Sök i Ratio Lex

Angående lönetursberäkning för vissa lärare

1935-02-15 · 34 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 33 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:107, Angående lönetursberäkning för vissa lärare

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 107.

1

Nr 107.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående lönetursberäkning

för vissa lärare; given Stockholms slott

den 15 februari 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 15 februari 1935.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandle», statsråden

Undén, Schlttee, Wigfoess, Möllee, Levinson, Venneesteöm, Leo,

Engbeeg, Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Engberg anför härefter:

Jag vill under denna punkt sammanföra ett antal frågor rörande lönetursberåkning

för åtskilliga kategorier lärare.

1. Lönetursberäkning för svenska utlandslektorer.

Under punkt 22 av 1935 års tredje huvudtitel har ministern för utrikes

ärendena vid anmälan av fråga örn anslag till upplysningsverksamhet i utlandet

angående Sverige förmält, att vissa överläggningar hållits rörande

en förbättrad organisation för den utåtriktade upplysningst jönsten örn lan
Bihang

till riksdagens protokoll 1985. 1 sami. Nr 107. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majds proposition Nr 107.

det, därvid även framhävts behovet av en bättre ordning beträffande de

svenska lektoraten i utlandet.

Det är givetvis även ur svensk synpunkt av stort intresse att få de

svenska utlandslektoraten besatta med så väl kvalificerade innehavare

som möjligt. I detta syfte torde vissa åtgärder från svenska statens sida

böra vidtagas, ägnade dels att skapa garantier för att kompetenta kandidater

anmälas för vederbörande utnämnande universitetsledningar, dels att

göra lektoraten mera eftersökta förmedelst utfästande av ekonomiska och

andra förmåner, vilka kunna tillförsäkras lektorerna efter deras återkomst

till Sverige. Båda dessa slag av åtgärder bero i så måtto av varandra, som

de förra — garantierna för ett lämpligt personval — böra vara en förutsättning

för de senare — ekonomiska och andra förmåner.

Vid nyssberörda överläggningar togs i närmare betraktande jämväl vilka

åtgärder, som sålunda skulle kunna vidtagas i sistnämnda hänseenden. Därvid

framhölls till en början, att tillsättandet av ifrågavarande lektorer

— som för närvarande i regel sker av vederbörande utländska universitetsmyndigheter

efter inofficiella förslag eller privata förfrågningar i Sverige

— borde i så måtto ställas under officiell svensk ledning och kontroll, att

åt någon svensk myndighet bereddes inflytande vid kandidatnomineringen.

Så vore fallet i de flesta länder. Givetvis kunde den förslagsgivande svenska

myndigheten tänkas vara sammansatt på olika sätt, vilken fråga borde

underkastas ytterligare prövning. Jag hänvisar till nyssberörda uttalande

av ministern för utrikes ärendena.

Man framhöll emellertid vidare, att örn sålunda vissa åtgärder komme

till stånd, som garanterade ett ansvarigt svenskt förord åt eventuella lektorskandidater,

det kunde tagas under övervägande vilka förmåner, som

kunde från svensk sida utfästas för att göra lektoraten eftersträvansvärda

för väl kvalificerade sökande. I första hand ansågs därvid av vikt att åtgärder

vidtoges, som garanterade att en svensk utlandslektor, som efter

en i regel 6-årig vistelse vid det utländska universitetet återvände till hemlandet,

snarast kunde erhålla anställning som extralärare eller, därest han

icke genomgått provår och önskade göra detta, utan dröjsmål finge hänvisning

till provårskurs. Vidare borde en återvändande universitetslektor, som

med gott vitsord fullgjort sin tjänst, såsom befordringsgrund till ordinarie

lärartjänst i Sverige få tillgodoräkna sig tjänstgöringstiden vid det eller de

utländska universitet, vid vilka han varit anställd såsom lektor. I sistnämnda

avseende vore att märka, att Kungl. Majit i ett flertal fall tidigare

lämnat dylikt medgivande, varför utfärdandet av en generell bestämmelse

härom allenast innebure en kodifiering av gällande praxis.

Den måhända värdefullaste förmånen, framhölls det vidare, skulle tvivelsutan

vara att låta den utländska universitetstjänstgöringen berättiga

till lönetursberäkning efter förvärvande av svensk läroverkslärartjänst. Tillgodoräknande

för löne tur av föregående tjänstgöring hade i princip an
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107. 3

setts böra avse sådan tjänstgöring, förlagd till motsvarande eller likartade

institutioner, vilken betraktades som likvärdig med den innehavda tjänsten

och vilken ansåges skänka vederbörande erfarenhet och ökad förfarenhet

vid fullgörande av denna. Man kunde med fog säga, att tjänstgöringen vid

utländskt universitet skapade en ökad och värdefull erfarenhet för bestridande

av svensk läroverkslärartjänst. För att undvika en generalisering och

då förhållandena i avseende å tjänstgöring vid de utländska universiteten

kunde vara varierande, borde bestämmanderätten läggas i Kungl. Maj:ts

hand. Så vore ock fallet beträffande folkskollärare, som ägde rätt att efter

Kungl. Maj:ts bestämmande i varje särskilt fall tillgodoräkna sig tjänstgöring

vid statsunderstödd svensk skola i utlandet.

Då jag ansett mig i princip kunna till fullo ansluta mig till vad som

sålunda ifrågasatts, har jag låtit inom ecklesiastikdepartementet uppgöra

förslag till de författningsändringar och föreskrifter i övrigt, som kunna

föranledas av ett realiserande av de framlagda önskemålen.

Av dessa förslag är emellertid allenast frågan om rätt för lärare, som

tjänstgjort såsom universitetslektor i utlandet, att för erhållande av ålderstillägg

tillgodoräkna sig nämnda tjänstgöring av beskaffenhet att böra

underställas riksdagens prövning. Jag vill för närvarande inskränka mig

till att beröra denna fråga. Därest det förslag jag har för avsikt att framlägga

varder av riksdagen bifallet, torde jag sedermera få tillfälle att anmäla

jämväl övriga ovanberörda spörsmål.

Det inom departementet uppgjorda förslaget angående lönetursrätt avser

ändring i kungörelsen den 2 juni 1933 (nr 251) angående löne- och pensionsreglering

för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken och innebär,

att lektor och adjunkt må äga att enligt de närmare villkor, som av Kungl.

Majit i varje särskilt fall bestämmas, för åtnjutande av ålderstillägg tillgodoräkna

sig den tid han i egenskap av svensk lektor tjänstgjort vid utländskt

universitet.

Över detta förslag hava infordrade utlåtanden avgivits den 14 januari

1935 av skolöverstyrelsen, den 17 januari 1935 av statskontoret samt —

efter det humanistiska sektionerna vid universiteten i Uppsala och Lund

yttrat sig — den 19 januari 1935 av universitetskanslersämbetet.

Skolöverstyrelsen har tillstyrkt förslaget, därvid överstyrelsen anfört

bland annat följande:

Överstyrelsen finner det vara ett nationellt intresse, att lektorstjänsterna

i svenska språket vid de utländska universiteten finge så väl kvalificerade

innehavare som möjligt, och tillerkännande av lönetursrätt för tjänstgöring

som sådan lektor skulle tvivelsutan vara en effektiv åtgärd för förverkligande

av denna strävan. Även ur synpunkten av läroverkens undervisning

vore åtgärden motiverad, då de erfarenheter, som under en dylik

verksamhet inhämtades vid ett utländskt universitet, måste vara av stort

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majds proposition Nr 107.

värde för fortsatt lärarverksamhet i Sverige. Alldeles särskilt gällde detta

ifråga om lärare med undervisningsskyldighet i något främmande språk.

Statskontoret, som likaledes tillstyrkt förslaget, har i sitt utlåtande anfört

bland annat följande:

Det torde vara otvivelaktigt att de svenska lektoraten utomlands vore

av icke ringa betydelse för spridandet av kännedom i utlandet om Sverige

och svensk kultur. Det måste därför vara ett allmänt intresse att bereda

innehavarna av ifrågavarande tjänster sådana förmåner, att verkligt kvalificerade

personer kunde påräknas för dylika anställningar. Den föreslagna

rätten att tillgodoräkna tjänstgöring å sådan befattning för åtnjutande

av ålderstillägg skulle säkerligen väsentligen underlätta rekryteringen

å dessa tjänster. Vid sådant förhållande och då frågan icke vore av

större statsfinansiell betydelse, ville statskontoret icke göra erinran emot

den föreslagna författningsändringen, mot vars formulering ämbetsverket

icke funnit anledning till anmärkning.

Slutligen hava jämväl de humanistiska sektionerna och universitetskanslern

tillstyrkt förslaget.

Under åberopande av det ovan anförda och under framhållande, att den

ifrågasatta lönetursrätten bör avse ej endast ämneslärare vid allmänt läroverk

utan även motsvarande lärare vid högre lärarinneseminariet och

rikets folkskoleseminarier — vilka lärarkategorier alltid plägat vara likställda

beträffande avlöningsförmåner och lönetursberäkning — hemställer

jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att lektor och adjunkt vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet

och statens folkskoleseminarier må äga att

enligt de närmare villkor, som av Kungl. Majit i varje särskilt

fall bestämmas, för åtnjutande av ålderstillägg tillgodoräkna

sig den tid han i egenskap av svensk lektor

tjänstgjort vid utländskt universitet.

2. Lönetursrätt oaktat avbrott i tjänstgöringen.

De grundläggande bestämmelserna ifråga örn rätt för befattningshavare

inom den oreglerade civila statsförvaltningen att för ålderstillägg i ordinarie

befattning tillgodoräkna föregående icke-ordinarie anställningstid finnas

meddelade i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 373) med ändrade bestämmelser

angående ålderstillägg för civila befattningshavare i statens

tjänst. I § 1 av nämnda kungörelse föreskrives, att om den, som från ickeordinarie

befattning vinner befordran till ordinarie tjänst, innehar sådan

befattning i statens tjänst, som i avseende på tjänstgöringens art och omfattning

finnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än den ifrågavarande

ordinarie tjänsten, må för bestämmande av hans rätt till ålderstillägg

vid denna tjänst tillgodoräknas honom den tid utöver tre år, under

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts ''proposition Ar 107.

vilken han efter fyllda 18 år i en följd innehaft dylik anställning. Vid sådant

tillgodoräknande tages icke hänsyn till del av kalenderkvartal.

För de statsanställda lärarnas vidkommande hava emellertid sedermera

genom kungörelsen den 28 juli 1932 (nr 379) örn ändring i vissa delar av

ovannämnda kungörelse en del kompletterande lönetursbestämmelser utfärdats.

Rörande tillkomsten av dessa specialbestämmelser torde i detta

sammanhang böra erinras om följande.

I skrivelse till Kungl. Majit den 19 oktober 1931 hemställde skolöverstyrelsen

örn utfärdande av sådana föreskrifter, att ordinarie lärare vid

statens undervisningsanstalter finge vid bestämmande av rätt till ålderstillägg

tillgodoräknas den tid utöver tre år, varunder han efter fyllda 18 år

innehaft sådan icke-ordinarie anställning, som i avseende å tjänstgöringens

art och omfattning funnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än

den ifrågavarande ordinarie befattningen. Vid sådant tillgodoräknande

borde för läroanstalten i fråga gällande läsår beräknas lika med ett år och

läsetermin lika med ett halvt år, varvid dock hänsyn icke borde tagas till

termin, under vilken tjänstgöringen icke omfattat minst tre månader. Till

närmare utveckling av de skäl, som föranlett denna framställning, framhöll

överstyrelsen i huvudsak följande:

Bestämmelserna i 1 mom. av 1922 års kungörelse torde hava erhållit sin

nuvarande lydelse mindre med tanke på i statens tjänst anställda lärare än

på vissa andra civila befattningshavare; detta syntes vara anledningen till

att de beredde svårigheter och verkade ojämnt vid tillämpningen på lärare

vid olika slag av statliga läroanstalter. Redan det i kungörelsen använda

ordet anställning — »den tid utöver tre år, under vilken han efter fyllda

18 år i en följd innehaft dylik anställning» — vore ägnat att i fråga om

här förevarande kategori av befattningshavare i det givna sammanhanget

verka förvirrande. Icke-ordinarie befattningshavare _ inom det statliga

undervisningsväsendet vore nämligen anställda tillsvidare under termin

eller läsår, och med terminens respektive läsårets slut upphörde anställningen.

Då följaktligen alltid sommarferierna och under vissa förhållanden

jämväl julferierna bildade avbrott i anställningen och för en tid upphävde

denna, skulle någon sådan anställning i följd, som enligt kungörelsen finge

i förevarande syfte tillgodoräknas, aldrig kunna uppkomma för hithörande

kategori befattningshavare.

Emellertid måste enligt överstyrelsens mening en befattningshavare anses

vara anställd vid de allmänna läroverken, så länge han innehade förordnande

såsom lärare vid allmänt läroverk eller anmälde sig till och erhölle

fortsatt sådant förordnande, utan att därvid det faktiska entledigande

från förordnandet, som inträdde vid sjukdom eller semester (ferier) eller avannan

tillfällig anledning, konstituerade avbrott i själva anställningen.

Överstyrelsen hade sålunda aldrig hyst någon tvekan örn författningens

tillämplighet på anställning såsom vikarierande eller extra lärare vid samma

eller olika läroverk under flera år i följd fram till tillträdet av den ordinarie

befattningen, då icke annat avbrott förelegat än semester (ferier)

mellan två förordnanden eller av sjukdom eller annan anledning föranlett

kortare entledigande under tiden för anställningen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

Överstyrelsen framhölle vidare, att det särskilt vore bestämmelsen, att

anställningen skulle hava innehafts i en följd, som vore ägnad att vålla

svårigheter vid den praktiska tillämpningen. Till belysande av detta förhållande

åberopade överstyrelsen sådana förekommande avbrott i anställningen,

som förorsakats av genomgående av provår, tjänstgöring vid enskild

läroanstalt eller ledighet för studier åsyftande ett höjande av befattningshavarens

teoretiska kompetens för lärarkallet. Att bestämmelserna

skulle få en sådan verkan, att tjänstetid före dylikt avbrott skulle gå helt

förlorad vid lönetursberäkningen, syntes överstyrelsen icke hava varit av

statsmakterna avsett. De hade icke heller tidigare vid den praktiska tilllämpningen

tolkats så bokstavligt, som angivits. Emellertid hade överstyrelsen

blivit alltmera tveksam, huruvida bestämmelsernas ordalag verkligen

medgåve den friare tolkning, som tidigare tillämpats, och vid behandlingen

av de vid årsskiftet 1930—1931 inkomna ansökningarna örn ålderstillägg

hade överstyrelsen funnit sig böra övergå till en tillämpning, som hade ett

mera otvetydigt stöd i bestämmelsernas ordalydelse. Överstyrelsens beslut

hade sedermera blivit av fem sökande, som erhållit avslag på sin hemställan,

överklagat hos kammarrätten, som dock ej funnit skäl göra ändring

i beslutet. Då emellertid överstyrelsen funne denna tillämpning av

bestämmelserna verka ojämnt och orättvist och vara till skada för undervisningsväsendet,

ansåge sig överstyrelsen böra hos Kungl. Majit hemställa

om åtgärders vidtagande för att vid sidan av bestämmelserna i 1922 års

kungörelse (nr 373) en tilläggsbestämmelse måtte komma till stånd med

avseende på de särskilda förhållandena inom undervisningsväsendet.

Över skolöverstyrelsens berörda framställning avgav statskontoret utlåtande

den 12 november 1931. Enligt ämbetsverkets mening läge det närmast

till hands att beträffande sådana avbrott i lärarnas tjänstgöring i

statens tjänst, vilka föranletts av vissa av de utav överstyrelsen i dess

skrivelse särskilt onmämnda, för undervisningsväsendet egenartade anledningar

föreskriva, att de icke skulle utesluta rätt till tillgodoräkning i löneturshänseende

av dessförinnan fullgjord tjänstgöring. Härvid syntes i främsta

rummet genomgång av provår kunna komma i fråga. Ämbetsverket ansåge

några betänkligheter av principiell art ej heller kunna anföras mot

ett medgivande, att statligt anställda lärare icke behövde gå miste örn

redan invänta lönetursår enbart på den grund, att de därefter innehaft

anställning vid enskild eller kommunal läroanstalt. Däremot fann sig statskontoret

icke kunna förorda, att ifrågasatta undantagsbestämmelser utsträcktes

till att avse ledighet för studier.

Vid anmälan inför Kungl. Majit den 22 januari 1932 av skolöverstyrelsens

framställning yttrade min företrädare i statsrådsämbetet, bland annat,

att han ansåge en ändring av gällande bestämmelser vara beträffande

lärare vid de statliga läroanstalterna av behovet synnerligen påkallad, därvid

han funne de av skolöverstyrelsen framställda önskemålen böra i huvudsak

tillmötesgås. I likhet med statskontoret ansåge han dock, att

endast vissa skäl för avbrott i tjänstgöringen borde godkännas. Främst

förordade han härvid, att lärare finge åberopa genomgående av provår

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majds proposition Nr 107.

eller tjänstgöring vid enskild eller kommunal läroanstalt. Med hänsyn till

den vikt, som borde läggas därå, att en lärare, som avlagt teologie eller

filosofie licentiatexamen och vilken önskade genom avläggande av disputationsprov

avsluta sin studiegång och förvärva full lektorskompetens, icke

därigenom skulle gå förlustig en eventuellt förut intjänad lönetursrätt,

föresloge han härutöver, att avbrott, varom nu vore fråga, även finge intill

högst ett år förorsakas av studier för avläggande av disputationsprov,

varvid dock förutsattes, att disputationsprovet under avbrottsåret verkligen

avlagts.

I enlighet härmed och på departementschefens hemställan avlät Kungl.

Majit proposition i ämnet till 1932 års riksdag (nr 52). Motionsvis väcktes

i samband härmed förslag, att för ifrågavarande lärare sådant avbrott i

tjänstgöringen intill högst ett år, som föranletts av studier, vilka åsyftat

att höja lärarkompetensen — och sålunda icke allenast avläggande av disputationsprov

— icke skulle utesluta rätt att för erhållande av ålderstilllägg

tillgodoräkna dessförinnan fullgjord statlig tjänstgöringstid. Sedan

allmänna civilförvaltningens lönenämnd anbefallts att till riksdagens statsutskott

avgiva yttrande över motionen, framhöll nämnden i utlåtande den

15 april 1932, att vägande motiv syntes kunna anföras för att så till vida

tillmötesgå motionärens yrkande, att avbrott i tjänstgöringen intill högst

ett år, varunder vederbörande avlagt teologie eller filosofie licentiatexamen,

eller, efter förut genomgången sådan examen, avlagt disputationsprov, icke

måtte utgöra hinder för befattningshavaren att i lönehänseende föra sig

till godo dessförinnan fullgjord tjänstgöring i statens tjänst. Riksdagens

beslut blev emellertid i allt väsentligt i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag

(riksdagens skrivelse nr 347).

I överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdades härefter de nya

bestämmelserna genom ovanberörda kungörelse nr 379 i form av tillägg

— betecknade med mom. 5 och 6 — till 1922 års kungörelse. Ifrågavarande

moment äro av följande lydelse:

»5. För lärare vid statens under skolöverstyrelsens inseende ställda läroanstalter

må sådant avbrott i tjänstgöringen, som föranletts av genomgående

av provår eller tjänstgöring vid under överstyrelsens inseende ställd

enskild eller kommunal läroanstalt, icke utesluta rätt att för erhållande av

ålderstillägg tillgodoräkna dessförinnan fullgjord tjänstgöring i statens

tjänst.

6. För lärare vid statens under skolöverstyrelsens inseende ställda^ läroanstalter,

vilken avlagt teologie eller filosofie licentiatexamen, må sådant

avbrott i tjänstgöringen intill högst ett år, varunder han avlagt disputationsprov,

icke utesluta rätt att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna

dessförinnan fullgjord tjänstgöring i statens tjänst.»

Enligt i kungörelsen intaget promulgationsstadgande skola bestämmelserna

i°mom. 5 äga tillämpning från och med den 1 juli 1932, dock att, vad

angår beräkning av tid för ålderstillägg, sa skall anses, som örn. bestämmelsen

varit gällande från och med den 1 juli 1922. Bestämmelsen i mom. 6

skall däremot äga tillämpning först från och med den 1 januari 1933.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

Genom de ovan refererade bestämmelserna hava statsmakterna sålunda

beaktat de speciella förhållanden, som råda på undervisningsväsendets

område, i det att avbrott i den statliga tjänstgöringen av de slag, som

ovan berörts, icke utesluter rätt att tillgodoräkna dessförinnan fullgjord

sådan tjänstgöring. Däremot föranleda fortvarande avbrott av andra

orsaker förlust av dylik rätt. Såsom exempel i detta hänseende vill jag i

detta sammanhang särskilt framhålla avbrott på grund av studier i andra

fall än som avses i ovannämnda mom. 6, eller avbrott till följd av att nytt

lärarförordnande icke erhållits i omedelbar följd med ett tidigare.

Hos Kungl. Maj:t föreligga nu ett antal framställningar, däri sökandena

hemställa att uppkomna avbrott i deras statliga lärartjänstgöring, som

föranletts av någon av två sistnämnda orsaker, icke måtte utgöra hinder

att för ålderstillägg tillgodoräkna dessförinnan fullgjord tjänstgöring.

Jag vill i det följande först ingå på de framställningar, som avse lönetursberäkning

oaktat

a) avbrott i tjänstgöring på grund av studier.

Inledningsvis tillåter jag mig därvid erinra att såväl 1933 som 1934

års riksdagar haft till behandling ärenden av liknande beskaffenhet. År

1932 anhöll sålunda adjunkten vid högre allmänna läroverket i Gävle F. V.

Arfwidsson, att han, som under vårterminen 1929 åtnjutit partiell tjänstledighet

såsom extralärare för avläggande av filosofie licentiatexamen,

måtte för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna sig före nämnda termin

fullgjord tjänstgöring såsom icke-ordinarie lärare i statens tjänst. Vidare

gjordes en liknande framställning av adjunkten vid Vasa realskola i Stockholm

A. B. E. Rosén, som för bevistande av en för filosofie licentiatexamen

i ämnet zoologi obligatorisk kurs i embryologi åtnjutit tjänstledighet under

tiden den 3 mars—den 15 april 1930 från förordnande såsom extra ordinarie

lektor vid folkskoleseminariet i Linköping. Såväl Arfwidsson som

Rosén framhöllo i sina ansökningar, att vid tiden för deras ledighet tjänstledigheter

av ifrågavarande art icke brukat räknas såsom avbrott i tjänstgöring.

Över framställningarna avgåvos utlåtanden av skolöverstyrelsen,

statskontoret och lönenämnden.

I propositioner nr 117 och 203 föreslog härefter Kungl. Maj:t 1933 års

riksdag medgiva, beträffande Arfwidsson, att den omständigheten, att han

vårterminen 1929 tjänstgjort såsom timlärare med partiell tjänstgöring,

samt beträffande Rosén, att den omständigheten, att han vårterminen 1930

åtnjutit tjänstledighet från sitt förordnande såsom vikarierande lektor

under tiden den 3 mars—den 15 april 1930 för idkande av studier, icke

måtte utesluta rätt för dem att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna

före berörda ledigheter fullgjord tjänstgöring i statens tjänst. Kungl. Maj:ts

ifrågavarande förslag blevo av riksdagen bifallna. Jag hänvisar härom till

riksdagens skrivelser nr 202 och 203.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

För 1934 års riksdag föreläde Kungl. Majit sedermera ytterligare ett

liknande ärende. Adjunkten vid högre allmänna läroverket i Landskrona

E. B. Wendin hade under läsåret 1923—1924 vid sidan av sina studier

haft partiell tjänstgöring vid enskild under skolöverstyrelsens inseende

stående läroanstalt och hemställde om rätt att för uppflyttning i högre

lönegrad få tillgodoräkna sig före nämnda läsår fullgjord tjänstgöring i

statens tjänst.

Sedan myndigheterna under åberopande av de tidigare liknande fallen

tillstyrkt åtgärders vidtagande i anledning av framställningen, föreläde

Kungl. Majit i proposition nr 85 1934 års riksdag förslag av enahanda innebörd

som beträffande Arfwidsson. Detta förslag biföll riksdagen. Jag hänvisar

härom till riksdagens skrivelse nr 105.

Jag övergår härefter till de nu föreliggande framställningarna.

Adjunkten vid samrealskolan i Söderhamn Otto Albin Henriksson —

som under läsåret 1928—1929 för studier åtnjutit tjänstledighet såsom

extra ordinarie lärare — har anhållit, att nämnda omständighet icke måtte

utgöra hinder för honom att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna

före ledigheten fullgjord statstjänstgöring. Till stöd för ansökningen har

Henriksson åberopat, att han, då han erhållit ledigheten, icke vetat, att

detta skulle medföra förlust av lönetur. Bestämmelserna örn lönetur hade

vid nämnda tid av skolöverstyrelsen tolkats på det sätt, att ledigheten icke

medförde någon förlust i berörda avseende.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Henriksson — med avbrott

allenast för genomgående av provår och fullgörande av värnplikt — tjänstgjort

såsom icke-ordinarie lärare vid statliga skolor under tiden från och

med höstterminen 1912 till och med vårterminen 1918, att han varit amanuens

i riksförsäkringsanstalten under tiden den 15 juli 1918—den 28 april

1922, samt att han därefter och intill dess han den 1 oktober 1932 tillträtt

sin adjunktsbefattning tjänstgjort vid statliga eller kommunala skolor,

dock med ovannämnda avbrott för studier under läsåret 1928—1929.

Tjänstgöringen vid kommunala skolor hade omfattat sammanlagt ett år

eller läsåret 1922—1923.

Adjunkten vid samrealskolan i Ängelholm Nils Peter Olsson — som

under vårterminen 1926 varit tjänstledig för bedrivande av studier — har

hemställt, att Kungl. Majit måtte utverka medgivande, att nämnda omständighet

icke måtte utgöra hinder, att han för ålderstillägg måtte få tillgodoräkna

dessförinnan fullgjord tjänstgöring vid statens läroverk. Till

stöd för framställningen har Olsson åberopat i huvudsak enahanda förhållande

som Henriksson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Olsson från och med vårterminen

1917 intill dess han den 1 april 1931 tillträtt sin adjunktsbefattning

tjänstgjort såsom icke-ordinarie ämneslärare vid statliga läroverk, dock

med ovannämnda avbrott för studier under vårterminen 1926.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

Över Henrikssons och Olssons ansökningar har skolöverstyrelsen avgivit

utlåtanden den 13 februari 1934.

Beträffande Henriksson har överstyrelsen därvid erinrat, att han vid sin

utnämning till adjunkt innehaft förordnande såsom extra ordinarie lärare

i en följd under endast 3 år 3 månader, varför han vid sin nuvarande tjänst

kunde tillgodoräkna sig allenast 3 månader. Han hade också alltsedan sin

utnämning till adjunkt i denna egenskap åtnjutit avlöning allenast i första

lönegraden.

Vad beträffade sökandens anställning hos riksförsäkringsanstalten funne

överstyrelsen denna icke vara av den art, att densamma kunde tillgodoräknas

honom i förevarande avseende, varav tillika följde, att den tjänstring

som extra ordinarie lärare vid allmänt läroverk, vilken till tiden föreginge

hans anställning i nämnda anstalt, icke borde komma i betraktande

vid bestämmandet av hans placering i lönegrad. Icke heller sökandens

tjänstgöring vid allmänt läroverk under tiden april 1922 till slutet av vårterminen

samma år torde kunna tillgodoräknas honom, enär den blott utgjort

en del av ett kalenderkvartal och den därefter följande läroverkstjänstgöringen

börjat först höstterminen 1923.

_ Från och med sistnämnda tidpunkt hade sökanden emellertid bestritt

tjänstgöring av den art och omfattning, som kunde anses svara mot hans

nuvarande tjänst som adjunkt, med undantag av läsåret 1928—1929, då

han varit tjänstledig för studier.

I anslutning till vad överstyrelsen anfört i skrivelse den 7 oktober 1933

angående ansökan av adjunkten B. Wendin om viss lönetursrätt funne

överstyrelsen skäl föreligga för att Henriksson borde få tillgodoräkna sig

jämväl den före studieavbrottet 1928—1929 i en följd liggande tjänstgöringen,

d. v. s. läsåren 1923—1928, detta så mycket mer, som sökanden

dessförinnan i statens tjänst utfört liknande eller annat arbete under sammanlagt

9 år, vilket icke under några förhållanden torde kunna tillgodoräknas

honom för erhållande av ålderstillägg såsom adjunkt. Den omständigheten,

att sökanden vid sitt studieavbrott icke heller varit medveten

örn de följder, som avbrottet skulle medföra i lönetursavseende, syntes

också vara en anledning till ett särskilt medgivande i föreliggande fall.

Därest sökandens ansökan skulle på ovan angivet sätt kunna bifallas,

torde riksdagens samtycke böra inhämtas.

Vid bifall till ansökan borde sökanden kunna tillgodoföras sammanlagt

(8 år 3 månader — 3 år =) 5 år 3 månader, motsvarande ett ålderstillägg.

Beträffande Olsson har överstyrelsen i sitt utlåtande till en början framhållit,

att därest endast den tid finge tillgodoräknas sökanden, som läge

efter studieavbrottet, kunde sammanlagt endast 4 år 9 månader med avdrag

av 3 år, alltså 1 år 9 månader tillgodoföras honom. Därest han åter

tillerkändes rätt att i förevarande sammanhang räkna hela sin extra ordinarie

tjänstgöring, bleve motsvarande antal lönetursår (13 år 9 månader —

3 år =) 10 år 9 månader.

Av skäl, som sökanden anfört och som av överstyrelsen vid ett par tidigare

fall av samma slag blivit anförda, funne överstyrelsen det i hög grad

obilligt, att sökanden skulle gå förlustig i det närmaste två ålderstillägg

endast av den anledningen, att han avbrutit sin tjänstgöring under en termin

för att genom vetenskapliga studier höja sin reella kompetens för lärår
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

kallet och utan att han vid tidpunkten för avbrottet hade någon kännedom

om de ogynnsamma konsekvenser i lönetursavseende, som eventuellt kunde

inträda med anledning därav och med hänsyn till ordalydelsen av hithörande

lönetursbestämmelser.

Överstyrelsen funne sålunda samma skäl föreligga att i förevarande fall

inhämta riksdagens medgivande till en för sökanden fördelaktigare lönetursberäkning,

som överstyrelsen föreslagit beträffande Wendin och som

föranlett 1933 års riksdag att medgiva adjunkterna Arfwidsson och Rosén

att tillgodoräkna vissa tjänstår i och för erhållande av ålderstillägg utan

hinder av visst angivet avbrott i deras tjänstgöring. Då Olsson emellertid

icke syntes böra för tiden före den 1 juli 1932 komma i åtnjutande av

avlöning i högre lönegrad än den, vartill då gällande bestämmelser berättigade,

syntes en hänvisning böra göras till bestämmelserna i kungörelsen

den 28 juli 1932 (nr 379).

I särskilda utlåtanden den 24 februari 1934 har statskontoret avstyrkt

ifrågavarande ansökningar, därvid ämbetsverket åberopat de konsekvenser,

ett bifall till ansökningarna skulle kunna medföra.

I ärendet har vidare allmänna civilförvältning ens lönenämnd den 13 juni

1934 utlåtit sig. Lönenämnden har därvid — efter att hava redogjort för

den tidigare tillämpningen av 1922 års kungörelse samt tillkomsten av de

ändrade bestämmelserna av år 1932 — anfört huvudsakligen följande:

Lönenämnden hade förut haft att yttra sig över liknande ansökningar

som de nu föreliggande. Nämnden åsyftade i detta hänseende de av

adjunkterna Arfwidsson, Rosén och Wendin gjorda framställningarna, som

föranlett propositioner till riksdagen. Med hänsyn till vissa i dessa lönetursärenden

föreliggande särskilda omständigheter hade lönenämnden ansett

sig kunna tillstyrka medgivande för ifrågavarande lärare att i löneturshänseende

tillgodoföra sig före avbrottet fullgjord tjänstgöring. Vidkommande

åter de nu remitterade framställningarna från adjunkterna

Henriksson och Olsson hade det synts lönenämnden, som örn några omständigheter

av motsvarande art knappast vore för handen. Att märka

vore ock, att de studier, för vilkas bedrivande de tre förstnämnda lärarna

åtnjutit ledighet, lett till avläggande av fullständig högre examen, något

som däremot icke — såvitt av remisshandlingarna framginge — varit fallet

i fråga om de två sistnämnda.

Emellertid hade sökandena Henriksson och Olsson till stöd för sina

framställningar anfört, att de vid den tidpunkt, då de sökt och erhållit

tjänstledighet för studier, icke varit medvetna om de konsekvenser i avseende

å rätten till ålderstillägg, som ledigheten sedermera kommit att

medföra för deni. Såsom framginge av vad i det föregående anförts hade

nämligen sökandenas ledigheter för studier infallit under den tid, då skolöverstyrelsen

ännu tillämpat den här ovan omnämnda friare tolkningen av

föreskrifterna i 1 mom. av 1922 års kungörelse. Även skolöverstyrelsen

hade i sina utlåtanden över ansökningarna ansett nämnda omständighet

utgöra en anledning att tillmötesgå sökandenas yrkanden. Lönenämnden

mäste också för sin del finna, att det av sökandena sålunda anförda motivet

för ett tillmötesgående av deras yrkanden onekligen förtjänade beaktande.

Därest ansökningarna av detta skäl bifölles, skulle dock detta, så vitt lönenämnden

kunde bedöma, få till följd, att ansökningar av liknande art fran

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 107.

andra statsanställda lärare, vilka i likhet med sökandena erhållit tjänstledighet

för studier, medan ännu överstyrelsen tillämpade nyss omförmälda

friare tolkning av lönetursbestämmelserna, svårligen läte sig avvisa. I betraktande

härav hade lönenämnden förehaft till övervägande frågan, huruvida

icke skäl kunde anses föreligga för Kungl. Maj:t att hos riksdagen

utverka generellt bemyndigande att övergångsvis medgiva sådan statsanställd

ordinarie lärare, vilken före ingången av år 1931, eventuellt före

ikraftträdandet av förberörda kungörelse 1932: 379, åtnjutit ledighet för

studier, rätt att utan hinder av det genom ledigheten uppkomna avbrottet

i anställningen få för ålderstillägg tillgodoräkna sin före avbrottet fullgjorda

tjänstgöring i statens tjänst, i den mån sådan tjänstgöring må hava

varit av likvärdig beskaffenhet med tjänstgöring i den ordinarie befattningen.

Lönenämnden hade ansett sig böra, innan nämnden toge definitiv ställning

till denna fråga, inhämta skolöverstyrelsens uppfattning i saken, och

hade nämnden för sådant ändamål i skrivelse till överstyrelsen anhållit om

ett uttalande, huruvida enligt överstyrelsens mening den av nämnden

sålunda ifrågasatta åtgärden från Kungl. Maj:ts sida kunde anses lämplig

ävensom av förhållandena påkallad med hänsyn till frekvensen av förekomna

ledigheter för studier under den tidsperiod, varom här vore fråga.

Till svar härå hade nämnden fått mottaga en den 16 maj 1934 dagtecknad

skrivelse i ämnet.

I berörda skrivelse hade överstyrelsen förklarat sig vidhålla sin i utlåtandena

över adjunkterna Henrikssons och Olssons ansökningar framförda

mening, att i fråga örn nämnda lärare en särskild framställning till

riksdagen för utverkande av förbättrad lönetursrätt åt dem vore motiverad.

Emellertid hade överstyrelsen uttalat, att överstyrelsen i likhet med lönenämnden

funne det i olika avseenden vara en bättre anordning, om en

möjligast generell lösning av nu förevarande fråga kunde vinnas. Enligt

överstyrelsens mening borde härvid den utväg, som i sådant syfte av nämnden

anvisats, vara framkomlig. Överstyrelsen funne det sålunda befogat

med hänsyn till föreliggande omständigheter, att en bestämmelse i angiven

riktning endast erhölle karaktären av en övergångsanordning och begränsades

till att avse personer, som åtnjutit ledighet i och för studier under

den tid, då de med hänsyn till överstyrelsens tillämpning av lönetursbestämmelserna

icke varit medvetna om de konsekvenser, som ett sådant

avbrott i tjänstgöringen skulle medföra. Övergångstiden syntes överstyrelsen

böra utsträckas till den 1 juli 1932, d. v. s. den tidpunkt, från vilken

särskilda bestämmelser angående avbrott i sådan anställning, varom här

vore fråga, trädde i kraft. Överstyrelsen hade visserligen tillämpat den

strängare tolkningen av bestämmelserna redan från och med december

1930, men överstyrelsens beslut hade därvid i vissa fall överklagats och

icke blivit av kammarrätten fastställda förr än den 30 september 1931.

Även med hänsyn härtill syntes följande budgetårs början, d. v. s. den 1

juli 1932, vara en lämplig tidpunkt såsom gräns framåt för tillgodoräknande

av sådana lönetursår, varom här vore fråga. I anslutning härtill hade

överstyrelsen föreslagit en ny tilläggsbestämmelse till kungörelsen 1922: 373

— betecknad såsom moni. 7 — av följande lydelse:

»7. För lärare vid statens under skolöverstyrelsens inseende ställda läroanstalter

må sådant avbrott i tjänstgöringen, som föranletts av ledighet

för studier, därest ledigheten åtnjutits under tiden före den 1 juli 1932,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

icke utesluta rätt att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna dessförinnan

fullgjord tjänstgöring i statens tjänst.

Vid tillgodoförande av lönetursår enligt detta moment skall så anses,

som örn bestämmelsen fått tillämpas från och med den 1 juli 1932.»

Vid det förnyade övervägande, som lönenämnden efter mottagandet av

skolöverstyrelsens skrivelse ägnat frågan om medgivande av särskild lönetursrätt

åt sådana statsanställda lärare, vilka åtnjutit ledighet för studier

under den tid, då de med hänsyn till överstyrelsens tillämpning av lönetursbestämmelserna

icke varit medvetna om de på grund a,v avbrottet i

tjänstgöringen uppstående konsekvenserna, begärt och erhållit ledighet för

studier, hade nämnden funnit sig böra hos Kungl. Maj:t hemställa, att

Kungl. Majit måtte ingå till riksdagen med förslag i ämnet. I fråga om det

materiella innehållet i ett sådant förslag anslöte sig lönenämnden till den

av skolöverstyrelsen uttalade meningen, att det ifrågasatta medgivandet

borde avse sådana lärare, vilkas ledighet för studier infallit före den 1 juli

1932. Avbrott i anställningen på grund av studier, som förekommit intill

den 1 juli 1932, borde sålunda icke få utesluta rätt för vederbörande att

för ålderstillägg tillgodoräkna före avbrottet fullgjord tjänstgöring i statens

tjänst. Vidare borde i enlighet med skolöverstyrelsens förslag och i anslutning

till vad som redan i kungörelsen 1932: 379 stadgats i fråga örn tilllämpningen

av bestämmelsen i 5 mom. det nya medgivandet få tillämpas

retroaktivt från och med den 1 juli 1932. I anslutning likaledes till bestämmelserna

i nyssnämnda kungörelse borde förutsättningen för medgivandets

tillämpning vara, att avbrott, varom här vore fråga, icke uppgår till mer

än ett år. .

Den av nämnden nu ifrågasatta åtgärden kunde givetvis, såsom skolöverstyrelsen

avsett, genomföras på det sätt, att till kungörelsen 1922: 373

fogades ett nytt tillägg av det innehåll, som nyss angivits. Emellertid syntes

även det ovan antydningsvis angivna tillvägagångssättet kunna med

fördel anlitas. I sådant hänseende ville lönenämnden erinra, hurusom

Kungl. Majit på därom framställt förslag erhållit bemyndigande av 1932

års riksdag (skrivelse nr 172) att utan hinder av bestämmelserna i gällande

avlöningsreglementen för ordinarie tjänstemän inom den nyreglerade civila

statsförvaltningen, i fall av den art, som i statsrådsprotokollet över finansärenden

den 26 februari 1932 omförmälts, och i enlighet med de däri angivna

grunderna besluta örn placering i löneklass vid befordran från ickeordinarie

till ordinarie tjänst. Genom att Kungl. Majit pa liknande sätt av

riksdagen bemyndigades att från fall till fall besluta även i här ifrågavarande

lönetursfrågor, skulle någon ytterligare komplettering av gällande

lönetursbestämmelser icke bliva erforderlig. Såsom skolöverstyrelsen framhållit,

funnes grundad anledning antaga, att det ifrågasatta nya medgivandet

skulle komma att gälla allenast ett mindre antal fall liksom ock att dess

betydelse i statsfinansiellt avseende skulle bliva skäligen ringa. Med hänsyn

härtill och då det här i varje fall vore fråga örn en anordning av ren

övergångskaraktär, skulle lönenämnden för sin del vilja förorda, att det

sist nämnda tillvägagångssättet valdes.

Under förutsättning alltså att Kungl. Majit funné skäl hos riksdagen

utverka bemyndigande att medgiva särskild lönetursrätt åt de lärare, vilka

i likhet med sökandena Henriksson och Olsson åtnjutit ledighet för studier

före den 1 juli 1932, torde sökandenas förevarande framställningar böra av

Kungl. Majit upptagas till prövning, efter det riksdagen härutinnan fattat

sitt beslut.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

14 Kungl. Maj.ts ''proposition Nr 107.

Slutligen har statskontoret den 26 september 1934 avgivit förnyat utlåtande

i ärendet, därvid ämbetsverket med hänsyn till vad lönenämnden

anfört ansett sig icke böra motsätta sig, att framställning i enlighet med

nämndens förslag gjordes till riksdagen.

Såsom framgår av det förut sagda gäller för närvarande, att örn tjänstgöringen

som extralärare avbrytes för studier, vilka icke efter ett år resultera

i disputationsprovs avläggande, ett sådant avbrott medför, att tidigare

fullgjord statstjänstgöring icke må tillgodoräknas i löne tursavseende.

I några tidigare fall, för vilka jag förut redogjort, har emellertid ett tilllämpande

av denna regel ansetts medföra så obilliga konsekvenser, att riksdagens

medgivande inhämtats, att jämväl sådan tjänstgöring fått tillgodoräknas,

vilken fullgjorts för avbrott för studier utan att disputationsprov

avlagts. Jag hänvisar härom till den ovan lämnade redogörelsen för behandlingen

av adjunkterna Arfwidssons, Roséns och Wendins framställningar

och erinrar allenast om, att i samtliga tre fallen speciella omständigheter

förelegat, som ansetts motivera ett avsteg från de generella bestämmelserna.

Jämväl beträffande de nu föreliggande framställningarna från adjunkterna

Henriksson och Olsson måste enligt mitt förmenande särskilda omständigheter

anses föreligga. Vid den tidpunkt, då de sökte och erhöllo

tjänstledighet för studier, hade de nämligen icke varit medvetna örn de

konsekvenser, som ledigheten sedermera visat sig medföra. Sökandenas

ledigheter för studier inföllo nämligen under den tid, då överstyrelsen ännu

tillämpade den förut omnämnda friare tolkningen av bestämmelserna i 1922

års kungörelse. De saknade sålunda anledning räkna med att de genom att

erhålla ledighet för fullföljande av studierna skulle gå miste om rätt till en

del tjänstår. I likhet med de hörda myndigheterna finner jag det av sökandena

sålunda anförda motivet förtjäna beaktande.

Såsom lönenämnden framhållit, torde emellertid ett bifall till dessa ansökningar

få till följd, att ansökningar av liknande art från andra statsanställda

lärare, vilka erhållit tjänstledighet för studier medan ännu överstyrelsen

tillämpade nyss omförmälda friare tolkning av lönetursbestämmelserna,

svårligen låta sig avvisa. Skäl synas mig därför föreligga för en

övergångsanordning, av den karaktär, som lönenämnden föreslagit. I enlighet

härmed skulle alltså av riksdagen utverkas ett generellt bemyndigande

att medgiva sådan statsanställd lärare, vilken före den 1 juli 1932, d. v. s.

den dag då 1932 års kungörelse trätt i kraft, åtnjutit ledighet för studier,

rätt att utan hinder av det genom ledigheten uppkomna avbrottet i anställningen

få för ålderstillägg tillgodoräkna sin före avbrottet fullgjorda

tjänstgöring i statens tjänst, i den mån sådan tjänstgöring må hava varit

av likvärdig beskaffenhet med tjänstgöring i den ordinarie befattningen.

Ett dylikt avbrott synes, liksom det redan medgivna avbrottet för dispu
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 107.

tationsprov, icke böra få uppgå till mer än ett år. Detta förslag synes så

mycket mera befogat som, enligt vad framhållits i handlingarna, det är

anledning antaga, att det ifrågasatta medgivandet skall komma att gälla

allenast ett mindre antal fall liksom ock att dess betydelse i statsfinansiellt

hänseende skall bliva skäligen ringa.

Innan jag gör någon hemställan i anledning av det nu anförda, vill jag

till behandling upptaga vissa framställningar, som avse lönetursberäkning

oaktat

b) avbrott i tjänstgöring på grund av att förordnande icke erhållits

i omedelbar följd med ett tidigare.

Ifrågavarande framställningar äro gjorda av adjunkterna vid högre

allmänna läroverken i Luleå Ivan Viking Holmgren, vid högre allmänna

läroverket i Skara Enoch Ljunggren samt vid Katarina realskola i Stockholm

Tor Alfred Harry Alm.

Sedan adjunkterna Holmgren och Ljunggren hos skolöverstyrelsen gjort

framställningar angående sin lönegradsplacering, har överstyrelsen, med

särskilda skrivelser den 13 januari 1934 överlämnat dessa ärenden till

Kungl. Majit.

Beträffande adjunkten Holmgren inhämtas av handlingarna,

att han innehaft icke-ordinarie anställning vid högre allmänt läroverk

under tiden från och med vårterminen 1923 intill dess han den 1 augusti

1931 tillträtt sin adjunktsbefattning, dock med undantag för tiden från

och med höstterminens början till den 3 september 1928, för vilken tid

något förordnande icke erhållits.

Skolöverstyrelsen har ifråga om Holmgren anfört bland annat följande:

Den svårighet, som uppkommit vid beräkningen av Holmgrens lönetursberättigande

extra ordinarie anställning, sammanhängde med den omständigheten,

att sökanden icke erhållit förordnande för höstterminen 1928

förrän från och med den 3 september, ehuru höstterminen hade börjat den

20 augusti med inträdes- och flyttningsprövningar. Under terminens 14

första dagar hade sökanden sålunda ingen anställning. Därest sökanden

under loppet av ett läsår varit entledigad från sin tjänstgöring under

samma tidrymd, torde det hava varit utan betydelse i förevarande avseende,

enär det i så fall icke hade kunnat på samma sätt anses som ett

avbrott i anställningen. Genom att infalla vid terminens början och utan

att sökanden erhållit förordnande för hela terminen, kunde det emellertid

ifrågasättas, om icke här förelåge just ett sådant avbrott i anställningen,

att kontinuiteten mellan de föregående 5 Va årens tjänstgöring ochden följande

tjänstgöringen hade brutits och följaktligen nämnda 5 Va år borde

gå för sökanden förlorade i lönetursavseende. I motiveringen till Kungl.

Maj :ts proposition den 14 mars 1922 (nr 217), som resulterade i utfärdandet

av 1922 års kungörelse (nr 373) med ändrade bestämmelser angående

ålderstillägg för civila befattningshavare i statens tjänst återfunnes nämligen

följande av riksdagen utan erinran lämnade uttalande: »På sätt löne
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

nämnden framhållit, är det utan vidare klart, att med den av nämnden

föreslagna formuleringen varje uppehåll i själva anställningen föranleder,

att det ifrågavarande villkoret brister. Däremot saknas i författningen

direkt bestämmelse om hur förhållandet skall bedömas, när uppehåll i

tjänstgöringen ägt rum, utan att detta föranlett avbrott i anställningen.»

Överstyrelsen hade emellertid känt sig tveksam, huruvida ett avbrott av

den kortvarighet, som det förevarande ägt, då det betingats av omständigheter,

över vilka den förordnade icke kunnat råda, verkligen skulle behöva

anses bryta kontinuiteten. Enligt vedertagen praxis bortsåges från avbrott

i tjänstgöringen på högst 14 dagar under tiden för ett förordnande. Det

syntes dock rimligt, att ett fall av förevarande art icke bedömdes så mycket

hårdare, att avbrottstiden icke blott avdroges utan till och med upphävde

rätten att tillgodoräkna förut intjänade lönetursår.

Därest sökanden finge för ålderstillägg tillgodoräkna hela sin extra ordinarie

tjänstgöring, skulle han i denna egenskap kunna åberopa sammanlagt

nära 8 år 4 månader och, med inräknande av juli månad 1931, nära

8 år 5 månader med avdrag av 3 år, alltså nära 5 år 5 månader. Han skulle

alltså vara berättigad att åtnjuta avlöning i andra lönegraden från och med

den 1 januari 1932.

Därest avbrott i anställningen skulle anses föreligga under tiden 20

augusti—2 september 1928, komme den extra ordinarie tjänstgöring, sökanden

finge åberopa, icke att uppgå till 3 år, varför sökanden icke kunde tillgodoräkna

någon sådan tjänstgöring. I så fall torde han kunna beräkna

uppflyttning i andra lönegraden tidigast från och med den 1 januari 1937.

På grund av det anförda har överstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t

täcktes vidtaga åtgärder för att sökanden måtte tillerkännas rätt att i och

för erhållande av ålderstillägg såsom adjunkt tillgodoräkna sig den tid

utöver 3 år, varunder han under tiden vårterminen 1923—vårterminen 1931

varit anställd såsom extra ordinarie lärare utan hinder av avbrott i anställningen

under tiden början av höstterminen 1928—2 september 1928.

Beträffande adjunkten Ljunggren inhämtas av handlingarna,

att han tjänstgjort såsom icke-ordinarie lärare vid högre allmänt läroverk

från och med vårterminen 1921 till och med höstterminen 1924. Efter

att hava genomgått provår under vårterminen 1925, erhöll han nytt förordnande

som icke-ordinarie lärare vid högre allmänt läroverk först från

och med den 1 september 1925 samt har sedermera oavbrutet innehaft dylik

anställning till dess han den 1 oktober 1933 tillträtt sin adjunktsbefattning.

Skolöverstyrelsen har under hänvisning till sin ovannämnda skrivelse

beträffande adjunkten Holmgren anfört bland annat följande:

Vid utgången av år 1933 hade Ljunggren (med frånräknande av tiden

1 januari—31 augusti 1925) en sammanlagd tjänstgöring av 12 år 4 månader

och efter avdrag av 3 år skulle han av denna tjänstgöring för uppflyttning

i högre lönegrad såsom adjunkt vid förstnämnda tidpunkt fått tillgodoräkna

9 år 4 månader, därest icke det ifrågakomna avbrottet från och

med början av höstterminen till den 1 september 1925 skulle medföra förlust

av tidigare intjänade lönetursår.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

Läsåret vid högre allmänna läroverket i Lund hade höstterminen 1925

börjat med inträdes- och flyttningsprövningar den 18 augusti (den egentliga

undervisningen vid läroverket hade tagit sin början först den 27 augusti

efter föregående dag förrättat upprop). Anledningen till att sökanden

först från och med den 1 september förordnats till vikarierande adjunkt vid

läroverket hade varit, att lektorn vid läroverket K. Enghoff avgått med

pension med utgången av augusti 1925; till vikarie å den efter Enghoff

lediga lektorstjänsten hade förordnats adjunkten G. Blidberg och till vikarie

å den senares adjunkts^’änst sökanden Ljunggren. Vid denna tid hade

överstyrelsen ännu icke börjat tillämpa den strängare tolkning av avbrottsbestämmelserna,

som sedermera genom utslag av kammarrätten stadfästs,

varför sökanden icke vid denna tid kunnat förutse, att ett kortare avbrott

vid höstterminens början skulle kunna medföra förlust av tidigare intjänade

4 lönetursår.

På grund av det anförda har överstyrelsen hemställt, att Kungl. Majit

täcktes vidtaga åtgärder för att sökanden måtte tillerkännas rätt att i och

för erhållande av ålderstillägg såsom adjunkt tillgodoräkna sig den tid

utöver 3 år, varunder han under tiden vårterminen 1921—30 september

1933 varit anställd såsom extra ordinarie lärare, utan hinder av avbrott i

anställning under tiden början av höstterminen—31 augusti 1925.

I utlåtanden den 13 februari 1934 har statskontoret uttalat, att ovannämnda

två framställningar syntes lämna exempel på de knappast försvarbara

konsekvenser, vartill vissa av nuvarande avlöningsbestämmelser

ledde. Önskvärt vore för den skull, att dessa bestämmelser bleve reviderade.

I avvaktan härpå hade ämbetsverket intet att erinra mot förslag till riksdagen

om bifall till framställningarna.

Lönenämnden har i sitt ovanberörda utlåtande den 13 juni 1934 i detta

sammanhang anfört bland annat följande: ,

Lönenämnden, som i förevarande ärenden haft samråd med en representant

för skolöverstyrelsen, hade därvid inhämtat, att enligt av skolöverstyrelsen

numera följd praxis sådant avbrott om högst 14 dagar av vad

anledning det än vore, vilket infälle under tiden för ett förordnande, icke

föranledde, att tjänstetiden dessförinnan bortfölle vid lönetursberäkningen.

Ej heller avbrott av längre varaktighet än nyss nämnts uteslöte rätt att

tillgodoräkna dessförinnan fullgjord tjänstgöring, därest nämligen avbrottet

vore föranlett av sjukdom. I sistnämnda fall avdroges emellertid

sjukledigheten från tillgodoräknandetiden.

I de nu omhandlade fallen hade de förekomna korta avbrotten i tjänstgöringen

uppstått diirigenom, att nytt förordnande icke omedelbart följt

på ett redan tilländalupet förordnande. De svårigheter, som på grund härav

uppkommit vid lönetursberäkningen, vore enligt nämndens mening

mindre att hänföra till avfattningen av gällande lönetursbestämmelser än

till den säregna anställningsform, som tillämpades i fråga örn de statsanställda

icke-ordinarie lärarna, i det att såsom i det föregående anförts

förordnande utfärdades endast för en lästermin eller ett läsår i sänder och

att icke-ordinarie lärare, som icke omedelbart erhölle förnyat förordnande,

ansåges såsom entledigad under mellantiden.

juliany till riksdagens \protokoll 1035. 1 sami. Ar 107.

9

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Marits proposition Nr 107.

Då lönenämnden funne det knappast vara med billighet överensstämmande,

att ett så kort avbrott i tjänstgöringen som de i skolöverstyrelsens

föreliggande framställningar omhandlade skulle kunna föranleda ett uteslutande

vid lönetursberäkningen av en måhända mångårig tjänstgöring

dessförinnan, ansåge lönenämnden, att en lösning närmast borde sökas i en

ändring av den för de icke-ordinarie lärarna tillämpade anställningsformen.

För den händelse något förslag icke skulle komma att föreläggas 1935

års riksdag, som vore ägnat att avhjälpa de missförhållanden i lönetursavseende,

som onekligen framträtt beträffande adjunkterna Holmgren och

Ljunggren, ansåge lönenämnden, att framställning borde göras till samma

års riksdag örn särskild lönetursrätt för de befattningshavare, varom fråga

vore. Under nu angivna förutsättning finge lönenämnden fördenskull hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1935 års riksdag medgiva, att den

omständigheten, att adjunkten Holmgren under höstterminen 1928 icke

tillträtt förordnande såsom vikarierande adjunkt förrän den 3 september,

samt den omständigheten, att adjunkten Ljunggren under höstterminen

1925 icke tillträtt enahanda förordnande förrän den 1 september, icke

skulle utesluta rätt för ifrågavarande lärare att för erhållande av ålderstillägg

tillgodoräkna sådan tjänstgöring i statens tjänst, som fullgjorts före

det till följd av nämnda omständigheter uppkomna avbrottet i deras anställning.

Adjunkten Alm slutligen har i skrivelse till Kungl. Majit anhållit, att det

avbrott i hans tjänstgöring, som föranletts därav, att han från vårterminens

början år 1915 till den 1 februari samma år icke innehaft något

lärarförordnande, icke måtte utesluta rätt för honom att för erhållande av

ålderstillägg tillgodoräkna sig dessförinnan fullgjord tjänstgöring i statens

tjänst.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Alm från och med vårterminen

1912 till och med höstterminen 1913 tjänstgjort vid högre allmänna läroverk

samt under år 1914 genomgått provår. Från och med den 1 februari

1915 hade han utan avbrott fullgjort tjänstgöring i statliga eller kommunala

skolor, intill dess han den 1 december 1930 tillträtt sin adjunktsbefattning.

I utlåtande den 7 december 1934 har skolöverstyrelsen anfört bland

annat följande:

Efter genomgång av provår under kalenderåret 1914 hade sökanden erhållit

anställning som vikarie för tjänstledig lärare vid högre allmänna läroverket

i Norrköping från och med den 1 februari 1915. På grund därav, att

förordnande icke kunnat erhållas av sökanden från vårterminens början,

hade sålunda för honom under januari månad uppstått ett avbrott i anställningen,

vilket syntes vara av beskaffenhet att medföra förlust av lönetursrätt

för dessförinnan bestridd tjänstgöring.

Ehuru det vore en jämförelsevis kort tid, som genom det ifrågavarande

avbrottet gått förlorad för sökanden, funne överstyrelsen dock vissa skäl

av ömmande natur föreligga, som motiverade ett bifall till framställningen.

Överstyrelsen ville därvid särskilt fästa uppmärksamheten vid det förhållandet,

att av de sammanlagt 17 år 11 månader, under vilka sökanden be
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majlis proposition Nr 107.

stritt lärartjänstgöring före sin utnämning till ordinarie tjänst, sökanden

under 8 år innehaft extra ordinarie anställning vid kommunalt gymnasium

eller kommunal mellanskola. Dessa år kunde sålunda enligt nu gällande

bestämmelser icke under några förhållanden tillgodoräknas honom för

erhållande av ålderstillägg såsom adjunkt. Därest även den före det ovannämnda

avbrottet liggande tjänstgöringen såsom extra ordinarie lärare i

statens tjänst bortfölle vid beräkningen av intjänade lönetursår, komme

endast 7 år 10 månader med avdrag av 3 år, alltså 4 år 10 månader att

kunna tillgodoföra honom. Därest han åter finge tillgodoräkna sig den

före avbrottet liggande tiden, skulle detta innebära, att ytterligare 2 år

•— eventuellt 2 år 1 månad, därest entledigande för sjukdom 30 september

•— höstterminen 1911 icke ansåges utgöra hinder för tillgodoräknande av

tjänstgöring höstterminen 1911—29 september 1911 — finge tillgodoföras

sökanden. Med hänsyn till ovan anförda förhållanden och det ifrågavarande

anställningsavbrottets kortvarighet och karaktär funne överstyrelsen

ett särskilt medgivande vara av billighetsskäl starkt motiverat.

På grund av vad sålunda anförts har överstyrelsen hemställt, det Kungl.

Majit täcktes utverka riksdagens medgivande, att den omständigheten, att

Alm under vårterminen 1915 icke erhållit förordnande under januari månad,

icke må utesluta rätt för honom att — med tillämpning i vederbörliga

delar av de i kungörelsen den 28 juli 1932 (nr 279) angivna grunder — för

erhållande av ålderstillägg såsom adjunkt räkna sig till godo sin före sagda

tid fullgjorda tjänstgöring i statens tjänst.

Statskontoret slutligen har i utlåtande den 5 januari 1935 — under åberopande

av vad ämbetsverket i ovanberörda utlåtanden av den 13 februari

1934 anfört beträffande adjunkterna Holmgrens och Ljunggrens lönetursberäkning

— uttalat att, därest åtgärder icke komme att vidtagas till ett

generellt reglerande av rätten till lönetur i fall av nu ifrågavarande art,

ämbetsverket icke hade något att erinra mot att framställning gjordes till

riksdagen i överensstämmelse med skolöverstyrelsens i ärendet gjorda hemställan.

Lönenämnden har berört frågan örn en ändring i anställningsformen för

extralärare i syfte att undvika, att ett så kort avbrott, som i föreliggande

fall är fråga, skulle föranleda uteslutande vid lönetursberäkning av tidigare

tjänstgöring. Jag vill i detta avseende erinra därom, att spörsmålet om ändring

i anställningsformen för extralärare för närvarande är föremål för närmare

utredning. Först när resultatet av densamma föreligger, torde frågan

om en generell lösning av hithörande spörsmål kunna upptagas till prövning.

I avbidan härå vill jag i likhet med myndigheterna och lönenämnden

förorda, att framställning göres hos riksdagen att de under förevarande

punkt omnämnda tre extralärarna, utan hinder av de förekomna avbrotten

i tjänstgöringen, måtte för erhållande av ålderstillägg få tillgodoräkna dessförinnan

fullgjord statlig tjänstgöring.

Under åberopande av det sålunda anförda hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

Departe
mentschefen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

dels bemyndiga Kungl. Majit att, utan hinder av föreskrifterna

i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 373) med

ändrade bestämmelser angående ålderstillägg för civila befattningshavare

i statens tjänst, medgiva sådan lärare vid

statens under skolöverstyrelsens inseende ställda läroanstalter,

vilken före den 1 juli 1932 åtnjutit tjänstledighet

under högst ett år för studier, rätt att oaktat det sålunda

genom ledigheten uppkomna avbrottet i anställningen för

ålderstillägg tillgodoräkna sin före avbrottet fullgjorda

tjänstgöring i statens tjänst, i den mån densamma varit

av beskaffenhet att eljest hava fått för ändamålet tillgodoräknas

honom; skolande vad sålunda föreslås äga tillämpning

från och med den 1 juli 1932;

dels ock medgiva, att den omständigheten, att adjunkten

vid högre allmänna läroverket i Luleå Ivan Viking Holmgren,

adjunkten vid högre allmänna läroverket i Skara

Enoch Ljunggren samt adjunkten vid Katarina realskola

i Stockholm Tor Alfred Harry Alm icke kunnat beredas

lärarförordnanden, Holmgren och Ljunggren under tiden

från och med höstterminens början till den 3 september

1928, respektive den 1 september 1925 samt Alm under

tiden från och med vårterminens början till den 1 februari

1915, icke må utesluta rätt för dem att — med tillämpning

i vederbörliga delar av de i kungörelsen den 28 juli 1932

(nr 379) angivna grunder — för erhållande av ålderstilllägg

räkna sig tillgodo sådan tjänstgöring i statens tjänst,

som fullgjorts före omförmälda avbrott i deras anställning.

3. Rätt att för lönetur tillgodoräkna tjänstgöring vid

kommunala skolor.

I samband med sitt beslut angående omorganisation av det högre skolväsendet

anhöll 1927 års riksdag,att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning

i fråga örn rätt för statsanställd lärare att för åtnjutande av ålderstillägg

tillgodoräkna sig den tid han kunde hava tjänstgjort som lärare vid

statsunderstödd kommunal eller enskild läroanstalt, samt för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. Den 18 juni

1927 anbefallde Kungl. Majit härefter skolöverstyrelsen att till Kungl.

Majit inkomma med utredning och förslag i ämnet.

Innan överstyrelsen hunnit fullgöra det sålunda givna uppdraget, erhöll

emellertid 1928 års lönekommitté till uppgift att uppgöra förslag till ny

lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet, varvid även

berörda spörsmål kom under övervägande. Det av lönekommittén sedermera

framlagda löneregleringsförslaget upptog bestämmelser, som skulle

lösa frågan. Förslaget har ännu icke föranlett någon Kungl. Majits åtgärd.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

Efter vad jag inhämtat, har emellertid skolöverstyrelsen numera igångsatt

den tidigare anbefallda utredningen, vilken beräknas vara slutförd under

loppet av år 1935.

Hos Kungl. Majit föreligger ett antal framställningar örn rätt att för

ålderstillägg tillgodoräkna tjänstgöring vid kommunala och enskilda skolor.

Sålunda hava adjunkten vid högre allmänna läroverket för flickor i Malmö

N. A. Ericsson, vilken tidigare tjänstgjort som kommunalt anställd och

avlönad extra lärare vid Eksjö realskola och kommunala gymnasium,

adjunkten vid högre allmänna läroverket i Linköping Eleonore Karolina

Bruno, vilken innehaft anställning bland annat såsom föreståndarinna vid

Karlshamns elementarläroverk för flickor, samt adjunkten vid samrealskolan

i Eslöv J. I. Kjellberg, vilken varit ordinarie ämneslärare vid förutvarande

kommunala mellanskolan i Gudmundrå, hemställt att för ifrågavarande

ändamål få tillgodoräkna omförmälda ej statliga tjänstgöringar.

Över ifrågavarande framställningar hava yttranden avgivits av vederbörande

myndigheter, därvid statskontoret och allmänna civilförvaltningens

lönenämnd hemställt, att desamma icke måtte föranleda någon Kungl.

Majits åtgärd. Då ett bifall till desamma skulle kunna innebära ett föregripande

av det beslut, som kunde komma att fattas i anledning av förberörda

utredning, anser jag mig böra biträda den av statskontoret och lönenämnden

i frågan hävdade uppfattningen.

Emellertid föreligger ytterligare en framställning, vilken jag anser på

grund av förefintliga särskilda omständigheter redan nu böra och kunna

upptagas till prövning.

Adjunkten vid samrealskolan i Vadstena, numera vid högre allmänna

läroverket för gossar i Hälsingborg Joel Wulff Furstenberg anhöll sålunda

år 1928 hos Kungl. Majit att för uppflyttning i högre lönegrad få tillgodoräkna

fullgjord tjänstgöring under läsåren 1922—1925 som kommunalt avlönad

icke-ordinarie ämneslärare vid högre allmänna läroverket i Ystad.

I sin berörda ansökning anförde Furstenberg i huvudsak följande:

I juni 1922 hade han från läroverkets rektor skriftligen erhållit erbjudande

örn anställning »som e. o. lärare i modersmålet och tyska vid högre

allmänna läroverket i Ystad». Detta erbjudande hade han antagit. Han hade

då ingen kännedom om förhållandena vid läroverket och visste sålunda

icke, att detta bland annat omfattade ett kommunalt gymnasium. Detta

hade blivit honom bekant först vid höstterminens början, och först vid löneutbetalningen

omkring den 1 september hade han konstaterat, att han stod

uppförd å kommunens stat. Eftersom han varken erbjudits eller antagit

ett sådant förordnande, hade han trott, att detta varit en rent praktisk anordning

från rektors sida, och icke funnit anledning att grubbla över saken,

ej heller att söka bort från läroverket vid detta och följande läsårs slut.

Förordnandet hade förnyats två gånger, utan att han av någon erhållit

upplysning örn sakens verkliga läge. Tjänstgöringen hade hela tiden varit

förlagd till realskolan, alltså till statens läroverk, vilket naturligtvis stärkt

honom i uppfattningen, att »på kommunens stat» endast varit en anord
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Marits ''proposition Nr 107.

ning av praktisk natur. Först i samband med en pensioneringsfråga på hösten

1924 hade det blivit bekant för de kommunalanställda e. o. lärarna —

och, som det förefallit även för rektor och skolans övriga lärare — hurudan

den verkliga arten av deras anställning vore.

I över ansökningen avgivet yttrande anförde rektor vid högre allmänna

läroverket i Ystad i huvudsak följande:

Vid ifrågavarande tid hade rektor ansett, att anställning vid Ystad kommunala

latingymnasium medfört samma rättigheter som anställning vid

rikets allmänna läroverk. När Furstenberg sommaren 1922 erbjudits anställning

vid läroverket hade rektor således ansett det vara likgiltigt för

honom, örn han anställdes med avlöning av statsverket eller med avlöning

av kommunen. Det vore därför ej omöjligt, att Furstenberg först vid läsårets

början underrättats örn att han förordnats såsom extralärare vid det

kommunala gymnasiet. Samtidigt härmed hade rektor meddelat denne, att

rektor ansåge honom hava samma rättigheter som örn han varit anställd i

statens tjänst. Furstenberg hade därför icke haft anledning misstänka, att

allt icke varit välbeställt.

Även örn sålunda Furstenberg vetat, att han varit anställd som lärare

vid det kommunala gymnasiet, vore det lika visst, att han ända till mitten

av höstterminen 1924 varit förvissad om att han räknade lönetursår och

tjänstår för pension på samma sätt, som örn han varit anställd vid ett

allmänt läroverk.

I utlåtande den 13 december 1928 uttalade skolöverstyrelsen, under åberopande

av rektors yttrande, att starka billighetsskäl talade för bifall till

Fiirstenbergs framställning, samt hemställde att Kungl. Majit måtte vidtaga

erforderliga åtgärder för att Furstenberg måtte för erhållande av ålderstillägg

få tillgodoräkna sig läsåren 1922—1925, under vilken tid han

innehaft anställning som ordinarie lärare å kommunens stat vid högre allmänna

läroverket i Ystad.

Jämväl statskontoret ansåg i utlåtande den 18 februari 1929, att starka

billighetsskäl talade för bifall till framställningen, för vilket dock riksdagens

medgivande vore erforderligt. På av statskontoret i dess utlåtande gjord

hemställan överlämnades emellertid handlingarna i ärendet till 1928 års

lönekommitté för att tagas i övervägande vid avgivande av det betänkande,

kommitténs utredningsarbete kunde föranleda.

Furstenberg har nu till Kungl. Majit inkommit med förnyad framställning

i ämnet.

Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 6 november 1933 åberopat vad

överstyrelsen anfört i förenämnda utlåtande den 13 december 1928 över

sökandens då gjorda framställning.

I utlåtande den 6 december 1933 har vidare statskontoret anfört bland

annat följande:

Ämbetsverket vidhölle sin i förberörda utlåtande den 18 februari 1929

uttalade uppfattning, och då det torde vara ovisst när 1928 års lönekom
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Martts proposition Nr 107.

mittes förslag till lönereglering för lärarna med däri uttalade synpunkter

på hithörande frågor kunde tänkas bliva föremål för Kungl. Majits och riksdagens

prövning, syntes det statskontoret med billigheten överensstämmande,

att förevarande framställning redan nu upptoges till avgörande. I

anslutning härtill och med hänsyn till de särskilda omständigheter sökanden

anfört som skäl för bifall till densamma, hemställde statskontoret, att

Kungl. Majit måtte utverka riksdagens medgivande om rätt för honom att

för uppflyttning i lönegrad tillgodoräkna den tid, varunder han å kommunens

stat tjänstgjort vid högre allmänna läroverket i Ystad.

Slutligen har allmänna civilförvaltningens lönenämnd i utlåtande den 19

januari 1935 anfört i huvudsak följande:

Sökanden hade under sin ifrågavarande anställningstid visserligen åtnjutit

avlöning av kommunens medel men haft sin tjänstgöring uteslutande

förlagd till realskolan, d. v. s. den statliga delen av läroverket. Örn ock sålunda

sökanden formellt sett innehaft anställning a kommunens stat, haele

dock hans tjänstgöringsförhållanden vid läroverket i realiteten varit helt

likartade med de statligt anställda lärarnas. Med hänsyn härtill och till de

särskilda omständigheter i övrigt, som sökanden åberopat till stöd för sm

framställning, ansåge sig lönenämnden böra i likhet med statskontoret hemställa,

att Kungl. Majit måtte utverka riksdagens medgivande örn rätt för

sökanden att i lönehänseende räkna sig till godo nämnda anställningstid vid

Ystads läroverk.

Såsom jag tidigare antytt, anser jag omständigheterna i det föreliggande

ärendet vara av den beskaffenhet, att ett ställningstagande till framställningen

redan nu icke kan anses föregripa skolöverstyrelsens utredning på

förevarande område. I anslutning till vad myndigheterna anfört och tillstyrkt

hemställer jag förty, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att adjunkten vid högre allmänna läroverket för gossar

i Hälsingborg Joel Wulff Furstenberg må för uppflyttning i

lönegrad tillgodoräkna den tid, varunder han a kommunens

stat tjänstgjort såsom extra lärare vid högre allmänna läroverket

i Ystad.

4. Rätt att för lönetursberäkning vid tekniskt läroverk tillgodoräkna

docenttjänstgöring vid statsuniversiteten samt Stockholms

och Göteborgs högskolor.

Enligt kungörelsen den 23 maj 1919 (nr 300) angående lönetursberäkning

för docenter vid statsuniversiteten samt Stockholms och Göteborgs

högskolor äga samtliga docenter inom teologiska och filosofiska fakulteterna

vid universiteten i Uppsala och Lund ävensom samtliga docenter

vid Stockholms och Göteborgs högskolor inom läroområde, motsvarande

teologisk och filosofisk fakultet vid universiteten, att för åtnjutande av

ålderstillägg såsom lärare vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet

Departe
mentschefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Majlis proposition Nr 107.

eller folkskoleseminarium räkna sig till godo den tid, dock ej utöver tre år,

de vid något av nämnda universitet eller högskolor med nit och skicklighet

deltagit i undervisningen. Såsom förutsättning för åtnjutande av berörda

rätt gäller dock, att de genom avlagda examina och genomgånget

provår vunnit behörighet till anställning vid nämnda läroanstalter ävensom

att deras undervisning vid universiteten eller högskolorna varit av

den omfattning, som är eller kunde varda bestämd i fråga örn docentstipendiats

undervisningsskyldighet vid universiteten.

INagon motsvarande bestämmelse örn rätt för lärare vid tekniskt läroverk

att för erhållande av alderstillägg tillgodoräkna föregående docenttjänstgöring

finnes icke meddelad.

Hos Kungl. Maj:t har nu lektorn vid tekniska elementarskolan i Norrköping

Karl Olof Josephson — som under tiden den 4 november 1925—

den 1 september 1932 innehaft förordnande som docent och därjämte

under större delen av nämnda tid även som laborator vid Stockholms högskola

hemställt, att han måtte förklaras berättigad att av sin omförmälda

tjänstgöring såsom docent och laborator tillgodoräkna sig en tid

av tre år för lönetursberäkning såsom lektor vid nämnda tekniska elementarskola.

Över Josephsons framställning hava utlåtanden avgivits den 23 december

1933 av skolöverstyrelsen, den 24 februari 1934 av statskontoret och

den 6 april 1934 av allmänna civilförvaltningens lönenämnd.

Skolöverstyrelsen har i sitt utlåtande anfört, bland annat, att nu rådande

olikhet ifråga örn rätt till lönetur mellan docent, som övergår till allmänt

läroverk, högre lärarinneseminariet eller folkskoleseminarium, och

docent, som övergår i de tekniska läroverkens tjänst, icke syntes motiverad

och ej heller torde vara av statsmakterna avsedd. Givet vore, att

de skäl, som talade för beviljande av lönetur för docent efter befordran

till lärare vid förstnämnda läroanstalter, borde äga giltighet även örn vederbörande

vunnit anställning vid tekniskt läroverk.

Även statskontoret har uttalat, att den rätt, som i nu ifrågavarande avseende

skulle hava tillkommit sökanden, därest han förordnats såsom lektor

vid allmänt läroverk, borde tillerkännas honom även såsom lektor

vid tekniskt läroverk. På grund härav har statskontoret icke funnit något

att erinra mot framställning till riksdagen, att Josephson måtte för ålderstillagg

få tillgodoräkna fullgjord tjänstgöring såsom docent vid Stockholms

högskola, i den mån lektor vid högre allmänt läroverk enligt gällande

bestämmelser skulle för samma ändamål hava fått tillgodoräkna sig

sådan tjänstgöring. Emellertid har statskontoret ytterligare anfört, att det

syntes böra tagas under övervägande, att av riksdagen inhämta ett generellt

medgivande, att lektor vid tekniskt läroverk i nu berört avseende

måtte erhålla samma rätt till tillgodoräkning, som tillkomme lektor vid

högre allmänt läroverk.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd slutligen har biträtt statskontorets

nyssberörda uttalanden.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 107.

Lika med myndigheterna anser jag, att ordinarie lärare vid tekniskt läroverk,

som tidigare fullgjort tjänstgöring såsom docent vid universiteten

samt Stockholms och Göteborgs högskolor, bör i lönetursavseende — liksom

beträffande avlöningsförmåner — hava samma ställning som en motsvarande

lärare vid högre allmänt läroverk. Jag vill sålunda förorda, att framställning

göres till riksdagen härom i enlighet med statskontorets av lönenämnden

biträdda förslag.

Med prövning av den av Josephson gjorda framställningen torde vid sådant

förhållande böra anstå i avvaktan på riksdagens beslut i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen besluta,

att vad i kungörelsen den 23 maj 1919 angående lönetursberäkning

för docenter vid statsuniversiteten samt

Stockholms och Göteborgs högskolor föreskrivits beträffande

lärare vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet

och folkskoleseminarium skall äga motsvarande tilllämpning

jämväl å lärare vid tekniskt läroverk.

5. Rätt för vissa småskollärarinnor att för lönetursberäkning

tillgodoräkna tjänstgöring vid privatläroverk.

I samband med sitt beslut angående omorganisation av det högre skolväsendet

uttalade 1927 års riksdag, att riksdagen förutsatte, att vederbörande

kommuner skulle låta sig angeläget vara att, i den mån så vore möjligt,

bereda sådana lärarinnor, som genom skolreformen förlorat sin anställning

vid statsunderstött privatläroverks småskolavdelningar utan att därefter

kunna erhålla något förvärvsarbete, anställning vid kommunens folkskoleväsen.

(Riksdagens skrivelse nr 262, sid. 102.)

Sedan Kungl. Majit genom beslut den 14 juni 1929 anmodat skolöverstyrelsen

att på lämpligt sätt fästa vederbörande kommunala skolmyndigheters

uppmärksamhet på riksdagens berörda uttalande, utfärdade överstyrelsen

cirkulär i ämnet den 7 oktober 1929 till folkskolestyrelserna i samtliga

städer, i vilka funnos privatläroverk med förberedande klasser.

De sålunda vidtagna åtgärderna hava som bekant i åtskilliga fall lett till,

att lärarinnor av ifrågavarande kategori erhållit anställning såsom extra

ordinarie eller ordinarie småskollärarinnor vid folkskoleväsendet.

Då emellertid beträffande dessa lärarinnor sedermera det önskemålet

gjorde sig gällande, att de bland annat för lönetursberäkning skulle få tillgodoräkna

sin föregående tjänstgöring vid enskilt läroverks småskolavdelningar,

framlade Kungl. Majit förslag härom i proposition nr 100 till 1932

års riksdag. Detta förslag godkändes i huvudsak av riksdagen (riksdagens

skrivelse nr 107). Bestämmelser i ämnet utfärdades härefter i kungörelse

den 29 april 1932 (nr 96).

I nämnda kungörelse har medgivits, att småskollärarinna, vilken eljest

Departe
mentschefen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

kan komma i åtnjutande av ålderstillägg, må därest hon varit anställd vid

statsunderstött privatläroverks förberedande klasser och blivit entledigad på

grund av nämnda klassers avveckling i samband med genomförandet av den

år 1927 beslutade omorganisationen av det högre skolväsendet, äga att för

uppfattning i högre lönegrad enligt de villkor, som av Kungl. Majit i varje

särskilt fall bestämmas tillgodoräkna sig av den tid, hon tjänstgjort vid

statsunderstött privatläroverks förberedande klasser, så många lönetursår,

utöver tre, som erfordras för att, bortsett från dyrtidstillägg, hennes löneförmåner

såsom småskollärarinna ej komma att understiga summan av

hennes kontanta löneförmåner vid frånträdandet av anställningen vid omförmälda

förberedande klasser.

Hos Kungl. Majit föreligga nu framställningar från tre småskollärarinnor

om rätt att av den tid, de tjänstgjort vid statsunderstödda privatläroverks

förberedande klasser, för lönetur tillgodoräkna flera lönetursår än som kan

medgivas enligt nyssnämnda författning. Gemensamt för framställningarna

är, att dessa lärarinnor vid tidpunkten för frånträdandet av befattningarna

vid respektive privatläroverk åtnjutit en avlöning, som med hänsyn till såväl

minskat elevantal som läroverkets svaga ekonomi under då pågående

avveckling varit starkt reducerad. De hava härigenom vid sina nya anställningar

blivit placerade i lägre lönegrad än örn de vid sistnämnda tid uppburit

oreducerad avlöning.

Ordinarie småskollärarinnan vid Stockholms stads folkskolor Estrid Gurli

Mana Linder har hemställt, att Kungl. Majit måtte medgiva henne rätt att

för uppflyttning i högre lönegrad såsom småskollärarinna tillgodoräkna sig

den tid hon tjänstgjort i förberedande klasser vid Brummer ska skolan och

Sofi Almquists samskola i Stockholm.

Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 28 september 1934 anfört i huvudsak

följande:

Linders tjänstgöring vid förberedande klasser vid nämnda flickläroverk

hade omfattat 2 läsår vid Brummer ska skolan och över 17 läsår vid Sofi

Almquists samskola eller sålunda tillhopa omkring 19 läsår.

Det sista år (läsåret 1932—1933), Linder tjänstgjort i privatläroverks

förberedande klasser, nämligen vid Sofi Almquists samskola, hade hon åtnjutit

en avlöning av allenast 2,600 kronor. Då hennes avlöning i egenskap

av småskollärarinna, frånsett dyrtidstillägg, uppginge till 2,840 kronor 40

öre, åtnjöte hon alltså större avlöningsförmåner i sin nuvarande egenskap av

småskollärarinna än dem hon åtnjutit vid tidpunkten för frånträdandet av

befattningen som lärarinna i förberedande klasser vid nämnda läroverk. Vid

sådant förhållande skulle hon enligt ovannämnda kungörelses ordalydelse

icke kunna erhålla sådan lönetursrätt, som avsåges i kungörelsen. Den avlöning,

som hon åtnjutit vid tidpunkten för frånträdandet av sin lärarinnebefattning

vid Sofi Almquists samskola, hade emellertid varit synnerligen

starkt reducerad med anledning av såväl minskat elevantal i skolans förberedande

klasser som skolans svaga ekonomi under då pågående avveckling

av de förberedande klasserna. Den normala avlöningen hade för Lin
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majlis proposition Nr 107.

der under hennes långvariga tidigare tjänstgöring vid skolan varit väsentligen

högre och hade läsåret 1930—1931 eller året närmast före lönereduceringens

vidtagande utgjort 3,075 kronor. Det syntes överstyrelsen billigt,

att sistnämnda belopp finge läggas till grund vid en jämförelse mellan avlöningen

vid läroverket och avlöningen vid småskollärartjänsten. Skillnaden

utgjorde 231 kronor 60 öre och Linder skulle vid bifall härtill för att

icke lida någon löneminskning omedelbart komma i åtnjutande av två

ålderstillägg till småskollärarinnelönen.

På grund av vad sålunda anförts har överstyrelsen hemställt, att Kungl.

Majit måtte medgiva, att Estrid Gurli Maria Linder må äga att för uppfattning

i högre lönegrad såsom småskollärarinna tillgodoräkna sig tio år

av den tid, hon tjänstgjort såsom lärarinna i förberedande klasser vid Brummerska

skolan och Sofi Almquists samskola i Stockholm.

I likhet med överstyrelsen har statskontoret i utlåtande den 27 november

1934* funnit starka billighetsskäl tala för att Linder för uppfattning i

högre lönegrad måtte få tillgodoräkna sig tio år av sin föregående tjänstgöring

vid privatläroverk. Det torde, har ämbetsverket sålunda anfört, icke

kunna förnekas, att den lönereducering, hon måst vidkännas, varit föranledd

av skolreformens genomförande. Med hänsyn emellertid till avfattningen

av riksdagens beslut och av de i enlighet därmed utfärdade bestämmelserna

i ämnet syntes framställningen icke utan riksdagens medgivande

kunna bifallas.

Ordinarie småskollärarinnan vid Stockholms stads folkskolor Ingeborg

Laura Barbara Löjgren har anhållit, att Kungl. Majit måtte medgiva henne

rätt att för uppflyttning i högre lönegrad såsom småskollärarinna tillgodoräkna

sig den tid, hon tjänstgjort i förberedande klasser vid Sofi Almquists

samskola i Stockholm.

Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 28 september 1934 anfört i huvudsak

följande:

Löfgrens tjänstgöring vid Sofi Almquists samskola hade omfattat över

28 år.

Det sista år (läsåret 1932—1933), Löfgren tjänstgjort som lärarinna i

förberedande klasser vid nämnda samskola, hade hon åtnjutit en avlöning

av allenast 2,600 kronor. Då hennes avlöning i egenskap av småskollärarinna,

frånsett dyrtidstillägg, uppginge till 2,840 kronor 40 öre, åtnjöte hon

alltså större avlöning i sin nuvarande egenskap av småskollärarinna än den

hon åtnjutit vid tidpunkten för frånträdandet av befattningen som lärarinna

i förberedande klasser vid nämnda läroverk. Vid sådant förhållande

skulle hon enligt omförmälda kungörelses ordalydelse icke kunna erhålla

sådan lönetursrätt, som avsåges i kungörelsen. Av samma skäl som för

Estrid Gurli Maria Linder hade emellertid den avlöning, som Löfgren åtnjutit

vid tidpunkten för frånträdandet av sin lärarinnebefattning vid Sofi

Almquists samskola, varit synnerligen starkt reducerad. Den normala avlöningen

hade för Löfgren under hennes långa tidigare tjänstgöring vid skolan

varit väsentligen högre och hade läsaret 1930 1931 eller året närmast

före lönereduceringens vidtagande utgjort 2,910 kronor. Det syntes över
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 107.

styrelsen billigt, att sistnämnda belopp finge läggas till grund vid en jämförelse

mellan avlöningen vid läroverket och avlöningen vid småskollärartjänsten.

Skillnaden utgjorde 69 kronor 60 öre och Löfgren skulle vid bifall

härtill för att icke lida någon löneminskning omedelbart komma i åtnjutande

av ett ålderstillägg till småskollärarinnelönen.

På grund av vad sålunda anförts har överstyrelsen hemställt, att Kungl.

Majit måtte medgiva, att Ingeborg Laura Barbara Löfgren må äga att för

uppfattning i högre lönegrad såsom småskollärarinna tillgodoräkna sig

fem år av den tid, hon tjänstgjort såsom lärarinna i förberedande klasser

vid Sofi Almquists samskola i Stockholm.

Statskontoret har i utlåtande den 27 november 1934 på de skäl, ämbetsverket

anfört i sitt utlåtande i anledning av Estrid Gurli Maria Linders

framställning, ansett skolöverstyrelsens i ärendet gjorda hemställan svårligen

kunna bifallas utan riksdagens medgivande.

Slutligen har ordinarie småskollärarinnan i Umeå stads skoldistrikt Gerda

Karolina Bergman i en med yttrande av Umeå stads folkskolestyrelse åtföljd

framställning anhållit, att Kungl. Majit måtte medgiva henne rätt att

för uppflyttning i högre lönegrad såsom småskollärarinna tillgodoräkna sig

viss del av den tid, hon tjänstgjort såsom lärarinna i förberedande klasser

vid Skara högre flickskola och Umeå elementarläroverk för flickor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Gerda Karolina Bergman från

och med läsåret 1913—1914 till och med höstterminen 1919 varit anställd

såsom lärarinna i förberedande klasser vid högre flickskolan i Skara, att

hon från och med läsåret 1926—1927 till och med läsåret 1930—1931 innehaft

likartad anställning vid elementarläroverket för flickor i Umeå, att

hennes sammanlagda tjänstgöringstid vid nämnda högre flickskolor — efter

frånräknande av tjänstledighetstid under 36 veckor 19 dagar, motsvarande

ungefär ett läsår, sålunda omfattat 9 J/2 år, att hon med utgången av vårterminen

1931 entledigats från flickläroverket i Umeå med anledning av

dess förberedande klassers avveckling i samband med genomförandet av

den år 1927 beslutade omorganisationen av det högre skolväsendet, samt

att hon från och med den 1 juli 1934 innehaft anställning såsom ordinarie

småskollärarinna inom Umeå stads skoldistrikt.

Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 23 november 1934 anfört i huvudsak

följande:

Under det sista år (läsåret 1930—1931), Bergman tjänstgjort i privatläroverks

förberedande klasser, nämligen vid Umeå elementarläroverk för

flickor, hade hon åtnjutit en avlöning, som, efter frånräknande av 473 kronors

arvode för undervisning i välskrivning å ett högre stadium än det förberedande,

allenast uppgått till 1,327 kronor. Då hennes avlöning i egenskap

av småskollärarinna, frånsett dyrtidstillägg, uppginge till 2,190 kronor

50 öre, åtnjöte hon således i sistnämnda egenskap större avlöningsförmåner

än dem hon åtnjutit vid tidpunkten för entledigandet från privatläroverket.

Vid sådant förhållande skulle hon enligt ordalydelsen i omförmälda

kungörelse icke kunna erhålla sådan lönetursrätt, som avsåges i kun
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 107.

görelsen. Emellertid hade den avlöning, hon åtnjutit vid tidpunkten för frånträdandet

av lärarbefattningen vid Umeå elementarläroverk för flickor,

varit synnerligen starkt reducerad till följd av omständigheter, som helt

härrörde sig från avvecklingen av läroverkets förberedande klasser. Den

normala avlöningen hade för Bergman under hennes tidigare tjänstgöring

vid läroverket varit väsentligen högre och hade läsåret 1928—1929 eller året

närmast före lönereduceringens vidtagande, efter frånräknande av 300 kronors

arvode för 5 veckotimmars undervisning i välskrivning i skolans elementaravdelning,

utgjort 2,900 kronor. Det syntes överstyrelsen billigt,

att sistnämnda belopp finge läggas till grund vid en jämförelse mellan avlöningen

vid flickläroverket och avlöningen vid småskollärartjänsten. Skillnaden

utgjorde 709 kronor 50 öre. Därest Bergman av den tid, hon tjänstgjort

vid nämnda båda flickläroverk, finge tillgodoräkna sig så mångå

lönetursår utöver tre (nämligen sex och ett halvt), att hon den 1 januari

1935 komme i åtnjutande av ett ålderstillägg till småskollärarinnelönen,

skulle ändock hennes lön såsom småskollärarinna med 560 kronor 50 öre

understiga den på ovan angivna sätt beräknade summan av hennes kontanta

avlöningsförmåner vid Umeå elementarläroverk för flickor.

På grund av vad sålunda anförts har skolöverstyrelsen hemställt, att

Kungl. Majit måtte medgiva, att Gerda Karolina Bergman må för uppfattning

i högre lönegrad såsom småskollärarinna tillgodoräkna sig sex och

ett halvt år av den tid, hon tjänstgjort såsom lärarinna i förberedande klasser

vid Skara högre flickskola och Umeå elementarläroverk för flickor.

I utlåtande den 15 december 1934 har statskontoret framhållit enahanda

synpunkt som i ovanberörda utlåtande över den av Ingeborg Laura Barbara

Löfgren gjorda framställningen.

I detta sammanhang tillåter jag mig anmäla ytterligare ett ärende, som

står i visst sammanhang med de föregående.

Hos Kungl. Majit har småskollärarinnan i Arvika stads skoldistrikt Stina

Amalia Lidström gjort framställning i syfte att få tillgodoräkna sig viss tid,

varunder hon tjänstgjort såsom lärarinna vid Arvika elementarskola för

flickor, dock icke huvudsakligen i de förberedande klasserna utan i den

egentliga högre flickskolan.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Stina Amalia Lidström från och

med läsåret 1919—1920 till och med läsåret 1930—1931 tjänstgjort som

lärarinna vid Arvika elementarskola för flickor, att denna tjänstgöring till

och med läsåret 1928—1929 eller under 10 år delvis fullgjorts i de förberedande

klasserna samt under de två läsåren 1929—1930 och 1930—1931 i

klasser över de förberedande, att hon med utgången av vårterminen 1931

entledigats från flickläroverket på grund av Retsammas påbörjade avveckling

i samband med genomförandet av den år 1927 beslutade omorganisationen

av det högre skolväsendet, samt att Lidström från och med den 1

juli 1934 innehar anställning såsom ordinarie småskollärarinna vid Arvika

stads folkskolor.

Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 13 november 1934 anfört i huvudsak

följande:

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majlis proposition Nr 107.

I egenskap av lärarinna vid nämnda flickläroverk hade Stina Amalia

Lidström vid tidpunkten för entledigandet åtnjutit en årslön — bortsett

fran dyrtidstillägg — av tillhopa 3,400 kronor, nämligen grundlön 1,200

kronor, tillfällig löneförbättring 1,200 kronor, ålderstillägg 600 kronor och

såsom extra tillägg 400 kronor. Såsom ordinarie småskollärarinna i första

lönegraden åtnjöte Lidström för närvarande — frånsett dyrtidstillägg —

en årlig avlöning av sammanlagt 1,898 kronor. Hennes löneförmåner såsom

småskollärarinna understege således med 1,502 kronor summan av hennes

kontanta avlöningsförmåner vid tidpunkten för frånträdandet av lärarinnebefattningen

vid Arvika elementarskola för flickor.

Av i handlingarna förefintliga uppgifter rörande Lidströms löneförhållanden

under den tid, hon tjänstgjort vid ifrågavarande flickskola, framginge

emellertid, att Lidström varit anställd vid den egentliga högre flickskolan

och icke vid skolans förberedande klasser, ehuru hon till någon del

haft sin tjänstgöring förlagd till dessa klasser. På grund härav vore bestämmelserna

i kungörelsen den 29 april 1932 (nr 96) icke tillämpliga i förevarande

fall och överstyrelsen funné sig förhindrad att tillstyrka bifall till

Lidströms framställning för så vitt densamma kunde grunda sig på bestämmelserna

i nämnda kungörelse.

Emellertid finge kungörelsen den 29 april 1932 (nr 95) angående rätt för

ämneslärarinna vid allmänt läroverk att för lönetur tillgodoräkna sig tjänstgöring

vid statsunderstödd enskild läroanstalt ämneslärarinna vid, bland

annat, högre flickskola, efter överflyttning till ämneslärarinnetjänst vid allmänt

läroverk, under vissa förutsättningar och villkor tillgodoräkna sig

av sina tjänstår vid högre flickskola så många lönetursår utöver tre, dock

högst tio, att, bortsett från dyrtidstillägg, hennes löneförmåner såsom ämneslärarinna

vid allmänt läroverk ej komme att understiga summan av den

i gällande författningar stadgade kontanta minimiavlöning och den av statsmedel

utgående tillfälliga löneförbättring, hon uppburit vid frånträdandet

av sin befattning vid den enskilda skolan.

_ Med hänsyn till vad överstyrelsen ovan anfört beträffande Lidströms

tjänstgöring, hennes entledigande och övriga omständigheter funne sig överstyrelsen

böra ifrågasätta, huruvida icke skäl kunde anses föreligga för tillerkännande

åt Lidström av sådan lönetursrätt, som avsåges i sistnämnda

kungörelse, oaktat hon erhållit anställning vid folkskoleväsendet och icke

vid allmänt läroverk, varvid överstyrelsen förutsatte, att riksdagen härtill

lämnade sitt bifall.

Därest Lidström sålunda skulle erhålla rätt att av de 12 år, hon varit

anställd såsom ämneslärarinna vid Arvika statsunderstödda elementarskola

för flickor, tjllgodoräkna sig 9 år för uppflyttning i högre lönegrad såsom

småskollärarinna, skulle hon i sistnämnda egenskap omedelbart vinna uppfattning

i andra lönegraden och sedermera den 1 januari 1936, med inräknande

av då intjänad tjänstetid vid småskola, kunna uppflyttas i tredje

lönegraden. Även med tillgodonjutandet av två ålderstillägg, eller 300 kronor,

jämte två dylika kommunala tillägg å tillhopa 100 kronor skulle dock

hennes avlöningsförmåner såsom småskollärarinna med omkring 700 kronor

understiga summan av hennes kontanta avlöningsförmåner vid tidpunkten

för entledigandet från lärarinnetjänsten vid flickskolan.

Av överstyrelsen verkställd undersökning hade framgått, att vid högre

flickskolor, vilkas avveckling nu kunde förutses, icke funnes lärarinnor av

den kategori, att de skulle kunna komma i liknande ställning som Lidström.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 107.

Ett bifall till framställningen skulle därför icke komma att medföra några

konsekvenser av ekonomisk art för statsverket.

På grund av vad sålunda anförts har skolöverstyrelsen hemställt, att

Kungl. Majit måtte genom proposition till riksdagen föreslå, att riksdagen

ville medgiva, att Stina Amalia Lidström måtte äga att för uppflyttning

i högre lönegrad såsom småskollärarinna tillgodoräkna sig nio år av den

tid, hon tjänstgjort såsom ämneslärarinna vid Arvika elementarskola för

flickor.

I utlåtande den 11 februari 1935 har slutligen statskontoret icke haft

något att erinra mot den av skolöverstyrelsen i ärendet gjorda hemställan.

Liksom myndigheterna anser jag det vara rimligt, att vid bestämmandet

av lärarinnorna Linders, Löfgrens och Bergmans lönegradsplacering enligt

i dessa ärenden åberopad kungörelse man utgår från den lön, varje lärarinna

åtnjutit före den lönereducering, hon måst vidkännas under tiden för

respektive privatläroverks avveckling. Jag vill sålunda förorda bifall till de

nu ifrågavarande framställningarna på sätt skolöverstyrelsen tillstyrkt.

Enahanda skäl, som legat till grund för att ovannämnda lärarinnor ansetts

böra beredas en högre lönegradsplacering än som varit möjlig enligt

eljest gällande bestämmelser, tala vidare efter mitt förmenande för bifall

jämväl till den av lärarinnan Lidström gjorda framställningen. Även i fråga

örn henne vill jag förty ansluta mig till vad skolöverstyrelsen med instämmande

av statskontoret föreslagit.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

dels att nedannämnda småskollärarinnor må äga att —

utan hinder av föreskrifterna i kungörelsen den 29 april

1932 (nr 96) om tjänstår sberäkning för småskollärarinnor,

som varit anställda vid privatläroverkens förberedande

klasser — för uppflyttning i lönegrad tillgodoräkna sig,

småskollärarinnan vid Stockholms stads folkskolor Estrid

Gurli Maria Linder tio år av den tid, hon tjänstgjort

såsom lärarinna i förberedande klasser vid Brummerska

skolan och Sofi Almquists samskola i Stockholm,

småskollärarinnan vid Stockholms stads folkskolor Ingeborg

Laura Barbara Löfgren fem år av den tid, hon tjänstgjort

såsom lärarinna i förberedande klasser vid Sofi Almquists

samskola i Stockholm, samt

småskollärarinnan i Umeå stads skoldistrikt Gerda Karolina

Bergman sex och ett halvt år av den tid, hon tjänstgjort

såsom lärarinna i förberedande klasser vid Skara högre

flickskola och Umeå elementarläroverk för flickor;

Departe
mentschefen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

dels ock att småskollärarinnan i Arvika stads skoldistrikt

Stina Amalia Lidström må äga att — med tillämpning av

föreskrifterna i kungörelsen den 29 april 1932 (nr 95) angående

rätt för ämneslärarinna vid allmänt läroverk att för

lönetur tillgodoräkna sig tjänstgöring vid statsunderstödd

enskild läroanstalt — för uppfattning i lönegrad tillgodoräkna

sig nio år av den tid, hon tjänstgjort såsom lärarinna

vid Arvika elementarskola för flickor.

6. Rätt att för lönetur tillgodoräkna tjänstgöring såsom ickeordinarie

lärarinna vid landstingsseminarium.

Jämlikt föreskrifterna i kungörelsen den 20 juli 1933 (nr 503) angående

avlöningsförmåner för lärarpersonalen vid statens småskoleseminarier m. m.

äger ordinarie lärarinna vid nämnda småskoleseminarier rätt att av tidigare

fullgjord lärartjänstgöring för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna den

tid, vederbörande innehaft ordinarie anställning vid bland annat landstingsseminarium.

I skrivelse den 28 december 1933 har nu skolöverstyrelsen gjort framställning

angående ordinarie övningsskollärarinnan vid småskoleseminariet

i Skara Ebba Åkerströms lönegradsplacering.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Ebba Åkerström, som är född den

26 september 1895, avlagt folkskollärarexamen, att hon därefter med högsta

vitsord tjänstgjort dels vid lektor L. A. Cederboms småskoleseminarium i

Skara under tiden den 1 juli 1917—den 30 juni 1926 eller under 9 läsår dels

ock vid Skaraborgs läns landstings småskoleseminarium i Skara alltsedan

den 1 juli 1926, då landstinget övertagit Cederboms seminarium, till den

30 juni 1933, då landstingsseminariet upphörde, eller under 7 läsår, samt

att hon från och med den 1 juli 1933 vore ordinarie övningsskollärarinna

vid statens småskoleseminarium i Skara.

Skolöverstyrelsen har i sin skrivelse anfört i huvudsak följande:

Vid Cederboms seminarium hade Ebba Åkerström haft en tjänstgöring

av 22 veckotimmar eller därutöver, vilket utgjorde full tjänstgöring enligt

§ 53 mom. 2 i stadgan för landstingsseminarierna (kungörelsen nr 889/1919).

Enligt uppgift hade vidare Ebba Åkerström vid landstingsseminariet uppburit

avlöning med belopp, som till fullo motsvarat ordinarie övningsskollärarinnas

lön i 4:e lönegraden. Formellt sett hade hon dock icke varit

ordinarie lärarinna vid landstingsseminariet, vilket torde hava berott därpå,

att landstingsseminariet med hänsyn till den redan då aktuella frågan om

omorganisation av lärarutbildningen vid småskoleseminarierna under hela

sin tillvaro tillerkänts statsbidrag för allenast ett halvt år i sänder.

Ehuru Ebba Åkerström sålunda innehaft anställning med full tjänstgöring

vid landstingsseminariet eller vid enskilt seminarium, som fyllt samma

uppgift som ett landstingsseminarium, under tillhopa 16 år, därvid hon sammanlagt

haft tjänstledighet för sjukdom eller enskilda angelägenheter under

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 107.

allenast 6 månader 25 dagar, syntes överstyrelsen på grund av de i kungörelsen

den 20 juli 1933 (nr 503) givna bestämmelserna i fråga om ålderstilllägg

förhindrad att för lönetur tillgodoräkna henne den sålunda fullgjorda

tjänstgöringen. Enligt åsyftade bestämmelser kunde nämligen för erhållande

av ålderstillägg tillgodoräknas — beträffande tjänstgöring vid småskoleseminarier

— allenast tjänstgöring som ordinarie lärare vid landstingsseminarium.

Emellertid ansåge överstyrelsen starka billighetsskäl föreligga för att

Ebba Åkerström måtte medgivas rätt att för lönetur tillgodoräknas ej endast

den tid, hon varit anställd vid landstingsseminariet utan även den tid,

hon innehaft befattning vid Cederboms enskilda småskoleseminarium.

Slutligen ville överstyrelsen jämväl erinra därom, att Kungl. Majit i proposition

nr 163 till 1933 års riksdag angående vissa anslag till folk- och

småskoleseminarierna m. m. föreslagit riksdagen, att bland andra Ebba

Åkerström skulle under budgetåret 1933/1934, därest hon icke erhölle ordinarie

befattning, få uppföras å övergångsstat, därvid avlöningen skulle utgå

med samma belopp, som tillkomme henne vid nedläggandet av landstingsseminariet

i Skara, samt att riksdagen biträtt denna framställning.

På grund av vad sålunda anförts har skolöverstyrelsen hemställt, att

Kungl. Majit måtte dels förklara Ebba Åkerström berättigad att för uppfattning

i högre lönegrad tillgodoräkna sig den tjänstgöring, hon fullgjort

under läsåren 1917—1926 vid L. A. Cederboms småskoleseminarium i

Skara samt under läsåren 1926—1933 vid Skaraborgs läns landstingsseminarium

i Skara, dels ock uppdraga åt överstyrelsen att företaga frågan om

Åkerströms uppflyttning i högre lönegrad till vederbörlig prövning.

I utlåtande den 21 april 1934 har statskontoret anfört bland annat:

Även enligt statskontorets mening talade i detta fall vissa skäl för att

Ebba Åkerström borde erhålla en något förmånligare ställning i löneturshänseende

än som med tillämpning av gällande bestämmelser varit möjligt.

Med erinran, att Kungl. Majit och riksdagen medgivit Ebba Åkerström

rätt att under budgetåret 1933/1934 bliva överförd å övergångsstat, därest

lion vid landstingsseminariets nedläggande icke erhållit ordinarie befattning

i statens eller kommunens tjänst, och sålunda i nämnda hänseende låtit

henne intaga samma ställning, som om hon varit ordinarie lärarinna vid

landstingsseminariet, ville statskontoret icke motsätta sig att hon i avseende

å lönetursrätt finge tillgodoräkna sin tjänstgöring vid landstingsseminariet

efter samma grunder, som om hon innehaft ordinarie lärarinneanställning

vid seminariet.

Beträffande framställningen i vad den avsåge tjänstgöringen vid Cederboms

seminarium måste statskontoret däremot — särskilt med hänsyn till

konsekvenserna — uttala tvekan, enär ett bifall till framställningen i denna

del skulle vara ägnat att framkalla krav på enahanda förmån från andra

befattningshavare, som tidigare fullgjort tjänstgöring vid liknande seminarier.

Statskontoret funne sig därför böra biträda förevarande framställning

endast i vad den avsåge Åkerströms tjänstgöring vid Skaraborgs läns landstingsseminarium.

Milling till riksdagens protokoll Idof). 1 sami. Nr 107.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

Emellertid vöre för ett tillmötesgående av framställningen även i denna

begränsade utsträckning riksdagens medgivande erforderligt.

Allmänna civil]örvaltningens lönenämnd har i utlåtande den 24 maj 1934

ansett sig böra biträda statskontorets i ärendet avgivna utlåtande.

Såsom myndigheterna erinrat, medgåvo statsmakterna år 1933 Ebba

Åkerström rätt att under budgetåret 1933/1934 bliva överförd å övergångsstat,

därest hon vid det dåvarande landstingsseminariets i Skara nedläggande

icke erhållit ordinarie befattning i statens eller kommunens tjänst.

Hon tillerkändes därigenom rätt att under nämnda budgetår intaga samma

ställning som örn hon varit ordinarie lärarinna vid seminariet.

Samma skäl, som föranlett statsmakternas berörda beslut, synas mig tala

för ett bifall till den nu föreliggande framställningen, dock endast i vad den

avser hennes tjänstgöring vid landstingsseminariet. Jag ansluter mig sålunda

till vad statskontoret med instämmande av lönenämnden föreslagit.

Med hänsyn till gällande författningsbestämmelser torde emellertid riksdagens

medgivande böra inhämtas.

Jag hemställer förty, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att ordinarie övningsskollärarinnan vid småskoleseminariet

i Skara Ebba Åkerström må — utan hinder av bestämmelserna

i kungörelsen den 20 juli 1933 (nr 503) angående

avlöningsförmåner för lärarpersonalen vid statens

småskoleseminarier m. m. — äga att för uppfattning i

högre lönegrad tillgodoräkna sig den tjänstgöring, hon under

läsåren 1926—1933 fullgjort vid Skaraborgs läns landstingsseminarium

i Skara.

Vad föredragande departementschefen i de under punkterna

1—6 här ovan upptagna ärenden hemställt behagar

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, på tillstyrkan

av statsrådets övriga ledamöter, bifalla och förordnar, att

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Johannes Dillner.

Stockholm 1935, Ivar Heeggströms Boktryckeri A. B.

350496

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:241 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående lönetursberäkning jör vissa lärare jämte en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten
  2. SU 1935:108 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönetursberäkning för vissa lärare jämte en i ämnet väckt motion. s. 8 i texten