Sök i Ratio Lex

Angående reglering av arbetstiden för viss statsanställd personal

1935-02-15 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:108, Angående reglering av arbetstiden för viss statsanställd personal

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

1

Kr 108.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering

av arbetstiden för viss statsanställd personal;

given Stockholms slott den 15 februari 1935.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag, vill Kungl. Majit härmed lämna riksdagen tillfälle

att avgiva yttrande angående den av föredragande departementschefen föreslagna

regleringen av arbetstiden för viss statsanställd personal.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet

å Stockholms slott den 15 februari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, försvars-, finans-,

ecklesiastik-, jordbruks- och handelsdepartementen anmäler chefen för socialdepartementet,

statsrådet Möller, fråga örn reglering av arbetstiden för viss

statsanställd personal till normalt 48 timmar i veckan samt anför:

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 108.

270 35 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 108.

Arbetstidslagens hithörande bestämmelser.

Genom lagen den 17 oktober 1919 (nr 652) om arbetstidens begränsning

infördes i vårt land i princip en arbetstid av 8 timmar per dygn eller 48

timmar i veckan.

I 1 § av nämnda lag föreskrevs emellertid, att från lagens tillämpning

skulle undantagas bland annat arbete, som bedrives av staten. Samma bestämmelse

fanns intagen i 1921, 1923 och 1926 års arbetstidslagar och återfinnes

även i den nu gällande arbetstidslagen av den 16 maj 1930.

Angående avsikten med denna undantagsbestämmelse anfördes i propositionen

(nr 247) angående arbetstidslagen till 1919 års lagtima riksdag —

närmast med anledning av yrkande från landsorganisationens sida örn undantagets

uteslutande ur lagen — följande:

Meningen vore ingalunda, att arbetare och befattningshavare i statens

tjänst icke skulle komma i åtnjutande av liknande förmåner som de i enskild

tjänst anställda motsvarande befattningshavare, å vilka lagen skulle

bli tillämplig. Marinens och arméns arbetarpersonal, liksom även arbetarna

vid statens järnvägsverkstäder och vid telegrafverkets verkstäder hade ju

redan 48-timmars effektiv arbetstid i veckan. Den sålunda inslagna vägen

vore det meningen att fullfölja i den mån icke hinder därtill förelåge. Men

med hänsyn till statsarbetets mångskiftande art krävdes bestämmelser, som

icke alltid kunde inpassas under en allmän lag — särskilt vore så förhållandet

med trafikpersonalen vid statens järnvägar. Undantag skulle, därest

ifrågavarande arbetare ej vore uteslutna från lagen, i förekommande fall få

sökas hos arbetsrådet, mot vilken anordning anmärkningar, när det gällde

statens arbeten, ej vore uteslutna. Hela denna fråga ordnades därför lämpligast

i administrativ väg genom beslut av vederbörande styrelser eller förordnande

av Kungl. Majit.

Örn sålunda meningen icke varit att från arbetstidsbegränsning enligt

lagens principer utesluta sådana statens arbetare och befattningshavare, som

sysselsättas med arbete, å vilket, där det bedrives av enskild, lagen skulle

äga tillämpning, hava å andra sidan de undantag från lagens tillämpning,

som gälla av enskilda bedrivna arbeten, indirekt tillmätts betydelse för motsvarande

av staten bedrivna arbeten. De av dessa undantag, som här närmast

. kunna komma ifråga, torde vara de, som röra sjukvård, uppfostran,

jordbruk, trädgårdsskötsel och djurskötsel. I dessa avseenden stadgades i

1 § av 1919 års lag undantag för arbete, som är att hänföra till hälso- eller

sjukvård, samt för jordbruk jämte sådana därtill hörande binäringar, vilka

icke bedrivas såsom självständiga företag, ävensom trädgårdsskötsel och

djurskötsel, ändock att arbetet bedrives utan samband med jordbruk. I fråga

örn jordbruk, trädgårdsskötsel och djurskötsel återfinnes motsvarande bestämmelse

i gällande lag. Undantaget för arbete, som är att hänföra till

hälso- eller sjukvård, erhöll genom 1921 års lag vidgad omfattning. Undantag

stadgades sålunda — liksom i gällande lag — för arbete, som har till ändamål

att bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran eller undervisning eller att

tillgodose annat därmed jämförligt behov. Med den ändrade avfattningen

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

av bestämmelsen, såvitt angår sjukvård, avsågs att från lagens tillämpning

undantaga icke blott den egentliga sjukvårdspersonalen utan jämväl all övrig

personal vid sjukvårdsanstalterna.

Fråga örn upphävande av undantaget

för arbete, som bedrives av

staten.

Under förarbetena till 1926 års arbetstidslag föreslog arbetsrådet, att

förevarande undantagsbestämmelse måtte utgå ur lagen. Såsom motiv härför

anförde arbetsrådet:

Detta undantagande, som syntes sakna motsvarighet i övriga euoropeiska

länders arbetstidslagar, överensstämde icke med Washington-konventionens

bestämmelser. Det torde ej heller numera hava någon avsevärd ekonomisk

betydelse i vårt land. Såvitt känt vore, hade nämligen de statens verk, för

vilka undantaget gällde, redan allmänt genomfört arbetstider, som motsvarade

stadgandet i lagens 4 § eller kunde inrymmas under medgivanden

enligt lagens 5 §.

I den till 1926 års riksdag avgivna propositionen (nr 73) med förslag till

arbetstidslag var även undantagsbestämmelsen utesluten. Denna ståndpunkt

motiverades av mig såsom föredragande departementschef närmast med hänvisning

till det viktiga önskemålet att bana väg för anslutning till Washingtonkonventionen.

Tillika anförde jag bland annat:

Arbetstiden vid det arbete, som bedreves av staten, hade. genom särskilda

författningar reglerats i syfte att begränsa dess genomsnitt till 8 timmar

per dag. I vissa fall, t. ex. vid statens järnvägar, räknades därvid med

andra tidsperioder än vecka. Med de möjiigheter lagen gåve arbetsrådet

till smidig tillämpning av lagens bestämmelser torde knappast några olägenheter

vara att befara, örn det gällande undantaget i avseende å statens egna

arbeten skulle upphöra. Principiellt syntes det riktigast, att staten iklädde

sig samma förpliktelser gent emot sina anställda, som den genom lag ålade

enskilda arbetsgivare. Vår socialpolitiska lagstiftning hade i allmänhet ej

heller ställt statens arbetare utanför sitt tillämpningsområde. Detta gällde

framförallt om den med arbetstidslagen närmast jämförliga arbetarskyddslagen.

Tillräckliga skäl för att lagen örn arbetstidens begränsning skulle

göra åtskillnad mellan enskilda arbeten och statsarbeten kunde icke anföras.

I sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 20, hemställde emellertid andra lagutskottet,

att ifrågavarande undantagsbestämmelse måtte bibehållas oförändrad.

Utskottet ansåg nämligen, att då en revision av Washington-konventionens

bestämmelser inom kort kunde förväntas, önskemålet att möjliggöra

ratificering av konventionen för det dåvarande saknade aktualitet. Vidare

åberopade utskottet, att på administrativ väg en väsentligen mot arbetstidslagstiftningen

svarande arbetsk dsreglering i allmänhet redan sedan länge

genomförts inom så gott som alla de statens verksamhetsområden, vilka

motsvarade dem, som vore inbegripna under nämnda lagstiftning.

Eiksdagen biföll utskottets hemställan.

Vid 1930 års riksdag yrkades i motionerna I: 234 oell II: 390 samt i motionen

II: 386, att undantaget för arbete, som bedrives av staten, måtte uteslutas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

Andra lagutskottet fann i utlåtande nr 15, att de skäl, som tidigare anförts till

stöd för undantag från arbetstidslagen av arbete inom statens olika verksamhetsområden,

alltjämt hade samma giltighet. Utskottet ville emellertid

i detta sammanhang uttrycka den förväntan, att statens myndigheter beaktade

lämpligheten av att i så stor utsträckning, som förhållandena medgåve

genomföra arbetstidsreglering enligt åttatimmarslagens principer. På

dessa skäl hemställde utskottet örn avslag å yrkandena, att undantaget för

arbete, som bedrives av staten, måtte uteslutas ur lagen.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

År 1031 genomförd arbetstidsreglering

vid statens sinnessjukhus och

i samband därmed verkställd utredning.

1930 års riksdag hade i annat sammanhang att taga ställning till frågan

örn reglering av arbetstiden vid statens sinnessjukhus. I den till nämnda

riksdag avlåtna statsverkspropositionen hade nämligen under femte huvudtiteln

(sid. 295 ff.) upptagits fråga örn inskränkning i tjänstgöringstiden för

den vid statens sinnessjukhus anställda sjukvårdspersonalen. Denna tjänstgöringstid

utgjorde enligt av medicinalstyrelsen den 17 mars 1920 utfärdat

cirkulär 240 effektiva timmar per 28 dagar för personal med dagtjänstgöring

och 216 effektiva timmar under samma tid för personal med nattjänstgöring.

Efter uppdrag av Kungl. Majit hade medicinalstyrelsen verkställt

utredning rörande förutsättningarna för samt verkningarna av en inskränkning

efter vissa angivna riktlinjer av tjänstgöringstiden för den vid statens

sinnessjukvårdsanstalter anställda sjukvårdspersonalen samt den 26 september

1929 avgivit det förslag och de kostnadsberäkningar, vartill utredningen föranlett.

I förslaget förordades en nedsättning av arbetstiden vid dagtjänstgöring

till 240 timmar per 30 dagar och vid nattjänstgöring till 216 timmar

under samma tid. Efter en närmare redogörelse för medicinalstyrelsens förslag

och kostnadsberäkningar samt för däröver av socialstyrelsen avgivet

utlåtande anförde föredragande departementschefen i statsverkspropositionen

bland annat följande:

Det arbete, som utfördes av sjukvårdspersonalen vid statens sinnessjukhus,

vore otvivelaktigt ofta såväl fysiskt tröttande som psykiskt påfrestande.

Det skulle därför helt visst i och för sig vara önskligt, att nämnda personals

tjänstetid kunde förkortas i huvudsaklig anslutning till medicinalstyrelsens

förslag.

Emellertid skulle ett genomförande av detta förslag ej blott medföra betydande

kostnader för statsverket för avlönande av ytterligare sjukvårdspersonal

och för anskaffande av nya personalbostäder utan även till följd

av sina konsekvenser sannolikt öka landstingens och de större städernas

sjukvårdsutgifter i en utsträckning, som icke för närvarande läte sig överblicka.

Med hänsyn därtill ansåge departementschefen sig icke då kunna

förorda några åtgärder för minskning av tjänstgöringstiden för sjukvårdspersonalen

vid sinnessjukhusen.

Inom riksdagen väcktes i denna fråga motioner i båda kamrarna med

yrkande att riksdagen måtte bifalla medicinalstyrelsens förslag i avseende

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Marits proposition nr 108.

å inskränkning av tjänstgöringstiden för sjukvårdspersonalen och i anslutning

därtill öka personalen i den omfattning så erfordrades för genomförande

av nämnda förslag.

Riksdagen fann sig icke kunna ställa sig avvisande mot att en utredning

i ärendet verkställdes, varigenom konsekvenserna av ett bifall till medicinalstyrelsens

förslag kunde helt överblickas, samt hemställde (i skrivelse

nr 299) örn ytterligare utredning av frågan örn inskränkning av tjänstgöringstiden

för sjukvårdspersonalen vid statens sinnessjukhus.

Då av riksdagens skrivelse framgick, att den fråga, som ansågs behöva

ytterligare utredas, framför allt var den, som avsåg de ekonomiska konsekvenserna

av en begränsning av arbetstiden vid kroppssjukhusen, motsvarande

den medicinalstyrelsen föreslagit beträffande sinnessjukhusen, uppdrog

Kungl. Majit den 3 juli 1930 åt medicinalstyrelsen att efter samråd med

socialstyrelsen verkställa dylik utredning.

Efter det den sålunda anbefallda utredningen blivit verkställd, framlade

medicinalstyrelsen i skrivelse den 13 december 1930 resultaten därav.

I den till 1931 års riksdag avlåtna statsverkspropositionen upptogs under

femte huvudtiteln (sid. 261 ff.) ånyo frågan örn en reglering av arbetstiden

för den vid statens sinnessjukhus anställda sjukvårdspersonalen. Efter en

redogörelse för frågans förhistoria samt för resultaten av den senast i ärendet

verkställda utredningen anförde härvid föredragande departementschefen

bland annat följande:

I anslutning till vad föredragande departementschefen uttalat i 1930 års

statsverksproposition och riksdagen anfört i sin skrivelse av samma år syntes

det departementschefen obestridligt, att starka skäl talade för en inskränkning

av arbetstiden för den vid statens sinnessjukhus anställda sjukvårdspersonalen.

Den tjänstgöring, som ålåge denna personal, vöre ofta av

så ansträngande och uppslitande art, att statsmakterna icke skäligen borde

motsätta sig en inskränkning av arbetstiden i överensstämmelse med medicinalstyrelsens

år 1929 i ämnet framlagda förslag, detta oaktat den betydande

kostnadsökning, som följde av dess genomförande. Den utredning, som

numera verkställts rörande de ekonomiska konsekvenser, som för den slutna

kroppssjukvårdens del kunde tänkas av ett bifall till förslaget, hade visserligen

givit vid handen, att en motsvarande inskränkning av tjänstgöringstiden

för sjukhuspersonalen vid kroppssjukhusen skulle komma att för landsting,

kommuner och enskilda medföra betydande merkostnader, men dessa

kostnader syntes departementschefen dock icke så stora, att de borde avhålla

från den ifrågasatta reformen beträffande hospitalspersonalen. Med

hänsyn till de svårigheter av teknisk och ekonomisk art, som en inskränkning

av arbetstiden på många håll måste komma att medföra, torde man

för övrigt hava att räkna med att även framdeles olika bestämmelser angående

sjukvårdspersonalens arbetstid komma att gälla vid olika sjukhus.

Det vore vid sådant förhållande icke osannolikt, att summan av de med en

eventuell begränsning av arbetstiden vid kroppssjukhusen följande kostnaderna

åtminstone till en början bomme att bliva mindre än enligt medicinalstyrelsens

beräkning.

I överensstämmelse med det anförda ansåge departementschefen, att statsmakterna

borde vidtaga åtgärder för att arbetstiden för sjukvårdspersonalen

vid statens sinnessjukhus kunde, på sätt medicinalstyrelsen föreslagit, ned
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 108.

sättas vid dagtjänstgöriiig från 240 timmar per 28 dagar till 240 timmar per

30 dagar och vid nattjänstgöring från 216 timmar per 28 dagar till 216 timmar

per 30 dagar. Yad som erfordrades för genomförande av denna begränsning

av arbetstiden vore beslut örn nödig ökning av personalen och

beviljande av medel till dess avlöning. Däremot torde med lösning av frågan

örn nya personalbostäder kunna anstå, till dess denna fråga i ett sammanhang

upptoges för varje särskild anstalt. Den nya regleringen syntes, bland

annat, för beredande av erforderlig tid för omläggning av tjänstgöringen,

lämpligen böra träda i tillämpning från och med ingången av kalenderåret

1932.

I statsverkspropositionen framställdes härefter de äskanden, som erfordrades

för den nya regleringen, och vunno dessa riksdagens bifall.

Sedan i anledning av riksdagens beslut medicinalstyrelsen anbefallts meddela

närmare bestämmelser i ämnet, föreskrev medicinalstyrelsen genom cirkulärskrivelse

den 15 december 1931, att från och med ingången av år 1932

tjänstgöringstiden för sjukvårdspersonalen vid statens sinnessjukhus skulle

utgöra per 30 dagar 240 effektiva timmar för personal med dagtjänstgöring

och 216 timmar för sådan med nattjänstgöring.

Under år 1932 företogs av socialstyrelsen efter av Kungl. Majit meddelat

uppdrag utredning angående arbetstidsförhållandena för personal å

sinnessjukhus och därmed jämförliga anstalter. Resultatet av denna utredning

framlades av socialstyrelsen i Sociala Meddelanden årgång 1932,

sid. 827 ff.

Utredning åren 1933—1934 angående

kostnaderna för en arbetstidsreglering

för statsanställd personal.

Under oktober 1933 anmodade jag medicinalstyrelsen samt de övriga styrelser

inom socialdepartementets förvaltningsområde, under vilka arbetspersonal

fanns anställd, att inkomma med utredning örn den kostnad — såväl

engångs- som årskostnad — en reglering av personalens arbetstid till normalt

48 timmar i veckan skulle innebära för statsverket. Utredningen skulle

avse förhållandena sådana de beräknades föreligga under budgetåret 1934/1935

samt beträffande statens sinnessjukhus därjämte förhållandena sådana de

beräknades föreligga efter genomförandet av den vid 1930 års riksdag framlagda,

jämkade planen för anskaffande av nya platser för den statliga sinnessjukvården.

Samtidigt anhöll jag hos cheferna för övriga departement,

att motsvarande utredning måtte verkställas såvitt anginge dessa departements

förvaltningsområden.

Från kommunikationsdepartementets sida upplystes härvid, att inom dess

förvaltningsområde icke funnes någon arbetspersonal, vars arbetstid genomsnittligen

överstege 48 timmar i veckan. — Av den inom finansdepartementet

verkställda utredningen framgick, att endast viss personal tillhörande tullstaten

hade en sådan arbetstid. Detta gällde tullmästare och tullöver upp syningsmän

samt personalen vid kust- och gränsbevakningen. Angående kustbevakningspersonalens

arbetsförhållanden hade utredning igångsatts, som pågick

vid tiden för generaltullstyrelsens yttrande i ärendet. Beträffande den

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kanyl. Majas proposition nr 108.

övriga tullpersonalen, som berördes av förevarande spörsmål, hade någon

utredning ej hunnit utföras. — Enligt den inom handelsdepartementets förvaltningsområde

verkställda utredningen skulle en reglering av arbetstiden

till normalt 48 timmars arbetsvecka endast beröra personalen vid lotsverket.

I sitt utlåtande i ärendet uppgav lotsstyrelsen, att denna personals tjänstgöringsförhållanden

vore av den art, att vanliga normer för beräknande av

personalens arbetstid icke kunde tillämpas. Innan vidare beräkningar i

förevarande hänseende kunde göras, erfordrades i olika hänseenden ingående

utredningar, vilka krävde avsevärt längre tid än den som stått lotsstyrelsen

till buds. Lotsstyrelsen omnämnde vidare, att i till styrelsen i

detta sammanhang ingångna uttalanden av lotsbefäl och förmän vid lotsplatser

framhållits vanskligheten av att för ett sådant yrke som lotspersonalens

överhuvudtaget anbefalla en på förhand fastslagen normalarbetstid.

Även enligt styrelsens mening kunde en sådan ordning icke bliva till gagn

för vare sig personalen eller staten. — Den inom övriga departement företagna

utredningen visade den ökning av personalen, som påkallades för den

ifrågasatta regleringen av arbetstiden, samt de ungefärliga kostnader regleringen

skulle medföra för statsverket. Tillika framgick av utredningen den

nuvarande arbetstiden för flertalet av de personalgrupper, som omfattades

av utredningen.

Då jag efter det utredningen inkommit tog del av densamma, fann jag,

att en övergång till normalt 48 timmars arbetstid för vecka skulle medföra så

pass höga kostnader för statsverket, att det dåvarande statsfinansiella läget

finge anses lägga hinder i vägen därför. Jag ansåg därför att något förslag i

ärendet icke borde framläggas för 1934 års riksdag.

Framställningar år 1934 om arbetstidsreglering

för statsanställd personal.

I skrivelse den 12 september 1934 hemställde svenska sinnessjukvårdspersonalens

förbund, att frågan örn reglering av arbetstiden för sjukvårdspersonalen

vid statens sinnessjukhus till normalt 48 timmar i veckan måtte

framföras till nästkommande riksdag. För personalen i lönegraderna 1—10

vid fångvården samt statens tvångsarbets-, alkoholist- och uppfostringsanstalter

gjordes i skrivelse den 9 november 1934 av Sveriges fångvårdsmannaförbund

liknande framställning. I sistnämnda skrivelse hemställdes tillika, att för

däri angivna personalgrupper gemensamt måtte tillsättas en tjänstgöringsnämnd

med befogenhet i likhet med vad som stadgats för tjänstgöringsnämnderna

vid kommunikationsverken.

Utredning åren 1934—1935 angående

kostnaderna för en arbetstidsreglering

för statsanställd personal.

Under november 1934 lät jag upptaga förevarande fråga till förnyad behandling

inom departementet. Den undersökning, som härvid företogs, omfattade

samtliga de grupper statsanställd personal, vilkas arbetstid överstiger

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Majus proposition nr 108.

normalt 48 timmar i veckan. Dock inriktades undersökningen i främsta

rummet a arbetsförhållandena vid de statliga anstalterna av olika slag. Enligt

vad den tidigare utredningen givit handen syntes nämligen personalen

vid dessa anstalter i särskild grad vara i behov av en reglering av arbetstiden.

Beträffande denna personals arbetstidsförhållanden var den föreutredningen

även relativt fullständig. Vad åter angick de övriga

hithörande personalgrupperna, såsom personalen vid tullverket och vid lotsverket,

visade det sig ätt för en reglering av arbetstiden erfordrades ytterligare

utredningar av vidlyftig och tidskrävande natur. Med hänsyn till

dessa förhållanden ansag jag — för vinnande av en snar lösning av frågan

örn arbetstidsreglering för de personalgrupper, beträffande vilka en sådan

närmast kunde anses vara påkallad — en fortsatt utredning i förevarande

hänseende tills vidare böra begränsas till anstaltspersonalen och därmed

jämställd personal. Då emellertid den ifrågasatta arbetstidsregleringen lämpligen

icke syntes kunna genomföras tidigare än från och med den 1 juli 1936,

fann jag, att till grund för den fortsatta utredningen borde läggas förhållandena,

sådana de kunde förutses komma att gestalta sig under budgetåret

1936/1937.

I enlighet härmed anmodade jag i december 1934 medicinalstyrelsen och

de övriga myndigheter inom socialdepartementets förvaltningsområde, som

föregående år anbefallts verkställa utredning i ärendet, att inkomma med utredning

örn den kostnad, som skulle uppkomma för statsverket under budgetåret

1936/1937, därest en reglering av personalens arbetstid till normalt

48 timmar i veckan genomfördes från och med den 1 juli 1936. Utredningen

angavs böra avse dels merkostnaden för personalens avlöning och dels de

kostnader i övrigt, som ofrånkomligen skulle uppkomma. Vid kostnadsberäkningarna

skulle hänsyn tagas till att personalen borde vara skyldig att,

därest i vissa fall på grund av särskilda omständigheter tillfällig förlängning

av tjänstgöringstiden funnes påkallad, underkasta sig sådan förlängning utan

annan gottgörelse än den som genom kompensation medelst motsvarande

tjänstefrihet kunde beredas. Tillika anhöll jag hos cheferna för justitie-,

försvars-, ecklesiastik- och jordbruksdepartementen, att motsvarande utredning

måtte verkställas såvitt anginge dessa departements förvaltningsområden.

Den utredning, som härefter verkställdes, åsyftade huvudsakligen komplettering

av de uppgifter, som innefattas i den tidigare utredningen, närmast

med hänsyn därtill, att utredningen borde avse förhållandena sådana de beräknades

föreligga under budgetåret 1936/1937. Då jag nu går att redogöra

för resultatet av den senare utredningen, innefattar redogörelsen således

även uppgifter, som lämnats under den tidigare utredningen. Vid redogörelsen

behandlas de olika departementens verksamhetsområden vart för sig.

J list i t ^‘departement et.

1) Fångvårdsanstalterna.

Utredningen har verkställts av fångvårdsstyrelsen, som inhämtat yttranden

i ärendet från styresmännen vid fångvårdsanstalterna.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majus proposition nr 108.

Personalen består ar uppsyningsman, överkonstaplar, yrkesmästare, vaktkonstaplar,

vaktfruar samt sjukvårds- och ekonomipersonal. Arbetstiden för

vaktpersonalen utgör i medeltal omkring 55 timmar i veckan. Uppgift örn

sjukvårds- och ekonomipersonalens arbetstid har ej lämnats.

Ett nedbringande av arbetstiden till normalt 48 timmar i veckan skulle

enligt fångvårdsstyrelsens beräkningar under budgetåret 1936/1937 föranleda

en personalökning av 5 överkonstaplar, en yrkesmästare av 2:a klass, 71 vaktkonstaplar

och 5 vaktfruar samt en merkostnad för personalens avlöning av

sammanlagt omkring 269,000 kronor, vilket belopp beräknats enligt högsta

löneklassen inom vederbörande lönegrad för ordinarie tjänstemän efter avdrag

av de avgifter, personalen ifråga skulle ha att erlägga för egen pensionering,

men med tillägg för dyrtidstillägg enligt nu gällande grunder.

Härtill skulle för arvoden åt tillfälligt tjänstgörande personal komma ett

belopp av 2,467 kronor.

Angående kostnadsberäkningarna har fångvårdsstyrelsen anfört bland annat:

Det angivna antalet befattningar av olika slag, som skulle erfordras, därest

den ifrågasatta arbetstidsregleringen skulle genomföras, grundar sig å uppgifter

av anstalternas styresmän. Enligt styrelsens uppfattning torde detta

antal i vissa fall vara väl högt tilltaget, varför säkerligen någon reducering

därutinnan lärer kunna ske. Årskostnaden för den erforderliga personalökningen

torde därför ej behöva uppgå till fullt det belopp, som angivits.

I den mån icke-ordinare personal anställes i stället för ordinarie befattningshavare,

kunna kostnaderna för personalökningen ytterligare nedbringas, men

med hänsyn därtill, att behovet av den personal, som skulle erfordras,

kommer att bli av stadigvarande natur, lärer man kunna utgå därifrån, att

de nya tjänsterna i stor utsträckning måste bli ordinarie.

Vad angår kostnader i övrigt för den ifrågasatta arbetstidsregleringen framgår

av de från styresmännen insända uppgifterna att sådana ej skulle uppkomma

i vidare mån än för anordnande av bostadslägenhet för en överkonstapel

vid fångkolonien i Singeshult. Någon utredning örn kostnaden för

denna bostadslägenhet har emellertid ej förebragts.

2) Statens uppfostringsanstalt å Bona.

Utredningen har verkställts av anstaltens styrelse.

Personalen består av förmän för tillsyn över eleverna och ledning av

deras arbeten samt nattvakter och personal för mathållning, uppvärmning

m. m. Förmännens genomsnittliga arbetstid är 54 timmar i veckan, dock

utgör arbetstiden för förmännen vid jordbruket och egendomens övriga

skötsel i medeltal per vecka under vinterhalvåret 53 timmar och under

sommarhalvåret något över 57 timmar. Angående den övriga personalens

arbetstid föreligger icke någon uppgift.

Ett nedbringande av arbetstiden till normalt 48 timmar per vecka skulle

enligt styrelsens beräkningar under budgetåret 1936/1937 föranleda en personalökning

av 6 förmän, en extra ordinarie nattvakt, en extra ordinarie

kokerska, en eldare och vissa extra arbetsledare samt en merkostnad för personalens

avlöning av sammanlagt 23,100 kronor.

Såsom kostnader i övrigt för arbetstidsregleringens genomförande har sty
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

reisen upptagit ett engångsanslag å 64,000 kronor för uppförande vid anstalten

av 8 nya bostadshus, vartdera inrymmande 2 rum och kök, för gifta

befattningshavare. Härom har styrelsen yttrat:

Då vid anstalten tillgängligt familjebostadsutrymme redan är taget helt i anspråk

och bostäder överhuvudtaget icke finnas att hyra i orten, i varje fall

icke med sådant läge i förhållande till anstalten, att de av där anställda

befattningshavare kunna användas, måste vid personalökning på statsverkets

bekostnad uppföras bostäder för att mot hyra tillhandahållas de befattningshavare,

som beräknats skola tillkomma.

Försvarsdepartementet.

1) Personal tillhörande armén.

Utredningen har verkställts av arméförvaltningen, som inhämtat uppgifter

i ärendet från underlydande myndigheter.

Den personal, utredningen avsett, utgöres av arméns köks- och servispersonal

samt sjukvårds- och ekonomipersonalen vid garnisons- och militärsjukhusen.

Däremot har utredningen ej omfattat ordinarie beställningshavare

och extra ordinarie tjänstemän såsom maskinister, eldare, portvakter

och bilförare. Angående personalens arbetstid har upplysts, att arbetstiden

för arméns köks- och servispersonal i medeltal utgör omkring 55 timmar i

veckan samt för sjukvårds- och ekonomipersonalen vid garnisons- och militärsjukhusen

i medeltal omkring 65 timmar i veckan.

Ett nedbringande av arbetstiden till normalt 48 timmar i veckan skulle

för de personalgrupper, utredningen avsett, enligt arméförvaltningens beräkningar

under budgetåret 1936/1937 föranleda dels beträffande arméns köksoch

servispersonal en bitning av antalet tjänstgör ing smånader dels ock beträffande

sjukvårds- och servispersonalen vid garnisons- och militärsjukhusen

en personalökning av 66 personer, allt innebärande en merkostnad för personalens

avlöning av 160,000 kronor, därav 50,000 kronor avse arméns köks- och

servispersonal samt 110,000 kronor sjukvårds- och ekonomipersonalen vid

garnisons- och militärsjukhusen.

Vad angår kostnader i övrigt för arbetstidsregleringens genomförande har

kommendanten i Boden uttalat, att en ökning av personalen vid garnisonssjukhuset

därstädes förutsatte uppförandet av en ny bostadsbyggnad, varjämte

chefen för livgrenadjärregementet anmält, att för garnisonssjukhuset

i Linköping erfordrades ytterligare bostadsutrymme, vilket skulle kunna

vinnas genom inredning av två vindsrum å sjukhuset. I anslutning härtill

har arméförvaltningen beräknat kostnaderna för den ifrågasatta byggnaden

vid garnisonssjukhuset i Boden till omkring 80,000 kronor samt för den föreslagna

inredningen av bostadsrum i sjukhuset i Linköping till omkring 7,000

kronor. Tillika har arméförvaltningen ansett, att härtill borde komma kostnaden

för anskaffning av erforderliga möbler och inventarier med ett till omkring

10,000 kronor beräknat belopp, varför således i engångskostnader skalle

erfordras sammanlagt 97,000 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majus proposition nr 108.

2) Personal tillhörande marinen.

Utredningen Ilar verkställts av marinförvaltningen, som inliämtat yttrande

i ärendet från stationsbefälhavaren vid Karlskrona örlogsstation.

Den personal tillhörande marinen, som här kan komma i fråga, utgöres av

sjukvårds- och ekonomipersonalen å flottans sjukhus i Karlskrona. Uppgift

örn personalens arbetstid har ej lämnats.

Ett nedbringande av arbetstiden till normalt 48 timmar i veckan skulle

enligt stationsbefälhavarens beräkningar under budgetåret 1936/1937 föranleda

en personalöhning av 5 avdelningssköterskor, 5 sköterskebiträden, ett köksbiträde,

ett tvättbiträde och en eldare av 2:a klass samt en merkostnad för

personalens avlöning av sammanlagt omkring 17,766 kronor jämte dyrtidstilllägg.

Stationsbefälhavaren har tillika anmärkt, att därest sjukhusets tvätt

bomme att överflyttas till tvättinrättningen på Stumholmen, något ytterligare

tvättbiträde ej skulle behöva anställas samt att i sådant fall merkostnaden

för personalens avlöning skulle stanna vid omkring 17,128 kronor jämte dyrtidstillägg.

Beträffande kostnader i övrigt för arbetstidsregleringens genomförande har

stationsbefälhavaren upptagit dels 30,000 kronor för inredning inom sjukhuset

av bostadslägenheter åt den kvinnliga delen av den nytillkommande

personalen dels ock 8,000 kronor för anskaffande av inventarier till dessa

bostadslägenheter eller sammanlagt 38,000 kronor.

Marinförvaltningen har förklarat sig avstyrka vidare åtgärd i ärendet såvitt

angår marinförvaltningens förvaltningsområde.

3) Personal tillhörande flygvapnet.

Utredningen har verkställts av flygstyrelsen, som inhämtat yttranden i

ärendet från de särskilda flygkårerna.

Den personal vid flygvapnet, varom kan vara fråga, utgöres av köks- och

servisbiträden samt maskinister och eldare. Den genomsnittliga arbetstiden

utgör för köks- och servisbiträdena omkring 55 timmar i veckan och för

maskinisterna och eldarna omkring 63 timmar i veckan.

Ett nedbringande av arbetstiden till normalt 48 timmar per vecka skulle

enligt flygstyrelsens beräkningar under budgetåret 1936/1937 föranleda en

personalökning av en kock och 3 eldare jämte en ökning av antalet tjänstgör

ing smånader för köks- och servispersonalen med 36, allt innebärande en

merkostnad för personalens avlöning av omkring 13,800 kronor.]

Socialdepartementet.

1) Statens sinnessjukhus.

Utredningen har verkställts av medicinalstyrelsen, som tidigare i ärendet

inhämtat yttranden från de särskilda sjukhusens direktioner.

Arbetspersonalen vid sjukhusen består av vårdpersonal och ekonomipersonal.

Till ekonomipersonalen räknas bland annat kökspersonalen, städnings-

och serveringspersonalen, maskinister och eldare samt kontorspersonalen.

Den genomsnittliga arbetstiden för vårdpersonalen är den enligt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majda proposition nr 108.

medicinalstyrelsens cirkulärskrivelse den 15 december 1931 (jfr sid. 6) fastställda

eller per 30 dagar 240 effektiva timmar för personal med dagtjänstgöring

och 216 timmar för sådan med nattjänstgöring. För de olika personalgrupperna

tillhörande ekonomipersonalen är arbetstiden varierande.

Genomsnittligen skulle den enligt socialstyrelsens år 1932 företagna utredning

angående arbetstidsförhållandena för personal å sinnessjukhus och därmed

jämförliga anstalter (jfr sid. 6) utgöra omkring 217 timmar per 30

dagar.

En reglering av arbetstiden för såväl vård- som ekonomipersonalen till

normalt 48 timmar per vecka skulle enligt medicinalstyrelsens beräkningar

under budgetåret 1936/1937 föranleda en personalökning av 689 personer samt

en merkostnad för personalens avlöning av sammanlagt 1,142,714 kronor. Ökningen

av personalen och merkostnaden för dennas avlöning har beräknats

sålunda:

Personalökning. A vinning.

189 skötare ....................................................................................... 324 324;

69 manliga elever......................................................................... 99,360:_

230 sköterskor ................................................................................ 331,200:_

157 kvinnliga elever ........................................................................ 182,748:_

I*/* e. o. maskinister av 2:a klass ............................................. 3,980: —

1 e. o. hantverkare ................................................................... 2,112:_

3 manliga ekonomister av 2:a klass ...................................... 5,508:_

1 kvinnlig ekonomist » » » 1,698:_

2 kvinnliga ekonomister » 3:e » 2,604: -_

35V* » » » 4:e » 41,128: -

Summa kronor 994,662: —

Dyrtidstillägg efter 9 %.................................................................. 89,519: —

Summa kronor 1,084,181: —

Kostnader för semester, annan ledighet, sjukvård m. m., förslagsvis

5 % ............................................................................... 54,208: —

Summa kronor 1,138,389: —

Extra arbetskraft i ekonomiavdelningarna.................................... 4,325:_-

Summa kronor 1,142,714: —

Angående kostnadsberäkningarna har medicinalstyrelsen yttrat bland annat

följande:

. Vid kostnadsberäkningarna har förutsatts, att dels arbetstidsinskränkningen

skulle i fråga örn den ordinarie sjukvårdspersonalen icke behöva föranleda

ökning av den överordnade personalens antal utan endast av antalet

skötare och sköterskor dels ock att till de nya skötare och sköterskebefattningar,

som erfordrades, skulle befordras vid sjukhusen tjänstgörande extra

ordinarie skötare och extra ordinarie sköterskor och att i dessas ställe skulle

anställas elever. I följd härav har för ifrågavarande ordinarie befattningar

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majus proposition nr 108.

icke räknats med full avlöning utan allenast med dels lön för motsvarande

antal elever dels ock löneskillnaden mellan skötare respektive sköterska,

å ena, samt extra ordinarie skötare respektive sköterska, å andra sidan.

Efter en tid av två år kunna såväl de elever, som anställas i stället för

dem, vilka befordrats till ordinarie skötare eller sköterskor, som de elever,

vilka intagas på de nytillkomna icke ordinarie befattningarna, beräknas bliva

befordrade till extra ordinarie skötare respektive extra ordinarie sköterskor,

vilket kommer att föranleda en avsevärd ytterligare kostnadsökning. Denna

kommer därjämte att stegras i den mån de nyanställda ordinarie befattningshavarna

vinna rätt till avlöningsliöjningar.

Vad angår ekonomipersonalen har styrelsen beräknat, att personalökningen

skulle i huvudsak kunna inskränkas till köks-, städnings-, serverings- och

telefonpersonalen. I fråga örn trädgårds- och jordbrukspersonalen bär styrelsen

ansett sig kunna räkna med att eventuellt behövlig längre arbetstid under

sommarhalvåret skulle få kompenseras med kortare arbetstid under vinterhalvåret

och att i följd härav någon personalökning icke skulle erfordras.

Beträffande portvakterna har styrelsen ej räknat med någon ändring av nu

rådande ordning.

Körande övergången till den nya ordningen har medicinalstyrelsen anfört:

I händelse den ifrågasatta arbetstidsregleringen skall börja tillämpas från

och med den 1 juli 1936, torde det bliva erforderligt, att det stora antal

sjukvårdselever, vilkas samtidiga anställning erfordras för den förkortade

arbetstidens tillämpning å sjukvårdspersonalen från och med nämnda dag,

dessförinnan erhåller någon utbildning i sjukvårdsarbetet. Sådan utbildning

torde i genomsnitt böra beredas dem under en månads elevtjänstgöring vid

de sjukhus, där de skola anställas. Enligt styrelsens beräkning skulle behöva

nyanställas sammanlagt 258 manliga och 387 kvinnliga elever. Då

månadsavlöningen för elev kan — dyrtidstillägg inberäknat — i genomsnitt

uppskattas till 130 kronor för manlig och 105 kronor för kvinnlig elev,

skulle avlöningen under en månads utbildning uppgå till sammanlagt 74,175

kronor. Detta belopp bör under angivna förutsättning utgå redan under

budgetåret 1935/1936. Om den ifrågasatta arbetstidsinskränkningen skulle

genomföras successivt under loppet av budgetåret 1936/1937 och de erforderliga

eleverna kunna intagas i mindre grupper, torde de utan föregående utbildning

kunna inordnas i sjukvårdsarbetet, varigenom förutnämnda särskilda utbildningskostnad

skulle bortfalla. Yad angår ekonomipersonalen torde någon

särskild utbildning av de befattningshavare, vilkas anställning skulle påkallas

av arbetstidsinskränkningen, icke vara erforderlig.

Den årliga merkostnaden för personalens avlöning efter genomförandet av

den vid 1930 års riksdag framlagda jämkade planen för anskaffande av nya

platser för den statliga sinnessjukvården beräknades av medicinalstyrelsen vid

den åren 1933—1934 verkställda utredningen till sammanlagt 1,782,806 kronor.

Härvid uppskattade medicinalstyrelsen personalökningen utöver vad som

skulle erfordras för budgetåret 1936/1937 till ytterligare 8 skötare, 2 manliga

elever, 21 sköterskor, 14 kvinnliga elever samt 2 kvinnliga ekonomister

av 4:e klass, varjämte medicinalstyrelsen räknade med full avlöning för de

ordinarie skötare- och sköterskebefattningarna.

Yad angår de kostnader i övrigt, som ofrånkomligen skulle uppkomma vid

den ifrågasatta arbetstidsregleringen, har medicinalstyrelsen beräknat, att för

anordnande av bostäder åt den personal, som komme att nyanställas, skulle

erfordras ett sammanlagt belopp av 1,500,000 kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majus proposition nr 108.

Motsvarande kostnader beräknades av medicinalstyrelsen vid den tidigare

utredningen avseende budgetåret 1934/1935 till 1,425,000 kronor. Härvid

utgick medicinalstyrelsen ifrån att bostäder genom statens försorg skulle

beliöva anordnas för sammanlagt 443 ogifta oell 8 gifta befattningshavare

samt att kostnaden för anordnande och möblerande av bostad för ogift befattningshavare

skulle belöpa sig till 3,120 kronor och kostnaden för bostad

åt gift personal utgöra 9,000 kronor.

Mot det av medicinalstyrelsen sålunda angivna behovet av nya bostäder

framställdes av svenska sinnessjukvårdspersonalens förbund och några av detta

förbunds avdelningar i skrivelser, som ingåvos till såväl socialdepartementet

som medicinalstyrelsen, erinringar. Sålunda gjordes från förbundets sida

gällande, att av förbundet verkställd undersökning rörande tillgången av

bostäder i de olika sjukhusens närhet visat, att där funnes tillräckligt med

bostäder för den behövliga personalen.

Med anledning av dessa erinringar har medicinalstyrelsen nu yttrat bland

annat följande:

I fråga örn bostadsanskaffningen för befattningshavare vid sinnessjukhusen

har det hittills ansetts, att sjukhusen i första hand borde ombesörja anordnande

av bostäder för den ogifta personalen, vilken i huvudsak kan anses

omfatta kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal samt manliga elever och

extra ordinarie skötare. Örn bostäder för denna personal ej beredas vid sjukhusen,

blir densamma i regel hänvisad till att innebo hos enskilda i sjukhusets

omgivningar, vilket system knappast kan anses vara lämpligt. Även

för den gifta personalen, i regel bestående av ordinarie skötare och manlig

ekonomipersonal, har det i stor utsträckning visat sig vara behövligt att

anordna bostäder inom sjukhusens områden. Den omfattning, i vilken bostäder

för gifta befattningshavare böra uppföras, bör emellertid i väsentlig

grad vara beroende av tillgången på lämpliga bostäder i sjukhusens omgivningar.

Där sådan tillgång finnes, lär någon anledning till uppförande av

familjebostäder för den gifta personalen i regel icke förefinnas. Vid bedömande

av frågan örn behovet av bostäders anordnande för den personal,

som skulle behöva nyanställas i anledning av arbetstidsinskränkningen, bör

beaktas att dessa befattningshavare åtminstone under de första åren av sin

anställning i regel torde vara ogifta, vilket förhållande skulle tala för att

bostad bör beredas dem vid sjukhusen. Därtill kommer, att ifrågavarande

befattningshavare till övervägande delen skulle utgöras av sjukvårdselever.

Den uppsikt av eleverna under elevtiden, som ingår såsom ett led i prövningen

av deras lämplighet, har hittills i allmänhet ansetts kräva, att eleverna

varit bosatta inom sjukhusens områden. I viss utsträckning skulle det

måhända vara möjligt att för de nya befattningshavarna bereda bostäder inom

sjukhusen genom att uppsäga förut anställda befattningshavare från av dem

förhyrda bostadsrum vid sjukhusen och hänvisa dessa befattningshavare att

själva sörja för anskaffande av bostad. Denna utväg, som synes vara ägnad

att föranleda visst missnöje bland de äldre befattningshavarna, torde dock

kunna anlitas endast i begränsad omfattning. Man torde i varje fall knappast

kunna undgå att förr eller senare anskaffa bostäder för åtminstone de befattningshavare,

vilka kunna beräknas förbliva ogifta. Det förefaller styrelsen

riktigast, att sådana bostäder från början anordnas i tillräckligt stort antal.

Angående sina lcostnadsbertikningar i förevarande hänseende har medicinalstyrelsen

vidare anfört:

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

Tillförlitlig beräkning av dels det antal bostäder, som kan komma att

visa sig behövligt vid varje särskilt sjukhus, och dels kostnaderna härför

kan ej göras förrän närmare utredning blivit verkställd, vilket skulle kräva

en jämförelsevis lång tid. Styrelsen anser sig därför för närvarande nödsakad

att inskränka ifrågavarande beräkning till en approximativ uppskattning av

bostadsbehovet och kostnaderna för detsammas tillgodoseende i huvudsaklig

överensstämmelse med den tidigare av styrelsen gjorda beräkningen avseende

budgetåret 1934/1935. Enligt denna beräkning skulle vid de då befintliga

sjukhusen erfordras nya bostäder för 443 ogifta och 8 gifta befattningshavare.

Vid de ytterligare sjukhus, som kunna antagas färdigställda före eller under

budgetåret 1936/1937 — Umedalens sjukhus vid Umeå, Vipeholms sjukhus

vid Lund, den nybyggda delen av S:t Sigfrids sjukhus vid Växjö och det

nya sinnessjukhuset i Visby — kunna nya bostäder beräknas vara erforderliga

för omkring hälften av de nytillkommande befattningshavarna. Örn man

för de förut befintliga sjukhusen inskränker beräkningen att avse endast

omkring 440 bostäder för ogifta befattningshavare samt för de nya sjukhusen

räknar med omkring 45 nya bostäder för de 91 ogifta befattningshavare,

som skulle erfordras därstädes i anledning av arbetstidsbegränsningen,

skulle sammanlagt 485 bostäder bliva erforderliga. Efter en genomsnittlig

kostnad för bostad av 3,120 kronor skulle kostnaden för anordnande av

ifrågavarande bostäder uppgå till omkring 1,500,000 kronor.

Den årliga hyresinkomsten av de nya bostäderna skulle enligt medicinalstyrelsens

beräkningar uppgå till omkring 75,000 kronor.

Kostnaderna för anordnande av bostäder åt den av arbetstidsregleringen

påkallade ökade personalen efter byggnadsplanens genomförande beräknades

av medicinalstyrelsen vid den åren 1933—1934 verkställda utredningen till

omkring 1,640,000 kronor.

2) Järvsö sjukhus för spetälska.

I yttrande till medicinalstyrelsen har direktionen för sjukhuset upplyst,

att patientantalet endast uppginge till ett tiotal och att personalen bestode

av en sköterska, en undersköterska, en hushållerska, ett hembiträde och en

vaktmästare. Tillika har direktionen meddelat, att då sköterske- och kökspersonalen

vid de tillfällen, endast en persons arbete erfordrades, toge

tillfällig ledighet samt då vaktmästaren vid behov ägde anlita tillfällig hjälp,

någon förändring i avseende å arbetstiden vid sjukhuset icke erfordrades.

I anslutning härtill har medicinalstyrelsen förklarat, att någon ökning av

personalen vid sjukhuset knappast syntes vara behövlig för den ifrågasatta

arbetstidsregleringens genomförande.

3) Statens tvångsarbetsanstalt och alkoholistanstalt å Svartsjö.

Utredningen har verkställts av anstalternas styrelse.

Personalen utgöres av uppsyningsman, förste förmän och förmän samt en

montör, en mejerist och ett kvinnligt kontorsbiträde.

Uppsyningsmän och förste förmän tjänstgöra i medeltal 54 timmar per

vecka. Av förmännen ha de, som tjänstgöra vid stora anstalten och slutna

avdelningen, en genomsnittlig arbetstid av något över 52 timmar i veckan

under det att förmännen vid jordbruket tjänstgöra i medeltal 54 timmar i

veckan. Montörens och mejeristens arbetstider ha ej kunnat fastställas till

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Mctj:ts proposition nr 108.

visst antal veckotimmar. Det kvinnliga kontorsbiträdets arbetstid understiger

48 timmar i veckan.

Ett nedbringande av arbetstiden för uppsyningsmännen, förste förmännen

och förmännen till normalt 48 timmar i veckan skulle enligt styrelsens beräkningar

under budgetåret 1936/1937 föranleda en personalökning av 2 förste

förmän och 5 förmän samt en merkostnad, för personalens avlöning av sammanlagt

19,524 kronor jämte dyrtidstillägg.

Vad angår kostnader i övrigt för arbetstidsregleringens genomförande har

styrelsen beräknat, att för uppförande av nya bostadshus åt de nytillkommande

befattningshavarna skulle erfordras ett engångsanslag å omkring

70,000 kronor.

Angående lämpligheten av den ifrågasatta arbetstidsregleringen vid anstalterna

har styrelsen tillika anfört:

En minskning av nuvarande arbetstid till 48 timmar per vecka låter sig

ej genomföra vid anstalterna, ej minst med hänsyn till dessas stora jordbruk.

Vid sådana anstalter som de ifrågavarande måste ledningen även ha

i _ sin makt att utsträcka arbetstiden när sådant erfordras, och en begränsning

till 48 timmar skulle i hög grad försvåra jordbruksdriften. Den nuvarande

tjänstgöringstiden anser styrelsen dessutom icke överskrida måttet

för vad som är billigt, särskilt som en stor del av tjänstgöringen äger

rum i fria luften.

4) Statens tvångsarbetsanstalt och alkoholistanstalt i Landskrona.

Utredningen har verkställts av anstalternas styrelse.

Arbetstiden har redan för de flesta personalgrupperna vid anstalterna

kunnat i det närmaste begränsas till 48 timmar i veckan. För några grupper

överstiger dock arbetstiden denna siffra. Sålunda uppgår arbetstiden förde

vid trädgårdsbruket tjänstgörande lärarinnorna till 63 timmar i veckan.

Emellertid fullgöras av den tjänstgöring, som per vecka åvilar dessa lärarinnor,

omkring 4 timmar i vederbörandes bostad, som därvid icke får lämnas, samt

omkring 4 timmar såsom sovande nattvakt, vilka tjänstgöringstider räknas

som V4 tjänstgöring. Vidare ansvarar portvakten under hela dygnet för den

yttre vakthållningen men har rätt att under dagen låta avlösa sig genom

någon av sina familjemedlemmar. Såsom ersättning för detta familjens biträde

åtnjuter portvakten fri bostad med värme och lyse utöver den fastställda

avlöningen. Slutligen överstiger de båda maskinisternas vid tvättinrättningen

arbetstid 48 veckotimmar.

Ett nedbringande av arbetstiden för de nämnda personalgrupperna till

normalt 48 timmar i veckan skulle enligt styrelsens beräkningar för budgetåret

1936/1937 föranleda en personalökning av en vaktfru och minst en manlig

befattningshavare samt en merkostnad för personalens avlöning av sammanlagt

3,840 kronor jämte dyrtidstillägg. Styrelsen har anmärkt, att kostnadsberäkningen

vore gjord under förutsättning, att personalen — liksom för närvarande

— skulle vara skyldig att vid behov tjänstgöra på övertid utan

kompensation medelst motsvarande tjänstefrihet samt att, örn dylik kompensation

skulle lämnas, erfordrades anställandet av extra arbetskraft i mån

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 108. 17

av behov för en kostnad, som icke kunde exakt beräknas men som icke

torde komma att överstiga 1,000 kronor för år.

5) Statens alJcoholistanstalt å Venngarn.

Utredningen har verkställts av anstaltens styrelse.

Personalen utgöres av arbetsförmän samt vissa i egentlig anstaltstjänst

sysselsatta tjänstemän såsom husfader, uppsyningsman, sjukvårdare m. fl.

Härtill kommer viss arbetspersonal för jordbruksdriften. För förmän och

med dem likställd personal utgör den genomsnittliga arbetstiden per vecka

51—52 timmar. De i egentlig anstaltstjänst sysselsatta tjänstemännen ha

betydligt längre arbetstid. Inom jordbruket växlar arbetstiden. Under november—februari

utgör den 42—48 timmar i veckan men under mars—oktober

stiger den till 52—56 timmar i veckan.

Ett nedbringande av arbetstiden till normalt 48 timmar i veckan skulle

enligt styrelsens beräkningar under budgetåret 1936/1937 föranleda en personalökning

av en förste förman och 2 förmän samt en merkostnad för personalens

avlöning av sammanlagt omkring 6,625 kronor, därest de nya förmännen

anställdes såsom icke-ordinarie, och av sammanlagt omkring 9,150

kronor, därest de uppfördes på ordinarie stat.

Angående sina beräkningar har styrelsen anfört bland annat:

En ökning av jordbruksförmännens arbetstid under vintermånaderna låter

sig icke göra med hänsyn till mörkret. Att beskära arbetstiden under sommaren

till 48 timmar skulle medföra nästan oöverkomliga svårigheter för

arbetsdriften. Med hänsyn härtill har styrelsen utgått ifrån att den ifrågasatta

arbetstiden av 48 timmar per vecka får beräknas på grundvalen av

arbetstidsförhållandena under ett halvt eller helt år, varvid en längre

arbetstid under sommaren kan kompenseras av motsvarande minskning

under vintern.

Vad angår kostnader i övrigt för arbetstidsregleringens genomförande har

styrelsen ansett ett engångsanslag å 35,000 kronor erforderligt för uppförande

av 3 familjebostäder, vardera örn två rum och kök. Härvid har styrelsen

utgått ifrån, att arbetet skulle utföras med anstaltens egen arbetskraft.

6) Statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar å Salbohed.

Utredningen har verkställts av anstaltens styrelse.

Arbetspersonalen består av vårdare, arbetsledare, nattvakt samt personal

för mathållning, sömnad, tvätt m. m. Genomsnittliga arbetstiden per vecka

utgör för vårdare och arbetsledare 48—49 timmar, för nattvakten 54 timmar,

för kokerskan 60 timmar, för köksbiträdena 63 timmar samt för sömmerskan,

som tillika är tvätterska, 53 timmar.

Ett nedbringande av arbetstiden till normalt 48 timmar per vecka skulle

enligt styrelsens beräkningar under budgetåret 1936/1937 föranleda en personalökning

av en ersättare åt nattvakten och ett köksbiträde samt en merkostnad

för personalens avlöning av sammanlagt 1,303 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 108.

270 35 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majis proposition nr 108

7) Statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa flickor i Vänersborg.

Utredningen har verkställts av anstaltens styrelse.

Uppgift om personalbeståndet och dess nuvarande arbetstid har ej lämnats.

En reglering av arbetstiden till normalt 48 timmar i veckan skulle enligt

styrelsens beräkningar under budgetåret 1936/1937 föranleda en personalökning

av 2 personer jämte extrahjälp under 12 timmar i veckan samt en

merkostnad för personalens avlöning av sammanlagt 3,220 kronor, däri inräknats

ersättning åt de nytillkommande befattningshavarna för bostäder,

kost, tvätt m. m. Styrelsen har upplyst, att ersättning för bostäder medräknats,

enär bostäder för de personer, varmed personalen skulle utökas,

icke funnes och ej heller kunde inredas å anstalten.

Ecklesiastikdepartementet.

1) Institutet och förskolan för blinda A Tomteboda.

Utredningen har på uppdrag av direktionen för institutet verkställts av

institutets rektor.

Arbetspersonalen utgöres av vårdarinnor samt personal för mathållning,

städning, uppvärmning m. m. Angående personalens nuvarande arbetstid

har uppgift ej lämnats.

Ett nedbringande av arbetstiden till normalt 48 timmar per vecka skulle

enligt rektorns beräkningar under budgetåret 1936/1937 föranleda en personalökning

av 3 vårdarinnor, en köksa och en städerska ävensom en eldare och

gårdskarl samt en merkostnad för personalens avlöning av sammanlagt 7,800

kronor.

Beträffande kostnader i övrigt för arbetstidsregleringens genomförande har

rektorn ansett, att nya bostadsrum skulle behöva inredas inom institutet

för en kostnad av minst 15,000 kronor.

Rektorn har tillika yttrat:

Genomförandet av en arbetstid av 48 timmar per vecka medför för blindanstalternas

del många och betydande svårigheter. Eleverna äro i behov

av tillsyn största delen av dygnet. Skola särskilt vårdarinnornas arbete och

tillsyn strängt begränsas till den nämnda tiden, torde det nog visa sig, att

utgifterna bli större än de här beräknade. Då beloppen beräknats till de

lägsta möjliga, har detta skett under förutsättning, dels att det skall bli

möjligt för vårdarinnorna att vissa tider handhava större avdelningar och

dels att kompensation för förlängd tjänstgöring skall kunna beredas genom

annan ledighet.

2) Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte.

Utredningen har på uppdrag av styrelsen för anstalten verkställts av

anstaltens rektor.

Arbetspersonalen utgöres av husmödrar, sköterskor samt personal för

mathållning, städning, tvätt, uppvärmning m. m. Den genomsnittliga arbetstiden

per vecka varierar för de olika grupperna av personalen mellan något

över 48 timmar till 65 timmar.

Ett nedbringande av arbetstiden till normalt 48 timmar per vecka skulle

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

enligt rektorns beräkningar under budgetåret 1936/1937 föranleda en. personalökning

av 5 sköterskor, en tvätterska, ett köksbiträde, en husa och 2 städerskor

samt en merkostnad för personalens avlöning av sammanlagt 15,211

kronor, däri inräknats kosthåll och bostadsersättning åt de nyanställda.

Därjämte skulle kostnader uppkomma för anskaffning av linne, porslin m. m.

med tillhopa 500 kronor.

Angående bostadsersättningen har rektorn anfört:

Samtliga kvinnliga befattningshavare vid anstalten åtnjuta förutom vissa

andra naturaförmåner även förmånen av möblerad bostad med värme och

lyse. Alla bostadsutrymmen inom anstalten äro för närvarande tillvaratagna,

varför all nytillträdande personal måste skaffa sig bostäder i staden, åtminstone

för så lång tid att bostäder inom anstalten på ett eller annat sätt

hinna bli iordningställda. Av denna anledning har i kostnadsberäkningen

upptagits kontant bostadsersättning åt nytillträdande befattningshavare.

Jordbruksdepartementet.

1) Statens veterinärbakteriologiska anstalt.

Utredningen har verkställts av medicinalstyrelsen, som inhämtat yttrande

i ärendet från anstaltens föreståndare.

Arbetspersonalen vid anstalten består av djurskötare och jordbruksarbetare.

Genomsnittliga arbetstiden per vecka för de förra utgör omkring 52

timmar. För de senare varierar arbetstiden efter årstiderna från 51 till 66

timmar i veckan.

Ett nedbringande av arbetstiden till normalt 48 timmar per vecka skulle

enligt medicinalstyrelsens beräkningar under budgetåret 1936/1937 föranleda

anställandet av extra personal för en merkostnad av sammanlagt 936 kronor.

2) Veterinärhögskolan.

Utredningen har verkställts av styrelsen för högskolan, som inhämtat yttrande

i ärendet från högskolans syssloman.

Arbetspersonalen vid högskolan består av sjukvårdare, fodermarskar, djurskötare,

ladugårdsförman, bilförare, gårdskarlar, eldare samt biträden och

vakter. Personalens genomsnittliga arbetstid per vecka varierar mellan 52

och 65 timmar.

Ett nedbringande av arbetstiden till normalt 48 timmar per vecka skulle

enligt sysslomannens beräkningar under budgetåret 1936/1937 föranleda en

personalökning av 5 extra befattningshavare samt en merkostnad för personalens

avlöning av sammanlagt 11,328 kronor. Då emellertid genom en sådan

ökning av personalen en besparing i fråga örn tillfälligt anställd personal

skulle kunna göras med 2,200 kronor, har sysslomannen ansett den verkliga

merkostnaden kunna stanna vid omkring 9,100 kronor.

3) Statens hingstdepåer och stuteri.

Utredningen har verkställts av lantbruksstyrelsen, som tidigare inhämtat

yttranden i ärendet från chefen för Flyinge hingstdepå och stuteri samt

chefen för Strömsholms hingstdepå.

Arbetspersonalen utgöres av stallpersonal. Dennas genomsnittliga arbets
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majlis proposition nr 108.

tid per vecka är vid anstalten i Flyinge omkring 64 timmar och vid anstalten

i Strömsholm omkring 61 timmar.

Ett nedbringande av arbetstiden till normalt 48 timmar per vecka skulle

enligt lantbruksstyrelsens beräkningar under budgetåret 1936/1937 föranleda

en personalökning av sammanlagt 17 stallbetjänter, därav 14 vid anstalten i

Flyinge och 3 vid anstalten i Strömsholm samt — under förutsättning att

de nya stallbetjänterna redan från början erhålla ordinarie anställning —

en merkostnad för personalens avlöning av sammanlagt 34,810 kronor.

Yad angår kostnader i övrigt för arbetstidsregleringens genomförande skulle

några nämnvärda sådana enligt de av cheferna för anstalterna gjorda beräkningarna

icke behöva uppkomma, därest endast ogift personal nyanställdes.

I sådant fall skulle nämligen den nyanställda personalen kunna beredas bostäder

inom anstalterna. Lantbruksstyrelsen har emellertid ansett, att kostnadsberäkningarna

borde göras med utgångspunkt från att den personal,

som skulle nyanställas, vore gift. Och då styrelsen tillika funnit de inom

anstalterna befintliga bostadsutrymmena otillräckliga för dylik personal, har

styrelsen efter verkställda beräkningar för bostadsanskaffning upptagit beträffande

anstalten i Flyinge 196,000 kronor samt beträffande anstalten i

Strömsholm 2,000 kronor. Angående sina kostnadsberäkningar i förevarande

hänseende har styrelsen anfört:

Bostadsutrymmena vid anstalten i Flyinge äro så begränsade, att lämpliga

bostäder för 2 gifta stallbetjänter icke kunna beredas i anstaltens byggnader,

utan utbetalas till vardera av dessa stallbetjänter jämlikt Kungl. Maj :ts

den 30 oktober 1925 därtill lämnade medgivande ett årligt belopp av 250

kronor för förhyrande av bostad utom anstaltens område. I händelse 14

nya stallbetjänter komma att anställas måste man alltså räkna med att åtgärder

böra vidtagas för beredande av bostäder för dessa. Då bostadstillgången

i närheten av anstalten är mycket begränsad, torde det få anses omöjligt

att genom tilldelande av ytterligare hyresbidrag anskaffa lämpliga bostader

utom anstaltens område. Enda möjligheten att tillgodose detta behov torde

vara nybyggnad av erforderligt antal bostäder. Enligt vunnen erfarenhet

torde en stallbetjäntsbostad av samma standard som de senast uppförda

icke kunna åstadkommas för en kostnad understigande cirka 14,000 kronor

för varje bostadslägenhet. Kostnaden för uppförande av erforderligt antal

bostäder vid anstalten i Flyinge kan sålunda beräknas till 196,000 kronor.

Vid anstalten i Strömsholm äro förhållandena i nu ifrågavarande hänseende

vida gynnsammare. Vid denna depå möta icke några som helst

svårigheter att för en sammanlagd kostnad av ungefär 2,000 kronor iståndsätta

3 för bostäder åt gifta stallbetjänter fullt lämpliga lägenheter i anstaltens

byggnader.

4) Veterinärinrättningen i Skara.

Utredningen har verkställts av styrelsen för inrättningen.

Den arbetspersonal, varom här är fråga, utgöres av 2 drängar, vilkas

arbetstid per vecka är under sommarhalvåret 61 timmar och under vinterhalvåret

58 timmar.

För nedbringande av arbetstiden till normalt 48 timmar per vecka skulle

enligt styrelsens uppgift under budgetåret 1936/1937 tillfällig arbetskraft

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 108. 21

behöva anlitas, vilket skulle föranleda en merkostnad för personalens avlöning

av 1,000 kronor.

Vid de verkställda utredningarna lia som synes enhetliga beräkningsgrunder

ej tillämpats. Särskilt gäller detta de grunder, efter vilka merkostnaden

för personalens avlöning beräknats. Inom socialdepartementet har emellertid

upprättats en sammanställning av de lämnade uppgifterna. Härvid har i de

fall, där personalökningan angivits i tjänstgöringsmånader, i stället beräknats

det antal personer, som under helt år synts kunna påräkna tjänstgöring.

Vidare lia dyrtidstillägg efter nu gällande grunder tagits i beräkning i de

fall, där så ej skett. I övrigt ha i all huvudsak de lämnade uppgifterna

följts. Sammanställningen visar för de olika departementen följande avseende

budgetåret 1936/1937:

Personal

Års-

Engångs •

ökning

kostnad kostnad

Justitiedepartementet ..............

..................... 91

294,567

— 64,000: —

Försvarsdepartementet ...........

..................... 126

193,165

— 135,000: —

Socialdepartementet.................

.................... 705

1,181,853

— 1,605,000: —

Ecklesiastikdepartementet........

..................... 16

23,011

— 15,500: —

J ordbruksdepartementet..........

..................... 23

45,846

— 198,000: —

Summa 961

1,738,442

— 2,017,500: —

Sedan arbetstidslagen genom beslut vid 1930 års riksdag erhållit permanent

karaktär, hava flertalet arbetargrupper blivit tillförsäkrade de sociala

och kulturella fördelar, som den lagstadgade åttatimmarsdagen för deras del

innebär. På en arbetstidsreglering vänta dock ännu åtskilliga arbetar- och

personalgrupper, bland andra personalen vid sinnessjukhusen och andra

statliga anstalter.

Tid efter annan hava såväl i motioner inom riksdagen som i skrivelser

till Kungl. Majit från arbetar- och personalsammanslutningar yrkanden framställts

om en arbetstidsbegränsniug jämväl för de nämnda, från lagens tillämpning

undantagna personalgrupperna. Utredningar angående dessa gruppers

arbetstidsförliållanden hava även, såsom i det föregående framhållits, verkställts.

Härigenom har klart ådagalagts, att arbetstiden för flertalet av de därav

berörda personalgrupperna överstiger 48 timmar i veckan. I många fall har

arbetstiden visat sig uppgå till 60 timmar eller mera i veckan. Att en dylik

arbetstid är obillig kan väl näppeligen med fog bestridas. Särskilt torde

detta gälla den egentliga sjukvårdspersonalen, vars arbete uppenbarligen är

i hög grad såväl fysiskt som psykiskt påfrestande. För andra personalgrupper

kan arbetet visserligen ej anses på samma sätt pressande, men

arbetstiden måste dock även för dem anses alltför lång och alltför mycket

inskränka den tid, som bör stå till buds för familjeliv, för begagnande av tillfällen

till förvärv av kunskaper och bildning, för vederkvickande förströelse

samt för tillgodoseende av andra särskilda intressen.

Departe
ments
chefen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

Att ett verkligt behov av en begränsning av arbetstiden föreligger för nu

närmast åsyftade personalgrupper, torde sålunda få anses klarlagt. Från

riksdagens sida har jämväl betygats, att arbetstiden särskilt vid sjukhusen

och därmed jämförliga anstalter vore lång och för personalen betungande.

Yad som i främsta rummet stått hindrande i vägen för en arbetstidsreglering

för personalen i fråga lärer väl hava varit de icke obetydliga kostnader,

densamma skulle innebära för statsverket. I nuvarande tidsläge föreligger

emellertid en omständighet, som synes ägnad att häva de betänkligheter,

som ur ekonomisk synpunkt plägat anföras. Jag syftar härvid på den alltjämt

rådande arbetslösheten, särskilt bland ungdomen. Arbetslösheten i

vårt land har visserligen under den senaste tiden väsentligen nedgått. Men

sannolikheten talar för att man nödgas räkna med en icke ringa bestående

arbetslöshet. I detta läge synes mig staten hava all anledning att inrikta sig

på åtgärder, som kunna motverka denna arbetslöshet. Härvid böra i främsta

rummet ifrågakomma sådana åtgärder, som äro ägnade att leda till en mera

stadigvarande försörjning. Genom att i avseende å arbetstiden jämställa

den statliga anstaltspersonalen med andra arbetargrupper kan varaktig anställning

beredas inemot 1,000 personer.

Efter min mening bör alltså en arbetstidsreglering enligt åttatimmarslagens

principer så snart omständigheterna det medgiva genomföras för den

statsanställda arbetspersonal, som ej redan kommit i åtnjutande därav. Att

härvid under tiden, till dess sådan reglering kunnat genomföras jämväl för

motsvarande i enskild eller kommunal tjänst anställd personal, inom likartade

arbetsområden skilda arbetstider komma att tillämpas kan visserligen anses

mindre tillfredsställande. Men dylika ojämnheter i fråga örn arbetstiden

förefinnas redan i stor utsträckning och därmed förbundna olägenheter synas

i allt fall vara av underordnad betydelse i förhållande till de fördelar, som

skulle vinnas genom den ifrågasatta arbetstidsregleringen.

Det var med dessa utgångspunkter, som jag vid förarbetena till årets statsverksproposition

lät upptaga frågan om en arbetstidsreglering för statsanställd

personal till förnyad behandling inom departementet. Härvid visade

det sig emellertid, att en dylik reglering ej lämpligen kunde genomföras

redan under budgetåret 1935/1936. De statliga myndigheter, som skulle

beröras av regleringen, behövde uppenbarligen rådrum för att anpassa sig

efter de ändrade förhållandena, och beträffande den största gruppen, sinnessjukhusens

personal, måste åtgärder vidtagas för att den personal, som skulle

nyanställas, först erhåller erforderlig utbildning. Vidare syntes det ej möjligt

att redan för 1935 års riksdag framlägga definitiva beräkningar rörande de

olika avlöningsanslag under skilda huvudtitlar, som av förslaget berördes. I

den mån den här ifrågasatta personalökningen påkallar uppförandet av nya

bostäder torde också vederbörande myndigheter böra beredas nödig tid för

dessas planerande.

Det material, som jag i det föregående på grundvalen av vederbörande

myndigheters utredningar framlagt, lärer få anses tillräckligt uttömmande

för att de ekonomiska konsekvenserna av en arbetstidsförkortning skola

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majus proposition nr 108.

kunna bedömas. De meddelade uppgifterna lämna erforderliga hållpunkter

för en uppskattning av den ökning av personalbehovet samt den ökade

kostnad för statsverket — såväl årskostnad som engångskostnad — som

skulle uppkomma under budgetåret 1936/1937, därest en reglering av personalens

arbetstid till normalt 48 timmar i veckan genomfördes från och med

den 1 juli 1936. Personalökningen skulle, såsom jag förut påpekat, uppgå till

inemot 1,000 personer. Mot de härutinnan gjorda beräkningarna torde

några väsentliga anmärkningar icke vara att framställa. Dock synes anledning

föreligga att — bland annat med hänsyn till planerade omorganisationer

på vissa håll, åsyftande ökad centralisation — räkna med en något

mindre personalökning än den uppgivna. Beträffande årskostnaderna, vilka

sammanlagt beräknats till nära en och tre kvarts miljon kronor, lära vissa

jämkningar vara erforderliga, närmast sammanhängande med frågan örn den

utsträckning, i vilken ökningen av personalen skall föranleda inrättandet

av ordinarie befattningar. Någon allmän regel härutinnan synes ej kunna

uppställas, utan torde avgörandet få bero på omständigheterna i varje särskilt

fall. I den mån nya ordinarie befattningar inrättas, synas dessa i

första hand böra besättas med redan befintlig icke ordinarie personal. Vidare

kunna jämkningar erfordras till följd därav, att enhetliga beräkningsgrunder

ej tillämpats. I fråga örn ordinarie personal hava sålunda blott i ett

fåtal fall de numera vedertagna beräkningsgrunderna följts — d. v. s. beräkning

enligt högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad efter avdrag för

avgifter för egen pensionering jämte dyrtidstillägg. Vad slutligen angår de

beräknade engångskostnaderna för nya personalbostäder — uppgående till

över två miljoner kronor — torde med fog kunna ifrågasättas, huruvida behov

av nya bostäder verkligen föreligger i den utsträckning, myndigheterna

förutsatt. Sannolikt kan bostadsfrågan i avsevärd utsträckning lösas på

ett för statsverket vida billigare sätt. Till grund för myndigheternas beräkningar

hava ej heller legat utarbetade kostnadsförslag, utan har uppskattningen

i denna del endast skett överslagsvis. Innan närmare ståndpunkt

kan tagas till dessa krav, torde ingående utredningar erfordras, varjämte

dessa böra underkastas granskning i vederbörlig ordning.

Därest riksdagen biträder den allmänna uppfattning i den föreliggande

frågan, åt vilken jag givit uttryck, torde genomförandet av den åsyftade regleringen

av arbetstiden för den ifrågavarande personalen till normalt 48 timmar

i veckan böra ske successivt under budgetåret 1936/1937. Jag förutsätter

härvid, att vid tillämpningen nödig smidighet eftersträvas, i syfte att undgå

praktiska svårigheter, som eljest kunna tänkas uppstå. Myndigheterna böra

emellertid under tiden dessförinnan vidtaga de anstalter, som utan särskilda

kostnader för statsverket kunna erfordras för regleringens genomförande

efter den 1 juli 1936. Från och med nämnda dag bör nyanställning ske, allteftersom

liimplig personal kan erhållas och bostäder kunna beredas densamma

och bör regleringen normalt vara genomförd före budgetårets slut.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer föredraganden,

att Kungl. Maj:t måtte genom proposition lämna riksdagen

tillfälle att avgiva yttrande angående den föreslagna regleringen

av arbetstiden för viss statsanställd personal.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Dagny Olsson.

Stockholm 1935. K. L. beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:369 Skrivelse till Konungen i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av arbetstiden för viss statsanställ s. 1 i texten
  2. SU 1935:168 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga örn Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av arbetstiden för viss statsanställd personal m. s. 1 i texten
  3. SU 1935:158 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av arbetstiden för viss statsanställd personal jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten