

ä s

året 1932/1

9 3 3

Organisation enligt översty- relsens förslag den 10

november 1931.

Intagningsavdel-

ningar

Avgångsavdel-

ningar

l-årig

kurs

m.

kv.

m.

kv.

m.

kv.

m.

kv.

l-årig

kurs

m.

kv.

m.

kv.

Seminarium med tvd 4-driga

linjer.

Linköping (M.).........

21

ii

in

2 IV

Karlstad (S.)...........

21

—

—

—

ii

—

ni

—

2 IV

—

—

—

Umeå (S.)............

—

I

—

—

—

211

—

III

—

2 IV

—

—

Luleå (S.)............

I

—

—

—

ii

—

in

III

IV

—

—

—

Seminarium med en 4-drig linje

och en 2-drig studentkurs.

Stockholm (Kv.)........

I

st.

II

III

IV

st.

Uppsala (M.).......... .

I

—

—

—

2II

—

2111

—

2 IV

—

—

—

Lund (S.).............

I

—

—

—

II

—

2 III

—

2 IV

—

—

—

Göteborg (M.)..........

I

—

—

—

2 II

—

2 III

—

2 IV

—

—

—

Seminarium med en 4-drig linje

och en 2 drig kurs för utbil- dande av smdskollärarinnor

till folkskollärarinnor.

Falun (Kv.)...........

21

II

III

2 IV

Seminarium med en 4-drig linje.

Kalmar (Kv.)..........

I

II

III

IV

Växjö (M.)............

I

—

st.

—

II

—

III

—

IV

—

st.

—

Nedläggas.

Härnösand (M.).........

II

III

IV

Skara (Kv.)...........

—

—

—

—

—

II

—

III

—

IV

—

—

Landskrona (Kv.)........

—

—

—

—

—

II

—

III

—

IV

—

—

Totalantal examensavdelningar

13

8

i

1

M. = seminarium med endast manliga (= m.) elever.

Kv. = > » » kvinnliga (= kv.) elever.

S. = sam8eminarium.

I, II, III, IV = klasser i det 4-åriga seminariet.

st. = 1-årig studentkurs (upptagen som såväl intagnings- som avgångsavdelning).

St. — 2-årig »

Sm. = » kurs för utbildande av småskollärarinnor till folkskollärarinnor.

s. 259 Kontrollera mot PDF

259

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Mot vad skolöverstyrelsen föreslagit rörande seminarieorganisationen har

undervisningsrådet Almkvist till överstyrelsens protokoll den 20 november

1931 avgivit följande yttrande:

Till skolöverstyrelsens yttrande den 10 november 1931 angående seminarieorganisationen

har jag i särskilt yttrande uttalat den meningen, att

folkskoleseminariet i Härnösand icke bör nedläggas.

På grund härav har jag icke kunnat biträda skolöverstyrelsens nu föreliggande

förslag i vad detta berör avvecklingen av nämnda seminarium.

Skolöverstyrelsen har nu ånyo lämnat en redogörelse för antalet lärartjänster,

lärartillgången oell lärarbehovet för åren 1932/1933—1936/1937, stödd

på nya beräkningar i sådant avseende (sid. 250—257). Mot denna redogörelse

har jag intet att erinra.

Därefter har överstyrelsen angivit, huru överstyrelsen med hänsyn till

nämnda redogörelse samt till sitt den 10 november 1931 avgivna förslag

till ny seminarieorganisation tänkt sig, att seminarierna skulle anordnas

under läsåren 1932/1933—1936/1937, vilka år skulle utgöra den erforderliga

övergångstiden till den nya organisationen. Överstyrelsen har därvid tagit

hänsyn till den lärarbrist, som enligt de senaste beräkningarna redan uppkommit

och fortfarande skulle uppkomma under de närmaste åren, samt

tillsett, huru denna brist skulle kunna under övergångstiden avverkas.

Hur överstyrelsen tänkt sig seminariernas anordning under läsåret 1932H933

framgår av, bland annat, en utarbetad översiktstablå (sid. 258). Enligt denna

tablå skulle 9 manliga och 5 kvinnliga avdelningar höstterminen 1932 intagas

å de fyraåriga seminarielinjerna. Dessutom skulle vid samma tid intagas

2 ettåriga studentavdelningar, 1 manlig i Växjö och 1 kvinnlig i Stockholm.

De 14 förstnämnda avdelningarna skulle komma att utexamineras

vårterminen 1936 och de två sistnämnda vårterminen 1933. Folkskoleseminarierna

i Landskrona, Skara och Härnösand skulle börja att avvecklas,

varför dessa seminarier icke vidare skulle intaga nya elever. Mot sistnämnda

anordning måste jag erinra, att folkskoleseminariet i Härnösand

skulle enligt mitt förslag rörande seminariernas omorganisation fortsätta sin

verksamhet, varför detta seminarium tydligen bör intaga nya elever även

1932. Till följd därav måste ettdera av seminarierna i Linköping eller

Karlstad sagda år intaga endast en första klass. Då jag tänkt mig, att

seminariet i Karlstad framdeles skulle bliva enkelseminarium, tills en blivande

kurs för småskollärarinnor kunde förläggas dit, synes mig lämpligast,

att detta seminarium nu intager endast en första klass. I övrigt har jag

intet att invända mot överstyrelsens förberörda förslag.

Vad sedan angår seminariernas anordning under läsåren 1933/1934—1936/

1937 har skolöverstyrelsen helt naturligt i fråga om elevintagningen utgått

från det förslag till ny seminarieorganisation, som överstyrelsen i det föregående

avgivit. Överstyrelsen har sålunda tänkt sig följande intagning:

Departe
mentschefen.

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Kungl. Maj\ts proposition Nr 143.

Tabell I.

Antal intagna avdelningar.

4-årig kurs

2-årig kurs (St. o. Sm.)

Summa

M.

Kv.

M.

Kv.

Höstterminen 1933 .

8 72

6 V*

1

9 /Därav\

z Vl Sm./

18

1934 .

8 Va

6 72

2 72

172

19

»

1935 .

8 Va

6 72

2 72

2V2&)

20

»

1936 .

8 7s

6 72

2 7»

9 1/ / Därav \

^ /2 Vl Sm J

20

Utexamineringen under åren 1934—1937 är given av det antal avdelningar,

som intagits under åren 1930—1935. Den skulle enligt överstyrelsen

bliva följande:

Tabell II.

Antal utexaminerade avdelningar.

4-årig kurs

2-årig

kurs

Summa

M.

Kv.

M.

Kv.

Vårterminen

1934. .

11

7

_

18

>

1935. .

10

7

1

2

20

»

1936. .

9

5

2 72

172

18

»

1937. .

872

6 72

2 72

2 72

20

Detta överstyrelsens förslag rörande seminariernas anordnande under läsåren

1933/1934—1936/1937 kan jag givetvis icke biträda, enär mitt förslag

till ny seminarieorganisation betydligt avviker från skolöverstyrelsens.

Enligt mitt organisationsförslag skulle den nya organisationen tills vidare

omfatta 10 manliga och 7 kvinnliga avdelningar, tills den påtänkta avdelningen

för småskollärarinnor komme till stånd. Av dessa 17 avdelningar

skulle 11 tillhöra den fyraåriga seminarielinjen och 6 den tvååriga studentlinjen.

Enär de elever, som höstterminen 1933 intagas å den fyraåriga linjen,

icke utexamineras förrän vårterminen 1937, då den förutnämnda övergångstiden

skulle vara avslutad, böra redan höstterminen 1933 intagas 28 elever

i var och en av de nämnda 11 avdelningarna, varefter bör förfaras på samma

sätt varje följande hösttermin. Dessa avdelningar skulle enligt den av mig

å sid. 224 framlagda planen över den nya seminarieorganisationen förläggas

till de å sagda plan upptagna seminarierna. Folkskoleseminariet i Kalmar

skulle nedläggas, vadan nya elever icke skulle där intagas från och med

höstterminen 1933.

s. 261 Kontrollera mot PDF

261

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Nu är jag ense med skolöverstyrelsen däri, att seminarierna böra under

övergångstiden anordnas med särskild hänsyn till att den lärarbrist, som

förut omnämnts, må kunna vara fylld med utexamineringen vårterminen

1937. Men då elevintagningen i de fyraåriga seminarielinjerna icke inverkar

på utexamineringen förrän sistnämnda år, måste givetvis lärartillgången

under övergångstiden i mån av behov regleras även genom studentkurser.

Skolöverstyrelsen har föreslagit intagning av studentavdelningar

och avdelningar för småskollärarinnor på sätt, som framgår av tabell I,

varav skulle följa den utexaminering från dessa avdelningar, som synes av

tabell II. I analogi härmed föreslår jag för min del upprättande av student-,

kurser för ifrågavarande reglering. Med avseende på förläggningen av dessa

kurser delar jag överstyrelsens mening, att man med hänsyn till övningsskolan

bör tillse, att icke flera än 2 avgångsavdelningar finnas samtidigt

vid något seminarium.

Med iakttagande härav bör enligt min mening under övergångstiden intagas

följande studentavdelningar:

Höstterminen 1933: 1 manlig i Lund samt 1 kvinnlig vid vartdera seminariet

i Stockholm och Växjö.

» 1934: 1 manlig vid vartdera seminariet i Uppsala, Lund och

Göteborg samt 1 kvinnlig vid vartdera seminariet i Stockholm,

Växjö och Umeå.

» 1935: 1 manlig vid vartdera seminariet i Uppsala, Lund och

Göteborg samt 1 kvinnlig vid vartdera seminariet i

Stockholm, Växjö och Umeå.

Dessa studentavdelningar skulle komma att utexamineras respektive vårterminer

1935, 1936 och 1937.

Hela den av mig åsyftade anordningen av seminarierna under läsåren

1933/1934—1936/1937 skulle således i fråga örn antalet intagna avdelningar

gestalta sig på följande sätt:

Tabell III.

Antal intagna avdelningar.

4-årig kurs

2-årig kurs

Summa

M.

Kv.

M.

Kv.

Höstterminen 1933 .

7

4

1

2

14

» 1934 .

7

4

3

3

17

» 1935 .

7

4

3

3

17

» 1936 .

7

4

3

3

17

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Utexamineringen under nämnda tid skulle bliva följande:

Tabell IV.

Antal utexaminerade avdelningar.

4-årig kurs

2-årig kurs

Summa

M.

Kv.

M.

Kv.

Vårterminen 1934 . .

11

7

18

> 1935. .

10

7

1

2

20

» 1936. .

9

5

3

3

20

» 1937. .

7

4

3

3

17

Med utexamineringen vårterminen 1937 skulle således den av mig förordade

nya seminarieorganisationen vara fullt genomförd.

I tabellen å sid. 251 har skolöverstyrelsen uppvisat det sätt, på vilket

den nu inträdda lärarbristen skulle enligt överstyrelsens beräkning komma

att upphävas. Överstyrelsen har därvid räknat med att 1 manlig och 2

kvinnliga tvååriga avdelningar skulle utexamineras vårterminen 1935 (tabell

II). Jag har räknat med detsamma (tabell IV). Vid slutet av läsåret 1934/

1935 skulle då enligt såväl överstyrelsens som min beräkning förefinnas en

brist av 230 lärare, såsom tabellen å sid. 251 angiver. Vad däremot beträffar

utexamineringen 1936 och 1937 skilja sig våra beräkningar, såsom

synes å tabellerna II och IV7. För år 1936 har överstyrelsen räknat med

en utexaminering av 2 Va manliga och 1 x/a kvinnliga studentavdelningar,

då jag däremot räknat med 3 manliga och 3 kvinnliga studentavdelningar.

Enligt min beräkning skulle utexaminationen överstiga den av överstyrelsen

beräknade med 50 lärare. Med utgången av vårterminen 1937 skulle hela

den av överstyrelsen föreslagna omorganisationen av seminarierna vara genomförd

och sammanlagt 20 avdelningar utexamineras. Nu skulle enligt överstyrelsen

(se dess tabell å sid. 251) 440 lärare utexamineras vårterminen

1936, men därigenom skulle vid slutet av läsåret 1936/1927 ändå föreligga

en brist å 50 lärare. Denna brist blir tydligen helt och hållet täckt genom

de 50 lärare, som enligt mitt förslag skulle utexamineras vårterminen 1936

utöver dem, som skulle utexamineras enligt överstyrelsens förslag.

Skulle nya beräkningar under de följande åren visa, att lärarbehovet blir

annorlunda, än skolöverstyrelsen nu angivit, kunna tydligen behövliga jämkningar

i det av mig nu framställda förslaget rörande seminariernas anordning

under övergångstiden lätt åstadkommas genom indragning eller tillägg

av någon studentkurs eller ock genom reglering vid intagning av elever på

sätt förut skett. I överensstämmelse med det sistnämnda bör Kungl. Majit

fortfarande äga bestämma för ett läsår i sänder, att nya elever icke må

vinna inträde i 2:a, 3:e och 4:e klasserna, dock med rätt för skolöverstyrelsen

att, där särskilda omständigheter prövas böra därtill föranleda, medgiva

undantag från denna bestämmelse.

s. 263 Kontrollera mot PDF

263

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

2. Ordinarie anslaget till folkskoleseminarier m. m.

I riksstaten för budgetåret 1931/1932 är det ordinarie gemensamma reservationsanslaget

till folkskoleseminarierna uppfört med ett belopp av 1,837,000

kronor, därav till folkskoleseminarierna 1,620,000 kronor och till stipendier

för elever vid folkskoleseminarier 217,000 kronor.

Såsom närmare framgår av punkt 201 av 1931 års åttonde huvudtitel,

beräknas medelsåtgången för anslagsposten till folkskoleseminarierna under

budgetåret 1931/1932 till 1,704,000 kronor, varav emellertid ett belopp av

icke mindre än 84,000 kronor beräknats skola täckas av å anslaget befintliga

reservationer. För budgetåret 1932/1933 beräknade skolöverstyrelsen

först medelsåtgången till 1,680,000 kronor, varav emellertid endast 10,000

kronor antogos kunna täckas av då befintliga reservationer. Med hänsyn

härtill skulle anslagsposten för budgetåret 1932/1933 behöva upptagas med

ett belopp av (1,680,000—10,000) 1,670,000 kronor eller 50,000 kronor mera

än budgetåret 1931/1932.

Anslagsposten till stipendier beräknades då av skolöverstyrelsen uuder förutsättning

av oförändrade grunder till samma belopp som budgetåret 1931/

1932, 217,000 kronor. Enligt ett av statens organisationsnämnd framställt

förslag skulle emellertid detta belopp kunna sänkas med 54,000 kronor till

163,000 kronor.

Nu har skolöverstyrelsen i sin skrivelse den 20 november 1931 framlagt

nya beräkningar rörande medelsbehovet för budgetåret 1932/1933 och därvid

först upptagit några spörsmål rörande den fortsatta indragningen av

Strängnäs folkskoleseminarium, vilket i enlighet med förut fattade beslut

kommer att med utgången av innevarande läsår upphöra med sin verksamhet

och i vars byggnad enligt överstyrelsens framställning den 10 november

1931 skulle från och med läsåret 1933/1934 inrymmas ett dubbelt småskoleseminarium.

De spörsmål, överstyrelsen här åsyftar, röra dels de återstående

befattningshavarna vid detta folkskoleseminarium, dels vården av fastigheten

och trädgården under budgetåret 1932/1933 och vissa därmed sammanhängande

frågor av ekonomisk natur. Härom anför överstyrelsen:

Överstyrelsen tillåter sig till en början framhålla, att överstyrelsen från

vederbörande rektor införskaffat uppgifter angående behovet av anslag

för budgetåret 1932/1933. T. f. rektor Borgström har i bilagd skrivelse till

överstyrelsen framhållit följande.

Vid nämnda tidpunkt skulle seminariet vara nedlagt, men fastigheten

med lius och trädgård torde dock tarva tillsyn. Likaså torde en viss hänsyn

böra tagas till nu anställd betjäntepersonal. Om statsmakterna förverkligade

planen att inom seminariets lokaler upprätta ett dubbelt småskoleseminarium

och detta kunde börja sin verksamhet omedelbart efter

den 1 juli 1932, tarvades väl endast, att i detta seminariums stat upptoges

erforderliga summor för bestridande av ovan antydda utgifter. Skulle småskoleseminariet

av 1932 års riksdag beslutas men träda i verksamhet först

i och med läsåret 1933—1934, torde för mellantiden följande åtgärder vara

Kostnads
beräkningar.

Skolöverstyrelsen

20/n 1931.

Nedläggandet

av folkskoleseminariet

i Strängnäs.

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Kungl. Maj:t* proposition Nr 143.

behövliga. Vården av trädgården hade under en följd av år dragit ett årsanslag

av 3,200 kronor, och det funnes ingen anledning antaga, att denna

vård skulle bli billigare än förut, då ju folkskoleseminariets elever lämnat

en del arbetskraft gratis. Av detta anslag hade avlönats ett trädgårdsbiträde.

För närvarande vore med årskontrakt sedan år 1915 anställd Gunnar

Zetterlund, född den 2 december 1888. Han torde även i fortsättningen

behövas. Hans lön uppginge för närvarande till 125 kronor i månaden

jämte dyrtidstillägg samt bostad på 2 rum och kök med värme och lyse.

Dessutom vore lian genom ett fristående kontrakt antagen som renhållningsentreprenör

för tomten omgivande gator mot 36 kronor i månaden

och dyrtidstillägg därpå. Denna senare kostnad hade hittills påförts

expensanslaget och vore även i fortsättningen ofrånkomlig såsom ett på

fastigheten vilande onus.

Byggnadernas dagliga vård ålåge vaktmästaren, som även skötte eldningen

av lärohuset. Som vaktmästare vore för närvarande sedan den 1

oktober 1904 anställd Karl Hernlund, född den 4 juni 1864. Han torde vara

berättigad till pension men önskade helst fortsätta sin tjänst och vore vid

full vigor. Bleve seminariet stående tomt ett år, kunde det synas, som örn

en vaktmästare i huset vore onödig. Men med tanke på att under tiden förmodligen

ombyggnad av lokalerna komme att pågå, framstode det som

särdeles maktpåliggande, att en person ständigt funnes till hands, som

vakade över att seminariets böcker och inventarier, som rektor förmodade

till största delen komme att ärvas av småskoleseminariet, räddades från

en eljest mycket sannolik förstöring. Redan ned- och uppackning av smågods

droge ett betydligt arbete och krävde en lokaliserad person. Som på

annat sätt ej kunde vinnas tak över huvudet för lösöret, måste det troligen

under ombyggnadens gång flyttas från rum till rum. Skulle detta överlåtas

åt extra lejd arbetskraft, bleve det ganska dyrbart. Starka skäl talade

sålunda för att vaktmästare bibehölles. Han avlönades som förste vaktmästare

i nyreglerat verk.

Bränsleförbrukningen plägade vid normal eldning draga för lärohuset

cirka 2,000 kronor och för rektorsbostaden cirka 350 kronor. Stöde husen

tomma, torde det vara nog att hålla dem frostfria, och bränsleåtgången

kunde inskränkas till hälften. Till avgifter för sotning, vatten och elektricitet

samt för diverse torde böra avses 250 kronor förutom trädgårdens

andel.

Vidare har Borgström i anslutning till en framställning från trädgårdsläraren

K. A. Karlemark uttalat önskvärdheten av att denne finge kvarstanna

vid seminariet för att sedan övergå i småskoleseminariets tjänst.

Sedermera har överstyrelsen, under erinran örn att vid ingången av

budgetåret 1931/1932 trädgården visade en behållning av 2,011 kronor 37

öre, anmodat Borgström inkomma med ytterligare upplysning angående

trädgårdens ställning i ekonomiskt avseende. Överstyrelsen har därvid

särskilt åsyftat att erhålla material för bedömande av frågan, huruvida

man —- med hänsyn dels till utgifter och inkomster för trädgården under

tiden 1 juli—30 november 1931, dels till do utgifter och inkomster, som

med ledning av föregående års räkenskaper kunde beräknas för den återstående

delen av budgetåret — kunde beräkna någon behållning även vid

slutet av innevarande budgetår. Borgström har med anledning härav

meddelat, att möjlighet föreligger av en behållning den 30 juni 1932 på

cirka 1,000 kronor.

s. 265 Kontrollera mot PDF

265

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Vad därefter angår ovannämnda till överstyrelsen ställda framställning

den 21 mars 1930 från trädgårdsläraren Karlemark, vill överstyrelsen först

erinra därom, att de i framställningen lämnade uppgifterna vitsordats av

Borgström i hans ovannämnda skrivelse. Karlemark har i sin framställning

anfört bland annat följande:

Att en förflyttning för vilken lärare som helst innebure större eller

mindre förluster allt efter olika förhållanden, vore ju välbekant och för

dem alla synnerligen beklagligt, men de förluster, som uppstode vid en

förflyttning till annan ort för Karlemark, vore icke jämförbara med någon

annan lärares.

För det första gällde det förlust å fastighet. Hans fastighet bestode av

ett bostadshus örn fem rum och kök, ett växthus och en del planteringar

ordnade för en mindre handelsträdgård. Då området vore för litet för en

handelsträdgårdsmästare och då en privatperson icke gjorde sig betjänt

av vare sig växthus eller övriga handelsträdgårdsanordningar, bleve förlusten

vid försäljning i detta fall större än vid försäljning av annan fastighet.

På grund av de verkningar indragningen av Strängnäs folkskoleseminarium

åstadkommit, vore priserna låga, varför Karlemark räknade

med en förlust av 15,000 kronor vid försäljning av fastigheten.

Att lian skaffade sig tomt och byggde i stället för att i tid söka befattning

vid annat större seminarium, kunde — anför Karlemark vidare —

icke anses såsom en tanklöshet eller en opraktisk och oklok handling, vars

konsekvenser han själv vore skyldig att hära, ty dåmera fanns i Strängnäs

studentklass och lönen var i det närmaste jämställd med motsvarande

från dubbelseminarierna. För övrigt hade då förelegat förslag att i Strängnäs

bygga dubbelseminarium, ja, förslag hade till och med funnits till

dubbelseminarium med studentklass. Den andra stora förlusten, som han

komme att lida vid en eventuell förflyttning, gällde den årliga inkomsten.

Vid de löneregleringar, som förekommit både tidigare och senare, hade

alltid påståtts, att trädgårdslärarna icke haft full tjänstgöring. Följden

hade därför blivit, att de hade blivit lägst avlönade av alla seminarielärare.

Karlemark hade därför nödgats skaffa sig vissa biinkomster. Så

hade han såsom föreståndare för Strängnäs stadsplanteringar, såsom timlärare

vid Strängnäs lantmannaskola och Ulfhälls trädgårdsskola samt

av nettobehållning från försålda produkter en sammanlagd extrainkomst

av 3,000 kronor. En förflyttning skulle beröva honom dessa inkomster.

Utsikten till att han ånyo skulle å annan plats kunna skaffa dylika vore

ringa, enär uppdrag av ovan antydd art antingen icke funnes å inflyttningsorten

eller också vore upptagna av andra. Att starta någon egen

rörelse vore honom säkerligen omöjligt, sedan det sparade kapitalet, som

utom skulder funnes i hans nuvarande fastighet, vid en försäljning av

fastigheten på grund av flyttningstvång, försvunnit. Häremot kunde invändas,

att han vid en förflyttning till ett dubbelseminarium i lön erhölle

omkring 1,000 kronor mera än vid folkskoleseminariet i Strängnäs, men

minskningen i hans årliga inkomst bleve ändock 2,000 kronor.

Då en förflyttning för honom skulle innebära mycket stora och flir all

framtid kännbara förluster, önskade lian få kvarstanna i Strängnäs. Enligt

hans uppfattning kunde det också ordnas så, att han finge full tjänst

göring utan att behöva förflyttas. Örn den nuvarande seminaricträdgården

—• som förmodades —■ skulle bli undervisningsunderlag vid det blivande

småskoleseminariet, fordrades en kunnig fackman att sköta densamma.

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Vid löneberäkningar bade »trädgårdens skötsel oell vård» beräknats som

halv tjänstgöring; tjänstgöring vid det blivande småskoleseminariet kunde

anses motsvara en fjärdedels tjänst, vartill kunde läggas skyldighet att

förestå och undervisa i trädgårdshuset att undervisa i kurser för sådana

folkskollärare, som skola undervisa vid lantbruksbetonad fortsättningsskola,

samt att biträda vid nyanläggning och omändring av skolträdgårdar

vid folkskolorna.

På grund av det anförda hemställde Karlemark att örn möjligt på ovannämnda

eller liknande sätt ordnades för honom, så att han finge bo kvar

i Strängnäs och därigenom bleve skonad från de angivna stora förlusterna.

överstyrelsen vill då beträffande befattningshavarna vid seminariet

framhålla följande. Vid detta kvarstå såsom lektorer N. H. Nyman och

Marcus Borgström. Den förstnämnde är emellertid sedan år 1913 förordnad

till rektor vid folkskoleseminariet i Umeå. Sedan den 1 juli 1929 har någon

ny innehavare av Nymans befattning vid seminariet i Strängnäs ej varit

utnämnd eller förordnad, och hans lektorslön har sålunda inbesparats.

Nyman bör emellertid givetvis nu såsom lektor förflyttas till ett annat

folkskoleseminarium. Enligt överstyrelsens förmenande bör denna förflyttning

sko till Umeå folkskoleseminarium. I dettas lönestat finnas för

närvarande upptagna 7 lektorstjänster, av vilka en är vakant. Vidare torde

seminariet med dess moderna för ett dubbelseminarium avsedda lokaler

under alla förhållanden böra bibehållas som dubbelt folkskoleseminarium.

Men vid ett sådant beräknas lektorstjänsternas antal till 10. Mot att då,

på sätt här föreslås, tillsätta det vakanta lektoratet synes överstyrelsen

icke några invändningar kunna göras, överstyrelsen utgår dessutom ifrån

att någon ändring i fråga örn Nymans förordnande som rektor ej skall

inträda, därest han utnämnes till lektor vid folkskoleseminariet i Umeå

samt att detta rektorsförordnande ej bör'' föranleda till att annan innehavare

av sagda lektorstjänst nu utnämnes. Tvärtom bör detta ske, först

i den mån så kan anses önskvärt i samband med genomförandet av den

definitiva folkskoleseminarieorganisationen.

Då därtill slutligen kommer, att förflyttningen av Nyman till det vakanta

lektoratet vid Umeå folkskoleseminarium även är lämplig med hänsyn

till de ämnen, hans lektorat omfattar, synas överstyrelsen alla skäl tala

för att förflyttningen sker på här ifrågasatt sätt.

Vad därefter angår lektor Borgström, finner överstyrelsen en förflyttning

av honom till folkskoleseminariet i Linköping vara den lämpligaste.

Även detta seminarium torde av samma anledning som det i Umeå under

alla förhållanden kunna beräknas bliva bibehållet som dubbelseminarium.

I avlöningsstaten för Linköpings seminarium finnas emellertid endast sex

lektorstjänster upptagna. Att under sådana förhållanden dit förflytta

ytterligare en lektorstjänst synes alltså icke innebära någon begränsning

av rörelsefriheten vid genomförandet av den definitiva seminarieorganisationen.

Däremot skulle detta kunna ske vid en förflyttning av Borgström

till vakanssatt lektorat vid annat seminarium. Minskningen av medelsbehovet

för budgetåret 1932/1933, i jämförelse med den för innevarande

budgetår beräknade medelsåtgången, skulle dessutom i de båda nämnda

fallen bliva densamma. Vid förflyttningen till Linköping skulle Borgström

där komma att ersätta en extra ordinarie lektor. Men så skulle i löneavseende

ske även vid en förflyttning till vakant tjänst, då överstyrelsen

anser uteslutet, att förflyttningen skulle kunna för närvarande ske till

s. 267 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 14.3.

267

annat vakant lektorat än sådant, som uppehälles med vikarie, och då inbesparingen

på vakanssättningen av lektorstjänster tagits i betraktande

redan vid beräknande av kostnaderna för seminarieorganisationen under

innevarande budgetår. Därtill kommer, att Borgströms förflyttning till

Linköping även är lämplig med hänsyn till de ämnen, som ingå i hans

lektorat.

Överstyrelsen föreslår således, att på avlöningsstaten för folkskoleseminariet

i Linköping uppföres ytterligare en lektorstjänst och att med

anledning därav sagda avlöningsstat ökas från 83,720 kronor med 5,800

kronor till 89,520 kronor.

Vid seminariet i Strängnäs finnas vidare, sedan en ordinarie lärarinna

i kvinnlig slöjd under innevarande budgetår pensionerats, följande ordinarie

befattningshavare: tvenne övningsskollärare, vilka böra förflyttas

till vakanta tjänster vid andra seminarier, varigenom de till dem utgående

lönerna inbesparas, vidare en gymnastiklärare, en musiklärare och

ovannämnde trädgårdslärare Karlemark.

Vad angår gymnastikläraren, så har han alltsedan vårterminen 1927

åtnjutit tjänstledighet på grund av sjukdom. Överstyrelsen har anledning

förmoda, att han kommer att begära att bli förtidspensionerad. Skulle så

ej bli fallet, bör han förflyttas till vakant tjänst vid annat seminarium.

I varje fall kommer sålunda den med gymnastiklärartjänsten vid folkskoleseminariet

i Strängnäs förenade lönen att inbesparas.

Beträffande musikläraren vill överstyrelsen framhålla, att för närvarande

inga tjänster finnas lediga, till vilka förflyttning lämpligen kan

ske. Visserligen finnes vid folkskoleseminariet i Lund en vakant musiklärartjänst,

men denna uppehälles för närvarande med timlärare, och det

torde kunna ifrågasättas, örn befattningen i framtiden kan vara behövlig.

Däremot uppnår i juli 1932 en musiklärare vid vartdera av folkskoleseminarierna

i Stockholm och Umeå pensionsåldern, vadan en förflyttning till

ettdera av dessa seminarier av musikläraren vid Strängnäs folkskoleseminarium

kan ske från och med den 1 augusti 1932. Trän och med sistnämnda

dag kan sålunda den med musiklärartjänsten förenade lönen inbesparas.

De i det föregående ifrågasatta förflyttningarna har överstyrelsen nu

berört, endast i den mån de inverka på frågan örn kostnaderna för folkskoleseminarieorganisationen

under budgetåret 1932/1933 eller eljest äro

av den natur, att de böra föreläggas riksdagen. Överstyrelsen ämnar sedermera

till Kungl. Majit inkomma med särskild framställning rörande de

åtgärder beträffande dessa förflyttningar, som i övrigt torde böra ankomma

på Kungl. Majit.

Vad därefter angår trädgårdsläraren Karlemark, vill överstyrelsen

framhålla följande.

Karlemark har i sin ovanberörda framställning uttalat önskemålet att

få såsom trädgårdslärare kvarstanna vid det blivande småskoleseminariet

i Strängnäs, överstyrelsen är nu ej beredd att avgiva yttrande rörande

detta spörsmål, sorn bland annat sammanhänger med frågan örn huru man

skall förfara med vården och skötseln av trädgårdarna vid samtliga de

folkskoleseminariet-, som böra nedläggas och i vilkas fastigheter därefter

småskoleseminariet- böra inredas. Detta spörsmål synes överstyrelsen böra

upptagas till avgörande, sedan vederbörliga beslut fattats beträffande

sagda förändringar i fråga örn seminarieorganisationen. Redan detta förhållande

synes överstyrelsen emellertid utgöra ett skäl för att frågan om

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Karlemarks eventuella förflyttning till annat folkskoleseminarium så vitt

möjligt uppskjutes. Härtill kommer — utom den hänsyn, som kan böra

tågås till de personliga förluster, Karlemark skulle lida vid en förflyttning

— att flera andra och enligt överstyrelsens förmenande viktiga omständigheter

tala för att Karlemark får Qvarstanna vid seminariet under

övergångsåret 1932/1933. Det ligger givetvis i statens intresse, att trädgården

under detta år ej får förfalla utan vårdas på ett sakkunnigt sätt.

Detta syfte synes bäst kunna uppnås, därest trädgårdens vård och skötsel

även under nämnda år kunde anförtros åt Karlemark. Förutsättningen

härför synes överstyrelsen emellertid vara, att denne då kunde erhålla

vissa särskilda uppdrag i stället för den undervisningsskyldighet vid folkskoleseminariet,

som nu åligger honom. I detta avseende vill överstyrelsen

framhålla följande. Uppsikten över och vården av den delvis dyrbara

undervisningsmaterielen och av inventarierna under budgetåret 1932/1933,

då enligt överstyrelsens i annat sammanhang framställda förslag seminariebyggnaden

skulle undergå vissa omändringar, bör enligt överstyrelsens

förmenande omhänderhavas av en person i mera auktoritativ ställning än

vaktmästare eller annan betjäning. Slutligen bör åt någon anförtros att

föra räkenskaper över och redovisa för de medel, som — enligt vad överstyrelsen

nedan skall anföra — böra under budgetåret 1932/1933 ställas till

förfogande för seminariebyggnadens uppvärmning, trädgårdens vård m. m.

Därest samtliga dessa uppgifter kunde anförtros åt Karlemark, torde de

bliva lösta på det sätt, som under förhandenvarande omständigheter synes

vara för staten förmånligast. Överstyrelsen har förvissat sig örn att Karlemark

är villig kvarstanna vid seminariet under budgetåret 1932/1933 på

de sålunda angivna villkoren.

Med hänsyn till det anförda vill överstyrelsen föreslå, att frågan örn

Karlemarks eventuella förflyttning till annat folkskoleseminarium uppskjutes

och att han alltså får kvarstanna i sin nuvarande befattning under

budgetåret 1932/1933 med de delvis nya skyldigheter, vilka ovan omtalats.

Såsom framgår av t.f. rektors ovannämnda skrivelse, finnas vidare vid

seminariet en vaktmästare och ett trädgårdsbiträde. Ingen av dessa har

ordinarie befattning, men den förstnämnde har varit anställd sedan år

1904 och den sistnämnde med årskontrakt sedan år 1915. Vad då först angår

vaktmästaren, har han den 4 juni 1931 uppnått en ålder av 67 år. Nu har

rektor förmenat, att vaktmästaren kunde kvarstå även under budgetåret

1932/1933. Med hänsyn till vaktmästarens ålder synes det överstyrelsen

emellertid lämpligare, att han erhåller pension från och med den 1 juli

1932. Överstyrelsen ämnar därför inom den närmaste tiden till Kungl.

Majit inkomma med särskild framställning i detta avseende. Emellertid

finner överstyrelsen det önskvärt, att någon portvakt under övergångsåret

1932/1933 finnes boende i seminariebyggnaden. Överstyrelsen förmenar

därför, att den nuvarande vaktmästaren, som enligt rektors uppgift vore

vid full vigor, kunde erhålla nämnda uppdrag mot en ersättning, bestående

av den bostadsförmån, han nu åtnjuter. Vad vidare beträffar trädgårdsbiträdet,

har överstyrelsen förvissat sig örn att hans arbetskraft även

under budgetåret 1932/1933 är behövlig för arbetet med trädgårdens skötsel.

Överstyrelsen finner sig därför böra tillstyrka rektors förslag, att

trädgårdsbiträdet anställes även för nämnda budgetår, och förutsätter härvid,

att han, såsom hittills, utom den lön, varom nedan närmare talas, får

åtnjuta förmånen av fri bostad med värme och lyse samt dyrtidstillägg.

s. 269 Kontrollera mot PDF

269

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Trädgårdsbiträdets lön bör, som hittills, utgå ur den i seminariets omkostnadsstat

ingående posten: Trädgårdens vård och skötsel. Denna post

har under en följd av år upptagits till 3,200 kronor men sänktes med hänsyn

till förefintliga besparingar för innevarande budgetår till 1,800 kronor.

T.f. rektor har i sin merberörda skrivelse framhållit, att för budgetåret

1932/1933 ett belopp av 3,200 kronor torde vara behövligt. Emellertid

förmenar överstyrelsen, att under nämnda år skötseln av trädgården,

eftersom denna icke kommer att användas för undervisningsändamål, delvis

kan omläggas. Sålunda kunna utgifterna något nedbringas och inkomsterna

på försäljning av trädgårdsprodukter i viss mån ökas. Överstyrelsen

har ansett sig kunna beräkna, att årsanslaget med hänsyn härtill kan

nedbringas med cirka 1,200 kronor till 2,000 kronor. Vidare har överstyrelsen,

såsom ovan framhållits, anledning förmoda, att vid slutet av innevarande

budgetår en behållning på cirka 1,000 kronor kan beräknas förefinnas.

Anslagsbehovet för här ifrågavarande ändamål synes sålunda

kunna beräknas till 1,000 kronor.

Utöver arbetet vid trädgården har trädgårdsbiträde^ enligt vad rektor

meddelat, mot särskild ersättning varit renhållningsentreprenör. Överstyrelsen

tillstyrker, att för nämnda ändamål beräknas ett belopp av 550

kronor. Vidare synes i enlighet med t.f. rektors förslag ett belopp av 1,425

kronor vara behövligt för eldning, sotning, vatten och elektricitet. Slutligen

vill överstyrelsen här tillägga, att förekommande vaktmästargöromål

(eldning m. m.) böra kunna skötas utan annan personal än den, som

enligt vad överstyrelsen föreslagit skulle finnas vid seminariet under

budgetåret 1932/1933. Frågan på vad sätt trädgårdsbiträdet bör anställas

under sagda år, liksom också fördelningen av förekommande uppdrag

mellan honom och Karlamark, synes böra avgöras i samband med fastställandet

av omkostnadsstaten för budgetåret 1932/1933.

Denna omkostnadsstat skulle, enligt vad ovan föreslagits, belöpa sig till

sammanlagt 2,975 kronor, vilket i jämförelse med innevarande budgetårs

omkostnadsstat på 11,300 kronor innebär en besparing på 8,325 kronor.

Utöver vad som ovan berörts, kunna följande besparingar på seminariets

indragning göras. Under innevarande budgetår utgå arvoden till rektor

och timlärare med 5,223 kronor. Detta belopp kan inbesparas. Detsamma

kan ske med arvodena till läkare, bibliotekarie och rektors skrivbiträde.

Dessa arvoden utgå under innevarande budgetår med respektive 450, 300

och 250 kronor eller med ett sammanlagt belopp av 1,000 kronor.

Överstyrelsen vill nu sammanfatta resultaten av den förebragta utredningen

rörande dels kostnaderna för folkskoleseminariet i Strängnäs under

övergångsåret 1932/1933, dels de besparingar, som kunna göras under sagda

budgetår.

Yad då först angår kostnaderna för seminariet under övergångsåret

1932/1933 skulle dessa, bortsett från ålderstillägg, tillfällig lönebättring

och dyrtidstillägg, bliva:

1. Avlöning sstat:

1 lärare i trädgårdsskötsel........................kronor 2,400: —

1 » » musik (1 månad)....................... » 292:50

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Ordinarie

reservationsanslaget

till

folksk oleseminarierna

m. m.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

2. OmJcostnadsstat :

Uppvärmning och belysning m. m.....kronor 1,425: —

Renhållning m. m................. » 550: —

Trädgårdens underhåll och skötsel (inklusive

avlöning till trädgårdsbiträde) ... » 2,000: —

Summa kronor 3,975: —,

varifrån avgår på sistnämnda utgiftspost

beräknad besparing den 1 juli 1932 . . kronor 1,000: —,

vadan således återstående utgifter på omkostnadsstaten bliva kronor 2,975: —

Summa kronor 5,667: 50

Vad därefter beträffar kostnadsminskningen vid det fortsatta nedläggandet

av folkskoleseminariet i Strängnäs, kan denna minskning för budgetåret

1932/1933 sammanfattas på följande sätt:

1 lärare i musik (11 månader efter 3,510 kronor per år) kronor 3,217:50

1 » » gymnastik med lek och idrott ä 3,380 kronor » 3,380: —

1 lärarinna i kvinnlig slöjd ä 1,080 kronor.......... ’ » 1,080: —

2 övningsskollärare ä 3,400 kronor................ » 6,800: —

arvoden till rektor och timlärare.................. » 5,223: -—

» » läkare m. m........................ » 1,000: —

omkostnadsstaten.............................. » 8,325: —

Summa kronor 29,025: 50

Därefter har skolöverstyrelsen framlagt närmare beräkningar rörande medelsåtgången

från det ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna

m. m. '' Överstyrelsen har då utgått från att genom den fortsatta indragningen

av folkskoleseminariet i Strängnäs ett belopp av 29,025 kronor

50 öre eller i avrundat tal 29,000 kronor kan inbesparas. Beträffande ytterligare

besparingar anför överstyrelsen:

Vad angår frågan örn de besparingar, som under budgetåret 1932/1933

skulle kunna göras genom det påbörjade nedläggandet av seminarierna i

Skara, Landskrona och Härnösand, vill överstyrelsen erinra därom, att då

nämnda år endast första klassen skulle indragas, besparingarna icke kunna

bliva så avsevärda. Till jämiörelse må erinras därom, att vid indragningen

av seminariet i Strängnäs anslaget beräknades under det första året kunna

minskas endast med 5,800 kronor, motsvarande en lektors lön. Enligt överstyrelsens

förmenande torde man dock böra kunna utöver nämnda belopp

inbespara något på arvoden till timlärare samt till läkare, bibliotekarie

och rektors skrivbiträde. Överstyrelsen beräknar dessa inbesparingar till

870 kronor. Sammanlagt torde således kunna besparas 6,670 kronor för

varje seminarium, d. v. s. den totala besparingen kan för budgetåret

1932/1933 beräknas till 20,010 kronor eller i runt tal 20,000 kronor.

För budgetåret 1931/1932 beräknades i 1931 års statsverksproposition

(VIII sid. 610) en minskning av medelsbehovet — utom på grund av besparingarna

vid det fortsatta nedläggandet av seminariet i Strängnäs

— med cirka 50,000 kronor, inbesparade genom att vakanssatta tjänster

s. 271 Kontrollera mot PDF

271

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

uppehöllos med vikarier. Enligt av överstyrelsen gjorda beräkningar skulle

av sistnämnda anledning — därest inga förändringar i övrigt gjordes —

nu en ytterligare besparing av 12,000—13,000 kronor kunna göras. Emellertid

är härvid att märka, att hänsyn då icke tagits till att vissa vakanssatta

tjänster skulle komma att besättas med ordinarie innehavare genom de förflyttningar,

som bomme till stånd vid nedläggandet av seminarierna i

Strängnäs, Skara, Landskrona och Härnösand. Man synes dock i varje

fall kunna räkna med en besparing på vakanssatta tjänster — utöver den

föregående år beräknade — av cirka 5,000 kronor.

Medelsbehovet för budgetåret 1932/1933 skulle således i jämförelse med

sagda behov för innevarande budgetår kunna beräknas minskat med sammanlagt

cirka 54,000 kronor (29,000 + 20,000 + 5,000).

Den behövliga anslagsposten till folkskoleseminarierna för budgetåret 1932/

1933 beräknar överstyrelsen på följande sätt:

11931 års statsverksproposition (VIII sid. 610) beräknades medelsbehovet,

vad beträffar den i det ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna

ingående anslagsposten: Folkskoleseminarierna, för budgetåret

1931/1932 på följande sätt.

I jämförelse med budgetåret 1930/1931, då medelåtgången beräknats till

1.784.000 kronor, ansågs en minskning med 80,000 kronor kunna ske, därigenom

att dels cirka 30,000 kronor ansågos kunna besparas på grund av

det successiva nedläggandet av Strängnäs folkskoleseminarium, dels cirka

50.000 kronor kunna inbesparas genom att vakanssatta tjänster uppehöllos

genom vikarier. Medelsbehovet för budgetåret 1931/1932 beräknades sålunda

till 1,704,000 kronor. Därest samma beräkningssätt nu tillämpas, blir

resultatet följande:

Under budgetåret 1932/1933 kan medelsbehovet, såsom ovan framhållits,

i jämförelse med innevarande budgetårs beräknas minskas med ytterligare

54.000 kronor. Då medelåtgången för budgetåret 1931/1932 beräknats till

1.704.000 kronor, skulle alltså medelbehovet för budgetåret 1932/1933 bli

1.650.000 kronor.

Då det gäller att föreslå, huru detta medelsbehov skall täckas, vill överstyrelsen

till en början erinra örn följande. Vid beräkningen av anslagsbehovet

för innevarande budgetår kunde man utgå från ganska betydande

reservationer. Dessa beräknades i 1931 års statsverksproposition komma

att den 1 juli 1931 utgöra 135,000 kronor men bleve enligt riksräkenskapsverkets

budgetredovisning 144,000 kronor. Av reservationerna beräknades

cirka 85,000 kronor (i själva verket 84,000 kronor) tagas i anspråk för

tiickande av medelsbehovet under innevarande budgetår, vadan anslagsposten

behövde upptagas till endast 1,620,000 kronor (1,704,000—84 000).

Sedan sålunda av reservationerna 84 000 kronor tagits i anspråk, kunna de

reserverade medlen per den 1 juli 1932 beräknas bliva 60,000 kronor.

Då det gäller att täcka medelsbehovet lör budgetåret 1932/1933, 1 öreligger

alltså i så måtto en annan situation än innevarande år, att reserverade

medel ej förefinnas i samma utsträckning som då. I 1931 års statsverksproposition

ansågos reservationerna »komma att ganska hårt anlitas»

(VIII sid. 611), örn man tog i anspråk så mycket, att endast 50,000 kronor

beräknades återstå.

Följes nu samma princip, skulle av reservationerna per den 1 .juli 1932

endast 10,000 kronor (60,000—50,000) kunna tagas i anspråk för täckande

s. 272 Kontrollera mot PDF

Statens organisationsnämnd.

272 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

av medelsbehovet för budgetåret 1932/1933. Då nämnda behov beräknats till

1.650.000 kronor, skulle anslagsposten behöva uppföras med 1,640,000 kronor,

d. v. s. med 20,000 kronor mer än innevarande budgetår.

Vad därefter angår den i det ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna

ingående anslagsposten: Stipendier för elever vid folkskoleseminarier,

anför överstyrelsen följande.

Examinationen vid innevarande läsårs slut kan förutsättas omfatta

cirka 435 elever, medan intagningen skulle komma att omfatta 400 elever.

Minskningen av elevantalet skulle sålunda komma att utgöra omkring 35

elever. Med samma genomsnittliga stipendiebelopp per elev som hittills

skulle en minskning av anslagsposten med 4,515 kronor eller i runt tal med

4,500 kronor kunna ske. Anslagsposten, som i innevarande budgetårs riksstat

upptagits till 217,000 kronor, skulle sålunda uppföras med 212,500

kronor.

Beträffande hela anslaget till folkskoleseminarierna m. m. yttrar överstyrelsen

:

Då sålunda anslagsposten: Folkskoleseminarierna skulle ökas med 20,000

kronor och anslagsposten: Stipendier till elever vid folkskoleseminarier

minskas med 4,500 kronor, skulle alltså det ordinarie reservationsanslaget

till folkskoleseminarierna behöva ökas från 1,837,000 kronor med 15,500

kronor till 1,852,500 kronor.

I frågan om stipendier åt elever vid folkskoleseminarier har statens organisationsnämnd

yttrat sig i en till ecklesiastikdepartementet inkommen promemoria.

Nämnden har därvid först lämnat följande historik:

Sedan länge har å riksstaten varit uppfört anslag till stipendier åt elever

vid folkskoleseminarier. Stipendiebeloppen, som tidigare belöpt sig

till i medeltal 65 kronor årligen för varje elev, som erhöll understöd, höjdes

enligt beslut vid 1913 års riksdag med hänsyn till penningvärdets

sjunkande till omkring 100 kronor. Anslaget bestämdes samtidigt till omkring

150,000 kronor. Under de följande åren höjdes anslaget efter hand

och utgjorde för år 1920 omkring 180,000 kronor. För beredande av höjda

stipendier åt elever vid folkskoleseminarier anvisade sistnämnda års riksdag

dels på extra stat för år 1921 ett förslagsanslag, högst 125,000 kronor,

dels ock å tilläggsstat för år 1920 ett förslagsanslag, högst 55,000 kronor.

Avsikten med ifrågavarande anslag var att möjliggöra en höjning av stipendiebeloppen,

så att dessa skulle kunna från och med höstterminen 1920

beräknas till i medeltal 200 kronor för behövande elev och läsår. För samma

ändamål upptogos jämväl under de följande åren till och med budgetåret

1928/1929 anslag å riksstaten, vilka emellertid i samband med åtgärder,

som vidtagits till minskning av lärarproduktionen, efter hand nedsattes.

Genomsnittsbeloppet för utdelade stipendier har för läsåret

1930/1931 beräknats till omkring 190 kronor.

Det ordinarie stipendieanslaget, som för budgetåret 1930/1931 uppgått till

205.000 kronor, har med hänsyn till beräknad ökning av elevantalet vid

folkskoleseminarierna enligt beslut av 1931 års riksdag höjts till 217,000

kronor.

Bestämmelser angående ifrågavarande stipendier äro meddelade i kun
-

s. 273 Kontrollera mot PDF

273

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

gör else den 14 juli 1916 (nr 339). Stipendium må endast tilldelas i statens

folkskoleseminarium intagen elev, som är verkligt behövande. Senast före

den 15 mars och den 1 november varje år har rektor vid seminarium att

hos skolöverstyrelsen göra framställning angående behovet av stipendiemedel

för löpande termin, därvid uppgifter skola lämnas angående de

elever, som anses vara i behov av stipendieunderstöd, och graden av deras

behov.

Skolöverstyrelsen har att, beträffande vårtermin före den 15 maj och

beträffande hösttermin före den 1 december, meddela beslut rörande beloppet

av det anslag, som skall tillkomma varje seminarium, samt rörande

antalet av de elever vid varje seminarium, till vilka stipendier anses böra

utgå, ävensom, därest överstyrelsen funnit anmäld elev icke böra komma

i åtnjutande av stipendium, uppgift därom. Vid bestämmandet av nämnda

anslagsbelopp skall hänsyn tagas dels till graden av elevernas understödsbehov,

dels ock till deras kostnader för resa fram och åter mellan seminariestaden

och hemorten.

På framställning av lärarkollegiet vid seminarium må skolöverstyrelsen,

efter hörande av vederbörande konsistorium, kunna medgiva, att viss del,

dock högst en tiondel, av det samma seminarium tillkommande anslag till

stipendier må under de villkor, överstyrelsen föreskriver, användas såsom

understöd till hushållsförening, elevhem eller liknande anordning till förbättrande

av elevernas levnadsförhållanden. Härvid skall noga tillses, att

jämväl berörda del av anslaget kommer endast verkligt behövande elever

tillgodo.

Det anslag, varje seminarium får sig tillerkänt, skall, med frånräknande

av nyssnämnda särskilt använda del, fördelas bland de elever, till vilka

skolöverstyrelsen ansett stipendier böra utgå, med iakttagande av — förutom

vissa angivna villkor — att stipendiernas storlek bestämmes med

hänsyn till elevernas större eller mindre grad av behov.

För egen del har organisationsnänmden i denna fråga anfort:

Enligt vad organisationsnämnden inhämtat utdelas stipendier till icke

mindre än omkring 70 procent av hela elevantalet vid folkskoleseminarierna

Inom skilda utbildningsgrenar lämna väl statsmakterna studieunderstöd,

men det synes kunna sättas i fråga huruvida inom någon annan gren statsmakterna

i sådan omfattning som här är fallet bidrager till de studerandes

egna utgifter under deras yrkesutbildning. Ur rekryteringssynpunkt

torde stipendierna icke vara erforderliga. Inga svårigheter lära nämligen

förefinnas för folkskoleseminarierna att erhålla tillräckligt antal elever.

Stipendiernas bibehållande måste därför motiveras av billighetsskäl.

Med hänsyn till de studerandes ofta .svaga ekonomiska ställning, lärer

också vara påkallat att stipendier alltjämt utdelas i jämförelsevis stor

omfattning. Under nuvarande förhållanden, då landet lider under en depression,

som tvingar till besparingar i statens utgifter på alla områden,

torde dock en beskärning av statsanslaget till förevarande ändamål vara

ofrånkomlig och, örn den begränsas till allenast omkring 25 procent, kunna

utan större olägenhet vidtagas. Här kan icke — såsom enligt nämndens

uppfattning kan ske i fråga, örn stipendier åt elever vid folkhögskolor —

hänvisas till önskvärdheten att under rådande arbetslöshet bereda tillfällen

till studier för arbetslösa, då nämligen folkskoleseminarierna endast åsyfta

utbildning till en bestämt begränsad yrkesgren.

En beskärning av anslaget till stipendier åt folkskoleseminariernas ele
Dihanrj

lill rilcsdarifoiy />yo''oknll Hörr 7 sa di!, lia haft. fXr 11H1 U

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Departe
mentschefen.

Kuncjl. Maj:ts proposition Nr 143.

ver bör i första hand gå ut över sådana elever, som befinna sig i mindre

ömmande ställning och vilka kanske redan nu erhålla understöd endast

till reducerat belopp. Enligt organisationsnämndens mening är därlör en

minskning av antalet stipendiater att föredraga framför en nedsättning

av stipendiernas storlek. Det lärer emellertid icke ankomma på organisationsnämnden

att avgiva förslag rörande utformningen av de närmare

bestämmelser, som erfordras för en omläggning av de grunder efter vilka

stipendier utdelas.

Under hänvisning till vad sålunda anförts föreslås alltså, att anslaget

till stipendier åt elever vid folkskoleseminarier för nästkommande budgetår

bestämmes till ett från 217,000 kronor med 25 procent till 163,000 kronor

nedsatt belopp.

Vad angår folkskoleseminariet i Strängnäs, som upphör med sin verksamhet

med utgången av vårterminen 1932, har skolöverstyrelsen i det föregående

avgivit förslag rörande dels de vid seminariet återstående befattningshavarna,

dels ock vården av fastigheten och trädgården under budgetåret 1932/1933

och vissa därmed sammanhängande frågor av ekonomisk natur.

Beträffande de återstående befattningshavarna har överstyrelsen först yttrat

sig örn de två kvarvarande lektorerna N. H. Nyman och M. Borgström,

vilka båda nu äro rektorer, den förre vid seminariet i Umeå och den

senare vid seminariet i Strängnäs. I fråga om dem har överstyrelsen ifråga

satt, att de skulle såsom lektorer förflyttas, Nyman till seminariet i Umeå

och Borgström till seminariet i Linköping. En sådan förflyttning står väl

i god överensstämmelse med överstyrelsens förslag till ny seminarieorganisation

men förlikar sig däremot icke med mitt organisationsförslag. På

lönestaten för seminariet i Umeå finnas för närvarande 7 ordinarie lektorsbefattningar.

Visserligen är den ena vakant, men vid seminariet skulle enligt

mitt organisationsförslag komma att behövas endast 6 ordinarie lektorsbefattningar.

Det kan då icke vara lämpligt att nu besätta den vakanta befattningen

med ordinarie innehavare. På motsvarande sätt förhåller det sig

vid seminariet i Linköping. På lönestaten för detta seminarium finnas för

närvarande 6 ordinarie lektorsbefattningar, men enligt mitt organisationsförslag

skulle vid seminariet icke komma att behövas mer än 5 sådana befattningar.

Där synes då icke böra tillskapas någon ny ordinarie lektorsbefattning.

Under nu nämnda förhållanden kan jag således icke tillstyrka bifall

till överstyrelsens förslag örn Nymans och Borgströms förflyttning. I stället

böra dessa båda lektorer enligt min mening uppföras på övergångsstat, tills

möjlighet yppar sig att förflytta dem till andra lektorsbefattningar, varom

skolöverstyrelsen bör framdeles till Kungl. Majit inkomma med förslag.

Tills vidare torde deras lektorsavlöning m. m. kunna utgå från det ordinarie

reservationsanslaget till folkskoleseminarierna.

Vad överstyrelsen därefter anfört rörande förflyttning av de två övningsskollärarna,

gymnastikläraren och musikläraren, biträder jag. Likaså tillstyrker

jag på skäl, som överstyrelsen anfört, bifall till överstyrelsens för
-

s. 275 Kontrollera mot PDF

275

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

slag, att frågan om trädgårdsläraren Karlemarks förflyttning till annat folkskoleseminarium

må uppskjutas och att han alltså må få kvarstanna i sin

nuvarande befattning under budgetåret 1932/1933 med skyldigheter motsvarande

dem, som överstyrelsen angivit.

Beträffande seminariets vaktmästare, som den 4 juni 1931 uppnådde pensionsåldern,

anser jag i likhet med skolöverstyrelsen, att han bör pensioneras

från och med den 1 juli 1932. Överstyrelsens förslag angående det

nuvarande trädgårdsbiträdets bibehållande under budgetåret 1931/1932 samt

sättet för fastighetens vård och renhållningen under nämnda budgetår synas

mig innebära praktiska anordningar, varför jag icke har något att invända

mot dessa förslag. Kostnaderna för nämnda anordningar skulle utgå från

seminariets omkostnadsstat, vilken sålunda skulle nedbringas från 11,300

kronor med 8,325 kronor till 2,975 kronor.

Enligt överstyrelsens nu nämnda förslag skulle avlöningsstaten för budgetåret

1932/1933 uppgå till 2,692 kronor 50 öre och omkostnadsstaten till

2,975 kronor: summa 5,667 kronor 50 öre. Den totala kostnadsminskningen

skulle utgöra 29,025 kronor 50 öre. Mot dessa beräkningar har jag intet

att erinra.

I fråga örn beräkningen av kostnaderna i sin helhet för folkskollärarutbildningen

under budgetåret 1932/1933 har skolöverstyrelsen först erinrat

om nyssnämnda kostnadsminskning å i runt tal 29,000 kronor vid seminariet

i Strängnäs samt därefter beräknat, att besparingar skulle uppkomma

dels å i runt tal 20,000 kronor genom det påbörjade nedläggandet av folkskoleseminarierna

i Landskrona, Skara och Härnösand, dels å cirka 5,000

kronor därigenom, att vakantsatta tjänster uppehållas med vikarier. Dessa

besparingar skulle tillhopa utgöra 54,000 kronor. Då medelsåtgången för

budgetåret 1931/1932 beräknats till 1,704,000 kronor, skulle alltså medelsbehovet

för budgetåret 1932/1933 bliva 1,650,000 kronor. För täckande av

dessa behov skulle av reservationerna per den 1 juli 1932 endast 10,000

kronor kunna tagas i anspråk, vadan anslagsposten till folkskoleseminarierna

skulle behöva uppföras med 1,640,000 kronor. Beträffande denna överstyrelsens

beräkning vill jag endast anmärka, att, då Härnösands-seminariets

bibehållande ingår i mitt organisationsförslag, den av överstyrelsen beräknade

besparingen genom detta seminariums nedläggande icke kan av mig

godtagas. Det oaktat torde dock anslagsposten till folkskoleseminarierna

kunna stanna vid det av överstyrelsen föreslagna beloppet 1,640,000 kronor.

Vad angår anslagsposten till stipendier för elever vid folkskoleseminariet

nu 217,000 kronor, har skolöverstyrelsen beräknat, att denna post skulle

kunna för budgetåret 1932/1933 minskas med i runt tal 4,500 kronor. Då

emellertid statens organisationsnämnd föreslagit, att anslaget till stipendier

skulle beskäras med 25 procent och jag med hänsyn till de nuvarande statsfinansiella

förhållandena anser mig böra ansluta mig härtill, blir beräkningen

av förevarande anslagspost en annan än skolöverstyrelsens. Enligt vad jag

s. 276 Kontrollera mot PDF

Skolöverstyrelsen

20/u

1931.

276 Kungl. Majlis proposition Nr 143.

från överstyrelsen inhämtat, skulle ett antal av 1,640 elever komma att

finnas vid folkskoleseminarierna under budgetåret 1932/1933. Med samma

genomsnittliga belopp som hittills, nämligen 129 kronor per elev, skulle

fordras ett anslag för stipendier av 211,560 kronor. Beräknar man nu 25

procents minskning å detta belopp, vilken minskning utgör 52,890 kronor,

skulle ifrågavarande anslagspost för budgetåret 1932/1933 böra i riksstaten

uppföras med 158,670 kronor, vilket belopp kan avrundas till 158,000 kronor.

Då anslagsposten för budgetåret 1931/1932 är upptagen med 217,000 kronor,

skulle den för budgetåret 1932/1933 kunna nedsättas med 59,000 kronor.

Då sålunda anslagsposten: Folkskoleseminarierna skulle ökas med 20,000

kronor och anslagsposten: Stipendier för elever vid folkskoleseminarier

minskas med 59,000 kronor, skulle det ordinarie reservationsanslaget till

folkskoleseminarierna kunna minskas från 1,837,000 kronor med 39,000

kronor till 1,798,000 kronor.

3. Extra reservationsanslaget till studentkurser och parallellavdelningar vid

vissa folkskoleseminarier m. m.

För budgetåret 1931/1932 har riksdagen anvisat ett extra reservationsanslag

å 74,000 kronor till studentkurser och parallellavdelningar vid vissa folkskoleseminarier

m. m.

Skolöverstyrelsen beräknade först, att detta anslag skulle kunna sänkas

till 62,000 kronor. I sin skrivelse den 20 november 1931 erinrar överstyrelsen

till en början, att överstyrelsen i det föregående utgått ifrån att under

budgetåret 1932/1933 studentkurser skulle förekomma vid folkskoleseminariet

i Stockholm för kvinnliga elever samt vid folkskoleseminariet i Växjö

för manliga elever. Dessutom skulle av här ifrågavarande anslag medel

behöva anvisas för parallellavdelningar vid folkskoleseminarierna i Linköping,

Karlstad, Umeå och Luleå. Därjämte torde den vid sistnämnda seminarium

under en följd av år anordnade preparandkursen alltjämt böra bibehållas.

Därefter anför överstyrelsen:

Innan överstyrelsen övergår till att redogöra för erforderliga belopp för

uppehållande av nämnda studentkurser, parallellavdelningar och preparandkurs,

anser sig överstyrelsen böra erinra om att överstyrelsen i sina

följande beräkningar med hänsyn till 1931 års riksdags beslut angående

vissa förhöjda arvoden till extra ordinarie ämneslärare räknat med ett

arvodesbelopp å 4,000 kronor till extra ordinarie lektor. Därjämte har

överstyrelsen — med ledning av de timantal och de arvodesbelopp, vilka

av rektorerna beräknats för innevarande termin — företagit en del justeringar

i de av rektorerna i april 1931 till överstyrelsen inkomna kostnadsberäkningarna

avseende budgetåret 1932/1933.

För studentkursen vid folkskoleseminariet i Stockholm beräknas med

hänsyn till ökat behov av timlärartimmar i kunskapsämnen och extra

lärartimmar i övningsämnen ett belopp av 24,097 kronor, nämligen för

lärararvoden 20,897 kronor samt för bestridande av kostnaderna för uppvärmning

m. m. 3,200 kronor.

s. 277 Kontrollera mot PDF

277

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

För studentkur sen vid folkskoleseminariet i Växjö beräknas till lärararvoden

15,725 kronor samt för övriga kostnader 1,500 kronor, tillsammans

17,225 kronor.

För folkskoleseminariet i Linköping, där parallellavdelningar skulle

förekomma till klasserna II och IY erfordras — vid bifall till överstyrelsens

förut avgivna förslag angående lektor Borgströms förflyttning -—

medel till avlöning åt endast en extra ordinarie lektor, d. v. s. 4,000 kronor.

Skulle däremot nyssnämnda förslag angående Borgströms förflyttning

till Linköping ej vinna beaktande, erfordras medel till avlöning åt

två extra ordinarie lektorer, d. v. s. 8,000 kronor. Överstyrelsen räknar i

det följande med ett medelsbehov för här ifrågavarande ändamål av 4,000

kronor.

Vid folkskoleseminariet i Karlstad, där antalet avdelningar är detsamma

som under innevarande läsår, erfordras medel dels till arvode åt

en extra ordinarie lektor med 4,000 kronor, dels till ersättning för extra

lärartimmar i gymnastik med 2,450 kronor, tillsammans 6,450 kronor.

Vid folkskoleseminariet i Umeå skulle anordnas parallellavdelningar

till klasserna II och IV. Anslag påkallas dels till avlöning åt en extra

ordinarie lektor med 4,000 kronor, dels till ersättning för extra lärartimmar

i musik och i gymnastik med 3,705 kronor, tillsammans 7,705 kronor.

Vid folkskoleseminariet i Luleå, där parallellavdelning skulle förekomma

till klass III, erfordras medel till ersättning för extra lärartimmar i

musik och i gymnastik med tillhopa 3,160 kronor. För pr epar andkurset i

beräknas samma belopp som innevarande läsår, 4,663 kronor.

I enlighet med nu lämnade redogörelse kunna de kostnader för uppehållande

av undervisningen i studentkurser, parallellavdelningar och preparandkurs

vid folkskoleseminarierna, till vilkas bestridande medel å extra

stat för budgetåret 1932/1933 erfordras, sammanfattas sålunda:

för studentkurs vid folkskoleseminariet i Stockholm kronor 24,097

» » » »

» parallellavdelningar » »

» » » »

» > » »

» » » »

» preparandkurs » »

Växjö. . .

»

17,225

—

»

Linköping

»

4,000

—

»

Karlstad .

»

6,450

—

»

Umeå . . .

7,705

—

Luleå . . .

3,160

—

»

»

»

4,663

—

Summa kronor 67,300

—

Ifrågavarande slutsumma, 67,300 kronor, torde böra stå till förfogande

under budgetåret 1932/1933 för bestridande av utgifterna för studentkurser

och parallellavdelningar. Emellertid föreligga i år liksom föregående år

reservationer, som delvis kunna tagas i bruk. Beträffande denna fråga vill

överstyrelsen anföra följande.

För innevarande budgetår beräknas i 1931 års statsverksproposition

(VIII sid. 611) medelsbehovet bliva 77,073 kronor. Detta behov skulle täckas

dels genom i 1931/1932 års riksstat uppfört belopp 74,000 kronor, dels genom

att av de till 6,000 kronor beräknade reservationerna per den 1 juli 1931

3,000 kronor togos i anspråk. Emellertid kommo enligt riksräkenskapsverkets

redogörelse reservationerna per den 1 juli 1931 att uppgå till cirka

8,730 (8,729:11) kronor. Medelstillgången var alltså 82,730 (74,000-| 8.730),

under det att medelsåtgången under innevarande budgetår nu kan beräknas

ej komma att uppgå till mer iin cirka 71,000 kronor. Den 1 juli 1932

s. 278 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

278 Kungl. Majis proposition Nr 143.

kunna således reservationer på cirka 11,730 kronor (82,730 — 71,000) beräknas

iöreligga.

Av dessa reservationer torde så stort belopp kunna tagas i anspråk, att

de återstående reservationerna uppgå till cirka 2,000 kronor. För budgetåret

1932/1933 skulle således kunna tagas i anspråk ett belopp av cirka

9,730 kronor. Då nu medelsbehovet för sagda budgetår beräknats till 67,300

kronor, skulle således anslaget böra uppföras med 57,570 kronor eller i avrundat

tal 57,500 kronor, d. v. s. med ett belopp, som understiger det i

innevarande budgetårs riksstat upptagna beloppet av 74,000 kronor med

16,500 kronor. Överstyrelsen föreslår alltså, att anslaget i 1932/1933 års

statsverksproposition upptages med 57,500 kronor.

Såsom skett beträffande anslag för ändamålet från och med år 1915, torde

även nu beräknade anslag böra beviljas i en summa utan specificering i

särskilda poster, och fördelningen av de beviljade beloppen seminarierna

emellan ske sedermera efter inhämtande av förnyade upplysningar rörande

anslagsbehoven samt till de för kursernas och avdelningarnas uppehållande

lämpligaste anordningarna.

Vid beräkning av kostnaderna under budgetåret 1932/1933 för studentkurser

vid seminarierna i Stockholm och Växjö, parallellavdelningar vid

seminarierna i Linköping, Karlstad, Umeå och Luleå samt en preparandkurs

i Luleå har skolöverstyrelsen kommit till en slutsumma av 67,300

kronor. Överstyrelsen har därvid utgått ifrån att nuvarande lektorn vid

seminariet i Strängnäs skulle förflyttas till seminariet i Linköping och att

fördenskull endast 1 extra ordinarie lektor skulle vara behövlig vid sistnämnda

seminarium. Då jag, såsom i det föregående omförmälts, icke

kunnat tillstyrka bifall till överstyrelsens förslag örn Borgströms förflyttning,

följer därav, att jag måste beräkna medel till avlöning åt 2 extra ordinarie

lektorer vid parallellavdelningarna i Linköping, vadan den av överstyrelsen

beräknade summan, 67,300 kronor, måste höjas med 4,000 kronor till 71,300

kronor. Något annat har jag icke att erinra rörande överstyrelsens beräkningar

i förevarande avseende.

Av tillgängliga reservationer å anslaget för ifrågavarande ändamål skulle

enligt skolöverstyrelsens mening kunna för budgetåret 1932/1933 tagas i

anspråk ett belopp av 9,730 kronor. Jag anser emellertid, att ytterligare 2,000

kronor, således tillhopa 11,730 kronor, av nämnda reservationer kunna beräknas

för angivna ändamål. Dragés detta belopp från 71,300 kronor, återstå

59,570 kronor. Det extra reservationsanslaget till studentkurser och

parallellavdelningar m. m. skulle således enligt min beräkning böra uppföras

i riksstaten för nämnda budgetår med sistnämnda belopp, 59,570 kronor,

eller i runt tal 59,500 kronor, vilket innebär en minskning av det nuvarande

anslaget, 74,000 kronor, med 14,500 kronor. Det sålunda beräknade

anslaget överstiger visserligen med 2,000 kronor det i statsverkspropositionen

under åttonde huvudtiteln punkt 174 beräknade anslagsbeloppet, 57,500

kronor, men härvid bör erinras, att det nu beräknade ordinarie anslaget till

s. 279 Kontrollera mot PDF

279

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

folkskoleseminarierna m. m., 1,798,000 kronor, med 2,000 kronor understiger

det i nyssnämnda punkt beräknade anslaget för sistberörda ändamål,

1,800,000 kronor, vadan sampaaplagda anslagsbeloppen till folkskoleseminarierna

och till studentkurser och parallellavdelningar m. m. bliva desamma,

som i statsverkspropositionen beräknats för budgetåret 1932/1933.

Såsom skett beträffande anslag för ändamålet från och med år 1915 torde

även det nu beräknade anslaget böra beviljas i en summa utan specificering

i särskilda poster och fördelningen av de beviljade beloppen seminarierna

emellan ske sedermera efter inhämtande av förnyade upplysningar rörande

anslagsbehoven samt till de för kursernas och avdelningarnas uppehållande

lämpligaste anordningarna.

4. Alderstillägg åt lärare vid folkskoleseminarierna.

I enlighet med Kungl. Majda förslag höjde 1931 års riksdag det ordinarie

förslagsanslaget till ålderstillägg åt lärare vid folkskoleseminarierna, då 180,000

kronor, med 20,000 kronor till 200,000 kronor.

Enligt riksräkenskapsverkets budgetredovisning för budgetåret 1930/1931

uppgingo de verkliga utgifterna från detta anslag under nämnda budgetår

till 203,704 kronor 55 öre.

Nu har skolöverstyrelsen meddelat, att någon minskning av ifrågavarande

utgifter ej torde vara att påräkna under budgetåret 1932/1933

men att överskridandet av anslaget ej vore av den art, att någon höjning

av detsamma fördenskull vore påkallad.

Jag är av samma mening som skolöverstyrelsen och anser sålunda ifråga- Departevarande

anslag böra uppföras med 200,000 kronor. mentschefei

B. Småskoleseminarier.

I sin framställning den 31 augusti 1931 angående anslag till folkundervisningsändamål

för budgetåret 1932/1933 framhöll skolöverstyrelsen beträffande

åtskilliga punkter, som avse anslag till statens och landstingens

småskoleseminarier, att de gjorda beräkningarna kunde komma att kräva

justering i samband med den utredning angående en ny seminarieorganisation,

som Kungl. Maji anbefallt överstyrelsen att utföra. Sedan överstyrelsen

den 10 november 1931 till Kungl. Majit avgivit ifrågavarande utredning,

har överstyrelsen i skrivelse den 20 november 1931 återkommit till

frågan, i vad mån ett genomförande av de av överstyrelsen framlagda förslagen

skulle för budgetåret 1932/1933 medföra ändringar i de tidigare gjorda

kostnadsberäkningarna. Jag skall i det följande redogöra för skolöverstyrelsens

yttranden och förslag i berörda avseenden.

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Skolöverstyrelsen

s,/s 1931.

Skolöverstyrelsen

30/i i 1931.

1. Ordinarie reservationsanslaget till statens småskoleseminarier.

Det ordinarie reservationsanslaget till statens småskoleseminarier är för

budgetåret 1931/1932 i riksstaten uppfört med ett belopp av 178,000 kronor.

Från detta anslag bestridas kostnaderna för uppehållande av de staten tillhöriga

småskoleseminarier, vilka äro uppförda på ordinarie stat, nämligen

seminarierna i Haparanda, Murjek och Lycksele. I sin skrivelse den 31

augusti 1931 hemställde skolöverstyrelsen, att det ordinarie reservationsanslaget

till nämnda seminarier måtte för budgetåret 1932/1933 bestämmas

till 175,000 kronor och anförde därvid bland annat:

Enligt från vederbörande rektorer inkomna uppgifter skulle utgiftsbehovet

för budgetåret 1932/1933 uppgå till 187,252 kronor. Efter avdrag av

vid seminarierna i Murjek och Lycksele beräknade inkomster av hyror,

elevavgifter m. m. till ett belopp av sammanlagt 5,177 kronor, skulle alltså

enligt rektorernas yrkanden erfordras ett statsanslag av 182,075 kronor.

Vid granskning av rektorernas uppgifter framgår, att vad som nu begärts

för avlöningar och arvoden av olika slag med 1,850 kronor understiger motsvarande

belopp i de av Kungl. Majit den 8 maj 1931 fastställda staterna

för dessa seminarier under budgetåret 1931/1932. Även de upptagna beloppen

under rubriken materiel, ved och ljus lii. m. motsvara i stort sett dem

som för samma ändamål i nämnda stater blivit anvisade.

Rektor i Lycksele har önskat en höjning i posten inventarier och deras

underhåll med 1,000 kronor. Beloppet skulle användas för möblering av tre

elevrum, vilka det vore önskvärt att erhålla i en för lärare avsedd bostadslägenhet,

som för närvarande icke användes för sitt ändamål. Överstyrelsen

är nu icke beredd att taga ställning till denna fråga. Skulle en utredning

i ärendet i samråd med byggnadsstyrelsen giva vid handen, att den

av rektor föreslagna anordningen bör genomföras, torde Kungl. Majit

kunna ställa det relativt obetydliga beloppet till förfogande för ändamålet

av eventuellt tillgängliga reservationer å anslaget.

Den tredje huvudgruppen av utgifter från detta anslag utgöres av elevstipendier,

vilka i enlighet med av Kungl. Majit givna föreskrifter utgå

med ett belopp av 400 kronor för elev och läsår. Rektorerna hava beräknat

stipendiebeloppen till sammanlagt 00,400 kronor. Emellertid bör hänsyn

tagas därtill, att sedan dess bestämts, att vid innevarande läsårs början

skola i första klassen intagas endast 12 elever vid varje seminarium. Denna

minskning i det sedvanliga elevantalet synes komma att medföra en

minskning i stipendiebehovet av 5,600 kronor.

Överstyrelsen finner alltså följande anslag erforderliga: för löner och

arvoden 91,132 kronor, för utgifter, som ingå under rubriken materiel, ved

och ljus — efter avdrag av ovannämnda beräknade inkomster — 29,543

kronor och till stipendier 54,800 kronor, eller sammanlagt 175,475 kronor,

vilken summa bör avrundas till 175,000 kronor.

Skulle någon större reservation å anslaget befinnas tillgänglig, vilket

överstyrelsen nu icke kunnat utröna, torde ytterligare någon minskning i

anslaget kunna ske.

Nu har överstyrelsen i sin skrivelse den 20 november 1931 föreslagit, att

ifrågavarande reservationsanslag skulle minskas till 169,000 kronor, och till

stöd härför anfört:

s. 281 Kontrollera mot PDF

281

Kungl. Maj.ts proposition Nr 143.

Överstyrelsen Ilar nu föreslagit, att seminariet i Murjek skulle nedläggas

och ny klassavdelning där icke intagas år 1932. Detta kunde i och för

sig motivera indragning av en extra ordinarie ämneslärartjänst redan

läsåret 1932/1933. Överstyrelsen finner sig emellertid icke nu kunna be

stämt förorda en sådan åtgärd, enär de ämnen, som den extra ordinarie

lärarinnan företräder, bland annat naturkunnighet i samtliga klasser, svårligen

kunna delas upp på de övriga lärarna, och några timlärare icke stå

att erhålla i Murjek. Vad som däremot kan inbesparas är stipendiemedel

för en klassavdelning med ett beräknat elevantal av 15, sålunda 15 X 400

kronor eller 6,000 kronor. Enär överstyrelsen föreslagit, att vissa landstingsseminarier

skulle av statsverket övertagas först med budgetåret

1933/1934, behöver någon utökning av anslaget till statens småskoleseminarier

icke ske för budgetåret 1932/1933. Det erforderliga anslaget för sist

nämnda budgetår skulle alltså med ovannämnda minskning bliva 169,000

kronor.

Med hänsyn till omöjligheten att i Murjek erhålla timlärare synes mig

oundgängligt, att den av skolöverstyrelsen omförmälda extra ordinarie ämneslärarinnan

får stå kvar å sin tjänst även under budgetåret 1932/1933.

Mot vad överstyrelsen i övrigt anfört har jag intet att erinra. Enligt överstyrelsens

förslag skulle det nuvarande anslaget komma att minskas med

tillhopa 9,000 kronor.

2. Verksamheten vid statens småskoleseminarium i Hagaström.

I riksstaten för budgetåret 1931/1932 är för uppehållande av verksamheten

vid statens småskoleseminarium i Hagaström upptaget ett extra reservationsanslag

av 36,000 kronor.

I sin skrivelse den 31 augusti 1931 föreslog skolöverstyrelsen, att ifrågavarande

anslag skulle för budgetåret 1932/1933 bestämmas till ett belopp

av 36,000 kronor och anförde till stöd härför:

Den av skolöverstyrelsen fastställda utgiftsstaten för seminariet under

samma budgetår slutar på ett belopp av 37,000 kronor. Häremot svarande

inkomster utgöras av dels statsanslaget, dels medel, som beräknats inflyta

i hyror (800 kronor) och för sålda trädgårdsprodukter (200 kronor).

I infordrade uppgifter har seminariets rektor beräknat utgifterna

för budgetåret 1932/1933 till ett belopp av 39,790 kronor samt, då på

räkneliga inkomster funnes till samma omfattning som förut, yrkat pu

ett statsanslag av 38,790 kronor. Bland omständigheter, som motivera

en utgiftsökning har rektor anfört dels tillkomsten av ett ålderstillägg för

rektor från den 1 januari 1933, dels återbesättande av en lärartjänst från

den 1 juli 1932 efter en med pension avgången manlig lärare i andra lönegraden,

varvid torde böra förslagsvis beräknas lön för manlig lärare 1

högsta lönegraden, dels ock sannolikheten av ökade utgifter för uppe

hållande av sångundervisningen. Dessa beräknade ökningar (kronor

200 -f- 800 + 380) utgöra sammanlagt 1,380 kronor och synas böra godtagas.

Därjämte föreslår rektor en sänkning i stipendiebeloppet med 500 krono]''.

Med hänsyn till det minskade elevantalet anser överstyrelsen, att denna

post kan minskas från 6,000 till 4,500 kronor, sålunda med 1,500 kronor.

Departe
mentschefen.

Skolöverstyrelsen

51/« 1981.

s. 282 Kontrollera mot PDF

Skolöverstyrelsen

ao/n 1931.

Departe
mentschefen.

Skolöverstyrelsen

s,/8 1931.

282 Kungl. Maj. ts proposition Nr 143.

Denna utgiftsminskning skulle sålunda ungefärligen motsvara den ovan

angivna ökningen i utgifterna.

Mot de beräknade utgiftsposterna i övrigt synes icke vara något att

anmärka, utan utgöra de i stort sett repetition av i nuvarande och tidigare

stater upptagna kostnader. Någon ökning i statsanslaget synes alltså icke

erforderlig. ; ;

Nu har skolöverstyrelsen i sin förberörda skrivelse den 20 november 1931

beräknat, att sagda anslag skulle kunna för budgetåret 1932/1933 nedsättas

till 29,000 kronor. Härom anför överstyrelsen:

Överstyrelsen bade beräknat det extra reservationsanslaget till detta

seminarium för budgetåret 1932/1933 till ett belopp av 36,000 kronor. Sedan

överstyrelsen nu föreslagit seminariets nedläggande och verksamhetens

avveckling från och med läsåret 1932/1933, kommer detta att medföra minskat

anslagsbehov.

Då en manlig ämneslärare i högsta lönegraden avgår med pension den 1

juli 1932, kan en lönebesparing göras å ett belopp av 3,800 kronor. Vidare

synes den beräknade summan för timlärare kunna minskas med 1,000 kronor

samt elevstipendierna med, utöver förut föreslagen nedsättning, ytterligare

2,000 kronor. Hela minskningen blir sålunda 6,800 kronor, eller i

avrundat tal 7,000 kronor. Det erforderliga anslaget skulle sålunda bliva

29,000 kronor.

Med instämmande i vad skolöverstyrelsen anfört och under erinran, att i

det föregående föreslagits seminariets nedläggande, tillstyrker jag, att förevarande

anslag nedsättes till 29,000 kronor.

3. Understöd åt småskoleseminariet''.

I enlighet med Kungl. Majits förslag har riksdagen dels för budgetåret

1931/1932 i riksstaten uppfört det ordinarie förslagsanslaget till understöd

åt småskoleseminarier med oförändrat belopp, 310,000 kronor; dels och; medgivit,

att där av landsting eller stad, som ej i landsting deltager, upprättat

småskoleseminarium, vilket åtnjuter statsunderstöd, under tiden den 1 juli

1931—den 30 juni 1932 nedlägges eller ordinarie lärare vid dylikt seminarium

eljest genom inskränkning av verksamheten blivit för seminariet obehövlig,

statsbidrag likväl må efter Kungl. Maj:ts beprövande kunna utgå

för nämnda tid till belopp, motsvarande grundlön och ålderstillägg ävensom

tillfällig löneförbättring och dyrtidstillagg till sådana ordinarie lärare,

som genom nedläggandet eller inskränkningen ej längre erfordras för seminariets

uppehållande, dock att Kungl. Majit må äga för varje särskilt fall

bestämma det antal lärare, för vilkas avlönande statsbidrag må utgå, samt

meddela de villkor och bestämmelser Kungl. Majit eljest finner för gott

föreskriva.

I skrivelse den 31 augusti 1931 föreslog skolöverstyrelsen, att ovannämnda

anslag skulle för budgetåret 1932/1933 nedsättas till 250,000 kronor och

anförde som skäl härför:

opaginerad Kontrollera mot PDF

288

Kunell. Maj:ts proposition Nr 14S.

De seminarier, som nu avses, äro sådana, som upprättats av landsting

eller stad, som ej i landsting deltager. När det gäller att beräkna anslagsbehovet

lor dessa seminarier under budgetåret 1932/1933, inställa sig vissa

svårigheter, enär nu icke med någon säkerhet kan förutses, huru många

seminarier av detta slag som då äro i verksamhet. Förutom de förut nedlagda

seminarierna i Kristianstad, Skellefteå och Öjebyn, hava seminarierna

i Uppsala, Malmköping och Uddevalla upphört med utgången av

vårterminen 1931, varjämte seminarierna i Borås, Örebro, Västerås och

Bollnäs komma att upphöra med vårterminen 1932. Huruvida så kommer

att ske även med de enklassiga seminarierna i Jönköping, Kalmar, Göteborg

och Skara, vilka intogo elever höstterminen 1930, är ännu ovisst. De

seminarier, vilka i år intagit en ny första klass och som sålunda i varje

fall — med eller utan förstatligande — komma att fortsätta sin verksamhet

även under budgetåret 1932/1933 äro seminarierna i Linköping, Växjö,

Lund, Halmstad, Kristinehamn, Falun, Härnösand och Östersund. Skulle

emellertid 1932 års riksdag besluta, att något eller några av de nu kvarvarande

seminarierna skola förstatligas redan från budgetåret 1932/1933,

komma dessa att få sitt utgiftsbehov tillgodosett ur anslaget till statens

småskoleseminarier.

En approximativ beräkning visar, att avlöningen (grundlön och ålderstillägg)

åt ordinarie lärare vid nedlagda seminarier under år 1932/1933

kommer att uppgå till omkring 118,000 kronor. Därest intet förstatligande

av övriga landstingsseminarier komme att äga rum under sagda år, skulle

till dessa erfordras ett statsbidrag av omkring 140,090 kronor. Det högsta

statsanslag, som kan ifrågakomma under nämnda budgetår, är alltså

258,000 kronor, vilket torde kunna avrundas nedåt till 250,000 kronor. Detta

belopp kommer givetvis, såsom ovan antytts, att reduceras i samma mån

som ett förstatligande av vissa seminarier kommer att ske från och med år

1932/1933. Erforderliga beräkningar i sådant avseende komma att av överstyrelsen

framläggas längre fram under året i samband med den av Kungl.

Maj:t anbefallda utredningen beträffande statens övertagande av småskollärarutbildningen.

I likhet med vad under de senaste åren varit fallet torde även för år

1932/1933 böra medgivas, att landstingen erhålla statsbidrag till avlönande

av vissa lärare på indragningsstat.

I sin merberörda skrivelse den 20 november 1931 har skolöverstyrelsen

beräknat, att anslagsbeloppet skulle kunna nedsättas med ytterligare 10,000

kronor till 240,000 kronor. Härom yttrar överstyrelsen:

överstyrelsen hade beräknat det ordinarie förslagsanslaget till understöd

åt småskoleseminarier till ett belopp av 250,000 kronor. De seminarier,

som nu avses, äro sådana, som upprättats av landsting eller stad, som ej i

landsting deltager. Sedan överstyrelsen, såsom ovan sagts, i sin den 10

november 1931 framlagda utredning angående bland annat småskollärarutbildningens

förstatligande, föreslagit, att vissa landsfingsseminariers

övertagande av statsverket borde ske först med budgetåret 1933/1934, överensstämma

de förutsättningar, på vilka överstyrelsen grundade sina beräkningar

den 31 augusti 1931, i stort sett med överstyrelsens nyss nämnda

förslag den 10 november 1931. En jämkning i kostnadsberäkningen är

endast i så måtto erforderlig, att anslaget till seminarierna i Halmstad

och Östersund, vilka enligt den senaste utredningen icke skulle komma att

Skolöverstyrelsen

20/u 1931.

s. 284 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

Skolöverstyrelsen

»V» 1931.

284 Kungl. Majlis proposition Nr 143.

intaga ny klassavdelning hösten 1932, kan minskas för vartdera seminariet

med 3,700 kronor, eller sammanlagt 7,400 kronor. Anslagsbeloppet i det

hela kan sålunda ytterligare nedsättas till i avrundat tal 240,000 kronor.

Då den omorganisation av småskoleseminarierna, som jag i det föregående

föreslagit, icke skulle påbörjas förrän med höstterminen 1933, kommer

den icke att öva inflytande på nämnda seminariers kostnadsstater för budgetåret

1932/1933. Under sådana förhållanden lägger skolöverstyrelsens nu

gjorda beräkning av det erforderliga anslagsbeloppet för nämnda budgetår

icke något hinder i vägen för genomförandet av mitt organisationsförslag.

Mot sagda beräkning, enligt vilken anslagsbeloppet skulle nedsättas med

70,000 kronor till 240,000 kronor, har jag ingenting att invända. I likhet

med överstyrelsen anser jag, att landstingen böra erhålla statsbidrag även

för budgetåret 1932/1933 till avlöning och ålderstillägg jämte tillfällig löneförbättring

och dyrtidstillägg åt vissa lärare på indragningsstat.

4. Stipendier åt elever vid småskoleseminarier.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag har 1931 års riksdag för budgetåret

1930/1931 till stipendier åt elever vid småskoleseminarier beviljat ett ordinarie

reservationsanslag av 65,000 kronor. Här avses seminarier, som upprättats

av landsting eller stad, som ej i landsting deltager.

I skrivelse den 31 augusti 1931 föreslog skolöverstyrelsen, att anslaget

skulle minskas till 26,000 kronor och anförde som skäl följande:

När det gäller att beräkna för ändamålet erforderligt anslag för budgetåret

1932/1933 möta samma svårigheter, som överstyrelsen i näst föregående

punkt framhållit beträffande beräkning av statsunderstöd åt dessa

seminarier. Därest man för läsåret 1932/1933 hade att räkna med de landstingsseminarier,

som återstå, sedan seminarierna i Borås, Örebro och

Bollnäs med utgången av vårterminen 1932 avslutat sin verksamhet, skulle

för dessa seminarier (till antalet 12) erfordras ett stipendieanslag av

40,850 kronor. Härvid har räknats med samma normer, som lågo till grund

för stipendiefördelningen år 1930/1931, samt med iakttagande av den

minskning i stipendiebehovet, som följer med det lägre antal elever, som

innevarande läsår intagits i första klassen vid samtliga småskoleseminarier.

Emellertid kunna betydande besparingar göras å det ovannämnda för

budgetåret 1931/1932 beviljade anslaget på deli grund, att seminarierna i

Uppsala, Malmköping och Uddevalla nu nedlagt sin verksamhet och seminarierna

i Borås, Örebro och Bollnäs stå under avveckling och under innevarande

år hava blott en klassavdelning. Den totala minskningen i stipendiebehovet

för år 1931/1932 av såväl denna anledning som på grund av den

ovannämnda minskningen i klassernas storlek kommer att medföra en

besparing å sammanlagt omkring 14,400 kronor. Örn denna reservation i

första hand tages i anspråk för budgetåret 1932/1933 skulle därutöver erfordras

ett anslag av allenast 26,450 kronor, vilken summa torde kunna

avrundas till 26,000 kronor.

s. 285 Kontrollera mot PDF

285

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

Skulle vissa landstingsseminarier förstatligas eller nedläggas från början

av höstterminen 1932, kommer behovet av utgifter från nu ifrågavarande

anslag att ytterligare minskas, en fråga, till vilken överstyrelsen

återkommer längre fram under året i samband med av Kungl. Majit anbefalld

utredning rörande småskoleseminariernas ställning.

Sedermera har överstyrelsen jämlikt sin skrivelse den 20 november 1931

beräknat, att anslagsbeloppet skulle ytterligare nedsättas, nämligen i det

hela med 40,500 kronor. Härom har överstyrelsen anfört:

Den preliminära beräkning angående stipendiebehovet för elever vid

landstingsseminarier för budgetåret 1932/1933, som överstyrelsen framlade

i sina petita den 31 augusti 1931, slutade med ett anslagsbehov av 26,000

kronor. Det räknades då, med hänsyn till nedlagda seminarier oell minskat

elevantal i klasserna, med en besparing på stipendieanslaget för budgetåret

1931/1932 (65,000 kronor) med icke mindre än 14,400 kronor, som skulle

kunna tagas i bruk 1932/1933. Sedan emellertid nu stipendieansökningarna

för höstterminen 1931 inkommit till överstyrelsen, kan på ett mera exakt

sätt beräknas, huru mycket av anslaget för 1932/1933 kommer att förbrukas.

Det visar sig då, att örn stipendiernas storlek beräknas efter samma

grunder som de närmast föregående åren, kommer för höstterminen 1931

och vårterminen 1932 att åtgå sammanlagt 53,000 kronor, vadan besparingen

kommer att uppgå till omkring 12,000 kronor.

Vidare hade överstyrelsen räknat med att för de landstingsseminarier,

som komme att vara i verksamhet under budgetåret 1932/1933 skulle erfordras

ett stipendiebelopp av 40,850 kronor. En omräkning härutinnan

har nu skett med hänsyn till det förslag till inskränkning i landstingsseminariernas

verksamhet, som överstyrelsen framlagt den 10 november

1931. Denna räkning, som verkställts efter samma normer, som legat till

grund för stipendiefördelningen år 1930/1931, visar, att anslagsbehovet i

det hela uppgår till ett belopp av 36,500 kronor. Minskas detta belopp med

den beräknade reserven från 1931/1932, återstår ett belopp av 24,500 kronor,

som sålunda skulle bliva erforderligt för budgetåret 1932/1933. Detta betyder,

att det nu utgående anslaget å 65,000 kronor kan minskas med

40,500 kronor.

I detta ärende har statens organisationsnämnd yttrat sig den 13 oktober

1931, varvid organisationsnämnden först lämnat följande korta Historik:

Alltsedan 1919 års riksdags beslut örn en reform av småskollärarutbildningen

och till och med budgetåret 1926/1927 utgick det ordinarie reservationsanslaget

till stipendier åt elever vid småskoleseminarier med ett

årligt belopp av 90.000 kronor.

Vid 1927 års riksdag beslöts nedsättning av anslaget till 72,000 kronor

på grund av den minskning av elevantalet vid dessa seminarier, som under

de senaste åren ägt rum dels genom indragning av parallellklasser och dels

genom minskning av klassernas storlek, och av liknande anledning minskades

anslaget för budgetåret 1930/1931 till 65.000 kronor, med vilket belopp

anslaget är uppfört jämväl för budgetåret 1931/1932.

Bestämmelser angående ifrågavarande stipendier äro meddelade i stadgan

den 31 december 1919 (nr 889) för av landsting eller stad, som ej i

landsting deltager, inrättade småskoleseminarier, §§ 76—82. Stipendium

Statens organisations■

nämnd.

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Departe
mentschefen,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

må endast tilldelas i småskoleseminarium intagen elev, som är verkligt

behövande. Senast före den 15 mars och den 1 november varje år har rektor

vid seminarium att hos skolöverstyrelsen göra framställning angående

behovet av stipendiemedel för löpande termin, därvid uppgifter skola lämnas

angående de elever, som anses vara i behov av stipendieunderstöd, och

graden av deras behov.

Skolöverstyrelsen har att, beträffande vårtermin före den 15 maj och

beträffande hösttermin före den 1 december, meddela beslut rörande beloppet

av det anslag, som skall tillkomma varje seminarium, samt rörande

antalet av de elever vid varje seminarium, till vilka stipendier anses böra

utgå, ävensom, därest överstyrelsen funnit anmäld elev icke böra komma

i åtnjutande av stipendium, uppgift därom. Vid bestämmandet av nämnda

anslagsbelopp skall hänsyn tagas dels till graden av elevernas understödsbehov,

dels ock till deras kostnader för resa fram och åter mellan seminariestaden

oell hemorten.

Det anslag, varje seminarium får sig tillerkänt, skall fördelas bland de

elever, till vilka skolöverstyrelsen ansett stipendier böra utgå, med iakttagande

av — förutom vissa angivna villkor — att stipendiernas storlek

bestämmes med hänsyn till elevernas större eller mindre grad av behov.

Särskilda bestämmelser äro genom ett kungl, brev av år 1921 meddelade

för vissa statens småskoleseminarier.

Därefter bar organisationsnämnden anfört följande rörande nu ifrågavarande

stipendieanslag:

Såsom framgår av det föregående är anslaget till stipendier åt elever

vid småskoleseminarier för innevarande budgetår bestämt till 65,000 kronor.

Enligt vad organisationsnämnden inhämtat har skolöverstyrelsen för

budgetåret 1932/1933 föreslagit en betydande minskning av detta anslag.

Härvid har överstyrelsen utgått från att stipendiebehovet på grund av

vissa seminariers upphörande samt ett sänkt elevantal kan antagas nedgå

till omkring 41,000 kronor. Då överstyrelsen räknat med en nedgång redan

under innevarande budgetår, som skulle medföra en besparing av omkring

15,000 kronor, skulle enligt överstyrelsens mening ifrågavarande

anslag kunna minskas till 26,000 kronor.

Av samma skäl som av organisationsnämnden anförts till stöd för en

nedsättning av anslaget till stipendier åt elever vid folkskoleseminarier,

förordar nämnden även en reducering av nu ifrågavarande anslag. Organisationsnämnden

får härutinnan hänvisa till vad nämnden anfört beträffande

anslaget till stipendier åt elever vid folkskoleseminarier. Liksom

detta anslag torde även stipendiemedlen för småskoleseminarierna böra

nedsättas med 25 procent. Med utgångspunkt från att vid ett bibehållande

av nuvarande utdelningsgrunder skulle erfordras stipendiemedel för nästkommande

budgetår av omkring 41,000 kronor, skulle den ifrågasatta nedsättningen

böra föranleda en minskning av dessa medel till omkring 31,000

kronor. Med hänsyn till den förutsedda reservationen från innevarande

budgetår synes anslaget för budgetåret 1932/1933 böra bestämmas till

16,000 kronor.

Jag har intet att erinra mot skolöverstyrelsens senaste beräkning, enligt

vilken anslagsbehovet för ifrågavarande ändamål skulle med nuvarande normer

för stipendiemedlens fördelning uppgå för budgetåret 1932/1933 till ett

s. 287 Kontrollera mot PDF

287

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

belopp av 36,500 kronor. Nu har emellertid statens organisationsnämnd

föreslagit, att stipendiemedlen för småskoleseminarierna skulle nedsättas med

25 procent. På grund av nu rådande statsfinansiella förhållanden biträder

jag detta förslag. Till följd härav skulle nyssnämnda belopp, 36,500 kronor,

böra minskas med 9,125 kronor till 27,375 kronor. Efter fråndragning av

den senast beräknade • reserven, 12,000 kronor, återstå 15,375 kronor, med

vilket belopp det ordinarie reservationsanslaget till stipendier åt elever vid

småskoleseminarier bör uppföras i riksstaten. Sagda anslag skulle således

minskas med 49,625 kronor.

5. Tillfällig löneförbättring för lärare vid vissa småslcoleseminarier.

I enlighet med Kungl. Maj:ts framställning har riksdagen beslutat, att

tillfällig löneförbättring för lärare vid småskoleseminarier, som inrättats av

landsting eller stad, som ej i landsting deltager, skall även för budgetåret

1931/1932 utgå med 8/4 av det belopp, som må tillkomma motsvarande lärare

vid folkskoleseminariernas övningsskolor och vid statens småskoleseminarier,

samt för sådant ändamål anvisat ett extra förslagsanslag å 49,000

kronor.

I skrivelse den 31 augusti 1931 föreslog skolöverstyrelsen, att nämnda

anslag skulle för budgetåret 1932/1933 minskas med 9,000 kronor till 40,000

kronor. Till stöd för detta förslag anförde överstyrelsen bland annat:

Behov av anslag för nu ifrågavarande ändamål föreligger även för budgetåret

1932/1933. Även vid statens övertagande av småskollärarutbildningen

snarast möjligt, torde man böra räkna med, att landstingsseminariernas

avveckling icke kan vara fullt genomförd förrän med utgången av

budgetåret 1932/1933. Därjämte synes man böra räkna med att, i likhet

med vad som skett under de senaste åren, även under nämnda budgetår

tillfällig löneförbättring kommer att ur detta anslag utgå till ett antal

ordinarie lärare, som blivit obehövliga på den grund, att landstingsseminarierna

nedlagts. Enligt uppgifter från riksräkenskapsverket skulle utgifterna

från anslaget under budgetåret 1930/1931 hava utgjort 42,771 kronor.

Då ytterligare minskning i behovet med sannolikhet kan påräknas,

vill överstyrelsen nu preliminärt beräkna anslagsbehovet till 40,000 kronor.

Sedermera har överstyrelsen i skrivelse den 20 november 1931 omförmält,

att någon ändring i ovannämnda beräkningar ej synes erforderlig.

Jag har intet att invända mot vad skolöverstyrelsen anfört rörande förberörda

anslag.

Departe
mentschefen.

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

Kungl. Maj\ts proposition Nr 143.

IV. Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad jag förut anfört, hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels besluta följande organisation av statens folk- och småskoleseminarier

att träda i successiv tillämpning med början

av läsåret 1933/1934:

Folkskoleseminarierna skola vara till antalet 11, därav 6

dubbelseminarier och 5 enkelseminarier. Varje dubbelseminarium

skall innefatta en fyraårig och en tvåårig linje,

den senare studentkurs. Varje enkelseminarium skall innefatta

en fyraårig linje. Dubbelseminarierna skola förläggas

till Stockholm, Uppsala, Växjö, Lund, Göteborg och Umeå.

Enkelseminarierna skola förläggas till Linköping, Karlstad,

Falun, Härnösand och Luleå; dock skall å tid, som framdeles

kommer att bestämmas, seminariet i Karlstad utvidgas

med en kurs för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor.

Seminarierna i Uppsala, Linköping, Lund,

Göteborg, Karlstad, Härnösand och Luleå skola vara avsedda

för manliga elever, seminariet i Karlstad dock med

det undantag, som nyss angivits. Seminarierna i Stockholm,

Växjö, Falun och Umeå skola vara avsedda för kvinnliga

elever.

Småskoleseminarierna skola vara till antalet 7, därav 4

dubbelseminarier och 3 enkelseminarier. Dubbelseminarierna

skola förläggas till Strängnäs, Skara, Landskrona och Falun.

Enkelseminarierna skola förläggas till Kalmar, Lycksele och

Haparanda. Varje dubbelseminarium skall innefatta två

tvååriga linjer. Enkelseminarierna skola omfatta, seminariet

i Kalmar en tvåårig linje samt seminarierna i Lycksele och

Haparanda vardera en treårig linje.

dels medgiva, att den av förre rektorn J. Wockatz till

staten såsom gåva överlämnade fastigheten vid småskoleseminariet

i Hagaström må efter nämnda seminariums nedläggande

utan vederlag återgå till Wockatz,

dels beträffande anslagen till folkskoleseminarierna under

budgetåret 1932/1933

s. 289 Kontrollera mot PDF

289

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

1. öka den i det ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna

m. m. ingående anslagsposten: Folkskoleseminarierna,

nu..........................kronor 1,620,000: —

nied......................... » 20,000: —

till.......................... » 1,640,000: —

2. minska den i det ordinarie reservationsanslaget till

folkskoleseminarierna m. m. ingående anslagsposten: Stipendier

för elever vid folkskoleseminarier,

nu..........................kronor 217,000: —

med......................... » 59,000: —

till . . •....................... » 158,000: —

3. minska det gemensamma ordinarie reservationsanslaget

till folkskoleseminarierna m. m.,

nu.........................kronor 1,837,000: —

med......................... » 39,000: —

till.......................... » 1,798,000: —

4. till anordnande av studentkurser och parallellavdelningar

vid vissa folkskoleseminarier m. m. för budgetåret

1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag

av.............................kronor 59,500: —

5. uppföra det ordinarie förslagsanslaget till ålderstill
lägg

åt lärare vid folkskoleseminarierna med oförändrat

belopp.........................kronor 200,000: —

dels ock beträffande anslagen till småskoleseminarierna

under budgetåret 1932 1933

1. minska det ordinarie reservationsanslaget till statens

småskoleseminarier,

nu............................kronor 178,000: —

med.......................... » 9,000: —

till............................ » 169,000: —

2. för uppehållande av verksamheten vid statens småskole
seminarium

i Hagaström för budgetåret 1932/1933 anvisa

ett extra reservationsanslag av........kronor 29,000: —

3. för budgetåret 1932/1933 minska det ordinarie förslagsanslaget

till understöd åt småskoleseminarier,

nu............................kronor 310,000: —

med.......................... » 70,000: —

till............................ » 240,000: —

4. medgiva, att där landsting eller stad, som ej i landsting

deltager, upprättat småskoleseminarium, vilket åtnjutit

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 115 haft. (Nr 143.) 19

s. 290 Kontrollera mot PDF

290

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

statsunderstöd, blivit nedlagt eller ordinarie lärare vid dylikt

seminarium eljest genom inskränkning av verksamheten

blivit för seminariet obehövlig, statsbidrag likväl må

efter Kungl. Maj:ts beprövande kunna utgå för tiden 1 juli

1932—30 juni 1933 till belopp, motsvarande grundlön och

ålderstillägg ävensom tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg

till .sådana ordinarie lärare, som genom nedläggandet

eller inskränkningen ej längre erfordras för seminariets

uppehållande, dock att Kungl. Maj:t må äga för varje särskilt

fall bestämma det antal lärare, för vilkas avlönande

statsbidrag må utgå, samt meddela de villkor och bestämmelser

Kungl. Majit eljest finner för gott föreskriva.

5. minska det ordinarie reservationsanslaget till stipendier

åt elever vid småskolesemiuarier,

nu.............................kronor 65,000: —

med........................... » 49,625: —

till........................... » 15,375: -

6. besluta, att tillfällig löneförbättring för lärare vid småskoleseminarier,

som inrättats av landsting eller stad, som

ej i landsting deltager, skall även för budgetåret 1932/1933

utgå med s/4 av det belopp, som må tillkomma motsvarande

lärare vid folkskoleseminariernas övningsskolor och

vid statens småskolesemiuarier,

7. till tillfällig löneförbättring för lärare vid småskole
seminarier,

som inrättats av landsting eller stad, som ej i

landsting deltager, anvisa för budgetåret 1932/1933 ett extra

förslagsanslag av..................kronor 40,000: —

Vad departementschefen sålunda, under instämmande av

statsrådets övriga ledamöter, hemställt, behagar Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla samt förordnar, att

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Ödmann.

opaginerad Kontrollera mot PDF

PLAN ÖVER

DEN AV KUNGL. MAJT FÖRESLAGNA

SEMI NAR ^ORGANISATION EN

|~~1 Hoporondo

Lycksele □

Umeå

^Härnösand

Falun

Uppsala

O

Karlstad ’)

^ V STOCKHOLM

Strängnäs

Linköping

Skara

^Göteborg

Växiö

Kalma

Landskrona

q TECKENFÖRKLARING

FOLKSKOLESEMINARIER

A Manliga enkelseminarier

Kvinnliga enkelseminarier

O Manliga dubbelseminarier

Kvinnliga dubbelseminarier

SMÅSKOLE SEMINARIER

'' ^ Enkelseminarier

|n Dubbelseminarier

MftOOSTBOUS L''IO STOCKHOLM

*) Eventuellt tillkommer i Karlstad kurs för småskollärarinnors utbildning till folkskollilrarinnor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHALL.

Beslut av 1931 års riksdag........................

I. Småskoleseminarierna.........................

A. Lärarbehovet.............................

Sakkunniga ............................

Skolöverstyrelsen.........................

Departementschefen.......................

B. Seminariebehovet..........................

Sakkunniga.............................

Skolöverstyrelsen.........................

Nya framställningar.......................

Departementschefen.......................

C. Seminariernas inre organisation................

Departementschefen.......................

D. Ekonomiska synpunkter......................

Departementschefen.......................

E. Den nya seminarieorganisationens genomförande ....

Departementschefen.......................

II. Folkskoleseminarierna.........................

A. Allmänna synpunkter.......................

Departementschefen......................

B. Folkskollärarbehovet.......................

Sakkunniga.............................

Skolöverstyrelsen.........................

Departementschefen.......................

C. Seminariebehovet..........................

Sakkunniga.............................

Skolöverstyrelsen..........................

Departementschefen.......................

D. Ekonomiska synpunkter......................

Departementschefen.......................

E. Seminarieorganisationens genomförande............

Departementschefen........................

lil. Folk- och småskoleseminarierna under läsåret 1932/1933

A. Folkskoleseminarier..........................

B. Småskoleseminarier.........................

IV. Departementschefens hemställan.................

Sid.

3

12

12

12

33

44

46

46

63

81

85

90

98

99

119

126

129

132

132

161

165

166

185

201

203

203

208

221

225

234

240

242

244

244

279

288

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:353 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av folkoch småskoleseminarierna jämte i ämnet väckta motioner. s. 2 i texten
  2. SU 1932:145 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av folkoch småskoleseminarierna jämte i ämnet s. 1 i texten