Sök i Ratio Lex

Angående vattendomstolarnas organisation m. m

166 sidor, varav 152 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 152 av 166 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:164, Angående vattendomstolarnas organisation m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 164.

1

Sr 164.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående vattendomstolarnas

organisation m. m.; given Stockholms slott den 29 februari

1932.

Kungl. Maj: t vill härmed, under åberopande av bilag da utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. Gärde.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 29 februari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde:

»Vid anmälan den 4 januari 1932 till årets statsverksproposition av behov

av fortsatt anslag för vattendomstolarna (andra huvudtiteln sid. 25

o. f.) förklarade jag mig hava för avsikt föreslå Kungl. Maj:t att avlåta

proposition till riksdagen örn nämnda domstolars omorganisation på

grundval av ett av presidenten i kammarrätten K. H. Högstedt och majoren

i väg- och vattenbyggnadskåren M. Serrander, i egenskap av särskilt

tillkallade sakkunniga, i ämnet avgivet betänkande. Sedan infordrade

yttranden nu inkommit rörande nämnda betänkande, vilket som särskild

bilaga torde få fogas till detta protokoll, ber jag att få anmäla detta

ärende.

Innan jag närmare ingår på de spörsmål, vartill de sakkunnigas förslag

giver anledning, må i korthet förutskickas en redogörelse för

Bihang till riksdagens protokoll 1032. 1 sami. 132 hafi. (Nr 1Gb.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

1''oms t olar i

vattenmål.

Vattendomstolarnas

antal

och domsområden.

Vattendom
stolarnas
sammansätt
ning.

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

vattendomstolarnas nuvarande organisation och arbetssätt.

Genom den av 1918 års lagtima riksdag antagna ock den 28 juni samma

år utfärdade vattenlagen, vilken trädde i kraft med ingången av år 1919,

inrättades för behandlingen av vattenmål i första instans särskilda domstolar,

benämnda vattendomstolar. Andra instans i dylika mål utgör enligt

samma lag Svea hovrätt i viss sammansättning under benämningen

vattenöverdomstol, och mot vattenöverdomstolens beslut fullföljes talan

hos Kungl. Majit i högsta domstolen. I vissa vattenmål, nämligen sådana

som angå inrättande, utvidgande eller förbättrande av allmän farled eller

allmän flottled, fullföljes för närvarande talan mot vattendomstols utslag

i allmänhet icke hos vattenöverdomstolen utan hos Kungl. Majit i regeringsrätten.

Enligt 11 kap. 9 § vattenlagen bestämmes antalet vattendomstolar av

Kungl. Majit, som jämväl förordnar örn vattendomstolarnas domsområden.

Genom kungörelse den 30 juli 1918 är vattendomstolarnas antal fastställt

till femi Norrbygdens, Mellanbygdens, Österbygdens, Söderbygdens

och Västerbygdens vattendomstolar. Domsområdena för dessa äro enligt

samma kungörelse med däri genom kungörelse den 6 juni 1924 vidtagen

ändring bestämda sålunda, att i stort sett horal

till Norrbygdens vattendomstol de norrländska älvarnas vattenområden

till Ångermanälvens vattenområde i söder;

till Mellanbygdens vattendomstol Ängermanälvens samt övriga norrländska

vattendrags områden till och med Ljusnans vattenområde;

till Österbygdens vattendomstol söder därom belägna i Bottniska viken

och Östersjön utfallande floders vattenområden till Motala ströms i söder;

till Söderbygdens vattendomstol Vätterns jämte Motala ströms och söder

därom belägna i Östersjön utmynnande vattendrags områden samt

Gotland ävensom de sydliga västkustvattendragens till och med Lagans

vattenområden; samt

till Västerbygdens vattendomstol övriga västkustvattendrags områden

jämte Vänerns till- och avlopps vattenområde.

Vattendomstol består av en lagkunnig, i domarvärv erfaren ordförande,

benämnd vattenrättsdomare, två vattenrättsingenjörer med sakkunskap

och erfarenhet, den ene särskilt beträffande byggande i vatten och den

andre särskilt i frågor örn torrläggning av mark, samt två vattenrättsnämndemän.

I vissa fall, nämligen då anläggning, företag eller annat,

varom i vattenmål är fråga, är utan nämnvärd inverkan å vattenförhållandena

och ej heller motstående intresse av någon betydelse därav beröres,

är vattendomstolen beslutför med vattenrättsdomaren och vattenrättsnämndemännen

samt allenast den ene av vattenrättsingenjörerna.

Vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer förordnas av Kungl. Majit

för viss tid. Vattenrättsnämndemännen utses genom val för sex år, i Norrland

samt Värmlands och Kopparbergs län en för varje tingslag samt i

övriga delar av riket en för varje domsaga.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr Nii- 3

Vid vattendomstol äro vidare anställda dels en lagkunnig sekreterare,

benämnd vattenrättssekreterare, och dels i mån av behov en eller flera

vattenrättsamanuenser med juridisk utbildning samt ett eller flera skrivbiträden.

Vattenrättssekreterare förordnas av Kungl. Maj:t för viss tid,

amanuenser och skrivbiträden av vederbörande vattenrättsdomare.

För varje vattendomstol finnes kansli, förlagt för Norrbygdens vattendomstol

till Umeå, för Mellanbygdens till Sundsvall, för Österbygdens till

Stockholm, för Söderbygdens till Stockholm och för Västerbygdens till

Vänersborg. Kansliet skall hållas öppet för allmänheten under viss tid

varje helgfri dag. Då det med hänsyn till göromålens obehindrade fortgång

eller eljest prövas lämpligt, kan förordnas, att vattendomstols kansli

för viss tid, högst en månad, förlägges till annan ort.

Till vattendomstolarnas behandling höra i stort sett alla mål, som röra

anläggningar eller andra åtgärder i vattendrag, sjöar eller andra vattensamlingar,

vare sig syftet därmed är att utnyttja vattenkraft, begagna sig

av vattenområdet för samfärdsel eller flottning eller bereda mark erforderlig

torrläggning eller tillgodose annat av vattenförhållandena beroende

intresse. För vidtagande av dylik åtgärd förutsättes i vattenlagen

i stor utsträckning medgivande av vattendomstol. De mål, som sålunda

komma under vattendomstolarnas behandling, äro av i hög grad skiftande

omfattning och innebörd. Understundom kan ett enda dylikt mål, såsom

det nu pågående angående reglering av Vänern eller det för ett antal år

sedan avdömda örn reglering av Siljan, beröra ett helt vattensystem och

hava ingripande betydelse för hela bygders befolkning. För dessa måls

prövning och ett behörigt tillgodoseende av alla därmed förknippade intressen

krävas ingående hydrografiska och tekniska utredningar angående

företagets verkningar i olika riktningar. Av dessa undersökningars

tillförlitlighet bero stora värden ej allenast för sökanden till företaget

utan ock för det allmänna och de sakägare, som beröras av företagets

verkningar. Vad jag nu yttrat äger ock sin tillämpning i fråga örn de

jämförelsevis mindre företagen såsom sjöregleringar, sjösänkningar och

vattena vledningar. Jämväl för dessa företag är det av synnerlig vikt,

att de ur ekonomisk och teknisk synpunkt göras till föremål för en allsidig

och ingående behandling.

Förfarandet vid vattendomstolarna skiljer sig ej oväsentligt från det,

som är rådande vid de allmänna underrätterna. De allmänna intressen,

som göra sig starkt gällande i fråga örn vattenmålen, påkalla i långt högre

grad än i vanliga mål initiativ och medverkan från domstolens sida. Ansvaret

för utredningens fullständighet åvilar i främsta rummet vattenrättsdomaren.

Redan innan målet kommer under bedömande av vattendomstolen,

har han att föranstalta örn erforderliga undersökningar, vid

vilka ingenjörerna äro skyldiga att medverka. Handläggningen av ett

vattenmål är i överensstämmelse härmed uppdelad å två stadier, förberedelsen

och den egentliga domstolsbehandlingen. Syftet med förberedel
-

Vattendomstols

hansl Lernas

förläggning

sorter.

Förfarandet

vid vatten^

domstolarna.

(Jfr betänkandet

sid.

5-8.)

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Vattendom-- stolspersonalens

åligganden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

sen är att genom, ett klarläggande redan å detta stadium av de ekonomiska

oell tekniska frågorna såvitt möjligt begränsa antalet domstolssammanträden.

Under tiderna mellan dessa pågår alltså å vattendomstolens

kansli och genom undersökningar å stället arbetet med måls förberedande

till behandling eller avgörande.

Av redogörelsen för förfarandet vid vattendomstolarna framgåi’, att de

förberedande åtgärder, som i avseende å ett anhängiggjort mål böra vidtagas

före själva domstolsbehandlingen, i första hand ankomma på vattenrättsdomaren,

som enligt stadgan den 6 december 1918 angående tjänstgöringen

vid vattendomstolarna har att leda och övervaka det förberedande

arbetet för vattendomstolens sammanträde. Givet är emellertid, att vattenrättsdomaren

i stor utsträckning redan på detta stadium är hänvisad

till vattenrättsingenjörernas medverkan i såväl tekniska som ekonomiska

frågor. I vattenlagen stadgas oek, att vattenrättsdomaren beträffande

fråga, vari det tillkommer honom att besluta, bör, där frågans beskaffenhet

det påkallar, rådgöra med vattenrättsingenjörerna. Vid utformandet

av vattendomstolsstadgans föreskrifter örn vattenrättsingenjörs åligganden

har även sikte tagits därpå, att ingenjörernas medverkan erfordras

icke blott vid själva domstolsförhandlingarna och vid förberedande teknisk

undersökning å stället utan jämväl i övrigt. Enligt 4 § i stadgan

åligger det vattenrättsingenjör:

1) att meddela vattenrättsdomaren upplysningar och råd, som av denne

i tjänsteärende påkallas, för vilket ändamål vattenrättsingenjören har att,

örn vattenrättsdomaren så finner nödigt, inställa sig för överläggning å

tid och plats, som denne efter samråd med ingenjören bestämmer;

2) att på vattenrättsdomarens anmodan verkställa teknisk granskningav

mål och ärende, som ankommer på vattenrättsdomarens eller vattendomstolens

handläggning, samt, örn vattenrättsdomaren anser frågans beskaffenhet

det påkalla, däröver till vattenrättsdomaren avgiva skriftlig

berättelse;

3) att, i den mån vattenrättsdomaren finner det för göromålens fortgång

nödigt, för ändamål, som i 1) eller 2) sägs, deltaga i arbetet å vattendomstolens

kansli;

4) att, då han därtill av vattenrättsdomaren förordnas, förrätta sådan

undersökning, som avses i 11 kap. 45 § 2 mom. vattenlagen; samt

5) att i den utsträckning, vartill stadgandet i 12 kap. 2 § nämnda lag

föranleder, deltaga i arbetet med vattenbokens förande och därvid, utom

annat, sörja för utförande av de ritningar, som höra intagas i vattenboken.

Vattenrättsingenjör får enligt vattendomstolsstadgan icke åtaga sig enskilt

uppdrag rörande företag eller åtgärd, som kan antagas komma under

vattendomstolens bedömande, och ej heller rörande mål, som anhängiggjorts

vid annan vattendomstol, innan detsamma blivit genom laga kraftägande

utslag avgjort.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

Beträffande vattenrättsnämndeman, vilkens huvudsakliga åliggande

naturligtvis är att på kallelse av vattenrättsdomaren deltaga i sammanträden

med vattendomstolen, innehåller stadgan därjämte föreskrift örn

skyldighet bland annat att, då han därtill av vattenrättsdomaren förordnas,

biträda vid undersökning enligt 11 kap. 45 § 2 mom. vattenlagen.

Angående vattenrättssekreterarens åligganden lämnas i stadgan utförliga

bestämmelser. Det torde emellertid vara tillräckligt att här erinra

därom, att det åligger honom att efter vattenrättsdomarens anvisning biträda

vid beredandet av mål och ärenden, som ankomma på handläggning

av vattendomstolen eller vattenrättsdomaren, samt vid vattenbokens förande,

att på vattenrättsdomarens anmodan vara tillstädes vid vattendomstolens

sammanträden och därvid föra erforderliga minnesanteckningar,

att uppsätta och för vattenrättsdomaren till granskning och underskrift

framlägga vattendomstolens protokoll ävensom skrivelser, kungörelsei,

förelägganden och andra expeditioner, som skola av vattenrättsdomaien

undertecknas, samt att i övrigt biträda med göromålen å vattendomstolens

kansli. Vattenrättssekreteraren är skyldig att, da han därtill förordnas,

vid ledighet för vattenrättsdomaren förvalta dennes ämbete.

Såsom i det föregående nämnts, innehava vattenrättsdomare, vatten- Avlöningsförrättsingenjörer

och vattenrättssekreterare sina befattningar allenast på Ullanden.

förordnanden. I enlighet härmed äro avlöningsförhållandena för dem

ordnade så att visst årsarvode tillerkänts dem, varjämte ingenjörerna

uppbära särskilt dagarvode. Vattenrättsdomare åtnjuter sålunda ett årsarvode

av 15,000 kronor, därav 4,000 kronor förklarats skola utgöra tjänstgöringspenningar.

Vattenrättsingenjör uppbär i årsarvode 5,000 kr onor

samt i dagarvode 25 kronor för varje dag, då han tjänstgör vid vattendomstolens

sammanträde eller är upptagen av undersökning enligt 11 kap.

45 § 2 mom. vattenlagen. Särskild ersättning kan därjämte efter Kungl.

Maj:ts prövning i varje särskilt fall tillerkännas vattenrättsingen jör för

tjänstgöring å vattendomstolens kansli. Årsarvodet åt vattenrättssekreterare

utgör 8,000 kronor, därav 2,800 kronor betraktas såsom tjänstgöringspenningar.

A de omförmälda arvodena utgår dyrtidstillägg enligt

de grunder, som gälla för dylikt tillägg å oreglerad lön. \ attenrättsnämndeman

är berättigad till ett dagarvode av 15 kronor för varje dag,

då han deltager i vattendomstolens sammanträde eller i sådan undersökning,

som nyss nämnts. Vid fastställande av ifrågavarande arvoden Ilar

utgångspunkten varit, att allenast vattenrättsdomaren och vattenrättssekreteraren

skulle vara ständigt upptagna av sitt arbete i vattendomstolen.

Vad angår vattenrättsingenjörstjänsterna har förutsatts, att ingenjörens

befattning skulle kunna förenas med annan statstjänst.

Avlöningen till vattenrättsamanuenser och skrivbiträden vid vattendomstolarna

utgår efter grunder, som fastställas av Kungl. Majit. För

närvarande äro till avlönande av amanuenser anvisade följande belopp,

nämligen vid Mellanbygdens vattendomstol 1,800 kronor samt vid var och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Särskild personal

vid

Västerby

g d°ns

vattendomstol.

Anslag till

vattendomstolarnas

verksamhet.

Kungl. Marits proposition Nr 164.

en av Österbygdens, Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar

3,500 kronor. Å amanueusavlöningen utgår dyrtidstillägg enligt samma

grunder som för vattenrättsdomare, ingenjörer och sekreterare. Beträffande

utgifterna för renskrivning vid vattendomstolarna skall enligt

Kungl. Maj:ts beslut iakttagas, att därest skrivbiträde med stadigvarande

tjänstgöring behöver vid vattendomstol anställas, sådant biträde

icke må, utan Kungl. Majlis för särskilt fall lämnade medgivande, uppbära

högre avlöning än som jämlikt avlöningsreglementet för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila

statsförvaltningen, tillkommer skrivbiträde. Dyrtidstillägg till skrivbiträde

utgår i enlighet med de bestämmelser, som i sådant avseende gälla

i fråga örn befattningshavare vid i lönehänseende nyreglerat verk.

Enligt stadgan angående tjänstgöringen vid vattendomstolarna äga

vattenrättsdomare och vattenrättssekreterare för åtnjutande av semester

undfå ledighet utan avdrag å löneförmåner under högst en och en halv

månad vart år. Dylik ledighet får dock icke förläggas till sådan del av

året, som är tjänlig för syns hållande, såframt det icke prövas kunna

ske utan större olägenhet för göromålens behöriga fortgång. Däres vattenrättsdomare

eller vattenrättssekreterare under visst år icke till fullo

åtnjutit honom för det året tillkommande semesterledighet, må den ledighet,

han sålunda icke åtnjutit, beviljas honom under de tre första månaderna

påföljande år.

Då det med hänsyn till omfattningen av visst mål eller eljest för göromålens

behöriga fortgång anses erforderligt, äger vattenöverdomstolen

medgiva vattenrättsdomare eller vattenrättsingenjör befrielse från hans

tjänsteåligganden med undantag för visst mål eller ock från viss del eller

vissa av de honom åliggande göromålen. Örn i sistnämnda fall vattenrättssekreterare

förordnas att med bibehållande av egen tjänst förrätta

viss del eller vissa av vattenrättsdomarens åligganden, är han icke i anledning

därav berättigad till särskild ersättning. Till annan vikarie för

vattenrättsdomare eller vattenrättsingenjör vid partiell ledighet, som nyss

nämnts, bestämmes ersättningen av Kungl. Maj:t.

I anledning av det vid Västerbygdens vattendomstol anhängiga målet

angående reglering av sjön Vänern är vid nämnda domstol särskild personal

anställd, nämligen en vattenrättsdomare, två vattenrättsingenjörer,

en vattenrättssekreterare, en vattenrättsamanuens med tjänstgöring såsom

sekreterare samt ett ingenjörsbiträde, med en sammanlagd årlig avlöning

av, förutom dagarvoden åt ingenjörerna, 42,200 kronor. Beträffande

dagarvodena åt de vattenrättsingenjörer samt vattenrättsnämndemän,

vilka deltaga i handläggningen av omförmälda mål, gälla särskilda

av Kungl. Majit meddelade bestämmelser.

Till upprätthållande av verksamheten vid vattendomstolarna har från

och med budgetåret 1926/1927 anvisats ett extra förslagsanslag av 235,000

kronor. Från detta anslag, som under budgetåret 1929/1930 överskreds

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunell. Majlis proposition Nr 164.

med omkring 13,000 kronor och under budgetåret 1930/1931 med omkring

14,000 kronor, bestridas samtliga utgifter vid vattendomstolarna med undantag

av kostnaderna för renskrivning, kanslibyra m. m., vilka gäldas

från andra huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till skrivmaterialier och

•expenser, ved m. m., varjämte domstolspersonalens tjänsteresor ersättas

från samma huvudtitels anslag till rese- och traktamentspenningar.

I detta sammanhang må framhållas, att lösen för expeditioner, som ut- Expeditiomtfärdas

från vattendomstolarna, skola av vederbörande befattningshavare

redovisas till statsverket. Enligt uppgifter av vattenrättsdomarna har stolama.

det genomsnittliga årliga beloppet av lösen och stämpel vid vattendomstolarna

under åren 1928—1930 uppgått till cirka 11,300 kroma.

Vidare erinras, att då jämlikt vattenlagen medgivande lämnas till byggande

i vatten för vattnets tillgodogörande såsom drivkraft eller till vat- s 0 savgi

tenreglering eller torrläggningsföretag eller då ändrade bestämmelser rörande

hushållningen med vattnet meddelas i syfte att vinna ökad möjlighet

att utnyttja vattenkraft, sökanden är pliktig att, innan medgivandet

tages i bruk, såsom bidrag till kostnaden för vattendomstolarnas organisation

och verksamhet erlägga viss avgift. De till statsverket influtna vattendomstolsavgifterna

hava, örn man bortser från de första två åren av

domstolarnas verksamhet, genomsnittligen uppgått till omkring 20,400

kronor årligen.

Rörande vattendomstolarnas arbetsbörda under åren 1919—1930 hava de

sakkunniga låtit med ledning av domstolarnas diarier sammanställa vissa

statistiska uppgifter, vilka i tabellform återfinnas å sid. 13—17 i betänkandet.

Jag tillåter mig att i huvudsak hänvisa till innehållet i nämnda

tabeller, vilka för varje år innehålla detaljerade upplysningar örn de inkomna

målens art inom de tre huvudgrupper, varå vattenmålen fördela

sig eller ansökningsmål, stämningsmål samt besvärs- och underställningsmål.

Över den vid utgången av vart och ett av åren 1919—1930 vid vattendomstolarna

förefintliga arbetsbalansen föreligger likaledes genom de

sakkunniga införskaffade uppgifter, intagna å sid. 18 i betänkandet. Jämväl

härutinnan tillåter jag mig hänvisa till detsamma. Här skall endast

sammanfattningsvis framhållas, att av de statistiska tabellerna framgår,

att hela antalet under åren 1919—1930 till vattendomstolarna inkomna

mål, vilka blivit till behandling upptagna, utgjort:

vid Norrbygdens

» Mellanbygdens

» österbygdens

Söderbygdens

» Yästerbygdens

vattendomstol 492 eller i genomsnitt per år cirka 41

475

585

614

552

40

49

51

46.

Vattendom
stolarnas
arbetsbörda.

Ilen å sid. 18 i betänkandet intagna tabellen rörande de vid utgången av

vart och ett utav åren 1919—1930 oavgjorda vattenmålen visar, att arbetsbalansen

från år 1930 utgjorde, vid Norrbygdens vattendomstol 65, vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

Mellanbygdens vattendomstol /5, vid Österbygdens vattendomstol 52, vid

Söderbygdens vattendomstol 33 och vid Västerbygdens vattendomstol

95 mål.

En jämförelse mellan dessa balanssiffror samt de förut angivna sifflorna

rörande inkomna och till behandling upptagna vattenmål giver vid

handen, att antalet under åren 1919—1930 slutligt avgjorda mål utgjort:

vid Norrbygdens

» Mellanbygdens

» Österbygdens

» Söderbygdens

» Västerbygdens

vattendomstol 427 eller i genomsnitt per år cirka 36

» 400 » » » » » » 33

o33 » » » » » » 44

581 » » » » » » 48

» 457 » » » » » » 38.

Jag övergår härefter till den föreliggande frågan örn

Tidigare förslag

i ämnet

Riksdagens

skrivelse den

26 ftbruari

1924.

a) Vattenrättsdomarnas

förslag

år 1925.

organisatoriska förändringar beträffande vattendomstolarna och

deras verksamhet.

Till ^ en början må erinras, att frågan örn vattendomstolarnas om''

organisation väcktes av riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 26

februari 1924, däri riksdagen, i samband med anmälan att för budgetåret

1924/1925 beviljats visst förhöjt anslag för upprätthållande av vattendomstolarnas

verksamhet, uttalade önskvärdheten av att Kungl. Majit snarast

möjligt toge under omprövning, huruvida icke genom organisatoriska förändringar

i vattendomstolarnas verksamhet kostnaderna för dessa kunde

för framtiden nedbringas. Någon motivering för denna framställning

gavs icke i riksdagsskrivelsen.

Med anledning av riksdagsskrivelsen inkommo rikets vattenrättsdomare

— efter överläggningar i december 1925 — den 8 februari 1926 med infordrat

yttrande i ärendet. För yttrandet med tillhörande skiljaktiga meningar

redogöres å sid. 19—24 i de sakkunnigas betänkande. Här skall därför endast

i korthet angivas den huvudsakliga innebörden i vattenrättsdomarnas

då gjorda uttalanden. Efter att ingående hava behandlat det föreliggande

spörsmålet hävdade samtliga, att genom organisatoriska förändringal

i vattendomstolarnas verksamhet några mera avsevärda besparingar

icke kunde vinnas utan äventyrande av domstolarnas kompetens. Däremot

höllö tre av vattenrättsdomarna (vattenrättsdomarna Gärde, greve

Hamilton och Quennerstedt) före, att, utan överskridande av gällande kostnadsram,

genom vissa förändringar i den bestående organisationen en väsentlig

förstärkning av vattendomstolarnas tekniska kompetens liksom en

fastare och mera enhetlig organisation av dessa domstolars verksamhet

övei huvudtaget skulle kunna ernas. Ett i sådant hänseende av sistnämnda

vattenrättsdomare framlagt omorganisationsförslag innebar, att antalet

vattendomstolar skulle nedbringas från fem till fyra samt att de nya domstolarna

eller åtminstone tre av dem, avsedda för södra och mellersta Sve
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

rige, skulle ombildas till en på avdelningar arbetande, central vattendomstol

i Stockholm, varje avdelning med, i första hand, viss geografisk del

av landet till verksamhetsområde.

Såsom en följd av nämnda förslag skulle indragas, förutom en vattenrättsdomare

och en vattenrättssekreterare, jämväl vattenrättsingenjörer

till så stort antal, att de återstående vattenrättsingenjörerna, beräknade

till ett antal av sex, skulle erhålla heltidstjänstgöring och tilldelas med

hänsyn därtill beräknad förhöjd avlöning. Den egentliga bristen i nuvarande

organisation vore nämligen den, att vattenrättsingenjörsbefattningarna,

vilka från början beräknats icke giva sina innehavare full

sysselsättning, anordnats såsom bisysslor, i följd varav till innehavare

av desamma utsetts personer, som samtidigt innehade annan statstjänst,

företrädesvis lantbruksingenjörsbefattning eller befattning vid väg- och

vattenbyggnadsdistrikten. Denna anordning hade med den ständigt stegrade

arbetsbördan för vattendomstolarna visat sig alltmera ohållbar, och

det vore därför enligt förslagsställarnas mening angeläget, att vattenrättsingenjörerna

snarast bleve befattningshavare med uteslutande tjänstgöring

vid vederbörande vattendomstol. En sådan anordning bomme

emellertid i sin tur att medföra krav på ökad avlöning, vilket icke skulle

kunna inom dåvarande kostnadsram för vattendomstolarna tillgodoses,

med mindre en centralisering av desamma komme till stånd. En dylik

centralisering kunde så mycket hellre förordas, som densamma jämväl ur

andra synpunkter bleve för vattendomstolarnas arbete förmånlig.

Av de två övriga vattenrättsdomarna förklarade sig vattenrättsdomaren

von Sydow icke, med hänsyn särskilt till faran av att vattenrättsingenjörerna

utestängdes från skapande verksamhet, kunna förorda, att vattenrättsingenjörsbefattningarna

gjordes till heltidstjänster. Vattenrättsingenjörernas

ökade deltagande i domstolsarbetet borde enligt von Sydow

åstadkommas genom befrielse i viss omfattning från göromålen i

den ordinarie tjänsten. Ej heller kunde han tillstyrka, att vattendomstolarna

centraliserades helt eller delvis till Stockholm. Till sistnämnda

uppfattning anslöt sig jämväl vattenrättsdomaren Bengtsson, vilken däremot

— under förutsättning att vattendomstolarnas organisation i övrigt

bibehölles — fann ändamålsenligt, att vattenrättsingenjörstjänsterna

gjordes självständiga med stadig tjänstgöringsskyldighet.

Vattenrättsdomarnas yttrande innefattade tillika förslag om vattenöverdomstolens

indragning och örn talans fullföljd i samtliga vattenmål från

vattendomstol till högsta domstolen; och yttrandet var i denna del enhälligt.

över vattenrättsdomarnas framställning avgåvos under loppet av år

1920 utlåtanden av vattenöverdomstolen, lantbruksstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

samt Svenska vattenkraftföreningen. Dessa utlåtanden

återfinnas å sid. 24—28 i betänkandet. T flera av utlåtandena underströks

ytterligare vattenrättsdomarnas uttalande att någon väsentlig

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

b) Svenska

teknologföreningens

framställning

år 1928.

c) Vattenrättsdomaren

greve

Hamiltons

förslag år

1929.

d) Inom justitiedepartementet

uppgjord

p. m.

är 1929.

besparing icke stöde att vinna genom förändringar i vattendomstolarnas

verksamhet. Beträffande det av vattenrättsdomarnas flertal framlagda

omorganisationsförslaget framställdes däremot åtskilliga anmärkningar

ock erinringar från vattenöver domstolens sida.

Med hänsyn härtill och till förevarande organisationsfrågas samband med

den då jämsides pågående utredningen örn väg- och vattenbyggnadsstatens

omorganisation, särskilt sistnämnda frågas inverkan på rekryteringen av

vattendomstolarnas tekniska personal, ansågs förslaget böra underkastas

fortsatt behandling, innan slutlig ställning togs till detsamma.

De nu berörda organisationsfrågornas inbördes sammanhang underströks

ytterligare i en av Svenska teknologföreningen i slutet av år 1928

till Kungl. Maj:t ingiven framställning, däri föreningen hemställde örn

avlåtande av förslag till riksdagen örn sådan ändring av vattendomstolarnas

organisation, att de vattenbyggnadstekniska vattenrättsingenjörernas

tjänstgöring vid de tre sydligare vattendomstolarna i samband med

väg- och vattenbyggnadsväsendets omorganisation omlades till fulltidstjänst.

(Se härom närmare betänkandet sid. 28—30.)

Över teknologföreningens framställning infordrades yttranden från vattenrättsdomarna,

vilka efter gemensamma överläggningar i saken under

år 1929 avgåvo yttranden var för sig. Dessa yttranden finnas återgivna

å sid. 30—36 i betänkandet; och hänvisas beträffande det närmare innehållet

till detsamma. Så mycket må emellertid här framhållas, att vattenrättsdomarna

med ett undantag uttalade sig för att åtminstone de

byggnadstekniska vattenrättsingenjörsbefattningarna måtte ombildas till

heltidstjänster.

Ytterligare må här omnämnas ett av vattenrättsdomaren greve Hamilton

i hans sistnämnda yttrande framlagt förslag, vari Hamilton

— med vidhållande av den ståndpunkt han tidigare intagit — alternativt

ifrågasätter en organisation, enligt vilken vattendomstolarnas antal begränsas

till tre, nämligen en i Härnösand eller Umeå, omfattande i stort

sett de till Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar för närvarande

hörande områdena, en i Stockholm för österbygdens vattendomstols

nuvarande område jämte ungefär hälften av Söderbygdens vattendomstols

område och en i Göteborg för den återstående delan av Söderbygdens vattendomstols

område samt Väster bygdens vattendomstols hela område,

varje domstol med en heltidsanställd personal av en vattenrättsdomare,

två vattenrättsingenjörer och en vattenrättssekreterare samt dessutom —

enär arbetsbördan vid en organisation å allenast tre domstolar bleve alltför

betungande för vattenrättsdomaren — en biträdande vattenrättsdomare.

Under frågans fortsatta behandling i justitiedepartementet utarbetades

i slutet av år 1929 av numera justitierådet S. Lawski en promemoria

(se betänkandet sid. 36—38), innefattande förslag till ett provisoriskt

ordnande av vattendomstolarnas organisationsfråga. Förslaget var när
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 104.

mast föranlett därav att frågan om omorganisationen av väg- oell vattenbyggnadsstaten

förts till sin lösning vid 1929 års riksdag. Sistnämnda

organisation innebar bland annat, att de dittillsvarande distriktstjänstemännen

från och med den 1 juli 1930 ersattes av vägingenjörer i de särskilda

länell oell för hela riket avsedda väginspektör!’. Då vägingenjörerna

och väginspektörerna, anfördes det i promemorian, kunde antagas bliva

fullt upptagna av sina tjänster, så att en kombination mellan dessa och

vattenrättsingenjörsbefattningar bleve omöjliggjord, vore det nödvändigt

att vid nämnda tidpunkt äga en sådan organisation av vattendomstolarna,

att nian kunde hava garanti för att erhålla nya män i stället för

de såsom vattenrättsingenjörer förordnade distriktstjänstemän, vilka

komma att övergå till den nya vägstaten. Vid bestämmandet av denna

organisation borde hänsyn tagas till det uttalade önskemålet att vattenrättsingenjörema

i större utsträckning än förut komme att deltaga i domstolsarbetet.

Det syntes emellertid icke lämpligt att skrida till en definitiv

reglering, förrän man kunde erfarenhetsmässigt bedöma verkningarna

av ett ökat deltagande i arbetet från vattenrättsingenjörernas sida.

Under den återstående experimenteringstiden hade man att söka finna den

lämpligaste formen för vattenrättsingenjörernas ökade medverkan.

En i samband med promemorian verkställd undersökning huruvida icke

— med bibehållande av oförändrat antal vattendomstolar och samma personal

vid desamma som hittills — sådana anställningsvillkor för de vattenbyggnadstekniska

ingenjörerna skulle kunna föreskrivas, som beredde

möjlighet till ökat deltagande av dessa i vattendomstolsarbetet och vid

vilkas bestämmande hänsyn foges till att nämnda ingenjörers befattningar

endast i undantagsfall skulle kunna förenas med andra statstjänster, resulterade

i ett förslag av huvudsakligen följande innebörd:

Till vattenrättsingenjör med sakkunskap särskilt beträffande vatteubyggnadsfrågor

skulle i regel förordnas konsulterande ingenjör, vilken

skulle äga att, i den mån domstolsarbetet icke toge hans tid i anspråk, fortfarande

åtaga sig privata uppdrag, dock med enahanda inskränkning som

redan gällde i fråga om vattenrättsingenjörs rätt att innehava dylikt uppdrag.

Den vattenbyggnadstekniske vattenrättsingenjören skulle vara skyldig

såväl att närvara vid vattendomstolens sammanträden och förrätta undersökningar

enligt 11 kap. 45 § vattenlagen som att, i den utsträckning

vattenrättsdomaren bestämde, deltaga i arbetet å vattendomstolens kansli.

Avlöningen åt vattenrättsingenjören skulle utgå dels i form av årsarvode,

dels ock, i den mån domstolstjänstgöringen överstege visst antal dagar för

år, såsom dagarvode. Efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall

skulle därjämte kunna medgivas särskild ersättning för hemarbete av mera

omfattande art. Ä ingenjörernas avlöningsförmåner skulle icke utgå

särskilt dyrtidstillägg. Utan Kungl. Maj:ts samtycke skulle vattenrättsdomaren

icke äga att påkalla tjänstgöring av vattenrättsingenjören under

mor än ISO dagar eller, vad anginge Norrbygdens och Mellanbygdens

vattendomstolar, under mer än 105 dagar under ett och samma år.

Därest förordnande såsom vattenbyggnadsteknisk vattenrättsingenjör

komme att meddelas ingenjör, som innehade annan statstjänst eller åtnjöte

s. 12 Kontrollera mot PDF

TillkaP ande

av särskilda

sakkunniga

lör organisationsfrågans

ali sidh g a

utredning.

De sakkunnigas

utredning

och

förslag.

Nuvarande

organisation

av

vattendomstolarna

tillfredsställande

P

Ledamots
sammansätt
ningen
lämplig.

12 Kungl. Marits proposition Nr 164.

lön på indragningsstat, syntes lämpligast, att för honom hibehölles de nuvarande

anställningsvillkoren, dock måhända med rätt för honom att, efter

Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall, erhålla ersättning för mera

omfattande hemarbete.

Beträffande de agrikulturtekniska vattenrättsingenjörerna vore det nödvändigt

att tills vidare bevara föreningen av deras befattningar med lantbruksingenjörstjänster.

Vad nyss sagts örn vattenbyggnadsteknisk vattenrättsingenjör,

som innehade annan statstjänst, gällde även i fråga örn de

agrikulturtekniska vattenrättsingenjörerna.

Över promemorian infordrades yttranden från vattenrättsdomarna oeh

vattenrättsingenjörerna. I dessa gjordes förslaget i åtskilliga hänseenden

till föremål för erinringar, varvid särskilt framhölls, att den föreslagna

anordningen icke för vattenrättsingenjörerna innebure en sådan

oberoende och självständig ställning, som betingades av deras verksamhet

som domare. En sammanfattning av innehållet i dessa yttranden

återfinnes å sid. 38—48 i betänkandet.

Med hänsyn till de svårigheter, som sålunda visat sig att på ett tillfredsställande

sätt ordna vattenrättsingenjörernas ställning inom organisationen

utan att samtidigt taga ståndpunkt till frågan, huru denna organisation

borde för framtiden definitivt ordnas, utverkade min företrädare i ämbetet

Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla sakkunniga att inom justitiedepartementet

biträda med utredning i ämnet.

Med stöd av nämnda bemyndigande blevo den 31 mars 1930 majoren i

väg- och vattenbyggnadskåren M. Serrander och jag tillkallade att verkställa

berörda utredning. Efter min utnämning till statsråd blev jämlikt

samma bemyndigande presidenten i kammarrätten K. H. Högstedt tillkallad

att i mitt ställe deltaga i utredningen , vars resultat numera föreligger

i det av mig denna dag anmälda betänkandet.

Jag går nu att närmare redogöra för innehållet i samma betänkande

med därur framgångna förslag.

Do sakkunniga upptaga först till behandling spörsmålet, huruvida den

nuvarande organisationen av vattendomstolarna kan anses tillfredsställande.

Den uppställda frågan besvaras så till vida jakande, att det beträffande

vattendomstolens sammansättning betecknas såsom ett av

erfarenheten bekräftat lyckligt grepp att i vattendomstolen äro företrädda

ej allenast den juridiska sakkunskapen och den praktiska erfarenheten

i allmänhet utan jämväl genom vattenrättsingenjörerna den tekniska

sakkunskapen. Riksdagen torde ej heller, fortsätta de sakkunniga, vid sin

begäran örn undersökning, huruvida icke kostnaderna för vattendomstolarnas

verksamhet skulle kunna nedbringas genom organisatoriska förändringar

i deras verksamhet, hava syftat till en ändring i ledamotssammansättningen.

En besparing i kostnader skulle väl kunna vinnas genom inskränkning

av de tekniskt sakkunniga ledamöternas antal till allenast en.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts proposition Nr 164.

En dylik åtgärd måste emellertid på det bestämdaste avrådas, enär vattenrättsingenjörerna

i domstolen representerade olika sidor av den tekniska

sakkunskapen, den ene den speciella vattenbyggnadstekniken oell den

andre sakkunskapen i avseende å torrläggning av mark och därmed sammanhängande

ämnen, samt det läge ovillkorlig makt uppå att åtminstone

i alla viktigare mål vardera sidans sakkunskap hade sin företrädare i

domstolen.

I två hänseenden betecknas emellertid nuvarande organisation av vatten- Brister i två

domstolarna av de sakkunniga såsom mindre tillfredsställande, nämligen an°een *"•

dels derutinnan att vattenrättsdomar- och vattenrättsingenjörstjänsterna

icke äro befattningar å ordinarie stat och dels därutinnan att de sistnämnda

tjänsterna anordnats såsom bisysslor för tjänstinnehavarna.

I betänkandet avhandlas uttömmande såväl de omständigheter, som på

sin tid föranledde de angivna befattningarnas anordnande på dylikt sätt,

som ock de olägenheter, som visat sig vara därmed förknippade. Jag

tillåter mig att härutinnan hänvisa till betänkandet (sid. 50—55).

Sin ställning till frågan örn vattenrättsdomarnas och vattenrättsingenjörernas

överförande å ordinarie stat sammanfatta de sakkunniga sålunda,

att därest ej ur andra synpunkter avgörande hinder mötte, tvekan

icke borde råda därom, att nämnda tjänster gjordes till ordinarie befattningar.

Vad angår vattenrättsingenjörstjänsternas anordnande såsom bisysslor

fastslå de sakkunniga sammanfattningsvis såsom sin mening, att den nuvarande

organisationen av vattendomstolarna otvivelaktigt icke vore tillfredsställande

såvitt anginge vattenrättsingenjörernas deltagande i vattendomstolsarbetet,

att olägenheterna härav särskilt under de senare åren

alltmera framträtt, samt att det, såsom redan i det av vattenrättsdomarnas

majoritet år 1925 avgivna yttrandet framhölls, måste anses i hög

grad önskvärt och för tryggande av ett verkligt gott resultat av vattendomstolarnas

arbete rent av nödvändigt, att härutinnan vidtoges sådan

ändring att den tekniska sakkunskapens insats i deras verksamhet fördjupades

och förstärktes.

De sakkunniga övergå därefter till behandling av frågan hur en ökning

av vattenrättsingenjörernas deltagande i vattendomstolsarbetet borde

åstadkommas. Därvid omnämnas först de tre förslag, som i sådant avseende

framställts, innebärande det ena, framlagt av vattenrättsdomaren

von Sydow, att vattenrättsingenjörerna fortfarande skulle i regel tagas

bland innehavare av annan statlig ingenjörstjänst men under den tid de

innehade förordnande såsom vattenrättsingenjörer vara befriade från

tjänstgöringsskyldighet i viss omfattning i den ordinarie tjänsten, det

andra, det i justitiedepartementets promemoria av år 1929 framställda,

att till vattenrättsingenjör med sakkunskap särskilt i frågor angående

byggande i vatten skulle utses konsulterande ingenjör med skyldighet att

Hur åstadkomma

ökat

deltagande i

vattendomstolsarbetet

av vattenrättsingenjörerna

?

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

under visst antal dagar varje år ägna sig åt vattenrättsingenjörsbefattningen

utan annan ersättning än det fastställda årsarvodet, medan vid

nuvarande anordning beträffande de agrikulturtekniska vattenrättsingenjörerna

skulle förbliva, oell det tredje, framfört av vattenrättsdomarnas

majoritet, att vattenrättsingenjörsbefattningarna gjordes till självständiga

tjänster med skyldighet för innehavarna att helt ägna sig åt vattendomstolsarbetet.

Efter närmare övervägande av de olika förslagen (se

betänkandet sid. 56—57), komma de sakkunniga till det resultat, att ett

verksamt avhjälpande av de anmärkta olägenheterna med avseende å den

nuvarande vattendomstolsorganisationen icke kunde åstadkommas på annat

sätt än genom en omläggning av vattenrättsingenjörsbefattningarna

till heltidstjänster. Enligt de sakkunniga syntes det icke böra komma i

fråga att göra allenast vattenrättsingenjörerna av det ena slaget till heltidstjänstemän,

under det att vattenrättsingenjörer, hörande till den andra

gruppen, fortfarande skulle hava sina befattningar såsom bisysslor.

Detta skulle strida mot den likställighet, som borde råda mellan vattenrättsingenjörerna,

och det vore icke uteslutet, att en dylik anordning

skulle medföra eller åtminstone få sken av att innebära ett tillbakasättande

av de intressen, vilkas tillgodoseende vid vattenmålens avgörande

i främsta rummet ankomme på utredning av den icke heltidsanställde ingenjören.

Det nära samarbete mellan vattendomstolens båda ingenjörer

med tillfällen till rådplägningar och meningsutbyten dem emellan under

hela utredningstiden, vilket vore i högsta grad önskvärt, skulle för övrigt

icke i tillräcklig utsträckning kunna åvägabringas, örn blott den ene av

dem bleve fast anställd vid domstolen.

Den mot vattenrättsingenjörernas heltidstjänstgöring framställda invändningen

att det kunde befaras, att en ingenjör, som finge sin verksamhet

förlagd uteslutande till vattendomstolarna, utestängdes från skapande

verksamhet, anse de sakkunniga icke berättigad. Det vore nämligen att

märka, att en vattenrättsingenjörs arbete i vattendomstolen icke uteslutande

vore av granskande och kontrollerande beskaffenhet. Han hade jämväl

att i förekommande fall själv giva uppslag till lösning av tekniska

frågor på annat sätt än av en sökande kunde vara föreslaget. Dessutom

borde han icke för framtiden — lika litet som han för närvarande vore det

— vara helt utestängd från privat teknisk verksamhet. De inskränkningar

i dylikt avseende, som nu gällde (se ovan sid. 4), borde nämligen väl bibehållas

men icke skärpas. Beaktas borde ock, att en vattenrättsingenjör,

vilken icke, såsom nu vore fallet, hade även annan tjänst att uppehålla,

komme att få mera tid att i facklitteraturen följa de framsteg, som gjordes

på teknikens område. Huvudvikten läge vid att vattenrättsingenjörstjänsterna

bleve i ekonomiskt avseende så anordnade, att för desamma kunde

påräknas ingenjörer, vilka icke blott vore i besittning av en grundlig teoretisk

utbildning utan även under sysslande med uppgörande av förslag

till vattenbyggnader eller utförande av sådana m. m. förvärvat en bety
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1H4.

dando praktisk erfarenhet i behandlingen av vattenfrågor och som på

grand av de personliga egenskaper, för vilka de gjort sig kända, kunde

förväntas med levando intresse komma att ägna sig åt sin befattning.

Att sådana män skulle stanna efter i utvecklingen, torde icke behöva befaras.

Do förutsättningar, under vilka vattenrättsingenjörsbefattningarna må

kunna anordnas såsom heltidstjänster, göras härefter till föremål för en

närmare undersökning av de sakkunniga.

I detta sammanhang erinra de sakkunniga till en början örn att en riktig

organisatorisk princip tvivelsutan vore, att icke flera såsom självständiga

befattningar avsedda statstjänster inrättades än som erfordrades

för de göromål, örn vilkas utförande det vore fråga. Med andra ord:

varje dylik tjänst borde vara så organiserad, att den fullt upptoge sin

innehavares tid.

Härvid framställde sig, framhålla de sakkunniga, omedelbart den invändningen,

att det med bibehållande av nuvarande antal av 10 vattenrättsingenjörer

sannolikt icke skulle kunna beredas var och en av dem

full sysselsättning. Av införskaffade uppgifter angående det sammanlagda

antalet dagar, varunder vattenrättsingenjörerna varit upptagna av

vattendomstolsarbetet, framginge nämligen, att under do senaste 5 å 6 åren

samma dagantal genomsnittligen utgjort:

för den vatten-

för den agri-

byggnadstekniske

kulturtekniske

ingenjören

ingenjören

vid Norrbygdens vattendomstol...............

................. 105 dagar

80 dagar

» Mellanbygdens » ...............

................. 105 »

75 »

» österbygdens » ...............

................. 170 »

140 »

» Söderbygdens » ...............

................ 130 »

145 »

» Västerbygdens » ...............

145 »

130 »

Då med frånräknande av årlig semester örn 45 dagar antalet arbetsdagar

för år utgjorde 264, framginge omedelbart av de anförda siffrorna,

att — för den händelse vattenrättsingenjörerna för framtiden icke

skulle tagas i anspråk för vattendomstolsarbetet i vidare omfattning än

hittills — det icke vore tillrådligt att, med bibehållande av det nuvarande

antalet vattenrättsingenjörer, göra deras befattningar till heltidstjänster.

De sakkunniga framhålla emellertid, att syftet med en dylik

förändring av vattenrättsingenjörstjänsterna vore, att vattenrättsingenjörernas

sakkunskap skulle kunna i högre grad än för närvarande vore

möjligt komma domstolsarbetet till godo och till följd härav deras tid för

vattendomstolsarbetet tagas i anspråk i större utsträckning än nu vore

fallet, samt utveckla därefter närmare huru vid heltidstjänstgöring vattenrättsingenjörernas

tjänstgöring borde gestaltas. Härutinnan anföres

i huvudsak:

Förutsättningar

för

vattenrättsingei‘jörsbefattningarnas

anordnande

såsom heltidstjänster.

Allmän förutsättning.

Full sysselsättning

kan

icke beredas

åt tio vattenrättsingenjörer.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

Förhållandena borde ordnas så, att vattenrättsingenjörcrna kunde allt

ifrån det ett mål inkommit till vattendomstolen följa detsamma. Granskningen

av handlingarna i ansökningsmål borde i första hand verkställas

av vattenrättsingenjörerna eller endera av dom, varefter målet, särskilt

såvitt anginge däri förekommande tekniska spörsmål, borde föredragas

inför vattenrättsdomaren och till honom anmälas, örn föreläggande angående

komplettering av handlingarna i något avseende erfordrades samt

örn förberedande undersökning å stället syntes behövlig. Så snart det

läte sig göra, borde vattenrättsdomaren och ingenjörerna gemensamt uppgöra

en plan för målets handläggning, så att behandlingen av detsamma

vid vattendomstolen kunde försiggå så skyndsamt som möjligt. Den tekniska

och ekonomiska granskning och utredning, som borde föregå själva

domstolsbehandlingen, skulle av ingenjörerna verkställas med största

noggrannhet. På sätt det för närvarande funnes föreskrivet i vattendomstolsstadgan,

borde det åligga ingenjörerna att i fall av behov upprätta

en skriftlig promemoria rörande den tekniska granskningen. Erfordrades

företagande av vattenmängdsmätning, provdämning, pr o v tappning

e. d., skulle vederbörande vattenrättsingenjör tillse, att den lämpligaste

tidpunkten härför begagnades. Undersökning enligt 11 kap. 45 §

vattenlagen borde, då sådan ansåges behövlig, i regel verkställas av vattenrättsingenjör

och, endast örn särskilda skäl därtill föranledde, anförtros

åt annan sakkunnig. Till underlättande av vattendomstolens syneiakttagelser

borde i alla mera vidlyftiga mål ene vattenrättsingenjören

vid förberedande undersökning före synesammanträdet utföra de avvägningar

m. m., som för målets utredning och bedömande vore av nöden.

Under hela tiden ett mål vore hos vattendomstolen anhängigt skulle ingenjörerna

deltaga i de överläggningar angående detsamma, som vattenrättsdomaren

funne erforderliga. Vid avfattningen av utslaget borde,

såframt fråga vore örn medgivande till utförande av dammanläggning

e. d., den beskrivning å anläggningens konstruktion, som utslaget skulle

innehålla, i första hand uppgöras av vattenrättsingenjör. Jämväl i övrigt

borde ingenjörerna, i den mån vattenrättsdomaren påfordrade det, biträda

honom vid utformningen av vattendomstolens utslag. Besiktning

jämlikt 13 kap. 1 § vattenlagen å anläggning, till vilken vattendomstolen

lämnat medgivande, liksom av vattenmärke, örn vars utsättande vattendomstolen

meddelat föreskrift, borde i regel anförtros åt vattenrättsingenjör,

och detsamma borde också gälla beträffande sådan undersökning,

som enligt 12 kap. 7 § vattenlagen skulle hållas i anledning av ansökan

örn inskrivning i vattenboken. Under överinseende av vattenrättsdomaren

borde den vattenbyggnadstekniske ingenjören verkställa vattenboksinskrivningar

utom såvitt anginge vattenbokens tredje avdelning,

vars förande borde anförtros åt den agrikulturtekniske ingenjören.

I fråga örn vattenrättsingenjörernas arbetsbörda framhålla de sakkunniga

ytterligare, att en ökning av vattenmålens antal vore att förvänta.

Trots den nu rådande lågkonjunkturen hade hittills tillströmningen av

mål till vattendomstolarna icke visat någon avgjord tendens till minskning;

och man borde kunna räkna med att, så snart förbättrade industriella

konjunkturer inträdde, företagarinitiativet komme att ökas och

därmed en ökning av antalet ansökningsmål vid vattendomstolarna uppstå.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majlis ''proposition Nr 164.

De sakkunniga redogöra i detta sammanhang för en del speciella omständigheter,

som peka i dylik riktning, en redogörelse som återfinnes å

sid. 62 och 63 i betänkandet och vartill jag ber att få hänvisa.

Även med den utökning av vattenrättsingenjörernas arbete, som sålunda smet för

vore att motse, torde enligt de sakkunnigas åsikt full sysselsättning under

hela året icke kunna beredas samtliga nu befintliga 10 vattenrätts- rättsingew

ingenjörer, i varje fall icke de 4 ingenjörer som vore anställda vid de

båda norrländska vattendomstolarna. Vid sådant förhållande erfordrades

närmare övervägande, på vad sätt antalet ifrågavarande befattningar

kunde nedbringas.

Beträffande denna fråga avvisa de sakkunniga först ett framkommet

förslag att med bibehållande av vattendomstolarnas nuvarande antal och

förläggning uppdela ingenjörernas tjänstgöring mellan flera domstolar

såsom opraktiskt och alltför tyngande (betänkandet sid. 63 och 64).

Jämväl mot det av vattenrättsdomarnas majoritet år 1925 framlagda

förslaget angående sammanförande av samtliga vattendomstolar

till en central organisation rikta de sakkunniga vissa erinringar. Vad

som särskilt talade mot en central förläggning vore enligt de sakkunnigas

åsikt, att en sådan för landets nordligaste delar skulle medföra allt

för stora olägenheter (betänkandet sid. 64).

De sakkunniga hava därefter upptagit till granskning det av vattenrättsdomaren

greve Hamilton i yttrande år 1929 alternativt framställda

förslaget, innefattande ett nedbringande av antalet vattendomstolar till

tre, envar med lokal förläggning, samt inrättande vid varje vattendomstol

av två ingenjörstjänster. Såsom en avgörande invändning mot detta förslag

framhålla de sakkunniga, att det, måste anses i hög grad otillfredsställande,

att en stor del — omkring hälften av målen -— skulle komma att

regelmässigt handläggas och avgöras av domare med mindre kompetens

och mindre självständig ställning än vattenrättsdomaren (betänkandet

sid 65).

Efter nu antydda överväganden hava de sakkunniga för egen del stannat

vid ett förslag, som nära ansluter sig till en av vattenrättsdomarnas majoritet

år 1925 alternativt ifrågasatt anordning med fyra vattendomstolar,

av vilka den ena skulle vara lokalt förlagd till Norrland och de övriga

sammanföras till en gemensam förläggningsort.

Därest vattendomstolarnas antal, på sätt sålunda antytts, minskades till Fyra rättenfyra,

kunde man enligt de sakkunnigas mening antaga, att med en vatten- niska^Mh^tre

byggnadsteknisk vattenrättsingenjör i en var av domstolarna full syssel- agrikuiturteksättning

skulle uppnås för varje sådan ingenjör. Däremot kunde det tagas

för givet, att arbetsbördan icke skulle vara tillräcklig för anställande vid j»rcr.

varje vattendomstol av jämväl en agrikulturteknisk ingenjör. Det hade

därför synts böra tagas under övervägande, om ej de sistnämnda vattenrättsingenjörernas

antal skulle kunna sättas lägre än antalet vattendomstolar,

därvid var och en av dessa vattenrättsingenjörer eller vissa av

Bihang till riksdagens: protokoll 1932. 1 saini. 132 hafi. IISr 194.) 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förflyttning

ao Västerby gdens

vatt andow

si 61 till

Stochholm.

1* Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

dem ålades skyldighet att tjänstgöra vid mer än en domstol. Härom anföra

de sakkunniga:

Såsom redan i det föregående framhållits, torde en dylik uppdelning av

en ingenjörs arbete mellan vattendomstolar, som vore förlagda till skildaorter,

komma i strid med det syftemål, som man avsåge att vinna med omläggningen

av _ vattenrättsingenjörsbefattningarna till heltidstjänster.

Huru än fördelningen mellan de olika domstolarna av en vattenrättsingenjörs

tjänstgöringsskyldighet ordnades, vore det uppenbart, att det ständiga

samarbete mellan en vattendomstols ledamöter, som skulle genom nämnda

reform befordras, icke vöre möjligt att genomföra, örn en av ingenjörsledamöterna

under periodiskt återkommande tider måste vistas å annan

ort för tjänstgöring i annan vattendomstol. I viss mån annorlunda skulle

det däremot ställa sig, örn de domstolar, mellan vilka en vattenrättsingenjörs

arbete skulle uppdelas, vore förlagda till samma ort med kanslilokaler

såvitt möjligt i samma hus. I ett sådant fall skulle den omständigheten,

att ingenjören hade att ligna sig åt arbetet i båda domstolarna, i väsentligt

mindre grad utgöra hinder för det åsyftade samarbetet mellan ledamöterna

i vardera domstolen.

De sakkunniga erinra härefter örn att den av deni angivna förutsättningen

för möjligheten att uppdela en vattenräftsingen jers tjänstgöring mellan

två olika vattendomstolar för närvarande endast förelåge beträffande

österbygdens och Söderbygdens vattendomstolar, vilkas kanslier vore förlagda

till Stockholm och där inrymda i samma fastighet. En blick på de

förut omförmälda uppgifterna angående vattenrättsingenjörernas hittills

åt vattendomstolsarbetet ägnade tid gäve emellertid vid handen, yttra de

sakkunniga, att redan under nuvarande förhållanden en agrikulturteknislc

ingenjör icke skulle kunna medhinna på honom ankommande arbete i båda

<le nyssnämnda domstolarna. Örn däremot jämväl Västerbygdens vattendomstol

vore förlagd till Stockholm, skulle det icke vara omöjligt att låta

det arbete, som krävdes av de agrikulturtekniska vattenrättsingenjörerna

vid denna samt Österbygdens och Söderbygdens vattendomstolar, utföras

av två dylika ingenjörer. Med all sannolikhet skulle dessa medhinna

hela det ifrågavarande arbetet i nämnda domstolar.

De sakkunniga upptaga härefter till behandling och bemötande de skäl,

som tala mot en förflyttning av Västerbygdens vattendomstol till Stockholm.

Härom alif öres i huvudsak följande:

Emot en dylik förflyttning kunde visserligen invändningar göras såväl

därutinnan, att vattendomstolen bleve i mindre mån tillgänglig för allmänheten

inom domkretsen, som ock i det avseendet, att vattenrättsdomaren

och vattenrättsingenjörerna, örn de icke längre vore bosatta inom domstolens

verksamhetsområde, måhända komme att sakna den intima kontakt med

ekonomiska och andra förhållanden inom detsamma, vilken för ett rätt avgörande

av vattenmålen vore av största betydelse. Då emellertid, såsom i det

föregående framhållits, personliga besök å vattendomstolarnas kanslier

relativt sällan förekomme, då tågförbindelserna mellan västra Sverige och

Stockholm vore synnerligen goda och då enligt vattenlagens föreskrift

vattenmål skulle av vattendomstolen prövas antingen vid sjul å stället eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Majlis proposition Nr 164.

lil

vid sammanträde å plats, som vore för parterna välbelägen, syntes anmärkningen

örn vattendomstolens mindre lättillgänglighet icke böra tillmätas

allt för stor betydelse. Att de särskilda förhållanden i hydrografiskt,

ekonomiskt och annat avseende, som rådde beträffande skilda delar

av domstolens verksamhetsområde, skulle bliva mera främmande för domstolen,

örn den förlädes utanför området, torde icke heller kunna befaras.

Det vore härutinnan att märka, att i de fall, då särskild teknisk utredning

eller annan förberedande undersökning å stället erfordrades, dylik undersökning

för framtiden avsåges skola regelmässigt hållas av vattenrättsingenjörerna

eller endera av dem, att de allra flesta vattenmål, som vore

att hänföra till de s. k. ansökningsmålen, handlades vid syn på stället,

samt att den speciella ortskännedomen beträffande ekonomiska förhållanden,

gängse föreställningssätt o. d. i främsta rummet företräddes av vattenrättsnämndemännen.

Å andra sidan skulle, framhålla de sakkunniga, åtskilliga fördelar vinnas

genom den ifrågasatta förflyttningen. I sådant avseende framhålles,

att de tre till Stockholm förlagda vattendomstolarnas ordförande oell

ingenjörer bleve lättare i tillfälle att till gagn för en enhetlig domstolsbehandling

rådgöra med varandra angående förekommande rättsliga och

tekniska spörsmål, att i de fall, då anlitande av sakkunnigt biträde, särskilt

på det elektrotekniska området, erfordrades, möjligheten för dessa domstolar

att begagna sig av samma sakkunnige skulle befordras, att nödiga

extra biträden för utförande av renskrivningsarbete kunde vara gemensamma

för de tre domstolarna och därigenom bättre utnyttjas, samt att

lösningen av domstolarnas arkivfråga bleve underlättad.

De sakkunniga uttala till sist, att de, då en förflyttning av Väster bygdens

vattendomstol till Stockholm å ena sidan icke skulle medföra några

större olägenheter och å andra sidan vore så gott som nödvändig för åvägabringande

av en ändamålsenlig organisation av de torrläggningssakkunniga

vattenrättsingenjörernas tjänster, icke tvekade att föreslå nämnda förflyttning.

Vad därefter beträffade den för norra Sverige avsedda vattendomstolen,

anmärka de sakkunniga, att av sammanställningarna över antalet till

vattendomstolarna inkomna och där avgjorda mål tydligt framginge,

hurusom vardera av de båda norrländska vattendomstolarna under de

gångna åren haft färre mål att behandla än var och en av de övriga

vattendomstolarna, även örn skillnaden icke kunde sägas vara påfallande

stor. Örn man, fortsätta de sakkunniga, närmare undersökte målens beskaffenhet

och därjämte toge hänsyn till att motsättningarna mellan de

intressen av olika slag, vilka i vattenmålen merendels komme i fråga, vore

väsentligt mindre framträdande i de nordliga delarna av landet än i södra

Sverige, torde man kunna slå fast, att de båda norrländska vattendomstolarnas

arbetsbörda hittills icke obetydligt understigit den, som åvilat de

andra vattendomstolarna. Särskilt gällde detta i fråga örn vattenrättsingenjörernas

arbete. Skulle en minskning av vattendomstolarnas antal

kunna genomföras, torde det därför vara tydligt, att detta borde ske på

Arbetsbelastningen

vid den

nordligaste

vattendomstolen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sammanfatt
ning.

Vattendom

stolarnas

områden.

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 164.

sådant sätt, att Norrbygdens och större delen av Mellanbygdens vattendomstolars

domsområden iörlades till en av dessa domstolar, under det att

den andra indroges. Ett förläggande av nämnda domsområden i deras helhet

till en vattendomstol skulle medföra, icke blott att vattenrättsdomarens

arbetsbörda i sådant fall skulle bliva allt för stor, utan även att verksamhetsområdet

finge en så betydande utsträckning, att domarens och

ingenjörernas resor, särskilt i betraktande av kommunikationsförhållandena

i Norrland, skulle i alltför hög grad taga tid och krafter i anspråk.

Väl kunde den agrikulturtekniske vattenrättsingenjören vid denna

domstol icke beräknas erhålla full sysselsättning året örn och ej

heller late det sig göra att bereda honom fyllnadsarbete vid någon

av de andra vattendomstolarna i vidare mån, än att det borde åligga

honom likaväl som de övriga vattenrättsingenjörerna att vid jäv eller

annat förfall för annan vattenrättsingenjör ävensom i övrigt i fall av behov

tjänstgöra vid annan vattendomstol, i den mån det kunde ske utan

hinder för arbetet vid den domstol, där han vore anställd. Det oaktat borde

jämväl hans syssla göras till en självständig tjänst utan förening med

annan, så mycket hellre som den tid av året, då han kunde väntas vara fri

från arbete vid vattendomstolen, icke lämpade sig för utförande av lantbruksingenjörsgöromål.

Här förelåge en sådan nödfallssituation, då ett

undantag finge anses berättigat från den i det föregående såsom riktig betecknade

principen att varje självständig statstjänst borde vara så organiserad,

att den fullt upptoge sin innehavares tid.

De sakkunnigas organisationsförslag kan alltså sammanfattas sålunda:

Vattendomstolarnas antal minskas till fyra, därav de tre för södra och

mellersta Sverige förläggas till Stockholm. Vid var och en av dessa vattendomstolar

anställes en vattenbyggnadsteknisk vattenrättsingenjör med

heltidstjänstgöring. Vid den för nordligaste delen av landet avsedda vattendomstolen

anställes vidare en torrläggningssakkunnig vattenrättsingenjör

samt vid de tre övriga domstolarna gemensamt två dylika vattenrättsingenjörer,

samtliga dessa ingenjörer likaledes med lieltidstjänstgöring.

Såsom framgar av vad nyss anförts, föreslå de sakkunniga, att minskningen

i antalet vattendomstolar från fem till fyra åstadkommes på det

sätt, att med Norrbygdens vattendomstols område förenas större delen av

Mellanbygdens vattendomstols område samt att återstoden tillägges Österbygdens

vattendomstol. Gränsen mellan Österbygdens och Mellanbygdens

vattendomstolars områden utgöres för närvarande av vattendelaren mellan

Ljusnans och söder därom belägna vattenområden. De sakkunniga hava

ansett, att Norrbygdens vattendomstol bör erhålla Ångermanälvens och

söder därom belägna vattenområden till Indalsälvens, varemot sistnämnda

vattenområde tillika med de söder därom belägna områden, som nu tillhöra

Mellanbygdens vattendomstol, skola överflyttas till Österbygdens vattendomstol.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

21

I anledning av denna utökning av området för Österbygdens vattendomstol

borde, framhålla de sakkunniga, ytterligare den jämkning i sistnämnda

domstols område vidtagas, att, till förebyggande av en alltför stor ökning

i arbetsbördan, därifrån till Söderbygdens vattendomstol överflyttades

området söder om Mälarens vattenområde eller Tyresåns, Trosaåns,

Svärtaåns, Nyköpingsåns och Kilaåns vattenområden. Söderbygdens vattendomstols

område i övrigt liksom även Västerbygdens skulle lämnas

orubbade.

Med den av de sakkunniga föreslagna indelningen skulle av de under

åren 1919—1930 behandlade målen antalet mål hava utgjort:

vid Norrbygdens vattendomstol 717 eller i genomsnitt per år cirka 60

Österbygdens

795

»

» » 66

Söderbygdens

»

654

»

■> » 55

Västerbygdens

»

552 »

»

» > » 46.

De sakkunniga övergå härefter till behandling av frågan örn den för den

föreslagna organisationen av vattendomstolarna erforderliga personalen

och samma personals åligganden.

Härvid erinra de sakkunniga, hurusom redan av det föregående framginge,

att vid en var av de fyra vattendomstolarna skulle vara anställda en

vattenrättsdomare, en vattenrättsingenjör med sakkunskap och erfarenhet

särskilt beträffande byggande i vatten samt en vattenrättssekreterare, att

för hela landet skulle finnas tre vattenrättsingenjörer med sakkunskap oell

erfarenhet särskilt i frågor örn torrläggning av mark, samt att av sistnämnda

ingenjörer en skulle vara anställd vid Norrbygdens vattendomstol,

en vid Mellanbygdens och Västerbygdens vattendomstolar gemensamt

och en vid Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar gemensamt.

Ytterligare erfordrades för varje vattendomstol en vattenrättsamanuens

och minst ett skrivbiträde.

Vid tillfällig anhopning av mål hos en eller annan vattendomstol kunde

dessutom anställande av biträdande vattenrättsdomare och eventuellt även

biträdande vattenrättssekreterare bliva erforderligt.

Av denna personal borde, såsom i det föregående närmare utvecklats, i

varje fall domarpersonalen eller vattenrättsdomarna och vattenrättsingenjörerna

uppföras å ordinarie stat; och syntes jämväl å sådan stat böra uppföras

en skrivbiträdesbefattning vid varje vattendomstol.

Huruvida jämväl vattenrättssekreterarna borde göras till ordinarie

tjänstemän kunde vara föremål för olika meningar. För kontinuiteten i

arbetet vore det visserligen av vikt, att vattenrättssekreterarnas anställning

icke vore av allt för tillfällig natur, men då deras befattningar i regel

icke borde vara avsedda såsom sluttjänster, syntes övervägande skäl tala

mot att sätta dem på ordinarie stat. Att vattenrättsamanuenserna likaledes

borde anställas endast medelst förordnande, vore självfallet.

Vatten dont''

stolarnas

personal och

personalens

åligganden.

Personal
behov.

Ordinarie

stat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tjänste
åligganden.

2- Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

I flaga om befattningarnas tillsättande anföra de sakkunniga, att utnämning

av vattenrättsdomare oell vatt en rätt.siri gen jörer givetvis skulle

ankomma på Kungl. Majit, vilken jämväl, såsom hittills, borde meddela förordnanden

för vattenrättssekreterare, i samtliga fall efter föregånget förslag

av vattenöverdomstolen. På sistnämnda domstol borde ankomma att

efter vederbörande vattenrättsdomares förslag tillsätta ordinarie skrivbiträde,

varemot vattenrättsamanuenser liksom hittills borde antagas av

vattenrättsdomaren.

Beträffande befattningshavarnas tjänsteåligganden anse de sakkunniga,

att för vattenrättsdomare, vattenrättssekreterare, vattenrättsamanuenser

och skrivbiträden ej erfordrades några nya föreskrifter utöver vad i stadgan

angående tjänstgöringen vid vattendomstolarna nu vore angivet.

De tjänsteåligganden, som vid heltidsanställning för vattenrättsingenjö3inna

bolde åligga dessa, hade i det föregående (sid. 16) angivits och torde

i ungefärlig överensstämmelse med vad där anförts böra upptagas i stadgan.

Angeläget vore vidare, att mål, däri jämlikt 3 kap. 11 § (vattenreglering),

6 kap. 3 § (inrättande av allmän flottled) och 7 kap. 45 § (torrläggningsföretag)

vattenlagen synemäns utlåtande skulle underställas vattendomstol,

gjordes till föremål för en ingående granskning av vederbörande

i attenrättsingenjör även i de fall, då besvär icke blivit anförda.

I detta sammanhang erinra de sakkunniga, att den omständigheten, att

enligt vattenlagen de båda vattenrättsingenjörernas tekniska sakkunskap

skulle ^ ara inriktad på olika slags vattenfrågor eller olika sidor av sådana

frågor, icke behövde nödvändigt medföra, att den vattenrättsingenjörerna

åliggande granskningen och utredningen skulle i varje fall och i

första hand tillhöra, såvitt anginge vattenbyggnads-, farleds- och flottIcdsfrågor,

den vattenbyggnadstekniske ingenjören och beträffande torrläggningsföretag

den i fråga därom sakkunnige ingenjören. Enligt numera

gällande stadganden vore såsom kompetensvillkor för lantbruksingenjörer

föreskriven vattenbyggnadsteknisk utbildning, förvärvad medelst

genomgående av treårig kurs vid tekniska högskolan, och man kunde därför

utgå ifrån att hos den agrikulturtekniske vattenrä isingen jonea skulle

finnas erforderlig sakkunskap för granskning av vissa mål beträffande

byggande i vatten m. m. Ä andra sidan vore det tydligt, att de hydrografiska

frågor, som förekomme i avseende å torrläggningsföretag, väl lämpade

sig för behandling av den speciellt vattenbyggnadskunnige vatten - rättsingenjören. En förskjutning av arbetet kunde således mycket väl

utan olägenhet för målens behandling tänkas i vissa fall ifrågakomma

till åstadkommande av en jämnare arbetsfördelning ingenjörerna emellan.

Några regler i detta avseende torde det icke vara lämpligt att uppställa,

utan borde det vara överlämnat åt vattenrättsdomaren att efter överläggning

med ingenjörerna träffa avgörande örn arbetets fördelning.

De sakkunniga framhålla till sist, att, såsom förut antytts, det borde åligga

vattenrättsingenjör att efter förordnande av vattenöverdomstolen

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

tjänstgöra i stället för vattenrättsingenjör vid. annan vattendomstol, dä

denne av jäv eller annat förfall vore förhindrad att fullgöra sin tjänst,

•att det i fall av behov borde kunna åläggas vattenrättsingenjör att, i den

mån det kunde ske utan hinder för arbetet vid domstol, där han vore anställd,

utföra arbete även vid annan vattendomstol, samt att det nu gällande

förbudet för vattenrättsingenjör att åtaga sig enskilt uppdrag rörande

företag eller åtgärd, som kunde antagas komma under bedömande av den

vattendomstol, där han vore anställd, eller rörande mål, som anhängiggjorts

vid annan vattendomstol, innan detsamma avgjorts genom laga

kraftägande beslut, borde stå kvar i oförändrad form.

De sakkunniga erinra, att i samband med de löneregleringar, som på se- viss daglig

nare tid genomförts för befattningshavare vid centrala ämbetsverk, i all- tPneteUdmänhet

bestämts, att arbetstiden å tjänsterummet varje söckendag skulle

utgöra minst sju timmar, men hemställa, att i förevarande fall någon bestämmelse

örn viss daglig tjänstgöringstid icke måtte meddelas. De sakkunnigas

motivering härför återfinnes å sid. 74 i betänkandet, Amrtill jag

tillåter mig hänvisa.

A dea särskilda personal (se ovan sid. 6), som för närvarande är förordnåd

vid Västerbygdens vattendomstol för behandling av målet angående personalen

Vänerns reglering, har de sakkunnigas sålunda framlagda förslag icke förmålet äng.

avseende. De framhålla tvärtom, att nämnda personal, a\en vid öenom- reglering.

förande av den föreslagna organisationen av vattendomstolarna, borde bibehålla

sin anställning, intill dess målet blivit vid vattendomstolen slutfört,

samt att den föreslagna förflyttningen av Västerbygdens vattendomstol

till Stockholm icke gällde den för handläggning av nämnda mål bildade

särskilda avdelningen av domstolen.

De sakkunniga övergå därefter till behandlingen av frågan örn löneni- Aylöningsvån

för de skilda befattningshavarna vid vattendomstolarna, (sid. 80—82 formaner.

Lönenivå.

i betänkandet).

Vad först angår vattenrättsdomarna framhålles, att det med hänsyn till

angelägenheten av att fortfarande kunna såsom sådana förvärva ordinarie

häradshövdingar, vilka tidigare såsom biträdande vattenrättsdomare eller

vattenrättssekreterare förvärvat erfarenhet i behandlingen a\ vattenmål,

vore nödvändigt bestämma löneförmånerna så, att de ekonomiska

villkoren bleve ungefärligen lika med dem som gällde för häradshövdingarna

i do mera givande domsagorna. Från nu angivna synpunkt och i betraktande

även därav att lönerna åt vattenrättsingenjörerna måste bestämmas

till jämförelsevis höga belopp, syntes vattenrättsdomarnas löner

böra fastställas så, att de kunde påräkna en sammanlagd årsinkomst i

tjänsten av 18,000—20,000 kronor.

I fråga örn vattenrättsingenjörerna betona de sakkunniga, att därest

syftet med den tekniska sakkunskapens insättande i vattendomstolen

verkligen skulle vinnas, det vore av synnerlig vikt att för samma befatt
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majus proposition Nr 164.

Limeplau

(betänkandet

sid. 82-

ningar kulina erhålla ingenjörer, som i avseende å teoretisk och praktisk

duglighet stöde på höjden inom sitt fack. I betraktande härav borde lönemkomsten

för en vattenrättsingenjör uppgå till minst 16,000 kronor årligen.

... °r vattenrättssekreterarna vore någon ökning av deras nuvarande lönetormaner

icke av nöden.

I fråga örn skrivbiträdena uppbure väl för närvarande två vid Västerbygdens

och ett vid Norrbygdens vattendomstol anställda biträden enligt

ungh Maj:ts särskilda medgivanden avlöning i likhet med kontorsbiträen

vid de centrala verken, men de sakkunniga ansåge sig sakna anledmng

att för vattendomstolarnas skrivbiträden i allmänhet föreslå bättre

lonestallmng än den, som enligt avlöningsreglementet tillkomme skrivbiträde.

Vad vattenrättsamanuenserna anginge, syntes lönen för dem böra

bestammas lika som för förste amanuenser vid statsdepartement och centrala

ämbetsverk.

,.jP.e ‘sakkunni8''a förorda, att allmänna avlöningsreglementet blir

85). tl“amp^g* a vattendomstolarnas befattningshavare. Vid ett inordnande

av de särskilda befattningarna i reglementet mötte emellertid

i. 1iraga om vattenrättsdomarna och vattenrättsingenjörerna vissa svårigheter,

beroende därpå att någon motsvarande befattning för närvarande

icke upptoges i dettas tjänsteförteckning. Med hänsyn härtill

föreslå de sakkunniga, att den av dem förordade lönestandarden åstadommes

på det sätt, att det för vattenrättsingenjörerna nu gällande systemet

mod - utöver den fasta lönen - dagarvode för varje dags tjänstgöring

i vattendomstolen m. m. för dem bibehålies samt utvidgas till att

avse jämväl vattenrättsdomarna, ett system som i övrigt innebure den fördelen,

att löneförmånernas storlek i viss mån komme att rätta sig efter arbetsbördan.

Befattningen såsom vattenrättsdomare föreslås skola hänföras

till lönegraden A 2 (avlöning å G-ort 15,000 kronor) och befattningen

såsom vattenrättsingenjör till lönegraden B 30 (avlöning å G-ort lägst

10,500 kronor högst 11,940 kronor). Med utgångspunkt härifrån och då antalet

uppburna dagarvoden kunde beräknas komma att utgöra för vattenrättsdomare

cirka 45 och för vattenrättsingenjör cirka 80 örn året, hemställa

de sakkunniga, att dagarvodet bestämmes till ett belopp av 50 kronor.

Härigenom skulle de sammanlagda löneförmånerna å G-ort, dyrtidstillägg

oberäknat, komma att uppgå till för vattenrättsdomare 17,250 kronor

och för vattenrättsingenjör lägst 14,500 kronor och högst 15,940 kronor!

De sakkunniga anföra i detta sammanhang, att emot anordningen med

dagarvoden måhända skulle kunna riktas den anmärkningen, att vederbörande

vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer kunde tänkas bliva

frestade att för erhållande av större löneinkomster begagna flera dagar till

domstolssammanträden och undersökningsförrättningar än med en klok

planering av arbetet strängt taget vore behövligt. De sakkunniga vore för

sin del övertygade örn att någon risk härför icke förelåge. Ville man emellertid

förebygga all frestelse i nämnda hänseende, kunde detta lämpligen

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

25

ske genom fastställande av visst maximum för år räknat beträffande antalet

dagarvoden, och föreslås såsom dylikt maximum 60 för vattenrättsdomare

och 90 för vattenrättsingenjör.

I fråga örn skrivbiträdena erinra de sakkunniga, att dessa enligt vad

förut sagts borde placeras i lönegraden B 2 i allmänna avlöningsreglementet.

Vad härefter angår löneplaceringen för de befattningshavare, vilka icke

föreslagits till ordinarie anställning, föreslås för vattenrättssekreterarna

lönegraden B 27, vilket skulle skänka tjänsteinnehavaren en begynnelselön

å G-ort av 9,060 kronor och för vattenrättsamanuenserna lönegraden 18 i

löneplanen för ieke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement och

vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, vilket å G-ort

vid keltidstjänstgöring skulle medföra en begynnelselön av 4,596 kronor.

För vattenrättssekreterarna borde därjämte i samband med fastställande

av avlöningsförmånerna föreskrivas, att i övrigt skulle i tillämpliga delar

lända till efterrättelse de stadgande!!, som för ordinarie tjänstemän inom

lönegrad B 27 meddelats i avlöningsreglementet jämte tillhörande tillämpningsföreskrifter

och tilläggsbestämmelser.

Under erinran att enligt 35 § gällande stadga angående tjänstgöringen

vid vattendomstolarna utbetalning av vattenrättsdomares och vattenrättssekreterares

lön samt vattenrättsingenjörs årsarvode skedde i förskott för

varje månad, hemställa de sakkunniga, att, i likhet med vad som ägde

rum vid 1921 års allmänna lönereglering, de vattenrättsdomare, vattenrättsingenjörer

och vattenrättssekreterare, vilka erliölle fortsatt anställning

vid vattendomstolarna, måtte berättigas att vid ingången av den månad,

då löneregleringen trädde i kraft, uppbära så stort belopp, som skulle i

förskott för samma månad utgivits till dem, om den dittillsvarande ordningen

fortfarande varit gällande.

I fråga örn semester erinra de sakkunniga örn behovet av att nu gällande

medgivande till densammas förläggande för vattenrättsdomare och vattenrättssekreterare

till ett påföljande års tre första månader alltjämt bibehölles

i kraft samt utsträcktes till att avse jämväl vattenrättsingenjörerna.

Under framhållande av att vattenrättsnämndemännen för bevistande av

sammanträde med vattendomstolen eller undersökningsförrättning jämlikt

11 kap. 45 § 2 mom. vattenlagen ofta nödgades flera dagar i följd lämna

sitt dagliga arbete, tillstyrka de sakkunniga, att det vattenrättsnämndemännen

av dylik anledning tillkommande dagarvodet måtte böjas till

det belopp, 20 kronor, varmed arvodet ursprungligen utgått.

Angående pension åt de vid vattendomstolarna anställda ordinarie befattningshavare

erfordrades ej, erinra de sakkunniga, några särskilda

bestämmelser, därest, såsom föreslagits, dessa inordnades under det allmänna

civila avlöningsreglementet. Deras rätt till pension komme nämligen

att vara reglerad — förutom genom lagen den 11 oktober 1907 angå

ende civila tjänstinnehavares rätt till pension — genom kungörelsen den

Övergånge

avlöning»

Semester».

Dagaivoden

åt vattenrättsnämndemän.

Fensio-n.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 164.

29 juni 1921 med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement

och andra till den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga örn rätt

till pension med de ändringar, som däri sedermera blivit vidtagna. Enligt

de sålunda gällande bestämmelserna kornme pensionen för vattenrättedomare

att utgöra 7,896 kronor och för vattenrättsingenjör 6,996 kronor.

Xatten
domstols
avgifier.

Tidpunkten

för den nya

organisationens

ikraftträdande.

Kostnaderna

för

den nya

organisationen.

Årliga

kostnader.

I samband med organisationsförslaget hava de sakkunniga jämväl utarbetat

förslag till ändring av 11 kap. 95 § vattenlagen, syftande till en höjning

av de i nämnda lagrum omförmälda avgifter med i stort sett 50 procent.

Den närmare motiveringen för de sakkunnigas ståndpunkt återfinnes å

sid. 88 i betänkandet, till vilket jag tillåter mig hänvisa.

Såsom tidpunkt för den nya organisationens ikraftträdande förorda de

sakkunniga den 1 oktober det år, då omorganisationen beslutades. Härutinnan

anföra de sakkunniga:

Från budgetsynpunkt skulle det förmodligen vara mest egentligt, att

den nya vattendomstolsorganisationen finge träda i kraft från och med ingången

av visst budgetår. Organisationsförslaget innebure, bland annat,

flyttning av Västerbygdens vattendomstol från dess nuvarande förläggningsort

till Stockholm. För nämnda domstol måste således anskaffas

kanslilokal i huvudstaden. Att få under löpande hyresår tillträda en dylik

torde sannolikt möta svårigheter. För de befattningshavare vid vattendomstolarna,

vilka vid den nya organisationens ikraftträdande måste förändra

bostadsort, uppstode enahanda svårigheter. Då härtill komme, att

vattendomstolsarbetet i regel vore av största omfattning under sommarmanaderna,

vilka bäst lämpade sig för syner och andra uteförrättningar,

i följd varav tid för verställande av flyttning då endast med svårighet

kunde beredas, syntes den 1 juli icke vara en lämplig tidpunkt för den nya

organisationens ikraftträdande.

Årliga kostnaden för den nya organisationen av vattendomstolarna beräknas

av de sakkunniga till i runt tal 261,900 kronor, därav 191,400 kronor

belöpa på avlöningar till ordinarie befattningshavare och vikariatsersättningar

samt 70 500 kronor å avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare,

extra renskrivningshjälp och dagarvoden till vattenrättsnämndemän.

De av de sakkunniga uppgjorda förslagen till avlöningsstater hava följande

utseende:

Ordinarie avlöningsstat:

1 vattenrättsdomare (lönegrad A 2, ortsgrupp F):

lön .................................................. kronor

dagarvoden1 .......................................... »

3 vattenrättsdomare (lönegrad A 2, ortsgrupp G):

lön .................................................. »

dagarvoden1 .......................................... »

1 För värjo vattenrättsdomarbefattning har beräknats 60 dagarvoden.

14,700

3.000

45,000

9.000

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kunni. Maj:ts proposition Nr 164.

2 vattenrättsingenjörer (lönegrad B 30, ortsgrupp F):

lön .................................................. kronor 22,440

dagarvoden1 .......................................... » 7,000

5 vattenrättsingenjörer (lönegrad B 30, ortsgrupp G):

lön .................................................. » 57,300

dagarvoden - » 21,000

1 skrivbiträde (lönegrad B 2, ortsgrupp F) .............. » 2,430

3 skrivbiträden (lönegrad B 2, ortsgrupp G) .............. » 7,560

Vikariatsersättningar ................................... » 2,000

Kronor 191,430.

Extra stat:

1 vattenrättssekreterare (lönegrad B 27, ortsgrupp F) •

3 vattenrättssekreterare (lönegrad B 27, ortsgrupp G)

1 vattenrättsamanuens (lönegrad 18, ortsgrupp F)

3 vattenrättsamanuenser (lönegrad 18, ortsgrupp G)

Extra renskrivningslijälp ............................

Dagarvoden till vattenrättsnämndemän m. m..........

kronor 8,820

» 27,180

» 4,440

» 13,788

» 6,000

» 10,272

Kronor 70,500.

1 För varje befattning Ilar beräknats 70 dagarvoden
2

För envar av 3 vattenbvggnadstekniska ingenjörsbefattningar har beräknats S0 oell för

envar av 2 agrikulturtekniska ingenjörsbefattningar 90 dagarvoden.

Till omförmälda kostnader för nyorganisationen, 26.1,900 kronor, kommer,

så länge det förut omförmälda målet angående Vänerns reglering är anhängig!

vid Västerbygdens vattendomstol, utgiften för den särskilda avdelning

av nämnda domstol, som inrättats för handläggning av samma

mål. Sistnämnda utgift bar av de sakkunniga beräknats till omkring

48.000 kronor örn året. Då de från anslaget till vattendomstolarna hittills

bestridda kostnaderna för samma domstolar utgjort cirka 250,000 kronor

örn året, häri inberäknad utgiften för berörda domstolsavdelning, innebär

de sakkunnigas förslag sålunda en kostnadsökning av skenbart cirka 60,000

kronor örn året. Denna ökning komme emellertid, framhålla de sakkunniga,

att motvägas dels av minskad belastning å andra huvudtitelns allmänna

expensanslag, varifrån kostnaden för skrivbiträden vid vattendomstolarna

för närvarande bestrides, och a samma huvudtitels anslag

till dyrtidstillägg, dels ock, vid bifall till de sakkunnigas förslag örn höjning

av vattendomstolsavgifterna, genom de ökade inkomster, som därigenom

skulle komma att tillföras statskassan. Da minskningen i belastningen

å de nämnda anslagen beräknas till sammanlagt (16,000 + 27,000)

43.000 kronor oell den ökade inkomsten av vattendomstolsavgifterna till

10,500 kronor årligen, skulle sålunda den verkliga kostnadsökningen enligt

de sakkunnigas förslag utgöra allenast omkring 6,500 kronor årligen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

S sakkuuuiga framhålla slutligen nödvändigheten av att vattendom
stolarna

på statens bekostnad försåges med de avvägnings- och vattenmätningsinstrument

m. m., vilka erfordrades för utförande av vattenrättsmgenjörernas

arbete i tjänsten. Den engångskostnad, som härav föranleddes,

beräknas till omkring 8,000 kronor.

. ltTåea ,om administrativa författningsforsing, som av omorganisationen

slag. betingas, hava de sakkunniga uppgjort förslag till dels ny kungörelse örn

antalet vattendomstolar och deras domsområden, dels kungörelse om anställande

av vattenrättsingenjör gemensamt för olika vattendomstolar

dels och slutligen kungörelse örn ändring i vissa delar av stadgan angående

tjänstgöringen vid vattendomstolarna.

Jag ber att beträffande förslagens närmare innehåll få hänvisa till betänkandet

(sid. 96—102).

anledning"av I anledning av de sakkunnigas betänkande hava, på grund av remisser,.

ItetäRkandet. utlåtanden avgivits: av vattenöverdomstolen över betänkandet i dess helhet,

av statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd, såvitt angår

frågan örn vattendomstolarnas uppförande å ordinarie stat och därmed

i samband stående spörsmål, samt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen —

efter hörande av Svenska vattenkraftföreningen och Svenska teknologföreningen

— och lantbruksstyrelsen, så vitt angår frågan örn vattenrättsingenjörstjänsternas

anordnande såsom heltidstjänster och uppförande å

ordinarie stat.

Z^för^en 1 åtskiIliga av yttrandena upptages till en början till behandling frågan,

definitiv™ kuruvida tidpunkten ännu vore inne för åstadkommande av en definitiv

°tioZav °rganisation av vattendomstolarna. Vattenöverdomstolen har därvid obevaUetidom-

j?.ngat förordat. en omedelbar avlösning av det nuvarande organisatoriska

stolarna? försöksstadiet i fråga örn dessa domstolar, medan statskontoret och allmänna

civilförvaltningens lönenämnd av olika anledningar ifrågasatt provisoriets

bibehållande ännu någon tid.

Vattenöverdomstolen anför — efter att hava erinrat örn att domstolen

tidigare yttrat sig örn denna fråga — till stöd för sin åsikt följande:

Vid det förnyade ställningstagande till ifrågavarande organisationsproblem,

som nu ankomma på vattenöverdomstolen, hade vattenöverdomstolen

stannat . i den uppfattningen, att åt det organisatoriska försöksstadium,

som visserligen vid den gällande vattenlagstiftningens tillkomst

var för vattendomstolarna tillämnat men som för närvarande droge ut

pa det trettonde året, icke kunde utan åsidosättande av eljest inom svenskt

rättsliv tillämpade principer givas längre varaktighet. Väl vore det

sant, att vattendomstolarnas arbetsuppgifter rönte en mera omedelbar

påverkan av teknikens utveckling och fluktuationerna inom näringslivet

än vad fallet vöre beträffande domstolsväsendet i allmänhet. Det kunde

med hänsyn härtill överhuvud icke undgås, att uppskattningen av den

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition Nr 164.

29

arbetsmängd, varmed man för en fast organisation av vattendomstolarna

hade att räkna, måste komma att vidlådas av ett visst mått av osäkerhet.

På ett vidare uppskov med den föreliggande organisationsfrågans

definitiva lösning torde emellertid icke något stå att vinna; de gångna

årens erfarenheter syntes vara tillräckliga för att därå skulle kunna

grundas en fast organisation av vattendomstolarna. Denna organisation

borde vara så avpassad, att de ordinarie arbetskrafterna kunde förväntas

erhålla full sysselsättning även under tidsperioder, då tillströmningen

av mål och ärenden voro mera begränsad.

Såsom skäl för uppskov med omorganisationsfrågan anföres av statskontoret

bland annat:

Den kritik, som framkommit mot vattendomstolarnas nuvarande organisation,

riktade sig enbart mot anordningen för vattenrättsingenjörernas

deltagande i arbetet. Särskilt hade därvid gjorts gällande, att

den va t tenb yg gn adstc-kni sko ingenjören icke i önskvärd omfattning kunnat

tagas i anspråk för domstolsarbetet, Emellertid torde härutinnan

hava inträtt ändrade förhållanden, efter det vattenrättsdomarna avgåvo

utlåtanden i ärendet. Fyra av de fem vattenbyggnadstekniska ingenjörerna

hade nämligen numera i egenskap av förutvarande distriktstjänstemän

vid vägväsendet blivit uppförda å indragningsstat, och på grund

härav borde de hava mera tid att ägna sig åt domstolsarbetet. Under

sådana omständigheter kunde det ifrågasättas, örn icke med en omorganisation

av vattendomstolarna borde tillsvidare anstå. Det torde vara

så mycket mer skäl härtill, som en om or gan isa tion knappast syntes kunna

genomföras utan ökatlo kostnader. I anledning härav och då de sakkunniga

föreslagit en sammanslagning av Norrbygdens och Mellanbygdens

vattendomstolar, syntes det böra tagas under övervägande, huruvida

det icke läte sig göra att efter ny indelning av vattendomstolarnas områden

genomföra en sådan sammanslagning utan att andra organisatoriska

omändringar vidtoges.

Lönenälunden anför till stöd för sin med statskontoret överensstämmande

uppfattning bland annat följande:

Vattenrättsdomarnas nuvarande avlöningsförmåner fastställdes vid

1923 års riksdag, då arvodet till vattenrättsdomare bestämdes till ett belopp

av 15,000 kronor. Dessförinnan hade vattenrättsdomarna uppburit

visst lägre arvode, varjämte de i egenskap av ordinarie innehavare av

annan tjänst åtnjutit viss del av lön å ordinarie stat.

Vid bestämmande av vattenrättsdomarnas avlöningsförmåner torde

viss hänsyn hava tagits till de löneförmåner, som tillkomme häradsrätternas

ordinarie domhavande. Detta framginge bland annat av ett uttalande

i statsverkspropositionen till 1920 års riksdag. Vid anmälan av anslagsbehovet

för vattendomstolarna för år 1921 anförde dåvarande chefen

för justitiedepartementet, att därest häradshövdingarna genom åtgärder

från statsmakternas sida skulle fä sina avlöningsförmåner förbättrade,

billigheten måhända finge anses fordra, att tiven vattenrättsdomarna,

av vilka flertalet utgjordes av ordinarie häradshövdingar, erhölle

sina arvoden något höjda.

Departementschefen torde med detta uttalande närmast hava åsyftat

den partiella löneförbättring för domsagornas häradshövdingar, varom

förslag förelädes samma års riksdag och i huvudsak blev av riksdagen

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Nuvarande

organisation

av

vattendomstolarna

tillfredsställande

?

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

godkänt. Vid fastställande av stat för vattendomstolarna för ar 1021 blev

ock vatt enrätt sdomar lias arvode höjt från 11,000 kronor till 12,000 kronor

Frag-an om reglering av lantdomarnas löneförmåner bade sedermera

varit föremål för särskilda utredningar. 1 detta hänseende finge särskilt

erinras, att särskilda sakkunniga den 29 augusti 1928 avgivit betänkande

angående ordnande av vissa ekonomiska och organisatoriska förhållanden

vid genomförande av den ifrågasätta rättegångsreformen, varvid

iramlagts förslag* till lönereglering* för bland andra ordförande och övriga

domare i de av processkommissionen ifrågasatta lagmansrätterna.

1 avvaktan på den nya rättegångsreformen hade hittills någon lönereglering

för lantdomarkåren icke kommit till stånd.

I betraktande av att sålunda frågan örn lantdomarnas lönereglering

ännu väntade på sin lösning, måste lönenämnden för sin del ifrågasätta,

huruvida det kunde vara lämpligt att nu skrida till- ett definitivt ordnande

av vattenrättsdomarnas löneförmåner. I likhet med vad hittills

skett torde vattenrättsdomarna även framdeles komma att i regel rekryteras

ur lantdomarnas led. Ur denna synpunkt skulle det självfallet vara

till fördel, örn löneregleringsfrågan för båda dessa grupper av befattningshavare

kunde bedömas och avgöras i ett sammanhang. Lönenämn■CLGn

villo oj underlåta att framhålla, att lösningen av frågan otti vattenrättsdomarnas

löneställning försvårades även av den anledningen, att de

sedan flera år tillbaka föreliggande förslagen örn lönereglering för hovrätternas

personal ännu ej blivit avgjorda.

En fråga av mera löneteknisk natur förtjänade i detta sammanhang beaktande.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle löneförmånerna till vattendomstolarnas

ledamöter utgå dels i form av ett enligt löneplanen utgående

fast lönebelopp dels ock i form av avlöningsförstärkning genom särskilda

dagarvoden. Denna anordning hade motiverats därmed, att de lönebelopp,

som beträffande vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer

borde enligt de sakkunnigas uppfattning komma i fråga, delvis icke återfunnes

i löneplanen för allmänna civilförvaltningens befattningshavare

Lönenämnden finge med avseende härå erinra, att den enhetliga löneplan,

som innefattades i det av 1928 års lönekommitté den 21 juli 1930 framlagda

förslaget till allmänt avlöningsreglemente, utökats att omfatta tillhopa

38 lönegrader, \ armed asyftats, att särskilda avlöningsförstärkningar

skulle kunna undvaras. Därest detta förslag vunne statsmakternas godkännande,

skulle vid en inplacering av vattendomstolarnas ordförande och

bisittare å nämnda löneplan möjlighet erbjuda sig att utan tillhjälp av

särskild avlöningsförstärkning till den fasta lönen bereda vattendomstolarnas

befattningshavare den löneställning, som kunde anses skälig.

Vid den detaljgranskning av betänkandet, som därefter av de hörda

myndigheterna och sammanslutningarna företagits, ansluta sig dessa, vad

först angår frågan örn den nuvarande vattendomstolsorganisationens

mer eller mindre tillfredsställande beskaffenhet, helt till den uppfattning

härutinnan, som av de sakkunniga framförts.

Vatten över domstolen framhåller sålunda, att den nuvarande

ledamotssammansättningen i vattendomstolarna icke borde bliva föremål

för någon ändring. Den samverkan mellan juridisk insikt, teknisk sakkunskap

samt erfarenhet i värderingsfrågor, vilken utmärkte dessa domstolar,

hade nämligen varit ägnad att i hög grad främja den ofta mycket

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr lö4.

svåra prövningen av sinsemellan stri<liga rättsanspråk oell intressen. För

att detta intryck skulle bliva beståndande erfordrades dock, att jämväl för

framtiden de särskilda befattningarna inom vattendomstolarna bomme

att bestridas av personer med samma goda kvalifikationer som hittills,

vilket givetvis till stor del vore en kostnadsfråga. De nuvarande kostnaderna

finge emellertid betraktas såsom förhållandevis låga.

Beträffande organisationens brister instämmer vattenöverdomstolen i

vad de sakkunniga därom uttalat, samt understödjer deras yrkanden såväl

på vattendomstolarnas uppförande i viss utsträckning ä ordinarie

stat som på vattenrättsingenjörernas ökade deltagande i domstolsarbetet.

I det förra hänseendet anföres:

Vattendomstolarnas sättande på ordinarie stat skulle stå i överensstämmelse

med den av ålder i svensk rätt hävdade grundsatsen örn domares

självständighet och oberoende ställning. Vad de sakkunniga därvid anfört

beträffande vattenrättsdomarna ville vattenöverdomstolen för sin del

ytterligare understryka. Det kunde ur den allmänna rättsvårdens synpunkt

icke anses tillfredsställande, att, såsom hittills i en del fall skett,,

mycket stora domsagor i mer än ett årtionde vore i avsaknad av sina ordinarie

häradshövdingar, under vilken tid ämbetet uppehälles av vikarier,

som växlade gång efter amian och — örn än aldrig så skickliga jurister

— likväl icke humle bliva så förtrogna med domsagorna som de ordinarie

häradshövdingarna. Att råda hot på detta missförhållande genom

att för framtiden till vattenrättsdomare förordna, i stället för häradshövdingar,

exempelvis t. f. revisionssekreterare eller hovrättsassessorer måste

betraktas såsom en otillfredsställande lösning. Bland annat hade i regel

de sistnämnda befattningshavarna ännu icke hunnit förvärva den

stora insikt i rent praktiska frågor, som en vattenrättsdomare nödvändigtvis

måste äga.

Vad angår frågan örn ingenjörernas ökade medverkan i domstolsarbetet

yttrar vattenöverdomstolen i huvudsak följande:

I fråga örn vattenrättsingenjörerna måste det betecknas såsom något i

hög grad oegentlig!, att dessa, vilka intoge domarställning och enligt vattenlagens

tanke skulle på ett fruktbärande sätt medverka vid vattenmålens

behandling och avgörande, med den nuvarande organisationen vöre

hänvisade till annan förvärvsverksamhet och icke vore i tillfälle att helt

och fullt utöva sin domargärning. Av vad de sakkunniga i denna del anfört

funné vattenöverdomstolen det vara uppenbart, att åt vattenrättsingenjörerna

borde beredas tillfälle att i väsentligt ökad omfattning biträda

vid behandlingen av de ekonomiskt-tekniska spörsmålen. Detta syntes

icke kunna ske, med mindre vattenrättsingenjörerna i avsevärt större

utsträckning än för närvarande knötes till arbetet å vattendomstolens

kansli.

I detta sammanhang ansåge sig vattenöverdomstolen böra framhålla

den stigande tendensen från de rättssökandes side, att framför allt i mål

av mera omfattande beskaffenhet förebringa ingående kompletterande

teknisk utredning i vattenöverdomstolen. Därest vattenrättsingenjörerna

bereddes tillfälle att, såsom de sakkunniga tänkt sig, mera ingående och

på ett tidigare stadium lin nu skedde granska de tekniska frågorna samt

i god tid före målets avgörande i lämpliga delar framlägga resultatet av

denna granskning, skulle säkerligen dessa frågors ytterligare utredning i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hur åstadkomma

ökat

deltagande i

vattendomstolsarbetet

av vattenrättsingenjörerna

?

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

yattenöyerdomstolen kunna till fromma för arbetet därstädes avsevärt

inskränkas. Ett mera^ omfattande biträde från vattenrättsingenjöremas

sida. linge emellertid icke medföra minskad uppmärksamhet åt de rent

tekniska detaljerna från vattenrättsdomarens sida. Deri förtrogenhet med

tekniska spörsmål, som vattenrättsdomarna hittills såsom känt visat sig

äga, måste jämväl efter en omläggning och utvidgning av vattenrättsingenjörernas

arbete betecknas såsom något i högsta grad önskvärt.

Statskontoret anför, att därest en omorganisation i egentlig mening

av vattendomstolarna ansåges böra komma till stånd, såväl vattenrättsdomarna

som vattenrättsingenjörerna borde uppföras å ordinarie

stat. Det kunde nämligen icke vara lämpligt, att vattenrättsdomarnas

ordinarie häradshövdingbefattningar permanent uppehölles av vikarier,

och även vattenrättsingenjörerna borde, därest de erhölle deltidstjänstgöring

och alltså icke komma att innehava andra ordinarie befattningar,

i egenskap av domare förses med ordinarie anställning.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt lantbruksstyrelsen

erinra var för sig, att styrelserna redan i sina utlåtanden år

1926 över vattenrättsdomarnas då gjorda framställning framhållit, att

kombinationen av vattenrättsingenjörstjänsterna med, i fråga örn de vattenbyggnadstekniska

befattningarna, dåvarande distriktstjänsterna i vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen, och, beträffande de agrikulturtekniska befattningarna,

lantbruks ingenjörst jänsterna icke kunde anses tillfredsställande

samt, särskilt vad uppehållandet av sistnämnda befattningar angille,

visat sig medföra högst väsentliga olägenheter. Mot vattenrättsingenjörstjänsternas

uppförande å ordinarie stat har ingendera styrelsen

något att erinra. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen betonar därvid, att

en dylik åtgärd finge anses ofrånkomlig för beredande av en fullt oberoende

domarställning åt dessa tjänstemän, sedan möjligheten — i varje

fall vid fulltidstjänstgöring — till förening med annan ordinarie statstjänst

syntes utesluten.

Jämväl Svenska v a 11 en k ra ft f ör ellingen och Svenska

teknologi öreningen uttala sig för vattenrättsingenjörstjä Östernäs

uppförande å ordinarie stat.

\ id övervägande av det sätt, på vilket vattonrättsingenjörernas ökade

deltagande i domstolsarbetet borde åstadkommas, uttala samtliga härutinnan

hörda myndigheter och sammanslutningar sig för de sakkunnigas

förslag örn befattningarnas anordnande såsom självständiga tjänster med

fulltidstjänstgöring.

Vattenöver do ms tolen finner därvid i likhet med de sakkunniga

den uttalado farhågan att en ingenjör, som finge sin verksamhet förlagd

uteslutande till vattendomstol, skulle i brist på skapande verksamhet stanna

efter i fråga örn vattenbyggnadsteknikens utveckling överdriven och

ingalunda bekräftad av erfarenheten från andra statliga ingen jörsbefattningar,

där arbetet jämväl i främsta rummet vore av granskande natur.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164. 33

Emellertid göres den reservationen, att domstolen dock icke ville, såsom

de sakkunniga syntes hava gjort, helt avvisa tanken att vid en viss vattendomstol

allenast den ena vattenrättsingenjörsbefattningen gjordes till heltidstjänst.

Vad de sakkunniga anfört därom, att en sådan lösning skulle

strida mot den likställighet, som borde råda mellan vattenrättsingenjörerna,

eller kunde uppfattas såsom ett tillbakasättande av de intressen, vilkas

beaktande i främsta rummet ankomme på den icke heltidsanställde

ingenjören, funne vattenöverdomstolen icke utgöra tillräckligt skäl för ett

genomförande under alla förhållanden av förberörda princip. I ett land

som vårt med synnerligen skiftande naturförhållanden i de olika landsändarna

kunde de tekniska frågornas beskaffenhet nödvändiggöra en

jämkning i de organisatoriska principerna och att från början låsa fast

organisationsförslaget inom en ofrånkomlig ram förefölle icke lämpligt.

Vattenöverdomstolen ville längre fram i ett annat sammanhang återkomma

till detta spörsmål.

I fråga örn de organisatoriska förändringar beträffande vattendomstolarna,

som borde åvägabringas i samband med och såsom villkor för vattenrättsingenjörsbefattningarnas

ombildning till heltidstjänster, ansluter sig

vattenöverdomstolen i det stora hela till vad de sakkunniga härutinnan

föreslagit.

Sålunda uttalar vattenöverdomstolen, att på sätt de sakkunniga påvisat

ett genomförande av principen örn vattenrättsingenjörstjänsternas förändrande

till heltidstjänster otvivelaktigt måste medföra, såväl att det

nuvarande antalet vattenrättsingenjörstjänster nedsattes som att de återstående

vattenrättsingenjörernas arbete organiserades på ett från den nu

gällande ordningen avvikande sätt; vattenöverdomstolen förklarar sig

intet hava att erinra mot de i betänkandet i sistnämnda hänseende

uppdragna riktlinjerna, vilka vore ägnade att befordra, förutom större

grundlighet i fråga örn vattenmålens tekniska granskning, den beträffande

dessa mål särskilt önskvärda snabbheten i avgörandet.

De sakkunnigas beräkningar att vattenmålen skulle för framtiden mera

avsevärt stegras i antal finner vattenöverdomstolen däremot knappast

riktiga. Å andra sidan håller vattenöverdomstolen ej heller före, att tillströmningen

av mål till vattendomstolarna komme att nedgå. På grund

härav anser vattenöverdomstolen, att man vid bedömandet av det föreliggande

organisatoriska problemet borde utgå från en arbetsbörda för

vattendomstolarna, i stort sett motsvarande den som framginge av utredning

å sid. 13—17 i betänkandet.

Vattenöverdomstolen lämnar vidare sitt förord åt det av de sakkunniga

framlagda förslaget örn vattendomstolarnas bestämmande till ett antal

av fyra och sättet för åvägabringandet av denna minskning i antalet.

Härom anför vattenöverdomstolen — som i detta sammanhang även beBihang

till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 132 haft. (Nr tedi.) 3

Förutsättningar

för

vattenrättsingenjörsbefattningarnas

anordnande

såsom heltidstjänster.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

handlar det i det föregående omnämnda förslaget att samma domstolar

skulle nedbringas till ett antal av tre — följande:

Då det gällde att bestämma vattenrättsingenjörernas antal med hänsyn

tagen till att full sysselsättning skulle beredas dem med arbete i eller vid

vattendomstolarna, syntes särskild uppmärksamhet böra ägnas det i betänkandet

omnämnda förslaget att begränsa vattendomstolarnas antal till

r:0’ ,varc^era med en vattenrättsdomare, två vattenrättsingenjörer och en

biträdande vattenrättsdomare, den sistnämnde nied skyldighet att handlägga

de domaregöromål, som till honom överlämnades. Genom en sådan

organisation vunnes ej blott den önskvärda begränsningen i vattenrättsingenjörernas

antal, utan jämväl den fördelen, att envar av dessa linge

sitt arbete förlagt till allenast en domstol. Då domstolarna bleve sig emellan

fullt fristående i organisatoriskt hänseende, vunnes vidare full frihet

beträffande valet av förläggningsort, och örn de biträdande vattenrättsdomarna

ej uppfördes å ordinarie stat, komme organisationen att äga en

betydande elasticitet.

Om vatten;! verb omstolen, trots de fördelar i vissa hänseenden, som sålunda

vore förknippade med nämnda förslag, icke ansåge sig böra tillerkänna

detta företräde framför de sakkunnigas, hade detta sin grund

främst däruti, att en minskning av vattenrättsdomarnas antal till allenast

tr© syntes ägnad att ingiva betänkligheter. Det kunde nied största sannolikhet

förväntas, att maktpåliggande arbetsuppgifter icke komme att saknas

för fyra vattenrättsdomare, och även örn man såsom aspiranter till

biträdande domarebefattningar säkerligen kunde påräkna dugande yngre

jurister, vana vid självständigt arbete i domarevärv, komme dessa dock

att sakna den rika fond av praktisk erfarenhet, som vattenrättsdomaren

agde. Vattenrättsdomarens personliga insats i domstolens arbete vore

enligt erfarenhetens vittnesbörd av avgörande betydelse och finge ej äventyras

genom dessa uppgifters fördelning på för få händer. De sakkunnigas

förslag, som erbjöde avsevärda fördelar framför det nu gällande

provisoriet, vore sålunda enligt vattenöverdomstolens mening förtjänt att

läggas till grund, för en reform av vattendomstolarnas organisation.

Den minskning av antalet vattendomstolar, som vore en given följd av

den föreslagna omorganisationen av vattenrättsingenjörernas arbete, bordo

* därest antalet vattendomstolar bestämdes till fyra -—- jämväl enligt

vattenöverdomstolens mening ske på i betänkandet föreslaget sätt eller så

att de båda nordligaste vattendomstolarna sammansloges.

I fråga örn det efter genomförande av de sakkunnigas förslag erforderliga

antalet vattenrättsingenjörer uttalar vattenöverdomstolen en från de

sakkunniga så till vida avvikande mening, att vattenöverdomstolen ansåge,

att jämväl de byggnad stekniska vattenrättsingenjörernas anitaI

kunde begränsas till tre för hela riket. En förutsättning härför vore

emellertid, att arbetsuppgifterna mellan de olika sidornas ingenjörer på

lämpligaste sätt fördelades, en fråga som åter vöre avhängig av spörs-1

målet örn domkretsarnas bestämmande.

Ej heller anser sig vattenöverdomstolen kunna biträda de sakkunnigas

förslag att jämväl den agrikulturtekniske vattenrättsingenjören vid

Norrbygdens vattendomstol skulle uppföras å ordinarie stat, enär denne

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164. 35

med all sannolikhet icke komma att få hela sin tid upptagen med arbete

i vattendomstolen.

Den föreslagna förflyttningen av Västerbygdens vattendomstol till

Stockholm tillstyrkes däremot av vattenöver domstolen såsom varande deni

enda tänkbara lösningen för vinnande av önskemålet att en ingenjör

tjänstgjorde vid mer än en vattendomstol. Dylik dubbel tjänstgöringsskyldighet

borde nämligen icke ifrågakomma i annat fall än då ifrågavarande

domstolar vore belägna å samma ort. Vad emot nämnda förflyttning

anförts vöre väl värt beaktande, men de fördelar i organisatoriskt

hänseende, som stöde att vinna genom förflyttningen, syntes uppväga

olägenheterna.

Vad domkretsarna för de nya vattendomstolarna angår hemställer vattenöverdomstolen

örn den ändring i de sakkunnigas förslag, att jämväl Indalsälvens

vattenområde hänföres till Norrbygdens vattendomstol. Vattenöver

domstolen anför till stöd härför:

Enligt vattenöverdomstolens mening vore Indalsälvens vattenområde till

sin natur sådant, att det lämpligen borde hänföras till samma domkrets som

övriga nordsvenska vattendrag. Vattenöverdomstolen ville jämväl framhålla,

att med den i betänkandet föreslagna södra begränsningslinjen för

Norrbygdens vattendomstol möjligheterna att bereda fullt arbete för den

vattenbyggnadstekniske ingenjören i nämnda domstol förefölle tämligen

små. En ändring av gränsen mellan sistnämnda vattendomstol och den

föreslagna Mellanbygdens vattendomstol i enlighet med vad vattenöverdomstolen

ovan angivit skulle jämväl underlätta genomförandet av den

av vattenöverdomstolen antydda organisationen med allenast två vattenbyggnadstekniska

ingenjörer vid de tre till Stockholm förlagda vattendomstolarna.

Gentemot det av de sakkunniga beräknade personalbehovet vid de tilltänkta

fyra vattendomstolarna bar vattenöverdomstolen icke något

att erinra utöver vad som i sådant hänseende redan anförts. Vattenöverdomstolen

ansluter sig likaledes till vad de sakkunniga föreslagit örn

de särskilda Jbefattningarnas uppförande å ordinarie stat, respektive tillsättande

på förordnande, dock att sistnämnda tillsättningssätt borde förekomma

icke blott för vattenrättssekreterarna utan jämväl för den agrikultur

tekniske ingenjören vid Norrbygdens vattendomstol. I detta sammanhang

understrykes de sakkunnigas uttalande, att vattenrättssekreterartjänsterna

i regel icke borde vara sluttjänster utan örn möjligt såsom

passagetjänster förbehållas hovrättsjurister med intresse för vattenlagstiftningen.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd anmärker i

förevarande avseende allenast, att de ordinarie skrivbiträdena vid vattendomstolarna

syntes böra erhålla konstitutorial av vattendomstolen, icke såsom

de sakkunniga föreslagit av vattenöverdomstolen.

Vattendom

stolarnas

områden.

Vattendomstolarnas

personal och

personalens

åligganden.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Avlönings
förmåner.

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

På skäl, som av de sakkunniga anförts, finner vattenöverdomsto1

e n det vidare uppenbart, att arbetet inom en vattendomstol icke kunde

såsom i de flesta andra verk regleras genom föreskrifter örn viss arbetstid

å tjänsterummet. Vattenöverdomstolens uppfattning härutinnan delas av

Svenska vattenkraftföreningen, som emellertid uttalar önskvärdheten

av att vattenrättsingenjörerna åläggas att i lämplig utsträckning

hava viss kortare mottagningstid för den rättssökande allmänheten,

självfallet med undantag för dagar då domstolssammanträde eller förrättning

ägde rum.

I fråga örn de föreslagna avlöningsförmånerna åt vattendomstolarnas

personal framställas i de avgivna yttrandena erinringar i olika avseenden,

hänförande sig än till den föreslagna lönenivån än till sättet för densammas

uppnående.

Vad först angår v att enrätt sdomarna, så anmäldes här uteslutande mot

sättet för den föreslagna avlöningens åvägabringande. Vattenöverdomstolen,

statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd förklara

sig sålunda icke kunna biträda de sakkunnigas förslag att såsom en utfyllnad

i lönen tillgripa ett system med dagarvoden. Den föreslagna löneställningen

-— mot vilken i betraktande av ämbetets vikt och betydelse någon

egentlig anmärkning icke syntes vara att framställa — anse vattenöverdomstolen

och lönenämnden böra åstadkommas genom

vattenrättsdomarnas placering i lönegraden A 3 av löneplanen i allmänna

civilförvaltningens avlöningsreglemente. Statskontoret åter framlägger

för ändamålet två alternativa förslag, .avseende det ena befattningshavarnas

inordnande under nämnda avlöningsreglemente och det andra

deras ställande utanför detsamma.

Statskontoret anför härutinnan:

Statskontoret måste beteckna det som en mindre lämplig anordning, att

ordinarie statstjänsteman erliölle dagarvode för närvaro vid de sammanträden,

han på grund av sin tjänst vore skyldig bevista. Därest nu ifrågavarande

befattningshavare skulle inordnas i det nya avlöningssystemet,

torde i stället böra tillämpas samma anordning, som kommit till användning

beträffande landssekreterare och landskamrerare, d. v. s. att befattningshavarna

inordnades i viss lönegrad och dessutom erhöll e avlöningsförstärkning.

Den av de sakkunniga för vattenrättsdomare föreslagna placeringen i

lönegraden A 2 hade statskontoret icke kunnat undgå att finna för hög,

särskilt i jämförelse med ledamöterna i vattenöverdomstolen. Statskontoret

ville närmast förorda, att de hänfördes till lönegraden B 30 samt

erhölle avlöningsförstärkning med 4,500 kronor årligen.

Lämpligheten av att inordna nu ifrågavarande befattningshavare i allmänna

avlöningsreglementet syntes statskontoret dock kunna med fog

ifrågasättas. Visserligen skulle därvid bestämmelserna i avlöningsreglementet

automatiskt bliva tillämpliga å dem, men de särskilda bestämmelser,

som i allt fall skulle bliva erforderliga — statskontoret finge i sådant

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

hänseende hänvisa till de beträffande landssekreterare och landskamrerare

gällande bestämmelserna — torde dock kunna beräknas, bliva lika omfångsrika

som de bestämmelser, vilka skulle erfordras, örn ifrågavarande befattningshavare

ej inordnades i avlöningsreglementet. Det syntes statskontoret

därför böra tagas under övervägande, örn icke avlöningen till berörda

befattningshavare borde bestämmas enligt liknande grunder, som

gällde för professorer vid universiteten, d. v. s. att avlöningen uppdelades

i lön och tjänstgöringspenningar och med fastställande av vissa pensionsunderlag.

Vattenrättsdomarna kunde därvid förslagsvis erhålla en avlöning

av 16.500 kronor, därav lön 12,000 kronor och tjänstgöringspenningar

4,500 kronor.

I fråga örn vattenrättsingenjörerna göra vattenöverdomstolen och lönenämnden

framför allt gällande, att den föreslagna löneställningen är för

hög.

Vattenöverdomstolen anför för sin del:

Beträffande vattenrättsingenjörsbefattningarna delade vattenöverdomstolen

det i betänkandet uttalade önskemålet, att till innehavare av dessa befattningar

måtte erhållas ingenjörer, som i avseende å teoretisk och praktisk

duglighet kunde sägas stå på höjden inom sitt fack. Att i strävan efter

att nå detta mål söka i lönehänseende konkurrera med industrien ansåge

vattenöverdomstolen dock uteslutet. Det föreslagna ungefärliga l&neminimum,

16,000 kronor örn året, ansåge vattenöverdomstolen alltför högt,

sett i relation till de för statliga domarebefattningar utgående lönerna

överhuvudtaget. Att vidare tillägga vattenrättsingenjörerna löneförmåner

avsevärt överstigande exempelvis vad som tillkomme byråchef ansåge

vattenöverdomstolen icke kunna ifrågakomma. Vattenöverdomstolen ansåge

sig sålunda icke kunna förorda förslaget örn dagarvoden at vattenrättsingenjör

men hade icke något att erinra emot att han i lönehänseende

placerades i lönegraden B 30. Den reducering i dyrtidstillägg, som den

föreslagna löneregleringen ostridigt innebure, finge anses mer än väl kompenserad

av den rätt att med viss inskränkning åtaga sig privata uppdrag,

vilken fortfarande skulle vara vattenrättsingenjör obetagen.

L ö n e n ä m n d e n yttrar: ......

Även örn man för rekrytering av vattenrättsingenjörstjänsterna torde

hava att möta konkurrens från enskilda industriföretag, holle dock lönenämnden

före, att de för vattenrättsingenjörerna föreslagna löneförmånerna

måste anses för högt tilltagna. Med denna löneställning skulle bisi

Harna i vattendomstolarna bliva betydligt gynnsammare ställda i lönehänseende

än till och med divisionsordförandena i hovrätterna. Då följaktligen

nämnden funnit en nedsättning i de föreslagna löneinkomsterna

påkallad och nämnden tillika ansåge det under förhandenvarande förhållanden

icke höra ifrågakomma att inplacera vattenrättsingenjörerna i

högre lönegrad än den 30:e i ändamål att undvika avlöningsf^stärkning

genom dagarvoden, ville nämnden förorda sådan ändring i förslaget, att

dagarvodet bestämdes att utgå såsom hittills med ett belopp av 25 kronor,

dock att sådan arvodesersättning finge beräknas allenast, då befattningshavaren

jämlikt 11 kap. 45 § 2 mom. vattenlagen utförde undersökning

utom den ort, där domstolen hade sitt säte.

Jämväl lantbruksstyrelsen anser de för vattenrättsingenjörerna

föreslagna lönerna för höga och framhåller härutinnan följande:

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majlis proposition Nr 164.

Styrelsen funné sig icke kunna underlåta att uttala starka tvivelsmål i

fråga om lämpligheten av de grunder för beräkningen av till tjänsterna

hörande löneförmåner, som av de sakkunniga föreslagits. Genom en k otti - bina tion av fast lön och dagarvoden skulle till vattenrättsingenjörerna enligt

nämnda förslag komma att utgå en avlöning av statsmedel, som högst

väsentligt, eller med 4 000 å 5,000 kronor för år, skulle överstiga vad övriga

befattningshavare i motsvarande lönegrad enligt avlöningsreglementets

löneplan (B 30) ägde att uppbära. Därutöver borde, enligt de sakkunnigas

åsikt, möjligheten för vattenrättsingenjörerna att ytterligare skaffa sig

någon extra inkomst icke vara dem alldeles betagen. Lantbruksstyrelsen

ansåge för sin del det kunna ifrågasättas, huruvida med hänsyn till därmed

följande konsekvenser införandet av ett dylikt avlöningssystem såsom

påbyggnad på den för ordinarie befattningshavare i statens tjänst eljest

gällande allmänna löneplanen vore att tillråda. Med fullt erkännande av

vattenrättsingenjörstjänsternas stora betydelse för fyllandet av vattendomstolarnas

arbetsuppgifter funne lantbruksstyrelsen i övrigt de skäl knappast

bärande, vilka av de sakkunniga anförts till stöd för att nämnda

tjänster skulle sättas i en särställning beträffande möjligheten att rekryteras

med särskilt kvalificerade personer. I fråga örn andra statstjänster

pa samma plats i avlöningsreglementet, vilka vore förenade med minst

samma eller större ansvar än de nu ifrågavarande, och på vilkas innehavare

torde böra ställas minst lika höga kompetenskrav som på vattenrättsingenjörerna,

saknades nämligen motsvarande möjlighet att genom extra

lönetillskott göra tjänsterna mera lockande.

Statskontoret har däremot intet att erinra mot storleken av det för

vattenrättsingenjörerna föreslagna lönebeloppet men uttalar sig jämväl i

fråga örn dem mot löneförstärkning i form av dagarvoden, därvid samma

argumentering användes som beträffande vattenrättsdomarna. Löneförmånerna

borde i stället utgå antingen sålunda, att till den av de sakkunniga

föreslagna fasta lönen enligt lönegraden B 30 lades avlöningsförstärkning

med visst belopp, förslagsvis 2,400 kronor till de vid Norrbygdens

vattendomstol anställda ingenjörerna och 3,000 kronor till övriga ingenjörer,

eller ock sålunda att, i analogi med vad som alternativt föreslagits

beträffande vattenrättsdomarna, avlöningen till vattenrättsingenjörerna

bestämdes skola utgöra visst belopp, fördelat i lön och tjänstgöringspenningar.

I sistnämnda fall syntes avlöningen kunna fastställas till 15,000

kronor, därav 3,996 kronor borde anses såsom tjänstgöringspenningar.

Svenska vattenkraftföreningen och Svenska teknologföreningen

tillstyrka, att vattenrättsingenjörerna beredas de löneförmåner,

som av de sakkunniga föreslagits, därvid betonas, att någon

minskning i dessa förmåner i varje fall icke borde ske, ty då äventyrades

möjligheten att för ifrågavarande tjänster varaktigt förvärva ingenjörer,

som motsvarade de stora krav, vilka måste ställas på den tekniska

sakkunskapen inom vattendomstolen.

Vad härefter beträffar placeringen i lönegrad av de till erhållande av ordinarie

anställning föreslagna skrivbiträdena, uttalar sig allmänna civilförvaltningens

lönenämnd för att nämnda befattningshavare beredes högre

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164. 39

tjänsteställning än de sakkunniga förordat. Lönenämnden anför i sådant

hänseende:

Enligt förslaget skulle vid var och en av de nya vattendomstolarna inrättas

en ordinarie skrivbiträdesbefattning med placering i lönegrad B 2.

Lönenämnden hade i annat sammanhang, nämligen vid avgivande den 18

december 1926 av utlåtande över ett av särskilda sakkunniga den 30 oktober

1926 avgivet betänkande angående ändringar i hovrätternas organisation,

arbetssätt och löneförhållanden m. m., uttalat sig rörande den med

renskrivningsarbete vid överrätterna sysselsatta personalens tjänste- och

löneställning. Nämnden anförde därvid, att det vid hovrätterna förekommande

renskrivningsarbetet icke vore av fullt enhetlig art, i det att detta

arbete i vissa fall bestode av vanlig enkel renskrivning, för vilken högre

befattning än inom skrivbiträdesgraden icke borde ifrågakomma, under

det att i andra fall, särskilt då det gällde att i samband med renskrivningen

verkställa vissa utdrag eller sammanställningar ur olika handlingar

och akter, utskrivningsarbetet vore av mera kvalificerad art. I sistnämnda

fall kunde det enligt lönenämndens mening knappast anses skäligt att

låta detta arbete utföras av befattningshavare inom den lägsta biträdesgraden.

För nämnda, mera kvalificerade skrivgöromål syntes i stället

böra avses ett erforderligt antal kontorsbiträdesbefattningar.

Lönenämnden föreställde sig, att vad sålunda anförts i fråga örn hovrätternas

skrivbiträden ägde sin tillämpning jämväl i fråga örn motsvarande

personal vid vattendomstolarna. Erinras finge, att Kungl. Majit medgivit,

att vissa vid Västerbygdens och Norrbygdens vattendomstolar anställda

skrivbiträden ägde åtnjuta avlöning enligt lönegrad B 4 i löneplanen för

ordinarie tjänstemän vid allmänna civilförvaltningen. Det syntes lönenämnden

föreligga skäl för att i fråga örn de för renskrivningsarbete avsedda

biträden, som enligt förslaget skulle uppföras å ordinarie stat, avse

befattningar i kontorsbiträdesgraden.

Ifråga örn de för de icke-ordinarie befattningshavarna föreslagna löneförmånerna

så lämnas dessa, vad därvid först angår vattenrättssekreterama,

av vattenöverdoms tolen utan erinran.

Statskontoret däremot anmärker, att då vattenrättssekreterama

komme att innehava s. k. genomgångstjänster, det vore onödigt att inplacera

dem i allmänna avlöningsreglementets löneskala med därav följande

löneklassuppflyttning. Därest de icke erhölle dagarvoden vid tjänstgöring

såsom vattenrättsdomare, torde det för övrigt ej vara tillfyllest att placera

dem i lönegraden B 27, särskilt som, i motsats till vad de sakkunniga

föreslagit, 33 § avlöningsreglementet för icke-ordinarie befattningshavare

borde tillämpas å dem. Då de sakkunniga icke ansett annan ökning i vattenrättssekreterarnas*

avlöning vara av nöden, än som betingades av att

dyrtidstillägg komme att utgå efter mindre fördelaktiga grunder, syntes

det nuvarande arvodet till dem, 8,000 kronor, vilket motsvarade en nyreglerad

lön å 9,240 kronor, böra utbytas mot en till sistnämnda belopp bestämd

avlöning, därav 3,000 kronor borde förklaras utgöra tjänstgöringspenningar.

Även allmänna civilförvaltningens lönenäinnd anser,

att 33 § nyssnämnda avlöningsreglemente bör förklaras tillämplig å vat
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Vatten
domstols
avgifter.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

tenrattssekreterarna, därest deras avlöning reglerades på sätt de sakkunniS

. Namnden vdle emellertid erinra därom, att enligt det för
slag

till avlonmgsreglemente med därtill hörande tilläggsbestämmelser för

extra ordinarie och extra tjänstemän, som 1928 års lönekommitté framlagt

i betänkande den 27 maj 1931, hovrätternas adjungerade ledamöter hänförts

till 28 lönegraden för extra ordinarie tjänstemän, omfattande löneklasserna

26—30. Det kunde ifrågasättas, örn icke denna anordning lämplgen

skulle kunna komma till användning redan i detta sammanhang, någo

som för vattenrättssekreterarna skulle möjliggöra erhållande av ytterigare

ett alderstillägg utöver vad som vid tillämpning av extrastatsreglerna

eljest skulle hilva fallet.

För vattenrättsamanuenserna finner vattenöver do lii stolen med

hänsyn till arten av det arbete, som i regel anförtroddes sådan befattningshavare,

lönen vid heltidstjänstgöring icke böra bestämmas till högre belopp

än som utginge till amanuens i hovrätt eller 3,200 kronor örn året.

Statskontoret anmärker härutinnan endast, att amanuensernas avning

torde böra erhålla den höjning, som betingades av att dyrtidstilllägg

skulle utgå efter andra grunder.

De sakkunnigas förslag örn höjning av dagarvodet till vattenrättsnämndemannen

vid deltagande i vattendomstolens sammanträden och i undersö

ning jämlikt 11 kap. 45 § vattenlagen från nuvarande belopp av 15 kronor

till 20 kronor tillstyrkes av vattenöverdomstolen men avstyrkes

av allmänna civilförvaltningens lönenämnd i betraktande

därav att vattenrättsnämndemännen vid ifrågavarande förrättningar

vore berättigade jämväl till resekostnads- och traktamentsersättning

enligt allmänna resereglementet.

Vad slutligen angår pensions förhållandena ifrågasätter allmänna

civilförvaltningens lönenämnd lämpligheten av att å ledamöterna

i vattendomstolarna tillämpa den eljest för domare gällande högre

pensionsåldern. I varje fall borde beträffande vattenrättsingenjörerna. på

vilka mäste ställas stora krav på kroppslig rörlighet, icke medgivas högre

pensionsålder än den för statens lantbruksingenjörer nu gällande eller

sextiofem levnadsår. Däremot kunde beträffande vattenrättsingenjörerna

skäl föreligga för att det för full pension erforderliga antalet tjänsteår

sättes lägre än det för lantbruksingenjörerna bestämda antalet, 35 år.

Vattenöverdomstolen biträder lönenämndens uppfattning i vad

den avser vattenrättsingenjörernas pensionsålder.

Statskontoret anför, att därest vattendomstolarnas ledamöter, på

sätt statskontoret alternativt föreslagit, icke inordnades under allmänna

avlöningsreglementet, pensionsunderlaget borde bestämmas till 7,500 kronor

för vattenrättsdomare och 6,996 kronor för vattenrättsingenjör.

Det i betänkandet framställda förslaget örn höjning av de jämlikt 11

kap. 95 § vattenlagen utgående domstolsavgifterna tillstyrkes av v a 11 e n
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

överdomstolen, som emellertid ifrågasätter, huruvida icke ytterligare

undersökning borde företagas angående möjligheterna att jämväl i

andra än de i nämnda lagrum omförmälda fall uttaga sådana avgifter.

Svenska vattenkraftföreningen förklarar sig icke vilja avstyrka

förslaget i förevarande del, då ett genomförande av den föreslagna

organisationen torde komma att möjliggöra ökad insats från vattenrättsingenjörerna

i domstolarnas arbete, varav ett önskvärt snabbare rättsförfarande

kunde förväntas. Föreningen måste emellertid bestämt framhålla,

att höjningen av vattendomstolsavgifterna måste anses direkt betingad av

den för vattendomstolarnas ledamöter föreslagna löneförbättringen. En

reducering av den föreslagna lönestandarden skulle komma att i betydlig

grad försvåra ej minst vattenrättsingenjörstjänsternas rekrytering och sålunda

väsentligt förringa de fördelar, vilka ur föreningens synpunkt motiverade,

att vattenkraftindustrien skäligen kunde vidkännas en del av merkostnaderna

för omorganisationen.

Liknande synpunkter framföras av Svenska teknologförenin
gen.

Under påpekande av att gällande förordnanden för ledamöterna i vattendomstolarna

utgå först med den 31 december 1932 framhåller vattenöverdomstolen,

att med hänsyn härtill den nya organisationen a~v

samma domstolar tidigast syntes kunna sättas i kraft med 1933 års ingång.

Statskontoret anför, att de sakkunnigas förslag att den nya organisationen

skulle tillämpas från och med den 1 oktober det år, organisationen

beslutades, ur budgetsynpunkt torde möta stora svårigheter. På grund

härav och då en förflyttning av ett vattendomstolskansli till annan ort

lika väl kunde genomföras efter som i samband med organisationens genomförande,

syntes såsom tidpunkt för ikraftträdandet böra bestämmas

den 1 juli.

I fråga örn de årliga kostnaderna för vattendomstolarna efter den nya

organisationens genomförande hava särskilda uttalanden gjorts av vattenöverdomstolen

och statskontoret:

Vattenöverdomstolen anför därvid följande:

En sammanställning av de utav de sakkunniga beräknade årliga kostnaderna

gåve otvivelaktigt ett intryck av att den föreslagna organisationen

ställde sig tämligen dyrbar. En icke oväsentlig nedskärning i det behövliga

anslaget skulle emellertid åstadkommas, därest antalet befattningshavare

vid vattendomstolarna samt avlöningsförmånerna bestämdes i enlighet

med vad vattenöverdomstolen anfört:

Statförslagen skulle i så fall erhålla följande utseende:

Tidpunkten

för den nya

organisationens

ikraftträdande.

Kostnaderna

för

den nya

organisationen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

Ordinarie avlöningsstat :

1 vattenrättsdomare (lönegrad A 3, ortsgrupp F) ........ kronor 16,740

3 vattenrättsdomare (lönegrad A 3, ortsgrupp G) ........ » 51,120

1 vattenrättsingenjör (lönegrad B 30, ortsgrupp F)........ » 11,220

4 vattenrättsingenjörer (lönegrad B 30, ortsgrupp G)...... » 45 840

1 skrivbiträde (lönegrad B 2, ortsgrupp F) .............. » 2,430

3 skrivbiträden (lönegrad B 2, ortsgrupp G).............. » 7,560

Vikariatsersättningar .................................... » 2,000

Kronor 136,910.

Extra stat:

1 extra vattenrättsingenjör:

lön .................................................... kronor 5,000

dagarvoden ............................................ » 3,000

1 vattenrättssekreterare (lönegrad B 27, ortsgrupp F)...... » 8,820

3 vattenrättssekreterare (lönegrad B 27, ortsgrupp G)...... » 27,180

1 vattenrättsamanuens ................................... » 3,200

3 vattenrättsamanuenser .................................. » 9 000

Extra renskrivningslijälp ................................ » 6''000

Dagarvoden till vattenrättsnämndemän m. m............... » 10 000

Kronor 72,800.

För bestridande av kostnaderna för fyra vattendomstolar jämte en särskild

avdelning vid Västerbygdens vattendomstol skulle alltså erfordras

sammanlagt (136,910 + 72,800 + 48,000) 257,710 kronor.

Statskontorets yttrande är i denna del av följande lydelse:

.De sakkunniga hade beräknat att — utan hänsyn till tillfälligt behov av

biträdande vattenrättsdomare och biträdande vattenrättssekreterare —

merkostnaderna för den föreslagna organisationens genomförande skulle

uppgå till 17,000 kronor. Därvid hade de sakkunniga ej beräknat något belopp

vare sig för avlöningsförhöjningar åt sekreterare och amanuenser eller

för ersättning åt sakkunniga biträden. Enligt de sakkunnigas beräkningar

skulle för löner — till skrivbiträden utgående löner undantagna — vikariatsersättningar

och dagarvoden krävas tillhopa omkring 246,000 kronor.

Örn härtill lädes ett belopp av 15,000 kronor för avlöningsförhöjningar samt

för ersättning åt biträdande vattenrättsdomare och biträdande vattenrättssekreterare,

.skulle sammanlagda kostnaderna för nu ifrågavarande ändamål

uppgå till omkring 261,000 kronor, under det att nuvarande motsvarande

kostnader endast utgjorde omkring 200,000 kronor. Emellertid skulle

dyrtidstilläggen minskas, och de sakkunniga uppskattade denna minskning

till 27.000 kronor. Statskontoret ansåge, att minskningen —- särskilt med

hänsyn till att vattenrättsingenjörerna för närvarande uppbure dyrtidstillägg

å den avlöning de i egenskap av ordinarie befattningshavare ägde

åtnjuta — bomme att uppgå till högst 20,000 kronor. Den totala merkostnaden

vid organisationens genomförande torde därför utgöra omkring

40,000 kronor.

Det torde emellertid kunna förväntas, att de vattenrättsingenjörer, vilka

för närvarande vore tjänstemän å indragningsstat, komme att övergå till

ordinarie vattenrättsingenjörsbefattningar, i vilket fall dem nu i egenskap

av befattningshavare å indragningsstat tillkommande avlöningsförmåner

ej vidare utginge. Härigenom skulle tillhopa kunna uppstå en be
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

sparing av lön 9,000 kronor, tillfällig löneförbättring 2,250 kronor, dyrtidstillägg

3,375 kronor samt särskild ersättning 20,000 kronor eller sammanlagt

34,625 kronor, en besparing som dock minskades i den mån dessa befattningshavare

skulle avgå från sina vattenrättsingenjörsbefattningar.

Beträffande engångskostnaderna anför statskontoret, att därest

det, på sätt de sakkunniga föreslagit, ansåges skäligt att på statens bekostnad

förse vattenrättsingenjörerna med för deras arbete i tjänsten erforderliga

avvägnings- och vattenmätningsinstrument, anslag härför borde

särskilt uppföras i riksstaten. Härmed syntes dock tillsvidare kunna utan

olägenhet anstå.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd anmärker, att

i de sakkunnigas förslag till kungörelse örn ändring i vissa delar av stadgan

örn tjänstgöringen vid vattendomstolarna intagits åtskilliga bestämmelser

(örn semester, rätt till dagarvode m. m.), vilka närmast vore av löneteknisk

natur och på grund därav syntes böra hava sin plats i de ytterligare

tillämpningsföreskrifter till allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente,

som påkallades av vattendomstolarnas inordnande under detsamma.

Sedan yttrandena inkommit över de sakkunnigas förslag, hava vattenrättsdomarna

i Norrbygdens, Österbygdens, Söderbygdens och

Väster bygdens vattendomstolar varit sammankallade till Stockholm för

överläggningar med mig angående vissa med ifrågavarande organisationsproblem

sammanhängande spörsmål.

Det var ganska naturligt, att åt den organisation av vattendomstolarna,

som i samband med vattenlagens utfärdande år 1918 infördes, kom att givas

en i viss mån provisorisk karaktär. Förhållandet betingades av den genomgripande

förändring vattenlagstiftningen då undergick och svårigheten att

med ledning av tidigare erfarenhet erhålla en tillförlitlig uppfattning angående

arbetsbördans omfattning och organisationens lämplighet. En följd

härav blev, att denna organisation fick en mera tillfällig anordning samt att

också de erforderliga domarebefattningarna — i viss mån i strid mot vad

eljest allmänt anses böra äga rum — icke gjordes ordinarie utan allenast

tillsattes på förordnande. En omständighet, som härtill medverkade, vardén

redan då föreliggande frågan örn en rättegångsreform och ovissheten

huruvida vattendomstolarnas bibehållande stöde i överensstämmelse med

de principer, som för denna kunde bliva bestämmande. Från skilda hall

framhölls dock angelägenheten av att ett dylikt provisorium icke borde

fortvara längre än som vore oundgängligen nödvändigt. De år, som sedan

dess förflutit, hava lämnat rika tillfällen att pröva den då antagna organisationens

ändamålsenlighet. Det får ock numera, såsom utredningen i

detta ärende giver vid handen, anses ådagalagt, att vattendomstolarna på

ett i det stora hela lyckligt sätt fyllt sin uppgift och varit i hög grad äg
-

Författ
ningsför
slag.

Departe
mentschefen.

En definitiv

organisation

av

vattendomstolarna

erforderlig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

nade att tillgodose de intressen, som åsyftades vid deras inrättande. Någon

meningsskiljaktighet torde sålunda icke råda därom, att de i annans rätt

ofta djupt ingripande förfoganden, som äro förknippade med ett vattenföretag,

och de ej sällan starka intressemotsättningar, som därvid uppkomma,

inför vattendomstolarna erhålla en allsidig och sakkunnig behandling

samt att dessa domstolar i sin verksamhet också lyckats tillvinna sig allmänhetens

förtroende. Till detta gynnsamma resultat torde framför allt

hava bidragit domstolarnas sammansättning och den samverkan, som

därvid eftersträvats mellan den juridiska insikten, den tekniska sakkunskapen

och det allmänna lekmannaomdömet. Någon svårighet har icke

yppats att åvägabringa ett nära och förtroendefullt samarbete mellan domstolens

ledamöter, som sålunda tillföra domstolen kunskaper och erfarenhet

från skilda verksamhetsområden, något som är desto viktigare som detta

samarbete otvivelaktigt utgör denna organisations egentliga styrka och

bärkraft.

De hinder, som vid vattenlagens antagande ansetts föreligga mot ett

definitivt fastställande av vattendomstolarnas organisation, torde alltså

numera hava bortfallit. Vad särskilt angår rättegångsreformens inverkan å

denna fråga synes det mig ligga i öppen dag att något samband dem emellan

icke kan anses föreligga. Behovet av en specialdomstol för vattenmålens

behandling minskas uppenbarligen icke efter genomförandet av en rättegångsreform.

Ej heller innehålla de av förra årets riksdag godkända huvudgrunderna

för rättegångsreformen något, som ej låter sig förena med

vattendomstolarnas bibehållande.

aude? toT Det skä1, SOm * framsta rummet talar för vattendomstolsorganisationens

varande s^utgiltiga fastställande, är alltjämt, att domaretjänster icke böra inneprovisoriet.

havas på till tiden begränsade förordnanden. Till minskande av de betänk
VdomIrnT

!igheter’ som särskilt i fråga örn vattenrättsdomarebefattningarna måste

inställa sig mot en dylik anordning, hade inom lagrådet vid dess granskning

av vattenlagsförslaget uttalats, att till vattenrättsdomare borde förordnas

allenast personer, som innehade ordinarie domareämbeten. Endast

härigenom kunde tillgodoses kravet att vattenrättsdomaren ägde en fullt

betryggad självständighet gent emot de intressen, mellan vilka han hade

att skilja. I överensstämmelse med detta uttalande hava också i regel till

vattenrättsdomare utsetts innehavare av ordinarie domarebefattningar, i

allmänhet häradshövdingar. Av de nuvarande vattenrättsdomarna äro

fyra häradshövdingar, som under tiden för sina vattenrättsdomareförordnanden

åtnjuta ledighet från förvaltningen av de dem anförtrodda domsagorna.

På detta sätt övervältras emellertid vikariatssystemets nackdelar

på den allmänna rättsskipningen. Oegentligheten i en dylik anordning

framträder desto starkare som strävandena numera alltmera inriktas på

att i möjligaste mån begränsa vikariatssystemet vid häradsrätterna. Även

ur den allmänna rättsskipningens synpunkt ligger alltså, såsom ock av

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 164.

45

vattenöverdomstolen framhållits, stor vikt uppå, att vattenrättsdomarna

göras till ordinarie innehavare av sina befattningar.

Vad nu sagts om vattenrättsdomarna äger jämväl sin tillämpning i fråga Vattenrättsom

vattenrättsingenjörerna. Med hänsyn till de maktpåliggande uppgif- ™9eni°reTnater,

som åligga vattenrättsingenjörerna, är det av den största vikt, att dessa

intaga en fullt självständig ställning. Vattendomstolarnas verksamhet är

i hög grad beroende av tillförlitligheten och noggrannheten av de tekniska

utredningar, som falla på ingenjörernas lott. Betydelsen härav framträder

desto starkare som vattendomstolen är den enda instans, i vilken den tekniska

sakkunskapen är företrädd. I stort sett är därför den tekniska utredningen

vid vattendomstolen grundläggande för målets behandling i överinstanserna.

Vid vattendomstolarnas inrättande framstod det därför som

angeläget, att till dessa befattningar kunde förvärvas personer, som ägde

såväl grundliga teoretiska insikter och praktisk erfarenhet som ock en

fullt oberoende ställning. Vad särskilt angår kravet på vattenrättsingenjörernas

oberoende ansågs detta böra tillgodoses på det sätt, att till vattenrättsingenjörer

allenast förordnades personer, som vore innehavare av

statstjänst. Denna synpunkt har ock alltjämt varit bestämmande vid de

förordnanden, som meddelats å dessa befattningar. De vattenrättsingenjörer,

som inom vattendomstolarna företräda agrikulturtekniken, hava sålunda

undantagslöst utsetts bland statens lantbruksingenjörer, liksom till

vattenbyggnadstekniska ingenjörer, med ett undantag, förordnats distriktschefer

eller distriktsingenjörer vid väg- och vattenhyggnadsdistrikten.

Mot en dylik ordning kan uppenbarligen riktas samma anmärkning, som

nyss av mig framhållits i fråga örn vattenrättsdomarna, eller den att vikariatssystemets

olägenheter allenast överflyttas på andra förvaltningsgrenar.

Under den tid, som anordningen bestått, hava upprepade klagomål

häremot framförts av de myndigheter, under vilka dessa tjänstemän lyda.

Det torde också ligga i sakens natur, att förhållanden av detta slag — även

örn de kunna godtagas såsom ett provisorium — dock icke böra tillåtas att

fortvara under en alltför lång tidrymd.

I detta sammanhang må ock framhållas, att under de sista åren genomförts

vissa organisatoriska förändringar inom väg- och vattenbyggnadsstaten,

varigenom den nuvarande distriktsorganisationen indragits.

Den utväg, som tidigare stått till buds för rekrytering av de vattenbyggnadstekniska

ingenjörsbefattningarna, är alltså för framtiden stängd.

Uppenbarligen är detta förhållande i hög grad ägnat att aktualisera frågan

örn en slutgiltig lösning av vattendomstolarnas organisationsproblem.

Vid vattendomstolarnas inrättande ansågos vattenrättsingenjörsbefatt- Vattenrättsningarna

icke böra göras till heltidstjänster utan anordnas som bisysslor ''”fänst^ar^g1

vid sidan av den ordinarie statsanställningen. Man utgick härvid från att bör anordnas

vattenrättsingenjörens arbetsuppgifter inom vattendomstolen icke vore till- s°”^ns< "

räckliga för att bereda honom full sysselsättning. Från vattenrättsdomarnas

sida har gång efter annan med styrka framhållits, att denna anordning

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Skäl för

uppskov

med organisationens

definitiva

faststäl

lande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

vöre i hög grad hinderlig för arbetet inom vattendomstolarna, i det att den

icke lämnade tillfälle till anlitande av vattenrättsingenjörernas arbetskrafter

i den utsträckning, som vore erforderlig för domstolens verksamhet.

För att det nu antydda syftet skulle nås vore enligt vattenrättsdomarnas

åsikt nödvändigt, att vattenrättsingenjörsbefattningarna, i likhet med

andra statstjänster, anordnades som heltidstjänster. Liknande synpunkter

hava framhållits jämväl av de myndigheter, hos vilka ifrågavarande

tjänstemän inneliava ordinarie anställning. Av dessa myndigheter hava,

såsom förut antytts, anmärkts, att dessa tjänstemäns anställning vid vattendomstolarna

menligt återverkade på de arbetsuppgifter, som åvilade

dem i deras ordinarie anställning.

Av de i ärendet hörda myndigheterna har i allmänhet vitsordats behovet

av att vattendomstolarnas organisationsfråga nu erhölle sin lösning. Däremot

har i några yttranden gjort sig gällande en viss tveksamhet, huruvida

tidpunkten för en omorganisation ännu vore inne. Statskontoret'' bär i

detta hänseende erinrat örn den bekymmersamma statsfinansiella situationen.

Då den ifrågasatta omorganisationen icke syntes kunna genomföras

utan ökade kostnader, borde detta förhållande enligt statskontorets åsikt

föranleda ett uppskov för tillfället, helst riksdagen på sin tid uttalat sig

för nedbringande av kostnaderna för vattendomstolarna. Vad statskontoret

sålunda framhållit är uppenbarligen värt allt beaktande. Enligt min

mening synes det dock icke vara uteslutet att jämväl inom den nuvarande

kostnadsramen nå det åsyftade resultatet. Däremot torde de verkställda

utredningarna oförtydbart giva vid handen, att någon mera väsentlig

minskning i nuvarande utgifter för vattendomstolarna icke står att ernå,

vare sig den nuvarande organisationen bibehålies eller en omorganisation

kommer till stånd. Med hänsyn till nu angivna förhållanden torde vad

statskontoret anfört för ett uppskov icke kunna ur statsfinansiell synpunkt

tillmätas någon avgörande betydelse.

Jämväl andra skäl för ett uppskov hava anförts. Sålunda har statskontoret

gjort gällande, att med sakens ordnande icke brådskade, då numera

fyra av de fem vattenbyggnadstekniska vattenrättsingenjörerna i egenskap

av förutvarande distriktstjänstemän vid väg- och vattenbyggnadsstaten

överförts å indragningsstat och sålunda torde hava mera tid än

förut att ägna sig åt domstolsarbetet. Detta förhållande har gjort det

möjligt att med lösningen av vattendomstolarnas organisationsfråga tillsvidare

kunnat anstå. Emellertid komma redan under loppet av nästa år

två av nämnda ingenjörer, nämligen de vid de båda nordligare vatten

domstolarna anställda, att inträda i pensionsåldern i den ordinarie tjänsten,

vadan deras kvarstannande såsom vattenrättsingenjörer någon mera

avsevärd tid icke torde vara att påräkna. Uppskovets varaktighet skulle

sålunda inskränka sig till ett fåtal år. Att utnyttja denna ytterligare

frist synes mig så mycket mindre tillrådligt, som det framstår som en an
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Majlis proposition Nr 161.

gelägenhet av vikt, att vid tiden för omförmälda båda ingenjörers avgång

en ny ordning å ifrågavarande område redan föreligger. I motsatt fall

torde det nämligen med hänsyn till de berörda domstolarnas förläggning

visa sig möta synnerliga svårigheter att erhålla tillräckligt kvalificerade

innehavare av de ledigblivande tjänsterna.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har ansett, att med reglering

av vattenrättsdomarnas löner borde anstå i avbidan på motsvarande reglering

för häradshövdingarna och hovrätternas ledamöter, därom vissa

förslag föreligga. Gentemot vad lönenämnden härutinnan anfört anser

jag mig höra framhålla, att löneregleringsfrågan för vattenrättsdomarna

icke någonsin satts i samband med hovrättsrådens löneställning. Visserligen

råder, såsom lönenämnden erinrat, ett sådant samband mellan vattenrättsdomarna

och häradshövdingarna. Detta förhållande synes mig

emellertid icke höra vara avgörande för frågan örn vattenrättsdomarnas

överförande på ordinarie stat, blott därvid tillses att detta samband icke

brytes. I detta sammanhang må framhållas, att det förslag, som jag på

denna punkt ämnar framlägga, icke innefattar någon rubbning av den

löneställning, som för närvarande tillkommer vattenrättsdomarna och som

senast fastställts av 1923 års riksdag. Därest ur andra synpunkter en

överflyttning av vattenrättsdomarna på ordinarie stat anses önskvärd,

torde den omständigheten, att häradshövdingarnas lönefråga med all sannolikhet

ännu icke på flera år kail bringas till sin lösning, icke böra stå

hindrande i vägen för en sådan åtgärd. Med all sannolikhet torde en definitiv

lönereglering för häradshövdingarna komma till stånd först i samband

med rättegångsreformens genomförande. Uppenbarligen skulle, såsom

jag tidigare framhållit, det vara förenat med stora olägenheter att

låta med vattenrättsdomarnas överförande å ordinarie stat anstå till

nämnda tidpunkt.

Härmed torde jag i allt väsentligt hava berört de skäl, som anförts mot

ett omedelbart upptagande till behandling av vattendomstolarnas organisationsfråga.

Såsom av det anförda framgår, har jag funnit dessa skäl icke

vara av den vikt, att de böra leda till ett undanskjutande av denna fråga.

Jag övergår härefter till redogörelsen för min egen ståndpunkt till föreliggande

spörsmål.

Såsom framgår av det förut anförda innefattar vattendomstolarnas organisationsproblem

två särskilda spörsmål, avseende det ena den egentliga

domarepersonalens överförande på ordinarie stat och det andra en omläggning

av vattenrättsingenjörsbefattningarna till heltidstjänster. I båda

dessa frågor hava samtliga i målet hörda myndigheter och sammanslutningar

givit de sakkunnigas förslag sin principiella anslutning.

Därest sålunda enighet råder örn de principer, vilka böra ligga till grund

för lösningen av vattendomstolarnas organisationsproblem, framstår det

emellertid utan vidare, att dessa principers tillämpning i föreliggande fall

Organisationens

utformning.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Befattnings
havarnas
arbetsbörda.

Yattenrätts
domarna.

48 Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

är förknippad nied svårigheter och kan ge runi för skilda meningar. En

omläggning av vattenrättsingenjörsbefattningarna till heltidstjänster

måste uppenbarligen förutsätta, att antalet tjänster nedbringas under det

nuvarande. En dylik minskning kan ske antingen på det sätt, att samma ingenjörer

tilldelas tjänstgöring vid flera domstolar, eller så, att vattendomstolarnas

antal i motsvarande mån minskas, eller ock slutligen genom en

kombination av båda dessa alternativ. De sakkunniga hava i sitt förslag

stannat vid den sist antydda utvägen. Enligt de sakkunniga skulle Norrbygdens

vattendomstol bibehållas men med utvidgat domstolsområde samt

tilldelas en vattenrättsingenjör av vartdera slaget, under det att de övriga

fyra domstolarna skulle reduceras till tre med gemensam förläggningsort

och med fem vid dessa domstolar tjänstgörande ingenjörer, därav tre

byggnadstekniska och två agrikulturtekniska. En annan lösning, som av

de sakkunniga varit ifrågasatt, innebär ett nedbringande av vattendomstolarnas

antal till tre med två vattenrättsingenjörer vid varje domstol

samt bibehållande av deras lokala förläggning. Däremot synes numera

samstämmighet i stort sett råda därom, att en uppdelning av tjänstgöringen

för samme vattenrättsingenjör å två eller flera domstolar med

olika förläggningsorter skulle erbjuda alltför stora praktiska svårigheter

för att kunna anses tillfredsställande.

För avgörande av det inbördes företrädet mellan ifrågavarande förslag

torde det vara nödvändigt att närmare undersöka de olika befattningshavarnas

uppgifter och arbetsbörda inom vattendomstolen.

Vad då först angår vattenrättsdomaren, torde för en rätt uppfattning av

dennes betydelse för domstolsarbetet först böra erinras därom, att rättsskipningen

i vattenmål rör sig å ett specialområde samt att denna för att

kunna fylla sin uppgift å domstolens ordförande, hos vilken ansvaret för

målens riktiga avgörande främst vilar, ställer stora anspråk i fråga örn

ej allenast grundlig insikt i vattenlagstiftningen utan ock förtrogenhet

med vattenbyggnadstekniken i allmänhet, egenskaper som i regel icke

kunna förvärvas annat än genom praktisk erfarenhet. Vid vattenlagstiftningens

tillkomst framstod det därför för dem, som sysslade med denna

lagstiftnings utarbetande, som självklart, att rättsskipningen i vattenmål

ej kunde i den omfattning, som ännu alltjämt äger rum vid de allmänna

domstolarna, få handhavas av vikarier utan i stort sett måste åvila vattenrättsdomaren

ensam. Ett annat förhållande skulle i alltför hög grad

äventyra kontinuiteten i vattendomstolarnas arbete och kunna bringa deras

auktoritet i fara. Med det nuvarande antalet vattendomstolar har det

uppställda målet i allt väsentligt nåtts. Av en undersökning, som jag låtit

verkställa, framgår, att mer än tre fjärdedelar av det egentliga domstolsarbetet

utföres av vattenrättsdomaren. Med hänsyn till de ur såväl samhällelig

som ekonomisk synpunkt stora värden, varom vattenmålen ofta

röra sig, ligger häri uppenbarligen en stor trygghet. Visserligen äro

också vattenmålen i många fall av enklare beskaffenhet. Vid uppskatt
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164. 49

ningen av vattenrättsdomarens arbetsbörda äro dessa mål emellertid icke

av någon nämnvärd betydelse. För denna äro de större och ofta synner

ligen svårbedömda vattenbyggnads-, vattenreglerings- och sjösänkningsmålen

i stort sett utslagsgivande.

Från de synpunkter, som jag nu utvecklat, mäste jag i likhet med de

sakkunniga och vattenöverdomstolen ställa mig i hög grad betänksam mot

en inskränkning av antalet vattenrättsdomare från fem till tre. En sådan

minskning skulle innebära, att å dessa tre vattenrättsdomare lades en

arbetsbörda, som med två tredjedelar överstege den nuvarande. Då redan

med ett antal av fem vattenrättsdomare deras arbetskraft torde vara fullt

tagen i anspråk, skulle följden bliva en väsentlig förskjutning av arbetsbördan

från vattenrättsdomaren å yngre och mindre erfarna befattningshavare

och man skulle snart nog även vid vattendomstolarna vara framme

vid en ordning, där huvuddelen av rättsskipningen uppbures icke av den

ordinarie domaren utan av mer eller mindre tillfälliga arbetskrafter. Vid

de överläggningar, som enligt vad jag tidigare omnämnt hållits med vattenrättsdomarna,

hava dessa som sin uppfattning samstämmigt uttalat, att

de med hänsyn till det behöriga handhavandet av rättsskipningen i vattenmål

icke kunde för sin del förorda en nedsättning i antalet ända till tre,

något som skulle medföra att vattenrättsdomaren icke skulle kunna ägna

erforderlig tid åt handläggningen och avdömandet av ens större och viktigare

mål. En sådan utveckling skulle minst av allt stå väl tillsamman

med de grundsatser, som av riksdagen hävdats i fråga örn rättsskipningen

vid häradsrätterna.

Med den ståndpunkt, som jag intager till denna fråga, skulle det uppenbarligen

bäst överensstämma, örn det nuvarande antalet vattenrättsdomare

kunde bibehållas. Därest emellertid en nedsättning av detta antal

ur andra synpunkter är ofrånkomlig, synes mig i varje fall antalet icke

böra understiga fyra. Då vattenrättsingenjörernas heltidsanställning

otvivelaktigt kommer att medföra en viss lättnad i vattenrättsdomarnas

arbetsbörda, torde utsikt finnas, att en dylik begränsning skall lämna

vattenrättsdomarens ställning till domstolsarbetet i stort sett orubbad.

Vad därefter angår frågan örn det erforderliga antalet vattenrättsingenjörer

framgår av de sakkunnigas undersökning, att icke vid någon av nuvarande

fem vattendomstolar föreligga tillräckliga arbetsuppgifter för

ingenjörernas heltidsanställning. En reduktion av de nuvarande ingenjörsbefattningarna,

tio till antalet, är alltså ofrånkomlig. De sakkunniga

hava föreslagit, att antalet nedbringas beträffande de vattenbyggnadstekniska

ingenjörerna från fem till fyra och i fråga örn de agrikulturtekniska

från fem till tre. Att minskningen för de vattenbyggnadstekniska ingen

jörerna stannat vid allenast en befattning, torde i viss mån hava berott på

det av de sakkunniga framlagda förslaget till domkretsindelning, vartill

jag återkommer i det följande. Bedömes frågan uteslutande med hänsyn

till vattendomstolarnas sammanlagda arbetsbörda, torde ej heller för de

Bihang till riksdagens protokoll 19.12 1 sami. 192 hafi. (Nr ledi.) 4

V&ttenrätts
ingenjörerna.

s. 50 Kontrollera mot PDF

Antalet

vattendomstolar

och

deras förläggning.

50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

vattenbyggnadstekniska ingenjörerna behov föreligga av större antal än

tre. Detta antal ansags ock tillräckligt i den av vattenrättsdomarna år

1925 gjorda framställningen och har jämväl förordats av vattenöverdomstolen.

Visserligen kunna icke enbart uppgifterna angående vattenrättsingenjörernas

nuvarande tjänstgöring läggas till grund för bedömande av

behovet. Såsom de sakkunniga framhållit måste hänsyn tagas till det

förhållandet, att den nuvarande organisationen icke medger ett anlitande

av ingenjörernas arbetskraft i den utsträckning, som ur domstolens

synpunkt är önskvärd. Även med beaktande härav torde dock någon olägenhet

icke vara förenad med en sådan begränsning. Då genom jämkning

i den av de sakkunniga föreslagna domkretsindelningen erforderlig

utjämning i arbetsbördan synes kunna äga rum, förordar jag alltså, att

antalet vattenbyggnadstekniska ingenjörer bestämmes till tre. Vad angår

de agrikulturtekniska ingenjörerna hava såväl vattenrättsdomarna

i sitt yttrande år 1925 som ock de sakkunniga förordat, att antalet

sättes till tre. Vattenöverdomstolen har ifrågasatt, att allenast två

anställas med heltidstjänstgöring, under det att en tredje befattningskulle

bibehållas med begränsad tjänstgöring och till följd därav icke

uppföras å ordinarie stat. Till stöd för denna ståndpunkt har vattenöverdomstolen

åberopat, att i landets nordliga delar den agrikulturtekniske

ingenjörens arbetsuppgifter vore mindre omfattande än vad som

vore förhållandet i de mellersta och sydliga delarna av landet. Att den

av vattenöverdomstolen ifrågasatta anordningen ur organisatorisk synpunkt

utgör en svaghet torde icke kunna jävas. Härtill kommer att den

framhållna skillnaden i arbetsbörda torde hava överskattats. Vid mina

överläggningar med vattenrättsdomarna har framhållits, att även den

icke heltidsanställde ingenjörens arbetskraft med all sannolikhet bomme

att tagas i anspråk i sådan utsträckning, att det icke skulle bliva honom

möjligt att vid sidan av sin vattenrättsingenjörsbefattning uppehålla sin

tjänst som lantbruksingenjör samt att i varje fall olägenheterna av de

båda tjänsternas förening skulle bliva ytterst kännbara. Jämväl från

lantbruksstyrelsens sida möta, enligt vad jag inhämtat, starka betänkligheter

mot en dylik anordning. Även ur rättsskipningens synpunkt

framstår det som mindre tillfredsställande, att den ingenjör, som företräder

den agrikulturtekniska sakkunskapen, icke skulle äga samma tillfälle

att deltaga i domstolsarbetet som den byggnadstekniske ingenjören.

Med hänsyn till nu anförda förhållanden har jag icke ansett mig

kunna tillstyrka vattenöverdomstolens ifrågavarande förslag.

Av vad jag nyss anfört angående det erforderliga antalet vattenrättsdomare

följer, att vattendomstolarna icke böra understiga fyra. Från

denna utgångspunkt framstår det som nödvändigt, att en uppdelning av

ingenjörernas tjänstgöring å olika domstolar äger rum. I det av vattenrättsdomarnas

flertal år 1925 avgivna yttrandet hade ur denna synpunkt

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

ifrågasatts ett sammanförande av de fyra vattendomstolar, som skulle

bibehållas, till en gemensam förläggningsort eller alternativt, med bibehållande

av den nordligaste domstolens lokala förläggning, av de tre

övriga. De sakkunniga hava förordat den sistnämnda utvägen. Med hänsyn

till vad de sakkunniga anfört torde ock företräde böra givas åt de sakkunnigas

förslag i denna del. Då en uppdelning av ingenjörernas tjänstgöring

på flera lokala domstolar icke synes böra ifrågakomma, följer härav,

att den nordligaste domstolen tilldelas två ingenjörer, en av vartdera

slaget, samt att de övriga fyra ingenjörerna indelas till tjänstgöring å de

tre återstående domstolarna, som erhålla sin gemensamma förläggningsort

i Stockholm.

Mot en centralisering av vattenrättsskipningen i den utsträckning, som

enligt de sakkunnigas förslag skulle äga rum, kunna otvivelaktigt resas

vissa betänkligheter och jämförelser med den av riksdagen förordade

uppdelningen av hovrätterna ligga uppenbarligen nära till hands. En

sådan jämförelse är emellertid icke berättigad. Under det att hovrätternas

rättsskipning är och med all sannolikhet jämväl för framtiden till

övervägande del måste vara förlagd till en och samma ort, hållas vattendomstolarnas

sammanträden i regel å annan plats än kansliorten. Detta

är förhållandet ej allenast, då för ett måls prövning erfordras syn på

stället; den allmänna regeln är att vattendomstolens sammanträde skall

hållas å plats, som är för parterna välbelägen.

Ej heller i andra hänseenden torde ett sammanförande till en gemensam

förläggningsort av de tre domstolar, som äro avsedda för de mellersta

och sydliga delarna av landet komma att medföra några nämnvärda

olägenheter. I detta sammanhang må framhållas, att vid ett antal av tre

vattendomstolar för landet i dess helhet på nyssnämnda landsdelar skulle

vid en lokal förläggning komma två vattendomstolar. För den ena av

dessa, vars domkrets torde böra omfatta den sydligare delen av Mellanbygdens,

hela Österbygdens samt den östliga delen av Söderbygdens vattendomstols

område, torde Stockholm vara den lämpligaste kansliorten.

Den andra, som skulle omfatta Söderbygdens sydliga och västliga delar

samt hela Västerbygdens område, torde böra erhålla Göteborg till förläggningsort.

Det torde vara uppenbart, att jämväl med en sådan förläggning

avstånden till kansliorterna bliva så stora, att den rättssökande allmänheten

endast i undantagsfall torde komma i tillfälle till personliga besök

å domstolarnas kanslier. För vissa delar av det område, som skulle

tillhöra den nybildade Västerbygdens vattendomstol, torde kommunikationerna

med Göteborg till och med ställa sig sämre än med Stockholm.

Efter elektrifieringen jämväl av södra stambanan kommer förbindelsen

mellan Stockholm samt landets sydliga delar ytterligare att vinna i

snabbhet. För parterna i vattenmål uppkommer icke någon ökad kostnad

till följd därav, att domstolens förläggningsort är närmare eller fjär

s. 52 Kontrollera mot PDF

Vattendom
stolarnas
områden.

52 Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

mare, då vattendomstolarnas resekostnader i allmänhet utgå av statsmedel.

Vad slutligen angår sistnämnda kostnader torde någon väsentlig skillnad

vid den ena eller andra organisationen icke komma att uppstå. En

eventuell ökning av dessa kostnader kommer i stort sett statens järnvägar

till godo. Dessutom bör erinras, att en central förläggning alltid medför

en större möjlighet till besparingar i fråga örn såväl personal som

utrymmen.

Med hänsyn till vad jag nu framhållit, finner jag de skäl, som kunna anföras

mot en central förläggning av de tre för mellersta och sydliga delarna

av landet avsedda domstolarna, icke kunna tilläggas avgörande betydelse.

För erhållande av en likformig fördelning av arbetsbördan mellan vattendomstolarna

är indelningen i domsområden av avgörande betydelse.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle, såsom jag tidigare erinrat, minskningen

av vattendomstolarnas antal åstadkommas genom att till den nya

nordliga vattendomstolen hänföres, förutom nuvarande Norrbygdens vattendomstols

bela område, jämväl viss del av Mellanbygdens vattendomstols

område. De sakkunniga hava med ledning av införskaffade uppgifter

örn de under åren 1919—1930 handlagda målens antal från det område,

som utgör sydligaste delen av Mellanbygdens vattendomstol eller

Ljusnans, Ljungans och Indalsälvens med Selångersåns vattenområden,

föreslagit, örn ock med en viss tvekan, att sydliga gränsen för den nya

nordliga vattendomstolen dragés så, att intet av dessa vattenområden

komme att tillböra nämnda domstol. Vattenöver domstolen bar däremot

ansett, att samma gräns bör fastställas så, att den kommer att utgöras

av den nordliga vattendelaren för Ljungans vattenområde, varigenom

jämväl Indalsälvens med Selångersåns vattenområde skulle komma

att lyda under den nya Norr bygdens vattendomstol. Jag anser mig böra

biträda vattenöverdomstolens förslag i ämnet, då detsamma är ägnat att

befordra såväl utsikterna för en tillfredsställande sysselsättning av jämväl

den agrikulturtekniske vattenrättsingenjören vid sistnämnda vattendomstol

som ock genomförandet av en organisation med allenast

två vattenbyggnadstekniska ingenjörer vid de tre till Stockholm förlagda

domstolarna. Visserligen kommer med den nu förordade indelningen antalet

mål att vid Norr bygdens vattendomstol ej oväsentligt överstiga motsvarande

antal för de tre övriga domstolarna. Härvid må emellertid

framhållas, att, såsom de sakkunniga erinrat, av de vid Norrbygdens

och nuvarande Mellanbygdens vattendomstolar anhänggiggjorda målen ett

större antal än det vid övriga vattendomstolar förekommande är av jämförelsevis

mindre invecklad beskaffenhet, ett förhållande som äger sin

förklaring däri, att motsättningarna mellan olika av vattenförhållandena

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164. 53

beroende intressen icke i de nordliga delarna av landet framträda med

samma styrka som i de övriga delarna.

I fråga örn den av de sakkunniga jämväl föreslagna gränsregleringen

mellan nuvarande Österbygdens och Söderbygdens vattendomstolar har

jag i huvudsak intet att erinra, dock torde vid domkretsindelningens fastställande

böra tagas under övervägande vissa ytteidigare jämkningar för

ernående av en såvitt möjligt jämn fördelning av arbetsbördan mellan de

tre till Stockholm förlagda domstolarna. Norrbygdens vattendomstol torde

jämväl efter utvidgningen böra bibehålla sin förläggning till Umeå.

Till belysande av arbetsbördans sannolika fördelning å de föreslagna

fyra vattendomstolarna vid en domkretsindelning sådan som här angivits,

får jag till sist meddela, att därest indelningen varit gällande under åren

1919_1930, de under samma år av de olika vattendomstolarna handlagda

målens antal skulle hava utgjort:

vid Norrbygdens vattendomstol 832 eller i genomsnitt per år cirka 69

» Öster bygdens » 680 » " s " !> ^7

» Söderbygdens •> 654 '' > » * ^5

» Västerbygdens » 552 1 * ’ 46

Mot de sakkunnigas beräkning i fråga örn personalbehovet för de nya

vattendomstolarna har jag ingen annan erinran att framställa än vad av personal och

det föregående redan framgått. Jag föreslår sålunda, att vid en var av de

fyra vattendomstolarna skola vara anställda en vattenrättsdomare, en

vattenrättssekreterare, ett skrivbiträde och, där ej annat av förhållandena

föranledes, en vattenrättsamanuens, att för hela landet skola finnas tre

vattenrättsingenjörer med sakkunskap och erfarenhet särskilt beträffande

byggande i vatten och likaledes tre dylika ingenjörer med sakkunskap

och erfarenhet särskilt i frågor örn torrläggning av mark, samt att av

ingenjörerna två, därav en vattenbyggnadsteknisk och en agrikulturteknisk,

anställas vid Norrbygdens vattendomstol, och de övriga fyra vid

Österbygdens, Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar gemensamt

med lämplig fördelning av tjänstgöringen dem emellan.

Av de sakkunniga har framhållits, att särskilt i fråga örn vattenrättsdomaren

vid vissa tillfällen behov av förstärkning torde komma att föieligga.

Enligt min mening torde den nyss av mig angivna personalen vara

tillräcklig för mötande av de arbetsuppgifter, som under normala förhållanden

kunna vara att påräkna. Att vid fastställande av en allmän organisationsplan

för vattendomstolarna taga hänsyn till sådana exceptionella

förhållanden som de, vilka sammanhänga med det nu pågående målet

örn reglering av Vänern, torde icke överensstämma med riktiga oiganisatoriska

principer. För dylika fall torde liksom nu anstalter böla träffas

i särskild ordning.

Av den vid vattendomstolarna anställda personalen böra. såsom jag re
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Avlönings
förmåner.

Lönenivå och

lönegradsplacering.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

dan utvecklat, vattenrättsdomarna och vattenrättsingenjörerna uppföras ä

ordinarie stat; och synes mig detsamma höra ske jämväl med skrivbiträdena.

Däremot torde icke vara lämpligt att å ordinarie stat uppföra jämväl

v attenrättssekreterartjänsterna, vilka, på sätt de sakkunniga och vattenöverdomstolen

framhållit, torde böra givas karaktär av passagetjänster

för jurister med intresse för vattenrättsskipningen.

I fråga örn tillsättandet av befattningarna lärer utnämnande av vattenrättsdomare

och vattenrättsingenjörer böra ankomma på Kungl. Majit,

och synes jämväl förordnande av vattenrättssekreterare liksom hittills

böra meddelas av Kungl. Majit. Konstituerandet av skrivbiträde torde, såsom

lönenämnden framhållit, böra anförtros åt vattenrättsdomaren. Även

vattenrättsamanuensen lärer liksom hittills böra antagas av vattenrättsdomaren.

Vattenrättsdomarnas och vattenrättsingenjörernas utnämning med fullmakt

å tjänsterna nödvändiggör vidtagande av vissa ändringar i 11 kap.

3 och 6 §§ vattenlagen. Jag återkommer härtill i annat sammanhang.

Lika med de sakkunniga anser jag, att det bör åligga vattenrättsingenjör

att i anseende till jäv eller annat förfall för vattenrättsingenjör vid

annan vattendomstol tjänstgöra i dennes ställe. Uppenbarligen bör det

även eljest i fall av behov kunna åläggas vattenrättsingenjör att, i den

mån det kail ske utan hinder för arbetet vid den domstol där han är anställd,

utföra arbete vid annan vattendomstol.

Viss arbetstid å tjänsterummet synes mig av skäl, som de sakkunniga

anfört och till vilka vattenöverdomstolen anslutit sig, icke kunna stadgas

för vattendomstolarnas personal. Däremot torde, såsom Svenska vattenkraftföreningen

framhållit, föreskrift böra meddelas örn skyldighet för

vattenrättsingenjörerna att under sedvanlig kanslitid vara tillstädes å

vattendomstolens kansli, därest hinder därför ej möter på grund av sammanträde

med vattendomstolen eller av annan giltig anledning. Beträffande

tjänstgöringens anordnande i övrigt torde det böra tillkomma vederböiande

vattenrättsdomare att meddela erforderliga föreskrifter.

Med de sakkunniga är jag ense därom, att allmänna civilförvaltningens

avlöningsreglemente bör äga tillämpning å vattendomstolarnas ordinarie

personal.

Vad då först angår vattenrättsdomarens avlöning har jag tidigare uttalat,

att den bör bibehållas vid i stort sett samma belopp, som redan nu utgår.

Mot en höjning av vattenrättsdomarens nuvarande avlöning kan, såsom

jag tidigare berört, göras gällande, att därigenom det senast år 1923

fastställda förhållandet mellan vattenrättsdomarnas och häradshövdingarnas

löneställning skulle brytas. Å andra sidan synes det icke böra ifrågakomma,

att vattenrättsdomarnas avlöning sättes lägre. En sådan nedsättning

skulle med all sannolikhet medföra, att för de nya ordinarie tjän
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Marits proposition Nr 164.

sterna icke skulle kunna påräknas tillräckligt kvalificerade personer. Vattenrättsdomarens

avlöning utgår för närvarande med ett belopp av 15,000

kronor, uppdelat å lön och tjänstgöringspenningar, vartill kommer dyrtidstillägg

enligt de för oreglerade verk fastställda grunder. Enligt dessa

uppgår dyrtidstillägget vid ett indextal av 160 till 2,340 kronor för år.

Vattenrättsdomarens sammanlagda löneinkomst utgör alltså för närvarande

17,340 kronor.

Med ifrågavarande befattningars karaktär och den nu utgående avlöningens

storlek synes mig bäst överensstämma, såsom ock av de sakkunniga

förordats, att vattenrättsdomaretjänsterna i lönehänseende likställas

med de befattningar, som enligt allmänna avlöningsreglementets tjänsteförteckning

tilldelats plats i lönegraden A 2. Denna lönegrad har också

ansetts böra ligga till grund för beviljande vid 1930 års riksdag av tillläggspensioner

åt två vattenrättsdomare. Lönen för befattningshavaie i

denna lönegrad är å G-ort 15,000 kronor, vartill kommer dyrtidstillägg enligt

grunderna för nyreglerade verk, uppgående vid ett indextal av 160

till 1,152 kronor för år. Den sammanlagda avlöningen skulle alltså på

G-ort'' utgöra 16,152 kronor. Då detta belopp avsevärt understiger vattenrättsdomarnas

nuvarande löneinkomster, torde denna skillnad böra utjämnas.

Med avseende å det sätt, varpå en dylik lönefyllnad skulle kunna beredas

vattenrättsdomaren, hava olika förslag framställts. Av de sakkunniga

har ifrågasatts ett visst arvode för varje dags tjänstgöring vid vattendomstolens

sammanträden eller vid särskild undersökning i överensstämmelse

med vad nu gäller i fråga örn vattenrättsingenjörerna. Denna utväg

har emellertid av de hörda myndigheterna ansetts som mindre lämplig.

Statskontoret har i stället förordat, att löneförstärkning med visst

belopp måtte utgå i likhet med vad tidigare skett i fråga örn landssekreterarna

och landskamreränka. Jag anser denna utväg böra tillerkännas

ett avgjort företräde.

Vad angår löneförstärkningens belopp finner jag detta skäligen böra

sättas till 1,500 kronor. Därest, såsom jag föreslår, vattenrättsdomare

placeras i lönegraden A 2 samt tillerkännes löneförstärkning med sist

angivna belopp, komma hans löneinkomster sålunda att uppgå till 16,500

kronor jämte nyreglerat dyrtidstillägg.

Vad härefter angår vattenrättsingenjörerna hava vattenöverdomstolen,

allmänna civilförvaltningens lönenämnd och lantbruksstyrelsen på olika

grunder förklarat sig anse den av de sakkunniga för dem föreslagna lönenivån

för hög, medan statskontoret lämnat densamma utan erinran

samt Svenska vattenkraftföreningen och Svenska teknologföreningen

framhållit, att någon sänkning däri icke borde företagas, med risk att eljest

för befattningarna tillräckligt kvalificerade krafter icke komme att

stå till buds. Även om ett visst fog, särskilt i fråga örn de vattenbyggnadstekniska

ingenjörerna, måste erkännas föreligga för den av förening
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts propositio7i Nr 164.

Särskilda avliSningt.

bestämmelser

771. m .

arna uttalade farhågan, nödgas jag dock ansluta mig till den mening, som

av vattenoverdomstolen med flera myndigheter gjorts gällande. Samtliga

hörda myndigheter synas vara ense därom, att för vattenrättsingenjörerna

högre fast lön än enligt lönegraden B 30 icke bör fastställas. Jag dela.

r denna uppfattning. Därjämte anser jag emellertid, att någon avlöningsförstärkning

bör förekomma, och synes mig denna lämpligen kunna

åstadkommas därigenom att, såsom lönenämnden tillstyrkt, ett dagarvode

a nuvarande belopp, eller 25 kronor, tillerkännes vattenrättsingenjören

vid undersökning jämlikt 11 kap. 45 § 2 mom. vattenlagen. Den löneökning

tjänstinnehavaren härigenom erhåller torde kunna beräknas uppgå

till högst 700 kronor. Sistnämnda avlöningsform — vilken redan tillämpas

i fråga örn vattenrättsingenjörerna — inger enligt min mening i fråga

örn dem inga principiella betänkligheter. Den är ur praktisk synpunkt

att förorda, då därigenom en viss differentiering i lönen efter arbetsbördan

uppkommer, vilket med hänsyn särskilt till de vid Norrbygdens vattendomstol

till anställning föreslagna ingenjörerna är i viss mån eftersträvansvärt.

Återstående till ordinarie anställning föreslagna befattningshavare, eller

skrivbiträdena, föreslår jag till placering i lönegraden B 4, således i

kontorsbiträdes ställning. Jag åberopar därvid vad lönenämnden till

stöd för en dylik placering anfört.

Vad beträffar de icke-ordinarie befattningshavarna vid vattendomstolarna,

eller vattenrättssekreterarna och vattenrättsamanuenserna, ansluter

jag mig till de sakkunnigas förslag örn deras avlönande enligt lönegraden

B 27 respektive såsom förste amanuenser i statsdepartement.

På sätt statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd framhållit,

böra emellertid bestämmelserna i 33 § avlöningsreglementet för

icke-oidinaiie befattningshavare förklaras tillämpliga å vattenrättssekreterarna,

dock att, därest vattenrättssekreterare är eller förordnas till

assessor i hovrätt, denne bör åtnjuta enahanda rätt till uppf lyftning i löneklass

som assessor. Då vattenrättssekreterares begynnelseavlöning på

grund häiav kommer att utgå enligt 26:e löneklassen, medför mitt förslag

ytterligare någon minskning i deras nuvarande löneförmåner utöver den,

som redan de sakkunnigas förslag innebär.

Till vattenrättsdomare, som övergår å ny stat, torde i anslutning till

vad tidigare tillämpats vid övergång till efterskottsbetalning av hela avlöningen

böra utgå särskild gottgörelse.

Enligt 2 § avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen skola

jämte avlöningsreglementets stadganden kunna för vissa tjänstemän gälla

särskilda, av Kungl. Majit och riksdagen beslutade föreskrifter. Dylika

bestämmelser finnas för åtskilliga verk sammanförda i kungörelsen

den 6 juni 1925 (nr 272) angående utsträckt tillämpning av berörda

avlöningsreglemente. T anledning av förevarande lönereglering erford
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

ras jämväl för vattendomstolarnas personal tillämpningsföreskrifter i

åtskilliga hänseenden.

Därvid får jag till en början erinra örn de sakkunnigas förslag, att gällande

inskränkning i vattenrättsingenjörs rätt att åtaga sig enskilt uppdrag

allt fortfarande skall bibehållas. Förslaget, som av mig tillstyrkes,

går utöver vad 3 § avlöningsreglementet för dylikt fall stadgar och

föranleder för den skull en särskild bestämmelse.

Vidare skulle, därest ej annat föreskrives, vad 13 § 3 mom. avlöningsreglementet

innehåller örn tjänstemans skyldighet att underkasta sig förflyttning

till annan tjänst bliva tillämpligt jämväl å vattenrättsdomare

och vattenrättsingenjörer. Vad vattenrättsdomare angår torde sådan skyldighet

allenast böra avse likvärdig domartjänst. Därvid synes mig såsom

förebild till föreskrifter å området i fråga kunna tjäna vad beträffande

häradshövdingarnas skyldighet att underkasta sig förflyttning

stadgats genom kungörelse den 20 juni 1919 (nr 355). Detta synes för vattenrättsdomares

vidkommande böra innebära skyldighet att vid förändrad

organisation av vattendomstolarna eller dessas upphörande övergå till

annan jämställd eller högre domaretjänst. Beträffande vattenrättsingenjörerna

synes skyldighet till förflyttning böra föreligga under motsvarande

förutsättningar, dock att skyldigheten bör avse jämväl annan likvärdig

eller högre statstjänst än domarebefattning. Rätt till bibehållen

avlöning och i förekommande fall flyttningsersättning bör givetvis tillförsäkras

befattningshavaren.

Förslaget örn särskild avlöningsförstärkning till vattenrättsdomare och

örn dagarvode i visst fall till vattenrättsingenjör föranleder förmånernas

upptagande i särskilda bestämmelser. Dylika bestämmelser erfordras

också i fråga örn vattenrättsdomares rätt att vid tjänstledighet uppbära

avlöningsförstärkning och i fråga örn ersättning till vikarie för

vattenrättsdomare eller vattenrättsingenjör. Bestämmanderätten i sistherörda

hänseenden synes, på sätt beträffande motsvarande förhållanden

för landssekreterare och landskamrerare ägt rum, böra tilläggas Kungl.

Maj:!. Vid utformandet av bestämmelserna rörande vikariatsersättning

synes den nuvarande föreskriften, att vattenrättssekreterare, som förordnas

att med bibehållande av egen tjänst förrätta viss del eller vissa av

vattenrättsdomarens åligganden, icke i anledning härav är berättigad till

särskild ersättning, böra bibehållas.

Vad angår rätt till semester torde böra erinras därom, att enligt nu

gällande bestämmelser vattenrättsdomare och vattenrättssekreterare äga

årligen åtnjuta sådan vardera under en och en halv månad. Denna ledighet

ina emellertid förläggas till sådan del av året, som är tjänlig för

syns hållande, allenast under förutsättning att det prövas kunna ske

utan större olägenhet för göromålens behöriga fortgång. 1 gengäld äro

dessa befattningshavare berättigade att uttaga den för ett år dem tillkommande

återstående semestertiden under de tre första månaderna det,

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

Pension.

påföljande året. I båda nu angivna hänseenden torde, vad ängår vattenrättsdomare

och vattenrättsingenjörer, tillämpningsföreskrifter höra meddelas.

Då vattenrättssekreterare icke upptagits till ordinarie anställning,

bör i fråga örn honom motsvarande bestämmelse först i annat sammanhang

meddelas.

Till frågan örn den närmare lydelsen av de sålunda antydda tillämpningsföreskrifterna

återkommer jag senare.

Pensionsförhållandena för de vid vattendomstolarna anställda ordinarie

befattningshavarna komma, såsom de sakkunniga erinrat, att regleras

bland annat enligt lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension. På grund härav skulle jämväl vattenrättsingenjörerna

komma i åtnjutande av den för domare gällande högre pensionsåldern,

70 år. Med hänsyn till den fysiskt ofta mycket påfrestande

verksamhet, som åvilar en vattenrättsingenjör, synes mig emellertid, såsom

vattenöverdomstolen och allmänna civilförvaltningens lönenämnd

framhållit, pensionsåldern för denne böra sättas något lägre än för annan

innehavare av domarämbete. Att därvid, på sätt ifrågasatts, jämväl föreskriva

lägre pensionsålder än den för annan tjänstinnehavare i regel

stadgade, eller 67 år, synes mig däremot icke påkallat. Jag anser sålunda

att vattenrättsingenjör bör i likhet med annan tjänstinnehavare i byråchefs

ställning vara skyldig att avgå från sin tjänst vid fyllda 67 år. Anledning

att, på sätt lönenämnden ifrågasatt, för vattenrättsingenjör sätta

antalet för rätt till full pension erforderliga tjänstår lägre än som i allmänhet

härför föreskrives, eller 35 år, synes mig däremot icke föreligga.

Vad sålunda av mig förordats i fråga örn pensionsålder för vattenrättsingenjörerna

medför viss ändring i 6 § pensionslagen. Till frågan härom

återkommer jag senare.

domstols Förslaget om vattendomstolsavgiffernäs höjande med 50 procent, vilavgifter''

ket försla§ biträtts av vattenöverdomstolen och med viss reservation jämväl

av Svenska vattenkraftföreningen, tillstyrkes av mig. Jag återkommer

till denna fråga i samband med den av höjningen föranle’dda ändringen

i 11 kap. 95 § vattenlagen.

Tidpunkten Ehuru, såsom statskontoret erinrat, det ur budgetsynpunkt givetvis

^organisa-*1 sku^e vara till stor fördel, att den nya vattendomstolsorganisationen fin

organisa
tionens
ikraft
trädande.

ge träda i kraft vid ingången av det nya budgetåret, nödgas jag dock i likhet

med de sakkunniga och vattenöverdomstolen föreslå en senare tidpunkt

härför. Jag kan därvid inskränka mig till att åberopa de skäl, som av

dem därvid anförts; och synes mig valet mellan den av de sakkunniga

förordade tidpunkten, den 1 oktober 1932, och den av vattenöverdomstolen

angivna, den 1 januari 1933, böra utfalla till förmån för sistnämnda datum.

Jag föreslår alltså, att den nya organisationen sättes i kraft med

1933 års ingång. Jag förutsätter härvid, att Kungl. Majit äger att redan

dessförinnan vidtaga de åtgärder, som påkallas av omorganisationen.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

Vid vattendomstolarnas inordnande under allmänna civilförvaltningens för

avlöningsreglemente lärer staten för desamma böra uppställas i enlighet den nya

med den typ härutinnan, som allmänt vedertagits för verk, där avlöningsförhållandena

på dylikt sätt reglerats.

I följd härav synes staten för vattendomstolarna böra upptaga de sed- Avlöningsstat.

vanliga anslagsposterna till bestridande av avlöningar till ordinarie

tjänstemän, avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. och

renskrivningskostnader av tillfällig art. Av det föregående framgår,

att i fråga örn samma domstolar därjämte tillkomma följande två

anslagsposter, nämligen en till bestridande av avlöningsförstärkning

åt vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer, åt de senare i form

av dagarvoden, samt en till bestridande av dagarvoden åt vattenrättsnämndemän,

ersättningar till sakkunniga biträden m. m. Ytterligare

bär — såsom framgår av mitt yttrande till årets statsverksproposition

vid anmälan den 4 januari 1932 av anslagsbehovet till vattendomstolarna

(andra huvudtiteln sid. 26) — staten upptaga en post till resekostnads-

och traktamentsersättningar. Samtliga omförmälda anslagsposter

torde böra angivas såsom förslagsanslag.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän torde böra upptagas

med ett belopp av 138,600 kronor, såsom närmare framgår av nedanstående

efter sedvanliga grunder verkställda beräkning:

Befattning

Lönegrad

Ortsgrupp

Lön, kr.

1 vattenrättsdomare

............ A 2

F

14,700

1 » ...............

»

. G

15,000

2 » ...............

............. »

»

30,000

1 vattenrättsingenjör ...............

B 30

F

11,220

1 » ...............

»

11,220

1 » ...............

............. »

G

11,460

3 » .............

............. »

»

34,380

1 kontorsbiträde .......................

B 4

F

2 580

1 » .......................

»

G

2,676

2 » .......................

»

5,352 138,588

Till grundavlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare torde komma

att erfordras ett belopp av högst 52,308 kronor enligt följande uppställning:
-

Befattning

1 vattenrättssekreterare

1

2

1 vattenrättsamanuens

1

2

Löneklass

26

16

»

»

Ortsgrupp

F

G

»

F

G

»

Lön, kr.

8,340

8,580

17,160

4,440

4,596

9,192 52,308

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 164.

I anslutning härtill torde anslaget till avlöningar till icke-ordinarie

befattningshavare xn. m. böra beräknas på följande sätt:

Grundavlöningar till icke-ordinarie befattningshavare,

nögst .................................................... kronor 52 308

Avlöningsförhöjningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m., förslagsvis ..................................... ,

Vikariatsersättningar för vattenrättssekreterare och vat
tenrättsamanuenser,

förslagsvis ........................ 2 000

Tillfällig personal, övertidsersättning m. m., högst.......... ^754

Summa kronor 56,400.

I fråga örn beräkningen av posten till avlöningsförhöjningar må nämnas,

att för vattenrättssekreterare icke räknats med någon löneklassuppflyttnmg

och för vattenrättsamanuens allenast med en dylik. Förstnamnda

förhållande betingas av befattningens karaktär av genomgångstjanst,

och torde sistnämnda beräkningssätt jämväl vara motiverat, då

ej heller vattenrättsamanuenserna i allmänhet torde komma att under

längre tidrymd innehava sina befattningar.

+-itåonng?POSten ^ renskrivningskostnad har av de sakkunniga beräknats

till 6,000 kronor och torde böra uppföras i staten med nämnda belopp.

Gagarvoden åt vattenrättsnämndemän, som av de sakkunniga föreslagits

tili -0 kronor for dag men vilka torde böra bibehållas vid sin nuvarande

stolek, lo kronor, synas böra jämte vissa andra ersättningar upptagas till

ett belopp av 9,000 kronor.

Av vad jag tidigare anfört dels denna dag angående löneförstärkning

lil vattenrattsdomare och vattenrättsingenjörer dels ock till statsrådsprotokollet

den 4 januari 1932 angående överflyttande till anslaget till vattendomstoiarna

av kostnaderna för domstolspersonalens tjänsteresor framgår,

„ omförmäla båda ändamål böra avses respektive 10,000 kronor och

40,000 kronor. I

I enlighet med vad jag sålunda anfört synes avlöningsstaten för vattendomstolarna

böra erhålla följande utseende:

Avlönigar till ordinarie tjänstemän, förslagsunslag ____kronor 138 600

Avlonmgsförstärkning till vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer,

förslagsanslag ......................... „ 10 000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.,

förslagsanslag .................................. ’ 56 400

Dagarvoden till vattenrättsnämndemän m. m., förslagsanslag

........................... ^ 0OQ

Renskrivningskostnad, förslagsanslag .................... ,, 6 000

Resekostnads- och traktamentsersättningar, förslagsanslag » . 40,000

Summa förslagsanslag kronor 260,000.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

61

Då, såsom jag framhållit i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 4 Kostnader

januari 1932, kostnaderna för den ordinarie vattendomstolsorganisationen, 1 ^Td°vu-e

med undantag av utgifterna för personalens tjänsteresor, beräknade till varande

40,000 kronor, för närvarande belöpa sig till omkring 220,000 kronor, eller oruan%liaUanalltså

sammanlagt till 260,000 kronor, föranleder sålunda mitt förslag till

ny domstolsorganisation ingen kostnadsökning. Tvärtom lärer genom detsamma

vissa besparingar vinnas. Sålunda torde anspråken på andra huvudtitelns

anslag till dyrtidstillägg komma att minskas med ett av statskontoret

beräknat belopp av omkring 20,000 kronor årligen, varjämte, såsom

statskontoret jämväl påpekat, i den mån vattenrättsingenjörer, som

för närvarande äro tjänstemän å indragningsstat, komma att övergå till

ordinarie vattenrättsingenjörsbefattningar, å samma stat kan beräknas

uppstå viss besparing. I detta sammanhang tillåter jag mig ock erinra örn

mitt förslag örn böjning av vattendomstolsavgifterna, vilket torde kunna

antagas medföra en ökad statsinkomst av omkring 10,000 kronor.

Såsom engångskostnad för den nya vattendomstolsorganisationen hava Engångsde

sakkunniga upptagit ett belopp av omkring 8,000 kronor, avsett att an- k°gln«dvändas

till anskaffande åt vattendomstolarna av de avvägnings- och vattenmätningsinstrument

m. m., vilka erfordrades för utförande av vattenrättsingenjörernas

arbete i tjänsten. Att för nämnda ändamål, såsom

statskontoret ifrågasatt, uppföra särskilt anslag i riksstaten synes mig

icke erforderligt. Därest de sakkunnigas förslag anses böra förverkligas,

vilket i och för sig synes skäligt, anser jag, att utgiften härför kan bestridas

från andra huvudtitelns allmänna expensanslag.

I förestående kostnadsberäkning ingår, såsom framgår av densamma, Särskilt

intet anslag till den avdelning av Västerbygdens vattendomstol, som har y^^nJUiets

att handlägga målet örn reglering av sjön Vänern. De sakkunniga hava behandling.

ansett, att vid nuvarande anordning å ifrågavarande område borde förbliva,

intill dess målet blivit vid vattendomstolen slutfört, i följd varav

någon förflyttning av nämnda domstolsavdelning från Vänersborg till

Stockholm ej heller borde förekomma. Jag ansluter mig till fullo till vad de

sakkunniga sålunda uttalat. På grund härav erfordras jämväl i fortsättningen

medel till upprätthållande av nämnda domstolsavdelning. Kostnaderna

för densamma hava hittills, som framgår av mitt anförande

till statsrådsprotokollet den 4 januari 1932, med inräknande av utgifterna

för skrivbiträden uppgått till omkring 55,000 kronor årligen.

Utöver nämnda belopp torde, såsom jämväl framgår av nyssnämnda anfö

rande, för framtiden 5,000 kronor böra beräknas för bestridande av resekostnads-

och traktamentsersättningar till avdelningens personal vid

tjänsteresor, vadan sammanlagda årliga kostnaden för avdelningen sålunda

kan antagas bliva 60,000 kronor. Det synes mig lämpligt, att de medel,

som ännu någon tid torde bliva erforderliga för bestridande av ifrågavarande

domstolsavdelnings verksamhet, från och med budgetåret 1932/1933

anvisas såsom särskilt anslag i riksstaten.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Marits proposition Nr ldi.

Anslagsbehov I årets statsverksproposition har, i avbidan på särskild proposition i

anderå^d9et- ämnet, till bestridande av kostnaderna för vattendomstolarna för bud
1933/1933.

getåret 1932/1933 beräknats ett extra förslagsanslag å 320,000 kronor.

Därest mitt förslag att den nya vattendomstolsorganisationen sättes i

kraft med år 1933 varder av riksdagen bifallet, erfordras, såsom av det

föregående framgår, för budgetåret 1932/1933 dels ett extra förslagsanslag

för upprätthållande av de nuvarande fem ordinarie vattendomstolarnas

verksamhet under tiden 1 juli—31 december 1932, dels ett ordinarie

förslagsanslag för upprätthållande av samma domstolars verksamhet under

tiden 1 januari—30 juni 1933, dels ock, enär Vänernmålet icke kan väntas

slutfört under nämnda budgetår, ett extra förslagsanslag för upprätthållande

av verksamheten vid den för samma måls handläggning inrättade

särskilda avdelningen av Västerbygdens vattendomstol under hela budgetåret.

Beloppen av de olika anslagen böra, såsom jämväl framgår av

vad jag tidigare anfört, sättas för ett vart av de två förstnämnda till

130,000 kronor och för det sistnämnda till 60,000 kronor.

Förf att- För genomförande av förslaget till ny vattendomstolsorganisation er
YiXtiQSfOT-

u

slag. fordras vissa författningsändringar. Några av dessa äro av beskaffenhet

att skola underställas riksdagen.

I sådant hänseende får jag i första hand erinra örn att ändring i vattenlagen

påkallas av förslagen örn vattenrättsdomarnas och vattenrättsingenjörernas

uppförande å ordinarie stat samt örn höjning av vattendomstolsavgifterna.

Av förstnämnda åtgärd beröras 11 kap. 3 och 6 §§ vattenlagen,

av den sistnämnda 95 § samma kap. och lag. Ett inom justitiedepartementet

uppgjort förslag till ändrad lydelse av nämnda paragrafer

har varit föremål för lagrådets granskning. Jag kommer senare i dag att

anmäla detta lagförslag för Kungl. Maj:ts godkännande och avlåtande

av proposition till riksdagen.

Vidare erfordras, såsom jag tidigare framhållit, på grund av ifrågavarande

organisationsförslag vissa tillägg till de i kungörelsen den 6 juni

1925 (nr 272) innefattade tillämpningsföreskrifterna till avlöningsreglementet

för allmänna civilförvaltningen. För innehållet i de behövliga särskilda

föreskrifterna har jag förut (sid. 57) redogjort. I enlighet med vad

jag därvid anfört har inom justitiedepartementet upprättats ett förslag

till dylika föreskrifter. Då för desammas giltighet erfordras riksdagens

godkännande, kommer jag att hemställa, att förslaget, som återgives i

bilaga A till detta protokoll, underställes riksdagens prövning.

Slutligen föranleder, såsom jämväl tidigare anförts, förslaget örn skyldighet

för vattenrättsingenjör att avgå från tjänsten vid lägre levnadsålder

än den för domare eljest stadgade proposition till riksdagen örn ändrad

lydelse av 6 § lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension. Förslag härom kommer senare att av chefen för

finansdepartementet föreläggas Kringl. Majit för godkännande.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. May.ts proposition Nr 164.

Övriga av förevarande organisationsförslag föranledda författningsändringar

— avseende kungörelser om antalet vattendomstolar och deras domsområden,

örn anställande av vattenrättsingenjör gemensamt för olika

vattendomstolar samt örn ändring i vissa delar av stadgan angående tjänstgöringen

vid vattendomstolarna — äro däremot av uteslutande administrativ

natur och påkalla förty i förevarande sammanhang endast ett omnämnande.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att Hemställan

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

dels besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,

skall från och med den 1 januari 1933 äga tillämpning å befattningshavare

vid vattendomstolarna;

dels besluta, att uti den till samma reglemente hörande tjänsteförteckningen

skall under andra huvudtiteln införas följande:

Verk och befattningar

Avdelning och

lönegrad enligt

löneplanen

Andra huvudtiteln.

Vattendomstolarna.

Vattenrättsdomare......................................................................

A 2

Vattenrättsingenjör ....................................................................

B 30

Kontorsbiträde ............................................................................

B 4

dels godkänna särskilda bestämmelser av den lydelse, bilaga A vid detta

protokoll utvisar, att från och med den 1 januari 1933 lända till efterrättelse

beträffande vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer;

dels bestämma antalet ordinarie befattningshavare vid vattendomstolarna

på följande sätt:

Lönegrad

4 vattenrättsdomare ............................ A 2

6 vattenrättsingenjörer ........................ B 30

4 kontorsbiträden .............................. B 4 ;

dels godkänna det av mig framlagda förslag till avlöningsstat för vattendomstolarna

att tillämpas från och med den 1 januari 1933;

dels medgiva att till vattenrättsdomare, som enligt hittills gällande bestämmelser

ägt uppbära någon del av avlöningen i förskott, vid ingången

av januari månad 1933 må utbetalas ett belopp, motsvarande vad han

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.

skulle kava i den befattning, han vid utgången av år 1932 innekade, i

förskott uppburit för januari månad 1933, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna

då fortfarande varit gällande, så ock att kostnaderna

härför må bestridas av den i avlöningsstaten för vattendomstolarna

upptagna anslagsposten till avlöningar åt ordinarie tjänstemän;

dels till bestridande av kostnaderna för de fasta vattendomstolarna under

tiden den 1 juli—den 31 december 1932 anvisa ett extra förslagsanslag

å ................................................kronor 130,000;

dels i riksstaten under andra huvudtiteln uppföra under rubriken ''vattendomstolarna’

ett ordinarie förslagsanslag å .......... kronor 130,000;

dels ock till bestridande av kostnaderna för handläggning vid Västerbygdens

vattendomstol av målet angående Vänerns reglering för budgetåret

1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag å .......... kronor 60,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 164.

65

Bilaga A.

V attendomstolarna:

Utöver vad i 3 § avlöningsreglementet stadgas skall gälla, att vattenrättsingenjör

icke må åtaga sig enskilt uppdrag rörande företag eller åtgärd,

som kan antagas komma under vattendomstolens bedömande, ej

heller rörande mål, som anhängiggjorts vid annan vattendomstol, innan

detsamma avgjorts genom laga kraftägande utslag.

I stället för vad i 13 § 3 mom. avlöningsreglementet sägs örn förflyttning

till annan tjänst skall för vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör gälla,

att de skola vara skyldiga att vid en förändrad organisation av vattendomstolarna

eller dessas upphörande övergå, vattenrättsdomare till jämställd

eller högre tjänst vid domstol och vattenrättsingenjör till likvärdig

eller högre statstjänst, allt i enlighet med de föreskrifter som kunna

i allmänhet varda för dylikt fall meddelade; dock att tjänstinnehavare

ej skall vara pliktig att i anledning av övergång till ny tjänst vidkännas

minskning i avlöning samt att vid förflyttning till annan ort ersättning

för flyttningskostnaden skall utgå.

Vattenrättsdomare skall utöver honom enligt avlöningsreglementet tillkommande

lön uppbära avlöningsförstärkning med 1,500 kronor för år

räknat. Till vattenrättsingenjör skall utöver lönen utgå dagarvode med

25 kronor vid undersökningsförrättning jämlikt 11 kap. 45 § 2 mom. vattenlagen.

Dagarvode tillfaller den som förrättar tjänsten.

Vid tjänstledighet för vattenrättsdomare på grund av sjukdom eller

annan anledning skola i fråga örn hans rätt att uppbära avlöningsförstärkning

gälla de särskilda bestämmelser, som av Kungl. Majit i sådant

hänseende meddelas.

I fråga örn ersättning till vikarie för vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör

skola gälla de särskilda föreskrifter, som av Kungl. Majit meddelas.

Utöver vad i 21 § avlöningsreglementet föreskrives örn semester skall i

fråga örn vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör gälla, dels att dylik

ledighet må förläggas till sådan del av året, som är tjänlig för syns hållande,

allenast där det prövas kunna ske utan större olägenhet för göromålens

behöriga fortgång, dels ock att därest under visst år semesterledighet

icke till fullo åtnjutits, återstående ledighet må beviljas under

de tre första månaderna påföljande år.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 132 höft. (Nr 1GU.)

;i20«i7 Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga till f(ungl. Maj:ts proposition.

Till herr statsrådet och chefen för Kungl. Justitiedepartementet.

Med stöd av nådigt bemyndigande den 21 februari 1930 bär chefen för

justitiedepartementet anmodat undertecknade att såsom sakkunniga inom

departementet biträda med utredning angående vattendomstolarnas organisation.

Sedan denna utredning numera slutförts, få vi vördsamt överlämna härvid

fogade betänkande.

Stockholm den 29 september 1931.

K. H. HÖGSTEDT. MAURITZ SERRANDER.

i

812487.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vattendomstolarnas nuvarande organisation m. m.

Genom den av 1918 års lagtima riksdag antagna och den 28 juni samma

år utfärdade vattenlagen, vilken trädde i kraft med ingången av år

1919, inrättades för behandlingen av vattenmål i första instans särskilda

domstolär, benämnda vattendomstolar. Såsom andra instans i dylika mål

fungerar enligt samma lag Svea hovrätt i viss sammansättning under

benämningen vattenöverdomstol, och mot vattenöverdomstolens beslut

fullföljes talan hos Kungl. Maj:t i högsta domstolen. I vissa vattenmål,

nämligen sådana som angå inrättande, utvidgande eller förbättrande av

allmän farled eller allmän flottled, fullföljes emellertid talan mot vattendomstols

utslag i allmänhet icke hos vattenöverdomstolen utan hos Kungl.

Majit i regeringsrätten.

Enligt 11 kap. 9 § vattenlagen bestämmes antalet vattendomstolar av

Kungl. Majit, som jämväl förordnar örn vattendomstolarnas domsområden.

Genom K. K. den 30 juli 1918 är vattendomstolarnas antal fastställt

till fem: Norrbygdens, Mellanbygdens, Österbygdens, Söderbygdens och

Väster bygdens vattendomstolar. Domsområdena för dessa äro enligt samma

kungörelse med däri genom K. K. den 6 juni 1924 vidtagen förändring

bestämda på följande sätt, nämligen för

Norrbygdens vattendomstol: Norrbottens län samt de delar av Västerbottens

och Västernorrlands län, som äro belägna norr och öster örn vattendelaren

mellan lime älvs med flera vattendrags vattenområden, å ena,

samt Ångermanälvens vattenområde, å andra sidan;

Mellanbygdens vattendomstol: de delar av Västerbottens och Västernorrlands

län, som icke böra till Norrbygdens vattendomstols område,

Jämtlands och Gävleborgs län med undantag av de delar av sistnämnda

två län, som äro belägna söder och väster örn vattendelaren mellan Ljusnans

vattenområde, å ena, samt Dalälvens med flera vattendrags vattenområden,

å andra sidan, samt de delar av Kopparbergs län, som äro belägna

norr örn nämnda vattendelare;

Österbygdens vattendomstol: de delar av Jämtlands län och Gävleborgs

län, som icke tillhöra Mellanbygdens vattendomstols område, Kopparbergs

län med undantag dels av de delar, som höra till sistnämnda domstols

område, dels ock av den utmed gränsen till Värmlands län belägna

del, som hör till Vänerns vattenområde, Örebro län med undantag av de

Domstolar

i vattenmål.

Vattendomstolarnas

antal

och domsområden.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Vatten
domstolarnas
sammansätt
ning.

delar, som höra till Vänerns och Vätterns jämte Motalaströms vattenområden,

Västmanlands län, Uppsala län, Stockholms stad och län, Södermanlands

län med undantag av den del, som hör till Motalaströms vattenområde,

den del av Östergötlands län, som är belägen norr örn vattendalen

mellan Nyköpingsåns med flera vattendrags vattenområden, å

ena, samt Motalaströms vattenområde, å andra sidan, samt den del av

Skaraborgs län, som tillhör Hjälmarens vattenområde;

Söderbygdens vattendomstol: de delar av Södermanlands och Östergötlands

län, som icke höra till Österbygdens vattendomstols område, de delar

av Örebro län och Skaraborgs län, som höra till Vätterns jämte Motalaströms

vattenområde, Jönköpings län med undantag av den del, som

tillhör Nissans, Ätrans och Vänerns vattenområden, Kronobergs län med

undantag av den del, som tillhör Fylleåns vattenområde, Kalmar län,

Blekinge län, Kristianstads län, Malmöhus län, den del av Hallands län,

som är belägen söder örn vattendelaren mellan Lagans vattenområde, å

ena, samt Fylleåns med flera vattendrags vattenområden, å andra sidan,

samt Gotlands län;

Västerbygdens vattendomstol: de delar av Jönköpings, Kronobergs och

Hallands län, som icke höra till Söderbygdens vattendomstols område,

Skaraborgs län med undantag av de delar, som höra till Österbygdens

och Söderbygdens vattendomstolars områden, Älvsborgs län, Göteborgs

och Bohus län, Värmlands län, den utmed gränsen till sistnämnda län

belägna del av Kopparbergs län, som hör till Vänerns vattenområde, samt

den del av Örebro län, som tillhör sistnämnda vattenområde.

Vattendomstol består av en lagkunnig, i domarvärv erfaren ordförande,

benämnd vattenrättsdomare, två vattenrättsingenjörer med sakkunskap

och erfarenhet, den ene särskilt beträffande byggande i vatten och

den andre särskilt i frågor örn torrläggning av mark, samt två vatten

rättsnämndemän. I vissa fall, nämligen då anläggning, företag eller annat,

varom i vattenmål är fråga, är utan nämnvärd inverkan å vattenförhållandena

och ej heller motstående intresse av någon betydelse därav

beröres, är vattendomstolen beslutför med vattenrättsdomaren och vattenrättsnämndemännen

samt allenast den ene av vattenrättsingenjörerna.

Vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer förordnas av Kungl.

Majit för viss tid, enligt 19 § i stadgan den 6 december 1918 angående

tjänstgöringen vid vattendomstolarna i regel för fem år. Vattenrättsnämndemännen

utses genom val för sex år, i Norrland samt Värmlands

och Kopparbergs län en för varje tingslag samt i övriga delar av riket

en för varje domsaga. Till tjänstgöring i vattendomstolen bör vattenrättsdomaren

kalla nämndemän från det län, som beröres av vid domstolssammanträdet

förekommande mål; hålles sammanträdet vid syn på

stället, skola företrädesvis de närmast boende nämndemännen kallas att

tjänstgöra.

Vid vattendomstol äro vidare anställda dels en lagkunnig sekreterare,

opaginerad Kontrollera mot PDF

benämnd vattenrättssekreterare, och dels i mån av behov en eller flera

vattenrättsamanuenser med juridisk examen samt ett eller flera skrivbiträden.

Vattenrättssekreterare förordnas av Kungl. Majit för viss tid,

högst fem år, samt amanuenser och skrivbiträden av vederbörande vattenrättsdomare.

För varje vattendomstol finnes kansli, förlagt för Norrbygdens vattendomstol

till Umeå, för Mellanbygdens till Sundsvall, för Österbygdens

till Stockholm, för Söderbygdens till Stockholm och för Västerbygdens

till Vänersborg. Kansliet skall hållas öppet för allmänheten under viss

av vattenrättsdomaren bestämd tid varje helgfri dag. På framställning

av vederbörande vattenrättsdomare äger vattenöverdomstolen, då det med

hänsyn till göromålens obehindrade fortgång eller eljest prövas lämpligt,

förordna, att vattendomstols kansli för viss tid, högst en månad, förläggas

till annan ort; å det sedvanliga kanslistället skall dock under

tid, då kansliet sålunda tillfälligt förlägges till annan ort, finnas någon,

som av vattenrättsdomaren förordnats att i hans ställe mottaga handlingar,

som dit ingivas.

Örn de vid vattendomstol anställda befattningshavarnas tjänsteåligganden

innehållas närmare föreskrifter i den förut omförmälda, av Kungl.

Majit den 6 december 1918 utfärdade stadgan angående tjänstgöringen

vid vattendomstolarna. Innan innehållet i dessa föreskrifter återgives,

torde emellertid en kort redogörelse böra lämnas rörande det processuella

förfarandet vid vattendomstolarna.

De mål, som tillhöra vattendomstols upptagande, i lagen sammanförda

under benämningen vattenmål, delas i tre grupper: ansökningsmål, stämningsmål

samt besvärs- och underställningsmål. Under det att i stämningsmålen

fråga är örn yrkanden, riktade mot en eller flera bestämda

personer, åsyftas i ansökningsmålen att erhålla ett rättsligt avgörande,

som har bindande verkan mot envar. Till ansökningsmålen hänföras

huvudsakligen frågor om medgivande till eller godkännande av företag

eller åtgärd enligt vattenlagen. I besvärs- och underställningsmålen har

vattendomstolen att såsom andra instans pröva fråga, som redan varit

föremål för avgörande vid syneförrättning enligt 10 kap. vattenlagen.

Vad ansökningsmålen beträffar hava i vattenlagen detaljerade bestämmelser

givits i syfte dels att bereda alla, vilkas rätt kan vara beroende

av det företag eller den åtgärd, varom fråga är, kännedom örn målet och

tillfälle att i avseende å företaget eller åtgärden bevaka sina intressen,

dels ock att redan före vattendomstolens sammanträde för målets behandling

få det för bedömandet erforderliga materialet i största möjliga mån

samlat och därigenom vinna koncentrering av domstolsförhandlingarna

och undvika tidsutdräkt. Ansökningen skall vara åtföljd av de ritningar

jämte beskrivning och andra handlingar samt innehålla de upplysningar,

vilka erfordras för bedömande av företagets eller åtgärdens beskaffennel,

omfattning och verkningar. Uppgift skall i ansökningen lämnas å

Vattendomstolskansliernas

förläggningsorter.

Förfarandet

vid vattendomstolarna.

Ansöknings
mål.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

den eller de fastigheter, som beröras av företaget eller åtgärden, å dessas

ägare oell nyttjanderättshavare samt i allmänhet även å de ersättningsbelopp,

sökanden är villig att betala. Örn ansökningshandlingarna äro i

något hänseende ofullständiga, äger vattenrättsdomaren förelägga sökanden

att inom viss tid komplettera dem, vid äventyr att ansökningen eljest

förklaras förfallen. Sedan fullständiga ansökningshandlingar inkommit

till vattenrättsdomaren, utfärdar denne kungörelse örn målet. I kungörelsen

skola de fastigheter, som saken förmenas angå, namngivas eller

eljest på oförtydbart sätt utmärkas samt underrättelse meddelas parterna

örn vad de hava att iakttaga till bevakande av sin rätt. Kungörelsen

skall genom vattenrättsdomarens försorg avsändas för uppläsande

så snart ske kan i kyrkan i den eller de församlingar, där de i kungörelsen

angivna fastigheterna äro belägna eller, då det är fråga örn åtgärd

för allmän farled eller allmän flottled, där den ifrågavarande delen

av farleden eller flottleden framgår, samt införas i en eller flera ortstidningar

ävensom i allmänna tidningarna. Särskilda kallelsebrev skola

därjämte utan dröjsmål tillsändas kända ägare och nyttjanderättshavare

till de fastigheter, som kunna beröras av företaget eller åtgärden, liksom

till de myndigheter, vilka hava att bevaka kronans eller det allmännas

rätt. Ett exemplar av ansökningshandlingarna — vilka i allmänhet skola

ingivas i fem exemplar -—- skall, intill dess slutlig prövning av målet ägt

rum, hållas för dem, som önska taga del därav, tillgängligt å en eller

flera för parterna välbelägna platser hos tjänsteman, kommunal befattningshavare

eller enskild person (aktförvarare). Hos denne skola även

handlingar, som sedermera ingivas i målet, samt kallelser och andra

meddelanden från vattenrättsdomaren till parterna jämte avskrift av vattendomstolens

utslag i målet hållas tillgängliga. Underrättelse örn aktförvarare

skall intagas i kungörelsen.

Örn någon, vars rätt kan vara beroende av ansökningen eller därmed

avsett företag, vill bestrida ansökningen eller i ett eller annat avseende

göra invändningar mot densamma, åligger det honom att inkomma med

skriftliga erinringar till vattenrättsdomaren inom viss av denne bestämd

och i kungörelsen angiven tid. Vid erinringar, som ingivas senare, är

vattendomstolen icke pliktig att fästa avseende. Detta gäller dock icke i

fråga örn ersättningsyrkanden i anledning av det företag eller den åtgärd,

varom fråga är. Dylika yrkanden kunna nämligen framställas senast vid

vattendomstolens första sammanträde i målet. Hava erinringar inom

rätt tid framställts, förelägger vattenrättsdomaren sökanden viss tid för

ingivande av påminnelser till bemötande av erinringarna. Försummas

denna tid, gäller enahanda äventyr, som nyss sagts beträffande erinringsskrifter.

Därest vattenrättsdomaren finner tillfälle böra lämnas parterna

att växla flera skrifter, äger han förordna därom och i avseende å den

fortsatta skriftväxlingen meddela erforderliga föreskrifter.

För åstadkommande av nödig utredning tillkommer det vattenrätts
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

domaren eller vattendomstolen att, örn det finnes lämpligt, föranstalta

örn förhör vid allmän domstol med vittnen eller parter angående viss i

målet förekommande fråga. Vattenrättsdomaren eller domstolen äger

likaledes att, örn det så finnes nödigt, begära utlåtande från förvaltande

myndighet i viss fråga samt att i avseende å fråga, för vars bedömande

tarvas särskilda fackkunskaper, som icke annorledes äro för domstolen

tillgängliga, till biträde åt domstolen tillkalla i sådant ämne sakkunnig

person. Vattenrättsdomaren äger vidare uppdraga åt en eller flera sakkunniga

personer att verkställa teknisk utredning eller värdering, som

erfordras för granskning eller komplettering av de från sökandens eller

annan parts sida framkomna uppgifter, samt avgiva utlåtande i målet.

Angående tiden för företagande av dylik undersökning skall underrättelse

på föreskrivet sätt meddelas parterna, som därigenom erhålla tillfälle

att vid undersökningen bevaka sina intressen. Uppdrag att verkställa

förberedande undersökning å stället kan även lämnas åt vattenrättsingenjörerna

eller endera av dem, antingen med eller utan biträde

av vattenrättsnämndemännen eller en av dem. Dylik förberedande undersökning

torde i de flesta mål, särskilt då fråga är örn större företag,

vara erforderlig för underlättande och förkortande av arbetet vid vattendomstolens

sammanträde.

Sedan skriftväxlingen mellan parterna avslutats och utredningen i millet

genom förberedande undersökning o. d. blivit så fullständig som möjligt,

sammanträder vattendomstolen för målets vidare behandling och

prövning till syn på stället eller, då sådan icke är erforderlig, å annan

för parterna välbelägen plats. Underrättelse angående tid och ställe för

domstolssammanträdet meddelas parterna i den för kallelser till dem

bestämda ordning, d. v. s. genom införande i viss ortstidning och underrättelsens

översändande till aktförvararen. Parts utevaro från sammanträdet

hindrar ej målets handläggning och avdömande. Örn ej särskilda

omständigheter nödvändiggöra uppskov med förhandlingarna, skall före

sammanträdets avslutande utslag i målet avkunnas eller ock besked lämnas

örn tid och plats för dess meddelande; utan synnerliga skäl får ej

tiden sättas senare än två månader därefter.

Vattendomstolens utslag skall, då därigenom lämnas medgivande till

företag eller åtgärd enligt vattenlagen, innehålla alla bestämmelser, som i

avseende å företaget eller åtgärden erfordras för tillgodoseende av allman

och enskild rätt. Oberoende av örn invändningar framställts mot ansökningen

eller icke, åligger det vattendomstolen att ingå i allsidig provning av

företagets eller åtgärdens laglighet; och i vissa fall bar domstolen att,

även örn icke yrkande därom göres, förplikta sökanden att gälda ersättning

för skada genom företaget eller åtgärden utöver vad i ansökningen

föreslagits.

Jämväl beträffande stämningsmålen innehåller vattenlagen föreskrift

örn en av vattenrättsdomaren ledd skriftväxling mellan parterna, innan

Stämninga
rna!
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Besvärs- och

onderställningsmål.

målet företages till behandling av vattendomstolen. Den ansökan, med

vilken förfarandet inledes, skall innehålla tydlig uppgift å kärandens

påståenden jämte grunderna för dessa samt vara åtföljd av de handlingar,

som käranden vill åberopa till stöd för sin talan. Å stämningsinlagan

har svaranden att inom viss av vattenrättsdomaren förelagd tid avgiva

skriftligt svaromål med bifogande av de handlingar, som han å sin sida

vill åberopa. Till bemötande av svaromålet äger sökanden inkomma med

påminnelser. Finnér vattenrättsdomaren ytterligare skriftväxling erforderlig,

äger han meddela nödiga föreskrifter därom. Det tillkommer

vattenrättsdomaren att i förelägganden rörande skriftväxlingen angiva,

i vilket hänseende ytterligare utredning erfordras. Brister part i fullgörande

av erhållet föreläggande, kan detta medföra skyldighet för honom

att, även örn han vinner målet, gottröra motparten hans kostnader

i anledning av det genom dylik försummelse vållade uppskovet. Beträffande

vattenrättsdomarens eller vattendomstolens rätt att infordra yttranden

eller föranstalta örn särskild utredning av sakkunniga gälla samma

bestämmelser som för ansökningsmålen. Angående tid och plats för

vattendomstolens sammanträde skall tillkännagivande dels anslås i vattendomstolens

kansli och dels i rekommenderat brev tillsändas parterna.

Även i stämningsmålen gäller, att i regel målets handläggning och avdömande

icke hindras av parts utevaro.

Vad angår besvärs- och underställningsmålen, är förfarandet vid vattendomstolen

anordnat så, att kungörelse rörande besvär, som anförts

över syneförrättning enligt 10 kap. vattenlagen, skall av vattenrättsdomaren

utfärdas och offentliggöras på enahanda sätt, som gäller i fråga

örn ansökningsmålen. Ett exemplar av besvärshandlingarna skall av

vattenrättsdomaren tillställas den eller de personer, som vid syneförrättmngen

utsetts att mottaga handlingarna rörande densamma. Sakägare,

som vill bemöta vad i besvären anförts och yrkats, har att inom tid,

som i kungörelsen bestämmes, till vattenrättsdomaren avgiva förklaring.

Klaganden äger att över avgivna förklaringar inkomma med påminnelser,

och vattenrättsdomaren kan även i dessa mål förordna örn ytterligare

skriftväxling. Sedan skriftväxlingen avslutats och förberedande undersökning

i fall, då sådan finnes nödig, ägt rum, sker målets fortsatta behandling

vid sammanträde med vattendomstolen. Underställningsmål,

däri besvär icke anförts, företages till avgörande utan föregående skriftväxling.

Angående själva domstolsbehandlingen gälla i stort sett enahanda

föreskrifter som i fråga örn ansökningsmålen.

Beträffande förfarandet må slutligen erinras, att i ansöknings- samt

besvärs- och underställningsmål vattendomstolen äger, när synnerliga

skäl därtill prövas föreligga, meddela slutligt utslag rörande viss del av

företaget, innan målet i övrigt avgöres, ävensom att vattendomstolen kan

förordna örn verkställighet under viss förutsättning av domstolens utslag,

utan hinder därav att det ännu ej vunnit laga kraft.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Av den. nu i korthet lämnade redogörelsen för förfarandet vid vattendomstolarna

framgår, att de förberedande åtgärder, som i avseende å

ett genom ansökan, stämning eller besvär anhängiggjort mål böra vidtagas

före själva domstolsbehandlingen, i första band ankomma på vattenrättsdomaren,

vilken enligt stadgan angående tjänstgöringen vid vattendomstolarna

har att leda och övervaka det förberedande arbetet för

vattendomstolens sammanträde. Givet är emellertid, att vattenrättsdoma

ren ofta nog behöver redan på detta stadium av målet inhämta vattenrättsingenjörernas

mening, särskilt då det gäller att avgöra, huruvida

sådan förberedande undersökning i tekniskt avseende, som i det

föregående omförmälts, är erforderlig. I vattenlagen stadgas också, att

vattenrättsdomaren beträffande fråga, vari det tillkommer honom att

besluta, bör, där frågans beskaffenhet det påkallar, rådgöra med vattenrättsingenjörerna,

varjämte lagen innehåller den i sig självklara bestämmelsen,

att vattendomstolen ej är av vattenrättsdomarens beslut förhindrad

att förordna annorlunda. Vid utformandet av vattendomstolsstadgans

föreskrifter örn vattenrättsingenjörs åligganden bar även sikte tagits

därpå, att ingenjörernas medverkan erfordras icke blott vid själva

domstolsförhandlingarna och vid förberedande teknisk undersökning å

stället utan jämväl i övrigt. Enligt 4 § i stadgan, med den ändrade lydelse

denna paragraf erhållit genom K. K. den 13 juni 1924, åligger det vattenrättsingenjör:
1)

att meddela vattenrättsdomaren upplysningar och råd, som av denne

i tjänsteärende påkallas, för vilket ändamål vattenrättsingenjören kar

att, örn vattenrättsdomaren så finner nödigt, inställa sig för överläggning

å tid och plats, som denne efter samråd med ingenjören bestämmer;

2) att på vattenrättsdomarens anmodan verkställa teknisk granskningav

mål och ärende, som ankommer på vattenrättsdomarens eller vattendomstolens

handläggning, samt, örn vattenrättsdomaren anser frågans

beskaffenhet det påkalla, däröver till vattenrättsdomaren avgiva skriftlig

berättelse;

3) att, i den mån vattenrättsdomaren finner det för göromålens fortgång

nödigt, för ändamål, som i 1) eller 2) sägs, deltaga i arbetet å vattendomstolens

kansli;

4) att, då lian därtill av vattenrättsdomaren förordnas, förrätta sådan

undersökning, som avses i 11 kap. 45 § 2 mom. vattenlagen; samt

5) att i den utsträckning, vartill stadgandet i 12 kap. 2 § nämnda lag

föranleder, deltaga i arbetet med vattenbokens förande och därvid, utom

annat, sörja för utförande av de ritningar, som böra intagas i vatten boken

Vattenrättsingenjör får enligt vattendomstolsstadgan icke åtaga sig

enskilt uppdrag rörande företag eller åtgärd, som kan antagas komma

under vattendomstolens bedömande, och ej heller rörande mål, som anhängiggjorts

vid annan vattendomstol, innan detsamma blivit genom

laga kraftägande utslag avgjort.

Vatt er, domstolspersonalens

åligganden.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Avlönings för

hållanden.

10

Beträffande vattenrättsnämndeman, vilkens huvudsakliga åliggande

naturligtvis är att på kallelse av vattenrättsdomaren deltaga i sammanträden

med vattendomstolen, innehåller stadgan därjämte föreskrift örn

skyldighet att i frågor, som angå den domsaga eller det tingslag vattenrättsnämndemannen

företräder, på vattenrättsdomarens begäran tillhandagå

med upplysningar örn ortens förhållanden samt att, då han därtill

av vattenrättsdomaren förordnas, biträda vid undersökning enligt 11 kap.

45 § 2 mom. vattenlagen.

Angående vattenrättssekreterarens åligganden lämnar stadgan en ganska

detaljerad uppräkning. Det torde emellertid vara tillräckligt att här

erinra därom, att det åligger honom att efter vattenrättsdomarens anvisning

biträda vid beredandet av mål och ärenden, som ankomma på handläggning

av vattendomstolen eller vattenrättsdomaren, samt vid vattenbokens

förande, att på vattenrättsdomarens anmodan vara tillstädes vid

vattendomstolens sammanträden och därvid föra erforderliga minnesanteckningar,

att uppsätta och för vattenrättsdomaren till granskning

och underskrift framlägga vattendomstolens protokoll ävensom skrivelser,

kungörelser, förelägganden och andra expeditioner, som skola av vattenrättsdomaren

undertecknas, samt att i övrigt biträda med göromålen

å vattendomstolens kansli. Vattenrättssekreteraren är skyldig att, då

han därtill förordnas, vid ledighet för vattenrättsdomaren förvalta dennes

ämbete.

Såsom i det föregående nämnts, innehava vattenrättsdomare, vattenrättsingenjörer

och vattenrättssekreterare sina befattningar allenast på

förordnanden för viss tid. I enlighet härmed äro avlöningsförhållandena

för dem ordnade så, att visst årsarvode tillerkänts dem, varjämte ingenjörerna

uppbära särskilt dagarvode. Vattenrättsdomare åtnjuter sålunda

ett årsarvode av 15 000 kronor, därav 4 000 kronor förklarats skola utgöra

tjänstgöringspenningar. Vattenrättsingenjör åtnjuter i årsarvode 5 000

kronor samt i dagarvode 25 kronor för varje dag, då han tjänstgör vid

vattendomstolens sammanträde eller är upptagen av undersökning enligt

11 kap. 45 § 2 mom. vattenlagen. Särskild ersättning kan därjämte efter

Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall tillerkännas vattenrättsingenjör

för tjänstgöring å vattendomstolens kansli. Årsarvodet åt vattenrättssekreterare

utgör 8 000 kronor, därav 2 800 kronor betraktas såsom tjänstgöringspenningar.

Å de omförmälda arvodena utgår dyrtidstillägg enligt

de grunder, som gälla för dylikt tillägg å oreglerad lön. Vattenrättsnämndeman

är berättigad till ett dagarvode av 15 kronor för varje dag, då

han deltager i vattendomstolens sammanträde eller i sådan undersökning,

som ovan nämnts.

Avlöningen till vattenrättsamanuenser och skrivbiträden vid vattendomstolarna

utgår efter grunder, som fastställas av Kungl. Majit. För

närvarande äro till avlönande av amanuenser anvisade följande belopp,

nämligen vid Mellanbygdens vattendomstol 1800 kronor samt vid var och

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

en av Österbygdens, Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar

3 500 kronor. Ä amanuensavlöningen utgår dyrtidstillägg på sätt ovan

sagts örn dylikt tillägg till vattenrättsdomarens, ingenjörernas och sekreterarens

arvoden. Beträffande utgifterna för renskrivning vid vattendomstolarna

skall enligt K. Br. den 11 april 1930 iakttagas, att därest

skrivbiträde med stadigvarande tjänstgöring behöver vid vattendomstol

anställas, sådant biträde icke må, utan Kungl. Maj:ts för särskilt fall

lämnade medgivande, uppbära högre avlöning än som jämlikt avlöningsreglementet

för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra

verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, den 22 juni 1921 enligt

dess lydelse i K. K. den 6 juni 1925 tillkommer skrivbiträde. Dyrtidstillägg

till dylikt biträde utgår i enlighet med de bestämmelser, som i sådant avseende

gälla i fråga örn befattningshavare vid i lönehänseende nyreglerat

verk.

Enligt stadgan angående tjänstgöringen vid vattendomstolarna äga

vattenrättsdomare och vattenrättssekreterare för åtnjutande av semester

undfå ledighet utan avdrag å löneförmåner under högst en och en halv

månad vart år. Dylik ledighet får dock icke förläggas till sådan del av

året, som är tjänlig för syns hållande, såframt det icke prövas kunna

ske utan större olägenhet för göromålens behöriga fortgång. Därest

vattenrättsdomare eller vattenrättssekreterare under visst år icke till

fullo åtnjutit honom för det året tillkommande semesterledighet, må den

ledighet, han sålunda icke åtnjutit, beviljas honom under de tre första

månaderna påföljande år.

Då det med hänsyn till omfattningen av visst mål eller eljest för göromålens

behöriga fortgång anses erforderligt, äger vattenöverdomstolen

medgiva vattenrättsdomare eller vattenrättsingenjör befrielse från hans

tjänsteåligganden med undantag för visst mål eller ock från viss del eller

vissa av de honom åliggande göromålen. Örn i sistnämnda fall vattenrättssekreterare

förordnas att med bibehållande av egen tjänst förrätta

viss del eller vissa av vattenrättsdomarens åligganden, är han icke i anledning

därav berättigad till särskild ersättning. Till annan vikarie för

vattenrättsdomare eller vattenrättsingenjör vid partiell ledighet, som nyss

nämnts, bestämmes ersättningen av Kungl. Maj:t.

I anledning av det vid Västerbygdens vattendomstol anhängiga

målet angående reglering av sjön Vänern är vid nämnda domstol särskild

personal anställd, nämligen en särskild vattenrättsdomare, två särskilda

vattenrättsingenjörer, en särskild vattenrättssekreterare, en särskild

vattenrättsamanuens med tjänstgöring såsom sekreterare samt ett

ingenjörsbiträde, med en sammanlagd årlig avlöning av, förutom dagarvoden

åt ingenjörerna, 43200 kronor. Beträffande dagarvodena åt de

särskilda vattenrättsingenjörerna samt do vattenrättsnämndemän, vilka

deltaga i handläggningen av omförmälda mål, gälla särskilda av Kungl.

Majit meddelade bestämmelser.

Särskild personal

vid Västerbygdens

vattendomstol.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Anslag till

vattendomstolarnas

verksamhet.

Expeditionslösen

vid vattendomstolarna.

Vattendom•

stolsavgifter.

Vattendomstolarnas

arbetsbörda.

Till upprätthållande av verksamheten vid vattendomstolarna har från

och med hudgetåret'' 1926/1927 anvisats ett extra förslagsanslag av 235 000

kronor. Från detta anslag, som under budgetåret 1929/1930 överskreds

med omkring 15 000 kronor, bestridas dels årsarvoden åt vattenrättsdomare,

vattenrättsingenjörer och vattenrättssekreterare ävensom gottgörelse

åt vid vattendomstolarna anställda amanuenser samt vikariatsersättning

under semester för vattenrättsdomare och vattenrättssekreterare

dels ock följande kostnader, som tidigare utgått från anslaget till domare,

vittnen och parter, nämligen dagarvoden och annan gottgörelse till vattenrättsingenjörer

utöver dem tillkommande årsarvoden ävensom till

vattenrättsnämndemän och av vattenöverdomstolen tillkallat sakkunnigt

biträde, ersättning till sakkunnigt biträde, som av högsta domstolen tillkallats

i vattenmål, samt ersättning till vikarie vid partiell ledighet för

vattenrättsdomare eller vattenrättsingenjör. Kostnaden för renskrivning,

kanslihyra m. m. gäldas icke med nämnda anslag, utan bestridas

utgifterna härför från andra huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till

skrivmaterialier och expenser, ved m. m.

I detta sammanhang må framhållas, att lösen för expeditioner, som utfärdas

från vattendomstolarna, skola av vederbörande befattningshavare

redovisas till statsverket. Enligt uppgifter av vattenrättsdomarne har

dei, genomsnittliga årliga beloppet av lösen och stämpel å expeditioner

från vattendomstolarna under åren 1928—1930 uppgått till cirka 11300

kronor.

\ idare erinras, att då jämlikt vattenlagen medgivande lämnas till

byggande i vatten för vattnets tillgodogörande såsom drivkraft eller till

vattenreglering eller torrläggningsföretag eller då ändrade bestämmelser

rörande hushållningen med vattnet meddelas i syfte att vinna ökad möjlighet

att utnyttja vattenkraft, sökanden är pliktig att såsom bidrag till

kostnaden för vattendomstolarnas organisation och verksamhet erlägga

viss avgift. Summan av de till statsverket influtna vattendomstolsavgifterna

har utgjort:

År 1919

» 1920

» 1921

» 1922

7,-B% 1923

V7 1923—3% 1924

kr. 40 —

» 1 911-70

» 2 284-51

» 11 759-23

» 3 328-4 8

» 45 072-20

V7 1924—3% 1925

V7 1925—3 % 192(5

77 1926—3%. 1927

7, 1927—3%. 1928

7v 1928—3% 1929

7, 1929—3<>/r’ 1930

kr. 19 588-21

» 14 159-4 2

» 27 602-18

» 8 229-31

» 11 250-42

» 57 640-22

Om man bortser från de första två åren av vattendomstolarnas verksamhet,

utgör det genomsnittliga årliga belopp, vartill vattendomstolsavgifterna

uppgått, 21148 kronor 92 öre.

Vattendomstolarnas arbetsbörda framgår av följande tabeller, upprättade

med ledning av vattendomstolarnas diarier. Då arbetet är beroende

av de särskilda målens beskaffenhet, har i tabellerna uppdelning av målen

gjorts i särskilda grupper.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Till Norrbygdens vattendomstol inkomna mål.

I

1.

i År

j Avskrivna mål

Å

n s

ö k

ning

små

1

Stämningsmål

Besvärs- och

underställ- ningsmål

Summa till handläggning

upptagna mål

äng. kraftanläggn., dämnings-

rätt, avledn. av vatten o. d.

ang. vattenreglering

ang. brobyggnad

ang. fyllning i vatten för

anläggning av kaj e. d.

äng. allmän farled

ang. flottledsbyggnader och

uppdämning i allm. flottled

ang. flottningstid, diatrikts-

ind. i allm. flottled, fiske-

avgift o. d.

äng. befrielse från skyld.

att anordna laxtrappa, ål-

ledare e. d.

ang. jämkning i best. rör.

utförande av torrläggn.- företag

ang. anstånd nied full- bordande av företag enl.

vattenlagen

äng. annat

rör. inrättande eller ut- vidgning av allm. flottled

rör. torrläggn.-företag

rör. kloakledn.-företag

1919

3

3

1

i

_

_

_

_

_

_

| .,_

__

_

5

1920

4

5

2

2

—

—

3

-

2

i —

—

—

14

1921

7

5

—

1

—

—

1

i

—

—

x4

i

5

—

—

18

1922

7

5

1

5

—

—

4

2

—

—

—

2 30

4

—

—

—

51

1923

5

1

—

1

—

—

1

i

—

—

3

—

2

8

—

1

18

1924

5

8

—

3

—

—

1

810

—

—

3

—

3

1 4

—

—

32

1925

5

10

—

2

—

—

6

‘25

—

—

—

—

1

3

5

—

52

1926

8

2

1

1

1

1

6

5 22

—

—

1

—

6

6

6

—

53

1927

2

9

—

9

—

—

3

4

—

—

2

1

3

3

11

—

45

1928

2

6

—

8

2

5

8

7

—

1

4

—

3

3

11

—

58

1929

1

7

2

8

2

2

10

6 23

—

_

1

-

—

18

12

—

85

1930

3

7

—

2 2

i

3

11

5

—

—

1

—

—

2

9

—

61

Summa

68

1 5

60

1 6

1 11

54

1 102

1

18

35

25

52

54

| 1

| 492

1 Därav 1 klander mot kungsådreförteckning och 3 klander mot tlottledstörteckning.

3 Klander mot flottledslörteckning.

8 Därav 6 ang. skyldighet för flottande att erlägga fiskeavgift; målen oavgjorda vid 1930

års slut.

4 Därav 21 ang. skyldighet för flottande att erlägga fiskeavgift; målen oavgjorda vid 1930

års slut.

6 Därav 13 ang. skyldighet för flottande att erlägga fiskeavgift; oavgjorda vid utgången

av år 1930.

0 Därav 22 ang. distriktsindelning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Till Mellanbygdens vattendomstol inkomna mål.

År

Avskrivna mål

A

n e ö k

n i n g s m å 1

Stämningsmål

Besvärs- och

underställ- ningsmål

Summa till handläggning

upptagna mål

ang. kraftanläggn., dämnings-

rätt, aviedn. av vatten o. d.

ang. vattenreglering

äng. brobyggnad

ang. fyllning i vatten för

anläggning av kaj e. d.

äng. allmän farled

äng. flottledsbyggnader och

uppdämning i allm. flottled

äng. flottningatid, distrikts-

ind. i allm. flottled, fiske-

avgitt o. d.

j ang. befrielse från skyld.

att anordna laxtrappa, ål- ledare e. d.

ang. jämkning i best. rör.

utförande av torrläggn.- företag

ang. anstånd med full- bordande av företag enl.

vattenlagen

ang. annat

rör. inrättande eller ut- vidgning av allm. flottled

rör. torrläggn.-företag

rör. kloakledn.-företag

1919

15

6

_

_

_

_

1

2

9

1920

21

12

1

1

—

—

3

11

—

—

—

—

2

—

_

_

30

1921

9

7

3

1

—

—

1

8

1

—

3

1 2

3

3

_

32

1922

11

11

3

3

—

—

4

2

—

—

1

”67

8

—

10

—

109

1923

—

10

4

—

—

—

5

1

—

—

2

—

319

8

1

—

50

1924

1

3

1

9

—

—

6

4 44

1

—

3

—

—

4

—

—

71

1925

5

6

—

4

—

—

4

6 4

—

—

1

—

3

2

3

_

27

1926

3

13

1

2

—

—

4

2

—

—

5

—

2

2

1

_

32

1927

1

6

1

1

—

—

1

2

—

—

2

—

4

3

1

—

21

1928

4

6

1

4

—

i

2

1

—

—

9

2

4

4

2

—

36

1929

—

6

2

5

-

—

4

—

—

—

1

—

4

2

1

—

25

1930

2

5

—

2

1

—

9

5

—

—

2

i

6

5

4

—

33

Summa

91

17

32

1

i

36

80

3 1

-

29

72

57|

33

23

— 1

475''

1 Därav 1 klander mot kungsådrelörteckning och 1 klander mot flottledsförteckning.

2 Klander mot flottledsförteckning.

s Därav 13 ang. prövning jämlikt 4:3 V. L.

Därav 42 ang. skyldighet för flottande att erlägga fiskeavgift; samtliga dessa mål oavgjorda

vid 1930 års slut.

6 Ang. skyldighet för flottande att erlägga fiskeavgift; målen oavgjorda vid 1930 års slut.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Till österbygdens vattendomstol inkomna mål.

År

j Avskrivna mål

A

n s ö k

n i n g s m å

1

Stämningsmål

Besvärs- och

underställ- ningsmål

Summa till handläggning

upptagna mål

äng. kraf tanläggn.,dämning9-

rätt, avledn. av vatten o. d.

äng. vattenreglering

ang. brobyggnad

ang. fyllning i vatten för

anläggning av kaj e. d.

j ang. allmän farled

äng. flottledsbyggnader och

uppdämning i allm. flottled

ang. flottningstid, distrikts-

ind. i allm. flottled, fiske-

avgift o. d.

ang. befrielse från skyld.

att anordna laxtrappa, ål-

ledare e. d.

ang. jämkning i best. rör.

utförande av torrläggn.- företag

ang. anstånd med full- bordande av företag enl.

vattenlagen

ang. annat

rör. inrättande eller ut- vidgning av allm. flottled

rör. torrläggn.-företag

rör. kloakledn.-företag

1919

2

12

2

1 5

2

_

—

—

21

1920

3

12

—

1

—

—

2

—

—

-

1

—

6

-

—

—

22

1921

4

7

2

2

—

2

2

9

—

—

—

2 4

4

2

i

—

35

1922

10

10

3

—

—

—

—

2

—

7

3

8 4

O

1

7

—

42

1923

7

10

—

3

1

i

5

7

—

—

1

—

4 8

1

14

-

51

1924

6

10

3

6

—

i

3

2

3

—

2

—

5

2

18

1

56

1925

—

10

2

9

4

—

4

6 4

—

4

7

1

4

3

14

—

66

1926

1

9

i

8

6

i

1

6 3

—

1

4

1

2

1

15

—

53

1927

3

7

4

12

2

3

1

1

3

1

3

—

4

—

14

—

55

1928

4

9

1

10

i

2

2

—

—

—

4

1

2

-

8

40

1929

—

12

—

16

6

i

3

—

1

1

7

2

8

1

24

82

1930

—

6

—

12

6

3

4

1

4

—

—

3

3

1

17

2

62

Summa

114

18

79

26

14

27

29

11

14

! 32

21

53

12

132

3

585

1 Anmälan jämlikt 1: 8 V. L.

2 Därav 2 ang. klander mot flottledslörteckning.

3 Ang. klander mot flottledslörteckning.

4 Därav 5 ang. prövning jämlikt 4: 3 V. L.

6 Därav 2 ang. skyldighet för flottande att erlägga fiskeavgift; det ena målet ännu oavgjort

B Därav 1 ang. fiskeavgift.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Till Söderbygdens vattendomstol inkomna mål.

År

Avskrivna mål

A n

sök

ning

små

1

Stämningsmål

Besvärs- och

underställ- ningsmål

Summa till handläggning

upptagna mål

ang. kraftanläggn.,dämnings-

rätt, avledn. av vatten o. d.

äng. vattenreglering

ang. brobyggnad

ang. fyllning i vatten för

anläggning av kaj e. d.

äng. allmän farled

äng. flottledsbyggnader och

uppdämning i allm. flottled

äng. flottningstid, distrikts-

ind. i allm. flottled, fiske-

avgift o. d.

ang. befrielse från skyld,

att anordna laxtrappa, ål- ledare e. d.

ang. jämkning i best. rör.

utförande av torrläggn.- företag

äng. anstånd med full- bordande av företag enl.

vattenlagen

ang. annat

rör. inrättande eller ut- vidgning av allm. flottled

rör. torrläggn.-företag

rör. kloakledn.-företag

1919

5

22

5

31

1920

5

15

3

3

—

—

—

—

—

—

—

—

6

—

—

—

27

1921

6

13

4

1

—

—

—

2

—

—

4

12

5

—

7

—

38

1922

7

15

1

1

—

—

—

—

i

—

2

2 2

3

—

8

—

33

1923

9

22

5

—

—

—

—

—

2

1

2

1

9

—

27

—

69

1924

8

8

3

2

—

i

—

—

—

2

3

—

7

—

12

—

38

1925

2

15

3

1

—

-

—

—

—

4

3

—

11

i

20

—

58

1920

7

18

3

4

—

—

—

—

—

—

7

—

6

i

17

1

57

1927

6

12

2

3

3

—

—

—

1

2

8

1

4

—

21

—

57

1928

7

23

2

4

1

2

—

—

—

1

9

3

10

—

22

1

78

1929

7

11

—

6

3

3

—

—

—

3

11

—

4

—

29

—

70

1930

4

17

i

4

2

1

1

1

—

2

5

2

7

—

15

—

58

Summa

191

32

29

9

7

1

3

4

15

54

11

76

2

178

2

614

1 Därav 1 ang. klander mot kungsådrelörteckning.

2 Ang. klander mot flottledsförteckning.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Till Västerbygdens vattendomstol inkomna mål.

År

Avskrivna mål

A

n s

ö k

ning

små

i

Stämningsmål

Besvärs- och

underställ- ningsmål

Summa till handläggning

upptagna mål

äng. kraftanläggn., dämnings-

rätt, avledn. av vakten o. d.

ang. vattenreglering

ang. brobyggnad

ang. fyllning i vatten för

anläggning av kaj e. d.

äng. allmän farled

äng. flottledsbyggnader och

uppdämning i allm. flottled

äng. flottningstid, distrikts-

ind. i allm. flottled , fiske-

avgift o. d.

äng. befrielse från skyld.

att anordna laxtrappa, ål-

ledare e. d.

äng. jämkning i best. rör.

utförande av torrläggn.-

företag

ang. anstånd med full- bordande av företag enl.

vattenlagen

äng. annat

rör. inrättande eller ut- vidgning av allm. flottled

rör. torflägga.-företag

rör. kloakledn.-företag

1919

i

10

5

_

_

_

_

_

_

12

1

_

_

_

18

1920

4

11

4

1

—

—

1

—

—

—

1

3

—

-

—

21

1921

4

10

3

1

—

—

—

2

—

1

*1

5

6

-

—

29

1922

2

8

4

6

—

1

—

2

—

—

3

2 40

6

—

14

—

84

1923

5

5

2

1

—

—

1

i

_

2

4

32

4 9

1

7

—

35

1924

3

14

4

6

—

—

2

4

—

—

3

1

5

—

8

—

47

1925

2

9

1

4

—

—

i

5 20

2

3

2

—

12

2

7

—

63

1926

4

9

1

3

—

1

—

2

—

—

2

—

5

—

4

—

27

1927

5

11

—

4

—

—

2

2

1

i

6

1

11

2

11

—

52

1928

5

14

3

6

—

—

i

2

2

3

12

2

8

—

16

—

69

1929

4

8

—

8

4

i

—

—

1

1

-

13

—

17

—

53

1930

3

9

2

13

-

7

3

1

—

2

1

—

5

i

9

1

54

Summa

118

29

53 —

13

12

36

o

12

35

50

83

12

93

1

552

1 Därav 1 anmälan jämlikt 1: 8 V. L. och 1 ang. klander mot kungsådreförteckning.

2 Ang. klander mot flottledsförteckning.

3 Därav det ena ang. offentliggörande av flottledsförteckning och det andra ang. en K. Mits

remiss.

4 Därav 2 ang. prövning jämlikt 4: 3 V. L.

6 Därav 18 ang. skyldighet för flottande att erlägga fiskeavgift; samtliga dessa mål ännu

oavgjorda.

:s 12 i H 7.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Arbet stolan s.

Riksdagens

skrivelse den

M fehr. 1924.

Till upplysning angående antalet vid varje års utgång oavgjorda vattenmål

hänvisas till följande tabell (utom beträffande år 1930 äro siffrorna

hämtade ur Sveriges officiella statistik):

Vattendomstol

1919

1920

1921

1922

1923

1924

1925

1926

1927

1928

1929

1930

Norrbygdens........

4

10

19

54

13

30

50

69

72

73

69

65

Mellanbygdens......

10

26

32

106

45

62

67

74

70

71

66

75

Österbygdens ......

—

—

27

47

46

51

63

65

48

34

43

52

Söderbygdens ......

—

-

28

23

43

27

42

38

34

52

58

33

Västerbygdens......

8

17

28

79

36

55

79

68

86

97

101

95

Enligt uppgifter, som införskaffats från vederbörande vattendomstolar,

bestodo de vid senaste årsskifte balanserade målen av:

Norrbygdens

Mellanbygdens

Österbygdens

Söderbygdens

Västerbygdens

vattendomstol

vatlendomstol

vattendomstol

vattendomstol

vattendomstol

Ansökningsmål .........

59

64

26

23

70

Stämningsmål .........

2

6

8

6

16

Besvärs- och under-

ställningsmål.........

4

5

18

4

9

Av de från år 1930 balanserade ansökningsmålen vid Norrbygdens,

Mellanbygdens och Västerbygdens vattendomstolar avsågo resp. 40, 46 och

18 talan örn åläggande för de flottande i allmän flottled att betala fiskeavgift.

I de flesta av nyssnämnda mål bade vid 1930 års utgång den

förberedande undersökningen och skriftväxlingen ännu icke avslutats.

Av de vid årsskiftet 1930—1931 vid Västerbygdens vattendomstol balanserade

målen tillhörde 4 ansökningsmål och 1 stämningsmål den avdelning

av vattendomstolen, som har att handlägga målet angående Vänerns

reglering jämte i samband därmed stående mål.

Yttranden angående organisatoriska förändringar beträffande

vattendomstolarna och deras verksamhet. I

I samband med anmälan att riksdagen för budgetåret 1924/1925 beviljat

visst anslag till upprätthållande av vattendomstolarnas verksamhet uttalade

riksdagen i skrivelse den 26 februari 1924 önskvärdheten av att Kungl.

Maj:t snarast möjligt toge under omprövning, huruvida icke genom organisatoriska

förändringar i vattendomstolarnas verksamhet kostnaderna för

dessa kunde för framtiden nedbringas. Någon motivering för denna framställning

gavs icke i riksdagsskrivelsen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Sedan rikets vattenrättsdcrmare anbefallts att avgiva yttrande i anled- Vattenrättsning

av riksdagens omförmälda skrivelse, höllö vattenrättsdomarne i decemher

1925 gemensam överläggning i frågan, därvid flertalet — greve

Hamilton, Gärde och Quennerstedt — förenade sig örn ett yttrande av i

huvudsak följande innehåll.

Elter det en kort redogörelse för den bestående organisationen av vat- Vsttenrättstendomstolarna

lämnats, förklarades frågan, huruvida någon förändring majoritet^

lämpligen borde ske beträffande vattendomstolarnas sammansättning, böra

obetingat besvaras nekande. Erfarenheten hade till fullo bestyrkt lämpligheten

av den nuvarande sammansättningen. Den med vattenlagen införda

grundsatsen örn den tekniska sakkunskapens medansvarighet i målens

avgörande vid vattendomstolarna hade visat sig i hög grad ägnad att

främja rättssäkerheten å iirågavarande område. Med den djupgående betydelse,

som med vattenlagens hela läggning de ekonomiskt-tekniska frågorna

ägde i vattenmålen, skulle ett frånträdande av nämnda princip otvivelaktigt

nödvändiggöra en genomgripande omarbetning av själva vattenlagstiltningen.

Giltig anledning syntes ej heller föreligga att inskränka

de i vattendomstolen tjänstgörande ingenjörernas antal. Att dessa i viktigare

mål vore två, representerande olika, för målens avgörande betydelsefulla

sidor av den tekniska sakkunskapen, vore till stor fördel för de

tekniska frågornas allsidiga och uttömmande behandling med hänsyn ej

minst till det meningsutbyte och den inbördes kontroll i arbetet, som därigenom

möjliggjordes.

Den nuvarande organisationen av vattenrättsingenjörstjänsterna tillgodosåge

emellertid icke i erforderlig män kravet på en fullt uttömmande

behandling av de ekonomiskt-tekniska spörsmålen. Anledningen härtill

vore väsentligen att söka däri, att vattenrättsingenjörerna icke hade sin

uteslutande eller ens huvudsakliga sysselsättning vid vattendomstolarna

utan vore hänvisade att dela sin arbetskraft mellan dessa och andra i och

för sig krävande befattningar. Den sammanlagda arbetsbörda, som åvilade

vattenrättsingenjören i hans båda tjänster, vore allt för stor och tyngande,

något som särskilt för vattendomstolsarbetet vore till stort men.

Den splittring av vattenrättsingenjörernas arbetskraft, som med den nu

tillämpade organisationen vore oundviklig, innebure fara, att ingenjörerna

icke ägnade sin verksamhet inom vattendomstolarna den tid och det odelade

intresse, som för vattenmålens ingående tekniska behandling vore i

så hög grad påkallade. Det nära samarbete mellan vattenrättsdomaren

å ena sidan och vattenrättsingenjörerna å den andra samt mellan de sistnämnda

inbördes, vilket vore av en synnerlig vikt, kunde icke genomföras

med den nuvarande organisationsformen. Ett dylikt samarbete försvårades

redan därav, att de båda vattenrättsingenjörerna vid varje domstol

vore bosatta å skilda orter och att fem av vattenrättsingenjörerna bodde

å annan ort än den, där vederbörande vattendomstol vore lörlagd. Härtill

komme, att vattenrättsingenjörernas nuvarande anställningsvillkor

icke förutsatte mera stadigvarande tjänstgöring å domstolens kansli, en

tjänstgöring som för ingenjörerna i mångå fall skulle bliva i hög grad

ekonomiskt betungande och jämväl bereda dem stora svårigheter vid skötseln

av de andra tjänster, som i allmänhet utgjorde deras egentliga verksamhetsområde.

Enligt de ifrågavarande vattenrättsdomarnes mening borde den tekniska

sakkunskapens insats i vattendomstolarnas arbete fördjupas och ytterligare

förstärkas. För detta ändamål vöre det nödvändigt att anordna

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

vattenbi t tsi rigell jörsbefat t ningarna såsom fulltidstjänster. Emot förslaget

om en dylik förändring i avseende å nämnda befattningar hade invänts,

att den nuvarande organisationsformen beredde vattenrättsingenjörerna

vidgad erfarenhet och tillfälle till skapande verksamhet i högre grad än

sorn vore möjligt, därest de skulle uteslutande ägna sig åt vattendomstolsarbetet.

Någon större betydelse kunde emellertid icke tillmätas denna invändning.

Vattenrättsingenjörernas uppgifter inom vattendomstolarna

vore nämligen av den allsidiga beskaffenhet, att de fullt tillgodosåge de

antydda synpunkterna. Dessa uppgifter vore ingalunda begränsade allenast

till granskning, utan måste i hög grad inriktas på fullt självständiga

uppslag till lämplig lösning av förekommande tekniska och ekonomiska

spörsmål. En betydelsefull fördel av vattenrättsingenjörsbefattningarnas

anordnande såsom fulltidstjänster vore, att därigenom den av ålder i

svensk rättsordning hävdade grundsatsen örn domares självständighet och

oberoende ställning även beträffande vattenrättsingenjörerna vunne sin

fulla tillämpning, något som för vattendomstolarnas auktoritet och med

hänsyn till de ur såväl ekonomisk som allmän synpunkt djupt ingripande

frågor, som ofta förekomme i vattenmål, vore av synnerlig vikt. En omreglering

av vattenrättsingenjörernas tjänsteställning syntes för övrigt

med nödvändighet påkallad, därest det vid tiden för yttrandets avgivande

nyligen framlagda förslaget till omorganisation av väg- och vattenbyggnadsväsendet

bomme att genomföras. Med de i stället för distriktschefsoch

distriktsingenjörstjänsterna inom väg- och vattenbyggnadsdistrikten

föreslagna väginspektörs- och vägingenjörsbefattningarna vore det icke

lämpligt eller kanske ens möjligt att förena vattenrättsingenjörssysslorna.

En förening av den vattenbyggnadstekniske vattenrättsingenjörens befattning

med annan statstjänst vore i regel icke tänkbar; och konsulterande

ingenjörer med erforderlig kompetens för befattning som vattenrättsingenjör

torde i allmänhet icke vara hågade att med nu gällande anställningsvillkor

och avlöningsförmåner åtaga sig dylik befattning.

Efter undersökning av den arbetsbörda, som under nuvarande förhållanden

ålåge vattenrättsingenjörerna, beräknades i yttrandet, att full sysselsättning

året örn med avdrag av semestertid funnes för feni vattenrättsingenjörer

i hela riket. Med hänsyn till det huvudsakliga syftet med den

ifrågasatta organisationsförändringen, nämligen att vattenrättsingenjörernas

sakkunskap skulle kunna i högre grad än förut tillgodogöras för

vattendomstolsartetet, borde emellertid antalet vattenrättsingenjörer icke

sättas lägre än till sex, därav hälften lantbrukstekniska och andra hälften

byggnadstekniska, varjämte för utförande av tekniskt arbete av mindre

invecklad beskaffenhet ett särskilt ingenjörsbiträde borde stå till vattenrättsingenjörernas

gemensamma förfogande.

Då avsevärda svårigheter uppenbarligen skulle möta att nied bibehållande

av vattendomstolarnas nuvarande antal och förläggning till skilda

orter genomföra den ifrågasatta omläggningen beträffande vattenrättsingenjörstjänsterna,

syntes den lämpligaste lösningen vara, att samtliga

vattendomstolar sammanfördes till en gemensam vattendomstol med förläggning

till Stockholm. Arbetet inom domstolen borde fördelas å särskilda

avdelningar, företrädesvis efter territoriella grunder och i övrigt

efter lämplighet och med beaktande av att arbetsbördan å de olika avdelningarna

bleve så jämn som möjligt. Med den jämnare arbetsfördelning

som denna organisation möjliggjorde, och det ökade biträde i arbetet, som

bleve en följd av vattenrättsingenjörernas fasta anställande, skulle vatten
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

rättsdomarnes antal kunna begränsas till lyra och likaså vattenrättssekreterarnes.

Antalet vattenrättsingenjörer skulle minskas till sex.

Den föreslagna centrala organisationen skulle i främsta rummet medföra

fördelen av en jämnare arbetsfördelning. Arbetsbördan inom varje

särskild vattendomstol vore från år till år ganska växlande. Härvid vore

särskilt att beakta de stora vattenregleringsmålen. Åled hänsyn till den

ringa personal, varöver varje vattendomstol förfogade, medförde i allmänhet

handläggningen av ett dylikt större mål en avsevärd rubbning beträffande

vattendomstolens övriga åligganden. Ett annat på arbetet vid de

särskilda domstolarna inverkande förhållande vore, att den tid, som lämpade

sig för syners och besiktningars hållande, vore i landets nordliga

delar mera begränsad än i sydligare trakter. I bada de nu antydda hänseendena

möjliggjordes med en central organisation utjämning i arbetet.

Förläggandet av en för hela riket gemensam vattendomstol till Stockholm

skulle vidare underlätta samarbetet med centrala verk och myndigheter,

och tillfälle skulle beredas till rådplägning mellan ledamöterna å domstolens

särskilda avdelningar, detta till gagn för stadga och enhetlighet i

rättstillämpningen. Förvaltningskostnaderna komme med sannolikhet att

nedbringas, och personalbeståndet kunde hållas inom mera snäva giänsei,

varjämte utsikter att erhålla lämpliga arbetskrafter, särskilt beträffande

ingenjörerna, skulle bliva större. En central organisation skulle slutligen

underlätta lösningen av vattendomstolarnas arkivfråga.

Emot en centralisering av vattendomstolarnas verksamhet kunde invändas,

dels att det i många fall bleve besvärligare för den rättssökande allmänheten

att personligen besöka vattendomstolskansliet och dels att det

möjligen kunde befaras, att domstolens ledamöter ej vunne så stor förtrogenhet

nied de särskilda bygdernas ekonomiska förhallanden och, vad säiskilt

anginge vattenrättsingenjörerna, en så ingående kännedom om de

särskilda flodsystemens hydrografi och tekniska beskaffenhet i övrigt,

som möjliggjordes vid en lokal domstolsförläggning. Vad dea förstnämnda

invändningen beträffade, kunde emellertid framnållas, alt även under

nuvarande förhållanden den rättssökande allmänhetens kommunikation

med vattendomstolens kansli i allmänhet skedde, icke genom peisonliga

besök utan medelst post eller telefon; att en av vattendomstolarna allt

från dess inrättande varit förlagd utanför sitt domsområde, utan att nagla

olägenheter därav med hänsyn till den rättssökande allmänheten försports;

att genom vattenlagens föreskrift örn tillhandahållande av handlingar i

ansöknings- oell besvärsmål å ett eller flera för parterna välbelägna ställen

i orten tillfälle lämnats sakägare att utan hänvändelse till vattendomstolens

kansli erhålla kännedom örn vad i målet förekommit; att enligt

vattendomstolsstadgan en tillfällig förläggning av kansliet lill annan ort

än den sedvanliga kunde äga rum; ail, därest en centralisering av vattendomstolarna

komme till stånd, det lämpligen kunde ordnas så, att regelmässigt

en av domstolens avdelningar under viss tid varje år tillfälligt

förlädes till en eller flera orter i övre Norrland; samt att, med hänsyn till

vattenlagens bestämmelser örn plats för vattenmåls handläggning och begränsningen

i skyldighet för parterna att ersätta domstolsledamötei nas

resekostnad, centraliseringen icke för de rättssökande medförde ökade utgifter

för målens behandling. Ortskännedomen och förtrogenheten med lokala

ekonomiska och tekniska förhållanden behövde icke bliva mindro för

en central vattendomstol än för en lokal sådan, därest arbetsfördelningen

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Yattenrättsdoma*en

von

Sydow.

mellan domstolens olika avdelningar gjordes i första kand efter territoriella

grunder.

v beräkning av kostnaderna för vattendomstolsorganisationen i enlighet

med det framlagda förslaget uttalades i yttrandet, att genom den

nya organisationen en högst väsentlig förstärkning av vattendomstolarnas

tekniska kompetens samt en fastare och mera enhetlig organisation av

vattendomstolsverksamheten över huvud taget skulle vinnas utan överskridande

av den nuvarande kostnadsramen.

Därest med hänsyn till de ortsintressen, som vore förknippade med vattendomstolarnas

verksamhet, hinder skulle anses möta mot en fullt central

organisation, återstode antingen att begränsa centraliseringen till de tre

sydligare vattendomstolarna och inrätta en särskild vattendomstol för de

nordligare landsdelarna eller ock att i huvudsak bibehålla vattendomstolarnas

lokala förläggning. Vilkendera utvägen som valdes, körnare en talrikare

personal att erfordras än örn centraliseringen fullständigt genomlordes.

En uppdelning av ingenjörernas tjänstgöring på särskilda, lokalt

förlagda domstolar erbjöde så stora svårigheter, att ur arbetssynpunkt

nagot nämnvärt gagn av en dylik anordning icke vore att förvänta.

tt i enlighet med det av riksdagen uttalade önskemålet nedbringa

kostnaderna för vattendomstolarnas verksamhet ansåges icke möjligt utan

äventyrande av dessa domstolars kompetens. I detta sammanhang erinrades

emeUertid örn den sökande till företag enligt vattenlagen i vissa

lall åliggande skyldigheten att med en särskild avgift bidraga till kostnaden

för vattendomstolarnas organisation och verksamhet. I fråga örn

de belopp, varmed dessa avgifter skulle utgå, anslöte sig vattenlagen till

det av vattenratts- och dikningslagskommittéerna år 1910 framlagda förslaget.

Då sedan dess penningvärdet undergått ett väsentligt fall. syntes

redan av denna anledning en höjning av domstolsavgifterna kunna ifrågasattas.

skyldigheten att erlägga dylik avgift inträdde först då vederbörande

sökande begagnade sig av ett meddelat tillstånd genom företagande

av arbete eller genom tillämpning av nya vattenliushållningstöresknfter

Vattendomstolens arbete och de kostnader för statsverket, som föranleddes

av målets behandling, vore emellertid givetvis desamma, vare sig sökanden

begagnade sig av det erhållna tillståndet elier icke. Det syntes därför

icke vara oegentligt, örn avgiftsskyldigheten inträdde redan i och med

det att laga kraftvunnet medgivande förelåge.

I det förevarande yttrandet berördes vidare frågan om vattenmåls behandling

i högre rätt. Vad härutinnan anförts torde emellertid för närvarande

böra lämnas å sido.

VattenrättsQomaren von Sydow ansåg det visserligen obestridligt, att

vissa olägenheter föranleddes därav, att vattenrättsingenjörerna nödgades

dem sin tid mellan två olika befattningar och att somliga av vattenrättsingenn

(irema vöre bosatta å annan ort än den, där vederbörande vattendomstol

hade sitt säte. Genom att i god tid, ofta någon månad, i förväg

bestämma, ilar vattenrättsingenjörs biträde påkallades, hade dock vattenrättsdomaren,

vad Västerbygdens vattendomstol anginge, alltid kunnat

ordna ai betet på ett tillfredsställande sätt. I sina båda befattningar hade

emellertid vattenrättsingenjörerna otvivelaktigt större arbetsbörda än som

kunde anses i längden lämpligt. För vinnande av rättelse härutinnan

vore det dock icke nödvändigt; att betria vattenrättsingenjörerna från allt

annat arbete än det, som ålåge dem i vattendomstolarna. En erforderlig

minskning i arbetsbördan syntes kunna vinnas därigenom, att vattenrätts
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

ingenjör under tiden för sitt förordnande såsom sådan befriades från

tjänstgöring i viss del av det distrikt, som omfattades av hans ordinarie

tjänst, eller från vissa slag av ämbetsgöromål samt särskild ersättare för

honom i dessa avseenden förordnades. Önskemålet örn tillfällen till närmare

samråd mellan vattenrättsdomaren och vattenrättsingenjörerna samt

mellan dessa inbördes kunde i tillfredsställande grad vinnas genom åläggande

för ingenjörerna att vissa dagar i varje månad närvara å vattendomstolens

kansli. Emot ombildandet av vattenrättsingenjörernas befattningar

till fulltidstjänster mötte betydande principiella betänkligheter.

Vattenrättsingenjörernas arbete vore och borde också vara av väsentligen

granskande natur. Därest deras verksamhet förlädes rrteslutande till vattendomstolarna,

bleve de i huvudsak utestängda från det skapande arbete,

varmed de i sina befattningar såsom tjänstemän i väg- och vattenbyggnadsdistrikten

eller såsom lantbruksingenjörer hade att syssla. Utan

skapande verksamhet löpte en ingenjör faran att stanna efter i utvecklingen

inom sitt fack. Det vore att befara, att åtminstone under tider för

livlig industriell verksamhet de bästa krafterna på det tekniska området

skulle vara mindre benägna att mottaga vattenrättsingenjörsbefattningar

med heltidstjänstgöring; och det kunde därför hända, att den av vattenrättsdomarnes

majoritet föreslagna reformen, som avsåge att skapa

bättre hjälp åt vattenrättsdomarne, i stället bomme att verka motsatsen.

Emellertid tilltrodde sig von Sydow icke att direkt avstyrka den vattenbyggnadstekniske

vattenrättsingenjörens anställande med fulltidsarbete.

Att på sådant sätt anställa även den lantbrukstelmiske vattenrättsingenjören

vore alltför betänkligt och syntes icke heller behövligt. Därest vattenrättsingenjörsbefattningar

anordnades såsom heltidstjänster, måste sörjas

för att den oberoende ställning, som vore nödvändig för domare och

som hittills beretts vattenrättsingenjörerna genom fullmakter på andra

ämbeten, tillgodosåges på annat sätt, i vilket avseende annan utväg knappast

kunde tänkas än att vattenrättsingenjörerna, och därmed väl vattendomstolarna

i deras helhet, överfördes på ordinarie stat.

Det ifrågasatta sammanförandet av alla vattendomstolarna till ett cenIralt

ämbetsverk eller, örn detta icke ansåges lämpligt, de tre sydligare

vattendomstolarnas centralisering till Stockholm och de två norrländska

domstolarnas sammanslagning till en särskild vattendomstol avstyrktes

på det bestämdaste. För allmänhetens uppfattning vore centraliseiingstanken

onaturlig. Av vikt vöre, att allmänheten hade vattendomstolen

inom räckhåll, åtminstone genom en jämförelsevis lätt anlitad telefonering.

Personliga besök hos vattenrättsdomaren eller vattenrättssekreteraren,

kanske mest rörande små angelägenheter, vore icke sällsynta. Det

vore vidare av betydelse, att vattendomstolens ledamöter genom domstolens

förläggning inom domsområdet vunne uppfattning örn den ekonomiska

miljön och gängse föreställningssätt därinom samt kände sig själva tillhöriga

samma miljö som befolkningen. Betydelselöst vore icke heller, att

befolkningen själv hade känsla av sådan samhörighet med domstolen.

Emot centralisationen talade därjämte, att de förlängda resorna för vattendomstolens

ledamöter komme att taga både tid och krafter i anspråk,

att utgiitcrna lör vattendomstolarnas verksamhet med ali sannolikhet

skulle ökas, bland annat till följd därav att det syntes tvivelaktigt, örn

sex vattenrättsingenjörer skulle kunna med hjälp av ett ingenjörsbiträde

medhinna allt på ingenjörerna ankommande arbete, samt att det iörhållan
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Vattenrätts
domaren
Bengtsson.

Lantbrukbst»frelsens

utlåtande

år

1926.

det att antalet vattenrättsingenjörer av vartdera slaget vore mindre äu

vattenrattsdomarnes antal komme att medföra risk för slitningar

Vätte »ratt sdomar en Bengtsson fann lika med majoriteten ändamålsenlig’

att vattenrättsingenjörstjänsterna gjordes självständiga med stadig

tjanstgormgsskyMighet för ingenjörerna, dock under förutsättning att

vattendomstolarnas nuvarande organisation i övrigt bibehölles och att ingenjörer

med den stora erfarenhet, som för närvarande stöde vattendomstolarna

till buds, kunde även framdeles påräknas. Den ifrågasatta eentralisationen

av vattendomstolarna avstyrktes däremot. Med den centrala

orgamsationen syntes bliva förknippade så allvarsamma olägenheter, att

de övervägde fördelarna av anordningen med stadigt anställda ingenjörer

utan att kompensera de speciella fördelarna av lokal organisation. Vidkommande

dessa olägenheters art instämde Bengtsson i vad von Sydow

anfort. Den verkställda beräkningen av kostnaderna för en central organisation

vöre för övrigt för låg, enär man även efter en genomförd centralisation

måste räkna med samma antal vattenrättsdomare som hittills. Eli

minskning av deras antal skulle medföra, att varje vattenrättsdomares

ai bete okades, en ökning som nog icke komme att utjämnas därmed att

vattenrättsingenjörerna i högre grad komme att deltaga i domstolsarbetet.

I äiendet hördes härefter lantbruksstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

svenska vattenkraftföreningen och vattenöverdomstolen.

Lantbruksstyrelsen anförde, att kombinationen av lantbruksingénjörsoch

vattenrättsingenjörstjänster visat sig medföra högst väsentliga olägenheter

för den förra tjänsten, särskilt såvitt anginge de tre sydliga vattendomstolarna.

Någon tillfredsställande och varaktig förbättring i detta

avseende syntes icke vara möjlig att ernå vare sig genom anställande hos

d(\ , !. vattenrättsingenjörer förordnade lantbruksingenjörerna av ökat

antal biträden eller genom överlåtande av någon del utav dessa lantbrukslngenjörers

förrättningar på annan lantbruksingenjör. Åtgärder i sådan

riktning hade visserligen dittills kunnat tillgripas men endast i relativt

ringa utsträckning,_ beroende på otillräcklig personaltillgång. Även under

förutsättning att hinder i sistnämnda avseende icke förelåge, vore dylika

åtgärder icke att tillråda i den avsevärda omfattning, som vöre erforderig

för fullständigt avhjälpande av omförmälda missförhållanden, enär

1 ant bruksliden j or en icke skulle bliva i stånd vare sig att behörigen över\aka

det av hans biträden utförda arbetet eller att upprätthålla den önsk\

arda kontakten med den jordbrukande befolkningen inom distriktet Den

ifrågasätta anordningen, att vattenrättsingenjör skulle befrias från ali

befattning nied sill lantbruksingenjörstjänst eller från vissa slag av därmed

förenade tjänstegöromål under viss tid av året för att därunder

kunna helt och hållet tagas i anspråk för vattendomstolsarbetet, skulle

medföra sa allvarliga olägenheter i avseende å uppehållandet av sagda

tjänst, att densamma icke kunde tillstyrkas. Styrelsen, som funne omläggningen

av vattenrättsingenjörsbefattningarna till självständiga tjänster

önskvärd, befarade icke, att de lantbrukstekniska vattenrättsingenjorerna

skulle, då de icke längre bleve i tillfälle att utöva skapande verksamhet,

stanna efter i utvecklingen inom sitt fack. Styrelsen förutsatte

därvid, att förordnande såsom vattenrättsingenjör komme att lämnas till

lantbruksingenjör med mångårig och ingående praktisk erfarenhet från

egen verksamhet i facket. Med hänsyn till den större överblick över vattentekniska

frågors behandling under olika förutsättningar, som genom

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

arbetet i vattendomstolen möjliggjordes för vattenrättsingenjören, kunde

dennes utsikter för fortsatt utveckling ingalunda anses mindre än lantbruksingenjörens,

vilkens arbete svårligen kunde undgå att i viss. mån

påverkas av de i regel tämligen ensartade förhållandena inom hans tjänstgöringsdistrikt.

Vad anginge förslaget till centralisering av vattendomstolarna, ville styrelsen,

enär någon annan framkomlig väg för den önskvärda omorganisationen

av vattenrättsingenjörstjänsterna icke kunnat anvisas, ansluta sig

till detsamma. Även örn det icke skulle visa sig möjligt att, såsom vattenrättsdomarnes

pluralitet hållit före, inpassa den nya organisationen inom

den nuvarande kostnadsramen, borde denna omständighet icke tillmätas

avgörande betydelse. Erfarenheten av vattendomstolarnas organisation,

särskilt vad beträffade vattenrättsingenjörstjänsterna, hade nämligen med

all tydlighet ådagalagt de betänkliga brister, som vidlådde densamma.

Förr eller senare bleve det därför nödvändigt att härutinnan vidtaga en

förändring, även örn statens utgifter för vattendomstolarnas verksamhet

därigenom komme att ökas. Denna kostnadsökning syntes för övrigt

kxinna till någon del täckas av den ifrågasatta höjningen av domstolsavgiften

från parterna i vissa vattenmål. En dylik höjning inom måttliga

gränser kunde icke anses obillig. Beträffande det av vattemrättsdomarnes

pluralitet framlagda förslaget i fråga örn tiden för nämnda avgifts

erläggande kunde styrelsen icke tillstyrka ändring i de gällande bestämmelserna,

såvitt ändringen vore avsedd att gälla även sådana företag för

jords torrläggning, rörande vilka anledning till underställning av synemännens

utlåtande icke förelåge och som icke heller av annan grund bleve

föremål för vattendomstols prövning, men i fråga örn företag, som behandlats

av vattendomstolen, hade styrelsen intet att erinra mot ändringen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhöll, att organisationen av vattenrättsingenjörstjänsterna

sålunda, att desamma, såvitt anginge de vattenbyggnadskunniga

ingenjörerna, vore i regel förenade med befattning

som distriktstjänstemän hos styrelsen, icke kunde anses tillfredsställande.

En ytterligare utveckling i den riktning, som av vattenrättsdomaren von

Sydow antytts, innebärande att distriktstjänsten systematiskt skulle eftersättas

till förmån för domstolstjänstgöringen, måste styrelsen på det bestämdaste

motsätta sig. Därest väg- och vattenbyggnadsväsendets omorganisation

komme att genomföras enligt de principer styrelsen ansåge riktiga,

d. v. s. med en centralisering av vattenbyggnadsärendena och en lokal

organisation direkt för vägväsendet, bleve möjligheterna lör den nuvarande

tjänstekombinationen uteslutna. Under dessa förhållanden syntes

den ifrågasätta anordningen, vattenrättsingenjörernas anställande

med full tjänstgöring, vara ofrånkomlig. Styrelsen förmenade, att invändningen

därom, att vattenrättsingenjörerna alltjämt borde lör sina

kvalifikationers bevarande upprätthålla en viss teknisk yrkesutövning,

skulle visa sig ej vara alltför vägande. Därest kompetenskraven pa de

byggnadskunniga vattenrättsingenjörerna ställdes tillräckligt höga och

därvid uppställdes fordran på en omfattande och framstående teknisk erfarenhet,

1 öreläge all utsikt, att under den följande domstolsverksamheten

och dess ständiga beröring med det praktiska livet de goda kvaliiikationerna

hos vattenrättsingenjören skulle bibehållas och utvecklas. Då det

kunde vara tvivelaktigt, huruvida de med lull tjänstgöring anställda vattenrättsingenjörerna

komme att erhålla full sysselsättning, förordades en

närmare undersökning av möjligheten att till en vattendomstol samman
-

Väg- och caitenbyggvadsstyrelsens

utlåtande

år

1926.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Byråchefen

Enblom.

Svenska vattenkr

af‘ föreningens

ylt''

rande år

1926.

slå Norrbygdens oell Mellanbygdens vattendomstolar, varjämte ifrågasattes,

att fast anställning bereddes allenast den byggnadskunnige vattenrättsingenjören,

på vilken i sådant fall så stor del som möjligt av domstolens

tekniska uppgifter borde läggas, under det att i frågor örn torrläggning

av mark statens lantbruksingenjörer alltjämt i mån av behov

anlitades.

Beträffande den ifrågasatta koncentrationen av vattendomstolarna betvivlade

styrelsen, att en dylik kunde genomföras utan ökning av de nuvarande

kostnaderna. De fördelar, man ansett sig komma att vinna genom

en sådan åtgärd, syntes för övrigt icke böra till sin praktiska betydelse

överskattas. En delokalisering av vattendomstolarna borde i princip undvikas.

Vid ärendets behandling uttalade dåvarande byråchefen Enblom skiljaktig

mening och avstyrkte för sin del såväl vattenrättsingenjörsbefattningarnas

anordnande såsom heltidstjänster som förslaget örn centralisering

av vattendomstolarna. Samma ingenjörers användande i både vattendomstolarnas

och väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänst lände till

båtnad för bägge institutionerna och vore för staten ekonomiskt fördelaktigare

genom möjligheten att bättre utnyttja vederbörandes arbetskrafter.

Att arbetsbördan för vattenrättsingenjörerna i deras båda befattningar

vore för stor, berodde i fråga örn distriktstjänstemännen därpå, att

dessa under senare år i hög grad tagits i anspråk för fullgörande av enskilda

uppdrag, särskilt arbetsledning för väg- och vattenbyggnader; det

läge i sakens natur, att en distriktstjänsteman, som samtidigt vore vattenrättsingenjör,

både kunde och borde inskränka dessa enskilda uppdrag.

Genom centralisering av vattendomstolarna bereddes icke någon ekonomisk

vinst för statsverket, sannolikt tvärtom, och arbetsresultatet bomme

säkerligen att minskas. Härtill bomme, att domstolsledamöterna skulle

komma att sakna den nära kontakt med de rättssökande, som erhölles vid

spridd förläggning.

Svenska vattenkraft föreningen framhöll till en början, att inrättandet

av de nuvarande vattendomstolarna medfört väsentliga förbättringar i avseende

å vattenmålens behandling. Förhoppningarna beträffande snabbhet

i behandlingen av dessa mål kunde dock icke anses i önskvärd grad

förverkligade. Det läge i vattenmålens natur och stöde i överensstämmelse

med vattenlagens anda, att vattendomstolens prövning i väsentlig mån

hänförde sig till tekniskt-ekonomiska spörsmål. Vattenmålens snabba och

riktiga behandling måste därför vara beroende av ett intimt samarbete

mellan vattenrättsdomaren och vattenrättsingenjörerna. Detta samarbete

vore nödvändigt redan från första stadiet av ett vattenmåls behandling.

Vattenrättsdomarens arbete för att intränga i tekniska frågor av mer eller

mindre svårartad beskaffenhet underlättades givetvis, örn han ägde möjlighet

att utan tidsutdräkt erhålla teknisk hjälp. Ä andra sidan vore det

för vattenrättsingenjörerna, när de hade att verkställa undersökningar

och beräkningar eller att bedöma riktigheten av inkomna handlingar, till

gagn att kunna med den skolade juristen rådgöra angående de principer,

som med hänsyn till lagens stadgande!! och syftemål borde läggas till

grund för dylika arbeten. En ständig växelverkan mellan domstolens ledamöter

även under målens utredningsstadium vore därför synnerligen

önskvärd. Och en sådan ständig kontakt fordrades i minst lika hög grad,

då vattenrättsdomaren utarbetade sina domslut, vilka till stor del måste

baseras på det tekniska bedömandet. Man måste därför oavvisligen kräva,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

att även vattenrättsingenjörerna bereddes tillfälle att åt vattendomstolsarbetet

ägna all den tid, som därför vore erforderlig. Den nuvarande organisationen

av vattenrättsingenjörstjänsterna tillgodosåge icke helt detta

krav; och detta berodde väsentligen därpå, att vattenrättsingenjörerna

vore hänvisade att för sin utkomst i betydande omfattning utöva även annan

verksamhet.

Ehuru det sålunda vore synnerligen önskvärt, att ökad möjlighet bereddes

att inom vattendomstolarna utnyttja ingenjörernas arbetskraft, ansåge

dock föreningen tvivelaktigt, huruvida förslaget örn vattenrättsingenjörernas

fulltidstjänstgöring skulle medföra den åsyftade förbättringen.

Det vore icke troligt, att den ifrågasatta lönen (14 000 kronor) i förening

med ett avstängande från varje annan förvärvsmöjlighet komme att

locka ingenjörer med sådana kvalifikationer, som erfordrades för ifrågavarande

befattningar. Annan verksamhet inom facket skulle i regel fölen

sålunda kvalificerad ingenjör vara mera inkomstbringande. Det kunde

därför befaras, att den nuvarande höga kapaciteten hos vattenrättsingenjörerna

skulle komma att sjunka. Då en ur nämnda synpunkt tillräcklig

lön näppeligen kunde inrymmas i vattendomstolarnas lönestat, förordades,

att vattenrättsingenjörsbefattningen gjordes till huvudtjänst för. innehavaren,

med väsentligt högre lön än den nuvarande men med samtidig

rätt för honom att i viss utsträckning begagna även andra förvärvsmöjligheter.

Härigenom skulle faran för att vattenrättsingenjörerna stannade

efter i utvecklingen motverkas. Alternativt ifrågasattes, huruvida

icke en lägre fast lön och ett relativt högt dagarvode vöre en lämplig anordning

för att befrämja ett ökat utnyttjande av vattenrättsingenjörernas

arbetskraft inom vattendomstolarna.

Den föreslagna centraliseringen av vattendomstolarnas verksamhet

skulle enligt föreningens mening otvivelaktigt medföra avsevärda fördelar,

och de befarade olägenheterna i form av bristande lokalkännedom

m. ’m. borde kunna elimineras, örn alla ärenden inom ett och samma område

finge handläggas av samma avdelning i den centrala domstolen.

Därest centraliseringen ej komme till stånd, vore ofta återkommande rådplägningar

rörande vattenlagens tillämpning önskvärda mellan de skilda

vattendomstolarnas icke blott domare utan även tekniska ledamöter.

Med hänsyn till de stora kostnader, som en sökande i vattenmål redan

nu finge vidkännas, ville föreningen bestämt avstyrka höjning av de s. k.

domstolsavgifterna samt skärpning av villkoren rörande avgifternas erläggande.

Vattenöver domstolen vitsordade, att den föreskrivna ledamotssammansättningen

i vattendomstolarna visat sig ägnad att främja en objektiv och

allsidig prövning av de rättsanspråk och intressen, som det gällt att bedöma,

och funné anledning ej föreligga att ifrågasätta ändring i sammansättningen.

De nuvarande anställningsvillkoren för vattenrättsingenjörerna

medförde visserligen olägenheter härutinnan, att dessa befattningshavare

nödgades i väsentlig grad ägna sig åt andra uppgifter sin sina åligganden

vid vattendomstolarna och till följd därav icke kunde i önskvärd

omfattning stå till domstolarnas disposition; och det \ore tänkbart, att

den ifrågasatta omläggningen av administrationen för det allmänna vägväsendet

kunde komma att medföra sådana förändringar i dithörande

funktionärers ställning, att dessa icke längre kunde tagas i anspråk såsom

vattenrättsingenjörer, i vilken händelse det måhända bleve oundgängligen

nödvändigt att på ett eller annat sätt göra vattenrättsingenjörerna till be
-

Vattenöverd

ornat ole ns

utlåtande

år 192t>.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

fattningshavare med full tjänstgöring. Men så länge en dylik nödvändighet

ej förelåge, vore enligt vattenöverdomstolens mening tiden ej inne att

vidtaga en så genomgripande förändring i vattendomstolarnas organisation,

som det av vattenrättsdomarnes flertal framställda förslaget innebuie.

För genomförande av en definitiv organisation av vattendomstolarna

vöre tiden ännu ej mogen, och förslagsställarna själva syntes icke

tänka sig, att ledamöterna i den centrala domstolen skulle erhålla ordinarie

ställning. Det läte sig ännu icke göra att för en längre framtid beräkna

vattendomstolarnas arbetsbörda. Statistiken visade en oavbruten

stegring för åren 1919 192o, men det vore tvivelaktigt och beroende på

åtskilliga föga beräkneliga faktorer, örn denna stegring komme att fortfara.

Det vöre icke uteslutet, att inom några år icke blott den nuvarande

personalen vid vattendomstolarna utan även den reducerade personal,

som enligt förslaget skulle finnas, bleve för talrik. Å andra sidan mäste’

det väcka förvåning, att man vid en tidpunkt, då en av vattendomstolarna

blivit föi åi åtal framåt uppdelad i två och ordförandena i tre av de övriga

vöre över hövan betungade med arbete, ansåge sig kunna inskränka vattenrättsdomarnes

antal. Den åberopade motiveringen för en dylik inskränkning

verkade knappast övertygande. Att genomföra en ny organisation

av provisorisk karaktär syntes icke lämpligt. Olägenheterna av

nuvarande ordning hade ej gjort sig kännbara i en grad, som påkallade

det nuvarande provisoriets avlösande av ett nytt. På domstolsorganisationens

område vore täta rubbningar i och för sig mindre önskvärda. Kontinuiteten

hade där en betydelse, som ej borde underskattas. Hellre än

att experimentera med ett nytt provisorium, som måhända finge endast

några års livslängd, borde man avbida den tid, då en anordning med ordinarie,

oavsättliga domstolsledamöter kunde med fördel genomiöras. Vad

särskilt anginge förslaget att omlägga vattenrättsingenjörsbefattningarna

till tjänster med fullt arbete men likväl behålla befattningshavarnas ställning

såsom förordnade på viss tid, kunde däremot anmärkas, att befattningshavarnas

oberoende syntes jämförelsevis bättre tillgodosett, när de

vid sidan av ledamotskapet i domstolen innehade en någorlunda inkomstbringande

annan befattning, enär de, på sätt enligt förslaget bleve fallet,

skulle vid eventuellt upphörande av förordnandet i vattendomstolen stå

helt utan anställning.

Det av vattenrättsdomarnes flertal framställda förslaget örn höjning av

de avgifter, sökandena i vattenmål hade att i vissa fall erlägga såsom bidrag

till vattendomstolarnas organisation och verksamhet, samt örn föreskrift

att dylik avgift skulle erläggas, så snart laga kraftvunnet medgivande

till sökt företag förelåge, ansåge sig vattenöverdomstolen böra tillstyrka.

Si etiska teie- I slutet av ar 1928 inkom Svenska teknolog föreningen till Kungl Majit

gens fram- “ed 6,1 framställning i ärendet. I denna förklarade sig föreningen anse

ställning . ^ vara av mycket stor betydelse, att den tekniska sakkunskapens insats

år 1928. i vattendomstolarnas verksamhet fördjupades och förstärktes. Detta gällde

särskilt de yattenbyggnadstekniska vattenrättsingenjörerna. För domstolsai

betet mäste det vara till stor fördel, örn vattenbyggnadsteknikern

redan från början kunde följa ett vattenmål utveckling och vid lämpliga

tidpunkter göra de iakttagelser, undersökningar och utredningar, som

erlordrades för målets handläggning och slutliga bedömande. Det kunde

eljest inträffa, att för hydrografiska undersökningar, såsom vattenmängdsmätning,

profilavvägning, provdämning och provtappning, lämpliga till-,

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

lallen icke tillvaratoges, vilket kunde hava till följd, att vattenmålet fördröjdes

eller icke kunde i önskvärd grad utredas. Den starka sammanblandningen

av juridiska, tekniska och ekonomiska frågor, som vore utmärkande

för vattenmålen, fordrade ett intimt och ständigt samarbete

särskilt mellan vattenrättsdomaren och den vattenbyggnadstekniske vattenrättsingenjören.

Den nuvarande organisationen medgåve emellertid

icke ingenjören att alltid ägna vattenmålen den uppmärksamhet, som sålunda

vore önskvärd. Med det låga årsarvode, som vattenrättsingenjören

uppbure, kunde han endast nied personlig uppoffring i mer än begränsad

omfattning belastas med sådana utredningar och undersökningar, som

icke ersattes medelst dagarvode. Vattenrättsingenjörens andra befattning

kunde även tvinga honom att eftersätta tjänsten i vattendomstolen.

Då enligt den av vattenrättsdomarnes flertal gjorda beräkningen den

vattenbyggnadstekniske vattenrättsingenjören vid envar av de tre sydligare

vattendomstolarna redan år 1925 var upptagen av domstolsarbete

så lång lid, som motsvarade ungefär fyra femtedelar av fulltidstjänstgöring,

och då man betänkte, dels att vattendomstolarnas arbete visade en

tydlig tendens till ökning och dels att vattenbyggnadsteknikerns deltagande

i arbetet borde avsevärt utökas, vore de ifrågavarande vattenrättsingenjörsbefattningarnas

omläggning till fulltidstjänster fullt motiverad.

Av vikt vore emellertid, att avlöningen sattes så hög, att för domstolsarbetet

fullt kvalificerade ingenjörer erhölles. Beträffande de båda nordliga

vattendomstolarna syntes det lämpligast, att den nuvarande anordningen

med avseende å de vattenbyggnadstekniska vattenrättsingenjörerna tills

vidare bibehölies, dock under förutsättning att genom utökning av tjänstgöringstiden

och erforderlig justering av avlöningsförmånerna möjlighet

bereddes dessa ingenjörer till mera ingående prövning av de tekniska och

ekonomiska frågorna än vad nu vore fallet.

Då en kombination av de påtänkta vägingenjörstjänsterna med vattenrättsingenjörsbefattningar

vore utesluten och då en förening av sistnämnda

befattningar med andra statstjänster knappast kunde ifrågakomma

samt konsulterande ingenjörer ej kunde, med gällande anställningsvillkor

och avlöningsförmåner, påräknas för befattningarna, motiverades förändringen

till fulltidstjänster än ytterligare. I anledning av den uttalade

farhågan att vattenrättsingenjörerna, därest deras befattningar gjordes

till fulltidstjänster, lätt skulle komma att stanna i utvecklingen, ville

föreningen framhålla, att till vattenbyggnadsteknisk vattenrättsingenjör

borde antagas endast sådan ingenjör, som genom föregående långvarig

praktik såsom konstruktör av vattenbyggnadsanläggningar eller såsom

arbetsledare vid sådana vunnit ingående kännedom och erfarenhet örn

vattenfrågors tekniska behandling. Med en dylik underbyggnad skulle

de mångsidiga studier, undersökningar och utredningar samt den kontroll,

som fulltidstjänsten skulle föra med sig, giva vattenrättsingenjörerna goda

tillfällen till fortsatt kontakt med den aktuella vattenbyggnadstekniken.

Den praktiska sysselsättning, som de vattenbyggnadstekniska vattenrättsingenjörerna

för närvarande kunde skaffa sig utanför domstolsverksamlieten,

folie i huvudsak inom sådana områden, att domstolsarbetet sannolikt

icke hade nämnvärd nytta därav. Enligt föreningens mening skulle

således de vattenbyggnadstekniska vattenrättsingenjörernas placering i

fulltidstjänst, under förut nämnd förutsättning beträffande deras föregående

verksamhet, möjliggöra för dem att bättre jin för närvarande följa

med och draga nytta av utvecklingen inom vattenbyggnadsområdet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Vattenrättsdomat

en greve

Hamiltons

yttrande år

1929.

Vad beträffade de agrikulturtekniska vattenrättsingenjörerna, vore deras

arbete inom vattendomstolarna mindre omfattande än de vattenbyggnadstekniska

ingenjörernas. Många ärenden inom domstolen vore av beskaffenhet

att icke påfordra deras medverkan. Då härtill komme, att

några större olägenheter knappast behövde uppkomma genom en sammankoppling

av vattenrättsingenjörsbefattning med ordinarie lantbruksingenjörstjänst,

vilken dessutom medgåve en intim kontakt med allmänheten

och med de problem, vilka lantbruksingenjörerna även såsom vattenrättsingenjörer

hade att behandla, förordade föreningen, att någon förändring

för närvarande icke måtte företagas i fråga örn de agrikulturtekniska

vattenrättsingenjörernas tjänsteställning.

Ehuru den föreslagna centralisationen av vattendomstolsverksamheten

skulle kunna medföra vissa organisatoriska förbättringar, syntes det dock

föreningen, som örn den bättre kontakt mellan allmänheten och vattendomstol,

som erhölles genom domstolens förläggning inom bygden, vore

av så stor betydelse för domstolsverksamheten, att tillräckliga motiv för

en centralisering knappast förelåge. Föreningen ville däremot förorda,

att till vinnande av ett enhetligt och riktigt bedömande av de spörsmål,

som komme under vattendomstolarnas prövning, tillfälle måtte beredas

vattenrättsingenjörerna vid de olika domstolarna att årligen sammanträda

för dryftande av tekniska och ekonomiska frågor, som förekomme

i vattenmålen.

_På grund av det anförda hemställdes, att Kungl. Maj:t måtte förelägga

riksdagen förslag till sådan ändring av vattendomstolarnas organisation,

att de vattenbyggnadstekniska vattenrättsingenjörernas tjänstgöring vid

de tre sydligare vattendomstolarna i samband med väg- och vattenbyggnadsväsendets

omorganisation omlades till fulltidstjänst.

Över teknologföreningens framställning infordrades yttrande från vattenrättsdomarne,

vilka efter gemensamma överläggningar i saken avgåvo

yttranden var för sig.

Vattenrättsdomaren greve Hamilton anförde, att enligt hans uppfattning

den erfarenhet, som vunnits efter år 1925, givit ytterligare stöd för

nödvändigheten av vattenrättsingenjörsbefattningarnas anordnande såsom

fulltidstjänster. Först genom en dylik omläggning komme vattendomstolarna

att vinna en organisation, som verkligen fyllde de anspråk,

vilka man med hänsyn till vattendomstolarnas synnerligen viktiga och

maktpåliggande uppgifter måste äga rätt ställa på desamma. Emellertid

borde fulltidstjänstgöring beredas icke blott de vattenbyggnadstekniska

vattenrättsingenjörerna utan även de agrikulturtekniska. Vad Söderbygdens

vattendomstol anginge, hade de gångna årens erfarenhet givit vid

handen, att den agrikulturtekniske ingenjörens biträde måst tagas i anspråk

snarare i större än i mindre omfattning än den vattenbyggnadstekniske

ingenjörens. Efter avslutande av syneförrättningar krävdes ofta

av honom mycket hemarbete med upprättandet av nya värderingslängder

och kostnadsfördelningslängder m. m. Beträffande mål örn sjösänkningsföretag

o. dyl., vilka enligt 7 kap. 45 § vattenlagen underställdes vattendomstolens

prövning, vore, även örn besvär icke anförts i målet, av stor

betydelse, att den tekniska granskningen inom vattendomstolen bleve så

ingående som möjligt. De båda ingenjörerna i vattendomstolen borde så

att säga komplettera varandra. Därest såsom teknologföreningen föreslagit,

endast den vattenbyggnadstekniske ingenjörens befattning anord
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

nades såsom fulltidstjänst, kunde följden bliva, att de intressen, som den

agrikulturtekniske ingenjören med sin sakkunskap bade att särskilt tillvarataga,

bleve tillbakasätta. Under det att den förre bade tillfälle att

noggrant studera handlingarna och på förhand sätta sig in i föreliggande

spörsmål, skulle den agrikulturtekniske ingenjören endast kort före domstolens

behandling av ett mål eller i sämsta fall först i sammanhang med

målets behandling bliva i tillfälle därtill.

Den i det tidigare utlåtandet verkställda beräkningen att för hela landet

sex vattenrättsingenjörer med fulltidstjänstgöring, därav tre byggnadstekniska

och tre agrikulturtekniska, vore erforderliga syntes fortfarande

vara i huvudsak riktig. Att utfinna ett lämpligt sätt för uppdelning av

de sex ingenjörernas arbete på fem olika domstolar torde icke vara möjligt.

Nästan oövervinnliga svårigheter att på ett lämpligt och praktiskt

sätt ordna arbetet inom domstolarna skulle uppstå, örn man läte en eller

flera ingenjörer få sin tjänstgöring fördelad på olika domstolar. En sådan

anordning avstyrktes på det bestämdaste. Med vidhållande av det

äldre förslaget örn en central vattendomstol eller en vattendomstol för

södra och en för norra Sverige, ville Hamilton alternativt föreslå, att vattendomstolarnas

antal begränsades till tre, nämligen en i Härnösand eller

Umeå, omfattande i stort sett de till Norr bygdens och Mellanbygdens vattendomstolar

för närvarande hörande områdena, en i Stockholm för Österbygdens

vattendomstols nuvarande område jämte ungefär hälften av Söderbygdens

vattendomstols område och en i Göteborg för den återstående

delen av Söderbygdens vattendomstols område samt Västerbygdens vattendomstols

hela område. Frågan örn en lämplig fördelning av de sex

vattenrättsingenjörerna bleve på detta sätt tillfredsställande löst. I ett

annat avseende skulle emellertid svårigheter uppkomma. Vattendomstolarnas

arbetsbörda vore redan nu mycket stor, kanske större än som i

längden kunde vara tillrådligt. Den lättnad i vattenrättsdomarens arbete,

som bomme att vinnas genom vattenrättsingenjörsbefattningarnas

anordnande såsom fulltidstjänster, skulle icke motsvara minskningen av

antalet vattenrättsdomare från fem till tre. Det vore därför nödvändigt,

att vid genomförande av den nu ifrågasatta organisationen en förstärkning

skedde beträffande de juridiska befattningshavarna. Denna kunde

lämpligen vinnas därigenom, att jämte vattenrättsdomaren och vattenrättssekreteraren

anställdes ytterligare en juridisk befattningshavare med

sådan kompetens, att åt honom kunde anförtros göromål, som ålåge vattenrättsdomaren.

Mellan denne befattningshavare — biträdande vattenrättsdomare

eller förste vattenrättssekreterare — och vattenrättsdomaren

skulle en uppdelning av domargöromålen ske, därvid vattenrättsdomaren,

som fortfarande skulle vara ansvarig för arbetets behöriga gång, närmast

skulle hava att taga befattning med de större och mera invecklade målen.

För de med heltidstjänstgöring anställda vattenrättsingenjörerna syntes,

lör att fullt förstklassiga krafter skulle kunna påräknas, avlöningen

böra bestämmas till 15 000 kronor för år jämte dyrtidstillägg. Härmed

skulle de i avlöningshänseende bliva jämställda med vattenrättsdomarne,

därest ej dessa sistnämndas avlöning höjdes. En dylik höjning vore emellertid

nödvändig till vinnande av säkerhet att man för framtiden skulle

erhålla fullt kompetenta innehavare av de viktiga och krävande vattenrättsdomarsysslorna.

Det påpekades i detta sammanhang, att flera av de

nuvarande vattenrättsdomarne skulle, örn de utövat sina häradshövdingämbeten,

kunnat påräkna större inkomster än dem, de hade såsom vatten

rättsdomare.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Vattenrättsdomaren

von

Sydows yttrande

år

1929.

Vattenrättsdomaren

Bengtssons

yttrande

dr 1929.

I yttrandet framhölls slutligen önskvärdheten av ett övervägande, huruvida

icke vattendomstolarnas personal borde överföras till ordinarie

stat.

Vattenrätt silo mar en von Sydow förklarade sig till en början vidhålla

vad han i sitt tidigare yttrande uttalat angående vattenbyggnadsingenjörernas

ställning i vattendomstolarna. Han framhöll, att dylik ingenjörsbefattning

kunde kombineras med annan statstjänst än sådan, som skulle

ersätta de nuvarande väg- och vattenbyggnadsdistriktens tjänster, och i

undantagsfall lämnas någon, som icke innehade ordinarie statstjänst. Huvudanledningen

till att von Sydow motsatte sig inrättandet av fulltidstjänster

vore, att han icke ansåge det försvarligt att skapa en organisation

med domarbefattningar, som vore fulltidstjänster men tillsattes på förordnande,

utan de garantier för oberoende ställning, som läge i innehavet

av annan ordinarie befattning. Skulle vattenrättsingenjörerna få fulltidstjänster,

måste de alltså göras till ordinarie befattningshavare, men

detta droge med sig, att även vattendomstolarnas personal i övrigt ställdes

på ordinarie stat. Härutinnan stöde man inför svårigheten att beräkna

den arbetsmängd, som i framtiden kunde förväntas med någorlunda konstans

belöpa på de olika landsdelarna. Trots förefintlig statistik stöde

mycket av ovissheten på detta område kvar. På av vattenöverdomstolen

anförda skäl ansåge von Sydow, att mängden av kommande tiders arbetsuppgifter

icke nu kunde överblickas. Åtminstone örn man ville fastslå

det nuvarande antalet vattendomstolar eller något antal utöver ett absolut

minimum, saknade man material att bedöma den framtida arbetsbördan

för varje domstol. Fulltidstjänst erfordrades för rimligtvis ganska lång

tid framåt för fem vattenrättsdomare och för tre vattenrättsingenjörer av

vartdera slaget. Tanken på en ordinarie organisation med alla eller tre

vattendomstolar centraliserade till Stockholm motsatte sig von Sydow bestämt.

Att göra fem ordinarie vattendomstolar vore, dels med hänsyn till

ovissheten örn den blivande arbetsmängden och dels på grund av nödvändigheten

att förlägga varje vattenrättsingenjörs arbete till mer än en vattendomstol,

en ganska dålig nödfallsutväg, om det också icke vore alldeles

omöjligt att acceptera densamma såsom en lösning i sista hand av eljest

olösliga svårigheter. Greve Hamiltons sista förslag vore värt ett närmare

övervägande. Genom inrättandet av en biträdande domarbefattning, avsedd

— för garanterande av oberoende ställning — för en hovrättsassessor

eller innehavare av annat domarämbete, skulle nödig elasticitet vinnas.

Svårigheten med bl. a. fördelningen av arbetet kvarstode, men omöjlighet

att på ett gott sätt komma till rätta härmed förefunnes knappast. Det

vore icke eftersträvansvärt, att alla mål handlades av vattenrättsdomaren.

Vissa mål borde även med detta system handläggas av vattenrättssekreteraren.

Systemet skulle möjliggöra god rekrytering av befattningarna såsom

vattenrättsdomare och ledamöter i vattenöverdomstolen och av de

revisionssekreterartjänster, till vilka hörde föredragning av vattenmål.

Anställandet på ordinarie stat av tre vattendomstolar, såsom här tänkts,

vore både möjligt och i flera avseenden lämpligt. Icke obetydligt höjda

löner för vattenrättsdomarne och jämförelsevis höga löner för vattenrättsingenjörerna

borde följa med övergång till denna organisationsform.

Vattenrättsdomaren Bengtsson framhöll att, såvitt anginge Mellanbygdens

vattendomstol, olägenhet av nämnvärd betydelse icke föranletts av

kombinationen mellan lantbruksingenjörs- och vattenrättsingenjörstjänsterna

och att därför fulltidstjänst för den agrikulturtekniske vattenrätts
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

ingenjören icke erfordrades. Berättande de vattenbyggnadstekniska vattenrättsingenjörsbefattningarna

syntes, med hänsyn till den beslutade omorganisationen

av väg- oell vattenbyggnadsväsendet, ingen annan tillförlitlig

utväg finnas för rekryteringen av dessa än att göra dem till fulltidstjänster.

Att i samband därmed genomföra en centralisering av vattendomstolarna

eller eljest minska domstolarnas nuvarande antal ansåge

Bengtsson icke lämpligt. I den bestående indelningen av riket i vattendomstolsområden

borde rubbning icke utan mycket starkt vägande skäl

göras. Vad särskilt anginge förslaget om tre vattendomstolar med anställning

av en biträdande vattenrättsdomare i var och en av dessa domstolar,

ville Bengtsson framhålla, att ett eftersträvansvärt mål för vattendomstolsorganisationen

vöre. att varje domstolsområde hade den storlek,

att det vattenrättsdomaren åliggande arbetet kunde av honom ensam fullgöras.

Vattenrättsdomaren vore hörnstenen i vattendomstolen. Bruste

det i vattenrättsdomarens arbete, bleve följden dåligt resultat i utslaget.

Vattenrättsdomarens arbete borde därför ej uppdragas åt en biträdande

vattenrättsdomare, som vore vattenrättsdomaren underlägsen i insikt

eller erfarenhet. Vattenrättssekreterarens anlitande för utförande av

domargöromål vore en nödfallsutväg, som i Mellanbygdens distrikt anlitats

blott under vattenrättsdomarens semester och i mål, som under hans övervakande

förberetts genom den föregående skriftväxlingen. En uppdelning

av målen mellan vattenrättsdomare och biträdande vattenrättsdomare

i lätta och svåra torde ej medföra nytta för arbetsfördelningen. Genom

befrielsen från de lätta målen skulle vattenrättsdomarens arbetsbörda föga

nedbringas. Med de föreslagna stora områdena måste ej så få svåra mål

anförtros åt den biträdande domaren. Slitningar beträffande arbetsfördelningen

och expeditionspersonalen kunde förekomma mellan de två domarne.

Örn den biträdande finge allenast de lätta malen, skulle dubbla

resor åt samma håll föranledas. Extra-ordinariesystem avstyrktes över

huvud taget på grund av erfarenheten från domsagorna.

Enligt Bengtssons åsikt borde de vattenbyggnadstekniska vattenrättsingenjörernas

arbete, med fullt tillgodoseende av det ändamål detsamma

borde och skulle tjäna, kunna ordnas utan att ändring gjordes i de nuvarande

vattendomstolarnas antal och domsområden, nämligen så att samme

ingenjör finge sitt arbete förlagt till två olika domstolar. För Norrbygdens

och Mellanbygdens vattendomstolar borde sålunda finnas en gemensam

byggnadsingenjör med fulltidstjänstgöring. Arbetets omfång lade

icke hinder i vägen för en dylik anordning. Snarare kunde arbetet för

ingenjören i båda domstolarna anses väl litet. Tiden för tjänstgöringen

i den ena och andra domstolen kunde lämpligen bestämmas så, att vardera

domstolen finge i regel disponera ingenjören varannan vecka eller

varannan tiodagarsperiod. Huruvida bvggnadsingenjörstjänsterna i de

tre sydligare domstolarna skulle kunna anordnas på enahanda sätt, vore

Bengtsson icke i tillfälle att med säkerhet bedöma, men det förefölle honom,

som örn det ej skulle möta några större svårigheter att för dessa

domstolar inrätta tvä ingenjörstjänster med skyldighet för befattningarnas

innehavare att ägna sitt arbete åt än den ena och än den andra av domstolarna.

Vattenrättsdomaren Quennerstedt hade intet att erinra mot ett provisoriskt

bibehållande av den nuvarande ordningen beträffande de båda

nordligaste vattendomstolarna. När den nu vid Norrbygdens vattendomstol

anställde vattenbyggnadstekniske vattenrättsingenjören avginge från

Vattenrättsdomaren

Quennerstedts

yttrande år

1929.

3 — 3 12 4 8 7.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Vattenrättsdomaren

Appelbergs

yttrande

år

1929.

sin syssla, torde det emellertid icke bliva möjligt att få tjänsten besatt på

liknande villkor som för närvarande, och förändring av tjänsten från en

bisyssla till befattning med fast anställning bleve då nödvändig. Påtagligt

vore dock, att en sådan vattenrättsingenjör med anställning enbart

vid Norrbygdens vattendomstol icke komme att få mer än en bråkdel av

sin tid upptagen av arbete i domstolens tjänst. Förslaget örn centralisering

av vattendomstolarnas verksamhet vidkölles såsom det mest lämpliga

för framtiden. Vid en central vattendomstol kunde anställandet av

teknisk arbetskraft, liksom av arbetskraften i övrigt, lämpas efter behovet.

En olägenhet vore emellertid, att de rättssökande särskilt i övre Norrland

icke hade domstolen inom räckhåll. Att vattendomstolens litterata ledamöter

bleve bosatta i huvudstaden och därigenom komme att sakna den

intima kontakten med personer och förhållanden inom domkretsen, vore

också en olägenhet. Men önskade man samtidigt tillgodose två så fundamentala

intressen som att förvärva teknisk arbetskraft av hög kvalitet åt

vattendomstolarna och att sörja för att denna arbetskraft bleve till fullo

utnyttjad, så erbjöde sig knappast annan utväg än att sammanföra vattendomstolarna.

Örn centraliseringstanken ansåges ej kunna godtagas, borde Norrbygdens

och Mellanbygdens vattendomstolar sammanföras till en domstol. I denna

borde jämte vattenrättsdomaren anställas dels en sekreterare med kompetens

att handlägga en del vattenmål och dels ytterligare en sekreterare

samt ett par kvinnliga biträden för kansligöromålens utförande. För

de tekniska uppgifterna borde anställas två vattenrättsingenjörer, av vilka

åtminstone den vattenbyggnadstekniske måste erhålla fast anställning.

Sannolikt behövde sådan givas även åt den torrläggningssakkunnige ingenjören,

enär han finge föga eller ingen tid av sommaren övrig för utövande

av lantbruksingenjörssysslan. Ingendera av vattenrättsingenjörerna

skulle dock få fullt arbete, och torrläggningsingenjören finge sannolikt

gå ledig större delen av vintern. Möjligen kunde ingenjörerna under

någon del av året användas för att biträda annan vattendomstol, vilket

dock skulle medföra olägenhet för Norrlandsdomstolen och därför måste

betraktas som en nödfallsutväg. Vad de tre sydligare vattendomstolarna

beträffade, syntes det sannolikt, att en sammanslagning av dessa till två

domstolar med i vardera av dessa en vattenrättsdomare, en sekreterare såsom

biträdande domare, två fulltidsanställda ingenjörer samt kanslipersonal

i övrigt skulle låta sig genomföra, även örn det vore troligt, att vattenrättsdomarne

bleve hårt arbetstyngda. Såsom den lämpligaste platsen för

den nya norrländska vattendomstolens säte föresloges Sundsvall.

Vattenrättsdomaren Appelberg fann det uppenbart, att olägenheter

kunde föranledas därav, att vattenrättsingenjörerna tillika innehade annan

statstjänst. Ehuru, vad Österbygdens vattendomstol anginge, det

icke med fog kunde anses, att domstolen under nuvarande förhållanden

nödgats eftersätta erforderlig teknisk utredning, skulle givetvis en organisation

med ingenjörstjänsterna anordnade såsom heltidstjänster medföra

större trygghet för att den tekniska utredningen bleve tillräckligt

omfattande och noggrann, och för vattenrättsdomaren skulle det ovedersägligen

vara en fördel, örn han, i högre grad än nu vore fallet, finge

möjlighet till överläggning i tekniska frågor å sitt ämbetsrum. Den

huvudsakligen i syfte att på ett effektivt sätt avhjälpa olägenheterna av

den nuvarande formen för vattenrättsingenjörernas anställning föreslagna

centralisationen av vattendomstolarna till Stockholm skulle vis
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

serligen i flera avseenden medföra fördelar, men redan den omständigheten,

att det för befolkningen inom större delen av riket måste te sig

som ett väsentligt besvär att i sina angelägenheter vända sig till domstolen

eller över liuvud intaga partsställning vid densamma, syntes föranleda,

att denna utväg icke lämpligen kunde anlitas. Ej heller förslaget att

med bibehållande av den lokala organisationen begränsa vattendomstolarnas

antal till tre med, förutom vattenrättsdomaren, en biträdande vattenrättsdomare

i var och en av dessa kunde förordas. Vattenmålen vore

i allmänhet föga lämpade att handläggas av vikarier. Även de mindre

målen vore ofta svåra, och under ett måls handläggning uppkomme ej

sällan besvärliga frågor, vilka kunde inveckla målet och föranleda dröjsmål

med dess avgörande men för vilkas omedelbara lösning den mera erfarne

vattenrättsdomaren kunde finna utväg. De mål, som oundgängligen

påkallade handläggning av vattenrättsdomaren personligen, skulle

bliva så många, att deras avgörande komme att fördröjas. Det anseende

och allmänna förtroende, som vattendomstolarna förvärvat, skulle icke

kunna upprätthållas, därest den befattningshavare, å vilken ansvaret för

ett gott arbetsresultat främst vilade, i stor utsträckning ersattes av ställföreträdare.

Såsom förhållandena gestaltade sig vid Österbygdens vattendomstol,

vore det arbete, som den agrikulturtekniske vattenrättsingenjören måste

ägna åt domstolen, av väsentligt mindre omfattning än det, som krävdes

av den vattenbyggnadstekniske ingenjören. Med avseende å den

förre hade därför någon olägenhet av den nuvarande ordningen icke i

mera framträdande grad gjort sig gällande, och förhållandet torde vara

detsamma i de flesta övriga vattendomstolarna. Med hänsyn härtill syntes

icke tillräcklig anledning finnas att för den agrikulturtekniske ingenjörens

del frångå den nuvarande ordningen. Vad däremot beträffade

den vattenbyggnadstekniske ingenjören förelåge starka skäl för omläggning

av hans tjänstgöring till heltidstjänst. De två nordligare vattendomstolarna

borde sammanslås till en, måhända med någon inskränkning

i deras nuvarande områden. Vid var och en av de fyra vattendomstolar,

på vilka riket sålunda skulle uppdelas, borde en vattenbyggnadsteknisk

ingenjör anställas med heltidstjänst. Till denna borde också den tekniska

granskningen av torrläggningsmålen till viss del överlämnas. Han

skulle vidare vara skyldig att utan särskild ersättning verkställa besiktning,

varom vattendomstolen förordnade, ävensom att i samråd med vattenrättsdomaren

sörja för vattenbokens förande. Med hänsyn till den

befattning av mera ingående art. som det vore avsett att denne ingenjör

skulle taga med målens behandling, syntes det med visshet kunna

antagas, att han finge full sysselsättning.

Särskilde vattenrättsdomaren Blycker förklarade sig'' lika med teknologföreningen

anse det nödvändigt, att de vattenbyggnadstekniska vattenrättsingenjörernas

tjänster vid de tre sydligare domstolarna inrättades

såsom fulltidstjänster. Det vore ett oeftergivligt villkor för utredningen

av vattenmålen på det siitt, som deras vikt och mestadels invecklade

beskaffenhet krävde, att till vattendomstolens förfogande funnes

ingenjörer, som vore av annan verksamhet oförhindrade att verkställa

ali den tekniska utredning, som vore möjlig att åstadkomma. Vid Väster

bygdens vattendomstol hade icke kunnat av den vattenbyggnadstekniske

ingenjören uttagas på långt när det arbete, som varit önskligt att erhålla.

Detsamma måste förhållandet antagas bliva jämväl för framtiden, otti

Särskilde vattenrättsdomaren

Bryckers

yttrande år

1929.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Inom justitiedepartementet

uopgjord p.m.

‘ år 1929.

icke vattenrättsingenjörstjänsten frigjordes från föreningen med annan

tjänst. Även för kvaliteten av det arbete vattenrättsingenjören hade att

utföra vore det i regel till nackdel, att ingenjören ej finge odelat ägna sitt

intresse och arbete åt vattendomstolen. Därest ingenjören måste dela

sin tid och sitt arbete på två olika verksamhetsområden, särskilt örn dessa

vore av väsentligt olika art, måste det anses nästan uteslutet, att han

skulle kunna med verkligt intresse och med uppoffrande av mycken tid

följa med den ständigt fortgående behandlingen av de teoretiska frågorna

inom vattenbyggnadsfacket. Enligt Bryckers mening skulle emellertid

full sysselsättning året örn ej kunna beredas den byggnadstekniske vattenrättsingenjören,

örn vid var och en av nämnda tre vattendomstolar anställdes

en dylik ingenjör. Brycker, som holle för troligt, att det sammanlagda

arbete, som krävdes av de vattenbyggnadstekniska ingenjörerna

vid dessa domstolar, skulle kunna, åtminstone i det närmaste, utföras

av två ingenjörer, förordade därför, att tills vidare endast två heltidstjänster

för vattenbyggnadsingenjörer inrättades vid de tre sydliga domstolarna.

Av dessa ingenjörer borde den ene anställas vid en av de i

Stockholm förlagda vattendomstolarna och den andre vid Västerbygdens

vattendomstol med skyldighet för dem att t. ex. var tredje vecka tjänstgöra

vid den tredje vattendomstolen. Örn ingenjörsarbetet vid den sistnämnda

domstolen uppdelades efter territoriella grunder så, att den vid

Västerbygdens vattendomstol anställde ingenjören finge syssla med målen

från sådant område av domkretsen, som vore välbeläget med hänsyn till

hans resor, syntes några större olägenheter av den föreslagna anordningen

icke behöva befaras. — Därest fulltidstjänstgöring för den vattenbyggnadstekniske

vattenrättsingenjören ansåges böra anordnas även vid de

norrländska vattendomstolarna, syntes det lämpligast, att samme ingenjör

finge tjänstgöra vid båda domstolarna.

Vidkommande de agrikulturtekniska vattenrättsingenjörerna förordades

nuvarande organisation, därvid framhölls, att för Västerbygdens vattendomstol

den nu gällande ordningen ej kunde anses otillfredsställande,

under förutsättning att domstolens kansli flyttades till Göteborg, där den

agrikulturtekniske ingenjören vore bosatt.

Förslaget örn en central, till Stockholm förlagd vattendomstol avstyrktes

på de av vattenrättsdomaren von Sydow anförda skäl. Förslaget örn

minskning av vattendomstolarnas antal från fem till tre avstyrktes likaledes,

huvudsakligen på grund av betänkligheter mot införande av biträdande

vattenrättsdomare. Enligt Bryckers förmenande skulle det bliva

så gott som omöjligt att till befattningarna såsom biträdande vattenrättsdomare

erhålla tillräckligt kompetenta jurister. I

I slutet av år 1929 utarbetades inom justitiedepartementet av dåvarande

revisionssekreteraren S. Lawski en promemoria, innefattande förslag

till ett provisoriskt ordnande av vattendomstolarnas organisationsfråga.

I promemorian framhölls, att den i samband med omorganisationen av

vägväsendet beslutade indragningen av befattningarna såsom distriktschefer

och distriktsingenjörer i väg- och vattenbyggnadsdistrikten komme

att träda i kraft från och med den 1 juli 1930. De i deras ställe avsedda

vägingenjörerna och väginspektörerna kunde antagas bliva fullt upptagna

av sina tjänster, så att en kombination mellan dessa och vattenrättsingenjörsbefattningar

bleve omöjliggjord. Det vore vid sådant förhållande

nödvändigt att vid nämnda tidpunkt äga en sådan organisation av vat
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

tendomstolarna, att man kunde hava garanti tor att erhålla nya män i

stället för de såsom vattenrättsingenjörer förordnade distriktstjänstemän,

vilka komme att övergå till den nya vägstaten. Vid bestämmandet av

denna organisation borde hänsyn tagas till det uttalade önskemålet att

vattenrättsingenjörerna i större utsträckning än förut komme att deltaga

i domstolsarbetet. Det syntes emellertid icke lämpligt att skrida till en

definitiv reglering, förrän nian kunde erfarenhetsmässigt bedöma verkningarna

av ett ökat deltagande i arbetet från vattenrättsingenjörernas

sida och bleve på det klara med, örn dessa borde hava heltidstjänster

eller icke. Under den återstående experimenteringstiden hade man att

söka finna den lämpligaste formen för vattenrättsingenjörernas ökade

medverkan.

Efter kritik av de olika förslag angående vattendomstolarnas organisation,

vilka framlagts i syfte att möjliggöra heltidsanställning för de

vattenbyggnadstekniska vattenrättsingenjörerna, ingick promemorians författare

på en undersökning, huruvida icke — med bibehållande av oförändrat

antal vattendomstolar och samma personal vid desamma som hittills

— sådana anställningsvillkor för de vattenbyggnadstekniska ingenjörerna

skulle kunna föreskrivas, som beredde möjlighet till ökat deltagande

av dessa i vattendomstolsarbetet och vid vilkas bestämmande hänsyn

toges till att nämnda ingenjörers befattningar endast i undantagsfall

skulle kunna förenas med andra statstjänster.

Nämnda undersökning resulterade i ett förslag av huvudsakligen följande

innebörd. Till vattenrättsingenjör med sakkunskap särskilt beträffande

vattenbyggnadsfrågor skulle i regel förordnas konsulterande ingenjör,

vilken skulle äga att, i den mån domstolsarbetet icke toge hans tid i anspråk,

fortfarande åtaga sig privata uppdrag, dock med enahanda

inskränkning som för närvarande gällde i fråga örn uppdrag rörande

företag, vilka kunde antagas komma under vattendomstolens bedömande,

samt beträffande mål, som anhängiggjorts vid annan vattendomstol och

ännu icke avgjorts genom laga kraftägande utslag. Nyssnämnda inskränkning

medförde visserligen, att vattenrättsingenjören hade relativt

små möjligheter att inom sitt speciella fack erhålla privata uppdrag. Men

däremot måste det anses sannolikt, att han skulle kunna inom andra ingenjörsområden

erhålla sådana i den omfattning, att inkomsten därav tillsammans

med avlöningen å vattenrättsingenjörstjänsten skulle bereda honom

en för ingenjörer med erforderlig kompetens tillräckligt lockande årsinkomst.

Beträffande vattenrättsingenjörerna vid do båda norrländska

vattendomstolarna vore det måhända tvivelaktigt, örn de skulle kunna erhålla

tillräcklig privatpraktik, men nied hänsyn til! den säkra och relativt

stora inkomst, som komme att vara förenad med vattenrättsingenjörs

tjänsten, hade man dock anledning räkna med, att även i Norrland kon

sulterande ingenjörer med erforderliga kvalifikationer skulle finnas lie

Hägna att söka befattningen. Den vattenbyggnadstekniske vattenrättsingenjören

skulle vara skyldig såväl att närvara vid vattendomstolens

sammanträden och förrätta undersökningar enligt 11 kap. 45 § vattenlagen

som att, i den utsträckning vattenrättsdomaren liestämde, deltaga i ar

betet å vattendomstolens kansli. Vid kanslitjänstgöringen skulle arbetstiden

utgöra sju timmar örn dagen, förlagda till tider, som av vattenrättsdomaren

föreskreves. Då särskilda skill därtill föranledde, skulle tjänstgöringen

kunna komma i fråga även å sön- eller helgdag. Avlöningen åt

vattenrättsingenjören skulle utgå dels i form av årsarvode, bestämt till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vattenrättsdomaren

Quennerstedt.i

yttrande år

1930.

Vattenrättsingenjören

Wedbergs

yttrande

år 1930.

8 400 kronor för ingenjör, anställd vid någon av de tre sydliga vattendomstolarna,

och 6 300 kronor för ingenjör vid endera av de båda nordliga

domstolarna, dels ock, i den mån domstolstjänstgöringen omfattade mer

än 120 dagar eller i fråga örn Norrbygdens oell Mellanbygdens vattendomstolar

70 dagar under ett och samma år, såsom dagarvode med 45 kronor

örn dagen. Efter Kungl. Majlis prövning i varje särskilt fall skulle

därjämte kunna^ medgivas särskild ersättning för hemarbete av mera omfattande

art. Å ingenjörernas avlöningsförmåner skulle icke utgå särskilt

dyriidstillägg. Utan Kungl. Maj:ts samtycke skulle vattenrättsdomaren

icke äga att påkalla tjänstgöring av vattenrättsingenjören under

mer än 180 dagar eller, vad anginge Norrbygdens och Mellanbygdens

vattendomstolar, under mer än 105 dagar under ett och samma år.* Före

början ay varje kvartal skulle vattenrättsdomaren tillställa ingenjören

en ungefärlig uppgift å de dagar, då denne åliggande tjänstgöring skulle

fullgöras under kvartalet.

Därest förordnande såsom vattenbyggnadsteknisk vattenrättsingenjör

komme att meddelas ingenjör, som innehade annan statstjänst eller åtnjöte

lön på indragningsstat, syntes lämpligast, att för honom bibehölles de

nuvarande anställningsvillkoren, dock måhända med rätt för honom att,

efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall, erhålla ersättning för

mera omfattande hemarbete.

Beträffande de torrläggningssakkunniga vattenrättsingenjörerna vore

det nödvändigt att tills vidare bevara föreningen av deras befattningar

med lantbruksingenjörstjänster. Vad nyss sagts örn vattenbyggnadsteknisk

vattenrättsingenjör, som innehade annan statstjänst, gällde även i

fråga örn de torrläggningssakkunniga vattenrättsingenjörerna.

Över omförmälda promemoria infordrades från vattenrättsdomarne och

vattenrättsingenjörerna yttranden.

Vattenrättsdomaren Quennerstedt ansåg det icke sannolikt, att vid den

tidpunkt, då den nu vid Norrbygdens vattendomstol anställde vattenrättsingenjören

i vattenbyggnad avginge, det skulle bliva möjligt att på

den i promemorian anvisade vägen erhålla en för uppdraget skickad efterträdare

åt honom. Inom Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolars

områden funnes, såvitt Quennerstedt hade sig bekant, endast en konsulterande

ingenjör, som kunde anses kompetent för ifrågavarande syssla.

Dennes verksamhet avsåge emellertid så gott som uteslutande företag, som

skulle bliva föremål för vattendomstols behandling, och han kunde således

icke påräknas under annan förutsättning än att han bleve i tillfälle utbyta

sin nuvarande verksamhet mot arbete med uppgörande av vägförslag

eller såsom arbetsledare vid vägbyggnader. Det vore mer än ovisst,

örn stadigvarande dylik sysselsättning kunde beredas honom. Antagligen

komme förhållandena att snart nog framtvinga inrättandet av fulltidstjänster

för vattenrättsingenjörerna. För de närmaste åren syntes det

bäst att behålla de nuvarande vattenrättsingenjörerna på förut gällande

villkor, men sedan vore tiden inne för överförande av vattendomstolarna

på ordinarie stat och för en slutlig lösning av frågan örn vattenrättsingenjörernas

ställning.

Vattenrättsingenjören Wedberg förklarade till en början, att något

trängande behov av en omorganisation utav vattendomstolarna, åtminstone

såvitt anginge de båda norrländska domstolarna, icke förelåge. För

en sammanslagning av Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

och anställandet av allenast en vattenbyggnadsingenjör nied fulltidstjanstgöring

vid den sålunda bildade domstolen vore tiden ännu icke inne, utan

borde därmed anstå ännu några år, till dess större erfarenhet vunnits angående

arbetskvantiteten m. m. Örn vattenrättsmgenjorer utan fulltidstjänst

bibehölles, borde den omständigheten att vattenrättsingenjör samtidigt

innehade annan statstjänst eller uppbure lön på lndragningsstat eller

pension icke medföra nedsättning eller minskning av hans löneförmåner

såsom vattenrättsingenjör, enär det eljest antagligen bleve fördelaktigare

för honom att under sin av statstjänst icke upptagna tid agna sig at

privat verksamhet. Även för konsulterande ingenjör, som förordnades till

vattenrättsingenjör, måste lönevillkoren sättas relativt höga i beti aktande

därav, att han bleve nödsakad att avsäga sig vissa privata uppdrag. Vid

löneförmånernas bestämmande borde också tagas hänsyn, till att vattenrättsingenjörerna

vid de norrländska vattendomstolarna finge underkasta

sig långa och besvärliga resor med ej sällan strapatserande vandringar

samt måste finna sig i primitiva bostadsförhållanden. Wedberg foresloge

för Norrbygdens vattendomstols vidkommande bibehållande av de

nuvarande lönevillkoren för vattenrättsingenjörerna med den förändringen

att dagarvode skulle, beräknat för arbetsdag, örn sex timmar, utgå

även för dagar, som upptoges av kanslitjänstgöring, utredningar samt

uppgörande och sammanställande av ritningar till vattenboken jämte inskrivningar

i denna. Resekostnadsersättning åt vattenrättsingenjörerna

borde bestämmas enligt klass I B i gällande resereglemente.

Vattenrätt singenjören Wikström ansåg det icke riktigt att bestämma av- vattenmttslöningsförmånerna

för vattenrättsingenjör, som samtidigt vöre lantbruksingenjör,

på enahanda sätt som för vattenrättsingenjör, vilken atnjote Ion yttrand,

för annan tjänst på indragningsstat. Lantbruksingenjörerna hade små år 1930.

löner och vore i hög grad beroende av andra inkomster. Förordnande som

vattenrättsingenjör medförde för en lantbruksingenjör nödvändigheten av

flera biträdens anställande. Hans dagliga arbetstid måste på grund a\

domstolstjänstgöringen utsträckas långt utöver den för andra tjänsteman

i regel gällande. Det vore därför icke obilligt, att de tonläggningssakkunniga

vattenrättsingenjörerna i avseende å avlöningsförmåner likställdes

med konsulterande ingenjörer, som förordnades till vattenrättsmgen
-

Vattenrättsdomaren Bengtsson fann det i promemorian framlagda för- Vatt2ZT

slaget tillfredsställande därutinnan, att rubbning i vattendomstolarnas och Bengtssons

vattenrättsdomarnes antal icke sattes i fråga och att någon definitiv ieg- yttrande dr

tering av vattendomstolarnas organisation ansåges icke för närvarande 1930.

höra äga rum. Arbetet inom Mellanbygdens vattendomstol toge en vattenrättsdomares

hela tid i anspråk, och någon ändring i domstolens .område

borde därför icke komma i fråga. Bengtsson vidhölle däremot sitt tidigare

förslag örn anställande av en gemensam vattenbyggnadsteknisk vattenrättsingenjör

för Mellanbygdens och Norrbygdens vattendomstolar.

Vidkommande det nu föreliggande förslaget till ordnande av de vattenbyggnadstekniska

vattenrättsingenjörernas anställning framhöll Bengtsson,

att ehuru i stort sett intet funnes att anmärka mot de beräkningar,

som läge till grund för de föreslagna arvodena, det dock syntes tvivelaktigt

huruvida dessa arvoden skulle kunna locka cn ingenjör nied de

kvalifikationer, som man borde kräva hos en vattenrättsingenjör. Denne

borde själv hava varit förslagsställare till vattenverk samt äga insikt 1

byggande av flottleder och bedrivande av flottning. Betydelsen av kim
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Vattenrättsingenjören

Lundströms

yttrande år

1930.

skap och erfarenhet i flottleds- och flottningsfrågor finge beträffande

Mellanbygdens vattendomstols område, varest flottningens förhållande till

vattenverk städse förelåge, icke underskattas. Å vilka andra ingenjörsområden

vattenrättsingenjören skulle kunna förskaffa sig nödig fyllnad i

inkomster, insåge icke Bengtsson. Lyckades det emellertid ingenjören att

erhålla dylikt arbete, förelåge däri fara för ingenjörens självständighet,

enär det säkerligen skulle bliva honom angeläget att få uppdrag från

de stora affärsbolagen i orten, vilka merendels vore mer eller mindre

intresserade i vattenbyggnads- och flottledsfrågor. Verksamheten på andra

områden kunde även befaras draga vattenrättsingenjörens intresse i viss

mån från nyssnämnda frågor, så att han så småningom bleve efterbliven i

desamma. Den ifrågasatta skyldigheten för vattenrättsdomaren att före

början av varje kvartal upprätta en ungefärlig plan över de dagar i samma

kvartal, under vilka ingenjören komme att tagas i anspråk för domstolsarbetet,

ansåge Bengtsson icke möjlig att fullgöra. Införande av kanslitjänstgöring

för vattenrättsingenjören i större utsträckning än för närvarande

komme att medföra nödvändighet av kanslilokalens utvidgande.

Bestämmelsen att vid sådan tjänstgöring den dagliga arbetstiden skulle

utgöra sju timmar vore olämplig såväl därutinnan, att det bleve för

vattenrättsdomaren obehagligt att behöva kontrollera, att arbetstiden helt

ägnades åt domstolsarbete, som ock i det hänseendet, att det skulle ställa

sig olägligt för ingenjören att under dessa sju timmar vara helt förhindrad

att syssla med privata göromål, ehuru dessa sannolikt bleve betydligt

mera omfattande än domstolsarbetet.

Trots de sålunda gjorda anmärkningarna ville Bengtsson icke påstå, att

förslaget icke skulle kunna lämpligen utföras, men erfarenheten allena

kunde härutinnan bliva utslagsgivande. Beträffande de norrländska vattendomstolarna

syntes dock Bengtssons ovannämnda förslag böra givas

företräde. Med en fast lön av 16 000 kronor utan dyrtidstillägg samt dagarvoden

enligt nu gällande grunder skulle en skicklig man kunna förvärvas

för fulltidstjänstgöring i de båda domstolarna.

Vattenrättsingenjören Lundström ansåg det uteslutet att förena de nya

vägingenjörs- och väginspektörsbefattningarna med vattenrättsingenjörstjänster

samt trodde det icke vara möjligt att för framtiden annat än i

undantagsfall kombinera sistnämnda syssla med annan statstjänst. För

konsulterande ingenjör, som förordnades till vattenrättsingenjör, syntes,

åtminstone såvitt anginge Stockholm, Göteborg och Sundsvall, möjlighet

finnas att, utan att ingenjören komme i otillbörlig kontakt med gällande

föreskrifter, erhålla privata uppdrag till vinnande av fyllnadsinkomst.

Beträffande Umeå ställde sig saken mera tvivelaktig, men enligt Lundströms

förmenande skulle även där möjlighet till privata uppdrag visa sig

föreligga. Att vattenrättsingenjörerna i de tre södra vattendomstolarna

finge sammanlagt högre avlöning än de norra domstolarnas ingenjörer

vore visserligen riktigt, då deras tjänstgöringstid vore längre, men det

syntes olämpligt att bestämma grundlönen olika. Befattningarna vid de

två nordliga vattendomstolarna komme både i avseende å förläggningsorterna

och med hänsyn till de mera begränsade möjligheterna till privata

inkomster att bliva mindre lockande. Enligt Lundströms åsikt borde

vattenrättsingenjörernas årsarvoden beträffande samtliga domstolarna

bestämmas till 6 000 kronor jämte dyrtidstillägg och dagarvodena fastställas

till 45 kronor utan dylikt tillägg. För vattenrättsingenjörer, som

åtnjöte lön på indragningsstat eller innehade annan statstjänst, borde

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

enahanda avlöningsvillkor gälla. Då en del utegöromål fullt tillfredsställande

och till billigare pris kunde utföras av lägre kvalificerad arbetskraft

än vattenrättsingenjörerna, förordades rätt för vattenrättsdomaren att

efter ingenjörens hörande förordna annan än denne att på hans ansvar

utföra dylikt arbete mot ett dagarvode av högst 30 kronor.

Vattenrättsingenjören Aspegrén framhöll, att därest lantbruksingenjö- Vattenrättsrernas

inordnande under det civila avlöningsreglementet skulle medföra,

att lantbruksingenjör, som innehade förordnande såsom vattenrättsingen- Strinde

jör, bleve skyldig att helt eller delvis avstå från lantbruksingenjörslönen, ,-tr

hänsyn härtill borde tagas vid bestämmande av löneförmånerna för de

torrläggningstekniska vattenrättsingenjörerna. Det vore icke riktigt att,

såsom i promemorian skett, förutsätta full likvärdighet mellan de ekonomiska

fördelarna av kombinationen mellan lantbruksingenjörs- och vattenrättsingenjörstjänster

samt dem av kombinationen vattenrättsingenjör—- vattenbyggnadsingenjör på indragningsstat. Lantbruksingenjörerna vore

med hänsyn lill sin ringa lön och sitt beroende av förrättningsarvoden åtminstone

i viss mån att jämföra med konsulterande ingenjörer. Tjänstgöringen

såsom vattenrättsingenjör medförde för en lantbruksingenjör betydande

utgifter för avlöning av biträdespersonal, som tidtals finge gå

sysslolös till följd därav, att göromål, som med nödvändighet krävde lantbruksingenjörens

personliga medverkan, på grund av dennes domstolstjänstgöring

icke kunde utföras vid den för arbetenas jämna gång lämpligaste

tidpunkten.

Vattenrättsdomaren Appelberg framhöll, att då vattenrättsingenjören i \ uttern ätt svattenbyggnad

vid Österbygdens vattendomstol innehade tjänst som statshydrograf,

det i promemorian innehållna förslaget icke skulle för nämnda * Yttrande

domstols del medföra någon ändring i de rådande förhållandena. Ett msn.

bibehållande tills vidare av den nuvarande ordningen syntes från domstolens

synpunkt icke heller medföra någon våda, även örn det vore önskvärt,

att vattenbyggnadsingenjören bleve fastare knuten vid verksamheten å

domstolens kansli. Med anledning därav att arbetsbördan för de båda

vattenrättsingenjörerna, åtminstone såvitt anginge österbygdens vattendomstol,

visat sig vara väsentligen olika, syntes en mera rättvis avvägning

av deras avlöning kunna åstadkommas genom en höjning av dagarvodet

från 25 kronor till 40 å 45 kronor. En dylik höjning skulle även medföra

den fördelen, att domstolstjänstgöringen bleve mera lockande.

De föreslagna bestämmelserna för de fall, då till vattenrättsingenjör i

vattenbyggnad förordnades person, vilken icke åtnjöte lön eller pension för

anställning i statens tjänst, syntes nöjaktigt tillgodose de krav, som borde

ställas på hans medverkan i domstolsarbetet. Det vore emellertid att

befara, att med de föreslagna löneförmånerna och anställningsvillkoren i

övrigt verkligt dugande förmågor icke skulle kunna vinnas för vattenrättsingen

jörstjänsterna.

Det mest ändamålsenliga vore att till ordinarie stat överföra såväl vattenrättsdomarne

som de vattenbyggnadstekniska vattenrättsingenjörerna.

Med de hittills vunna erfarenheterna syntes någon risk knappast vara förenad

härmed. Statistiken visade, att arbetsbördan vore någorlunda jämnt

fördelad mellan vattendomstolarna. Skulle någon större förskjutning däruti

äga rum kunde utjämning framdeles verkställas genom reglering av

domstolsområdena. För vattenbyggnadsingenjören borde bestämmas en

fast, icke för knappt tilltagen lön. Hans tjänstgöring skulle, till den del

den ej ägde rum vid förrättningar, fullgöras å domstolens kansli, dock

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Vattenrättsingenjören

Smedbergs

yttrande

år 1930.

med rätt för vattenrättsdomaren att, i den mån arbetet tilläte, medgiva

undantag därifrån. Beträffande det arbete, som skulle åligga denne ingenjör,

upprepades det förslag Appelberg framlagt i sitt tidigare utlåtande.

Vattenbyggnadsingenjören borde vara oförhindrad att, i den mån det kunde

ske utan åsidosättande av arbetet i domstolen och med den för närvarande.

gällande begränsningen, mottaga enskilda uppdrag. Den tryggare

ställning, som genom nämnda anordning bereddes honom, skulle vara

ägnad att förebygga faran för att de uppdrag, som mottoges, icke valdes

med tillbörlig grannlagenhet. Till ordinarie stat borde även överföras

skrivbiträdesbefattningar till nödigt antal. Även den agrikulturtekniske

vattenrättsingenjören kunde göras ordinarie, därest tillräckligt fyllnadsarbete

i annan offentlig verksamhet kunde beredas honom.

Vattenrättsingenjören Smedberg, som i sitt yttrande behandlade vattendomstolarnas

organisationsfråga i hela. dess vidd, ansåg den nuvarande

vattendomstolsindelningen lämplig. För Norrbygdens vattendomstol

hade visserligen hittills arbetet varit mindre omfattande än för de andra

vattendomstolarna, men då detta förhållande sä småningom, i den mån

norra Sveriges näringsliv utvecklades, komme att förändras, syntes en

sammanslagning av Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar,

såsom från vissa håll ifrågasatts, icke böra ske. De nuvarande kostnaderna

för vattendomstolarnas verksamhet måste anses låga i förhållande

till verksamhetens stora ekonomiska betydelse. Vattenrättsdomarnes

och vattenbyggnadsingenjörernas befattningar borde snarast möjligt

överföras till ordinarie stat och fulltidstjänstgöring införas för nyssnämnda

ingenjörer eller åtminstone för dem vid somliga domstolar. Vattenbyggnadsingenjörernas

arbete borde organiseras så, att det komme

att åligga dem: att omedelbart efter det ett mål inkommit till domstolen

granska handlingarna och till vattenrättsdomaren avgiva rapport

med uppgift, om handlingarna i något avseende behövde kompletteras,

örn förundersökning erfordrades och örn torrläggningsingenjörens medverkan

i målet vore behövlig eller icke; att även beträffande mål angående

torrläggningsföretag verkställa sådan granskning, i vad anginge

hydrografiska frågor, byggnader i vatten och anläggningskostnad; att

under skriftyäxlingstiden oavbrutet följa målet, så att ej lämpliga undersökningstillfällen

försummades; att deltaga i överläggningar med

vattenrättsdomaren, när så påfordrades; att granska domstolens protokoll

och utslag i koncept, i den mån de innehölle tekniska uppgifter eller

byggde på sådana; att i regel utföra de förundersökningar, som erfordrades;

att verkställa besiktningar; att i ökad omfattning deltaga i arbetet

med vattenbokens förande; att föra register över fixar, peglar och

vattenmärken; samt att giva parterna kostnadsfria upplysningar angående

ansökningshandlingar m. m. Tillfälle borde beredas ingenjören att

verkställa studieresor för erhållande av närmare kännedom örn förekommande

tekniska problem och att göra studier i den tekniska facklitteraturen,

som för ändamålet borde finnas tillgänglig hos vattendomstolen.

Vad beträffade torrläggningsingenjörerna syntes fulltidstjänst

för dem ej kunna komma i fråga, såframt ej nya arbetsuppgifter kunde

beredas dem. Åtskilliga vattenmål vore av den beskaffenhet, att torrläggningsingenjörens

medverkan icke erfordrades. Så vore i regel förhållandet

med mål angående broar, hamnar, farleder, flottleder och flottning

m. m. Örn granskningen av torrläggningsmålen, på sätt ovan

nämnts, delvis överlätes till vattenbyggnadsingenjören, syntes torrlägg
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

n inga ingenjören behöva deltaga endast i behandlingen av sådana mål,

där vattenrättsdomaren eller vattenbyggnadsingenjören ansåge det erforderligt.

Härigenom skulle en kostnadsbesparing kunna vinnas. För

astadkommande av sådan kunde vidare ifrågasättas, att vid handläggning

av mål, i vilka torrläggningsingenjörens deltagande icke fordrades,

allenast en vattenrättsnämndeman skulle närvara och domstolen således

i dylika fall bestå av endast tre ledamöter. För vattenrättsdomare och

vattenrättsingenjör, som erhölle fulltidstjänst, föresloges i lön resp.

19 000 kronor och 17 000 kronor utan dyrtidstillägg. Till vattenrättsingenjör,

som icke gjordes till fulltidstjänsteman, borde användas allenast

ingenjör, som innehade annan statsbefattning, och dagarvodet åt

honom höjas till 40 kronor. Dagarvodet borde utgå även för resdagar

och för sön- och helgdagar, som användes till undersökningar. I sistnämnda

avseende framhölls, att i de flesta fall undersökning angående

vattenavrinning m. m. verkställdes bättre på söndagar än på vardagar,

då tekniska och ekonomiska skäl ofta lade hinder i vägen. Någon begränsning

av dagarvodenas antal borde icke förekomma, h ör vattenrättssekreterare

föresloges en lön av 12 000 kronor, däri inräknat dyrtidstillägg,

samt dessutom 20 kronor i dagarvode, då han innehade förordnande

att fullgöra vattenrättsdomargöromal. Enär vattenrättsnämndemän

vid tjänstgöring i vattendomstolen måste lämna allt annat arbete,

ofta för flera dagar i sträck, borde beträffande deras dagarvoden återgång

ske till det ursprungliga beloppet 20 kronor. Beträffande ^ersättning

framhölls önskvärdheten av att, då domstolens samtliga ledamöter

jämte sekreteraren plägade vid syner och andra sammanträden bo pa

samma hotell och intaga sina måltider gemensamt, traktamentsersättning

bleve lika för dem alla. Slutligen uttalades en önskan, att staten

måtte övertaga de kostnader, som ingenjörerna för närvarande hade för

tjänstelokal, instrument, rit- och skrivmaterial m. m.

Vattenrättsingenjören Ytterberg ansåg den nuvarande^ anordningen

med fem vattendomstolar och vid var och en av dem två vattenrättsingenjörer

vara lyckligt vald. Då med nu vunnen erfarenhet arbetsbördans

storlek läte sig beräknas, syntes tiden, vara inne för en organisation

av vattendomstolarnas personal på ordinarie stat. Den nuvarande

sammankopplingen av lantbruksingenjörs- och vattenrättsingenjörstjänster

befunne sig vid bristningsgränsen. Under år 1929 hade Ytterberg

deltagit i behandlingen av 72 mål vid vattendomstolen och däråt ägnat

för sammanträden och undersökningar 54 dagar, varjämte för hemarbete

och resor i domstolens tjänst åtgått omkring 86 dagar. Samtidigt

hade han haft att såsom lantbruksingenjör handlägga 103 förrättningar.

Ytterberg vöre av den bestämda uppfattningen, att det redan nu vore

nödvändigt att åtminstone vid Österbygdens vattendomstol inrätta fulltidstjänst

ej blott för vattenbyggnadsingenjören utan även för torrläggningsingenjören.

Örn den senare för närvarande ej kunde bei Öknäs erhålla

full sysselsättning hela året, borde återstående tid kunna fyllas genom

anförtroende åt honom av inspektion utav underhållsskyldigheten i

med statsmedel understödda avdikningsföretag. Möjligt vore också, att

handläggningen av ett eller annat större torrläggningsföretag uppdroges

åt honom. Till ifrågavarande tjänst borde ingas medelålders lantbruksingenjör,

vilken borde tillförsäkras en årsinkomst av omkring 16 000

kronor.

Vattenrättsingenjören

Ytterbergs

yttrande år

1930.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

domaren greve Vattenrattsdomaren greve Hamilton ansåg, att frågan om vattendomHamiitons

stolarnas överförande på ordinarie stat borde redan nu upptagas till

yttrande provning oell i samband därmed en slutgiltig lösning sökas av frågan

år 1930. örn den lämpligaste organisationen av vattendomstolarna. Det vore icke

lämpligt att under längre tid låta domarbefattningar uppehållas på förordnande.

Även örn den föreslagna anordningen för anställande av de

vattenbyggnadssakkunniga vattenrättsingenjörerna vore av rent provisorisk

natur, syntes den ägnad att framkalla allvarliga betänkligheter.

Vattenbyggnadsingenjören komme fortfarande att vara hänvisad till annat

förvärvsarbete bredvid sin tjänst hos domstolen och komme således

att hava intresse av att utföra domstolsarbetet på så kort tid som möjligt.

Vattenrättsdomaren skulle fortfarande sakna säkerhet för att det

tekniska arbetet blivit utfört så samvetsgrant och noggrant som det bort

utföras och vara ställd i den obehagliga situationen att nödgas inkalla

ingenjören till kanslitjänstgöring, fastän han därmed berövade denne tillfälle

till högre inkomst på annat håll. Ehuru en höjning av dagarvodet

i och för sig vöre lämplig, förefölle det föga sannolikt, att för en duglig

ingenjör 45 kronor örn dagen komme att vara särskilt lockande och

att han icke på enskilda uppdrag kunde förskaffa sig en högre dagsiukomst.

Till vattenrättsingenjörer borde ifrågakomma endast fullt förstklassiga

arbetskrafter. Ville staten ej vidkännas för detta syfte erforderliga

ekonomiska uppoffringar, syntes vattendomstolarnas avskaffande böra

tågås under allvarligt övervägande. Den nu föreslagna avlöningen vöre

alltför låg och anställningen alltför osäker för att man skulle kunna till

dessa befattningar påräkna mera framstående konsulterande ingenjörer

inom vattenbyggnadsfacket. Annat skulle förhållandet möjligen vara.

om en fast anställning i statens tjänst erbjödes. Vid en dylik anställning.

kun.de

på viss tid. Med den föreslagna anordningen torde endast yngre ingenjörer

med ringa erfarenhet kunna påräknas, ingenjörer som vore underlägsna

såväl de nuvarande vattenrättsingenjörerna som de av parterna

anlitade ingenjörerna. På grund därav att de icke förut förvärvat tillräcklig

praktisk erfarenhet, vore fara värt, att de trots den erfarenhet,

som vattenrättsingenj Öjst jönsten medförde, komme att lägga en alltför

teoretisk syn på föreliggande spörsmål. Deras privatverksamhet komme

att i regel ligga inom andra områden än vattenbyggnadsfacket. Denna

verksamhet kunde således icke beräknas medföra vidgad erfarenhet för

dem såsom vattenrättsingenjörer utan vöre snarare ägnad att splittra

deras intressen. Sannolikt skulle också det ifrågasatta systemet medföra

ofta återkommande byten å vattenrättsingenjörstjänsterna, enär det

kunde förväntas, att en duglig vattenrättsingenjör snart nog, sedan han

ansåge sig hava i domstolsarbetet förvärvat tillräcklig erfarenhet, skulle

helt övergå till enskild verksamhet, där större inkomst kunde påräknas.

Att vattenrättsingenjören för sin utkomst skulle vara beroende av de

uppdrag han kunde erhålla av enskilda, måste väcka allvarliga betänkligheter.

Hans ställning inåt och utåt skulle försvagas. Därest det ei lyckades

honom att erhålla sådana uppdrag, kunde han med fog vända sig

till staten och, under framhållande att vid hans anställande ställts i utsikt,

att han skulle erhålla viss sammanlagd inkomst, begära ytterligare

avlöning. . Olägenheterna med förslaget syntes så stora, att man hellre

borde välja den utvägen att, fastän vattenrättsingenjören ej kunde beräknas

få full sysselsättning, anställa honom för heltidstjänst och be
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

stämma hans avlöning med hänsyn därtill. Det syntes icke omöjligt att

i liera avseenden utöka hans tjänstgöring. Sålunda kunde det lämpligen

uppdragas åt honom att under vattenrättsdomarens överinseende på

eget ansvar föra vattenboken, vidare att vid lämpliga tillfällen under

pågående arbeten med uppförande av vattenkraftanläggningar o. d.

verkställa besiktningar samt att övertaga en del ingenjörsgöromål, som

för närvarande utiördes av den torrläggningssakkunnige vattenrättsingenjören.

Det vore mindre lämpligt, att avlöningsförmånerna för vattendomstolens

båda ingenjörer bleve väsentligen olika. Allmänheten kunde därigenom

få den uppfattningen, att den vattenbyggnadssakkunnige ingenjören

vore högre kvalificerad än den torrläggningssakkunnige. I någon

mån kunde denna orättvisa undanröjas därigenom, att dagarvodet även

för den senare höjdes till 45 kronor. En dylik höjning vore under alla förhållanden

önskvärd, oavsett huru frågan örn vattenbyggnadsingenjörens

anställande ordnades.

Den föreslagna skyldigheten för vattenrättsdomaren att i början av

varje kvartal meddela den vattenbyggnadstekniske ingenjören, i vad man

dennes biträde påkallades under kvartalet, skulle medföra avsevärda svårigheter.

Från en för så lång tidrymd uppgjord plan måste säkerligen

betydande avvikelser göras, något som lätt kunde förorsaka slitningar

mellan domaren och ingenjören.

Vat t eura lis in geni Ören Insulander avstyrkte det föreliggande förslaget,

vars genomförande icke skulle bereda några avgjorda fördelar för vattendomstolsorganisationen

i dess helhet och endast införa ett nytt provisorium.

Den nuvarande organisationen vore i stort sett mycket lämplig.

Vattendomstolarna borde därför med nuvarande organisation överföras

till ordinarie stat ju förr dess hellre, dock med vissa modfikationer

i syfte att bereda vattenrättsdomarne i de mest arbetstyngda domstolarna

möjlighet att överlämna arbete till en biträdande domare, att i något

större omfattning kunna utnyttja vattenbyggnadsingenjören i domstolen

och att till rena mätningsarbeten o. d. använda särskild ingenjör. Örn

för vinnande av en jämnare arbetsfördelning en omorganisation syntes

erforderlig, borde det tidigare framkomna centraliseringsförslaget genomföras.

I sådant fall torde vattenbyggnadsingenjörerna lämpligen

kunna, örn ock ej nödvändigt behöva, hava heltidstjänstgöring samt torrläggningsingenjörerna

helst böra anställas i samma ordning som de förra.

T en central domstol erfordrades fyra ordinarie och tvä extra domare,

fyra ordinarie och två extra sekreterare, fyra ingenjörer av vartdera

slaget, en eller möjligen två biträdande ingenjörer på extra stat samt

nödigt antal amanuenser och skrivbiträden. Ersättningarna till tjänstemännen

borde över lag höjas. Avlöningen till vattenrättsingenjörer med

heltidstjänstgöring borde bestämmas så, att åtminstone 20 000 kronors

årsinkomst kunde påräknas, helst avsevärt mera. Vattenrättsdomares

avlöning borde vara ännu högre. Därest med nuvarande organisationsform

ingenjörernas tjänstgöring ytterligare utsträcktes, borde dagarvodet

höjas och ej bliva lägre än 50 kronor. Dagarvode borde utgå även

för förrättningar å söndagar samt för resdagar. För kanslitjänstgöring

och hemarbete borde gottgörelso givas enligt avgörande av vederbörande

vattenrättsdomare. Medel till de ökade kostnaderna för vattendomstolarnas

verksamhet kunde erhållas genom en höjning av domstolsavgifterna,

vilka för närvarande vore mycket och i många fall orimligt låga.

Vattenrättsingenjören

Insulanders

yttrande

''är 1930.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Vattenrättsingenjören

Elfström^

yttrande

år 1930.

Vattenrättsdomaren

von

Sydows yttrande

år

1930.

Vattenrättsingenjören Elfström instämde i huvudsak i vad vattenrättsdomarnes

majoritet anfört i sitt år 1925 avgivna utlåtande. De däri angivna

bristerna i nuvarande organisation beträffande vattenrättsingenjörstjänsterna

avhjälptes bäst genom att dessa tjänster i erforderligt antal

bleve fulltidst jäns ter. Med hänsyn till den alltmer ökade arbetsbördan

borde antalet dylika befattningar bestämmas till åtta. Vad Söderbygdens

vattendomstol beträffade, syntes ej föreligga risk, att den agrikulturtekniske

vattenrättsingenjören vid fulltidstjänstgöring icke skulle

bliva belt utnyttjad. Det vore av synnerlig vikt, att de båda ingenjörerna

erbölle samma anställningsvillkor, så att icke det ena intresset, företrätt

av respektive ingenjör, ens kunde få sken av att vara eftersatt för det

andra. Genom fulltidsanställda ingenjörer kunde det alltmera hopade

arkivmaterialet vid vattendomstolarna ordnas på ett tillfredsställande

sätt, under förutsättning att lämpliga och betryggande arkivlokaler funnes

till förfogande. Örn tiden icke skulle anses mogen för en definitiv

organisation med fulltidstjänster för vattenrättsingenjörerna, vore det

bättre att bibehålla det nuvarande systemet än att påbörja ett nytt provisorium,

som endast komme att fördröja en nödvändig nyreglering.

Vattenrättsdomaren von Sydow bade, under förutsättning att den föreslagna

regleringen allenast avsåge ett provisorium, intet att erinra mot

bibehållande av nu gällande regler i avseende å de agrikulturtekniska

vattenrättsingenjörerna. Beträffande de vattenbyggnadstekniska ingenjörerna

syntes, med hänsyn till restriktionerna i fråga örn deras rätt att

åtaga sig enskilda uppdrag, utsikterna för dem att vid sidan av domstolssysslan

kunna uppehålla konsulterande verksamhet icke vara stora, och

det vore därför att befara, att verkligt dugliga vattenrättsingenjörer icke

skulle erhållas bland de privatkonsulterande ingenjörerna. Endast oprövade

eller mindre framstående ingenjörer i enskild verksamhet skulle

känna sig lockade av en befattning med de löneförmåner, som i förslaget

ställts i utsikt, och med de föreslagna minutiösa föreskrifterna rörande

arbetsskyldigheten vid domstolen. När det gällde att för statstjänst vinna

verkliga förmågor på områden, där kapitalstarka enskilda intressen

konkurrerade, vore det allmänna schemat för avlöning åt statens ämbetsoch

tjänstemän för snävt, och det vore därför icke lämpligt att söka inpassa

de ifrågavarande befattningarna inom detta schemas trånga ram.

Så länge vattendomstolarna kvarstode på extra stat, vore det angeläget

att till vattenrättsingenjörsbefattningarna kunna använda personer, som

innehade eller pensionerats från andra tjänster. Örn eller när det icke lyckades

att för dessa tjänster erhålla dylika personer, inträdde kravet att

sätta vattendomstolarna på ordinarie stat i ett akut stadium. Till bemötande

av den kritik, som kommit till svnes mot förslaget att vid vattendomstolarnas

överförande till ordinarie stat inskränka deras antal till tre

med därav betingade organisatoriska förändringar, anförde von Sydov

bl. a.,_ att en biträdande vattenrättsdomare icke borde betecknas såsom

vikarie utan såsom en domare av lägre grad, att svårigheterna med avseende

å målens fördelning mellan de båda vattenrättsdomarne vore överkomliga.

att det icke torde komma att saknas lämpliga aspiranter till beställningarna

såsom vattenrättsdomare av andra graden, samt att systemets

införande bleve till gagn för rekryteringen i fråga örn vattenrättsdomarämbetena,

tjänsterna i vattenöverdomstolen och befattningarna såsom

vattenmålsföredragande i högsta domstolen.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

V attenrättsingenjören Asplund fann visserligen tiden för en genomgripande

omorganisation av vattendomstolarna oell deras sättande pä ordinarie

stat ännu icke vara inne, enär man ej kunde bedöma, kuru arbetsbördan

i framtiden skulle ställa sig. En organisation med tre vattendomstolar

vore emellertid icke för stor. Vattenrättsingenjörerna kunde då

erhålla sådan anställning, att de odelat kunde ägna sig ät arbetet vid

vattendomstolarna, ock med säkerhet skulle de erhålla full sysselsättning.

Därest vattenrättsdomarnes arbetsbörda, särskilt under första tiden, bleve

för stor, kunde biträdande vattenrättsdomare lämpligen användas.

För tiden, innan en sådan organisation ansäges böra genomföras, vore

en utökning av de vattenbyggnadstekniska vattenrättsingenjörernas

tjänstgöring å vederbörande domstolskansli önskvärd. Vad härutinnan

föreslagits i promemorian syntes lämpligt. Det torde dock böra övervägas,

örn icke även torrläggningsingenjörerna borde få sin domstolstjänstgöring

utvidgad i samma grad. Vattenrättsingenjörerna borde vara

bosatta å den ort, där vederbörande domstol hade sitt säte (för Västerbygdens

vattendomstol borde med hänsyn till läge, kommunikationer

m. m. stationeringsorten ändras till Göteborg). De föreslagna avlöningsförmånerna

för vattenbyggnadsingenjörerna syntes väl knappt tilltagna.

Det kunde ej beräknas, att en vattenrättsingenjör på andra områden än

det vattenbyggnadstekniska skulle erhålla tillräckligt med uppdrag. En

vattenrättsingenjör, som tidigare varit konsulterande inom vattenbyggnadsfacket,

skulle icke vara nog konkurrenskraftig inom andra områden,

exempelvis vägväsendets, som närmast torde komma i fråga.

Vattenrättsingenjören Carlson ansåge en övergång till ordinarie organisation

för vattendomstolarna snarast möjligt vara berättigad. Statistiken

särskilt beträffande de under åren 1925—1928 balanserade målen visade

en utpräglad konstans. Torrläggningsmålen komme med all sannolikhet

att snarare okas än minskas. Och vad övriga mål beträffade vöre

någon minskning troligen icke att inom överskådlig tid vänta. En ordinarie

organisation måste göras sådan, att vattenrättsingenjörerna kunde

antagas bliva ständigt sysselsatta. Förslaget örn tre vattendomstolar med

två ingenjörer vid varje domstol syntes lämpligast. För att ej arbetsbördan

för vattenrättsdomaren skulle bliva alltför betungande, borde under

betryggande former vid hans sida ställas en biträdande domare. Då

någon olägenhet icke försports av den hittills i icke ringa utsträckning

anlitade utvägen att till vattenrättssekreteraren överlåta handläggningen

av vissa mål, syntes anställandet av biträdande vattenrättsdomare icke

innebära någon risk. Den mot vattenrättsingenjörernas anställande med

fulltidstjänstgöring riktade invändningen att ingenjörerna i sådant fall

kunde befaras icke komma att följa med utvecklingen på sitt arbetsfält

kunde icke godtagas. Därest, såsom man finge antaga bliva fallet, allenast

män med rik erfarenhet och erkänd duglighet samt med intresse

för arbetet inom sitt verksamhetsområde förordnades till vattenrättsingenjörer.

skulle de säkerligen beflita sig örn att stå på höjden av utvecklingen,

och det skulle bliva lättare flir dem att taga del av nya uppslag och rön,

örn de innehade allenast en tjänst, än under jäktet med uppehållande av

två befattningar. Föreningen av vattenrättsingenjörs- och lantbruksingenjörstjänster

bade visat sig medföra binder för uppnående av ett fullgott

arbetsresultat.

Vad anginge det nu föreliggande förslaget till ett provisoriskt ordnande

av vattenrättsingenjörernas anställning, syntes det föga troligt, att en i

Vattenrättsingenjören

Asplunds

yttrande

år 1930.

Vattenrättsingenjören

Carlsons

yttrande

år 1930.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

vattenbyggnad eldaren ingenjör, som icke tillika hade annan statstjänst,

skulle pä Oe löreslagna villkoren kunna förvärvas för vattenrättsingenjörsoeiattningen.

Att ingenjören på annat område än vattenbyggnadsfacket

skulle kunna erhålla tillräckligt arbete betvivlades. Det vore önskvärt,

att den ifrågasatta kvartalspianen rörande arbetet vid vattendomstolen

utsträcktes att omfatta även torrläggningsingenjörens deltagande i

domstolar »etet. Slutligen erinrades örn vikten av att avlöningen för såväl

den ene som andre vattenrättsingenjören icke utmättes i knappaste

laget. Torrläggningsingenjören hade kostnader för tjänstebiträden, och

det vore rimligt, att ersättningen till honom i hans båda tjänster bleve

större än till den, som uppehälle allenast en tjänst.

Särskilde Särskilde vattenrättsdmnaren Brecker anförde: Det av promemorians

vätte •■rätts författare gjorda antagandet att i Stockholm och Göteborg placerade vatBryekers

tenrättsingenjörer skulle kunna erhålla enskilda uppdrag i sådan ornfattyttrande

ning, att inkomsten därav tillsammans med avlöningen såsom vattenrättsår

1980. ingenjör uppginge till en tillräckligt stor årsinkomst, syntes vila på tämligen

lösa grunder. Det vore svårt att föreställa sig något område, som för

vattenrättsingenjörerna skulle stå öppet för enskild ingenjörsverksamhet,

utom vägbyggnadsfacket. På detta område vore emellertid förhållandena

ännu ej ordnade på sådant sätt, att någonting bestämt kunde sägas örn de

möjligheter till förtjänst å vägbyggnader, som komme att stå konsulterande

ingenjörer till buds. Att vattenrättsingenjörerna vid de norrländska

vattendomstolarna icke skulle kunna erhålla tillräcklig privatpraktik,

vore uppenbart. Då det vore av vikt, att avlöningsförhållandena ordnades

så, att ingenjörer med erforderliga kvalifikationer kunde påräknas

vid samtliga vattendomstolar, borde löneförmånerna icke sättas

i relation till arbetets omfattning, utan i stället fastställas en fix lön, lika

för alla vattenbyggnadstekniska vattenrättsingenjörer. Om lönen bestämdes

till 12 000 kronor eller något belopp i närheten därav utan dyrtidstillägg,

behövde det icke befaras, att icke jämväl de nordliga domstolarna

skulle erhålla fullgoda ingenjörer. Vattenrättsingenjörerna borde

vara skyldiga att för denna lön tjänstgöra 200 dagar örn året vid vattendomstolen.

Skulle i något enstaka fall nämnda dagantal överskridas, borde

särskilt dagarvode utgå för överskjutande dagar. Då i de flesta fall

och särskilt vid de nordliga domstolarna ingenjörernas domstolstjänstgöring

komme att bliva mindre, borde det undersökas, huruvida ej från

annan tjänst något arbete kunde överflyttas å dem. För sådana vattenbyggnadstekniska

vattenrättsingenjörer, som jämväl innehade annan

statstjänst, borde lönevillkoren vara desamma som för konsulterande ingenjörer,

vilka förordnades till vattenrättsingenjörer. På Kungl. Majit

skulle ankomma att bestämma, om och i vilken mån lönen för den andra

tjänsten skulle under tiden för vattenrättsingenjörsförordnandet avstås.

Är den nuvarande organisationen av vattendomstolarna tillfredsställande?
-

Ledamots- I flera av de i det föregående återgivna yttrandena har den sammanniTyenlämp-

sättning, sorn vattendomstolarna allt från början av sin verksamhet haft,

Hy. betecknats såsom synnerligen lämplig. Alla torde också vara ense örn

att så är förhållandet. Den erfarenhet, som vunnits under den tid vat
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

4endoinstolarna varit i verksamhet, har bekräftat, att det var ett lyckligt

grepp att anordna vattendomstolarna så, att jämte den juridiskt bildade

vattenrättsdomaren och de ortsikännedomen samt den praktiska erfarenheten

i allmänhet företrädande vattenrättsnämndemännen såsom bisittare

i dessa domstolar insattes även representanter för den tekniska

sakkunskapen. Belåtenheten med denna anordning liksom med ledamotssammansättningen

i övrigt torde vara allmän, icke minst hos de

riittssökande i vattenmål. Vattendomstolarna hava under de gångna

åren hos allmänheten förvärvat anseende och förtroende. Örn något

brister härutinnan, beror det icke på missnöje med ledamotssammansättningen

utan därpå, att av skäl, som senare skola angivas, den tekniska

sakkunskapens insats i vattendomstolarnas verksamhet måste anses vara

mindre omfattande och ingående än önskvärt vore.

Såsom förut nämnts, har av riksdagen begärts undersökning, huruvida

icke genom organisatoriska förändringar i vattendomstolarnas verksamhet

kostnaderna för dessa kunde nedbringas. Det torde icke kunna antagas,

att riksdagen härvid syftat på en ändring beträffande ledamotssammansättningen.

En besparing i kostnader skulle visserligen kunna

vinnas genom inskränkning av de tekniskt sakkunniga ledamöternas antal

till allenast en. En dylik åtgärd måste emellertid på det bestämdaste

avrådas. Vattenrättsingenjörerna representera i domstolen olika sidor

av den tekniska sakkunskapen, den ene den speciella vattenbyggnadstekniken

och den andre sakkunskapen i avseende å torrläggning av mark

och därmed sammanhängande ämnen, vilket dock icke utesluter, att de

var för sig äro i viss mån hemmastadda på den andres speciella område.

Den enes deltagande i domstolsarbetet är lika betydelsefullt som den

andres. För lösningen av invecklade tekniska spörsmål är det för

övrigt av stor vikt, att sakkunskapen företrädes av två personer, vilka

äro i tillfälle att rådgöra med varandra och kontrollera varandras beräkningar.

Att det i vissa mål kan vara tillräckligt med en tekniskt

sakkunnig domare, är givet, och vattenlagen föreskriver därför, såsom

förut nämnts, att då den i visst mål till prövning föreliggande frågan är

utan nämnvärd inverkan på vattenförhållandena och motstående intresse

ej heller beröres av företaget, allenast den ene vattenrättsingenjören behöver

deltaga i målets behandling. Men i alla viktigare mål bör framdeles

såsom hittills den tekniska sakkunskapen i vattendomstolen företrädas

av två ingenjörer.

I ett av de i förevarande ärende avgivna utlåtandena har antytts lämpligheten

av en undersökning, huruvida icke vattenrättsnämndemännen

skulle kunna borttagas ur vattendomstolen. Med hänsyn såväl till den

hos oss sedan gammalt tillämpade grundsatsen örn menighetens deltagande

i rättsskipningen vid underrätt på landet som därtill, att vattenrättsnämndemännen

äro av icke ringa betydelse för vattendomstolsarbetet

framför allt såsom sakkunniga värderingsmän, bör emellertid tanken

i —

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

att utesluta dessa ledamöter ur vattendomstolen Irnit avvisas. I ett annat

yttrande haj-, särskilt i syfte av kostnadsbesparing, ifrågasatts, att i sådana

vattenmål, vid vilkas behandling endast den ene av vattenrättsingen.

j öre rila tjänstgör i domstolen, denna skulle bestå av tre ledamöter och

således allenast en nämndeman tillkallas. Ehuru en sådan anordning i

vissa fall, t. ex. då fråga är örn brobyggnad i stad eller verkställande av

utfyllning i vatten därstädes, ieke skulle medföra någon som helst fara

för rättssäkerheten, synes det dock stå bäst samman med den nyss omlörmälda

grundsatsen örn folkets deltagande i rättsskipningen, att vattenrättsnämndemiinnens

antal icke i något fall blir mindre än tvä. Den

kostnadsbesparing, som skulle kunna vinnas genom en dylik anordning,,

skulle för övrigt med all sannolikhet bliva ganska obetydlig.

De nuvarande I anledning av riksdagens omförmälda framställning må för övrigt

låga. framhållas, att de nuvarande kostnaderna för vattendomstolarnas verksamhet

måste anses låga i betraktande av den utomordentliga vikten utav

nämnda verksamhet och de högst betydande ekonomiska värden, varom

det är fråga i de flesta av de mål, som vattendomstolarna hava att avgöra.

Den undersökning, som av de sakkunniga verkställts, har givit vid

handen, att någon minskning av nämnda kostnader icke står att vinna

genom ändring av vattendomstolarnas organisation och förfarandet vid

desamma. Undersökningen har tvärtom —• såsom av det följande framgår

— visat att, därest det med inrättandet av ifrågavarande specialdomstolar

åsyftade gagnet skall i full utsträckning kunna vinnas, sådana

ändringar i organisationen äro nödvändiga, att någon ökning av de nuvarande

kostnaderna icke kan undvikas.

En svaghet i den nuvarande vattendomstolsorganisationen innebärotvivelaktigt

det förhållandet, att såväl vattenrättsdomarne som vattendinarie

stat. rättsingenjörerna innehava sina befattningar allenast på förordnande för

viss tid. Under förarbetena till vattenlagen framhölls med styrka vikten

av att domare intoge en i alla avseenden oberoende och självständig ställning,

något som i alldeles särskild grad gällde beträffande ledamöter i

vattendomstol, vilkas värv vore av största ekonomiska betydelse såväl

för enskilda samt bolag och andra sammanslutningar med resurser utöver

annars vanliga mått som för staten i egenskap av målsman för allmänna

intressen. Att vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer likväl

icke redan från början gjordes till ordinarie innehavare av sina befattningar

berodde därpå, att det — såsom saken uttrycktes i det betänkande,

som år 1917 avgavs utav de för överarbetning av vissa delar i

1910 års förslag till vattenlag tillkallade sakkunniga — vore fråga örn

en belt oprövad organisation med nya uppgifter och nya verksamhetsområden,

i följd varav det endast vore uttryck för nödig försiktighet att

ej genom för tidiga beslut förhindra eller försvåra en övergång till mera

Vattendomstolarna

böra

sättas pi or
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

lämpliga oell efter den erfarenhet, som vunnes, avpassade förhållanden.

Beträffande vattenrättsingenjörerna tillkom därjämte det ytterligare

skälet, att det dessa i deras egenskap av ledamöter i vattendomstolarna

åliggande arbetet i allmänhet icke kunde förväntas under hela året taga

deras tid i anspråk. Kravet på en socialt och ekonomiskt oberoende ställning

för vattendomstolarnas ordförande och ingenjörsledamöter förmenade

man kunna, intill dess de gjordes till ordinarie befattningshavare,

tillgodoses på det sätt, att i regel till vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer

förordnades personer, som vore innehavare av annan statstjänst.

Av det särskilda utskott, som vid 1918 års lagtima riksdag hade

den förberedande behandlingen av vattenlagsförslaget sig anförtrodd,

framhölls att, såvitt anginge vattenrättsdomarbefattningarna, den valda

anordningen med förordnanden för viss tid lämpligen borde fortvara endast

under en ej alltför utsträckt övergångstid och att därefter nämnda

befattningar borde, i likhet med vad som i allmänhet gällde beträffande

domarsysslor, besättas med ordinarie innehavare.

Under den tid av över tolv år, varunder vattendomstolarna nu varit i

funktion, hava längre förordnanden såsom vattenrättsdomare givits uteslutande

åt ordinarie innehavare av andra domarämbeten. För närvarande

äro fem ordinarie häradshövdingar förordnade till vattenrättsdomare,

varjämte en hovrättsassessor innehar förordnande att såsom särskild vattenrättsdomare

taga befattning med det vid Västerbygdens vattendomstol

anliängiga målet angående Vänerns reglering. Ehuru det sålunda är

och under hela tiden varit sörjt för att vattenrättsdomarämbetena utövats

av personer i fullt självständig ställning, måste det anses i hög grad otillfredsställande,

att förordnandesystemet beträffande dessa viktiga och

maktpåliggande befattningar alltjämt bibehålies, och uppenbart är, att

detsamma medför avsevärda olägenheter i det hänseendet, att nämnda

personers ordinarie domarsysslor måste år efter år uppehållas av vikarier.

Förordnanden såsom vattenrättsingenjörer hava allt från vattendomstolarnas

tillkomst innehafts så gott som uteslutande av personer, vilka

samtidigt varit innehavare av annan statstjänst. De enda undantagen

härifrån hava varit, att dels två lantbruksingenjör!1 efter avskedstagande

från sina lantbruksingenjörsbefattningar fått för viss tid behålla dem

tidigare meddelade förordnanden såsom vattenrättsingenjörer och dels

för närvarande fyra förordnanden som vattenbyggnadstekniska vaftenrättsingenjörer

jämte ett såsom särskild dylik ingenjör innehavas av

förutvarande distriktstjänstemän i väg- och vattenbyggnadsdistrikten,

vilka i samband med omläggningen av väg- och vattenbyggnadsadministrationen

blivit överförda på indragningsstat. Vid den femte vattendomstolen

uppehälles befattningen såsom vattenbyggnadsteknisk vatten - riittsingenjör av en förste statshydrograf. Samtliga de nuvarande torrläggningssakkunniga

vattenrättsingenjörerna äro samtidigt ordinarie lantbruksingenjörer.

På sätt i de förut återgivna yttrandena, framhållits och

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Organisationen

av vattenrättsingenjör

stjänsterna

icke

tillfredsställande.

i det följande kommer att närmare beröras, har den förening av vattenxättsingenjörsbefattning

med annan statstjänst, som sålunda ägt och

äger rum, befunnits medföra betydande olägenheter. Om, såsom de sakkunniga

hålla före, dessa olägenheter icke lämpligen kunna undanröjas på

annat sätt än genom att göra befattningen såsom vattenrättsingenjör

till en självständig syssla utan kombination med annan statstjänst, torde

det för beredande av fullt oberoende domarställning åt vattenrättsingenjörerna

vara nödvändigt, att deras befattningar göras till ordinarie tjänster.

Emot ett överförande av vattendomstolarna på ordinarie stat har invänts,

att det icke vore möjligt att för en längre framtid beräkna vattendomstolarnas

arbetsbörda och att det därför icke läte sig göra att redan

nu definitivt fastslå antalet vattendomstolar och det varje domstol tillkommande

domsområdet. Därest en dylik invändning godtoges, fastän

man nu har en tolvårig erfarenhet att bygga på, skulle konsekvensen

därav vara, att den övergångstid, varom i ovannämnda utskottsutlåtande

talades, i själva verket komma att övergå till ett permanent förhållande

och vattendomstolarna för all framtid stå kvar på extra stat. Det

torde nämligen vara uppenbart, att en icke obetydlig växling år från år

beträffande vattenmålens antal och beskaffenhet kommer att även i framtiden

finnas, beroende bland annat på rådande konjunkturer inom såväl

industri som lantbruk och på utvecklingen å det tekniska området.

Att kunna för en längre framtid med någon större grad av visshet förutsäga,

huru arbetsbördan för vattendomstolarna kommer att ställa sig,

torde icke vara möjligt, även örn man avvaktar ännu några års erfarenhet.

Under förutsättning att sådan organisation i avseende å vattenrättsdomarnes

och vattenrättsingenjörernas tjänster kan fastställas, som med

hänsyn till den hittills vunna erfarenheten synes lämpligast för vinnande

av det bästa resultatet utav vattendomstolarnas verksamhet och som,

i den mån man nu kan bedöma framtida förhållanden, varken är för stor

eller för liten, bör man enligt de sakkunnigas bestämda mening icke,

av fruktan för att förhållandena möjligen komma att ändra sig, tveka

att göra nämnda tjänster till ordinarie befattningar. Huruvida jämväl

andra befattningar vid vattendomstolarna böra sättas på ordinarie stat,

skall längre fram undersökas.

Såsom nyss erinrats, hava i åtskilliga av de i ärendet avgivna yttrandena

gjorts gällande, att vattenrättsingenjörsbefattningens förening med

annan tjänst medförde hinder för vattenrättsingenjörerna att i önskvärd

omfattning ägna sig åt vattendomstolsarbetet. Å andra sidan har nämnda

förening, såvitt anginge lantbruksingenjörer, från flera håll uppgivits

medföra betydande olägenheter för uppehållande av deras befattningar

såsom sådana.

De mål, vilka det tillkommer vattendomstol att pröva, äro av ganska

skiftande art. De viktigaste torde emellertid vara sådana, däri fråga är

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

om tillstånd till utförande av anläggning för uttagande av vattenkraft

eller för vattenreglering eller som angå verkställande av torrläggningsföretag

eller inrättande av allmän flottled. I alla dessa mål är det rättsliga

avgörandet på det intimaste förknippat med ett ingående bedömande

av företagets tekniska verkningar, dess såväl privatekonomiska som

statsekonomiska och i viss mån även sociala betydelse, dess inverkan på

fiske, farled och andra allmänna intressen o. s. v. Tydligen är det i

första hand för utredning och prövning av de förekommande tekniska

spörsmålen som vattenrättsingenjörernas deltagande i domstolsarbetet

påkallas. Men lika givet är, att utförandet av de ekonomiska beräkningar,

vilka äro nödvändiga för bedömande av ett ifrågasatt företags

tillåtlighet och genomförbarhet, främst ankommer på vattenrättsingenjörerna.

Att de ekonomiskt-tekniska frågorna äro av en utomordentlig betydelse

i vattenmål, ligger i sakens natur och har genom vår nuvarande

vattenlagstiftning i särskild grad framhävts. På vattenrättsingenjörernas

insats i vattendomstolsarbetet måste vid sådant förhållande ställas

stora krav. Man måste fordra, icke blott att de äga framstående skicklighet

och erfarenhet i avseende å de tekniska och ekonomiska frågornas

utredande och bedömande, utan även att de äro i tillfälle att åt dessa

frågor ägna tillräcklig tid och intresse. Detta är så mycket viktigare

som utredningen och det huvudsakliga bedömandet av dessa spörsmål

äro förlagda till vattendomstolen såsom första instans i vattenmål. På

grund av överrätternas organisation äro dessa föga lämpade att ingå på

en närmare behandling av dylika frågor.

Att vattenrättsingenjörerna jämsides med sin befattning i vattendomstolen

hava att sköta annan tjänst, som med hänsyn till de därmed förenade

— i jämförelse med arvodet som vattenrättsingenjör högre — ekonomiska

förmånerna är att betrakta såsom deras huvudsyssla, utgör

otvivelaktigt en fara för att de ej tillräckligt intensivt kunna deltaga i

vattendomstolsarbetet. Do sakkunniga anse sig visserligen med stöd av

företagna undersökningar kunna antaga, att i åtskilliga fall vattenrättsingenjörerna

ägnat avsevärt mera arbete åt sina domstolstjänster än som

svarat mot de avlöningsförmåner, vilka de i dessa tjänster åtnjuta. Men

det kan å andra sidan icke förnekas, att vattenrättsingenjörerna, därest

de skola på ett i allo tillfredsställande sätt fullgöra sina båda tjänster,

måste underkasta sig en arbetsbörda, som i längden icke är möjlig att

bära. Särskilt de senare årens erfarenhet har visat, att så är förhållandet.

Det ligger då nära till hands, att den lägre avlönade domstolstjänsten

får i viss mån stå tillbaka. På grund av bristande tid nödgas

vattenrättsingenjörerna helt säkert ofta nog att verkställa deni åliggande

granskning och utredning på ett mera summariskt sätt än önskvärt vore.

För vattenrättsdomaren, som har att leda och i första hand svara för

arbetet i vattendomstolen, medför detta en känsla av osäkerhet, då han

icke kan vara viss på att utredningen är så fullständig och byggd på en

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

så detaljerad undersökning, sorn för målets prövning erfordras. Även

om det icke lärer kunna påvisas några särskilda fall, där det sakliga

a\ görandet av vattenmål blivit lidande kärpå, ligger det i öppen dag,

att den nuvarande anordningen icke innebär garanti för att de tekniska

oell ekonomiska frågorna i dylika mål alltid bliva föremål för en så uttömmande

behandling som vederbör. Under alla förhållanden torde det

vara uppenbart, att då det icke kan begäras, att en vattenrättsingenjör

för att mera odelat kunna ägna sig åt sin befattning såsom sådan skall

åsidosätta honom i den andra tjänsten åliggande göromål, tjänstekombinationen

är ägnad att medföra dröjsmål med utförandet av den ofta

mycket tidsödande tekniska och ekonomiska utredning, som ankommer

på vattenrättsingenjör, och därigenom även med målets slutliga avgörande.

Det krav på skyndsamhet, som bör ställas på all rättsskipning,

gör sig i särskilt hög grad gällande i fråga om domstolsbehandlingen av

vattenrättsliga spörsmål. Med hänsyn till de stora ekonomiska intressen,

som i regel äro förknippade med vattenmålen, framträder här vikten

av ett snabbt avgörande ännu starkare än eljest.

För vinnande av ett gott resultat av vattendomstolarnas arbete såväl

med avseende å den sakliga prövningen av förekommande mål som beträffande

önskvärd skyndsamhet med målens behandling och avgörande

är det av stor vikt, att ett nära samarbete kan äga rum såväl mellan

vattenrättsdomaren och vattenrättsingenjörerna som mellan dessa sistnämnda

inbördes. Enligt stadgan angående tjänstgöringen vid vattendomstolarna

åligger det vattenrättsingenjör bl. a. att, i den mån vattenrättsdomaren

finner det för göromålens fortgång nödigt, för meddelande

av tekniska upplysningar och råd m. m. deltaga i arbetet å vattendomstolens

kansli. Utvägen att inkalla vattenrättsingenjör till tjänstgöring

å domstolskansliet har under de gångna åren endast i obetydlig utsträckning

kunnat tillgripas med hänsyn till det hinder, som därigenom

skulle lagts i vägen för vattenrättsingenjören att fullgöra de med hans

andra tjänst förenade göromålen. Att märka är också, att det — för

övrigt väl låga — dagarvode, vartill vattenrättsingenjör är berättigad

a id deltagande i vattendomstolens sammanträden eller i förberedande undersökningsförrättning,

icke vid kanslitjänstgöring tillfaller honom i annat

fall än då Kungl. Majit prövar sådan ersättning böra utgå. Ofta

nog medför således tjänstgöringen a vattendomstolens kansli en ekonomisk

uppoffring för vattenrättsingenjören, och även denna omständighet

föranleder givetvis, att vattenrättsdomaren endast i undantagsfall

begagnar sig av rätten att till dylik tjänstgöring inkalla ingenjören.

Tydligt är, att vid sadant förhållande och då de flesta av de nuvarande

vattenrättsingenjörerna icke äro bosatta å samma ort som

vattenrättsdomaren, samarbetet inom domstolarna vid målens förberedande

behandling icke kunnat i önskvärd omfattning genomföras. Och

detta har i sin ordning utom andra nackdelar medfört, att vattenrätts
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

»lomaren måst använda stor del av sin arbetstid för att på egen band

sätta sig in i förekommande tekniska frågor oell att hans arbetsbörda

över huvud taget varit tyngre än den med ett mera omfattande biträde

av ingenjörer skulle blivit.

På grund av vad sålunda anförts finna de sakkunniga det otvivelaktigt,

att den nuvarande organisationen av vattendomstolarna icke är

tillfredsställande, såvitt angår vattenrättsingenjörernas deltagande i

domstolsarbetet. Olägenheterna härav hava särskilt under de senare åren

allt mera framträtt. Såsom redan i det av vattenrättsdomarnes pluralitet

år 1925 avgivna yttrandet framhölls, måste det anses i hög grad önsKvärt

och för tryggande av ett verkligt gott resultat av vattendomstolarnas

arbete rent av nödvändigt, att härutinnan vidtages sådan ändring, att den

tekniska sakkunskapens insats i deras verksamhet fördjupas och förstärkes.

I andra avseenden än de här ovan angivna synas några väsentliga anmärkningar

icke med fog kunna göras mot det sätt, varpå vattendomstolarnas

verksamhet för närvarande är organiserad. Det har visserligen

från industriellt håll ifrågasatts, huruvida icke en förenkling av domstolsförfarandet

i mål av mindre betydelse och ett eftersättande av vissa

formella krav i ansökningsmålen skulle kunna genomföras och därigenom

besparing vinnas. I anledning härav må emellertid framhållas, att

<le i lagen givna reglerna angående förfarandet i vattenmål äro utformade

i syfte att intet av de intressen, allmänna eller enskilda, vilka i

dylikt mål kunna komma i fråga, skall förbises eller linder andra villkor

än dem lagen fastslagit bliva utsatt för ett förnärmande. I dessa

regler, som äro så avfattade, att i enklare fall en viss förkortning ai proceduren

medgives, synes någon ändring icke utan tvingande skal böra

vidtagas. Från samma håll har vidare anmärkts, att genom de minutiösa

föreskrifter, som i vattenlagen givits till skyddande av allmänna och enskilda

intressen, exempelvis stadgandena örn ersättningskraft och bygdekraft,

utredningarna i vattenmål och vattendomstolarnas arbete ofta

ökats långt mer än som vore skäligt med hänsyn till de intressen, som

skulle bevakas. Ehuru vad sålunda anmärkts synes i viss mån befogat,

torde dock detsamma såsom mera riktat mot vissa materiella bestämmelser

i vattenlagen än mot det sätt, varpå vattendomstolarnas verksamhet

är organiserad, icke böra i au förevarande sammanhang föi anleda något

närmare yttrande.

Hur bör en ökning av vattenrättsingenjörernas deltagande i vattendomstolsarbetet

åstadkommas?

l)e sakkunniga hava i det föregående givit sin anslutning till den uppfattningen,

att med den nuvarande föreningen av vattenrättsingenjörsbefattningarna

med andra tjänster vattenrättsingenjörerna icke i den ut
-

I övrigt intet

väsentligt att

anmärka mot

den nuvarande

organisationen.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Tidigare

(Orsing.

sträckning som önskvärt vore kunna påräknas för arbetet i vattendom*

stolarna. Fråga är då, på vilket sätt ändring härutinnan bör kunna

ske.

Olika förslag hava i detta hänseende framkommit. Det har sålunda ifrågasatts,

att vattenrättsingenjörerna visserligen fortfarande skulle i regel

tågås bland innehavare av annan statstjänst, men att de under den tid

de innehade förordnande såsom vattenrättsingenjörer skulle vara befriade

från vissa slag av de göromål, som i nämnda tjänst ålåge dem, eller

fran tjänstgöring i viss del av det distrikt, som utgjorde föremål för dea

andra tjänsteverksamheten. I den del vattenrättsingenjörerna sålunda

befriades från utövning av sin ordinarie tjänst borde särskilda ersättare

för dem forordnas eller ock göromålen under tiden överflyttas på annan;

tjänsteinnehavare. Ett annat förslag har varit, att beträffande de vattenrättsingenjörer,

vilkas sakkunskap och erfarenhet är särskilt inriktad

på frågor angående byggande i vatten, förordnande i regel skulle givasåt

konsulterande ingenjör med skyldighet för honom att under visst antal

dagar varje år helt ägna sig åt vattenrättsingenjörsbefattningen utan;

annan ersättning än det fastställda årsarvodet — vilket emellertid i förhållande

till det nuvarande borde höjas — samt med rätt att för den tid

därutöver, varunder han toges i anspråk för tjänstgöring i vattendomstolen,

erhålla visst dagarvode, likaledes högre än det nu åt vattenrättsingenjörerna

utgående. I fråga örn de torrläggningssakkunniga vattenrättsingenjörerna

skulle enligt sistnämnda förslag någon ändring i det

nu tillämpade systemet med kombination av vattenrättsingenjörs- och

lantbruksingenjörstjänst icke göras. Det har slutligen från flera håll

gjorts gällande, att någon verklig bot på de med nuvarande organisation)

rådande olägenheterna icke stöde att vinna på annat sätt än genom att

göra vattenrättsingenjörsbefattningarna till självständiga tjänster med

skyldighet för innehavarna att helt ägna sig åt vattendomstolsarbetet.

Under alla förhållanden gällde detta beträffande de vattenbyggnadssakkunniga

vattenrättsingenjörerna.

Emot det första av nyssnämnda förslag har en bestämd gensaga rests

av lantbruksstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller således

de båda verk, under vilka de tjänstemän sortera, som hittills huvudsakligen

kommit i fråga till förordnanden såsom vattenrättsingenjörer. Ea

sådan anordning som den föreslagna skulle enligt styrelsernas förmenande

för uppehållandet av lantbruksingenjörs- resp. väg- och vattenbyggnadsdistriktstjänsterna

medföra allvarliga olägenheter. Såvitt angår

de särskilt beträffande byggande i vatten sakkunniga vattenrättsingenjörerna,

lär för övrigt det ifrågavarande förslaget numera till stor

del hava förlorat sitt intresse. Genom den omorganisation av väg- och

vattenbyggnadsstaten, som trätt i kraft den 1 juli 1930, hava de förutvarande

distriktscheferna och distriktsingenjörerna ersatts av vägingen
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

jörer i de särskilda länen jämte tre för var sin del av riket förordnade

väginspektörer. Dessa nya befattningshavare äro för närvarande och

torde även för framtiden bliva fullt upptagna av sina tjänster. Att somliga

av dem skulle för vissa tider eller i vissa avseenden erhålla tjänstledighet

för att kunna mottaga och fullgöra uppdrag såsom vattenrättsingenjörer

kan icke sättas i fråga. Från vattendomstolarnas synpunkt

vore det för övrigt icke önskvärt, att förordnande såsom vattenrättsingenjör

meddelades väginspektör eller vägingenjör, då hos dessa tjänstemän

i allmänhet icke lär kunna påräknas tillräcklig sakkunskap i avseende

å vattenbyggnadsfrågor. Andra statliga tjänsteinnehavare, vilka

äro kompetenta för befattning såsom vattenbyggnadsteknisk vattenrättsingenjör,

torde icke heller vara i tillfälle att åtaga sig dylikt förordnande

på sådana villkor, som med det ifrågavarande förslaget avses. En kombination

av nämnda befattning med annan statstjänst än de nu indragna

distriktstjänsterna lär även under nuvarande förhallanden endast i

undantagsfall varit tänkbar.

Vidkommande det andra av ovan omförmälda förslag har från flera

håll med fullt fog anmärkts bl. a., att det knappast kunde förväntas, att

man med de avsedda avlöningsförmånerna och tjänstgöringsförhållandena

skulle kunna förvärva vattenrättsingenjörer av den kapacitet, som

oavvisligen fordras. Anordningen att göra vattenrättsingenjör för sin

utkomst beroende av privat verksamhet skulle för övrigt med sannolikhet

medföra, att han icke med tillräckligt intresse komme att ägna sig åt

domstolsarbetet, och den ifrågasatta bestämmelsen att ingenjören skulle

vara skyldig att under viss minimitid varje år deltaga i detta arbete

torde icke i och för sig innebära garanti för att hans medverkan bleve

mera tillfredsställande än den, som kan påräknas av vattenrättsingenjörer,

vilka hava även annan statstjänst att sköta. Uppenbart torde också

vara, att vattenrättsingenjörer, anställda i enlighet med detta förslag för

viss tid och utan att innehava annan ordinarie befattning, icke skulle

komma att erhålla den självständiga och oberoende ställning, som är nödvändig

för innehavare av domartjänst.

Båda vattenrättsingenjörerna

heltidstjänst

erafan.

Enligt de sakkunnigas förmenande kan intetdera av omförmälda förslag

anses innebära en tillfredsställande lösning. Ett verksamt avhjälpande

av de anmärkta olägenheterna med avseende å den nuvarande vattendomstolsorganisationen

kan, såvitt de sakkunniga förstå, icke åstadkommas

på annat sätt än genom en omläggning av vattenrättsingenjörsbefattningarna

till heltidstjänster. Därest en dylik organisatorisk förändring

vid den undersökning, som här nedan skall göras, visar sig genomförbar

utan menliga påföljder i annat hänseende, synes det emellertid

icke böra komma i fråga att göra allenast vattenrättsingenjörerna

av det ena slaget till lieltidstjänstemän, under det att vattenrättsingenjörer,

hörande till den andra gruppen, fortfarande skulle hava sina befatt
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

''Vattenrätt»- ingenjörerna

måste följa

med vattenbyggnadsteknikens

utveckling.

»ingar såsom bisysslor. Detta skulle strida mot den likställighet, som

bör råda mellan vattenrättsingenjörerna, och det är icke uteslutet, att en

slik anordning — varigenom den ene vattenrättsingenjören skulle få tillfälle

att mera ingående än den andre sätta sig in i alla detaljer av ett

mål — skulle medföra eller åtminstone få sken av att innebära ett tillbakasättande

av de intressen, vilkas tillgodoseende vid vattenmålens avgörande

i främsta rummet ankomme på utredning av den icke heltidsanställde

ingenjören. Det nära samarbete mellan vattendomstolens båda ingenjörer

med tillfällen till rådplägningar och meningsutbyten dem emellan

under hela utredningstiden, vilket är i högsta grad önskvärt, skulle

för övrigt icke i tillräcklig utsträckning kunna åvägabringas, om blott

den ene av dem bleve fast anställd vid domstolen.

Förutsättningar för vattenrättsingenjörsbefattningarnas organiserande

såsom heltidstjänster.

En riktig organisatorisk princip är tvivelsutan, att icke flera såsom

självständiga befattningar och således icke allenast såsom bisysslor avsedda

statstjänster inrättas än som erfordras för de göromål, örn vilkas

utförande det är fråga. Med andra ord: varje dylik tjänst bör vara så

organiserad, att den fullt upptager sin innehavares tid. Huru det härutinnan

skulle komma att förhålla sig med vattenrättsingenjörsbefattningar,

anordnade såsom heltidstjänster, skall här nedan göras till föremål

för närmare undersökning. Dessförinnan torde emellertid böra beröras

en från annan synpunkt framställd invändning emot nämnda befattningars

frigörande från föreningen med andra tjänster.

Såsom framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen för de

yttranden, vilka avgivits angående vattendomstolarnas organisationsfråga,

har man på vissa håll ansett det kunna befaras, att en ingenjör,

som skulle hava sin verksamhet förlagd uteslutande till vattendomstolarna

och som därigenom skulle utestängas från skapande verksamhet,

icke komma att på tillfredsställande sätt följa med vattenbyggnadsteknikens

utveckling. Denna farhåga synes dock knappast vara berättigad.

Även örn vattenrättsingenjörens arbete i vattendomstolen kan sägas i

främsta rummet vara av granskande och kontrollerande beskaffenhet,

torde det vara tydligt, att de mångfaldiga, av olika ingenjörer utarbetade

förslag, vilka han i sin tjänst har att pröva, giva honom gott tillfälle att

stå i livlig kontakt med den vid varje tidpunkt aktuella vattenbyggnadstekniken.

En vattenrättsingenjörs verksamhet i vattendomstolen är emellertid

icke inskränkt till allenast granskning av andras förslag, utan det

tillkommer honom att själv i förekommande fall giva uppslag till lösning

av tekniska frågor på annat sätt än av en sökande må vara föreslaget.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Att så är förhållandet, framgår bl. a. av vattenlagens stadgande därom,

att vattendomstolen skall såvitt möjligt så jämka mellan stridiga intressen,

att ettvart kan tillgodoses utan väsentligt förfång för annat. Det

är för övrigt att märka, att vattenrättsingenjörerna icke enligt nu gällande

bestämmelser äro och ej heller för framtiden böra vara helt utestängda

från privat teknisk verksamhet. Enligt vattendomstolsstadgau

är det, såsom förut nämnts, förbjudet vattenrättsingenjör att åtaga sig

enskilt uppdrag rörande företag eller åtgärd, som kan antagas komma

under den vattendomstols bedömande, vid vilken han är anställd, eller

rörande mål, som anhängiggjorts vid annan vattendomstol, innan detsamma

avgjorts genom laga kraftägande utslag. Den sålunda föreskrivna

begränsningen för en vattenrättsingenjörs privata verksamhet bör visserligen

för framtiden bibehållas. Men då å andra sidan den hittillsvarande

erfarenheten icke giver anledning till skärpning av föreskriften, torde

det icke föreligga hinder för en vattenrättsingenjör att, i den mån vattendomstolsarbetet

lämnar honom tid övrig därtill, ägna sig åt enskild

verksamhet såsom ingenjör. Även örn denna verksamhet kommer att

omfatta arbeten av huvudsakligen annan art än sådana, som prövas

av vattendomstol, medför den dock tillfälle för vattenrättsingenjören

att bibehålla en direkt kontakt med tekniskt-ekonoiniska frågor i allmänhet.

Beaktas bör också, att en vattenrättsingenjör, vilken icke, såsom

nu är fallet, har även annan tjänst att uppehålla, kommer att få

mera tid att i facklitteraturen följa de framsteg, som göras på teknikens

område. Huvudvikten ligger vid att vattenrättsingenjörstjänsterna

bliva i ekonomiskt avseende så anordnade, att för desamma kunna påräknas

ingenjörer, vilka icke blott äro i besittning av en grundlig teoretisk

utbildning utan även under sysslande med uppgörande av förslag till

vattenbyggnader eller utförande av sådana m. m. förvärvat en betydande

praktisk erfarenhet i behandlingen av vattenfrågor och som på grund

nv de personliga egenskaper, för vilka de gjort sig kända, kunna förväntas

med levande intresse komma att ägna sig åt sin befattning. Att sådana

män skulle stanna efter i utvecklingen, torde icke behöva befaras.

Emot anordnande av vattenrättsingenjörernas befattningar såsom heltidstjänster

kan invändas, att det med bibehållande av det nuvarande

antalet dylika domstolsledamöter sannolikt icke skulle kunna beredas dem

full sysselsättning. Det torde därför först och främst böra undersökas,

huru stor arbetsbörda hittills åvilat vattenrättsingenjörerna. I det av

vattenrättsdomarnes majoritet år 1925 avgivna yttrandet rörande vattendomstolarnas

organisation har med ledning av en statistisk redogörelse

beräknats, att det antal dagar, varunder varje vattenrättsingenjör vore

upptagen av tjänstgöring vid vattendomstolens sammanträden och av undersökning

jämlikt 11 kap. 45 § 2 mom. vattenlagen, kunde i genomsnitt

för var och en av de tre sydligare vattendomstolarna sättas till omkring

Full sysselsättning

kan

icke beredas

åt tio vattenrättsingenjör

er.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

65 dagar och för vardera av de håda nordligare domstolarna till omkring

30 dagar örn året. Då mot en dags dylik tjänstgöring kunde beräknas,

en dags hemarbete, utgjorde den genomsnittliga årliga tjänstgöringstiden»

beräknad i dagantal, för envar av vattenrättsingenjörerna vid de tre sydligare

domstolarna omkring 130 och vid de nordligare omkring 60 dagar.

Härtill komme dels den tid, som särskilt den vattenbyggnadstekniske vattenrättsingenjören

vore upptagen med arbete för vattenboken, av undersökningar

i anledning av ansökningar örn inskrivning i vattenboken samt

av besiktningar enligt 13 kap. vattenlagen, dels ock det antal dagar, som

upptoges av resor.

Enligt nu från vattendomstolarna införskaffade uppgifter bar det sammanlagda

antalet dagar, varunder vattenrättsingenjörerna varit upptagna

av vattendomstolsarbetet, för åren 1925—1930, sistnämnda år dock allenast

till november månads slut, utgjort:

i Norrbygdens vattendomstol

i Mellanbygdens »

i österbygdens »

i Västerbygdens »

för deri vattenbyggn

ad stekn iske

ingenjören

571 dagar

570 »

888 »

737 »

för den torrläggningssakkunnige

ingenjören

415 dagar

398 »

736 »

652 »

I Söderbygdens vattendomstol har för åren 1926—1930 motsvarande antal

dagar utgjort 577 resp. 633 dagar. Örn man beräknar resedagarnas

antal till omkring en fjärdedel av förrättningsdagarna, utgör det genomsnittliga

antal dagar, varunder vattenrättsingenjörerna varje år varit

upptagna av arbetet i vederbörande vattendomstol:

för Norrbygdens vattendomstol omkring 105 resp. 80 dagar

»

Mellanbygdens »

»

105 »

75

österbygdens »

»

170 »

140

»

Söderbygdens »

»

130 »

145

»

Västerbygdens »

145 »

130

Beträffande den sist återgivna statistiken bör anmärkas, att till hållande

av besiktning enligt 13 kap. vattenlagen samt undersökning i anledning

av ansökan örn inskrivning i vattenboken ofta — vid somliga vattendomstolar

regelmässigt — förordnats andra personer än vederbörande

vattenrättsingenjörer.

Då med frånräknande av årlig semester örn 45 dagar antalet arbetsdagar

för år utgör 264, framgår av de ovan anförda siffrorna att — för

den händelse vattenrättsingenjörerna för framtiden icke skulle tagas i

anspråk för vattendomstolsarbetet i vidare omfattning än hittills — det

icke vore tillrådligt att, med bibehållande av det nuvarande antalet vat
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

tenrättsingenjörer, göra deras befattningar till heltidstjänster, så mycket

mindre som avlöningen för sådan tjänst, enligt vad nedan skall närmare

beröras, måste sättas jämförelsevis hög. Det må emellertid erinras, att

syftet med en dylik förändring av vattenrättsingenjörstjänsterna är, att

vattenrättsingenjörernas sakkunskap skall kunna i högre grad än för närvarande

är möjligt komma domstolsarhetet till godo. Förhållandena böra

ordnas så, att vattenrättsingenjörerna kunna allt ifrån det ett mål inkommit

till vattendomstolen följa detsamma. Granskningen av handlingarna

i ansökningsmål bör i första hand verkställas av vattenrättsingenjörerna

eller endera av dem, varefter den ene ingenjören eller, där förhållandena

göra det erforderligt, ingenjörerna tillsammans föredraga målet,

särskilt såvitt angår däri förekommande tekniska spörsmål, inför vattenrättsdomaren

och till honom anmäla, örn föreläggande angående komplettering

av handlingarna i något avseende erfordras samt örn förberedande

undersökning å stället synes behövlig. Så snart det låter sig göra, böra

vattenrättsdomaren och ingenjörerna gemensamt uppgöra en plan för

målets handläggning, så att behandlingen av detsamma vid vattendomstolen

kan försiggå så skyndsamt som möjligt. Den tekniska och ekonomiska

granskning och utredning, som bör föregå själva domstolsbehandlingen,

skall av ingenjörerna verkställas med största noggrannhet; ingen

detalj, som kan vara av betydelse för målets avgörande, får förbigås. På

sätt det för närvarande finnes föreskrivet i vattendomstolsstadgan, bör

det åligga ingenjörerna att i de fall, då vattenrättsdomaren anser det

behövligt, upprätta en skriftlig promemoria rörande den tekniska granskningen,

detta såväl för möjliggörande av kontroll från domarens sida, att

intet brister i granskningens fullständighet, som till ledning för överdomstolarna,

därest målet skulle komma att dit fullföljas. Erfordras företagande

av vattenmängdsmätning, provdämning, provtappning e. d., skall

vederbörande vattenrättsingenjör tillse, att den lämpligaste tidpunkten

härför begagnas. Undersökning enligt 11 kap. 45 § vattenlagen bör, då

sådan anses behövlig, i regel verkställas av vattenrättsingenjör och, endast

örn särskilda skäl därtill föranleda, anförtros åt annan sakkunnig.

Till underlättande av vattendomstolens syneiakttagelser bör i alla mera

vidlyftiga mål ene vattenrättsingenjören vid föreberedande undersökning

före synesammanträdet utföra de avvägningar m. m., som för målets utredning

och bedömande äro av nöden. Under hela tiden ett mål är hos vattendomstolen

anhängig! skola ingenjörerna, deltaga i de överläggningar

angående detsamma, som vattenrättsdomaren finner erforderliga. Vid

avfattningen av utslaget bör, såframt fråga är örn medgivande till utförande

av dammanläggning e. d., den beskrivning a anläggningens konstruktion,

som utslaget skall innehålla, i första hand uppgöras av vattenrättsingenjör.

Jämväl i övrigt böra ingenjörerna, i den mån vattenrättsdomaren

påfordrar det, biträda honom vid utformningen av vattendomstolens

utslag. Besiktning jämlikt 13 kap. 1 § vattenlagen å anläggning.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Ökning av

vattenmålens

antal torde

kunna förväntas.

till vilken vattendomstolen lämnat medgivande, liksom av vattenmärke-,

örn vars utsättande vattendomstolen meddelat föreskrift, bör i regel anförtros

åt vattenrättsingenjör, och detsamma bör också gälla beträffande

sådan undersökning, som enligt 12 kap. 7 § vattenlagen skall hållas i anledning

av ansökan örn inskrivning i vattenboken. Under överinseende

av vattenrättsdomaren bör den vattenbyggnadstekniske ingenjören verkställa

vattenboksinskrivningar utom såvitt angår vattenbokens tredje avdelning,

vars förande bör anförtros åt den torrläggningsakkunnige ingenjören.

Att förstnämnde ingenjör, såsom i ett avgivet yttrande föreslagits,

upplägger och för register över alla inom domstolsområdet förekommande

fixar, peglar och vattenmärken, synes visserligen lämpligt,

men torde för närvarande icke böra åläggas honom såsom en skyldighet.

Denna i korthet gjorda skissering av vattenrättsingenjörernas arbete i

vattendomstolen, sådant detta bör för framtiden vara anordnat, torde giva

vid handen, att vattenrättsingenjörernas tid skulle komma att för detta

arbete tagas i anspråk väsentligt mera än nu är fallet. Såsom längre

fram skall behandlas, synes en eller annan ny arbetsuppgift utöver vad

vattenlagen föranleder kunna ifrågasättas för vattenrättsingenjörerna.

I detta sammanhang torde böra med några ord beröras de allmänna

utsikterna i fråga örn myckenheten av det arbete, som under den närmaste

framtiden kan förväntas för vattendomstolarna. Trots den nu

rådande lågkonjunkturen har hittills tillströmningen av mål till vattendomstolarna

icke visat någon avgjord tendens till minskning; och man

bör kunna räkna med att, så snart förbättrade industriella konjunkturer

inträda, företagarinitiativet kommer att ökas och därmed en ökning av

antalet ansökningsmål vid vattendomstolarna uppstå. En del speciella

omständigheter, som peka i denna riktning, må här framhållas.

Förbrukningen av elektrisk kraft är i oavbruten stegring, och nya områden

för användningen av densamma framkomma ständigt. Vattenkraftutbyggandet

kan därför beräknas komma att pågå i livlig takt, örn också

mera än förr koncentrerat till större anläggningar. Beträffande vattenregleringar

är det egentligen endast i avseende å Dalälven som ett mera

omfattande program redan blivit genomfört, och även där återstå icke

obetydliga uppgifter. I övriga viktigare kraftvattendrag förestår en mycket

betydande verksamhet för genomförande av en rationell vattenhushållning,

något som för övrigt gäller även åtskilliga mindre vattendrag.

Vattenregleringsmålen hava visat sig oftast vara av mycket omfattande

beskaffenhet. Jämväl andra anläggningar av industriell natur, som kräva

behandling vid vattendomstol, kunna förväntas komma till stånd i

större omfattning, såsom anläggningar för anskaffande av fabrikationsvatten,

för förekommande av vattendrags igenslamning, särskilt vid anrikningsverk,

m. m.

Hamnanläggningar planeras alltjämt i betydande omfattning av städer

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

och andra samhällen. Frågor om dylika anläggningar handläggas av

vederbörande vattendomstol, som därvid äger meddela hamnens ägare

tillstånd att expropriationsvis förfoga över erforderligt hamnområde.

Nya flottleder planeras, huvudsakligen i mellersta och södra Sverige, där

deras inrättande ofta är relativt komplicerat till följd därav, att vattendragen

redan äro bebyggda för kraftutvinning och i övrigt en mångfald

intressen beröras. Torrläggningsmål förekomma alltjämt, särskilt i landets

sydligare delar, i stor omfattning och kunna förväntas visa tendens

till stegring, sedan den nuvarande jordbrukskrisen lättat. Förbättrad

teknik okar möjligheterna till ekonomisk torrläggning medelst ^vallning

och pumpning. I samband med det livliga vägbyggandet utföras talrika

broar, för vilka ofta tillstånd måste inhämtas hos vattendomstolen. Statsbidrag

till brobyggnader iitbetalas numera endast under förutsättning att

vattendomstols tillstånd inhämtats i de fall, då sådant kan anses erforderligt.

Över huvud taget torde man kunna spåra en tendens till bättre efterlevnad

av vattenlagens stadganden med avseende å påkallande av vattendomstolens

prövning vid byggande i vatten.

Det övervägande antalet äldre vattenkraftanläggningar o. d. torde ännu

icke hava blivit föremål för inskrivning i vattenbok, men man torde kunna

förvänta, att vederbörande ägare successivt komma att tillgodogöra

sig de fördelar, som vattenbolcsinskrivningen medför. Detsamma gäller i

fråga örn legalisering av äldre dammbyggnader m. m., för vilka klart tillstånd

icke föreligger.

Trots den utökning av vattenrättsingenjörernas arbete, som sålunda

förväntas, kan det dock dragas i tvivelsmål, örn full sysselsättning under

hela året skulle kunna beredas samtliga vattenrättsingenjörer, därest de

bibehölles vid samma numerär som för närvarande. Särskilt gäller detta

beträffande ingenjörerna vid de båda norrländska vattendomstolarna.

Det har därför synts böra tagas under övervägande, huruvida icke vattensrättsingenjörernas

antal skulle kunna på ett eller annat sätt nedbringas.

Flera olika förslag hava tidigare framkommit angående sättet för åvägabringande

av en dylik reducering. Sålunda har det föreslagits, att med

bibehållande av det nuvarande antalet vattendomstolar och deras förläggning

till skilda orter heltidstjänster skulle inrättas för tre vattenbyggnadstekniska

vattenrättsingenjörer med skyldighet för var och en

av dem att samtidigt ägna sig åt arbetet vid två särskilda domstolar.

Tjänstgöringsskyldigheten skulle lämpligen kunna fördelas mellan de

olika domstolarna så, att ingenjören tjänstgjorde viss tid, exempelvis

varannan vecka, vid vardera domstolen. Emot en dylik uppdelning av

ingenjörernas tjänstgöring kan emellertid anmärkas, att stora svårigheter

skulle uppstå för ett lämpligt och praktiskt ordnande av de särskilda

Vattenrättsit7

genj ö fernäs

nuvarande

antal bär

minskas~

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

domstolarnas arbete och att genom ingenjörernas ofta återkommande resor

från den ena till den andra domstolens förläggningsort mycken arbetstid

komme att förspillas oell icke obetydliga kostnader föranledas. I sistnämnda

hänseende må framhållas, att en ingenjör, som är bosatt å den

ort, där den ena domstolen är förlagd, givetvis måste tillerkännas rätt till

särskild ersättning för den tid, då han måste uppehålla sig å den andra

domstolens förläggningsort.1 Den viktigaste anmärkningen mot den föreslagna

anordningen med uppdelning av samme ingenjörs tjänstgöring på

olika till skilda orter förlagda domstolar torde emellertid vara, att med

densamma syftet med vattenrättsingenjörsbefattningarnas omläggning

till heltidstjänster skulle till stor del förfelas, särskilt i det hänseendet

att det avsedda ständiga samarbetet mellan vattenrättsdomaren och vattenrättsingenjörerna

icke skulle kunna genomföras.

Ett annat, av vattenrättsdomarnes majoritet framlagt förslag örn sammanslående

av de nuvarande vattendomstolarna till en gemensam, till

huvudstaden förlagd vattendomstol, som med fyra vattenrättsdomare och

tre vattenrättsingenjörer av vartdera slaget ävensom en biträdande ingenjör

skulle arbeta å fyra särskilda avdelningar, varje avdelning med,

i första hand, viss geografisk del av landet till verksamhetsområde, torde

från vissa synpunkter vara värt beaktande. Emot detsamma har emellertid

anmärkts, att genom vattendomstolarnas sammanslagning till ett

centralt ämbetsverk den rättssökande allmänheten i mera avlägset belägna

trakter skulle praktiskt taget betagas möjligheten att personligen infinna

sig å vattendomstolskansliet för ingivande av ansökningar, uttagande

av stämning m. m. och att befolkningen i sådana trakter därför

komme att förlora känslan av samhörighet med och måhända även förtroendet

för domstolen. Att denna anmärkning icke saknar visst berättigande

är uppenbart, även örn det icke må förglömmas, att jämväl vid

lokal förläggning av vattendomstolarna den betydande utsträckningen av

varje domstols område gör, att för större delen av befolkningen inom detsamma

personliga besök å domstolskansliet äro förenade med betydande

kostnader och olägenheter. I själva verket lära också förhållandena hava

utvecklat sig därhän, att redan nu i de allra flesta fall hänvändelse till

vattendomstolarna sker medelst post eller telefon och icke genom personliga

besök. Vad som mest talar mot det omförmälda centralisationsförslaget

torde vara, att resorna för den avdelning av den centrala vattendomstolen,

vilken skulle hava att behandla frågor rörande övre Norrlands

vattendrag, i många fall bleve så tidsödande och besvärliga, att undersökningar

och besiktningar sannolikt icke komme att verkställas av vattenrättsingenjörerna

utan uppdroges åt andra, mera närbeläget boende

sakkunniga, med den påföljd att vattenrättsingenjörerna måhända icke

1 Jämför 20 § 3 inom. i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 för befattningshavare vid

statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, samt 5 § i

K.K. den 26 juni 1925 med tilläggsbestämmelser till nämnda avlöningsreglemente.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

förvärvade tillräckligt ingående kännedom orri de hydrografiska och eko

nomiska förhållandena inom vissa delar av domstolsområdet.

Till lösning av frågan om vattenrättsingenjörernas bestämmande till

sådant antal, att full sysselsättning kan beredas dem med arbetet i och

vid vattendomstolarna, har framkommit ännu ett förslag, vilket synes

förtjänt av viss uppmärksamhet. Detta förslag går ut på att vattendomstolarnas

antal skulle begränsas till tre med förläggning, den för norra

delen av landet avsedda till lämplig stad i Norrland och de båda andra

till resp. Stockholm och Göteborg. Vid var och en av dessa domstolar

skulle fast anställas en vattenrättsdomare och två vattenrättsingenjörer,

en av vartdera slaget, samt dessutom — enär det uppenbarligen

skulle bliva omöjligt för en vattenrättsdomare att medhinna behandlingen

av samtliga till hans vattendomstol hörande mål — en biträdande vattenrättsdomare

eller förste sekreterare med skyldighet att handlägga de domargöromål,

som till honom överlämnades. Den huvudsakligaste anmärkningen

mot detta förslag har varit, att det måste anses i hög grad otillfredsställande,

att en stor del — omkring hälften — av vattenmålen skulle

komma att regelmässigt behandlas och avgöras av en domare med sämre

kompetens och mindre självständig ställning än den egentliga vattenrättsdomaren.

Med hänsyn till denna anmärkning, vars riktighet icke kan

förnekas, torde icke heller ifrågavarande förslag höra läggas till grund

för frågans lösning.

Tanken att minska antalet vattendomstolar samtidigt därmed att vattenrättsingenjörernas

antal nedbringas så, att full sysselsättning kan

beredas dem, torde emellertid vara värd att taga fasta på, även om därvid

bör eftersträvas, att minsta möjliga ändring göres i de nuvarande förhållandena

beträffande domstolsområdena. Det är väl sant, att arbetsbördan

för vattenrättsdomarne i var och en av de tre sydligare vattendomstolarna

hittills varit så stor, att någon ökning i densamma under

den nuvarande organisationen av vattendomstolarnas verksamhet icke

kan tänkas tillrådlig; oell även i de båda norra vattendomstolarna uppgivas

vattenrättsdomarne hava varit fullt sysselsatta hela året örn. Men

ä andra sidan bör beaktas, dels att vattenrättsdomarnes arbete med all

sannolikhet skulle komma att i icke obetydlig mån lättas, därest de hade

att påräkna ständigt biträde av vattenrättsingenjörerna, och dels att —

fastän, såsom ovan nämnts, en ökning i vattenmålens antal snart nog torde

kunna förväntas — erfarenheten visat, att en så betydande växling beträffande

målens både antal och beskaffenhet år från år förekommer, att

det icke låter sig göra att med någon tillförlitlighet beräkna den framtida

arbetsbördans storlek. Ehuru detta icke synes böra hindra ett fastslående,

på ett, som man vill hoppas, bestående sätt av vattendomstolarnas

verksamhetsområden och organisation, torde dock nödig försiktighet

bjuda, att vattendomstolarnas antal icke bestämmes högre än att med

A — »124.17.

Sammanslagning

av dill

åd a nordligare

vatt endomstolarna.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

säkerhet eller åtminstone största sannolikhet fullt arbete kan under alla

förhållanden påräknas för var och en av dem. Skulle en tillfällig an

hopning av mål hos den ena eller andra vattendomstolen göra det för

vederbörande vattenrättsdomare omöjligt att medhinna avarbetningen

av uppkommen arbetsbalans, bör det icke vara omöjligt att tillgripa utvägen

med biträdande vattenrättsdomare. Här ovan har visserligen medgivits,

att det måste betecknas såsom otillfredsställande, att vattenmål

i större utsträckning regelmässigt behandlas och avgöras av biträdande

vattenrättsdomare, men emot det nyss ifrågasatta, mera tillfälliga anlitandet

av en sådan torde en liknande anmärkning icke med samma

styrka kunna göras gällande, även örn det helt naturligt vore häst, örn

denna utväg icke alls behövde tillgripas. Därest för erhållande av förordnande

såsom biträdande vattenrättsdomare föreskrivas vissa kompetensvillkor,

innefattande fordran på förut förvärvad, icke allt för obetydlig

erfarenhet i avseende å behandlingen av vattenmål, synes det icke

behöva befaras, att här ifrågasatta användande av biträdande vattenrättsdomare

skall medföra några större olägenheter. Det må för övrigt i

detta sammanhang erinras, att enligt 26 § vattendomstolsstadgan vattenöverdomstolen

äger, då det med hänsyn till omfattningen av visst mål

eller eljest för göromålens behöriga fortgång finnes erforderligt, medgiva

vattenrättsdomare befrielse från hans tjänsteåligganden med undantag

för visst mål eller ock från viss del eller vissa av de honom åliggande

göromålen, samt att till vikarie för vattenrättsdomaren beträffande de

åligganden, från vilka han befriats, regelmässigt plägat förordnas Vederbörande

vattenrättssekreterare. Såvitt de sakkunniga hava sig bekant,

har ej någon olägenhet försports av denna anordning, som i icke

obetydlig omfattning kommit till tillämpning. Utom genom förordnande

av biträdande vattenrättsdomare torde i fall av behov lättnad i arbetet

kunna beredas en vattenrättsdomare genom tillfälligt förordnande av en

biträdande sekreterare eller annan utökning av kanslipersonalen.

Enligt de i det föregående (sid. 13—17) intagna statistiska tabellerna

har antalet under åren 1919—1930 till vattendomstolarna inkomna mål,

vilka blivit till behandling upptagna, utgjort:

vid

Norrbygdens vattendomstol

492

eller

i

genomsnitt

pr

år

c:a 41

Mellanbygdens

»

475

»

»

» 40

»

österbygdens

»

585

»

»

»

»

» 49

»

Söderbygdens

»

614

»

»

»

» 51

Västerbygdens

»

552

»

»

»

»

» 46.

Den å sid. 18 intagna tabellen rörande de vid utgången av vart och ett

utav åren 1919—1930 oavgjorda vattenmålen visar, att arbetsbalansen från

år 1930 utgjorde, vid Norrbygdens vattendomstol 65, vid Mellanbygdens

vattendomstol 75, vid österbygdens vattendomstol 52, vid Söderbygdens

vattendomstol 33 och vid Västerbygdens vattendomstol 95 mål.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

En jämförelse mellan dessa balanssiffror samt de ovan angivna siffrorna

rörande inkomna och till behandling upptagna vattenmål giver vid

handen, att antalet under åren 1919—1930 slutligt avgjorda mål utgjort:

vid

Norrbygdens

vattendomstol

427

eller i

genomsnitt pr

år c:a 36

»

Mellanbygdens

400

» »

)►

»

> » 33

»

österbygdens

»

533

» »

»

»

» » 44

»

Söderbygdens

»

581

» »

»

» » 48

»

Västerbygdens

»

457

» »

»

» » 38,

Härav framgår, att vardera av de båda norrländska vattendomstolarna

under de gångna åren haft färre mål att behandla än var och en av de

övriga vattendomstolarna, även om skillnaden icke kan sägas vara påfallande

stor. Örn man närmare undersöker målens beskaffenhet och därjämte

tager hänsyn till att motsättningarna mellan de intressen av olika

slag, vilka i vattenmålen merendels komma i fråga, äro väsentligt mindre

framträdande i de nordliga delarna av landet än i södra Sverige, torde man

kunna slå fast, att de båda norrländska vattendomstolarnas arbetsbörda

hittills icke obetydligt understigit den, som åvilat de andra vattendomstolarna.

Särskilt gäller detta i fråga örn vattenrättsingenjörernas arbete.

Skall en minskning av vattendomstolarnas antal kunna genomföras, torde

det därför vara tydligt, att detta bör ske på sådant sätt, att större delen av

Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolars domsområden förlägges

till en av dessa domstolar, under det att den andra indrages. Emot förläggandet

av nämnda domsområden i deras helhet till en vattendomstol

talar, icke blott att vattenrättsdomarens arbetsbörda i sådant fall skulle

bliva allt för stor, utan även att verksamhetsområdet finge en så betydande

utsträckning, att domarens och ingenjörernas resor, särskilt i betraktande

av kommunikationsförhållandena i Norrland, skulle i alltför

hög grad taga tid och krafter i anspråk. Hur södra gränsen för en ny

norrländsk vattendomstol lämpligen bör bestämmas, skall nedan angivas.

Därest i enlighet med vad ovan antytts en av de nuvarande norrländska Fyra vattenvattendomstolarna

indrages och i samband därmed vissa jämkningar göras fa»

beträffande domstolarnas verksamhetsområden, kan man antaga, att med torriäggningsen

vattenbyggnadsteknisk vattenrättsingenjör i envar av de fyra vattendomstolar,

mellan vilka hela landet sålunda skulle uppdelas, full syssel- ingenjörer.

sättning skulle kunna beredas var och en av dessa ingenjörer. Någon

exakt kalkyl i detta avseende är visserligen icke möjlig, men åtminstone

vad angår de tre sydligare vattendomstolarna talar all sannolikhet för

att de vattenbyggnadstekniska ingenjörerna skulle bliva fullt upptagna av

domstolsarbetet, så mycket hellre som man, enligt vad ovan framhållits,

torde kunna räkna med en viss ökning av vattenmålens antal under de närmaste

åren. Mera tvivelaktigt torde det vara, örn fyra torrläggningssakkunniga

vattenrättsingenjörer skulle erhålla tillräckligt arbete att fylla

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

hela deras tid. Av de här ovan återgivna uppgifterna angående antalet

dagar, varunder vattenrättsingenjörerna hittills varit upptagna av vattendomstolsarbetet,

framgår att de torrläggningssakkunniga ingenjörerna i

regel haft kortare tids sysselsättning i vattendomstolarna än vattenbyggnadsingenjörerna.

Även med den avsedda omläggningen av vattenrättsingenjörernas

arbete kan det tagas för givet, att så blir förhållandet. Det

har därför synts böra tagas under övervägande, örn ej de torrläggningssakKunniga

vattenrättsingenjörernas antal skulle kunna sättas lägre än antalet

vattendomstolar eller, med andra ord, örn förhållandena skulle kunna

ordnas så, att var och en av dessa vattenrättsingenjörer eller vissa av dem

ålägges skyldighet att tjänstgöra vid mer än en domstol. Såsom redan

i det föregående framhållits, torde en dylik uppdelning av en ingenjörs

arbete mellan vattendomstolar, som äro förlagda till skilda orter, komma

i strid med det syftemål, som man avser att vinna med omläggningen av

vattenrättsingenjörsbefattningarna till heltidstjänster. Huru än fördelningen

mellan de olika domstolarna av en vattenrättsingenjörs tjänstgöringsskyldighet

ordnades, är det uppenbart, att det samarbete och det

beredande av tillfällen till ständiga rådplägningar mellan en vattendomstols

ledamöter, som skulle genom nämnda reform befordras, icke vore

möjligt att genomföra, örn en av ingenjörsledamöterna under periodiskt

återkommande tider måste vistas å annan ort för tjänstgöring i annan

vattendomstol. I viss mån annorlunda skulle det däremot ställa sig, om

de domstolar, mellan vilka en vattenrättsingenjörs arbete skulle uppdelas,

vore förlagda till samma ort med kanslilokaler såvitt möjligt i samma hus.

I ett sådant fall skulle den omständigheten, att ingenjören hade att ägna

sig åt arbetet i båda domstolarna, i väsentligt mindre grad utgöra hinder

för det åsyftade samarbetet mellan ledamöterna i vardera domstolen. Med

undantag för de tillfällen, då ingenjören vore upptagen av domstolssammanträden

eller undersöknings- eller besiktningsförrättningar, skulle hail

vara lätt tillgänglig för såväl båda vattenrättsdomarne som sin ingenjörskollega

i den ena och den andra domstolen.

..purflyttning Den nu nämnda förutsättningen för möjligheten att uppdela en vatten
^bjgdenl''

rättsingenjörs tjänstgöring mellan två olika vattendomstolar föreligger

vattendomstol för närvarande endast beträffande Österbygdens och Söderbygdens vattenbi

Stockholm, domstolar, vilkas kanslier äro förlagda till Stockholm och där inrymda i

samma fastighet. En blick på de förut omförmälda uppgifterna angående

vattenrättsingenjörernas hittills åt vattendomstolsarbetet ägnade tid giver

emellertid vid handen, att redan under nuvarande förhållanden en torrläggningssakkunnig

ingenjör icke skulle kunna medhinna på honom ankommande

arbete i båda de nyssnämnda domstolarna. Om däremot jämväl

Västerbygdens vattendomstol vore förlagd till Stockholm, skulle det

icke vara omöjligt att låta det arbete, som kräves av de torrläggningssakkunniga

vattenrättsingenjörerna vid denna samt Österbygdens och Söder
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

bygdens vattendomstolar, utföras av två dylika ingenjörer. Med all sannolikhet

skulle dessa medhinna hela det ifrågavarande arbetet i nämnda domstolar.

Emot en förflyttning av Västerbygdens vattendomstol till Stockholm

kunna visserligen invändningar göras såväl därutinnan, att vattendomstolen

bleve i mindre mån tillgänglig för allmänheten inom domkretsen, som

oek i det avseendet, att vattenrättsdomaren och vattenrättsingenjörerna,

örn de icke längre vore bosatta inom domstolens verksamhetsområde, måhända

komine att sakna den intima kontakt med ekonomiska och andra

förhållanden inom detsamma, vilken för ett rätt avgörande av vattenmålen

är av största betydelse. Sannolikt kommer det också att betecknas såsom i

viss mån oegentligt att, samtidigt därmed att frågan örn hovrätternas

uppdelning på ett större antal med mera spridd förläggning allt mer aktualiserats,

de flesta av rikets vattendomstolar förläggas till huvudstaden

och således två av dem utanför sina domsområden. Då emellertid, såsom

i det föregående framhållits, personliga besök å vattendomstolarnas kanslier

relativt sällan förekomma, då tågförbindelserna mellan västra Sverige

och Stockholm som bekant äro synnerligen goda och då enligt vattenlagens

föreskrift vattenmål skola av vattendomstolen prövas antingen vid syn

å stället eller vid sammanträde å plats, som är för parterna välbelägen,

synes anmärkningen örn vattendomstolens mindre lättillgänglighet icke

böra tillmätas allt för stor betydelse. Att de särskilda förhållanden i hydrografiskt,

ekonomiskt och annat avseende, som råda beträffande skilda

delar av domstolens verksamhetsområde, skulle bliva mera främmande för

domstolen, om den förläggas utanför området, torde icke heller kunna befaras.

Det är härutinnan att märka, att i de fall, då särskild teknisk utredning

eller annan förberedande undersökning å stället erfordras, dylik

undersökning för framtiden avses skola regelmässigt hållas av vattenrättsingenjörerna

eller endera av dem, att de allra flesta vattenmål, som äro att

hänföra till de s. k. ansökningsmålen, handläggas vid syn på stället, samt

att den speciella ortskännedomen beträffande ekonomiska förhållanden,

gängse föreställningssätt o. d. i främsta rummet företrädes av vattenrättsnämndemännen.

Av det nu anförda torde också framgå, att förhållandena

beträffande vattendomstolarna äro så olikartade dem, som gälla i avseende

å hovrätterna, att vad som anses bäst i fråga om dessa senare icke kan

utan vidare antagas äga tillämplighet å de förra.

Do sakkunniga tveka icke att föreslå förflyttning av Västerbygdens

vattendomstol till Stockholm, vilken åtgärd å ena sidan icke skulle medföra

några större olägenheter och ä andra sidan är så gott som nödvändig

för åvägabringande av en ändamålsenlig organisation av de torrläggningssakkunniga

vattenrättsingenjörernas tjänster. Genom en dylik förflytt

ning skulle för övrigt vissa andra fördelar vinnas. De tre till Stockholm

förlagda vattendomstolarnas ordförande och ingenjörer bleve lättare i

tillfälle att till gagn för en enhetlig domstolsbehandling rådgöra med var
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Ej full sysselsättning

flir

den torrläggningssakkunnige

ingenjören

i den

nordligaste

vattendomstolen.

Samman
fattning.

andra angående förekommande rättsliga och tekniska spörsmål. I de fall,

då anlitande av sakkunnigt biträde, särskilt på det elektrotekniska området,

erfordrades, skulle möjligheten för dessa domstolar att begagna sig

av samma sakkunnige befordras, vilket belt visst bleve till fördel för frågornas

enhetliga och skyndsamma avgörande. Nödiga extra biträden för

utförande av renskrivningsarbete kunde vara gemensamma för de tre

domstolarna och därigenom bättre utnyttjas. Lösningen av domstolarnas

arkivfråga bleve underlättad.

Vad beträffar den nya för norra Sverige ifrågasatta vattendomstolen

torde det icke kunna beräknas, att den torrläggningssakkunnige vattenrättsingenjören

skall få full sysselsättning året örn, även örn en viss förskjutning

av arbetet de båda vattenrättsingenjörerna emellan bör kunna

ske och därigenom förstnämnde ingenjörs tid i viss mån bättre utnyttjas.

Att bereda honom fyllnadsarbete vid någon av de andra vattendomstolarna

torde icke låta sig göra i vidare mån än att det bör åligga honom lika

väl som de övriga vattenrättsingenjörerna att vid jäv eller annat förfall för

annan vattenrättsingenjör ävensom i övrigt i fall av behov tjänstgöra vid

annan vattendomstol, i den mån det kan ske utan binder för arbetet vid den

domstol, där han är anställd. Även örn det således kan befaras, att den torrläggningssakkunnige

vattenrättsingenjören vid den nordligaste vattendomstolen

icke skulle få bela sin tid fullt upptagen med arbete åt staten,

bör dock jämväl bans syssla göras till en självständig tjänst utan förening

med annan, så mycket hellre som den tid av året, då ban kan väntas vara

fri från arbete vid vattendomstolen, icke lämpar sig för utförande av lantbruksingenjörsgöromål.

Här föreligger en sådan nödfallssituation, då ett

undantag må anses berättigat från den i det föregående såsom riktig betecknade

principen att varje självständig statstjänst bör vara så organiserad,

att den fullt upptager sin innehavares tid. Måhända kan vid avlöningsförmånernas

bestämmande hänsyn tagas till att den ifrågavarande

ingenjörens tid kommer att upptagas av vattendomstolsarbetet i mindre

omfattning än de vid de sydligare vattendomstolarna anställda ingenjörerna.

Till denna fråga återkomma de sakkunniga längre fram.

Med åberopande av vad här ovan anförts få de sakkunniga sammanfatta

sitt förslag sålunda: Vattendomstolarnas antal minskas till fyra,

därav de tre för södra och mellersta Sverige förläggas till Stockholm.

Vid var och en av dessa vattendomstolar anställes en vattenbyggnadsteknisk

vattenrättsingenjör med heltidstjänstgöring. Vid den för nordligaste

delen av landet avsedda vattendomstolen anställes vidare en torrläggningssakkunnig

vattenrättsingenjör samt vid de tre övriga domstolarna

gemensamt två dylika vattenrättsingenjörer, samtliga dessa ingenjörer

likaledes med heltidstjänstgöring.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Vattendomstolarnas områden.

I nästföregående avdelning har framhållits, att en minskning av vatten- Norrbygden*

, , . , - .... ,, ... i t vattendomstol

domstolarnas antal lämpligen kan ske på det satt, att större delen av

Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolars områden förlägges till

en av dessa domstolar, under det att den andra indrages. Detta innebär, att

till den nya nordliga vattendomstolen skulle hänföras dels den nuvarande

Norrbygdens vattendomstols hela område och dels viss del av Mellanbygdens

vattendomstols område. För sistnämnda vattendomstol utgöres den

södra gränsen av vattendelaren mellan Ljusnans vattenområde, å ena, och

Dalälvens med flera vattendrags vattenområden, å andra sidan. För avgörande

huru långt uppåt nämnda gräns hör förflyttas i samband därmed

att en av de nordligaste vattendomstolarna indrages, har undersökning

verkställts angående de under åren 1919—1930 till behandling upptagna

vattenmål, vilka hänfört sig till de närmast ovanför den nuvarande gränsen

belägna vattenområdena. Denna undersökning har givit vid handen,

att rörande Ljusnans, Ljungans och Indalsälvens samt däremellan belägna

mindre vattenområden förekommit inemot 250 mål, därav omkring 135

rörande Ljusnan, Ljungan och vattenområdena mellan dessa älvar samt

omkring 115 rörande Selångersån och Indalsälven, ävensom att av de vid

årsskiftet 1930—1931 balanserade målen vid Mellanbygdens vattendomstol

cirka 55 (därav så gott som alla de förut omförmälda målen angående

skyldighet för flottande att betala fiskeavgift) hänföra sig till ovannämnda

vattenområden.

Det kan synas tvivelaktigt, örn den södra gränsen för den nya norrländska

vattendomstolen bör bestämmas så, att samtliga här omförmälda vattenområden

frånskiljas domstolens område, eller så, att med frånskiljande

allenast av Ljusnans och Ljungans vattenområden Indalsälven och Selångersån

hänföras dit. Att Indalsälven med dess många tillflöden för

lång tid framåt kommer att bereda den vattendomstol, till vars område

densamma förlägges, ett betydande arbete, kan tagas för givet. Då en

mycket stor del av de ekonomiska intressena beträffande detta betydande

vattensystem äro koncentrerade till Stockholm, i det att de största vattenfallen

tillhöra staten och Stockholms stad samt bolag, vilkas styrelser hava

sitt säte i huvudstaden, där även Indalsälvens regleringsförening har sin

verksamhet, talar redan denna omständighet för hänförande av Indalsälvens

vattenområde till den nuvarande österbygdens i Stockholm placerade

vattendomstol. Ett ytterligare skäl härtill är, att tågförbindelserna

till nämnda vattenområde äro bekvämare från Stockholm än från Umeå,

dit den nya norrländska vattendomstolen torde böra förläggas.

Örn i enlighet med vad sålunda antytts såsom det lämpligaste Indalsälvens,

Ljungans och Ljusnans samt däremellan belägna mindre vattenområden

hänföras till den nuvarande österbygdens vattendomstols områ
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

de, bör å andra sidan till förebyggande av en allt för stor ökning i denna

domstols arbetsbörda en förskjutning äga rum beträffande den sydliga

Mderbygdens gränsen för dess domsområde, så att därifrån avskiljas och till Södervattendomatol.

bygdens vattendomstols område förläggas Tyresåns, Trosaåns, Svärtaåns,

Nyköpingsåns och Kilaåns vattenområden; den nuvarande Österbygdens

vattendomstol avslutas således söderut med Mälarens vattenområde. Någon

ändring av gränsen mellan Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolars

områden eller mellan områdena för sistnämnda och nuvarande

Österbygdens vattendomstol synes däremot icke påkallad.

Då av de under åren 1919 1930 vid Österbygdens vattendomstol anhängiggjorda

och till behandling upptagna målen 40 angått de vattenområden,

som sålunda förläggas från Österbygdens till Söderbygdens vattendomstol,

skulle, för den händelse under samma år vattendomstolarnas antal varit

allenast fyra med områden i enlighet med vad här ovan sagts, antalet mål

hava utgjort:

vid Norrbygdens vattendomstol 717 eller i genomsnitt pr år c:a 60

» österbygdens » 795 » » » » » » 66

» Söderbygdens » 654 » » » » » » 55

» Väster bygdens » 552 » » » » » » 46.

tiolin.- VM minskning av vattendomstolarnas antal till fyra torde den nordlinämning.

gaste domstolen fortfarande böra benämnas Norrbygdens vattendomstol,

benämningen Mellanbygdens vattendomstol böra behållas såsom namn

för den nya vattendomstol, som i stort sett kommer att motsvara den nuvarande

Österbygdens vattendomstol, samt sist sagda benämning böra

försvinna.

Vattendomstolarnas personal och personalens åligganden.

IlhZtZal Såsom tin större delen redan av det föregående framgår, innefattar de

spersona sakkunnigas förslag angående vattendomstolspersonalen följande.

Vid envar av de fyra vattendomstolarna skola vara anställda en vattenrättsdomare,

en vattenrättsingenjör med sakkunskap och erfarenhet sär

skilt beträffande byggande i vatten samt en vattenrättssekreterare. Vidare

skola för hela landet finnas tre vattenrättsingenjörer med sakkunskap

och erfarenhet särskilt i frågor örn torrläggning av mark. Av sistnämnda

ingenjörer skall en vara anställd vid Norrbygdens vattendomstol,

en vid Mellanbygdens och Västerbygdens vattendomstolar gemensamt och

en vid Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar gemensamt. Dessutom

bör vid varje vattendomstol, såframt ej förhållandena föranleda annat,

vara anställd en vattenrättsamanuens. Ett eller, där göromålens omfattning

så fordrar, flera skrivbiträden anställas likaledes vid varje

vattendomstol.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

De sakkunniga hava förut (sid. 50—52) angivit de skäl, som tala för

ett överförande av vattenrättsdomar- och vattenrättsingenjörsbefattningarna

på ordinarie stat, och vilja här ytterligare betona den angelägna

vikten av att, därest vattenrättsingenjörernas tjänster anordnas i överensstämmelse

med de sakkunnigas förslag, vattenrättsingenjören erhåller

den oberoende ställning, som kräves för en domare, genom att anställas

såsom ordinarie innehavare av sin tjänst. Bestämmes vattendomstolarnas

antal till fyra, såsom ovan föreslagits, lär det icke kunna

vara föremål för ringaste tvivel, att så långt man över huvud taget

kan överblicka framtiden full sysselsättning skall finnas för vattenrättsdomarne.

Från arbetssynpunkt föreligger således icke något hinder

för vattenrättsdomar befattningar nas besättande med ordinarie innehavare.

Med samma säkerhet kan man visserligen icke säga, att domstolsarbetet

skall under alla omständigheter helt utfylla alla ingenjörernas

tid, men med sannolikhet kan det antagas, att i regel så skall bliva förhållandet.

Även med någon ovisshet i detta avseende bör man, med hänsyn

till vad nyss erinrats örn vikten av en domstolsledamots självständiga och

oberoende ställning, icke tveka att även göra vattenrättsingenjörerna till

ordinarie befattningshavare.

Huruvida vattenrättssekreterarna böra liksom hittills förordnas för

viss tid eller även de böra göras till ordinarie tjänstemän, kan vara föremål

för olika meningar. För kontinuiteten i arbetet är det visserligen av

vikt, att vattenrättssekreterarnas anställning icke är av allt för tillfällig

natur, men då deras befattningar i regel icke böra vara avsedda såsom

sluttjänster, synas övervägande skäl tala mot att sätta dem på ordinarie

stat, De sakkunniga förorda alltså bibehållande av den nuvarande bestämmelsen

därom, att vattenrättssekreterare skall förordnas för viss tid,

högst fem år. Att vattenrättsamanuenser likaledes böra anställas endast

medelst förordnande, torde vara självfallet.

På ordinarie stat synes däremot böra uppföras en skrivbiträdesbefattuing

vid varje vattendomstol. Skulle ytterligare renskrivningshjälp erfordras,

bör behovet därav tillgodoses genom anställande av extra ordinarie

skrivbiträden eller anlitande av tillfälliga sådana biträden.

Att utnämning av vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer skall ankomma

på Kungl. Majit, ligger i sakens natur. Förordnande för vattenrättssekreterare

bör ävenledes liksom för närvarande meddelas av Kungl.

Majit. Vad i första stycket av 23 § vattendomstolsstadgan finnes föreskrivet

om förslag utav vattenöverdomstolen beträffande tillsättandet av

dessa befattningar bör fortfarande gälla. Skrivbiträden på ordinarie stat''

torde böra efter vederbörande vattenrättsdomares förslag utnämnas av

vattenöverdomstolen. Vattenrättsamanuens förordnas liksom hittills av

vattenrättsdomaren, vilken det bör stå fritt att, om han så finner lämpligt,

i stället för en heltidsamanuens anställa en eller flera amanuenser

med kortare tjänstgöringstid.

Ordinarie

tfa*.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Tjänste
åligganden.

I fråga om vattenrättsdomares, vattenrättssekreterares, vattenrättsamanuensers

och skrivbiträdens tjänsteåligganden erfordras ej några nya föreskrifter

utöver vad i stadgan angående tjänstgöringen vid vattendomstolarna

nu är angivet.

Anordnandet av vattenrättsingenjörsbefattningarna såsom heltidstjänster

medför tydligtvis skyldighet för befattningarnas innehavare att, bortsett

från tid, under vilken de åtnjuta semester eller eljest erhållit tjänstledighet,

ägna sig åt vattendomstolsarbetet i samma utsträckning som i

allmänhet gäller beträffande statstjänstemäns tjänstgöring. I den mån

vattenrättsingenjören icke är upptagen av domstolssammanträde, förberedande

undersökning å annan plats eller besiktning, är han således pliktig

att tjänstgöra å vattendomstolens kansli. I samband med de löneregleringar,

som på senare tid genomförts för befattningshavare vid centrala ämbetsverk,

bar i allmänhet bestämts, att arbetstiden å tjänsterummet varje

söckendag skall utgöra minst sju timmar. En dylik bestämmelse torde av

flera skäl icke vara lämplig i fråga örn vattendomstolarnas personal, även

örn det lär kunna tagas för givet, att den tid vattenrättsdomare och vattenrättssekreterare

för närvarande ägna åt domstolsarbetet i regel icke obetydligt

överstiger sju timmar örn dagen. Såväl nämnda befattningshavare

som i än högre grad vattenrättsingenjörerna upptagas i stor utsträckning

av domstolssammanträden samt undersöknings- och besiktningsförrättningar

jämte resor till och från desamma. Det är uppenbart, att föreskrift

örn minimitjänstgöring icke passar beträffande dagar, som belt

eller delvis användas för förrättningar eller resor. Till vinnande av tid

företagas förrättningsresorna ofta med nattåg. Att en befattningshavare,

som under en eller flera dagar i följd varit upptagen av förrättningar,

vilka kanske tagit väsentligt mera än sju timmar örn dagen i anspråk, och

därefter med anlitande av nattåg återvänt till kansliorten, skulle vara skyldig

att påföljande dag i full utsträckning tjänstgöra å domstolskansliet,

vore icke rimligt. Såsom i avgivna yttranden framhållits, lämpa sig

mången gång sön- och helgdagar bättre än söckendagarna för verkställande

av sådana hydrografiska undersökningar, vilka vattenrättsingenjör

för ett måls utredning måste utföra, och det bör därför åligga ingenjören

att, i den mån det finnes erforderligt, begagna sig av vilodagarna

för dylikt arbete. I stället bör naturligtvis befrielse från söckendagsarbetet

i viss utsträckning medgivas honom. Beaktas bör också, att arbetet

vid vattendomstolarna i viss mån kan betecknas såsom ett säsongarbete,

vilket gör att vattendomstolarnas befattningshavare vissa delar av året

äro betydligt trägnare sysselsatta än under andra. På grund av nu antydda

omständigheter hemställes, att någon bestämmelse örn viss tjänstgöringstid

varje dag icke införes. På vattenrättsdomaren bör ankomma

att ordna och leda arbetet vid vattendomstolen, och dennas övriga befattningshavare

böra vara skyldiga att ställa sig till efterrättelse vad han bestämmer

i avseende å tjänstgöringstid m. m.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

I det föregående (sid. 61—62) har angivits, hur nian tänkt sig, att heltidsanställda

vattenrättsingenjörers deltagande i vattendomstolsarbetet skulle

vara huvudsakligen ordnat. I ungefärlig överensstämmelse med vad där

anförts torde de vattenrättsingenjör åliggande göromålen böra i stadgan

angående tjänstgöring vid vattendomstolarna angivas. Här må emellertid

ytterligare framhållas, att mål, vilka jämlikt 6 kap. 3 § och 7 kap. 45 §

vattenlagen skola underställas vattendomstolens prövning, böra, på sätt

i ett av de avgivna yttrandena uttalats, göras till föremål för en ingående

granskning av vedei''börande vattenrättsingenjör även i det fall, då besvär

i målet icke blivit anförda. Enligt förstnämnda lagrum skall underställning

till vattendomstolen ske av utlåtande, som vid syneförrättning rörande

inrättande av allmän flottled meddelas av synemännen, och i 7 kap.

45 § vattenlagen är dylik underställning föreskriven i fråga örn synemäns

utlåtande angående företag, som avser sänkning eller uttappning av sjö

eller reglering av vattnets avrinning ur sådant vattenområde eller förändring

av vattnets djup eller läge i vattendrag, där allmän farled

eller allmän flottled finnes, allt såframt det huvudsakliga syftet med företaget

är marks torrläggning. Hålles jämlikt förordnande av vattenrättsdomaren

eller vattendomstolen syneförrättning rörande företag, som avser

vattenreglering för vinnande av vattenkraftsbåtnad eller för såväl

nämnda ändamål som marks torrläggning, skall enligt 3 kap. 11 § vattenlagen

jämväl underställning av synemännens utlåtande äga rum. I samtliga

dessa mål är det fråga örn företag, vilka kunna medföra verkningar

av en betydande räckvidd för såväl enskilda som allmänna intressen. Det

är därför av vikt, att vattendomstolen, även örn besvär över syneutlåtandet

icke anförts, ej nöjer sig med en mera formell behandling av målet

utan ingår i ett noggrant bedömande av företaget och dess verkningar.

Örn också hittills på grund av bristande tid för vattenrättsingenjörerna

behandlingen av dessa mål stundom måst bliva i viss mån summarisk,

bör för framtiden, då vattenrättsingenjörerna stå till vattendomstolens

uteslutande förfogande, ingenting eftersättas i den ingående granskningen

och prövningen.

Den omständigheten, att enligt vattenlagen de båda vattenrättsingenjörernas

tekniska sakkunskap skall vara inriktad på olika slags vattenfrågor

eller olika sidor av sådana frågor, behöver icke nödvändigt medföra,

att den vattenrättsingenjörerna åliggande granskningen och utredningen

skall i varje fall och i första hand tillhöra, såvitt angår vattenbyggnads-,

farleds- och flottledsfrågor, den vattenbyggnadstekniske ingenjören och

beträffande torrläggningsföretag den i fråga därom sakkunnige ingenjören.

Enligt numera gällande stadganden är såsom kompetensvillkor för

lantbruksingenjörer föreskriven vattenbyggnadsteknisk utbildning, förvärvad

medelst genomgående av treårig kurs vid tekniska högskolan, och

man kan därför utgå ifrån att hos den torrläggningssakkunnige vattenrättsingenjören

skall finnas erforderlig sakkunskap för granskning av

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Ifrågasatta

nya arbetsuppgiftsr

för

oattenrättsingenjörerna.

somliga mål beträffande byggande i vatten m. m. A andra sidan är det

tydligt, att de hydrografiska frågor, som förekomma i avseende å torr

läggningsföretag, väl lämpa sig för behandling av den speciellt vattenbyggnadskunnige

vattenrättsingenjören. En förskjutning av arbetet kan

således mycket väl utan olägenhet för målens behandling tänkas i vissa

fall ifrågakomma till åstadkommande av en jämnare arbetsfördelning ingenjörerna

emellan. Några regler i detta avseende torde det icke vara

lämpligt att uppställa, utan bör det vara överlämnat åt vattenrättsdomaren

att efter överläggning med ingenjörerna träffa avgörande örn arbetets

fördelning.

Såsom här ovan nämnts, är det avsett, att de tre sydligare vattendomstolarna

skola hava två torrläggningssakkunniga vattenrättsingenjörer

gemensamt. Fördelningen av dessa ingenjörers arbete på de olika dom

stolarna bör ske enligt följande riktlinjer. Allt på den torrläggningstekniske

ingenjören ankommande arbete bör utföras, såvitt angår Mellanbygdens

vattendomstol, av den vid denna och Västerbygdens vattendomstol

gemensamt anställde ingenjören samt, såvitt rör Söderbygdens vattendomstol,

av den ingenjör, som anställes gemensamt för denna och Västerbygdens

vattendomstol. Vid sistnämnda domstol utföres arbetet av

båda ingenjörerna, därvid den huvudsakligen vid Mellanbygdens vattendomstol

tjänstgörande torrläggningsingenjören i främsta rummet bör användas

i mål, vilka hänföra sig till Värmlands län och de till Västerbygdens

vattendomstols område hörande delarna av Kopparbergs och Örebro

län, samt den andre ingenjören i övriga mål.

Såsom förut antytts, bör det åligga vattenrättsingenjör att efter förordnande

av vattenöverdomstolen tjänstgöra i stället för vattenrättsingenjör

vid annan vattendomstol, då denne av jäv eller annat förfall är förhindrad

att fullgöra sin tjänst. Aven eljest bör det i fall av behov kunna åläggas

vattenrättsingenjör att, i den mån det kan ske utan hinder för arbetet

vid domstol, där han är anställd, utföra arbete även vid annan vattendomstol.

Det nu gällande förbudet för vattenrättsingenjör att åtaga sig enskilt

uppdrag rörande företag eller åtgärd, som kan antagas komma under bedömande

av den vattendomstol, där han är anställd, eller rörande mål.

som anhängiggjorts vid annan vattendomstol, innan detsamma avgjorts

genom laga. kraftägande beslut, bör stå kvar i oförändrad form.

Då det möjligen skulle kunna befaras, att arbetet vid vattendomstolen

icke alltid skulle komma att utfylla en heltidsanställd vattenrättsingenjörs

tid — därutinnan de sakkunniga dock icke hysa någon egentlig farhåga

utom såvitt angår ingenjörerna vid den nordligaste vattendomstolen

— hava de sakkunniga haft under övervägande, örn vissa nya arbetsuppgifter

skulle kunna tillföras vattenrättsingenjörerna.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Beträffande de torrläggningstekniska ingenjörerna har det sålunda satts

i fråga, huruvida det icke lämpligen kunde åt dem uppdragas att vid sidan

av sin vattenrättsingenjörstjänst verkställa inspektion beträffande fullgörandet

av skyldighet att vederbörligen underhålla sådana torrläggningsföretag,

vilka utförts med bidrag från statens avdikningsanslag eller med

lån från statens avdikningslånefond. Enligt de angående villkoren för

dylika statsbidrag och lån gällande författningar åligger det vederböran

de delägare i det statsunderstödda företaget att underhålla de utförda ar

betena, intill dess underhållsskyldigheten i laga ordning ålagts andra el

ler vederbörande befriats från underhållsskyldigheten, övervakandet av

underhållsskyldighetens fullgörande ankommer på lantbruksstyrelsen. Vid

förfrågan har chefen å den byrå inom styrelsen, till vilken förevarande

frågor höra, förklarat sig icke kunna understödja tanken på överlämnandet

av denna inspektion till vattenrättsingenjörerna, enär det förmenades,

att därigenom överkvalificerad arbetskraft komme att användas för

ändamålet. Häremot kan visserligen invändas, att om det ålades nämnda

ingenjörer att verkställa inspektionen utan annan gottgörelse än rese- och

traktamentsersättning, kostnaderna icke skulle bliva större utan snarare

mindre än örn andra personer anlitas för inspektionen. Då emellertid dy

lik inspektion, som huvudsakligen lär förekomma i Norrland, måste utföras

under den tid, då marken är bar eller således då vattenrättsingenjören

är mest sysselsatt i vattendomstolen, hava de sakkunniga ansett sig

icke böra för närvarande framlägga något förslag i frågan. Skulle det

framdeles, efter vunnen erfarenhet av den nya organisationen beträffande

vattenrättsingenjörstjänsterna, visa sig, att de torrläggningstekniska vattenrättsingenjörerna

få tid övrig för verkställandet av nämnda inspektioner,

synes frågan böra upptagas till förnyad undersökning.

Under de senaste åren har uppmärksamheten allt mer blivit fäst ä de

risker, som föreligga för att större dammbyggnader för vattenkraftverk,

sjöregleringar m. m. samt andra mera betydande byggnader i vatten

kunna till följd av grundens underminering, byggnadsmaterialets mindre

goda beskaffenhet eller andra orsaker utsättas för en förstörelse, vilken

mången gång kan antaga en rentav katastrofartad karaktär. En bidragande

anledning till att frågan tilldragit sig större beaktande har varit, att

man inom tekniska kretsar kommit till insikt örn att betong, som tidigare

betraktats som ett synnerligen pålitligt och för byggnadsverk i vatten speciellt

lämpat material, i själva verket kan, då den utsättes för inverkan av

ensidigt vattentryck, vara underkastad en småningom skeende upplösning

och utlakning. Medvetandet om de nämnda riskerna har framkallat tan

ken på anordnande av kontroll från det allmännas sida med avseende å

mera betydelsefulla vattenbyggnaders planering och utförande samt underhållet

av desamma, sedan de färdigställts. I anslutning till valenia

gens stadganden dels om åliggande för vattendomstol att i samband med

beviljande av tillstånd till utförande av vattenbyggnad meddela bestäm
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

vielser om byggnadens konstruktion, dels om rätt för vattendomstol att

lämna föreskrift örn besiktning av dylik byggnad, sedan densamma i enlighet

med erhållet medgivande blivit fullbordad eller den för byggnadens

fullbordande bestämda tiden gått till ända, dels ock örn förpliktelse

för ägare av byggnad i vatten att underhålla densamma så, att fara för

allmän eller enskild rätt förebygges, har man tänkt sig, att den omförmälda

kontrollen skulle lämpligen kunna läggas i vattendomstolarnas händer.

Enligt vad de sakkunniga hava sig bekant, torde en framställning i

denna riktning inom den närmaste tiden vara att förvänta från svenska

vattenkraftföreningen. Utan att vilja på frågans nuvarande stadium närmare

ingå på detta förslag anse sig de sakkunniga böra framhålla, att en

dylik anordning, därest den komme till stånd, skulle i ganska betydande

omfattning öka arbetet för vattenrättsingenjörerna, genom vilka domstolarnas

inspektionsverksamhet tydligtvis komme att i första band utövas.

I 70 § lagen örn flottning i allmän flottled finnes stadgat, att teknisk tillsyn

å allmän flottleds underhåll och nyttjande skall under Kungl. Maj:ts

befallningshavandes överinseende åligga tjänstemännen å väg- och vattenbyggnadsdistrikten,

vilka hava att verkställa inspektion å flottlederna i

enlighet med närmare föreskrifter av Kungl. Majit. Dylika närmare föreskrifter

hava meddelats i en den 11 juni 1920 utfärdad kungörelse. Sedan

beslut fattats örn indragning av väg- och vattenbyggnadsdistriktsbefattningarna,

har genom en den 16 maj 1930 vidtagen ändring i instruktionen

för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ålagts nämnda styrelse att genom

sina tjänstemän utöva sagda tillsyn å flottlederna. Det torde emellertid

kunna ifrågasättas, örn det icke vore bättre att överlämna denna tillsynsskyldighet

till de vattenbyggnadstekniska vattenrättsingenjörerna, vilka

torde vara särskilt lämpade för tillsynens utövande. Något förslag härutinnan

anse sig de sakkunniga dock icke böra göra.

Biträdande

oattenrättsdo

ma/re.

I annat sammanhang (sid 66) hava de sakkunniga framhållit, att vid

tillfällig anhopning av mål hos den ena eller andra vattendomstolen en

biträdande vattenrättsdomare bör kunna för viss tid anställas. De förut

lämnade uppgifterna angående den närvarande arbetsbalansen hos vattendomstolarna

torde giva vid handen, att denna utväg måste för balansens

utjämning tillgripas redan under de närmaste åren. Det bör givetvis tillkomma

Kungl. Majit att efter vederbörande vattenrättsdomares och vattenöverdomstolens

hörande bestämma, örn och för vilken tid biträdande

vattenrättsdomare skall vara anställd. Anställningen bör allt efter föreliggande

omständigheter kunna avse tjänstgöring antingen uteslutande

vid en vattendomstol eller vid två av de tre sydligare domstolarna eller

alla tre dessa gemensamt. Har Kungl. Majit beslutat anställande av biträdande

vattenrättsdomare, skall förordnande för sådan meddelas av vattenöverdomstolen.

Såsom kompetensvillkor för erhållande av dylikt förordnande

torde böra föreskrivas, att endast den, som uppehållit befatt
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

ning såsom ledamot i vattenöverdomstolen under minst ett och ett halvt

år eller såsom vattenrättssekreterare under minst tre år, må komma i

fråga. Biträdande vattenrättsdomare skall på eget ansvar utföra ordinarie

vattenrättsdomare åliggande göromål i den omfattning vattenöverdomstolen

bestämmer. Huru arbetsfördelningen mellan den ordinarie och

den biträdande vattenrättsdomaren skall ske, kan icke fastslås genom generella

regler utan får hero på omständigheterna i varje särskilt fall. I

samband med beslut örn biträdande vattenrättsdomares anställande lär

Kungl. Majit komma att fastställa de allmänna grunder, efter vilka vattenöverdomstolen

har att träffa närmare bestämmelser om de göromål,

som skola övertagas av den biträdande domaren.

Därest biträdande vattenrättsdomare förordnas, torde det i allmänhet

bliva nödvändigt att för samma tid anställa jämväl en biträdande vattenrättssekreterare.

Även eljest torde det måhända komma att vid särskilda

tillfällen visa sig behövligt att till underlättande av vattenrättsdomares

och vattenrättssekreterares arbete för kortare tid anställa en biträdande

sekreterare. Att besluta härom bör tillkomma Kungl. Majit.

Den särskilda personal, som för närvarande är förordnad vid Västerbygdens

vattendomstol för behandling av målet angående reglering av Vänern,

bör givetvis, även vid genomförande av den föreslagna organisationen

av vattendomstolarna, bibehålla sin anställning, intill dess målet blivit

vid vattendomstolen slutfört. Vad i det föregående sagts örn förflyttning

av Västerbygdens vattendomstol till Stockholm gäller icke den för

handläggning av nämnda mål bildade särskilda avdelningen av domstolen.

Avlöningsförmåner.

Vad beträffar avlöningsförmånerna för vattendomstolarnas personal

vöre det önskvärt, att dessa kunde bestämmas så, att för närvarande utgående

dyrtidstillägg inarbetades i lönerna. Med hänsyn därtill att frågan

örn avveckling av systemet med dyrtidstillägg inom statsförvaltningen

över huvud taget ännu är föremål för statsmakternas övervägande,

torde det dock möta vissa betänkligheter att avskaffa dyrtidstilläggen beträffande

en mindre grupp av statens befattningshavare, under det att

desamma i övrigt skulle finnas kvar. Löneförmånerna synas därför böra

tills vidare beräknas med tagen hänsyn till att därå skall utgå dyrtidstillägg.

Härvid är emellertid att beakta, att jämlikt gällande bestämmelser i

fråga örn dyrtidstillägg detta i avseende å nyreglerade löner utgår efter reducerade

grunder. Under det att sålunda med de för närvarande fastställda

procenttalen för dyrtidstilläggs beräkning en vattenrättsdomares dyrtids

Biträdande

vattenrätts
sekreterare.

Särskild

personal för

målet ang.

Vänerns

reglering.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Vatteni''ättsdomare.

Vattenrättsingenjörer.

tillägg för helt år utgör 2 340 kronor, skulle detsamma för honom efter

lönereglering uppgå till allenast 1152 kronor. Det är uppenbart, att redan

av denna grund vattenrättsdomarnes löner måste bestämmas till högre

belopp än deras nuvarande arvoden. Även från annan synpunkt erfordras

emellertid en höjning i de ekonomiska anställningsvillkoren för dessa

befattningshavare. I betraktande av de både från allmän och enskild synpunkt

betydande intressen, vilka i vattenmål komma i fråga, ligger det

synnerlig vikt uppå, att till vattenrättsdomare utses jurister, som gjort sig

kända ej blott för framstående juridisk skicklighet utan även för en vidsynt

blick och en allmän insiktsfullhet. Hittills hava förordnanden såsom

vattenrättsdomare i regel givits åt ordinarie häradshövdingar. Huruvida

även för framtiden rekryteringen av vattenrättsdomare kommer att huvudsakligen

ske från nämnda ämbetsmannagrupp, kan naturligtvis icke

nu beräknas, men det ligger nära till hands att antaga, att till vattenrättsdomarbefattningarna

skola i främsta rummet ifrågakomma ordinarie

häradshövdingar, vilka tidigare såsom biträdande vattenrättsdomare eller

vattenrättssekreterare förvärvat erfarenhet i behandlingen av vattenmål.

Enligt det betänkande angående ordnande av vissa ekonomiska och organisatoriska

förhållanden vid genomförande av den ifrågasatta rättegångsreformen,

vilket avgavs år 1928, hade medelinkomsten under åren 1923—

1926 för häradshövdingarna i 9 domsagor utgjort över 21 000 kronor och i

27 domsagor mellan 17 000 och 21 000 kronor. Skall man kunna påräkna,

att för framtiden till innehavare av de maktpåliggande vattenrättsdomarbefattningarna

skola kunna förvärvas så framstående förmågor, som ämbetets

vikt kräver, böra avlöningsförhållandena ordnas så, att de ekonomiska

villkoren för dessa befattningshavare bliva ungefärligen lika med

dem, som gälla för häradshövdingarna i de mera givande domsagorna.

Från nu angivna synpunkt och i betraktande även därav att, på sätt

här nedan skall närmare beröras, lönerna åt vattenrättsingenjörerna

mäste bestämmas till jämförelsevis höga belopp, synas vattenrättsdomarnes

löner böra fastställas så, att de kunna påräkna en årsinkomst på sin

tjänst av 18 000 å 20 000 kronor.

Om vattenrättsingenjörernas befattningar anordnas såsom heltidstjänster,

är det tydligt, att avlöningsförhållandena för dem måste regleras på

ett helt annat sätt än nu. Det relativt låga årsarvode, som för närvarande

tillkommer vattenrättsingenjörerna, är fastställt med hänsyn till att de

jämsides med denna sin befattning hava annan inkomstbringande sysselsättning.

För framtiden, då hela eller i allt fall den allra största delen av

deras tid tages i anspråk av domstolsarbetet, erfordras sådan avlöning,

att — även örn möjlighet för dem att skaffa sig någon extra inkomst icke

bör vara dem alldeles betagen — de icke för sin utkomst skola vara beroende

av sådan, utan kunna, fria från ekonomiska bekymmer, helt ägna sig

åt sitt ansvarsfulla värv som domstolsledamöter. Vid bestämmande av vat

tenrättsingenjörernas lön måste hänsyn tagas till den synnerliga vikten av

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

att till dessa befattningar kunna erhållas ingenjörer, som i avseende å teoretisk

och praktisk duglighet kunna sägas stå på höjden inom sitt fack.

Endast under denna förutsättning kan det förväntas, att vattendomstolarna,

där den grundläggande tekniska och ekonomiska utredningen i

vattenmål måste vara förlagd, skola bibehålla den auktoritet och det förtroende

hos den rättssökande allmänheten, som oavvisligen är av nöden.

Konkurrensen örn de dugligaste ingenjörerna är emellertid betydande; av

industriella företag med stora ekonomiska resurser kunna bjudas löner,

vilka det icke gärna är möjligt för staten att bereda, och genom utövning

av konsulterande verksamhet kan en dugande vattenbyggnadsingenjör säkerligen

förskaffa sig väsentligt större inkomster än dem, vilka en statstjänst

kan medföra. Med hänsyn till tryggheten i en fast statsanställning

torde det dock icke vara omöjligt att för vattenrättsingenjörstjänsterna

förvärva ingenjörer av sådana kvalifikationer, som ovan antytts, under

förutsättning att avlöningsvillkoren bliva något så när gynnsamma. I den

förut omförmälda inom justitiedepartementet år 1929 utarbetade promemorian

framhölls, att en vattenrättsingenjör, som toges i anspråk för arbetet

i vattendomstolen under hela året, borde kunna påräkna en årsinkomst

av åtminstone 16 000 kronor. Även de sakkunniga anse, att ungefärligen

nämnda belopp bör vara minimum för en vattenrättsingenjörs avlöningsförmåner,

örn för de ifrågavarande befattningarna skola kunna

påräknas så kvalificerade ingenjörer, att syftet med den tekniska sakkunskapens

insättande i vattendomstolen verkligen vinnes.

Beträffande vattenrättssekreterarna torde någon ökning av deras nuvarande

avlöningsförmåner icke vara av nöden, men då det är av stor vikt,

att till uppehållande av dessa sekreterarbefattningar, med vilka följer

skyldighet för innehavaren att efter vederbörligt förordnande såsom särskild

ordförande i vattendomstolen handlägga och avdöma mål, kunna erhållas

jurister, som redan förvärvat en icke obetydlig erfarenhet i domarvärv,

kan å andra sidan en minskning i de löneförmåner, vilka enligt gällande

bestämmelser tillkomma vattenrättssekreterare, icke sättas i fråga.

Med hänsyn till den förut omförmälda reduktion av dyrtidstillägg, som

blir en följd av löneregleringen, bör därför det nuvarande arvodet höjas

med omkring 1200 kronor.

Enligt Kungl. Maj:ts särskilda medgivande uppbära för närvarande två

skrivbiträden vid Västerbygdens vattendomstol ävensom ett vid Norrbygdens

vattendomstol anställt skrivbiträde avlöning i likhet med kontorsbiträden

vid de centrala ämbetsverken. De sakkunniga anse sig emellertid

sakna anledning att för vattendomstolarnas skrivbiträden i allmänhet

föreslå bättre löneställning än den, som enligt det allmänna civila avlöningsreglementet

tillkommer andra skrivbiträden. Vad vattenrättsamanuenserna

angår synes lönen för dem böra bestämmas lika som för förste

amanuenser vid statsdepartement och centrala ämbetsverk. Det bör dock,

såsom förut nämnts, tillkomma vederbörande vattenrättsdomare att av
-

Vattenrätts
sekreterare.

Skrivbiträden

och amanuenser.

G — 312 13 7.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Biträdande

vattenrättedomare

och

vattenrättstékrdtrare.

LOnebeloppens

fixering.

göra, om heltidsamanuens skall antagas eller i hans ställe två eller flera

amanuenser med kortare tjänstgöringstid och i enlighet därmed avpassade

avlöningsförmåner skola användas.

Där biträdande vattenrättsdomare förordnas, bör avlöning åt honom

utgå i form av ett efter år beräknat arvode utan rätt för honom att därå

räkna sig dyrtidstillägg till godo och med skyldighet att under tiden för

förordnandet avstå honom eljest såsom assessor eller vattenrättssekreterare

tillkommande avlöning. Vad nu sagts bör i tillämpliga delar gälla

även beträffande biträdande vattenrättssekreterare, där sådan förordnas.

Då det gäller att med ledning av vad här ovan sagts örn den ungefärliga

storleken av de avlöningsförmåner, som böra tillkomma befattningshavarna

vid vattendomstolarna, närmare fixera avlöningarna, möter en viss

svårighet därutinnan, att de lönebelopp, som beträffande vattenrättsdomare

och vattenrättsingenjörer böra komma i fråga, delvis icke återfinnas

i den löneplan, vilken innehålles i gällande avlöningsreglemente för

befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande

den civila statsförvaltningen. Det skulle visserligen kunna ifrågasättas,

att nämnda reglemente icke gjordes tillämpligt i avseende å vattendomstolarnas

personal och att således dennas löneförhållanden reglerades genom

särskilda, från det civila avlöningsreglementet fristående föreskrifter.

Ett förslag härom skulle emellertid sannolikt icke hava stora utsikter

att vinna framgång. Medgivas måste också, att vattendomstolspersonalens

inordnande under det allmänna civila avlöningsreglementet med

dess regler örn de flesta lönegraders uppdelning i löneklasser eller, med

andra ord, örn ålderstillägg för befattningshavare efter viss tids tjänstgöring,

vidare örn avlöning vid tjänstledighet på grund av sjukdom eller

annan anledning m. m. onekligen medför vissa fördelar. De sakkunniga

hava därför sökt på annat sätt erhålla en lösning av omförmälda svårighet.

Såsom förut nämnts, äro vattenrättsingenjörerna för närvarande berättigade

till särskilt dagarvode för de dagar, då de äro upptagna av tjänstgöring

vid vattendomstolens sammanträden eller vid förberedande undersökning

å platsen för utförande av företag, varom fråga är. Örn denna

anordning bibehålies och utvidgas att gälla även beträffande vattenrättsdomarne,

kan utan utbyggnad av avlöningsreglementets löneplan åstadkommas

sådan löneförstärkning för vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer,

som erfordras för att bereda dem tillräckliga löneförmåner.

Härigenom vinnes dessutom den fördelen, att löneförmånernas storlek i

viss mån kommer att rätta sig efter arbetsbördan, där denna ställer sig

olika för de särskilda domstolarna. Emot en dylik anordning skulle måhända

kunna riktas den anmärkningen, att vederbörande vattenrättsdomare

och vattenrättsingenjörer kunde tänkas bliva frestade att för erhållande

av större löneinkomster begagna flera dagar till domstolssamman
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

träden och undersökningsförrättningar än med en klok planering av arbetet

strängt taget vore behövligt. De sakkunniga äro för sin del övertygade

om att någon risk härför icke föreligger. Vill man emellertid

förebygga all frestelse i nämnda hänseende, kan detta lämpligen ske genom

fastställande av visst maximum för år räknat beträffande antalet

dagarvoden.

Enligt uppgifter, som infordrats från vattenrättsdomarne, har antalet

sammanträdesdagar för de särskilda vattendomstolarna under vart och

ett av åren 1925—1930, sistnämnda år dock endast till och med november

månad, utgjort:

År 1925

År 1926

År 1927

År 1928

År 1929 År 1930

j

Summa

Norrbygdens vattendomstol ......

37

35

34

38

45

41

230

Mellanbygdens » ......

18

36

31

29

37

32

183

Österbygdens * ......

51

29

57

46

48

45

276

Söderbygdens » ......

41

62

56

56

62

44

321

Västerbygdens » ......

74

73

76

69

79

73

444

221

235

254

238

271

235

1454

Av hela det nyss angivna antalet domstolssammanträden hava 141 hållits

i närvaro av allenast en vattenrättsingenjör, under det att vid samtliga

övriga båda ingenjörerna närvarit.

Beträffande antalet dagar, då vattenrättsingenjörerna under tidsperioden

1926—1930 varit upptagna av undersökning jämlikt 11 kap. 45 § vattenlagen,

hava jämväl uppgifter införskaffats. Av dessa framgår, att förhållandena

härutinnan ställt sig väsentligt olika vid de skilda domstolarna;

och givet är, att även i framtiden så kommer att bliva fallet. Emellertid

torde man kunna beräkna, att i genomsnitt varje vattenrättsingenjör

efter genomförandet av den nya organisationen kommer att upptagas

av undersökningsförrättningar åtminstone 20 å 25 dagar örn året.

På grund härav kan man antaga, att antalet dagarvoden skulle i genomsnitt

per år up^pgå, för vattenrättsdomare till 60 och för vattenrättsingenjör

till 80 å 85. Beträffande vattenrättsdomare måste man emellertid

räkna med, att han liksom hittills för att kunna medhinna allt på honom

ankommande arbete befrias från handläggningen av vissa mål, därvid i

regel vattenrättssekreteraren torde erhålla förordnande att i detta avseende

vikariera för vattenrättsdomaren. Då vattenrättsdomaren bör hava

rätt till dagarvode, allenast när han själv tjänstgör såsom domstolens ordförande,

torde man därför hava att räkna endast med 40 å 50 dagarvoden

åt honom.

Storleken av det dagarvode, som bör tillerkännas vattenrättsdomare och

vattenrättsingenjörer, beror givetvis på, till vilket belopp den fasta årslönen

för dessa befattningshavare bestämmes, eller med andra ord, till vil
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

ken lönegrad enligt avlöningsreglementets löneplan befattningarna hänföras.

De sakkunniga anse sig i sistnämnda hänseende böra föreslå, att

befattningen såsom vattenrättsdomare hänföres till lönegrad A 2 och befattningen

som vattenrättsingenjör till lönegrad B 30. Örn vidare, såsom

de sakkunniga likaledes hemställa, dagarvodet för förrättningsdagar bestämmes

till 50 kronor, skulle — med beräkning av 45 dagarvoden örn

året åt vattenrättsdomare och 80 dagarvoden åt vattenrättsingenjör —

avlöningsförmånerna komma att utgöra för vattenrättsdomare, bosatt i

Stockholm (G-ort):

lön enligt lönegrad A 2 .................................. kronor 15 000

dyrtidstillägg, beräknat till nu gällande maximum........ » 1152

45 dagarvoden å 50 kronor ................................ » 2 250

summa kronor 18 402;

samt för vattenrättsingenjör, bosatt i Stockholm:

lön enligt lönegrad B 30 ............ lägst kronor 10 500 högst kronor 11 940

dyrtidstillägg ................................ » » 1152 » » 1152

80 dagarvoden å 50 kronor ........ » » 4 000 » » 4 000

summa kronor (lägst) 15 652 (högst) 17 092.

För befattningshavare, bosatt i Umeå (F-ort), skulle avlöningsförmånerna

bliva något mindre eller, med kallortstillägg, för vattenrättsdomare 240

kronor och för vattenrättsingenjör 180 kronor mindre.

Anses maximum för antalet dagarvoden böra föreskrivas, synes detta

böra bestämmas till 60 för vattenrättsdomare och 90 för vattenrättsingenjör.

Löneförmånerna skulle med denna begränsning högst utgöra, för

vattenrättsdomare i Stockholm (därest han själv under samtliga 60

sammanträ desdagar fungerar såsom vattendomstolens ordförande) 19152

kronor samt för vattenrättsingenjör i Stockholm, i lägsta löneklassen

16152 kronor och i högsta löneklassen 17 592 kronor. Begränsningsföreskriften

bör givetvis komma till tillämpning även i det fall, att vederbörande

tjänst under viss del av året skötes av annan än den ordinarie

tjänsteinnehavaren.

I enlighet med vad ovan sagts angående skrivbiträden vid vattendomstolarna

skola dessa placeras i lönegrad B 2 enligt avlöningsreglementets

löneplan.

För vattenrättssekreterarna, vilkas befattningar enligt de sakkunnigas

förslag skola bibehållas å extra stat, föreslås avlöning enligt lönegrad B

27 av löneplanen i avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen.

Begynnelselönen för vattenrättssekreterare i Stockholm blir således 9 060

kronor eller, med inräknande av dyrtidstillägg, 10 147 kronor 20 öre. Detta

innebär i någon mån minskning av vattenrättssekreterarens avlöningsförmåner

i jämförelse med nuvarande förhållanden, men denna minskning

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

uppväges av den rätt till dagarvode, som skulle tillkomma vattenrättssekreteraren,

då han på grund av erhållet förordnande tjänstgör som

ordförande i vattendomstolen.

Då vattenrättssekreterarhefattningarna icke kunna anses motsvara i 3

kap. uti avlöningsreglementet avsedda ordinarie tjänster, lära föreskrifterna

i 33 § av kungörelsen den 26 juni 1925 med avlöningsbestämmelser

för icke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra

verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, icke gälla i fråga örn

dem. I samband med fastställandet av vattenrättssekreterarnas avlöningsförmåner

torde därför böra föreskrivas, att i övrigt för dessa befattningshavare

skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse de stadgande^

som för ordinarie tjänstemän inom lönegrad B 27 meddelats i avlöningsreglementet

jämte tillhörande tillämpningsföreskrifter och tillläggsbestämmelser.

För vattenrättsamanuens med heltidstjänstgöring skall i enlighet med

vad i det föregående föreslagits avlöning utgå enligt lönegrad 18 i den

löneplan, som upptages i nyssnämnda kungörelse med avlöningsbestämmelser

för icke-ordinarie befattningshavare, eller således å dyraste ort

med 4 596 kronor förutom dyrtidstillägg.

Årsarvodet åt biträdande vattenrättsdomare och biträdande vattenrättssekreterare,

då sådana förordnas, föreslås till 12 000 kronor resp. 9 000

kronor.

Enligt 35 § i gällande stadga angående tjänstgöringen vid vattendomstolarna

skall utbetalning beträffande vattenrättsdomare och vattenrättssekreterare

tillkommande lön samt vattenrättsingenjörs årsarvode ske i

förskott för varje månad. Därest nu det civila avlöningsreglementet göres

tillämpligt å nämnda befattningshavare och således från och med den

nya ordningens ikraftträdande utbetalning av avlöning kommer att ske

månadsvis i efterskott, synas, i likhet med vad som skedde vid 1921 års

allmänna lönereglering (se K. K. den 22 juni 1921 med vissa föreskrifter i

anledning av ny definitiv lönereglering från och med år 1922 för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den

civila statsförvaltningen), de vattenrättsdomare, vattenrättsingenjörer och

vattenrättssekreterare, vilka erhålla fortsatt anställning vid vattendomstolarna,

höra berättigas att vid ingången av den månad, då löneregleringen

träder i kraft, uppbära så stort belopp, som skulle i förskott för

samma månad utgivits till dem, örn den dittillsvarande ordningen fortfarande

varit gällande.

I vattendomstolsstadgans 25 § finnes föreskrivet, att för åtnjutande av

semester ledighet må beviljas vattenrättsdomare och vattenrättssekreterare

varje år under högst en och en halv månad, varjämte stadgas, dels

Övergångsav
löning.

Semester.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Ersättning

för tjänst göring

vid annan

vattendomstol.

Rese- och

traktamentsersättning.

Dagarvoden

åt vattenrätts•

nämndemän.

Pension.

att dylik ledighet må förläggas till sådan del av året, som är tjänlig för

syns hållande, allenast örn det prövas kunna ske utan större olägenhet för

göromålens behöriga fortgång, och dels att semesterledighet för visst år

kan förläggas till påföljande års tre första månader. Dessa bestämmelser,

som i viss mån skilja sig från avlöningsreglementets föreskrifter i fråga

örn semester, torde fortfarande böra gälla samt givas tillämpning även

beträffande vattenrättsingenjörerna. Då vattenrättsingenjör har semester,

torde vikarie för honom i regel icke behöva förordnas.

I det föregående har nämnts, att vattenrättsingenjör bör vara skyldig

att efter vederbörligt förordnande tillfälligt tjänstgöra vid annan vattendomstol

än den, där han är anställd. I regel hör särskild ersättning för

sådan tjänstgöring icke tillkomma honom i vidare mån än att dels ifrågakommande

dagarvode för deltagande i domstolssammanträde eller verkställande

av undersökningsförrättning tillfaller honom och dels, för den

händelse den vattendomstol, där han tillfälligt tjänstgör, är placerad på

annan ort än den, där han är bosatt, tjänstgöringstraktamente till honom

utgår jämlikt avlöningsreglementet med därtill hörande tilläggsbestämmelser.

Emellertid kunna förhållandena tänkas stundom vara sådana, att

den dubbeltjänstgöring, vattenrättsingenjören nödgas underkasta sig, bör

särskilt ersättas. Huruvida sådan ersättning skall utgå, bör ankomma

på Kungl. Majrts prövning i det särskilda fallet.

I flera av de förut återgivna yttrandena har framhållits önskvärdheten

av en höjning utav den traktamentsersättning, som enligt resereglementet

tillkommer vattenrättsingenjörer, vattenrättssekreterare och vattenrättsnämndemän

vid deltagande i vattendomstolens syner m. m. De sakkunniga

anse goda skäl härför föreligga.

På det livligaste tillstyrka de sakkunniga, att det vattenrättsnämndemän

tillkommande dagarvodet vid deltagande i vattendomstolens sammanträden

och i undersökning jämlikt 11 kap. 45 § 2 mom. åter höjes till

det ursprungliga beloppet, 20 kronor. Dessa sammanträden och undersökningsförrättningar

tvinga ofta nämndemännen att flera dagar i följd

lämna sitt dagliga arbete.

Angående pension åt de vid vattendomstolarna anställda ordinarie befattningshavare

erfordras ej några särskilda bestämmelser. Därest, såsom

de sakkunniga föreslagit, dessa inordnas under det allmänna civila

avlöningsreglementet, kommer deras rätt till pension att vara reglerad

— förutom genom lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension — genom K. K. den 29 juni 1921 med bestämmelser

för vissa tjänstemän vid statsdepartement och andra till den civila

statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt till pension med de änd
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

87

ringar, som däri sedermera blivit vidtagna. Enligt de sålunda pallande

bestämmelserna kommer pensionen för vattenrättsdomare att utgöra 7 89b

kronor och för vattenrättsingenjör 6 996 kronor.

Vattendomstolsavgifter.

Såsom förut nämnts, innehåller vattenlagen föreskrift örn skyldighet i

vissa fall för sökande i vattenmål att erlägga viss avgift såsom bidragtill

kostnaden för vattendomstolarnas organisation och verksamhet. Denna

skyldighet föreligger, då medgivande jämlikt vattenlagen lämnas till

byggande i vatten för vattnets tillgodogörande såsom drivkraft eller till

vattenreglering eller till torrläggningsföretag eller då ändrade bestämmelser

rörande hushållningen med vattnet meddelas i syfte att vinna okad

möjlighet att utnyttja vattenkraft. Avgiften skall, då medgivande lämnas

till byggnad för tillgodogörande av vatten såsom drivkraft, bestämmas

i förhållande till den förut icke tillgodogjorda vattenkraft, som beräknas

kunna vid lågvatten uttagas vid byggnaden. Åsyftas med vattenreglering

eller med ändrade hushållningsbestämmelser ökning i uttagbar

vattenkraft, bestämmes avgiften i förhållande till ökningen i den vattenkraft,

som vid lågvatten kan uttagas i sökandens eller, då det är fråga

örn vattenreglering med tvångsdelaktighet, samtliga till regleringssamfälligheten

hörande strömfall. Avses att möjliggöra utnyttjande av förut

uttagbar vattenkraft på fördelaktigare sätt, bestämmes avgiften i förhållande

till den ökning i vattenkraftens värde, som vinnes. I fråga örn

torrläggningsföretag utgår avgiften i förhållande till värdet av den genom

företaget vunna båtnaden, och detsamma gäller beträffande vattenreglering

till den del denna bereder torrläggning av mark. Då till grund

för avgiften skall läggas storleken av viss vattenkraft, skall den utgå med

en krona för varje hästkraft till och med 5 000, femtio öre för varje hästkraft

över 5 000 till och med 10 000 samt tjugufem öre för varje hästkraft

utöver 10 000, men — utom då fråga är örn vattenreglering — får avgiften

ej överstiga tjugutusen kronor. Skall avgiften beräknas efter ökningen i

värde å vattenkraft eller efter båtnad, som beredes mark, skall den erläggas

med en för tusen av värdeökningen eller båtnaden. Skulle avgiften

efter nu nämnd beräkning uppgå till mindre belopp än tio kronor,

skall den icke erläggas.

Angående tiden för vattendomstolsavgiftens erläggande föreskrives, att

den skall inbetalas, innan medgivet arbete får påbörjas eller, där fråga

är örn ändrade hushållningsbestämmelser, innan dessa få tillämpas. Inbetalningen

sker till vederbörande länsstyrelse.

Det ursprungliga förslaget till införande av ifrågavarande avgift fiamlades

i det av vattenrätts- och dikningslagskommittéerna år 1910 avgivna

betänkandet. Ehuru vid den överarbetning förslaget till vattenlag seder
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

mera undergick en mera detaljerad utformning gavs åt bestämmelserna

örn domstolsavgift, gjordes icke någon ändring i fråga om avgiftens storlek,

i vilket avseende vattenlagen överensstämmer med det ursprungliga

förslaget.

Under erinran örn det betydande fall penningvärdet sedan år 1910 undergått,

hava de flesta vattenrättsdomarne i sitt förut omförmälda yttrande

år 1925 ifrågasatt en höjning av domstolsavgifterna. I samband härmed

har framhållits, att då vattendomstolens arbete och de kostnader för statsverket,

som föranleddes av målets behandling, vore desamma, vare sig

sökanden begagnade sig av det erhållna tillståndet eller icke, det ej vore

oegentligt, örn avgiftsskyldigheten inträdde redan i och med det att laga

kraftvunnet medgivande förelåge.

Det skäl, som de ovannämnda kommittéerna på sin tid anförde för förslaget

örn införande av ifrågavarande avgiftsskyldighet var, att då inrättandet

av specialdomstolar för vattenmålens behandling medförde ökade

utgifter för statsverket, det icke vore obilligt, att de, som för främjande

av sina intressen toge den nya domstolsorganisationen i anspråk, i någon

mån bidroge till kostnaderna. Enahanda skäl synes nu kunna åberopas

för en höjning av avgifterna. Syftet med den föreslagna omorganisationen

av vattendomstolarna är att göra dessa i ännu högre grad än

hittills skickade att på ett tillfredsställande — snabbt och riktigt — sätt

utreda och pröva de viktiga målen angående byggande i vatten, vattenreglering

m. m. Skall detta syfte kunna vinnas, är det, såsom förut framhållits,

nödvändigt, att verkligt förstklassiga krafter komma till användning

såsom ledamöter i dessa domstolar. Förutsättningen för att sådana

krafter skola kunna förvärvas är återigen, att tillräckliga löneförmåner

bjudas. De förslag, som härutinnan utarbetats av de sakkunniga, äro icke

för högt tilltagna. Det kan emellertid icke undgås, att kostnaderna för

vattendomstolarna och deras verksamhet därigenom i någon mån ökas.

Att de rättssökande, vilka hava det största gagnet av vattendomstolarnas

omorganisation, få deltaga i bestridande av denna kostnadsökning, kan —

såsom kommittéerna uttryckte det — icke anses obilligt. Ehuru det synes i

viss mån betänkligt att för sökande i vattenmål öka de redan nu dryga

kostnader, som äro förenade med anhängiggörande och behandling av dylika

mål, vilja dock de sakkunniga, i förhoppning att därigenom genomförandet

av omorganisationen och löneförmånernas fastställande så som

här ovan föreslagits skall underlättas, ansluta sig till förslaget örn en

höjning av de ifrågavarande avgifterna. De sakkunniga hava i detta

sammanhang haft under övervägande, huruvida skyldigheten att erlägga

domstolsavgift borde utsträckas att gälla även i andra fall än dem, där

dylik skyldighet nu föreligger, men hava, bland annat på grund av svårigheten

att utfinna en tillfredsställande grund för avgiftens beräknande,

då det är fråga örn t. ex. medgivande till en brobyggnad, stannat vid, att

en utsträckning av skyldigheten icke hör ifrågasättas.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Höjningen av avgifterna synes lämpligen kunna bestämmas till 50 procent,

därvid dock till undvikande av ojämna tal en viss avrundning bör

ske. De sakkunniga föreslå alltså, att domstolsavgiften, då till grund för

densamma skall läggas storleken av viss vattenkraft, skall utgå med en

krona 50 öre för varje hästkraft till och med 5 000, 75 öre för varje hästkraft

över 5 000 till och med 10 000 samt 40 öre för varje hästkraft utöver

10 000 samt, då avgiften skall beräknas efter ökningen i värde å vattenkraft

eller efter båtnad, som beredes mark, med en och en halv för tusen

av värdeökningen eller håtnaden. Maximum för avgift, beräknad efter

storleken av viss vattenkraft, utom då fråga är örn vattenreglering, höjes

till 30 000 kronor.

Förslaget att ifrågavarande avgift skall erläggas, så snart det beslut,

varigenom medgivande lämnats till det företag eller den åtgärd, varom

fråga är, vunnit laga kraft, kunna de sakkunniga däremot icke biträda.

Det kan icke vara lämpligt, att en sökande, vilken måhända aldrig begagnar

sig av det erhållna medgivandet, ändock skall vara pliktig erlägga

denna stundom ganska betydande avgift.

Tidpunkten för den nya organisationens ikraftträdande.

Från budgetsynpunkt skulle det förmodligen vara mest egentligt, att

den nya vattendomstolsorganisationen finge träda i kraft från och med

ingången av visst budgetår. De sakkunniga anse sig dock av nedan angivna

skäl höra föreslå en annan tidpunkt, nämligen den 1 oktober det

år, då omorganisationen beslutas. Organisationsförslaget innebär, bland

annat, flyttning av Västerbygdens vattendomstol från dess nuvarande förläggningsort

till Stockholm. För nämnda domstol måste således anskaffas

kanslilokal i huvudstaden. Att få under löpande hyresår tillträda en

dylik torde sannolikt möta svårigheter. För de befattningshavare vid

vattendomstolarna, vilka vid den nya organisationens ikraftträdande måste

förändra bostadsort, uppstå enahanda svårigheter. Då härtill kommer,

att vattendomstolsarbetet i regel är av största omfattning under sommarmånaderna,

vilka bäst lämpa sig för syner och andra uteförrättningar, i

följd varav tid för verkställande av flyttning då endast med svårighet

kan beredas, synes den 1 juli icke vara en lämplig tidpunkt för den nya

organisationens ikraftträdande.

De sakkunniga, som utgå ifrån att organisationsförslaget kommer att

genomföras vid nästa års riksdag, vilja på grund av det anförda hemställa,

att den nya organisationen får träda i kraft den 1 oktober 1932.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Årliga

kostnader.

Kostnaderna för den nya organisationen.

I enlighet med de i det föregående framställda förslag angående befattningshavare

vid vattendomstolarna och avlöningsförmånerna åt dem

hava de sakkunniga uppgjort förslag till avlöningsstater för vattendomstolarna.

Härvid har i avseende å sådana ordinarie befattningshavare,

vilkas befattningar hänförts till lönegrad, som innehåller flera löneklasser,

lönen beräknats efter näst högsta löneklassen inom vederbörande

lönegrad. Vad beträffar dagarvodena hava dessa beräknats till ett antal

av 60 för varje vattenrättsdomare, 70 för vardera vattenrättsingenjören

vid Norrbygdens vattendomstol, 80 för var och en av de vid Mellanbygdens,

Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar anställda vattenbyggnadstekniska

vattenrättsingenjörerna samt 90 eller maximum för

vardera av de båda vid sistnämnda domstolar anställda torrläggningssakkunniga

vattenrättsingenjörerna, vilka ju skola tjänstgöra vardera

vid två domstolar.

Statförslagen hava följande utseende.

Ordinarie avlöning sstat:

1 vattenrättsdomare (lönegrad A 2, ortsgrupp F):

lön .................................................... kronor 14 700

dagarvoden ....................................... » 3 000

3 vattenrättsdomare (lönegrad A 2, ortsgrupp G):

lön .................................................... » 45 000

dagarvoden ............................................ » 9 000

2 vattenrättsingenjörer (lönegrad B 30, ortsgrupp F):

lön ......................................... » 22 440

dagarvoden ............................................ » 7 000

5 vattenrättsingenjörer (lönegrad B 30, ortsgrupp G):

lön .................................................... » 57 300

dagarvoden ............................................ » 21000

1 skrivbiträde (lönegrad B 2, ortsgrupp F) .............. » 2 430

3 skrivbiträden (lönegrad B 2, ortsgrupp G) ............ » 7 560

Vikariatsersättningar .................................... » 2 000

Extra stat:

1 vattenrättssekreterare (lönegrad B 27, ortsgrupp F)

3 vattenrättssekreterare (lönegrad B 27, ortsgrupp G)

1 vattenrättsamanuens (lönegrad 18, ortsgrupp F)

3 vattenrättsamanuenser (lönegrad 18, ortsgrupp G) .

Extra renskrivningshjälp .............................

Dagarvoden till vattenrättsnämndemän m. m........

Kronor 191 430

. kronor 8 820

» 27180

» 4 440

» 13 788

» 6 000

* 10 272

Kronor 70 500

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Till uppehållande av vattendomstolarnas verksamhet skulle således erfordras

dels ordinarie förslagsanslag å, i avrundat tal, 191 400 kronor och

dels ett extra förslagsanslag å 70 500 kronor. Härtill kommer, så länge

det förut omförmälda målet angående Vänerns reglering är anhängigt

vid Västerbygdens vattendomstol, utgiften för den särskilda avdelning

av nämnda vattendomstol, som inrättats för handläggning av samma

mål. Denna utgift torde kunna beräknas till cirka 48 000 kronor, med

vilket belopp ovannämnda extra anslag måste tills vidare höjas. Vidare

är att märka, hurusom enligt de sakkunnigas förslag vid fall av behov

en biträdande vattenrättsdomare och en biträdande vattenrättssekreterare

skola förordnas med en årsersättning av tillsammans 21000 kronor.

Kostnaderna för den nya organisationen av vattendomstolarna skulle

således, i jämförelse med det för närvarande till deras verksamhet utgående

anslaget, komma att ökas. Härvid är emellertid att observera,

dels att vid här ovan angivna beräkning såsom utgift för renskrivning

vid vattendomstolarna upptagits sammanlagt cirka 16 000 kronor, under

det att för närvarande kostnaderna i detta hänseende icke bestridas från

anslaget till vattendomstolarna utan från justitiedepartementets ordinarie

anslag till skrivmaterialier och expenser, ved m. m. och dels att

den minskning i dyrtidstillägg åt befattningshavare vid vattendomstolarna,

vilken kommer att bliva en följd av löneregleringen för dessa befattningshavare,

torde kunna beräknas till omkring 27 000 kronor. Därest

nämnda två belopp fråndragas den sammanlagda summa, som enligt

beräkningarna här ovan skulle — utan hänsyn till tillfälligt behov av

biträdande vattenrättsdomare och biträdande vattenrättssekreterare —

erfordras eller (191400 + 70 500 + 48 000 =) 309 900 kronor, och vidare

hänsyn tages till att det nuvarande anslaget till vattendomstolarna, såsom

förut nämnts, plägar överskridas med omkring 15 000 kronor, kan

den verkliga ökningen i kostnader för dessa domstolar sägas utgöra allenast

omkring 17 000 kronor. Till viss del uppväges denna ökning av den

större inkomst för statsverket, som den av de sakkunniga föreslagna

höjningen utav vattendomstolsavgifterna skulle medföra. Enligt vad

förut angivits, utgör det genomsnittliga årliga beloppet av dessa avgifter

något över 21000 kronor. Avgifternas höjning med femtio procent

skulle således tillföra staten en ökad årlig inkomst av i genomsnitt 10 500

kronor.

De sakkunniga vilja slutligen framhålla nödvändigheten av att vattendomstolarna

på statens bekostnad förses med de avvägnings- och vattenmätningsinstrument

m. m., vilka erfordras för utförande av vattenrättsingenjörernas

arbete i tjänsten. Den engångskostnad, som hära\

föranledes, har av de sakkunniga approximativt beräknats till omkring

8 000 kronor.

Engångs
kostnad.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Vattenlagen

11 kap. 3 §.

Författningsförslag.

För genomförandet av de organisatoriska förändringar med avseende

å vattendomstolarna, som i det föregående blivit av de sakkunniga föreslagna,

erfordras vissa författningsändringar, av vilka dock de flesta äro

av rent administrativ natur. Bestämmelserna i vattenlagen kunna i regel

lämnas oförändrade. De enda stadganden i nämnda lag, vilka beröras

av det förevarande organisationsförslaget, äro de, som innehållas i

lagens 11 kap. 3 oell 6 §§, varjämte det möjligen skulle kunna sättas i

fråga, örn icke viss ändring bör göras i 45 § samma kapitel. På grund

av det ekonomiska samband, som frågan örn de i 11 kap. 95 § vattenlagen

föreskrivna avgifternas storlek har med ändringen i vattendomstolarnas

organisation, hava de sakkunniga ansett sig böra till övervägande upptaga

nämnda fråga och här ovan föreslagit viss höjning av berörda avgift.

Detta förslag föranleder ändring i sist omförmälda stadgande i vattenlagen.

I 11 kap. 3 § vattenlagen stadgas, att vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör

förordnas av Konungen för viss tid, varjämte föreskrift

lämnas, huru det skall förfaras, i fall lämplig person, som är villig att

åtaga sig förordnande för viss tid såsom vattenrättsingenjör, ej finnes

att tillgå. Då de sakkunnigas organisationsförslag innebär, att vattenrättsdomar-

och vattenrättsingenjörsbefattningarna skola besättas med

ordinarie innehavare, måste nyssnämnda stadgande ersättas med en bestämmelse,

att dessa befattningshavare utnämnas av Konungen. Enligt

förslaget skall antalet torrläggningssakkunniga vattenrättsingenjörer bliva

mindre än antalet vattendomstolar, i det att för den tjänstgöring, som

åligger dylika ingenjörer vid de tre sydliga vattendomstolarna, skola finnas

tillsammans allenast två vattenrättsingenjörer. Föreskrift härom

bör givetvis icke hava sin plats i vattenlagen, så mycket mindre som antalet

vattendomstolar icke är där fastställt. Kungl. Maj:t, som har att

bestämma i sistnämnda avseende, bör det även tillkomma att träffa avgörande

örn ingenjörernas antal och således, därest ovannämnda förslag

bifalles, örn skyldighet för samma vattenrättsingenjör att tjänstgöra vid

mera än en vattendomstol. En hänvisning till denna Kungl. Maj:ts rätt

torde icke böra saknas i det ifrågavarande lagbudet.

Såsom förut nämnts, kan anställandet av biträdande vattenrättsdomare

stundom tänkas bliva erforderligt. Bestämmanderätt i detta hänseende

tillhör Kungl. Majit, varemot utväljandet av den person, åt vilken uppdraget

såsom biträdande vattenrättsdomare skall lämnas, bör vara överlämnat

åt vattenöverdomstolen. Stadgande härom har synts böra givas i

11 kap. 3 § vattenlagen och i samband därmed beträffande de allmänna

kompetensfordringarna i avseende å biträdande vattenrättsdomare — lagkunnighet

och förfarenhet i domarvärv — hänvisning böra göras till be
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

stämmelsen i samma kapitel 2 § i fråga örn vattenrättsdomare. De närmare

kompetensvillkor för erhållande av förordnande såsom biträdande

vattenrättsdomare, vilka enligt de sakkunnigas uttalande i det föregående

böra föreskrivas, hava däremot icke sin plats i själva lagen.

Då med den nya organisationen annan vattenrättsingenjör icke kommer

att finnas än den, som utnämnts därtill eller av vattenöverdomstolen

förordnats att uppehålla befattning såsom sådan, måste andra stycket

i 6 § av 11 kap. vattenlagen ändras, så att däri meddelade bestämmelse

kommer att gälla endast vid förfall för vattenrättsnämndeman. Första

stycket av samma paragraf har synts böra kompletteras med föreskrift

örn förordnande av ställföreträdare för biträdande vattenrättsdomare.

I 11 kap. 45 § vattenlagen meddelas bestämmelser örn undersökning,

som i vattenmål erfordras å plats, där visst företag eller viss åtgärd

skall utföras. Då dylik undersökning uppdrages åt tillkallat sakkunnigt

biträde eller annan sakkunnig person än ledamot i vattendomstolen, skall

undersökningen utmynna i ett av undersökningsförrättaren avgivet utlåtande,

av vilket parterna äga taga del. Hålles däremot undersökning av

vattendomstolens ingenjörer eller endera av dem eller av vattenrättsnämndemän,

avgives icke något utlåtande. Anledningen till denna skillnad

är den, att det icke ansetts lämpligt, att en domstolsledamot, innan

utredningen av målet slutförts, tillkännagåve sin ståndpunkt till däri uppkomna

frågor och därigenom bleve eller i allt fall för parterna komme

att framstå såsom i viss mån bunden.

I det föregående har framhållits, att för framtiden, då vattenrättsingenjörerna

bliva heltidsanställda, undersökning enligt 11 kap. 45 § vattenlagen

i regel bör verkställas av dem och, endast örn särskilda skäl föranleda

därtill, anförtros åt annan sakkunnig. Med detta uttalande har

givetvis icke avsetts, att någon ändring i gällande föreskrifter skulle vidtagas

i det avseendet, att utlåtande på grund av hållen undersökning

skulle avgivas av den vattenrättsingenjör, som förrättat undersökningen.

Det skulle emellertid kunna ifrågasättas, örn icke, till utmärkande av att

undersökning genom vattenrättsingenjör skall bliva regel och undersökning

av annan sakkunnig undantag, de ifrågavarande bestämmelserna

borde avfattas i någon mån annorlunda än för närvarande. De sakkunniga

hava dock icke funnit en omarbetning i nämnda syfte vara erforderlig.

Beträffande ändringarna i 11 kap. 95 § vattenlagen hänvisas till vad

här ovan anförts angående vattendomstolsavgifter. Något hinder torde

icke föreligga att tillämpa bestämmelserna örn de höjda avgifterna även

i fråga örn mål, som anhängiggjorts tidigare än den dag, då lagen örn

ändring av förevarande lagbud träder i kraft.

Vad angår i sammanhang med vattendomstolarnas nyorganisation erforderliga

administrativa författningar hava de sakkunniga ansett sig

Vattenlagen

11 kap. 6 §.

Vattenlagen

11 kap. 45 §.

Vattenlagen

11 kap. 95 §.

Administrativa

författningar.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

böra framlägga förslag dels till ny kungörelse om antalet vattendomstolar

och deras domsområden, dels till kungörelse örn anställande av vattenrättsingenjörer

gemensamt för olika vattendomstolar och dels slutligen

till kungörelse örn ändring i vissa delar av stadgan angående tjänstgöringen

vid vattendomstolarna.

I övrigt torde icke erfordras andra författningsföreskrifter än de, som

hava avseende å reglerandet av vattendomstolspersonalens avlöningsförmåner.

Till lydelsen av dessa föreskrifter lär det icke tillkomma de sakkunniga

att uppgöra förslag. De sakkunniga erinra emellertid örn vad

i det föregående anförts örn dagarvoden åt vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer,

örn semesterledighet åt dessa befattningshavare och vattenrättssekreterare

i enlighet med vattendomstolsstadgan samt örn den

rätt, som bör tillerkännas nuvarande befattningshavare, därest de vid

nyorganisationens ikraftträdande erhålla fortsatt anställning, att den 1

oktober 1932 bekomma viss övergångsavlöning.

De författningsförslag, vilka de sakkunniga i enlighet med vad nu sagts

utarbetat, äro följande:

Förslag till lag örn ändrad lydelse av 11 kap. 3, 6 oeh 95 §§ i vattenlagen

den 28 joni 1918.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 3, 6 och 95 §§ i vattenlagen den 28

juni 1918 skola hava följande ändrade lydelse:

11 KAP.

3 $.

Vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör utnämnas av Konungen,

som tillika bestämmer, örn samma vattenrättsingenjör skall tjänstgöra

vid mera än en vattendomstol.

Där det för göromålens behöriga gång vid vattendomstol finnes erforderligt,

äger Konungen förordna, att för viss tid skall anställas biträdande

vattenrättsdomare, som har att i den omfattning vattenöverdomstolen

bestämmer på eget ansvar utföra på vattenrättsdomaren ankommande

göromål. Vad i 2 § är stadgat beträffande vattenrättsdomare skall

äga tillämpning även i fråga örn biträdande vattenrättsdomare. Skall

sådan anställas, varde förordnande för behörig och lämplig person meddelat

av vattenöverdomstolen.

6 §.

Vid jäv eller annat förfall för vattenrättsdomare, vattenrättsingenjör

eller biträdande vattenrättsdomare varde ställföreträdare förordnad av

vattenöverdomstolen; och skall vad i 2 § finnes stadgat beträffande vat
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

tenrättsdomare och vattenrättsingenjör samt i 3 § om biträdande vattenrättsdomare

äga tillämpning jämväl i fråga örn ställföreträdare för dem.

Är vattenrättsnämndeman av jäv eller annat förfall hindrad att deltaga

i visst måls handläggning eller i visst vattendomstolens sammanträde,

kalle vattenrättsdomaren annan vattenrättsnämndeman eller, där

tillkallande av sådan skulle medföra avsevärd tidsutdräkt, annan ojävig,

till befattning som vattenrättsnämndeman valbar man att i stället tjänstgöra

i domstolen.

95

Lämnas---verksamhet.

Avgift, som nu nämnts, skall beträffande byggnad för vattnets tillgodogörande

såsom drivkraft bestämmas i förhållande till den förut icke

tillgodogjorda vattenkraft, som beräknas kunna vid lågvatten uttagas vid

byggnaden, dock med avdrag för den vattenkraft, för vilken i samband

med regleringsföretag avgift förut erlagts. Där med vattenreglering eller

med ändrade hushållningsbestämmelser åsyftas ökning i uttagbar vattenkraft,

skall avgiften bestämmas i förhållande till ökningen i den vattenkraft,

som vid lågvatten kan uttagas i sökandens eller, då fråga är

örn vattenreglering enligt 3 kap. 1 §, samtliga till regleringssamfälligheten

hörande strömfall. Avses att möjliggöra utnyttjande av förut uttagbar

vattenkraft på fördelaktigare sätt, varde avgiften bestämd i förhållande

till den ökning i vattenkraftens värde, som genom företaget eller

genom de ändrade hushållningsbestämmelserna beredes. Är ändamålet

med vattenreglering jämväl torrläggning av mark, skall avgift tillika

utgå i förhållande till värdet av den båtnad, som i nämnda hänseende

vinnes genom företaget. Vad nu sagts äge ock tillämpning i fråga örn

företag enligt 7 kap. Där till grund för avgiften skall läggas storleken

av viss vattenkraft, skall den utgå med en krona femtio öre för varje

hästkraft till och med 5 000, sjuttiofem öre för varje hästkraft över 5 000

till och med 10 000 samt fyrtio öre för varje hästkraft utöver 10 000, men

må ej, utom då fråga är örn vattenreglering, överstiga trettiotusen kronor.

Skall avgiften beräknas efter ökningen i värde å vattenkraft eller

efter båtnad, som beredes mark, varde den erlagd med en och en halv för

tusen av värdeökningen eller båtnaden.

Avgift, som efter ovan nämnd beräkning skulle uppgå till mindre belopp

än tio kronor, skall icke erläggas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 oktober 1932.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Förslag till kungörelse om antalet vattendomstolar i riket och deras

domsområden.

I anledning av stadgandet i 11 kap. 9 § i vattenlagen den 28 juni 1918

förordnas som följer:

1 *.

Vattendomstolarna i riket äro till antalet fyra. De benämnas Norrbygdens

vattendomstol, Mellanbygdens vattendomstol, Söderbygdens vattendomstol

och Västerbygdens vattendomstol.

2 $.

Vattendomstolarna äga följande domsområden, nämligen

Norrbygdens vattendomstol:

Norrbottens och Västerbottens län samt de delar av Västernorrlands

och Jämtlands län, som äro belägna norr och öster örn vattendelaren mellan

Ångermanälvens med flera vattendrags vattenområden, å ena, samt

Indalsälvens vattenområde, å andra sidan;

Mellanbygdens vattendomstol:

de delar av Västernorrlands och Jämtlands län, som icke tillhöra Norrbygdens

vattendomstols område, Gävleborgs län, Kopparbergs län med

undantag av den utmed gränsen till Värmlands län belägna del, som

hör till Vänerns vattenområde, Örebro län med undantag av de delar,

som höra till Vänerns och Vätterns jämte Motalaströms samt Nyköpingsåns

vattenområden, Västmanlands län, Uppsala län, Stockholms stad,

Stockholms län med undantag av den del av fastlandet, som är belägen

söder örn vattendelaren mellan Mälaren—Norrströms med flera vattendrags

vattenområden, å ena, samt Tyresåns vattenområde, å andra sidan,

den del av Södermanlands län, som hör till Mälaren—Norrströms vattenområde,

och den del av Skaraborgs län, som tillhör Hjälmarens vattenområde;
-

Söderbygdens vattendomstol:

de delar av Stockholms och Södermanlands län, som icke tillhöra Mellanbygdens

vattendomstols område, den del av Örebro län, som hör till

Nyköpingsåns samt Vätterns jämte Motalaströms vattenområden, den del

av Skaraborgs län, som tillhör sistnämnda vattenområde, Östergötlands

län, Jönköpings län med undantag av den del, som tillhör Nissans, Ätrans

och Vänerns vattenområden, Kronobergs län med undantag av den

del, som tillhör Fylleåns vattenområde, Kalmar län, Blekinge län, Kristianstads

län, Malmöhus län, den del av Hallands län, som är belägen

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

söder om vattendelaren mellan Lagans vattenområde, å ena, samt Fylleåns

med flera vattendrags vattenområden, å andra sidan, samt Gotlands

län;

Västerbygdens vattendomstol:

de delar av Jönköpings, Kronobergs och Hallands län, som icke höra

till Söderbygdens vattendomstols område, Skaraborgs län med undantag

av de delar, som höra till Mellanbygdens och Söderbygdens vattendomstolars

områden, Älvsborgs län, Göteborgs och Bohus län, Värmlands

län, den utmed gränsen till sistnämnda län belägna del av Kopparbergs

län, som hör till Vänerns vattenområde, samt den del av Örebro län, som

tillhör sistnämnda vattenområde.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 oktober 1932, då kungörelsen den

30 juli 1918 örn antalet vattendomstolar i riket och deras domsområden

upphör att gälla.

Förslag till kungörelse om anställande av vattenrättsingenjörer gemensamt

för olika vattendomstolar.

Med stöd av stadgande i 11 kap. 3 § första stycket i vattenlagen den

28 juni 1918, enligt dess lydelse i lag den-----, förordnas som

följer:

För tjänstgöring gemensamt vid Mellanbygdens och Västerbygdens vattendomstolar

anställes en vattenrättsingenjör med sakkunskap särskilt i

frågor örn torrläggning av mark, och för tjänstgöring gemensamt vid

Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar anställes likaledes en

vattenrättsingenjör med sakkunskap särskilt i nämnda frågor. Skyldigheten

att tjänstgöra vid Västerbygdens vattendomstol skall mellan dessa

vattenrättsingenjörer fördelas på sätt vederbörande vattenrättsdomare

äger föreskriva, därvid dock skall iakttagas, att den vid Mellanbygdens

och Västerbygdens vattendomstolar gemensamt anställde ingenjören skall

i främsta rummet deltaga i de mål, vilka hänföra sig till Värmlands län

och de till sistnämnda vattendomstols område hörande delarna av Kopparbergs

och örebro län, samt den vid Söderbygdens och Västerbygdens

vattendomstolar gemensamt anställde ingenjören i främsta rummet i övriga

vid Västerbygdens vattendomstol anhängiga mål.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 oktober 1932.

7 — »13487.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Förslag till kungörelse örn ändring i vissa delar av stadgan den 6 december

1918 angående tjänstgöringen vid vattendomstolarna.

Härigenom förordnas, att 29 och 34 §§ i stadgan den 6 december 1918

angående tjänstgöringen vid vattendomstolarna skola upphöra att gälla

samt att 3, 4, 19, 20, 22, 23, 25, 26, 30, 31, 32 och 35 §§ i samma stadga skola

erhålla följande ändrade lydelse:

3 $.

1. Vattenrättsdomaren leder — -— — rikstelefonkatalogen.

Örn vattenrättsdomares — ---vattenlagen.

2. Anställes biträdande vattenrättsdomare, åligger honom att i den omfattning,

som enligt grunder, vilka Kungl. Majit må hava fastställt,

bestämmes av vattenöverdomstolen, utföra vattenrättsdomaren åliggande

ämhetsgöromål, att jämväl därutöver vid vattenrättsdomaren beviljad

ledighet vikariera för denne, när vattenöverdomstolen så förordnar, samt

att, i den mån biträdande vattenrättsdomarens övriga åligganden det

medgiva, biträda vattenrättsdomaren i hans ämhetsgöromål.

Vad här ovan sagts örn skyldighet för vattenrättsdomaren att utsätta

viss tid, då han är tillgänglig för samtal medelst telefon, samt örn offentliggörande

av underrättelse härom gäller jämväl, såvitt angår biträdande

vattenrättsdomare.

4 *.

Vattenrättsingenjör åligger:

1. att, då han icke är upptagen av sammanträde nied vattendomstolen

eller av förrättning, som i 2 här nedan sägs, i enlighet med de föreskrifter,

vattenrättsdomaren meddelar, deltaga i arbetet å vattendomstolens

kansli, därvid han i främsta rummet har att

a) omedelbart eller snarast möjligt efter det mål eller ärende, som ankommer

på vattendomstolens eller vattenrättsdomarens behandling, inkommit,

verkställa granskning av detsamma, särskilt såvitt angår däri

förekommande tekniska och ekonomiska spörsmål, i behöriga delar föredraga

målet eller ärendet för vattenrättsdomaren och i samband därmed

anmäla, örn föreläggande angående komplettering av handlingarna i något

avseende erfordras och örn förberedande undersökning synes behövlig,

samt, därest vattenrättsdomaren anser frågans beskaffenhet det påkalla,

över den tekniska granskningen avgiva skriftlig berättelse till vattenrättsdomaren,

h) deltaga i de överläggningar, vattenrättsdomaren eljest finner vara

erforderliga, och meddela vattenrättsdomaren de upplysningar och råd,

som av denne i tjänsteärende begäras,

c) biträda med avfattningen av vattendomstolens utslag, i vad detta

innehåller tekniska uppgifter eller bygger på sådana, och

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

d) deltaga i arbetet med vattenbokens förande och därvid, utom annat,

sörja för utförande av de ritningar, som böra intagas i vattenboken;

samt

2. att, då han därtill av vattenrättsdomaren förordnas, förrätta undersökning,

som avses i 11 kap. 45 § 2 mom. och 12 kap. 7 § vattenlagen samt

besiktning jämlikt 13 kap. 1 § samma lag.

Erforderlig undersökning enligt 11 kap. 45 § vattenlagen bör i regel

verkställas av vattenrättsingenjör och, endast om särskilda skäl därtill

föranleda, uppdragas åt annan sakkunnig. Där på grund av föreliggande

omständigheter dylik undersökning lämpligast bör hållas å sön- eller

helgdag, är vattenrättsingenjör skyldig att då verkställa densamma.

Vattenrättsingenjör är skyldig att efter förordnande av vattenöver domstolen

tjänstgöra i stället för vattenrättsingenjör vid annan vattendomstol,

då denne av jäv eller annat förfall är förhindrad att fullgöra sin

tjänst eller dylik tjänstgöring eljest är erforderlig. Om vissa vattenrättsingenjörers

skyldighet att, utan särskilt förordnande av vattenöverdomstolen,

tjänstgöra vid mera än en vattendomstol är särskilt stadgat.

Vattenrättsingenjör må icke åtaga sig enskilt uppdrag rörande företag

eller åtgärd, som kan antagas komma under vattendomstolens bedömande,

ej heller rörande mål, som anhängiggjorts vid annan vattendomstol,

innan detsamma avgjorts genom laga kraftägande utslag.

Har vattenrättsingenjör mottagit kallelse till sammanträde med vattendomstolen,

åligger det honom att örn mottagandet av dylik kallelse ofördröjligen

underrätta vattenrättsdomaren samt därvid tillika uppgiva,

örn han av känt jäv eller annat laga förfall är hindrad att tjänstgöra i

domstolen.

19 $.

1. Förordnande såsom vattenrättssekreterare meddelas för viss tid,

högst fem år. Har vattenrättssekreterare visat sig oskicklig, vårdslös

oller försumlig i sin tjänstgöring eller eljest för tjänsten olämplig, må

han, ändå att tid, för vilken han förordnats, icke gått till ända, på därom

av vattenrättsdomaren hos Kongl. Majit gjord framställning skiljas från

förordnandet.

2. Där Kungl. Majit efter vattenöverdomstolens och vederbörande vattenrättsdomares

hörande finner det för göromålens behöriga gång vid

vattendomstol erforderligt, skall biträdande vattenrättsdomare medelst

förordnande av vattenöverdomstolen för viss tid anställas för tjänstgöring,

allt efter Kungl. Majits bestämmande, antingen uteslutande vid en

vattendomstol eller vid Mellanbygdens, Söderbygdens och Yästerbygdens

vattendomstolar gemensamt eller vid två av dessa vattendomstolar gemensamt.

Till biträdande vattenrättsdomare må endast förordnas den, som uppehållit

befattning såsom ledamot i vattenöverdomstolen under minst ett

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

och ett halvt år eller såsom vattenrättssekreterare under minst tre år.

Till vikarie för biträdande vattenrättsdomare må även annan lagkunnig

och i domarvärv erfaren man än nu sagts förordnas.

20 $.

Vill vattenrättssekreterare, innan tiden för det honom meddelade förordnandet

gått till ända, erhålla entledigande från sin befattning, har

han att hos Kungl. Majit därom göra anhållan.

22 §.

Ordinarie befattning såsom skrivbiträde vid vattendomstol tillsättes,

efter förslag av vattenrättsdomaren, medelst konstitutorial av vattenöverdomstolen.

Vattenrättsamanuens, kommissionär och annat skrivbiträde än nyss

sagts förordnas av vattenrättsdomaren, som ock äger, när skäl därtill

äro, återkalla dylikt förordnande. Över vattenrättsdomarens beslut härutinnan

må klagan ej föras.

Till vattenrättsamanuens — — — vattenrättsamanuens.

Förordnande---förordnas.

23 $.

Då befattning---lämnas.

Innan vattenöverdomstolen avgiver förslag eller anmälan, som ovan

sägs, skall utlåtande inhämtas, beträffande vattenrättsingenjör från vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen eller annan vederbörlig

myndighet samt i fråga örn vattenrättssekreterare från vattenrättsdomaren.

25 $.

För åtnjutande av semester må ledighet beviljas vattenrättsdomare,

vattenrättsingenjör och vattenrättssekreterare varje år under högst en

och en halv månad för var och en av dem; och må vattenrättsdomare

och vattenrättsingenjör dessutom för vårdande av enskilda angelägenheter

kunna erhålla ledighet under högst en månad vardera.

Ledighet---äga rum.

Har vattenrättsdomare, vattenrättsingenjör eller vattenrättssekreterare

under visst år icke till fullo åtnjutit honom för det året tillkommande

semesterledighet, må under de i denna paragraf angivna villkor den ledighet,

han sålunda icke åtnjutit, beviljas honom under de tre första

månaderna påföljande år.

Då ledighet beviljas vattenrättsingenjör för åtnjutande av semester,

skall vikarie för honom förordnas, allenast i den män det finnes erforderligt.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

26 §.

Då det med hänsyn till omfattningen av visst mål eller eljest för göromålens

behöriga fortgång må anses erforderligt, äger vattenöverdomstolen

medgiva vattenrättsdomaren befrielse från hans tjänsteåligganden

med undantag för visst mål eller ock från viss del eller vissa av de honom

åliggande göromålen. De åligganden, från vilka vattenrättsdomaren

befriats, förrättas av den, som därtill förordnas av vattenöverdomstolen.

Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn vattenrättsingenjör.

30 $.

Har i fall---förordnade.

Har vattenrättsdomare eller vattenrättssekreterare beviljats ledighet

för åtnjutande av semester, utgår vikariens ersättning av statsmedel.

Vad nu sagts gälle ock, där vid semesterledighet för vattenrättsingenjör

vikarie för honom förordnats.

31 §.

Vid tillträde av förordnande såsom vikarie för vattenrättsdomare, vattenrättsingenjör

eller vattenrättssekreterare njute vikarien för resa till

den ort, där vattendomstolens kansli är beläget, ersättning av statsmedel

enligt vad för dylik befattningshavare i gällande resereglemente är stadgat.

Vid förordnandets frånträdande utgår enahanda ersättning för resa

från sistnämnda ort till den ort, där vikarien å tjänstens vägnar skall

inställa sig, eller, örn han då ej skall tillträda annan tjänstgöring, till

hans hemort. Dock må i intet fall ersättning utgå med högre belopp än

som enligt nämnda reglemente må beräknas för den verkligen företagna

resan.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande

biträdande vattenrättsdomare.

32 $.

Är särskilt dagarvode bestämt, utgår sådant arvode för varje dag, som

upptages av tjänstgöring i vattendomstolen eller av undersökning, varom

förmäles i 11 kap. 45 § 2 mom. vattenlagen. Dagarvode tillfaller den, som

förrättar tjänsten.

Där vattenrättsingenjör efter förordnande av vattenöverdomstolen

tjänstgör i stället för vattenrättsingenjör vid annan vattendomstol än

den, vid vilken förstnämnde ingenjör är anställd, kan, efter Kungl. Maj:ts

beprövande i varje särskilt fall, utöver tjänstgöringstraktamente, som

jämlikt gällande avlöningsreglemente för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,

med tillhörande tilliiggsbestämmelser må tillkomma honom, särskild

ersättning för tjänstgöringen tillerkännas honom.

8 — 812487.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

35 $.

Löneförmåner, som tillkomma vid vattendomstol anställd befattningshavare

och utgå enligt fastställd stat eller eljest enligt av Kungl. Maj:t

bestämda grunder, utbetalas, örn vattendomstolens kansli enligt 1 § är

förlagt till Stockholm, av statskontoret samt i annat fall genom länsstyrelsen

i det län, inom vars område kansliet är förlagt.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 oktober 1932.

812487. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.

Doktrin (1)

  1. NOTISER., SvJT 1932 s. 175 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. 2LU 1932:39 Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 3, 6 och 95 §§ vattenlagen. s. 3 i texten
  2. SU 1932:99 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vattendomstolarnas organisation m. m. jämte en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. SvJT 1932 s. 175 NOTISER. s. 175 i texten