Angående lönetursberäkning för vissa lärare
1935-02-15 · 34 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 33 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1935:107, Angående lönetursberäkning för vissa lärare
Dokumentets text
Kungl. Majlis proposition Nr 107.
1
Nr 107.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående lönetursberäkning
för vissa lärare; given Stockholms slott
den 15 februari 1935.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts,
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Arthur Engberg.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 15 februari 1935.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandle», statsråden
Undén, Schlttee, Wigfoess, Möllee, Levinson, Venneesteöm, Leo,
Engbeeg, Ekman, Sköld.
Departementschefen, statsrådet Engberg anför härefter:
Jag vill under denna punkt sammanföra ett antal frågor rörande lönetursberåkning
för åtskilliga kategorier lärare.
1. Lönetursberäkning för svenska utlandslektorer.
Under punkt 22 av 1935 års tredje huvudtitel har ministern för utrikes
ärendena vid anmälan av fråga örn anslag till upplysningsverksamhet i utlandet
angående Sverige förmält, att vissa överläggningar hållits rörande
en förbättrad organisation för den utåtriktade upplysningst jönsten örn lan
Bihang
till riksdagens protokoll 1985. 1 sami. Nr 107. 1
2
Kungl. Majds proposition Nr 107.
det, därvid även framhävts behovet av en bättre ordning beträffande de
svenska lektoraten i utlandet.
Det är givetvis även ur svensk synpunkt av stort intresse att få de
svenska utlandslektoraten besatta med så väl kvalificerade innehavare
som möjligt. I detta syfte torde vissa åtgärder från svenska statens sida
böra vidtagas, ägnade dels att skapa garantier för att kompetenta kandidater
anmälas för vederbörande utnämnande universitetsledningar, dels att
göra lektoraten mera eftersökta förmedelst utfästande av ekonomiska och
andra förmåner, vilka kunna tillförsäkras lektorerna efter deras återkomst
till Sverige. Båda dessa slag av åtgärder bero i så måtto av varandra, som
de förra — garantierna för ett lämpligt personval — böra vara en förutsättning
för de senare — ekonomiska och andra förmåner.
Vid nyssberörda överläggningar togs i närmare betraktande jämväl vilka
åtgärder, som sålunda skulle kunna vidtagas i sistnämnda hänseenden. Därvid
framhölls till en början, att tillsättandet av ifrågavarande lektorer
— som för närvarande i regel sker av vederbörande utländska universitetsmyndigheter
efter inofficiella förslag eller privata förfrågningar i Sverige
— borde i så måtto ställas under officiell svensk ledning och kontroll, att
åt någon svensk myndighet bereddes inflytande vid kandidatnomineringen.
Så vore fallet i de flesta länder. Givetvis kunde den förslagsgivande svenska
myndigheten tänkas vara sammansatt på olika sätt, vilken fråga borde
underkastas ytterligare prövning. Jag hänvisar till nyssberörda uttalande
av ministern för utrikes ärendena.
Man framhöll emellertid vidare, att örn sålunda vissa åtgärder komme
till stånd, som garanterade ett ansvarigt svenskt förord åt eventuella lektorskandidater,
det kunde tagas under övervägande vilka förmåner, som
kunde från svensk sida utfästas för att göra lektoraten eftersträvansvärda
för väl kvalificerade sökande. I första hand ansågs därvid av vikt att åtgärder
vidtoges, som garanterade att en svensk utlandslektor, som efter
en i regel 6-årig vistelse vid det utländska universitetet återvände till hemlandet,
snarast kunde erhålla anställning som extralärare eller, därest han
icke genomgått provår och önskade göra detta, utan dröjsmål finge hänvisning
till provårskurs. Vidare borde en återvändande universitetslektor, som
med gott vitsord fullgjort sin tjänst, såsom befordringsgrund till ordinarie
lärartjänst i Sverige få tillgodoräkna sig tjänstgöringstiden vid det eller de
utländska universitet, vid vilka han varit anställd såsom lektor. I sistnämnda
avseende vore att märka, att Kungl. Majit i ett flertal fall tidigare
lämnat dylikt medgivande, varför utfärdandet av en generell bestämmelse
härom allenast innebure en kodifiering av gällande praxis.
Den måhända värdefullaste förmånen, framhölls det vidare, skulle tvivelsutan
vara att låta den utländska universitetstjänstgöringen berättiga
till lönetursberäkning efter förvärvande av svensk läroverkslärartjänst. Tillgodoräknande
för löne tur av föregående tjänstgöring hade i princip an
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 107. 3
setts böra avse sådan tjänstgöring, förlagd till motsvarande eller likartade
institutioner, vilken betraktades som likvärdig med den innehavda tjänsten
och vilken ansåges skänka vederbörande erfarenhet och ökad förfarenhet
vid fullgörande av denna. Man kunde med fog säga, att tjänstgöringen vid
utländskt universitet skapade en ökad och värdefull erfarenhet för bestridande
av svensk läroverkslärartjänst. För att undvika en generalisering och
då förhållandena i avseende å tjänstgöring vid de utländska universiteten
kunde vara varierande, borde bestämmanderätten läggas i Kungl. Maj:ts
hand. Så vore ock fallet beträffande folkskollärare, som ägde rätt att efter
Kungl. Maj:ts bestämmande i varje särskilt fall tillgodoräkna sig tjänstgöring
vid statsunderstödd svensk skola i utlandet.
Då jag ansett mig i princip kunna till fullo ansluta mig till vad som
sålunda ifrågasatts, har jag låtit inom ecklesiastikdepartementet uppgöra
förslag till de författningsändringar och föreskrifter i övrigt, som kunna
föranledas av ett realiserande av de framlagda önskemålen.
Av dessa förslag är emellertid allenast frågan om rätt för lärare, som
tjänstgjort såsom universitetslektor i utlandet, att för erhållande av ålderstillägg
tillgodoräkna sig nämnda tjänstgöring av beskaffenhet att böra
underställas riksdagens prövning. Jag vill för närvarande inskränka mig
till att beröra denna fråga. Därest det förslag jag har för avsikt att framlägga
varder av riksdagen bifallet, torde jag sedermera få tillfälle att anmäla
jämväl övriga ovanberörda spörsmål.
Det inom departementet uppgjorda förslaget angående lönetursrätt avser
ändring i kungörelsen den 2 juni 1933 (nr 251) angående löne- och pensionsreglering
för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken och innebär,
att lektor och adjunkt må äga att enligt de närmare villkor, som av Kungl.
Majit i varje särskilt fall bestämmas, för åtnjutande av ålderstillägg tillgodoräkna
sig den tid han i egenskap av svensk lektor tjänstgjort vid utländskt
universitet.
Över detta förslag hava infordrade utlåtanden avgivits den 14 januari
1935 av skolöverstyrelsen, den 17 januari 1935 av statskontoret samt —
efter det humanistiska sektionerna vid universiteten i Uppsala och Lund
yttrat sig — den 19 januari 1935 av universitetskanslersämbetet.
Skolöverstyrelsen har tillstyrkt förslaget, därvid överstyrelsen anfört
bland annat följande:
Överstyrelsen finner det vara ett nationellt intresse, att lektorstjänsterna
i svenska språket vid de utländska universiteten finge så väl kvalificerade
innehavare som möjligt, och tillerkännande av lönetursrätt för tjänstgöring
som sådan lektor skulle tvivelsutan vara en effektiv åtgärd för förverkligande
av denna strävan. Även ur synpunkten av läroverkens undervisning
vore åtgärden motiverad, då de erfarenheter, som under en dylik
verksamhet inhämtades vid ett utländskt universitet, måste vara av stort
4
Kungl. Majds proposition Nr 107.
värde för fortsatt lärarverksamhet i Sverige. Alldeles särskilt gällde detta
ifråga om lärare med undervisningsskyldighet i något främmande språk.
Statskontoret, som likaledes tillstyrkt förslaget, har i sitt utlåtande anfört
bland annat följande:
Det torde vara otvivelaktigt att de svenska lektoraten utomlands vore
av icke ringa betydelse för spridandet av kännedom i utlandet om Sverige
och svensk kultur. Det måste därför vara ett allmänt intresse att bereda
innehavarna av ifrågavarande tjänster sådana förmåner, att verkligt kvalificerade
personer kunde påräknas för dylika anställningar. Den föreslagna
rätten att tillgodoräkna tjänstgöring å sådan befattning för åtnjutande
av ålderstillägg skulle säkerligen väsentligen underlätta rekryteringen
å dessa tjänster. Vid sådant förhållande och då frågan icke vore av
större statsfinansiell betydelse, ville statskontoret icke göra erinran emot
den föreslagna författningsändringen, mot vars formulering ämbetsverket
icke funnit anledning till anmärkning.
Slutligen hava jämväl de humanistiska sektionerna och universitetskanslern
tillstyrkt förslaget.
Under åberopande av det ovan anförda och under framhållande, att den
ifrågasatta lönetursrätten bör avse ej endast ämneslärare vid allmänt läroverk
utan även motsvarande lärare vid högre lärarinneseminariet och
rikets folkskoleseminarier — vilka lärarkategorier alltid plägat vara likställda
beträffande avlöningsförmåner och lönetursberäkning — hemställer
jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att lektor och adjunkt vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet
och statens folkskoleseminarier må äga att
enligt de närmare villkor, som av Kungl. Majit i varje särskilt
fall bestämmas, för åtnjutande av ålderstillägg tillgodoräkna
sig den tid han i egenskap av svensk lektor
tjänstgjort vid utländskt universitet.
2. Lönetursrätt oaktat avbrott i tjänstgöringen.
De grundläggande bestämmelserna ifråga örn rätt för befattningshavare
inom den oreglerade civila statsförvaltningen att för ålderstillägg i ordinarie
befattning tillgodoräkna föregående icke-ordinarie anställningstid finnas
meddelade i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 373) med ändrade bestämmelser
angående ålderstillägg för civila befattningshavare i statens
tjänst. I § 1 av nämnda kungörelse föreskrives, att om den, som från ickeordinarie
befattning vinner befordran till ordinarie tjänst, innehar sådan
befattning i statens tjänst, som i avseende på tjänstgöringens art och omfattning
finnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än den ifrågavarande
ordinarie tjänsten, må för bestämmande av hans rätt till ålderstillägg
vid denna tjänst tillgodoräknas honom den tid utöver tre år, under
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kungl. Maj:ts ''proposition Ar 107.
vilken han efter fyllda 18 år i en följd innehaft dylik anställning. Vid sådant
tillgodoräknande tages icke hänsyn till del av kalenderkvartal.
För de statsanställda lärarnas vidkommande hava emellertid sedermera
genom kungörelsen den 28 juli 1932 (nr 379) örn ändring i vissa delar av
ovannämnda kungörelse en del kompletterande lönetursbestämmelser utfärdats.
Rörande tillkomsten av dessa specialbestämmelser torde i detta
sammanhang böra erinras om följande.
I skrivelse till Kungl. Majit den 19 oktober 1931 hemställde skolöverstyrelsen
örn utfärdande av sådana föreskrifter, att ordinarie lärare vid
statens undervisningsanstalter finge vid bestämmande av rätt till ålderstillägg
tillgodoräknas den tid utöver tre år, varunder han efter fyllda 18 år
innehaft sådan icke-ordinarie anställning, som i avseende å tjänstgöringens
art och omfattning funnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än
den ifrågavarande ordinarie befattningen. Vid sådant tillgodoräknande
borde för läroanstalten i fråga gällande läsår beräknas lika med ett år och
läsetermin lika med ett halvt år, varvid dock hänsyn icke borde tagas till
termin, under vilken tjänstgöringen icke omfattat minst tre månader. Till
närmare utveckling av de skäl, som föranlett denna framställning, framhöll
överstyrelsen i huvudsak följande:
Bestämmelserna i 1 mom. av 1922 års kungörelse torde hava erhållit sin
nuvarande lydelse mindre med tanke på i statens tjänst anställda lärare än
på vissa andra civila befattningshavare; detta syntes vara anledningen till
att de beredde svårigheter och verkade ojämnt vid tillämpningen på lärare
vid olika slag av statliga läroanstalter. Redan det i kungörelsen använda
ordet anställning — »den tid utöver tre år, under vilken han efter fyllda
18 år i en följd innehaft dylik anställning» — vore ägnat att i fråga om
här förevarande kategori av befattningshavare i det givna sammanhanget
verka förvirrande. Icke-ordinarie befattningshavare _ inom det statliga
undervisningsväsendet vore nämligen anställda tillsvidare under termin
eller läsår, och med terminens respektive läsårets slut upphörde anställningen.
Då följaktligen alltid sommarferierna och under vissa förhållanden
jämväl julferierna bildade avbrott i anställningen och för en tid upphävde
denna, skulle någon sådan anställning i följd, som enligt kungörelsen finge
i förevarande syfte tillgodoräknas, aldrig kunna uppkomma för hithörande
kategori befattningshavare.
Emellertid måste enligt överstyrelsens mening en befattningshavare anses
vara anställd vid de allmänna läroverken, så länge han innehade förordnande
såsom lärare vid allmänt läroverk eller anmälde sig till och erhölle
fortsatt sådant förordnande, utan att därvid det faktiska entledigande
från förordnandet, som inträdde vid sjukdom eller semester (ferier) eller avannan
tillfällig anledning, konstituerade avbrott i själva anställningen.
Överstyrelsen hade sålunda aldrig hyst någon tvekan örn författningens
tillämplighet på anställning såsom vikarierande eller extra lärare vid samma
eller olika läroverk under flera år i följd fram till tillträdet av den ordinarie
befattningen, då icke annat avbrott förelegat än semester (ferier)
mellan två förordnanden eller av sjukdom eller annan anledning föranlett
kortare entledigande under tiden för anställningen.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.
Överstyrelsen framhölle vidare, att det särskilt vore bestämmelsen, att
anställningen skulle hava innehafts i en följd, som vore ägnad att vålla
svårigheter vid den praktiska tillämpningen. Till belysande av detta förhållande
åberopade överstyrelsen sådana förekommande avbrott i anställningen,
som förorsakats av genomgående av provår, tjänstgöring vid enskild
läroanstalt eller ledighet för studier åsyftande ett höjande av befattningshavarens
teoretiska kompetens för lärarkallet. Att bestämmelserna
skulle få en sådan verkan, att tjänstetid före dylikt avbrott skulle gå helt
förlorad vid lönetursberäkningen, syntes överstyrelsen icke hava varit av
statsmakterna avsett. De hade icke heller tidigare vid den praktiska tilllämpningen
tolkats så bokstavligt, som angivits. Emellertid hade överstyrelsen
blivit alltmera tveksam, huruvida bestämmelsernas ordalag verkligen
medgåve den friare tolkning, som tidigare tillämpats, och vid behandlingen
av de vid årsskiftet 1930—1931 inkomna ansökningarna örn ålderstillägg
hade överstyrelsen funnit sig böra övergå till en tillämpning, som hade ett
mera otvetydigt stöd i bestämmelsernas ordalydelse. Överstyrelsens beslut
hade sedermera blivit av fem sökande, som erhållit avslag på sin hemställan,
överklagat hos kammarrätten, som dock ej funnit skäl göra ändring
i beslutet. Då emellertid överstyrelsen funne denna tillämpning av
bestämmelserna verka ojämnt och orättvist och vara till skada för undervisningsväsendet,
ansåge sig överstyrelsen böra hos Kungl. Majit hemställa
om åtgärders vidtagande för att vid sidan av bestämmelserna i 1922 års
kungörelse (nr 373) en tilläggsbestämmelse måtte komma till stånd med
avseende på de särskilda förhållandena inom undervisningsväsendet.
Över skolöverstyrelsens berörda framställning avgav statskontoret utlåtande
den 12 november 1931. Enligt ämbetsverkets mening läge det närmast
till hands att beträffande sådana avbrott i lärarnas tjänstgöring i
statens tjänst, vilka föranletts av vissa av de utav överstyrelsen i dess
skrivelse särskilt onmämnda, för undervisningsväsendet egenartade anledningar
föreskriva, att de icke skulle utesluta rätt till tillgodoräkning i löneturshänseende
av dessförinnan fullgjord tjänstgöring. Härvid syntes i främsta
rummet genomgång av provår kunna komma i fråga. Ämbetsverket ansåge
några betänkligheter av principiell art ej heller kunna anföras mot
ett medgivande, att statligt anställda lärare icke behövde gå miste örn
redan invänta lönetursår enbart på den grund, att de därefter innehaft
anställning vid enskild eller kommunal läroanstalt. Däremot fann sig statskontoret
icke kunna förorda, att ifrågasatta undantagsbestämmelser utsträcktes
till att avse ledighet för studier.
Vid anmälan inför Kungl. Majit den 22 januari 1932 av skolöverstyrelsens
framställning yttrade min företrädare i statsrådsämbetet, bland annat,
att han ansåge en ändring av gällande bestämmelser vara beträffande
lärare vid de statliga läroanstalterna av behovet synnerligen påkallad, därvid
han funne de av skolöverstyrelsen framställda önskemålen böra i huvudsak
tillmötesgås. I likhet med statskontoret ansåge han dock, att
endast vissa skäl för avbrott i tjänstgöringen borde godkännas. Främst
förordade han härvid, att lärare finge åberopa genomgående av provår
7
Kungl. Majds proposition Nr 107.
eller tjänstgöring vid enskild eller kommunal läroanstalt. Med hänsyn till
den vikt, som borde läggas därå, att en lärare, som avlagt teologie eller
filosofie licentiatexamen och vilken önskade genom avläggande av disputationsprov
avsluta sin studiegång och förvärva full lektorskompetens, icke
därigenom skulle gå förlustig en eventuellt förut intjänad lönetursrätt,
föresloge han härutöver, att avbrott, varom nu vore fråga, även finge intill
högst ett år förorsakas av studier för avläggande av disputationsprov,
varvid dock förutsattes, att disputationsprovet under avbrottsåret verkligen
avlagts.
I enlighet härmed och på departementschefens hemställan avlät Kungl.
Majit proposition i ämnet till 1932 års riksdag (nr 52). Motionsvis väcktes
i samband härmed förslag, att för ifrågavarande lärare sådant avbrott i
tjänstgöringen intill högst ett år, som föranletts av studier, vilka åsyftat
att höja lärarkompetensen — och sålunda icke allenast avläggande av disputationsprov
— icke skulle utesluta rätt att för erhållande av ålderstilllägg
tillgodoräkna dessförinnan fullgjord statlig tjänstgöringstid. Sedan
allmänna civilförvaltningens lönenämnd anbefallts att till riksdagens statsutskott
avgiva yttrande över motionen, framhöll nämnden i utlåtande den
15 april 1932, att vägande motiv syntes kunna anföras för att så till vida
tillmötesgå motionärens yrkande, att avbrott i tjänstgöringen intill högst
ett år, varunder vederbörande avlagt teologie eller filosofie licentiatexamen,
eller, efter förut genomgången sådan examen, avlagt disputationsprov, icke
måtte utgöra hinder för befattningshavaren att i lönehänseende föra sig
till godo dessförinnan fullgjord tjänstgöring i statens tjänst. Riksdagens
beslut blev emellertid i allt väsentligt i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag
(riksdagens skrivelse nr 347).
I överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdades härefter de nya
bestämmelserna genom ovanberörda kungörelse nr 379 i form av tillägg
— betecknade med mom. 5 och 6 — till 1922 års kungörelse. Ifrågavarande
moment äro av följande lydelse:
»5. För lärare vid statens under skolöverstyrelsens inseende ställda läroanstalter
må sådant avbrott i tjänstgöringen, som föranletts av genomgående
av provår eller tjänstgöring vid under överstyrelsens inseende ställd
enskild eller kommunal läroanstalt, icke utesluta rätt att för erhållande av
ålderstillägg tillgodoräkna dessförinnan fullgjord tjänstgöring i statens
tjänst.
6. För lärare vid statens under skolöverstyrelsens inseende ställda^ läroanstalter,
vilken avlagt teologie eller filosofie licentiatexamen, må sådant
avbrott i tjänstgöringen intill högst ett år, varunder han avlagt disputationsprov,
icke utesluta rätt att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna
dessförinnan fullgjord tjänstgöring i statens tjänst.»
Enligt i kungörelsen intaget promulgationsstadgande skola bestämmelserna
i°mom. 5 äga tillämpning från och med den 1 juli 1932, dock att, vad
angår beräkning av tid för ålderstillägg, sa skall anses, som örn. bestämmelsen
varit gällande från och med den 1 juli 1922. Bestämmelsen i mom. 6
skall däremot äga tillämpning först från och med den 1 januari 1933.
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.
Genom de ovan refererade bestämmelserna hava statsmakterna sålunda
beaktat de speciella förhållanden, som råda på undervisningsväsendets
område, i det att avbrott i den statliga tjänstgöringen av de slag, som
ovan berörts, icke utesluter rätt att tillgodoräkna dessförinnan fullgjord
sådan tjänstgöring. Däremot föranleda fortvarande avbrott av andra
orsaker förlust av dylik rätt. Såsom exempel i detta hänseende vill jag i
detta sammanhang särskilt framhålla avbrott på grund av studier i andra
fall än som avses i ovannämnda mom. 6, eller avbrott till följd av att nytt
lärarförordnande icke erhållits i omedelbar följd med ett tidigare.
Hos Kungl. Maj:t föreligga nu ett antal framställningar, däri sökandena
hemställa att uppkomna avbrott i deras statliga lärartjänstgöring, som
föranletts av någon av två sistnämnda orsaker, icke måtte utgöra hinder
att för ålderstillägg tillgodoräkna dessförinnan fullgjord tjänstgöring.
Jag vill i det följande först ingå på de framställningar, som avse lönetursberäkning
oaktat
a) avbrott i tjänstgöring på grund av studier.
Inledningsvis tillåter jag mig därvid erinra att såväl 1933 som 1934
års riksdagar haft till behandling ärenden av liknande beskaffenhet. År
1932 anhöll sålunda adjunkten vid högre allmänna läroverket i Gävle F. V.
Arfwidsson, att han, som under vårterminen 1929 åtnjutit partiell tjänstledighet
såsom extralärare för avläggande av filosofie licentiatexamen,
måtte för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna sig före nämnda termin
fullgjord tjänstgöring såsom icke-ordinarie lärare i statens tjänst. Vidare
gjordes en liknande framställning av adjunkten vid Vasa realskola i Stockholm
A. B. E. Rosén, som för bevistande av en för filosofie licentiatexamen
i ämnet zoologi obligatorisk kurs i embryologi åtnjutit tjänstledighet under
tiden den 3 mars—den 15 april 1930 från förordnande såsom extra ordinarie
lektor vid folkskoleseminariet i Linköping. Såväl Arfwidsson som
Rosén framhöllo i sina ansökningar, att vid tiden för deras ledighet tjänstledigheter
av ifrågavarande art icke brukat räknas såsom avbrott i tjänstgöring.
Över framställningarna avgåvos utlåtanden av skolöverstyrelsen,
statskontoret och lönenämnden.
I propositioner nr 117 och 203 föreslog härefter Kungl. Maj:t 1933 års
riksdag medgiva, beträffande Arfwidsson, att den omständigheten, att han
vårterminen 1929 tjänstgjort såsom timlärare med partiell tjänstgöring,
samt beträffande Rosén, att den omständigheten, att han vårterminen 1930
åtnjutit tjänstledighet från sitt förordnande såsom vikarierande lektor
under tiden den 3 mars—den 15 april 1930 för idkande av studier, icke
måtte utesluta rätt för dem att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna
före berörda ledigheter fullgjord tjänstgöring i statens tjänst. Kungl. Maj:ts
ifrågavarande förslag blevo av riksdagen bifallna. Jag hänvisar härom till
riksdagens skrivelser nr 202 och 203.
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.
För 1934 års riksdag föreläde Kungl. Majit sedermera ytterligare ett
liknande ärende. Adjunkten vid högre allmänna läroverket i Landskrona
E. B. Wendin hade under läsåret 1923—1924 vid sidan av sina studier
haft partiell tjänstgöring vid enskild under skolöverstyrelsens inseende
stående läroanstalt och hemställde om rätt att för uppflyttning i högre
lönegrad få tillgodoräkna sig före nämnda läsår fullgjord tjänstgöring i
statens tjänst.
Sedan myndigheterna under åberopande av de tidigare liknande fallen
tillstyrkt åtgärders vidtagande i anledning av framställningen, föreläde
Kungl. Majit i proposition nr 85 1934 års riksdag förslag av enahanda innebörd
som beträffande Arfwidsson. Detta förslag biföll riksdagen. Jag hänvisar
härom till riksdagens skrivelse nr 105.
Jag övergår härefter till de nu föreliggande framställningarna.
Adjunkten vid samrealskolan i Söderhamn Otto Albin Henriksson —
som under läsåret 1928—1929 för studier åtnjutit tjänstledighet såsom
extra ordinarie lärare — har anhållit, att nämnda omständighet icke måtte
utgöra hinder för honom att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna
före ledigheten fullgjord statstjänstgöring. Till stöd för ansökningen har
Henriksson åberopat, att han, då han erhållit ledigheten, icke vetat, att
detta skulle medföra förlust av lönetur. Bestämmelserna örn lönetur hade
vid nämnda tid av skolöverstyrelsen tolkats på det sätt, att ledigheten icke
medförde någon förlust i berörda avseende.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Henriksson — med avbrott
allenast för genomgående av provår och fullgörande av värnplikt — tjänstgjort
såsom icke-ordinarie lärare vid statliga skolor under tiden från och
med höstterminen 1912 till och med vårterminen 1918, att han varit amanuens
i riksförsäkringsanstalten under tiden den 15 juli 1918—den 28 april
1922, samt att han därefter och intill dess han den 1 oktober 1932 tillträtt
sin adjunktsbefattning tjänstgjort vid statliga eller kommunala skolor,
dock med ovannämnda avbrott för studier under läsåret 1928—1929.
Tjänstgöringen vid kommunala skolor hade omfattat sammanlagt ett år
eller läsåret 1922—1923.
Adjunkten vid samrealskolan i Ängelholm Nils Peter Olsson — som
under vårterminen 1926 varit tjänstledig för bedrivande av studier — har
hemställt, att Kungl. Majit måtte utverka medgivande, att nämnda omständighet
icke måtte utgöra hinder, att han för ålderstillägg måtte få tillgodoräkna
dessförinnan fullgjord tjänstgöring vid statens läroverk. Till
stöd för framställningen har Olsson åberopat i huvudsak enahanda förhållande
som Henriksson.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Olsson från och med vårterminen
1917 intill dess han den 1 april 1931 tillträtt sin adjunktsbefattning
tjänstgjort såsom icke-ordinarie ämneslärare vid statliga läroverk, dock
med ovannämnda avbrott för studier under vårterminen 1926.
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.
Över Henrikssons och Olssons ansökningar har skolöverstyrelsen avgivit
utlåtanden den 13 februari 1934.
Beträffande Henriksson har överstyrelsen därvid erinrat, att han vid sin
utnämning till adjunkt innehaft förordnande såsom extra ordinarie lärare
i en följd under endast 3 år 3 månader, varför han vid sin nuvarande tjänst
kunde tillgodoräkna sig allenast 3 månader. Han hade också alltsedan sin
utnämning till adjunkt i denna egenskap åtnjutit avlöning allenast i första
lönegraden.
Vad beträffade sökandens anställning hos riksförsäkringsanstalten funne
överstyrelsen denna icke vara av den art, att densamma kunde tillgodoräknas
honom i förevarande avseende, varav tillika följde, att den tjänstring
som extra ordinarie lärare vid allmänt läroverk, vilken till tiden föreginge
hans anställning i nämnda anstalt, icke borde komma i betraktande
vid bestämmandet av hans placering i lönegrad. Icke heller sökandens
tjänstgöring vid allmänt läroverk under tiden april 1922 till slutet av vårterminen
samma år torde kunna tillgodoräknas honom, enär den blott utgjort
en del av ett kalenderkvartal och den därefter följande läroverkstjänstgöringen
börjat först höstterminen 1923.
_ Från och med sistnämnda tidpunkt hade sökanden emellertid bestritt
tjänstgöring av den art och omfattning, som kunde anses svara mot hans
nuvarande tjänst som adjunkt, med undantag av läsåret 1928—1929, då
han varit tjänstledig för studier.
I anslutning till vad överstyrelsen anfört i skrivelse den 7 oktober 1933
angående ansökan av adjunkten B. Wendin om viss lönetursrätt funne
överstyrelsen skäl föreligga för att Henriksson borde få tillgodoräkna sig
jämväl den före studieavbrottet 1928—1929 i en följd liggande tjänstgöringen,
d. v. s. läsåren 1923—1928, detta så mycket mer, som sökanden
dessförinnan i statens tjänst utfört liknande eller annat arbete under sammanlagt
9 år, vilket icke under några förhållanden torde kunna tillgodoräknas
honom för erhållande av ålderstillägg såsom adjunkt. Den omständigheten,
att sökanden vid sitt studieavbrott icke heller varit medveten
örn de följder, som avbrottet skulle medföra i lönetursavseende, syntes
också vara en anledning till ett särskilt medgivande i föreliggande fall.
Därest sökandens ansökan skulle på ovan angivet sätt kunna bifallas,
torde riksdagens samtycke böra inhämtas.
Vid bifall till ansökan borde sökanden kunna tillgodoföras sammanlagt
(8 år 3 månader — 3 år =) 5 år 3 månader, motsvarande ett ålderstillägg.
Beträffande Olsson har överstyrelsen i sitt utlåtande till en början framhållit,
att därest endast den tid finge tillgodoräknas sökanden, som läge
efter studieavbrottet, kunde sammanlagt endast 4 år 9 månader med avdrag
av 3 år, alltså 1 år 9 månader tillgodoföras honom. Därest han åter
tillerkändes rätt att i förevarande sammanhang räkna hela sin extra ordinarie
tjänstgöring, bleve motsvarande antal lönetursår (13 år 9 månader —
3 år =) 10 år 9 månader.
Av skäl, som sökanden anfört och som av överstyrelsen vid ett par tidigare
fall av samma slag blivit anförda, funne överstyrelsen det i hög grad
obilligt, att sökanden skulle gå förlustig i det närmaste två ålderstillägg
endast av den anledningen, att han avbrutit sin tjänstgöring under en termin
för att genom vetenskapliga studier höja sin reella kompetens för lärår
-
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.
kallet och utan att han vid tidpunkten för avbrottet hade någon kännedom
om de ogynnsamma konsekvenser i lönetursavseende, som eventuellt kunde
inträda med anledning därav och med hänsyn till ordalydelsen av hithörande
lönetursbestämmelser.
Överstyrelsen funne sålunda samma skäl föreligga att i förevarande fall
inhämta riksdagens medgivande till en för sökanden fördelaktigare lönetursberäkning,
som överstyrelsen föreslagit beträffande Wendin och som
föranlett 1933 års riksdag att medgiva adjunkterna Arfwidsson och Rosén
att tillgodoräkna vissa tjänstår i och för erhållande av ålderstillägg utan
hinder av visst angivet avbrott i deras tjänstgöring. Då Olsson emellertid
icke syntes böra för tiden före den 1 juli 1932 komma i åtnjutande av
avlöning i högre lönegrad än den, vartill då gällande bestämmelser berättigade,
syntes en hänvisning böra göras till bestämmelserna i kungörelsen
den 28 juli 1932 (nr 379).
I särskilda utlåtanden den 24 februari 1934 har statskontoret avstyrkt
ifrågavarande ansökningar, därvid ämbetsverket åberopat de konsekvenser,
ett bifall till ansökningarna skulle kunna medföra.
I ärendet har vidare allmänna civilförvältning ens lönenämnd den 13 juni
1934 utlåtit sig. Lönenämnden har därvid — efter att hava redogjort för
den tidigare tillämpningen av 1922 års kungörelse samt tillkomsten av de
ändrade bestämmelserna av år 1932 — anfört huvudsakligen följande:
Lönenämnden hade förut haft att yttra sig över liknande ansökningar
som de nu föreliggande. Nämnden åsyftade i detta hänseende de av
adjunkterna Arfwidsson, Rosén och Wendin gjorda framställningarna, som
föranlett propositioner till riksdagen. Med hänsyn till vissa i dessa lönetursärenden
föreliggande särskilda omständigheter hade lönenämnden ansett
sig kunna tillstyrka medgivande för ifrågavarande lärare att i löneturshänseende
tillgodoföra sig före avbrottet fullgjord tjänstgöring. Vidkommande
åter de nu remitterade framställningarna från adjunkterna
Henriksson och Olsson hade det synts lönenämnden, som örn några omständigheter
av motsvarande art knappast vore för handen. Att märka
vore ock, att de studier, för vilkas bedrivande de tre förstnämnda lärarna
åtnjutit ledighet, lett till avläggande av fullständig högre examen, något
som däremot icke — såvitt av remisshandlingarna framginge — varit fallet
i fråga om de två sistnämnda.
Emellertid hade sökandena Henriksson och Olsson till stöd för sina
framställningar anfört, att de vid den tidpunkt, då de sökt och erhållit
tjänstledighet för studier, icke varit medvetna om de konsekvenser i avseende
å rätten till ålderstillägg, som ledigheten sedermera kommit att
medföra för deni. Såsom framginge av vad i det föregående anförts hade
nämligen sökandenas ledigheter för studier infallit under den tid, då skolöverstyrelsen
ännu tillämpat den här ovan omnämnda friare tolkningen av
föreskrifterna i 1 mom. av 1922 års kungörelse. Även skolöverstyrelsen
hade i sina utlåtanden över ansökningarna ansett nämnda omständighet
utgöra en anledning att tillmötesgå sökandenas yrkanden. Lönenämnden
mäste också för sin del finna, att det av sökandena sålunda anförda motivet
för ett tillmötesgående av deras yrkanden onekligen förtjänade beaktande.
Därest ansökningarna av detta skäl bifölles, skulle dock detta, så vitt lönenämnden
kunde bedöma, få till följd, att ansökningar av liknande art fran
12
Kungl. Maj:ts -proposition Nr 107.
andra statsanställda lärare, vilka i likhet med sökandena erhållit tjänstledighet
för studier, medan ännu överstyrelsen tillämpade nyss omförmälda
friare tolkning av lönetursbestämmelserna, svårligen läte sig avvisa. I betraktande
härav hade lönenämnden förehaft till övervägande frågan, huruvida
icke skäl kunde anses föreligga för Kungl. Maj:t att hos riksdagen
utverka generellt bemyndigande att övergångsvis medgiva sådan statsanställd
ordinarie lärare, vilken före ingången av år 1931, eventuellt före
ikraftträdandet av förberörda kungörelse 1932: 379, åtnjutit ledighet för
studier, rätt att utan hinder av det genom ledigheten uppkomna avbrottet
i anställningen få för ålderstillägg tillgodoräkna sin före avbrottet fullgjorda
tjänstgöring i statens tjänst, i den mån sådan tjänstgöring må hava
varit av likvärdig beskaffenhet med tjänstgöring i den ordinarie befattningen.
Lönenämnden hade ansett sig böra, innan nämnden toge definitiv ställning
till denna fråga, inhämta skolöverstyrelsens uppfattning i saken, och
hade nämnden för sådant ändamål i skrivelse till överstyrelsen anhållit om
ett uttalande, huruvida enligt överstyrelsens mening den av nämnden
sålunda ifrågasatta åtgärden från Kungl. Maj:ts sida kunde anses lämplig
ävensom av förhållandena påkallad med hänsyn till frekvensen av förekomna
ledigheter för studier under den tidsperiod, varom här vore fråga.
Till svar härå hade nämnden fått mottaga en den 16 maj 1934 dagtecknad
skrivelse i ämnet.
I berörda skrivelse hade överstyrelsen förklarat sig vidhålla sin i utlåtandena
över adjunkterna Henrikssons och Olssons ansökningar framförda
mening, att i fråga örn nämnda lärare en särskild framställning till
riksdagen för utverkande av förbättrad lönetursrätt åt dem vore motiverad.
Emellertid hade överstyrelsen uttalat, att överstyrelsen i likhet med lönenämnden
funne det i olika avseenden vara en bättre anordning, om en
möjligast generell lösning av nu förevarande fråga kunde vinnas. Enligt
överstyrelsens mening borde härvid den utväg, som i sådant syfte av nämnden
anvisats, vara framkomlig. Överstyrelsen funne det sålunda befogat
med hänsyn till föreliggande omständigheter, att en bestämmelse i angiven
riktning endast erhölle karaktären av en övergångsanordning och begränsades
till att avse personer, som åtnjutit ledighet i och för studier under
den tid, då de med hänsyn till överstyrelsens tillämpning av lönetursbestämmelserna
icke varit medvetna om de konsekvenser, som ett sådant
avbrott i tjänstgöringen skulle medföra. Övergångstiden syntes överstyrelsen
böra utsträckas till den 1 juli 1932, d. v. s. den tidpunkt, från vilken
särskilda bestämmelser angående avbrott i sådan anställning, varom här
vore fråga, trädde i kraft. Överstyrelsen hade visserligen tillämpat den
strängare tolkningen av bestämmelserna redan från och med december
1930, men överstyrelsens beslut hade därvid i vissa fall överklagats och
icke blivit av kammarrätten fastställda förr än den 30 september 1931.
Även med hänsyn härtill syntes följande budgetårs början, d. v. s. den 1
juli 1932, vara en lämplig tidpunkt såsom gräns framåt för tillgodoräknande
av sådana lönetursår, varom här vore fråga. I anslutning härtill hade
överstyrelsen föreslagit en ny tilläggsbestämmelse till kungörelsen 1922: 373
— betecknad såsom moni. 7 — av följande lydelse:
»7. För lärare vid statens under skolöverstyrelsens inseende ställda läroanstalter
må sådant avbrott i tjänstgöringen, som föranletts av ledighet
för studier, därest ledigheten åtnjutits under tiden före den 1 juli 1932,
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.
icke utesluta rätt att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna dessförinnan
fullgjord tjänstgöring i statens tjänst.
Vid tillgodoförande av lönetursår enligt detta moment skall så anses,
som örn bestämmelsen fått tillämpas från och med den 1 juli 1932.»
Vid det förnyade övervägande, som lönenämnden efter mottagandet av
skolöverstyrelsens skrivelse ägnat frågan om medgivande av särskild lönetursrätt
åt sådana statsanställda lärare, vilka åtnjutit ledighet för studier
under den tid, då de med hänsyn till överstyrelsens tillämpning av lönetursbestämmelserna
icke varit medvetna om de på grund a,v avbrottet i
tjänstgöringen uppstående konsekvenserna, begärt och erhållit ledighet för
studier, hade nämnden funnit sig böra hos Kungl. Maj:t hemställa, att
Kungl. Majit måtte ingå till riksdagen med förslag i ämnet. I fråga om det
materiella innehållet i ett sådant förslag anslöte sig lönenämnden till den
av skolöverstyrelsen uttalade meningen, att det ifrågasatta medgivandet
borde avse sådana lärare, vilkas ledighet för studier infallit före den 1 juli
1932. Avbrott i anställningen på grund av studier, som förekommit intill
den 1 juli 1932, borde sålunda icke få utesluta rätt för vederbörande att
för ålderstillägg tillgodoräkna före avbrottet fullgjord tjänstgöring i statens
tjänst. Vidare borde i enlighet med skolöverstyrelsens förslag och i anslutning
till vad som redan i kungörelsen 1932: 379 stadgats i fråga örn tilllämpningen
av bestämmelsen i 5 mom. det nya medgivandet få tillämpas
retroaktivt från och med den 1 juli 1932. I anslutning likaledes till bestämmelserna
i nyssnämnda kungörelse borde förutsättningen för medgivandets
tillämpning vara, att avbrott, varom här vore fråga, icke uppgår till mer
än ett år. .
Den av nämnden nu ifrågasatta åtgärden kunde givetvis, såsom skolöverstyrelsen
avsett, genomföras på det sätt, att till kungörelsen 1922: 373
fogades ett nytt tillägg av det innehåll, som nyss angivits. Emellertid syntes
även det ovan antydningsvis angivna tillvägagångssättet kunna med
fördel anlitas. I sådant hänseende ville lönenämnden erinra, hurusom
Kungl. Majit på därom framställt förslag erhållit bemyndigande av 1932
års riksdag (skrivelse nr 172) att utan hinder av bestämmelserna i gällande
avlöningsreglementen för ordinarie tjänstemän inom den nyreglerade civila
statsförvaltningen, i fall av den art, som i statsrådsprotokollet över finansärenden
den 26 februari 1932 omförmälts, och i enlighet med de däri angivna
grunderna besluta örn placering i löneklass vid befordran från ickeordinarie
till ordinarie tjänst. Genom att Kungl. Majit pa liknande sätt av
riksdagen bemyndigades att från fall till fall besluta även i här ifrågavarande
lönetursfrågor, skulle någon ytterligare komplettering av gällande
lönetursbestämmelser icke bliva erforderlig. Såsom skolöverstyrelsen framhållit,
funnes grundad anledning antaga, att det ifrågasatta nya medgivandet
skulle komma att gälla allenast ett mindre antal fall liksom ock att dess
betydelse i statsfinansiellt avseende skulle bliva skäligen ringa. Med hänsyn
härtill och då det här i varje fall vore fråga örn en anordning av ren
övergångskaraktär, skulle lönenämnden för sin del vilja förorda, att det
sist nämnda tillvägagångssättet valdes.
Under förutsättning alltså att Kungl. Majit funné skäl hos riksdagen
utverka bemyndigande att medgiva särskild lönetursrätt åt de lärare, vilka
i likhet med sökandena Henriksson och Olsson åtnjutit ledighet för studier
före den 1 juli 1932, torde sökandenas förevarande framställningar böra av
Kungl. Majit upptagas till prövning, efter det riksdagen härutinnan fattat
sitt beslut.
Departe
mentschefen.
14 Kungl. Maj.ts ''proposition Nr 107.
Slutligen har statskontoret den 26 september 1934 avgivit förnyat utlåtande
i ärendet, därvid ämbetsverket med hänsyn till vad lönenämnden
anfört ansett sig icke böra motsätta sig, att framställning i enlighet med
nämndens förslag gjordes till riksdagen.
Såsom framgår av det förut sagda gäller för närvarande, att örn tjänstgöringen
som extralärare avbrytes för studier, vilka icke efter ett år resultera
i disputationsprovs avläggande, ett sådant avbrott medför, att tidigare
fullgjord statstjänstgöring icke må tillgodoräknas i löne tursavseende.
I några tidigare fall, för vilka jag förut redogjort, har emellertid ett tilllämpande
av denna regel ansetts medföra så obilliga konsekvenser, att riksdagens
medgivande inhämtats, att jämväl sådan tjänstgöring fått tillgodoräknas,
vilken fullgjorts för avbrott för studier utan att disputationsprov
avlagts. Jag hänvisar härom till den ovan lämnade redogörelsen för behandlingen
av adjunkterna Arfwidssons, Roséns och Wendins framställningar
och erinrar allenast om, att i samtliga tre fallen speciella omständigheter
förelegat, som ansetts motivera ett avsteg från de generella bestämmelserna.
Jämväl beträffande de nu föreliggande framställningarna från adjunkterna
Henriksson och Olsson måste enligt mitt förmenande särskilda omständigheter
anses föreligga. Vid den tidpunkt, då de sökte och erhöllo
tjänstledighet för studier, hade de nämligen icke varit medvetna örn de
konsekvenser, som ledigheten sedermera visat sig medföra. Sökandenas
ledigheter för studier inföllo nämligen under den tid, då överstyrelsen ännu
tillämpade den förut omnämnda friare tolkningen av bestämmelserna i 1922
års kungörelse. De saknade sålunda anledning räkna med att de genom att
erhålla ledighet för fullföljande av studierna skulle gå miste om rätt till en
del tjänstår. I likhet med de hörda myndigheterna finner jag det av sökandena
sålunda anförda motivet förtjäna beaktande.
Såsom lönenämnden framhållit, torde emellertid ett bifall till dessa ansökningar
få till följd, att ansökningar av liknande art från andra statsanställda
lärare, vilka erhållit tjänstledighet för studier medan ännu överstyrelsen
tillämpade nyss omförmälda friare tolkning av lönetursbestämmelserna,
svårligen låta sig avvisa. Skäl synas mig därför föreligga för en
övergångsanordning, av den karaktär, som lönenämnden föreslagit. I enlighet
härmed skulle alltså av riksdagen utverkas ett generellt bemyndigande
att medgiva sådan statsanställd lärare, vilken före den 1 juli 1932, d. v. s.
den dag då 1932 års kungörelse trätt i kraft, åtnjutit ledighet för studier,
rätt att utan hinder av det genom ledigheten uppkomna avbrottet i anställningen
få för ålderstillägg tillgodoräkna sin före avbrottet fullgjorda
tjänstgöring i statens tjänst, i den mån sådan tjänstgöring må hava varit
av likvärdig beskaffenhet med tjänstgöring i den ordinarie befattningen.
Ett dylikt avbrott synes, liksom det redan medgivna avbrottet för dispu
-
15
Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 107.
tationsprov, icke böra få uppgå till mer än ett år. Detta förslag synes så
mycket mera befogat som, enligt vad framhållits i handlingarna, det är
anledning antaga, att det ifrågasatta medgivandet skall komma att gälla
allenast ett mindre antal fall liksom ock att dess betydelse i statsfinansiellt
hänseende skall bliva skäligen ringa.
Innan jag gör någon hemställan i anledning av det nu anförda, vill jag
till behandling upptaga vissa framställningar, som avse lönetursberäkning
oaktat
b) avbrott i tjänstgöring på grund av att förordnande icke erhållits
i omedelbar följd med ett tidigare.
Ifrågavarande framställningar äro gjorda av adjunkterna vid högre
allmänna läroverken i Luleå Ivan Viking Holmgren, vid högre allmänna
läroverket i Skara Enoch Ljunggren samt vid Katarina realskola i Stockholm
Tor Alfred Harry Alm.
Sedan adjunkterna Holmgren och Ljunggren hos skolöverstyrelsen gjort
framställningar angående sin lönegradsplacering, har överstyrelsen, med
särskilda skrivelser den 13 januari 1934 överlämnat dessa ärenden till
Kungl. Majit.
Beträffande adjunkten Holmgren inhämtas av handlingarna,
att han innehaft icke-ordinarie anställning vid högre allmänt läroverk
under tiden från och med vårterminen 1923 intill dess han den 1 augusti
1931 tillträtt sin adjunktsbefattning, dock med undantag för tiden från
och med höstterminens början till den 3 september 1928, för vilken tid
något förordnande icke erhållits.
Skolöverstyrelsen har ifråga om Holmgren anfört bland annat följande:
Den svårighet, som uppkommit vid beräkningen av Holmgrens lönetursberättigande
extra ordinarie anställning, sammanhängde med den omständigheten,
att sökanden icke erhållit förordnande för höstterminen 1928
förrän från och med den 3 september, ehuru höstterminen hade börjat den
20 augusti med inträdes- och flyttningsprövningar. Under terminens 14
första dagar hade sökanden sålunda ingen anställning. Därest sökanden
under loppet av ett läsår varit entledigad från sin tjänstgöring under
samma tidrymd, torde det hava varit utan betydelse i förevarande avseende,
enär det i så fall icke hade kunnat på samma sätt anses som ett
avbrott i anställningen. Genom att infalla vid terminens början och utan
att sökanden erhållit förordnande för hela terminen, kunde det emellertid
ifrågasättas, om icke här förelåge just ett sådant avbrott i anställningen,
att kontinuiteten mellan de föregående 5 Va årens tjänstgöring ochden följande
tjänstgöringen hade brutits och följaktligen nämnda 5 Va år borde
gå för sökanden förlorade i lönetursavseende. I motiveringen till Kungl.
Maj :ts proposition den 14 mars 1922 (nr 217), som resulterade i utfärdandet
av 1922 års kungörelse (nr 373) med ändrade bestämmelser angående
ålderstillägg för civila befattningshavare i statens tjänst återfunnes nämligen
följande av riksdagen utan erinran lämnade uttalande: »På sätt löne
-
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.
nämnden framhållit, är det utan vidare klart, att med den av nämnden
föreslagna formuleringen varje uppehåll i själva anställningen föranleder,
att det ifrågavarande villkoret brister. Däremot saknas i författningen
direkt bestämmelse om hur förhållandet skall bedömas, när uppehåll i
tjänstgöringen ägt rum, utan att detta föranlett avbrott i anställningen.»
Överstyrelsen hade emellertid känt sig tveksam, huruvida ett avbrott av
den kortvarighet, som det förevarande ägt, då det betingats av omständigheter,
över vilka den förordnade icke kunnat råda, verkligen skulle behöva
anses bryta kontinuiteten. Enligt vedertagen praxis bortsåges från avbrott
i tjänstgöringen på högst 14 dagar under tiden för ett förordnande. Det
syntes dock rimligt, att ett fall av förevarande art icke bedömdes så mycket
hårdare, att avbrottstiden icke blott avdroges utan till och med upphävde
rätten att tillgodoräkna förut intjänade lönetursår.
Därest sökanden finge för ålderstillägg tillgodoräkna hela sin extra ordinarie
tjänstgöring, skulle han i denna egenskap kunna åberopa sammanlagt
nära 8 år 4 månader och, med inräknande av juli månad 1931, nära
8 år 5 månader med avdrag av 3 år, alltså nära 5 år 5 månader. Han skulle
alltså vara berättigad att åtnjuta avlöning i andra lönegraden från och med
den 1 januari 1932.
Därest avbrott i anställningen skulle anses föreligga under tiden 20
augusti—2 september 1928, komme den extra ordinarie tjänstgöring, sökanden
finge åberopa, icke att uppgå till 3 år, varför sökanden icke kunde tillgodoräkna
någon sådan tjänstgöring. I så fall torde han kunna beräkna
uppflyttning i andra lönegraden tidigast från och med den 1 januari 1937.
På grund av det anförda har överstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t
täcktes vidtaga åtgärder för att sökanden måtte tillerkännas rätt att i och
för erhållande av ålderstillägg såsom adjunkt tillgodoräkna sig den tid
utöver 3 år, varunder han under tiden vårterminen 1923—vårterminen 1931
varit anställd såsom extra ordinarie lärare utan hinder av avbrott i anställningen
under tiden början av höstterminen 1928—2 september 1928.
Beträffande adjunkten Ljunggren inhämtas av handlingarna,
att han tjänstgjort såsom icke-ordinarie lärare vid högre allmänt läroverk
från och med vårterminen 1921 till och med höstterminen 1924. Efter
att hava genomgått provår under vårterminen 1925, erhöll han nytt förordnande
som icke-ordinarie lärare vid högre allmänt läroverk först från
och med den 1 september 1925 samt har sedermera oavbrutet innehaft dylik
anställning till dess han den 1 oktober 1933 tillträtt sin adjunktsbefattning.
Skolöverstyrelsen har under hänvisning till sin ovannämnda skrivelse
beträffande adjunkten Holmgren anfört bland annat följande:
Vid utgången av år 1933 hade Ljunggren (med frånräknande av tiden
1 januari—31 augusti 1925) en sammanlagd tjänstgöring av 12 år 4 månader
och efter avdrag av 3 år skulle han av denna tjänstgöring för uppflyttning
i högre lönegrad såsom adjunkt vid förstnämnda tidpunkt fått tillgodoräkna
9 år 4 månader, därest icke det ifrågakomna avbrottet från och
med början av höstterminen till den 1 september 1925 skulle medföra förlust
av tidigare intjänade lönetursår.
17
Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.
Läsåret vid högre allmänna läroverket i Lund hade höstterminen 1925
börjat med inträdes- och flyttningsprövningar den 18 augusti (den egentliga
undervisningen vid läroverket hade tagit sin början först den 27 augusti
efter föregående dag förrättat upprop). Anledningen till att sökanden
först från och med den 1 september förordnats till vikarierande adjunkt vid
läroverket hade varit, att lektorn vid läroverket K. Enghoff avgått med
pension med utgången av augusti 1925; till vikarie å den efter Enghoff
lediga lektorstjänsten hade förordnats adjunkten G. Blidberg och till vikarie
å den senares adjunkts^’änst sökanden Ljunggren. Vid denna tid hade
överstyrelsen ännu icke börjat tillämpa den strängare tolkning av avbrottsbestämmelserna,
som sedermera genom utslag av kammarrätten stadfästs,
varför sökanden icke vid denna tid kunnat förutse, att ett kortare avbrott
vid höstterminens början skulle kunna medföra förlust av tidigare intjänade
4 lönetursår.
På grund av det anförda har överstyrelsen hemställt, att Kungl. Majit
täcktes vidtaga åtgärder för att sökanden måtte tillerkännas rätt att i och
för erhållande av ålderstillägg såsom adjunkt tillgodoräkna sig den tid
utöver 3 år, varunder han under tiden vårterminen 1921—30 september
1933 varit anställd såsom extra ordinarie lärare, utan hinder av avbrott i
anställning under tiden början av höstterminen—31 augusti 1925.
I utlåtanden den 13 februari 1934 har statskontoret uttalat, att ovannämnda
två framställningar syntes lämna exempel på de knappast försvarbara
konsekvenser, vartill vissa av nuvarande avlöningsbestämmelser
ledde. Önskvärt vore för den skull, att dessa bestämmelser bleve reviderade.
I avvaktan härpå hade ämbetsverket intet att erinra mot förslag till riksdagen
om bifall till framställningarna.
Lönenämnden har i sitt ovanberörda utlåtande den 13 juni 1934 i detta
sammanhang anfört bland annat följande: ,
Lönenämnden, som i förevarande ärenden haft samråd med en representant
för skolöverstyrelsen, hade därvid inhämtat, att enligt av skolöverstyrelsen
numera följd praxis sådant avbrott om högst 14 dagar av vad
anledning det än vore, vilket infälle under tiden för ett förordnande, icke
föranledde, att tjänstetiden dessförinnan bortfölle vid lönetursberäkningen.
Ej heller avbrott av längre varaktighet än nyss nämnts uteslöte rätt att
tillgodoräkna dessförinnan fullgjord tjänstgöring, därest nämligen avbrottet
vore föranlett av sjukdom. I sistnämnda fall avdroges emellertid
sjukledigheten från tillgodoräknandetiden.
I de nu omhandlade fallen hade de förekomna korta avbrotten i tjänstgöringen
uppstått diirigenom, att nytt förordnande icke omedelbart följt
på ett redan tilländalupet förordnande. De svårigheter, som på grund härav
uppkommit vid lönetursberäkningen, vore enligt nämndens mening
mindre att hänföra till avfattningen av gällande lönetursbestämmelser än
till den säregna anställningsform, som tillämpades i fråga örn de statsanställda
icke-ordinarie lärarna, i det att såsom i det föregående anförts
förordnande utfärdades endast för en lästermin eller ett läsår i sänder och
att icke-ordinarie lärare, som icke omedelbart erhölle förnyat förordnande,
ansåges såsom entledigad under mellantiden.
juliany till riksdagens \protokoll 1035. 1 sami. Ar 107.
9
18
Kungl. Marits proposition Nr 107.
Då lönenämnden funne det knappast vara med billighet överensstämmande,
att ett så kort avbrott i tjänstgöringen som de i skolöverstyrelsens
föreliggande framställningar omhandlade skulle kunna föranleda ett uteslutande
vid lönetursberäkningen av en måhända mångårig tjänstgöring
dessförinnan, ansåge lönenämnden, att en lösning närmast borde sökas i en
ändring av den för de icke-ordinarie lärarna tillämpade anställningsformen.
För den händelse något förslag icke skulle komma att föreläggas 1935
års riksdag, som vore ägnat att avhjälpa de missförhållanden i lönetursavseende,
som onekligen framträtt beträffande adjunkterna Holmgren och
Ljunggren, ansåge lönenämnden, att framställning borde göras till samma
års riksdag örn särskild lönetursrätt för de befattningshavare, varom fråga
vore. Under nu angivna förutsättning finge lönenämnden fördenskull hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1935 års riksdag medgiva, att den
omständigheten, att adjunkten Holmgren under höstterminen 1928 icke
tillträtt förordnande såsom vikarierande adjunkt förrän den 3 september,
samt den omständigheten, att adjunkten Ljunggren under höstterminen
1925 icke tillträtt enahanda förordnande förrän den 1 september, icke
skulle utesluta rätt för ifrågavarande lärare att för erhållande av ålderstillägg
tillgodoräkna sådan tjänstgöring i statens tjänst, som fullgjorts före
det till följd av nämnda omständigheter uppkomna avbrottet i deras anställning.
Adjunkten Alm slutligen har i skrivelse till Kungl. Majit anhållit, att det
avbrott i hans tjänstgöring, som föranletts därav, att han från vårterminens
början år 1915 till den 1 februari samma år icke innehaft något
lärarförordnande, icke måtte utesluta rätt för honom att för erhållande av
ålderstillägg tillgodoräkna sig dessförinnan fullgjord tjänstgöring i statens
tjänst.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Alm från och med vårterminen
1912 till och med höstterminen 1913 tjänstgjort vid högre allmänna läroverk
samt under år 1914 genomgått provår. Från och med den 1 februari
1915 hade han utan avbrott fullgjort tjänstgöring i statliga eller kommunala
skolor, intill dess han den 1 december 1930 tillträtt sin adjunktsbefattning.
I utlåtande den 7 december 1934 har skolöverstyrelsen anfört bland
annat följande:
Efter genomgång av provår under kalenderåret 1914 hade sökanden erhållit
anställning som vikarie för tjänstledig lärare vid högre allmänna läroverket
i Norrköping från och med den 1 februari 1915. På grund därav, att
förordnande icke kunnat erhållas av sökanden från vårterminens början,
hade sålunda för honom under januari månad uppstått ett avbrott i anställningen,
vilket syntes vara av beskaffenhet att medföra förlust av lönetursrätt
för dessförinnan bestridd tjänstgöring.
Ehuru det vore en jämförelsevis kort tid, som genom det ifrågavarande
avbrottet gått förlorad för sökanden, funne överstyrelsen dock vissa skäl
av ömmande natur föreligga, som motiverade ett bifall till framställningen.
Överstyrelsen ville därvid särskilt fästa uppmärksamheten vid det förhållandet,
att av de sammanlagt 17 år 11 månader, under vilka sökanden be
-
19
Kungl. Majlis proposition Nr 107.
stritt lärartjänstgöring före sin utnämning till ordinarie tjänst, sökanden
under 8 år innehaft extra ordinarie anställning vid kommunalt gymnasium
eller kommunal mellanskola. Dessa år kunde sålunda enligt nu gällande
bestämmelser icke under några förhållanden tillgodoräknas honom för
erhållande av ålderstillägg såsom adjunkt. Därest även den före det ovannämnda
avbrottet liggande tjänstgöringen såsom extra ordinarie lärare i
statens tjänst bortfölle vid beräkningen av intjänade lönetursår, komme
endast 7 år 10 månader med avdrag av 3 år, alltså 4 år 10 månader att
kunna tillgodoföra honom. Därest han åter finge tillgodoräkna sig den
före avbrottet liggande tiden, skulle detta innebära, att ytterligare 2 år
•— eventuellt 2 år 1 månad, därest entledigande för sjukdom 30 september
•— höstterminen 1911 icke ansåges utgöra hinder för tillgodoräknande av
tjänstgöring höstterminen 1911—29 september 1911 — finge tillgodoföras
sökanden. Med hänsyn till ovan anförda förhållanden och det ifrågavarande
anställningsavbrottets kortvarighet och karaktär funne överstyrelsen
ett särskilt medgivande vara av billighetsskäl starkt motiverat.
På grund av vad sålunda anförts har överstyrelsen hemställt, det Kungl.
Majit täcktes utverka riksdagens medgivande, att den omständigheten, att
Alm under vårterminen 1915 icke erhållit förordnande under januari månad,
icke må utesluta rätt för honom att — med tillämpning i vederbörliga
delar av de i kungörelsen den 28 juli 1932 (nr 279) angivna grunder — för
erhållande av ålderstillägg såsom adjunkt räkna sig till godo sin före sagda
tid fullgjorda tjänstgöring i statens tjänst.
Statskontoret slutligen har i utlåtande den 5 januari 1935 — under åberopande
av vad ämbetsverket i ovanberörda utlåtanden av den 13 februari
1934 anfört beträffande adjunkterna Holmgrens och Ljunggrens lönetursberäkning
— uttalat att, därest åtgärder icke komme att vidtagas till ett
generellt reglerande av rätten till lönetur i fall av nu ifrågavarande art,
ämbetsverket icke hade något att erinra mot att framställning gjordes till
riksdagen i överensstämmelse med skolöverstyrelsens i ärendet gjorda hemställan.
Lönenämnden har berört frågan örn en ändring i anställningsformen för
extralärare i syfte att undvika, att ett så kort avbrott, som i föreliggande
fall är fråga, skulle föranleda uteslutande vid lönetursberäkning av tidigare
tjänstgöring. Jag vill i detta avseende erinra därom, att spörsmålet om ändring
i anställningsformen för extralärare för närvarande är föremål för närmare
utredning. Först när resultatet av densamma föreligger, torde frågan
om en generell lösning av hithörande spörsmål kunna upptagas till prövning.
I avbidan härå vill jag i likhet med myndigheterna och lönenämnden
förorda, att framställning göres hos riksdagen att de under förevarande
punkt omnämnda tre extralärarna, utan hinder av de förekomna avbrotten
i tjänstgöringen, måtte för erhållande av ålderstillägg få tillgodoräkna dessförinnan
fullgjord statlig tjänstgöring.
Under åberopande av det sålunda anförda hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att
Departe
mentschefen.
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.
dels bemyndiga Kungl. Majit att, utan hinder av föreskrifterna
i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 373) med
ändrade bestämmelser angående ålderstillägg för civila befattningshavare
i statens tjänst, medgiva sådan lärare vid
statens under skolöverstyrelsens inseende ställda läroanstalter,
vilken före den 1 juli 1932 åtnjutit tjänstledighet
under högst ett år för studier, rätt att oaktat det sålunda
genom ledigheten uppkomna avbrottet i anställningen för
ålderstillägg tillgodoräkna sin före avbrottet fullgjorda
tjänstgöring i statens tjänst, i den mån densamma varit
av beskaffenhet att eljest hava fått för ändamålet tillgodoräknas
honom; skolande vad sålunda föreslås äga tillämpning
från och med den 1 juli 1932;
dels ock medgiva, att den omständigheten, att adjunkten
vid högre allmänna läroverket i Luleå Ivan Viking Holmgren,
adjunkten vid högre allmänna läroverket i Skara
Enoch Ljunggren samt adjunkten vid Katarina realskola
i Stockholm Tor Alfred Harry Alm icke kunnat beredas
lärarförordnanden, Holmgren och Ljunggren under tiden
från och med höstterminens början till den 3 september
1928, respektive den 1 september 1925 samt Alm under
tiden från och med vårterminens början till den 1 februari
1915, icke må utesluta rätt för dem att — med tillämpning
i vederbörliga delar av de i kungörelsen den 28 juli 1932
(nr 379) angivna grunder — för erhållande av ålderstilllägg
räkna sig tillgodo sådan tjänstgöring i statens tjänst,
som fullgjorts före omförmälda avbrott i deras anställning.
3. Rätt att för lönetur tillgodoräkna tjänstgöring vid
kommunala skolor.
I samband med sitt beslut angående omorganisation av det högre skolväsendet
anhöll 1927 års riksdag,att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning
i fråga örn rätt för statsanställd lärare att för åtnjutande av ålderstillägg
tillgodoräkna sig den tid han kunde hava tjänstgjort som lärare vid
statsunderstödd kommunal eller enskild läroanstalt, samt för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. Den 18 juni
1927 anbefallde Kungl. Majit härefter skolöverstyrelsen att till Kungl.
Majit inkomma med utredning och förslag i ämnet.
Innan överstyrelsen hunnit fullgöra det sålunda givna uppdraget, erhöll
emellertid 1928 års lönekommitté till uppgift att uppgöra förslag till ny
lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet, varvid även
berörda spörsmål kom under övervägande. Det av lönekommittén sedermera
framlagda löneregleringsförslaget upptog bestämmelser, som skulle
lösa frågan. Förslaget har ännu icke föranlett någon Kungl. Majits åtgärd.
21
Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.
Efter vad jag inhämtat, har emellertid skolöverstyrelsen numera igångsatt
den tidigare anbefallda utredningen, vilken beräknas vara slutförd under
loppet av år 1935.
Hos Kungl. Majit föreligger ett antal framställningar örn rätt att för
ålderstillägg tillgodoräkna tjänstgöring vid kommunala och enskilda skolor.
Sålunda hava adjunkten vid högre allmänna läroverket för flickor i Malmö
N. A. Ericsson, vilken tidigare tjänstgjort som kommunalt anställd och
avlönad extra lärare vid Eksjö realskola och kommunala gymnasium,
adjunkten vid högre allmänna läroverket i Linköping Eleonore Karolina
Bruno, vilken innehaft anställning bland annat såsom föreståndarinna vid
Karlshamns elementarläroverk för flickor, samt adjunkten vid samrealskolan
i Eslöv J. I. Kjellberg, vilken varit ordinarie ämneslärare vid förutvarande
kommunala mellanskolan i Gudmundrå, hemställt att för ifrågavarande
ändamål få tillgodoräkna omförmälda ej statliga tjänstgöringar.
Över ifrågavarande framställningar hava yttranden avgivits av vederbörande
myndigheter, därvid statskontoret och allmänna civilförvaltningens
lönenämnd hemställt, att desamma icke måtte föranleda någon Kungl.
Majits åtgärd. Då ett bifall till desamma skulle kunna innebära ett föregripande
av det beslut, som kunde komma att fattas i anledning av förberörda
utredning, anser jag mig böra biträda den av statskontoret och lönenämnden
i frågan hävdade uppfattningen.
Emellertid föreligger ytterligare en framställning, vilken jag anser på
grund av förefintliga särskilda omständigheter redan nu böra och kunna
upptagas till prövning.
Adjunkten vid samrealskolan i Vadstena, numera vid högre allmänna
läroverket för gossar i Hälsingborg Joel Wulff Furstenberg anhöll sålunda
år 1928 hos Kungl. Majit att för uppflyttning i högre lönegrad få tillgodoräkna
fullgjord tjänstgöring under läsåren 1922—1925 som kommunalt avlönad
icke-ordinarie ämneslärare vid högre allmänna läroverket i Ystad.
I sin berörda ansökning anförde Furstenberg i huvudsak följande:
I juni 1922 hade han från läroverkets rektor skriftligen erhållit erbjudande
örn anställning »som e. o. lärare i modersmålet och tyska vid högre
allmänna läroverket i Ystad». Detta erbjudande hade han antagit. Han hade
då ingen kännedom om förhållandena vid läroverket och visste sålunda
icke, att detta bland annat omfattade ett kommunalt gymnasium. Detta
hade blivit honom bekant först vid höstterminens början, och först vid löneutbetalningen
omkring den 1 september hade han konstaterat, att han stod
uppförd å kommunens stat. Eftersom han varken erbjudits eller antagit
ett sådant förordnande, hade han trott, att detta varit en rent praktisk anordning
från rektors sida, och icke funnit anledning att grubbla över saken,
ej heller att söka bort från läroverket vid detta och följande läsårs slut.
Förordnandet hade förnyats två gånger, utan att han av någon erhållit
upplysning örn sakens verkliga läge. Tjänstgöringen hade hela tiden varit
förlagd till realskolan, alltså till statens läroverk, vilket naturligtvis stärkt
honom i uppfattningen, att »på kommunens stat» endast varit en anord
-
22
Kungl. Marits ''proposition Nr 107.
ning av praktisk natur. Först i samband med en pensioneringsfråga på hösten
1924 hade det blivit bekant för de kommunalanställda e. o. lärarna —
och, som det förefallit även för rektor och skolans övriga lärare — hurudan
den verkliga arten av deras anställning vore.
I över ansökningen avgivet yttrande anförde rektor vid högre allmänna
läroverket i Ystad i huvudsak följande:
Vid ifrågavarande tid hade rektor ansett, att anställning vid Ystad kommunala
latingymnasium medfört samma rättigheter som anställning vid
rikets allmänna läroverk. När Furstenberg sommaren 1922 erbjudits anställning
vid läroverket hade rektor således ansett det vara likgiltigt för
honom, örn han anställdes med avlöning av statsverket eller med avlöning
av kommunen. Det vore därför ej omöjligt, att Furstenberg först vid läsårets
början underrättats örn att han förordnats såsom extralärare vid det
kommunala gymnasiet. Samtidigt härmed hade rektor meddelat denne, att
rektor ansåge honom hava samma rättigheter som örn han varit anställd i
statens tjänst. Furstenberg hade därför icke haft anledning misstänka, att
allt icke varit välbeställt.
Även örn sålunda Furstenberg vetat, att han varit anställd som lärare
vid det kommunala gymnasiet, vore det lika visst, att han ända till mitten
av höstterminen 1924 varit förvissad om att han räknade lönetursår och
tjänstår för pension på samma sätt, som örn han varit anställd vid ett
allmänt läroverk.
I utlåtande den 13 december 1928 uttalade skolöverstyrelsen, under åberopande
av rektors yttrande, att starka billighetsskäl talade för bifall till
Fiirstenbergs framställning, samt hemställde att Kungl. Majit måtte vidtaga
erforderliga åtgärder för att Furstenberg måtte för erhållande av ålderstillägg
få tillgodoräkna sig läsåren 1922—1925, under vilken tid han
innehaft anställning som ordinarie lärare å kommunens stat vid högre allmänna
läroverket i Ystad.
Jämväl statskontoret ansåg i utlåtande den 18 februari 1929, att starka
billighetsskäl talade för bifall till framställningen, för vilket dock riksdagens
medgivande vore erforderligt. På av statskontoret i dess utlåtande gjord
hemställan överlämnades emellertid handlingarna i ärendet till 1928 års
lönekommitté för att tagas i övervägande vid avgivande av det betänkande,
kommitténs utredningsarbete kunde föranleda.
Furstenberg har nu till Kungl. Majit inkommit med förnyad framställning
i ämnet.
Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 6 november 1933 åberopat vad
överstyrelsen anfört i förenämnda utlåtande den 13 december 1928 över
sökandens då gjorda framställning.
I utlåtande den 6 december 1933 har vidare statskontoret anfört bland
annat följande:
Ämbetsverket vidhölle sin i förberörda utlåtande den 18 februari 1929
uttalade uppfattning, och då det torde vara ovisst när 1928 års lönekom
-
23
Kungl. Martts proposition Nr 107.
mittes förslag till lönereglering för lärarna med däri uttalade synpunkter
på hithörande frågor kunde tänkas bliva föremål för Kungl. Majits och riksdagens
prövning, syntes det statskontoret med billigheten överensstämmande,
att förevarande framställning redan nu upptoges till avgörande. I
anslutning härtill och med hänsyn till de särskilda omständigheter sökanden
anfört som skäl för bifall till densamma, hemställde statskontoret, att
Kungl. Majit måtte utverka riksdagens medgivande om rätt för honom att
för uppflyttning i lönegrad tillgodoräkna den tid, varunder han å kommunens
stat tjänstgjort vid högre allmänna läroverket i Ystad.
Slutligen har allmänna civilförvaltningens lönenämnd i utlåtande den 19
januari 1935 anfört i huvudsak följande:
Sökanden hade under sin ifrågavarande anställningstid visserligen åtnjutit
avlöning av kommunens medel men haft sin tjänstgöring uteslutande
förlagd till realskolan, d. v. s. den statliga delen av läroverket. Örn ock sålunda
sökanden formellt sett innehaft anställning a kommunens stat, haele
dock hans tjänstgöringsförhållanden vid läroverket i realiteten varit helt
likartade med de statligt anställda lärarnas. Med hänsyn härtill och till de
särskilda omständigheter i övrigt, som sökanden åberopat till stöd för sm
framställning, ansåge sig lönenämnden böra i likhet med statskontoret hemställa,
att Kungl. Majit måtte utverka riksdagens medgivande örn rätt för
sökanden att i lönehänseende räkna sig till godo nämnda anställningstid vid
Ystads läroverk.
Såsom jag tidigare antytt, anser jag omständigheterna i det föreliggande
ärendet vara av den beskaffenhet, att ett ställningstagande till framställningen
redan nu icke kan anses föregripa skolöverstyrelsens utredning på
förevarande område. I anslutning till vad myndigheterna anfört och tillstyrkt
hemställer jag förty, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att adjunkten vid högre allmänna läroverket för gossar
i Hälsingborg Joel Wulff Furstenberg må för uppflyttning i
lönegrad tillgodoräkna den tid, varunder han a kommunens
stat tjänstgjort såsom extra lärare vid högre allmänna läroverket
i Ystad.
4. Rätt att för lönetursberäkning vid tekniskt läroverk tillgodoräkna
docenttjänstgöring vid statsuniversiteten samt Stockholms
och Göteborgs högskolor.
Enligt kungörelsen den 23 maj 1919 (nr 300) angående lönetursberäkning
för docenter vid statsuniversiteten samt Stockholms och Göteborgs
högskolor äga samtliga docenter inom teologiska och filosofiska fakulteterna
vid universiteten i Uppsala och Lund ävensom samtliga docenter
vid Stockholms och Göteborgs högskolor inom läroområde, motsvarande
teologisk och filosofisk fakultet vid universiteten, att för åtnjutande av
ålderstillägg såsom lärare vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet
Departe
mentschefen.
24 Kungl. Majlis proposition Nr 107.
eller folkskoleseminarium räkna sig till godo den tid, dock ej utöver tre år,
de vid något av nämnda universitet eller högskolor med nit och skicklighet
deltagit i undervisningen. Såsom förutsättning för åtnjutande av berörda
rätt gäller dock, att de genom avlagda examina och genomgånget
provår vunnit behörighet till anställning vid nämnda läroanstalter ävensom
att deras undervisning vid universiteten eller högskolorna varit av
den omfattning, som är eller kunde varda bestämd i fråga örn docentstipendiats
undervisningsskyldighet vid universiteten.
INagon motsvarande bestämmelse örn rätt för lärare vid tekniskt läroverk
att för erhållande av alderstillägg tillgodoräkna föregående docenttjänstgöring
finnes icke meddelad.
Hos Kungl. Maj:t har nu lektorn vid tekniska elementarskolan i Norrköping
Karl Olof Josephson — som under tiden den 4 november 1925—
den 1 september 1932 innehaft förordnande som docent och därjämte
under större delen av nämnda tid även som laborator vid Stockholms högskola
hemställt, att han måtte förklaras berättigad att av sin omförmälda
tjänstgöring såsom docent och laborator tillgodoräkna sig en tid
av tre år för lönetursberäkning såsom lektor vid nämnda tekniska elementarskola.
Över Josephsons framställning hava utlåtanden avgivits den 23 december
1933 av skolöverstyrelsen, den 24 februari 1934 av statskontoret och
den 6 april 1934 av allmänna civilförvaltningens lönenämnd.
Skolöverstyrelsen har i sitt utlåtande anfört, bland annat, att nu rådande
olikhet ifråga örn rätt till lönetur mellan docent, som övergår till allmänt
läroverk, högre lärarinneseminariet eller folkskoleseminarium, och
docent, som övergår i de tekniska läroverkens tjänst, icke syntes motiverad
och ej heller torde vara av statsmakterna avsedd. Givet vore, att
de skäl, som talade för beviljande av lönetur för docent efter befordran
till lärare vid förstnämnda läroanstalter, borde äga giltighet även örn vederbörande
vunnit anställning vid tekniskt läroverk.
Även statskontoret har uttalat, att den rätt, som i nu ifrågavarande avseende
skulle hava tillkommit sökanden, därest han förordnats såsom lektor
vid allmänt läroverk, borde tillerkännas honom även såsom lektor
vid tekniskt läroverk. På grund härav har statskontoret icke funnit något
att erinra mot framställning till riksdagen, att Josephson måtte för ålderstillagg
få tillgodoräkna fullgjord tjänstgöring såsom docent vid Stockholms
högskola, i den mån lektor vid högre allmänt läroverk enligt gällande
bestämmelser skulle för samma ändamål hava fått tillgodoräkna sig
sådan tjänstgöring. Emellertid har statskontoret ytterligare anfört, att det
syntes böra tagas under övervägande, att av riksdagen inhämta ett generellt
medgivande, att lektor vid tekniskt läroverk i nu berört avseende
måtte erhålla samma rätt till tillgodoräkning, som tillkomme lektor vid
högre allmänt läroverk.
Allmänna civilförvaltningens lönenämnd slutligen har biträtt statskontorets
nyssberörda uttalanden.
25
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 107.
Lika med myndigheterna anser jag, att ordinarie lärare vid tekniskt läroverk,
som tidigare fullgjort tjänstgöring såsom docent vid universiteten
samt Stockholms och Göteborgs högskolor, bör i lönetursavseende — liksom
beträffande avlöningsförmåner — hava samma ställning som en motsvarande
lärare vid högre allmänt läroverk. Jag vill sålunda förorda, att framställning
göres till riksdagen härom i enlighet med statskontorets av lönenämnden
biträdda förslag.
Med prövning av den av Josephson gjorda framställningen torde vid sådant
förhållande böra anstå i avvaktan på riksdagens beslut i ämnet.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen besluta,
att vad i kungörelsen den 23 maj 1919 angående lönetursberäkning
för docenter vid statsuniversiteten samt
Stockholms och Göteborgs högskolor föreskrivits beträffande
lärare vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet
och folkskoleseminarium skall äga motsvarande tilllämpning
jämväl å lärare vid tekniskt läroverk.
5. Rätt för vissa småskollärarinnor att för lönetursberäkning
tillgodoräkna tjänstgöring vid privatläroverk.
I samband med sitt beslut angående omorganisation av det högre skolväsendet
uttalade 1927 års riksdag, att riksdagen förutsatte, att vederbörande
kommuner skulle låta sig angeläget vara att, i den mån så vore möjligt,
bereda sådana lärarinnor, som genom skolreformen förlorat sin anställning
vid statsunderstött privatläroverks småskolavdelningar utan att därefter
kunna erhålla något förvärvsarbete, anställning vid kommunens folkskoleväsen.
(Riksdagens skrivelse nr 262, sid. 102.)
Sedan Kungl. Majit genom beslut den 14 juni 1929 anmodat skolöverstyrelsen
att på lämpligt sätt fästa vederbörande kommunala skolmyndigheters
uppmärksamhet på riksdagens berörda uttalande, utfärdade överstyrelsen
cirkulär i ämnet den 7 oktober 1929 till folkskolestyrelserna i samtliga
städer, i vilka funnos privatläroverk med förberedande klasser.
De sålunda vidtagna åtgärderna hava som bekant i åtskilliga fall lett till,
att lärarinnor av ifrågavarande kategori erhållit anställning såsom extra
ordinarie eller ordinarie småskollärarinnor vid folkskoleväsendet.
Då emellertid beträffande dessa lärarinnor sedermera det önskemålet
gjorde sig gällande, att de bland annat för lönetursberäkning skulle få tillgodoräkna
sin föregående tjänstgöring vid enskilt läroverks småskolavdelningar,
framlade Kungl. Majit förslag härom i proposition nr 100 till 1932
års riksdag. Detta förslag godkändes i huvudsak av riksdagen (riksdagens
skrivelse nr 107). Bestämmelser i ämnet utfärdades härefter i kungörelse
den 29 april 1932 (nr 96).
I nämnda kungörelse har medgivits, att småskollärarinna, vilken eljest
Departe
mentschefen.
26
Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.
kan komma i åtnjutande av ålderstillägg, må därest hon varit anställd vid
statsunderstött privatläroverks förberedande klasser och blivit entledigad på
grund av nämnda klassers avveckling i samband med genomförandet av den
år 1927 beslutade omorganisationen av det högre skolväsendet, äga att för
uppfattning i högre lönegrad enligt de villkor, som av Kungl. Majit i varje
särskilt fall bestämmas tillgodoräkna sig av den tid, hon tjänstgjort vid
statsunderstött privatläroverks förberedande klasser, så många lönetursår,
utöver tre, som erfordras för att, bortsett från dyrtidstillägg, hennes löneförmåner
såsom småskollärarinna ej komma att understiga summan av
hennes kontanta löneförmåner vid frånträdandet av anställningen vid omförmälda
förberedande klasser.
Hos Kungl. Majit föreligga nu framställningar från tre småskollärarinnor
om rätt att av den tid, de tjänstgjort vid statsunderstödda privatläroverks
förberedande klasser, för lönetur tillgodoräkna flera lönetursår än som kan
medgivas enligt nyssnämnda författning. Gemensamt för framställningarna
är, att dessa lärarinnor vid tidpunkten för frånträdandet av befattningarna
vid respektive privatläroverk åtnjutit en avlöning, som med hänsyn till såväl
minskat elevantal som läroverkets svaga ekonomi under då pågående
avveckling varit starkt reducerad. De hava härigenom vid sina nya anställningar
blivit placerade i lägre lönegrad än örn de vid sistnämnda tid uppburit
oreducerad avlöning.
Ordinarie småskollärarinnan vid Stockholms stads folkskolor Estrid Gurli
Mana Linder har hemställt, att Kungl. Majit måtte medgiva henne rätt att
för uppflyttning i högre lönegrad såsom småskollärarinna tillgodoräkna sig
den tid hon tjänstgjort i förberedande klasser vid Brummer ska skolan och
Sofi Almquists samskola i Stockholm.
Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 28 september 1934 anfört i huvudsak
följande:
Linders tjänstgöring vid förberedande klasser vid nämnda flickläroverk
hade omfattat 2 läsår vid Brummer ska skolan och över 17 läsår vid Sofi
Almquists samskola eller sålunda tillhopa omkring 19 läsår.
Det sista år (läsåret 1932—1933), Linder tjänstgjort i privatläroverks
förberedande klasser, nämligen vid Sofi Almquists samskola, hade hon åtnjutit
en avlöning av allenast 2,600 kronor. Då hennes avlöning i egenskap
av småskollärarinna, frånsett dyrtidstillägg, uppginge till 2,840 kronor 40
öre, åtnjöte hon alltså större avlöningsförmåner i sin nuvarande egenskap av
småskollärarinna än dem hon åtnjutit vid tidpunkten för frånträdandet av
befattningen som lärarinna i förberedande klasser vid nämnda läroverk. Vid
sådant förhållande skulle hon enligt ovannämnda kungörelses ordalydelse
icke kunna erhålla sådan lönetursrätt, som avsåges i kungörelsen. Den avlöning,
som hon åtnjutit vid tidpunkten för frånträdandet av sin lärarinnebefattning
vid Sofi Almquists samskola, hade emellertid varit synnerligen
starkt reducerad med anledning av såväl minskat elevantal i skolans förberedande
klasser som skolans svaga ekonomi under då pågående avveckling
av de förberedande klasserna. Den normala avlöningen hade för Lin
-
27
Kungl. Majlis proposition Nr 107.
der under hennes långvariga tidigare tjänstgöring vid skolan varit väsentligen
högre och hade läsåret 1930—1931 eller året närmast före lönereduceringens
vidtagande utgjort 3,075 kronor. Det syntes överstyrelsen billigt,
att sistnämnda belopp finge läggas till grund vid en jämförelse mellan avlöningen
vid läroverket och avlöningen vid småskollärartjänsten. Skillnaden
utgjorde 231 kronor 60 öre och Linder skulle vid bifall härtill för att
icke lida någon löneminskning omedelbart komma i åtnjutande av två
ålderstillägg till småskollärarinnelönen.
På grund av vad sålunda anförts har överstyrelsen hemställt, att Kungl.
Majit måtte medgiva, att Estrid Gurli Maria Linder må äga att för uppfattning
i högre lönegrad såsom småskollärarinna tillgodoräkna sig tio år
av den tid, hon tjänstgjort såsom lärarinna i förberedande klasser vid Brummerska
skolan och Sofi Almquists samskola i Stockholm.
I likhet med överstyrelsen har statskontoret i utlåtande den 27 november
1934* funnit starka billighetsskäl tala för att Linder för uppfattning i
högre lönegrad måtte få tillgodoräkna sig tio år av sin föregående tjänstgöring
vid privatläroverk. Det torde, har ämbetsverket sålunda anfört, icke
kunna förnekas, att den lönereducering, hon måst vidkännas, varit föranledd
av skolreformens genomförande. Med hänsyn emellertid till avfattningen
av riksdagens beslut och av de i enlighet därmed utfärdade bestämmelserna
i ämnet syntes framställningen icke utan riksdagens medgivande
kunna bifallas.
Ordinarie småskollärarinnan vid Stockholms stads folkskolor Ingeborg
Laura Barbara Löjgren har anhållit, att Kungl. Majit måtte medgiva henne
rätt att för uppflyttning i högre lönegrad såsom småskollärarinna tillgodoräkna
sig den tid, hon tjänstgjort i förberedande klasser vid Sofi Almquists
samskola i Stockholm.
Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 28 september 1934 anfört i huvudsak
följande:
Löfgrens tjänstgöring vid Sofi Almquists samskola hade omfattat över
28 år.
Det sista år (läsåret 1932—1933), Löfgren tjänstgjort som lärarinna i
förberedande klasser vid nämnda samskola, hade hon åtnjutit en avlöning
av allenast 2,600 kronor. Då hennes avlöning i egenskap av småskollärarinna,
frånsett dyrtidstillägg, uppginge till 2,840 kronor 40 öre, åtnjöte hon
alltså större avlöning i sin nuvarande egenskap av småskollärarinna än den
hon åtnjutit vid tidpunkten för frånträdandet av befattningen som lärarinna
i förberedande klasser vid nämnda läroverk. Vid sådant förhållande
skulle hon enligt omförmälda kungörelses ordalydelse icke kunna erhålla
sådan lönetursrätt, som avsåges i kungörelsen. Av samma skäl som för
Estrid Gurli Maria Linder hade emellertid den avlöning, som Löfgren åtnjutit
vid tidpunkten för frånträdandet av sin lärarinnebefattning vid Sofi
Almquists samskola, varit synnerligen starkt reducerad. Den normala avlöningen
hade för Löfgren under hennes långa tidigare tjänstgöring vid skolan
varit väsentligen högre och hade läsaret 1930 1931 eller året närmast
före lönereduceringens vidtagande utgjort 2,910 kronor. Det syntes över
-
28
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 107.
styrelsen billigt, att sistnämnda belopp finge läggas till grund vid en jämförelse
mellan avlöningen vid läroverket och avlöningen vid småskollärartjänsten.
Skillnaden utgjorde 69 kronor 60 öre och Löfgren skulle vid bifall
härtill för att icke lida någon löneminskning omedelbart komma i åtnjutande
av ett ålderstillägg till småskollärarinnelönen.
På grund av vad sålunda anförts har överstyrelsen hemställt, att Kungl.
Majit måtte medgiva, att Ingeborg Laura Barbara Löfgren må äga att för
uppfattning i högre lönegrad såsom småskollärarinna tillgodoräkna sig
fem år av den tid, hon tjänstgjort såsom lärarinna i förberedande klasser
vid Sofi Almquists samskola i Stockholm.
Statskontoret har i utlåtande den 27 november 1934 på de skäl, ämbetsverket
anfört i sitt utlåtande i anledning av Estrid Gurli Maria Linders
framställning, ansett skolöverstyrelsens i ärendet gjorda hemställan svårligen
kunna bifallas utan riksdagens medgivande.
Slutligen har ordinarie småskollärarinnan i Umeå stads skoldistrikt Gerda
Karolina Bergman i en med yttrande av Umeå stads folkskolestyrelse åtföljd
framställning anhållit, att Kungl. Majit måtte medgiva henne rätt att
för uppflyttning i högre lönegrad såsom småskollärarinna tillgodoräkna sig
viss del av den tid, hon tjänstgjort såsom lärarinna i förberedande klasser
vid Skara högre flickskola och Umeå elementarläroverk för flickor.
Av handlingarna i ärendet framgår, att Gerda Karolina Bergman från
och med läsåret 1913—1914 till och med höstterminen 1919 varit anställd
såsom lärarinna i förberedande klasser vid högre flickskolan i Skara, att
hon från och med läsåret 1926—1927 till och med läsåret 1930—1931 innehaft
likartad anställning vid elementarläroverket för flickor i Umeå, att
hennes sammanlagda tjänstgöringstid vid nämnda högre flickskolor — efter
frånräknande av tjänstledighetstid under 36 veckor 19 dagar, motsvarande
ungefär ett läsår, sålunda omfattat 9 J/2 år, att hon med utgången av vårterminen
1931 entledigats från flickläroverket i Umeå med anledning av
dess förberedande klassers avveckling i samband med genomförandet av
den år 1927 beslutade omorganisationen av det högre skolväsendet, samt
att hon från och med den 1 juli 1934 innehaft anställning såsom ordinarie
småskollärarinna inom Umeå stads skoldistrikt.
Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 23 november 1934 anfört i huvudsak
följande:
Under det sista år (läsåret 1930—1931), Bergman tjänstgjort i privatläroverks
förberedande klasser, nämligen vid Umeå elementarläroverk för
flickor, hade hon åtnjutit en avlöning, som, efter frånräknande av 473 kronors
arvode för undervisning i välskrivning å ett högre stadium än det förberedande,
allenast uppgått till 1,327 kronor. Då hennes avlöning i egenskap
av småskollärarinna, frånsett dyrtidstillägg, uppginge till 2,190 kronor
50 öre, åtnjöte hon således i sistnämnda egenskap större avlöningsförmåner
än dem hon åtnjutit vid tidpunkten för entledigandet från privatläroverket.
Vid sådant förhållande skulle hon enligt ordalydelsen i omförmälda
kungörelse icke kunna erhålla sådan lönetursrätt, som avsåges i kun
-
29
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 107.
görelsen. Emellertid hade den avlöning, hon åtnjutit vid tidpunkten för frånträdandet
av lärarbefattningen vid Umeå elementarläroverk för flickor,
varit synnerligen starkt reducerad till följd av omständigheter, som helt
härrörde sig från avvecklingen av läroverkets förberedande klasser. Den
normala avlöningen hade för Bergman under hennes tidigare tjänstgöring
vid läroverket varit väsentligen högre och hade läsåret 1928—1929 eller året
närmast före lönereduceringens vidtagande, efter frånräknande av 300 kronors
arvode för 5 veckotimmars undervisning i välskrivning i skolans elementaravdelning,
utgjort 2,900 kronor. Det syntes överstyrelsen billigt,
att sistnämnda belopp finge läggas till grund vid en jämförelse mellan avlöningen
vid flickläroverket och avlöningen vid småskollärartjänsten. Skillnaden
utgjorde 709 kronor 50 öre. Därest Bergman av den tid, hon tjänstgjort
vid nämnda båda flickläroverk, finge tillgodoräkna sig så mångå
lönetursår utöver tre (nämligen sex och ett halvt), att hon den 1 januari
1935 komme i åtnjutande av ett ålderstillägg till småskollärarinnelönen,
skulle ändock hennes lön såsom småskollärarinna med 560 kronor 50 öre
understiga den på ovan angivna sätt beräknade summan av hennes kontanta
avlöningsförmåner vid Umeå elementarläroverk för flickor.
På grund av vad sålunda anförts har skolöverstyrelsen hemställt, att
Kungl. Majit måtte medgiva, att Gerda Karolina Bergman må för uppfattning
i högre lönegrad såsom småskollärarinna tillgodoräkna sig sex och
ett halvt år av den tid, hon tjänstgjort såsom lärarinna i förberedande klasser
vid Skara högre flickskola och Umeå elementarläroverk för flickor.
I utlåtande den 15 december 1934 har statskontoret framhållit enahanda
synpunkt som i ovanberörda utlåtande över den av Ingeborg Laura Barbara
Löfgren gjorda framställningen.
I detta sammanhang tillåter jag mig anmäla ytterligare ett ärende, som
står i visst sammanhang med de föregående.
Hos Kungl. Majit har småskollärarinnan i Arvika stads skoldistrikt Stina
Amalia Lidström gjort framställning i syfte att få tillgodoräkna sig viss tid,
varunder hon tjänstgjort såsom lärarinna vid Arvika elementarskola för
flickor, dock icke huvudsakligen i de förberedande klasserna utan i den
egentliga högre flickskolan.
Av handlingarna i ärendet framgår, att Stina Amalia Lidström från och
med läsåret 1919—1920 till och med läsåret 1930—1931 tjänstgjort som
lärarinna vid Arvika elementarskola för flickor, att denna tjänstgöring till
och med läsåret 1928—1929 eller under 10 år delvis fullgjorts i de förberedande
klasserna samt under de två läsåren 1929—1930 och 1930—1931 i
klasser över de förberedande, att hon med utgången av vårterminen 1931
entledigats från flickläroverket på grund av Retsammas påbörjade avveckling
i samband med genomförandet av den år 1927 beslutade omorganisationen
av det högre skolväsendet, samt att Lidström från och med den 1
juli 1934 innehar anställning såsom ordinarie småskollärarinna vid Arvika
stads folkskolor.
Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 13 november 1934 anfört i huvudsak
följande:
30
Kungl. Majlis proposition Nr 107.
I egenskap av lärarinna vid nämnda flickläroverk hade Stina Amalia
Lidström vid tidpunkten för entledigandet åtnjutit en årslön — bortsett
fran dyrtidstillägg — av tillhopa 3,400 kronor, nämligen grundlön 1,200
kronor, tillfällig löneförbättring 1,200 kronor, ålderstillägg 600 kronor och
såsom extra tillägg 400 kronor. Såsom ordinarie småskollärarinna i första
lönegraden åtnjöte Lidström för närvarande — frånsett dyrtidstillägg —
en årlig avlöning av sammanlagt 1,898 kronor. Hennes löneförmåner såsom
småskollärarinna understege således med 1,502 kronor summan av hennes
kontanta avlöningsförmåner vid tidpunkten för frånträdandet av lärarinnebefattningen
vid Arvika elementarskola för flickor.
Av i handlingarna förefintliga uppgifter rörande Lidströms löneförhållanden
under den tid, hon tjänstgjort vid ifrågavarande flickskola, framginge
emellertid, att Lidström varit anställd vid den egentliga högre flickskolan
och icke vid skolans förberedande klasser, ehuru hon till någon del
haft sin tjänstgöring förlagd till dessa klasser. På grund härav vore bestämmelserna
i kungörelsen den 29 april 1932 (nr 96) icke tillämpliga i förevarande
fall och överstyrelsen funné sig förhindrad att tillstyrka bifall till
Lidströms framställning för så vitt densamma kunde grunda sig på bestämmelserna
i nämnda kungörelse.
Emellertid finge kungörelsen den 29 april 1932 (nr 95) angående rätt för
ämneslärarinna vid allmänt läroverk att för lönetur tillgodoräkna sig tjänstgöring
vid statsunderstödd enskild läroanstalt ämneslärarinna vid, bland
annat, högre flickskola, efter överflyttning till ämneslärarinnetjänst vid allmänt
läroverk, under vissa förutsättningar och villkor tillgodoräkna sig
av sina tjänstår vid högre flickskola så många lönetursår utöver tre, dock
högst tio, att, bortsett från dyrtidstillägg, hennes löneförmåner såsom ämneslärarinna
vid allmänt läroverk ej komme att understiga summan av den
i gällande författningar stadgade kontanta minimiavlöning och den av statsmedel
utgående tillfälliga löneförbättring, hon uppburit vid frånträdandet
av sin befattning vid den enskilda skolan.
_ Med hänsyn till vad överstyrelsen ovan anfört beträffande Lidströms
tjänstgöring, hennes entledigande och övriga omständigheter funne sig överstyrelsen
böra ifrågasätta, huruvida icke skäl kunde anses föreligga för tillerkännande
åt Lidström av sådan lönetursrätt, som avsåges i sistnämnda
kungörelse, oaktat hon erhållit anställning vid folkskoleväsendet och icke
vid allmänt läroverk, varvid överstyrelsen förutsatte, att riksdagen härtill
lämnade sitt bifall.
Därest Lidström sålunda skulle erhålla rätt att av de 12 år, hon varit
anställd såsom ämneslärarinna vid Arvika statsunderstödda elementarskola
för flickor, tjllgodoräkna sig 9 år för uppflyttning i högre lönegrad såsom
småskollärarinna, skulle hon i sistnämnda egenskap omedelbart vinna uppfattning
i andra lönegraden och sedermera den 1 januari 1936, med inräknande
av då intjänad tjänstetid vid småskola, kunna uppflyttas i tredje
lönegraden. Även med tillgodonjutandet av två ålderstillägg, eller 300 kronor,
jämte två dylika kommunala tillägg å tillhopa 100 kronor skulle dock
hennes avlöningsförmåner såsom småskollärarinna med omkring 700 kronor
understiga summan av hennes kontanta avlöningsförmåner vid tidpunkten
för entledigandet från lärarinnetjänsten vid flickskolan.
Av överstyrelsen verkställd undersökning hade framgått, att vid högre
flickskolor, vilkas avveckling nu kunde förutses, icke funnes lärarinnor av
den kategori, att de skulle kunna komma i liknande ställning som Lidström.
31
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 107.
Ett bifall till framställningen skulle därför icke komma att medföra några
konsekvenser av ekonomisk art för statsverket.
På grund av vad sålunda anförts har skolöverstyrelsen hemställt, att
Kungl. Majit måtte genom proposition till riksdagen föreslå, att riksdagen
ville medgiva, att Stina Amalia Lidström måtte äga att för uppflyttning
i högre lönegrad såsom småskollärarinna tillgodoräkna sig nio år av den
tid, hon tjänstgjort såsom ämneslärarinna vid Arvika elementarskola för
flickor.
I utlåtande den 11 februari 1935 har slutligen statskontoret icke haft
något att erinra mot den av skolöverstyrelsen i ärendet gjorda hemställan.
Liksom myndigheterna anser jag det vara rimligt, att vid bestämmandet
av lärarinnorna Linders, Löfgrens och Bergmans lönegradsplacering enligt
i dessa ärenden åberopad kungörelse man utgår från den lön, varje lärarinna
åtnjutit före den lönereducering, hon måst vidkännas under tiden för
respektive privatläroverks avveckling. Jag vill sålunda förorda bifall till de
nu ifrågavarande framställningarna på sätt skolöverstyrelsen tillstyrkt.
Enahanda skäl, som legat till grund för att ovannämnda lärarinnor ansetts
böra beredas en högre lönegradsplacering än som varit möjlig enligt
eljest gällande bestämmelser, tala vidare efter mitt förmenande för bifall
jämväl till den av lärarinnan Lidström gjorda framställningen. Även i fråga
örn henne vill jag förty ansluta mig till vad skolöverstyrelsen med instämmande
av statskontoret föreslagit.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
dels att nedannämnda småskollärarinnor må äga att —
utan hinder av föreskrifterna i kungörelsen den 29 april
1932 (nr 96) om tjänstår sberäkning för småskollärarinnor,
som varit anställda vid privatläroverkens förberedande
klasser — för uppflyttning i lönegrad tillgodoräkna sig,
småskollärarinnan vid Stockholms stads folkskolor Estrid
Gurli Maria Linder tio år av den tid, hon tjänstgjort
såsom lärarinna i förberedande klasser vid Brummerska
skolan och Sofi Almquists samskola i Stockholm,
småskollärarinnan vid Stockholms stads folkskolor Ingeborg
Laura Barbara Löfgren fem år av den tid, hon tjänstgjort
såsom lärarinna i förberedande klasser vid Sofi Almquists
samskola i Stockholm, samt
småskollärarinnan i Umeå stads skoldistrikt Gerda Karolina
Bergman sex och ett halvt år av den tid, hon tjänstgjort
såsom lärarinna i förberedande klasser vid Skara högre
flickskola och Umeå elementarläroverk för flickor;
Departe
mentschefen.
32
Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.
dels ock att småskollärarinnan i Arvika stads skoldistrikt
Stina Amalia Lidström må äga att — med tillämpning av
föreskrifterna i kungörelsen den 29 april 1932 (nr 95) angående
rätt för ämneslärarinna vid allmänt läroverk att för
lönetur tillgodoräkna sig tjänstgöring vid statsunderstödd
enskild läroanstalt — för uppfattning i lönegrad tillgodoräkna
sig nio år av den tid, hon tjänstgjort såsom lärarinna
vid Arvika elementarskola för flickor.
6. Rätt att för lönetur tillgodoräkna tjänstgöring såsom ickeordinarie
lärarinna vid landstingsseminarium.
Jämlikt föreskrifterna i kungörelsen den 20 juli 1933 (nr 503) angående
avlöningsförmåner för lärarpersonalen vid statens småskoleseminarier m. m.
äger ordinarie lärarinna vid nämnda småskoleseminarier rätt att av tidigare
fullgjord lärartjänstgöring för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna den
tid, vederbörande innehaft ordinarie anställning vid bland annat landstingsseminarium.
I skrivelse den 28 december 1933 har nu skolöverstyrelsen gjort framställning
angående ordinarie övningsskollärarinnan vid småskoleseminariet
i Skara Ebba Åkerströms lönegradsplacering.
Av handlingarna i ärendet framgår, att Ebba Åkerström, som är född den
26 september 1895, avlagt folkskollärarexamen, att hon därefter med högsta
vitsord tjänstgjort dels vid lektor L. A. Cederboms småskoleseminarium i
Skara under tiden den 1 juli 1917—den 30 juni 1926 eller under 9 läsår dels
ock vid Skaraborgs läns landstings småskoleseminarium i Skara alltsedan
den 1 juli 1926, då landstinget övertagit Cederboms seminarium, till den
30 juni 1933, då landstingsseminariet upphörde, eller under 7 läsår, samt
att hon från och med den 1 juli 1933 vore ordinarie övningsskollärarinna
vid statens småskoleseminarium i Skara.
Skolöverstyrelsen har i sin skrivelse anfört i huvudsak följande:
Vid Cederboms seminarium hade Ebba Åkerström haft en tjänstgöring
av 22 veckotimmar eller därutöver, vilket utgjorde full tjänstgöring enligt
§ 53 mom. 2 i stadgan för landstingsseminarierna (kungörelsen nr 889/1919).
Enligt uppgift hade vidare Ebba Åkerström vid landstingsseminariet uppburit
avlöning med belopp, som till fullo motsvarat ordinarie övningsskollärarinnas
lön i 4:e lönegraden. Formellt sett hade hon dock icke varit
ordinarie lärarinna vid landstingsseminariet, vilket torde hava berott därpå,
att landstingsseminariet med hänsyn till den redan då aktuella frågan om
omorganisation av lärarutbildningen vid småskoleseminarierna under hela
sin tillvaro tillerkänts statsbidrag för allenast ett halvt år i sänder.
Ehuru Ebba Åkerström sålunda innehaft anställning med full tjänstgöring
vid landstingsseminariet eller vid enskilt seminarium, som fyllt samma
uppgift som ett landstingsseminarium, under tillhopa 16 år, därvid hon sammanlagt
haft tjänstledighet för sjukdom eller enskilda angelägenheter under
33
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 107.
allenast 6 månader 25 dagar, syntes överstyrelsen på grund av de i kungörelsen
den 20 juli 1933 (nr 503) givna bestämmelserna i fråga om ålderstilllägg
förhindrad att för lönetur tillgodoräkna henne den sålunda fullgjorda
tjänstgöringen. Enligt åsyftade bestämmelser kunde nämligen för erhållande
av ålderstillägg tillgodoräknas — beträffande tjänstgöring vid småskoleseminarier
— allenast tjänstgöring som ordinarie lärare vid landstingsseminarium.
Emellertid ansåge överstyrelsen starka billighetsskäl föreligga för att
Ebba Åkerström måtte medgivas rätt att för lönetur tillgodoräknas ej endast
den tid, hon varit anställd vid landstingsseminariet utan även den tid,
hon innehaft befattning vid Cederboms enskilda småskoleseminarium.
Slutligen ville överstyrelsen jämväl erinra därom, att Kungl. Majit i proposition
nr 163 till 1933 års riksdag angående vissa anslag till folk- och
småskoleseminarierna m. m. föreslagit riksdagen, att bland andra Ebba
Åkerström skulle under budgetåret 1933/1934, därest hon icke erhölle ordinarie
befattning, få uppföras å övergångsstat, därvid avlöningen skulle utgå
med samma belopp, som tillkomme henne vid nedläggandet av landstingsseminariet
i Skara, samt att riksdagen biträtt denna framställning.
På grund av vad sålunda anförts har skolöverstyrelsen hemställt, att
Kungl. Majit måtte dels förklara Ebba Åkerström berättigad att för uppfattning
i högre lönegrad tillgodoräkna sig den tjänstgöring, hon fullgjort
under läsåren 1917—1926 vid L. A. Cederboms småskoleseminarium i
Skara samt under läsåren 1926—1933 vid Skaraborgs läns landstingsseminarium
i Skara, dels ock uppdraga åt överstyrelsen att företaga frågan om
Åkerströms uppflyttning i högre lönegrad till vederbörlig prövning.
I utlåtande den 21 april 1934 har statskontoret anfört bland annat:
Även enligt statskontorets mening talade i detta fall vissa skäl för att
Ebba Åkerström borde erhålla en något förmånligare ställning i löneturshänseende
än som med tillämpning av gällande bestämmelser varit möjligt.
Med erinran, att Kungl. Majit och riksdagen medgivit Ebba Åkerström
rätt att under budgetåret 1933/1934 bliva överförd å övergångsstat, därest
lion vid landstingsseminariets nedläggande icke erhållit ordinarie befattning
i statens eller kommunens tjänst, och sålunda i nämnda hänseende låtit
henne intaga samma ställning, som om hon varit ordinarie lärarinna vid
landstingsseminariet, ville statskontoret icke motsätta sig att hon i avseende
å lönetursrätt finge tillgodoräkna sin tjänstgöring vid landstingsseminariet
efter samma grunder, som om hon innehaft ordinarie lärarinneanställning
vid seminariet.
Beträffande framställningen i vad den avsåge tjänstgöringen vid Cederboms
seminarium måste statskontoret däremot — särskilt med hänsyn till
konsekvenserna — uttala tvekan, enär ett bifall till framställningen i denna
del skulle vara ägnat att framkalla krav på enahanda förmån från andra
befattningshavare, som tidigare fullgjort tjänstgöring vid liknande seminarier.
Statskontoret funne sig därför böra biträda förevarande framställning
endast i vad den avsåge Åkerströms tjänstgöring vid Skaraborgs läns landstingsseminarium.
Milling till riksdagens protokoll Idof). 1 sami. Nr 107.
3
34
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.
Emellertid vöre för ett tillmötesgående av framställningen även i denna
begränsade utsträckning riksdagens medgivande erforderligt.
Allmänna civil]örvaltningens lönenämnd har i utlåtande den 24 maj 1934
ansett sig böra biträda statskontorets i ärendet avgivna utlåtande.
Såsom myndigheterna erinrat, medgåvo statsmakterna år 1933 Ebba
Åkerström rätt att under budgetåret 1933/1934 bliva överförd å övergångsstat,
därest hon vid det dåvarande landstingsseminariets i Skara nedläggande
icke erhållit ordinarie befattning i statens eller kommunens tjänst.
Hon tillerkändes därigenom rätt att under nämnda budgetår intaga samma
ställning som örn hon varit ordinarie lärarinna vid seminariet.
Samma skäl, som föranlett statsmakternas berörda beslut, synas mig tala
för ett bifall till den nu föreliggande framställningen, dock endast i vad den
avser hennes tjänstgöring vid landstingsseminariet. Jag ansluter mig sålunda
till vad statskontoret med instämmande av lönenämnden föreslagit.
Med hänsyn till gällande författningsbestämmelser torde emellertid riksdagens
medgivande böra inhämtas.
Jag hemställer förty, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att ordinarie övningsskollärarinnan vid småskoleseminariet
i Skara Ebba Åkerström må — utan hinder av bestämmelserna
i kungörelsen den 20 juli 1933 (nr 503) angående
avlöningsförmåner för lärarpersonalen vid statens
småskoleseminarier m. m. — äga att för uppfattning i
högre lönegrad tillgodoräkna sig den tjänstgöring, hon under
läsåren 1926—1933 fullgjort vid Skaraborgs läns landstingsseminarium
i Skara.
Vad föredragande departementschefen i de under punkterna
1—6 här ovan upptagna ärenden hemställt behagar
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, på tillstyrkan
av statsrådets övriga ledamöter, bifalla och förordnar, att
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Johannes Dillner.
Stockholm 1935, Ivar Heeggströms Boktryckeri A. B.
350496
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1935:241 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående lönetursberäkning jör vissa lärare jämte en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten
- SU 1935:108 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönetursberäkning för vissa lärare jämte en i ämnet väckt motion. s. 8 i texten