Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 38 § 1 mom. samt 6i och 66 §§ kommunalskattelagen den 28 september 1928 m. m

1933-02-24 · 31 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 28 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:171, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 38 § 1 mom. samt 6i och 66 §§ kommunalskattelagen den 28 september 1928 m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

1

Nr 171.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändrad

lydelse av 38 § 1 mom. samt 6i och 66 §§ kommunalskattelagen

den 28 september 1928 m. m.; given Stockholms slott den

24 februari 1933.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för denna dag vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

dels lag om ändrad lydelse av 38 § 1 mom. samt 64 och 66 §§ kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370);

dels förordning örn ersättningsskatt;

dels ock förordning örn ändrad lydelse av 31 § taxeringsförordningen den

28 september 1928 (nr 379).

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1933

1 sami.

Nr 171.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

%

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 38 § 1 mom. samt 64 och 66 §§ kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 38 § 1 mom. samt 64 och 66 §§ kommunalskattelagen

den 28 september 1928 skola, 38 § 1 mom. och 66 § i nedan angivna

delar, hava följande ändrade lydelse:

38 $.

1 mom. Till intäkt---av rörelse.

Såsom utdelning från svensk ekonomisk förening anses jämväl vad som

vid föreningens upplösning utskiftats till medlem utöver inbetald insats.

64 §.

1 mom. Vid taxering till kommunal inkomstskatt skall med ägare av

fastighet likställas den, som jämlikt 13 § är att anse såsom ägare eller

är i ägares ställe skattskyldig för fastighet.

2 mom. Har bolag eller annan sammanslutning för ekonomisk verksamhet

sitt säte i utlandet, men utövas den verkliga ledningen av företaget

här i riket, skall företaget enligt denna lag betraktas som svensk

ekonomisk förening, såvida företaget, direkt eller genom förmedling av

juridisk person, huvudsakligen äges av svenska fysiska personer och

företagets verksamhet väsentligen består i förvaltning av eller handel

med fastigheter i Sverige eller med värdepapper.

66 §.

Med hemortskommun---taxeringsåret mantalsskriven.

För den---under beskattningsåret.

För oskift---avlidnes hemortskommun.

För bolag eller annan sammanslutning, som jämlikt 64 § 2 mom. skall

betraktas såsom svensk ekonomisk förening, gäller såsom hemortskommun

den kommun, inom vilken den verkliga ledningen av företaget

vid taxeringsårets ingång utövats.

För annan juridisk person än oskift dödsbo och bolag eller annan sammanslutning,

som nyss sagts, gäller såsom hemortskommun den kommun,

där vederbörande styrelse eller förvaltning vid taxeringsårets ingång haft

sitt säte eller där syssloman eller ombud vid nämnda tid varit bosatt.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1934.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

3

Förslag

till

förordning om ersättningsskatt.

Härigenom förordnas som följer:

1 *.

Har svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening eller bolag eller

annan sammanslutning, som enligt kommunalskattelagen skall, ändå att

dess säte är i utlandet, i beskattningsavseende betraktas såsom svensk

ekonomisk förening, vid disponerandet av sin vinst för visst verksamhetsår

underlåtit att besluta vinstutdelning, ehuru sådan underlåtenhet

icke skäligen kan anses påkallad av företagets ställning, eller ock beslutat

vinstutdelning med belopp, som med hänsyn till ställningen må anses mer

än skäligt ringa, och göra omständigheterna sannolikt, att ett väsentligt

syfte härvid varit att bereda fysiska personer, vilka ägt del i företaget,

lindring i deras beskattning här i riket, skall av företaget erläggas särskild

skatt till staten, benämnd ersättningsskatt.

2 $.

Ersättningsskatten skall utgöra tjugufem procent av det till dylik skatt

beskattningsbara beloppet.

Det beskattningsbara beloppet fastställes till vad av vinsten för verksamhetsåret

som utöver utdelat belopp skäligen kunnat utdelas till aktieeller

andelsägare och utföres i fulla hundratal kronor, så att överskjutande

belopp, som ej uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

3 §.

Taxering till ersättningsskatt skall ske i den kommun, som enligt

kommunalskattelagen utgör företagets hemortskommun.

4 §.

Taxering till ersättningsskatt verkställes av den prövningsnämnd, som

har att handlägga företagets taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Yrkande örn taxering skall framställas hos prövningsnämnden senast

andra året efter det år, då företaget rätteligen skolat taxeras till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt för sin inkomst under det i .1 § avsedda

verksamhetsåret.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition nr 171.

5 §.

Har företag eftertaxerats till statlig inkomst- oell förmögenhetsskatt,

skall, i den mån eftertaxeringen därtill föranleder, företaget eftertaxeras

jämväl till ersättningsskatt.

6 §.

Därest efter anförda besvär eller eljest företags taxering till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt ändrats eller sådan taxering blivit företag

påförd, skall på därom framställt yrkande, i den mån förhållandena därtill

föranleda, tillika vidtagas ändring i verkställd taxering till ersättningsskatt

eller sådan taxering påföras företaget.

7 §.

Därest företaget före augusti månads utgång året efter det, då ersättningsskatt

påförts företaget, till delägarna utdelar sålunda beskattat

belopp, må restitution ske av därå belöpande ersättningsskatt. Dylik restitution

beslutas av prövningsnämnd, som i 4 § sägs, och verkställes av

länsstyrelsen. Till prövningsnämnden ställd ansökan örn sådan restitution

skall senast den 1 september ingivas till länsstyrelsen.

Vid bedömande av frågan, huruvida utdelningen avsett genom ersättningsskatt

beskattat belopp, skall iakttagas, att senare intjänad vinst, i

den mån den ej använts för lagstadgad avsättning till reservfond eller

för erforderlig avsättning till på vinsten belöpande skatter, skall anses

utdelad före tidigare intjänad vinst.

Å medel, som i enlighet med vad ovan sagts restitueras, utgår ej ränta.

8 §.

Med iakttagande av vad ovan stadgats skola taxeringsförordningens bestämmelser

örn taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i tilllämpliga

delar lända till efterrättelse med avseende å taxering till ersättningsskatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1934.

Taxering enligt förordningen må ej avse tidigare verksamhetsår än det,

som gått till ända närmast före den 1 mars 1933.

Anvisningar.

1. Den omständigheten att visst inkomstbelopp stundom beskattas avsevärt

lägre hos aktiebolag och vissa andra juridiska personer än hos fysiska

personer kan föranleda ägare av förmögenhet, som icke hava

behov av att förbruka mera än någon del av dess avkastning, att

bereda sig lindring i beskattningen genom att placera förmögenheten i

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. May.ts proposition nr 171.

ett dem tillhörigt aktiebolag eller annat dylikt företag, vars vinst helt

eller delvis får kvarbliva hos företaget utan att utdelas. Om i förmögenheten

ingått svenska aktier, banklotter eller föreningsandelar, skulle en sådan

åtgärd dessutom medföra den förmån, som följer av att svenska

aktiebolag, solidariska bankbolag och ekonomiska föreningar i allmänhet

icke äro skattskyldiga för utdelning från andra sådana företag.

Ersättningsskatten avser att göra vidtagandet av anordningar med det

nämnda syftet mindre lockande och att, där de förekomma, bereda det

allmänna ersättning för av dem föranledd skatteminskning. Förordningen

riktar sig således icke mot fonderingen såsom sådan utan allenast mot

visst, av lagstiftningen icke avsett utnyttjande av skatteförmåner, som

genom fondering kunna vinnas. Detta förhållande måste väl beaktas

vid prövningen av uppkommande frågor och bör föranleda till varsamhet

vid förordningens tillämpning.

2. Vid övervägande, huruvida eller med vilket belopp utdelning skäligen

bort äga rum, bör hänsyn tagas icke blott till sådana omständigheter

som att lagstadgad avsättning till reservfonden skall ske eller att

fondering i viss omfattning för tillgodoseende av exempelvis nyanskaffningsbehov

eller för bibehållande av en jämn utdelningskvot kan vara påkallad

utan ock till arten av företagets verksamhet. Ett holdingbolag för

förvaltning av värdepapper eller fastigheter lärer i allmänhet hava mindre

behov av fondering än ett bolag, som idkar industriell eller liknande verksamhet

med uppenbara risker.

3. När det gäller att bedöma, huruvida det kan anses sannolikt att ett

väsentligt syfte med ett företags återhållsamma utdelningspolitik varit

att bereda dess delägare eller vissa av dem lindring i deras beskattning, bör

hänsyn tagas till deras ställning till företaget samt till deras inbördes förhållanden.

Merendels torde en förutsättning för tillämpning av förordningen

vara, att större delen av företagets aktie-, lott- eller andelskapital

ages av en person eller att företagets delägare eller flertalet av dem äro

inbördes förbundna genom nära släktskap eller andra personliga band

eller gemensamma intressen. Fysiska personer kunna äga del i ett företag

antingen direkt eller genom förmedling av företag, som varit med

det förstnämnda företaget och i förekommande fall med varandra förbundna

såsom moder- och dotterföretag. För att tvenne företag skola

anses stå i förhållande till varandra av moder- och dotterföretag bör i allmänhet

krävas, att det ena företagets innehav av aktier, lotter eller andelar

i det andra förlänar detsamma bestämmande inflytande å det andra

företaget.

4. Det till ersättningsskatt beskattningsbara beloppet kan bestämmas

med utgångspunkt från den i räkenskaperna redovisade vinsten för

räkenskapsåret eller från det enligt förordningen örn statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt taxerade belopp, som åsatts företaget för dess

inkomst under verksamhetsåret i fråga. Avdrag skall ske för lagstad
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

gad avsättning till reservfond samt för erforderlig skatteavsättning, så

ock för vinstutdelning, som av företaget beslutats under året efter

verksamhetsåret. Även i övrigt göras sådana tillägg eller avdrag,

som synas påkallade för att få fram det belopp, som kan anses hava

utan giltig orsak undan tagits från utdelning. Verkställes taxeringen

med utgångspunkt från det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

taxerade beloppet, bör sålunda till detta läggas exempelvis ej beskattad

realisationsvinst samt behållna beloppet av aktieutdelningar o. dyl., för

vilka frikallelse från skattskyldighet åtnjutes. Verkställes åter taxeringen

med utgångspunkt från den i räkenskaperna redovisade vinsten,

kan det tänkas, att tillägg bör ske med beloppet av företagna oskäliga

avskrivningar. Finner beskattningsmyndigheten, att viss fondering av

de ifrågavarande vinstmedlen kan anses skälig utöver de nyss omförmälda

avsättningarna, må avdrag ske även för dylik fondavsättning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

7

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 31 § taxeringsförordningen den 28 september

1928 (nr 379)1-

Härigenom förordnas, att 31 § taxeringsförordningen den 28 september

1928 skall i nedan angivna delar hava följande ändrade lydelse:

31 $.

Vid självdeklaration---om sådan förts.

För verk eller bolag, som ovan nämnts, så ock för svensk ekonomisk förening

skall avlämnas bestyrkt avskrift eller tryckt exemplar av revisionsberättelse,

som avgivits för beskattningsåret. Enahanda gäller beträffande

förvaltningsberättelse, som det åligger styrelse för svenskt aktiebolag,

svenskt solidariskt bankbolag, svenskt ömsesidigt försäkringsbolag eller

svensk ekonomisk förening att avgiva.

För svenskt aktiebolag, svenskt solidariskt bankbolag, svenskt ömsesidigt

försäkringsbolag och svensk ekonomisk förening skall utan anmaning

därjämte avlämnas bestyrkt avskrift av protokoll eller annan handling,

som utvisar, huru vinst- och förlusträkningen samt balansräkningen

slutgiltigt fastställts samt huru vinsten för samma år disponerats.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1934.

Senaste lydelse av 31 § se 1930: 192.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 171.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprmsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 24 februari 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,

!Ml: Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

Vissa av de förslag, som av den s. k. bolagsskatteberedningen framlades

i dess den 18 december 1931 dagtecknade betänkande, avsågo vidtagande

av åtgärder för fyllande av förefintliga luckor i den gällande skattelagstiftningen.

Starka skäl tala enligt mitt förmenande för att, utan avvaktan

på den lagstiftning, som i övrigt må finnas böra åvägabringas i anledning

av berörda betänkande, förslag framläggas för riksdagen i dylika

särskilda punkter. Det är uppenbart, att de höga skattesatser, varmed

de skattskyldiga nu hava att räkna, utgöra en stark lockelse för mången

att genom olika åtgärder, låt vara inom lagens råmärken, söka vinna

sådan lindring i sin skatt, som ej överensstämmer med skattelagstiftningens

allmänna grunder. Vissa härmed sammanhängande frågor får jag

nu för Kungl. Maj:t anmäla.

Beskattning av medel, som utskiftas från svensk ekonomisk förening.

Genom s. k. utskiftningsskatt beskattas för närvarande belopp, som vid

nedsättning av aktiebolags aktiekapital eller vid bolagets upplösning utskiftas

till delägarna, försåvitt ej vad som sålunda utskiftas är att anse såsom

återbäring av tillskjutet belopp. Denna beskattning avser att göra

beskattningen å inkomst, som åtnjutes från aktiebolag, fullständig De

belopp, som på sätt nu nämnts utskiftas till delägarna, beskattas ej

såsom utdelning hos dessa men beläggas i stället på nu angivet sätt med

skatt hos aktiebolaget för aktieägarnas räkning. Motsvarande gäller för

solidariska bankbolag men ej för ekonomiska föreningar. Vad som utskiftas

till delägarna vid upplösning av svensk ekonomisk förening blir

följaktligen enligt gällande bestämmelser ej beskattat annorledes än genom

den vanliga skatten å föreningens inkomst. Berörda olikhet påpekades

av kammarrätten i ett år 1926 avgivet utlåtande i anledning av

framlagt förslag till utskiftningsskatt, men detta påpekande föranledde

då ingen särskild åtgärd.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

I bolagsskatteberedningens betänkande föreslås emellertid, att i anvisningen

till 38 § kommunalskattelagen skall införas ett stadgande, att såsom

utdelning från ekonomisk förening skall anses jämväl vad som vid

föreningens upplösning utskiftats till medlem utöver inbetald insats. I sin

motivering anför beredningen:

»I fråga örn de ekonomiska föreningarna finner däremot beredningen anledning

föreslå lagändring i syfte att låta dubbel beskattning träffa även

utskiftade vinstmedel. Två utvägar hava därvid framstått som möjliga,

den ena att utsträcka utskiftningsskattens tillämpningsområde till ifrågavarande

föreningar och den andra att likställa av ekonomisk förening utskiftade

medel med utdelning. Den förra utvägen synes emellertid vara

förbunden med vissa svårigheter, sammanhängande med det förhållandet

att insatskapitalet kan genom medlemmars in- eller utträde undergå vida

större och talrikare förändringar än vad fallet är inom ett aktiebolag. Det

skulle därför antagligen bliva ganska besvärligt — synnerligast för stora

föreningar, som varit verksamma under många år — att tillfredsställande

utreda storleken av det belopp, som vore att anse såsom tillskjutet. Den

andra utvägen ställer sig däremot väsentligen enklare och måste tillika

betecknas såsom innebärande en mera rationell lösning än utskiftningsskatten,

i det att den åsyftade beskattningen drabbar medlemmen direkt

utan omvägen över företaget. Dessutom kan på detta sätt även kommunal

dubbelbeskattning åvägabringas, vilket ej utan väsentlig omläggning

kan ske beträffande utskiftningsskatten. Det torde ock förtjäna påpekas,

att föreningsandelar icke gå i handel i samma omfattning som aktier. Den

under förarbetena till utskiftningsskatten mot en liknande lösning i fråga

om aktiebolagen framställda invändning, att en ny ägare av aktie skulle

drabbas av beskattning, ehuru han icke kommit i åtnjutande av någon

inkomst, nämligen då denna i realiteten tillfallit en tidigare ägare, kan

därior icke anses hava någon bärkraft beträffande de ekonomiska föreningarna.

Därmed har det skäl, som torde hava varit det verkligt avgörande,

när 3918 års riksdag avvisade det då framlagda förslaget till lösning av

frågan örn dubbelbeskattning av fonderade vinstmedel i aktiebolag, befunnits

sakna betydelse för det nu föreliggande spörsmålet.

Något påpekande av att belopp, som under en ekonomisk förenings bestånd

utbetalas till delägare för hans andel utöver insatsen, är att i beskattningsavseende

behandla såsom utdelning, har ansetts icke vara erforderligt,

enär enligt lagen örn ekonomiska föreningar dylik utbetalning

icke kan ske annorledes än såsom vinstutdelning och utbetalningens skatterättsliga

karaktär av utdelning därmed är klar.»

I de utlåtanden, som från länsstyrelser, ämbetsverk, näringsorganisationer

m. fl. inhämtades över bolagsskatteberedningens betänkande, har

detta i nu berörda del lämnats utan erinran.

Kammarrätten anför i huvudsak:

»Stadgandet innebär ett frånträdande av grunderna för den i gällande

rätt tillämpade inkomstberäkningen, i det att avdrag från det utskiftade

beloppet alltid skall medgivas för den inbetalda insatsen även örn denna

verkställts av en föregående ägare och uppgått till högre eller lägre belopp

än vad den skattskyldige erlagt för andelen. Enligt praxis lärer utskiftat

belopp vara skattefritt, därest det icke jämlikt 35 § kommunal
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. May.ts proposition nr 171.

Departementschefen.

skattelagen känföres till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet (realisationsvinst)

eller undantagsvis anses utgöra intäkt av annan förvärvskälla.

Vid beräkning av realisationsvinstens belopp avdrages givetvis från det

utskiftade beloppet den erlagda köpeskillingen för andelen vare sig denna

över- eller understigit den inbetalda insatsen. Beredningens förslag torde

få anses innebära, att inkomst genom utskiftning av ekonomisk förening

alltid skall taxeras såsom inkomst av kapital och beräknas enligt i anvisningarna

till 38 § kommunalskattelagen angivna grunder.

Med hänsyn till att föreningsandelar på sätt beredningen anfört icke

gå i handel i samma omfattning som aktier samt att stadgandet torde

sakna större praktisk betydelse, anser kammarrätten den påtalade avvikelsen

från eljest gällande grunder för inkomstberäkningen icke utgöra

hinder för tillstyrkande av förslaget i denna del, helst som den av beredningen

förordade lösningen av frågan är enkel och rationell samt det med

förevarande lagändring avsedda syftet icke torde kunna uppnås, därest

icke antingen eljest tillämpade grunder för inkomstberäkningen frångås

eller ock en lagstiftning av så invecklad och vidlyftig natur, att den icke

står i rimlig proportion till frågans vikt, blir nödvändig.»

För egen del finner jag förslaget, att vad som erhålles vid utskiftning

av ekonomisk förenings tillgångar skall, i den mån det ej utgör återbetalning

av inbetald insats, betraktas såsom utdelning, välgrundat. Behov av

ett dylikt stadgande lärer föreligga, och det kan antagas, att, därest de

förslag, jag i det följande kommer att framlägga för fyllande av andra

luckor i skattelagstiftningen, bifallas, behovet blir än mera framträdande.

Av det följande kommer jämväl att framgå, att stadgandet får en särskild

tillämpning å vissa utländska bolag, rörande vilkas likställighet

med svenska sammanslutningar förslag framlägges. Emellertid föreslår

jag, att stadgandet i fråga införes i 38 § i stället för, såsom bolagsskatteberedningen

ifrågasatt, i anvisningarna till detta lagrum. Den olika behandlingen

av medel, som utskiftas från aktiebolag, och medel, som utskiftas

från ekonomiska föreningar, synes motivera en dylik ändring.

Beskattning av vissa i utlandet registrerade holdingbolag m. fl.

Skattskyldighet för all inkomst, som här i riket eller å utländsk ort förvärvats

(oinskränkt skattskyldighet) åligger enligt 53 § kommunalskattelagen

och 6 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

bland andra, svenskt aktiebolag, svenskt solidariskt bankbolag och svensk

ekonomisk förening. Såsom svenskt företag räknas härvid enligt gällande

uppfattning sådant företag, som registrerats i Sverige. Utländskt bolag

åter är enligt samma lagrum skattskyldigt endast för viss från Sverige

åtnjuten inkomst, såsom inkomst av fastighet och rörelse i riket m. m.

(inskränkt skattskyldighet). Med utländskt bolag likställes, bland andra, utländsk

förening och annan i Sverige ej hemmahörande juridisk person (67 §

kommunalskattelagen och 25 § 2 mom. förordningen örn statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt). I allmänhet behandlas i beskattningsavseende

svenskt aktiebolag, svenskt solidariskt bankbolag och svensk ekonomisk

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

11

förening lika. Såsom inkomst för delägarna beskattas sålunda i princip

endast utdelning (beträffande behandlingen av utskiftade belopp hänvisar

jag till det nyss anförda). Frihet från skattskyldighet för utdelningar från

såväl aktiebolag och solidariska bankbolag som ekonomiska föreningar

åtnjutes av samtliga dessa slag av juridiska personer. Men olikhet dem

emellan råder därutinnan, att den progressiva skatten uträknas efter annan

grund för aktiebolag och solidariska bankbolag än för ekonomiska

föreningar, i det att för de förra företagets räntabilitet, d. v. s. förhållandet

mellan å ena sidan vinsten och å andra sidan storleken av aktiekapital

och reservfond blir avgörande för skatteprocentens storlek, medan

för de senare skatten utgår efter den för enskilda personer gällande skatteskalan

och sålunda blir beroende av dennas absoluta belopp. Utländskt

bolag åtnjuter ej frihet från kedjebeskattning, men dess skattskyldighet

i Sverige för utdelningar o. dyl. är begränsad till att avse statsskatt för

utdelning å svenska aktier, svenska banklotter och svenska föreningsandelar.

Den progressiva skatten för utländska bolag utgår enligt

samma skala som för enskilda personer.

Bolagsskatteberedningen har nu i sitt betänkande föreslagit, att i 64 §

kommunalskattelagen — vilken gäller jämväl för statsskatten (3 § statsskatteförordningen)

— skall införas ett nytt 2 mom. av följande lydelse:

»Då den verkliga ledningen av ett bolags verksamhet utövas här i riket,

skall bolaget, ändå att dess säte är i utlandet, i beskattningsavseende betraktas

såsom svenskt, såvida bolaget, direkt eller genom förmedling av

juridisk person, huvudsakligen äges av svenska fysiska personer och bolagets

verksamhet väsentligen består i förvaltning av eller handel med

fastigheter i Sverige eller värdepapper.»

Vidare har beredningen föreslagit, att såsom hemortskommun — vilken

är beskattningsort — skall gälla den kommun, inom vilken den verkliga

ledningen av bolagets verksamhet vid taxeringsårets ingång utövats (66 §

kommunalskattelagen).

Under rubriken »Vissa frågor rörande kedjebeskattning och beskattning

av holdingbolag» anför bolagsskatteberedningen för detta stadgande

följande motivering:

»Enligt beredningens mening finnes icke anledning för Sverige att genom

särskilda beskattningsprivilegier söka draga till sig utländska holdingbolag,

vilka ej hava annat intresse av eller för Sverige än den hilliga

skatten.

Annorlunda synes frågan höra bedömas beträffande svenska holdingbolag,

vare sig dessa äro svenska även därutinnan, att deras aktieägare

företrädesvis äro svenska eller blott såtillvida att deras verkliga ledning

är svensk. Örn ett av svenska intressenter bestående holdingbolag

placeras utomlands, betyder detta merendels kapitalexport för en verksamhet,

som lika väl kunnat äga rum bär i landet, med det resultat, att

Sverige går miste örn skatt, som i stället går till utlandet. Även holdingbolag

med intressenter, som i större eller mindre utsträckning äro utländska

kapitalister, men med svensk ledning, torde i regel vara av värde

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr 171.

för landet på grund av den tillgång av utländskt kapital, som därigenom

kommer att stå under svenskt inseende.

Med hänsyn till den lockelse till flyttning från Sverige, som utländska

skatteförmåner kunna föranleda, ligger det nära till hands att möta

detta genom att i lagstiftningen införa den föreskrift, att i egentlig mening

svenska holdingbolag'' skola i beskattningsavseende behandlas såsom

svenska, även örn de ej äro registrerade i Sverige. Att alltid låta

ett bolags registrering vara avgörande för dess skatterättsliga nationalitet

innebär onekligen fördelen av enkelhet oell klarhet i tillämpningen,

och en dylik regel har även i övrigt varit tillfredsställande, innan nutidens

internationella bolagsbildningar börjat få mera avsevärd omfattning

och samtidigt skattesatserna blivit av sådan storleksordning, att man

måste räkna dem såsom en betydelsefull omkostnad. Med den överflyttning

av bolag till främmande länder för att undgå skatt, som numera äger

rum, kan det anses naturligt, att man i många länder alltmer målmedvetet

inställt sig på att behandla såsom inländska även sådana utomlands registrerade

bolag, vilkas verkliga ledning befinner sig i det egna landet.

Särskilt England, där en dylik princip ej är ny, bar med mycken konsekvens

genomfört densamma, ett förhållande, varom många rättsfall

bära vittnesbörd. Den anmärkning kan givetvis göras, att det ej alltid

är möjligt att utfå skatt av bolag, som hava alla sina tillgångar i utlandet.

Det oaktat har emellertid principens genomförande sitt värde,

eftersom de företag, varom bär är fråga, vanligen ej vilja undandraga

sig betalning av en skatt, vars rättmätighet de svårligen kunna bestrida.

I. sista hand återstår möjligheten att göra aktieägarna personligen ansvariga,

envar åtminstone för den på honom belöpande delen av skatten å

bolaget.

Beredningen anser skäl tala för att Sverige i viss utsträckning beträder

den antydda vägen. Gäller det bolag, som i verkligheten äro svenska,

ehuru de låtit registrera sig utomlands, finns ingen grundad anledning

varför de ej skulle i beskattningsavseende behandlas såsom svenska.

Samtidigt torde man dock av praktiska skäl böra vidhålla den nuvarande

regeln, att i Sverige registrerade bolag alltid skola betraktas såsom

svenska. Örn andra länder hava motsvarande regler, kan härav

följa, att ett bolag anses hemmahörande i två länder, ett resultat, som

bör undanröjas genom dubbelbeskattningsavtal. Utan tvivel står det bäst

i överensstämmelse med hittills diskuterade principer att i dylikt fall

giva det land, där bolaget verkligen hör bemma, företrädet. Det torde

i. förbigående få anmärkas, att följden för Sveriges vidkommande av dylika

avtal ej torde bliva uppgivande i nämnvärd utsträckning av bestående

beskattning, enär i realiteten utländska men i Sverige registrerade

bolag, som ej bedriva verksamhet i Sverige, torde bliva sällsynta — såväl^

aktiebolags- som skattelagstiftning medverka till detta förhållande.

När det gäller att närmare bestämma, vilka i utlandet registrerade bolag

skola anses som svenska, synes det lämpligt att såsom sådana behandla

endast bolag, vilkas verkliga ledning utövas här i riket, vilkas

intressenter huvudsakligen äro svenska och vilkas verksamhet väsentligen

består i förvaltning av eller bandel med fastigheter i Sverige eller värdepapper.

Det är således ej avsett att under regeln inbegripa industri- eller

handelsaktiebolag i utlandet, som äro svenska dotterbolag. Ej heller finner

beredningen sig böra för närvarande föreslå några särskilda bestämmelser

i syfte att göra berörda beskattning effektiv, utan håller före, att

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 171. 13

det bör bero på framtida erfarenheter, huruvida i dylikt avseende något

bör åtgöras.»

I de över bolagsskatteberedningens betänkande avgivna yttrandena har

nu berörda förslag nästan undantagslöst lämnats utan erinran. Överståthållarämbetet

bar bestämt förordat, att ändringen i fråga snarast införes.

Den vore nödvändig för att förhindra domicilierandet i utlandet av bolag,

vilka i realiteten vore svenska, ett förfarande som årligen ökades. Även

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har uttalat, att det syntes vara

önskligt att med beskattning nå dylika bolag. Länsstyrelsen i Södermanlands

län bar däremot ställt sig tveksam till förevarande förslag, då tilllämpningen

torde bliva förenad med stora svårigheter. Västernorrlands

och Jämtlands läns handelskammare framhåller, att den internationella

dubbelbeskattning, som kan uppkomma genom förslagets genomförande,

bör kunna undanröjas genom särskilda överenskommelser, och understryker,

att örn ändring ej göres, det kan befaras att svenskt kapital i

betydande omfattning söker sig till länder med lindrigare bolagsbeskattning

än Sverige.

Det förslag örn behandling av vissa i utlandet domicilierade bolag så- Departement*- som svenska, vars framläggande föreslagits av bolagsskatteberedningen, chefen.

innefattar en nyhet i vårt beskattningssystem av ej ringa principiell betydelse.

I olika länder hava sedan länge tillämpats två skilda huvudregler vid

avgörande, huruvida ett bolag skulle betraktas såsom hemmahörande i

landet eller ej. I vissa länder, förmodligen de flesta, bar man tagit hänsyn

till den formella tillhörigheten, d. v. s. bolagets registrering o. dyl., medan

i andra länder nationalitetsfrågan bedömts med hänsyn till var det avgörande

inflytandet å bolagets ledning vore att finna. Det förra alternativet

erbjuder den stora fördelen av enkelhet i tillämpningen, medan det senare

alternativet synes möjliggöra en sakligt rättvisare fördelning av beskattningsföremålen

på de olika länderna. I äldre tider var emellertid den

verkliga skillnaden mellan de båda principerna ej så stor; det var mycket

ovanligt, att ett bolag registrerades i ett annat land än det, där det så att

säga reellt hörde hemma. Numera ligger saken annorlunda. Det har

vad angår den grupp av länder, för vilken registreringen bestämt den

skatterättsliga nationaliteten, visat sig en tendens att, i den mån

det av olika hänsyn låtit sig göra, låta registrera bolag i sådana länder,

där beskattningen skulle ställa sig så billig som möjligt. Det är uppenbart,

att härigenom i viss utsträckning åstadkommits en internationell

fördelning av beskattningsföremålen, som svårligen kan försvaras av sakliga

grunder. Såsom en reaktion framstår den tanken rätt naturlig att

låta de faktiska förhållandena vid sidan av de formella bliva bestämmande

för den skatterättsliga nationaliteten.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

Det förslag, som bolagsskatteberedningen nu framlagt, innebär en anslutning

i viss utsträckning till sistnämnda tankegång. Även vad angår

företag, som uppenbarligen bort vara hemmahörande bär i riket, hava åtgärder

förekommit i syfte att förlägga deras verksamhet helt eller delvis

hos bolag registrerade utomlands. Förslaget torde kunna betraktas som

ganska försiktigt; det innebär ett steg på den väg, som vi liksom andra

länder förr eller senare torde nödgas slå in på. Det är möjligt, att anordningen

kommer att för nu avsedda ändamål visa sig tillräcklig, men

det är också tänkbart, att man sedermera nödgas gå längre än som nu

föreslagits. Örn man för närvarande liksom beredningen nöjer sig med

att såsom svenska företag behandla vissa utländska företag för finansiell

verksamhet men ej vidtager särskilda åtgärder för att göra denna

beskattning effektiv, måste man tvivelsutan räkna med möjligheten att

ett kommande år sörja för sådan effektivitet, örn den nu skulle utebli. En

allmän känsla för vad samhället rimligen kan kräva av sina medborgare

i förening med möjligheten att när som helst stadga personligt ansvar

för skatten kommer måhända att visa sig tillräckligt verksam för

att hindra uppkomsten av nya företag av berörda typ och att återföra

dylika nu förefintliga företag till Sverige.

Formuleringen av det av bolagsskatteberedningen föreslagna stadgandet,

vars upptagande i huvudsak i den svenska skattelagstiftningen jag

nu förordar, synes mig vara sådan, att vid bedömandet huruvida ett i utlandet

registrerat företag skall i beskattningsavseende betraktas såsom

svenskt hänsyn skall tagas till föreliggande sakförhållanden och ej till det

sätt, man tilläventyrs må finna sig böra tillämpa i avseende å utseende

av personer som formellt svara för företagets ledning, hållande av sammanträden,

adresserande av korrespondens och dylikt, så ock att förläggandet

av fast driftställe i ena eller andra landet ej skall vara avgörande.

Vidtages en åtgärd just för att förebygga en alltför stark bundenhet vid

formella faktorer, är det uppenbart, att man ej skall låta dylika faktorer

av mera underordnad betydelse sätta en sådan verkan ur kraft.

Bolagsskatteberedningens förslag i förevarande punkt utgick såtillvida

från andra förutsättningar än dem, med vilka man för närvarande har

att räkna, att en enhetlig proportionell beskattning av beredningen föreslogs

för alla ifrågavarande slag av juridiska personer. Vid en dylik ståndpunkt

låg det nära till hands att, såsom beredningen gjort, likställa de i

utlandet registrerade ifrågavarande bolagen med svenska aktiebolag. Nu

är det emellertid praktiskt taget ej möjligt att på dessa företag tillämpa

den för de svenska aktiebolagen gällande progressiva beskattningsformen,

vilken för övrigt ej enligt gällande rätt tillämpas å de inskränkt skattskyldiga

utländska bolagen. De utländska företag, vilkas likställighet med

svenska nu ifrågasättes, kunna vara av mycket skiftande konstruktion.

Frågan löses emellertid, örn man behandlar de i utlandet registrerade

företag, vilka skola betraktas såsom svenska, efter samma princip som

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

15

övriga i utlandet registrerade, här i riket skattskyldiga bolag, d. v. s.

beskattar dem enligt den allmänt gällande progressiva skalan, vilken

tillämpas bland annat å svenska ekonomiska föreningar. Det synes därför

böra stadgas, att, örn ett bolag eller en annan sammanslutning för

ekonomisk verksamhet — en formulering som måhända är något vidare

än bolagsskatteberedningens men som synes sakligt motiverad —

har sitt säte i utlandet men den verkliga ledningen av företagets verksamhet

utövas i Sverige, företaget skall under angivna förutsättningar

betraktas såsom en svensk ekonomisk förening. Ett särskilt skäl för

ett dylikt stadgande förefinnes därutinnan, att därmed medel, som

erhållas vid utskiftning av företagets tillgångar, enligt den lydelse av

38 § kommunalskattelagen som jag förut i dag ifrågasatt, i den mån

de överskjuta inbetald insats, bliva att betrakta såsom utdelning och

sålunda beskattas såsom sådan hos delägarna. En dylik bestämmelse

synes i olika avseenden förmånlig. Örn utdelningen tillfaller svenskt aktiebolag,

svenskt solidariskt bankbolag eller svensk ekonomisk förening, blir

den emellertid skattefri, och detta vare sig företaget likställes med ett

svenskt aktiebolag eller med en svensk ekonomisk förening, liksom utdelning,

som tillkommer företaget i fråga från dylik juridisk person, innefattas

i friheten från kedjebeskattning.

Det av bolagsskatteberedningen framlagda förslaget beträffande beskattningsort

i nu ifrågavarande fall föranleder ingen erinran från min sida.

En obetydlig redaktionell ändring i den föreslagna lydelsen följer av vad

jag förut yttrat.

S. k. ersättningsskatt.

Gällande lagstiftning erbjuder vissa möjligheter att genom fondering

av bolags vinstmedel nedbringa beskattningen av dem. Dessa möjligheter

sammanhänga därmed, att vinstmedel, som ett aktiebolag fonderar, drabbas

av skatt allenast hos bolaget, så länge vinstmedlen innestå hos detsamma.

Men de orsakas framför allt därav, att skatten hos bolaget kan vara väsentligt

lägre än den personliga skatt, som aktieägaren skulle hava erlagt,

för den händelse bolagets inkomst omedelbart — alltså utan förmedling av

bolaget — tillkommit honom själv. Ett sådant resultat kan med nuvarande

utformning av skatteskalan för bolagen lätteligen åstadkommas genom

att bolagets för inkomstprocentens beräkning relevanta kapital tilltages

tillräckligt högt. Härtill kommer, att den utskiftningsskatt, som utgår

i händelse de fonderade medlen uttagas ur bolaget genom utskiftning,

i regel är lägre än den skatt, som skulle utgått, därest utdelning ägt rum

i vanlig ordning.

Nu relaterade förhållande kan tänkas föranleda en förmögen person att

för förvaltningen av sin förmögenhet bilda ett aktiebolag, vars samtliga

aktier han praktiskt taget ensam äger. För bestridande av sina årliga ut
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 171.

gifter har han behov av endast en mindre del av bolagets inkomst, och han

uttager årligen från bolaget genom utdelning eller såsom avlöning för förvaltningen

eller eventuellt såsom försträckning vad han sålunda behöver,

medan återstoden innestår hos bolaget och där göres fruktbärande. Samtidigt

tillses, att bolagets inkomstprocent genom erforderliga åtgärder med

bolagets aktiekapital och reservfond hålles å så låg nivå, att skatteprocenten

för bolaget blir lägre än hans egen skatteprocent skulle hava varit,

därest förmögenheten ej placerats hos bolaget. Den sammanlagda beskattning,

som den ifrågavarande personen på dylikt sätt, själv och genom

bolaget, får vidkännas, kan sålunda bliva lägre än örn han behållit

förmögenheten i eget namn. Är förmögenheten placerad i aktier i främmande

företag, kan angivna förfaringssätt med förmögenhetens överlåtande

på ett enkom bildat förvaltningsbolag medföra ännu mera påtaglig

skatteminskning, i det att förvaltningsbolaget till följd av frihet från

kedjebeskattning undgår att skatta för utdelningen å de övertagna aktierna.

Nu berörda förhållande har vid upprepade tillfällen uppmärksammats

och förorsakat uttalanden i statsrådet och i riksdagen.

När kedjebeskattningen av vinster, förvärvade genom aktiebolag och

ekonomiska föreningar, år 1928 avskaffades för statsbeskattningens vidkommande,

ökades i själva verket lockelsen att tillgripa åtgärder av nu

antydd beskaffenhet därigenom att det bolag, hos vilket fonderingen ägde

rum, gjordes helt fritt från skatt för utdelningar å aktie- och föreningsandelar.

Redan vid anmälan av 1927 års förslag i ämnet uttalade chefen för

finansdepartementet, att försök att använda aktiebolagsformen i syfte att

kringgå gällande beskattningsregler torde bliva föga lönande, då man vid

den utredning, som syntes böra företagas rörande aktieholagsbeskattningen

i allmänhet, givetvis bomme att hava uppmärksamheten inriktad därpå,

att några luckor i systemet ej skulle förekomma. 1927 års riksdags första

särskilda utskott (utlåtande nr 1) underströk behovet av dylika bestämmelser

och instämde tillika i departementschefens uttalande, att försök

att använda aktiebolagsformen i syfte att kringgå gällande beskattningsregler

torde bliva föga lönande. Avsaknaden av förslag till lagstiftning,

varigenom berörda lucka bleve tilltäppt, påtalades särskilt i en reservation,

i vilken yrkades avslag å det lagstiftningskomplex, som genom berörda

proposition förelagts riksdagen.

När förslaget örn den statliga kedjeheskattningens avskaffande åter

genom proposition förelädes 1928 års riksdag, berörde chefen för finansdepartementet

ånyo den fara för missbruk, som på förevarande område

förelåge. Denna fara, yttrade departementschefen, syntes ej kunna sägas

äga någon större räckvidd, försåvitt ej fråga vore örn möjligheten att inrätta

sig på visst sätt under en längre tidrymd. Den nya lagstiftning

rörande aktiebolags beskattning, som kunde antagas komma till stånd inom

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 171,

de närmaste åren, konime med all sannolikhet att till förekommande av

dylika missbruk innehålla bestämmelser, vilka försatte även dem, vilka

dessförinnan gjort sig skyldiga till missbruk, i ett relativt ogynnsamt läge.

Med hänsyn till att missbruk alltså icke skulle i längden medföra fördel

utan troligare nackdel för vederbörande, torde det vara att förvänta, att

missbruk i någon nämnvärd omfattning icke skulle äga rum under den

tid, som kunde förflyta innan den nya lagstiftningens ikraftträdande.

Spörsmålet i fråga föranledde intet särskilt uttalande av 1928 års särskilda

utskott, men i en reservation framhölls, att man, när man anslöte sig till

förslaget örn kedjebeskattningens avskaffande, förutsatte, att missbruk

av de nya reglerna komme att mötas med åtgärder från statsmakternas

sida.

I det betänkande (nr 55), som 1932 års bevillningsutskott avgav rörande

det till nämnda års riksdag framlagda förslaget till extra inkomst- och

förmögenhetsskatt, uttalade slutligen utskottet önskvärdheten av att riksdagen

inom en nära framtid bereddes tillfälle att taga ställning till frågan

örn förhindrande av ett utnyttjande av bolagsbildningar för vinnande

av skattebesparingar, i vilken fråga förslag utarbetats av 1928 års bolagsskatteberedning.

Enligt vad som framgår av bolagsskatteberedningens betänkande hava

på många håll i utlandet likartade företeelser uppmärksammats och givit

anledning till överväganden från det allmännas sida. I vissa länder hava

på grund av skattesystemets konstruktion särskilda lagstiftningsåtgärder

icke ansetts erforderliga. Så är förhållandet i Tyskland och Holland. I

dessa länder beskattas alltid vad som vid likvidation av aktiebolag utskiftas

till delägarna utöver vad som tillskjutits lika som utdelning, varav

torde följa, att, då hos bolag betydande vinstbelopp kumulerats, inkomstbeskattningen

vid deras utskiftande till delägarna blir till följd av progressiviteten

tillräckligt betungande för att kunna antagas motväga den

skattelindring, som bolagets ägare tidigare må hava genom kumuleringen

åtnjutit. Annorlunda är förhållandet i länderna med skattesystem av den

anglosachsiska typen, England, åtminstone ett flertal av Brittiska Domi

nions och Förenta Staterna. I dessa länder äro skattereglerna av beskaffenhet

att ganska uppenbart inbjuda till deras kringgående genom arrangemang

av här avsedd beskaffenhet. Där hava ock företeelserna i

fråga antagit en för det allmänna så oroande omfattning, att man mot

dem ingripit genom speciella för det särskilda syftet avpassade skatteregler.

I såväl England som Förenta Staterna äro svårigheterna i fråga beroende

på att den progressiva delen av skatten, den s. k. surtax, vilken för

större inkomster är av betydande storlek, endast uttages av fysiska personer

och således ej av aktiebolag, varför medel, som få innestå hos bolagen,

ej bliva föremål för surtax.

Bihang till riksdagens protokoll 19.13. 1 sami. Nr lil ‘J

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

Vad England beträffar infördes lagstiftning i det nu förevarande ämnet

genom 1922 års Finance Act. Lagstiftningen är tillämplig endast på aktiebolag,

vilka icke utgivit aktier efter offentlig inbjudan till teckning, vilka

icke räkna flera än femtio delägare och vilka kontrolleras (genom innehav

av röstövervikt) av högst fem av delägarna. Finnes anledning antaga,

att ett sådant bolag underlåtit att utdela en skälig del av sin inkomst

till delägarna med påföljd att staten därigenom undandragits surtax,

äger taxeringsmyndigheten göra undersökning hos bolaget. Giver

denna vid handen, att antagandet var befogat, uträknas med ledning av

lämnade upplysningar eller beräknas skönsmässigt de surtaxbelopp, som

delägarna var för sig skulle hava varit skyldiga att utöver dem eljest

åliggande surtax erlägga, därest vederbörande utdelning till dem ägt rum

från bolaget. Delägarna få en månad på sig för erläggande av beloppen:

vad som de icke under denna tid åtaga sig att betala åligger det bolaget

att betala med rätt för bolaget att från vederbörande delägare återkräva

det betalda. I den mån den sålunda beskattade vinsten sedermera utdelas,

är mottagaren berättigad att i sin surtaxdeklaration göra avdrag för densamma.

Det befanns snart nog, att 1922 års lag kringgicks genom att mellan

det förmögenhetsförvaltande bolaget och förmögenhetens ägare insköts

ytterligare ett eller flera bolag. Genom 1927 års Finance Act hava åtgärder

vidtagits mot dylika kringgående!!.

I Brittiska Dominions synes man i huvudsak hava följt den metoden,

att man hos delägarna beskattar vad man anser hava kunnat eller bort utdelas,

därvid man vid bedömande av den så att säga skäliga kumuleringen

synes följa mer eller mindre långt gående presumtionsregler.

. I Förenta Staterna följde man till en början ungefär samma linje som

i Brittiska Dominions, men i 1928 års skattelag har man gått väsentligt

längre och meddelat så långt gående bestämmelser, att det uppenbarligen

varit lagstiftarnas mening att genom dem grundligen avskräcka från

varje försök att medelst kumulering av vinster hos aktiebolag åstadkomma

skattelindring. Enligt dessa bestämmelser skall, ifall bolag bildats

för att genom kumulering förekomma debitering av surtax, bolaget åläggas,

jämte den vanliga inkomstskatten, en extra beskattning av 50 procent

av den kumulerade vinstens belopp. Det uttalas i stadgandet, att den omständigheten

att ett bolag är uteslutande ett holding- eller investmentbolag

eller att dess vinster kumuleras utöver rörelsens skäliga behov skall

anses såsom ett prima facie bevis för att uppsåt att undandraga det allmänna

surtax föreligger. Befrielse från den särskilda skatten kan emellertid

bolaget vinna genom att dess samtliga delägare i sina i behörig tid

avlämnade deklarationer såsom inkomst upptaga en var av dem den på

honom i förhållande till hans aktieinnehav belöpande andelen av bolagets

vinst, oavsett att den helt och hållet eller delvis icke utdelats. I den mån

den genom detta tillvägagående beskattade outdelade vinsten sedermera

ntdelas, åtnjuta de delägare, som redan beskattats för densamma, rätt till

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 171,

däremot svarande avdrag. I en kommentar till stadgandet framhålles,

att med detsamma icke avses att hindra kpmulering av vinstbelopp, som

skäligen erfordras för rörelsen, samt att det är omöjligt att uppräkna de

fall, i vilka kumuleringen bör anses vara skälig. Såsom exempel på skälig

användning av vinstmedel nämnas anskaffande av inventarier eller dylikt,

som är av behov för rörelsen, äyensom medels förande till en »sinking

fund» för inlösen av bolagets obligationslån.

Bolagsskatteberedningen har nu framlagt förslag till förordning om

ersättningsskatt av i huvudsak följande innehåll.

Har företag underlåtit att i samband med disponerandet av sin vinst

för ett verksamhetsår besluta vinstutdelning, ehuru denna underlåtenhet

icke skäligen kan anses påkallad av företagets ställning, eller ock

beslutat vinstutdelning med belopp, som med hänsyn till ställningen må

anses mera än skäligt ringa, och göra omständigheterna sannolikt, att

företagets nämnda förfarande i väsentlig mån haft till syfte att bereda

fysiska personer, som ägt del i företaget vare 6ig direkt eller genom förmedling

av ett eller flera andra företag, som varit med det förstnämnda

företaget och med varandra förbundna såsom moder- och dotterföretag,

lindring i deras beskattning, skall å företaget läggas en särskild skatt

till staten, benämnd ersättningsskatt.

Med företag förstås enligt förslaget svenskt aktiebolag, svenskt solidariskt

bankbolag och svensk ekonomisk förening ävensom sådant bolag,

som enligt kommunalskattelagen skall, ändå att dess säte är i utlandet,

i beskattningsavseende betraktas såsom svenskt.

Yad i förordningen sägs örn företags vinst eller inkomst skall såvitt angår

svenskt försäkringsaktiebolag avse den del av vinsten eller inkomsten,

som belöper å aktieägarna i denna deras egenskap.

Ersättningsskatt skall utgå med tjugufem procent av ett på följande sätt

bestämt beskattningsbart belopp. Till det enligt förordningen örn statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade belopp, som åsatts företaget för

dess inkomst under verksamhetsåret i fråga, läggas sådana under samma

år från andra företag uppburna belopp, för vilka frikallelse från skattskyldighet

är medgiven enligt 7 § förordningen örn statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt. Från det sålunda erhållna beloppet göres avdrag för

dels den inkomst- och förmögenhetsskatt, som företaget skall utgöra för

sin omförmälda inkomst, och dels den av företaget under året beslutade

vinstutdelning. Vad därefter återstår utgör beskattningsbart belopp och

utföres i fulla hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som ej uppgår

till fullt hundratal kronor, bortfaller.

Taxering till ersättningsskatt må icke verkställas av taxeringsnämnd

utan ankommer på den prövningsnämnd, som har att handlägga företagets

taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Taxeringen skall äga rum senast å femte året efter det år, då företaget

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majlis proposition nr 171.

rätteligen skolat taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för

sin inkomst under verksamhetsåret.

Har företag eftertaxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

skall, i den mån eftertaxeringen därtill föranleder, företaget eftertaxeras

jämväl till ersättningsskatt.

Förutom vissa bestämmelser av formell natur innehåller förslaget vidare

anvisningar av följande lydelse:

»1. Den omständigheten att visst inkomstbelopp stundom beskattas avsevärt

lägre hos aktiebolag och vissa andra juridiska personer än hos

fysiska personer kan föranleda personer, som äga förmögenhet och icke

hava behov av att förbruka mera än någon del av dess avkastning, att

bereda sig lindring i beskattningen genom att placera förmögenheten i

ett dem tillhörigt aktiebolag eller annat dylikt företag, vars vinst helt

eller delvis får kvarbliva hos företaget utan att utdelas. Örn i förmögenheten

ingått aktier, banklotter eller föreningsandelar, skulle en sådan åtgärd

dessutom bereda personerna den förmån, som följer av att svenska

aktiebolag, solidariska bankbolag och ekonomiska föreningar i allmänhet

icke äro skattskyldiga för utdelning från andra sådana företag.

Ersättningsskatten avser att göra vidtagandet av anordningar med

det nämnda syftet mindre lockande och att, där de förekomma, bereda det

allmänna ersättning för av dem föranledd skatteminskning. Förordningen

riktar sig således icke mot fonderingen såsom sådan utan allenast mot

visst, av lagstiftningen icke avsett utnyttjande av skatteförmåner, som

genom fondering kunna vinnas. Detta förhållande måste väl beaktas vid

prövningen av uppkommande frågor och bör föranleda till varsamhet

vid förordningens tillämpning.

2. Vid övervägande, huruvida eller med vilket belopp utdelning skäligen

bort äga rum, bör hänsyn tagas icke blott till sådana omständigheter

som att lagstadgad avsättning till reservfonden skall ske eller att

fondering i viss omfattning för tillgodoseende av exempelvis nyanskaffningsbehov

kan vara påkallad utan ock till arten av företagets verksamhet.

Ett holdingbolag för förvaltning av värdepapper eller fastigheter

lärer i allmänhet hava mindre behov av fondering än ett bolag, som idkar

industriell verksamhet med uppenbara risker.

3. Vid bedömande huruvida ett företags återhållsamma utdelningspolitik

rimligen kan anses i avsevärd mån vara föranledd av önskan att

bereda dess delägare eller vissa av dem skattelindring bör hänsyn tågås

till delägarnas ställning till företaget samt deras inbördes förhållanden.

Merendels torde en förutsättning för tillämpning av förordningen vara,

att större delen av företagets aktie-, lott- eller andelskapital äges av en

person eller att företagets delägare eller flertalet av dem äro inbördes

förbundna genom nära släktskap eller andra personliga band eller gemensamma

intressen.

4. För att tvenne företag skola anses stå i förhållande till varandra

av moder- och dotterföretag bör i allmänhet krävas, att det ena företagets

innehav av aktier, lotter eller andelar i det andra förlänar detsamma bestämmande

inflytande å det andra företaget.»

Efter att hava framhållit, att det svenska skattesystemet ställer oss

inför samma problem, som särskilt i England och Amerika orsakat så

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

mycket bekymmer, framlägger bolagsskatteberedningen såsom motivering

för berörda förslag följande allmänna synpunkter:

»Frågan huruvida speciellt denna svaghet hos vårt skattesystem är av

den svårartade beskaffenhet, att den bör i vårt land, såsom annorstädes

skett, föranleda till särskilda ingripanden från det allmännas sida, synes

beredningen böra besvaras jakande. Samtidigt vill beredningen dock betona,

att enligt beredningens mening läget icke är sådant, att dylika ingripanden

kunna anses påkallade i vidare mån än som må erfordras för

stävjande av åtgöranden, som med fog böra betecknas såsom verkliga

missbruk av en i skattesystemet förefintlig svaghet. Att under fullt normala

omständigheter uppsamlandet av reserver hos ett aktiebolag kan

leda till lindrigare beskattning än som skulle ifrågakomma, därest medlen

utdelats, är givetvis en egendomlighet hos systemet. Utsläitningsskatten

torde få anses vara en tillräcklig anordning med anledning av denna

egendomlighet. I vanliga fall innebär denna skatt en nöjaktig ersättning

för de skatter, som det allmänna går miste örn genom fonderingen. Såsom

förut framhållits är utskiftningsskatten dock icke tillräckligt verksam

för att förhindra de verkliga missbruken. Då det är så, att snart

sagt vilken förmögen person som helst, som icke har behov av att konsumera

förmögenhetens avkastning, kan bereda sig avsevärd skattelindring

genom en så enkel åtgärd som att på papperet grunda ett aktiebolag,

och då erfarenheten visar, att denna utväg till ernående av skattelindring

begynt att beaktas, synes det vara av olika, vart för sig bärande skäl nödvändigt

att ingripa. Först och främst bör, om det underlåtes att ingripa,

vara anledning att antaga, att de ifrågavarande företeelserna skola vinna

allt större spridning till verklig olägenhet för det behöriga tillgodoseendet

av det allmännas fiskala intresse. En medverkande omständighet härvid

kommer säkerligen att vara, att, örn intet åtgöres, den föreställningen

småningom kommer at göra sig gällande, att ifrågavarande slags arrangemang

få anses åtnjuta formligt godkännande från det allmännas sida.

Oavsett huru utvecklingen härutinnan kommer att gestalta sig. synes

emellertid skyldig hänsyn till de skattskyldiga i allmänhet kräva, att

erforderlig åtgärd vidtages till förhindrande av att en lucka av så tydlig

beskaffenhet som den ifrågavarande får utan vidare stå öppen. I själva

verket torde intet verka mera deprimerande på intresset för det noggranna

fullgörandet av förpliktelserna mot det allmänna än örn det befinnes,

att lagstiftningen är sådan, att vissa skattskyldiga kunna genom

enkla arrangemang av formell beskaffenhet bereda sig icke avsedda förmåner

på de övrigas bekostnad.

Därest således, såsom beredningen håller före, lagstiftningen bör finna

sig i förekomsten av sådana företeelser på förevarande område, som framträda

såsom en följd av fullt naturliga åtgärder inom den ekonomiska

verksamheten, vartill bör räknas fondering, betingad av ett bolags skäliga

behov, och således reagera allenast mot sådant, som bör karakteriseras

såsom missbruk av en egendomlighet hos skattesystemet, uppstår först

och främst frågan, huru det skall vara möjligt att i lagstiftningen avskilja

missbruken från de övriga fallen. Spörsmålet igenkännes från de

ovan lämnade redogörelserna för motsvarande överväganden utrikes. Här

är att välja mellan tvenne vägar. Enligt den ena söker man att genom

mycket fullständiga definitioner avgränsa alla de fall, som avses inrymda

under de särskilda bestämmelserna. Mot ett dylikt tillvägagåendc kan

invändas, att även med den största sorgfällighet vid bestämmelsernas av
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

fattande det sannolikt kommer att visa sig, att å ena sidan ramen för

säkerhets skull blivit på sina ställen alltiör vid och å andra sidan maskorna

dock icke kunnat avpassas så väl, att icke en del fall komma att utan

vidare passera, som riktigast bort infångas. Oaktat de invändningar, som

självfallet framträda mot att åt lagstiftningsregler gives karaktär av

allmänt hållna anvisningar, som det överlåtes åt vederbörande myndigheters

goda omdöme att tillämpa i anslutning till det genom anvisningarna

uttryckta syftet, anser sig beredningen böra förorda detta tillvägagående

såsom det från både det allmännas och de skattskyldigas synpunkt

lämpligaste. Då det, såsom här, gäller att utan rubbning av själva

systemet täcka luckor, som uppdagats, lärer endast på sådan väg nöjaktigt

resultat kunna lörväntas.

Det särskilda ingripandet synes beredningen böra ske på så sätt, att å

företag, hos vilket oskälig kumulering av vinstmedel ägt rum, lägges en

skatt, vilken skall utgå vid sidan av den beskattning, som enligt eljest

gällande regler åvilar företaget och dess delägare. Genom denna särskatt

beredes ersättning för de skatter, som genom det anmärkta förfarandet

undandragits det allmänna; skatten benämnes av beredningen ersättningsskatt.

Det objektiva rekvisit, som måste föreligga för att skattskyldighet till

ersättningsskatt skall inträda, är, att oskälig kumulering ägt rum, vilket

vill säga, att antingen ingen vinstutdelning beslutats, ehuru denna underlåtenhet

icke skäligen kan anses påkallad av företagets ställning, eller ock

vinstutdelning beslutats med belopp, som med hänsyn till ställningen må

anses mera än skäligt ringa. Skall emellertid, såsom beredningen håller

före, den särskilda skattskyldighetens inträdande dessutom vara beroende

av att sådana omständigheter äro för handen, att det med fog kan göras

gällande, att underlåtenheten att utdela innebär ett obehörigt utnyttjande

av skattesystemet, måste uppenbarligen dessutom fordras förefintligheten

av ett subjektivt rekvisit, ägnat att avgränsa de beskattningsbara fallen

gentemot dem, där skattskyldighet icke bör inträda, oaktat vinstmedel kuinulerats

till större belopp än som nödvändiggöres av bolagets ställning.

Detta subjektiva rekvisit är att finna i kumuleringens syftemål; göra

omständigheterna sannolikt, att kumuleringen i väsentlig mån haft till

syfte att bereda de fysiska personer, som ägt del i företaget, skattelindring,

skall skattskyldigheten inträda, eljest icke.»

Ur bolagsskatteberedningens detaljmotivering anser jag mig böra återgiva

vissa uttalanden av mera principiell innebörd, medan jag i övrigt tilllåter

mig hänvisa till betänkandet

Då det, yttrar beredningen, i punkt 1 av anvisningarna påpekas, att

förordningen icke riktar sig mot fonderingen såsom sådan, beröres en

synpunkt, som på sina håll utomlands givit anledning till mycket övervägande.

Man Ilar tyckt sig stå inför ett nära nog olösligt dilemma, då

man å ena sidan ansett bolagens konsolidering genom kumulering av

vinstmedel såsom något önskvärt men å andra sidan funnit sig icke

kunna undgå att i viss mån ingripa mot dylik konsolidering genom ett

slags straff beskattning av densamma. Med den begränsning, som beredningen

givit åt beskattningen, föreligger emellertid, såvitt beredningen

kan finna, icke någon dylik konflikt. Praktiskt taget bör med den av

beredningen föreslagna skatten träffas allenast åtgärder av formell mera

än reell innebörd inom en förmögenhetsmassa eller koncern. Härå syftas

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

med den i anvisningen givna maningen till varsamhet vid författningens

tillämpning. Av punkt 2 i anvisningarna följer, att sådan fondering,

som har till ändamål konsolidering av företaget, vilken objektivt och

reellt sett bör anses behövlig, icke är avsedd att föranleda skattskyldighet.

Annorledes är däremot förhållandet, därest dylikt behov icke är för

handen; uppsamlandet av medel för möjliggörande av verksamhetens utvidgande

lärer i allmänhet icke kunna åberopas såsom skäl för friande

från skatt. Genom punkt 3 av anvisningarna är enligt beredningen begränsningen

av författningens intentioner given. Vad man vill åtkomma

är anordningar, som förutsätta enmans- eller familjebolag eller liknande

bolag, vilkas huvudsakliga delägare utgöras av ett någorlunda begränsat

antal i intressegemenskap förenade personer. Däremot lämnas utanför

lagstiftningen sådana fall, där bolaget och dess självständiga intresse äro

det primära, medan delägarnas personliga ekonomiska förhållanden och

beskattningsintresse hava endast sekundär eller ingen betydelse för bolaget.

Den omständigheten att det är bolagsbildningar av här antydd beskaffenhet,

som med lagstiftningen åsyftas, lärer å andra sidan stundom

böra leda till en viss skärpning vid bedömandet, huruvida fondering, som

ägt rum, skall anses vara av verkligt behov påkallad. Örn en rörelseidkare

driver sin rörelse genom ett honom tillhörigt aktiebolag, lärer det

nämligen med fog kunna påstås, att det för rörelsens konsolidering icke

är oundgängligt, att dess i bolaget insamlade vinstmedel utan vidare kvarhållas

i bolaget; rörelsen konsolideras ju även örn medlen utdelas till

bolagets ägare, som efter avdrag för av honom betalad skatt för inkomsten

genom dem åter insätter dem i bolaget för rörelsens räkning. Givetvis

kan i dylika fall skälighetsprövningen bliva särskilt svår.

Beträffande själva utformandet av ersättningsskatten kunna, yttrar beredningen,

olika alternativ komma under övervägande. Ett alternativ

är, att skatten lägges på delägarna i det kumulerande företaget och utmätes

efter storleken av deras andelar i detsamma och således jämväl i

den kumulerade vinsten. Ett annat tillvägagående är, att skatten lägges

på det kumulerande bolaget självt. Oavsett andra skäl, som må tala till

förmån för sistnämnda alternativ, lärer endast detta erbjuda den enkelhet

i effektuerandet, som här måste krävas. Fixerandet av skattens höjd

beror av vad man önskar genom densamma vinna. Vill man icke vinna något

annat än att skaffa det allmänna kompensation för den genom kumuleringen

åstadkomna skatteminskningen, bör man givetvis göra skatten lindrigare

än örn man med densamma därjämte åsyftar att förebygga kumulering

av vinster i sådana fall, som under beskattningen inrymmas. Då

beredningen funnit sig böra föreslå skattens höjd till 25 procent av företagets

inkomst, på visst sätt bestämd, har beredningen velat åstadkomma,

ej endast att skatten skall vara tillräcklig för att så gott som alltid erbjuda

full ersättning lör vad det allmänna (stat och kommun) mistat men

även att den dessutom skall vara nog kraftig för att merendels verka avskräckande,

så att, med andra ord, sådana förfaranden, som äro avsedda

att träffas av skatten, i allmänhet utan vidare upphöra. Från sistnämnda

synpunkt försvaras, att förslaget icke upptager någon rätt för vederbörande

företag att återbekomma ersättningsskatt, då utdelning av kumulerade

vinster senare företages, liksom ock att skatten jämväl i övriga avseenden

utformats elter en mycket enke! och grov linje. Allenast genom att beskattningen

lägges på sådant sätt, torde det bliva möjligt att utan orimliga

besvärligheter manövrera densamma. En så pass hård beskattning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

som bär föreslås, kan förefalla oskälig med hänsyn till de inflytelselösa

minoriteter, som eventuellt finnas i bolag, som drabbas av beskattningen;

med visst fog torde det emellertid kunna göras gällande, att beskattningen

just genom sin stränghet snarast kommer att bliva till hjälp för dessa

minoriteters anspråk på utdelning, nämligen genom att föranleda beslut

örn utdelning. Denna verkan av beskattningen, varigenom dess tillämpning

inskränkes till sällsynta fall, motiverar ock, att det ej ifrågasättes

att giva någon del av skatten kommunal karaktär; en anordning i dylik

riktning skulle för övrigt medföra komplikationer av alltför besvärlig beskaffenhet.

Gentemot alla invändningar från de skattskyldigas sida, att

beskattningen gjorts alltför sträng oell grov, bör slutligen erinras, att ingen

behöver underkasta sig densamma. Tillämpas de givna reglerna rätt,

kommer beskattning icke att äga rum i andra fall än sådana, där densamma

skulle kunnat undgås utan kränkning av skattskyldigs behöriga intresse.

Att förslag framlagts örn taxeringens förläggande till prövningsnämnderna

motiveras av de anspråk pa erlarenhet och omdöme, som uppkommande

frågor örn taxering till ersättningsskatt komma att ställa på taxeringsmyndigheterna,

så ock av önskemålet att befordra enhetlighet vid tilllämpningen.

Taxeringen till ersättningsskatt kommer, uttalar beredningen, att vara

en tillfällig då och då inträffande händelse. Å ena sidan kan det tänkas,

att stundom rätt lång tid kommer att förflyta, innan prövningsnämndens

uppmäiksamhet blir riktad pa fall, varom här är fråga; å andra sidan

kräver hänsynen till de skattskyldiga, att rimlig preskriptionstid ej förmenas

dem. Härav föranledas de i sådant avseende föreslagna stadgandenrn
I

de över bolagsskatteberedningens betänkande avgivna utlåtandena

har förslaget till förordning örn ersättningsskatt i regel lämnats utan erinran.

Vad länsstyrelserna angår hava länsstyrelserna i Hallands, Skaraborgs

och Örebro län särskilda uttalanden örn förslagets tillstyrkande. Länsstyrelsen

i Älvsborgs län har däremot ej ansett sig kunna tillstyrka detsamma,

medan viss tvekan örn behovet av skatten och örn de praktiska

möjligheterna att genomföra densamma uttalats av Överståthållarämbetet

samt länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings, Gotlands och Malmöhus

län.

Överståthållarämbetet anför:

»Ersättningsskatten är en fullständig nyhet inom vår skattelagstiftning

och synes ämbetet tveksamt örn dess införande är påkallat. Enda försvaret.

för densamma synes vara att den gjorts så avskräckande att dess

tillämpning icke skall behöva ifrågakomma. Anses emellertid dess införande

lämpligt, har Överståthållarämbetet den mening att den bör kunna

påföras även av taxeringsnämnd, enär den därtill taxerade då har längre

tid på sig för att hos prövningsnämnden utveckla de skäl, som kunna anföras

mot taxeringen, än om fråga örn sådan taxering skall upptagas först

av prövningsnämnden. Därjämte är Överståthållarämbetet synnerligen

tveksamt örn eftertaxering till ersättningsskatt bör ifrågakomma, särskilt

om bolaget för året i fråga icke varit påförd sådan skatt.»

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

25

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför:

»Länsstyrelsen finner det föga tilltalande med införandet av ytterligareskatteformer

utöver de många, som redan nu vila på taxeringsmyndigheterna,

liksom det måste anses principiellt mindre riktigt att söka råda

bot på taxeringsnämndernas överbelastning genom att överskjuta en del

av taxeringsarbetet i lörsta instans på prövningsnämnderna.

Den ifrågasatta nya skatteformen bär i utlandet tillgripits för att motarbeta

fysiska personers försök att med användning av bolagsformen undgå

en dem oskäligt tryckande direkt beskattning. Det rationella botemedlet

är således att ge den direkta beskattningen rimligare proportioner.

Nu uppgives, att liknande tendenser även skulle visat sig hos oss —

naturligtvis av samma skäl som i utlandet — till obehörig användning

av bolagsformen. Kunde man vara viss därom, att den föreslagna ersättningsskatten

skulle strängt begränsas till sådana fall, vore ej mycket

att säga mot förslaget. Men lagtexten ger ej någon trygghet härför. Så

ej ens motiveringen, som dock synes skriven i avsikt att verka lugnande.

Och ingen skattelagstiftning kan vara osundare än en sådan, som kan

motverka företagens konsolidering. Oändligt mycket mer förloras för

vårt näringsliv i sundhet och kraft och därigenom även för våra statsfinanser

genom att för stora utdelningar lämnas, än vad som tillfälligt

kan förloras i skatt genom att för små utdelningar lämnas.

B-skatten, vid vars tillkomst kraftiga varningar hördes, måste snart

övergivas av sina egna tillskyndare. Ersättningsskatten är en skatteform,

likartad med den misslyckade B-skatten. Den skadegörelse, som

en icke endast vid undantagsfall tillämpad ersättningsskatt kan åstadkomma,

är ofantligt mycket större än åtminstone för närvarande torde

vara fallet med skadan av de missbruk, för vilkas motarbetande skatten

skulle införas. Länsstyrelsen vill därför avstyrka införandet av ersättningsskatt

enligt beredningens förslag.»

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför:

»Det av beredningen framlagda förslaget till ersättningsskatt anser sig

länsstyrelsen böra på det livligaste tillstyrka till genomförande snarast

möjligt. Härigenom yppas möjlighet att i beskattningsavseende åtkomma

vissa s. k. holding-bolag, som ägas av en eller ett par fysiska personer.

Med nu gällande lagstiftning på detta område kan det förekomma

att en person med en miljonförmögenhet placerad i aktier i andra bolag

överlåter dessa till ett så att säga privat holding-bolag, varefter han kan

från detta sistnämnda bolag uttaga avsevärda belopp, i verkligheten utgörande

utdelning, i form av lån, som sedermera kanske avskrivas i bolagets

räkenskaper och sålunda undandragas beskattning. Möjligen böra

bestämmelserna i förordningen skärpas till förhindrande av dylik trafik.»

De hörda centrala ämbetsverken, så ock de hörda kommunala sammanslutningarna

hava i allmänhet lämnat förslaget till ersättningsskatt utan

erinran. Emellertid anför riksräkenskapsverket:

»Vad angår bolagsskatteberedningens förslag till ersättningsskatt vill

riksräkenskapsverket uttala, att jämväl enligt ämbetsverkets uppfattning

såviil gällande som av beredningen föreslagna regler för bolagens beskattning

erfordra särskilda anordningar, varigenom förhindras, att aktieägarnas

personliga skatter genom fondering av vinstmedel lins bolagen

otillbörligt nedbringas.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

Riksräkenskapsverket finner emellertid skatteberedningens hithörande

förslag giva anledning till allvarliga erinringar. Den föreslagna ersättningsskattens

karaktär av ren straffskatt och skattepåläggningens allt

för stora beroende av skattemyndigheternas subjektiva uppfattning innebära

risker för bristande likformighet vid tillämpningen. Angivna förhållanden

måste tillmätas särskild vikt, därest, såsom beredningen förutsatt,

restitution av ersättningsskatt å de icke utdelade och på den grund

straffbeskattade vinstmedlen icke skall ske, även örn dessa vinstmedel

sedermera utdelas till aktieägarna.»

Kammarrätten yttrar:

»Då det torde kunna förväntas, att den föreslagna förordningen örn ersättningsskatt

blir tillämpad med varsamhet, så att densamma icke kommer

att verka avhållande från legitima fonderingar, har kammarrätten

intet att erinra mot beredningens förslag till förordning örn sådan skatt.»

Även i de av näringsorganisationer avgivna yttrandena över det föreliggande

förslaget till ersättningsskatt hava olika ståndpunkter intagits.

Stockholms handelskammare och Sveriges industriförbund, med instämmande

av Sveriges allmänna exportförening och Jernkontoret, yttra:

Organisationerna förklara sig i fråga örn förslaget till påförande av

ersättningsskatt väl inse det berättigade i att åtgärder vidtagas för att

förhindra att beskattningen nedbringas genom oskälig fondering av bolags

vinstmedel, men vilja dock beteckna det föreliggande förslaget som

en ingalunda önskvärd utväxt på skattesystemet. Organisationerna finna

den ifrågasatta beskattningen innebära ett synnerligen beklagligt avsteg

från rättvisans och billighetens krav härutinnan, att restitution icke

skulle medgivas, då de vinstmedel, som straffbeskattats, sedermera bleve i

vanlig ordning utdelade till aktieägarna. Framför allt bör enligt organisationernas

mening mot ersättningsskatten invändas, att det kan befaras,

att den skulle komma att stundom drabba även väl motiverade konsolideringsåtgärder

och att den torde komma att giva anledning till många stridigheter

mellan skattemyndigheterna och de skattskyldiga. Det är av

utomordentlig vikt, att på beskattningens område icke vidtages någon

åtgärd, som kan vara ägnad att motverka näringsföretagens konsolidering

eller att minska intresset härför. Vådan av att ersättningsskatten,

mot vad avsett är, skulle i detta hänseende åstadkomma skadliga verkningar

bör icke underskattas. I betraktande av de ömtåliga prövningar,

vartill den föreslagna beskattningsrätten skulle giva anledning, känna

organisationerna sig icke övertygade örn att tillräcklig säkerhet mot felaktiga

bedömanden skulle ernås genom att överlämna skattens påläggande

till prövningsnämnderna. Särskilda för ändamålet inrättade och lämpade

taxeringsorgan synas organisationerna här påkallade.

Även vissa av de övriga liandelskamrarna hava uttalat viss tvekan

rörande ifrågavarande beskattningsform. Smålands och Blekinge handelskammare

ifrågasätter, om ej utskiftningsskattens av bolagsskatteberedningen

föreslagna fördubbling eller eventuellt en ytterligare höjning av

denna kunde göra ersättningsskatten överflödig. Skånes handelskammare

har ej velat motsätta sig förslaget, därvid utgående från att taxeringens

överlåtande till prövningsnämnderna skall visa sig vara en tillräcklig ga
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 171. 27

Tanti för att denna beskattning handhaves med varsamhet och urskill

ning.

Handelskummar en i Göteborg yttrar:

Handelskammaren finner den föreslagna ersättningsskatten i viss man

betänklig. Handelskammaren medgiver väl, att själva tanken är riktig,

men befarar, att densammas tillämpning i praktiken kan komma att förhindra

en fondbildning, som för företagens konsolidering och vidare utveckling

synes högeligen önskvärd. Redan den omständigheten, att syftet

med fonderingen skall bliva avgörande för frågan, huruvida ersättningsskatt

skall uttagas eller ej, inför i lagstiftningen ett subjektivt moment,

som kan synas betänkligt och som kan giva upphov till svårslitna tvister

mellan beskattningsmyndigheterna och dem, som träffas av skatten. Möjligheten

till att bliva utsatt för ett krav på erläggande av ersättningsskatt

torde även kunna avhålla företagare från att göra fonderingar; ett förhållande,

som icke kan anses fördelaktigt för landets näringsliv. Av

egen erfarenhet har handelskammaren kännedom örn fall, där ett från

början relativt obetydligt företag genom en återhållsamhet vid utdelandet

av vinster, som kanske skulle kunna rubriceras såsom icke »skäligen

påkallad av löretagets ställning», lyckats upparbeta företaget till stor omfattning

och givit åt detsamma en mycket god ställning. Då ersättningsskatten

således, därest den icke handhaves med mycket stor urskilning

och med större kunskaper inom affärslivet än som i regel kan förutsättas

hos våra taxeringsmyndigheter, kan verka skadligt, förordar handelskammaren,

att, därest förslaget i denna del skall upphöjas till lag, större

garantier mot missgrepp lämnas än dem, som ligga i att taxering till ersättningsskatt

icke får verkställas av taxeringsnämnd utan först av prövningsnämnd.

Västergötlands och Norra Hallands handelskammare, handelskammaren

i Karlstad, handelska aunar en för Örebro och Västmanlands län samt

Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare hava avstyrkt förslaget

örn ersättningsskatt. Förstnämnda handelskammare yttrar:

»Handelskammaren betvivlar icke, att beredningen har fullgoda skäl

för sin uppfattning, att missbruk i fonderingshänseende förekommit,

men måste det oaktat protestera mot föreliggande förslag. En ersättningsskatt,

som skall utgå med 25 procent å den vinst, soln prövningsnämnden

anser bort utdelas, som drabbar den inkomst, vilken redan

är beskattad, och som icke medgiver restitution, då den fonderade redan

straffbeskattade inkomsten sedermera utdelas, kan visserligen betraktas

som en straffåtgärd, men aldrig som ett uttryck av rättvisa och billighet.

Handelskammaren förnekar icke, att åtgärder kunna vara erforderliga

för att hindra en genom oskälig fondering minskad beskattning, men vill

på det bestämdaste hävda, att en förordning icke får avfattas så, att den

kränker den allmänna rättsuppfattningen. Dessutom skulle den föreslagna

ersättningsskatten med stor sannolikhet komma att motverka näringsföretagens

konsolidering, då man på många håll skulle avstå från även

väl motiverade fonderiugar i känslan av att delade meningar rörande

deras behörighet lätt kunde uppstå.»

Tre handelskammare hava lämnat förslaget örn ersättningsskatt utan

erinran.

Sveriges redareförening har befarat, att ersättningsskatten skulle i sin

s. 28 Kontrollera mot PDF

Departement*

thef en.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

tillämpning medföra praktiska svårigheter och risk för obillig beskattning

samt understrukit nödvändigheten av varsamhet i tillämpningen.

Sveriges köpmannaförbund har ifrågasatt, örn icke såväl hänsynen till

för näringslivet nödig kapitalbildning som önskvärdheten att utnyttja de

lärdomar den pågående ekonomiska krisen kunde giva, borde föranleda

att med införandet av ersättningsskatt tills vidare finge anstå.

övriga näringsorganisationer hava ej rörande ifrågavarande skatteform

gjort något särskilt uttalande.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att såväl chefen för finansdepartementet

som olika riksdagsutskott upprepade gånger framhållit behovet

av en lagstiftning med det syfte, som förslaget örn ersättningsskatt

avser att tillgodose. Senast 1932 års bevillningsutskott uttalade önskvärdheten

av att förslag örn dylik lagstiftning så snart som möjligt förelädes

riksdagen. Det har också i yttrandena vitsordats, att behov av lagstiftning

i ämnet föreligger. Det är måhända ej osannolikt, att detta behov

skulle varit än inera synbart, örn ej de uttalanden blivit gjorda, som jag

nyss omnämnt; en och annan kan antagas hava utgått från att försök

att utnyttja bolagsformen för att vinna skattelindring skulle snart nog

stävjas, och därför avstått från dylika försök.

I de föreliggande yttrandena över holagsskatteberedningens ifrågavarande

förslag synes man ganska genomgående hava behjärtat dettas syfte.

Aven i de jämförelsevis fåtaliga yttranden, där man ställt sig avvisande

mot förslaget, synes man hava utgått från att skatten ifråga hade en uppgift

att fylla, ehuruväl de olägenheter, som skatten kunde befaras medföra,

förmenats överväga fördelarna. I dylikt avseende har särskilt framhållits

risken för att beskattningen skulle motverka en önskvärd fondbildning

hos och konsolidering av vissa företag. De garantier, som bolagsskatteberedningen

sökt skapa genom den i förslaget till anvisningar intagna

uppmaningen till varsamhet i tillämpningen och taxeringens förläggande

till prövningsnämnden m. m., hava ansetts i sådant avseende

ej vara tillräckliga. I andra yttranden har nyssberörda risk för hämmad

fondbildning jämväl betonats, men man har det oaktat funnit sig ej böra

avstyrka förslaget just med hänsyn till de garantier mot missbruk, som

bolagsskatteberedningen sökt åvägabringa.

För min del anser jag läget kräva en lagstiftning mot uppsamling av

besparingar hos bolag i syfte att erhålla lindring i delägarnas egen beskattning.

Förslaget till ersättningsskatt avser, såsom det förut anförda

giver vid handen, ej i första hand att göra dubbelbeskattningen av aktiebolagsvinster

effektiv utan att förhindra att beskattningen blir lindrigare

än örn delägarna bedrivit verksamheten i fråga i eget namn utan

anlitande av ett aktiebolag såsom mellanhand. Såsom av den förut lämnade

redogörelsen jämväl framgår, har motsvarande spörsmål i ett antal

främmande länder fått karaktär av en stor skattefråga, och olika

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

sätt för dess lösning hava försökts. Dessa möjligheter hava redovisats i

bolagsskatteberedningens betänkande, men i intet av de föreliggande yttrandena

har antytts, att någon annan lösning av frågan skulle vara att

föredraga framför den av beredningen förordade. Jag finner därför

detta förslag böra läggas till grund för lagstiftning.

Vad angår frågan om erforderlig garanti för en varsam och enhetlig

tillämpning av lagstiftningen, så har det förefallit mig, som örn några

risker i detta avseende icke skulle föreligga. Den omständigheten, att

ifrågavarande ärenden skulle kunna fullföljas till kammarrätten och

regeringsrätten, synes mig i själva verket innebära en betryggande garanti

för en enhetlig tillämpning av beskattningen i avsedd riktning.

Ordalagen i den föreslagna förordningen äro för övrigt sådana, att de

knappast inbjuda till ersättningsbeskattning i otid. Det synes mindre

sannolikt, att någon skulle underlåta en i och för sig önskvärd fondering

därför att han oberättigat befarade taxering till ersättningsskatt.

De fonderingar, för vilka ett legitimt behov förefinnes, torde också

kunna behörigen motiveras, det må nu gälla att göra erforderliga

avsättningar för mötande av väntade utgifter eller att kunna under

en väntad mindre god konjunktur hålla någorlunda jämn utdelning. 1

praktiken torde mycket få fall förekomma, då vederbörande bolagsstyrelse

redan vid beslutet örn förslag till vinstmedlens disponerande skall

behöva hysa tvekan, huru beskattningsmyndigheterna komma att se på

saken. Skulle emellertid så i något fall vara förhållandet, så vinnes dock

en tillräcklig garanti för vederbörande bolag, örn man stadgar rätt till

restitution av ersättningsskatten, såframt företaget vid nästa tillfälle,

då beslut örn utdelning kan fattas, beslutar utdelning av de fonderade medlen.

Anmärkas må, att syftet med ifrågavarande beskattning nåtts, även

örn ersättningsskatten återbetalas. Jag anser övervägande skäl tala för

att en dylik möjlighet att erhålla återbetalning berndes. Det bör påpekas,

att de olägenheter, som skulle vidlåda en mera allmän restitutionsrått

och vilka bland annat skulle hänföra sig till svårigheten att bedöma,

huruvida det är de ersättningsbeskattade medlen eller andra som utdelas,

kunna i huvudsak elimineras genom ett stadgande, att de sist intjänade

medlen skola anses vara först utdelade. Det måste anses naturligt,

att ett företag använder årets vinst till utdelning, innan forn

derna tillgripas för detta ändamål. Då det kan antagas, att taxering

till ersättningsskatt stundom ej kommer att företagas förrän året

efter det, då beslutet örn fondering fattats, och restitution skulle ifrågakomma

först året efter taxeringen, kan det inträffa, att berörda presumtionsbestämmelse

medför, att förutom det sista årets jämväl det närmast

föregående årets vinst skall anses hava använts till utdelning, innan de

ersättningsbeskattade medlen disponerats för ändamålet. I undantagsfall,

framför allt vid efterbeskattning, kan ytterligare något mellanliggande år

tillkomma, vars vinst anses i första hand utdelad. Jag kan emellertid ej

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maurts proposition nr 171.

finna någon olägenhet liärav beträffande ifrågavarande skatt. Såsom

genomgående regel bör för övrigt förutsättas, att vad vederbörande företag

använder för lagstadgad avsättning till reservfond och för erforderlig

avsättning till skatter ej får antagas använt till utdelning. Prövningen

i vad mån utdelningen avser ersättningsbeskattade medel eller ej synes,

emellertid bliva av sådan beskaffenhet, att det må anses lämpligare att

låta prövningsnämnd fatta beslut därom än att anförtro bela restitutionsärendet

åt länsstyrelsen.

Med skapandet av möjlighet att erhålla återbetalning av skatten genom

omedelbar efterföljande utdelning synes den anmärkningen, att befarad

osäkerhet skulle hindra önskvärd fondbildning, förlora varje berättigande.

Fråga kan i själva verket uppställas, om ej restitutionsmöjligheten

berövar skatten dess avsedda effektivitet. Det måste emellertid anses

såsom en olägenhet för företaget att under någon tid ligga ute med de

medel, som erfordras till skatten. Då tillika ränta ej synes böra utgå å

dessa medel, lärer det ej behöva befaras, att restitutionsmöjligheten får

den verkan, att vederbörande handlar, som örn ersättningsskatten ej funnes.

Såsom en kvarstående effekt av skatten lärer man kunna anteckna,

att bildande av bolag för att bos dem placera sina förmögenbetsbesparingar

i syfte att undgå skatt ej kommer att bliva lönande. Och det är detta

syfte, man främst velat vinna med ersättningsskatten.

Vad härefter angår ersättningsskattens detaljer finner jag den tidsperiod

av fem år efter det, då företaget skolat taxeras för sin inkomst

under verksamhetsåret, såsom gräns för möjligheten att åsätta taxering

till ersättningsskatt ägnad att bålla företagets beskattningsförbållanden

svävande alltför länge. Jag föreslår därför, att femårsperioden utbytes

mot en tvåårsperiod.

Vissa av de bestämmelser, som enligt bolagsskatteberedningens förslag intagits

i själva lagtexten, synas böra överföras till anvisningarna. Det särskilda

stycke i bolagsskatteberedningens förslag, som avser försäkringsaktiebolag,

synes kunna helt utgå. Reglerna örn sättet för bestämmande

av det beskattningsbara beloppet, vilkas utformning i viss mån sammanhängde

med andra av beredningen avgivna förslag, böra enligt mitt

förmenande erhålla en ändrad avfattning. Det synes överhuvud svårt

att åt ifrågavarande föreskrifter giva en bindande formulering, då storleken

av det belopp, som skäligen bort utdelas, kan vara beroende av

olika faktorer. Vad som kunnat utdelas kan man egentligen ej få fram

ur bolagets till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade belopp

utan av den bokföringsmässiga vinsten, vilken stundom kan rätt väsentligt

skilja sig från den beskattade. Detta hindrar ej, att man vid taxeringen

till ersättningsskatt vanligen torde kunna utgå från statsskattetaxeringen

och däri göra vissa omräkningar. Jag finner det emellertid lämpligare att

i själva lagtexten införa en mera allmänt hållen regel och till anvisnin
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

31

garna i modifierad form överföra den regel, som återfinnes i 3 § andra

stycket bolagsskatteberedningens förslag.

övriga av mig föreslagna ändringar i förordningen örn ersättningsskatt

äro av huvudsakligen formell natur. Jag torde dock böra tillägga, att det

synes mig vara tillräckligt, att förordningen tillämpas första gången vid

1934 års taxering å det verksamhetsår, som gått till ända närmast före den

1 mars 1933. En mera utsträckt retroaktiv tillämpning synes ej erforderlig,

ehuru en sådan med hänsyn till förut berörda tidigare uttalanden

kunnat ifrågasättas.

Jag förordar ock i detta sammanhang de av bolagsskatteberedningen

föreslagna ändringarna i andra och tredje styckena av 31 § taxeringsförordningen.

Föredragande departementschefen uppläser härefter inom finansdepartementet

utarbetade förslag till

dels lag örn ändrad lydelse av 38 § 1 mom. samt 64 och 66 §§ kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370);

dels förordning örn ersättningsskatt;

dels ock förordning örn ändrad lydelse av 31 § taxeringsförordningen den

28 september 1928 (nr 379),

samt hemställer, att dessa förslag måtte i proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten

bifalla, och skall till riksdagen avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Elis Lindahl.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1933:319 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 38 § 1 memi. samt 64 och 66 §§ kommunalskattelagen d s. 1 i texten
  2. BevU 1933:64 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj-.ts ''proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 38 § 1 morn. samt 64 och 66 §§ kommunalskattelagen den 28 sept s. 1 i texten