Sök i Ratio Lex

Angående understöd till svensk luftfart m. m

1935-03-08 · 97 sidor, varav 95 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 95 av 97 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:162, Angående understöd till svensk luftfart m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 162.

1

Nr 162.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd

till svensk luftfart m. m.; given Stockholms

slott den 8 mars 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 8 mars 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen

anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Leo:

Regelbunden svensk luftfart har förekommit sedan år 1925, då jämlikt

riksdagens samma år lämnade medgivande avtal örn sådan luftfart träffades

mellan staten och aktiebolaget Aerotransport. Avtalet, som gällde till utgången

av år 1928 och sedermera prolongerades till den 1 juli 1931, var

baserat på att bolaget skulle erhålla viss subvention, beräknad efter antalet

tillryggalagda flygkilometer. Efter det att särskilt tillkallade sakkunniga

(1928 års luftfartssakkunniga) avgivit betänkande och förslag rörande underIlihang

till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 162. sio 85 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 162.

stöd åt den civila luftfarten (statens off. utredn. 1929: 21) samt frågan förevarit

vid 1930 års riksdag (proposition nr 112; riksdagens skrivelse nr 298),

framlade Kungl. Majit för 1931 års riksdag förslag till grunder för ett fortsatt

understödjande av denna luftfart. Förslaget innebar, att med Aerotransport

skulle träffas avtal för tiden 1 juli 1931—31 december 1936 om

regelbunden luftfart med en tur dagligen i vardera riktningen å linjen

Malmö—Amsterdam under hela året och å linjen Stockholm—Helsingfors

under minst 8 månader årligen. Halva antalet turer å vardera linjen

skulle utföras av bolaget med egna maskiner och egen personal; den andra

hälften av turerna förutsattes skola utföras av sam trafikerande utländskt

företag. Tiden till utgången av år 1932 betraktades som övergångstid, och

beträffande denna period förutsattes, att viss begränsning i trafiken skulle

kunna medgivas av Kungl. Majit. För upprätthållande av trafiken skulle

företaget erhålla subvention, för åren 1932—1936 med 650,000 kronor årligen,

dock med vissa avdrag, örn de avtalade trafikprestationerna ej helt fullgjordes.

Yad Kungl. Majit föreslagit godkändes av riksdagen. I enlighet

med vad salunda beslutats träffades den 10 juli 1931 avtal med Aerotransport,

vilket avtal torde få såsom bilaga 1 fogas till statsrådsprotokollet.

Gällande avtal örn regelbunden luftfart utgår sålunda först med år 1936. Av

flera skäl har det emellertid synts vara önskvärt att redan vid innevarande riksdag

till behandling upptages frågan, huruvida och i vilken utsträckning statligt

understöd till luftfarten i fortsättningen bör utgå. Sålunda måste det anses vara

av vikt att tillräcklig tid står till förfogande för vidtagande av de åtgärder i

förevarande hänseende, som ur det allmännas synpunkt befinnas påkallade.

Jämväl för det nu subventionerade bolaget synes det angeläget att i så god

tid som möjligt före utgången av löpande kontraktsperiod äga kännedom örn

den ställning, staten i fortsättningen kommer att intaga till frågan. Med hänsyn

härtill föreslog jag Kungl. Majit den 15 december 1933 att låta genom

särskilda sakkunniga utföra de utredningar, som kunde erfordras för bedömande

av de skilda spörsmål angående ifrågavarande luftfart, vilka kräva sin

lösning då förenämnda avtal upphör att gälla. Jag framhöll därvid, att

ifrågavarande lufttrafik varit förenad med högst betydande utgifter för staten,

vilka utgifter varit motiverade med att det gällt på en gång framhjälpandet

av ett nytt, värdefullt trafikmedel och hävdandet av svenska intressen i den

internationella lufttrafiken. Att undersöka, i vad mån den regelbundna luftfarten

natt sådan utveckling och kunde påräkna sådant intresse bland den

trafikerande allmänheten, att bärighet oberoende av statsbidrag kunde vara

att förutse, borde utgöra en huvuduppgift för en blivande utredning. Åtskilliga

andra omständigheter, framhöll jag vidare, vore att uppmärksamma vid

en utredning på förevarande område, såsom frågan örn det rationella ordnandet

av postbefordran medelst flygplan, spörsmålet örn konkurrensen mellan

trafikmedlen och möjligheten av en samverkan mellan luftfarten och övriga redan

befintliga trafikmedel, frågan örn den för lufttrafikens bedrivande erforderliga

markorganisationen, varunder inbegripes anordnandet av flygplatser och hjälplandningsfält,

belysning av luftfartsleder m. m., ävensom spörsmålet örn den

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

för luftfarten erforderliga väderlekstjänstens rationella ordnande inom en

skälig kostnadsram. Åt de sakkunniga syntes jämväl böra uppdragas att

verkställa utredning av frågan örn luftfartsmyndighetens organisation.

Jämlikt Kungl. Maj:ts på min hemställan lämnade bemyndigande tillkallade

jag den 21 december 1933 fem sakkunniga för att inom departementet

biträda med verkställande av utredning i fråga om anordnande och

statligt understödjande av regelbunden luftfart för tid efter utgången av år

1936 jämte vad därmed äger sammanhang samt beträffande luftfartsmyndighetens

organisation. Dessa sakkunniga — överståthållaren T. K. Y. Nothin,

ordförande, samt ledamoten av riksdagens andra kammare, numera andre

vice talmannen O. Jeppsson, byråchefen i järnvägsstyrelsen A. C. A. Stjerna,

byrådirektören i generalpoststyrelsen C. A. G. Bildt och verkställande direktören

i aktiebolaget Aerotransport G. F. C. Florman —- i det följande benämnda

luftfartsutredningen, hava den 26 november 1934 avgivit betänkande

med utredning rörande reguljär luftfart samt luftfartsmyndighetens organisation

(statens off. utredn. 1934:48).

Av de myndigheter och sammanslutningar, till vilka betänkandet remitterats

för utlåtande, hava följande yttrat sig, nämligen generalpoststyrelsen,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, luftfartsmyndigheten,

statskontoret, generaltullstyrelsen, statens meteorologiskhydrografiska

anstalt, kommerskollegium, chefen för generalstaben, chefen

för marinstaben, chefen för flygvapnet, Överståthållarämbetet och länsstyrelsen

i Malmöhus län samt Sveriges allmänna sjöfartsförening, svenska

järnvägsföreningen och aktiebolaget Aerotransport. Yid kommerskollegii utlåtande

finnas fogade yttranden av samtliga handelskammare samt Sveriges

allmänna exportförening, Sveriges industriförbund och Sveriges redareförening.

Av Överståthållarämbetet har överlämnats yttrande av Stockholms

stadsfullmäktige. Med anledning av järnvägsstyrelsens yttrande har riksräkenskapsverket

avgivit infordrat utlåtande. I fråga örn luftfartsmyndighetens

organisation har allmänna civilförvaltningens lönenämnd avgivit utlåtande.

Innan jag ingår på de nu till prövning föreliggande frågorna, vill jag

erinra örn att Kungl. Majit i statsverkspropositionen (sjätte huvudtiteln,

punkterna 28—32, samt utgifter för kapitalökning, bil. 3, punkterna 7, 8 och

19) gjort framställningar örn anslag till luftfartsväsendet för nästa budgetår.

Jag saknar anledning att i förevarande sammanhang ifrågasätta någon ändring

i vad sålunda föreslagits och uppehåller mig i fortsättningen vid den

lufttrafik och därmed sammanhängande anordningar, som avse tiden efter

utgången av år 1936.

I det följande kommer jag att i ett särskilt avsnitt behandla frågan om

posttransporter flygledes och bortser alltså tillsvidare därifrån.

I luftfartsutredningens betänkande — i de delar, för vilka jag i det följande

icke särskilt redogör, torde jag få hänvisa till betänkandet — lämnas

till en början en omfattande redogörelse för luftfarten i främmande länder

samt inom och berörande Sverige. Under punkten 29 av sjätte huvudtiteln

har jag lämnat en redogörelse för 1934 års luftfart, i vad den berört Sverige.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 162.

Ay aktiebolaget Aerotransport bedriven luftfart.

Å sid. 34 och följande sidor i förutnämnda betänkande hava intagits vissa

sammanställningar rörande den luftfart, som bedrivits av aktiebolaget Aerotransport

enligt avtal med staten eller eljest, ensamt eller i samtrafik med

utländska luftfartsbolag. Samtrafik har på Amsterdamlinjen bedrivits med

det holländska bolaget Koninklijke Lucbvaart Maatscbappij (K. L. M.) och

på Helsingforslinjen med det finska bolaget Aerö O/Y. Av nämnda sammanställningar

torde bär få meddelas följande sammandrag:

Ar Aerotransport enligt avtal med staten eller eljest, ensamt eller i samtrafik

trafikerade linjer:

Trafik-

Antal

Antal

Betalad last

period i

veckor

genom-

förda

turer

flygkilo-

meter,

tusen

Passage-

rare,

Bagage,

Post,

Gods,

antal

ton

ton

ton

Malmö—Köpenhamn—

Hamburg—Amsterdam *)■

1926..............::..........

25

570

411

4,290

68. s

10.2

20.4

1931 ...........................

33

688

495

4,468

75.8

57.o

136.4

1932 ...........................

44

578

413

4,343

87.7

52.2

52.7

1933 ...........................

52

702

491

6,891

128.7

67.s

67.7

19342) ........................

52

721

498

8,325

154.0

70. o

42.o

Malmö—Amsterdam (direkt

linje).

1932 ...........................

17

208

150

1,167

17.0

5.4

23.i

1933 ...........................

26

236

169

2.274

24.4

2.2

33.1

19342) ........................

44

589

423

9,125

94.9

16.7

69.2

Stockholm—Åbo—Helsing-

fors.

1926 ...........................

17

220

91

702

10.2

2.1

1.7

1931 ...........................

23

318

143

1,541

26.5

19.4

9.6

1932 ...........................

30

411

184

2,558

45.7

20.4

12.5

1933 ...........................

34

479

205

3.790

64.o

24.6

15.5

1934s) .......................

35

490

210

5,075

83.3

32.7

18.o

Göteborg—Köpenhamn—

Malmö (utanför avtalet)

1926 ...........................

9

101

29

383

2.6

O.i

O.i

1934 ...........................

9

112

33

527

3.7

0.2

0.3

Stockholm—Visby (utanför

avtalet).

1933 ..................

9

134

27

1,518

15.3

5.8

194 ........................

9

136

29

1,421

14.1

—

7.4

Helsingfors— Taflin n (utan-

för avtalet).

1934 ..........................

26

362

33

2,065

24.6

2.2

1.3

*) Inklusive lokaltrafik å sträckan Malmö—Köpenhamn.

a) Beräknade på basis av de tre första kvartalen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majda proposition nr 162.

Beträffande frekvensen och medelbelastningen under åren 1931 1934 på

linjerna Stockholm—Helsingfors, Malmö—Köpenhamn—Hamburg—Amsterdam

(511) och Malmö—Köpenhamn—Amsterdam (517) meddelas i betänkandet

uppgifter, avseende betald trafik för Aerotransport och samtrafikerande

bolag, varav här torde få återgivas följande:

Betalda

Godstonkm

Betalda

personkm

i procent av

offererade

Tonkm x)

personkm

per flygkm

per flyg- km

i procent av

offererade

511

517

511

517

511

517

511

517

Amsterdamlinjen.

1931 .......................................

3.41

5.97

0.341

0.287

34.8

49 6

55.5

62.0

1932 ......................................

2.66

6.23

0.137

0.313

32.6

57.9

38.3

65.1

1933 .......................................

4.28

8.11

0.2 0 6

0.336

47.9

66.6

59.9

73.1

19342 ....................................

6.7 3

9.33

0.233

0.34 0

50.1

70.3

56.8

72.5

Helsing forslinjen.

1931 ......................................

4.47

0.162

59.7

57.6

1932 ......................................

5.68

0.176

53.0

51.9

1933») ....................................

7.12

0.2 01

56.1

55.2

19342) ..................................

9.2 3

0.231

69.7

69.8

Med avseende å biljettpriserna meddelas i betänkandet följande:

Vid biljettprissättningen, där man är bunden av överenskommelser med

de samtrafikerande bolagen, har man prövat sig fram för att ernå^ gynnsammaste

resultat. Där biljettpriset varit så högt, att det i viss man ansetts

hämma trafikutvecklingen, ha reduceringar företagits. I stort sett kunna

priserna sägas motsvara färdbiljett å motsvarande sträcka med tåg,respektive

båt i första klass, inklusive sovplats. Vid returresa inom två månader har

beräknats en rabatt av 30 procent, som den 1 april 1935 sänkes till 20 procent.

Dessutom ha införts rabattkort på 800 kronor, vilka berättiga till

resor för ett sammanlagt enkelt biljettpris på 1,000 kronor, med giltighet

sex månader för viss person eller firma. Bagage får medföras avgiftsfritt

intill en vikt av 15 kilogram. För övervikt erlägges en avgift per kilogram,

vanligen motsvarande 1 procent av färdbiljetten. Ku nämnda bestämmelser

gälla i allmänhet hela det europeiska luftfartsnätet.

Under år 1934 har det enkla biljettpriset i de viktigaste förbindelserna

varit, från Stockholm till Helsingfors 88 kronor och till Visby 45 kronor

samt från Malmö till Göteborg 50 kronor, till Köpenhamn. 10 kronor, till

Oslo 120 kronor, till Amsterdam 165 kronor, till Berlin 85 kronor, till London

225 kronor och till Paris likaledes 225 kronor.

I fråga om aktiebolaget Aerotransports ekonomiska förutsättningar och

årsresultat meddelas å sid. 65—71 i betänkandet åtskilliga uppgifter, av vilka

här torde få återgivas följande:

Bolaget startade år 1924 med ett aktiekapital av 356,000 kronor, som åren

1925 och 1926 successivt höjdes till 996,500 kronor. * *)

'') Summa resande och gods.

!) Beräknade på basis av de tre första kvartalen.

*) Trafik en vecka på linjen Helsingfors—Tallinn inräknad.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ls proposition nr 162.

Subvention har utgått till bolaget från och med budgetåret 1925/1926, till

en början enligt avtal, som träffades den 12 juni 1925 och i vilket bestämdes,

att understöd skulle utgå å linjen Malmö—Amsterdam med kronor 1:75

respektive 2:10 per flygkilometer, allt eftersom trafiken upprätthölles med

sex eller tre turer fram och åter i veckan, samt å linjerna Stockholm—

Helsingfors och eventuellt Oslo—Göteborg—Köpenhamn/Malmö med kronor

1: 50 per flygkilometer. Avtalet var från början avsett att gälla till och med

utgången av år 1930 men förlängdes på grund av särskilda omständigheter

till juli 1931.

Som villkor för 1931 års avtal stipulerades, att bolaget skulle utöka sitt

aktiekapital med minst 500,000 kronor. Bolagets verksamhet hade nämligen

under de första sex åren till och med 1930 ständigt gått med förlust, och

för täckandet av förlusten, som till och med år 1930 uppgick till ett sammanlagt

belopp av 962,500 kronor, nedskrevs åren 1929—1930 aktiekapitalet med

sammanlagt nämnda belopp till 34,000 kronor. Genom nyemission 1931

höjdes aktiekapitalet med 550,000 kronor till dess nuvarande belopp 584,000

kronor.

Enligt nu gällande avtal av den 10 juli 1931 skall för åren 1932—1936

utgå ett årligt understöd på 650,000 kronor, med avdrag för arvode åt statens

granskningsman samt eventuellt för bristande trafikprestationer. För

understödets, åtnjutande skall bolaget fullgöra en tur dagligen i vardera riktningen

å linjen Malmö—Amsterdam under hela året (minst 360 dubbelturer)

och å linjen Stockholm—Helsingfors under minst åtta månader (minst 240

dubhelturer). I avtalet förutsättes, att halva antalet turer å vardera linjen

utföres av bolaget med egna maskiner och egen personal. Brister bolaget i

fullgörandet av den kontrakterade luftfarten, minskas subventionen under

vissa förutsättningar med 2 kronor för varje bristande flygkilometer. Staten

har tillförsäkrat sig viss kontroll över bolagets skötsel. Kungl. Majit äger

utse en granskningsman och rådgivare, som har att tillvarataga statens intressen

och därvid särskilt ägna uppmärksamhet åt trafikanordningarnas

lämplighet för allmänhetens betjänande samt åt rörelsens ekonomi. Staten

är representerad i bolagets styrelse genom en av Kungl. Majit utsedd ordförande,

varjämte Kungl. Majit utser en av de två revisorerna och suppleant

för denne. Örn vinst uppstår till belopp, överstigande sex procent av det

inbetalda aktiekapitalet, sedan vederbörliga avskrivningar och reservfondsavsättningar

verkställts, skall hälften av detta vinstöverskott avsättas till en

fond, vilkens behållning, i den mån den ej åtgår till täckande av förluster

under avtalstiden, inlevereras till statsverket vid sagda tids utgång. Först

under driftsåret 1933 har sådant vinstöverskott uppstått. Då visade rörelsen

ett driftsöverskott av............................................................. kronor 235,568: 25

varifrån avgick:

avskrivningar..................................... kronor 152,026:01

reservfondsavsättning ....................... » 8,354:22

varför nettoöverskottet utgjorde ......................................

varifrån avräknas 6 procent å aktiekapitalet .....................

och hälften av återstoden ................................................... kronor 40,148:02

eller kronor 20,074:01 avsattes till en subventionsfond.

Till belysande av det driftsekonomiska utfallet av Aerotransports verksamhet

till och med år 1933 meddelas å sid. 67 i betänkandet en sammanställning

av utgifter och inkomster dels i absoluta belopp och dels per

160,380: 23

75,188:02

35,040: —

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

offererad tonkilometer. Verksamheten har uppdelats i linjeflygning, postflygning

och annan flygning samt diverse verksamhet. Linjeflygningen omfattar

Amsterdam- och Helsingforslinjerna, den senare inkluderande flygning

Åko— Stockholm under hösten 1927, samt Malmö—Berlin år 1926, Göteborg—Köpenhamn—Malmö

1926 och 1927 och Stockholm—Visby 1933. Postflygningen

avser nattpostflygningarna under åren 1929—1933. En obetydlig

nattpostflygning år 1928 ingår i »annan flygning», varmed avses huvudsakligen

rund- och extraflygningar, under åren 1925—1933 givande en nettoförlust

av 17,000 kronor. Med »diverse verksamhet» hava avsetts inkomster

och utgifter för markorganisation för främmande företag, försäljningar, räntor

m. m., vilken verksamhet alltsedan år 1927 givit ett mer eller mindre betydande

överskott. Av nämnda sammanställning meddelas här följande utdrag:

Aktiebolaget Aei-otransports utgifter och inkomster.

1925

1926

1927

1928

1929

1930

1931

1932

1933

574

1,058

1,018

917

1,298

1,030

944

1,278

1,558

214

''307

320

326

429

356

327

674

949

306

471

559

487

512

537

543

637

647

54

280

139

104

357

137

74

—

—

—

—

—

33

38

88

131

211

258

308

_

_

73

146

253

244

306

_

_

15

—

—

14

2

—

—

—

—

—

15

42

~

766

1,251

1,206

1,240

1,535

1,418

1,488

1,671

2,024

tonkm

2.88

4.70

4.69

4.57

5.56

4.69

4.56

3.49

3.24

421

423

587

745

644

769

979

1,069

1,461

tonkm

1.58

1.59

2.28

2.75

2.33

2.55

3.oo

2.23

2.34

306

471

559

487

512

537

542

637

647

tonkm

1.15

1.77

2.18

1 79

1.85

1.77

1.66

1.33

1.04

727

894

1,146

1,232

1,156

1,306

1,521

1,706

2,108

tonkm

2.73

3.30

4.46

4.54

4.18

4.32

4.66

3.50

3.38

39

357

60

8

379

112

—

—

—

tonkm

0.15

1.34

0.23

O.os

1.37

0.37

—

—

—

_

_

_

_

—

33

35

84

tonkm

—

—

—

—

—

—

O.io

0.07

0.14

Linjeflygning:

Utgifter ............

Trafikinkomster...

Subvention.........

Förlust...............

Vinst..................

Nattpostflygning:

Utgifter ............

Trafikinkomster.,

Förlust..............

Vinst.................

Hela verksamheten

Utgifter

per off.

Trafikinkomster.

» per off.

Subvention.....

» per off.

Summa inkomster

» per off.

Förlust...........

» per off.

Vinst..............

» per off.

De lån, som erfordrats för inköp av flygplan och motorer och erhållits ur

statens luftfartslånefond, hava icke upptagits direkt av Aerotransport utan

av ett för detta ändamål bildat dotterbolag, aktiebolaget Plygmateriel, som

till Aerotransport uthyr flygplan och motorer mot ersättning, innefattande

opaginerad Kontrollera mot PDF

° Kungl. Majus proposition nr 162.

ränta och amortering å lånen ur luftfartslånefonden. Storleken av amorteringarna

fastställes av Kungl. Maj:t på förslag av luftfartsmyndigheten. Aktierna

i Flygmateriel ägas samtliga av Aerö tran sport men hava pantförskrivits

till staten, som därigenom förskaffat sig säkerhet för lånen i flygmaterielen.

Dessutom har Aerotransport iklätt sig borgen såsom för egen skuld för Flvemateriels

lån. ‘ &

De båda bolagens finansiella ställning vid utgången av åren 1928—1933

framgår av följande, i betänkandet meddelade sammanslagna balansräkningar

:

A.-B. Aerotransport och A.-B. Flygmateriel, sammanslagen balansräkning per

31 december åren 1928-1933.

Tillgångar.

k r

Flygplan,

motorer

m. m.

Kr.

Inventa- rier, lager

m. m.

Kr.

Diverse

personer

Kr.

Bank och

kassa

Kr.

Förlust

Summa

tillgångar

Kr.

Balan-

serad

Kr.

Årets

Kr.

1928 .....................

1,163,556

415,020

64,504

109,815

461,662

8,252

2,222,809

1929 ....................

846,787

231,750

242,556

119,403

_

374,142

l|814|638

1930 .....................

857.629

222,821

95,448

111,093

_

111,807

1,398,798

1931 .....................

245,860

195,002

423,776

451,270

_

1,315 908

1932 .....................

694,844

207,656

186,859

638,900

_

1,7289f>9

1933 .....................

473,239

210,735

519,832

516,845

—

1,720''656

Skulder.

k r

Aktie-

kapital

Kr.

Diverse

fonder

Kr.

Banker

Kr.

Diverse

personer * *)

Kr.

Vinst

Summa

skulder

Kr.

Balan-

serad

Kr.

Årets

Kr.

1928 .....................

996,500

_

159,095

1,067,214

2,222 809

1929 .....................

425.500

100,840

220,145

1,068,153

_

_

1,814 638

1930 .....................

34,040

112,814

317,600

929.000

5,344

_

1,398,798

1931 ....................

584,000

906

—

692,124

5445

33,433

1,315,908

1932 .....................

584,000

43,058

—

1,050,418

15,546

35,237

1,728,259

1933 .....................

584,000

71,911

—

965,147

15,912

83,686

1,720,656

Luftfarten efter utgången av är 1936.

Stats subvention av luftfarten.

I sitt förutnämnda betänkande har luftfartsutredningen såsom skäl för

fortsatt statsunderstöd åt den svenska luftfarten till en början anfört följande:
Under

de senare åren har den reguljära luftfarten synnerligen starkt utvecklats.

Linjenätet har utbyggts att omfatta snart sagt alla de viktigaste

) I beloppen för år 1931 och 1933 ingå dellikvider för vid respektive årsskiften ännu

ej levererade flygplan och motorer.

*) Inklusive lån ur luftfartslånefonden.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr lii.''.1.

orterna inom Europa, oell flygförbindelserna äro numera en oumbärlig länk

i samfärdseln. De stora framstegen på det tekniska området hava skapat

tillfredsställande trafiksäkerhet och möjliggjort anordningar, sorn tillgodose

rimliga anspråk på bekvämlighet för de resande. Följderna härav hava visat

sig i den ökning av resandefrekvensen på luftfartslinjerna, som man överallt

kunnat konstatera.

Emellertid är luftfarten alltjämt ur stånd att bära sina egna kostnader.

Till en del torde orsaken härtill vara att söka i den hastiga utvecklingen av

detta samfärdsmedel, vilken medfört, att förnyelsen av materielen mäste ske

i ett mycket snabbare tempo än vad fallet torde bliva, sedan vissa standardtyper

utformats. Den tekniska utvecklingen har hitintills varit i huvudsak

inriktad på frambringandet av större hastighet, driftsäkerhet och komfort,

vilket medfört, att arbetet ännu icke kunnat i erforderlig män koncentreras

på åtgärder till nedbringande av driftkostnaderna. Visserligen bär luftfartslinjernas

utnyttjande för transport av resande, post och gods företett en

kraftig ökning, men trafiken måste dock, såsom alltid är fallet, då ett nytt

fortskaffningsmedel tages i bruk, upparbetas och allmänheten vänjas vid att

taga det nya transportmedlet i anspråk. Av nu angivna orsaker torde

den reguljära Hyglin]etrafiken hitintills näppeligen på något håll inom Europa

kunnat lämna ett tillfredsställande ekonomiskt resultat. För trafikens uppehållande

har fördenskull tillskott från det allmännas sida varit erforderligt

i en eller annan form. Hur långt avlägsen den tidpunkt är, da sadant bidrag

kan bortfalla, är svårt att nu förutse, enär mångå olika faktorer därvid

inverka. Saken blir beroende på dels den taxepolitik, som föres, och dels

utvecklingen på det tekniska området. I sistnämnda hänseende blir av betydelse

i första hand frågan, i vad mån driftkostnaderna kunna nedbringas

genom billigare bränsle, serietillverkning i större skala av flygmaskiner, ökad

lastförmåga hos dessa och dylikt. Vidare medverka även ökning av passagerarefrekvens,

linjesträckning och turantal till ett mera ekonomiskt utnyttjande

av flygmaterielen och luftfartens organisation.

Man torde alltså, fortsätter luftfartsutredningen, få utgå ifrån, att reguljär

flygtrafik ännu under ett antal år framåt icke lärer kunna upprätthållas utan

understöd från det allmänna. Spörsmålet, huruvida och i vilken utsträckning

svensk sådan trafik skulle bedrivas efter utgången av år 1936, sjmtes

fördenskull böra i första rummet bedömas med hänsyn till fördelarna för

Sveriges vidkommande av reguljär luftfart. Härom anför luftfartsutredningen

vidare:

Dessa fördelar framträda särskilt i fråga om förbindelserna med utlandet.

Sverige är ett land med vidsträckta, långt utöver landets gränser gående

ekonomiska och kulturella intressen. Hävdandet av dessa intressen, vilket

måste anses vara en viktig riksangelägenhet, underlättas väsentligen genom

snabba kommunikationer med utlandet, och härvidlag erbjuder luftfarten mycket

stora möjligheter. Med nuvarande flygförbindelser vinnas avsevärda förkortningar

i restiden från Sverige till bland annat Berlin, Amsterdam, London,

Bäris och Helsingfors. Värdet av tidsvinsten vid brådskande affärsresor och

för personer i ledande ställning inom industriföretag m. fl., för vilka vid

längre resa en dyrbar arbetstid går förlorad, torde ligga i öppen dag.

Än större betydelse framför allt ur kommersiell synpunkt äger flygtrafiken

på postbefordringens område. Särskilt genom nattpostflygningarna kan befordringstiden

för posten mellan Sverige och flera av Europas viktigaste

handelscentra nedbringas till en enda natt. Både 1919 års lufttrafikkommitté

och 1928 års luftfartssakkunuiga hava också starkt framhållit flygtrafikens

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

betydelse för postbefordringen. Representanter för handel och industri hava

likaledes vid upprepade tillfällen, bland annat i till luftfartsutredningen avgivna

yttranden, betonat angelägenheten av att de snabba förbindelser, som

flygtrafiken erbjuder, utnyttjas för posttransporter. Vid statsmakternas behandling

av frågor rörande understöd åt luftfarten och örn anordningar för

lufttrafikens underlättande har städse denna trafiks betydelse för postbefordringen

framhållits såsom ett av de bärande motiven. Visserligen behöver

nattpostflygningen icke vara omedelbart beroende av, att passagerareflvgtrafik

anordnas. Men de för flygtrafiken så betydande kostnaderna för

fasta anläggningar bli desamma, även örn blott nattpostflygning anordnas.

Härtill kommer, att kostnaderna för organisation, för reservmaskiner och

verkstäder samt för reservpersonal bli lägre för nattpostflygningen, örn denna

ombesörjes av företag, sorn jämväl har att utföra passagerareflygtrafik.

Aven den senare blir för övrigt av viss betydelse för postbefordringen.

Flygtrafiken innebär för vårt lands vidkommande även andra fördelar.

Under nuvarande tider utöva snabba förbindelser otvivelaktigt stimulerande

inverkan på turisttrafiken, då en kort restid för personer, vilkas tid är dyrbar,

innebär möjlighet att göra en resa, vilken eljest icke skulle företagas.

Och ofta är. det just dessa turister, som med hänsyn till möjligheten av

framtida förbindelser för vår handel och industri äro särskilt önskvärda.

.. Flygtrafiken saknar heller icke betydelse för godstransporter, då den möjliggör

snabb försändning av maskindelar, prover och dylikt, vilket särskilt för

vår på kvalitetsvaror inriktade industri äger stort värde. Flygtrafiken underlättar

också ut- och införsel av lätta men ömtåliga varor, för vilka den långsammare

järnvägs- och båttrafiken icke lämpar sig så väl.

Luftfartsutredningen övergår härefter till frågan, huruvida det icke läte

sig göra att med inbesparande av subvention överlåta åt de utländska företagen

att ensamma uppehålla trafiken på utlandet och, då svensk trafik bedriven

uteslutande på inrikes linjer uppenbarligen skulle bliva synnerligen

oekonomisk, jämväl på dessa senare, samt anför härom:

I det föregående har framliallits vilken stor betydelse för landets näringsliv

flygförbindelserna med utlandet äga. Det kan då icke vara tillrådligt

frånsäga sig det inflytande på linjesträckning, tidtabeller, taxesättning och

dylikt, som trafikens utförande helt eller delvis av svenskt, av staten kontrollerat

företag innebär. Ur vårt lands synpunkt är det givetvis av största

vikt, att förbindelserna ledas åt det håll och på det sätt, som för oss är

det lämpligaste. Man får härvidlag icke förbise, att de utländska luftfartsbolagen

äro subventionerade ett vart av sin stat, och att det sålunda ligger

i denna stats intresse, att trafiken ledes på för densamma förmånligaste sätt,

vilket kan komma att stå i direkt strid mot svenska intressen. Man kan

tänka sig en under vissa förhållanden hastigt företagen omläggning eller

ett inställande av trafiken, vilket skulle leda till allvarlig olägenhet icke

minst genom ett oberäknat avbrott av flygposttrafiken. Men även bortsett

från dylika extrema fall kvarstår dock möjligheten av att ett utländskt företag

— vilket, då detsamma är statssubventionerat, sannolikt icke torde kunna

bindas genom ett för alla eventualiteter betryggande kontrakt — av en eller

annan anledning nedlade trafiken och att intet annat utländskt företag kunde

vara villigt att träda i stället. I sådant fall stöde man inför nödvändigheten

av att antingen helt avstängas från fördelen av flygförbindelse eller ock att

med tidsutdräkt och dryga kostnader skapa en ny organisation för trafikens

igångsättande och uppehållande. En fördel av trafikens bedrivande genom

svenskt företag är även, att därigenom möjliggöres en mera effektiv kontroll

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

över flygplanens trafiksäkerhet, lämpliga anordningar för passagerare, post

och dyiikt. . ,

Vad särskilt angår frågan om konkurrensen med övriga inhemska trafikföretag,

främst statens järnvägar, så torde problemställningen icke vara,

huruvida en dylik konkurrens överhuvud skall förekomma, ty flygtrafiken

torde vara ett ofrånkomligt faktum. I den man de nu under arbete varande

flygfälten hinna färdigställas, lärer man nämligen även hava att räkna med

trafik å desamma, men genom att understödja svenskt deltagande i trafiken

kan svenska staten påverka taxesättningen i sådan riktning, att osund konkurrens

uteslutes.

Vad nu anförts syntes luftfartsutredningen utgöra starka skäl för att

flygtrafiken på de viktigaste utlandslinjerna och på de blivande inrikeslinjerna

icke i sin helhet överlätes pa utländska företag. I förevaiande sammanhang

finge slutligen icke lämnas obeaktad den fördel ur försvaiets synpunkt,

som en svensk civil luftfartsorganisation innebure, bland annat därigenom,

att den tillförsäkrade vårt land en viss kår av väl utbildade flygare,

mekaniker och annan för flygvapnet användbar personal.

Av de skäl, som här anförts, fortsätter luftfartsutredningen, ansåge alltså

utredningen, att ett svenskt företag även efter ingången av år 1937 borde

utföra trafik icke blott på de viktigaste utlandslinjerna utan även på de

inom landet fallande linjer, som ansåges böra upprättas, allt i den omfattning,

som en given ekonomisk och skälig begränsning medgåve. I detta

sammanhang ville luftfartsutredningen erinra därom, att utbyggandet av

luftfartslederna Stockholm—Malmö och Malmö—Göteborg—norska gränsen

vore ett uttryck för ett statsmakternas principiella beslut, att svenskdriven

person- och godstrafik skulle uppehållas å dessa linjer, enär det knappast

kunde tänkas, att dessa stora kostnader skulle nedlagts uteslutande för anordnandet

av postflygning och för skapandet av möjlighet för utländska

bolag att trafikera inomsvenska linjer. I denna åsikt stöddes utredningen

också av riksdagens vid flera tillfällen gjorda uttalanden örn önskvärdheten

av utvidgad svensk luftfart. Frågan syntes därför i realiteten mindre vara

att utreda, huruvida svensk luftfart fortfarande skulle bedrivas eller ej, utan

fastmera, i vilken utsträckning sådan borde äga rum.

Med stöd av motivering, för vilken jag under olika avdelningar i det följande

kommer att närmare redogöra, utmynnar luftfartsutredningens förevarande

förslag i en hemställan, vari utredningen förordat, bland annat,

att svensk statsunderstödd luftfart från och med år 1937 bedrives i den

vidgade omfattning, som är angiven under beteckningen »trafikplan lil»,

innebärande en enkeltur dagligen året runt på en var av sträckorna Malmö

—Köpenhamn—Hamburg—Amsterdam, Malmö—Köpenhamn-—Amsterdam,

Amsterdam — Paris, Amsterdam—London, Stockholm—Malmö och Oslo

Göteborg—Köpenhamn—Malmö, samt en dubbeltur dagligen året runt på

vardera av sträckorna Stockholm—Åbo—Helsingfors—Tallinn och Malmö

Köpenhamn—Berlin,

att för bedrivandet av ifrågavarande luftfart nuvarande aktiebolaget Aerotransport

ombildas, varvid svenska staten ingår såsom huvuddelägare genom

teckning av stamaktier till ett belopp av 2,500,000 kronor, medan innehavare

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majda proposition nr 162.

av nuvarande aktier i bolaget erhålla preferensaktier intill belopp, motsvarande

584,000 kronor, medförande preferensrätt till fyra procents årlig utdelning,

att mellan svenska staten och det salunda ombildade bolaget träffas avtal,

gällande till att börja med ses år, örn utförande av reguljär luftfart i enagnet

med forén amnda »trafikplan III», därvid staten förbinder sig lämna

bolaget årligt understöd för år 1937 med 950,000 kronor och för år 1938

med 875,000 kronor o. s. v. med ett för varje år med 75,000 kronor nedsatt

belopp,

att eje nattpostflygningar, som av det svenska luftfartsbolaget lära komma

att utföras, även i fortsättningen bekostas av postmedel, varvid ersättningen

beräknas efter bolagets självkostnader, samt

att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen blir luftfartsmyndighet, för vilket

ändamål nyinrättas en särskild byrå inom ämbetsverket.

Över luftfartsutredningens nyss återgivna principiella uttalanden hava

luftfartsmyndigheten och statskontoret samt Sveriges allmänna sjöfartsförening

yttrat sig.

Luftfartsmyndigheten har anfört i huvudsak följande:

Luftfartsmyndigheten anslöte sig till vad luftfartsutredningen anfört. Luftfartslinjer

kunde för närvarande icke drivas utan understöd. Att nu nedlägga

vår regelbundna luftfart och exempelvis under de närmaste åren blott

bedriva postflygning skulle vara att spoliera med stora uppoffringar åstadkomna

värden. Trots detta skulle en fortsatt subventionering måhända ej

böra äga rum. örn man icke nu faktiskt kunde skönja den tidpunkt, då det

nya trafikmedlet bleve bärigt utan understöd.

Trafiken hade i förhållande till de fasta kostnaderna hittills haft för liten

omfattning, och den dyrbara materialens utnyttjning hade varit otillfredsställande.

Genom att lufttrafik numera kunde bedrivas hela året hade dessa

olägenheter i viss utsträckning minskats, och den tekniska materielens snabba

utveckling ökade dess ekonomiska effektivitet. Sedan en större allmänhet börjat

vänja sig att utnyttja de fördelar, det nya snabba kommunikationsmedlet erbjöde,

hade resandefrekvensen väsentligt ökats. I alla länder med regelbunden

luftfart hade till följd härav kostnaderna per tonkilometer minskats, under

det att inkomsterna ökats. Exempelvis hade Aerotransports kostnader

per tonkilometer hittills reducerats från omkring kronor 4: 90 till omkring

kronor 3: 24. Enligt luftfartsutredningens beräkningar skulle kostnaden per

tonkilometer vid oförändrat trafikprogram kunna minskas till kronor 2: 65

och vid utvidgad trafik till kronor 1:35. A andra sidan hade bolagets trafikmkomster

efter år 1931 per tonkilometer varierat mellan kronor 1: 53 och

kronor 2:22 på Amsterdamlinjen och mellan kronor 1:11 och kronor T 42

å Helsingforslinjen. Allt tydde följaktligen på att en räntabel drift skulle

kunna uppnås, om den tekniska utvecklingen oell trafikens systematiska expansion

finge fortgå efter hittills följda riktlinjer.

Rörande subventionsförhållandena i andra länder ville luftfartsmyndigheten

framhålla, att tillförlitliga jämförelser i allmänhet icke vore möjliga på grund

av vitt skilda förutsättningar såväl med avseende på lufttrafikens organisation

och beskaffenhet som beträffande de former, under vilka understöden

utginge. I vissa hinder hade det rent kommersiella syftet icke helt varit

bestämmande för trafikens bedrivande, och i en del andra länder utginge

betydande bidrag för att exempelvis uppehålla driften vid flygplatser.

Med den reservation, som med hänsyn till angivna förhållanden måste

göras, har luftfartsmyndigheten meddelat uppgifter örn subventionsbeloppen

år 1932 för ett antal länder samt åren 1933 och 1934 för Aerö tran sport.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majus proposition nr 162.

Av sistnämnda uppgifter, i vissa avseenden kompletterade, torde här få

återgivas följande:

Ekonomisk översikt beträffande viss subventionerad lufttrafik.

Företag

Tonkm.

(offererade)

Subvention

Subvention

per off.

tonkm.

Egna

inkomster

per off.

tonkm.

Summa

inkomster

-f subven- tion per off.

tonkm.

Inkomster

i %

av inkomster

-f- subven- tion

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

År 1932.

Samtliga franska bolag 1

Imperial Airways 2 * .....

Aerotransport4 * ............

3.300.000

3.180.000

402,347

548,594

31,400,000

10,000,000

637.000

551.000

9: 50

3: 15

1:58

1:03

2:50

2: 94

1:68

1:33

12:-

6:09

3: 26

2:36

20.83

48.33

51.43

55.30

Sabena (Belgien)6.........

D. D. L (Danmark)6 ......

Aerö O/Y (Finland)7 ...

K. L. M. (Holland) 8 ......

240,722

202.467

72,917

690,825

2.530.000

357,500

165,000

1.380.000

10:50

1:77

2:26

2: —

2:83

1: 23

3:62

2:85

13: 33

3: - 5:88

4:85

21.20

40.oo

61.40

58.80

År 1933.

Aerotransport4 ............

D. D. L. (Danmark)6......

492,559

227,630

647,000

304,500

1:31

1:34

1:81

1: 16

3: 12

2:50

57.94

45.70

År 1934.

Aerotransport (beräkn.)

D. D. L. (Danmark) (be- räkn ) ®

Aerö O/Y (Finland)7 ...

757,553

318,600

172,164

647,000

304.500

181.500

0: 85

0: 96

1:06

1:51

1:01

2: 36

1:97

63.86

51.50

Statskontoret har anfört:

I likhet med luftfartsutredningen håller statskontoret före, att vårt land

äger ett så starkt intresse av att uppehålla svenska luftlinjer med utlandet,

särskilt dess viktigaste handelscentra, samt att utveckla postbefordringen

med flygplan, att staten icke bör underlåta att jämväl i fortsättningen lämna

det stöd, som för detta ändamål kan finnas erforderligt. Likaledes ansluter

sig statskontoret till luftfartsutredningens uttalande, att trafiken bör bedrivas

genom ett svenskt företag, då endast därigenom tillbörligt inflytande och

en mera effektiv kontroll i olika hänseenden stå att vinna. Jämväl torde,

därest trafiken ombesörjes genom ett svenskt, av statens medverkan beroende

företag, sådana anordningar i avseende å taxesättning m. m. kunna

vidtagas, att osund konkurrens med andra befintliga kommunikationsföretag

inom landet kan undvikas.

Sveriges allmänna sjö/artsförening har framhållit, att det otvivelaktigt vöre

ett riksintresse, att statens medverkan kunde paräknas för att säkerställa förbehållandet

åt svenska företagare av ombesörjandet i första hand av den inrikes

flygtrafiken men även i tillbörlig omfattning av den trafik, som ginge

utöver landets gränser.

1 Franska francs = 16 öre.

2 Pund sterling = kronor 18:15.

Schweiziska francs = 72 öre.

Amsterdam- och Helsingforslinjerna.

Belgiska francs =76 öre.

Danska kronor =1932: kronor 1:02, 1933 och 1934: 87 öre.

Finska mark =1932: 8.5 öre, 1934: 8.6 öre.

8 Holländska gulden = kronor 2:20.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

Den svenska linjeluftfart, som alltsedan år 1925 bedrivits av aktiebolaget

Aerotransport med direkt statssubvention, har utöver denna subvention åtnjutit

ett mycket betydande ekonomiskt stöd av staten genom rätten till

kostnadsfri användning av de flygleder, som till övervägande delen bekostats

med statsmedel, samt rätten till fri radio- och väderlekstjänst ävensom

genom lån ur statens luftfartslånefond för anskaffning av flygmateriel. Sedan

den direkta, årliga statssubventionen, för närvarande utgörande 650,000

kronor, har under åren 1925—1934 uppgått till sammanlagt 5.s miljoner

kronor. Enligt luftfartsutredningens beräkningar, för vilka närmare redogöres

längre fram, investeras i redan färdiga eller snart färdigställda flygplatser

och flygleder av staten omkring 12,000,000 kronor och av olika kommuner

cirka 7,500,000 kronor. Investeringen av allmänna medel uppgår sålunda sammanlagt

i runt tal till 19,500,000 kronor. Med hänsyn härtill beräknar luftfartsutredningen

det allmännas sammanlagda årliga kostnader, inklusive ränta

och amortering, för luftfartsväsendet till ej mindre än 2,087,000 kronor. Härvid

har ej hänsyn tagits till postverkets nettokostnader för postflygningen,

för år 1933 beräknade till 482,500 kronor. Vid ett genomförande av utredningens

förslag till statsunderstödd luftfart, efter det att nuvarande, med aktiebolaget

Aerotransport träffade avtal utlöper med år 1936, skulle enligt utredningen

det allmännas årliga kostnader — vari ingår en föreslagen direkt

statssubvention av 950,000 kronor — stiga till 2,751,000 kronor. Örn man,

som sig bör, medräknar ränta, exempelvis efter fyra procent, å det kapital

av 2,500,000 kronor, varmed staten enligt utredningens förslag skulle ingå

i det omorganiserade luftfartsbolaget, växer det årliga understödet till

2,851,000 kronor. Och postverkets årliga nettokostnader stiga vid den av

utredningen i anslutning till dess trafikprogram förutsatta postflygningen

från nuvarande cirka 500,000 kronor till omkring 1,000,000 kronor.

Det är uppenbart, att siffror av den storleksordning, som här angivits,

måste vara ägnade ingiva betänksamhet inför frågan örn fortsatt statsunderstöd

till luftfarten efter samma principer som hittills. Även örn luftfartsutredningen

i sitt förslag räknar med att den direkta statssubventionen

skulle kunna från och med år 1938 minskas med 75,000 kronor årligen —

en beräkning som helt naturligt måste grundas på mycket ovissa faktorer

— kvarstår dock ett subventionsbehov som måste te sig så betydande, att

endast starka skäl kunna motivera dess tillgodoseende genom allmänna

medel.

Som dylika skäl hava särskilt anförts de snabba postförbindelser och de

förkortningar i restiden till utlandet, som flygtrafiken erbjuder. Frånsett

betydelsen av postflygningen, varom jag längre fram kommer att yttra mig,

anses vidare de tidsvinster, luftfarten medför i förhållande till övriga kommunikationsmedel,

vara av särskild betydelse vid brådskande affärsresor

och för personer i ledande ställning inom industriföretag m. fl., för vilka

vid längre resa en dyrbar arbetstid går förlorad, samt för turisttrafiken

med hänsyn till sådana turister, vilkas tid likaledes är dyrbar. Flygtrafiken

anses heller icke sakna betydelse för godstransporter, i de fall det gäller

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majlis proposition nr 162.

brådskande försändelser av lätta men ömtåliga varor, maskindelar, prover

och dylikt.

Vad sålunda anförts äger otvivelaktigt giltighet. I samtliga anförda fall

har flygtrafiken en uppgift att fylla. Men därav kan icke utan vidare anses

följa att kostnaderna för denna trafik böra till större eller mindre del bäras

av det allmänna. Principiellt måste tvärtom eftersträvas, att i detta som i

liknande fall transportmedlet skall bära sina egna kostnader. De resandegrupper,

som här komma i fråga, synas även, liksom nämnda varugrupper,

böra kunna själva bestrida utgifterna för de fördelar, lufttransporten medför.

Det finnes därför givetvis anledning till tvekan, huruvida man bör fortsätta

med ett system, som enligt hittills rådande förhållanden bland annat medfört,

att det allmänna, örn hänsyn endast tages till den direkta subventionen, betalat

cirka hälften av den verkliga färdkostnaden och, örn kostnaderna för

samtliga understödsformer medräknas, än högre andel av det pris, färdbiljetten

borde betingat.

Emot nu anförda betänkligheter har framhållits, att ett krav på att luftfarten

själv skulle bära samtliga sina kostnader med visshet komme att leda till

att all svensk luftfart åtminstone för lång tid framåt finge inställas. Detta

torde även vara riktigt, så till vida att svenska företag ej komme att bedriva

lufttrafik. Emellertid skulle detta troligen icke betyda, att luftfarten på

Sverige inställdes. Redan nu anlöpa utländska linjer Malmö, Stockholm

och Göteborg med eller utan samtrafik med det svenska bolaget, och sedan

landflygplatserna i Stockholm och Göteborg år 1936 färdigställts, torde man

kunna förvänta en mera reguljär flygning dit av utländska linjebolag, under

förutsättning att flyglederna ställas till deras förfogande. Ett inställande av

den med direkt statssubvention understödda svenska flygningen kommer

därför sannolikt icke att medföra ett inställande eller någon kännbar försämring

av kommunikationerna på Sverige.

Emellertid har som skäl för upprätthållande av svensk trafikflygning även

med direkt statssubvention ytterligare framhållits, att också vårt land bör

bidraga till kostnaderna för det nya transportmedlets användning och utveckling,

och det har tillika gjorts gällande, att en civil luftfartsorganisation

vore av fördel med hänsyn till försvaret samt att det ur rent nationella

och andra synpunkter icke kunde vara lämpligt att helt överlämna de vart

land berörande flygförbindelserna till utländska företag. Helt visst äro dessa

skäl värda allt beaktande, även örn de icke synas fullt häva betänkligheterna

mot en statssubvention av så stora mått, varom här är fråga.

Om jag för min del, trots nämnda betänkligheter, ändå finner mig böra

tillstyrka, att betydande statsunderstöd även i fortsättningen lämnas för bedrivande

av svensk luftfart, så sker detta i anslutning till det ståndpunktstagande,

som får anses hava ägt rum genom statsmakternas redan tidigare fattade beslut.

Luftfartsutredningen erinrar i detta avseende därom, att »utbyggandet

av luftfartslederna Stockholm—Malmö och Malmö—Göteborg—norska gränsen

är ett uttryck för ett statsmakternas principiella beslut, att svenskdriven

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majus proposition nr 162.

person- och godstrafik skall uppehållas å dessa linjer, enär det knappast kan

tänkas, att dessa stora kostnader skulle nedlagts uteslutande för anordnandet

av postflygning och för skapandet av möjlighet för utländska bolag att trafikera

inomsvenska linjer. I denna åsikt stödes utredningen också av riksdagens

vid flera tillfällen gjorda uttalanden örn önskvärdheten av utvidgad svensk

luftfart. Frågan lärer därför i realiteten mindre vara att utreda, huruvida

svensk luftfart fortfarande skall bedrivas eller ej, utan fastmera i vilken utsträckning

sådan bör äga rum.»

Den tolkning, som utredningen sålunda givit statsmakternas hittills vidtagna

åtgärder i frågan, torde i allt väsentligt få anses riktig. Den medför

emellertid i nuvarande läge en bundenhet, som för framtiden måste mana

till försiktighet. Jag ansluter mig i detta avseende till vad utredningen

yttrar örn »angelägenheten av att innan ytterligare nya luftfartsleder planeras

och anläggas, en ingående och fullständig kostnadskalkyl göres, så att statsmakterna

icke en gång i framtiden ställas inför ett redan fullbordat faktum,

innan man ännu erhållit klarhet örn alla de ekonomiska konsekvenserna

därav».

Örn jag alltså i princip vill tillstyrka fortsatt statssubvention för svensk

trafikflygning, gäller det att avgöra, i vilken utsträckning dylik subvention

bör utgå. Bestämmande därför bliver dels trafikens med hänsyn till olika synpunkter

fastställda omfattning och dels storleken av de inkomster, som kunna

påräknas av trafiken. Beträffande programmet för flygtrafiken kommer jag,

liksom i fråga örn postflygningen och därmed förenade taxefrågor, att senare

yttra mig. Redan i detta sammanhang vill jag däremot till principiell behandling

upptaga den med statsunderstödets storlek nära förbundna frågan

örn taxorna rörande passageraretrafiken — jag bortser nämligen här från de

andra, åtminstone än så länge skäligen obetydliga inkomstkällor, som lufttrafiken

kan påräkna.

Vid ett bedömande av frågan, vilken taxepolitik som bör föras, är att

märka, att i den mån den svenskdrivna luftfarten i samtrafik med utländska

företag trafikerar övervägande utländska linjer, taxorna måste i huvudsak

fastställas i samförstånd med dessa andra länder eller företag och att således

i dessa fall svenskt inflytande endast i begränsad utsträckning kan

göra sig gällande. Å inrikes linjer äger däremot det egna landet självbestämmanderätt

över taxorna, vare sig dessa linjer trafikeras av in- eller

utländska företag. Taxefrågan får också här sin största betydelse med

hänsyn till andra trafikmedels ekonomi och intressen, vilka givetvis icke

böra mer än nödvändigt trädas för nära av en med statsunderstöd bedriven

flygtrafik. Luftfartsutredningen har för sin del framhållit, att särskild

uppmärksamhet alltjämt bör fästas vid taxepolitiken, så att ingen

osund konkurrens uppstår. Jag ansluter mig till denna uppfattning liksom

till utredningens mening därom, att i angivet syfte biljettpriserna å de

inrikes statsunderstödda linjerna böra, om ej särskilda omständigheter påkalla

undantag, hållas över priset å l:a klass järnvägsbiljett, inberäknat sovplatsavgift

där sovvagn brukar användas, å motsvarande järnvägssträcka.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

Det synes mig över huvud taget riktigt att trafikanterna, för vilka de snabba

och bekväma flygförbindelserna ansetts vara av stor ekonomisk betydelse, i

högre grad än för närvarande böra bära kostnaderna för luftfarten. Detta

utesluter icke, att transportavgifterna vid fly glin jetr afiken, sedan densamma

nått självständig ekonomisk bärkraft, så snart som möjligt böra bringas

ned till en nivå, vid vilken luftfarten kan komma att tjäna som trafikmedel

för en större allmänhet än den, som nu har möjlighet att begagna sig av

dess fördelar.

Trafikprogram och kostnader.

Beträffande frågan, på vilka linjer svensk luftfart främst bör bedrivas,

framhåller luftfartsutredningen angelägenheten av att Sveriges luftfartsför

bindelser med Europas viktigaste liandelscentra säkerställas. Bland utrikeslinjerna

syntes sålunda i första hand böra ifrågakomma Malmö—Haming—Amsterdam—London

respektive Amsterdam—Paris, Malmö —Berlin,

Stockholm—Helsingfors-Tallinn och Malmö—Köpenhamn—Göteborg—

Oslo. Emellertid syntes även andra utlandsförbindelser kunna tänkas vinna

aktualitet inom en nära framtid, exempelvis mellan Malmö och Gdynia för

förbindelser med staterna i östra Mellaneuropa. Frågan örn vilka utrikes

linjer, som borde trafikeras, och i vilken omfattning trafik borde utföras,

bleve beroende av, förutom behovet av förbindelse med vederbörande främmande

lander, de löpande kostnaderna för trafiken och de sannolika inkomsterna

av densamma. Luftfartsutredningen framhåller härvid, att passagerarefrekvensen

å de utrikes linjerna syntes komma att något ökas, örn de

ställdes i samtrafik med goda inländska flygförbindelser samt att personal

och materiel kunde bättre utnyttjas vid en genomgående trafik, varför frågorna

örn utlandstrafiken och den inrikes trafiken icke kunde bedömas var

för sig utan måste ses i ett sammanhang.

Vid övervägandet av spörsmålet, huruvida och i vilken omfattning en

inrikes flygtrafik borde åvägabringas, vore, fortsätter luftfartsutredningen,

att taga i övervägande icke blott den subvention, som erfordrades för att

täcka driftsunderskottet av trafiken, utan även kostnaderna för olika fasta

anläggningar för flygtrafiken såsom flygfält, hjälplandningsfält, flygfyrar och

dylikt. Till belysande av storleksordningen av ifrågavarande kostnader

kunde erinras örn att engångskostnaderna för flygplatserna i Stockholm,

Göteborg och Malmö, inbegripet värdet av flygplatsernas mark, samt för flyglederna

Stockholm-Malmö och Malmö Göteborg—norska gränsen, fullt utbyggda,

beräknats till sammanlagt omkring 19 miljoner kronor, vartill komma

de årliga nettokostnaderna för skötseln av och driften vid nämnda flygplatser

och flygleder samt statsverkets kostnader för tillhandahållande åt luftfarten

av radio- och väderlekstjänst. En omständighet, som i detta sammanhang

ej heller finge förbises, vore frågan om trafikminskningen för andra kommunikationsföretag,

vilken fråga kunde bliva av särskild betydelse för inrikes

trafiklinjer.

Yad först angår frågan om luftfartsförbindelser mellan Stockholm och

Bihang till riksdagens protokoll 1V35. 1 sami.. Nr 162. 319 35 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

Malmö samt från Malmö över Göteborg till Oslo Ilar luftfartsutredningen

anfört följande:

Statsmakterna hava redan beslutat utbyggandet av dessa flygleder inom

Sverige och färdigställandet av erforderliga flygplatser. Anordnandet av

flygtrafik å dessa linjer torde därför vara en naturlig konsekvens av statsmakternas

tidigare ståndpunktstagande till frågan örn flygtrafikens utveckling.

Genom linjen Stockholm—Malmö anknytas flyglinjerna till Helsingfors

och Tallinn med det europeiska flygnätet, och en genomgångstrafik kan

förväntas även å linjen Malmö—Göteborg—Oslo. Erinras må, att nu angivna

båda inrikes luftfartsleder torde komma att trafikeras även av utländska

flygföretag. Aven örn utländska flygplan icke må utan tillstånd befordra

passagerare mellan orter inom Sverige, blir dock ett anordnande av svensk

trafikflygning på dessa leder icke av samma betydelse i konkurrenshänseende

för redan befintliga kommunikationsföretag (i första rummet statens järnvägar)

som trafikflygning å linjer, vilka eljest icke skulle bliva föremål för

någon som helst flygtrafik.

Vidkommande inrikes flygtrafik i övrigt hade, fortsätter luftfartsutredningen,

ifragasatts flyglinjer Stockholm—Göteborg och Stockholm—Norrland.

Vad den förra linjen anginge, syntes densamma ur transitosynpunkt näppeligen

kunna tillmätas samma betydelse som de förut omförmälda inrikes

linjerna. För den lokala trafiken mellan Stockholm och Göteborg syntes

med hänsyn till de synnerligen goda järnvägsförbindelserna något större

behov av flygtrafik icke för närvarande föreligga. Därtill komme, att flygleden

Stockholm—Göteborg (sammanfallande med luftfartsleden Stockholm—

Malmö på delsträckan Stockholm—Jönköping) ännu icke blivit helt utbyggd

och att alitsa en flygtrafik å densamma skulle medföra ytterligare kapitalutlägg.

Utredningen ansåge därför, att med fråga örn trafik å denna linje

och därmed även om färdigställandet av densamma borde anstå, till dess

närmare erfarenheter vunnits rörande resultatet av trafiken å linjerna Stockholm—Malmö

och Malmö—Göteborg—Oslo.

Beträffande linjen Stockholm—Norrland anför luftfartsutredningen:

Utredningen förbisåge ingalunda de billighetsskäl, som talade för förkortandet

av de tidsödande förbindelserna från Norrland. Till följd av denna

flygleds längd bleve emellertid anläggningskostnaderna mycket höga, och

då man kunde antaga, att trafikfrekvensen bleve av jämförelsevis ringa omfattning,

måste man även räkna med betydande förluster å själva driften.

Ett ståndpunktstagande till frågan syntes därför böra uppskjutas i avvaktan

på närmare erfarenhet rörande annan inländsk flyglinjetrafik och luftfartens

ekonomiska förutsättningar överhuvud. Att, på sätt länsstyrelsen i Norrbottens

län ifrågasatt, anordna försöksflygningar på Norrlandsleden syntes

näppeligen vara av omständigheterna påkallat. Några flygtekniska eller andra

erfarenheter av sådant värde, att de uppvägde kostnaderna, syntes härigenom

knappast kunna utvinnas.

Beträffande slutligen spörsmålet örn en flyglinje Stockholm—Oslo, vilken

till största delen komme att gå över svenskt område och åtminstone till en

början över Göteborg för att även kunna besörja trafiken till och från

nämnda stad, anför luftfartsutredningen, att denna fråga syntes böra upptagas

först framdeles i samband med förnyat övervägande av frågan örn

flygtrafik Stockholm—Göteborg. Skulle emellertid från norsk sida förslag

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

framkomma beträffande inrättande av flygtrafik på Stockholm, syntes frågan

komma i ett annat läge, och en förnyad prövning måste då göras, huruvida

flygtrafik mellan Stockholm och Oslo borde komma till stånd i samarbete

med norskt flygföretag.

Luftfartsutredningen, som för sin del föreslagit att den svenska luftfarten

alltfort skall omhänderhavas av aktiebolaget Åerotransport ehuru med staten

såsom största delägare, har låtit verkställa kostnadsberäkningar i främsta

rummet för följande fyra alternativa trafikplaner, nämligen:

Trafikplan I. Trafik enligt nu gällande kontrakt med staten.

Malmö—Köpenhamn—Amsterdam ............................. 12 månaders halvtrafik

Stockholm—Åbo—Helsingfors ................................... 8 » »

Trafikplan II. Utökning av trafiken utom Sverige.

Malmö—Köpenhamn—Amsterdam ............................ 12 månaders halvtrafik

Malmö—Köpenhamn—Hamburg—Amsterdam............ 12

Amsterdam—Paris ..................................................... 12

Amsterdam—London ....................... 12 » *

Stockholm—Åbo—Helsingfors—Tallinn ..................... 12 » hel trafik

Malmö—Köpenhamn—Berlin..................................... 12

^Trafikplan lil. Utökning av trafiken utom Sverige samt upprättande

av inrikes linjer. Samtliga linjer under trafikplan II, med tillägg av följande:

Stockholm—Malmö ............................ 12 månaders halvtrafik

Oslo—Göteborg—Köpenhamn—Malmö........................ 12 » »

Trafikplan IV. Begränsad utökning av trafiken utom Sverige samt upprättande

av inrikes linjer:

Malmö—Köpenhamn—Amsterdam .............................. 12 månaders halvtrafik

Malmö—Köpenhamn—Hamburg—Amsterdam............ 12 »

Stockholm—Åbo—Helsingfors .................................... 12 » ;

Stockholm—Malmö .......................... 12 *

Oslo—Göteborg—Köpenhamn—Malmö....................... 12 »

Utöver nu nämnda linjer har utredningen även låtit kostnadsberäkna

andra inrikes linjer, nämligen

1) Stockholm—Gävle—Söderhamn—Sundsvall—Härnösand—Umeå—Skellefteå—Luleå

................................. 12 månaders heltrafik

2) Stockholm—Göteborg.................................................. 12 »

Dessa beräkningar avse emellertid blott själva subventionsbehovet, icke

anläggning och underhåll av flygfält, flygleder och dylikt.

För beräkningarna liksom för de principer, som ligga till grund för desamma,

redogöres i betänkandets bilaga D. Nämnas må, att kostnadsberäkningarna

äro utförda under förutsättning att förutom luftfrankerad post

även annan brevpost (brev och brevkort) liksom hittills flygbefordras. Följande

sammanfattning lämnas i betänkandet av de väsentliga resultaten av

de gjorda beräkningarna:

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majus proposition nr 162.

T r a f i

k p 1 a n

i

n

lil

IV

Offererade tonkm, tusen ...........

575

2,408

3,054

1,725

Driftkostnader tusen kr. ..........

1,524

3,702

4,122

2^886

D:o per off. tonkm kr.......

2.65

1.54

1.35

1.67

Inkomster, tusen kr..........

779

2,579

3,168

1,921

D:o per off. tonkm kr.......

1.85

1.07

1.04

lii

Subvention, tusen kr................

745

1.123

954

965

D:o per off. tonkm kr. ...........

1.30

6.47

0.31

0.56

Dessa belopp äro beräknade för år 1937. Under vissa förutsättningar

beträffande passagerarefrekvensen, vilken antagits undergå successiv ökning

nied 1V2 procent under de därpå följande åren, har luftfartsutredningen beräknat

subventionsbehovet minskas sålunda:

T r a f i

k p 1 a n

1

II

in

IV

tusen kr.

tusen kr.

tusen kr.

tusen kr.

Årlig minskning ...................

14.4

60.6

74.5

41.1

Sammanlagd minskning under fem år........

72

303

372

206

Subventionsbehovet år 1942 ..........

673

820

582

759

För de båda övriga inrikes linjerna har kostnadsberäkningen givit följande

slutresultat:

Stockholm—

Stockholm—

Båda

Luleå

Göteborg

linjerna

Driftkostnader.....................

1,025

526

1,551

Inkomster vid 20 % utnyttjning ....

264

136

''399

Subvention » 20 » »

761

390

1,152

Inkomster » 40 » »

528

271

799

Subvention » 40 » »

..... » »

497

255

752

Dessa belopp gälla under förutsättning, att båda linjerna trafikeras, då

därvid erforderlig reserv blir gemensamt utnyttjad, och äro att betrakta som

direkta tillägg till motsvarande belopp för någon av nyssnämnda trafikplaner

II IV, enär det förutsatts, att ifrågavarande linjer trafikeras tillsammans med

någon av dessa trafikplaner.

I anslutning till vad sålunda anförts yttrar sig luftfartsutredningen i fortsättningen

om den lämpligaste trafikplanen för tiden efter år 1936.

Härom anföres i huvudsak följande:

Driftkostnaden per^ offererad tonkilometer ställde sig lägst enligt trafikplan

III, beroende på att materielen och den fasta organisationen bleve

bättre utnyttjade vid denna trafikplan än vid de övriga. Flygprestationen,

mätt i offererade tonkilometer, enligt alternativ III motsvarade mer än

fem gånger den enligt gällande avtal kontrakterade, medan trafikplanerna II

och IV representerade en fyrdubbla respektive tredubbling av denna. Det

erforderliga subventionsbeloppet vore lägst enligt trafikplan III, örn man

bortsåge från den nuvarande trafikplanen I. Detta hade sin förklaring däri,

att genom väl ordnad genomgångstrafik förutsättningarna ökades för bättre

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majus proposition nr 162.

utnyttjande av materiel oell personal samt att den beräknade successiva, ökningen

av platsbeläggningen bleve störst vid trafikplan lil. _ Subventionsbehovet

vid trafikplan III beräknades ar 1942 liava nedgått till 582,000 kronor

eller 91,000 kronor lägre än vid trafikplan I, 238,000 kronor lägre an

vid trafikplan II och 177,000 kronor lägre än vid trafikplan IV.

Viss hänsyn borde även tagas till den linjetrafik, som kunde beräknas upprätthållas

av Aerotransport under tiden närmast innan det nya avtalet skulle

träda i kraft. Redan nu utförde Aerotransport med Kungl. Maj:ts tillstånd

större prestationer, än bolaget enligt avtal med staten vore skyldigt till.

Sålunda utfördes från och med 1934 dubbla turer på linjen Malmö—Amsterdam,

och på linjen Stockholm—Helsingfors hade trafiken utsträckts till

Tallinn. Beträffande dubbeltrafiken på Amsterdamlinjen ville utredningen

framhålla, att ända sedan 1931 dubbelturer utförts av det holländska bolaget

K. L. M. ensamt för att möta den beräknade ökade trafiken, och trafiksiffrorna

hade visat, att åtgärden varit motiverad. Mellan Göteborg och Malmö

hade dessutom 1934 under kortare tid utförts trafik med en dubbeltur dagligen.

Aerotransport hade slutligen uppgivit sig hava för avsikt att under

år 1935 fullgöra än större prestationer. Under sådana förhållanden hade

utredningen ansett det icke rimligen kunna ifragasättas, att år 1937 inskränkningar

gjordes, åtminstone vad beträffade Aerotransports nuvarande

trafikprogram, för så vitt man icke kunde påvisa, att den genom hittills

gjorda utvidgningar av det ursprungliga programmet uppkommande förlusten

på viss prestation vore betydligt större än förlusten på övriga prestationer.

Då så enligt erhållen uppgift icke vore fallet beträffande linjerna

Malmö—Amsterdam och Stockholm—Helsingfors—Tallinn och då trafiken

Malmö—Göteborg uppehållits alltför kort tid för ett ekonomiskt bedömande,

saknades skäl för inskränkning av nu bestående svensk luftfart på linjerna

Stockholm—Helsingfors—Tallinn och Malmö—Amsterdam.

Med hänsyn härtill och med beaktande av statsmakternas tidigare principuttalanden

och åtgöranden rörande flygtrafiken kunde luftfartsutredningen

icke förorda det som trafikplan I betecknade alternativet, vilket skulle innebära

en nedskärning av bolagets linjeflygning. Dessutom skulle enligt

samma alternativ trafiken Stockholm—Abo—Helsingfors upprätthållas under

endast åtta månader av året. Då det särskilt för postbefordringen vöre av

stort värde, att helårstrafik ägde rum, vore jämväl ur denna synpunkt trafikplan

I mindre önskvärd. . .. .

Anordnandet av svensk flygtrafik på linjerna Stockholm Malmo och

Malmö—Göteborg—Oslo stöde i full samklang med statsmakternas principiella

inställning. I denna åsikt funne utredningen även stöd i av riksdagen

vid flera tillfällen gjorda uttalanden örn önskvärdheten av utvidgad svensk

luftfart. Ett trafikprogram av mindre omfattning än enligt trafikplan IV

syntes därför knappast kunna ifrågasättas. Genomförandet av trafikplan IV

forutsatte en statssubvention av 965,000 kronor. Detta belopp kunde således

sägas utgöra den belastning av budgeten,_ som bleve en logisk följd dels

av statsmakternas föregående inställning till svensk luftfart, dels av den

trafikutveckling svensk luftfart med Kungl. Maj:ts medgivande for närvarande

nått.

Ett faställande av trafikplan IV, fortsätter luftfartsutredningen, skulle

emellertid i jämförelse med trafikplan III innebära ett nedläggande av flygsträckorna

Amsterdam—London och Helsingfors—Tallinn, vilka delvis vore

avsedda att trafikeras av Aerotransport under år 1936. Därtill komme, att

i trafikplan IV icke inginge flyglinjen Malmö—Berlin, på vilken det måste

anses vara önskvärt att upprätthålla svensk reguljär flygtrafik. Förutom de

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

mycket större fördelar, som trafikplan III sålunda erbjöde i jämförelse med

trafikplan IV, förutsatte trafikplan III för år 1937 ett något lägre subventionsbelopp

än trafikplan IV. Det syntes i detta sammanhang också böra

beaktas, att den successiva minskningen av subventionsbeloppet vore avsevärt

större enligt trafikplan III än enligt trafikplan IV. År 1942 vore sålunda

subventionsbeloppet enligt alternativ lil 582,000 kronor men enligt

alternativ IV 759,000 kronor.

På nu anförda skäl har luftfartsutredningen förordat, att den statsunderstödda

svenska luftfarten under nästa avtalsperiod bedrives i den omfattning,

som angives i förenämnda trafikplan III, för vars realiserande enligt de

verkställda kostnadsberäkningarna första året erfordras en subvention av

954,000 kronor eller i avrundat tal 950,000 kronor.

Frågan örn den blivande subventionens storlek är nära förbunden med

den taxepolitik, som för framtiden kommer att föras i fråga örn flyglinjetrafiken.

De biljettpriser, som för närvarande tillämpas av de större

utländska flygbolagen samt av aktiebolaget Aerotransport, framgå av tabell

å sid. 104 i betänkandet, vartill jag hänvisar. I det föregående har jag i

korthet redogjort för Aerotransports biljettpriser.

De av luftfartsutredningen verkställda kostnadsberäkningarna grunda sig

på nu tillämpade biljettpriser. Utredningen har, enligt vad i betänkandet

meddelas, inhämtat turisttrafikexperters uppfattning rörande möjligheterna

till en höjning av biljettpriserna. Därvid hade gjorts gällande, att i varje

fall en mera avsevärd och omedelbar förhöjning icke kunde undgå att menligt

påverka resandefrekvensen och därigenom ytterst bliva till ekonomisk

skada även för flygtrafiken. Huruvida en successiv och mera måttlig förhöjning

av biljettpriserna läte sig genomföra utan att vålla minskning i

resandetrafiken, undandroge sig utredningens bedömande. I den mån förutsättningar

för en höjning av biljettpriserna framdeles ansåges förefinnas,

borde den vidtagas, örn subventionen därigenom kunde nedbringas.

Biljettpriserna å inrikes linjer bliva emellertid av omedelbar betydelse

även i fråga örn konkurrens med övriga kommunikationsföretag.

Härom har luftfartsutredningen anfört följande:

Priserna å dessa linjer böra, örn ej särskilda omständigheter påkalla

undantag, hållas över priset å l:a klass järnvägsbiljett, inräknat sovplatsavgift,

dar sovvagn brukar användas, å motsvarande järn vägssträcka. Tillses bör,

att returbiljetter icke utlämnas under sådana villkor, att denna princip åsidosättes.

Särskild uppmärksamhet bör alltjämt fästas vid taxepolitiken, så att

ingen osund konkurrens uppstår.

För flygbefordring av gods tillämpas för närvarande en taxa, som understiger

flygbefordringens självkostnader. Godstrafiken är emellertid enligt

piaxis endast fyllnadstrafik, d. v. s. gods medtages blott i den mån detta

kan ske utan att inkräkta på person- och posttrafiken. En allmän höjning

av godstaxan anses, enligt vad utredningen inhämtat, för närvarande ej kunna

vidtagas, örn icke godstrafiken skall alltför mycket minskas. Det synes utredningen

emellertid böra övervägas, huruvida icke mycket angeläget gods

bör beträffande företrädesrätten till befordring jämställas med resande och

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts proposition nr 162.

23

post, varvid givetvis också en betydande böjning av transporttaxan för sådant

Det bör ihågkommas, att luftfarten, även om direkt subvention icke längre

utgår likväl bär fördel av det allmännas ekonomiska bistånd genom dispon

erin g av fasta anläggningar, flygplatser och flygleder. Såsom i annat sammanhang

utvecklas, kan det emellertid ej, åtminstone inom överskådlig tid,

ifrågasättas, att så boga avgifter bartor upptagas, att inkomsten av dessa

täcka alla omkostnader för anläggningarna i fråga.

Luftfartsutredningen, som tidigare framhållit, att det icke syntes ligga i

andra svenska kommunikationsföretags intresse, att man belt undveke en

svensk flygtrafik, eftersom det kunde antagas, att flygtrafik i stället komme

att bedrivas av utländska företag och under prissättning, som undandroge

sig de svenska statsmakternas kontroll, anför vidare i konkurrensfrågan.

Järnvägsstyrelsen bar i skrivelse den 30 juni 1934, beträffande frågan örn

en svensk flygtrafiks inverkan på statens järnvägars traflkmkomster och dess

statsfinansiella konsekvenser i övrigt, såsom en arbetshypotes rakfat med

en framtida resandefrekvens, som avsevärt överstiger, vad som i förutnämnda

kostnadsberäkningar för alternativ III förutsatts. Skulle man i sistnämnda

fall bvgga på samma förutsättningar beträffande frekvensen, som järnvägsstyrelsen

gjort, bleve resultatet för luftfarten betydligt gynnsammare an det

kalkylen nu utvisar. Luftfartsutredningen bar icke mojligheter att bedöma

storleken av den inkomstminskning, som en inrikes linjeflygning i enlighet

med alternativ III eventuellt kan förorsaka statens järnvägar, men vill i

detta sammanhang likväl framhålla, att ifrågavarande trafikplan aven torde

medföra vissa indirekta fördelar för statens järnvägar i så matto, att okat

antal utländska resande tillföres vårt land och att dessa med ali sannolikhet

i viss utsträckning komma att anlita landets järnvägar for fortsatta resor

inom landet. , . . ,.. , i

I sin nyss omförmälda skrivelse har järnvägsstyrelsen framfört som önskemål

att statsmakternas förräntningsanspråk gentemot statens järnvägar

regleras med hänsyn till de förändrade förhållanden som inträda vid öppnandet

av flygtrafik på inrikes linjer. I princip torde intet vara att erinra

häremot, då det torde vara en ofrånkomlig följd av ett nytt kommunikationsmedels

inrättande, att, örn därigenom ett äldre foretag delvis sattes ur funktion

det sistnämnda företaget måste i en eller annan form nedskriva sitt

kapital. Detta måste givetvis ske oberoende av, huruvida staten medverkat

till det konkurrerande företagets tillkomst eller icke, och kan salunda icke

åberopas till förmån för eventuella krav från enskilda företags sida pa gottgörelse

för minskat kapitalvärde på grund av trafikavledning genom statsunderstödd

luf tf artslinje.

Luftfartsutredningen förordar, att åt järnvägsstyrelsen måtte uppdragas

att, sedan flygtrafiken på de inrikes linjerna någon tid varit i verksamhet,

till Kungl. Majit inkomma med utredning och förslag rörande reglering av

statens järnvägars förräntningsskyldighet.

Från vissa sjöfartsintressenters sida hade, fortsätter luftfartsutredningen,

på sätt franninge av i bilaga B vid betänkandet återgivna skrivelser, uttalats

farhågor för ökad konkurrens genom eventuell utvidgning av flygtrafiken.

På detta område inträdde emellertid vid genomförandet av trafikplan

lil i stort sett inga nya förhållanden. Visserligen skulle konkurrensen

på Finlandslinjen något skärpas. Flyglinjen Stockholm—Helsingfors—

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majus proposition nr 162.

Tallinn erbjöde emellertid mycket påtagliga fördelar i tidsbesparing och

vore dessutom för utvecklingen av transitotrafik flygledes över Sverige av

stor betydelse, vilken bleve än större, örn i framtiden förbättrade anslutningar

till Ryssland kunde åstadkommas. Utsträckandet till London av den

svenska flygtrafiken innebure ju endast, att Sverige finge viss andel av den

trafik, som redan funnes. I allt fall borde bemärkas, att frågan örn förbättring

av persontrafikförbindelsen mellan Sverige och England sedan lång tid

stätt på dagordningen och att dylik förbättring betraktades som ett synnerligen

eftersträvansvärt medel att främja de kommersiella förbindelserna

mellan de båda länderna.

I detta sammanhang torde jag få i korthet omnämna två av luftfartsutrednmgen

(sid. 99—103) meddelade alternativ till tidtabeller, som utan att

representera något slutligt ståndpunktstagande skulle kunna inrymmas inom

förutnämnda trafikplan lil. Tabellerna äro av försiktighetsskäl baserade på

e“ (flyghastighet av 270 kilometer per timme och med hänsyn tagen till

nödig marginal för förseningar.

Sverige erhåller följande dagliga flygförbindelser med kontinenten.

n v, rl f1pt a'':tern^tlv 1 avgår till Malmö ett flygplan från Stockholm kl. 12 00

slutabS Wnu0?n ''r via Göteborg kl. 13.00. I Malmö erliålles anti

.-lefti ihol-L0n!l0r; van?10ch Berlin med ankomst till London

Kl. 19.2o, Rails kl. 19.35 och Berlin kl. 16.20.

-KLTlntuinÅ frAån na^åSen avgår ett flygplan kl. 8.30 från Malmö via

Kopenhamn till Amsterdam kl. 11.40 med genomgående förbindelse till

W 1025 kl 130° °Ch PanS 13''15 Samt 6tt Via KöPenliamn till Berlin

I motsatt riktning avgå flygplan från Paris kl. 8.00 och 15.00 samt från

London kl. 8.10 och 15.10; morgonförbindelsen går via Amsterdam—Hamburg

Kopenhamn och eftermiddagsförbindelsen via Amsterdam-Köpenhamn

till Malmo med ankomst respektive kl. 13.10 och kl 19 45 Från

BeiRn avga flygplanen kl. 11.15 respektive 17.20 via Köpenhamn till Malmö

wi • M0rst nL 3,1( fesPe.1jtiye kl. 19.15. Samtliga morgonförbindelser

hava ! Malmo flyganslutning till Stockholm kl. 15.35 och samtliga eftermiddagsforbmdelser

flyganslutning via Göteborg kl. 21.00 till Oslo kl. 22.15 och

nattagsansiutmng till Stockholm. 14

14 9fW.nl

14.^o och ett fran Oslo kl. 14.1o via Göteborg kl. 15.30. I Malmö erhålles

anslutning kl. 16.50 till London kl. 21.25, Paris kl. 21.35 och Berlin kl. 18.45.

Resenärer fran mellersta Sverige, som anlända med dagsnälltågen till Malmö

pa middagen, kunna fortsätta vidare med flygplan samma dag

I anslutning från nattågen avgår ett flygplan från Malmö kl. 8.30 via

Kopenhamn—-Hamburg tdl Amsterdam (kl. 12.05) med genomgående fortin

Barlin kl \otn M'' 13''30 °Ch PariS kL 13,40 Samt 6tt via ^P^amn

T,1 motsati riktning avgå flygplanen från Paris kl. 8.25 och 14.50 samt från

London kl 8.35 och 15.00; morgonforbmdelsen går via Amsterdam—Köpenhamn

och den senare förbindelsen via Amsterdam-Hamburg-Köpenliainn

fllLi ankomst kb 13.10 respektive kl. 20 00. Från Berlin avgå

;I8PHDen m'' A ;!5 och 19.1o via Kopenhamn till Malmö med ankomst

A® Pekt,1Vf .kl- 2f10; Samtliga morgonförbindelser hava i Malmö

flyganslutning till Stockholm kl. 15,35 samt via Göteborg kl. 14.30 till Oslo

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162. 25

kl. 15.45 och samtliga eftermiddagsförbindelser anslutning med nattågen till

Stockholm, Göteborg och Oslo.

Med Finland och Estland erhållas enligt båda tidtabellsförslagen följande

förbindelser.

Från Stockholm avgå flygplan kl. 9.30 respektive 18.00 via Åbo (kl. 11.35

och 20.05)—Hälsingfors (kl. 12.25 och 20.55) till Tallinn kl. 13.00 och 21.30;

morgonförbindelsen har anslutning med nattågen till Sockholm och eftermiddagsförbindelsen

med flygplanet från Malmö.

I motsatt riktning avgå flygplanen från Tallinn kl. 7.30 och 17.30 samt

från Helsingfors kl. 8.05 respektive 18.05 via Åbo kl. 8.45 och 18.45 till

Stockholm kl. 9.00 och 19.00; morgonförbindelsen ansluter med flygplanet

till Malmö och vidare till Berlin, London och Paris. Den senare förbindelsen

ansluter till nattågen från Stockholm.

För ett rätt bedömande av storleken av det statsunderstöd luftfarten

åtnjuter torde det, ehuru jag först senare till behandling upptager frågorna

örn luftfartens markorganisation och örn postflygningen, vara nödvändigt

att meddela ett sammandrag av de utav luftfartsutredningen (sid.

71—73 och 126—129 i betänkandet) gjorda sammanställningarna rörande

årskostnaderna för nämnda luftfart, av vilka statsverket redan bär och enligt

luftfartsutredningens mening även i fortsättningen skulle bära en mycket

övervägande andel. Med avseende å kostnaderna för flygplatser och flygleder

må nämnas, att desamma, sådana de i sammanställningen upptagas,

omfatta även kostnaderna för ännu icke färdiga anläggningar och anordningar,

i följd varav en verklig jämförelse mellan sammanställningens slutbelopp

icke är möjlig. Räntekostnad har genomgående beräknats efter 5

procent för år, även å andra medel än lånemedel.

1934/1935

1937

Flygplatser och flygleder:

1,000 kx.

1,000 kr.

Räntor och amortering..........................

.......... 1,048

1,048

Driftkostnader.........................................

.......... 294

294

Övriga kostnader ..................................

.......... 98

98

1,440

1,440

Avgå inkomster .....................................

........... 117 1,323

117 1,323

Statssubvention till Aerotransport ..........

............ 650

950

Väderlekstjänst ...........................................

.......... 60

230

Radiotjänst .................................................

........... 40

191

Luftfartsmyndigheten..................................

........... 14

57

Summa 1,000 kronor..................................

.......... 2,087

2,751

Då i de angivna beloppen för flygplatser och flygleder inräknats kommunala

kostnader med 547,000 kronor, skulle enligt nu återgivna beräkningar

de statliga årskostnaderna för luftfarten — utan hänsyn tagen till att flygplatser

och flygleder ännu icke helt färdigställts — uppgå till 1,540,000

kronor respektive 2,204,000 kronor. I detta sammanhang må ock erinras

om de betydande nettokostnader för postflygningen, som enligt vad jag

senare kommer att närmare utveckla åvila statsverket.

I sammanhang med behandlingen av frågan örn kostnaderna för luftfartens

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majus proposition nr 162.

markorganisation har luftfartsutredningen anfört, att om den principen ansåges

vara riktig, att transportföremålet borde betala alla det begagnade

samfärdsmedlets kostnader, så skulle vid densammas tillämpande beträffande

luftfarten så gott som all svensk flygtrafik nedläggas, och under sådana omständigheter

ansåge utredningen, att, såsom hittills och intilldess möjligen

i en framtid flygtrafiken kunde komma att bära kostnaderna för markorganisationen,

det allmänna borde svara för samtliga dessa.

I anslutning till de nyss angivna kostnadsbeloppen har luftfartsutredningen

anfört:

Nettokostnaderna för flygplatser och flygleder torde vara något för höga,

då i vissa fall icke någon hänsyn tagits till de inkomster i form av flygplatsavgifter,

som vid den förväntade utvidgade flygtrafiken 1937 komma att

inflyta. Vidare kan ifrågasättas, i vad mån bland kostnaderna skola upptagas

amorteringar av i själva flygfälten investerat kapital (vilket här icke

skett). I vissa fall torde iordningställandet av fälten medföra ökat markvärde,

vartill i kostnadssammanställningarna icke någon hänsyn tagits.

Till nyss angivna kostnader kommer genom viss trafikavledning förorsakad

förlust för statens järnvägar. Järnvägsstyrelsen har beräknat, att förlusten

skulle vid närmare eller avlägsnare tidpunkt uppgå till 800,000 kronor

enbart för linjen Stockholm—Malmö. Luftfartsutredningen har icke kunnat

bilda sig någon slutlig uppfattning rörande det belopp, vartill denna förlust

bör beräknas, men de av utredningen gjorda inkomstberäkningarna rörande

flygtrafiken utgå från ett väsentligt lägre antal flygpassagerare än det, som

synes hava tjänat till utgångspunkt för järnvägsstyrelsens beräkningar.

Det vore sålunda, anför luftfartsutredningen, ett avsevärt belopp den

svenska luftfarten komme att kosta det allmänna. Emellertid vore att märka,

att den mest betydande av förenämnda poster, nämligen »flygplatser och

flygleder», avsåge kostnader, som redan utgivits eller beslutats, att, oavsett

huruvida en svensk flygtrafik komme till stånd eller icke, statsmakterna icke

kunde undgå kostnader för luftfartsmyndighet, radiotjänst och väderlekstjänst

med hänsyn till den utländska trafik, som icke rimligen kunde förvägras

tillträde till de av statsmakterna en gång beslutade flygplatserna,

samt att statens järnvägars beräknade förlust till ej oväsentlig del hänförde

sig till de trafikanter, som, även örn svensk trafikflygning icke komme till

stånd, i allt fall skulle färdas över svenskt territorium med utländska flygplan.

Ett övervägande av spörsmålet, huruvida det kunde anses rimligt att

under förhandenvarande omständigheter belasta det allmänna med nu angivna

belopp, komme därför att i realiteten begränsa sig främst till subventionens

storlek.

De anförda siffrornas sammanlagda betydande summa underströke emellertid

angelägenheten av att, innan ytterligare nya luftfartsleder planerades

och anlades, en ingående och fullständig kostnadskalkyl gjordes, så att statsmakterna

icke en gång i framtiden ställdes inför ett redan fullbordat faktum,

innan man ännu erhållit klarhet örn alla de ekonomiska konsekvenserna

därav.

Slutligen har utredningen framhållit önskvärdheten av att alla statens

kostnader för luftfarten måtte sammanföras i riksstaten, dels med särskild

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts projiosition nr 162. 27

rubrik linder sjätte huvudtiteln, dels med en gemensam rubrik under utgifter

för kapitalökning.

I de avgivna yttrandena bär det av luftfartsutredningen föreslagna trafikprogrammet

allmänt tillstyrkts eller lämnats utan erinran. I övrigt innehålla

yttrandena i hithörande delar huvudsakligen följande.

Generalpoststyrelsen anför, att det ur postal synpunkt varit önskvärt, att

en flygförbindelse Stockholm—Norrland kommit till stånd. Med hänsyn till

de framlagda kostnadsberäkningarna ville styrelsen icke framställa något

yrkande härom men ansåge, att anordnandet av flygtrafik mellan Stockholm

och Norrland, så snart ekonomiska och tekniska förutsättningar härför förelåge,

borde tagas under övervägande. Det vore önskvärt, att plan för den

erforderliga markorganisationen så snart ske kunde uppgjordes, på det att

i luftfartsleden ingående kommunala flygfält måtte kunna successivt utbyggas,

i den mån så — exempelvis ur arbetslöshetssynpunkt — kunde befinnas

lämpligt.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som huvudsakligen uppehållit sig vid

luftfartsmyndighetens nyorganisation, har funnit luftfartsutredningens förslag

vara väl motiverat och lämpligt avvägt.

Järnvägsstyrelsen har i huvudsak anfört:

Luftfartsutredningens förslag rörande den svenska statsunderstödda luftfartens

bedrivande från och med år 1937 kunde styrelsen i huvudsak biträda.

Yad beträffade linjenätets utvidgning med sträckorna Stockholm—Malmö

och Oslo—Göteborg—Köpenhamn—Malmö funne styrelsen i likhet med luftfartsutredningen

densamma vara en direkt och sannolikt ofrånkomlig konsekvens

av flerahanda statsmakternas redan träffade beslut rörande vederbörande

luftfartsleders utbyggnad. Att helt överlämna flygningen över svenskt

område åt utländska företag syntes näppeligen kunna komma i fråga med

hänsyn till angelägenheten av statskontroll över tidtabeller, taxor och dylikt.

Styrelsen ville icke resa någon erinran mot att driften å berörda linjer utfördes

enligt trafikplan III. Skulle förutom nattpostflygningarna reguljär

trafik överhuvud uppehållas å dessa leder, syntes den föreslagna tidtabellen

icke tåla någon reduktion.

Styrelsen hade vidare ingen invändning att göra mot förslaget, att ifrågavarande

luftfart anförtroddes åt Aerotransport, ombildat på sätt i betänkandet

föresloges. Styrelsen ville därvid ej heller göra någon erinran mot att

bolaget bereddes den subvention, som beräknades erforderlig för dess rörelse.

Styrelsen kunde emellertid icke finna, att med nu berörda anordningar

allt blivit tillfredsställande ordnat å ifrågavarande inländska flygleder. Yäl

syntes, särskilt till en början, den trafik, vilken utövades av Aerotransport

och samtrafikerande företag, komma att bli av övervägande betydelse. Såsom

utredningen påpekat, hade man emellertid även att räkna med annan

trafik, vars inordning i transportorganisationen säkerligen komme att bereda

vissa svårigheter. Statsmakterna hade möjlighet att öva inflytande å denna

trafik, dels vid tillståndsgivningen, dels vid bestämmandet av de villkor, på

vilka flyglederna skulle ställas till trafikens förfogande. Styrelsen hade ansett

sig böra till mer ingående behandling upptaga den senare frågan, vilken

i sig inneslöte spörsmålet, huru det ekonomiska förhållandet mellan vederbörande

flygbolag och det allmänna såsom ägare av de fasta anläggningarna

lämpligen skulle ordnas.

Luftfartsutredningen hade uttalat, att örn den principen ansåges vara

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Majus proposition nr 162.

riktig, att transportföremålet borde betala alla det begagnade samfärdsmedlets

kostnader (flygplatser oell flygleder), så skulle vid densammas tillämpande

beträffande luftfarten så gott som all svensk flygtrafik nedläggas, och

under sådana omständigheter ansåge utredningen att,''''intill dess möjligen i

en framtid flygtrafiken kunde komma att bära sina kostnader, det allmänna

borde svara för alla nu ifrågavarande kostnader. Järnvägsstyrelsen kunde

icke finna den förebragta argumenteringen bindande och kunde ej biträda

den slutsats, till vilken utredningen kommit, det senare även med hänsyn

till flygledernas upplåtande för annan trafik än den statskontrollerade. Något

rimligt skäl för gratis upplåtelse av sagda leder åt vare sig privatflyg

eller i förvärvssyfte driven luftfart syntes nämligen icke kunna angivas.

De bestämmelser örn avgiftsbeläggning, som borde träffas i fråga örn icke

statskontrollerad trafik, måste draga med sig vissa konsekvenser jämväl för

det halvstatliga företaget. Att det allmänna för undvikande av trafikens

nedläggande icke kunde undgå att åtminstone till en början taga på sig viss

betydande del av totalkostnaderna behövde icke medföra, att man, vad kostnaderna

för markorganisationen anginge, skulle gå till en motsatt ytterlighet

och därmed, på sätt som luftfartsutredningen föreslagit, sätta dessa kostnader

i särklass. Med hänsyn till att ifrågavarande kostnader komme att bli

mycket betydliga och icke kunde undvikas, syntes det oegentligt att principiellt

undantaga desamma från täckning till större eller mindre del genom

trafikinkomster.

Kostnaden för markorganisation vore icke något för denna trafikgren specifikt

utan hade sin fulla motsvarighet inom övriga grenar. Förevarande

fördelningsproblem hade också sitt motstycke inom såväl biltrafiken som

sjöfarten, medan detsamma automatiskt vunnit sin lösning vid järnvägarna

genom driftens monopolisering i banägarens hand. Denna farledskostnadernas

allmännelighet medförde, att desammas fördelning mellan trafikanterna

och det allmänna bleve själva kärnpartiet i det problemkomplex, som

den allmänna transporthushållningens ordnande bildade. Strävandet efter

ett samhällsekonomiskt optimum medförde därvid icke, att man skulle söka

att för varje gren av landets transportväsen ernå vare sig full täckning genom

trafikinkomsterna — så gynnsam vore ställningen icke för någon av dessa

grenar — eller procentiskt lika täckning, i vilket fall ett nytt transportmedel

givetvis skulle komma i ett hopplöst läge, utan i stället att bidragen borde

avvägas så, att en nytillkommande transport minskade det allmännas bidrag

i lika mån, vare sig den framfördes med det ena eller det andra transportmedlet.

Det allmännas bi dragsan språk borde med andra ord gälla icke trafiklederna

utan. transportprestationerna. Eli sådan jämställdhet i fråga örn det

allmännas, bidragsanspråk vore grundförutsättningen för att konkurrensen

mellan olika slag av transporter skulle kunna sägas äga rum under lika

villkor. Nödvändigheten av viss, sannolikt lång övergångstid för luftfarten

såsom nytt transportmedel onödiggjorde emellertid icke ståndpunktstagande

i princip redan nu till förevarande spörsmål. Det vore nämligen av största

vikt, att ett nytt transportmedel pålades skäliga avgifter för begagnande av

vägar, farleder eller vad. däremot svarade, så snart sig göra läte och örn

möjligt i samband med själva ledernas tillkomst. All erfarenhet visade, att

vad som en gång blivit betraktat såsom en fri nyttighet sedermera endast

med svårighet kunde avgiftsbeläggas, i vidare mån än vad som motsvarade

nytillkommande kostnader.

Trots frånvaron av flygväsendets räntabilitet syntes alltså vissa flygledsavgifter

böra uttagas redan från början. Däremot syntes det icke nödvändigt

att omedelbart bringa lipp dessa till den nivå, som för framtiden kunde

anses skälig. Det väsentliga vore, att icke någon skillnad i princip gjordes

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

mellan ifrågavarande kostnader oell de på själva flygningen belöpande, då

det gällde rätt till andel i trafikinkomsterna. Yad som erfordrades vore

med andra ord, att i luftfartens biljettpriser och fraktavgifter från början

inlades eller i varje fall ansåges ingå skälig flygledsavgift.

För den statsunderstödda flygningen ledde uttagandet av en sådan avgift

givetvis till att subventionen måste bli så mycket större. Man syntes till

och med få tänka sig, att subventionen höjdes så mycket, som motsvarade

flygledsavgiften för såväl Aerotransports egna maskiner i reguljär fart som

de med dessa alternerande utländska, och någon ekonomisk vinst för statsverket

uppstode alltså åtminstone i början icke på anordningen, vad denna

trafik anginge. Yad beträffade verkningarna gentemot andra transportmedel,

bleve dessa framför allt avhängiga av taxesättningen. För övrig flygtrafik

syntes avvägandet av flygledsavgifterna erbjuda det på en gång mest effektiva

och smidigaste medel till reglering, varöver samhället förfogade. Detta

gällde framför allt enskild flygning.

Uttagandet av flygledsavgifter jämväl å den trafik, för vilken dessa avgifter

faktiskt finge tills vidare betalas av staten, ökade väsentligt möjligheten att

på lämpligt sätt avgiftsbelägga annan trafik, vare sig denna vore allmän

eller enskild. Det läge i sakens natur, att risken för protester och repressalier

väsentligt minskades, örn alla trafikerande behandlades lika.

Utredningen och sammanställningen av luftfartens kostnader funné styrelsen

särdeles värdefull såsom för sakens nationalekonomiska innebörd synnerligen

belysande. Järnvägsstyrelsen ville kraftigt understryka de sakkunnigas

uttalande beträffande angelägenheten av att, innan ytterligare nya luftfartsleder

planerades och anlades, en ingående och fullständig kostnadskalkyl

gjordes.

Huru stor inkomstminskningen å statsbanorna kunde bliva, finge erfarenheten

närmare visa, men för att ge ett begrepp örn dess storleksordning

ville styrelsen erinra örn de uppgifter i berörda hänseende, som innehölles

i styreisens skrivelse den 30 juni 1934 angående av luftfartsleden Stockholm—Malmö

förorsakad inkomstminskning för statens järnvägar (statens

järnvägars publikationer. Utredningar m. m. 1934: 2). Styrelsen hade grundat

däri refererade summariska beräkningar rörande trafikavledningen på det

såsom en arbetshypotes framförda antagandet, att å leden Stockholm Malmö

skulle komma att — vid en viss ej alltför avlägsen tid -— framföras 50 platser

för flygresande dagligen i vardera riktningen, medförande en t rafi ka vledning

av 50 resande per dag eller cirka 18,000 per år och en inkomstminskning

för statens järnvägar av brutto 875,000, netto 800,000 kronor, det

senare beloppet motsvarande en utebliven förräntning på ett kapital av

efter 4 procents räntefot — 20 miljoner kronor. Luftfartsutredmngen hade

räknat med 14 platser dagligen i vardera riktningen. Luftfartsutredmngen

hade emellertid bortsett från all trafik, som läge utanför den uppgjorda

planen, medan järnvägsstyrelsens antaganden ginge ut på att ifrågavarande

planenliga trafik, till hälften ombesörjd av Aerotransport, skulle utgöra blott

halvparten av den totala. De tal, som borde ställas mot varandra, vore

alltså 14 för luftfartsutredningen och 25 för järnvägsstyrelsen. Iteducerades

förestående nettoinkomstminskning å 800,000 kronor i denna proportion,

kom me man för leden Stockholm—Malmö till ett belopp av cirka 450,000

kronor.

Beträffande leden Oslo—Göteborg—Köpenhamn—Malmö bleve med hänsyn

till den kortare väglängden utefter statens järnvägars linjer motsvarande

inkomstminskning lägre, 250,000 kronor.

Förlusten på grund av trafikavledningen från statens järnvägar syntes

alltså få beräknas komma att, måhända redan från början, röra sig omkring

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majus proposition nr 162.

700,000 kronor per år. Givetvis borde också beaktas den ekonomiska betydelsen

ur samhällelig synpunkt av den trafikavledning, som komme att

äga rum även från andra äldre trafikföretag. Styrelsen beklagade, att icke

försök gjorts till ett siffermässigt uttryckande av de samhällsekonomiska

fördelarna av luftbefordran, så att ett motställande kunnat ske av de därmed

förenade vinsterna, å ena sidan, och det allmänna belastande direkta driftkostnader

samt indirekta kostnader genom vållade förluster å andra sidan.

På de fasta anläggningarna och i kostnadsliänseende därmed jämförliga

anordningar skulle enligt betänkandet komma 1.8 miljon kronor. Aerotransports

egna kostnader skulle uppgå till 4.1 miljoner kronor. Av sammanlagda

kostnaden, 5.9 miljoner kronor, skulle 2.7 5 miljoner kronor, d. v. s.

inemot hälften, täckas av det allmänna, medan de fasta anläggningarna skulle

representera cirka 30 procent av totalkostnaden. Förenämnda båda delsummor,

1.8 och 4.1 miljoner kronor, vore givetvis ej direkt jämställbara;

båda gällde emellertid den svenska luftfarten som helhet. Det föreliggande

siffermaterialet vore _ tillräckligt för att visa, att man för de nya inlandslederna

tagna för sig komme till ett mycket högre procenttal än nyss angivna

30 oell att alltså vid införande av detta såsom en arbetshypotes i

varje fall icke erliölles oskäligt höga värden.

Av betänkandet framginge att priserna för de svenska flygstationerna berörande

biljetter motsvarande en kilometeravgift av — med ett undantag

—- minst 20 öre. För sträckan Stockholm—Malmö gåve denna enhetssats

ett pris av 110 kronor för enkel biljett och 190 ä 200 kronor för tur och

retur, beroende på rabattens storlek. Dessa biljettavgifter syntes vara praktiskt

sett de allra lägsta, som kunde vara förenliga med luftfartsutredningens

uttalande beträffande taxepolitiken. För sträckan Stockholm—Malmö utgjorde

järnvägsbiljettpriset (l:a klass sovvagn) kronor 89: 30, d. v. s. för resa

fram och åter i runt tal 180 kronor. Vid bedömandet av frågan, huru stor

mer avgiften för luftbefordran lägst borde vara, borde bland annat bemärkas,

att vid flygresa inbesparades vissa utanför biljettkontot liggande kostnader

för den resande, vilka i allmänhet vore förbundna med den längre

restiden med andra samfärdsmedel. Med anförda biljettpriser gåve nyssberörda

procentuella andel en flygledsavgift av cirka 30 kronor för enkel

resa.

Det gällde vidare att undersöka, huru detta belopp förhölle sig till det

bidrag, som trafiken i fråga, örn den gått järnvägsledes, kunde antagas lia

lämnat till statens järnvägars fasta kostnader. Rörande detta bidrag hade

en beräkning beträffande leden Stockholm—Malmö lämnats i järnvägsstyrelsens

nyssnämnda skrivelse den 30 juni 1934, utvisande en inkomstminskning

för statens järnvägar per resande av brutto 48, netto 44 kronor.

Det sistnämnda beloppet vore väl ej direkt jämförbart med förenämnda

flygledsavgift å 30 kronor men syntes dock visa, att med denna avgift ej

gärna kunde erhållas större bidrag till luftfartens fasta kostnader än vad

som motsvarade de bortfallande järnvägsmedlen.

Såsom redan framhållits, kunde det emellertid för vinnande av en framtida

sund konkurrens icke vara nödvändigt att omedelbart taga upp flygledsavgifter

av den storlek, som för framtiden kunde anses skälig. Att man

på så sätt icke finge någon fullständig kostnadstäckning syntes självfallet.

För leden Stockholm—Malmö bleve till exempel med den antagna trafikomfattningen

inkomsten av hel flygledsavgift endast 150,000 kronor. Räknades

för första året med förslagsvis 2/s därav, bleve inkomsterna av den planenliga

trafiken alltså 100,000 kronor. Under den första tiden gällde det

emellertid främst att hävda avgiftsprincipen, medan storleken av den erhållna

inkomsten spelade en mera underordnad roll.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Majus proposition nr 162.

Nämnda inkomst borde givetvis redovisas å den nya, under utgifter för

kapitalökning upptagna »fond» för luftfartslederna, vars inrättande föresloges

i betänkandet oell beträffande vilken bestämmelserna rörande den nu till

inrättande föreslagna statens allmänna fastiglietsfond syntes kunna tagas

till förebild. Genom denna bokföring erhölles också ett mått på den trafikavledning,

som drabbat andra transportmedel, främst statsbanorna, och därmed

en säker grund för beräkningen av den reglering av förräntningsanspråken

gentemot statens järnvägar, som måste bli en ovillkorlig följd av att med

statens järnvägar konkurrerande »luftstambanor» öppnades för allmän trafik.

Styrelsen ville framhålla, att minskningen i ränteanspråk borde åstadkommas

genom en faktisk avlyftning av lånemedel, och ej blott genom en omföring

mellan olika rubriker inom statens järnvägars kapitalkonto. Aven den beräknade

räntan för »lånekapital att finansieras med andra medel än trafikinkomster»

åberopades ständigt vid kritik av statens järnvägars ekonomiska

förvaltning.

De medel, vilka sålunda avlyftes från statens järnvägars fond, borde påföras

fonden för luftfarten. Förräntningen och eventuell amortering av de

sålunda överflyttade statslånemedlen borde i en framtid helt belasta luftfarten

i form av flygledsavgifter. Intill dess sådana kunde uttagas med tillräckliga

belopp, måste finansieringen ordnas på analogt sätt som för statens

allmänna fastighetsfond, d. v. s. så, att ett belopp .motsvarande skillnaden

mellan respektive årsannuitet och beräknad flygledsinkomst upptoges såsom

utgift å sjätte huvudtiteln.

Järnvägsstyrelsen måste knyta sitt tillstyrkande av förevarande förslag vid

det uttryckliga villkoret, att regleringen — i anledning av viss trafikövergång

till luftbefordran — av statsmakternas förräntningsanspråk gentemot

statens järnvägar ordnades i huvudsak på det sätt, som här angivits.

Styrelsen ville understryka utredningens uttalande att, i den mån förutsättningar

för en höjning av biljettpriserna framdeles ansåges. förefinnas,

den borde vidtagas, örn subventionen därigenom kunde nedbringas. Det

vore ett stort allmänt samhällsintresse, att befordringsavgifterna för olika

transportsätt, så snart ske kunde, anpassades efter de föränderliga kostnader,

som vore förbundna med respektive transportmedels användning. Den föreslagna

anknytningen till en viss järn vägsavgift vore att betrakta såsom en

tillfällig nödfallsutväg, då per transportenhet räknat samhällets kostnader

för flygbefordran vore av en helt annan storleksordning än för järnvägsbefordran

överhuvudtaget. För att samhällets kostnader för transportväsendet

skulle hållas inom rimliga gränser, vore vid sådant förhållande nödvändigt,

att såväl antalet trafikflygplan och dessas kapacitet som flygprestationernas

omfattning icke ökades i vidare mån, än vad som motsvarade mängden

av sådana transporter, vilka själva kunde bära de merkostnader som

uppstode vid övergång till luftbefordran.

Styrelsen ansåge sig också böra framhålla, att även taxan för postbefordran

luftledes vore av betydelse icke blott statsfinansiellt utan också

järnvägsekonomiskt. Styrelsen syftade därvid närmast på de avgifter, vilka

uttoges av den trafikerande allmänheten. En prisskillnad mellan luft-, och

järn vägsbefordran, vilken understege den merkostnad, det förra befordringssättet

förorsakade, kunde icke undgå att medföra en samhällsekonomiskt

ofördelaktig fördelning av transporterna, järnvägarna till skada.

RiksräJcmslcapsvcrket har med anledning av järnvägsstyrelsens utlåtande

och luftfartsntredningens uttalande rörande redovisningen i riksstaten av

statens kostnader för luftfarten anfört följande:

Såsom inkomster för den av styrelsen avsedda fonden skulle redovisas

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition 7ir 162.

förenämnda flygledsavgifter ävensom de för dessa avgifters utfyllande tills

vidare erforderliga anslagen å riksstaten jämte direkt till fondens kapitaltillgångar

hänförliga löpande intäkter. Såsom utgifter för fonden åter skulle

redovisas utom på staten ankommande kostnader för kapitaltillgångarnas

underhåll m. m. jämväl kostnaderna för erforderlig årlig avskrivning. I likhet

med vad som gällde beträffande övriga produktiva fonder skulle den

nya fondens nettoöverskott redovisas å riksstateus inkomstsida och skulle

för ändamålet under inkomster av statens improduktiva fonder uppföras en

särskild inkomsttitel. Avkastningen av denna inkomsttitel komme härvid

att representera den förräntning, som skulle ernås för det i fonden investerade

statskapitalet.

Vid bedömandet av järnvägsstyrelsens framställning hade riksräkenskapsverket

funnit, att ett uppförande av statens i anläggningar för luftfarten iuvesterade

kapital bland statens s. k. produktiva fondtillgångar skulle möjliggöra

en fullständigare och mera korrekt redovisning av statens totala kostnader

för flygväsendet. Genom den föreslagna anordningen skulle ock fördelningen

av statens å skattebudgeten redovisade kostnader för luftfarten,

pa skilda budgetår kunna ordnas efter fullt enhetliga och rationella grunder.

Ämbetsverket ville förorda, att utredning verkställdes i syfte att ordna redovisningen

över budgeten av statens till flygväsendet hänförliga kapitaltillgångar

och med dessa förbundna inkomster och utgifter i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder, som föreslagits skola tillämpas vid den i årets

statsverksproposition upptagna allmänna fastighetsfonden. Frågan huruvida

vid genomförandet av nu omhandlade förslag de berörda kapitaltillgångarna

borde redovisas å en för ändamålet nyinrättad fond, såsom järnvägsstyrelsen

förordat, eller å en under den i årets statsverksproposition till inrättande

föreslagna allmänna fastighetsfonden uppförd delfond eller slutligen å någon

redan befintlig statsfond, ansåge riksräkenskapsverket böra upptagas till

övervägande i samband med utformandet av den föreslagna nya ordningens

detaljer.

Vad anginge järnvägsstyrelsens förslag att till de till luftfarten hänförliga

fondmedlen överflytta viss del av statens järnvägars lånemedelskapital, ville

riksräkenskapsverket uttala, att ämbetsverket icke funne en dylik överflyttning

_ vara att förorda. Järnvägsstyrelsen kunde visserligen anses äga fog

för sitt krav att erhålla kompensation för den inkomstminskning, som genom

den statssubventionerade luftfartens utveckling åsamkades statens järnvägar,

och ej heller syntes något vara att erinra däremot, att denna kompensation

gåves under formen av nedsättning statens järnvägars räntepliktiga lånemedelskapital.

För nedskrivning av statens järnvägars lånemedelskapital

erforderliga medel syntes emellertid böra i vanlig ordning anvisas å budgeten.

Att i enlighet med järnvägsstyrelsens förslag sammankoppla frågan

om denna kapitalnedsättning med frågan örn luftfartens finansiering kunde

riksräkenskapsverket däremot icke anse motsvara rationella redovisningsprinciper.

. Riksräkenskapsverket funne det icke heller ekonomiskt motiverat,

att ett nytillkommet transportmedel belastades med kostnader, motsvarande

den inkomstminskning, som genom trafikavledning åsamkades det äldre

transportmedlet. Enligt ämbetsverkets uppfattning borde fastställandet av

taxor och avgifter vid luftfarten ävensom beräkningen av förutberörda till

flygledsavgifternas utfyllande erforderliga anslag å riksstaten ske med utgångspunkt

allenast från flygtrafikens egna förutsättningar och följaktligen

statens anspråk på avkastning från den för luftfarten upprättade nya fonden

avvägas uteslutande med hänsyn till storleken av det direkt i anläggningar

för luftfarten investerade statskapitalet. Riksräkenskapsverket funne sig

därjämte böra framhålla, att ett godtagande av järnvägsstyrelsens hithörande

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kuni/!. Majlis proposition nr 162.

förslag skulle leda till att kapitalöverflyttning till den för luftfarten avsedda

fonden borde medgivas jämväl för andra statliga företag, exempelvis telegrafverket.

Ett allmänt tillämpande av den ordning, som järnvägsstyrelsen

sålunda förordat, skulle onekligen medföra stor osäkerhet ifråga örn redovisningen

av statens kapitaltillgångar samt i avsevärd mån komplicera denna

redovisning. Även med hänsyn härtill hade ämbetsverket ansett sig böra

avstyrka järnvägsstyrelsens nu omhandlade förslag.

Riksräkenskapsverkets ställningstagande i denna fråga stöde icke i strid

med det av luftfartsutredningen uppställda, av järnvägsstyrelsen understödda

kravet, att, innan nya luftfartsleder planerades och anlades, fullständig kostnadskalkyl

verkställdes rörande alla med luftfartens utvidgning förenade

ekonomiska konsekvenser.

Riksräkenskapsverket ville slutligen i detta sammanhang angiva sin ställning

till frågan örn redovisningen å riksstaten av de under verkliga inkomster

anvisade anslagsmedlen för luftfarten, varutinnan luftfartsutredningen

förordat, att samtliga hithörande anslagsmedel sammanfördes under särskild

rubrik under sjätte huvudtiteln. Enligt detta förslag skulle alltså å anslag

under angivna rubrik redovisas utom för luftfarten avsedda bidrag till enskilda

jämväl till luftfarten hänförliga kostnader för vissa i övrigt under

andra rubriker i riksstaten upptagna statliga myndigheters _ verksamhet.

Detta luftfartsutredningens förslag funne riksräkenskapsverket sig icke kunna

tillstyrka. Enligt ämbetsverkets uppfattning mäste nämligen redovisningen

å riksstaten av nu omhandlade anslagsmedel förutsättas ske i anslutning

till de allmänna grunder för anslagsuppdelningen, som kommit till tillämpning

vid den i årets statsverksproposition framlagda, ändrade uppställningen

av riksstatens utgiftssida. Vid utformandet av den nya anslagsuppdelningen

i riksstaten hade uppställts den grundregeln, att särskilda anslag skulle anvisas

för å ena sidan rrtgifter för statens egen verksamhet och å andra sidan

bidrag eller understöd till kommunal eller annan icke statlig verksamhet

samt att för det förstnämnda utgiftsändamålet avsedda anslagsmedel — med

undantag, i regel, för till dyrtidstillägg och för till ersättning till statens allmänna

fastighetsfond anvisade anslagsmedel — skulle sammanföras å anslag

under varje särskild myndighet eller myndighetsgrupp.

Med tiilämpande av angivna grundregel å redovisningen av ifrågavarande

för luftfarten anvisade anslagsmedel syntes följa, att för väderlekstjänsten

avsedda anslagsmedel borde — i likhet med vad redan skett i årets riksstatsförslag

— uppföras å anslag under statens meteorologisk-hydrografiska

anstalt (nionde huvudtiteln) samt att för luftfartsmyndigheten avsedda anslagsmedel

borde, under förutsättning att denna myndighet i enlighet

med luftfartsutredningens förslag förlädes till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

uppföras å anslag under sistnämnda myndighet. Jämväl vid en sålunda

anordnad redovisning av de för luftfarten anvisade anslagsmedlen

skulle en samlad överblick av statens totala kostnader för nu ifrågavarande

ändamål kunna utan svårighet erhållas.

Luftfartsmyndigheten har anfört i huvudsak följande:

Den föreslagna utvidgningen av den statsunderstödda luftfarten funne

myndigheten önskvärd och lämplig. Trafikprogrammet enligt nu gällande

kontrakt med Aerotransport utgjorde en utökning av den trafik, som stadgats

i det första avtalet med bolaget, och erfarenheten hade visat, att den inslagna

vägen medfört åsyftat resultat nämligen stegrad trafikfrekvens och

förbättrad ekonomi. Det nu framlagda trafikprogrammet kunde anses utgöra

ett konsekvent fullföljande av de tidierare planerna för den svenska luftfartens

utveckling. Utsträckning och komplettering av linjerna skapade

Lilläng till riksdagens protokoll 11135. 1 sami. Nr 162. 319 35 .‘5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

möjlighet att inom ett företag organiskt sammanhålla våra viktigaste internationella

lufttrafikförbindelser och transitoleder inom landet. Samtidigt

vunnes fördelen att effektivt kunna utnyttja trafikmateriel och personal. De

hastigheter, som inom den närmaste framtiden ställdes i utsikt, krävde

jämförelsevis långa och genomgående linjer.

Beträffande hittills gjorda utvidgningar av nuvarande trafikprogram hade

den principen tillämpats, att tillstånd att upptaga ny verksamhet icke lämnats,

med mindre gjorda beräkningar ådagalade, att de med den ökade trafiken

förbundna kostnaderna kunde väntas bliva täckta av trafikinkomster.

Den omständigheten, att tillstånd till trafikering av nya linjer beviljats,

kunde alltså icke tågås till intäkt för att de måste för framtiden upprätthållas,

även örn till följd av förändrade förhållanden för deras drivande

skulle erfordras statsunderstöd.

Yad anginge kostnadsberäkningarna för trafikplanen III, syntes vissa utgiftsposter

behöva höjas. Å andra sidan vore inkomsterna så försiktigt beräknade,

att någon förlust för bolaget icke syntes behöva uppstå, örn den

föreslagna subventionen tillerkändes bolaget. Aven om återbäring av någon

del av subventionen i gynnsamma fall kunde komma att äga rum, syntes

staten dock icke kunna påräkna någon ränta i form av utdelning på det

kapital å 2.5 miljoner kronor, som staten enligt förslaget skulle insätta i bolaget.

Under det att bolaget för närvarande finge lån från luftfartslånefonden

mot 4V2 procents ränta för inköp av flygplan och motorer, skulle bolaget

hädanefter slippa att betala sådan ränta. Subventionen ökades alltså

med räntan å 2.5 miljoner kronor. Då detta kapital torde bliva räntelöst,

kunde ifrågasättas, örn det enligt hittills följda budgetprinciper kunde anvisas

att utgå av lånemedel.

Samma tvekan syntes kunna råda beträffande kapital för belysningsanläggningar

m. m. för luftfartslederna, därest postverket befriades från utgifter

för dessa leder och desamma avgiftsfritt upplätes åt alla flygtrafikanter

och sålunda även åt postverket.

Med anledning av luftfartsutredningens yttrande örn angelägenheten av

att, innan nya luftfartsleder planerades och anlades, en fullständig kostnadskalkyl

gjordes, ville luftfartsmyndigheten erinra örn att en dylik kostnadskalkyl,

som avsåge en framtida utnyttjning, med hänsyn till de snabbt förändrade

tekniska och ekonomiska förutsättningarna vore vansklig att utföra.

De hittills vidtagna åtgärderna rörande luftfartsleder syntes därför huvudsakligen

grunda sig på förtroende till luftfartens stora utvecklingsmöjligheter

även i ekonomiskt avseende. I statsverkspropositionen till 1932 års

riksdag, vari plan för luftfartslederna framlagts för riksdagen, hade även

angivits de ungefärliga kostnaderna för belysningsanläggningar för lederna.

Den omständigheten, att luftfartsleder “inrättades, syntes icke behöva

medföra, att vare sig svenska eller utländska luftfartsföretag kunde påfordra

att utan ersättning tillhandahållas den radio- och väderlekstjänst, som erfordrades

för ledernas trafikering.

Om luftfartsmyndigheten således icke hade något att erinra mot trafikprogrammet,

ville myndigheten emellertid påpeka, att en övergångsperiod

omfattande förslagsvis ett år borde förutses, under vilken full årstrafik på

vissa linjer, exempelvis de som berörde Oslo, Stockholm och Helsingfors,

icke skulle behöva utföras. Trafiken borde under detta år kunna något begränsas

för att därmed underlätta dess anpassning efter helt nya förhållanden.

En dylik begränsning skulle enligt §3 i det föreslagna kontraktet

kunna genomföras, därvid viss nedsättning av subventionen kunde äga rum.

Enligt luftfartsmyndighetens mening borde man normalt räkna med ett

modifierat trafikprogram för år 1937.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 162. 35

Statskontoret ville icke framställa erinran emot att trafikplan III Indes till

grund för luftfartsfrågans ordnande men kade icke kunnat underlåta att giva

uttryck åt vissa farhågor för att de ekonomiska beräkningarna måhända vore

väl optimistiska. Möjligen kunde det ifrågasättas, om ej för att nedbringa

utgifterna heltrafiken på vissa linjer åtminstone under någon del av året

och till en början borde inskränkas till halvtrafik, ett spörsmål, som dock

undandroge sig statskontorets närmare bedömande.

I fråga örn taxepolitiken anslöte sig statskontoret till luftfartsutredningens

uttalanden örn framtida höjning av biljettpriserna och biljettprisernas avvägning

tillsvidare med hänsyn till kostnaderna för första klass järnvägsbiljett

jämte i förekommande fall sovplatsbiljett.

Beträffande utredningens förslag örn uppdrag åt järnvägsstyrelsen att i

sinom tid till Kungl. Majit inkomma med utredning och förslag rörande

reglering av statens järnvägars förräntningsskyldigket, funne statskontoret,

under framhållande av att denna skyldighet i mycket hög grad påverkades

även av andra faktorer än flygtrafikens utveckling, åtskilliga skäl tala för att

en dylik utredning komme till stånd.

Mot förslaget att staten skulle ombesörja förvaltningen av flyglederna

samt bestrida de årliga utgifterna för dessas underhåll och drift, hade statskontoret,

som ville erinra, att dessa flygleder tillkommit genom direkta åtgärder

från statens sida, intet att invända.

Luftfartsutredningen hade på grund av den ringa olycksfallsrisken icke

beräknat några kostnader för olycksfallsersättningar, trots att det ansetts,

att bolaget skulle ikläda sig ansvar till ett belopp av 25,000 kronor för varje

passagerare, som använde bolaget tillhörigt persontrafikplan. Därest dylika

ersättningar ytterst skulle komma att bestridas av statsmedel, kunde det

ifrågasättas, huruvida därvid självrisk borde tagas eller försäkring i någon

form ordnas. Statskontoret hade velat fästa uppmärksamheten på detta förhållande,

då det självfallet icke vore uteslutet, att olyckor kunde inträffa,

som kunde medföra betydande utgifter i form av olycksfallsersättningar.

Generaltullstyrelsen har, med överlämnande av yttranden från tulldirektörerna

i Stockholm, Göteborg och Malmö, anfört, att den utvidgade lufttrafiken

antagligen komme att medföra ökade utgifter för tullverket, ehuru

desamma icke nu kunde beräknas.

Kommerskollegium bär anfört:

Kollegium hade tidigare betonat önskvärdheten av att de svenska flyglinjerna

utvecklades till trafik på London, Paris, Berlin och Leningrad samt

att vid en utveckling av de inhemska flyglederna i första hand komme i

fråga leden Stockholm—Göteborg, varjämte en förbindelse borde upprättas

på Norrland.

Det förefölle kollegium, att trafikplan III närmast borde ifrågakomma till

genomförande under närmaste tid. Visserligen hade här varken leden Stockholm—Göteborg

eller Norrlandsleden medtagits, ej heller den östra utlandslinjen

utbyggts längre än till Tallinn, men i anseende till de ekonomiska

uppoffringar för statsverket, som en komplettering härutinnan av fiygväsendet

skulle medföra, ansåge sig dock kollegium ej böra ifrågasätta, att man

för närvarande sträckte sig längre än till trafik]»Ian III.

Kollegium ville dock framhålla vikten av att man på ledande håll inom

flygväsendet uppmärksammade det starka intresse, som från den norrländska

affärsvärldens sida lagts i dagen för en utvidgning av flygförbindelsen norröver,

och att så snart möjlighet kunde erbjuda sig att — om ock till en

början i begränsad utsträckning — sätta i gång flygtrafik på Norrland, så

också skedde.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

Att prisen å inrikes linjer, såsom luftfartsutredningen förutsatte, sattes

något över första klass järnvägsbiljett med inräknande av sovplatsavgift,

där sovvagn brukade användas, syntes kollegium självfallet. Hur långt man

härvid kunde gå utan att hämma trafikens naturliga utveckling och utan att

behovet av statssubvention behövde göra sig i ökad grad gällande syntes

kunna fastställas först efter en mera detaljerad utredning angående kostnaderna

för denna trafik och deras bestridande, därvid de förutsättningar,

från vilka luftfartsutredningen utgått, i stort sett syntes godtagbara. Tid

efter annan måste naturligtvis resultatet av en sådan utredning överses och

anpassas efter torhandenvarande förhållanden.

Handelskamrarna hava genomgående förordat luftfartsutredningens förslag

med vissa erinringar i detaljfrågor.

Sveriges redareförening framhåller önskvärdheten av en flyglinje Stockholm—Göteborg,

särskilt som den i ekonomiskt hänseende skulle hava utsikt

att bäst bära sig. Biljettpriserna finge icke med hjälp av statssubvention

nedbringas till den grad, att sjötrafiken berövades ett passagerarklientel,

som icke skulle haft behov av att utnyttja de fördelar av lufttrafiken, som

motiverade ett understöd från det allmännas sida. Het kunde i detta sammanhang

erinras örn de betungande umgälder till stat och kommun, som

sjöfarten hade att erlägga. Luftfarten däremot skulle enligt förslaget icke

påläggas andra avgifter än en mindre sådan för begagnande av flygplatserna.

För dem, som begagnade flyglägenheterna, syntes biljettpriset icke hava avgörande

betydelse. Föreningen kunde icke finna annat än att de argument,

som av järnvägsstyrelsen åberopats, kunde av enskilda rederier åberopas för

kompensation för minskade inkomster, och föreningen delade icke utredningens

uppfattning härutinnan.

Sveriges allmänna sjö/artsförening har icke haft något att erinra mot den

föreslagna trafikplanen lil, ehuru det varit önskvärt att nu inrätta även

linjen Stockholm—Göteborg till befrämjande av genomgångstrafiken mellan

våra östra grannländer samt Norge och England. Föreningen har vidare

framhållit angelägenheten av att noga tillse, att icke någon oskälig skada

tillfogas sjöförbindelserna genom flygtrafiken, samt att med hänsyn till taxepolitikens

betydelse för konkurrensförhållandets utveckling stor vikt läge

uppå, att denna angelägenhet komme att handhavas med all omsorg och

med beaktande av alla de faktorer, ej minst av handels- och kommunikationspolitisk

natur, som kunde anses vara av betydelse för frågans bedömande.

Chefen för generalstaben bär framhållit, att det ur militär synpunkt vore

i första hand önskvärt, att lufttrafiken inom landet tillgodosåges, samt att

den betydelsefulla linjen Stockholm—Luleå, örn den icke nu komme till

utförande, borde förberedas så att trafiken snabbt kunde igångsättas, då

erfarenheter från annan inländsk trafik erhållits.

Chefen för marinstaben har framhållit den civila luftfartens betydelse för

försvaret genom denna luftfarts goda möjligheter att göra värdefulla erfarenheter,

som borde samlas och bearbetas för att på lämpligt sätt ställas

till de militära myndigheternas disposition. Den inhemska flygplantillverkningen

borde kunna utvidgas till självständig konstruktiv verksamhet, vilket

ur försvarets synpunkt vore eftersträvansvärt. Ett omfattande civilt flygväsende

utgjorde i viss mån en förutsättning för flygvapnets utveckling i

fred och fortbestånd under krig. En flygled Stockholm—Norrland vore ur

militär synpunkt synnerligen önskvärd. Utnyttjades sjöflygplan i stället

för, såsom luftfartsutredningen tänkt sig, landflygplan, bleve kostnaderna

säkerligen avsevärt mindre. Åtminstone borde försöksflygning anställas.

Även linjen Stockholm—Göteborg syntes kunna bliva av stort värde ur

trafiksynpunkt.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Majda proposition nr 162.

Chefen för flygvapnet anför, att den civila luftfartens utveckling i Sverige

i liög grad vore ett militärt intresse, med hänsyn icke endast till personalfrågan

utan ock till det civila flygplanbestandets kvalitet och storlek, trafiklinjernas

sträckning och markorganisation, organ för teknisk forskning, kontroll

m. m. samt icke minst flygindustrien. En vitt utgrenad och livlig

trafik inom landet vore ägnad att stimulera allmänhetens intresse och därmed

utveckla den enskilda flygverksamheten, vilken vore av betydelse med

hänsyn till flygvapnets personalbehov i krig. Landets bestånd av trafikplan

bleve av betydelse med hänsyn till det stora behovet av transportplan i

krig. Av stor militär betydelse vore flygstationer och landningsplatser i

vårt land, särskilt där terrängen erbjöde små möjligheter till basering av

flygförband, såsom i Norrland. Flygvapnet kunde å andra sidan verksamt

understödja och medverka vid nya trafikleders uppläggning och utbyggnad,

varpå exempel givits i Nordamerika och Holland. Ett nära samarbete

mellan militära och civila flygmyndigheter erfordrades, bland annat för tillgodogörande

av flygtekniska erfarenheter.

Chefen för flygvapnet har vidare framhållit betydelsen av inhemsk flygindustri.

Möjligheterna att utöka underlaget för en dylik industri genom

att den statsunderstödda luftfartens materielbeliov även byggde på densamma

borde så tidigt som möjligt utnyttjas.

Då den inrikes luftfarten och särskilt linjen Stockholm—Luleå ur försvarssynpunkt

vore i första hand av betydelse, syntes det önskvärt att taga

under omprövning åtgärder för att snarast få till stand nämnda linje. Härvid

syntes följande förslag kunna tjäna till utgångspunkt. Erforderliga landningsplatser

utfördes som reservarbeten i två etapper. Trafiken upptoges

successivt, till en början endast postflygning. Flygplan i fullgott tekniskt

skick men omoderna från militär synpunkt, förare ur reservpersonalen och

mekaniker ställdes till luftfartsbolagets förfogande av flygvapnet mot ersättning.

Denna drift förorsakade jämförelsevis ringa kostnader och vore av

betydelse från militär synpunkt med hänsyn bland annat till personalens

flygträning. I detta sammanhang framhålles, att ränteberäkningen på flygledskapitlet

— huvudsakligen arbetslöshetsmedel — borde ske efter andra

grunder än för vanliga kapitalutgifter.

Såsom närmast följande trafikled vore linjen Stockholm—Oslo norr örn

Vänern ur militär synpunkt att föredraga framför Stockholm—Göteborg.

Överståthållarämbetet har ur de synpunkter, ämbetet äger företräda, icke

funnit något att erinra mot luftfartsutredningens förslag.

Stockholms stadsfullmäktige hava åberopat yttranden av flygliamnsstyrelsen

och stadskollegiet. Flygliamnsstyrelsen, som ansett tidpunkten ännu icke

vara inne att taga ställning till trafikplanen, har emellertid framhållit, att

huvudstadens anknytande till det europeiska lufttrafiknätet sedan länge mast

anses såsom det viktigaste önskemålet i fråga örn den svenska reguljära

lufttrafikens utbyggande.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har funnit luftfartsutredningens förslag

till utvidgning av lufttrafiken riktigt avvägt, därvid länsstyrelsen förutsatt

att vid taxesättningen hänsyn toges till andra trafikmedel.

Svenska järnvägsföreningen har funnit förslaget örn genomförande av trafikplan

lil väl motiverat. Föreningen understryker vikten av särskild uppmärksamhet

å taxepolitiken, ej minst vid annan trafik än den subventionerade.

Utan yrkande vill föreningen framhålla såsom ett krav för framtiden,

att kostnaderna för flygplatser och flygleder, åtminstone de direkta kost
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

38 Kungl. Majus proposition nr 162.

naderna för underhåll och skötsel, böra medtagas i beräkningen av luftfartens

självkostnader.

Aktiebolaget Aerotransport har anfört:

Bolaget anslöte sig till det av utredningen föreslagna trafikalternativet III.

Trafik på däri upptagna sträckor sjntes göra det möjligt att driva lufttrafiken

på för närvarande mest ekonomiska sätt genom att flygplan och

organisation finge sin bästa utnyttjning på för Sverige viktiga flyglinjer, där

resandefrekvensen kunde väntas bliva högst betydande och tidsvinsten vid

postbefordran avsevärd. Särskilt ansåge sig bolaget böra understryka vikten

av att de mellan Sverige samt Berlin, London och Paris för vårt land betydelsefulla

flyglederna bomme att snarast i samförstånd med de utländska

flygföretagen trafikeras, dels emedan härigenom borde vinnas största utsikt

ait betrygga ordnandet av för svenska intressen lämpade trafikprogram, och

dels emedan trafikfrekvensen på dessa linjer vore mycket god och kunde

förväntas så öka bolagets trafikinkomster, att överskottet på denna trafik

verksamt komme att bidraga till bolagets möjligheter att i övrigt utveckla

sin luftfart, i främsta rummet på inrikeslinjerna.

Bolaget anslöte sig även till utredningens uppfattning beträffande utvecklingen

av lufttrafik på andra linjer inom landet, i främsta rummet Stockholm

Göteborg — Oslo, eventuellt Stockholm — Oslo, och Stockholm—Norrland.

Bet syntes bolaget emellertid vara av vikt, att redan nu förberedande

åtgärder företoges för reservering av mark till flygfält utmed dessa inrikeslinjer,

där _ sådana för landningsfält lämpliga områden funnes, så att dessa

icke foges i anspråk för annat ändamål.

Beträffande de av luftfartsutredningen framlagda kostnadsberäkningarna

ville bolaget framhålla, att förändrade tekniska och ekonomiska förutsättningar

för trafikens genomförande i framtiden kunde medföra, att förändringar

behövde vidtagas i kalkylerna. Det trafikpjogram, som innefattades under

alternativ III, syntes bolaget dock nu möjligt att genomföra med stöd av

det av utredningen föreslagna subventionsbeloppet.

Innan jag ingår på frågan örn den svenska luftfartens trafikprogram och

ekonomi efter utgången av år 1936 och vissa därmed sammanhängande

spörsmål, vill jag förutskicka, att jag i ett senare sammanhang kommer att

förorda, att denna trafikverksamhet, på sätt luftfartsutredningen föreslagit,

alltjämt må omhanderhavas av aktiebolaget Aerotransport ehuru med staten

som dominerande delägare. Detta innebär även att ett mot bolagets behov av

nytt kapital för materielanskaffning svarande belopp av staten investeras

i bolaget genom tecknande av nya aktier, för vilket ändamål jag förordar, att

lånemedel tagas i anspråk.

Vad därefter angår det trafikprogram, efter vilket en svensk luftfart bör

organiseras och kostnaderna beräknas, har luftfartsutredningen, såsom av

den lämnade redogörelsen framgår, haft under övervägande i huvudsak fyra

trafikplaner, för vilka särskilda kostnadsberäkningar verkställts. Av dessa

planer har luftfartsutredningen stannat vid att förorda »trafikplan III»,

vilken av de kostnadsberäknade planerna är den till trafikomfattningen vidlyftigaste

men dock enligt beräkningarna den som, frånsett »trafikplan I»

vilken upptager en trafik av nuvarande omfattning, kräver det jämförelsevis

lägsta statsunderstödet, 950,000 kronor.

Uppenbart är att även andra trafikprogram än de av luftfartsutredningen

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj-.ts proposition nr 162.

ifrågasatta skulle kunna komma under övervägande. Av vikt är emellertid

att i möjlig mån främst sådana trafiklinjer utväljas, vid vilka trafikinkomsterna

kunna lämna täckning, förutom av de utav trafiken direkt avhängiga löpande

kostnaderna, jämväl av någon del av företagets fasta kostnader, de senare

torde inom vissa gränser för tratikomfattningen vara i stort sett stabila. Ä

andra sidan Ilar riksdagen vid olika tillfällen framhållit, att även den inhemska

flygtrafikens utveckling borde befrämjas. Med hänsyn till att de huvudsakligen

på bekostnad av statsmedel anlagda flyglederna Stockholm—Malmö

och Malmö—Göteborg—norska gränsen under nästa år torde bliva färdigställda,

synes det mig heller knappast böra sättas i fråga att fortfarande

begränsa den svenska luftfarten till trafik på utländska linjer, även örn inrättandet

av luftfart utefter nämnda flygleder skulle innebära väsentligt

ökade anspråk på statssubventionens storlek. Man torde alltså fa utgå från,

att svensk luftfart även bör omfatta trafik på linjerna Stockholm—Malmö

och Oslo—Göteborg—Malmö. Dessa linjer ingå också i nyssnämnda trafikplan

III.

Yad angår de i samma trafikplan ingående utländska linjerna, Stockholm

—Helsingfors—Tallinn, Malmö—Berlin samt Malmö-Amsterdam—London

och Amsterdam—Paris, hava inom departementet undersökningar veikställts

i syfte att utröna, huruvida genom avkortning eller indragning av en eller

annan sträcka trafikprogrammets kostnader och därmed subventionsbehovet

kunde nedbringas. Överslagsvis gjorda beräkningar synas emellertid giva

vid handen, att en sådan åtgärd allenast skulle medföra jämförelsevis obetydlig

minskning av detta behov. Förklaringen till detta torde ligga huvudsakligen

däri, att det ekonomiska utfallet av en reducering av ett visst trafikprogram

är starkt beroende av möjligheten att samtidigt minska den i kalkylerna

ingående trafikmaterielen, främst antalet flygplan, och en sådan möjlighet

framträder först vid mera avsevärda inskränkningar i programmet.

Till belysning av flygplankostnadens inverkan på här förevarande fråga må

nämnas, att kostnaden för ett flygplan, av luftfartsutredningen angiven till

400,000 kronor, sannolikt tills vidare måste avskrivas under loppet av fyra

år och alltså belastar kostnadssidan med ett belopp av 100,000 kronor för

år, vartill komma försäkringskostnader med cirka 45,000 kronor. Ytterligare

må framhållas, att en förkortning av de i trafikplan III upptagna utlandslinjerna

medför viss risk för försämring av trafikinkomsterna. Man torde

nämligen, som redan förut framhållits, från och med år 1937 hava att räkna

med att utländska bolag öppna linjer å såväl Stockholm som Göteborg, och

trafikanterna söka sig av naturliga skäl till de företag, som därifrån kunna

erbjuda genomgående linjer till utlandet.

En svensk lufttrafikplan, som anses böra innefatta jämväl inrikes linjer,

synes alltså under för handen varande förhållanden lämpligen icke böra

givas mindre omfattning än den av luftfartsutredningen förordade trafikplanen

III. Jag förutsätter emellertid, att beskärning av detta trafikprogram

även under koncessionstiden skall kunna ske för dot fall, att upprätthållandet

av någon eller några linjer skulle visa sig i särskild grad förlustbringande.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Majds proposition nr 162.

Beträffande det på. sina håll framförda önskemålet örn en utökning av de

inrikes trafiklinjerna till att omfatta jämväl sträckorna Stockholm—Norrland

samt Stockholm—Göteborg eller Stockholm—Oslo, finner jag visserligen

goda skäl kunna anföras för inrättande av särskilt förstnämnda linje men

anser i likhet med luftfartsutredningen, att de icke för närvarande kunna

komma i fråga på grund av de stora kostnader som dessa flygleders anläggande

och trafikens uppehållande skulle ådraga statsverket.

Med hänsyn till det anförda och under hänvisning i övrigt till vad luftfartsutredningen

anfört vill jag alltså förorda, att förutnämnda trafikplan III

lagges till grund för bestämmandet av statens understöd till den svenska

flygtrafiken efter utgången av år 1936.

Luftfartsutredningens kostnadsberäkningar beträffande nämnda trafikplan

upptaga ett subventionsbelopp av i runt tal 950,000 kronor för år 1937 med

en successiv årlig minskning av 75,000 kronor. Under det sista året av den

avtalsperiod, som närmast är i fråga — åren 1937-1942 — skulle alltså subventionsbehovet

hava nedgått till 575,000 kronor. Ehuru kostnadsberäkningar

av förevarande art måste bliva i viss mån osäkra med hänsyn såväl

till den betydande tidsperiod de avse som i betraktande av de ovissa moment

av skilda slag, som ingå i desamma, torde luftfartsutredningens beräkningar,

såsom luftfartsmyndigheten vitsordat, i stort sett vara av beskaffenhet att kunna

godtagas. Emellertid vill jag i detta sammanhang framhålla, att jag, såsom

jag senare kommer att närmare utveckla, för min del icke kan förorda, att

posttransporterna å dagflyglinjerna fortsättningsvis må omfatta även annan

än luftfrankerad brevpost. Ehuru kostnadsberäkningarna icke uppgjorts med

denna utgångspunkt, anser jag mig sakna anledning att på grund härav

ifrågasätta en höjning av subventionsbeloppet.

I nämnda subventionsbelopp har luftfartsutredningen inräknat vad som

erfordras for en till fyra procent maximerad årlig utdelning å det nuvarande

aktiekapitalet, 584,000 kronor. Såsom i ett senare sammanhang kommer att

närmare beröras, har luftfartsutredningen ansett en i viss män garanterad utdelning

vara nödvändig för att kunna bibehålla de enskilda intressena i aktiebolaget

Åerotransport och i sådant hänseende föreslagit preferensställning

för det nuvarande aktiekapitalet i förhållande till det kapital, staten för”

utsattes skola investera. I nämnda sammanhang kommer jag emellertid att

föreslå, att alla aktier i bolaget göras likaberättigade. I anslutning härtill

anser jag mig böra föreslå, att jämväl utdelning å statens aktier inräknas i

subventionen, vilket förfaringssätt synes vara den från skilda synpunkter

lämpligaste formen för redovisning av räntekostnaderna för det investerade

kapitalet, vilket synes böra utgå av lånemedel. Då detta statskapital föreslås

till 2.5 miljoner kronor, kräver utdelning efter fyra procent å detsamma

en höjning av subventionsbeloppet med 100,000 kronor till 1,050,000 kronor

for år 1937. I berörda sammanhang kommer jag att närmare ingå på de

särskilda bestämmelser i det nya avtalet med Åerotransport, som denna

anordning torde påkalla. I enlighet med luftfartsutredningens förslag torde

det sålunda för år 1937 förordade subventionsbeloppet böra för varje följande

år minskas med 75,000 kronor.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Majus proposition nr 162.

I fråga om den taxepolitik, som bör föras beträffande den svenska luftfarten,

har jag redan tidigare angivit min ståndpunkt, i vad det gäller riktlinjerna

för passagerareavgifternas bestämmande, och kommer att längre fram

yttra mig rörande flygpostbefordringen. Järnvägsstyrelsen har i sitt utlåtande

såsom en riktig princip framhållit, att luftfarten borde, örn än till en

början endast i viss utsträckning, belastas med en flygledsavgift såsom tilllägg

till den nuvarande transporttaxan. För det statsunderstödda svenska

trafikföretagets del skulle detta tillsvidare endast innebära ett ökat subventionsbehov,

medan viss inkomst skulle beredas statsverket genom de avgifter,

som erlades av andra och främst utländska luftfartsföretag. Ehirru onekligen

fog finnes för detta förslag, tala dock däremot vissa praktiska skäl av ekonomisk

natur. Visserligen skulle all luftfart inom Sverige bliva likställd med

avseende å flygledsavgiftens uttagande, men det kan befaras att de andra

länder, vilkas luftfartsföretag skulle komma att trafikera de svenska flyglederna

och avkrävas flygledsavgift, komme att uttaga motsvarande avgift av

Aerotransport för användning av flyglederna inom respektive länder. Liksom

hittills inom Sverige är det i utlandet annars praxis, att staten eller kommunerna

tillhandahålla flyglederna utan att påfordra en mot kostnaderna

för desamma svarande avgift av luftfartsföretagen. Upptagandet av en svensk

flygledsavgift kan sålunda leda till ökade utgifter för statsverket. I likhet

med luftfartsutredningen hyser jag därför den uppfattningen, att kostnaderna

för de svenska flyglederna åtminstone tillsvidare böra förbliva en statens

respektive vederbörande kommuners angelägenhet.

Ett av järnvägsstyrelsen — i anslutning till luftfartsutredningens yttrande

örn sammanförande av de under utgifter för kapitalökning upptagna

luftfartsanslagen under en gemensam rubrik — väckt spörsmål örn inrättande

av en särskild fond för luftfarten med i huvudsak samma konstruktion

som den av Kungl. Majit i proposition till pågående riksdag föreslagna

»statens allmänna fastiglietsfond» synes emellertid, oavsett ståndpunktstagandet

till frågan örn flygledsavgifter, vara beaktansvärt. Riksräkenskapsverket

har anslutit sig till denna tanke under framhållande av att spörsmålet

dock krävde särskild utredning. Även enligt min mening måste det

från statsfinansiella synpunkter betraktas såsom en angelägenhet av vikt,

att möjlighet vinnes till samlad överblick av de kostnader, som statsverket

åsamkas genom luftfarten, en överblick som uppenbarligen kräver en bättre

redovisning av de skilda utgifterna än för närvarande är fallet. Jag avser

därför att föreslå Kungl. Majit att låta verkställa utredning om den lämpligaste

anordningen för en sådan redovisning.

I förevarande sammanhang har järnvägsstyrelsen påyrkat, att det nya

trafikmedlet luftfarten skulle belastas med det statens järnvägars kapital,

som till följd av konkurrensen från luftfartens sida är eller bliver oräntabelt.

I likhet med riksräkenskapsverket finner jag detta icke skäligen kunna sättas

i fråga. Även oavsett de invändningar, som från synpunkten av reda i statsbokföringeu

kunna framställas mot en dylik anordning, torde järnvägsstyrelsens

förslag innebära alltför vittgående anspråk på den nya trafikorgani
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Majas proposition nr 162.

sationens ekonomi. Frågan om nedskrivning av statens järnvägars i första

liand räntepliktiga kapital torde emellertid få upptagas till särskild prövning

på basis av de utredningar, som järnvägsstyrelsen i sinom tid kan förebringa.

Formen för linjetrafikens bedrivande.

I det föregående bar jag på anförda skäl förordat, att svensk statsunderstödd

luftfart må bedrivas även efter utgången av år 1936. Det återstår då

att klargöra den organisationsform, som är för ändamålet lämpligast. Beträffande

den statsunderstödda reguljära luftfartens hittillsvarande organisation

torde jag få erinra örn följande:

All statsunderstödd svensk Hyglin]etrafik har utförts av aktiebolaget

Aerotransport. Bolagets aktiekapital är i sin helhet tillskjutet av enskilda

personer och privata företag. För att möjliggöra driftens uppehållande

lämnar staten en årlig subvention för vissa minimiprestationer i enlighet

med de närmare bestämmelserna i det mellan staten och bolaget träffade

avtalet. Men härutöver har staten ytterligare lämnat bistånd genom lån ur

luftfartslånefonden för inköp av flygmateriel. Av bolagets eventuella vinst

ma utdelning till aktieägare med ”högst 6 procent ske, innan någon del av

uppburet subventionsbelopp enligt § 5 i gällande avtal skall återbäras. Med

hänsyn till de ekonomiska uppoffringar, som staten sålunda iklätt sig, har

en viss kontroll över bolagets verksamhet ansetts påkallad. Sålunda har

åt Kungl. Maj:t förbehållits att utse styrelsens ordförande samt en revisor

och en suppleant för denne att å statens vägnar deltaga i granskningen av

styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper. Därjämte har staten förbehållit

sig att genom en av Kungl. Majit utsedd granskningsman fortlöpande

och i detalj följa bolagets verksamhet. I korthet torde det nuvarande systemet

kunna karakteriseras på följande sätt. Det privata aktiekapitalet utgör

bolagets rörelsekapital, genom luftfartslånefonden finansieras materielanskaffningar,

varjämte bolaget erhåller en under avtalstiden fixerad statssubvention,

som icke kan minskas i annat fall än att bolaget icke fullgör i avtalet

stadgade minimiprestationer. Rörelsen bedrives under ett enskilt företags

fria ^ former, men staten utövar viss kontroll i syfte att statens ekonomiska

bistånd må utnyttjas för avsett ändamål.

Luft/artsutredningen har för sin del föreslagit, att Aerotransport, efter

viss omorganisation, med staten såsom störste delägare alltjämt ensamt skall

omhänderhava ifrågavarande trafik. Härom anföres i betänkandet:

Det av utredningen förordade trafikprogrammet innebure en icke obetydlig

ökning av linjetrafiken i syfte att redan från början säkerställa det

svenska inflytandet på de för landet viktigaste flygförbindelserna. Till fullföljande

på det mest praktiska och ekonomiska sätt av detta syfte syntes

det lämpligast, att driften koncentrerades till ett enda företag. Såväl materiel

som personal kunde då komma till den mest effektiva användningen, varjämte

administrationskostnaderna bleve de lägsta möjliga i förhållande till

antalet flygkilometer. Allt detta vore av avgörande betydelse med hänsyn

därtill, att statsunderstöd i viss ökad utsträckning under icke bestämbar tid

framåt bleve nödvändigt. Inom de på luftfartens område ledande staterna

Tyskland, England, Frankrike, Holland och Italien vore den subventionerade

linjetrafiken överlåten på ett enda företag. Endast i Tjeckoslovakien

vore statsunderstödet fördelat på två företag.

Med avseende å frågan, huruvida även i fortsättningen ett enskilt företag

borde ombesörja den svenska flygtrafiken eller om icke staten i en eller annan

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Majus proposition nr IG2.

form lämpligen borde handhava denna verksamhet, vore att ihågkomma, att

man redan för de närmaste åren hade anledning räkna med, att linjeflygningen

komine att bedrivas i en avsevärt större omfattning än för närvarande,

bland annat genom tillkomsten av de inrikes flyglinjerna. Det bleve

under sådana förhållanden nödvändigt, att ökad hänsyn foges till de förefintliga

kommunikationsföretag, till vilka luftfarten komme i konkurrensförhållande.

Örn det nya samfärdsmedlet komme under statligt inflytande,

underlättades möjligheterna till ett rättvist avvägande mellan de olika företagens

intressen. Härtill komme att med bibehållande av det privata företaget

i dess nuvarande form framdeles större svårigheter uppstode vid beräknandet

och fastställandet av den erforderliga subventionen, vilket mäste

ske under samtidigt beaktande av aktieägarnas berättigade intressen. Förutom

subventionen behövdes för erforderlig ny materiel kapitaltillskott av

sådan storlek, att man knappast kunde förvänta, att ett enskilt företag

cenora upplåning eller ökning av sitt kapital skulle förmå anskaffa detsamma,

varför staten syntes behöva lämna bistånd i större utsträckning än

hitintills.

Örn luftfartsutredningen sålunda ansåge, att staten borde hava det avgörande

inflytandet över den svenska flygtrafiken, hade utredningen å andra

sidan icke kunnat förbise, att vissa svårigheter mötte för en rent statlig

organisation av luftfarten. Härom anföres vidare:

Samarbetet och samtrafiken med främmande flygföretag vore av största

betydelse, och de förhandlingar, som ständigt mäste föras med dessa, hade

stor ekonomisk räckvidd. Samarbetet underlättades, örn det finge bedrivas

under de mera obundna och smidiga former, som vanligen kännetecknade

förhandlingar mellan självständiga företag. Beaktas borde jämväl, att för anslutning

till International Air Traffic Association »FATA» den internationella

sammanslutningen på luftfartens område — uppställts som villköl-,

att vederbörande företag icke vore rent statligt. Till följd härav vöre samtliga

ledande europeiska flygföretag organiserade under bolagsform. For luftfarten

vore det av största värde, att organisationsformen medgåve ett snabbt

och affärsmässigt handlande och en bättre anpassning efter utvecklingen än

ett rent statligt företag. Med hänsyn till att förhållandena, vid trafikflygningen

vore så väsentligt skilda fran dem vid statens affärsdrivande företag,

förefunnes ej heller anledning att av uniformitetshänsyn söka åvägabringa.en

med dessa senare överensstämmande organisation. Åtminstone till en början

syntes det önskvärt att civilflygningen hade större frihet exempelvis i fråga

örn anställnings- och avlöningsformer än vad tillämpningen av ett Med hänsyn

till andra verksamhetsgrenar utarbetat avlöningsreglemente erbjöde.

Organisationsfrågan syntes luftfartsutredningen kulina tillfredsställande

lösas "på det sätt, som kommit till användning vid viss annan statens affärsverksamhet,

nämligen genom ett särskilt bolag, däri staten föibehölle sig det

avgörande inflytandet. Samtidigt som nyss antydda svårigheter vid en len

statsdrift undanröjdes, lindo statsmakterna oförminskade möjligheter att i

fråga örn verksamheten giva behövliga direktiv. I första hand sjutes böra

undersökas, om ej Aerotransport lämpligen kunde omorganiseras för ändamålet.

Detta bolag hade, säger luftfartsutredningen, hittills skött och utvecklat

trafiken på ett fullt tillfredsställande sätt, och företaget hade genom

sin verksamhet under årens lopp skapat en betydande »goodwin», vilken det

borde vara angeläget att tillgodogöra den framtida trafiken. Bolaget för
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majit! proposition nr 162.

fögade över en väl utbildad oell skicklig flygarekår samt en framstående teknisk

organisation, vilket allt liksom bolagets övriga organisationsapparat uppenbarligen

skulle bliva en värdefull framtida tillgång. I detta sammanhang

borde även erinras örn bestämmelsen i § 22 av nu gällande avtal, att bolaget,

därest staten efter utgången av avtalets giltighetstid fortsatte att understödja

luftfart på i avtalet inbegripna linjer, skulle, örn ej särskilda skäl däremot

förelåge, företrädesvis komma i fråga som kontrahent vid nytt subventionsavtals

slutande. Vidare anför luftfartsutredningen:

En omorganisation av Aerotransport i angivna syfte synes kunna ske på

följande sätt. Innehavarna av de nuvarande aktierna erhålla preferensaktier

till belopp motsvarande 584,000 kronor. I stället för att tillhandahålla lån

ur luftfartslånefonden ingår staten såsom delägare i bolaget genom att teckna

stamaktier till det för nyanskaffning av flygmateriel m. m. erforderliga beloppet,

förslagsvis 2,500,000 kronor. Härigenom berättigas staten att i bolagsstyrelsen

insätta tillräckligt antal ledamöter för att bevaka sina intressen och

hava ledningen av driften. Det förutsättes givetvis, att de av Kungl. Majit

utsedda styrelseledamöterna bliva utvalda på sådant sätt, att största möjliga

säkerhet vinnes, att såväl statens som luftfartens intressen bliva vederbörligen

tillgodosedda. Härutöver böra bolagets skyldigheter att utföra mot

subventionsbeloppet svarande trafik regleras genom ett särskilt avtal, i likhet

med vad för närvarande är förhållandet.

Det är självfallet, att det bör åligga statens representanter i bolagsstyrelsen

att halla Kungl. Majit genom statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet

underrättad om alla viktigare frågor rörande bolagets

ekonomi och verksamhet, på det att, därest särskilda direktiv utöver avtalets

bestämmelser i något fall kunna bliva erforderliga, Kungl. Majits beslut i

sadant avseende må kunna av statsrådet utverkas.

_ Preferensaktieägarna skulle äga förmånsrätt till en viss begränsad utdelning

oavsett det förhållandet, att subvention utgår. Detta är helt naturligt

den ovillkorliga förutsättningen för att enskilt kapital överhuvud allt fortfarande

skall stå till förfogande för ändamålet, men därjämte torde man

kunna vinna, att det enskilda intresset för företagets framgång alltjämt bibehålies,

vilket tilläventyrs icke bleve förhållandet, örn en avveckling av bolaget

måste ske i samband med det nuvarande subventionsavtalets utgång.

Till de närmare detaljerna i bolagsordningen för det ombildade bolaget

och det nya trafikavtalet återkommer utredningen i det följande.

Utredningen hyser den uppfattningen, att genom den nu föreslagna bolagsformen

statens liksom de nuvarande aktieägarnas berättigade intressen bliva

tillgodosedda, samtidigt som företagets ledning erhåller den självständighet

och den rörelsefrihet, som är nödvändig för en framgångsrik och för viktiga

samhällsintressen gynnsam utveckling av flygtrafiken. Därest Aerotransport,

yttrar luftfartsutredningen, skulle vägra biträda omorganisationsförslaget,

syntes därigenom sådana skäl hava uppkommit, att den bolaget genom § 22

i nuvarande trafikavtal tillförsäkrade företrädesrätten till nytt avtal förfallit.

Utredningen hade emellertid anledning antaga, att bolaget för sin del biträdde

förslaget, och då enligt utredningens uppfattning förslaget vore det ur

alla synpunkter och för båda parterna förmånligaste, ansåge utredningen sig

sakna anledning att närmare utveckla övriga alternativ.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Majus proposition nr 162.

Luftfartsutrednmgen Lar därefter närmare ingått på organisationen a\

aktiebolaget Aerotransport under de förutsättningar i fråga om statens liuvuddelägarskap,

som i det föregående angivits. Såsom bilaga E tinnes vid

betänkandet fogat förslag till bolagsordning. Ett av utredningen uppgjort

förslag till avtal med bolaget rörande luftfarten efter år 193G torde få fogas

som bilaga 2 till detta statsrådsprotokoll. Avtalet skulle enligt detta förslag

avse åren 1937—1942 samt därefter, därest det icke uppsäges före utgången

av år 1940, gälla tillsvidare med två kalenderårs uppsägningstid.

Vad till en början beträffar statens kapitalinsats i bolaget anför luftfartsutredningen:
Det

utvidgade trafikprogrammet, alternativ III, förutsatte en betydande

nyanskaffning av flygmateriel. Enligt kostnadsberäkningarna uppgmge inköpsvärdena

av denna materiel till ungefärligen följande belopp, nämligen

för 6 flygplan 2,400,000 kronor, 18 motorer 518,000 kronor, reservdelar

350.000 kronor samt inventarier, bilar m. m. 315,000 kronor eller tillhopa

3.583.000 kronor. . , .

Med hänsyn till att förnyelsen av matenelen skedde successivt oell att

betydande årliga avskrivningar måste göras, hade det genomsnittliga kapitalbehovet

för ifrågavarande materiel beräknats till omkring 2,600,000 kronor,

vartill komme erforderliga rörelsemedel. Då materielen till största delen

skulle inköpas under åren 1936—1937, komme dessa år stora krav att ställas

på bolagets kapitaltillgångar. På grund härav samt då medel för de löpande

utgifterna städse måste finnas tillgängliga, ansage luftfartsutrednmgen ett

kapital av minst 3,100,000 kronor erforderligt. Förutom nuvarande aktiekapital,

584,000 kronor, fordrades alltså ett kapitaltillskott på i avrundat tal

2.500.000 kronor. Utredningen hade föreslagit, att staten helt skulle svara

för denna nyinvestering mot stamaktier till motsvarande belopp. Innehavare

av bolagets nuvarande aktier borde i utbyte mot dessa erhålla preferensaktier

på nominellt samma belopp, medförande preferensrätt till viss ärlig

utdelning. Ehuru luftfartsutrednmgen icke kunnat göra någon värdering av

bolagets tillgångar, hyste utredningen dock den uppfattningen, att det icke

skulle bliva för staten ekonomiskt gynnsammare att lösa frågan pa annat sätt,

lin här föreslagits. Den omständigheten, att Aerotransports goda ekonomiska

ställning varit beroende på det statsunderstöd, som avtalsmassigt

utgått, kunde icke i någon mån förringa värdet av den rätt, som aktieägarna

hade till bolagets tillgångar.

Med avseende å den årliga utdelning, som borde tillkomma preferensaktieägarna,

har luftfartsutrednmgen med hänsyn till det nuvarande läget

å penningmarknaden ansett sig icke böra räkna med högre än fyra procent.

Givet vore, anför luftfartsutrednmgen, förutsättningen för att samtycke skulle

kunna förväntas från de enskilda aktieägarnas sida till en ombildning av

Aerotransport enligt förut angivna linjer, att de bleve bibehållna vid rätt

till utdelning, oavsett om bolagets inkomster till viss del utgjordes av statsunderstöd.

I annat fall skulle nämligen aktieägarna, vilka vid en upplösning

av bolaget vid den nuvarande avtalstidens utgång syntes kunna beräkna att återfå

aktiernas nominella värde, i utbyte erhålla aktier i det nya företaget utan

möjlighet till utdelning under mycket avsevärd tid, och de skulle sålunda

komma i en väsentligt ogynnsammare ställning än de för närvarande innehade.

Utdelningen till preferensaktieägarna borde i anslutning till gällande avtal

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Majlis proposition nr 162.

givas sådan karaktär, att den, vid bedömandet av frågan, huruvida återbetalning

av subvention skulle äga rum, finge inräknas bland omkostnaderna.

Om avtalsförslaget och vad därmed sammanhänger anför luftfartsutredningen

vidare i huvudsak följande:

Vid den föreslagna återbetalningsskyldigheten av icke i anspråk taget

statsunderstöd saknades anledning giva stamaktierna rätt till utdelning, innan

statsunderstödet i sin helhet återlevererats. Först då subvention icke erfordrades,

behövde utdelning till samtliga aktieägare komma i fråga. Därvid

skulle stamaktieägarna gottgöras intill fyra procent av kapitalet, och först

nar sålunda hela aktiekapitalet erhållit fyra procents utdelning, finge därefter

förefintligt överskott tagas i anspråk för utdelning i lika mån till

stam- och preferensaktieägare.

Styrelseledamöternas antal borcle bestämmas till åtta. Detta antal hade

ansetts lämpligt med hänsyn till önskvärdheten av att inom styrelsen kunna

samla tillräcklig erfarenhet fiån de olika verksamhetsgrenar, som berördes

av den reguljära flygtrafiken. Skäl förelåge att låta de enskilda aktieägarna

utse två representanter i styrelsen, varvid utredningen förutsatte, att även

en minoritet bland de enskilda aktieägarna bleve representerad i styrelsen.

De övriga sex skulle utses av Kungl. Majit. Kör att de allmänna intressen

sorn närmast berördes av luftfarten, skulle bliva tillgodosedda, borde utses

mi styrelseledamot från statens järnvägar och en från postverket. En av de av

Kungl. Majit utsedda ledamöterna borde vara styrelsens ordförande. Av

suppleanterna, förslagsvis fyra, skulle preferensaktieägarna utse en och

Kungl. Majit de övriga. Av revisorerna, tre med två suppleanter, borde

preferensaktieagarna utse en jämte suppleant och Kungl. Majit övriga båda

revisorer samt den andre suppleanten.

Under den bolagsform, som nu föreslagits, syntes den av Kungl. Majit

utsedde granskningsmannens funktion icke längre behövlig. Härvid förutsatte

utredningen, att styrelsen finge mera karaktär av arbetande styrelse, än vad

ofta syntes vara fallet beträffande bolagsstyrelser.

•• bolagsordningen gjorde icke trafikeringsavtalet mellan staten och bolaget

överflödigt. Statsmakternas huvuddirektiv rörande trafikprestationerna gåves

lämpligen bolaget i kontraktsform. I avtalet intoge bestämmelsen örn bolagets

skyldighet att prestera viss minimitrafik och statens subventionsgaranti

härför en förgrundsplats. I motsats till vad hittills varit fallet, borde

subventionen framdeles givas karaktären av ett maximibelopp, som bolaget

icke under alla omständigheter finge uttaga. Därest i praktiken större

överskott än beräknat skulle uppkomma, borde återbäring ske av icke erforderlig

subvention. På grund av denna återbäringsskyldighet skulle det

kunna ifrågasättas, att subventionen ställdes till förfogande under form av

förslagsanslag. Då riksdagen emellertid borde beredas tillfälle till ingående

provning, i fall den av bolaget uppgjorda utgiftsstaten ej skulle visa sig

hållbar, syntes dock riktigast, att en maximering av anslaget skedde.

o Med hänsyn till, att en utvidgning av trafiken kunde komma att inverka

på statens möjligheter att få subvention återburen, borde Kungl. Majits

medgivande till sådan utvidgning städse inhämtas; och det förutsattes, att

bolaget i sådana fall inkomme till Kungl. Majit med förslag och förhandskalkyler,

vilka _ gåve Kungl. Majit tillfälle att bedöma alla på frågan inverkande

omständigheter.

Planen för den subventionerade trafiken hade vidfogats avtalet i form av

bilaga. Då så av trafikens utvidgning påfordrades, borde nämnda bilaga kunna

andras efter överenskommelse mellan Kungl. Majit och bolaget, utan att

därvid själva avtalet behövde ändras.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Majlis proposition nr 162.

Beträffande avtalets giltighetstid vore det av väsentlig betydelse för flygverksamhetens

oavbrutna och störningsfria bedrivande, att densamma icke

tillmättes alltför kort. Noggranna förberedelser och planering på längre sikt

av trafiken vore särskilt med hänsyn till maskininköpen nödvändiga. I utlandet

hade man också bundit sig för långa avtalsperioder, i England tio år

och i Frankrike femton.

Luftfartsutredningen föreslår, att nu ifrågavarande avtal göres gällande

under en tid av minst sex år och att detsamma, därest det icke uppsäges

två år före periodens slut, automatiskt löper vidare med två kalenderårs

uppsägningstid, därvid subventionens maximibelopp torde böra ytterligare

minskas med 75,000 kronor för varje år.

Örn tidpunkten för träffande av nytt avtal med Aerotransport anför luftfartsutredningen

:

Utredningen förutsätter, att det ombildade bolaget, i den män det är

möjligt inom ramen för nuvarande subvention, förbereder övergång till det

nya trafikeringsprogrammet.

Därest utredningens förslag underställes 1935 års riksdags provning och

detsamma av riksdagen godkännes, bör överenskommelsen med bolaget örn

dess ombildning omedelbart därefter träffas. Det är nämligen av stor vikt

för materielens anskaffning i rätt tid m. m., att den nya styrelsen får träda

i funktion snarast möjligt, helst redan i augusti 1935. Enär enligt utredningens

förslag till avtal bolaget erhållit en frist av tre månader för ändring

av bolagsordning m. m., bör alltså, örn detta avtal godkännes, statsmakternas

beslut föreligga redan i maj 1935. Med hänsyn härtill ha i avtalsförslaget

under § 12 införts bestämmelser, som reglera övergången mellan det nuvarande

och det blivande avtalet. En följd härav blir givetvis, att medel

för inbetalning av stamaktiekapitalet i dess helhet eller till viss del av riksdagen

böra ställas till förfogande under budgetåret 1935/1936.

I detta sammanhang har luftfartsutredningen i korthet berört fragan örn

annan luftfart än den av Aerotransport ensamt eller i samtrafik bedrivna,

d. v. s. i stort sett av utländska företag utan sådant samarbete bedriven

luftfart i Sverige. Inledningsvis meddelas följande om nu gällande

bestämmelser på förevarande område:

Enligt den allmänna konventionen angående reglering av internationell

luftfart, dagtecknad Paris den 13 oktober 1919, och till vilken Sverige

anslutit sig den 12 juli 1927, har en var av de fördragsslutande staterna

rätt att till förmån för inhemska luftfartyg utfärda bestämmelser om förbehåll

och inskränkningar beträffande yrkesmässig befordran av personer och

gods mellan två punkter inom eget område. Enligt samma konvention erfordras

för anordnande av internationell luftfartsled tillstånd av de stater,

över vilkas område leden skall framgå. I förordning den 26 maj 1922 (nr

383), ändrad den 20 april 1928 (nr 83), stadgas också i kraft härav, att för

utövning av luftfart i regelbunden trafik å viss luftfartsled (linjefart) eller

anläggning av flygplats till allmänt bruk erfordras, där annan än staten

skall utöva driften, särskilt tillstånd av Konungen samt att vid meddelande

av dylikt tillstånd dess giltighet må begränsas till viss tid, åt kronan förbehållas

lösningsrätt ävensom i övrigt föreskrivas, på vad sätt och under vilka

villkor luftfarten må utövas eller anläggningen utföras och nyttjas.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

Enligt luftfartsutredningens mening bör detta koncessionsförfarande för

trafiken inom landet fortfarande bestå. Utredningen, som förutsätter, att

förutom den statsunderstödda trafiken även annan reguljär flygtrafik kan

komma att utövas inom landet, framhåller vikten av att vid koncessionsgivningen

sådana riktlinjer följas, som äro ägnade att leda luftfarten in i en

samhällsekonomiskt sund utveckling. Följande synpunkter böra i anslutning

härtill enligt utredningens uppfattning tillmätas avgörande betydelse:

Vid ansökan örn trafiktillstånd bör behovsprövning ske och beslutet fattas

först sedan övriga berörda kommunikationsföretag blivit hörda. Fullgoda

ekonomiska och tekniska förutsättningar böra vara för handen. Noggranna

kostnadskalkyler, utvisande de sannolika driftsekonomiska utsikterna,

bora fordras. Det bör ådagaläggas, att flygplan i erforderligt antal och

övriga tekniska förutsättningar finnas, för att trafiken skall kunna upprätthallas

oavbrutet under åsyftad trafikperiod och med visst mått av regularitet

och säkerhet.

Beträffande trafiksäkerheten stadgas i gällande förordningar fordringar i

detta avseende på personal och materiel. Aerotransport uppställer emellertid

avsevärt strängare kompetensfordringar för sin flygpersonal, vilket icke

torde varit utan betydelse för bolagets framgångsrika utveckling. Det är

önskvärt, att denna höga kompetens bibehålies. Frågan, huruvida de allmänna

bestämmelserna rörande reguljär linjetrafik böra skärpas, lärer, i

fall anledning därtill föreligger, böra övervägas av luftfartsmyndigheten.

Därvid bör särskilt beaktas önskvärdheten av viss manövreringsskicklighet

även hos den medföljande radiotelegrafisten, vilket är av särskild betydelse,

i händelse föraren av någon anledning skulle bliva urståndsatt fullfölja

flygningen. J

Vid koncessionsgivning torde Kungl. Majit även böra fastställa taxor och

tidtabeller och därvid beakta saväl allmänhetens som konkurrerande trafikföretags

berättigade intressen. Ett effektivt skydd mot varje slag av osund

konkurrens, torde genom ett väl avvägt taxesystem kunna åstadkommas.

Örn de principer, som i detta avseende böra följas, har utredningen redan

uttalat sig. Av vikt är emellertid, att fastställda taxor och tidtabeller bliva

i praktiken tillämpade. Örn så icke sker, bör koncessionen återkallas.

Generalpoststyrelsen har funnit den av utredningen föreslagna ombildningen

av Aerotransport lämplig, då staten härigenom erhölle ett fastare grepp örn

flygtrafiken. Med tillfredsställelse hälsade styrelsen utredningens förslag,

att i bolagets styrelse postverket skulle erhålla en representant, varigenom

postverket bereddes tillfälle att bevaka sina inom flygtrafiken mycket betydande

intressen. J

Luftfartsmyndigheten har beträffande avtalsförslaget anfört huvudsakligen

följande: ”

Med hänsyn till den svenska flygindustriens intressen ville luftfartsmyndigheten

förorda bibehållandet av "bestämmelsen i § 8 av nu gällande avtal,

att, örn sa utan olägenhet för trafikens ekonomi och säkerhet kunde ske,

flygplan och motorer av svensk tillverkning skulle komma till användning!

Så vitt det vore myndigheten bekant, hade denna föreskrift hittills icke

vållat någon olägenhet. Dess innebörd vore, rätt uppfattad, visserligen

ganska självklar, men det syntes icke vara ur vägen, att denna fråga skänktes

särskild uppmärksamhet.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Majus ■proposition nr 162.

Bestämmelsen i § 2 rörande ökning av subventionsbeloppet i händelse

av vissa förändringar i de valutor, vilka läge till grund för beräkning av

subventionsbeloppets storlek, borde kompletteras med uppgift å vilka ifrågavarande

valutor vore och med vilka belopp de inginge i kalkylerna.

En minimikapacitet syntes böra föreskrivas för flygmaterielen. Örn

användning av materiel med mindre kapacitet skulle visa sig motiverad,

borde medgivande härtill kunna lämnas av Kungl. Majit, som skulle äga

bestämma, örn och i vad mån nedsättning i understödet i anledning därav

borde ske.

Enär ingen av de paragrafer i nu gällande avtal, genom vilka möjlighet

beretts luftfartsmyndigheten att noga följa och kontrollera Aerotransports

verksamhet, medtagits i förslaget till nytt avtal men det syntes vara av

vikt, att sådan möjlighet även i framtiden förefunnes, förutsatte luftfartsmyndigheten,

att detta intresse bleve tillgodosett inom ramen för de ändrade

kontraktsbestämmelserna.

Statskontoret anslöte sig till att trafiken borde ombesörjas genom ett

aktiebolag, i vilket staten hade det huvudsakliga inflytandet. En ombildning

av Aerö transport syntes — bland annat med tanke på de förbindelser, som

för närvarande funnes mellan staten och detta bolag — därvid vara ändamålsenlig

och ägnad att göra övergången till det nya systemet mjukare.

Statskontoret hade intet att erinra mot att staten tillsköte förslagsvis 2,500,000

kronor till bolagets aktiekapital, under förutsättning att staten tillförsäkrades

avgörande inflytande över bolagets ledning och utveckling. Erforderliga

statsmedel syntes böra ställas till förfogande av lånemedel, anvisade under

rubriken »Utgifter för kapitalökning, fonden för statens aktier». Aerotransports

förpliktelser gentemot statsverket, vilka förpliktelser närmast berörde

luftfartslånefonden, komme givetvis även efter omorganisationen att

åvila bolaget. Beträffande formerna för bolagets förvaltning funne sig statskontoret

icke böra framställa annan erinran än att ämbetsverket funne antalet

styrelseledamöter måhända väl stort.

Genom den nya ordningen för statens medverkan till flygtrafikens upprätthållande

komme onekligen spörsmålet örn luftfartslånefonden och dess

fortsatta behövlighet i ett ändrat läge. Detta spörsmål syntes framdeles

böra upptagas till övervägande.

Kommerskollegium har ej funnit anledning till erinran mot utredningens

förslag beträffande ombildning av Aerotransport till ett halvstatligt företag.

Beträffande tiden för den nya ordningens ikraftträdande syntes det vara

av största betydelse, att omorganisationen genomfördes redan under år

1935 och att den nya styrelsen kunde träda i funktion redan under loppet

av hösten 1935, enar erforderliga beställningar av flygmateriel samt anställande

och träning av personal m. m. torde kräva en övergångstid av minst

10 ä 12 månader. Skulle riksdagens prövning av förslaget framflyttas till

år 1936, syntes hela organisationsprogrammet komma att förskjutas ett år,

vilket kollegium — särskilt med hänsyn till att Bromma flygplats bleve

färdig flir trafik den 1 maj 1936 — skulle anse synnerligen beklagligt. Kollegium

ville därför tillstyrka, att förslag i huvudsaklig överensstämmelse

med luftfartsutredningens program förelädes innevarande års riksdag.

Sveriges redareförening anser det enskilda intresset böra representeras av

tre styrelseledamöter. Lämpligt vore, att alla styrelseledamöter utsåges

bland representanter för näringarna. Billigheten syntes kräva, att sjöfarten

inom styrelsen företräddes genom såväl den statliga som den enskilda representationen.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 162.

319 35 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

Sveriges allmänna sjö/artsför erling har framhållit nödvändigheten av att

förevarande luftfartsfrågor underställdes 1935 års riksdag. Föreningen, som

starkt understrukit vikten av att de enskilda aktieägarna få utse minst två

styrelseledamöter och en suppleant, har vidare anfört, att förslaget att en

ledamot av styrelsen skulle utses av en minoritet bland de enskilda aktieägarna,

syntes välbetänkt endast under förutsättning av vissa regulativ, ty

det kunde befaras, att det avsedda syftet att tillgodoföra styrelsen erfarenhet

beträffande såväl luftfart som andra slag av trafik eljest icke under alla

förhållanden komme att motsvaras av verkligheten. Jämväl de statliga representanterna

i styrelsen borde i största möjliga utsträckning utses bland

näringslivets män.

Chefen för generalstaben har uttalat sin principiella anslutning till vad

chefen för flygvapnet kunde föreslå i fråga örn Aerotransports materiel och

personal. Erforderlig kontroll över luftfarten syntes kunna ernås endast

under förutsättning att samtliga de grenar av statsförvaltningen, som i högre

grad berördes av luftfarten, bleve representerade i bolagets styrelse. Han

ville därför, under hänvisning till befattningen militärbyråchef i järnvägsstyrelsen,

med bestämdhet framhålla önskvärdheten av en militär representant

i bolagsstyrelsen och en militärassistent hos luftfartsmyndigheten.

Cliefen för marinstaben har förordat, att i bolagets styrelse beredes plats

även för en flygsakkunnig repesentant för försvarsväsendet.

Chefen för flygvapnet har framhållit önskvärdheten av en representant för

flygvapnet i bolagets styrelse samt, i likhet med ett flertal verk, en militärassistent

hos luftfartsmyndigheten. I avtalet borde § 16 skärpas så att bolaget

ålades använda endast personal, som utbildats vid flygvapnet, samt

inryckas i nu gällande avtal förefintlig bestämmelse, att bolaget, örn så utan

olägenhet för trafiken kunde ske, skulle använda flygplan och motorer av

svensk tillverkning.

Stochholms stadsfullmäktige hava såsom yttrande åberopat vad stadens flyghamnsstyrelse

och stadskollegiet anfört. Flyghamnsstyrelsen har ansett,

att förslaget till omorganisation av det svenska luftfartsföretaget, i syfte att

giva dess verksamhet den tryggare ekonomiska grundval, som de föreslagna

utvidgningarna av linjenätet, bland annat till Stockholm, betingade, även från

stadens synpunkt måste hälsas med tillfredsställelse.

Aktiebolaget Aerotransport har anfört:

Mot den föreslagna formen för lufttrafikens bedrivande och förslaget till

ny bolagsordning hade bolaget intet att erinra. Dock ansåge bolaget, att

förslaget, att preferensaktieägarna skulle i styrelsen representeras av endast

2 ledamöter, näppeligen kunde vara förenligt med önskvärdheten att lämna

det privata intresset möjligheter att göra sig gällande vid ordnandet av bolagets

lufttrafik. Bolaget ville föreslå, att preferensaktieägarna bleve med

3 ledamöter representerade i styrelsen, varvid hinder icke skulle möta att

jämväl lämna plats för en minoritet bland dessa aktieägare.

I § 3 av kontraktsförslaget syntes hava förutsatts att vissa ändringar i

trafikprogrammet kunde bliva påkallade och att det i sådana fall skulle

ankomma på Kungl. Maj:t att avgöra, hur trafiken skulle genomföras. Denna

bestämmelse syntes bolaget vara av stor vikt, framförallt vid övergången

från nuvarande trafikprogram till det av utredningen föreslagna, då det, beroende

på leveranstiden för den nya flygplanmaterielen, färdigställandet av

flygfält o. s. v., kunde komma i fråga, att ändringar i trafikplanen behövde

göras.

Under hänvisning till nödvändigheten av att även i framtiden kunna överblicka

en längre period av verksamheten, ville bolaget föreslå, att § 13 i

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 162. 51

avtalet finge sådan lydelse, att avtalet, därest uppsägning ej skedde, förlängdes

nied 4 år i taget.

Bolaget ville i detta sammanhang framhålla vikten av att det nya avtalet

tecknades innevarande år, då bolaget i annat fall icke kunde hinna förbereda

det nya trafikprogrammets genomförande från och med år 1937.

I likhet med luftfartsutredningen och de myndigheter, som yttrat sig på

denna punkt, finner jag det ur skilda synpunkter lämpligt, att staten förskaffar

sig det avgörande inflytandet över den svenska flygtrafiken. Detta

kan ske antingen genom att bedriva den i helt statlig regi i likhet med

exempelvis statens järnvägstrafik eller genom att organisera den i ett

blandat statligt och enskilt bolag. För min del anser jag, i likhet med luftfartsutredningen,

övervägande skäl tala för det senare alternativet. Lämpligast

låter sig detta förverkligas genom att staten, under förutsättning att

överenskommelse därom kan träffas med bolaget på i det följande angivna

villkor, ingår såsom huvuddelägare i aktiebolaget Aerotransport och därigenom

förskaffar sig det bestämmande inflytandet över den svenska flygtrafiken

och bolagets skötsel över huvud taget.

Med avseende å storleken av det belopp, som staten bör investera i bolaget,

har luftfartsutredningen föreslagit, att detta belopp bestämmes till

vad som ''erfordras för anskaffning av materiel, som är behövlig i anledning

av den trafikutvidgning, som avses i den av utredningen förordade,

av mig i det föregående tillstyrkta trafikplanen III. Utredningens

beräkningar giva vid handen, att behov av nytt kapital till ett belopp av

2,500,000 kronor skulle föreligga. Mot dessa beräkningar har jag icke funnit

anledning till erinran. Ej heller har jag funnit något att erinra mot

utredningens förslag, att nämnda belopp fördelas på två inbetalningar med

ungefär ett års mellanrum.

För budgetåret 1935/1936 erfordras för inbetalning av hälften av det nya

kapitalet ett anslag av 1,250,000 kronor. Detta anslag torde böra utgå av

lånemedel och i riksstaten upptagas under utgifter för kapitalökning, fonden

för statens aktier. Då medel för ändamålet icke beräknats i årets riksstatsförslag,

torde den i nämnda förslag under rubriken »F. Lånemedel» upptagna

inkomstposten »Övriga lånemedel» böra höjas med motsvarande belopp.

I nu berörda avseenden gör jag framställning i det följande.

Det förslag till ny bolagsordning för bolaget, vartill jag i det följande

återkommer, innefattar hembudsskyldighet beträffande aktie, som försäljes

till annan än aktieägare, med företrädesrätt för staten att lösa sålunda hembjuden

aktie. För sådant fall torde fullmäktige i riksgäldskontoret böra hava

erhållit bemyndigande att tillhandahålla för ändamålet erforderliga medel.

Om alltså staten även enligt min mening bör ingå såsom huvuddelägare

i bolaget, återstår att lösa spörsmålet om ordnande av statens mellanhavanden

med bolaget och till en början frågan örn lämpligaste sättet för anordnandet

av ett sådant delägarskap. Luftfartsutredningen har föreslagit,

att det av staten investerade kapitalet skulle få karaktär av stamaktiekapital,

medan det nuvarande aktiekapitalet, 584,000 kronor, vilket skulle kvarstå,

Departements
chefen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

såsom preferensaktiekapital skulle erhålla företrädesrätt till utdelning med

fyra procent. Denna utdelning skulle utgå, innan eventuell återbäring av

subvention äger rum. A stamaktiekapitalet skulle utdelning ske först då

subvention icke längre utgår och sedan nämnda utdelning å preferensaktierna

ägt rum. Sedan även stamaktierna erhållit fyra procent utdelning,

skulle alla aktier vara likaberättigade till eventuell ytterligare utdelning.

För min del kan jag icke tinna tillräckliga skäl förebragta att bereda det

nuvarande aktiekapitalet en förmånligare ställning i utdelningshänseende än

det som förutsättes skola investeras av staten. A andra sidan torde billigheten

kräva, att icke de enskilda aktieägarna nu berövas möjlighet till varje

utdelning å sitt kapital. Frågan torde lämpligen lösas så, att även kostnaden

för förräntningen av det av staten investerade kapitalet — vilket

enligt vad jag föreslagit skulle utgå av lånemedel men som i bolagets hand

tillsvidare är oräntabelt — på sätt jag i föregående avdelning förordat, inräknas

bland statens övriga utgifter för luftfarten i form av tillägg till

subventionen. Subventionsbeloppet skulle sålunda komma att omfatta utdelning

såväl å det enskilda som å det av staten investerade kapitalet. Med

en sådan anordning skulle de enskilda aktieägarna bliva i stort sett lika

gynnsamt ställda som enligt luftfartsutredningens förslag men också lika

med staten intresserade av bolagets och trafikens ekonomiska skötsel.

Emellertid synes det uppenbart, att den enligt vad nyss anförts erforderliga

ökningen av subventionsbeloppet — fyra procent å det till investering

av staten föreslagna beloppet av 2.5 miljoner kronor, eller 100,000 kronor

— icke utan vidare bör ställas till bolagets disposition. Detta belopp

jämte det mot utdelning av fyra procent å nuvarande aktiekapital svarande

beloppet av i runt tal 25,000 kronor, vilket sammanlagda belopp av 125,000

kronor i normalt fall skall i bolagets bokföring framträda såsom överskott

av bolagets rörelse, bör icke i annat fall än då så är oundgängligen nödvändigt

få användas till bestridande av bolagets omkostnader. En tillfredsställande

lösning av denna fråga synes kunna vinnas på så sätt, att i det avtal

mellan staten och bolaget, som alltjämt torde erfordras, intages ett stadgande

av innebörd, att av statssubventionen nyssnämnda för utdelning av

fyra procent å aktiekapitalet avsedda belopp icke utan Kungl. Maj:ts i varje

särskilt fall givna tillstånd får användas för annat ändamål än sådan utdelning.

Till nämnda avtal återkommer jag senare.

Luftfartsutredningen har, med hänvisning till att det omorganiserade

bolaget bleve i hög grad statsbetonat, i anslutning till sin granskning av

kostnadsberäkningarna för det av utredningen föreslagna trafikprogrammet

velat uttala nödvändigheten av att lönerna för förare och radiotelegrafister

reglerades nedåt med hänsyn till statstjänarnas löneställning i allmänhet.

Därvid borde även tagas upp till bedömande kostpengarnas lämpliga avvägande.

Samtidigt anser utredningen det nödvändigt, att pensioneringsfrågan

för bolagets personal bleve ordnad.

Till vad luftfartsutredningen sålunda anfört giver jag min anslutning

under framhållande av, att samtliga arvodes- och lönefrågor torde ur angivna

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

synpunkt böra prövas beträffande all i bolagets tjänst anställd personal. I

detta sammanhang vill jag även erinra örn ett av 1931 års riksdag gjort uttalande

angående angelägenheten av en i möjligaste man effektiv kontroll

över bolagets ekonomiska förvaltning med aktgivande i all synnerhet på att

bolagets personalorganisation lämpligt begränsas och avpassas efter föreliggande

arbetsuppgifter samt att tillbörlig varsamhet i övrigt iakttages i

fråga örn bolagets utgifter av olika slag. Detta uttalande äger givetvis alltjämt

sin giltighet.

Vad beträffar den nya bolagsordning för aktiebolaget Aerotransport,

som erfordras för möjliggörande av statens inträde som huvuddelägare, påkallar

vad jag nyss förordat i fråga örn aktiernas inbördes ställning vissa

ändringar i det av luftfartsutredingen avgivna förslaget. I övrigt har jag

icke funnit anledning till andra sakliga ändringar i nämnda förslag, än att

dels löseskillingen för hembjuden aktie, som löses av staten, i anslutning

till vad jag senare föreslår beträffande inlösen av bolagets tillgångar icke

bör få bestämmas till högre belopp än aktiens nominella värde, dels ordningen

enligt min mening bör innehålla förbud för utländsk medborgare,

samfällighet eller stiftelse att förvärva aktie i bolaget och dels antalet

representanter för staten i bolagets styrelse — av luftfartsutredningen föreslaget

till 6 med 3 suppleanter — synes mig kunna begränsas till 5 med

3 suppleanter. Styrelsen skulle sålunda komma att bestå av 7 ledamöter,

varav 2 jämte en suppleant skulle utses av andra aktieägare än staten. I anslutning

till denna ståndpunkt har jag låtit överarbeta luftfartsutredningens

förslag till ny ordning för bolaget. Det sålunda överarbetade förslaget torde,

på sätt luftfartsutredningen tänkt sig, böra fogas såsom bilaga till det

förslag till avtal mellan staten och bolaget (bilaga 3 vid statsrådsprotokollet),

vartill jag nu torde få övergå.

Med avseende å det förslag till sådant avtal, som framlagts av luftfartsutredningen

(bilaga 2 vid statsrådsprotokollet), har jag funnit vissa ändringar

påkallade. Utredningens i anslutning härtill inom departementet överarbetade

förslag till avtal torde få såsom bilaga 3 fogas till dagens statsrådsprotokoll.

Med avseende å de däri innefattade ändringarna i luftfartsutredningens

förslag får jag anföra följande.

Enligt § 2 första stycket i utredningens förslag skulle statsunderstödet utgå

under förutsättning att regelbunden luftfart upprätthölles i minst den utsträckning,

som angåves i det såsom bilaga A vid avtalet fogade trafikprogrammet.

För min del anser jag detta stadgande böra givas sådan lydelse, att

statsunderstöd utgår till upprätthållande av regelbunden luftfart i den utsträckning,

som angives i bilagan A. Understödet skulle sålunda i princip

icke få användas till täckande av förlust på annan, av bolaget bedriven

luftfart än den i bilagan A avsedda. Med hänsyn till denna omformulering

och då § 2 synes lämpligen böra innehålla de stadganden, som äro

direkt hänförliga till frågan om statssubventionens storlek, har jag därjämte

ansett de två sista styckena i § 3 böra med en mindre, formell

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

jämkning av andra stycket inryckas i § 2. Härvid torde i första stycket

orden »med de ändringar uti detsamma (trafikprogrammet), örn vilka

Kungl. Majit och bolaget må tid efter annan enas» kunna utgå. I detta

sammanhang vill jag framhålla, att det, såsom luftfartsmyndigheten i annat

sammanhang anfört, måhända icke visar sig möjligt att omedelbart från

ingången av år 1937 bedriva den regelbundna luftfarten i hela den utsträckning,

trafikprogrammet angiver. I enlighet med bestämmelserna i

denna paragraf lärer fragan örn sålunda behövlig inskränkning i programmet

böra prövas av Kungl. Majit. — I andra stycket hava de av mig föreslagna

subventionsbeloppen insatts. — Det i utredningens förslag intagna tredje

stycket har ansetts böra utgå, enär i och för sig behov av detta stadgande

knappast kan anses föreligga och frågan örn en ökning av subventionen

utöver i avtalet angivna belopp i varje fall måste underställas riksdagen.

Beträffande § 3 har jag låtit såsom andra och tredje stycken införa stadgande^

motsvarande de i gällande avtal § 9 andra stycket respektive § 6

intagna, av innebörd, att bolaget är skyldigt att underkasta sig de föreskrifter

i fråga örn taxor och tidtabeller ävensom de regler i övrigt för trafiken,

vilka Kungl. Majit finner gott meddela, samt att bolaget på anfordran av

Kungl. Majit skall utföra även annan verksamhet på luftfartens område än

den i avtalet avsedda, mot det att dess kostnader härför ersättas. Yad särskilt

angår taxan för postbefordring vid linjetrafiken, vilken taxa hittills

fastställts genom överenskommelse mellan generalpoststyrelsen och bolaget,

finner jag för min del, med hänsyn till de förändrade intresseförhållandena och

postbefordringens ekonomiska betydelse, att denna taxa lämpligen bör fastställas

av Kungl. Majit. Nyssnämnda stadgande beträffande bolagets taxor

har därför givits sådan avfattning, att därmed avses även befordring av post.

I § d första stycket har med hänsyn till vad nyss anförts sista punkten

rörande taxa för postbefordring utgått. I första punkten har skett en formell

ändring till undvikande i avtalet av uttrycket nattpostflygning, vilket

uttryck strängt taget icke torde kunna anses adekvat.

Andra stycket av § 5 har på grund av sitt särskilda innehåll, hänförligt

till all postbefordring, ansetts böra bilda en särskild paragraf, § 6.

I § 7 (utredningens förslag § 6) har första stycket omformulerats främst

med hänsyn till mitt förslag örn aktiernas likaberättigande i vad avser andel

i bolagets vinst. — Andra stycket har likaledes jämkats, bland annat på

grund av stadgande i aktiebolagslagen örn tiden för inbetalning av tecknat

aktiekapital.

§ 8 (§ 7) har omarbetats i syfte att, på sätt jag förut anfört, begränsa

bolagets rätt att disponera över den del av subventionsbeloppet, som avser

utdelning å bolagets aktier.

_ Tili § (§ B) bär såsom andra stycke fogats stadgandet i § 11 av utred
ningens

förslag, varigenom samtliga stadganden örn bolagets personal sammanförts

till en paragraf. — Såsom tredje stycke har intagits sista punkten

av § 8 i gällande avtal, att bolaget åligger att, örn så utan olägenhet för

trafikens ekonomi och säkerhet kan ske, använda flygplan och motorer av

svensk tillverkning.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Majis proposition nr 162.

Såsom § 12 — i utredningens förslag § 11 nied den föreskrift, som enligt

vad nyss sagts överflyttats såsom andra stycke till § 9 — Lava upptagits

vissa befogenheter för luftfartsmyndigheten i förhållande till bolaget. Aven

örn staten genom sitt dominerande inflytande i bolaget och dess styrelse

har bestämmanderätt i allt väsentligt beträffande bolagets skötsel, synes det

mig naturligt, att den statliga tillsynsmyndigheten, som bland annat torde

få i viss utsträckning övertaga den enligt gällande avtal av statens granskningsman

och rådgivare utövade verksamheten, genom avtalet tillförsäkras

de befogenheter, som erfordras för ett tillbörligt utövande av tillsynen.

Med avseende å § 13 (§ 12), som innehåller bestämmelser rörande övergången

till bolagets nya organisation, vill jag framhålla följande. Enligt

luftfartsutredningens förslag skulle, sedan bolaget omorganiserats och staten

vunnit sitt bestämmande inflytande i bolaget och styrelsen, föreskrifterna

i avtalet av år 1931 örn återbäring av subvention (§ 5), örn styrelsens sammansättning

och örn revisor å statens vägnar (§ 13), örn granskningsmannens

befogenheter (§ 14) samt örn den attest av granskningsmannen, vilken erfordras

för utbetalning till bolaget av statsunderstöd (§15)- upphöra att

gälla. Enligt utredningens förslag skulle vidare avtalet, där ej annat framginge

av innehållet i de särskilda paragraferna, träda i kraft den 1 januari

1937. Yad sålunda föreslagits synes — oavsett en viss oklarhet beträffande

vad som skulle gälla örn återbäringen av subvention för åren 1935 och 1936

samt den omständigheten, att övergång från ett beräkningssatt till annat

i fråga örn sådan återbäring knappast bör ske vid en sådan tidpunkt, som

utredningens förslag synes innebära — icke lämpligen kunna oförändrat intagas

i avtalet, därest mitt förslag örn aktiernas likställdhet i utdelnmgshänseende

vinner bifall. Enligt § 5 av det nu gällande avtalet skall nämligen,

efter det vederbörliga avskrivningar och i lag föreskriven reservfondsavsättning

verkställts, förefintligt överskott, i den mån det överstiger sex

procent av det inbetalade aktiekapitalet, till hälften avsättas till en fond,

vilkens behållning, i den mån den ej åtgår till täckande av förluster under

avtalstiden, skall inlevereras till statsverket vid sagda tids utgång. Enar å

ena sidan någon ändring i de för åren 1935 och 1936 avtalade subventionsbeloppen

icke är ifrågasatt och anspråken på utdelning å det av staten under

nämnda år investerade, med nuvarande aktiekapital till utdelning likaberättigade

kapitalet med hänsyn därtill icke torde böra göras gällande för tid

innan det nya avtalet i sin helhet träder i kraft, samt å andra sidan någon

förändring i det nuvarande aktiekapitalets ställning i utdelningshänseende

under nu löpande avtalstid icke lärer hava avsetts eller böra ifrågasattas,

finner jag mig böra föreslå, att förenämnda § 5 skall gälla till dess det

nuvarande avtalet med år 1936 utlöper samt att i övergångsbestämmelse till

det nya avtalet stadgas, att vid tillämpning av sagda paragraf för åren 1935

och 1936 hänsyn icke skall tagas till det av staten inbetalade aktiekapitalet.

— Med avseende å förevarande paragraf i övrigt har den ändringen vidtagits,

att i samband med upphörandet av bestämmelserna örn granskningsmannens

befogenheter stadgandena i § 12 om luftfartsmyndighetens befogenheter

i stället skola vinna tillämpning.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Majas proposition nr 162.

§ 15 innehåller bestämmelse örn rätt för staten att inlösa bolagets tillhörigheter

och trafikmateriel enligt värdering av fem gode män. Häremot

synes i och för sig intet vara att erinra. Då emellertid förevarande avtal

äger tillämpning endast så länge bolaget kommer i åtnjutande av statsunderstöd

och förty under avtalstiden varje övervärde å aktierna tillkommit på grund

av den bolaget tillgodokomna subventionen, finner jag det icke rimligen kunna

ifrågasattas, att mlösningsvärdet bestämmes till högre belopp än aktiekapitalets

nominella värde. Stadgande härom har inryckts i förevarande paragraf.

Med avseende å innehållet av bilaga A till avtalet har jag icke funnit

anledning till annan erinran än att fjärde stycket, som innefattar rätt för

bolaget att, därest samtrafikerande utländskt företag skulle brista i sina

åtaganden, på ifrågakommande linje självt utföra trafiken, bör ändras därhän,

att sådan utökning av trafiken må ske endast efter medgivande av Kungl.

Maj.t. Ett dylikt stadgande, som givetvis icke åsyftar utförande av trafik

vid rent tillfälliga driftavbrott, står ock i bättre överensstämmelse med stadgandet

i § 3 första stycket av avtalsförslaget beträffande utvidgning eller

omläggning av bolagets regelbundna luftfart.

Efter de ändringar, vilka salunda i allt väsentligt angivits och som icke

torde vara av annan natur än att de kunna godkännas av bolaget, finner jag

mig kunna tillstyrka, att avtal träffas med aktiebolaget Aerotransport i huvudsaklig

överensstämmelse med det såsom bilaga 3 vid statsrådsprotokollet

fogade förslaget.

Postflygning.

I luftfartsutredningens betänkande lämnas å sid. 44—53 en redogörelse

för lufttransporterna av post till och från Sverige alltsedan dylika transporter

första gången år 1920 inrättades. Posttransporterna ske numera dels å

dagflyglinjerna med de i den reguljära luftfarten gående flygplanen, dels ock

med de uteslutande för posttransporter inrättade nattflyglinjerna. Av nämnda

redogörelse inhämtas bland annat följande:

••Srjn år ka’ enligt mellan generalpoststyrelsen och Aerotransport

traffade avtal, för luftpostbefordring från Sverige till utlandet anlitats följande

dagtlyglmjer, nämligen

Malmö—Köpenhamn—Hamburg-Amsterdam omkring fyra månader år

Malmö—Köpenhamn—Hamburg—Amsterdam—London respektive Paris

fem till sju månader under ett vart av åren 1926—1931 samt från den 1

mars 1932 året runt,

Malmö—Berlin sex till åtta månader under vart och ett av åren 1926—

1932 samt från den 1 maj 1933 året runt, samt

Stockholm—Helsingfors tre till fem månader årligen 1925—1931, sju månader

år 1932 samt från och med år 1933 omkring åtta månader, från mitten

av april till mitten av december.

Såsom antytts, har generalpoststyrelsen med Aerotransport avtalat örn

luftpostbefordring aven å vissa från Sverige utgående eller till Aerotransports

fiygimjenat anslutna linjer, som helt trafikeras av utländska bolag. I sådana

fall har Aerotransport nied vederbörande utländska flygföretag överens
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

kommit om elen svenska postens flygbefordring å respektive utländska linjer.

Denna anordning uppgives liava vidtagits i syfte bland annat att förenkla

avräkningarna beträffande luftpostbefordringen Sverige—utlandet.

Nattpostflygning utfördes försöksvis åren 1928 och 1929. Efter en

konferens sistnämnda år i Helsingfors inleddes ett samarbete mellan de

nordiska postverken, i vilket Norge dock endast till och med år 1931 deltog.

År 1933 vanns anslutning till kontinentala linjer i Hannover, varigenom

förut utförd nattflygning till Amsterdam kunde inställas.

1933 års svensk-dansk-finska nattpostflygtrafik ägde rum under tiden 1

maj—29 september på lederna Stockholm—Malmö och Malmö—Köpenhamn

—Hannover samt under tiden 1 juni—28 juli å leden Göteborg—Malmö. Under

år 1934 hava nattpostflygningar uppehållits på lederna Stockholm—Malmö och

Malmö—Köpenhamn—Hannover. Flygningarna, som igångsattes den 1 maj

och fortgingo på den förra leden till och med den 28 september samt på

den senare till och med den 31 oktober, fullgjordes liksom 1932 och 1933

års nattpostflygningar med fem turer i veckan i vardera riktningen. Anslutning

erhölls via Hannover med bland annat de tyska nattpostlinjerna Berlin—Köln—London,

Köln—Paris samt Hannover—Frankfurt/M. På linjen

Göteborg—Malmö har under år 1934 icke anordnats någon nattpostflygning.

Nattpostflygningarna under åren 1933 och 1934 hava utförts gemensamt

av Aerotransport och vissa utländska företag, nämligen: Det Danske Luftfartselskab,

det finska Aerö O/T samt det tyska Lufthansa.

Med avseende å tidtabeller och tidsvinster vid luftpostbefordran hava

i betänkandet lämnats utförliga uppgifter. Här må nämnas, att sistlidet år

brev, som avsänts med nattflygplan från Stockholm kl. 19.40 för lufttransport

i stället för med ordinarie tåglägenhet kl. 22.45 för. tåg- och sjötransport,

utdelats i följande städer dagen därpå, nämligen (inom parentes angives

tidsvinsten i postutbärning) i Berlin kl. 7 (24 t.), i Munchen kl. 7 (28 t.), i

Amsterdam kl. 11.45 (24 t.), i Bryssel kl. 6.45 (32 t.), i London kl. 7.15 (48 t.),

i Liverpool kl. 16 (39 t.), i Paris kl. 7 (36 t.), i Wien kl. 16 (24 t.), samt

i Genéve kl. 11 (44 t.). Motsvarande tidsvinster vid befordran med nattåg

till Malmö och därifrån med dagflyglinje voro: i Berlin 13 t., i Munchen

4 t., i Amsterdam 18 t., i Bryssel 21 t., i London 35 t., i Liverpool 24 t., i

Paris 24 t., i Wien 8 t. och i Genéve 24 t.

I fråga örn de med dagflyglinjerna transporterade postkvantiteterna torde

jag få hänvisa till den förut lämnade redogörelsen för dagflygtrafiken under

senare år.

Enligt från generalpoststyrelsen inhämtade upplysningar har den vid nattpostflygningarna

under ett vart av åren 1932—1934 befordrade postens vikt

uppgått till följande:

1932

kg
I

utgående riktning:

På sträckan Stockholm— Malmö befordrad post

från

Sverige ..................................................................... ) 9,036|

Finland ..................................................................... ‘_[

Summa 9,036

1933

kg
-

3,349

6,929

10,378

1934

kg
-

5,355

6,470

11,825

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Majus proposition nr 162.

1932 1933 1934

kg. kg. kg.

På sträckan Malmö—Köpenhamn—Hannover be
-

fordrad post från

Sverige ................................................................... 15,666 14,463 17,606

Finland ................................................................... 5,131 6,712 6,470

Danmark .................................................. 15,563 14,819 19,528

Summa 36,360 35,994 43,604

I ingående riktning:

På sträckan Hannover—Köpenhamn—Malmö befordrad

post........................................................ 4,9581 2 11,033 20,954

På sträckan Malmö—Stockholm befordrad post 2,841 5,205 9,633

Luftfartsutredningen lämnar vidare en redogörelse för de kostnader,

postverket haft att vidkännas för posttransporterna luftledes, ur vilken redogörelse

torde få meddelas följande:

Från och med år 1928 tillämpas å samtliga dagflyglinjer en fraktsats per

tonkilometer av kronor 4:32 för brevpost och kronor 1:44 för paketpost.

Förstnämnda fraktsats är lika med den i världspostkonventionen fastställda

maximilufttransi ta vgiften för brevpost, 0.0 0 6 guldfranc per kilogramkilometer

= 6 guldfrancs per tonkilometer, omräknad till svenskt mynt enligt

normalkurs (en svensk krona = 0.72 guldfranc). Postverket betalar endast

för befordring i utgående riktning. I syfte att förenkla avräkningen med

Aerotransport har för en var dagflyglinje fastställts en medel transportlängd,

enligt vilken ersättningen beräknas. Beträffande linjerna Malmö—Amsterdam—London

respektive Amsterdam—Paris och Stockholm—Helsingbg—

Tallinn), har postverket utom för år 1930 garanterat ersättning efter viss

medelvikt per utgående tur. Yiktgaranti har lämnats bland annat med hänsyn

därtill, att ett minimiutrymme måste reserveras för posten.

De under åren 1932—1934 för nyssnämnda linjer fastställda medeltransportlängderna

och garanterade medelvikterna respektive de verkliga vikterna

per tur framgå följande tabell:

Linjo

O

Ar

Medel- tran sport- längd

km

Garanterad medel- vikt per tur

Verklig medelvikt

per tur

brevpost

kg

paketpost

kg

brevpost

kg

paketpost

kg

Stockholm—Helsingfors(—Tallinn)

1932

500

45

34

7

1933

500

45

—

40

7

1934

500

45

—

2 52

2 10

Malmö—Amsterdam—London resp.

1932

1,100

160

_

125

6

—Paris

1933

1.100

160

—

135

12

1934

1,100

160

—

2 132

2 11

För n attpostflygn ing arna Sverige—kontinenten, vilka finansierats av postverken

i Sverige, Danmark och Finland (Norge åren 1929—1931), har ersättning

till flygbolagen i stort sett utgått enligt samma grunder som de för

dagflygningen tillämpade. För att tillförsäkra bolagen en viss minimiersätt
1

Utom post till Danmark, för vilken viktuppgift saknas.

2 Medelvikt under tiden 1/i—30/o 1934.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Majus proposition nr 162.

ning — vilket varit ofrånkomligt, då dessa flygningar utföras uteslutande

för postbefordring — hava postverken garanterat betalning för vissa minimikvantiteter

per tur i sydgående riktning. Det svenska postverket har dock

sedan år 1931 betalat enligt andra grunder för de av Aerotransport utförda

nattflygturerna, nämligen för såväl syd- som nordgående turer efter flygkilometer

(åren 1932—1933 efter kronor 2:63 och år 1934 efter kronor 2: 06 per

flygkilometer, vilket ungefärligen motsvarar bolagets självkostnader). Övriga

postverk hava för befordring med dessa turer erlagt 6 guldfrancs per tonkilometer

för brevpost och tredjedelen härav för paketpost och, i förekommande

fall, enligt lämnade viktgarantier, vilken ersättning betalats till det

svenska postverket.

Den av det svenska postverket utbetalade sammanlagda ersättningen för

postbefordring å de dag flyglinjer, rörande vilkas anlitande för, postföring

avtal träffats mellan generalpoststyrelsen och Aerotransport, har åren 1932

1933 uppgått till respektive 254,765 och 302,947 kronor och beräknas för år

1934 komma att belöpa sig till omkring 316,000 kronor.

Kostnaderna för nattpostflygtrafiken under åren 1932—1934 mellan Sverige,

Danmark och Finland samt kontinenten fördela sig sålunda:

Kostnad för postverket i

Sverige.........................

Finland ......................

Danmark......................

1932

1933

1934

(beräkn.)

sv. kr.

sv. kr.

sv. kr.

296,273

323,500

356,000

61,182

75,276

76,000

54,238

47,174

71,000

Utöver nu angivna kostnader för svensk post tillkomma ytterligare kostnader

för vidarebefordran å andra, utländska flyglinjer. Sistnämnda kostnader

— år 1933 omkring 91,000 guldfrancs, varav omkring 62,000 guldfrancs för

befordring till eller inom utomeuropeiska länder — täckas till större delen

av lufttransitavgifter från utländska postverk för anlitande av de svenska

flyglinjerna för postföring jämte minskning i land- och sjötransitersättning

till utländska postverk genom flygbefordringen av svensk post, för år 1933

belöpande sig till omkring 46,000 guldfrancs respektive omkring 31,000

guldfrancs, tillhopa 77,000 guldfrancs.

Det svenska postverkets sammanlagda kostnader för postbefordringen flygledes

under år 1933 framgå av följande, i betänkandet meddelade sammanställning:
Kronor
-

Dagflygningar ..........................................................................................

Nattflygningar ..........................................................................................

Vidarebefordring å utländska flyglinjer, omkring.................................

Lokala transporter och personalkostnader, omkring ..........................

Summa kronor

302,947

323,500

115,000

16,000

757,447

Härifrån avgå

Luftportoinkomster (beräkn.) .......................

Lufttransitinkomster, omkring ...................

Inbesparade land- och sjötransitavgifter, omkring

Kronor

175,000

60,000

40,000

Nettokostnad kronor

275,000

482,447

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Majlis proposition nr 162.

Det särskilda luftportot för brev utöver den vanliga portosatsen är i

Sverige 10 öre per 20 gram; för detta porto erkålles flygbefordring, i den

mån sådan är tillgänglig, ända fram till bestämmelseorten. För befordring

å utomeuropeiska flyglinjer erfordras dock i regel högre tilläggsporton. För

postpaket gälla särskilda luftportosatser, avvägda efter vikt och flygsträcka.

Postverkets luftportoinkomster beräknades enligt luftfartsutredningen för

år 1934 till omkring 180,000 kronor, därav omkring 75,000 kronor för försändelser

till utomeuropeiska länder.

Förutom luftfrankerad post har postverket sedan flera år låtit flygbefordra

en avsevärd mängd icke luftfrankerade vanliga och rekommenderade

brev och brevkort till utlandet dels a dagflyglinjen Malmö—Amsterdam

jämte anslutande linjer till London, Bryssel, Antwerpen och Paris (post

till Holland, Storbritannien, Irland, Belgien, Frankrike, Spanien och Portugal),

dels å dagflyglinjen Stockholm—Helsingfors (post till och över Finland),

dels med de dansk-tyska flygmaskinerna till Hamburg och Berlin (i regel

blott post till städerna Hamburg och Berlin), dels ock med nattpostflygturerna

till Amsterdam respektive Hannover och vidare till Berlin, London

och Paris. Under år 1933 flygbefordrades enligt luftfartsutredningen sammanlagt

omkring 69,000 kilogram svensk post. Härav beräknas omkring 18,000

kilogram, eller 26 procent, hava utgjorts av luftfrankerad och 51,000 kilogram,

eller 74 procent, av annan post.

Luftfartsutredningen, som vid anförande av skälen för fortsatt statssubventionerad

trafik pa sätt tidigare atergivits utvecklat betydelsen av nattpostflygningarna,

har i förevarande sammanhang framhållit, att frågan örn i vilken

omfattning postverket lämpligen borde föranstalta örn postbefordring flygledes

vore en postal angelägenhet, som utredningen knappast syntes hava

att upptaga till behandling. Utredningen erinrar emellertid örn att generalpoststyrelsen

vid upprepade tillfällen framhållit betydelsen av luftfartens utnyttjande

för postbefordringen. Riktigheten av dessa synpunkter hade även

kraftigt understrukits av representativa företrädare för näringslivet bland

annat i till utredningen avgivna yttranden. Vid behandlingen av frågor örn

luftfartsledernas utbyggande hade postflygningarnas betydelse av riksdagen

angivits såsom ett av de starkaste skälen för dess inställning på detta

område.

Utredningen har ej heller ansett sig böra ingå på frågan, huruvida eller i

vilken omfattning ett särskilt luftporto bör upptagas för de försändelser,

vilka befordras flygledes. Utredningen gör emellertid i detta sammanhang

följande allmänna uttalanden:

Under det vissa utländska postverk i likhet med det svenska vidarebefordra

även icke luftfrankerad brevpost med nattpostflygningarna, så kräves

i regel eljest särskilt luftporto för flygbefordring. Då nattpostflygmaskinerna

icke kunnat och tills vidare icke torde kunna utnyttjas för passageraretrafik

eln<^as^ * mycket ringa omfattning för godsbefordring, hava postverken

nödsakats betala en^ ersättning, som motsvarar driftkostnaderna. Vid sådant

förhållande är det a ena sidan naturligt, att postverket disponerat det till
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

gängliga lastutrymmet för befordring av så stora postkvantiteter, som lämpligen

kunnat medsändas. Å andra sidan har den åsikten framförts att, örn

blott luftfrankerad post befordrades med flygmaskin, bleve det allt flera avsändare,

som erlade särskilt luftporto; nu räknas det nämligen ganska allmänt

med, att sådant porto ej behöves, eftersom även vanlig brevpost i regel

medtages. Det får i detta sammanhang dock icke förbises, att för vart lands

vidkommande man icke kan räkna med sa stora kvantiteter luftfrankeiad

post eller med ett så högt luftporto, att inkomsterna därav skulle kunna

täcka de av landets läge förorsakade höga kostnaderna för luftpostbefordringen.

Med hänsyn till den stora fördel, som fiygbefordring av posten

innebär, och postverkets höga kostnader för detta transportsätt, kunde aven

en förhöjning av vårt i jämförelse med andra länders posttaxor låga luftporto

anses hava skäl för sig. Andra synpunkter kunna givetvis även anläggas på

denna taxepolitiska fråga. Här bör vidare erinras, att hittills med flygturerna

i riktning till Sverige endast i obetydlig omfattning befordrats andra försändelser

än sådana, för vilka luftporto erlagts. I den mån utländska postförvaltningar

i större utsträckning övergå till det svenska postverkets praxis

att anlita nattpostflygningen även för befordring av icke luftfrankerad post,

komma lufttransitavgifterna från utländska postverk att avsevart okas och

det svenska postverkets kostnader för nattpostflygningarna följaktligen att ej

obetydligt minskas.

Såsom förut erinrats har luftfartsutredningen utgått fran att de luftfartslinjer,

vilka ingå i det av utredningen förordade programmet för flygtrafikens

utveckling, alltjämt bliva anlitade för postbefordring och att förutom luftfrankerad

post även annan brevpost (brev och brevkort) liksom hittills flygbefordras

å omhandlade linjer.

Den transitavgift, som det svenska postverket har att erlägga för vidarebefordringen

av svensk post å utländska flyglinjer, är internationellt reglerad,

varför utredningen ansett sig sakna anledning att ingå pa densamma.

Däremot har utredningen ansett sig böra till behandling upptaga frågan,

vilken ersättning det svenska postverket bör erlägga för postbefordnngen å

sådana linjer, rörande vilkas anlitande för postbefordring avtal träffas mellan

det svenska postverket och vederbörande luftfartsbolag. Härom har luftfartsutredningen

anfört följande:

Ersättningen för postbefordring å dagflyglinjerna från Sverige hade alltsedan

år 1928 utgått efter en fraktsats av kronor 4:32 per tonkilometer.

Denna fraktsats hade då motsvarat den i världspostkonventionen fastställa

maximitransitavgiften för befordring av post llygledes, 6 guldfrancs per tonkilometer,

men motsvarade med nuvarande myntvärde å den svenska kronan

icke mer än omkring 3.5 guldfrancs per tonkilometer. Emellertid hade även

Aerotransports utgifter per offererad tonkilometer minskats och utgjorde föl

bolagets liela linjetratikrörelse år 1933 kronor 2:91 mot kronor 4: 11 år 1928.

En postersättning av kronor 4: 32 per tonkilometer syntes mahända darfor

numera kunna anses hög. Frågan, huruvida nyssnämnda fraktsats skulle

bibehållas eller något sänkas, bleve dock, örn Aerotransport ombildades pa

sätt utredningen föreslagit, ur statens synpunkt blott en bokfonngsfraga.

Utredningen hade därför stannat vid att i fråga örn postersättningen för

befordringen å de statssubventionerade dagflyglinjerna räkna med bibehållande

av nuvarande fraktsats, kronor 4: 32 per tonkilometer. Utredningen

hade härvidlag ansett, att det liven borde tagas hänsyn till postens företrädesrätt

till befordring på flyglinjerna ävensom därtill, att jämväl vid an
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Majus proposition nr 162.

vändande av andra befordringsmedel brevpost ansåges såsom liögtarifferat

Nattpostflygningarna syntes förmodligen under rätt lång tid framåt uteslutande

komma att anvandas för postbefordring. Beträffande den viktigaste

nattpostlinjen (Stockholm—-Malmö—Hannover) syntes det också vara lampligast

att tidtabellen kunde fastställas uteslutande med hänsyn till postbetordnngen.

Pa linjerna Stockholm—Helsingfors och Malmö—Göteborg—

Oslo syntes nattpostflygnmgen däremot böra i så stor utsträckning, som

Kuiicle oliva möjlig, kombineras med passagerareflygning.

Då nattpostfl37gningarna alltså uteslutande eller huvudsakligen syntes

a*t utfo.ras för postens räkning, syntes desamma, så länge detta vore

förhållandet bora bekostas av postmedel. Postersättningen för dessa flygnili

gar borde utgöra självkostnaderna för flygningarnas utförande, varvid i

sjal vkostnaderna borde inräknas, förutom de rena driftkostnaderna, jämväl

pa nattpostflygningarna fallande andel av övriga kostnader för flygtrafiken

(teknisk organisation, administration m. m.). Fördelningen av sistnämnda

kostnader syntes böra ske på basis av antalet offererade tonkilometer i nattposttrahk

respektive 1 annan trafik. Kostnaderna för avskrivningar å flygplan

som anskaffades och uteslutande användes för nattposttrafik, borde självfallet

helt påföras nattpostflygnmgen.

Generalpoststyrelsen har anfört i huvudsak följande:

De snabba postförbindelserna med utlandet genom postens flygbefordran

hade otvivelaktigt bidragit till att upphäva olägenheten av vårt lands geografiskt

sett ofördelaktiga läge i förhållande till de utländska liandelscentra, vilka

tor vart lands affarsliv hade den största betydelsen. Sammanslutningar,

företrädande svensk handel och industri, hade också vid fyrfaldiga tillfällen

givit uttryck at sin uppskattning av de ansträngningar och ekonomiska

befordran8”’ S°m gJ°rtS fÖr att %8trafiken skulle kunna anlitas för post
-

Generalpoststyrelsen ville framhålla angelägenheten av att postbefordringen

lultledes ordnades så, att den motsvarade affärslivets behov. Styrelsen ville

erinra därom, att postinlämningen huvudsakligen ägde rum sent på eftermiddagen

eller pa kvällen. Nattågen vore därför det viktigaste och mest

anlitade befordnngsmedlet, när det gällde huvudorterna inom landet. Natttagstorbmdelserna

hade även den stora fördelen, att posttransporten skedde

und®r. “en...11 affärssynpunkt döda delen av dygnet. Nattpostflygningarna

medförde för Sveriges postförbindelser med Europas huvudorter motsvarande

*°rdelar- , Denom dessa flygningar bleve det möjligt att utan rubbning av

aftarshvets nuvarande arbetsorganisation bereda vårt land synnerligen snabba

postforbindelser med utlandet. För postbefordringen mellan de stora centra

1 Europa,, belägna på mer än en natts tågreseavstånd, måste en säker och

regelbunden nattpostflygning anses såsom det fulländade befordringsmedlet.

or generalpoststyrelsen framstode det såsom allt angelägnare ju mer det

europeiska nattpostflygnätet utbyggdes, att även Sverige bereddes anslutning

till detsamma icke blott såsom hittills under sommaren utan året örn

or sa vitt icke vårt lands handel och industri i konkurrensen på den utfandska

marknaden skulle ställas i ogynnsammare ställning än sina utländska

medtävlare genom sämre postförbindelser än dessa. Generalpoststyrelsen

II11? ,erl“ya fm att anläggningen av flyglederna Stockholm—Malmö och

Malmo—Goteborg-norska gransen bland annat motiverats med att genom

dessa feder nattpostflygnmgen skulle kunna försiggå icke blott såsom hittills

endast under sommarmånaderna utan jämviil övriga delen av året. Sträckan

Malmo—Hannover vore redan utrustad med för nattflygtrafik erforderliga land
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

ningsfält oell belysningsanordningar. Sveriges anknytning året runt till det

europeiska nattpostflygnätet vore sålunda förberedd och borde enligt styrelsens

förmenande komma till stånd, så snart förhållandena det medgave.

Endast genom anordnande av nattflygtrafik kunde den snabbhet l befordringen,

som flygningen erbjöde, fullt effektivt utnyttjas för postbefoi dringen.

Några kostnadsberäkningar för nattpostflygningens bedrivande hade icke

framlagts av luftfartsutredningen. Generalpoststyrelsen funné sig tor sin

del sakna anledning att nu närmare ingå på frågan örn kostnaderna tor dessa

flygningar. Att någon längre tid i förväg beräkna dessa kostnader late sig nämligen

knappast göra, då desamma i hög grad vore beroende av, i vad man de

övriga nordiska ländernas postverk komme att deltaga i nattpostflygningarna,

ävensom av, huru stora returfrakter som erliölles från andra utländska postförvaltningar.

Styrelsen kunde givetvis icke förorda dessa flygningars bedrivande,

därest kostnaderna för desamma på grund av ändrade förhållanden

skulle bliva avsevärt kostsammare än vad som för närvarande kunde förutses.

För 1934 års nattpostflygningar hade postverkets kostnader uppgått till närmare

en halv miljon kronor, inberäknat kostnaderna för vidarebefordnngen

av posten med de tyska nattflygmaskinerna från Hannover. Vid nattpostflygningarnas

bedrivande året runt torde måhända årskostnaderna tor. desamma

komma att belöpa sig till det dubbla beloppet, vilket styrelsen icke

ansåge oskäligt i anseende till de fördelar, nattpostflygningarna medförde

^^Nettokostnaderna kunde emellertid minskas, förutom genom att flygningarna

i större omfattning än hittills anlitades av främmande postverk,

exempelvis genom att vid dessa flygningar även medtoges expressgods och

genom flygtekniska, driftsförbilligande framsteg o. s. v. Det syntes aven

kunna ifrågasättas, huruvida icke med hänsyn till den avsevart forbattrade

postgången och i betraktande av att jämväl icke luftfrankerade brev och

brevkort skulle komma att flygbefordras, en höjning av det utrikes brevportot

— en höjning, som för övrigt även av. andra skäl kunde anses .befogad

— borde vidtagas. Styrelsen vore dock icke beredd att nu taga stallning

till denna fråga. Slutligen ville styrelsen framhålla, att i mån som

nattpostflygningen fullkomnades behovet av dagflygtrafikens användande tor

postbefordring komme att minskas. Några närmare beräkningar i. detta

hänseende läte sig dock icke för närvarande göra och tills vidare ansåge sig

styrelsen kunna godtaga de av luftfartsutredningen beräknade postkvantiteterna

å dagflyglinjerna.

Ur posta! synpunkt hade styrelsen, såsom tidigare omnämnts, funnit en

linie Stockholm—Norrland önskvärd.

Ehuru en fraktsats av kronor 4: 39 per tonkilometer pa dagflyglinjerna med

hänsyn till Aerotransports nuvarande utgifter per tonkilometer syntes kunna

anses hög, även med företrädesrätt för post, vore styrelsen dock villig att tills

vidare godtaga densamma för brev och brevkort. Så snart förhållandena etet

medgåve, borde emellertid förhandlingar om nedsättning upptagas, flor

flygbefordringen av paketpost förutsatte styrelsen, att ersättning liksom hittills

och enligt utredningens förslag skulle utgå med tredjedelen av den för

flygbefordringen av brevpost utgående ersättningen, d. v. s. med kronor 1:44

per tonkilometer. Vidare måste generalpoststyrelsen framhålla, att postverket

kunde erlägga niimnda ersättning av kronor 4: 32 per tonkilometer

endast så länge denna ersättning icke (iverstege den i varldspostkonventionen

angivna maximilufttransitavgiften (nu 6 guldfrancs = för närvarande

kronor 7: 80). Skulle ersättningen komma att överstiga nyssnämnda lufttransitavgift,

finge nämligen postverket vidkännas förlust för a dessa linjer

befordrade utländska poster.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Departements
chefen.

Kungl. Majus proposition nr 162.

Mot förslaget att nattpostflygningarna skulle bekostas av postmedel och

utföras till självkostnadspris enligt Kungl. Maj:ts bestämmande vore från

generalpoststyrelsens sida intet att erinra, så länge dessa flygningar icke

kunde kombineras med passagerareflygning, samt under förutsättning att

samtliga fraktinkomster vid ifrågavarande flygningar tillfälle postverket.

Järnvägsstyrelsen bar framhållit, att även taxan för postbefordran luftledes

vöre av betydelse icke blott statsfinansiellt utan också järnvägsekonomiskt.

Styrelsen syftade därvid närmast på de avgifter, som uttoges av allmänheten.

En prisskillnad mellan luft- och järnvägsbefordran, vilken understege

den merkostnad, det förra befordringssättet förorsakade, kunde icke undgå

att medföra en samnällsekonomiskt ofördelaktig fördelning av transporterna,

järnvägarna till skada.

Kommerskollegium har understrukit betydelsen av nattpostflygning under

hela året.

Handelskamrarna hava i allmänhet uttalat sig för nattpostflygning hela året.

Sveriges allmänna sjö/artsförening har förordat, att nattpostflygningarna å

enligt förslaget ifrågakommande linjer måtte komma till utförande året runt.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har det svenska postverket

under senare år flygledes till utlandet transporterat betydande delar av den

brevpost, tidvis så gott som all sådan, som lämpligen kunnat befordras å flvglinje,

liksom även luftfrankerad paketpost. Detta gäller såväl dagflygningarna

som de hittills blott under sommarmånaderna bedrivna nattflygningarna.

Den med särskilt luftporto försedda brevposten har flvgbefordrats till bestämmelseorten,

i den mån flyglägenheter varit tillgängliga och medfört tidsvinst.

Övrig brevpost har i mån av utrymme erhållit flygbefordran till London,

Paris, Bryssel, Antwerpen, Hamburg, Berlin och Helsingfors, därvid

alltså även vissa av Aerotransport icke trafikerade linjer utnyttjats för ändamålet.

Den luftfrankerade posten har, enligt gjorda beräkningar, för år 1933

ej uppskattats till mer än 26 procent av all flygbefordrad post, efter vikt

räknat, och för år 1934 beräknas motsvarande procenttal till allenast 16.3. De

flygledes verkställda transporterna hava åsamkat postverket betydande nettokostnader,

vilka enligt luftfartsutredningen för år 1933 uppgingo till ej

mindre än 482,447 kronor. Knappast något annat postverk torde, relativt

sett, i samma utsträckning som det svenska hava bekostat flygning av även

icke luftfrankerad post.

Luftfartsutredningen har, ehuru den ansett sig icke böra närmare ingå

på frågan örn flygpostbefordringens omfattning och ekonomi, utgått från

att liksom hittills såväl luftfrankerad som vanlig brevpost skulle befordras

å dagflyglinjerna och medelst särskilt för ändamålet inrättade nattflyglinjer.

Likaså har utredningen förutsatt, att hittillsvarande praxis i fråga

örn Aerotransports taxor för postbefordran skulle äga fortsatt tillämpning.

Det svenska postverket skulle alltså för dagtransporterna erlägga 4 kronor

32 öre för tonkilometer samt beträffande nattflygningarna, i den mån de bomme

till utförande genom Aerotransjmrt, svara för bolagets självkostnader för

denna flygning. Generalpoststyrelsen har för sin del anslutit sig till vad

utredningen sålunda ifrågasatt, med reservation i fråga örn nattflygningarna

för det fall att kostnaderna skulle ställa sig avsevärt högre än nu kan förutses.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

I syfte att vinna någon uppfattning om storleksordningen av de kostnader,

en sålunda året runt anordnad flygbefordring av svensk post skulle

medföra för postverket, har jag från generalpoststyrelsen inhämtat upplysningar

i sådant hänseende. Med reservation för utgångspunkterna i fråga

örn"postmängderna till och från Sverige och övriga skandinaviska länder,

som förutsatts deltaga i nattflygtransporterna, har styrelsen i en avgiven

promemoria ansett sig kunna för år 1937 räkna med följande utgifter respektive

inkomster och besparingar:

Dagflygningar.................................................................

Nattflygningar.................................................................

"Vidarebefordring å utländska flyglinjer, omkring.....

Lokala transporter och personalkostnader, omkring

............. 265,000

............. 700,000

............ 255,000

............. 85,000

Summa 1,305,000

Härifrån avgå

Luftportoinkomster (beräknade) ..............

Lufttransitinkomster, omkring.................

Inbesparade land- och sjötransitavgifter,

Kronor

............................. 125,000

.............................. 70,000

omkring............... 118,000 313,000

Nettokostnad kronor 992,000

I en senare promemoria har generalpoststyrelsen under förutsättning, Idan

annat, att nattpostflygning utfördes endast sex nätter i veckan och å Liljen

Oslo—Göteborg—Malmö kombinerades med passagerareflygning, beräkna!

nettokostnaderna för postflygningen till 890,000 kronor.

Utöver nu angivna kostnader för postflygningen tillkomma statens pä

nattflygningen belöpande utgifter för radio- och väderlekstjänst, beräkna e

till respektive 19,200 och 122,600 kronor. Ytterligare böra i detta sammanhang

beaktas de i första hand av nattpostflygningarna föranledda belysnings
anläggningarna

på luftfartslederna Stockholm—Malmö och Malmo—Goteborg

—norska gränsen, vilka anläggningar enligt luftfartsutredmngen efter full

utbyggnad av lederna beräknats draga en årlig kostnad av 2:>1,000 kronor

inklusive ränte- och amorteringskostnader. Medräknas aven dessa utgiftsposter

- de ingå i den här förut (sid. 25) meddelade sammanställningen

rörande totalkostnaderna för luftfarten — stiger sålunda nettokostnaden till

1,385,800 kronor, vilket belopp emellertid, enligt generalpoststyrelsens nyssnämnda

senare promemoria, under vissa förutsättningar kunde beraknas bliva

något mindre. . .

En av förutsättningarna för de i meddelade tablå återgivna beräkningarna

är att de danska, norska och finska postverken deltaga i de verkliga kostnaderna

för nattflygningen på så sätt, att omkring en tredjedel skulle falla på

svenska postverket och återstoden på nyssnämnda tre postverk. Enligt jad

jag inhämtat hava dessa emellertid ännu icke tagit ståndpunkt till denna fråga,

och med hänsyn härtill är det icke möjligt att i sakens nuvarande lage med

någon bestämdhet angiva de kostnader, som i verkligheten skulle komma att

belasta postverket. En samverkan av nyss antydd art torde emellertid utgöra

en ofrånkomlig förutsättning för den utökning av postflygningen, varom har

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 162. 519 85 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Majus proposition nr 162.

är fråga. I annat fall skulle det svenska postverkets nettokostnader för flygbefordringen

stiga till omkring 2 miljoner kronor, ett kostnadsbelopp som

uppenbarligen icke kan anses godtagbart.

Även örn det således saknas tillräckligt fasta hållpunkter för ett bedömande

redan nu av frågan i vilken omfattning postflygning bör bedrivas

efter 1937 års ingång, har jag ansett mig böra i sammanhang med behandlingen

av övriga luftfartsspörsmål något beröra vissa principfrågor beträffande

postflygningen.

I första hand vill jag då framhålla att, så länge ett särskilt luftpostporto

anses böra upptagas, det enligt min mening måste anses principiellt riktigt

att endast luftfrankerad post befordras flygledes. I varje fall gäller detta

dagflyglinjerna, där postverkets utgifter för transporterna äro avkängiga av

den fraktade postmängden. Samma synpunkt gör sig även gällande i fråga

örn nattflygningarna, i vad de avse transporter på andra linjer än dem, för

vilka postverket bestrider kostnaderna. Beträffande sistnämnda linjer ställer

sig saken måhända något annorlunda; härtill återkommer jag i det följande.

Naturligt är att allmänheten, därest även icke luftfrankerad post som regel

flygbefordras på ifrågakommande linjer, i många fall icke finner nödigt att

frankera försändelserna med luftporto. Därpå tyder i varje fall det förhållandet

att, såsom nyss nämnts, en jämförelsevis liten del av den

flygbefordrade brevposten till utlandet luftfrankerats; den luftfrankerade

posten har för år 1933 beräknats till 18,000 kilogram och för år 1934 till

endast 13,900 kilogram, under det att hela mängden luftbefordrad post utgjorde

69,000 respektive 85,200 kilogram. Det borde rimligen kunna antagas,

att ett tillämpande av principen örn flygbefordran endast av luftfrankerad

post skulle komma att väsentligt höja förstnämnda siffror. Skulle

ater motsatsen kunna antagas, eller med andra ord att en indragning av

flygbefordran för den icke luftfrankerade posten ej skulle medföra en mera

avsevärd ökning av luftfrankeringen, synes detta vittna örn ett bristande

verkligt behov av postflygning och snarare utgöra ett skäl för inhiberande

åtminstone av de förlustbringande nattflygtransporterna än för ett bibehållande

eller utökande av den nuvarande anordningen. Till ledning för

bedömandet av hela detta spörsmål kunna tjäna vissa av generalpoststyrelsen

gjorda beräkningar. Enligt styrelsens nyss återgivna kalkyl, som förutsätter

att även icke luftfrankerad post sändes å flyglinjerna, skulle inkomsten

av luftporto för år 1937, trots de utökade och förbättrade tidtabeller och förbindelser

som förslaget till ny trafikplan innebär, uppgå till endast 125,000

kronor, eller avsevärt mindre än för åren 1933 och 1934, då den beräknats

till respektive 175,000 och 180,000 kronor. Under förutsättning åter att

endast luftfrankerad post skulle flygbefordras har generalpoststyrelsen enligt

inhämtad uppgift ansett sig kunna för år 1937 räkna med en sådan

inkomst av 210,000—225,000 kronor, vilket dock som synes innebär endast

en jämförelsevis ringa ökning i förhållande till åren 1933 och 1934. Nu anförda

siffror torde visa, att ett bibehållande av systemet med flygbefordran

även av icke luftfrankerad post skulle komma att leda till en fortgående

minskning av luftportoinkomsten, samtidigt som de knappast tyda på be
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

67

fintligheten av något mera allmänt behov av postflygning. För övrigt visar

hela den av generalpoststyrelsen på basis av nuvarande befordringsprinciper

uppgjorda kalkylen för luftpostbefordran efter år 1936 väsentligt minskade

portoinkomster men nära nog fördubblade nettokostnader. Det kan givetvis

ifrågasättas, huruvida det skulle vara ekonomiskt riktigt att anordna flygposttransporterna

efter ett program, som visar ett dylikt resultat.

Från näringslivets sida har, under framhållande av postflygningens, enkannerligen

nattflygningens stora betydelse för näringslivet över huvud taget

och främst för export- och importhandeln, betonats angelägenheten av att

det särskilda luftportot avvecklas. Det må erkännas att flygpostbefordringen

äger sin betydelse för vissa delar av näringslivet. Detta förhållande synes

emellertid i och för sig icke kunna åberopas som skäl för att postverket

skulle i stället för näringslivet självt och den korresponderande allmänhet

i övrigt, som önskar utnyttja flygposttransporterna, bära hela den särskilda

kostnad, som är förenad med sådana transporter. Det stundom framförda

skälet, att postverket har skyldighet att transportera posten på snabbaste

sätt, kan jag finna godtagbart endast intill den gräns, som skälig jämvikt

mellan inkomster vid och utgifter för respektive befordringssätt ovillkorligen

måste utgöra. Yad särskilt angår nattflygningarna synes det uppenbart,

att icke ens med den fastställda luftportosatsen en sådan jämvikt tillnärmelsevis

kan uppnås.

Äro emellertid de ekonomiska eller andra fördelar, den snabba flygpostbefordringen

påstås medföra för korrespondenterna, av den storleksordning,

att betydande belopp finnas böra nedläggas av postverket på denna flygning,

bör det också kunna antagas, att en rimlig höjning av portosatsen

för flygbefordran icke gärna kan föranleda till en minskning av den luftfrankerade

postmängden. En höjning av luftportot borde vid sådant förhållande

sannolikt medföra en motsvarande inkomstökning för postverket.

Möjligheterna att avväga luftpostportot äro begränsade genom den internationella

postkonventionen. Enligt denna får inom Europa sådant porto

uttagas med högst 15 guldcentimes per 20 gram. Det nuvarande svenska

portot, 10 öre per 20 gram, motsvarar emellertid enligt gällande kurs endast

ungefär 8 guldcentimes och skulle alltså kunna höjas till inemot det dubbla.

Det svenska luftportot är bland de lägsta i Europa. I exempelvis Danmark

är luftportot för närvarande fastställt till 20 danska öre per 20 gram för brev

och 15 öre för brevkort.

Örn sålunda, vid bibehållande av särskilt luftporto, en höjning av detsamma

synes rimlig oell genomförbar, kunna emellertid även andra åtgärder

i detta sammanhang komma tinder övervägande. Förut har antytts, att

frågan örn flygbefordring av icke luftfrankerad post ställde sig något annorlunda

vid sådana nattflyglinjer, för vilka postverket bestrede bolagets självkostnad.

I dylika fall kan nämligen den icke luftfrankerade posten, i den

mån utrymmet det medgiver, medtagas utan särskild kostnad för postverket.

I regel är den luftfrankerade postmängden icke större än att även övrig

brevpost kan inlastas i flygplanen, som vid nattflygningen endast avses för

posttransport, och postverkets kostnader för nattflygningarna äro lika stora

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj. ts proposition nr 162.

oavsett den transporterade postmängden. Det kan då ock synas naturligt,

att även den icke luftfrankerade posten får medfölja. En given gräns för

flygtransporten av sistnämnda post bör dock enligt min mening vara den

station, från vilken postverket bar att erlägga frakt efter vikt och där alltså

det särskilda skälet för flygbefordringen icke längre äger giltighet. Vid denna

station skulle då den icke luftfrankerade posten överföras till land- respektive

sjötransport, om sådan ifrågakommer.

Örn det alltså under vissa förhållanden kan anses lämpligt att även icke luftfrankerad

utlandspost från Sverige befordras med nattfly glin jerna — behov av

nattflygning för annan post än utlandspost torde icke föreligga å nuvarande

svenska flygleder — synes det, i betraktande av de höga kostnaderna för detta

befordringssätt och den betydande del av utlandsposten, som sålunda skulle

flygbefordras, kunna sättas i fråga, huruvida icke det vanliga utlandsportot bör

höjas, med bibehållande av det särskilda luftportot endast för flygtransport till

utomeuropeiska länder och för flygning inom Europa med andra linjer än svenska

nattflyglinjer. Därmed skulle praktiskt taget all brevpost till utlandet vara

berättigad till transport med svenska nattflyglinjer, där sådana inrättats.

Ett av de tidigare åberopade viktigare skälen för flygbefordran av icke

luftfrankerad post har varit, att det svenska utlandsportot har ansetts väl

högt och därför motivera en förbättring av transporttiderna genom flygbefordran

utan att särskilt luftpostporto med nödvändighet bort uttagas.

Numera torde emellertid detta skäl knappast äga giltighet. Generalpoststyrelsen

har ock i sitt utlåtande antytt, att en höjning av utlandsportot

kunde anses befogad till och med av andra skäl än dem som hänföra sig till

flygförbindelsernas större snabbhet. Även utvägen att minska förlusterna

å postflyget genom uttagande av ett högre utlandsporto än det nu fastställda

bör därför komma under övervägande.

Beträffande den ekonomiska innebörden av en eventuell höjning av utlandsportot

må erinras örn följande. Den internationella postkonventionen

fastställer för vanliga brev ett utlandsporto av 25 guldcentimes för 20 gram

och 15 guldcentimes för varje påbörjad överskjutande viktsats av 20 gram samt

för brevkort 15 guldcentimes, med rätt för staterna att minska portosatserna

med 20 procent eller öka dem med 40 procent. Det svenska utlandsportot

är 25 respektive 15 öre för brev och 15 öre för brevkort, efter nuvarande

kurs motsvarande omkring 20 respektive 12 guldcentimes. Enligt postverkets

statistik för år 1934 utgjorde antalet svenska brev till utlandet inklusive

x-ekommenderade och assurei-ade försändelser, men bortsett från

post till Danmark, Finland, Island och Norge — för dessa gälla i stort sett

samma portosatser som inom Sverige —- något mer än 9 miljoner. En höjning

av brevportosatsen 25 öre till exempelvis 35 öre torde alltså kunna

beräknas medföra en inkomst av omkring 900,000 kronor, vartill kommer

den inkomstökning, som skulle vinnas om samtidigt utlandsportot för brevkort

i motsvarande mån höjdes.

Örn en portoökning av här angiven art genomföres, synes flygbefordringen

av post kunna utan mera avsevärd nettokostnad bedrivas i huvudsakligen den

omfattning, luftfartsutredningen förutsatt. Dock torde, på sätt jag förut ut
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

vecklat, åtminstone i regel endast den post, som försetts med luftporto, bora

transporteras med dagflygningarna och med nattflygningarna bortom slutpunkten

för de svenska linjerna. Denna begränsning av den icke luftfrankerade

postens flygbefordran minskar postverkets utgifter för flygtransitavgifter.

Räknar man inkomstökningen av portohöjningen för det vanliga utlaudsportot

flygbefordringen helt till godo liksom ökningen av luftportots höjning,

synes man hava anledning antaga att postflygningen icke skall bliva

mera förlustbringande än som med hänsyn till luftfartens nuvarande utvecklingsstadium

må kunna anses rimligt.

Slutligen vill jag i korthet beröra frågan, huruvida den nettokostnad,

större eller mindre, som postflygningen kommer att uppvisa, bör liksom,

hittills belasta postverket såsom en driftkostnad eller örn densamma, för

närvarande inverkande på riksstatens inkomstsida, bör i stället redovisas på

utgiftssidan av riksstaten. Enär postflygningen är att betrakta såsom en rent

postal angelägenhet, behöver icke berörda nettokostnad, lika litet som eventuella

motsvarande kostnader för andra transportgrenar, redovisas över riksstaden.

I anslutning till vad jag tidigare anfört örn redovisningen av statens utgifter

för luftfarten och inrättandet av en särskild fond för möjliggörande av denna

redovisning, synes det emellertid kunna anföras skäl för att statsverkets

nettokostnader för flygpostbefordringen redovisas över riksstaten, särskilt

örn dessa kostnader skulle komma att uppgå till mera avsevärda belopp.

Detta spörsmål synes emellertid lämpligen upptagas till prövning i sammanhang

med övriga nyssberörda redovisningsfrågor, vilka enligt vad jag föreslagit

skulle göras till föremål för särskild utredning.

De här berörda frågorna örn postporton och postflygningens omfattning

m. m. äro av beskaffenhet att närmast ankomma på Kungl. Majit att, i förekommande

fall efter förslag av generalpoststyrelsen, pröva och avgöra. Med

hänsyn emellertid till deras statsfinansiella och i övrigt allmänt samhälleliga

betydelse har jag ansett tillfälle böra på detta sätt beredas riksdagen att, örn

den så önskar, uttala sig i ämnet.

Markorganisation.

Luftfartsutredningen har å sid. 53—65 i sitt betänkande lämnat redogörelse

för luftfartens markorganisation i Sverige, omfattande flygplatser, flygleder,

väderlekstjänst och radiotjänst. Utförligare redogörelse för flygplatser och

flygleder lämnas å sid. 177—210 i betänkandet.

Anläggningskostnaderna för markorganisationen framgå av följande av

luftfartsutredningen meddelade sammanställning, innefattande beräknade kostnader,

i den mån anläggningarna icke ännu äro färdigställda:

Engångskostnader för flygplatser och flygleder.

Flygplatser :

Lindarängen...........................................................................................

Bromma..............................................................................................

Torslanda ...........................................................................................

Bulltofta..............................................................................................

Kalmar.................................................................................................

1,000 kr.

1,377

4,579

1,896

3,744

20

Summa 11,616

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Majus proposition nr 162.

Hjälplandningsfält:

Stockholm—-Malmö...........................

Malmö—Göteborg—norska gränsen

Övriga..............................................

4,787

1,940

652

Summa 7,379

Flygfyrar

555

Stamma summarum 19,550

.A-V denna totalkostnad har ett belopp av i runt tal 12 miljoner kronor

beräknats belöpa på statsverket, medan återstoden skulle belöpa på vederbörande

kommuner.

_ Me(ä avseende å årskostnaderna för markorganisationen torde jag få hänvisa

till den under rubriken »Trafikprogram och kostnader» meddelade sammanställningen.

Beträffande flygplatserna torde här endast behöva erinras örn att desamma

tillkommit under delvis mycket betydande ekonomisk medverkan

från statens sida, flertalet såsom kommunala nödhjälpsarbeten eller reservarbeten

i statens arbetslöshetskommissions regi. Statens bidrag till kostnaderna

hava varierat från fall till fall. I statsverkspropositionen har Kungl.

Majit framlagt förslag örn bidrag till uppförande av en hangar å Bromma

Ajgpläts (sjätte huvudtiteln, punkt 32) samt under utgifter för kapitalökning,

bilaga 3, örn medel till belysningsanläggning å flygplatsen (punkt 8) och

örn anslag till radioanläggning för densamma (punkt 19).

Stockholm—Malmö och Malmö—Göteborg—norska gränsen

utföras såsom statliga reservarbeten av arbetslöshetskommissionen. Till markförvärv

och belysningsanläggningar m. m. hava särskilda anslag upptagits å

riksstaten, huvudsakligen såsom kapitalökningsanslag till postverket. Beträffande

arbetena å frågavarande flygleder torde jag få hänvisa till den i

statsverkspropositionen (utgifter för kapitalökning, bilaga 3, punkt 7) lämnade

redogörelsen.

Väderlekstjänsten för luftfarten handhaves i Sverige av statens meteorologisk-hydrografiska

anstalt, som på statsverkets bekostnad utan avgift tilltillhandahåller

såväl svenska som utländska luftfartsföretag väderleksunderrättelser.

När väderlekstjänsten för luftfart år 1925 inrättades, bestredos de

årliga kostnaderna av anstaltens ordinarie anslag. Från och med budgetåret

1927/1928 hava särskilda medel för ändamålet anvisats under sjätte huvudtiteln,

för löpande budgetår till ett sammanlagt belopp av 60,200 kronor. I

anledning av den ändrade riksstatsuppställningen hava ifrågavarande anslagsmedel

i riksstatsförslaget för nästa budgetår överflyttats till nionde huvudtiteln

(punkt 186), där de upptagits med ett till 68,900 kronor förhöjt belopp.

I fråga örn radiotjänsten, avseende telegrafförbindelsen mellan flygplanen

och stationerna, torde jag få erinra örn de principer, efter vilka statsmakterna

hittills bedömt spörsmålet örn bestridandet av kostnaderna för

densamma.

Förefintliga radiostationer — vid Lindarängen i Stockholm, Torslanda i

Göteborg och Bulltofta i Malmö — hava anlagts av telegrafverket och be
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Majus proposition nr 162.

kostats moel kapitalökningsmedel. Intill budgetåret 1931/1932 uthyrdes då

förefintliga anläggningar av telegrafverket till vederbörande intressenter.

Sedan emellertid luftfartssakkunniga i sitt den 30 september 1929 avgivna

betänkande rörande understöd åt den civila luftfarten (st. off. utredn.1929: 21)

föreslagit, att telegrafverket skulle på statsverkets bekostnad tillhandahålla

och betjäna radioanläggningarna, samt vissa framställningar därutinnan inkommit,

upptog min företrädare i ämbetet frågan till behandling i 1931 års

sjätte huvudtitel, punkt 34. Han tillstyrkte därvid, att fri radiotjänst bereddes

luftfarten i Sverige genom telegrafverkets försorg. I likhet med luftfartssakkunniga

ansåg han dock, att ägarna eller innehavarna av vederbörande

flygplatser borde tillhandahålla för radioanläggningarna erforderlig kraft samt

markområden och lokaler ävensom ombesörja dessas belysning, uppvärmning

och städning. Även till radioanläggningarna hörande starkströmskablar

borde utan ersättning ställas till telegrafstyrelsens förfogande.

Med avseende å sättet för bestridande av telegrafverkets kostnader for

radiotjänsten hade telegrafstyrelsen ifrågasatt, att av styrelsen för då utförda

anläggningar disponerade kapitalökningsmedel borde frigöras genom särskilda

anslag. Ett sådant förfaringssätt syntes emellertid . departementschefen

icke nödvändigt, utan skälig förräntning och amortering av berörda

medel syntes böra ingå bland kostnaderna för den fria radiotjänsten, för

vilka telegrafverket skulle erhålla ersättning. Dessa kostnader, i vilka jämväl

inräknats avlöningar till radiotelegrafister m. m., föreslog departementschefen

skola upptagas såsom särskilt anslag under sjätte huvudtiteln med

40,000 kronor. I samband därmed betonade han, att utökning av radiostationernas

antal eller av deras effekt bleve beroende på Kungl. Maj:ts

prövning samt att det därvid bleve möjligt tillse, att blott för luftfartens

säkerhet nödvändiga krav tillgodosåges. . _ ...

Riksdagen (skrivelse nr. 69, punkt 2), som icke ville motsätta sig Kungl.

Majis i anslutning till departementschefens uttalande avlåtna förslag, anvisade

för budgetåret 1931/1932 till radiotjänst för luftfarten ett anslag av

40.000 kronor, nied vilket belopp enahanda anslag därefter för varje budgetår

upptagits å riksstaten och jämväl i riksstatsförslaget för nästa budgetår.

Enligt vad luftfartsutredningen meddelar, uppgår det i förevarande radioanläggningar,

i Stockholm, Göteborg och Malmö, nedlagda statskapitalet till

20,000, 10,000 respektive 78,000 kronor. Såsom nyss antytts har Kungl.

Majit i statsverkspropositionen föreslagit riksdagen att anvisa ett anslag å

180.000 kronor till radioanläggning för flygplats i Bromma, vilken anläggning

är avsedd att ersätta nyssnämnda anläggning i Stockholm, belägen vid

Lindarängen.

Luft/arts utredningen har i fråga örn markorganisationen och till en början

flygplatserna och flyglederna anfört i huvudsak följande:

Flygplatserna och flyglederna för den civila luftfarten vöre samtliga tillkomna

på det allmännas bekostnad, och flygtrafiken hade. hitintills icke belastats

med andra avgifter för dessas användande än mattliga start- oell landningsavgifter.

Det allmännas årliga kostnader för ränta och amortering av

i flygleder och flygplatser nedlagt kapital samt för väderleks- och radiotjänst

hade av utredningen beräknats till inemot 1.5 miljon kronor. Skulle

transportföremålet betala alla det begagnade samfärdsmedlets kostnader, sa

skulle så gott som all svensk flygtrafik få nedläggas.. Under sådana omständigheter

ansåge utredningen, att, intilldess möjligen i en framtid flygtrafiken

kunde komma att bära sina kostnader, det allmänna borde svara för alla nu

ifrågavarande kostnader.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

Det hade synts utredningen angeläget att till granskning upptaga spörsmålet,

huruvida och i vilken relation kostnaderna för flygplatser och flygleder

borde bäras av stat och kommun samt huru förvaltningen av dessa på

ändamålsenligaste sätt borde ordnas, och att så vitt möjligt söka lämjtliga

riktlinjer härför.

Beträffande flygplatserna måste en bestämd åtskillnad göras mellan å ena

sidan de flygplatser, som uteslutande avsetts för trafik till eller från annan

inrikes ort eller för sportflygning, och å andra sidan dem, som avsetts att

förmedla även flygtrafik till och från utlandet.

Beträffande den senare gruppen, som utgjordes av flygplatserna i Stockholm,

Göteborg och Malmö, gällde att de, även om de tillgodosåge ett rent

lokalt trafikintresse, dock tjänade även ett riksintresse, och detta senare

bleve desto starkare, ju mera trafiken å flygplatsen hade karaktären av en

genomgångstrafik, oavsett örn de resande fortsatte sin färd med annat fortskaffningsmedel

än flygplan. I fråga om dylika flygplatser syntes en fördelning

mellan staten och vederbörande kommun av byggnadskostnaderna böra

ske, varvid statens bidrag borde avvägas med hänsyn till flygplatsens större

eller mindre betydelse ur rikssynpunkt. Då fördelningen av anläggningskostnaderna

för nämnda tre flygplatser varit eller vore föremål för statsmakternas

prövning, ansåge sig utredningen sakna anledning att närmare

ingå härpå.

I fråga örn övriga flygplatser måste det lokala trafikintresset anses vara

så övervägande, att det, liksom nu vore fallet med sjöfartshamnarna, borde

ankomma på vederbörande kommuner att föranstalta örn deras anläggande.

Härvid syntes emellertid, med hänsyn till betydelsen av en flygplats även

för kringliggande samhällen, böra undersökas möjligheterna för en samverkan

dem emellan. Att kommuner kunde få en betydande del av sina

kostnader ersatta av för arbetslöshetens bekämpande anvisade statsmedel

innebure intet avsteg från den princip, åt vilken utredningen här givit

uttryck.

Flyglederna tillgodosåge icke något lokalt intresse. Den omständigheten,

att förefintligheten av en kommunal flygplats onödiggjorde anläggandet av

ett hjälplandningsfält, borde icke föranleda till avsteg från vad nyss yttrats

rörande fördelningen av kostnaderna mellan stat och kommun för flygplatserna.

Då flygplatser och flygleder borde vara öppna för alla flygtrafikanter,

borde förvaltningen av dessa anläggningar ombesörjas av det allmänna. Utredningen

hade kommit till den uppfattningen, att vad förvaltningen av

flygplatserna beträffade kommunerna syntes vara mest lämpade för ifrågavarande

uppgift. Kommunerna hade redan beträffande sina hamnar liknande

förvaltningsuppgifter, och på flera håll hade man infört kommunal

förvaltning av flygplatserna. Staten däremot saknade organ för denna uppgift,

och det syntes vara att befara, att en statlig förvaltning av rikets flygplatser

skulle Wiva jämförelsevis dyrbar. Den omständigheten, att en flygplats

förvaltades kommunalt, innebure icke, att allt lokalt arbete på flygplatsen

skulle ombesörjas av kommunen. En viss praxis hade redan "utbildat

sig i fråga örn fördelningen av arbetet å flygplatserna mellan flygplatsförvaltningen

och de trafikerande flygbolagen.

Kostnaderna för respektive flygplatsers underhåll och drift syntes böra

bestridas av den, som förvaltade flygplatsen, således av vederbörande kommun.

Härigenom syntes den bästa garantien erhållas, för att förvaltningen

ordnades på ur ekonomisk synpunkt lämpligaste sätt. Flygplatsförvaltningen

skulle äga rätt att av de trafikerande upptaga start- och landningsavgifter

samt uppehållsavgifter enligt av Kungl. Majit fastställd taxa. Det måste

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Majus proposition nr 162.

tillses, att taxorna icke så avveke från vanligt bruk inom »neira lancier, att

onödiga svårigheter härigenom uppstode för luftfarten. Med de taxor för

flygplatsernas begagnande, som under nuvarande forhållanden syntes möjliga

att tillämpa, torde driftsunderskott å flygplatsrorelsen i regel icke kunna

undvikas. . flyglefierna ingående hjälplandningsfälten och fyrarna i regel

icke anslöte till någon stad utan vore belägna inom kommuner, som saknade

lämpliga organ för ledernas handhavande, syntes det nödvändigt att lata

staten ombesörja förvaltningen av flyglederna. „

De årliga utgifterna för flygledernas underhåll och drift syntes, da flyglederna

icke kunde anses äga direkt lokalt intresse, böra bårås av staten. _

Enligt vad utredningen föreslagit, skulle flyglederna, åtminstone tills vidare,

avgiftsfritt upplåtas åt alla flygtrafikanter och således aven at postverket

I överensstämmelse med denna uppfattning ansage utredningen, att

postverket borde befrias från utgifter för flyglederna och samtidigt aven

från alla med flygledernas förvaltning sammanhängande uppgifter, vilka

näppeligen syntes tillhöra postverkets verksamhetsområde. Dessa uppgifter

borde överlåtas åt luftfartsmyndigheten, som otvivelaktigt vöre den statliga

myndighet, vilken handhavandet av flyglederna närmast borde åligga bland

annat genom på respektive platser bosatta personer, med vilka luftfartsmyndigheten

skulle träffa avtal. Förslaget borde medföra elen konsekvensen,

att det av postverket redovisade, i flygfält och fyrbelysning nedlagda kapitalet

linge överföras till annat konto.

Med avseende & de till markorganisationen hörande anläggningarna for

radio- och väderlekstjänst åt luftfarten föreslår utredningen icke någon

ändring i fråga örn kostnadernas bestridande vid de nuvarande anläggningarna.

Huruvida och i vad mån staten framdeles skulle deltaga i kostnaderna för

radio- och väderlekstjänst även vid andra flygplatser än i Stockholm, Göteborg

och Malmö syntes, säger luftfartsutredningen, få bero på provning i

varje särskilt fall. Till erhållande av statsbidrag syntes främst bora ifrågakomma

sådana anläggningar för ifrågavarande ändamål, vilka kunde äga betydelse

för de statliga flyglederna. Vidare framhåller utredningen, att med

det av utredningen föreslagna trafikprogrammet, varvid flygtrafik i stor utsträckning

skulle komma att bedrivas inom landet och under hela året,

kraven på väderleks- och radiotjänst syntes avsevärt komma att ökas. Väderleksrapporternas

tillförlitlighet bleve under vissa förhållanden utslagsgivande

för trafikens genomförande. En fastare organisation av väderleks- och radiotjänsten

liksom av samarbetet mellan dessa, än vad som för närvarande vore

fallet, syntes därför bliva nödvändig. Väderleks- och radiotjänst for luftfarten

vore av speciell natur och bomme att höra intimt samman med den

av utredningen föreslagna omorganiserade luftfartsmyndighetens blivande

arbete. Utredningen förutsatte, att luftfartsmyndigheten sedermera skulle

göra nödvändiga framställningar beträffande dessa frågor.

I fråga om kostnaderna för radiotjänsten har luftfartsutredningen anfort:

Radiotjänsten, som den för närvarande är anordnad, torde få betraktas

som ett provisorium. Den utvidgning av den svenska reguliara luftfarten,

som utredningen föreslagit, liksom den ökning av den utländska flygtrafiken

på Sverige, som kan emotses efter öppnandet av Bromma flygplats oell sedan

vissa kompletteringsarbeten utförts på Torslanda flygplats, påkalla ett ut
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Majlis proposition nr 162.

byggande av den nuvarande radiotjänsten. Utredningen har införskaffat uppgift

från telegrafstyrelsen å de kostnader, som beräknas uppstå genom sådan

utbyggnad av radiostationerna i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Engångskostnaderna för anläggningarna, byggnader och utrustning, ha

därvid uppgivits komma att belöpa sig till för Stockholm 170,000 kronor,

Göteborg _ 130,000 kronor och Malmö 135,000 kronor eller inalles 435,000

kronor. Årskostnaderna ^ för drift och underhåll av radiostationerna bliva i

någon mån beroende pa trafikens omfattning. Med den tjänstgöring, som

skulle erfordras av personalen vid en trafikering i överensstämmelse med

trafikplan lil, skulle de årliga kostnaderna, däri inräknat ränta, 5 procent,

och amortering under 10 år å kostnader för ytterligare erforderliga anläggningar,

komma att uppgå till följande belopp:

Stockholm

Göteborg

Malmö

Summa

K r o

n o r

Drift och underhåll ...........

Personalavlöningar ........................

Övriga kostnader.......

Ränta och amortering ...................

9,500

25,100

7,100

22,000

7,400

16,600

4,900

16,800

11,400

42,000

10,800

17,500

28.300

83,700

22,800

56.300

Summa

68,700

45,700

81,700

191,100

Yad sålunda anförts, fortsätter luftfartsutredningen, beträffande nödvän,

diglieten av radiotjänstens utbyggande i samband med flygtrafikens emotsedda

utvidgning gällde ävenledes väderlektjänsten. Under förutsättning

av en trafikomfattning i enlighet med trafikplan III skulle enligt uppgift

från statens meteorologisk-hydrografiska anstalt de årliga kostnaderna belöpa

sig till:

Stockholm

Göteborg

Malmö

Summa

K r o

n o r

Personalavlöningar vid flygstatio-

nema ..................................

45,678

39,246

51,690

136,614

Meteorologisk-hydrografiska anstal-

ten m. m................... .....

—

_

8,978

84,108

Omkostnader.................................

—

—

—

Summa

—

—

—

229,700

Härutöver hade beräknats ett engångsanslag på 8,000 kronor.

Generalpoststyrelsen har intet att erinra mot förslaget, att postverket skulle

befrias från utgifter för flyglederna och samtidigt från alla med flygledernas

förvaltning sammanhängande uppgifter.

Telegrafstyrelsen har anfört i huvudsak följande:

Styrelsen hade intet att invända mot att efter den föreslagna nyorganisationen

av luftfarten handhava radiotjänsten för densamma.

Kostnadsberäkningen för markradiostationer i Stockholm, Göteborg och

Malmö, till en början uppgjord under förutsättning att stationerna skulle

förses med 2 kW utrustningar, hade, sedan luftfartsutredningen efter samråd

med Aerotransport ansett att 1 kW utrustningar vore tillräckliga, upp
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Majus proposition nr 162.

gjorts på basis härav. Styrelsen vore av samma mening som luftfartsutredningen

och ansåge, att 1 kW stationer borde komma till utförande.

Emellertid syntes utredningen hava bortsett från att i beräkningarna

medtagits belopp för anläggningar för erforderlig elektrisk kraft, mark och

lokaler samt årliga kostnader för lokalernas belysning, uppvärmning och

städning, vilka kostnader enligt utredningens förslag liksom hittills skulle

påvila innehavarna av flygplatserna. Dessa kostnader inginge, vad anläggningskostnaderna

beträffade, med följande belopp, nämligen för Stockholm

med 35,000 kronor, för Göteborg med 25,000 kronor samt för Malmö med

25,000 kronor.

Berörda årskostnader hade inräknats med för Stockholm 2,000 kronor,

för Göteborg 2,000 kronor samt för Malmö 2,600 kronor.

Därest anläggningskostnaderna för radiostationerna skulle, som hittills,

vara påförda telegrafverkets kapitalökningsanslag, syntes det ofrånkomligt,

att styrelsen bereddes sådan ersättning av statsmedel härför, att dels den

avsättning till telegrafverkets förnyelsefond på 10 procent, som gjordes för

verkets andra likartade anläggningar, kunde ske, dels ock anläggningskostnaden

kunde förräntas enligt de grunder, som gällde beträffande telegrafverkets

övriga med kapitalökningsmedel bekostade anläggningar. Den förräntning

av 5 procent, som luftfartsutredningen föreslagit, skulle vara liktydig

med att luftfarten skulle profitera på verkets mera räntabla rörelsegrenar,

vilket enligt styrelsens åsikt vore oriktigt. Emellertid hade luftfartsutredningen

framhållit önskvärdheten av att alla statens kostnader för luftfarten

måtte sammanföras i riksstaten, dels under särskild rubrik under sjätte

huvudtiteln, dels under en gemensam rubrik under utgifter för kapitalökning.

Telegrafstyrelsen tillstyrkte denna ordning, varigenom också frågan

örn sättet för förräntningen av statens kapitalökningsmedel för denna verksamhet

kunde ordnas på sätt, som utredningen föreslagit.

Statens meteorologisk-hy drögenfiska anstalt har i stort sett icke haft något

att erinra med anledning av luftfartsutredningens betänkande, då anstalten

förutsatt, att det närmare utformandet av väderleks- och radiotjänstens

fastare organisation komme att ske i samarbete med anstalten.

Överståthållarämbetet har från de synpunkter, ämbetet äger företräda, icke

funnit något att erinra mot luftfartsutredningens förslag.

Stockholms stadsfullmäktige hava åberopat yttranden av flyghamnsstyrelsen

och stadskollegiet. Flyghamnsstyrelsen har framhållit, att för stadens del

frågan örn fördelningen av kostnaderna för Brommafältets iordningställande

och utrustande borde framläggas till stadsfullmäktiges avgörande först sedan

besked erhållits angående Kungl. Maj:ts ställningstagande tillfrågan. I detta

yttrande har stadskollegiet instämt och tillika anfört, att kollegiet, i likhet

med flyghamnsstyrelsen, icke hade någon erinran mot luftfartsutredningens

allmänna ståndpunkt i avseende å flygplatsernas förvaltning.

Bedan i sammanhang med behandlingen av flugan örn fortsatt statsunderstöd

till den svenska regelbundna luftfarten har jag framhållit, hurusom

det tillsvidare icke lärer vara möjligt att belasta Aerotransport med

dess andel i kostnaderna för luftfartens markorganisation, innefattande flygfält

och flygleder samt radio- och väderlekstjänst. Såsom särskilda skäl

härför har jag anfört de omständigheter, som för närvarande utesluta en

Departements
chefen.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Majus proposition nr 162.

taxesättning med hänsyn enbart till täckandet av de fulla kostnaderna för

luftfarten, samt den reciprocitet, på vilken anspråk göras från de andra

länder, vilkas markorganisation tillhandahålles Aerotransport utan särskild

avgift.

I detta sammanhang kan jag därför med avseende å kostnaderna för

markorganisationen begränsa mig till att i huvudsak giva luftfartsutredningens

uttalanden i ämnet min anslutning. De principer — bland annat

i fråga örn fördelningen av kostnaderna och förvaltningen beträffande flygplatser

och flygleder — åt vilka luftfartsutreduingen givit uttryck och som

i allt väsentligt ansluta sig till statsmakternas tidigare ståndpunktstagande

till förevarande spörsmål, synas mig tillsvidare böra vara vägledande vid hithörande

frågors lösning. Yad beträffar redovisningen av statens anläggningsocli

årskostnader för markorganisationen vill jag emellertid erinra örn mitt

tidigare yttrande örn behovet av utredning i detta hänseende i anslutning

till Kungl. Majda för pågående riksdag framlagda förslag örn inrättande av

statens allmänna fastighetsfond. Slutligen vill jag betona vikten av att

frågor örn statens ekonomiska medverkan till nya anläggningar av skilda

slag för luftfarten noga prövas från fall till fall med hänsyn till deras ekonomiska

konsekvenser och med särskilt beaktande av i vad mån statens intresse

av anläggningens tillkomst må kunna motivera en sådan medverkan.

Luftfartsmyndigheten.

Enligt Kungl. Maj:ts efter riksdagens hörande den 26 maj 1922 givna

förordning (nr 383) örn luftfart tillkomma vissa ärenden en luftfartsmyndighet,

örn vilken Kungl. Majit förordnar. I kungörelse den 8 december 1922

(nr 617) med vissa bestämmelser rörande tillämpningen av förordningen den

26 maj 1922 (nr 383) örn luftfart — numera ersatt med kungörelse den 20

april 1928 (nr 85) — stadgades, att luftfartsmyndigheten skulle tillsvidare

vara chefen för den byrå inom kommunikationsdepartementet, som handlägger

ärenden rörande luftfart.

Alltsedan den 1 maj 1923 har visst biträde beretts luftfartsmyndigheten

till en början genom hos generalstaben respektive marinstaben kommenderade

officerare. Från och med budgetåret 1925/1926 finnes hos luftfartsmyndigheten

anställd särskild assistent, under de första åren med avkortad

tjänstgöringstid men från och med budgetåret 1930/1931 med lieltidstjänstgöring.

Sedan den 1 juli 1932 har därjämte hos myndigheten varit anställd

en biträdande ingenjör, vars arvode, numera 400 kronor för månad, för närvarande

utgår med hälften av postmedel och med andra hälften av anslagsmedel

under sjätte huvudtiteln. Slutligen finnes hos luftfartsmyndigheten

anställt ett extra ordinarie kanslibiträde. På senare tid har en andre kanslisekreterare

i departementet i viss utsträckning biträtt vid uppsättande av

skrivelser och dylikt.

För avlöning åt assistenten, kanslibiträdet och, i den mån avlöningen

utgår av anslagsmedel, den biträdande ingenjören bär i riksstaten för innevarande

budgetår uppförts ett extra anslag av 14,000 kronor. I årets statsverksproposition

(sjätte huvudtiteln, punkt 28) har samma anslag med hänsyn

till principerna för den nya riksstatsuppställningen uppräknats till 15,400

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

kronor. Utöver dessa anslagsmedel disponeras för luftfartsmyndighetens kostnader

dels lönen för cliefen å byrån för luftfartsärenden och dels departementets

expens- och resekostnadsanslag. Personalkostnaderna hava beräknats

till 32,748 kronor för år — inklusive dyrorts- och dyrtidstillagg — av

vilket belopp 2,400 kronor utgå av postmedel.

I detta sammanhang må ock erinras örn det anslag å 1,000 kionor, som

från och med budgetåret 1930/1931 årligen anvisats för bestridande av de

kostnader, som uppstå i samband med enligt gällande författningar av luftfartsmyndigheten

eller länsstyrelse föreskrivna besiktningar av luftfartyg.

Luftfartsutredningen har i fråga örn den framtida organisationen av luftfartsmyndigheten

inledningsvis erinrat örn att utredningens förslag till anordnande

av reguljär luftfart under närmaste framtiden innebure en avsevärd

utvidgning av den svenska linjetrafiken. Det kunde emellertid även förväntas,

anför utredningen, att vid färdigställandet av lantflygplatsen vid

Bromma landet i ökad utsträckning öppnades för främmande flygföretag.

Luftfartsmyndighetens arbetsuppgifter bleve i följd härav betydligt vidgade,

företrädesvis inom följande verksamhetsområden, nämligen luftfartsinspektion,

markorganisation samt taxe- och tidtabellsväsende.

Efter att hava närmare utvecklat innebörden av dessa arbetsuppgifter

ingår luftfartsutredningen på frågan om luftfartsmyndighetens organisation

och framhåller till en början med avseende å personalen, att med hänsyn

till den betydande arbetsbörda, som hädanefter bomme att belasta luftfartsmyndigheten,

en däremot svarande utökning av den nuvarande personalen

erfordrades.

Beträffande den tekniska personalen föreslår utredningen, att tvenne förste

byråingenjörstjänster (lönegrad B 27) inrättas för de viktigaste tekniska verksamhetsområdena,

nämligen luftfartsinspektionen och markorganisationen.

För andra tekniska ärenden torde erfordras ytterligare en ingenjör, förslagsvis

i tjänsteställningen byråingenjör (lönegrad B 21). For handläggning och

beredning av taxe- och tidtabellsärenden samt ärenden av kameral och juridisk

natur anser utredningen erforderligt inrätta en sekreterare anst förslagsvis

i lönegrad B 24. I personalstaten böra dessutom upptagas dels en

kansliskrivarebefattning (lönegrad B 11) för luftfartsregistrets och charlets

förande samt för statistikens sammanställande och bearbetande och dels en

kontorsbiträdesbefattning (lönegrad B 4).

Beträffande luftfartsmyndighetens chefsfråga framhåller utredningen, att

den, som skulle utöva närmaste ledningen av luftfartsmyndighetens arbete,

vare sig det bleve cliefen för ett för ändamalet inrättat ämbetsverk eller

byråchef i redan befintligt verk, finge en synnerligen krävande arbetsbörda.

Han hade sålunda att deltaga i det internationella kommissionsarbetet, vilket

redan nu vore av stor, tidskrävande omfattning. Vidare måste han taga

befattning med de principiellt viktiga ärenden, som rörde taxor och ekonomi.

Dessutom vore det av stor betydelse, att chefen ägnade fortlöpande uppmärksamhet

åt och följde icke endast lagstiftningsarbetet utan överhuvud

hela utvecklingen på luftfartens område. Frågans lösning bleve emellertid

beroende på, huruvida myndigheten organiserades såsom en byrå inom be
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Majlis proposition nr 162.

fintligt ämbetsverk eller såsom självständigt ämbetsverk. Utredningen hade

tagit under övervägande båda dessa alternativ.

För det senare alternativet talade att flertalet å en luftfartsmyndighet

ankommande ärenden vore av speciell natur och allenast på skilda avsnitt

agde något närmare samband med de arbetsuppgifter, som ålåge befintliga

ämbetsverk. ° 6

Emellertid kunde utredningen ej undgå hysa en viss tvekan örn lämpfigheten

av att inrätta ett fristående ämbetsverk med så begränsad arbetsborda

sorn den, vilken åtminstone under de närmaste åren syntes komma att

belasta luftfartsmyndigheten. Kostnaderna för ett fristående mindre ämbetsverk

staude sig ej oväsentligt högre än för en byrå inom annat större ämbetsverk,

ett förhållande, som funne sin förklaring icke enbart i den omständigheten

att vissa för varje myndighet oundvikliga kostnader bleve proportionsvis

lägre, då de finge slås ut på ett flertal byråer. 1

. ,Med hänsyn.till önskvärdheten av att icke blott de olika trafikgrenarnas

intressen rattvist avvagdes mot varandra utan även att de skilda företagen

skulle kunna hysa det förtroendet, att redan vid de förberedande utredningarna

de olika synpunkterna riktigt vägdes mot varandra, särskilt vid

taxesattfångar och koncessioner för nya flyglinjer, talade vägande skäl för

„“ luftfartsmyndighet utsåges något av de ämbetsverk, vederbörligen

förstärkt med en för ändamålet nyinrättad byrå, vilka hade att handlägga

ärenden rörande den statliga uppsikten över andra enskilda trafikföretag till

lands eller sjöss. °

De båda ämbetsverk, som ur nu angiven synpunkt skulle kunna ifrågakomma,

fortsätter utredningen, vore kommerskollegium samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Vägande skäl kunde anföras för båda dessa ämbetsverk.

Emellertid syntes arbetsbördan för chefen för kommerskollegium redan vara

så betungande, att allenast med tvekan kunde ifrågasättas att utöka densamma.

Härtill komme, att inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen redan

förefunnes fackkunskap i allt vad som rörde anläggning av flygfält och flygleder,

varjämte det syntes kunna antagas, att styrelsen genom anlitande av

statliga befattningshavare i länen skulle hava möjlighet att med mindre tidsutdrakt

och kostnad öva tillsyn över flyglederna. På grund härav och då

utredningen ansåge, att de luftfartsmyndigheten för närvarande och inom

den närmaste framtiden påvilande uppgifterna icke vore av den omfattning,

att inrättande av ett självständigt ämbetsverk redan från början kunde vara

nödvändigt, hade utredningen funnit sig böra föreslå, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

tillika måtte bliva luftfartsmyndighet.

Utredningen har emellertid framhållit, att, örn detta sammanförande till

ett ämbetsverk av väsentligen skilda arbetsuppgifter på grund av väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens omfattande arbetsuppgifter komme att innebära

hinder för luftfartens utveckling eller medföra olägenheter vid handläggningen

av de på luftfartsmyndigheten ankommande ärendena, frågan borde

ånyo tågås upp och en helt fristående luftfartsmyndighet inrättas.

Utredningen föreslår alltså, att inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen nymrattas

en luftfartsbyrå med personaluppsättning och avlöning, beräknad

efter högsta löneklassen, ortsgrupp G, utan dyrtidstillägg och provisoriskt

dyrortstillägg, enligt följande sammanställning:

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 162.

79

Lönegrad

Högsta löneklass

kronor

1 byråchef......................

2 förste byråingenjörer

1 sekreterare ................

1 byråingenjör ..

^ kansliskrivare

1 kontorsbiträde

B 30

B 27

B 24

B 21

B 11

B 4

11,940

21,000

9,060

7,668

4,350

2,988

Summa 57,006

Generalpoststyrelsen hyste viss tvekan, huruvida icke kommerskollegium

särskilt med hänsyn till näringslivets intressen skulle vara lämpligare såsom

luftfartsmyndighet än väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, och kunde icke finna

de anförda skälen för luftfartsmyndighetens förläggande till det senare ämbetsverket

övertygande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har anfört:

Förutom de skäl, som utredningen anfört, ansåge sig styrelsen böra framhålla,

att luftfartsmyndighetens befattning med det föreslagna flygbolaget och

blivande flyglinjer i väsentliga delar syntes kunna jämställas med den uppsikt

och kontroll, som styrelsen hade att utöva beträffande enskilda järnvägar.

För inrättande av en särskild byrå för ifrågavarande ändamål talade även

den omständigheten, att inom styrelsen icke funnes någon byrå, som lämpligen

skulle kunna övertaga de mycket speciella ärenden och uppgifter, som

tillkomme luftfartsmyndigheten att handlägga och uppfylla.

I fråga örn personaluppsättningen innebure förslaget en avsevärd utökning,

jämfört med den nuvarande luftfartsmyndigheten. Den betydliga ökningen

av myndighetens uppgifter och arbete, särskilt beträffande luftfartsinspektion,

markorganisation samt taxe- och tidtabellsväsende, syntes komma att göra

sig gällande icke minst i början av luftfartsbyråns verksamhet. Det syntes

därför vara av vikt, att byrån redan vid inrättandet vore så väl organiserad

och rustad för sin uppgift som möjligt.

Ett genomförande av den föreslagna organisationen syntes komma att påfordra,

att styrelsens benämning, »Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen», som

— redan nu mindre lämplig med hänsyn till styrelsens ämbetsbefattning

även med enskilda järnvägar samt vägtrafiken —efter luftfartsmyndighetens

inordnande i styrelsen komme att te sig ännu mindre lämplig, måste ändras

för att bättre täcka styrelsens ämbetsuppgifter. Styrelsen ville för sin del

föreslå, att benämningen bestämdes till »Kommunikationsstyrelsen».

Luftfartsmyndigheten tillstyrker utredningens organisationsförslag och anför

vidare:

Myndighetens arbetskrafter vore för knappt tillmätta redan för de uppgifter,

som nu ålåge myndigheten, och till följd av luftfartens hastiga utveckling

vore göromålen stadda i ständig ökning. Det vöre därför av vikt,

att myndigheten snarast möjligt erliölle en effektiv organisation och tillräckliga

resurser för att fylla de anspråk, som skäligen kunde ställas å myndigheten.

De ärenden, som ankomme på myndigheten att behandla, vöre

omfattande och krävde strängt specialiserade arbetskrafter. I markorganisationen

ingående anläggningar måste på ett sakkunnigt sätt underhållas

och förvaltas. Härtill komme myndighetens omfattande kontroll och inspektion

av luftfartyg samt tillsyn, att för luftfarten utfärdade bestämmelser och

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Majus proposition nr 162.

föreskrifter iakttoges. Myndigheten måste också ägna oavlåtlig uppmärksamhet

åt det internationella samarbetet på luftfartsområdet.

Huvuddelen av förut nämnda frågor vore icke beroende av den subventionerade

trafikens omfattning utan av att trafik över huvud taget bedreves.

Statskontoret, som anslöte sig till förslaget, att luftfartsmyndigheten såsom

en särskild byrå inordnades under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, kunde

emellertid icke anse erforderligt, att personalen förstärktes i den utsträckning,

luftfartsutredningen tänkt sig. Utöver byråchefen syntes bland personalen

icke behöva upptagas mera än en förste byråingenjör. Markorganisationen

syntes kunna handhavas av den föreslagne byråingenjören, och i

stället för sekreteraren förefölle det, i avvaktan på vinnandet av erfarenhet

av nyorganisationen, vara tillräckligt att tillsvidare anställa en förste amanuens.

Tillräckliga skäl för ersättande av det nuvarande kanslibiträdet med

en kansliskrivare syntes icke föreligga, då de göromål, som avsetts att utföras

av kansliskrivaren, inom ämbetsverken i allmänhet anförtroddes åt

kontors- eller kanslibiträden. Statskontoret förordade därför, att ett kanslibiträde

fortfarande upptoges på luftfartsmyndighetens stat samt att för anställande

av extra biträdeshjälp för skrivgöromål ansloges förslagsvis 1,000

kronor. Med denna beräkning skulle tillsvidare kostnaderna för luftfartsbyrån

icke behöva överstiga 40,000 kronor.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har anfört:

Nämnden delade den av utredningen uttalade åsikten, att ett självständigt

ämbetsverk för handläggning av luftfartsärenden skulle draga större kostnader

för statsverket, än örn för ändamålet inrättades en byrå inom något

nu befintligt ämbetsverk. En självständig styrelse krävde nämligen tvivelsutan

större antal befattningshavare och däribland en i chefsställning. Aven

vissa andra utgifter än personalkostnader syntes ställa sig högre vid en fristående

organisation.

Lönenämnden vore även av den uppfattningen, att av de två ämbetsverk,

som av utredningen ifrågasatts såsom luftfartsmyndighet, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

borde med hänsyn till detta ämbetsverks nuvarande arbetsuppgifter

främst komma i fråga. Genom inrättande inom detta ämbetsverk

av en särskild byrå för luftsfartsärenden syntes det, sannolikt för en ansenlig

tid framåt, bliva på ett tillfredsställande sätt sörjt för dessa ärendens

handläggning.

Med avseende å personalstaten ville lönenämnden erinra, att de för närvarande

å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens stat uppförda förste byråingenjörerna

vore hänförda till lönegrad B 26. I organisationsfrågans nuvarande

läge saknade lönenämnden möjlighet att fullt bedöma, huruvida den föreslagna

löneställningen (B 27) för luftfartsbyråns förste byråingenjörer kunde

anses fullt motiverad. Särskilt gällde detta förste byråingenjören för markorganisation.

I viss mån syntes ifrågavarande befattningshavares arbetsuppgifter

och ansvar i tjänsten bliva beroende av vilka kvalifikationer som

kunde komma att ställas på byråns chef.

Förandet av luftfartygsregistret och luftfartsmyndighetens diarium ävensom

sammanställandet och bearbetandet av luftfartsstatistiken skulle enligt

utredningens förslag åvila en befattningshavare i kansliskrivares löneställning.

För den händelse det vore avsett, att dessa tjänsteåligganden skulle

fullt självständigt utföras av befattningshavaren ifråga, syntes någon erinran

icke vara att göra mot den föreslagna löneställningen. Skulle däremot detta

arbete komma att ställas under överinseende av den sekreterare, som enligt

betänkandet skulle anställas å luftfartsbyrån, syntes det knappast kunna

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits proposition nr 162. 81

anses motiverat att för ändamålet avse en befattningshavare i högre tjänstegrad

än kanslibiträdes

Det syntes hava varit utredningens avsikt, att personalen å den nya

byrån skulle redan från början uppföras å ordinarie stat. Lönenämnden

ville för sin del ifrågasätta, huruvida i avvaktan på närmare erfarenhet rörande

den nya organisationens ändamålsenlighet en sådan anordning vore

fullt lämplig. Framhållas kunde exempelvis, hurusom vid utbrytande år

1928 ur jordbruksdepartementet av det statliga organet för egnahemsärenden

och inrättande för sistnämnda ändamål av en särskild styrelse, statens

egnahemsstyrelse, detta ämbetsverk hade uppförts allenast på extra stat.

Lönenämnden förutsatte, att det varit utredningens mening, att° efter

luftfartsärendenas överflyttande till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen åtminstone

de för närvarande hos luftfartsmyndigheten anställda flygtekniska

assistenterna bleve obehövliga inom kommunikationsdepartementet. Det framginge

emellertid icke av det föreliggande betänkandet, huruvida någon ytterligare

reducering av personal inom kommunikationsdepartementet bleve

möjlig till följd av den förändrade organisationen av lultsfartsmyndigheten,

vadan lönenämnden ansåge sig sakna anledning att här ingå på denna fråga.

Kommerskollegium har anfört:

I flera av de till kollegium avgivna yttrandena hade hemställts, att en

överflyttning av ärendenas handläggning måtte ske till kollegium.

Kollegium ansåge för sin del, att mycket starka skäl i och för sig talade

för hithörande ärendens förläggning till kollegium. Kollegium ville emellertid

åberopa vad kollegium redan den 30 oktober 1920 bland annat yttrade,

då enahanda fråga varit föremål för kollegii övervägande.

»Med hänsyn till den mångfald uppgifter av vitt skilda slag, som kollegium

under de senare åren fått mottaga, hyser kollegium starka betänkligheter

mot att övertaga dessa nya förvaltningsuppgifter, som helt säkert

skulle bliva mycket krävande. Härigenom skulle de redan nu ej ringa svårigheterna

att sammanhålla det för kollegium anvisade stora arbetsområdet i avsevärd

grad ökas.»

Kollegium, som givetvis ej ville motsätta sig ett förläggande till kollegium

av ifrågavarande ärenden, i händelse statsmakterna skulle finna en

sådan organisation lämplig, ville beträffande detaljerna i luftfartsutredningens

organisationsplan endast uttala, att den vad personaluppsättningen beträffade

förefölle under nuvarande förhållanden tillräcklig men att å andra sidan

någon reduktion av personalen i sparsamhetssyfte ej kunde, örn arbetsuppgifterna

skulle behörigen fullgöras, vara möjlig.

Cheferna för generalstaben, marinstaben och flygvapnet hava payrkat anställande

av en flygsakkunnig militärassistent hos luftfartsmyndigheten.

Chefen för marinstaben har därjämte förordat luftfartsmyndighetens förläggande

till kommerskollegium.

Aktiebolaget Aerotransport har förklarat sig helt dela utredningens uppfattning,

att luftfartsmyndigheten tillsvidare bör organiseras såsom byrå

inom befintligt ämbetsverk. Bolaget ville även understryka nödvändigheten

av att personalförstärkningen skedde snarast möjligt, enär de nya flygledernas

och flygfältens iordningställande, den utökade privatflygningen och lufttrafiken

liksom tillkomsten av flygplantillverkning i större utsträckning inom landet

medfört, att behovet av statens förvaltande, reglerande och kontrollerande

medverkan blivit i synnerligen Idig grad ökat.

llihang till riksdagens protokoll Wiji) 1 sami. Nr 162.

319 35 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Departements
chefen.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 162.

Såsom jag tidigare erinrat, har Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition

(sjätte huvudtiteln, punkt 28) framlagt förslag i fråga örn det anslag, som

för nästa budgetår erfordras till biträde åt luftfartsmyndigheten vid handläggning

av ärenden rörande luftfart. Redan då framhöll jag, att en eventuell

^organisation av luftfartsmyndigheten icke syntes böra träda i kraft förrän

under budgetåret 1936/1937, i följd varav beräkningarna beträffande storleken

av nyssnämnda anslag under nästkommande budgetår kunde göras, oberoende

av ett eventuellt förslag till riksdagen örn den framtida organisationen.

Ehuru jag, i anslutning till vad jag sålunda anfört, icke finner behövligt

eller lämpligt, att det redan på detta stadium fattas något definitivt beslut

i fråga örn den personal, som i sinom tid erfordras för handläggning av de

uppgifter, som skulle ankomma på en nyorganiserad luftfartsmyndighet, har

jag likväl ansett mig böra i korthet redogöra för även förevarande organisationsfråga

i samband med de övriga spörsmål, som avse den svenska luftfarten

efter utgången av år 1936. Det har nämligen synts mig angeläget

att i detta sammanhang frågan, huruvida luftfartsmyndigheten bör inordnas

i redan befintligt ämbetsverk eller utgöra en självständig organisation, blir

föremål för bedömande.

I sådant avseende har såväl av luftfartsutredningen som i de avgivna

yttrandena förordats myndighetens inordnande i ett redan befintligt ämbetsverk.

För min del giver jag denna uppfattning min anslutning.

Enligt luftfartsutredningens mening kunna såsom luftfartsmyndighet ifrågakomma

kommerskollegium samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Ehuru

måhända även andra statliga verk kunde ifrågasättas, synes likväl i nuvarande

läge valet böra avse endast de båda nyss nämnda. Såväl luftfartsutredningen

som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt luftfartsmyndigheten hava uttalat

sig för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen såsom luftfartsmyndighet.

Även jag finner övervägande skäl tala för en sådan anordning, varför, örn

icke riksdagen däremot gör någon erinran, åtgärder torde i sinom tid böra

vidtagas för dess förverkligande.

Den av styrelsen väckta frågan örn ämbetsverkets benämning kommer

därvid, liksom spörsmålet örn personalorganisationen givetvis att upptagas

till behandling. Beträffande den sistnämnda frågan vill jag redan nu framhålla,

att det av luftfartsutredningen framlagda organisationsförslaget synes

mig vara väl omfattande. I likhet med statskontoret och lönenämndeD anser

jag det böra vara möjligt att något begränsa personaluppsättningen och kostnaderna.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad jag sålunda i olika avseenden anfört och förordat

hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Majit att med aktiebolaget Aerotransport

träffa avtal örn regelbunden luftfart efter utgången

av år 1936 i huvudsaklig överensstämmelse med det av mig
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162. 83

förordade, såsom bilaga 3 vid statsrådsprotokollet fogade förslaget;
dels

till tecknande av aktier i aktiebolaget Aerotransport, sedan

dess bolagsordning ändrats i huvudsaklig överensstämmelse

med det vid nämnda avtalsförslag såsom bilaga B fogade förslaget,

under Utgifter för kapitalökning och rubrik Fonden för

statens aktier för budgetåret 1935/1936 anvisa ett reservationsanslag■,

att utgå av lånemedel, av ................. kronor 1,250,000;

dels höja den i förslaget till riksstat för budgetåret 1935/1936

under rubriken »F. Lånemedel» upptagna inkomstposten »Övriga

lånemedel» med motsvarande belopp;

dels ock besluta, att fullmäktige i riksgäldskontoret skola i fall

av behov tillhandahålla medel för inlösen av aktier i bolaget,

vilka tillhöra annan än staten.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenEegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Waldemar Wiens.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Majus proposition nr 162.

Bilaga 1.

1931 års avtal mellan Kungl. Majit och kronan samt

aktiebolaget Aerotransport.

§L

Bolaget äger att från och med den 11 juli 1931 till utgången av år 1936 på

nedan angivna villkor åtnjuta statsunderstöd för regelbunden luftfart.

§ 2.

Statsunderstöd utgår under förutsättning att regelbunden luftfart upprätthålles

med en tur dagligen i vardera riktningen å linjen Malmö—Amsterdam

under hela året (minst 360 dubbelturer) och å linjen Stockholm—Helsingfors

under minst 8 månader (minst 240 dubbelturer). Halva antalet turer å vardera

linjen skall utföras av bolaget med egna maskiner och egen personal; den andra

hälften av turerna förutsättes skola utföras av samtrafikerande utländskt företag.

För perioden 11 juli 1931—31 december 1932, betraktad som övergångstid,

må trafiken dock begränsas enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande. Efter

den 1 januari 1933 skall trafiken upprätthållas i full utsträckning, såvida icke

Kungl. Majit annorlunda förordnar.

Såsom understöd åt bolaget för dess ovannämnda trafikprestationer utbetalar

statsverket för vart och ett av åren 1932—1936 ett understöd av 650,000

kronor med avdrag av det belopp, vilket såsom arvode skall tillkomma den

i § 14 omförmälde granskningsmannen och rådgivaren. För senare halvåret

1931 utbetalas statsunderstöd med det belopp, som Kungl. Majit bestämmer

i förhållande till trafikens längd.

§ 3.

Mom. 1. Nödgas bolaget genom väderlekshinder eller tillfälliga maskinskador

eller dylikt helt eller delvis inställa vissa turer, skall bolaget dock icke

vara skyldigt vidkännas minskning i understödet, så framt under året verkställts

så många under startdagen fullbordade turer, att de uppgå till minst

nedan angivna procenttal av de turer, som enligt § 2 eller jämlikt av Kungl.

Majit meddelade bestämmelser skolat utföras:

Amsterdam
linjen
-

1931, 1932 .............. 90 %

1933 .................... 91 %

1934 .................... 92 %

1935 .................... 93 %

1936 .................... 94 %

Helsingfors
linjen
92

%

93 %

94%

95 %

96 %

Morn. 2. Bliva i övrigt enstaka turer inställda eller avbrutna, eller blir trafiken

för viss tid inställd, vare sig på grund av att bolaget icke mäktar utföra

sin anpart av trafiken eller på grund av att erforderlig samverkan till upprätthållande

av reguljär trafik icke kan åstadkommas med samtrafikerande bolag,

skall understödet för året minskas med ett belopp av 2 kronor för varje flygkilometer,

varmed luftfartsmyndigheten, efter granskning av vederbörande resedagböcker,

funnit bolaget hava brustit i de prestationer, som enligt § 2, jämförd

med § 3 mom. 1, skolat utföras. Därest särskilda förhållanden därtill

föranleda, kan Kungl. Majit efter luftfartsmyndighetens hörande medgiva

undantag från vad sålunda föreskrivits.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Majus proposition nr 162.

§ 4.

Uppstår av annan anledning än i § 2 sägs, på grund av den förutsatta samtrafiken

med främmande bolag eller eljest, fråga om att förändra trafikprestationerna,

antingen så att bolagets andel i den gemensamma trafiken jämkas,

eller att ändpunkterna för angivna linjer flyttas närmare till eller längre ifrån

varandra, eller att trafiken överflyttas till andra linjer, må överenskommelse

därom träffas mellan Kungl. Majit och bolaget, varvid av ändringen betingade

jämkningar av den angivna subventionssumman skall äga rum.

Sådan förändring av trafikprestationerna, som nu sagts, är Kungl. Majit

berättigad påfordra, såvida genom sakkunnig utredning örn förändringens sannolika

ekonomiska innebörd ådagalägges, att bolagets ekonomiska ställning icke

därigenom försämras.

§ 5.

Örn för något år bolagets vinst, efter det vederbörliga avskrivningar och i

lag föreskriven reservfondsavsättning verkställts, överstiger sex procent ay det

inbetalade aktiekapitalet, skall hälften av detta vinstöverskott avsättas till en

fond, vilkens behållning, i den mån den ej åtgår till täckande av förluster under

avtalstiden, inlevereras till statsverket vid sagda tids utgång.

§ 6.

Bolaget åligger att på anfordran av Kungl. Majit utföra annan verksamhet

på luftfartens område mot det att bolagets kostnader härför ersättas.

§ 7.

Därest bolaget icke å de genom detta avtal bestämda linjerna ombesörjer

upprätthållande av luftfart i den utsträckning avtalet stadgar eller Kungl.

Maj :t eljest på grund av detsamma prövar skäligt eller om bolaget i övrigt ej

handhaver verksamheten på sätt, som Kungl. Majit finner tillfredsställande,

äger Kungl. Majit uppsäga avtalet till upphörande sex månader efter uppsägningen.

Örn till följd av förändrade omständigheter verksamheten icke kan upprätthållas

utan betydande förlust för bolaget, äger bolaget uppsäga avtalet till

upphörande sex månader efter uppsägningen.

§ 8.

För den avtalade linjetrafiken skall bolaget använda flygplan av typ, som

bestämmes av luftfartsmyndigheten; dock må icke. föreskrivas typ, som för

trafikens ekonomi är sämre än de i svensk luftfart hittills använda maskinerna

Junkers G 23 och G 24. Bolaget åligger att, örn så utan olägenhet för trafikens

ekonomi och säkerhet kan ske, använda flygplan och motorer av svensk

tillverkning.

§ 9.

Yad i gällande författningar föreskrives angående luftfart, skall i tillämpliga

delar gälla jämväl för här avtalade trafik.

Kungl. Majit äger fastställa taxa för befordran av personer och gods samt

tidtabeller ävensom de regler för trafiken, som kunna befinnas erforderliga.

§ 10.

Därest annan överenskommelse icke träffats mellan bolaget och vederbörande

postverk, beräknas ersättning för befordran av brevpost efter samma grunder,

som enligt gällande internationella bestämmelser angående luftbefordran

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Majus proposition nr 162.

av brevpost tillämpas vid avräkningar mellan postförvaltningarna. Kan överenskommelse

örn ersättning icke uppnås mellan svenska postverket och bolaget,

äger Kungl. Majit därom bestämma.

För förlust av eller skada å postförsändelse under den tid, bolaget enligt

postverkets bestämmelser ansvarar för densamma, skall bolaget gottgöra postverket

med det belopp, som postverket kan visa sig hava författningsenligt utgivit

i anledning av förlusten eller skadan.

§ 11.

Post skall hava företrädesrättighet till befordran framför annat gods och

passagerare.

Det åligger bolaget att vid bedrivande av sin godstransportrörelse tillse, att

persontrafikrörelsen icke därav otillbörligt hämmas.

§ 12.

Bolagets aktiebrev skola vara ställda till viss man. Av bolagets aktier må

vid varje tid högst en femtedel eller, örn aktier med olika röstvärde finnas,

allenast så många aktier, att röstetalet för dem utgör högst en femtedel av

röstetalet för bolagets samtliga aktier, genom teckning eller överlåtelse förvärvas

av utländsk medborgare, samfällighet eller stiftelse, av svenskt handelsbolag,

vari finnes utländsk bolagsman, av svensk ekonomisk förening, av

svenskt aktiebolag, vars aktiebrev må ställas till innehavaren, eller av annat

svenskt aktiebolag, i vars bolagsordning ej intagits förbehåll, som avses i 2 §

av lagen den 30 maj 1916 örn vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast

egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag.

§ 13.

Bolagets styrelse skall bestå av en av Kungl. Majit utsedd ordförande samt

av bolaget valda ledamöter, vilka skola vara i Sverige bosatta svenska medborgare.

Kungl. Majit utser även en revisor och en suppleant för honom att å statens

vägnar deltaga i granskningen av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper.

Till styrelsens ordförande och den av Kungl. Majit utsedde revisorn

skall bolaget utbetala ersättning med belopp, som i brist av åsämjande bestämmes

av Kungl. Majit.

§ 14.

Kungl. Majit äger utse en granskningsman och rådgivare, vilkens arvode

bestämmes av Kungl. Majit. Arvodet skall utgå från anslaget till statsunderstöd

av regelbunden luftfart.

Granskningsmannen åligger att, ur synpunkten av statens intresse av att

en fullgod lufttrafikrörelse åstadkommes förmedelst statsunderstödet, oavlåtligen

följa bolagets verksamhet och därvid särskilt ägna uppmärksamhet åt

trafikanordningarnas lämplighet för allmänhetens betjänande samt åt rörelsens

ekonomi. Granskningsmannen är skyldig att med råd bistå bolaget.

Bolaget åligger att bereda granskningsmannen tillfälle till fullständig inblick

i bolagets verksamhet. Innan bolaget fattar beslut av större räckvidd,

t. ex. angående samtrafiksöverenskommelse med annat luftfartsbolag eller angående

inköp av ny luftfartsmateriel eller angående större utvidgning av verksamheten

eller dylikt, skall bolaget giva styrelsens ordförande och granskningsmannen

underrättelse därom. Finner någon av dem beslut eller åtgärd

icke vara med statens intresse förenligt, har han att därom framställa erinran,

och örn saken är av större betydelse och rättelse icke vinnes, har han att där
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Majus proposition nr 162.

om giva Kungl. Maj :t eller luftfartsmyndigheten underrättelse. Det beslut,

som Kungl. Majit med anledning härav kan komma att meddela, är bolaget

pliktigt ställa sig till efterrättelse vid äventyr att Kungl. Majit eljest äger

förordna, att det bolaget genom avtalet tillförsäkrade understödet icke vidare

skall utgå.

§ 15.

Preliminär utbetalning av statsunderstöd verkställes månadsvis i efterskott

i förhållande till trafikprestationen under månaden; utbetalning sker på rekvisition

av bolaget, försedd med granskningsmannens attest. Vid årets utgång

upprättas slutavräkning för året att underställas luftfartsmyndighetens godkännande;

åliggande det bolaget att, därest enligt den av luftfartsmyndigheten

fastställda slutavräkningen till bolaget utbetalats för högt statsunderstöd,

genast återbetala det som för mycket uppburits.

§ 16.

I bolagets tjänst anställda personer skola vara svenska medborgare, såvida

icke Kungl. Majit för särskilt fall medgiver undantag. Såsom flygplanförare

och mekaniker skola företrädesvis anlitas personer, vilka tidigare innehaft väl

vitsordad anställning i statens tjänst i egenskap av flygplanförare eller flygmekaniker

och som vid mobilisering äro tjänstgöringsskyldiga.

§ 17.

På anfordran av luftfartsmyndigheten skall bolaget lämna av myndigheten

angiven person tillfälle att bese bolagets anläggningar och flygmatenel samt

granska bolagets dagböcker och journaler m. m.

§ 18.

Vid krig eller fara för krig skall all bolaget tillhörig flygmateriel på anmodan

omedelbart ställas till statens förfogande mot ersättning enligt de grunder,

som stadgas i gällande lag angående skyldighet för kommuner och enskilda

att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov.

§ 19.

Bolaget är skyldigt underkasta sig den granskning från riksdagens revisorers

sida rörande statsbidragets användning, som Kungl. Maj:t kan komma att

föreskriva.

§ 20.

Bolaget skall, enligt av chefen för flygvapnet meddelade närmare bestämmeisel*,

årligen före den 1 oktober till bemälde chef insända uppgift a nos

bolaget under löpande kalenderår anställda, beväringen eller landstormen tillhörande

värnpliktiga.

§ 2L

Statsverket är berättigat att vid avtalstidens utgång inlösa bolagets tillhörigheter

och trafikmateriel med belopp, som bestämmes av fem gode män, av

vilka Kungl. Majit utser två och bolaget två, varefter de fyra sålunda valda

tillkalla den femte.

§ 22.

Därest efter utgången av detta avtals giltighetstid statsverket fortsätter att

understödja luftfart på här omnämnda linjer, må bolaget, därest icke särskilda

skäl däremot äro, företrädesvis komma ifråga som kontrahent vid det nya avtal,

som staten kan vilja sluta.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Majda proposition nr 162.

Bilaga 2.

Luftfartsutredningeus förslag till nytt årtal mellan Kungl. Maj:t

och kronan saint aktiebolaget Aerotransport.

§ i.

Bolaget äger att från och med den 1 januari 1937 till utgången av år 1942 på

nedan angivna villkor åtnjuta statsunderstöd för regelbunden luftfart.

§ 2-

Statsunderstöd utgår under förutsättning, att regelbunden luftfart upprättnalles

x minst den utsträckning, som angives i härvid såsom bilaga A. fogade

traiikprogram med de ändringar uti detsamma, örn vilka Kungl. Majit och

bolaget ma tid efter annan enas.

Såsom understöd åt bolaget för dess ovannämnda trafikprestationer utbetalar

statsverket högst nedannämnda belopp för följande år:

1937

1938

1939

1940

1941

1942

kr. 950,000

» 875,000

» 800,000

» 725,000

» 650,000

» 575,000

Skulle relationen mellan den svenska kronans värde vid tidpunkten för detta

kontrakts undertecknande och sådana utländska valutor, till vilka hänsyn tagits

1.. j halkyler, som ligga till grund för ovannämnda subventionsbelopp, i avsevärd

grad förändras till bolagets nackdel, skall bolaget äga rätt påkalla Kungl.

Marits provning av fragen, örn och i vad mån en ökning av ovan fixerade under■lma

vara pakallad, skolande det i så fall ankomma på Kungl. Majit

att bestämma såväl storleken för sådan ökning som ock tiden, för vilken den

ma av bolaget åtnjutas.

§ 3.

Bolaget far ej utan tillstånd av Kungl. Maj :t utvidga eller omlägga sin enligt

§ 2 bestämda regelbundna luftfart.

Inskränkning av de i § 2 angivna trafikprestationerna må ej ske utan medgivande

av Kungl. Majit, som äger bestämma, örn och i vad mån nedsättning i

understödet i anledning därav bör ske.

Nödgas bolaget genom, väderlekshinder, tillfälliga maskinskador eller dylikt

hinder helt eller delvis inställa enstaka turer, skall bolaget dock icke vara

skyldigt vidkännas minskning i understödet.

§ 4.

Post skäll hava företrädesrättighet till befordran framför annat gods och

passagerare.

Det åligger bolaget att vid bedrivande av sin godstransportrörelse tillse, att

persontraiikrörelsen icke därav otillbörligt hämmas.

§ 5.

. Bolaget är skyldigt att för svenska postverkets räkning utföra nattpostflygning

mot ersättning motsvarande bolagets självkostnader, beräknade enligt de

grunder, som bestämmas av Kungl. Majit. Kan överenskommelse örn ersättning

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Majus proposition nr 162.

för befordring av post vid annan flygning icke uppnås mellan postverket och

bolaget, äger Kungl. Majit därom bestämma.

För förlust av eller skada å postförsändelse under den tid, bolaget enligt

postverkets bestämmelser ansvarar för densamma, skall bolaget, därest ej annat

överenskommits, gottgöra postverket med det belopp, som postverket kan visa

sig hava författningsenligt utgivit i anledning av förlusten eller skadan.

§ 6.

Bolaget förbinder sig att senast 3 månader efter detta avtals undertecknande

hava vidtagit de åtgärder, som erfordras för att ändra bolagsordningen i enlighet

med bilaga B, samt att vid beslut örn aktiekapitalets ökning samt beslutets

verkställande vidtaga erforderliga åtgärder för förändring av bolagets nuvarande

aktiekapital till preferensaktiekapital med förbehåll för Kungl. Majit att

teckna hela stamaktiekapitalet. „

Det i bolagsordningen omförmälda stamaktiekapitalet skall uppgå till lägst

2,500,000 kronor, och Kungl. Majit och kronan förbinder sig att teckna detta

kapital och i penningar med hälften vid tecknandet och hälften senast ett år därefter

inbetala det tecknade beloppet.

§ 7.

Bolaget för varje kalenderår tillkommande statsunderstöd skall i avbidan på

här nedan omförmäld slutavräkning utbetalas med en tolftedel av beloppet enligt

§ 2 den sista i varje kalendermånad.

Sedan bolagets balans- samt vinst- och förlusträkning för kalenderår uppgjorts

utom vad beträffar slutavräkning för samma år med avseende å under

året åtnjutet statsunderstöd, skall sådan slutavräkning upprättas samt underställas

Kungl. Maj :ts godkännande. Därest enligt sålunda godkänd slutavräkning

överskott föreligger, skall dylikt överskott intill belopp svarande mot

understöd åtnjutet under det kalenderår, varom fråga är, inom tre månader inlevereras

till statskontoret. Vid bedömande av frågan, huruvida överskott föreligger,

skall bland inkomsterna medräknas uppburet statsunderstöd och bland

utgifterna utdelning till preferensaktieägarna intill högst 4 % jämte avsättning

till nödvändiga fonder.

§ 8-

I bolagets tjänst anställda personer skola vara svenska medborgare, såvida

icke Kungl. Majit för särskilt fall medgiver undantag. Såsom flygplanförare

och mekaniker skola företrädesvis anställas personer, vilka tidigare innehaft

väl vitsordad anställning i statens tjänst i egenskap av flygplanförare eller flygmekaniker

och som vid mobilisering äro tjänstgöringsskyldiga.

§ 9.

Vid krig eller fara för krig skall all bolaget tillhörig flygmateriel på anmodan

omedelbart ställas till statens förfogande mot ersättning enligt de grunder,

som stadgas i gällande lag angående skyldighet för kommuner och enskilda

att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov.

§ 10.

Bolaget är skyldigt att underkasta sig den granskning från riksdagens revisorers

sida, som Kungl. Majit kan komma att föreskriva.

§ 11.

Bolaget skall, enligt av chefen för flygvapnet meddelade närmare bestämmelser,

årligen före den 1 oktober till bemälde chef insända uppgift å hos

bolaget under löpande kalenderår anställda, beväringen eller landstormen tillhörande

värnpliktiga.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Majus proposition nr 162.

§ 12.

Sedan i anledning av detta avtal ändring av bolagets ordning på sätt föreskrives

i § 6 samt genomförandet av aktiekapitalets ökning och samtliga dessa

åtgärders inregistrering ägt rum, ävensom ny styrelse utsetts, skola av avtalet

av den 10 juli 1931 mellan staten och bolaget §§ 5, 13 och 14 samt bestämmelsen

i § 15 angående föreskrift örn granskningsmannens attest upphöra att gälla.

•

§ 13.

Om detta avtal icke uppsäges senast två kalenderår före dess utgång, skall

detsamma gälla tills vidare och med två kalenderårs ömsesidig uppsägningstid.

I dylikt fall skall statsunderstödet utgå med ett för varje år med 75,000 kronor

minskat belopp.

§ 14.

Statsverket är berättigat att vid avtalstids utgång inlösa bolagets tillhörigheter

och trafikm ateriel med belopp, som bestämmes av fem gode män, av vilka

Kungl. Maj:t utser två och bolaget två, varefter de fyra sålunda valda tillkalla

den femte.

Detta avtal skall, där ej annat framgår av innehållet i de särskilda paragraferna

här ovan, träda i kraft den 1 januari 1937.

Bilaga A

till avtal mellan staten oell aktiebolaget Aerotransport angående regelbunden

flygtrafik.

I § 2 omnämnt trafikprogram, som skall utföras av aktiebolaget Aerotransport,

omfattar nedanstående flygprestationer:

Pa linjen:

Malmö—Köpenhamn—Amsterdam............ en enkeltur dagligen

Malmö—Köpenhamn—Hamburg—Amsterdam .. en enkeltur dagligen

Amsterdam—Paris ........................ en enkeltur dagligen

Amsterdam—London ...................... en enkeltur dagligen

Stockholm—Åbo—Helsingfors—Tallinn ...... en dubbeltur dagligen

Malmö—Köpenhamn—Berlin ................ en dubbeltur dagligen

Stockholm—Malmö ........................ en enkeltur dagligen

Oslo—Göteborg—Köpenhamn—Malmö ........ en enkeltur dagligen

På de linjer, där enkeltrafik föreskrivits för aktiebolaget Aerotransport, förutsättes

den andra hälften av trafiken skola utföras av samtrafikerande utländskt

företag.

Hinder möter ej för bolaget att, då sådant av särskilda omständigheter påkallas^

med annat trafikföretag träffa överenskommelse örn, att detta skall

uppehålla trafiken under viss kortare tid.

Skulle samtrafikerande utländskt företag brista i sina åtaganden, må bolaget

på ifrågakommande linje självt utföra liela trafiken.

Bolaget är berättigat att under 5 i förväg tillkännagivna helgdagar per år

inställa trafiken.

B i 1 a g a B.

Se förslaget till ny bolagsordning för aktiebolaget Aerotransport (betänkandet

sid. 234).

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

91

Bilaga 3.

Kungl. Maj:ts förslag till nytt avtal mellan Kungl. Majit och kronan

samt aktiebolaget Aerotransport.

§ I
Bolaget

äger att från och med den 1 januari 1937 till utgången av år

1942 på nedan angivna villkor åtnjuta statsunderstöd för regelbunden luftfart.

§ 2.

Statsunderstöd utgår till upprätthållande av regelbunden luftfart i den

utsträckning, som angives i härvid såsom bilaga A fogade trafikprogram.

Såsom understöd åt bolaget för dess ovannämnda trafikprestationer utbetalar

statsverket högst nedannämnda belopp för följande år:

1937 ......................................................... kronor 1,050,000

1938 ......................................................... » 975,000

1939 ......................................................... » 900,000

1940 ......................................................... » 825,000

1941 ........................................................ » 750,000

1942 ........................................................ » 675,000

Inskränkning av trafikprestationerna må ej ske utan medgivande av Kungl.

Maj:t, som äger bestämma, örn och i vad mån nedsättning i understödet i

anledning därav bör ske. .

Nödgas bolaget genom väderlekshinder, tillfälliga maskinskador eller annat

dylikt hinder helt eller delvis inställa enstaka turer, skall bolaget dock icke

vara skyldigt vidkännas minskning i understödet.

§3.

Bolaget får ej utan tillstånd av Kungl. Majit utvidga eller omlägga sin

enligt § 2 bestämda regelbundna luftfart.

Bolaget är skyldigt att, i vad angår all av bolaget bedriven trafik, underkasta

sig de föreskrifter i fråga örn taxa för befordran av personer, gods

och post samt tidtabeller ävensom de regler i övrigt för trafiken, vilka

Kungl. Majit finner gott meddela.

Bolaget åligger att på anfordran av Kungl. Majit utföra annan verksamhet

på luftfartens område mot det att bolagets kostnader härför ersattas.

§4.

Post skall hava företrädesrättighet till befordran framför annat gods och

Pa Det^Hgger bolaget att vid bedrivande av sin godstransportrörelse tillse,

att persontrafikrörelsen icke därav otillbörligt hämmas.

§&•

Bolaget är skyldigt att, utöver i §§ 2 och 3 avsedd trafik, för svenska

postverkets räkning utföra flygning mot ersättning motsvarande bolagets

självkostnader, beräknade enligt de grunder, som bestämmas av Kungl. Majit.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

§ 6.

För förlust av.elior skada a postförsändelse under den tid, bolaget enligt

postverkets bestämmelser ansvarar för densamma, skall bolaget, därest ej

annat överenskommits, gottgöra postverket med det belopp, som postverket

kan visa sig hava författningsenligt utgivit i anledning av förlusten eller

skadan.

!§

Bolaget förbinder sig att senast tre månader efter detta avtals undertecknande

hava ändrat bolagsordningen i enlighet med bilaga B samt vidtagit

erforderliga åtgärder för ökning av bolagets aktiekapital med 2,500 000

kronor med förbehåll för Kungl. Majit att teckna hela det nya kapitalet.

. Kungl. Majit och kronan förbinder sig att teckna sistnämnda kapital och

i penningar med hälften vid tecknandet och hälften senast ett år från

bolagsstämmas slutliga beslut örn aktiekapitalets ökning inbetala det tecknade

beJ öppet.

§8-

Bolaget för varje kalenderår tillkommande statsunderstöd, minskat med

ett belopp av 125,ÖÖ0 kronor, skall i avbidan på här nedan omförmäld slutavräkning

utbetalas med en tolftedel av beloppet enligt § 2 den sista i

värjo kalendermånad. Nämnda belopp av 125,000 kronor utbetalas till bolaget

vid utgången av december månad men får av bolaget icke utan Kungl.

Majits i varje, särskilt fall givna tillstånd användas för annat ändamål än

till utdelning å aktierna enligt vad i nästa stycke sägs.

Sedan bolagets balans- samt vinst- och förlusträkning för kalenderår uppgjorts

utom vad beträffar slutavräkning för samma år med avseende å under

året åtnjutet statsunderstöd, skall sådan slutavräknng upprättas samt underställas

Kungl. Majits godkännande. Därest enligt sålunda godkänd slutavräkning

överskott föreligger, skall av dylikt överskott först avräknas vad som

åtgår till utdelning av högst fyra procent å bolagets aktier samt återstoden,

intill belopp svarande mot understöd åtnjutet under det kalenderår, varom

fråga är, inom tre månader inlevereras till statskontoret. Vid bedömande

av frågan, huruvida överskott föreligger, skall bland inkomsterna medräknas

uppburet statsunderstöd och bland utgifterna avsättning till nödvändiga fonder.

§ 9‘

. I bolagets tjänst anställda personer skola vara svenska medborgare, såvida

icke Kungl. Majit för särskilt fall medgiver undantag. Såsom flygplanförare

och mekaniker skola företrädesvis anställas personer, vilka tidigare

innehaft väl vitsordad anställning i statens tjänst i egenskap av flygplanförare

eller flygmekaniker och som vid mobilisering äro tjänstgöringsskyldiga.

Bolaget skall, enligt av chefen för flygvapnet meddelade närmare bestämmerner,

årligen före den 1 oktober till bemälde chef insända uppgift å hos

bolaget under löpande kalenderår anställda, beväringen eller landstormen

tillhörande värnpliktiga.

Bolaget åligger att, örn så utan olägenhet för trafikens ekonomi och

säkerhet kan ske, använda flygplan och motorer av svensk tillverkning.

§ 10.

Vid krig eller fara för krig skall all bolaget tillhörig flygmateriel på anmodan

omedelbart ställas till statens förfogande mot ersättning enligt de

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Majlis proposition nr 162.

grander, som stadgas i gällande lag angående skyldighet för kommuner och

enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov.

§ 11-

Bolaget är skyldigt att underkasta sig den granskning från riksdagens

revisorers sida, som Kungl. Majit kan komma att föreskriva.

§ 12.

Luftfartsmyndigheten äger besiktiga bolagets anläggningar och materiel

samt, i den mån så erfordras vid fullgörandet av myndighetens ämbetsuppgifter,

taga del av bolagets dagböcker, journaler och dylikt.

Innan inköp av flygplan eller motor sker, skall bolaget i god tid inhämta

luftfartsmyndighetens yttrande beträffande den planerade anskaffningen.

§ 13.

Sedan i anledning av detta avtal ändring av bolagets ordning på satt

föreskrives i § 7 samt genomförandet av aktiekapitalets ökning och samtliga

dessa åtgärders inregistrering ägt rum, ävensom ny styrelse utsetts, skola

av avtalet den 10 juli 1931 mellan staten och bolaget §§ 13 och 14 samt

bestämmelsen i § 15 angående föreskrift om granskningsmannens attest upphöra

att gälla.

I stället för nämnda § 14 skall vad ovan i § 12 stadgats äga tillämpning.

§ 14.

Örn detta avtal icke uppsäges senast två kalenderår töre dess utgång,

skall detsamma gälla tills vidare och med två kalenderårs ömsesidig uppsägningstid.

I dylikt fall skall statsunderstödet utgå med ett för varje år

med 75,000 kronor minskat belopp.

§ 15-

Statsverket är berättigat att vid avtalstids utgång inlösa bolagets tillhörigheter

och trafikmateriel med belopp, som bestämmes av fem gode män,

av vilka Kungl. Majit utser två och bolaget två, varefter de fyra sålunda

valda tillkalla den femte. Inlösningsbeloppet får bestämmas högst till aktiekapitalets

nominella belopp.

Detta avtal skall, där ej annat framgår av innehållet i de särskilda paragraferna

här ovan, träda i kraft den 1 januari 1937.

Vid tillämpningen för åren 1935 och 1936 av § 5 i avtalet den 10 juli

1931 skall hänsyn icke tagas till det av staten inbetalade aktiekapitalet.

Bilaga A.

I § 2 omnämnt trafikprogram, som skall utföras av aktiebolaget Aerotransport,

omfattar nedanstående flygprestationer:

På linjen:

Malmö—Köpenhamn—Amsterdam................................ en enkeltur dagligen

Malmö—Köpenhamn—Hamburg—Amsterdam ............ en enkeltur dagligen

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Majlis proposition nr 162.

Amsterdam Paris ......................................................... en enkeltur dagligen

Amsterdam -London..................................................... en enkeltur dagligen

stockholm—Abo—Helsingfors—1Tallinn ..................... en dubbeltur dagligen

Malmo—Köpenhamn—Berlin ....................................... en dubbeltur dagligen

Stockholm Malmö ..................................................... en enkeltur dagligen

Gmo Göteborg—Köpenhamn—Malmö....................... en enkel tur dagligen.

På de linjer, där enkeltrafik föreskrivits för aktiebolaget Aerotransport,

förutsattes den andra hälften av trafiken skola utföras av samtrafikerande

utländskt företag.

Hinder möter ej för bolaget att, då sådant av särskilda omständigheter

påkallas, med annai trafikföretag träffa överenskommelse örn, att detta skall

uppehålla trafiken under viss kortare tid.

Skulle samtrafikerande utländskt företag brista i sina åtaganden, må

bolaget efter medgivande av Kungl. Maj:t på ifrågakommande linje självt

utföra hela trafiken.

Bolaget är berättigat att under 5 i förväg tillkännagivna helgdagar per

år inställa trafiken.

Bilaga B.

Bolagsordning

för aktiebolaget Aerotransport.

§ L

Detta bolag, vars firma är Aktiebolaget Aerotransport, är grundat på aktier

enligt bestämmelserna i lagen örn aktiebolag den 12 augusti 1910.

§ 2.

Bolagets verksamhet har till föremål att driva flygtrafikrörelse, dels inom

Sverige och dels mellan Sverige och utlandet, ävensom att idka annan i samband

därmed stående verksamhet.

§3-

Bolagets styrelse skall hava sitt säte i Stockholm.

§4.

Bolagets aktiekapital skall utgöra lägst tre miljoner (3,000,000) kronor

och högst nio miljoner (9,000,000) kronor.

§5-

Aktie skall lyda å ett hundra (100) kronor, och skola aktiebreven ställas

till viss man.

Aktierna skola vara av två slag, aktier av serien A och aktier av serien B.

Aktier av serien B skola kunna utgivas till belopp av högst femhundraåttiofyratusen

(584,000) kronor.

A-aktierna och B-aktierna skola i fråga örn val av styrelse och revisorer

medföra den rätt, som omförmäles i 9 och 11. I övrigt skola aktierna

av de båda serierna vara sinsemellan likaberättigade.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Majus proposition nr 162.

§ 6.

Har aktie övergått till annan än aktieägare, skall aktien ofördröjligen

hembjudas aktieägarna till inlösen genom skriftlig anmälan till bolagets

styrelse, vilken det åligger att, på sätt örn meddelanden till aktieägarna är

föreskrivet, genast underrätta aktieägarna örn hembudet, med angivande av

dagen för hembudet samt med anmodan till den, som önskar begagna sig

av lösningsrätten, att skriftligen anmäla sig hos styrelsen inom två månader,

räknat från dagen för hembudet. Anmäla sig därvid hera berättigade, skall

svenska staten, därest svenska staten är aktieägare, äga företrädesrätt

att lösa. Önskar staten ej begagna sig av sin lösningsrätt, skall företrädesrätten

mellan övriga aktieägare, som inom ovan bestämd tid anmält

sig vilja lösa, bestämmas genom lottning, dock att, därest flera aktier hembjudits,

dessa först, så långt ske kan, skola fördelas bland dem, som vilja

lösa, i förhållande till det antal -aktier, en var förut äger. Lösebeloppet

skall, i brist av åsämjande, bestämmas av skiljemän, utsedda enligt gällande

lag örn skiljemän. Beträffande aktie, som löses av staten, må lösebeloppet

icke i något fall överstiga aktiens nominella belopp. Därest ej inom stadgad

tid någon berättigad anmält sig vilja lösa hembjuden aktie eller örn, sedan

lösningspriset för dylik aktie i behörig ordning fastställts, aktien ej inom

tjugu dagar därefter inlösts, äger den, som gjort hembudet, att vinna inträde

i bolaget.

§ 7-

Vid ökning av aktiekapitalet medelst teckning mot penningar skola aktieägarna

hava rätt att teckna de nya aktierna, A-aktieägare i förhållande till

sitt innehav av A-aktier och B-aktieägare i förhållande till sitt innehav av

B-aktier, skolande A-aktieägare hava företrädesrätt framför B-aktieägare att

teckna nya A-aktier och B-aktieägare hava företrädesrätt framför A-aktieägare

att teckna nya B-aktier.

Vid ökning av aktiekapitalet genom överföring till detsamma av besparade

vinstmedel är varje aktieägare berättigad att av de nya aktierna erhålla det

antal, som svarar mot hans andel i det förutvarande aktiekapitalet.

§ 8.

Bolagets aktier må ej genom teckning eller överlåtelse förvärvas av utländsk

medborgare, samfällighet eller stiftelse.

Av bolagets aktier må allenast viss del, vid varje tid mindre än en femtedel,

genom teckning eller överlåtelse förvärvas av svenskt handelsbolag, vari

finnes utländsk bolagsman, av svensk ekonomisk förening, av svenskt aktiebolag,

vars aktiebrev må ställas till innehavaren, eller av annat svenskt aktiebolag,

i vars bolagsordning ej intagits förbehåll, som avses i § 2 av lagen

den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom

eller gruva eller aktier i vissa bolag.

§ 9;

Bolagets styrelse skall bestå av sju ledamöter, av vilka A-aktieägarna

välja fem och B aktieägarna två. Styrelsens ordförande utses bland de av

A-aktieägarna valda ledamöterna.

För styrelsens ledamöter skola finnas fyra suppleanter, av vilka tre väljas

av A-aktieägarna och en av B-aktieägarna.

Ledamöterna av styrelsen skola vara i Sverige bosatta svenska medborgare.

Styrelsen är beslutför, när minst fem ledamöter äro närvarande, och gäller

såsom styrelsens beslut den mening, om vilken de flesta röstande förena sig,

samt vid lika röstetal den mening, till vilken ordföranden ansluter sig.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj;ts proposition nr 162.

§ 10.

Bolagets firma tecknas av den eller dem, som styrelsen därtill inom eller

utom styrelsen utser.

§ 11-

För granskning av styrelsens förvaltning oell bolagets räkenskaper skola

å ordinarie bolagsstämma för tiden intill nästa ordinarie bolagsstämma

utses tre revisorer jämte två suppleanter för dem, därvid A-aktieägarna äga

utse två revisorer jämte en suppleant för dem samt B-aktieägarna en revisor

jämte en suppleant för denne.

§ 12.

Bolagets räkenskaper skola den 31 december varje år sammanföras i fullständigt

bokslut.

§ !3.

Vid ordinarie bolagsstämma, som hålles före juni månads utgång, skola

följande ärenden förekomma till handläggning.

1) Val av ordförande vid stämman jämte en justeringsman att jämte ordföranden

justera det vid stämman förda protokollet;

2) . Föredragning av styrelsens förvaltningsberättelse, vinst- och förlusträkningen,

balansräkningen samt revisionsberättelsen;

3) Fråga örn ansvarsfrihet för styrelsen;

4) Fastställande av balansräkning;

5) Beslut angående användningen av den vinst, som under närmast föregående

verksamhetsår kan hava uppstått;

6) Val av styrelseledamöter och suppleanter samt revisorer och suppleanter.

§ 14.

Kallelse till bolagsstämma ävensom andra meddelanden till aktieägarna

sker antingen genom annons i allmänna tidningarna eller i rekommenderade

försändelser med allmänna posten till aktieägarna under deras i aktieboken

antecknade adresser. Kallelseåtgärderna skola vara. vidtagna beträffande

ordinarie stämma senast två veckor och beträffande extra stämma senast en

vecka före stämman.

§ 15.

Varje aktie berättigar till en röst, och skall den i 79 § 4) aktiebolagslagen

stadgade begränsningen av rösträtten icke gälla för bolaget.

§ 16. .

Bolagsstämma öppnas av styrelsens ordförande, eller, vid förfall för honom,

av annan ledamot av styrelsen, varefter närvarande röstberättigade välja ordförande

vid stämman.

All omröstning vid stämman sker öppet.

Skulle vid bolagsstämma väckas fråga, huruvida den av styrelsen enligt

78 §, tredje stycket aktiebolagslagen framlagda förteckningen är av beskaffenhet

att böra godkännas såsom slutlig röstlängd vid stämman, samt omröstning

härom påkallas, skall, såvitt angår denna frågas avgörande samt åstadkommande

av slutlig röstlängd vid stämman, berörda förteckning tjäna såsom

röstlängd.

§ 17.

Bestämmelserna i denna bolagsordning få icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd

ändras.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 162.

97

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Av aktiebolaget Aerotransport bedriven luftfart............................................ 4

Luftfarten efter utgången av år 1936 .......................................................... 8

Statssubvention av luftfarten ................................................................... 8

Luftfartsutredningen 8; yttranden 12; departementschefen 14.

Trafikprogram och kostnader....................................................................... 17

Luftfartsutredningen 17; yttranden 27; departementschefen 38.

Formen för linjetrafikens bedrivande ....................................................... 42

Luftfartsutredningen 42; yttranden 48; departementschefen 51-

Postflygning ......................................................................................................

Luftfartsutredningen 60; yttranden 62; departementschefen 64.

Markorganisation.............................................................................. 8®

Luftfartsutredningen 71; yttranden 74; departementschefen 75.

Luftfartsmyndigheten ....................................................................................... ''6

Luftfartsutredningen 77; yttranden 79; departementschefen 82.

Departementschefens hemställan .................................................................... 82

Bilaga 1: 1931 års avtal mellan Kungl. Majit och kronan samt aktiebolaget

Aerotransport ................................................................................................ 84

Bilaga 2: Luftfartsutredningens förslag till nytt avtal mellan Kungl. Maj:t

och kronan samt aktiebolaget Aerotransport.............................................. 88

Bilaga 3: Kungl. Maj:ts förslag till nytt avtal mellan Kungl. Majit och

kronan samt aktiebolaget Aerotransport...................................................... 91

Bihang till riksdagens protokoll 11)35. 1 sami. Nr 162. 3iu 35 7

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:213 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd till svensk luftfart m. m. jämte tvä i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  2. SU 1935:97 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd till svensk luftfart m. m. jämte två i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten