Sök i Ratio Lex

Angående reglering av Uddevalla—Lelångens järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten m. m

1933-02-24 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:166, Angående reglering av Uddevalla—Lelångens järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

1

tfr 166.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering

av Uddevalla—Lelångens järnvägsaktiebolags

skuldförhållande till staten m. m.; given Stockholms

slott den 24 februari 1933.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av Magda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Reg euten i

statsrådet å Stockholms slott den 24 februari 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,

Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Leo anför:

Till prövning föreligger ett av fullmäktige i riksgäldskontoret framlagt förslag

till reglering av Uddevalla—Lelångens järnvägsaktiebolags skuldförhållande

till staten.

Den 29 april 1892 beviljade Kungl. Majit koncession å järnväg av 0.891

meters spårvidd från Uddevalla till sjön Delängen i Älvsborgs län, vilken koncession

innehaves av Uddevalla—Lelångens järnvägsaktiebolag. För utförande

av järnvägsanläggningen, som med slutstation i Bengtsfors har en längd av 89

kilometer, beviljade Kungl. Majit den 3 juni 1892 bolaget ett lån ur allmänna

järnvägslånefonden av 1,247,000 kronor. Kostnaden för anläggningen hade be
Dihang

till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 166.

457 33

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Majus proposition nr 166.

räknats till 2,495,000 kronor. Järnvägen öppnades för allmän trafik den 1

januari 1895.

För statslånet stadgades, bland andra, följande villkor:

Annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknades till fem procent å

ursprungliga försträckningsbeloppet, av vilken annuitet först skulle gottgöras

ränta efter fyra och en halv procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgöra

avbetalning därå. Anstånd med räntans erläggande medgavs för tre år från

lyftningsdagen, dock icke utöver ett år från den dag, eller den 1 oktober 1896,

då järnvägen enligt den meddelade koncessionen senast skulle vara färdig och

öppnad för trafik; och skulle beloppet av den ränta, med vars erläggande anstånd

sålunda medgivits, inbetalas till staten, sedan genom de stadgade annuitetslikviderna

all övrig ränta, med vilken anstånd icke beviljats, blivit gulden

och kapitalet gottgjort, så att efter nämnda tids förlopp med annuitetens erläggande

skulle fortfara så länge, till dess även beloppet av den ränta, med vars

erläggande anstånd medgivits, blivit till staten inbetalt. Kapitalavbetalningen

skulle vidtaga den 1 oktober 1899 och i sammanhang därmed gottgörelse ske av

därförinnan upplupen obetald ränta, för så vitt uppskov med densammas erläggande

icke beviljats; och skulle annuiteten sedermera erläggas samma dag varje

år, till dess försträckningen och all därå upplupen ränta blivit till fullo gulden.

Därest till betalning förfallet belopp icke bleve i föreskriven ordning erlagt,

skulle bolaget därå gälda sex procent årlig ränta, intill dess samma belopp

bleve behörigen inbetalt. Järnvägsanläggningen Uddevalla—Delängen med alla

därtill hörande byggnader och materiel ävensom all bolagets övriga egendom

skulle utgöra säkerhet för den av staten lämnade försträckning och staten till

säkerhet för sin fordrans utbekommande erhålla inteckning i järnvägen med

förmånsrätt framför varje annan fordran.

Lånebeloppet utbetalades i sin helhet till bolaget åren 1895 och 1896.

Sedermera medgav 1897 års riksdag (skrivelse nr 56), att den ränta, som

enligt gällande föreskrifter borde till riksgäldskontoret erläggas å uteblivna

inbetalningsbelopp för lån till understödjande av enskilda järnvägsanläggningar,

från och med år 1898 skulle å alla dylika lån beräknas efter fem procent för år.

Enär bolaget, som till och med år 1913 kunnat helt fullgöra sin betalningsskyldighet

för statslånet, under vissa av de därpå följande åren icke förmått

verkställa vederbörliga inbetalningar, ökades bolagets skuld till staten successivt

så att den vid utgången av år 1924 utgjorde 1,622,490 kronor 97 öre, varav

tillhopa 567,182 kronor 2 öre förfallet belopp.

Sedan bolaget med anledning därav gjort framställning örn reglering av

dess skuldförhållande till staten samt proposition i ämnet (nr 72, punkt 3) avlåtits

till 1925 års riksdag, medgav riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

följande skuldreglering. Beloppet av statens fordran med till dåvärde

reducerad anståndsränta, 1,556,520 kronor 10 öre, uppdelades i tre särskilda

lån å respektive 978,764 kronor 91 öre, 268,235 kronor 9 öre och 309,520 kronor

10 öre jämte ränta av 4.5 procent å förstnämnda lån och 5 procent på de

bada andra lanen. Till säkerhet för de två förstnämnda lånen innehar riksgäldskontoret

inteckning i järnvägen med bästa förmånsrätt. För det tredje lånet utgöres

säkerheten av inteckning, till förmånsrätten liggande närmast efter nyssnämnda

inteckning samt fem inteckningar å tillhopa 250,000 kronor, utgörande

hypotek för ett lån hos Enskilda järnvägars pensionskassa, för vilket dessutom

Uddevalla stad ingått borgen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 166.

De annuiteter, bolaget haft att erlägga å de tre nybildade lånen, uppgå till

sammanlagt 84,052 kronor 9 öre. Sedan bolaget under åren 1925—1927 inbetalat

tillhopa 171,422 kronor 35 öre, har vidare inbetalning å låneskulden

icke verkställts. Till följd härav hade statens fordran hos bolaget vid utgången

av år 1932 stigit till 2,021,515 kronor 92 öre. Under förutsättning, att någon

inbetalning ej göres under tiden till och med den 30 juni 1933, kommer totala

skuldbeloppet att då utgöra 2,068,646 kronor 98 öre.

Sistnämnda belopp fördelar sig på de skilda lånen på sätt framgår av följande

av riksgäldskontoret meddelade sammanställning.

Icke förfallen

skuld

Kronor

Förfallen

skuld

Kronor

Summa

Kronor

Lån nr 1.

Kapital ....................................................

896,137

40

64,613

33

960,750

73

Ränta.........................................................

20,163

09

252,506

53

272,669

62

Överränta...................................................

—

—

47,567

98

47,567

98

916,300

49

364,687

84

1,280,988

33

Lån nr 2.

Kapital .....................................................

257,989

50

8,046

07

266,035

57

Ränta................................................. ........

6,449

74

78,862

07

85,311

81

Overränta...................................................

—

—

14,339

85

14,339

85

264,439

24

101,247

99

365,687

23

Lån nr 3.

Kapital ......................................................

297,697

50

9,284

53

306,982

03

Ränta.......................................................

7,442

44

91,000

01

98,442

45

Överränta...................................................

—

—

16,546

94

16,546

94

305,139

94

116,831

48

421,971

42

Summa kronor

1,485,879

67

582,767

81

2,068,646

98

Beträffande järnvägens driftresultat under åren efter 1925 lämna följande

av de jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 december 1932 tillkallade

utredningsmännen i fråga örn vissa enskilda järnvägars ekonomiska läge meddelade

uppgifter en översikt; att märka är, att i utgiftssummorna här icke inräknats

avsättning till förnyelsefond.

O

A r

Inkomster av

järnvägsrörelsen

Kronor

Utgifter för

järnvägsrörelsen

Kronor

Driftöverskott ( + )

eller driftunder- skott (—) av järn- vägsrörelsen

Kronor

1926 ............................... ..................

795,773

683,898

+ 111,875

1927 ..................................................

692,673

631,028

+ 61,645

1928 .............................................

626,277

605,229

+ 21.048

1929 ..................................................

642,910

603,260

+ 39,650

1930 ..................................................

569,135

600,097

— 30,962

1931 .................................................

599,888

577,299

+ 22,589

1932 .................................................

1 456 644

489,141

— 32,497

1 Konflikter! i pappersmasseindustrien har ogynnsamt påverkat resultatet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 166.

I skrivelse deli 3 januari 1933 hava fullmäktige i riksgäldskontoret framlagt

förslag till förnyad reglering av bolagets skuldförhållande till staten. Efter

att inledningsvis hava erinrat om vad som hittills förekommit med avseende

å bolagets statslån, lämna fullmäktige en redogörelse för de åtgärder, som fullmäktige

på grund av föreliggande förhållanden under senare år vidtagit. Härom

anföra fullmäktige i huvudsak följande:

Efter uppdrag av fullmäktiges deputerade verkställde dåvarande byråchefen

i järnvägsstyrelsen G. Englund under hösten 1930 en trafikteknisk

undersökning och avgav den 15 november samma år en

promemoria över undersökningens resultat. Englund anförde däri, bland annat,

att sedan tillkomsten av Dal—Västra Värmlands järnväg (Mellerud—Arvika)

en fortgående minskning i trafikrörelsen å Uddevalla—Lelångens järnväg

kunnat förmärkas, något som särskilt gällde de fyra nordligaste stationerna vid

banan. Ansenligen hade vid ifrågavarande järnväg liksom vid alla övriga järnvägar

nettobehållningen rönt en stor inverkan av den konkurrerande bil- och

busstrafiken, men banans sjunkande inkomster torde i hög grad vara föranledda

av tillkomsten av den genom statsanslag byggda Dal—Alstra Värmlands järnväg.

Av banans driftresultat framginge att, även örn den allra största sparsamhet

iakttagits och fortfarande iakttoges vid banan, utgifterna icke kunde

stå i sådan förhållandevis låg proportion till inkomsterna, att någon räntebetalning

kunde ifrågasättas, då banan behövde de få överskottsmedlen för underhåll

av bana, husbyggnader och rullande materiel. I promemorian föreslogos

emellertid vissa åtgärder, vilka skulle kunna leda till besparingar, dock endast

med relativt obetydliga belopp.

Sedan den av byråchefen Englund verkställda utredningen delgivits järnvägsbolaget

för yttrande, meddelade bolagets styrelse i skrivelse den

27 november 1930, att styrelsen icke hade något att erinra mot vad som däri

anförts och att styrelsen givetvis bomme att genomföra de besparingar, som

däri påvisats. Dessutom ville styrelsen meddela, att järnvägsförvaltningen vid

de i Stockholm då pågående avlöningsförhandlingarna yrkat på nedflyttning i

lägre bangrupp.

Vid föredragning av berörda skrivelse utsågo fullmäktige riksgäldssekreteraren

J. Hägglund och byråchefen S. Norrman — vilka redan i januari 1930

erhållit uppdrag att verkställa undersökning av järnvägsbolagets förvaltning

och ekonomiska ställning — att vid ifrågasatta förhandlingar me d

Uddevalla stad företräda riksgäldskontoret. Riksgäldskontorets båda

ombud upptogo i anledning därav underhandlingar med representanter för

staden och järnvägsbolaget samt avlämnade därefter en den 27 februari 1931

dagtecknad promemoria, som innehåller uppgifter örn bolagets ekonomiska ställning

ävensom en redogörelse för de förhandlingar, som ägt rum i syfte att ernå

en uppgörelse beträffande bolagets skuld till staten. Något resultat av dessa

förhandlingar hade emellertid ej kunnat vinnas. Hägglund och Norrman hade

föreslagit, att intressenter i företaget, i främsta rummet Uddevalla stad, skulle

åtaga sig borgensansvarighet för ett belopp av 400,000 kronor av bolagets

skuld. Representanterna för staden hade däremot såsom villkor för en blivande

uppgörelse påyrkat, att dess borgen skulle begränsas till 100,000 kronor. Då

denna summa ej stod i rimlig proportion vare sig till järnvägens affärsvärde

eller till det belopp, som kunde erhållas vid en eventuell realisation av dess tillhörigheter,

ansågs detta villkor å riksgäldskontorets sida vara oantagligt, i

följd varav förhandlingarna avbrötos.

I det läge, vari frågan sålunda kommit, ansågo fullmäktige sig böra inhämta

yttrande av järnvägsstyrelsen, huruvida intresse förelåge från

statens järnvägars sida att övertaga Uddevalla—Lelångens järnväg. Järnvägs
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

styrelsen avgav yttrande den 16 maj 1931 och förklarade däri, att styrelsen

visserligen vore beredd att övertaga förvaltningen av järnvägen, därest densamma

för statens räkning inköptes på exekutiv auktion, men uttalade dock

som sin uppfattning, att bättre konjunkturer med sannolikt atfoljande förbättring

av järnvägens ekonomiska läge borde avvaktas, innan riksgäldskontoret

gent emot järnvägsbolaget vidtoge åtgärder med mera vittgående konsekvenser.

Den 28’ maj 1931 uppdrogo fullmäktige åt byråchefen Norrman att verkställa

undersökning rörande transporttaxorna å Uddevalla—-Lelangens

järnväg samt därefter för fullmäktige framlägga de förslag, vartill undersökningen

kunde föranleda. I anledning härav inkom Norrman i oktober 1932

med en skriftlig redogörelse för berörda undersökning. Några förändringar av

större betydelse i de vid järnvägen tillämpade taxorna ifrågasattes ej i denna

utredning.

Sedan under sommaren 1932 nya förhandlingar inletts med Uddevalla stad

angående dess borgen vid en eventuell reglering av järnvägsbolagets skuld till

staten, hade riksgäldskontorets ombud vid förhandlingarna såsom resultat av

desamma framlagt en promemoria, innehållande utkast till uppgörelse i berörda

avseende. Detta utkast är av följande lydelse:

Kungl. Majit medgiver, att av Uddevalla—Lelangens järnvägsaktiebolags

kapital- och ränteskulder på grund av ur allmänna järnvägslanefonden beviljade

statslån må, räknat från och med den 1 juli 1933, bildas nya Ian å sammanlagt

600,000 kronor samt återstående del avskrivas, ävensom att järnvägsbolaget

skall vara befriat från erläggande av ränta för hela lånebeloppet under två år,

för 400,000 kronor under fyra år och för 200,000 kronor under 12 år.

För åtnjutande av dessa förmåner stadgar Kungl. Majit följande villkor och

bestämmelser: o 0

1. Berörda lån uppdelas på tre, vart och ett lydande a 200,000 kronor, a

vilka lån annuiteter skola till riksgäldskontoret första gången inbetalas

beträffande lån nr 1 den 30 juni 1936,

s t, d 2 » » » 1938 och

i, t, ■» 3 » » » 1946

och sedermera samma dag varje år, intill dess respektive lån blivit tillfullo

betalda.

2. Annuiteterna å berörda lån beräknas

för lån nr 1 och 2 till 5.i procent och

» x- » 3 » 0.4

av vilka annuiteter först gottgöres ränta efter 41/* procent å ogulden kapitalskuld

och återstoden utgör avbetalning därå.

3. Därest till betalning förfallet annuitetsbelopp icke erlägges i föreskriven

ordning, skall bolaget därå gälda 5 procents ränta, intill dess samma belopp

behörigen inbetalts.

4. Till säkerhet för de nya lånen skall bolaget till riksgäldskontoret avlämna

dels inteckningar i bolagets järnväg, med förmånsrätt näst efter en med

första förmånsrätt gällande inteckning a 100,000 kronor jämte ränta, ö\er

vilken inteckning bolaget må äga självt förfoga, dels och borgen av beskaffenhet

att kunna godkännas av fullmäktige i riksgäldskontoret.

5. Svenska staten är berättigad inlösa bolagets järnväg för en summa av

600,000 kronor, ökad med de belopp, som framdeles kunna komma att bindas i

järnvägens fasta anläggningar och rullande materiel, men minskad med behöriga

avdrag på grund av slitning och annan teknisk värdeminskning, dock att

bolaget skall vara berättigat kräva, att järnvägen inlöses efter dess affärsvärde.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majds proposition nr 166.

Detta skall i så fall beräknas till ett belopp, svarande mot

dels tjugu gånger medeltalet per år av den nettoinkomst, som järnvägsdriften

å banan under den tioårsperiod, som närmast föregått det räkenskapsår,

under vilket yrkande om inlösen framställts, lämnat för de räkenskapsår, som

kvarstå, sedan de två i avseende å nettoinkomsten bästa och de två i samma

avseende sämsta åren i perioden frånräknats,

dels ock på senaste fem räkenskapsår jämte löpande år kommande kostnad

för nyanläggningar och nyanskaffningar, som öka järnvägens anläggningsvärde

och som icke hunnit bidraga till större ökning av nettoinkomsten under

nyss nämnda tid.

Med nettoinkomst förstås härvid driftöverskott av bolagets egen järnvägsrörelse,

minskad med avsättning till förnyelsefond, vare sig densamma i bokföringen

utförts eller förts inom linjen, allt enligt av Kungl. Majit föreskriven

bokföring.

Med avseende å detta utkast och däri av fortsatta underhandlingar föranledda

ändringar anföra fullmäktige i riksgäldskontoret i fortsättningen av sin

skrivelse:

Att annuitetslikviden å lånet lir 3 skulle taga sin början först år 1946 berodde

därpå, att järnvägsbolagets förut omförmälda lån hos Enskilda järnvägarnas

pensionskassa bleve slutbetalt under år 1945.

Ri ksgäl ds full mäktige funno ej anledning till erinran mot det i utkastet innefattade

förslaget. Däremot ansågo stadsfullmäktige i Uddevalla sig ej kunna

antaga förslaget oförändrat, och i anledning därav anordnades den 20 november

1932 ett sammanträde i riksgäldskontoret, vari deltogo riksgäldsfullmäktiges

deputerade samt representanter för järnvägsstyrelsen, Uddevalla stad och järnvägsbolaget.

Då därvid från stadens sida framhölls, att ingen utsikt förefunnes

för att stadsfullmäktige skulle åtaga sig garanti för större belopp än 400,000

kronor, funno sig fullmäktiges deputerade efter långvariga överläggningar nödsakade

att frångå kravet på stadens borgen för det tredje lånet å 200,000

kronor.

Ytterligare medgivanden hava sedermera måst göras å riksgäldskontorets

sida. På hemställan av stadens representanter hava nämligen deputerade ansett

sig kunna tillstyrka, att tidpunkten för annuitetslikvidernas påbörjande skulle,

vad beträffar samtliga lånen, framflyttas två år och att annuiteterna å lånen

sålunda skulle erläggas första gången den 30 juni 1938, 1940 respektive 1948.

Deputerade ansågo berörda eftergift kunna försvaras med det alltmer försämrade

läget för järnvägarna i allmänhet och de till följd därav alltmer minskade

utsikterna för staten att, om uppgörelse ej komme till stånd, för framtiden erhålla

några inbetalningar från järnvägsbolaget.

Ärendet behandlades den 29 november 1932 av stadsfullmäktige i Uddevalla,

vilka då beslöto antaga berörda förslag, sådant detsamma förelåg efter

vidtagandet av nyssnämnda jämkningar. Vid beslutet fästades dock ytterligare

villkor, innebärande dels att, därest staten komme att begagna sig av

rätten till inlösen av järnvägen, staten därvid skulle taga all den hänsyn, som

vore möjlig, till den hos järnvägen vid sådan tidpunkt anställda personalen,

dels ock att sådana anordningar vore träffade, att staden vore tillförsäkrad ett

avgörande inflytande i järnvägsbolaget. Slutligen uppställdes såsom villkor

för stadens åtaganden, att Kungl. Majit beviljade staden rätt att teckna borgen

såväl för de två statslånen å tillsammans 400,000 kronor som ock för ett kassaförlagslån

å 100,000 kronor, som eventuellt komme att upptagas mot säkerhet

av botteninteckning i järnvägen å samma belopp.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj: ts proposition nr 166.

Riksgäldsfullmäktige meddela härefter, att Uddevalla—Lelångens järnvägsaktiebolag

i en till Kungl. Majit ställd, till riksgäldskontoret ingiven skrivelse

den 27 december 1932 anhållit, att bolagets kapital- och ränteskuld på grund

av ifrågavarande statslån måtte nedskrivas i enlighet med vad här i det föregående

angivits.

Med överlämnande av denna ansökning anföra riksgäldsfullmäktige i fortsättningen

följande:

De utredningar, som på föranstaltande av fullmäktige blivit verkställda, utvisa,

att Uddevalla—Lelångens järnvägsaktiebolags ekonomiska ställning under

de senare åren alltmer försämrats. Driftöverskottet, som år 1926 utgjorde

111,875 kronor 75 öre, har år 1931 nedgått till 22,588 kronor 39 öre, under det

att driftkostnaderna ej hava kunnat nedbringas i en mot inkomstminskningen

svarande grad. Orsakerna till detta ogynnsamma förhållande äro givetvis flera

och av olika art. Liksom de allra flesta av landets enskilda järnvägar lider

denna järnväg under trycket av den alltmer tilltagande konkurrensen från

motortrafiken. En annan orsak till det försämrade driftresultatet har^ varit,

att en ej ringa trafik under de senare åren avletts från Uddevalla—Lelångens

till Dal—Västra Värmlands järnväg. Sistnämnda bana har till största delen

byggts med statsmedel, och staten har alltså genom sina egna åtgärder indirekt

bidragit till att Uddevalla—Lelångens järnvägsaktiebolags ekonomi försvagats.

_ Under tiden efter 1925 års skuldreglering har bolagets skuldbörda år för

år stigit. Ökningen faller nästan helt och hållet på skulden för statslånen;

denna utgjorde nämligen den 31 december 1926 1,577,820 kronor 42 öre och

samma dag år 1931 1,930,910 kronor 37 öre. Bolagets enskilda gäld utvisar

däremot endast en mindre ökning. Densamma uppgick nämligen vid nyssnämnda

tidpunkter till 359,203 kronor 50 öre respektive 368,687 kronor 79 öre.

Beaktas bör, att järnvägsstyrelsens i det föregående omnämnda yttrande avgivits

under den förutsättningen, att någon för staten förmånligare reglering

av bolagets skuld än den då erbjudna — med borgen av Uddevalla stad för

endast 100,000 kronor — icke kunde åvägabringas. Härjämte vilja fullmäktige

erinra, att under senare år ett stort antal skuldregleringar beträffande järnvägslån.

innebärande betydande förluster för staten, blivit genomförda, och att

.staten därigenom möjliggjort respektive järnvägars kvarblivande under enskild

förvaltning. . • .

Det nu framlagda regleringsförslaget, sådant det föreligger efter^ däri vidtagna

jämkningar, innebär visserligen långt gående medgivanden från statens

sida. Av det sammanräknade skuldbeloppet, vilket kommer att den 30 juni

1933 uppgå till 2,068,646 kronor 98 öre, skulle 1,468,646 kronor 98 öre helt

och hållet avskrivas. Därtill kommer, att skyldigheten att förränta och amortera

de tre nybildade lånen skulle inträda först efter förloppet av respektive

fyra. sex och fjorton år. Fullmäktige anse sig det oaktat böra tillstyrka, att

förslaget lägges till grund för en uppgörelse mellan staten och järnvägsbolaget.

Därest så sker, kan staten påräkna att efter ett antal år åtminstone erhålla

någon avkastning å sitt i järnvägen nedlagda kapital, vilket eljest i betraktande

av det alltmer försämrade läget för järnvägarna i allmänhet måste betraktas såsom

synnerligen ovisst. Erinras må ock örn de uppoffringar, Uddevalla stad

gjort för ifrågavarande järnväg. För dess anläggning har staden tecknat aktier

i järnvägsbolaget å 400,000 kronor och sedermera iklätt sig borgensansvar för

det förut omförmälda, av bolaget hos Enskilda järnvägarnas pensionskassa upptagna

lånet å 250,000 kronor. Enligt järnvägsbolagets styrelseberättelse för

år 1931 häftade bolaget vid nämnda års slut i skuld till Uddevalla stadskassa

med ett belopp av 61,037 kronor 69 öre, och uteslutet är ej, att staden fram
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 166.

deles mäste tillhandahålla bolaget erforderliga medel för trafikens uppehållare.

Dessutom har staden nu senast förklarat sig villig att ingå borgen för

två av de nya statslånen å sammanlagt 400,000 kronor. — Vid tre tidigare

skuldregleringar (Klintehamn—Koma, Eksjö—Österbymo och Norrköping—

Söderköping—Vikbolandets järnvägsaktiebolag) hava även vissa landskommuner,

vilka nämnda bolags järnvägar beröra, deltagit i garantin för de nedskrivna

statslånen. En hänvändelse till de landskommuner, vilka äro belägna

inom nu ifrågavarande järnvägs trafikområde, att de jämte staden Uddevalla

skulle deltaga i garantin för järnvägsbolagets skuld till staten, har på förhand

ansetts icke komma att leda till något resultat, och staden har ensam måst bära

borgensansvaret för berörda skuld.

Med avseende å villkoren för låneregleringen anföra riksgäldsfullmäktige

vidare:

I gällande föreskrifter angående utlåning från allmänna järnvägslånefonden

stadgas, att staten skall till säkerhet för sin fordrans utbekommande erhålla inteckning

med förmånsrätt framför varje annan fordran i den järnväg, för vars

anläggning statslån beviljats. Det nu föreliggande förslaget innebär en avvikelse

från berörda regel, i det att staten för de genom skuldregleringen uppkommande

lånen skulle erhålla inteckning med förmånsrätt närmast efter en inteckning

å lp0,000 kronor, över vilken järnvägsbolaget skulle äga att självt förfoga

för erhållande av erforderligt kassaförlag. I avseende härå vilja fullmäktige

erinra, att liknande anordningar träffats i samband med ett flertal av de

under senare tid jämlikt riksdagens medgivande verkställda regleringarna av

järnvägslån, utlämnade av riksgäldskontoret.

Beträffande villkoren för en eventuell statsinlösen av Uddevalla—Lelångens

järnväg har någon meningsskiljaktighet ej varit rådande mellan riksgäldskontoret

och Uddevalla stads förhandlingsdelegerade. Då de nya bestämmelserna

innebära en i jämförelse med tidigare gällande stadganden avsevärd fördel för

staten, hava fullmäktige ej heller funnit något att erinra mot förslaget i detta

avseende.

I samband^ med beslutet örn borgen'' för 400,000 kronor av den efter regleringen

kvarstående skulden för järnvägsbolagets statslån hava stadsfullmäktige

i Uddevala förklarat sig förutsätta, att stadens drätselkammare vid den kommande

slutliga uppgörelsen med riksgäldskontoret påyrkade, att staten, vid ett

eventuellt begagnande av sin rätt till inlösen av järnvägen, toge all den hänsyn,

som vore möjlig, till den hos järnvägen vid sådan tidpunkt anställda personalen.

Vad beträffar denna fråga, som av stadens delegerade framförts vid

förhandlingarna med riksgäldskontoret, har från riksgäldskontorets sida givetvis

ej kunnat göras någon utfästelse utan endast uttalats, att personalens intressen

vid ett eventuellt förstatligande av järnvägen säkerligen komme att vederbörligen

beaktas.

Uddevalla stad har slutligen för sitt borgensåtagande uppställt såsom villkor,

att. staden vöre tillförsäkrad ett avgörande inflytande i Uddevalla-—Lelångens

järnvägsaktiebolag. Enligt vad stadens drätselkammare upplyst i sitt

till stadsfullmäktige avgivna memorial av den 4 november 1932, skulle för ernående

av detta syfte erfordras såväl viss ändring i bolagsordningen som jämväl

en kompletterande anordning i form av viss sammanslutning mellan aktieägare,

och hade drätselkammaren funnit, att goda utsikter förefunnes för

genomförandet av dessa åtgärder. Körande detta villkor anse sig riksgäldsfullmäktige

endast böra framhålla angelägenheten av att de ifrågasatta åtgärderna

vidtagas utan onödigt dröjsmål.

Med åberopande av det anförda hemställa fullmäktige, att Kungl. Majit

måtte till riksdagen avlåta proposition om reglering av Uddevalla—Lelångens

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majus proposition nr 166.

järnvägsaktiebolags skuld till staten enligt de grunder, som preliminärt avtalats

mellan fullmäktiges deputerade, järnvägsbolaget och Uddevalla stad.

Väg- och vattenby g gnadsst grelsen bar i utlåtande den 30 januari 1933 tillstyrkt

det av fullmäktige i riksgäldskontoret sålunda framställda förslaget.

I utlåtande den 22 februari 1933 hava utredningsmännen i fråga örn vissa

enskilda järnvägars ekonomiska läge till en början beträffande innebörden av det

i ärendet framlagda förslaget anfört följande:

Utredningsmännen hava givetvis icke kunnat undgå att starkt uppmärksamma

de för staten betydande ekonomiska uppoffringar och i avseende på

säkerheten för de nya lånen hårda villkor, som innefattas i den mellan riksgäldskontoret

å ena sidan samt Uddevalla stad och järnvägsaktiebolaget å andra

sidan träffade preliminära överenskommelsen.

Enligt det vid Uddevalla stadsfullmäktiges förhandlingar den 29 november

1932 antagna förslaget, sådant det förelåg efter jämkningar i riksgäldskontorets

utkast till uppgörelse av den 20 juli 1932, innebärande ytterligare förskjutning

framåt i tiden med avseende å amorterings- och f örräntningsterminer för såväl

de båda reverslånen å vartdera 200,000 kronor som inteckningslånet å 200,000

kronor, skulle i realiteten den träffade överenskommelsen om reglering och avskrivning

av Uddevalla—Lelångens järnvägsaktiebolags skuld till allmänna

järnvägslånefonden innebära

att staten av sin fordran per den 30 juni 1933, 2,068,647 kronor, måste avskriva

ett belopp av 1,468,647 kronor, samt

att vidare genom framskjutandet av förräntningsterminerna skulle efterskänkas,

med en räntesats av 4.5 procent:

Kronor.

ränta å 200,000 kronor under fyra år med...................... 36,000

» » 200,000 kronor under sex år med ...................... 54,000

» » 200,000 kronor under fjorton år med .................... 126,000

Ifråga örn säkerheten för de nya lånen innefatta bestämmelserna, att statens

inteckningar i bolagets järnväg hava förmånsrätt först näst efter en ny med

bästa förmånsrätt införd inteckning å 100,000 kronor med underborgen av

Uddevalla stad, över vilken bolaget skulle äga att förfoga. Den av Uddevalla

stad tecknade borgen avser vidare endast två av de tre inteckningarna å 200,000

kronor. Staten skulle sålunda erhålla en med 100,000 kronor försvagad förmånsrätt

för kvarvarande inteckningar å 600,000 kronor, men av dessa statens

nya inteckningar skulle de två första å sammanlagt 400,000 kronor förstärkas

genom borgen av Uddevalla stad, varemot för återstående 200,000 kronor icke

vunnits någon dylik tilläggssäkerhet.

Sagda nya botteninteckning å 100,000 kronor, över vilken bolaget skulle äga

att förfoga, är enligt vad som anges i handlingarna avsedd att •—• med^ underborgen

av Uddevalla stad — användas för erhållande av kassaförlagslån. Utredningsmännen

hava icke kunnat få några preciserade uppgifter örn innebörden

av denna punkt i den preliminära överenskommelsen men anse sig icke

böra motsätta sig densamma med hänsyn till hela frågans avancerade läge. Det

synes dock utredningsmännen påkallat att tillse, att den på detta sätt möjlig‘

gjorda krediten av bolaget utnyttjas för sådana angelägna förbättringar av

järnvägens tekniska utrustning, vilka äro ägnade att förbilliga dess driftskostnader.

Utredningsmännen framhålla vidare, att det under den långa mellantid, som

enligt överenskommelsen skulle förflyta, innan några annuitoter å statens redu
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 166.

cerade fordringar skulle komma att utgå, syntes vara erforderligt att tillse, att

statens rätt bleve behörigen tillvaratagen. En sådan tillsyn syntes lämpligen

böra utövas av kronans ombud i järnvägsbolagets styrelse. Ombudets uppgift

i detta hänseende kunde eventuellt föranleda ett tillägg i instruktionen för

honom.

Utredningsmännen hava även undersökt förutsättningarna för järnvägsföretagets

rekonstruktion med hänsyn till dess beräkneliga avkastning i förhållande

till driftkostnaderna. De hava därvid kommit till det resultatet, att trafiken

å järnvägen under nuvarande tryckta konjunkturer, med den trafikapparat

varöver den för närvarande förfogade, icke kunde antagas giva en sådan

inkomst, som täckte nuvarande driftkostnader och lagstadga d avsättning; detta

resultat framginge närmare av de utav utredningsmännen lämnade uppgifterna

rörande driftresultatet vid järnvägen, av mig här förut återgivna.

I anslutning härtill anföra utredningsmännen vidare:

En ytterligare nedskärning av driftkostnaderna utöver den, som redan

genomförts, synes under nämnda förhållanden erforderlig, och utredningsmännen

skola längre fram återkomma till denna sak. Beträffande rekonstruktionsfrågan

i dess helhet hava utredningsmännen kommit till den uppfattningen,

att även örn järnvägen efter nyss antydda ytterligare nedskärning av driftkostnaderna

och vid en vändning till det bättre av konjunkturen skulle komma att

åter lämna ett driftöverskott, detta dock icke torde kunna förväntas bliva av

den storlek, att det skulle medgiva förräntning och amortering ens av den

prioriterade låneskuld, vilken nu belastar företaget, samt att staten sålunda

icke lärer hava möjlighet att utfå sin nuvarande fordran. Såsom framhållits i

verkställda undersökningar angående Uddevalla—Lelångens järnvägs ekonomi

har nämligen denna järnväg efter tillkomsten av Dal—Västra Värmlands järnväg

förlorat mycket betydande trafikmängder från det trafikområde, som för

densamma tidigare varit det viktigaste och mest inkomstgivande, och denna

avledning från dess trafik torde, så vitt nu kan bedömas, i huvudsak vara att

anse som definitiv. En återgång till de gynnsammare driftsbetingelser, som

förut funnits, kan alltså näppeligen vara att förvänta. Å andra sidan synes det

uppenbart, att järnvägen även efter ifrågavarande minskning av trafikstocken

från viss del av det ursprungliga trafikområdet dock alltjämt har ett så betydande

uppland och för detta är av så stor vikt, att dess bibehållande synes

vara synnerligen önskvärt. Under sådana förhållanden hava utredningsmännen

funnit övervägande skäl tala för en rekonstruktion även med så stora eftergifter

av statens fordran som de nu föreslagna.

Emellertid hava utredningsmännen icke kunnat undgå att uppmärksamma,

att enligt den föreliggande överenskommelsen statens prioriterade fordran med

bästa förmånsrätt till förut angivna belopp av -— inklusive ränta — 1,468,647

kronor nedskrives på relaterat sätt, medan skulder till borgenärer, vilka hava

sämre förmånsrätt, icke beröras, och även aktiekapitalet bibehålies vid oförändrat

nominellt belopp. Vid rekonstruktioner av affärsföretag i allmänhet

torde ett sådant tillvägagångssätt sällan örn ens någonsin förekomma. Det torde

vara ett städse iakttaget villkor, att, när förmånstagare med bättre rätt avskriva

sina fordringar, en icke blott lika stor utan större uppoffring göres för1

efterliggande skulder och i all synnerhet att nedskärning företages av aktiekapitalet.

Ett rekonstruerat företag kan nämligen tänkas komma att framdeles

lämna sådant driftöverskott, att detsamma räcker till någon förräntning

av sistnämnda slags skulder och aktiekapitalet.

I nu förevarande rekonstruktionsfall har måhända vad här anförts ett mera

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

Ii

teoretiskt intresse, alldenstund Uddevalla—Lelångens järnvägsaktiebolag knappast

kan tänkas komma att lämna förräntning å aktiekapitalet. Utredningsmännen

hava emellertid velat fästa uppmärksamheten på förhållandet, för den

händelse rekonstruktionsförslag av denna typ framdeles skulle komma inför

Kungl. Maj:ts prövning. ,, „ „ ,, ,.

I detta sammanhang bör också den förut antydda fragan örn ytterligare nedskärning

av järnvägens driftkostnader upptagas. Utredningsmännen vilja framhålla,

att när en nedskärning av statens prioriterade fordran i ett järnvägsföretag

befinnes nödvändig, det måste anses vara av alldeles särskild vikt att

åstadkomma största möjliga säkerhet för att järnvägsföretagets drift ordnas pa

sådant sätt, att kostnaderna nedbringas så långt som det överhuvud taget later

sig göra utan att äventyra företagets kapacitet. Beträffande Uddevalla—

Lelångens järnväg har en utredning i detta hänseende visserligen verkställts

år 1930 Sedan dess har dock järnvägens trafik avsevärt nedgått, och även örn

för dess förhållanden betydande besparingar kunnat åvägabringas, äro ännu ej

alla besparingsmöjligheter utnyttjade. Utredningsmännen hava särskilt fäst sig

vid att järnvägen ännu ej trätt i fullständig förvaltningsfusion med Uddevalla—

Vänersborg—Herrljunga järnväg, ehuru gynnsamma betingelser härför synas

föieligga genom det förhållande, att sistnämnda järnvägs förvaltning är lörlagd

i samma stad och byggnad som Uddevalla—Lelångens järnvägs förvaltning,

varförutom de båda järnvägarna numera praktiskt taget hava samma ägare.

Sånär som på trafikchef och kontrollkontor hava emellertid båda järnvägarna

sin särskilda förvaltning. Vid en fullständigt genomförd förvaltningsfusion av

de båda järnvägsföretagen finnas för deras förhallanden icke oväsentliga penningbelopp

att spara. Utredningsmännen hava sig bekant, att en överenskommelse

i denna riktning också varit å bane.

Utredningsmännen hava vidare ägnat särskild uppmärksamhet at stationsförhållandena

i Uddevalla och anföra härom:

Det synes utredningsmännen, att kostnaderna för Uddevalla—Lelångens

järnvägs stationsskötsel i Uddevalla äro höga. De hava utgjort 36,000 kronor

per år, men hava på grund av trafikens minskning år 1932 nedgått till cirka

25,000 kronor. .. ...

Utredningsmännen hava därför ägnat samtliga Uddevalla berörande järnvägars

stationskostnader därstädes en undersökning.

I Uddevalla finnas för närvarande två skilda, fullständiga stationer, nämligen

dels Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga järnvägs station, där Uddevalla—Lelångens

järnväg ansluter, dels också statens järnvägars station, som

även i viss omfattning nyttjas av Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga järnväg.

Kunde stationsarbetet koncentreras, bör ett förbilligande av kostnaderna ovillkorligen

inträda. En framtida koncentrering bör givetvis ske till statens järnvägars

station, där redan nu ett gemensamhetsförhållande mellan de båda normalspåriga

banorna består. Utredningsmännen anse att koncentrationen bör

genomföras på sådant sätt, att Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga järnvägs

person- och godstrafik överflyttas till statens järnvägars station dock att

vagnslastgods må kunna lastas och lossas vid Uddevalla—Vänersborg Herrljunga

järnvägs nuvarande bangårdsområde. Någon förändring av vagnlastgodstrafiken

i hamnen förutsättes sålunda icke.

Fördelaktigt vore det givetvis, om även Uddevalla—Lelångens järnväg

kunde anslutas till statens järnvägars station i Uddevalla. På grund av terrängförhållandena

kan detta ej ske utan en relativt dyr omläggning av den smalspåriga

järnvägens ingångslinje. Vid trafikering av en sådan linje uppkommer

dessutom högre driftkostnader för järnvägen än vid trafikeringen av den nuvarande

sträck ni ligell lill Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga järnvägs station.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

Därest emellertid kostnaderna för förräntning av det nya anläggningskapitalet

ävensom för järnvägens ökade driftkostnader i anledning av den nya linjen tillsammans

med förvaltningsbidraget för järnvägens skötsel å statens järnvägars

station kunna uppgå till mindre belopp, än vad som betingas av Uddevalla—

Lelångens järnvägs skötsel å en egen station vid eller i närheten av banans nuvarande

slutpunkt vid Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga järnvägs station,

bör givetvis ett inledande till statens järnvägars station äga rum jämväl av den

smalspåriga banan. Utredningsmännen betvivla emellertid att dessa gynnsamma-

kostnadsbetingelser föreligga. Verkställda utredningar hava nämligen

givit vid handen, att därest Uddevalla—Lelångens järnväg hade egen stationsrörelse

i Uddevalla, kostnaderna för en sådan, inklusive underhåll av anläggningarna,

icke behövde uppgå till mera än 17,900 kronor per år eller eirka 7,000

kronor mindre än den avgift, som för närvarande erlägges till Uddevalla—

Vänersborg—Herrljunga järnväg för den gemensamma stationen.

Under sådana förhållanden hava utredningsmännen ansett lämpligast att

stationsförliållandena i Uddevalla ordnas på sådant sätt, att Uddevalla—

Vänersborg—Herrljunga järnvägs stationsarbete vid dess egen station överflyttas

till statens järnvägars station och att för Uddevalla—Lelångens järnväg

en självständig, efter dess ringa trafik avpassad station inrättas vid eller i

närheten av järnvägens nuvarande slutpunkt.

Vad beträffar kostnaderna för det blivande stationsarbetet vid statens järnvägars

station hava utredningsmännen beräknat, att en årlig kostnadsbesparing

för de båda normalspåriga järnvägarna därigenom skulle uppstå med ett belopp

av 49,000 kronor. Som nyss nämnts skulle för den smalspåriga järnvägen

uppstå en besparing av 7,000 kronor, varför för samtliga i Uddevalla inlöpande

järnvägar skulle uppstå en besparing av 56,000 kronor per år vid ett genomförande

av utredningsmännens förslag.

Närmare redogörelse för dessa förhållanden och siffror återfinnas i en vid

utlåtandet fogad promemoria.

För att i alla avseenden tillvarataga de järnvägsekonomiska intressena framhålla

utredningsmännen önskvärdheten av att Kungl. Maj :t låter vidtaga lämpliga

åtgärder för att de av utredningsmännen sålunda framförda synpunkterna

måtte vinna beaktande av berörda järnvägsföretag.

Beträffande fusionsmöjligheterna yttra utredningsmännen slutligen:

Till vad nu anförts vilja utredningsmännen även tillägga, att när som i

förevarande fall avsevärda uppoffringar av statsmakterna göras för att underlätta

de mera lokalt betonade, mindre järnvägsföretagens ekonomi, möjlighet

samtidigt bör beredas för att fusionera sådana järnvägar med angränsande

större järnvägsenheter. Utredningsmännen äro nämligen livligt övertygade örn

att en av förutsättningarna för de svenska järnvägarnas fortsatta livsduglighet

är att de mindre järnvägarna inordnas i större järnvägsgrupper. Den smalspåriga

järnvägen Uddevalla—Delängen är emellertid i förhållande till sina

normalspåriga grannar ett isolerat järnvägsföretag. Järnvägens rullande

materiel kan ej utnyttjas gemensamt med angränsande järnvägar. I detta fall

skulle det sålunda bliva fråga örn den förvaltningsfusion med Uddevalla—

Vänersborg—Herrljunga järnväg, som förut berörts. Vid sådant förhållande

anse sig utredningsmännen kunna avstå från krav på särskilda villkor för möjliggörande

av fusionsåtgärder. Utredningsmännen förutsätta nämligen, att förvaltningsfusion

med Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga järnväg kommer till

stånd, utan att villkor i detta fall av Kungl. Majit behöver föreskrivas.

Sammanfattningsvis framhålles, hurusom vad sålunda anförts gåve vid handen,

att utredningsmännen vid sin prövning av förevarande ärende icke kunnat

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

undgå att känna en viss tvekan inför de ekonomiska uppoffringar, som staten

enligt det remitterade förslaget till uppgörelse med Uddevalla—Lelångens järnväg

måste vidkännas, samt i åtskilliga punkter funnit sig böra framföra önskemål

örn sättet för rekonstruktionens fullföljande. Utredningsmännen hade emellertid

med hänsyn till det läge, vari frågan befunne sig, ansett sig böra tillstyrka

förslaget, sådant det förelåge. Nyssnämnda önskemål borde, såsom utredningsmännen

framhållit, kunna vinna vederbörligt beaktande, utan att någon ändring

i de preliminärt avtalade villkoren för överenskommelsen behövde vidtagas.

Här torde tillika få meddelas följande från bolaget införskaffade provisoriska

balansräkning per den 31 december 1932:

Tillgångar:

Bana och byggnader.........

Bullande materielen .........

Inventarier........................

Hjälp anläggningar ............

Automob ilona nibussar..........

Gårdar och fastigheter.....

Andelar i Uddevalla stuveri
förening.

.......................

Aktier i A.-B. Smålägenheter

............................

Aktier i Uddevalla Trafik

A.-B..........................

Enskilda J ärnv. Garantifond

..............................

2,838,246: 20

863,748: 24

154,659: 41

7,500: — 3,864,153:85

9,917:27

............ 9oo:-

1: —

1: —

1: —

1:- 4:-

Rörelsemedel:

Kassa ..............................

Bankräkningar..................

Fordran å egna stationer...

» av främmande järnvägar

för gemensamt begagnade

stationer .........

Diverse räkningshavare......

Förråd........

Underskott:

Balanserat från föregående

år.....................

För räkenskapsåret

4: 37

9:34

2,378: 01

652: 31

1,977: 44

35,531:83 40,553: 30

135,154: 35

136,485: 47 271,639: 82

Summa kronor 4,187,168: 24

Skulder:

Statslån nr 1 ................... 1,252,897:24

„ „ 2 356,847:52

.. » 3 ................... 411,771:16 2.021,515: 92

Reverslån av Ensk. Järnvägarnes Pen
-

sionskassa .......................................

Svävande skulder:

Växlar....................... 27,580:39

Skulder till främmande järnvägar

för gemensamt begagnade

stationer ......... 15,489:

Skulder till främmande järnvägar

för samtrafik m. m. 58,385: 56

Diverse räkningshavare...... 19,894: 05

Uddevalla stadskassa......... 81,377: 37

Aktiekapitalet ....................................

Fömyelsefond:

Bana och byggnader......... 200,716:15

Rullande materielen ......... 268,593: 30

Inventarier ...................... 55,289:14

Automobilomnibussarna ..._2,805: 60

184,721: 76

202,726:37

1,250,800: —

527,404:19

Summa kronor 4,187,168:24

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Uddevalla—Lelångens järnvägs- Departementsaktiebolag

efter den år 1925 vidtagna regleringen av bolagets statslån — vilken

reglering dock icke innebar någon avskrivning av statens fordran — endast

under de första åren, och ej heller då till fullo, kunnat verkställa inbetalning

av föreskrivna annuiteter. Efter år 1927 har någon inbetalning icke ägt rum.

På grund härav beräknas bolagets skuld till staten hava den 30 juni 1933

stigit till 2,068,646 kronor 98 öre. I detta belopp ingår förfallen skuld med

582,767 kronor 31 öre, fördelat i runda tal med 82,000 kronor på kapital,

422,000 kronor på ränta samt 78,000 kronor på överränta. Orsakerna till denna

försämrade ställning synas vara att finna i verkningarna av bilkonkurrensen

och rådande depression samt därjämte i trafikavledning till annan järnväg. Mot

järnvägsföretagets skötsel synes icke vara något att anmärka. Avsevärda be
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 166.

skärningar av driftutgifterna hava genomförts. Det förefaller av utredningen

uppenbart, att järnvägen icke ens under gynnsammare konjunkturer kommer

att förmå bära de nuvarande annuiteterna å statslånen, tillhopa något över

84,000 kronor, helst örn erforderlig avsättning till förnyelsefond tages i beräkning.

Antagligt synes ock att, därest en lånereglering icke kommer till stånd,

bolagets försvagade ställning skall än ytterligare minska utsikterna för staten

att återfå någon del av det i järnvägen investerade lånekapitalet.

Yad sålunda och eljest i ärendet framkommit synes giva vid handen, att i

det läge, vari bolaget befinner sig, och med hänsyn till de berörda orternas

behov av järnvägens bibehållande staten lärer till tryggande av den fortsatta

driften å järnvägen nödgas nu träda emellan genom att medgiva erforderlig

lindring i betalningsskyldigheten för statslånen.

Med anledning av järnvägens efter hand allt mer försämrade läge hava sedan

en tid tillbaka underhandlingar förts mellan representanter för fullmäktige i

riksgäldskontoret samt för järnvägsbolaget och Uddevalla stad. Dessa underhandlingar

resulterade till en början i det preliminära förslag, som jag förut

återgivit, varefter fortsatta förhandlingar medförde vissa ändringar i förslaget,

för vilka riksgäldsfullmäktige i sin skrivelse redogjort. Förslaget, sådant det i

slutgiltigt skick föreligger, innebär i korthet följande. Statsverkets fordran den

30 nästkommande juni nedskrives till 600,000 kronor, vilket belopp fördelas på

tre lån, vart och ett å 200,000 kronor med 4.5 procents ränta. För två lån, nr 1

och 2, skulle Uddevalla stad enligt åtagande teckna borgen. För samtliga tre

nya lån skulle i övrigt säkerhet ställas med inteckningar i järnvägen med förmånsrätt

näst efter en inteckning å 100,000 kronor, vilken bolaget skulle få

disponera. Annuiteten skulle bestämmas för lånen nr 1 och 2 till 5.i procent

samt för lånet nr 3 till 5.4 procent. Annuitetsbetalningen skulle taga sin början

den 30 juni 1938 för lån nr 1, den 30 juni 1940 för lån nr 2 och samma dag

år 1948 för lån nr 3. Slutligen föreslås bestämmelser örn rätt för staten att inlösa

järnvägen till ett belopp av 600,000 kronor med tillägg av framtida investeringar

i järnvägens fasta anläggningar och rullande materiel men med avdrag

för slitning och annan teknisk värdeminskning, dock att bolaget skulle

vara berättigat kräva inlösningsbeloppets bestämmande efter järnvägens på

visst sätt beräknade affärsvärde.

Ett genomförande av detta förslag skulle i fråga örn annuitetsbeloppens

storlek innebära, att järnvägsföretaget skulle belastas med en inbetalning från

och med år 1938 av 10,200 kronor, från och med år 1940 av 20,400 kronor

samt från och med år 1948 av 31,200 kronor, alltså en betydande nedsättning

i förhållande till det nuvarande annuitetsbeloppet av något över 84,000 kronor.

Det sålunda framlagda förslaget har tillstyrkts av fullmäktige i riksgäldskontoret

samt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och, om än med viss tvekan,

av de jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 december 1932 för järnvägsekonomiska

frågor särskilt tillkallade utredningsmännen.

Givetvis kantsöm utredningsmännen betonat, ifrågasättas, huruvida i första

hand staten, som för större delen av sin fordran innehar säkerhet med bästa

förmånsrätt i järnvägen, bör för järnvägsföretagets konsolidering verkställa så

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majus proposition nr 166.

betydande avskrivningar, som förslaget innebär. Å andra sidan bör emellertid

icke frånses, att staten är den ojämförligt störste fordringsägaren och att en

nedskrivning av övriga fordringar icke lärer kunna bliva av sådan storleksordning

eller betydelse i övrigt, att den nämnvärt bomme att bidraga till stabilisering

av företagets ekonomiska ställning. Ytterligare torde böra uppmärksammas,

att Uddevalla stad, som är en av de större ekonomiska intressenterna

i företaget och som på grund jämväl av ingångna borgensförbindelser

huvudsakligen skulle drabbas av en dylik nedskrivning, så till vida deltager i

rekonstruktionen, att staden, förutom redan tecknad borgen för lånet hos de

enskilda järnvägarnas pensionskassa, skulle ikläda sig borgensansvar för två

av de nya statslånen samt för det lån, som bolaget skulle upptaga mot säkerhet

av botteninteckningen å 100,000 kronor.

Vad beträffar den föreslagna förräntningen och amorteringen av de nya

statslånen är visserligen den annuitetsfria tiden för de olika lånen påfallande

lång. Då emellertid såsom handlingarna utvisa och ytterligare bekräftats

någon möjlighet till jämkning på denna punkt icke lärer förefinnas, har jag

ansett med statens fördel mest förenligt, att de därutinnan föreslagna villkoren

godtagas. På sätt förenämnda utredningsmän ifrågasatt, torde det böra ankomma

på kronans ombud i bolagets styrelse att ägna särskild tillsyn däråt,

att i skilda hänseenden statens intressen under ifrågavarande tidrymd bliva

vederbörligen beaktade, alltså även i vad angår tillvaratagandet av de besparingsmöjligheter,

som enligt vad utredningsmännen framhållit fortfarande äro

tillfinnandes. Jag vill nämna, att jag från drätselkammaren i Uddevalla mottagit

det meddelandet, att kammaren är beredd att medverka till åtgärder för

undersökning rörande de ytterligare besparingar, som kunna åvägabringas i

järnvägsföretagets omkostnader, bland annat genom förvaltningsfusion med

Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga järnväg, ävensom rörande koncentration

av stationsarbetet i Uddevalla. Det synes därför vara grundad anledning att

antaga, att anstalter skola kunna träffas, varigenom järnvägens omkostnader

bliva icke oväsentligt minskade.

Ej heller har jag funnit anledning framställa erinran mot förslaget, att

bolaget skulle äga disponera inteckning med bästa förmånsrätt i järnvägen till

belopp av 100,000 kronor jämte ränta. Liknande medgivande har senast

lämnats för östra centralbanan. Jag vill emellertid i anslutning till vad utredningsmännen

därutinnan anfört erinra örn angelägenheten av att de medel, varöver

bolaget på detta sätt må komma att disponera, i möjlig mån användas

till erforderliga åtgärder för järnvägsdriftens rationalisering.

Vad slutligen angår de för framtida eventuell statsinlösen föreslagna beräkningsgrunderna

synas även dessa kunna godtagas.

Uddevalla stad har såsom villkor för sin borgensteckning uppställt, att

staden tillförsäkrades ett avgörande inflytande i järnvägsbolaget. Häremot

torde ur statens synpunkt icke något vara att erinra. Ett sådant inflytande

synes i och för sig berättigat med hänsyn till de omfattande garantier för

bolagets skulder, som staden redan påtagit sig eller enligt åtagande nu skulle

lämna, och bör i betraktande av dessa stadens intressen i företaget vara ägnat

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Majus proposition nr 166.

att verksamt bidraga till säkerställandet av en strängt ekonomisk skötsel av

detsamma.

För tecknande av den borgen, som staden erbjudit, kräves Kungl. Maj :ts tillstånd;

frågan därom torde i sinom tid bliva föremål för avgörande på finansdepartementets

föredragning.

Vid bifall till vad jag här förordat lärer det få ankomma på Kungl.

Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående angivits

stadga villkor och bestämmelser för de nya lånen å tillhopa 600,000 kronor.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

dels att statens den 30 juni 1933 beräknade kapital- och räntefordran

hos Uddevalla—Lelångens järnvägsaktiebolag på grund

av statslån för anläggning av järnvägen Uddevalla—Kolängen

må till den del, densamma överstiger 600,000 kronor, avskrivas

enligt de av mig i statsrådsprotokollet förordade grunder,

dels ock att nämnda bolag må på sätt jag förordat för egen

räkning disponera inteckning med bästa förmånsrätt i sagda järnväg

till belopp av 100,000 kronor jämte ränta.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kron pri n sou - Kegenten lämna bifall samt förordnar, att proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Hellenius.

Stockholm 1933. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1933:263 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av Uddevalla—Lelångens järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten m. m a1 i texten
  2. Rskr. 1933:267 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om förstatligande av hela det svenska järnvägsnätet. s. 1 i texten
  3. SU 1933:103 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående reglering av Uddevalla—Lelångens järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten m. m. s. 1 i texten