Sök i Ratio Lex

Angående inrättande av statens allmänna fastighetsfond

1935-02-15 · 46 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 46 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:114, Angående inrättande av statens allmänna fastighetsfond

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

1

Nr 114.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande av statens

allmänna fastighetsfond; given Stockholms slott den 15

februari 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 15 februari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga örn inrättande av

en statens allmänna fastighetsfond och anför därvid följande:

Vid behandlingen i årets statsverksproposition av vissa för flera huvudtitlar

gemensamma frågor har jag redogjort för ett av riksräkenskapsverket

väckt förslag angående inrättande av en statens allmänna fastighetsfond.

Jag har därvid tillkännagivit min avsikt att, så snart beredningen av ärendet

avslutats, ånyo anmäla frågan för Kungl. Majit i syfte att till 1935 års

riksdag skulle kunna avlåtas proposition örn inrättande av en dylik fond

från och med den 1 juli 1935. Till denna fråga anhåller jag nu att få

återkomma.

Den nuvarande redovisningen i rikshuvudboken av statens fasta egendom

är, såsom jag i nyssnämnda redogörelse framhöll, i stort sett inskränkt till

Bihang lill riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr liv. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

att omfatta endast åt affärsverken upplåten sådan egendom. Huvuddelen

av statens övriga fasta egendom ingår icke bland de i rikshuvudboken uppförda

kapitaltillgångarna. Ett försök att avhjälpa denna bristfällighet gjordes

redan 1912, då den s. k. statsbokföringskommittén anbefalldes att taga

under övervägande, huruvida i samband med budgetredovisningen eller vid

sidan av denna skulle kunna upprättas en översikt av statens i samma

redovisning icke upptagna tillgångar eller, därest en tillförlitlig översikt av

sådan omfattning funnes icke kunna åstadkommas, huruvida en förteckning

å statens i budgetredovisningen icke avsedda fastigheter kunde åvägabringas.

Försöket ledde emellertid icke till något resultat.

Frågan örn en utvidgad fastighetsredovisning upptogs sedermera ånyo av

riksräkenskapsverket, som i skrivelse till Kungl. Majit den 21 juli 1922 framlade

förslag örn inrättande av en fond för kronans publika hus. Huvudsyftet

med förslaget var att åstadkomma dels en redovisning i rikshuvudboken

av vissa statens fastigheter, vilka icke förvaltas av de affärsdrivande

verken, dels ock en redovisning över riksstaten av de beräknade hyreskostnaderna

för de statens verk och inrättningar, vilka fått lokaler sig anvisade

i sagda fastigheter. Riksräkenskapsverket avsåg, att till redovisning

a fonden tillsvidare borde upptagas allenast sådana fastigheter, som voro

ställda under byggnadsstyrelsens förvaltning. Hen nya fonden skulle i

budgettekniskt hänseende anordnas såsom en produktiv fond. Å fondens

konto skulle därför uppdebiteras hyror för de av ämbetsverk och myndigheter

disponerade fastigheterna med belopp, motsvarande vad som skulle

hava fått av anslagsmedel för sådant ändamål utbetalas, örn kronan icke

haft egna hus att upplåta. A andra sidan skulle å fondens konto avföras

alla utgifter för kronans publika hus, varjämte överskottet av inkomster

utöver utgifter skulle överföras till statsmedelsfonden (numera statsregleringsfonden).

I fråga örn redovisningen över budgeten skulle denna enligt

förslaget ordnas sålunda. Å riksstatens inkomstsida skulle under huvudrubriken

»Inkomster av statens produktiva fonder» upptagas nyssnämnda

överskott från fonden för statens publika hus. På riksstatens utgiftssida

åter skulle anslagen till de olika ämbetsverken ökas med de belopp, som

beräknades såsom hyra för av dem begagnade lokaler. Några anslag till

omkostnader för de å fonden redovisade fastigheterna skulle däremot icke

vidare behöva ifrågakomma, utan skulle hithörande utgifter för underhåll

och reparationer m. m. avföras direkt å fonden. För nybyggnader eller

fastighetsförvärv erforderliga anslagsmedel slutligen skulle, i den mån desamma

avsåge en ökning av statens å den nya fonden bokförda kapitaltillgångar,

för framtiden anvisas under utgifter för kapitalökning.

Över berörda framställning avgåvo statskontoret och byggnadsstyrelsen

gemensamt utlåtande den 15 februari 1924. Ämbetsverken uttalade i nämnda

utlåtande, att de allmänna principer i fråga örn upptagandet till redovisning

i rikshuvudboken av statens i fastigheter nedlagda kapital, som i riksräkenskapsverkets

skrivelse utvecklats, vore i det hela teoretiskt fullt riktiga.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr lii.

Deras realiserande skulle emellertid enligt ämbetsverkens uppfattning medföra

avsevärda praktiska svårigheter. Under hänvisning till att riksräkenskapsverkets

förslag innefattade ett upptagande till redovisning av allenast

en del av statens fastighetsbestånd, nämligen det som stöde under byggnadsstyrelsens

förvaltning, framhöllo ämbetsverken vidare, att de skäl, som andraga

för den föreslagna fondbildningen, ägde samma berättigande i fråga1

örn statens övriga, icke till någon affärsverksfond hörande fastigheter. En

sålunda till olika förvaltningsområden utvidgad fastiglietsredovisning skulle

medföra nya svårigheter. En efter riksräkenskapsverkets linjer anordnad

redovisning av kronans fastigheter skulle i varje fall medföra en komplicering

av statens räkenskapsväsen, mot vilken ämbetsverken ställde sig

synnerligen betänksamma. Enligt ämbetsverkens uppfattning kunde de

syften, som skulle vinnas med det av riksräkenskapsverket framlagda förslaget,

ernås genom vida enklare och mindre omständliga anordningar.

Sålunda skulle redovisning av statens fastigheter i rikshuvudboken tillsammans

med statsverkets övriga tillgångar kunna genomföras utan att ändringarna

i fastighetsfondens bokförda kapital ägde rum över riksstat^. Genom

upprättandet av en särskild av budgeten oberoende fastighetsbokföring

skulle nämligen möjlighet öppnas att direkt till fastighetsfondens konto i

rikshuvudboken överföra de i denna bokföring redovisade ändringarna i

statens fastighetsbestånd. Den fullständigare redovisning av statsinstitutionernas

kostnader åter, som enligt riksräkenskapsverkets förslag skulle

vinnas genom en över riksstaten redovisad hyresdebitering, kunde enligt

statskontorets och byggnadsstyrelsens mening på ett för ändamålet tillfredsställande

sätt ernås genom publicering i lämplig form av förteckningar

över de beräknade hyreskostnaderna.

Riksräkenskapsverket, som erhöll tillfälle att yttra sig över statskontorets

och byggnadsstyrelsens gemensamma utlåtande, utvecklade i skrivelse den

2 januari 1925 ytterligare sin ståndpunkt i frågan. Under ärendets fortsatta

beredning inom finansdepartementet inhämtades nytt yttrande från

byggnadsstyrelsen, varjämte kammarkollegiet, efter remiss, avgav utlåtande

den 14 september 1925. Kollegiet, som väsentligen begränsade sitt yttrande

till frågan örn den omfattning, i vilken publik egendom borde upptagas

till redovisning i rikshuvudboken, uttalade såsom sin mening, att dispositionsrätten

till egendomen därvid skulle tillmätas avgörande betydelse.

Frågan örn äganderätten hade nämligen i avseende å åtskilliga kategorier

publik egendom nästan enbart rättshistoriskt intresse. I enlighet med denna

sin uppfattning förordade kollegiet, att med vissa särskilt angivna undantag

redovisningen i rikshuvudboken skulle utsträckas till all sådan fast egendom,

som stöde under statlig myndighets eller inrättnings antingen omedelbara

vård och förvaltning eller överinseende och som vore disponerad för

sådant ändamål, att, örn fastigheten ej fått utnyttjas för detsamma, staten

skulle sett sig nödsakad att träda emellan för fyllande av därigenom uppkomna

medelsbehov.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Med anledning av de i yttrandena framställda erinringarna mot förslaget

anbefalldes riksräkenskapsverket genom remiss den 11 juli 1928 att inkomma

med förnyat utlåtande i ärendet. I utlåtande, som riksräkenskapsverket på

grund av denna remiss avgivit den 17 september 1934, Ilar ämbetsverket

till förnyad behandling upptagit den föreliggande frågan i hela dess vidd

och därvid framlagt ett förslag till inrättande av en statens allmänna

fastighetsfond, vilket i allt väsentligt överensstämmer med det, som innefattades

i ämbetsverkets ursprungliga framställning i ämnet.

Det torde vara lämpligt, att jag här i ett sammanhang redogör för innehållet

av riksräkenskapsverkets nyssnämnda utlåtande, vilket legat till grund

för den fortsatta utredningen i ärendet.

I utlåtandet beröres inledningsvis frågans tidigare behandling, varefter

beträffande behovet av en utvidgad fastighetsredovisning anföres

följande:

Den nuvarande redovisningen i rikshuvudboken av statens fasta egendom

omfattar väsentligen åt affärsverken upplåten sådan egendom. I rikshuvudboken

i övrigt redovisad fast egendom avser i huvudsak dels genom anslag

till kapitalökning å fonden för förlag till statsverket tillkomna byggnader

och andra anläggningar, dels i statsregleringsfonden ingående, till diversemedelsfonder

hänförliga kapitaltillgångar. Den å statsregleringsfonden redovisade,

av diversemedelsfonder balanserade fasta egendomen ingår icke bland

statens bokförda nettotillgångar, vadan redovisningen av denna egendom

saknar betydelse för bedömandet av nu omhandlade ärende. Huvudparten

av statens till affärsverken icke upplåtna fasta egendom redovisas emellertid

icke bland de i rikshuvudboken uppförda kapitaltillgångarna. Av de kategorier

fast egendom, som sålunda icke ingå i rikshuvudboken, må särskilt

nämnas följande, nämligen kungl, slott med tillhörande byggnader och parker

samt hemman och lägenheter, fängelsebyggnader, beskickningsfastigheter i

utlandet, åt försvarsväsendet upplåtna fastigheter, sinnessjukhus, ärnbetsverksbyggnader,

arkivbyggnader, seminariebyggnader, vetenskapliga institutioner,

fyrar och lotsbyggnader, riksbankens fastigheter samt riksdagshuset.

Det är uppenbart, att med utelämnande i riksbokföringen av angivna

mycket omfattande förmögenhetsobjekt den i rikshuvudboken ingående

kapitalredovisningen blir synnerligen ofullständig och att rikshuvudbokens

kapitalkonto icke tillnärmelsevis uppvisar statens verkliga kapitaltillgångar.

Kiksbokföringens bristfällighet i angivna hänseende måste anses medföra

betydande olägenheter. Av den lämnade redogörelsen för den tidigare behandlingen

av föreliggande ärende framgår ock, att enighet råder därom,

att en vidgad redovisning i rikshuvudboken av statens i fast egendom nedlagda

kapital är påkallad och önskvärd. I

I fråga örn den omfattning, i vilken i rikshuvudboken hittills

icke ingående fast egendom av statlig natur för framtiden bör

upptagas till redovisning å rikshuvudbokens kapitalkonto, göres

det principiella uttalandet, att som slutmål bör eftersträvas en såvitt möjligt

fullständig redovisning av all statens fasta egendom, i den mån densamma

lämnar en i penningar uppskattbar avkastning eller representerar ett i

penningar evalverbart nyttjande- respektive avyttringsvärde. Kammar
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

kollegiets förslag att binda redovisningen i rikshuvudboken icke vid äganderätten

utan vid besittningsrätten och sålunda utsträcka redovisningen till

all sådan fast egendom, som står under statlig myndighets eller inrättnings

antingen omedelbara vård och förvaltning eller överinseende och som är

disponerad för statligt ändamål, förklarar sig riksräkenskapsverket icke

kunna tillstyrka. Även örn det vore riktigt, att äganderätten beträffande

flera omfattande kategorier av publik egendom vore svävande och i många

fall hade allenast rättshistoriskt intresse, skulle nämligen enligt riksräkenskapsverkets

mening också dispositionsrätten såsom bestämningsgrund

för egendomens redovisning i rikshuvudboken giva upphov till en i hög

grad osäker gränsdragning. Av ändringar i dispositionsrättens omfattning

föranledda ökningar eller minskningar av statens i rikshuvudboken redovisade

kapitaltillgångar skulle icke motsvaras av över budgeten redovisade

utgifter för nybyggnader respektive fastighetsförvärv eller inkomster av i

anspråk tagna kapitaltillgångar. Härigenom bomme rikshuvudbokens kapitalredovisning

att förlora det inre sammanhang, som vore förutsättningen för

varje välordnad bokföring. Begränsades åter redovisningen i rikshuvudboken

till publik egendom, som otvetydigt ägdes av staten, vore det möjligt

att sammanknyta rikshuvudbokens kapitalredovisning med redovisningen

av riksstatens inkomst- och utgiftstitlar. Örn sålunda av staten disponerad

men icke ägd egendom lämpligen icke borde inräknas bland de i rikshuvudboken

redovisade kapitaltillgångarna, förelåge emellertid intet hinder, att

dylik egendom hänfördes till i riksbokföringen ingående diversemedelsfonder,

med vilken anordning inträdande ändringar i dispositionsrätten icke påverkade

statens i rikshuvudboken redovisade nettotillgångar.

Sedan riksräkenskapsverket sålunda tagit ställning till frågan örn den

omfattning, i vilken statens fasta egendom principiellt bör redovisas i rikshuvudboken,

har ämbetsverket övergått till att utveckla sin uppfattning

örn hur den utvidgade redovisningen lämpligen bör anordnas.

Härom innehåller utlåtandet följande:

Statskontoret och byggnadsstyrelsen hava i förutberörda gemensamma utlåtande

i ärendet uttalat, att en utsträckning av rikshuvudbokens kapitalredovisning

till att omfatta fast egendom, som står under skilda myndigheters

förvaltning, skulle nödvändiggöra uppläggandet i rikshuvudboken av

särskilda fastighetsfonder för var och en av de myndigheter, som förvalta

sådan egendom.

Riksräkenskapsverket linner för sin del den omständigheten, att den till

redovisning i rikshuvudboken nu ifrågasatta fasta egendomen står under

skilda myndigheters förvaltning, icke i och för sig utgöra hinder mot ett

sammanförande i rikshuvudboken av denna egendom under en gemensam

fond. Även vid en dylik anordning skulle nämligen i de olika förvaltningsmyndigheternas

egna räkenskaper en självständig redovisning av varje myndighets

andel av den i rikshuvudboken redovisade gemensamma fonden

ernås.

Oberoende härav håller riksräkenskapsverket emellertid före, att ett sammanförande

av all den statens i rikshuvudboken nu icke redovisade fasta

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

egendom, som enligt ämbetsverkets uppfattning framdeles bör ingå i rikshuvudbokens

kapitalredovisning, under en enda fond icke vore lämpligt.

Sålunda anser riksräkenskapsverket, att riksbankens fastigheter rätteligen

borde sammanföras med riksbankens övriga tillgångar och tillsammans med

dessa i rikshuvudboken redovisas å en för ändamålet upprättad särskild s. k.

.produktiv fond. Vidare anser riksräkenskapsverket, att till administrativ

myndighet upplåtna jordegendomar, i den mån så utan olägenhet låter sig

göra, böra överföras till statens domäners fond för att av domänstyrelsen

utarrenderas till vederbörande myndigheter. Huvudparten av statens övriga,

nu omhandlade fasta egendom synes emellertid lämpligen böra i rikshuvudboken

redovisas å en gemensam fond, förslagsvis benämnd statens allmänna

fastighetsfond.

Såsom i det föregående redan antytts, bör eftersträvas, att sambandet mellan

rikshuvudbokens kapitalredovisning och redovisningen av budgetens inkomster

och utgifter i görligaste mån upprätthålles. För ernående härav synes ofrånkomligt,

att i riksstaten uppförda anslag till nybyggnader respektive fastighetsförvärv

anvisas under utgifter för kapitalökning samt att för samma ändamål

icke längre erforderliga anslagsmedel redovisas å riksstatens inkomstsida

såsom i anspråk tagna kapitaltillgångar respektive återbetalningar av lånemedel.

Genom tillämpande av angivna ordning komma förändringarna i

de bokförda värdena av de i rikshuvudboken redovisade hithörande kapitaltillgångarna

att i den man desamma icke hänföra sig till avskrivningar

— direkt ansluta sig till de mot förändringarna svarande disponerade respektive

återbetalade anslagsmedlen.

Vad angår värdesättningen av statens vid tidpunkten för genomförandet

av den vidgade kapitalredovisningen i rikshuvudboken ännu icke ingående

kapitaltillgångar, tinner riksräkenskapsverket det vara mest förenligt med

korrekta bokföringsprinciper, att här ifrågakommande fasta egendom i rikshuvudbokens

kapitalkonto uppföres till belopp, motsvarande egendomens nutidsvärde.

Den genom upptagandet i riksbokföringen av statens tidigare i

rikshuvudboken icke redovisade fasta egendom uppkomna ökningen av statens

bokförda kapitaltillgångar lärer böra äga rum vid sidan av budgeten.

För vinnande av det ena av de huvudsyften, som riksräkenskapsverket i

föreliggande ärende uppställt, nämligen åstadkommandet av en fullständigare

redovisning i rikshuvudboken av statens i fast egendom nedlagda kapital,

skulle — utöver ovan angivna omläggning i fråga örn anvisningen av medel

till nybyggnader och till fastighetsförvärv — någon ändring i övrigt beträffande

riksstatens uppställning och innehåll icke erfordras. Sålunda skulle

medel för underhåll och reparationer m. m. liksom hittills kunna anvisas

å anslag under verkliga utgifter. I den mån förevarande kapitaltillgångar

icke finansierats genom lånemedel och följaktligen i budgettekniskt hänseende

äro att hänföra till statens skattemedelskapital, föreligger ej heller för framtiden

behov av anvisande av särskilda anslagsmedel till täckande av den

avskrivning, som på grund av kapitalobjektens stigande ålder och förslitning

kan befinnas böra äga rum.

Riksräkenskapsverket har emellertid med sitt förslag velat ernå icke allenast

en fullständigare redovisning i rikshuvudboken av statens i fast egendom

nedlagda kapital utan därjämte åsyftat att åstadkomma en direkt i

riksbokföringen inordnad redovisning av detta kapitals totala såväl bruttosom

nettoavkastning. I fråga örn den fasta egendom, som nu ingår i eller

framdeles kan komma att hänföras till statens nuvarande affärsverksfonder,

innebär tillämpandet av redan nu gällande ordning, att en fullständig redo
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114. 7

visning av egendomens avkastning meddelas i riksliuvudboken. I nder förutsättning

att riksbankens fastigheter tillsammans med riksbankens övriga

tillgångar redovisades å en för ändamålet upprättad särskild affärsverksfond

eller annan s. k. produktiv fond, skulle jämväl för denna egendoms avkastning

en fullständig redovisning i riksliuvudboken ernås. För att jämväl

beträffande den fasta egendom, som riksrälcenskapsverket i det föregående

föreslagit till redovisning i riksliuvudboken å en gemensam ny fond, en i

riksbokföringen inordnad redovisning av egendomens avkastning skall kunna

.åstadkommas, måste även denna fond i budgettekniskt hänseende organiseras

såsom en s. k. produktiv fond.

De i riksliuvudboken redovisade s. k. produktiva fonderna intaga i budgettekniskt

hänseende en särställning. Riksstaten upptager för statsverket

i allmänhet såväl inkomster som utgifter, men beträffande de produktiva

fonderna allenast nettoinkomsten. Medan övriga statsutgifter uppföras såsom

»verkliga utgifter», anvisas utgifterna för statens produktiva fonder

å anslag under »utgifter för kapitalökning».

Rikshuvudbokens redovisning av de produktiva fonderna omfattar, utom

fondernas kapitalbehållningar vid budgetårets början och slut samt under

året lyftade anslagsmedel och till statsverket levererade vinstmedel eller icke

längre erforderliga anslagsmedel, jämväl fondernas inkomster och utgifter.

Inkomsterna utgöras i regel av löpande inkomster i rörelsen. Utgifterna

åter avse dels löpande driftkostnader, dels ock mot kapitaltillgångarnas fortgående

värdeminskning svarande avsättningar till förnyelsefonder. Skillnaden

mellan sålunda för varje fond redovisade inkomster och utgifter under

budgetåret utgör fondens i rikshuvudboken redovisade årsöverskott.

Ett tillämpande på den föreslagna nya fonden, statens allmänna fastighetsfond,

av de för de produktiva fonderna gällande redovisningsreglerna

skulle innebära, att jämväl nämnda fonds inkomster och utgifter upptoges

till redovisning i rikshuvudboken. Såsom fondens inkomster finge härvid

betraktas — utom faktiskt influtna hyror och arrenden för till enskilda

upplåten, fonden tillhörig fast egendom — de beräknade hyres- och arrendebeloppen

för till statens verk och inrättningar upplåten sådan egendom. Ä

fondens konto skulle följaktligen uppdebiteras såväl de faktiskt influtna som

de beräknade hyres- och arrendebeloppen. Å andra sidan skulle a fondens

konto såsom utgifter avföras alla till fondens fasta egendom hänförliga kostnader

för löpande underhåll och reparationer m. m. samt för erforderlig

avsättning till förnyelsefond. Överskottet av inkomster utöver utgifter

skulle överföras till statsregleringsfonden.

Vad särskilt angår avsättningen till förnyelsefond, bör denna enligt riksräkenskapsverkets

uppfattning avse hela det fastighetsbestånd, som vid fondens

tillkomst upptagits till redovisning å fonden. Stora delar av detta

fastighetsbestånd hava visserligen tillkommit genom anslag under verkliga

utgifter och hava sålunda enligt det tidigare redovisningsförfarandct så att

säga omedelbart avskrivits. Vid uppläggandet av den nya fastighet s fonden

har emellertid, såsom tidigare angivits, det ansetts riktigast, att ifrågavarande

fasta egendom i rikshuvudbokens kapitalkonto uppföres till belopp,

motsvarande egendomens nutidsvärde. Normal avskrivning av de sålunda

bokförda värdena synes följaktligen böra för framtiden ilga rum oberoende

av det sätt, på vilket nämnda egendom ursprungligen finansierats respektive

redovisats. Att vid fondens tillkomst uppföra nu ifrågavarande egendom

till allenast ett formellt belopp och för framtiden avstå från att belasta

fondens utgifter med mot denna egendoms verkliga värde svarande avsätt
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr lii.

ningar till förnyelsefonden skulle innebära, att fondens mot sistnämnda

värde svarande dolda reserv efter liand förtärdes. Ett dylikt redovisningsförfarande,

^ enligt vilket full täckning för varje års faktiska kostnader ickeskulle

ernås, lärer icke stå i överensstämmelse med korrekta bokföringsprinciper.

I den män efter fondens tillkomst anslag till kapitalökning å

fonden anvisas att utgå av andra statsinkomster än lånemedel, synes dock

hinder icke möta att liksom i vissa fall ägt rum beträffande å statensaffärsverksfonder

upptagna tillgångar — direkt å fonden utan anlitande av

anslagsmedel verkställa avskrivning för sålunda tillkommen fast egendom.

Som redan nämnts har riksräkenskapsverket såsom slutmål för reformen

uppställt en såvitt möjligt fullständig redovisning i rikshuvudboken av all

sådan staten tillhörig fast egendom, som lämnar en i penningar uppskattningsbar

avkastning eller representerar ett i penningar evalverbart nyttjande-

eller avyttringsvärde. Detta slutmål bör enligt ämbetsverkets mening

realiseras successivt. I sin ursprungliga framställning i ärendet förordadeämbetsverket,

att å den nya fonden tills vidare skulle redovisas allenast de

av byggnadsstyrelsen förvaltade fastigheterna. Nu föreslår ämbetsverket att

till fonden skola hänföras, förutom nämnda fastigheter, jämväl vissa andra

grupper av byggnadsfastigheter, nämligen de under fångvårdsstyrelsens förvaltning

stående fängelsebyggnaderna, de under utrikesdepartementets förvaltning

stående beskicknings- och konsulatsfastigheterna i utlandet, de under

medicinalstyrelsens förvaltning stående hospitalsbyggnaderna samt det under

riksgäldskontorets förvaltning stående riksdagshuset. Vid denna avgränsning

av fondens kapitaltillgångar har riksräkenskapsverket utgått från att,,

i den utsträckning så kan befinnas lämpligt, i samband med fondens bildande

till byggnadsstyrelsens förvaltning överflyttas vissa för närvarande

under annan myndighets förvaltning stående byggnadsfastigheter. Från

redovisning å fonden skulle däremot uteslutas dels sådan fast egendom, sorn

enligt riksräkenskapsverkets i det föregående angivna uppfattning lämpligen

borde redovisas å annan produktiv fond, dels ock tills vidare byggnadsfastigheter,

tillhörande slottsstaten eller försvarsväsendet, vetenskapliga institutioner

vid Uppsala och Lunds universitet samt lotsverkets byggnader

ävensom ett flertal mindre fastighetsgrupper.

Med den omfattning den nya fastighetsfonden sålunda skulle erhålla,

komme förvaltningen av fonden att utövas av de feni myndigheter, under

vilkas vård den å fonden redovisade egendomen i regel redan nu står, nämligen

fångvårdsstyrelsen, utrikesdepartementet, medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen

och riksgäldskontoret. Till var och en av dessa myndigheter med

undantag av byggnadsstyrelsen skulle en enhetlig grupp av fastigheter

komma att hänföras. Den till byggnadsstyrelsen hänförda egendomen, som

skulle omfatta ett stort antal olikartade fastigheter, borde i redovisningen

sammanföras under ett antal så vitt möjligt enhetliga fastighetsgrupper.

Hela det å fonden redovisade fastighetsbeståndet skulle därigenom bliva uppdelat

i ett fåtal relativt enhetliga grupper, vilka i redovisningshiSiseende

skulle betraktas såsom självständiga delfonder. För var och en av dessa

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr lii.

delfonder skulle i vederbörande förvaltningsmyndighets egna räkenskaper

självständig redovisning lämnas beträffande såväl kapitaltillgångar och förnyelsefondsmedel

som inkomster och utgifter. För varje delfond skulle verkställas

självständig debitering av till densamma ingående hyror och fastställas

särskild avskrivningsprocent. Vid redovisningen i rikshuvudboken

och i riksstaten åter skulle samtliga delfonder sammanföras och den gemensamma

fonden skulle i budgettekniskt hänseende behandlas såsom en enhetligt

organiserad produktiv fond.

Beträffande de konsekvenser i budgettekniskt hänseende, som skulle

följa av redovisningens anordnande på sätt riksräkenskapsverket sålunda förordat,

har ämbetsverket anfört huvudsakligen följande:

För att möjliggöra uppdebiterandet å den nya fastighetsfonden av de beräknade

hyres- och arrendebeloppen för från fonden till statens verk och

myndigheter upplåten fast egendom måste i riksstaten under verkliga utgifter

härför anvisas särskilda anlagsmedel, vilka anslagsmedel skulle tillföras

fastighetsfonden såsom inkomst.

Rörande fördelningen å anslag av sistangivna anslagsmedel äro olika

möjligheter tänkbara. Sålunda kunna de till respektive myndigheter hänförliga

hyresbeloppen antingen inräknas i myndigheternas för medelsbehovet

i övrigt anvisade egna anslag eller ock sammanföras å för ändamålet under

respektive huvudtitlar anvisade särskilda gemensamhetsanslag. Bet förstnämnda

alternativet, som i riksräkenskapsverkets ursprungliga framställning

i ärendet förordades, skulle bäst motsvara de redovisningsprinciper, som legat

till grund för den vid årets riksdag beslutade omläggningen av riksstatens

uppställning. Med hänsyn till den utökning av de berörda myndigheternas

bokföring, som en dylik uppdelning av anslagsmedlen onekligen skulle medföra,

har riksräkenskapsverket likväl nu ansett sig böra förorda, att för

ändamålet erforderliga anslagsmedel åtminstone tillsvidare anvisas å gemensamhetsanslag.

I överensstämmelse härmed får riksräkenskapsverket föreslå,

att för täckande av de till respektive huvudtitlar hänförliga ämbetsverkens

och myndigheternas beräknade hyreskostnader må under var och en av

huvudtitlarna II—X anvisas ett särskilt förslagsanslag. De nya anslagen

torde böra erhålla följande beteckning: »Ersättning till statens allmänna

fastighetsfond för till statlig myndighet upplåten fast egendom».

De å riksstaten nu anvisade anslagsmedlen till underhåll och reparationer

m. m. av statens fastigheter skulle däremot, i den mån desamma avse å

den nya fastighetsfonden redovisad egendom, för framtiden uteslutas från

riksstaten och häremot svarande kostnader bestridas direkt från fonden.

För redovisning av fastighetsfondens nettoöverskott slutligen bör under

inkomster av statens produktiva fonder uppföras en ny inkomsttitel, lämpligen

benämnd statens allmänna fastighetsfond. Den nya inkomsttiteln synes

böra redovisas såsom huvudinkomsttitcl och uppföras omedelbart efter statens

affärsverk. De hittills å huvudinkomsttiteln »Diverse inkomster» och å den

under uppbörd i statens verksamhet uppförda inkomsttiteln »Hyresmedel»

redovisade hyres- och arrendeinkomsterna, avseende i fonden ingående fast

egendom, böra däremot för framtiden uppdebiteras direkt å den nya fastighetsfonden.

Genom en på nyss angivna sätt ordnad redovisning över riksstaten av

de beräknade hyreskostnaderna för de statens verk och inrättningar, vilka

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

fått lokaler åt sig upplåtna i fondens fastigheter, skulle, framhåller riksräkenskapsverket,

ernås det av ämbetsverket i dess ursprungliga framställ

ning uppställda andra huvudsyftet, avseende en fullständigare redovisning

av de statliga ämbetsverkens och myndigheternas verkliga kostnader.

I det föregående har antydningsvis berörts ett spörsmål av praktisk innebörd,

vilket vid fondens uppläggande kräver sin lösning, nämligen frågan

örn värdesättningen av den egendom, som skall upptagas till redovisning

å fonden. Såsom redan nämnts, anser riksräkenskapsverket egendomen

böra i rikshuvudboken uppföras till belopp, motsvarande det beräknade

nutidsvärdet. Detta värde bör enligt ämbetsverkets mening fastställas

efter utredning avseende varje enskild fastighet, därvid taxeringsvärdet, örn

sådant tinnes åsatt, i första hand bör tjäna till ledning. Även anskaffningsvärdet

anser ämbetsverket i viss utsträckning kunna läggas till grund för

värdesättningen, varvid dock hänsyn bör tagas till efter byggnadstiden inträdd

värdeminskning. I förvaltningsmyndigheternas räkenskaper bör enligt

ämbetsverkets mening särskilt värde upptagas för å ena sidan tomtvärdet

och å andra sidan byggnadsvärdet. Genom nybyggnader eller fastighetsförvärv

efter fondens tillkomst inträdande kapitalökning skall, som redan

nämnts, enligt förslaget finansieras från anslag under utgifter för kapitalökning.

Fondens härigenom uppkomna nya kapitaltillgångar skulle följakt

ligen i likhet med motsvarande kapitalökningar å affärsverksfonderna i

rikshuvudboken uppföras till värden, motsvarande de å kapitalbudgeten

redovisade anskaffningskostnaderna. Genom försäljning eller eljest uppkomna

kontanta kapitaltillgångar, vilka icke längre erfordras för investering

i fonden tillhörig egendom, avses skola från fonden återbetalas samt

i vanlig ordning redovisas över budgeten.

Beträffande fastställandet av inkomst- och utgiftsstat för fonden

anför riksräkenskapsverket följande:

Med hänsyn till att fastställandet av inkomsterna i viss mån är beroende

av storleken av de belopp, till vilka fastighetsfondens respektive delfondernas

utgifter beräknas uppgå, torde vara lämpligast att till behandling

först upptaga utgiftsredovisningen.

I enlighet med vad riksräkenskapsverket i det föregående härom anfort,

skulle såsom utgifter avföras dels alla till fondens fasta egendom hänförliga

kostnader för löpande underhåll och reparationer m. m., dels ock erforderlig

avsättning till förnyelsefond.

Vid en förutberäkning av den förstnämnda av angivna två utgiftsgrupper

måste i första hand utrönas, till vilka belopp hithörande utgifter uppgått

under vart och ett av de senast förflutna budgetåren. Med ledning härav

och under hänsynstagande till de särskilda omständigheter, som förväntas

påverka utgiftsbelastningen under det kommande budgetåret, böra ifrågavarande

kostnader kunna fastställas med tillbörlig säkerhet. De beräkningar,

varom nu är fråga, skilja sig för övrigt icke i princip från de beräkningar

rörande underhålls- och reparationskostnader, som redan enligt

den nuvarande ordningen måste verkställas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

11

Förenat med större svårighet är däremot fastställandet av de procentsatser,

som skola reglera avsättningen till den för fastighetsbeståndet avsedda förnyelsefonden.

Som avskrivning i regel erfordras allenast beträffande fastigheternas

byggnadsvärde, bör avskrivningsprocenten angivas i relation till

detta värde. Särskild avskrivningsprocent torde härvid böra fastställas förvar

och en i fastighetsfonden ingående delfond. Fastställandet av de skilda

avskrivningsprocenten bör verkställas med ledning av de erfarenheter, som

vunnits inom såväl statlig som privat fastighetsförvaltning. Tid efter annan

bör genom särskilda fastighetsvärderingar utrönas, huruvida de tillämpade

avskrivningsprocenten varit riktigt avvägda, och hör, örn så skulle visa sig

påkallat, för framtiden höjning respektive sänkning av procentsatserna vidtagas.

Vad därefter angår fastighetsfondens inkomster, hänföra sig dessa, såsom

tidigare utvecklats, väsentligen till de hyresbelopp, som skulle uppdebiteras

för de av ämbetsverk och myndigheter i fondens fastigheter disponerade

lokaler. Fastställandet av ifrågavarande debiterade hyresbelopp torde rätteligen

böra äga rum efter verkställd hyresvärdering av de till varje särskilt

verk upplåtna lokalerna, varvid hänsyn borde tagas såväl till lokalernas

storlek och kvalitet som till den allmänna hyresnivåns höjd. En dylik

individuell hyresvärdering skulle emellertid bliva synnerligen tids- och

arbetskrävande. För det syfte, som med hyresdebiteringen avses skola ernås,

torde ock vara tillräckligt, att för fastigheter, tillhörande var och en av de

i fastighetsfonden ingående delfonderna, ett enhetligt hyresvärde per kvadratmeter

golvyta eller kubikmeter luftrymd fastställdes. Jämväl fastställandet

av dessa enhetsvärden skulle beträffande vissa delfonders fastigheter

erbjuda stora svårigheter, sammanhängande med att jämförelsen med hyresnivåns

läge å den privata hyresmarknaden för vissa slag av fastigheter

icke kan tillmätas någon betydelse. Under angivna förhållanden synes någon

annan utväg icke återstå än att för vederbörande delfonds fastigheter avväga

hyresvärdet så, att normal nettoavkastning uppnås för det i delfondens

fastigheter nedlagda kapitalet.

Sedan hyresvärdet per kvadratmeter golvyta eller kubikmeter luftrymd

fastställts för varje delfonds fastigheter, uträknas det till varje myndighet

hänförliga hyresbeloppet liksom varje delfonds debiterade, totala hyresinkomst.

Till den sålunda beräknade debiterade hyresinkomsten lägges den kontant

inflytande hyresinkomsten, avseende till enskilda upplåtna lokaler i statens

till fastighetsfondens olika delfonder hänförliga fastigheter.

Under förutsättning att — såsom riks räkenskaps ver ket finner lämpligast

— hyreskostnaderna för sådana statens verk, som icke kunna beredas tjänstelokaler

i statens egna fastigheter, avföras såsom utgifter å den nya fonden

och följaktligen häremot svarande debiterade hyresbelopp inräknas bland

fondens inkomster, skulle fastighetsfondens ovan beriiknade utgifter och inkomster

höjas med ett oell samma belopp.

Fastighetsfondens nettoöverskott slutligen framgår såsom skillnaden mellan

fondens sålunda redovisade sammanlagda inkomster och utgifter.

Såsom förut framhållits, medför det nya redovisningssystemet, att medel

flir nybyggnader och förvärv av fastigheter, vilka skola ingå i fastighetsfonden,

böra anvisas å anslag under utgifter för kapitalökning. Vid sådant

förhållande måste ställning tagas till frågan, huruvida dessa anslag

böra anvisas att täckas av lånemedel eller av andra statsinkomster.

Riksräkenskapsverket yttrar härom följande:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Marits proposition nr 114.

Enligt den tidigare tillämpade ordningen anvisades medel för såväl underhåll

och reparationer m. m. avseende statens hela i rikshuvudboken icke

redovisade fastighetsbestånd som till detta fastighetsbestånd hänförliga nybyggnader

och fastighetsförvärv å anslag under verkliga utgifter. Anvisandet

av särskilda anslagsmedel för täckande av den värdeminskning, som samma

fastighetsbestånd underginge på grund av stigande ålder och förslitning,

var under sådana förhållanden icke erforderligt.

Enligt den föreslagna nya ordningen åter skulle viss del av statens

i rikshuvudboken hittills icke redovisade fastighetsbestånd upptagas till

redovisning i rikshuvudboken och därvid uppföras å en för ändamålet upprättad

s. k. produktiv fond. Såsom en följd av denna omläggning skulle

framgå, att till den nya fastighetsfonden hänförliga anslagsmedel för nybyggnader

och fastighetsförvärv komme att anvisas å anslag under utgifter

för kapitalökning. Å den löpande budgeten, omfattande riksstatens verkliga

inkomster och verkliga utgifter, skulle däremot täckning beredas utom

för underhåll och reparationer m. m. avseende det å fonden redovisade

fastighetsbeståndet jämväl för den till samma fastighetsbestånd hänförliga

värdeminskningen.

I fråga örn den löpande budgetens belastning skulle alltså omläggningen

medföra den ändringen, att, medan enligt den tidigare tillämpade ordningen

i belastningen inräknades de för varje budgetår till nybyggnader och fastighetsförvärv

förbrukade anslagsmedlen, enligt den föreslagna nya ordningen

i stället den mot värdeminskningen å fastighetsfondens samlade kapitaltillgångar

svarande avsättningen till förnyelsefonden inginge i belastningen.

Enligt båda förfaringssätten skulle på lång sikt å löpande budgeten fullständig

täckning ernås för statens med fastighetsförvaltningen förenade

kostnader.

Under sådana förhållanden lära anslagen till kapitalökning å den njra

fastighetsfonden — i likhet med motsvarande anslag till affärsverksfonderna

— normalt kunna anvisas att utgå av lånemedel. Såsom riksräkenskapsverket

i det föregående antytt, böra dock, då särskilda skäl därtill föranleda*

kapitalökningsanslagen till den nya fastighetsfonden — liksom i stor utsträckning

ägt rum beträffande affärsverksfonderna — anvisas att utgå av

andra statsinkomster än lånemedel.

Över det av riksräkenskapsverket sålunda framlagda förslaget hava, efter

remiss, utlåtanden avgivits av byggnadsstyrelsen den 81 oktober 1934, av

statskontoret den 30 oktober 1934 och av fullmäktige i riksgäldskontoret

den 25 oktober 1934. I samband med remissen fick byggnadsstyrelsen sig

anbefallt att inhämta erforderlig utredning och yttranden i ärendet från

fångvårdsstyrelsen och medicinalstyrelsen samt att, såvitt anginge under

fångvårdsstyrelsens, utrikesdepartementets, medicinalstyrelsens och byggnadsstyrelsens

förvaltning ställda fastigheter, framlägga dels utredning rörande

de värden, med vilka nämnda fastigheter borde uppföras å fonden, därest

denna komme till stånd från och med den 1 juli 1935, dels beräkning av

de inkomster från fonden, respektive de utgiftsanslag för beredande av gottgörelse

åt fonden för upplåtelse av tjänstelokaler till statliga myndigheter

i fondens fastigheter, som under samma förutsättning borde upptagas å riksstaten

för budgetåret 1935/1936, dels ock förslag till inkomst- och utgiftsstat

för fonden för samma budgetår. I anslutning härtill hava vid bygg
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

13

nadsstyrelsens utlåtande fogats yttranden av fångvårdsstyrelsen och medicinalstyrelsen

ävensom utredning i nyss angivna hänseenden.

Jag övergår nu till att redogöra för innehållet i de inkomna yttrandena

jämte den av byggnadsstyrelsen framlagda utredningen. Därvid skall jag

till en början beröra myndigheternas mera allmänt hållna uttalanden örn

förslaget samt deras yttranden beträffande omfattningen av det fastighetsbestånd,

som i händelse av fondens inrättande bör hänföras till densamma.

Byggnadsstyrelsen erinrar, att styrelsen redan i sitt år 1924 gemensamt

med statskontoret avgivna utlåtande över riksräkenskapsverkets ursprungliga

framställning i ämnet i princip erkänt det teoretiskt sett riktiga i att

staten^ i fastigheter nedlagda kapital redovisas i rikshuvudboken. Det nu

framlagda förslaget innebär enligt styrelsens mening vissa förbättringar i

förhållande till det ursprungliga. På grund härav och med hänsyn till de

förhållanden, som kristiden och dess motarbetande av arbetslösheten medfört

i avseende å statlig kapitalinvestering i byggnadsföretag, säger sig styrelsen

numera icke kunna finna annat än att de med förslagets genomförande

förenade fördelarna så väsentligt överväga nackdelarna — vilka enligt styrelsens

mening huvudsakligen bestå i en viss komplicering i bokföringsmässigt

hänseende och en ökning av arbetsuppgifterna för vissa statliga

organ —, att styrelsen anser sig böra tillstyrka ett genomförande av ifrågavarande

reform i huvudsaklig överensstämmelse med riksräkenskapsverkets

förevarande förslag. Endast i vissa mindre väsentliga detaljer, till

vilka jag återkommer i det följande, har styrelsen ansett en justering av

förslaget vara behövlig.

Lika med riksräkenskapsverket anser byggnadsstyrelsen eftersträvansvärt,

att en såvitt möjligt fullständig redovisning åstadkommes i rikshuvudboken

av ali statens fasta egendom, i den mån den lämnar en i penningar uppskattbar

avkastning eller representerar ett i penningar eval verbart nyttjandeeller

avyttringsvärde. Styrelsen erinrar, att de under styrelsens förvaltning

ställda fastigheterna i allmänhet uppfylla angivna bestämmelse örn produktivitet.

Emellertid förvaltar styrelsen även sådana fastigheter, som icke

äro produktiva, t. ex. fästningsruiner, historiska minnesmärken, vissa slott,

Riddarholm.skyrkan med flera. Dessa senare fastiglietsobjekt böra enligt

styrelsens mening icke införas under fonden utan alltjämt förvaltas av styrelsen

på ungefär samma sätt som nu sker beträffande alla under styrelsens

vård ställda fastigheter och alltså för underhållet föranleda särskilda, verkliga

utgiftsanslag under sjätte huvudtiteln. Till denna grupp av fastigheter

utanför fonden böra enligt styrelsens uppfattning även hänföras de två

statliga teaterbyggnaderna i Stockholm samt Stadionbyggnaden, vilka i förvaltningskänseendo

intaga en särställning. I fråga örn teaterbyggnaderna

ombesörjer byggnadsstyrelsen det utvändiga underhållet, medan byggnaderna

i övrigt förvaltas av vederbörande teaterbolags styrelser, och beträffande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Stadionbyggnaden utövar byggnadsstyrelsen endast överinseendet, varemot

själva förvaltningen handhaves och bekostas av Stadionstyrelsen. Samtliga,

övriga under styrelsens förvaltning nu stående fastigheter, i huvudsak byggnader

för olika statliga verk och inrättningar i Stockholm samt landsstatshus,

landshövdingeresidens, landsarkiv, lantmäterikontor och seminariebyggnader

i landsorten, böra enligt styrelsens mening ingå i fastighetsfonden.

I anslutning till riksräkenskapsverkets förslag att i samband med fondens

bildande till byggnadsstyrelsens förvaltning överflytta vissa för närvarande

under annan myndighets förvaltning stående fastigheter ifrågasätter byggnadsstyrelsen

en sådan överflyttning beträffande mynt- och justeringsverkets,

patent- och registreringsverkets, veterinärhögskolans och nya elementarskolans

fastigheter i Stockholm, blindinstitutet å Tomteboda, hantverksskolan

i Växjö för blinda kvinnor, hantverksskolan i Kristinehamn förblinda

män samt småskoleseminariet i Linköping.

Slutligen föreslår byggnadsstyrelsen, att till fonden måtte hänföras jämväl

sådana under uppförande varande byggnader, som efter färdigställandet

komma att sortera under någon av de myndigheter, vilka avses skola ingå i

fonden såsom förvaltningsorgan. Av dylika nybyggnader böra enligt styrelsens

mening följande tillföras fonden och ställas under styrelsens förvaltning,

nämligen kanslihusets nybyggnad, statens historiska museum, tekniska

högskolans kanslibyggnad, statens bakteriologiska laboratorium och generaltullstyrelsens

hus i Stockholm, landsarkivet i Härnösand samt lantmäterikontoren

i Jönköping, Karlstad och Västerås.

I den av byggnadsstyrelsen framlagda utredningen ingår förteckning över

samtliga de fastigheter, vilka enligt styrelsens sålunda uttalade uppfattning

böra införlivas med fastighetsfonden och stå under styrelsens förvaltning.

Likaså hava förteckningar upprättats över de till utrikesdepartementets, fångvårdsstyrelsens

och medicinalstyrelsens förvaltningsområden hörande fastigheter,

vilka av riksräkenskapsverket föreslagits att ingå i fonden. Värdet

av samtliga ifrågavarande fastigheter har preliminärt uppskattats till 256.2

miljoner kronor, därav 74.6 miljoner kronor utgörande markvärde och 181.6

miljoner kronor byggnadsvärde. Till frågan örn de grunder, som varit bestämmande

vid värdesättningen, återkommer jag i det följande.

Fångvårdsstyrelsen uttalar, att vissa teoretiska skäl givetvis kunna åberopas

för fondens inrättande, men framhåller, att förslagets genomförande

för fångvårdens vidkommande avsevärt skulle komplicera räkenskapsväsendet

vid detta verk. Styrelsen erinrar, att frågan örn fångvårdens omorganisation

gjorts till föremål för utredning och att denna utredning kan föranleda

indragning av en del av statens nuvarande fångvårdsanstalten Med

hänsyn härtill anser styrelsen det böra tagas under övervägande, huruvida

i denna frågas nuvarande läge det må anses lämpligt att förlägga fångvårdens

fastigheter under fonden.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

15

Medicinalstyrelsen finner väl vissa skäl tala för anordnande av en fond

för redovisning av statens fastighetsbestånd. Det framlagda förslaget innebure

emellertid, att å en sådan fond skulle redovisas staten tillhöriga fastigheter

oavsett örn desammas tillkomst för staten föranledde inkomster respektive

minskade utgifter eller icke. Enligt styrelsens uppfattning förelåge en

väsentlig skillnad mellan å ena sidan sådana fastigheter, som antingen

lämnade statsverket en faktisk inkomst eller föranledde en minskning av

statens hyresutgifter och som ägde ett verkligt avyttringsvärde, och å andra

sidan sådana fastigheter som exempelvis statens sinnessjukhus, vilkas tillkomst

icke medförde några inkomster eller minskade utgifter för statsverket

och vilkas avyttringsvärde icke stöde i rimlig proportion till de därå

nedlagda kostnaderna. I händelse ett sinnessjukhus skulle nedläggas och

försäljas, syntes detsamma i allmänhet icke inbringa avsevärt mer än vad

som motsvarade markvärdet, vilket med hänsyn till det avskilda läge, som

vore utmärkande för flertalet sinnessjukhus, i allmänhet uppginge till relativt

obetydligt belopp. Det finge därför enligt styrelsens mening anses hava

varit en riktig princip, att staten, såsom hittills i regel skett, omedelbart avskrivit

kostnaderna för uppförande av nya sinnessjukhus eller för utvidgning

och modernisering av redan befintliga. Att nu i en fastighetsfond upptaga

beräknade värden å dessa anstalter, för vilka byggnadskostnaderna i stort

sett redan avskrivits, syntes vara att skapa bokföringsvärden, som saknade

ekonomisk realitet. En sådan hokföringsåtgärd ansåge sig styrelsen icke

böra tillstyrka. Vad sålunda sagts örn själva anstalterna gällde till en viss

grad även beträffande de tjänstemannabostäder, som anordnats i eller invid

sinnessjukhusen. Dessa bostäders värde sammanhängde helt med anstaltsdriften.

I och med dennas nedläggande bleve i regel de i själva anstaltsbyggnaderna

inrymda bostäderna utan värde, och även de i särskilda

bostadshus förlagda bostäderna bleve enligt styrelsens mening i sådan händelse

utan något mera avsevärt avyttringsvärde. Styrelsen avstyrkte därför

förslaget i vad detsamma avsåge statens sinnessjukhus.

Statskontoret förklarar sig vara ense med riksräkenskapsverket däri, att

den nuvarande redovisningen av statens fastighetsbestånd är otillfredsställande

och att en utvidgad redovisning bör åvägabringas genom upprättande

av en särskild fastighetsfond. Beträffande omfattningen av det fastighetsbestånd,

som bör hänföras till fonden, instämmer statskontoret i riksräkenskapsverkets

uttalande att redovisningen principiellt bör omfatta all egendom,

som lämnar en i penningar uppskattbar avkastning eller representerar

ett i penningar evalverbart nyttjande- eller avyttringsvärde. I anslutning

härtill understryker statskontoret önskvärdheten av att alla de fastigheter,

vilka från nämnda utgångspunkt böra redovisas å fastighetsfonden,

också bliva, så snart erforderliga förutsättningar därför äro för handen, dit

överförda. Statskontoret finner det likaledes välbetänkt, att, på sätt riksräkenskapsverket

föreslagit, från den allmänna fastighetsfonden undantagas

dels riksbankens fastigheter, vilka böra sammanföras med riksbankens iivriga

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition nr lii.

tillgångar, dels ock till administrativ myndighet upplåtna jordegendomar,

som i stället böra överföras till statens domäners fond och av domänstyrelsen

utarrenderas till vederbörande myndigheter. I sistnämnda avseende

framhåller statskontoret, hurusom erfarenheten givit vid handen, att understundom

myndighet, som fått jordegendom överlämnad till sin förvaltning,

sedermera, då egendomen ej vidare behövts för den avsedda användningen,

visat sig obenägen att återlämna densamma till domänstyrelsen och i stället

önskat få egendomen realiserad för tillgodoseende av något speciellt önskemål.

Enligt statskontorets mening är försäljning av viss fastighet för att

därigenom bereda medelstillgång icke den rätta vägen att få ett anslagsbehov

fyllt, utan böra medel i vanlig ordning äskas å riksstaten. Även av

nu angivna skäl har statskontoret funnit förslaget i denna del gå i rätt

riktning.

Ett ordnande av statens fastighetsbokföring på sätt statskontoret sålunda

tillstyrkt bör enligt statskontorets uppfattning lämpligen föranleda, att anslag

till nybyggnader och fastighetsförvärv i riksstaten anvisas under utgifter

för kapitalökning i stället för å huvudtitlarna under verkliga utgifter

samt att för samma ändamål icke längre erforderliga anslagsmedel redovisas

å riksstatens inkomstsida såsom i anspråk tagna kapitaltillgångar respektive

återbetalningar av lånemedel. Även härutinnan har statskontoret alltså

uttalat sin anslutning till riksräkenskapsverkets förslag.

Däremot har statskontoret bestämt avstyrkt förslaget att giva den nya

fonden karaktären av en produktiv fond. Härom anför ämbetsverket i

huvudsak följande:

Örn man åtnöjer sig med att åstadkomma en fullständigare redovisning i

rikshuvudboken av statens i fast egendom nedlagda kapital, skulle — utöver

nyssberörda ändring i fråga örn anvisningen av medel till nybyggnader

och fastighetsförvärv — någon ytterligare ändring beträffande riksstatens

uppställning och innehåll i och för sig icke vara erforderlig. Sålunda

skulle medel för underhåll och reparationer m. m. liksom hittills kunna

anvisas å anslag under verkliga utgifter. I den mån förevarande kapitaltillgångar

icke finansierats genom lånemedel och följaktligen i budgettekniskt

hänseende äro att hänföra till statens skattemedelskapital, skulle ej

heller för framtiden behov föreligga att anvisa särskilda anslagsmedel till

täckande av den avskrivning, som på grund av kapitalobjektens stigande

ålder och förslitning kunde befinnas böra äga rum. Höjningar och sänkningar

av fondens värden skulle komma att ske automatiskt efter förändringar

i värdesättningen av fastigheterna och något avskrivningsförfarande

i egentlig mening skulle icke bliva erforderligt.

Riksräkenskapsverket vill emellertid för sin del gå ett väsentligt steg

längre, i det att verket — förutom den föreslagna fullständigare redovisningen

i rikshuvudboken av statens i fast egendom nedlagda kapital —

därjämte förordar en direkt i riksbokföringen inordnad redovisning av

sagda kapitals totala såväl brutto- som nettoavkastning. För att detta syfte

skall kunna nås i vad angår det å den föreslagna allmänna fastighetsfonden

redovisade fastighetsbeståndet föreslår riksräkenskapsverket, att nämnda

fond i budgettekniskt hänseende skall organiseras såsom en s. k. produktiv

fond.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majros proposition nr lii.

17

Statskontoret är nu, liksom i sitt år 1924 gemensamt med byggnadsstyrelsen

avgivna utlåtande, villigt erkänna, att ur bokförings- och redovisuingssynpunkt

vissa fördelar äro förbundna med det förslag, som av riksräkenskapsverket

i förevarande hänseende framlagts. Då statskontoret emellertid

nu lika litet som då kan följa riksräkenskapsverket på denna punkt,

beror detta på att ämbetsverket icke kan finna, att den omgång och bokföringstekniska

omständlighet samt de praktiska olägenheter i övrigt, som äro

förenade med förslagets genomförande, skulle uppvägas av det gagn, som

kan vara att därav förvänta. Till närmare utvecklande härav vill statskontoret

inskränka sig till att anföra följande.

Ett tillämpande på statens allmänna fastighetsfond av de för de produktiva

fonderna gällande redovisningsreglerna skulle — såsom riksräkenskapsverket

framhåller — innebära, att nämnda fonds inkomster och utgifter

upptoges till redovisning i rikshuvudboken. Såsom fondens inkomster finge

härvid betraktas — utom faktiskt influtna hyror och arrenden för till enskilda

upplåten, fonden tillhörig fast egendom — de beräknade hyres- och

arrendebeloppen för av statens verk och inrättningar disponerad sådan

egendom. Å fondens konto skulle följaktligen uppdebiteras såväl de faktiskt

influtna som de beräknade hyres- och arrendebeloppen. Å andra sidan skulle

å fondens konto såsom utgifter avföras alla till fondens fasta egendom hänförliga

kostnader för löpande underhåll och reparationer m. m. samt för

erforderlig avsättning till förnyelsefond. Överskottet av inkomster utöver

utgifter skulle överföras till statsregleringsfonden.

Vad först angår avsättningen till förnyelsefond framhåller riksräkenskapsverket,

att denna avsättning bör avse hela det fastighetsbestånd, som upptages

till redovisning å fonden, alltså även sådana fastigheter — och de

utgöra det allt övervägande flertalet — som tillkommit under anslag till

verkliga utgifter och följaktligen enligt det nuvarande redovisningssättet

så att säga omedelbart avskrivits. Att för framtiden avstå från att belasta

fondens utgifter med avsättningar till förnyelsefonden skulle enligt riksräkenskapsverket

innebära, att fondens mot sistnämnda värde svarande

dolda reserv efter hand förtärdes. Ett dylikt redovisningsförfarande, enligt

vilket full täckning för varje års faktiska kostnader icke skulle ernås, finner

riksräkenskapsverket icke stå i överensstämmelse med korrekta bokföringsprinciper.

För denna avsättning till förnyelsefonden förutsätter riksräkenskapsverket,

att en särskild avskrivningsprocent, i relation till fastigheternas byggnadsvärde,

skall fastställas för varje i fastiglietsfonden ingående delfond. Till

ledning för fastställandet böra tjäna de erfarenheter, som vunnits inom

såväl statlig som privat fastighetsförvaltning. Tid efter annan bör enligt

riksräkenskapsverkets mening genom särskilda fastighetsvärderingar utrönas,

huruvida de tillämpade avskrivningsprocenten varit riktigt avvägda.

Det i riksräkenskapsverkets förslag sålunda förutsatta avskrivningsförfarandet

— vilket utgör en konsekvens av fastighetsfondens konstruktion som en

produktiv fond — innebär en så pass omfattande och betungande anordning, att

detsamma enligt statskontorets uppfattning icke bör sättas igång utan tvingande

skäl. Att märka är, att det bär skulle gälla ej blott flertalet av statsverkets

ämbetsbyggnader i huvudstaden och landsorten utan därjämte samtliga fängelsebyggnader

i riket, utrikesförvaltningens beskicknings- och konsulatfastigheter

utomlands, alla sinnessjukhus ävensom riksdagshuset. För samtliga

dessa byggnader skulle — trots det att de byggts med andra statsinkomster

än- lånemedel — avskrivningar bliva nödvändiga och fortgå genom årliga

avsättningar till förnyelsefonden. Framdeles skulle en liknande procedur

Bihang lill riksdagens protokoll VXIÖ. 1 sinni. Sr lii. It

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majds proposition nr 114.

få tillgripas jämväl beträffande, bland annat, lant- och sjöförsvarets kaserner

och övriga byggnader, universitetens byggnadsfastigheter m. m. Onekligen

är det hittillsvarande systemet, enligt vilket de byggnader, som anskaffats

med anlitande av skattemedel, så att säga »omedelbart avskrivits»,

betydligt mindre komplicerat.

Allmänna fastighetsfondens huvudsakliga inkomster skulle enligt förslaget

utgöras av de hyresbelopp, som skulle uppdebiteras för de av ämbetsverk

och myndigheter i fondens fastigheter disponerade lokalerna. Fastställandet

av ifrågavarande debiterade hyresbelopp borde, framhåller riksräkenskapsverket,

rätteligen äga rum efter verkställd hyresvärdering av de till varje

särskilt verk upplåtna lokalerna, varvid hänsyn borde tagas såväl till lokalernas

storlek och kvalitet som till den allmänna hyresnivån. Då emellertid

en dylik individuell hyresvärdering skulle bliva synnerligen tids- och

arbetskrävande, borde det kunna vara tillräckligt, att för fastigheter, tillhörande

var och en av de i fastighetsfonden ingående del fonderna, ett enhetligt

hyresvärde per kvadratmeter golvyta eller kubikmeter luftrymd

fastställdes. I vissa fall skulle i stället den utvägen få anlitas, att för

vederbörande delfonds fastigheter hyresvärdet så avvägdes, att normal nettoavkastning

uppnås för det i delfondens fastigheter nedlagda kapitalet. Sedan

hyresvärdet per kvadratmeter golvyta eller kubikmeter luftrymd fastställts

för varje delfonds fastigheter, skulle det till varje myndighet hänförliga

hyresbeloppet liksom varje delfonds debiterade, totala hyresinkomst uträknas.

För täckande av de nu angivna, å fastighetsfondens inkomstsida uppförda,

debiterade hyresbeloppen skulle, enligt förslaget, å anslag under verkliga

utgifter i riksstaten anvisas anslagsmedel till belopp, sammanlagt motsvarande

summan av nyssnämnda debiterade hyresbelopp. Genom denna redovisning

över riksstaten av de beräknade hyreskostnaderna för verk och

myndigheter skulle uppnås det andra av riksräkenskapsverket uppställda

huvudsyftet med förevarande omläggning, nämligen en fullständigare redovisning

av de statliga ämbetsverkens och myndigheternas verkliga kostnader.

Mot denna av riksräkenskapsverket sålunda förutsatta anordning synes

kunna i förstärkt grad riktas samma anmärkning som mot nyssberörda

avskrivningsförfarande, nämligen, att den utvidgade redovisning, som därigenom

står att vinna, skulle köpas för dyrt, och att den ej skulle medföra

en motsvarande reell nytta. I varje fall kan statskontoret ej finna,

att fördelarna skulle uppväga de praktiska olägenheter och det i och för

sig skäligen improduktiva arbete, som skulle bliva följden, därest våra

samtliga ämbetslokaler, beskickningshus utomlands, fängelser och sinnessjukhus

etc. skulle underkastas en mer eller mindre artificiell hyressättning

och med ledning av golvyta eller luftrymd eller efter annan grund påföras

hyra för sina i statens egna byggnader inrymda lokaler.

I detta sammanhang må framhållas, att en redovisning av en viss myndighets

lokalutrymme icke synes hava tillnärmelsevis samma praktiska

betydelse som en redovisning av myndighetens avlöningskostnader och utgifter

i övrigt. Beträffande sistnämnda utgiftskategorier kan redovisningen

genom den jämförelse med andra myndigheter, som därigenom möjliggöres,

vara av stort intresse och värde bland annat genom att giva uppslag och

motivering till utgiftsminskningar och besparingar. Lokalbehovet däremot

torde få bedömas från väsentligen andra utgångspunkter och kan i praktiken

ej heller gärna underkastas den inskränkning eller utvidgning, som

en jämförelse med andra myndigheters lokalutrymme i och för sig skulle

kunna giva anledning till.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lii.

19

Härtill kommer ytterligare, att redovisningssynpunkten strängt taget fordrar,

att det hyresbelopp, som påföres vederbörande myndighet, verkligen inräknas

i myndighetens eget anslag, närmast i dess omkostnadsstat. Denna

konsekvens har riksräkenskapsverket emellertid icke vågat sig på att draga

med hänsyn till den utökning av de berörda myndigheternas bokföring, som

därav skulle föranledas. Verket stannar i stället vid att förorda, att för

lokalhyror beräknade anslagsmedel anvisas å gemensamhetsan sia g under respektive

huvudtitlar. Därmed går fördelen av den fullständigare redovisningen

i viss mån till spillo.

Vid sådant förhållande vill statskontoret i anslutning till det av ämbetsverket

och byggnadsstyrelsen år 1924 avgivna utlåtandet ifrågasätta, huruvida

ej en tillfyllestgörande redovisning av olika verks och myndigheters

hyreskostnader kunde vinnas genom en vid sidan av budgeten företagen,

med lämpliga mellanrum förnyad uppskattning, vars resultat eventuellt kan

i lämplig form publiceras, j

Sammanfattningsvis uttalar statskontoret såsom sin mening rörande förevarande

spörsmål följande:

För redovisningen av statens fastighetsbestånd i den omfattning som ovan

angivits bör uppläggas en särskild fond, benämnd statens allmänna fastighetsfond.

Härav bör följa, att anslag till sådana nybyggnader och fastighetsförvärv,

som skola redovisas å fonden, hädanefter böra å riksstaten anvisas

under utgifter för kapitalökning. Denna fond bör emellertid icke få

karaktär av en produktiv fond, och anslag till underhåll och reparationer

böra för den skull såsom hittills anvisas under verkliga utgifter. Anledning

kommer med denna anordning av fonden ej att föreligga att debitera verk

och myndigheter för hyror i statens fastigheter och att för täckande av dessa

fingerade hyreskostnader uppföra anslag å riksstaten. Det behov, som kan

föreligga att åvägabringa en redovisning av olika myndigheters beräknade

hyreskostnader — för vilket ändamål riksräkenskapsverket tänkt sig uppförande

av särskilda anslag å riksstaten — synes, därest sådan redovisning

anses böra komma till stånd, kunna på ett tillfyllestgörande sätt tillgodoses

genom att vid sidan av budgeten verkställa en uppskattning av hyreskostnaderna,

vars resultat kan publiceras.

Inom statskontoret har skiljaktig mening uttalats av en ledamot, statskommissarien

Tottie, vilken ansett, att statskontorets yttrande bort avfattats

i enlighet med ett av honom avgivet förslag, varur här må återgivas följande:
Beträffande

riksräkenskapsverkets förslag i nu berörda hänseende ställer

sig statskontoret tveksamt, huruvida den föreslagna åtgärden att å en produktiv

fond redovisa kronans fastighetsbestånd, i den mån det avses att ingå

i statens allmänna fastighetsfond, kan anses vara av omständigheterna påkallad.

Det synes nämligen icke uteslutet, att man skulle kunna ernå ett i huvudsak

motsvarande resultat utan att för ändamålet anlita utvägen att upplägga

en fond för redovisningen. En dylik fasti glietsbok förin g skulle emellertid

då ske vid sidan av budgeten och ändringarna i fastighetsbeståndet i allt

fall kunna ske i rikshuvudboken. Det synes också vara en ganska vidlyftig

apparat, som måste igångsättas för att ernå en redovisning på sätt riksräken
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majlis proposition nr 114.

skapsverket nu ifrågasatt. Ä andra sidan lärer det dock icke kunna förnekas,

att en redovisning över en produktiv fond av här berörda fastigheter

i flera hänseenden skulle kunna vara till fördel. Sålunda skulle för varje

ämbetsverk upptagas beräknade hyror för ämbetsverkens lokaler i statens

fastigheter, i likhet med de anvisningar för bestridande av hyror, som nu

måste förekomma ifråga örn sådana ämbetsverk, för vilkas behov förhyrning

av lokaler måste äga rum. Borttagande av anslagen för byggnadsändamål

från de särkilda huvudtitlarna och deras sammanförande för att underkastas

en enhetlig behandling lärer också ur budgetär synpunkt få anses vara beaktansvärt.

För att icke beräkningarna av utgifterna å fastighetsfonden onödigtvis

skola försvåras, lärer det få anses tillräckligt att för viss tid fastställa en

genomsnittlig avskrivningsproeent för vissa slag av fastigheter, men det

kan knappast anses påkallat att tid efter annan genom särskilda fastighetsvärderingar

söka för de särskilda fastigheternas del utröna, huruvida den

tillämpade avskrivningsprocenten är fullt riktigt avvägd. Statskontoret är

likaledes av den uppfattningen, att, när det gäller hyresvärdets bestämmande,

enhetliga grunder, även örn det gäller för ämbetsverkslokaler använda fastigheter

av olika slag, böra kunna tillämpas.

Slutligen vill statskontoret framhålla, att det måste vara önskvärt att örn

möjligt undvika anvisande av gemensamhetsanslag under huvudtitlarna för

hyresutgifterna. Visserligen skulle det kunna anses vara ur praktisk synpunkt

enklast att för varje huvudtitels del till fonden omföra ett enda belopp,

men å andra sidan kommer härigenom den uppdelning av utgifterna

på de särskilda myndigheterna, som torde vara en av de viktigaste fördelarna

med reformen, att försvinna, varigenom givetvis dess värde reduceras.

För den händelse en särskild fastighetsfond inrättas, har det synts reservanten

inom statskontoret klart, att till densamma böra hänföras alla sådana

fastigheter, som i en eller annan form lämna avkastning. Enligt reservantens

mening kan det därför knappast anses riktigt att från fonden utesluta

exempelvis fastigheter tillhörande försvarsväsendet, vilka såsom framgår

bland annat av redovisningen av lantförsvarets byggnadsanslag lämna en

icke obetydlig avkastning.

Slutligen hava fullmäktige i riksgäldskontoret beträffande nu omhandlade

spörsmål utlåtit sig sålunda:

Det torde med skäl kunna sägas, att den nuvarande redovisningen i rikshuvudboken

beträffande statens fasta egendom icke fyller berättigade krav

på fullständighet och åskådlighet samt att därför en vidgad redovisning i

förevarande avseende är önskvärd. Att såsom för närvarande mycket omfattande

grupper av statens förmögenhetsobjekt i form av fast egendom

utelämnas i riksbokföringen anse fullmäktige sålunda ur synpunkten av en

tillnärmelsevis riktig uppskattning av statens verkliga kapitaltillgångar böra

bliva föremål för rättelse. Såsom av remissakten framgår, kunna emellertid

delade meningar råda i fråga om den omfattning, i vilken i rikshuvudboken

hittills icke ingående fast egendom av statlig natur för framtiden

bör upptagas till redovisning å rikshuvudbokens kapitalkonto. Såsom allmän

regel i fråga örn denna omfattning har föreslagits, att såsom slutmål

härutinnan borde eftersträvas en så vitt möjligt fullständig redovisning i

rikshuvudboken av all statens fasta egendom »i den mån densamma lämnar

en i penningar uppskattbar avkastning eller representerar ett i penningar

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

evalverbart avyttringsvärde». Såsom ett andra huvudsyfte angives ernående

av en fullständigare redovisning av de statliga ämbetsverkens och myndigheternas

verkliga kostnader genom beräkning av hyra tor av dem använda

lokaler och hyresinkomst å fastigheterna.

För en rationell tillämpning av det framlagda programmet kräves en

noggrann värdesättning av de fastigheter, vilka indragas inom detsainmas

ram. Man måste med andra ord uppskatta varje fastighets nutidsvärde. I

många fall lär man emellertid näppeligen få fram »ett i penningar evalverbart

avyttringsvärde» genom att utgå från taxerings- eller anskaffningsvärdet;

en byggnad kan nämligen äga ett betydande värde i statens hand

med hänsyn till dess förvaltningsuppgifter utan att äga något motsvarande

»i penningar evalverbart avyttringsvärde». Beträffande dylika fastigheter

torde en värdering och en därefter gjord uppskattning av skälig hyra närmast

bliva en konstruktion utan större betydelse för statshushållningen

eller statens kapitaltillgångar. Utan att vilja ingå djupare på den principiella

delen av förslaget kunna fullmäktige ej undertrycka den anmärkningen,

att förslaget synes ha fått en vidare omfattning än som måhända

varit befrämjande för det angivna syftet, i den mån detta må anses vara

berättigat.

Fullmäktige anse sig hava så mycket större skäl att göra detta uttalande

som enligt deras mening riksdagshuset utan tillräcklig motivering förts till

den allmänna fastighetsfonden. Svårigheter skulle uppstå vid åsättande av

ett kapitalvärde å riksdagshuset, som väl knappast kan anses äga något »i

penningar evalverbart avyttringsvärde». Fastighetens taxeringsvärde uppgår

för närvarande till 15,000,000 kronor, vari ingår tomtvärde med 3,300,000

kronor. Kostnaderna för uppförande av de nya riksdags- och riksbankshusen

uppgingo till inalles 8,405,000 kronor, och någon uppdelning av dessa kostnader

å de båda byggnaderna synes icke hava skett. Med hänsyn till vad

sålunda anförts och den uppgift riksdagshuset har att fylla synes det fullmäktige

böra kunna fastslås, att detsamma icke lämpar sig för ett infogande

inom den ram, som föreslagits för inrättandet av nämnda fond. I

likhet med kungl, slott och fastigheter under första huvudtiteln, vilka åtminstone

tillsvidare skulle lämnas utanför den föreslagna fastighetsfonden,

bör alltså det under trettonde huvudtiteln hörande riksdagshuset icke ifrågakomma

att ingå i berörda fond.

Fullmäktige vilja tillägga, att en konsekvens av riksdagshusets överförande

till den allmänna fastighetsfonden med därav följande beräkning av

hyra för de av riksdagen under viss del av året disponerade lokalerna, med

nödvändighet synes bliva, att fullmäktige finge kräva hyra för kyrkomötet

samt de kungl, kommittéer, arbetsavtalsförhandlingar och allmänna möten

av olika karaktär m. m., för vilka lokaler enligt nu gällande bestämmelser

hyresfritt upplåtas i riksdagshuset under den tid, då riksdagen ej är samlad.

Å olika huvudtitlar torde hithörande hyresbelopp komma att upptagas i

riksstaten, där fråga vore örn uthyrning till statsinstitutioner, och i övrigt

hyresbelopp få inkasseras. Det förefaller fullmäktige vara riktigare och för

staten mera ändamålsenligt, att upplåtande av lokalerna kan försiggå under

hittills tillämpade former, varjämte den vid den föreslagna anordningen

oundvikliga ökningen av arbetet i riksgäldskontorets fastighetsförvaltning

ter sig rätt onödig.

Jag övergår härefter till att redogöra för yttrandena oell utredningen

beträffande de frågor av mera speciell innebörd, till vilka ställning måste

tagas vid reformens genomförande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Vad först angår värdesättningen av fondens egendom Ilar såväl byggnadsstyrelsen

som statskontoret i stort sett anslutit sig till de synpunkter,

som riksräkenskapsverket därutinnan uttalat.

Sålunda framhåller byggnadsstyrelsen, att den av styrelsen i förevarande

avseende verkställda utredningen varit inriktad på att söka fastställa det

verkliga nutidsvärdet för varje särskild fastighet. För de av styrelsen förvaltade

fastigheterna i Stockholm vore taxeringsvärdena i allmänhet jämförelsevis

tillförlitliga, varför de i huvudsak utgjort en god ledning för

värdesättningen; en del justeringar hade dock måst göras. I fråga om styrelsens

fastigheter i landsorten vore taxeringsvärdena däremot mera osäkra.

De angåve dessutom med få undantag endast ett värde, som avsåge byggnad

och mark tillsammans. En detaljerad justering av dessa värden hade icke

medhunnits, men styrelsen hade tillsvidare godtagit dem utom i vissa påtagligt

missvisande fall, i vilka styrelsen utfört en självständig ungefärlig

värdering. För att erhålla ett sådant ungefärligt värde å marken hade

styrelsen måst nöja sig med att antaga, att markvärdet utgjorde 20 procent

av fastighetsvärdet. Även för utrikesdepartementets samt fångvårdsstyrelsens

och medicinalstyrelsens fastighetsgrupper hade materialet för bedömmande

av nutidsvärdena varit synnerligen bristfälligt. Med hänsyn till det

anförda vore enligt styrelsens mening en ingående ytterligare undersökning

erforderlig, innan en bestämd uppfattning av fastighetsvärdena kunde

vinnas.

Då det synts angeläget att söka i den mån så är möjligt förebygga felaktigheter,

som kunna verka förryckande på resultatet av fondredovisningen,

har Kungl. Majit uppdragit åt byggnadsstyrelsen att verkställa erforderlig

ytterligare utredning angående bland annat fastighetsvärdena. Denna utredning

pågår fortfarande men beräknas vara avslutad så tidigt, att hänsyn

därtill kan tagas vid fondens uppläggande den 1 juli 1935.

Mot riksräkenskapsverkets förslag örn uppdelning av fonden i delfonder

allt efter fastigheternas olika beskaffenhet, så att varje delfond

komme att omfatta en relativt enhetlig grupp av fastigheter, har erinran

gjorts av byggnadsstyrelsen, som härom anfört följande:

Styrelsen vill till en början påpeka, att det är icke blott byggnadsstyrelsen,

som förvaltar olika slag av fastigheter. Fångvårdsstyrelsens fastighetsbestånd

innehåller t. ex., utom fängelsebyggnader, även förvaltningsbyggnader,

verkstäder, sjukhusbyggnader, bostadshus för tjänstemän m. fl.

specialbyggnader, och medicinalstyrelsens fastigheter bestå av utom sjukhusbyggnader,

även förvaltningsbyggnader, verkstäder, bostadshus för tjänstemän

och sjuksköterskor m. fl. specialbyggnader. Det skulle därför uppstå

vissa olägenheter, örn riksräkenskapsverkets förslag till delfonder skulle

genomföras. Byggnaderna i ett fängelsekomplex skulle t. ex. fördelas på

fem eller sex olika delfonder. Vidare skulle ofta uppstå svårigheter att bedöma,

till vilken delfond en byggnad, som användes för flera ändamål skulle

hänföras. Tvekan skulle sålunda kunna uppstå, huruvida exempelvis ett

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

länsresidens, där landshövdingbostad samt tjänstelokaler för länsstyrelse,

landsarkiv och lantmäterikontor inrymmas, skulle hänföras till bostadshus,

förvaltningsbyggnader eller arkivbyggnader.

Enligt styrelsens mening är den avsedda uppdelningen av fonden i delfonder

med enhetliga fastighetsgrupper omöjlig att genomföra på ett rationellt

sätt. Fördelen med fondens uppdelning i delfonder efter denna norm

skulle rent teoretiskt sett vara den, att därvid de olika byggnadsgruppernas

olika behov av underhåll och avskrivning skulle kunna komma till synes i

bokföringen. Emellertid inverka utom byggnadens användning jämväl, åtskilliga

andra faktorer på en byggnads behov av underhåll och på dess livslängd,

t. ex. ålder, kvalitet i utförande, mer eller mindre för vind och väderlek

utsatt läge, undergrund m. m. I brist på statistiskt material torde

det i övrigt icke vara möjligt att nu differentiera de olika procentsatser för

underhåll och avskrivning, som skulle gälla för de olika delfonderna. Styrelsen

anser för den skull, att delfonderna böra bildas så, att varje förvaltande

myndighet bar sin särskilda delfond. Örn efter en längre tids erfarenhet

det skulle befinnas lämpligt att anlägga olika procentberäkning i avseende

å underhåll och avskrivning för olika slag av byggnader, skulle

denna differentiering kunna ske inom varje förvaltningsområde, utan att

delfonden splittrades.

I överensstämmelse med nu anförda synpunkter bar byggnadsstyrelsen

föreslagit, att fonden tills vidare uppdelas i fem delfonder, nämligen fångvårdsstyrelsens,

utrikesdepartementets, medicinalstyrelsens, byggnadsstyrelsens

och riksgäldskontorets delfonder. Beträffande sistnämnda delfond, vilken

skulle omfatta allenast riksdagshuset, föreligga inga sifferberäkningar.

Värdet av de övriga delfondernas fastighetsbestånd har, såsom redan nämnts,

av byggnadsstyrelsen preliminärt uppskattats till i runt tal 256.2 miljoner

kronor. Hur detta belopp fördelar sig på de olika delfonderna samt å

mark- och byggnadsvärde framgår av följande sammanställning:

Markvärde

Byggnads-

värde

Totalvärde

Milj. kr.

Milj. kr.

Milj. kr.

Fångvårdsstyrelsens dellond

6.0

6.7

12.7

Utrikesdepartementets »

1.6

6.3

7.9

Medicinalstyrelsens >

7.7

76.1

83.8

Byggnadsstyrelsens »

59.8

92.5

151.8

Anmärkas bör, att byggnader under uppförande upptagits med belopp,

motsvarande redan beviljade byggnadsanslag med tillägg i vissa fall av

tomtens värde och gammalt byggnadsvärde.

I byggnadsstyrelsens utredning ingår förslag till inkomst- och utgiftsstat

för budgetåret 1935/1936 för fonden med undantag av riksgäldskontorets

dellond. Ur förslaget må följande huvudsiffror anföras. Inkomsterna av

fondens egna fastigheter äro beräknade till 13,164,305 kronor utgörande om
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr lii.

kring 5.2 7 procent av totala fastighetsvärdet. Större delen av nämnda belopp

eller 11,765,721 kronor utgöres av beräknade hyror för åt statliga verk och inrättningar

upplåtna lokaler i fondens fastigheter, medan återstoden 1,398,584

kronor avser verkliga hyresinkomster för åt enskilda uthyrda lokaler. Utgifterna

för fondens fastigheter beräknas till 5,116,589 kronor, därav 3,356,589 kronor

för reparations- och underhållskostnader m. m. samt 1,760,000 kronor för avsättning

till förnyelsefond. Underhållskostnaderna motsvara omkring 1.3 4 procent

av totala fastighetsvärdet och avsättningen till förnyelsefond i runt tal

en procent av byggnadsvärdet. Å såväl inkomst- som utgiftssidan tillkommer

ett belopp av 418,425 kronor, avseende verkliga hyreskostnader för av fonden

förhyrda lokaler i staten icke tillhöriga fastigheter. Överskottet av

inkomster utöver utgifter bliver 8,047,716 kronor.

I samband med beräkningen av fondens utgifter har byggnadsstyrelsen till

behandling upptagit ett spörsmål, som icke berörts av riksräkenskapsverket,

nämligen frågan örn hur administrationskostnaderna för fonden skola

bestridas. Enligt vad styrelsen framhåller kommer dess arbetsbörda genom

fondens inrättande att ökas i icke oväsentlig grad såväl genom den mera

detaljerade förvaltningsformen som ock genom ökningen av själva fastighetsbeståndet.

Förvaltningen av de under styrelsens vård ställda fastigheterna

handhaves huvudsakligen av styrelsens intendentsbyrå, vars personal

för närvarande utgöres av tre ordinarie och tolv icke-ordinarie tjänstemän.

Styrelsen förklarar sig rent principiellt anse rimligt, att fastighetsfondens

inkomster bestrida den del av byggnadsstyrelsens löner och övriga omkostnader,

som kunna beräknas vara föranledda av arbete för fondens räkning.

Da uppgifter tillkomma intendentsbyrån, vilka icke beröra fondens fastigheter,

finner styrelsen dessa byråns arbetsuppgifter utanför fonden kunna

motivera, att de tre ordinarie tjänstemännen å byrån fortfarande avlönas

av styrelsens anslag och att icke heller någon del av kostnaderna för administrativa

byrån eller för generaldirektören, för hyror m. m. beräknas å

fonden. Av denna skulle däremot bestridas lönerna, utom dyrtidstillägg

och provisoriskt dyrortstillägg, till intendentsbyråns nuvarande icke-ordinarie

personal. De lönekostnader, som sålunda skulle drabba fonden, har styrelsen

för budgetåret 1935/1936 beräknat till 65,298 kronor. Med hänsyn till

arbetsbördans ökning anser styrelsen ofrånkomligt, att arbetskrafterna ökas

såväl å intendentsbyrån som å administrativa byrån. Härför beräknar styrelsen

ett årligt anslagsbehov av 20,000 kronor, vilket belopp styrelsen anser

helt böra utgå av fastighetsfondens inkomster. Vid förvaltningen av fastigheterna

utom Stockholm biträdes styrelsen i viss mån av länsarkitekterna.

Enligt styrelsens mening bör fastighetsfonden härför belastas med ett belopp,

som styrelsen finner skäligen böra bestämmas till 30,000 kronor årligen.

För förvaltningen av byggnadsstyrelsens delfond skulle alltså sammanlagt

erfordras ett belopp i avrundat tal av 115,000 kronor, vilket belopp

styrelsen vid upprättandet av förenämnda förslag till inkomst- och utgifts
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majda proposition nr 114.

stat inräknat bland fondens utgifter. I stället skulle anslagsmedlen till styrelsens

icke-ordinarie personal och till länsarkitekterna kunna minskas med

respektive 65,298 och 30,000 kronor.

I det föregående har, i samband med redogörelsen för myndigheternas

principiella inställning till den ifrågasatta reformen, återgivits statskontorets

uttalande i fråga örn avsättningen till förnyelsefond. Beträffande

detta spörsmål har byggnadsstyrelsen, efter att hava erinrat örn riksräkenskapsverkets

förslag att fastställa särskild avskrivningsprocent för varje mera

enhetlig grupp av fastigheter, anfört i huvudsak följande:

Styrelsen har förut på tal örn fondens uppdelning i del fonder, bestående

av likartade byggnadsgrupper, framhållit det svåra och olämpliga i en differentiering

av fastighetsbeståndet på det av riksräkenskapsverket föreslagna

sättet, och därvid nämnt åtskilliga omständigheter, som förutom en byggnads

användningssätt inverka på behovet av underhåll och på byggnadens livslängd.

Med hänsyn härtill kan styrelsen icke finna det skäligt eller lämpligt

att i avseende på avskrivningsbehovet anlägga olika procentberäkningar

för olika kategorier av byggnader. En väsentligt större avskrivningsprocent

skulle visserligen rent teoretiskt sett behöva anläggas på byggnader

av trä än på byggnader av sten, men antalet av i fonden ingående trähus

torde vara tämligen obetydligt och husen av små dimensioner, varför ett

försummat hänsynstagande till ett större avskrivningsbehov för denna obetydliga

del av fastighetsbeståndet icke torde hava någon reell betydelse.

Beträffande härefter avsättningens storlek relativt till byggnadsvärdet

(icke fastighetsvärdet, som jämväl inkluderar tomtvärdet) torde bestämda erfarenhetsrön

saknas, varför man för denna beräkning måste lita sig till en

ungefärlig bedömning. Byggnadernas livslängd torde kunna beräknas variera

mellan 50 och några hundra år. Styrelsen anser för sin del, att en

avsättning av 1 procent av byggnadsvärdet kan anses skälig såsom en arbetshypotes

tills vidare, och först en tämligen lång tids erfarenhet, flera

tiotal år, torde medgiva ett verkligt bedömande av behovet att öka eller

sänka denna procent. Styrelsen anser sig böra framhålla, att en avsättning

av 1 procent å byggnadsvärdet, låt vara att detta senare tid efter annan

justeras efter penningvärdets förändring, med mycket stor sannolikhet icke

medför, att de så fonderade medlen räcka till för ett återuppförande av ifrågavarande

byggnad efter ett hundra års förlopp. Under tiden hava troligen

sådana förändringar inträffat i penningvärde och byggnadskostnad, för den

händelse utvecklingen alltjämt går i den riktning den hittills i stort sett

har gjort, att ett väsentligt större belopp skulle vara härför behövligt. Men

byggnaden behöver troligen icke förnyas efter 100 år, den kan kanske stå

flera hundra år. Styrelsen vill med detta hava belyst svårigheterna vid

bestämmandet av avskrivningsprocenten. Att jämföra nu ifrågavarande

statliga förvaltning med privat fastighetsförvaltning torde bliva missvisande

bland annat på grund av att den privata fastighetsägaren kan göra sin

förnyelsefond räntabel, vilket däremot staten icke kan göra. För jämförelses

skull torde böra nämnas, att taxeringsmyndigheterna i Stockholm medgiva

en avskrivning av en halv procent ä byggnadsvärdet för en byggnad

av sten i Stockholm. Styrelsen anser sig emellertid böra föreslå en avsättning

till förnyelsefond av 1 procent av byggnadsvärdet, och torde denna procentsats

kunna användas för alla delfonderna. Medicinalstyrelsen har emel
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

lertid i sitt yttrande i fråga om avskrivning för värdeminskning av de

byggnader, som disponeras av statens sinnessjukhus, framhållit, att 2 procent

av byggnadsvärdet borde beräknas härför. Erfarenheten visar, säger

medicinalstyrelsen bland annat, att dessa sjukhus icke längre anses fylla

nyare tiders fordringar, sedan de varit i bruk under en tid av femtio år.

Gentemot detta vill byggnadsstyrelsen anföra, att en byggnads livslängd

icke torde vara enbart beroende av en viss efterbiivenhet med hänsyn till

inredningen utan vara mera beroende på byggnadens kvalitet. En omodern

byggnad kan moderniseras och bliva ånyo fullt funktionsduglig. Byggnader

av god kvalitet kunna så leva genom flera århundraden. Garnisonssjukhuset

i Stockholm, som är en god och gedigen byggnad, har redan en ålder av

hundra år, och torde den kunna leva kvar åtskilliga århundraden till, även

örn dess användningssätt kommer att ändras. Styrelsen anser för den skull

lämpligast, att tillsvidare samma procentsats, 1 procent, användes även för

medicinalstyrelsens delfond.

Vad slutligen angår den av riksräkenskapsverket berörda frågan örn

sättet för finansiering av statens nybyggnadsverksamhet och

fastighetsanskaffning efter det nya redovisningssystemets införande har

statskontoret därutinnan yttrat följande:

Enligt tidigare tillämpad ordning hava nybyggnader och fastighetsförvärv,

avseende statens i rikshuvudboken icke redovisade fastigheter, finansierats

genom anslag under verkliga utgifter och med anlitande av andra statsinkomster

än lånemedel. Genomföres en redovisning av fastighetsbeståndet

i rikshuvudboken på sätt av riksräkenskapsverket föreslagits och av statskontoret

tillstyrkts, böra — såsom redan i det föregående framhållits —

medel, som avses för nyssberörda ändamål, framdeles i riksstaten anvisas å

anslag under utgifter för kapitalökning. Detta gäller, antingen redovisningen

äger rum på en s. k. produktiv fond enligt riksräkenskapsverkets

förslag eller, enligt statskontorets mening, å en icke-produktiv fond. I intetdera

fallet, åtminstone icke i det senare, följer emellertid av sättet för redovisningen,

att anslagsmedlen för framtiden böra anskaffas genom upplåning,

över huvud taget lärer frågan, huruvida i fall av förevarande art lånemedel

eller andra statsinkomster böra komma till användning, icke i första hand

böra behandlas som ett bokföringsspörsmål, utan bör ses ur andra mera reala

synpunkter.

I sådant avseende vill statskontoret erinra örn att sedan gammalt hos oss

den huvudregeln tillämpats, att lånemedel böra komma till användning

allenast för produktiva ändamål, d. v. s. då skälig avkastning ansetts kunna

påräknas å de investerade medlen. Även statsverkets fastighetsanskaffning

— med undantag av den som förekommer i statens affärsverksamhet — har

sålunda i allmänhet finansierats med andra statsinkomster än lånemedel.

Statskontoret kan ej finna annat än att denna finansieringsmetod, som

otvivelaktigt inneburit en styrka för de svenska statsfinanserna, även faller

sig . naturlig ur statsverkets synpunkt. Med hänsyn till storleken av sitt

fastighetsbestånd och sina finansiella resurser har staten nämligen, sett på

lång sikt, icke — i motsats till kommuner och andra smärre samlalligheter

— något normalt behov av att utjämna och på ett större antal år

fördela sina utgifter för fastighetsanskaffning, och icke heller är anledning

antaga, att nybyggnadsverksamheten och fastighetsförvärven framdeles skola

minska, i vilket fall ett överförande på framtiden av en del av de nutida

kostnaderna kunde äga fog för sig. Vid sådant förhållande anser stats
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majds proposition nr lii.

kontoret icke tillräcklig anledning föreligga att för normala tider övergiva

ovanberörda på förevarande område tidigare tillämpade finansieringsmetod.

Härmed är givetvis icke sagt, att ej under en kris eller depressionstid —

då ett särskilt starkt behov av statlig byggnadsverksamhet gör sig gällande

och samtidigt en ytterligare förtyngning av skattebudgeten bör undvikas —

skäl kunna finnas att tillfälligtvis tillämpa ett mindre strängt finansieringsförfarande.

Härutöver vill statskontoret framhålla, att, enligt vad erfarenheten otvetydigt

givit vid handen, en finansiering med skattemedel — varpå under

budgetarbetet praktiskt taget alltid knapphet råder — medför en väsentligt

starkare begränsning av möjligheterna att tillmötesgå framkommande anslagskrav

än en finansiering medels lånemedel, där några egentliga tekniska

finansieringssvårigheter icke möta. Ur besparingssynpunkt är detta, såvitt

statskontoret kan finna, ett starkt skäl för bibehållande — då fråga ej är

örn statens affärsverksamhet — av principen, att andra statsinkomster än

lånemedel fortfarande böra som regel komma till användning vid finansieringen

av statens fastighetsköp och nybyggnadsverksamhet.

Reservanten inom statskontoret, statskommissarien Tottie, har för sin

del ansett, att statskontorets yttrande i förevarande del bort hava följande

lydelse:

Det har gjorts gällande, att det skulle ligga nära till hands att antaga

att, därest en produktiv fond lomme att bildas, anvisningarna till nybyggnader

och fastighetsköp skulle komma att — jämväl i fråga örn i statsverkets

hand oräntabla fastigheter — ske av lånemedel även under sådana

tider, då det ekonomiska läget icke med nödvändighet betingar en sådan

åtgärd. Härigenom skulle då ett betänkligt avsteg komma att äga rum

från den under normala förhållanden i vårt land tillämpade principen att

för byggnadsändamål, i vad det icke gäller affärsverken, taga i anspråk

skattemedel. Emellertid vill statskontoret i detta sammanhang framhålla,

att man numera måste utgå från att, därest en s. k. produktiv fond inrättas,

erforderlig täckning skall, för den händelse förräntning av det nedlagda

lånemedelskapitalet icke kan åstadkommas genom inflytande inkomster,

beredas genom tillskott av skattemedel. Riksräkenskapsverket har också i

sitt utlåtande framhållit denna synpunkt, och statskontoret vill ytterligare

understryka densamma.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, äger staten i form av

fast egendom betydande kapitaltillgångar, för vilka ingen redovisning

lämnas i riksbokföringen. Riksräkenskapsverket nämner åtskilliga omfattande

grupper av fastigheter, som sålunda icke ingå i rikshuvudboken,

däribland kungliga slott med tillhörande byggnader och parker

samt hemman och lägenheter, fängelsebyggnader, beskickningsfastigheter

i utlandet, åt försvarsväsendet upplåtna fastigheter, sinnessjukhus,

ämbetsverksbyggnader, seminariebyggnader och byggnader för vetenskapliga

institutioner. Redan av denna uppräkning torde det vara klart,

att rikshuvudbokens kapitalredovisning för närvarande måste betecknas

såsom synnerligen ofullständig.

Härmed är dock icke sagt, att varje sammanfattande översikt av

Departements
chefen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Majds -proposition nr 114.

ifrågavarande fastighetsbestånd och dess värde skulle saknas. I enlighet

med en av 1867 års riksdag gjord framställning hava alltsedan år

1868 periodvis upprättats tablåer över ungefärliga värdet av statsverkets

fasta och lösa egendom, vilka tablåer av Kungl. Maj:t tillställts riksdagen

och för varje gång i fullständigt skick publicerats på det sätt, att

de i tryck bifogats ett av statsutskottet avgivet memorial. Ursprungligen

upprättades dessa tablåer vart nionde år av statskontoret. Numera

gäller, enligt beslut av Kungl. Majit den 28 september 1928, att de skola

upprättas av riksräkenskapsverket vart tionde år. De senaste tablåerna,

vilka i anslutning till nämnda föreskrift upprättats av riksräkenskapsverket,

avse förhållandena den 30 juni 1928 och finnas fogade vid 1929

års statsutskotts memorial nr 131. Bland däri upptagna tillgångar ingå

fastigheter till värde av 2,538.8 miljoner kronor, varav 697.1 miljoner

kronor avse egendom, som icke redovisas i rikskuvudboken.

I den skrivelse, varmed riksräkenskapsverket till Kungl. Majit överlämnade

sist omförmälda tablåer, anförde ämbetsverket, bland annat,

att värdet av desamma icke kunde skattas synnerligen högt. I allmänhet

hänförde uppgifterna sig visserligen till bokförings- eller taxeringssiffror,

men särskilt för den lösa egendomen hade i stor utsträckning

mer eller mindre godtyckliga uppskattningsvärden måst användas. Beträffande

fullständigheten av materialet vore ock åtskilligt att erinra.

Någon nämnvärd möjlighet för riksräkenskapsverket att närmare kontrollera

och fullständiga de av myndigheterna uppgivna siffrorna avseende

den i rikskuvudboken icke redovisade egendomen hade endast

undantagsvis förefunnits. På grund av alla dessa omständigheter ville

riksräkenskapsverket framhålla, att det sammanställda materialet måste

användas med stor försiktighet. Erfarenheterna av det utförda arbetet

hade bibringat riksräkenskapsverket den övertygelsen, att strävandena

borde inriktas på att örn möjligt i själva statsbokföringen kunna redovisa

statens fastighetsvärden i sin helhet. Kunde en dylik anordning

vinnas, syntes det ämbetsverket, att för framtiden upprättandet av

ifrågavarande tablåer utan större olägenhet kunde upphöra.

Statsutskottet yttrade i sitt förutnämnda memorial, att tablåernas

upprättande syntes för framtiden kunna undvaras, under förutsättning

av en omläggning av statsbokföringen i av riksräkenskapsverket antydd

riktning.

Örn det alltså är möjligt att av ifrågavarande tablåer inhämta en åtminstone

ungefärlig kännedom örn sammansättningen och värdet av statens

i rikshuvudboken icke redovisade fastighetsbestånd, lämnas däremot

varken i tablåerna eller annorstädes någon översikt av denna egendoms

avkastning. I riksstaten eller staterna för olika myndigheter redovisas

inflytande hyres- och arrendemedel för till enskilda upplåten nyttjanderätt,

men att här åsyftade kapitaltillgångar därutöver i verkligheten

lämna en avkastning, som kommer statsregleringen till godo, fram
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Matris proposition nr lii.

gar tydligt därav, att de i fall, då staten icke kan bereda sina verk och

inrättningar lokaler i egna lius, anslag för ändamålet i stället måste beviljas.

Den avkastning, som staten sålunda åtnjuter av sina fastigheter

därigenom att dessa tagas i anspråk för statens egna organ, har aldrig

siffermässigt beräknats, och härav har följden blivit, att uppgifter icke

stå att erhålla örn de verkliga kostnaderna för olika grenar av statsförvaltningen.

Det nu föreliggande förslaget avser att öppna vägen för åstadkommande

av en förbättring i båda de här angivna hänseendena. Det åsyftar

sålunda icke blott en fullständigare redovisning i rikshuvudboken av

statens i fast egendom nedlagda kapital utan därjämte en i själva riksbokföringen

inordnad redovisning av detta kapitals avkastning, detta

sista begrepp därvid taget i nyssnämnda vidsträcktare bemärkelse. För

vinnande av dessa syften föreslås, att vissa för närvarande i rikshuvudboken

icke redovisade fastigheter skola sammanföras till en särskild

fond, statens allmänna fastighetsfond, vilken i budgettekniskt hänseende

skall behandlas pä samma sätt som de af färsdrivande verkens fonder,

d. v. s. såsom en produktiv fond.

Fondens anordnande såsom en produktiv fond innebär, att — förutom

fondens kapitalbehållning — även dess inkomster och utgifter skola upptagas

till redovisning i rikshuvudboken. Såsom inkomster för fonden

betraktas härvid dels faktiskt inflytande hyror och arrenden för till enskilda

upplåten, fonden tillhörande fast egendom, dels ock de beräknade

hyres- och arrendebeloppen för av statens verk och inrättningar disponerad

sådan egendom. Å fondens konto i rikshuvudboken skola följaktligen

uppdebiteras såväl de faktiskt influtna som de beräknade hyres- och

arrendebeloppen. Dessa sistnämnda motsvara tydligen vad staten

skulle nödgats utbetala, örn den icke själv ägt de upplåtna fastigheterna.

Ä andra sidan skola å samma konto såsom utgifter avföras alla till fondens

egendom hänförliga kostnader för onera, löpande underhåll, reparationer

m. m. samt för erforderlig avsättning till förnyelsefond. Uppdebiterandet

å fonden av nyssnämnda beräknade hyres- och arrendebelopp

möjliggöres genom att i riksstaten under verkliga utgifter anvisas

särskilda anslagsmedel till motsvarande belopp. Däremot behöva

icke vidare å riksstaten anvisas anslag för sådana utgifter, som enligt

vad nyss nämnts äro avsedda att bestridas direkt från fonden, överskottet

av inkomster utöver utgifter överföres till statsregleringsfonden

och redovisas å riksstatens inkomstsida under en särskild för ändamålet

uppförd inkomsttitel.

Ått behov föreligger av en utvidgad fastighetsredovisning har med

mycken styrka framhållits av riksräkenskapsverket och har även vitsordats

av byggnadsstyrelsen, som i allt väsentligt anslutit sig till riksräkenskapsverkets

förslag. Jämväl statskontoret har framhållit, att den

nuvarande ordningen ar otillfredsställande och att en fullständigare redo
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr lii.

visning bör åvägabringas genom uppläggande av en särskild fastighetsfond.

Å denna fond bör emellertid enligt statskontorets mening redovisas

endast egendomens kapitalvärde. Skulle behov anses föreligga av

en redovisning jämväl beträffande olika myndigheters beräknade hyreskostnader,

något som statskontoret för sin del funnit tveksamt, bör

denna enligt statskontorets uppfattning kunna genomföras sålunda,

att vid sidan av budgeten verkställes en uppskattning av hyreskostnaderna,

vars resultat eventuellt må kunna på lämpligt sätt publiceras.

Med denna anordning skulle fonden icke erhålla karaktären av en produktiv

fond och anledning skulle icke föreligga att debitera verk och

myndigheter ersättning för lokaler i statens fastigheter och att för täckande

härav uppföra anslag å riksstaten.

För egen del har jag ur olika synpunkter funnit angeläget, att åtgärder

vidtagas för åvägabringande av en fullständigare redovisning av

statens fastigheter. Kiksbokföringens nuvarande bristfällighet i detta

hänseende kan endast i ringa mån anses avhjälpt genom de förut omtalade

tablåerna, ty dels är o dessa, såsom riksräkenskapsverket självt anmärkt,

i och för sig föga tillförlitliga och dels hinna förhållandena väsentligt

ändras under den långa tid, som förflyter mellan varje gång de

upprättas. Av vikt är att när som helst kunna erhålla en aktuell överblick

över vilken egendom som är anslagen till olika förvaltningsgrenar

samt över denna egendoms värde. En sådan överblick, vilken för närvarande

icke står att vinna utan tidsödande undersökningar, är nödvändig

för att man skall kunna bilda sig en riktig uppfattning örn statens

verkliga utgifter för olika ändamål. Den utgör i många fall en

förutsättning för besparings- och rationaliseringssträvanden på olika

områden och skulle även ofta vara till gagn för själva budgetarbetet, särskilt

då det gäller att träffa en riktig avvägning mellan skilda förvaltningsmyndigheter

av de anslagsmedel, som ställas till myndigheternas

förfogande för underhålls- och reparationsarbeten. För övrigt torde det

— såsom jag i statsverkspropositionen framhållit — helt generellt kunna

sägas, att en efter enhetliga grunder genomförd redovisning av det statskapital,

som är investerat i fast egendom, svårligen kan undvaras i ett

modernt budgetväsen och i en rationellt ordnad statsbokföring. Det förtjänar

till slut i detta sammanhang framhållas, att de nuvarande bristerna

i förevarande hänseende understundom visat sig kunna leda till en

oriktig uppfattning örn vad som bör gälla i fråga örn dispositionen av det i

fastigheterna nedlagda kapitalet. Jag syftar härvid på sådana ej sällan

förekommande fall, då myndigheter, vilka fått viss statsegendom åt sig

upplåten för något förvaltningsändamål, sedermera, när egendomen visar

sig obehövlig för detta ändamål, söka få egendomen realiserad för att

med försäljningsmedlen kunna tillgodose något för myndigheten aktuellt

önskemål. Uppenbart är, att anslagskrav icke böra på detta sätt fyllas vid

sidan av budgeten.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Majus proposition nr lii.

Då ett av huvudsyftena med reformen är att möjliggöra en bättre överblick

över myndigheternas verkliga kostnader, anser jag ingen tvekan böra

råda därom, att redovisningen bör omfatta icke blott fastigheternas kapitalvärde

utan även de beräknade hyreskostnaderna för de verk och inrättningar,

som fått fastigheterna åt sig upplåtna. De betänkligheter, som

statskontoret uttalat på denna punkt, kan jag icke dela. Det är sant, att

dessa hyreskostnader skulle, såsom statskontoret antytt såsom möjligt,

kunna redovisas vid sidan av budgeten. Väljer man denna utväg, komme

emellertid värdet av reformen enligt mitt förmenande att i avsevärd mån

förringas, i det att i riksbokföringen fortfarande liksom hittills skulle

komma att redovisas allenast inkomsterna av till enskilda upplåten statlig

egendom samt utgifterna för reparation och underhåll m. m. av statens

fasta egendom, medan däremot enligt riksräkenskapsverkets förslag skulle

vinnas en i princip fullständig redovisning av de till samma egendom hänförliga

totala inkomsterna och utgifterna. Anordnad på detta sätt innebär

den föreslagna redovisningen ett fullföljande av den omläggning av

riksstatens utgiftssida, vilken enligt av riksdagen godkända grunder genomförts

i årets statsverksproposition. En sådan redovisning skulle efter

min mening erbjuda beaktansvärda fördelar. Enligt riksräkenskapsverkets

förslag skulle nämligen lokalkostnaderna för olika förvaltningsgrenar

huvudtitelvis framgå av riksstaten och budgetredovisningen,

och en fullständig specifikation av dessa kostnaders fördelning

på olika myndigheter skulle kunna lämnas i samband med den systematiska

utgiftsredovisning i form av särskilda tabelluppställningar på huvudsaklig

grundval av avlönings- och omkostnadsstaterna, som enligt

planen för den nya riksstatsuppställningens genomförande är avsedd att

åvägabringas genom riksräkenskapsverkets försorg. Genom en dylik

komplettering av berörda utgiftsredovisning skulle det bliva möjligt att

ernå den fullständiga översikt av statens verkliga kostnader för olika

ändamål, som avsetts med den beslutade omläggningen av riksstatens

uppställning. En hyresuppskattning utan anknytning till budgeten skulle

lätt nog kunna komma att framstå såsom en ren formsak, åt vilken myndigheterna

icke ägnade tillbörligt intresse, varigenom syftet med reformen

till stor del skulle kunna förfelas. Därtill kommer slutligen, att den

förenkling, som statskontoret ansett vara att vinna med den av ämbetsverket

ifrågasatta anordningen, säkerligen skulle bliva ganska ringa.

Även örn redovisningen av hyreskostnaderna ordnades vid sidan av

budgeten, måste den för att bliva tillfredsställande göras fortlöpande,

d. v. s. tablåer över dessa kostnader finge upprättas årligen.

Vid sådant förhållande skulle knappast någon arbetsbesparing ernås.

Jag är för min del övertygad örn att det nya systemet icke skall komma

att vålla myndigheterna något mera betydande besvär, åtminstone

icke sedan systemet väl blivit inarbetat.

Av det anförda framgår, att jag i likhet med riksräkenskapsverket an
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 411.

ser redovisningen böra ske å en produktiv fond. Årets statsverksproposition

utgår också från den förutsättningen, att en sådan fond kommer

till stånd från och med den 1 juli 1935.

1 fråga örn omfattningen av det fastighetsbestånd, som

bör upptagas till redovisning å fonden, hava i viss mån

delade meningar gjort sig gällande. I stort sett synes dock enighet

råda därom, att en utvidgad redovisning bör eftersträvas beträffande

den staten tillhöriga lasta egendom, som lämnar en i penningar uppskattningsbar

avkastning eller representerar ett nyttjande- eller avyttringsvärde,

som kan evalveras i penningar. Mot en så formulerad regel för avgränsningen

av det fastighetsbestånd, som vid ett fullständigt genomförande

av den föreslagna anordningen bör redovisas å fonden, torde i huvudsak

icke vara något att erinra. Med utgångspunkt från denna regel

torde i varje särskilt fall få prövas, huruvida en ifrågasatt överflyttning

till fonden av viss fastighet eller viss grupp av fastigheter med hänsyn till

1''örhandenvarande förhållanden kan anses lämplig eller ej. Med tillämpning

av den nu angivna regeln skulle tydligen — såsom också byggnadsstyrelsen

förordat — från redovisning å fonden vara uteslutna sådana

rent improduktiva fastighetsobjekt som fästningsruiner, historiska minnesmärken

och dylikt. Skulle det framdeles befinnas ur förvaltnings- och

redovisningssynpunkt lämpligt att till fonden hänföra även dylik egendom,

bör vid uppförandet å fonden egendomens värde nedskrivas till

ett allenast formellt belopp.

I enlighet med vad ämbetsverken förordat bör överförandet till fonden av

det fastighetsbestånd, som är av beskaffenhet att böra redovisas å fonden,

ske successivt. Beträffande de fastigheter, som böra upptagas å fonden redan

vid dess uppläggande, kan jag i allt väsentligt ansluta mig till ämbetsverkens

förslag. Till fonden skulle alltså från början hänföras främst de av

byggnadsstyrelsen förvaltade fastigheterna. Likaledes förefaller det mig

klart, att fångvårdsanstalterna och sinnessjukhusen icke böra lämnas utanför

fonden. Fångvårdsstyrelsens och medicinalstyrelsens yrkanden i sådan

riktning kan jag alltså icke biträda. Vad fullmäktige i riksgäldskontoret

anfört örn olägenheterna av att hänföra riksdagshuset till fonden anser

jag däremot böra föranleda, att åtminstone tills vidare, intill dess närmare

utredning föreligger, ingen ändring sker beträffande nämnda fastighet.

Detsamma synes också böra gälla i fråga örn mynt- och justeringsverkets

fastighet, vilken byggnadsstyrelsen ansett böra införlivas med

fonden och i samband därmed ställas under styrelsens förvaltning.

Mynt- och justeringsverket, som beretts tillfälle att yttra sig över förslaget

på denna punkt, har nämligen ansett vården av den åt verket upplåtna

egendomen alltjämt böra ankomma på myntdirektören i enlighet

med gällande instruktion och till stöd härför anfört, bland annat, att arbetet

med underhållet av verkets byggnader alltid utförts av verkets

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Marits proposition nr lii.

egen arbetarpersonal och för denna kunnat användas som en utjämnande

faktor, utan vilken det skulle varit nödvändigt att permittera personalen

under vissa tidsperioder. Innan närmare utredning föreligger, i vad

mån i detta speciella fall med hänsyn till nu berörda förhållanden den

ifrågasatta omläggningen skulle kunna giva anledning till några olägenheter,

som icke låta sig undanröjas, synes mynt- och justeringsverkets fastighet

icke böra överflyttas till byggnadsstyrelsens förvaltning för att ingå

i fonden.

Utöver de fastigheter, som av byggnadsstyrelsen föreslagits att ingå

i fonden, torde dit böra hänföras vissa under uppförande varande byggnader,

vilka finansierats medelst anslag för kapitalökning å fonden för

förlag till statsverket, nämligen Karolinska sjukhuset i Stockholm, nybyggnad

för de patologiska och hygienisk-bakteriologiska institutionerna

samt växthusbyggnad för den botaniska institutionen vid Uppsala universitet

ävensom byggnad för kemiska institutionen vid Lunds universitet.

Dessa nybyggnader, av vilka universitetsfastigheterna uppföras i

byggnadsstyrelsens och Karolinska sjukhuset i en särskild byggnadskommittés

regi, synas tills vidare kunna redovisas å den under byggnadsstyrelsens

förvaltning stående delfonden. Efter byggnadernas färdigställande

torde frågan örn deras ställning i förvaltnings- och redovisningshänseende

få upptagas till förnyat övervägande.

I vad mån jämväl andra staten tillhöriga fastigheter böra upptagas till

redovisning å fonden torde få bliva beroende på den fortsatta utredningen.

I fråga örn fondens uppdelning i delfonder har riksräkenskapsverket

föreslagit en uppdelning alltefter olika slag av fastigheter,

så att varje delfond komme att omfatta en relativt enhetlig fastighetsgrupp,

för vilken en och samma avskrivningsprocent kunde fastställas.

Byggnadsstyrelsen har däremot ansett delfonderna böra bildas sålunda,

att varje förvaltande myndighet komme att få sin särskilda delfond, därvid

byggnadsstyrelsen förutsatt, att det olika behovet av avskrivning för

skilda byggnadsgrupper skulle kunna tillgodoses genom en differentiering

inom varje delfond av procenttalet för avsättning till förnyelsefond.

För egen del anser jag de skäl, byggnadsstyrelsen åberopat till stöd för

sistnämnda anordning, övertygande. Denna medför bland annat den

praktiska fördelen, att delfondernas antal kan hållas väsentligt mindre

än örn en uppdelning skulle ske enligt riksräkenskapsverkets förslag. Då

någon ändring utöver vad redan nämnts icke ifrågasättes beträffande förvaltningen

av de fastigheter, som avses skola ingå i fonden, kommer fondens

fastighetsbestånd att i förevarande hänseende förvaltas av fångvårdsstyrelsen,

utrikesdepartementet, medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen,

vilka myndigheter alltså skola hava envar sin särskilda delfond.

Såsom riksräkenskapsYerket föreslagit, bör för varje delfond avgivas

självständig redovisning i vederbörande förvaltningsmyndighets egna rä
liihang

till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr lii.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

kenskaper, varemot vid redovisningen i rikshuvudboken och i riksstaten

aila delfonderna skola sammanföras och behandlas såsom en enhet.

Inom finansdepartementet har upprättats en förteckning över de fastigheter,

som enligt min här förut angivna uppfattning böra vid fondens tillkomst

upptagas till redovisning å densamma. Förteckningen, vilken jämväl

utvisar fastigheternas preliminärt uppskattade värden ävensom deras

fördelning på delfonder, torde såsom bilaga få fogas vid statsrådsprotokollet.

Mot de av ämbetsverken förordade principerna för värdesättningen

av fondens fastigheter har jag icke något att erinra.

De fastigheter, som nu avses att ingå i fonden, böra således upptagas till

sina nutidsvärden. Dessa böra i första hand fastställas med ledning av

taxeringsvärdena. Där taxeringsvärde icke finnes åsatt eller befinnes

otillfredsställande avvägt, bör värdesättningen i stället ske på grundval

av anskaffningsvärdet, varvid hänsyn givetvis måste tagas till värdeminskning

efter byggnadstiden. Då här angivna principer ligga till

grund för den inom byggnadsstyrelsen pågående fortsatta utredningen

beträffande fastighetsvärdena, förutsätter jag, att vid fondens uppläggande

fastigheterna få upptagas till de värden, som framgå såsom resultat

av sagda utredning. Motsvarande regler beträffande värdesättningen

böra tydligen gälla i de fall, då fastigheter i framtiden komma

att överflyttas till fonden vid sidan av budgeten. Då efter fondens inrättande

å riksstaten uppföras anslag för nybyggnad eller förvärv av fastigheter,

som skola ingå i fonden, skola dessa anslag enligt förslaget anvisas

under utgifter för kapitalökning. Fondens härigenom tillkomna

fastigheter böra i likhet med motsvarande kapitalökningar å affärsverksfonderna

upptagas till värden motsvarande de å kapitalbudgeten redovisade

anskaffningskostnaderna.

• ;>>-v i,t

Förslag till inkomst- och utgiftsstat för fonden torde för

varje budgetår böra föreläggas riksdagen för fastställelse. Förslag till

sådan stat för budgetåret 1935/1936 torde jag senare i dag få anmäla. Här

torde jag kunna inskränka mig till att beträffande principerna för inkomst-

och utgiftsstatens uppställning anföra följande.

Fondens inkomster komma att utgöras av dels inflytande hyror och

arrenden för av fonden till enskilda upplåten nyttjanderätt, dels

ock å riksstaten anvisade särskilda anslag till »ersättning till statens

allmänna fastighetsfond», motsvarande hyresersättning till fonden för åt

statliga verk och inrättningar upplåtna lokaler antingen i fondens egna

hus eller ock i enskilda tillhöriga fastigheter, som förhyrts med anlitande

av fondens medel. I årets statsverksproposition finnes ett dylikt anslag

— av förslagsanslags natur — beräknat under envar av huvudtitlarna

II—X samt under huvudtiteln »Riksdagen och dess verk m. m.». Till

grund för anslagens beräkning hava legat av byggnadsstyrelsen fram
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

lagda uppgifter. I samband med den inom byggnadsstyrelsen pågående

justeringen av fastighetsvärdena komma jämväl uppgifterna örn hyresvärdena

för lokaler i fondens egna fastigheter att bliva föremål för översyn

och eventuell rättelse. Då detta arbete ännu ej avslutats, torde ifrågavarande

anslag nu böra äskas med de i statsverkspropositionen upptagna

preliminära beloppen. Härvid torde dock, på sätt närmare framgår

av propositionen rörande inkomst- och utgiftsstat för fonden, sjätte

huvudtitelns ersättningsanslag böra höjas med 25,500 kronor samt ersättningsanslagen

under andra, tredje och femte huvudtitlarna jämkas sålunda,

att tredje huvudtitelns anslag minskas med 600 kronor och vartdera

av de båda övriga anslagen höjes med 100 kronor. Det torde få

ankomma på Kungl. Majit att senare på grundval av då föreliggande

utredning fastställa de ersättningsbelopp, som skola avföras å anslagen.

På utgiftssidan böra upptagas dels kostnaderna för onera, löpande underhåll,

reparationer m. m. för fonden tillhörande fastigheter, dels avsättning

till förnyelsefond, dels ock hyresutgifter m. m. för lokaler i staten

icke tillhöriga fastigheter.

Beträffande den förstnämnda utgiftsgruppen torde i detta samband böra

framhållas, att fastighetsfondens inrättande icke kommer att medföra

någon reell ändring i riksdagens möjligheter att pröva anvisningen av de

medel, som höra ställas till förfogande för underhåll och reparationer. Den

enda skillnaden blir, att för framtiden medel för ifrågavarande ändamål

anvisas å staten för fastighetsfonden i stället för såsom hittills varit fallet

i form av anslag eller anslagsposter under de olika huvudtitlarna. Genom

att medelsanvisningen enligt den nya ordningen kommer att prövas

i ett sammanhang vid fastställande av inkomst- och utgiftsstat för fastighetsfonden

bör snarast en mera effektiv granskning av de föreslagna utgifterna

och en bättre avvägning av medelsbehovet mellan olika förvaltningsgrenar

kunna åvägabringas.

Vad angår avsättningen till förnyelsefond torde böra framhållas följande.

Riksräkenskapsverkets förslag förutsätter, att varje fastighet, som upptagits

till redovisning å fonden, skall kvarstå med sitt ingångsvärde till

dess den helt avföres från fonden. Den successiva värdeminskning, som

fastigheterna trots fortlöpande underhåll äro underkastade till följd av

ålder och förslitning, skall sålunda icke föranleda någon direkt avskrivning

å fastighetsvärdena utan skall i stället täckas av årliga avsättningar

till en särskild förnyelsefond. Teoretiskt sett borde dessa avsättningar

vara så avvägda, att den totala avsättningen för en viss fastighet

vid dennas utrangering täckte slopningskostnaden, d. v. s. det

bokförda värdet med avdrag av eventuellt realisationsvärde. En dylik

individuell avsättning, varvid hänsyn finge tagas till alla de

svårbedömliga faktorer, som inverka på en fastighets livslängd, lärer

emellertid av praktiska skäl knappast kunna helt genomföras. Svårigheten

att fastställa avskrivningsbehovet för olika fastigheter och fas
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

tighetsgrupper bör enligt byggnadsstyrelsens mening tvärtom leda till

att avsättningen till förnyelsefonden bestämmes efter ett enhetligt procenttal

för alla delfonderna; styrelsen har därvid för sin del ansett en

avsättning av 1 procent av byggnadsvärdet skälig såsom en arbetshypotes

tillfe vidare. För egen del kan jag icke finna, att förhållandena göra

en så långt driven likformighet erforderlig, och det vill även förefalla,

som örn den i tillämpningen skulle kunna medföra mindre önskvärda resultat.

Statens fastighetsbestånd inrymmer åtskilliga kategorier, beträffande

vilka det utan vidare synes klart, att de i avskrivningshänseende

böra intaga en särställning i jämförelse med byggnader avsedda för vanliga

ämbetsverkslokaler. Till dessa kategorier höra sinnessjukhusen,

fängelserna, försvarsväsendets byggnader och övriga fasta anläggningar

samt överhuvud taget sådana byggnadsobjekt, som inrättats för att tjäna

ett mera speciellt ändamål. Som regel torde gälla, att byggnader av angivna

slag i vida högre grad än andra kunna komma att påkalla förändringar

för att fylla utvecklingens krav; sedan deras användbarhet

för det ursprungliga ändamålet upphört, kunna de ofta icke utnyttjas

för annat ändamål utan genomgripande och kostsamma ändringsarbeten,

varför de i dylika fall i befintligt skick knappast representera något

egentligt värde. Deras livslängd är också beroende av faktorer, som

sakna motsvarighet på andra områden. Den kan icke bedömas enbart

med hänsyn till teknikens utveckling och byggnadernas varaktighet i och

för sig, utan den påverkas i större eller mindre grad även av förändringar

i samhällsuppfattningen, såsom beträffande lämpligaste sättet för anordnande

av anstaltsvård och dylikt. För belysande härav kan göras

det antagandet, att en ändrad opinion i fråga örn straffverkställigheten

i en ej alltför avlägsen framtid skulle kräva, att straffanstalterna

anordnades på ett helt annat sätt än som med nuvarande principer

på fångvårdens område anses lämpligt. Det är uppenbart, att

de nuvarande fängelsebyggnaderna i en dylik situation måste antagas

kunna få allenast en mycket begränsad användbarhet för andra ändamål.

Principiellt borde därför enligt min mening beträffande avsättningarna

till förnyelsefonden gälla, att olika procentberäkning anlägges

för olika grupper av fastigheter, detta även örn dessa grupper tillhöra en

och samma delfond. Behovet av en dylik differentiering kommer givetvis

att framträda med ökad styrka, i den mån fastighetsfonden framdeles

utvidgas till att omfatta nya förvaltningsområden. Önskvärt hade varit,

örn avsättningen redan från början kunnat ske efter differentierade

grunder, men då närmare utredning erfordras rörande de lämpliga procentsatserna

vid en dylik differentiering, lärer man tills vidare få nöja sig

med en enhetlig avsättningsprocent för fondens hela fastighetsbestånd.

Med hänsyn till att fonden enligt nu föreliggande förslag kommer att omfatta

åtminstone ett par fastighetsgrupper, vilka måste antagas kräva en

jämförelsevis hög avskrivning, nämligen sinnessjukhusen och fängelse
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

byggnaderna, anser jag det emellertid påkallat att räkna med en något

högre avsättning än byggnadsstyrelsen föreslagit. Riksräkenskapsverket

bar i sitt förslag till inkomstberäkning för nästkommande budgetår förordat

en avsättning av 1 Vs procent å byggnadsvärdet. Denna procentsats

synes mig kunna godtagas intill dess erforderliga överväganden angående

avskrivningsbehovet för olika slag av fastigheter kommit till stånd.

Av riksräkenskapsverkets förslag framgår ej, hur ämbetsverket tänkt

sig, att de likvida medel, vilka i samband med avsättningen till fömyelsefond

tillföras fonden och ej komma till omedelbar användning, böra placeras.

Denna fråga har, ej heller berörts av de myndigheter, som yttrat

sig i ärendet. För egen del vill jag förorda, att ifrågavarande medel i likhet

med de affärsdrivande verkens motsvarande medel överlämnas till

riksgäldskontoret för förvaltning. Detta medför givetvis, att riksgäldskontoret

skall gottgöra ränta å de till kontorets förvaltning överlämnade

medlen. För fondens verksamhet omedelbart erforderliga medel böra

självfallet innestå å statsverkets giroräkning.

Byggnadsstyrelsen har föreslagit, att den del av styrelsens löner och

övriga omkostnader, som kunna beräknas vara föranledda av arbete för

fondens räkning, liksom även viss del av kostnaderna för länsarkitekterna,

skola bestridas av fonden. Detta förslag anser jag mig icke böra biträda.

Största överskådlighet och reda i fråga örn medelsanvisningen

för statens administrationskostnader för fastighetsväsendet vinnes nämligen

enligt min mening genom att samtliga kostnader för byggnadsstyrelsen,

liksom också för länsarkitekterna, sammanföras i vanlig

ordning å anslag å riksstaten under sjätte huvudtiteln. En dylik redovisning

står också bäst i överensstämmelse med de i årets statsverksproposition

tillämpade grunderna för riksstatens uppställning. Det torde

i detta sammanhang även få erinras örn att administrationskostnaderna

för statens utlåningsfonder i budgettekniskt hänseende behandlas på

det sätt jag här förordat med avseende å fastighetsfonden.

Såsom förut nämnts medför det föreslagna redovisningssystemet, att

medel för nybyggnad och förvärv av fastigheter, vilka

ingå i fastighetsfonden, böra anvisas å anslag under utgifter för kapitalökning.

Vid sådant förhållande uppkommer frågan, huruvida dessa

anslag böra anvisas att utgå av lånemedel eller av skattemedel.

Beträffande denna fråga har riksräkenskapsverket uttalat, att anslagen

till kapitalökning å fastighetsfonden, i likhet med motsvarande anslag

till affärsverksfonderna, normalt kunde anvisas att utgå av lånemedel.

Då särskilda skäl därtill föranledde, borde dock — liksom i stor

utsträckning ägt rum beträffande statens affärsverksamhet — kapitalökningsanslag

till den nya fonden anvisas att utgå av andra statsinkomster

än lånemedel. Statskontorets majoritet däremot har ansett tillräcklig anledning

icke föreligga att för normala tider övergiva den finansieringsmetod,

som tidigare tillämpats vid statsverkets anskaffning av fastighe
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr lii.

ter, enligt vilken fastighetsanskaffningen i allmänhet finansieras med

andra statsinkomster än lånemedel.

För egen del hade jag redan i samband med det föreliggande förslagets

omnämnande i statsverkspropositionen tillfälle att angiva min egen ståndpunkt

till detta spörsmål. Denna ståndpunkt sammanfaller närmast med

den uppfattning, åt vilken riksräkenskapsverket givit uttryck. Enligt

det föreslagna redovisningssystemet skall, såsom framgår av det föregående,

ett belopp, som svarar mot den beräknade värdeminskningen å

samtliga i fonden ingående fastigheter, årligen avsättas till förnyelsefond

Särskilt örn dessa avsättningar till förnyelsefond differentieras på sätt

jag i det föregående förordat, medför detta system, att fullständig täckning

beredes å skattebudgeten för statens med fastighetsanskaffningen

förbundna kostnader, låt vara att dessa kostnader fördelas över ett större

eller mindre antal år och icke, såsom hittills plägat ske, bestridas medelst

engångsanslag av skattemedel, vilka anvisas i samband med byggnadsarbetenas

utförande eller fastighetens förvärvande. Under sådana förhållanden

bör det enligt min mening icke möta betänkligheter att, såsom

riksräkenskapsverket tänkt sig, anslag till kapitalökning å fastighetsfonden

normalt anvisas att utgå av lånemedel. I enlighet med denna uppfattning

har jag i statsverkspropositionen förordat, att kapitaiökningsanslagen

å fastighetsfonden för nästa budgetår i allmänhet skola anvisas

att täckas av lånemedel. Detta hindrar emellertid ej, att det i särskilda

fall eller under andra statsfinansiella förhållanden än de nuvarande

kan befinnas påkallat, att anslag till kapitalökning å fastighetsfonden

utgå av skattemedel. Kapitalökningsanslagens finansiering bör

sålunda enligt min mening bedömas med hänsyn till vad som i varje särskilt

fall kan anses lämpligt.

Oberoende av den ståndpunkt man väljer till denna fråga, synas vissa

anslag till kapitalökning å fonden, huvudsakligen avseende ombyggnad av

äldre fastigheter, lämpligen böra utgå av skattemedel. Dessa kostnader

äro nämligen väsentligen av den art, att de rätteligen borde bestridas av

förnyelsefondsmedel, örn sådana funnes tillgängliga. I enlighet med denna

uppfattning skola enligt förslaget till riksstat för nästkommande budgetår

en del anslag till inledande av värmeledning m. m. i äldre fastigheter

utgå av andra statsinkomster än lånemedel. Fondens sålunda tillkomna

kapitalökning torde lämpligen böra omedelbart avskrivas.

Till slut vill jag i detta sammanhang framhålla, att spörsmålet örn kapitalokningsanslagens

natur icke inverkar på frågan örn den föreslagna

omläggningens genomförande. Någon ändring i det föreslagna redovisningssystemet

påfordras icke, för den händelse det skulle anses vara att

föredraga, att statens kapitalinvesteringar i den fasta egendom, varom

här är fråga, även i fortsättningen normalt finansieras av skattemedel.

Sedan riksdagen yttrat sig över det förslag, för vars huvudgrunder jag

nu redogjort, torde det få ankomma på Kungl. Majit att meddela de när
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

mare föreskrifter, som må firmas erforderliga för förslagets genomförande.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

dels besluta örn inrättande från och med den 1 juli

1935 av en särskild fond, benämnd »Statens allmänna

fastighetsfond», för redovisning av staten tillhöriga

fastigheter i huvudsaklig överensstämmelse med de

av mig i det föregående angivna grunderna,

dels ock till Ersättning till statens allmänna fastighetsfond

för budgetåret 1935/1936 anvisa följande

förslagsanslag, nämligen

'' under andra huvudtiteln.............

........... kronor

»

tredje

» .............

........... »

y>

fjärde

» .............

........... »

»

femte

» .............

........... »

sjätte

» .............

............ »

sjunde

» .............

........... »

»

åttonde

» .............

........... y>

»

nionde

» .............

........... »

»

tionde

» .............

............ »

» huvudtiteln XIII. Riksdagen och

dess verk m. m......................... »

853,200

634,700

309,600

5.362.000

177,300

271.000

3.512.000

659.000

339,900

88,700.

Med bifall till denna av statsrådets övriga

ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

P. J. Arrhenius.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 114,

Bilaga..

Förteckning över fastigheter, avsedda att ingå i statens

allmänna fastighetsfond.

Fångvårdsstyrelsens delfond.

Central fäng elser.

Långholmen .........''.........................................

Malmö, fängelset...........................................

bostadshus .......................................

Härlanda .......................................................

Mariestad .......................................................

Härnösand, fängelset ...................................

bostadshus ...............................

Växjö, fängelset ...........................................

bostadshus ........................................

Norrköping ....................................................

Fångkolonien vid Singeshult........................

Sträf fäng elser.

Uppsala............................................................

Linköping........................................................

Jönköping ........................................................

Kalmar ............................................................

Karlskrona ....................................................

Kristianstad ....................................................

Vänersborg ....................................................

Karlstad ........................................................

Örebro ...........................................................

Västerås ........................................................

Falun..............................................................

Gävle ...............................................................

Kronohåkten.

Norrtälje ........................................................

Nyköping ........................................................

Västervik ........................................................

Visby................................................................

Karlshamn ....................................................

Ängelholm........................................................

Ystad..............................................................

Halmstad .......................................................

Uddevalla........................................................

Markvärde

kronor

Byggnads-

värde

kronor

Totalvärde

kronor

4,333,000

557,000

•

4,890,000

1,212,500

5,500

209,500

215,000

300,000

675,000

975.000

558,600

325.000

40,000

130,000

170.000

200.000

6,000

69,000

75,000

234,600

63,800

150,000

60,000

140,000

200,000

260,000

100,000

150,000

52,200

170,000

222,200

300,000

70,000

155,000

225,000

75,000

200,000

275.000

100.000

14,000

95,000

109.000

425.000

50.000

90.000

100.000

61.000

—

30,000

30,000

—

20,000

20,000

200,000

10,000

75,000

85.000

75.000

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

41

Hudiksvall ............................................................

Sundsvall...............................................................

Östersund................................................................

Umeå.......................................................................

Luleå........................................................................

Haparanda ............................................................

Markvärde

kronor

Byggnads-

värde

kronor

Totalvärde

kronor

20,000

15,000

2,000

120,000

70.000

58.000

80,000

140.000

85.000

60.000

100.000

60,000

Säger för fångvårdsstyrelsens delfond

1

12,671,700

Anm. Enligt preliminär uppskattning av byggnads-

styrelsen iördelar sig totalvärdet på:

markvärde........................... 6,000,000 kronor

byggnadsvärde ..................... 6,671,700 »

Utrikesdepartementets delfond.

Beskicknings- eller konsulatsfastigheter å nedan

angivna orter.

Ankara ....................................................................

46,000

184,000

230,000

Berlin ....................................................................

102,000

408,000

510,000

Bern .......................................................................

26,000

104,000

130,000

Bryssel ...................................................................

45,000

180,000

225,000

Haag ......................................................................

36,000

144,000

180,000

Hamburg ................................................................

34,000

136,000

170,000

Helsingfors ............................................................

182,400

729,600

912,000

Istanbul...................................................................

80,000

320,000

400,000

Köpenhamn ............................................................

96,000

384,000

480,000

Leningrad...............................................................

140,000

560,000

700,000

London ....................................................................

220,000

880,000

1,100,000

Madrid ..................................................................

76,000

304,000

380,000

Oslo .......................................................................

80,000

320,000

400,000

Paris........................................................................

145,400

581,600

727,000

Rom ......................................................................

51,000

204,000

255,000

Tokio.......................................................................

60,000

240,000

300,000

Washington ............................................................

100,000

400,000

500,000

Wien.......................................................................

55,000

220,000

275,000

Säger för utrikesdepartementets delfond

1,574,800

6,299,200

7,874,000

Medicinalstyrelsens delfond.

Psykiatriska sjukhuset i Stockholm ....................

4,448,000

2,000,000

6,448,000

Ulleråkers sjukhus vid Uppsala............................

149,100

5,380,000

5,529,100

Sila Annas sjukhus i Nyköping............................

125,000

280,000

405,000

Sundby sjukhus vid Strängnäs ............................

94,700

6,040,000

6,134,700

Birgittas sjukhus i Vadstena ................................

250,000

2,250,000

2,500,000

Ryhovs sjukhus i Jönköping ...............................

143,000

7,450,000

7,593,000

S:t Sigfrids sjukhus i Växjö ................................

131,900

5,818,000

5,949,900

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr lii.

4

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

S:ta Gertruds sjukhus i Västervik....................

S:t Olofs sjukhus i Visby ...........................

S:t Lars sjukhus vid Lund..............................

Vipeholms sjukhus i Lund.................................

S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg ........................

S:t Jörgens sjukhus vid Göteborg........................

Restads sjukhus vid Vänersborg ........................

Källshagens sjukhus i Vänersborg................

Mariebergs sjukhus vid Kristinehamn ................

Västra Marks sjukhus i Örebro.....................

Salberga sjukhus vid Sala....................................

Säters sjukhus vid Säter.......................................

Gådeå sjukhus i Härnösand ..............

Frösö sjukhus vid Östersund...............

Umedalens sjukhus vid Umeå ......

Furunäsets sjukhus vid Piteå............

Markvärde

kronor

Byggnads-

värde

kronor

Totalvärde

kronor

37,100

16,800

930.000

64,400

330.000

250.000

126.000

125,000

72,000

126,501

125,000

119,700

25,800

4.172.000

85,200

1,000,000

3.680.000

9.070.000

1.050.000

2,001,300

2.750.000

2,483,083

1.450.000

1,173,170

4,920,099

675,000

2.443.500

7.200.000

2.730.500

4,209,100

102,000

1,000,000

3.680.000

10,000,000

1,114,400

2.331.300

3,000,000

2,609,083

1.575.000

1,245,170

5,046,600

800,000

2,563,200

7.200.000

2.756.300

Säger för medicinalstyrelsens delfond

7,690,001

76,101,852

83,791,853

Byggnadsstyrelsens delfond.

A. Under byggnadsstyrelsens förvaltning

stående fastigheter i Stockholm.

Gamla Kungshuset ...............................

700,000

1,100,000

1,800,000

Kammarrättens hus, Birger Jarls torg 13............

225,000

525,000

750,000

Riksräkenskapsverkets hus, Birger Jarls torg 11

375,000

250,000

625,000

Riksarkivets byggnader ........................

823,000

777,000

1,600,000

Naturhistoriska riksmuseets byggnader................

690,000

5,740,000

6,430,000

Kanslihuset ................................

1,550,000

2,000,000

3,550,000

Byggn, i kv. Neptunus större, Storkyrkobrinken 2, 4

120,000

420,000

540,000

Kontrollstyrelsens hus, Svartmangatan 9............

150,000

200,000

350,000

Rosenhaneska huset, Kungshusplan 10................

700,000

740,000

1,440,000

Arvfurstens palats ................................................

3,000,000

1,000,000

4,000,000

Preisiska huset, Drottninggatan 36 ......

1,000,000

500,000

1,500,000

Gymnastiska Centralinstitutets byggnader, Hamn-

gatan 19 ............................................................

1,000,000

400,000

1,400,000

Byggnaderna i kv. Vega, Drottninggatan 95 A och B

2,460,000

1,140,000

3,600,000

Sergelska huset, Sergelgatan 1 ............................

394,000

106,000

500,000

Tekniska Skolans byggnad, Mästersamuelsgatan 44

915,000

1,225,000

2,140,000

Utrikesministerhotellet......................

510,000

190,000

700,000

Nationalmuseibyggnaden ......................

4,200,000

4,800,000

9,000,000

Lantmäteristyrelsens hus.................

430,000

230,000

660,000

Karolinska institutets byggnader .....

1,500,000

750,000

2,250,000

Garnisonssjukhusets byggnader ............................

1,785,000

1,015,000

2,800,000

Gamla riksdagshuset ............................................

1,500,000

2,150,000

3,650,000

Folkskoleseminariets byggnader, Prästgårdsgatan 9

750,000

700,000

1,450,000

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 114.

43

Kungl, bibliotekets byggnad ................................

Musikaliska Akademiens byggnader ....................

Hessensteinska huset, Birger Jarls torg 2 ........

Gamla bankohusen ................................................

Högre lärarinneseminariets byggnader, Riddaregatan

5................................................................

Riksförsäkringsanstaltens hus, Adolf Fredriks

Kyrkogata 8.......................................................

Pensionsstyrelsens byggnader, Engelbrektsgatan

5, 7 ....................................................................

Tekniska högskolans byggnader, Valhallavägen

Byggn, i kv. Kungl. Trädgården, V:a Trädgårdsgatan

10 ............................................................

Byggn, i kv. Mercurius, Storkyrkobrinken 7, 9

Byggn, i kv. Rosenbad, Rosenbad 2....................

Statens provningsanstalts byggnader....................

Byggn, i kv. Grönlandet norra, Drottninggatan 96

Byggn, i kv. Rännilen, Birgerjarlsgatan 7 ........

Gamla Skogsinstitutets byggnader, Strandvägen 58

Byggn, i kv. Domherren, Östermalmsgatan 26

Byggn, i kv. Murmästaren, Hantverkaregatan 29

Förutvarande positionsartilleriregementets kasern,

Storgatan 41.................................................

Etnografiska museets byggnader, Kavallerivägen

Skogshögskolans och skogsförsöksanstaltens byggnader,

Experimentalfältet .........................

B.

stående fastigheter i landsorten.

Landsstatshuset i Karlskrona...........................

Landshövdingeresidenset i Karlskrona ...........

Länsresidenset i Visby ...................................

Arkivdepån i Visby...........................................

Gävle slott .......................................................

Landshövdingeresidenset i Göteborg...............

Landsstatshuset i Göteborg...............................

Landsarkivet i Göteborg...................................

Folkskoleseminariet i Göteborg.......................

Chalmers tekniska institut i Göteborg ...........

Halmstads slott ...............................................

Länsresidenset i Östersund...............................

Länsarkiv och lantmäterikontor i Östersund

Länsresidenset i Jönköping...............................

Göta Hovrätts byggnader i Jönköping ..........

Länsresidenset i Kalmar..................................

Folkskoleseminariet i Kalmar.........................

Markvärde

Byggnads-

värde

Totalvärde

kronor

kronor

kronor

125,000

2,200,000

2,325,000

770,000

435,000

1,205,000

760.000

290,000

1,050,000

850,000

1,030,000

1.880,000

550,000

220,000

770,000

400,000

1,600,000

2,000,000

470,000

780,000

1,250,000

680,000

9,000,000

9,680,000

385,000

260,000

645,000

670,000

1,100,000

1,770,000

2,400,000

3,050,000

5,450,000

100,000

800,000

900,000

1,300,000

3,000,000

4,300,000

550,000

450,000

1,000,000

65,000

100,000

165,000

1,415,000

350,000

1,765,000

650,000

3,350,000

4,000,000

7,060,000

360,000

7,420,000

750,000

635,000

1,385,000

320,000

1,000,000

1,320,000

45,047,000

55,968,000

101,015,000

25,000

205,000

230,000

40,000

160,000

200,000

60,000

240,000

300,000

10,000

40,000

50,000

149,000

382,000

531,000

| 550,000

\ 285,000

| 345,000

| 1,180,000

275,000

275,000

550,000

400,000

600,000

1,000,000

300,000

1,340,000

1,640,000

100,000

400,000

500,000

80,000

264,000

344,000

30,000

258,000

288,000

104,100

416,400

520,500

60,000

240,000

300,000

90,000

360,000

450,000

35,400

141,600

177,000

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Landsstatshuset i Falun ..............................

Lantmäterikontoret i Falun..........................

Landshövdingeresidenset i Falun ..............

Folkskoleseminariet i Falun ......................

Småskoleseminariet i Falun ......................

Skogsskolan vid Garpenberg ......................

Länsresidenset i Kristianstad......................

Länsresidenset i Växjö ..............................

Lantmäterikontoret i Växjö..........................

Folkskoleseminariet i Växjö ......................

Landshövdingeresidenset i Malmö..............

Gamla Landsstatshuset i Malmö..................

Nya Landsstatshuset i Malmö ..................

Hovrättsbyggnaden i Malmö ......................

F. d. Husarkasernen i Malmö ..................

Landsarkivet i Lund .................................

Folkskoleseminariet i Lund ......................

Drottn. Sofias Vårdanstalt i Lund.............

i Folkskoleseminariet i Landskrona .............

Landsstatshuset i Luleå ...........................

Landshövdingeresidenset i Luleå ..............

Gamla Landsstatshuset i Luleå ..................

I Lantmäterikontoret i Luleå ......................

Folkskoleseminariet i Luleå ......................

I Småskoleseminariet i Haparanda ..............

I F. d. Småskoleseminariet i Murjek ..........

j Landsfiskalsbostaden i Arjeplog..................

Landsstatshuset i Mariestad ......................

Landshövdingeresidenset Marieholm ..........

Småskoleseminariet i Skara ......................

Centrala Frökontrollanstalten, Bergshamra

Länsresidenset i Nyköping ........................

Småskoleseminariet i Strängnäs .................

Gripsholms Kronomagasin ..........................

Uppsala slott ..............................................

Folkskoleseminariet i Uppsala .................

Länsresidenset i Karlstad ........................

Folkskoleseminariet i Karlstad ..................

Gamla Gymnasiehuset i Karlstad ..............

Länsresidenset i Umeå .............................

Lantmäterikontoret i Umeå........................

Nya Folkskoleseminariet i Umeå ..............

Gamla » » » ..............

Småskoleseminariet i Lycksele ...................

Skytteanska skolan i Tärna .......................

Landsstatshuset i Härnösand......................

Landshövdingeresidenset i Härnösand .......

Markvärde

kronor

Byggnads-

värde

kronor

Totalvärde

kronor

37,100

200,000

237,100

14,100

192,500

206,600

16,800

100,000

116,800

40,000

770,000

810,000

11,500

85,000

96,500

350

109,650

110,000

50,000

320,100

370,100

80,000

320,000

400,000

29,000

88,000

117,000

98,000

390,000

488,000

58,500

231,500

290,000

61,500

243,500

305,000

97,000

390,000

487,000

60,000

240,000

300,000

330,600

500,000

830,600

50,000

200,000

250,000

213.000

854,000

1,067,000

156,000

624,000

780,000

150,000

295,000

445,000

)

[ 300,000

\ 90,000

360,000

110,000

1

40,000

30,200

121,000

151,200

192,000

768,000

960,000

7,200

28,800

36,000

16,100

64,200

80,300

3,000

12,000

15,000

15,000

165,000

180,000

40,000

160,000

200,000

20,000

170,000

190,000

72,000

288,000

360,000

50,000

365,000

415,000

80,000

320,000

400,000

—

10,000

10,000

150,000

850,000

1,000,000

218,000

872,000

1,090,000

100,000

457,500

557,500

100,000

710,400

810,400

15,000

75,000

90,000

76,000

494,000

570,000

25,200

100,800

126,000

340,000

1,010,000

1,350,000

100,000

100,000

40,000

160,000

200,000

20,000

80,000

100,000

60,000

240,000

300,000

40,000

160,000

200,000

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 114.

45

Markvärde

kronor

Byggnads-

värde

kronor

Totalvärde

kronor

30,000

120,000

150,000

65,000

260,000

325,000

250,000

1,000,000

1,250,000

140,000

560,000

700,000

68,000

272,000

340,000

3,000

12,000

15,000

50,000

1,000,000

1,050,000

146,000

584,600

730,600

6,000

24,000

30,000

240,000

960,000

1,200,000

110,000

60,000

170,000

21,400

85,600

107,000

6,791,050

25,185,150

31,976,200

700,000

900,000

1,600,000

930,000

450,000

1,380,000

1,000,000

1,250,000

2,250,000

600,000

2,160,000

2,760,000

18,000

72,000

90,000

30,000

120,000

150,000

94,200

376,800

471,000

3,372,200

5,328,800

8,701,000

1,660,000

1,660,000

1,086,200

1,086,200

394,600

394,600

500,000

700,000

1,200,000

155,000

895,000

1,050,000

2,523,000

2,523,000

720,000

720,000

192,625

192,625

600,000

600,000

Lantmäterikontoret i Härnösand .....

Småskoleseminariet i Härnösand .....

Vanföreanstalten i Härnösand .........

Västerås slott ....................................

Länsresidenset i Vänersborg .............

D:o d:o stallbyggnad .........................

Örebro slott.........................................

Linköpings slott ................................

Slottsflygeln i Linköping....................

Nya Folkskoleseminariet i Linköping

Gamla seminariet i Linköping .........

Klosterträdgården i Vadstena............

C. Fastigheter, avsedda att överflyttas till

byggnadsstyrelsens förvaltning.

Blindinstitutet och förskolan för blinda å Tomte

boda ...............................................................

Nya elementarskolans fastighet i kv. Beridarebanan

......................................................

Patentverkets fastighet i kv. Uppfinnaren

Veterinärhögskolans fastighet å Norra Djurgården

Småskoleseminariet i Linköping.....................

Hantverksskolan i Växjö för blinda kvinnor

Hantverksskolan i Kristinehamn för blinda..

D. Byggnader under uppförande.

(Byggnadsvärdet antages motsvara för nybyggnad anvisade

anslagsmedel med tillägg av event, förefintligt

äldre byggnadsvärde.)

Kanslihusets nybyggnad .................................

Statens historiska museum............................

Tekniska högskolans kanslibyggnad .............

Statens bakteriologiska laboratorium.............

Generaltullstyrelsens hus i Stockholm.........

Karolinska sjukhuset .....................................

Nybyggnad för de patologiska och hygieniskbakteriologiska

institutionerna vid universitetet

i Uppsala ................................................

Växthusbyggnad för den botaniska institutionen

vid universitetet i Uppsala........................

Byggnad för den kemiska institutionen vid universitetet

i Lund.......................................

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr lii

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Landsarkivet i Härnösand ....................................

Lantmäterikontoret i Jönköping............................

» i Karlstad ...........................

» i Västerås ............................

Markvärde

kronor

Byggnads-

värde

kronor

Totalvärde

kronor

30.000

26.000

18,000

13,600

330.000

170.000

180.000

165,400

360.000

196.000

198.000

179.000

742,600

9,616,825

10,359,425

Säger för byggnadsstyrelsens delfond

55,952,850

96,098,775

152,051,625

Sammandrag.

F ångvårdsstyrelsens delfond................................

6,000,000

6,671,700

12,671,700

Utrikesdepartementets » ................................

1,574,800

6,299,200

7,874,000

Medicinalstyrelsens » ................................

7,690,001

76,101,852

83,791,853

Byggnadsstyrelsens » ...............................

55,952,850

96,098,775

152,051,625

Summa kronor

71,217,65l|l85,171,527|256,389,178

860156. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. BU 1935:84 Utlåtande, angående regleringen för budgetåret 1935/1936 av utgifterna under huvudtiteln riksdagen och dess verk m. m. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtand s. 11 i texten
  2. Rskr. 1935:121 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Mai ts propositioner angående inrättande av statens allmänna fastighetsfond samt med förslag till inkomstoch utgif s. 1 i texten
  3. JoU 1935:48 Utlåtande i anledning av Kungl. Martts i statsverkspropositionen under nionde huvudtiteln gjorda framställningar angående dels understöd åt elever vid lägre lan s. 1 i texten
  4. SU 1935:51 Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ts propositioner angående inrättande av statens allmänna fastighets fond samt med förslag till inkomstoch utgiftsstat för fo s. 1 i texten