Med förslag till stadga om ersättnings utgående för riksdagsmannauppdragets fullgörande
1933-01-27 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1933:6, Med förslag till stadga om ersättnings utgående för riksdagsmannauppdragets fullgörande
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 6.
1
Nr 6.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till stadga
om ersättnings utgående för riksdagsmannauppdragets
fullgörande; given Stockholms slott den 27 januari
1933.
Under åberopande av bifogade i statsrådet hållna protokoll vill Kungl. Majit
härmed föreslå riksdagen att, under förutsättning att ändring i riksdagsordningen
i överensstämmelse med ett av riksdagen såsom vilande till vidare
grundlagsenlig behandling antaget förslag till ändrad lydelse av §§ 12, 23,
38 och 50 riksdagsordningen varder i grundlagsenlig ordning beslutad, antaga
bilagda förslag till stadga örn ersättnings utgående för riksdagsmannauppdragets
fullgörande.
GUSTAF.
K. Schlyter.
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 6.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
Förslag
till
stad ga
om ersättnings utgående för rilisdagsmannauppdragets fullgörande.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
För lagtima riksdag fastställt arvode till riksdagsman utbetalas i efterskott
med en tiondel var femtonde dag, räknat från riksdagens början. Vid
urtima riksdag utbetalas i efterskott var femtonde dag, räknat från riksdagens
början, hälften av det för sådan riksdag fastställda arvodesbeloppet för månad.
Dag för utbetalning må jämkas efter ty med hänsyn till infallande helg
eller eljest prövas lämpligt.
2 §.
Upplöser Konungen lagtima riksdag innan den varit fyra månader tillsammans,
äger riksdagsman för den tid riksdagen varat åtnjuta arvode med ett
belopp motsvarande, för månad räknat, en fjärdedel av det arvode som eljest
skolat för riksdagen utgå.
3 §.
Tillträder riksdagsman sin befattning eller avgår riksdagsman under pågående
riksdag, äger han uppbära allenast vad av arvodet för riksdagen med
tillämpning av den i 1 § första stycket angivna grund belöper å den tid han
innehaft uppdraget.
4 §.
Riksdagsman som icke i rätt tid inställer sig vid riksdag, skall, där ej på
grund av sjukdom eller annat laga förfall ledighet beviljas honom, vara förlustig
vad av arvodet för riksdagen med tillämpning av den i 1 § första stycket
angivna grund belöper å den tid han utebliver.
5 §•
"Varder riksdagsman av sjukdom hindrad att deltaga i riksdagsgöromålen,
undfår han oavkortat arvode under sammanlagt högst två månader men skall
för tid därutöver vidkännas avdrag å arvodet med en tredjedel av vad eljest
med tillämpning av den i 1 § första stycket angivna grund skolat för samma
tid utgå.
Kungl. Marits proposition nr 6.
3
6 §.
För resa till och från riksdag är riksdagsman berättigad till resekostnadsoch
traktamentsersättning. Dock utgår traktamentsersättning icke för dag, för
vilken arvode enligt 1 § första stycket beräknas utgå.
Besöker riksdagsman under lagtima riksdag efter beviljad ledighet hemorten,
äger han åtnjuta resekostnadsersättning, dock högst för fem resor fram
och åter.
Resekostnads- och traktamentsersättning utgå i enlighet med bestämmelserna
i gällande allmänna resereglemente, varvid riksdagsman skall anses tillhöra
högsta rese- och traktamentsklass.
7 §.
Utbetal ning av arvode och ersättning varom i denna stadga förmäles ombesörjes
av fullmäktige i riksgäldskontoret, vilka ock, efter samråd med kamrarnas
talmän, meddela närmare bestämmelser angående utbetalningen.
Denna stadga träder i kraft den dag, då det vilande förslaget till ändrad
lydelse av §§ 12, 23, 38 och 50 riksdagsordningen, efter att hava av riksdagen
antagits, varder av Konungen gillat. Arvode för den efter ikraftträdandet
återstående tiden av då pågående riksdag skall utgå med så stor
del av arvodet för hel riksdag enligt de nya bestämmelserna som, därest riksdagstiden
räknas till 140 dagar från riksdagens början, belöper på det antal
dagar vilka efter ikraftträdandet återstå av nämnda tid.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 27 januari 1933.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,
Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, riksdagens
skrivelse den 20 maj 1932, nr 217, samt anför:
»Jämlikt den nuvarande lydelsen av § 12 riksdagsordningen åtnjuter ledamot
av första kammaren, som icke är bosatt å ort där riksdag hålles, av statsmedel
ersättning för resekostnad till och från riksdagen samt i dagtraktamente
under riksdagen 32 kronor, vilket dagtraktamente dock ej må överstiga
sammanlagt 4,500 kronor. Ledamot, som under lagtima riksdag efter beviljad
ledighet besöker hemorten, äger att av statsmedel undfå ersättning för
därav föranledd resekostnad, dock högst för två resor fram och åter. Ledamot,
som är bosatt å ort där riksdag hålles, undfår i dagtraktamente 24 kronor,
vilket dagtraktamente dock ej må överstiga sammanlagt 3,400 kronor. Ledamot,
som icke i rätt tid inställer sig vid riksdagen, skall vara förlustig dagtraktamente
för varje dag han uteblir. Vad § 12 i nu nämnda hänseenden innehåller
i fråga örn ledamot av första kammaren gäller enligt § 23 jämväl beträffande
ledamot av andra kammaren. Enligt samma grunder beräknas jämlikt
§ 50 även den ersättning, som tillkommer ledamot av utrikesnämnden för inställelse
vid sammanträde, då riksdagen ej är samlad.
I proposition den 11 mars 1932, nr 195, framlades förslag till ändrad lydelse
av § 12 riksdagsordningen, innebärande dels en nedsättning av dagtraktamentets
belopp till 25 kronor för ledamot av riksdagen, som icke är bosatt å riksdagsorten,
och till 17 kronor för annan ledamot samt en motsvarande minskning
av maximiarvodena till 3,500 kronor resp. 2,400 kronor, dels ock en
ökning av antalet fria resor till hemorten under lagtima riksdag från två till
fem resor fram och åter.
I utlåtande (nr 23) i anledning av propositionen anslöt sig konstitutionsutskottet
till den i propositionen uttalade uppfattningen, att arvodet borde
sänkas, men stannade vid ett något högre arvodesbelopp än det av Kungl. Maj :t
Kungl. Majlis proposition nr 6.
5
föreslagna. Utskottet förklarade sig i stället vilja, möjliggöra ytterligare besparingar
genom avdrag å arvodet i vissa fall. Rörande sättet för arvodets
beräknande förordade utskottet en återgång till vad som gällde före 1918 års
grundlagsändring så till vida, att ersättning vid lagtima riksdag borde utgå
i form av fast arvode. Utskottet tillstyrkte förslaget örn ökning av antalet
fria hemresor samt framhöll såsom lämpligt, att bestämmelserna om reseersättning
gåves en sådan formulering, att dagtraktamente finge utgå för resa
till och från riksdagen vid dess början och slut, då arvode icke, i motsats till
vad förhållandet vore vid hemresa under pågående riksdag, åtnjötes.
Utskottet förklarade sig vidare anse, att de grundläggande bestämmelserna
angående arvode och reseersättning, vilka sedan gammalt haft sin plats i
grundlagen, även i fortsättningen borde kvarstå där. Men då ett grundlagsstadgande
i förevarande ämne icke lämpligen kunde göras alltför detaljerat,
hade utskottet funnit det önskvärt, att detsamma kompletterades av föreskrifter
i en av Konungen och riksdagen samfällt beslutad stadga, som angåve de villkor
under vilka och innehölle de särskilda föreskrifter i enlighet med vilka
arvode och reseersättning skulle utgå. Prövningen av frågor rörande denna
särskilda stadga syntes med hänsyn till stadgans statsrättsliga karaktär böra
bero av Konungen och riksdagen gemensamt och falla inom området för konstitutionsutskottets
behörighet. Stadgan torde böra hänföras till de i § 38
moni. 1 riksdagsordningen uppräknade stadgar och föreskrifter, i fråga örn
vilka konstitutionsutskottet hade obegränsat initiativ.
Riksdagen antog därefter såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling
ett av utskottet i överensstämmelse med nu angivna grunder upprättat
förslag till ändrad lydelse av §§ 12, 23, 38 och 50 riksdagsordningen. Enligt
detta förslag äger ledamot av riksdagen av statsmedel åtnjuta arvode och
reseersättning under de villkor och i enlighet med de särskilda föreskrifter,
som meddelas i en av Konungen och riksdagen samfällt beslutad stadga om
ersättnings utgående för riksdagsmannauppdragets fullgörande, vilken stadga
hänföres till de i § 38 mom. 1 riksdagsordningen uppräknade stadgar och föreskrifter.
I övrigt skall enligt förslaget i riksdagsordningen upptagas allenast
följande föreskrifter i ämnet. För lagtima riksdag, som ej enligt § 5 riksdagsordningen
upplöses, innan den varit fyra månader tillsammans, så ock för
sådant senare sammanträde av lagtima riksdag, som i § 5 avses, utgår arvode
till ledamot av riksdagen, som är bosatt å ort där riksdag hålles, med tre tusen
kronor samt till annan riksdagens ledamot med fyra tusen kronor. Vid urtima
riksdag utgår till ledamot av riksdagen för den tid riksdagen är samlad
arvode med ett belopp motsvarande, för månad räknat, en fjärdedel av det föT
lagtima riksdag utgående arvodet, dock högst med nämnda arvodes hela belopp.
Ledamot av riksdagen åtnjuter ersättning för resa till och från riksdagen.
Besöker ledamot under lagtima riksdag efter beviljad ledighet hemorten,
äger han jämväl undfå ersättning för därav föranledd resekostnad, dock högst
för fem resor fram och åter. Till ledamot av utrikesnämnden utgår för inställelse
vid sammanträde, då riksdagen ej är samlad, ersättning enligt de för
urtima riksdag bestämda grunder.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
I sammanhang härmed beslöt riksdagen, likaledes i enlighet med hemställan
av utskottet, hos Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville för 1933 års
riksdag framlägga förslag till stadga om ersättnings utgående för riksdagsmannauppdragets
fullgörande, att träda i kraft under förutsättning att ändring
i riksdagsordningen i överensstämmelse med det vilande förslaget bleve
beslutad.
I den med föranledande härav den 20 maj 1932 avlåtna, av mig nyss anmälda
skrivelsen har riksdagen angivit några av de ämnen, som enligt riksdagens
mening lämpligen borde eller kunde göras till förmål för reglering i
stadgan. Härom uttalas i skrivelsen följande:
I stadgan bör inflyta en föreskrift motsvarande den nu i grundlagen uttryckta^
regeln, att riksdagsman, som icke i rätt tid inställer sig vid riksdagen,
skall ga förlustig den honom eljest för samma tid tillkommande delen av arvodet.
I viss anslutning till vad som gällde redan enligt riksdagsordningen i dess
ursprungliga lydelse, enligt vilken ersättning utgick i form av fast arvode,
böra vidare bland bestämmelserna örn villkoren för rätt att uppbära fullt arvode
upptagas föreskrifter om att från arvodesbeloppet skall göras visst avdrag
för det fall, att riksdagsman avgår från sin befattning, innan riksdagen varit
samlad fyra månader, eller att Konungen upplöser riksdagen, innan så lång
tid av dess sammanträde förflutit. Härjämte synes böra införas föreskrifter
örn att riksdagsman, som utan erhållen ledighet eller utan anmält, behörigen
styrkt laga förfall avhåller sig från riksdagsgöromålen, skall mista den del
av arvodet, som belöper på samma tid. Vidare torde det böra tagas under
övervägande, huruvida bestämmelser böra införas därom, att riksdagsman, som
är hindrad deltaga i riksdagsgöromålen för fullgörande av annat offentligt
uppdrag, för vilket ersättning utgår, skall avstå viss del av arvodet. Dessutom
bör undersökas, örn särskilda föreskrifter kunna givas för det utomordentliga
fall, att riksdagsman, i trots av att det löpande riksdagsarbetet fullbordats,
ändock icke avslutas, utan riksdagsmännen efter någon tid kallas till huvudstaden
för sammanträde i kamrarna. I stadgan bör även angivas den tid (t. ex.
såsom för närvarande var femtonde dag), vid vilken lämplig del av arvodet bör
utbetalas. Det torde i samband härmed även förtjäna tagas under övervägande,
huruvida med. sista utbetalning bör anstå tills riksdagens beslut rörande statsreglering
blivit fattat. I stadgandet torde ock böra införas föreskrifter, som
ersätta nu gällande mindre tillfredsställande regler angående reseersättning
för färd till och från riksdagen samt under riksdagen till hemorten och åter
och för resekostnadens beräkning i båda fallen fastställas samma grunder.
Efter verkställd utredning har nu upprättats ett förslag till stadga om ersättnings
utgående för riksdagsmannauppdragets fullgörande. I förslaget hava
upptagits bestämmelser örn terminer för utbetalande av riksdagsarvode, örn
beräknande av arvode för lagtima riksdag som upplöses innan den varit fyra
månader tillsammans, om avdrag å arvodet för vissa fall och örn reseersättning.
Innan emellertid närmare redogöres för förslagets bestämmelser, torde böra
erinras om det i riksdagens skrivelse angivna spörsmålet, huruvida särskilda
föreskrifter kunna givas för det utomordentliga fall att riksdagen, i trots av
att det löpande riksdagsarbetet fullbordats, ändock icke avslutas, utan riksdagsmännen
efter någon tid kallas till riksdagsorten för sammanträde. Onekligen
vore det rimligt att särskild ersättning beräknades för dylikt fall. Emel
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
7
lertid synas bestämmelser i detta ämne icke kunna meddelas utan ändring i
den såsom vilande antagna grundlagstexten. Ordalagen i mom. 1 av det vilande
förslaget till § 23 riksdagsordningen lära svårligen kunna åberopas till stöd
för att i stadgan införa bestämmelser, vilka möjliggöra ett överskridande av de
i efterföljande moment av grundlagsparagrafen angivna fasta arvodena och
däri medgivna rätt till ersättning. Man torde således vara nödsakad att avstå
från att i stadgan inarbeta föreskrifter i nu angivna hänseende.
Rörande förslagets särskilda bestämmelser må nämnas följande:
1 §•
I denna paragraf behandlas frågan örn riksdagsarvodets uppdelning på betalningsterminer.
Det vilande grundlagsförslaget innebär, såsom utskottet framhållit, ett frångående
av anordningen, att arvodet skall utgå i form av dagtraktamente med
bestämt maximibelopp, och en återgång till det före 1918 års grundlagsändring
tillämpade systemet med fast arvode för lagtima riksdag. Då tidslängden för
sådan riksdags sammanträde lika litet som tiden för en urtima riksdag kan på
förhand beräknas, bör såsom utgångspunkt för bestämmande av betalningsterminer
i första hand fastslås lämplig tidslängd å vilken arvodet skall uppdelas.
De nu gällande maximibeloppen för dagtraktamente äro beräknade för
en riksdagstid av ungefär 140 dagar, eller t. o. m. den 29 maj när riksdagen
börjar den 10 januari. Emellertid har erfarenheten från de senaste åren
visat att riksdagsarbetet vid lagtima riksdag varat längre tid. Sålunda har
under de tio sista åren statsregleringsbeslutet fattats ett år den 5, två år den
6, tre år den 7, övriga år resp. den 11, 12, 13 och 17 juni samt avslutning
skett en eller annan dag efter statsregleringsbeslutets fattande. Riksdagsmännen
hava då icke fått uppbära något arvode för sista delen av sessionen.
Ett sådant förhållande är påtagligen ur flera synpunkter olämpligt. Den tid
under vilken arvode enligt de nya bestämmelserna skall anses löpa synes fasthellre
böra så avvägas, att arvode i allmänhet åtnjutes intill riksdagsarbetets
slut. Ur denna synpunkt har tiden ansetts lämpligen kunna bestämmas till
150 dagar. Häremot kan ej anmärkas att anordningen skulle motverka ett
önskvärt påskyndande av riksdagsarbetet, då nämligen enligt det vilande grundlagsförslaget
— i motsats till vad nu gäller — fullt arvode utgår hur tidigt
än riksdagsarbetet slutföres.
Med nu angivna utgångspunkt har arvodet för lagtima riksdag i förslaget
fördelats på 150 dagar så, att en tiondel av arvodet — 300 resp. 400 kr. — utbetalas
i efterskott var femtonde dag. Det beträffande urtima riksdag för
månad beräknade arvodesbeloppet har synts lämpligen böra på det sätt uppdelas,
att halva månadsbeloppet uppbäres i efterskott var femtonde dag. I paragrafen
har slutligen uttalats den regeln, att dagen för utbetalningen av de olika
delbeloppen må kunna jämkas efter ty med hänsyn till infallande helg eller
eljest prövas lämpligt. I sakens natur ligger att när riksdag avslutas före
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
utgången av sista utbetalningsterminen, allt vad som då återstår oguldet utbetalas
senast vid denna tidpunkt.
I sin skrivelse har riksdagen framkastat tanken att låta med sista utbetalningen
anstå tills riksdagen fattat beslut örn statsregleringen. Med den nu
föreslagna anordningen, varigenom den tid på vilken arvodet uppdelas utsträckes
till 150 dagar, lärer emellertid — särskilt vid den ^knäppning av
påskferierna, som förutsatts i samband med utökning av antalet fria hemresor
-— en bestämmelse i den av riksdagen antydda riktningen icke vara erforderlig.
2 §•
I denna paragraf har reglerats den reducering i det fasta arvodet för lagtima
riksdag, som förutsatts skola ske då riksdagen enligt § 5 riksdagsordningen
upplöses innan den varit fyra månader tillsammans. Före 1918 års
grundlagsändring, då fast arvode utgick för lagtima riksdag, gällde i detta
fall — liksom vid riksdagsmans avgång innan riksdagen varit fyra månader
tillsammans ävensom vid urtima riksdag och vid sådant senare sammanträde
av lagtima riksdag, som i § 5 riksdagsordningen avses — att dagtraktamente
utgick med 10 kronor eller det belopp för dag, efter vilket det då gällande
fasta riksdagsarvodet var beräknat. I anslutning till den princip, som legat
till grund för detta stadgande, kunde ifrågasättas, att riksdagsman i nu
förevarande fall skulle äga uppbära allenast den del av det för riksdagen
fastställda arvodet, som belöpte på tiden före riksdagsupplösningen. Emellertid
må bemärkas att riksdagsupplösning, som är en av den enskilde riksdagsmannens
initiativ oberoende åtgärd, kan tänkas rubba dispositioner, vilka
vidtagits med tanke på en längre session. Det synes därför rimligt, att
den behållna delen av arvodet bestämmes till ett något högre belopp än nyss
ifrågasatts. Lämpligen kan detta ske på det sätt, att riksdagsman för tiden före
upplösningen får uppbära ett efter grunderna för urtima riksdag beräknat arvode.
Om riksdagsupplösning sker först när sessionen varat inemot fyra månader,
kommer visserligen ersättningen enligt dessa grunder att te sig ganska
hög i jämförelse med det eljest för lagtima riksdag bestämda arvodet. Nämnda
omständighet synes dock ej böra tillmätas avgörande betydelse. Har riksdagssessionen
före upplösningen åter varit av ringa varaktighet, synes billigheten
alldeles särskilt tala för att arvodet icke bestämmes alltför knappt.
3 §•
Denna paragraf avser det fall, då ledamot av riksdagen tillträder sin befattning
under pågående riksdag eller avgår under samma tid. I anslutning
till vad som gällde före 1918 års grundlagsändring beträffande riksdagsman,
som avgår innan lagtima riksdag varit fyra månader tillsammans, föreslås,
att allenast den del av arvodet utgår, som belöper på den tid vederbörande
innehaft uppdraget. Enligt förslaget skall bestämmelsen tillämpas såväl vid
lagtima som vid urtima riksdag och är vidkommande lagtima riksdag ej inskränkt
till att gälla under de fyra första månaderna av riksdagstiden utan
Kungl. May.ts proposition nr 6.
9
avser hela den tid, under vilken arvode jämlikt 1 § första stycket utgår. Det
synes nämligen vara mindre tilltalande att låta en ledamot, som exempelvis
avgår närmast efter de fyra månadernas utgång, uppbära oavkortat arvode,
under det övriga ledamöter måste för samma arvode fullfölja uppdraget eller
tilläventyrs nödgas vidkännas avdrag därå.
4 §.
I § 12 riksdagsordningen i dess nuvarande lydelse upptages bestämmelse,
att ledamot av riksdagen, som icke i rätt tid inställer sig vid riksdagen, går
förlustig dagtraktamente för varje dag han uteblir. Denna bestämmelse lärer
i praxis icke hava uppfattats såsom en ovillkorlig regel, utan det torde —
i varje fall på senare år ■— hava förfarits på sådant sätt att ledamot, som
styrkt laga förfall för uteblivande vid riksdagens början, utbekommit oavkortat
arvode. I överensstämmelse med denna praxis har förslagets 4 § avfattats.
5 §■
I denna paragraf behandlas frågan örn avdrag å arvodet under frånvaro på
grund av sjukdom. Till undvikande av alltför invecklade och i tillämpningen
besvärliga bestämmelser synes en för alla fall enhetlig regel böra uppställas,
och hava de olika synpunkter som här kunna komma i betraktande ansetts
bäst kunna tillgodoses genom en bestämmelse, att oavkortat arvode utgår under
en ledighet av sammanlagt högst två månader men att för tid därutöver
avdrag göres med en tredjedel av vad eljest med tillämpning av den i 1 §
första stycket angivna grund skolat för samma tid utgå.
I detta sammanhang må erinras att riksdagen i sin skrivelse ifrågasatt införandet
av föreskrift örn avdrag jämväl för det fall, att riksdagsman utan
erhållen ledighet eller utan anmält, behörigen styrkt laga förfall avhåller sig
från riksdagsgöromålen, ävensom till övervägande framlagt spörsmålet örn
avdrag, då riksdagsman är hindrad deltaga i riksdagsgöromålen för fullgörande
av annat offentligt uppdrag, för vilket ersättning utgår.
Vad det förra fallet angår synes opåkallat att stadga avdrag för frånvaro
från utskottsarbete. Härvid må erinras, att det ligger i riksdagspartiernas
intresse att deltagandet i utskottsarbete och fördelningen av tjänstgöringen
mellan ordinarie ledamöter och suppleanter ordnas så, att utskottsplatser icke
stå tomma. Vad nu sagts är i viss mån tillämpligt jämväl å kammarsammanträdena.
Utevaro från arbetsplena — från bordläggningssammanträden kan i
förevarande hänseende helt bortses —- lärer i allmänhet vara av mera tillfällig
art, varför ett stadgande örn dylik avdragsgrund näppeligen skulle bliva
av nämnvärd praktisk betydelse. En konsekvent tillämpning av ett sådant
stadgande skulle kräva en redan i och för sig mindre tilltalande kontroll, som
tillika kunde medföra orättvisa verkningar och i övrigt föranleda olägenheter
och besvär, vilka icke stöde i rimligt förhållande till ändamålet.
I det andra spörsmålet har riksdagen, såsom nyss antytts, icke uttalat någon
bestämd mening utan inskränkt sig till att framhålla önskvärdheten av ett
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr G. 2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
övervägande. Det kan också sättas i fråga, huruvida en bestämmelse örn avdrag
i förevarande fall lämpligen bör införas. Skulle så anses böra ske, borde
rättvisligen avdrag ske jämväl vid frånvaro för utövande av innehavande befattning
i statens tjänst. De offentliga uppdrag, örn vilka kan vara fråga,
torde i flertalet fall avse utredningsuppdrag, vilka fullgöras i Stockholm. Enligt
gällande bestämmelser för kommittéer föranleder ett samtidigt åtnjutande
av riksdagsarvode sänkning av ersättningen för kommittéuppdraget. Även
i fråga örn andra offentliga uppdrag torde kunna — och för framtiden böra —
vid ersättnings bestämmande tagas hänsyn till huruvida vederbörande äger
samtidigt uppbära arvode från riksdagen eller ej.
På anförda skäl hava bestämmelser örn avdrag för nu angivna fall synts
icke lämpligen böra inflyta i stadgan.
6 §.
I denna paragraf hava upptagits bestämmelser angående reseersättning för
färd till och från riksdagen samt under riksdagen till hemorten och åter.
För närvarande utgår traktamentsersättning icke i något fall. Resekostnadsersättning
åtnjutes efter olika grunder, i det att ersättning för resorna
till och från riksdagen vid dess början och slut beräknas efter kostnaden för
järnvägsbiljett i första klass med snälltåg och sowagnsplats, oavsett vilken
klass som begagnats, varjämte viss gottgörelse åtnjutes för transport av resgods,
under det att ersättning för resorna under riksdagen utgår allenast med
det belopp, vartill kostnaden uppgått.
Enligt förslaget utgår vid resa till och från riksdag såväl resekostnadssom
traktamentsersättning. Dock har det synts lämpligt att traktamentsersättning
icke utgår för dag, för vilken arvode enligt 1 § första stycket beräknas
utgå. Beträffande resor under riksdagen skall enligt förslaget, liksom
hittills, endast ersättning för resekostnaden utgå. Såsom riksdagen ock
förutsatt, bör reseersättning — bortsett från den åtskillnad som följer därav
att traktamentsersättning i vissa fall utgår, i andra icke — beräknas efter
enhetliga grunder för de båda slagen av resor. För genomförande av en sådan
enhetlighet har synts enklast och ur alla synpunkter riktigast att tillämpa
bestämmelserna i gällande allmänna resereglemente. Riksdagsman torde därvid
böra hänföras till högsta rese- och traktamentsklass (I A).
7 g.
Utbetalning av ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande skall
enligt denna paragraf liksom tillförne ombesörjas av fullmäktige i riksgäldskontoret.
Det har synts lämpligt uppdraga åt dem att, efter samråd med kamrarnas
talmän, meddela närmare bestämmelser örn utbetalningen.
Stadgan skall enligt förslaget träda i kraft den dag, då det vilande förslaget
till ändrad lydelse av §§ 12, 23, 38 och 50 riksdagsordningen, efter att hava
av riksdagen antagits, varder av Konungen gillat. Härtill har fogats en bestämmelse
för reglering av arvodet vid den första tillämpningen av de nya
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
11
grunderna. Med hänsyn till att de nu gällande maximibeloppen för dagtraktamente
äro beräknade för en riksdagstid av ungefär 140 dagar synes arvode
för den efter ikraftträdandet återstående tiden av då pågående riksdag böra
utgå med så stor del av arvodet för hel riksdag enligt de nya bestämmelserna
som, därest riksdagstiden räknas till 140 dagar från riksdagens början, belöper
på det antal dagar vilka efter ikraftträdandet återstå av nämnda tid.
Enligt det vilande grundlagsförslaget skall ersättning till ledamot av utrikesnämnden
för inställelse till sammanträde, då riksdagen ej är samlad, utgå
enligt de för urtima riksdag bestämda grunderna. Arvodet skall alltså utgå
med den del av det för urtima riksdag för månad beräknade arvodesbeloppet,
som belöper på den tid, då nämnden är samlad. Att därjämte skall utgå reseersättning,
som innefattar både resekostnads- och traktamentsersättning, synes
utan särskild föreskrift vara uppenbart. I anledning härav hava närmare
bestämmelser örn ersättning till ledamöterna i utrikesnämnden icke ansetts
erforderliga.
Slutligen tillåter jag mig i detta sammanhang erinra örn den i statsverkspropositionen
vid 1932 års riksdag i samband med ändring av riksdagsarvodena
förordade minskningen av ersättning till statsrevisorerna och ledamöter
av kyrkomötet. Beslut örn ändring i reglerna örn ersättning till statsrevisorerna,
vilka äro upptagna i gällande instruktion för revisorerna den 22
maj 1925 (nr 144), torde ankomma å riksdagen ensam. Frågan örn ändring
av de i kungörelsen den 28 maj 1926 (nr 151) angivna grunderna för
ersättning till kyrkomötesledamöterna torde chefen för ecklesiastikdepartementet
komma att senare anmäla.»
Föredraganden uppläser härefter det upprättade förslaget till stadga samt
hemställer, att detsamma måtte föreläggas riksdagen till antagande under
förutsättning att ändring i riksdagsordningen i överensstämmelse med det av
riksdagen såsom vilande antagna förslaget till ändrad lydelse av §§ 12, 23,
38 och 50 riksdagsordningen varder i grundlagsenlig ordning beslutad.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gösta Tidelius.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (4)
4 kopplingar.
- Rskr. 1933:92 Skrivelse till Konungen angående verkställd omröstning över högsta domstolens och regeringsrättens ledamöter. s. 13 i texten
- BU 1933:9 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående arvode till ledamöter av allmänt kyrkomöte. s. 2 i texten
- Rskr. 1933:46 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition till riksdagen med förslag till stadga om ersättnings utgående för riksdagsmannauppdragets full s. 13 i texten
- KU 1933:3 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3 s. 1 i texten