Sök i Ratio Lex

Angående elektrifiering av banorna Göteborg—Malmö och Ängelholm— Hälsingborg

1933-03-10 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:190, Angående elektrifiering av banorna Göteborg—Malmö och Ängelholm— Hälsingborg

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

1

Nr 190.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående elektrifiering

av banorna Göteborg—Malmö och Ängelholm—

Hälsingborg; given Stockholms slott den 10 mars

1933.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Majrts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 10 mars 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman,

Sköld.

Departementschefen, statsrådet Leo anför:

I samband med anmälan i årets statsverksproposition av frågan örn elektrifiering

av banorna Stockholm—Krylbo—Ånge och Örebro—Krylbo (utgifter

för kapitalökning, bil. 2, punkt 18) erinrade jag, hurusom det i betraktande

av järnvägselektrifieringens särskilda betydelse vid strävandena att

motverka arbetslösheten synts angeläget att, örn möjligt, nu framlägga även

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 190. 42G 38 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majda proposition nr 190.

spörsmålet om elektrifiering av banorna Göteborg—Malmö oell Ängelholm—

Hälsingborg (Yästkustbanan). Med hänsyn härtill hade Kungl. Majit genom

beslut den 23 december 1932 anbefallt järnvägsstyrelsen att skyndsamt verkställa

utredning i ämnet samt, därest så visade sig möjligt, framlägga förslag

i så god tid att, örn anledning därtill gåves, frågan kunde bringas under

omprövning av 1933 års riksdag.

I enlighet med min hemställan föreslog Kungl. Majit riksdagen (utgifter

för kapitalökning, bil. 2, punkt 19) att i avbidan på den proposition, som

kunde bliva riksdagen förelagd, till elektrifiering av banorna Göteborg—

Malmö och Ängelholm—Hälsingborg för budgetåret 1933/1934 beräkna ett

reservationsanslag av 11,000,000 kronor att utgå av lånemedel.

I skrivelse den 22 februari 1933 har järnvägsstyrelsen redogjort för resultaten

av den beträffande ifrågavarande elektrifieringsspörsmål företagna utredningen,

vilken, såsom styrelsen framhåller, föregåtts av vissa redan under

år 1932 utförda undersökningar, varjämte styrelsen framlagt plan jämte anslagsberäkning

för denna elektrifierings genomförande.

Inledningsvis har järnvägsstyrelsen erinrat örn en del synpunkter att

anlägga vid bedömandet av spörsmålet örn fortsatt järnväg''selektrifiering,

vilka synpunkter av styrelsen närmare utvecklats i dess framställning

angående Ångeelektrifieringen. Yad styrelsen där anfört har återgivits

i statsverkspropositionen, till vilken jag tillåter mig hänvisa. Här

torde jag endast behöva omnämna, att järnvägsstyrelsen framhöll, hurusom

vid sidan av mera allmänna skäl av trafikteknisk och ekonomisk art även

andra av speciell betydelse vore att beakta. I sistnämnda hänseende påpekade

styrelsen, att en utvidgning av området för den elektriska järnvägsdriften

ökade vinsterna av redan utförd banelektrifiering samt att nu rådande

depression på arbetsmarknaden och inom näringslivet i övrigt å ena sidan

möjliggjorde utförande av ett elektrifieringsföretag med ur kostnadssynpunkt

betydligt gynnsammare resultat än eljest och å andra sidan medförde, att

det ökade behov av arbetskraft, som inträdde i och med företagets igångsättande,

bleve av vida större samhällsekonomisk betydelse än under normala

tider. Härutöver uttalade styrelsen bland annat, att ett elektrifieringsföretag,

därest det beräknades i och för sig bliva räntabelt, på grund av de

med detsamma förenade fördelarna under alla förhållanden ägde sitt berättigande

och sålunda enligt styrelsens mening borde, utan avseende på hur

järnvägens affärsresultat absolut taget ställde sig, kunna komma till utförande.

Styrelsen ingår därefter på frågan, huruvida förefintlig arbetsorganisation

kan anses tillräcklig för ett samtidigt utförande av Ånge- och Västkustbaneelektrifieringarna.

Styrelsen meddelar, att verkställd undersökning

givit vid handen, att denna fråga kan besvaras jakande. Härom anför styrelsen

vidare:

Förklaringen härtill är i första hand, att båda de nya arbetena tillhopa

egentligen icke äro mer omfattande än den nu pågående Malmöelektrifieringen

ensam. Det arbetsobjekt, som Ångeelektrifieringen representerar, motsvarar

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

nämligen omkring två tredjedelar av Malmöelektrifieringen oell Västkustbaneelektrifieringen

omkring en tredjedel av densamma. Ånge- och Västkustbaneelektrifieringarna

omfatta tillsammans 932 bankilometer och 1,450 spårkilometer,

under det att Malmöelektrifieringen avser 862 bankilometer och 1,590

spårkilometer. Den arbetsorganisation, som järnvägsstyrelsen nu har upplagd

för Malmöelektrifieringen, bör alltså kvantitativt sett bli ungefär tillräcklig

även i fortsättningen för samtidig elektrifiering av Ångelinjerna och Västkustbanan.

Den omständigheten, att arbetsplatserna bliva vitt skilda åt, behöver

icke heller tillmätas någon större betydelse, tack vare förefintligheten

av goda telefonförbindelser och snabba tåglägenheter för den centrala arbetsledningen.

Denna, som för närvarande med huvudkontor och förråd är förlagd

till Nässjö, kan även i fortsättningen utan olägenhet, ja t. o. m. med

vuss byggnadsekonomisk besparing kvarbliva därstädes.

Styrelsen övergår så till en redogörelse för de vunna huvudresultaten av

den slutförda utredningen, i vad de avse företagets tekniska detaljer,

samt framhåller därvid, att ifråga örn såväl de anläggningstekniska anordningarna

som arbetenas bedrivande inga väsentliga avvikelser antagits ske

från de riktlinjer, som uppdragits för elektrifiering av Malmölinjerna och

Ångelinjerna. Styrelsen meddelar därjämte, att vid ärendets beredning samråd

med telegrafstyrelsen och vattenfallsstyrelsen samt med chefen för generalstaben

ägt rum.

För överföring av elektrisk energi skulle samma system komma till användning

som vid Göteborgs-, Malmö- och Ångelinjerna. Enligt nämnda

system erfordras två nya omformarestationer, belägna invid Varberg och Laholm,

vilka stationer tillsammans med de redan förefintliga omformarestationerna

i Alingsås och Malmö skulle leverera den för kontaktledningarna använda

lågperiodiga enfasströmmen med 16,000 volts spänning.

Kontaktledningar skulle utföras för alla huvud- och de flesta sidospår.

Den sammanlagda banlängden, över vilken nämnda ledningar skulle framdragas,

utgör 316 kilometer, den elektrifierade spårlängden 515 kilometer.

Kostnaderna för överföringsanläggningen i dess helhet hava beräknats

till 11,800,000 kronor, med följande fördelning:

Kronor

Omformarestationer............................................................................. 1,700,000

Kontaktledningar ............................................................................... 9,250,000

Högspänningsledningar för belysning................................................ 850,000

Summa kronor 11,800,000

[För anläggningen ifråga åtgå i runt tal 1,600 ton kopparledningar, och

den för dessa erforderliga råkopparn skulle enligt uppgjorda, villkorliga

leveransavtal med de svenska metallverken komma att inköpas från Bolidens

gruvaktiebolag.

Beträffande leverans av elektrisk energi till de nya omformarestationerna

hava underhandlingar förts med vattenfallsstyrelsen och Sydsvenska kraftaktiebolaget,

vilka resulterat i preliminära överenskommelser. Styrelsen

anför härom:

Omformarestationen vid Varberg skall medelst dubbelledning förbindas

med Yngeredsfors kraftaktiebolags niit och skall dessutom kunna förses med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majas proposition nr 190.

ström norrifrån från vattenfallsverkets oell söderifrån från Sydsvenska

kraftaktiebolagets nät. Omformarestationen i Laholm skall normalt erhålla

ström från Laholms kraftverk men skall vid behov kunna få ström

även från Sydsvenska kraftaktiebolagets övriga kraftverk samt från Yngeredsfors

och vattenfallsverkets nät. Värdera av de båda nytillkommande omformarestationerna

skall förses med två transportabla omformare, ett system

för omformaremaskineriets anordning, som styrelsen bland annat för att tillgodose

militära intressen tillämpat redan i elektrifieringsplanen för Angelinjerna.

Detta system erbjuder fördelar också beträffande den allmänna

reserven för omformaremaskineriet. För leveransen av elektrisk energi till

omformarestationen i Varberg svarar vattenfallsstyrelsen och för leveransen

i Laholm Sydsvenska kraftaktiebolaget. För den ökade tillförseln av energi

till omformarestationerna i Alingsås och Malmö svara förutvarande leverantörer,

vattenfallsstyrelsen respektive Sydsvenska kraftaktiebolaget.

Den energileverans, det här kan komma att röra sig örn, uppgår till omkring

35 miljoner kilowattimmar. Enligt de föreliggande preliminära kraftleveransavtalen

skulle strömpriset bliva allt efter strömkonsumtionens storlek

omkring 1.8 öre per kWt.

Utefter banan befintliga luftledningar för belysning samt telefon och telegraf

skulle, liksom vid föregående statsbaneelektrifieringar, antingen utflyttas

eller utbytas mot kabelledningar, samtidigt som en del förändringar skulle

vidtagas å bananläggningen, avseende främst bangårdsförlängningar och broförändringar.

Frågan, huru erforderlig förändring av statens järnvägars och

telegrafverkets telefon- och telegrafledningar lämpligen borde ordnas, har utretts

genom en delegation, bestående av representanter från båda verken.

I anslutning till av delegationen avgivet utlåtande meddelar järnvägsstyrelsen

följande:

Enligt telegrafverkets hittillsvarande beräkningar skulle kabel å sträckan

Göteborg—Malmö behöva byggas under åren 1939—1940 och ledningarna

således kunna vara bortflyttade den 1 juli 1941.

Den från järnvägsstyrelsens sida nu ifrågasatta arbetsplanen innebär, att

ledningarna skola vara bortflyttade å följande sträckor:

Lomma—Ängelholm........................................................ den 1 juli 1935

Ängelholm —Hälsingborg F............................................. » 1 oktober 1935

Ängelholm—Halmstad.................................................... » 15 december 1935

Vare sig undanflyttningen av telegrafverkets ledningar sker med användande

av uteslutande blanka ledningar eller med användande av rikskabel

jämte utflyttning av vissa blankledningar av mera lokal natur, beräknas detta

arbete kunna vara verkställt inom förenämnda tider under förutsättning, att

inga oförutsedda hinder uppstå.

De olika sätt, på vilka telegrafverkets ledningar kunna bortflyttas från

närheten av järnvägslinjerna, äro följande:

I. Enkel utflyttning till landsväg eller terränglinjer.

II. Anordnande av rikskabel Göteborg—Malmö samt blank utflyttning av

de ledningar av mera lokal natur, som ej kunna intagas i sådan rikskabel.

III. Gemensam kabel för statens järnvägars och telegrafverkets ledningar

å sträckor, där detta är möjligt, rikskabel å övriga sträckor jämte

blank utflyttning som under II.

Halmstad—Varberg

V arberg—Göteborg

» 1 juli 1936

» 15 december 1936

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

Ekonomisk jämförelse mellan dessa tre alternativ kar utförts, varvid det

visat sig, att kostnaderna bliva ungefär lika, vilket som än väljes. I förslaget

till elektrifiering av Ångelinjerna har redogjorts för de synpunkter, som utöver

de rent ekonomiska ansetts böra vara avgörande ifråga örn ledningarnas

förläggning i gemensamma kablar, och tillåter sig järnvägsstyrelsen att

hänvisa till redogörelsen ifråga.

Ifråga örn Västkustbanan hava övervägande skäl befunnits tala mot användning

av gemensamma kablar. Det har nämligen visat sig, att det i

sådant fall skulle vara nödvändigt att i dessa intaga jämväl vissa längre

riksledningar, varvid de olägenheter av teknisk art, som alltid vidlåda

gemensamhet, skulle komma att särskilt starkt framträda.

Skillnaden mellan alternativen I och II gäller endast sättet för utflyttning

av telegrafverkets ledningar, och har valet dem emellan därför ansetts

böra träffas av telegrafverket. Telegrafstyrelsen har förklarat sig kunna godtaga

alternativ II, för den händelse detta ur andra synpunkter, t. ex. arbetslöshetens

bekämpande, skulle anses önskvärt. Telegrafverket förutsätter

dock därvid, att de kostnader, som uppkomma därigenom, att arbetet utföres

5 år tidigare än som för telegrafverkets ändamål är behövligt och av telegrafstyrelsen

planerats, ej komma att belasta telegrafverkets kapital- eller clriftkonto.

Telegrafstyrelsen anser sålunda, att av den beräknade kostnaden för

kabelanläggningen, som utgör 8,650,000 kronor, endast 6,750,000 kronor böra

begäras av telegrafstyrelsen i vanlig ordning. Återstående 1,900,000 kronor

skulle alltså ställas till telegrafstyrelsens förfogande av anslag för åtgärder

till motverkande av arbetslösheten.

För övriga till svagström sledningarna hänförliga arbeten samt för ändringar

av belysningsledningar och signalanläggningar hava följande kostnader

beräknats:

Kronor

Ändringar av belysningsledningar och signalanläggningar.............. 1,315,000

Ändringar av telefon- och telegrafledningar

Statens järnvägars ......................... 2,536,000

Telegrafverkets ................................................................................. 1,319,000

Privata............................................................................................... 60,000

Summa kronor 5,230,000.

Härtill komma för ändring av bangårdar, bana och broar 400,000 kronor.

För utredning örn skillnaden i driftkostnader vid elektrisk drift och ångdrift

har beräknats vilka tåg en tågplan sannolikt skulle innehålla år 1936,

under förutsättning att ångdrift bibeliölles. Därefter hava med hjälp av erfarenhetssiffror

från i drift varande anläggningar uträknats besparingar och

tillkommande kostnader genom elektrifieringen dels vid 1931 års tågrörelse

bibehållen, dels vid den ökade tågrörelse, som kan beräknas förefinnas år

1936 även vid bibehållen ångdrift. Härom anför styrelsen:

Av beräkningarna har framgått, att för den större tågrörelsen skulle erfordras

35 och för den mindre 32 lokomotiv litt. D för person- och godstågstjänst

och i båda fallen, så vitt nu kan förutses, 11 lokomotiv litt. Uc för växlingstjänst.

Angående dessa lokomotivtypers egenskaper hänvisas till styrelsens

skrivelse rörande elektrifieringen av Ångelinjerna.

Kostnaden för den vid den större trafiken erforderliga rullande materielen

har med stöd av villkorligt träffade leveransuppgörelser beräknats till föjande

belopp:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 190,

Kronor

35 lokomotiv litt. D ä kronor 199,000 ............................................... 6,965,000

11 » _ » Uc » » 142,000............................................... 1,562,000

Reservmateriel m. m.......................................................................... 93,000

Summa kronor 8,620,000

För den mindre tågrörelsen enligt 1931 års tidtabell blir totalkostnaden

för motsvarande rullande materiel 8,020,000 kronor.

Härtill är i båda fallen att lägga ett belopp av 1,100,000 kronor, erforderligt

för anordning av elektrisk vagnsuppvärmning.

I tidigare avgivna förslag till banelektrifiering har anskaffningskostnaden

för elektrisk materiel ansetts icke böra i sin helhet belasta elektrifieringsanläggningen

utan har, med hänsyn till att genom elektrifieringen statens

järnvägars framtida behov av ånglokomotiv minskats, i räntabilitetskalkylerna

från sagda kostnad avdragits ett belopp, motsvarande det diskonterade

värdet av beräknad besparing i fråga om utgifter för ersättningsköp av sådana

lokomotiv.

I förevarande närmare utredning har intet sådant avdrag ansetts böra

göras. Naturligtvis inträder även genom Västkustbaneelektrifieringen en

väsentlig minskning i framtida behov av att anskaffa ånglokomotiv, men

redan i och med elektrifieringen av Angelinjerna har förhållandet mellan

tillgången å ånglokomotiv av ilrågakommande typer och det kvarstående behovet

av sådana lokomotiv förskjutits så mycket, att den genom fortsatt elektrifiering

vunna besparingen i ersättningskostnad beräknats ligga väsentligt

långt framåt i tiden. Då man nu också försiktigtvis måste taga i betraktande

den relativa stagnation i utvecklingen av järnvägarnas arbetsuppgifter,

som motorfordonstrafiken på landsvägarna medfört, lär någon ersättningsanskaffning

av ånglokomotiv icke gärna komma att bliva aktuell under

den tid, vilken räntabilitetskalkyler som de här ifrågavarande överhuvudtaget

kunna få närmast avse. På lång sikt betraktat innesluter dock berörda beräkningssätt

givetvis någon, ej helt obetydlig, säkerhetsmarginal.

Elektrifieringen av Västkustbanan beräknas sålunda under förutsättning

av den förut omförmälda större trafikrörelse, som kan antagas råda år 1936

även vid bibehållen ångdrift, komma att draga följande anläggningskostnader:

Kostnader, hänförliga till statens järnvägar.

Kronor

Överföringsanläggningen ..................................................................... 11,800,000

Ändringsarbeten å svagströmsledningar m. m................................. 3,911,000

Ändringar av bangårdar, bana och broar......................................... 400,000

Rullande materiel, lokomotiv............................................................... 8,620,000

» » elektrisk värmeledning ...................................... 1,100,000

Summa kronor 25,831,000

Kostnader, hänförliga till telegrafverket................................................ 1,319,000

Totalkostnad kronor 27,150,000

För den mindre tågrörelsen, motsvarande trafiken under år 1931, skulle

totalkostnaden bliva 26,550,000 kronor.

I förestående sammanställning har järnvägsstyrelsen icke upptagit den

till 8,650,000 kronor beräknade kostnaden för rikskabeln Göteborg—Malmö,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majus proposition nr 190.

enär sagda anläggning oberoende av elektrifieringen skulle hava kommit till

stånd inom en relativt nära framtid.

Resultatet av de gjorda beräkningarna beträffande förräntningsmöjligheterna

för det erforderliga kapitalet — vid dessa beräkningar bar styrelsen liksom

beträffande Ångelinjerna i första hand räknat med en räntefot av 4.5 procent,

under det att verkställda parallellkalkyler efter 4 procents räntefot betraktats

som supplementära — framgår av här följande översikt.

Tågkilometer.............................................................

Häremot svarande lokkilometer, inkl. växling......

Besparingar.

Minskat personalbehov 206 respektive 219 man ä

3,400 kr.................................................................

Stenkol,

30,500 respektive 34,500 ton utländska stenkol

ä 20 kr., ökat med kostnad för transport och

ränta för ett års lagring 2.18 kr...................

17,700 respektive 19,300 ton svenska stenkol ä

cirka 13.4 0 kr., ökat med kostnad för transport

och ränta för ett års lagring 3.4 8 kr. .

Minskad kostnad för lokunderhåll...........................

Minskad kostnad för kol- och vattenstationer, lokstallar

m. m.........................................................

Minskad kostnad för belysningsström ..................

Minskad kostnad för underhåll av svagströmsled
ningar.

....................................................................

Summa kronor

Nga utgifter.

Räntor efter 4.5 procent å 26,550,000 respektive

27,150,000 kr..........................................................

Strömkostnad ...........................................................

Underhåll och avskrivning för överföringsanlägg
ningen.

...................................................................

Summa kronor

Tågrörelse

år 1931

Beräknad

tågrörelse

år 1936

2.6 milj.

3.5 5 »

3.0 milj.

3.9 5 »

kr.

kr.

700,000

745,000

677,000

765,000

299.000

326.000

326.000

360.000

106,000

40,000

117,000

40,000

35,000

35,000

2,183,000

2,388,000

1,195,000

566,000

1,222,000

618,000

382,000

382,000

2,143,000 2,222,000

Vinst vid införande av elektrisk drift

40,000 166,000

I anslutning härtill anför styrelsen:

Strömpriset ökas enligt överenskommelsen med vattenfallsstyrelsen den

1 juli 1940 med 10,000 kronor per år, varför efter den tiden vinsten minskas

med samma belopp.

Ifråga örn bränslekostnaderna vid ångdrift har styrelsen tillämpat samma

beräkningsgrunder som vid Malmöelektrifieringen och sålunda utgått från

ett kolpris av 20 kronor per ton utländska stenkol. Den sista upphandlingen

av lokomotivstenkol i november 1932 har emellertid kontrakterats till

ett pris, motsvarande 15.6 0 kronor per ton fritt västkusthamn. Örn detta

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 190.

kolpris (jämte motsvarande sänkning för de svenska stenkolen) beräknas, försämras

resultatet med 200,000 kronor vid den mindre och 223,000 kronor vid

den större tågrörelsen. Om emellertid räntefoten sänkes från antagen 4.5

till 4.0 procent, medför detta en kostnadsminskning med 133,000 respektive

136,000 kronor. Resultaten skulle alltså för de olika alternativen, av vilka

val dock det, avseende den större tågrörelsen, bör vara det, varmed man

vid bedömandet närmast har att räkna, bliva vinst (+) respektive förlust (—):

Räntefot 4.a %:

Stenkolspris kr. 20. o o

» » 15.5 0

Räntefot 4.o %:

Stenkolspris kr. 20. o o

» » 15.5 o

Tågrörelse

år 1931

Beräknad

tågrörelse

år 1936

4- 40,000

+ 166,000

— 160,000

— 57,000

+ 173,000

+ 302,000

— 27,000

+ 79,000

Resultatet av förestående beräkning är, som synes, mindre gynnsamt än

de resultat, som framgått av motsvarande kalkyler för tidigare genomförda

eller föreslagna elektrifieringar, och även mindre gynnsamt än vad styrelsen

vid tidigare, mera approximativa undersökningar funnit för Västkustbaneelektrifieringen.

Huvudorsaken härtill är att söka i beräkningen av räntekostnaderna,

i vad gäller kapitalet för de elektriska lokomotivens anskaffning;
Vid

ett ställningstagande måste emellertid, såsom styrelsen tidigare framhållit,

hänsyn tagas icke blott till de direkt beräkningsbara ändringarna i

driftkostnaderna utan jämväl till de mångahanda indirekta förmåner, vilka

erfarenhetsmässigt följa på elektrifieringsföretag av hithörande slag. Huvudparten

av dessa förmåner, i form av förbättrade tåglägenheter m. m., komma

väl trafikanterna och därmed samhällslivet i allmänhet till godo, men de göra

sig även ekonomiskt gynnsamt gällande beträffande järnvägsföretaget självt.

Styrelsen vill erinra örn att de fördelar av motsvarande slag som — givetvis

dock med antagande av mera normala konjunkturer och trafikförhållanden

— beräknats uppkomma genom Malmölinjernas elektrifiering, uppskattats

medföra en inkomstökning för statens järnvägar av i runt tal 1 miljon kronor.

Till grund för beräkningarna vid Malmöelektrifieringen låg den undersökning,

som tidigare verkställts angående storleken av den inkomstökning,

större än på andra linjer, som vid Göteborgslinjen ujipstått efter elektrifieringen,

varvid vederbörligt avdrag gjorts bland annat för den del av ökningen,

som kunde beräknas falla på trafik, som från andra järnvägar överförts

till Göteborgslinjen. Yad nu beträffar elektrifieringen av Ångelinjerna

liksom närmast här för Västkustbanan, har styrelsen dock icke ansett sig

böra söka siffermässigt uppskatta värdet av trafik- och inkomstökningen

ifråga. De för närvarande rådande konjunkturerna göra också en dylik uppskattning

mer än vanligt vansklig. Det lär dock i varje fall vara tydligt, att

även här inneslutes en säkerligen ganska god säkerhetsmarginal. Till sist

må i detta sammanhang sägas, att även utgifterna i själva verket lära komma

att i det långa loppet påverkas mera gynnsamt än styrelsen i sina kalkyler

här ansett sig böra antaga. Särskilt gäller detta utnyttjandet gemensamt

på alla linjer av de standardiserade elektriska lokomotiven, vilket bör efter

hand kunna drivas till en allt högre fulländning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

.Kungl. Majus proposition nr 190.

De gjorda utredningarna giva enligt styrelsens mening vid handen att, trots

det mindre gynnsamma, direkt kalkylerbara resultatet, den ifrågasatta elektrifieringen

av Västkustbanan vid nuvarande tidpunkt kan betecknas såsom

ett från såväl företagsekonomisk som samhällsekonomisk synpunkt sett väl

försvarligt företag. Den omständigheten, att anläggningarna och anskaffningarna

vid nuvarande tidsläge kunna erhållas till ovanligt laga priser och

att de kunna komma att ställa sig kostsammare, i fall de uppskjutas till

ursprungligen avsedd tidpunkt, gör det, säger styrelsen, onekligen också

mera försvarligt även ur den rent företagsekonomiska synpunkten att upptaga

också Västkustbaneelektrifieringen till utförande nedan nu. Styrelsen

framhåller emellertid att, därest man såge enbart till företagarintresset, en

senare tidpunkt för elektrifieringens genomförande, såsom järnvägsstyrelsen

förut tänkt sig, måhända varit att föredraga. Tidpunkten, när besparingen

genom onödiggjord ersättningsanskaffning av ånglokomotiv komme att inträffa,

hade då legat något mindre avlägsen, men framför allt anser styrelsen

en sådan förskjutning hava varit fördelaktig för avvecklingen av det genom

elektrifieringen uppkommande personalöverskottet, till övervägande delen

tillhörande maskinavdelningen. Såvida icke en mera väsentlig förbättring

av trafikkonjunkturerna snart inträder, beräknar styrelsen, att Västkustbanans

elektrifiering skall komma att under ett par, tre års tid medföra ett

personalöverskott med i genomsnitt omkring 150 man. Dör huvudverkstäderna

beräknades minskningen i underhållsarbete komma att motsvara i

runt tal 35 ä 40 mans årsarbete.

Under de närmaste åren efter anläggningarnas färdigställande kunde

alltså icke den besparing i personalkostnad göras effektiv, med vilken man

räknat i den förut återgivna sammanställningen av kalkylerna över driftresultatet

efter genomförd elektrifiering. Detta sammanhängde även därmed, att vid

nuvarande låga trafikkonjunkturer redan i och med elektrifieringen av Malmölinjerna

visst personalöverskott komme att uppstå och under någon, örn än

relativt kort anpassningstid fortfara att finnas. Slutligen erinrar styrelsen,

att avvecklingen av den för anläggningen använda tjänstemanna- och arbetarepersonalen

blir svårare, örn Ånge- och Västkustbaneelektrifieringarna bliva

färdigställda ungefär samtidigt, än örn Västkustbanans elektrifiering inpassas

i följd med Ångeelektrifieringen.

Västkustbanans elektrifiering vid nuvarande tidpunkt kan därför, anför

styrelsen vidare, icke anses vara helt och obetingat dikterad av det rent

företagarekonomiska intresset, men styrelsen finner likväl, att mycket talar

för att elektrifieringen bör igångsättas redan nu. Företaget tjänade väl uppenbarligen

mera allmänna samhälleliga syften och motiverades därvid särskilt

starkt med angelägenheten av att bereda arbetstillfällen under nuvarande allvarliga

kriskonjunkturer på arbetsmarknaden. Under sådana förhållanden ville

styrelsen ifrågasätta, huruvida det icke vore skäligt, att för ett bättre tillgodoseende

oell tryggande av statens järnvägars företagarintresse till anläggningarnas

utförande i viss utsträckning anvisades medel, vilkas investering

ej behövde medföra en ökning av statens järnvägars förräntningsplikt. Sty
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 190,

reisen åsyftar härvid medel, avsedda för beredskapsarbeten, samt framför

tanken, att dylika medel skulle tagas i anspråk med ett belopp, motsvarande

omkring halva anskaffningskostnaden för de erforderliga elektriska

lokomotiven eller i runt tal 4 miljoner kronor. En sådan anslagsdisposition

skulle, säger styrelsen, förbättra det angivna förräntningsresultatet för alternativet

med den större tågrörelsen från + 166,000 respektive — 57,000 till

+ 346,000 respektive + 123,000 kronor vid antagande av 4.5 procent räntefot.

Styrelsen har i detta sammanhang meddelat, att den uppgjorda arbetsplanen

förutsätter utförande i samband med elektrifieringen av en ny förbindelse

för godståg mellan Västkustbanan och Sävenäs rangerbangård vid

(löteborg.

Styrelsen, som anser detta arbete böra utföras med anlitande av förnyelsefondsmedel,

anför vidare:

För närvarande framföras Västkustbanans godståg över den s. k. gamla

Västkustbaneviadukten till den numera såsom godsbangård apterade Bergslagsstationen.

^Nämnda viadukt, som uppförts år 1887 och redan från början

erhöll en tämligen svag konstruktion, har under årens lopp varit föremål

för förstärkningsatgärder, och vid den under åren 1927—1930 genomförda

omgestaltningen av bangårdsanordningarna i Göteborg bibehölls den också

såsom ingångslinje för godstågen å Västkustbanan och Boråsbanan. Detta

arrangemang angavs emellertid redan vid de nya bangårdsanordningarnas

planerande såsom ett provisorium, och i de med Göteborgs stad och de av

de nya anordningarna berörda enskilda järnvägarna träffade överenskommelserna

hava därför också innefattats bestämmelser, avsedda att möjliggöra en

ny godstågsförbindelses anordnande med borttagande av den gamla. Denna

fråga måste nu i samband med en elektrifiering av Västkustbanan aktualiseras.

^ Vid verkställd undersökning har den gamla viadukten visat sig vara

i så dåligt skick, att den icke utan genomgripande, relativt kostsamma ombyggnads-

och förstärkningsarbeten kan uppbära de ökade belastningar, som

skulle uppstå vid framförande av de elektriska lokomotiven samt av å viadukten

erforderliga kontaktledningar med tillhörande stolpar.

Under bär angivna förhållanden har styrelsen funnit det riktigt att, örn

en elektrifiering av Västkustbanan skall företagas, samtidigt anordna den

förut planerade, nya godstågsförbindelsen mellan Västkustbanan och Sävenäs

rangerbangård med nedläggande av den nuvarande förbindelsen med

Bergslagsstationen. Genom denna nya spårförbindelse och därav föranledd

överflyttning till Sävenäs rangerbangård av växlingsarbetet för Västkustbanans

och Boråsbanans godståg beräknas för övrigt uppträda också en

driftkostnadsbesparing av i runt tal 45,000 kronor per år, vilken i sin helhet

skulle komma statens järnvägar till godo. Då härtill får läggas, att även

underhållskostnaderna skulle komma att bliva avsevärt lägre för den nya,

i spårförbindelsen ingående viadukten, som avses utförd av helvalsade järnbalkar

med pelarstöd av betong, än för den nuvarande av i sin helhet nitad

järnkonstruktion, är hela denna anläggning driftsekonomiskt synnerligen väl

motiverad.

Det nya förbindelsespåret skulle erhålla en längd av cirka 1,200 meter

och framföras på en cirka 550 meter lång viadukt över Olskrokstorget och

västra änden av Olskrokens bangård samt i östra änden av denna bangård

anslutas till de befintliga förbindelsespåren mellan Olskroken och Sävenäs

rangerbangård. Kostnaderna för anläggningen, inberäknat tvenne av den

ändrade inledningen erforderliga nya rauger- och uppställningsspår å Säve
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr IVO.

näs rangerbangård, hava beräknats till 1,700,000 kronor. Dessa kostnader

har styrelsen ansett i sin helhet böra bestridas nied medel ur statens järnvägars

förnyelsefond, då de ju hänföra sig till en ersättningsanläggning, som

i varje fall skulle hava utförts inom en icke alltför avlägsen framtid, och

får styrelsen därför hemställa att, örn Västkustbaneelektrifieringen beslutas

och anslag därför beviljas, styrelsen samtidigt bemyndigas att för utförande

av den omhandlade nya spårförbindelsen använda nyssnämnda belopp av

förnyelsefondsmedel. Anläggningsarbetena avser styrelsen att i allt väsentligt

låta utföra på allmänt utlyst entreprenad, och styrelsen torde ej behöva

särskilt framhålla, att anläggningen ifråga under nuvarande tidsförhållanden

har sin stora betydelse såsom varande ett objekt av den art, man gärna

söker för att vinna medel till den allmänna arbetslöshetens motverkande.

I samband med omläggningen av infarten för godstågen till Sävenäs rangerbangård

har det ansetts lämpligt att helt elektrifiera Sävenäs och Olskrokens

bangårdar, vilka förut endast delvis äro försedda med kontaktledningar.

Järnvägsstyrelsen har slutligen framlagt arbetsplan och i samband därmed

samt i anslutning till det förut anförda finansieringsplan för elektrifieringsarbetena.

Enligt arbetsplanen beräknas elektrifieringsföretaget vara fullbordat mot

slutet av år 1936. Därest arbetet kan igångsättas redan under innevarande

år, skulle de elektriska anläggningarna kunna slutföras i följande ordning:

Malmö—Ängelholm.................................. juli 1935

Ängelholm—Hälsingborg ........................ oktober 1935

Ängelholm—Göteborg .............................. december 1936

Planen för kontaktledningsarbetet förutsätter en arbetsstyrka, uppgående

vissa tider till 450 ä 500 man; sammanlagt erfordras omkring 200,000 dagsverken.

För säkerställande av beräkningarna av anläggningskostnaderna hava

villkorliga avtal, gällande under förutsättning att erforderliga medel för anläggningens

utförande komma att av statsmakterna ställas till järnvägsstyrelsens

förfogande, träffats med vissa leverantörer angående de för elektrifieringen

erforderliga större leveranserna. Dessa avtal avse leveranser för

en sammanlagd kostnad av i runt tal 11.2 miljoner kronor, vilken leveranssumma

fördelar sig sålunda:

Omformarestationsutrustningar..................... kr. 1,280,000

Elektriska lokomotiv .................................. » 6,750,000

Kopparledningar........................................... » 1,550,000

Telefonkablar .............................................. » 1,600,000

Järnvägsstyrelsen framhåller, att så gott som all för elektrifieringen erforderlig

materiel, diiribland även kopparledningarna, kommer att erliallas

inom landet — endast sådan materiel, som ej framställes inom landet, exempelvis

bly, tenn samt en del isolationsmateriel och instrument, mäste importeras

— vadan någon mer avsevärd belastning av handelsbalansen ej

vållas genom detta elektrifieringsföretag. De redan kontrakterade leveranserna

hava även erhållits till priser, som betydligt understiga de normala.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition nr 11)0.

Samtliga statens utgifter för ifrågavarande elektrifieringsföretag skulle alltså

med undantag för en relativt mycket liten del komma de i den inhemska

produktionen sysselsatta arbetarna tillgodo.

Enligt den uppgjorda arbetsplanen skulle under olika år för skilda slag

av till elektrifieringen hörande arbeten och anskaffningar erfordras följande

medelsbelopp:

Överföringsanläggningen ..

Ändringsarbeten ...............

Elektriska lokomotiv.........

Elektrisk värmeledning ...

B

1933/1934

4,000,000

4.000. 000

3.000. 000

udgetåre

1934/1935

K r c

3.400.000

1.630.000

3.620.000

600,000

! t

1935/1933

Jnor

4,400,000

2,000,000

500,000

Summa

11,800,000

5.630.000

8.620.000

1,100,000

Summa kronor

11,000,000

9,250,000

6,900,000

27,150,000

varvid styrelsen ifrågasätte

r följande anslagsfördelning:

Anslag för kapitalökning...

9,500,000

7,750,000

5,900,000

23,150,000

Arbetslöshetsanslag .........

1,500,000

1,500,000

1,000,000

4,000,000

Härtill kommer för den nya godstågsförbindelsen mellan Västkustbanan

och Sävenäs rangerbangård följande belopp av förnyelsefondsmedel:

Kronor

För kalenderåret 1933.......................................... 500,000

» » 1934.......................................... 1,200,000

Summa kronor 1,700,000

Styrelsen anför slutligen att, ehuru, såsom av det anförda framginge, nuvarande

tidpunkt från statsbaneföretagets egna synpunkter måhända icke

vore den gynnsammaste för ifrågavarande arbetes igångsättande, styrelsen

ansåge sig kunna som sin mening uttala, att elektrifieringsföretaget dock

med hänsyn till dess förväntade inverkan å konjunkturläget och särskilt arbetsmarknaden

borde kunna få omedelbart komma till utförande. Styrelsen

hemställer, att det i statsverkspropositionen beräknade anslaget av 11,000,000

kronor nu äskas av riksdagen, men med den fördelning å anslag av olika

art, som Kungl. Maj:t efter prövning av vad styrelsen anfört beträffande

önskvärdheten av något inskränkt förräntningsplikt kan finna lämplig.

I ärendet hava utlåtanden avg i vits av vattenfallsstyrelsen, telegrafstyrelsen

och chefen för generalstaben, varjämte fullmäktige i riksgäldskontoret

i särskilda utlåtanden yttrat sig dels örn själva elektrifieringsförslaget och

dels örn de i telegrafstyrelsens utlåtande närmare omförmälda åtgärder och

kostnader, som för telegrafverkets del följde av förslagets genomförande.

Vattenfallsstyrelsen vitsordar i sitt utlåtande lämpligheten av att, såsom

järnvägsstyrelsens förslag innebär, krafttillförseln till Västkustbanan ordnas

genom vattenfallsstyrelsen beträffande den kraft, som skall uttagas i Alingsås

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

•Kungl. Majus -proposition nr 190.

och Varberg, och genom Sydsvenska kraftaktiebolaget beträffande den kraft,

som skall uttagas i Laholm och Malmö. I övrigt anför styrelsen:

Några särskilda åtgärder erfordras icke från vattenfallsstyrelsens sida för

kraftleveransen i Alingsås.

Vad angår kraftleveransen i Varberg, har vattenfallsstyrelsen närmast

tänkt sig ett sådant samarbete med Yngeredsfors kraftaktiebolag, att dess

förefintliga ledningsnät mellan kraftstationerna Yngeredsfors och Ätrafors

samt Varberg och Mölndal utnyttjas, varvid det icke skulle erfordras några

andra nyanläggningar än en transformatorstation i Varberg samt en ny,

relativt kort linje för 50,000 volt från Ätrafors till Varberg. Dessa anläggningar

skulle utföras genom Yngeredsfors kraftaktiebolag. Vattenfallsstyrelsens

inmatning av kraft i Yngeredsforsbolagets ledningsnät skulle verkställas

genom en i vattenfallsstyrelsens byggnadsprogram redan upptagen förbindelseledning

för 50,000 volt mellan styrelsens sekundärstation i Marieholm

och den transformatorstation, som bolaget anordnar i Krokslätt. Den i Varberg

för järnvägsdriften levererade kraften skulle uppdelas så, att ungefär

hälften av leveransen sker från Trollhätte kraftverk och hälften från Yngeredsfors

kraftaktiebolag.

Därest denna samarbetsplan visar sig genomförbar, kommer det icke att

erfordras något nytt anläggningskapital för vattenfallsstyrelsen med hänsyn

till Västkustbanans elektrifiering. Skulle det mot förmodan visa sig behövligt,

att vattenfallsstyrelsen bygger egen linje till Varberg och anordnar

transformatorstation där, så torde därför erfordras ett anläggningskapital av

omkring 1 miljon kronor, vars beviljande emellertid kan anstå till nästföljande

års riksdag.

Den ifrågavarande elektrifieringen kommer att endast i relativt mindre

grad tillföra vattenfallsstyrelsen ny belastning. Av de 35 miljoner kilowatttimmar,

som erfordras för elektrifieringen, beräknas nämligen, att vid nyssnämnda

samarbete med Yngeredsfors kraftaktiebolag endast cirka 9 miljoner

komma att uttagas från styrelsens kraftverk. Varje belastningstillskott är

emellertid värdefullt med hänsyn till den nu föreliggande tendensen till

kraftöverskott vid de statliga kraftverken.

Under åberopande av det anförda uttalar vattenfallsstyrelsen, att fran

dess sida icke vore något att erinra mot det av järnvägsstyrelsen framställda

förslaget samt att det i sin mån vore förmånligt även för vattenfallsstyrelsen

att ifrågavarande järnvägselektrifiering komme till stånd.

Telegrafstyrelsen framhåller till en början, att av de av järnvägsstyrelsen

angivna alternativen för bortflyttning av telegrafverkets ledningar endast de

med I och II betecknade kunde komma i fråga, nämligen antingen enkel

utflyttning till betryggande avstånd från banan, med bibehållande av blankledningar,

eller anordnande av rikskabel Göteborg—Malmö med avgrening

från trakten av Mörarp till Hälsingborg. Även i det senare fallet måste

blankledningar uppläggas för kortare riks- och landsledningar, som ej lämpligen

kunde intagas i rikskabeln. De erforderliga flyttningarna i lokalnätet

bleve i båda alternativen desamma.

Till betsande av frågan örn vilket av nämnda båda alternativ, som bör

väljas, erinrar styrelsen först beträffande kabelalternativet, att kablar som

regel dimensioneras så, att trafikkapaciteten täcker trafikökningen under

relativt lång tid framåt, samt att — för största möjliga utnyttjande av kabeln

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majus proposition nr 190.

vid varje tidpunkt — i nyanlagda kablar, där så kan ske, temporärt inkopplas

även sådana förbindelser, som slutgiltigt skola intagas i andra, till

utförande under en senare tid planerade kablar. Härigenom kunna vissa

anläggningar uppskjutas oell därmed kostnadsbesparingar göras. Från dessa

synpunkter yttrar styrelsen beträffande förevarande spörsmål i huvudsak

följande:

De under senaste åren färdigställda kabelsektionerna Malmö—Nässjö och

Nässjö—Göteborg vore dimensionerade för framtida trafikbehov å sträckorna

Stockholm—Malmö och Göteborg—Nässjö med mellanliggande orter. Över

den sammanlagda sträckan Göteborg—Nässjö—Malmö hade man tills vidare

kunnat leda även trafiken från Norge och Göteborgsområdet till Skåne och

utlandet. Därigenom hade ett antal befintliga blankledningar på västkusten

blivit disponibla för de närmaste årens ökning i trafiken till och mellan

västkuststäderna. Under åren 1939—1940 beräknades nu ledningarna i rikskabeln

Malmö—Nässjö—Göteborg bliva behövliga för det ordinarie trafikbehovet

å denna sträcka, och ungefär samtidigt beräknades det befintliga

ledningsnätet längs västkusten vara i behov av utökning. Därigenom komme

också den kabel, som vid denna tid behövde läggas å sträckan Göteborg—

Malmö, att redan från början bliva relativt väl utnyttjad.

Huvudsakliga anledningen till att den senast utförda länken Jönköping—

Göteborg av det svenska rikskabelnätet på sin tid beslutats hade varit behovet

av kabelförbindelse från Malmö och utlandet med Göteborg samt

framdeles med Norge. Vid sidan härav skulle kabeln tjäna ett betydande

antal förbindelser av kortare längd. Innan denna kabel beslutats, hade

alternativt undersökts även en direkt förbindelse Göteborg—Malmö. Då vid

denna tidpunkt Västkustbanan ansetts komma ifråga för elektrifiering efter

Malmölinjerna och Angelinjerna, hade vid den då förutsatta takten för elektrifieringens

genomförande något behov av bortflyttning av linjerna efter Västkustbanan

inom de närmaste åren ej kunnat förutses. Vid ifrågavarande tidpunkt

hade däremot förelegat ansökan örn koncession å elektrisk drift för järnvägssträckan

Göteborg—Borå s, och denna elektrifiering hade redan tidigare angivits

såsom nära förestående med yrkande örn bortflyttning av telegrafverkets

ledningar. Hade styrelsen valt utläggning av kabel utefter västkusten

i stället för kabeln Jönköping—Göteborg och sistnämnda elektrifiering

kommit till utförande, vore det sannolikt, att telegrafverket ändå

hade blivit nödsakat att lägga kabel Göteborg—Borås, enär framkomstmöjligheterna

för blanka ledningar i annan sträckning än järnvägens här

vore sällsynt ogynnsamma.

Ytterligare anför styrelsen beträffande alternativet med kabelanläggning

huvudsakligen följande:

Den av styrelsen eftersträvade planmässigheten i utvecklingen komme

alltså att rubbas, därest kabel skulle utläggas mellan Göteborg och Malmö

under åren 1934—1935 i stället för 1939—1940, enär såväl denna som kabelförbindelsen

Göteborg—Nässjö—Malmö komme att under de första åren

bliva jämförelsevis dåligt utnyttjad. Vidare vore att beakta att ytterligare

tekniska framsteg på detta område skulle kunna tillgodogöras, örn kabeln

utfördes fem år senare. Finge kabeln kvarstå i byggnadsprogrammet för

åren 1939—1940 — detta program förutsatte emellertid en ökning av interurbantrafiken

i samma skala som under senaste årtionde —• bibehölles

möjligheten att revidera detta allt efter utvecklingen av nämnda trafik.

Slutligen innebure ett utförande av ifrågavarande kabelanläggning samtidigt

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majus proposition nr 190.

med dem, som erfordrades i samband med Ångelinjernas elektrifiering, en

fördubbling av det hittills genomsnittliga årsprogrammet. En avsevärd utökning

måste därför ske såväl i fråga örn maskiner, verktyg och instrument

— till en beräknad kostnad av cirka 350,000 kronor — som beträffande

specialutbildat befäl och manskap m. m.

Därest inga oförutsedda hinder uppstode, vore det dock enligt styrelsens

mening möjligt att genomföra kabelalternativet.

Yad anginge alternativet med enkel utflyttning av blanka ledningar, fortsätter

styrelsen, innebure detta icke någon utvidgning av det nuvarande

ledningsnätet. Det nya ledningsnätet, till den del det framdeles skulle

ersättas med kabel, finge emellertid karaktären av ett rent provisorium och

skulle raseras efter omkring fem år, då den nya rikskabeln å sträckan Göteborg—Malmö

beräknats bliva behövlig. Den omständigheten, att landsvägarna

på ifrågavarande sträcka ofta löpte så nära järnvägen, att linjerna

i ovanligt stor utsträckning måste framdragas i terrängen, medförde fördyring

av såväl anläggnings- som underhållskostnaderna.

Telegrafstyrelsen har vidare meddelat vissa kostnadsberäkningar, vilka

basera sig på nuvarande arbets- och materialpriser samt en räntefot av 4.5

procent. I beräkningarna bortses från det i järnvägsstyrelsens kalkyler ingående

beloppet av 60,000 kronor för ändringar av privata telefonledningar.

Härutinnan innehåller styrelsens utlåtande väsentligen följande:

Enligt de verkställda kostnadsberäkningarna skulle alternativ I, enkel utflyttning,

draga en kostnad av 3,220,000 kronor, varav 1,900,000 kronor motsvara

de såsom ett provisorium betecknade utflyttningarna och återstoden,

1.320.000 kronor, bortflyttning av övriga blanka riks- och landsledningar

samt flyttningar i telefonnäten. För kabelalternativet skulle totalkostnaden

bliva 9,969,000 kronor, varav 8,650,000 kronor belöpa på kabelanläggningen och

1.319.000 kronor på ändringar i ledningsnätet; sistnämnda belopp är upptaget

i järnvägsstyrelsens kalkyler.

I fråga örn kostnadernas fördelning mellan statens järnvägar och telegrafverket

utgår styrelsen från de principer, som legat till grund för motsvarande

fördelning vid Göteborgslinjens elektrifiering. Kostnaden för alternativ I,

3.220.000 kronor, anser styrelsen då böra helt belöpa på statens järnvägar.

De även i alternativet II ingående kostnaderna för ändringar i ledningsnätet

anser styrelsen, därest detta alternativ väljes, böra täckas av statens

järnvägar. Beträffande själva kabelanläggningen framhåller styrelsen, att

densammas utförande fem år i förtid för telegrafverket skulle medföra en

beräknad ränteförlust av 1,900,000 kronor, eller samma belopp som beräknats

för den provisoriska utflyttningen av nuvarande ledningsnät. Då

denna kostnad ej i något fall borde drabba telegrafverket, följde därav, att

även vid genomförandet av alternativ II sagda belopp borde på liknande sätt som

vid alternativ I ställas till telegrafstyrelsens förfogande. Återstående kostnad,

6,750,000 kronor, skulle enligt telegrafstyrelsens förslag bestridas av

medel ur telegrafverkets förnyelsefond.

Sammanfattningsvis uttalar telegrafstyrelsen, att en utflyttning av ledningsnätet

enligt alternativ I komme att förorsaka mindre rubbning i

telegrafverkets planer och ekonomiska program, enär kostnaden härför borde

bestridas av statens järnvägar. Skulle det emellertid, exempelvis för arbets
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

löshetens bekämpande, anses önskvärt att genomföra alternativ II, vore även

detta godtagbart under förutsättning av den nyss angivna kostnadsfördelningen.

Detta alternativ innefattade disposition av förnyelsefondsmedel

under åren 1933—1935 med respektive 1.7, 3.6 6 och 1.4 miljoner kronor.

Härutinnan framhåller styrelsen, att de för riksnätet avsatta förnyelsefondsmedlen

icke varit beräknade att täcka dessa, av den forcerade elektrifieringen

föranledda, stora utgifter. Emellertid kunde åtminstone temporärt för ändamålet

disponeras tidigare gjorda avsättningar till lokalnäten, telegrafnätet

och fastigheterna.

Slutligen meddelar styrelsen, att kabelalternativet förutsätter tre nya överdragsstationer,

nämligen i Varberg och Halmstad samt i trakten av Åstorp.

För den sistnämnda måste tomt anskaffas samt erforderliga byggnader uppföras,

och detta redan år 1933 — kostnaden härför är inräknad i det nyss

såsom erforderligt för år 1933 angivna beloppet — medan av de övriga endast

den i Varberg beräknas kräva tillbyggnad till nuvarande fastighet.

Chefen för generalstaben har icke något att erinra mot det föreliggande

elektrifieringsförslaget.

Fullmäktige i riksgäldskontoret anföra beträffande elektrifieringsförslaget:

I sina den 20 februari 1930 och den 1 december 1932 avgivna yttranden

beträffande elektrifieringen av Malmö- och Ångelinjerna hava full mäktige

erinrat örn, att det vore en fråga av stor nationalekonomisk betydelse att

genom fortsatt elektrifiering av statens järnvägar i allt större omfattning

utnyttja de vattenkraftstillgångar, som finnas inom vårt land, och därigenom

i motsvarande mån frigöra landet från behovet av utländskt kolbränsle.

Detta uttalande äger givetvis tillämplighet även på den nu ifrågasatta elektrifieringen

av Västkustbanan. Ehuru sistnämnda företag enligt de av järnvägsstyrelsen

gjorda kalkylerna icke framstår såsom för statens järnvägar

lika ekonomiskt fördelaktigt som de redan beslutade och igångsatta elektrifieringsarbetena

å Malmö- och Ångelinjerna, anse fullmäktige likväl företaget,

med hänsyn till dess såväl nationalekonomiska som under nuvarande tider

socialekonomiska betydelse böra omedelbart komma till utförande i huvudsaklig

överensstämmelse med den uppgjorda arbetsplanen.

Järnvägsstyrelsens förslag att i ifrågavarande plan inlägga jämväl utförandet

av en ny godstågsförbindelse mellan Västkustbanan och Sävenäs

rangerbangård vid Göteborg finna fullmäktige välbetänkt och hava icke någon

erinran att göra däremot liksom ej heller mot att erforderliga medel tagas

från statens järnvägars förnyelsefond.

Under förutsättning att anslag till beredskapsarbeten komma att av riksdagen

anvisas för nästkommande budgetår, hava fullmäktige ej något att

erinra mot att ett belopp av omkring 4,000,000 kronor, motsvarande halva

anskaffningskostnaden för de elektriska lokomotiven, utgår ur ett sådant

anslag.

I fråga örn de för telegrafverkets del erforderliga anordningarna anföra

fullmäktige:

Vid övervägande av de av telegrafstyrelsen anförda skälen hava fullmäktige

trott sig finna, att styrelsen helst skulle vilja se alternativ I nu komma

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

till utförande. Fullmäktige liava uppmärksammat, att en viss svårighet

måhända kommer att uppkomma för styrelsen, att kunna, samtidigt med

kabelanläggningen i samband med elektrifieringen av Angelinjen, förfoga

över tillräckligt antal specialutbildat befäl och manskap m. m. jämväl till

anläggning av rikskabeln mellan Göteborg och Malmö. Ävenledes torde den

av styrelsen påpekade ytterligare ränteförlusten, i händelse en nu märkbar

stagnation i interurbantrafiken kommer att bliva varaktig och därigenom

rubba styrelsens beräkningar angående tiden för ifrågavarande kabels behövlighet,

liksom ock vad styrelsen anfört angående kabelteknikens utveckling

tillerkännas beaktande vid ett slutgiltigt bedömande av de olika lösningarna

av frågan. Vid det förhållande att ränteförlusten vid alternativ II

och kostnaden enligt alternativ I befunnits vara ungefär lika, torde det av

telegrafstyrelsen kunna betraktas ur förräntningssynpunkt tämligen likgiltigt,

vilketdera alternativet som kommer till utförande. Fullmäktige äro dock

mest böjda för att förorda alternativ I, så mycket mer som dettas genomförande

icke kommer att ställa de större anspråk på medel (och därav förorsakad

ökad upplåning) från riksgäldskontoret, som rikskabelalternativet

gör. Telegrafstyrelsen måste nämligen i det senare fallet hos riksgäldskontoret

under de närmaste åren av där odisponerade lånemedelsanslag uttaga

de belopp, som av styrelsen beräknats utgå ur verkets förnyelsefond, vilken

helt och hållet ingått i verkets rörelse

Vid framläggande i årets statsverksproposition av förslaget örn elektrifiering

av Ångelinjerna framhöll jag, bland annat, de fördelar, som vid en fortsatt

elektrifiering av statsbanans huvudlinjer vore att vinna för skilda trakter

genom förbättrade tågförbindelser samt för landet i dess helhet genom ökat

utnyttjande av våra vattenfall och minskat behov av kolimport. Jag erinrade

även örn de gynnsamma förutsättningar för elektrifieringsarbetenas fullföljande,

som nuvarande prisläge erbjöde, samt örn den stora betydelse för

arbetsmarknaden och för industrien, som ett dylikt fullföljande i omedelbar

anslutning till den nu snart fullbordade elektrifieringen av Malmölinjerna

komme att få. Vad jag sålunda och med anknytning till dessa synpunkter

i övrigt anförde äger givetvis giltighet även vid bedömande av frågan örn

Västkustbanans elektrifiering. Ytterligare må i detta sammanhang framhållas

att, därest ifrågavarande elektrifiering igångsättes redan nu och sålunda

kommer till utförande samtidigt med Ångeelektrifieringen, dessa båda

företag komma att tillsammans lämna arbetsmöjligheter i praktiskt taget

samma omfattning, som den nu snart fullbordade elektrifieringen av Malmölinjerna

berett, och detta jämväl för industriens del. Härtill kommer, att

med de vitt utgrenade återverkningar på arbetsmarknaden, som en järnvägselektrifiering

medför, ett dylikt företag i och för sig synes vara av beskaffenhet

att framför flertalet andra böra ifrågakomma, då det gäller att utvälja

lämpliga arbeten för bekämpande av den rådande arbetslösheten.

Örn sålunda allmänna skäl av samhällelig innebörd göra det till ett önskemål,

att Västkustbanans elektrifiering omedelbart kommer till utförande,

återstår att skärskåda spörsmålet ur de övriga synpunkter, som kunna vara

att anlägga.

Vad då först angår de av järnvägsstyrelsen gjorda kalkylerna över företagets

räntabilitet — i dessa hava endast tagits i betraktande å ena sidan

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr IVO. 426 33 2

Departements
chefen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj-.ts proposition nr l''t().

rena driftkostnadsbesparingar och å den andra nytillkommande utgifter inklusive

räntor — utvisa dessa visserligen resultat, som äro mindre gynnsamma

än de, som erhållits vid motsvarande beräkningar i fråga örn

tidigare elektrifieringsföretag. Järnvägsstyrelsen erinrar, att de framkomna

resultaten jämväl äro mindre fördelaktiga än vad styrelsen vid tidigare, mera

approximativa undersökningar funnit för Yästkustbaneelektrifieringen, men

framhåller, att huvudorsaken härtill är att finna i den ökning av räntekostnaderna,

som föranledes därav att finansieringen av lokomotivanskaffningen nu

avsetts helt skola ske med anlitande av lånemedel i stället för, såsom tidigare

varit fallet, till en betydande del med förnyelsefondsmedel. I och med

elektrifieringen av Angelinjerna har nämligen, enligt vad styrelsen uppgiver,

förhållandet mellan tillgången å ånglokomotiv och det kvarstående behovet

av sådana lokomotiv så förskjutits, att hänsyn till den genom fortsatt elektrifiering

vunna besparingen i ersättningskostnad ansetts icke skäligen böra i

förevarande sammanhang tagas.

Yad järnvägsstyrelsen sålunda anfört giver vid handen, att verkningarna av

omförmälda förskjutning i tiden beträffande ersättningsanskaffning av ångloko.

motiv — ehuru i avsevärd mån en konsekvens av tidigare elektrifieringar —

kommit att i sin helhet belasta kalkylerna för nu ifrågavarande elektrifieringsföretag.

Giltiga skäl synas mig emellertid föreligga att ej betrakta Yästkustbanans

elektrifiering såsom ett ekonomiskt fristående företag utan fastmer

såsom ett led i den allmänna stambaneelektrifieringen. Även örn man begränsar

detta betraktelsesätt till att avse de till samtidigt utförande ifrågasatta

Ånge- och Västkustbaneelektrifieringarna, giva räntabilitetskalkylerna vid

handen, att vid den under bibehållen ångdrift beräknade tågrörelsen år 1936

räntabilitet av detta sammanslagna företag ernås även vid den högre räntefoten

och de lägre kolpriserna. I detta sammanhang vill jag även erinra örn

järnvägsstyrelsens uttalanden, att bland annat genom ett alltmer rationaliserat

utnyttjande av den med elektrifieringens fortskridande ökade lokomotivparken,

avsedd för elektrisk drift, utgiftssidan skall efter hand ställa

sig fördelaktigare än den framlagda kalkylen visar, samt att en utvidgning

av området för den elektriska driften ökar vinsterna av redan utförd banelektrifiering.

Yad järnvägsstyrelsen sålunda anfört synes vara befogat och

därjämte giva ytterligare stöd för det av mig nyss anlagda betraktelsesättet.

I de av järnvägsstyrelsen tidigare framlagda och av statsmakterna prövade förslagen

örn statsbanelinjers elektrifiering har läget varit sådant, att redan en räntabilitetskalkyl

av här förevarande beskaffenhet givit vid handen, att företaget

även vid de minst fördelaktiga alternativen av kalkylen borde bliva räntabelt;

och man har kunnat bortse från värdet av den trafik- och inkomstökning,

som en elektrifiering i och för sig förväntades medföra. Att en sådan ökning

regelmässigt bör vara att påräkna, synas resultaten vid den elektrifierade

Göteborgslinjen utvisa. Goda grunder torde föreligga för den uppfattningen,

att så skall bliva fallet även vid Yästkustbanan. Örn också en sådan

inkomstpost icke låter sig närmare beräknas, synes det befogat att, örn anledning

gives, vid ett slutligt ställningstagande taga hänsyn även härtill.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 190. 19

Såsom av det förut anförda framgår, torde emellertid räntabiliteten kunna

anses säkerställd även bortsett från bär berörda påräkneliga inkomster.

Redan förut har jag framhållit de av det aktuella läget betingade förhållanden,

som göra det till ett framträdande önskemål att Västkustbanans

elektrifiering nu företages. Även järnvägsstyrelsen har givit uttryck åt

denna uppfattning, ehuru styrelsen ur ren företagarsynpunkt ifrågasatt,

huruvida icke en senare tidpunkt varit att föredraga. Styrelsen syftar särskilt

därpå att tidpunkten, när besparingen genom onödiggjord ersättningsanskaffning

av ånglokomotiv komme att inträffa, då hade legat något mindre

avlägsen, samt att en sådan förskjutning hade varit fördelaktig för avvecklingen

av det genom elektrifieringen uppkommande personalöverskottet.

Vad styrelsen därutinnan anfört synes mig emellertid ur skilda synpunkter

icke innebära tillräckliga skäl för ett uppskov med arbetets igångsättande

och ej heller för att, såsom styrelsen ifrågasatt, till någon del bestrida kostnaderna

för arbetsföretaget med anlitande av medel, vilkas investering ej

behövde medföra en ökning av statens järnvägars förräntningsplikt. De

faktorer, med vilka järnvägsstyrelsen därvidlag räknat, torde nämligen icke

vara av den storleksordning, att de — sedda vid sidan av de övriga omständigheter,

som här äro att beakta — böra föranleda sådant uppskov

eller att särskilda finansieringsåtgärder i den av järnvägsstyrelsen avsedda

riktningen på grund därav skulle behöva vidtagas.

Under ärendets utredning har järnvägsstyrelsen samarbetat med vattenfallsstyrelsen,

telegrafstyrelsen och chefen för generalstaben. Från deras sida

har någon erinran mot järnvägsstyrelsens förslag icke framställts. Vattenfallsstyrelsen

har betonat fördelen för statens vattenfallsverk av den ytterligare

kraftavsättning, som genom denna elektrifiering beredes.

Beträffande de åtgärder och kostnader, som för telegrafverkets del föranledas

av den föreslagna elektrifieringen, har i det föregående lämnats en

redogörelse. Av denna framgår, att förutom undanflyttande av vissa kortare

blanka riks- och landsledningar samt flyttningar i telefonnäten, för vilka

arbeten kostnaderna med 1,319,000 kronor preliminärt inräknats i järnvägsstyrelsens

kalkyl, skulle förekomma bortflyttning från järnvägslinjernas närhet

av sådana ledningar, som äro avsedda att i sinom tid ersättas med kabel.

Detta senare arbete har funnits kunna nu utföras endera som enkel utflyttning

till betryggande avstånd från banan med bibehållande av blankledningar

(alternativ I) för en kostnad av 1,900,000 kronor — denna kostnad har telegrafstyrelsen

ansett böra helt belöpa på statens järnvägar — eller medelst

anordnande i förtid av rikskabel Göteborg—Malmö med grenledning till

Hälsingborg (alternativ II), vilket skulle draga en kostnad av 8,650,000

kronor. Då en sådan kabelanläggning enligt telegrafstyrelsens arbetsplan

skolat utföras först omkring fem år senare och för närvarande icke vore för

telegrafverkets ändamål behövlig, har styrelsen ansett, att av nämnda kostnad

ett belopp å 1,900,000 kronor, huvudsakligen motsvarande Finta å anläggningskapitalet

under nämnda tid, borde på liknande sätt som vid det förra

alternativet ställas till telegrafstyrelsens förfogande och alltså bestridas av

statens järnvägar.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

Såsom riksgäldsfullmäktige antytt, anses från telegrafstyrelsens sida alternativ

I vara att föredraga. Lika med riksgäldsfullmäktige har jag, efter att

från telegrafstyrelsen Lava inhämtat ytterligare upplysningar, funnit mig

böra tillstyrka, att nämnda alternativ väljes. Jag har därvid särskilt beaktat,

såväl att med hänsyn till inträdd stagnation i rikssamtalstrafiken behovet

ur telegrafverkets synpunkt av kabelanläggningens utförande kan komma att

aktualiseras först vid en senare tidpunkt än i styrelsens arbetsprogram

förutsatts som även önskemålet att vid kabelanläggningens utförande kunna

utnyttja de tekniska förbättringar, som för närvarande äro under utexperimenterande.

Kostnaderna för nyssnämnda arbeten, 1,900,000 kronor, torde lika med

förut omförmälda summa av 1,319,000 kronor böra preliminärt påföras elektrifieringsföretaget;

i vad mån statens järnvägars eller telegrafverkets kapitalkonto

skall slutligt påföras dessa belopp torde, på sätt förutsatts i motsvarande

fall vid Malmö- och Ångelinjernas elektrifiering, få upptagas till

särskild prövning i ett senare sammanhang.

Den omständigheten, att sålunda en viss ytterligare räntebelastning kan

komma att åvila elektrifieringsföretaget, har jag med de utgångspunkter, från

vilka elektrifieringsföretagets ekonomiska förutsättningar här av mig bedömts,

funnit icke vara av beskaffenhet att rubba den uppfattning örn elektrifieringens

räntabilitet, till vilken jag på förut angivet sätt kommit.

I betraktande av sålunda på frågan inverkande omständigheter finner jag

mig alltså böra tillstyrka, att Västkustbanan elektrifieras samt att detta

arbetsföretag redan nu igångsättes och alltså kommer till utförande samtidigt

med Ångelinjernas elektrifiering. I anslutning till vad i det föregående

anförts vill jag förorda, att erforderliga medel till företagets finansiering

helt beredas på vanligt sätt genom anslag av lånemedel.

Det av järnvägsstyrelsen framlagda, detaljerade förslaget till elektrifieringsföretagets

genomförande jämte därtill hörande kostnadsberäkning, slutande

å 27,150,000 kronor, synes ej giva anledning till erinran. Till nämnda

belopp bör emellertid läggas förut omförmälda belopp av 1,900,000 kronor

för bortflyttning av vissa telegrafverket tillhöriga ledningar. Kostnadssumman

skulle alltså komma att sluta på 29,050,000 kronor, vari ingå till telegrafverket

hänförliga kostnader med sammanlagt 3,219,000 kronor. I anslutning

till arbetsplanen har järnvägsstyrelsen uppställt en tablå över anslagsbehovet

under skilda budgetår. Den jämkning i tablån, som föranledes av

nyssnämnda tillägg i kostnadsberäkningen, torde kunna begränsas att avse

de för budgetåren 1934—1936 avsedda beloppen. För nästkommande budgetår

lärer — även örn av berörda belopp å 1,900,000 kronor viss del kan

behöva vara tillgänglig under sagda budgetår — den i riksstatsförslaget för

elektrifieringsföretaget beräknade summan, 11,000,000 kronor, bliva tillräcklig.

I samband med elektrifieringsförslaget har järnvägsstyrelsen efter utförlig

motivering tillika gjort framställning örn ianspråktagande av förnyelsefondsmedel

för anordnande samtidigt med elektrifieringen av en ny förbindelse

för godståg mellan Västkustbanan och Sävenäs rangerbangård. Kostnaderna

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

härför liava beräknats till 1,700,000 kronor och avsetts skola utgå under åren

1933 och 1934 nied respektive 500,000 och 1,200,000 kronor. Järnvägsstyrelsens

sålunda framställda förslag är jag beredd tillstyrka, och torde kostnaderna

alltså, därest från riksdagens sida ej uttalas erinran, få bestridas

av statens järnvägars förnyelsefond.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att till elektrifiering av banorna Göteborg—Malmö och Ängelholm—Hälsingborg

för budgetåret 1933/1934 anvisa ett reservationsanslag,

att utgå av lånemedel, av......... kronor 11,000,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. G. F. v. Krusenstierna.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1933:167 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts {proposition angående elektrifiering av banorna Göteborg— Malmö och Ängelholm—Hälsingborg. s. 1 i texten
  2. SU 1933:48 Utlåtande i anledning av Kungl. Majda proposition angående elektrifiering av banorna Göteborg—Malmö och Ängelholm—Hälsingborg. s. 1 i texten