Sök i Ratio Lex

Med förslag till stadga om ersättnings utgående för riksdagsmannauppdragets fullgörande

1933-01-27 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:6, Med förslag till stadga om ersättnings utgående för riksdagsmannauppdragets fullgörande

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 6.

1

Nr 6.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till stadga

om ersättnings utgående för riksdagsmannauppdragets

fullgörande; given Stockholms slott den 27 januari

1933.

Under åberopande av bifogade i statsrådet hållna protokoll vill Kungl. Majit

härmed föreslå riksdagen att, under förutsättning att ändring i riksdagsordningen

i överensstämmelse med ett av riksdagen såsom vilande till vidare

grundlagsenlig behandling antaget förslag till ändrad lydelse av §§ 12, 23,

38 och 50 riksdagsordningen varder i grundlagsenlig ordning beslutad, antaga

bilagda förslag till stadga örn ersättnings utgående för riksdagsmannauppdragets

fullgörande.

GUSTAF.

K. Schlyter.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 6.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

Förslag

till

stad ga

om ersättnings utgående för rilisdagsmannauppdragets fullgörande.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

För lagtima riksdag fastställt arvode till riksdagsman utbetalas i efterskott

med en tiondel var femtonde dag, räknat från riksdagens början. Vid

urtima riksdag utbetalas i efterskott var femtonde dag, räknat från riksdagens

början, hälften av det för sådan riksdag fastställda arvodesbeloppet för månad.

Dag för utbetalning må jämkas efter ty med hänsyn till infallande helg

eller eljest prövas lämpligt.

2 §.

Upplöser Konungen lagtima riksdag innan den varit fyra månader tillsammans,

äger riksdagsman för den tid riksdagen varat åtnjuta arvode med ett

belopp motsvarande, för månad räknat, en fjärdedel av det arvode som eljest

skolat för riksdagen utgå.

3 §.

Tillträder riksdagsman sin befattning eller avgår riksdagsman under pågående

riksdag, äger han uppbära allenast vad av arvodet för riksdagen med

tillämpning av den i 1 § första stycket angivna grund belöper å den tid han

innehaft uppdraget.

4 §.

Riksdagsman som icke i rätt tid inställer sig vid riksdag, skall, där ej på

grund av sjukdom eller annat laga förfall ledighet beviljas honom, vara förlustig

vad av arvodet för riksdagen med tillämpning av den i 1 § första stycket

angivna grund belöper å den tid han utebliver.

5 §•

"Varder riksdagsman av sjukdom hindrad att deltaga i riksdagsgöromålen,

undfår han oavkortat arvode under sammanlagt högst två månader men skall

för tid därutöver vidkännas avdrag å arvodet med en tredjedel av vad eljest

med tillämpning av den i 1 § första stycket angivna grund skolat för samma

tid utgå.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition nr 6.

3

6 §.

För resa till och från riksdag är riksdagsman berättigad till resekostnadsoch

traktamentsersättning. Dock utgår traktamentsersättning icke för dag, för

vilken arvode enligt 1 § första stycket beräknas utgå.

Besöker riksdagsman under lagtima riksdag efter beviljad ledighet hemorten,

äger han åtnjuta resekostnadsersättning, dock högst för fem resor fram

och åter.

Resekostnads- och traktamentsersättning utgå i enlighet med bestämmelserna

i gällande allmänna resereglemente, varvid riksdagsman skall anses tillhöra

högsta rese- och traktamentsklass.

7 §.

Utbetal ning av arvode och ersättning varom i denna stadga förmäles ombesörjes

av fullmäktige i riksgäldskontoret, vilka ock, efter samråd med kamrarnas

talmän, meddela närmare bestämmelser angående utbetalningen.

Denna stadga träder i kraft den dag, då det vilande förslaget till ändrad

lydelse av §§ 12, 23, 38 och 50 riksdagsordningen, efter att hava av riksdagen

antagits, varder av Konungen gillat. Arvode för den efter ikraftträdandet

återstående tiden av då pågående riksdag skall utgå med så stor

del av arvodet för hel riksdag enligt de nya bestämmelserna som, därest riksdagstiden

räknas till 140 dagar från riksdagens början, belöper på det antal

dagar vilka efter ikraftträdandet återstå av nämnda tid.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 27 januari 1933.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,

Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, riksdagens

skrivelse den 20 maj 1932, nr 217, samt anför:

»Jämlikt den nuvarande lydelsen av § 12 riksdagsordningen åtnjuter ledamot

av första kammaren, som icke är bosatt å ort där riksdag hålles, av statsmedel

ersättning för resekostnad till och från riksdagen samt i dagtraktamente

under riksdagen 32 kronor, vilket dagtraktamente dock ej må överstiga

sammanlagt 4,500 kronor. Ledamot, som under lagtima riksdag efter beviljad

ledighet besöker hemorten, äger att av statsmedel undfå ersättning för

därav föranledd resekostnad, dock högst för två resor fram och åter. Ledamot,

som är bosatt å ort där riksdag hålles, undfår i dagtraktamente 24 kronor,

vilket dagtraktamente dock ej må överstiga sammanlagt 3,400 kronor. Ledamot,

som icke i rätt tid inställer sig vid riksdagen, skall vara förlustig dagtraktamente

för varje dag han uteblir. Vad § 12 i nu nämnda hänseenden innehåller

i fråga örn ledamot av första kammaren gäller enligt § 23 jämväl beträffande

ledamot av andra kammaren. Enligt samma grunder beräknas jämlikt

§ 50 även den ersättning, som tillkommer ledamot av utrikesnämnden för inställelse

vid sammanträde, då riksdagen ej är samlad.

I proposition den 11 mars 1932, nr 195, framlades förslag till ändrad lydelse

av § 12 riksdagsordningen, innebärande dels en nedsättning av dagtraktamentets

belopp till 25 kronor för ledamot av riksdagen, som icke är bosatt å riksdagsorten,

och till 17 kronor för annan ledamot samt en motsvarande minskning

av maximiarvodena till 3,500 kronor resp. 2,400 kronor, dels ock en

ökning av antalet fria resor till hemorten under lagtima riksdag från två till

fem resor fram och åter.

I utlåtande (nr 23) i anledning av propositionen anslöt sig konstitutionsutskottet

till den i propositionen uttalade uppfattningen, att arvodet borde

sänkas, men stannade vid ett något högre arvodesbelopp än det av Kungl. Maj :t

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 6.

5

föreslagna. Utskottet förklarade sig i stället vilja, möjliggöra ytterligare besparingar

genom avdrag å arvodet i vissa fall. Rörande sättet för arvodets

beräknande förordade utskottet en återgång till vad som gällde före 1918 års

grundlagsändring så till vida, att ersättning vid lagtima riksdag borde utgå

i form av fast arvode. Utskottet tillstyrkte förslaget örn ökning av antalet

fria hemresor samt framhöll såsom lämpligt, att bestämmelserna om reseersättning

gåves en sådan formulering, att dagtraktamente finge utgå för resa

till och från riksdagen vid dess början och slut, då arvode icke, i motsats till

vad förhållandet vore vid hemresa under pågående riksdag, åtnjötes.

Utskottet förklarade sig vidare anse, att de grundläggande bestämmelserna

angående arvode och reseersättning, vilka sedan gammalt haft sin plats i

grundlagen, även i fortsättningen borde kvarstå där. Men då ett grundlagsstadgande

i förevarande ämne icke lämpligen kunde göras alltför detaljerat,

hade utskottet funnit det önskvärt, att detsamma kompletterades av föreskrifter

i en av Konungen och riksdagen samfällt beslutad stadga, som angåve de villkor

under vilka och innehölle de särskilda föreskrifter i enlighet med vilka

arvode och reseersättning skulle utgå. Prövningen av frågor rörande denna

särskilda stadga syntes med hänsyn till stadgans statsrättsliga karaktär böra

bero av Konungen och riksdagen gemensamt och falla inom området för konstitutionsutskottets

behörighet. Stadgan torde böra hänföras till de i § 38

moni. 1 riksdagsordningen uppräknade stadgar och föreskrifter, i fråga örn

vilka konstitutionsutskottet hade obegränsat initiativ.

Riksdagen antog därefter såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling

ett av utskottet i överensstämmelse med nu angivna grunder upprättat

förslag till ändrad lydelse av §§ 12, 23, 38 och 50 riksdagsordningen. Enligt

detta förslag äger ledamot av riksdagen av statsmedel åtnjuta arvode och

reseersättning under de villkor och i enlighet med de särskilda föreskrifter,

som meddelas i en av Konungen och riksdagen samfällt beslutad stadga om

ersättnings utgående för riksdagsmannauppdragets fullgörande, vilken stadga

hänföres till de i § 38 mom. 1 riksdagsordningen uppräknade stadgar och föreskrifter.

I övrigt skall enligt förslaget i riksdagsordningen upptagas allenast

följande föreskrifter i ämnet. För lagtima riksdag, som ej enligt § 5 riksdagsordningen

upplöses, innan den varit fyra månader tillsammans, så ock för

sådant senare sammanträde av lagtima riksdag, som i § 5 avses, utgår arvode

till ledamot av riksdagen, som är bosatt å ort där riksdag hålles, med tre tusen

kronor samt till annan riksdagens ledamot med fyra tusen kronor. Vid urtima

riksdag utgår till ledamot av riksdagen för den tid riksdagen är samlad

arvode med ett belopp motsvarande, för månad räknat, en fjärdedel av det föT

lagtima riksdag utgående arvodet, dock högst med nämnda arvodes hela belopp.

Ledamot av riksdagen åtnjuter ersättning för resa till och från riksdagen.

Besöker ledamot under lagtima riksdag efter beviljad ledighet hemorten,

äger han jämväl undfå ersättning för därav föranledd resekostnad, dock högst

för fem resor fram och åter. Till ledamot av utrikesnämnden utgår för inställelse

vid sammanträde, då riksdagen ej är samlad, ersättning enligt de för

urtima riksdag bestämda grunder.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

I sammanhang härmed beslöt riksdagen, likaledes i enlighet med hemställan

av utskottet, hos Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville för 1933 års

riksdag framlägga förslag till stadga om ersättnings utgående för riksdagsmannauppdragets

fullgörande, att träda i kraft under förutsättning att ändring

i riksdagsordningen i överensstämmelse med det vilande förslaget bleve

beslutad.

I den med föranledande härav den 20 maj 1932 avlåtna, av mig nyss anmälda

skrivelsen har riksdagen angivit några av de ämnen, som enligt riksdagens

mening lämpligen borde eller kunde göras till förmål för reglering i

stadgan. Härom uttalas i skrivelsen följande:

I stadgan bör inflyta en föreskrift motsvarande den nu i grundlagen uttryckta^

regeln, att riksdagsman, som icke i rätt tid inställer sig vid riksdagen,

skall ga förlustig den honom eljest för samma tid tillkommande delen av arvodet.

I viss anslutning till vad som gällde redan enligt riksdagsordningen i dess

ursprungliga lydelse, enligt vilken ersättning utgick i form av fast arvode,

böra vidare bland bestämmelserna örn villkoren för rätt att uppbära fullt arvode

upptagas föreskrifter om att från arvodesbeloppet skall göras visst avdrag

för det fall, att riksdagsman avgår från sin befattning, innan riksdagen varit

samlad fyra månader, eller att Konungen upplöser riksdagen, innan så lång

tid av dess sammanträde förflutit. Härjämte synes böra införas föreskrifter

örn att riksdagsman, som utan erhållen ledighet eller utan anmält, behörigen

styrkt laga förfall avhåller sig från riksdagsgöromålen, skall mista den del

av arvodet, som belöper på samma tid. Vidare torde det böra tagas under

övervägande, huruvida bestämmelser böra införas därom, att riksdagsman, som

är hindrad deltaga i riksdagsgöromålen för fullgörande av annat offentligt

uppdrag, för vilket ersättning utgår, skall avstå viss del av arvodet. Dessutom

bör undersökas, örn särskilda föreskrifter kunna givas för det utomordentliga

fall, att riksdagsman, i trots av att det löpande riksdagsarbetet fullbordats,

ändock icke avslutas, utan riksdagsmännen efter någon tid kallas till huvudstaden

för sammanträde i kamrarna. I stadgan bör även angivas den tid (t. ex.

såsom för närvarande var femtonde dag), vid vilken lämplig del av arvodet bör

utbetalas. Det torde i samband härmed även förtjäna tagas under övervägande,

huruvida med. sista utbetalning bör anstå tills riksdagens beslut rörande statsreglering

blivit fattat. I stadgandet torde ock böra införas föreskrifter, som

ersätta nu gällande mindre tillfredsställande regler angående reseersättning

för färd till och från riksdagen samt under riksdagen till hemorten och åter

och för resekostnadens beräkning i båda fallen fastställas samma grunder.

Efter verkställd utredning har nu upprättats ett förslag till stadga om ersättnings

utgående för riksdagsmannauppdragets fullgörande. I förslaget hava

upptagits bestämmelser örn terminer för utbetalande av riksdagsarvode, örn

beräknande av arvode för lagtima riksdag som upplöses innan den varit fyra

månader tillsammans, om avdrag å arvodet för vissa fall och örn reseersättning.

Innan emellertid närmare redogöres för förslagets bestämmelser, torde böra

erinras om det i riksdagens skrivelse angivna spörsmålet, huruvida särskilda

föreskrifter kunna givas för det utomordentliga fall att riksdagen, i trots av

att det löpande riksdagsarbetet fullbordats, ändock icke avslutas, utan riksdagsmännen

efter någon tid kallas till riksdagsorten för sammanträde. Onekligen

vore det rimligt att särskild ersättning beräknades för dylikt fall. Emel
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

7

lertid synas bestämmelser i detta ämne icke kunna meddelas utan ändring i

den såsom vilande antagna grundlagstexten. Ordalagen i mom. 1 av det vilande

förslaget till § 23 riksdagsordningen lära svårligen kunna åberopas till stöd

för att i stadgan införa bestämmelser, vilka möjliggöra ett överskridande av de

i efterföljande moment av grundlagsparagrafen angivna fasta arvodena och

däri medgivna rätt till ersättning. Man torde således vara nödsakad att avstå

från att i stadgan inarbeta föreskrifter i nu angivna hänseende.

Rörande förslagets särskilda bestämmelser må nämnas följande:

1 §•

I denna paragraf behandlas frågan örn riksdagsarvodets uppdelning på betalningsterminer.

Det vilande grundlagsförslaget innebär, såsom utskottet framhållit, ett frångående

av anordningen, att arvodet skall utgå i form av dagtraktamente med

bestämt maximibelopp, och en återgång till det före 1918 års grundlagsändring

tillämpade systemet med fast arvode för lagtima riksdag. Då tidslängden för

sådan riksdags sammanträde lika litet som tiden för en urtima riksdag kan på

förhand beräknas, bör såsom utgångspunkt för bestämmande av betalningsterminer

i första hand fastslås lämplig tidslängd å vilken arvodet skall uppdelas.

De nu gällande maximibeloppen för dagtraktamente äro beräknade för

en riksdagstid av ungefär 140 dagar, eller t. o. m. den 29 maj när riksdagen

börjar den 10 januari. Emellertid har erfarenheten från de senaste åren

visat att riksdagsarbetet vid lagtima riksdag varat längre tid. Sålunda har

under de tio sista åren statsregleringsbeslutet fattats ett år den 5, två år den

6, tre år den 7, övriga år resp. den 11, 12, 13 och 17 juni samt avslutning

skett en eller annan dag efter statsregleringsbeslutets fattande. Riksdagsmännen

hava då icke fått uppbära något arvode för sista delen av sessionen.

Ett sådant förhållande är påtagligen ur flera synpunkter olämpligt. Den tid

under vilken arvode enligt de nya bestämmelserna skall anses löpa synes fasthellre

böra så avvägas, att arvode i allmänhet åtnjutes intill riksdagsarbetets

slut. Ur denna synpunkt har tiden ansetts lämpligen kunna bestämmas till

150 dagar. Häremot kan ej anmärkas att anordningen skulle motverka ett

önskvärt påskyndande av riksdagsarbetet, då nämligen enligt det vilande grundlagsförslaget

— i motsats till vad nu gäller — fullt arvode utgår hur tidigt

än riksdagsarbetet slutföres.

Med nu angivna utgångspunkt har arvodet för lagtima riksdag i förslaget

fördelats på 150 dagar så, att en tiondel av arvodet — 300 resp. 400 kr. — utbetalas

i efterskott var femtonde dag. Det beträffande urtima riksdag för

månad beräknade arvodesbeloppet har synts lämpligen böra på det sätt uppdelas,

att halva månadsbeloppet uppbäres i efterskott var femtonde dag. I paragrafen

har slutligen uttalats den regeln, att dagen för utbetalningen av de olika

delbeloppen må kunna jämkas efter ty med hänsyn till infallande helg eller

eljest prövas lämpligt. I sakens natur ligger att när riksdag avslutas före

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

utgången av sista utbetalningsterminen, allt vad som då återstår oguldet utbetalas

senast vid denna tidpunkt.

I sin skrivelse har riksdagen framkastat tanken att låta med sista utbetalningen

anstå tills riksdagen fattat beslut örn statsregleringen. Med den nu

föreslagna anordningen, varigenom den tid på vilken arvodet uppdelas utsträckes

till 150 dagar, lärer emellertid — särskilt vid den ^knäppning av

påskferierna, som förutsatts i samband med utökning av antalet fria hemresor

-— en bestämmelse i den av riksdagen antydda riktningen icke vara erforderlig.

2 §•

I denna paragraf har reglerats den reducering i det fasta arvodet för lagtima

riksdag, som förutsatts skola ske då riksdagen enligt § 5 riksdagsordningen

upplöses innan den varit fyra månader tillsammans. Före 1918 års

grundlagsändring, då fast arvode utgick för lagtima riksdag, gällde i detta

fall — liksom vid riksdagsmans avgång innan riksdagen varit fyra månader

tillsammans ävensom vid urtima riksdag och vid sådant senare sammanträde

av lagtima riksdag, som i § 5 riksdagsordningen avses — att dagtraktamente

utgick med 10 kronor eller det belopp för dag, efter vilket det då gällande

fasta riksdagsarvodet var beräknat. I anslutning till den princip, som legat

till grund för detta stadgande, kunde ifrågasättas, att riksdagsman i nu

förevarande fall skulle äga uppbära allenast den del av det för riksdagen

fastställda arvodet, som belöpte på tiden före riksdagsupplösningen. Emellertid

må bemärkas att riksdagsupplösning, som är en av den enskilde riksdagsmannens

initiativ oberoende åtgärd, kan tänkas rubba dispositioner, vilka

vidtagits med tanke på en längre session. Det synes därför rimligt, att

den behållna delen av arvodet bestämmes till ett något högre belopp än nyss

ifrågasatts. Lämpligen kan detta ske på det sätt, att riksdagsman för tiden före

upplösningen får uppbära ett efter grunderna för urtima riksdag beräknat arvode.

Om riksdagsupplösning sker först när sessionen varat inemot fyra månader,

kommer visserligen ersättningen enligt dessa grunder att te sig ganska

hög i jämförelse med det eljest för lagtima riksdag bestämda arvodet. Nämnda

omständighet synes dock ej böra tillmätas avgörande betydelse. Har riksdagssessionen

före upplösningen åter varit av ringa varaktighet, synes billigheten

alldeles särskilt tala för att arvodet icke bestämmes alltför knappt.

3 §•

Denna paragraf avser det fall, då ledamot av riksdagen tillträder sin befattning

under pågående riksdag eller avgår under samma tid. I anslutning

till vad som gällde före 1918 års grundlagsändring beträffande riksdagsman,

som avgår innan lagtima riksdag varit fyra månader tillsammans, föreslås,

att allenast den del av arvodet utgår, som belöper på den tid vederbörande

innehaft uppdraget. Enligt förslaget skall bestämmelsen tillämpas såväl vid

lagtima som vid urtima riksdag och är vidkommande lagtima riksdag ej inskränkt

till att gälla under de fyra första månaderna av riksdagstiden utan

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 6.

9

avser hela den tid, under vilken arvode jämlikt 1 § första stycket utgår. Det

synes nämligen vara mindre tilltalande att låta en ledamot, som exempelvis

avgår närmast efter de fyra månadernas utgång, uppbära oavkortat arvode,

under det övriga ledamöter måste för samma arvode fullfölja uppdraget eller

tilläventyrs nödgas vidkännas avdrag därå.

4 §.

I § 12 riksdagsordningen i dess nuvarande lydelse upptages bestämmelse,

att ledamot av riksdagen, som icke i rätt tid inställer sig vid riksdagen, går

förlustig dagtraktamente för varje dag han uteblir. Denna bestämmelse lärer

i praxis icke hava uppfattats såsom en ovillkorlig regel, utan det torde —

i varje fall på senare år ■— hava förfarits på sådant sätt att ledamot, som

styrkt laga förfall för uteblivande vid riksdagens början, utbekommit oavkortat

arvode. I överensstämmelse med denna praxis har förslagets 4 § avfattats.

5 §■

I denna paragraf behandlas frågan örn avdrag å arvodet under frånvaro på

grund av sjukdom. Till undvikande av alltför invecklade och i tillämpningen

besvärliga bestämmelser synes en för alla fall enhetlig regel böra uppställas,

och hava de olika synpunkter som här kunna komma i betraktande ansetts

bäst kunna tillgodoses genom en bestämmelse, att oavkortat arvode utgår under

en ledighet av sammanlagt högst två månader men att för tid därutöver

avdrag göres med en tredjedel av vad eljest med tillämpning av den i 1 §

första stycket angivna grund skolat för samma tid utgå.

I detta sammanhang må erinras att riksdagen i sin skrivelse ifrågasatt införandet

av föreskrift örn avdrag jämväl för det fall, att riksdagsman utan

erhållen ledighet eller utan anmält, behörigen styrkt laga förfall avhåller sig

från riksdagsgöromålen, ävensom till övervägande framlagt spörsmålet örn

avdrag, då riksdagsman är hindrad deltaga i riksdagsgöromålen för fullgörande

av annat offentligt uppdrag, för vilket ersättning utgår.

Vad det förra fallet angår synes opåkallat att stadga avdrag för frånvaro

från utskottsarbete. Härvid må erinras, att det ligger i riksdagspartiernas

intresse att deltagandet i utskottsarbete och fördelningen av tjänstgöringen

mellan ordinarie ledamöter och suppleanter ordnas så, att utskottsplatser icke

stå tomma. Vad nu sagts är i viss mån tillämpligt jämväl å kammarsammanträdena.

Utevaro från arbetsplena — från bordläggningssammanträden kan i

förevarande hänseende helt bortses —- lärer i allmänhet vara av mera tillfällig

art, varför ett stadgande örn dylik avdragsgrund näppeligen skulle bliva

av nämnvärd praktisk betydelse. En konsekvent tillämpning av ett sådant

stadgande skulle kräva en redan i och för sig mindre tilltalande kontroll, som

tillika kunde medföra orättvisa verkningar och i övrigt föranleda olägenheter

och besvär, vilka icke stöde i rimligt förhållande till ändamålet.

I det andra spörsmålet har riksdagen, såsom nyss antytts, icke uttalat någon

bestämd mening utan inskränkt sig till att framhålla önskvärdheten av ett

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr G. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

övervägande. Det kan också sättas i fråga, huruvida en bestämmelse örn avdrag

i förevarande fall lämpligen bör införas. Skulle så anses böra ske, borde

rättvisligen avdrag ske jämväl vid frånvaro för utövande av innehavande befattning

i statens tjänst. De offentliga uppdrag, örn vilka kan vara fråga,

torde i flertalet fall avse utredningsuppdrag, vilka fullgöras i Stockholm. Enligt

gällande bestämmelser för kommittéer föranleder ett samtidigt åtnjutande

av riksdagsarvode sänkning av ersättningen för kommittéuppdraget. Även

i fråga örn andra offentliga uppdrag torde kunna — och för framtiden böra —

vid ersättnings bestämmande tagas hänsyn till huruvida vederbörande äger

samtidigt uppbära arvode från riksdagen eller ej.

På anförda skäl hava bestämmelser örn avdrag för nu angivna fall synts

icke lämpligen böra inflyta i stadgan.

6 §.

I denna paragraf hava upptagits bestämmelser angående reseersättning för

färd till och från riksdagen samt under riksdagen till hemorten och åter.

För närvarande utgår traktamentsersättning icke i något fall. Resekostnadsersättning

åtnjutes efter olika grunder, i det att ersättning för resorna

till och från riksdagen vid dess början och slut beräknas efter kostnaden för

järnvägsbiljett i första klass med snälltåg och sowagnsplats, oavsett vilken

klass som begagnats, varjämte viss gottgörelse åtnjutes för transport av resgods,

under det att ersättning för resorna under riksdagen utgår allenast med

det belopp, vartill kostnaden uppgått.

Enligt förslaget utgår vid resa till och från riksdag såväl resekostnadssom

traktamentsersättning. Dock har det synts lämpligt att traktamentsersättning

icke utgår för dag, för vilken arvode enligt 1 § första stycket beräknas

utgå. Beträffande resor under riksdagen skall enligt förslaget, liksom

hittills, endast ersättning för resekostnaden utgå. Såsom riksdagen ock

förutsatt, bör reseersättning — bortsett från den åtskillnad som följer därav

att traktamentsersättning i vissa fall utgår, i andra icke — beräknas efter

enhetliga grunder för de båda slagen av resor. För genomförande av en sådan

enhetlighet har synts enklast och ur alla synpunkter riktigast att tillämpa

bestämmelserna i gällande allmänna resereglemente. Riksdagsman torde därvid

böra hänföras till högsta rese- och traktamentsklass (I A).

7 g.

Utbetalning av ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande skall

enligt denna paragraf liksom tillförne ombesörjas av fullmäktige i riksgäldskontoret.

Det har synts lämpligt uppdraga åt dem att, efter samråd med kamrarnas

talmän, meddela närmare bestämmelser örn utbetalningen.

Stadgan skall enligt förslaget träda i kraft den dag, då det vilande förslaget

till ändrad lydelse av §§ 12, 23, 38 och 50 riksdagsordningen, efter att hava

av riksdagen antagits, varder av Konungen gillat. Härtill har fogats en bestämmelse

för reglering av arvodet vid den första tillämpningen av de nya

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

11

grunderna. Med hänsyn till att de nu gällande maximibeloppen för dagtraktamente

äro beräknade för en riksdagstid av ungefär 140 dagar synes arvode

för den efter ikraftträdandet återstående tiden av då pågående riksdag böra

utgå med så stor del av arvodet för hel riksdag enligt de nya bestämmelserna

som, därest riksdagstiden räknas till 140 dagar från riksdagens början, belöper

på det antal dagar vilka efter ikraftträdandet återstå av nämnda tid.

Enligt det vilande grundlagsförslaget skall ersättning till ledamot av utrikesnämnden

för inställelse till sammanträde, då riksdagen ej är samlad, utgå

enligt de för urtima riksdag bestämda grunderna. Arvodet skall alltså utgå

med den del av det för urtima riksdag för månad beräknade arvodesbeloppet,

som belöper på den tid, då nämnden är samlad. Att därjämte skall utgå reseersättning,

som innefattar både resekostnads- och traktamentsersättning, synes

utan särskild föreskrift vara uppenbart. I anledning härav hava närmare

bestämmelser örn ersättning till ledamöterna i utrikesnämnden icke ansetts

erforderliga.

Slutligen tillåter jag mig i detta sammanhang erinra örn den i statsverkspropositionen

vid 1932 års riksdag i samband med ändring av riksdagsarvodena

förordade minskningen av ersättning till statsrevisorerna och ledamöter

av kyrkomötet. Beslut örn ändring i reglerna örn ersättning till statsrevisorerna,

vilka äro upptagna i gällande instruktion för revisorerna den 22

maj 1925 (nr 144), torde ankomma å riksdagen ensam. Frågan örn ändring

av de i kungörelsen den 28 maj 1926 (nr 151) angivna grunderna för

ersättning till kyrkomötesledamöterna torde chefen för ecklesiastikdepartementet

komma att senare anmäla.»

Föredraganden uppläser härefter det upprättade förslaget till stadga samt

hemställer, att detsamma måtte föreläggas riksdagen till antagande under

förutsättning att ändring i riksdagsordningen i överensstämmelse med det av

riksdagen såsom vilande antagna förslaget till ändrad lydelse av §§ 12, 23,

38 och 50 riksdagsordningen varder i grundlagsenlig ordning beslutad.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Tidelius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1933:92 Skrivelse till Konungen angående verkställd omröstning över högsta domstolens och regeringsrättens ledamöter. s. 13 i texten
  2. BU 1933:9 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående arvode till ledamöter av allmänt kyrkomöte. s. 2 i texten
  3. Rskr. 1933:46 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition till riksdagen med förslag till stadga om ersättnings utgående för riksdagsmannauppdragets full s. 13 i texten
  4. KU 1933:3 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3 s. 1 i texten