Sök i Ratio Lex

Angående stöd åt Hellefors Bruks Aktiebolag

1933-05-05 · 35 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 34 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:249, Angående stöd åt Hellefors Bruks Aktiebolag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 249.

1

Nr 249.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående stöd åt Hellefors

Bruks Aktiebolag; given Stockholms slott den 5 maj 1933.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 maj 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Nothin, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman,

Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga örn

åtgärder för stödjande av Hellefors Bruks Aktiebolag samt anför:

Till en början torde få lämnas en redogörelse för de omständigheter,

som föranlett uppkomsten av ett statens intresse i Hellefors Bruks Aktiebolag.

Vid den år 1922 företagna rekonstruktionen av Wermlands enskilda

hank medverkade Aktiebolaget Kreditkassan av år 1922 — vilken samma

år bildats i syfte att underlätta avvecklingen av de svårigheter, som till

följd av den då rådande ekonomiska krisen inträtt för vissa kreditanstalter

— genom belåning av bevis örn tillskott jämlikt 209 § banklagen till

bankens grundfond. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 november 1922

bemyndigades Kreditkassan på angivna sätt bidraga vid rekonstruktio
Bihang

tilt riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 249—250.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

nen med högst 12.6 miljoner kronor. Det för ändamålet från Kreditkassan

utlämnade lånet uppgår numera till i runt tal 12.4 miljoner kronor.

Rekonstruktionsplanen innefattade vidare, att vissa tyngande engagemang,

skulle avlyftas från banken. Då de vid denna tidpunkt gällande bestämmelserna

för Kreditkassans verksamhet icke medgåvo kassan att övertaga

engagemangen, övertogos desamma provisoriskt av riksbanken. Sedan

1928 års riksdag efter framställning av fullmäktige i riksbanken beslutat,

att Kreditkassan finge, när sådant visade sig oundgängligen nödvändigt,

medverka vid rekonstruktion av kreditanstalt även genom lån

till avlyftande av kreditanstalts engagemang, övertog Kreditkassan genom

ett dotterbolag, aktiebolaget Igo, på grund av Kungl. Maj:ts beslut

den 23 mars 1923 de Värmlandsbankens engagemang, som riksbanken provisoriskt

åtagit sig. Bland dessa engagemang — vilka tillhopa belöptesig

å omkring 32 miljoner kronor — ingingo fordringar å Wargöns Aktiebolag

på i runt tal 20 miljoner kronor.

Med hänsyn till inträdda betalningssvårigheter för sistnämnda aktiebolag

företogs i slutet av år 1924 och början av år 1925 rekonstruktion av

bolaget, som i samband därmed ändrade sitt namn till Hellefors Brak»

Aktiebolag. Bolagets fastigheter och rörelse vid Vargön och vid Laxå

överlätos på särskilda aktiebolag. Rörelsen vid Vargön övertogs av ett

nybildat Wargöns Aktiebolag och rörelsen vid Laxå av det dåvarande förvaltningsbolaget

Laxå Bruks Aktiebolag, som för ändamålet ombildades.

Aktiekapitalet i det gamla Wargöns Aktiebolag nedsattes från 40 miljoner

kronor till 10 miljoner kronor, som blev stamaktiekapital i Hellefors

Bruks Aktiebolag. Det genom aktiekapitalets nedsättning frigjorda beloppet,

30 miljoner kronor, överfördes till reservfonden. Med anlitande av den

sålunda ökade reservfonden verkställdes avskrivningar å vissa bolagets

balansvärden, huvudsakligen å de tillgångar, som tillföllo Hälleforsbolaget

och Laxåbolaget. Kreditkassan medverkade vid rekonstruktionen på så

sätt, att aktiebolaget Igo i utbyte för sin kvarstående fordran å bolaget

tog 5 V2 procent preferensaktier å sammanlagt 19.5 miljoner kronor i Hellefors

Bruks Aktiebolag.

Aktiekapitalet i Laxå Bruks Aktiebolag, 4 miljoner kronor, övertogs i

sin helhet av Hälleforsbolaget.

Av aktiekapitalet i det nybildade Wargöns Aktiebolag erhöll Wermlands

enskilda bank i kvittning för motsvarande fordringsbelopp 7 procent

preferensaktier å tillhopa 6 miljoner kronor. Stamaktiekapitalet,

likaledes å 6 miljoner kronor, övertogs av Hälleforsbolaget.

Den nu angivna formen för rekonstruktionen valdes med tanke på att

i första hand aktierna i det nya Wargöns Aktiebolag och Laxå BruksAktiebolag

efter ytterligare finansiell sanering skulle kunna försäljas.

Vid rekonstruktionen förutsattes, att förlagskredit kunde påräknas för

det nya Wargöns Aktiebolag från Wermlands enskilda bank samt för

Hellefors Bruks Aktiebolag och Laxå Bruks Aktiebolag från Skandina
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

viska Kreditaktiebolaget, vilken bank vid tiden för rekonstruktionen var

intresserad i det gamla Vargöbolaget med omkring 7 miljoner kronor.

Utom preferensaktiekapitalet äger Kreditkassan genom aktiebolaget

Igo 1.500,000 kronor av stamaktiekapitalet i Hellefors Bruks Aktiebolag.

Härefter anhåller jag att få lämna en kort redogörelse för Hellefors

Bruks Aktiebolags och dess större dotterbolags viktigaste fasta egendom

och fabriksanläggningar samt huvudsakliga verksamhet.

Hellefors Bruks Aktiebolag: Bolagets s k o g s e g e n d o m a r, som omfatta

cirka 230,000 tunnland produktiv mark, äro belägna inom Hällefors,

Grythyttans, Nora, Järnboås och Ljusnarsbergs socknar av Örebro län,

Färnebo, Gåsborns oell Rämens socknar av Värmlands län samt Äppelbo,

Järna, Nås, Säfsnäs och Grangärde socknar av Kopparbergs län.

Bolagets huvudtillverkningar äro pappersmassa, trävaror och

järnverksprodukter, varjämte bolaget bedriver en betydande elektrisk

kraftproduktion.

Tillverkningen av pappersmassa är koncentrerad till Fredriksberg

och Hällefors. Vid Fredriksberg, beläget i Säfsnäs socken, tillverkas

sålunda sulfat- och sulfitcellulosa samt papp, under det att tillverkningen

av slipmassa sammanförts till Hällefors.

Frånsett ett mindre sågverk vid Tyfors i Säfsnäs socken är hela

'' sågverksrörelsen förlagd till Hällefors, där även bolagets lådfabrik och

snickerifabrik äro belägna.

Även beträffande järnindustrien har under de gångna åren en

koncentration ägt rum. Sålunda är numera hela bolagets gruvbrytning

förlagd till Sirsjöbergs gruvfält, som genom linbana står i förbindelse

med anriknings- och sintringsverken i Sikfors, dit bolagets hela tackjärnstillverkning

förlagts. Sikfors är beläget i Hällefors socken vid Bergslagsbanan

cirka 7 kilometer nordost örn Hällefors bruk. Sedan det

gamla järnverket i Hällefors år 1918 nedbrunnit, har därstädes uppförts

ett nytt järnverk omfattande martinugnar, elektrostålverk och valsverk

med tillhörande anordningar för tillverkning av stänger, tråd och band

samt ihåligt borrstål. Till järnverket är även ansluten mekanisk verkstad

med gjuteri.

I Hällefors lia förlagts för bolagets rörelse erforderliga gemensamma

anläggningar såsom mekanisk verkstad, gjuteri, laboratorium,

centralförråd m. m., varjämte bolagets bela förvaltning såväl som dotterbolagens

försäljnings- och inköpsorganisation sammanförts till ett där

uppfört centralkontor.

De betydande krafttillgångarna inom Svartälvens övre vattensystem

äro samlade i bolagets hand. Bolagets största vattenkraftstationer

äro belägna inom Hällefors, Grythyttans och Nora socknar.

Bolagets skogskomplex är genomdraget av Hällefors—Fredriksbergs

järnvägar, från öster till väster genom linjen Hörken (vid Bergslags
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

banan)—Gravendal—Neva (vid Inlandsbanan) samt från norr till söder

genom linjen Gravendal—Hällefors—Hammaren. Detta järnvägsnät förenar

även bolagets olika industrier med varandra.

Laxå Bruks Aktiebolag: Bolagets skogsegendomar, omfattande

cirka 40,000 tunnland produktiv mark, äro belägna inom Ramundeboda,

Snavlunda, Viby, Askersunds och Tångeråsa socknar av Örebro län samt

Finnerödja och Tiveds socknar av Skaraborgs län.

Bolagets huvudtillverkningar äro trävaror, sulfitcellulosa och

järnverksprodukter. Dess krafttillgångar äro tillräckliga för eget behov

och medgiva dessutom distribution i viss utsträckning.

Sågverket är beläget vid Västra Laxsjön cirka 8 kilometer från

Laxå station på Västra stambanan. Vid Västra Laxsjön finnas dessutom

lådfabrik och ångcentral.

Sulfitfabriken ligger i omedelbar närhet av Laxå station.

Av järnhanteringen äro hytta och smältsmedja belägna i Röfors

ungefär 6 kilometer från Laxå station samt valsverk och mekanisk

verkstad i Laxå.

Västra Laxsjön och Röfors samt industrierna i Laxå äro förenade med

varandra och med statens järnvägars station i Laxå medelst normalspårig

järnväg.

Wargöns Aktiebolag är ett rent industriföretag. Anläggningarna äro

belägna vid Göta älvs utlopp ur Vänern. Bolagets huvudsakliga tillverk- *

ningar äro tidnings- och sulfitpapper samt legeringar såsom kisel-, mangan-

och kromjärn. Pappersbruket är efter eldsvåda helt nybyggt och

har en produktionsförmåga av cirka 34,000 ton papper per år. Till pappersbruket

höra sliperi och sulfitfabrik, avpassade efter pappersbrukets

behov.

Bolaget äger elektriska smältverksanläggningar i Vargön och Trollhättan.

Erforderlig elektrisk energi erhålles på förmånliga villkor från

statens vattenfallsverk.

Aktiebolaget Hellefors Manufakturverk: År 1928 inköpte Hälleforsbolaget

det i konkurs försatta Aktiebolaget Bångbro Rörverks kallvalsverk,

övriga industriella anläggningar, vattenkraftstation och arbetarbostäder,

belägna i Bångbro inom Ljusnarsbergs socken, Örebro län, vid

Frövi—Ludvika järnväg cirka 5 kilometer söder örn Kopparbergs köping.

I kallvalsverket förädlas stålprodukter från Hällefors.

Aktiebolaget Svenska Stållinor: Aktiemajoriteten i detta bolag förvärvades

år 1929. Rörelsen, som bedrives i egen fastighet i Kristinehamns

stad, omfattar tillverkning av stållinor och dragen tråd med valstråd från

Hällefors som råvara.

Taxeringsvärdena å förenämnda bolags — frånsett Wargöns aktiebolags

— fastigheter vid utgången av år 1932 framgå av följande tablå:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

5

Jordbruks-

Annan

fastighet

fastighet

Hellefors Bruks Aktiebolag.

Kronor

Kronor

I. Inom Örebro län:

Hällefors kommun ............................

4,632,200

6,271,400

10,903,600

Grythyttans municipalsamhälle........

50,600

79,000

129,600

Grythyttans kommun ........................

3,336,800

2,336,500

5,673,300

Nora » ........................

31,900

484,800

516,700

Järnboås » .......................

2,600

—

2,600

Hjulsjö » ........................

—

1,600

1,600

Ljusnarsbergs » ........................

—

31,000

31,000

Guldsmedshytte församling av Linde

kommun ........................................

—

392,000

392,000

II. Inom Värmlands län:

Färnebo kommun ............................

406,300

9,500

415,800

Gåsborns » ...........................

2,316,100

655,500

2,971,600

Rämens » ............................

116,100

—

116,100

III. Inom Kopparbergs län:

Äppelbo kommun............................

309,500

—

309,500

Järna » ............................

91,900

—

91,900

Säfsnäs » ............................

6,640,400

3,447,000

10,087,400

Nås » ............................

252,200

—

252,200

Grangärde » ............................

605,400

—

605,400

18,792,000

13,708,300

32,500,300

Laxå Bruks Aktiebolag.

I. Inom Örebro län:

Ramundeboda kommun ....................

1,971,600

1,612,200

3,583,800

Snavlunda » ....................

474,500

4,700

479,200

Askersunds » ....................

640,900

—

640,900

Viby » ....................

33,300

100

33,400

Kumla » ....................

—

1,400

1,400

Tångeråsa » ....................

107,200

—

107,200

II. Inom Skaraborgs län:

Finnerödja kommun ........................

561,000

5,000

566,000

Tiveds » ........................

234,700

9,000

243,700

4,023,200

1,632,400

5,655,600

Aktiebolaget Hellefors Manufakturverk.

Inom Örebro län:

Ljusnarsbergs kommun ............................

12,800

1,092,100

1,104,900

Aktiebolaget Svenska Stållinor.

I Kristinehamns stad ....................................

—

186,000

186,000

Samtliga föreslående bolag.

Sammanlagt taxeringsvärde...........................

22,828,000

1 16,618,800

39,446,800

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

I skrivelse elen 1 februari 1933 till styrelsen för Aktiebolaget Kreditkassan

av år 1922 anförde Hellefors Bruks Aktiebolags styrelse bland annat

följande:

_ Sedan bolaget på grund av den rådande allmänna konjunktur försämringen

råkat i ekonomiska och finansiella svårigheter, vilka under år 1932

tillspetsats genom ett från den förlagsgivande banken, Skandinaviska Kreditaktiebolaget,

erhållet besked, att fortsatt kredit icke kunde annat än

tillsvidare beredas bolaget, hade mellan bolagets och Kreditkassans styrelser

förts förhandlingar, delvis i närvaro av medlemmar av det dåvarande

statsrådet, under vilka förhandlingar det framgick, att en rekonstruktion

av bolaget nied statsmakternas stöd syntes vara en oeftergivlig betingelse

för fortsättandet av bolagets verksamhet, därest de statsintressen av ekonomisk

och social natur, som därmed vore förbundna, skulle kunna

skyddas.

I anslutning till dessa förhandlingar hade bolaget i skrivelse den 6

september 1932 riktat en hemställan till Kreditkassans styrelse, att denna

måtte besluta dels att under samverkan med bolagets styrelse efter utredning

upprätta förslag till en sådan rekonstruktion samt dels att med ledning

av det upprättade rekonstruktionsförslaget ingå till Kungl. Maj:t

med begäran örn proposition till 1933 års riksdag örn sådana åtgärder från

statens sida, vilka med hänsyn till bolagets ställning kunde finnas av behovet

påkallade. Kreditkassan hade ock nämnda den 6 september fattat

beslut i enlighet med bolagets hemställan, i samband varmed det lyckats

bolaget att med banken träffa särskild anordning, varigenom bolaget beviljats

den ytterligare kredit, som erfordrades för driftens upprätthållande

intill den 1 april 1933.

Den sålunda förutsatta utredningen hade numera fortskridit därhän, att

bolagets styrelse kunde angiva de linjer, efter vilka en rekonstruktion av

bolaget med angivna syfte syntes kunna verkställas.

Till en början ville bolaget erinra, att 1924 års rekonstruktion genomförts

med tanke på, att i första hand aktierna i de ombildade bolagen,

Wargöns Aktiebolag och Laxå Bruks Aktiebolag, efter ytterligare finansiell

sanering skulle kunna försäljas. Rekonstruktionen hade utformats av Kreditkassan

och den förlagsgivande banken, Skandinaviska Kreditaktiebolaget,

vid en tidpunkt, då efter krigstidens abnorma försäljnings- och realvärden

samt efterkrigstidens hastigt vikande konjunkturer en stigande

pristendens åter inträtt. Med hänsyn till då gällande försäljningsvärden

å bolagets produkter hade bolagets realtillgångar åsatts värden, som vida

överstigit dem, som gällt före kriget. Tillgångarna hade därigenom blivit

avsevärt högre värdesatta än sådana företags realtillgångar, som ej genom

köp och försäljning underkastats omvärderingar under världskriget. Såsom

redan vid rekonstruktionen förutsetts, hade saneringen av de i första

hand för försäljning avsedda företagen, Wargöns Aktiebolag och Laxå

Bruks Aktiebolag, tagit lång tid i anspråk. På grund härav samt till

följd av den allmänna konjunkturutvecklingen hade därför en försäljning

av dessa tillgångar på antagbara villkor ännu icke kunnat genomföras.

Förhandlingar örn försäljning av Laxå tillgångar, helt eller delvis, påginge

dock för närvarande.

Bolagets styrelse hade efter 1924 års rekonstruktion ställts inför valet att

antingen utbygga och modernisera de industriella anläggningarna eller att

uppgiva tanken att på bästa sätt nyttiggöra de värden, som funnes i företaget,

och i stället avveckla detsamma med försäljning av dess tillgångar

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mårds proposition nr 249. 7

holt eller delvis. En försäljning på antagbara villkor hade emellertid icke

varit möjlig. Då den av det geografiska läget förorsakade höga utfrakten

omöjliggjorde en fördelaktig försäljning av Hälleforsbolagets skogsprodukter

i oförädlat tillstånd, hade det framstått som en nödvändighet

att utbygga de bolagets industriella anläggningar, som vore avsedda att

förädla skogsprodukterna, till att motsvara de egna skogstillgångarna.

Härigenom hade jämväl åstadkommits ett avsevärt förbilligande av

driftskostnaderna. Slutligen hade den efter kriget starkt forcerade rationaliseringen

och mot högre förädling gående utvecklingen av industrien

i allmänhet synts nödvändiggöra dylika åtgärders vidtagande såväl inom

bolagets cellulosa- och sågverksindustri som i järnindustrien.

För styrelsen hade sålunda ingenting annat återstått än att uppgöra ett

program för utbyggnadsarbetens verkställande, vilket

kunde genomföras i den omfattning och takt, som den finansiella ställninningen

och omständigheterna i övrigt kunde tillåta.

Sålunda hade i angivet syfte sedan år 1925 i huvudsak följande vidtagits:

Tillverkningskapaciteten hade höjts genom utbyggnad vid sulfitfabriken

från 5,000 till (i,500 ton per år oell vid sulfatfabriken från 9,000 till 20,000

don per år, varjämte i sammanhang härmed en särskild anläggning utförts

för förädling till papp av cirka 8,000 ton sulfatcellulosa per år.

Träsliperiet i Hällefors hade moderniserats, och samtidigt hade anläggningens

årskapacitet ökats frän 23,000 till 30,000 ton.

Sågverksrörelsen hade koncentrerats till tvenne sågverk med tillhopa

nio ramar, varjämte anläggningarna moderniserats och försetts med anordningar

för sågavfallets utnyttjande i sulfatfabriken.

Lådfabrikens kapacitet hade ökats från 1,000 till 3,000 aktuella standards

per år.

Vid gruvdriften hade moderna transportanordningar införts. För masugnsdriften

hade byggts sintringsverk och nya kolhus.

I järnverket hade uppsatts en elektrisk stålugn, varjämte såväl martinugnarna

som göt- och mediumvalsverken moderniserats. Järnverkets kapacitet

utgjorde nu 20,000—25,000 ton valsat material per år. För ytterligare

förädling av bolagets varmvalsade stålprodukter hade år 1928 övertagits

dels f. d. Aktiebolaget Bångbro Körverks nedlagda kallvalsverk under

firma Aktiebolaget Hellefors Manufakturverk och dels praktiskt taget

hela aktiestocken i Aktiebolaget Svenska Stållinor i Kristinehamn. Aktiebolaget

Hellefors Manufakturverk tillverkade kallvalsade stålprodukter

<iv alla slag, och Aktiebolaget Svenska Stållinor tillverkade stållinor samt

dragen tråd. Dessa bolags anläggningar hade utbyggts och deras maskinella

utrustning utvidgats och förbättrats i avsevärd grad. Till dessa båda

■dotterbolag sålde Hälleforsbolaget avsevärda mängder stål, Aurs förädling

i kallvalsverket och vid Aktiebolaget Svenska Stållinor varit av stort värde

för höjning av brukets stålkvalitet.

För såväl cellulosaindustrien som järnverket hade tidsenliga laboratorier

inrättats.

Mellan Hällefors och Fredriksberg hade, under medverkan av statens

arbetslöshetskommission, anlagts en 33 kilometer lång järnväg, ansluten

till järnvägslinjen Hörken—Fredriksberg—Neva. Det sålunda fullbordade,

av Hällefors’ dotterbolag Hällefors—Fredriksbergs Järnvägars Aktiebolag

(förut Säfsnäs Järnvägs Aktiebolag) ägda järnvägsnätet Hörken

—Neva—Fredriksberg—Gravendal—Hällefors (9(i kilometer) hade stor betydelse

ur fraktkostnadssynpunkt dels genom den förkortade utfraktsvägen

från cellulosafabrikcrna i Fredriksberg och dels genom den etablerade

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

direkta förbindelsen mellan dessa fabriker oell Hälleforsanläggningarna»

Hällefors—Fredriksbergs järnväg stöde i direkt förbindelse med Hälleforsbolagets

smalspåriga järnvägsnät (cirka 20 kilometer). Genom dessa

järnvägsförbindelser möjliggjordes ett bättre utnyttjande av bolagets

skogs- och övriga råvarutillgångar.

Industrianläggningarna i Hällefors hade förbundits med Bergslagsbanan

genom en normalspårig järnväg med bro över Svartälven.

Bolagets vattenkrafttillgångar hade utbyggts, kraftstationerna bade moderniserats,

distributionsnätet utvidgats, kraftlinjerna förstärkts samt förbindelse

etablerats med de större närliggande kraftnäten. Bolagets normala

kraftproduktion utgjorde för närvarande cirka 55,000,000 kWh per

år, vilken kraftkvantitet till största delen utnyttjades vid bolagets egna

industrier. Bolaget hade genom överenskommelser med angränsande kraftägare

tillförsäkrat sig ett avsevärt distributionsområde, inom vilket det

försåge befintliga samhällen och industrier med elektrisk energi.

Försäljningarna av Laxå Bruks Aktiebolags, Aktiebolaget Hellefors Manufakturverks

och Aktiebolaget Svenska Stållinors produkter hade överflyttats

till moderbolaget. Då de gamla kontorslokalerna i Hällefors varit

synnerligen otillräckliga och för sitt ändamål olämpliga, hade ett nytt

kontor måst uppföras. Därmed hade en länge åstundad centralisering av

kontors- och förvaltningsarbetet samt i samband därmed en väsentlig årlig

kostnadsbesparing möjliggjorts.

Försäljningsorganisationen såväl inom som utom landet hade varit föremål

för en ständig utveckling och egna försäljningsorgan bildats i destörre

exportländerna.

_ Kostnaderna för moderniseringsprogrammets genomförande uppginge

till cirka 10,500,000 kronor, inklusive förlagsmedel för de nytillkomna,

företagen.

. Samtidigt hade saneringen av Wargöns Aktiebolag och Laxå Bruks Aktiebolag

pågått med resultat, att dessa år 1929 hade börjat lämna utdelning,

vilket syntes få betraktas som en väsentlig förutsättning för att desamma

på antagbara villkor skulle kunna försäljas. Belysande för läget

vid denna tidpunkt vore, att man då hyst grundade förhoppningar om

att en sammanlagd köpeskilling å åtminstone 10,000,000 kronor för bolagets

aktier i Vargöbolaget och Laxåbolaget skulle kunna uppnås. Med denna

köpeskilling skulle man lia kunnat täcka såväl Hälleforsbolagets dåvarande

svävande skuld, cirka 5,000,000 kronor, som kostnaderna för återstående

^byggnadsarbeten.

Efter en närmare redogörelse för Hälleforskoncernens tillgångar, tillverkning

och försäljningar, utvisande bland annat att Hälleforsbolagets

med tillhörande företags — frånsett Vargöbolagets — försäljningsvärden

uppgått, år 1925 till 13.-, år 1926 till 15.-, år 1927 till 16.3, år 1928- till 14.6, år 1929 till 18.3, år 1930 till 16.8 och år 1931 till 13.3 miljoner kronor»

yttrades vidare i skrivelsen rörande verksamhetens betydelse I

socialt avseende:

Av de nu lämnade uppgifterna rörande Hälleforskoncernens tillgångar

och verksamhet saint med hänsyn till de vidsträckta områden, denna omfattade,

syntes klart framgå, att upprätthållandet av bolagets verksamhet

vöre av största vikt särskilt med hänsyn till de sociala och allmänt ekonomiska

intressen, vilka därav vore beroende. Tack vare de verkställda

utvidgningarna inom industrien med dithörande anläggningar, däribland

jämväl ovannämnda järnvägsbyggnad, hade arbetslösheten på de platser»

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

där koncernen hade sin verksamhet, intill år 1932 varit ytterst obetydlig»

För att ge en föreställning om i vilken grad de skilda orternas befolkning

hade sitt levebröd på bolagets verksamhet samt stat och kommun därav

erhålla intäkter, lämnades följande uppgifter:1

Hälleforsbolaget med underlydande företag, Wargöns Aktiebolag oberäknat,

sysselsatte inom landet i genomsnitt cirka 4,850 personer. Örn de

anställdas familjer medräknades, torde antalet personer, som för sin försörjning

vore direkt eller indirekt beroende av berörda företag, uppgå till

minst 15,000.

I avlöningar hade inom Hälleforsföretaget, alltjämt med undantag av

Wargön, utbetalats, år 1929 8,614,000 kronor och år 1931 8,021,000 kronor.

Antalet skogsarbetareboställen utgjorde 1,265 och antalet eldstäder i industriernas

bostäder uppginge till cirka 4,200.

Hälleforsbolaget utbetalade sammanlagt cirka 64,000 kronor årligen till

cirka 155 stycken pensionärer och understödstagare. Motsvarande siffror

för Laxåbolaget utgjorde cirka 34,000 kronor årligen till 53 pensionärer

och understödstagare.

I Hällefors och det underlydande Fredriksberg hade en synnerligen livlig,

av bolaget medelst kreditgivning understödd egnahemsverksamhet

ägt rum. Denna hade av arbetarna omfattats med det största intresseDe

uppförda egnahemshusen hade ett sammanlagt taxeringsvärde örn cirka

2,200,000 kronor och bolagets tjänstemanna-, förmans- och arbetarebostäder

i nämnda industrisamhällen representerade ett sammanlagt taxeringsvärde

örn cirka 1,750,000 kronor. I Hällefors funnes dessutom sjukstuga,

epidemisjukhus, apotek, läkarebostad och kommunalhus med ett taxeringsvärde

örn tillhopa 257,000 kronor.

Av Hälleforskoncernen med undantag av Wargöns Aktiebolag hade under

de senare åren erlagts skatter med cirka 300,000 kronor i medeltal perår

och järnvägsfrakter med cirka 1,650,000 kronor i medeltal per år.

I fråga örn de åtgärder som borde vidtagas för företagets

vidmakthållande anfördes härefter i skrivelsen:

Konjunkturomslaget år 1930 samt den djupgående och långvariga kris,

som alltjämt påginge, hade kullkastat de beräkningar, vilka legat till grund

för det uppgjorda utbyggnadsprogrammet med syfte att göra Hälleforsbolaget

till ett räntabelt företag. Utdelningarna å Vargöbolagets stamaktier

och aktierna i Laxåbolaget hade år 1931 måst avbrytas, försäljningen

av dessa bolag hade omöjliggjorts, vinstresultatet av rörelsen i Laxå hade

förbytts i förlust och det i dessa båda bolag bundna kapitalet läge i nuvarande

situation räntelöst. Världskonjunkturens utveckling hade hårt

drabbat även Hällefors’ produkter och minskat de fördelar, som vunnits

genom de industriella anläggningarnas förbättring.

Den nya förädlingsverksamheten hade emellertid, trots depressionen,

programenligt kunnat utvecklas, och såväl det tekniska som det ekonomiska

resultatet hade i och för sig motsvarat förväntningarna, ehuru konjunkturerna

och de ursprungliga tillgångarnas för höga ingångsvärden

gjort, att den beräknade verkan för företagets finansiella ställning uteblivit.

Trots tyngande engagemang, det allt tydligare framträdande förhållandet,

att tillgångarna år 1924 övervärderats, samt den av den starka utvecklingen

inom industrien förorsakade kapitalinvesteringen hade Hälleforsbolaget

dock under tiden t. o. m. år 1930 kunnat bestrida normala avskrivningar

samt ackumulera en vinst örn 1,300,000 kronor. Detta resul
1

Se härom ytterligare sid. 24 o. f.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 249

lat hade ej kunnat uppnås utan de verkställda utvidgningarna oell rationaliseringen,

som medfört dels förbättring av kvaliteten och dels minskad

framställningskostnad per enhet.

Den alltjämt pågående krisen hade så hårt drabbat samtliga koncernens

produkter, att den för år 1932 uppkomna och för år 1933 förutsedda förlusten

i förening med de likviditetssvårigheter, vari bolaget under krisen

kommit, nödvändiggjorde, att staten såsom dess huvudintressent toge ställning

till frågan, huruvida staten genom kapitaltillskott i en eller annan

form önskade bevara möjligheten att tillvarataga däri nedlagda värden.

Verkställd närmare utredning hade bekräftat, vad redan förutsågs vid

de mellan Kreditkassans och bolagets styrelser förda underhandlingarna,

•att därest sagda syfte skulle vinnas en verklig rekonstruktion av företaget

borde äga rum.

Visserligen kunde genom lämnandet av visst ekonomiskt stöd till koncernen

i dess nuvarande form möjlighet beredas denna att tillsvidare uppehålla

sin verksamhet. En dylik mindre omfattande stödaktion kunde ock

innebära en tillfällig fördel därutinnan, att man för en grundligare rekonstruktion

kunde avvakta en tidpunkt, då en sådan stabilisering av förhållandena

inträtt, att läget kunde bättre än nu överblickas. Men å andra

sidan talade emot denna utväg det förhållande, att en tillfällig hjälp ändå

måste givas en rätt betydande omfattning, som möjliggjorde, icke allenast

driftens fortsättande för en tid framåt utan även återbetalningen av de

tilläggskrediter, som banken på särskild framställning och med den dåvarande

regeringens vetskap beviljat för driftens uppehållande till den

1 april 1933. Vidare vore det ju för närvarande omöjligt att förutse, när

ett konjunkturomslag kunde inträda och sålunda till vilken tidpunkt ett

provisorium skulle behöva räcka. Statsmakterna bleve i detta fall antagligen

snart nog ställda inför nödvändigheten att taga frågan örn en genomgripande

rekonstruktion under övervägande, därest kapitalförstärkningen

visat sig otillräcklig för driften, samtidigt med att skälig nedskrivning

å för högt upptagna värden icke kunnat verkställas. Slutligen kunde

bolagets styrelse icke bortse ifrån, att ett dylikt provisorium icke blott

kunde väntas medföra ett osäkerhetstillstånd för kundkretsen och för de

anställda utan även i övrigt i mycket hög grad kunde befaras inverka

störande på bolagets affärsverksamhet.

Bolagets styrelse ansåge sig därför böra på det bestämdaste förorda, att

en grundlig rekonstruktion av bolaget företoges i syfte att tillvarataga

ännu befintliga värden och främja bolagets fortsatta utveckling.

I fråga örn de grunder och i första rummet de värden å bolagets tillgångar,

varå en dylik rekonstruktion borde byggas, kunde man tänka sig

tvenne olika vägar. Man kunde antingen kalkylera med de värden, som

skulle visat sig räntabla under den tid, som förflutit från den år 1924 genomförda

rekonstruktionen, därest den verkställda rationaliseringen, med

bolagets produktionsapparat och försäljningsorganisation i sitt nuvarande

skick, skulle lia varit tillfinnandes redan år 1924. Eller ock hade man att

utgå från de värden å bolagets tillgångar, som med hänsyn till nuvarande

förhållanden och utsikter kunde anses lämpliga och med liknande företag

jämförbara.

Verkställda utredningar visade så stora skillnader i avseende på det

kapital, som skulle lia kunnat förräntas under åren 1924—1930 jämförda

med åren därefter, att man med hänsyn såväl härtill som till svårigheten

att bedöma lågkonjunkturens långvarighet icke syntes kunna på grundval

av den förstnämnda värderingsgrunden bilda sig någon bestämd uppfatta

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

liing om storleken av det kapital, som bolaget förmådde förränta för framtiden.

Som utgångspunkt för rekonstruktionsförslaget syntes därför den

senare värderingsgrunden böra användas.

I av styrelsen uppgjort rekonstruktionsförslag hade medel reserverats

för mötande av 1932 års förlust samt den förlust, som under förutsättning

av oförändrade konjunkturer kunde beräknas för år 1933, ävensom

kostnaderna för rekonstruktionens genomförande. Bolagets svävande skulder

hade med hänsyn härtill beräknats uppgå till cirka 15,500,000 kronor

Aud 1933 års utgång. Kekonstruktionsförslaget hade baserats på 1931 års

bokslut, då 1932 års bokslut ännu ej vore färdigt. Beträffande rekonstruktionens

form anmärktes, att dess verkställande genom sänkning av det

nuvarande aktiekapitalet och teckning av nytt kapital syntes vara uteslutet,

enär därför erforderlig majoritet bland stamaktieägarna icke torde

kunna uppnås. Rekonstruktionen måste följaktligen verkställas genom ett

likvidationsförfarande samt bildandet av ett nytt bolag för övertagande

av det gamla bolagets rörelse.

Styrelsens rekonstruktionsförslag framlades i två alternativ.

Alternativ A: Bolagets samtliga nuvarande tillgångar skulle bibehållas.

Aktiekapitalet i det nya bolaget skulle utgöra 20,000,000 kronor, varav

15,000,000 kronor skulle nytecknas av staten genom Kreditkassan och

återstoden 5,000,000 kronor beräknades motsvara kapitalbehållningen i

gamla Hälleforsbolaget och därmed det återstående värdet av dess preferensaktier.

Stamaktiekapitalet måste anses värdelöst och finge därför

avskrivas.

Vid skrivelsen fanns fogad en rekonstruktionsbalans enligt alternativ A

av det utseende, som framgår av följande uppställning, utvisande jämväl

tillgångar och skulder enligt balansräkningen per den 31 december 1931:

Balansvär- den per

31/i2 1931

1,000 kronor

Rekonstruktions- |

värden

1,000 kronor

Tillgångar:

Skogs- och jordbruksfastigheter samt gruvor ....

18,85S

11,550

Industriella och elektriska anläggningar med

kraftstationer ....................................................

8,779

5,688

Ekonomibyggnader och bostäder ........................

3,206

1,400

Maskiner ................................................................

8,808

3,578

Trafikmateriel ........................................................

334

151

Levande och döda inventarier ............................

307

80

Aktier och andelar 1 ............................................

11,934

9,087

31,534

Råmaterial och fabrikat........................................

4,696

3,078

Fordringar av dotterbolag ....................................

3,922

4 92

Diverse debitorer....................................................

1,846

1,511

1 bank och kassa ...............................................

10

193

2,196

balanserad förlust ................................................

268

62,988

OO

o

00

1 Till rekonslruktionsvärdena härå fanns cn särskild specifikation, utvisande bl. a- att

59,99.) stamaktier i Vargöbolagct upptagits ä cirka 100 kronor till 0,000,000 kronor samt

3,996 aktier i Laxåbolaget å cirka 375 kronor till 1,500,000 kronor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Majlis proposition nr 249.

Enl. balansräk-

ning per sl/''*

1931

Elter rekon-

struktionen

1,000 kronor

1,000 kronor

Skulder:

Aktiekapital.............................................

29,500

20,000

Reservfond ...................................

3,000

_

Avskrivnings- och förnyelsefond ........................

3,125

_

Skattefond ............................

270

Hypotekslån.......................................................

9

9

Obligationslån ............................

14,431

14,431

Förlagslån i järnkontoret ....................................

280

280

Reverser ............................

219

219

Bankkrediter ....................

10,285

_

Accepter ..........................

364

364

Skulder till dotterbolag ....................................

76

76

Diverse kreditorer ....................

1,429

1,429

62,988

36,808

Alternativ B förutsatte, att staten övertoge Hälleforsbolagets nuvarande

stamaktieinnehav i Wargöns Aktiebolag för dess nominella värde

6.000. 000 kronor. Det nya Hälleforsbolagets aktiekapital skulle i detta

fall utgöra 14,000,000 kronor, varav 9,000,000 kronor skulle nyteeknas av Kreditkassan.

Återstående belopp, 5,000,000 kronor, beräknades motsvara det

kvarvarande värdet av preferensaktierna.

En särskild rekonstruktionsbalans enligt alternativ B fanns fogad vid

skrivelsen. Denna balans skilde sig från den förestående sålunda, att

bland tillgångarna posten »aktier och andelar» upptogs till 6,000,000 kronor

lägre belopp, medan bland skulderna aktiekapitalet upptogs till

14.000. 000 i stället för 20,000,000 kronor.

Sedan vidare i skrivelsen anmärkts, att detaljerade sifferuppgifter rörande

rekonstruktionsförslagets båda alternativ komme att ställas till

vederbörandes förfogande, yttrades slutligen i skrivelsen:

Med hänsyn till den betydelse, upprätthållandet av bolagets rörelse hade

för hela den bygd, där bolaget hade sin verksamhet förlagd, och det stora

antal personer, som vore beroende av bolagets rörelse, samt icke minst de

möjligheter för framtiden, bolaget måste anses äga efter genomförd rekonstruktion,

funné sig styrelsen böra framhålla det som ett allmänt intresse

av största vikt, att sådana åtgärder vidtoges, att företagets fortsatta

utveckling ostört kunde fortgå.

Det borde slutligen av styrelsen framhållas, att, därest en ekonomisk

stödaktion från statens sida icke kunde påräknas, detta syntes innebära

ett avstående till fordringsägarna av de värden, som statens preferensaktier

representerade. Undvekes tvångsrealisation, vore dessa alltjämt

betydande. Men därtill borde, vid valet mellan skilda vägar, tagas i betraktande,

att en abandonering av det allmännas investering i företaget

skulle under nuvarande konjunkturer kunna medföra icke blott driftsavbrott

och inskränkning i verksamheten utan jämväl bestående nedläggning

av denna, varigenom det allmänna — frånsett de sociala skador, som

därmed skulle vållas — kunde komma att förorsakas avsevärda utgifter

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

för beredande av andra försörjningsmedel åt det stora antal personer, som

för sin utkomst vore beroende av företagets bestånd.

Styrelsen hemställde därför, att Kreditkassan måtte lämna sin medverkan

till vidtagande från statsmakternas sida av åtgärder för genomförande

av en rekonstruktion av Hälleforsbolaget i enlighet med de i skrivelsen

angivna riktlinjerna.

Med överlämnande av förenämnda skrivelse från Hälleforsbolaget till

Kreditkassan har Kreditkassans styrelse i skrivelse till Kungl. Maj:t

den 18 mars 1933 anfört följande:

Till bolagets uppgifter angående dess utveckling och nuvarande ställning

kunde fogas den uppgiften, att ett preliminärt, ännu icke reviderat

bokslut för år 1932 numera upprättats utvisande en förlust å rörelsen av

2,539,270 kronor 32 öre, sedan avskrivningar å anläggningar för stadigvarande

bruk och inventarier verkställts enligt tidigare tillämpade grunder

med sammanlagt 659,313 kronor 92 öre. I bokslutet hade dessutom

verkställts avskrivningar å aktier samt å fordringar av dotterbolag och

diverse debitorer med tillhopa 2,015,941 kronor 13 öre, varefter 1932 års

totala förlust uppginge till 4,555,211 kronor 45 öre.

Kreditkassans styrelse, som alltsedan bolagets ombildning varit representerad

i bolagets styrelse och revision, hade städse ägnat dess angelägenheter

sin synnerliga uppmärksamhet. De rationaliseringsåtgärder

och utvidgningar av bolagets produktionsapparat, som vidtagits under

de senare åren i syfte att nedbringa tillverkningskostnaderna per enhet

och därigenom förbättra bolagets räntabilitet och beträffande vilka de

vid varje tid fungerande cheferna för finansdepartementet hållits underkunniga,

hade krävt en betydande kapitalinvestering. Enligt av bolagsstyrelsen

verkställda beräkningar hade sammanlagda produktionskostnaderna

vid normal drift genom de vidtagna åtgärderna sänkts med cirka

2.000. 000 kronor per år i jiimförelse nied samma kostnader 1925. Det hade

varit avsett, att en försäljning av vissa dotterbolags aktier för omkring

10.000. 000 kronor skulle täcka ovannämnda kapitalinvestering. Försäljningen

hade på grund av konjunkturförsämringen icke kunnat komma

till stånd, och då den beräknade rörelsevinsten på grund av det under mer

än tre år pågående prisfallet —- vilket för bolagets samtliga produkter

enligt bolagets beräkningar betytt ett med cirka 4,700,000 kronor i jämförelse

med 1925 minskat totalt saluvärde — förbytts i förlust, hade bolagets

likviditet starkt försämrats.

Bolagets bankskuld, som vid utgången av år 1925 uppgått till cirka

1,405,000 kronor, hade enligt senaste bokslut stigit till cirka 13.800,000 kronor,

varav cirka 2.275,000 kronor uppkommit genom amorteringar å bolagets

fonderade skuld. Denna skuldökning hade länge viickt bekymmer

och hade särskilt under de senaste åren vid ett flertal tillfällen gjorts till

föremål för utredningar och överläggningar inom Kreditkassans styrelse.

I april 1932 inledda förhandlingar mellan representant för Kreditkassan

oell bolagets förlagsgivande bank angående bolagets finansiering hade

i september samma år lett till att åt bolaget — i avvaktan på genomförandet

av den rekonstruktion, som redan då framstått såsom oeftergivlig,

örn bolagets verksamhet skulle kunna fortgå och statens kapitalinsats

i detsamma i möjligaste mån skyddas — av banken beviljats den

kredit, som erfordrades för driftens upprätthållande intill den 1 april

1933. 1 samband härmed hade Kreditkassans styrelse förklarat sig bo
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

redd att, sedan ytterligare utredning genom utomstående fackman verkställts,

samt rekonstruktionsplan i samverkan med bolagsstyrelsen uppgjorts,

ingå till Kungl. Majit med anhållan örn proposition till 1933 års

riksdag örn sådana åtgärder från statens sida, vilka med hänsyn till bolagets

ställning kunde finnas av behovet påkallade. Ovan berörda fackmannantredning,

som efter samråd med dåvarande chefen för finansdepartementet

utförts av disponenten E. Lundqvist vid Stora Kopparbergs

Bergslags Aktiebolag, hade resulterat i en kortfattad promemoria av

den 10 oktober 1932, vari yttrades, att överskottet på Hälleforsbolagets

rörelser under en god konjunktur räckte till att täcka avskrivningsbehovet

(för anläggningarnas vidmakthållande och förbättrande) men icke till

avbetalning å skulderna, att vid ogynnsam konjunktur ingen utdelning

kunde lämnas å preferensaktiekapitalet och sannolikt ej heller full ränta

å lånt kapital, att Llindqvist under sådana förhållanden ansåge att ägarna

av preferensaktierna icke kunde räkna med att återfå det insatta kapitalet,

samt att, örn ytterligare kapital skulle investeras för att fullfölja

det industriella och sociala programmet, långivaren måste från början

räkna med att icke kunna få tillbaka kapitalet.

Då emellertid en mera ingående prövning av förutsättningarna för bolaget

att i framtiden kunna bedriva vinstgivande verksamhet hade synts

Kreditkassans styrelse nödvändig före ingivandet till Kungl. Majit av

det rekonstruktionsförslag, som förelegat färdigt den 1 februari 1933,

hade kassans styrelse under hand hänvänt sig till chefen för finansdepartementet

med anhållan örn nominering av personer, som kunde befinnas

lämpliga att för Kreditkassans räkning ytterligare granska bolagets

förhållanden, därvid i överensstämmelse med vad Lundqvist vid samtal

med medlemmar av Kreditkassans styrelse framhållit bland annat borde

undersökas möjligheterna för ett nedläggande av järntillverkningen. Departementschefen,

som funnit den av Kreditkassan önskade utredningen

påkallad, hade för utförandet av densamma nämnt disponenten Ivar Olsson

vid Finspongs Metallverks Aktiebolag och disponenten Holger Nilsson

vid Kopparbergs oell Hofors Sågverksaktiebolag. Sedan dessa utfört

sitt uppdrag, hade de utlåtanden, som de avgivit, tillställts Kreditkassans

styrelse.

Styrelsen Ilar därefter ingått på en redogörelse för berörda utlåtanden,

av vilka det av disponenten Olsson avgivna avser järnhanteringen samt det

av disponenten Nilsson avgivna trävaru- och pappersmasserörelsen.

Disponenten Olssons utlåtande angående järnhanteringen1 innehåller

i huvudsak följande:

Hällefors järnverk (se ovan sid. 3 o. f.) vore närmast att hänföra lill

de svenska järnverk, som på basis av de bästa inhemska råmaterialen tillverkade

en hög s. k. »exportkvalitet», vilken naturligtvis i stor utsträckning

funne användning även i den svenska förädlingsindustrien. Till

sådana järnverk plägade också anslutas vidareförädlingsverk, såsom rör
1

Härtill hänföres i utlåtandet moderbolagets järnhantering samt rörelsen vid dotterbolagen

Aktiebolaget Hellefors Manufakturverk och Aktiebolaget Svenska Stållinor. Däremot

beaktas icke Laxå Bruks Aktiebolags järnhantering, avseende tillverkning av lancashirejäru,

vilken hanterings kapitalvärde enligt uttalande i utlåtandet utan någon större tvekan kunde

sättas lika med noll. Ej heller omfattar utlåtandet Vargöbolagets tillverkning av vissa legeringar.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

verk, linslagerier, fjäderfabriker, sågbladsfabriker ete. För järnverken

inom denna grupp krävdes en mycket kostsam organisation för tillverkning

och framför allt för försäljning.

Förhållandet mellan de rörliga och fasta tillverksningskost

n adema vore för denna liksom för alla andra industrier

av primär betydelse och utgjorde i regel bakgrunden till utvecklingsprogram,

försäljningspolitik och uppträdande i konkurrensen. Läget för

Hällefors’ vidkommande tarvade därför ett särskilt klarläggande.

Moderbolagets fasta omkostnader för den egna järnhanteringen alltifrån

andel i centralförvaltningen och ned till kostnader i järnverket för

exempelvis förmän och laboratorium, vilka kostnader icke eller endast

obetydligt förändrades vid en förskjutning i den årliga tillverkningskvantiteten

uppåt eller nedåt av några tusental ton, vore synnerligen höga

i jämförelse med förhållandena inom ett järnverk för tillverkning av ordinärt

handelsjärn. Självfallet måste den fasta kostnaden per ton av tillverkningen

även vara mycket hög, örn jämförelse gjordes med ett järnverk

med analog tillverkning och försäljning men med måhända flerdubbel årsomsättning.

Eggelsen för företagets ledning att till det yttersta verka

för en höjning av årsomsättningen vore sålunda utomordentligt stark,

vilket givetvis i lika grad gällde för ett vart företag inom konkurrensgruppen.

Henna strävan hade lett till att en del av försäljningen skett till

förlustbringande priser, d. v. s. i syfte att till viss del kunna utvinna fördelarna

av en ökad avsättning fasthölle man icke vid en enhetlig prisnivå

för hela avsättningen.

Hällefors järnverks konkurrenskraft borde hänföras till

den grupp av andra svenska järnbruksbolag, som tillverkade exportkvalitet.

Dessa vore av väsentligt större storleksordning än Hällefors.

I vad avsåge de viktigaste produktionsfaktorerna vore följande att anföra.

Marknadspriset för träkol, som betingades av fraktavståndet från Sveg

respektive Storvik, vore ogynnsammare för Hällefors än för flertalet konkurrenter.

Den väsentliga delen av kolåtgängen fylldes emellertid från

egna skogar, och i vad avsåge »hemkolen» hade den egna hyttan ett speciellt

fördelaktigt läge framför andra förbrukare, som kunde komma i

fråga i konkurrens örn skogsavdelningens träkol.

Malmkostnaderna vid Sikfors hytta vore höga i förhållande till vad

som gällde för några av de mest framträdande konkurrenterna.

I vad avsåge alla kostnader för tackjärnstillverkningen syntes Hällefors

vid en normal årstillverkning lia en relativ disfavör i jämförelse

med konkurrenterna av i genomsnitt cirka 100.000 kronor.

Med hänsyn till tillgången till Hillig kraft syntes Hällefors icke vara

sämre ställt än konkurrenterna. Detta gällde även i fråga örn frakt för

råmaterial och förnödenheter (frånsett träkolen) samt utfrakt för färdig

vara.

Såsom tidigare framhållits vore det däremot till disfavör för Hällefors

att behöva hålla en högkvalificerad teknisk och kommersiell organisation

för en förhållandevis låg årsomsättning. Denna disfavör kunde endast

gissningsvis uttryckas i ett årligt belopp, vilket skattades till storleksordningen

75.000 kronor.

Man kunde således räkna med en sammanlagd disfavör under denna

huvudrubrik av 175,000 kronor per år. Detta svarade efter 6 procent

ränta mot ett kapitalbelopp av 2,000,000 kronor. För en genomsnittlig:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. May.ts propositio7i nr 249.

•årstillverkning av 15,000 ton motsvarade disfavören 11 kronor 65 öre per

ton.

Beträffande expansionen i fråga om kallvalsverk

och lintillverkning anmärktes, att Hälleforsbolaget tidigare icke

kunnat förvärva svenska kallvalsverk och linslagerier till kunder för sitt

stålmaterial. Det för några år sedan genomförda förvärvet av kallvalsverket

i Bångbro och stållinefabriken i Kristinehamn (se ovan sid. 4

och 7) syntes i första hand lia betingats av det förut framhållna önskemålet

örn ökad årsomsättning för det egna järnverkets produkter. Speciellt

vid den tidpunkt, då denna expansion genomfördes, syntes anledning

lia förelegat att antaga, att företagen i fråga skulle kunna bliva

ekonomiskt bärkraftiga, även örn utgångsmaterialet, levererat från Hällefors

järnverk, debiterades till gällande marknadspris. Förutsatt en ökning

i Hälleforsverkets tillverkning av cirka 2,500 ton per år för Bångbro

och Kristinehamn, borde en förbättring av Hälleforsverkets årsresultat

av cirka 100,000 kronor ha kunnat påräknas.

Med expansionen hade emellertid varit och vore fortfarande vissa speciella

risker förenade. Den innebure i realiteten örn också ej formellt ett

nyintrång på tillverkningar, som sedan gammalt bedreves av mycket

honkurrenskraftiga företag på ett rationellt sätt såväl i vad avsåge tillverkning

som försäljningspolitik. En dylik uppläggning innebure starka

potentiella risker för förluster. I detta speciella fall hade emellertid

några olägenheter av antydd art hittills icke gjort sig gällande.

Med den förutsättningen given, att driften vid Hällefors järnverk skulle

komma att upprätthållas, framstode för dagen anslutningen till kallvalsningen

och lintillverkningen som gynnsam för moderbolaget. Vid bokföringsresultaten

från de hittills gångna start- och utvecklingsåren finge

i detta hänseende ej större betydelse fästas, dess mer som dessa utvecklingsår

fallit inom en utpräglad lågkonjunktur. Enligt disponenten Olssons

bedömande borde i föreliggande fall Aktiebolaget Hellefors Manufakturverks

(f. d. Bångbrobolagets) aktier på lång sikt kunna värdesättas

till pari, d. v. s. 600.000 kronor (trots ett förlustkonto i balansräkningen och

i trots av, att maskinparken icke omfattade några valsverk av modernaste

slag). Aktiebolaget Svenska Stållinors aktier värdesattes till 50 procent

av pari, d. v. s. till 130,000 kronor, varvid hänsyn tagits till det

snäva avsättningsområdet och överkapaciteten inom branschen. Den

ovan angivna speciella risken ur konkurrenssynpunkt hade vid denna

värdesättning icke beaktats.

För båda dessa industrier gällde, att resultatet av rörelsen och därmed

företagets värde vore i särskilt hög grad beroende av ledningens tekniska

och kommersiella duglighet.

Förutsättning för nu angivna värdesättning vore, att företagen icke

dreves isolerade utan inginge i den nuvarande större koncernen (eller i

en annan motsvarande kombination), varigenom kvalitetskraven i fråga

örn råmaterialet tryggades samt de fasta omkostnaderna spriddes på flera

enheter.

Ett försök till slutlig värdesättning av Hälleforsbolagets

järnhantering bleve, såsom framginge av allt det ovan sagda, synnerligen

vanskligt.

Därest man debiterade ränta endast å realisationsvärdet, beräknat till

1,800,000 kronor, av det material och de tillgångar i övrigt, som vid ett

nedläggande av rörelsen omedelbart kunde omsättas i penningar, och

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition nr 249.

17

>avskrivniugar» debiterades med 100,000 kronor per år, approximativt

motsvarande de kostnader, som på lång sikt i genomsnitt årligen behövde

göras tor att hålla anläggningarna uppe i en modern nivå, i full motsvarighet

till vad hittills skett, hade bolagets järnhantering under åren 1925—1928

visat en förlust, varierande mellan 163,000 och 217,000 kronor, under år

1929 en vinst av 26,000 kronor, under år 1930 en förlust av 153,000 kronor

och under 1931 en förlust av 219.000 kronor; i medeltal utvisade denna

tidsperiod en årlig förlust av 165,000 kronor. Under denna period hade

emellertid järnverket (speciellt tackjärnstillverkningen) obestiddligen

legat ett gott stycke under den tekniska nivå, som skäligen borde hållas.

De väsentliga kostnader, som under de senare åren nedlagts, finge till en

del hänföras till fullt normala utvecklingsåtgärder, som hade sin motsvarighet

i vad konkurrenterna kunnat göra och även säkerligen gjort.

Till väsentlig del finge de emellertid betraktas som en engångsåtgärd,

varigenom järnverket ryckt upp från en otillfredsställande, låg nivå till

en skäligt god nivå, och i motsvarande grad finge man även räkna med

en relativ förbättring av årsresultaten. Disponenten Olsson uppskattade

denna speciella engångsjustering av driftsresultaten till ett årligt belopp

av 75,000 kronor.

Fördelarna av anslutningen till kallvalsverket oell stållinefabriken hade

icke heller tagit sig uttryck i resultaten för åren 1925—1931. Såsom ovan

anförts, borde man i gynnsamt fall räkna med ett extra tillskott i bruttoinkomsterna

för Hällefors järnverk av 100,000 kronor per år. Denna siffra

syntes dock av diverse skäl vara för hög att insätta i en vinstprognos. Riktigare

vore att på detta konto räkna med en förbättring av 75,000 kronor

per år. Den totala förbättringen skulle sålunda bliva 150,000 kronor per

år, praktiskt taget samma belopp som den hittills framkomna förlustsiffran.

Järnverket skulle sålunda kunna förränta realisationsvärdet, 1,800,000

kronor, men icke lämna något överskott för förräntning eller nedskrivning

av några anläggningsvärden därutöver. (Därutöver 1''örelåge enligt

vad förut anförts ett värde på aktiestocken i Aktiebolaget Hellefors Manufakturverk

av 600,000 kronor och i Aktiebolaget Svenska Stållinor av

130,000 kronor.)

Detta siffermässiga resultat finge givetvis i sista hand göras till föremål

för en subjektiv bedömning med hänsyn tagen till utsikter och förväntningar

på framtiden, betingade dels av Hällefors ställning i relation

till konkurrenterna, dels affärsutsikterna över huvud taget. Personligen

hade disponenten Olsson, i anslutning till nu lämnade redogörelser, svårt

att tro på någon livskraft hos Hällefors järnhantering på lång sikt.

Den sedvanliga »breda vägen» för en verksamhet av Hällefors järnverks

art vore ju expansionsåtgärder, vidtagna under goda tider, då en optimistisk

stämning rådde, i angivet syfte att göra företaget bärigt, samt dessemellan

perioder, då kapitalförlusterna framträdde. Med hänsyn tagen

till att ett nedläggande ej kunde komma i fråga av sociala skäl ville disponenten

Olsson förorda som riktigast, att man konsekvent — även under

goda tider — sökte gå den svåra men ofta framgångsrika »smala

vägen» att successivt krympa ihop järnhanteringen, i klar strid mot

de bestickande skäl, som talade för en utvidgning av volymen på de bättre

rustade konkurrenternas bekostnad. Innebörden av en dylik hopkrympning

kunde icke på kameral väg utredas och den stiillde större krav på

företagareskicklighet än expansionen. De sociala svårigheterna kunde må
-

Bihang lill riksdagens protokoll 19.''lil.

1 sami. Nr 219—250.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

hända i detta fall reduceras, om skogsindustrien — såsom enligt uppgift

vore planerat — komme att förläggas till relativ närhet av Hällefors.

I anslutning till de gjorda studierna hade disponenten Olsson ansett

lämpligt att framlägga siffermaterial angående de indirekta återverkningar

på koncernens årsresultat i övrigt, som

skulle framträda, örn järnhanteringen nedlades. Därvid

förutsattes, att dotterbolaget skulle försäljas, men beaktades icke den

köpeskilling, som därvid skulle inflyta. Som utgångspunkt antoges vidare,

att järnverket före nedläggandet kunde betala ränta till centralförvaltningen

för realisationsvärdet å tillgångarna men icke lämnade någon

bruttoavkastning därutöver. Eesultatet skulle då bliva:

Inkomster som bortfalla.

Kvarstående, av järnhanteringen tidigare buren andel i

allmänna omkostnader ............................................................ kronor 130,000

Minskad inkomst å elektriska kraftstationernas konto (saluvärdet

i fria marknaden beräknad till 1 öre per kwt.) ... » 44,000

Bortfallande bostadshyror............................................................ » 44,000

''Summa kronor 218,000.

Utgifter som bortfalla.

Minskade skatter............................................................................ kronor 9,000

Minskad förlust å skogsavdelningens kolningskonto ............ » 20,000

Saldo inkomstminskning ............................................................ » 189,000

Summa kronor 218,000.

Örn utgångspunkten i stället varit, att järnverket icke kunnat betala

någon ränta på realisationsvärdet, skulle saldo inkomstminskning vid järnverkets

nedläggande blivit 89,000 kronor per år.

Den speciella värdestegring för bolagets avdelningar i övrigt, som förefintligheten

av järnhanteringen med nu tillämpade bokföringsgrunder innebure,

borde rätteligen beaktas vid värderingen av dessa tillgångar i

övrigt.

Sannolikt vore att efter järnverkets eventuella nedläggande en anpassning

med tiden kunde ske, så att de angivna återverkningarna successivt

eliminerades.

Disponenten Nilssons utlåtande angående trävaru- och pappersmasserörelsen1

innehåller i huvudsak följande:

Bolagets ägovälde omfattade 2,811 har inägor, 102,474 har skogsmark

och 9,467 har hagmark, tillhopa 114,752 har produktiv mark med ett virkesförråd

av 9,591,000 kubikmeter (på bark) och en årligen uttagbar tillväxt

av cirka 275,000 kubikmeter (under bark). För utfrakt av sina produkter

vore bolaget hänvisat till järnvägstransport, utskeppningshamnar vore

endera Göteborg eller Kristinehamn. Bolagets ägofigur vore i stort sett

sammanhängande och flottleder täckte större delen av densamma.

Skogarna, enligt uppgift välskötta, befunne sig i gott stånd. Utdriv
-

1 Utlåtandet avser endast Hälleforsbolagets rörelse, ej Laxå- och Vargöbolagens.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

19

ningskostnaderna vöre med hänsyn till skogarnas läge och sammanhängande

bestånd anmärkningsvärt höga, särskilt i fråga om sulfit- och sulfatved.

Detta finge i viss utsträckning tillskrivas den tillämpade arbetsavtalsformen,

som för förvaltningspersonalen innebure en ej oväsentlig improduktiv

arbetsbelastning. Skogsarbetsintensiteten vore synbarligen svag.

Fabrikerna i Fredriksberg för tillverkning av sulfat-

och sulfitcellulosa samt papp (kapacitet sammanlagt

26,000 ton per år) vore av äldre typ, delvis moderniserade och tekniskt väl

skötta. Arbetsintensitet och produktionskostnad normala.

Sågverket i Tyfors (kapacitet 1,200 standards per år) bade ej besiktigats;

bade billiga produktionskostnader.

I Hällefors belägna sågverk med hyvleri (kapacitet

8,500 standards per år) ochlådfabrik (kapacitet 3,000 standards per år)

vore delvis omoderna men i gott stånd. Brädgården fullt modern och i

gott stånd. Summan arbetslöner, fasta och rörliga kostnader men utom

räntor, skatter och avskrivningar samt timmervärdet ej inräknat, d. v. s.

de direkta kostnader, som uppstode för att färdigställa en standard virke

räknat från sågverkets bom till ombord järnvägsvagn, bade år 1925 uppgått

till 75 kronor, 1930 till 81 kronor, 1931 till 76 kronor och 1932 till 70 kronor,

vilket finge anses alltför högt.

T r ä s 1 iperiet i Hällefors (kapacitet 28,000 ton våt massa per

år) vore nyligen moderniserat och i gott stånd; produktionskostnaderna

normala.

De kapitalinvesteringar, som gjorts i bolagets träförädlande verk åren

1925—1931, hade medfört en kapacitetsökning från 41,000 till 66,000 eller

således med 25,000 produktionsenheter, motsvarande en kostnad av cirka

120 kronor per sålunda ökad enhet. Genom investeringen hade produktionskostnaden

(i betydelsen summan av arbetslöner, rörliga kostnader och

fasta kostnader) kunnat avsevärt minskas, från 1925 till 1932 för sulfatmassa

från 92 till 60 kronor per ton, för sulfitmassa från 90 till 77 kronor

per ton och för slipmassa från 24 till 17 kronor per ton.

Produktionen hade uppgått år 1925 till 40,700, år 1931 till 53,000 och år 1932

till 51,700 enheter. Under förutsättning att verken finge utnyttjas till full

kapacitet (66,000 enheter), att alla därvid producerade effekter kunde försäljas

till priser, som ungefärligen kunde uppnås vid västkusthamn under

år 1932, samt att man räknade med nuvarande produktions- och fraktkostnader,

skulle — enligt i utlåtandet intagen specificerad kalkyl — resultatet

av ett års rörelse ställa sig så, att för de producerade effekternas försäljning

inflöte 7,900,000 kronor, varav efter beräkning av tillverkningsoch

andra kostnader — med undantag av räntor, skatter och avskrivningar

■— skulle bliva disponibelt för skatter, avskrivningar, räntor och

vinst sammanlagt 640,000 kronor. Under nu rådande förhållanden kunde

emellertid full drift och full försäljning knappast uppnås. Av kalkylen

framginge, att företaget även under antagna förhållanden ej lämnade sådan

avkastning att räntorna kunde täckas.

Förutom den fördyring av produktionen, som vore en nödvändig följd

av de olika verkens spridda läge i förhållande till varandra, utgjorde de

höga järnvägsfrakterna en utomordentligt svår belastning, som kunde helt

eller delvis kompenseras endast därigenom, att antingen produktionskostnaderna

i motsvarande mån sänktes eller sådana produkter kunde

framställas, som i marknaden betingade ett mot fraktkostnaden svarande

högre pris eller en kombination av bådadera. Nu befintliga verk kunde

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 249.

icke — om man frånsåge papptillverkningen i Fredriksberg — producera

högvärdiga produkter.

Med hänsyn till de låga produktionskostnader, som vore rådande hos

våra största konkurrenter på trävaru- och cellulosamarknaden, funnes

föga eller ingen utsikt att inom överskådlig tid nämnvärt höja prisnivån

på dessa produkter.

Den sänkning av produktionskostnaderna, som för att täcka ränte- och

avskrivningsbehovet minst bleve nödvändig, framginge därav, att räntorna

å obligationslån uppginge till 876,000 kronor och avskrivningsbehovet till

250,000 kronor, således tillhopa 1,126,000 kronor, medan den beräknade avkastningen

enligt berörda kalkyl utgjorde 640,000 kronor; den erforderliga

omkostnadssänkningen uppginge således till 486,000 kronor. En sänkning

av lönerna, som under år 1931 för här berörda rörelse uppginge till 4,201,000

kronor, med cirka 12 procent skulle således åstadkomma balans mellan inkomster

och utgifter men icke lämna någon vinst.

I förestående hade som särskild enhet behandlats bolagets skogar och

befintliga skogsförädlingsverk, kraftverk och transportleder, varvid järnverksrörelsen

helt frånsetts med undantag av en årlig kostnad av 80,000

kronor, som enligt uppgift skulle belasta rörelsen, därest järn tillverkningen

komme att nedläggas.

Efter omnämnande av resultatet av de sålunda gjorda utredningarna

har Kreditkassans styrelse i skrivelsen den 18 mars 1933 vidare anfört:

Styrelsen hade att i belysning av resultaten av nu verkställda och tidigare

utredningar med den kännedom örn bolaget, som styrelsen förvärvat

sig, yttra sig i frågan, huruvida och på vad sätt åtgärder från preferensaktieägarens

sida —■ med hänsyn till läget syntes från innehavarna av

stamaktierna icke vara att vänta något ekonomiskt tillskott — borde företagas

för bolagets sanering. Följande tre alternativ syntes under sådana

förhållanden böra tagas under omprövning:

Alternativ I: Någon åtgärd för stöd åt bolaget vidtages ej.

Härom anfördes i skrivelsen: Såsom av bolagsstyrelsens skrivelse till

Kreditkassan framginge, kunde fortsatt bankkredit för upprätthållande

av bolagets verksamhet icke påräknas. Därest ingen åtgärd från preferensaktieägarens

sida vidtoges, måste sålunda följden bli, att bolaget så

gott som omedelbart nödgades träda i likvidation. Något värde å bolagets

aktier syntes under sådana förhållanden knappast förefinnas. I

vilken omfattning den kreditgivande banken för säkerställande av sina

fordringar skulle finna med sin fördel förenligt att såsom direkt eller

indirekt ägare av bolagets tillgångar uppehålla driften, vore en fråga,

som undandroge sig Kreditkassans styrelses bedömande. Skulle ett omedelbart

nedläggande av driften i större utsträckning och för längre tid

framåt äga rum, komme detta att medföra stora sociala olägenheter.

Kreditkassans styrelse ansåge sig ej kunna tillstyrka valet av detta alternativ.

Alternativ II: Tillfälligt ekonomiskt stöd lämnas bolaget.

I fråga örn detta alternativ anförde styrelsens flertal, generaldirektören

Anders Örne och riksgäldsfullmäktigen H. S. Tamm, följande:

Alternativet innebure, att innehavaren av preferensaktierna genom beslut

av statsmakterna sattes i stånd att lämna bolaget ett tills vidare räntefritt

lån tillräckligt stort för att säkerställa bolagets behov av förlagsmedel

under en tid av minst ett år framåt. För detta ändamål torde ett be
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

lopp av 3 /■■ å 4 miljoner kronor vara erforderligt dels för fullgörande

av amorteringar samt betalning av räntor å obligationslånen och övriga

skulder, dels för likvidering av skatter, tillhandahållande av förlag åt

dotterföretag och täckande av beräknad förlust å årets verksamhet, varjämte

det angivna beloppet innefattade en viss marginal för mötande av

oförutsedda händelser, exempelvis driftsstörningar eller skadliga handelspolitiska

åtgärder i avsättningsländerna.

Ehuru en provisorisk lösning av svårigheterna enligt detta alternativ

med hänsyn till vissa förhållanden, speciellt det nuvarande statsfinansiella

läget, kunde synas tilltalande, ansåge sig Kreditkassans styrelses flertal

icke kunna förorda den antydda utvägen, som enligt dess mening skulle

vara tillrådlig endast under förutsättning att en mycket betydande konjunkturförbättring

med någorlunda stor visshet kunde väntas inträda redan

under loppet av 1933. Därest nuvarande konjunkturläge, skulle bestå

eller endast någon mindre lättnad i depressionen inträda, bleve i. allt

fall en grundlig rekonstruktion av bolaget nödvändig. En tillfällig hjälpåtgärd

kunde fylla sitt ändamål blott under den förutsättningen, att däri

finge anses ligga ett löfte örn framtida tillskott för rekonstruktionens

genomförande. Örn en dylik tolkning ej finge givas däråt, syntes det bli

omöjligt för bolagets styrelse att ta på sitt ansvar verksamhetens fortsättande.

Alternativ 111: Bolaget rekonstrueras.

Härom anförde styrelsens nämnda flertal:

Örn de föregående alternativen icke erbjöde lämpliga lösningar, återstode

endast att redan nu genomföra en djupgående rekonstruktion av

bolaget.

Bolagsstyrelsen hade i sin skrivelse framlagt två olika rekonstruktionsförslag.

De genomgripande åtgärder, som i båda dessa förslag

ifrågasattes, krävde ett sammanlagt kapitaltillskott av femton miljoner

kronor, avsedda att betala bolagets svävande skuld. Vare sig det ena eller

det andra av de båda förslagen valdes, skulle nämligen bolagets lösa skulder

så gott som helt kunna likvideras och beräknad driftsförlust för 1933

kunna täckas.

Även med genomförandet av en så djupgående rekonstruktion som den

här ifrågasatta skulle bolagets bestånd dock icke vara tryggat, såvida en

betydande kostnadsbesparing ej kunde åstadkommas. Såsom framginge

av de verkställda utredningarna kunde med nuvarande löner och prisnivå

avsevärda förluster å verksamheten icke undvikas. För visso befunne

sig i berörda hänseende en stor del av den svenska industri, som

vore jämförlig med bolagets, just nu i ett bekymmersamt läge. Detta

framginge bland annat av nyligen av disponenten W. Ekman i Korsnäs

vid Norrlands skogsförbunds högtidssammanträde i Stockholm gjorda

uttalanden. Till dessa svårigheter komme, vad Hälleforsbolaget beträffade,

en betydande skillnad mellan bolaget och vissa andra företag i Mellansverige

och Norrland, vilken skillnad borde noga beaktas. De verkställda

utredningarna visade nämligen, att Hälleforsbolagets skogsförvaltning

och träindustrier, men även i viss män järnindustrien, på grund

av det geografiska läget betungades av högre transport- och fraktkostnader

än flertalet motsvarande företag, detta trots högst avsevärda fraktncdsättningar.

Avverkningskostnaderna vore på grund av det i trakten

tillämpade systemet väsentligt högre än på andra platser i landet.

En ytterligare anledning vore att söka i det förhållandet, att kapaciteten

hos bolagets industriella verk såväl inom järn- som träindustrien

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

vore_ liten i jämförelse med konkurrerande företags. Det syntes vara

omöjligt att utan mycket betydande ny kapitalinvestering nedbringa produktionskostnaderna

genom ytterligare tekniska förbättringar. En sådan

nyinvestering vore för närvarande otänkbar.

Då Kreditkassans^ styrelse förordade, att medel ställdes till förfogande

för bibehållande av Hälleforsbolaget, funne styrelsen det på

grund av nu anförda omständigheter vara en ofrånkomlig förutsättning

att de närmast intresserade, bolagets tjänstemän och arbetare, visade sitt

intresse för upprätthållandet av bolagets verksamhet genom att underkasta

sig en lönereduktion av sådan storleksgrad, att den kunde för

framtiden kompensera de av geografiska och andra orsaker betingade

högre driftkostnaderna. Det hade icke för styrelsen varit möjligt att

noggrant beräkna den skillnad i avlöning, som borde råda mellan Hälleforsbolaget

och andra mellansvenska företag för att åstadkomma jämvikt

i omkostnaderna dem emellan. Förmodligen borde denna skillnad

icke understiga 10 procent. Som villkor för statens medverkan till bolagets

bibehållande borde uppställas genomförandet av en frivillig allmän

lönenedsättning av i genomsnitt denna storlek.

Skulle detta villkor icke kunna uppfyllas, ansåge Kreditkassans styrelse

varje åtgärd från det allmännas sida för vidmakthållande av

Hälleforsbolagets verksamhet vara otillrådlig såsom ledande till en säker

förlust av tillskjutna medel. Uppfylldes det, funne däremot styrelsen

riktigt, att de naturtillgångar och industriella anläggningar, som

ägdes av bolaget och genom detta via Kreditkassan av staten, icke släpptes

utan i stället genom rekonstruktion av bolaget det allmännas ekonomiska

och sociala intresse däri tillvaratoges.

Styrelsens tredje ledamot, riksbankschefen Ivar Rooth, har instämt med

styrelsens övriga ledamöter beträffande önskvärdheten av ett statsingripande

till uppehållande av Hälleforsbolagets verksamhet under angivna

villkor men anslutit sig till tanken att genom ett tillfälligt penningtillskott

från statens sida möjliggöra verksamhetens bedrivande under det

närmaste året. Till stöd för denna sin mening Ilar Rooth anfört:

»Det av majoriteten i Kreditkassans styrelse framlagda förslaget, alternativ

III, att statsmedel till ett belopp av femton miljoner kronor

genom aktieteckning i ett nytt bolag skulle ställas till förfogande för betalning

av bolagets nuvarande bankskuld, innebär, att bolaget vid rekonstruktionstillfället

blir i det närmaste skuldfritt.

De utredningar angående järntillverkningen, som hittills verkställts,

ha givit vid handen, att järnverkets drift i nuvarande omfattning och

med nuvarande produktion icke är räntabel. Något förslag hur avvecklingen

av en större eller mindre del av järntillverkningen skall göras, har

dock hittills icke framlagts. Först sedan denna fråga prövats och de besparingar

genomförts, vilka såsom Kreditkassans styrelse framhållit äro

en oundgänglig förutsättning för varje statligt understöd, anser jag, att

en genomgripande rekonstruktion av Hälleforsbolaget med statens bistånd

kan ifrågasättas. Jag kan således ej ansluta mig till majoritetens

förslag.

I valet mellan alternativ I och alternativ II synes mig övervägande skäl

tala för det senare.

För närvarande torde Hälleforsbolagets preferensaktier, nom. 19.5 miljoner

kronor, vilka innehavas av staten, icke ha något realisationsvärde.

Under förutsättning, att konjunkturläget inom något år visar tecken till

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majlis proposition nr 249.

förbättring och nödiga åtgärder till driftsresultatets förbättrande vidtagits,

torde preferensaktierna kunna få ett visst värde.

Sannolikheten för att produktionen skulle komma att upprätthållas i

något större omfattning under det närmaste året, därest ett visst stöd lämnades

av staten, synes mig i den nuvarande situationen jämväl vara ett

skäl, som talar för att statsverket nu ställer medel till förfogande som

räntefritt lån för driftens upprätthållande. .

Örn jag alltså i princip anser, att Kreditkassans alternativ II i det nuvarande

läget är lämpligast, kan jag av olika skäl icke tillstyrka, att det

i detta alternativ ifrågasatta beloppet av 3.5 ä 4 miljoner kronor ställes

till bolagets förfogande. ,

Örn det antages, att driftsförlusten under 1933 behöver täckas med ny

upplåning och att jämväl ny upplåning erfordras för bestridande av följande

utgifter, vartill hänsyn ej tagits vid beräkning av driftsförlusten,

skulle — enligt uppgifter som lämnats av Hälleforsbolagets ledning —

nedannämnda kapitalbehov under innevarande år uppstå:

Driftsförlust

Räntor

Skatter ......

kronor 80,000

» 1,790,000

» 240,000

kronor 2,110,000.

För beräkning av den erforderliga

läggas:

Amortering ...............................................

Förlag till dotterföretag

upplåningen bör emellertid härtill

............ kronor 390,000

.............................. » 110,000

Summa summarum kronor 2,610,000.

Av detta har en del redan guldits genom ökning av bankskulden.

Sistnämnda belopp torde enligt uppgift kunna sänkas med 170,000 kronor,

bland annat genom vissa lagerminskningar å 150,000 kronor, så att

den’ sannolika ökningen i skuldsättningen vid nuvarande drift och utan

kostnadsminskningar skulle uppgå till cirka 2,440,000 kronor. . Till bolagets

förfogande torde emellertid även böra ställas medel för första halvåret

1934, vilka då borde beräknas till omkring hälften av ovan angivet

belopp, eller 1,220,000 kronor.

Örn staten icke lämnar något bidrag till fortsättande av verksamheten,

blir den förlagsgivande banken nödsakad att själv omhändertaga rörelsen

och anskaffa de medel, som kunna erfordras för verksamhetens fortsättande.

Därför torde som ett villkor för ett tillfälligt statsunderstöd

böra föreskrivas, att banken, som ju genom statshjälpen undgår att bära

hela bördan av verksamhetens upprätthållande, förbinder sig att, utöver

fortsatt sedvanlig diskontering av bolagets växlar, lämna bolaget viss till

den 1 juli 1934 räntefri kredit, bland annat för amortering av obligationslånen,

samt dessutom under tiden till den 1 juli 1934 sänker räntan å bolagets

nuvarande krediter.

Då jag i likhet med styrelsen i övrigt förutsätter, att en lönereduktion

genomföres åtminstone från och med den 1 juli 1933, synes mig även till

följd därav det erforderliga beloppet kunna sänkas. Slutligen torde bolagets

styrelse böra åläggas undersöka dels huruvida icke andra besparingar

kunna genomföras bland annat genom lagerminskningar utöver

det belopp å 150,000 kronor, som ifrågasatts av bolagsstyrelsen, dels huruvida

icke vissa bolaget tillhöriga aktier eller andra tillgångar kunna

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

realiseras, varigenom kapitalbehovet kunde nedbringas. En utredning

efter dessa linjer torde förmodligen giva vid handen, att det högsta belopp,

som skulle erfordras för uppehållande av driften till den 1 juli 1934,

icke torde överstiga 2 miljoner kronor.»

På grund av det anförda har Booth förklarat sig anse, att styrelsen bort

hemställa, att, sedan den av honom föreslagna undersökningen verkställts,

det belopp, som därvid visade sig erforderligt, dock högst 2 miljoner kronor,

borde såsom räntefritt lån ställas till förfogande för upprätthållande

av bolagets verksamhet under tiden till den 1 juli 1934.

Styrelsens flertal har däremot hemställt, att Kungl. Majit ville under

förut angivna förutsättning genom proposition till 1933 års riksdag bereda

möjlighet för Kreditkassan att medverka till i Hälleforsbolagets styrelses

skrivelse föreslagna rekonstruktion av bolaget.

Med en till chefen för finansdepartementet ställd skrift har Hällefors

sockens kommunalnämnd överlämnat en av kommunalnämnden verkställd

utredning över kommunens ekonomiska ställning för närvarande och för

de senast gångna åren ävensom rörande följderna för kommunen för den

händelse Hälleforsbolagets verksamhet helt eller delvis skulle nedläggas.

Utredningen utvisar i huvudsak följande:

Antalet innevånare i hela socknen utgör 5,600\ varav 2,700 komma på

Hällefors samhälle. Antalet skattekronor uppgick vid den år 1931 beslutade

utdebiteringen till 32,500 och vid utdebiteringen 1932 till 31,400.

Av . antalet skattekronor hänför sig omkring 80 procent till inkomst.

Enligt av taxeringsnämndens ordförande med ledning av årets deklarationer

verkställd beräkning kommer emellertid antalet skattekronor vid

årets utdebitering att nedgå till 23,000, varav 16,600 på inkomst.

Utdebiteringen per skattekrona, som år 1928 utgjorde 6 kronor 40 öre

samt ett vart av åren 1929—1931 8 kronor, har år 1932 stigit till 10 kronor.

Det sammanlagda uttaxerade beloppet uppgick år 1932 till 260,300

kronor (8 kronor för 32,500 skattekronor), varav dock 25,000 kronor utgjorde

icke influtna restantier, och uppgår år 1933 till 314.000 kronor (10

kronor för 31,400 skattekronor).

Utgifterna för den borgerliga kommunen utgjorde år 1928 sammanlagt

154,000 kronor och år 1931 sammanlagt 208,000 kronor. Under åren 1928—

1931 hade kommunen praktiskt taget inga kostnader för arbetslöshetens

bekämpande. År 1932 ha emellertid kommunens ifrågavarande kostnader

uppgått till 38,800 kronor; därjämte har ett antal arbetslösa erhållit arbete

genom arbetslöshetskommissionen. Huvudsakligen av denna anledning

uppgingo den borgerliga kommunens sammanlagda utgifter för 1932

till 45,000 kronor mera än för år 1931, eller således till 253,000 kronor. I

statförslaget för år 1933 ha kostnaderna för arbetslöshetens bekämpande

beräknats till 75,000 kronor.

Den borgerliga kommunens tillgångar och skulder uppgingo vid slutet

av år 1928 till ungefär lika belopp av 230,000 kronor. Sedermera lia båda

posterna ökats, dock så att tillgångarna vuxit starkare. Efter det skolväsendet

överflyttats till den borgerliga kommunen, utgöra dennas tillgångar

/93,000 kronor och skulder 630,000 kronor. Tillgångarna redovisas hu
1

Samtliga siffror angivas här i runda tal.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

vudsakligen i byggnader. Bland skulderna redovisas lån å tillhopa

146,000 kronor till ett par sparbanker samt å tillhopa 476,000 kronor till

postsparbanken, statens pensionsanstalt oell pensionsstyi elsen.

I utredningen framlägges vidare ett siffermaterial rörande antalet till

kommunal inkomstskatt skattepliktiga personer och dem för dylik skatt

påförda antal skattekronor åren 1929 och 1932, därvid en fördelning på

olika grupper verkställts allt elter innevånarnas i kommunen beroendeställning

till Hälleforsbolaget. Dessa siffersammanställningar utvisa, att

av hela antalet till kommunal inkomstskatt innevarande år skattepliktiga

personer, 1,981 stycken, med ett antal skattekronor för kommunal inkomstskatt

av 25,000, är o 88.29 procent direkt beroende av bolaget; dessa skattepliktiga

representera 84 procent av hela antalet skattekronor.. Härtill

komma handlande och hantverkare samt övriga personer indirekt beroende

av bolagets verksamhet ävensom självägare, som i viss utsträckning

äro beroende av samma verksamhet. Endast 93 skattepliktiga personer

uppföras såsom icke beroende av bolagets verksamhet; de representera

endast 4.69 procent av hela antalet skattepliktiga samt 8.96 procent av

skattekronornas antal.

Såvitt angår fastighetsskatten till kommunen framläggas uppgifter

örn antalet enskilda personer, som för åren 1929 och 1932 påförts sådan

skatt, ävensom å desamma belöpande antal skattekronor samt vidare

det antal skattekronor, som belöpa sig på Hälleforsbolagets fastigheter

inom Hällefors kommun. År 1932 har fastighetsskatt för jordbruksfastighet

debiterats 54 enskilda personer och av det sammanlagda antalet skattekronor

belöpa 90 procent på Hälleforsbolaget. Fastighetsskatt för annan

fastighet skall utgöras av 168 enskilda personer och av det sammanlagda

antalet skattekronor hänföra sig 77 procent till Hälleforsbolageh I detta

sammanhang upplyses i utredningen, att antalet egnahemsfastigheter i

Hällefors utgör 145 med ett sammanlagt taxeringsvärde av 1,758,000 kronor

och ett sammanlagt byggnadsvärde av cirka 2,200,000 kronor. Då egnahemsägarnas

sammanlagda lån mot inteckningssäkerhet uppgives till cirka

600.000 kronor, lia egnahemsägarna alltså själva investerat 1,600,000 kronor

i sina fastigheter.

Utredningen innefattar vidare beräknade utgifts- och inkomststater för

Hällefors kommun åren 1934 oell 1935, därvid hänsyn icke tagits till utgifter

för arbetslöshetens bekämpande. Dessa utgiftsstater leda fram till ett

sammanlagt uttaxeringsbehov för borgerliga och kyrkliga kommunen av

344.000 kronor år 1934 och 335,000 kronor år 1935. Efter 23,000 skattekronor,

d. v. s. det antal skattekronor, som av taxeringsnämndens ordförande

beräknats med ledning av innevarande års deklarationer, skulle utdebiteringen

bliva år 1933 14.96 och år 1934 14.59 per skattekrona.

Efter det i utredningen företetts det siffermaterial, för vilket nu lämnats

redogörelse, framlägga utredningsmännen vissa synpunkter på den

ekonomiska situationen i Hällefors kommun för den händelse den industriella

verksamheten därstädes skulle helt eller delvis upphöra. Till en

början anföra utredningsmännen följande rörande utvecklingen för den

händelse drifts nedläggclsen begränsades till j ä r n i n d ustrien:
Vid

järnhanteringen i Hällefors kommun sysselsattes ar 1931 i medeltal

640 arbetare, och samma år utbetaltes till dem i arbetslöner cirka 1,410,000

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

kronor. Under år 1932 var driften i järnverket mindre än föregående år,

och motsvarande siffror utgjorde 576 sysselsatta arbetare respektive cirka

950,000 kronor i ntbetalda arbetslöner.

Av de år 1932 i järnindustrien anställda arbetarna voro 516 mantalsskrivna

i Hällefors socken och 60 i angränsande socknar. Summa utbetalda

arbetslöner för de i Hällefors socken mantalsskrivna järnindustriarbetarna

utgjorde cirka 880,000 kronor. Av berörda arbetare äro 364 gifta, och antalet

familjeförsörjare torde uppgå till cirka 400.

I ovan angivna siffror ingå således icke i järnhanteringen anställda

tjänstemän och förmän samt till dem utbetalda avlöningar.

Därest järnhanteringen i Hällefors socken skulle nedläggas, innebär

detta, att alla arbetare i Sirsjöberg och Sikfors samt alla vid järnindustrien

i Hällefors sysselsatta arbetare bliva utan existensmöjligheter. Medräknas

arbetarnas familjer, torde antalet inom socknen mantalsskrivna personer,

som drabbas av nedläggelsen, komma att uppgå till cirka 1,350,

d. v. s. ungefär en fjärdedel av kommunens hela befolkning. Härtill kommer

de tjänstemän och förmän, som i dylikt fall också skulle bliva arbetslösa.

Den med järnhanteringen sammanhängande produktionen av träkol i bolagets

egna skogar uppgår under normala förhållanden till cirka 250,000

hektoliter per år. Med 1932 års priser utgöra de direkta arbetslönerna för

denna kolning cirka 154,000 kronor, varav ungefär en fjärdedel belöper

sig på Hällefors socken. Denna inkomstkälla för skogsarbetarna bomme

sannolikt att försvinna.

Järnhanteringens nedläggande skulle för Hällefors kommun medföra

högst allvarliga konsekvenser. Skatteunderlaget bomme givetvis att i avsevärd

mån minskas, samtidigt som utdebiteringen per skattekrona i motsvarande

grad tomine att stiga, alldenstund de beräknade utgifterna under

en följd av år framåt bliva tämligen konstanta. I de beräknade utgifts-

och inkomststaterna har, såsom ovan anmärkts, ingen som helst hänsyn

tagits till utgifter för arbetslöshetens bekämpande. Kommunens fria

lånerätt är förbrukad, och dess utsikter att erhålla Kungl. Maj:ts tillstånd

till upptagande av nya lån torde hädanefter vara minimala eller inga

alls. Hällefors kommun kan sålunda ej genom kommunala reservarbeten

eller på annat sätt bereda utkomst åt det stora antal personer, som genom

ett nedläggande av järnhanteringen skulle bliva utan existensmöjligheter.

Då dessa praktiskt taget ej heller hava utsikter att erhålla sin utkomst

i den fria arbetsmarknaden på grund av den över allt rådande arbetslösheten,

blir följden, att staten måste draga försorg örn dessa personer, alldenstund

de ju icke kunna lämnas åt sitt öde.

I fråga örn situationen i Hällefors kommun, för den händelse all industriell

verksamhet därstädes skulle upphöra, anföres

av utredningsmännen följande:

Den industriella verksamheten i Hällefors socken bedrives uteslutande

av Hellefors Bruks Aktiebolag och består, förutom av den förut omtalade

järnindustrien, av sågverk, lådfabrik och träsliperi med vissa tillhörande

avdelningar.

Vid dessa industrier sysselsattes under åren 1931 och 1932 i medeltal 1,260

arbetare, varav 1,086 äro mantalsskrivna i Hällefors socken. Till samtliga

dessa industriarbetare utbetaltes i arbetslöner år 1931 cirka 2,550,000

kronor och under år 1932 cirka 2,100,000 kronor. Arbetsförtjänsten för de

i Hällefors kommun mantalsskrivna industriarbetarna utgjorde år 1932

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. May.ts proposition nr 249.

cirka 1870,000 kronor. Av berörda, inom Hällefors kommun mantalsskrivna

industriarbetare äro 635 gifta; bela antalet familjeförsörjare torde uppgå

till inemot 700. . ....

I ovanstående uppgifter ingå sålunda icke vid industrien anstalta tjänstemän

och förmän samt till dem utbetalda avlöningar..

Ehuru det här endast är fråga örn de av bolaget bedrivna industrierna,

torde dock för fullständighetens skull böra anmärkas, att av de hos bolaget

anställda skogsarbetarna 438 personer äro mantalsskrivna i Hällefors

socken. Inalles äro sålunda 1,524 vid bolaget anställda arbetare mantalsskrivna

i socknen.

Därest, mot all rimlig förmodan, all industriell verksamhet skulle upphöra

inom Hällefors socken, skulle konsekvenserna därav bliva ödesdigra

icke blott för de vid industrien anställda utan även för kommunen i dess

helhet. Ovan har visats, att cirka 90 procent av kommunens alla invånare

äro direkt beroende av Hellefors Bruks Aktiebolags verksamhet, att cirka

6 procent äro indirekt eller i viss utsträckning beroende därav samt att

allenast cirka 4 procent äro oberoende.

Utan att behöva ingå på några detaljer torde man förvisso med fogkunna

påstå, att ett upphörande av all industriell verksamhet i Hällefors

kommun skulle innebära ekonomisk ruin för kommunen och dess innebyggare.

Den av kommunalnämnden i Hiillefors verkställda utredningen har, såsom

antytts, endast haft till uppgift att klarlägga de ekonomiska förhållandena

i Hällefors kommun samt deras avhängighet av Hälleforsbolaget.

I utredningen framhålles emellertid också av utredningsmännen, att

bolagets verksamhet vore av synnerligen stor betydelse även för andra kommuner,

t. ex. Grythyttans, Gåsborns, Färnebo, Säfsnäs och Grangärde socknar,

samt att dess dotterföretag Laxå Bruks Aktiebolag torde spela samma

dominerande roll för Ramundeboda socken som moderbolaget för Hällefors

socken. I en till chefen för finansdepartementet ställd skrift har också

Ramundeboda sockens kommunalnämnd, med understrykande av att Ramundeboda

socken är helt beroende av Laxabolagets fortsatta tillvaro,

jämte bifogande av uppgifter över kommunens ekonomiska ställning m. m.,

anfört följande:

Kommunens till 2,560 personer uppgående invanareantal vore, med undantag

av till statens järnvägar hörande personal, för sin utkomst helt

beroende av Laxåbolagets rörelse, och läget för kommunen tedde sig redan

nu bekymmersamt, i det att skattekronorna, som under senare år hållit

sig tämligen lika, redan under föregående år nedgått med 1,447 och

av alla tecken att döma vid årets taxering torde komma att nedgå från

nuvarande 11,800 till cirka 6,500. Skulle bolaget nu nödgas upphöra med sin

verksamhet, komme skatteunderlaget att ännu kraftigare sjunka, då även

statens järnvägars personal under dessa förhållanden helt säkert komme

att reduceras högst avsevärt.

Vid sådana förhållanden, och då kommunens utgifter för ökad fattigvård

och underhåll av arbetslösa säkerligen bomme att stegras, syntes

någon möjlighet ej finnas för kommunen att fullgöra sina förbindelser. Ej

heller syntes enskilda personer inom kommunen, vilka med lån ur statens

bostadslånefond och hushållningssällskap anskaffat egna hem, lia möjlig
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

het att behålla dessa, vilka de med stora uppoffringar och med tidigare

stöd av staten lyckats anskaffa.

Av vad här framhållits framginge, att kommunalnämnden ansåge det

vara ett huvudvillkor, att bolaget kunde erhålla det ekonomiska stöd, som

erfordrades för dess fortsatta verksamhet å denna ort, och att utvägar

måtte finnas för att orten bibehölles som industriort i fortsättningen liksom

tidigare snart 300 år; förutsättningar för en lönande verksamhet i

fortsättningen saknades ej.

De vid skriften fogade uppgifterna över Ramundeboda kommuns ekonomiska

ställning den 1 januari 1933 utvisa i tillgångar 415.000 kronor

och i skulder 181,000 kronor. Utdebiteringen till kommunalskatt utgjorde

under år 1930 6 kronor 70 öre per skattekrona men steg 1932 till 8 kronor

80 öre. Antalet skattekronor har sjunkit från 13,900 år 1930 till 11,800 år

1932. Kostnaderna för fattigvården inom socknen lia belöpt sig till i runt

tal 30,000 kronor med stegring under de senare åren. För i socknen anordnade

nödhjälpsarbeten under år 1932 utgjorde kostnaderna 42,600 kronor,

därav på kommunala nödhjälpsarbeten belöpa 5,300 och på statskommunala

nödhjälpsarbeten 37,300 kronor.

I enlighet med vad som förutsattes vid 1924 års rekonstruktion av det

gamla Wargöns Aktiebolag har kredit g ivningen åt Hellefors Bruks Aktiebolag

omhänderhafts av Skandinaviska Kreditaktiebolaget. Såsom förut

antytts, fördes redan under fjolåret vissa förhandlingar mellan Kreditkassans

styrelse och banken rörande Hälleforsbolagets fortsatta finansiering.

Utöver de upplysningar, som i det föregående lämnats, torde här

få meddelas följande kortfattade redogörelse rörande bolagets finansiering

under senare delen av år 1932 och den hittills förflutna delen av

innevarande år.

Sedan bolaget från banken erhållit meddelande, att fortsatt kredit icke

kunde beredas bolaget annat än tills vidare, anhöll bolaget i skrivelse

till banken den 6 september 1932, under hänvisning till att förhoppningar

funnes örn en rekonstruktion av bolaget under statens medverkan men

att med hänsyn till riksdagens arbete beslut härom icke kunde förväntas

föreligga före den 1 april 1933, att banken måtte bevilja bolaget den ytterligare

kredit, som erfordrades för driftens uppehållande intill den 1 april

1933. Samtidigt hemställde bolaget i skrivelse till Kreditkassans styrelse,

att styrelsen måtte besluta dels att under samverkan med bolagets styrelse

efter utredning upprätta förslag till en rekonstruktion av bolaget

och dels att med ledning av det upprättade rekonstruktionsförslaget ingå

till Kungl. Majit med begäran örn proposition till 1933 års riksdag om

sådana åtgärder från statens sida, vilka med hänsyn till bolagets ställning

kunde finnas av behovet påkallade. Vid sammanträde med Kreditkassans

styrelse den 7 september 1932 beslöts att biträda den av bolaget

gjorda framställningen.

I skrivelse till bolaget den 9 september 1932 meddelade banken, att ban
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

kens styrelse beslutat i princip bifalla bolagets hemställan örn kredit till

täckande av bolagets behov för driftens uppehållande intill den 1 april

1933; styrelsen hade därvid fästat en avgörande vikt vid bolagets meddelande,

att Kreditkassan beslutat ingå till Kungl. Majit med framställning

örn proposition till 1933 års riksdag angående åtgärder från statens

sida till sanering av bolagets ekonomiska ställning och tryggande av

dess fortsatta drift. Enligt en därefter av bolaget verkställd approximativ

beräkning utgjorde kapitalbehovet till den 1 april 1933 cirka 2,050,000

kronor. På begäran av bolaget medgav banken emellertid i slutet av

februari år 1933 kreditens utökning med 250,000 kronor.

Sedan Kreditkassans nu föreliggande framställning inkommit, upptog

jag förhandlingar med bankens ledning även rörande kreditgivning åt

bolaget intill den tidpunkt, då ett riksdagens beslut i ärendet kunde föreligga.

Den 6 april meddelades emellertid från bankledningens sida, att

banken icke komme att för tiden efter den 10 april lämna vidare kredit

åt bolaget. Då någon möjlighet att från annat håll uppbringa erforderligt

rörelsekapital icke syntes föreligga, stod bolaget inför nödvändigheten

att omedelbart inställa driften, därest icke staten trädde emellan.

Sedan Kreditkassans styrelse, med överlämnande av en framställning i

ämnet av bolagets styrelse, anhållit, att Kungl. Majit måtte ställa medel

till förfogande för uppehållande av driften till den 15 maj 1933, samt statens

arbetslöshetskommission tillstyrkt denna anhållan, ställde Kungl.

Majit genom beslut den 12 april 1933 till Kreditkassans styrelses förfogande

ett belopp av högst 300,000 kronor att av styrelsen användas för

beredande av kredit åt bolaget. Krediten skulle utgå av det belopp

under femte huvudtitelns reservationsanslag till bekämpande av arbetslösheten,

som av riksdagen ställts till Kungl. Majits förfogande för att

användas för främjande av viss företagsverksamhet; tillika förklarades,

att Kungl. Majit framdeles ville meddela beslut, i vad mån i anspråk

tagna kreditbelopp skulle återbäras för att tillgodoföras nämnda anslag.

I detta sammanhang må omnämnas, att banken i en till mig överlämnad

promemoria lämnat en redogörelse rörande bankens kreditgivning

till Hälleforsbolaget under åren 1931—1933. I denna promemoria,

rörande vars närmare innehåll torde få hänvisas till handlingarna i ärendet,

har framhållits bland annat följande!

Redan i september 1931 hade banken i samband med beviljande av ett

nytt lån till bolaget, varefter den sammanlagda krediten uppgått till omkring

10 miljoner kronor, meddelat bolaget, att ytterligare kredit från

bankens sida icke vore att påräkna. Då vidtagna förberedelser för utverkande

av proposition till 1932 års riksdag örn rekonstruktion av bolaget

på grund av de i mars månad inträffade händelserna icke fullföljts,

hade banken i slutet av april 1932 även sett sig nödsakad anhålla, att

redan lämnade krediter återbetalades, därvid bolaget uppmanats att

söka förmå Kreditkassan att omedelbart vidtaga de åtgärder, som erfordrades

för att bolagets finansiering överflyttades till ägaren, staten.

I anledning härav hade representanter för bolagets och Kreditkassans sty
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

30 Kungl. Maj-.ts proposition nr 249.

reiser riktat en energisk vädjan till banken att i den dåvarande situationen

icke undandraga det av staten ägda bolaget sitt stöd, därvid man

även hänvisat till att Kreditkassan redan vore beredd att ingå med framställning

örn proposition till riksdagen för lösning av bolagets finansieringsfråga

genom statens förmedling. Banken hade då knappast haft annan

utväg än att bevilja bolaget en begärd kreditökning å 2 miljoner

kronor.

Snart hade emellertid visat sig, att den beviljade krediten icke räckte

för bolagets behov under år 1932. Då banken i anledning härav i september

1932, på sätt i det föregående anmärkts, beviljat bolaget en ytterligare

kredit å 2,050,000 kronor, vilken sedermera utökats med 250,000 kronor,

hade detta grundats därpå, att bankens styrelse ansett de utfästelser,

som redan förut muntligen och nu även i skriftlig form förelegat från

statens sida, vara så bindande som det överhuvud vore möjligt.

Tydligt vore, att banken vidhållit sitt avslag rörande krediterna från

och med maj 1932, örn banken icke på grund av de gjorda påtryckningarna

sett sig nödsakad bifalla desamma. Det syntes även kunna göras gällande,

att staten med största sannolikhet måst inträda för bolagets finansiering

i maj 1932, örn banken icke velat eller kunnat ställa kredit till

förfogande.

Såsom ett led i den statliga stödaktion, som år 1922 befanns nödvändig

för att rädda Wermlands Enskilda bank från sammanbrott, ingick, att

banken befriades från vissa tyngande engagemang. Bland dessa engagemang

ingingo fordringar å det dåvarande Wargöns Aktiebolag till belopp

av omkring 20 miljoner kronor, vilka provisoriskt övertogos av riksbanken

och sedermera överflyttades på Aktiebolaget Kreditkassan av år 1922

genom ett dess dotterbolag. I samband med en år 1924 genomförd rekonstruktion

av Wargöns Aktiebolag har staten genom Kreditkassan i utbyte

mot nyssnämnda fordringar blivit ägare till preferensaktierna å nominellt

19.5 miljoner kronor i Hellefors Bruks Aktiebolag. De försök att avveckla

statens intressen i Hälleforskoncernen, som under årens lopp

gjorts av styrelsen för Kreditkassan, ha icke lett till resultat, och staten

är följaktligen alltjämt genom Kreditkassan innehavare av preferensaktierna

och därmed aktiemajoriteten i Hälleforsbolaget.

Det nu föreliggande ärendet avser i första hand frågan, på vad sätt statens

ekonomiska intressen i Hälleforsbolaget och därtill anslutna företag

bäst skola tillvaratagas under de nu inträdda finansieringssvårigheterna

för bolaget. Vid denna frågas bedömande kan man enligt min mening icke

undgå att fästa avgörande vikt vid det starka samhällsintresse, som särskilt

under nu rådande förhållanden på arbetsmarknaden knyter sig till

ett uppehållande av bolagets rörelse. De betydande sociala vådor, som

skulle vara förenade med ett nedläggande av bolagets verksamhet, framgå

redan därav, att bolaget med därtill anslutna företag, frånsett Vargöbolaget,

nu sysselsätter närmare 5,000 tjänstemän och arbetare.

De olika utvägar, som enligt vad av den föregående redogörelsen framgår

torde i den föreliggande situationen kunna komma under övervägande,

äro tre, nämligen: l:o) någon åtgärd för stöd åt bolaget vidtages icke

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. May.ts proposition nr 249.

från statens sida; 2:o) staten bidrager genom tillskjutande a\ nytt kapital

till en rekonstruktion av bolaget; och 3:o) staten bereder bolaget en

mera tillfällig hjälp genom att bidraga till nödig ytterligare kredit åt

bolaget. Rörande dessa tre alternativ har jag under den senaste tiden

fört förhandlingar med representanter för bolaget och för den hittills kreditgivande

banken, Skandinaviska Kreditaktiebolaget.

Därest ingen åtgärd från statens sida för stöd åt bolaget nu vidtages,

måste det anses ovisst, huruvida och i vilken omfattning rörelsen kan komma

att fortsätta. Såsom Kreditkassans styrelse framhållit, torde detta vara

helt beroende av, huruvida banken för säkerställande av sina fordringar

skulle finna med sin fördel förenligt att i en eller annan form uppehålla

driften. Härutinnan har banken icke velat göra några uttalanden vid de

förda underhandlingarna. Även örn driften helt eller delvis skulle komma

att uppehållas genom ingripande från bankens sida, skulle vid detta alternativ

knappast kunna undgås, att statens aktieinnehav definitivt går förlorat.

Ur rent affärsmässig synpunkt skulle enligt min mening ett uppgivande

av statens intresse i företaget vara försvarligt endast örn det kunde på någorlunda

säkra grunder antagas, att aktierna icke för framtiden representerade

något värde. Den nuvarande tidpunkten är emellertid i hög grad

olämplig, örn det gäller att bilda sig en definitiv uppfattning örn livsdugligheten

hos ett företag sådant som det förevarande. Detta framgår även

av de verkställda utredningarna, vilka enligt min mening icke berättiga

till att för närvarande helt uppgiva statens kapitalinsats i företaget. En

omständighet som jag härvid tillmäter betydelse är, att de åtgärder för

fabrikernas utbyggande och driftens rationalisering, som med betydande

ekonomiska uppoffringar ägt rum under tidsperioden 1925—1930, på

grund av den därefter inträdande lågkonjunkturen i stort sett icke ännu

fått visa sina verkningar. — I detta sammanhang må slutligen anmärkas,

att enligt vad som framgått av de förda förhandlingarna banken ej heller

under den förutsättningen, att staten nu skulle till banken överlåta sitt

aktieinnehav i Hälleforsbolaget, ansett sig kunna giva några utfästelser

rörande den omfattning, i vilken driften vid företaget komme att uppehållas.

De framlagda förslagen till rekonstruktion av bolaget förutsätta, att för

övertagande av rörelsen ett nytt bolag bildas. Enligt ett förslag skulle

detta övertaga samtliga tillgångar samt aktiekapitalet utgöra 20 miljoner

kronor, varav 15 miljoner skulle nytecknas av staten, medan o miljoner

kronor beräknas motsvara det återstående värdet av preferensaktierna.

Enligt ett annat förslag skulle staten övertaga Hälleforsbolagets nuvarande

stamaktieinnehav i Vargöbolaget för nominella värdet, G miljoner kronor,

samt aktiekapitalet i det nya Hälleforsbolaget utgöra 14 miljoner kronor,

varav 9 miljoner kronor skulle nytecknas av staten. Dessa förslag,

vilka under vissa förutsättningar förordas av majoriteten inom Kredit
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

kassans styrelse utan företräde för någotdera förslaget, överensstämma

däri, att staten skulle tillskjuta så stort belopp, 15 miljoner kronor, som

ungefärligen motsvarar Hälleforsbolagets nuvarande skuld till banken.

Vid de förda förhandlingarna med banken har även diskuterats den möjligheten,

att banken i stället för staten skulle övertaga Vargöaktierna, och

banken har under förutsättning av en rekonstruktion förklarat sig villig

göra detta till ett belopp av 4 miljoner kronor, som skulle gå i kvittning

mot bolagets skuld till banken. Under samma förutsättning bär banken

vidare förklarat sig beredd att avstå från någon del av fordringsbeloppet,

förslagsvis så mycket som motsvarar ett års ränta därå eller således omkring

3A miljon kronor. Även örn det dessutom får antagas, att banken

skulle vara villig att låta någon del av sin fordran innestå hos ett rekonstruerat

företag, har jag emellertid ansett, att man framför en så vittgående

kapitalinsats från statens sida, som enligt detta alternativ skulle vara

erforderlig, för närvarande bör föredraga en utväg som med vidmakthållande

tills vidare av rörelsen ger möjlighet att avvakta konjunkturernas

utveckling samt att vidtaga de undersökningar rörande företagets räntabilitet,

som synas mig böra komma till stånd innan längre gående åtgärder

kunna ifrågakomma.

Det naturligaste under nuvarande förhållanden synes mig således vara,

att bolaget genom kredithjälp sättes i tillfälle att tillsvidare under ett års

tid fortsätta sin verksamhet. Under förutsättning att banken i samma

mån som staten bidrager vid denna kredithjälp, torde statens insats

kunna hållas inom en sådan gräns att beloppet i själva

verket kan jämföras med de uppoffringar av statsmedel, som troligen

skulle bliva erforderliga för att under samma tid bereda hjälp vid den

betydande arbetslöshet, som ett nedläggande av bolagets rörelse skulle

medföra. Att närmare beräkna beloppet erbjuder tydligen stora vanskligheter.

Därest man utgår ifrån att krediten bör räcka till den 1 juni 1934,

synes man emellertid med utgångspunkt från en i Kreditkassans skrivelse

framlagd beräkning och en av bolaget nu verkställd kalkyl kunna antaga,

att ett belopp av 3 miljoner kronor bör förslå för täckande av bolagets

utgifter utöver inkomster under denna tid. Jag räknar därvid

också med att det belopp av högst 300,000 kronor, som jämlikt Kungl.

Maj:ts beslut den 12 april 1933 lämnats bolaget såsom kredit ur anslaget

för arbetslöshetens bekämpande, skall återbäras till detta anslag. Vidare

förutsättes, att bolagets hittills erhållna kredit hos banken å omkring 14.7

miljoner kronor, för närvarande löpande med 5 1/s procent ränta, får innestå

till den 1 juni 1934 mot en ränta, som med endast l/s procent överstiger

riksbankens officiella diskonto för 3-månaders växlar, således enligt nu

gällande diskonto mot 4 procent ränta.

Jag har slutligen förutsatt, att bolagets styrelse under det kommande året

vidtager alla de besparingar i fråga örn driften och förvaltningen, som

utan att äventyra den normala fortgången av bolagets rörelse kunna ge
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

nomföras. Vad angår det av Kreditkassans styrelse angivna villkoret fölen

stödaktion, att arbetslönerna sänkas, vill jag erinra, att under gällande

avtalsperiod bolaget är bundet av i kollektivavtal fastställda löner och att

nied hänsyn härtill lönesänkningar icke torde kunna uppställas såsom en

ovillkorlig förutsättning för riksdagens beslut. Det torde få ankomma å

bolagets styrelse att i detta hänseende vidtaga de åtgärder, som kunna

finnas skäliga.

Jämsides med de av mig förda förhandlingarna med banken ha underhandlingar

förts mellan bolagets styrelse och domänstyrelsen rörande försäljning

till domänverket av Laxå Bruks Aktiebolag tillhöriga skogsegendomar

m. m. Dessa underhandlingar ha emellertid icke slutförts.

Med utgångspunkt från nu angivna allmänna synpunkter lia förda överläggningar

med banken resulterat i ett förslag till stödaktion av följande

innehåll:

1. Banken förpliktar sig att icke utan Kungl. Maj:ts medgivande före

den 1 juni 1934 kräva betalning av bolaget eller dess dotterbolag för nu

gällande förbindelser, för vilka bolaget eller något dess dotterbolag är gäldenär

eller eljest står i betalningsansvar, med undantag dock för förfallande

räntor, samt att intill nämnda dag i vanlig ordning diskontera av

bolagen utställda varuväxlar.

2. Å bolagets nu löpande krediter hos banken skall från och nied den

dag avtalet ingås till och med den 31 maj 1934 ränta utgå efter en räntesats,

som med en halv procent överstiger riksbankens vid varje tid gällande

officiella diskonto för växlar på högst tre månader. Detta skall i

vad rör förlagsväxlar så förstås, att nämnda räntesats tillämpas vid omsättning

av växlar, som sker under nämnda tid. Vid diskontering av varuväxlar,

utställda av bolaget eller dess dotterbolag, skola hittills tillämpade

grunder för ränteberäkningen gälla.

3. Staten och banken lämna bolaget under tiden till och med den 31 maj

1934 ytterligare kredit intill ett belopp av 3,000,000 kronor, löpande utan

ränta, till vilken kredit staten och banken bidraga med hälften vardera.

Krediten skall tagas i anspråk successivt på sådant sätt, att de av staten

och banken vid varje tillfälle utlämnade beloppen ungefärligen motsvara

varandra. Med iakttagande härav skall det av staten tillskjutna beloppet

av Aktiebolaget Kreditkassan av år 1922 utbetalas till banken efter hand

som krediten där tages i anspråk av bolaget.

4. Staten förpliktar sig att, därest icke senast den 31 maj 1934 bankmässigt

betryggande säkerhet ställes för bolagets förbindelser gentemot

banken eller överenskommelse träffas rörande den fortsatta finansierin

gen av bolaget, till banken utan vederlag eller villkor i övrigt överlåta

Kreditkassan direkt eller indirekt tillhöriga aktier i bolaget ävensom statens

fordran hos bolaget och dess dotterbolag på grund av den enligt punkten

3 lämnade krediten.

Fullmäktige i riksgäldskontoret, som beretts tillfälle att avgiva yttrande

över förslaget, lia i yttrande den 4 maj 1933 anfört följande:

Utan att ingå i en realprövning av frågan örn statshjälp till Hälleforskoncernen

vilja fullmäktige beträffande finansieringen av den ifrågasatta

stödaktionen från staten uttala, att fullmäktige, under förutsättning av

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 249—250.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. May.ts proposition nr 249.

riksdagens bifall till densamma, icke liava något att erinra mot, att det

föreslagna beloppet, intill 1.5 miljoner kronor, tills vidare anvisas till utgående

av lånemedel. Skulle det vid den förnyade omprövning av frågan,

som förutsattes äga rum vid nästa års riksdag, visa sig, att nämnda belopp

helt eller delvis får anses hava gått förlorat för staten, understryka fullmäktige

nödvändigheten av, att den sålunda konstaterade förlusten, däri

inbegripet skälig ränta, ersättes med andra statsinkomster än lånemedel.

Bolagets styrelse Ilar i en till mig ingiven skrift meddelat, att styrelsen

för sin del, med biträdande av överenskommelsen och under förutsättning

av dess trädande i verket, heslutat fortsätta bolagets rörelse.

För egen del är jag efter vad i ärendet förekommit beredd tillstyrka en

överenskommelse mellan staten och banken av i huvudsak det innehåll

som nyss angivits. Jag vill erinra, att det av banken under fjärde punkten

uppställda villkoret innebär, att staten redan nu utfäster sig att nästkommande

år överlåta äganderätten till företaget åt banken, därest icke banken

erhåller säkerhet för sin fordran eller överenskommelse om fortsatt

finansiering kommer till stånd. Staten avhänder sig således möjligheten

att vid nästkommande års förhandlingar kräva några ytterligare utfästelser

av banken för ett dylikt medgivande samt avstår från det värde som

aktierna kunna ha, för den händelse bolagets fortbestånd skulle bero på

banken. Vidare avstår staten under nämnda förutsättning från den nu

lämnade krediten å högst 1.5 miljon kronor, vilket med hänsyn till förutsättningarna

för den överenskommelse, som nu skulle träffas mellan staten

och banken, icke synes mig obilligt.

För beredande av medel för den kredit å 1.5 miljon kronor, som enligt

den ifrågasatta överenskommelsen högst skall tillhandahållas av statsmedel,

torde anslag böra anvisas å nästkommande års riksstat. Finansieringen

synes böra ske genom ett anslag av lånemedel, som anvisas

såsom kapitalökning å fonden för låneunderstöd. Anslaget torde böra

erhålla reservationsanslags natur. Då det förutsättes, att överenskommelsen

träder i tillämpning före den 1 juli 1933, komma medel för

ändamålet att bliva erforderliga under innevarande budgetår. Enligt vad

jag inhämtat torde hinder emellertid icke möta för riksgäldskontoret att

med anlitande av tillgängliga medel tillhandahålla det kreditbelopp, som

erfordras under innevarande budgetår, mot ersättning från omförmälda

anslag, så snart detsamma efter det nya budgetårets ingång blir disponibelt.

I samband med förevarande anslagsäskande bör förslag framläggas därom,

att den i statsverkspropositionen upptagna inkomsttiteln »övriga lånemedel»

skall, vid bifall till anslagsäskandet, höjas med ett mot anslaget

svarande belopp av 1.5 miljon kronor.

Under hänvisning till vad jag nu anfört och under framhållande av att

proposition i ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen lärer kunna avlåtas,

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. May.ts proposition nr 249.

utan hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet

stadgade tid gått till ända, hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig i det föregående angivna

grunder å statens vägnar träffa avtal med Skandinaviska

Kreditaktiebolaget angående stöd åt Hellefors

Bruks Aktiebolag;

dels för beredande av kredit åt Hellefors Bruks

Aktiebolag å riksstaten för budgetåret 1933/1934 till

kapitalökning å fonden för låneunderstöd anvisa ett

reservationsanslag, att utgå av lånemedel,

av ................................ kronor 1,500,000;

dels ock vid bifall till sistnämnda förslag böja den i

statsverkspropositionen upptagna inkomsttiteln »Övriga

lånemedel» med motsvarande belopp.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan bifaller Hans Majit Konungen

samt förordnar, att proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Å. Nordwall.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1933:306 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående stöd åt Hellefors Bruks Aktiebolag. s. 1 i texten
  2. SBU 1933:2 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående stöd åt Hellefors Bruks Aktiebolag. s. 1 i texten