Angående reglering av arbetstiden för viss statsanställd personal
1935-02-15 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1935:108, Angående reglering av arbetstiden för viss statsanställd personal
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 108.
1
Kr 108.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering
av arbetstiden för viss statsanställd personal;
given Stockholms slott den 15 februari 1935.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag, vill Kungl. Majit härmed lämna riksdagen tillfälle
att avgiva yttrande angående den av föredragande departementschefen föreslagna
regleringen av arbetstiden för viss statsanställd personal.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet
å Stockholms slott den 15 februari 1935.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, försvars-, finans-,
ecklesiastik-, jordbruks- och handelsdepartementen anmäler chefen för socialdepartementet,
statsrådet Möller, fråga örn reglering av arbetstiden för viss
statsanställd personal till normalt 48 timmar i veckan samt anför:
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 108.
270 35 1
2
Kungl. Majlis proposition nr 108.
Arbetstidslagens hithörande bestämmelser.
Genom lagen den 17 oktober 1919 (nr 652) om arbetstidens begränsning
infördes i vårt land i princip en arbetstid av 8 timmar per dygn eller 48
timmar i veckan.
I 1 § av nämnda lag föreskrevs emellertid, att från lagens tillämpning
skulle undantagas bland annat arbete, som bedrives av staten. Samma bestämmelse
fanns intagen i 1921, 1923 och 1926 års arbetstidslagar och återfinnes
även i den nu gällande arbetstidslagen av den 16 maj 1930.
Angående avsikten med denna undantagsbestämmelse anfördes i propositionen
(nr 247) angående arbetstidslagen till 1919 års lagtima riksdag —
närmast med anledning av yrkande från landsorganisationens sida örn undantagets
uteslutande ur lagen — följande:
Meningen vore ingalunda, att arbetare och befattningshavare i statens
tjänst icke skulle komma i åtnjutande av liknande förmåner som de i enskild
tjänst anställda motsvarande befattningshavare, å vilka lagen skulle
bli tillämplig. Marinens och arméns arbetarpersonal, liksom även arbetarna
vid statens järnvägsverkstäder och vid telegrafverkets verkstäder hade ju
redan 48-timmars effektiv arbetstid i veckan. Den sålunda inslagna vägen
vore det meningen att fullfölja i den mån icke hinder därtill förelåge. Men
med hänsyn till statsarbetets mångskiftande art krävdes bestämmelser, som
icke alltid kunde inpassas under en allmän lag — särskilt vore så förhållandet
med trafikpersonalen vid statens järnvägar. Undantag skulle, därest
ifrågavarande arbetare ej vore uteslutna från lagen, i förekommande fall få
sökas hos arbetsrådet, mot vilken anordning anmärkningar, när det gällde
statens arbeten, ej vore uteslutna. Hela denna fråga ordnades därför lämpligast
i administrativ väg genom beslut av vederbörande styrelser eller förordnande
av Kungl. Majit.
Örn sålunda meningen icke varit att från arbetstidsbegränsning enligt
lagens principer utesluta sådana statens arbetare och befattningshavare, som
sysselsättas med arbete, å vilket, där det bedrives av enskild, lagen skulle
äga tillämpning, hava å andra sidan de undantag från lagens tillämpning,
som gälla av enskilda bedrivna arbeten, indirekt tillmätts betydelse för motsvarande
av staten bedrivna arbeten. De av dessa undantag, som här närmast
. kunna komma ifråga, torde vara de, som röra sjukvård, uppfostran,
jordbruk, trädgårdsskötsel och djurskötsel. I dessa avseenden stadgades i
1 § av 1919 års lag undantag för arbete, som är att hänföra till hälso- eller
sjukvård, samt för jordbruk jämte sådana därtill hörande binäringar, vilka
icke bedrivas såsom självständiga företag, ävensom trädgårdsskötsel och
djurskötsel, ändock att arbetet bedrives utan samband med jordbruk. I fråga
örn jordbruk, trädgårdsskötsel och djurskötsel återfinnes motsvarande bestämmelse
i gällande lag. Undantaget för arbete, som är att hänföra till
hälso- eller sjukvård, erhöll genom 1921 års lag vidgad omfattning. Undantag
stadgades sålunda — liksom i gällande lag — för arbete, som har till ändamål
att bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran eller undervisning eller att
tillgodose annat därmed jämförligt behov. Med den ändrade avfattningen
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 108.
av bestämmelsen, såvitt angår sjukvård, avsågs att från lagens tillämpning
undantaga icke blott den egentliga sjukvårdspersonalen utan jämväl all övrig
personal vid sjukvårdsanstalterna.
Fråga örn upphävande av undantaget
för arbete, som bedrives av
staten.
Under förarbetena till 1926 års arbetstidslag föreslog arbetsrådet, att
förevarande undantagsbestämmelse måtte utgå ur lagen. Såsom motiv härför
anförde arbetsrådet:
Detta undantagande, som syntes sakna motsvarighet i övriga euoropeiska
länders arbetstidslagar, överensstämde icke med Washington-konventionens
bestämmelser. Det torde ej heller numera hava någon avsevärd ekonomisk
betydelse i vårt land. Såvitt känt vore, hade nämligen de statens verk, för
vilka undantaget gällde, redan allmänt genomfört arbetstider, som motsvarade
stadgandet i lagens 4 § eller kunde inrymmas under medgivanden
enligt lagens 5 §.
I den till 1926 års riksdag avgivna propositionen (nr 73) med förslag till
arbetstidslag var även undantagsbestämmelsen utesluten. Denna ståndpunkt
motiverades av mig såsom föredragande departementschef närmast med hänvisning
till det viktiga önskemålet att bana väg för anslutning till Washingtonkonventionen.
Tillika anförde jag bland annat:
Arbetstiden vid det arbete, som bedreves av staten, hade. genom särskilda
författningar reglerats i syfte att begränsa dess genomsnitt till 8 timmar
per dag. I vissa fall, t. ex. vid statens järnvägar, räknades därvid med
andra tidsperioder än vecka. Med de möjiigheter lagen gåve arbetsrådet
till smidig tillämpning av lagens bestämmelser torde knappast några olägenheter
vara att befara, örn det gällande undantaget i avseende å statens egna
arbeten skulle upphöra. Principiellt syntes det riktigast, att staten iklädde
sig samma förpliktelser gent emot sina anställda, som den genom lag ålade
enskilda arbetsgivare. Vår socialpolitiska lagstiftning hade i allmänhet ej
heller ställt statens arbetare utanför sitt tillämpningsområde. Detta gällde
framförallt om den med arbetstidslagen närmast jämförliga arbetarskyddslagen.
Tillräckliga skäl för att lagen örn arbetstidens begränsning skulle
göra åtskillnad mellan enskilda arbeten och statsarbeten kunde icke anföras.
I sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 20, hemställde emellertid andra lagutskottet,
att ifrågavarande undantagsbestämmelse måtte bibehållas oförändrad.
Utskottet ansåg nämligen, att då en revision av Washington-konventionens
bestämmelser inom kort kunde förväntas, önskemålet att möjliggöra
ratificering av konventionen för det dåvarande saknade aktualitet. Vidare
åberopade utskottet, att på administrativ väg en väsentligen mot arbetstidslagstiftningen
svarande arbetsk dsreglering i allmänhet redan sedan länge
genomförts inom så gott som alla de statens verksamhetsområden, vilka
motsvarade dem, som vore inbegripna under nämnda lagstiftning.
Eiksdagen biföll utskottets hemställan.
Vid 1930 års riksdag yrkades i motionerna I: 234 oell II: 390 samt i motionen
II: 386, att undantaget för arbete, som bedrives av staten, måtte uteslutas.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 108.
Andra lagutskottet fann i utlåtande nr 15, att de skäl, som tidigare anförts till
stöd för undantag från arbetstidslagen av arbete inom statens olika verksamhetsområden,
alltjämt hade samma giltighet. Utskottet ville emellertid
i detta sammanhang uttrycka den förväntan, att statens myndigheter beaktade
lämpligheten av att i så stor utsträckning, som förhållandena medgåve
genomföra arbetstidsreglering enligt åttatimmarslagens principer. På
dessa skäl hemställde utskottet örn avslag å yrkandena, att undantaget för
arbete, som bedrives av staten, måtte uteslutas ur lagen.
Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.
År 1031 genomförd arbetstidsreglering
vid statens sinnessjukhus och
i samband därmed verkställd utredning.
1930 års riksdag hade i annat sammanhang att taga ställning till frågan
örn reglering av arbetstiden vid statens sinnessjukhus. I den till nämnda
riksdag avlåtna statsverkspropositionen hade nämligen under femte huvudtiteln
(sid. 295 ff.) upptagits fråga örn inskränkning i tjänstgöringstiden för
den vid statens sinnessjukhus anställda sjukvårdspersonalen. Denna tjänstgöringstid
utgjorde enligt av medicinalstyrelsen den 17 mars 1920 utfärdat
cirkulär 240 effektiva timmar per 28 dagar för personal med dagtjänstgöring
och 216 effektiva timmar under samma tid för personal med nattjänstgöring.
Efter uppdrag av Kungl. Majit hade medicinalstyrelsen verkställt
utredning rörande förutsättningarna för samt verkningarna av en inskränkning
efter vissa angivna riktlinjer av tjänstgöringstiden för den vid statens
sinnessjukvårdsanstalter anställda sjukvårdspersonalen samt den 26 september
1929 avgivit det förslag och de kostnadsberäkningar, vartill utredningen föranlett.
I förslaget förordades en nedsättning av arbetstiden vid dagtjänstgöring
till 240 timmar per 30 dagar och vid nattjänstgöring till 216 timmar
under samma tid. Efter en närmare redogörelse för medicinalstyrelsens förslag
och kostnadsberäkningar samt för däröver av socialstyrelsen avgivet
utlåtande anförde föredragande departementschefen i statsverkspropositionen
bland annat följande:
Det arbete, som utfördes av sjukvårdspersonalen vid statens sinnessjukhus,
vore otvivelaktigt ofta såväl fysiskt tröttande som psykiskt påfrestande.
Det skulle därför helt visst i och för sig vara önskligt, att nämnda personals
tjänstetid kunde förkortas i huvudsaklig anslutning till medicinalstyrelsens
förslag.
Emellertid skulle ett genomförande av detta förslag ej blott medföra betydande
kostnader för statsverket för avlönande av ytterligare sjukvårdspersonal
och för anskaffande av nya personalbostäder utan även till följd
av sina konsekvenser sannolikt öka landstingens och de större städernas
sjukvårdsutgifter i en utsträckning, som icke för närvarande läte sig överblicka.
Med hänsyn därtill ansåge departementschefen sig icke då kunna
förorda några åtgärder för minskning av tjänstgöringstiden för sjukvårdspersonalen
vid sinnessjukhusen.
Inom riksdagen väcktes i denna fråga motioner i båda kamrarna med
yrkande att riksdagen måtte bifalla medicinalstyrelsens förslag i avseende
5
Kungl. Marits proposition nr 108.
å inskränkning av tjänstgöringstiden för sjukvårdspersonalen och i anslutning
därtill öka personalen i den omfattning så erfordrades för genomförande
av nämnda förslag.
Riksdagen fann sig icke kunna ställa sig avvisande mot att en utredning
i ärendet verkställdes, varigenom konsekvenserna av ett bifall till medicinalstyrelsens
förslag kunde helt överblickas, samt hemställde (i skrivelse
nr 299) örn ytterligare utredning av frågan örn inskränkning av tjänstgöringstiden
för sjukvårdspersonalen vid statens sinnessjukhus.
Då av riksdagens skrivelse framgick, att den fråga, som ansågs behöva
ytterligare utredas, framför allt var den, som avsåg de ekonomiska konsekvenserna
av en begränsning av arbetstiden vid kroppssjukhusen, motsvarande
den medicinalstyrelsen föreslagit beträffande sinnessjukhusen, uppdrog
Kungl. Majit den 3 juli 1930 åt medicinalstyrelsen att efter samråd med
socialstyrelsen verkställa dylik utredning.
Efter det den sålunda anbefallda utredningen blivit verkställd, framlade
medicinalstyrelsen i skrivelse den 13 december 1930 resultaten därav.
I den till 1931 års riksdag avlåtna statsverkspropositionen upptogs under
femte huvudtiteln (sid. 261 ff.) ånyo frågan örn en reglering av arbetstiden
för den vid statens sinnessjukhus anställda sjukvårdspersonalen. Efter en
redogörelse för frågans förhistoria samt för resultaten av den senast i ärendet
verkställda utredningen anförde härvid föredragande departementschefen
bland annat följande:
I anslutning till vad föredragande departementschefen uttalat i 1930 års
statsverksproposition och riksdagen anfört i sin skrivelse av samma år syntes
det departementschefen obestridligt, att starka skäl talade för en inskränkning
av arbetstiden för den vid statens sinnessjukhus anställda sjukvårdspersonalen.
Den tjänstgöring, som ålåge denna personal, vöre ofta av
så ansträngande och uppslitande art, att statsmakterna icke skäligen borde
motsätta sig en inskränkning av arbetstiden i överensstämmelse med medicinalstyrelsens
år 1929 i ämnet framlagda förslag, detta oaktat den betydande
kostnadsökning, som följde av dess genomförande. Den utredning, som
numera verkställts rörande de ekonomiska konsekvenser, som för den slutna
kroppssjukvårdens del kunde tänkas av ett bifall till förslaget, hade visserligen
givit vid handen, att en motsvarande inskränkning av tjänstgöringstiden
för sjukhuspersonalen vid kroppssjukhusen skulle komma att för landsting,
kommuner och enskilda medföra betydande merkostnader, men dessa
kostnader syntes departementschefen dock icke så stora, att de borde avhålla
från den ifrågasatta reformen beträffande hospitalspersonalen. Med
hänsyn till de svårigheter av teknisk och ekonomisk art, som en inskränkning
av arbetstiden på många håll måste komma att medföra, torde man
för övrigt hava att räkna med att även framdeles olika bestämmelser angående
sjukvårdspersonalens arbetstid komma att gälla vid olika sjukhus.
Det vore vid sådant förhållande icke osannolikt, att summan av de med en
eventuell begränsning av arbetstiden vid kroppssjukhusen följande kostnaderna
åtminstone till en början bomme att bliva mindre än enligt medicinalstyrelsens
beräkning.
I överensstämmelse med det anförda ansåge departementschefen, att statsmakterna
borde vidtaga åtgärder för att arbetstiden för sjukvårdspersonalen
vid statens sinnessjukhus kunde, på sätt medicinalstyrelsen föreslagit, ned
-
6
Kungl. Majus proposition nr 108.
sättas vid dagtjänstgöriiig från 240 timmar per 28 dagar till 240 timmar per
30 dagar och vid nattjänstgöring från 216 timmar per 28 dagar till 216 timmar
per 30 dagar. Yad som erfordrades för genomförande av denna begränsning
av arbetstiden vore beslut örn nödig ökning av personalen och
beviljande av medel till dess avlöning. Däremot torde med lösning av frågan
örn nya personalbostäder kunna anstå, till dess denna fråga i ett sammanhang
upptoges för varje särskild anstalt. Den nya regleringen syntes, bland
annat, för beredande av erforderlig tid för omläggning av tjänstgöringen,
lämpligen böra träda i tillämpning från och med ingången av kalenderåret
1932.
I statsverkspropositionen framställdes härefter de äskanden, som erfordrades
för den nya regleringen, och vunno dessa riksdagens bifall.
Sedan i anledning av riksdagens beslut medicinalstyrelsen anbefallts meddela
närmare bestämmelser i ämnet, föreskrev medicinalstyrelsen genom cirkulärskrivelse
den 15 december 1931, att från och med ingången av år 1932
tjänstgöringstiden för sjukvårdspersonalen vid statens sinnessjukhus skulle
utgöra per 30 dagar 240 effektiva timmar för personal med dagtjänstgöring
och 216 timmar för sådan med nattjänstgöring.
Under år 1932 företogs av socialstyrelsen efter av Kungl. Majit meddelat
uppdrag utredning angående arbetstidsförhållandena för personal å
sinnessjukhus och därmed jämförliga anstalter. Resultatet av denna utredning
framlades av socialstyrelsen i Sociala Meddelanden årgång 1932,
sid. 827 ff.
Utredning åren 1933—1934 angående
kostnaderna för en arbetstidsreglering
för statsanställd personal.
Under oktober 1933 anmodade jag medicinalstyrelsen samt de övriga styrelser
inom socialdepartementets förvaltningsområde, under vilka arbetspersonal
fanns anställd, att inkomma med utredning örn den kostnad — såväl
engångs- som årskostnad — en reglering av personalens arbetstid till normalt
48 timmar i veckan skulle innebära för statsverket. Utredningen skulle
avse förhållandena sådana de beräknades föreligga under budgetåret 1934/1935
samt beträffande statens sinnessjukhus därjämte förhållandena sådana de
beräknades föreligga efter genomförandet av den vid 1930 års riksdag framlagda,
jämkade planen för anskaffande av nya platser för den statliga sinnessjukvården.
Samtidigt anhöll jag hos cheferna för övriga departement,
att motsvarande utredning måtte verkställas såvitt anginge dessa departements
förvaltningsområden.
Från kommunikationsdepartementets sida upplystes härvid, att inom dess
förvaltningsområde icke funnes någon arbetspersonal, vars arbetstid genomsnittligen
överstege 48 timmar i veckan. — Av den inom finansdepartementet
verkställda utredningen framgick, att endast viss personal tillhörande tullstaten
hade en sådan arbetstid. Detta gällde tullmästare och tullöver upp syningsmän
samt personalen vid kust- och gränsbevakningen. Angående kustbevakningspersonalens
arbetsförhållanden hade utredning igångsatts, som pågick
vid tiden för generaltullstyrelsens yttrande i ärendet. Beträffande den
7
Kanyl. Majas proposition nr 108.
övriga tullpersonalen, som berördes av förevarande spörsmål, hade någon
utredning ej hunnit utföras. — Enligt den inom handelsdepartementets förvaltningsområde
verkställda utredningen skulle en reglering av arbetstiden
till normalt 48 timmars arbetsvecka endast beröra personalen vid lotsverket.
I sitt utlåtande i ärendet uppgav lotsstyrelsen, att denna personals tjänstgöringsförhållanden
vore av den art, att vanliga normer för beräknande av
personalens arbetstid icke kunde tillämpas. Innan vidare beräkningar i
förevarande hänseende kunde göras, erfordrades i olika hänseenden ingående
utredningar, vilka krävde avsevärt längre tid än den som stått lotsstyrelsen
till buds. Lotsstyrelsen omnämnde vidare, att i till styrelsen i
detta sammanhang ingångna uttalanden av lotsbefäl och förmän vid lotsplatser
framhållits vanskligheten av att för ett sådant yrke som lotspersonalens
överhuvudtaget anbefalla en på förhand fastslagen normalarbetstid.
Även enligt styrelsens mening kunde en sådan ordning icke bliva till gagn
för vare sig personalen eller staten. — Den inom övriga departement företagna
utredningen visade den ökning av personalen, som påkallades för den
ifrågasatta regleringen av arbetstiden, samt de ungefärliga kostnader regleringen
skulle medföra för statsverket. Tillika framgick av utredningen den
nuvarande arbetstiden för flertalet av de personalgrupper, som omfattades
av utredningen.
Då jag efter det utredningen inkommit tog del av densamma, fann jag,
att en övergång till normalt 48 timmars arbetstid för vecka skulle medföra så
pass höga kostnader för statsverket, att det dåvarande statsfinansiella läget
finge anses lägga hinder i vägen därför. Jag ansåg därför att något förslag i
ärendet icke borde framläggas för 1934 års riksdag.
Framställningar år 1934 om arbetstidsreglering
för statsanställd personal.
I skrivelse den 12 september 1934 hemställde svenska sinnessjukvårdspersonalens
förbund, att frågan örn reglering av arbetstiden för sjukvårdspersonalen
vid statens sinnessjukhus till normalt 48 timmar i veckan måtte
framföras till nästkommande riksdag. För personalen i lönegraderna 1—10
vid fångvården samt statens tvångsarbets-, alkoholist- och uppfostringsanstalter
gjordes i skrivelse den 9 november 1934 av Sveriges fångvårdsmannaförbund
liknande framställning. I sistnämnda skrivelse hemställdes tillika, att för
däri angivna personalgrupper gemensamt måtte tillsättas en tjänstgöringsnämnd
med befogenhet i likhet med vad som stadgats för tjänstgöringsnämnderna
vid kommunikationsverken.
Utredning åren 1934—1935 angående
kostnaderna för en arbetstidsreglering
för statsanställd personal.
Under november 1934 lät jag upptaga förevarande fråga till förnyad behandling
inom departementet. Den undersökning, som härvid företogs, omfattade
samtliga de grupper statsanställd personal, vilkas arbetstid överstiger
8 Kungl. Majus proposition nr 108.
normalt 48 timmar i veckan. Dock inriktades undersökningen i främsta
rummet a arbetsförhållandena vid de statliga anstalterna av olika slag. Enligt
vad den tidigare utredningen givit handen syntes nämligen personalen
vid dessa anstalter i särskild grad vara i behov av en reglering av arbetstiden.
Beträffande denna personals arbetstidsförhållanden var den föreutredningen
även relativt fullständig. Vad åter angick de övriga
hithörande personalgrupperna, såsom personalen vid tullverket och vid lotsverket,
visade det sig ätt för en reglering av arbetstiden erfordrades ytterligare
utredningar av vidlyftig och tidskrävande natur. Med hänsyn till
dessa förhållanden ansag jag — för vinnande av en snar lösning av frågan
örn arbetstidsreglering för de personalgrupper, beträffande vilka en sådan
närmast kunde anses vara påkallad — en fortsatt utredning i förevarande
hänseende tills vidare böra begränsas till anstaltspersonalen och därmed
jämställd personal. Då emellertid den ifrågasatta arbetstidsregleringen lämpligen
icke syntes kunna genomföras tidigare än från och med den 1 juli 1936,
fann jag, att till grund för den fortsatta utredningen borde läggas förhållandena,
sådana de kunde förutses komma att gestalta sig under budgetåret
1936/1937.
I enlighet härmed anmodade jag i december 1934 medicinalstyrelsen och
de övriga myndigheter inom socialdepartementets förvaltningsområde, som
föregående år anbefallts verkställa utredning i ärendet, att inkomma med utredning
örn den kostnad, som skulle uppkomma för statsverket under budgetåret
1936/1937, därest en reglering av personalens arbetstid till normalt
48 timmar i veckan genomfördes från och med den 1 juli 1936. Utredningen
angavs böra avse dels merkostnaden för personalens avlöning och dels de
kostnader i övrigt, som ofrånkomligen skulle uppkomma. Vid kostnadsberäkningarna
skulle hänsyn tagas till att personalen borde vara skyldig att,
därest i vissa fall på grund av särskilda omständigheter tillfällig förlängning
av tjänstgöringstiden funnes påkallad, underkasta sig sådan förlängning utan
annan gottgörelse än den som genom kompensation medelst motsvarande
tjänstefrihet kunde beredas. Tillika anhöll jag hos cheferna för justitie-,
försvars-, ecklesiastik- och jordbruksdepartementen, att motsvarande utredning
måtte verkställas såvitt anginge dessa departements förvaltningsområden.
Den utredning, som härefter verkställdes, åsyftade huvudsakligen komplettering
av de uppgifter, som innefattas i den tidigare utredningen, närmast
med hänsyn därtill, att utredningen borde avse förhållandena sådana de beräknades
föreligga under budgetåret 1936/1937. Då jag nu går att redogöra
för resultatet av den senare utredningen, innefattar redogörelsen således
även uppgifter, som lämnats under den tidigare utredningen. Vid redogörelsen
behandlas de olika departementens verksamhetsområden vart för sig.
J list i t ^‘departement et.
1) Fångvårdsanstalterna.
Utredningen har verkställts av fångvårdsstyrelsen, som inhämtat yttranden
i ärendet från styresmännen vid fångvårdsanstalterna.
9
Kungl. Majus proposition nr 108.
Personalen består ar uppsyningsman, överkonstaplar, yrkesmästare, vaktkonstaplar,
vaktfruar samt sjukvårds- och ekonomipersonal. Arbetstiden för
vaktpersonalen utgör i medeltal omkring 55 timmar i veckan. Uppgift örn
sjukvårds- och ekonomipersonalens arbetstid har ej lämnats.
Ett nedbringande av arbetstiden till normalt 48 timmar i veckan skulle
enligt fångvårdsstyrelsens beräkningar under budgetåret 1936/1937 föranleda
en personalökning av 5 överkonstaplar, en yrkesmästare av 2:a klass, 71 vaktkonstaplar
och 5 vaktfruar samt en merkostnad för personalens avlöning av
sammanlagt omkring 269,000 kronor, vilket belopp beräknats enligt högsta
löneklassen inom vederbörande lönegrad för ordinarie tjänstemän efter avdrag
av de avgifter, personalen ifråga skulle ha att erlägga för egen pensionering,
men med tillägg för dyrtidstillägg enligt nu gällande grunder.
Härtill skulle för arvoden åt tillfälligt tjänstgörande personal komma ett
belopp av 2,467 kronor.
Angående kostnadsberäkningarna har fångvårdsstyrelsen anfört bland annat:
Det angivna antalet befattningar av olika slag, som skulle erfordras, därest
den ifrågasatta arbetstidsregleringen skulle genomföras, grundar sig å uppgifter
av anstalternas styresmän. Enligt styrelsens uppfattning torde detta
antal i vissa fall vara väl högt tilltaget, varför säkerligen någon reducering
därutinnan lärer kunna ske. Årskostnaden för den erforderliga personalökningen
torde därför ej behöva uppgå till fullt det belopp, som angivits.
I den mån icke-ordinare personal anställes i stället för ordinarie befattningshavare,
kunna kostnaderna för personalökningen ytterligare nedbringas, men
med hänsyn därtill, att behovet av den personal, som skulle erfordras,
kommer att bli av stadigvarande natur, lärer man kunna utgå därifrån, att
de nya tjänsterna i stor utsträckning måste bli ordinarie.
Vad angår kostnader i övrigt för den ifrågasatta arbetstidsregleringen framgår
av de från styresmännen insända uppgifterna att sådana ej skulle uppkomma
i vidare mån än för anordnande av bostadslägenhet för en överkonstapel
vid fångkolonien i Singeshult. Någon utredning örn kostnaden för
denna bostadslägenhet har emellertid ej förebragts.
2) Statens uppfostringsanstalt å Bona.
Utredningen har verkställts av anstaltens styrelse.
Personalen består av förmän för tillsyn över eleverna och ledning av
deras arbeten samt nattvakter och personal för mathållning, uppvärmning
m. m. Förmännens genomsnittliga arbetstid är 54 timmar i veckan, dock
utgör arbetstiden för förmännen vid jordbruket och egendomens övriga
skötsel i medeltal per vecka under vinterhalvåret 53 timmar och under
sommarhalvåret något över 57 timmar. Angående den övriga personalens
arbetstid föreligger icke någon uppgift.
Ett nedbringande av arbetstiden till normalt 48 timmar per vecka skulle
enligt styrelsens beräkningar under budgetåret 1936/1937 föranleda en personalökning
av 6 förmän, en extra ordinarie nattvakt, en extra ordinarie
kokerska, en eldare och vissa extra arbetsledare samt en merkostnad för personalens
avlöning av sammanlagt 23,100 kronor.
Såsom kostnader i övrigt för arbetstidsregleringens genomförande har sty
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 108.
reisen upptagit ett engångsanslag å 64,000 kronor för uppförande vid anstalten
av 8 nya bostadshus, vartdera inrymmande 2 rum och kök, för gifta
befattningshavare. Härom har styrelsen yttrat:
Då vid anstalten tillgängligt familjebostadsutrymme redan är taget helt i anspråk
och bostäder överhuvudtaget icke finnas att hyra i orten, i varje fall
icke med sådant läge i förhållande till anstalten, att de av där anställda
befattningshavare kunna användas, måste vid personalökning på statsverkets
bekostnad uppföras bostäder för att mot hyra tillhandahållas de befattningshavare,
som beräknats skola tillkomma.
Försvarsdepartementet.
1) Personal tillhörande armén.
Utredningen har verkställts av arméförvaltningen, som inhämtat uppgifter
i ärendet från underlydande myndigheter.
Den personal, utredningen avsett, utgöres av arméns köks- och servispersonal
samt sjukvårds- och ekonomipersonalen vid garnisons- och militärsjukhusen.
Däremot har utredningen ej omfattat ordinarie beställningshavare
och extra ordinarie tjänstemän såsom maskinister, eldare, portvakter
och bilförare. Angående personalens arbetstid har upplysts, att arbetstiden
för arméns köks- och servispersonal i medeltal utgör omkring 55 timmar i
veckan samt för sjukvårds- och ekonomipersonalen vid garnisons- och militärsjukhusen
i medeltal omkring 65 timmar i veckan.
Ett nedbringande av arbetstiden till normalt 48 timmar i veckan skulle
för de personalgrupper, utredningen avsett, enligt arméförvaltningens beräkningar
under budgetåret 1936/1937 föranleda dels beträffande arméns köksoch
servispersonal en bitning av antalet tjänstgör ing smånader dels ock beträffande
sjukvårds- och servispersonalen vid garnisons- och militärsjukhusen
en personalökning av 66 personer, allt innebärande en merkostnad för personalens
avlöning av 160,000 kronor, därav 50,000 kronor avse arméns köks- och
servispersonal samt 110,000 kronor sjukvårds- och ekonomipersonalen vid
garnisons- och militärsjukhusen.
Vad angår kostnader i övrigt för arbetstidsregleringens genomförande har
kommendanten i Boden uttalat, att en ökning av personalen vid garnisonssjukhuset
därstädes förutsatte uppförandet av en ny bostadsbyggnad, varjämte
chefen för livgrenadjärregementet anmält, att för garnisonssjukhuset
i Linköping erfordrades ytterligare bostadsutrymme, vilket skulle kunna
vinnas genom inredning av två vindsrum å sjukhuset. I anslutning härtill
har arméförvaltningen beräknat kostnaderna för den ifrågasatta byggnaden
vid garnisonssjukhuset i Boden till omkring 80,000 kronor samt för den föreslagna
inredningen av bostadsrum i sjukhuset i Linköping till omkring 7,000
kronor. Tillika har arméförvaltningen ansett, att härtill borde komma kostnaden
för anskaffning av erforderliga möbler och inventarier med ett till omkring
10,000 kronor beräknat belopp, varför således i engångskostnader skalle
erfordras sammanlagt 97,000 kronor.
11
Kungl. Majus proposition nr 108.
2) Personal tillhörande marinen.
Utredningen Ilar verkställts av marinförvaltningen, som inliämtat yttrande
i ärendet från stationsbefälhavaren vid Karlskrona örlogsstation.
Den personal tillhörande marinen, som här kan komma i fråga, utgöres av
sjukvårds- och ekonomipersonalen å flottans sjukhus i Karlskrona. Uppgift
örn personalens arbetstid har ej lämnats.
Ett nedbringande av arbetstiden till normalt 48 timmar i veckan skulle
enligt stationsbefälhavarens beräkningar under budgetåret 1936/1937 föranleda
en personalöhning av 5 avdelningssköterskor, 5 sköterskebiträden, ett köksbiträde,
ett tvättbiträde och en eldare av 2:a klass samt en merkostnad för
personalens avlöning av sammanlagt omkring 17,766 kronor jämte dyrtidstilllägg.
Stationsbefälhavaren har tillika anmärkt, att därest sjukhusets tvätt
bomme att överflyttas till tvättinrättningen på Stumholmen, något ytterligare
tvättbiträde ej skulle behöva anställas samt att i sådant fall merkostnaden
för personalens avlöning skulle stanna vid omkring 17,128 kronor jämte dyrtidstillägg.
Beträffande kostnader i övrigt för arbetstidsregleringens genomförande har
stationsbefälhavaren upptagit dels 30,000 kronor för inredning inom sjukhuset
av bostadslägenheter åt den kvinnliga delen av den nytillkommande
personalen dels ock 8,000 kronor för anskaffande av inventarier till dessa
bostadslägenheter eller sammanlagt 38,000 kronor.
Marinförvaltningen har förklarat sig avstyrka vidare åtgärd i ärendet såvitt
angår marinförvaltningens förvaltningsområde.
3) Personal tillhörande flygvapnet.
Utredningen har verkställts av flygstyrelsen, som inhämtat yttranden i
ärendet från de särskilda flygkårerna.
Den personal vid flygvapnet, varom kan vara fråga, utgöres av köks- och
servisbiträden samt maskinister och eldare. Den genomsnittliga arbetstiden
utgör för köks- och servisbiträdena omkring 55 timmar i veckan och för
maskinisterna och eldarna omkring 63 timmar i veckan.
Ett nedbringande av arbetstiden till normalt 48 timmar per vecka skulle
enligt flygstyrelsens beräkningar under budgetåret 1936/1937 föranleda en
personalökning av en kock och 3 eldare jämte en ökning av antalet tjänstgör
ing smånader för köks- och servispersonalen med 36, allt innebärande en
merkostnad för personalens avlöning av omkring 13,800 kronor.]
Socialdepartementet.
1) Statens sinnessjukhus.
Utredningen har verkställts av medicinalstyrelsen, som tidigare i ärendet
inhämtat yttranden från de särskilda sjukhusens direktioner.
Arbetspersonalen vid sjukhusen består av vårdpersonal och ekonomipersonal.
Till ekonomipersonalen räknas bland annat kökspersonalen, städnings-
och serveringspersonalen, maskinister och eldare samt kontorspersonalen.
Den genomsnittliga arbetstiden för vårdpersonalen är den enligt
12
Kungl. Majda proposition nr 108.
medicinalstyrelsens cirkulärskrivelse den 15 december 1931 (jfr sid. 6) fastställda
eller per 30 dagar 240 effektiva timmar för personal med dagtjänstgöring
och 216 timmar för sådan med nattjänstgöring. För de olika personalgrupperna
tillhörande ekonomipersonalen är arbetstiden varierande.
Genomsnittligen skulle den enligt socialstyrelsens år 1932 företagna utredning
angående arbetstidsförhållandena för personal å sinnessjukhus och därmed
jämförliga anstalter (jfr sid. 6) utgöra omkring 217 timmar per 30
dagar.
En reglering av arbetstiden för såväl vård- som ekonomipersonalen till
normalt 48 timmar per vecka skulle enligt medicinalstyrelsens beräkningar
under budgetåret 1936/1937 föranleda en personalökning av 689 personer samt
en merkostnad för personalens avlöning av sammanlagt 1,142,714 kronor. Ökningen
av personalen och merkostnaden för dennas avlöning har beräknats
sålunda:
Personalökning. A vinning.
189 skötare ....................................................................................... 324 324;
69 manliga elever......................................................................... 99,360:_
230 sköterskor ................................................................................ 331,200:_
157 kvinnliga elever ........................................................................ 182,748:_
I*/* e. o. maskinister av 2:a klass ............................................. 3,980: —
1 e. o. hantverkare ................................................................... 2,112:_
3 manliga ekonomister av 2:a klass ...................................... 5,508:_
1 kvinnlig ekonomist » » » 1,698:_
2 kvinnliga ekonomister » 3:e » 2,604: -_
35V* » » » 4:e » 41,128: -
Summa kronor 994,662: —
Dyrtidstillägg efter 9 %.................................................................. 89,519: —
Summa kronor 1,084,181: —
Kostnader för semester, annan ledighet, sjukvård m. m., förslagsvis
5 % ............................................................................... 54,208: —
Summa kronor 1,138,389: —
Extra arbetskraft i ekonomiavdelningarna.................................... 4,325:_-
Summa kronor 1,142,714: —
Angående kostnadsberäkningarna har medicinalstyrelsen yttrat bland annat
följande:
. Vid kostnadsberäkningarna har förutsatts, att dels arbetstidsinskränkningen
skulle i fråga örn den ordinarie sjukvårdspersonalen icke behöva föranleda
ökning av den överordnade personalens antal utan endast av antalet
skötare och sköterskor dels ock att till de nya skötare och sköterskebefattningar,
som erfordrades, skulle befordras vid sjukhusen tjänstgörande extra
ordinarie skötare och extra ordinarie sköterskor och att i dessas ställe skulle
anställas elever. I följd härav har för ifrågavarande ordinarie befattningar
13
Kungl. Majus proposition nr 108.
icke räknats med full avlöning utan allenast med dels lön för motsvarande
antal elever dels ock löneskillnaden mellan skötare respektive sköterska,
å ena, samt extra ordinarie skötare respektive sköterska, å andra sidan.
Efter en tid av två år kunna såväl de elever, som anställas i stället för
dem, vilka befordrats till ordinarie skötare eller sköterskor, som de elever,
vilka intagas på de nytillkomna icke ordinarie befattningarna, beräknas bliva
befordrade till extra ordinarie skötare respektive extra ordinarie sköterskor,
vilket kommer att föranleda en avsevärd ytterligare kostnadsökning. Denna
kommer därjämte att stegras i den mån de nyanställda ordinarie befattningshavarna
vinna rätt till avlöningsliöjningar.
Vad angår ekonomipersonalen har styrelsen beräknat, att personalökningen
skulle i huvudsak kunna inskränkas till köks-, städnings-, serverings- och
telefonpersonalen. I fråga örn trädgårds- och jordbrukspersonalen bär styrelsen
ansett sig kunna räkna med att eventuellt behövlig längre arbetstid under
sommarhalvåret skulle få kompenseras med kortare arbetstid under vinterhalvåret
och att i följd härav någon personalökning icke skulle erfordras.
Beträffande portvakterna har styrelsen ej räknat med någon ändring av nu
rådande ordning.
Körande övergången till den nya ordningen har medicinalstyrelsen anfört:
I händelse den ifrågasatta arbetstidsregleringen skall börja tillämpas från
och med den 1 juli 1936, torde det bliva erforderligt, att det stora antal
sjukvårdselever, vilkas samtidiga anställning erfordras för den förkortade
arbetstidens tillämpning å sjukvårdspersonalen från och med nämnda dag,
dessförinnan erhåller någon utbildning i sjukvårdsarbetet. Sådan utbildning
torde i genomsnitt böra beredas dem under en månads elevtjänstgöring vid
de sjukhus, där de skola anställas. Enligt styrelsens beräkning skulle behöva
nyanställas sammanlagt 258 manliga och 387 kvinnliga elever. Då
månadsavlöningen för elev kan — dyrtidstillägg inberäknat — i genomsnitt
uppskattas till 130 kronor för manlig och 105 kronor för kvinnlig elev,
skulle avlöningen under en månads utbildning uppgå till sammanlagt 74,175
kronor. Detta belopp bör under angivna förutsättning utgå redan under
budgetåret 1935/1936. Om den ifrågasatta arbetstidsinskränkningen skulle
genomföras successivt under loppet av budgetåret 1936/1937 och de erforderliga
eleverna kunna intagas i mindre grupper, torde de utan föregående utbildning
kunna inordnas i sjukvårdsarbetet, varigenom förutnämnda särskilda utbildningskostnad
skulle bortfalla. Yad angår ekonomipersonalen torde någon
särskild utbildning av de befattningshavare, vilkas anställning skulle påkallas
av arbetstidsinskränkningen, icke vara erforderlig.
Den årliga merkostnaden för personalens avlöning efter genomförandet av
den vid 1930 års riksdag framlagda jämkade planen för anskaffande av nya
platser för den statliga sinnessjukvården beräknades av medicinalstyrelsen vid
den åren 1933—1934 verkställda utredningen till sammanlagt 1,782,806 kronor.
Härvid uppskattade medicinalstyrelsen personalökningen utöver vad som
skulle erfordras för budgetåret 1936/1937 till ytterligare 8 skötare, 2 manliga
elever, 21 sköterskor, 14 kvinnliga elever samt 2 kvinnliga ekonomister
av 4:e klass, varjämte medicinalstyrelsen räknade med full avlöning för de
ordinarie skötare- och sköterskebefattningarna.
Yad angår de kostnader i övrigt, som ofrånkomligen skulle uppkomma vid
den ifrågasatta arbetstidsregleringen, har medicinalstyrelsen beräknat, att för
anordnande av bostäder åt den personal, som komme att nyanställas, skulle
erfordras ett sammanlagt belopp av 1,500,000 kronor.
14
Kungl. Majus proposition nr 108.
Motsvarande kostnader beräknades av medicinalstyrelsen vid den tidigare
utredningen avseende budgetåret 1934/1935 till 1,425,000 kronor. Härvid
utgick medicinalstyrelsen ifrån att bostäder genom statens försorg skulle
beliöva anordnas för sammanlagt 443 ogifta oell 8 gifta befattningshavare
samt att kostnaden för anordnande och möblerande av bostad för ogift befattningshavare
skulle belöpa sig till 3,120 kronor och kostnaden för bostad
åt gift personal utgöra 9,000 kronor.
Mot det av medicinalstyrelsen sålunda angivna behovet av nya bostäder
framställdes av svenska sinnessjukvårdspersonalens förbund och några av detta
förbunds avdelningar i skrivelser, som ingåvos till såväl socialdepartementet
som medicinalstyrelsen, erinringar. Sålunda gjordes från förbundets sida
gällande, att av förbundet verkställd undersökning rörande tillgången av
bostäder i de olika sjukhusens närhet visat, att där funnes tillräckligt med
bostäder för den behövliga personalen.
Med anledning av dessa erinringar har medicinalstyrelsen nu yttrat bland
annat följande:
I fråga örn bostadsanskaffningen för befattningshavare vid sinnessjukhusen
har det hittills ansetts, att sjukhusen i första hand borde ombesörja anordnande
av bostäder för den ogifta personalen, vilken i huvudsak kan anses
omfatta kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal samt manliga elever och
extra ordinarie skötare. Örn bostäder för denna personal ej beredas vid sjukhusen,
blir densamma i regel hänvisad till att innebo hos enskilda i sjukhusets
omgivningar, vilket system knappast kan anses vara lämpligt. Även
för den gifta personalen, i regel bestående av ordinarie skötare och manlig
ekonomipersonal, har det i stor utsträckning visat sig vara behövligt att
anordna bostäder inom sjukhusens områden. Den omfattning, i vilken bostäder
för gifta befattningshavare böra uppföras, bör emellertid i väsentlig
grad vara beroende av tillgången på lämpliga bostäder i sjukhusens omgivningar.
Där sådan tillgång finnes, lär någon anledning till uppförande av
familjebostäder för den gifta personalen i regel icke förefinnas. Vid bedömande
av frågan örn behovet av bostäders anordnande för den personal,
som skulle behöva nyanställas i anledning av arbetstidsinskränkningen, bör
beaktas att dessa befattningshavare åtminstone under de första åren av sin
anställning i regel torde vara ogifta, vilket förhållande skulle tala för att
bostad bör beredas dem vid sjukhusen. Därtill kommer, att ifrågavarande
befattningshavare till övervägande delen skulle utgöras av sjukvårdselever.
Den uppsikt av eleverna under elevtiden, som ingår såsom ett led i prövningen
av deras lämplighet, har hittills i allmänhet ansetts kräva, att eleverna
varit bosatta inom sjukhusens områden. I viss utsträckning skulle det
måhända vara möjligt att för de nya befattningshavarna bereda bostäder inom
sjukhusen genom att uppsäga förut anställda befattningshavare från av dem
förhyrda bostadsrum vid sjukhusen och hänvisa dessa befattningshavare att
själva sörja för anskaffande av bostad. Denna utväg, som synes vara ägnad
att föranleda visst missnöje bland de äldre befattningshavarna, torde dock
kunna anlitas endast i begränsad omfattning. Man torde i varje fall knappast
kunna undgå att förr eller senare anskaffa bostäder för åtminstone de befattningshavare,
vilka kunna beräknas förbliva ogifta. Det förefaller styrelsen
riktigast, att sådana bostäder från början anordnas i tillräckligt stort antal.
Angående sina lcostnadsbertikningar i förevarande hänseende har medicinalstyrelsen
vidare anfört:
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 108.
Tillförlitlig beräkning av dels det antal bostäder, som kan komma att
visa sig behövligt vid varje särskilt sjukhus, och dels kostnaderna härför
kan ej göras förrän närmare utredning blivit verkställd, vilket skulle kräva
en jämförelsevis lång tid. Styrelsen anser sig därför för närvarande nödsakad
att inskränka ifrågavarande beräkning till en approximativ uppskattning av
bostadsbehovet och kostnaderna för detsammas tillgodoseende i huvudsaklig
överensstämmelse med den tidigare av styrelsen gjorda beräkningen avseende
budgetåret 1934/1935. Enligt denna beräkning skulle vid de då befintliga
sjukhusen erfordras nya bostäder för 443 ogifta och 8 gifta befattningshavare.
Vid de ytterligare sjukhus, som kunna antagas färdigställda före eller under
budgetåret 1936/1937 — Umedalens sjukhus vid Umeå, Vipeholms sjukhus
vid Lund, den nybyggda delen av S:t Sigfrids sjukhus vid Växjö och det
nya sinnessjukhuset i Visby — kunna nya bostäder beräknas vara erforderliga
för omkring hälften av de nytillkommande befattningshavarna. Örn man
för de förut befintliga sjukhusen inskränker beräkningen att avse endast
omkring 440 bostäder för ogifta befattningshavare samt för de nya sjukhusen
räknar med omkring 45 nya bostäder för de 91 ogifta befattningshavare,
som skulle erfordras därstädes i anledning av arbetstidsbegränsningen,
skulle sammanlagt 485 bostäder bliva erforderliga. Efter en genomsnittlig
kostnad för bostad av 3,120 kronor skulle kostnaden för anordnande av
ifrågavarande bostäder uppgå till omkring 1,500,000 kronor.
Den årliga hyresinkomsten av de nya bostäderna skulle enligt medicinalstyrelsens
beräkningar uppgå till omkring 75,000 kronor.
Kostnaderna för anordnande av bostäder åt den av arbetstidsregleringen
påkallade ökade personalen efter byggnadsplanens genomförande beräknades
av medicinalstyrelsen vid den åren 1933—1934 verkställda utredningen till
omkring 1,640,000 kronor.
2) Järvsö sjukhus för spetälska.
I yttrande till medicinalstyrelsen har direktionen för sjukhuset upplyst,
att patientantalet endast uppginge till ett tiotal och att personalen bestode
av en sköterska, en undersköterska, en hushållerska, ett hembiträde och en
vaktmästare. Tillika har direktionen meddelat, att då sköterske- och kökspersonalen
vid de tillfällen, endast en persons arbete erfordrades, toge
tillfällig ledighet samt då vaktmästaren vid behov ägde anlita tillfällig hjälp,
någon förändring i avseende å arbetstiden vid sjukhuset icke erfordrades.
I anslutning härtill har medicinalstyrelsen förklarat, att någon ökning av
personalen vid sjukhuset knappast syntes vara behövlig för den ifrågasatta
arbetstidsregleringens genomförande.
3) Statens tvångsarbetsanstalt och alkoholistanstalt å Svartsjö.
Utredningen har verkställts av anstalternas styrelse.
Personalen utgöres av uppsyningsman, förste förmän och förmän samt en
montör, en mejerist och ett kvinnligt kontorsbiträde.
Uppsyningsmän och förste förmän tjänstgöra i medeltal 54 timmar per
vecka. Av förmännen ha de, som tjänstgöra vid stora anstalten och slutna
avdelningen, en genomsnittlig arbetstid av något över 52 timmar i veckan
under det att förmännen vid jordbruket tjänstgöra i medeltal 54 timmar i
veckan. Montörens och mejeristens arbetstider ha ej kunnat fastställas till
16 Kungl. Mctj:ts proposition nr 108.
visst antal veckotimmar. Det kvinnliga kontorsbiträdets arbetstid understiger
48 timmar i veckan.
Ett nedbringande av arbetstiden för uppsyningsmännen, förste förmännen
och förmännen till normalt 48 timmar i veckan skulle enligt styrelsens beräkningar
under budgetåret 1936/1937 föranleda en personalökning av 2 förste
förmän och 5 förmän samt en merkostnad, för personalens avlöning av sammanlagt
19,524 kronor jämte dyrtidstillägg.
Vad angår kostnader i övrigt för arbetstidsregleringens genomförande har
styrelsen beräknat, att för uppförande av nya bostadshus åt de nytillkommande
befattningshavarna skulle erfordras ett engångsanslag å omkring
70,000 kronor.
Angående lämpligheten av den ifrågasatta arbetstidsregleringen vid anstalterna
har styrelsen tillika anfört:
En minskning av nuvarande arbetstid till 48 timmar per vecka låter sig
ej genomföra vid anstalterna, ej minst med hänsyn till dessas stora jordbruk.
Vid sådana anstalter som de ifrågavarande måste ledningen även ha
i _ sin makt att utsträcka arbetstiden när sådant erfordras, och en begränsning
till 48 timmar skulle i hög grad försvåra jordbruksdriften. Den nuvarande
tjänstgöringstiden anser styrelsen dessutom icke överskrida måttet
för vad som är billigt, särskilt som en stor del av tjänstgöringen äger
rum i fria luften.
4) Statens tvångsarbetsanstalt och alkoholistanstalt i Landskrona.
Utredningen har verkställts av anstalternas styrelse.
Arbetstiden har redan för de flesta personalgrupperna vid anstalterna
kunnat i det närmaste begränsas till 48 timmar i veckan. För några grupper
överstiger dock arbetstiden denna siffra. Sålunda uppgår arbetstiden förde
vid trädgårdsbruket tjänstgörande lärarinnorna till 63 timmar i veckan.
Emellertid fullgöras av den tjänstgöring, som per vecka åvilar dessa lärarinnor,
omkring 4 timmar i vederbörandes bostad, som därvid icke får lämnas, samt
omkring 4 timmar såsom sovande nattvakt, vilka tjänstgöringstider räknas
som V4 tjänstgöring. Vidare ansvarar portvakten under hela dygnet för den
yttre vakthållningen men har rätt att under dagen låta avlösa sig genom
någon av sina familjemedlemmar. Såsom ersättning för detta familjens biträde
åtnjuter portvakten fri bostad med värme och lyse utöver den fastställda
avlöningen. Slutligen överstiger de båda maskinisternas vid tvättinrättningen
arbetstid 48 veckotimmar.
Ett nedbringande av arbetstiden för de nämnda personalgrupperna till
normalt 48 timmar i veckan skulle enligt styrelsens beräkningar för budgetåret
1936/1937 föranleda en personalökning av en vaktfru och minst en manlig
befattningshavare samt en merkostnad för personalens avlöning av sammanlagt
3,840 kronor jämte dyrtidstillägg. Styrelsen har anmärkt, att kostnadsberäkningen
vore gjord under förutsättning, att personalen — liksom för närvarande
— skulle vara skyldig att vid behov tjänstgöra på övertid utan
kompensation medelst motsvarande tjänstefrihet samt att, örn dylik kompensation
skulle lämnas, erfordrades anställandet av extra arbetskraft i mån
Kungl. Maj:ts proposition nr 108. 17
av behov för en kostnad, som icke kunde exakt beräknas men som icke
torde komma att överstiga 1,000 kronor för år.
5) Statens alJcoholistanstalt å Venngarn.
Utredningen har verkställts av anstaltens styrelse.
Personalen utgöres av arbetsförmän samt vissa i egentlig anstaltstjänst
sysselsatta tjänstemän såsom husfader, uppsyningsman, sjukvårdare m. fl.
Härtill kommer viss arbetspersonal för jordbruksdriften. För förmän och
med dem likställd personal utgör den genomsnittliga arbetstiden per vecka
51—52 timmar. De i egentlig anstaltstjänst sysselsatta tjänstemännen ha
betydligt längre arbetstid. Inom jordbruket växlar arbetstiden. Under november—februari
utgör den 42—48 timmar i veckan men under mars—oktober
stiger den till 52—56 timmar i veckan.
Ett nedbringande av arbetstiden till normalt 48 timmar i veckan skulle
enligt styrelsens beräkningar under budgetåret 1936/1937 föranleda en personalökning
av en förste förman och 2 förmän samt en merkostnad för personalens
avlöning av sammanlagt omkring 6,625 kronor, därest de nya förmännen
anställdes såsom icke-ordinarie, och av sammanlagt omkring 9,150
kronor, därest de uppfördes på ordinarie stat.
Angående sina beräkningar har styrelsen anfört bland annat:
En ökning av jordbruksförmännens arbetstid under vintermånaderna låter
sig icke göra med hänsyn till mörkret. Att beskära arbetstiden under sommaren
till 48 timmar skulle medföra nästan oöverkomliga svårigheter för
arbetsdriften. Med hänsyn härtill har styrelsen utgått ifrån att den ifrågasatta
arbetstiden av 48 timmar per vecka får beräknas på grundvalen av
arbetstidsförhållandena under ett halvt eller helt år, varvid en längre
arbetstid under sommaren kan kompenseras av motsvarande minskning
under vintern.
Vad angår kostnader i övrigt för arbetstidsregleringens genomförande har
styrelsen ansett ett engångsanslag å 35,000 kronor erforderligt för uppförande
av 3 familjebostäder, vardera örn två rum och kök. Härvid har styrelsen
utgått ifrån, att arbetet skulle utföras med anstaltens egen arbetskraft.
6) Statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar å Salbohed.
Utredningen har verkställts av anstaltens styrelse.
Arbetspersonalen består av vårdare, arbetsledare, nattvakt samt personal
för mathållning, sömnad, tvätt m. m. Genomsnittliga arbetstiden per vecka
utgör för vårdare och arbetsledare 48—49 timmar, för nattvakten 54 timmar,
för kokerskan 60 timmar, för köksbiträdena 63 timmar samt för sömmerskan,
som tillika är tvätterska, 53 timmar.
Ett nedbringande av arbetstiden till normalt 48 timmar per vecka skulle
enligt styrelsens beräkningar under budgetåret 1936/1937 föranleda en personalökning
av en ersättare åt nattvakten och ett köksbiträde samt en merkostnad
för personalens avlöning av sammanlagt 1,303 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 108.
270 35 2
18
Kungl. Majis proposition nr 108
7) Statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa flickor i Vänersborg.
Utredningen har verkställts av anstaltens styrelse.
Uppgift om personalbeståndet och dess nuvarande arbetstid har ej lämnats.
En reglering av arbetstiden till normalt 48 timmar i veckan skulle enligt
styrelsens beräkningar under budgetåret 1936/1937 föranleda en personalökning
av 2 personer jämte extrahjälp under 12 timmar i veckan samt en
merkostnad för personalens avlöning av sammanlagt 3,220 kronor, däri inräknats
ersättning åt de nytillkommande befattningshavarna för bostäder,
kost, tvätt m. m. Styrelsen har upplyst, att ersättning för bostäder medräknats,
enär bostäder för de personer, varmed personalen skulle utökas,
icke funnes och ej heller kunde inredas å anstalten.
Ecklesiastikdepartementet.
1) Institutet och förskolan för blinda A Tomteboda.
Utredningen har på uppdrag av direktionen för institutet verkställts av
institutets rektor.
Arbetspersonalen utgöres av vårdarinnor samt personal för mathållning,
städning, uppvärmning m. m. Angående personalens nuvarande arbetstid
har uppgift ej lämnats.
Ett nedbringande av arbetstiden till normalt 48 timmar per vecka skulle
enligt rektorns beräkningar under budgetåret 1936/1937 föranleda en personalökning
av 3 vårdarinnor, en köksa och en städerska ävensom en eldare och
gårdskarl samt en merkostnad för personalens avlöning av sammanlagt 7,800
kronor.
Beträffande kostnader i övrigt för arbetstidsregleringens genomförande har
rektorn ansett, att nya bostadsrum skulle behöva inredas inom institutet
för en kostnad av minst 15,000 kronor.
Rektorn har tillika yttrat:
Genomförandet av en arbetstid av 48 timmar per vecka medför för blindanstalternas
del många och betydande svårigheter. Eleverna äro i behov
av tillsyn största delen av dygnet. Skola särskilt vårdarinnornas arbete och
tillsyn strängt begränsas till den nämnda tiden, torde det nog visa sig, att
utgifterna bli större än de här beräknade. Då beloppen beräknats till de
lägsta möjliga, har detta skett under förutsättning, dels att det skall bli
möjligt för vårdarinnorna att vissa tider handhava större avdelningar och
dels att kompensation för förlängd tjänstgöring skall kunna beredas genom
annan ledighet.
2) Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte.
Utredningen har på uppdrag av styrelsen för anstalten verkställts av
anstaltens rektor.
Arbetspersonalen utgöres av husmödrar, sköterskor samt personal för
mathållning, städning, tvätt, uppvärmning m. m. Den genomsnittliga arbetstiden
per vecka varierar för de olika grupperna av personalen mellan något
över 48 timmar till 65 timmar.
Ett nedbringande av arbetstiden till normalt 48 timmar per vecka skulle
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 108.
enligt rektorns beräkningar under budgetåret 1936/1937 föranleda en. personalökning
av 5 sköterskor, en tvätterska, ett köksbiträde, en husa och 2 städerskor
samt en merkostnad för personalens avlöning av sammanlagt 15,211
kronor, däri inräknats kosthåll och bostadsersättning åt de nyanställda.
Därjämte skulle kostnader uppkomma för anskaffning av linne, porslin m. m.
med tillhopa 500 kronor.
Angående bostadsersättningen har rektorn anfört:
Samtliga kvinnliga befattningshavare vid anstalten åtnjuta förutom vissa
andra naturaförmåner även förmånen av möblerad bostad med värme och
lyse. Alla bostadsutrymmen inom anstalten äro för närvarande tillvaratagna,
varför all nytillträdande personal måste skaffa sig bostäder i staden, åtminstone
för så lång tid att bostäder inom anstalten på ett eller annat sätt
hinna bli iordningställda. Av denna anledning har i kostnadsberäkningen
upptagits kontant bostadsersättning åt nytillträdande befattningshavare.
Jordbruksdepartementet.
1) Statens veterinärbakteriologiska anstalt.
Utredningen har verkställts av medicinalstyrelsen, som inhämtat yttrande
i ärendet från anstaltens föreståndare.
Arbetspersonalen vid anstalten består av djurskötare och jordbruksarbetare.
Genomsnittliga arbetstiden per vecka för de förra utgör omkring 52
timmar. För de senare varierar arbetstiden efter årstiderna från 51 till 66
timmar i veckan.
Ett nedbringande av arbetstiden till normalt 48 timmar per vecka skulle
enligt medicinalstyrelsens beräkningar under budgetåret 1936/1937 föranleda
anställandet av extra personal för en merkostnad av sammanlagt 936 kronor.
2) Veterinärhögskolan.
Utredningen har verkställts av styrelsen för högskolan, som inhämtat yttrande
i ärendet från högskolans syssloman.
Arbetspersonalen vid högskolan består av sjukvårdare, fodermarskar, djurskötare,
ladugårdsförman, bilförare, gårdskarlar, eldare samt biträden och
vakter. Personalens genomsnittliga arbetstid per vecka varierar mellan 52
och 65 timmar.
Ett nedbringande av arbetstiden till normalt 48 timmar per vecka skulle
enligt sysslomannens beräkningar under budgetåret 1936/1937 föranleda en
personalökning av 5 extra befattningshavare samt en merkostnad för personalens
avlöning av sammanlagt 11,328 kronor. Då emellertid genom en sådan
ökning av personalen en besparing i fråga örn tillfälligt anställd personal
skulle kunna göras med 2,200 kronor, har sysslomannen ansett den verkliga
merkostnaden kunna stanna vid omkring 9,100 kronor.
3) Statens hingstdepåer och stuteri.
Utredningen har verkställts av lantbruksstyrelsen, som tidigare inhämtat
yttranden i ärendet från chefen för Flyinge hingstdepå och stuteri samt
chefen för Strömsholms hingstdepå.
Arbetspersonalen utgöres av stallpersonal. Dennas genomsnittliga arbets
-
20
Kungl. Majlis proposition nr 108.
tid per vecka är vid anstalten i Flyinge omkring 64 timmar och vid anstalten
i Strömsholm omkring 61 timmar.
Ett nedbringande av arbetstiden till normalt 48 timmar per vecka skulle
enligt lantbruksstyrelsens beräkningar under budgetåret 1936/1937 föranleda
en personalökning av sammanlagt 17 stallbetjänter, därav 14 vid anstalten i
Flyinge och 3 vid anstalten i Strömsholm samt — under förutsättning att
de nya stallbetjänterna redan från början erhålla ordinarie anställning —
en merkostnad för personalens avlöning av sammanlagt 34,810 kronor.
Yad angår kostnader i övrigt för arbetstidsregleringens genomförande skulle
några nämnvärda sådana enligt de av cheferna för anstalterna gjorda beräkningarna
icke behöva uppkomma, därest endast ogift personal nyanställdes.
I sådant fall skulle nämligen den nyanställda personalen kunna beredas bostäder
inom anstalterna. Lantbruksstyrelsen har emellertid ansett, att kostnadsberäkningarna
borde göras med utgångspunkt från att den personal,
som skulle nyanställas, vore gift. Och då styrelsen tillika funnit de inom
anstalterna befintliga bostadsutrymmena otillräckliga för dylik personal, har
styrelsen efter verkställda beräkningar för bostadsanskaffning upptagit beträffande
anstalten i Flyinge 196,000 kronor samt beträffande anstalten i
Strömsholm 2,000 kronor. Angående sina kostnadsberäkningar i förevarande
hänseende har styrelsen anfört:
Bostadsutrymmena vid anstalten i Flyinge äro så begränsade, att lämpliga
bostäder för 2 gifta stallbetjänter icke kunna beredas i anstaltens byggnader,
utan utbetalas till vardera av dessa stallbetjänter jämlikt Kungl. Maj :ts
den 30 oktober 1925 därtill lämnade medgivande ett årligt belopp av 250
kronor för förhyrande av bostad utom anstaltens område. I händelse 14
nya stallbetjänter komma att anställas måste man alltså räkna med att åtgärder
böra vidtagas för beredande av bostäder för dessa. Då bostadstillgången
i närheten av anstalten är mycket begränsad, torde det få anses omöjligt
att genom tilldelande av ytterligare hyresbidrag anskaffa lämpliga bostader
utom anstaltens område. Enda möjligheten att tillgodose detta behov torde
vara nybyggnad av erforderligt antal bostäder. Enligt vunnen erfarenhet
torde en stallbetjäntsbostad av samma standard som de senast uppförda
icke kunna åstadkommas för en kostnad understigande cirka 14,000 kronor
för varje bostadslägenhet. Kostnaden för uppförande av erforderligt antal
bostäder vid anstalten i Flyinge kan sålunda beräknas till 196,000 kronor.
Vid anstalten i Strömsholm äro förhållandena i nu ifrågavarande hänseende
vida gynnsammare. Vid denna depå möta icke några som helst
svårigheter att för en sammanlagd kostnad av ungefär 2,000 kronor iståndsätta
3 för bostäder åt gifta stallbetjänter fullt lämpliga lägenheter i anstaltens
byggnader.
4) Veterinärinrättningen i Skara.
Utredningen har verkställts av styrelsen för inrättningen.
Den arbetspersonal, varom här är fråga, utgöres av 2 drängar, vilkas
arbetstid per vecka är under sommarhalvåret 61 timmar och under vinterhalvåret
58 timmar.
För nedbringande av arbetstiden till normalt 48 timmar per vecka skulle
enligt styrelsens uppgift under budgetåret 1936/1937 tillfällig arbetskraft
Kungl. Majda proposition nr 108. 21
behöva anlitas, vilket skulle föranleda en merkostnad för personalens avlöning
av 1,000 kronor.
Vid de verkställda utredningarna lia som synes enhetliga beräkningsgrunder
ej tillämpats. Särskilt gäller detta de grunder, efter vilka merkostnaden
för personalens avlöning beräknats. Inom socialdepartementet har emellertid
upprättats en sammanställning av de lämnade uppgifterna. Härvid har i de
fall, där personalökningan angivits i tjänstgöringsmånader, i stället beräknats
det antal personer, som under helt år synts kunna påräkna tjänstgöring.
Vidare lia dyrtidstillägg efter nu gällande grunder tagits i beräkning i de
fall, där så ej skett. I övrigt ha i all huvudsak de lämnade uppgifterna
följts. Sammanställningen visar för de olika departementen följande avseende
budgetåret 1936/1937:
Personal
Års-
Engångs •
ökning
kostnad kostnad
Justitiedepartementet ..............
..................... 91
294,567
— 64,000: —
Försvarsdepartementet ...........
..................... 126
193,165
— 135,000: —
Socialdepartementet.................
.................... 705
1,181,853
— 1,605,000: —
Ecklesiastikdepartementet........
..................... 16
23,011
— 15,500: —
J ordbruksdepartementet..........
..................... 23
45,846
— 198,000: —
Summa 961
1,738,442
— 2,017,500: —
Sedan arbetstidslagen genom beslut vid 1930 års riksdag erhållit permanent
karaktär, hava flertalet arbetargrupper blivit tillförsäkrade de sociala
och kulturella fördelar, som den lagstadgade åttatimmarsdagen för deras del
innebär. På en arbetstidsreglering vänta dock ännu åtskilliga arbetar- och
personalgrupper, bland andra personalen vid sinnessjukhusen och andra
statliga anstalter.
Tid efter annan hava såväl i motioner inom riksdagen som i skrivelser
till Kungl. Majit från arbetar- och personalsammanslutningar yrkanden framställts
om en arbetstidsbegränsniug jämväl för de nämnda, från lagens tillämpning
undantagna personalgrupperna. Utredningar angående dessa gruppers
arbetstidsförliållanden hava även, såsom i det föregående framhållits, verkställts.
Härigenom har klart ådagalagts, att arbetstiden för flertalet av de därav
berörda personalgrupperna överstiger 48 timmar i veckan. I många fall har
arbetstiden visat sig uppgå till 60 timmar eller mera i veckan. Att en dylik
arbetstid är obillig kan väl näppeligen med fog bestridas. Särskilt torde
detta gälla den egentliga sjukvårdspersonalen, vars arbete uppenbarligen är
i hög grad såväl fysiskt som psykiskt påfrestande. För andra personalgrupper
kan arbetet visserligen ej anses på samma sätt pressande, men
arbetstiden måste dock även för dem anses alltför lång och alltför mycket
inskränka den tid, som bör stå till buds för familjeliv, för begagnande av tillfällen
till förvärv av kunskaper och bildning, för vederkvickande förströelse
samt för tillgodoseende av andra särskilda intressen.
Departe
ments
chefen.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 108.
Att ett verkligt behov av en begränsning av arbetstiden föreligger för nu
närmast åsyftade personalgrupper, torde sålunda få anses klarlagt. Från
riksdagens sida har jämväl betygats, att arbetstiden särskilt vid sjukhusen
och därmed jämförliga anstalter vore lång och för personalen betungande.
Yad som i främsta rummet stått hindrande i vägen för en arbetstidsreglering
för personalen i fråga lärer väl hava varit de icke obetydliga kostnader,
densamma skulle innebära för statsverket. I nuvarande tidsläge föreligger
emellertid en omständighet, som synes ägnad att häva de betänkligheter,
som ur ekonomisk synpunkt plägat anföras. Jag syftar härvid på den alltjämt
rådande arbetslösheten, särskilt bland ungdomen. Arbetslösheten i
vårt land har visserligen under den senaste tiden väsentligen nedgått. Men
sannolikheten talar för att man nödgas räkna med en icke ringa bestående
arbetslöshet. I detta läge synes mig staten hava all anledning att inrikta sig
på åtgärder, som kunna motverka denna arbetslöshet. Härvid böra i främsta
rummet ifrågakomma sådana åtgärder, som äro ägnade att leda till en mera
stadigvarande försörjning. Genom att i avseende å arbetstiden jämställa
den statliga anstaltspersonalen med andra arbetargrupper kan varaktig anställning
beredas inemot 1,000 personer.
Efter min mening bör alltså en arbetstidsreglering enligt åttatimmarslagens
principer så snart omständigheterna det medgiva genomföras för den
statsanställda arbetspersonal, som ej redan kommit i åtnjutande därav. Att
härvid under tiden, till dess sådan reglering kunnat genomföras jämväl för
motsvarande i enskild eller kommunal tjänst anställd personal, inom likartade
arbetsområden skilda arbetstider komma att tillämpas kan visserligen anses
mindre tillfredsställande. Men dylika ojämnheter i fråga örn arbetstiden
förefinnas redan i stor utsträckning och därmed förbundna olägenheter synas
i allt fall vara av underordnad betydelse i förhållande till de fördelar, som
skulle vinnas genom den ifrågasatta arbetstidsregleringen.
Det var med dessa utgångspunkter, som jag vid förarbetena till årets statsverksproposition
lät upptaga frågan om en arbetstidsreglering för statsanställd
personal till förnyad behandling inom departementet. Härvid visade
det sig emellertid, att en dylik reglering ej lämpligen kunde genomföras
redan under budgetåret 1935/1936. De statliga myndigheter, som skulle
beröras av regleringen, behövde uppenbarligen rådrum för att anpassa sig
efter de ändrade förhållandena, och beträffande den största gruppen, sinnessjukhusens
personal, måste åtgärder vidtagas för att den personal, som skulle
nyanställas, först erhåller erforderlig utbildning. Vidare syntes det ej möjligt
att redan för 1935 års riksdag framlägga definitiva beräkningar rörande de
olika avlöningsanslag under skilda huvudtitlar, som av förslaget berördes. I
den mån den här ifrågasatta personalökningen påkallar uppförandet av nya
bostäder torde också vederbörande myndigheter böra beredas nödig tid för
dessas planerande.
Det material, som jag i det föregående på grundvalen av vederbörande
myndigheters utredningar framlagt, lärer få anses tillräckligt uttömmande
för att de ekonomiska konsekvenserna av en arbetstidsförkortning skola
23
Kungl. Majus proposition nr 108.
kunna bedömas. De meddelade uppgifterna lämna erforderliga hållpunkter
för en uppskattning av den ökning av personalbehovet samt den ökade
kostnad för statsverket — såväl årskostnad som engångskostnad — som
skulle uppkomma under budgetåret 1936/1937, därest en reglering av personalens
arbetstid till normalt 48 timmar i veckan genomfördes från och med
den 1 juli 1936. Personalökningen skulle, såsom jag förut påpekat, uppgå till
inemot 1,000 personer. Mot de härutinnan gjorda beräkningarna torde
några väsentliga anmärkningar icke vara att framställa. Dock synes anledning
föreligga att — bland annat med hänsyn till planerade omorganisationer
på vissa håll, åsyftande ökad centralisation — räkna med en något
mindre personalökning än den uppgivna. Beträffande årskostnaderna, vilka
sammanlagt beräknats till nära en och tre kvarts miljon kronor, lära vissa
jämkningar vara erforderliga, närmast sammanhängande med frågan örn den
utsträckning, i vilken ökningen av personalen skall föranleda inrättandet
av ordinarie befattningar. Någon allmän regel härutinnan synes ej kunna
uppställas, utan torde avgörandet få bero på omständigheterna i varje särskilt
fall. I den mån nya ordinarie befattningar inrättas, synas dessa i
första hand böra besättas med redan befintlig icke ordinarie personal. Vidare
kunna jämkningar erfordras till följd därav, att enhetliga beräkningsgrunder
ej tillämpats. I fråga örn ordinarie personal hava sålunda blott i ett
fåtal fall de numera vedertagna beräkningsgrunderna följts — d. v. s. beräkning
enligt högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad efter avdrag för
avgifter för egen pensionering jämte dyrtidstillägg. Vad slutligen angår de
beräknade engångskostnaderna för nya personalbostäder — uppgående till
över två miljoner kronor — torde med fog kunna ifrågasättas, huruvida behov
av nya bostäder verkligen föreligger i den utsträckning, myndigheterna
förutsatt. Sannolikt kan bostadsfrågan i avsevärd utsträckning lösas på
ett för statsverket vida billigare sätt. Till grund för myndigheternas beräkningar
hava ej heller legat utarbetade kostnadsförslag, utan har uppskattningen
i denna del endast skett överslagsvis. Innan närmare ståndpunkt
kan tagas till dessa krav, torde ingående utredningar erfordras, varjämte
dessa böra underkastas granskning i vederbörlig ordning.
Därest riksdagen biträder den allmänna uppfattning i den föreliggande
frågan, åt vilken jag givit uttryck, torde genomförandet av den åsyftade regleringen
av arbetstiden för den ifrågavarande personalen till normalt 48 timmar
i veckan böra ske successivt under budgetåret 1936/1937. Jag förutsätter
härvid, att vid tillämpningen nödig smidighet eftersträvas, i syfte att undgå
praktiska svårigheter, som eljest kunna tänkas uppstå. Myndigheterna böra
emellertid under tiden dessförinnan vidtaga de anstalter, som utan särskilda
kostnader för statsverket kunna erfordras för regleringens genomförande
efter den 1 juli 1936. Från och med nämnda dag bör nyanställning ske, allteftersom
liimplig personal kan erhållas och bostäder kunna beredas densamma
och bör regleringen normalt vara genomförd före budgetårets slut.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 108.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer föredraganden,
att Kungl. Maj:t måtte genom proposition lämna riksdagen
tillfälle att avgiva yttrande angående den föreslagna regleringen
av arbetstiden för viss statsanställd personal.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Dagny Olsson.
Stockholm 1935. K. L. beckmans Boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1935:369 Skrivelse till Konungen i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av arbetstiden för viss statsanställ s. 1 i texten
- SU 1935:168 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga örn Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av arbetstiden för viss statsanställd personal m. s. 1 i texten
- SU 1935:158 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av arbetstiden för viss statsanställd personal jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten