Sök i Ratio Lex

Angående fortsatta åtgärder till lindrande av arbetslösheten inom stenindustrien

1933-03-17 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:206, Angående fortsatta åtgärder till lindrande av arbetslösheten inom stenindustrien

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206

1

Nr 206.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående fortsatta åtgärder

till lindrande av arbetslösheten inom stenindustrien;

given Stockholms slott den 17 mars 1933.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 17 mars 1933.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Yennerström, Leo, Engberg, Ekman,

Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anför chefen

för kommunikationsdepartementet, statsrådet Leo:

Till Kungl. Maj :ts prövning föreligga framställningar från länsstyrelserna

i Göteborgs och Bohus samt Blekinge län om fortsatta åtgärder till lindrande

av arbetslösheten inom stenindustrien. Innan jag ingår på dessa framställningar,

torde jag få lämna en redogörelse för vad beträffande denna hjälpverksamhet

och därmed sammanhängande frågor hittills förekommit.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 saml. Nr 206.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Alltsedan hösten 1931 har, med undantag huvudsakligen av augusti och

september månader 1932, i enlighet med beslut av 1931 och 1932 års riksdagar

genom omfattande statsbeställningar av gatsten möjlighet beretts för den

av depressionen starkt påverkade stenindustrien att fortfarande bereda sysselsättning

åt ett betydande antal arbetare inom nämnda industri, vilka eljest

skulle hava drabbats av arbetslöshet. Rörande innebörden av riksdagens omförmälda

beslut och de åtgärder, som i anslutning till dessa beslut vidtagits,

får jag erinra om följande.

I anledning av väckta motioner anvisade 1931 års riksdag (skrivelse nr 232)

under utgifter för kapitalökning samt rubrik »Fonden för förlag till statsverket»

ett reservationsanslag av 3,500,000 kronor till förlag för inköp av smågatsten,

att utgå av andra statsinkomster än lånemedel.

I nämnda skrivelse anförde riksdagen bland annat följande:

Stenindustriens starkt förminskade avsättningsmöjligheter hade medfört en

arbetslöshet inom stenindustrien, vilken vore lika svårartad som påtaglig. År

1929 hade vid landets gatstenshuggerier sysselsatts cirka 8,000—9,000 arbetare;

motsvarande antal arbetare för maj 1931 vore cirka 2,000—3,000, mestadels

familjeförsörjare, vilka arbetade med begränsad arbetstid och en därav följande

nedsättning av deras även under normala förhållanden rätt blygsamt

tillmätta arbetsförtjänst. Krisen försvårades ytterligare genom granitbrottens

starka lokalisering till Västkustens och Blekinges mest karga kusttrakter. För

därvarande redan förut ekonomiskt hårt beträngda kommuner måste läget te

sig synnerligen bekymmersamt.

Vid bedömandet av stenindustriens allmänna framtidsutsikter, enkannerligen

dess möjligheter att uthärda nuvarande synnerligen hårda kris, hade man självfallet

främst att lita till företagens egen inneboende kraft till anpassning och

återhämtning. I den mån de utländska marknaderna genom statsingripanden

eller på annat sätt alltjämt stängdes, syntes ansträngningarna i första hand

få inriktas på att söka åstadkomma en bättre avsättning inom det egna landet.

Vissa förhoppningar kunde måhända hysas att gatstenen genom användning

vid vägarbeten kunde vinna ökat insteg på hemmamarknaden. Detta

kunde dock endast ske småningom.

Riksdagen hade för sin del kommit till den uppfattningen, att det effektivaste

och snabbaste sättet att bringa lättnad i den genom stenindustriens kris

uppkomna bekymmersamma situationen vore en omedelbar större statlig beställning

av gatsten. Riksdagen hade ingalunda förbisett de störa vanskligheter,

som därmed kunde vara förbundna. Ett dylikt statligt ingripande kunde

ej’bliva annat än rent tillfälligt, då möjligheterna till stenindustriens fortsatta

bestånd självklart måste byggas pa andra mera varaktiga förutsättningar.

Uppmärksammas måste ock, att den levererade stenens användning vore

begränsad till allenast vissa trakter av landet, nämligen i huvudsak vägföretag,

så belägna att sjötransport dit kunde förekomma eller att en järnvägstransport

ej ställde sig alltför dyr.

Med avseende å omfattningen av det planerade steninköpet uttalade riksdagen,

att en beställning av inemot 1,000,000 kvadratmeter sten ej kunde anses

vara för stort tilltagen. Det beräknades, att de arbetare, som vid tidpunkten

för beslutets fattande vore sysselsatta inom stenindustrien - inberäknat

permitterade arbetare, vilka ej erhållit sysselsättning vid nödhjälpsarbete eller

eljest — på detta sätt skulle kunna beredas arbete under en tid av sex månader.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

3

I riksdagens skrivelse sammanfattades de grunder, efter vilka steninköpet

borde ske, på följande sätt:

1. Smågatstenen, som skall vara av prima beskaffenhet, nytillverkas, upplagras

och levereras vid kaj eller utlastningsplats till stenhuggerifirmornas

självkostnadspris, dock för Bohuslän och Halland högst 3 kronor 50 öre samt

för ost- och sydkusten högst 3 kronor 85 öre per kvadratmeter.

2. Vid beställningarnas utförande tillses, att arbetstillfällena fördelas på

ett ur arbetslöshetssynpunkt lämpligt sätt.

3. För fördelning av statsbeställningen å olika stenhuggerifirmor och därmed

sammanhängande ärenden bildas en kommitté, bestående av en av Kungl.

Maj :t förordnad ordförande samt två representanter för företagare och två för

ärbctärG

4. Firmorna ansvara för de staten tillhöriga lagren och ställa härför godkänd

säkerhet; lagringen sker kostnadsfritt. o . .

5. Det slutliga godkännandet av den inköpta smagatstenen sker vid leveransen

av densamma till förbrukarna. .

6. Utformningen av de närmare grunderna för användningen av förevarande

anslag ankommer på Kungl. Maj:t.

Genom beslut den 5 juni 1931 bestämde Kungl. Maj rf;, att handhavandet av

vissa uppgifter i samband med inköp av smågatsten skulle ankomma på en

kommitté, sedermera benämnd statens steninköpskommitté. Denna kommitté

består av en av Kungl. Maj:t utsedd ordförande, landshövdingen O. F. von

Sydow, samt fyra ledamöter, två representerande arbetsgivarna och två arbe
Vidare

meddelade Kungl. Maj:t genom beslut den 19 juni 1931 närmare

villkor och bestämmelser att lända till efterrättelse beträffande den beslutade

statsbeställningen.

Dessa villkor och bestämmelser byggde på de av riksdagen angivna huvudgrunderna

och innefattade därutöver föreskrifter bland annat rörande försäljningen

av inköpta stenpartier. I sistnämnda hänseende föreskrevs, att vagoch

vattenbyggnadsstyrelsen skulle handhava försäljningen och för andamalet

genom länsstyrelserna lämna samtliga vägstyrelser och vederb°raride stadsmyndigheter

i riket underrättelse om de mojligheter som komme att föreligga

till inköp av sten från statens förråd, därvid01J1amZa^.v.e+de^b°rf?/eff0.^TlTvL"

samhet skulle fästas på möjligheten att erhålla f<irh(ojt stsÄdrag vag
beläggningar

med smågatsten. Försäljningen skulle ske till pris, motsva

rande statens kostnad för vederbörande stenparti, och för leverans vid nago

av statens förråd. Belopp, som inflöte vid försäljning av stenparti, skulle av

vig- och vattenbyggnadsstyrelsen bokföras å titel »Fonden for stemnkop».

Efter framställning av statens steninköpskommitté medgav Kungl. Maj:t

genom beslut den 31 juli 1931, att av förenämnda anslag ett belopp av högst

225,000 kronor finge användas för inköp av storgatsten i stallet för smaga - sten, samt föreskrev, att de i förenämnda beslut den 19 juni 1931 lämna e

föreskrifterna därvid skulle i tillämpliga delar landa till efterrättelse, doc

att priset, som icke finge överstiga leverantörens självkostnadspris, bestämdes

till högst 7 kronor 50 öre per kvadratmeter storgatsten.

I skrivelse den 15 januari 1932 framlade länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län efter en ingående redogörelse för det svåra läget inom de berörda

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr S06.

kommunerna förslag om fortsatta steninköp för statens räkning under månaderna

oktober—april av budgetåret 1932/1933. Länsstyrelsen hemställde om

utverkande av riksdagens medgivande, att de medel, som inflöte vid försäljningen

av enligt riksdagens beslut år 1931 för statens räkning inköpt gatsten,

måtte få användas under budgetåret 1932/1933 till ytterligare statsbeställningar

å gatsten efter grunder, likartade med dem som gällt beträffande de

under budgetåret 1931/1932 gjorda beställningarna, med rätt för Kungl. Maj:t

att bestämma, att beställningarna i den utsträckning, som funnes skälig, finge

avse ej blott smågatsten utan jämväl storgatsten och kantsten.

Vid anmälan härav i proposition nr 211 till nästlidet års riksdag anförde

min företrädare i ämbetet till statsrådsprotokollet för den 11 mars 1932 bland

annat följande:

Genom den statsbeställning av gatsten, som i enlighet med 1931 års riksdags

beslut ägt rum, hade icke obetydligt över 4,000 personer helt eller huvudsakligen

erhållit sin utkomst, vartill komme vissa indirekta fördelar — i

form av körslor, bergarrenden, båtfrakter, ökad handelsomsättning o. s. v.

— som arbetena med beställningens utförande berett befolkningen på därav

berörda orter. Av statens arbetslöshetskommission hade vitsordats, att den

form, som i detta fall använts för statens hjälparbeten, icke medfört större

kostnader än som skulle uppstått vid eljest ofrånkomliga hjälpåtgärder av

annan art. På grund av den allvarliga situation, som komme att inträda vid

de pågående statsbeställningarnas slutförande, syntes det ofrånkomligt, att

staten ånyo trädde emellan med åtgärder för beredande av arbetstillfällen åt

den här avsedda befolkningen; och departementschefen förordade att även en

sålunda förnyad hjälpaktion finge formen av statsbeställning av gatsten.

Beträffande omfattningen av arbetena med den nya statsbeställningen framhöll

departementschefen, att medel genom försäljning från de av staten redan

inköpta stenpartierna syntes komma att inflyta i så pass långsam takt, att

en fortsatt statsbeställning av gatsten med anlitande allenast av sådana medel

efter all sannolikhet skulle komma att få en avsevärt mindre omfattning

än den dittills verkställda beställningen. För att kunna åvägabringa effektiv

hjälp syntes det nödvändigt att till en ny statsbeställning bereda ytterligare

medel. Möjlighet syntes böra hållas öppen att — eventuellt med något

avbrott eller någon minskning i arbetsstyrkorna — bedriva fortsatt arbete

med tillverkning av gatsten för statens räkning under återstoden av år 1932

och in på år 1933, för den händelse icke dessförinnan skulle inträda en avsevärd

förbättring i stenindustriens läge. Departementschefen tillstyrkte, att

för nya statsbeställningar av gatsten avsåges, utöver de medel, som kunde inflyta

vid försäljning från befintliga förråd, ett belopp av 4,000,000 kronor.

För denna fortsatta verksamhet till motverkande av arbetslöshet inom stenindustrien

fann departementschefen böra lända till efterrättelse i huvudsak

samma grunder, som tillämpats beträffande den dittillsvarande verksamheten,

dock att i vissa fall även storgatsten och kantsten eller annan specialsten

borde få inköpas. Liksom dittills borde det få ankomma på steninköpskommittén

att efter undersökning rörande företagens självkostnad fastställa inköpsprisen.

Med bifall till Kungl. Maj:ts i berörda proposition framställda förslag anvisade

riksdagen (skrivelse nr 183) för budgetåret 1932/1933 under utgifter

för kapitalökning och rubrik »Fonden för förlag till statsverket» till förlag

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

5

för inköp av gatsten ett reservationsanslag av 4,000,000 kronor, att utgå av

lånemedel och användas i huvudsaklig överensstämmelse med de av departementschefen

förordade grunder, samt medgav, att de medel, vilka inflöte

vid försäljning av sten från statens med för budgetåret 1931/1932 anvisat

anslag inköpta förråd av gatsten, finge under budgetåren 1931/1932 och

1932/1933 användas för fortsatta beställningar av gatsten, likaledes i huvudsaklig

överensstämmelse med de av departementschefen förordade grunderna.

I samband härmed framhöll riksdagen bland annat angelägenheten av att i

möjligaste mån tillförlitliga kalkyler rörande firmornas självkostnadspris

lades till grund för bestämmandet av inköpspriset för stenen. Slutligen anhöll

riksdagen i anledning av väckta motioner, att Kungl. Maj :t ville låta

verkställa en undersökning till klarläggande av möjligheterna för åstadkommande

av en ökad hemmamarknad för svensk gatsten.

Genom brev den 13 maj, den 30 juni och den 23 september 1932 samt den

13 januari 1933 har Kungl. Maj :t meddelat beslut om tillverkning för statens

räkning av smågatsten och storgatsten under tiden 17 maj—31 december 1932,

med undantag för augusti och september månader, samt under en tid av omkring

två månader i början av år 1933, varjämte Kungl. Maj:t genom brevet

den 13 maj 1932 förordnat om utbetalande av likvid för vissa under

april månad samma år tillverkade och till statens stenlager inlevererade

ytterligare stenkvantiteter, om vilka även förmälts i nyssnämnda proposition

nr 211. Vidare har Kungl. Maj:t genom brev den 21 oktober

och den 16 december 1932 meddelat beslut om tillverkning för statens räkning

av vissa kvantiteter kantsten. I samtliga dessa brev har föreskrivits,

att de i Kungl. Maj :ts förenämnda beslut den 19 juni och den 31 juli 1931

lämnade föreskrifterna skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse beträffande

i breven avsedd inköps- och försäljningsverksamhet, dock med de

ändringar, som betingades av vissa beslut rörande inköps- och försäljningsprisen

för omförmälda gatsten. Vad angår inköpspriset, har Kungl. Maj:t,

sedan steninköpskommittén efter verkställd utredning rörande vederbörande

stenindustrifirmors självkostnadspris vid gatstenstillverkning för statens räkning

framlagt förslag i ämnet, genom brevet den 23 september 1932 föreskrivit,

att inköpspriset ej finge överstiga vederbörande leverantörs självkostnadspris

— däri ej inräknad lagringskostnad — och ej heller uppgå till högre belopp

per kvadratmeter än dels beträffande handslagen smågatsten 3 kronor 45

öre för Bohuslän, 3 kronor 30 öre för Halland och 3 kronor 70 öre för ost- och

sydkusten, dock att i intet fall priset finge bestämmas till högre belopp än

det, som i förenämnda utredning beräknats för vederbörande firma, dels ock

beträffande maskinslagen smågatsten från Söndrums socken i Hallands län 3

kronor 22 öre. Vidare har Kungl. Maj:t beträffande kantsten bestämt inköpspriset,

vilket ej finge överstiga leverantörernas självkostnadspris, till

högst 4 kronor 90 öre per löpmeter. I fråga om försäljningspriset har Kungl.

Maj :t genom brev den 4 november 1932 beträffande smågatsten från statens

förråd i överensstämmelse med förslag av väg- och vattenhyggnadsstyrelsen

fastställt detsamma till följande belopp, nämligen för Bohuslän 3 kronor 48

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

öre, för Hallands län 3 kronor 36 öre, för Blekinge län 3 kronor 78 öre och

för Kalmar län 3 kronor 79 öre, allt per kvadratmeter.

Vad beträffar den av riksdagen begärda utredningen i fråga om ökad hemmamarknad

för svensk gatsten, hava kommerskollegium samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

till fullgörande av den 10 juni 1932 meddelad befallning,

efter inhämtande av yttrande från vissa myndigheter och korporationer och

efter företagen ytterligare utredning i skrivelse den 5 december 1932 avgivit

utlåtande angående möjligheten för åstadkommande av en dylik ökad hemmamarknad.

Ämbetsverken hava därvid bland direkta åtgärder för ökande av

användningen av gatsten såsom den mest framkomliga utvägen pekat på den

redan tillämpade metoden att vid anvisande av bidrag av statsmedel för utförande

respektive underhåll av permanentbelagda vägar i lämplig utsträckning

medgiva förmån vid användning av gatsten. I sådant hänseende må erinras,

att på senare tid Kungl. Maj:t av automobilskattemedel lämnat städer

och väghållningsdistrikt bidrag för beläggning med gatsten från statens förråd

med belopp, som beträffande städer utgjort omkring 15 procent å samtliga

med inköpet från statens förråd sammanhängande kostnader och i fråga

om väghållningsdistrikt — utöver vad eljest plägar bestämmas — utgått med

2 till 15 procent allt efter den merkostnad, inköp från statens förråd förorsakat.

Vidare hava ämbetsverken erinrat, att bestämmelserna i kungörelsen

den 16 maj 1930 (nr 165) angående bidrag av till vägunderhåll avsedda

statsmedel för utförande av varaktig beläggning av vägbana syntes böra modifieras

till den varaktiga beläggningens förmån. Slutligen hava ämbetsverken

framhållit nödvändigheten av särskilda åtgärder från statens sida för att

statens stenförrad inom icke allt för lång tid skulle komma till användning,

därvid de ifrågasatt den statsbeställda stenens användning på de s. k. riksvägarna,

i första hand på en blivande riksväg Malmö—Göteborg—Svinesund.

Från statens sida borde enligt ämbetsverkens mening för närvarande ej vidtagas

andra åtgärder än som nu antytts. Ämbetsverken hava därför hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte genom cirkulär anbefalla i väg- och gatubeläggningsfrågor

beredande och beslutande statsorgan att i förekommande fall taga största

möjliga hänsyn till användning av gatsten för utförande av varaktig beläggning.

Genom beslut den 16 december 1932 har Kungl. Maj:t förordnat, att det av

kommerskollegium samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sålunda avgivna

utlåtandet skulle överlämnas till de år 1931 tillkallade sakkunniga för utredning

rörande åtgärder till vinnande av rationell ekonomisering vid väg- och

brobyggnader m. m. för att tagas i övervägande vid fullgörandet av deras

uppdrag.

Innan jag avslutar förevarande översikt vill jag även nämna, att väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen i en till chefen för kommunikationsdepartementet

ställd skrivelse den 19 januari 1933 med rapport angående från statens förråd

verkställda försäljningar av gatsten redogjort för sina erfarenheter i denna

verksamhet samt därvid bland de svårigheter, som varit förknippade med

verksamheten, särskilt betonat den omständigheten, att priserna i den öppna

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

marknaden städse understigit det fastställda försäljningspriset för sten från

statens förråd. Styrelsen har därför till bedömande framlagt spörsmålet, huruvida

icke för vinnande av snabbare avsättning grunderna för beräkning av

berörda försäljningspris borde upptagas till förnyad omprövning för skapande

av ett med den öppna marknadens priser vid varje tillfälle i allt mer väsentligt

överensstämmande försäljningspris.

Härjämte må erinras, att den 5 januari 1933 jämlikt Kungl. Maj.ts beslut

särskild sakkunnig tillkallats inom handelsdepartementet för verkställande av

utredning angående de åtgärder, närmast med avseende å exporten, vilka må

befinnas påkallade i anledning av den svenska stenindustriens nuvarande läge.

Slutligen må med ledning av från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen införskaffade

upplysningar här meddelas följande uppgift rörande den för statens

räkning bedrivna tillverkningen av gatsten: .

Tillverkat......

Hittills sålt.....

Smågatsten

Storgatsten

Kantsten

Kvantitet

Kvm.

Värde

Kr.

Kvantitet

Kvm.

Värde

Kr.

Kvantitet

Löpm.

Värde

Kr.

2,040,666

192,333

7,202,174: —

681,798:24

68,500

1,800

514,000: —

13,500: —

14,000

7,250

68,600: —

36,360: —

Lagerbehållning

1,848,333

6,520,375: 76

66,700

500,500: —

6,750

32,240: —

Hittills hava alltså genom kontrakt försålts sten för tillhopa i runt tal

732,000 kronor.

Jag övergår nu till föreliggande framställningar om ytterligare steninköp.

I skrivelse den 1 mars 1933 har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

anfört följande:

De medel, som 1932 års riksdag ställt till förfogande för inköp av gatsten,

hade disponerats på följande sätt:

Kronor

Beställning av gatsten, avseende tillverkning under april månad

1932 (likviderad enligt Kungl. Maj:ts beslut den 13 maj

2932) .............................................. 388,248:53

Beställning av gatsten, avseende tillverkning under tiden, den 17

maj—30 juni 1932 (Kungl. Maj:ts beslut den 13 maj 1932) 641,759:04

Beställning av gatsten, avseende tillverkning under tiden den 1

31 juli 1932. (Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1932) .... 430,277:01

Beställning av gatsten, avseende tillverkning under tiden 1 oktober—31

december 1932 (Kungl. Maj:ts beslut den 23 septem
ber

1932) ..................................• • • •;..... 1,691,868.

Beställningar av kantsten, avseende tillverkning med början under

hösten 1932. (Kungl. Maj:ts beslut den 21 oktober och den

16 december 1932) .........................;•••••••••• 96,000.

Beställning av gatsten, avseende tillverkning under år 1933 med

avslutning i mitten av mars månad. (Kungl. Maj:ts beslut den

13 januari 1933) ...................................... 1,128,435: 60

Tillhopa kronor 4,376,588: 18

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr S06.

Enligt inhämtade uppgifter från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen torde

kostnaderna under innevarande budgetår för steninköpskommitténs verksamhet,

för de av styrelsen anställda särskilda platskontrollanterna ävensom för

inspektionsresor, kontorskostnader m. m., tillhopa komma att uppgå till högst

100,000 kronor. La,des detta belopp till nyssnämnda summa av kostnaderna

för de redan verkställda beställningarna, erhölles en sammanlagd utgiftssumma

av omkring 4,475,000 kronor.

Såsom framginge av det anförda, hade för redan företagna beställningar

och därav föranledda administrationskostnader åtgått eller beräknades komma

att åtgå ej allenast hela det för budgetåret anvisade anslaget av lånemedel

utan även närmare 477,000 kronor av medel, som influtit eller komme att inflyta

vid försäljningar från statens stenlager. För fortsatta beställningar

knnde alltså icke disponeras nagra andra medel än sådana, som knnde komma

att under innevarande budgetår inflyta, utöver nyss angivna belopp av omkring

477,000 kronor, genom ytterligare försäljningar från statens stenlager.

Angående omfattningen av redan verkställda och planerade sådana försäljningar

hade länsstyrelsen från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen erhållit följande

upplysningar:

Genom försäljningar influtna medel ..........................

Likvid för levererad sten, vars köpare erhållit anstånd till den

1 april 1933 med likvidens erläggande ...................

Likvider för sten, som jämlikt löpande kontrakt komme att gäldas

före den 25 april 1933 .......................

Kronor

463,015: 78

12,600: —

31,975: —

Summa till och med budgetåret 1932/1933 507,590

78

Värdet av kontrakterade leveranser, för vilka likvider beräknades

komma att inflyta före utgången av budgetåret 1933/1934 . . 224,815: —

Totalsumma 732,405:78

Under innevarande budgetår torde alltså ej mer än omkring 30,000 kronor

bliva tillgängliga för företagande av ytterligare stenbeställningar. Under loppet

av nästkommande budgetår skulle, såvitt nu med någon större grad av

säkerhet kunde bedömas, inflyta åtminstone omkring 224,000 kronor. Erinras

kunde emellertid i detta sammanhang, att i motioner, som vid innevarande

ars riksdag väckts inom båda kamrarna, vissa åtgärder föreslagits med avseende

a försäljningar av i statens förråd befintlig gatsten, vilka förslag om

de bragtes till utförande, kunde antagas bliva ägnade att stimulera till ökade

försäljningar under nästkommande budgetår.

I detta sammanhang vore även att nämna, att länsstyrelsen i skrivelse den

8 september 1932 till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen väckt förslag att längf-e11air!.

or^rm.?s^llt hittills varit fallet måtte medgivas vid beviljande av lån

till valdistrikt för stenbeläggning av vägar med rätt att till låneannuiteten

åtnjuta statsbidrag av vägunderhållsmedel. Länsstyrelsen förmenade nämligen

att stenbeläggningens livslängd vore väsentligt längre än den hittills

medgivna, amorteringstiden, 20 år. Länsstyrelsen ifrågasatte också ändrad

metod \id uppskattning av underhållskostnaden för den grusade eller makadamiserade

väg, som vore avsedd att stensättas. Skulle dessa förslag komma

att realiseras, vore länsstyrelsen övertygad, att statsstenen skulle vinna

väsentligt ökad avsättning.

Vid pågående stentillverkning för statens räkning vore, jämlikt i kontrakt

gjorda åtaganden från respektive firmors sida, direkt sysselsatta 3,112 arbetare.

Härutöver torde emellertid i indirekt väg ett ej obetydligt antal per
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Eungl. Maj:ts proposition nr 206.

9

soner — hjälparbetare, stenkörare, bergägare, förmän och stenmätare — erhålla

arbete och inkomst genom ifrågavarande tillverkning. Enligt en av

statens steninköpskommitté verkställd undersökning rörande effekten å arbetsmarknaden

av tidigare företagna statliga stenbeställningar hade sålunda

den 1 mars 1932 33 % flera arbetare än i kontrakten angivits varit sysselsatta

vid nämnda tillverkning för statens räkning.

Länsstyrelsen meddelar härefter, att tillverkningen av den senast för statens

räkning beställda gatstenen torde vara tillfullo avslutad i mitten av mars

månad 1933, varefter de hittills sysselsatta arbetarna komme att stå helt

utan arbete. Enbart inom Göteborgs och Bohus län komme det tillskott till

den redan förut omfattande arbetslösheten inom länet, som sålunda vore att

förvänta, att uppgå till minst 2,212 man — motsvarande det i kontrakten

angivna arbetarantalet — och sannolikt till omkring 3,000 man. Denna starka

ökning av arbetslösheten syntes påkalla särskilda åtgärder från det allmännas

sida, vare sig i form av ingripande från statens arbetslöshetskommission

genom beredande av ett ökat antal platser vid de statliga reservarbetena

och genom vidgad kontant understödsverksamhet med statligt bidrag —

den både ur allmän och arbetarnas synpunkt minst tilltalande formen — eller

genom ingripande i annan väg. Närmast till hands syntes ligga att bereda

möjlighet för fortsatta statsbeställningar. I sådant hänseende anför länsstyrelsen

följande:

De statliga stenbeställningarna torde såsom hjälpform för de arbetslösa

stenarbetarna otvivelaktigt erbjuda vissa företräden. Enligt verkställda beräkningar

vore statens kostnader per sysselsatt arbetare och månad vid stenbeställningarna

lägre än den vid reservarbetena. Att märka vore jämväl,

att staten vid stenbeställningarna erhölle en produkt, som oavsett svårigheterna

i närvarande stund att avyttra densamma dock torde för framtiden

vara av värde. Eör kommunerna tillkomme, att desamma icke behövde betungas

med kostnader för de arbetslösas utrustning, såsom fallet vore vid uttagande

av arbetslösa till reservarbete. Ur arbetarnas synpunkt torde det betraktas

såsom en betydande fördel, att de vid stenbeställningarna kunde erhålla

sysselsättning, därtill i hemorten och under vanda förhållanden. Jämväl

för stenindustriföretagen torde denna hjälpform vara till fördel; påpekas

kunde allenast, att de därigenom bereddes möjlighet att sysselsätta sin stab

av arbetsledare.

På grund av det nu anförda finge länsstyrelsen föreslå, att åtgärder vidtoges

för fortsatta stenbeställningar, avseende att bereda sysselsättning åt

stenarbetare i samma utsträckning som hittills åtminstone under den ur arbetsmarknadssynpunkt

mest besvärliga tiden fram till sommarens inträde.

Huru förhållandena på stenmarknaden kunde ställa sig därefter vore givetvis

svårt att bedöma. Genom beslut den 5 januari 1933 hade särskild sakkunnig

tillkallats inom handelsdepartementet för verkställande av utredning

angående de åtgärder, närmast med avseende å exporten, vilka kunde befinnas

påkallade i anledning av den svenska stenindustriens nuvarande läge.

Möjligen kunde detta initiativ föranleda åtgärder, ägnade att förbättra situationen,

men enligt vad länsstyrelsen från denne sakkunnige erfarit, torde de

åtgärder, vartill utredningen kunde leda, i allt fall icke väntas komma att

utöva någon effekt å arbetsmarknadssituationen för stenindustriens arbetare

förrän tidigast under instundande höst.

Kostnaderna för stenbeställningar avseende tillverkning under en tid av yt
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

terligare två månader skulle uppgå till högst 1,130,000 kronor. Då det syntes

vara att förvänta, att med tiden försäljningarna av de partier gatsten,

som för statens räkning tillverkats med anlitande av det av 1931 års riksdag

anvisade anslaget å 3,500,000 kronor, skulle komma att uppgå till sådana

kvantiteter, att likviderna för desamma skulle väl täcka ifrågavarande kostnader,

finge länsstyrelsen ifrågasätta, huruvida icke av de medel, som

funnes anvisade till arbetslöshetens bekämpande, kunde förskottsvis anvisas

erforderligt belopp för täckande av de nu föreslagna nya stenbeställningarna.

Arbetslöshetsanslaget kunde sedermera beredas ersättning för de sålunda förskotterade

medlen, i den mån likvider för försåld sten från statens stenlager

inflöte.

Under åberopande av det anförda har länsstyrelsen hemställt, att Kungl.

Maj:t måtte inhämta riksdagens medgivande till företagande av ytterligare

stenbeställningar enligt hittills tillämpade grunder och i den huvudsakliga

omfattning, att nu vid statliga stenbeställningar sysselsatt arbetarantal måtte

kunna beredas fortsatt sysselsättning under en tid av två månader innevarande

budgetår, ävensom att för detta ändamål måtte få disponeras medel ur

arbetslöshetsanslaget att sedermera ersättas av medel, som kunna komma att

inflyta genom försäljning av gatsten från statens stenlager.

Vidare har länsstyrelsen i Blekinge län i skrivelse till chefen för socialdepartementet

den 3 mars 1933 anfört, att arbetslösheten inom länet under de

senaste månaderna starkt ökats samt att arbetet med de statsbeställningar av

gatsten, som företagits inom Blekinge län, torde bliva slutfört vid mitten av

innevarande månad. Då med hänsyn härtill snabba åtgärder vore av nöden

för att motverka den växande arbetslösheten, har länsstyrelsen hemställt bland

annat att, därest så läte sig göra, statsbeställningen av sten måtte utökas, så

att åtminstone det antal stenarbetare, som hittills inom länet varit sysselsatt

med fullgörande av dylik beställning, måtte kunna erhålla arbete under ytterligare

minst två månader.

Till följd av remisser hava utlåtanden över den av länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län gjorda framställningen avgivits av statens arbetslöshetskommission

den 3 mars 1933 och av socialstyrelsen den 8 mars 1933.

Statens arbetslöshetshommissions utlåtande innehåller i huvudsak följande:

Kommissionen ville till alla delar vitsorda riktigheten av den bild av läget på

arbetsmarknaden inom de speciella stendistrikten, som lämnades i länsstyrelsens

framställning. Förhoppningen om att bättre avsättningsförhållanden

skulle hava inträtt till den tidpunkt, då det av 1932 års riksdag anvisade beloppet

till statsbeställningar av gatsten förbrukats, hade icke gått i uppfyllelse.

När i mitten av innevarande mars månad de vid årets början igångsatta

beställningarna slutförts, förelåge för stenen ett lika tröstlöst marknadsläge

som tidigare. De mellan 3,000 och 4,000 personer, som nu hade sin utkomst

genom statsbeställningarna, måste därför utan tvivel i en betydande omfattning

bispringas av respektive kommuner samt — efter framställning härom

från dessa —• av kommissionen. Då arbetstillfällen för dem icke kunde beredas

i tillräcklig omfattning, måste det sålunda starkt utökade hjälpklientelet

i huvudsak erhålla bistånd genom kontanta understöd.

Länsstyrelsens förslag avsåge att framflytta den tidpunkt, då de hjälpbe
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Z06.

11

hövande bland dem, som nu vore sysselsatta med statsbeställningar, måste

bispringas i annan ordning. Såsom skäl för en dylik anordning syntes uteslutande

kunna anföras, att läget på arbetsmarknaden vid sommarens inträde torde

erbjuda större möjligheter för de arbetslösa att erhålla andra arbetstillfällen.

Att någon förbättring av stenindustriens egen arbetsmarknad skulle

vid denna tid komma att göra sig märkbar torde nämligen knappast vara att

förvänta.

Förhållandena inom denna industri vore förvisso i åtskilliga avseenden för

närvarande så säregna, att det torde böra övervägas, om speciella åtgärder borde

vidtagas, intill dess graden av sysselsättning bleve förbättrad för stenindustriens

arbetarstam. Utredning av frågan om förbättrade exportmöjligheter

påginge visserligen jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 3 januari 1933, men de

åtgärder, som härav kunde föranledas, ansåges icke kunna utöva något inflytande

på arbetsmarknadssituationen förrän tidigast hösten 1933.

Då ett bifall till den föreliggande framställningen emellertid komme att medföra,

att statens lagerbehållningar av gatsten skulle ytterligare utökas,. och anordningen

med nya stenbeställningar i själva verket °endast skulle innebära

ett framflyttande med två månader av den tidpunkt, då de arbetslösa stenhuggarna

under alla förhållanden måste beredas hjälp i annan ordning, ansåge

sig kommissionen — utan att vilja direkt avstyrka bifall till länssstyrelse^ns

framställning — böra ställa sig synnerligen tveksam till den ifrågasatta åtgärden

att bereda nya medel till ytterligare stenbeställningar.

Socialstyrelsen har anfört huvudsakligen följande:

Styrelsen ansåge sig kunna vitsorda, såväl att de hittills verkställda statsbeställningarna

av gatsten varit en ur många synpunkter mycket fördelaktig

form för beredande av arbete och arbetsförtjänst åt stenindustriens arbetare

som att med hänsyn till läget inom denna industri någon minskad omfattning

av hjälpbehovet icke syntes vara att förvänta inom den närmaste framtiden.

Med hänsyn härtill skulle företagandet av ytterligare statliga stenbeställningar

otvivelaktigt kunna anses vara väl motiverat.

Då det föreslagits, att sådana statsbeställningar nu skulle företagas i syfte

att bereda sysselsättning åt arbetarna under en tid av ytterligare två månader

under innevarande budgetår, finge emellertid framhallas, att en sådan åtgärd

endast syntes ägnad uppskjuta den tidpunkt, då de hjälpbehövande

stenarbetarna finge av det allmänna bispringas i den för arbetslösa eljest

anvisade vägen, nämligen genom hänvisning till reservarbete eller genom kontant

understödsverksamhet. Styrelsen föreställde sig, att någon mera avsevärd

fördel knappast skulle stå att vinna genom nya statsbeställningar av

sådan begränsad omfattning. Ändamålsenligare syntes då vara,, att tillräckliga

medel nu ställdes till förfogande för arbetarnas sysselsättning med tillverkning

av statsbeställd sten intill den tidpunkt under, instundande höst, da

möjligen genom andra åtgärder en ökad sysselsättning inom vår stenindustri

kunde komma till stånd. ... „

Styrelsen vore emellertid tveksam om klokheten i att företaga sa omfattande

ytterligare inköp av gatsten för statens räkning. De betydande stenlager,

som befunne sig i statens ägo, vore givetvis ägnade att i sin mån tynga på den

inhemska stenmarknaden. Det torde få anses ligga i öppen dag, att så i ännu

högre grad än hittills redan skedde skulle bliva förhållandet, därest, såsom

nu ifrågasatts, försäljningarna av sten från dessa lager skulle ske till marknadspriser.

Anledning syntes föreligga att befara, att därigenom förutsättningarna

skulle undanryckas jämväl för upprätthållandet, av en även i begränsad

omfattning försiggående stenproduktion med inriktning på avsättning

å den inhemska marknaden. Styrelsen ansåge sig pa grund av det an
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr Z06.

Departe
mentschefen.

förda allvarligt vilja ifrågasätta, huruvida det kunde befinnas klokt att nu

vidtaga åtgärder för ytterligare utökning av de sålunda redan i statens ägo

befintliga betydande stenlager, vilkas förekomst otvivelaktigt måste utgöra

en hämsko för den svenska stenindustriens återhämtning. I allt fall syntes

sådana nya stenbeställningar icke böra företagas med mindre man upplagt ett

klart genomtänkt program för vinnande av avsättning av stenen i statens stenlager

på sådant sätt, att därigenom i görligaste mån icke omöjliggjordes vinnande

av avsättning på den inhemska marknaden av stenindustriföretagens

normala produktion.

Slutligen finge styrelsen erinra, att de av 1932 års riksdag för företagande

av stenbeställningar anvisade medlen av 4 miljoner kronor utgått av lånemedel,

medan det anslag av 3.5 miljoner kronor, som anvisats för budgetåret

1931/1932, bestritts av andra statsmedel. Sistnämnda anslag hade ansetts bereda

tillräcklig säkerhet för att även vid erforderlig sänkning av försäljningspriset

å sten från statens stenlager de däri investerade lånemedlen icke

skulle behöva riskeras. Om nu på ifrågasatt sätt de genom försäljningarna

inflytande medlen skulle för en sannolikt lång framtid bindas för täckandet

av kostnaderna för de föreslagna nya statsbeställningarna, syntes anledning

vara att befara, att nödiga avskrivningar å värdet av statens stenlager ej

skulle kunna begränsas inom ramen av de 3.5 miljoner kronor, som till förlag

för inköp av gatsten för statens räkning anvisats av andra statsinkomster än

lånemedel.

De statsbeställningar av gatsten, som alltsedan hösten 1931 ägt rum, hava

varit ägnade att verksamt lätta förhållandena för en av depressionen inom

stenindustrien hårt drabbad befolkning. Någon förbättring i situationen för

denna näringsgren har icke inträtt, och när arbetena med berörda stenbeställningar

nu blivit slutförda, föreligger alltjämt ett oförminskat behov av

bistånd från det allmännas sida åt arbetarna inom ifrågavarande industri.

Vid beviljande av anslag för statliga beställningar av gatsten har förutsatts,

att ett dylikt statligt ingripande icke skulle bliva annat än rent tillfälligt.

I betraktande härav kan det synas tveksamt, huruvida denna hjälpform

ytterligare bör anlitas. Vid prövning av de olika synpunkter, som kunna läggas

på denna fråga, har jag emellertid — efter att jämväl vid besök inom vissa

stenhuggeridistrikt på västkusten hava tagit närmare del av förhållandena —

funnit övervägande skäl tala för att, på sätt av länsstyrelserna i Göteborgs och

Bohus samt Blekinge län föreslagits, genom ytterligare statsbeställningar

av gatsten bereda arbetarna inom stenindustrien nödvändigt bistånd fram emot

den även med hänsyn till den allmänna arbetstillgången gynnsammare sommartiden.

Härigenom skulle detta hjälpsystem komma att avvecklas på ett

mindre kännbart sätt än om statsbeställningarna, vid nuvarande tidpunkt omedelbart

upphörde. Jag anser mig alltså böra förorda, att statsbeställningar

företagas hos stenindustriföretag för en tid av ytterligare högst två månader

och för ett belopp, svarande mot vad som för senaste tvåmånadersperiod stått

till förfogande eller alltså högst 1,130,000 kronor. Med avseende å dessa beställningar

lära böra lända till efterrättelse i huvudsak samma grunder, som

hittills tillämpats. I fråga om sättet för beredande av härför erforderliga

medel tillstyrker jag, att för sådant ändamål anlitas det av riksdagen å tillläggsstat

till riksstaten för innevarande budgetår anvisade reservationsansla
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 206.

13

get å 42,000,000 kronor till bekämpande av arbetslösheten. För vad sålunda

tages i anspråk torde anslaget böra gottgöras av medel, som inflyta vid försäljning

av sten från statens förråd. För närvarande gäller, att inflytande

försäljningsmedel skola bokföras å titeln »Fonden för steninköp». Härmed

skulle alltså i fortsättningen anstå, till dess berörda anslag blivit gottgjort

nu ifrågavarande belopp. Chefen för socialdepartementet har förklarat sig

intet hava att erinra mot en disposition av medel från omförmälda anslag

i enlighet med vad jag sålunda förordat. Med hänsyn till önskvärdheten

av att undvika ett längre uppehåll i arbetena synes det påkallat, att förevarande

ärende av riksdagen göres till föremål för skyndsam behandling.

Vad beträffar spörsmålet om ökad avsättning av den för statens räkning

tillverkade stenen, måste utsikterna härför — såsom av den lämnade redogörelsen

framgår — tyvärr betecknas såsom för närvarande föga gynnsamma.

Åtgärder för åvägabringande om möjligt av ändring härutinnan torde därför

— såsom även framhållits i motioner till årets riksdag — bliva påkallade.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av det av riksdagen å tilläggsstat till riksstaten för

budgetåret 1932/1933 anvisade reservationsanslaget å

42,000,000 kronor till bekämpande av arbetslösheten må under

samma budgetår användas ett belopp av högst 1,130,000 kronor

för fortsatt inköp av gatsten i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig i det föregående förordade grunder.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Hellenius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1933:147 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatta åtgärder till lindrande av arbetslösheten inom stenindustrien jämte i ämnet s. 7 i texten
  2. SU 1933:47 Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition angående fortsatta åtgärder till lindrande av arbetslösheten inom stenindustrien jämte i ämnet väckta motione s. 1 i texten