Sök i Ratio Lex

Angående uppförande och inredning av byggnad för kvinnokliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala

1934-02-23 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:156, Angående uppförande och inredning av byggnad för kvinnokliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 156.

1

Nr 156.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående uppförande och

inredning av byggnad för kvinnokliniken vid akademiska

sjukhuset i Uppsala; given Stockholms slott den 23 februari

1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Ungberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Keg euten i statsrådet å Stockholms

slott den 23 februari 1934.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Engberg anför härefter:

I statsverkspropositionen till 1934 års riksdag, under »Utgifter för kapitalökning»

bil. 6, punkt 5, föreslog Kungl. Majit riksdagen att, i avbidan

på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, till uppförande

och inredning av byggnad för obstetrisk-gynekologiska kliniken vid

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 156. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 156.

akademiska sjukhuset i Uppsala för budgetåret 1934/1935 beräkna ett reservationsanslag

av 316,425 kronor. Vid min anmälan av detta ärende för

Kungl. Majit förordade jag, att nämnda belopp skulle beräknas bland utgifter

för kapitalökning under rubriken »Fonden för förlag till statsverket».

Sedan förevarande ärende inom ecklesiastikdepartementet färdigberetts,

tillåter jag mig ånyo anmäla detsamma för Kungl. Majit.

Medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala hemställde i skrivelse

den 23 oktober 1933 till större akademiska konsistoriet, att konsistoriet måtte

söka utverka proposition till 1934 års riksdag örn ett anslag å 316,375 kronor

till nybyggnad för kvinnokliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala.

Fakulteten anförde som stöd härför i huvudsak följande:

Då den stora ombyggnaden av akademiska sjukhuset- åren 1919—1926 utfördes,

hade i byggnadsplanerna icke upptagits sjukhusets samtliga avdelningar.

Några av dessa, nämligen avdelningen för bröstsjuka, barnbördsavdelningen,

gynekologiska avdelningen, ögonavdelningen och isoleringsavdelningen

lämnades helt utanför ny- och ombyggnadsprogrammet.

Samtliga dessa avdelningar hade år 1904 inflyttat i då delvis med hjälp

av landstinget uppförda byggnader. Efter dåtida krav voro dessa avdelningar

försedda med tillfredsställande utrymmen för såväl sjukvård som

undervisning och forskning.

Under årens lopp och framför allt under efterkrigsåren hade, ej minst

till följd av kommunikationsväsendets snabba utveckling, en ökad tillströmning

av sjuka ställt väsentligt större krav på utrymmen jämväl på ovan

nämnda specialavdelningar.

Den obstetrisk-gynekologiska kliniken hade sedan flera år haft att kämpa

mot synnerligen stora svårigheter på grund av den stora överbeläggningen.

Siffrorna för den starkaste beläggningen under 1924 och 1925 uppgingo till

dubbelt (på gynekologiska avdelningen) och nära tredubbelt (på barnbördsavdelningen)

av det ordinarie platsantalet. En dylik överbeläggning möjliggjordes

därigenom, att sjuksängar placerades i korridorer, i professorns

arbetsrum, i sköterskornas rum o. s. v. och tidvis måste bårar, bänkar m. m.

apteras till liggplatser.

En lättnad i detta nödläge vanns år 1926 då den gynekologiska avdelningen

fick åt sig upplåten en provisorisk lokal i en entresolvåning i den

kirurgiska kliniken. Genom denna anordning erhöll den gynekologiska avdelningen

46 platser och barnbördsavdelningen 53 platser. Ur sjukvårdsteknisk

synpunkt kvarstode likväl alltfort allvarliga brister.

Vad först barnbördsavdelningen beträffade, vore tillgången till 53 platser

möjliggjord, såsom nyss antytts, endast genom en oerhört stark överbeläggning.

På en barnbördsavdelning medförde en dylik överbeläggning synnerligen

allvarliga smittorisker. I alldeles särskilt hög grad förefunnes denna

risk å sjukhusets barnbördsavdelning, enär denna endast hade ett enda isoleringsrum

till sitt förfogande och möjlighet saknades att effektivt avskilja

från början infekterade fall eller fall, som under sjukhusvistelsen visade

symptom på puerperala infektioner. Överbeläggningen medförde vidare, att

den kontakt, som borde finnas mellan moder och barn, och som vore av

största psykologiska betydelse, ej kunde ernås, enär barnen på grund av

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 156.

platsbristen måste trängas ihop i ett särskilt ruin och barnsängar omöjligt

kunde placeras ens tillfälligtvis på de stora vårdsalarna.

Förlossningsavdelningen utgjordes av endast ett större förlossningsrum

med tillhörande tvättrum. I nyssnämnda förlossningsrum måste samtliga

patienter med pågående förlossningsarbete sammanföras och kunde endast

nödtorftigt isoleras från varandra genom uppställda skärmar. Ett komplicerat

fall måste därför svårt störa de omgivande patienterna. Den nödvändiga

isolering, som somliga fall fordrade under pågående förlossning,

vore omöjlig att genomföra. Detta vore desto betänkligare, som en av de

viktigaste behandlingsmetoderna vid skötseln av den svåra sjukdom, som

ledde till havandeskapskramper, just bestode i fullständig isolering från störande

ljud och ljusirritament. Under nuvarande förhållanden kunde plats

åt dylika fall endast beredas i ovannämnda tvättrum, vilket vore i ständigt

bruk, enär all personal, som vore sysselsatt med förlossningar å det stora

förlossningsrummet, här utförde handsterilisering o. s. v.

Operationssal för förlossningsfall saknades. Alla förlösande operativa ingrepp

måste utföras på förlossningsrummet, och övriga där liggande patienters

sängar avskärmades. Kunde patienterna sålunda ej med synen följa

den pågående operationen, så kunde man ej förhindra, att de nödgades höra

varje detalj, något som måste anses vara i högsta grad inhumant, då det

gällde patienter, som kanske legat i långvarigt förlossningsarbete och voro

i hög grad utpinade.

Till följd av det ålderdomliga uppvärmningssystemet med varmluft kunde

värmen under vinternätterna ej hållas tillräckligt hög på förlossningsrummet.

De patienter, som behövde underkastas långvariga ingrepp, bleve

ofrånkomligt utsatta för stark avkylning. I än högre grad gjorde sig detta

gällande, då större kirurgiska ingrepp behövde utföras. Resurser till dylika

funnes nämligen icke inom paviljongen, utan patienterna måste under bar

himmel transporteras till den gynekologiska operationssalen, belägen i en

annan byggnad.

För personalen bleve sjukvårdsarbetet i den fullständigt omoderna byggnaden

onödigt betungande. Steriliseringsrummen vore små och otillräckliga

liksom även kok- och slaskrum. Utrymmen för kläder och linne vore synnerligen

primitiva. För underläkarna funnes ej bostäder inom paviljongen,

varför den jourhavande, som ofta kallades flera gånger örn natten, måste

utomhus begiva sig till sjukavdelningen från en annan byggnad. Hiss saknades,

och personalen måste av denna anledning från nedre barnbördsavdelningen

bära patienter på bårar i trapporna till och från förlossningsrummet.

Utrymmen, avsedda för klinisk undervisning, saknades fullständigt. Vid

föreläsningarna inställdes för de studerande fallstolar tillfälligt i professorns

skrivrum. Inga möjligheter funnes under sådana förhållanden för kliniska

demonstrationer i samband med föreläsningarna, och ej heller funnes några

tekniska hjälpmedel för undervisningen i form av projektionsapparater och

dylikt. De tjänstgörandes laboratorium vore inrymt i ett litet slaskrum, där

de nödvändigaste utensilierna för de enklaste laborationerna funnes tillgängliga.

I samma rum bedreves även de obstetriska operationsövningarna på

fantom. Lokaler för vetenskaplig forskning saknades helt. I ett badrum

vöre nu tillfälligtvis för ändamålet inställda några bord och hyllor.

Den gynekologiska avdelningen vore, som ovan nämnts, provisoriskt inredd

i en entresolvåning i den nya kirurgiska byggnaden. Nyssnämnda

våning vore från början icke avsedd att inredas till sjukavdelning för ki
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 156.

rurgiska fall och än mindre till undervisningsklinik och följden vore, att

stora brister gjorde sig märkbara, sedan en klinisk avdelning blivit förlagd

i dessa utrymmen. Ventileringssystemet vore synnerligen otillfredsställande.

De nyopererade fallen utsattes därigenom ständigt för drag, och ofrånkomligt

ökades riskerna för postoperativa komplikationer.

Ur undervisningssynpunkt vore avdelningen i högsta grad otillfredsställande.

Föreläsningssal saknades, och de kliniska demonstrationerna måste

försiggå i ett kok- och undersökningsrum, som vore så litet, att de tjänstgörande

endast med svårighet kunde trängas ihop i detsamma. Allt journalskriveri

och expeditionsarbete försigginge i en skrubb.

Den alltmera växande polikliniken vore inrymd inom avdelningen. Undersökningsrummet

vore synnerligen trångt. Patienterna Hnge vänta i ett till

väntrum apterat badrum eller i sjukavdelningens korridor. Den isolering

mellan klinik och poliklinik, som vore i hög grad önskvärd, vore sålunda

omöjlig att upprätthålla.

De gynekologiska operationerna utfördes i en operationssal, som vore

fullt tillfredsställande, men som vore avsedd för öronavdelningen och endast

provisoriskt upplåten till den gynekologiska avdelningen, som sålunda saknade

egen operationssal. Det egendomliga förhållandet rådde alltså, att de

kirurgiska disciplinerna obstetrik och gynekologi icke förfogade över någon

egen operationsavdelning.

Medicinska fakulteten hade sedan länge varit klart medveten örn de stora

brister, som vidlådde den obstetrisk-gynekologiska kliniken, och redan i en

skrivelse till universitetets rektor i samband med utarbetandet av universitetets

10-års plan för nybyggnader år 1929 hade de väsentliga punkterna

framhållits och en önskan örn modernisering gjort sig gällande. Emellertid

hade då nyligen stora nydaningsarbeten utförts på sjukhuset, medan flera

av fakultetens teoretiska institutioner befunno sig i ett sådant skick, att

^byggnader vore oundgängliga. För fakulteten syntes därför att tanken

på ombyggnad av den obstetrisk-gynekologiska kliniken tillsvidare måste

ställas på framtiden.

De senaste årens erfarenheter hade emellertid visat, att ett uppskjutande

av den obstetrisk-gynekologiska klinikens modernisering ej vore möjlig. Av

och till hade svåra fall av barnsängsfeber inställt sig på barnbördsavdelningen,

och då år 1932 dylika fall uppträdde i ökat antal ledde detta till,

att en i barnsängsfeber avliden kvinnas make gjorde anmälan till medicinalstyrelsen

med anhållan om en opartisk undersökning på barnbördsavdelningen

för utrönande av dödsorsaken i och för undvikande av nya dylika

fall. På begäran av direktionen för sjukhuset utfördes av medicinalstyrelsen

i juni 1932 en dylik inspektion. Av inspektionsberättelsen framginge, att

intet framkommit, som kunde betecknas som fel eller försummelse från

läkare eller personal i de sjukas vårdande, men att lokalerna inom barnbördsavdelningen

i många avseenden vore otillfredsställande. De påtalade

bristerna borde snarast avhjälpas. Medicinalstyrelsen lämnade vissa direktiv,

vilka blivit åtföljda med undantag av det viktigaste, nämligen en inskränkning

av överbeläggningen å barnbördsavdelningen. Avdelningen disponerade

för vård å allmän sal 4 medelstora och 1 större sjuksal. I varje medelstor

sal vårdades för närvarande 8 patienter och i den större 10 patienter.

Denna överbeläggning medförde, framhöll medicinalstyrelsen, att sängarna

stöde alldeles för tätt, så att knappast ett sängbord kunde placeras mellan

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 156.

dem. Golvytaa för varje patient uppginge till knappt 4 kvm. En förbättring

i detta förhållande kunde blott uppnås, örn beläggningen på de medelstora

salarna minskades till 6 och på den större salen till 8 patienter. Härigenom

minskades emellertid sjukavdelningens kapacitet för vård av patienter

å allmän sal med bortåt 25 procent. Av denna anledning hade medicinalstyrelsens

direktiv hittills ej kunnat ioljas. Skulle så ske, vilket förr eller

senare bleve nödvändigt, örn ej en annan lösning kunde finnas, medförde

detta synnerligen allvarliga konsekvenser. Inskränkningen skulle leda till

ett betänkligt eftersättande av oeftergivliga krav på sjukvårdsmöjligheter

för den befolkning, som för sitt behov vore hänvisad till sjukhuset. Ett

minskat klientel på den obstetrisk-gynekologiska kliniken skulle vidare hava

till följd, att undervisningsmaterialet, som redan under nuvarande förhållanden

vore relativt knappt, skulle bliva otillräckligt. Ofrånkomligt måste

därför spörsmålet inställa sig, om det överhuvudtaget sedan bleve möjligt,

att alltfort utbilda medicine kandidater i obstetrik och gynekologi vid universitetet.

För forskningen skulle den avsevärda nedgången av patientantalet

betyda en sådan reduktion av material för vetenskaplig bearbetning, att

professors- respektive överläkarämbetet sannolikt bleve mindre eftersträvansvärt.

Under förhandenvarande förhållanden såge fakulteten ingen annan möjlighet

än att söka utverka, att medel beviljades i och för utvidgning och

modernisering av den obstetrisk-gynekologiska kliniken. Fakulteten frånginge

emellertid därmed ej den uppfattning, som fakulteten år 1929 vid

uppgörande av universitetets 10-årsplan hävdade, nämligen att vissa av

fakultetens teoretiska institutioner vore i trängande behov av nybyggnadsarbeten.

Men för fakulteten stöde det å andra sidan klart, att vid sjukvårdsinrättningar

vissa situationer betingade av ökade krav på isoleringsåtgärder

o. s. v. kunde inträffa, vilka fordrade sådana hastigt vidtagna åtgärder,

att dylika ingalunda alltid kunde förutses i ett på lång sikt uppgjort

byggnad sprogram. I en situation av ovan antydd art eller kanske

riktigare sagt, i ett verkligt nödläge, som krävde extraordinära åtgärder,

befunne sig för närvarande enligt fakultetens mening den obstetrisk-gynekologiska

kliniken. Fakulteten hade därför tagit under omprövning, genom

vilka åtgärder nyssnämnda klinik utan alltför stora ekonomiska uppoffringar

skulle kunna sättas i ett sådant skick, att de svåraste bristerna bleve avhjälpta.

På grund av att ögonkliniken vore inrymd i samma paviljong (1) som

den obstetriska avdelningen, öppnade sig en möjlighet att genom en nybyggnad

respektive örn- eller tillbyggnad även ögonkliniken skulle kunna

erhålla förbättrade lokaler.

Platsantalet på ögonklinikens sjuksalar, som från början var 12, ökades

mycket snart genom tätare beläggning av salarna till 16, men för ett tiotal

år sedan visade sig detta platsantal vara otillräckligt, så att kliniken så gott

som ständigt var belagd med sängar även i korridoren. För att bereda tillfällig

lättnad i denna överbeläggning uppläts år 1926 två rum och 1928

ytterligare ett rum i sjukhusets isoleringspaviljong, så att ögonkliniken erhöll

ett, tillskott av 11 sängplatser. Denna provisoriska anordning hade sedan

dess varit rådande. Ögonavdelningen hade sålunda för närvarande tillgång

till sammanlagt 27 sals- och 2 halvenskilda platser. Detta platsantal hade

under de sistförfluten åren visat sig någorlunda väl motsvara behovet.

Om också antalet platser sålunda för närvarande kunde sägas vara unge
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

. Kungl. Maj:ts proposition Nr 156.

får tillräckligt, vore den nuvarande provisoriska anordningen dock ur flera

andra synpunkter mjrcket otillfredsställande.

Den egentliga klinikens båda sjuksalar, avsedda och tillräckliga för vardera

6, gåve otillräckligt utrymme för 8 patienter. Isoleringsmöjlighet saknades

helt och hållet på denna sjukavdelning. De tre rummen i isoleringspaviljongen

vore avsedda för respektive 5, 3 och 3 patienter. Ej heller här

vore möjligheten att isolera en patient tillgodosedd på ett ändamålsenligt

sätt. För en patient med en smittsam ögonsjukdom, exempelvis trakom eller

ögongonorré, måste ofta för lång tid ett helt av de mindre rummen disponeras,

varvid sålunda två sängplatser ej kunde utnyttjas.

En avsevärd olägenhet utgjorde patienternas förläggande i två skilda

byggnader utan övertäckt förbindelsegång. Då isoleringspaviljongén saknade

såväl operationsavdelning som varje utrustning för ögonundersökningar, vore

det dels endast undantagsvis möjligt att där inlägga operationsfall, dels

måste patienterna från denna paviljong för varje mera ingående undersökning

förflyttas till den egentliga kliniken. Denna, som vore belägen i tredje

våningen, saknade dessutom hiss.

En omfattande och viktig del av den sjukvårdande verksamheten på kliniken

utgjorde den operativa behandlingen av grå starr och glaukom. Enligt

nutida erfarenhet vore det med hänsyn till infektionsrisken av stor vikt att

kunna vårda dessa »rena» operationsfall i särskilda smärre sjukrum på 2—3

sängar och att hålla dessa rum fria ej blott från patienter med infektiösa

ögonsjukdomar, utan även från patienter med infektioner inom andra organ,

framför allt de övre luftvägarna. Därjämte hade de i regel ålderstigna starroch

glaukompatienterna behov av större lugn och ro än vad de stora sjuksalarna

kunde erbjuda. Den nuvarande ögonavdelningens lokaler vore i

dessa avseenden ej tillfredsställande. De små rummen i isoleringspaviljongen

vöre ej användbara för vård av dylika patienter, emedan paviljongen saknade

operationssal, och på den egentliga kliniken funnes endast de stora

sjuksalarna att tillgå.

Beträffande klinikens undersöknings- och mottagningsavdelning gjorde sig

behovet av utvidgning och modernisering ännu mera gällande.

Under ögonklinikens första år, då antalet besökande på polikliniken uppgick

till endast ett eller ett par tusen per år, vore utrymmena i mottagnings-

och undersökningsrum utan tvivel fullt tillräckliga ej blott för poliklinikens,

utan även för undervisningens och de rent vetenskapliga arbetenas

behov. Patientantalet hade emellertid visat en stadig ökning. Ar 1910 uppgick

de nyinskrivna poliklinikpatienternas antal till cirka 1,900, år 1920

till cirka 3,700 och under åren 1930—1932 hade det utgjort respektive

5,476, 5,263 och 5,789. För en så stark tillströmning av hjälpsökande vore

ej de ursprungliga utrymmena längre tillräckliga.

Under de gångna 3 årtiondena, sedan kliniken togs i bruk, hade dessutom

undersökningsmetoderna inom of talmi atriken utvecklats i betydande grad.

Ett flertal värdefulla nya metoder hade under denna tidrymd tillkommit.

För det rationella bedrivandet av ögonsjukvård krävdes numera en avsevärt

rikhaltigare, men därmed också mera skrymmande instrument- och apparatutrustning

än för 20—30 år sedan. Den ökade tillströmningen av studerande

under de senare åren hade fört med sig ytterligare behov av utrymme

i undersökningslokalerna.

För att åstadkomma bättre arbetsförhållanden i dessa lokaler hade också

under senare tid vidtagits provisoriska åtgärder. Är 1929 inreddes det dit
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 156.

tills av överläkaren disponerade rummet till mörkt undersökningsrum, och

det gamla, knappt mer än hälften så stora mörkrummet blev arbetsrum för

överläkaren. Följande år inreddes på byggnadens vind ett laboratorium för

oftalmologisk-optiska och fotografiska undersökningar. Sommaren 1933 hade

även överläkarens arbetsrum utrymts för att bereda polikliniken ett nytt

undersöknings- och operationsrum.

Trots dessa åtgärder voro poliklinikens lokaler alltjämt i hög grad otillfredsställande.

Särskilt ogynnsamt vöre poliklinikens läge 2 trappor upp

utan hissanordning, enär patienterna till mycket stor del utgjordes av mer

eller mindre orkeslösa åldringar. Till polikliniken hänvisades för konsultation

talrika patienter från sjukhusets andra avdelningar, främst den medicinska,

och dessa patienter måste mycket ofta bäras till och från ögonavdelningen.

De till sjukvårdens fromma vidtagna anordningarna hade på ett mycket

kännbart sätt måst inkräkta på de för vetenskapliga undersökningar avsedda

och behövliga utrymmena. Den oftalmiatriska kliniken kunde därför med

nuvarande lokalförhållanden endast med svårighet fylla sin uppgift att ej

blott tillgodose ögonsjukvårdens och den oftalmiatriska undervisningens behov.

utan även bereda de anställda läkarna möjlighet att bedriva forskningsarbete.

Fakulteten hade tagit del av de utredningar, som genom direktionens för

sjukhuset försorg utförts i och för ernående av förbättrade sjukvårdsmöjligheter

å den obstetrisk-gynekologiska kliniken samt i intimt samband härmed

å ögonkliniken. Under nuvarande tryckta ekonomiska tider borde endast

ett provisorium komma till stånd för att avhjälpa de mest trängande

bristerna å den obstetrisk-gynekologiska kliniken, men ett dylikt provisorium

borde utgöra ett led i den definitiva lösningen av de båda klinikernas byggnadsfråga,

så att de på provisoriet nedlagda kostnaderna icke bleve helt

eller till stor del tillspillogivna.

De alternativ sjukhusarkitekten G. Birch-Lindgren, som utrett klinikernas

byggnadsfråga, funnit lämpliga att närmare undersöka och utreda hade,

anförde fakulteten, varit följande:

1) Ombyggnad av paviljong 1 till en moderniserad obstetrisk-gynekologisk

klinik och ögonklinik, vilken ombyggnad kunde ske etappvis (kostnad

1,233,000 kronor).

2) Ombyggnad av paviljong 1 till obstetrisk-gynekologisk klinik samt förläggande

av ögonkliniken i bröstpaviljongen efter nödiga ombyggnads- och

reparationsarbeten å densamma (kostnad 1,205,000 kronor).

3) Fullständig nybyggnad för den obstetrisk-gynekologiska kliniken, möjlig

att genomföra i etapper, samt förläggning av ögonkliniken inom den i viss

omfattning moderniserade paviljong 1 (kostnad 1,273, <50 kronor).

Alternativ 1 syntes vid första påseende kunna giva en acceptabel lösning

av obstetrisk-gynekologiska klinikens och ögonklinikens byggnadsfrågor.

Arkitektens utredning hade emellertid visat, att efter en ombyggnad av

paviljong 1 goda lokaler skulle kunna beredas åt ögonkliniken, medan lokalerna

för den obstetrisk-gynekologiska kliniken skulle bliva mycket knappa

och icke belt fylla de fordringar, man hade rätt ställa på en modern kvinno
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 156.

klinik. De dryga kostnader, en ombyggnad innebure, kunde därför ej anses

stå i proportion till det vunna resultatet.

Alternativ 2. Ombyggnaden av paviljong 1 till obstetrisk-gynekologisk

klinik ställde sig av samma skäl som beträffande alternativ 1 oproportionerligt

dyrt i förhållande till det vunna resultatet.

Alternativ 3. Ur flera synpunkter vore det givetvis i hög grad önskvärt,

att en fullständig nybyggnad för den obstetrisk-gynekologiska kliniken kunde

komma till stånd, enär ombyggnader av gamla, delvis opraktiskt förlagda

lokaler alltid måste stöta på avsevärda svårigheter, varvid allehanda önskemål

i avseende på moderna sjukhustekniska detaljer endast svårligen och

med stora kostnader läte sig realiseras.

Enligt såväl alternativ 1 som 3 bleve bröstpaviljongen disponibel för andra

ändamål än direkta sjukvårdsbehov. Ifrågavarande byggnad lämpade sig

väl för inredande av bostadsrum at sjukhuspersonal. För närvarande inrymdes

en stor del av personalen utanför sjukhuset, men örn en nybyggnad

komme till stånd i enlighet med alternativ 3, skulle rum kunna beredas

dels inom bröstpaviljongen, dels inom den del av paviljong 1, vilken ej

toges i anspråk av ögonkliniken, dels slutligen inom en del av den nuvarande

gynekologavdelningen. Härigenom skulle en årlig besparing av minst

25,000 kronor vinnas^på sjukhusets stat, varav komme 15,000 kronor på

bröstpaviljongen och 5,000 kronor vardera på paviljong 1 och gynekologavdelningen.

En närmare granskning av de olika alternativen gåve vid handen, att

alternativ 1 erbjöde så knappa utrymmen för kvinnokliniken, att de dryga

ombyggnadskostnaderna, som ovan framhållits, icke kunde anses stå i proportion

till de vunna resultaten. Härtill komme även att all tanke på

senare utvidgningar vöre utesluten på grund av tomtförhållandena.

Alternativ 2 skulle innebära, att såväl den obstetrisk-gynekologiska kliniken

som ögonkliniken komme att inrymmas i gamla byggnader med alla

de olägenheter, detta ofrånkomligt förde med sig. Ej heller skulle den ovannämnda

summan av 25,000 kronor, reducerad med 5,000 kronor på grund

av att även vid alternativ 2 den gynekologiska kliniken bleve disponibel,

alltså sammanlagt 20,000 kronor, komma sjukhusets årliga stat till godo,

örn alternativ 2 utfördes, enär bröstpaviljongen och paviljong 1 disponerades

för sjukvårdsändamål.

Beträffande såväl alternativ 1 som 2 måste framhållas, att så gott som

oöverstigliga svårigheter skulle uppresa sig under ombyggnadsperioden, på

grund av att inga lokaler funnes, vilka kvinnokliniken skulle kunna disponera

under denna tid.

Under sådana förhållanden kunde icke någon tvekan råda örn, att alternativ

3 trots något större byggnadskostnader innebure så betydande fördelar,

att alternativ 1 och 2 borde lämnas ur räkningen.

En nybyggnad av den obstetrisk-gynekologiska kliniken enligt alternativ 3

kunde ske i två etapper. Efter ett eventuellt uppförande av första etappen

kunde i den så erhållna nybyggnaden den gynekologiska avdelningen, operationsavdelningen,

polikliniken och undervisningslokalerna inrymmas. Den

gamla gynekologiska avdelningen skulle under detta provisorium tagas i

anspråk för de septiska obstetriska fallen, medan de rena obstetriska fallen

tills vidare finge Qvarstanna i paviljong 1. Genom avlastningen av de septiska

fallen skulle vårdplatserna å den rena obstetriska avdelningen öka i

sådan grad, att nuvarande svåra överbeläggning skulle avsevärt minskas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 156.

Aven skulle bristerna i andra avseenden i avsevärd grad undanröjas. När

den andra etappen av nybyggnaden komme till stånd, kunde de obstetriska

fallen överflyttas till denna, som sålunda i sig komme att innesluta en fullständigt

modern kvinnoklinik. I samband härmed kunde ögonkliniken inredas

i paviljong 1.

Anledningen till att den gynekologiska avdelningen först skulle flytta över

i en erhållen nybyggnad vore att finna däri, att lokalernas disposition och utrym

mesförhållandena ej tilläte, att barnbördsavdelningen förlädes i densamma.

Skulle så ske, bleve kostnaderna för den första etappen så höga (bortåt det

dubbla av nu beräknade), att ett byggande i etapper knappast längre skulle

kunna anses vara motiverat.

Givet vore, att byggande i etapper ökade den totala byggnadslcostnaden

framför allt på grund av att ett flertal inredningsarbeten måste utföras, då

den fullständiga utbyggnaden skedde. En kalkyl häröver visade följande:

Kostnaderna för alternativ 3 uppginge till omkring 1,200,000 kronor, örn

den obstetrisk-gynekologiska kliniken byggdes i en etapp och ögonkliniken

samtidigt inreddes i paviljong 1. Skedde utbyggnaden i två etapper, komme

första etappen att belöpa sig till 452,750 kronor och andra etappen till

821,000 kronor, alltså hela utbyggnaden till 1,273,750 kronor. Hade den

ekonomiska situationen varit sådan, att alternativ 3 i sin helhet kunnat

utföras i en etapp, hade alltså en besparing av omkring 70,000 kronor kunnat

göras.

En verkställd undersökning hade visat, att förutom de här relaterade

byggnadskostnaderna tillkomna e vid en örn- eller nybyggnad av den obstetrisk-gynekologiska

kliniken ytterligare ett belopp av 200,000 kronor i och

för inköp av nödiga inventarier. Cirka 3/i av denna summa behövde disponeras

redan till första etappen av nybyggnaden. Därtill komme en komplettering

av ögonklinikens inventarier för en kostnad, som approximativt

kunde beräknas till 30,000 kronor.

Oberoende av vilket alternativ man valde, tillkomme dessutom en summa

av 30,000 kronor för utökning av värmecentralen, vilken kostnad vid alternativ

3 borde läggas på första etappen.

Som sammanfattning framhåller fakulteten, att en modernisering av den

obstetrisk-gynekologiska kliniken vore ofrånkomlig samt att fakulteten i

likhet med sjukhusdirektionen ansåge, att man vid lösningen av klinikens

byggnadsfråga borde följa den plan, som betecknats med alternativ 3. Detta

alternativ innebure, att den obstetrisk-gynekologiska kliniken förlädes i en

nybyggnad, medan ögonkliniken, som ävenledes vore i trängande behov av

utvidgning, erhölle utökade och förbättrade lokaler i den paviljong, där den

nu vore förlagd. Önskvärt vore, att denna byggnadsplan kunde genomföras

i en etapp, men med hänsyn till det nuvarande ekonomiska läget och även

med hänsyn till andra viktiga byggnadsfrågor för fakultetens teoretiska

institutioner — en nybyggnad för de medicinsk-kemiska och farmakologiska

institutionerna vore synnerligen trängande — ville fakulteten stanna vid

tanken, att utbyggnaden skedde i två etapper. Sedan den första etappen

fullbordats, skulle den obstetrisk-gynekologiska kliniken erhålla den provisoriska

utvidgning, som vore ett ofrånkomligt villkor för att sjukvården

skulle kunna bedrivas på ett tillfredsställande sätt, och ifrågavarande etapp

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 156.

läte sig sedan utan större tekniska svårigheter infogas i den definitiva byggnaden.

Enligt ovan angivna beräkningar droge ifrågavarande etapp en

byggnadskostnad av 452,750 kronor, inventariekostnaderna belöpte sig till

150,000 kronor och kostnaderna för utökning av värmecentralen till 30,000

kronor. Den summa, universitetet skulle äska av statsmedel för byggnadsplanens

realiserande, skulle under sådana förhållanden bliva 316,375 kronor.

Då vid tidigare nybyggnader av detta slag kostnaderna delats lika mellan

universitet och landsting, förutsatte nämligen fakulteten, att en sådan fördelning

även nu komme till stånd och att sålunda Uppsala län vid kommande

urtima landsting beviljade en summa utgörande hälften av byggnadskostnaderna.

Universitetets drätselnämnd hade intet att erinra mot fakultetens hemställan.

I skrivelse den 18 november 1933 till kanslersämbetet för rikets universitet

anmälde det större aJcademislca konsistoriet, att Uppsala läns landsting

vid urtima möte den 15 november 1933 beslutat att till nybyggnad för

kvinnokliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala i huvudsaklig överensstämmelse

med ovannämnda alternativ 3 bevilja ett anslag av högst 316,375

kronor att utgå till universitetet såsom räntefritt lån. Detta lån skulle lämnas

på samma villkor som tidigare, då landstinget bidragit till ny- eller

ombyggnadsarbeten vid sjukhuset och under förutsättning att tio nya platser

för vårdbehövande från länet tillkomme. Konsistoriet hemställer, under

hänvisning bland annat till ett av konsistoriets petitakommitterade gjort

uttalande, örn utverkande av proposition till 1934 års riksdag örn beviljande

av ett statsanslag av 316,375 kronor för uppförande av ifrågavarande

byggnad enligt ovannämnda alternativ 3.

Petitakommitterade, till vars uttalande konsistoriet sålunda hänvisar, hava

bland annat anfört, att orsaken till landstingets beslut att trots tryckta ekonomiska

tider bevilja anslag till en ny sjukhusbyggnad varit det nödläge,

i vilket den obstetrisk-gynekologiska kliniken kommit. Kommitterade vitsordade

det trängande behovet av förbättrade förhållanden för denna klinik

och förordade framläggande av petitum till 1934 års riksdag i enlighet med

fakultetens hemställan.

Kanslern för rikets universitet har med överlämnande av ovannämnda

framställningar i utlåtande den 8 december 1933 hemställt om proposition

till 1934 års riksdag i enlighet med konsistoriets framställning. Beträffande

finansieringen av den föreslagna nybyggnaden genom räntefritt lån från

landstinget hänvisade kanslern till ett samma dag avgivet utlåtande rörande

de närmare villkoren för uppförande av ett centralsanatorium i anslutning

till det akademiska sjukhuset. I sistnämnda utlåtande anföres i detta hänseende

bland annat följande:

Efter sammanslagningen år 1857 av dåvarande länslasarett och akademiska

sjukhus hade Uppsala läns landsting bidragit till uppförande av nya sjukhusbyggnader

genom räntefria lån till universitetet till sammanlagt belopp

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 156.

av 3,242,646 kronor 36 öre emot rätt till inteckning i sjukhustomten med

samtliga därå uppförda byggnader. Denna rätt till inteckning hade dock

endast begagnats beträffande ett belopp av 242,646 kronor 36 öre. Taxeringsvärdet

av själva sjukhustomten uppginge för närvarande till 181,000

kronor och motsvarande värde av sjukhusbyggnaderna till 8,000,000 kronor.

Under förutsättning att statsverket bidroge till uppförande av ett centralsanatorium

i anslutning till akademiska sjukhuset med visst närmare angivet

belopp, hade landstinget för enahanda ändamål beviljat universitetet ett

räntefritt lån å 843,900 kronor. En föreliggande framställning angående

statsanslag till en nybyggnad för kvinnokliniken avsåge ett räntefritt lån å

316,375 kronor. I händelse av statsmakternas bifall till dessa två framställningar

örn statsanslag, kom ine alltså landstingets räntefria lån till universitetet

att uppgå till sammanlagt 4,402,921 kronor 36 öre. Enligt nu gällande

mellan universitetet och landstinget upprättade kontrakt angående akademiska

sjukhuset, vilket kontrakt utlöpte år 1966 och vars bestämmelser rörande

de räntefria lånen vore avsedda att gälla jämväl i fråga örn de nu beviljade

lånen, skulle de räntefria lånen efter viss uppsägningstid till landstinget

återbetalas, därest vid kontraktstidens utgång sjukhuset skulle av universitetet

avyttras eller ny överenskommelse mellan universitetet och landstinget

då icke skulle kunna träffas.

Trots den tveksamhet kanslern sedan länge hyst i fråga om det sätt, varpå

nybyggnader för akademiska sjukhusets räkning hittills finansierats, funne

kanslern dock situationen ännu icke vara sådan, att det med hänsyn särskilt

till det trängande behovet av de två föreslagna nybyggnaderna kunde

anses försvarligt att för en avsevärd tid framåt fördröja eller rent av äventyra

tillkomsten av dessa nybyggnader genom att nu ifrågasätta en ändring

av kontraktets bestämmelser i syfte att vid kontraktstidens utgång bättre än

hittills skett säkerställa universitetets ekonomiska intressen.

På grund härav tillstyrkte kanslern godkännande av de utav Uppsala

läns landsting antagna villkoren för ovannämnda sanatoriums uppförande

i den mån de rörde universitetet, och för den framtida driften därav.

Även om frågan om återbetalning av de räntefria lånen hittills kunnat

betraktas som ett spörsmål av mer teoretisk natur, kunde kanslern dock icke

underlåta att redan nu uttala stora betänkligheter emot en fortsättning i

framtiden på den inslagna vägen. Under årens lopp måste det ena nybyggnadsbehovet

efter det andra vid akademiska sjukhuset tillgodoses. Därest

dessa nybyggnader alltjämt skulle finansieras på sätt som hittills skett och

universitetet alltså för de nya lånen skulle ikläda sig en ansvarighet, vars

innebörd vore svävande och vars slutliga lösning lämnades åt framtiden,

kunde för universitetet i dess helhet synnerligen allvarliga konsekvenser

uppstå. Det bleve nödvändigt att söka finna någon utväg i fråga örn finansieringen

av nybyggnader för akademiska sjukhusets räkning, som mindi e

än hittills äventyrade universitetets förmögenhet. Vilka åtgärder, som i

nämnda hänseende lämpligen borde vidtagas, vore kanslern ej i tillfälle att

nu bestämt angiva.

Byggnad sst grelsen, som den 21 december 1933 yttrat sig rörande nu ifrågavarande

framställning, anför i huvudsak följande:

Det föreliggande förslaget, som avsåge byggnadens uppförande i två etapper,

upptoge en vinkelbyggnad, förlagd mellan den kirurgiska paviljongen,

som bestod av en 5-våningsbyggnad med två vindsvåningar och med en

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majis proposition Nr 156.

höjd av 19 meter till taklisten, och bröstkliniken, en 2-våningsbyggnad. Avstånden

till dessa båda byggnader vore mycket knappa, respektive 13 och

3 meter, och särskilt bröstkliniken skulle vid utbyggnad av etapp 2 komma

att berövas nästan allt solljus.

Den för etapp 1 avsedda delen av den nya vinkelbyggnaden vore avsedd

att nedtill sammanbyggas med den kirurgiska kliniken och med köket. Genom

denna sammanbyggnad syntes köket icke kunna lämpligen utvidgas,

ehuru behov av en dylik utvidgning, enligt vad styrelsen hade sig bekant,

torde föreligga, då köket skulle användas icke blott för det projekterade

centralsanatoriet och den ifrågasatta elevbyggnaden utan även för nu föreslagna

nybyggnad. Förläggningen av denna nybyggnad måste därför göras

beroende av kökets utvidgningsbehov. Förläggningsfrågan syntes styrelsen

alltså''] icke vara nöjaktigt utredd. Med den starka byggnadsverksamhet,

som tydligen komme att utvecklas inom sjukhusets ganska begränsade område,

syntes det dessutom välbetänkt att uppgöra en generalplan över sjukhusets

utveckling. Först därefter syntes den lämpligaste förläggningen av

den nu ifrågasatta byggnaden kunna fullt bedömas.

Beträffande planlösningen för »etapp 1» ville styrelsen framhålla, att stora

utrymmen däri inginge, för vilkas användning icke redogjordes. Vidare

vore att märka, att för en byggnad av denna storlek ytterligare en trappa

torde vara erforderlig, så mycket mer som den översta våningen vore avsedd

till sjukavdelning. Den i förslaget angivna trappan borde dessutom

stå i direkt förbindelse med entrén, så att man icke behövde passera poliklinikens

korridor.

I fråga om den andra utbyggnadsetappen torde böra undersökas, örn icke

därmed sammanhängande, dyrbara ombyggnadsarbeten inom den i etapp 1

uppförda byggnaden skulle kunna avsevärt inskränkas.

Kostnaderna för etapp 1 vore angivna till 452,750 kronor och för full

utbyggnad till 821,000 kronor, alltså tillhopa 1,273,750 kronor. Översta

våningen i etapp 1 vore avsedd att vid utförande av etapp 2 helt ombyggas,

varjämte även i övrigt ändringsarbeten ifrågasatts till ett sammanlagt belopp

av 70,000 kronor. I etapp 2 syntes även ingå ombyggnad av ögonkliniken,

varom dock inga uppgifter lämnats.

Utan tillgång till arbetsbeskrivning och kostnadsberäkning kunde byggnadsstyrelsen

icke närmare bedöma" kostnaderna, men torde kostnaden för

etapp 1,452,750 kronor, kunna anses rimlig.

I sin helhet borde alltså denna byggnadsfråga bliva föremål för ytterligare

och mera ingående utredning. I förslagets nu föreliggande skick kunde

byggnadsstyrelsen för sin del icke tillstyrka detsamma.

Med anledning av vad byggnadsstyrelsen i ärendet anfört anmodades härefter

Manslem att efter vederbörandes hörande avgiva förnyat utlåtande.

I anledning härav anförde medicinslca fakulteten bland annat:

I sin skrivelse den 23 oktober 1933 förordade fakulteten, att kvinnokliniken

skulle inrymmas i en byggnad (i fakultetens skrivelse betecknad som

alternativ 3) i nära anslutning till den kirurgiska klinikbyggnaden. Därvid

funnes två möjligheter att välja på i avseende på nybyggnadens placering

inom det tillgängliga tomtområdet, nämligen: a) En vinkelformad byggnad

med direkt anslutning till den kirurgiska klinikbyggnaden, b) En ''fristående

»rakbyggnad» på den framför den nuvarande bröstkliniken belägna

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 156. 13

gårdsplanen, och förbunden med den kirurgiska klinikbyggnaden förmedelst

en kulvert.

Det stöde emellertid från början klart, att det sistnämnda alternativet (b)

vore att föredraga, därför att en nybyggnad enligt alternativ a) skulle

komma alltför nära bröstkliniken och även på ett mindre lyckligt sätt inkräkta

på den redan förut relativt trånga köksgårdens utrymme.

När fakulteten avlät ovan berörda skrivelse förefunnes endast ritningar

till ett vinkelhus (alternativ a), varför dessa bifogades, enär principiellt inga

större förändringar skulle behöva göras beträffande inredning o. s. v., även

örn det ursprungliga vinkelhuset byggdes i form av ett »rakbus». Emellertid

hade sedan dess fullständiga ritningar för ett fristående »rakhus» blivit

utförda samt vederbörligen granskade och av fakulteten godkända, allt

under förutsättning att den nuvarande bröstkliniken icke efter kvinnoklinikens

uppförande komme att användas såsom tuberkulossjukhus.

Vid fakultetens skrivelse äro fogade definitivt utarbetade ritningar. Vidare

hänvisar fakulteten beträffande kostnadsfrågan, i vilket avseende den vidtagna

förändringen icke föranleder någon ändring i den beräknade totalkostnaden,

och beträffande nybyggnadens infogande i generalplanen för

sjukhusets framtida utbyggande till två av vederbörande sjukhusarkitekter

avgivna skrivelser.

Sedan universitetets drätselnämnd genomgått de nyuppgjorda ritningarna

till nybyggnaden och konstaterat, att de av byggnadsstyrelsen i ärendet

framställda anmärkningarna blivit beaktade, förklarade sig drätselnämnden

icke hava något att erinra mot att de nya ritningarna lades till grund för

byggnadsföretaget.

Det större akademisJca konsistoriet åberopade i yttrande den 17 januari

1934 vad medicinska fakulteten och drätselnämnden sålunda anfört. Konsistoriet

erinrade vidare, att byggnadsförslaget enligt de nu överlämnade

ritningarna vore allenast en variant av det såsom alternativ 3 betecknade

förslaget och skilde sig från detta däri, att enligt de nu föreliggande ritningarna

den nya klinikbyggnaden skulle lia formen av ett fristående »rakhus»

i stället för en till den kirurgiska kliniken fogad vinkelbyggnad; planen

och rumsanordningen vore i övrigt väsentligen desamma. Den nu föreliggande

varianten av alternativ 3 hade legat till grund såväl för Uppsala

läns landstings^ beslut i ärendet som för konsistoriets föregående prövning

av detsamma, ehuru fullständiga ritningar då icke ännu förelåge.

I utlåtande den 24 januari 1934 hänvisade Jcanslern till de akademiska

myndigheternas yttranden.

Härefter avgav byggnadsstyrelsen den 1 februari 1934 förnyat utlåtande i

ärendet och anförde därvid bland annat:

Enligt det nya förslaget vore nybyggnaden för kvinnokliniken avsedd att

uppföras med en rak byggnadskropp, och skulle densamma förläggas på

sådant avstånd från den kirurgiska paviljongen och bröstkliniken, att de av

byggnadsstyrelsen tidigare framförda olägenheterna beträffande den först

avsedda förläggningen undanröjts. Med hänsyn härtill och då enligt vad

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 156.

styrelsen under hand erfarit från vederbörande universitetsmyndigheter det

nuvarande sjukhusområdet av dessa myndigheter icke ansåges lämpligen

kunna tagas i anspråk för någon ytterligare nybyggnad, varför det torde

vara vederbörandes avsikt att söka åvägabringa en utvidgning av sjukhusområdet,

funne sig styrelsen, som för sin del icke kunde finna, att sjukhusområdet

kunde erbjuda annan lämpligare byggnadsplats, kunna tillstyrka

den nu föreslagna förläggningen av kvinnokliniken, ehuru någon generalplan

över sjukhusets utbyggnad icke upprättats.

De av byggnadsstyrelsen tidigare framställda anmärkningarna beträffande

byggnadens planlösning, »etapp 1», hade i det nya förslaget beaktats, varjämte

planerna i våningen tre trappor upp ytterligare studerats för att i

möjligaste mån inskränka de ombyggnadsarbeten, som denna vånings förändrade

användning i den andra utbyggnadsetappen medförde. Med anledning

härav hade byggnadsstyrelsen icke något att i huvudsak erinra beträffande

den föreslagna planläggningen men ville dock framhålla, att de personalbostäder,

som skulle erhållas vid den andra byggnadsetappen, i stor

utsträckning skulle bliva förlagda mot norr, vilket emellertid med hänsyn

till byggnadens förläggning knappast torde kunna undvikas.

Vad beträffade en framtida ombyggnad av den med nr 1 betecknade paviljongen,

vilken, efter den nya kvinnoklinikens färdigställande i dess helhet,

skulle utrymmas av den obstetriska avdelningen, bade nu framlagts ett ritningsförslag.

Detta föranledde icke någon annan erinran från styrelsens

sida än att den föreslagna nya trappan jämte hiss erhållit ett väl knappt

utrymme.

Den för genomförande av den första byggnadsetappen angivna kostnaden

452,750 kronor torde få anses rimlig.

Såsom framgår av vad jag förut erinrat, har medicinska fakulteten i sitt senast

i ärendet avgivna yttrande påpekat, att ritningarna av fakulteten godkänts,

under förutsättning att den nuvarande bröstkliniken icke efter kvinnoklinikens

uppförande komme att användas såsom tuberkulossjukhus. Bröstpaviljongen

skulle, såsom fakulteten i sitt första yttrande angivit, bliva disponibel för andra

ändamål än direkta sjukvårdsbehov. Fakulteten hade därvid tänkt sig byggnadens

anordnande såsom bostadshus för sjukvårdspersonal, varigenom en

årlig besparing av 15,000 kronor skulle uppkomma. Den sålunda till nedläggande

föreslagna bröstkliniken skulle ersättas av ett centralsanatorium,

till vilket Uppsala läns landsting under förutsättning av erforderligt statsbidrag

anslagit andel. Frågan härom har av Kungl. Majit under punkt 54

av statsverkspropositionens femte huvudtitel underställts riksdagens prövning.

I detta sammanhang vill jag erinra örn att riksdagens revisorer, som avlagt

besök vid akademiska sjukhuset, i sin den 15 december 1933 avgivna

berättelse anfört:

»Revisorerna konstaterade vid sitt besök, att ögonavdelningens lokaler

voro otillräckliga. Barnbördsavdelningen var vid revisorernas besök i hög

grad överbelagd, och har detta enligt vad för revisorerna uppgivits sedan

lång tid tillbaka varit fallet, något som med hänsyn till den särskilt å denna

avdelning stora smittorisken måste betecknas såsom en mycket allvarlig

olägenhet. För denna avdelnings räkning fanns allenast ett isoleringsrum.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.is proposition Nr 156.

För verkställandet av förlossningar funnes endast ett rum, i vilket således

samtliga patienter med pågående förlossningsarbete måste sammanföras.

Särskild operationssal för förlossningsfall saknades, varför även operationerna

måste utföras å förlossningsrummet. Enligt vad revisorerna inhämtat,

hava fall av barnsängsfeber förekommit å barnbördsavdelningen, utan

att vid verkställda undersökningar något framkommit, som kunnat läggas

läkare eller sjukvårdspersonal till last. Gynekologiska avdelningen har inretts

i en entresolvåning i den nya för kirurgiska fall avsedda byggnaden.

Särskild operationssal för denna avdelning saknas, varför den för öronavdelningen

avsedda operationssalen provisoriskt upplåtits till den gynekologiska

avdelningen.

Revisorerna hava ansett sig icke kunna underlåta att bringa omförmälda

förhållanden till riksdagens kännedom.»

Behovet av uppförande oell inredning av en nybyggnad för kvinnoklini.

ken vid akademiska sjukhuset synes mig vara så trängande såsom senast

av statsrevisorerna vitsordats —, att jag icke tvekar att tillstyrka det nu

föreliggande förslaget. De erinringar, som av byggnadsstyrelsen tidigare

framställts mot universitetsmyndigheternas förslag, hava sedermera av dessa

beaktats, och någon meningsskiljaktighet i sakfrågan föreligger sålunda icke.

Jag anser mig därför böra förorda det framlagda förslaget i huvudsaklig

överensstämmelse med det såsom 3 betecknade alternativet och de senast

upprättade ritningarna, mot vilka jag ej funnit anledning till erinran. Förevarande

förslag till nybyggnad står i visst samband med det i statsverkspropositionen

under femte huvudtiteln (s. 99) omförmälda förslaget angående

uppförande av ett centralsanatorium i Uppsala inom akademiska sjukhusets

område. Medicinska fakulteten har nämligen vid sitt förordande av det nu

ifrågavarande förslaget till förläggning av kvinnokliniken förutsatt, att den

nuvarande bröstkliniken icke efter kvinnoklinikens uppförande kommer att

användas såsom tuberkulossjukhus, en förutsättning som uppfylles, därest

ett centralsanatorium kommer till stånd enligt därom av Kungl. Majit framlagt

förslag.

Det föreliggande förslaget slutar på en summa av 632,750 kronor. Uppsala

läns landsting har anslagit hälften av sistnämnda summa eller 316,375

kronor. Beträffande formen för sistnämnda anslags utgående har den tidigare

kommit till användning beträffande nybyggnader för akademiska sjukhuset,

och har jag ej någon erinran att göra mot densamma. Det av statsmedel

erforderliga beloppet utgör således 316,375 kronor.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen

att till uppförande och inredning av nybyggnad för kvinnokliniken

vid akademiska sjukhuset i Uppsala för budgetåret

1934/1935 bland utgifter för kapitalökning under rubriken:

»Fonden för förlag till statsverket» anvisa ett reservationsanslag

av...................kronor 316,375.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hem

ställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Curt Nordwall.

Stockholm 1934, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.

S4C543

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. SU 1934:123 Utlåtande i anledning av riksdagens år 1933 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillst s. 25 i texten
  2. Rskr. 1934:304 Skrivelse till Konungen i anledning av vissa utav Kungl. Magit dels i statsverkspropositionen under utgifter för kapitalökning, dels ock i propositionerna nr 47 s. 1 i texten
  3. SU 1934:124 Utlåtande i anledning av vissa utav Kungl. Maj:t dels i statsverkspropositionen under utgifter för kapitalökning, dels ock i propositionerna nr 47, 107 och 156 s. 3 i texten