Sök i Ratio Lex

Angående omorganisation av gymnastiska centralinstitutet

1934-02-23 · 98 sidor, varav 96 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 96 av 98 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:157, Angående omorganisation av gymnastiska centralinstitutet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

1

Nr 157.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående omorganisation

av gymnastiska centralinstitutet; given Stockholms slott

den 23 februari 1934.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 23 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med t. f. statsrådet och chefen för försvarsdepartementet

anför härefter departementschefen, statsrådet Engberg:

Under punkt 208 i 1934 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen att, i avbidan på den proposition angående omorganisation

av gymnastiska centralinstitutet, som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna

för gymnastiska centralinstitutet för budgetåret 1934/1935 dels ett

ordinarie förslagsanslag av 132,000 kronor, dels ock ett extra anslag av

37,000 kronor.

Sedan numera ärendet inom ecklesiastikdepartementet färdigberetts, tilllåter

jag mig ånyo anmäla frågan för Kungl. Maj:t.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 137.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Redan år 1908 framhöll direktionen över gymnastiska centralinstitutet

behovet av bättre lokaler och bättre utrustning för centralinstitutet som

trängande, och år 1909 gjorde karolinska institutets lärarkollegium en framställning

örn utredning rörande bästa sättet för ordnandet av undervisningen

i sjukgymnastik. Sedan dess har frågan örn gymnastiska centralinstitutets

omorganisation varit föremål för ständig uppmärksamhet, och från

statsmakternas sida har det berättigade i de framställda kraven på en förbättrad

organisation av institutet vunnit erkännande. Vid sex olika tillfällen

har föranstaltats om utredning av frågan, nämligen genom 1910 och

1915 års kommittéer samt genom sakkunniga av åren 1924, 1927, 1929 och

1931. Två gånger har Kungl. Maj:t förelagt riksdagen förslag i ämnet,

nämligen åren 1931 och 1932. Organisationsfrågan föreligger alltjämt olöst.

Beträffande de i ärendet hittills verkställda utredningarna tillåter jag mig

hänvisa till den redogörelse härutinnan, som återfinnes i Kungl. Maj:ts proposition

nr 133 till 1931 års riksdag.

I nyssnämnda proposition föreläde Kungl. Majit riksdagen ett principförslag

till omorganisation av gymnastiska centralinstitutet. Riksdagen förklarade

sig i skrivelse nr 324 icke hava något att erinra mot de av vederbörande

departementschef förordade huvudgrunderna för en successiv omorganisation

av centralinstitutet från och med ingången av budgetåret 1932/1933,

dock med iakttagande av vissa ändringar, för vilka riksdagen i sin skrivelse

uttalat sig.

Av de utav riksdagen sålunda godkända allmänna grunderna för centralinstitutets

omorganisation må erinras örn följande:

Den militära s. k. instruktörskursen borde avskaffas såsom en obligatorisk del

av lärogången vid institutet och närmare utredning verkställas rörande på vad

vis detta militära utbildningsbehov skulle kunna tillgodoses. Övervägande

skäl talade för att utbildningen av sjukgymnaster allt fortfarande borde tillhöra

centralinstitutets uppgifter. Behörig hänsyn borde dock tagas till kravet

på att å ena sidan i denna utbildning icke finge ingå några moment,

som kunde betecknas såsom obehövliga med tanke på vederbörandes blivande

levnadskall, och å andra sidan utbildningen, såvitt den hade medicinsk

karaktär, borde ställas under inseende av sakkunnig handledning och intimt

anknytas till klinisk och poliklinisk tjänstgöring vid större sjukvårdsanstalt.

Det mäste noga tillses, att man vid undervisningen för frisk och sjukgymnastelever

icke skattade för mycket åt samhörigheten på bekostnad av vad

vardera linjen behövde för sin speciella yrkesutbildning Riksdagen ansåge,

att gemensamheten i undervisningen kunde avsevärt inskränkas under vad

den i propositionen förekommande förslagsvis uppgjorda timplanen angåve,

måhända blott till en termin under första året. Det bleve då möjligt att

ytterligare betona det fackmässiga i utbildningen för vardera linjen och att,

särskilt för sjukgymnasternas del, bättre tillgodose undervisningen och övningarna

i ämnen av medicinsk natur. I sistnämnda hänseende vore önskvärt,

att samarbete på lämpligt sätt ordnades med karolinska institutet i

fråga örn såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen. För den

sistnämnda syntes serafimerlasarettet böra stå till förfogande både för poli
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

klinisk och för klinisk undervisning. Någon poliklinik för sjukgymnastik

behandling syntes riksdagen icke vare sig behövas eller böra finnas vid det

omorganiserade centralinstitutet. Med hänsyn till samarbetet mellan centralinstitutet

och karolinska institutet förefölle det riksdagen som om åtskilligt

talade för att centralinstitutet bleve beläget så nära karolinska institutet

som möjligt. Utbildningstiden för såväl gymnastiklärare som sjukgymnaster

— manliga och kvinnliga — borde bliva tvåårig. Beträffande inträdesfordringarna

stannade riksdagens kamrar i olika beslut. Riksdagen framhöll

emellertid i sin ifrågavarande skrivelse, att det syntes riksdagen önskvärt,

att folkskollärarexamen finge berättiga till inträde vid institutet med

hänsyn till folkskolans behov av facklärare i gymnastik; dock ville riksdagen

med detta uttalande icke föregripa ytterligare överväganden i denna

sak. Ärligen borde vid institutet mottagas omkring 60 nya elever, varav

omkring hälften manliga och hälften kvinnliga. Enligt riksdagens mening

borde av de manliga eleverna minst 10 ä 12 örn året beräknas bliva sådana,

som för tillgodoseende av krigsmaktens behov av högre gymnastiskt utbildade

officerare beordrades att genomgå gymnastiska centralinstitutet.

På grundval av ett utav 1931 års sakkunniga avgivet förslag föreläde

därefter Kungl. Maj:t 1932 års riksdag i proposition nr 152 förslag örn genomförande

från och med läsåret 1932—1933 av den utav 1931 års riksdag

i sina grunddrag beslutade omorganisationen av centralinstitutet. Jag tilllåter

mig hänvisa till propositionen i fråga.

I sitt utlåtande nr 90 över propositionen och vissa i ärendet väckta motioner

anförde statsutskottet bland annat följande:

Det av 1931 års gymnastiksakkunniga framlagda förslaget kunde enligt

utskottets mening icke sägas nöjaktigt tillgodose de av 1931 års riksdag

uttalade önskemålen örn sjukgymnastutbildningens ställning. Departementschefen

hade genom vidtagna förändringar i nämnda förslag sökt bringa

detsamma i bättre överensstämmelse med riksdagens ståndpunkt, men utskottet

kunde likväl icke anse, att de av riksdagen angivna riktlinjerna

blivit i önskvärd utsträckning iakttagna. Den kritik, som i berörda hänseenden

i motionen I: 315 riktats mot förslaget, funne utskottet i stort

sett berättigad. Den medicinska sakkunskapen och densamma representerande

myndigheter, i detta fall karolinska institutets lärarkollegium och

serafimerlasarettets direktion, syntes icke hava beretts det inflytande i fråga

om ledning, kontroll och skötsel av sjukgymnastutbildningen, som 1931 års

riksdag torde hava avsett och även utskottet funne oundgängligen nödvändigt.

Vidare hade i Kungl. Maj:ts förslag alltför mycket skattats åt gemensamheten

mellan de båda utbildningslinjerna, ja, härutinnan syntes propositionen

öppna möjligheter till en sådan utveckling, att gemensamhetsundervisning

i mycket stor utsträckning bleve det normala. De anmärkningar,

som i dessa och även andra hänseenden kunde göras mot Kungl. Maj:ts

förslag, syntes nödvändiggöra så väsentliga omläggningar av förslaget, att

det med ett visst fog kunde sättas i fråga, om ej riksdagen nu borde, i

överensstämmelse med vad som yrkats i motionen I: 315, tillbakavisa Kungl.

Maj:ts förslag och kräva ny utredning. Då utskottet likväl icke ansåge sig

böra biträda detta yrkande, berodde det därpå att ett avgörande av gymnastiska

centralinstitutets omorganisationsfråga, däri utredning nära nog oavbrutet

pågått i mera än två decennier, icke gärna borde låta längre vänta

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

på sig. Det långvariga utredningsarbetet hade verkat synnerligen hämmande

i institutets arbete och borde ej utan tvingande skäl ytterligare förlängas.

Utskottet hade därför, trots de svårigheter och betänkligheter som

mött, ansett sig böra verkställa den enligt utskottets mening erforderliga

omarbetningen av förslaget.

Den gemensamma undervisningen för friskgymnastlinjens och sjukgymnastlinjens

elever skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag omfatta 593 timmar. Av vissa

utav departementschefen gjorda uttalanden torde det vara tydligt, att propositionen

lämnade rum för dispositioner, som kunde medföra, att linjedifferentieringen

praktiskt taget eliminerades. Utskottet ansåge nödvändigt,

att en sådan utveckling undvekes. Detta torde ernås genom följande åtgärder:

gemensamhetsundervisuingen begränsades ytterligare utöver vad

Kungl. Maj:ts förslag innehölle, nämnda undervisning koncentrerades så vitt

möjligt till studiekursens början, samt slutligen: den sålunda fastställda

studieplanen gjordes i sina huvuddrag bindande, så att en godtycklig omgruppering

av ämnen och timantal icke kunde ske från institutets sida.

Utskottet hade undersökt möjligheterna för genomförandet av berörda

åtgärder. Denna undersökning hade visat, att timantalet för den gemensamma

undervisningen lämpligen kunde genom reduktion huvudsakligen av

timantalet i friskgymnastikens teori och praktik nedbringas därhän, att den

komrne att omfatta omkring 125 timmar mindre än Kungl. Maj:ts förslag

och följaktligen avsevärt understege halva timantalet under första året.

Denna gemensamma undervisning kunde så anordnas, att den övervägande

delen avslutades under den första terminen; till andra terminen skulle blott

återstå en mindre del anatomi och fysiologi. Det enda ämne, vari gemensam

undervisning skulle anordnas under andra året, vore hållningsläran,

för vilket ämnes studerande eleverna först då besutte nödiga förkunskaper.

Vidare hade utrönts, att för dem, som önskade komplettera sin utbildning

under ett tredje år, kompletteringstimmarna kunde uppskjutas till andra

årets sista termin och sommaren efter andra årets avslutning. Härigenom

vunnes den fördelen, att eleverna ej nödgades redan från början besluta sig

för huruvida de skulle deltaga i det tredje årets undervisning.

Gemensamhetsundervisning utöver vad nu angivits borde enligt utskottets

mening icke förekomma. I detta sammanhang ville utskottet uttala den

uppfattningen, att ehuru utskottet ansåge förvärvandet av kompetens såsom

både gymnastiklärare och sjukgymnast böra underlättas genom möjligheten

att genomgå ett tredje år vid gymnastiska centralinstitutet, utskottet icke

kunde finna skäl föreligga, att gymnastikdirektörstiteln såsom en officiell

beteckning för den sålunda förvärvade kompetensen bibehölles.

Beträffande frågorna om anordningen av den sjukgymnastiska polikliniken

och samarbetet med karolinska institutet och serafimerlasarettet syntes

det utskottet nödvändigt, att vissa ändringar med avseende å polikliniken

och dess personal vidtoges i huvudsaklig överensstämmelse med vad påyrkats

i motionen I: 321.

En av karolinska institutets professorer, därtill utsedd av dess lärarkollegium,

borde alltså vara chef för polikliniken. Vid polikliniken borde anställas

en poliklinikföreståndare och en biträdande poliklinikföreståndare.

Av dem borde den ene vara läkare med kvalificerad utbildning i invärtes

medicin och den andre läkare med kvalificerad utbildning i kirurgi och

ortopedi. Däremot syntes det icke vara lämpligt att, såsom i motionen

I: 321 föreslagits, föreståndarskapet ovillkorligen knötes vid den förstnämnde

opaginerad Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

läkaren. Föreståndarskapet borde kunna tilldelas även kirurgen, om denne

vore därtill bäst skickad. Enligt utskottets mening borde dessa två befattningshavare

anställas såsom ordinarie, för tryggande av kontinuiteten i undervisningsarbetet,

och ej, på sätt motionären avsett, med förordnande på

viss tid, alltså såsom övergångs- eller utbildningsplatser. Frågan örn på

vilken stat nämnda befattningar borde stå syntes utskottet sakligt sett av

föga betydelse. Men för undvikande av att anslagen till upprätthållande

av den gymnastiska centralinstitutet åliggande undervisningen, till vilken

ju även den sjukgymnastiska utbildningen fortfarande skulle höra, splittrades

på ett flertal institutioner, vilket ur budgetär synpunkt borde undvikas, ansåge

utskottet lämpligast, att tjänsterna uppfördes på gymnastiska centralinstitutets

stat. Det förhållandet, att befattningarna stöde på denna stat,

finge givetvis icke i någon mån inverka på deras ställning till sjukhusledningen.

I fråga örn den ordning, som borde iakttagas vid tillsättandet av ifrågavarande

två befattningar, torde böra gälla, att, sedan karolinska institutets

lärarkollegium upprättat förslag och direktionen över gymnastiska centralinstitutet

yttrat sig, jämväl universitetskanslern skulle avgiva yttrande, innan

Kungl. Majit fattade beslut. Den nu förordade ordningen torde böra iakttagas

vid tillsättning av samtliga lärartjänster i medicinska ämnen, såväl

ordinarie som extra. I detta sammanhang ville utskottet framhålla, att det

enligt dess mening vore obehövligt att vid tillsättning av andra lärartjänster

än de båda nu nämnda använda särskilt sakkunnigförfarande såsom

vid tillsättning av mera framskjutna akademiska lärarbefattningar.

Ifrågavarande båda befattningshavare skulle, utöver sitt sjukvårdsarbete,

hava till uppgift att undervisa gymnastiska centralinstitutets elever i sjukgymnastik

(teori) med fysikalisk behandling. Därutöver syntes de (eller en

av dem) lämpligen kunna övertaga den undervisning i medicinsk rörelsebehandling,

som för närvarande meddelades medicine kandidater av en för

ändamålet mot särskilt arvode vid karolinska institutet anställd lärare. Denna

fråga kunde dock icke ordnas förrän till ett kommande år, då medel till

herörda arvode redan av riksdagen anvisats.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle poliklinikföreståndaren tillika vara

lärare i anatomi. I likhet med motionären ansåge utskottet lämpligare att

anatomiundervisningen överlämnades åt en fackanatom, vilken torde böra

erhålla ställning av extra lärare liksom lärarna i fysiologi, allmän patologi

m. m. Enligt de grunder, som i Kungl. Maj:ts förslag tillämpats i

fråga om arvode åt andra extra lärare i medicinska ämnen, skulle för

läraren i anatomi erfordras ett arvode av i avrundat belopp 5,000 kronor.

En kostnadsökning å nämnda belopp behövde emellertid ej bliva följden av

nu angivna förändring. Det syntes nämligen utskottet, som örn det i motionen

I: 321 framställda förslaget, att de båda poliklinikläkarna i stället borde

övertaga undervisningen i sjukdomslära, för vilken beräknats två extra lärararvoden

å respektive 3,600 kronor och 4,400 kronor, skulle vara iörtjänt

av bifall. Härigenom bleve sistnämnda två belopp, tillhopa 8,000 kronor,

obehövliga. För undervisningen i sjukdomslära torde de båda poliklinikläkarna

böra erhålla tillägg till lönen i form av ett arvode. Utskottet kunde

dock icke finna det befogat, att, då nämnda läkare erhållit en så relativt hög

lönegradsplacering som i B 26, varemot utskottet i och för sig intet bade

att erinra, berörda arvode bestämdes till så högt belopp som 2,000 kronor

per lärare. Ett belopp av 1,500 kronor till vardera syntes vara tillfyllest.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Ifrågavarande förändringar komme vid sådant förhållande icke att medföra

någon fördyring, utan kostnaderna bleve desamma som enligt Kungl. Maj:ts

förslag.

\ ad anginge den i motionen I: 321 föreslagna underläkarbefattningen,

torde det vara nödvändigt att avvakta någon tids erfarenhet angående omfattningen

av arbetet vid polikliniken, innan det vore möjiigt att bedöma,

huruvida behov förelåge av denna tjänst. I berörda del kunde utskottet

alltså icke följa motionären.

Kungl. Majit, bade föreslagit, att vid polikliniken skulle vara anställda

fyra icke medicinskt utbildade lärare, två manliga och två kvinnliga, i sjukgymnastikens

teknik med fysikalisk behandling, placerade de manliga i lönegraden

B 24 (ä 8,580 kronor) och de kvinnliga i lönegraden B 21 (ä 6,816

kronor). Deras undervisning skulle, enligt vad departementschefen framhållit,

avse handledning och instruktion vid behandlingens utförande. I

motionen I: 321 hade under åberopande härav föreslagits, att dessa lärare,

vilkas uppgift som undervisare helt skulle överensstämma med de för klinikerna

avsedda instruktionsgymnasternas, även borde erhålla ställning av

instruktionsgymnaster med ett arvode av 4,000 kronor för varje.

Det syntes utskottet, att goda skäl anförts för en sådan ändring, vilken

jämväl komme att medföra en icke oväsentlig kostnadsbesparing, Vid en

granskning av de föreslagna timplanerna hade utskottet funnit lämpligt, att

antalet instruktionsgymnaster vid polikliniken nedsattes till tre. Om så

skedde, uppkomme ett överskott av timmar i sjukgymnastikens teknik, 468

för manliga elever och 588 för kvinnliga elever, vilken undervisning kunde

anses vara av mera kvalificerad beskaffenhet. Sammanlagt skulle detta timantal

räcka för ytterligare en instruktionsgymnasttjänst, men då undervisningen

endast delvis kunde bedrivas gemensamt för manliga och kvinnliga

elever, vore det nödvändigt, att omförmälda timmar till en del bestredes av

manlig och till en del av kvinnlig lärarkraft. I den mån nämnda undervisning

borde bestridas av kvinnlig lärarkraft, syntes det lämpligt, att institutets

nuvarande ordinarie lärarinna i sjukgymnastik, Ingeborg Eriksson,

vilken liksom sin kvinnliga kollega på friskgymnastlinjen vore placerad i

lönegraden B 18, övertoge här berörda undervisning till den del, hennes

tjänstgöring i övrigt det medgåve. Därest institutets ordinarie kvinnliga

lärare på friskgymnastlinjen placerades i lönegraden B 21, komme Ingeborg

Eriksson i en sämre ställning än dessa, då på sjukgymnastlinjen någon motsvarande

befattning icke skulle finnas. För denna försämring torde det

vara skäligt att hon erhölle kompensation på det sättet, att hon placerades

på övergångsstat i lönegraden B 18 men tillerkändes ett personligt lönetilllägg,

motsvarande skillnaden mellan lön enligt lönegraden B 21 och lönegraden

B 18, under förutsättning att hon åtoge sig att tjänstgöra såsom

instruktionsgymnast vid polikliniken och därutöver bestrida ovannämnda

mera kvalificerade undervisning i sjukgymnastikens teknik för kvinnliga

elever till ett. antal timmar av förslagsvis 480. I överensstämmelse härmed

borde, så länge Ingeborg Eriksson kvarstode i tjänst, vid polikliniken

inrättas endast två instruktionsgymnastbefattningar. Återstående 576 timmar

mera kvalificerad undervisning i sjukgymnastikens teknik syntes

lämpligen kunna fördelas på de båda övriga instruktionsgymnasterna såsom

timlärare mot särskild ersättning. Denna torde kunna bestämmas till

ett belopp, motsvarande 5 kronor per timme. Härtill torde böra beräknas

dels ett belopp av i runt tal 2,500 kronor för undervisning för manliga

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition Nr 157.

elever och dels ett belopp av i runt tal 500 kronor för undervisning för

kvinnliga elever att utgå av anslagsposten till icke-ordinarie befattningshavare.

Instruktionsgymnastbefattningarna syntes böra tillhöra serafimerlasarettets

stat och tillsättas av dess direktion, dock först efter det direktionen över

gymnastiska centralinstitutet beretts tillfälle att yttra sig.

Beträffande ordnandet av undervisningen i sjukgymnastikens teknik förutsatte

utskottet, att denna undervisning i sin helhet komme att äga rum

på serafimerlasarettet och i alla avseenden lyda under poliklinikens läkare.

Vad härefter anginge lärarbehovet för friskgymnastlinjen, innebure Kungl.

Maj:ts förslag, att för denna skulle anställas fem manliga lärare och fyra

kvinnliga lärare. Vid en inom utskottet verkställd närmare undersökning

och granskning av de framlagda förslagen till timplaner hade det emellertid

visat sig, att timantalet i vissa ämnen beräknats för högt, och att beträffande

de manliga kurserna på grund härav en reduktion kunde ske sålunda, att

endast fyra manliga lärare bleve behövliga. Därest den till militärkursen

kommenderade officeren biträdde vid ifrågavarande undervisning med 150

timmar — hans biträde förutsattes även i propositionen — skulle återstående

antal lärartimmar utgöra 3,411. Fördelat på 38 veckor bleve detta

89,77 timmar per vecka, vilket motsvarade 22,4 veckotimmar för var och

en av fyra manliga lärare. Enligt Kungl. Maj:ts förslag förutsattes, att

de till institutet för erhållande av en högre gymnastisk utbildning kommenderade

militära elevernas utbildning i fäktning skulle omhänderhavas

av en av centralinstitutets ordinarie lärare med biträde av förenämnda

officer. Härtill skulle för denna ordinarie lärare behöva beräknas 346

timmar. Utskottet hade, då utskottet förordat minskning av de ordinarie

manliga lärarnas antal, räknat med att denna anordning, vars behövlighet

utskottet icke kunde finna ådagalagd, ej skulle komma till stånd. Skulle

den genomföras, måste lärarantalet utökas till fem, men på dessa fem

lärare komme då i genomsnitt per vecka endast ett så ringa antal veckotimmar

som 19,8. Enligt utskottets förslag skulle alltså omförmälda militära

elevers undervisning i fäktning skötas helt och hållet av den från försvarsväsendet

kommenderade officeren. Den manliga lärarbefattning, sorn,

på sätt ovan anförts, bleve obehövlig, vore den ena av de manliga lärartjänsterna

i lek och idrott.

I fråga örn inträdesf.or äring arna kunde utskottet så till vida ansluta sig

till Kungl. Maj:ts förslag, att utskottet ansåge samma villkor böra uppställas

i fråga om examensmeriter vare sig det gällde män eller kvinnor, friskgymnaster

eller sjukgymnaster. Däremot kunde utskottet icke ansluta sig till

Kungl. Maj:ts förslag att studentexamen såsom regel skulle krävas för inträde.

Enligt utskottets mening hade icke förebragts bärande skäl för en

dylik stegring av inträdesfordringarna. Snarare torde erfarenheten hava

visat, att avlagd studentexamen eller däremot svarande teoretisk utbildning

— bortsett från vissa naturvetenskapliga ämnen — icke vore oundgängligen

nödvändig för att eleven skulle på ett tillfredsställande sätt kunna följa

undervisningen vid gymnastiska centralinstitutet. Därest kravet på studentkunskaper

upprätthöiles i berörda naturvetenskapliga ämnen (fysik, kemi

och biologi med hälsolära), vilka hade särskild betydelse för undervisningen

vid gymnastiska centralinstitutet, syntes det, i överensstämmelse jämväl med

den ståndpunkt, skolöverstyrelsen intagit, icke böra möta några betänkligheter

att öppna institutet även för sådana, som blott avlagt realexamen,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

alltså på sätt i motionen II: 460 yrkats. I följd härav borde normalskolekompetens

alltjämt liksom hittills berättiga till inträde vid institutet, dock

under förutsättning av komplettering samt på villkor, som i nämnda motion

angåves. Såvitt utskottet kunnat tinna, vore ej heller i övrigt något att

invända mot de i motionen föreslagna bestämmelserna, vilka, bortsett från

vad som gällde realexamen och normalskolekompetens, i stort sett överensstämde

med Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet tillstyrkte därför dessa bestämmelser.

Samma inträdesfordringar, som nu av utskottet förordats, borde

gälla för de privata legitimerade gymnastikinstituten.

Vad beträffade den militära instruktör skur sen ansåge utskottet det icke

vara helt tillfredsställande, vare sig ur försvarsväsendets eller gymnastiska

centralinstitutets synpunkt, att sammankoppla denna utbildning med gymnastiska

centralinstitutets verksamhet. Då utskottet likväl funnit sig böra

biträda det framlagda förslaget, hade detta skett under förutsättning att

anordningen finge betraktas blott såsom ett provisorium.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle direktionen för gymnastiska centralinstitutet

bestå av sex av Kungl. Maj:t för en tid av sex år förordnade

ledamöter samt institutets rektor såsom självskriven ledamot. Av direktionens

ledamöter skulle två vara läkare, därav en ledamot av karolinska institutets

lärarkollegium. Beträffande den andra läkarledamoten skulle Kungl.

Maj-.t vid sitt val hava fria händer. Vidare skulle tre suppleanter finnas,

av vilka en läkare.

Med hänsyn till det relativt stora antalet ordinarie ledamöter kunde utskottet

för sin del icke finna erforderligt, att suppleanter tillsattes. Den

ordinarie ledamot, som skulle utses bland karolinska institutets professorer,

syntes utskottet böra förordnas, efter det lärarkollegiet vid sistnämnda

institut avgivit förslag i ämnet. Den andre ordinarie läkarledamoten torde

böra utses efter förslag av direktionen för serafimerlasarettet. Sistberörda

ändringar förefölle motiverade av det samarbete, som skulle förekomma

mellan gymnastiska centralinstitutet, karolinska institutet och serafimerlasarettet.

Beträffande undervisnings- och timplaner syntes det utskottet lämpligt,

att desamma varje gång, innan de fastställdes av direktionen för gymnastiska

centralinstitutet, underställdes karolinska institutets lärarkollegium respektive

direktionen över serafimerlasarettet, i vad de rörde sådana ämnen,

i fråga om vilka samarbete förekomme mellan vederbörande institutioner,

med skyldighet för förstnämnda direktion att taga skälig hänsyn till de

erinringar, som från kollegiet respektive lasarettsdirektionen kunde framkomma.

Vad anginge det för rektorsbefattningen föreslagna arvodet, 14,000 kronor,

hade utskottet icke kunnat undgå att finna, att nämnda arvode med hänsyn

till gymnastiska centralinstitutets ställning samt omfattningen av de göromål,

som komme att åvila rektor, måste betraktas såsom alltför rikligt tillmätt.

Enligt utskottets uppfattning torde, även i betraktande av att rektor

icke skulle innehava ordinarie anställning utan förordnas för viss tid, ett

arvode å 12,000 kronor få anses utgöra skälig ersättning.

Utskottet hade vidare icke blivit övertygat örn behovet av en särskild

rektors ställföreträdare, varför Kungl. Maj:ts förslag i denna del avstyrktes.

Härigenom bortfölle det för detta ändamål beräknade arvodet å 2,000

kronor.

I anledning av Kungl. Maj:ts förslag, att de kvinnliga lärarna vid gym
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. May.ts proposition Nr 157.

nastiska centralinstitutet skulle placeras i lönegraden B 21, under det att

de manliga lärarna (med undantag av de medicinskt utbildade) enligt samma

förslag skulle tillhöra lönegraden B 24, hade i motionen I: 320 yrkats, att

riksdagen härutinnan måtte besluta sådan lönegradsplacering, att principen

örn lika lön i lika befattning för man och kvinna helt genomfördes. Då utskottet

ansåge, att ett bifall till detta yrkande skulle innebära ett föregripande

av statsmakternas ställningstagande i en viktig principiell fråga, vilken

varit föremål för 1928 års lönekommittés prövning och framdeles måste

komma under riksdagens bedömande under omständigheter, som möjliggjorde

en mera överskådlig och allsidig behandling av detta spörsmål, funne

sig utskottet böra avstyrka sistnämnda motion.

Behovet av en förste expeditionsvaktsbefattning kunde utskottet icke finna

ådagalagt, varför utskottet i denna del avstyrkte Kungl. Majlis förslag. I

anledning härav borde, då några skäl, så vitt nu kunde bedömas, ej torde

föreligga att minska de för expeditionsvaktsgöromålen till buds stående arbetskrafterna,

jämväl för budgetåret 1932/1933 för institutet upptagas ett

belopp av 2,400 kronor till extra vaktmästarbiträde.

Ej heller kunde utskottet förorda Kungl. Majda förslag angående skrivbiträdes-,

sekreterar- och komr er ar gör omålens ordnande. Toge man tillbörlig

hänsyn till gymnastiska centralinstitutets relativt ringa omfattning, syntes

nämnda förslag alltför vittomfattande och kostsamt. Utskottet kunde för

sin del icke finna expeditionsgöromålen kräva inrättandet av en kansliskrivartjänst.

Fullt tillräckligt torde det vara, örn den nuvarande kontorsbiträdestjänsten

(B 4) ersattes med en kanslibiträdestjänst (B 7), dock under förutsättning

att med sistnämnda tjänst förbundes skyldigheten att även sköta

de vid institutet ej mycket maktpåliggande kamrerargöromålen. Ett belopp

av 600 kronor torde härefter böra anslås till sekreterargöromål. Genom de

av utskottet föreslagna anordningarna vunnes i denna del en årlig kostnadsbesparing

på mera än 3,000 kronor.

Yad slutligen anginge Kungl. Maj:ts förslag beträffande anslagsbehov och

övergångsanordningar påkallades i fråga örn anslagsbehoven åtskilliga ändringar

i Kungl. Maj:ts förslag på grund av de avvikelser från detta förslag,

utskottet tidigare förordat.

Enligt utskottets förslag skulle från anslag till avlöningar till ordinarie

tjänstemän bestridas:

Arvode åt rektor enligt 5 § avlöningsreglementet........kronor

Avlöning åt två medicinskt utbildade lärare i lönegraden B 26

(ä 9,540 kronor)...............................

Avlöning åt fyra manliga ordinarie lärare i lönegraden B 24

(ä 8,580 kronor)...............................

Avlöning åt fyra kvinnliga ordinarie lärare i lönegraden B 21

(å 6,816 kronor).............................. ”

Avlöning åt ett kanslibiträde i lönegraden B 7 (å 3,144

kronor)...................• ............. • ■ • •

Avlöning åt två expeditionsvakter, tillika portvakter, i lönegraden

B 5 (å 2,988 kronor) ..................

Avlöning åt cn eldare, tillika gårdskarl, i lönegraden B 5 _

Summa kronor 104,772

Detta belopp borde, avrundat till 104,000 kronor, upptagas såsom förslagsanslag.

12,000

19,080

34,320

27,264

3,144

5,976

2,988

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

A övergångsstat borde, i enlighet med vad utskottet förut anfört, uppföras

en lärarinna i lönegraden B 18, Ingeborg Eriksson. Till denna lärarinna

skulle dessutom utgå ett personligt lönetillägg till sådant belopp, att hon

erhölle samma löneförmåner, som om hon placerats i lönegraden B 21. Kostnaderna

härför uppginge enligt sedvanliga beräkningsgrunder till sammanlagt

6,816 kronor. Det syntes utskottet lämpligt, att Ingeborg Erikssons

lön och det till henne utgående lönetillägget uppfördes under rubriken övergångsstat

såsom ett förslagsanslag å sistnämnda belopp, avrundat till 6,800

kronor.

Såsom ett särskilt ordinarie anslag borde i riksstaten upptagas ett belopp

av 8,000 kronor till arvoden åt två instruktionsgymnaster vid den sjukgymnastiska

polikliniken å serafimerlasarettet.

Från anslag till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare skulle enligt

utskottets förslag utgå:

Arvode åt sekreteraren............................kronor

» » bibliotekarie............................ »

» » lärare i anatomi......................... »

» » » i fysiologi och hälsolära.............. »

» »»i allmän patologi................... »

» » » i sjukdomslära jämte allmän kirurgi och

förbandslära...................... »

» » » i röstbehandling.................... »

* » » i psykologi och pedagogik............. »

För medicinska specialkurser....................... »

Tilläggsarvoden åt instruktionsgymnaster vid serafimerlasa
rettets

kliniker................................ »

Undervisning i sjukgymnastikens teknik för manliga elever »

* i sjukgymnastikens teknik för kvinnliga elever »

Arvoden för lärare vid kompletteringskurser............ »

* till Övningslärare vid läroverk................ »

» » extra föreläsare m. m................... »

600

600

5.000

6,200

1.000

3.000

600

1.500

2.000

5,000

2.500

500

600

3,600

500

Summa kronor 33,200

Detta, belopp, 33,200 kronor, torde för beredande av semester åt ickeordinarie

befattningshavare, vilka erhålla ledighet å annan än undervisningsfri

tid ävensom för oförutsedda behov böra höjas till 35,000 kronor.

Den närmare fördelningen av anslaget ävensom närmare bestämmelser

för anslagets användande torde få ankomma på Kungl. Majit.

Sedan gymnastiska centralinstitutets omorganisation fullständigt genomförts,

skulle alltså följande anslag för dess räkning upptagas i riksstaten.

I. Ordinarie anslag:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag......kronor 104,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m..... » 35^000

Övergångsstat, förslagsanslag....................... » 6,800

Summa förslagsanslag kronor 145,800

Materiel m. m., reservationsanslag...................kronor 16,000

Stipendier för elever vid institutet, reservationsanslag..... » 3,000

Särskilda kostnader för undervisning i idrott, reservations
anslag.

............ » 4,500

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

11

II. Extra anslag:

Anordnande av kostnadsfria övningar i gymnastik för Stock
-

holms förenade studentkårer.......................kronor 1,000

Extra vaktmästarbiträde vid gymnastiska centralinstitutet ... » 2,040

Härtill skulle komma ett särskilt ordinarie anslag å 8,000 kronor till arvoden

åt två instruktionsgymnaster vid den sjukgymnastiska polikliniken

vid serafimerlasarettet.

Summan av dessa anslag utgör 180,340 kronor.

Då de för budgetåret 1931/1932 till gymnastiska centralinstitutet utgående

anslagen uppginge till 129,210 kronor, skulle en omorganisation av gymnastiska

centralinstitutet i enlighet med utskottets förslag kunna beräknas

komma att medföra en lcostnadsökning för statsverket av 51,130 kronor,

oberäknat dyrtidstillägg, eller omkring 31,000 kronor mindre än enligt

Kungl. Maj:ts förslag, varvid i intetdera fallet medräknats kostnaderna för

den militärgymnastiska kursen samt vissa av sjukgymnastundervisningens

förläggande till serafimerlasarettet föranledda kostnader.

Vad slutligen beträffade de av Kungl. Majit föreslagna över g äng sanordningarna,

måste även här vissa ändringar vidtagas i fråga örn anslagsberäkningar

m. m. med hänsyn till den ståndpunkt, utskottet i det föregående

intagit.

Först ville utskottet uppmärksamma det av Kungl. Majit framlagda förslaget

örn personliga lönetillägg åt majoren A. G. Schmiterlöw och kaptenen

N. E. Hellsten samt kontorsbiträdet Agda Johanna Linnéa Akerberg, född

Bondeson. Detta förslag innebure, att befattningshavare av staten tillerkändes

kompensation för inkomstminskningar, som de tillfogades genom att de

högre befattningar, å vilka de varit förordnade såsom vikarier före omorganisationen,

genom denna indroges, eller, vad anginge kontorsbiträdet Akerberg,

den bisyssla, hon innehaft, till följd av omorganisationen icke vidare

kunde av henne bestridas. Det förefölle utskottet, som örn förslaget ur

principiell synpunkt och med hänsyn till eventuella konsekvenser vore ägnat

att framkalla synnerligen starka betänkligheter. I fråga om samtliga nämnda

befattningshavare kunde förhållandena på intet sätt anses säregna, utan

liknande omständigheter kunde tänkas vid andra organisatoriska omläggningar

bliva icke alltför sällsynta. Utskottet funné sig med hänsyn härtill

nödsakat att ställa sig avvisande till förslaget.

I fråga om anslagsberäkningarna borde särskilt framhållas, att föreståndarbefattningen

vid den sjukgymnastiska polikliniken, med hänsyn till att

anatomiundervisningen hänvisats till särskild lärare, ej bleve behövlig förrän

från och med den 1 januari 1933, samt att anslaget till arvoden för undervisning

i sjukgymnastikens teknik för kvinnliga elever måste för övergångsåret

1932/1933 upptagas till 900 kronor, emedan lärarinnan Ingeborg Eriksson,

på grund av tjänstgöring i sjukgymnastlinjens andra årskurs enligt den

äldre ordningen, vöre förhindrad att i eljest avsedd omfattning biträda vid

förstnämnda undervisning.

Vid bifall till vad utskottet i det föregående tillstyrkt skulle följande avlöningar

och arvoden för budgetåret 1932/1933 upptagas under centralinstitutets

anslag till avlöningar till ordinarie befattningshavare:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Arvode åt rektor...............................kronor 12,000

Avlöning åt en medicinskt utbildad lärare i lönegraden B 26

från och med den 1 januari 1933 ...........'' » 4,770

» åt en medicinskt utbildad lärare i lönegraden B 26

från och med den 1 april 1933 .............. » 2,385

» åt två manliga lärare i lönegraden B 24........ » 17,160

» åt två kvinnliga lärare i lönegraden B 21....... » 13,632

» åt ett kanslibiträde i lönegraden B7........... » 3,144

» åt två expeditionsvakter, tillika portvakter, i lönegraden

B5.............................. » 5,976

» åt en eldare, tillika gårdskarl, i lönegraden B 5 . . » 2,988

Summa kronor 62,055

vilket belopp lämpligen torde kunna avrundas till 62,000 kronor.

Härjämte borde för budgetåret 1932/1933 upptagas ett ordinarie förslagsanslag

till övergångsstat vid gymnastiska centralinstitutet å 6,816 kronor

avrundat till 6,800 kronor.

Från anslaget till icke-ordinarie befattningshavare skulle för budgetåret

1932/1933 utgå följande arvoden, med rätt för Kungl. Majit att närmare

bestämma den slutliga fördelningen:

Arvode åt sekreterare.............................kronor 600

» » bibliotekarie............................ » 600

» » lärare i anatomi (med reducerad tjänstgöring) ... » 3,960

» » » i fysiologi och hälsolära (med reducerad

tjänstgöring)...................... » 3,900

» » » i allmän patologi................... » 1,000

» för undervisning i sjukdomslära m. m. (med reducerad

tjänstgöring)........................ » 1,000

» åt lärare i röstbehandling.................... » 600

» » » i psykologi och pedagogik (med reducerad

tjänstgöring).................... . » 600

Tilläggsarvoden åt instruktionsgymnaster vid serafimerlasa
rettets

kliniker (från och med den 1 april 1933)....... » 1,250

Undervisning i sjukgymnastikens teknik för manliga elever » 2,000

» i sjukgymnastikens teknik för kvinnliga elever » 900

Arvoden till Övningslärare vid läroverk......... » 2,250

Summa kronor 18,660

vilket belopp lämpligen kunde avrundas till 18,000 kronor.

Härjämte erfordrades dels till arvoden åt två instruktionsgymnaster vid

den sjukgymnastiska polikliniken å serafimerlasarettet från och med den 1

april 1933 ett ordinarie anslag å 2,000 kronor, dels ock till arvode till extra

vaktmästarbiträde vid gymnastiska centralinstitutet ett extra anslag av 2,040

kronor.

Utskottets hemställan gick ut på att riksdagen måtte medgiva en omorganisation

av gymnastiska centralinstitutet i huvudsaklig överensstämmelse

med vad utskottet tillstyrkt.

I en vid utskottets betänkande fogad, av herr Kvarnzelius m. fl. avgiven

reservation, hävdades en uppfattning, som närmare anslöt sig till Kungl.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majlis proposition Nr 157.

Maj:ts förslag, dock med upptagande av vissa av de erinringar mot förslaget,

som utskottsmajoriteten framställt.

Första kammaren biföll vad statsutskottet hemställt, dock med den ändringen,

att vid institutet skulle finnas 1 kansliskrivare i lönegraden B 11 i

stället för, såsom utskottet hemställt, 1 kanslibiträde i lönegraden B 7.

Andra kammaren avslog såväl utskottets hemställan som Kungl. Maj.ts

proposition.

Då dessa skiljaktiga beslut icke kunde sammanjämkas eller avgöras genom

gemensam omröstning, hade alltså omorganisationsfrågan förfallit för

1932 års riksdag.

Ar 1933 återupptogs frågan dels i en till Kungl. Maj:t ingiven framställning

från karolinska institutets lärarkollegium örn omedelbart vidtagande

av åtgärder för ordnandet av sjukgymnastutbildningen, dels i en till Kungl.

Maj:t ingiven skrivelse från centralinstitutets direktion om åtgärder för

ernående av vissa ändringar i institutets stadga, avseende en mera tidsenlig

anordning av undervisningen därstädes.

I anledning av dessa framställningar anbefallde Kungl. Majit den 27

oktober 1933 direktionen över gymnastiska centralinstitutet att till Kungl.

Maj:t inkomma med förslag till omorganisation av den gymnastiklärar- och

sjukgymnastutbildning, som för närvarande bedreves vid institutet. Enligt

samtidigt meddelade direktiv borde detta förslag utgå från att undervisningen

vid institutet organiserades på två linjer, en för utbildning av sjukgymnaster,

förlagd till serafimerlasarettet, där en poliklinik för sjukgymnastik

borde anordnas, och en för utbildning av gymnastiklärare, förlagd till

gymnastiska centralinstitutet, att utbildningstiden å vardera linjen skulle

vara högst tvåårig samt att den undervisning i medicinska ämnen, som för

vardera linjen vore erforderlig, skulle av medicinskt utbildade lärare meddelas

vid karolinska institutet och vid serafimerlasarettet. Direktionen skulle

vid denna utredning samråda med karolinska institutets lärarkollegium, i

vad avsåge undervisning i anatomi, fysiologi, patologi och hygien, samt

med direktionen över serafimerlasarettet, i vad avsåge undervisningen i ämnena

sjukgymnastik och sjukdomslära.

Med skrivelse den 30 november 1933 har direktionen över gymnastiska

centralinstitutet överlämnat betänkande och förslag i ämnet.

Jag ämnar först redogöra för de allmänna synpunkter, som legat till grund

för direktionens förslag, och övergår därefter till att i nära anslutning till

kapitelindelningen i direktionens utredning under särskilda avdelningar behandla

de olika detaljspörsmålen, varvid jag samtidigt under vederbörande

avsnitt redovisar myndigheternas yttranden.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

1. Allmänna synpunkter.

Direktionen erinrar, att det uppdrag, som givits direktionen, närmast avsåge

organiserandet av undervisningen vid institutet på tvenne linjer, en för

utbildning av sjukgymnaster och en för utbildning av gymnastiklärare.

Direktionen hade i huvudsak inskränkt sig till denna uppgift. Emellertid

hade det ej varit möjligt, anför direktionen, att undgå att vid fullgörandet

av uppdraget även ingå något på en del spörsmål, som stöde i ett nära

sammanhang med detsamma, och vilkas närmare utredande måste bliva en

ofrånkomlig följd av omorganisationen.

Direktionen anför:

Vid planläggandet av undervisningen hade direktionen i första hand haft

att inom ramen av de givna direktiven bestämma utbildningstidens längd

å de bägge linjerna, enär densamma i väsentlig mån måste bliva bestämmande

för utbildningens omfattning och läggning. Vid utredandet av

frågan om undervisningen å gymnastiklärarlinjen hade det visat sig, att den

medgivna tiden av två år helt måst tagas i anspråk för densamma, och att

sålunda gymnastiklärarutbildningen bomme att fordra denna tid. Detta

ledde till att ingen möjlighet funnes till ett vidare utbyggande av undervisningen

inom medgivna tidsramen.

Annorlunda ställde sig däremot saken med avseende på sjukgymnastutbildningen.

Redan kommittén 1915 uttalade, att utbildningstiden för sjukgymnaster

knappast behövde erfordra tvenne fulla läsår och att denna utbildning

därvid ändock kunde bliva väsentligt mer givande än den nuvarande

sjukgymnastutbildningen. 1929 års sakkunnige föreslogo ett och ett halvt år

för inhämtandet av själva kunskapsstoffet och anslogo återstoden av föreslagna

två ar till ett »praktiskt halvar» med tjänstgöring på främmande

gymnastikavdelningar utan egentlig ämnesläsning. Direktionen ansåge givetvis,

att den nuvarande utbildningen, vilken i själva verket ej omfattade mer

än ungefär ett år, borde ökas, men ansåge ej, att den behövde utsträckas

till mer än ett och ett halvt år, varvid den alltså skulle taga ett halvt år

kortare tid än gymnastiklärarutbildningen. Skulle ett »praktiskt halvår» i

framtiden visa sig behövligt, kunde ett sådant lätt låta sig anordnas.

En begränsning av sjukgymnastutbildningen till ett och ett halvt år medförde

bland annat den fördelen, att möjlighet därigenom bereddes till genomgåendet

av bägge linjerna på kortare tid än fyra år. Då det främsta och mest

vägande skälet för en så kort utbildningstid varit önskvärdheten att bereda

vissa gymnastiklärare bättre utkomstmöjligheter, hade direktionen med avseende

på dem planlagt undervisningen så, att en gymnastiklärare efter avlagd

examen kunde ingå på sjukgymnastlinjen och därvid få en avkortning

av lärotiden om två månader. Någon avkortning vid genomgåendet av de

bägge kurserna i omvänd ordning hade ej beretts och torde heller ej vara

av behovet påkallad. Däremot hade direktionen ej upptagit tanken på anordnandet

av med den ordinarie undervisningen jämlöpande eller till ferierna

förlagda kompletteringskurser, enär dylika, i betraktande av den redan nu

fullt utnyttjade lärotiden, för gymnastiklärarna lätt skulle medföra överansträngning.

För vinnande av besparingar i omkostnaderna för utbildningen hade direktionen

undersökt möjligheterna till samundervisning av elever av olika

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

kön och till gemensam undervisning för eleverna å gymnastiklärar- och

sjukgymnastlinjen. Barnundervisning hade kunnat genomföras i hela sjukgymnastundervisningen

och i de teoretiska ämnena för gymnastiklärarlinjen.

Däremot hade direktionen funnit, att genomförandet av gemensam undervisning

för bägge linjerna även i ringa mån stötte på mycket stora svårigheter

av pedagogisk art och att de besparingar, som genom densamma skulle

vinnas, vore alltför små för att ens tillnärmelsevis kunna uppväga svårigheterna.

Under sådana förhållanden hade direktionen helt avstått från att

föreslå någon gemensam undervisning.

En viktig del av arbetet för organiserandet av undervisningen hade varit

ordnandet av samarbetet mellan centralinstitutet och karolinska institutet samt

mellan centralinstitutet och serafimerlasarettet. Härvid hade det i vissa fall

varit svårt att rättvist avväga de bägge inrättningarnas inbördes ställning,

särskilt med avseende på vissa personalfrågor. Därför hade den lösningen

tillgripits, att avgörandet lagts hos Kungl. Maj:t även av frågor, vilkas avgörande

under andra förhållanden skulle ha kunnat läggas hos en lägre

myndighet. Trots den olägenhet, som uppkomme genom att den högsta

myndigheten belastades med en del mindre betydande ärenden, syntes detta

emellertid vara enda utvägen att lösa föreliggande grannlaga och ömtåliga

spörsmål.

Vad den militära instruktör skur sen beträffade, hade de militära myndigheterna

förklarat sig önska helt övertaga densamma, varför direktionen inskränkte

sig till att uttala sin beredvillighet att i mån av tillgång med

lokaler bistå dem.

Sedan gammalt hade inspektionen över gymnastikundervisningen i landet

legat hos centralinstitutet, och i flera av de tidigare verkställda utredningarna

hade denna anordning föreslagits bibehållen. Direktionen, som emellertid

ansåge, att både sakliga och principiella skäl talade mot en sådan

anordning, ansåge för sin del, att inspektionen av ungdomens fysiska fostran

borde ligga hos skolöverstyrelsen och att anordningar borde träffas för att

kunna överflytta den dit. Frågan huru den inom detta ämbetsverk borde

ordnas, saknade direktionen anledning att ingå på.

1924, 1927 och 1931 års sakkunnige hade föreslagit inrättandet av en professur

i kroppsövningarnas fysiologi och hygien. Direktionen ansåge en dylik

professur och ett därmed förenat rörelsefysiologiskt laboratorium synnerligen

önskvärda men ansåge, att sedan -nu ett samarbete mellan gymnastiska

centralinstitutet och karolinska institutet föreslagits, frågan, huruvida denna

professur och institution borde lämpligast förläggas till det ena eller andra

av de båda läroverken, tillsvidare borde lämnas öppen.

Såsom inledningsvis nämnts, hade direktionen vid fullgörandet av sitt

egentliga uppdrag kommit i beröring med flera frågor, vilka bleve en följd

av omorganisationen eller på annat sätt berörde den, och den ville därför

i all korthet något erinra om dem.

1 nära samband med frågan om organisationen av undervisningen stöde

sålunda frågan om institutets förvaltning. I detta avseende hade direktionen

intagit den ståndpunkten, att institutets uppgift skulle begränsas till gymnastisk

undervisning och forskning, och hade därför ej velat med föreståndarbefattningen,

som tidigare föreslagits, sammankoppla inspektionsverksamhet.

Den hade ock av samma skäl önskat, att föreståndaren i minsta

möjliga mån måtte belastas med förvaltningsuppgifter och därför påyrkat

behållandet av sekreterar- och redogörarbefattningarna.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Ehuru uppdraget hade gällt samarbete med serafimerlasarettet och förläggandet

av undervisningen dit, hade direktionen dock även tagit i betraktande

den omständigheten, att serafimerlasarettet liksom karolinska institutet

och dess kliniska inrättningar skulle inom en ej alltför avlägsen framtid

överflyttas till Norrbackaområdet, varvid frågan om sjukgymnastutbildningens

förläggande dit komme att inställa sig. Direktionen ansåge det vara av

största vikt och intresse, att detta överflyttande för sjukgymnastutbildningens

del planlades redan nu, varför den ville hemställa, att förhandlingar jämväl

i detta avseende snarast möjligt måtte komma till stånd.

Ehuru institutets nuvarande lokaler ej ställde några hinder i vägen för

ett nödtorftigt genomförande av omorganisationen, ville direktionen enträget

erinra örn att desamma sedan årtionden betraktades som otillfredsställande

och att en av de första åtgärderna efter beslutad omorganisation måste bliva

ett återupptagande av institutets byggnadsfråga. En för dess snara lösning

särdeles betydande omständighet vore, att genom bortfallandet av nödvändigheten

att bygga och inreda dyrbara lokaler för sjukgymnastiken en framtida

byggnad avsevärt komme att förbilligas.

Den fullständiga linjeklyvning, som direktionen på grundval av direktiven

i sitt förslag genomfört, kunde ej undgå att påverka gymnasternas

verksamhetsområden och arbetsförhållanden. Direktionen ansåge det därför

vara av allra största betydelse, att en utredning gjordes såväl av gymnastiklärarnas

som ock av sjukgymnasternas ställning och försörjningsmöjligheter, varvid

i det förra fallet möjligheterna att i smärre samhällen skapa ett levebröd

för en gymnastiklärare genom sammanförandet på en enda hand av

gymnastikundervisningen vid läroanstalter av olika slag borde undersökas,

och i det senare fallet frågan om sjukgymnastiklagstiftningen och dithörande

spörsmål borde upptagas till granskning. Därvid förutsatte direktionen, att

samverkan komme till stånd mellan statsmyndigheterna och vederbörande

gymnastorganisationer.

Slutligen syntes det direktionen vara särdeles angeläget att, i samband

med omorganisationen, frågan örn skolläkarnas utbildning i gymnastik och

ortopedi upptoges till utredning.

Ett genomförande av den föreslagna omorganisationen av undervisningen

vid centralinstitutet komme att nödvändiggöra en omläggning av densamma

vid de med dimissionsrätt försedda enskilda gymnastikinstituten. Då dessas

koncessioner vore givna tillsvidare och sålunda kunde omedelbart återkallas,

ville direktionen hemställa, att deras ledare måtte anmodas att inkomma

med förslag örn, huru undervisningen vid instituten i fråga skulle ordnas

efter genomförandet av den föreslagna omorganisationen vid gymnastiska

centralinstitutet.

Såsom av det efterföljande torde framgå, hava flertalet av de hörda myndigheterna

icke haft några mera väsentliga principiella erinringar att anföra

emot de allmänna riktlinjer för den planerade omorganisationen av gymnastiska

centralinstitutet, som direktionen ovan utvecklat. Aven jag anser

mig kunna i princip ansluta mig till dessa allmänna grunder, vilka i huvudsak

överensstämma med de direktiv, som varit för direktionen vägledande.

Jag vill framhålla, att förslaget i sina grunddrag torde stå i god samklang

med den uppfattning, för vilken riksdagen gjort sig till tolk. Jag

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

syftar här speciellt på ett par av de mest omtvistade frågorna, nämligen

spörsmålet örn sjukgymnastutbildningens ställning vid institutet och differentieringen

mellan sjukgymnast- och friskgymnastlinjerna. Dessa och andra

här ovan berörda frågor upptagas i det följande till mer ingående behandling
Direktionen

har framlagt förslag till de ändringar i den nuvarande stadgan

för gymnastiska centralinstitutet, som direkt påkallas av direktionens

omorganisationsförslag. Emellertid lärer det bliva erforderligt att samtidigt

med att institutet omorganiseras ersätta den nu gällande ålderdomliga och

vid upprepade tillfällen ändrade stadgan för institutet med en helt ny stadga.

Denna nya stadga torde böra av Kungl. Maj:t utfärdas efter förslag av direktionen.

Samtidigt böra övervägas de ändringar i andra författningar —

bland annat i stadgarna för karolinska institutet — som eventuellt kunna föranledas

av omorganisationen.

Bihang till riksdagens protokoll 19S4. 1 sami. Nr 157.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

2. Samarbetet med karolinska institutet.

Den nu avsedda omläggningen av undervisningen vid centralinstitutet

förutsätter ett nära samarbete med karolinska institutet. För att närmare

utreda ordningen för detta samarbete har direktionen vid sin utredning genom

ombud fört förhandlingar med ombud för sagda institut. För dessa

förhandlingar redogöres i särskild bilaga, i avseende å vilken jag tillåter

mig hänvisa till handlingarna i ärendet. På grundval av det samråd, som

sålunda ägt rum, har direktionen framlagt följande förslag till ordnande av

detta samarbete.

I första hand önskade direktionen taga den sakkunskap, över vilken karolinska

institutet förfogade, i anspråk för bedömandet av skickligheten hos

de sökande till de viktigare lärarbefattningarna i de medicinska ämnen, vilka

inginge i undervisningen vid institutet. I detta avseende föresloge direktionen,

att lär arbefattning en i sjukgymnastik med sjukdomslära måtte tillsättas

på så sätt, att densamma ledigförklarades av direktionen, varefter inkomna

ansökningshandlingar överlämnades till lärarkollegiet, vilket hade att bedöma

dem. Härvid skulle förfaras på samma sätt som vid tillsättandet av

de med den ifrågavarande tjänsten i ekonomiskt hänseende likställda fasta

laborators- och prosektorsbefattningarna vid karolinska institutet, d. v. s. så,

att de för tillsättande av professorstjanst vid institutet gällande bestämmelserna

i tillämpliga delar lände till efterrättelse. Hedan utlåtande över vederbörandes

skicklighet till den sökta befattningen avgivits och förslag upprättats,

skulle handlingarna överlämnas till kanslern för rikets universitet

och till direktionen över centralinstitutet för avgivande av yttrande, varefter

ärendet skulle överlämnas till Kungl. Maj:t för utnämning. Vid tillsättande

av de icke ordinarie lärartjänsterna i anatomi och fysiologi skulle förfaras

på samma sätt, med undantag av att behandlingen i lärarkollegiet skulle

ske enligt de grunder, som gällde för tillsättande av klinisk laborator; därvidlag

vore kollegiet vid sakkunnigvalet begränsat till sina egna ledamöter,

och vederbörande erhölle endast förordnande på tre år.

Förordnande å lärartjänster, vilka avlönades med mindre än 2.500 kronor

för år, skulle däremot utfärdas av direktionen, likaså förordnande som vikarie

å alla tjänster under kortare tid än tre månader. Vikarie för längre

tid skulle förordnas å de tjänster, vilka skulle tillsättas under medverkan

av karolinska institutet, av Kungl. Maj:t efter hörande av lärarkollegiet,

kansler och direktionen.

Aven i ett annat avseende önskade direktionen begagna sig av sakkunskapen

vid karolinska institutet nämligen i fråga örn läroplaner i de medicinska

ämnen, vilka inginge i undervisningen vid gymnastiska centralinstitutet

och föresloge därför, att dessa läroplaner måtte fastställas av Kungl. Maj:t

efter lärarkollegiets hörande.

I likhet med vad som vore fallet med lärarna vid tandläkarinstitutet vid

behandlingen av ärenden rörande detta institut, syntes det direktionen vara

önskvärt, att läraren i sjukgymnastik med sjukdomslära vid gymnastiska

centralinstitutet finge säte och stämma i lärarkollegiet vid behandling av

ärenden rörande gymnastiska centralinstitutet.

Med avseende på undervisningslokaler hyste direktionen grundade förhopp
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

ningar, att karolinska institutet skulle ställa sina lokaler och inrättningar till

förfogande för centralinstitutets undervisning i de teoretisk-medicinska ämnena,

i den mån de ej erfordrades för undervisning av dess egna eller tandläkarinstitutets

lärjungar. Givetvis borde centralinstitutets lärare och elever,

i vad avsåge institutionernas användande, vara underställda vederbörande

institutionsföreståndare. Likaledes borde från centralinstitutet den ersättning

utgå för städning, lyse och dylikt, som av karolinska institutets lärarkollegium

kunde komma att påfordras.

För upplåtande av serafimerlasarettets gymnastikavdelning till centralinstitutet

för sjukgymnastundervisningen syntes det direktionen, att medgivande

av karolinska institutets lärarkollegium, vilket nu ensamt förfogade över

densamma för undervisningsändamål, borde inhämtas, och direktionen ansåge

sig ha goda skäl att antaga, att dylikt medgivande icke skulle vägras.

Direktionen hyste ock den förhoppningen, att karolinska institutets lärarkollegium

måtte kunna finna med sina intressen förenligt att i framtiden

utse centralinstitutets lärare i sjukgymnastik till föreståndare för gymnastikavdelningen,

liksom ock att befattningen som lärare för medicine kandidater

i sjukgymnastik måtte kunna anförtros åt någon av de å gymnastikavdelningen

verksamma lärarna vid centralinstitutet.

Slutligen ansåge direktionen det för samarbetet mycket önskligt, att den

ene av de båda läkare, vilka skulle vara medlemmar av direktionen över

centralinstitutet, utsåges på förslag av lärarkollegiet bland dess ledamöter.

Karolinska institutets lärarkollegium anför i nu förevarande avseenden

bland annat följande:

Kollegiet framhåller, att särställningen i fråga om tillsättningsförfarandet

för läraren i sjukgymnastik och sjukdomslära, vilken särställning grundade

sig på hans större löneförmåner, näppeligen kunde bibehållas, örn kollegiets

ståndpunkt, enligt vilken nämnda ämne borde uppdelas på två lärare, vunne

gehör. I detta fall torde för båda dessa lärare böra föreslås samma procedur

som för de ekonomiskt ungefär likställda befattningarna i fysiologi och

anatomi.

Vid tillsättande av lär arbefattning i fysiologi eller anatomi skulle enligt

direktionens förslag kollegiet inom sig utse sakkunniga för bedömande av

sökandes skicklighet. Därest även professor vid karolinska institutet vore

befogad att söka och förordnas till nämnda befattning, borde en tilläggsbestämmelse

göras i avseende å sakkunnigvalet, exempelvis så, att i antagna

händelse till sakkunniga skulle utses professorerna i fysiologi, respektive

anatomi vid Uppsala och Lunds universitet.

Det kunde under vissa omständigheter vara önskvärt, att även karolinska

institutets egna lärare, extra eller ordinarie, kunde förordnas till befattning

som lärare vid gymnastiska centralinstitutet. Så kunde vara önskvärt, då

någon sådan lärare utom god arbetsförmåga ägde framstående duglighet som

undervisare, när samtidigt endast mindre väl kvalificerad sökande till befattningen

funnes, liksom även då sådan lärare ägde särskilt stor vetenskaplig

skicklighet, hänförlig till gymnastiska centralinstitutets arbetsområde.

Men å andra sidan vore det icke likgiltigt, örn en ordinarie lärares åligganden

utökades med en undervisningsbörda av betydligt omfång. Fördenskull

kundo nämnda önskemål endast förverkligas under tillbörlig garanti, att en

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

bestämd nytta därmed uppnåddes, medan eljest formen för en sådan åtgärd

gjordes tillräckligt fri. I detta syfte kunde en tilläggsbestämmelse till stadgarna

för befattningens tillsättande av följande innehåll föreslås. Om så

prövades för undervisningen eller den vetenskapliga forskningen nödigt eller

nyttigt, skulle karolinska institutets lärarkollegium äga till sådan lärarbefattning

vid gymnastiska centralinstitutet, som tillsattes med förordnande, utan

ansökan föreslå ordinarie lärare vid karolinska institutet eller annan lämplig

person. Yttrande skulle inhämtas av tre av institutet utsedda sakkunniga,

varpå ärendet med kollegiets eget uttalande skulle underställas direktionen

för gymnastiska centralinstitutet för att slutligen avgöras av Kungl. Maj:t.

Härvid förutsatte kollegiet, att samtliga lärarbefattningar vid gymnastiska

centralinstitutet först söktes, så att kollegiet kunde hållas underkunnigt örn

de tillfällen, då sådan befattning vore ledig.

Direktionen hade även föreslagit, att läraren i sjukgymnastik med sjukdomslära

vid gymnastiska centralinstitutet erhölle säte och stämma i karolinska

institutets lärarkollegium vid behandling av ärenden rörande gymnastiska

centralinstitutet. Kollegiet vore tveksamt, om härmed något vore vunnet.

Eftersom de båda av lärarkollegiet föreslagna lärarbefattningarna i

sjukgymnastik och sjukdomslära vore likställda, borde uppenbarligen nämnda

rätt, om den skulle stadgas, utsträckas till dem båda. Den syntes emellertid

då också lämpligen böra tillkomma lärarna i anatomi och fysiologi.

Med avseende på undervisningslokaler ville lärarkollegiet först framhålla,

att kollegiet redan i sitt yttrande över 1921 års sakkunnigas förslag betonat,

att för fysiologiens vidkommande förslaget kunde biträdas endast därest,

som hittills, huvuddelen av undervisningen i fråga komme att äga rum å

gymnastiska centralinstitutet och endast viktigare demonstrationer förläggas

till karolinska institutet. A andra sidan ville kollegiet framhålla behovet av

laborationsövningar i fysiologi för att undervisningen skulle bliva effektiv.

Kollegiet måste i anslutning härtill betona, att ett starkt behov förelåge att

inrätta ett laboratorium för undervisningens i fysiologi ändamålsenliga bedrivande

vid gymnastiska centralinstitutet. Skulle en professur i nämnda

ämne komma till stånd vid gymnastiska centralinstitutet, torde dess givna

plats för forskning vara ifrågavarande laboratorium. Kollegiet nödgades

vidare framhålla, att de teoretiska institutionerna vid karolinska institutet

vore i hög grad trångbodda, vilket för institutets egen undervisning och

forskning medfört allvarliga svårigheter. Under sådana förhållanden kunde

kollegiet förklara sig villigt att i princip medgiva, att dess lokaler och inrättningar

finge begagnas för gymnastiska centralinstitutets undervisning

blott i den män de ej erfordrades för vetenskapligt arbete, för undervisning

av egna lärjungar eller av lärjungar vid tandläkarinstitutet. I likhet med

direktionen förutsatte kollegiet därvid, att gymnastiska centralinstitutets lärare

och elever i vad avsåge institutionernas användande bleve underställda vederbörande

institutionsföreståndare samt att från gymnastiska centralinstitutet

utginge den ersättning, som av kollegiet kunde komma att påfordras för

vaktm ästarbiträde, städning, lyse och dylikt.

I ytterligare en punkt hade samarbete med karolinska institutet föreslagits

av direktionen, nämligen därutinnan, att läroplaner i fråga om de medicinska

ämnen, som inginge i undervisningen vid gymnastiska centralinstitutet, skulle

fastställas av Kungl. Majit efter lärarkollegiets hörande. Detta stöde i över
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157. 21

ensstämmelse med de önskemål, kollegiet tidigare framställt, och tillstyrktes

nu.

Universitetskanslern har anfört bland annat följande:

Såsom lärarkollegiet i sitt yttrande framhållit, vore karolinska institutets

teoretiska institutioner för närvarande i hög grad trångbodda, varför dessa

institutioner kunde få disponeras för gymnastiska centralinstitutets undervisning

endast i den mån de ej erfordrades för det vetenskapliga arbetet

och undervisningen vid karolinska institutet samt för undervisningen av

tandläkarinstitutets elever. Man måste därför räkna med, att det kunde

bliva omöjligt för karolinska institutet att i erforderlig utsträckning tillhandahålla

lokaler för gymnastiska centralinstitutets undervisning i de teoretiskt-medicinska

ämnena. Av lärarkollegiets yttrande syntes framgå, att det

under alla omständigheter torde bliva nödigt att anordna ett särskilt fysiologiskt

laboratorium för undervisningen av centralinstitutets elever.

Vid ärendets tidigare behandling hava från olika håll framförts starka krav

på nära samarbete mellan karolinska institutet och gymnastiska centralinstitutet.

1931 års riksdag ansåg, att i fråga om undervisningen och övningarna

i ämnen av medicinsk natur ett dylikt samarbete borde ordnas i

fråga örn såväl den teoretiska som praktiska utbildningen. 1932 års statsutskott

utvecklade närmare formerna för detta samarbete, och de av utskottet

i detta hänseende förordade grunderna synas rätt väl överensstämma med

direktionens nu framlagda förslag.

Detta förslag innebär samarbete bland annat vid tillsättande av lärarbefattningar

i medicinska ämnen samt vid fastställande av vissa läroplaner

samt förutsätter rätt för centralinstitutets elever att i viss omfattning äga

tillgång till karolinska institutets lokaler.

För min del finner jag de av direktionen föreslagna grunderna för tillsättande

av lärartjänster ägnade att väl tillgodose karolinska institutets

välförstådda intresse av medbestämmanderätt vid behandlingen av dessa

frågor. I smärre detaljer hava erinringar gjorts av karolinska institutets

lärarkollegium. Vissa av dessa erinringar torde kunna tillgodoses vid utfärdandet

av bestämmelser i ämnet. Jag saknar anledning att här närmare

ingå på dessa frågor, då det torde få ankomma på Kungl. Majit att efter

hörande av karolinska institutets lärarkollegium närmare utforma detaljerna

i föreliggande förslag.

Såväl karolinska institutets lärarkollegium som universitetskanslern hava

erinrat, att det kunde uppstå svårigheter för karolinska institutet att i erforderlig

utsträckning tillhandahålla lokaler för undervisning i de teoretisktmedicinska

ämnena. Det torde dock tillsvidare vara möjligt för gymnastiska

centralinstitutet och karolinska institutet att genom en klok avvägning

av undervisningen mellan de båda institutens lokaler övervinna de antydda

lokalsvårigheterna.

Departe
mentschefen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Lärarkollegiet har i samband med lokalfrågan framhållit behovet av

ett laboratorium för fysiologi vid gymnastiska centralinstitutet. Sistnämnda

förslag torde till icke oväsentlig del hava sin grund i kollegiets uppfattning

rörande behovet av en professur i kroppsövningarnas fysiologi. I likhet

med min företrädare i ämbetet anser jag mig icke kunna under förhandenvarande

förhållanden tillstyrka inrättandet av en dylik professur.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition Nr 157.

23

3. Samarbetet med serafimerlasarettet.

För att närmare utreda formerna för samarbetet mellan gymnastiska centralinstitutet

och serafimerlasarettet i fråga om sjukgymnastutbildningen har

samråd ägt rum mellan ombud för serafimerlasarettets och gymnastiska centralinstitutets

direktioner. På grundval av de förhandlingar, som därvid

förts, har direktionen framlagt nedanstående förslag till ordnande av detta

samarbete.

Grundlinjen i detta samarbete vore, att serafimerlasarettets gymnastikavdelning

upplätes för centralinstitutets undervisning för sjukgymnaster, varvid, i

likhet med vad som vore fallet vid samarbetet mellan lasarettet och karolinska

institutet, sjukvården i huvudsak skulle ombesörjas som en lasarettets

angelägenhet, undervisningen som en centralinstitutets. Lasarettet skulle

sålunda tillhandahålla erforderliga lokaler och inventarier och bära alla driftkostnader

samt uppbära alla inkomster av polikliniken. I sin sjukvårdande

verksamhet skulle läkare och sjukgymnaster vara underställda lasarettets

direktion och likaså centralinstitutets elever skyldiga att ställa sig till efterrättelse

de ordningsföreskrifter, som av lasarettsdirektionen utfärdades.

En förutsättning för att sagda gymnastikavdelning skulle kunna upplåtas

till centralinstitutet för sjukgymnastundervisningen, syntes vara, att karolinska

institutet därtill lämnade sitt medgivande. Enligt ett mellan detta

institut och serafimerlasarettet beståendé avtal den 9 oktober 1924 hade

nämligen dess gymnastikavdelning upplåtits för undervisning av medicine

kandidater i sjukgymnastik, varför dess upplåtande jämväl åt annat håll

skulle kunna tänkas träda karolinska institutets intresse för nära. Enligt

vad vid underhandlingar med ombud för sagda institut framkommit, torde

emellertid goda utsikter förefinnas för att lärarkollegiet — i betraktande av

att avdelningens föreståndare förklarat, att materialtillgången vore tillräcklig

och att de bägge institutens undervisning kunde fortgå jämnlöpande —

skulle vara villigt att lämna det önskade medgivandet.

En förutsättning för att serafimerlasarettets gymnastikavdelning skulle

kunna begagnas för sjukgymnastutbildningen vore vidare, att dess lokaler

vidgades. Detta syntes endast kunna ske genom en nybyggnad vid lasarettet

eller genom en ombyggnad av vissa till detsamma hörande utrymmen. Innan

man emellertid kunde fatta ståndpunkt till frågan om ny- eller ombyggnad,

vore det nödvändigt att klargöra, under huru lång tid de behövliga nya

lokalerna skulle komma till användning. I detta avseende bleve denna

byggnadsfråga beroende av frågan om karolinska sjukhusets och karolinska

institutets nybyggnader, varför en erinran om denna senare byggnadsfråga

och sjukgymnastutbildningens förhållande till densamma först måste göras.

Enligt statsmakternas beslut skulle i en icke alltför avlägsen framtid i

första omgången vissa av de å serafimerlasarettet inrymda klinikerna, i andra

omgången karolinska institutet och i tredje omgången serafimerlasarettet i

dess helhet flyttas till det s. k. Norrbackaområdet. Därvid ställde sig frågan,

i vilken omgång gymnastikavdelningen borde flyttas dit. Det nya karolinska

sjukhusets gymnastikavdelning vore upptagen bland do avdelningar, som

skulle vara färdiga till den första omgången, och direktionen ville för sin

del förorda, att sjukgymnastutbildningen redan i första omgången flyttades

dit. Till förmån för en snar sådan förflyttning talade ock den omständig
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

heten, att vid serafimerlasarettet den för sjukgymnastutbildning så viktiga

ortopediska avdelningen saknades, under det att man vid karolinska sjukhuset

hade vanföreanstalten alldeles i närheten. Något hinder för en sådan

förflyttning funnes ej; den omständigheten, att karolinska institutet ej samtidigt

flyttade, utgjorde nämligen intet hinder för sjukgymnastikens ditflyttning,

enär sjukgymnasteleverna vid den tidpunkt av utbildningen, då de

skulle arbeta på sjukhuset vid Norrbacka — under andra och tredje lästerminerna

— hade avslutat studierna i de teoretiska ämnena, och sålunda

ej längre behövde besöka karolinska institutet. Då vidare enligt av sjukhuskommissionen

erhållen uppgift den blivande gymnastikavdelningen vid

Norrbacka beräknades vara färdig att tagas i bruk fem år efter det att

byggnadsarbetet kommit i gång, vore tidpunkten, då denna möjlighet att

erhålla goda lokaler för sjukgymnastutbildningen yppade sig, sålunda ej

särdeles avlägsen, varför hänsyn måste tagas till denna omständighet.

Skulle det emellertid av någon anledning befinnas olämpligt att redan i

första omgången överflytta sjukgymnastutbildningen till gymnastikavdelningen

å Norrbacka, så kom me dock även en annan möjlighet att förskaffa

den goda lokaler genom den första utflyttningen att beredas. Vid överflyttandet

av vissa kliniker från serafimerlasarettet till sjukhuset å Norrbacka

komme nämligen avsevärda utrymmen, vilka synnerligen väl skulle lämpa

sig till lokaler för sjukgymnastutbildningen, att bliva lediga å serafimerlasarettet.

Något beslut om dessas framtida användningar vore ännu ej

fattat, men även örn en del av dem redan torde vara påtänkta för andra

ändamål, syntes det vara sannolikt, att återstoden av dessa utrymmen skulle

kunna få disponeras för gymnastikavdelningen, vilken i så fall även här

skulle ha en möjlighet att vinna tillfredsställande lokaler. Även denna omständighet

måste sålunda tagas i betraktande vid behandlingen av frågan

örn beredandet tillsvidare av lokaler för ifrågavarande undervisning.

Såsom av denna redogörelse för nybyggnadsplanerna för det medicinska

läroverket i huvudstaden framginge, skulle ingalunda möjligheter saknas

att inom en nära framtid vinna mycket goda slutliga lokaler för sjukgymnastundervisningen.

Uppenbarligen vore emellertid förverkligandet av desamma

beroende på de utredningar, som i detta avseende beträffande karolinska

sjukhuset måste verkställas av dess byggnadskommission, beträffande

serafimerlasarettet av dess direktion och karolinska institutets lärarkollegium.

Då det emellertid förefölle direktionen sannolikt, att åtminstone i ettdera

av dessa fall frågan om mera stadigvarande lokaler för sjukgymnastutbildning

skulle kunna vinna en tillfredsställande lösning, ansåge den sig berättigad

att förutsätta, att de lokaler, med vilka serafimerlasarettets gymnastikavdelning

nu i första hand måste utvidgas för att kunna upptaga centralinstitutets

sjukgymnastutbildning, skulle kunna betraktas som provisoriska.

Då ett av gymnastikavdelningens läkare framlagt förslag icke torde hava

utsikt att vinna bifall av direktionen för serafimerlasarettet, anslöte sig direktionen

till ett av lasarettets styresman framlagt förslag, vilket gick ut på

att bereda det behövliga utrymmet genom en ombyggnad av lasarettets förutvarande

direktörsbostad. Ehuru de så tillkomna lokalerna hade den olägenheten,

att de ej stöde i inomhusförbindelse med lasarettet i övrigt, kunde

de dock enligt direktionens mening godtagas som ett provisorium för en

kortare följd av år. Lokalfrågans lösning enligt det av sakkunniga år 1931

framlagda förslaget genom en nybyggnad ville direktionen ej motsätta sig,

därest lasarettsdirektionen, som ju hade att svara för byggnadskostnaderna,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

skulle påyrka densamma, men holle före, att en så dyrbar åtgärd knappast

vore av behovet påkallad.

Organisationen av den för centralinstitutets och karolinska institutets undervisning

gemensamma gymnastikavdelningen skulle, enligt vad som vid

samrådet med ombuden från lasarettet avtalats, vara så anordnad, att avdelningen

hnge en föreståndare för förvaltningen, tvenne läkare, den ene

för medicinsk sjukgymnastik, den andre för kirurgisk sjukgymnastik, bägge

samtidigt biträdande lärare vid gymnastiska centralinstitutet, samt sex gymnaster,

vilka samtidigt tjänstgjorde som instruktionsgymnaster för centralinstitutets

elever. Då två läkare vore nödvändiga, hade det synts riktigast

att avse den ene för den kirurgiska och den andre för den medicinska

sidan av sjukgymnastiken, så att vardera grenen erhölle sin målsman på

avdelningen. Antalet instruktionsgymnaster hade bestämts av den omständigheten,

att lasarettet krävde så många gymnaster och att det torde ställa

sig nödvändigt, att alla gymnaster deltoge i undervisningen.

Läkare och gymnaster borde tillsättas av lasarettets direktion efter hörande

av direktionen över gymnastiska centralinstitutet. De borde avlönas av

lasarettet, men borde dessutom från centralinstitutet erhålla tillskott för sitt

undervisningsarbete.

Som huvudlärare vid undervisningen skulle läraren i sjukgymnastik med

sjukdomslära vid centralinstitutet vara verksam. Han skulle enligt den ovan

uppgjorda organisationen med hänsyn till från lasarettets sida framställda

önskemål ej hava något med sjukvården att göra.

För befordrandet av samarbetet syntes det direktionen vara mycket önskligt

att, i enlighet med vad av statsutskottet vid riksdagen år 1932 föreslagits,

den ene av de ledamöter av direktionen över gymnastiska centralinstitutet,

vilka enligt gällande stadga skulle vara läkare, utsåges efter förslag

av direktionen över serafimerlasarettet.

På grundval av förhandlingarna med ombuden för lasarettsdirektionen

har direktionen över gymnastiska centralinstitutet uppgjort följande

Förslag till avtal mellan serafimerlasarettet och gymnastiska centralinstitutet

om undervisning av sjukgymnaster å serafimerlasarettets

gymnastikavdelning.

§ 1.

Direktionen över lasarettet upplåter för undervisningen av centralinstitutets

sjukgymnastelever dels dess gymnastikavdelning, dels föreläsningssal.

§ 2.

Undervisningen ledes av centralinstitutets lärare i sjukgymnastik med

sjukdomslära.

9 3.

Direktionen tillsätter och avlönar en läkare för medicinsk och en för

kirurgisk sjukgymnastik samt sjukgymnaster. För sitt deltagande i undervisningen

erhålla dessa ersättning från gymnastiska centralinstitutet.

§ 4.

Inventarier och förbrukningsartiklar tillhandahållas av serafimerlasarettet,

som ock besörjer all behandling under ferier.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

§ 5-

Gymnastiska centralinstitutets elever skola vara underkastade ordningsföreskrifter,

vilka av lasarettsdirektionen utfärdas.

Direktionen över serafimerlasarettet anför i fråga om förslaget i denna del

bland annat följande:

Direktionen funne föreliggande förslag till organisation av gymnastikavdelningen

vid serafimerlasarettet och verksamheten vid densamma hava bestämda

fördelar framför det av 1931 års sakkunniga framlagda, root vilket

direktionen på sin tid anförde allvarliga betänkligheter.

Vad först gällde det förslag till avtal mellan lasarettet och centralinstitutet,

sorn uppgjorts efter samråd med direktionens delegerade, förutsatte

lasarettsdirektionen, att läraren i sjukgymnastik, som skulle undervisa på

lasarettets gymnastikavdelning och som icke skulle lia någon befattning

med sjukvården, skulle vara underkastad de bestämmelser, som direktionen

till upprätthållande av ordningen utfärdade.

Då förslaget förutsatte, att den blivande gymnastikavdelningen vid karolinska

sjukhuset skulle kunna vara färdig att tagas i bruk fem år efter det

fryggnadsarbetet å sjukhuset kommit i gång och då den nya sjukgymnastutbildningen

icke enligt förslaget kunde beräknas börja förrän den 1 september

1935, skulle således de lokaler, som för sjukgymnastikundervisningen

nu borde anordnas vid lasarettet, ej komma till användning under längre

tid än fyra år. Det läge då uppenbarligen vikt uppå, att kostnaderna därför

gjordes så låga som möjligt. Att de ändock bleve rätt avsevärda kunde

ej undvikas. Utredningens förslag, enligt vilket ökat utrymme för gymnastikavdelningen

skulle erhållas genom ombyggandet av undervåningen i den

forna direktörsbostaden, medförde enligt kostnadsberäkningarna en kostnad

av 70,000 kronor vid en rätt genomgripande modernisering av byggnaden

i fråga med hänsyn till ett mera permanent lokalbehov och en kostnad av

50,000 kronor, itali lokalbehovet skulle bliva av endast provisorisk art,

exempelvis avses för en tidrymd av fem år.

Till byggnadskostnaden måste som engångsutgift läggas kostnaden för

lokalens utrustning för sitt nya ändamål, uppgående enligt verkställd beräkning

till omkring 10,000 kronor, samt, om lokalen efter någon tid ej

vidare skulle begagnas för gymnastikundervisning, kostnaden för dess försättande

i för annat nyttigt ändamål användbart skick.

En följd av lokalens aptering till undervisning vore att åt de 19 befattningshavare,

som för närvarande där hade bostad, måste beredas motsvarande

förmån på annat sätt antingen genom förhyrande av bostäder utom

lasarettet eller genom hyresersättning. Enligt nuvarande avlöningsförmåner

skulle den sistnämnda uppgå till omkring 5,500 kronor om året. Förhyrning

av bostäder torde medföra en större utgift.

För undervisning åt såväl centralinstitutets som karolinska institutets

elever skulle enligt förslaget anställas, jämte en av centralinstitutet helt avlönad

lärare i sjukgymnastik med sjukdomslära, två läkare och sex instruktionsgymnaster,

vilka alla skulle avlönas av lasarettet, men från centralinstitutet

erhålla tillskott för sitt undervisningsarbete. Till lasarettets därav

betingade årliga utgifter skulle ytterligare komma avlöning till vikarier

under semestrar och till extra biträden under den tid av året, då centralinstitutets

elever ej deltoge i gymnastikbehandlingen, avlöning till erforderlig

biträdespersonal samt kostnaden för inventarier och förbrukningsartiklar.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Summan av dessa avlöningar, i vilka ålderstillägg ej inräknats, och övriga

utgifter kunde på detta stadium icke med någon säkerhet fastställas, men

hade approximativt beräknats till 49,600 kronor, därav 9,600 kronor motsvarade

föreslagen minskning i materielanslaget till gymnastiska centralinstitutet.

Motsvarande årliga avlöning uppginge nu till nära 17,000 kronor.

I utgifterna för inventarier och förbrukningsartiklar för den gamla lokalen

inträdde ej någon förändring.

För lasarettet skulle således uppstå en årlig merutgift å 32,600 kronor.

Om därtill lades ett belopp av 6,000 kronor, beräknat som ersättning för

förlorade bostäder, stege utgiftsökningen till 38,600 kronor.

Då gymnastikavdelningen ej i detta fall vore avsedd att till behandling

mottaga andra än å lasarettet inneliggande och från lasarettets polikliniker

till gymnastikavdelningen hänvisade patienter, torde någon nämnvärd ökning

ej kunna förväntas av den under de sista två budgetåren i medeltal per år

inflytande inkomsten av gymnastiken, 17,600 kronor, ett belopp som således

icke täckte ens de nuvarande utgifterna.

I den mån sjukvården kunde förbättras genom ökat tillfälle till gymnastikbehandling

skulle däremot lasarettet beredas en förmån, till vilken vid

fördelning av kostnaderna hänsyn borde tagas. Denna förmån torde dock

ej kunna skattas högre än vad åtginge till avlöning åt en eller två sjukgymnaster

utöver de nuvarande.

Återstoden av den årliga merutgiften torde däremot lika litet som ovan

berörda kostnader för ombyggnader och utrustning kunna åligga lasarettet.

De vore påkallade endast för undervisningen åt sjukgymnastelever och medförde

för lasarettet icke annan förmån än eventuellt värdet av utrustningen

vid tiden för provisoriets upphörande. Med hänsyn till gällande avtal torde

under inga förhållanden Stockholms stad och län vara skyldiga deltaga i

dössä kostnädsr

Ett annat sätt än det ovan ifrågasatta att bereda erforderligt utrymme

för sjukgymnastikundervisningen vore att i enlighet med det av 1931 års

gymnastiksakkunniga framlagda förslaget uppföra en särskild byggnad.

Därigenom skulle även allmänheten kunna beredas tillgång till av lasarettets

nuvarande poliklinik oberoende gymnastisk behandling. Men såsom

tidigare framhållits — av lasarettsdirektionen i den 22 januari 1932 avgivet

yttrande över de sakkunnigas framställning — skulle därav föranledda kostnader

bliva så höga, att ingen utsikt funnes att på långt när täcka desamma

genom inflytande behandlingsavgifter. Även örn någon utsikt till förbättring

‘härutinnan sedan dess inträtt, vore enligt direktionens mening densamma

ej tillräcklig.

Karolinska institutets lärarkollegium anför, att samarbetet med serafimerlasarettet

blott i en punkt syntes beröra karolinska institutets intressen.

Det förutsattes nämligen, att karolinska institutet skulle lämna sitt medgivande

till att serafimerlasarettets gymnastikavdelning upplätes jämväl till

gymnastiska centralinstitutet. Materialtillgången hade av avdelningens föreståndare

förklarats tillräcklig härför och genom ombyggnad av förutvarande

direktörsbostaden skulle för en beräknad kostnad av 70,000 kronor

eller därest lokalbehovet ansåges föreligga blott lör fem år 50,000 kronor

behövlig utökning av utrymmet erhållas. Under sådana förhållanden tunne

sig kollegiet kunna lämna det begärda medgivandet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Gymnastiska centralinstitutets lärarkollegium har rörande antalet sjukgymnaster

anfört bland annat:

Enligt direktionens förslag skulle vid utbildningen i sjukgymnastik tjänstgöra

tre läkare och sex instruktionsgymnaster, eller 9 lärare på 20 elever.

Detta syntes kollegiet onödigt, icke minst i jämförelse med det mycket snävt

tilltagna antalet lärare för gymnastiklärarutbildningen.

Kollegiet ansåge, att de gymnaster, som icke speciellt behövdes för undervisningen

av centralinstitutets elever, belt borde sättas på sjukhusets stat.

Kollegiet ansåge, att endast tre instruktionsgymnaster vore behövliga för

detta ändamål.

Statskontoret har beträffande formerna för samarbetet mellan centralinstitutet,

å ena sidan, samt karolinska institutet och serafimerlasarettet, å den

andra, ansett sig icke hava något att erinra, enär ifrågavarande samarbete

otvivelaktigt vore ägnat att nedbringa kostnaderna för sjukgymnasternas

utbildning. Dock ville statskontoret betona, att ett provisoriskt ordnande

av lokaler vid serafimerlasarettet torde komma att medföra icke obetydliga

utgifter även för statsverket, utan att en definitiv lösning av lokalfrågan

därmed vunnit9.

Byggnadsstyrelsen har i fråga örn dispositionen av serafimerlasarettets

lokaler samt förslaget om ombyggnad av serafimerlasarettets förutvarande

direktörsbostad anfört bland annat:

Med hänsyn till att förläggningen av institutets undervisning i sjukgymnastik

till serafimerlasarettets gymnastikavdelning kunde väntas få endast

provisorisk karaktär funne sig byggnadsstyrelsen icke kunna tillstyrka, att

den för ändamålet erforderliga utvidgningen av denna avdelnings lokaler

åvägabragtes genom en nybyggnad, vilken enligt verkställd kostnadsutrednmg

skulle draga en så avsevärd kostnad som 180,000 kronor. I likhet

med direktionen funne sig byggnadsstyrelsen däremot böra förorda, att lokalutvidgning

åstadkommes genom en ombyggnad av den förutvarande direktörsbostaden

vid lasarettet. Denna lägenhet kunde nämligen icke i och för

sig anses vara särskilt lämplig såsom bostad, då densamma vore belägen

direkt på marken utan källare under, men torde utan större förändringar

kunna provisoriskt utnyttjas för nu ifrågakomna ändamål. Beträffande det

av arkitekten Birch-Lindgren utarbetade förslaget till ombyggnad av nämnda

bostadslägenhet hade byggnadsstyrelsen i huvudsak icke något att erinra.

Visserligen vore det önskvärt örn trappan till bostaden i våningen över

denna lägenhet kunde erhålla en från undervisningslokalerna helt skild entré

utifrån, men funne sig byggnadsstyrelsen, med hänsyn till undervisningslokalernas

provisoriska karaktär, icke böra framställa något yrkande i detta

avseende. Beträffande de till 50,000 kronor beräknade kostnaderna för

genomförandet av de i förslaget ingående byggnadsarbetena, vilka vore avsedda

att utföras på enklast möjliga sätt, hade byggnadsstyrelsen icke något

att erinra.

Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 8 december 1933 anbefallt direktionen

över gymnastiska centralinstitutet och karolinska sjukhusets byggnadskommitté

att avgiva förslag beträffande förläggande till det för karolinska

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj. ts proposition Nr 157.

sjukhuset avsedda området å Norrbacka av de för sjukgymnastutbildningen

erforderliga lokalutrymmena, hava nu direktionen och kommittén, med bifogande

av en skissritning, i avgivet yttrande härom anfört bland annat

följande.

Med hänsyn till innebörden av statsmakternas beslut om uppförande å

Norrbackaområdet av karolinska sjukhuset och nya lokaler för karolinska

institutets teoretiska institutioner hade redan på tidigt stadium fråga uppkommit

örn utnyttjande av de resurser, som nämnda sjukhus komme att

erbjuda för utbildningen av sjukgymnaster.

I de av riksdagen godkända planerna för sjukhusets första etapp inginge

jämväl anordnande av en gymnastikavdelning i sjukhusets centralbyggnad.

Vid arbetet med utformandet av mera detaljerade ritningar för centralbyggnaden

hade kommittén haft sin uppmärksamhet riktad på spörsmålet

om omförmälda avdelnings tagande i anspråk jämväl för sjukgymnastutbildningen

och för detta ändamål under arbetets fortgång i samråd med

representanter för gymnastiska centralinstitutet och andra sakkunniga sökt

utforma avdelningen på sådant sätt, att den skulle motsvara de krav, som

ur sjukgymnastutbildningens synpunkt kunde göras gällande.

Gymnastikavdelningen vore avsedd för behandling såväl av sjukhusets

inneliggande patienter som av polikliniska patienter. Avsikten vore att de

medicine studerande här skulle undervisas i de olika sjukgymnastiska behandlingsformerna.

Såsom förut antytts vore den planlagd på sådant sätt,

att den jämväl skulle kunna bereda utrymme för utbildning av sjukgymnaster.

I utlåtandet redogöres under hänvisning till bilagda ritningar för

föreliggande planer till gymnastikavdelning, varefter framhålles, att vid de

överläggningar, som ägt ram mellan direktionen och kommittén, direktionen

för sin del funnit, att gymnastikavdelningen, sådan den av kommittén planlagts,

med hänsyn till de olika i densamma ingående lokalernas storlek,

läge och beskaffenhet i övrigt till fullo motsvarade de krav, som gjorde sig

gällande för sjukgymnastutbildningens ändamålsenliga anordnande och bedrivande.

Direktionen hade dock velat framhålla önskvärdheten, att vissa

till avdelningen hörande reservutrymmen icke utnyttjades för andra ändamål

utan reserverades för att framdeles tagas i anspråk för sjukgymnastelevernas

räkning. Detta önskemål hade kommittén ansett sig böra tillmötesgå.

Det vore emellertid att märka, att gymnastiksal, i vilken eleverna skulle

kunna erhålla friskgymnastik, ej -— såsom varit önskvärt —■ lämpligen

kunde anordnas inom sjukhuset. En sådan finge sålunda, därest gymnastiska

centralinstitutets byggnad icke förlädes i närheten av karolinska sjukhuset

— vilket ur flera synpunkter kunde vara fördelaktigt — på annat

sätt anskaffas, t. ex. genom förhyrande av en passande lokal i omgivningen.

En förläggning av sjukgymnastutbildningen till karolinska sjukhuset,

varest enligt vad som förut framhållits lämpliga lokaler funnes att tillgå,

vore tvivelsutan ägnat att medföra många fördelar. I första rummet borde

då nämnas dess anslutande till gymnastikavdelningen och utnyttjandet av

avdelningens omfattande patientmaterial. Vidare framhölles betydelsen för

sjukgymnastutbildningen av den till källarvåningen förlagda fysioterapeutiska

avdelningen med dess skiftande behandlingsformer och det samarbete, som

måste äga rum emellan nämnda två avdelningar. Därest, som ifrågasatts,

en avdelning för reumatiskt sjuka komme att med bidrag från pensions
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

30 Kungl. Maj:ts proposition Kr 157.

styrelsen uppföras vid sjukhuset, tillfördes sjukgymnastutbildningen ett för

densamma alldeles särskilt värdefullt material. Vidare påpekades, att vanföreanstalten

i Stockholm, till vars ortopediska klinik eleverna torde komma

att få en del av sin utbildning förlagd, läge vid Norrbacka på ett ringa

avstånd från sjukhuset.

Vad slutligen anginge frågan örn tidpunkten, då gymnastikavdelningen

inom karolinska sjukhuset kunde tagas i bruk för sitt ändamål, erinrades

därom, att arbetet med sjukhusets uppförande för närvarande avstannat

i anledning av rådande arbetskonflikt inom byggnadsfacket. Huru lång tid

som åtginge efter det arbetet återupptagits vore i främsta rummet beroende

på storleken av de årliga penningmedel, som de anslagsbeviljande myndigheterna

ställde till förfogande för sjukhusföretaget. Under förutsättning att

arbetet med sjukhusets uppförande kunde bedrivas i normal takt flade

kommittén ansett sig kunna beräkna, att centralbyggnaden vore färdig

ungefär fem år efter det att arbetet ånyo igångsatts.

Direktionen och kommittén meddela sammanfattningsvis, att för utbildning

av sjukgymnaster lämpliga lokaler, innefattande jämväl en sjukgymnastik

poliklinik, funnes planlagda inom karolinska sjukhuset att komma till utförande

i första byggnadsetappen.

Föreliggande förslag till samarbete med serafimerlasarettet torde onekligen

i betydande grad underlätta sjukgymnastutbildningens ändamålsenliga bedrivande.

Det torde dessutom vara ägnat att i görligaste mån nedbringa

statens utgifter för detta utbildningsändamål. Förslaget synes i huvudsak

överensstämma med de grundlinjer, för vilka statsutskottet vid 1932 års

riksdag uttalat sig. Myndigheterna hava icke haft något att erinra i fråga

om huvudpunkterna i förslaget, och även jag anser mig böra ansluta mig

till detsamma. Det torde emellertid böra ankomma på Kungl. Maj:t att

efter hörande av bland andra lasarettsdirektionen närmare besluta rörande

formerna för samarbetet.

Enligt förslaget skall den ekonomiska sidan av samarbetet mellan lasarettet

och centralinstitutet ordnas på så sätt, att lasarettet tillhandahåller

erforderliga lokaler och inventarier, står för driftkostnaderna samt uppbär

alla inkomster av gymnastikavdelningen. De två läkarna samt de sex instruktionsgymnasterna

skola avlönas av lasarettet men skola dessutom enligt

förslaget från centralinstitutet erhålla tillskott i form av arvode för undervisningsarbetet.

Föreståndaren däremot skall avlönas på centralinstitutets

stat. Serafimerlasarettets direktion har beräknat, att omorganisationen för

lasarettet kommer att vålla en årlig merutgift av 3«,600 kronor. Lasarettsdirektionen

förväntar ej någon ökning av de nu inflytande inkomsterna från

gymnastikavdelningen men framhåller å andra sidan, att lasarettet genom

omorganisationen skulle beredas vissa förmåner genom de ökade tillfällena till

gymnastikbehandling — en förmån, som dock icke skattas högre än avlöningen

till en å två sjukgymnaster utöver de nuvarande. Enligt direktionens

mening bör varken återstoden av den årliga merutgiften eller kostna
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

derna för ombyggnader och utrustning åvila lasarettet och ej heller bidrag

därtill lämnas av Stockholms stad eller län.

För egen del har jag ingenting att erinra emot utredningens förslag till

fördelning av kostnaderna mellan lasarettet och centralinstitutet. Det må

framhållas, att dessa kostnader måste bestridas från gymnastiska centralinstitutets

stat och alltså åvila statsverket, ifall icke, såsom föreslagits, lasarettet

gäldar desamma. I princip måste jag därför biträda lasarettsdirektionens

uppfattning, att de merutgifter, som förorsakas lasarettet genom

sjukgymnastutbildningens förläggande dit, icke rimligen böra bestridas av

lasarettets medel. Av denna anledning lärer det bliva nödvändigt att höja

det till lasarettet utgående statsbidraget med det belopp, som motsvarar nyssnämnda

merutgifter med fråndragande av skälig ersättning för de förmåner,

som lasarettet kommer att åtnjuta genom sjukgymnastutbildningens förläggande

till lasarettet. Då sjukgymnastutbildningen enligt den nya ordningen,

såsom av det efterföljande framgår, icke kommer att påbörjas förrän höstterminen

1935, är det emellertid icke nödvändigt att beräkna en ökning av

det för budgetåret 1934/1935 av Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln

i årets statsverksproposition för serafimerlasarettet föreslagna extra statsbidraget.

Antalet instruktionsgymnaster har bestämts till så många som sex av den

anledningen, att lasarettet ansetts behöva detta antal gymnaster. Ett så stort

antal instruktionsgymnaster är sålunda icke erforderligt med hänsyn till

undervisningens behov. Särskilda tilläggsarvoden skola från centralinstitutets

stat utgå till dessa instruktionsgymnaster utöver den avlöning, som

tillkommer dem från lasarettet. Dessa förhållanden böra enligt min mening

beaktas vid nyssnämnda framtida ökning av anslaget till serafimerlasarettet.

Såsom av det föregående framgår, torde det kunna beräknas, att sjukgymnastavdelningen

vid serafimerlasarettet örn fem år kan förläggas till

karolinska sjukhuset å Norrbackaområdet. De nu för sjukgymnastutbildningen

erforderliga ökade lokalerna inom serafimerlasarettet böra av denna

anledning endast provisoriskt iordningställas. Enligt den av myndigheterna

enhälligt biträdda uppfattningen bör detta lämpligen ske genom ombyggnad

av den förutvarande direktörsbostaden, vilket arbete beräknats kosta omkring

50,000 kronor. Då spörsmålet härom bör bli föremål för närmare

övervägande, varvid även bör undersökas, huruvida det är möjligt att genom

någon annan anordning vinna någon billigare lösning, är jag icke beredd

att redan nu framlägga något förslag angående kostnader för lokaler.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

4. Undervisningen vid det omorganiserade gymnastiska

centralinstitutet.

Jag övergår nu till att behandla frågan om undervisningen vid det omorganiserade

centralinstitutet och vill då först redogöra för direktionens förslag

rörande de olika undervisningsgrenarna m. m.

Gymnastiklärarlinjen.

I fråga om undervisningen å gymnastiklärarlinjen anför direktionen bland

annat följande:

Direktionen anser, att läsåret för denna linje borde taga sin början den

1 september och avslutas den 21 nästföljande juni, med uppehåll för juloch

påskferier. Höstterminen skulle komma att omfatta 16 effektiva arbetsveckor,

vårterminen 22. Med avseende på utbildningen i idrott vore det

ändamålsenligt att i viss utsträckning sammanföra densamma till tvenne

perioder, en för vinteridrott och en för sommaridrott. Härunder skulle ingen

annan undervisning förekomma. Den senare borde förläggas till tiden 24/s

—äl/6. För vinteridrottsperioden, örn 2 veckor, syntes ingen exakt tidpunkt

kunna angivas. Den komme sannolikt att infalla under mars månad. För

idrottsundervisningen borde ytterligare upptagas ett antal s. k. idrottsdagar,

förslagsvis 6, inlagda på lämpliga tidpunkter under läsåret. Dessa idrottsdagar

skulle avse bland annat att möjliggöra för eleverna att i viss utsträckning

tjänstgöra som biträden vid ledning av övningarna under idrottsdagarna

vid institutets övningsskolor. Efter fråndragande av dessa för idrottsundervisningen

direkt anslagna dagar skulle återstå för den övriga undervisningen

31 effektiva arbetsveckor.

Flera av de olika utredningarna bade tidigare framhållit önskvärdheten

av att undervisningsveckans längd i allmänhet ej borde överstiga omkring

30 timmar. Direktionen ansåge, att detta önskemål, i den mån det vore

möjligt, borde vid uppgörandet av undervisningsplanerna beaktas.

Beträffande undervisningsämnenas antal, benämning och omfattning anslöte

sig direktionen i huvudsak till sakkunniga av 1927 och 1931 med de

ändringar, som kunde betingas av den fullständigare linjeklyvningen. Där

av detta eller andra skäl någon mera betydande avvikelse från dessa förslag

ifrågasatts, hade direktionen anfört särskilda orsaker härför.

Undervisningsämnena för friskgymnastlinjen borde vara: Fysiologi, anatomi,

pedagogisk gymnastik, omfattande teori med demonstrationer, praktik,

undervisning, lek och idrott, omfattande teori, praktik, undervisning,

psykologi och pedagogik, hälsolära, samaritlära, röstbehandling, ortopedisk

hållningslära.

Direktionen redogör utförligt för sin mening rörande undervisningens

omfattning i de olika undervisningsämnena, i vilket avseende jag tillåter

mig hänvisa till handlingarna i ärendet, samt återgiver därefter följande

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157. 33

Förslag till timplan för gymnastiklärarlinjen.

l:a året

2:a året Summa

Fysiologi...............

63

105

168

Anatomi...............

75

—

75

Gymnastik: teori.........

158

167

325

praktik.......

157

157

314

undervisning . . .

189

189

378

Lek och idrott...........

217

217

vinteridrott...........

72

72

9261

idrottsdagar...........

30

30

sommaridrott..........

144

144

Psykologi och pedagogik . . .

56

52

108

Hälsolära..............

32

—

32

Ortopedisk hållningslära . . .

—

25

25

Samaritlära.............

16

—

16

Röstbehandling..........

12

—

12

Summa

1,221

1,158

2,379

Arbetsveckor............

38

38

76

Arbetstimmar per vecka....

32,i

30,5 31,3

1 För kvinnliga avdelningen 826 timmar.

Direktionen har i sin utredning i avseende på fäktundervisningen erinrat,

att 1931 års sakkunniga föreslagit obligatorisk undervisning i florettfäktning

under 50 timmar för de civila manliga eleverna samt frivillig undervisning

för dem av dessa elever, som så önskade, i samma ämne under ytterligare

70 timmar.

Direktionen ansåge för sin del, att 50 timmar vore för litet för att bibringa

eleverna nödig utbildning. A andra sidan skulle införandet av en

obligatorisk utbildning omfattande 120 undervisningstimmar belasta schemat

med ytterligare mer än 3 veckotimmar under ett belt läsår, motsvarande

omkring 13 procent av hela den tid, som vöre anslagen till all annan idrott

sammanlagt. Därtill komme, att införandet av obligatorisk fäktning i denna

utsträckning antingen måste kräva, att kompetenskrav på lärarskicklighet

i just denna idrottsgren måste fastställas för åtminstone en av idrottslärarna,

vilket kunde komma att starkt begränsa möjligheterna för val av lärare,

eller fordra anställandet av särskild lärarkraft för detta ändamål. Då därtill

fäktning numera icke vore ett obligatoriskt skolämne, måste direktionen

med beklagande avstå från att föreslå bibehållandet av fäktning som obligatoriskt

undervisningsämne. Därest utbildningstiden för gymnastiklärare

skulle i framtiden komma att utvidgas, vore direktionen givetvis beredd att

upptaga frågan till förnyad prövning. I den mån det redan under nuvarande

förhållanden kunde beflnnas lämpligt eller möjligt, ville direktionen

överväga möjligheten av en frivillig utbildning i detta ämne.

I särskilt yttrande rörande direktionens förslag i fråga örn fäktundervisningen

har ledamoten av direktionen, laboratorn E. Abramson anfört, att

då det för idrotten anslagna timantalet samt förhållandena i övrigt vid det

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 157. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

omorganiserade centralinstitutet medgåve, att i idrottsundervisningen även

kunde inrymmas fäktning i den utsträckning, som angivits av 1931 års sakkunniga,

han anslöte sig till vad dessa sakkunniga i berörda avseende anfört.

Rörande samma fråga har direktionens ordförande, professorn W. Nordenson

i särskilt yttrande anfört:

Fäktning borde enligt hans förmenande bibehållas som obligatoriskt ämne

för gymnastiklärarlinjen. Ehuru fäktningen ej vore obligatorisk i skolorna,

bedreves den i dem frivilligt i stor utsträckning, och det skulle vara till

skada för denna idrottsgren, örn gymnastiklärare utginge utan någon förmåga

att lämna biträde åt denna frivilliga fäktning. Undervisning i fäktning

borde därför ingå i av 1931 års sakkunniga förordad omfattning.

Vad angår inträdesjor äring arna må erinras, att dessa för närvarande äro

olika för manliga och kvinnliga elever. De förra skola hava avlagt studentexamen,

de senare innehava s. k. normalskolekompetens. 1924 års sakkunniga

föreslogo, att som villkor för civila elevers inträde skulle gälla studentexamen

eller folkskollärarexamen, lika för män och kvinnor. 1927 års sakkunniga

uppställde som allmän regel fordran på studentexamen, med vissa

särskilda kvalifikationer, nämligen dels i ämnena matematik, fysik och biologi

minst betyget godkänd å latinlinjen, dels i ämnet kemi minst betyget

godkänd å reallinjen. 1929 års sakkunniga framhöllo, att det naturligtvis

kunde vara en stor fördel med fullt enhetliga fordringar för alla elever.

Man borde emellertid ej skruva upp inträdesfordringarna, örn det ej visade

sig behövligt. Kvinnliga elever utan studentexamen hade från gymnastiska

centralinstitutet och de legitimerade instituten under årens lopp utbildats utan

att det veterligt försports någon klagan på för klen allmän utbildningsnivå

eller på svårigheter att bibringa dessa samma utbildning som studenterna.

Vid 1931 års riksdag var frågan örn inträdesfordringarna föremål för uppmärksamhet.

Första kammaren beslöt bifalla Kungl. Maj:ts av statsutskottet då

tillstyrkta förslag, att för manliga civila elever skulle fordras studentexamen,

för kvinnliga elever normalskolekompetens, i båda fallen med viss komplettering

i naturvetenskapliga ämnen. Andra kammaren uttalade sig däremot

för att realexamen (med nämnda komplettering) borde uppställas som inträdesfordran.

Sedan frågan sålunda genom kamrarnas olika beslut fallit, uppställde

1931 års sakkunniga som inträdesfordringar, lika för män och kvinnor,

studentexamen med vitsordet minst betyget godkänd i fysik, biologi med

hälsolära samt kemi efter fordringar för examen å latingymnasiet samt intyg

örn kunskaper i matematik motsvarande vitsord i detta ämne vid flyttning

till latingymnasiets näst högsta ring. Vidare skulle den, som genom intyg

kunde styrka sig dels äga motsvarande kunskaper i ovannämnda ämnen,

dels ock i två levande språk äga sådana kunskaper och färdigheter, som

sätta sökanden i stånd att på ett tillfredsställande sätt följa och tillgodogöra

sig undervisningen, äga tillträde till institutet.

s. 35 Kontrollera mot PDF

■ Kungl. May.ts proposition Nr 157. 35

I yttrande över sakkunnigas betänkande föreslog skolöverstyrelsen, att

behörighet till inträde vid gymnastiska centralinstitutet skulle tillkomma:

a) den som avlagt godkänd realexamen och i denna examen eller i sedermera

undergången fyllnadsprövning erhållit minst betyget godkänd i samtliga

å timplanen för realskolans högsta klass upptagna läroämnen utom

franska samt dessutom genom vitsord, förvärvat på enahanda sätt som är

föreskrivet rörande fyllnadsprövning efter avlagd studentexamen, erhållit

minst betyget godkänd i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära efter

fordringar för studentexamen;

b) den som erhållit godkänt avgångsbetyg från kommunal eller enskild

flickskola med normalskolekompetens med minst betyget godkänd i två främmande

levande språk samt dessutom i fråga örn ämnena fysik, kemi och

biologi med hälsolära fyller de under mom. a) angivna fordringarna;

c) den som avlagt godkänd studentexamen samt i denna examen eller i

sedermera undergången fyllnadsprövning erhållit minst betyget godkänd i

ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära efter fordringarna för studentexamen

;

d) den som avlagt folkskollärarexamen samt i denna examen eller i sedermera

undergången efterprövning erhållit minst betyget med beröm godkänd

i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära, matematik samt tyska och

engelska språken;

e) den som förvärvat den behörighet till ämneslärarinnebefattning vid allmänt

läroverk, som vid högre lärarinneseminariet avlagd avgångsexamen

avser att meddela, samt i denna examen erhållit minst betyget godkänd i

ämnena fysik med astronomi, kemi med mineralogi och geologi, zoologi

och botanik.

Statsutskottet vid 1932 års riksdag ansåg, att samma villkor borde uppställas,

vare sig det gällde män eller kvinnor, frisk- eller sjukgymnaster samt

förordade i anledning av väckt motion (II: 460) skolöverstyrelsens sistnämnda

förslag.

Direktionen anför nu i sin föreliggande utredning bland annat följande:

Anledning att sänka de nuvarande fordringarna för män förelåge enligt

direktionens mening i och för sig ej. Då emellertid krav framställts på

lika inträdesfordringar för män och kvinnor, uppstode frågan, i vad mån

en höjning av fordringarna för kvinnor eller sänkning av fordringarna för

män till vinnande av likställighet borde vidtagas. Vad som vore ägnat att

väcka betänkligheter mot en höjning av inträdesfordringarna för kvinnor

till studentexamen vore, att kvinnor under nuvarande förhållanden kunde

utbilda sig och vinna befordran till vissa ämneslärarinnetjänster utan studentexamen,

och den oegentligheten skulle då uppstå, att för gymnastiklärarinnor

kraven på skolbildning skulle vara större än för ämneslärarinnor.

Då emellertid möjligheterna för vinnande av behörighet till lärarinnetjänst

utan studentexamen starkt ifrågasatts till avveckling, funne direktionen, att

detta skäl ej kunde tillmätas samma bärkraft som tidigare. Då vidare studentexamen

i allt större utsträckning kommit att ersätta normalskolekompe
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

tens som den normala avslutningen på kvinnlig skolbildning, syntes några

starkare betänkligheter mot en höjning av inträdesfordringarna till avlagd

studentexamen även för kvinnor icke föreligga.

Under alla förhållanden funne direktionen att de nu för kvinnor gällande

inträdesfordringarna vore för låga, särskilt med hänsyn till de starkt ökade

krav på underbyggnad i de matematiskt-naturvetenskapliga ämnena, som

ej minst den föreslagna omfattande lärokursen i fysiologi erfordrade. Skulle

nuvarande inträdesfordringar för kvinnor bibehållas, måste de oundgängligen

utökas med fyllnadsbetyg i enlighet med fordringarna i studentexamen å

endera linjen i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära. Av samma

grunder måste realexamen utökas med fyllnadsbetyg i dessa tre ämnen.

Ur undervisningens synpunkt torde de nödvändiga kraven på underbyggnad

därmed vara uppfyllda.

Med tanke på de mindre gynnsamma erfarenheterna av beskaffenheten av

de genom enstaka fyllnadsprövningar vunna kunskaperna, måste man dock

ställa sig något tveksam mot förslaget om fyllnadsprövning i så många

ämnen och sätta i. fråga, huruvida man ej borde taga steget fullt ut och,

med bibehållande av studentexamen som inträdesfordran för män, uppställa

samma fordran även för kvinnor. För detta talade ock, att det mått av

allmänbildning, som en fullständig studentexamen skänkte, vore av betydelse

för gymnastikläraren i hans framtida lärargärning och att den studievana,

som avläggandet av studentexamen bibringade, skulle för eleverna

vara till nytta vid studierna å centralinstitutet. Då slutligen härtill bomme,

att mycket starka krav från av frågan berörda yrkesgrupper framställts på

uppställandet av studentexamen som inträdesfordran och att den omständigheten,

att de tidigare uppställda lägre kraven på inträdesfordran till stor del

vore orsakade av att kraven, som då vore gemensamma för bägge linjerna,

annars skulle bliva orimligt höga för sjukgymnasterna, ansåge sig direktionen

efter tvekan kunna föreslå, att studentexamen med godkänt betyg i

ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära uppställdes som fordran för

inträde å gymnastiklärarlinjen.

Beträffande frågan örn folkskollärarnas tillträde till institutet ville direktionen

åberopa skolöverstyrelsens yttrande i anledning av 1931 års sakkunnigbetänkande,

vari framhölles att ett dylikt tillträde vore önskvärt med

hänsyn till folkskolans behov av facklärare i gymnastik. Direktionen föresloge

därför, att centralinstitutet måtte öppnas för folkskollärarna och anslöte

sig beträffande de fordringar, som skulle uppställas på ifrågavarande

examen, till vad skolöverstyrelsen föreslagit.

Direktionen anslöte sig jämväl till skolöverstyrelsens mening, att behörighet

till inträde vid institutet även skulle tillkomma den som förvärvat den

behörighet till ämneslärarinnebefattning vid allmänt läroverk, som vid högre

lärarinneseminariet avlagd avgångsexamen avsåge att meddela samt i denna

examen erhållit minst betyget godkänd i fysik med astronomi, kemi med

mineralogi och geologi, zoologi och botanik.

I fråga örn inträdesvillkoren å gymnastiklärarlinjen har ledamoten av

direktionen, laboratorn E. Abramson i särskilt yttrande anfört:

Då direktionen ansett, att de av skolöverstyrelsen i yttrande över 1931

års sakkunnigbetänkande uppställda inträdesfordringarna med avseende

på föregående skolbildning ur undervisningens synpunkt vore tillräckliga,

borde behörighet till inträde jämväl tillkomma:

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

a) den som avlagt godkänd realexamen och i denna examen eller i sedermera

undergången fyllnadsprövning erhållit minst betyget godkänd i samtliga

å timplanen för realskolans högsta klass upptagna läroämnen utom

franska samt dessutom genom vitsord, förvärvat på enahanda sätt som är

föreskrivet rörande fyllnadsprövning efter avlagd studentexamen, erhållit

minst betyget godkänd i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära efter

fordringar för studentexamen;

b) den som erhållit godkänt avgångsbetyg från kommunal eller enskild

flickskola med normalskolekompetens med minst betyget godkänd i främmande

levande språk samt dessutom i fråga örn ämnena fysik, kemi och

biologi med hälsolära fyller de under mom. a) angivna fordringarna.

I fråga örn antalet elever anför direktionen följande:

Sakkunniga av år 1924 utgingo vid uppgörandet av planen för institutets

framtida organisation från, att vid institutet årligen skulle mottagas omkring

60 nya elever, varav omkring hälften manliga och hälften kvinnliga. Av

de manliga skulle 10—12 beräknas vara i kommandoväg beordrade elever.

Till denna beräkning anslöto sig sakkunniga av år 1927 och av år 1931.

Direktionen hade på den tid, som stått till buds, icke kunnat utföra någon

noggrann beräkning över det behov av gymnastiklärarbefattningar, som

kunde föreligga. Vid bestämmandet av antalet erforderliga elevplatser syntes

en noggrann dylik beräkning för närvarande ej vara behövlig, därför

att en och samma organisation givetvis vore tillräcklig för ett inom vissa

tämligen vida gränser varierande elevantal. Direktionen hade vid de följande

beräkningarna utgått från, att å friskgymnastiklinjen antalet civila

manliga elever skulle bliva omkring 15, antalet kvinnliga omkring 20 per år.

Enligt gällande bestämmelser, anför direktionen, ägde den, som fullständigt

genomgått gymnastiklärarkursen och däröver erhållit betyg, kompetens

till gymnastiklärarbefattningar vid alla offentliga läroverk i riket. Enligt

stadgan för statens folkskoleseminarier erfordrades avlagd gymnastikdirektörsexamen

för behörighet till gymnastiklärarbefattning därstädes. Direktionen

hade ansett sig böra framhålla, att för framtiden avlagd gymnastiklärarexamen

borde medföra behörighet till gymnastiklärarbefattningar vid alla

offentliga undervisningsanstalter, folkskoleseminarierna inbegripna, och att

i intet fall finge uppställas fordran på genomgång av både gymnastikläraroch

sjukgymnastkurs vid institutet.

Sjukgymnastlinjen.

I fråga om undervisningen å sjukgymnastlinjen anför direktionen bland

annat:

Med avseende på terminsindelning och ferier ansåge direktionen i överensstämmelse

med vad som föreslagits för friskgymnastlinjen, att höstterminen

borde omfatta 16 veckor från början av september till mitten av

december. Vårterminen örn 20 veckor från mitten av januari till slutet av

maj borde bibehållas. Intagning av clever skulle ske i början av höstterminen.

Den första höstterminen skulle avses huvudsakligen för undervis
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

ningen i de teoretiska ämnena, de bägge följande terminerna för de praktiska

ämnena. Ferierna finge ej tilltagas allt för korta i betraktande av

det ansträngande arbete, som komme att krävas av eleverna, och någon

inskränkning av dem för uppehållandet av gymnastikavdelningens verksamhet

vore ej påkallad, då lasarettet såsom tillförene komme att ombesörja

verksamhetens uppehållande under mellanterminerna.

I anslutning till vad tidigare utredningar föreslagit ansåge direktionen,

att följande läroämnen borde ingå i undervisningen å sjukgymnastlinjen:

fysiologi, anatomi, allmän patologi, hygien, sjukdomslära, sjukgymnastikens

propedeutik, sjukgymnastikens klinik och poliklinik, sjukgymnastikens praktik,

pedagogisk gymnastik och samaritlära. Därjämte borde undervisning

förekomma i vissa sjukgymnastiska specialämnen jämte sjukgymnastikens

hjälpmetoder.

I fråga örn vad direktionen anfört rörande de olika ämnenas omfattning

hänvisar jag till handlingarna i ärendet. Enligt direktionens förslag skulle

sjukgymnastlinjens timplan bliva följande:

Timplan för sjulcgymnastlinjen.

Ht.

vt.

Ht.

Summa

Fysiologi....................

96

—

—

96

Anatomi.....................

128

—

—

128

Friskgymnastik, teori och praktik . .

96

—

—

96

Allmän patologi...............

32

—

—

32

Samaritlära..................

15

—

—

15

Hälsolära....................

32

—

—

32

Sjukdomslära.................

—

120

96

216

Demonstrationer av patienter.....

—

120

96

216

Allmän sjukgymnastik..........

48

—

—

48

Sjukgymnastik praktik.........

—

300

288

588

Medicinska specialkurser.........

—

80

—

80

Summa

447

620

480

1,547

Veckor......................

16

20

16

52

Arbetstimmar per vecka.........

28,o

31

30

29,8

Institutets föreståndare, majoren G. Winroth anför i särskilt yttrande i

fråga örn friskgymnastikens ställning å sjukgymnastlinjen:

Förslaget upptoge för friskgymnastik endast 96 timmar, förlagda till

första terminen. Föregående utredning hade fäst betydligt större vikt vid

det inbördes sambandet mellan frisk- och sjukgymnastiken än den nuvarande

direktionen. Reservanten hade dock icke tillräcklig erfarenhet i frågan

för att mot densamma hävda en avvikande mening.

Däremot ansåge han, att institutet, som i sin undervisning framhölle friskgymnastikens

betydelse för alla yrkesgrupper, ej rimligen kunde för sina

egna elever organisera en utbildningslinje, å vilken friskgymnastik ej ens

under form av motionsgymnastik förekomme på ett helt år. Det arbete,

som sjukgymnasterna hade, syntes tvärtom i sällsynt hög grad fordra friskgymnastik

som motvikt. Friskgymnastik hade därför bort inläggas med

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

två lektioner per vecka under andra och tredje terminerna, således med

respektive 40 och 32 lektioner. En ökning av veckotimantalet från omkring

30—32 till omkring 32—34 syntes härigenom bliva nödvändig. Någon

större olägenhet härav för sjukgymnastlinjens elever, som under andra och

tredje terminerna skulle åläggas jämförelsevis lindriga teoretiska studier,

torde icke uppstå. Ansåges det emellertid olämpligt, ville reservanten med

hänsyn till frågans enligt hans åsikt stora betydelse föreslå en annan utväg,

nämligen att minska undervisningstimmarna i sjukdomslära och i

demonstration av patienter i erforderlig grad, d. v. s. under andra terminen

för båda ämnena från 120 till 100, och under tredje terminen från 96

till 80 timmar.

Den erfarenhet han skaffat sig örn undervisningen och undervisningsmöjligheterna

i dessa ämnen, talade för att en sådan minskning vore möjlig.

Den enda av de senare utredningarna, som behandlat frågan örn inträdesfordringarna

uteslutande från sjukgymnastutbildningens synpunkter, är den

som verkställdes av 1929 års sakkunniga. De ansågo, att den nuvarande

övre åldersgränsen för inträde till institutet — fyllda trettio år borde

bibehållas, och att som undre gräns skulle — då en viss grad av mognad

borde förefinnas hos den, som skall handhava sjuka sättas fyllda nitton

år. I fråga örn kroppsbeskaffenheten föreslogs, att sökanden borde hava

en frisk och stark kropp och vara fri från besvärande lyten och vanförhet;

med avseende på föregående skolutbildning ansågos nuvarande bestämmelser

böra bibehållas. De framkastade vidare tanken, att ett visst mått av

föregående tjänstgöring på sjukhus vore önskligt och uttalade, att sådan

visserligen ej borde göras tvungen, men att den väl borde utgöra en merit

för vinnande av inträde.

Direktionen anför i denna sak bland annat:

Direktionen anslöte sig till den sålunda föreslagna nedre åldersgränsen,

fyllda nitton år, men ville föreslå den övre gränsens bibehållande vid fyllda

trettio år. Med avseende på föreskrifterna örn kroppsbeskaffenheten ansåge

direktionen de nuvarande föreskrifterna böra bibehållas, dock ville den framhålla,

att de borde tolkas med hänsyn till det sjukgymnastiska arbetet och

sålunda ej så strängt som för friskgymnaster. Den erforderliga skolbildningen

ansåge direktionen kunna sättas till normalskolekompetens eller realexamen.

Med avseende på föregående sjukhusutbildning ansage direktionen,

att i betraktande av den stora betydelsen av att eleverna vore ^väl inne i

sjukvårdsarbetet och besutte god vana att handhava sjuka, o månaders biträdande

vid arbetet å sjukhus borde fordras. Erfarenheten från tidigare

intagning av eleverna vid centralinstitutet gave vid handen, att anskaffandet

av denna merit ej torde vålla några svårigheter för kvinnliga sökande.

För manliga sökande ställde det sig måhända något svarare, då sjukvårdsinrättningarna

mestadels torde stå något främmande för tanken på manliga

sjukvårdskrafter. I den mån de ej genom värnpliktstjänstgöring vid trängen

i sjukvårdstjänst eller på annat sätt kunde förskaffa sig denna utbildning,

syntes tillfälle till dylik tjänstgöring genom direktionens försorg böra beredas

dem.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Antalet elever vid sjukgymnastutbildningen föreslogs av 1929 års sakkunniga

till 20, vilket antal skulle kunna höjas till 30. 1931 års sakkunniga,

vilka räknade med sammanlagt 60 elever å bägge linjerna, angåvo ej

närmare antalet av dem, som tänkts från början gå in på sjukgymnastlinjen

eller efter fullbordad friskgymnastutbildning övergå till den.

Direktionen yttrar på denna punkt:

Direktionen ansåge i likhet med 1929 års sakkunniga, att man med

hänsyn till de svårigheter, som givetvis måste medfölja en omorganisation,

att börja med ej borde sätta antalet alltför högt, för att sedermera vid behov

och lägenhet kunna höja detsamma. Då med nuvarande efterfrågan

tillgången på sjukgymnaster i landet torde vara tillräcklig och då det ännu

torde dröja några år, innan en ökning av behovet på grund av den utvidgade

socialförsäkringen komme att göra sig gällande, syntes direktionen ej

ur den allmänna sjukvårdens synpunkter betänkligheter kunna anföras mot

ett dylikt sätt att gå tillväga. Direktionen ville därför föreslå, att antalet

årligen intagna elever tillsvidare måtte sättas till 20.

I samband med fastställandet av antalet elever i kursen stöde den särdeles

viktiga frågan, huruvida såväl manliga som kvinnliga elever borde utbildas.

1929 års sakkunniga ställde sig på den ståndpunkten, att då behovet

av manliga sjukgymnaster vore synnerligen litet, det ej förelåge någon

anledning för staten, som närmast hade att tillgodose de offentliga sjukvårdsinrättningarnas

behov av kvinnliga sjukgymnaster, att i en av densamma

inrättad normerande sjukgymnastutbildning bereda plats även åt

manliga elever, och ville lämna utbildandet av manliga sjukgymnaster åt

den enskilda företagsamheten. 1931 års sakkunniga höllö däremot utbildningen

öppen för såväl manliga som kvinnliga elever. Direktionen, som i

huvudsak delade den mening, vilken kommit till uttryck hos 1929 års sakkunniga,

som ansåge behovet av manliga sjukgymnaster med den ökade

tillgången på läkare bliva allt mindre, och som funnit att anordnandet av

samundervisningen vid den praktiska sjukgymnastutbildningen å serafimerlasarettet

icke vore utan svårigheter, kunde dock ej helt förbise de krav,

som ur synpunkten av de manliga gymnastiklärarnas försörjningsmöjligheter

framkommit, på rätt för dessa att vinna sjukgymnastutbildning.

Direktionen hade därför i sitt förslag räknat med att sjukgymnastutbildningen

utom för kvinnliga jämväl skulle i viss utsträckning, som av direktionen

bestämdes, stå öppen även för manliga elever, vilka avlagt gymnastiklärarexamen.

Den sjukgymnastiska utbildningen skulle avslutas med

sjukgymnastexamen. Den, som avlagt dylik examen, borde äga rätt att i

enlighet med ordningen för sjukgymnasters och sjukgymnastiska instituts

verksamhet vinna legitimation såsom sjukgymnast samt utöva sjukgymnastik

verksamhet i enlighet med de bestämmelser, som i förbemälta ordning

funnes meddelade.

I särskilt yttrande anför ledamoten av direktionen, professorn P. Haglund

i fråga örn antagandet av manliga elever för sjukgymnastutbildning

följande:

Det syntes synnerligen tveksamt, om man, som direktionen föresloge, borde

som elever å den sjukgymnastiska linjen antaga manliga gymnastiklärare.

Reservanten trodde, att utvecklingen mycket hastigt skulle gå därhän, att

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

de förmodade utsikterna för gymnastiklärare att genom utbildning även i

sjukgymnastik skaffa sig ökade försörjningsmöjligheter komme att visa sig

vara en illusion.

I fråga om det behov av manliga sjukgymnaster som, ehuru litet, säkert

funnes, ansåge reservanten i likhet med 1929 års sjukgymnastiksakkunniga,

att det, i den mån det ej tillgodosåges av läkare säkerligen kunde komma

att tillgodoses av de privata instituten, vilka väl efter genomförd linjeklyvning

å centralinstitutet komme att omorganiseras till att tillgodose behovet

av sjukgymnaster utöver de statsutbildade. Den statliga utbildningen borde

närmast avse tillgodoseendet av sjukvårdsanstalters och skolors behov av

sjukgymnaster. Något nämnvärt behov av manliga sjukgymnaster inom

dessa områden hade ej givit sig tillkänna.

Undervisningslinjernas inbördes förhållande.

I fråga om undervisningslinjernas inbördes förhållande anför direktionen

följande:

a) Gemensam undervisning.

Vid utarbetandet av de olika förslagen till omorganisation av gymnastiska

centralinstitutet hade det alltid varit ett starkt uttalat önskemål att sammanföra

möjligast stor del av undervisningen för gymnastiklärare och sjukgymnaster

till gemensam undervisning för bägge linjerna. Den gemensamma

undervisningen hade likväl alltmer måst inskränkas. I Kungl. Maj:ts förslag

vid 1932 års riksdag hade förutsatts, att undervisningen under hela

första året skulle vara gemensam. Samma års riksdag ansåg emellertid,

att den gemensamma undervisningen ytterligare borde inskränkas, »måhända

blott till en termin under första året». Enligt 1931 års sakkunniga

skulle den gemensamma undervisningen uppgå till 837 timmar, d. v. s.

något mer än två tredjedelar av ett läsårs sammanlagda undervisning. _I

propositionen 152 till 1932 års riksdag hade detta timantal minskats till

593 och i det av statsutskottet utarbetade förslaget till 469 timmar, alltså

mindre än en termin. Skälen för bibehållande av den gemensamma undervisningen

hade dels varit av ekonomisk dels av principiell art.

Det måste emellertid utsägas, att gemensam undervisning såsom även

1931 års sakkunniga framhållit, medförde stora olägenheter av pedagogisk

art. I allmänhet hade man ej tillbörligt beaktat, att denna anordning medförde

en så betydande utökning av antalet studerande -—- till omkring 55 —

som samtidigt skulle undervisas, att stora olägenheter därav komme att

uppstå. I ämnen, där demonstrationer, övningar och examinatorier förekomme,

kunde detta endast kompenseras på så sätt, att antalet undervisningstinnnar

ökades eller antalet lärarkrafter höjdes. Därigenom komme

den ekonomiska fördelen av den gemensamma undervisningen att till stor

del bliva skenbar. Slutligen borde framhållas de schematekniska svårigheter,

som uppkomme vid anordnandet av cn delvis gemensam delvis skild

undervisning, ej minst med hänsyn till att gymnastiklärareleverna hade sin

huvudsakliga undervisning förlagd till olika stadsdelar.

När i föreliggande förslag till undervisning vid centralinstitutet direktionen

hade för sjukgymnastlinjen lyckats sammantränga undervisningen till

tre terminer i stället för de fyra, som upptagits i tidigare förslag, medförde

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

dessutom denna koncentration, att det ej längre vore möjligt att i så stor

utsträckning, som tidigare förslag avsågo, hava gemensam undervisning.

Den utsträckning, i vilken gemensam undervisning borde ifrågakomma,

ansåge direktionen böra bedömas uteslutande från pedagogiska och praktiska

synpunkter. Det vore därför nödvändigt att i dessa avseenden granska

förhållandena för varje ämne för sig.

Följande ämnestitlar vöre gemensamma för gymnastiklärar- och sjukgymnastlinjen:

fysiologi, anatomi, pedagogisk gymnastik, hälsolära, hållningslära,

samaritlära.

Fysiologikursen för sjukgymnastlinjen upptoge 96 timmar koncentrerade

till första höstterminen. För gymnastiklärarlinjen vore en motsvarande

koncentration av undervisningen till den första terminen ej lämplig eller

möjlig. Innehållet av den meddelade undervisningen vore visserligen till

en del gemensamt, nämligen i vad avsåge den elementära framställningen

av de olika organens och organsystemens funktion, men å andra sidan vore

den större kursen icke att betrakta som en påbyggnad på den kortare. Kursernas

hela läggning vore från början olika. Därtill lomme, att man vid

de rikligt förekommande demonstrationerna endast undantagsvis kunde hava

så stora grupper som skulle utgöras av de sammanslagna frisk- och sjukgymnastkurserna,

omkring 55 elever.

Anatomi. De pedagogiska olägenheterna av en gemensam undervisning

trädde här i än större grad i förgrunden. Undervisningen vore för sjukgymnastlinjen

avslutad redan under första terminen, men måste på gymnastiklärarlinjen

utsträckas på längre tid och då därtill komme, att anatomikursernas

innehåll vore av olika beskaffenhet, vore det uppenbart att gemensam

undervisning endast i mycket ringa utsträckning skulle kunna

komma ifråga.

Gymnastik. För sjukgymnastkursen hade upptagits 96 timmar gymnastik.

Dessa timmar, som avsåge att giva eleverna personlig motion, vore

därutöver avsedda att, som framginge av den på annan plats meddelade

översikten av ämnets omfattning, giva eleverna en viss elementär övning i

kommendering och i gymnastikens allmänna teori. Kursens allmänna läggning

och undervisningens art gjorde det icke lämpligt att förlägga den till

någon del gemensam med gymnastiklärarelevernas, för vilka undervisningen

måste bedrivas på helt annat sätt.

Hälsolära. Aven denna kurs syntes icke böra göras gemensam. Undervisningen

vore i stor utsträckning olika, enär den beträffande gymnastiklärarlinjen

måste omfatta ganska mycket skolhygien, medan den för den

s.l''ukgymnastiska linjen mera borde avhandla samhällets åtgärder för hälsooch

sjukvård, samt sjukhushjon. Då under alla omständigheter en avsevärd

differentiering här sålunda vore nödvändig, syntes det icke lämpligt

att anordna annat än tvenne skilda kurser. Särskilt de med undervisningen

förenade demonstrationerna måste bliva helt olika de sammanslagna

kursernas och torde i de flesta fall ej kunna göras gemensamma för så

många elever.

Hållningslära hade upptagits under särskild rubrik för gymnastiklärarlinjen.

För sjukgymnasterna inginge denna undervisning i sjukgymnastikens

klinik och poliklinik i samband med den allmänna undervisningen i

sjukgymnastik därstädes. För friskgymnastlinjen vore det nödvändigt att

sammanföra ett antal timmar till en kortare kurs, avsedd att givas av medicinskt

bildad lärare. Under sådana förhållanden vore av praktiska grunder

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

en gemensam undervisning icke möjlig. Då för sjukgymnastlinjen inga

särskilda timmar upptagits för en kurs i detta ämne, uppkomme genom

den skilda undervisningen ingen särskild kostnad.

Samaritlära. I detta ämne kunde ingen gemensam undervisning förekomma,

enär de nödvändiga praktiska övningarna och demonstrationerna

endast kunde utföras i smärre grupper, än som skulle bliva fallet vid de

sammanslagna kurserna. En viss differentiering i utbildningen torde vidare

böra förutsättas även i detta ämne.

Direktionen bade sökt uppskatta de besparingar, vilka skulle kunna vinnas,

örn gemensam undervisning genomfördes i den utsträckning, detta

utan pedagogisk olägenhet läte sig göra, och funnit dessa vara så obetydliga,

att de ej uppvägde de svårigheter av schemateknisk art, som anordningen

med gemensam undervisning skulle medföra. Skulle överhuvud

gemensam undervisning anordnas, måste sjukgymnastutbildningen enligt

direktionens mening utsträckas till mer än tre terminer.

b) Barnundervisning.

På sjukgymnastlinjen vore Barnundervisning avsedd att förekomma inom

alla ämnen. Undervisningen i ämnet sjukgymnastisk propedeutik borde till

en del bedrivas i olika lokaler för manliga och kvinnliga elever. Detta

påverkade likväl ej lärarpersonalens antal. På gymnastiklärarlinjen'' borde

Barnundervisning givas i ämnena fysiologi, anatomi, psykologi och pedagogik,

hälsolära och samaritlära. Beträffande ämnet röstbehandling, där undervisning

delvis skulle ske i mycket små grupper örn endast ett par elever,

torde böra ankomma på läraren att beträffande denna sak giva närmare

anvisningar. I ämnet pedagogisk gymnastik borde vid den praktiska

undervisningen självklart manliga och kvinnliga elever vara åtskilda, likaså

vid undervisningen i idrottens praktik samt i hållningslära. Då teoriundervisningen

i det ämnet väsentligen skulle givas i samband med de praktiska

övningarna, borde samma förhållande gälla även denna del av ämnet. Beträffande

gymnastikens teori vöre det uppenbart, att en del av detta ämne

vore gemensam för män och kvinnor. Alla sakkunnigutredningarna hade

likväl förutsatt, att ämnet i sin helhet undervisades skilt, detta av rent praktiska

skäl. Undervisningen i ämnet gymnastik vore så ordnad, att samma

lärare hela tiden följde sin årskurs. Dessutom rådde hela tiden i gymnastik

och idrott ett intimt samband mellan undervisningen i teori och praktik.

Det måste därför anses lämpligt, att undervisningen i teori i sin helhet

handhades av samma lärare, som undervisade i praktiken. Någon

ökad kostnad uppkomme ej härigenom, då som franninge av beräkningen

över antalet timmar någon minskning i antalet lärarkrafter ej skulle uppkomma,

om undervisningen av en del av gymnastikens teori skulle bliva

samundervisning.

Samma förhållande gällde i stort sett även undervisningen i undervisningsövningar.

Direktionen hade visserligen här föreslagit, att institutets

manliga elever skulle beredas tillfälle att undervisa kvinnliga avdelningar,

kvinnliga elever manliga, så att man i denna del av ämnet skulle kunna

tala om en viss grad av samundervisning. Någon minskning av antalet

lärarkrafter komme emellertid ej härigenom till stånd, då detta blott innebure

ett utbyte av olika grupper elever, men ingen minskning i antalet

lärartimmar.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

c) Övergång från en linje till en annan.

Det hade sedan gammalt varit ett önskemål, att gymnastikläraren skulle

hava möjlighet att utbilda sig till sjukgymnast för att därigenom kunna

förskaffa sig ökade inkomster. En dylik dubbel utbildning erhölles för

närvarande därigenom, att män efter avslutad gymnastiklärarutbildning

genomginge ett tredje år vid gymnastiska centralinstitutet, den s. k. gymnastikdirektörskursen.

Kvinnor erhölle den dubbla utbildningen på två år.

Enligt 1927 och 1931 års sakkunniga skulle vardera utbildningen till

gymnastiklärare och sjukgymnast taga en tid av två år. En dubbel utbildning

skulle sålunda egentligen fordra fyra år. För att ej onödigtvis förlänga

studietiden och då en del av undervisningen skulle vara gemensam

på båda linjerna, kunde likväl enligt dessa sakkunnigförslag en förkortning

av den dubbla utbildningen ernås genom införandet av särskilda kompletteringskurser

förlagda till mellanterminerna. Härigenom nedbragtes den

sammanlagda studietiden till tre år eller lika lång tid som för närvarande

erfordrades för män. Då direktionen såge sig nödsakad att räkna med att

eleverna i viss utsträckning komme att finna med sina intressen förenligt

att utbilda sig å bägge linjerna, hade den ock ingått på frågan örn denna

dubbelutbildning.

Genom de av direktionen föreslagna studieplanerna komme en dubbel utbildning

att kunna erhållas på tre och ett halvt år. Direktionen, som även

funne det rimligt, att skälig lättnad borde beredas den, som sökte förskaffa

sig den dubbla utbildningen, kunde likväl ej föreslå införandet av särskilda

kompletteringskurser under sommarferierna. Den intensiva undervisning,

som skulle försiggå under det i förhållande till andra undervisningsanstalter

långa läsåret, krävde för elevernas del, att ferierna oavkortade skulle vara

fritid. Övergången från sjukgymnastlinjen till gymnastiklärarlinjen komplicerades

dessutom genom att inträdesfordringarna för den förra skulle vara

avsevärt lägre än för den senare. Det syntes direktionen icke riktigt, att

andra sjukgymnaster än sådana, som fyllde för friskgymnastlinjen stadgade

inträdesfordringar vunne tillträde till denna linje. Ett närmare studium av

studieplanen för de båda linjerna gåve också vid handen, att det icke vore

möjligt att bereda en sjukgymnast, som önskade övergå till gymnastiklärarlinjen

någon förkortning av utbildningstiden å den senare linjen. Däremot

vore det givetvis möjligt att i viss och tämligen betydande utsträckning

bereda sådan elev befrielse från undervisningen i anatomi, som för sjukgymnastlinjen

hade ett betydligt större omfång än för gymnastiklärarlinjen.

I övriga huvudämnen kunde inga lättnader medgivas.

Annorlunda ställde sig förhållandet vid övergång från gymnastiklärarlinjen

till sjukgymnastlinjen. På den senare linjen skulle undervisningen

under första terminen vara huvudsakligen teoretisk. I fysiologi hade gymnastiklärareleverna

redan inhämtat ett kunskapsmått, som i vissa avseenden

vida överstege den för sjukgymnasterna avsedda kursen. I högre grad

gällde detta pedagogisk gymnastik. Beträffande anatomi vore förhållandet

omvänt. Undervisning i sjukgymnastikens propedeutik och allmän patologi

hade icke meddelats å gymnastiklärarlinjen. Med beaktande av dessa och

övriga förhållanden ville direktionen föreslå, att de friskgymnaster, som

önskade utbildning på sjukgymnastlinjen efter avlagd examen å den förra

linjen, måtte få börja sin utbildning först omkring den 1 november, vilket

även med hänsyn till eventuellt manliga elevers värnpliktstjänstgöring borde

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

vara lägligt. Sådan elev borde vara befriad från den obligatoriska undervisningen

i fysiologi, pedagogisk gymnastik och samaritlära. Genom en

lämplig anordning av undervisningen i anatomi och hygien samt genom

den i samband med befrielsen från annan obligatorisk undervisning uppkommande

fritiden, vilken borde användas till kompletterande självstudier,

borde de från gymnastiklärarlinjen kommande eleverna vara i stånd att till

höstterminens slut hava inhämtat samma kunskapsmått som de, vilkas utbildning

toge sin början den 1 september. Undervisningen i sjukgymnastikens

propedeutik och allmän patologi borde ej taga sin början tidigare

än den 1 november.

Som inträdesfordran till sjukgymnastlinjen hade uppställts krav på en tre

månaders sjukhustjänstgöring. På denna fordran kunde intet avkall göras

för dem, som genomgått gymnastiklärarlinjen. För kvinnliga elever och

för manliga, där ej värnpliktsförhållandena i detta avseende lade hinder i

vägen, borde sådan tjänstgöring lämpligen ske under sommaren efter avlagd

gymnastiklärarexamen.

Enligt det av direktionen sålunda föreslagna tillvägagångssättet borde den,

som önskade utbildning å båda linjerna, först inträda å gymnastiklärarlinjen

och först efter avlagd examen å denna linje söka inträde å sjukgymnastlinjen.

Den sammanlagda utbildningstiden skulle under dessa förhållanden

bliva omkring tre och ett halvt år.

Tidigare hade genomgången av såväl frisk- som sjukgymnastutbildningen

medfört rätt att antaga titeln gymnastikdirektör. Avskaffandet av denna

titel hade emellertid från flera håll bestämt påyrkats. Efter genomförandet

av linjeklyvningen ansåge ock direktionen, att densamma borde bortfalla.

Skulle det, såsom från skolmannahåll påpekats, vara erforderligt att bibehålla

titeln för gymnastiklärarna, kunde densamma förbindas ej med gymnastiklärarexamen,

utan med innehavet av gymnastiklärartjänst.

Myndigheterna.

Karolinska institutets lärarkollegium anför beträffande den föreslagna undervisningen

vid centralinstitutet i huvudsak följande:

Vad först anginge undervisningen å gymnastiklärarlinjen syntes timantalet

för fysiologien kollegiet tillfredsställande. Timantalet för anatomien — 75

timmar — syntes kollegiet något knappt med hänsyn till det angivna innehållet

av undervisningen och med tanke på det förhållandet, att anatomien

skulle tjäna som grundval för den rätt omfattande undervisningen i fysiologi.

Enligt kollegiets uppfattning torde en utökning till omkring 100 timmar

vara behövlig. — För ämnet pedagogisk gymnastik föresloges antalet

undervisningstimmar i huvudsaklig överensstämmelse med tidigare förslag,

mot vilka inga anmärkningar riktats. -— Tiden för lek och idrott hade satts

till 926 timmar, däri inräknat en sommarperiod örn fyra veckor och en

vinterperiod om två veckor under varje läsår, vilket syntes kollegiet tillräckligt.

I fråga om undervisningen i fäktning delade lärarkollegiet reservanternas

mening. — För ämnet psykologi och pedagogik föresloges en tid

av 108 timmar, vilket syntes kollegiet väsentligt för högt. För sin del ansåge

kollegiet en minskning till omkring 60 timmar här vara tillrådlig. —

De föreslagna timantalen för hälsolära, för röstbehandling och för samaritlära

kunde kollegiet belt biträda. Däremot syntes det föreslagna timantalet

för ortopedisk hållningslära, 25 timmar, något för knapphändigt tilltaget. —

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 157.

Den föreslagna uppdelningen av timantalet på tvenne läsår tycktes kollegiet

god, ehuru givetvis ändringar här kunde göras utan svårighet, om så skulle

visa sig erforderligt.

Kollegiet tillstyrkte direktionens förslag i fråga om inträdesfordringar på

frisJcgymnastlinjen.

I fråga om undervisningen å sjukgymnastlinjen upptoge förslaget för fysiologien

96 timmar, medan åt anatomiens studium föresloges 128 timmar.

Sistnämnda timantal vore avsevärt under det, som angivits av tidigare sakkunniga

(1927 :190, 1929 :140 och 1931 : 144), och det syntes kollegiet näppeligen

möjligt att på den tillmätta tiden medhinna det för anatomien upptagna

programmet. Kollegiet föresloge därför en utökning av nämnda timantal

till 160. På grund av fysiologiens betydelse såsom grundläggande

ämne funne kollegiet det nödvändigt att även beträffande fysiologien föreslå

en icke obetydlig utökning av timantalet. — Förslagen beträffande timantalen

för hygien och för allmän patologi kunde kollegiet biträda. — Undervisningen

i pedagogisk gymnastik för sjukgymnastlinjen hade tidigare varit

föremål för ingående meningsutbyte, och kollegiet hade därvid för sin del

intagit den ståndpunkten, att stora inskränkningar måste göras i den tidigare

föreslagna undervisningen häri (enligt 1931 års sakkunniga 472 timmar). Så

hade ock skett i det föreliggande förslaget, enligt vilket blott en daglig lektion

i gymnastik under första terminen skulle förekomma (96 timmar). Att efter

första terminen ingen ytterligare obligatorisk gymnastik upptagits motiverades

därmed, att av eleverna likväl krävdes ett ansträngande kroppsarbete.

Lärarkollegiet delade uppfattningen, att fortsatt motionsgymnastik under

dessa förhållanden icke kunde vara obligatorisk, men att tillfälle till frivillig

undervisning borde finnas. — För sjukgymnastikens propedeutik (eller allmän

sjukgymnastik) föresloges blott 48 timmar. 1931 års sakkunniga hade

upptagit 294 timmar. Direktionens mening, att det då föreslagna timantalet

var för högt tilltaget, delades av kollegiet. Det hette i direktionens förslag:

•Till ämnet böra anslås 50 timmar, det bör lämnas öppet för ledaren av

undervisningen att vid behov utsträcka densamma till någon del av den

tid, som annars avsetts för sjukgymnastik praktik». Emellertid vore härtill

att nämna, att ifrågavarande för praktik avsedda tid redan i och för

sig vore låg. Medan 1929 års sakkunniga föreslogo ett minimum av 600

timmar och 1931 års sakkunniga 816 timmar, hade direktionen nämligen

för sjukgymnastik praktik anslagit blott 588 timmar. I dessa inginge dessutom

hållningsläran, vilken såväl av 1929 som 1921 års sakkunniga upptogs

som särskild kurs med 20, respektive 48 timmar. Under sådana förhållanden

funne kollegiet önskvärt, att tiden för sjukgymnastisk praktik betydligt

utökades. — Timantalet för sjukgymnastikens klinik och poliklinik, vilket

med rätta betecknades som en av de viktigaste delarna av undervisningen

i sjukgymnastik, syntes tillfyllest. — Slutligen funne direktionen, att hållningsläran

för sjukgymnasterna lämpligen kunde inläggas i den sjukgymnastiska

praktiken. Kollegiet vore icke övertygat om att denna anordning

vore lika god som en systematisk kurs i ämnet av samma omfång som den

för gymnastiklärarlinjen föreslagna. Därmed skulle ock det för sjukgymnastikens

praktik angivna timantalet rycka närmare det minimum, som tidigare

angivits (1929).

Det framginge av ovanstående, att lärarkollegiet funne en utökning av

den föreslagna undervisningen i vissa delar påkallad, nämligen beträffande

anatomi, fysiologi samt sjukgymnastikens praktik.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Direktionen hade föreslagit, att sjukgymnastundervisningen skulle anordnas

så, att densamma fullständigt medhunnes på tre terminer. Den första terminen

omfattade bland annat hela kursen i ämnena anatomi, fysiologi, friskgymnastikens

teori och praktik, allmän patologi, samaritlära och hälsolära

samt den allmänna sjukgymnastiken. Oaktat terminen utsträckts från den

1 september till den 21 december, innebure detta dagligen 4,7 undervisningstimmar,

därav större delen ren teori. Bland annat inginge sålunda i undervisningen

för varje vecka 8 timmar anatomi samt 6 timmar fysiologi. Att

anatomiens studium vore ganska ansträngande, särskilt genom stora anspråk

på minneskunskap, torde vara allmänt bekant. För fysiologien gällde, att

dess studium utom till minnet även i särskild grad vädjade till intellektuell

bearbetning. Detta ämne gällde för att vara »svårsmält». Då därtill komme,

dels att enligt direktionens förslag till stadga för examina vid gymnastiska

centralinstitutet elev snarast möjligt efter avslutad lärokurs skulle undergå

prövning i ämnena anatomi, fysiologi, allmän patologi och hälsolära, dels

att elevernas kunskaper vid inträdet enligt direktionens förslag vore avsevärt

lägre än som motsvarade studentexamen, funne kollegiet det olämpligt,

att en så stark belastning skulle äga rum under första terminen. De tidigare

omnämnda kraven på utökning av timantalet i anatomi och fysiologi underströke

ytterligare svårigheten att på en termin avsluta de teoretiska

ämnena.

De omnämnda förhållandena bringade kollegiet att för sin del föreslå, att

till den föreslagna tiden av tre terminer för avläggande av sjukgymnastexamen

borde läggas ytterligare en. Härigenom kunde den alltför starka

belastningen under första terminen nedbringas, och även de av kollegiet i

övrigt framställda önskemålen med hänsyn till undervisningens omfång

kunna tillgodoses. Örn denna förlängning av studietiden under det provisorium,

med vilket man på grund av lokala svårigheter under de närmaste

åren måste räkna, icke kunde genomföras, borde den i varje fall komma

till stånd efter undervisningens förflyttning till det nya karolinska sjukhuset.

Beträffande de föreslagna inträdesfordringarna till sjukgymnastlinjen ville

kollegiet först framhålla stadgeförslagets moment av godtycklighet, som

kunde ligga i uppskattningen av »anlag för sjukgymnastisk verksamhet».

Kollegiet föresloge, att uttrycket ifråga måtte utgå. Beträffande fordran på

tre månaders deltagande i sjukvårdsarbetet vid offentligt sjukhus kunde

kollegiet biträda detta förslag,''under förutsättning att arbetet i fråga komme

att motsvara vad som utfördes av sjuksköterskeelever. Lärarkollegiet ansåge

i överensstämmelse med den ståndpunkt, kollegiet intagit vid avgivande av

yttrande över 1929 års sakkunnigas förslag, att manliga elever i viss omfattning

jämväl borde få tillträde på samma villkor som kvinnliga, alltså

utan föregående gymnastiklärarexamen.

Beträffande spörsmålet örn den gemensamma undervisningen anför kollegiet,

att det stöde för kollegiet klart, att Barnundervisning av två grupper, som

skulle utbildas för olika uppgifter, icke innebure positiva fördelar för undervisningen.

Under sådana förhållanden saknade kollegiet anledning att i

detalj ingå på de svårigheter för samundervisningen av schemateknisk och

pedagogisk art, som direktionen anfört och vilka enligt kollegiets mening i

förslaget överdreves. För den händelse att kollegiets förslag örn utbildningstidens

förlängning från tre till fyra terminer vunne beaktande, torde dock

behöva övervägas örn ej genom en viss grad av gemensamhet i undervis
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

ningen utbildningstiden kunde förkortas för dem, som önskade genomgå

båda linjerna.

I fråga om direktionens förslag örn samundervisning mellan manliga och

kvinnliga elever hade kollegiet intet att erinra.

I fråga örn övergången från en linje till en annan hade direktionen sökt

bereda någon lättnad åt dem, som efter avlagd gymnastiklärarexamen

önskade genomgå sjukgymnastutbildningen — någon lindring vid övergång

i omvänd ordning vore ej avsedd och torde ej heller vara påkallad — och

föresloge därför, att gymnastiklärare skulle få börja sin sjukgymnastiska

utbildning så sent som den 1 november samt erhålla befrielse från undervisningen

i fysiologi, pedagogisk gymnastik och samaritlära. Genom lämplig

anordning av undervisningen i anatomi och hygien samt självstudier borde

eleverna även i dessa ämnen vid höstterminens slut ha uppnått samma kunskapsmått

som de, vilka börjat kursen den 1 september. Kollegiet funne

det önskvärt, att befrielse i viss utsträckning lämnades gymnastiklärarna vid

genomgång av sjukgymnastkursen, men ville påpeka, att örn kurserna i anatomi

och hygien, som direktionen förmenade, borde planläggas helt olika

för de båda linjerna, torde ett förhör vara nödvändigt vid tillträdet till kurserna

den 1 november. Med den uppfattning, kollegiet tidigare utvecklat

beträffande önskvärdheten av mindre koncentrerad undervisning första terminen

å sjukgymnastlinjen och möjligheterna för gemensam undervisning,

ansåge kollegiet, att det borde undersökas, örn icke åtminstone de delar av

anatomi och hälsolära, vilka behandlades under september och oktober, kunde

göras helt gemensamma.

Aven för de elever, som efter genomgången gymnastiklärarutbildning ville

börja å den andra linjen, önskade direktionen som inträdesvillkor uppsätta

tre månaders sjukhustjänstgöring. Kollegiet kunde icke biträda denna fordran.

De elever, örn vilka här vore fråga, besutte genom studentexamen och

genom sin utbildning till gymnastiklärare en helt annan grad av allmän

mogenhet än de som intoges direkt å sjukgymnastlinjen. Man borde vidare

icke glömma, att, som direktionen själv påpekat, »den intensiva undervisning,

som försiggår under det i förhållande till andra undervisningsanstalter

långa läsåret, kräver för elevernas del, att ferierna oavkortade skola vara

fritid».

Beträffande de särskilda yttranden, som rörande vissa delar av kollegiets

ovan refererade utlåtande avgivits av vissa av kollegiets ledamöter, ber jag

att få hänvisa till handlingarna i ärendet.

Universitetskanslern anför i huvudsak:

Det syntes vara till fördel för våra skolor, om dessas gymnastiklärare

genomgått sjukgymnastutbildning. Särskilda åtgärder torde därför böra vidtagas

i syfte att för de utexaminerade gymnastiklärarna underlätta genomgåendet

av den sjukgymnastiska linjen. Även om sjukgymnasternas utbildning,

såsom karolinska institutets lärarkollegium föreslagit, normalt borde

sträcka sig över fyra terminer, torde det ej möta någon större svårighet för en

person, som avlagt gymnastiklärarexamen att på något kortare tid, förslagsvis

tre terminer, förvärva de kunskaper och färdigheter, vilka sjukgymnastutbildningen

avsåge att bibringa, detta dock naturligen under förutsättning

att vid undervisningens ordnande särskild hänsyn foges till dylika elever.

Då det vöre ett önskemål, att de blivande gymnastiklärarna i så stor ut
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition Nr 157.

sträckning som möjligt förskaffade sig sjukgymnastutbildning, och detta

syfte torde befrämjas, därest gymnastikdirektörstiteln bibehölles, hemställde

kanslern, att hittills gällande föreskrift i ämnet lämnades orubbad.

Skolöverstyrelsen anför i huvudsak:

Vad beträffade gymnastiklärarnas försörjningsförhållanden måste beaktas,

att vid ett mycket stort antal av såväl de allmänna läroverken som de kommunala

och enskilda skolorna, gymnastikundervisningen hade så liten omfattning,

att den därmed förenade inkomsten icke kunde bereda en gymnastiklärare

tillräckliga medel för hans uppehälle. Vid de större läroverken

och även vid de medelstora samläroverken erfordrades biträdande lärare,

vilkas tjänstgöring ofta inskränkte sig till ett fåtal veckotimmar.

Vid några mindre skolor hade det, på grund av att gymnastiktimmarnas

antal vore alltför litet, icke varit möjligt att anställa lärare med vederbörlig

utbildning. I många fall hade frågan om möjligheten att bereda gymnastikläraren

skälig inkomst lösts därigenom att förordnanden vid två eller flera

skolor på samma ort kunnat förenas. En sådan anordning skulle säkerligen

kunna vidtagas i större utsträckning än vad som för närvarande vore

fallet, och överstyrelsen instämde med direktionen i dess uttalande, att möjligheterna

att i smärre samhällen skapa ett levebröd för en gymnastiklärare

genom sammanförandet på en enda hand av gymnastikundervisningen vid

läroanstalter av olika slag borde undersökas. Överstyrelsen hade genom

kungl, brev den 18 september 1931 anbefallts att inkomma med förslag till

ändringar i de bestämmelser, som gällde för de under överstyrelsens inseende

ställda statliga läroanstalter, i syfte att, då sådant ansåges lämpligt,

möjliggöra förening av en ordinarie övningslärartjänst vid statligJäroanstalt

med annan dylik befattning eller med övningslärarbefattning vid kommunal

läroanstalt på sådant sätt, att befattningarna i avseende på åtgärder beträffande

ledigförklarande och tillsättning behandlades såsom en enda befattning.

Överstyrelsen hade emellertid ännu icke haft möjlighet att verkställa

den för detta uppdrags fullgörande erforderliga omfattande utredningen.

Åtgärder, som minskade antalet arbetstillfällen för gymnastiklärarna, måste

emellertid företagas med stor försiktighet, så länge antalet utexaminerade

gymnastiklärare, såsom för närvarande vore förhållandet, vida överstege skolornas

lärarbehov. Huru denna fråga än i framtiden kunde komma att

lösas, så vore det emellertid säkert, att förhållandena för lång tid framåt

komme att hänvisa ett stort antal gymnastiklärare till att genom sjukgymnastik

verksamhet förskaffa sig ett nödvändigt tillskott till inkomsterna av

lärarbefattningen. Enligt de uppgifter, som lämnats från de allmänna läroverken,

utgjorde inkomsten av sjukgymnastisk verksamhet ett nödvändigt

eller nästan nödvändigt tillskott till’lönen för omkring 70, d. v. s. 35 procent

av de vid dessa läroverk anställda gymnastiklärarna. Av de manliga

lärarna vore omkring 20 procent och av de kvinnliga omkring 50 procent

på detta sätt beroende av möjligheten till extra inkomster av sjukgymnastisk

verksamhet. Uppenbart vore, att lärarna även vid de kommunala eller enskilda

läroanstalterna i ganska stor omfattning måste lita till inkomster av

sådan verksamhet.

Om nu utbildningen vid gymnastiska centralinstitutet anordnades på sådant

sätt, att flertalet eller åtminstone en större del av gymnastiklärarna

stängdes från möjligheten att erhålla utbildning i sjukgymnastik, så måste

detta medföra, antingen att svårighet uppstode att erhålla utbildade gym
Bihang

till riksdagens protokoll 19114. 1 sami. Nr 107. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

nastiklärare vid de mindre skolorna och på befattningarna såsom biträdande

gymnastiklärare, eller att lärare, som anställdes på befattning med ringa

veckotimtal, ofta bomme att försättas i en ohållbar ekonomisk ställning.

Det torde kunna ifrågasättas, om behovet av gymnastiklärare motiverade

intagandet årligen av ett så stort antal lärjungar som 35 å gymnastiklärarlinjen.

En närmare undersökning syntes erforderlig för bedömandet av

denna fråga. Med hänsyn till vad överstyrelsen i det föregående framhållit

och då man med visshet kunde förutse, att flertalet av dem, som avlagt

gymnastiklärarexamen, komme att önska utbildning även å den sjukgymnastiska

linjen — en utbildning, som självfallet alldeles oberoende av hänsynen

till försörjningsmöjligheterna vore av stort värde för en gymnastiklärare

— så måste överstyrelsen under alla omständigheter anse den föreslagna

proportionen mellan antalet platser å de båda linjerna olämpligt

avvägd. Överstyrelsen ville med styrka framhålla nödvändigheten av att

sådana direktiv lämnades för intagningen å sjukgymnastlinjen, att ett tillräckligt

antal platser komme att stå till förfogande för gymnastiklärarna.

Härigenom tillgodosåges i viss mån även ett lasarettens intresse, då befattningen

såsom sjukgymnast vid ett lasarett icke sällan förenades med gymnastiklärarbefattning

vid skola å orten.

I fråga örn inträdesfor äring arna vid institutet ville överstyrelsen först fästa

uppmärksamheten därpå, att, sedan numera fasta ämnesgrupper fastställts för

lärjungarna å det differentierade gymnasiet, de av direktionen föreslagna villkoren

för inträde vid institutet medförde, att fyllnadsprövning i viss utsträckning

måste verkställas av alla de inträdessökande, som icke avlagt studentexamen

på reallinjen med ämnesgruppen biologi med hälsolära, fysik och kemi

som tillvalegrupp, eller vid val av viss annan ämnesgrupp på endera linjen

icke fått tillstånd att medtaga det förstnämnda av dessa ämnen som tilläggsämne.

Då matematik inginge i den enda grupp, som gärna kunde ifrågakomma

på latinlinjen, innebure kraven i själva verket, att inträdessökande

måste inneha betyg även i matematik i studentexamen. Särskilt med tanke

på de rätt stora svårigheter, som detta ämne ofta beredde icke minst kvinnliga

lärjungar, syntes de föreslagna fordringarna ingalunda obetydliga. Överstyrelsen

hade svårt att föreställa sig, att mera omfattande krav på de inträdessökandes

förutsättningar för teoretiska studier skulle öka möjligheterna

för ett gott urval av lärjungar med sådana egenskaper, som företrädesvis

fordrades av dugande gymnastik- och idrottsledare.

För tillträde till en utbildningsanstalt borde man normalt icke ställa större

fordringar på förbildningen än att denna komme att utgöra en fullt tillräcklig

grund för den undervisning anstalten hade att meddela. Då nu

direktionen vitsordade, att detta villkor i föreliggande fall vore uppfyllt med

de av överstyrelsen tidigare föreslagna'' inträdesfordringarna, så borde man

icke uppställa krav, som sträckte sig längre. Överstyrelsen behjärtade visserligen

till fullo gymnastiklärarnas naturliga och lovvärda strävanden att

hålla sin kår uppe på ett högt allmänbildningsplan, men vår tid ägde många

vägar till allmänbildning, vilka icke ginge genom gymnasiet, och det torde

icke numera vara sakligt motiverat att tillerkänna gymnasievägen en särställning.

Det vore ur flera synpunkter av betydelse, att insikten härom

mer och mer komme in i det allmänna medvetandet. En sådan utveckling

motverkades emellertid, om man uppställde krav på studentexamen för tillträde

till olika levnadsbanor endast eller huvudsakligen för att därigenom

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157. 51

skapa garantier för att de, som inträdde på dessa banor, ägde ett visst mått

av allmänbildning.

För så vitt de av överstyrelsen föreslagna villkoren för inträde vid institutet

bleve fastställda, torde en bestämmelse angående formen för de fyllnadsprövningar

i biologi med hälsolära, fysik och kemi, vilka skulle fullgöras

av inträdessökande med endast realexamen eller avgångsbetyg från

flickskola, böra införas i läroverksstadgan.

Mot de av direktionen föreslagna bestämmelserna angående inträdesfordringar

å sjukgymnastlinjen hade överstyrelsen endast vissa formella erinringar

i fråga örn det preliminära förslaget till utformning av stadgans bestämmelser

i ämnet.

I fråga örn direktionens förslag rörande fäktning såsom obligatoriskt

undervisningsämne å gymnastiklärarlinjen anfördes bland annat, att det visserligen

vore riktigt, såsom i betänkandet framhölles, att fäktning icke vore

ett obligatoriskt undervisningsämne vid läroverken. Men fäktningen inginge

alltjämt enligt gällande undervisningsplan såsom ett moment i undervisningen

i gymnastik med lek och idrott för de manliga lärjungarna å gymnasiet.

Den viktiga förändringen med avseende på fäktningens ställning i

skolan hade emellertid under senare år företagits, att särskilda undervisningstimmar

icke längre vore anslagna till undervisning i fäktning. Detta hade

medfört, att fäktningens betydelse såsom ett moment i undervisningen i så

hög grad förminskats, att denna idrottsgren vid flertalet läroverk numera

icke alls övades i samband med den obligatoriska gymnastikundervisningen.

Å andra sidan förefunnes vid vissa läroverk ett ganska starkt intresse för

fäktningen, vilket intresse tagit sig uttryck däri, att lärjungar sammanslutit

sig till övningsavdelningar, som på tid utom timplanen erhölle undervisning

av gymnastikläraren. En av överstyrelsen verkställd undersökning hade

visat, att undervisning i fäktning, anordnad på gymnastiktid eller annan

tid förekomme vid 17 av de 46 allmänna läroverk, som hade gossar å gymnasiet.

Under dessa omständigheter syntes det egendomligt att helt utesluta fäktningsundervisning

från gymnastiklärarlinjens undervisningsplan. Det kunde

knappast anses riktigt, att gymnastiklärarna skulle stå helt och hållet främmande

för en idrottsgren, som dock i läroverkens undervisningsplan vore

angiven såsom ett moment, vilket borde eller åtminstone lämpligen kunde

ingå i undervisningen. Fäktningen försvarade väl sin plats såsom en för

den manliga ungdomen i gymnasierna nyttig och stärkande idrott. Plats

för undervisning i fäktning i skälig omfattning borde därför om möjligt

inrymmas i den till den obligatoriska undervisningen i lek och idrott å gymnastiklärarlinjen

anslagna tiden.

I fråga örn behörighet att innehava gymnastiklärartjänster föresloge överstyrelsen

vissa formella jämkningar i direktionens stadgeförslag.

De invändningar, som framställts mot bibehållandet av gymnastikdirektörstiteln,

hade grundats på det förhållandet, att denna titel skulle förbehållas

dem, som avlagt examen å båda linjerna. Önskan att förvärva titeln skulle

komma mången, som för sin framtid egentligen behövde endast den ena

utbildningen, att förskaffa sig såväl frisk- som sjukgymnastutbildning. Detta

skäl bortfölle emellertid om titeln förbundes med gymnastiklärarexamen.

Det kunde icke förnekas, att mot borttagandet av en sedan lång tid tillbaka

allmänt använd titel för skolornas gymnastiklärare talade bestämda

skäl av praktisk art. Det hade icke varit utan sina olägenheter, att tock
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition Kr 157.

ningslärarna saknade såväl examens- som yrkestitel. Överstyrelsen erinrade,

att titeln musikdirektör visserligen länge använts för musiklärarna, men att

densamma först genom föreskrift i kungörelsen den 16 april 1930 angående

examina, som finge avläggas vid musikkonservatorium eller inför särskild

av musikaliska akademien förordnad examinator, förbundits med musiklärarexamen.

En egendomlig inkonsekvens skulle det enligt överstyrelsens mening

vara att nu beröva gymnastiklärarna deras titel, sedan musiklärarna

för endast några få år sedan fått sin titel erkänd. För de sistnämnda vöre

titeln knuten till examen och icke till innehav av musiklärartjänst. En

annan ordning ifråga örn gymnastikdirektörstiteln syntes icke erforderlig, i

synnerhet som titelns förbindande med innehav av gymnastiklärartjänst

skulle nödvändiggöra åtskilliga formella ändringar i gällande författningar.

Överstyrelsen föresloge sålunda, att rätt att antaga titeln gymnastikdirektör

måtte tillkomma den, som avlagt gymnastiklärarexamen.

Gymnastiska centralinstitutets lärarkollegium har anfört i huvudsak:

Höstterminerna för de manliga kurserna borde liksom hittills börja omkring

den 1 oktober eller, örn detta ej ansåges lämpligt, åtminstone första

årets hösttermin ej börja förrän på lämplig dag efter de militära repetitionsövningarnas

slut.

När fäktningen av 1931 års sakkunniga och även av direktionen ansåges

ha ett stort idrottsligt värde, måste det anses vara mindre lämpligt att helt

förvisa denna idrottsgren från institutet. Vid institutet utbildades i många

idrottsgrenar, vilka icke på något sätt kunde betraktas såsom obligatoriska

skolämnen. Enligt nu gällande läroverksstadga funnes intet hinder för att

fäktning upptoges på skolschemat, och i fråga om frivilliga fäktningen vid

läroverken vöre det allmänt känt, att denna under de senaste åren fått en

alltmera Ökad utbredning. Då härtill komme, att fäktning vore lätt att leda

även med många elever på en gång, såsom den bedreves vid institutet, och

kunde övas året runt både ute och inne samt icke fordrade några dyrbara

redskap, ansåge kollegiet, att en gymnastiklärare icke borde stå främmande

för denna idrott. Kollegiet ville därför bestämt yrka på fäktningens bibehållande

vid institutet såsom en obligatorisk idrott bland andra dylika.

Undervisningen i psykologi och pedagogik på gymnastiklär arling en hade

fått sig tillmätt ett allt för stort timantal (108 timmar). Detta borde kunna

något nedskäras till förmån för ortopedisk hållningslära, som däremot enligt

kollegiets åsikt behövde ökas från 25 till 45 timmar.

Till de föreslagna inträdesfordringarna ville kollegiet tillägga: a) god färdighet

i friskgymnastik; b) styrkt intyg över minst den färdighet i simning,

som fordrades för erhållande av simkunnighetsdiplom.

Vid en jämförelse med gymnastiklärarutbildningen syntes det till fysiologi

på sjukgymnastlinjen anslagna timantalet lågt. Detta timantal borde sättas

till 150. — Kollegiet föresloge 240 timmar pedagogisk gymnastik å denna

linje. — Ämnet sjukgymnastikens propedeutik finge anses som ett av de

viktigaste ämnena på sjukgymnastlinjen. Det hade även betraktats så av

alla tidigare sakkunniga. Enligt gammal medicinsk sed borde en sådan

grundläggande utbildning vara så pass fullständig, att eleverna vid behandlingen

av patienter kunde tekniskt fullfölja ett program till nytta för den

sjuke och utan risk att genom behandlingen skada. Kollegiet stöde därför

helt oförstående inför sänkningen av timantalet för detta ämne till 48 timmar

och hävdade den uppfattningen, att en sådan sänkning blott kunde

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

medföra en försämring av den sjukgymnastiska utbildningen. Kollegiet

föresloge 300 timmar till detta ämne. — Sedan ett par år hade en uppdel''

ning av ämnet sjukdomslära uti intern och kirurgisk sjukdomslära förekommit

vid institutet och visat sig vara fördelaktig. Kollegiet ansåge också,

att undervisningen i detta ämne borde skötas icke av en enda lärare utan

av två, en medicinare och en kirurg, i likhet med 1931 års förslag, och

ville här stödja sig även på direktionens uttalade krav på specialutbildade

lärare. — Ämnet sjukgymnastikens klinik och poliklinik vore enligt kollegiets

åsikt allt för rikligt tilltaget (220 timmar vore mer än medicinarnas polikliniska

undervisning uti ämnena medicin och kirurgi). Med tanke på den

begränsade användning sjukgymnastiken hade, ansåge kollegiet att 60 timmar

lämpligen borde anslås till detta ändamål. — Psykologi borde förekomma

även vid sj ukgymnastutbildningen med ett timantal av omkring 40.

Kollegiet kunde icke ansluta sig till förslaget örn sjukgymnastutbildning

av följande skäl:

Det nödiga timantalet (c:a 1,875 timmar) jämte en tre månaders praktisk

klinisk tjänstgöring kunde ej lämpligen fördelas på tre terminer. Utbildningen

borde omfatta två års studier. Det syntes kollegiet pedagogiskt oriktigt

att sammantränga fysiologi- och anatomiundervisningen till en termin.

Vissa ämnen såsom sjukgymnastikens propedeutik, fysiologi m. fl. hade

fått för litet timantal, under det att andra ämnen enligt kommitténs mening

alltför mycket dominerade. Ämnet psykologi borde även upptagas för sjukgymnasterna.

En praktisk klinisk tjänstgöring, där eleverna Ange tillfälle

att lära behandlingen av sängliggande patienter, borde införas, helst efter

all övrig tjänstgörings avslutande. Detta syntes kollegiet vara det mest

vägande skälet för sjukgymnastutbildningens förflyttande till sjukhus.

Inträdesfordringarna på sjukgymnastlinjen borde sättas så, att sjukgymnastkårens

allmänna standard ej riskerade att sjunka. Därför föresloge kollegiet,

att minimifordringarna för inträde sattes till normalskolekompetens

(eventuellt realexamen) med fyllnadsprövning för studentexamen uti ämnena

fysik, kemi, biologi med hälsolära. Kollegiet ansåge, att dylika förkunskaper

vore nödvändiga för att eleverna på sjukgymnastlinjen skulle kunna tillgodogöra

sig den teoretiska undervisningen. Kollegiet ansåge vidare, att en

fördelning av ämnena borde ske enligt av kollegiet föreslagen timplan.

Sjukgymnastutbildningen borde göras tvåårig samt avslutas med en tre månaders

praktisk klinisk tjänstgöring vid av medicinalstyrelsen godkänd sjukvårdsanstalt.

Även män borde kunna vinna inträde vid sjukgymnastkursen utan föregående

gymnastiklärarutbildning.

Enligt direktionens förslag skulle de gymnastiklärare, som önskade sjukgymnastutbildning,

börja först den 1 november. Kollegiet ansåge det önskvärt,

särskilt med hänsyn till de föreslagna ändringarna i timplanen, att

dessa gymnastiklärare började sin sjukgymnastkurs så snart som möjligt

efter avslutad militärtjänstgöring eller omkring den 10 oktober.

Kollegiet funne intet skäl tala för gymnastikdirektörstitelns bortskaffande,

utan ansåge att den alltjämt borde finnas kvar för dem, som avlagt examen,

såväl på gymnastiklärar- som på sjukgymnastlinjen.

Svenska gymnasii klär ar sällskapet tillstyrker, att direktionens förslag måtte

prövas i praktiken, även om sällskapet ansåge sig böra starkt ifrågasätta,

huruvida verkligen en fullgod sjukgymnastutbildning kunde vinnas på blott

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

tre terminer. Sällskapet funne dock självfallet, att sjukgymnastlinjen borde

vara öppen även för män.

Beträffande den uppgjorda undervisning splanens ämnen och timfördelning

ville sällskapet i fråga om sjukgymnastlinjens undervisning i pedagogisk

gymnastik framhålla nödvändigheten av att denna undervisning gjordes så

omfattande, att de blivande sjukgymnasterna bibringades den kännedom i

detta ämne, som erfordrades för att i den sjukgymnastiska verksamheten

kunna använda aktiva rörelser på ett riktigt sätt. En utökning av den pedagogiska

gymnastikens timantal med ett par lektioner i veckan under de

två sista terminerna torde därför bli nödvändig.

Sällskapet konstaterade med tillfredsställelse, att direktionen, liksom tidigare

utredningskommittéer, funnit anledning föreslå studentexamen som vilikör

för inträde till institutets friskgymnastiska linje. Kravet på studentexamen

bottnade icke i månheten örn studentexamen i och för sig, utan betingades

av de studier, som skulle bedrivas vid institutet och det sätt, på vilket gymnasiestudierna

nu vore lagda. I den mån dessa senare kunde komma att

utformas med hänsyn till olika högskolestudier, borde givetvis även inträdesfordringarna

till institutet bliva föremål för vederbörligt beaktande. Att på

nuvarande stadium låta institutet intaga en särställning kunde icke anses

välbetänkt.

Vad anginge gymnastiMirelctörstiteln hade direktionen tydligen ej varit

främmande för att titeln gymnastikdirektör skulle ha en uppgift att fylla

för dem, som vore friskgymnaster. Sällskapet funne ej skäl anförda, varför

gymnastiklärarna skulle berövas den titel, som de sedan decennier varit berättigade

att bära efter genomgång av centralinstitutet. Då en mängd praktiska

olägenheter skulle medfölja denna titels borttagande tillstyrkte sällskapet

på det livligaste, att titeln gymnastikdirektör finge bäras av dem, som

avlagt examen vid den friskgymnastiska linjen.

I en till chefen för ecklesiastikdepartementet ställd skrift har svenska fäktförbundet

uttalat sin anslutning till de av herrar Nordenson och Abramson

här ovan återgivna särskilda yttrandena rörande fäktundervisningen vid institutet.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift har svenska underofficersförbundet och

Jorsvarsväsendets underbefälsförbund anhållit, att realexamen måtte fastställas

såsom inträdesfordran till gymnastiklärarlinjen eller i vart fall sådan militär

beställningshavare, vilken förutom begränsad studentexamen eller realexamen

avlagt underofficersexamen, måtte medgivas rätt att under vissa

förutsättningar vinna inträde vid ifrågavarande gymnastiklärarlinje.

Föreståndaren för sydvenska gymnastikinstitutet har i en till Kungl. Majit

ingiven skrift anfört bland annat följande:

Sydsvenska gymnastikinstitutet hade en under åratal småningom framvuxen

och prövad arbetsordning, det hade förmånen att till lärare hava ett flertal

universitetslärare och att hava en väsentlig del av undervisningen förlagd

till kliniker vid Lunds lasarett. Givetvis hade institutet måst utarbeta en

arbetsordning, som icke verkade störande på dessa universitetslärares ordinarie

tjänstearbete och på sjukvårdsarbetet inom klinikerna. Förhållandena

i Stockholm och Lund vore i grunden olika. Så innehölle direktionens förslag

en för serafimerlasarettets samtliga kliniker gemensam sjukgymnastik
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. May.ts proposition Nr 157.

avdelning, under det att i Lund varje särskild klinik hade sin gymnastikavdelning,

på vilken undervisningen av institutets elever och behandlingen

av patienter ombesörjdes under ledning av klinikens läkare och instruktionsgymnast,

en ordning, som — att döma av medicinska fakultetens i Lund

tidigare uttalanden i denna fråga — torde bliva bestående för framtiden.

Vidare hade Lunds lasarett till väsentlig del ordnat den sjukgymnastiska

behandlingen av sina patienter under förutsättning av elevernas biträde

under hela året.

Föreståndaren anhölle, att vid ärendets behandling icke sådana bestämmelser

för sjukgymnastutbildning måtte träffas, som skulle kunna vara otjänliga

för fortsatt utbildning av sjukgymnaster vid sydsvenska gymnastikinstitutet.

Direktionens ovan återgivna förslag innebär i överensstämmelse med de

av Kungl. Majit givna direktiven en uppdelning av undervisningen vid institutet

på två linjer, en för utbildning av gymnastiklärare och en för utbildning

av sjukgymnaster. Utbildningstiden för gymnastiklärare har föreslagits

till två år och för sjukgymnaster till tre terminer. Övergång till

sjukgymnastlinjen kan enligt förslaget ske efter avlagd examen å gymnastiklärarlinjen.

Den sammanlagda tiden för denna dubbla utbildning, vilken

sedan gammalt motiverats med hänsyn till angelägenheten av att underlätta

gymnastiklärarnas utkomstmöjligheter, skulle under sådana förhållanden

kunna begränsas till omkring tre och ett halvt år.

1931 års riksdag uttalade sig för en utbildningstid för såväl gymnastiklärare

som sjukgymnaster — manliga och kvinnliga — av två år. Så till

vida skiljer sig alltså nu föreliggande förslag från riksdagens önskemål, att

utbildningstiden för sjukgymnaster förkortats med en termin. Detta direktionens

förslag har mött viss kritik från karolinska institutets lärarkollegiums

sida. Lärarkollegiet har föreslagit att — i vart fall sedan sjukgymnastutbildningen

förflyttats till det nya karolinska sjukhuset — utbildningstiden

för sjukgymnasterna borde förlängas till fyra terminer. Kollegiet har på

denna väg velat minska den enligt kollegiets mening alltför starka arbetsbelastningen

under den åt teoretiska studier ägnade första terminen. Aven

gymnastiska centralinstitutets lärarkollegium bar förordat fyra terminers

utbildning för sjukgymnasterna.

För egen del ansluter jag mig till direktionens förslag. Såsom tidigare

framhållits, har redan 1915 års kommitté uttalat, att utbildningstiden för

sjukgymnaster knappast behövde erfordra två fulla läsår och 1929 års sakkunniga

föreslogo ett och ett halvt år för inhämtande av själva kunskapsstoffet.

Såsom direktionen framhållit, omfattar den nuvarande sjukgymnastutbildningen

ej mer än ungefär ett år. Skulle i framtiden ett »praktiskt

halvår» utöver den föreslagna utbildningstiden av ett och ett halvt år visa

sig erforderligt, torde såsom direktionen påpekar ett sådant lätt låta sig

anordnas.

Direktionen har berört frågan i vad mån gemensam undervisning mellan

Departe
mentschefen.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kung], Maj:ts proposition Nr 157.

de båda utbildningslinjerna skulle kunna förekomma. Riksdagen har hävdat

den uppfattningen, att denna gemensamma undervisning i möjligaste mån

borde inskränkas. 1931 års riksdag ansåg, att den borde begränsas måhända

till blott en termin under första året. I överensstämmelse härmed

framlade statsutskottet vid 1932 års riksdag förslag till begränsning av gemensamhetsundervisningen

huvudsakligen till första terminen. Direktionens

nu föreliggande förslag förutsätter, att dylik gemensamhetsundervisning över

huvud taget icke skulle förekomma. Direktionen har granskat de för gemensamhetsundervisning

eventuellt ifrågakommande ämnestitlarna och funnit

att pedagogiska skäl icke tala för en dylik åtgärd. De besparingar, som

eventuellt skulle kunna vinnas genom gemensam undervisning, hava ansetts

så obetydliga, att de ej skulle uppväga de uppstående svårigheterna av

schemateknisk natur. Enligt direktionens mening måste sjukgymnastutbildningen

utsträckas till mer än tre terminer, örn över huvud taget gemensam

undervisning skulle anordnas. För egen del ansluter jag mig till direktionens

mening och finner mig alltså icke böra ifrågasätta gemensam undervisning

mellan de båda utbildningslinjerna.

Direktionens förslag rörande samundervisning mellan manliga och kvinnliga

elever ger mig icke anledning till erinran.

Frågan om vilka fordringar, som böra uppställas för inträde vid centralinstitutet,

har vid ärendets tidigare behandling vållat stora meningsskiljaktigheter.

Asikterna hava brutit sig kring tvenne skilda meningsriktningar:

antingen studentexamen med kvalificerade betyg i vissa ämnen eller normalskolekompetens

och realexamen med vissa kompletteringar. Riksdagens

kamrar stannade år 1931 i olika beslut i denna speciella fråga. 1932 års

statsutskott uttalade sig för realexamen och normalskolekompetens med vissa

kompletteringar, under det att reservanterna inom statsutskottet förordade

Kungl. Maj:ts förslag till 1932 års riksdag, innebärande i huvudsak studentexamen

såsom inträdesvillkor. Statsutskottet ansåg, att i fråga om examensmeriter

samma villkor borde uppställas för män och kvinnor, för friskgymnaster

och för sjukgymnaster. Direktionen har nu i överensstämmelse med

grundtanken i omorganisationsförslaget, innebärande två helt skilda utbildningslinjer,

betraktat de båda linjerna var för sig och föreslagit olika examensmeriter

såsom villkor för inträde på gymnastiklärarlinjen och på sjukgymnastlinjen.

För gymnastiklärarlinjen föreslår direktionen med tvekan

som inträdesvillkor studentexamen, vidare folkskollärarexamen eller behörighet

till ämneslärarinnebefattning vid allmänt läroverk, i samtliga fall med

kvalificerade betyg i vissa ämnen. En ledamot av direktionen har reserverat

sig till förmån för realexamen eller normalskolekompetens med efterföljande

kompletteringar i vissa ämnen för inträde å gymnastiklärarlinjen.

För inträde å sjukgymnastlinjen skulle fordras enligt direktionens stadgeförslag

som villkor realexamen, studentexamen eller avgångsbetyg från högre

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157. 57

flickläroverk med normalskolekompetens samt, för män, att hava avlagt gymnastiklärarexamen

.

Vid övervägande av denna fråga har jag funnit mig böra ansluta mig till

den uppfattning, som gjorts gällande av 1932 års statsutskott och som innebär

ett godtagande av det av skolöverstyrelsen avgivna förslaget (se sid. 35).

Sjukgymnastlinjen bör med hänsyn till gymnastiklärarnas försörjningsförhållanden

stå öppen för män, som avlagt gymnastiklärarexamen. I övrigt

bör denna utbildningslinje reserveras för kvinnliga elever.

Antalet på de olika linjerna intagna elever torde icke nu behöva fixeras.

Att på sjukgymnastlinjen reservera ett visst antal platser för personer, som

avlagt gymnastiklärarexamen, finner jag icke nödvändigt. Den förordade

fullständiga klyvningen mellan de båda utbildningslinjerna påverkar givetvis

gymnastiklärarnas och sjukgymnasternas verksamhetsområden och arbetsförhållanden.

Denna fråga torde böra upptagas till mer ingående undersökning

i samband med prövningen av det förslag till förening av ordinarie

Övningslärareanst vid statlig läroanstalt med annan dylik befattning m. m.,

som — såsom skolöverstyrelsen erinrat — överstyrelsen genom Kungl. Maj:ts

beslut den 18 september 1931 anbefallts avgiva. För att underlätta försörj

ningsförhållandena på området torde möjligen böra övervägas, huruvida

icke — i likhet med vad redan skett vid ett par andra likartade statliga

högre yrkesutbildningsanstalter — sådana bestämmelser böra utfärdas, att

antalet årligen vid centralinstitutet och vid de enskilda gymnastikinstituten

intagna elever avpassas med hänsyn till landets behov av gymnastiklärare

och sjukgymnaster.

Direktionen har föreslagit, att titeln gymnastikdirektör, som hittills tillkommit

den som genomgått såväl frisk- som sjukgymnastutbildningen vid

institutet, icke skulle förbindas med examen vid institutet. Jag finner dock

skäl föreligga för ett bibehållande av denna titel för dem, som genomgått

friskgymnastutbildningen. Avgörandet av denna titelfråga torde emellertid

få bero på Kungl. Maj:ts prövning framdeles.

Av direktionen ifrågasatta timplaner hava i det föregående anförts huvudsakligen

i syfte att giva en föreställning örn lärarbehovet. I stort sett hava

timplanerna vunnit myndigheternas gillande. I vissa hänseenden hava emellertid

framförts erinringar. Mycket omdiskuterad är sålunda frågan, huruvida

obligatorisk fäktundervisning bör ingå i utbildningen vid centralinstitutet.

För egen del anser jag, att fäktundervisningens allmänna idrottsliga

värde utgör ett skäl för undervisning i detta ämne vid centralinstitutet.

Emellertid bör denna fråga upptagas till slutlig prövning vid uppgörandet

av de definitiva undervisningsplanerna. Härigenom torde icke vållas någon

kostnadsökning eller förändring i lärarbehovet.

Till frågan örn lärarbehovet återkommer jag i det följande.

Delade meningar hava rått rörande tidpunkten för läsårets början. Denna

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

fråga torde böra närmare övervägas vid utfärdandet av den nya stadga för

centralinstitutet, som blir en följd av omorganisationen.

Undervisningen vid de med dimissionsrätt försedda enskilda gymnastikinstituten

torde icke i detta sammanhang böra upptagas till behandling.

Denna fråga jämte dessa enskilda gymnastikinstitut i övrigt berörande förhållanden

torde senare böra övervägas. Jag vill erinra att koncessionerna

för dessa institut äro givna tillsvidare och alltså kunna när som helst återkallas.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

59

5. Den militära instruktörsutbildningen.

Direktionen har rörande den militära instruktörsutbildningen anfört:

I likhet med vad sakkunniga vid de senaste utredningarna beträffande

institutets omorganisation uttalat, funne direktionen det önskvärt, att den

militära instruktörsutbildningen helt skildes från gymnastiska centralinstitutet.

Denna uppfattning delades av generalstabens utbildningsavdelning,

som inom generalstaben närmast torde komma att handlägga ärendet.

För att tillgodose krigsmaktens framtida behov av högre kvalificerade

gymnastikofficerare än vad en blivande rent militär instruktörskurs kunde

åstadkomma, torde dock alltjämt behov av att ett antal officerare kommenderades

till centralinstitutet komma att förefinnas. Antalet officerare komme

enligt av militär myndighet gjord preliminär beräkning att bliva begränsat

till tre högst fem vid varje kurs. Någon differentiering av undervisningen

för dessa elever syntes icke bliva erforderlig.

På grund härav hade direktionen vid utarbetandet av sitt organisationsförslag

icke räknat med någon militär instruktörsutbildning, ej heller ansett

sig behöva vidtaga några särskilda anordningar för att mottaga det begränsade

antalet militära elever vid institutet.

Därest de militära myndigheterna icke skulle finna någon möjlighet att

redan till nästa läsår anordna eventuellt erforderlig instruktörsutbildning,

torde direktionen kunna, örn nödiga lärarkrafter från militärt håll kommenderades,

under detsamma ställa lokaler till förfogande.

I särskilt yttrande har institutets föreståndare, major G. Winroth, anfört

i huvudsak följande:

För skapandet av en duglig gymnastiklärarkår vore absolut nödvändigt

att trygga de civila gymnastiklärarnas befordringsförhållanden genom att

utesluta möjligheten för officerare på aktiv stat att övergå till gymnastikläraryrket.

En viss garanti häremot hade under utredningen vunnits genom

de tillfrågade militära myndigheternas försäkran, att åtagande från de kommenderades

sida att under viss tid kvarstå i tjänst kunde uppställas som

villkor för kommendering till institutet. Under sådana omständigheter vore

intet hinder för att så många officerare som kunde mottagas, d. v. s. ett

något större antal än som i utredningen beräknats, kommenderades till institutet.

Detta skulle innebära en del fördelar för detsamma.

I utredningen borde hava framhållits, att den svenska gymnastiken och

institutet kunde anses hava intresse av att ett något större antal officerare

än som beräknats kommenderades till institutet.

Med avseende å de militära elevernas utbildning torde vidare böra hava

framhållits, att den beräknade korta undervisningstiden per vecka borde för

dessa i allmänhet något äldre och mognare elever kunna medgiva, att militära

krav på t. ex. undervisning i fäktning kunde tillgodoses utanför den

ordinarie undervisningen. Genom att som nu skedde förlägga de militära

elevernas undervisningsövningar till militär trupp, kunde ett annat krav tillgodoses.

Då institutets lärare redan förut hade full tjänstgöring, förutsatte

detta att en officer kommenderades som timlärare vid institutet. Vid reglering

av denna lärares tjänstgöring borde under de närmaste åren hänsyn

kunna tagas till den erfarenhet och erkända skicklighet i att undervisa i

fäktning, som institutets lärare besutte.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Chefen för generalstaben har i denna fråga anfört bland annat:

Att den militära gymnastikinstruktörsutbildningen i enlighet med Kungl.

Maj:ts och riksdagens beslut bibringades vid en från centralinstitutet helt

fristående kurs vore ur arméns synpunkt önskvärt. Därigenom kunde de

militära kraven tillgodoses på ett belt annat sätt, än som tidigare varit

möjligt. Genom kursens förläggning till truppförband (exempelvis I 2) bleve

det ock möjligt att i väsentligt större utsträckning än hittills ställa militär

trupp till förfogande som utbildningsobjekt, vilket vore av synnerlig betydelse

för utbildningens ändamålsenliga bedrivande. Genom att hänsyn dessutom

kunde tagas till elevernas föregående gymnastiska utbildning (vid

aspirantskolor och krigsskolan) borde den fristående kursen desslikes kunna

göras kortare än instruktörsutbildningen å centralinstitutet. En dylik kurs

borde om möjligt givas en sådan omfattning, att vid densamma meddelades

det mått av utbildning, som erfordrades för ett självständigt bedrivande av

all utbildning i gymnastik och militär idrott''(utom ridning, skjutning och

skidåkning, för vilka särskilda skolor och utbildningskurser funnos) inom

regemente (motsvarande förband) men kunde också begränsas därhän, att

vid densamma meddelades allenast det mått av utbildning, som erfordrades

för bedrivandet under överinseende av mera erfaren ledare av vid regemente

(motsvarande förband) vanligast förekommande utbildning av här avsett

slag.

I förra fallet skulle en högre gymnastisk utbildning vid centralinstitutet

erfordras allenast för lärare vid militärinstruktörskursen ävensom vid vissa

skolor (aspirantskolor, krigsskolan, underofficersskolan). I sådant fall torde

det i betänkandet angivna antalet tre högst fem militära elever möjligen

vara till fyllest.

Emellertid föreslogo 1931 års gymnastiksakkunniga, att för tillgodoseendet

av krigsmaktens behov av officerare med högre gymnastisk utbildning skulle

i enlighet med riksdagens uttalande i skrivelse den 2 juni 1931, nr 324,

till gymnastiska centralinstitutet från försvarsväsendet beordras minst tio ä

tolv elever årligen. Ur flera synpunkter vore det fördelaktigt, örn ett dylikt antal

officerare kunde beordras till centralinstitutet. Bland annat skulle därigenom

(liksom hittills) även vid regementena (motsvarande förband) komma att

förefinnas ett antal officerare med högre gymnastisk utbildning, vilka kunde

vara vederbörande chef till stöd vid inspektioner, såsom idrottsofficerare,

lärare vid skolor för utbildning av fast anställt underbefäl, ledare av gymnastik,

fäktning m. m. med officerare och underofficerare o. s. v. samt under

chefen utöva överinseendet av här avsedd utbildning i övrigt. Det

borde emellertid i detta sammanhang framhållas, att antalet kommenderade

i så fall sannolikt icke komme att varje år uppgå till tolv. Antalet kunde

variera beroende på de tre försvarsgrenarnas behov. Bestämt förordades,

att även efter en omorganisation av centralinstitutet möjligheten hölles öppen

att från försvarsväsendet årligen i mån av behov kunna kommendera

sammanlagt högst tolv militära elever, vilka bereddes tillfälle att där avlägga

gymnastiklärarexamen. I så fall borde den militära instruktörskursen kunna

givas en relativt begränsad omfattning (omkring 4Vä månader).

De officerare ur armén, som kommenderades till centralinstitutet, skulle

före inträdet vid institutet hava undergått gymnastisk utbildning icke blott

vid den militära instruktörskursen utan, som ovan antytts, även vid krigsskola

och officersaspirantskola. De borde därför vid inträdet i gymnastiklärarkursen

besitta kunskaper, som vore väsentligt överlägsna övriga elevers.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Majis p-oposition Nr 157.

För den skull borde, vad armén beträffade, utbildningen av dessa officerare

vid centralinstitutet taga sin början först efter regementsövningarna

(under första hälften av oktober) åtminstone under första läsåret.

I likhet med 1931 års gymnastiksakkunniga förordade chefen för generalstaben

att åt de vid centralinstitutet kommenderade officerarna meddelades

fortsatt fäktundervisning utanför ramen av den ordinarie undervisningen.

Detta torde väl låta sig göra, såväl inom det dagliga programmet (genom

att de militära eleverna med sina väsentligt större kunskaper befriades från

viss del av undervisningen i gymnastik och idrott) som utom detta program.

Gentemot föreståndarens för gymnastiska centralinstitutet uttalande, att

det för skapandet av en duglig gymnastiklärarkår vore absolut nödvändigt

att trygga de civila gymnastiklärarnas befordringsförhållanden »genom att

utesluta möjligheten för officerare på aktiv stat att övergå till gymnastikläraryrket»,

ville chefen för generalstaben främst med skärpa framhålla, att

de aktiva och f. d. aktiva officerare, som under en mångfald år utövat gymnastikläraryrket

vid icke militära skolor o. d., i allmänhet på ett mycket

hedrande sätt fullgjort sina skyldigheter och vunnit stor och allmän aktning

ej minst bland sina elever. Desslikes framhölles, att det ur arméns synpunkt

vore önskvärt, att även i framtiden aktiva officerare tid efter annan

bereddes tillfälle att övergå till gymnastikläraryrket. Härigenom underlättades

bland annat fyllandet av den av statsmakterna beslutade reservstaten.

De element, som på så vis tillfördes det civila gymnastikläraryrket,

komme ingalunda att motverka skapandet av en duglig gymnastiklärarkår

utan fastmer att i hög grad främja detsamma.

Därest beslut fattades beträffande här avsedd omorganisation av gymnastiska

centralinstitutet, borde åt inspektören för militärläroverken uppdragas

att i samråd med chefen för generalstaben och i enlighet med här framhållna

synpunkter inkomma med förslag till den militära gymnastikinstruktörsutbildningens

organisation, omfattning m. m.

Vad slutligen kostnaderna beträffade, förutsatte arméförvaltningen (jämlikt

proposition nr 152 till 1932 års riksdag) en merkostnad för anordnandet av

den militära instruktörskursen av minst 10,000 kronor. Utredas borde emellertid

också, huruvida sammanlagda kostnaden för ordnandet av en fristående

militärinstruktörskurs och kommendering av ett antal officerare till

högre gymnastisk utbildning vid centralinstitutet komme att överstiga i 1925

års försvarsordning beräknade kostnader för gymnastisk utbildning av officerare.

Därest, beträffande armén, merkostnad även i detta fall härigenom

uppstode, finge den icke föranleda, att annan lika viktig eller viktigare utbildning

bleve eftersatt. En höjning av arméns undervisningsanslag syntes

då ofrånkomlig.

Chefen för marinstalen anför, efter stationsbefälhavarnas hörande och efter

samråd med chefen för kustartilleriet och chefen för kustflottan, bland annat

följande:

Vid flottan kunde regelbundet och effektivt bedriven gymnastik i stort

sett endast förekomma vid skolor i land. Vid de sjögående förbanden samt

för personal i land utom skoltjänsten förekoinme gymnastik endast mera

oregelbundet. Alldeles särskilda krav ställdes på gymnastikofficerarna vid

skeppsgossekårerna. Dessa måste huva samma kompetens som gymnastiklärare

vid civila skolor för elever av motsvarande åldrar för att rätt kunna

handleda de under uppväxtåren varande skeppsgossarna. Gymnastikofficeren

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

vid sjökrigsskolan måste även besitta synnerligen fullständiga kunskaper i

gymnastik för ledande av de blivande officerarnas gymnastiska utbildning.

Även gymnastiktjänsten vid övriga skolor i land ställde stora krav på gymnastikofficerens

kunskaper på grund av elevernas egen ofta höga gymnastiska

utbildningsståndpunkt.

För fyllande av de olika gymnastikofficersbefattningarna vid flottan vore

på grund av vad här ovan framhållits de insikter, vilka kunde inhämtas

vid en kortare militär instruktörskurs, av otillräckligt värde. Härför lämpade

sig bättre den föreslagna fullständiga gymnastiklärarutbildningen vid gymnastiska

centralinstitutet. Visserligen bibringades officeren vid detta institut,

sådant det enligt förslaget avsåges att organiseras, icke omedelbart den gymnastikutbildning,

som erfordrades för handledande av en militär gymnastikavdelning,

men detta torde dock kompenseras genom de erfarenheter beträffande

gymnastiken vid flottan, som den blivande gymnastikofficeren

inhämtat under sin kadettutbildning, varunder effektiv gymnastik bedreves

under sammanlagt tretton månaders tid.

Idrotten utgjorde för personalen å flottans sjögående förband och för i

land utom skolorna tjänstgörande personal den huvudsakliga fysiska utbildningen.

Gymnastikofficerarna vid skolorna måste således besitta djupgående

kunskaper i idrotten och dess ledande. För de sjögående förbanden erfordrades

dessutom åtminstone för vissa befattningar officerare med fullständig

idrottslig utbildning.

Av det ovan anförda framginge, att gymnastikens och idrottens ställning

inom flottan vore sådana, att all utbildning av gymnastik- och idrottsofficerare

bäst försigginge vid gymnastiska centralinstitutet och att den nu föreslagna

omorganisationen för flottans räkning otvivelaktigt ökade värdet av

den utbildning, som meddelades vid institutet. Det vore icke obetingat

nödvändigt för gymnastikofficer vid flottan att dessförinnan genomgå särskild

militär gymnastikinstruktörskurs. Skulle behov av sådan utbildning

visa sig erforderlig, sedan verkningarna av omorganisationen blivit påtagliga,

kunde detta behov fyllas antingen genom kommendering av sjöofficerare

till den av representanten för lantförsvaret förordade militära gymnastikinstruktörskursen

eller genom anordnande av en »marinens gymnastikkurs»,

eventuellt modifierad efter förefallande behov.

Vid kustartilleriet erfordrades i likhet med vid flottan officerare med högre

gymnastisk utbildning för upprätthållande av gymnastiktjänsten vid vissa

skolor. Dessutom erfordrades ett antal officerare med en gymnastisk utbildning,

som syntes kunna tillgodoses genom den i utsikt ställda militära

gymnastikinstruktörskursen. Utbildningen i denna kurs borde beträffande

kustartilleriet jämväl utgöra grundvalen för vidareutbildningen vid gymnastiska

centralinstitutet.

Antalet platser, som erfordrades vid institutet för marinens räkning uppginge

till en, två eller högst tre per år.

Den nuvarande instruktörskursen vid centralinstitutet, vilken vore den

kurs, som de gymnastikutbildade officerarna i allmänhet genomgått, påginge

under en vinter. Den föreslagna gymnastiklärarkursen bleve tvåårig. Den

ökade utbildningstid, som bleve en följd av denna föreslagna omorganisation,

innebure en olägenhet ur synpunkten av personaltillgång. Personalstaterna

vid marinen vore redan synnerligen hårt ansträngda och varje ytterligare

belastning medförde avsevärda svårigheter. Särskilt gällde detta tiden från

och med den 15 april till och med 31 oktober, under vilken tid behovet av

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

officerare för sjöstyrkorna och kustfästningarna vore stort. Genom att läsåret

enligt omorganisationsförslaget komme att omfatta tiden Vs—21/6 måste de

officerare, som genomginge centralinstitutet, under nära två år praktiskt taget

lämnas utom räkningen för tjänsten i övrigt.

Undervisning i fäktning borde för de militära elevernas räkning anordnas

som obligatorisk och utom den ordinarie undervisningsplanen. Det låga

timantal per vecka, som beräknats för undervisningen i dess helhet, ansåges

väl medgiva detta.

Sammanfattningsvis anfördes, att omorganisationsförslaget förordades, vilket

komme att innebära att gymnastiska centralinstitutets gymnastiklärarkurs

avsåges att i allmänhet genomgås av de officerare vid flottan, vilka skulle

utbildas till gymnastikledare, samt för det mindre antal officerare vid kustartilleriet,

vilka borde beredas högre gymnastisk utbildning. Den i förslaget

omnämnda militära gymnastikinstruktörskursen borde stå öppen för officerare

vid marinen: vid flottan, därest behov därav skulle uppkomma, vid

kustartilleriet, såväl för de officerare i allmänhet, som avsåges bliva gymnastikledare,

som för dem av dessa, vilka dessutom ansåges böra beredas

högre gymnastisk utbildning.

Förslaget till den militära instruktionskursens organisation borde uppgöras

under chefens för marinstaben medverkan.

Inspektören för militärläroverken anför i huvudsak:

Mot att den militära gymnastikinstruktörsutbildningen skildes från centralinstitutet

funnes ur arméns synpunkt intet att erinra under förutsättning

att de militära kraven bleve i erforderlig grad tillgodosedda vid en

fristående, centralt ordnad, militär kurs.

De krav, som måste ställas på en dylik kurs, vore, att eleverna erhölle

det mått av utbildning, som erfordrades för att handhava all utbildning i

gymnastik, vapenföring och idrott inom regemente (motsvarande förband)

med undantag för ridning, skjutning och skidlöpning, för vilka särskilda

skolor och utbildningskurser funnes.

1931 års gymnastiksakkunniga avgåvo förslag till dylik kurs med en varaktighet

om cirka fem månader och för en beräknad årskostnad av — för

arméns vidkommande — 31,149 kronor. Verkställda detalj beräkningar hade

emellertid visat, att den föreslagna tiden av fem månader icke vore tillräcklig

för ovannämnda utbildningsmåls nående försåvitt att övningsgrenen

vapenföring skulle ingå i utbildningen. Då det måste framstå såsom ett

bestämt önskemål att så bleve fallet, måste kursen givas en varaktighet av

ytterligare minst 150 timmar eller 25 arbetsdagar. Då tiden emellertid vid

dessa beräkningar i samtliga övningsgrenar hållits starkt i underkant och

kursen även med minsta tänkbara utökning ändå måste börja före jul,

syntes starka skäl tala för ytterligare någon utökning till omkring sju månader.

Endast vid en dylik kurs syntes eleverna kunna bibringas en mot

nuvarande militärinstruktörskurs vid centralinstitutet likvärdig och i vissa

rent militära delar förbättrad utbildning, betingad av de väsentligt ökade

kraven särskilt i militär idrott. Den kostnadsökning, som uppstode genom

förlängningen av kursen med två månader, uppginge för arméns del till cirka

7,100 kronor, varjämte tidigare beräknad kostnad för praktiska övningar

oavsett kursens längd syntes böra höjas med 1,000 kronor.

Även örn ovan föreslagna militära gymnastikkurs komme till stånd, erfordrades

för ett mindre antal officerare den högre gymnastiska utbildning,

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

som genomgång av gymnastiklärarlinjen vid det omorganiserade centralinstitutet

skulle giva. Sådan utbildning krävdes för lärarna vid den militära

gymnastikkursen, för gymnastiklärarna vid krigsskolan, officersaspirantskolorna

och arméns underofficersskola samt för någon officer per regemente

(kår), vilken därstädes kunde bliva målsman för denna utbildningsgren

och vara vederbörande chef till stöd vid gymnastik- och idrottsutbildningens

ordnande, inspektioner o. s. v.

Direktionen för centralinstitutet hade beräknat detta behov till 3—5 per år.

Siffran borde för arméns del icke beräknas lägre än 7—8, vilket, om behovet

av gymnastiklärarutbildade officerare vid armén sattes till cirka 50,

skulle giva en tidsintervall av 7 ä 6 år mellan officers ur samma regemente

kommendering till centralinstitutet. För försvaret i dess helhet syntes sålunda

siffran 10—12 vara önskvärd, även örn maximiantalet sannolikt sällan

komme att beordras.

De militära eleverna borde vid centralinstitutet erhålla fortsatt utbildning

i fäktning. Härför erforderlig tid torde kunna erhållas dels genom tillägg

av en timme per dag för de i allmänhet äldre och fysiskt starkare utvecklade

militära eleverna, dels genom differentiering av dessas utbildning.

Officerarna hade under flerårig utbildning redan före inträdet övats i kommando

och befälsföring, erhållit en god personlig färdighet i gymnastik och

slutligen i den militära gymnastikkursen bibringats god kännedom om

ledande av militär gymnastik och idrott. De stöde sålunda vid inträdet vid

centralinstitutet på ett betydligt högre plan än de civila eleverna. Icke obetydlig

tid borde sålunda genom differentiering av utbildningen kunna utsparas

för de militära elevernas fäktutbildning.

Höstterminen vid centralinstitutet avsåges att börja omkring den 1 september.

Ur arméns synpunkt vore det en olägenhet, att ett antal officerare

foges från truppförbanden under tiden för repetitionsövningarna. En senare

inryckning för de militära eleverna, vilken kunde tänkas möjliggjord genom

dessas bättre förkunskaper, kunde dock tillstyrkas endast under förutsättning,

att full säkerhet erhölles för att de militära eleverna ändock kunde

fullständigt tillgodogöra sig utbildningen.

Chefen för militärläroverken hemställde

att en militär gymnastikkurs av erforderlig omfattning årligen måtte anordnas

från och med budgetåret 1934/1935 samt att utredning härför snarast

måtte verkställas;

att de militära elevernas antal vid gymnastiska centralinstitutets gymnastiklärarlinje

måtte bestämmas till högst 12, varav högst 8 ur armén; samt

att dessa militära elever genom differentiering av utbildningen och ökat

timantal per dag bereddes fortsatt utbildning i vapenföring.

Slutligen framhölles med skärpa, att för den händelse de i 1925 års försvarsordning

beräknade kostnaderna för gymnastisk utbildning av officerare

härigenom komme att överskridas, detta icke finge gå ut över annan lika

viktig eller viktigare utbildning, utan måste medföra en ökning av arméns

undervisningsanslag.

Vid yttrandet äro fogade beräkningar rörande timantal för den militära

gymnastikkursen samt kostnadsberäkningar. I dessa hänseenden hänvisar

jag till handlingarna i ärendet.

Gymnastiska centralinstitutets lärarkollegium har bestämt påyrkat, att de

militära eleverna måtte erhålla fullgod undervisning i fäktning.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

1931 års riksdag uttalade sig för, att den militära s. k. instruktörskursen

borde avskaffas såsom en obligatorisk del av lärogången vid institutet, och

enligt riksdagens mening borde, för tillgodoseende av krigsmaktens behov av

officerare med högre gymnastisk utbildning,- till institutet kommenderas

minst tio ä tolv elever årligen. Det nu föreliggande förslaget innebär, att

den militära instruktörskursen helt skiljes från institutet, ävensom att officerare

skola kommenderas till institutet för erhållande av högre gymnastisk

utbildning, dock icke till större antal än tre ä fem per kurs. Förslaget har i

stort sett godtagits av de militära myndigheterna. Beträffande antalet till

institutet kommenderade officerare har emellertid framhållits, att detsamma

borde höjas till det av riksdagen förutsatta.

Jag har i förevarande spörsmål samrått med t. f. chefen för försvarsdepartementet,

som anslutit sig till direktionens förslag, dock med den av de militära

myndigheterna, enligt vad nyss nämnts, förordade jämkningen. Även

jag delar t. f. chefens för försvarsdepartementet uppfattning.

Vad angår undervisningen i fäktning för de till centralinstitutet kommenderade

militäreleverna vill jag åberopa, vad jag i det föregående anfört rörande

fäktundervisning för de civila eleverna. De förstnämnda synas mig

dock, i den mån så med hänsyn till tillgängliga medel finnes möjligt, böra

erhålla utbildning i fäktning även utanför ramen av den ordinarie undervisningen.

En senare inryckning till centralinstitutet för de militära eleverna synes

vara önskvärd. Därest pedagogiska skäl ej omöjliggöra en dylik anordning,

torde bestämmelser därom kunna intagas i institutets stadga.

Det torde icke vara möjligt att redan under nästkommande läsår ordna

den ifrågasatta militära instruktörskursen. Denna undervisning torde, såsom

direktionen framhållit, i så fall kunna provisoriskt tillgodoses vid institutet,

under förutsättning att nödiga lärarkrafter från militärt håll ställas till förfogande.

Enligt vad t. f. chefen för försvarsdepartementet meddelat mig, avses

kommenderingar till sådan lärokurs under nästa läroår icke skola förekomma

på statsverkets bekostnad annat än i undantagsfall.

Under förutsättning att föreliggande förslag örn gymnastiska centralinstitutets

omorganisation vinner bifall, har chefen för försvarsdepartementet för

avsikt att föreslå Kungl. Majit att uppdraga åt inspektören för militärläroverken

att i samråd med cheferna för generalstaben, marinstaben och flygvapnet

upprätta förslag till den militära instruktörskursens omorganisation

m. m.

Departe
mentschefen.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 157.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

6. Lärarbehov.

Under förutsättning att direktionens förslag rörande utbildningens omfattning

vinner bifall beräknar direktionen lärarbehovet å vardera linjen på

följande sätt.

Gymnastiklärarlinjen.

l) Antalet lär artimmar i gymnastik, leie och idrott.

A) Manliga avdelningen. timmar

Pedagogisk gymnastik: teori med demonstrationer.............. 325

Pedagogisk gymnastik: praktik............................ 314

Undervisningsövningar, första årskursen, eleverna uppdelade på två

grupper............................................ 378

Undervisningsövningar, andra årskursen, eleverna uppdelade på två

grupper................................■........... 378

jämte en grupp hållningsrättande gymnastik........ ....... 189

Lek, teori och praktik, en grupp........................... 136

Idrott, praktik och teori, en grupp.......................... 118

Idrott, praktik, två grupper...............................1,344

Hållningslära, en gymnastiklärare närvarande.................. 25

Summa lärartimmar 3,207

Å den manliga avdelningen beräknades i allmänhet blott en av lärarna i

idrott behöva användas för att leda pedagogiska gymnastikens undervisningsövningar

och endast å andra årskursen. Skulle elevantalet å första

årskursen bliva så stort, att flera än två undervisningsgrupper bleve erforderliga,

kunde eleverna beredas tillfälle att vid en eller två grupper tjänstgöra

samtidigt med andra årskursens elever.

Det stora antalet lärartimmar för undervisningsövningarna i hållningsrättande

gymnastik för andra årskursen hade uppkommit därigenom, att

endast ett par elever samtidigt kunde undervisas i detta ämne. Antalet

lärjungetimmar kunde beräknas bliva omkring 20.

Fördelat på 38 veckor utgjorde detta 85,41 timmar per undervisningsvecka,

motsvarande 21,i veckotimmar för var och en av fyra manliga lärare.

De lärarbefattningar, som erfordrades inom denna ämnesgrupp, borde lämpligen

fördelas sålunda:

2 manliga lärarbefattningar i pedagogisk gymnastik,

2 manliga lärarbefattningar i lek och idrott.

Härvid förutsattes emellertid, att varje lärare skulle enligt direktionens

föreskrift vara skyldig att övertaga undervisning jämväl i annan gren av

fysisk fostran än den, för vilken hans befattning företrädesvis vore avsedd.

B) Kvinnliga avdelningen. timmar

Pedagogisk gymnastik: teori med demonstrationer.............. 325

Pedagogisk gymnastik: praktik............................. 314

Undervisningsövningar, första årskursen, eleverna uppdelade på tre

grupper........................................... 567

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj.ts proposition Nr 157.

Undervisningsövningar, andra årskursen,

eleverna uppdelade på tre grupper...........

jämte en grupp hållningsrättande gymnastik ....

Gymnastik för kvinnliga elever å sjukgymnastlinjen

Mindre lekar, folkdanser, teori, en grupp........

Större lekar och idrott, två grupper............

Hållningslära, en gymnastiklärare närvarande . . . . .

timmar

567

189

96

307

1,038

25

Summa lärartimmar 3,428

Beträffande antalet lärartimmar i hållningsrättande gymnastik hänvisades

till vad härom nyss sagts.

Fördelat på 38 veckor utgjorde detta 90,21 timmar per undervisningsvecka,

motsvarande 22,6 veckotimmar för var och en av fyra kvinnliga

lärare. De lärarbefattningar, som erfordrades inom denna ämnesgrupp, borde

lämpligen fördelas sålunda:

2 kvinnliga lärarbefattningar i pedagogisk gymnastik,

2 kvinnliga lärarbefattningar i lek och idrott.

Härvid förutsattes emellertid likaledes, att varje lärare skulle enligt direktionens

föreskrift vara skyldig att övertaga undervisning jämväl i annan

gren av fysisk fostran än den, för vilken hans befattning företrädesvis vöre

avsedd.

C) Manliga och kvinnliga avdelningen.

Utöver de angivna lärartimmarna för utbildning i idrott vore det nödvändigt

att kunna förfoga över särskilda specialisttimmar för utbildningen i

vissa idrottsgrenar. Utbildningen vore här visserligen avsedd att ledas av

institutets lärare, men vid hans sida borde i dessa fall stå en specialist i

ifrågakommande idrottsgren. Sådan utbildning torde vara nödvändig i vissa

delar av den fria idrotten, vissa delar av vinteridrotten, i isspel samt simning.

Den för denna utbildning nödvändiga tiden hade beräknats uppgå

till 470 timmar för manliga och kvinnliga avdelningen tillsammans. För

att erhålla ett tillräckligt antal undervisningsavdelningar måste en del av

pedagogiska gymnastikens undervisningsövningar förläggas till skolor utom

institutet. En beräkning gåve vid handen, att härför erfordrades sju lärare.

Dessa, som förutsattes bliva respektive skolors gymnastiklärare, borde härför

erhålla särskilda arvoden i överensstämmelse med vad 1927 och 1931 års

sakkunniga föreslagit.

2) Antalet lärartimmar, medicinska ämnen.

Se under sjukgymnastlinjen 2 A och 2 B.

3) Antalet lärartimmar, övriga ämnen. timmar

Psykologi och pedagogik.................................. ^8

Röstbehandling.........................................

För utbildningen i dessa ämnen erfordrades anställandet av specialutbildade

timlärare.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Majlis proposition Nr 157.

Sjukgymnastlinjen.

1) Antalet lärartimmar i gymnastik, teori och praktik.

Se under friskgymnastlinjen 1 A och 1 B.

2) Antalet lärartimmar, medicinska ämnen.

A) Teoretiska ämnen. timmar

Fysiologi för sjukgymnastkursens elever...................... 96

Fysiologi för gymnastiklärarkursens elever..................... 168

Anatomi för sjukgymnastkursens elever....................... 128

Anatomi för gymnastiklärarkursens elever..................... 75

Hälsolära för sjukgymnastkursens elever...................... 32

Hälsolära för gymnastiklärarkursens elever..................... 32

Allmän patologi för sjukgymnastkursens elever................. 32

För den teoretiska undervisningen föreslogo 1929 års sakkunniga, att

lärare i anatomi, fysiologi och patologi skulle utses bland karolinska institutets

ordinarie lärare. 1931 års sakkunniga föreslogo en lärare i anatomi,

tillika lärare i sjukgymnastik, en lärare i fysiologi och hälsolära samt en

lärare i allmän patologi. Direktionen ansåge för sin del, att man borde

låta sig angeläget vara att vinna goda facklärare i de olika teoretiska ämnena

och ville därför ej, att dessa lärare skulle undervisa utom sin vetenskap,

vadan den ansåge, att sammanställningen sjukdomslära och anatomi

ej borde förekomma. Direktionen föresloge, att undervisningen i ämnena

fysiologi, anatomi, hälsolära och allmän patologi skulle uppehållas av en

icke ordinarie lärare i varje ämne. I de tre förstnämnda ämnena borde

samma lärare bestrida undervisningen å både gymnastiklärar- och sjukgymnastlinjen.

B) Praktiska ämnen. timmar

Sjukdomslära......................................... 216

Demonstration av patienter............................... 216

Sjukgymnastikens propedeutik, tre lärare..................... 144

Sjukgymnastikens praktik................................1,176

Medicinska specialkurser ................................. 80

Samaritlära........................................... 15

Samaritlära för gymnastiklärarkursens elever.................. 15

Hållningslära för gymnastiklärarkursens manliga elever.......... 25

Hållningslära för gymnastiklärarkursens kvinnliga elever......... 25

Summa lärartimmar 1,912

För den praktiska undervisningen hade 1929 års sakkunniga föreslagit en

Överlärare i sjukdomslära och fysioterapi, tillika överläkare, två biträdande

lärare i sjukdomslära och fysioterapi, samtidigt läkare å polikliniken, och två

instruktionsgymnaster. 1931 års sakkunniga hade föreslagit två medicinskt

utbildade lärare i sjukgymnastik, av vilka den ene jämväl skulle undervisa

i anatomi, den andre jämväl i ortopedi. Den ene av dem skulle vara föreståndare,

den andre biträdande föreståndare för polikliniken. Dessutom

föreslogo de två arvodesbefattningar i sjukdomslära, den ena för undervis
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

ningen i invärtes sjukdomar, den andra för undervisning i kirurgiska sjukdomar

och allmän kirurgi. Dessa arvodesbefattningar skulle kunna förenas

med andra lärartjänster.

Då undervisningen i sjukdomslära måste vara av tämligen elementär art,

ansåge direktionen någon uppdelning av densamma i medicinsk och kirurgisk

sjukdomslära ej vara av nöden, utan funne att den kunde lämnas till en

enda lärare. En uppdelning av patienterna i medicinska och kirurgiska

fall vid demonstrationerna torde ej heller låta sig göra. Under sådana förhållanden

anslöte sig direktionen till förslaget örn en huvudlärare och tvenne

biträdande lärare, tillika läkare å polikliniken. Huvudläraren skulle undervisa

i sjukdomslära och hålla de kliniska och polikliniska demonstrationerna

samt leda övningarna i sjukgymnastikens propedeutik, motsvarande 216 +

216 + 48 = 480 timmar. För de båda läkarna, som hade att handleda och

övervaka det praktiska arbetet, beräknades för vardera 588 timmar sjukgymnastikens

praktik, biträde vid de propedeutiska övningarna 48 timmar,

samaritlära 15 timmar och hållningslära 25 timmar, summa för vardera

676 timmar.

För denna ämnesgrupp erforderliga lärarkrafter bleve sålunda: timmar

1 medicinskt utbildad lärare i sjukgymnastik med sjukdomslära.....480

1 medicinskt utbildad biträdande lärare i medicinsk sjukgymnastik m. m. 676

1 medicinskt utbildad biträdande lärare i kirurgisk sjukgymnastik m. m. 676

Därtill erfordrades för undervisningen ett antal instruktionsgymnaster,

vilket på grund av i det föregående anförda skäl bestämts till sex.

De medicinska specialkurserna vore avsedda att givas av särskilda specialister

på de olika områdena, vilka skulle anställas såsom timlärare.

Karolinska institutets lärarkollegium anför i fråga örn lärarbehovet bland

annat:

Kollegiet kunde icke finna det tillfredsställande, att undervisningen i både

medicinsk och kirurgisk sjukdomslära anförtroddes åt en i endast ett av

dessa ämnen specialutbildad lärare. Så skulle emellertid efter den föreslagna

organisationen säkerligen bli fallet. Enligt kollegiets mening vore därför

en uppdelning på två lärare, en med kirurgisk och en med medicinsk specialutbildning,

oundgängligen nödvändig, örn ej undervisningen skulle komma

att bliva ensidig. En dylik uppfattning borde emellertid också verka därhän,

att behovet av medicinska specialkurser bortfölle. Det vore givet, att

det icke kunde vara behövligt med särskild kurs i sjukgymnastikens och

fysioterapiens användning vid invärtes sjukdomar, örn man hade en väl

skolad lärare för den medicinska delen av sjukdomsläran. Aven den neurologiska

sjukdomsläran med elektrisk behandlingsteknik kunde lämpligen

anförtros åt den medicinskt utbildade läraren, medan undervisningen i speciell

ortopedisk sjukdomslära med sken- och förbandslära på motsvarande

sätt borde kunna lämnas av den kirurgisk utbildade läraren i sjukdomslära.

Det syntes kollegiet uppenbart, att detta förfaringssätt medförde större

effektivitet vid undervisningen i speciell sjukdomslära, i det denna bleve

mer enhetlig och planmässig. Det förefölle kollegiet lämpligt, att de 80

timmar, som av direktionen angivits som behövliga för de medicinska specialkurserna,

uppdelades på den kirurgiska och den medicinska sjukdomsläran,

vilka alltså var för sig komme att omfatta cirka 150 timmar. —

Uppdelningen av den speciella sjukdomsläran på tvenne lärare innebure,

att envar av dessa finge ett avsevärt lägre timantal än den av direktionen

s. 70 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

70 Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

föreslagne läraren, även om i enlighet med kollegiets framställning de

medicinska specialkurserna uppdelades på dessa båda lärare. Kollegiet ansåge

det likväl viktigt, att båda dessa lärarbefattningar bleve fasta, ehuru

givetvis löneförmånerna för envar av dem måste minskas under det av

direktionen föreslagna beloppet. Beträffande ämnet fysiologi ville kollegiet

betona den stora betydelsen för den vetenskapliga forskningen av, att en

professur i kroppsövningarnas fysiologi snarast komme till stånd, en professur

som kollegiet redan år 1926 ansåg böra förläggas till gymnastiska

centralinstitutet.

Gymnastiska centralinstitutets lärarkollegium har utan att vilja göra något

direkt yrkande beträffande antalet lärarplatser i gymnastik och i lek och

idrott på gymnastiklärarlinjen dock velat som sin mening uttala, att antalet

syntes mycket knappt tilltaget.

Direktionens ovanstående beräkningar rörande antalet lärarbefattningar

vid det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet grunda sig på de preliminära

timplaner, som av direktionen i det föregående föreslagits. De smärre

jämkningar i dessa timplaner, som senare eventuellt kunna bliva erforderliga,

Synas icke föranleda någon ändring i lärarbehovet. Karolinska institutets

lärarkollegium har ansett, att undervisningen i ämnet sjukdomslära,

vilken undervisning direktionen över centralinstitutet föreslagit skola handhavas

av en lärare, borde uppdelas på två lärare, en med kirurgisk och en

med medicinsk specialutbildning. Dessa båda lärare skulle dessutom enligt

kollegiets uppfattning kunna meddela sådan undervisning, att behovet av

medicinska specialkurser bortfölle. Skälet till direktionens föreliggande förslag

är emellertid, att undervisningen i sjukdomslära ansetts vara av så

pass elementär art, att uppdelning på två lärarkrafter ej vore nödvändig.

Med hänsyn härtill och då genom kollegiets förslag någon kostnadsbesparing

ej torde vara att ernå, vill jag biträda direktionens föreliggande förslag.

I fråga om lärarbehovet anser jag mig sålunda ej böra förorda några

ändringar i direktionens förslag.

Jag saknar nu anledning att ingå på frågan örn inrättandet av en professur

i kroppsövningarnas fysiologi.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

71

7. Anslagsbehov m. m.

I fråga om anslagsbehovet m. m. vid det omorganiserade gymnastiska

centralinstitutet anför direktionen följande:

a) Föreståndare.

För närvarande åtnjöte föreståndaren för gymnastiska centralinstitutet dels

ett i institutets stat upptaget arvode å 1,200 kronor dels ett extra arvode

av 2,800 kronor. Härtill komme vidare bostad i institutets byggnad, för

vilken föreståndaren likväl finge vidkännas hyresavdrag å arvodet. 1924 års

sakkunniga föreslogo för föreståndaren lön enligt lönegraden A 1 i gällande

avlöningsreglemente. Han skulle icke hava någon undervisning vid institutet

men utöver sin verksamhet som institutets chef vara överinspektör för all

gymnastikundervisning vid landets offentliga skolor. Därjämte skulle han

tjänstgöra som skolöverstyrelsens sakkunnige rådgivare i alla de frågor rörande

fysisk fostran, där överstyrelsen funne sig i behov av dylik rådgivare.

1927 års sakkunniga framhöll o, att, ur institutets synpunkt, stora olägenheter

kunde förväntas uppkomma, om på föreståndaren lades en mängd

dylika för institutets undervisningsuppgift delvis främmande uppdrag, vilka

dessutom tvingade föreståndaren att under viss icke obetydlig del av läsåret

vara frånvarande från institutet. De funno det därför och av andra skäl

önskvärt, att föreståndaren skulle åläggas under visningsskyldighet. Någon

sammankoppling med överinspektörtjänsten skulle icke ifrågakomma. Föreståndaren

skulle utöver honom tillkommande ordinarie lärarlön uppbära ett

arvode på 2,000 kronor jämte fri bostad eller ersättning härför. Han skulle

av direktionen kunna erhålla en minskning intill högst hälften av sin undervisningsskyldighet.

1931 års sakkunniga åter anslöto sig i huvudsak till

1924 års sakkunniga.

Direktionen hyste i likhet med 1927 års sakkunniga starka betänkligheter

mot att föreståndaren samtidigt skulle vara inspektör för gymnastikundervisningen

i riket och holle före, att föreståndaren helt borde ägna sig åt

den gymnastiska forskning och undervisning, som vid institutet bedreves.

Direktionen kunde ej heller undgå att hysa betänkligheter mot att ledningen

av denna undervisningsanstalt, inspektionen av de där utbildade elevernas

senare verksamhet samt posten som sakkunnig rådgivare i skolöverstyrelsen

besattes med en och samma person. Ordnandet av inspektionen över gymnastikundervisningen

hade numera genom inrättandet av befattningen som gymnastikkonsulent

vid skolöverstyrelsen kommit i ett delvis nytt läge. Det syntes

direktionen böra undersökas, i vad mån inspektionen jämväl av läroverksavdelningen

underlydande skolor borde kunna åstadkommas på annat sätt.

Att det för institutets del kunde vara betydelsefullt, att dess lärare stöde i

nära kontakt med undervisningen vid rikets läroanstalter, ville direktionen

icke bestrida, men den ansåge likväl, att detta kundo åstadkommas på annat

sätt än genom att en av institutets lärare tjänstgjorde som gymnastikinspektör.

Beträffande föreståndarens ifrågasatta uppgift att vara skolöverstyrelsens

sakkunnige i frågor rörande fysisk fostran vore direktionen villig att, örn

tillgång till sakkunskap ej bereddes inom skolöverstyrelsen, för varje fall

ställa all den sakkunskap, över vilken institutet förfogade, till överstyrelsens

tjänst i största möjliga utsträckning.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Direktionen ansåge sålunda, att till föreståndare borde, på förslag av direktionen,

av Kungl. Majit utnämnas en av lärarna eller annan person för en

tid av högst sex år. Han skulle härför uppbära ett arvode på 3,000 kronor.

Därest föreståndaren vore lärare och så. önskade skulle hans undervisningsskyldighet

av direktionen kunna minskas med högst hälften och till den

delen upprätthållas av extra lärare.

Genom att av den tidigare föreslagna lönen till en föreståndare om 14,000

kronor sålunda endast omkring hälften skulle tagas i anspråk för föreståndaren,

uppstode i jämförelse med tidigare förslag en besparing, vilken kunde

möjliggöra ordnandet av inspektionsfrågan inom skolöverstyrelsen.

Genom den föreslagna linjeklyvningen vore det tydligt att, om till föreståndare

valdes någon icke läkare, denne icke lämpligen kunde i direktionen

föredraga ärenden rörande sjukgymnastutbildningen. Det vore därför nödvändigt

att hava möjlighet att för denna undervisningslinje kunna utse en

biträdande föreståndare, som skulle vara läkare, och vanligen torde bli läraren

i sjukgymnastik med sjukdomslära. Han skulle erhålla ett arvode på

500 kronor.

b) Lärare.

Vad beträffade lärartjänsterna vid det omorganiserade institutet ville direktionen

först något uppehålla sig vid frågan om Överlärare. 1924 års sakkunniga

föreslogo att vid centralinstitutet skulle som hittills finnas anställda

tre Överlärare, en i pedagogisk gymnastik, en i militärgymnastik och en

i sjukgymnastik. 1927 års sakkunniga avvisade »denna föråldrade form för

lärarkraflernas organisation», vilken mening jämväl biträddes av 1931 års

sakkunniga. Direktionen vore av samma mening som de båda sistnämnda

sakkunniga.

Lärare i gymnastik, lek och idrott. Vid behandlingen av frågan rörande

dessa lärares anställningsförhållanden hade inom direktionen framkommit

vissa i föregående utredningar icke närmare behandlade synpunkter. Det

vore sålunda tydligt, att å ena sidan undervisningen i dessa ämnen krävde,

att en lärare själv ägde möjlighet att demonstrera och deltaga i utförandet

av de olika övningarna. Att detta som regel icke vore möjligt för en lärare,

som nått högre ålder, sade sig självt. Undervisningen i dessa ämnen skulle

sålunda kunna komma att bliva allvarligt lidande, örn båda lärarna i ettdera

ämnet skulle uppnått en ålder av t. ex. 50 år eller mera. Örn båda lärarbefattningarna

i vardera ämnet gjordes ordinarie, kunde vid tillämpande av

vanliga befordringsgrunder mycket väl inträffa, att de till och med redan vid

sin tillsättning skulle uppnått en ålder, som inom kort gjorde dem mindre

ägnade att handleda undervisningen i ämnet. Även om detta till en del och

särskilt, inom idrottsundervisningen kunde avhjälpas genom att i större utsträckning

anställa specialister som timlärare, borde dock institutets egna

lärare hava den kroppsliga vigor, att de skulle kunna tjänstgöra som instruktörer

och förevisare inom sitt ämne. Å andra sidan vore det uppenbarligen

också nödvändigt att sörja för att en viss kontinuitet ägde rum i undervisningen.

Starka skäl talade sålunda enligt direktionens mening för att en

manlig och en kvinnlig lärare inom vardera ämnet gymnastik samt lek och

idrott bereddes ordinarie ställning, en andra lärare i vardera ämnet en minde

fast anställning,

En dylik anordning med avseende på anställningsförhållandena stötte

emellertid på stora svårigheter därigenom att det måste komma att ställa

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

sig vanskligt att kunna bereda de på kortare tid anställda lärarna utkomstmöjligheter

efter avslutad tjänstgöringsperiod vid institutet och även därigenom,

att det vore svårt att göra dylika platser så lockande, att de skulle

sökas av de ur institutets synpunkt mest önskvärda och framstående lärarkrafter.

Då emellertid ett genomförande av förslaget med hänsyn till undervisningen

vid institutet syntes vara av stor betydelse, därest de antydda olägenheterna

kunde undvikas, hade direktionen dock ansett sig böra undersöka,

huruvida ej möjlighet till dess förverkligande förelåge. Direktionen

hade därvid kommit på tanken att en ordning liknande den, som användes

vid vissa militära skolor, skulle komma till användning vid gymnastiska

centralinstitutet. De åsyftade militära lärarna kommenderades att med bibehållande

av sin innehavande ordinarie befattning under viss tid upprätthålla

lärarbefattning vid viss skola. På motsvarande sätt skulle man vid centralinstitutet

anställa lärare på kortare tid genom att lämpliga gymnastiklärare

från läroverk och andra undervisningsanstalter kunde för en period av förslagsvis

fyra år med bibehållande av innehavd tjänst efter ansökan vinna

anställning som lärare vid institutet. Ett dylikt förfaringssätt hade under

en lång följd av år tillämpats beträffande de militära lärare, som kommenderats

till centralinstitutet. För läroverkens vidkommande torde det ej heller

vara främmande, då ju deras rektorer på detta sätt tillfälligt anställdes.

Med en dylik anordning skulle man, utöver vad redan anförts, ytterligare

vinna för centralinstitutets vidkommande, att dess lärare stöde i ständig,

fruktbärande och från många håll som mycket eftersträvansvärd förklarad

kontakt med skolorna. Under förutsättning att en dylik anordning visade

sig genomförbar och icke mötte hinder från skolöverstyrelsens sida ville

direktionen sålunda (alternativ A) föreslå att vid gymnastiska centralinstitutet

skulle finnas:

1 ordinarie manlig lärare i pedagogisk gymnastik,

1 ordinarie kvinnlig lärare i pedagogisk gymnastik,

1 ordinarie manlig lärare i lek och idrott,

1 ordinarie kvinnlig lärare i lek och idrott, samt

1 manlig och 1 kvinnlig lärare i pedagogisk gymnastik och

1 manlig och 1 kvinnlig lärare i lek och idrott, de sistnämnda anställda

på viss tid.

De senare fyra lärarna borde av Kungl. Maj:t förordnas på fyra år, vilket

förordnande, örn så prövades lämpligt, skulle för en och samma person

kunna två gånger förnyas för två år i sänder.

Skulle detta förslag icke låta sig genomföra, föresloge direktionen, att alla

åtta lärarna sattes på ordinarie stat (alternativ B).

Direktionen berörde därefter frågan örn pensionsåldern för lärare vid centralinstitutet.

Beträffande de ordinarie lärarnas löneförhållande frambölle 1924 års sakkunniga,

att då det här vore fråga örn anställning vid en lärarutbildningsanstalt,

de borde placeras i lönegraden B 26. Statskontoret ansåge en uppflyttning

till lönegraden B 24 medföra en skälig löneställning. 1927 års

sakkunniga framhöllo med styrka nödvändigheten av att lärarna vid gymnastiska

centralinstitutet erhölle lön i den av 1924 års sakkunniga föreslagna

lönegraden B 26. I sitt yttrande över 1927 års betänkande vidhöll statskontoret

yrkandet på lönegraden B 24 för samtliga dessa lärare. I propo
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. May.ts proposition Nr 157.

sitionen 133 till 1931 års riksdag räknade föredragande departementschefen

med den av statskontoret föreslagna löneplaceringen, dock utan att taga

slutlig ståndpunkt till frågan örn de ordinarie lärarnas placering i lönegrad.

1931 års sakkunniga förordade åter lönegradsplaceringen B 26. I häröver

avgivet yttrande framhöll statskontoret, att goda skäl kunde föreligga för

att de lärarbefattningar, av vilkas innehavare fordrades medicine licentiatexamen,

hänfördes till lönegraden B 26; övriga lärarbefattningar borde icke

placeras i högre lönegrad än B'' 24; och det synes statskontoret starkt kunna

ifrågasättas, örn icke lärarbefattningarna i lek och idrott borde hänföras till

en än lägre lönegrad, förslagsvis B 21. I propositionen 152 till 1932 års

riksdag förklarade sig föredragande departementschefen under förhandenvarande

förhållanden böra ansluta sig till det av statskontoret upprepade

gånger framförda förslaget om att lönegraden B 24 måtte tagas till utgångspunkt

vid beräkningen av de löner, som borde tillkomma här förevarande

befattningshavare. Statsutskottet vid 1932 års riksdag anslöt sig i denna

punkt enhälligt till den i propositionen föreslagna lönegradsplaceringen.

Direktionen ville i likhet med 1924, 1927 och 1931 års sakkunniga enträget

understryka vikten av att en tillräckligt hög lönegrad måtte bestämmas

för centralinstitutets lärare. Gymnastiska centralinstitutets karaktär av

enda statliga utbildningsanstalt för gymnastiklärare ställde särskilda krav

på de där verksamma lärarna. Det läge därför stor vikt uppå, att lönerna

måtte bliva så avpassade, att dessa befattningar bleve verkligt lockande för

de bästa förmågorna på detta område. Direktionen måste därför med hänsyn

till institutets intresse vidhålla det av direktionen i andra sammanhang

och av sakkunniga tidigare vid flera tillfällen framställda förslagen att lärarna

vid institutet måtte placeras i lönegraden B 26. Direktionen hade i

de i det följande utförda kostnadsberäkningarna räknat med samma lön för

manliga och kvinnliga lärare.

Läraren i sjukdomslära syntes direktionen i anslutning till vad statskontoret

ovan anfört böra placeras i lönegraden B 26. Därutöver skulle han

i egenskap av biträdande föreståndare kunna åtnjuta arvode på 500 kronor.

Aven för de lärare i gymnastik och i lek och idrott, vilka skulle anställas

på viss tid, ansåge direktionen det nödvändigt att lönerna tillmättes så,

att platserna bleve verkligt lockande för framstående och dugande krafter.

Direktionen föresloge för dessa ett årligt arvode på 8,500 kronor.

c) Extra lär ar Ter after.

Beträffande biträdande lärarna i medicinsk sjukgymnastik och kirurgisk

sjukgymnastik, vilka tillika vore läkare vid polikliniken å serafimerlasarettet,

ville direktionen framhålla, att de, såsom tidigare anförts, skulle avlönas av

lasarettet. Samma vore förhållandet med de sex instruktionsgymnasterna.

Ur organisatorisk synpunkt syntes det ändamålsenligt, att en av dem tilldelades

en i förhållande till de övriga instruktionsgymnasterna något överordnad

ställning. I egenskap av första instruktionsgymnast skulle hon ha

att närmast under läkaren leda och fördela arbetet mellan sig och de övriga

instruktionsgymnasterna. Första instruktionsgymnasten skulle åtnjuta ett

med 1,500 kronor ökat arvode.

Till de personer, som i egenskap av lärare vid de av institutet använda

övningsskolorna skulle leda vissa undervisningsövningar för institutets elever

utginge för närvarande ett anslag av 2,550 kronor, vartill emellertid borde

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

läggas ett belopp å 1,620 kronor för en extra lärarinna. Direktionen föresloge,

att för den erforderliga undervisningen i pedagogiska gymnastikens

undervisningsövningar måtte beräknas ett belopp av 4,200 kronor, motsvarande

600 kronor årligen för var och en av sju Övningslärare.

Efter övervägande av den undervisningsskyldighet, som skulle åvila do

olika lärarna, ävensom övriga på frågan inverkande förhållanden ansåge direktionen

sig böra föreslå följande arvoden m. m.:

1 lärare i fysiologi, arvode..............

1 lärare i anatomi, arvode..............

1 lärare i hälsolära, arvode..............

1 lärare i allmän patologi, arvode.........

1 lärare i röstbehandling, arvode.........

1 lärare i psykologi och pedagogik, arvode

Lärare i medicinska specialkurser, arvode .

1 lärare i medicinsk sjukgymnastik, arvode.

1 lärare i kirurgisk sjukgymnastik, arvode

Tilläggsarvoden åt 5 instruktionsgymnaster .

Tilläggsarvode åt Esta instruktionsgymnasten

Arvoden till Övningslärare vid läroverk.....

kronor 6,500

» 5,100

1,500

» 900

» 1,500

» 2,500

» 2,000

» 2,000

» 2,000

» 5,000

» 1,500

» 4,200

Därtill skulle komma:

Arvode till den extra lärare, som eventuellt erfordrades för

upprätthållande av del av föreståndarens undervisningsskyldighet,

med belopp, som för var gång torde böra bestämmas

av Kungl. Majit.

Direktionen erinrade, att arvodet för poliklinikläkare å serafimerlasarettet

med tjänstgöring alla söckendagar uppginge till 4,800 kronor, arvodet för

sjukgymnast till 3,000 kronor, jämte två ålderstillägg örn 300 kronor vardera

efter tre år, samt att statsutskottet 1932 för sjukgymnast föreslog ett

arvode örn 4,000 kronor å lasarettets stat. På alla dessa arvoden torde dyrtidstillägg

i vanlig ordning böra beräknas utgå.

d) Förvaltningspersonal.

1924, 1927 och 1931 års sakkunniga hade alla föreslagit, att vid institutet

måtte anställas en sekreterare och en kamrerare. Då direktionen nu förordade,

att föreståndarbefattningen ej måtte göras till någon självständig

tjänst utan vanligen förenas med lärarbefattning vid institutet, vore det

nödvändigt, att föreståndaren, vars huvuduppgift skulle vara att leda gymnastisk

undervisning och forskning vid institutet, i möjligaste mån befriades

från göromål av notarieil och kameral natur. Direktionen föresloge

därför bibehållandet av arvodena till sekreterare och räkenskapsförare.

Direktionen ansåge alltså, att den nuvarande föreningen av kontorsbiträdes-

och sekreterarbefattningarna borde upphöra, att sekreterarbefattningen

borde tillsättas med särskild arbetskraft och att på denna arbetskraft borde

läggas de göromål, som naturligen tillhörde sekreterartjänsten men hittills

påvilat dels föreståndaren och dels också i viss utsträckning det kvinnliga

kontorsbiträdet. Arvodet till sekreteraren borde, liksom nu, utgå med 1,550

kronor för år. Härutöver ville''direktionen framhålla, att den nya organisationen,

vilken medfördo ett mångskiftande och intimt samarbete mellan

institutet, universitetskanslern, karolinska institutet, serafimerlasarettet och

liera andra myndigheter, krävde, att denna post besattes med en person

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

med juridisk och administrativ erfarenhet. För kamreraren föresloge direktionen

ett arvode på 1,800 kronor.

Den nuvarande konto rs b i träd es b ef a t t v ing e n i lönegraden B 4 föresloge direktionen

i likhet med 1924, 1927 och 1931 års sakkuniga ersatt av en kansliskrivare,

tillika registrator i lönegraden Bil.

Bibliotekariens arvode utgjorde för närvarande 600 kronor. Häri föresloge

direktionen ingen förändring.

Vid institutet vore för närvarande anställda två expeditionsvakter, vilka

enligt 1926 års lönereglering hänförts till lönegraden B 5. Härjämte avlönades

av extra anslagsmedel ett extra vaktmästarbiträde med 2,040 kronor

och en eldare med 970 kronor. De båda ordinarie expeditionsvakterna uppehölle

tillika portvaktsysslor vid institutet. 1927 och 1931 års sakkunniga

förordade tillsättandet av dels en förste expeditionsvakt, tillika portvakt i

lönegraden B 7, dels av två expeditions vakter, tillika portvakter i lönegraden

B 5, dels ock en eldare tillika gårdskarl i lönegraden B 5. Statsutskottet vid

1932 års riksdag fann icke behovet av en förste expeditionsvaktsbefattning

ådagalagt. Direktionen, som tagit de expeditionsvakterna åliggande göromål

en i övervägande, funne, att dessa i viss utsträckning komme att minskas

genom att en del av undervisningen förflyttades till karolinska institutet

och till serafimerlasarettet; och syntes institutets behov av nämnda personal

bliva två expeditionsvakter, tillika portvakter i lönegraden B 5 och

expeditionsvakt tillika eldare i lönegraden B 5.

Genom beslut av 1925 års riksdag tillkom på gymnastiska centralinstitutets

stat ett extra anslag å 1,200 kronor för undervisning i idrott. Detta

anslag hade sedermera blivit höjt och utginge för innevarande budgetår med

ett belopp av 2,200 kronor. 1924 års sakkunniga ansågo för nämnda ändamål

ett anslag av 5,000 kronor vara behövligt. Då enligt 1927 års sakkunniga

sjukgymnastkursens elever icke skulle deltaga i här ifrågavarande

idrottsövningar, ansågo de, att de beräknade kostnaderna kunde nedbringas

till 3,500 kronor. I samband med den av 1931 års sakkunniga föreslagna

ökningen av antalet undervisningstimmar i idrott beräknade de motsvarande

kostnader uppgå till 4,500 kronor, »varav för avlöning av tillfälliga lärare

— i simning o. s. v. —• torde böra beräknas 1,100 kronor».

Direktionen, som ansåge, att ett något större behov av specialistutbildade

timlärare i idrott förelåge, beräknade härför ett belopp av 2,000 kronor vara

erforderligt. Sammanlagda anslaget för idrottsundervisningen skulle under

sådana förhållanden böra upptagas till 5,500 kronor.

I likhet med 1927 och 1931 års sakkunniga föresloge direktionen, att å

centralinstitutets stat måtte uppföras dels till resestipendier åt lärare vid institutet

ett belopp av 1,000 kronor, (sakkunniga 1931 upptog här 1,500 kronor)

dels ock till stipendier åt elever vid institutet ett belopp av 3,000

kronor.

Direktionen föresloge slutligen, även detta i likhet med 1931 års sakkunniga,

att det belopp å 1,000 kronor, som under en följd av år utgått för

ordnandet av övningar i gymnastik för Stockholms förenade studentkårer, allt

fortfarande måtte få utgå.

e) Materiel m, m.

1927 års sakkunniga beräknade kostnaderna för materiel m. m. vid det

omorganiserade gymnastiska centralinstitutet under den tid, detsamma kunde

komma att kvarbliva i sina nuvarande lokaler, till 28,000 kronor, varav

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

16,000 kronor beräknades skola utgå å institutets ordinarie stat och 12,000

kronor av institutets s. k. extra medel. 1931 års sakkunniga ansågo sig

böra upptaga den disponibla inkomsten genom extra medlen till 9,500 kronor

eller 2,500 kronor mindre än vad 1927 års sakkunniga antogo. Minskningen

motiverades med att inkomsterna av lokalerna komme att avtaga,

då lokalerna skulle bliva mera upptagna för institutets egna behov, och genom

att inkomsten av sjukgymnastik komme att upphöra. Direktionen anslöte

sig i detta avseende till 1931 års sakkunniga. Däremot borde genom

sjukgymnastundervisningens förflyttning till serafimerlasarettet en viss minskning

av anslaget för materiel sättas ifråga. Direktionen föresloge därför,

att på institutets ordinarie stat för ifrågavarande ändamål måtte uppföras

ett belopp på 13,000 kronor.

Beräkning av anslaget till materiel m. m.

Beräkning av kost- Beräknade kostnader

nader för 1933/34 bestridas av

Utgiftens art materielanslaget extra medel

Expeditionens kostnader ....

Telegraf och telefon.......

Materiel................

Renhållning och tvätt......

Bränsle ................

Belysning...............

Vatten................

Inköp och bindning av litteratur

Diverse ................

1,700

1,700

800

800

7,600

3,500

2,500

3,300

3,300

5,000

6,000

2,500

2,500

1,050

1,000

600

1,000

50

200

12,600

13,000

9,500

I särskilt yttrande har ledamoten av direktionen, lektorn I. Pauli, under

åberopande av statskontorets förut framförda förslag, till vilket statsutskottet

vid 1932 års riksdag anslöt sig, uttalat, att lärarna i gymnastik och i lek

och idrott borde uppföras i lönegraden B 24. Arvodet till en var av de

icke ordinarie lärarna i dessa ämnen borde då utgå med ett belopp av 7,500

kronor.

I särskilt yttrande har vidare direktionens ordförande, professorn W. Nordenson,

med hänvisning till ett av institutets lärarkollegium till direktionen avgivet

yttrande och till direktionens förslag örn sänkt pensionsålder förmenat, att

samtliga lärare i gymnastik och i lek och idrott borde vara ordinarie.

Såsom av det föregående framgår, har direktionen i avseende på gymnastik-

och idrottslärarnas anställningsförhållanden framfört två alternativa

förslag, nämligen antingen (alternativ A) att fyra av dessa lärare placerades

på ordinarie stat och fyra av Kungl. Maj:t förordnades på fyra år, eller

(alternativ B) att alla de åtta lärarna i gymnastik och idrott sattes på ordinarie

stat.

Av direktionens utredning inhämtas, att vid alternativ A förslagsanslaget

till avlöningar åt ordinarie tjänstemän skulle upptagas med 59,592 kronor

och anslaget till avlöningar till icke ordinarie befattningshavare m. m. med

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

i avrundat tal 80,000 kronor. Summan av dessa båda anslag utgör 139,592

kronor.

Vid alternativ B skulle förslagsanslaget till avlöningar till ordinarie tjänstemän

upptagas med 96,792 kronor, och anslaget till avlöningar till icke-ordinarie

befattningshavare m. m. med 45,000 kronor.

Summan av dessa båda anslag utgör 141,792 kronor, vadan alltså merkostnaderna

för alternativ B i förhållande till alternativ A uppgå till (141,792

— 139,592 =) 2,200 kronor.

Vid båda alternativen skulle enligt direktionens förslag i den ordinarie

staten för institutet såsom särskilda reservationsanslag upptagas anslagen till

Materiel m. m. reservationsanslag............kronor 13,000

Resestipendier för lärare................... » 1,000

Stipendier för elever vid institutet........... » 3,000

Särskilda kostnader för undervisning i idrott ... * 5,500

Vidare skulle vid båda alternativen beviljas ett extra anslag till anordnandet

av kostnadsfria övningar i gymnastik för Stockholms förenade studentkårer

av 1,000 kronor.

Summan av anslagen skulle vid alternativ A utgöra 163,092 kronor och

vid alternativ B 165,292 kronor. De för budgetåret 1933/1934 för här ifrågavarande

ändamål utgående anslagen uppgå till 128,810 kronor. I förhållande

härtill skulle direktionens förslag, alternativ A, innebära en kostnadsökning

av 34,282 kronor och alternativ B en kostnadsökning av 36,482

kronor.

Det av 1931 års sakkunniga framlagda förslaget slutade på 234,000 kronor

och det av föredragande departementschefen i propositionen till 1932

års riksdag framlagda förslaget på 212,000 kronor. Direktionens förslag,

alternativ A, innebär gentemot dessa en besparing av 70,908 kronor respektive

48,908 kronor och alternativ B en besparing av 68,708 kronor respektive

46,708 kronor.

Med genomförandet av den nya organisationen äro vidare vissa engångskostnader

förbundna, till vilka jag återkommer i det följande.

Skolöverstyrelsen har i nu ifrågavarande hänseenden anfört i huvudsak:

Under förutsättning att det av direktionen framställda förslaget angående

förordnande av lärare vid institutet (alternativ A i direktionens förslag) i

huvudsak förverkligades, till vilken fråga överstyrelsen i det följande återkomme,

hade överstyrelsen ur synpunkten av förbindelsen mellan institutet

och undervisningen vid skolorna intet att erinra mot att institutet befriades

från befattning med gymnastikinspektionen. Detta förutsatte emellertid anordningar,

som möjliggjorde inspektionens överflyttande till skolöverstyrelsen.

Direktionen, som erinrade örn att en gymnastikkonsulentbefattning numera

funnes inrättad inom skolöverstyrelsen, framhölle, att en besparing i jämförelse

med tidigare organisationsförslag på omkring 7,000 kronor skulle

uppstå, örn direktionens förslag beträffande föreståndarbefattningen vid in
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157. 79

stitutet vunne bifall, och ansåge, att denna besparing borde kunna möjliggöra

ordnandet av inspektionsfrågan inom skolöverstyrelsen.

Genom beslut av 1932 års riksdag överflyttades gymnastikinspektionen i

folk- och småskolor m. fl. undervisningsanstalter på statens folkskolinspektörer

jämte en inom skolöverstyrelsen upprättad konsulentorganisation för

gymnastik med lek och idrott. Tvenne konsulentbefattningar inrättades, av

vilka den ena avsågs för manlig och den andra för kvinnlig innehavare,

varjämte medel beviljades för erforderlig kanslipersonal samt för expenser

och resekostnadsersättningar. Sammanlagt anvisades för konsulentorganisationen

ett extra anslag av 29,000 kronor. 1933 års riksdag indrog emellertid

i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag den ena av konsulentbefattningarna,

och till följd härav nedsattes anslaget till konsulentorganisationen

till 15,600 kronor.

Konsulentorganisationens huvuduppgift vore att utgöra ett stöd för folkskolinspektörerna

vid deras övervakande av gymnastikundervisningen. Konsulenten

skulle årligen besöka ett antal skolor för att bibehålla kontakten

med det dagliga skolarbetet, varjämte han förutom sin rådgivande verksamhet

skulle anordna och leda instruktionsmöten och fortbildningskurser

för lärare. Vid bestämmandet av organisationens ursprungliga omfattning

förutsattes, att föreståndaren för gymnastiska centralinstitutet skulle fungera

som överinspektör för fysisk fostran, och att han i denna egenskap skulle

komma att handhava det huvudsakliga av inspektionen över de allmänna

läroverken och med dem likartade skolor.

Det torde icke behöva närmare utredas, att ett överflyttande enligt direktionens

förslag till skolöverstyrelsen av gymnastikinspektionen vid bland

annat de läroanstalter, som tillhörde läroverksavdelningens verksamhetsområde,

icke vore möjligt med den nuvarande begränsade omfattningen av

konsulentorganisationen. En sådan anordning skulle ovillkorligen medföra,

antingen att konsulenten nödgades åsidosätta många av de väsentligaste

bland de uppgifter, som för närvarande ålåge honom, eller att inspektionen

vid läroverken bleve fullständigt illusorisk. Överstyrelsen kunde därför icke

tillstyrka, att den inspektionsskyldighet, som hittills ålegat gymnastiska centralinstitutet,

överflyttades på skolöverstyrelsen på andra villkor än att konsulentorganisationen

inom skolöverstyrelsen för gymnastik med lek och idrott

åter erhölle den omfattning, som den ursprungligen ägde. Härför erfordrades,

att den kvinnliga konsulentbefattningen återupprättades samt att konsulenternas

reseanslag höjdes till sitt ursprungliga belopp. Det extra anslaget

till konsulentverksamhet för gymnastikundervisningen vid folk- och

småskolor m. fl. läroanstalter skulle alltså ökas från i statsverkspropositionen

till 1934 års riksdag föreslaget belopp 15,600 kronor med 11,000 kronor

(6,048 4-5,000) till 26,600 kronor.

Överstyrelsen, som till fullo insåge betydelsen av den av direktionen

ifrågasatta anordningen för vissa gymnastik- och idrottslärares vid institutet

anställningsförhållanden (alternativ A i direktionens förslag) särskilt med

hänsyn till vad som föreslagits angående gymnastikinspektionens överflyttande

från institutet till skolöverstyrelsen, ansåge sig emellertid endast under

viss förutsättning kunna tillstyrka direktionens förslag i nu ifrågavarande

avseende. Att en lärarbefattning under längre tid måste uppehållas

med vikarie vore redan i vanliga fall förbundet med betydande olägenheter.

Dessa olägenheter skulle uppenbarligen framträda med särskild styrka i ett

fall, då ett större läroverks ordinarie gymnastiklärare under en så lång tids
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

period som ända till åtta år skulle ersättas med vikarie. Till skillnad från

vad som i regel gällde för en ämneslärare, företrädde gymnastikläraren

ensam eller möjligen tillsammans med en biträdande lärare sitt ämne vid

skolan, och huvudparten av ansvaret för den fysiska fostran inom skolan i

dess helhet vilade på honom. Man torde kunna utgå från att lärarna vid

centralinstitutet i allmänhet skulle komma att väljas bland gymnastiklärarna

vid läroanstalter av den storleken, att inkomsterna å gymnastiklärarbefattningen

vore tillräckligt stora för att göra befattningen mera eftersträvansvärd.

Såsom vikarier å befattningarna skulle säkerligen komma att förordnas

de högst meriterade bland de obefordrade gymnastiklärarna, vilka

kanske ofta efter mycket kort tids tjänstgöring på vikariaten skulle söka

och erhålla ordinarie befattningar vid andra läroanstalter. Risken för täta

lärarbyten å de befattningar, vilkas ordinarie innehavare vore förordnade

vid centralinstitutet, torde därför vara stor, och det syntes icke försvarligt

att utsätta läroverken och seminarierna för de rubbningar i undervisningen

och olägenheter i övrigt, som skulle bliva följden av sådana lärarbyten.

En framkomlig väg att lösa denna fråga syntes överstyrelsen emellertid

förefinnas. Det läte sig nämligen tänka, att man här tillämpade samma

förfaringssätt som i fråga om ordinarie ämneslärartjänst, vars innehavare

förordnades till rektor. Detta skulle innebära, att då en ordinarie gymnastiklärare

erhölle förordnande vid centralinstitutet, så skulle hans befattning

i vanlig ordning besättas med ordinarie innehavare, som emellertid vore

underkastad skyldighet att låta sig förflyttas till annan ordinarie befattning

vid den tidpunkt, då förordnandet vid centralinstitutet upphörde för den,

som tidigare varit innehavare av befattningen. Jämförelsen med det förfaringssätt,

som tillämpades beträffande rektorernas lärartjänster, vore visserligen

såtillvida missvisande, att det endast sällan inträffade, att en rektor

återinträdde på sin lärartjänst och att lediga ordinarie ämneslärartjänster

oftare funnes att tillgå än lediga gymnastiklärarbefattningar, men svårighet

att placera vederbörande gymnastiklärare torde dock endast sällan behöva

ifrågakomma, då ju åtminstone i regel en gymnastiklärarbefattning bleve

ledig för varje gång ett förordnande vid centralinstitutet upphörde och följdes

av ett nytt sådant förordnande för annan lärare.

Med hänsyn till vad sålunda anförts, ville överstyrelsen tillstyrka direktionens

förslag angående sättet för anställande av lärare vid centralinstitutet,

under förutsättning att bestämmelse utfärdades därom, att ordinarie befattning,

vars innehavare erhölle här avsett förordnande som lärare vid gymnastiska

centralinstitutet, skulle i vederbörlig ordning återbesättas med ordinarie

innehavare, vilken vore underkastad skyldighet att mottaga förflyttning

till annan ordinarie gymnastiklärarbefattning, då den föregående

innehavarens förordnande vid centralinstitutet upphörde.

Överstyrelsen ville slutligen i detta sammanhang framhålla, att vad här

sagts givetvis endast kunde gälla sådana fall, då lärare vid statlig läroanstalt

förordnades å lärarbefattning vid institutet. Självfallet kunde staten

icke ikläda sig något ansvar för att vid kommunal eller enskild läroanstalt

anställd lärare, vilken mottoge förordnande vid institutet, erhölle placering

å gymnastiklärarbefattning efter utgången av tiden för förordnandet.

Överstyrelsen yttrade sig vidare örn pensionsåldern för lärarna vid centralinstitutet.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Statskontoret har, efter att hava berört frågan om lärarnas pensionsålder,

beträffande föreslagna avlöningsförhållanden anfört i huvudsak:

Vad beträffade frågan om lärarnas placering i lönegrad, ville statskontoret

erinra om, att vid riksdagsbehandlingen år 1932 utgångspunkten varit en

placering av lärarna i lönegraden B 24 i enlighet med ett av statskontoret

tidigare framställt förslag. I anslutning härtill hade de manliga lärarna

i allmänhet ansetts böra placeras i lönegraden B 24 och de kvinnliga i lönegraden

B 21. De medicinskt utbildade lärarna hade emellertid erhållit en

placering i lönegraden B 26. De sålunda angivna lönegradsplaceringarna

hade upptagits såväl i propositionen nr 152 till 1932 års riksdag som i

statsutskottets däröver avgivna yttrande. Jämväl i den vid utlåtandet fogade

reservationen hade motsvarande placeringar förordats. Centralinstitutets

direktion hade nu ånyo begärt en högre placering av nära nog samtliga

lärare. Statskontoret, som i tidigare utlåtanden gjort gällande, att manliga

och kvinnliga lärare borde erhålla placering i samma lönegrad, ansåge

sig med hänsyn till den motivering, som av statsutskottet framlagts i dess

berörda utlåtande, icke i ärendets nuvarande läge böra vidhålla detta förslag.

Ämbetsverket anslöte sig alltså såsom en provisorisk lösning till de

allmänna grunder för lönegrad splaceringen, som återfunnes i förenämnda

proposition nr 152.

Jämväl i fråga örn vaktpersonalen biträdde statskontoret statsutskottets

uttalade uppfattning, att endast tre personer borde anställas å ordinarie stat

för fullgörande av expeditionsvakts-, eldar- och portvaktsgöromål. Statskontoret

ansåge sig icke böra framställa någon erinran mot, att dessa befattningshavare

placerades i lönegraden B 5. Dessutom torde i enlighet med

utskottets förslag böra upptagas arvode till ett extra vaktmästarbiträde.

Ifrågavarande arvode syntes kunna bestämmas till 2,040 kronor.

I avseende å frågan om ersättningen för fullgörande av sekreterar-, kamrerar-

och skrivbiträdesgöromålen hade statsutskottet i nämnda utlåtande

funnit tillräckligt, att ett arvode på 600 kronor ansloges för bestridande av

sekreterargöromålen, medan såväl kamrerar- som skrivbiträdesgöromålen

ansetts kunna överflyttas på ett kanslibiträde med avlöning i lönegraden

B 7. Då utskottets förslag i vissa hänseenden överensstämde med vad statskontoret

tidigare i ärendet anfört, funne sig ämbetsverket icke nu böra göra

annan erinran mot att frågan örn förvaltningspersonalen och dess uppgifter

ordnades i anslutning till nyssnämnda förslag, än att placeringen i lönegraden

B 7 med hänsyn till arbetsuppgifterna torde få anses väl låg. Statskontoret

hade också tidigare förordat en placering uti lönegraden B 11 i

överensstämmelse med reservationen till utskottets utlåtande. Härav följde,

att statskontoret icke kunde biträda direktionens förslag om ett så högt

arvode åt sekreteraren som 1,550 kronor och om upptagande å centralinstitutets

stat av ett särskilt arvode åt en kamrerare.

Karolinska institutets lärarkollegium har framhållit, att de beräknade arvodena

åt de extra lärarkrafterna i medicinska ämnen växlade mellan 23,4

och 28,i kronor per undervisningstimme. Dessa växlingar vore större än

vad som betingades enbart av beloppens avrundning. Kollegiet kunde icke

finna anledning frångå principen örn full jämställdhet i detta hänseende.

Do nämnda beloppen vore emellertid dessutom enligt kollegiets mening

alltför låga med hänsyn till de kvalifikationer, vilka måste fordras för

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 197. B

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

undervisningen, oell kollegiet ville förorda en väsentlig höjning av dessa

arvoden.

Lärarkollegiet vid gymnastiska centralinstitutet har ingående dryftat de båda

alternativen rörande gymnastik- och idrottslärarnas anställningsförhållanden.

Jag hänvisar till handlingarna i ärendet. Kollegiet ansåge, att ett antagande

av alternativ A måste bliva till skada för själva utbildningen och medföra

ett förytligande och en förflackning av den svenska gymnastiken och idrotten,

och ville därför på det kraftigaste förorda alternativ B och sålunda

föreslå, att alla åtta lärarna sattes på ordinarie stat.

Bibliotekariens arvode föresloges höjt till 1,000 kronor med hänsyn till

sex veckotimmars tjänstgöring. Härtill komme, att bibliotekarien måste

förutsättas även under semesterperioderna ägna omvårdnad åt biblioteket.

Räkenskapsförarens arbete hade under de senaste åren väsentligt ökats.

Hans arbete beräknades nu till minst fyra timmar per dag. Även örn man

toge i betraktande, att arbetet under sommaruppehållet vore avsevärt mindre,

bleve dock hans arvode icke ens 2 kronor per timme, Detta arvode ansåge

kollegiet för lågt, speciellt med tanke på det ekonomiska ansvar, som

vilade på honom, och ville föreslå ett arvode av 2,500 kronor.

Svenska gymnastiklär ar sällskapet har anfört i huvudsak:

Mot det föreslagna antalet lärarkrafter vid det omorganiserade institutet

hade sällskapet intet att erinra. Däremot funne sällskapet de skäl, som

talade för samtliga gymnastik- och idrottslärares anställning på ordinarie

stat, så starka, att sällskapet ansåge sig böra tillstyrka detta förfaringssätt.

Sänktes pensionsåldern, bleve här avsedda lärare förvisso i stånd att tjänstetiden

ut upprätthålla även den praktiska delen av sin undervisning, i all

synnerhet som direktionen tänkt sig möjligheten av att för vissa idrottsgrenars

praktik inkalla instruktörer från den frivilliga idrottsrörelsens led.

Systemet med extra ordinarie lärare kunde ej skapa den stadga i undervisning

och forskning, som måste finnas örn centralinstitutet skulle kunna utöva

det inflytande på den fysiska fostrans område i Sverige, som väl alla

hoppades och önskade.

Att de ordinarie lärarna skulle förfalla till slentrianmässig undervisning,

trodde sällskapet ej behövde befaras; i detta avseende borde den övervakning

av chef och direktion, som ålåge dessa, vara tillräckligt betryggande.

Någon garanti för att man genom passagesystemet skulle erhålla de främsta

lärarkrafterna torde ej heller kunna skapas, bland annat av den anledningen

att en lärare i landsorten med familj nog skulle betänka sig två gånger,

innan han blott för några få års anställning vid institutet lämnade den

ort, där han blivit inarbetad, och därjämte underkastade sig det besvär och

de kostnader, som familjens förflyttande medförde Slutligen skulle systemet

med icke-ordinarie lärare vid institutet helt säkert mången gång bli

till nackdel för läroverken genom det täta ombyte av lärare, som där kunde

bli en följd. Det kunde nämligen ej givas någon garanti för att den vikarierande

läraren komme att stanna på sin plats hela den tid, som den ordinarie

vore vid institutet.

Med avseende på föreståndaren delade sällskapet direktionens mening att

denne borde utöva undervisning och ej anförtros inspektionen av gymnastikundervisningen

vid seminarier och läroverk. Kontakten med arbetet ute

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Majda proposition Nr 157.

på »fältet» kunde föreståndaren erhålla på annat sätt. Sällskapet tillstyrkte

inspektionens förläggande till skolöverstyrelsen.

Vad direktionens majoritet anfört med avseende på lärarnas placering i

löneavseende ville sällskapet understryka.

Direktionen har alternativt föreslagit, att fyra av de åtta lärarna i gymnastik

samt i lek och idrott skulle av Kungl. Majit förordnas för kortare

tid, under det att de fyra återstående skulle tillsättas såsom ordinarie befattningshavare.

Genom en sådan anordning skulle enligt direktionens förmenande

vinnas den beaktansvärda fördelen, att institutet genom de tillfälligt

anställda lärarna stöde i ständig och frukbärande kontakt med skolorna.

Detta förslag har från vissa håll mött motstånd. Man har förmenat, att

erfarenheten hittills icke ådagalagt behovet av en dylik anordning, man har

gjort gällande, att förslaget skulle vålla vissa olägenheter för de skolor, vilkas

gymnastiklärare skulle för viss tid överflyttas till institutet och man har

ansett, att direktionens förslag i övrigt vore ägnat att för institutet trygga

tillgång i önskvärd utsträckning till fullt tjänstedugliga lärare.

De skäl, som föranlett direktionens ifrågavarande förslag äro onekligen

beaktansvärda. Enligt min mening torde emellertid direktionen hava överskattat

fördelarna med den föreslagna anordningen. Det skulle utan tvivel

möta vissa svårigheter att besätta de fyra lärarplatserna med lärare, som

vore beredda att efter en ganska kort tid återvända till sin förutvarande

tjänst. Det kan ej heller förnekas, att förslaget för de skolor, varifrån

lärarna skulle tagas, skulle komma att vålla vissa olägenheter. Även med

av skolöverstyrelsen ifrågasatt jämkning torde direktionens förslag vara

ägnat att ofördelaktigt inverka på kontinuiteten i gymnastikundervisningen

vid vederbörande läroanstalter. Jag vill därför tillstyrka det av direktionen

alternativt framförda förslaget, att samtliga de åtta lärarna i gymnastik

samt lek och idrott böra sättas på ordinarie stat (alternativ B i direktionens

förslag). Den härav föranledda kostnadsökningen — 2,200 kronor — är

relativt obetydlig.

Vad angår frågan örn pensionsåldern för centralinstitutets lärare, vill jag

allenast erinra därom, att denna fråga kommer att av statsrådet och chefen

för finansdepartementet upptagas till prövning i annat sammanhang.

Direktionen har vid det nyss av mig förordade alternativ B föreslagit en

placering i lönegrad B 26 av samtliga ordinarie lärare, manliga såväl som

kvinnliga. Med hänsyn till de skäl, som tidigare i diskussionen kring denna

fråga anförts och som berörts i propositionen nr 152 till 1932 års riksdag

och av statsutskottet vid samma års riksdag, anser jag mig emellertid icke

kunna förorda högre lönegradsplacering än B 24 för manliga lärare och B

21 för kvinnliga lärare. Den medicinskt utbildade läraren i sjukdomslära

torde emellertid — såsom tidigare förutsatts — böra placeras i B 26.

Departe
mentschefen.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Direktionen har föreslagit, att till föreståndare för institutet skulle på förslag

av direktionen av Kungl. Majit utnämnas en av lärarna eller annan

person för en tid av högst sex år. Han skulle härför uppbära ett arvode

av 3,000 kronor för år. Därest föreståndaren vore lärare och så önskade,

skulle hans undervisningsskyldighet kunna av direktionen minskas med

högst hälften och till den delen upprätthållas av extra lärare. Föreståndaren

skulle icke befatta sig med inspektionen över gymnastikundervisningen i

riket. Enligt direktionens mening borde denna uppgift helt kunna omhänderhavas

av skolöverstyrelsen.

Frågan örn inspektionen av gymnastikundervisningen har uppenbarligen

kommit i ett något annat läge, sedan år 1932 gymnastikkonsulentbefattuingen

inom skolöverstyrelsen inrättades. Det ter sig måhända vid första

påseendet opraktiskt att splittra tillsynen över gymnastikundervisningen på

två håll, och redan av denna anledning kan direktionens föreliggande förslag

synas erbjuda vissa fördelar. Men å andra sidan är det givetvis av

största betydelse, att centralinstitutet uppehåller förbindelse med undervisningen

vid skolorna. För min del lutar jag åt den uppfattningen, att inspektionsverksamheten

bör kunna ordnas genom ett lämpligt samarbete

mellan centralinstitutet och skolöverstyrelsen. Direktionen har icke närmare

gått in på frågan, huru ett dylikt samarbete på lämpligaste sätt bör genomföras.

Den har emellertid erinrat, att dess förslag rörande föreståndarbefattningen

skulle medföra en besparing av 7,000 kronor i jämförelse med tidigare förslag,

vilken besparing enligt direktionens mening borde kunna möjliggöra

ordnandet av inspektionsfrågan inom skolöverstyrelsen. Skolöverstyrelsen har

för sin del ansett sig kunna tillstyrka inspektionsskyldigbetens överflyttande

till överstyrelsen endast under villkor, att konsulentorganisationen inom

överstyrelsen för gymnastik med lek och idrott erhölle den omfattning, som

den ursprungligen ägde. Den år 1933 indragna kvinnliga konsulentbefattningen

borde därför återupprättas och konsulenternas reseanslag höjas till

sitt ursprungliga belopp. Härigenom skulle enligt överstyrelsens beräkningar

uppstå en kostnadsökning med 11,000 kronor.

I principiell anslutning till de av Kungl. Majit åren 1931 och 1932

framlagda förslagen, vilka på denna punkt lämnades av riksdagen, respektive

statsutskottet utan erinran, torde frågan kunna tillsvidare lösas på det

sätt, att institutets föreståndare skall vara skyldig mottaga uppdrag att

inspektera gymnastikundervisningen, men att dessa åligganden ej böra självskrivet

tillkomma honom. Han skulle, enligt vad förut sagts, kunna befrias

från intill högst hälften av sin undervisningsskyldighet. I den mån han

skulle erhålla Kungl. Majlis uppdrag att i begränsad omfattning verkställa

inspektion av gymnastikundervisningen i riket, skulle en ytterligare befrielse

från undervisningsskyldighet måhända kunna ifrågasättas. Frågan

härom torde emellertid få bli föremål för närmare övervägande.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157. 85

Vad direktionen i övrigt föreslagit rörande föreståndarbefattningen ger

mig icke anledning till erinran.

För en biträdande föreståndare, av vilken behov torde föreligga genom

den av mig förordade linjeklyvningen, torde böra beräknas det av direktionen

föreslagna arvodet 500 kronor.

De av direktionen tillstyrkta arvodena till de extra lär arkrafterna torde

preliminärt kunna godtagas. Beträffande den undervisning, som skulle bedrivas

vid karolinska institutet, har jag utgått från att dessa extra lärarbefattningar

huvudsakligen äro avsedda att innebavas av icke ordinäre lärare

eller yngre framstående vetenskapsidkare. Vid de jämkningar i timplanerna,

som, såsom jag ovan anfört, möjligen senare torde kunna komma i fråga,

bör Kungl. Majit inom anslagets ram kunna vidtaga eventuellt erforderliga

justeringar i arvodena.

Direktionen har i avseende på förvaltningspersonalen föreslagit, att den

nuvarande föreningen av kontorsbiträdes- och sekreterarbefattningarna skulle

upphöra, att sekreterarbefattningen borde tillsättas med särskild arbetskraft

och att på denna arbetskraft borde läggas de göromål, som naturligen tillhöra

sekreterartjansten men hittills påvilat dels föreståndaren, dels i viss

utsträckning den kvinnliga tjänstemannen. Arvodet till sekreteraren borde

utgå med 1,550 kronor och till en kamrerare med 1,800 kronor för år. Den

nuvarande kontorsbiträdesbefattningen i lönegraden B 4 borde ersättas med

en kansliskrivarbefattning, tillika registrator, i lönegraden B 11. Jag vill

erinra, att statsutskottet vid 1932 års riksdag i dessa avseenden föreslog,

att den nuvarande kontorsbiträdestjänsten skulle ersättas med en kanslibiträdestjänst

i B 7. Till sekreterargöromål borde enligt statsutskottets

mening anslås ett belopp av 600 kronor. I en reservation vid statsutskottets

utlåtande föreslogs inrättandet av en kansliskrivarbefattning i lönegraden

B 11. Första kammaren fattade beslut i överensstämmelse med

reservationen.

Statskontoret har nu förordat, att frågan örn förvaltningspersonalen och

dess uppgifter borde ordnas i enlighet med av statsutskottet vid 1932 års

riksdag angivna riktlinjer, dock med den ändringen, att en kansliskrivarbefattning

i lönegraden B 11 borde inrättas. Jag vill för min del ansluta

mig till denna ståndpunkt och förordar sålunda, att det nuvarande kontorsbiträdet

i lönegraden B 4 ersättes med en kansliskrivare i lönegraden Bil,

som har att handhava även registratorsgöromålen, varförutom till sekreterargöromålens

fullgörande bör avses ett arvode av 600 kronor. Den nuvarande

innehavaren av kontorsbiträdesbefattningen, vilken befattningshavare

skulle, såsom jag i det följande kommer att föreslå, utan ansökan överflyttas

till den nya kansliskrivartjänsten, lär, efter vad jag inhämtat, icke i

erforderlig grad besitta de speciella kvalifikationer, som erfordras för skötande

av de direkta kamrcrargöromålen. Med hänsyn härtill synes mig

den anordningen lämpligen kunna såsom ett provisorium träffas, att ett

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

särskilt anslag å 1,000 kronor tillsvidare anvisas för handhavande av kamrerargö

romålen.

Direktionens förslag rörande vaktpersonalen, som, i vad angår de ordinarie

expeditionsvakternas antal och lönegradsplacering, överensstämmer med 1932

års statsutskotts förslag i detta avseende, innebär inrättandet av två expeditionsvaktsbefattningar,

tillika portvakter, i lönegraden B 5 och en expeditionsvakt,

tillika eldare, i samma lönegrad. Jag biträder detta förslag.

För bibliotekarietjänsten torde i överensstämmelse med direktionens förslag

böra beräknas ett arvode av 600 kronor.

För bestridande av särskilda kostnader för undervisning i idrott beräknar

direktionen ett belopp av 5,500 kronor. Jag tillstyrker förslaget i denna del.

Till resestipendier åt lärare vid institutet föreslås ett belopp av 1,000 kronor

och till stipendier åt elever vid institutet ett belopp av 3,000 kronor.

Jag har ingenting att erinra mot förslaget örn elevstipendier men finner

mig, med hänsyn till indragningen av resestipendier vid andra statliga institutioner,

icke nu kunna förorda förslaget i denna del.

Det under en följd av år utgående beloppet av 1,000 kronor till ordnande

av övningar i gymnastik för Stockholms förenade studentkårer torde allt fortfarande

böra utgå.

För materiel beräknas ett belopp av 13,000 kronor böra utgå ur särskilt

materielanslag. Detta förslag, som innebär en minskning i förhållande till

tidigare förslag, anser jag mig kunna tillstyrka.

Jag övergår nu till att beräkna de olika posterna i den blivande staten

för gymnastiska centralinstitutet vid fullt genomförd omorganisation.

Från anslag till avlöning av ordinarie tjänstemän skulle vid bifall till mitt

förslag bestridas:

avlöning åt en medicinskt utbildad lärare i sjukdomslära i

lönegraden B 26...............................kronor 9,540

avlöning åt fyra manliga ordinarie lärare i lönegraden B 24

(å 8,580 kronor) ............................... » 34,320

avlöning åt fyra kvinnliga ordinarie lärare i lönegraden B 21

(å 6,816 kronor) ............................... » 27,264

avlöning åt en kansliskrivare, tillika registrator, i lönegraden

B 11 .......................... » 3,888

avlöning åt två expeditionsvakter, tillika portvakter, i lönegraden

B 5 (å 2,988 kronor) ...................... » 5,976

avlöning åt en expeditionsvakt, tillika eldare, i lönegraden

B 5................................... » 2,988

Summa kronor 83,976

Detta belopp torde, avrundat till 84,000 kronor, böra upptagas såsom ordinarie

förslagsanslag.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Något anslag till vikariatsersättning ar torde icke vidare vara erforderligt.

Från anslag till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare skulle utgå

arvoden till

Föreståndaren med...............................kronor

Biträdande föreståndaren med.......................

Sekreteraren med................................. *

Kamreraren med.................................

Bibliotekarien med................................

1 lärare i fysiologi med............................

1 lärare i anatomi med............................ *

1 lärare i hälsolära med........................... *

1 lärare i allmän patologi med......................

1 lärare i röstbehandling med.......................

1 lärare i psykologi och pedagogik med................

Medicinska specialkurser...........................

1 lärare i medicinsk sjukgymnastik med............... »

1 lärare i kirurgisk sjukgymnastik med................

Tilläggsarvoden åt 5 instruktionsgymnaster vid serafimerlasarettet

(å 1,000 kronor) med....................... *

Tilläggsarvoden åt en första instruktionsgymnast vid serafimerlasarettet

med.................................

Arvoden till Övningslärare vid läroverk med............. »

3.000

500

600

1.000

600

6.500

5,100

1.500

900

1.500

2.500

2,000

2,000

2,000

5,000

1.500

4,200

Summan av dessa anslagsposter utgör 40,400 kronor. Därest föreståndaren

är lärare vid institutet och en del av hans undervisningsskyldighet

upprätthålles av extra lärare skall enligt det av mig förordade förslaget till

denne utgå ersättning med belopp, som av Kungl. Majit för vart fall bestämmes.

Ovan angivna summa torde bland annat av denna anledning

böra avrundas till 44,000 kronor.

Den närmare fördelningen av anslaget ävensom närmare bestämmelser

för anslagets användande torde få ankomma på Kungl. Majit att framdeles

fastställa.

Sedan gymnastiska centralinstitutets omorganisation fullständigt genomförts,

skulle alltså följande anslag för dess räkning upptagas i riksstaten:

I. Ordinarie anslag.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag......kronor 84,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m...... » 44,000

Summa förslagsanslag kronor 128,000

Materiel m. m., reservationsanslag...................kronor 13,000

Stipendier för elever, reservationsanslag............... * 3,000

Särskilda kostnader för undervisning i idrott, reservationsanslag

...................................... * 5,500

/

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

II. Extra anslag.

Anordnande av kostnadsfria övningar i gymnastik för medlemmar

av Stockholms förenade studentkårer.........kronor 1,000

Summan av dessa anslag utgör 150,500 kronor.

De för budgetåret. 1933/1934 för här ifrågavarande ändamål utgående

anslagen uppgå till 128,810 kronor. En fullt genomförd omorganisation av

gymnastiska centralinstitutet enligt det ovan av mig förordade förslaget

skulle alltså för statsverket medföra en kostnadsökning av (150,500 —

128,810 —) 21,690 kronor, dyrtidstilläggen oberäknade. Härtill komma de

ytterligare kostnader, som eventuellt kunna föranledas av sjukgymnastutbildningens

förläggande till serafimerlasarettet.

Jag vill här erinra, att motsvarande slutbelopp i det i propositionen nr

152 år 1932 framlagda förslaget var 212,000 kronor och i det av 1932 års

statsutskott justerade förslaget 180,340 kronor. Även örn hänsyn tages till

nyssnämnda ytterligare kostnader, vilka till sin storlek icke nu kunna exakt

beräknas, innebär mitt nu förordade förslag en kostnadsminskning i jämförelse

med det av statsutskottet vid 1932 års riksdag tillstyrkta förslaget.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

89

8. övergångsanordning.

Vid uppgörandet av förslag till övergångsbestämmelser har direktionen

utgått från att omorganisationen av gymnastiska centralinstitutet skulle

genomföras från och med den 1 juli 1934. Den 1 september 1934 skulle

sålunda för första gången intagas elever till den nya gymnastiklärarlinjen. Den

nya sjukgymnastutbildningen vore däremot icke avsedd att börja förrän den 1

september 1935. Dels torde det möta svårigheter att till hösten 1934 hinna ordna

lokalen, dels skulle en tidigare påbörjad utbildning medföra, att år 1935 två kurser

kvinnliga sjukgymnaster utginge från institutet, vilket ej vore önskvärt. De

elever, som intagits i gymnastiska centralinstitutet höstterminen 1933, skulle

där fortsätta sin utbildning enligt nu för dem gällande bestämmelser. Vid slutet

av läsåret 1934—1935 skulle sålunda för sista gången utexamineras kvinnliga

elever enligt den gamla ordningen. Vid slutet av vårterminen 1936 skulle

för första gången utexamineras gymnastiklärare enligt den nya ordningen

och samtidigt den sista manliga sjukgymnastkursen avgå. Från början av

höstterminen 1936 skulle sålunda verksamheten vid institutet bedrivas helt

efter den nya ordningen.

Enligt direktionens förslag erfordras för omorganisationens genomförande

under de båda närmaste budgetåren följande åtgärder:

Budgetåret 1934/1935.

Den nuvarande föreståndarens förordnande utginge den 30 juni 1934.

Då direktionen ansåge det olämpligt, att under pågående omorganisation

några åtgärder vidtoges, som kunde binda friheten att omordna enskildheterna

i föreståndarens tjänstgöring särskilt med avseende på det föreslagna

inrättandet av en biträdande föreståndartjänst, hade direktionen för avsikt

att föreslå att han för denna gång blott förordnades på ett år till och med

den 30 juni 1935.

För närvarande utginge till föreståndaren arvode på sammanlagt 4,000

kronor. Då den nuvarande föreståndaren den 27 juni 1934 inträdde i pensionsåldern

som major på reservstat, komme han att erhålla en avsevärt

minskad inkomst. Direktionen föresloge, att han under budgetåret 1934/1935

skulle få uppbära dels det föreslagna föreståndararvodet 3,000 kronor, dels ett

tilläggsarvode på 3,000 kronor. Härigenom uppkomme ingen kostnadsökning,

då föreståndaren icke meddelade någon undervisning vid institutet

och sålunda intet arvode behövde beräknas för anställandet av extra lärare för

upprätthållandet av del av föreståndarens undervisningsskyldighet.

Direktionen föresloge vidare, att från budgetårets ingång organisationsförslaget

beträffande förvaltningspersonalen måtte genomföras samt att det

nuvarande kontorsbiträdet fru Agda Johanna Linnéa Åkerberg, född Bondeson,

utan ansökan måtte förflyttas till den nya kansliskrivarbefattningen.

Åtgärder för tillsättandet av lärarbefattningarna på gymnastiklärarlinjen

borde vidtagas vid budgetårets ingång. Under sådana omständigheter kunde

undervisningen å denna linje till fullo upprätthållas såväl å den nyintagna

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

årskursen, som å de äldre kurser, vilka under detta budgetår funnes på

institutet.

Direktionen föresloge vidare, att nuvarande lärarna majoren A. G. Schmiterlöw

och kaptenen N. E. Hellsten utan ansökan måtte överflyttas, den förre

till den ordinarie manliga lärarbefattningen i pedagogisk gymnastik, den

senare till motsvarande befattning i lek och idrott.

I detta sammanhang ville direktionen framhålla, att såväl majoren A. G.

Schmiterlöw, som kaptenen N. E. Hellsten och fru A. Åkerberg, född Bondeson,

genom överflyttningen till dessa befattningar komme att lida minskning

i sina nuvarande löneförmåner. Med hänsyn till det uttalande i saken,

som gjorts av statsutskottet vid 1932 års riksdag, ansåge sig direktionen

icke kunna föreslå, att de genom personliga lönetillägg erhölle kompensation

för denna löneminskning. Direktionen hade likväl velat understryka

detta förhållande, då det vid föregående behandling av ärendet satts i fråga,

att de föreslagna nya befattningarna skulle bliva hänförda till en lägre lönegrad

än vad direktionen här föreslagit, vilket givetvis skulle medföra en

ytterligare betydande nedskärning av dessa befattningshavares nuvarande

löneinkomster.

Beträffande den tredje vid institutet kvarvarande ordinarie läraren läge

förhållandena annorlunda till. Denna, fröken Ingeborg Eriksson, hade meddelat,

att hon vägrade att låta sig förflyttas till serafimerlasarettet som instruktionsgymnast.

I Kungl. Maj:ts kungörelse den 18 juni 1926 (267 1926)

angående utsträckt tillämpning av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr

451) för befattningshavare vid statsdepartementen och vissa andra verk tillhörande

den civila statsförvaltningen stadgades beträffande befattningshavare

vid gymnastiska centralinstitutet (B 11): »Vad i 13 § stadgas örn förflyttning

till annan tjänst skall äga tillämpning för ordinarie lärare vid gymnastiska

centralinstitutet i fråga örn förflyttning till annan befattning som

lärare i fysisk fostran».

I 1926 års åttonde huvudtitel, sid. 647, framhölles beträffande denna sak:

»I gällande avlöningsvillkor för gymnastiska centralinstitutet är upptaget

ett särskilt stadgande avsett att underlätta förflyttning av ordinarie befattningshavare

till bland annat gymnastiklärarbefattning vid läroverk och andra

skolor. Med bibehållande av innehavd tjänstegrad och avlöning är nämligen

vederbörande skyldig att, när helst så av Kungl. Majit prövas lämpligt,

låta sig förflyttas till annan befattning inom området för ifrågavarande

undervisningsväsen. Löneregleringskommittén har föreslagit bibehållande av

denna bestämmelse. Då motsvarande föreskrift i avlöningsreglementet icke

ålägger en befattningshavare en så vidsträckt förflyttningsskyldighet, torde

en särskild bestämmelse här vara av nöden.»

Då platsen som instruktionsgymnast vid serafimerlasarettet enligt direktionens

mening icke kunde anses motsvara vad som förstodes med en befattning

som lärare i fysisk fostran, ansåge direktionen, att lärarinnan Ingeborg

Eriksson icke kunde åläggas att låta sig förflyttas till ifrågavarande

befattning.

Vid sådant förhållande föresloge direktionen, att fröken Ingeborg Eriksson

måtte överföras på indragningsstat, dock med skyldighet att under övergångsperioden

vid institutet meddela den undervisning, som direktionen

kunde finna för gott ålägga henne, flon åtnjöte för närvarande där avlöning

i lönegraden B 18 och löneklassen 21 med 6,420 kronor.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Då under detta budgetår ej skulle förekomma någon utbildning av sjukgymnaster

enligt den nya ordningen, borde inga av de för denna undervisning

erforderliga lärarplatserna besättas. \ id institutet funnes emellertid

kvar andra årskursen av den kvinnliga avdelningen och andra och tredje

årskurserna av den manliga avdelningen. För undervisningen i sjukgymnastik

för dessa avdelningar måste särskilt sörjas. Den nuvarande t. f.

överläraren borde, örn han så önskade, kvarstanna även under budgetaiet

1934/1935 för att upprätthålla anatomiundervisningen för andra och tredje

årskurserna, övervaka och leda arbetet på en av de vid institutet kvarvarande

poliklinikerna samt besörja undervisningen i sjukdomslära. Han

skulle därunder uppbära samma avlöning som för närvarande, 9,540 kronor.

Ytterligare erfordrades lärare i sjukgymnastikens teknik m. m. för manliga

avdelningarna. Denna undervisning omfattade för närvarande 34 veckotimmar,

nämligen 24 veckotimmar poliklinisk tjänstgöring och 4 timmar

sjukgymnastikens teknik och teori samt 6 timmar hållningsrättaude gymnastik.

De nuvarande lärarna åtnjöte härför ett arvode på sammanlagt 5,600

kronor, men direktionen, som ansåge detta arvode väl knappt, föresloge det

höjt till 6,000 kronor. För den kvinnliga polikliniken vid institutet^ erfordrades

en läkare. Den nuvarande, som av direktionen innevarande år förordnats

på två år, borde fortfarande upprätthålla denna befattning samt dessutom

undervisa i ortopedisk sjukdomslära. Han skulle härför som under

innevarande år uppbära ett arvode på 4,000 kronor. För undervisningen i

sjukgymnastik m. m. för äldre kvinnliga kursen skulle anlitas den på indragningsstat

överförda lärarinnan Ingeborg Eriksson.

Vissa extra lärare komme ej att under detta budgetår erhålla full undervisning.

För dem borde sålunda en däremot svarande reduktion av i föregående

kapitel föreslagna arvoden företagas. (1 lärare i anatomi för första

årskursen 2,000 kronor, 1 lärare i hälsolära 750 kronor, 1 lärare i psykologi

och pedagogik 1,500 kronor och arvoden till Övningslärare 2,550 kronor).

Anslagen till undervisningen i idrott, stipendier till elever och till ordnandet

av kostnadsfria övningar i gymnastik för Stockholms förenade studentkårer

borde upptagas till oförändrade belopp. Anslaget till resestipendier

för lärare kunde detta år strykas.

Engångsanslag. Storleken av de engångsanslag som föreslagits av de olika

sakkunniga uppginge 1924 till 135,800 kronor, 1927 till 87,000 kronor och

1931 till 31,190 kronor. Den betydande nedskärningen, som gjordes av 1931

års sakkunniga, berodde väsentligen på att någon fysiologisk institution av

dem icke förutsattes komma till utförande. De olika posterna inom detta,

anslag fördelade 1931 års sakkunniga som följer: fysiologi 6,450, anatomi

2,000, sjukgymnastik 4,000, gymnastiksalarna 8,090, idrott 2,500 och biblioteket’8,

150. Genom överflyttande av undervisningen i anatomi till karolinska

institutet och i sjukgymnastik till serafimerlasarettet bortfölle dessa

poster. Undervisningen i fysiologi komme visserligen också att i viss utsträckning

överföras till karolinska institutet, men på grund av bristande

utrymmen på fysiologiska institutionen därstädes torde det bliva nödvändigt

att en betydande del av undervisningen för friskgymnaster komme att bedrivas

i centralinstitutets lokaler. Det vore därför nödvändigt att åstadkomma

en nödtorftig komplettering av den utrustning med undervisningsmateriel

i fysiologi, som funnes på gymnastiska centralinstitutet.

Härför beräknade direktionen samma belopp som 1931 års sakkunniga

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

föreslagit bliva erforderligt, Beträffande anslaget till gymnastiksalarnas förbättring

sammanhängde dess storlek givetvis med frågan om vid vilken tidpunkt

en nybyggnad för institutet kunde bliva färdig. Då ännu intet

förslag till lösande av institutets nybyggnadsfråga förelåge, ansåge sig direktionen

även beträffande detta anslag böra ansluta sig till vad 1931 års

sakkunniga anfört. Även beträffande anslagen till materiel för idrott och

biblioteket anslöte sig direktionen till 1931 års sakkunniga. Sammanlagda

kostnaderna i form av engångsanslag skulle sålunda enligt direktionens

förslag bliva 25,190 kronor. 1931 års sakkunniga ansågo, att med utbetalandet

av i biblioteksanslaget ingående 1,600 kronor avseende katalogisering

under nuvarande förhållanden kunde ytterligare anstå någon tid. Direktionen

ansåge detta icke längre möjligt, då bibliotekets användbarhet i

mycket lede på att katalogiseringen vore så höggradigt otillfredsställande

som för närvarande vore fallet, För budgetåret 1934/1935 beräknade direktionen

av en gångsanslaget 11,025 kronor bliva erforderliga och för budgetåret

1935/1936 återstoden, 14,165 kronor.

Budgetåret 193511936.

För de flesta kurserna skulle undervisningen under detta budgetår helt

ske efter de nya planerna. Dock funnes, som nämnts, den manliga sjukgymnastkursen

enligt gamla ordningen kvar vid institutet.

För denna kurs måste vissa särskilda åtgärder vidtagas. Hela den medicinska

undervisningen kunde överföras till en enda medicinskt utbildad lärare,

som därigenom skulle erhålla en undervisningsskyldighet av omkring

13 veckotimmar. Härför beräknades ett arvode på 7,200 kronor bliva erforderligt.

Av den läraren i sjukgymnastikens teknik för närvarande åliggande

tjänstgöringen återstode 16 veckotimmar, för vilka denne borde erhålla

ett arvode på 3,000 kronor. Återstoden av undervisningen i detta

ämne borde överföras på den på indragningsstat överförda lärarinnan Ingeborg

Eriksson.

Med ingången av budgetåret 1936/1937 skulle verksamheten vid gymnastiska

centralinstitutet bedrivas enbart efter den nya ordningen. Den av

direktionen tidigare föreslagna staten för institutet skulle då tillämpas, vartill

emellertid komme, att det å indragningsstat uppförda beloppet 6,420 kronor

under ännu några år komme att belasta budgeten, då lärarinnan Ingeborg

Eriksson, som vore född 1883, först 1943 inginge i pensionsåldern.

I avseende å övergångsanordningarna anför InrarJcollegiet vid centralinstitutet

följande:

Två av institutets lärare, nuvarande tillförordnade överlärarna major A. G.

Schmiterlöw och kapten N. E. Hellsten, åtnjöte avlöning efter lönegrad B 28.

Den föreslagna lönegraden B 26 skulle alltså för dem innebära en kännbar förminskning.

Såsom endast tillförordnade vore en dylik löneminskning visserligen

formellt fullt försvarbar, men å andra sidan ville kollegiet framhålla,

att ingen lärarbefattning under de senaste tio åren tillsatts med ordinarie

innehavare. Dessa lärare hade tjänstgjort den förre tio, den senare sju år.

Då de avlagt de för ordinarie befattningshavare stipulerade proven och vid

sökandet haft anledning antaga, att befattningen skulle bliva av ordinarie

natur, ville kollegiet anhålla, att det vid en kommande omorganisation måtte

tillses, att ovannämnda tvenne lärare skyddades för löneminskning.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Statskontoret däremot ansluter sig till direktionens förslag.

Statskontoret ville uttala sig mot tilldelande av personliga lönetillägg till

den personal, som nu icke hade ordinarie ställning och som genom överflyttning

på den nya staten skulle erhålla löneminskning. Av principiella

skäl måste nämligen en sådan anordning väcka betänklighet. Lärarinnan

Ingeborg Eriksson, vilken icke syntes vara villig att övergå på den nya

staten, torde böra uppföras på övergångsstat med nu utgående ordinarie avlöningsförmåner,

varvid hon borde vara skyldig att inom ramen av hittills

föreskriven tjänstgöringsskyldighet fullgöra de arbetsuppgifter, som direktionen

funne sig kunna anförtro henne.

Jag förutsätter, att den nu förordade omorganisationen av gymnastiska

centralinstitutet sker från och med den 1 juli 1934. Enligt direktionens

förslag skulle gymnastiklärarutbildningen enligt den nya ordningen påbörjas

höstterminen 1934 men med sjukgymnastutbildningen anstå till höstterminen

1935. Jag biträder dessa förslag. Vid bifall härtill kommer, sedan de

elever utexaminerats, som utbildats enligt den gamla ordningen, från och

med höstterminen 1936 verksamheten vid institutet att helt bedrivas efter

den nya ordningen.

Därest omorganisationsförslaget bifalles, har jag för avsikt att i enlighet

med direktionens förslag tillstyrka, att den nuvarande föreståndaren, vars

förordnande utlöper den 30 juni 1934, förordnas som föreståndare under

budgetåret 1934/1935. Jag har ingenting att erinra emot, att han, såsom

direktionen föreslår, under denna tid förutom det föreslagna föreståndararvodet

av 3,000 kronor får uppbära ett tilläggsarvode av 3,000 kronor.

Det nuvarande kontorsbiträdet Agda Johanna Linnéa Akerberg, född

Bondeson, synes utan ansökan böra överflyttas till den nya kansliskrivarbefattningen.

De nuvarande lärarna majoren A. G. Schmiterlöw och kaptenen

N. E. Hellsten böra likaledes utan ansökan överflyttas den förre

till den ordinarie manliga lärarbefattningen i pedagogisk gymnastik, den

senare till motsvarande befattning i lek och idrott. Jag behjärtar till fullo

önskemålet att genom personliga lönetillägg tillgodose sistbemälda lärare för

den förlust de genom förslaget skulle i ekonomiskt hänseende göra, men

i överensstämmelse med den ståndpunkt, som intogs av statsutskottet vid

1932 års riksdag, anser mig icke kunna tillstyrka någon kompensation i

form av förbättrade avlöningsförmåner åt nämnda lärare samt åt kontorsbiträdet

för den minskning i deras nuvarande löneförmåner, som de måste

vidkännas genom att de överflyttas till nyssnämnda befattningar.

Lärarinnan Ingeborg Eriksson — vilkens verksamhet hittills omfattat

allenast sjukgymnastik undervisning och som sålunda lämpligen icke bör

överföras till någon av de nya lärarinnetjänsterna i friskgymnastik eller i lek

och idrott — synes i enlighet med statskontorets tidigare återgivna förslag

böra uppföras på övergångsstat med nu utgående ordinarie avlöningsför
-

Deparie
mentschefen.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Ma.j:ts proposition Nr 157.

måner — 6,420 kronor — varvid hon bör vara skyldig att inom ramen av

hittills föreskriven tjänstgöringsskyldighet fullgöra de arbetsuppgifter, som

kunna anförtros åt henne. För ändamålet torde böra under rubriken

övergångsstat uppföras ett förslagsanslag å ett till 6,500 kronor avrundat belopp.

Jag ansluter mig i övrigt till direktionens förslag beträffande dispositionen

av lärarkrafterna under budgetåret 1934/1935.

I enlighet härmed skall ur det ordinarie anslaget till avlöningar av ordinarie

tjänstemän vid institutet under sagda budgetår utgå löner till samtliga

de befattningshavare, som i nästföregående avsnitt av mig angivits, med

undantag för en medicinskt utbildad lärare i lönegraden B 26. Ifrågavarande

anslag bör alltså under budgetåret 1934/1935 upptagas med (83,976—

9,540 =) 74,436 kronor, d. v. s. till i avrundat tal 75,000 kronor.

Från anslaget till avlöning till icke-ordinarie befattningshavare bör under

budgetåret 1934/1935 — efter vidtagande av de reduktioner i arvodesbeloppen,

som föranledas därav, att vissa extralärare ej under detta budgetår erhålla

full undervisning — arvode utgå till föreståndaren med 3,000 kronor,

tilläggsarvode till föreståndaren med 3,000 kronor, arvode till sekreteraren

med 600 kronor, kamreraren med 1,000 kronor, bibliotekarien med 600

kronor, en lärare i fysiologi med 6,500 kronor, en lärare i anatomi för

första årskursen med 2,000 kronor, en lärare i hälsolära med 750 kronor,

en lärare i röstbehandling med 1,500 kronor, en lärare i psykologi och pedagogik

med 1,500 kronor samt till Övningslärare vid läroverk med 2,550

kronor.

Den slutliga fördelningen av dessa arvodesbelopp torde emellertid i anslutning

till vad jag tidigare anfört få ankomma på Kungl. Maj:t.

Summan av ifrågavarande arvodesbelopp utgör 23,000 kronor, med vilket

belopp anslaget till avlöning åt icke-ordinarie befattningshavare nu bör

upptagas.

Anslaget till materiel bör upptagas med samma belopp som för innevarande

budgetår, 12,600 kronor.

Anslaget till stipendier åt elever bör uppföras med samma belopp som i

nu gällande stat, 2,000 kronor.

Till bestridande av kostnader för undervisning i idrott vid institutet torde

i likhet med vad som skett för innevarande budgetår böra beräknas ett belopp

av 2,200 kronor. Till ordnandet av kostnadsfria övningar i gymnastik

för medlemmar av Stockholms förenade studentkårer bör likaledes utgå samma

belopp som för innevarande budgetår, 1,000 kronor.

Direktionen föreslår, att ett särskilt extra anslag uppföres för budgetåret

1934/1935 till bestridande av undervisningen vid de delar av institutet, där

hittills gällaytde undervisning splaner skola tillämpas under ifrågavarande budgetår.

Jag har ingenting att invända emot den beräknade storleken av detta

anslag 19,540 kronor, vilket belopp dock bör avrundas till 19,500 kronor.

Jag anser mig likaledes kunna godtaga direktionens beräkningar rörande

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

erforderligt engångsanslag för nästkommande budgetår och tillstyrker sålunda,

att för nämnda ändamål för budgetåret 1934/1935 uppföres ett extra

anslag av i avrundat tal 11,000 kronor.

Summan av de nu av mig för budgetåret 1934/1935 tillstyrkta anslagen

för gymnastiska centralinstitutet utgör 152,800 kronor. De av mig under

punkt 208 i 1934 års åttonde huvudtitel för ändamålet beräknade anslagen

uppgå som tidigare nämnts till sammanlagt 169,000 kronor.

Jag saknar här anledning att ingå på kostnaderna under det andra övergångsåret,

budgetåret 19354936.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

9. Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts, hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1. medgiva, att gymnastiska centralinstitutet må från och

med budgetåret 1934/1935 omorganiseras i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag i det föregående tillstyrkt,

2. i anslutning härtill medgiva, att utbildningen av sjukgymnaster

vid gymnastiska centralinstitutet skall, i huvudsaklig

överensstämmelse med de grunder, som av mig i det

föregående angivits, samt i enlighet med de närmare bestämmelser,

som Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva,

anordnas vid serafimerlasarettet,

3. — med uteslutande ur staten för gymnastiska centralinstitutet

av följande där nu upptagna ordinarie befattningar,

nämligen 3 Överlärare i lönegraden B 28, 4 lärare

i lönegraden B 21, 2 lärarinnor i lönegraden B 18, 2 vaktmästare,

tillika portvakter i lönegraden B 5 och 1 kontorsbiträde

i lönegraden B 4 — i nämnda stat uppföra från och

med ingången av budgetåret 1934/1935

dels 4 lärare i lönegraden B 24,

dels 4 lärarinnor i lönegraden B 21,

dels 1 kansliskrivare, tillika registrator, i lönegraden Bil,

dels 2 expeditionsvakter, tillika portvakter, i lönegraden B 5,

dels ock 1 expeditionsvakt, tillika eldare, i lönegraden B 5,

4. å övergångsstat vid gymnastiska centralinstitutet från

och med ingången av budgetåret 1934/1935 uppföra lärarinnan

Ingeborg Eriksson med lön enligt lönegraden B 18,

5. vid bifall till vad under 3. hemställts minska den i det

ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska

centralinstitutet ingående, såsom förslagsanslag betecknade

anslagsposten: avlöningar till ordinarie tjänstemän,

nu...............................kronor 82,300

med............................. » 7,300

till............................... » 75,000,

ävensom föreskriva, att den vid nämnda anslagspost i staten

fogade anmärkningen skall utgå,

6. ur det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid

gymnastiska centralinstitutet utesluta den nu där upptagna

anslagsposten till vikariatsersättningar. . . . å kronor 1,300,

7. öka den i det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar

vid gymnastiska centralinstitutet ingående anslagsposten avlöningar

till icke-ordinarie befattningshavare m. m.,

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition Nr 157.

97

kronor 20,400

med.............................. » 2,600

till............................... > 23,000,

8. i det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska

centralinstitutet under rubrik Övergångsstat uppföra

en såsom förslagsanslag betecknad anslagspost å 6,500 kronor,

9. vid bifall till vad under 5.—8. hemställts öka det

ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska

centralinstitutet,

nu..............................kronor 106,000

med............................ 8 500

till.............................. 8 106,500,

10. uppföra det ordinarie reservationsanslaget till materiel

m. m. vid gymnastiska centralinstitutet med oförändrat

belopp...........................kronor 12,600,

11. för bestridande av kostnaderna för uppehållande

under budgetåret 1934/1935 av undervisningen vid de delar

av gymnastiska centralinstitutet, där nu gällande undervisningsplaner

under nämnda tid skola tillämpas, för budgetåret

1934/1935 anvisa ett extra anslag

av...............................kronor 19,500

att utgå med den fördelning och enligt de närmare bestämmelser,

som av Kungl. Maj;t meddelas,

12. till bestridande av kostnader för undervisning i idrott

för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra anslag

av...............................kronor 2,200,

13. till anordnande vid gymnastiska centralinstitutet av

kostnadsfria övningar i gymnastik för medlemmar av Stockholms

förenade studentkårer för budgetåret 1934/1935 anvisa

ett extra anslag av...................kronor 1,000,

14. till kostnader för anskaffande av materiel för gymnastiska

centralinstitutet för budgetåret 1934/1935 anvisa

ett extra reservationsanslag av..........kronor 11,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Curt Nordwall.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 157.

7

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

1. Allmänna synpunkter................................. 14

Direktionens förslag sid. 14. — Departementschefen sid. 16.

2. Samarbetet med karolinska institutet...................... 18

Direktionens förslag sid. 18. — Yttranden sid. 19. — Departementschefen

sid. 21.

3. Samarbetet med serafimerlasarettet........................ 23

Direktionens förslag sid. 23. — Yttranden sid. 26. — Departementschefen

sid. 30.

4. Undervisningen vid det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet

.............................................. 32

Direktionens förslag: Gymnastiklärarlinjen sid. 32; Sjukgymnastlinjen

sid. 37; Undervisningslinjernas inbördes förhållande sid. 41. -—

Myndigheterna sid. 45. — Departementschefen sid. 55.

5. Den militära instruktörsutbildningen...................... 59

Direktionens förslag sid. 59. — Yttranden sid. 60. — Departementschefen

sid. 65.

6. Lärarbehov......................................... 66

Direktionens förslag: Gymnastiklärarlinjen sid. 66; Sjukgymnastlinjen

sid. 68. — Yttranden sid. 69. — Departementschefen sid. 70.

7. Anslagsbehov m. m................................... 71

Direktionens förslag sid. 71. — Yttranden sid. 78. — Departementschefen

sid. 83.

„ «

8. Övergångsanordning.................................. 89

Direktionens förslag sid. 89. — Yttranden sid. 92. — Departementschefen

sid. 93.

9. Hemställan......................................... 96

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:269 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av gymnastiska centralinstitutet jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  2. SU 1934:114 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av gymnastiska centralinstitutet jämte i ämnet väckta motioner. , * s. 1 i texten