Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 örn kommunalstyrelse i stad m. m

154 sidor, varav 149 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 149 av 154 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:207, Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 örn kommunalstyrelse i stad m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 207.

1

Nr 207.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag angående ändring i vissa delar av lagen den

6 juni 1930 örn kommunalstyrelse i stad m. m.;

given Stockholms slott den 18 mars 1932.

Under åberopande av bilagda i statsrådet oell lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 252)

om kommunalstyrelse i stad;

2) lag örn kommunalborgmästare;

3) lag örn överflyttande å kommunalborgmästare av magistrat eller stadsstyrelse

åliggande bestyr;

4) lag örn behörighet för kommunalborgmästare att utfärda fattigdomsintyg,

som omförmäles i 30 kap. 22 § rättegångsbalken;

5) lag angående ändrad lydelse av 90 och 91 §§ i lagen den 26 november

1920 (nr 796) örn val till riksdagen;

6) lag om ändrad lydelse av 63 § i kommunala vallagen den 6 juni 1930

(nr 253);

7) lag örn ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen den 13 juni 1919

(nr 293) örn ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik

indelning;

8) lag angående ändrad lydelse av 13 § 2 mom. i lagen den 6 juni 1925

(nr 170) örn polisväsendet i riket;

9) lag angående ändrad lydelse av 47 § i lagen den 20 juni 1924 (nr 349)

örn landsting;

10) förordning örn ändrad lydelse av § 3 mom. 1 och 2 i förordningen den

31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten

jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sam Larsson.

Bihang lill riksdagens protokoll 1932. 1 sami. lif) haft. (Nr 20 7.) 2084 si 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.-ts proposition nr 207.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 252)

om komniunalstyrelse i stad.

Härigenom förordnas, att lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse i

stad skall så ändras, att 7, 13, 15, 17, 19, 20, 22—24, 32, 35, 37, 38, 40—42,

44, 45, 55, 57, 59 och 60 §§, 63 § 3 mom. samt 65—67, 70, 71, 74—76 och

79 §§ erhålla ny lydelse, att 51 § upphör att gälla, att 52—55 §§ erhålla

beteckningen 51—54 §§, att en ny paragraf, betecknad 55 §, införes samt att

4 kap. erhåller ny rubrik, allt på sätt nedan angives:

7 §•

Stadskommuns beslutanderätt---allmän rådstuga.

Förvaltning och verkställighet tillkomma drätselkammare eller de styrelser,

nämnder eller personer, som äro utsedda för särskilda förvaltnings- eller

verkställighetsbestyr.

13 §.

Stadsfullmäktige väljas---års ålder.

Stadsfullmäktig kan — — — andras talan.

Följande personer må icke vara stadsfullmäktige: landshövding, landssekreterare,

landskamrerare, länsassessor, ledamot av magistraten, tjänsteman

eller betjänt vid magistraten, kommunalborgmästare eller allmän åklagare

i orten, ej heller tjänsteman eller betjänt, som är anställd vid stadens drätsel

eller annat dess förvaltande verk och är för sin befattning redovisningsskyldig.

Ej må — — — såsom stadsfullmäktig.

15 §.

För val —--- inom valkrets.

Vid valkretsindelning----särskilda valkretsarna.

Örn indelning i valkretsar jämte antalet fullmäktige för varje valkrets äga,

efter därom av magistraten eller, där sådan ej finnes, av drätselkammaren

uppgjort förslag, stadsfullmäktige göra framställning hos länsstyrelsen. Utan

föregående framställning må länsstyrelsen förordna örn sådan indelning,

sedan tillfälle beretts stadsfullmäktige att avgiva yttrande i ärendet. Beslut

örn indelning i valkretsar skall meddelas senast två månader före ingången

av det kalenderår, under vilket beslutet skall träda i tillämpning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

3

17 §.

Stadsfullmäktige välja varje år för nästkommande kalenderår bland sig

en ordförande och en vice ordförande samt, då stadsfullmäktige så besluta,

jämväl en andre vice ordförande. Underrättelse örn dessa val, med angivande

av de valdas namn och postadress, skall ofördröjligen insändas

till länsstyrelsen för intagande i länskungörelserna.

För året — — — särskilt utsett.

19 §.

Ordinarie sammanträden--— av fullmäktige.

Vid ordinarie —--och förvaltning.

Vid ordinarie — — — och revisorssuppleanter.

Extra sammanträde hålles, när länsstyrelsen därom förordnar eller magistraten

eller, där sådan ej finnes, drätselkammaren det begär eller de flesta

av fullmäktige sådant äska eller ordföranden finner det nödigt.

20 §.

Kallelse till stadsfullmäktigsammanträde utfärdas första gången, sedan

beslutanderätten uppdragits åt fullmäktige, av magistraten eller, där sådan

ej finnes, av kommunalborgmästaren och därefter av ordföranden, eller vid

hinder för honom, av vice ordföranden. Kallelsen, vilken skall utfärdas

skriftligen och innehålla bestämd uppgift örn tid och ställe samt, såvitt

möjligt är, även örn överläggningsämne för sammanträdet skall senast söckendagen

före sammanträdet delgivas envar stadsfullmäktig.

En vecka — — — flestas kännedom.

Vid ordinarie — — — denna tidning.

Den omständigheten--— sammanträdets hållande.

I stad med magistrat skall magistraten särskilt skriftligen underrättas örn

sammanträde.

22 §.

Varje stadsfullmäktig äger en röst.

Vid stadsfullmäktigsammanträde äger borgmästaren eller, vid hinder för

honom, den, vilken magistraten bland sina ledamöter utser, eller kommunalborgmästaren

att vara tillstädes och deltaga i överläggningarna, men ej i

besluten. Sådan rätt tillkommer jämväl ordförande eller vice ordförande i

kommunal styrelse, nämnd eller beredning vid behandling av ärende, som

beretts av styrelsen, nämnden eller beredningen, så ock revisor vid granskning

av den av honom avgivna revisionsberättelsen.

23 §.

Stadsfullmäktige äro skyldiga att, efter sakens beskaffenhet, antingen

meddela yttrande eller fatta beslut över alla de frågor, vilka blivit av högre

myndighet eller i stad med magistrat av magistraten liänskjutna till dem.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

24 §.

De ärenden, som företagas till avgörande av stadsfullmäktige, skola förut

vara vederbörligen beredda av drätselkammaren eller annan kommunal styrelse,

nämnd eller beredning, dit ärendet efter sin beskaffenhet hör, eller

av en eller flera särskilt för sådan beredning utsedda personer. Innan

ärende, som beretts annorledes än av drätselkammaren eller allmänt beredningsutskott,

företages till avgörande av stadsfullmäktige, skall tillfälle lämnas

kammaren eller utskottet att avgiva yttrande däröver. I stad utan magistrat

skall tillfälle städse lämnas drätselkammaren att avgiva yttrande över

ärende, som beretts annorledes än av kammaren.

Yal må---stadens rättighet.

32 §.

Stadsfullmäktiges beslut skola, så snart de blivit justerade, skriftligen

delgivas magistraten eller, där sådan ej finnes, drätselkammaren. För övrigt

äger envar att taga avskrift av protokollet och att få avskriftens riktighet

bestyrkt.

35 §.

Beträffande rättighet —--är stadgat.

Vid behandling av ärende, som sägs i första stycket, skall finnas tillgänglig

längd över de i sådant ärende röstberättigade, vilka icke finnas upptagna

såsom röstberättigade i den allmänna röstlängden. Det ankommer å

magistraten eller, där sådan ej finnes, å den valnämnd, som enligt lagen örn

val till riksdagen har att förrätta val till riksdagens andra kammare för

staden, att föranstalta därom, att längden är tillgänglig.

37 §.

Allmän rådstuga hålles inför magistraten eller, där sådan ej finnes, inför

valnämnden.

38 §.

Allmän rådstuga skall hållas å rådhuset eller å ställe, som för sådant

ändamål blivit av rådstugan eller, i brist på dess föreskrift, av magistraten

eller, där sådan ej finnes, av valnämnden bestämt.

40 §.

Extra allmän rådstuga hålles, när länsstyrelsen därom förordnar, så ock

i stad med magistrat, när magistraten finner det nödigt, samt i annan stad,

när valnämnden finner det nödigt eller drätselkammaren sådant äskar.

Envar, som är röstberättigad å allmän rådstuga, äger för uppgivet ärende

begära rådstugas hållande. Lämnas dylik framställning av magistraten eller

valnämnden utan avseende, skall magistraten eller valnämnden, örn det begäres,

meddela sitt beslut skriftligen, med skälen därtill; och äger sökanden

att däröver anföra besvär hos länsstyrelsen. Mot länsstyrelsens beslut må

talan ej föras.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 207.

5

41 §''

Kungörelse om allmän rådstuga utfärdas av magistraten eller, där sådan

ej finnes, av valnämnden och skall innehålla bestämd uppgift örn tid, ställe

och överläggningsämne för sammanträdet.

Kungörelsen uppläses — — — stadens rättighet.

Jämväl skall--— i 20 §.

Den omständigheten — — — rådstugans hållande.

42 §.

Magistraten eller, där sådan ej finnes, valnämnden skall vid allmän rådstuga

låta föra protokoll.

Protokollet skall---- omröstning företagits.

Protokollet justeras genast, där så ske kan, men i annat fall offentligen

inför magistraten eller valnämnden å tid, som tillkännagives innan allmänna

rådstugan upplöses.

Envar äger — — — riktighet bestyrkt.

Protokollen med tillhörande handlingar och bilagor skola förvaras av

magistraten eller valnämnden på sätt och å ställe, som allmänna rådstugan

eller, där stadsfullmäktige finnas, dessa bestämt.

4 KAP.

Om magistrat, drätselkammare och ersättare för magistrat.

44 §.

Örn tillsättande av magistrat är särskilt stadgat. Beträffande magistraten,

för såvitt den sammanfaller med rådstuvurätten, ävensom i fråga örn magistratens

handliavande av vad till exekutionsverket, säkerhets-, ordnings-, sundhets-

och sedlighetspolisen inom staden hör, gäller vad därom i lag och författningar

är stadgat.

45 §.

Magistraten äger att vaka över att av stadsfullmäktige eller allmänna

rådstugan fattade beslut bringas till verkställighet av drätselkammaren eller

för särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr tillsatta styrelser, nämnder

eller personer, som böra taga befattning därmed, ävensom att at staden

donerad fast egendom och staden förunnade inkomstgivande rättigheter bliva

behörigen använda till sina bestämda ändamål.

Finnér magistraten — —- — magistrats beslut.

55 §.

I stad utan magistrat skall vad i 45—50 och 52 §§ stadgas i avseende å

magistrat i tillämpliga delar gälla örn drätselkammaren med iakttagande likväl,

att i 45 § andra stycket stadgad förpliktelse för magistrat att vägra

handräckning till verkställighet av vissa beslut samt i 52 § sista stycket

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Majlis proposition nr 207.

föreskriven skyldighet för magistrat att avgiva yttrande icke skall gälla om

drätselkammaren.

För att bistå drätselkammaren vid fullgörandet av vad å kammaren ankommer

skall i stad utan magistrat finnas en kommunalborgmästare. Kommunalborgmästaren

har att närvara vid drätselkammarens sammanträden

samt ager rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten och att få

sin särskilda mening antecknad till protokollet.

Stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan må bestämma, att drätselkammaren

skall utgöras, utom av de valda ledamöterna, jämväl av kommunalborgmästaren.

Örn kommunalborgmästarens befattning med andra än i denna lag omförmälda

ärenden så ock örn utseende och entledigande av kommunalborgmästare

samt reglemente för honom är särskilt stadgat.

57 §''

Förslag till utgifts- och inkomststat skall uppgöras före november månads

utgång, i stad med magistrat av magistraten efter hörande av drätselkammaren

eller särskild av stadsfullmäktige eller allmän rådstuga därför tillsatt

beredning och i annan stad av drätselkammaren. För detta ändamål skola

de styrelser, nämnder eller personer, vilka staden för särskilda förvaltningsbestyr

tillsatt, å tid, som utsattes i stad med magistrat av magistraten

och i annan stad av drätselkammaren, till kammaren ingiva sina specialförslag

över utgifter och inkomster för det nästföljande året.

Statförslaget skall från och med dagen för tillkännagivandet om det ordinarie

stadsfullmäktigsammanträde eller kungörandet av den allmänna rådstuga,

som skall hållas före utgången av december månad, vara offentligen

tillgängligt på lämpligt ställe, som utsättes i tillkännagivandet eller kungörelsen.

På nämnda — — — och avgörande.

Den fastställda utgifts- och inkomststaten återställes därefter till den, som

uppgjort statförslaget.

59 §‘

Det åligger — — — för kalenderår.

Räkenskaperna skola årligen före den 1 april tillhandahållas magistraten

eller i stad utan magistrat ordföranden i stadsfullmäktige eller, där sådana

ej finnas, ordföranden i valnämnden. Magistraten eller ordförande, som nu

nämnts, har att oförtövat, med föreläggande av viss tid för revisionsberättelsens

avgivande, tillhandahålla räkenskaperna åt revisorerna.

Av staden — — — med dem.

6° §.

Revisionsberättelsen avlämnas till magistraten eller i stad utan magistrat

till ordföranden i stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, ordföranden i

valnämnden. Över framställda anmärkningar skola vederbörandes förklaringar

infordras så tidigt, att de jämte revisionsberättelsen kunna fram
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

läggas till granskning ock avgörande hos stadsfullmäktige eller å allmän

rådstuga vid det ordinarie sammanträde, som hålles före utgången av juni

månad.

63 §.

3 mom. Skulle i andra fall än dem, som ovan i denna paragraf bestämmas,

hos stadsfullmäktige eller allmän rådstuga väckas förslag, att vissa till

staden skattskyldiga böra, i fråga örn uttaxering för visst ändamål, antingen

helt och hållet befrias från bidrag eller vinna nedsättning däri, skall först

avgöras, huruvida ett sådant förslag, vilket dock icke må avse påläggande

av personlig eller efter matlag utgående avgift, bör komma under närmare

prövning. Skall sådant förslag tagas under vidare prövning, skall det, innan

det av stadsfullmäktige eller allmän rådstuga företages till slutligt avgörande,

överlämnas till magistraten eller, där sådan ej finnes, till drätselkammaren,

som vidtager den förberedande utredning frågan kräver.

65 §.

Magistraten eller, där sådan ej finnes, drätselkammaren åligger att på

grund av den fastställda utgifts- och inkomststaten ävensom de beslut örn

uttaxering till församling eller skoldistrikt, som genom kyrkorådet, skolrådet

eller särskild styrelse delgivas drätselkammaren, oförtövat låta upprätta

debiterings- och uppbördslängd.

66 §.

Sedan debiterings----skall ske.

Vill någon göra anmärkning mot debiterings- och uppbördslängden, äger

han, därest han är medlem av stadskommunen eller hans rätt eljest ar beroende

av debiteringen, att före utgången av nyss sagda tid ingiva skriftlig

anmälan därom till magistraten eller, där sådan ej finnes, till drätselkammaren.

Magistraten eller drätselkammaren skall skyndsamt meddela beslut över

de framställda anmärkningarna, och skola ändringar, som härav föranledas,

införas i längden. Denna anses härefter fastställd.

67 §.

Sedan debiterings- och uppbördslängden fastställts, aligger det drätselkammaren

att utfärda debetsedlar och låta tillställa de skattskyldiga desamma.

70 §''

Har efter debiterings- och uppbördslängdens slutliga granskning sådan

taxering, som enligt lag bör ligga till grund för skattskyldighet till staden,

blivit verkstiilld, ändrad eller undanröjd, skall magistraten eller, där sådan

ej finnes, drätselkammaren göra därav föranledd ändring i debiteringen, utan

hinder av att denna enligt vad ovan sägs vunnit laga kraft, och njuter

skattskyldig ränta, enligt vad särskilt är stadgat, å vad han äger återbekomma

såsom för mycket erlagt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl.Maj:ts proposition nr 207.

Förmenar någon, att felaktighet förekommit vid åtgärd av magistraten

eller drätselkammaren, som nu sagts, och vidtages ej efter anmälan rättelse

ager han att däröver anföra besvär hos länsstyrelsen i den ordning som

sägs i 69 § andra stycket, skolande tiden för besvärs anförande räknas från

det han erhållit vetskap om det beslut anmälan föranlett.

71 §-

Efter uppbördsstämman upprättar drätselkammaren restlängd å de skattskyldiga,

som ej vid uppbördsstämman behörigen guldit sin skatt och för

vilka ej avkortning eller avskrivning i laga ordning ägt rum. I stad med

magistrat skall restlängden summerad jämte berättelse, huru uppbörden utfallit,

överlämnas till magistraten, som låter indriva och till drätselkammaren

redovisa de resterande utskylderna. I annan stad skall restlängden summerad

tillställas den, som är utmätningsman för staden, och åligger det

denne att indriva och till drätselkammaren redovisa utskylderna.

Restlängd upprättas enligt formulär, som fastställes av Konungen. I

stad med magistrat äger magistraten meddela de närmare föreskrifter rörande

restlängds upprättande, som i övrigt prövas erforderliga.

Vid indrivandet----stadgas särskilt.

74 §.

För att — — — dess betjänande.

som underställas Konungens prövning, skall av magistraten,

åtföljt av dess utlåtande, eller, där magistrat ej finnes, av drätselkammaren

insändas till länsstyrelsen, vilken det åligger att överlämna handlingarna

jämte eget yttrande, till Konungen.

75 §-

Länsstyrelsens godkännande —--fern år.

Beslut, som skall underställas länsstyrelsens prövning, bör genom magistraten

och åtföljt av dess utlåtande eller, där magistrat ej finnes, genom

drätselkammaren insändas.

Samtliga av •—- — — besluten avse.

Underställt beslut — — — därför uppgivas.

Över vägrad — — — hos Konungen.

76 §.

Medlem av---orättvis grund.

Besvären skola, jämte det överklagade beslutet, ingivas till länsstyrelsen

inom tjugu dagar efter den dag, då stadsfullmäktiges protokoll offentligen

upplästes eller allmän rådstugas protokoll justerades, dagen då det skedde

likväl oräknad. Det åligger klaganden därjämte såväl att vid besvären foga

bevis örn dagen, då sådan uppläsning eller justering ägde rum, som ock

att inom fjorton dagar efter det tiden för besvärens inlämnande utgått till

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 207. 9

magistraten eller, där sådan ej finnes, till drätselkammaren ingiva diariiutdrag

över att lian besvärat sig.

Försummar klaganden---i verkställighet.

79 §.

För besvärs anförande mot drätselkammares beslut i sådana mål och

ärenden, vilka drätselkammaren på grund av föreskrifter i särskilda författningar

har att handlägga, gäller vad i dessa författningar för varje fall finnes

stadgat.

I övrigt gäller örn besvärs anförande mot beslut av drätselkammare i stad

med magistrat vad i drätselkammarens reglemente är bestämt. Örn magistratens

överinseende över drätselkammaren sägs i 47 §.

Har drätselkammare i stad utan magistrat meddelat beslut, som ej är av

rent förberedande eller verkställande art, skall vad i 76—78 §§ är stadgat

äga motsvarande tillämpning; dock skall tiden för talans fullföljande räknas

från den dag, då klaganden erhöll del av beslutet. Utan hinder av förd

klagan må beslutet gå i verkställighet, där icke den prövande myndigheten

annorledes förordnar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1933.

Utan hinder härav må stadsfullmäktige i stad, där stadsstyrelse finnes,

besluta, att stadsstyrelsen skall bibehållas för en tid av högst fem år, räknat

från lagens ikraftträdande. I dylikt fall skola de äldre bestämmelserna fortfarande

under samma tid äga tillämpning för staden. Sådant beslut skall

fattas före lagens ikraftträdande. Anmälan örn beslutet skall göras hos länsstyrelsen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 207.

Förslag

till

Lag

om konununalborgmästare.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Kommunalborgmästare skall hava avlagt för utövande av domarämbete

föreskrivna kunskapsprov, dock må till kommunalborgmästare utses jämväl

den som av Konungen på grund av annan utbildning eller ådagalagd duglighet

i kommunala värv eller eljest i allmän befattning funnits skickad att

innehava den tjänst, varom är fråga.

2§-

Kommunalborgmästare väljes av stadsfullmäktige eller, där sådana ej

finnas, av allmänna rådstugan. Förordnande å befattningen utfärdas av

länsstyrelsen.

3§-

Reglemente för kommunalborgmästaren utfärdas av Konungen efter därom

av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av allmänna rådstugan upprättat

förslag.

I reglementet skola bestämmelser meddelas örn kommunalborgmästarens

tillsättande, åligganden, avlöning, entledigande, pension och tjänsteförhållanden

i övrigt. Därvid ina föreskrivas, att såsom vikarie å kommunalborgmästartjänst

under kortare tid jämväl må förordnas annan än den som kan

utses till kommunalborgmästare.

Ej må annan grund för kommunalborgmästares entledigande stadgas än

a. att han uppnått viss levnadsålder,

b. att han i tjänsten träffats av olycksfall, som finnes för framtiden medföra

oförmåga till tjänstgöring,

c. att han, utan att hava uppnått den för avgång stadgade levnadsåldern,

under en tid av tre på varandra följande år i följd av sjukdom, vanförhet

eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra och finnes vara för framtiden oförmögen

till tjänstgöring,

d. att länsstyrelsen funnit skäl föreligga för bifall till framställning av

stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av allmänna rådstugan örn entledigande,

såframt förslag därom väckts av drätselkammaren med minst två

tredjedelar av de i omröstningen deltagandes röster och antagits av stadsfullmäktige

eller allmänna rådstugan med enahanda pluralitet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1932.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 207.

11

Förslag

till

Lag

om överflyttande å kommunalborgmästare av magistrat eller stadsstyrelse

åliggande bestyr.

Härigenom förordnas, att vad i lag eller författning är stadgat med avseende

å magistrat, ledamot av magistrat, stadsstyrelse eller ordförande i

stadsstyrelse skall i stad, där magistrat eller stadsstyrelse ej finnes, äga

tillämpning’ med avseende å kommunalborgmästare, såvitt ej annat blivit

särskilt stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1933.

Förslag

till

Lag

om behörighet för kommuualborgmästare att utförda fattigdomsintyg,

som omförmäles i 30 kap. 22 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att vad örn behörighet att utfärda sådant intyg örn

fattigdom, som omförmäles i 30 kap. 22 § rättegångsbalken, är stadgat beträffande

borgmästaren i stad, där sökanden har sitt hemvist, skall, såframt

i staden magistrat ej finnes, gälla i avseende å kommunalborgmästaren.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1933.

I stad, där stadsstyrelse finnes, skall vad i denna lag föreskrives äga tilllämpning

å stadsstyrelsens ordförande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 207.

12

Förslag
tiii
Lag
angående

ändrad lydelse av 90 och 91 §§ i lagen den 26 november 1920

(nr 796) om val till riksdagen.

• Härigenom förordnas, att 90 och 91 §§ i lagen den 26 november 1920

örn val till riksdagen skola erhålla följande ändrade lydelse:

90 §.

Vad ovan är stadgat i avseende å magistrat skall i stad utan magistrat

i tillämpliga delar gälla örn den valnämnd, som skall finnas för sådan stad.

Valnämnd, som i första stycket sägs, skall bestå av kommunalborgmästaren

i staden såsom ordförande samt två ledamöter jämte suppleanter för

dem, vilka väljas för fyra ar av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas,

av allmänna rådstugan. Valet äger rum å tid, då val till befattningar inom

kommunen eljest anställes. Vad i 33—36 §§ i övrigt är stadgat i avseende

å valnämnd å landet skall äga motsvarande tillämpning beträffande den valnämnd,

varom nu är fråga.

91 §•

Äro i stad flera valdistrikt, skall magistraten eller i stad utan magistrat,

valnämnden för varje valdistrikt utse tre eller fyra personer att såsom magistratens

eller valnämndens deputerade vara valförrättare i distriktet. Av

dessa förer den främste ordet. Protokollet över valförrättningen föres av

den, magistraten eller valnämnden därtill utsett.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1933.

I stad, där stadsstyrelse finnes, skall vad i avseende å magistrat i lagen

örn val till riksdagen är stadgat gälla örn stadsstyrelsen.

Val av ledamöter och suppleanter i valnämnd må äga rum före lagens

ikraftträdande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 207.

13

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse ar 63 § i kommunala vallagen den 6 juni 1930

(nr 253).

Härigenom förordnas, att 63 § i kommunala vallagen den 6 juni 1930

skall erhålla följande ändrade lydelse:

63 §.

Yad i denna lag stadgas i avseende å magistrat skall i stad utan magistrat

gälla örn den valnämnd, som enligt lagen örn val till riksdagen har att förrätta

val till riksdagens andra kammare för staden.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1933, dock skall i stad, där

stadsstyrelse finnes, vad i avseende å magistrat i kommunala vallagen stadgas

gälla örn stadsstyrelsen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen den 13 juni 1919

(nr 293) om ordning och villkor för ändring i kommunal

och ecklesiastik indelning. ]

Härigenom förordnas, att 18, 20 och 21 §§ i lagen den 13 juni 1919 om

ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning, av

vilka lagrum 18 § ändrats genom lag den 6 juni 1930 (nr 257), skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives:

18 §•

Ar nybildad — — — ävensom kommunalnämnd.

Är nybildad kommun stad och skall i staden ej finnas magistrat, skall

Konungens befallningskavande inom samma tid förordna person att tjänstgöra

såsom kommunalborgmästare, intill dess sådan varder i vederbörlig

ordning förordnad; och åligger det denne att ofördröjligen hålla allmän rådstuga

för val av ledamöter och suppleanter i den valnämnd, som enligt

lagen örn val till riksdagen skall finnas för sådan stad.

Skall i---ordning tillsatt.

Är nybildad —--allmän rådstuga,

I nybildad---nästföljande året.

Fullmäktige skola omedelbart efter valet övertaga handhavandet av de

dem tillkommande uppgifter; och skola jämväl magistrat, kommunalborgmästare,

valnämnd i stad utan magistrat och kommunala befattningshavare,

som utses före den nya kommunindelningens ikraftträdande, genast träda i

utövning av sina befattningar med befogenhet att vidtaga sådana åtgärder,

som erfordras i anledning av indelningsändringen.

2°§.

Då i anledning av ändring i kommunal indelning röstlängd, som för

kommun upprättats, skall användas inom annan kommun, skall röstlängden

av valnämnden eller magistraten (kommunalborgmästaren) i förstnämnda

kommun för ändamålet tillhandahållas vederbörande myndighet i sistnämnda

kommun.

21 §.

Kommunalnämnden eller magistraten (kommunalborgmästaren) i kommun,

som skall helt införlivas med annan kommun eller ingå i ny kommun, skall

före ingången av december månad året närmast innan ändringen träder i

kraft till motsvarande myndighet inom den ökade eller nybildade kommu
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

nen överlämna årets taxeringslängder och hos prövningsnämnden förda

längder angående kommunen.

Skall del----angå kommundelen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1933, dock skall i stad, där

stadsstyrelse finnes, stadsstyrelsen fullgöra i 20 och 21 §§ omförmälda

bestyr.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majus proposition nr 207.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 13 § 2 inom. i lagen den 6 juni 1925

(nr 170) örn polisväsendet i riket.

Härigenom förordnas, att 13 § 2 mom. i lagen den 6 juni 1925 örn

polisväsendet i riket skall erhålla följande ändrade lydelse:

13 §.

2. Innan annan ordinarie befattningshavare än ordinarie fjärdingsman

tillsättes i polisdistrikt, där polisnämnd finnes tillsatt, skall nämnden hava

erhållit tillfälle att, efter det polischefen avgivit yttrande angående de sökande,

till länsstyrelsen avgiva sådant yttrande. Finnes polisnämnd icke

tillsatt, skall tillfälle att avgiva yttrande angående de sökande i stället lämnas

i stad magistraten eller, där sådan ej finnes, drätselkammaren samt å

landet vederbörande kommunalförbundsdirektion eller kommunalnämnd.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1933, dock skall i stad, där

stadsstyrelse men ej polisnämnd finnes, stadsstyrelsen lämnas tillfälle att

avgiva i 13 § 2 mom. avsett yttrande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 207.

17

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 47 § i lagen den 20 juni 1924 (nr 349)

örn landsting.

Härigenom förordnas, att 47 § i lagen den 20 juni 1924 om landsting,

vilket lagrum ändrats genom lag den 28 september 1928 (nr 392), skall erhålla

följande ändrade lydelse:

47 §.

Till ledning för landstingsskattens bestämmande skola å landet häradsskrivarna,

i städer utan magistrat häradsskrivarna eller de, som eljest verkställa

debitering av utskylder till kronan, samt i städer med magistrat magistraterna

varje år efter slutade taxeringsförrättningar så fort ske kan till

landstingets förvaltningsutskott genom länsstyrelsen insända förteckning,

som för varje kommun summariskt upptager antalet skattekronor och skatteören,

som påförts enligt kommunalskattelagen, särskilt för jordbruksvärde,

särskilt för skogsvärde och särskilt för tomt- och industrivärde å jordbruksfastighet,

särskilt för annan fastighet och särskilt för inkomst. Förvaltningsutskottet

låter däröver upprätta sammandrag, upptagande summan för

hela landstingsområdet, samt huru mycket sig belöper å varje kommun.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1933.

Bihang till riksdagens protokoll 1932.

1 sami.

175 käft. (Nr 207.) ansi 31 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Förslag

till

Förordning

örn ändrad lydelse av § 3 mom. 1 och 2 i förordningen den 31 mars 1922

(nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten

jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas, att § 3 mom. 1 och 2 i förordningen den 31 mars

1922 angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten

jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives:

§3.

Mom. 1. Riksförsäkringsanstalten skall årligen, i Stockholm till Överståthållarämbetet,

i annan stad med magistrat till magistraten samt i stad

utan magistrat och å landet till häradsskrivaren eller den, som eljest verkställer

debitering av utskylder till kronan, insända särskilt för varje uppbördsdistrikt

upprättad förteckning över de till distriktet hörande arbetsgivare,

av vilka avgift för försäkring skall erläggas i samband med kronouppbörden.

Denna förteckning skall insändas, i Stockholm före den 15 juni

och eljest före juli månads utgång. Förteckningen bör angiva

1) den avgiftspliktiges —--erlagd avgift.

Mom. 2. Sedan avgifterna---till riksförsäkringsanstalten.

|I stad skola förteckningarna särskilt för varje uppbördsdistrikt i enahanda

ordning, i Stockholm genom överståthållarämbetets och i övriga städer

genom magistratens eller kommunalborgmästarens försorg, hållas de avgiftspliktiga

tillhanda och därefter före december månads utgång till riksförsäkringsanstalten

återställas.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1933, dock skall i stad,

där stadsstyrelse finnes, stadsstyrelsen fullgöra i § 3 mom. 2 andra stycket

omförmälda bestyr.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

19

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 11 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med cheferna för övriga departement anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Larsson, fråga örn magistratsbestyrens

ombesörjande i stad utan magistrat samt anför:

Förslaget i allmänhet.

Tidigare i dag har Kungl. Majit på föredragning av chefen för justitiedepartementet

beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag örn

stads och landsbygds förenande i judiciellt avseende. I anslutning till 1931

års beslut angående huvudgrunderna för en rättegångsreform åsyftar förslaget

att möjliggöra, att staten efter hand övertager rättsskipningen i de städer •—- med

undantag av residensstäder — i vilkas rådhusrätter icke finnas minst tre lagfarna

ledamöter. Härvid skall i dessa städer rådhusrätten upphöra och städerna

i judiciellt hänseende förenas med angränsande domsagor. Då med rådhusrätternas

upphörande även magistraterna komma att indragas, uppstår fråga,

huru magistratsbestyren i nämnda städer böra ombesörjas. Vidtages icke

ändring i gällande lagstiftning, komma reglerna för de nuvarande fögderistäderna

att träda i tillämpning även beträffande dessa städer. Emellertid föreligga

sedan länge från processreformen fristående krav å en omgestaltning av

städernas förvaltning. Dessa reformyrkanden böra naturligen vinna beaktande

i förevarande sammanhang, i den mån de finnas befogade, även örn de avse

jämväl andra städer än dem, som beröras av nyssnämnda förslag.

Spörsmålet örn magistratsbestyrens ombesörjande har varit föremål för

skilda utredningar. Sålunda avgåvo 1928 års kommunalförvaltningssakkunniga

— borgmästaren Jakob Pettersson, ordföranden i drätselkammaren i Nyköping

direktören Otto Lindeberg och ordföranden i drätselkammaren i Gävle direktören

Knut Bergsten -— den 30 september 1929 utredning1 angående kommunalförvaltningens

ordnande i städerna efter processreformens genomförande, vilket

betänkande avsåg samtliga städer. Vidare hava borgmästaren Gustaf Ehrnberg

och kommunalborgmästaren Harry Ljungberg — vilka av chefen för justitiedepartementet

i samråd med mig den 25 september 1931 tillkallats för att i

egenskap av sakkunniga inom justitie- och socialdepartementen biträda med

fortsatt behandling av frågan örn övertagande från statens sida av rättsskipningen

i vissa städer ävensom av frågan rörande de ändrade bestämmelser angående

kommunalförvaltningen i stad, som av ett dylikt övertagande kunde

påkallas, jämte därmed sammanhängande spörsmål — den 27 november 1931

1 Statens offentliga utredningar 1930: 13.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Av reformen

berörda

städer.

Gällande

bestäm
melser.

Magistrats

kommunala

uppgifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

avlämnat bl. a. förberedande förslag angående magistratsbestyrens ombesörjande

i stad utan magistrat. Förslaget torde såsom bilaga få fogas vid detta

protokoll (bilaga B). Sedan förslaget undergått överarbetning inom socialdepartementet,

föreligga nu såsom resultat av det bedrivna arbetet vissa författningsförslag.

Innan jag närmare ingår på dessa, anhåller jag få nämna vilka städer som

här närmast äro av intresse samt deras folkmängd vid årsskiftet 1930—1931.

Vidare ber jag få erinra om gällande bestämmelser angående magistrat tillkommande

uppgifter ävensom redogöra för 1929 och 1931 års förslag jämte

däröver avgivna yttranden.

De städer, som kunna beröras av en reform, äro tydligen de, i vilka staten

enligt det nyss omförmälda förslaget angående stads och landsbygds förenande

i judiciellt avseende kan komma att övertaga rättsskipningen, ävensom fögderistäderna.

Dessa städer upptagas i följande tabell jämte deras folkmängd den

31 december 1930. Fögderistäder äro utmärkta med (f).

Stad

Folkmängd

31/i2 1930

Stad

Folkmängd

3 V12 1930

Stad

Folkmängd

31/i2 1930

Mölndal (f).........

17,555

Eslöv (f) ............

6,035

Strömstad .........

3,073

Trollhättan (f) ...

15,018

Motala...............

5,985

Vaxholm ...........

2,975

Västervik............

12,611

Mjölby (f) .........

5,911

Vadstena............

2,922

Kristinehamn......

12,434

Enköping............

5,896

Söderköping ......

2,868

Söderhamn.........

11,643

Lysekil...............

5,866

Sollefteå (f).........

2,760

Lidingö (f).........

11,280

Ronneby ............

5,774

Hjo .................

2,758

Skövde...............

10,838

Falkenberg.........

5,527

Laholm ............

2,686

Lidköping .........

9,296

Ängelholm .........

5,269

Nora..................

2,631

Nässjö (f) ........

9,113

Skellefteå .........

5,203

Haparanda (f) ...

2,519

Alingsås ............

8,870

Avesta (f) .........

5,165

Simrishamn ......

2,505

Oskarshamn ......

8,674

Ludvika (f).........

5,050

Kungälv (f)........

2,381

Varberg ............

8,561

Örnsköldsvik ......

5,032

Säter ....... .........

2,176

Sundbyberg (f) ...

8,471

Norrtälje............

4,875

Askersund .........

2,102

Huskvarna (f) ...

8.156

Tidaholm (f) ......

4,816

Kungsbacka ......

2,017

Sala ..................

8,022

Arboga.....''..........

4,772

Borgholm (f) ......

1,981

Arvika (f) .........

7,979

Strängnäs .........

4,716

Torshälla............

1,826

Katrineholm (f)...

7,805

Filipstad ............

4,632

Skänninge .........

1,751

Karlshamn .........

7,487

Ulricehamn.........

4,138

Marstrand .........

1,646

Hudiksvall .........

7,321

Värnamo (f) ......

4,054

Mariefred ........

1.362

Skara ...............

6,770

Nybro (f)............

4,011

Gränna ..........

1,238

Amål..................

6,764

Sölvesborg.........

3,943

Öregrund (f) ......

1,201

Falköping .........

6,736

Hedemora .........

3,800

Skanör-Falsterbo.

1.097

Eksjö ...............

6,616

Vetlanda (f) ......

3,501

Östhammar (f) ...

1,078

Boden (f)............

6,517

Vimmerby .........

3,472

Sigtuna ............

1,031

Tranås (fj .........

6,436

Lindesberg.........

3,242

Trosa ................

800

Köping...............

6,395

Hässleholm (f) ...

3,238

Djursholm (f)......

6,221

Piteå..................

3,102

Av städerna äro 53 magistratsstäder och 26 fögderistäder. I 7 av de sistnämnda skall

finnas kommunalborgmästare, nämligen i Mölndal, Lidingö, Sundbyberg, Mjölby, Värnamo,

Nybro och Vetlanda.

Enligt lagen örn kommunalstyrelse i stad äger magistraten vaka över att av

fullmäktige eller allmänna rådstugan lagenligt fattade beslut bringas till verkställighet

av drätselkammaren eller för särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr

tillsatta styrelser, nämnder eller personer, som böra taga befattning

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majus proposition nr 207.

därmed, ävensom att åt staden donerad fast egendom och staden förunnade mkomstgivande

rättigheter bliva behörigen använda till sina bestämda ändamål.

Magistraten har vidare att vägra handräckning till verkställighet av olagliga

beslut samt tillsätter vid stadens förvaltning anställda tjänstemän, i den man

cj annat stadgats. Därjämte uppgör magistraten förslag till utgifts- och inkomststat

för staden samt har att taga viss befattning med uppbörd och indrivning

av kommunalutskylder ävensom med revision av de kommunala räkenskaperna.

Under magistratens ledning hålles allmän rådstuga. I fögderistaden

handhavas de uppgifter, som enligt vad nu nämnts tillkomma magistraten, av

stadsstyrelsen. . . ,

Enligt kommunala vallagen och lagen örn val till riksdagen upprattar magistraten

själv eller genom den tjänsteman, vilken debiteringen av kronoutskylder

åligger, den s. k. kronokassören, röstlängden, är valförrättare vid stadsful - mäktige-, kyrkofullmäktige-, landstingsmanna- och riksdagsmannaval samt verkställer

i allmänhet röstsammanräkning vid de båda först nämnda valen och i

större stad även vid landstingsmannavalen. I fögderistaden har stadsstyrelsen

enahanda åligganden, dock upprättas röstlängden av vederbörande häradsskrivare.

Magistraten eller någon dess ledamot är i allmänhet överexekutor för staden.

I denna egenskap har magistraten eller ledamot av magistraten den närmaste

tillsynen över utmätningsmannen i staden, stadsfogden, och genom inventering

hos honom övervakar magistraten eller någon dess ledamot hans indrivningsverksamhet.

Med avseende å debitering, uppbörd och redovisning av kronoutskylder

samt indrivning och redovisning av böter tillkommer det magistraten

att i större eller mindre omfattning själv ombesörja bestyren eller hava inseendet

över och i vissa fall även ansvaret för deras utförande. Mantalsskrivningen förrättas

under magistratens tillsyn som regel av kronokassören. I fögderistäder

handhavas nu nämnda uppgifter av statliga organ. Häradsskrivaren ombesörjer

sålunda debitering av kronoutskylder och mantalsskrivning, postverket omhänderhar

uppbörd och redovisning av kronoutskylder och landsfiskalen indriver

och redovisar kronorestantier och böter.

I fastighetsbildningslagen har magistrat tillagts befattningen med ärenden

angående fastställelse å avstyckning, fastighetsregistrets förande m. m. I

fögderistaden tillkomma dessa uppgifter länsstyrelsen.

Enligt en mångfald författningar falla inom magistratens såväl som inom

stadsstyrelsens arbetsområde statsadministrativa uppgifter av synnerligen

skiftande natur såsom rörande allmän säkerhet och ordning, djurskydd och

jaktvård, allmän samfärdsel, näringsväsen och offentligt notariat, byggnadsväsen,

hälsovård, sprithantering och utskänkningsväsen m. m.

I de städer med magistrat, örn vilka nu är fråga, är borgmästaren eller annan

ledamot av magistraten enligt polisreglementet för riket polischef i staden. I

fögderistaden tillkommer polischefskapet kommunalborgmästaren eller, där sådan

ej finnes, stadsstyrelsens ordförande. I sistnämnda städer har emellertid

landsfogden i länet ansvar för och ledning av polisväsendet. Motsvarighet därtill

Magistrats

statliga

uppgifter.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Majus proposition nr 207.

finnes icke i magistratsstäderna, i vilka polischefen sorterar direkt under länsstyrelsen.

I byggnadsnämnden skall magistraten utse en ledamot, vilken bör väljas

bland magistratens ledamöter. I hälsovårdsnämnden är polischefen självskriven

ledamot.

Aktuella

reformförslag.

1929 års

förslag.

Det av kommunalförvaltningssakkunniga år 1929 avgivna förslaget, vilket

avsag samtliga städer i riket, innebar i huvudsak inrättande av ett kommunalt

centralorgan med benämning stadsstyrelse. I stadsstyrelsen skulle den nuvarande

drätselkammaren uppgå, och den skulle vidare övertaga magistratens

kommunala uppgifter med undantag av legalitetskontrollen, vilken skulle upphora,

samt åtskilliga av magistratens statliga uppgifter, dock icke de polisiära,

vilka skulle tillkomma polischefen i staden. Stadsstyrelsen skulle utgöras av

en borgmästare såsom självskriven ordförande samt ytterligare minst fyra ledamöter,

varjämte hos stadsstyrelsen i städer med över 4,000 å 6,000 invånare i

regel skulle finnas anställd en stadsassessor. Borgmästaren och övriga ledamöter

skulle väljas av stadsfullmäktige eller, där sådana ej funnes av allmänna

rådstugan, borgmästaren för en tid av 6—10 år samt övriga ledamöter

r “te erforderllSt antal suppleanter för en tid av 4 år. Stadsassessorn skulle

il sattas av stadsfullmäktige. För borgmästaren voro ej några kompetensvillkor

uppställda, medan däremot stadsassessorn skulle antingen vara jurist

eller ock hava av Kungl. Majit befunnits kompetent för den befattning, varom

vore fråga.

ÄÄ1 , ?T f°rslaget avgav°s granden av länsstyrelserna i riket, av magistraterna,

års förslag. stadsstyrelserna, stadsfullmäktige och drätselkamrarna i städerna samt av

vissa sammanslutningar. En sammanfattning av yttrandena torde såsom bilaga

ia lögås vid detta protokoll (bilaga A).

I de flesta yttrandena vitsordas, att grundtanken i förslaget — inrättande

av ett kommunalt centralorgan — vore riktig och stöde i överensstämmelse med

tidens krav. Mot förslaget riktas emellertid av flertalet i ärendet hörda detaljanmärkningar

av skiftande natur. Sålunda återkomma ofta erinringar, att det

kommunala centralorganets belastande med administrativa uppgifter vore

mindre önskvärt, att fara förefunnes, att förslaget, därest det antoges, skulle

medföra en överorganiserad tjänstemannaförvaltning, i all synnerhet i städer

med 6,000—15,000 invånare, att den föreslagne borgmästarens ställning komme

pa grund av sättet för hans antagande att bliva i avsevärd utsträckning poliiskt

betonad, samt att ordföranden i det kommunala centralorganet borde vara

en kommunal förtroendeman, vald i samma ordning som för närvarande gällde

örn dylika befattningshavare.

1931 års

förslag.

Ombesörjandet

ar magistrats

kommunala

uppgifter.

1931 ars förslag,^ som är begränsat till städer utan magistrat men omfattar

samtliga dessa — således även fögderistäderna — har upptagit grundtanken i

1929 ars förslag örn inrättande av ett centralorgan i städerna. Någon ny

styreise skall emellertid icke tillskapas, utan drätselkammaren skall bibehållas

och under oförändrad benämning övertaga magistratens kommunala uppgifter,

b or att kammaren skall hilva i stånd att utöva en ledande ställning föreslås,

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

att kammaren skall erhålla tillfälle att avgiva yttrande till stadsfullmäktige i

praktiskt taget alla där förekommande ärenden. Liksom enligt 1929 års förslag

skall legalitetskontrollen försvinna. Ett par magistraten enligt kommunalstyrelselagen

åvilande detaljbestyr skola övertagas av annat organ än drätselkammaren.

Magistratens uppgifter beträffande valen övertagas av en för ändamålet

inrättad valnämnd. Röstlängd skall dock upprättas av den, som verkställer

debitering av kronoutskylder.

I syfte att trygga ett behörigt handhavande från drätselkammarens sida

av magistrats nuvarande tillsynsuppgifter över den kommunala förvaltningen

och att bereda en viss ersättning för legalitetskontrollens upphörande har bestämmelse

införts därom, att drätselkammaren skall biträdas av en kommunalborgmästare,

vilken skall vara skyldig att närvara vid kammarens sammanträden

och äga rätt att reservera sig mot fattade beslut. I stad med ett invånarantal

av 3,000 eller därunder behöver enligt förslaget kommunalborgmästare

ej finnas. Härför fordras emellertid medgivande av Kungl. Majit. Angående

kommunalborgmästares kompetens har skillnad gjorts mellan städer med 6,000

invånare och däröver samt mindre städer. I förra fallet skall han hava avlagt

för domarämbetets utövande föreskrivna kunskapsprov, i det senare har kansliexamen

ansetts tillfyllest. I båda fallen äger Kungl. Maj :t meddela dispens för

den som på grund av annan utbildning eller längre tids verksamhet i kommunala

värv eller eljest i allmän tjänst funnits skickad att innehava den befattning,

varom är fråga. Kommunalborgmästare skall enligt förslaget väljas av

stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av allmänna rådstugan. Förordnande

å befattningen utfärdas av länsstyrelsen. I princip skall kommunalborgmästaren

vara oavsättlig, dock skall han kunna entledigas förutom vid viss

ålder och oförmåga till tjänstgöring, i fråga varom bestämmelser meddelats i

viss anslutning till civila pensionslagen -— örn länsstyrelsen funnit skäl föreligga

för bifall till framställning av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av

allmänna rådstugan örn entledigande, saframt förslag därom väckts av drätselkammaren

med minst två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes röster och

antagits av stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan med enahanda pluralitet.

Drätselkammarens sammansättning skall enligt förslaget bliva oförändrad.

I reglementet för drätselkammaren skall dock kunna bestämmas, att kommunalborgmästaren

skall vara självskriven ledamot av kammaren.

Valnämnd skall bestå av kommunalborgmästaren såsom ordförande samt två

ledamöter jämte suppleanter för dem, valda av stadsfullmäktige för 4 år. Finnes ej

kommunalborgmästare i staden, skall landsfiskalen i orten vara ordförande. Valnämnden

skall liksom magistraten kunna utse deputerade att vara valförrättare.

Av magistratens statliga uppgifter skola överexekutorsgöromålen samt förut

omförmälda uppgifter enligt fastighetsbildningslagen tillkomma länsstyrelsen.

I fråga örn överexekutorsgöromålen förutsättes dock, att Kungl. Majit skall

kunna förordna kommunalborgmästaren till överexekutor för staden. Beträffande

magistratens befattning med debitering, uppbörd och redovisning av

kronoutskylder, indrivning och redovisning av böter samt mantalsskrivning

föreslås, att länsstyrelsen skall övertaga kontrollen över den eller de tjänstemän,

som handhava nämnda åligganden. Den magistraten enligt polislagen tillkom
-

Ombesörjandet

av magistrats

statliga

uppgifter.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Yttranden

över 1931

års förslag,

Stads
förbundet.

24

Kungl. Majus proposition nr 207,

mande befogenheten att i stad. där polisnämnd icke finnes tillsatt, avgiva

yttrande angående sökande till vissa befattningar, skall enligt förslaget övertagas

av drätselkammaren. Denna skall ock träda i magistrats ställe i fråga

örn den befattning, magistraten har att taga med antagande av kommunalstadgar,

samt anvisande av allmänna avstjälpningsplatser för snö, is, byggnadsavfall,

fyllnadsämnen m. m.

1 byggnadsnämnden ska11 kommunalborgmästaren vara självskriven ledamot,

.rolischefskapet skall enligt förslaget utövas av kommunalborgmästaren. Liksom

i den nuvarande fögderistaden skall emellertid landsfogden hava ansvaret

tor och ledningen av polisväsendet i staden. Såsom polischef tillkommer det

kommunalborgmästaren att vara självskriven ledamot av hälsovårdsnämnden.

Svenska stadsförbundet, som beretts tillfälle avgiva yttrande över de sak•

^oningas förslag, har genom sin styrelse överlämnat dels utlåtande i ämnet dels

och protokoll vid en av förbundet anordnad konferens i frågan. Därjämte hava

styrelserna för föreningen Sveriges stadsdomare och föreningen Sveriges stadsfiskaler

inkommit med yttranden över förslaget.

Styrelsen för svenska stadsförbundet har anfört följande:

„ Styrelsen Ilar på, sin tid haft tillfälle att avgiva yttrande över de s k 19?8

ars kommunalforvaltningssakkunnigas 1929 avgivna betänkande angående kommunalioryaltnnigens

ordnande i städerna efter processreformens genomförande

(i det f oljande betecknat som 1929 års förslag). I sitt den 9 januari 1931 avgivna

utlåtande framhöll styrelsen, att man, åtminstone under en övergångstid

syntes fa rakna med frenne olika förvaltningstyper i städerna: städer med

magistrat, stader med stadsstyrelse enligt kommunalförvaltningssakkunnigas

förslag och stader med fögderistädernas hittillsvarande organisation. Avgränsmngen

i vart fall mellan de två sistnämnda förvaltningssystemen syntes bliva

foga rationell Med erinran om detta tidigare påpekande vill styrelsen nu till

en början uttala sm tillfredsställelse över, att det föreliggande förslaget fått

avse samtliga stader utan magistrat. En i praktiken ohållbar dualism har därmed

undvikits. Uppdelningen på olika förvaltningstyper bör uppenbarligen

icke göras med hänsyn till tidpunkten för den särskilda stadsdomstolens upphörande

utan pa sätt nu är föreslaget efter städernas olika behov av en mera

elfer mindre omfattande förvaltningsorganisation. Sedan riksdagen i princip

numera uttalat sig för ett bibehållande, åtminstone tills vidare, av stadsdomstolarna

i ett stort antal städer och frågan örn en omorganisation av stadsförvaltningen

därigenom kunnat för närvarande väsentligt begränsas, har problemets

lösning uppenbarligen också avsevärt förenklats. Ju mera skiftande

de llragakommande städerna äro till sin storlek och allmänna struktur desto

besvärligare ar det givetvis att utforma en organisation som ens i stort sett

kan passa dem alla. Men örn det i sinom tid gäller att gå vidare på reformvägen,

mäste det helt visst vara värdefullt att kunna bygga på erfarenheter

frände mindre städernas tidigare genomförda förändringar i förvaltningsorganisationen.

Skall man överhuvud utan olägenheter kunna framgå i etapper,

mäste det vara en bestämd förutsättning, att man redan från början bygger

pa en grund, som kan tänkas uppbära även de större städernas organisation.

orvaitnmgen i dessa måste visserligen ytterligare utbyggas, men en motsättnmg

i sjafva principerna för organisationen vore ur många synpunkter olycklig.

Såvitt styrelsen kunnat finna, synes man emellertid icke behöva befara några

avsevardare svårigheter i detta avseende med det nu förliggande förslaget. Utan

att "V1™6 "IT''1 ,på f„ragan, må har endast erinras om att under diskussionen

örn 1929 ars förslag fran sa stora städer som Malmö och Uppsala vitsordats,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

att en ändamålsenlig organisation av förvaltningen kan vinnas genom att förläna

drätselkammaren en central och ledande ställning, d. v. s. med tillämpning

av den princip, 1931 års förslag bygger på. Ett oeftergivligt villkor för genomförandet

av det föreliggande förslaget måste emellertid vara, att en blivande

omorganisation även av de större städernas förvaltning icke kan väntas nödvändiggöra

nya genomgripande reformer i nu ifrågakommande städer.

I sitt yttrande över 1929 års förslag uttalade styrelsen, att. de sakkunniga

sökt i görligaste mån bygga på rådande förhållanden i förvaltningen. När förslaget

baserat den ledande myndigheten på den nuvarande drätselkammaren,

stöde detta också väl i samklang med utvecklingen hittills i städernas förvaltningar.

Mot själva grundtanken i förslaget förklarade styrelsen sig därför icke

hava någon invändning att göra. Styrelsen är beredd att låta detta generella

omdöme gälla även själva grundtanken i det nu föreliggande förslaget till magistratsbestyrens

ombesörjande i de magistratslösa städerna. Detta .förslag bygger

uppenbarligen på 1929 års. Men 1931 års sakkunniga hava varit i det lyckliga

läget att kunna tillgodogöra sig den kritik, som framkommit från städernas

sida mot det förra förslaget. Tack vare den redan berörda omständigheten, att

1931 års förslag avser ett mera begränsat antal städer, har uppgiften också i

övrigt varit lättare. Man har nu begränsat sig till »magistratsbestyrens ombesörjande»,

medan 1929 års förslag hade en vidare syftning till förvaltningen

i sin helhet. Det är då naturligt om det tidigare betänkandet i större utsträckning

än det senare kommit in på frågor, där ståndpunkten varit ägnad att

framkalla kritik. Styrelsens huvudanmärkning mot det tidigare förslaget var

den, att detsamma syntes alltför snävt binda städerna, i deras strävan att erhålla

den för varje fall lämpligaste organisationen av sin förvaltning. Då 1931

års sakkunniga med sin uppläggning av frågan icke haft anledning att gå i

detalj, kan en liknande anmärkning icke med samma fog riktas mot deras

förslag. Även 1931 års förslag synes dock hava tillräckligt angivit själva

ramen för förvaltningen och det torde kunna ifrågasättas, huruvida överhuvud

en lagstiftning örn städernas självstyrelse bör gå längre.

Även mot det nu föreliggande »förberedande» förslaget av 1931 synas dock

vissa anmärkningar med skäl kunna riktas. Styrelsen måste emellertid, med

beklagande konstatera, att den tid, som tillmätts styrelsen för granskningen

knappast stått i rimlig relation till förslagets utomordentligt stora och. ingripande

betydelse för de av detsamma berörda städerna. Självfallet kan ej heller

en granskning hos städernas centrala organisation ersätta det utredningsmaterial,

som framkommer, då samtliga de berörda städerna själva få. tillfälle att bedöma

ett dem intimt berörande förslag, var och en ur sina speciella synpunkter.

Då styrelsen fann det ovisst, örn ett sådant tillfälle i det nu aktuella fallet

skulle beredas dem, gick styrelsen i författning örn anordnande av en konferens

med ombud för de av ärendet berörda städerna. Vid konferensen, som ägde

rum i Stockholm den 5 december 1931, diskuterades utöver nu föreliggande

lör sia g också ett inom justitiedepartementet utarbetat utkast till lag örn stads

och landsbygds förenande i judiciellt hänseende. Styrelsen bilägger här . ett

exemplar av det tryckta protokollet från denna konferens med stenografiskt

upptecknade yttranden och tillåter sig hänvisa till dess innehall som komplettering

av den granskning av förslagets utformning på olika punkter, till vilken

styrelsen nu övergår.1

En bestämd förutsättning för hela den uppläggning, de sakkunniga givit

sitt förslag, är borttagandet av legalitetskontrollen. Med ett bibehållande av

1 Ej återgivet här. — Vid konferensen närvoro ombud från 51 magistratsstäder och IG

fögderistäder. Mot förslaget riktades i huvudsak samma anmärkningar som de, vilka framställts

av styrelserna för stadsförbundet och stadsdomareföreningen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majus proposition nr 207.

denna kan drätselkammaren, som närmare skall utvecklas i det följande, icke

givas den föreslagna ställningen i förvaltningen. Vid flera tillfällen och senast

i sitt yttrande över 1929 års förslag har styrelsen givit uttryck åt den uppfattningen,

att legalitetskontrollen bör kunna upphöra, örn i själva kommunalförvaltningen

införes ett stabilt, ämbetsmässigt element, som ger garantier för

formell ordning och stadga. Då även nu föreliggande förslag fyller sagda

villkor, synes det styrelsen icke böra väcka några betänkligheter att också för

städernas del släppa den legalitetskontroll, som redan nu saknas för landstings,

landskommuners, köpingars och municipalsamhällens del. Den »preventiva

legalitetskontroll»,_ den nuvarande magistratens ledamöter ofta varit i tillfälle

att utöva genom sitt frivilliga deltagande i det kommunala arbetet, skulle ju

ersättas av kommunalborgmästarens, och den efterföljande legalitetskontrollen

i form av vägrad verkställighet har som bekant allt mera förlorat sin betydelse.

Borttar man legalitetskontrollen, synes knappast någon reell anledning föreligga

att behålla en »magistrat» eller »stadsstyrelse», ställd »över» eller i vart

fall utanför den egentliga kommunalförvaltningen. En legalitetsprövande magistrat

med en°kommunalborgmästare, som på samma gång skulle vara drätselkammarens

rådgivande jurist, skulle också vara en mindre tilltalande organisationsform.

Infogar man »ämbetsmannaelementet» i den bestående förvaltningen,

tillföres denna därigenom en förstärkning, som man saimar i samhällen av

betydligt större omfattning än många av de här ifrågavarande städerna. Det

får icke förbises, då man diskuterar nu föreliggande organisationsproblem, att

de kommuner och samhällen, som administreras med tillämpning av lagen örn

kommunalstyrelse på landet, sedan länge haft en organisation av den typ, som

nu föreslås för städerna, såtillvida, att kommunal- respektive municipalnämnden

fungerat som verklig »kommunalstyrelse». Medan för dessa kommuners

vidkommande införandet av ett stabiliserande tjänstemannaelement i förvaltningen

försvårats genom rättspraxis och lagstiftning, skulle för städernas del

en motsvarande anordning garanteras i lagstiftningen. Skillnaden framträder

så mycket bjärtare, örn man erinrar sig, att landet har åtskilliga industrisamhällen

med 5,000—10,000 invånare, medan däremot åtskilliga av de städer,

vilkas organisation det nu gäller, stannat vid ett invånarantal under 2.000 å

3,000. Därmed vare icke sagt, att organisationen i nämnda industrisamhällen

i allo fungerar tillfredsställande. Jämförelsen med förhållandena i de större

landsbygdssamhällena torde. i vart fall visa, att slopandet av en fristående

magistrat eller stadsstyrelse icke kan anses innebära någon äventyrlighet i organisations

väg. Att förändringen icke heller är att beteckna såsom någon »degradering»

av dessa städer, torde framgå vid ett förutsättningslöst studium av

förvaltningen i de städer, som redan nu ligga under landsrätt. De nackdelar,

ur städernas synpunkt sett, som obestridligen följa med en landsrättsförläggning

ur rättsskipningens synpunkt, hava säkerligen, åtminstone vad själva

kommunalförvaltningen angår, ingen motsvarighet, då det gäller att slopa den

särskilda »övervakande» magistraten eller stadsstyrelsen.

Vill man ur kontinuitetens synpunkt bibehålla namnet stadsstyrelse, torde

däremot ingen annan väsentlig invändning vara att göra, än att detta skulle

innebära användandet av ett redan i anspråk taget namn för en institution med

nya. uppgifter, något som alltid är betänkligt. Samma anmärkning kan emellertid

uppenbarligen riktas mot bibehållandet av benämningen drätselkammaren,

som också har det emot sig, att namnet klart och tydligt anger en specialgren,

vilket framgår lika mycket av första ledet »drätsel» som av det andra

»kammaren». Utan att taga någon ståndpunkt i denna för reformen skäligen

betydelselösa namnfraga vill styrelsen erinra örn den av styrelsen tidigare

framförda beteckningen »stadsnämnd», som i vart fall är mera neutral.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majus proposition nr 207.

Med det nu sagda skall icke bestridas, att olägenheter kunna vara förenade

med drätselhammarens nya ställning. Så snart man tilldelar ett av förvaltningsorganen

en ledande roll, nedlägger man därmed ju alltid lätt i iörva

ningen ett frö till uppväxande motsättningar och stridigheter. Sådana äro emellertid

icke heller okända under nuvarande förhållanden och torde närmast

kunna väntas dämpade genom en klar föreskrift örn, vilken myndighet lödningen

skall tillkomma. Nu berörda olägenheter torde, i jämförelse med fördelarna

av en verklig ledning av förvaltningen, vara av relativt liten vikt. lie

torde för övrigt stundom vara att hänföra till motsättningar av mera personlig

art, mot vilka varje lagstiftning står mer eller mindre maktlös. Men naturligen

bör vid lagtextens utarbetande särskild uppmärksamhet ägnas åt allt, som kan

utjämna onödiga motsättningar inom förvaltningen. Örn det gäller ett omdöme

i stort, torde man knappast med fog kunna göra gällande, att drätselkammaren

i det föreliggande lagförslaget tillerkänts ett obehörigt inflytande med

hänsyn till stadens övriga förvaltningsnämnder.

Mycket befogad synes däremot den anmärkningen, att avgränsningen mellan

stadsfullmäktiges och drätselkammarens kompetensområden icke genomförts på

ett lyckligt sätt. De erinringar, som i detta avseende kunna göras, synas emellertid

mindre hänföra sig till själva den organisation, de sakkunniga torde hava

tänkt sig, än till den utformning denna kommit att få i lagtexten, inadvertenser

som torde sammanhänga med förslagets natur av »förberedande». Drätselkammaren

avses tydligen vara den myndighet, som inför stadsfullmäktige skall

bära huvudansvaret för »verkställighet och förvaltning». Med borteliminerande

av legalitetskontrollen böra magistratens nuvarande uppgifter i detta afseende

således överflyttas på kammaren. Men när det gäller stadsfullmäktige, äro

dessa att anse såsom uppdragsgivarna, som följaktligen icke skola kontrolleras.

Tvärtom utöva fullmäktige genom revisionen och prövningen av frågan örn

ansvarsfrihet sin kontroll över förvaltningsnämnderna, även drätselkammaren.

Lika litet som kommunalnämnden är överordnad kommunalstämma eller kommunalfullmäktige,

lika litet bör drätselkammaren överordnas stadsfullmäktige.

Fullständigt orimligt förefaller t. ex. förslaget, att drätselkammaren vid expedieringen

av underställningsärenden skulle beledsaga stadsfullmäktigebeslutet

med eget yttrande. I ett låneärende, där stadsfullmäktige ej följt drätselkammarens

förslag, skulle kammaren således kunna hos länsstyrelsen polemisera

mot fullmäktiges uppfattning. Ett lagstadgande, som kan få sådana konsekvenser,

förbjuder sig självt. Av praktiska skäl kan det kanske, vara lämpligt

att för här ifrågakommande städers del förlägga stadsfullmäktiges kansli till

drätselkammaren, där tjänsteorganisation finnes. Men att göra kansliet till

mellaninstans mellan staden och statsmakterna mäste vara uteslutet. Fran

högre myndighet kommande förslag bör således ga till fullmäktige utan mellaninstansen

drätselkammaren. Också på andra, med den av de sakkunniga övergivna

legalitetsprövningen sammanhängande punkter t. ex. rörande rätt att

sammankalla stadsfullmäktige, skyldigheten för fullmäktige att underrätta

kammaren örn sammanträdestider etc., synas magistraten nu åliggande .uppgifter

näppeligen böra överföras på kammaren. För borttagande av legalitetskontrollen

är det icke tillräckligt att från tillämpningen på drätselkammaren

undantaga andra stycket av § 45 i kommunallagen, da i första stycket talas örn

»lagenligt» fattade beslut; en prövning av lagenligheten konime ändock att

åvila kammaren. Omredigeringen av kommunallagen synes alltför schablonmässigt

hava ersatt ordet magistrat med drätselkammare. Den bär däremot

fixera drätselkammarens ställning såsom »ledande» myndighet inom. förvaltningen

men klart underordnad stadsfullmäktige. Magistraten har inflyttats

i drätselkammaren, men kammaren får icke i vissa avseenden placeras i den

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Majlis proposition nr 207.

ställning ovanför stadsfullmäktige, magistraten haft som ett statsmakten representerande

organ.

Det. torde icke kunna bestridas, att drätselkammarens arbetsbörda måste

väsentligen ökas genom kammarens ändrade ställning. I detta avseende torde

emellertid böra erinras därom, att de sakkunniga icke på något sätt fastlåst

organisationen av stadsförvaltningen i sin helhet. Frågorna örn centralisation

eller decentralisation löser varje stad, som den vill. I den mån drätselkammarens

nya uppgifter medföra behov av en avlastning i arbetsbördan i övrigt

genom inrättande av nya styrelser eller uppdelning på olika avdelningar och i

samband därmed utökande av antalet ledamöter lägger lagen intet hinder i

vägen för dylik anordning.^ Genom kommunalborgmästaren tillföres kammaren

också en arbetskraft, vartill motsvarighet nu vanligen saknas; juridiskt utbildad

stadsombudsman finnes endast i ett fåtal av de nu ifrågakommande

städerna. Denna omständighet torde vara ägnad att väsentligt underlätta

arbetet inom drätselkammaren, som för närvarande endast mera undantagsvis

torde kunna tillgodogöra sig den nuvarande borgmästarens juridiska och administrativa

erfarenhet, upptagen som denne är bl. a. av sin domaregärning.

Som styrelsen haft anledning erinra örn redan i sitt yttrande över 1929 års

förslag erbjuder föreliggande organisationsproblem en särskild svårighet i det

avseendet, att den nuvarande magistratens uppgifter till betydande del äro av

statsadministrativ natur. Enligt nämnda förslag skulle stadsstyrelsen vid sidan

av sina kommunala uppgifter också syssla med statligt administrativa göromål

av örn icke så krävande så dock tidsödande art. Styrelsen befarade, att stadsstyrelsen

ställning i förvaltningen komme att i oförmånlig riktning påverkas

av dessa göromål vid sidan av de rent kommunala uppgifterna. I sitt yttrande

antydde emellertid styrelsen också, att de statliga uppgifterna måhända främst

skulle kunna ombesörjas av en juridiskt utbildad tjänsteman, något som dock

vore ägnat att undandraga kommunalförvaltningen hans arbetskraft.

De sakkunniga hava nu följt den antydda linjen att överlämna en betydande

del av magistratens statliga uppgifter åt kommunalborgmästaren ensam. Härigenom

vinnes således, att drätselkammaren kan helt ägna sig åt sm kommunala

verksamhet, vilket synes innebära en betydande fördel. Vill man icke betunga

drätselkammaren med dessa ärenden, men ändock i största möjliga omfattning,

till förman för stadens invånare, bibehålla handläggningen hos myndighet inom

staden, torde knappast någon annan utväg stå till buds. Mot en uppdelning av

ärendena på ett flertal händer, såsom föreslogs i en promemoria till de s. k.

ekonomisakkunnigas betänkande, har styrelsen på sin tid bestämt uttalat sig.

Den redan berörda _ olägenheten, att kommunalborgmästaren betungas med en

del arbete av statlig art, till nackdel för kommunalförvaltningen, torde icke

vara den enda. Vissa av här ifrågakommande spörsmål torde t. ex. vinna på en

kollegial behandling av det slag, som varit möjlig inom magistraten. Vinsten

av denna handläggningsform torde dock icke böra överskattas. Vida viktigare

ärenden än dessa torde dock även inom städernas förvaltningar få avgöras

endast av en person. Kommunalborgmästarens ställning till kommunalförvaltningen

torde också i besvärligare fall medgiva ett dryftande med dess förtroendemän

av aktuella spörsmål, vilkas ändamålsenliga lösning tilläventyrs

kan tänkas befordrad genom en granskning även ur andra synpunkter än de

rent juridiska. Vill man sammanhålla den nuvarande magistratens statliga uppgifter

i så stor utsträckning som möjligt hos ett organ inom kommunen, torde

den nu anvisade utvägen sannolikt få betraktas som den framkomligaste, om

den än har sina stötestenar.

Betänkligare synes vara, att en del ärenden överflyttas till länsstyrelsen,

betänkligt redan med hänsyn till länsstyrelsens arbetsbörda men än mer med

hänsyn till de svårigheter, som beredas stadens invånare. Vad vid konferensen

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Majus proposition nr 207.

framkom rörande olägenheterna beträffande .särskilt handläggningen utav avstyckningsärendena

synes styrelsen förtjäna det allra största beaktande, da har

uppenbarligen föreligger en svag punkt i de sakkunnigas förslag, lyan ingen

annan utväg utfinnas än den nu föreslagna, synes det i vart tall nödvändigt

att på något sätt sörja för att ärendenas behandling hos länsstyrelsen icke blir

alltför tidsödande och besvärlig. Beträffande överexekutorsgöromalen mäste

det också anses särdeles önskvärt, att även dessa kunde fa omhänderhavas av

myndighet i staden. I detta avseende synes den föreslagna organisationen emellertid

giva städerna en viss valfrihet, då de genom att skaffa sig eh tor uppgiften

meriterad tjänsteman kunna tillförsäkra sig överexekutorsgöromalens

handläggning inom staden. . »» ■

Då magistraten efter processreformens genomförande nu skall avskallas i

ett stort antal städer, kunde det onekligen ligga nära till hands att upptaga till

överläggning frågan örn en verklig boskillnad stat och kommun emellan pa

detta område, så att enbart de rent kommunala funktionerna bibeholles hos ett

stadens organ, medan däremot åligganden, som endast för städernas del betalas

med kommunala medel, såsom uppbörd av kronoutskylder, restindrivning e c.,

övertoges av statens myndigheter för städernas lika väl som för landsbygdens

del. I och med ett upptagande av dessa frågor vöre man emellertid uppenbarligen

inne på ett särdeles invecklat problem, som i vart fall icke torde kunna

lösas enbart för nu ifrågakommande städer. Vissa länge aktuella, men alltjamt

olösta frågor, framför allt örn en reform av uppbördsväsendet, försvara också

för närvarande ett återupptagande av nu antydda, sedan länge dryftade,

problem. Den nuvarande kombinationen torde också onekligen hava vissa *°rdelar

med sig för såväl stadens förvaltning som för dess enskilda medborgare.

Örn dessa fördelar alltjämt rättvisligen kunna motivera städernas kostnader för

uppgifter, som på landsbygden betalas av staten, må i detta sammanhang

lämnas därhän. Det föreligger nu ingen utredning på detta område, och inom

den korta tid, som stått till buds för yttrandet, har det icke heller varit styrelsen

möjligt att uppdraga några riktlinjer för en reform i berörda avseende. ±5efinnes

det senare, att en anordning med fördel kan genomföras, som avkopplar

hithörande arbetsuppgifter från bl. a. kommunalborgmästaren, torde dennes

arbetskraft ändock i de flesta fall kunna av staderna tillfullo utnyttjas för

andra kommunala ändamål.

Bland de uppgifter av mera statlig karaktär, som skulle överflyttas pa den

till drätselkammaren knutna kommunalborgmästaren, är uppdraget att vara

polischef ägnat att ingiva betänkligheter. I fråga om den i 1929 ars förslag

förutsatta stadsstyrelsens förhållande till polisledningen framförde styrelsen

i sitt yttrande vissa synpunkter. Ledningen av polismyndigheten i en stad

borde, menade styrelsen, »ligga i händerna på en juridiskt och administrativt

välkvalificerad, med stadens förhållanden väl förtrogen och lätt tillgänglig

ämbetsman, anställd och avlönad på ett sätt, som kan garantera en självständig

ställning» Det torde icke kunna förnekas, att 1931 års sakkunnig!orsing lyder

åtminstone de flesta av de nyss citerade fordringarna. Men kombinationen i

och för sig kan knappast betraktas såsom fullt naturlig och torde i praktiken

kunna, befaras medföra en hel del svårigheter. Arten av kommunalborgmästarens

andra åligganden å ena sidan och hans ställning som polischef a den andra Ienle

göra det rätt svårt att finna personer, som äga goda kvalifikationer för bada

grenarna av verksamheten. Skulle det gälla ett chefskap för polisen av samma

innebörd som det, som nu utövas av borgmästare eller annan magistral sledamot,

skulle styrelsen utan tvekan avstyrka en sådan anordning. Men som bekant ar

landsfogden närmast under länsstyrelsen polischef i stad utan magistrat. Samma

vikt behöver således ej tillmätas nu ifrågavarande chefskap över slädens polis

beträffande personliga oell andra förutsättningar, sorn örn sa icke varit 1 alliä..

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Genom de föreslagna formerna för tillsättningen, till vilka styrelsen nedan

skall återkomma, torde man också fa anses hava tillförsäkrat kommunalborgmästaren

som polischef en »självständig ställning», såtillvida, att missnöje med

hans åtgärder icke utan vidare kan leda till hans avsättning, om än själva polischefsställningen

i och för sig bort motivera en ännu mera betryggande anställningsform.

Men vidtager kommunalborgmästaren i sin egenskap av polischef

åtgärder, som väcka ogillande i kommunala kretsar, torde detta knappast kunna

undgå att menligt inverka på hans inflytande och ställning i förvaltningen över

huvud. Emellertid måste ju chefsskapet över polisen och vad därmed sammanhänger

bekostas av stadens medel, och det torde därför i vart fall med hänsyn

till kostnaderna visa sig Wiva nödvändigt att lägga chefskapet hos en redan

befintlig1 tjänsteman, som till sitt förfogande har tjänsterum och skrivbiträde.

Att lägga chefskapet hos stadsfiskalen torde vara mindre lämpligt, när det

gäller även mindre städer, där stadsfiskalstjänsten stundom besättes med personer

ur poliskåren. Örn. länsstyrelsen i egenskap av högsta polismyndighet i

länet finge förordna polischef (utan kombination med kommunalborgmästarbefattningen),

skulle visserligen några av nu påtalade olägenheter bortfalla.

Men. säkerligen kunde det befaras, att en dylik polischef bleve mera känslig för

opinionens vindkast. Trots de olägenheter, den av de sakkunniga föreslagna

kombinationen erbjuder, vill styrelsen därför dock icke avstyrka förslaget på

denna punkt. Bestämmelser torde böra meddelas om, hur det skall förfaras

med vikarie vid förfall för polischefen.

Vad kommunalborgmästarens ställning i förslaget angår, har styrelsen redan

i det föregående indirekt i viss mån angivit sin ståndpunkt, som styrelsen nu

vill närmare utveckla.

Inför den ifrågasätta indragningen av rådhusrätten och magistraten har från

de mindre städernas, sida med skärpa framhållits, att man inom kommunalförvaltningarna

vore i hög grad beroende av speciellt borgmästarens juridiska

insikter. På samma gång har det vitsordats, att den magistraten formellt ålagda

legalitetsprövningen, där den förekommit, i realiteten utövats under det förberedande

arbetet inom förvaltningen. Det synes då stå i god överensstämmelse

med dessa synpunkter, att stadsförvaltningen får behålla det juridiska inslaget

och att detta får utnyttjas framför allt hos den ledande myndigheten, drätselkammaren.

Det motstånd mot kommunalborgmästareinstitutionen, som framförts, torde

i själva verket närmast vara motiverat av vissa farhågor för att befattningens

innehavare skulle få en alltför stark ställning inom förvaltningen och helt sätta

sin prägel på denna. I avseende å den av 1928 års kommunalförvaltningssakkunmga

föreslagne borgmästaren gav styrelsen på sin tid uttryck åt vissa farhågor

i sådant avseende och opponerade därför också mycket bestämt emot, att

borgmästaren skulle vara obligatorisk ordförande i stadsstyrelsen. Ur reella

synpunkter vöre det däremot utan verklig betydelse, örn han vore ledamot eller

ej. De sakkunniga av 1931 hava givit kommunalborgmästaren en ställning såsom

»biträde», främst at drätselkammaren. Mot detta synes ingen invändning

böra göras. Med denna ställning synes emellertid också böra följa, att föreskrifter

örn eventuell självskrivenhet i drätselkammaren (§ 55) böra utgå, så

mycket .hellre som .självskrivenhet synes mindre lämplig i en institution, som

kan väljas proportionellt. Ett tidigare i kommunalförordningen för stad ingående

stadgande av samma innebörd som det nu föreslagna borttogs också vid

1930 års. revision av kommunalförfattningarna. Med den ställning, som sålunda

skulle givas kommunalborgmästaren, bomme han i realiteten närmast att svara

mot de i en del av de nu ifrågakommande städerna redan befintliga stadsombudsmännen.

De från andra håll ur motsatta synpunkter anförda betänkligheterna

mot »biträdesställningen» torde heller icke få tillmätas större betydelse.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Det är dock ett faktum, att åtskilliga chefstjänstemän i drätseldirektörs-, stadsombudsmans-

eller stadskamrerareställning i våra städer, utan stöd av något

visst parti, utövat och utöva ett betydande inflytande på sina respektive staders

förvaltningar, utan att detta lett till någon för förvaltningen menlig motsattning

dem och förtroendemännen emellan. Teoretiskt sett skulle väl kommunalborgmästaren

kunna erhålla en »självständigare» ställning gentemot förvaltningen,

örn han placerades i en bibehållen kommunal magistrat. Men i manga

fall torde han då bliva »en ropandes röst» i förvaltningen. Den föreslagna ställningen

däremot ger honom i praktiken säkert möjlighet till positiva insatser.

En organisationsform, som ger kommunalborgmästaren de möjligheter tili inflytande,

som betingas av hans personliga kvalifikationer men ej heller större,

torde dock vara för staden lyckligast. Mot eventuella försök att ga utöver denna

ram torde drätselkammaren och stadsfullmäktige icke sakna mojligheter att

effektivt inskrida. Ju mindre omfattande stadens förvaltning är, desto tattare

torde det vara för förtroendemännen att »hålla trådarna i sm hand», och ju

mera den sväller ut, desto större behov torde det vara av en ledande tjänsteman.

Kommunalborgmästaren, är närmast tänkt som drätselkammarens tjänsteman,

men skulle han kunna anlitas även av övriga grenar av förvaltningen Att

hans arbetsområde på detta sätt lämnats oavgränsat med mojligheter till anpassning

efter lokala behov synes vara en fördel. Bestämmelserna örn hans

åliggande förutsättas emellertid intagna i ett av Konungen fastställt reglemente

Med en sådan anordning följa onekligen betydande olagenheter ur

städernas synpunkt. I och med underställandet av reglemente för kommunalborgmästaren

skulle staden nödgas underställa Konungen lragor om förvaltningens

inre organisation, som enligt gällande författningar staden för närvarande

— liksom magistratsstäderna även för framtiden — har att själv helt

avgöra Vid varje omorganisation, som skulle beröra den centralt stalia kommunalborgmästaren,

skulle en tidsödande underställmngsprocedur påkallan.

Underställningen av åliggandena torde främst motiveras av lönesättningen, b or

att kunna tillse, att kommunalborgmästaren får en avlöning, som är agnad att

tillförsäkra staden en fullgod kraft, torde det från statsmakternas sida anses

påkallat, att lönen prövas för kommunalborgmästaren liksom tidigare tor

magistratens ledamöter. Det torde emellertid förtjäna undersökas, örn den

vägen vore framkomlig, att löneprövningen skedde med hänsyn tagen tili den

arbetsbörda, författningarna ålade kommunalborgmästaren, i det enskilda tallet

naturligen bedömd med hänsyn bl. a. till stadens storlek, men att staden därutöver

ägde med honom fritt avtala örn ersättning för visst arbete, sekreterareuppdrag

etc. utom författningens ram. Det måste nämligen anses mycket litet

tilltalande, att de magistratslösa städerna skulle bindas, i sill organisation pa

ett holt annat sätt än de övriga. Att staten fastställer ej blott löner utan därutöver

också arbetsordning för de av städerna bekostade domstolarna ar doc

något helt annat än att statsmakterna beskära de magistratslösa stadernas

möjligheter att ordna själva den kommunala förvaltningen. Genom stadgande!!

i kommunallagen och lag örn kommunalborgmästare och länsstyrelsens ratt att

fastställa drätselkammarreglementet synes statsintresset på detta område kunna

vara till fullo tillgodosett. Kan man finna någon form för att undvika det

föreslagna opåkallade ingripandet därutöver i den kommunala självstyrelsen,

torde det icke heller vara omöjligt att så ordna med underställningen av loneoch

pensionsfrågorna, att ett formligt reglemente för värjo stads kommunalborgmästare

kunde undvikas. Vissa mimmifordrmgar torde kunna stipuleras i

lagen örn kommunalborgmästare, varefter av respektive länsstyrelse linge

tillses, att minst de lagstadgade förmånerna vöre i bindande former tilltorsakrade

kommunalborgmästaren. Denna prövning synes lämpligast kunna torelagas

av den myndighet, som äger utfärda förordnandet. Ett dylikt förtal nigs
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

sätt skulle uppenbarligen också vara ägnat att förenkla en föreslagen procedur

med speciella reglementen, som i praktiken, när det gäller så pass många städer,

som nu är fallet, säkerligen skulle visa sig mycket tungrodd.

Med vissa undantag äro ju städerna vana ej blott att bestämma avlöningen

för utan också att tillsätta sina tjänstemän. Kommunalborgmästaren har i det

föreliggande förslaget emellertid fatt en ställning, som torde få anses motivera

ett avsteg från principen. A. andra sidan hava städerna i lagutkastet tillförsäkrats

möjlighet att göra sig av med en befattningshavare, som visat sig

uppenbart olämplig, ett medgivande som torde vara ofrånkomligt med hänsyn

till kommunalborgmästarens allmänna ställning i stadens förvaltning. Styrelsen

har därför ingen invändning att göra på denna punkt.

Kär det ganér att lagstiftningsvägen införa en viss tjänsteorganisation bör

stallet den största hänsyn tagas till städernas ekonomi. I sitt yttrande över

1,29 ars förslag uttalade styrelsen, att befogade invändningar ur ekonomiska

synpunkter kunde göras för de mindre städernas del. Man borde söka utvinna

en organisationsform, som vore billigare än den då föreslagna men effektivare

an den nuvarande stadsstyrelseorganisationen. Som en utväg därtill anvisades

mindre stranga kompetensfordringar på tjänstemannaelementet. Denna väg

har också följts av 1931 års sakkunniga. Även för de större städernas del har

dispens trun juridisk utbildning medgivits. För städer under 6,000 invånare

iorutsattes kansliexamen. Aven om den nuvarande kansliexamen är betydligt

mera omfattande än den tidigare och även örn det visat sig att i enstaka fall

personer med enbart denna examen kunnat på ett framstående sätt bekläda

edande poster inom stats- och kommunalförvaltning, torde som allmän regel

dock kansliexamen fa anses vara en otillräcklig merit. Tack vare de föreslagna

dispensmojligheterna torde en skärpning av de regelmässiga villkoren ej heller

vara agnad att vacka betänkligheter. För kostnadsfrågan torde skärpningen

ej heller betyda något da genom förslaget, att kommunalborgmästarbefattniiigen

i stad med mindre an 6,000 invånare skall kunna få formen av bisyssla

nödig hänsyn torde hava tagits till småstädernas behov av en billig förvaltning

Med hänsyn till vad förut sagts, om de olika reglementena, vill styrelsen

^ororda, att medgivandet till befattningens anordnande som bisyssla införes

[Vn ,3eV k?mrnallagen el.ler 1 ],agen om kommunalborgmästare med rätt för

Kungl. Maj :t att avgöra varje uppkommande fall. Med nu berörda undantagsarr

jSy^e''SrVld, konferensen från flera håll med rätta kritiserade

kunnat °å andsflskal 1 kommunalborgmästares ställe i de minsta städerna

I fråga örn den tilltänkta dispensmöjligheten vill styrelsen i övrigt starkt

understryka vikten av att stadgandets formulering blir sådan, att den så långt

ske kail utesluter missbruk. Enbart »en längre tids verksamhet» i bl a kornig

^ nyn6S !'' 6X'' lekr„VS dispensanledning nog. Hänsyn bör framför

för ritt0 n t U art1e?1ej tl[1 tiden. Att det gäller verksamhetens betydelse

aUmanna och icke enbart förtroendet inom visst parti, torde få anses

X nl?PPre!\dag- For uppnåendet av partibelöningar måste dispensvägen

, f förhållanden vara stängd, örn stadgandet i fråga icke skall bliva

a\ tor förvaltningen ödesdiger art.

Med ledning av det föreliggande förslaget enbart torde det icke låta sig

kommu^ lhlart Moma ten arbetsbörda, som kan väntas komma att vila på

WvH ? t0rSTlaren'' Att! den i vissa av de ifrågavarande städerna kan bli

Ä"de, nog torda vara säkert. Det torde emellertid icke saknas möjligheter

att fran kommunalborgmastaren avlasta en hel del göromål av enklare art

ramst galler detta mahanda beträffande de statsadministrativa uppgifterna

HriwTrde S‘yna° Varaf aiT °n+ renk expeditionell natur. Men även protokollsng

torde i manga fall utan olägenhet kunna anförtros mindre kvalifi

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

cerad arbetskraft och torde för övrigt i icke så liten omfattning kunna ersättas

med anteckningar i föredragningslista eller andra tidsbesparande anordningar.

A. v betydelse synes vara, att kommunalborgmästaren icke av bagatellärenden

hindras att fullgöra den viktiga uppgiften att avgiva förslag till yttranden över

staden berörande lagstiftnings- och andra ärenden, i vilka stadens yttrande

inhämtas. Det torde å andra sidan vara önskvärt, att i städer med relativt

enkel förvaltning så mycket som möjligt kan läggas pa borgmästaren till förekommande

av en onödig fördyring av förvaltningen. Efter tillkomsten av en

kommunalborgmästare skulle säkerligen t. ex. på ett och annat hall drätselkontorets

tjänstemän med fördel kunna omhänderhava även kronouppbörden.

Styrelsen har här berört en del av de spörsmål, den föreliggande utredningen

omfattar. På grund av den korta remisstiden har styrelsens yttrande måst begränsas

till mera principiella uttalanden och framför allt kommit att i huvudsak

behandla den rena kommunalförvaltningen och mindre de statsadministrativa

uppgifterna. Det är styrelsens förhoppning, att det bilagda konferensprotokollet

skall kunna lämna ett värdefullt material vad åtskilliga i detta

yttrande ej berörda frågor angår.

Till sist vill styrelsen betona angelägenheten av, att städerna kunde beredas

tillfälle att i vanlig ordning avgiva yttrande över det föreliggande förslaget,

som, örn än baserat pa 1929 ars, dock innehaller betydelsefulla nyheter.

Även om en sådan remiss skulle förhindra förslagets framläggande för årets

riksdag, synes med ett sådant dröjsmål knappast vara förenad någon allvarligare

olägenhet vare sig ur rättegångsreformens eller städernas synpunkt. Skulle

emellertid av ena eller andra skälet detta önskemål icke kunna realiseras, vill

styrelsen starkt understryka vikten av att från departementets sida under det

fortgående utredningsarbetet på annat sätt ytterligare kontakt sökes med den

erfarenhet på hithörande område, som finnes samlad inom städernas förvaltningar.

Härvid synes böra representeras städer av olika storlek såväl med

som utan magistrat, så valda att en ensidig syn på problemen undvikes. Utan

en medverkan från städerna i ena eller andra formen torde det heller icke vara

möjligt att åstadkomma de kostnadsberäkningar av verkligt tillförlitlig art,

som enligt styrelsens mening ovillkorligen måste förutsättas föreligga vid

ärendets prövning inom riksdagen.

Styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare har anfört följande:

I likhet med de sakkunniga anser styrelsen, att i stället för den nuvarande

magistraten, som vid stads läggande under landsrätt skulle komma att upphöra,

bör inrättas ett kommunalt centralorgan med ledande och övervakande

ställning inom kommunen. Det är obestridligt, att magistraterna i stor utsträckning

förlorat den ställning såsom stadens styrelse, som 1862 års förordning

avsett; och av de sakkunnigas betänkande, framgår, att ej heller stadsstyrelserna

i fögderistäderna förmått hävda ställningen av överordnat kommunalt

organ. Anledningen till dessa förhållanden har otvivelaktigt varit den.

att varken magistraten eller stadsstyrelsen fått erforderlig befattning med förvaltningens

olika grenar. Genom att hos samma myndighet sammanföra såväl

drätselkammarens som magistratens kommunala befogenheter och skyldigheter

bör man kunna få en verklig styrelse för staden, men denna bär då också erhålla

en benämning, som angiver denna dess ställning. De sakkunniga hava föreslagit,

att denna myndighet skall benämnas drätselkammare, och skälet härtill

synes vara, ali drätselkamrarna i åtskilliga städer tagit sig en ledande ställning

och därför betraktas som .en centralstyrelse för sindén. Men då det gäller

en benämning, som skall bliva beståndande för framtiden, och namnet »drätselkammares''

ingalunda ger uttryck för ifrågavarande myndighets ställning, anser

.styrelsen, att benämningen »drätselkammare» bör utbytas mot »stadsstyrelsen

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 115 höft. (Nr 207.) 2084 31 3

Stadsdomare
föreningen.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majus proposition nr 207.

Vad beträffar de statliga uppgifter, som åvila magistraterna, synas de, såsom

de sakkunniga föreslagit, lämpligen böra i huvudsak överflyttas å en befattningshavare,

som tillika skall vara ledande kommunal tjänsteman. De sakkunniga

föreslå, att denne tjänsteman skall benämnas kommunalborgmästare

samt hava att biträda drätselkammaren vid fullgörande av de åligganden, som

tillkomma denna, med rätt att deltaga i dess överläggningar men ej i besluten

och få sin särskilda mening antecknad till protokollet. Genom att kommunalborgmästaren

sålunda på en gång skulle vara både ledande inom den kommunala

förvaltningen och biträde åt den myndighet, som skulle omhänderhava

denna förvaltning, komme han emellertid enligt styrelsens mening i en skev

ställning, som skulle örn icke omöjliggöra så dock i hög grad försvåra möjligheterna

för honom att hävda sin ledande ställning och att på tillfredsställande

sätt fullgöra de åligganden, som böra på honom i nämnda egenskap ankomma.

Till följd av att partipolitiken tyvärr alltför mycket fått göra sig gällande

även på det kommunala området kan man med allt skäl befara, att det härskande

partiet skulle få den uppfattningen, att kommunalborgmästaren såsom biträde

har att rätta sig efter dess önskemål. Detta skulle med en självständig och dugande

kommunalborgmästare knappast kunna undgå att leda till obehagliga

och skadliga konflikter.

För att kommunalborgmästaren verkligen skall kunna bliva ledande,

initiativtagande och övervakande inom den kommunala förvaltningen är det

således enligt styrelsens uppfattning nödvändigt att han erhåller en starkare

ställning än de sakkunniga sålunda tilltänkt honom. Att magistraternas ledamöter

såsom förut antytts icke kunnat göra den insats i det kommunala livet,

som 1862 års förordning avsett, har utan tvivel haft sin grund däri, att de

icke såsom ledamöter i stadsfullmäktige eller drätselkammaren eller andra förvaltande

styrelser av betydenhet fått erforderlig kontakt med och inflytande

på förvaltningen. Det synes därför angeläget, att då man nu vill genom kommunalborgmästaren

och en central stadsstyrelse få en kraftig och målmedveten

ledning inom förvaltningen, man icke gör sig skyldig till liknande misstag vid

organisationens utformning. Till undvikande härav bör kommunalborgmästaren

icke bliva biträde åt utan ledamot av centralstyrelsen, varigenom han även erhåller

den betydelsefulla möjligheten att väcka förslag, och det kan ifrågasättas,

örn det icke vore till gagn att han även bleve ordförande. Då kommunalborgmästare

komma att utses just med hänsyn till att de skola vara lämpliga

att hava ledningen av den kommunala förvaltningen och icke, såsom förhållandet

nu är med borgmästare, att vara ordförande i rådhusrätt, bör man kunna

förvänta, att de skola vara särskilt skickade att omhänderhava ordförandeskapet

i den centrala styrelsen.

De statsadministrativa uppgifter, som åvila magistraterna, torde beträffande

de städer, varom nu är fråga, icke vara av större omfattning och betydelse,

än att de till den del de föreslagits skola överflyttas å kommunalborgmästaren

kunna omhänderhavas av honom med biträde av de befattningshavare,

som vid omorganisationen stå till vederbörande magistrats förfogande, och avgöras

av honom ensam. I stort sett skulle kommunalborgmästaren inträda i

magistratens funktioner samt i stället för att omhänderhava ordförandeskapet

i stadens domstol och hava befattning med rättsvården, bliva ledande, initiativtagande

och övervakande i den kommunala förvaltningen. Frågan om vilka

detaljuppgifter i förvaltningen, som böra anförtros kommunalborgmästaren,

synes böra upptagas till prövning vid den utredning, som skall föregå en omorganisation,

och bliva beroende av förhållandena i varje stad för sig. Därest

1 egalitetskontrollen över stadsfullmäktiges beslut anses fortfarande böra bibehållas

torde denna även kunna anförtros kommunalborgmästaren.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Majus proposition nr 207.

Med hänsyn till att kommunalborgmästaren skall komma att övertaga det

huvudsakliga av magistratens nuvarande statsadministrativa uppgifter och då

även överexekutors och notariepublicbefattningarna i regel torde komma att

anförtros honom anser styrelsen, att som kompetensvillkor mäste uppställas,

att han skall hava avlagt för utövande av domarämbetet föreskrivna kunskapsprov,

i följd varav styrelsen avstyrker upptagandet av de i § 1 av utkastet till

lag örn kommunalborgmästare omförmälda undantag. Endast under förutsättning

att ifrågavarande befattningshavare erhåller nämnda statsadministrativa

uppgifter och för honom uppställas berörda kompetensvillkor bör han enligt

styrelsens uppfattning erhålla benämningen kommunalborgmästare. I annat

fall synes den i Finland aritagna benämningen stadsdirektör böra komma till

användning. Uppfyller kommunalborgmästaren nämnda kompetensvillkor bör

han vara självskriven ordförande i valnämnden, och det kan sättas ifråga om

det icke vore till gagn för staden, att han även finge befattning med fastighetsregistret

samt med godkännande av plan för avstyckning av fastighet och meddelande

av fastställelse å verkställd avstyckning.

I städer, som anse sig icke hava tillfälle att avlöna en kommunalborgmästare

med den utbildning och ställning, som här förut angivits, torde de kommunala

sysslanden, som enligt § 55 mom. 2 av de sakkunnigas förslag till ändring av

lagen örn kommunalstyrelse i stad tänkts skola åligga kommunalborgmästaren,

kunna anförtros åt en ombudsman eller sekreterare. Att fullgörandet av magistratens

nuvarande statsadministrativa bestyr och åligganden skulle, på sätt

de sakkunniga föreslagit, i städer med 3,000 invånare eller därunder anförtros

landsfiskalen i orten, anser styrelsen ur många synpunkter synnerligen olämpligt.

Styrelsen för föreningen Sveriges stadsfiskaler anför bland annat följande:

Förslaget synes icke bidraga till att skänka fasthet och reda i stadsförvaltningen.

Att det gamla magistratsinstitutet så småningom glidit bort ifråga

örn fullgörande av sin tillsynsmyndighet över den kommunala förvaltningen

är ett förhållande, som på mindre radikalt sätt bort kunna ändras utan införande

av ett nytt, till sina verkningar tvivelaktigt institut, vilket med fog

kan befaras bliva en lekboll för de politiska partierna och ingalunda kan vara

ägnat att stärka och giva stadga åt deli kommunala förvaltningen. — I åtskilliga

tidigare framlagda förslag har förutsatts, att stadsfiskalerna skulle

bliva polischefer. En sådan anordning synes vara naturlig, då praktiskt taget

stadsfiskalerna redan äro polischefer — i vissa fall särskilt förordnade. —

ehuru 1925 års polislagstiftning formellt infört andra polischefer, för vilka

instruktion saknas och vilka i allmänhet hava föga eller intet att befatta sig

med polisväsendet. -— Från olika håll har till styrelsen inkommit klagomål

över förslaget att i åtskilliga städer — de med mindre än 3,000 invånare —

polischefskapet skulle komma att innehavas av vederbörande landsfiskal. Det

hemställes, att i varje fall sådan ny polischefsinstitution icke måtte förverkligas,

så länge nuvarande stadsfiskaler äro i tjänst.

Stadsfiskals
föreningen.

Till en början torde jag få något beröra ärendets formella behandling, närmast

med hänsyn till dc yrkanden, som framställts angående ärendets utremitterande

till de kommunala myndigheterna.

Såsom framgår av det av svenska stadsförbundets styrelse avgivna utlåtandet,

har styrelsen betonat angelägenheten av att städerna kunde beredas

tillfälle att i vanlig ordning yttra sig över de sakkunnigas förslag i ämnet

samt att, om detta önskemål icke kunde realiseras, från departementets sida

Departe
ments
chefen.

Ärendets

formella

behandling.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majus proposition nr 207.

ytterligare kontakt söktes med den erfarenhet på hithörande område, som funnes

samlad inom städernas förvaltningar. Från vissa städer hava ock yrkanden

framställts örn remiss av förslaget. I anledning härav tillåter jag mig erinra

därom, att frågan örn stadsförvaltningens organisation vid upprepade tillfällen

under de senaste åren varit föremål för utredningar, vilka underställts städerna

jämte andra, såväl myndigheter som enskilda sammanslutningar, för yttrande.

Av nämnda utredningar är nu särskilt av intresse 1929 års betänkande angående

kommunalförvaltningens ordnande i städerna efter processreformens

genomförande. Detta har varit remitterat till länsstyrelserna, till magistrater

och stadsstyrelsen stadsfullmäktige och drätselkamrar i städerna, till svenska

stadsförbundet samt till åtskilliga föreningar av tjänstemän i städerna såsom

stadsdomarna, stadsombudsmännen m. fl. Det rika material, som härigenom

och icke minst från de kommunala myndigheternas egen sida förebragts, har

tillgodogjorts vid den överarbetning av 1929 års betänkande, vilken givit till

resultat det nu föreliggande förslaget. Detta upptager grundtanken i 1929 års

förslag, tillskapandet av ett centralorgan i städernas styrelser, och vid förslagets

närmare utformande såväl i denna del som eljest hava de framställda

erinringarna i stor utsträckning vunnit beaktande. Förslaget har därefter varit

föremål för en ingående överläggning vid den av stadsförbundets styrelse anordnade

konferensen i december 1931, därvid så gott som samtliga berörda

städer

hållits icke ägt bemyndigande att göra för städerna bindande uttalanden har

naturligen icke utgjort något hinder för dem att yttra sig örn de erinringar och

önskemål, som kunde vara att framställa från städernas sida beträffande förslaget,

och även om, på sätt gjorts gällande, allenast en kort beredelsetid stått

deltagarna till buds, torde tiden likväl hava varit fullt tillräcklig för att sätta

dem i tillfälle att taga del av förslagets nyheter och att överväga deras lämplighet

ur de egna städernas synpunkter. Vidare är att märka, att städernas

egen organisation, stadsförbundet, genom sin styrelse liksom ock styrelserna för

föreningen Sveriges stadsdomare och föreningen Sveriges stadsfiskaler inkommit

med yttranden. Varken vid konferensen eller i nämnda yttranden hava emellertid

erinringar framställts i mera avsevärd omfattning, och de gjorda anmärkningarna

beröra ingalunda förslagets huvudgrunder utan rikta sig allenast

mot dess detaljer, låt vara betydelsefulla sådana. Med hänsyn till nu

anförda omständigheter har jag funnit förslagets utremitterande till städerna

näppeligen kunna förväntas hava lett till anförandet av nya synpunkter å

frågan. Å andra sidan skulle ärendets utställande ånyo å en vidlyftig remiss

hava förorsakat, att med dess avgörande måst anstå ytterligare ett år. Detta

skulle hava varit så mycket olägligare, som frågan om rättsskipningens ordnande

i åtskilliga mindre städer till följd av inträffade vakanser sedan någon

tid kräver sin lösning, och avgörande dessförinnan bör träffas, huru den framtida

förvaltningen i stad utan magistrat skall vara ordnad. På de skäl jag

sålunda angivit har jag ansett mig nu böra upptaga förevarande spörsmål till

behandling. Därvid hava såsom redan nämnts biträtt särskilda sakkunniga,

vilka på grund av mångårig kommunal verksamhet äga ingående känne
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

dom om städernas förvaltning och de olika omständigheter, som höra beaktas

vid en reform av densamma. Dessa sakkunniga äro ense med mig beträffande

det förslag jag ämnar framlägga. Under hand har jag ock dryftat vissa spörsmål

med sakkunniga personer, såväl kommunalmän som andra.

Såsom förut nämnts, föreligga sedan länge ur enbart kommunala synpunkter LagstHtkrav

på en reform av kommunalförvaltningen i stad. En sådan reform kan hnvndgrun

tydligen ej nu avse samtliga städer. Förutom de magistratsstäder, i vilka der.

magistraterna avvecklas, torde emellertid de därmed i åtskilliga hänseenden Förslagets

nära jämförliga fögderistäderna böra inbegripas under en reform. Härigenom '' a^rffdee S''

vinnes såtillvida enhetlighet i städernas förvaltning, att för samtliga städer

utan egen jurisdiktion formerna för förvaltningen bliva ensartade och den

nuvarande olikheten mellan fögderistäder med och utan kommunalborgmästare

bringas att upphöra. I det föregående har upplysning lämnats angående vilka

städer, som kunna bliva föremål för en reform, och deras folkmängd den 31

december 1930.

De brister, som, på sätt nyss antytts, vidlåda den kommunala styrelsen i Ombesörjanstad,

hänföra sig just till det organ, som nu i vissa städer är ifrågasatt till av- magjstnu

skrivning, nämligen magistraten. Lagen den 6 juni 1930 örn kommunalsty- kommunala

reise i stad har — örn ock icke, såsom 1862 års förordning, uttryckligen — UPP9‘Hertilia

g t magistraten ställning av stadens styrelse, men någon motsvarighet härtill

finnes numera knappast i verkligheten. På grund av ett flertal samverkande orsa- munait cenker,

väl i första hand städernas starka självstyrelsekrav, hava bestämmelserna om traiorgan.

nu ifrågavarande styrelsefunktioner sedan ganska lång tid tillbaka i stort sett

förlorat sin betydelse. Ä andra sidan har endast i ett hänseende ersättning

härför skapats. I den nya kommunallagen för stad har nämligen i 24 §

stadgats, att innan ärende, som beretts annorledes än av drätselkammaren eller

allmänt beredningsutskott, företages till avgörande av stadsfullmäktige, tillfälle

skall lämnas kammaren eller utskottet att avgiva yttrande däröver. Frånsett

nämnda stadgande tillförsäkrar lagstiftningen icke i verkligheten stadsförvaltningen

något ledande organ. Vad särskilt verkställigheten angår, tillkommer

denna ett flertal var för sig arbetande nämnder eller styrelser. Det sålunda

anförda har väl närmast avseende å magistratsstäderna men lärer, såsom

i både 1929 och 1931 års förslag framhållits, äga tillämpning jämväl på fögderistäderna.

Ej heller i dessa städer, vare sig de hava kommunalborgmästare

eller icke, har stadsstyrelsen förmått hävda en verkligt ledande ställning.

Att en fullt ändamålsenlig förvaltning icke kan skapas, så länge styrelseuppgifterna

såsom för närvarande i stadskommunerna är fallet i viktiga hänseenden

äro splittrade, ligger i öppen dag. På sätt i 1929 års betänkande andres,

måste såsom en nödvändig förutsättning för en rationell kommunalförvaltning

uppställas kravet på alt förvaltningen är underkastad en enhetlig

ledning, som, med överblick över hela förvaltningsområdet, har befogenhet till

initiativ hos den beslutande myndigheten, tillfälle att planmässigt låta bereda

alla där förekommande ärenden samt ansvaret för att fattade beslut behörigen

verkställas. Strävanden att ernå en dylik koncentration av stadsförvaltningen

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majus proposition nr 207.

utmärka också de olika reformförslag, som under senare tider framkommit,

men meningarna hava växlat, huru koncentrationen lämpligen borde åvägabringas,

något som delvis berott pa vilka städer nyregleringen av förvaltningen

skulle avse. Stadsstyrelsekommissionen föreslog sålunda i sitt år 1917 avgivna

betänkande vilket legat till grund för 1920 års lagstiftning örn stadsstyrelse

med kommunalborgmästare — inrättande av en stadsstyrelse med uppgift

att tillse i främsta rummet förvaltningens formella sida och att övervägande

fungera såsom den ordnande centralmyndigheten i stadens förvaltning; ärendenas

sakliga behandling borde ligga hos de egentliga kommunalmyndigheterna

och drätselkammaren intaga ställning av stadens regering. Svenska stadsförbundets

styrelse uttalade sig år 1919 för ett övervägande, huruvida icke magistraterna

kunde fullständigt avvecklas såsom kommunal myndighet samt regeringsfunktionerna

sammanföras hos drätselkammaren, vilken örn man så ville

skulle bliva den nya kommunala magistraten. Enligt 1929 års förslag skulle

det nya centralorganet utgöras av en stadsstyrelse, i vilken drätselkammaren

skulle uppgå. Och 1931 års förslag, som blott gäller städer utan magistrat,

innebär i princip, att drätselkammaren själv skall bliva det nya centralorganet

och såsom sådant i huvudsak övertaga magistratens styrelseuppgifter enligt

kommunalstyrelselagen.

Vid det övervägande jag ägnat spörsmålet har jag för min del kommit till

den uppfattningen, att för de städer, örn vilka nu är fråga, den för förvaltningen

nödiga koncentrationen pa ett lämpligt sätt skall kunna vinnas genom

att i enlighet med 1931 års förslag låta drätselkammaren med bistånd av en

kvalificerad tjänsteman, kommunalborgmästare, bliva stadens styrelse. Till denna

min mening har särskilt medverkat den utveckling, som sedan länge ägt rum

i de flesta städer och vilken betecknats av drätselkammarens alltmer växande

inflytande. Samtliga tidigare förslag hava även, örn ock i olika former, tillerkänt

drätselkammaren en ledande ställning. Och i de över 1929 års betänkande

avgivna yttrandena har grundtanken däri — tillskapande av ett styrelseorgan

genom drätselkammarens ombildning — i övervägande mån mötts med

gillande. Till förmån för det nu föreliggande förslaget har svenska stadsförbundets

styrelse liksom ock styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare i

princip uttalat sig. En betydande förtjänst hos detsamma ligger enligt min

mening däri, att det endast i mindre man rubbar de bestående förhållandena.

Drätselkammaren skall principiellt bibehållas oförändrad ehuru erhålla bistånd

av kommunalborgmästaren, och i den kommunala styrelsen i övrigt äro blott

smärre jämkningar, föranledda av drätselkammarens nya ställning, påkallade.

Särskilt är att märka, att allenast en jämförelsevis obetydlig nyorganisation

föreslås. Den enda befattning, som skall inrättas, är kommunalborgmästarbefattningen,

men de uppgifter, som böra ombesörjas av kommunalborgmästaren,

utföras redan nu i viss utsträckning i många städer av tjänstemän.

Med drätselkammarens förändring till en stadens styrelse lärer det knappast

vara möjligt att bibehålla den nuvarande s. k. legalitetskontrollen eller magistratens

och stadsstyrelsens skyldighet att tillse, att av stadsfullmäktige fattade

beslut äro lagliga, och att vägra handräckning till verkställighet av lagstridiga

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.-ts proposition nr 207.

beslut. Det kan nämligen icke gärna komma i fråga, att drätselkammaren skall

övertaga denna uppgift. I samma avseenden som hittills bör drätselkammaren

vara ett stadsfullmäktige underordnat organ och bör följaktligen icke aga prova

lagligheten av fullmäktiges beslut. Ej heller har det synts mig lämpligt att

bekläda kommunalborgmästaren med förevarande befogenhet. Detta har lfragasatts

av styrelsen för stadsdomareföreningen, för den händelse legalitetskontrollen

ansåges böra bibehållas. Därvid har styrelsen likväl måhända förutsatt,

att kommunalborgmästaren erhölle en i viss mån annan ställning än den

jag för min del ansett honom böra hava. Styrelsen önskar, att han städse bleve

ledamot av drätselkammaren, och uttalar även viss sympati för att han bleve

ordförande. Enligt min mening bör han i sin kommunala verksamhet övervägande

intaga ställning av tjänsteman, men han skall, där stadsfullmäktige

så besluta, i denna sin egenskap kunna bliva ledamot av kammaren. Da

kammaren icke bör hava någon kontroll över stadsfullmäktige, synes ej heller

kommunalborgmästaren böra utöva någon sådan. Emellertid torde det icke

behöva vålla några betänkligheter att låta denna kontroll upphöra, därest

såsom jag förordar i förvaltningen införes ett ämbetsmannamässigt element.

I själva verket har kontrollen alltmera kommit ur bruk och lärer nu

hava sin egentliga betydelse i möjligheten för dess liandhavare att fasta uppmärksamheten

på olagligheten av tillämnade beslut och på sa satt söka förekomma

desamma. Enligt förslaget skall emellertid drätselkammaren bereda

praktiskt taget samtliga ärenden, därvid kommunalborgmästaren skall bista

kammaren, och det torde med fog kunna förväntas, att genom den fackmannaberedning

av ärenden, som sålunda skall komma till stand, de formella synpunkterna

skola röna vederbörligt beaktande. Erinras må vidare att motsvarighet

till en dylik kontroll icke finnes i fråga örn andra kommunala korporationer

såsom kommunalfullmäktige och landsting. Och skulle lagstridiga beslut

komma att fattas, står det envar kommunmedlem fritt att överklaga besluten,

varigenom rättelse på denna väg kan vinnas. .

Såsom framgått av vad jag tidigare anfört, har jag ansett en omläggning av

den kommunala förvaltningen i stad icke nu böra komma till stånd i samtliga

städer utan begränsas till sådana magistratsstäder, vilkas magistrater avvecklas,

och till fögderistäderna. Jämväl beträffande övriga städer torde emellertid

en reform av kommunalstyrelsen böra äga rum. Att nu taga slutlig sta

ning till frågan, huru förvaltningen i de städer, där magistraterna bibehållas,

skall ordnas, lärer icke vara erforderligt. Jag anser mig dock kunna utgå ifrån

att den av mig beträffande de mindre städerna förordade reformens bärande

princip — drätselkammarens förändring till en stadens styrelse — skall kunna

vinna tillämpning även i nämnda städer, möjligen med undantag för de allra

största. Denna uppfattning, att de större städernas organisation i allmänhet

skall kunna uppbyggas kring drätselkammaren såsom ett centralt och ledande

organ, delas jämväl av stadsförbundets styrelse. Härför talar även, att den

utveckling i förvaltningen, som karakteriserats av drätselkammarens växande

inflytande, kommit till synes icke minst i de större städerna. Att pa satt nu

föreslås framgå i etapper vid genomförandet av en allmän reform i fråga örn

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Majus proposition nr 207.

städernas förvaltning är tydligen ur den synpunkten till fördel, att de erfarenheter,

som vinnas av en omorganisation i enlighet med de angivna riktlinjerna

beträffande de mindre städerna, framdeles kunna komma reformarbetet beträffande

de större till godo.

nät ancell träl- sa^kunniga hava föreslagit, att drätselkammaren, oaktat den erhölle

organets an- ställning av stadens styrelse i långt högre grad än magistraten eller de nuvaordnande.

rande stadsstyrelsen^, likväl skulle bibehålla sitt namn. Till stöd härför har

Namnet. väsentligen anförts, att drätselkammarens allmänna karaktär icke förändrades

utan att dess huvudsakliga uppgift allt fortfarande skulle vara att handhava

stadens drätsel med vad därtill hörer. Namnet drätselkammare hade ock blivit

känt och aktat i stadskommunerna. Fran flera håll, bland dem styrelsen för

föreningen Sveriges stadsdomare, har emellertid yrkande framställts, att drätselkammaren

med den förändrade ställning densamma komme att erhålla enligt

förslaget skulle benämnas stadsstyrelse. I sitt yttrande har styrelsen för svenska

stadsförbundet förklarat, att styrelsen utan att taga någon ståndpunkt i denna

för reformen skäligen betydelselösa fråga ville erinra örn den av styrelsen

tidigare framförda beteckningen stadsnämnd.

Helt visst kunna skäl ur olika synpunkter anföras för att giva det kommunala

centralorganet ett nytt namn, och synes därvid beteckningen stadsstyrelse

ligga nära till hands. A andra sidan torde de sakkunnigas motiv för

namnets bibehållande förtjäna beaktande. Av praktiska skäl lärer det också

i och för sig vara att föredraga att bibehålla det hävdvunna namnet å en gammal

institution, även örn den erhåller vissa nya uppgifter, framför att ersätta det

gamla namnet med ett nytt. Ur lagteknisk synpunkt skulle till synes en ändring

av namnet påkalla omredigering av alla de lagrum i kommunalstyrelselagen

för stad, där nu ordet drätselkammare finnes upptaget. Användandet av namnet

stadsstyrelse skulle vidare nödvändiggöra ändring i åtskilliga författningar,,

i vilka bestämmelse finnes meddelad, att i stad, där magistrat ej finnes, vad örn

magistrat är stadgat skall gälla örn stadsstyrelse. Enligt förevarande förslag

skall i stället för magistrat i regel kommunalborgmästaren fungera, icke drätselkammaren-stadsstyrelsen,

och förväxling kunde härigenom lätt uppstå. Av nu

anförda skäl har jag anslutit mig till sakkunnigförslaget och således bibehållit

namnet drätselkammare.

Sammansatt- I fråga örn drätselkammarens sammansättning innebär sakkunnigförslaget

magén. icke någon ändring i nu gällande regler, dock föreslås, att i reglementet för

drätselkammaren må bestämmas, att kommunalborgmästaren skall vara självskriven

ledamot av drätselkammaren. Styrelsen för svenska stadsförbundet har

ansett denna föreskrift böra utgå, sa mycket hellre som självskrivenhet syntes

mindre lämplig i en institution, vilken kunde väljas proportionellt, I motsats

härtill har styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare förmenat, att kommunalborgmästaren

obligatoriskt borde vara ledamot, eventuellt även ordförande,

i drätselkammaren. En föreskrift i sist omförmälda riktning kan jag

ej tillstyrka. Det synes mig icke önskvärt att på sätt ifrågasatts inskränka

stadsfullmäktiges eller drätselkammarens valrätt. I fråga örn de farhågor,

\

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Majus proposition nr 207.

styrelsen för stadsdomareföreningen uttalat därom, att svårigheter skulle yppa

sig för kommunalborgmästaren att vara den ledande i förvaltningen, örn han

icke erhölle en starkare ställning, får jag hänvisa till vad stadsförbundets

styrelse därutinnan anfört. Den betydelse en kommunalhorgmästare kan komma

att erhålla inom stadens förvaltning, lärer mindre hero på den formella ställning

han intager än på den förmåga han ådagalägger att fullgöra de kommunala

uppgifterna och det förtroende han vid utövandet av sin tjänst fran olika

håll kan förvärva. Vad angår styrelsens för svenska stadsförbundet erinran,

vill jag föreslå, att bestämmelsen örn självskrivenhet ersättes med en föreskrift,

att stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan må bestämma, att drätselkammaren

skall utgöras, utom av de valda ledamöterna, jämväl av kommunalborgmästaren.

Ledamotskapet komme således att bero ej på en föreskrift i det av

länsstyrelsen utfärdade drätselkammarreglementet utan omedelbart på ett

beslut av stadsfullmäktige. Det står härvid stadsfullmäktige fritt att bestämma

kommunalborgmästarens ledamotskap till dennes tjänstetid eller till visst antal

år. Med hänsyn till den befattning med de kommunala ärendena, som kommunalborgmästaren

kommer att äga, föreligga enligt min mening goda skäl att

genom ett dylikt stadgande bereda de städer, som så önska, möjlighet att oberoende

av partipolitiska synpunkter giva kommunalborgmästaren en plats i det

centrala styrelseorganet. Visserligen blev vid kommunallagsrevisionen ar 1930

en bestämmelse av liknande innehåll, vilken införts i kommunalstyrelseförordningen

genom 1920 års lagstiftning och därefter upptagits i propositionen, utesluten

av riksdagen på hemställan av konstitutionsutskottet. Till stöd därför

anfördes emellertid allenast, att bestämmelsen torde sakna praktisk betydelse.

Därest kommunalborgmästarinstitutionen nu skall införas i förutvarande

magistratsstäder, torde en dylik bestämmelse i allt fall i nämnda städer kunna

bliva av vikt. Som känt är, förekommer det ej sällan, att magistratsledamöter

äro ledamöter av drätselkammaren, och det skulle innebära stor olägenhet, om

kammaren vid en indragning av magistraten, samtidigt som kammaren erhölle

en betydelsefullare ställning, icke skulle som ledamot kunna förvärva en jurist,

jämförlig med de forna magistratsledamöterna. Men då det icke lärer vara

lämpligt, att kommunalborgmästaren väljes av visst parti, torde ett stadgande

sådant som det av mig föreslagna kunna bliva av värde. Emot en dylik anordning

kan tydligen icke riktas den invändning, som möjligen med fog kunnat

anföras mot densamma, inpassad i nuvarande stadsstyrelseorganisation, eller

att då stadsstyrelsen har att övervaka drätselkammaren såsom förvaltande och

verkställande organ, det ej vore lämpligt, att stadsstyrelsens ordförande -i denna

sin egenskap vore ledamot av kammaren.

I det följande återkommer jag till vissa frågor rörande lcommunalborgmästar
befattningen.

Såväl vid omförmälda konferens med representanter för städer som i yttrandet

av stadsförbundets styrelse hava framställts erinringar mot det sätt, på

vilket avgränsningen skett mellan stadsfullmäktiges och drätselkammarens

kompetensområden. Stadsförbundets styrelse har emellertid tillika framhållit,

att anmärkningen mera hänförde sig till den utformning utkastet till lag om

Förhållandet

till stadsfullmäktige.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Inrättande

av en valnämnd.

Ombesörjandet

av

magistrats

statliga

uppgifter.

Krav å

statens övertagande

av

uppgifterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

ändring i kommunalstyrelselagen kommit att erhålla än till förslagets sakliga

innebörd. Tydligt är, att förslaget icke åsyftat att giva drätselkammaren en i

förhållande till stadsfullmäktige kontrollerande ställning. Drätselkammaren

skall visserligen utgöra en ledande myndighet i förvaltningen, men den bör i

övrigt bibehållas vid sin hittillsvarande befogenhet. I syfte att söka framhäva

detta i lagtexten har nämnda lagutkast undergått vissa jämkningar. Jag skall

närmare ingå på dem vid specialmotiveringen till förslaget.

Till de kommunala magistratsbestyren höra vidare magistratens åliggandeh

enligt kommunala vallagen och lagen örn val till riksdagen, i främsta

rummet skyldighet att vara valförrättare, verkställa röstsammanräkning samt

upprätta röstlängd eller öva inseende över dess upprättande. I fögderistad

fungerar i dessa hänseenden liksom eljest vanligen är fallet stadsstyrelse i

stället för magistrat med det undantag likväl, att röstlängd upprättas av häradsskrivaren.

För övertagande av berörda uppgifter utom upprättandet av röstlängd

skall enligt förslaget inrättas en valnämnd, bestående av kommunalborgmästaren

såsom ordförande samt två ledamöter jämte suppleanter, valda av

stadsfullmäktige. Emot förslaget i denna del har någon erinran icke framställts,

och för egen del vill jag förorda detsamma.

Vad beträffar ombesörjandet av magistrats statliga uppgifter får jag först

beröra ett från representanter för olika städer framställt yrkande, att staten

genom egna organ skulle ombesörja de statliga uppgifter, som nu tillkomma

magistrat eller kommunal tjänsteman. Mellan stat och kommun borde, såsom

det uttryckes, en verklig boskillnad på detta område äga rum. Härvid har

särskilt framhållits — förutom åklagareväsendet, som i detta sammanhang

torde kunna lämnas ur räkningen — exekutionsväsendet, debiteringen, uppbörden

och redovisningen av kronoutskylder, indrivningen och redovisningen

av böter samt mantalsskrivningen, men yrkandet gäller även övriga statliga

m agistratsuppgif ter.

Till belysande av det sålunda framställda kravet, till den del det angår de

särskilt nämnda bestyren, må här lämnas en något utförligare redogörelse än

den tidigare meddelade angående sättet för dessa bestyrs handhavande i magistrats-

och fögderistäder. I samtliga magistratsstäder med undantag av ett

fåtal är stadsfogde nu utmätningsman och magistrat eller ledamot av magistrat

överexekutor. Debitering och uppbörd av kronoutskylder verkställes av

magistraten eller, där särskild tjänsteman blivit därtill förordnad — dea

s. k. kronokassören, som finnes i så gott som alla magistratsstäder — av denne

under magistratens inseende och ansvar. Redovisningen för kronouppbörden

sker av magistraten. Indrivning och redovisning av böter verkställes av magistraten

eller av kronokassören under magistratens inseende och ansvar; erfordras

utmätning för indrivningen, förrättas denna av stadsfogden. Mantalsskrivningen

verkställes under magistratens tillsyn av kronokassören eller den tjänsteman,

till vars befattning förrättningen enligt särskilt meddelade föreskrifter

hörer. I fögderistäderna åter handhavas utmätningsmannaärenden av landsfiskalen

— i några städer av en av länsstyrelsen för staden särskilt förordnad,

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Majus proposition nr 207.

av staden avlönad utmätningsman -—- kronouppbörden verkställes i huvudsak

genom postverket, som jämväl omhänderhar redovisningen därför, indrivningen

och redovisningen av böter sker genom landsfiskalen, och debiteringen av kronoutskylder

samt mantalsskrivningen förrättas av häradsskrivaren, den senare

förrättningen eventuellt efter länsstyrelsens förordnande av annan. De bestämmelser,

som reglera nämnda bestyrs ombesörjande, äro meddelade dels i lagar

dels ock i administrativa författningar. Utsökningslagen innehåller sålunda

föreskrifter örn utmätningsman och överexekutor, och i den av Kungl. Maj:t

och riksdagen antagna förordningen den 6 augusti 1894 angående mantalsskrivning

regleras mantalsskrivningsbestyret. Föreskrifter om debitering, uppbörd

och redovisning av kronoutskylder äro upptagna i det i administrativ ordning

utfärdade uppbördsreglementet den 14 december 1917 och i förordning samma

dag äro stadganden givna örn indrivning och redovisning av böter.

Såsom skäl för berörda yrkande har anförts, att nämnda magistratsbestyr

kommit att påvila städerna på grund därav, att de haft sina rådhusrätter och sina

av samma ledamöter som rådhusrätterna bestående magistrater. Det vore befogat,

att de städer, som med tvång förlädes under landsrätt, samtidigt uttryckligen

befriades från att bekosta ombesörjandet av rena statsuppgifter, vilka för landsbygdens

del och, åtminstone i huvudsak, även för fögderistädernas. del bekostades

av statsverket. I sitt yttrande över 1931 års förslag- har styrelsen

för stadsförbundet i detta hänseende anfört bland annat, att nämnda problem

uppenbarligen icke torde kunna lösas enbart för nu ifrågakommande städer

samt att den nuvarande kombinationen också onekligen hade vissa fördelar med

sig såväl för stadens förvaltning som för dess enskilda medborgare.

För egen del vill jag erinra, att varje beslut örn stads förenande med domsaga

skall föregås av en ingående utredning, huru ett sådant beslut i olika

hänseenden skall verka, och att enligt uttrycklig bestämmelse jämväl frågan

om sättet för ordnande av hithörande bestyr därvid skall komma under omprövning.

Skäl synas emellertid tala för att staten principiellt icke reser något

hinder mot ett i samband med sådan utredning framställt krav från en stads

sida, att dessa bestyr skola övertagas av staten. Självfallet kan staden danne

icke göra anspråk på att särskilda anordningar skola vidtagas för bestyrens

ombesörjande i staden, utan de vanliga statsorganen böra naturligen darfor

tagas i anspråk. Ett av bestyren, nämligen kronouppbörden, synes staten som

regel själv böra övertaga, emedan magistrat nu åvilande ansvar för uppbörden

icke vid magistrats indragning lärer böra överflyttas a annan. Enligt vad jag

inhämtat kunna statens kostnader vid bestyrets förstatligande i de olika staderna,

i huvudsak utgörande ersättning till postverket för kronouppbörden

beräknas uppgå till jämförelsevis obetydliga belopp. Dessa kunna för ovng,

i viss mån motvägas av den provision å landstmgsmedel m. m., som vid bestyrets

förstatligande kan komma att indragas till statsverket. Enligt förordning

den 15 juni 1922 utgår ersättning för uppbörden till kronouppbördstjansteman

i stad med en halv procent å uppbörden för staden. Därest från riksdagens sida

icke uttalas något erinran häremot, lärer med hänsyn till vad nu anförts v c

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

stads förenande med domsaga kronouppbörden i allmänhet böra övertagas

av postverket. Yad angår debiteringen av kronoutskylder och det därmed

nara sammanhängande mantalsskrivningsbestyret, lära dessa göromål som

regel i mindre städer kunna ombesörjas av häradsskrivaren, utan att

omreglering av fögderierna därför påkallas, och ett övertagande synes ej

heller behöva medföra någon kostnad för staten, då ökningen i sportler

för häradsskrivaren torde uppväga hans merutgifter. Önskar staden åter

fortfarande själv omhänderhava hithörande göromål, torde staten med hänsyn

till deras betydelse ur statlig synpunkt böra tillse, att de varda behörigen

uträttade. För detta ändamål kan det vara lämpligt, att statligt

organ tillerkännes inflytande vid tillsättande av de tjänstemän, som skola

ombesörja göromålen, eller att göromålens utförande eller tillsynen däröver

ålägges kommunalborgmästaren. En annan synpunkt, som jämväl bör beaktas

i förevarande sammanhang, är att somliga bestyr äga sådant samband med

varandra,^ att deras splittring å olika organ skulle vara mindre tillfredsställande.

Sålunda synes en stad, som önskar erhålla egen stadsfogde, böra tillförbindas

att sörja för redovisning av indrivna böter. Att för sådant fall anförtro

denna uppgift åt statens organ, landsfiskalen i orten, bör ej komma i

fråga. Mantalsskrivning och debitering av kronoutskylder torde också i allmänhet

böra följas åt. Huruvida och i vilken omfattning nu omförmälda bestyr

skola förstatligas, får emellertid bliva beroende å den utredning, som

skall företagas i samband med stads förenande med domsaga. För närvarande

erfordras allenast meddelande av bestämmelser, som möjliggöra bestyrens bibehållande

inom stad utan magistrat. Härför kräves riksdagens medverkan beträffande

vissa lagar och förordningar, vilka jag anhåller senare få nämna. I

övrigt lärer det fa ankomma pa Kungl. Maj :t att g''enom ändringar i vederbörande

administrativa författningar sörja för meddelande av nödiga bestämmelser

i ämnet.

Vid bedömandet av spörsmålet örn förevarande bestyrs ombesörjande är

emellertid att märka, att den gällande ordningen, på sätt stadsförbundets styrelse

anfört, torde erbjuda vissa fördelar bade för städerna själva och för deras

invånare. Med hänsyn härtill hava ock, särskilt från större fögderistäders

sida, försök gjorts att få vissa av dessa uppgifter ombesörjda på samma sätt

som i magistratsstad. Enligt ett inom justitiedepartementet utarbetat förslag

till ändringar i utsökningslagen, över vilket Kungl. Maj:t tidigare i dag beslutat

inhämta lagrådets yttrande, skall även, i enlighet med vad 1931 års

sakkunniga föreslagit, möjlighet beredas städer utan magistrat att erhålla egen

överexekutor. Vid nämnda förhållanden är det ej osannolikt, att städerna skola

önska att åtminstone i viss utsträckning själva få behålla göromålen. Erinras

må slutligen, att frågan om sättet för omförmälda bestyrs framtida fullgörande

sedan någon tid står på dagordningen. Sålunda uttalade chefen för finansdepartementet

vid behandlingen i fjol av spörsmålet örn kronouppbördens uppdelning

(proposition nr 186 s. 15), att frågan örn sammanslagning av debitering

och uppbörd av statliga och kommunala utskylder syntes böra bliva före
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

mål för ytterligare undersökningar samt att frågorna om civilbokföringen och

örn ett mera rationellt ordnande av indrivningsväsendet torde böra särskilt

utredas.

I det föregående bär erinrats, att till magistrats statliga uppgifter hör en Fördelningen

mångfald bestyr enligt ett stort antal lagar och andra författningar. Såväl i avteur®Paglf‘

1929 års betänkande som i 1931 års förslag lämnas en närmare redogörelse för f allmänhet

de olika författningsbestämmelser, som härutinnan äro av intresse. Till denna

redogörelse torde jag här få hänvisa; se statens offentliga utredningar 1930.

13 s. 62—88 och vid detta protokoll fogad bilaga B s. 105—110.

Beträffande fördelningen av dessa uppgifter innebär 1931 års förslag, att

desamma skulle med vissa undantag ombesörjas av kommunalborgmästaren.

Till denna principiella uppfattning kan jag giva min anslutning. Såsom de

sakkunniga framhållit, äro de flesta förevarande ärenden av den art, att

deras handläggning i en styrelse icke är pakallad, utan de torde lämpligen

kunna avgöras av en tjänsteman. I själva verket tillämpas redan nu

ett sådant system i fögderistäder med kommunalborgmästare. På grund

av föreskrifter i gällande reglementen utövas i dessa städer stadsstyrelsen

beslutanderätt samfällt allenast i vissa närmare angivna frågor, huvudsakligen

av kommunal karaktär, medan i andra frågor och särskilt i sådana,

som angå den löpande förvaltningen eller avse tillämpning av allmänna föreskrifter

å särskilda fall, kommunalborgmästaren beslutar ensam. I magistratsstäder

lärer det ock förhålla sig så, att i praktiken samfälld handläggning

blott förekommer i fråga om ett mindre antal ärenden. De sakkunnigas förslag

ansluter sig följaktligen nära till den utveckling, som ägt rum. På

sätt stadsförbundets styrelse framhållit, torde ock någon annan utväg knappast

stå till buds därest man icke vill betunga drätselkammaren med dessa ärenden

men ändock i största möjliga omfattning till förmån för stadens invånare

bibehålla handläggningen hos myndighet inom staden. Erinras må även

örn uttalandet av styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare, att de

statsadministrativa uppgifter, som åvila magistraterna, syntes beträffande de

städer, varom nu är fråga, icke vara av större omfattning och betydelse, än att

do till’den del de föreslagits skola överflyttas å kommunalborgmästaren kunde

omhänderhavas av honom med biträde av de befattningshavare, som vid omorganisationen

stöde till magistratens förfogande, och avgöras av honom ensam.

I fråga om ett eller annat bestyr kan måhända tvekan uppstå, huruvida icke

en kollegial handläggning skulle vara att föredraga. Såsom stadsförbundets

styrelse erinrat, torde emellertid även inom städernas förvaltningar vida viktigare

ärenden än de nu åsyftade få avgöras endast av en person, och med den

ställning kommunalborgmästaren skall intaga i förvaltningen bör hail hava, stora

möjligheter att samråda med omdömesgilla personer, därest han i något ärende

finner det erforderligt. Understundom yppar sig svårighet att avgöra, om ett

bestyr av ej enbart statlig karaktär bör anförtros kommunalborgmästaren. Jag

tänker härvid närmast på bestämmelser sådana som den i butikstängningslagen

upptagna angående magistrats skyldighet att med eget utlåtande insända

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

I särskilda

hänseenden.

Överexekutorsgöromålen

samt debitering

av kronoutskylder

m. m.

Bestyren enligt

fastighetsbildningslagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

stadsfullmäktiges beslut om tid för öppethållande av butik, ett bestyr, som å

landet fullgöres av landsfiskal. Ett annat exempel erbjuder magistrats befattning

med utfärdande av nya föreskrifter i avseende å den allmänna ordningen

i stad jämlikt § 20 ordningsstadgan för rikets städer. Enligt detta

stadgande har magistrat i dylikt ärende initiativ- och yttranderätt, medan beslutanderätten

tillkommer stadsfullmäktige, vilkas beslut dock skall för fastställelse

underställas länsstyrelsen. I nu nämnda och liknande fall har jagansett

kommunalborgmästaren vara närmast till att inträda i magistrats ställe.

Vad angar utfärdande av allmänna ordningsföreskrifter, innebär detta en annan

ståndpunkt än den som intagits av 1931 års förslag. Att jag för min del förordar

nämnda bestyrs överlämnande till kommunalborgmästaren beror därpå,

att bestyret synes mig främst hänföra sig till ordningsintresset, vilket i

första hand representeras av kommunalborgmästaren. Denne skulle för

övrigt såsom antytts icke erhålla någon bestämmanderätt i saken utan allenast

äga yttra sig över förslag till ordningsstadganden samt väcka dylikt förslag.

1931 ars sakkunniga föreslogo i anslutning till gällande lag, att stadgande

örn ersättare för magistrat, såvitt anginge de statliga bestyren, skulle inflyta

i kommunalstyrelselagen. Bestämmelser örn magistrat tillkommande statliga

bestyr hava emellertid meddelats i åtskilliga lagar av civillags natur. På grund

härav har nämnda stadgande synts böra upptagas i särskild lag, stiftad i den

ordning § 87 regeringsformen föreskriver. Vid utarbetande av förslag härtill

har såsom förebild tjänat den författning, som utfärdades år 1917, när landsfiskal

trädde i kronofogdes ställe. Då förslaget allenast åsyftar att giva en

regel för de statliga magistratsbestyrens ombesörjande, skulle rätteligen allenast

dessa omfattas av lagen. På grund av svårigheten att med önskvärd tydlighet

giva uttryck häråt har lagen emellertid ansetts böra avse samtliga bestyr

och den undantagsföreskrift, som i allt fall är nödig, gälla även magistrats

kommunala åligganden. I enlighet med det anförda har jag låtit upprätta

förslag till lag örn överflyttande å kommunalborgmästare av magistrat eller

stadsstyrelse åliggande bestyr. I syfte att undvika ändring av några författningar,

i vilka vissa bestyr tillagts ledamot av magistrat eller ordförande i

stadsstyrelse, har jag ansett bestämmelserna i fråga böra hava avseende jämväl

å dessa. I vilken mån undantag från den generella regeln äro påkallade,

skall jag senare beröra.

I det föregående har jag lämnat redogörelse för huru överexekutorsgöromålen

samt bestyren med debitering, uppbörd och redovisning av kronoutskylder,

med indrivning och redovisning av böter samt med mantalsskrivning

böra fullgöras. Det torde icke vara erforderligt, att jag nu ytterligare uppehåller

mig vid dessa frågor utan tillåter jag mig i nämnda avseenden hänvisa

till vad jag tidigare yttrat.

1931 års sakkunniga föreslogo, att magistrat enligt fastighetsbildningslagen

åliggande bestyr skulle fullgöras av länsstyrelsen i länet. I anledning av de

anmärkningar, som framställts häremot, har förslag till ändringar i fastighetsbildningslagen

utarbetats inom justitiedepartementet i syfte att bereda möjlig
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

het för en stad att få dessa ärenden avgjorda av myndighet inom staden. På

föredragning av chefen för justitiedepartementet har Kungl. Maj:t tidigare i dag

beslutat inhämta lagrådets yttrande över detta förslag.

Ett spörsmål, som tilldrager sig särskilt intresse, då det gäller att taga

ståndpunkt till frågan örn fördelningen av de statliga uppgifter, som nu avila

magistrat eller ledamot av densamma, avser polischefskapet.

I 1929 års förslag lämnades denna fråga öppen. 1931 års förslag åter har

principiellt lagt polischefskapet å kommunalborgmästaren. Styrelsen för

svenska stadsförbundet har väl funnit en sådan anordning kunna medföra vissa

olägenheter men har likväl förklarat sig icke vilja avstyrka densamma. Styrelsen

för föreningen Sveriges stadsfiskaler har däremot uttalat sig för att polischefskapet

måtte anförtros stadsfiskal.

Att på ett fullt tillfredsställande sätt lösa frågan örn polischefskapet är tydligen,

särskilt i något större samhällen, av stor vikt. Vissa svårigheter yppa

sig emellertid att förverkliga ett sådant mål, emedan å ena sidan polischefskapet

icke på långt när kan bereda sin innehavare full sysselsättning och å

andra sidali polischefen utan en dylik sysselsättning näppeligen kan erhålla

lön, tillräcklig för att säkerställa den självständiga ställning, som måste tillkomma

honom. En kombination med andra uppgifter lärer således praktiskt

sett vara ofrånkomlig. Vad angår den nu föreslagna anordningen kommunalborgmästare-polischef

har anförts, att de uppgifter, som skulle tillkomma en

dylik befattningshavare, vore så skiftande, att det ej bleve lätt att till befattningen

förvärva en person, fullt skickad att omhänderhava de olika uppgifterna.

Vidare har det förmenats, att utövandet av polischefskapet under vissa omständigheter

kunde ofördelaktigt inverka pa kommunalborgmästarens inflytande

och ställning i förvaltningen över huvud. Invändas kan måhända även,

att då det lärer böra tillkomma staden att utse kommunalborgmästare, nu

ifrågasatta anordning vore förenad med den olägenheten, att staten skulle sakna

inflytande vid polischefens tillsättande.

Oaktat nu nämnda erinringar har jag för min del kommit till den uppfattningen,

att den föreslagna anordningen är godtagbar. Det synes mig berättigat

utgå ifrån, att de olägenheter, som pa nyss antytt sätt befarats komma att

yppa sig, i verkligheten skola visa sig mindre framträdande. Att märka är,

att kommunalborgmästaren såsom polischef icke skulle intaga samma ställning

som polischefen i en magistratsstad. Denne senare lyder direkt under länsstyrelsen,

men kommunalborgmästaren skulle sortera under landsfogden,

som har ansvar för och ledning av polisväsendet a landsbygden samt i stad,

där magistrat ej finnes. Med hänsyn härtill kan kommunalborgmästaren i

kritiska situationer förvänta bistånd av landsfogden, och risken av att hans

åtgöranden såsom polischef skulle kunna menligt inverka pa hans kommunala

verksamhet tolide därigenom i viss man minskas. Att kommunalborgmästaren

skall utses av kommunen utan egentlig medverkan av staten kan

väl synas olägligt. Denna omständighet torde emellertid icke böra tillmätas

större betydelse, då städerna naturligen skola vara angelägna att till kommunalborgmästare

utse personer, som anses väl skickade för det kommunala

Polischef
skapet.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Ledamotskap i

hälsovårds-och

byggnadsnämnd.

Kommunalborgmästarbefattningen.

I allmänhet.

Kungl. Majus proposition nr 207.

arbetet, och risken av att sådana personer icke skulle kunna tillfredsställande

omhänderhava polischefssysslorna i en fögderistad torde vara ganska ringa.

Kombinationen kommunalborgmästare-polischef kan å andra sidan också

vara till nytta för samhället. Särskilt ma framhållas, att därigenom åvägabringas

en nära förbindelse mellan stadens styrelse och polisväsendet. Jag tilllåter

mig i detta avseende erinra, hurusom borgmästaren Bissmark med instämmande

av kommunalborgmästarna Norman och Sterne i yttrande över den

promemoria rörande magistratsbestyrens handhavande, som finnes fogad vid

betänkandet angående processreformens ekonomiska förberedande, uttalat betänkligheter

mot den i promemorian föreslagna överflyttningen av ärenden från

stadens styrelse till polismyndigheterna.1 Härvid framhölls särskilt värdet för

den centrala styrelsen av nära kontakt med polischefen och därmed även med

polisväsendet. Många av stadens myndigheter behövde samverka med polismyndigheten,

liksom också denna myndighet för sin verksamhet ofta måste påkalla

åtgärder från samhällets och dess organs sida. Kontrollen över trafiken, över

nöjeslivet m. m. skedde bäst i samförstånd med de kommunala myndigheterna;

och från denna synpunkt vore det en stor fördel, att polischefen kunde med

auktoritet och kraft deltaga i stadsstyrelsen förhandlingar. De fördelar, som

polischefens ledamotskap i en stadens styrelse enligt detta yttrande skulle innebära,

synas ock med kommunalborgmästaren såsom polischef och drätselkammaren

såsom stadens styrelse kunna komma en stad till del.

Av vad jag nu anfört torde framgå, att jag icke kunnat förorda, att polischefskapet

anförtros åt stadsfiskal. Till denna uppfattning har särskilt medverkat,

att då stadsfiskal icke äger deltaga i de kommunala myndigheternas

överläggningar, hans möjligheter att med framgång hävda polisväsendets intressen

ofta nog kunna bliva rätt starkt beskurna. Härtill kommer, att frågan

örn åklagareväsendets ordnande i städerna skall bliva föremål för övervägande

vid processreformen och att därvid skall avgöras, huruvida stadsfiskalsinstitutionen

bör bliva föremål för någon ändring. 1

I egenskap av polischef skall kommunalborgmästaren vara ledamot av

hälsovårdsnämnd och därjämte bör kommunalborgmästaren, på sätt 1931 års

sakkunniga tänkt sig, vara självskriven ledamot av byggnadsnämnden.

I det föregående har jag i olika hänseenden behandlat kommunalborgmästarens

ställning. Såsom framgår av vad jag därvid anfört, har kommunalborgmästaren

att ombesörja både kommunala och statliga uppgifter. Att de kommunala

uppgifterna intaga främsta rummet har kommit till uttryck i namnet

å befattningen liksom i den omständigheten, att det är staden, som utser befattningshavaren.

Inom staden kommer tyngdpunkten av hans göromål att

ligga hos stadens styrelse, drätselkammaren. Han skall bistå drätselkammaren

vid dess fullgörande av sina åligganden, såväl dem som tillkomma kammaren

på grund av den nya ställningen som de gamla. Särskild vikt torde därvid

komma att tilläggas ärendenas beredning. Ehuru kommunalborgmästaren

närmast är att jämställa med en tjänsteman, är han likväl tillförsäkrad infly
-

1 Statens offentliga utredningar 1928: 20 s. 459.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Majus proposition nr 207.

tande och självständig ställning inom förvaltningen. I drätselkammaren skall

han sålunda, enligt vad jag tidigare i likhet med 1931 års sakkunniga förordat,

hava yttrande- och reservationsrätt, och i stadsfullmäktige hör han på

sätt de sakkunniga föreslagit äga deltaga i överläggningarna. Genom dessa

befogenheter torde han hava möjlighet till positiva insatser, och de bereda

honom tillika ett visst oberoende i tjänsteutövningen.

Såsom handhavare av statliga uppgifter handlar han å statens vägnar och

står i denna egenskap icke i något direkt förhållande till de kommunala myndigheterna.

Att han härutinnan är så fri och oavhängig som möjligt är viktigt

icke blott med hänsyn till åliggandet att vara polischef utan jämväl eljest. Särskilt

må framhållas betydelsen av att i byggnadsnämnden finnes en representant,

som på ett av bihänsyn oberoende sätt kan hävda det allmännas intressen.

För att kommunalborgmästaren skall kunna bevara självständighet i sitt handlande,

måste han hava en tillfredsställande avlöning och ej behöva riskera att

bliva skild från sin befattning av godtyckliga skäl. I 1931 års förslag har

minimilönen ansetts böra sättas till 6,000 kronor för en kommunalborgmästartjänst,

anordnad som huvudsyssla. Huruvida det skall vara möjligt att för en

sådan lön erhålla en tillräckligt kvalificerad befattningshavare, som helt skall

ägna sig åt sin tjänst, synes tvivelaktigt. Att giva en generell regel örn minimilön

är emellertid icke påkallat och ej heller föreslaget av de sakkunniga. Avlöningens

belopp skall emellertid prövas av Kungl. Maj:t på sätt för närvarande

gäller om magistratens och kommunalborgmästarnas löner. Då det ligger i

vederbörande stads eget intresse att förvärva och behålla en så dugande kommunalborgmästare

som möjligt, lärer staden komma att anslå en lön, tillräcklig

för att vid staden kunna fästa en lämplig kraft. Vad angår säkerheten

i anställningen, synes förslaget tillfredsställande. Å ena sidan torde trygghet

mot obehörigt avskedande förefinnas i bestämmelsen, att för entledigande

fordras dels kvalificerad majoritet hos drätselkammaren och ^stadsfullmäktige

för framställning örn entledigande dels ock godkännande från länsstyrelsens

sida av framställningen efter prövning, örn skäl för entledigande finnes. Å

andra sidan kan en stad avskeda en befattningshavare, som visat sig direkt

olämplig för sin tjänst. Att en sådan möjlighet finnes är tydligen av stor vikt

för staden.

I fråga om kommunalborgmästarbefattningen påkalla vissa särskilda spersmål

uppmärksamhet. Till en början må beröras frågan, huruvida kommunal- ''

borgmästarbefattning skall inrättas i alla städer utan magistrat. Enligt 1931 särställning

års förslag skall Kungl. Majit äga att på framställning av stad med 3,000 för de minsta

invånare eller därunder förordna, att magistrats statliga uppgifter skola fullgöras

av landsfiskalen i orten. En sådan mindre stad skulle följaktligen i angivna

hänseenden administreras på samma sätt som ett samhälle på landet. Vad

åter angår de kommunala uppgifterna, skulle någon ersättare för kommunalborgmästaren

icke finnas i staden. Emot detta törslag hava anmärkningar

framställts såväl vid stadsförbundets konferens som i de inkomna yttrandena,

därvid yrkats, att undantagsföreskriften måtte uteslutas. Ehuru dispensmoj
Bihang

till riksdagens protokoll 1932. 1 tami. 175 höft. (Nr 20 7). 2084 3i 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kompetens
villkor.

Regleringen

av kommunalborgmästarens

åligganden.

Kungl. Majus proposition nr 207.

ligheten, eventuellt inskränkt till städer med 1,500 invånare eller därunder

enligt min mening skulle kunnat vara av ett visst värde för städerna — något

tvång- för dem att begagna sig därav förefanns icke — har jag ansett mig böra

tillmötesgå yrkandet. Någon avsevärdare olägenhet av dispensmöjlighetens

borttagande torde icke behöva befaras i en liten stad, enär kommunalborgmastarsysslan

där lärer kunna anordnas som bisyssla och staden således för en

jämförelsevis obetydlig utgift kunna erhålla kommunalborgmästare.

Jämväl en annan bestämmelse, som närmast tillkommit i de små städernas

intresse, bär jag i anledning av framställt yrkande funnit böra utgå. Jag

syftar på bestämmelsen örn kansliexamen såsom kompetensvillkor för kommunalborgmästarbefattning

i stad med 6,000 invånare eller därunder. Genom

borttagandet av denna bestämmelse utestänges emellertid icke en person med

blott kansliexamen från möjligheten att bliva kommunalborgmästare. I likhet

med de sakkunniga anser jag nämligen Kungl. Majit böra äga meddela dispens

för den som på grund av annan utbildning än domarutbildning finnes skickad

att innehava den befattning, varom är fråga, Naturligen kan kansliexamen

understundom vara tillfyllest, särskilt i de minsta städerna, men föreskriven

som allmän merit för kommunalborgmästarbefattning har den synts mig otillräcklig.

Stadsförbundets styrelse har framställt erinringar mot dispensbestämmelsen

i utkastet till lag örn kommunalborgmästare, nämligen såvitt därigenom beretts

möjlighet för Kungl. Majit att meddela dispens för den som på grund av längre

tids verksamhet i kommunala värv eller eljest i allmän tjänst funnits skickad

att innehava den befattning, varom är fråga. Häremot har stadsförbundets styrelse

erinrat, att enbart en längre tids verksamhet i bland annat kommunala

värv icke syntes vara dispensanledning nog samt att hänsyn borde framför allt

tagas till arten ej till tiden av verksamheten. Att det gällde verksamhetens betydelse

för det allmänna och icke enbart förtroendet inom visst parti, fann styrelsen

böra ligga i öppen dag. Styrelsen uttalade tillika, att för uppnåendet av

partibelöningar dispensvägen under alla förhållanden måste vara stängd, om

stadgandet i fråga icke skulle bliva av för förvaltningen ödesdiger art. Med

beaktande av dessa synpunkter har jag vidtagit sådan ändring av dispensbestämmelsen,

att dispens skall kunna meddelas den, som på grund av ådagalagd

duglighet i kommunala värv eller eljest i allmän befattning funnits skickad för

den tjänst, varom är fråga.

Stadsförbundets styrelse har framhållit, att det i utkastet till lag om kommunalborgmästare

upptagna stadgandet, att reglemente för kommunalborgmästaren

skall innehålla bestämmelser örn kommunalborgmästarens åligganden, ur

städernas synpunkter innebure betydande olägenheter. I och med underställandet

av reglemente för kommunalborgmästaren skulle staden nödgas underställa

Kungl. Majit frågor om förvaltningens inre organisation, som enligt gällande

författningar staden för närvarande — liksom magistratsstäderna även

för framtiden — hade att själv helt avgöra. Vid varje omorganisation, som

skulle beröra den centralt ställda kommunalborgmästaren, skulle en tidsödande

underställnmgsprocedur pakallas. Vad salunda anförts synes mig visserligen

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 207.

51

förtjänt att vinna avseende. Men det torde icke vara nödvändigt, att reglementet

innehåller detaljerade bestämmelser örn de kommunala åligganden, som

skola tillkomma kommunalborgmästaren. I reglementet synes böra föreskrivas,

vilka av de till exekutions-, uppbörds- och mantalsskrivningsväsendet hörande

bestyren som skola åvila kommunalborgmästaren. Vidare torde reglementet

böra innehålla en erinran örn de skyldigheter, som eljest åvila kommunalborgmästaren

enligt lag eller författning, ävensom föreskrift, att han har att fullgöra

de åligganden i övrigt, som av stadsfullmäktige bestämts, exempelvis i en

av dem för befattningen antagen instruktion. Emellertid bör Kungl. Majit erhålla

vetskap örn de tjänsteåligganden, som skola tillkomma kommunalborgmästaren,

emedan Kungl. Majit har att fastställa avlöningen och denna naturligen

är beroende av vilka åligganden som höra till tjänsten. Da framställning

göres hos Kungl. Maj :t örn fastställelse av reglementet, bör staden således meddela

upplysning härom. Denna omständighet torde dock icke behöva utgöra

hinder för en stad att utan förnyat underställande av avlöningsfrågan vidtaga

sådan ändring i kommunalborgmästarens åligganden, som icke innebär någon

huvudsaklig rubbning av hans skyldigheter. Av reglementet lärer böra framgå,

örn tjänsten är en huvudsyssla eller bisyssla.

I anledning av vissa, av 1931 års sakkunniga verkställda beräkningar angående

kostnaderna för genomförandet av den föreslagna organisationen, närmast

inrättandet av kommunalborgmästarbefattningen, har styrelsen för

svenska stadsförbundet framhållit angelägenheten av att verkligt tillförlitliga

kostnadsberäkningar förelåge vid ärendets prövning inom riksdagen.

Frågan örn kostnaderna för den nu föreslagna reformen torde hava den

största betydelsen för magistratsstäderna. I förslaget till lag örn stads förenande

med landsbygd i judiciellt avseende har emellertid såsom förutsättning

för meddelande av beslut om dylikt förenande uttryckligen stadgats, att

ändringen icke medför ökad ekonomisk börda för staden. Vid sadant förhållande

är det tydligt, att en magistratsstad icke kan påtvingas en annan ordning

än den rådande beträffande rättsskipning och förvaltning, därest denna

skulle ställa sig dyrbarare för staden än den gamla. Vidare skall, på sätt tidigare

erinrats, varje beslut örn stads och landsbygds förenande föregås av en

utredning, som bland annat skall avse åtgärdens verkningar med avseende å

stadens ekonomi, i vilken utredning stadsfullmäktige skola äga deltaga genom

utsedda ombud. Med hänsyn härtill lärer det icke vara påkallat att nu företaga

en dylik utredning beträffande alla de städer, varom här är fråga. Tydligt

är också, att en kostnadsberäkning med anspråk på att lämna underlag för

ett mera säkert bedömande av de verkliga utgifterna vid nu ifrågasatt förändring

icke kan verkställas, förrän det är klart, när staten skall övertaga rättsskipningen.

Förhållandena ställa sig nämligen helt olika med avseende å utgifterna

för avgående magistratsledamötcr — för vilka statsverket enligt uttrycklig

bestämmelse i lagförslaget skall svara — och jämväl i andra hänseenden,

örn ändringen sker nu eller först senare.

Kostnaderna

för en

reform.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Lagen örn

kommunalstyrelse

1 stad.

7 §•

13 §.

15

17 §.

Kungl. Alaj:ts proposition nr 207.

Yad angår fögderistäderna, lära svårigheter icke yppa sig för dem att utan

kostnadsökning anpassa sin förvaltning efter de nu föreslagna grunderna. Att

märka är nämligen, att förslaget medgiver städerna stor frihet att ordna förvaltningen

efter sina behov. Skulle således i en stad, där kommunalborgmästarbefattningen

bör vara huvudsyssla, svårigheter med hänsyn till inom staden

rådande särskilda förhållanden föreligga att vid tidpunkten för lagens ikraftträdande

för staden anordna befattningen på detta sätt, bör hinder ej möta att

tillsvidare organisera den såsom bisyssla. Med hänsyn härtill och då det torde

ligga i öppen dag, att förevarande reform med dess ringa ökning av bestående

organisation icke skall medföra onödiga kostnader, har jag icke ansett erforderligt

att för dessa städers vidkommande låta verkställa ytterligare kostnadsundersökningar.

De särskilda författningsförslagen.

Jag övergår härefter till att i korthet angiva de ändringar i lagstiftningen,

som befunnits erforderliga för magistratsbestyrens ombesörjande i stad utan

magistrat i enlighet med förut angivna riktlinjer.

Lagen örn kommunalstyrelse i stad är den lag, i vilken de flesta ändringarna

äro påkallade. I likhet med de sakkunniga och på av dem anförda skäl har

jag låtit de olika lagrum, vilka nu innehålla regler örn magistrat åvilande uppgifter,

undergå ändring, dock att avsteg skett från denna princip i 4 kap., där

i en sista paragraf bestämmelser om ersättare för magistrat i de i kapitlet reglerade

hänseendena upptagits. För att lättare erhålla kännedom om de ändringar,

som föreslås i kommunalstyrelselagen, och till belysande av hurusom de flesta

ändringarna äro av likartad beskaffenhet, har jag låtit upprätta en jämförelse

mellan gällande lydelse av de lagrum, varom nu är fråga, och den i propositionen

föreslagna. Denna sammanställning torde såsom bilaga få fogas vid

protokollet (bilaga C).

I 7 § hava orden »under inseende av magistrat» ansetts kunna utgå, emedan

motsvarande bestämmelser finnas i 45 och 47 §§ och det icke synts nödigt att

även här omnämna vem inseendet över förvaltning och verkställighet tillkommer.

Med denna ändring bortfaller anledning att såsom i sakkunnigförslaget

skett här meddela en särskild regel örn den som har inseendet över styrelse i

stad utan magistrat.

Med hänsyn till den ställning, kommunalborgmästaren skall intaga i stadens

förvaltning, torde det icke vara lämpligt, att han tillhör stadsfullmäktige. På

grund härav har i 13 § upptagits bestämmelse örn obehörighet för kommunalborgmästare

att vara stadsfullmäktig.

Enligt 15 § i gällande lag har magistraten att upprätta förslag till indelning

i valkretsar. Denna uppgift bör tydligen i enlighet med vad förut anförts

i stad utan magistrat tillkomma drätselkammaren.

Magistrats skyldighet enligt 17 § att sända underrättelse till länsstyrelsen

örn ordförande- och vice ordförandeval i stadsfullmäktige synes, i överensstämmelse

med mångenstädes redan tillämpad praxis, i samtliga städer kunna över
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Majus proposition nr 207.

tagas av stadsfullmäktige själva, I förhållande till sakkunnigförslaget innebär

detta en olikhet. De sakkunniga föreslogo nämligen, att skyldigheten ifråga

skulle i stad utan magistrat fullgöras av drätselkammaren.

Stadsförbundets styrelse har ansett den magistrat enligt 19 § tillkommande

rätt att sammankalla stadsfullmäktige icke böra överföras å drätselkammaren

och grundar sin uppfattning därå, att nämnda rättighet skulle äga samband

med legalitetsprövningen, vilken skall försvinna. Jag har emellertid anslutit

mig till sakkunnigförslaget på denna punkt och således ansett stadsfullmäktige

böra sammankallas till extra sammanträde på begäran av drätselkammaren. Till

stöd därför tillåter jag mig erinra, att enligt 37 § i lagen örn kommunalstyrelse

på landet kommunalfullmäktige skola sammanträda, när kommunalnämnden

sådant äskar. Motsvarande regel gäller beträffande kyrkorådet och skolrådet

m. fl., såvitt angår kyrkofullmäktige; se 34 § i lagen örn församlingsstyrelse.

Tydligen bör icke drätselkammaren i förevarande avseende vara mera inskränkt

i sin befogenhet än kommunalnämnden eller kyrko- och skolråd.

Magistrats åliggande enligt 20 § första stycket att utfärda kallelse till stadsfullmäktigsammanträde

första gången, sedan beslutanderätten uppdragits at

fullmäktige, har ansetts böra tillkomma kommunalborgmästaren. Denne har

nämligen såsom ordförande i valnämnd haft att sammankalla den församling,

som tidigare utövat beslutanderätten, d. v. s. allmän rådstuga. Pa landet fullgöres

också motsvarande skyldighet enligt 38 § i kommunalstyrelselagen av

kommunalstämmans ordförande.

Stadgandet i sista stycket örn skyldighet för stadsfullmäktige att underrätta

magistrat angående sammanträde torde icke kräva någon motsvarighet i stad

utan magistrat. Skulle underrättelse avlatas, torde detta böra ske till kommunalborgmästaren,

men det är tydligt, att han med sin centrala ställning i den

kommunala förvaltningen alltid kan antagas äga kännedom örn stadsfullmäktiges

sammanträden, vadan en underrättelse till honom skulle vara onödig.

T 22 § i förslaget har upptagits bestämmelse örn rätt för kommunalborgmästaren

att närvara vid stadsfullmäktigsammanträde och deltaga i överläggningarna,

men ej i besluten.

23 § innehåller föreskrift om skyldighet för stadsfullmäktige att antingen

meddela yttrande eller fatta beslut över alla de frågor, vilka blivit av högre

myndighet eller magistraten hänskjutna till dem. Enligt 1931 års förslag skulle

enahanda skyldighet föreligga för stadsfullmäktige i stad utan magistrat beträffande

frågor, som hänskjutits till dem av drätselkammaren. Emellertid

synes drätselkammaren icke i förevarande avseende böra träda i magistrats

ställe liksom ej heller kommunalborgmästaren, och lärer på grund härav någon

motsvarighet till detta stadgande, såvitt angår stad utan magistrat, icke böra

införas i lagen. En omredigering av paragrafen har emellertid vidtagits för

att utmärka, att föreskriften blott gäller magistratsstad.

T 24 § har upptagits en av förslagets viktigaste nyheter. Ändringen innebär,

att drätselkammaren skall lämnas tillfälle att yttra sig över praktiskt taget

alla ärenden, innan de avgöras av stadsfullmäktige. Härigenom möjliggöres

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Majus proposition nr 207.

den koncentration av förvaltningen, som är ett av reformens mål. År 1930 togs

ett betydelsefullt steg i detta avseende, då föreskrift meddelades av innebörd,

att drätselkammare eller allmänt beredningsutskott skulle erhålla tillfälle att

yttra sig över så gott som alla ärenden. Då drätselkammaren nu föreslås skola

Miva stadens styrelse, lärer möjlighet böra beredas drätselkammaren att avgiva

yttrande i alla ärenden. Först därigenom synes drätselkammaren erhålla den

överblick över förvaltningen i dess helhet, som enligt vad förut utvecklats är

en nödvändig förutsättning för vinnande av en rationell kommunalförvaltning.

Hinder möter naturligen icke för stadsfullmäktige i en stad, om de så önska,

att hava ett allmänt beredningsutskott, men med den nu förordade reformen

torde behovet därav bliva mindre än förut.

32 §. Att stadsfullmäktiges beslut i stad utan magistrat böra delgivas drätselkam
maren

följer därav, att verkställigheten av stadsfullmäktiges beslut eller tillsynen

däröver är uppdragen åt drätselkammaren. Bestämmelse härom har meddelats

i 32 §. Till jämförelse ma nämnas, att enligt 28 § i kommunalstyrelsclagen

pa landet utdrag av stämmans protokoll skall tillställas kommunalnämnden

jämte andra verkställande myndigheter.

3o, 3<— 41 §§. De åligganden i avseende å allmän rådstugas hållande, som nu ankomma

å magistrat, synas, på sätt de sakkunniga anfört, böra överlämnas till en valnämnd.

Av de sakkunniga föreslagna ändringar i 35 § samt 37—41 §§ hava

icke föranlett någon erinran från min sida, utom såvitt angår 40 §. I första

stycket av detta lagrum meddelas nu bestämmelser örn vem som äger sammankalla

extra allmän rådstuga, nämligen länsstyrelsen och magistraten. Då

magistraten försvinner, träder valnämnden i dess ställe såsom allmänna rådstugans

ordförande, och nämnden bör tydligen, såsom de sakkunniga föreslagit,

äga sammankalla rådstuga. Magistraten såsom kommunal myndighet ersättes

emellertid av drätselkammaren. På grund härav och då drätselkammaren

enligt vad jag nyss utvecklade vid 19 § bör äga föranstalta örn hållande

av extra stadsfullmäktigsammanträde, torde liknande befogenhet även här

böra tillkomma kammaren. Yad landet angår, skall kommunalstämma enligt

17 § 2 morn. i lagen hallas bland annat, när kommunalnämnden sådant

äskar.

r 4 kap. I 4 kap., som nu innehåller bestämmelser om magistrat, stadsstyrelse och

ochi-ubr!kS drätselkammare, torde de nya stadgandena örn ersättare för magistrat böra

erhålla sin plats. Därvid har jag ansett bestämmelsen örn kommunalborgmästare

böra inflyta i det lagrum, som reglerar drätselkammarens nya ställning,

detta med hänsyn till att kommunalborgmästarinstitutionen i främsta

rummet tillkommit för de kommunala uppgifterna. Föreskrifterna örn drätselkammaren

såsom stadens styrelse hava synts mig lämpligen kunna upptagas

såsom en sista paragraf i kapitlet. Då 51 § bör utgå, vinnes utrymme för den

nya paragrafen genom uppflyttning av 52—55 §§ till 51—54 §§. Kapitlet erhåller

således den uppställningen, att först regleras magistratens åligganden i

44 50 §§, att därefter upptagas de allmänna bestämmelserna örn drätselkam
maren

i 51—54 §§ samt att slutligen i 55 § meddelas föreskrifter om förvaltningens

ordnande i stad utan magistrat.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Den av de sakkunniga föreslagna rubriken å kapitlet: Om magistrat, drätselkammare

och ersättare för magistrat har jag funnit godtagbar.

I 44 § upptages det nuvarande innehållet i 44 § 1 mom.

Den ändring, som vidtagits i 45 § första stycket, bestar allenast däri, att

ordet »lagenligt» uteslutits. Anledningen härtill är den, att drätselkammaren,

som enligt 55 § skall övertaga magistratens förevarande uppgift att vaka över

verkställigheten av stadsfullmäktiges beslut, icke skall äga pröva beslutens

laglighet. Ändringen lärer icke för magistratsstäderna hava någon saklig betydelse,

emedan magistraten enligt 45 § andra stycket är pliktig vägra handräckning

till verkställighet av olagliga beslut.

För innehållet av de nya bestämmelserna örn drätselkammaren och örn kommunalborgmästaren

har jag förut redogjort. Det torde icke vara nödigt, att

jag nu ytterligare uppehåller mig vid dem.

I förhållande till 1931 års förslag innehåller 57 § icke någon saklig nyhet.

Anledningen till omredigeringen har varit önskvärdheten av att vid ändring

av denna paragraf förfara på samma sätt som regelmässigt skett i lagförslaget

i övrigt.

I 59 och 60 §§ i sakkunnigförslaget meddelade bestämmelser, enligt vilka 59

vissa ordförande skola inträda i magistrats ställe, överensstämma väsentligen

med motsvarande föreskrifter på landet, 64 och 65 §§. Föreskriften i 59 §, att

räkenskaperna skola tillhandahållas revisorerna inför protokollet, vartill motsvarighet

saknas å landet, har jag icke ansett böra gälla ordförandena. Enligt

min mening kan denna föreskrift jämväl för magistratsstädernas del utgå,

emedan stadgandet lärer sakna praktisk betydelse och för övrigt flerstädes

synes hava kommit ur bruk. Emot sakkunnigförslaget rörande 59 och 60 §§

bär jag i övrigt icke något att erinra.

Det torde vara riktigt, att det åliggande, som enligt nuvarande 63 § tillkommer

magistrat, i stad utan magistrat på sätt i 1931 års förslag skett överflyttas

till drätselkammaren.

Emot förslaget till ändring av 65 § har jag icke något att erinra. Jag delar

således de sakkunnigas mening, att bestämmelsen, att debiterings- och uppbördslängden

upprättas i enlighet med de föreskrifter, som meddelas av

magistraten, kan utgå. Då magistraten skall lata upprätta längden, lärer därav

utan uttryckligt stadgande följa befogenhet för magistraten att meddela berörda

44 §.

45 §•

55 §.

57 §.

och 60 §§.

63 §.

65 §.

direktiv.

De i 66, 67 och 70 §§ föreslagna ändringarna äro samtliga en följd av drätsel- och

kammarens ställning i stad utan magistrat, och jag torde sakna anledning att

nu ingå på desamma.

Nuvarande 71 §, som handlar om restlängds upprättande och indrivning av 71 §.

utskylder, skiljer i fråga örn indrivningen på två huvudfall. Närmaste anledningen

härtill är att söka i den olikhet, som råder mellan olika städer i fråga

örn vem som har att verkställa inventering hos utmätningsmannen för staden.

I stad, där magistraten eller ledamot av magistraten är överexekutor, verkställes

inventeringen hos utmätningsmannen, här städse stadsfogde, av magi
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Majus proposition nr 207.

stråt eller den ledamot därav, som magistraten utser. I annan stad, i vilken

således länsstyrelsen är överexekutor, ankommer inventeringen hos utmätningsmannen

för staden a landsfogden eller annan av länsstyrelsen därtill

förordnad person. Utmätningsman är här antingen magistraten själv,

vilket är fallet i några mindre magistratsstäder, eller landsfiskalen i

det distrikt, till vilket staden i förevarande hänseende hör, eller också

i några städer — särskild av länsstyrelsen i landsfiskals ställe för

staden förordnad utmätningsman. Angående indrivningen av kommunalutskylder

stadgas nu, att i stad, där magistraten eller ledamot av magistraten

är överexekutor, restlängden skall lämnas till magistraten, som låter i behörig

ordning indriva och till drätselkammaren redovisa de resterande utskylderna.

I annan stad översändes längden till länsstyrelsen, som örn mottagandet meddelar

drätselkammaren bevis och efter verkställande av erforderliga anteckningar

översänder densamma till utmätningsmannen i orten; och åligger det

denne att i behörig ordnnig indriva och till drätselkammaren redovisa de resterande

utskylderna.

Att längden på nu angivet sätt passerar länsstyrelsen har sin grund i önskan

att bereda inventeringsförrättare möjlighet att på ett enkelt och tillförlitligt

sätt erhålla kännedom örn de längder, som utmätningsmannen har att vid inventering

redovisa. Detta system, som infördes vid 1930 års kommunallagsrevision,

torde hava den största betydelsen, såvitt angår landsbygden. I stället

för att vid förestående inventering hos en landsfiskal hänvända sig till alla de

landskommuner, som ingå i landsfiskalsdistriktet, med förfrågan vilka längder,

som lämnats för indrivning, kan landsfogden hos länsstyrelsen på en gång och

utan dröjsmål förskaffa sig kännedom härom. I fråga örn de städer åter, beträffande

vilket systemet gäller, torde skälen för detsamma göra sig mindre

starkt gällande. Därtill kommer, att systemet onekligen medför visst besvär.

Särskilt omständligt och föga motiverat ter sig förfarandet i de städer, som

hava egen utmätningsman, tillhopa omkring tjugu stycken. För att belysa den

nuvarande omgången må nämnas, att i stad, där magistraten är utmätningsman,

förfarandet är följande. Drätselkammaren överlämnar restlängden till magistraten,

magistraten sänder den till länsstyrelsen, länsstyrelsen meddelar drätselkammaren

bevis örn mottagandet, verkställer erforderliga anteckningar och

återsänder längden till magistraten i egenskap av utmätningsman. Detta omständliga

förfarande sker allenast för att bereda landsfogde eller annan inventermgsforrättare

möjlighet att hos länsstyrelsen erhålla kännedom örn vilka

längder drätselkammaren i staden överlämnat till magistraten. Härom kan

landsfogden emellertid vid inventeringstillfället genom hänvändelse till drätselkammaren,

eventuellt per telefon, med lätthet förskaffa sig upplysning. Jämväl

beträffande städer, som ingå i landsfiskalsdistrikt, torde det vara vida enklare,

att mventeringsförrättaren hänvänder sig till staden i samband med inventering.

vilken äger ram en gång örn året, med förfrågan örn vilka längder, som lämnats

tor indrivning, än att länsstyrelsen fullgör nyss omförmälda olika bestyr, i

regel minst tre gånger örn året. Härtill kommer, att genom åtskilliga den 13

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Majus proposition nr 207.

november 1931 utfärdade författningar kontrollen över landsfiskalernas medelsförvaltning

skärpts, så att i viss mån möjligheten att undanhålla en restlängd

minskats och risken för upptäckt, därest sådant undanhållande det oaktat skulle

hava skett, ökats. Med hänsyn till vad sålunda anförts, särskilt det förändrade

läge, vari saken nu befinner sig, har jag ansett hinder icke böra möta att vidtaga

en ändring av stadgandet, trots att detsamma infördes så sent som 1930.

Jag förordar, att i stad utan magistrat — oavsett örn särskild överexekutor

finnes för staden eller icke — restlängden lämnas direkt till utmätningsmannen.

Beträffande nästsista stycket i 71 § — det det nu stadgas, att restlängd

upprättas enligt formulär, som fastställes av Konungen, och i övrigt i enlighet

med de närmare föreskrifter, som meddelas av magistraten hava de sakkunniga

föreslagit, att drätselkammaren i stad utan magistrat skall tilläggas

befogenhet att meddela berörda föreskrifter. I likhet med de sakkunniga anser

jag drätselkammaren i sådan stad böra äga ifrågavarande befogenhet, men då

drätselkammaren själv skall upprätta längden, torde det utan särskilt stadgande

vara tydligt, att drätselkammaren i andra hänseenden än de i formuläret till

restlängd reglerade äger bestämma örn restlängdens upprättande. Med hänsyn

härtill har jag icke upptagit den av de sakkunniga här föreslagna bestämmelsen.

Till utmärkande av att stadgandet i 71 § nästsista stycket allenast avser

stad med magistrat, har stadgandet emellertid något jämkats.

I jämförelse med sakkunnigförslaget företer det nu upprättade förslaget be- 74

träffande 74 och 75 §§ den skiljaktigheten, att drätselkammaren vid insändande

av beslut, som skall underställas Kungl. Maj :ts eller länsstyrelsens prövning,

icke därvid skall foga eget utlåtande. Ändringen sammanhänger med den ställning,

drätselkammaren enligt vad förut anförts skall intaga i förhållande till

stadsfullmäktige. Drätselkammaren skall således icke äga yttra sig i ärendet,

Sedan stadsfullmäktige däri beslutit. Detta torde ej heller hava varit de sakkunnigas

mening.

Den i 76 § nu föreslagna ändringen, att diariebevis rörande anförda besvär

i stad utan magistrat skall ingivas till drätselkammaren, överensstämmer med

sakkunnigförslaget. Då drätselkammaren skall övertaga magistratens uppgift

att vara verkställande organ, torde det vara tydligt, att bevis örn överklagande

av stadsfullmäktiges eller allmänna rådstugans beslut skall ingivas till kammaren.

Enligt 80 § i kommunalstyrelselagen för landet skall diariebevis ingivas

till kommunalstämmas eller kommunalfullmäktiges ordförande. Emellertid

stadgas i 28 § i denna lag, att kommunalstämmans ordförande skall tillse,

att utdrag av kommunalstämmans justerade protokoll tillställes kommunalnämnden

eller de andra styrelser, nämnder eller personer, åt vilken verkställighet

av stämmans beslut uppdragits. Motsvarande föreskrift i stadslagen, 32 §,

innehåller däremot, att besluten skola delgivas magistraten.

I 79 § i sakkunnigförslaget meddelas bestämmelser angående besvärsrätt i

fråga örn beslut av drätselkammare i stad utan magistrat. Dylika bestämmelser

äro erforderliga på grund av den förändrade ställning, drätselkammaren skall

och 75 §§.

76 §.

79 §.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Majus proposition nr 207.

erhålla i dessa städer. Sakkunnigförslagets bestämmelser härutinnan hava

emellertid såtillvida ändrats, att tiden skall räknas icke från den dag, då beslutet

genom utdrag av protokollet delgavs klaganden, utan från den dag, då

laganden erhöll del av beslutet. Ändringen är betingad av önskan att stadga

samma utgångspunkt för besvärs anförande i dessa fall som vid klagan enligt

09 ° tIaroveri att framställd anmärkning mot debiterings- och uppbördslängd

ej godkants. Såsom förebild vid lagrummets avfattning har tjänat motsvarande

paragraf rörande kommunalnämnds beslut, 84 §.

estämmefsen. , ° vergangsbesta m mel sen har avfattats i överensstämmelse med sakkunnigförslaget.

De nuvarande stadsstyrelserna skola således kunna bibehållas för en

tid av högst fem år eller till den 1 januari 1938.

Lagen om

kommunalborgmästare
-

Föi min ställning till förslaget till lag om kommunalborgmästare har jag

förut i huvudsak redogjort. Jag får här allenast tillägga, att i 3 § andra stycket

bestämmelse inforts örn rätt att till vikarie under kortare tid å kommunalborgmastartjanst^

förordna annan än den som kan utses till innehavare av sådan

-janst I fråga örn tiden för lagens ikraftträdande överensstämmer förslaget

med de sakkunnigas utkast. Tiden är alltså satt till den 1 juli 1932. Närmaste

anledningen härtill har varit önskan att möjliggöra, att vid tiden för ikraftträdandet

av ändringarna i kommunalstyrelselagen den 1 januari 1933 kommunalborgmästare

skall vara utsedd.

Lagen örn

överflyttande , 1 det f°reSäe*de har 3ag redogjort för förslaget till lag örn överflyttande å

å kommunal- iomniLmal borgmästare av magistrat eller stadsstyrelse åliggande bestyr Då

av°magistrat: ^ke har något att tillägga till vad jag där yttrat, torde jag här allenast

bestyren la lumvisa till yttrandet.

valtin riks- , Förslas::r! tm ändringar 1 la«en om val lill riksdagen och kommunala vak

dagen och agen äro lika med de sakkunnigas utkast, dock att övergångsbestämmelserna

kommunala omredigerats,

vallagen.

ändring™ 1 t8 § i lagen den 13 juni 1919 örn ordning och villkor för ändring i komkommunai

raunal och ecklesiastik indelning stadgas, att örn nybildad kommun är stad,

indelning, som i 44 § 2 morn. lagen örn kommunalstyrelse i stad avses, skall länsstyrelsen

förordna kommunalborgmästare, vilken har att ofördröjligen hålla allmän rådstuga

för val av kommunalrådmän. Detta stadgande har undergått vissa jämkningar,

av vilka må nämnas, att beskrivningen av den stad, som avses med

stadgandet, ändrats och ändamålet med allmän rådstugas hållande angivits vara

utseende av ledamöter och suppleanter i valnämnden för staden.

I samband med ändringen av 18 § hava i 20 och 21 §§ förekommande ordet

»stadsstyrelsen» utbytts mot »kommunalborgmästaren».

Enligt 13 § 2 mom. i lagen den 6 juni 1925 örn polisväsendet i riket skall

polisnämnd hava erhållit tillfälle att yttra sig angående sökande till vissa

ordinarie befattningar. Finnes icke polisnämnd tillsatt, skall tillfälle att av
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj-.ts proposition nr 207.

giva yttrande i stället lämnas vederbörande magistrat, stadsstyrelse, kornmunalförbundsdirektion

eller kommunalnämnd. I detta lagrum har nu i enlighet

med vad de sakkunniga förordat den ändringen vidtagits, att magistraten för

stad utan magistrat ersatts med drätselkammaren.

47 § i lagen den 20 juni 1924 örn landsting föreskriver, att till ledning för

landstingsskattens bestämmande skola häradsskrivarna och i städer med magistrat

magistraterna lämna vissa uppgifter till landstingets förvaltningsutskott

angående antalet enligt kommunalskattelagen påförda skattekronor och skatteören.

I sådan stad utan magistrat, där annan än häradsskrivare!! verkställer

debitering av kronoutskylder, synes ifrågavarande bestyr böra fullgöras av

honom. I enlighet härmed har omförmälda stadgande jämkats.

I § 3 mom. 1 i förordningen den 31 mars 1922 angående uppbörd av avgifter

för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen örn försäkring för

olycksfall i arbete stadgas, att riksförsäkringsanstalten skall årligen i Stockholm

till Överståthållarämbetet före den 15 juni men eljest till vederbörande magistrat

eller häradsskrivare före juli månads utgång insända förteckningar över de arbetsgivare,

av vilka avgift för försäkring skall erläggas i samband med kronouppbörden.

I analogi med vad nyss föreslogs beträffande visst magistratsbestyr

enligt landstingslagen lärer i stad utan magistrat nämnda förteckningar böra

sändas till häradsskrivaren eller den, som eljest verkställer debitering av utskylder

till kronan. Bestämmelse härom har upptagits i förevarande lagrum.

I § 3 mom. 2 föreskriven skyldighet för magistrat att sörja för förteckningarnas

tillhandahållande åt de avgiftspliktiga torde i stad utan magistrat

böra fullgöras av kommunalborgmästaren, varom stadgande införts i momentet.

För reformens genomförande erfordras ändringar i vissa av Kungl. Majit

och riksdagen antagna författningar, vilka tillhöra annat departements förvaltningsområde

än socialdepartementets. Jag har salunda redan nämnt, att

Kungl. Majit på föredragning av chefen för justitiedepartementet tidigare i dag

beslutat inhämta lagrådets yttrande över två särskilda lagförslag. Det ena av

dessa avser ändringar i utsökningslagen, varigenom möjlighet beredes till förordnande

i stad utan magistrat av stadsfogde och överexekutor. Det andra förslaget

innebär sådana ändringar i fastighetsbildningslagen, att vissa ärenden

enligt denna lag, som nu handläggas av magistrat, även i stad utan magistrat

skola kunna handläggas av myndighet i staden.

I värnpliktslagen påkallas ändring angående den myndighet, till vilken bötesförteckningar

skola avlämnas för verkställighet. Förslag till lagändring lärer

senare komma att anmälas av chefen för försvarsdepartementet.

T förordningen angående mantalsskrivning erfordras vissa ändringar för att

möjliggöra mantalsskrivnings förrättande i stad utan magistrat av annan än

häradsskrivaren. Ändring behöver vidare företagas i förordningen angående

bevillningsavgifter för särskilda förmaner och rättigheter, såvitt angar bestämmelserna

örn uppbörd. Slutligen torde den enligt taxeringsförordningen

Landstings
lagen.

Förordningen

om

uppbörd av

försäkringsavgifter.

Övriga författningsförslag

m. m.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Majus proposition nr 207.

magistrat åvilande skyldigheten att avgiva förslag om taxeringsnämndernas

antal och örn taxeringsdistrikt genom ändring i nämnda förordning böra

beträffande stad utan magistrat överflyttas å drätselkammaren. I fråga örn

nu nämnda tre författningar torde chefen för finansdepartementet komma att

föranstalta örn förslag till nödiga ändringar.

ITtöver de ändringar i omförmälda lagar och förordningar, för vilkas genomförande

riksdagens medverkan är påkallad, krävas ändringar i vissa av Kungl.

Majit ensam beslutade författningar. Fråga därom torde höra anmälas, sedan

riksdagen fattat ståndpunkt till de nu underställda förslagen. En del ändringar

avse författningar, över vilka riksdagens yttrande inhämtats, såsom hälsovårdsstadgan

och byggnadsstadgan. Rörande de ändringar, som där äro påkallade,

må nämnas, att i hälsovårdsstadgan erfordras jämkning av beskrivningen å

polischef i bestämmelsen örn polischef såsom självskriven ledamot av hälsovårdsnämnden,

och att i byggnadsstadgan bestämmelse skall införas om kommunalborgmästare

såsom självskriven ledamot av byggnadsnämnden. Därest

riksdagen icke uttalar någon erinran häremot, torde Kungl. Majit emellertid

i författningar, som nu nämnts, äga vidtaga sådana ändringar, som överensstämma

med grunderna för här ifrågavarande reform.

I enlighet med förut angivna grunder hava upprättats förslag till

1. lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 252)

om kommunalstyrelse i stad,

2. lag örn kommunalborgmästare,

3. lag örn överflyttande å kommunalborgmästare av magistrat eller stadsstyrelse

åliggande bestyr,

4. lag angående ändrad lydelse av 90 och 91 §§ i lagen den 26 november

1920 (nr 796) örn val till riksdagen,

5. lag örn ändrad lydelse av 63 § i kommunala vallagen den 6 juni 1930

(nr 253),

6. lag om ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen den 13 juni 1919 (nr

293) örn ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning,

7. lag angående ändrad lydelse av 13 § 2 mom. i lagen den 6 juni 1925

(nr 170) örn polisväsendet i riket,

8. lag angående ändrad lydelse av 47 § i lagen den 20 juni 1924 (nr 349)

örn landsting samt

9. förordning om ändrad lydelse av § 3 mom. 1 och 2 i förordningen den

31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten

jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete.

På sätt jag i det föregående nämnt, torde lagrådets yttrande böra inhämtas

över det under 3 upptagna lagförslaget. Med hänsyn härtill lärer för närvarande

annan åtgärd i ärendet icke böra ifrågakomma än att förordnande örn

inhämtande av sådant yttrande meddelas.

Föredraganden uppläser härefter de ifrågavarande förslagen, som äro av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,1 samt hemställer, att lagrådets ytt
1

Bilagan är här utesluten. Lagförslagen äro lika lydande med motsvarande vid propositionen

fogade lagförslag.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Majus proposition nr 207.

rande måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

genom utdrag av protokollet över förslaget till lag örn överflyttande å kommunalborgmästare

av magistrat eller stadsstyrelse åliggande bestyr.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten.

Ur protokollet:

B. Spångberg.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Utdrag av protokollet, hållet i Kanal. Mattts laqråd deli

18 mars 1932.

Närvarande:

justitieråden Christiansson,

Edelstam,

Stenbeck,

regeringsrådet Afzelius.

o lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över socialärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten i statsrådet den

11 mars 1932, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets yttrande skulle för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om överflyttande å kommunalborgmästare av magistrat eller stadsstyrelse

åliggande bestyr.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av byråchefen för lagärenden i socialdepartementet, hovrättsrådet

Olof Alsén.

Lagrådet yttrade:

Lagrådet finner förslaget ej föranleda annan erinran än att med hänsyn

till angelägenheten därav, att till förekommande av rättsförlust för part full

klarhet råder beträffande innebörden av gällande fullföljdsbestämmelser, det

synes böra uttryckligen stadgas, att i stad, där magistrat ej finnes, behörighet

att utfärda fattigdomsintyg, som omförmäles i 30 kap. 22 § rättegångsbalken,

tillkommer kommunalborgmästaren.

I 3 § lagen den 26 mars 1909 angående verkställighet i vissa fall av straff,

ådömt genom icke laga kraft ägande utslag, i 21 § lagen den 28 juni 1918

angående villkorlig straffdom och i 28 § lagen den 2 augusti 1927 örn utlännings

rätt att här i riket vistas finnas intagna bestämmelser örn nöjdförklaring.

Avgives sadan förklaring inför ordförande i magistrat, kräves närvaro

av vittnen, varemot detta icke erfordras vid förklarings avgivande inför

magistrat. Skulle efter den föreslagna lagens ikraftträdande nöjdförklaring

avgivas inför kommunalborgmästare, torde det böra ske i vittnens närvaro.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

(>3

Utdrag av protokollet ove)'' socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet

ä Stockholms slott den 18 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med cheferna för övriga departement anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Larsson, lagrådets den 18 mars

1932 avgivna utlåtande över det den 11 i samma månad till lagrådet remitterade

förslaget till lag örn överflyttande å kommunalborgmästare av

magistrat eller stadsstyrelse åliggande bestyr samt anför:

Lagrådet har lämnat förslaget utan annan erinran än att lagrådet funnit det

böra uttryckligen stadgas, att i stad, där magistrat ej finnes, behörighet att

utfärda fattigdomsintyg, som omförmäles i 30 kap. 22 § rättegångsbalken, tillkommer

kommunalborgmästaren. I anledning av denna erinran har jag

efter samråd med chefen för justitiedepartementet låtit upprätta förslag till

lag örn behörighet för kommunalborgmästare att utfärda fattigdomsintyg,

som omförmäles i 30 kap. 22 § rättegångsbalken.

Föredraganden uppläser härefter detta lagförslag samt hemställer, att

detsamma ävensom förslaget till lag örn överflyttande å kommunalborgmästare

av magistrat eller stadsstyrelse åliggande bestyr så ock övriga av

honom i statsrådet den 11 mars 1932 omförmälda, under 1 och 2 samt 4—9

i protokollet (s. 60) upptagna lagförslag måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Anders Tottie.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Bilaga A till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Bilaga A.

Sammanfattning av det huvudsakliga innehållet i yttrandena

över den i september 1929 avlämnade utredningen

angående kommunalförvaltningens ordnande i

städerna efter processreformens genomförande

(statens offentliga utredningar

1930:13).1

Hörda Över 1928 års kommunalförvaltningssakkunnigas utredning angående kommyndigheter

munalförvaltningens ordnande i städerna efter processreformens genomföoch

samman- rande Lava infordrade utlåtanden avgivits av länsstyrelserna i samtliga län

Ställning1 för e^er hörande av magistraterna eller stadsstyrelserna, drätselkamrarna samt

och mot°‘ stadsfullmäktige i länens samtliga städer och — såvitt angår Skanör med

förslaget. Falsterbo — allmänna rådstugan. Därjämte hava styrelsen för svenska stadsförbundet,

föreningen Sveriges stadsdomare, föreningen Sveriges stadsombudsmän

och kommunalsekreterare samt svenska polisförbundet, vilka sammanslutningar

beretts tillfälle yttra sig över utredningen, inkommit med

yttranden.

1 länsstyrelse (Gävleborg), 13 magistrater, 6 stadsstyrelsen 26 drätselkammare

samt stadsfullmäktige i 28 städer ävensom allmänna rådstugan i Skanör

med Falsterbo hava tillstyrkt de sakkunnigas förslag eller förklarat sig icke

hava något att erinra mot detsamma.

16 länsstyrelser (Stockholm, Uppsala, Södermanland, Östergötland, Jönköping,

Kalmar, Gotland, Blekinge, Skaraborg, Värmland, Örebro, Västmanland,

Kopparberg, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten), 52 magistrater,

7 stadsstyrelser, 40 drätselkammare och 41 stadsfullmäktigekorporationer

hava i princip anslutit sig till förslaget men framställt anmärkningar

mot särskilda delar därav.

Slutligen hava 7 länsstyrelser (Kronoberg, Kristianstad, Malmöhus, Halland,

Göteborgs och Bohus, Älvsborg och Jämtland), 22 magistrater, 11 stadsstyrelser,

39 drätselkammare och stadsfullmäktige i 39 städer ställt sig avvisande

mot förslaget.

Av de hörda myndigheterna hava alltså ungefär 2/3 omfattat de principer,

som ligga till grund för sakkunnigförslaget, medan lj3 avstyrkt detsamma.

Förut- 4 länsstyrelse!- (Stockholm, Halland, Älvsborg och Värmland), 2 magis''felningarna

sfrater, stadsfullmäktige i 1 stad och styrelsen för svenska stadsförbundet

''°roklara 9et framhålla svårigheten att bedöma förslagets innebörd och konsekvenser med

hänsyn till att förutsättningarna för sakkunnigförslaget vore oklara såväl i

vad anginge omfattningen av den ifrågasatta rättegångsreformen som ock beträffande

det framtida ordnandet av polisväsendet och uppbördsförvaltningen.

Sålunda yttrar länsstyrelsen i Stockholms län:

Det organisationsproblem, som vore föremål för sakkunnigutredningen,

erbjöde särskilda svårigheter därigenom, att själva utgångspunkterna för problemets

behandling endast vore hypotetiska och även hypotetiskt icke förelåge

så utformade, som för en utredning av denna art skulle varit önskvärd.

De sakkunnigas uppgift hade varit att biträda med utredning »rörande kommunalförvaltningens

ordnande i de nuvarande magistratsstäderna efter genomförande

av en processreform i huvudsaklig anslutning till processkommissionens

förslag med däri av lagrådet förordade jämkningar». Givetvis hade

det varit nödvändigt att redan för ett mera slutgiltigt bedömande av pro
-

1 Innehållsöversikt se s. 89.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Bilaga A till Kungl. Majlis proposition nr 207. 65

eesskommissionens plan till ny rättegångsordning komplettera, denna plan

''''enom klarläggande av dess konsekvenser bland annat för städernas administrativa

organisation. När frågan örn kommunalförvaltningens ordnande

i städerna efter en blivande processreform nu upptagits, visade det sig, att

man på ej få och ej oviktiga punkter hade att röra sig med förutsättningar,

sorn knappast vöre tillräckligt klart fixerade. Länsstyrelsen hade särskilt

uppmärksammat två viktiga punkter, där den anmärkta osäkerheten i tråg a

örn förutsättningarna för en stadskommunal nyorganisation starkt framträdde.

Den ena inneslötes i frågan, huru långt principen örn städernas sammanslagning

med landsbygden till gemensamma domkretsar skulle genomföras.

Lagrådet hade visseiiigen provisoriskt och utan uppgivande av »slutmålet»

enligt processkommissionens förslag ifrågasatt att låta sammanslagningen

»tills vidare» gälla endast sådana städer, som icke befunnes ägnade att utgöra

särskilt tingslag inom en lagsaga, varvid lagrådet anfört, att glänsell

''härutinnan föreslagits böra i stort sett dragas vid ett invånarantal av 10,000

ä 16,000 personer samt att i städer ovanom denna gräns den kommunala

rättsskipningen kunde interimistiskt fortbestå. I detta uttalande hnge anses

ligga, att i dessa städer rådhusrätten även skulle förbliva magistrat vare

si" med nuvarande eller med delvis omreglerade befogenheter. Enligt denna

av° lagrådet ifrågasatta eventualitet skulle en genomgående omläggning av

städernas förvaltning omedelbart aktualiseras endast för de mindre stadernas

del. Därmed skulle onekligen problemet i flera avseenden förenklas. Länsstyrelsen

kunde ej undgå att anmärka, att de sakkunniga icke tagit hänsyn

till denna eventualitet. ..... .

Den andra av länsstyrelsen avsedda oklarheten i förutsättningarna gällde

polismyndighetens anordning i städerna vid en processreform. Hela frågan

om polisväsendet hade över huvud taget icke blivit upptagen av piocesskommissionen,

ej heller av lagrådet eller i de kompletterande utredningar,

som föregått den av 1928 års kommunalförvaltningssakkunniga verkställda.

Eör utredningen örn en stadskommunal nyorganisation innebure det en uppenbar

svaghet, att de sakkunniga icke haft någon fast punkt att utgå ifrån

beträffande polismyndigheten i städerna. Länsstyrelsen ville för sm del

understryka, att en polismyndighet med tryggad självständighet såsom den

allmänna ordningens väktare under statsmyndighetens uppsikt måste utgöra

en ovillkorlig förutsättning vid varje omläggning av städernas förvaltning.

Oberoende av processreformen hade de sakkunniga stött på en osäkerhet

i utgångsläget även inom uppbördsväsendet. De hade erinrat örn den vidtutseende

reformplan på detta område, som framlagts av 1924 års uppboidssakkunniga,

men hade räknat nied att detta spörsmål »väl får anses fortfarande

bero på särskild utredning» och inskränkt sig till att föreslå, u avvaktan

på en mera genomgripande uppbörd sreform», den kommunala debiteringens

och uppbördens överförande »provisoriskt» fran drätselkammaren till

den nya stadsstyrelsen. Angående kronouppbörden vöre intet sagt.

Med hänsyn'' till nu berörda osäkerhet och ofullständighet i förutsättningarna

för en ny stadskommunal förvaltningsordning kunde länsstyrelsen

för sin del icke finna annat än att de sakkunnigas utredning egentligen vöre

att betrakta som en problemuppläggning av förberedande art, en allman

orientering angående huvudsakliga linjer för ordnande av städernas kommunala

förvaltning, om och när en gång processreformens domstolsorgamsation

skulle genomföras. Problemställningen borde även med framhävande av

denna dess preliminära karaktär nu väsentligen gälla de mindre staderna,

men icke de städer, som enligt lagrådets ifrågasatta »provisorium» lör en

första organisationsporiod skulle kunna fa tills vidare behålla sin kommunala

rättsskipning och därmed också sin magistrat.

Bihang till riksdagens protokoll litt 12. 1 sami. 175 höft. (Nr 207.)

2084 31 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Bilaga A till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Styrelsen för svenska stadsförbundet anför bland annat:

J. och med framläggandet av 1928 års kommunalförvaltningssakkunnigas

betänkande förelåge slutligen de utredningar angående processreformens olika

sidor, som tillsammantagna skulle kunna tänkas giva en fullständig belysnmg

av detta lika omfattande som svårlösta organisationsproblem Processkommissionens

förslag hade karaktären av ett principbetänkande utan utfoimade

detaljer. I de sedermera avgivna yttrandena framkommo ändringsförslag

av omfattande räckvidd, vilka i sakkunniga kretsar syntes hava tillvunnit

sig stora sympatier. Ekonomisakkunnigas förslag byggdes delvis på

andra organisatoriska förutsättningar än processkommissionens. Slutligen

hade en ny utredning tillsatts för ytterligare överarbetning av samtliga framlagda

förslag. När man på stadskommunalt håll hade att taga ställning till

frågan örn kommunalförvaltningens organisation efter en eventuell omläg°rnmg

av rättegångsväsendet, visste man sålunda alltjämt bra litet örn själva

inneborden av processreformen. Romme rådhusrätterna att bibehållas ''i ett

större antal städer, läge organisationsproblemet naturligen annorlunda till

an örn stadsdomstolarna över lag försvunne, då man i städer med egna domstolar

alltjämt skulle kunna begagna sig av magistraterna för en del administrativa

uppgifter. Oklar vöre också frågan örn de nuvarande fögderistädemas

framtida organisation. Åtminstone under en övergångstid syntes man

kunna få räkna med tre olika förvaltningstyper: städer med magistrat, städer

med stadsstyrelse enligt föreliggande förslag och städer med fögderistädernas

nuvarande organisation. Mellan de två sistnämnda förvaltningstyperna

skulle avgränsningen bliva föga rationell. Med en reform av kommunalförvattningen

sa nära sammanhängande frågor som ordnandet av uppbördsväsendet

och ledningen av städernas åklagar- och polisväsen stöde alltjämt

oiostia.

Behovet av

förvaltningens

omläggning.

Översikt av

yttrandena.

Yttranden,

däri behovet

vitsordats.

De flesta hörda myndigheterna hava i sina yttranden utgått ifrån, att rådhusrättens-magistratens

upphörande i samband med genomförandet av en

rättegångsreform medförde, att kommunalförvaltningen i städerna behövde

på ett eller annat sätt omläggas. Jämförelsevis få myndigheter hava upptagit

till behandling den av processreformen i och för sig oberoende frågan

örn en förbättrad kommunalförvaltning.

Av de, som berört sistnämnda fråga, hava 6 länsstyrelser (Stockholm,

Kalmar, Blekinge, Halland, Skaraborg och Västernorrland), 3 magistrater,

13 drätselkammare och likaledes 13 stadsfullmäktigekorporationer vitsordat

behovet av en omläggning av städernas förvaltning. Däremot hava 1 länsstyrelse

(Älvsborg), 2 magistrater, 5 stadsstyrelsen 7 drätselkammare samt

stadsfullmäktige i 12 städer framhållit, att något dylikt behov icke förelåge,

åtminstone icke såvitt anginge i yttrandena avsedda städer, vilka i allmänhet

hade ett litet invånarantal eller vore att hänföra till fögderistädernas

krets.

Bland de myndigheter, som vitsordat berörda behov, framhåller t. ex.

länsstyrelsen i Skaraborgs län, att vad de sakkunniga anfört rörande behovet

av en effektivare stadsförvaltning vore i allt väsentligt bestyrkt av erfarenheten.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser, att den nuvarande kommunala

organisationen av städernas förvaltning lede av bristande enhetlighet, även

örn drätselkammaren mångenstädes visat sig på ett förtjänstfullt sätt fylla

MfPfP^en som stadens styrande organ. Denna brist syntes kunna bliva avhjälpt

genom inrättande av stadsstyrelse i huvudsaklig överensstämmelse

med sakkunnigförslaget. Stadsstyrelsen syntes ock med en i enlighet med

förslagets principer utformad organisation vara lämpad att övertaga de ma
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Bilaga A till Kungl. Maj:ts proposition nr 207. 67

gistratsgöromål, som vore avsedda att överflyttas å en kommunal myndighet.

Magistraten i Norrköping finner att, då magistratens ursprungligen avsedda

centrala ställning i städernas förvaltning undanskjutits, något annat enhetligt

organ för ledning och övervakande icke skapats. Det i städerna tillämpade

förvaltningssystemet kännetecknades därav, att styrelseuppgifterna vore

splittrade på skilda håll och att en avgränsning av de kommunala organens

verksamhetsområden ej vore genomförd. För att nu tillmötesgå kravet på

att förvaltningen underkastades en enhetlig ledning, som med överblick

över hela förvaltningsområdet hade befogenhet till initiativ hos den beslutande

myndigheten, tillfälle att planmässigt låta bereda alla där förekommande

ärenden samt ansvaret för att fattade beslut behörigen verkställdes,

hade de sakkunniga föreslagit ett organ, stadsstyrelsen, som enligt deras

mening vore bättre avpassat efter vår tids förhållanden och behov. Magistraten

ansåge, att vad Norrköping vidkomme stadsstyrelseförslaget vore

väl lämpat att läggas till grund för en reformering av stadsförvaltningen,

varigenom ett för den egentliga kommunalförvaltningen avsett centralorgan

komme till stånd.

Drätselkammaren och stadsfullmäktige i Tranås yttra, att den av de sakkunniga

föreslagna omgestaltningen av städernas kommunala förvaltning,

vilken enligt förslaget även skulle omfatta fögderistäderna, avsåge ernående

av större enhetlighet och större kontinuitet i städernas styrelse, en strävan,

som måste anses motsvara den utveckling, städerna för tillfället själva sökte

beträffande sin förvaltning. Dessa mål syntes eftersträvas lika väl i fögderistäderna

som i magistratsstäderna och det tycktes även i fögderistäderna

vara ett både känt och erkänt behov.

Drätselkammaren i Växjö menar, att från städernas sida icke något i princip

vore att erinra mot förevarande förslag. Det kunde nämligen icke bestridas,

att städernas nuvarande förvaltningsorganisation i stor utsträckning

företedde brist på enhetlighet, kontinuitet och följdriktighet. Denna brist

skulle emellertid i allt väsentligt undanröjas, därest de sakkunnigas förslag

genomfördes. Genom inrättande av en stadsstyrelse av den typ, de sakkunniga

föreslagit, komme nämligen städerna att erhålla ett centralt organ,

som genom sammansättning, befogenhet och verkningssätt kunde tillgodose

kravet på enhetlighet och effektivitet i förvaltningen och som därjämte

skulle komma att få ett avgörande inflytande på den allmänna gången av de

kommunala ärendenas skötsel.

Stadsfullmäktige i Borgholm anföra:

Stadsfullmäktige insåge förvisso de brister, som vidlådde det nuvarande

förvaltningssystemet, splittrat som det vore på ett flertal var för sig arbetande

organ eller nämnder, varigenom enhetlighet och planmässighet i hög

grad äventyrades. Det övervakande och den ledning, som rätteligen borde

tillkomma magistraten — i Borgholm stadsstyrelsen — komme på grund av

den nuvarande organisationen alltmera sällan tillsynes, och den förefölle

att bliva en alltmer isolerad företeelse inom en stads förvaltning. Dess förnämsta

uppgift hade mer och mer övergått att bliva ett organ för endast

statliga uppgifter. Eftersom tiden krävde förenkling i samhällets administration

samt en rationell och effektiv kommunalförvaltning, förelåge därför

behov av reformer på detta område, och stadsfullmäktige funne det av de

sakkunniga uppgjorda förslaget i ifrågavarande hänseende synnerligen beaktansvärt

och tilltalande. Stadsfullmäktige förordade därför inrättande på

sätt de sakkunniga föreslagit av stadsstyrelse som en högsta förvaltande kommunal

myndighet, ersättande magistrat (stadsstyrelse) och drätselkammare.

Drätselkammaren i Skänninge anför, att den omfattning, det kommunala

s. 68 Kontrollera mot PDF

Yttranden,

däri behov

icke ansetts

föreligga.

68 Bilaga A till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

arbetet tagit de senaste åren, framtvingat en ingalunda önskvärd uppdelning

av arbetsbördan på ett flertal nämnder och styrelser, som verkade var på

sitt håll mer eller mindre självständigt. För att ernå fullständig centralisation

syntes salunda tillsättandet av en särskild överstyrelse (stadsstyrelse)

med uppgift att kontrollera och deltaga i övriga styrelsers och nämnders

arbeten vara en lämplig form för ernående av den för en kommuns ekonomiska

liv så viktiga sammanhållningen och enhetliga förvaltningen.

Rörande yttranden, som gå i den riktningen, att behov av förvaltningens

omläggning icke föreligger, må följande återgivas.

Stadsfullmäktige i Eslöv, med vilka stadsstyrelsen och drätselkammaren därstädes

instämt, hava anfört: Erforderlig enhetlighet och sammanhang inom

förvaltningen i Eslöv främjades dels genom förekomsten av gemensamma

styrelsemedlemmar och tjänstemän, av vilka stadens ombudsman i denna

egenskap sorterade under ordförandena i stadsfullmäktige, stadsstyrelsen

och drätselkammaren gemensamt samt fullgjorde sekreterargöromålen inom

flertalet verksamhetsgrenar och hade överinseende över drätselkontoret, dels

genom den för samtliga avlönings- och pensionsfrågors beredning tillsatta

lönenämnden. Till underlättande av drätselkammarens egentliga förvaltningsarbete

hade för olika förvaltningsgrenar utsetts delegationschefer med befogenhet

att avgöra de ärenden av mindre vikt, som icke tillhörde det löpande

arbetet och sålunda handlades av vederbörande tjänsteman ensam.

De olika förvaltningsmyndigheternas arbetsduglighet, objektivitet och förmåga

att lösa sina uppgifter vore väl tillgodosedda och hade tillvunnit sig

allmänt förtroende. Något behov av ytterligare former vare sig för förhållandet

melian stadsfullmäktige och drätselkammaren eller för drätselkammarens

kontroll av stadens finansförvaltning eller av ytterligare anordningar för

tryggande av »kontinuitet och följdriktighet» inom kommunalförvaltningen

genom försvagande av lekmannaelementets ställning hade icke alls yppat sig

under den tid, kommunalförvaltningen i Eslöv haft sin nuvarande organisation.

. Överhuvudtaget existerade i staden icke något viktigare kommunalt

organisationsproblem. Drätselkammaren ansåges nämligen intaga en tillräckligt

central ställning i kommunalförvaltningen redan med nuvarande bestämmelser

och med nuvarande organisation tillfullo vara i stånd att utöva

sina funktioner som förvaltnings-, berednings- och finansiell tillsynsmyndighet.

Likaså ansåges stadsstyrelsen ställning som statligt tillsynsorgan med

uteslutande formell granskningsbefogenhet icke hindra utan i stället befordra

det kommunala förvaltningsarbetet, varjämte stadsstyrelsen med sin nuvarande

organisation — en av länsstyrelsen för fyra år förordnad ordförande

med ett mindre av stadsfullmäktige bestämt arvode och två av stadsfullmäktige

utsedda ledamöter utan arvode samt stadens ombudsman som sekreterare

— ansåges väl fylla sina administrativa och polisiära funktioner, som

icke utan stor olägenhet för staden kunde överlåtas å andra kommunala eller

inom eller utom staden förlagda statliga myndigheter. Stadsstyrelsen ordförande

intoge en tillräckligt framskjuten ställning för att för posten skulle

kunna förvärvas den högt kvalificerade person, som därför erfordrades.

Stadsfullmäktige och drätselkammaren i Kristianstad, som förorda en utskiftning

av magistratens befogenheter i enlighet med ekonomisakkunnigas

förslag, anföra, att en anordning i enlighet med sakkunnigförslaget icke tillgodosåge

det ofta framhävda behovet av ökad koncentration eller centralisation.

Det syntes tvärtom vara en given fördel, att såsom nu skedde de

kommunala ärendena uppdelades på vissa grupper av förtroendemän allt

efter ärendenas inbördes gemensamhet; en specialisering av ärendena på

skilda grupper av handliavare vore det bästa sättet att vinna erfarenhet och

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Bilaga A till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

kunskap. Åtminstone i icke alltför stora städer torde detta gälla utan att

därför den precision oell homogenitet i ärendenas behandling, som vöre sa

önskvärd, beliövde befaras bliva eftersatt. Vidare behövde ett centralt organ,

en stadsstyrelse, icke skapas för erhållande av ett »organ med mångsidig

administrativ erfarenhet, som både länsstyrelsen oell högre myndigheter

kunde vända sig till för erhållande av biträde med utredningar och yttranden

i större kommunala ärenden». Även av den nuvarande kommunala

organisationen kunde i stadskommunerna erhållas dylikt biträde — dock

under förutsättning, att tillräckligt anstånd lämnades, vilket dittills sa gott

som aldrig varit fallet. , , .. . , , ,

Stadsfullmäktige i Falun anse, att erforderlig centralisering och kontroll

av den ekonomiska förvaltningen i städer av Faluns storlek kunde i liuvuclsak

vinnas genom en lämplig organisation av drätselkammaren inom ramen av

nu gällande författningar. Då från och med år 1931 praktiskt taget inga

ärenden finge avgöras i stadsfullmäktige utan att beredningsutskottet elier

drätselkammaren yttrat sig, komme utan tvivel alla ärenden av ekonomisk

natur att bliva föremål för drätselkammarens handläggning.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län yttrar bland annat:

Av de av de sakkunniga omförmälda bristerna i den nuvarande stadsförvaltningens

organisation vore det väl egentligen blott saknaden ay lagstöd för

drätselkammarens förvandling till en stadens regering, som de sakkunniga velat

beteckna som en brist. Denna utveckling hade dock icke sa avgjort stadgat

sig att den borde lagfästas såsom den enda riktiga. I sjalva verket vöre

förhållandena i olika städer i höggrad skiftande och mäste på grund av

omständigheternas makt så vara. Bland annat finge salunda helt naturligt

tillgången på dugande frivilliga krafter ofta inverka vid valet av organisationsformer.

Att i varje stad skulle kunna uppletas en person med sådana

kvalifikationer, som måste fordras hos förslagets borgmastare-verkstallande

direktör, ansåge länsstyrelsen i högsta grad osannolikt. Och saken bleve ej

bättre genom de ifrågasatta anställningsvillkoren. Enligt länsstyrelsens mening

borde »borgmästaren» hava fast anställning, men då »verkställande direktörens»

karaktär av tjänsteman onekligen skulle innebära en fara tor imdanträngande

av det lekmannainflytande på det rent kommunala området, som

fört utvecklingen i gynnsam riktning, syntes det bästa vara, att administrativa

och kommunala uppgifter icke förenades hos samma organ. Dagsättning,

avseende »omläggning av den centrala stadsförvaltningen», vöre salunda enlist

länsstyrelsens uppfattning icke av behov påkallad. De sakkunniga torklarade

själva, att de icke avsåge att förhindra städer, sorn så önskade att

Genomföra en viss decentralisation i sm förvaltning men att enhetligheten

skulle garanteras genom stadsstyrelsen överinseende över förvaltmngsstyrelserna

samt befogenhet för densamma att för varje styrelse utse någon av

sina ledamöter att där företräda stadsstyrelsen. Att giva drätselkammaren

en ledande ställning hade gått för sig med nuvarande lagstiftning utan utträngande

av magistraten såsom övervakande myndighet och för att skatta

språkrör åt drätselkammaren i de olika förvaltningsstyrelserna behövdes ej

den omstöpning, som av de sakkunniga föreslagits. Mot att drätselkammaren

skulle ersätta magistraten som övervakande myndighet talade dessutom, att

drätselkammaren själv i så fall bleve okontrollerad.

Länsstyrelsen i Kalmar län yttrar bland annat:

Det kunde enligt länsstyrelsens förmenande ej bestridas, att med den

utveckling, den kommunala självstyrelsen numera nått, städernas magistrater

allt mer kommit att förlora den ledande och övervakande myndighet som

1862 års kommunalförordning tillämnade densamma. Drätselkammaren hade

Förslagets

huvudgrunder.

Inrättande

ay ett

centralorgan.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Bilaga A till Kungl. Majit# proposition nr 207.

i huvudsak blivit elen centrala och verkställande myndigheten inom kommunen

och de befogenheter, som kvarstode för magistraten i dess egenskap

av stadens styrelse, syntes i regel få betecknas såsom rent formella^ Under

Tna , fojjailanden hade det under alla omständigheter varit av behovet

påkallat att omorganisera den kommunala administrationen efter mera moV^6n

°m1den ifrågasätta processreformen nu gjort frågan

särskilt aktuell. A id en sadan omorganisation syntes det länsstyrelsen vara

en riktig tanke att bygga pa den nuvarande drätselkammaren och låta deli

blivande stadsstyrelsen övertaga såväl den förstnämnda myndighetens som

lii iU- maSlstratens uppgifter. Länsstyrelsen ville uttala sin tillfredsställelse

över att ekonomisakkunnigas förslag örn ^skiftning av magistratsfunktionerna

pa länsstyrelsen, polisen, de nya underrätterna samt de nuvarande

kommunala styrelserna icke fullföljts. Dels vore det nämligen numera

oundgängligen nödvändigt, att i varje samhälle funnes ett auktoritativt

f0111. t,a rå* effektivt och planmässigt sätt kunde leda utvecklingen,

ch dels syntes för lansstyrelsernas vidkommande någon ytterligare belastning

av deras redan förut tunga arbetsbörda ej kunna, åtminstone med deras

nuvarande organisation, dem påläggas.

Länsstyrelsen i Örebro län anför bland annat:

I likhet med de sakkunniga holle länsstyrelsen före, att i händelse av

magistraternas indragning i sammanhang med processreformen ett nytt kommunalt

centralorgan borde skapas for övertagande ej mindre av huvudparten

av magistratens nuvarande kommunala och statliga åligganden än även av

de goiomai, vilkas handläggning for närvarande plägade ankomma på drätselkammare

Det förslag till lag örn stadsstyrelse, som innefattade de1 huvudsakliga

bestämmelserna i den avsedda nya organisationen, lämnade ock enligt

sm avfattning ett betydande utrymme för de olika samhällena att ordna

den nya styrelsen sa som med hänsyn till samhällets storlek och övriga förhållanden

i varje fall kunde finnas mest lämpligt.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län finner sakkunnigutredningen giva vid handen,

att magistraten reellt forlorat sin ställning enligt 1862 års förordning

om kommunalstyrelse i stad. På grund härav och då ur statens synpunkt

något behov icke forefunnes att magistratens statliga uppgifter bibehölles

hos ett gemensamt organ, forelåge ej skäl för magistratens bibehållande

etter en processreform. Länsstyrelsen anför vidare: För magistratens kommunala

uppgifter och för tillgodoseende jämväl av behovet av en enhetlig

ledning av stadsförvaltningen hade de sakkunniga föreslagit ett nytt central

organ med benämningen stadsstyrelse och med uppgift att utgöra »stadens

regering):. Emot de sakkunnigas förslag rörande de funktioner, som stadsstyrelsen

skulle övertaga dels från nuvarande magistraten dels ock från den

nuvarande drätselkammaren, hade länsstyrelsen intet att erinra De sakkunnigas

förslag till sammansättning av den av deni förordade stadsstyrelsen

syntes pa ett lyckligt sätt anknyta till hittills skedd utveckling av''den

kommunala självstyrelsen, varjämte det syntes skapa garantier för kontinuitet

sakkunskap och administrativ rutin i förvaltningen. Den föreslagna orga
ÄrtSLSnwSbSaS.

smk,igh6t ocl* ette.-1»

göttandsläm S-ynlmnkter anföras av länsstyrelserna i Södermanlands och Östern

stämWttrarU//flre,; ? Eskilstuna, med vilken stadsfullmäktige därstädes in
Ett

samlande hos ett enda organ i enlighet nied de sakkunnigas förslå"

av de utrednings- och beredmngsuppgifter, som nu i de flesta städer vöre

uppdelade pa en mångfald olika styrelser och nämnder, syntes vara en god

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Bilaga A till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

utväg för åvägabringande av den önskvärda överskådlighet (iver oell sammanhållning

inom stadsförvaltningen, som det nutida samhällslivets långt

•diende differentiering hotat att helt omintetgöra. Frågan örn den föreslagna

stadsstyrelsens sammansättning ävensom örn sättet för utseende^ av ledamöterna

i densamma syntes de sakkunniga likaledas hava löst på ett tillfredsställande

sätt. Genom inrättande av borgmästar- och stadsassessorsbefattningarna

hade förslaget också tillgodosett behovet av administrativ

rutin och juridisk sakkunskap inom förvaltningen.

Drätselkammaren i Mjölby, vars yttrande åberopas av stadsfullmäktige och

stadsstyrelsen därstädes, lämnar en redogörelse för anordningen av den kommunala

förvaltningen i staden samt fortsätter därefter: o

Den i Mjölby existerande förvaltningsorganisationen, som uppbyggts pa

grundval av''1920 års lagstiftning, hade långt ifrån att bliva endast en tom

form i stället visat sig medföra en för stadens förvaltning nyttig centralisation.

Fråga vore visserligen väckt om en omorganisation av stadens förvaltning.

Med de åsikter, som vore förhärskande bland stadens tongivande

kommunalmän, kunde man emellertid taga för givet, att en omorganisation

komme att gå i riktning mot ytterligare centralisation. Därefter komme

stadens förvaltning att i huvudsak vara organiserad på samma satt som i en

framtid skulle bli fallet, därest de sakkunnigas förslag genomfördes. Mjölby

hade sålunda — sannolikt i likhet med andra »kommunalborgmästarstader»

— faktiskt under en längre tid tjänstgjort och komme väl antagligen linder

ännu åtskillig tid att tjänstgöra som försöksobjekt för den nu föreslagna

organisationstypen. De erfarenheter — i huvudsak goda — som i Mjölby

vunnits, syntes härvidlag kunna vara av ett visst intresse för bedömandet

av frågan örn sakkunnigförslagets verkningar i städer jämförbara med Mjölby.

De små skiljaktigheter, som likväl funnes mellan stadens förvaltningsorganisation

och den av de sakkunniga föreslagna, vöre i varje fall icke av

sådan betydelse, att någon anledning kunde finnas för Mjölby att motsatta

sig förslagets genomförande i princip även i Mjölby.

Föreningen Sveriges stadsombudsmän och k ommun alsekreter are anior bland

Föreningens ledamöter omfattade så gott som enstämmigt den uppfattningen,

att det föreliggande förslaget vore ägnat att läggas till grund för lagstiftning

i ämnet. Det syntes bland sina allmänna synpunkter hava stod i

en mening som bland dem, vilka sysslade med kommunala förvaltningsuppgifter

kölle på att bliva alltmer förhärskande. Förslaget grundade sig

vidare i de viktigaste delarna på vunna praktiska erfarenheter och på den

utveckling i organisatoriskt hänseende, som visserligen i skiftande folmer

men med bestämd tendens inom kommunallagstiftningens ram försiggått i

de svenska stadskommunerna, särskilt under de sistförflutna tjugo ä trettio

åren. En alldeles särskild förtjänst hos förslaget vore dess stora anpassligliet

för olika stadssamhällen med deras skilda storlek och struktur och den

möjlighet det beredde att inom sin ram i väsentliga stycken inordna redan

förhandenvarande organisationstyper av olika slag, som de skilda staderna

uv olika anledningar funnit för sig lämpliga. Ehuru förslaget sålunda i angivna

hänseenden måste betecknas som mycket erkännansvärt, vore det icke

uteslutet, att förhållanden gåves, som kunde motivera önskvärdheten av annu

större smidighet.

Styrelsen för svenska stadsförbundet anför bland annat.

En värdefull förtjänst lios det föreliggande förslaget vöre, att de sakkunniga

uppenbarligen sökt i görligaste män bygga på rådande förhållanden

i förvaltningen. Den i betänkandet lämnade översikten över elen nutida

stadsförvaltningen visade, att ansvällningen av kommunala uppgifter under

s. 72 Kontrollera mot PDF

Införande avon

tjänstemannaorganisation.

72 Bilaga A till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

senare år medfört betydande svårigheter att bibehålla enheten i mångfalden,

strävandena att skapa ett ledande organ och att uppehålla samarbetet mellan

olika förvaltningsgrenar framträdde klart nog. Vägarna växlade. Än hade

man centraliserat förvaltningen, än hade man sökt nå målet genom tillskapandet

av en gemensam tjänsteorganisation. Icke minst tack vare de finansiella

frågornas alltmera påtagliga betydelse för förvaltningen hade drätselkammaren

ofta nog kommit att intaga en klart markerad, ledande ställning.

. andra nall hade. tyngdpunkten kommit att ligga hos allmänna beredningsutskottet.

Översikten visade, att organisationstyperna vore i högsta grad

växlande. På ett erkännansvärt sätt hade de sakkunniga sökt draga konse

kvenserna av denna utveckling, i det de som utgångspunkt för sitt förslag

syntes hava uppställt regeln »enhetlighet utan schablon». Att de till bas för

sm ledande myndighet lagt drätselkammaren stöde väl i samklang med utvecklmgen

hittills och med den nya kommunallagen för städerna, som insatt

drätselkammaren som en av slutinstanserna i beredningsarbetet. Mot själva

grundtanken i förslaget hade styrelsen därför för sin del intet att erinra.

Länsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasätter, örn det verkligen vore möjligt

eller lyckligt att försöka att i en och samma obligatoriska form stöpa styrelsen

för alla städer från och med de minsta till och med Göteborg, endast

med den variation, som bestämmelserna örn borgarråd och stadsassessor

innebure. Det syntes ingalunda visst, att den hittillsvarande erfarenheten

av stadsstyrelsen:^ i de små fögderistäderna givit vid handen, att för de

minsta städerna inrättandet av en ny arvodesbefattning vore behövligt. Å

andra sidan^ kunde det vara tillåtet betvivla, att det vore möjligt för en perso*

att i våra största städer hålla i sin hand hela förvaltningen och verkställigheten.

Där förelåge den risken, att hans funktion bleve huvudsakligen

lönnell jämförlig med den nuvarande borgmästarens, under det att den

verkliga ledningen komme i andra händer. Det syntes vidare kunna ifrågasattas,

örn det ej innebure en påtaglig överorganisation att som regel inrätta

en stadsassessorsbefattning i alla städer med över 4,000 ä 6,000 invånare.

Gm borgmästaren besutte önskvärd kompetens och erhölle en tillräckligt

stark ställning, syntes han utan biträde av en assessor kunna fylla sina

uppgifter i betydligt större städer. Erfarenheter från vissa kommunalborgmastarstäder

torde gå i den riktningen. Under alla förhållanden komme

man icke ifrån vissa av de tjänstemän, som för närvarande plägade finnas

för stadsförvaltningen. Skulle assessorsbefattningar komma att inrättas i

den omfattning förslaget innebure, förefölle det sannolikt, att borgmästarsysslan

bleve en sinekur, kanske en partibelöning, och att den mera kompetente

och i avseende på anställningen säkrare stadsassessorn finge ledningen.

n

... ^ magistrater, 2 stadsstyrelser, 13 drätselkammare och stadsfullmäktige i

10 stader finna, att förslaget innebär ett framskjutande i ledande ställning

av tjänstemännen, varvid inflytandet över förvaltningen kunde komma att

glida ifrån de kommunala förtroendemännen. Man bär vidare befarat, att

förvaltningen genom den föreslagna organisationen skulle påtryckas en byråkratisk

prägel.

Stads)ullmäktige och drätselkammaren i Vaxholm yttra bland annat:

De kommunala förtroendemännens inflytande i''en stadsstyrelse, organism

ad enligt sakkunnigförslaget skulle med all säkerhet bliva ringa eller

intet. Inom denna styrelse skulle som regel finnas två helt avlönade ämbetsman,

borgmästaren, tillika ordförande, och assessorn, vilka skulle utföra det

huvudsakliga arbetet och handhava ledningen av de kommunala och administrativa

bestyren. Det vore uppenbart, att de kommunala förtroende
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Bilaga A till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

männen i en styrelse, där de icke själva Hnge välja sin ordförande ock där

denne inom styrelsen finge en med ämbetsman likvärdig ställning, komme

att få ett betydligt mindre inflytande än i drätselkammaren, där de själva

utsåge ordförande oell där de'' kunde giva sina tjänstemän direktiv på

ett helt annat sätt än stadsstyrelsen kunde giva åt sin ordförande, borgmästaren.

Genom förtroendemännens minskade inflytande skulle medborgarnas

intresse för de kommunala bestyren ock förvaltningen mer och iner

försvinna. Svårigheter rådde redan nu, åtminstone i de mindre städerna,

att få lämpliga personer att åtaga sig kommunala uppdrag. Skulle ledningen

av den ekonomiska verksamheten och förvaltningen övergå till avlönade ämbetsmän,

bleve följden sannolikt den, att städerna även finge anställa avlönade

ämbetsmän för fullgörande av övriga kommunala uppgifter, som nu

sköttes av förtroendemän.

Drätselkammaren i Strängnäs, med vilken stadsfullmäktige och magistraten

därstädes instämt, anför bland annat:

Sakkunniga torde jämte sin huvudsakliga uppgift att planera ombesörjandet

av den nuvarande magistratens arbetsuppgifter haft ett stort önskemål:

att centralisera städernas förvaltning. Deras sätt att lösa dessa båda

problem hade lett till det resultatet, att lekmannaelementet starkt skjutits

åt sidan och städernas styrelse överlämnats åt tjänstemän. Förutom det att

kostnaderna för denna tjänstemannakår väsentligen omintetgjorde den besparing,

som man kunnat vänta genom magistratens upphävande, syntes den

föreslagna styrelseformen åtföljas av en del olägenheter, av vilka drätselkammaren

ville framdraga följande. — Även örn med den föreslagna förvaltningsref

orm en den allra högsta enhetlighet och effektivitet skulle uppnås,

vållade tjänstemannaväldet ett avbräck för det allmänna intresset och medborgarandan,

som i vårt kommunala liv hittills funnit livgivande impulser

och en värdefull skolning. Örn sålunda farhågor för en kvävande diktatur

kunde hysas, kunde emellertid på andra orter en urartning åt motsatt håll

befaras. I mindre och medelstora städer, som ej hade råd att draga till sig

de stora förmågorna, kunde vid val av kommunalborgmästare tyngdpunkten

komma att läggas på hans förmåga att korrekt handlägga de byrågöromål,

som han avsåges komma att övertaga efter den nuvarande magistraten. Toge

sedan dessa sysslor hans tid och intresse någorlunda starkt i anspråk, hände

lätt, att han förlorade ledningen av utredningsarbetet och viktigare ärendens

framförande hos den beslutande myndigheten. I så fall komme stadsfullmäktige

att överlämna viktigare frågor åt särskilda utskott eller kommittéer,

och man hade det nuvarande systemets svagheter åter i förstorad skala.

Sakkunniga syntes ej nog lia betonat tillvaron redan nu av en mycket

betydelsefull och inflytelserik tjänstemannakår, nämligen städernas kamerala,

och tekniska befattningshavare. Samarbetet mellan dessa och lekmännen i

nämnder och styrelser hade i stort sett givit ett gott resultat, men det vore

ovisst, hur den saken kunde gestalta sig, örn ovanför denna kår uppbyggdes

ett nytt skikt av ämbetsmän för att dirigera de förra.

Magistraten i Jönköping andhagel* i huvudsak följande:

De sakkunnigas konstruktion av stadsstyrelsen som ett organ med både

kommunala och statliga uppgifter innebure fröet till en beklaglig dualism i

olika hänseenden. Den nuvarande drätselkammaren, som bestode av kommunala,

i praktiska och ekonomiska värv väl förfarna förtroendemän hade

hittills med hjälp i större eller mindre mån av respektive stadsombudsman

ägnat sig åt stadens ekonomiska angelägenheter. Omvandlingen av drätselkammaren

till stadsstyrelse med en som oftast juridiskt utbildad borgmästare

i spetsen syntes i icke ringa grad vara ägnad att byråkratisera ledningen av stadens

rent kommunala och ekonomiska angelägenheter. Det dagliga och omedel
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

Lagstiftningens

tillämplighet å

fögderistäder.

74 Bilaga A till Kungl. Maj:t.s* proposition nr 207.

bara liandhavandet av dessa bestyr komme att ligga i händerna på en person

i tjänstemannaställning och de kommunala bisittarna skulle i långt större utsträckning

än vad nu vore fallet komma att lita, icke i första rummet till

sina egna överväganden, utan till de förslag kommunalborgmästaren framlade.

Vöre denne än aldrig så väl utbildad samt ekonomiskt och kommunalt

erfaren, vöre dock fråga, örn icke känslan av ansvar komme att i högre grad

än tillbörligt försvagas hos de kommunala förtroendemän, som bleve bisittare

i stadsstyrelsen.

Drätselkammaren i Alingsås anför, att förslaget innebure en till yttersta

tänkbara gräns driven centralisering av förvaltningen ävensom att förvaltningsuppgifterna

i huvudsak handhades av tjänstemän. Detta vore endast en följd

av centraliseringen, vilken helt enkelt ej kunde genomföras, därest stadsstyrelsen

utgjordes av förtroendemän. Frågan örn fördelar och nackdelar av

den föreslagna centraliseringen sammanhängde med frågan örn fördelarna

och nackdelarna av tjänstemannaförvaltning. Det vore ovedersägligt, att

förvaltningen, örn de viktigare uppgifterna handhades av dugliga tjänstemän,

hade^ utsikt att fungera väl. Man kunde utgå ifrån, att allt arbete skulle

fortgå med god precision, ävensom att enhetlighet och planmässighet skulle

ernås. Men det hade även sina nackdelar att gå in för tjänstemannaförv;dtning.

Alldeles påtagligt vore, att en dylik förvaltning komme att bliva

tämligen dyrbar. För Alingsås stads del syntes det vara säkert, att kostnaderna

skulle avsevärt ökas. Ehuru man måste förutsätta, att relativt höga

löner skulle fastställas för de befattningshavare, varom vore fråga, kunde

det vara förenat med avsevärda svårigheter att erhålla liim]iliga personer,

och detta vore dock den första förutsättningen för att förvaltningen skulle

fungera tillfredsställande. Vad som emellertid enligt drätselkammarens uppfattning

utgjorde den största olägenheten av tjänstemannaförvaltning vore,

att självstyrelsekravet, vilket städerna alltid framhållit, till en del måste

eftergivas. Arbetet komme att utföras av tjänstemännen, vilka jämväl finge

bära ansvaret för förvaltningen. Ingen utom dessa komme att såsom nu

kanna ansvar för förvaltningsarbetet, ingen finge intresse för detsamma.

Några av de hörda myndigheterna befara, att stadsstyrelsen skulle bliva

den i realiteten bestämmande myndigheten i förvaltningen. Sålunda anföra

stadsfullmäktige i Enköping. att stadsstyrelsen skulle bliva »stadens regering»,

medan stadsfullmäktiges uppgift i praktiken skulle bliva endast att godkänna

stadsstyrelsens förslag och åtgärder. Magistraten därstädes tillägger, att det

ej heller syntes lämpligt att göra övriga kommunala nämnder och styrelser

mera beroende av drätselkammaren. Det bleve ett förmyndarskap som, på

sätt i stadsfullmäktiges yttrande uttryckts, komme »att kännas som ett besvärande

tvång och minska de olika nämndernas känsla för det egna ansvaret».

Därtill komme, att drätselkammarens ledamöter hade benägenhet

att se frågor, som av dem behandlades, rätt ensidigt, enär de icke brukade

räkna med andra värden än rent ekonomiska. Magistraten ansåge, att tyngdpunkten

i kommunalförvaltningen såsom nu borde vara förlagd till stadsfullmäktige,

och att drätselkammaren samt övriga under stadsfullmäktige

stående nämnder och styrelser borde i görligaste mån vara likställda, envar

inom sitt verksamhetsområde.

Blott ett fåtal myndigheter hava direkt uttalat sig om den föreslagna

organisationens tillämpning på fögderistäderna.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser uppenbart, att en dylik tillämpning

borde ske.

Länsstyrelsen i Stockholms län yttrar:

Att de sakkunniga, ehuru deras uppdrag egentligen avsett endast kommunalförvaltningens

ordnande i de nuvarande magistratsstäderna, tänkt sig

s. 75 Kontrollera mot PDF

Bilaga A till Kungl. Majlis proposition nr 207.

75

deli av dem föreslagna ordningen utsträckt till nuvarande fögderistäder,

funne länsstyrelsen naturligt. Vad de därom yttrat syntes vara oemotsägligt

riktigt. Det borde vara självfallet, att, när en processreform föranledde

avskaffande av magistraterna åtminstone i mindre städer, en enhetlig kommunallagstiftning

infördes för alla städer av samma storleksgrad.

Länsstyrelsen i Jönköpings län finner förslaget härutinnan välbetänkt. Aven

örn man i de allra minsta städerna skapligt kunde reda sig med en enklare

styrelseform, syntes dock med hänsyn till de möjligheter att lämpa organisationen

efter varje stads behov och önskningar, förslaget erbjöde, en utsträckning

av reformen jämväl till fögderistäderna icke kunna anses för dem

innebära omotiverade kostnader.

2 stadsstyrelser samt drätselkammaren och stadsfullmäktige i 1 fögderistad

hava direkt uttalat sig för reformens utsträckning jämväl till dessa

städer, medan samtliga myndigheter i 1 annan fögderistad motsatt sig

detta.

2 länsstyrelsei (Malmöhus och Värmland), 6 magistrater, 7 drätselkammare

och 9 stadsfullmäktigekorporationer samt styrelsen för svenska stadsförbundet

betona vikten av att lagstiftningen örn anordnandet av kommunalförvaltningen

endast innehåller ramen för nyorganisationen samt att städerna

lämnas frihet att inom denna ram ordna förvaltningen efter lokala

önskemål och behov.

Styrelsen för svenska stadsförbundet yttrar sålunda:

Det ville synas, som om de sakkunniga vid förslagets närmare utformning

låtit av sin strävan att klart framhålla stadsstyrelsen centrala ställning

i förvaltningen förleda sig att något skjuta åt sidan sin egen utgångspunkt,

den nuvarande stadsförvaltningens rikedom på olika organisationstyper.

När förvaltningen i våra städer för närvarande företedde en rik

provkarta på olika metoder att med skäliga kostnader söka utvinna största

möjliga effektivitet, torde detta ingabinda vara att tillskriva slumpen eller

någon särskild böjelse hos våra kommunalmän för organisationsspecialiteter.

Förutsättningarna för goda resultat vore ytterst varierande med hänsyn till

lokala och personliga förhållanden. Icke minst de senare spelade i realiteten

en stor roll. Tillgången på lämplig förtroende- eller tjänsteman för

vissa ledande uppgifter tillskapade ofta nog en organisation, som fungerade

mycket förträffligt, men som kanske behövde helt omläggas, när förutsättningen

för densamma upphörde. Möjligheter till ett smidigt anpassande

efter föreliggande förhållanden vore för städerna därför av den allra största

betydelse. Dreve man enhetlighetssträvandena för långt, gjorde man förvaltningen

en verklig otjänst.

Drätselkammaren i Malmö, med vilken stadsfullmäktige därstädes instämt,

anser, att bestämmelsen om inrättandet i enlighet med sakkunnigförslaget

av en stadsstyrelse ej borde givas obligatorisk utan endast fakultativ karaktär,

så att de städer, som funne dylika anordningar, vare sig med eller utan

borgmästare, för sig passande, kunde begagna sig därav, medan åter andra,

som funne sig hellre vilja tillgodose sina förvaltningsbeliov i nu gängse

former, kunde bibehålla dessa.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför, att det syntes följdriktigast, att en

viss frihet lämnades städerna i fråga örn avhjälpandet av bristerna i förvaltningsorganisationen.

Vad som i lagstiftningsliänseende skulle vara erforderligt

vore endast ett stadgande, som tillerkände städerna ridt att inrätta

ett organ med de uppgifter, som syftade till enhetlighet i förvaltningen.

Huru detta organ skulle vara sammansatt, huruvida tjänstemän av ena eller

andra slaget skulle vara knutna till detta organ, kunde göras till en ange
-

Lagstiftningens

allmänna

läggning.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Bilaga, A till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

lägenhet, varom staden själv beslöte. Länsstyrelsen anslöte sig i viss mån

till uppfattningen, att den nuvarande drätselkammaren vore skickad att övertaga

uppgiften som det sammanhållande organet samt att inrättande av en

’ stadsstyrelse borde göras fakultativ.

Länsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter, örn icke ännu större möjligheter

än enligt förslaget borde beredas mindre samhällen att ordna sin

stadsförvaltning under enklare former än detsamma innebure.

Stadsfullmäktige och drätselkammaren i Haparanda föreslå, att den blivande

lagen om stadsstyrelse icke skulle äga tillämpning på samhälle, som vid

lagens^ ikraftträdande ägde stadsrättigheter och vars invånarantal understege

5,000, förrän stadsfullmäktige beslöte övergång till den nya ordningen.

Ombesörjan- 2 länsstyrelser (Hallands samt Göteborgs och Bolms), 8 magistrater, 2

det av magi. drätselkammare och stadsfullmäktige i 3 städer ävensom föreningen Sveriges

S Eterna.31 ~ stadsdomare framhålla, att stadsstyrelsen med hänsyn till sin sammansättErinrin

ar mot n?n£> — i huvudsak lekman — ej vore lämpad att handhava statliga upp”förslaget”''0

tofter, sorn medförde behov av en längre gående byråkratisering än eljest

erfordrades.

5 magistrater, 1 stadsstyrelse, 8 drätselkammare, 6 stadsfullmäktigekorporationer

och föreningen Sveriges stadsdomare anse, att stadsstyrelsen icke

bör belastas med statliga uppgifter, då annars dess arbetsbörda vuxe till

men för handhavandet av dess betydelsefulla och krävande kommunala uppgifter.

1 magistrat samt drätselkammaren och stadsfullmäktige i 1 stad uttala

att, därest ett kommunalt organ, stadsstyrelsen, pålägges statliga uppgifter,

staten även bör bidraga till kostnaderna för detta organ.

3 magistrater samt drätselkammaren och stadsfullmäktige i 1 stad anse,

att vid magistraternas bortfallande en fullständig boskillnad borde äga rum

mellan stat och kommun samt att staten genom egna organ borde ombesörja

magistraternas statliga uppgifter.

Styrelsen för svenska stadsförbundet har i förevarande avseende yttrat i

huvudsak följande:

Enligt de sakkunnigas förslag skulle stadsstyrelsen vid sidan av sina

mångskiftande kommunala uppgifter även syssla med statligt administrativa

göromål av i regel måhända icke så krävande men i vart fall rätt tidsödande

art. Häri läge onekligen en svag punkt i den föreslagna organisationen.

Man kunde befara, att styrelsens ställning i förvaltningen bomme att i oförmånlig

riktning påverkas av dessa åtskilligt »vid sidan av» liggande uppgifter.

Anordningen kunde knappast vara till fördel för städernas egen förvaltning

och syntes föra med sig behov av ett utbyggande av tjänsteorganisationen

för de egentliga kommunala uppgifterna och därmed kostnader

och sannolikt på sina håll en viss splittring av arbetsuppgifterna.

Dessa olägenheter skulle visserligen i någon mån kunna motivera en uppdelning

av de statligt administrativa uppgifterna på olika organ på sätt

skett i den vid ekonomisakkunnigas betänkande fogade promemorian. För

sin del funne styrelsen de mot promemorians förslag framförda invändningarna

förtjäna det största beaktande. Ett sammanhållande av de statliga

magistratsuppgifterna genom inrättande i städerna av nya organ för dessa

och andra uppgifter kunde visserligen ur principiella synpunkter te sig

önskvärt, men i praktiken syntes stora svårigheter möta för en sådan anordning.

Det läte sig visserligen säga, att det tillkomme staten att själv

svara för ifrågavarande göromål, men å andra sidan kunde man då knappast

begära, att vid deras handläggning kommunala önskemål i ena eller andra

avseendet skulle i högre grad kunna påräkna beaktande. Nackdelarna hos

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Bilaga A till Kungl. Majlis proposition nr 207.

de sakkunnigas förslag på denna punkt syntes därför till sist få anses väga

mindre tungt än fördelarna. Olägenheterna borde dock icke underskattas

och sjmtes enligt styrelsens mening förtjäna uppmärksamhet vid bedömande

av de ytterligare förslag, som kunde framkomma i frågan. I den utsträckning

och under den tid, stadsdomstolarna eventuellt bomme att bibehållas, syntes

det under alla förhållanden önskvärt, att dess ledamöter fortfarande, såsom

de sakkunniga ifrågasatt, finge handlägga de statligt administrativa uppgifter,

som nu åvilade magistraterna.

Föreningen Sveriges stadsdomare yttrar bland annat följande:

I likhet med de sakkunniga vore föreningen av den åsikten att, örn

processreformen bomme att medföra de nuvarande magistraternas försvinnande,

det icke gärna kunde komma ifråga att enbart för magistratsgöromålen

tillskapa en ny myndighet, så mycket mindre som redan ekonomisakkunniga

ansett en sådan myndighet icke vara ur statens synpunkt erforderlig. Det

kunde också sägas, att erfarenheterna av stadsstyrelsen i fögderistäderna

icke manade till efterföljd. Med denna utgångspunkt vore man hänvisad

att företaga en uppdelning av magistratsgöromålen på eljest befintliga myndigheter.

Det gåve sig därvid självt, att magistratens rent kommunala uppgifter

borde överföras till det ledande kommunala förvaltningsorganet. Beträffande

den av magistraten utövade kontrollen å lagligheten av stadsfullmäktiges

beslut delade föreningen de sakkunnigas åsikt örn obehövligheten

av att i någon form bibehålla densamma. I fråga örn de statliga och

halvstatliga magistratsuppgifterna vore det svårare att finna en nöjaktig

lösning. Klart vore, att överexekutorsgöromålen borde förläggas till domstolen,

dit de naturligen hörde. Yad kronouppbörden beträffade, hade 1924

års uppbördssakkunniga föreslagit, att länsstyrelsen skulle övertaga magistratens

befattning med densamma och att i samband därmed även magistratens

befattning med mantalsskrivningen skulle upphöra. Beträffande övriga statsadministrativa

uppgifter hade ekonomisakkunniga föreslagit, att de skulle

överflyttas dels till länsstyrelsen, dels till lagmansrätten eller domaren i

orten, dels till polismyndigheten, dels till särskild valnämnd, dels ock till

för olika fall såsom »lämpligt kommunalt organ» ansedda myndigheter, allt

i enlighet med en vid de sakkunnigas betänkande fogad promemoria. I sitt

över nämnda betänkande avgivna yttrande hade föreningen uttalat, att det

syntes otänkbart, att promemorian skulle kunna läggas till grund för en

omorganisation. Ej heller 1928 års kommunalförvaltuingssakkunniga hade

ansett sig kunna godkänna vad sålunda ifrågasatts utan hade föreslagit åtskilliga

ändringar, av vilka de huvudsakligaste vore, att de funktioner, som

föreslagits överflyttade till länsstyrelsen samt olika kommunala nämnder,

i stället skulle överflyttas å det för den egentliga kommunalförvaltningen

avsedda centralorganet, stadsstyrelsen. Även den sålunda föreslagna anordningen

funne föreningen mindre tillfredsställande. Dels vore det kommunala

centralorganet, som i huvudsak torde bygga pa lekmannaelementet,

mindre lämpat för dessa uppgifter, som medförde behov av en längre gående

byråkratisering än som eljest skulle erfordras, och dels kunde det befaras,

att denna utökning av åligganden bomme att verka förryckande på centralorganets

egentliga, i och för sig utomordentligt omfattande uppgifter. Häitill

bomme, att ett stadens intresse lätt nog kunde kollidera med ett mera

allmänt sådant. Det kunde t. ex. synas betydelselöst, örn stadsstyrelsen

finge utse en ledamot i byggnadsnämnden, men örn man betänkte, att staden

ofta hade viktiga ekonomiska intressen att bevaka gent emot enskilda i

stadsplane- och byggnadsfrågor, kunde det icke vara i sin ordning, att den

ledamot i byggnadsnämnden, som borde kunna betraktas såsom fullt ojävig

vid ärendenas avgörande, snarast vore att anse såsom en representant för

staden.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

I yttranden

framställda

förslag.

Bilaga A till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Föreningen uttalar därefter, att i stad med kvarvarande rådhusrätt dennas

ledamöter borde få handlägga en del av de statliga magistratsupjogifterna,

samt framställer vissa erinringar angående de sakkunnigas förslag rörande

handhavandet av berörda uppgifter. Därefter fortsätter föreningen:

Liksom de sakkunniga haft till förutsättning för sitt arbete, att en processreform

i huvudsaklig anslutning till processkommissionens förslag med däri

av lagrådet förordade jämkningar komme till stånd, hade föreningen i sitt

yttrande utgått från samma förutsättning. Föreningen ville dock icke underlåta

att inför de påtagliga svårigheterna att åstadkomma en rationell lösning

av magistratsproblemet såsom allmänt omdöme uttala, att, i den mån processreformen

ledde till avskaffande av de nuvarande magistraterna, denna omständighet

utgjorde en icke ringa post att föra på reformens debetsida,

En ^skiftning av magistraternas uppgifter mellan ett flertal statliga och

kommunala organ förordas av 1 länsstyrelse (Malmöhus), 2 magistrater 2

drätselkammare och stadsfullmäktige i 3 städer.

„ Åtskilliga länsstyrelser framhålla, att länsstyrelserna, som redan nu vore

hart tyngda av arbete och vilkas arbetskrafter vore otillräckliga, icke kunde

belastas med ytterligare uppgifter utan att ökade arbetskrafter och, i visst

lan, även ökade lokaler ställdes till deras förfogande.

3 länsstyrelser (Kristianstad, Göteborgs och Bohus samt Älvsborg) 14

magistrater, 5 stadsstyrelsen 10 drätselkammare och 9 stadsfullmäktigekorporationer

förorda, att i stället för magistraten inrättades ett nytt organ

jamte vilket den nuvarande drätselkammaren skulle fungera.

Beträffande detta nya organ hava olika meningar gjort sig gällande.

bå har t. ex. från Jönköping uttalats, att detsamma borde organiseras

som en kollegial poliskammare för handhavande av vissa av magistratens

statliga uppgifter.

Från bland annat flera av de nuvarande fögderi städerna framhålles, att

organisationen borde anknyta till den ordning, som för närvarande gäller i

dessa städer och som på det hela taget visat sig fungera väl. Från Lidingö

gores gal Ian de, att därvid stadsstvrelsens kommunala uppgifter borde överflyttas

på drätselkammaren. Stadsstyrelsen i Katrineholm tänker sig en utbyggnad

av posten som stadsfullmäktiges ordförande, vilken skulle tillsättas

av länsstyrelsen och tillika vara polischef.

Till tanken på en stadsstyrelse, liknande fögderistädernas, ansluta sig

lansstyrelserna i Kristianstads och Göteborgs och Bohus län. Den förstnämnda

länsstyrelsen yttrar, att det för tillgodoseende av de allmänna, icke rent

kommunala ärendena vore mest tillfredsställande, örn jämte det för den

kommunala förvaltningen avsedda organet — drätselkammaren eller hur det

kunde komma att benämnas — funnes en myndighet motsvarande den nuvarande

magistraten och med i huvudsak dess funktioner. Denna myndighet

kunde antingen vara organiserad ungefär såsom stadsstyrelsen^ ''i de nuvarande

fogderistäderna eller rent av bestå endast av en lagfaren kommunal

borgmästare.

I åtskilliga yttranden betonas vikten av att en opartisk jurist finnes i

stadens förvaltning. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län exempelvis anför’

att icke minst med den utveckling partisystemet tagit inom stadstullmaktige

och kommunala styrelser det syntes vara av vikt att äga en

självständig av de kommunala myndigheterna oberoende, under ämbetsmannaansvar

handlande tjänsteman, som vakade över att lag och författning iakttoges

och gentemot staten svarade för den formella ordningen inom stadsförvaltningen.

En sådan person skulle representera staten och det allmänna

i stadsfullmäktige samt bliva av betydelse för kontinuiteten inom förvalt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

7!>

Bilaga A till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

ningen. Den erfarenhet lian samlade skulle komma kommunen till godo.

Den gagnande kontrollen sträckte sig åtskilligt utöver den samlade magistratens

över stadsfullmäktigbesluten. Sålunda hade magistratens representant

i byggnadsnämnden en maktpåliggande uppgift i att verka för likformig och

författningsenlig behandling av ärenden. Denna uppgift vore så mycket

viktigare, som stadens och den enskildes intressen i dylika ärenden stundom

kunde stå emot varandra. En liknande uppgift hade magistratens ledamot

i hälsovårdsnämnden. Det borde slutligen understrykas, hur viktigt det vore

att äga en med de lokala förhållandena fullt förtrogen men av den kommunala

representationen oberoende tjänsteman, vilken hade att såsom statsmakternas

företrädare på anmodan av Kungl. Majit eller ämbetsmyndiglieter

verkställa utredningar och avgiva yttranden i ärenden, som berörde staden.

— Behovet av centralisation av stadsförvaltningen borde kunna tillgodoses

genom omorganisation av drätselkammaren, som kunde övertaga magistratens

kommunala funktioner, medan de statliga uppgifterna anförtroddes åt ett

nytt organ, gärna kallat magistrat, bestående av en kommunalborgmästare,

tillsatt av Kungl. Majit, samt av stadsfullmäktige utsedda ledamöter. I de

största städerna erfordrades dock en annan organisation.

Magistraten i Eskilstuna, som anför liknande synpunkter, anser, att i

större städer borde förutom borgmästaren finnas ytterligare en lagfaren

ledamot i en dylik magistrat eller stadsstyrelse.

Magistraten i Ystad tänker sig en i varje stad juridiskt och administrativt

välkvalificerad ämbetsman, utsedd av Kungl. Majit och i huvudsak avlönad

av statsmedel. Han skulle utöva statens legala lokala uppsikt över de rent

kommunala stadsmyndigheternas beslut, utgöra lokal utredningsmyndighet i

betydelsefulla juridiska och administrativa frågor, vara polischef och överexekutor

samt handhava de statliga magistratsuppgifterna.

Magistraten i Simrishamn föreslår inrättande av en stadsstyrelse för övertagande

av huvudparten av magistratsuppgifterna och för utförande av utredningsarbetet

inom kommunalförvaltningen.

Magistraten i Landskrona framhåller vikten av en omsorgsfull beredning

av ärendena och anser, att denna uppgift borde anförtros åt ett beredningsutskott,

som tillika skulle uppgöra budgetförslaget, äga initiativrätt hos

stadsfullmäktige, i nära samarbete med stadens revisorer följa förvaltningen

och öva tillsyn över förvaltningsstyrelsernas verksamhet. Som ordförande

i ett dylikt organ skulle tjänstgöra den av Kungl. Majit tillsatte lagfarne

kommunalborgmästaren, som även skulle vara polischef och handlägga en

del av magistratens. statliga uppgifter.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län och Ronneby stads myndigheter förorda inrättande

av kommunala magistrater i huvudsaklig anslutning till det Hanssonska

förslaget.

Magistraterna i Södertälje, Sölvesborg och Örnsköldsvik anse, att magistraten

bör bibehållas.

Drätselkammaren i Falkenberg uttalar sig för en med juridisk sakkunskap

utrustad kanslinämnd för ombesörjande av magistratens kommunala uppgifter,

handhavande av stadens rättegångar m. m.

Drätselkammaren i Lysekil anser, att för de uppgifter, som icke överfördes

till drätselkammaren, borde inrättas ett statligt organ, stadsfogde. Denne

skulle vara polischef samt handhava kronouppbörd och indrivning ävensom

de uppgifter, som enligt sakkunnigförslaget skulle överföras a polismyndigheten.

Då det gäller ombesörjandet av magistratens och drätselkammarens kommunala

uppgifter, bör man — framhålla 4 länsstyrelser (Kristianstad, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus samt Norrbotten), 1 magistrat, 1 stadsstyrelse, 5 drätsel
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

Borgmästar
befattningen.

80 Bilaga A till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

kammare samt likaledes 5 stadsfullmäktigekorporationer — i vidare mån än

enligt sakkunnigförslaget anknyta till den nuvarande drätselkammaren. Därvid

Ilar framhållits önskvärdheten, att drätselkammaren förses med juridisk

sakkunskap i form av en stadsombudsman eller sekreterare.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför sålunda bland annat följande:

Fasthölle man vid det allmänt erkända förhållandet, att det varit det

kommunala självstyrelsekravet, som mer än vissa brister i fråga örn organisatoriska

detaljer varit orsaken till att magistraten förlorat sin centrala ställning

inom stadsförvaltningen, framstode klart risken av att ej heller den

nya stadsstyrelsen, sina många maktbefogenheter enligt lag och reglemente

till trots, i det långa loppet skulle kunna hävda sin ställning gent emot

stadsfullmäktige och dess ledande utskott. Ur denna synpunkt syntes det

föreligga rätt starka skäl för att man, i närmaste anslutning till flerstädes

skedd faktisk utveckling, i den blivande lagstiftningen i stället överlämnade

ledningen av förvaltningen till den främsta av stadsfullmäktiges egna nämnder,

drätselkammaren, vilken i samband därmed berättigades själv anställa tjänstemän

med för kammarens styrelseuppgifter lämplig utbildning och förlänades

erforderliga befogenheter i avseende å beredning, kontroll och initiativ beträffande

stadsförvaltningen i dess helhet.

16 länsstyrelser (Stockholm, Uppsala, Södermanland, Östergötland, Jönköping,

Kronoberg, Kalmar, Blekinge, Kristianstad, Halland, Skaraborg,

''Värmland, Örebro, Gävleborg, Västernorrland och Jämtland), 41 magistrater,

4 stadsstyrelsen 26 drätselkammare, stadsfullmäktige i 27 städer, styrelsen

för svenska stadsförbundet, föreningen Sveriges stadsdomare samt föreningen

Sveriges stadsombudsmän och kommunalsekreterare hava framställt erinringar

mot borgmästarens ställning.

Härvid har anförts, att den blandade förtroende- och tjänstemannaställningen

vore till fromma varken för förvaltningen eller befattningshavaren

själv. I spetsen för den centrala myndigheten borde icke obligatoriskt stå

en tjänsteman, utan myndigheten borde liksom andra kommunala organ äga

att själv inom sig utse sin ordförande. Borgmästaren borde i stället göras

till endast ledamot i stadsstyrelsen. Från några håll har uttalats, att han

ej ens skulle vara ledamot utan få helt ställning av tjänsteman. Styrelsen

för svenska stadsförbundet har ansett likgiltigt, huruvida han vore ledamot

eller ej, medan föreningen Sveriges stadsombudsmän och kommunalsekreterare

ansett önskvärt men ej nödvändigt, att han bleve ledamot.

I fråga om sättet och villkoren för utseende av borgmästaren hava de

hesta myndigheterna betonat, att borgmästaren genom de föreslagna bestämmelserna

icke finge den fasta och oberoende ställning, som vore nödvändig

för att man skulle kunna påräkna tillräckligt kvalificerade personer till dessa

poster oell erforderlig självständighet hos dem i de kommunala värven.

3 länsstyrelser (Blekinge, Kristianstad och Skaraborg), 8 magistrater och

1 drätselkammare hava uttalat, att statliga myndigheter borde medverka vid

borgmästarens tillsättande, därvid flertalet av nämnda myndigheter förordat

samma regler i detta hänseende som de för kommunalborgmästare gällande.

Beträffande mandattiden hava 1 länsstyrelse (Kronoberg) samt drätselkamrarna

och stadsfullmäktige i 2 städer ansett, att borgmästaren borde

utses för samma tid som övriga stadsstyrelseledamöter, medan 1 magistrat

tänkt sig tillsättning på livstid. 3 länsstyrelser (Östergötland, Örebro och

Kopparberg), 18 magistrater, 1 stadsstyrelse, 4 drätselkammare, 4 stadsfullmäktigekorporationer

samt föreningen Sveriges stadsombudsmän och kommunalsekreterare

ävensom föreningen Sveriges stadsdomare hava förordat anställning

på obestämd tid. Därvid har föreslagits anställning tills vidare

s. 81 Kontrollera mot PDF

Bilaga A till Kungl. Majlis proposition nr 207.

81

med skyldighet att avgå, därest stadsfullmäktige med 2/3 majoritet beslöte

uppsägning, eller anställning tills vidare med uppsägning, som dock skulle

kunna ske först efter viss tid, eller ock anställning på viss tid, varvid med

utgången av valperioden mandatet vore förnyat, örn ej stadsfullmäktige med

kvalificerad majoritet beslutat välja annan person.

Från ett par håll, bland annat länsstyrelserna i Kalmar, Blekinge, Hallands

och Skaraborgs län. har framhållits önskvärdheten av att borgmästarens

löneförmåner fastställdes av statlig myndighet eller att bestämmelser därom

intoges i reglementet.

4 länsstyrelser (Södermanland, Värmland, Örebro och Jämtland), 8 magistrater,

2 drätselkammare, stadsfullmäktige i 1 stad och föreningen Sveriges

stadsdomare ifrågasätta särskilda bestämmelser örn pension åt borgmästare,

som avgår på grund av icke förnyat mandat, uppsägning, uppnådd pensionsålder

eller eljest.

8 länsstyrelser (Jönköping, Kalmar, Blekinge, Skaraborg, Värmland, Jämtland,

Västerbotten och Norrbotten), 12 magistrater, 1 stadsstyrelse, 4 drätselkammare

och 4 stadsfullmäktigekorporationer förorda särskilda kompetensvillkor

för borgmästaren. Antingen borde han hava avlagt juridisk examen

eller ock under längre tids verksamhet i kommunala värv eller eljest i

allmän befattning hava ådagalagt sådan insikt och skicklighet, som Kungl.

Majit på framställning av stadsfullmäktige funne innebära kompetensvillkor

till befattningen. I ett par yttranden betonas, att juridisk examen vore

nödvändig i de mindre städer, där borgmästaren skulle ombesörja stadsassessorsgöromålen.

Körande borgmästarens ställning har styrelsen för svenska stadsförbundet

anfört i huvudsak följande:

Rent organisatoriskt vore mot införandet av ett obligatoriskt tjänstemannainslag

principiellt intet att invända. Endast örn och i den mån tjänstemannainslaget

gåves en sådan ställning, att detsamma kunde befaras obehörigt

skjuta i bakgrunden förtroendemännens traditionella ställning syntes

erinringar mot lagstiftningen i fråga motiverade. Det kunde icke förnekas,

att fog funnes för vissa farhågor på denna punkt. Med sitt ordförandeskap

i stadsstyrelsen hade borgmästaren enligt förslaget erhållit en så central

och stark ställning, att man med skäl kunde befara, att förtroendemännens

betydelse i stadsstyrelsen och förvaltningen i övrigt skulle bli lidande därpå.

Redan de nuvarande »ledande tjänstemännen», stadsdirektörer och andra i

städer med mera centraliserad förvaltning, hade i praktiken onekligen fått

ett rätt starkt framträdande inflytande på sina samhällens förvaltning. Dessa

vore dock icke ens ledamöter av respektive förvaltningsnämnder, än mindre

de, som bestämde gången av dessas arbete. I likhet med stadsfullmäktige i

några städer av olika storlek funne styrelsen det ur dessa synpunkter mindre

lyckligt, att den föreslagne borgmästaren obligatoriskt skulle vara ordförande

i stadsstyrelsen, oavsett andra skäl mot anordningen. Ur reella synpunkter

sett vore det utan verklig betydelse, örn den ledande tjänstemannen bleve

ledamot av stadsstyrelsen eller endast finge rätt att deltaga i överläggningarna

oell anteckna avvikande mening. I senare fallet bleve hans ställning väl så

stark som örn han vore ledamot. Men i alla händelser syntes dock den

föreslagna inflyttningen i stadsstyrelsen tillräckligt klart framhäva befattningens

vikt och betydelse. Ehuru det i och för sig kunde vara skäligen

likgiltigt, om tjänstemannen i fråga benämndes borgmästare eller stadsdirektör,

kunde (lid dock icke förnekas, att titeln borgmästare, med hänsyn

till de traditioner ämbetet hade hos oss, måste anses ytterligare ägnad att

understryka innehavarens ledande ställning och därmed också bidraga att

skjuta förtroendemannaelemontet i bakgrunden. Titeln stadsdirektör syntes

Bihang till. riksdagens protokoll 19712. / saini. 17i) haft. (Nr 207.) anin 31 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Bilaga A till Kungl. Majlis proposition nr 207.

tydligare angiva den ställning man avsett. »Verkställande direktör» i ett

företag inom affärsvärlden, sutte ju ofta som ledamot av företagets styrelse

men utan att beklädas med uppdraget att fungera som ordförande, och den

föreslagne borgmästaren syntes i själva verket närmast svara mot denne.

Vad i övrigt anginge den föreslagne borgmästarens ställning, innebure

denna ett sammanförande Lös en och samma person av representativa uppgifter

och åligganden som ledande tjänsteman. Mot en sådan anordning

syntes åtskilliga invändningar med fog kunna göras. Medan för den ledande

tjänstemannen administrativ rutin, fackkunskaper och kontinuitet i utövningen

vore värdefulla tillgångar, ville man hos den, som utåt skulle representera

staden, främst uppställa andra förutsättningar av mera personlig art. Medan

det vore av vikt, att den ledande tjänstemannen hnge mera kontinuerligt

utöva sitt ämbete, vore det icke av mindre betydelse, att den, som skulle

utåt representera staden, vid varje tillfälle hade den allmänna ställning inom

stadens förvaltning, som kunde anses göra honom särskilt lämpad för uppdraget

i fråga. För förvaltningen kunde det knappast vara till fördel, att

båda slagen av uppgifter samlades hos en person.

Örn »stadsdirektörens» (borgmästarens) uppgift i huvudsak begränsades till

den ledande tjänstemannens skulle han också kunna erhålla en fastare och

självständigare ställning än den, de sakkunniga givit honom — en bestämd

förutsättning för att verkligt lämplig person skulle kunna erhållas för tjänsten.

Förslagets bestämmelser örn mandattiden m. m. för borgmästaren kunde

styrelsen i vart fall för sin del icke biträda. Utan att närmare ingå på

dessa frågor, som skulle förlora sin betydelse med den av styrelsen förordade

anordningen, ville styrelsen fästa uppmärksamheten å den mot sakkunnigförslaget

i denna punkt framförda kritiken, som syntes värd det

största beaktande.

Föreningen Sveriges stadsombudsmän och Ttommunalsekr eter are anför bland

annat:

Från kommunal tjänstemannasynpunkt sett vore det ägnat att väcka tillfredsställelse,

att sakkunnigförslaget beaktat den andel i de senaste decenniernas

utveckling inom det stadskommunala förvaltningsområdet, som rättvisligen

borde tillskrivas insatser av de tjänstemän, vilkas anställande i allt

fler städer nödvändiggjorts av det kommunala arbetets allt större omfattning,

samt att de sakkunniga i och med den nya stadsassessorsbefattningen

upptagit och velat fastslå vad utvecklingen härutinnan ådagalagt vara ändamålsenligt.

Örn den nya borgmästarbefattningen, sådan den i förslaget utformats,

kunde dock knappast sägas, att de sakkunniga byggt på det beståendes

grund, utan förslaget i denna del framstode mest som ett experiment, i

väsentliga stycken främmande för svenska förhållanden. Särskilt gällde detta

beträffande den ställning av både förtroendeman och befattningshavare eller

rättare hälften av vardera, som givits borgmästaren. I vad män experimentet

skulle lyckas, vore svårt att profetera örn. Det komme måhända att

falla väl ut på en plats, mindre väl på en annan, i mycket beroende av

personval och miljö. Fråga vore därför, örn det icke vore tillrådligt att giva

ifrågavarande befattning en annan gestaltning.

I främsta rummet gällde detta den kombinerade tjänste- och förtroendemannaställningen.

De sakkunnigas uppfattning, att den ledande posten i

en stads kommunala förvaltningsarbete — vilket arbete ju dock skulle bliva

den nya styrelsens förnämsta uppgift — skulle vara sådan, att den toge i

anspråk sin innehavares hela tid och arbetskraft, vore enligt föreningens

mening alldeles riktig. Men en så beskaffad ställning passade enligt sakens

natur vida bättre för tjänstemannen än för förtroendemannen. Det syntes

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Bilaga A till Kungl. Maj:ts proposition nr £07.

också ur allmän synpunkt förmånligare, att befattningens innehavare stöde

fri och neutral inför politiska strömkantringar och sådana särintressen, som

kunde vara tillfinnandes hos olika kårer och grupper inom samhället. Detta

kunde han i vida högre grad såsom ansvarig tjänsteman än i egenskap av

förtroendeman med ansvaret i stor utsträckning gemensamt med alla dem,

som valt honom eller vore intresserade av hans kvarblivande efter utgången

mandattid. Det skulle kunna tilläggas, att befattningen krävde av sin innehavare

skolning och rutin och att erfarenheten sannolikt komme att framvisa

behovet av särskilda kunskaper och förutbildning, allt kvalifikationer,

sorn möjligen kunde finnas men sannolikt mera sällan vore tillfinnandes hos

reflektaiiter på en befattning med den lösliga ställning, de sakkunniga velat

förläna borgmästaren. I varje fall torde detta gälla de medelstora och mindre

städerna.

Vöre det riktigt, som föreningen holle före, att den ledande arbetskraften

inom stadens förvaltningsstyrelse borde hava ställning som tjänsteman,

syntes det ofrånkomligt, att hans föreslagna självskrivenhet som styrelsens

ordförande bortfölle. ''Denna självskrivenhet stöde för övrigt icke i god

överensstämmelse med den gängse uppfattningen örn formerna för den kommunala

självstyrelsens utövande. Enligt denna uppfattning skulle varje

kommunal församling eller delegation själv välja sin ordförande. Annat

vore förhållandet, örn stadsstyrelsen liksom den nuvarande magistraten skulle

bliva ett kollegialt ämbetsverk med befattningshavare som ledamöter. Då,

såsom i förslaget avsåges, stadsstyrelsen skulle utgöra en stadsfullmäktigevald

förtroendemannanämnd, vore det med nuvarande uppfattning och tradition

mest förenligt, att styrelsen själv valde sin ordförande. Det vore enligt

föreningens mening icke ens nödvändigt, att den nye ledande tjänstemannen

vore ledamot av stadsstyrelsen, även örn detta vore önskvärt. Hans ställning

som stadsförvaltningens verkställande direktör krävde det icke ovillkorligen.

.

I överensstämmelse med den ståndpunkt, föreningen intoge beträffande

borgmästarens tjänsteställning, funne föreningen ingen anledning till införande

av den omständiga valproceduren för tillsättande av borgmästare, som

efter mönster av vad som gällde för borgarråden i Stockholm föreslagits av

de sakkunniga. Det syntes föreningen lämpligast, att borgmästarbefattningen

tillsattes genom vanligt majoritetsval av stadsfullmäktige, eventuellt med

frihet för den stad, som så önskade, att i reglementet för stadsstyrelsen få

särskilda valbestämmelser införda.

De kommunala tjänstemännen — undantagandes dem, som tillhörde magistraten,

örn de ansåges kunna dit hänföras — hade i regel ej den fasta

anställning, som tillkomme statens befattningshavare i motsvarande tjänsteställning.

I allmänhet tillsattes de kommunala befattningshavarna på förordnande

eller genom särskilda anställningskontrakt tills vidare med viss

uppsägningstid för tjänsteförhållandets upphörande. Det syntes lämpligt,

om härutinnan i lagen kunde upptagas några allmänna regler beträffande

de i lagen omnämnda tjänsterna. Att härutinnan ernå likställighet med

statstjänarna vore väl icke möjligt, men ur tjänstemannasynpunkt syntes

önskvärt — och ett önskemål, som icke syntes för långt gående — att för

uppsägning av de av stadsfullmäktige tillsatta borgmästare borgarråds och

assessorstjänsterna, såsom föreningen tänkt sig dem organiserade, borde

stipuleras beslut med */3 majoritet av den väljande korporationen. Sådana

bestämmelser funnes redan nu i svenska städer beträffande vissa mera betydande

kommunala befattningar.

Föreningen Sveriges stadsdomare framhåller angelägenheten av att innehavaren

av den i spetsen för stadsstyrelsen tänkta borgmästarbefattningen

s. 84 Kontrollera mot PDF

ljänsteorg eillis

ationen

i Övrigt.

I allmänhet.

Stadsassessors
befattningen.

84 Bilaga A till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

erhölle en mera tryggad ställning än den, som enligt de sakkunnigas förslag

skulle tillkomma honom. Detta syntes vara nödvändigt, örn man för sysslan

skulle kunna erhålla personer av erforderlig kvalitet och göra etet möjligt

för dem att bevara full självständighet. Då borgmästaren skulle vara underkastad

omval vid varje mandattids utgång och göromålen komme att bliva

av den omfattning, att med befattningen i de flesta fall icke skulle kunna

förenas annan tjänst, uppstode helt säkert svårigheter att finna dugande

personer, villiga att tillträda en befattning med risk att vid mandattidens

utgång icke bliva omvalda. Ställda inför en sådan utsikt skulle befattningens

innehavare lätt kunna frestas att uppgiva sin självständighet och falla

i beroende av det tillfälliga majoritetspartiet. Genom den möjlighet till

alltför ofta förekommande omval till befattningen, förslaget beredde, skulle

i väsentlig grad garantierna för den nödiga kontinuiteten inom förvaltningen

minskas. Denna olägenhet skulle framför allt drabba de mindre städer, i

vilka befattningen såsom stadsassessor uppdragits åt borgmästaren. I stället

för att underkasta borgmästaren omval vid mandatperiodens utgång, borde

det kunna stadgas, att, därest han icke inom viss tid dessförinnan bleve

nied kvalificerad majoritet uppsagd, hans mandat skulle anses förnyat för

ytterligare. en period. Likaså syntes det, som örn i stadsstyrelsens reglemente

obligatoriskt borde intagas föreskrift örn pension eller gottgörelse i

annan form åt borgmästare, som utan egen tillskyndan icke erhölle förnyat

mandat.

Körande tjänsteorganisationen i övrigt yttrar styrelsen för svenska stadsförbundet

följande:

. -För de minsta städernas del torde,o såsom de sakkunniga förutsatt, det

icke erfordras mer än en tjänsteman. Åt de övriga syntes det som hittills

kunna lämnas öppet att själva bestämma tjänsteorganisationen i övrigt. Örn

i ^ stadsförvaltningen infördes en anordning med en obligatorisk tjänsteman

såsom ledamot och föredragande i stadsstyrelsen, eventuellt med biträde av

souschefer, kunde det ifrågasättas, örn mera detaljerade bestämmelser rörande

tjänsteorganisationen i övrigt vore påkallade. Översikten över de

nuvarande förhållandena visade, att städerna på ett mycket varierande sätt

ordnat sina ombudsmans- och sekreterarfrågor. Det vore icke enbart stadsstyrelsen,

man härvid hade att taga sikte på. Hos stadsfullmäktige, byggnadsnämnd,

fattigvårdsstyrelse etc. skulle också sekreterarsysslor utföras.

Förutsättningarna för ett lämpligt utskiftande av dessa uppdrag vöre icke

minst med hänsyn till möjligheterna att finna kvalificerade personer — ett

efter rådhusrätternas försvinnande betydligt mera komplicerat spörsmål än

■ så olikartade i skilda städer, att det syntes önskvärt, att städerna

därvidlag bibehölles vid största möjliga rörelsefrihet. Ur det allmännas

synpunkt torde det vara fullt tillräckligt att tillförsäkra stadsstyrelsen nödig

tillgång till de juridiska insikter, som kunde behövas för dess verksamhet.

I åtskilliga fall finge det anses önskvärt för städerna att såsom föredragande

tjänstemän lios stadsstyrelsen kunna engagera en person med teknisk och

merkantil utbildning. (Äv de stadsdirektörer, som nu funnes, vore endast en

jurist.) För sådana fall borde givetvis garantier tillskapas för att nödig

juridisk sakkunskap ställdes till stadsstyrelsens förfogande. Men vore ledamoten-föredraganden

jurist, kunde staden i övrigt förbehållas den största

frihet i sin organisation av sekreterar- och stadsombudsman ssysslorna.

4 magistrater samt drätselkammaren och stadsfullmäktige i 1 stad hava

ansett, att stadsassessorn bör utses av stadsstyrelsen, hos vilken han är

anställd, och ej av stadsfullmäktige. På ett par håll har anförts, att det

borde helt överlämnas åt staden att bestämma, huruvida stadsassessorn skall

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Bilaga A till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

anställas, medan i några yttranden ifrågasattes höjande av det invånarantal,

ovanför vilket befattningen skulle vara obligatorisk. 1 magistrat anser det

oriktigt, att enligt förslaget stadsassessorn, som blott vöre tjänsteman hos

stadsstyrelsen, skulle kunna erhålla rätt att självständigt å styrelsens vägnar

handlägga och avgöra ärenden.

Föreningen Sveriges stadsombudsmän och kommunalsekretera1 e tinner, att

stadsassessorn givits en ställning, som erinrade örn de nuvarande stadsombudsmännens.

Föreningen anser, att till stadsassessorns arbetsuppgifter, därest

de ansåges böra närmare angivas i lagen, borde även hänföras den att vara

stadsstyrelsens sekreterare. Då vidare stadsassessorn såsom stadsstyrelsen

sekreterare och i denna sin egenskap självfallet vunne ingående kännedom

örn alla de ärenden, vilka där förekomme till behandling således ej blott

dem, för vilka han vore särskilt föredragande — och då hans inlägg mången

gång kunde vara av värde, syntes det mindre lämpligt, att hans yttrandeocli

reservationsrätt, på sätt i förslaget skett, begränsades till dem, då han

vore föredragande.

Länsstyrelsen i Gotlands län anser bestämmelsen, att stadsassessor skall

vara examinerad jurist, ej obetingat lämplig för alla städer, särskilt icke för

de mindre bland dessa. Bestämmelsen syntes för övrigt innebära ett avsteg

från den grundsats de sakkunniga eljest så troget omfattade, nämligen principen

örn kommunernas självbestämmanderätt. I de flesta smastäclei torde

behovet av juridisk sakkunskap i stadsförvaltningen, vara. rätt minimalt och

kunna tillgodoses genom anlitande av tillfällig juridisk hjälp. Åtskilliga av

ifrågavarande städer vore helt visst mera i behov av en i kamerala varv förfaren

person. Det syntes därför lämpligast, främst med hänsyn till önskvärdheten

av att varje stad erliölle den organisation, den behövde, att möjlighet

bereddes städerna att i stället för en assessorstjänst inrätta en befattning,

för vars förvärvande kameral kunskap och erfarenhet mera än juridisk

sådan uppställdes såsom specimen.

Liknande synpunkter hava anförts av drätselkammaren och stadsfullmäktige

i 1 stad.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller, att för de mindre städernas del

funnes ingen anledning att ifrågasätta borgarråd. För övrigt vöre borgarrådsinstitutionen

en säranordning för Stockholm, vilken veterligen icke påtänkts

till införande i övriga städer; det syntes under sådana förhållanden

knappast lämpligt att i lag giva en anvisning i denna riktning.

I fråga örn benämningen av det ifrågasatta centrala organet har sakkunnigas

förslag, stadsstyrelsen, av de flesta myndigheterna lämnats utan erinran.

Från ett par håll har dock framkastats tanken på andra benämningar. Så

har drätselkammaren i Västerås föreslagit bibehållande av drätselkammarnamnet,

som bättre än stadsstyrelsebenämningen markerade styrelsens främsta

och egentliga uppgift. I ett par yttranden föreslås stadskollegium, stadsdirektion

och magistrat. Styrelsen för svenska stadsförbundet framhåller, att

det gamla ordet »stadsnämnd» måhända vore ett lämpligare namn på den

utvidgade drätselkammare, varom vore fråga.

Beträffande borgmästaren har framhållits, att benämningen vore mindre

lämplig med hänsyn till att densamma för närvarande närmast avsåge en

dömande person och att borgmästaren-ordföranden i rådhusrätten komme

att tills vidare finnas kvar. Dessutom motsvarade titeln icke befattningens

karaktär, särskilt om befattningshavaren bleve blott tjänsteman. I stället

har föreslagits användande av beteckningen kommunalborgmästare, en benämning,

som ehuru med en i viss mån annan innebörd redan funnes i en

del fögderistäder. Från ett håll ifrågasattes beteckningen »borgarråd». 5

Borgarrådsbefattn

ingen.

Stadsstyrelsens

och befattningshavarnas

benämning.

s. 86 Kontrollera mot PDF

Vissa andra

frågor.

86 Bilaga A till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

magistrater, 2 drätselkammare, stadsfullmäktige i 1 stad, styrelsen för

svenska stadsförbundet samt föreningen Sveriges stadsombudsmän och kommunalsekreterare

hava uttalat sig för stadsdirektörstiteln, som närmare än

borgmästarnamnet angåve den ställning, man tilltänkt befattningshavaren.

Drätselkammaren och stadsfullmäktige i 1 stad anse, att befattningshavaren

skulle kallas blott stadsstyrelsens ordförande.

I anslutning till stadsdirektörstiteln för borgmästarbefattningen har föreslagits

andre eller biträdande stadsdirektör för borgarrådens del.

o Mot stadsassessorsnamnet har anmärkts, att detsamma felaktigt häntydde

på att befattningshavaren vore bisittare i ett kollegium. I stället har föreslagits

benämningarna stadsombudsman eller stadssekreterare, vilka bättre

angåve befattningens karaktär.

Stadsstyrelsen, drätselkammaren och stadsfullmäktige i 1 stad framhålla,

att genom den ifrågasatta organisationen städerna förlorade inflyt: ndet över

det av dem bekostade polisväsendet. Länsstyrelsen i Skaraborgs län samt

stadsstyrelsen och drätselkammaren i 1 stad anse, att borgmästaren borde vara

polischef och stadsstyrelsen polismyndighet. 1 magistrat, 3 drätselkammare,

stadsfullmäktige i 3 städer och styrelsen för svenska stadsförbundet ifrågasätta

lämpligheten av polischefens rätt att närvara i stadsstyrelsen vid frågor

om allmän ordning och säkerhet eller det allmänna hälsotillståndet i staden.

Drätselkammaren och stadsfullmäktige i 1 stad förmena, att denna befogenhet

bör begränsas till ordnings- och säkerhetsfrågor. Å andra sidan har

länsstyrelsen i Gotlands län ansett, att polischefen vid deltagande i stadsstyrelsens

överläggningar borde äga rösträtt.

Drätselkammaren och stadsfullmäktige i 1 stad anse, att i lagen uttryckligen

borde stadgas rätt för stadsfullmäktiges presidium att närvara vid stadsstyrelsens

sammanträden.

1 länsstyrelse (Kronoberg), 2 magistrater, 4 drätselkammare och 4 stadsfullmäktigekorporationer

anföra, att föreskriften, att stadsstyrelsen skall förvalta

stadens egendom ej bör göras ovillkorlig.

1 länsstyrelse (Södermanland), 1 magistrat, 1 drätselkammare, stadsfullmäktige

i 1 stad samt svenska polisförbundet uttala, att stadsstyrelsen ej

efter eget beprövande bör äga obegränsad rätt till kostnadsfri handräckning

av stadens polismyndighet.

Svenska polisförbundet befarar, att förhållandet med all sannolikhet, åtminstone

på många platser, skulle utveckla sig därhän, att den egentliga

polisverksamheten eftersattes för fullgörande av handräckningar åt stadsstyrelsen.

Då det i den egentliga polisverksamhetens intresse ovillkorligen

borde finnas en uttrycklig begränsning, inom vilken kommunal myndighet

ägde rätt påkalla biträde av polismyndighet, och då redan nu staten erlade

en del av kostnaderna för polisväsendet jämväl i städerna samt då det ifrågasatts,

att staten skulle övertaga ytterligare del av dessa kostnader, borde en

kommunalstyrelse icke erhålla obegränsad rätt att ålägga polispersonal uppdrag.

Stadsstyrelsens handräckningsrätt borde därför hållas inom närmare

bestämda gränser och avse allenast dess statliga uppgifter.

De flesta av de hörda myndigheterna hava tillstyrkt eller lämnat utan

erinran förslaget örn borttagande av magistratens legalitetskontroll över

stadsfullmäktiges och allmänna rådstugans beslut. Länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län, 7 magistrater och stadsfullmäktige i 1 stad hava dock framfört

anmärkningar emot denna del av förslaget.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrar sålunda, att betydelsen av

magistratens kontroll icke kunde mätas efter antalet fall, där verkställighet

s. 87 Kontrollera mot PDF

Bilaga A till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

87

vägrats; redan tillvaron av en sådan kontrollmyndighet, med vilken stadens

myndigheter vore i tillfälle att även under hand samråda, vore agnad att

hindra tillkomsten av olagliga beslut.

Magistraten i Halmstad yttrar: . . ,

Den s. k. legalitetskontrollen över stadsfullmäktiges beslut kunde näppeligen

med fullt förtroende läggas i stadsstyrelsens liand, då densamma hnge

antagas i regel vara alltför starkt intresserad i de olika frågornas avgörande

i ena eller andra riktningen. Det kunde emellertid ifragasattas, huruvida

detta borde föranleda, att all kontroll avskaffades. Då man åberopade

erfarenheten från landsbygden på att kontroll skulle vara onödig, kunde det

ifrågasättas, huruvida man hade ett tillräckligt material för att bedöma, örn

saknaden av kontroll i lantkommunerna varit till fromma för deras utveckling

Erfarenheten från vissa av våra grannlander gåve ett ganska starkt

stöd åt den uppfattningen, att nian icke utan vidare kunde avvisa fanken pa

en statlig kontroll över kommunernas förvaltning. Detta vöre emellertid en

fråga som krävde sin lösning oberoende av den nu befintliga legalitetskontrollen.

Denna lösning borde möjligen ske efter enhetliga grunder för stad

och land Under alla omständigheter syntes det saknas anledning att befria

stadsstyrelsen från plikten att under tjänstemannaansvar vägra verkställa

beslut, som uppenbarligen vore olagliga eller krävde underställning

aV Ett^par magistrater anse, att kommunala beslut, som medförde ökning

av uttaxeringen över viss gräns, borde underställas statliga myndigheter.

Länsstyrelsen i Uppsala län önskar klarare och mera praktiska bestämmelser

i fråga örn tiden för besvärs anförande mot stadsstyrelsen beslut.

Förslaget utginge från att denna tid skulle, ilar det icke vöre fråga örn

styrelsens beslut i sådana mål och ärenden, vilka styrelsen pa grund avföreskrifter

i särskilda författningar hade att handlägga räknas från delfåendet,

men, frånsett svårigheten att i förekommande fall. visa, nar dylikt

delfående ägt rum, kvarstodo dock vid ett sådant förfaringssätt som det

föreslagna den olägenheten, att den beslutande myndigheten, såvida den

icke själv ombesörjde särskild delgivning, icke visste nar den kunde betrakta

ett beslut som lagakraftvunnet. Då en stadsstyrelses handlingar val komme

att anses som offentliga, syntes emellertid hinder icke bora möta för besvarstidens

räknande från beslutens publicering på sätt som örn stadsfullmäktiges

beslut vore stadgat.

Beträffande kostnaderna för den av de sakkunniga föreslagna organisationen

framhålles i åtskilliga yttranden, att med det system for overgangsersättning

från städerna till statsverket, som föreslagits av ekonomisakkunniga

upphörandet av de särskilda stadsdomstolarna och stadernas övergång tili

den nya förvaltningsordniugen knappast medförde någon besparing i stadernas

administrationskostnader men att en eventuell ökning härutinnan hnge anses

uppvägas av de fördelar, som i andra avseenden vore förbundna med den

lif magistrater^ 8 stadsstyrelser, 25 drätselkammare och stadsfullmäktige

i 27 städer ävensom styrelsen för svenska stadsförbundet anse, att den

föreslagna organisationen skulle, särskilt för de mindre städernas del, nedföra

en ökning av deras utgifter för förvaltningen, däri inräknade kostnader

för magistrat och rådhusrätt. . Tr„ 7 .... ,,,,,,

Å andra sidan har t. ex. länsstyrelsen i Västernorrlands- lan uttalat, att

förslaget gåve städerna möjlighet att ordna stadsstyrelsen pa sätt med hänsyn

till varje stads storlek och behov kunde anses lämpligast, varför det icke

Kostnaderna

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Bilaga A till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

syntes finnas anledning till farhågor för att städerna genom förslagets

reahserande skulle åsamkas särskilt betungande kostnader.

Styrelsen för svenska stadsförbundet yttrar:

Vad angår kostnaderna för förslagets genomförande delade styrelsen de

sakkunnigas mening, att dessa på nuvarande stadium icke kunde med någon

större grad av tillförlitlighet beräknas. Man finge dock förutsätta, att på

små indi de statligt administrativa uppgifternas övertagande komme att

medföra icke obetydliga kostnader för städerna. Örn städerna kunde anses

belogade att bartor påyrka någon kompensation från statens sida, syntes

vara ett spörsmål, som kunde bedömas först efter det frågan örn processretormens

ekonomiska verkningar för städerna blivit slutligt utredd. När

1 att bedöma kostnadsfrågan, finge icke lämnas ur sikte

det torhallandet, att effektiviteten i den nya organisationen kunde vara värd

vissa pekumära uppoffringar från städernas sida.

Såsom förut angivits (s. 76) hava 1 magistrat samt drätselkammaren

och stadsfullmäktige i 1 stad uttalat, att, därest ett kommunalorgan, stadsstyrelsen,

pålades statliga uppgifter, staten även borde bidraga till kostnaderna

tor detta organ.

Drätselkammaren i Västervik, med vilken stadsfullmäktige och magistraten

därstädes instämma, redogör för vissa omständigheter, som skulle föranleda,

att den nya organisationen bleve dyrare än den nuvarande, men anför därjämte,

att man icke borde bortse därifrån, att, örn den föreslagna organisalonen

genomfördes, den ökade effektivitet av kommunalförvaltningen, som

fult" drätselkammarens förmenande vore att förvänta, indirekt komme att

tillföra staden vinster, som överstege de ökade förvaltningskostnaderna.

Stadsfullmäktige i Skara hava med instämmande av drätselkammaren därstädes

uttalat, att kostnaderna, vad staden beträffade, för den nya kommunala

organisationen skulle väsentligt komma att överstiga de nuvarande kostnaderna

for magistrat och förvaltning i övrigt. Stadsstyrelsens arbetsbörda

skulle med ali sannolikhet bli för stor och med tiden alltmer okas- allt

större arbetskraft skulle komma att erfordras och därmed allt större’ krav

stalias på ersättningen för det presterade arbetet. Ett levande intresse

tor staden och dess väl hade hittills förmått personer att i stort sett utan

ersättning ägna tid och krafter åt stadens angelägenheter, varigenom stora

kostnader besparats staden för dess förvaltning. Och detta uppoffrande

intresse betraktade stadsfullmäktige även från andra synpunkter än den

e onomiska såsom en betydelsefull tillgång, som ej borde äventyras. Stadens

förvaltning efter, processreformens eventuella genomförande borde kunna

ordnas på ett billigare och lyckligare sätt än enligt sakkunnigförslagets

anvisningar. °

. Stadsfullmäktige i Arvika, med vilka drätselkammaren och stadsstyrelsen

instämt, anse, att årskostnaderna för borgmästare och stadsassessor skulle

uppgå till minst 18,000 kronor under det att motsvarande utgifter nu kunde

beraknas till cirka 8,000 kronor.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Bilaga A till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

89

INNEHÅLLSÖVERSIKT.

Sid.

Hörda myndigheter och sammanslutningar. Ställning för och mot förslaget 64

Förutsättningarna för förslaget oklara ........................................... 64

Behovet av förvaltningens omläggning ............................................................ 66

Översikt av yttrandena s. 66. yttranden, däri behovet vitsordats, s. 66. Yttranden,

däri behov icke ansetts föreligga, s. 68.

Förslagets huvudgrunder................................................................................... 69

Inrättande av ett centralorgan s. 69. Införande av en tjänstemannaorganisation

s. 72. Lagstiftningens tillämplighet å fögderistäder s. 74. Lagstiftningens allmänna

läggning s. 75.

Ombesörjandet av magistratsuppgifterna ......................................................... 76

Erinringar mot förslaget s. 76. I yttranden framställda förslag s. 78.

Borgmästarbefattningen ................................................................................... 80

Tjänsteorganisationen i övrigt............... 84

I allmänhet s. 84. Stadsassessorsbefattningen s. 84. Borgarrådsbefattningen s. 85.

Stadsstyrelsens och befattningshavarnas benämning....................................... 85

Vissa andra frågor ........................................................................................... 86

Kostnaderna ...................................................................................................... 87

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Bilaga B.

FÖRBEREDANDE FÖRSLAG

ANGÅENDE

MAGISTRATSBESTYRENS OMBESÖRJANDE

I STAD UTAN MAGISTRAT

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet.

Med stöd av Kungl. Maj:ts den 11 september 1931 givna bemyndigande

har statsrådet och chefen för justitiedepartementet, i samråd med Herr

Statsrådet, tillkallat oss att i egenskap av sakkunniga inom justitie- och

socialdepartementen biträda med fortsatt behandling av frågan örn övertagande

från statens sida av rättsskipningen i vissa städer ävensom av

frågan rörande de ändrade bestämmelser angående kommunalförvaltningen i

stad, som av dylikt övertagande kunna påkallas.

Vid utförande av det oss sålunda lämnade uppdraget hava vi tagit under

omprövning tidigare framlagda förslag rörande ordnandet av den kommunala

förvaltningen i städerna, med uppmärksamheten närmast riktad på de

städer, som vårt uppdrag avser. De författningar, i vilka bestämmelser angående

magistrat och dess uppgifter förekomma, hava vi genomgått. Därjämte

hava vi med ledning av oss tillhandahållna utgifts- och inkomststater

för år 1931 sökt vinna kännedom örn den kostnad, som å ena sidan för närvarande

åvilar nämnda städer för magistratsförvaltningen och å andra sidan

framdeles torde komma att uppstå för ersättare åt magistraten.

Det mottagna uppdraget har ännu icke slutgiltigt utförts, men enär det

önskemål uttalats att resultatet av det hittills verkställda arbetet bleve i

sina huvudgrunder redan nu förelagt representanter för de av den ifrågasatta

omläggningen berörda städerna, få vi i sådant syfte härmed — efter anmodan

av chefen för justitiedepartementet — vördsamt överlämna utkast till

lag örn ändring i lagen örn kommunalstyrelse i stad, lag örn kommunalborgmästare

samt lagar örn ändring i lagen örn val till riksdagen och kommunala

vallagen jämte motiv till såväl nämnda lagutkast som övriga erforderliga

författningsändringar, vartill utkast i flertalet fall äro preliminärt utarbetade.

Stockholm den 27 november 1931.

GUSTAF EHRNBERG.

HARRY LJUNGBERG.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Bilaga B till Kungl. May.ts proposition nr 207.

91

Utkast

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 252)

om komniuualstyrelse i stad.1

Härigenom förordnas, att lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse i

stad skall så ändras, att 7, 13, 15, 17, 19, 20, 22—24, 32, 35, 37, 38, 40 42,

44, 57, 59 och 60 §§, 63 § 3 mom. samt 65-67, 70, 71, 74—76 oell 79 §§

erhålla ny lydelse, att 51 § upphör att gälla, att 52 och 53 §§ erhålla beteckningen

51 och 52 §§, att 54 och 55 §§ sammanföras till en paragraf, betecknad

53 §, att två nya paragrafer, betecknade 54 och 55 §§, införas samt att 4 kap.

erhåller ny rubrik, allt på sätt nedan angives:

7 §•

Stadskommuns beslutanderätt---allmän rådstuga.

Förvaltning och verkställighet tillkomma drätselkammare eller de styrelser,

nämnder eller personer, som äro utsedda för särskilda förvaltnings- eller

verkställiglietsbestyr.

Inseendet över förvaltning och verkställighet utövas i stad med magistrat av

denna och i annan stad av drätselkammaren.

13 §.

Stadsfullmäktige väljas — -— — års ålder.

Stadsfullmäktig kan — — — andras talan.

Följande personer må icke vara stadsfullmäktige: landshövding, landssekreterare,

landskamrerare, länsassessor, ledamot av magistraten, tjänsteman

eller betjänt vid magistraten, kommunalborgmästare eller allmän åklagare i

orten, ej heller tjänsteman eller betjänt, som är anställd vid stadens drätsel

eller ’ annat dess förvaltande verk och är för sin befattning redovisningsskyldig.

Ej må — — — såsom stadsfullmäktig.

15 §.

För val--- — inom valkrets

Vid valkretsindelning---särskilda valkretsarna.

Örn indelning i valkretsar jämte antalet fullmäktige för varje valkrets äga,

efter därom av magistraten eller, där sådan ej finnes, av drätselkammaren uppgjort

förslag, stadsfullmäktige göra framställning hos länsstyrelsen. Utan föregående

framställning må länsstyrelsen förordna örn sadan indelning, sedan

tillfälle beretts stadsfullmiiktige att avgiva yttrande i ärendet. Beslut örn

indelning i valkretsar skall meddelas senast två månader före ingången av

det kalenderår, under vilket beslutet skall träda i tillämpning.

1 Föreslagna ändringar utmärkas i regel genom kursivering av lagtexten.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

17 §.

Stadsfullmäktige välja varje år för nästkommande kalenderår bland sig

en ordförande och en vice ordförande samt, då stadsfullmäktige så besluta,

jämväl en andre vice ordförande. Underrättelse örn dessa val, med angivande

av de valdas namn och postadress, skall genom magistraten eller, där

sådan ej finnes, genom drätselkammaren ofördröjligen insändas till länsstyrelsen

för intagande i länskungörelserna.

För året--- — särskilt utsett.

19 §''

Ordinarie sammanträden — — — av fullmäktige.

Vid ordinarie — — — och förvaltning.

Vid ordinarie — — — och revisorssuppleanter.

Extra sammanträde hålles, när länsstyrelsen därom förordnar eller magistraten

eller, där sådan ej finnes, drätselkammaren eller de flesta av fullmäktige

sådant äska eller ordföranden finner det nödigt.

20 §.

Kallelse till stadsfullmäktigsammanträde utfärdas första gången, sedan

beslutanderätten uppdragits åt fullmäktige, av magistraten eller, där sådan ej

finnes, av drätselkammaren och därefter av ordföranden, eller vid hinder för

honom, av vice ordföranden. Kallelsen, vilken skall utfärdas skriftligen och

innehålla bestämd uppgift om tid och ställe samt, såvitt möjligt är, även

örn överläggningsämne för sammanträdet skall senast söckendagen före sammanträdet

delgivas envar stadsfullmäktig.

En vecka — — — flestas kännedom.

Vid ordinarie — — — denna tidning.

Den omständigheten — — -- sammanträdets hållande.

Magistraten eller, där sådan ej finnes, drätselkammaren skall särskilt skriftligen

underrättas örn sammanträde.

22 §.

Varje stadsfullmäktig äger en röst.

Vid stadsfullmäktigsammanträde äger borgmästaren eller, vid hinder för

honom, den, vilken magistraten bland sina ledamöter utser, eller kommunalborgmästaren

att vara tillstädes och deltaga i överläggningarna, men ej i besluten.

Sådan rätt tillkommer jämväl ordförande eller vice ordförande i

kommunal styrelse, nämnd eller beredning vid behandling av ärende, som

beretts av styrelsen, nämnden eller beredningen, så ock revisor vid granskning

av den av honom avgivna revisionsberättelsen.

23 §.

Stadsfullmäktige äro skyldiga att, efter sakens beskaffenhet, antingen meddela

yttrande eller fatta beslut över alla de frågor, vilka blivit av högre

myndighet eller av magistraten eller, där sådan ej finnes, av drätselkammaren

hänskjutna till dem.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

24 §.

De ärenden, som företagas till avgörande av stadsfullmäktige, skola förut

vara vederbörligen beredda av drätselkammaren eller annan kommunal styrelse,

nämnd eller beredning, dit ärendet efter sin beskaffenhet lior, eller

av en eller liera särskilt för sådan beredning utsedda personer. Innan

ärende, som beretts annorledes än av drätselkammaren eller allmänt beredningsutskott,

företages till avgörande av stadsfullmäktige, skall tillfälle lämnas

kammaren eller utskottet att avgiva yttrande däröver. I stad utan

magistrat skall tillfälle städse lämnas drätselkammaren att avgiva yttrande ove)

ärende, som beretts annorledes än av kammaren.

Val må---stadens rättighet.

32 §.

Stadsfullmäktiges beslut skola, så snart de blivit justerade, skriftligen

delgivas magistraten eller, där sådan ej finnes, drätselkammaren. För övrigt

äger envar att taga avskrift av protokollet och att få avskriftens riktighet

bestyrkt.

35 §''

Beträffande rättighet--— är stadgat.

Vid behandling av ärende, som sägs i första stycket, skall finnas tillgänglig

längd över de i sådant ärende röstberättigade, vilka icke finnas upptagna

såsom röstberättigade i den allmänna röstlängden. Det ankommer å magistraten

eller, där sådan ej finnes, å den valnämnd, som enligt lagen örn val till

riksdagen har att förrätta val till riksdagens andra kammare för staden, att

föranstalta därom, att längden är tillgänglig.

37 §.

Allmän rådstuga hålles inför magistraten eller valnämnden,

38 §•

Allmän rådstuga skall hållas å rådhuset eller å ställe, som för sådant

ändamål blivit av rådstugan eller, i brist på dess föreskrift, av magistraten

eller valnämnden bestämt.

40 §.

Extra allmän rådstuga hålles, när länsstyrelsen därom förordnar eller

magistraten eller valnämnden finner det nödigt.

Envar, som är röstberättigad å allmän rådstuga, äger för uppgivet ärende

begära rådstugas hållande. Lämnas dylik framställning av magistraten eller

valnämnden utan avseende, skall magistraten eller valnämnden, om det begäres,

meddela sitt beslut skriftligen, nied skälen därtill; och äger sökanden

att däröver anföra besvär hos länsstyrelsen. Mot länsstyrelsens beslut må

talan ej föras.

41 §.

Kungörelse örn allmän rådstuga utfärdas av magistraten eller valnämnden

och skall innehålla bestämd uppgift örn tid, ställe och överläggningsämne

för sammanträdet.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Bilaga B tilt Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Kungörelsen uppläses---stadens rättighet.

Jämväl skall —--i 20 §.

Den omständigheten — — — rådstugans hållande.

42 §.

Magistraten eller valnämnden skall vid allmän rådstuga låta föra protokoll.

Protokollet skall — — — omröstning företagits.

Protokollet justeras genast, där så ske kan, men i annat fall offentligen

inför magistraten eller valnämnden å tid, som tillkännagives innan allmänna

rådstugan upplöses.

Envar äger ----riktighet bestyrkt.

Protokollen med tillhörande handlingar och bilagor skola förvaras av

magistraten eller valnämnden på sätt och å ställe, som allmänna rådstugan

eller, där stadsfullmäktige finnas, dessa bestämt.

4 KAP.

Om magistrat, drätselkammare oell ersättare för magistrat.

44 §.

Örn tillsättande av magistrat är särskilt stadgat. Beträffande magistraten,

för såvitt den sammanfaller med rådstuvurätten, ävensom i fråga örn magistratens

handhavande av vad till exekutionsverket, säkerhets-, ordnings-,

sundhets- och sedlighetspolisen inom staden hör, gäller vad därom i lag

och författningar är stadgat.

54 §.

I stad utan magistrat skall för fullgörande av de eljest å magistrat ankommande,

i 44 § avsedda bestyr och åligganden, om vilkas besörjande i sådan

stad ej i lag eller författning meddelats särskild föreskrift, finnas en kommunalborgmästare

i dock att i stad med 3,000 invånare eller därunder Konungen må

på framställning av stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan förordna, att

nämnda bestyr och åligganden skola fullgöras av landsfiskalen i orten.

Örn utseende och entledigande av kommunalborgmästare samt om reglemente

för honom är särskilt stadgat.

55 §.

Vad i 45 § första stycket samt 46—50 och 52 §§ stadgas i avseende å

magistrat skall i stad utan magistrat i tillämpliga delar gälla örn drätselkammaren.

Kommunalborgmästaren har att biträda drätselkammaren vid fullgörandet

av de åligganden, som tillkomma denna. För sådant ändamål skall han .närvara

vid drätselkammarens sammanträden med rätt att deltaga i överläggningarna

men ej i besluten och att få sin särskilda mening antecknad till

protokollet.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Bilaga B till Kungl. May.ts proposition nr 207.

I reglementet för drätselkammaren må bestämmas, att kommunalborgmästaren

skall vara självskriven ledamot av drätselkammaren.

57 §.

Förslag till---nästföljande året.

Magistratens statförslag — — — eller kungörelsen.

På nämnda---oell avgörande.

Den fastställda---till magistraten.

Vad sålunda är stadgat i avseende å magistrat skall i stad utan magistrat

i tillämpliga delar gälla örn drätselkammaren.

59 §.

Det åligger----för kalenderår.

Räkenskaperna skola årligen före den 1 april tillhandahållas magistraten

eller i stad utan magistrat ordföranden i stadsfullmäktige eller, där sådana ej

finnas, ordföranden i valnämnden, vilken oförtövat, med föreläggande av viss

tid för revisionsberättelsens avgivande, inför protokollet tillhandahåller dem

åt revisorerna.

Av staden —--med dem.

60 §.

Revisionsberättelsen avlämnas till magistraten eller i stad utan magistrat

till ordföranden i stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, ordföranden i

valnämnden. Över framställda anmärkningar skola vederbörandes förklaringar

infordras så tidigt, att de jämte berättelsen kunna framläggas till granskning

och avgörande hos stadsfullmäktige eller å allmän rådstuga vid det ordinarie

sammanträde, som hålles före utgången av juni månad.

63 §.

3 mom. Skulle i andra fall än dem, som ovan i denna paragraf bestämmas,

hos stadsfullmäktige eller allmän rådstuga väckas förslag, att vissa till

staden skattskyldiga böra, i fråga örn uttaxering för visst ändamål, antingen

helt och hållet befrias från bidrag eller vinna nedsättning däri, skall först

avgöras, huruvida ett sådant förslag, vilket dock icke må avse påläggande

av personlig eller efter matlag utgående avgift, bör komma under närmare

prövning. Skall sådant förslag tagas under vidare prövning, skall det, innan

det av stadsfullmäktige eller allmän rådstuga företages till slutligt avgörande,

överlämnas till magistraten eller, där sådan ej finnes, till dr äts vik animal en,

som vidtager den förberedande utredning frågan kräver.

65 §.

Magistraten eller, där sådan ej finnes, drätselkammaren åligger att på grund

av den fastställda utgifts- och inkomststaten ävensom de beslut örn uttaxe
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Bilaga B till Kungl. Maj: is proposition nr 207.

ring till församling eller skoldistrikt, som genom kyrkorådet, skolrådet eller

särskild styrelse delgivas drätselkammaren, oförtövat låta upprätta debiterings-

och uppbördslängd.

66 §.

Sedan debiterings-----skall ske.

Vill någon göra anmärkning mot debiterings- och uppbördslängden, äger

han, därest han är medlem av stadskommunen eller hans rätt eljest är beroende

av debiteringen, att före utgången av nyss sagda tid ingiva skriftlig

anmälan därom till magistraten eller, där sådan ej finnes, till drätselkammaren.

Magistraten eller drätselkammaren skall skyndsamt meddela beslut över

de framställda anmärkningarna, och skola ändringar, som härav föranledas,

införas i längden. Denna anses härefter fastställd.

67 §.

Sedan debiterings- och uppbördslängden fastställts, åligger det drätselkammaren

att utfärda debetsedlar och låta tillställa de skattskyldiga desamma.

70 §.

Har efter debiterings- och uppbördslängdens slutliga granskning sådan

taxering, som enligt lag bör ligga till grund för skattskyldighet till staden,

blivit verkställd, ändrad eller undanröjd, skall magistraten eller, där sådan

ej finnes, drätselkammaren göra därav föranledd ändring i debiteringen, utan

hinder av att denna enligt vad ovan sägs vunnit laga kraft, och njuter

skattskyldig ränta, enligt vad särskilt är stadgat, å vad han äger återbekomma

såsom för mycket erlagt.

Förmenar någon, att felaktighet förekommit vid åtgärd av magistraten

eller drätselkammaren, som nu sagts, och vidtages ej efter anmälan rättelse,

äger han att däröver anföra besvär hos länsstyrelsen i den ordning, som

sägs i 69 § andra stycket, skolande tiden för besvärs anförande räknas från

det han erhållit vetskap örn det beslut anmälan föranlett.

71 §.

Efter uppbördsstämman upprättar drätselkammaren restlängd å de skattskyldiga,

som ej vid uppbördsstämman behörigen guldit sin skatt och för

vilka ej avkortning eller avskrivning i laga ordning ägt rum. Restlängden

skall summerad jämte berättelse, huru uppbörden utfallit, efter uppbördsstämmans

slut överlämnas till magistraten, där sådan finnes.

I stad, där magistraten eller ledamot av magistraten eller kommunalborgmästaren

är överexekutor, låter magistraten eller kommunalborgmästaren i vederbörlig

ordning indriva och till drätselkammaren redovisa de resterande utskylderna.

I annan stad skall restlängden inom två månader efter uppbördsstämmans

slut av magistraten eller, där sådan ej finnes, av drätselkammaren in
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Bilaga B till Kungl. May.ts proposition nr 207.

sändas till länsstyrelsen, som om mottagandet utan avgift meddelar drätselkammaren

bevis och efter verkställande av erforderliga anteckningar översänder

restlängden till utmätningsmannen i orten; och åligger det denne

att i vederbörlig ordning indriva och till drätselkammaren redovisa de resterande

utskylderna.

Restlängd upprättas enligt formulär, som fastställes av Konungen, och i

övrigt i enlighet med de närmare föreskrifter, som meddelas av magistraten

eller, där sådan ej finnes, av drätselkammaren.

Yid indrivandet---stadgas särskilt.

74 §.

För att---dess betjänande.

Beslut, som skall underställas Konungens prövning, skall av magistraten

eller, där sådan ej finnes, av drätselkammaren, åtföljt av dess utlåtande, insändas

till länsstyrelsen, vilken det åligger att överlämna handlingarna, jämte

eget yttrande, till Konungen.

75 §.

Länsstyrelsens godkännande — — — fem år.

Beslut, som skall underställas länsstyrelsens prövning, bör genom magistraten

eller, där sådan ej finnes, genom drätselkammaren och åtföljt av dess

utlåtande insändas.

Samtliga av — — — besluten avse.

Underställt beslut---därför uppgivas.

Över vägrad — — — hos Konungen.

76 §.

Medlem av---orättvis grund.

Besvären skola, jämte det överklagade beslutet, ingivas till länsstyrelsen

inom tjugu dagar efter den dag, då stadsfullmäktiges protokoll offentligen

upplästes eller allmän rådstugas protokoll justerades, dagen då det skedde

likväl oräknad. Bet åligger klaganden därjämte såväl att vid besvären foga

bevis örn dagen, då sådan uppläsning eller justering ägde rum, som ock att

inom fjorton dagar efter det tiden för besvärens inlämnande utgått till

magistraten eller, där sådan ej finnes, till drätselkammaren ingiva diariiutdrag

över att han besvärat sig.

Försummar klaganden---i verkställighet.

79 §.

För besvärs anförande mot drätselkammares beslut i sådana mål och

ärenden, vilka drätselkammaren på grund av föreskrifter i särskilda författningar

har att handlägga, gäller vad i dessa författningar för varje fall finnes

stadgat.

I övrigt gäller örn besvärs anförande mot beslut av drätselkammare i stad

Bihang till riksdagens protokoll 1932 1 sami. 175 haft. (Nr 207.) 2084 31 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

med magistrat vad i drätselkammarens reglemente är bestämt. Örn magistratens

inseende över drätselkammaren sägs i 47 §.

Har drätselkammare i stad utan magistrat meddelat beslut, som ej är av rent

förberedande eller verkställande art, skall vad i 76—78 §§ är stadgat äga motsvarande

tillämpning; dock skall tiden för talans fullföljande räknas från den

dag, då beslutet genom utdrag av protokollet delgavs klaganden. Utan hinder av

förd klagan må beslutet gå i verkställighet, där icke den prövande myndigheten

annorledes förordnar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1933.

Utan hinder härav må stadsfullmäktige i stad, där stadsstyrelse finnes,

besluta, att stadsstyrelsen skall bibehållas för en tid av högst fem år, räknat

från lagens ikraftträdande. I dylikt fall skola de äldre bestämmelserna fortfarande

under samma tid äga tillämpning för staden. Sådant beslut skall

fattas före lagens ikraftträdande. Anmälan örn beslutet skall göras hos länsstyrelsen.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

99

Utkast

till

Lag:

om kommunalborgmästare.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Kommunalborgmästare i stad med mer än 6,000 invånare skall hava avlagt

för utövande av domarämbete föreskrivna kunskapsprov och kommunalborgmästare

i annan stad sådana kunskapsprov eller kansliexamen, dock att

till kommunalborgmästare må utses jämväl den som av Konungen på grund

av annan utbildning eller längre tids verksamhet i kommunala värv eller

eljest i allmän tjänst funnits skickad att innehava den befattning, varom ar

fråga.

Kommunalborgmästare väljes av stadsfullmäktige eller, där sådana ej

finnas, av allmänna rådstugan. Förordnande å befattningen utfärdas av

länsstyrelsen.

3 §•

Reglemente för kommunalborgmästaren utfärdas av Konungen efter darom

av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av allmänna rådstugan upprättat

förslag.

I reglementet skola bestämmelser meddelas örn kommunalborgmastarens

tillsättande, åligganden, avlöning, entledigande, pension och tjänsteförhållanden

i övrigt.

Ej må annan grund för kommunalborgmästares entledigande stadgas an

a. att han uppnått viss levnadsålder,

b. att han i tjänsten träffats av olycksfall, som finnes för framtiden medföra

oförmåga till tjänstgöring,

c. att han, utan att hava uppnått den för avgång stadgade levnadsåldern,

under en tid av tre på varandra följande år i följd av sjukdom, vanförhet

eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra och finnes vara för framtiden oförmögen

till tjänstgöring, _ .

d. att länsstyrelsen funnit skäl föreligga för bifall till framställning av

stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av allmänna rådstugan örn entledigande,

såframt förslag därom väckts av drätselkammaren nied minst två

tredjedelar av de i omröstningen deltagandes röster och antagits av stadsfullmäktige

eller allmänna rådstugan med enahanda pluralitet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1932.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr £07.

Utkast

till

Lag

angående ändrad lydelse av 90 och 91 §§ i lagen den 26 november 1920

(nr 796) om val till riksdagen.

Härigenom förordnas, att 90 och 91 §§ i lagen den 26 november 1920

örn val till riksdagen skola erhålla följande ändrade lydelse:

90 §.

Vad ovan är stadgat i avseende å magistrat skall i stad utan magistrat

i tillämpliga delar gälla örn den valnämnd, som skall finnas för sådan stad.

Valnämnd, som i första stycket sägs, skall bestå av kommunalborgmästaren i

staden eller, örn sådan ej finnes, landsfiskalen i orten såsom ordförande samt två

ledamöter jämte suppleanter för dem, vilka väljas för fyra år av stadsfullmäktige

elle''!, där sådana ej finnas, av allmänna rådstugan. Valet äger rum å tid, då

val till befattningar inom kommunen eljest anställes. Vad i 33—36 §§ i övrigt

är stadgat i avseende å valnämnd å landet skall äga motsvarande tillämpning

beträffande den valnämnd, varom nu är fråga.

91 §•

Äro i stad flera valdistrikt, skall magistraten eller i stad utan magistrat, valnämnden

för varje valdistrikt utse tre eller lyra, personer att såsom magistratens

eller valnämndens deputerade vara valförrättare i distriktet. Av dessa förer den

främste ordet. Protokollet över valförrättningen föres av den, magistraten

eller valnämnden därtill utsett.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1933.

Hava stadsfullmäktige i stad, där stadsstyrelse finnes, med stöd av övergangsbestämmelserna

till lagen angående ändring i vissa delar av lagen den

6 juni 1930 örn kommunalstyrelse i stad beslutat, att stadsstyrelsen i staden

skall bibehållas, skola de äldre bestämmelserna fortfarande under den tid

stadsstyrelsen bibehålies äga tillämpning för staden.

Val av ledamöter och suppleanter i valnämnd må äga rum före lagens

ikraftträdande.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

101

Utkast

till

Lag

om ändrad lydelse av 63 § i kommunala vallagen den 6 juni 1930

(nr 253).

Härigenom förordnas, att 63 § i kommunala vallagen den 6 juni 1930

skall erhålla följande ändrade lydelse:

63 §.

Vad i denna lag stadgas i avseende å magistrat skall i stad utan magistrat

gälla örn den valnämnd, som enligt lagen om val till riksdagen kar att förrätta

val till riksdagens andra kammare för staden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1933.

Hava stadsfullmäktige i stad, där stadsstyrelse finnes, med stöd av övergångsbestämmelserna

till lagen angående ändring i vissa delar av lagen den

6 juni 1930 örn kommunalstyrelse i stad beslutat, att stadsstyrelsen i staden

skall bibehållas, skall den äldre bestämmelsen fortfarande under den tid

stadsstyrelsen bibehålies äga tillämpning för staden.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Bilaga B till Kungl. Majlis proposition nr 207.

MOTIV.

Magistrats oell stadsstyrelses ställning och uppgifter

i förvaltningen.

Magistratens Enligt förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse i stad, vilken

styrelsens numera e^er tillkomsten av lagen den 6 juni 1930 örn kommunalstyrelse i

författnings- stad upphört att gälla, skulle i varje stad med egen jurisdiktion finnas dels

ställning11/ den en magistrat> bestående av ledamöterna i rådstuvurätten, dels en av stadskommunata

fullmäktige eller allmänna rådstugan vald drätselkammare.

förvaltningen. Magistraten hade såsom stadens styrelse att övervaka, att stadsfullmäk
K.

F. 1862 tiges och allmänna rådstugans beslut behörigen verkställdes, med skyldietullstyrelse

1161 tor magistraten att vägra handräckning till verkställighet av olagliga

i stad. beslut. Den hade överinseende över de av staden tillsatta särskilda styrelsernas

förvaltning och skulle tillsätta stadens tjänstemän, i den mån ej

annat stadgades, samt hade initiativrätt hos stadsfullmäktige och allmänna

rådstugan. Magistraten ledde de kommunala valen. Den skulle uppgöra förslag

till utgifts- och inkomststaten. Den hade att taga viss befattning med

uppbörd och indrivning av kommunalutskylderna och med revision av de

kommunala räkenskaperna.

Drätselkammaren skulle förvalta de staden tillhörande fastigheterna ävensom

dess penningväsen, uppbära dess inkomster och verkställa behörigen

beslutade utgifter samt därjämte ombesörja de allmänna uppdrag för stadens

räkning, som enligt det för kammaren utfärdade reglementet hörde till

dess befattning. Reglementet för drätselkammaren skulle fastställas av länsstyrelsen.

I § 54 i 1862 års förordning stadgades, att i stad, där magistrat ej funnes,

skulle alla de bestyr och åligganden, vilka nämnda myndighet enligt förordningen

fått sig uppdragna, tillhöra den för sådan stad särskilt tillsatta stadsstyrelsen.

Vid förordningens tillkomst funnos endast två sådana städer,

Borgholm och Haparanda. Under tiden från 1862 till 1917 tillkommo emellertid

ytterligare 19 städer utan egen jurisdiktion. Efter år 1904 erhöll ej

någon nytillkommen stad rådstugurätt.

Anförda bestämmelse i 1862 års kommunalförordning — § 54 — undergick

på sätt i det följande närmare omförmäles ändring 1920. Genom lag

den 18 juni nämnda år erhöll bestämmelsen det innehållet, att i stad, där

magistrat ej funnes, stadsstyrelsen skulle bestå av kommunalborgmästare

och minst tva kommunalradmän, dock att utan hinder härav i stad, som

före den 1 januari 1921 kommit i åtnjutande av stadsrättigheter, skulle örn

stadsstyrelsen sammansättning gälla vad i reglementet för stadsstyrelsen

vore eller bleve stadgat. Kommunalborgmästaren skulle utses av Kungl.

Majit bland tre behöriga personer, som jämlikt av Kungl. Majit meddelade

opaginerad Kontrollera mot PDF

108

Bilaga B till Kungl. May.ts proposition nr 207.

bestämmelser därtill föreslagits av stadens vid stadsfullmäktigeval röstberättigade

invånare. Kommunalrådmän skulle utses av stadsfullmäktige eller,

där sådana ej funnes, av allmänna rådstugan. Reglemente för stadsstyrelsen

skulle utfärdas av Kungl. Majit efter därom av stadsfullmäktige eller, dar

sådana ej funnes, av allmänna rådstugan upprättat förslag. Genom tillägg

till § 56 föreskrevs, att i stad, där magistrat ej funnes, stadsfullmäktige ägde

bestämma, att drätselkammaren skulle utgöras förutom av de särskilt valda

ledamöterna jämväl av kommunalborgmästaren eller, dar sådan ej funnes,

stadsstyrelsens ordförande.

Vid 1930 års riksdag antog riksdagen, förutom andra förslag rörande korn- LagenJSSO

munallagstiftning, förslag till lag örn kommunalstyrelse i stad. Denna lag vaUtyrelse

- utfärdad den 6 juni 1930 — har trätt i stället för 1862 års kommunal- i stad.

förordning örn kommunalstyrelse i städer och utgör i stort sett allenast

resultatet av en i formellt avseende verkställd revision av berörda förordning.

I lagens 4 kap. hava sammanförts förut i huvudsak gällande bestämmelser

örn magistrat och stadsstyrelse samt drätselkammare. Örn drätselkammarens

befattning med kommunens drätsel samt örn revision och meddelande

av ansvarsfrihet stadgas i 5 kap.; örn debitering och uppbörd av

kommunalskatt i 6 kap. Vissa sakliga ändringar i vad förut gällt bora

emellertid här omnämnas. I 24 § meddelas sålunda vissa föreskrifter i syfte

att bereda drätselkammare eller allmänt beredningsutskott tillfälle att taga

ställning till praktiskt taget samtliga ärenden, vilka avgöras i stadsfullmäktige.

Den enligt 1920 års lagstiftning uti § 56 i kommunalstyrelseförordningen

upptagna bestämmelsen, att »i stad, där magistrat ej finnes, stadsfullmäktige

må kunna bestämma, att drätselkammaren skall utgöras, utom

av de särskilt valda ledamöterna, jämväl av kommunalborgmästaren eller,

där sådan ej finnes, stadsstyrelsens ordförande», återfinnes ej i den nya

lagen Ändringen vidtogs på förslag av konstitutionsutskottet, som till

stöd därför allenast anförde (uti. nr 30 s. 51 vid 52 §), att bestämmelsen

torde sakna praktisk betydelse.

Enligt § 60 i kommunalstyrelseförordningen ålåg det magistraten att, »med

ledning av från drätselkammaren infordrade upplysningar» årligen uppgöra

ett utgifts- och ett inkomstförslag. I § 57 i kommunalstyrelselagen stadgas

numera: »Förslag till utgifts- och inkomsstat skall före november månads

utgång uppgöras av magistraten efter hörande av drätselkammaren eller särskild

av stadsfullmäktige eller allmän rådstuga därför tillsatt beredning. För

detta ändamål skola de styrelser, nämnder eller personer, vilka staden för

särskilda förvaltningsbestyr tillsatt, å tid, som utsättes av magistraten, till

drätselkammaren ingiva sina specialförslag över utgifter och inkomster för

det följande året.» .

Magistratens respektive stadsstyrelsens enligt 1862 års förordning kommunala

uppgifter äro, med omförmälda avvikelser, bibehållna i 1930 års

kommunalstyrelselag.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Bilaga. B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Magistratens Magistratens uppgifter enligt Tcommunalstyrelselagen äro följande:

i den korn- 1) övervakande att av stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan lagenligt

munaja och fattade beslut bringas till verkställighet av drätselkammaren eller för sär5ränningen''

s^llda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr tillsatta styrelser, nämnder

A. enligt eder personer, som böra taga befattning därmed;

stTeZZen t T handräckn“g tid verkställighet av beslut, fattat av stads
fullmäktige

eller allmänna rådstugan, vilket magistraten finner icke hava tillkommit

i laga ordning, stå i strid mot allmän lag eller författning eller vara

av det innehåll, att den beslutande myndigheten vid dess fattande överskridit

sin befogenhet;

3) vakande däröver att åt staden donerad fast egendom och staden förunnade

inkomstgivande rättigheter bliva behörigen använda till sina bestämda ändamål;

4) tillsättande av de vid stadens förvaltning anställda tjänstemän, örn

vilkas tillsättande ej annorlunda stadgats;

5) överinseende över stadens särskilda förvaltningsstyrelser;

6) framställande av förslag hos stadsfullmäktige;

7) upprättandet av utgifts- och inkomstförslagen;

8) upprättande av debiterings- och uppbördslängder samt meddelande av

beslut över anmärkningar däremot;

9) insändande till högre myndighet av stadsfullmäktiges och kommunala

styrelsers framställningar och utlåtanden;

10) hållande av allmän rådstuga;

11) uppgörande av förslag till stadens indelning i valkretsar;

12) mottagande av revisionsberättelsen över förvaltningen samt utförande

av vissa åtgärder för förvaltningsstyrelsernas hörande i ärendet samt densammas

överlämnande till stadsfullmäktige.

^B. enligt Magistraten åligger enligt kommunala vallagen

vallagen. sia^v upprätta eller, där särskild tjänsteman är förordnad för

debitering av utskylder till kronan, hava inseendet över dennes bestyr med

upprättande av röstlängd för kommunala och kyrkliga beslut eller val;

2) att enligt angivna regler för val av stadsfullmäktige utsätta dag, då val

skall ske, ävensom att bestämma att val av stadsfullmäktige eller av landstingsman

för stad eller av kyrkofullmäktige för församling i stad må utsträckas

att hållas två på varandra följande dagar;

3) att utfärda kungörelse beträffande stadsfullmäktige- och kyrkofullmäktigeval

;

4) att själv eller genom deputerade vara valförrättare vid val av landstingsmän,

stadsfullmäktige och kyrkofullmäktige;

5) att verkställa sammanräkning av de vid val av stadsfullmäktige, vid val

av landstingsman för stad, som bildar egen valkrets, samt för val av kyrkofullmäktige

för stadsförsamling avgivna rösterna; skolande därjämte magistraten

i den folkrikaste staden verkställa dylik sammanräkning vid val av

landstingsman för valkrets, bestående av flera städer;

s. 105 Kontrollera mot PDF

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 307. 105

6) att efter företagen sammanräkning för val av landstingsman översända

avskrift av protokollet över förrättningen till landstingets expedition, tillställa

var och en landstingsman oell suppleant utdrag av detsamma, i vad

det rör honom, ävensom till länsstyrelsen insända utdrag av protokollet över

förrättningen, upptagande de utsedda personernas namn, boningsort etc.;

7) att, därest under löpande mandattid, stads- eller kyrkofullmäktig avgår,

enligt angivna grunder verkställa ny sammanräkning.

Enligt lagen örn val till riksdagen åligger magistraten

1) att på sätt ovan omförmälts upprätta eller hava inseendet över upprättande

av röstlängd;

2) att framlägga längden till granskning, avsända underrättelser till dem,

som i längden upptagits såsom icke röstberättigade eller mot vilkas rösträtt

anmärkning framställts, och meddela beslut över anmärkningar mot längden;

3) att därest någon vill klaga över dylikt beslut efter inkommen anmälan

härom meddela bevis häröver och till länsstyrelsen insända utdrag av röstlängden

i de delar, som angå besvären, ävensom handlingarna rörande besvären ;

4) att i röstlängden införa de rättelser, som föranledas av magistratens

eller länsstyrelsens beslut;

5) att själv eller genom deputerade vara valförrättare vid val till andra

kammaren.

I stad, som ej tillhör landsting, har magistraten därjämte, att förrätta val

av elektorer till första kammaren, verkställa sammanräkning av de vid valet

avgivna rösterna etc.

Enligt utsöJcningslagen är magistraten eller, där Konungen så förordnar,

viss ledamot av magistraten överexekutor samt stadsfogde utmätningsman,

under iakttagande likväl enligt 23 § i förordningen örn utsökningslagens införande

att, därest sådan anordning icke lämpligen kunde bringas till stånd

samtidigt därmed att lagen trädde i kraft, Konungen ägde förordna, att

med anordningens genomförande finge anstå, i vilket fall, under den tid anståndet

fortfore, länsstyrelsen i länet skulle vara överexekutor och utmätningsmannens

befattning utövas av magistraten.

Länsstyrelsen i respektive län är för närvarande överexekutor i följande

11 magistratsstäder: Sigtuna, Enköping, Mariefred, Trosa, Skänninge, Gränna,

Skanör-Ealsterbo, Kungsbacka, Marstrand, Lindesberg och Piteå. Av dessa

städer är Enköping, som vid årsskiftet 1930—1931 hade 5,896 invånare den

största.1

1 I de 76 städer, där magistraten är överexekutor, är stadsfogden utmätningsman och

står som sådan under magistratens överinseende. I ej mindre än 38 eller jämnt hälften av

dessa städer innehar stadsfogden tillika annan kommunal eller statlig befattning. Sålunda

är stadsfogden tillika civilrådman i Södertälje; rådman, magistratssekreterare och notarius

publicus i Sala; andre rådman i Trälleberg; rådman och kronokassör i Skövde; stadsombudsman

i Östersund; kronokassör i Uppsala, Lysekil, Uddevalla, Kristinehamn och Köping;

stadsfiskal i Norrtälje, Torshälla, Växjö, Nyköping, Vimmerby, Ronneby, Ängelholm, Ulricehamn,

Mariestad, Lidköping. Hjo, Falköping, Askersund, Arboga, Säter och Hedemora;

stadsfiskal och stadsfullmäktiges sekreterare i Skara; stadsfiskal och kronokassör i Vadstena.

Vaxholm, Sölvesborg, Falkenberg, Filipstad och Nora; stadsnotarie i Västervik; stadskamrerare,

kronokassör och stadsfullmäktiges sekreterare i Söderköping; länsbokhållare i

Vänersborg; landsfiskal och stadsfiskal i Simrishamn samt landsfiskal i Laholm.

C. enligt

lagen om val

till riksdagen.

D. enligt författningar

rörande exekutionsväsen,

taxerings- och

upphör Öståsen

samt

medels förvaltning
si)

utsökningslagen.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Bilaga B till Kungl. Majlis proposition nr 207.

b) uppbördsreglementet.

c) mantalsskrivningsförordningen.

d) restindrivningsförord
ningen.

e) taxeringsförordningen.

f) kungörelsen

angående utbetalning

av

vissa vittnes
löner

m. m.

g) förordningen

om bevillningsavgifter

för

särskilda förmåner

och

rättigheter.

h) kungörelsen

om medelsförvaltningen

i

länen.

i) kungörelsen

angående kontroll

över vissa

för polisväsendet

avsedda

medel.

j) förordningen

om arvsskatt

och skatt för

Debitering och uppbörd av kronoutskylder verkställes av magistraten eller,

där särskild tjänsteman tinnes därtill förordnad, av denne under magistratens

inseende och ansvar.

Till kronoutskylder hänföras i reglementet årliga utskylder och avgifter

till kronan samt sådana utskylder och avgifter, som enligt allmän författning

eller med tillämpning av särskilda av Kungl. Majit meddelade stadganden

uppbäras och redovisas i sammanhang med kronouppbörden.

I Trosa och Torshälla verkställes debiteringen och uppbörden av borgmästaren;

i övriga magistratsstäder av särskilt förordnade tjänstemän, som

ofta innehava en eller flera ytterligare befattningar.

Mantalsskrivningen förrättas under magistratens tillsyn av den tjänsteman,

som debiteringen av kronoutskylderna åligger eller till vars befattning för

rättningen hör på grund av särskilt meddelade föreskrifter.

Indrivning och redovisning av skatterestantier, böter m. m. ombesörjes av

magistraten eller, där stadsfogde finnes förordnad, av denne under magistratens

inseende och ansvar.

Enligt taxeringsförordningen skall magistraten

1) avgiva yttrande rörande förslag till ändrad indelning i fastighetstaxeringseller

annat taxeringsdistrikt;

2) tillhandahålla deklarationsblanketter samt ombesörja mottagandet av

fastighets- och andra deklarationer ävensom tillställa skattskyldiga anmaning

örn deklaration m. m.

Jämlikt kungörelsen den 14 december 1917 angående utbetalning av ersättning

av allmänna medel till vittnen i brottmål jämte åtskilliga andra

författningar åligger det magistrat att utbetala ersättningar till vittnen i brottmål

m. fl.

I fråga örn bevillningsavgifter för rättighet till skogsfång och kolningsfrihet

på allmänningar, bevillningsavgifter av vissa handlande och handelsexpeditör

samt bevillningsavgifter för vissa offentliga föreställningar har

magistrat i enlighet med de föreskrifter, som meddelas i förordningen den

23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och

rättigheter, att taga viss befattning med debitering, uppbörd och redovisning

av desamma.

Närmare bestämmelser örn magistrats medelsförvaltning och örn tillsyn däröver

finnas meddelade i kungörelsen den 13 november 1931 med föreskrifter

angående medelsförvaltningen i länen.

Nissa delar av böter enligt ordningsstadgan, rusdrycksförordningen med

flera författningar skola ställas till polismyndighetens förfogande för att kunna

användas till uppmuntran av nitisk verksamhet i polismyndighetens tjänst

etc. Dessa medel förvaltas av magistraten. I kungörelsen den 18 november

1927 angående kontroll över vissa för polisväsendet avsedda medel meddelas

föreskrifter rörande granskning inom tre månader efter räkenskapsårets utgång

genom länsstyrelsens försorg av räkenskaperna angående dylika medel.

Enligt förordningen den 19 november 1914 örn arvsskatt och skatt för gåva

är magistrat i annan stad än den, där länsstyrelsen har sitt säte, pliktig att

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

på anmodan av skattskyldig mottaga i förordningen avsedd deklaration och

överlämna den till länsstyrelsen.

Jämlikt föreskrift i förordningen den 19 november 1914 angående stämpel- ^forordavgiften

bestämmer magistrat i stad i visst fall värdebelopp för stämpelbe- gående stämläggning

av aktiebrev i utländskt aktiebolag eller andelsbevis eller delaktig- persmen,

hetsbevis i utländskt företag av ekonomisk art och har att angående uppvisandet

i vissa fall av enskilda handlingar kostnadsfritt verkställa påteckning

å handlingen.

Utöver ovan nämnda åligganden har magistraten eller ledamot av densamma

att handhava en mängd andra uppgifter av synnerligen växlande ^fattningar

karaktär. Dessa uppgifter äro till sin natur statsadministrativa och polisiära. rörande^

Föreskrifter därom äro meddelade i en mångfald författningar av den mest statgadmini.

skiljaktiga beskaffenhet. Naturligen möta vissa svårigheter att med anspråk stråt™ och

på fullständighet angiva samtliga de författningar, som nu åsyftas. Den undersökning,

som företagits och som verkställts med så stor noggrannhet som möjligt,

har emellertid givit vid handen, att ifrågavarande uppgifter äro följande:

1) skyldighet dels att på anmodan av justitiekanslersämbetet kungöra ^rö.ande^

ledig stadsfiskalstjänst och insända inkomna ansökningshandlingar till ämbetet a **her

med eget utlåtande, dels att mottaga och med eget yttrande till länssty- ordning,

reisen översända stadsfiskals ansökan örn tjänstledighet och afsked,

2) mottagande och vidarebefordrande av rekvisitioner för krigsmakten på

krigsfot, skyldighet att vid mobilisering gå vederbörande militära myndigheter

till handa enligt rekvisitionsförordningen m. fl. författningar;

3) i stad, där polisnämnd ej finnes, de på denna enligt lagen om polisväsendet

i riket eljest ankommande uppgifter;

4) upprättande av förslag till kommunalstadgar samt förande av liggare

över fastställda dylika stadgar;

5) reglering av handeln å torg och andra allmänna platser,

6) beslut örn tillfälliga dispositioner av gatumark, uppläggande av byggnadsmaterialier,

ved och andra varor, uppställande av stegar och byggnadsställningar

samt inhägnader å trottoarer och gator, bestämmande av platser

för åkdon och dragare, uppställande av bord, stolar, tält och dylikt för uteservering

under sommaren, uppställande av anslagstavlor, flaggstänger, insamlingsgrytor

och dylikt, upprivande och avstängande a\ gata föi ledningars

nedläggande samt gatas tillfälliga avstängande av annan anledning,

7°) befogenheten att utfärda särskilda föreskrifter angående hundars utelöpande

;

8) meddelande av tillstånd till stensprängning och fyrverkeri;

9) lämnande av tillstånd till isupptagning;

10) mottagande av anmälningar örn teater, konsert, allmänt föredrag,

sammanträde etc.;

11) anvisande av allmänna avstjälpningsplatser för snö, is, bvggnadsavfall,

fyllnadsämnen m. m.;

12) upprättande av förslag till reglementen och taxor för åkare, hyrkuskar,

stadsbud och bärare samt i fråga om yrkesmässig automobiltrafik jämte viss

tillämpning av dylika taxor och reglementen;

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

b) rörande

djurskydd och

jaktvård.

c) rörande

allmän samfärdsel.

13) meddelande av tillstånd enligt § 13 andra stycket i ordningsstadgan

för rikets städer, så vida ej polismästare finnes;

14) meddelande av tillstånd för utlänning att giva offentliga föreställningar

och att hålla föredrag i vissa fall;

15) meddelande av tillstånd att förevisa s. k. biografbilder;

16) meddelande av tillstånd till offentlig föreställning, vid vilken skall

förekomma hypnotisk eller andra liknande experiment;

17) meddelande av tillstånd att företaga offentlig uppvisning eller anordna

offentlig tävling med luftfartyg;

18) utfärdande av pass och resekort;

19) mottagande av nöjdförklaring vid utlänningars förpassning ur riket;

20) mottagande av nöjdförklaring i anledning av ådömd bestraffning;

21) övervakande av att gällande bestämmelser örn forntida minnesmärken

iakttagas samt mottagande av vissa anmälningar örn sådana;

22) utfärdande av förbud mot förevisning av djur i s. k. menagerie!’;

23) utseende av förrättningsman för villebråds förseende med märke till

tecken, att det dödats å lovlig tid eller införts från utrikes ort;

24) handläggning av vissa ärenden angående ordnande av skjutsväsendet;

25) utfärdande av vissa bestämmelser angående övningskörning med

automobil;

26) meddelande av tillstånd till yrkesmässig stadstrafik med automobil;

27) godkännande av automobil för yrkesmässig stadstrafik samt meddelande

av tillstånd att i riket bruka hit införd automobil;

28) utfärdande av vissa föreskrifter enligt vägtrafikstadgan;

29) förordnande av besiktningsmän enligt sjölagen för värdering av skada

å fartyg eller last;

30) vissa åtgöranden dels enligt förordningen den 18 oktober 1901 angående

registrering av svenska fartyg, dels enligt förordningen den 29 mars 1912

angående befäl å svenska handelsfartyg m. m.;

31) befattningen med val av sjömanshusdirektion och revisorer för granskning

av sjömanshusets räkenskaper;

32) ombesörjande av val av en revisor för granskning av sjömanshusets

räkenskaper samt mottagande av revisionsberättelsen över samma granskning;
33)

vissa åtgöranden enligt förordningen den 4 juni 1884 örn vad med

avseende å utvandrares förskaffande till främmande världsdel iakttagas bör

och enligt förordningen den 23 december 1925 angående inskrivning och

redovisning av värnpliktiga samt deras tjänstgöring m. m.;

d) rörande 34) förande av handelsregistret och förteckningen över näringsidkare;

och^1 offentligt 35). utfärdande av näringslegitimationsbevis för svensk handelsresande,

notariat. sorn ämnar i utlandet upptaga varubeställningar eller göra inköp;

36) insamlande av uppgifter till näringsstatistiken;

37) meddelande av burskap;

38) tillsyn över auktionsverk, där ej denna tillsyn anförtrotts drätselkammaren;
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Bilaga B till Kungl. Majlis proposition nr 207.

39) mottagande av anmälan örn inrättande av boktryckeri;

40) mottagande av anmälningar samt utfärdande av intyg enligt giftstadgan;

41) mottagande av anmälningar örn större och mindre förråd av eldfarliga

oljor ävensom örn minuthandel med sådana varor;

42) meddelande i vissa fall av tillstånd att innehava explosiva varor;

43) meddelande av tillstånd att förvärva skjutvapen eller ammunition eller

att idka handel med skjutvapen;

44) avgivande av yttrande rörande sökt tillstånd till handel med begagnade

föremål;

45) avgivande av yttrande över ansökan om tillstånd till idkande av pantlånerirörelse;
46)

vissa åtgöranden dels enligt lagen den 9 april 1926 angående meddelande

av förbud för barn att idka viss försäljning dels enligt lagen den

30 maj 1919 örn begränsning av tiden för idkande av handel och viss annan

rörelse;

47) mottagande av varjehanda anmälningar rörande hotell- och pensionat

samt verkställande av besiktning av dylika lokaler;

48) utlysande i vissa fall av bolagsstämma samt av föreningssammanträde;

49) upprättande av priskuranter å i markegångstaxan ingående persedlar

och tjänstbarheter;

50) meddelande av förordnande för mäklare, skeppsklarerare och notam

publici;

51) förrättande av borgerlig vigsel;

52) utseende i visst fall av medlare i tvister mellan makar;

53) visst åtgörande i enlighet med kungörelsen den 22 mars 1895 angående

underrättande till rysk konsulär myndighet, då rysk undersåte här i riket

avlidit;

54) befattningen att vara ägodelningsrätt i staden;

55) godkännande av plan för avstyckning av fastighet, meddelande av

fastställelse å verkställd avstyckning m. m.;

56) föranstaltande av val av gode män för laga skifte;

57) befattningen med fastighetsregistret — prövning av indelningen i stadsägor,

fastställande av registerbeteckningar, tillsyn över fastighetsregisterarbetet

m. m.;

58) utseende av en ledamot i byggnadsnämnden;

59) publicerande av stadens brandordning;

60) ombesörjande av visst ändringsarbete, som vid brandsyn ålagts fastighetsägaren

men som denne försummat utföra;

61) utseende av en ledamot i hälsovårdsnämnden;

62) utfärdande av kungörelse, då stadsläkartjänst skall tillsättas, avgivande

av utlåtande i ärendet samt utfärdande av fullmakt för den valde, meddelande

av entledigande av stadsläkare, beviljande efter hälsovårdsnämndens hörande

av ledighet åt stadsläkare med rätt likväl för magistratens ordförande att

bevilja ledighet under högst en vecka, utfärdande av förordnande för annan

läkare till vikarie under högst trettio dagar;

• e) rörande

byggnadsväsen.

f) rörande

hälsovård.

s. 110 Kontrollera mot PDF

g) rörande

sprithantering

och utskänkningsväsen.

Stadsstyrelsens

uppgifter

i den

kommunala

och statliga

förvaltningen.

Magistratens

och stadsstyrelsens

arbetsformer.

110 Bilaga. B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

63) upptagande av utredning angående ifrågasatt befrielse från skyddskoppympning;
64)

mottagande av anmälningar örn inträffat olycksfall samt anställande av

undersökning örn olycksfall i vissa fall;

65) avgivande av yttranden i ett flertal fall enligt förordningarna angående

försäljning av rusdrycker, pilsnerdricka samt alkoholfria drycker;

66) utfärdande av förbud i vissa fall mot fortsatt försäljning av rusdrycker

eller pilsnerdricka eller alkoholfria och därmed jämförliga drycker;

67) mottagande av anmälan i vissa fall örn utskänkning av närmare angivna

alkoholfria och därmed jämförliga drycker samt utfärdande av bevis

däröver;

68) utseende av en besiktningsman för besiktning av lokal för utskänkning

av sist omförmälda drycker.

I fögderistad handhar stadsstyrelsen de i stad med magistrat å magistraten

ankommande uppgifterna

A) enligt kommunalstyrelselagen (= A här ovan);

B) » kommunalvallagen (— B här ovan);

C) » lagen örn val till riksdagen (= C här ovan);

D) » taxeringsförordningen (= D punkt e här ovan);

E) » kungörelsen angående kontroll över vissa för polisväsendet avsedda

medel (= D punkt h här ovan);

F) enligt förordningen den 19 november 1914 örn arvsskatt och skatt för

gåva (= D punkt j här ovan);

G) förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften (= D

punkt k här ovan);

H) av stadsadministrativ och polisiär natur enligt olika författningar (= E

här ovan med undantag likväl för de under 37) 39) 50) 54) 55) och 57) här

ovan omförmälda uppgifterna).

De magistratsuppgifter, vilka ej tillkomma stadsstyrelsen, handhavas i

fögderistäderna av olika statliga organ. Så är länsstyrelsen i dessa städer

överexekutor, landsfiskalen utmätningsman, därest ej, såsom är fallet i flera

städer, särskild av kommunen avlönad utmätningsman förordnats. Häradsskrivaren

verkställer debiteringen av kronoutskylder och förrättar mantalsskrivningen.

Postverket ombestyr uppbörden av nämnda och liknande utskylder.

Länsstyrelsen fastställer avstyckningsplan och avstyckning samt

utövar tillsynen över fastighetsregisterarbetet etc. Agodelningsrätten i domsagan

är tillika stadens ägodelningsrätt.

Magistraten i en stad avgör i regel, åtminstone formellt sett samtliga

förekommande ärenden samfällt. Magistratsprotokollet upptager såväl ärenden

av enklaste beskaffenhet, exempelvis utfärdande av tillstånd till danstillställningar,

bergsprängning, etc., som ock ärenden av större räckvidd

såsom utfärdande av kommunala stadgar, uppgörande av förslag till utgifts-

och inkomststat för staden etc.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207. lil

Stadsstyrelsen beslutanderätt utövas däremot — enligt föreskrifter i

gällande reglementen — samfällt allenast i frågor angående

1) utfärdande, ändring eller upphörande av kommunalstadgar och andra

allmänna föreskrifter, avsedda att inom staden tillämpas;

2) hållande av allmän rådstuga;

3) förrättande av val;

4) anmärkning mot debiterings- och uppbördslängd;

5) övervakande att de av allmänna rådstugan eller stadsfullmäktige lagenligt

fattade besluten bringas till verkställighet;

6) vägran av handräckning härutinnan, då verkställighet jämlikt lagen om

kommunalstyrelse i stad ej får ske;

7) förslag till stadens utgifts- och inkomststat;

8) yttranden i anledning av besvär över stadsstyrelsens eller annan kommunal

myndighets åtgärd eller beslut;

9) organisationen av polisväsendet, däri inbegripet grunderna för personalens

anställning, befordran, avsked och bestraffning samt för dess tjänstgöring

(instruktion och arbetsordning);

10) tillsättning av tjänster, ådömande av annan bestraffning än varning,

beviljande av avsked;

11) val av ledamot i byggnadsnämnd och hälsovårdsnämnd, ävensom val

till andra kommunala förtroendeposter, i den mån sådant val ankommer å

stadsstyrelsen;

12) i allmänhet ärenden av större vikt och principiell innebörd;

13) ärenden, vilka stadsstyrelsen jämlikt gällande författningar angående

försäljning av rusdrycker, pilsnerdricka, tillagade alkoholfria drycker samt

svagdricka har att handlägga, dock att ordföranden även må besluta, då fråga

är örn tillfälliga förordnanden, särskilt sådana, som stå i omedelbart samband

med anmälan eller tillstånd jämlikt § 13 ordningsstadgan för rikets

städer.

I alla andra frågor än här ovan uppräknade, och särskilt i sådana, som

angå den löpande förvaltningen eller avse tillämpning av allmänna föreskrifter

utövas stadsstyrelsen beslutanderätt av ordföranden ensam.

Den samfällda stadsstyrelsens protokoll upptager allenast ärenden av den

art, som härovan angivits under 1—13. Övriga ärenden införas i »protokoll,

fört av stadsstyrelsens ordförande över ärenden, som av honom ensam handläggas»

''.

1 Till belysande av huru omförmälda bestämmelse i stadsstyrelsereglementet verkar,

kan anföras att av de under år 1930 uti stadsstyrelsens i Mölndal »ankommande diarium»

antecknade 1,735 ärenden 386 protokollförts, varav i samfällda styrelsens 68 och i ordförandens

protokoll 318, att berörda 68 ärenden voro fördelade på följande sätt:

a) granskning av de vid stadsfullmäktiges sammanträden fattade besluten ............. 8

b) ärenden rörande utgifts- och inkomststaten ...................................................... 6

c) anmälningar angående utskänkning av alkoholfria och därmed jämförliga drycker 15

d) avgivande av yttranden rörande utskänkning av pilsnerdricka ........................... 5

e) yttranden över lagförslag ............................................................................... 5

f) yttranden i mantalsskrivningsärenden, i vilka tidigare stadsfullmäktige eller drätselkammaren

avgivit utlåtanden................................................................................. 13

g) yttranden över ansökningar örn medborgarrätt ................................................. 5

h) diverse ärenden rörande tjänstledighet m. m.................................................... 11

s. 112 Kontrollera mot PDF

1

Mag ist rafsel

ler stadsstyre/se/edamots

uppgifter

såsom

polischef.

Innehavare

av jpolischefskap

et.

Polischefs

uppgifter.

A. enligt polislagen.

B. enligt

polisreglementet.

112 Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Anmärkas bör

att ådömande av bestraffning, såvitt polispersonalen beträffar, numera tillkommer

poliskollegium eller i mindre betydande fall polischefen;

att avsked åt polisman beviljas av polischefen.

Enligt polisreglementet för riket den 26 september 1925 tillkommer under

länsstyrelsen chefskapet över befattningshavare vid polisväsendet i stad, där

polismästare finnes, denne och i annan stad borgmästaren eller den ledamot

av stadens magistrat, som förestår dess polisväsen, eller, där magistrat ej

finnes, kommunalborgmästaren eller, örn sådan ej finnes, stadsstyrelsens ordförande.

I varje stad, där polismästare ej finnes, är under polischefens överinseende

stadsfiskal eller poliskommissarie föreståndare för polisen.

Landsfogdarna hava enligt instruktionen den 14 december 1917 under

länsstyrelsen såsom länets högsta polismyndighet ansvar för och ledning av

polisväsendet å landsbygden i länet samt därinom belägen stad, där magistrat

ej finnes.

Enligt lagen örn polisväsendet i riket äger polischef i stad tillsätta extra

befattningshavare vid polisväsendet samt entlediga sådan, vilken ej varit anställd

i minst två år i följd.

Enligt polisreglementet är polischef skyldig

1) att lämna poliskollegium, polisnämnd och de övriga myndigheter, som

enligt gällande bestämmelser hava att taga befattning med polisväsendet,

alla de upplysningar angående polisdistriktets polisväsende, som de för fullgörande

av sitt uppdrag må behöva;

2) att avgiva yttrande i ärende rörande uppskov med utfärdande av ständigt

förordnande för befattningshavare, vilken innehaft anställning vid polisväsendet

under två år;

3) att avgiva yttrande rörande sökande till ordinarie befattning vid polisväsendet;
4)

att i stad, där kriminalpolisman, avsedd för kriminalpolisverksamhet

huvudsakligen utom staden, finnes anställd, mottaga rekvisition av kriminalpolispersonal,

som erfordras för förberedande undersökning i brottmål i

polisdistrikt, där kriminalpolisavdelning ej finnes;

5) att ägna tillsyn åt personalens förhållande jämväl utom tjänsten, i den

mån det kan vara till betydelse för upprätthållande av den personalen

åliggande verksamheten;

6) att, i händelse i villkoren för befattningshavares anställning ej annorlunda

bestämts, avgöra, huruvida han skall äga rätt innehava annan avlönad

tjänst, avlönat uppdrag eller själv eller genom annan driva näring;

7) att avgöra, huruvida polisman får mottaga gåva eller belöning med avseende

å sitt förhållande i tjänsten;

8) att avgiva yttrande över upprättat förslag till instruktion för polispersonalen

inom distriktet;

9) att, därest befattningshavare gjort sig skyldig till brott eller förseelse

av sådan beskaffenhet, att åtal vid vederbörande underrätt finnes böra äga

s. 113 Kontrollera mot PDF

Bilaga B till Kungl. May.ts proposition nr 207.

113

rum, göra anmälan hos allmänne åklagaren i orten, med rätt för polischefen

att i sammanhang därmed avstänga den felande från tjänstgöring,

till dess i anledning av åtalet blivit över honom slutligt dömt eller domstol

annorlunda förordnat;

10) att ålägga polisman, som gjort sig skyldig till mindre tjänstefel, varning,

förlust av löneförmåner under högst sju dagar eller mistning av

tjänsten under högst samma tid;

11) att vid handläggning av under punkt 10 omförmälda disciplinmål

föra protokoll, vari jämväl det slutliga beslutet och skälen därför skola

antecknas;

12) att meddela förordnande för den, som skall ombesörja viss på enskild

bekostnad anordnad bevakning (ordningsvakt), att utöva den för bevakningens

ombesörjande erforderliga polisverksamheten.

I instruktionen för polispersonalen kan föreskrivas, att de under punkterna

4—7 omförmälda uppgifterna må utövas av polisintendent eller stadsfiskal.

På begäran av civilmyndighet skall enligt förordningen den 31 december

1915 angående användande av militär personal till upprätthållande av allmän

ordning samt för eldsläckning och andra dylika ändamål militärhandräckning

lämnas för vissa i förordningen angivna ändamål. Behörig att begära

dylik handräckning är vederbörande länsstyrelse. Örn skyndsamhet är

av nöden och örn länsstyrelses medverkan för handräcknings erhållande icke

kan utan fara eller större olägenhet avvaktas, äger i stad magistratens ordförande

eller polismästare direkt hos vederbörande befälhavare begära militärhandräckning.

Till upprors stillande kan civilmyndighet under iakttagande av föreskrifterna

i 10 kap. 12 § strafflagen använda krigsmanskap. Med civilmyndighet

förstås i nämnda lagrum länsstyrelse, borgmästare eller polismästare

i stad och landsfogde å landet eller den, som är satt i sådan ämbetsmans

ställe.

Översikt över strävandena efter en reformerad kommunalförvaltning

lii. m.

Med anledning av en vid 1915 års riksdag väckt motion anhöll riksdagen

i skrivelse samma år till Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t täcktes taga under

övervägande bland annat på vad sätt i städer under landsrätt de kommunala

och administrativa uppgifter, som eljest ålåge magistrat, lämpligen borde

tillgodoses.

Den begärda undersökningen uppdrogs åt särskilda sakkunniga, eller

den s. k. stadsstyrelsekommissionen, som avgav sitt betänkande i december

1917. I detta framhölls bland annat, att magistratens och stadsstyrelsens

tillsyn över förvaltningsarbetet i stort sett kommit att inskränkas till en

efterföljande prövning av stadsfullmäktiges beslut och några andra mindre

betydande angelägenheter, varom kommunalförordningen liim nät uttryckliga

bestämmelser, samt att, vad särskilt magistraten i något större städer an
Biliang

till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 175 höft. (Nr 207.) aosi 31 8

C. enligt förordningen

ang.

militärhandräckning.

1). enligt

strafflagen.

Införande

av stadsstyrelse

med

kommunalborgmästare.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Bilaga B till Kungl. Majlis proposition nr 207.

ginge, omfattningen oell vikten av dess judiciella uppgifter givetvis utgjorde

ytterligare en väsentlig orsak till dess passiva hållning gentemot kommunalförvaltningen.

Vidare framhölls, att den brist i den svenska stadsförvaltningen,

som uppstått genom magistratens respektive stadsstyrelsens isolering

och passivitet, i praxis varit nog så kännbar, att försöken att på olika vägar

fylla densamma i själva verket kunde sägas hava utgjort kärnpunkten i de

hesta större omorganisationsfrågor, som på senare år sysselsatt städernas

myndigheter, samt att man, icke alltid med framgång och i allt fall utan

att ernå en generellt tillfredsställande lösning, medelst inrättande av beredningsutskott,

tillsättande av en verkställande ledamot i drätselkammaren

eller av en stadens ombudsman, sökt att ernå den enhetlighet och överblick,

som enligt kommunalförordningens ordalydelse borde ankomma å magistraten

att åvägabringa. Det borde enligt stadsstyrelsekommissionen tillses, att

magistratens kommunala uppgifter i fögderistäderna komme att tillgodoses

pa sådant sätt, att den myndighet, som därstädes trädde i magistratens

ställe, också kunde komma att faktiskt intaga deli ställning, kommunalförordningen

åt densamma anvisade såsom stadens styrelse. I de städer,

varom vore fråga, borde denna uppgift kunna så mycket lättare lösas, som

stadens administrativa ombudsmyndigliet här ej tillika vore betungad av

domstolsgöromål. Det gällde att skapa ett samband mellan stadsstyrelsen

och kommunalförvaltningen, varigenom den förra myndigheten finge tillfälle

att följa det löpande förvaltningsarbetet samt redan vid ärendenas förberedande

lämna de råd och det biträde, som i formellt hänseende borde vara

av nöden. För att ernå detta syftemål föreslog stadsstyrelsekommissionen

inrättandet av ett kommunalt borgmästareämbete, å vilken befattnings innehavare

borde ankomma ej blott att såsom stadsstyrelsens ordförande handlägga

där förekommande administrativa ärenden utan även att utöva styrelsens

inseende över den kommunala förvaltningen samt jämväl verksamt

deltaga uti densamma, särskilt såsom självskriven ledamot av drätselkammaren.

Ifrågavarande tjänsteman skulle följa förvaltningens gång i dess

olika grenar samt för sådant ändamål närvara vid stadsfullmäktiges eller

särskilda förvaltningsstyrelsers utskotts och kommittéers sammanträden,

med rätt att deltaga i överläggningarna och därvid framställa yrkanden

samt få sin särskilda mening antecknad till protokollet. Han skulle svara

för att alla på stadsfullmäktiges eller särskilda förvaltningsstyrelsers prövning

beroende ärenden vederbörligen bereddes och föredroges, öva tillsyn

över kanslibestyrens fullgörande samt i allmänhet följa det kommunala

arbetet och därvid vidtaga de åtgärder samt lämna de upplysningar och

råd, han kunde finna nödiga, I drätselkammaren skulle borgmästaren enligt

förslaget vara föredragande ledamot med åliggande jämväl att i händelse av

drätselkammarens val vara dess ordförande. Beträffande ifrågavarande befattningshavares

självskrivenhet såsom ledamot av drätselkammaren anför

stadsstyrelsekommissionen:

En bestämd förutsättning för att borgmästaren skall kunna fylla de anspråk,

vart förslag ställer på honom, är emellertid, att han erhåller en med

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

de andra ledamöterna i drätselkammaren fullt jämbördig ställning. Det skulle

enligt vår mening icke rara tillfyllest, att lian allenast vöre föredragande

tjänsteman utan rösträtt. I oell för sig vore det för övrigt föga tilltalande,

örn borgmästaren, den främste ledamoten av stadens styrelse, skulle blott

såsom tjänsteman biträda drätselkammaren. Med lians ställning till stadsförvaltningen

överensstämmer otvivelaktigt bättre, att lian såsom en i allo

röstberättigad ledamot deltager i dess arbete. Mångenstädes lär lian därjämte

komma att utses till dess ordförande. Emot ett obligatoriskt stadgande

i sådan riktning kunna åtskilliga skäl anföras oell i allt fall skulle ett

sådant innebära ett så stort avsteg från de kommunala traditionerna i vårt

land, att förslag härom icke bör framläggas utan en mera omfattande utredning

än den vårt uppdrag i och för sig föranleder.

Kommissionen framhöll, att dess förslag vore avsett att giva nytt liv åt

kommunalförordningens bestämmelser, att magistraten skulle vara stadens

styrelse och öva inseende över dess förvaltning.

I proposition i ämnet till 1919 års riksdag, nr 278, anslöt sig departementschefen

till stadsstyrelsekommissionens organisationsförslag med de

huvudsakliga avvikelser likväl, att stadsstyrelsens ordförande och ledamöter

kallades kommunalborgmästare och kommunalrådmän i stället för borgmästare

och rådmän, samt att kommunalborgmästarens självskrivenhet såsom

ledamot i drätselkammaren bleve beroende av stadgande i stadsstyrelsen

reglemente.

I sist omförmälda avseende anförde departementschefen:

Denna utväg synes nämligen avgjort böra lämnas företräde framför att

låta kommunalborgmästarens ledamotskap bliva beroende av stadsfullmäktiges

val för varje särskild mandatsperiod. I likhet med övriga kommunala

delegationer torde drätselkammaren mer och mer tillsättas efter partipolitiska

grunder, men det vore föga tilltalande, örn kommunalborgmästaren, som i

drätselkammaren har särskilda uppgifter oberoende av sitt eventuella ledamotskap,

skulle inträda i densamma såsom representant för en särskild

kommunalpolitisk meningsgrupp och om hans ställning således bleve beroende

av ett växlande politiskt maktläge inom stadsfullmäktige. Vida att

föredraga är, att hans ledamotskap grundas på en efter stadens önskan i

drätselkammarens reglemente upptagen bestämmelse. En sådan anordning

är uppenbarligen också riktigare med hänsyn till den legalitetskontroll, som

det åligger kommunalborgmästaren att utöva över stadsfullmäktiges beslut.

I enlighet med vad från liera håll föreslagits, bör kommunalborgmästaren,

där han icke är ledamot av drätselkammaren, ändock vara skyldig att, där

så ske kan, närvara vid kammarens sammanträden med rätt att deltaga i

överläggningarna och få sin mening antecknad till protokollet.

Propositionen blev av riksdagen avslagen.

I proposition nr 12 till 1920 års riksdag framlades förnyat förslag i ämnet,

vilket förslag med allenast smärre skiljaktigheter överensstämde med innehållet

i 1919 års. En bidragande orsak till propositionens framläggande

var den omständigheten, att i den år 1919 antagna lagen om ordning och

villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning stadgats, att i nybildad

fögderistad skulle av länsstyrelsen förordnas kommunalborgmästare.

Men departementschefen framhöll i första hand de sakliga skäl, som talade

för reformens genomförande, främst önskan att bereda vissa städer möjlig
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

Re form - strävandena

under senare

tid, särskilt

i samband

med en

processreform.

Stadsf lirbundet

1919.

Dr Hansson

1927 och ekonomisakkunniga

192S.

116 Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

liet att erhålla en bättre organisation av stadsstyrelsen än den dittillsvarande,

för deras förvaltningsbehov otillräckliga. Förslaget antogs av riksdagen.

Lag i ämnet utfärdades den 18 juni 1920. För innehållet av lagen och

de ändringar, bestämmelserna undergingo år 1930, är förut redogjort (se

s. 102 o. f.).

Svenska stadsförbundets styrelse hade i sammanhang med avgivande av

yttrande över stadstyrelsekommissionens förslag år 1919 hemställt om en

allsidig utredning av frågan örn revision av gällande kommunallagstiftning

i syfte att möjliggöra stadsförvaltningens omorganisation i vissa av styrelsen

angivna avseenden. Därvid borde man enligt vad i yttrandet anfördes tillse,

att städernas organisationsfrihet lämnades obeskuren särskilt med avseende

å den verkställande myndighetens uppdelning å särskilda förva-ltningsstyrelser

och arbetsfördelningen dem emellan. I avseende å formerna för det

kommunala tjänstemannaelementets ställning till förtroendemännen lämnade

lagstiftningen knappast rum för nödiga anordningar vare sig därigenom att de

ledande tjänstemännen inträdde som ledamöter i den centrala styrelsen, drätselkammaren,

eller på det sättet, att de ställdes vid dess sida som föredragande

chefer för förvaltningen. Förutom stadsstyrelsekommissionens förslag att

göra magistraten till en stadens ledande myndighet hade man vidare att

taga under övervägande det alternativ för förvaltningsproblemets lösning,

som utgjordes av den gamla magistratens fullständiga avveckling som kommunal

myndighet och regeringsfunktionernas sammanförande hos drätselkammaren,

vilken örn man så ville skulle bliva den nya kommunala magistraten.

I sammanhang därmed hade man att taga ställning till frågan,

huruvida ej tiden vore inne för ett upphävande av magistratens tillsynsbefogenlieter

över kommunen och övriga kvarstående rester av dess forna

ställning som stadens styrelse. Örn i själva kommunalförvaltningen infördes

ett stabilt, ämbetsmässigt element, vunnes trygghet för den formella ordning

och stadga, som magistratens kontrollbefogenheter avsett att tillförsäkra

förvaltningen.

Sedan processkommissionen år 1926 avlämnat sitt betänkande angående

rättegångsväsendets ombildning, enligt vilket magistraterna skulle försvinna

i samband med statens övertagande av rättsskipningen jämväl i städerna,

utarbetade fil. doktor Sigurd Hansson år 1927 inom justitiedepartementet

ett utkast till förändrad kommunal organisation i händelse av processreformens

genomförande. Enligt utkastet skulle magistraterna i viss ändrad

gestaltning fortbestå och i huvudsak hava samma uppgifter som de nuvarande.

Sakkunniga för processreformens ekonomiska förberedande fogade vid sitt

år 1928 avgivna betänkande en promemoria angående handhavandet av magistraternas

arbetsuppgifter efter processreformens genomförande. I huvudsak

innebar promemorian, att några av magistratens nuvarande funktioner skulle

helt upphöra samt att de övriga skulle överflyttas å länsstyrelse, polismyndighet,

domstol, lämplig kommunal myndighet eller andra organ.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Ekonomisakkunniga framhöllo för egen elei, att (let vore obestridligt, att

det ur statens synpunkt icke kunde anses behövligt, att de nuvarande magistratsuppgifterna

sammanhölles. Vore detta ett kommunalt önskemål, borde

hinder ej möta, att i kommunallagstiftningen möjlighet bereddes för en

dylik organisation. Därmed följde även, att kostnaderna härför måste drabba

städerna.

I november 1928 lämnades åt tre sakkunniga — 1928 års kommunalförvaltningssakkunniga

— i uppdrag att utreda kommunalförvaltningens ordnande

i de nuvarande magistratsstäderna efter genomförande av en processreform

i huvudsaklig anslutning till processkommissionens förslag med de

jämkningar däri, som lagrådet i avgivet yttrande över förslaget förordat.

Såsom nyss nämndes, innebar processkommissionens förslag, att magistraterna

skulle försvinna. Häri ifrågasatte lagrådet den ändringen, att den

kommunala rättsskipningen skulle fortbestå i städer, som befunnes ägnade

att utgöra särskilt tingslag inom en lagsaga (invånarantal 10,000—16,000).

I sin i september 1929 avlämnade utredning i ämnet — statens offentliga

utredningar 1930:13 — upptogo de sakkunniga till behandling det av en

rättegångsreform oberoende problemet, örn det ur kommunal synpunkt förelåge

behov att omlägga stadsförvaltningen. De sakkunnigas undersökning härutinnan

utmynnade i den slutsatsen, att det nuvarande förvaltningssystemet

karaktäriserades av att de egentliga styrelseuppgifterna, nämligen förvaltningens

ledning och övervakande samt beredning och verkställighet av de

på stadsfullmäktiges beslut ankommande ärendena, fördelats på ett flertal

organ.

De sakkunniga föreslogo inrättande av ett nytt centralorgan, stadsstyrelsen,

för fullgörande av både drätselkammarens och magistratens kommunala

funktioner. Genom sin sammansättning, sin befogenhet och sitt verkningssätt

skulle styrelsen vara kvalificerad att övertaga uppgiften som »stadens

regering». Motsvarighet till magistratens befogenhet att kontrollera lagligheten

av stadsfullmäktiges beslut skulle enligt förslaget ej förekomma. Med

hänsyn till att de anmärkta bristerna i förvaltningen vore till finnandes

även i fögderistäderna, borde den av de sakkunniga föreslagna organisationen

utsträckas jämväl till dessa städer.

I fråga örn magistratens statliga uppgifter avvisade de sakkunniga såväl

doktor Hanssons förslag örn inrättande av en ny magistrat som den i ekonomisakkunnigas

promemoria föreslagna utskiftningen av magistratsuppgifterna.

De sakkunniga ansågo, att de uppgifter, som åvilade magistraten i

egenskap av polismyndighet, borde tilldelas polischefen i staden, medan

övriga, d. v. s. de icke-polisiära uppgifterna, skulle utövas av stadsstyrelsen.

Stadsstyrelsen skulle bestå av en borgmästare som ordförande saint

ytterligare minst fyra ledamöter. Dessa ledamöter, som skulle vara kommunala

förtroendemän utan tjänstemannakaraktär, skulle väljas av stadsfullmäktige

i xsamband med nyval av fullmäktige för fyra år. Hos stadsstyrelsen

skulle vidare finnas anställd en stadsassessor.

Borgmästarbefattningen skulle vara av blandad förtroendemanna- och

Kommunal
förvaltninga
sakkunnigaa
betänkande
1929.

s. 118 Kontrollera mot PDF

Yttranden

över 1929 års

betänkande.

118 Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

tjänstemannakaraktär. Innehavaren därav skulle utses för minst sex och

högst tio år samt åtnjuta arvode efter stadsfullmäktiges bestämmande.

Sådant beslut skulle icke underställas länsstyrelsens prövning. För borgmästare

skulle blott gälla samma valbarhetsvillkor som för stadsfullmäktige,

dock att han ej behövde vara mantalsskriven inom staden.

Stadsassessorn skulle tillgodose stadsstyrelsen^ behov av juridisk sakkunskap

och tillika vara stadens ombudsman. För stadsassessor skulle

förutom de för borgmästare gällande valbarlietsvillkoren fordras, att häri

antingen avlagt för utövande av domarämbete föreskrivna kunskapsprov

eller ock under längre tids verksamhet i kommunala värv eller eljest i allmän

befattning ådagalagt sådan insikt och skicklighet, som Konungen på

framställning av stadsfullmäktige funnit innebära kompetens för befattningen.

Stadsassessorn skulle utses av stadsfullmäktige, som jämväl ägde bestämma

lön och övriga anställningsvillkor för befattningen.

Då det i de största städerna med deras vitt förgrenade förvaltning kunde

ställa sig svårt eller rent av omöjligt för en person att tillfredsställande

överblicka och behärska hela arbetsområdet, innehöll förslaget rätt att för

delar av borgmästarens verksamhetsområde tillsätta ett eller flera borgarråd

med samma uppgifter som borgmästaren. I de allra minsta städerna kunde

det åter befinnas överflödigt att tillsätta särskild stadsassessor. För sådant

fall beredde förslaget den utvägen att uppdraga stadsassessorsgöromålen åt

borgmästaren. Undantag från den allmänna regeln om tillsättande av stadsassessor

syntes enligt de sakkunniga böra medgivas städer med över 4,000

ä 6,000 invånare, blott då särskilda omständigheter förelåge. Då stadsstyrelsen

handlade ärende av betydelse för upprätthållande av allmän ordning

eller säkerhet eller det allmänna hälsotillståndet i staden, skulle polischefen

äga att deltaga i överläggningarna med reservationsrätt.

För varje av stadsfullmäktige till stadsstyrelsen biträde tillsatt särskild

förvaltande styrelse eller nämnd skulle stadsstyrelsen äga utse någon av

sina ledamöter att i densamma företräda styrelsen med rätt för dylik representant

att närvara vid sammanträde med yttranderätt.

Där kommunmedlem ej nöjdes åt stadsstyrelsen beslut i kommunala ärenden,

som icke innefattade allenast yttrande eller förslag till stadsfullmäktige,

skulle vad örn klagan över fullmäktiges beslut vore stadgat äga motsvarande

tillämpning.

För varje stadsstyrelse skulle finnas ett reglemente. Då lagen allenast

borde innehålla ramen för den nya organisationen, hade städerna möjlighet

att i stadsstyrelsereglementena anpassa densamma efter sina särskilda önskemål

och behov. Reglemente skulle antagas av stadsfullmäktige samt, med

hänsyn till de betydelsefulla bestämmelser, som skulle ingå i desamma, och

då en viss likformighet mellan dem för hela landets del vore önskvärd,

underställas Kungl. Maj:ts prövning och fastställelse.

Över kommunalförvaltningssakkunnigas utredning hava utlåtanden avgivits

av länsstyrelserna i länen efter hörande av magistraterna eller stadsstyrel
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

serna, drätselkamrarna samt stadsfullmäktige i länens samtliga städer. Där- Horda

jämte hava följande sammanslutningar yttrat sig, nämligen styrelsen för 0™^n^®h^nr.

svenska stadsförbundet, föreningen Sveriges stadsdomare, föreningen Sve- slutningar,

riges stadsombudsmän oell kommunal sekreterare samt svenska polisförbundet.

förslaget.

1 länsstyrelse, 13 magistrater, 6 stadsstyrelsen 26 drätselkammare samt

stadsfullmäktige i 28 städer ävensom allmänna rådstugan i Skanör med

Falsterbo liava tillstyrkt de sakkunnigas förslag eller förklarat sig icke hava

något att i huvudsak erinra mot detsamma.

16 länsstyrelser, 52 magistrater, 7 stadsstyrelser, 40 drätselkammare och

41 stadsfullmäktigekorporationer hava i princip anslutit sig till förslaget

men framställt anmärkningar mot särskilda delar därav.

Slutligen har förslaget avstyrkts av 7 länsstyrelser, 22 magistrater, 11

stadsstyrelser, 39 drätselkammare och stadsfullmäktige i 39 städer.

Av de hörda myndigheterna hava alltså omkring 2/3 omfattat de principer,

sorn ligga till grund för sakkunnigförslaget, medan i/3 ställt sig avvisande

mot detsamma.

Vid ställningstagandet till förslaget i allmänhet hava 4 länsstyrelser, 2 Erinringar av

magistrater, stadsfullmäktige i 1 stad och styrelsen för svenska stadsför- inneb8ra

bundet framhållit svårigheterna att bedöma förslaget med hänsyn till att i. Forutsättnin
°

guma för för
förutsättningarna

för detsamma vore oklara. »laget oklar».

Så framhåller t. ex. länsstyrelsen i Stockholms län, att planen för stads

och landsbygds förenande i gemensamma domkretsar icke vore utformad,

varför nian icke kunde bedöma, vilka städer enligt lagrådets provisorium

skulle få bibehålla sin kommunala rättsskipning. Länsstyrelsen fann, att en

omläggning av kommunalförvaltningen endast vore påkallad i städer, där

staten övertoge rättsskipningen. Härigenom skulle problemet i hög glad

förenklas. Vidare visste man icke, hur polisväsendet skulle gestalta sig

efter processreformen och hur polismyndigheten i städerna då skulle vara

ordnad. Ett ytterligare osäkerhetsmoment vore, att frågan örn uppbördsförvaltningens

framtida utseende vore beroende på vidare behandling av 1924

års uppbördssakkunnigas förslag örn rationell skatteuppbörd. Pa giund av

antydda oklarhet i utgångsläget vore 1928 års kommunalförvaltningssakkunnigas

förslag endast att betrakta som en allmän problemuppläggning.

2 länsstyrelser, magistraterna i 8 städer, 2 drätselkammare, 3 stadsfull- ^Masistrats

mäktigekorporationer samt föreningen Sveriges stadsdomare framhålla, att ombesörjande,

den ifrågasatta stadsstyrelsen nied hänsyn till sin sammansättning ej vore

liimpad att omhänderhava statliga uppgifter.

5 magistrater, 1 stadsstyrelse, 8 drätselkammare, stadsfullmäktige i ti stader

samt föreningen Sveriges stadsdomare anse, att stadsstyrelsen ej bör belastas

nied statliga uppgifter, dä annars dess arbetsbörda vuxe till men föi

liandliavandet av dess kommunala uppgifter.

3 magistrater samt drätselkammaren och stadsfullmäktige i 1 stad anse,

att vid magistraternas bortfallande en fullständig boskillnad borde äga rum

mellan stat och kommun samt att staten borde genom egna organ ombesörja

magistraternas statliga uppgifter.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 201

S. Stadsstyrelsen

karaktär.

4. Kostnaderna

Behov av

förbättrad

kommunal

organisation.

Lagstift
ningens
allmänna
läggning.

En utskiftning av magistraternas uppgifter mellan ett flertal statliga och

kommunala organ förordas av 1 länsstyrelse, 2 magistrater, 2 drätselkammare

och 3 stadsfullmäktigekorporationer.

Åtskilliga länsstyrelser Lava framhållit, att länsstyrelserna icke kunde belastas

med ytterligare arbete utan att ökade arbetskrafter och lokaler ställdes

till deras förfogande.

2 magistratei, 3 drätselkammare och 2 stadsfullmäktigekorporationer hava

ansett, att stadsstyrelsen skulle erhålla en alltför stark ställning i förvaltningen,

att stadsfullmäktige kunde befaras erhålla miuskat inflytande samt

att man med hänsyn bland annat till tjänstemannaelementets ställning skulle

kunna befara någon slags kommunal diktatur.

7 magistrater, 2 stadsstyrelser, 13 drätselkammare och stadsfullmäktige i

10 städer framhålla, att förslaget innebär ett framskjutande i ledande ställning

av tjänstemännen, varvid ledningen av förvaltningen komme att glida

ifrån förtroendemännen. Man har vidare befarat, att förvaltningen skulle

påtryckas en byråkratisk prägel.

12 magistrater, 8 stadsstyrelser, 26 drätselkammare samt stadsfullmäktige

i 28 städer ävensom styrelsen för svenska stadsförbundet anse, att den

föreslagna organisationen skulle särskilt för de mindre städernas del medföra

en ökning av utgifterna för förvaltningen, däri inräknad nuvarande

kostnaden för rådhusrätt och magistrat.

De flesta yttrandena utgå ifrån att rådhusrättens-magistratens upphörande

i samband med processreformens genomförande medförde, att kommunalförvaltningen

behövde på ett eller annat sätt omläggas. Jämförelsevis få

myndigheter hava berört den av processreformen oberoende frågan örn behovet

av förbättrad kommunal organisation.

Av de myndigheter, som uttalat sig i denna fråga, hava 6 länsstyrelser.

3 magistrater, 13 drätselkammare, 13 stadsfullmäktigekorporationer och

styrelsen för svenska stadsförbundet vitsordat, att behov förelåge av en

omläggning av städernas förvaltning.

Däremot hava 1 länsstyrelse, 2 magistrater, 5 stadsstyrelser, 7 drätselkammare

samt stadsfullmäktige i 12 städer, vilka myndigheter i allmänhet

representera fögderistäder och städer med litet invånarantal, ansett, att

något dylikt behov icke förefunnes åtminstone såvitt anginge den egna

staden.

2 länsstyrelser, 6 magistrater, 7 drätselkammare och 9 stadsfullmäktigekorporationer

samt styrelsen för svenska stadsförbundet betona vikten av

att lagstiftningen endast innehåller ramen för nyorganisationen samt att

städerna lämnas frihet att inom denna ram ordna förvaltningen efter lokala

önskemål och behov.

Drätselkammaren och stadsfullmäktige i Malmö samt länsstyrelsen i

Malmöhus län förmena sålunda, att den föreslagna stadsstyrelseorganisationen

borde göras alternativ för de städer som så önskade. Drätselkammaren

och stadsfullmäktige i Haparanda anse, att organisationen borde vara obligatorisk

blott för städer ovan viss storleksgräns (5,000 invånare).

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

3 länsstyrelser, 14 magistrater, 5 stadsstyrelsen 10 drätselkammare samt Förelag

9 stadsfullmäktigekorporationer förorda, att i stället för magistraten inrättas

en ny myndighet jämte vilken den nuvarande drätselkammaren skulle fungera, ordnande.

Beträffande denna nya myndighet hava olika meningar gjort sig gällande.

Så har t. ex. från Jönköping uttalats, att den borde organiseras såsom en

kollegial poliskammare för handhavande av magistratens statliga uppgifter.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har tänkt sig en kommunal magistrat i anslutning

till det Hanssonska förslaget. Drätselkammaren i Falkenberg uttalar

sig för en med juridisk sakkunskap utrustad kanslinämnd för ombesörjande

av magistratens kommunala uppgifter, handhavande av stadens

rättegångar m. m. Drätselkammaren i Lysekil anser, att för de uppgifter,

som icke överfördes till drätselkammaren, borde upprättas ett statligt organ,

stadsfogde, tillika polischef. Denne skulle handhava även kronouppbörd och

inskrivning samt de uppgifter, som enligt sakkunnigförslaget skulle överföras

å polismyndigheten.

I åtskilliga yttranden understrykes betydelsen av att en opartisk jurist

linnes i stadens förvaltning. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

exempelvis anför, att icke minst med den utveckling partisystemet tagit inom

stadsfullmäktige och kommunala styrelser det syntes vara av vikt att äga en

självständig, av de kommunala myndigheterna oberoende, under ämbetsmannaansvar

handlande tjänsteman, som vakade över att lag och författning iakttoges

och gentemot staten svarade för den formella ordningen inom stadsförvaltningen.

En sådan person skulle representera staten och det allmänna

i stadsfullmäktige samt bliva av betydelse för kontinuiteten inom förvaltningen.

Den erfarenhet han samlade skulle komma kommunen till godo.

Då det gäller ombesörjandet av magistratens och drätselkammarens kommunala

uppgifter, borde man, framhålla 4 länsstyrelser, 1 magistrat, 1 stadsstyrelse,

5 drätselkammare samt likaledes 5 stadsfullmäktigekorporationer, i

större utsträckning än enligt sakkunnigförslaget anknyta till nuvarande drätselkammarorganisationen.

Därvid borde drätselkammaren utrustas med juridisk

sakkunskap i form av en stadssekreterare eller stadsombudsman. Länsstyrelsen

i Norrbottens län menar, att drätselkammaren skulle berättigas

själv anstiilla tjänstemän med för kammarens styrelseuppgifter lämplig utbildning

samt förlänas erforderliga befogenheter i avseende a beredning,

kontroll och inititativ beträffande stadsförvaltningen i dess helhet.

lii länsstyrelser, 41 magistrater, 4 stadsstyrelsen 26 drätselkammare och Borgmästarens

stadsfullmäktige i 27 städer ävensom styrelsen för svenska stadsförbundet, a nnvg''

föreningen Sveriges stadsdomare och föreningen Sveriges stadsombudsman

och kommunalsekreterare hava framställt erinringar mot borgmästarens ställning

enligt förslaget.

Härvid har anförts, att den blandade förtroende- och tjänstemannaställningen

varken vore till fromma för förvaltningen eller befattningshavaren

själv. I spetsen för den centrala myndigheten borde icke obligatoriskt stå

en tjänsteman utan myndigheten borde som andra kommunala organ äga

själv inom sig utse sin ordförande. Borgmästaren borde i stället göras till

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Sta (Isassessorns

ställning.

endast ledamot. Från några håll har uttalats, att han ej ens skulle vara

ledamot utan få helt ställning av tjänsteman.

Styrelsen för svenska stadsförbundet har ansett likgiltigt, huruvida han

vore ledamot eller ej. Föreningen Sveriges stadsombudsmän och kommunalsekreterare

ha ansett önskvärt, men ej nödvändigt, att han bleve ledamot.

I fråga örn sättet och villkoren för borgmästarens utseende hava de flesta

myndigheterna betonat, att borgmästaren genom de föreslagna bestämmelserna

icke finge den fasta och oberoende ställning, som vore nödvändig för

att man skulle kunna påräkna tillräckligt kvalificerade persotter till dessa

poster och erforderlig självständighet i de kommunala värven.

3 länsstyrelser, 8 magistrater och 1 drätselkammare hava uttalat, att borgmästaren

borde tillsättas av statliga myndigheter antingen i den ordning,

som gällde för kommunalborgmästare, eller ock av länsstyrelsen.

I fråga örn mandattiden hava 1 länsstyrelse samt drätselkamrarna och

stadsfullmäktige i 2 städer ansett, att han borde utses på samma tid som

övriga stadsstyrelseledamöter, medan 1 magistrat föreslagit på livstid. 2 länsstyrelser,

15 magistrater, 1 stadsstyrelse, 4 drätselkammare, 4 stadsfullmäktigekorporationer

och föreningen Sveriges stadsombudsmän och kommunalsekreterare

ävensom föreningen Sveriges stadsdomare, med vilken 1 länsstyrelse

och 3 magistrater instämt, hava förordat anställning tills vidare.

Därvid har föreslagits anställning tills vidare med viss tids uppsägning eller

tills vidare med skyldighet att avgå, därest stadsfullmäktige beslöte uppsägning

med 2/3 majoritet, eller anställning på viss tid och därefter tills vidare

med uppsägning eller ock anställning på viss tid, varvid med utgång av valperioden

mandatet vore förnyat, örn ej fullmäktige med kvalificerad majoritet

beslutat välja annan person.

8 länsstyrelser, 12 magistrater, 1 stadsstyrelse, 4 drätselkammare och 4

stadsfullmäktigekorporationer förorda särskilda kompetensvillkor för borgmästaren.

Antingen borde han avlagt juridisk examen eller ock under

längre tids verksamhet i kommunala värv eller eljest i allmän befattning

ådagalagt sadan insikt och skicklighet, som Kungl. Majit på framställning

av stadsfullmäktige funne innebära kompetens till befattningen. I ett par

yttranden betonas, att juridisk examen vore nödvändig i de mindre städer,

där borgmästaren skulle ombesörja stadsassessorsgöromålen.

Från ett par håll har framhållits önskvärdheten, att borgmästarens löneförmåner

fastställdes av statlig myndighet eller bestämmelser därom intoges

i reglementet för stadsstyrelsen.

4 länsstyrelser, 8 magistrater, 2 drätselkammare, stadsfullmäktige i 1 stad

och föreningen Sveriges stadsdomare ifrågasätta särskilda bestämmelser örn

pension åt borgmästare, som avgår på grund av uppsägning, icke förnyat

mandat, uppnådd pensionsålder eller eljest.

Körande stadsassessorn hava 4 magistrater samt drätselkammaren och

stadsfullmäktige i 1 stad ansett, att han borde utses av stadsstyrelsen, ej av

stadsfullmäktige. Pa en del håll har anförts, att det borde helt överlämnas

åt staden att bestämma, huruvida stadsassessor skulle anställas, medan i

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

andra yttranden ifrågasatts höjande av det invånarantal, ovanför vilket stadsassessor

skulle vara obligatorisk.

1 magistrat anmärker på att assessorn skulle få rätt att å stad sstyrelsens

vägnar avgöra ärenden.

Beträffande benämningen å stadens styrelse har föreslagits stadskollegium, Stadsstyrelsen»

stadsdirektion, magistrat, drätselkammare samt stadsnämnd. För borgmäs- mänIJng be.

tarén har ifrågasatts kommunalborgmästare, stadsdirektör, drätseldirektör, Hämning,

borgarråd och stadsstyrelsens ordförande samt för borgarråd biträdande stadsdirektör.

För stadsassessorn hava föreslagits titlarna stadsombudsman eller

stadssekreterare.

1 länsstyrelse, 7 magistrater och 1 stadsfullmäktigekorporation anse, att Vissa andra

den nuvarande legalitetskontroll en ej bör upphöra. Ett par magistrater uttala

sig till förmån för underställning hos länsstyrelsen av kommunala beslut,

som medföra uttaxering över viss gräns.

1 magistrat, 3 drätselkammare, 3 stadsfullmäktigekorporationer och styrelsen

för svenska stadsförbundet ifrågasätta lämpligheten av att polischefen

skulle i vissa fall få närvara i stadsstyrelsen. Drätselkammaren och stadsfullmäktige

i 1 stad anse, att denna rätt blott borde gälla frågor om allmän

ordning och säkerhet.

Drätselkammaren och stadsfullmäktige i 1 stad anse stadsfullmäktiges

presidium böra uttryckligen tilläggas rätt att närvara i stadsstyrelsen.

1 länsstyrelse, 2 magistrater, 4 drätselkammare och 4 stadsfullmäktigekorporationer

påpeka, att stadsstyrelsen icke ovillkorligen bör förvalta stadens

egendom.

I proposition nr 99 till 1930 års riksdag med förslag till lag örn kommu- Stadsförvaltnalstyrelse

på landet m. m. (s. 93) yttrade socialministern Lubeck rörande

omläggningen av kommunalförvaltningen i de nuvarande magistratsstäderna av kommunalefter

en processreform, att det vore uppenbart att berörda fråga ej kunde laga™a 1930.

för det dåvarande bringas till lösning. Härför krävdes ett omfattande arbete

i samband med det pågående processreformarbetet. Det syntes icke lämpligt

att i avbidan på slutförandet av detta arbete uppskjuta kommunallagsrevisionen.

I motioner av herr Möller m. fl. (1:288) och av herr Hansson lii. 11.

(II: 446) hemställdes örn skrivelse till Kungl. Majit med anhållan örn skyndsamt

framläggande av förslag till sadan revision av lagen örn kommunalstyrelse

i stad, att magistratens befattning med kommunens förvaltning

upphörde.

Konstitutionsutskottet (uti. nr 30 s. 44) avstyrkte motionerna och erinrade

därvid örn 1928 års kommunalförvaltningssakkunnigas förslag samt framhöll

vidare, att i det läge frågan befunne sig utskottet icke funnit lämpligt

föreslå begäran örn förslag angående borttagande av magistratens befogenheter

i avseende å kommunens förvaltning. Aven örn dessa numera vore av

väsentligt mindre betydelse än tidigare, syntes de likväl böra bibehållas till

dess en omorganisation av stadsförvaltningen bomme till stånd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

124 Bilaga B till Kungl. Majlis proposition nr 207.

I en av åtta socialdemokrater (herr Sävström m. fl.) avgiven reservation

hemställdes örn bifall till motionerna, varvid framhölls bl. a. att frågan örn

att giva städernas förvaltningsmyndighet en rent kommunal karaktär borde

med det snaraste vinna lösning.

Konstitutionsutskottets hemställan i förevarande avseende bifölls av riksdagen.

Stadsfön-alt- I proposition nr 80 till 1931 års riksdag angående huvudgrunderna för

förslaget eu rättegångsreform (s. 126) yttrade justitieministern Gärde beträffande fråtui

huvud- gun, i vilken omfattning staten skulle övertaga rättsskipningen i städerna, att

9en process- de“ bestämmande synpunkten härvid borde vara, att den kommunala rättsreform

1931. skärningen bibehölles i de städer, som genom sin folkmängd, sina ekono

miska förhållanden och andra omständigheter ägde förutsättningar att uppbära

en egen rättsskipning av tillräcklig styrka, under det att övriga städer,

i likhet med många, till en del ganska betydande städer och samhällen, som

redan nu icke ägde egen domstol, finge genom statens försorg sin rättsskipning

ombesörjd på enahanda sätt som i fråga örn landsbygden. Särskilda

utskottet anslöt sig härtill (s. 32).

Körande kommunalförvaltningen i städerna yttrade justitieministern (s. 149),

att det vore tydligt, att oberoende av processreformarbetet 1928 års kommunalförvaltningssakkunnigas

förslag borde upptagas till fortsatt behandling.

Skulle det därvid visa sig, att en omgestaltning av den kommunala förvaltningen

i enlighet med de i betänkandet angivna principerna borde ske, kunde

åtgärder härför framdeles vidtagas. Dylika åtgärder försvårades icke av att

staten redan nu övertoge rättsskipningen i vissa städer. Justitieministern

uttalade tillika (s. 128), att en förutsättning för den av honom intagna i propositionen

närmare angivna ståndpunkten till frågan örn rådhusrätternas

organisation varit, att rådhusrätten allt framgent bibehöll sin dubbla funktion

av domstol och förvaltningsorgan. Därest detta samband av en eller

annan anledning komme att upplösas, förfölle det ur organisatorisk synpunkt

viktigaste hindret för rådhusrätternas förstatligande samtidigt som större

frihet vunnes i fråga om dessa domstolars sammansättning.

Särskilda utskottet anförde i utlåtande nr 1 (s. 33): Då utskottet förordar,

att den nuvarande, av städerna bekostade rättsskipningen i viss utsträckning

bibehalles, vill utskottet samtidigt framhålla, att denna fråga nära sammanhänger

med spörsmålet örn städernas förvaltning. Problemet örn förhållandet

mellan magistraten och de kommunala organen torde inom en nära framtid

böra erhålla sin lösning. Skulle denna lösning innebära en överflyttning

från magistraten av de kommunala och statligt administrativa uppgifter, som

nu åvila densamma, kommer frågan om förstatligandet av rättsskipningen i

ett annat läge.

Utskottet yttrade vidare (s. 44), att det för ordnande av övergången till

den nya processordningen syntes lämpligt, att åtgärder snarast vidtoges för

att möjliggöra, att staten efter hand övertoge rättsskipningen i de städer,

där förutsättningar saknades för att bibehålla egen jurisdiktion. Slutlig ställning

till de grunder, som därvid borde tillämpas torde kunna tagas först

sedan förslag till lagstiftning i ämnet förelåge.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

125

Grundlinjer för magistratsbestj rens ombesörjande i stad utan magistrat.

Såsom framgår av den nyss lämnade redogörelsen skulle staten enligt de Kommunalförav

riksdagen gillade huvudgrunderna för en processreform övertaga rätts- ordnande i

skipningen i de städer, där förutsättningar saknades för bibehållande av egen stad utan

jurisdiktion. Därvid utgick man från att antalet lagfarna ledamöter i råd- magistrat.

husrätt skulle utgöra minst tre. Enligt denna uppfattning skulle således

rådhusrätter, som bestå av färre antal lagfarna ledamöter än tre, icke i framtiden

bibehållas, dock att på grund av särskilda skäl rådhusrätterna i residensstäderna

fortfarande skulle finnas kvar. I de städer, där rådhusrätterna avskaffas,

komma jämväl magistraterna att upphöra.

Erågan, huru magistraternas nuvarande bestyr och åligganden skola ombesörjas

vid magistraternas upphörande, är tydligen ett spörsmål, som äger

det närmaste samband med den kommunala förvaltningen. Utan vidare lärer

det ock vara klart, att den form för stadsförvaltningens ordnande i de mindre

städerna, vars åvägabringande nödvändiggöres av magistraternas avskaffande,

i den män det lämpligen nu kan ske bör bliva sådan, att städernas behov

och berättigade önskemål i fråga örn förvaltningen tillgodoses, detta så mycket

mera som frågan avser ett betydande antal städer. Av vikt är jämväl, att

vid förvaltningens ordnande kravet å likartade huvudgrunder för stadsförvaltningen

i möjligaste mån beaktas. Å andra sidan får naturligen icke förbises,

att organisationen bör kunna underkastas jämkningar i fråga örn de

minsta städerna, en synpunkt, som för övrigt jämväl gör sig gällande beträffande

ombesörjandet av andra magistratsuppgifter än de kommunala.

Den kommunala förvaltningen i magistratsstäderna företer icke sådana

särdrag i jämförelse med förvaltningen i fögderistäderna, att pa grund därav

annan ordning för förvaltningen bör råda i sistnämnda städer än i de

städer, som förlora sina magistrater. Med hänsyn härtill bör den reform

av kommunalförvaltningen, som betingas av magistraternas upphörande, utsträckas

att avse jämväl fögderistäderna.

Med förutskickande av dessa anmärkningar må till en början beröras den

ställning de nuvarande styrelseorganen i städer — magistrater samt stadsstyrelser

med och utan kommunalborgmästare — faktiskt intaga i den kommunala

förvaltningen.

Magistratens i kommunalstyrelselagen stadgade kommunala befogenheter Magistratens

existera i stort sett allenast »på papperet». Sålunda torde rätten och skyl- oehr^^^ty

digheten att vaka däröver, att stadsfullmäktiges beslut bringas till verk- faktiska stailställigliet

av de särskilda förvaltningsstyrelserna och att hava inseendet över Anjala

dessa styrelser, knappast i någon stad utövas av magistraten. Dessa be- förvaltningen.

fogenheter hava däremot i stor utsträckning övertagits av en av de kommunala

myndigheter, som magistraten har att övervaka, nämligen drätselkammaren.

Vidare är att märka, att den kanske viktigaste av magistraten enligt lag

tillkommande kommunala uppgifter, upprättandet av utgifts- och inkomststatförslagen,

allenast i ett fåtal städer fullgöres av magistraten. Jämväl i

s. 126 Kontrollera mot PDF

Inrättande av

ett kommunalt

centralorgan.

126 Bilaga B till Kungl. Maj:ls proposition nr 207.

detta avseende är det drätselkammaren, som trätt i magistratens ställe.

Statförslagen torde nämligen i regel i fullt färdigt skick överlämnas av drätselkammaren

till magistraten, som allenast vidarebefordrar dem till stadsfullmäktige.

Magistratens i kommunalförordningen 1862 angivna ställning såsom

»stadens styrelse» kan således utan överdrift sägas Lava upphört. Det

citerade uttrycket har också uteslutits ur den nya år 1630 antagna lagen.

Yad sålunda i korthet anförts om magistrat gäller i lika hög grad örn

stadsstyrelse i äldre fögderistäder.

Stadsstyrelsekommissionen avsåg med sitt förslag — vilket med vissa

ändringar år 1920 upphöjdes till lag — att giva nytt liv åt kommunalförordningens

bestämmelser, att magistraten skulle vara stadens styrelse och

öva inseende över dess förvaltning. Har den enligt nämnda lagstiftning

organiserade stadsstyrelsen uppfyllt förväntningarna? Denna fråga, bedömd

med hänsyn till den ställning stadsstyrelsen formellt intager, kan besvaras

med ett obetingat nej. Stadsstyrelsen som sådan bär lika litet som magistraten

förmått hävda den ställning av överordnat kommunalt organ, som

lagen tillä mnat densamma. I stället har stadsstyrelsen blivit en styrelse av

rent expeditionell karaktär. Belysande härför är, att de föreskrivna månatliga

sammanträdena av stadsstyrelsen i allmänhet kräva allenast en helt

kort stund. I sakligt hänseende torde däremot den år 1920 tillkomna organisationsformen

erbjuda större möjligheter till inflytande å förvaltningen än

magistraten eller stadsstyrelsen i en äldre laudsrättsstad äger. Kommunalborgmästaren

skall nämligen närvara vid drätselkammarens sammanträden

och äger deltaga i överläggningarna med reservationsrätt. Därjämte är han

självskriven ledamot i byggnadsnämnden och hälsovårdsnämnden’ Han äger

vidare lätt att närvara vid stadsfullmäktiges och förvaltningsstyrelsernas

sammanträden och därstädes framföra sina synpunkter. Genom denna sin

ställning representerar kommunalborgmästaren enhetligheten och kontinuiteten

i den kommunala förvaltningen på ett helt annat sätt, än vad borgmästaren

i en magistratsstad eller den, som endast är ordförande i en stadsstyrelse,

kan göra. Av intresse kan måhända vara att nämna, att i den största

fögderistaden —- Mölndal — där förvaltningen praktiskt taget centraliserats till

drätselkammaren, såväl kommunalborgmästaren som stadsstyrelsen övriga

båda ledamöter tillika äro ledamöter i drätselkammaren, borgmästaren därjämte

föredragande och sekreterare i kammaren. Under sådana förhållanden kan

sagås, att stadsstyrelsen där genom sina ledamöter — låt vara via drätselkammaren

— utövar ett visst inflytande över den kommunala förvaltningen.

Den tankegång, som ligger till grund för kommunalförvaltningssakkunnigas

förslag till införande av ett kommunalt centralorgan, är helt visst riktig.

En rationalisering av den kommunala förvaltningen, som går ut på att framskapa

ett styrelseorgan, vilket — utan att inkräkta på stadsfullmäktiges beslutanderätt

— med stöd av föreskrifter, intagna i lagstiftningen, erhåller en

ledande och övervakande ställning inom kommunen, synes både önskvärd

och erforderlig.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Magistratens i största utsträckning borteliminerade kommunala befogenheter

böra icke blott till gagnet utan även till namnet överflyttas till ett

styrelseorgan, som genom formerna för sin tillblivelse oell sammansättning

äger förmåga och vilja att bliva stadens styrelse.

Ävenså är det tydligen för de flesta städerna av största vikt, att till

styrelseorganets biträde ställes en kvalificerad befattningshavare, som kan

anlitas till beredning, föredragning och protokollföring av ärendena och som

erhåller en i möjligaste mån självständig och tryggad ställning. I sammanhang

härmed må betonas, att legalitetskontrollens betydelse inom den kommunala

förvaltningen icke bör underskattas. Värdet av bestämmelser örn en

legali tetskon troll kan ej — såsom måhända kan ligga nära till hands att

antaga — utläsas av någon statistisk redogörelse över det antal fall, då den

faktiskt kommit till tillämpning. Tillvaron av föreskrifter örn densamma

medför i sig, att dess handhavare å ett tidigt stadium har möjlighet att förhindra

tillkomsten av beslut, varå vägran av handräckning till verkställighet

måst följa. Verkställes emellertid en fackmannamässig beredning av de ärenden,

vilka skola av stadsfullmäktige avgöras, torde utan överdrift kunna påstås,

att behovet av ifrågakomna kontroll bliver synnerligen ringa.

Örn sålunda någon principiell erinran mot införandet av ett kommunalt

centralorgan ej kan framställas, tarvas däremot närmare undersökning av

frågan, huruvida icke organet kan åvägabringas mera inom ramen för det

bestående än vad kommunalförvaltningssakkunniga ifrågasatt. Mot förslaget

att hos det kommunala centralorganet sammanföra såväl kommunala som

statsadministrativa uppgifter hava från många håll riktats kraftiga gensagor

oell det med rätta. Det lärer icke vara lämpligt, att denna styrelse, vilken

skall leda stadens utveckling och övervaka övriga förvaltningsstyrelser, belastas

med statsadministrativa ärenden, vilka så gott som uteslutande äro

av expeditionell natur. Ej heller torde det vara riktigt, att såsom ifrågasättes

i § 11 uti förslaget till lag örn stadsstyrelse — en tjänsteman, vilken

icke tillhör styrelsen, enligt reglementets föreskrift skall kunna tilläggas befogenhet

att å styrelsens vägnar avgöra vissa slag av ärenden.

För att undvika, dels att det kommunala centralorganet belastas med rent

expedi tionella ärenden dels oele att omförmälda överlåtande av beslutandel ätt

tages i anspråk, synes det önskvärt, att den överflyttning av uppgifter a

centralorganet, som kommunalförvaltningssakkunniga föreslagit, begränsas,

en fråga som skall närmare beröras i det följande.

Det kommunala centralorganet benämndes av kommunalförvaltningssakkunniga

»stadsstyrelse».

Drätselkamrarna hava, som ovan framhållits, i ett stort antal städer faktiskt

erhållit en ledande och gentemot övriga förvaltningsstyrelser övervakande

ställning.

Därigenom att till drätselkammarens funktioner enligt vad nedan närmare

utvecklas läggas dels sådana uppgifter, som redan i många stadssamhällen

enligt praxis åvila kammaren, dels ett mindre antal hittillsvarande magistratsuppgifter

utan större betydelse, erhåller visserligen drätselkammaren en

s. 128 Kontrollera mot PDF

Fördelningen

ar de nuvarande

magistratsuppgifterna.

128 Bilaga, B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

ställning av stadens styrelse i långt högre grad än magistraten eller de nuvarande

stadsstyrelserna, men dess allmänna karaktär förändras icke. Dess

huvudsakliga uppgift är allt fortfarande att handhava stadens drätsel med

vad därtill hörer. Någon anledning att avskaffa det hittillsvarande namnet

— drätselkammaren — som blivit känt och aktat i stadskommunerna, torde

därför icke finnas. Fördenskull synes det kommunala centralorganet böra

benämnas drätselkammaren.

Föreskrifter rörande besvärs anförande emot drätselkammarens beslut

liro erforderliga.

Av magistratens uppgifter torde å det nyinrättade centralorganet — drätselkammaren

— följande böra överflyttas

1) uppgifter enligt kommunalstvrelselagen med undantag för

a) legalitetskontrollen över stadsfullmäktiges beslut;

b) hållande av allmän rådstuga;

c) mottagande av revisionsberättelser över förvaltningen samt därmed i

samband stående åtgöranden;

2) den enligt taxeringsförordningen magistraten åliggande skyldigheten

att avgiva förslag örn taxeringsnämndernas antal och örn taxeringsdistrikt;

3) följande under 3), 4) och 11) å s. 107 omförmälda uppgifter:

a) i stad, där polisnämnd ej finnes, de på denna enligt lagen örn polisväsendet

i riket eljest ankommande uppgifter;

b) upprättande av förslag till kommunala stadgar;

c) anvisande av allmänna avstjälpningsplatser för snö, is, byggnadsavfall,

fyllnadsämnen m. m.

Vidkommande de magistraten enligt kommunalstyrelselagen åliggande

llPP§ifter> vilka enligt vad nu anförts icke skola överflyttas å drätselkammaren,

förordas

1) att legalitetskontrollen — med hänsyn till vad nedan kommer att föreslås

beträffande beredningen av drätselkammarärendena eller tillsyn över

denna beredning — upphör;

2) att hållande av allmän rådstuga överlämnas åt en valnämnd, bestående

av ordförande med viss kompetens, utsedd på sätt nedan kommer att föreslås,

samt två av stadsfullmäktige valda ledamöter jämte två suppleanter;

3) att revisionsberättelse över stadens förvaltning skall överlämnas till

stadsfidlmäktiges ordförande med skyldighet för denne att från styrelserna

införskaffa erforderliga förklaringar, över vad i densamma anförts.

Av övriga magistratsuppgifter bör

1) länsstyrelsen övertaga:

a) meddelande av förordnande för notam publici;

b) godkännande av plan för avstyckning av fastighet samt meddelande

av fastställelse å verkställd avstyckning;

c) befattningen med fastighetsregistret — prövningen av indelning i stadsägor,

fastställande av registerbeteckning, tillsyn över registerarbetet;

d) såvitt ej annorledes, på sätt nedan närmare angives, kan komma att

stadgas, befattningen såsom överexekutor;

s. 129 Kontrollera mot PDF

Bilaga B till Kungl. Majlis proposition nr 207.

129

e) kontrollen över den eller de stadens tjänstemän, som handhava debitering

och uppbörd av kronoutskylder samt indrivning av skatterestantier,

böter m. m. ävensom man talsskri vningsbestyret;

2) ägo dehlin g sr ätten i den domsaga, staden hommer att tillhöra, övertaga:

befattningen att vara ägodelningsrätt i staden;

3) valnämnd, varom ovan förmälts, övertaga:

a) uppgifterna enligt kommunala vallagen och lagen örn val till riksdagen;

b) befattningen med val av sjömanshusdirektion och revisorer för

granskning av sjömanshusets räkenskaper,

Här ovan har ifrågasatts, att ärenden rörande godkännande av styckningsplan

och fastställelse av avstyckning överflyttas till länsstyrelsen.

Denna myndighet torde — med hänsyn till sin möjlighet att införskaffa

tjänsteutlåtanden från överlantmätare och länsarkitekt — med betydligt större

sakkunskap och noggrannhet än de nuvarande magistraterna kunna handlägga

och avgöra dessa för fastighetsbildningen betydelsefulla ärenden. Det

eventuella dröjsmål, som uppstår för allmänheten genom ärendenas förläggning

till länsstyrelsen, bliver ej större, än att nackdelen därav uppväges av

de fördelar, som en sakkunnig och noggrann handläggning kommer att medföra

i ökad precision.

Efter ett utskiftande av magistratens nuvarande åligganden i enlighet

med vad ovan anförts återstå en mängd uppgifter av synnerligen skiftande

slag, vilka emellertid hava rent expeditionell natur och i fögderistäderna —

med undantag allenast för de under 65)—68) å s. 110 här ovan upptagna —

avgöras av stadsstyrelsens ordförande ensam.

Vidkommande de nyssnämnda till stadsstyrelses samfällda avgörande känskjutna

ärenden — under 65)—68) upptagna — som magistraten jämlikt författningar

angående försäljning av rusdrycker, pilsnerdricka, tillagade alkoholfria

drycker samt svagdricka har att handlägga, avse dessa — utom i fråga örn

sådana tillfälliga förordnanden, som i fögderistäderna kunna meddelas av

stadsstyrelsens ordförande ensam — i intet fall verkligt avgörande utan

allenast dels avgivande av utlåtanden över ansökningar, beträffande vilka

även stadsfullmäktige hava yttranderätt, dels och, i vad gäller utskänkning

av alkoholfria drycker, utfärdande av bevis att ingivna anmälningar

därom äro behörigen gjorda.

Att märka är, att ansökan örn utskänkning av rusdrycker eller pilsnerdricka,

vilken av stadsfullmäktige avstyrkts, ej må av länsstyrelsen bifallas,

även örn magistraten tillstyrkt densamma.

Några ärenden av större vikt eller principiell innebörd, som enligt de

nu angivna grunderna ej skola överflyttas till drätselkammaren eller annat

organ, torde icke förekomma hos magistraten med undantag för avgivande

av yttrande över lagförslag o. d., vilken art ärenden drätselkammaren emellertid

kan anses i stånd att handlägga.

Av det anförda torde framgå, att de av magistratens uppgifter, vilka icke

enligt förestående förslag överflyttas å länsstyrelsen, drätselkammaren, valnämnden

eller annat organ, äro av den art, att de ej tarva behandling i en

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. lif) höft. (Nr 207.) so84 31 9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition, nr 207.

styrelse utan leanna och höra avgöras av en tjänsteman. På den grund synes

vid statens övertagande av rättsskipningen i stad den nuvarande magistraten

böra indragas utan att ersättas av annat styrelseorgan.

Liksom den kommunala förvaltningen såsom förut nämnts bör ordnas på

samma sätt i fögderistäder och i de städer, vilka förlora sina magistrater,

böra nu ifrågavarande uppgifter i fögderistäderna handhavas i enlighet med

vad här förordats. Jämväl stadsstyrelserna böra således upphöra. En övergångstid

av fem år, räknat från den föreslagna lagstiftningens ikraftträdande

den 1 januari 1933, har emellertid ansetts böra stadgas.

Övertagandet I de städer, örn vilka nu är fråga, tillkommer befattningen som polischef

°V skåpet 6f~ borgmästaren eller annan ledamot av magistraten. Avskaffas magistraterna,

måste därför de uppgifter, som nu tillhöra polischef i stad, ombesörjas i

annan ordning. Huru detta bör ske kommer att i det följande närmare

angivas.

Inrättande av

kommunalborgmästarbefattning.

Kommunal
borg
mästarens
arbetsområde.

I det föregående har framhållits angelägenheten av att det centralorgan,

vars inrättande förordats, erhölle biträde av en kvalificerad befattningshavare,

som kunde anlitas till beredning, föredragning och protokollföring av ärendena.

Förslag har därjämte väckts, att vissa magistrat och stadsstyrelse nu

tillkommande betydelsefulla uppgifter skulle överflyttas å en valnämnd, i

vilken ordföranden skulle äga viss kompetens. Enligt vad nyss anfördes

böra vidare åtskilliga å magistrats och stadsstyrelses handläggning för närvarande

ankommande ärenden avgöras av en tjänsteman. Och för ombesörjandet

av uppgifterna som polischef kräves, att den ledamot av magistraten

eller stadsstyrelsen, som nu har att svara för uppgifternas fullgörande,

erhåller en ersättare. De bestyr och åligganden, som sålunda nämnts, äro

i flertalet nu ifrågavarande städer av den omfattning, att för deras behöriga

utförande tarvas en tjänsteman, som särskilt ägnar sig däråt, och föreslås i

följd härav inrättande av en ny befattning i nämnda städer. Det torde vara

lämpligt, att innehavaren av en sådan befattning i de olika städerna erhåller

samma titel, särskilt med hänsyn till önskvärdheten för allmänheten att veta

till vem den har att vända sig i frågor, vilka tillhöra hans arbetsområde.

I anslutning till vad som gäller i de efter år 1921 nytillkomna städerna,

föreslås såsom titel leommunalhorgmästare.

I egenskap av kommunalt organ skall kommunalborgmästaren vara skyldig

att biträda drätselkammaren vid fullgörandet av de åligganden, som åvila

denna, för vilket ändamål han skall närvara vid kammarens sammanträden

och därvid äga att deltaga i överläggningarna men ej i besluten samt till

protokollet anteckna avvikande mening. Vidare skall han hava rätt närvara

vid stadsfullmäktiges sammanträden och deltaga i överläggningarna men ej

i besluten. Därjämte bör i reglemente för kommunalborgmästaren kunna

föreskrivas, att han skall vara självskriven ledamot i drätselkammaren ävensom

att han skall vara skyldig mottaga uj>pdrag att bereda och föredraga i

drätselkammaren förekommande ärenden, vara stadens ombudsman samt hand
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Bilaga B till Kungl. Majlis proposition nr 207.

131

hava sekreterare- ock andra kommunala tjänster. Skyldighet att mottaga

förordnande som notarius publicus torde ock böra stadgas. Såsom kommunalt

organ bör han vara självskriven ledamot av byggnadsnämnden, och i

sin egenskap av polischef tillkommer det honom att vara självskriven ledamot

i hälsovårdsnämnden.

Den här förordade kombinationen av kommunalt organ och polischef kan

möjligen tänkas bliva föremål för vissa invändningar. Sålunda skulle måhända

kunna sägas, att valrätten bleve inskränkt, örn vid befattningens tillsättande

hänsyn måste tagas till frågan, huruvida föreslagen person innehade

kvalifikationer såsom polischef, samt att den person, som utsåges, i

sin egenskap av kommunalt organ komme i beroende ställning till staden

och därigenom bleve mindre lämpad att företräda polisväsendet; till följd

härav vore det mera ändamålsenligt, örn det ankomme på länsstyrelsen eller

annat statligt organ att till polischef förordna särskild person, exempelvis

stadsfiskalen.

För bedömandet av det avseende sådana invändningar skulle förtjäna,

torde det vara av betydelse att klargöra innebörden av begreppet polischef

i stad utan magistrat.

I det föregående (s. 112 o.f.) har en närmare redogörelse lämnats för polischefs

författningsenliga uppgifter, varjämte framhållits, att i stad utan magistrat

polischefen är underordnad icke blott länsstyrelsen utan även en till polisväsendet

hörande befattningshavare hos denna, nämligen landsfogden. I

varje stad, där polismästare ej finnes, är såsom förut nämnts under polischefens

överinseende stadsfiskal eller poliskommissarie föreståndare för polisen.

Under normala förhållanden är på den grund polischefens uppgift

avsevärt begränsad. Han har att avgiva vissa yttranden, utöva bestraffningsrätt,

i den mån den ankommer å honom, mottaga rapporter från polisföreståndaren

samt lämna denne råd och anvisningar. När frågor örn polisorganisationen

dryftas, har han att inför de kommunala myndigheterna framföra

polisväsendets synpunkter och söka tillvarataga dess intressen. Yppar sig

anledning till särskild oro i samhället, vilket kan vara fallet exempelvis vid

lockout eller strejk, torde han lämpligen böra genom förhandling med parterna

eller annorledes söka förmå dessa att själva medverka till ordningens

upprätthållande samt att, därest hans åtgöranden härutinnan ej leda till

resultat, i samråd med poliskommissarien föreslå landsfogden att vidtaga

erforderliga åtgärder i omförmält syfte.

Den nyss antydda möjligen förefintliga farhågan för en inskränkning

i valrätten borde tydligen även göra sig gällande vid val eller utnämning

enligt rådande ordning av polischef i stad, d. v. s. borgmästare i magistratsstad

samt kommunalborgmästare eller stadsstyrelseordförande i annan stad.

Emellertid torde allenast i undantagsfall hänsyn tagas till frågan, huruvida en

sökande är lämplig eller icke att utöva polischefskapet. Erfarenheten lärer

också visa, att någon olägenhet för det allmänna icke härigenom uppstått.

De uppgifter, som under normala förhållanden ankomma å polischef, liro

otvivelaktigt av den art, att de utan svårighet och utan olägenhet för det

Kommunalborgmästarens

lämplighet för

utövande av

polischefskapet.

s. 132 Kontrollera mot PDF

Kommunalborgmästarens

anställningsförhållanden.

132 Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

allmänna kunna handhavas av den föreslagne befattningshavaren. Och hans

lämplighet att vid kritiska tillfällen utöva polischefskapet, lärer ej bliva

mindre än de nuvarande polischefernas. Förhållandet torde tvärtom ej sällan

bliva det motsatta, icke minst i industrisamhällen. Att märka är nämligen,

att kommunalborgmästaren i drätselkammaren samt andra nämnder och styrelser

komme att samarbeta med de kommunala förtroendemännen, vilka ofta

inom olika samhällsgrupper intaga en framskjuten ställning, en omständighet

som i nu åsyftade situationer förvisso skulle bliva till stor nytta för honom

vid hans strävanden att på lämpligt sätt upprätthålla ordningen. De företräden

hans ställning skulle skänka honom i jämförelse med stadsfiskalen

äro uppenbara, jämväl på den grund att denne i främsta rummet betraktas

som polisman.

Då det gäller att inför de kommunala myndigheterna framföra polisväsendets

synpunkter och medverka till förbättringar inom detsamma, torde en

kommunalborgmästare äga större möjlighet att ernå resultat än en stadsfiskal,

som oftast — åtminstone i stad av någon betydenhet — står helt isolerad

från det kommunala arbetet. Anmärkas må, att i jämförelse med borgmästaren

i en magistratsstad, som ej sällan blott i formellt hänseende tager befattning

med de kommunala bestyren, lärer kommunalborgmästaren i omförmält

avseende vara lika, örn ej bättre skickad att omhänderhava polischefens

uppgifter.

Yad beträffar möjligheten av att kommunalborgmästaren skulle komma i

beroende ställning till staden och därigenom bliva olämplig såsom polischef,

må erinras, att befattningshavaren i sin egenskap av ledande kommunal

tjänsteman bör beredas en tryggad ställning, främst genom garantier mot

obehörigt avskedande. Förslag härutinnan kommer att nedan framläggas.

Framhållas kan, att staden, därest annan person än kommunalborgmästaren

eller stadsfiskalen bleve förordnad till polischef, komme att vidkännas

en kanske ej obetydlig merutgift ävensom att det givetvis är av betydelse,

att samme befattningshavare, som övertager magistratens statsadministrativa

uppgifter och sålunda meddelar tillstånd till nöjestillställningar av olika art,

till demonstrationer o. d., även bliver polischef.

De uppgifter, som komma att åvila kommunalborgmästaren såsom kommunalt

organ och handhavare av förutvarande magistratsuppgifter, torde i

allmänhet vara av den betydelse och kvalitet, att krav på viss formell utbildning

bör uppställas.

I sådant avseende bör föreskrivas, att kommunalborgmästaren i stad med

med mer än 6,000 invånare skall hava avlagt för utövande av domarämbete

föreskrivna kunskapsprov och i annan stad sådana kunskapsprov eller kansliexamen,

dock att Konungen skall äga meddela dispens beträffande den som

på grund av annan utbildning eller längre tids verksamhet i kommunala

värv eller eljest i allmän tjänst finnes skickad att innehava den befattning,

varom är fråga.

Kommunalborgmästare bör väljas av stadsfullmäktige eller, där sådana ej

finnas, allmänna rådstugan. Förordnande å befattningen bör utfärdas av

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Bilaga B till Kungl. May.ts proposition nr 207.

länsstyrelsen, och bör detta icke kunna återkallas före befattningshavarens

inträde i föreskriven pensionsålder i andra än förslagsvis följande, fall:

a. där han i tjänsten träffats av olycksfall, som finnes för framtiden medföra

oförmåga till tjänstgöring;

b. där han, utan att hava uppnått pensionsåldern, rinder tre på varandra

följande år i följd av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra

och finnes för framtiden vara oförmögen till tjänstgöring;

c. där drätselkammaren med minst i/3 av kammarens i omröstningen härom

deltagande ledamöter föreslagit och stadsfullmäktige eller, där sådana ej

finnas, allmänna rådstugan med samma majoritet beslutat till länsstyrelsen

ingiva framställning örn återkallande av förordnandet samt länsstyrelsen

efter verkställd prövning funnit, att framställningen är sakligt motiverad.

Reglemente för kommunalborgmästaren bör utfärdas av Konungen efter

därom av stadsfullmäktige eller, därest sådana ej finnas, allmänna rådstugan

upprättat förslag. I reglementet böra intagas bestämmelser örn befattningshavarens

tillsättande, åligganden, avlöning, entledigande, pension och tjansteförhållanden

i övrigt

I stad med 6,000 invånare eller därunder synes lämpligt, att i reglementet

medgives rätt för staden att organisera befattningen såsom bisyssla vare sig

under viss övergångstid eller för framtiden.

Såsom tidigare omförmälts, kan Konungen enligt utsökningslagen förordna

viss ledamot av magistrat att vara överexekutor. På grund av denna be- Ä0,,lmtmaV

stämmelse är borgmästaren eller annan magistratsledamot för närvarande

överexekutor i 17 av nu ifrågavarande städer. Under förutsättning att “ exekutor.

kommunalborgmästare avlagt för utövande av domarämbete föreskrivna kunskapsprov

synes hinder icke böra möta mot att han i likhet med vad

sålunda gäller för ledamot av magistrat — skall, därest vederbörande stad

så önskar och Konungen prövar lämpligt, kunna erhålla förordnande såsom

överexekutor, i all synnerhet som härigenom skulle undvikas en ökning av

länsstyrelsens arbetsbörda. För att möjliggöra en anordning i antydd riktning

erfordras ändring i utsökningslagens 1 §.

Med ledning av innevarande års utgifts- och inkomststater, vilka ställts Den Kreti

11 förfogande av svenska stadsförbundet, hava sammanställts uppgifter s

rörande kostnaden för magistraten respektive stadsstyrelsen, drätselförvalt- bedömd ur

ningen, vissa sekretariat nr. nr. dels i de magistratsstäder, i vilkas rådhusrätt synpunkt.

borgmästaren är ensam lagfaren ledamot eller jämte borgmästaren finnes

endast en sådan ledamot — med undantag likväl för länsresidensstäderna

Nyköping, Luleå, Umeå, Växjö, Vänersborg och Mariestad samt för städerna

Skanör-Falsterbo och Laholm, för vilka utgifts- och inkomststater ej funnits

tillgängliga — dels i samtliga fögderistäder med undantag för Östhammar

och Öregrund. Från statistiska centralbyrån hava därjämte — i och for erforderlig

sportelberäkning — införskaffats uppgifter rörande det antal växelprotester,

som av notam publici uti ifrågakomna städer verkställts under

åren 1928, 1929 och 1930.

s. 134 Kontrollera mot PDF

Möjlighet till

särställning

för de minsta

städerna.

134 Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Med utgångspunkt från omförmälda siffermässiga sammanställning har för

varje stad vidtagits särskild undersökning, på vad sätt föreslagen kommunalborgmästarbefattning

lämpligen bör kunna anordnas. Med andra ord: försök

låt vara teoretiska liava gjorts att för varje stad få en uppfattning örn

huru den tänkta organisationen skall kunna åvägabringas och vilka kostnader

den bör draga.

Vid kostnadsberäkningen har av naturliga skäl icke kunnat tagas hänsyn

till \aie sig eventuella pensions- eller andra kostnader för avgående magistratsledamöter

eller kostnader, som uppstå för stadens invånare i form av

utskylder till tingshus o. d.

Antalet städer, som omfattas av undersökningen, utgör 73, av vilka 50

äro magistratsstäder och 23 fögderistäder.

Ehuru några bestämda slutsatser naturligen icke kunna dragas av undersökningen,

må likväl nämnas, att därav framgår

att ifrågavarande befattning kan omedelbart efter rättskipningens övertagande

av staten eller framdeles anordnas såsom huvudsyssla i 43 nuvarande

magistratsstäder;

att av de 7 återstående magistratsstäderna den största — Säter — vid

årsskiftet 1930—1931 hade 2,176 invånare;

att, därest ej hänsyn tages till ovan omförmälda pensionskostnader etc.,

utgiftsminskning vid förordad organisation uppstår vid statens övertagande

av rättskipningen i var och en av förevarande magistratsstäder med undantag

för Mariefred;

att den teoretiskt beräknade utgiftsminskningen per skattekrona år 1930

motsvarar mindre än 20 öre i 27 städer, 21—40 öre i 13 städer, 41—60 öre

i 7 städer, 63 öre i en stad samt 95 öre i en stad;

att befattningen kan utan merkostnad för respektive stad omedelbart eller

framdeles anordnas såsom huvudsyssla i 17 av fögderistäderna;

samt att minimilönen till innehavare av en såsom huvudsyssla anordnad

befattning torde böra sättas till 6,000 kronor.

För underlättandet av den föreslagna organisationens genomförande synes

det vara av vikt, att stad skall kunna befrias från skyldighet att avlöna

åklagare.

För städernas vidkommande torde det vara lämpligt, att icke blott den

expeditionslösen, som utgår i magistratsärenden, utan jämväl notarii-publicisportler

indragas till stadskassan. I sistnämnda avseende må nämnas, att

även i relativt små städer särskilt den sportelinkomst, som härrör från växelprotester,

ej sällan uppgår till oväntat höga belopp (t. ex. i Örnsköldsvik

med 5,032 inv. över 4,000 kronor). Måhända torde även den såsom provision

och debetsedelslösen utgående sportelinkomst, som tillkommer kronokassör,

kunna indragas. I

I de minsta städerna torde ofta, i all synnerhet i stillastående inlandsstäder,

liandhavandet av de uppgifter, vilka enligt förestående förslag skulle

obligatoriskt åvila kommunalborgmästaren, utgöra en föga krävande arbets
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207. 135

prestation. Ej sällan är val också den kommunala verksamheten i dylik stad

av så ringa omfattning oell enkel beskaffenhet, att något verkligt behov av

en mera kvalificerad tjänsteman till drätselkammarens och övriga styrelsers

biträde ej erfordras. Att hittillsvarande legalitetskontroll slopas utan att i

någon form erhålla en ersättning torde ej befaras medföra någon nämnvärd

nackdel.

I sådana städer torde därför handhavandet av polischefskapet samt de

hittillsvarande magistratsuppgifter, vilka ej enligt vad förordats bliva överflyttade

å andra organ — därest Konungen efter framställning av staden

prövar lämpligt — böra ombesörjas pa samma sätt som för landet, d. v. s.

av landsfiskalen, som tillika bör vara självskriven ordförande i valnämnden.

I nu nämnda städer bör därjämte länsstyrelsen utse en ledamot av dess

byggnadsnämnd.

Vid avgörandet av frågan, i vilka städer en sådan förenklad organisation

som den nu antydda bör medgivas, lärer icke finnas någon annan fast grund

för gränsdragningen än stadens invånarantal, och har detta lämpligen ansetts

kunna sättas till högst 3,000.

I fråga örn utformningen av det förslag till magistratsbestyrens ombesörjande

i stad utan magistrat, för vilket redogörelse lämnats i det föregående,

må följande i korthet anmärkas.

Av den ifrågasatta reformen beröras åtskilliga författningar, såväl lagar

som i administrativ ordning meddelade kungörelser och förordningar. De

ändringar, som påkallas, äro emellertid i stort sett av jämförelsevis enkel

beskaffenhet och i övervägande antalet fall likartade. Den viktigaste författningen

på området är naturligen lagen örn kommunalstyrelse i stad. Sättet

för de nya bestämmelsernas infogande i denna lag kan vara föremål för

olika meningar. Närmast synas två alternativ erbjuda sig för frågans lösning.

Antingen kan den väg, som för närvarande är begagnad — att i en

paragraf angiva att vad som är stadgat i avseende å magistrat skall gälla

örn stadsstyrelse — med vissa jämkningar anlitas eller ock kan i varje

ifrågakommande lagrum bestämmelse upptagas örn den myndighet, som ersätter

magistrat. Den förra vägen, som av riksdagen valdes i fråga örn

1930 års lag, är emellertid med den läggning förslaget nu fått förenad med

vissa olägenheter. Enligt 1930 års lag ersättes magistrat, såvitt nu är i

fråga, städse av stadsstyrelse men enligt förevarande förslag inträda i stället

för magistrat flera olika myndigheter, nämligen kommunalborgmästare i fråga

örn de statsadministrativa och polisiära uppgifterna, drätselkammaren beträffande

flertalet kommunala bestyr, valnämnd såvitt angår magistrats

åligganden vid allmän rådstugas hållande samt ordföranden i stadsfullmäktige

eller valnämnd i fråga örn mottagandet av revisionsberättelsen m. m. En

magistratsuppgift, nämligen magistratens befattning med legalitetskontrollen,

skall slutligen helt upphöra och således icke övertagas av något organ.

Med hänsyn till nu anförda omständighet och då det vid tillämpningen av

lagen torde vara till lättnad att i varje lagrum direkt erhålla upplysning

Förslagets

utformning.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

om den myndighet, som inträder i magistrats ställe, har av de båda berörda

alternativen det sistnämnda med visst undantag valts.

Bestämmelserna örn kommunalborgmästare hava ansetts kunna upptagas

i en från kommunallagen fristående lag. Nämnda bestämmelser äro delvis

av speciell karaktär och komma i de olika städerna mycket sällan i bruk.

Någon olägenhet av att de icke återfinnas i själva kommunallagen torde

därför icke uppstå vid lagtillämpningen. Å andra sidan skulle de, örn de

infördes i kommunallagen, i viss mån komma att tynga lagtexten.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

137

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Skrivelse till statsrådet och chefen för Kungl. Socialdepartementet 90

Utkast till

lag: angående ändring i vissa delar av lagen om kommunalstjreise i stad 91

» om kommunalborgmästare........................................................................... 99

» angående ändrad lydelse av 90 och 91 §§ i lagen örn val till riksdagen ... 100

» om ändrad lydelse av 63 § i kommunala vallagen ................................. 101

Motiv:

Magistrats och stadsstyrelscs ställning och uppgifter i förvaltningen .............. 102

Magistratens och stadsstyrelsen författningsenliga ställning i den kommunala

förvaltningen.............................................................................. 102

K. F. 1862 örn kommunalstyrelse i stad s. 102. — Lagen 1930 örn kommunalstyrelse

i stad s. 103.

Magistratens uppgifter i den kommunala och statliga förvaltningen ...... 104

A. enligt kommunalstyrelselagen s. 104. -— B. enligt kommunala vallagen

s. 104. — C. enligt lagen örn val till riksdagen s. 105. — D. enligt författningar

rörande exekutionsväsen, taxerings- och uppbördsväsen samt medelsförvaltning

s. 105. — E. enligt särskilda författningar rörande frågor av

statsadministrativ och polisiär natur s. 107.

Stadsstyrelsens uppgifter i den kommunala och statliga förvaltningen... 110

Magistratens och stadsstyrelsens arbetsformer.......................................... 110

Magistrats- eller stadsstyrelseledamots uppgifter såsom polischef............ 112

Innehavare av polischefskapet s. 112. — Polischefs uppgifter s. 112.

Översikt över strävandena efter en reformerad kommunalförvaltning m. lii....... 113

Införande av stadsstyrelse med kommunalborgmästare ........................... 113

Reformsträvandena under senare tid, särskilt i samband med en processreform.

................................................................................................... 11®

Stadsförbundet 1919 s. 116. — Dr Hansson 1927 och ekonomisakkunniga

1928 s. 116. — Kommunalförvaltningssakkunnigas betänkande 1929 s. 117.

— Yttranden över 1929 års betänkande s. 118. — Stadsförvaltningen och

revisionen av kommunallagarna 1930 s. 123. — Stadsförvaltningen och förslaget

till huvudgrunder för en processreform 1931 s. 124.

Grundlinjer för magistratsbestyreus ombesörjande i stad utan magistrat ......... 125

Kommunalförvaltningens ordnande i stad utan magistrat ........ 125

Inledande anmärkningar s. 125. •— Magistratens och stadsstyrelsens faktiska

ställning i den kommunala förvaltningen s. 125. — Inrättande av ett

kommunalt centralorgan s. 126.

Fördelningen av de nuvarande magistratsuppgifterna............................. 128

Övertagandet av polischefskapet ............................................................... 130

Inrättande av kommunalborgmästarbefattning.......................................... 130

Kommunalborgmästarens arbetsområde s. 130. — Kommunalborgmästarens

lämplighet för utövande av polischefskapet s. 131. Kommunalborgmästarens

anställningsförhållanden s. 132. — Beredande av möjlighet för

kommunalborgmästare att bliva överexekutor s. 133.

Den föreslagna organisationen, bedömd ur kostnadssynpunkt ............... 133

Möjlighet till särställning för de minsta städerna ................................. 134

Förslagets utformning................................................................. 135

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Bilaga C till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Bilaga C.

Lag

om

komrminalstyrelse i stad.

(Gällande lydelse.) (J propositionen föreslagen lydelse.)

7 §•

Stadskommuns beslutanderätt — — — allmän rådstuga.

Förvaltning och verkställighet till- Förvaltning och verkställighet tillkomma,

under inseende av magistrat, komma drätselkammare eller de stydrätselkammare

eller de styrelser, reiser, nämnder eller personer, som

nämnder eller personer, som äro ut- äro utsedda för särskilda förvaltningssedda

för särskilda förvaltnings- eller eller verkställighetsbestyr.

verkställighetsbestyr.

13 §.

Stadsfullmäktige väljas —--års ålder.

Stadsfullmäktig kan---andras talan.

Följande personer må icke vara

stadsfullmäktige: landshövding, landssekreterare,

landskamrerare, länsassesledamot

av magistraten, tjänste
-

sor

man eller betjänt vid magistraten eller

allmän åklagare i orten, ej heller tjänsteman

eller betjänt, som är anställd

vid stadens drätsel eller annat dess

förvaltande verk och är för sin befattning

redovisningsskyldig.

Ej må---

Följande personer må icke vara

stadsfullmäktige: landshövding, landssekreterare,

landskamrerare, länsassessor,

ledamot av magistraten, tjänsteman

eller betjänt vid magistraten,

kommunalborgmästare eller allmän åklagare

i orten, ej heller tjänsteman eller

betjänt, som är anställd vid stadens

drätsel eller annat dess förvaltande

verk och är för sin befattning redovisningsskyldig,

såsom stadsfullmäktig.

15 §-

För val — — — inom valkrets.

Vid valkretsindelning — — — särskilda valkretsarna.

Örn indelning i valkretsar jämte

antalet fullmäktige för varje valkrets

äga, efter därom av magistraten uppgjort

förslag, stadsfullmäktige göra

framställning hos länsstyrelsen. Utan

föregående framställning må länsstyrelsen

förordna örn sådan indelning,

Örn indelning i valkretsar jämte

antalet fullmäktige för varje valkrets

äga, efter därom av magistraten eller,

där sådan ej finnes, av drätselkammaren

uppgjort förslag, stadsfullmäktige göra

framställning hos länsstyrelsen. Utan

föregående framställning må länssty
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

Bilaga C till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

139

(Gällande lydelse.)

sedan tillfälle beretts stadsfullmäktige

att avgiva yttrande i ärendet. Beslut

om indelning i valkretsar skall meddelas

senast två månader före ingången

av det kalenderår, under vilket

beslutet skall träda i tillämpning.

17 §.

Stadsfullmäktige välja varje år för

nästkommande kalenderår bland sig

en ordförande och en vice ordförande

samt, då stadsfullmäktige så besluta,

jämväl en andre vice ordförande.

Underrättelse örn dessa val, med angivande

av de valdas namn och postadress,

skall genom magistraten ofördröjligen

insändas till länsstyrelsen

för intagande i länskungörelserna.

För året----— — särskilt u

(I propositionen föreslagen lydelse.)

reisen förordna örn sådan indelning,

sedan tillfälle beretts stadsfullmäktige

att avgiva yttrande i ärendet. Beslut

örn indelning i valkretsar skall meddelas

senast tvåmånader före ingången

av det kalenderår, under vilket beslutet

skall träda i tillämpning.

17 §.

Stadsfullmäktige välja varje år för

nästkommande kalenderår bland sig

en ordförande och en vice ordförande

samt, då stadsfullmäktige så besluta,

jämväl en andre vice ordförande.

Underrättelse örn dessa val, med angivande

av de valdas namn och postadress,

skall ofördröjligen insändas

till länsstyrelsen för intagande i länskungörelserna.

19 §.

Ordinarie sammanträden — — — av fullmäktige.

Yid ordinarie---och förvaltning.

Vid ordinarie---och revisorssuppleanter.

Extra sammanträde hålles, när länsstyrelsen

därom förordnar eller magistraten

eller de flesta av fullmäktige

sådant äska eller ordföranden finner

det nödigt.

20 §.

Kallelse till stadsfullmäktigsammanträde

utfärdas första gången, sedan

beslutanderätten uppdragits åt fullmäktige,

av magistraten och därefter

av ordföranden eller, vid hinder för

honom, av vice ordföranden. Kallelsen,

vilken skall utfärdas skriftligen och

innehålla bestämd uppgift örn tid och

ställe samt, såvitt möjligt är, även

Extra sammanträde hålles, när länsstyrelsen

därom förordnar eller magistraten

eller, där sådan ej finnes, drätselkammaren

det begär eller de flesta

av fullmäktige sådant äska eller ordföranden

finner''det nödigt.

20 §.

Kallelse till stadsfullmäktigsammanträde

utfärdas första gången, sedan

beslutanderätten uppdragits åt fullmäktige,

av magistraten eller, där sådan

ej finnes, av kommunalborgmästaren och

därefter av ordföranden, eller vid hinder

för honom, av vice ordföranden. Kallelsen,

vilken skall utfärdas skriftligen

och innehålla bestämd uppgift örn tid

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Bilaga C till Kungl. Martis proposition nr 207.

CGällande lydelse.) (I propositionen föreslagen lydelse.)

om överläggningsämne för samman- och ställe samt, såvitt möjligt är, även

trädet, skall senast söckendagen före örn överläggningsämne för sammansammanträdet

delgivas envar stads- trädet skall senast söckendagen före

fullmäktig. sammanträdet delgivas envar stads
fullmäktig.

En vecka —--flestas kännedom.

Vid ordinarie---denna tidning.

Den omständigheten--— sammanträdets hållande.

Magistraten skall särskilt skriftligen I stad med magistrat skall magistraten

underrättas örn sammanträde. särskilt skriftligen underrättas örn sam
manträde.

22 §.

Varje stadsfullmäktig äger en röst.

Vid stadsfullmäktigsammanträde

äger borgmästaren eller stadsstyrelsen

ordförande eller, vid hinder för honom,

den, vilken magistraten eller stadsstyrelsen

bland sina ledamöter utser, att

vara tillstädes och deltaga i överläggningarna,

men ej i besluten. Sådan

rätt tillkommer jämväl ordförande eller

vice ordförande i kommunal styrelse,

nämnd eller beredning vid behandling

av ärende, som beretts av styrelsen,

nämnden eller beredningen, så ock

revisor vid granskning av den av honom

avgivna revisionsberättelsen.

23 §.

Stadsfullmäktige äro skyldiga att,

efter sakens beskaffenhet, antingen

meddela yttrande elfer fatta beslut

över alla de frågor, vilka blivit av

högre myndighet eller av magistraten

hänskjutna till dem.

24 §.

De ärenden, som företagas till avgörande

av stadsfullmäktige, skola förut

vara vederbörligen beredda av drätselkammaren

eller annan kommunal styrelse,

nämnd eller beredning, dit ärendet

efter sin beskaffenhet hör, eller

Vid stadsfullmäktigsammanträde

äger borgmästaren eller, vid hinder

för honom, den, vilken magistraten

bland sina ledamöter utser, eller kommunalborgmästaren

att vara tillstädes

och deltaga i överläggningarna, men

ej i besluten. Sådan rätt tillkommer

jämväl ordförande eller vice ordförande

i kommunal styrelse, nämnd eller beredning

vid behandling av ärende, som

beretts av styrelsen, nämnden eller

beredningen, så ock revisor vid granskning

av den av honom avgivna revisionsberättelsen.

23 §.

Stadsfullmäktige äro skyldiga att,

efter sakens beskaffenhet, antingen

meddela yttrande eller fatta beslut

över alla de frågor, vilka blivit av

högre myndighet eller i stad med

magistrat av magistraten hänskjutna

till dem.

24 §.

De ärenden, som företagas till avgörande

av stadsfullmäktige, skola förut

vara vederbörligen beredda av drätselkammaren

eller annan kommunal styrelse,

nämnd eller beredning, dit ärendet

efter sin beskaffenhet hör, eller

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Bilaga C till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

(Gällande lydelse.)

av en eller flera särskilt för sådan

beredning utsedda personer. Innan

ärende, som beretts annorledes än av

drätselkammaren eller allmänt beredningsutskott,

företages till avgörande

av stadsfullmäktige, skall tillfälle lämnas

kammaren eller utskottet att avgiva

yttrande däröver.

Val må---stadens rättighet.

32 §.

Stadsfullmäktiges beslut skola, så

snart de blivit justerade, skriftligen

delgivas magistraten. För övrigt äger

envar att taga avskrift av protokollet

och att få avskriftens riktighet bestyrkt.

(I propositionen föreslagen lydelse.)

av en eller flera särskilt för sådan

beredning utsedda personer. Innan

ärende, som beretts annorledes än av

drätselkammaren eller allmänt beredningsutskott,

företages till avgörande

av stadsfullmäktige, skall tillfälle lämnas

kammaren eller utskottet att avgiva

yttrande däröver. I stad utan

magistrat slolt tillfälle städse lämnas

drätselkammaren att avgiva yttrande över

ärende, som beretts annorledes än av

kammaren.

32 §.

Stadsfullmäktiges beslut skola, så

snart de blivit justerade, skriftligen

delgivas magistraten eller, där sådan

ej finnes, drätselkammaren. För övrigt

äger envar att taga avskrift av protokollet

och att få avskriftens riktighet

bestyrkt.

Beträffande rättighet

35 §.

--är stadgat.

Vid behandling av ärende, som sägs

i första stycket, skall genom magistratens

föranstaltande finnas tillgänglig

längd över de i sådant ärende röstberättigade,

vilka icke finnas upptagna

såsom röstberättigade i den allmänna

röstlängden.

Vid behandling av ärende, som sägs

i första stycket, skall finnas tillgänglig

längd över de i sådant ärende röstberättigade,

vilka icke finnas upptagna

såsom röstberättigade i den allmänna

röstlängden. Bet ankommer å magistraten

eller, där sådan ej finnes, å den

valnämnd, som enligt lagen örn val till

riksdagen tiar att förrätta val till riksdagens

andra kammare för staden, att

föranstalta därom, att längden är tillgänglig.

37 §.

Allmän rådstuga hålles inför magistraten.

38 §.

Allmän rådstuga skall hållas å rådhuset

eller å ställe, som för sådant

37 §.

Allmän rådstuga hålles inför magistraten

eller, där sådan ej finnes, inför

valnämnden.

38 §.

Allmän rådstuga skall bållås å rådhuset

eller å ställe, som för sådant

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Bilaga C till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

(Gällande lydelse.)

ändamål blivit av rådstugan eller, i

brist på dess föreskrift, av magistraten

bestämt.

(I propositionen föreslagen lydelse.)

ändamål blivit av rådstugan eller, i

brist på dess föreskrift, av magistraten

eller, där sådan ej finnes, av valnämnden

bestämt.

40 §.

Extra allmän rådstuga hålles, när

länsstyrelsen därom förordnar eller

magistraten finner det nödigt.

Envar, som är röstberättigad å allmän

rådstuga, äger för uppgivet ärende

begära rådstugas hållande. Lämnas

dylik framställning av magistraten

utan avseende, skall magistraten, örn

det begäres, meddela sitt beslut skriftligen,

med skälen därtill; och äger

sökanden att däröver anföra besvär

hos länsstyrelsen. Mot länsstyrelsens

beslut må talan ej föras.

40 §.

Extra allmän rådstuga hålles, när

länsstyrelsen därom förordnar, så och

i stad med magistrat, när magistraten

finner det nödigt, samt i annan stad,

när valnämnden finner det nödigt eller

drätselkammaren sådant äskar.

Envar, som är röstberättigad å allmän

rådstuga, äger för uppgivet ärende

begära rådstugas hållande. Lämnas

dylik framställning av magistraten

eller valnämnden utan avseende, skall

magistraten eller valnämnden, örn det

begäres, meddela sitt beslut skriftligen,

med skälen därtill; och äger

sökanden att däröver anföra besvär

hos länsstyrelsen. Mot länsstyrelsens

beslut må talan ej föras.

41 §.

41

Kungörelse örn allmän rådstuga utfärdas

av magistraten och skall innehålla

bestämd uppgift örn tid, ställe

och överläggningsämne för sammanträdet.

Kungörelse örn allmän rådstuga utfärdas

av magistraten eller, där sådan

ej finnes, av valnämnden och skall innehålla

bestämd uppgift örn tid, ställe

och överläggningsämne för sammanträdet.

Kungörelsen uppläses---stadens rättighet.

Jämväl skall--— i 20 §.

Den omständigheten---rådstugans hållande.

42 §. 42 §.

Magistraten skall vid allmän råd- Magistraten eller, där sådan ej finstuga

låta föra protokoll. nes, valnämnden skall vid allmän råd
stuga

låta föra protokoll.

Protokollet skall — — — omröstning företagits.

Protokollet justeras genast, där så Protokollet justeras genast, där så

ske kan, men i annat fall offentligen ske kan, men i annat fall offentligen

inför magistraten å tid, som tillkänna- inför magistraten eller valnämnden å

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Bilaga C till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

(Gällande lydelse.) (I propositionen föreslagen lydelse.)

gives innan allmänna rådstugan upp- tid, som tillkännagives innan allmänna

löses. rådstugan upplöses.

Envar äger---riktighet bestyrkt.

Protokollen med tillhörande hand- Protokollen med tillhörande hand
-

lingar och bilagor skola förvaras av

magistraten på sätt och å ställe, som

allmänna rådstugan eller, där stadsfullmäktige

finnas, dessa bestämt.

4 KAP.

Örn magistrat och stadsstyrelse

saint om drätselkammare.

44 §.

1 mom. Örn tillsättande av magistrat

är särskilt stadgat. Beträffande

magistraten, för såvitt den sammanfaller

med rådstuvurätten, ävensom i

fråga örn magistratens handhavande

av vad till exekutionsverket, säkerhets-,

ordnings-, sundhets- och sedlighetspolisen

inom staden hör, gäller

vad därom i lag och författningar är

stadgat.

2 mom. I stad utan magistrat sledd

för fullgörande av de eljest å magistraten

ankommande bestyr och åligganden,

om vilkas besörjande därstädes ej i lag

eller författning meddelats särskild föreskrift,

finnas en stadsstyrelse, bestående

av en kommunalborgmästare såsom ordförande

och minst två kommunalrådmän;

dock att utan hinder härav i

stad, som kommit i åtnjutande av stadsrättigheter

före den 1 januari 1921, örn

stadsstyrelses sammansättning skall gälla

vad i reglementet för stadsstyrelsen är

eller blir stadgat.

Kommunalborgmästare tillsättes av

Konungen bland de tre behöriga personer,

som jämlikt av Konungen meddelade

bestämmelser därtill föreslagits av

lingar och bilagor skola förvaras av

magistraten eller valnämnden på sätt

och å ställe, som allmänna rådstugan

eller, där stadsfullmäktige finnas,dessa

bestämt.

4 KAP.

Örn magistrat, drätselkammare och

ersättare för magistrat.

44 §.

Örn tillsättande av magistrat är

särskilt stadgat. Beträffande magistraten,

för såvitt den sammanfaller

med rådstuvurätten, ävensom i fråga

örn magistratens handhavande av vad

till exekutionsverket, säkerhets-, ordnings-,

sundhets- och sedlighetspolisen

inom staden hör, gäller vad därom i

lag och författningar är stadgat.

(Jfr 55 §.)

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Bilaga C till Kungl. Maj:ts proposition nr @07.

(Gällande lydelse.) (I propositionen föreslagen lydelse.)

stadens vid stadsfullmäktigval röstberättigade

invånare. Kommunalrådmän

utses av stadsfullmäktige edler allmänna

rådstugan.

Reglemente för stadsstyrelsen utfärdas

av Konungen efter därom av stadsfullmäktige

eller allmänna rådstugan

upprättat förslag.

45 §.

Magistraten äger att vaka över att

av stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan

lagenligt fattade beslut bringas

till verkställighet av drätselkammaren

eller för särskilda förvaltnings- eller

verkställighetsbestyr tillsatta styrelser,

nämnder eller personer, som böra taga

befattning därmed, ävensom att åt

staden donerad fast egendom och staden

förunnade inkomstgivande rättigheter

bliva behörigen använda till sina

betämda ändamål.

45 §.

Magistraten äger att vaka över att

av stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan

fattade beslut bringas till verkställighet

av drätselkammaren eller för

särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr

tillsatta styrelser, nämnder

eller personer, som böra taga befattning

därmed, ävensom att åt staden

donerad fast egendom och staden

förunnade inkomstgivande rättigheter

bliva behörigen använda till sina bestämda

ändamål.

Finner magistraten, att av stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan fattat

beslut icke tillkommit i laga ordning, står i strid mot allmän lag eller författning

eller annorledes överskrider deras befogenhet, som fattat beslutet,

eller att underställning, där den bort äga rum, uraktlåtits, är magistraten

pliktig att vägra handräckning till verkställighet av samma beslut. Vägras

sådan handräckning, må stadsfullmäktige eller, örn beslutet fattats av allmän

rådstuga, denna fullfölja saken genom besvär i den ordning, som i allmänhet

är föreskriven för sökande av ändring i magistrats beslut1.

46 §.

Magistraten tillsätter vid stadens förvaltning anställda tjänstemän och

betjänte, såvitt ej särskilda författningar eller reglementen annorlunda stadga.1

47 §.

Alla av staden utsedda styrelser stå i sin förvaltning under magistratens

överinseende.1

48 §.

Framställningar och utlåtanden, som från stadsfullmäktige, allmänna rådstugan

eller av staden utsedda styrelser avgivas till högre myndighet, skola

insändas genom magistraten.1

1 Återgives här, ehuru ändring ej skett, för sammanhangets skull.

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Bilaga C till Kungl. Maj:is proposition nr 207.

(Gällande lydelse.) (I propositionen föreslagen lydelse.)

49 §.

Magistraten äger att hos stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan framställa

förslag i alla ämnen, som röra stadens gemensamma angelägenheter1.

50 §.

Stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan äga rätt att från magistraten

erhålla sådana handlingar och upplysningar, som i förekommande fall finnas

erforderliga1.

51 §■

Vad i denna lag stadgas i avseende

å magistrat, skall i stad, där magistrat

ej finnes, gälla om stadsstyrelsen.

52 §. 51 §.

I varje stad skall finnas en drätselkammare.

Ledamöterna i drätselkammaren utses bland kommunens röstberättigade

medlemmar av stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan.

53 §. 52 §.

Drätselkammare har att förvalta stadens egendom, uppbära dess inkomster

och i övrigt handhava dess drätsel samt därjämte ombesörja de allmänna

uppdrag för stadens räkning, vilka enligt för drätselkammaren gällande

reglemente tillhöra dess befattning.

Reglemente för drätselkammare fastställes av länsstyrelsen.

Förslag därtill skall, sedan det granskats och godkänts av stadsfullmäktige

eller allmänna rådstugan, av magistraten med eget yttrande insändas till

länsstyrelsen.

54 §. 53 §.

Penningar eller värdehandlingar, som för stadens räkning innehavas av

drätselkammaren, skola så förvaras, att de icke sammanblandas med andra

penningar eller värdehandlingar.

Penningmedel, som ej erfordras för verkställande av nära förestående utbetalningar,

skola för stadens räkning insättas hos bank eller å postgirokonto.

55 §. 54 §.

Örn drätselkammarens befattning med kommunens drätsel samt örn revision

och meddelande av ansvarsfrihet sägs i 5 kap.; om debitering och uppbörd

av kommunalskatt stadgas i 6 kap.

1 Återgives här, ehuru ändring ej skett, för sammanhangets skull.

Bihang till riksdagens protokoll 1332. 1 sami. 175 haft. (Nr 207.) soto si 10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Bilaga G till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

(Gällande lydelse.)

(Jfr 44 § 2 mom.)

57 §.

Förslag till utgifts- och inkomststat

skall före november månads utgång

uppgöras av magistraten efter hörande

av drätselkammaren eller särskild åv

stadsfullmäktige eller allmän rådstuga

därför tillsatt beredning. För detta

ändamål skola de styrelser, nämnder

eller personer, vilka staden för särskilda

förvaltningsbestyr tillsatt, å tid,

som utsättes av magistraten, till drätselkammaren

ingiva sina specialförslag

över utgifter och inkomster för det

nästföljande året.

(I propositionen föreslagen lydelse.)

55 §.

I stad utan magistrat skall vad i

45—50 och 52 §§ stadgas i avseende å

magistrat i tillämpliga delar gälla örn

drätselkammaren med iakttagande likväl,

att i 45 § andra stycket stadgad förpliktelse

för magistrat att vägra handräckning

till verkställighet av vissa beslut

samt i 52 § sista stycket föreskriven

skyldighet för magistrat att avgiva

yttrande icke skall gälla örn drätselkammaren.

För att hista drätselkammaren vid

fullgörandet av vad å kammaren ankommer

skall i stad utan magistrat finnas

en kommunalborgmästare. Kommunalborgmästaren

har att närvara vid drätselkammarens

sammanträden samt äger

rätt att deltaga i överläggningarna men

ej i besluten och att få sin särskilda

mening antecknad titt protokollet.

Stadsfullmäktige etter allmänna rådstugan

må bestämma, att drätselkammaren

skall utgöras, utom av de valda ledamöterna,

jämväl av kommunalborgmästaren.

örn kommunalborgmästarens befattning

med andra än i denna lag omförmälda

ärenden så ock örn utseende

och entledigande av kommunalborgmästare

samt reglemente för honom är särskilt

stadgat.

57 §.

Förslag till utgifts- och inkomststat

skall uppgöras före november månads

utgång, i stad med magistrat av magistraten

efter hörande av drätselkammaren

eller särskild av stadsfullmäktige

eller allmän rådstuga därför tillsatt

beredning och i annan stad av drätselkammaren.

För detta ändamål skola

de styrelser, nämnder eller personer,

vilka staden för särskilda förvaltningsbestyr

tillsatt, å tid, som utsättes i

stad med magistrat av magistraten och

i annan stad av drätselkammaren, till

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Bilaga C till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

(Gällande lydelse.)

Magistratens statförslag skall från

(I propositionen föreslagen lydelse.)

kammaren ingiva sina specialförslag

över utgifter oell inkomster för det

nästföljande året.

Statförslaget skall från oclimeddagen

och med dagen för tillkännagivandet för tillkännagivandet örn det ordinarie

örn det ordinarie stadsfullmäktigsammanträde

eller kungörandet av den allmänna

rådstuga, som skall hållas före

utgången av december månad, vara

offentligen tillgängligt på lämpligt

ställe, som utsättes i tillkännagivandet

eller kungörelsen.

stadsfullmäktigsammanträde eller kungörandet

av den allmänna rådstuga,

som skall hållas före utgången av december

månad, vara offentligen tillgängligt

på lämpligt ställe, som utsättes

i tillkännagivandet eller kungörelsen.

På nämnda — — — och avgörande.

Den fastställda utgifts- och inkomst- Den fastställda utgifts- och inkomststaten

återställes därefter till magi- staten återställes därefter till den, som

stråten. uppgjort statförslaget.

59 §.

Det åligger---för kalenderår.

Räkenskaperna skola årligen före

den 1 april tillhandahållas magistraten,

vilken oförtövat, med föreläggande av

viss tid för revisionsberättelsens avgivande,

inför protokollet tillhandahåller

dem åt revisorerna.

Av staden —--med dem.

60 §.

Revisionsberättelsen avlämnas till

magistraten, som över framställda anmärkningar

infordrar vederbörandes

förklaringar så tidigt, att de jämte

revisionsberättelsen kunna framläggas

till granskning och avgörande hos

stadsfullmäktige eller å allmän rådstuga

vid det ordinarie sammanträde,

som hålles före utgången av juni

månad.

Räkenskaperna skola årligen före

den 1 april tillhandahållas magistraten

eller i stad utan magistrat ordföranden

i stadsfullmäktige eller, där sådana ej

finnas, ordföranden i valnämnden.

Magistraten eller ordförande, som nu

nämnts, har att oförtövat, med föreläggande

av viss tid för revisionsberättelsens

avgivande, tillhandahålla räkenskaperna

åt revisorerna.

60 §.

Revisionsberättelsen avlämnas till

magistraten eller i stad utan magistrat

till ordföranden i stadsfullmäktige eller,

där sådana ej finnas, ordföranden i valnämnden.

Över framställda anmärkningar

skola vederbörandes förklaringar

infordras så tidigt, att de jämte

revisionsberättelsen kunna framläggas

till granskning och avgörande hos

stadsfullmäktige eller å allmän rådstuga

vid det ordinarie sammanträde,

som hålles före utgången av juni

månad.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Bilaga G till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

(Gällande lydelse.)

(I propositionen föreslagen lydelse.)

63 §.

3 mom. Skulle i andra fall än dem,

som ovan i denna paragraf bestämmas,

hos stadsfullmäktige eller allmän

rådstuga väckas förslag, att vissa

till staden skattskyldiga böra, i fråga

örn uttaxering för visst ändamål, antingen

helt och hållet befrias från

bidrag eller vinna nedsättning däri,

skall först avgöras, huruvida ett sådant

förslag, vilket dock icke må avse

påläggande av personlig eller efter

matlag utgående avgift, bör komma

under närmare prövning. Skall sådant

förslag tagas under vidare prövning,

skall det, innan det av stadsfullmäktige

eller allmän rådstuga företages

till slutligt avgörande, överlämnas till

magistraten, som vidtager den förberedande

utredning frågan kräver.

63 §.

3 mom. Skulle i andra fall än dem,

som ovan i denna paragraf bestämmas,

hos stadsfullmäktige eller allmän

rådstuga väckas förslag, att vissa

till staden skattskyldiga böra, i fråga

örn uttaxering för visst ändamål, antingen

helt och hållet befrias från

bidrag eller vinna nedsättning däri,

skall först avgöras, huruvida ett sådant

förslag, vilket dock icke må avse

påläggande av personlig eller efter

matlag utgående avgift, bör komma

under närmare prövning. Skall sådant

förslag tagas under vidare prövning,

skall det, innan det av stadsfullmäktige

eller allmän rådstuga företages

till slutligt-avgörande, överlämnas till

magistraten eller, där sådan ej finnes,

till drätselkammaren, som vidtager den

förberedande utredning frågan kräver.

65 §.

Magistraten åligger att på grund av

den fastställda utgifts- och inkomststaten

ävensom de beslut örn uttaxering

till församling eller skoldistrikt,

som genom kyrkorådet, skolrådet eller

särskild styrelse delgivas drätselkammaren,

oförtövat låta upprätta debiterings-

och uppbördslängd.

Debiterings- och uppbärdslängden upprättas

i enlighet med de föreskrifter,

som meddelas av magistraten.

66

65 §.

Magistraten eller, där sådan ej finnes,

drätselkammaren åligger att på grund

av den fastställda utgifts- och inkomststaten

ävensom de beslut örn uttaxering

till församling eller skoldistrikt,

som genom kyrkorådet, skolrådet eller

särskild styrelse delgivas drätselkammaren,

oförtövat låta upprätta debiterings-

och uppbördslängd.

Sedan debiterings-----skall ske.

Vill någon göra anmärkning mot Vill någon göra anmärkning mot

debiterings- och uppbördslängden, äger debiterings- och uppbördslängden, äger

han, därest han är medlem av stads- han, därest han är medlem av stadskommunen

eller hans rätt eljest är be- kommunen eller hans rätt eljest är beroende

av debiteringen, att före ut- roende av debiteringen, att före utgången

av nyss sagda tid ingiva skrift- gången av nyss sagda tid ingiva skriftlig

anmälan därom till magistraten. lig anmälan därom till magistraten

s. 149 Kontrollera mot PDF

Bilaga C till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

149

(Gällande lydelse.)

Magistraten skall skyndsamt meddela

beslut över de framställda anmärkningarna,

och skola ändringar,

som härav föranledas, införas i längden.

Denna anses härefter fastställd.

67 §.

Sedan debiterings- och uppbördslängden

fastställts, överlämnas den till

drätselkammaren.

Det åligger härefter drätselkammaren

att utfärda debetsedlar och låta

tillställa de skattskyldiga desamma.

70 §.

Har efter debiterings- och uppbördslängdens

slutliga granskning sådan

taxering, som enligt lag bör ligga till

grund för skattskyldighet till staden,

blivit verkställd, ändrad eller undanröjd,

skall magistraten göra därav föranledd

ändring i debiteringen, utan

hinder av att denna enligt vad ovan

sägs vunnit laga kraft, och njuter

skattskyldig ränta, enligt vad särskilt

är stadgat, å vad han äger återbekomma

såsom för mycket erlagt.

Förmenar någon, att felaktighet

förekommit vid åtgärd av magistraten,

som nu sagts, och vidtages ej

efter anmälan rättelse av magistraten,

äger han att däröver anföra besvär

hos länsstyrelsen i den ordning, som

sägs i 69 § andra stycket, skolande

tiden för besvärs anförande räknas från

det han erhållit vetskap om magistratens

beslut i anledning av anmälan.

(I propositionen föreslagen lydelse.)

eller, där sådan ej finnes, till drätselkammaren.

Magistraten eller drätselkammaren

skall skyndsamt meddela beslut över

de framställda anmärkningarna, och

skola ändringar, som härav föranledas,

införas i längden. Denna anses härefter

fastställd.

67 §.

Sedan debiterings- och uppbördslängden

fastställts, åligger det drätselkammaren

att utfärda debetsedlar och

låta tillställa de skattskyldiga desamma.

70 §.

Har efter debiterings- och uppbördslängdens

slutliga granskning sådan

taxering, som enligt lag bör ligga till

grund för skattskyldighet till staden,

blivit verkställd, ändrad eller undanröjd,

skall magistraten eller, där sådan

ej finnes, drätselkammaren göra därav

föranledd ändring i debiteringen, utan

hinder av att denna enligt vad ovan

sägs vunnit laga kraft, och njuter

skattskyldig ränta, enligt vad särskilt

är stadgat, å vad han äger återbekomma

såsom för mycket erlagt.

Förmenar någon, att felaktighet förekommit

vid åtgärd av magistraten

eller drätselkammaren, som nu sagts,

och vidtages ej efter anmälan rättelse,

äger han att däröver anföra besvär

hos länsstyrelsen i den ordning, som

sägs i 69 § andra stycket, skolande

tiden för besvärs anförande räknas

från det han erhållit vetskap örn det

beslut anmälan föranlett.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Bilaga, C till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

(Gällande lydelse.)

71 §.

Efter uppbördsstämma!! upprättar

drätselkammaren restlängd å de skattskyldiga,

som ej vid uppbördsstämman

behörigen guldit sin skatt och för

vilka ej avkortning eller avskrivning

i laga ordning ägt rum. Restlängden

skall summerad jämte berättelse, huru

uppbörden utfallit, efter uppbördsstämmans

slut överlämnas till magistraten.

I stad, där magistraten eller ledamot

av magistraten är överexekutor, låter

magistraten i vederbörlig ordning indriva

och till drätselkammaren redovisa

de resterande utskylderna.

I annan stad skall restlängden inom

två månader efter uppbördsstämmans

slut av magistraten insändas till länsstyrelsen,

som örn mottagandet utan avgift

meddelar drätselkammaren bevis

och efter verkställande av erforderliga

anteckningar översänder restlängden till

utmätningsmannen i orten; och åligger

det denne att i vederbörlig ordning indriva

och till drätselkammaren redovisa

de resterande utskylderna.

Restlängd upprättas enligt formulär,

som fastställes av Konungen, och

i övrigt i enlighet med de närmare

föreskrifter, som meddelas av magistraten.

Vid indrivandet —--stadgas s

(I propositionen föreslagen lydelse.)

71 §.

Efter uppbördsstämman upprättar

drätselkammaren restlängd å de skattskyldiga,

som ej vid uppbördsstämman

behörigen guldit sin skatt och för

vilka ej avkortning eller avskrivning i

laga ordning ägt rum. I stad med

magistrat skall restlängden summerad

jämte berättelse, huru uppbörden utfallit,

överlämnas till magistraten, som

låter indriva och till drätselkammaren

redovisa de resterande utskylderna. I

annan stad skall restlängden summerad

tillställas den, som är utmätningsman

för staden, och åligger det denne att

indriva och till drätselkammaren redovisa

utskylderna.

Restlängd upprättas enligt formulär,

som fastställes av Konungen. 1

stad med magistrat äger magistraten

meddela de närmare föreskrifter rörande

restlängds upprättande, som i övrigt

prövas erforderliga.

74 §.

För att — — — dess betjänande.

Beslut, som skall underställas Beslut, som skall underställas

Konungens prövning, skall av magica- Konungens prövning, skall av magistraten,

åtföljt av dess utlåtande, insändas ten, åtföljt av dess utlåtande, eller, där

till länsstyrelsen, vilken det åligger att magistrat ej finnes, av drätselkammaren

överlämna handlingarna, jämte eget insändas till länsstyrelsen, vilken det

yttrande, till Konungen. åligger att överlämna handlingarna,

jämte eget yttrande, till Konungen.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Bilaga C till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

151

(Gällande lydelse.)

75

Länsstyrelsens godkännande — —

Beslut, som skall underställas länsstyrelsens

prövning, bör genom magistraten

och åtföljt av dess utlåtande

insändas.

(I propositionen föreslagen lydelse.)

§■

— fem år.

Beslut, som skall underställas länsstyrelsens

prövning, bör genom magistraten

och åtföljt av dess utlåtande

eller, där magistrat ej finnes, genom

drätselkammaren insändas.

Samtliga av — — — besluten avse.

Underställt beslut — — — därför uppgivas.- Över vägrad —--hos Konungen.

76

Medlem av---orättvis grund

Besvären skola, jämte det överklagade

beslutet, ingivas till länsstyrelsen

inom tjugu dagar efter den dag,

då stadsfullmäktiges protokoll offentligen

upplästes eller allmän rådstugas

protokoll justerades, dagen då det

skedde likväl oräknad. Det åligger

klaganden därjämte såväl att vid besvären

foga bevis örn dagen, då sådan

uppläsning eller justering ägde rum,

som ock att inom fjorton dagar efter

det tiden för besvärens inlämnande

utgått till magistraten ingiva diariiutdrag

över att han besvärat sig.

Försummar klaganden —--i i

§•

Besvären skola, jämte det överklagade

beslutet, ingivas till länsstyrelsen

inom tjugu dagar efter den dag,

då stadsfullmäktiges protokoll offentligen

upplästes eller allmän rådstugas

protokoll justerades, dagen då det

skedde likväl oräknad. Det åligger

klaganden därjämte såväl att vid besvären

foga bevis örn dagen, då sådan

uppläsning eller justering ägde rum,

som ock att inom fjorton dagar efter

det tiden för besvärens inlämnande

utgått till magistraten eller, där sådan

ej finnes, till drätselkammaren ingiva

diariiutdrag över att han besvärat sig.

79 §.

För besvärs anförande mot drätselkammares

beslut i sådana mål och

ärenden, vilka drätselkammaren på

grund av föreskrifter i särskilda författningar

har att handlägga, gäller

vad i dessa författningar för varje fall

finnes stadgat. I övrigt gäller vad i

drätselkammarens reglemente är bestämt.

Örn magistratens överinseende över

drätselkammaren sägs i 47 §.

79 §.

För besvärs anförande mot drätselkammares

beslut i sådana mål och

ärenden, vilka drätselkammaren på

grund av föreskrifter i särskilda författningar

har att handlägga, gäller

vad i dessa författningar för varje fall

finnes stadgat.

I övrigt gäller om besvärs anförande

mot beslut av drätselkammare i stad

med magistrat vad i drätselkammarens

reglemente är bestämt. Örn magistratens

överinseende över drätselkammaren

sägs i 47 §.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Bilaga C lill Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

(Gällande lydelse.)

(I propositionen föreslagen lydelse.)

Har drätselkammare i stad utan

magistrat meddelat beslut, som ej är av

rent förberedande eller verkställande ari,

skall vad i 76—78 §§ är stadgat äga

motsvarande tillämpning; dock skall

tiden för talans fullföljande räknas

från den dag, då klaganden erhöll del

av beslutet. Utan hinder av förd klagan

må beslutet gå i verkställighet, där

icke den prövande myndigheten annorledes

förordnar.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 207.

153

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Propositionen 1

Förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen örn kommunalsty
relse

i stad ............................................................................................... 2

Förslag till lag om kommunalborgmästare .................................................. 10

Förslag till lag örn överflyttande å kommunalborgmästare av magistrat

eller stadsstyrelse åliggande bestyr ...................................................... 11

Förslag till lag örn behörighet för kommunalborgmästare att utfärda fattig
domsintyg,

som omförmäles i 30 kap. 22 § rättegångsbalken ............... 11

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 90 och 91 §§ i lagen örn val

till riksdagen ............ 12

Förslag till lag om ändrad lydelse av 63 § i kommunala vallagen............ 13

Förslag till lag örn ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen örn ordning

och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning...... 14

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 13 § 2 mom. i lagen om

polisväsendet i riket .............................................................................. 16

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 47 § i lagen örn landsting .. 17

Förslag till förordning örn ändrad lydelse av § 3 mom. 1 och 2 i förordningen

angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten

jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete ............... 18

Utdrag av statsrådsprotokollet den 11 mars 1932 19

Förslaget i allmänhet .................................................................................. 19

Av reformen berörda städer .................................................................... 20

Gällande bestämmelser ............................................................................ 20

Magistrats kommunala uppgifter......................................................... 20

Magistrats statliga uppgifter.................................................................. 21

Aktuella reformförslag ............................................................................. 22

1929 års förslag ................................................................................. 22

Yttranden över 1929 års förslag............................................................ 22

1931 års förslag ................................................................................ 22

Ombesörjandet av magistrats kommunala uppgifter s. 22. — Ombesörjandet

av magistrats statliga uppgifter s. 23.

Yttranden över 1931 års förslag.......................................................... 24

Stadsförbundet s. 24. — Stadsdomareföreningen s. 33. — Stadsfiskalsföreningen

s. 35.

Departementschefen................................................................................... 35

Ärendets formella behandling .............................................................. 35

Lagstiftningens huvudgrunder ............................................................. 37

Förslagets tillämplighetsomräde s. 37. Ombesörjandet av magistrats kommunala

uppgifter s. 37. Inrättande av ett kommunalt centralorgan s. 37. Det

kommunala centralorganets anordnande s. 40. (Namnet s. 40. Samman
flihang

till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 175 haft. (Nr 207.) 2084 31 11

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Majlis proposition nr 207.

Sid.

sättningen s. 40. Förhållandet till stadsfullmäktige s. 41.) Inrättande

av en valnämnd s. 42. Ombesörjandet av magistrats statliga uppgifter s. 42.

Krav å statens övertagande av uppgifterna s. 42. Fördelningen av uppgifterna

s. 45. Kommunalborgmästarbefattningen s. 48. I allmänhet s. 48.

I särskilda hänseenden s. 49. (Ifrågasatt särställning för de minsta städerna

s. 49. Kompetensvillkor s. 50. Regleringen av kommunalborgmästarens

åligganden s. 50.)

Kostnaderna för en reform................................................................... 51

De särskilda författningsförslagen .............................................................. 52

Lagen örn kommunalstyrelse i stad ........................................................ 52

Lagen örn kommunalborgmästare .......................................................... 58

Lagen örn överflyttande å kommunalborgmästare av magistratsbestyren

m. m...................................................................................................... 58

Lagen örn val till riksdagen och kommunala vallagen ........................... 58

Lagen örn ändring i kommunal indelning................................................ 58

Polislagen ................................................................................................... 58

Landstingslagen .......................................................................................... 59

Förordningen örn uppbörd av försäkringsavgifter .................................. 59

Övriga författningsförslag m. m............................................................. 59

Utdrag av lagrådsprotokollet den 18 mars 1932 .......................................... 62

Utdrag av statsrådsprotokollet den 18 mars 1932 ...................................... 63

Bilagor.

Bilaga A. Sammanfattning av yttranden över 1929 års förslag............... 64

B. 1931 års förslag......................................................................... 90

C. Jämförelse mellan gällande lag örn kommunalstyrelse i stad

och propositionen ........................................................................ 138

Stockholm 1932. K. L. Beckmans Boktr,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:267 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 om s. 1 i texten
  2. 2LU 1932:43 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av § 45 morn. 2 i värnpliktslagen den 12 juni 1925 s. 2 i texten
  3. KU 1932:32 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 32 s. 1 i texten