Sök i Ratio Lex

Angående anslag till lånefonden för bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen samt anslag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden

1935-03-15 · 45 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 39 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:215, Angående anslag till lånefonden för bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen samt anslag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

1

Nr 215.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till lånefonden

för bostadsbyggande i städer och stadsliknande

samhällen samt anslag till främjande av bostadsbyggande

på landsbygden; given Stockholms slott den 15

mars 1935.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de

förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet å Stockholms

slott den 15 mars 1935.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller anför:

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t dels bland Utgifter för kapitalökning,

bilaga 2, under rubriken »Statens utlåningsfonder», punkt 4, föreslagit

riksdagen att, i avbidan på blivande proposition i ämnet, såsom kapital

för lånefonden för bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen för

budgetåret 1935/1936 beräkna ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor, vilket

anslag förutsattes skola täckas av lånemedel, dels ock under femte huvudBihang

till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 215.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr Slö.

titeln, punkt 22, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i

ämnet, till främjande av bostadsbyggande för budgetåret 1935/1936 beräkna ett

reservationsanslag av 5,000,000 kronor.

Jag anhåller nu att få upptaga dessa frågor till förnyad behandling.

Lånefonden för bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen.

Vid anmälan till årets statsverksproposition av frågan örn främjande genom

statlig låneverksamhet av bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen

anförde jag, att enligt vad jag inhämtat statens byggnadslånebyrå hade

för avsikt att under den närmaste tiden hemställa örn anvisande av anslag för

nästa budgetår till nämnda ändamål. Lån skulle därvid lämnas såväl till

uppförande av bostäder som ock till ombyggnad av äldre bostäder. För möjliggörande

av verksamheten i fråga ansåg jag böra inrättas en särskild lånefond,

benämnd lånefonden för bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen.

För grundandet av denna fond beräknades ett reservationsanslag av

5,000,000 kronor.

I skrivelse den 5 februari 1935 har statens byggnadslånebyrå framlagt utredning

och förslag rörande lån till främjande av ny- eller ombyggnad av bostadshus

i städer och stadsliknande samhällen samt hemställt om anvisande

av ett anslag å 5,000,000 kronor för beredande av sådana lån.

Förslaget innebär ett fullföljande enligt något utvidgat program av tidigare

låneverksamhet till främjande av bostadsbyggande i städer och stadsliknande

samhällen. Innan jag ingår på förslaget, vill jag därför något uppehålla mig

vid denna låneverksamhet.

Den av 1933 års riksdag beslutade låneverksamheten.

I proposition nr 211 till 1933 års riksdag framlade Kungl. Maj:t — såsom

ett led i statens övriga åtgärder till motverkande av arbetslösheten — förslag

till beredande av statlig tertiärkredit för bostadsbyggande i städer och stadsliknande

samhällen. Förslaget grundade sig på en av bostadsproduktionssakkunniga

i ämnet gjord utredning.

1933 års riksdag anvisade till främjande av bostadsbyggande ett reservationsanslag

av 15,000,000 kronor, varav 5,000,000 kronor voro avsedda för lån

till uppförande av bostäder i städer och stadsliknande samhällen.

Genom beslut den 7 juli 1933 förordnade Kungl. Maj :t örn inrättande av statens

byggnadslånebyrå, som skulle hava till uppgift att i överensstämmelse

med de av riksdagen godkända grunderna handhava ärenden rörande lån av

statsmedel till främjande av bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen.

Samtidigt meddelade Kungl. Maj:t beslut angående ordförande och

ledamöter i nämnda byrå. Instruktion för byrån fastställdes av Kungl. Maj :t

den 24 november 1933 (nr 683).

Genom kungörelse den 16 september 1933 (nr 558) meddelade Kungl. Maj :t

närmare föreskrifter beträffande lån till främjande av bostadsbyggande i städer

och stadsliknande samhällen. I huvudsak innebära dessa följande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Z15.

3

Statslån utgår för främjande av uppförandet i städer oell stadsliknande samhällen

av byggnader, huvudsakligen avsedda för bostäder. Lån må dock utgå

endast å ort, där sådan byggnadsverksamhet icke utan dylikt statligt stöd kan

beräknas inom den närmare tiden komma till stånd i den omfattning, som befinnes

lämplig med hänsyn till bostadsförhållandena å orten och önskvärd med

hänsyn till läget på arbetsmarknaden. Låneverksamhet må vidare förekomma

allenast i kommun, som åtagit sig att utan kostnad för statsverket eller låntagare

förmedla lån av ifrågavarande art.

Lån får icke beviljas för byggnadsföretag, vilket jämväl utan statligt stöd

kan väntas komma till stånd under den närmare tiden, och ej heller för byggnadsföretag

i vederbörande kommuns egen regi. Som förutsättningar för att

lån skola få utgå gäller härjämte bland annat, att vederbörande byggnadsföretag

utförts inom viss tid samt att den på öppna marknaden erhållna, i fastigheten

bättre belägna krediten är på betryggande sätt ordnad (ej leverantörkredit

och liknande).

I avseende å lånebeloppen är stadgat, att lån ej må överstiga en femtedel av

nyssnämnda kredit med bättre förmånsrätt i fastigheten. Ej heller får statslånet

uppgå till högre belopp än som svarar mot 15 procent av ett på visst sätt

fastställt fastighetsvärde eller överstiga 15 procent av fastighetens taxeringsvärde

efter byggnadsföretagets fullbordande.

För lån skall ställas säkerhet, vilken skall bestå av inteckning i vederbörande

fastighet, liggande inom 90 procent av fastighetsvärdet. Inteckningen

skall jämväl vara belägen inom 90 procent av fastighetens taxeringsvärde efter

byggnadsföretagets fullbordande ävensom inom summan av brandförsäkringsoch

tomtvärdena. Såsom ytterligare säkerhet för lånet skola även pantförskrivas

hos annan långivare belånade inteckningar med bättre förmånsrätt i

fastigheten än den för statslånet ställda säkerheten eller deras värde, i den

mån dessa inteckningar, eller värdet av dem, icke behöva tagas i anspråk för

gäldande av den fordran, för vilken inteckningarna i första hand blivit pantförskrivna

eller som på grund av omsättning trätt i dess ställe.

Intill viss, av Kungl. Maj :t fastställd, för alla låntagare gemensam dag

skola lånen löpa utan amortering och med 5 procent årlig ränta. Därefter skola

de utgöra amorteringslån. Annuiteten å amorteringslån skall utgöra 71/* procent

av det ursprungliga lånebeloppet. Av annuiteten skola, å oguldna lånebeloppet

räknat, 41/» procent utgöra ränta och en procent avsättning till en riskfond,

avsedd att användas till täckande av förluster å verksamheten. Återstoden

skall utgöra amortering.

Lånen kunna i vissa fall utbetalas redan under byggnadstiden. Härför

fordras emellertid, att långivningen under denna tid bedrives på kommunalt betalningsansvar.

I avseende å förfarandet i låneärendena är föreskrivet, att ansökan om lån

göres av byggnadsföretagaren och skall, ställd till statens byggnadslånebyrå,

sorn utgör ett för handhavandet å. statens vägnar av verksamhetens administration

inrättat provisoriskt organ, ingivas till förmedlingsorganet inom kommunen.

Förmedlingsorgan är, där kommun ej annorlunda bestämmer, i stad drätselkammaren

och på landet kommunalnämnden eller municipalnämnden. Förmedlingsorganet

översänder därefter jämte eget yttrande ansökningen till byggnadslånebyrån,

som meddelar beslut, huruvida lån beviljas och i så fall tili vilket

belopp, på vilka villkor och under vilka förutsättningar lånet, såvitt då

kan bedömas, må komma att utgå. Sedan byggnadsföretaget fullbordats, verkställes

besiktning och värdering av fastigheten, varefter byggnadslånébyrån

har att fatta slutligt beslut i ärendet.

Kontroll skall utövas dels av det kommunala förmedlingsorganet, dels ock

av särskilda, utav byggnadslånébyrån för ändamålet utsedda värderingsmän.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Där byggnadsföretag med statslån bedrives i anslutning till kooperativ organisation,

må jämväl sådan organisation förbehålla sig rätt att utöva kontroll över

företaget.

Enligt 1933 års riksdags beslut skulle utförandet av genom låneverksamheten

finansierade byggnadsföretag icke få begynnas, innan avtalsförhållandena

blivit ordnade för ifrågavarande arbetsmarknadsområde, där allmän konflikt

då pågick. Med anledning härav meddelades i berörda kungörelse icke några

bestämmelser angående tiden, då låneansökan senast skulle ingivas m. m., samt

angående den tid, inom vilken byggnadsföretag skulle utföras. Sedan byggnadskonflikten

blivit löst, meddelade Kungl. Majit i kungörelse den 16 februari

1934 (nr 20) föreskrifter härvidlag.

I skrivelse den 19 juni 1934, nr 428, har riksdagen medgivit, att såsom säkerhet

för statslån finge godtagas jämväl inteckning i tomträtt, som upplåtits

på betryggande villkor.

I samma skrivelse meddelade riksdagen, att det för budgetåret 1934/1935 till

främjande av bostadsbyggande anvisade anslaget å 8,000,000 kronor helt borde

tagas i anspråk för landsbygdsverksamhet. Av Kungl. Maj :t framlagt förslag,

att viss del av anslaget skulle kunna disponeras till lämnande av tertiärkredit

i städer och stadsliknande samhällen hade riksdagen alltså icke funnit sig kunna

bifalla.

Angående de för ifrågavarande låneverksamhet givna bestämmelserna och

deras tillämpning i praktiken anför byggnadslånebyrån i sin förenämnda skrivelse

bland annat följande.

Man hade helt naturligt ej velat med statliga lånemedel stödja en bostadsproduktion,

som kunde beräknas komma till stånd jämväl utan sådant stöd.

Men å andra sidan hade man — särskilt i betraktande av den mer än tioåriga

högkonjunkturen, som rått inom bostadsproduktionen — ej kunnat förbise den

risken, att statsingripande i vissa orter med mättat bostadsbehov skulle kunna

stimulera till en icke behövlig, kanske till och med skadlig överproduktion.

En garanti mot det senare alternativet vore, att statens stöd lämnades såsom

lån; det lage i öppen dag, att man med stödbidrag utan ränte- eller återbetalningsskyldighet

löpt vida större risk att stimulera en icke av behovet påkallad

företagsamhet. Vidare hade som förutsättning uppställts, att vederbörande

kommun förmedlade lånen. Det torde ligga i sakens natur, att en kommun

icke gärna påtoge sig en dylik arbetskrävande uppgift, där man ansåge, att

bostadsbehovet i orten nöjaktigt tillgodosåges i annan väg. Man torde i denna

anordning, i sig själv erforderlig, på samma gång kunna se en garanti för, att

statsmedlen ej disponerades vare sig för byggnadsföretag, som jämväl utan

statsingripande skulle komma till stånd, eller för icke erforderliga byggnadsföretag.

Den ledande grundsatsen hade varit att genom statens medverkan få till

stånd sådana bostäder, som i varje ort ansåges begärliga och efterfrågade,

något som i sin tur utgjorde en viss garanti för statslånets behöriga förräntning

och amortering. Då låntagaren ensam bure det ekonomiska ansvaret för

byggnadsföretaget, läge däri en naturlig garanti för att icke i orten obehövliga

lägenhetstyper tillskapades. Nämnas kunde, att det övervägande antalet

lägenheter i byggnader, för vilka statslån beviljats, utgjorts av smålägenheter.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

5

Självfallet vore det en av huvuduppgifterna för byggnadslånebyrån, att vid

den slutliga behandlingen av låneärendena upptaga deni till bedömande just

ur risksynpunkt. Emellertid hade man genom en särskild anordning sökt en

direkt anknytning till och förankring hos det enskilda kreditväsendets riskbedömning

i varje föreliggande fall. Författningen föreskreve sålunda, att

statslånet ej finge utgå med högre belopp, än som svarade mot en femtedel av

den kredit, vilken på betryggande villkor erhölles på den öppna marknaden.

Ju större förtroende, som enskilt kapitalintresse visade ett byggnadsföretag,

desto större kunde statens lån utmätas. I intet fall kunde dock lånet utgå med

mer än 15 procent av fastighetsvärdet och ej heller finge såsom säkerhet godtagas

inteckning liggande över 90 procent av samma värde.

Det torde ligga i sakens natur, att med denna regel automatiskt utgallrats

sådana byggnadsföretag, som ej varit av behovet påkallade och på denna

grund eller eljest icke kunnat anses baserade på sunda ekonomiska principer.

Byggnadslånebyrån ville beteckna denna bestämmelse, vilken byrån benämnde

femtedelsregeln, såsom en av hörnstenarna för förevarande statliga långivning.

Enligt vad byrån kunnat iakttaga, hade anordningen med preliminärt beviljande

av lån fungerat tillfredsställande; det hade ej visat sig svårt för låntagaren

att med stöd av byråns villkorliga beslut hos enskilda kreditgivare

temporärt erhålla kredit till belopp, motsvarande statslånet. Det kunde förtjäna

nämnas, att anordningen synts ägnad främja ett ändamålsenligt ordnande

jämväl av krediter med förmånsrätt framför statslånet. Den kontroll

och den planmässighet i finansieringen, som följde med statslånet, syntes ha

gjort kreditgivare benägna att medverka även vid ordnandet av de bättre krediterna.

Hittills hade allenast en ansökning örn lån mot inteckning i tomträtt ingivits

och fullföljts. Med anledning härav hade bestämmelser örn lån mot dylik

säkerhet ej påkallats i författningsväg. Byrån hade emellertid vid det förhållandet,

att bygget var väl planlagt och lämpligt, preliminärt beviljat lånet

och komme att, örn en utanordning prövades böra ifrågakomma, underställa de

närmare villkoren Kungl. Maj :ts prövning. Härvid torde i allt väsentligt bestämmelserna

i kungörelsen den 16 september 1933 bliva tillämpliga, allenast

med den skillnaden, att tomtvärdet av naturliga skäl måste frånräknas vid

byråns värdering.

Beträffande resultatet av långivningen, framhåller byggnadslånebyrån,

torde — även om en slutredovisning ännu ej kunde givas, enär

byggnadsverksamheten för närvarande påginge som bäst -— kunna sägas, att

den motsvarat sitt sjette. Lånemedlen hade begärligt absorberats och byggnadsföretagen

hade präglats av vederhäftighet. De bostadshus, för vilka lån

beviljats, syntes hava varit önskvärda ur bostadsmarknad ssynpunkt och farhågor

för överproduktion hade ej behövt inställa sig. Vidare trodde sig

byrån av åtskilliga omständigheter kunna konstatera, att byggnadsföretagen

i fråga näppeligen kommit till stånd, därest statslån ej beretts dem. Byggnadstiden

folie till stor del under vintersäsongen 1934/1935 och byggnadsföretagen

syntes i huvudsak komma att slutföras inom föreskriven tid, det vill

säga före utgången av första kvartalet 1935.

Vid prövningen av låneansökningarna hade, påpekar byggnadslånebyrån,

hänsyn givetvis tagits till arbetslöshetssituationen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Byrån anför härom följande.

För utrönande av behovet av att arbetstillfällen tillskapades under statens

mellankomst hade beträffande varje särskild ort samarbete anordnats med statens

arbetslöshetskommission. Sedan lån preliminärt beviljats, hade byrån

omedelbart dels till kommissionen och dels till vederbörande organ för den

offentliga arbetsförmedlingen på platsen lämnat meddelande härom, ävensom

örn byggnadsföretagarens namn, tiden för byggets igångsättande samt det för

detsamma beräknade behovet av arbetskraft. Byrån föreställde sig, att de

arbetsmarknadspolitiska synpunkter, som vore att anlägga på byråns verksamhet,

härigenom blivit behörigen beaktade och att verksamheten på nöjaktigt

sätt kommit att inordnas såsom ett naturligt led i statsmakternas åtgärder

till arbetslöshetens bekämpande.

Vad anginge den arbetsmarknadspolitiska effekten av

verksamheten, anför byggnadslånebyrån, läte sig denna knappast exakt beräkna.

Visserligen hade varje byggnadsföretagare att månatligen avgiva rapport

örn antalet dagsverken under månaden. Det kunde emellertid ej fördöljas,

att ganska stora brister vidlådde dessa rapporter, brister, som icke vore att

tillskriva försumlighet från företagarens sida utan väsentligen berodde på

materiella bokföringssvårigheter, särskilt på de numera så vanliga delentreprenaderna.

Med olika, approximativa beräkningssätt, vilka alla pekade i ungefär samma

riktning, uppskattade byrån emellertid det totala antalet dagsverken,

som genom ifrågavarande statsaktion bringats eller komme att

bringas till stånd direkt på byggnad splatser na till 8 7 0,000.

Antalet indirekt föranledda dagsverken — med körslor, vid tegel-, järnoch

glasbruk, snickerifabriker och så vidare -—- vore givetvis än vanskligare

att angiva. Man syntes dock kunna anslå antalet sådana dagsverken till

inemot samma siffra som den nyssnämnda.

Statens ekonomiska utlägg för ernående av denna arbetseffekt skulle alltså,

framhåller byggnadslånebyrån, approximativt kunna anslås, örn hänsyn toges

till allenast arbetet på byggnadsplatserna, till inemot 6 kronor per dagsverke

och, örn hänsyn toges till totalantalet arbeten, 3 kronor per dagsverke. Det

förtjänade erinras, att även örn dessa statliga utlägg icke vore ekonomiskt

riskfria, de dock principiellt lämnades mot fullgod ränta samt återbetalningsskyldighet.

Byggnadslånebyrån meddelar, att, sedan medel till kostnaderna för byråns

verksamhet reserverats, anslaget till fullo disponerats. Väsentligen hade det

tagits i anspråk för preliminärt beviljade lån. En besparing å cirka 100,000

kronor förefunnes dock. Denna växlade från dag till dag, allteftersom definitiva

lånebeslut fattades och lånebeloppen slutligt fastställdes. I vissa fall

syntes justeringar uppåt böra göras; i andra åter fastställdes lånen till lägre

belopp än de preliminärt beviljade. Även om ett eller annat helt nytt lån till

äventyrs skulle kunna ifrågakomma, syntes beloppet i fråga i det stora hela

böra reserveras för justeringar av ifrågavarande natur. Praktiskt taget kunde

anslaget sålunda anses som till fullo disponerat.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

7

Samhälle

Städer:

Borås.......

Falköping.....

Falun.......

Göteborg......

Huskvarna.....

Hälsingborg . . . .

Kalmar......

Karlskrona.....

Kristianstad . . . .

Kristinehamn . . . .

Landskrona . . . .

Lidköping .....

Lindesberg .....

Linköping.....

Lund.......

Malmö.......

Mölndal......

Norrköping.....

Nyköping.....

Skövde .......

Stockholm.....

Strängnäs .....

Sundbyberg . . . .

Södertälje.....

Uddevalla.....

Uppsala......

Vetlanda......

Visby.......

Vänersborg.....

Västerås......

Ystad.......

Preliminärt

beviljat

lånebelopp

Kronor

60,000: —

20,270: —

25,500: —

827,650: —

16,200: —

110,600: —

67,4U0: —

55,575: —

66,000: —

36,000: —

137,000: —

47,900: —

59,425: —

26,700: —

98,200: —

479,524: —

11,590: —

125,250: —

32,300: —

38,700: —

1,887,630: —

8,050: —

24,000: —

66,900: —

7,000: —

97,500: —

6,940: —

6,700: —

25,200: —

42,000: —

43,300: —

Beräknat

Antal

antal

byggnads-

dagsverken

företag

13,800

10

6,100

4

6,000

1

124,112

35

3,500

1

23,660

5

12,750

2

12,950

2

17,000

2

8,200

1

32,240

8

11,292

13

17,875

24

5,600

1

41,418

6

106,616

6

2,375

5

26,500

3

7,000

1

10,100

2

235,777

29

1,420

2

4,400

1

13,675

2

2,200

1

22,500

1

1,885

4

1,840

3

4,750

3

9,000

1

9.600

1

Köpingar:

Borlänge......

Hallsberg.....

Sandviken.....

Valdemarsvik . . . .

29,020: —

8,540: —

26,400: —

13,275: —

6,200 3

1,925 7

5,900 1

3,450 7

Municipalsamhällen:

Borgs villastad......

Fullersta.........

Hässelby villastad . . . .

Sävedalen •.......

Övriga orter:

Frösö kommun......

9,000: — 2,050 1

2,000: — — 1

1,600: — 559 1

3 000: — 725 1

3,000: — 1,135 2

Summa 4,652,839: —

818,079

204

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

I sin årsberättelse för budgetåret 1933/1934 har byggnadslånebyrån lämnat

bland annat följande uppgifter angående låneverksamheten.

Vid utgången av budgetåret 1933/1934 hade det sökta totala lånebeloppet

uppgått till 8,663,749 kronor. Byrån hade vid samma tid preliminärt beviljat

lån till ett sammanlagt belopp av 4,652,839 kronor, vartill kommo 244,500 kronor,

som reserverats för ett lån mot inteckning i tomträtt. Under anslaget

återstod då 102,661 kronor.

Beträffande det preliminärt beviljade lånebeloppets fördelning på olika

orter och antal företagare samt beräknat antal dagsverken hänvisade byggnadslånebyrån

till en översikt, vilken finnes intagen å sid. 7.

Vad angår antalet utförda dagsverken under tiden februari 1934—januari

1935 må hänvisas till vidstående inom socialdepartementet gjorda sammanställning

(sid. 9).

Byggnadslånebyråns förslag.

Lån till nybyggnad.

Byggnadslånebyrån erinrar, att det redan 1933 yppade sig viss tvekan örn

behovet och lämpligheten av statliga åtgärder till stimulerande av bostadsproduktion

i städer och stadsliknande samhällen; det betonades, att viss fara

för överproduktion förelåge inom en del orter.

Det kunde ej fördöljas, anför byggnadslånebyrån, att under de tvenne år,

som gått, sedan bostadsproduktionssakkunniga avgåvo sitt förslag, betänkligheter

av denna art vunnit i styrka. Sedan dess hade å ena sidan — med

eller utan statlig mellankomst — en ingalunda obetydlig bostadsproduktion

ägt rum på många håll och å andra sidan hade den tidigare i vårt land starkt

accentuerade tillväxten av stadsbefolkningen — företrädesvis beroende på inflyttning

från landsbygden -—- under de sista åren i stort sett reducerats.

Förhållandena härutinnan växlade ju i olika orter, men totalbilden vore dock

oförtydbar.

Byrån ville med det anförda på intet sätt bestrida, att en allmän expansion

av bostadsbehovet bland de mindre bemedlade klasserna alltjämt vore ett

socialt önskemål av första ordningen och ej heller att, örn detta behov kunde

tillgodoses, den nuvarande bostadstillgången säkert vore otillräcklig. Det syntes

emellertid icke — i allt fall ej i detta sammanhang — ankomma på byrån

att överväga dylika vittomfattande frågor av bostadssocial natur. Den här

föreliggande frågan syntes gälla, huruvida ett stimulerande — av arbetsmarknadsskäl

— till ytterligare bostadsproduktion utifrån givna sociala och ekonomiska

förutsättningar vore ekonomiskt försvarlig eller med andra ord örn

en bostadsproduktion utöver den, som det enskilda initiativet i allt fall komme

att bringa till stånd, för närvarande erbjöde en ekonomiskt hållbar plattform

för arbetsmarknadspolitiskt betingade statliga stödåtgärder.

Frågan kunde, anför byggnadslånebyrån, i närvarande stund knappast nöjaktigt

besvaras. Dels torde sålunda förhållandena i nu berörda hänseende

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammanställning av antalet dagsverken utförda under tiden februari 1934—januari 1935 för medel, som anvisats till främjande

av bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen.

1934

Febr.

Mars

April

Maj

Juni

Juli

Aug.

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

1935

Jan.

Summa

Stockholms stad.........

lil

2,315

3,778

6,898

13,578

15,886

18,233

18,922

14,484

16,024

17,246

19,565

147,040

Stockholms län.......

—

318

417

1,823

2,319

2,336

2,175

1,312

388

20

904

24

12,036

Uppsala > .......

—

480

893

826

1,813

2,127

2,359

2,364

1,513

680

—

1,223

14,278

Södermanlands > .......

—

317

639

981

1,021

1,144

1,145

763

183

60

40

44

6,337

Östergötlands > .......

462

731

1,304

1,889

1,733

2,422

1,407

2,743

1,967

2,325

2,311

1,972

21,266

Jönköpings > .......

334

247

95

150

104

216

305

207

—

—

—

—

1,658

Kronobergs > .......

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Kalmar j .......

—

—

549

572

767

1,092

1,248

1,117

167

—

—

—■

5,512

Gotlands > .......

—

—

96

50

72

256

145

74

45

62

84

78

962

Blekinge > .......

—

608

672

1,359

1,841

1,889

2,445

2,237

1,647

660

—

—

13,358

Kristianstads > .......

—

358

816

1,333

1,825

1,920

2,424

2,685

66 f

—

—

—

12,022

Malmöhus > .......

469

3,016

5,309

9,949

12,663

14,077

15,828

19,843

8,742

6,837

6,893

8,089

111,715

Hallands > .......

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Göteborgs o. Boh. > .......

70

563

2,108

4,948

4,477

11,185

12,294

10,539

9,275

6,297

6,527

6,112

74,395

Älvsborgs > .......

—

—

343

1,305

2,341

2,792

3,083

2,484

1,359

598

521

—

14,826

Skaraborgs > .......

—

—

163

1,331

2,504

1,669

3,050

1,820

748

628

687

982

13,582

Värmlands » .......

—

696

738

842

938

1,065

1,095

524

136

—

—

—

6,034

! Örebro > .......

3

118

126

274

371

560

1,075

926

598

622

335

276

5,284

Västmanlands > .......

100

450

460

845

922

1,052

728

466

—

—

—

—

5,023

j Kopparbergs > .......

—

—

600

550

871

1,091

1,094

576

30

169

78

212

5,271

1 Gävleborgs > .......

35

308

354

464

573

696

684

642

489

692

540

597

6,074

Jämtlands » .......

—

—

—

—

—

—

—

—

270

—

—

—

270

Samma

1,584

10,525

19,460

36,389

50,733

63,475

70,817

70,244

42,702

35,074

36,166

39,174

476,943

Kungl. Majlis proposition nr Slö.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj :ts proposition nr 215.

variera ganska betydligt i olika orter; bostadsmarknaden vore ju en lokal företeelse.

Betydande bostadsöverskott i en ort kunde förefinnas parallellt med

bostadsknapphet i en annan. Exempel härå torde även för närvarande kunna

påvisas. Dels åter kunde förhållandena på bostadsmarknaden, enligt vad erfarenheten

nogsamt utvisade, uppvisa mycket snabba svängningar mellan bostadsbrist

och bostadsöverskott och vice versa. Vid stigande konjunktur syntes

bostadsöverskott å en ort lätt kunna förbytas i bostadsknapphet inom loppet

av en så kort period, som i förevarande sammanhang vore att taga i betraktande.

Även örn byrån med det anförda velat understryka lämpligheten av att man

i fråga om åtgärder till främjande av nyproduktion framginge med stor försiktighet

och urskillning, anser sig byrån dock våga förorda, att man under

det kommande budgetåret fullföljde den år 1933 inslagna vägen att genom

stödåtgärder främja bostadsbyggande.

Vid sådant förhållande, fortsätter byrån, syntes de beträffande 1933 års

lånemedel gällande bestämmelserna, vilka enligt byråns mening visat sig

ändamålsenliga och lämpliga, böra fortfarande tillämpas. Självfallet vore

ju dock, att ändring påkallades, i vad anginge terminerna för ansökningars

ingivande och byggnadsföretags igångsättande och slutförande m. m. Vid det

förhållandet att riksdagen år 1934 beslöt, att inteckning i tomträtt finge godtagas

såsom säkerhet för 1933 års lån, syntes så böra bliva fallet även beträffande

de nu föreslagna lånen. Härav syntes böra föranledas vissa närmast

redaktionella avvikelser från 1933 års författning.

Lån till ombyggnad.

Byggnadslånebyrån erinrar inledningsvis, att det äldre bostadsbeståndets

modernisering vore ett problem av i övervägande mån ekonomisk natur. Byrån

åsyftade härvid icke mindervärdiga slumbostäder — dithörande spörsmål borde

behandlas ur andra synpunkter — utan bostadssocialt nöjaktiga men omoderna

bostäder, vilka på grund av mindre ändamålsenlig utrustning vore

mindre efterfrågade. De åtgärder, som byrån ville ifrågasätta, borde enligt

byråns mening -—- i likhet med den verksamhet byrån hittills haft att företräda

— bedömas ur företrädesvis ekonomisk synpunkt samt betraktas såsom

förestavade av arbetsmarknadspolitiska hänsyn.

Till belysning av behovet av det äldre bostadsbeståndets modernisering åberopar

byggnadslånebyrån vissa statistiska uppgifter, som på hemställan av

byrån sammanställts av t. f. aktuarien i socialstyrelsen R. Sterner och som

torde få såsom bilaga fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Byggnadslånebyrån erinrar härefter örn den tilltagande övergången till moderna

lägenheter. Byrån vänder sig härvid mot den uppfattningen, att de

moderna bekvämligheterna äro att anse såsom lyx och tolkar efterfrågan

pa moderna lägenheter såsom uttryck för ett varaktigt

behov av ekonomisering med arbetet i hemmet. Byrån

anför härvidlag i huvudsak följande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2,15.

11

Byggnadsteknik och bostadsvanor hade under senare tid, särskilt efter

världskriget, undergått en synnerligen i ögonen fallande förskjutning. En

lång rad av bostadsanordningar, såsom värmeledning, elektriskt ljus, badrum,

w. c., varmvattenberedning, kökets inredning, hiss, fönstrens anordnande m. m.,

allt anordningar, som i dagligt tal betecknades såsom moderna bekvämligheter

och som ännu före världskriget i allmänhet voro förbehållna de förmögnares

bostäder samt på den grund i viss mån betraktades såsom lyx, hade numera

blivit så vanliga, att de nära nog bedömdes såsom ofrånkomliga. Anmärkas

kunde ju dock, att i detta hänseende ännu rådde en märkbar skillnad mellan

större städer å ena sidan och de mindre städerna och framför allt landsbygden

å den andra.

I den bostadspolitiska diskussionen betecknades ofta de s. k. moderna bekvämligheterna

allt fortfarande såsom lyx och man förordade gärna, att bostadsproduktionen

skulle återgå till de äldre bostadstyperna med enklare utrustning.

En sådan återgång förordades särskilt såsom ett medel för att

nedbringa hyreskostnaden.

Byggnadslånebyrån delade ej den uppfattning, som läge till grund för ett

dylikt resonemang. Sant vore visserligen, att moderna lägenheter ej sällan

till själva utförandet erhölle en fullständigt onödig lyxkaraktär, som ofta

trädde mest i ögonen, i vad rörde de moderna bekvämligheternas ^ utförande,

exempelvis i luxuöst och dyrbart inredda badrum. Men man förbisage därvid,

att i dylika fall inredningen även i övrigt plägade vara luxuös, exempelvis i

vad rörde tapetsering och målning, användning av onödigt dyrbara träslag

i dörrar och fönsterkarmar och så vidare.

Men därför att de moderna bekvämligheterna emellanåt till utförandet vore

onödigt lyxbetonade, kunde dg ej såsom sådana betecknas såsom lyx, utan de

måste i allt väsentligt betecknas såsom ytterst värdefulla hjälpmedel, ägnade

att avsevärt underlätta det i allt fall nog så tunga arbetet med hemmets

skötsel.

Uppfattningen örn vad som menades med moderna bekvämligheter växlade

genom tiderna; numera torde väl vatten- och avloppsledningar icke i

stadssamhällena hänföras till sådana.

När nu efterfrågan på bostäder — vanligen med betydande avkall i kravet

på bostadens utrymme — på ett mycket deciderat sätt riktade sig. mot dessa

moderna lägenheter, finge denna allmänna företeelse i stort sett ej betraktas

såsom en tillfällig smak- eller modeströmning utan såsom uttryck för. ett

varaktigt behov av ekonomisering med arbetet i hemmet. Detta gällde icke

blott de samhällsgrupper, som jämväl tidigare varit hänvisade till att med

egna kra.fter utföra arbetet i hemmet utan andra stora samhällsgrupper. Erinras

borde nämligen, att hembiträdesfrågan vore ett alldeles specifikt arbetsmarknadsspörsmål;

tillgången på yrkeskunniga hembiträden motsvarade sällan

behovet och inom alla samhällsklasser tvingades man att starkt ekonomisera

med eller helt avvara lejd arbetskraft för hemarbetet. De omoderna lägenheterna

ställde sig, liksom omoderna maskiner, så att säga alltför dyra i

driften.

Den omständigheten, att moderna lägenheter sa begärligt

absorberades och att en nyproduktion sålunda kunde bliva fullt räntabel,

påpekar byggnadslånebyrån, utgjorde i och för sig ej bevis för att denna

nyproduktion varit motiverad av ett bostadsbehov, som överhuvud taget ej varit

tillgodosett. Det kunde också bero p a, att bostadsbehovet

icke tillgodosett s på det sätt, som motsvarat de boendes

önskningar. Uthyrningen och därmed räntabiliteten av en ny
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

produktion kunde hava vunnits sa att säga pa det mindre moderna bostadsbeståndets

bekostnad, något varom hyreslediga omoderna lägenheter kunde

vittna.

Byggnadslånebyrån behandlar härefter frågan örn kapitalinvestering i sådan

nyproduktion av bostäder, vilken visserligen är räntabel men motsvarar ett

bostadsbehov, som redan är tillgodosett, örn också icke på det sätt, de boende

önska. Byrån betraktar frågan ur såväl socialekonomisk som privatekonomisk

och bostadssocial synpunkt. Byrån framhåller väsentligen följande.

Att betydande kapital investerades i en nyproduktion av bostäder, som _

ehuru räntabel — dock på förut anförda skäl ej vore strängt av behovet påkallad,

torde ur socialekonomisk synpunkt få anses såsom ett visst slöseri. Det

mnebure ju, att det i omoderna hus investerade kapitalet gjordes mer" eller

mindre oräntabelt och att det, i samma mån så skedde, faktiskt förintades

Ur privatekonomisk synpunkt vore en dylik förintelse givetvis kännbar för

innehavarna av dessa omoderna fastigheter. Härvid kunde erinras örn en

känd men sällan tillräckligt beaktad omständighet, nämligen att just ifrågavarande

fastighetsägare ofta utgjordes av personer i relativt blygsamma ekonomiska

villkor vilka genom dylik investering velat göra för ålderdomen sparat

kapital räntabelt, detta dels med hänsyn till att dylika placeringar tidigare

ansetts särskilt betryggande och dels i syfte att komma i åtnjutande jämväl

av den del av avkastningen, vilken kunde betraktas såsom gottgörelse för arbetet

^ed fastighetens_ skötsel. Vederbörande hade med andra ord åsyftat

att jämte själva kapitalplaceringen — bereda sig tillfälle till en viss ekonomiskt

nyttig sysselsättning.

Dragan hade^även en bostadssocial sida. I den man ägare till dylika fastigheter

genom ihållande hyresledighet efter hand ekonomiskt försvagades, torde

avkastningens utsinande i första hand gå ut över fastigheternas underhåll och

man kunde skönja faran av slumbildning. Det talades icke utan fog örn att

vissa stadsområden började »ruttna ned».

G^t vore, att företeelsen i fråga sällan komme till uttryck i allmän hyresledighet

inom en fastighet. Särskilt i betraktande av att dessa äldre bostadshus

uppförts mot vida lägre byggnadskostnader än de nuvarande, kunde företeelsen

balanseras av att hyrorna sänktes i sådan grad, att lägenheterna på

grund av sin relativa prisbillighet bleve konkurrensdugliga och efterfrågade.

Sa vöre emellertid icke alltid fallet. Särskilt gällde detta sådana omoderna

stora lägenheter, som ursprungligen varit avsedda för de förmögnare samhällsgrupperna.

Dessa vore ofta av beskaffenhet, att de ej kunde på ändamålsenligt

sätt fylla ekonomiskt mindre välsituerades bostadsbehov och att de på

den grund överhuvud taget icke efterfrågades. Och där så i allt fall skedde,

bleve användningen ofta ur bostadssocial synpunkt av mindre önskvärd art,

exempelvis starkt utvecklat inneboendesystem eller flera familjers sammanförande

i en lägenhet.

I vissa fall torde, yttrar byggnadslånebyrån, en ekonomiskt tillfredsställande

lösning beträffande en omodern byggnad överhuvud taget ej stå att vinna;

lägenheternas planlösning och andra förhållanden kunde vara av beskaffenhet,

att intet annat aterstode, än att ge huset till spillo och riva det. I andra fall

åter kunde en omodern byggnad genom modernisering

åter göras acceptabel och fullt konkurrens duglig på

den öppna marknaden, varvid stora labila värden kunna räddas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 215.

13

Byggnadslånebyrån hade, anför byrån, genom en av sina sakkunniga, byggnadsingenjören

Andreas Nordström låtit verkställa undersökning rörande vissa

i moderniseringssyfte utförda ombj^ggnadsarbeten. Härvid konstaterades,

att behovet av ombyggnad växlade avsevärt från fall till fall, varför något

visst så att säga typiskt ombyggnadsarbete ej kunde förebringas. Ett konstruerat

fall av ombyggnadsarbete i moderniseringssyfte

syntes emellertid vara ägnat att belysa spörsmålets innebörd. Även

örn fallet vore konstruerat, finge det icke betraktas såsom saknande stöd i

verkligheten. Byrån uttalar härom följande.

En fastighet vore taxerad till 1,000,000 kronor och belånad till 750,000 kronor.

Byggnaden innehölle bland annat i varje etage två lägenheter om 7 rum

och kök. Halva antalet av dessa stöde outhyrt. Hyresinkomsten, som beräknats

till 8.2 procent av fastighetsvärdet, utgjorde på grund av hyresledigheten

5.9 procent och bomme på grund av väntad uppsägning av övriga lägenheter

av nämnda storlek att sjunka till 4.2 procent, vid vilket förhållande inkomsterna

ej längre täckte utgifterna.

Byggnaden ansåges böra förses med värmeledning, varmvattenberedning,

ny elektrisk installation, badrum, moderniserad köksinredning samt hiss. Sjurumslägenheterna

borde uppdelas vardera i en trerumslägenhet och två lägenheter

örn vardera ett rum och kök, vilka lägenhetstyper ansåges efterfrågade.

Moderniseringen jämte därmed förknippade ombyggnadsarbeten beräknades

draga en kostnad av 400,000 kronor. Arbetena utfördes.

Det visade sig nu, att fastigheten kunde lämna en relativt tryggad bruttoavkastning

örn 7.6 procent av det nya taxeringsvärdet av 1,200,000 kronor.

Vad hade man då vunnit genom nyinvesteringen av kapital och den därigenom

möjliggjorda ombyggnaden?

Ur bostadsmarknadssynpunkt att börja med hade vunnits, att tillhopa 8 icke

efterfrågade 7-rumslägenheter ersatts med 8 3-rumslägenheter och 16 lägenheter

örn ett rum och kök av beskaffenhet att vara efterfrågade och därmed

ägnade att, på tillfredsställande sätt, tillgodose ett förefintligt behov på bostadsmarknaden.

Ur ekonomisk synpunkt ställde sig resultatet på följande sätt. Givet vore,

att det gamla fastighetsvärdet om 1,000,000 kronor varit synnerligen labilt och

tenderat att sjunka till nollpunkten, i den mån det ej hänförde sig till tomtens

värde. I allt fall hade en avskrivning varit oundviklig. En sådan hade även

här skett men kunnat begränsas till 200,000 kronor; nyinvesteringen hade

blivit räntabel. Av osäkra 1,000,000 kronor och nyinvesterade 400,000 kronor

hade alltså erhållits ett räntabelt värde av tillhopa 1,200,000 kronor. Örn man

tänkte sig, att förintelseprocessen fortgått till nollpunkten, om nyinvesteringen

ej skett, hade man med densamma räddat 800,000 kronors värde eller — på

annat sätt uttryckt — för 400,000 kronor friska pengar erhållit bostäder av

efterfrågad typ till ett värde av 1,200,000 kronor.

Eesultatet i det anförda fallet måste, konstaterar byggnadslånebyrån, ur

såväl bostadspolitisk som privat- och socialekonomisk synpunkt anses tillfredsställande.

Man frågade sig vid sådant förhållande, fortsätter byrån, varför

icke dylika ombyggnadsarbeten allmänt företoges och

varför åtgärder från det allmännas sida till deras

främjande överhuvud taget behövde ifrågasättas. Härutinnan

anför byrån följande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 815.

Att börja med hade man att konstatera, att ombyggnadsarbeten i viss, icke

så ringa utsträckning faktiskt förekomme på öppna marknaden utan det allmännas

mellankomst.

Vidare borde framhållas, att det ekonomiska resultatet av en ombyggnad

varierade i en glidande skala från ett bevarande till fullo av såväl det gamla

som det nyinvesterade kapitalet — en ombyggnad kunde understundom till

och med medföra direkt vinst — ned till ett rent negativt resultat, där det

faktiskt varit lämpligare att riva det gamla huset och att uppföra ett helt och

hållet nytt. Byrån hade i det konstruerade exemplet sökt angiva ett av de

många varierande fall, som återfunnes på denna långa skala, vilket, utan att

behöva vara ovanligt i verkligheten, dock kunde betecknas såsom gott.

Det vore ju en vanlig företeelse, att en kapitalinvestering kunde vara en

ekonomiskt välbetänkt och fördelaktig åtgärd utan att den, det oaktat, kunde

bringas till stånd på grund av företagarens svaga ekonomi och begränsade

kreditmöjligheter. Så syntes i mycket stor utsträckning vara fallet just på

förevarande område; detta beroende på den förut berörda omständigheten, att

ifrågavarande fastighetsbestånd i så stor utsträckning tåge i ekonomiskt förhållandevis

svaga händer. Med hänsyn bland annat till att ägarna på sätt,

som i det föregående berörts, åsyftat att vinna en arbetsinkomst av fastighetens

skötsel, syntes de småkapitalister, som här komme i betraktande, gemenligen

eftersträva att förvärva så stora fastigheter som möjligt i förhållande till

det kapital, som de själva satte in. Lånemöjligheterna måste sålunda redan

från början starkt anlitas. En ombyggnad medförde ju under själva byggnadstiden

vissa risker redan för den väl beviljade fasti ghetskrediten, vilka

risker måste täckas. Vöre ägaren i kreditavseende ansträngd, kunde han ej

täcka dessa risker. Än mindre hade han utsikt att kunna upptaga de nya

krediter, som krävdes för ombyggnaden. Man föredroge att ekonomiskt hanka

sig fram trots den besvärande hyresledigheten, och för det resoluta grepp, som

en ombyggnad innebure, funnes intet svängrum.

På nu anförda skäl, framhåller byggnadslånebyrån, torde moderniseringar

av äldre bostadshus, vilka vore både byggnadstekniskt, ekonomiskt och bostadssocialt

önskvärda och lämpliga, ej kunna bringas till stånd. Jämväl

kunde antagas, fortsätter byrån, att ägaren ofta skulle vara villig att företaga

moderniseringen, örn tillfälle därtill erbjöde sig. Slutligen syntes man

kunna utgå från att det statliga kreditstöd, som byggnadslånebyrån ville ifrågasätta,

i många fall skulle undanröja de ekonomiska hindren för dylika ombyggnader.

Man frågade sig då, anför byggnadslånebyrån vidare, i vilken omfattning

modernisering av bostadshus kunde tjäna såsom

en ekonomiskt bärig bas för statsåtgärder till

motverkande av arbetslöshet, d. v. s. i vilken utsträckning det

kunde förekomma, att samtliga erforderliga tre faktorer — ombyggnadsföretagets

lämplighet, ägarens beredvillighet och statslånets effektivitet — kunde

anses föreligga. Byrån yttrar härom följande.

Byrån hade avstått från att härutinnan söka förebringa någon siffermässig

utredning; den första av de tre faktorerna skulle ej kunna fastställas utan ett

alldeles ofantligt utredningsarbete och de båda senare faktorerna kunde överhuvud

taget ej angivas. Det hade också ansetts, att en dylik utredning knappast

vore av behovet påkallad. Bostadsbeståndet i våra städer och stadsliknande

samhällen representerade ju sammanlagt värden, som räknades i miljar
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 215.

15

der, och en mycket stor del av detta bestånd torde få anses omodernt i den

bemärkelse, varom här vore fråga. Då vidare flykten från omoderna lägenheter

vore en mycket allmän företeelse, som på många håll ingåve allvarlig oro,

kunde man antaga, att örn statskredit på lämpliga villkor ställdes till förfogande,

mycket betydande belopp kunde absorberas.

Byggnadslånebyrån framhåller, att byrån med sitt förslag till statslån för

ombyggnadsarbeten givetvis ej åsyftade att anvisa en väg till en generell lösning

av en så vittutseende fråga som spörsmålet örn det omoderna bostadsbeståndets

modernisering. Ej heller kunde det anses, att denna åtgärd skulle

få prejudicerande betydelse för ett fortsatt statligt ingripande på området; åtgärden

vore ju för närvarande arbetsmarknadspolitiskt betingad. Icke desto

mindre föreställde sig byrån, att åtgärderna kunde få betydelse såsom ett försök,

där resultatet kunde tjäna till viss vägledning vid eventuella framtida

överväganden — exempelvis fran fastighetsägarnas och fastighetskreditgivarnas

sida — av moderniseringsfrågan ur direkt bostadspolitisk och ekonomisk

synpunkt.

Då långivningen åsyftade att bereda arbete, anför byggnadslånebyrån, frågade

man sig efter arbetseffekten. I sadant hänseende hade byggnadsingenjören

Andreas Nordström verkställt vissa beräkningar, grundade på

olika konkreta fall. Enligt dessa syntes antalet dagsverken per investerad

total kapitalenhet i regel vara större, understundom väsentligt större vid ombyggnad

än vid nybyggnad. I så måtto vore effekten ju gynnsam. Örn man

däremot toge i betraktande antalet dagsverken per investerad kapitalenhet. i

statslån, syntes effekten bliva något mindre gynnsam vid ombyggnad än vid

nybyggnad. Byrån ansåge nämligen, att statslån pakallades till en större

kvot av det nyinvesterade totala kapitalet vid ombyggnad än vid nybyggnad.

I frågan om vad som bör avses med ombyggnad, för vilken

statslån kan ifrågakomma, yttrar byrån, att man borde lämna rum för en mycket

vid latitud. I vissa fall syntes inre murverk, trappor med mera behöva ombyggas

för ernående av praktisk nygestaltning av lägenheter av helt ändrad

storlek, indelning och planläggning. Ofta syntes inredande av badrum och enklare

lägenhetsklyvningar, exempelvis avskiljande från en sexrumsvaning av en

dubblett eller ett enkelrum med kokvrå ifrågakomma. Anmärkas kunde, att

sådan klyvning ur bostadssocial synpunkt vore att betrakta som en vinst, enär

knapphet på smålägenheter vore en nära nog kronisk företeelse. En vanlig

ombyggnad bestode i anordnandet av värmeledning. Exemplen kunde mångfaldigas

nära nog hur långt som helst. Det enda förbehåll, sorn syntes påkallat,

vore att ombyggnaden åsyftade en verklig, av behovet påkallad modernisering

och alltså ej vore att betrakta allenast såsom löpande underhåll,

även örn detta eftersatts i sådan grad, att en genomgripande reparation komme

att te sig såsom en grundförbättring.

Frågor örn ombyggnad av fastighet folie under byggnadsnämnds provning,

påpekar byggnadslånebyrån. Byrån föresloge därför beträffande ombyggnader

en ny föreskrift, nämligen att förmedlingsorgan vid överlämnande av

ansökan örn ombyggnadslån skulle till densamma foga inhämtat yttrande från

byggnadsnämnden.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

En långivning för ombyggnad, anför byggnadslånebyrån, skulle erhålla en

bostadsmarknadsef f ett av alldeles speciell, gynnsam natur, som

förtjänade framhållas. Byrån yttrar härom följande.

Det hade i det föregående påpekats, att läget på bostadsmarknaden på flera

håll vore ansträngt och att fara för överproduktion förelåge. Vidare hade

erinrats, att även i orter, där så vore fallet, nyproduktion av bostäder kunde

äga rum och göras räntabel på grund av de nya lägenheternas konkurrensförmåga.

Även örn staten i sådana fall icke borde stimulera till nyproduktion,

funnes ju. ej hinder för enskilda företagare att starta nybyggnadsföretag; de

önskade sig självfallet arbete och utkomst. I samma mån som företagaren liksom

arbetskraften genom statslån dirigerades till ombyggnadsföretag, som

beredde dem arbete och utkomst, förhindrades ju uppkomsten av icke strängt

behövliga nybyggen.

Vid mera omfattande ombyggnader måste bostadshus givetvis utrymmas

och de boende söka sig ut på hyresmarknaden. Det syntes icke vara olämpligt,

att man i en ansträngd situation på detta sätt, låta vara temporärt,

eliminerade någon del av bostadsbeståndet och beredde tillfälle till en viss

andhämtning. Saken vore i allt fall ägnad att något utjämna den ryckighet,

som i stor utsträckning kännetecknade bostadsmarknadens sätt att fungera

och som ur bostadssocial synpunkt näppeligen vore till fördel.

Vad beträffar frågan örn villkoren för ombyggnadslån förordar

byggnadslånebyrån, att de bestämmelser, som meddelats i 1933 års kungörelse

beträffande nybyggnadslån, i tillämpliga delar finge gälla också för

ombyggnadslån, ävensom att anordningarna vid låneärendenas behandling i

stort sett bleve desamma som hittills. Byrån erinrar emellertid örn det förut

framförda förslaget beträffande yttrande av byggnadsnämnd samt föreslår

särskilda bestämmelser angående lånens läge och relativa storlek.

Härom anför byrån följande.

Byrån förordade till en början, att ombyggnadslån finge beviljas mot inteckning

inom högst 90 procent av det av byrån godkända värdet efter ombyggnaden

respektive det då fastställda taxeringsvärdet. Erinras kunde, att

ombyggnad ej sällan syntes bliva av beskaffenhet att föranleda omtaxering.

Statslånet syntes vidare böra få utgå med högst en femtedel av den bättre

belägna krediten samt motsvara högst 15 procent av totalvärdet. Den förra

regeln tarvade emellertid dels en komplettering och dels en inskränkning. Med

den s. k. femtedelsregeln ville man ju, såsom förut berörts, ernå, att den statliga

kreditgivningen erhölle en förankring i den enskilda kreditgivningens bedömning

av byggnadsföretagets kreditvärdighet. Här rörde det sig, örn man

bortsåge från eventuell tidigare belåning av tomten, örn en helt ny kreditgivning

och en rent aktuell kreditbedömning, hänförande sig till själva bygget.

Vid . ombyggnad erbjöde en redan tidigare verkställd belåning av fastigheten

inga hållpunkter för bedömande av ombyggnadsprojektets ekonomiska

berättigande. En hållpunkt för ett sådant bedömande borde sökas.

Byrån föresloge för ändamålet en kompletterande bestämmelse av innehåll,

att statslånet högst finge utgå med belopp, motsvarande halva kostnaden för

ombyggnaden.

Vidare gällde, som nämnts, att lån med förmånsrätt framför statslånet skulle

vara på betryggande sätt ordnat. Byrån föreställde sig, att en nyinvestering

av kapital för ett ombyggnadsföretag icke alltid kunde åstadkommas på sådana

villkor, att krediten kunde betecknas som en betryggande fastighets
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 215.

17

kredit i egentlig mening, utan att mera affärsmässigt betonade krediter ofta

måste anlitas, exempelvis bankkrediter, där inteckningssäkerheten förstärktes

med borgen. Det torde, för att praktiska resultat skulle kunna uppnås, vara

ofrånkomligt, att man beträffande nyinvesterat kapital gjorde vissa eftergifter

lill förmån för mer affärsmässigt betonade krediter.

Nämnas kunde, att man i de fall, där ombyggnaden finansierades med statslån

och i övrigt med av ägaren tillskjutet eget kapital, icke genom förut förordade

regel erhölle något stöd för bedömande av ombyggnadsföretagets ekonomiska

berättigande i ett enskilt kreditbedömande. I ett dylikt fall syntes

emellertid ägarens egna kapitalinsatser utgöra en jämbördig ekvivalent.

Ägaren syntes ej böra få till skyddande av egen insats förfoga över inteckning

med förmånsrätt framför statslånet. Däremot syntes det rimligt, att vid

beräknande enligt femtedelsregeln av statslånets belopp, viss hänsyn finge

tagas till egna insatser. Det syntes nämligen orättvist och olämpligt, att en

person, som upplånade medel på öppna marknaden och därmed sköte säkerheten

för statslånet upp mot 90-procentgränsen, skulle erhålla statslån till

större belopp än om han ansträngde sig att själv prestera det nödiga kapitalet.

Saken torde belysas genom följande fall, där förutsättningarna anslöte sig till

det i det föregående konstruerade exemplet.

I.

Fastighetsvärde.............. 1,200,000 kr.

Tidigare lån............... 750,000 »

Nytt enskilt lån.............. — »

Statslån, 1/5 av lånen........... 150,000 »

(inom 75 %)

Egen insats för ombyggnaden beräknad till

400,000 kr................ 250,000 »

II.

1,200,000 kr

750.000 »

150.000 »

180.000 »

(inom 90 %)

70,000 »

I och med att låntagaren i exempel II anskaffat 150,000 kronor i låneväg

på öppna marknaden och skjutit upp statslånet till 90 procent av värdet och

sålunda föranlett staten större risk än i exempel I, skulle han dessutom kunna

få förmånen av ett 30,000 kronor större statslån än i fallet I. Orimligheten

härav vore uppenbar.

överhuvud taget torde låneförhållandena vid ombyggnadsföretag, framhåller

byggnadslånebyrån, komma att förete synnerligen mångskiftande variationer,

som syntes böra föranleda, att av byrån förordade regler beträffande

lånens läge och relativa storlek erhölle karaktären av allmänna direktiv, vilka

medgåve praktiskt betingade jämkningar. Dock syntes det ligga i sakens natur,

att avsteg ej finge göras från bestämmelsen om den högsta belåningsgränsen,

90 procent.

Vad anginge ränta för statslånen, anför byggnadslånebyrån, syntes, liksom

hittills, den regeln böra tillämpas, att staten betingade sig samma ränta

som vid egen upplåning. Det ankomme därför ej på byrån att förorda någon

viss procentsats för räntans storlek. Det allmänna ränteläget hade ju sjunkit

och byrån föreställde sig, att räntefoten till äventyrs kunde sättas lägre än

för 1933 års lån, 4.25 procent. I den mån så kunde ske, förordade byrån

emellertid, att avsättningen till riskfonden höjdes i ungefär motsvarande grad,

som räntan kunde sättas lägre än 4.25 procent, under iakttagande dock, dels

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 215. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

att annuiteten bibehölles vid 7.25 procent och dels att amorteringen så avvägdes,

att amorteringstiden liksom nu stannade inom gränsen av 25 år.

Beträffande riskfonden hade byggnadslånebyrån övervägt, yttrar byrån,

huruvida låntagarna enligt de nya bestämmelserna borde göra avsättningar

till den riskfond, som skulle bildas enligt 1933 års kungörelse. Fördelen med en

sådan anordning vore ju, att riskfördelningen och därmed riskutjämningen bleve

större och följaktligen effektivare. Bortsett från de privaträttsliga betänkligheter,

som till äventyrs kunde resa sig mot en sådan anordning, syntes den

av ett speciellt skäl i allt fall icke kunna ifrågakomma. Det måste givas en

bestämd dag, då det kunde avgöras, huruvida riskfonden försloge att täcka

återstoden av utelöpande lån. I samma stund tillhörde fonden 1933 års låntagare

och skulle tillhandahållas dem genom avskrivning av återstoden av

annuiteterna. Det läte sig då uppenbarligen ej göra att skjuta på detta avgörande,

tills man ett par år senare kunde avgöra, att vidare förluster ej kunde

inträffa på nu föreslagna lån. De eventuella olikheterna i avsättningarnas

storlek syntes också förbjuda en sammanblandning. Byrån förordade sålunda

inrättandet av en ny fristående riskfond för här föreslagna lån. Fonderna

borde till namnet skiljas åt och benämnas exempelvis »1933 års bostadsriskfond»

och »1935 års bostadsriskfond».

Någon viss på förhand fastställd fördelningsgrund, efter vilken det tillgängliga

anslaget skulle utgå för beredande av lån å ena sidan för nybyggnads- och

ä andra sidan för ombyggnadsändamål, anser byggnadslånebyrån ej böra ifrågakomma.

Under åberopande av det anförda hemställer statens byggnadslånebyrå om

proposition till riksdagen med förslag att 5,000,000 kronor ställdes till förfogande

för beredande av lån enligt av byrån förordade grunder till främjande

av örn- eller nybyggnad av bostadshus i städer och stadsliknande samhällen.

Yttranden över byggnadslånebyråns förslag.

över byggnadslånebyråns förslag hava yttranden avgivits av socialstyrelsen,

statskontoret och fullmäktige i riksgäldskontoret den 19 februari 1935

samt av svenska bostadskreditkassan den 18 i samma månad.

Socialstyrelsen anför inledningsvis, att på grund av det knapphändiga sätt,

varpå byggnadslånebyrån framlagt och motiverat sina förslag till stödåtgärder,

mötte det vissa svårigheter att närmare intränga i och bedöma arten av

de föreslagna åtgärderna. Med hänsyn härtill hade styrelsen nödgats i huvudsak

inskränka sig till en granskning av förslagets allmänna principer.

Vad först beträffade stödåtgärder åt nyproduktionen av

bostäder, anför socialstyrelsen, funne styrelsen i likhet med byggnadslånebyrån,

att vissa skäl talade för ett fullföljande av denna stödverksamhet även under

budgetåret 1935/1936, örn ock i begränsad utsträckning. Styrelsen yttrar

härom följande.

Den statistik över byggnadsverksamheten i vissa större städer, tillsammantagna

representerande över hälften av bostadsproduktionen i samtliga stads
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Z15.

19

samhällen, vilken sammanställts inom styrelsen och komme att offentliggöras

i »Sociala Meddelanden», syntes genom sina uppgifter örn en fördubbling av

byggnadsloven under år 1934 i jämförelse med år 1933 och en än större ökning

av de vid årsskiftet 1934/35 under byggnad varande lägenheterna ge vid

handen, att bostadsproduktionen under år 1935 torde bli väsentligt större än

under år 1934. Likväl komme den med all sannolikhet icke att nå upp till bostadsbyggandet

under åren 1930—1932, utan snarare hålla sig vid den visserligen

i och för sig höga nivån under åren före nämnda toppar. Vad anginge efterfrågan

på bostadsmarknaden torde det äga sin riktighet att, såsom byggnadslånebyrån

påpekat, inflyttningen till städerna och därmed tillväxten av stadsbefolkningen

icke ägt rum i samma snabba takt som under vissa tidigare år.

Det kunde emellertid framhållas, att behovet av självständiga lägenheter i huvudsak

betingades icke av antalet individer utan av antalet hushåll och att dessa

vore i raskt tilltagande, under inverkan av talrikheten hos och den alltjämt

fortgående ökningen av de familjebildande åldrarna. Det torde väl ej heller

vara uteslutet, att, såsom byggnadslånebyrån också antydde, en allmän expansion

av bostadsbehovet kunde komma att äga rum bland de mindre bemedlade

klasserna såsom en följd dels av den i allt vidare samhällslager spridda uppfattningen

örn betydelsen av tillfredsställande bostadsförhållanden för samhällelig

trivsel och socialt framåtskridande, dels av åtgärder från det allmännas

sida och från enskilt håll i syfte att främja en sådan utveckling.

Socialstyrelsen ansluter sig till byggnadslånebyråns uppfattning, att det jämväl

med avseende på budgetåret 1935/1936 kunde anses befogat att vidtaga åtgärder,

om ock med stor försiktighet och urskillning, för att medelst statlig

tertiärkredit stöda nyproduktionen av bostadslägenheter.

Beträffande byggnadslånebyråns nya förslag att efter liknande grunder

främja moderniseringen av äldre fastigheter genom statliga ombyggnad s1

å n anser sig styrelsen böra framföra vissa synpunkter, vilka närmast avse

sådana orter, där dylik ombyggnadsverksamhet kunde tänkas bliva mera omfattande,

nämligen de större städerna.

Socialstyrelsen anför, att styrelsen delade byggnadslånebyråns uppfattning,

att moderna bekvämligheter icke i och för sig vore att anse som lyx utan fastmer

såsom värdefulla hjälpmedel ägnade att underlätta det i allt fall nog så

tunga arbetet med hemmets skötsel. Det vore också allmänt bekant, att en

betydande del av fastigheterna i våra städer vore att betrakta som omoderna.

Men styrelsen ansåge sig böra framhålla, att egenskapen av omodern ej blott,

såsom byggnadslånebyrån syntes vilja göra gällande, berodde på, att lägenheterna

blivit omoderna såsom saknande centralvärme, varmvatten, w. c., badrum

etc., utan även kunde sammanhänga med, att stadsplanen (stadsdelen) blivit

omodern med hänsyn till tidens ökade fordringar på ljus och luft, på bättre

hygien, på parker och lekplatser o. s. v. Denna sistnämnda form av omodernitet

syntes vara den för fastighetsägaren och hans långivare menligaste, enär värdeminskningen

i sådant fall kunde drabba ej blott byggnaden utan även tomten.

Med hänsyn härtill, framhåller styrelsen, syntes beviljande av statlig tertiärkredit

upp till 90 procent för ombyggnad av bostadshus väsentligt mera riskfyllt

än liknande kredit för nybyggnader även ur den privatekonomiska synpunkt,

som byggnadslånebyrån i sin framställning företrädesvis anlade.

Såge man saken ur vidare samhällelig synpunkt, uttalar styrelsen, ökades

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

än mer betänkligheterna, särskilt med hänsyn till att kvarterssaneringsfrågan

för närvarande vore föremål för särskild utredning.

I praktiken torde det näppeligen, påpekar styrelsen, vara möjligt att draga

någon bestämd gräns mellan å ena sidan av privatekonomiska och arbetsmarknadspolitiska

hänsyn betingade ombyggnadsföretag, å den andra av bostadssociala

och stadsplanemässiga skäl motiverade saneringsföretag. Byggnadslånebyrån

syntes även ge ett visst erkännande åt denna synpunkt genom att

i lånevillkoren föreslå en ny föreskrift, nämligen att förmedlingsorgan vid

överlämnande av ansökan örn ombyggnadslån skulle till densamma foga inhämtat

yttrande från byggnadsnämnden. Härtill kunde erinras, att i den

mån en byggnadsnämnd i handling visat intresse för kvarterssaneringsfrågan

och vad därmed sammanhörde, kunde dess yttrande bliva av värde för prövningen

av ett ombyggnadsföretag även ur de vidare samhälleliga synpunkter,

som styrelsen framfört. Det torde emellertid vara bekant, att flertalet byggnadsnämnder

hittills näppeligen ägnat något större intresse åt dylika frågor,

låt vara att de, åtminstone vad de större städerna anginge, sannolikt bleve nödsakade

därtill i en närmare eller avlägsnare framtid. Vid sådant förhållande

sjmtes det emellertid bliva nödvändigt för byggnadslånebyrån att vid prövning

av ansökningar örn ombyggnadslån underkasta dem en ingående sakkunnig

prövning även ur synpunkten av huruvida ifrågakommande fastighet vore så

belägen, att dess ombyggnad skulle kunna lägga hinder i vägen för en inom

överskådlig tid beräknelig stadsplanemässig sanering.

Med anledning av byggnadslånebyråns framhållande såsom en gynnsam

bostadsmarknadseffekt, att uppkomsten av icke strängt behövliga nybyggen

förhindrades, i samma mån företagare liksom arbetskraft genom statslån dirigerades

till ombyggnadsföretag, anför socialstyrelsen följande.

Härtill kunde invändas, att ombyggnadsverksamhet mestadels innebure avgång

av billiga lägenheter inom räckhåll för de minst bemedlade idom olika

socialgrupper, ävensom att i de orter, där behov förelåge att sanera lägenheter,

kvarter och hela stadsdelar, strävandena härtill lätt förfelade sin verkan, örn

icke grundförutsättningen förelåge i ett tillräckligt stort bestånd av nya lämpliga

lägenheter i överkomligt prisläge. Även för saneringsfrågornas lösning

vore därför en efter rationella linjer inriktad nyproduktion av bostäder en

första förutsättning, vilket gällde så mycket mera i nuvarande situation, som,

såsom inledningsvis antytts, det närmaste årtiondet torde komma att utmärka

sig genom stark ökning av familjeantalet och särskilt av antalet familjer i de

åldrar, där bostadsbehovet vore som störst.

Under åberopande av de synpunkter socialstyrelsen sålunda anfört anser sig

styrelsen kunna tillstyrka byggnadslånebyråns förslag jämväl i vad det avsåge

åtgärder för främjande av modernisering av äldre fastigheter genom statliga

ombyggnadslån.

Statskontoret anför, att ett fullföljande, såsom byggnadslånebyrån ifrågasatt,

av stödåtgärderna till främjande av ytterligare bostadsproduktion utöver

den, som genom det enskilda initiativet kunde förväntas komma till stånd,

syntes böra vara beroende på, huruvida i huvudsak samma arbetsmarknadspolitiska

skäl, som år 1933 motiverade lånerörelsens igångsättande, kunde anses

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 215.

21

fortfarande vara för handen. Med hänsyn till det under senare tid inträdda

förbättrade läget på penningmarknaden nied god tillgång till kredit på hilliga

villkor och till den ökade bostadsproduktionen kunde detta enligt statskontorets

förmenande knappast sägas vara förhållandet. Den av statens byggnadslånebyrå

nu framlagda utredningen gåve icke heller stöd för ett sådant påstående.

Vad särskilt anginge byggnadslånebyråns förslag örn subvention för ombyggnad

av omoderna bostadshus, yttrar statskontoret, syntes visserligen starka

skäl tala för att sådana omändringsarbeten i lämplig omfattning bomme

till utförande. Såsom byrån framhållit, hade emellertid dylika arbeten i stor

utsträckning förekommit utan någon det allmännas mellankomst. I betraktande

av nyssberörda förhållanden på penningmarknaden och den rikliga tillgången

till enskild kreditgivning funnes ej heller, såvitt statskontoret kunde

bedöma, anledning antaga, att för fortsättandet av ifrågavarande arbeten medverkan

från statens sida skulle utgöra en väsentlig förutsättning. Att statsverket

— i första hand till nytta för ägarna av vissa, merendels större fastigheter

— skulle ikläda sig de ekonomiska risker, som vore förbundna med en

kreditgivning å intill 90 procent av den ombyggda fastighetens taxeringsvärde,

syntes under sådana omständigheter näppeligen motiverat.

Av vad sålunda anförts framginge, fortsätter statskontoret, att enligt statskontorets

mening statens byggnadslånebyrå icke kunde anses hava förebragt

övertygande skäl för att fortsatta stödåtgärder på förevarande område vore

av nöden. Vid sådant förhållande funne sig statskontoret icke hava tillräcklig

anledning att tillstyrka det av byrån nu framlagda förslaget till anvisande

av medel för beredande av lån till främjande av örn- eller nybyggnad av bostadshus

i städer och stadsliknande samhällen.

Därest likväl åtgärder i föreslagen riktning ansåges böra vidtagas, förklarar

statskontoret, hade statskontoret intet att erinra emot att, såsom avsikten

syntes vara, de medel, som kunde komma att anvisas, avsattes till en för ändamålet

bildad utlåningsfond. Framhållas kunde emellertid, att enligt gängse

principer, vilka syntes hava tillämpats jämväl i årets statsverksproposition,

kapitaltillskottet till utlåningsfond borde delvis utgå av andra statsinkomster

än lånemedel, örn och i den mån full förräntning å utlånade medel, beräknad

efter en räntefot av 4.5 procent, icke vore att påräkna.

Fullmäktige i riksgäldskontoret förklara, att de ansåge sig för sin del ej

böra uttala sig örn lämpligheten och behövligheten av ifrågavarande nya fond,

utan inskränkte sig till att beröra sättet för medlens anskaffande och räntefoten

för de lån, som skulle komma att utlämnas från fonden.

Vad först angår sättet för fondmedlens anskaffande hava

fullmäktige ej velat motsätta sig att anslag till fonden anvisas till utgående av

lånemedel. Fullmäktige anföra härom närmare följande.

I sitt den 2 mars 1933 till Kungl. Majit avgivna yttrande över de s. k. bostadsproduktionssakkunnigas

förslag angående främjande av bostadsbyggande

till motverkande av arbetslöshet, vilket förslag föranledde beviljandet av det

av 1933 års riksdag anvisade anslaget, uttalade fullmäktige bland annat, att

ett ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt motiverat statsingripande till fram
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

jamie av. fortsatt bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen enligt

fullmäktiges mening måste uppfattas som en subvention, även örn den toge

formen av långivning. Det vore bär fråga örn tertiärkredit, eventuellt upp till

en belåningsgräns av 90 % av fastighetsvärdet, varigenom risken för av staten

tillskjutna medel bleve så stor, att det under normala förhållanden ej borde ifrågakomma,

att upplånade medel komme till användning vid finansiering av en

dylik stödaktion.

Då enligt byggnadslånebyråns förslag villkoren för lån från det nya anslaget

skulle bli i huvudsak desamma som enligt kungörelsen den 15 september 1933

och sålunda lån alltjämt kunna lämnas intill 90 % av fastighetsvärdet, vore fullmäktiges

nyssnämnda uttalande även nu tillämpligt.

Under erinran örn ett uttalande av det särskilda utskottet vid 1933 års riksdag,

att ej oväsentliga delar av de anslag, som då föreslagits för arbetslöshetens

bekämpande och bland andra just anslagen till främjande av bostadsbyggande,

vore av den art, att de åtminstone delvis kunde beräknas komma att

lämna staten avkastning och därför kunde täckas genom lånemedel enligt

sedvanliga grunder, ville fullmäktige ej direkt motsätta sig, att anslagen till

den ifrågasatta nya fonden, örn den komme till stånd, anvisades till utgående

av lånemedel, ehuru detta med hänsyn till förlustriskerna enligt fullmäktiges

mening ej borde ifrågakomma under mera normala förhållanden. Visserligen

hade, framhålla fullmäktige, den lånesökande att årligen vid erläggande av

föreskriven annuitet betala — utöver ränta och amortering -— ytterligare 1 %

av oguldet lånebelopp till bildande av en riskfond, som i första hand vore avsedd

att täcka statens eventuella förluster på långivningen. Huruvida fonden

emellertid vid eventuell stark påfrestning och i en påkommen kris kunde vara

tillräckligt konsoliderad för att då möta förlusterna undandroge sig givetvis

ett bedömande i förväg.

Fullmäktige förorda, att räntan å lån från fonden ej sättes lägre än

4.25 %. De anföra härvidlag följande.

Räntefoten å lån från det av 1933 års riksdag anvisade anslaget för ifrågavarande

ändamål hade av Kungl. Maj :t efter förslag av fullmäktige fastställts

till 4.25 %.

I sitt den 12 september 1933 avgivna yttrande till Kungl. Maj :t över förslag

till kungörelse angående byggnadslån utgingo fullmäktige vid beräkning av

räntefoten å lån för främjande av bostadsbyggande vid arbetslöshet från vad

staten kunde beräknas få erlägga i ränta å sin nya fasta upplåning. Med förmälan

att denna fasta upplåning då kunde verkställas till en effektiv ränta

av omkring 4 %, föreslogo fullmäktige, med hänsyn bland annat till den rådande

osäkerheten i de ekonomiska förhållandena, att räntefoten å lån från det av

1933 års riksdag anvisade anslaget, sedan lånen övergått till amorteringslån,

skulle bestämmas till 4.25 %.

Nu angivna beräkningsgrund för räntefoten utgjorde emellertid ett av de år

1933 rådande synnerligen svåra förhållandena å arbetsmarknaden och den, såvitt

fullmäktige då kunde bedöma, tillfälliga karaktären av ifrågavarande utlåningsverksamhet

betingat avsteg från den beräkningsgrund, som i regel tilllämpades

vid bestämmande av räntan å lån från statens utlåningsfonder,

nämligen att denna ej skulle understiga medelräntefoten å statens hela fasta

upplåning. Då förhållandena å ifrågavarande område av arbetsmarknaden

numera väsentligen förbättrats och avsikten syntes vara att genom inrättande

av en fond giva utlåningen till främjande av bostadsbyggande en mera stadigvarande

karaktär, borde därför enligt fullmäktiges mening vid utlåning från

den ifrågasatta fonden komma till användning samma beräkningsgrund för

räntan som beträffande utlåningsfonderna i allmänhet. Medelräntan för sta
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

23

tens fasta upplåning utgjorde för närvarande 4.35 % och kunde under nästkommande

budgetår väntas komma att nedgå med endast någon tiondels procent.

Vid sådant förhållande kunde fullmäktige ej förorda, att räntan å lån från

den nya fonden sattes lägre än 4.25 % d. v. s. samma ränta, som gällde för lånen

från 1933 års anslag. I detta sammanhang ansåge sig fullmäktige böra erinra

örn, att räntan å lån från flertalet utlåningsfonder alltjämt utgjorde 4.5 %

och att någon nedsättning därav enligt fullmäktiges mening för närvarande ej

borde ifrågakomma.

Svenska bostadskreditkassan meddelar, att kassan för sin del icke hade något

att erinra mot byggnadslånebyråns förslag.

Departementschefen.

Inledningsvis vill jag nämna, att jag framdeles, då jag går att hemställa

örn anslag till statliga och kommunala beredskapsarbeten, kommer att

lämna en närmare redogörelse för det nuvarande arbetslöshetsläget. Till

denna framställning tillåter jag mig hänvisa. Trots den väsentliga förbättring,

som låtit sig skönjas, påkallar enligt min mening situationen på arbetsmarknaden

fortfarande omfattande åtgärder fran statens sida till motverkande

av arbetslösheten. Ett fullföljande, såsom nu ifrågasatts, av den år 1933 införda

låneverksamheten till främjande av bostadsbyggande i städer och stadsliknande

samhällen utgör ett synnerligen önskligt led i hjälpsystemet. Den omedelbara

arbetsmarknadseffekten av de för verksamheten i anspråk tagna statliga

medlen blir nämligen med hänsyn till den begränsade statsinsatsen mycket

hög. Bostadsbyggande bereder därjämte även indirekt sysselsättning i

betydande omfattning.

Byggnadslånebyrån understryker lämpligheten av att man i fråga örn åtgärder

till främjande av nyproduktion framgår med stor försiktighet och

urskillning men anser dock, att låneverksamheten med detta syfte bör fullföljas

enligt hittillsvarande grunder under nästa budgetår. Socialstyrelsen delar

denna uppfattning. Svenska bostadskreditkassan har lämnat det ifrågavarande

förslaget utan erinran.

I likhet med byggnadslånebyrån och socialstyrelsen anser jag avgörande

skäl tala för att låneverksamheten för nyproduktion fortsattes enligt oförändrade

grunder. Bostadsproduktionen under 1935 beräknas visserligen bliva

väsentligt större än under 1934 och stiga till jämnhöjd med vad den utgjorde

under åren före kulminationsperioden 1930—1932, medan å andra sidan inflyttningen

till städerna och tillväxten av stadsbefolkningen icke äger rum i

samma snabba takt som vissa föregående år. Häremot kan emellertid, som

socialstyrelsen påpekat, framhållas, att behovet av självständiga lägenheter

i huvudsak icke betingas av antalet individer utan av antalet hushåll och att

dessa äro i raskt tilltagande, under inverkan av den fortgående ökningen av

de familjebildande åldrarna. Vidare torde man kunna räkna med en avsevärd

ökning av bostadsbehovet som en följd av den allt allmännare insikten

örn vad goda bostadsförhållanden betyda för den samhälleliga såväl som den

personliga välfärden. Den vanligaste familjebostaden är ju alltjämt ett rum

och kök eller ännu blygsammare.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Vad angår förslaget att låneverksamheten skulle komma att avse även ombyggnad

av omoderna bostadshus, håller jag före, att byggnadslånebyrån anfört

goda skäl för en dylik utvidgning. Såsom av byråns utredning framgår,

stå för närvarande till följd av flykten från de omoderna lägenheterna stora

vården, som nedlagts i det omoderna bostadsbeståndet, inför fara att förintas.

På den grund att detta bostadsbestånd i väsentlig utsträckning ligger i ekonomiskt

förhållandevis svaga händer kunna moderniseringar av äldre bostadshus,

vilka vore både byggnadstekniskt, ekonomiskt och bostadssocialt önskvärda

och lämpliga, ej komma till stånd. Genom ett statligt kreditunderstöd skulle

emellertid i många fall de ekonomiska hindren för dylika ombyggnader kunna

undanröjas och såmedelst stora labila värden räddas. Nu avses emellertid icke

någon generell lösning av spörsmålet örn det omoderna bostadsbeståndets modernisering

utan endast, som byggnadslånebyrån framhållit, en arbetsmarknadspolitiskt

betingad försöksverksamhet, vars resultat kan tjäna till vägledning

vid framtida överväganden av frågan.

Byggnadslånebyrån förordar, att bestämmelserna om nybyggnadslån i tilllämpliga

delar få gälla även beträffande ombyggnadslån. Dessa bestämmelser

skulle emellertid kompletteras av föreskrifter, att statslånet högst finge utgå

med belopp motsvarande halva kostnaden för ombyggnaden samt att beträffande

nyinvesterat kapital jämkningar finge göras beträffande kravet på betryggande

fastighetskredit till förmån för mer affärsmässig sådan. Ägarens egna

kapitalinsatser till ombyggnad skulle vidare betraktas såsom jämbördig ekvivalent

med enskild kredit. Ägaren skulle emellertid ej äga att till skyddande

av egen insats förfoga över inteckning med förmånsrätt framför statslånet.

Däremot skulle vid beräknande enligt femtedelsregeln av statslånets belopp viss

hänsyn tagas till ägarens egna insatser. Eeglerna rörande lånens läge och relativa

storlek — med undantag av bestämmelsen örn den högsta belåningsgränsen,

90 procent -— böra enligt byggnadslånebyråns mening erhålla karaktären

av allmänna direktiv, vilka medgiva praktiskt betingade jämkningar. Mot detta

byggnadslånebyråns förslag har jag icke något att erinra.

Byggnadslånebyrån föreslår vidare för ombyggnadslån den föreskriften, att

förmedlingsorgan vid överlämnande av låneansökan till byrån skall till densamma

foga yttrande från byggnadsnämnd. Härigenom torde beredas möjlighet att

förebygga, att efter rent individuella synpunkter planlagda moderniseringsföretag

komma i konflikt med och förhindra förverkligandet av mera allmänna av

samhälleliga hänsyn motiverade saneringsplaner. Såsom socialstyrelsen framhållit,

blir det nödvändigt, att byggnadslånebyrån vid prövning av ansökningar

örn ombyggnadslån underkastar dem en ingående sakkunnig prövning även ur

synpunkten av huruvida ifrågakommande fastighet är så belägen, att dess ombyggnad

skulle kunna lägga hinder i vägen för en inom överskådlig tid beräknelig

stadsplanemässig sanering.

Likaledes torde byggnadslånebyrån vid beviljande av ombyggnadslån böra

hava uppmärksamheten fäst på den av socialstyrelsen påpekade risken ur

ekonomisk synpunkt, att en till modernisering ifrågasatt byggnad kan vara

omodern icke blott med hänsyn till avsaknaden av viss modern utrustning utan

också med hänsyn till sitt läge.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

25

För möjliggörande av ifrågavarande låneverksamhet för ny- och ombyggnader

torde, såsom jag redan tidigare ifrågasatt, böra inrättas en särskild lånefond,

benämnd lånefonden för bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen.

För grundandet av fonden bör beräknas det tidigare angivna beloppet

5,000,000 kronor, vilket, med hänsyn till vad fullmäktige i riksgäldskontoret

anfört, torde få utgå av lånemedel.

Räntan å lån från fonden torde böra sättas till 4.25 procent, d. v. s. samma

procentsats som gäller för ränta å lån från 1933 års anslag.

För lån från fonden bör inrättas en särskild riskfond, fristående från riskfonden

för lån från 1933 års anslag.

Någon viss fördelningsgrund, efter vilken fondmedlen skola användas för nyeller

ombyggnadslån, anser jag icke påkallad.

Administrationskostnaderna torde, i principiell överensstämmelse med vad

hittills skett, få bestridas av fondmedlen.

Anslaget till främjande av bostadsbyggande på landsbygden.

Vid anmälan till årets statsverksproposition av frågan om anslag till bostadsförbättringsverksamheten

på landsbygden meddelade jag, att statens egnahemsstyrelse

i skrivelse den 1 december 1934, under framhållande bland annat

att ifrågavarande byggnadsverksamhet vore av den största betydelse för folkhälsans

bibehållande och förbättrande samt för avhjälpande av arbetslösheten,

hemställt, att för nämnda ändamål måtte å tilläggsstat till riksstaten för löpande

budgetår anvisas ett reservationsanslag av 15,000,000 kronor.

I denna form ansåg jag mig likväl icke kunna förorda framställningen.

Verksamheten förtjänade emellertid för visso att fullföljas, framhöll jag, även

örn tillgodoseendet av det obestridligen starkt kännbara behovet måste utsträckas

över en längre period.

Anslagsbehovet för budgetåret 1935/1936 uppskattade jag till 5,000,000

kronor.

Innan jag ingår på frågan örn anslagsbehovet, vill jag något uppehålla mig

vid den hittillsvarande utvecklingen av bostadsförbättringsverksamheten på

landsbygden.

I fråga örn bidrag och lån till bostadsbyggnadsföretag på landsbygden har

Kungl. Majit meddelat närmare föreskrifter i kungörelserna den 30 juni 1933

(nr 473) angående förbättringsbidrag och nybyggnadslån till främjande av

byggnadsverksamhet på landet samt den 16 september 1933 (nr 545) örn utsträckt

tillämpning av förstnämnda kungörelse. Beträffande innehållet av

nämnda föreskrifter tillåter jag mig hänvisa till den redogörelse, som finnes

intagen i propositionen nr 234 till 1934 års riksdag. Här må blott erinras om

att enligt dessa föreskrifter förbättringsbidrag och nybyggnadslån kunna beviljas

för bostadsbyggnadsföretag på landet, med undantag av sådant samhälle

som i 34 § hälsovårdsstadgan sägs, så ock inom sådan del av stad, där hälsovårdsföreskrifterna

i 2 kap. hälsovårdsstadgan tillämpas.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nrZlo.

I nyssnämnda proposition framlade Kungl. Maj:t vissa ändringsförslag i

fråga om reglerna för den här förevarande verksamhetens bedrivande. Dessa

förslag avsågo dels lantarbetarnas lönebostäder, dels verksamhetens utsträckande

i vissa fall till municipalsamhälle!!, dels ock särskilda åtgärder för att

bereda de i ekonomiskt hänseende sämst ställda ökade möjligheter att med tillhjälp

av förbättringsbidrag upprusta sina bostäder.

Beträffande dessa ändringsförslag anförde jag i huvudsak följande.

I fråga örn lantarbetarnas lönebostäder hade egnahemsstyrelsen i skrivelse

den 22 december 1933 framhållit, att stora svårigheter visat sig möta att i konkurrensen

örn medelstilldelning mellan föreliggande ansökningar kunna i önskvärd

utsträckning beakta ansökningar, som avsåge dylika bostäder. Dessas

innehavare kunde icke själva vinna delaktighet av statshjälpen utan vore beroende

av arbetsgivarens möjlighet härtill. Det syntes därför egnahemsstyrelsen,

som borde ett särskilt belopp bestämmas för lantarbetarbostädernas förbättrande.

I skrivelse den 13 januari 1931 hade egnahemsstyrelsen återkommit

till detta förslag ^och därvid förordat, att ett belopp av 1,500,000 kronor

företrädesvis skulle få användas för lönebostäder.

Frågan örn verksamhetens utsträckande i vissa fall till municipalsamhällen

hade väckts av bostadssociala utredningen. I skrivelse den 12 januari 1934 omförmälde

nämnda utredning, att i anledning av en utav utredningen anordnad

enquéte från ett flertal municipalsamhällen och köpingar ävensom från åtskilliga

städer framförts den uppfattningen, att det knappast syntes befogat

eller med rättvisan överensstämmande att från förbättringsbidrag och nybyggnadslån

utestänga alla de egnahemsägare o. d., som bodde inom områden, där

hälsovårdsstadgans bestämmelser för stad vore gällande.

Bostadsutredningen för landsbygden, som till följd av remiss avgivit yttrande

häröver, föreslog med anledning av vad sålunda anförts, att verksamheten

med förbättringsbidrag och nybyggnadslån under budgetåret 1934/1935

i vissa fall skulle utsträckas jämväl till municipalsamhällen. Enär emellertid

någon allmängiltig gränsdragning knappast kunde ske mellan samhällen, som

syntes kunna tilldelas statshjälp, och sådana, där så ej borde bliva fallet, ansåg

utredningen det böra ankomma på Kungl. Maj :t att efter prövning i varje

särskilt fall, på. framställning av vederbörande samhälles hälsovårdsnämnd,

bestämma huruvida förbättringsbidrag och nybyggnadslån finge utgå inom

samhället.

Bostadsutredningen föreslog vidare, att för verksamheten inom municipalsamhällena

skulle avses ett visst begränsat belopp, förslagsvis högst 500,000

kronor.

Vad härefter anginge förslaget till särskilda åtgärder för att bereda de i ekonomiskt

hänseende sämst ställda ökade möjligheter att med tillhjälp av förbättringsbidrag

upprusta sina bostäder, hade detta framlagts av bostadsutredningen

för landsbygden, som i sådant hänseende ifrågasatte huruvida icke bidrag

skulle kunna påräknas från vederbörande kommuner. Bostadsutredningen

ansåg det lämpligt, att egnahemsstyrelsen, som ju hade att utöva viss ledning

av och uppsikt över verksamheten, vidtoge erforderliga åtgärder i syfte

att intressera vederbörande kommuner för en sådan anordning.

Slutligen kunde nämnas, att bostadsutredningen — under framhållande av

att den hittills bedrivna verksamheten med förbättringsbidrag och nybyggnadslån

företedde betydande differenser för de olika länens och kommunernas

vidkommande — ifrågasatt, örn icke i vissa fall särskilda åtgärder borde vidtagas

för att söka på upplysningens och handledningens väg åstadkomma mera

enhetlighet i verksamhetens bedrivande på skilda orter.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj tis proposition nr £15.

27

Under åberopande av den redogörelse för dessa förslag och de för dem anförda

motiven, som jag lämnat, tillstyrkte jag desamma. De åtgärder, som

kunde finnas böra vidtagas för att åstadkomma större enhetlighet i verksamhetens

bedrivande på skilda orter, borde enligt min mening ankomma på egnahemsstyrelsen.

Av det begärda anslaget till främjande av bostadsbyggande ansåg jag 1.5

miljon kronor företrädesvis böra användas till lönebostäder och högst 500,000

kronor böra enligt Kungl. Maj:ts bestämmande få utgå inom municipalsamhällen.

Riksdag en anförde i skrivelse den 19 juni 1934, nr 428, beträffande ifrågavarande

förslag i huvudsak följande.

I sin skrivelse till Kungl. Majit den 23 maj 1934, nr 263, vari riks dagen

bland annat anmälde anvisandet av förstärkningsanslag för budgetåret 1933/

1934 till bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden, framhöll riksdagen,

att det vore synnerligen angeläget ej mindre att genom ifrågavarande statshjälp

i första hand sådana bostäder förbättrades, där förbättringsbehovet vore

som störst, än även att de förbättringsarbeten, som utfördes, ur hygieniska och

ekonomiska synpunkter vore ändamålsenliga. En maktpåliggande uppgift påvilade

med hänsyn härtill egnahemsnämnderna, vilka också nedlagt ett betydande

arbete vid de utredningar i anledning av inkomna ansökningar, som

nämnderna enligt gällande bestämmelser hade att företaga. Svårigheterna att

erhålla en likformig behandling av ifrågavarande ärenden syntes emellertid

icke hava kunnat övervinnas.

Motsvarande spörsmål hade berörts i föreliggande proposition.. Under framhållande

av att den hittills bedrivna verksamheten med förbättringsbidrag och

nybyggnadslån företedde betydande differenser för de olika länens och kommunernas

vidkommande hade bostadsutredningen för landsbygden ifrågasatt, örn

icke i vissa fall särskilda åtgärder borde vidtagas för a,tt söka på upplysningens

och handledningens väg åstadkomma mera enhetlighet i verksamhetens

bedrivande på skilda orter. Departementschefen hade framhållit, att de åtgärder,

som i sådant syfte lämpligen borde vidtagas, syntes böra ankomma på

egnahemsstyrelsen. Riksdagen underströke betydelsen av att dylika åtgärder

vidtoges.

I sin nyssnämnda skrivelse uttalade riksdagen vidare,, att landsbygdens befolkningsgrupper

borde på ett sins emellan så långt möjligt rättvist sätt tillgodonjuta

ifrågavarande statshjälp. Såsom framginge av statsrådsprotokollet

hade ansökningar örn bidrag och lån för förbättring av. lönebostäder endast

gjorts i relativt ringa omfattning. Genom att, pa sätt i statsrådsprotokollet

blivit ifrågasatt, föreskriva, att visst belopp företrädesvis borde användas till

lönebostäder, framhävdes angelägenheten av att lönebostädernas brister bleve

avhjälpta, varjämte den omedelbara konkurrensen örn tillgängliga medel^ mellan

sökande av bidrag och lån till lönebostäder, å ena, samt övriga sökande, å andra

sidan, i viss mån hävdes. På grund av vad salunda anförts hade riksdagen bifallit

Kungl. Maj :ts förslag i denna del.

Riksdagen hade jämväl bifallit förslaget, att högst 500,000 kronor, a.v anslaget

skulle, enligt Kungl. Maj :ts bestämmande, få utgå inom municipalsamhällen.

Såsom i statsrådsprotokollet blivit förutsatt, borde det ankomma på

Kungl. Maj :t att efter prövning i varje särskilt fall bestämma, huruvida förbättringsbidrag

och nybyggnadslån finge utgå inom municipalsamhälle.

I statsrådsprotokollet hade vidare berörts frågan, örn särskilda åtgärder borde

vidtagas för att bereda de i ekonomiskt hänseende sämst ställda ökade möj
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr215.

ligheter att med tillhjälp av förbättringsbidrag upprusta sina bostäder. Bostadsutredningen

för landsbygden hade i sådant hänseende ifrågasatt, att man

skulle söka intressera vederbörande kommuner för att genom kommunala bidrag

öka möjligheterna för lägenhetsägare o. d., som saknade all förmåga att bidraga

med eget arbete eller penningar, att erhålla förbättringsbidrag. Detta av departementschefen

tillstyrkta förslag hade icke givit riksdagen anledning till

erinran.

Genom kungörelse den 30 juni 1934, nr 411, förordnade Kungl. Majit, att av

det för budgetåret 1934/1935 anvisade anslaget till främjande av bostadsbyggande

finge beviljas förbättringsbidrag och nybyggnadslån enligt bestämmelserna

i förutnämnda kungörelser 1933 nr 473 och nr 545, dock med iakttagande

bland annat, att förbättringsbidrag och nybyggnadslån finge beviljas jämväl

för bostadsbyggnadsföretag i sådant samhälle, som i 34 § hälsovårdsstadgan

sägs, så framt Kungl. Majit, på framställning av hälsovårdsnämnden i samhället,

genom särskilt beslut lämnat medgivande härtill. Tillika meddelades nya

bestämmelser örn tid för ansöknings ingivande, bidragets eller lånets utbetalande

m. m. Vissa av dessa tidsbestämmelser blevo emellertid ändrade genom

kungörelse den 28 september 1934 (nr 486).

Genom särskilda beslut har Kungl. Maj :t sedermera lämnat medgivande till

bostadsförbättringsverksamhet i ett sextiotal municipalsamhällen.

Den 30 juni 1934 anbefallde Kungl. Majit tillika egnahemsstyrelsen att, i

enlighet med vad i nyssnämnda proposition och riksdagsskrivelse därom anförts,

vidtaga erforderliga åtgärder dels för åstadkommande av enhetlighet i

bedrivandet på skilda orter av den statsunderstödda bostadsförbättringsverksamheten

på landsbygden, dels ock för beredande av ökade möjligheter åt de i

ekonomiskt hänseende sämst ställda att med tillhjälp av förbättringsbidrag

upprusta sina bostäder.

För åstadkommande av enhetlighet i bostadsförbättringsverksamhetens bedrivande

har egnahemsstyrelsen med anledning härav igångsatt en omfattande

upplysningsverksamhet genom sammanträden i länen med representanter för

hälsovårdsnämnderna och respektive egnahemsnämnd samt vidare genom cirkulär,

särskilda anvisningar m. m.

För beredande av ökade möjligheter åt de i ekonomiskt hänseende sämst

ställda att med tillhjälp av förbättringsbidrag upprusta sina bostäder har

egnahemsstyrelsen i promemoria den 12 juli 1934 till hälsovårdsnämnderna

meddelat följande föreskrifter.

Det ålåge hälsovårdsnämnderna att efter verkställda undersökningar framlägga

för kommunernas beslutande organ — fullmäktige eller stämma —

de förslag till beviljande av kommunala bidrag, som funnes erforderliga för

de lägenhetshavare, vilka icke kunde själva deltaga med arbete eller penningar,

men vilkas bostäder vore i sådant bristfälligt skick, att ingripande vore

påkallat. Härvid torde nämnderna kunna räkna med ett statsbidrag av upp

till Ib h 80 procent av de beräknade kostnaderna för byggnadsföretagen, dock

givetvis begränsat till 1,000 kronor för varje bostadslägenhet, under villkor

att kommunerna tillsköte vad därutöver erfordrades för genomförande av företagen

i form av kontantbidrag, byggnadsmaterial, transporter eller arbete.

Till ledning vid prövningen av ifrågakommande ansökningar skulle egna
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Slö.

29

hemsnämnderna — örn möjligt redan genom hälsovårdsnämndernas yttranden

över ansökningarna — underrättas örn i vilken utsträckning kommunala

medel funnes eller kunde påräknas för ansökningarna. I angivet syfte vore

det lämpligt, att hälsovårdsnämnderna och egnahemsnämnderna samrådde örn

uppkommande spörsmål.

Beträffande hittills för bostadsförbättringsverksa nili

eton anvisade anslag och deras användning må anföras

följande.

Till främjande av bostadsbyggande anvisade 1933 års riksdag för budgetåret

1933/1934 ett reservationsanslag av 15,000,000 kronor, av vilket

10,000,000 kronor voro avsedda för landsbygden. Å tilläggsstat för budgetåret

1933/1934 anvisade 1934 års riksdag ytterligare 8,000,000 kronor för

bostadsförbättringsverksamheten å landsbygden. Det av sistnämnda riksdag

för budgetåret 1934/1935 anvisade anslaget å 8,000,000 kronor till främjande

av bostadsbyggande var, som tidigare nämnts, avsett att helt tagas i anspråk

för fortsatt bedrivande av landsbygdsverksamheten. För ifrågavarande verksamhet

har alltså beviljats anslag örn tillhopa 26,000,000 kronor.

Från dessa anslag har Kungl. Majit anvisat medel på sätt framgår av

följande tablå.

Dag för beslut

Ändamål

Anvisat

belopp

kronor

V9 och V12 1933

samt 9/2 1934

förbättringsbidrag och nybyggnadslån, som må beviljas av egna- hemsnämndema....................

9,600,000

18/s och 8/i2 1933

samt 16/s 1934

egnahemsstyrelsens administrationskostnader........

18,000

17/n 1933 och 31A>

1934

viss upplaga av en handledning för uppförande och underhåll

av lantbostäder....................

5,540

8/s 1934

förbättringsbidrag och nybyggnadslån i ärenden, som på grund

av klagomål kommit under egnahemsstyrelsens prövning . .

100,000

S0/6 1934

förbättringsbidrag och nybyggnadslån, som må beviljas av egna- hemsnämnderna....................

7,750,000

2V9 och 21/i2 1934

egnahemsstyrelsens administrationskostnader.........

14,000

28/8 1934

egnahemsnämndernas administrationskostnader........

192,600

12/io 1934

förbättringsbidrag och nybyggnadslån i ärenden, som på grund

av klagomål kommit under egnahemsstyrelsens prövning . .

50,000

M/s 1935

förbättringsbidrag och nybyggnadslån, som må beviljas av egna- hemsnämnderna....................

7,600,000

Summa

25,330,140

Av anslagen återstå alltså odisponerade (26,000,000—25,330,140) 669,860

kronor. Detta belopp har ansetts böra reserveras för dels egnahemsstyrelsens

och egnahemsnämndernas administrationskostnader, dels medelsbehovet vid

prövning av klagomål hos styrelsen och dels ytterligare tilldelning framdeles

till egnahemsnämnd, inom vars område förbättringsbehovet kunde visa sig särskilt

starkt framträdande.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr Silö.

Beträffande bostadsförbättringsverksamhetens omfattning

under tiden 1 juli 1933—31 december 1934 får jag hänvisa till följande

uppgifter angående antalet utförda dagsverken under nämnda tid.

Län

Dagsverken

xh 1933- s% 1934

Dagsverken

»/V-S1/12

1934

Summa

dagsverken

Stockholms län............

20,561

38,249

58,810

Uppsala län.............

15,915

28,795

44,710

Södermanlands län..........•

16,360

28,542

44,902

Ostergötlands län...............

15,577

38,876

54,453

Jönköpings län..............

24,428

39,601

64,029

Kronobergs län...........

12,457

31,905

44,362

Kalmar län................

21,458

37,589

59,047

Gotlands län..............

9,824

23,688

33,512

Blekinge län.............

15,590

32,342

47,932

Kristianstads län............

32,826

57,566

90,392

Malmöhus län...........

29,562

27,018

56,580

Hallands län...........

28,337

49,367

77,704

Göteborgs och Bohus län.........

21,311

36,300

57,611

Alvsborgs län ............

36,923

55,852

92,775

Skaraborgs län ...........

36,304

57,723

94,027

Värmlands län...........

18,448

54,103

72,551

Örebro län............

11,385

34,202

45,587

Västmanlands län...........

14,077

24,330

38,407

Kopparbergs län...............

18,336

36,724

55,060

Gävleborgs län.............

21,485

53,452

74,937

Västernorrlands län..............

31,482

90,921

122,403

Jämtlands län...........

31,285

83,744

115,029

Västerbottens län...........

44,479

76,927

121,406

Norrbottens län.............

47,754

85,992

133,746

Summa |

576,164 |

1,123,808 |

1,699,972

Egnahemsstyrelsen har, såsom inledningsvis nämnts, i skrivelse den 1 december

1934 hemställt, att för bostadsförbättringsverksamheten på landet måtte

å tilläggsstat för budgetåret 1934/1935 anvisas 15,000,000 kronor. Till stöd

härför har styrelsen anfört i huvudsak följande.

För att utröna omfattningen av till hälsovårdsnämnderna under hösten 1934

inkomna ansökningar örn förbättringsbidrag och nybyggnadslån hade egnahemsstyrelsen

tillställt hälsovårdsnämnderna cirkulärkort med anhållan örn uppgift

i dylikt avseende. Uppgifter hade dittills influtit från samtliga tillfrågade

hälsovårdsnämnder utom 83.

Av dessa uppgifter framginge, att till nämnderna inkommit 46,868 ansökningar

avseende 50,151 lägenheter (varav 954 ansökningar för 2,156 lönebostäder).

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

31

Enligt tillgängliga uppgifter från den hittillsvarande verksamheten uppgänga

antalet ansökningar 1933 till 39,560, avseende 42,894 lägenheter,

varav 1,231 lönebostäder. Av dessa ansökningar hade intill den 1 oktober 1934

23,992 avseende 25,045 lägenheter, eller omkring 60 %, blivit — i regel

med vissa ändringar och jämkningar — bifallna. Bland avslagna ansökningar

funnes ett betydande antal, som bort bifallas, örn medel stått till förfogande

i tillräcklig utsträckning, vilket med tydlighet framgått vid granskning

av hos egnahemsstyrelsen överklagade beslut. För tillgodoseende av ansökningarna

hade egnahemsnämnderna till den 1 oktober 1934 använt

17,233,645 kronor eller i medeltal för lägenhet cirka 700 kronor, medan återstoden

av till nämnderna anvisade medel vid nämnda tidpunkt ännu ej var

fördelad. Även örn av nu inkomna ansökningar avseende cirka 50,000 bostadslägenheter

fortfarande endast 60 % av de för förbättring avsedda lägenheterna

ansåges kunna komma i fråga vid beviljande av understöd, uppginge

antalet lägenheter till cirka 30,000. Örn för varje lägenhet beräknades ett belopp

av cirka 700 kronor, skulle medelsbehovet bliva 21,000,000 kronor. Å

sammanträden med hälsovårdsnämndernas ordförande hade dryftats angelägenheten

av, att nämnderna måtte tillse, att det sämsta bostadsbeståndet bleve

föremål för upprustning, även örn något tillskott från kommunerna skulle

bliva erforderligt till de minst bemedlade av sökandena. Därtill komme att i

jämförelse med 1933 förekomme ett betydligt större antal ansökningar för

lönebostäder, för vilka medelsåtgången per lägenhet vore betydligt större än

den genomsnittliga. Med ledning därav hade egnahemsstyrelsen beräknat medelsbehovet

för budgetåret 1934/1935 till minst 23,000,000 kronor. Utöver av

riksdagen för samma budgetår anvisade 8,000,000 kronor skulle sålunda erfordras

ytterligare 15,000,000 kronor, varav 2,000,000 kronor företrädesvis

till lönebostäder.

Med skrivelse den 11 januari 1935 har egnahemsstyrelsen överlämnat en sammanställning

av de från hälsovårdsnämnderna infordrade uppgifterna rörande

under hösten 1934 inkomna ansökningar örn förbättringsbidrag och nybyggnadslån.

Sammanställningen återfinnes å sid. 32—33. Ansökningarnas gruppering

under A, B och C har verkställts med anledning av följande direktiv

från egnahemsstyrelsen till hälsovårdsnämnderna.

Inkomna ansökningar skulle till ledning för egnahemsnämnderna i och för

ett i möjligaste mån rättvist bedömande med avseende på deras inbördes företräde

av hälsovårdsnämnderna grupperas i A, B och C. Denna gruppering

skedde sålunda:

Grupp A.

Med A betecknas ansökning, som befunnes avse sådan bostad, att nämnden

ansåge, dels att det vore ur hälsosynpunkt oundgängligen påkallat, att skyndsam

upprustning eller ombyggnad komme till stånd, dels ock att sökanden saknade

möjlighet att utan förbättringsbidrag med eller utan nybyggnadslån genomföra

byggnadsföretaget.

Grupp B.

Med B betecknades ansökning, som befunnes avse sådan bostad, att nämnden

visserligen ansåge det vara med hänsyn såväl till hälsosynpunkten som till

sökandens behov av ekonomiskt bistånd påkallat, att hjälp i form av förbättringsbidrag

med eller utan nybyggnadslån lämnades för byggnadsföretagets

genomförande, men där hjälpen likväl icke kunde anses vara för närvarande

oundgänglig såsom i fråga om ansökning i gruppen A.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Omfattningen av de hösten 1934 inkomna ansökning

Hushållnings- sällskap och län

Antal

lands-

kom-

muner

inom

verk-

sam-

hets-

områ-

det

Antal hälsovårds- nämnder, varifrån an- sökningar inkommit

Hela

anta- let an- sök- ningar

Antal bostadslägenheter

varom ansökningar

inkommit

F

fia

13

Cl-

eo

P?

O

B

B

p

b

a>

CC

e4-

p:

P*

TO

>-l

W

O:

B*

09

P

»-4

K

P

B

£ a

Landskommu- ner, städer

och köpingar

P

P

gra

TO &

B 5T

B

B

i

Hela

anta-

let

lägen-

heter.

Antal

av- styrk- ta lä- gen- heter.

Antal

lägen-

heter

Kost-

nadsbe-

räkning

Kronor

o

^ XIX

SS

3

Löne-

bo-

städer

Andra

bo-

städer

Stockholms ....

108

83

2

1

3

1,019

192

1,031

n

1,234

61

903

1,624,590

Uppsala.....

85

64

1

1

—

646

114

644

—

758

32

494

871,661

Södermanlands . .

88

85

3

—

1

777

489

684

3

1,176

64

871

1,817,562

Ostergötlands . .

145

126

7

—

1

776

149

762

12

923

21

733

1,346,563

Jönköpings ....

126

118

5

1

1

1,142

24

1,259

11

1,294

72

903

1,591,288

Kronobergs ....

84

80

—

1

2

1,185

22

1,232

9

1,263

16

1,042

1,327,198

Kalmar norra . .

28

28

2

—

—

599

63

716

—

779

70

531

768,242

Kalmar södra . .

73

73

1

—

3

1,228

29

1,264

27

1,320

74

848

1,119,702

Gotlands.....

92

92

1

-

1

1,117

34

1,113

7

1,154

87

726

1,058,148

Blekinge.....

36

36

1

—

—

2,830

18

2,853

—

2,871

149

1,871

2,373,740

Kristianstads . . .

143

143

2

—

5

3,179

144

3,156

81

3,381

183

2,297

3,066,525

Malmöhus ....

234

177

2

—

3

1,935

384

1,887

18

2,289

78

1,594

1,913,455

Hallands.....

86

85

3

—

—

2,349

201

2,359

—

2,560

89

1,929

2,902,876

Göteborgs o. Bohus

86

74

4

—

10

1,422

18

1,351

210

1,579

26

1,093

1,712,530

Alvsborgs norra .

103

92

3

1

1

1,257

59

1,259

5

1,323

26

1,002

1,703,064

Älvsborgs södra .

114

98

—

—

—

775

10

791

—

801

15

576

985,971

Skaraborgs ....

258

246

5

1

6

2,036

162

2,020

40

2,222

—

1,637

3,023,358

Värmlands ....

86

84

3

—

2

2,108

148

2,127

24

2,299

125

1,477

2,455,762

Örebro ......

59

53

4

1

2

849

22

890

6

918

57

577

781,940

Västmanlands . .

65

59

4

—

1

736

88

723

7

818

35

538

997,036

Kopparbergs . . .

48

48

—

—

1

1,052

4

1,047

29

1,080

lil

712

1,311,592

Gävleborgs ....

48

45

3

—

1

1,668

—

1,754

23

1,777

88

1,072

1,834,406

Västernorrlands . .

63

63

4

—

2

2,997

—

3,168

16

3,184

186

1,977

2,984,583

Jämtlands ....

60

60

1

—

3

2,508

2

2,672

60

2,734

160

1,834

3,183,266

Västerbottens . .

28

28

2

—

7

5,933

—

5,898

262

6,158

788

3,879

6,618,137

Norrbottens . . .

25

25

2

—

1

6,629

8

6,761

26

6,795

514

3,973

6,940,333

Summa

Därav summa för la

Därav summa för m

Därav summa för lö

2,371

ndskom

unicipa

nebostä

2,165

möner,

samba]

der . .

6ö| 7| 57 48,752

städer och köpingar

len........

2,384

49,419

887 52,690

3,127

2,986

52

89

35,089

32,514

625

1,950

56,313,528

52,269,465

886,105

3,157,958

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

33

gärna om förbättringsbidrag och nybyggnadslån.

H ä 1

sovä

r d s

i ä m n d

erna

s för

sia

S

Grupp A

Grupp B

Grupp C

Hela

anslags- behovet

för bidrag

och lån

Kronor

Förbätt-

rings-

bidrag

Kronor

Nybygg-

nadslän

Kronor

Kom-

munalt

tillskott

Kronor

Antal

lägen-

heter

Kost-

nadsbe-

räkning

Kronor

Förbätt-

rings-

bidrag

Kronor

Nybygg-

nadslån

Kronor

Antal

lägen-

heter

Kost-

nadsbe-

räkning

Kronor

Förbätt-

rings-

bidrag

Kronor

Nybygg-

nadslån

Kronor

638,058

302,495

228

313,819

127,145

27,640

42

97,286

_

60,088

1,155,426

350,258

120.029

2,537

182

253.552

106,964

22.726

50

56,512

—

24,618

624,595

669,921

431,246

3,142

194

367,069

128,026

75.547

47

114,896

—

62,122

1,366,862

510,105

276,433

2,511

140

220,221

82,412

38.276

29

45,199

—

13,915

921,141

627,396

165,214

9,096

297

409,657

153,868:

38,935

22

36,688

—

21,763

1,007,176

594,307

152,879

17,057

168

172,148

64,630

13.300

37

42,562

—

5,835

830,951

| 340,655

67,296

2,353

158

191,234

69,921

15.707

20

44,163

—

4,940

498,519

480,733

116,771

5,080

396

428,263

181,741

30,308

2

7,200

—

3,5'' 0

813,053

453,807

157,149

4,399

288

296.195

127,914

18.266

53

71,364

—

20,017

777,153

1,081,097

277,075

19,827

760

806,762

361,761

64,432

91

109.012

—

62,115

1,846,480

1,346,962

346,130

10,027

776

807,368

353,770

46,586

125

161,394

54,709

27,475

2,175,632

821,325

159,980

5,525

559

571,945

224,505

18,670

58

108,905

—

50,900

1,275,380

1,219,085

156,910

14,711

491

603,561

240,127

8,280

51

70,611

—

26,255

1,650,657

755,040

276,129

7,860

389

496,082

214.516

52,246

71

83.785

—

56,921

1,354,852

718,541

139,614

6,332

245

369,032

148,425

16,700

50

69,659

—

23,834

1,047,114

387,557

54,183

1,2< ‘0

2ii4

246,320

110,494

14,234

6

8,213

—

3,850

570,318

1,191,673

216,611

42,131

499

700,461

285,552

40,708

86

130,971

—

20,673

1,735,217

1,017,115

307,467

10,367

596

836,569

332,881

82,633

101

166,904

—

58,710

1,798,806

337,155

56,6x8

2,977

219

235,077

97,434

13,945

65

59,741

21,650

2,800

529,602

408,076

108,228

2,889

202

310,478

121,821

28,155

43

84,051

18,168

10,800

695,248

557,665

231,016

16,30.

207

280,229

121,967

56,544

50

75,962

1,700

26,402

995,294

785,343

353,794

27,423

496

641,948

281,990

83,964

121

184,690

—

91,110

1,596,201

1,338,669

103,838

26,806

866

987,437

445,955

10,910

155

181,954

46,747

1,946,119

1,327,993

425,136

16,446

619

800,130

362,697

78,581

121

176,311

86,067

2,280,474

2,908,178

149,272

43,017

1,440

2,205,368

962,898

30,655

51

59,022

54,685

4,105,688

2,970,373

633.485

48,817

1,884

2,897,384

1,143,695

196,630

424

687,762

_

310,212

5,254,395

23,837,087

5,784,998

348,821

12,503

16,448 30!

6,853,10!

1,124,578

1,971

2,934,80!

96,22''

1,176,334

38,872,353

22,198,922

5,157,281

303,201

12,051

15,773,381

6,600,667

1,044,228

1,861"

2,712,89t

82,684

1,070,065

36,153,855

373,302

117,52€

9,531

195

221,071

92,654

26,03;

15

44,85''

—

18,30!

627,829

! 1,264,851

510,181

36,09;

257

453,855

159,7»

54,315

88

177,051

13,54;

87,98*

2,090,669

Bihang till riksdagens protokoll 1985. 1 sami. Nr 215.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Grupp C.

Med C betecknades ansökning, som befunnes avse sådan bostad, att nämnden

visserligen ansåge byggnadsföretaget ur hälsosynpunkt påkallat, men

sökanden provades vara i stånd att genomföra företaget med endast nybygenadslan

— alltså utan förbättringsbidrag.

På grundval av de i nyssnämnda sammanställning upptagna ansökningarna

gjorde egnahemsnämnderna sedermera framställningar angående de belopp,

inom vilka förbättringsbidrag och nybyggnadslån finge av nämnderna beviljas.

Dessa ansökningar överlämnades av egnahemsstyrelsen till Kungl. Majit

med skrivelse den 22 januari 1935. Egnahemsnämndernas framställningar och

Kungl. Maj:ts den 22 februari 1935 med anledning av desamma fattade beslut

finnas angivna i vidstående tablå (sid. 35).

Departementschefen.

Även bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden bör enligt min mening

med hänsyn till arbetslöshetsläget fullföljas under nästa budgetår såsom

ett led i statens hjälpåtgärder för arbetslöshetens motverkande. Genom ifrågavarande

verksamhet beredes sysselsättning åt ett i förhållande till statens

bidrag betydande antal arbetslösa. Därjämte torde det ur bostadshygienisk

synpunkt vara i hög grad angeläget, att verksamheten fortsättes. Statens

kostnader för lägenheternas upprustning ställa sig också relativt blygsamma,

ungefär 700 kronor för lägenhet.

Den lämnade redogörelsen utvisar, att anslagsbehovet för innevarande budgetår

vida överstiger det belopp, som står till förfogande. Äv föreliggande

ansökningar, avseende ett sammanlagt belopp av inemot 39 miljoner kronor,

har endast en mindre del kunnat bifallas. Enbart de allra mest trängande

behoven kräva för tillgodoseende närmare 30 miljoner kronor, medan anslaget

såsom nämnts utgör allenast 8 miljoner kronor. Såsom jag redan tidigare

framhållit, torde man vara nödsakad att utsträcka tillgodoseendet av det

föreliggande starkt kännbara bostadsförbättringsbehovet under en längre period.

Jag anser mig böra vidhålla mitt preliminära förslag örn anvisande för

nästa budgetar av 5 miljoner kronor, av vilket belopp 1 miljon kronor torde

böra företrädesvis användas till lönebostäder. Med hänsyn till den begränsade

omfattningen av ansökningar, avseende municipalsamhällen, lär tillräcklig

anledning icke föreligga att nu fixera något bestämt maximibelopp för

denna sida av verksamheten.

Jag anser mig böra tillfoga, att bostadsutredningen för landsbygden i skrivdse

den 18 september 1934 framlagt ett förslag om fullföljande av bostadsförbättrmgsverksamheten

jämväl i annan ordning än den nu åsyftade. Till

detta förslag får jag anledning att i annat sammanhang återkomma.

Tidpunkten, då byggnadsföretag, som komma att finansieras med bidrag

och lån från ifrågavarande anslag, skola vara fullbordade, torde böra bestämmas

till utgången av år 1936. Motsvarande tid beträffande bidrag och lån

fran innevarande budgetars anslag till främjande av bostadsbyggande är

utgången av år 1935. På grund av det betydande antal ansökningar, som re
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tablå över egnahemsnämndernas framställningar örn medel för under hösten 1984 Inkomna ansökningar örn förbättringsbidrag

och nybyggnadslån samt av Kungl. Majit med anledning av dessa framställningar fastställda belopp. _

Egnahemsnämnd

• %

Egnahemsnämndernas framställningar om tilldelning

av statsmedel

Av Kungl. Majit fastställda belopp

1.

för bostäder

i municipal- samhällen

Kronor

2.

för löne- bostäder

Kronor

3.

för andra

bostäder

Kronor

4.

Summa

Kronor

5.

belopp, sorn av

egnahemsnämnden

må användas till

bostadsbyggnads- företag

Kronor

6.

belopp, som av

de i kol. 5 an- givna beloppen

företrädesvis

böra användas

till lönebostäder

Kronor

7.

belopp, som av de i

kol. 5 angivna belop- pen högst må använ- das till bostad sbygg- nadsföretag i sådant i

34 § hälsovårdsstad- gan avsett samhälle,

i vilket bidrag och

lån må beviljas

Kronor

Stockholms läns och stads . . .

11,400

202,356

772,624

986,380

320,000

151,000

10,000

Uppsala läns.........

—

70,(i00

530,000

600,000

152,000

52,000

—

Södermanlands läns......

1,500

534,900

760,425

1,296,825

561,200

401,000

1,200

Östergötlands läns.......

13,465

108,995

588,425

710,885

203,000

82,000

10,000

Jönköpings läns........

12,896

15,805

978.455

1,007,156

148,000

11,800

10,000

Kronobergs läns........

4,000

9,000

557,000

570,000

135,500

6,500

3,000

Kalmar läns norra.......

—

31,746

466,254

498,000

111,000

23,500

—

Kalmar läns södra.......

7,712

29,689

775,652

813,053

165,000

22,000

6,000

Gotlands läns........

1,650

58,700

454,035

514,385

128,200

44,000

1,200

Blekinge läns.........

—

5,500

1,352,672

1,358,172

194,500

4,000

—

Kristianstads läns.......

42,229

142,605

1,862,745

2,047,579

429,000

107,000

34,000

Malmöhus läns........

8,905

288,515

998,030

1,295,450

487,000

216,000

7,000

Hallands läns.........

—

86,990

1,407,460

1,494,450

300,000

65,01)0

—

Göteborgs och Bohus läns . . .

135,485

23,760

1,073,705

1,232,950

320.000

17.500

120,000

Alvsborgs läns södra ......

—

7,000

343,000

350,000

71,000

5,000

—

Alvsborgs läns norra ......

2.000

57,000

841,000

900,000

192,500

42,700

1,500

Skaraborgs läns ........

23,350

175,000

1,487,250

1,685,600

418,500

131,000

18,500

Värmlands läns........

10,565

83,548

1,591,901

1,686,014

360,500

62,000

8,500

Örebro läns ..........

2,200

5,300

291,575

299,075

61,500

4,000

2,000

Västmanlands läns.......

2,045

63,010

569,910

634,965

151,700

47,000

1,700

Kopparbergs läns.......

6,190

450

940,437

947,077

185,800

400

5,400

Gävleborgs läns........

6,903

—

1,093,097

1,100,000

196,000

—

6,000

Västernorrlands läns......

10,000

—

1,870,213

1,880,213

358,000

—

8,000

Jämtlands läns.......

36,385

1,000

2,044,035

2,081,420

420,800

800

30,000

Västerbottens läns......

132,000

—

2,932,000

3,064,000

625,000

—

100,000

Norrbottens läns.......

—

5,240

4,934,760

4,940,000

904,300

3.800

—

Summa

470,880

2,006,109

81,516,660

38,993,649

7,600,000

1,600,000

384,000

Kungl. Maj:ts proposition nr Slö.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

dan föreligga vederbörligen granskade och bedömda, synes förnyat ansöknmgsförfarande

behöva ifrågakomma allenast vad angår lönebostäder. För

användningen av nu ifrågavarande anslag torde i övrigt böra gälla enahanda

grunder, som för användningen av sistnämnda anslag.

Hemställan.

Onder åberopande av vad jag i det föregående anfört och under framhållande

att proposition i ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen lärer kunna

avlåtas utan hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i

allmänhet stadgade tid gått till ända, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

I. besluta, att en fond, benämnd lånefonden för bostadsbys&ande

i städer och stadsliknande samhällen, skall inrättas,

fran vilken lan ma utlämnas till ny- och ombyggnad av bostadshus

i städer och stadsliknande samhällen,

medgiva, att lan ur nämnda fond ma utlämnas i huvudsaklig

överensstämmelse med av mig förordade grunder,

samt såsom kapital för fonden anvisa för budgetåret 1935/

1936 bland Utgifter för kapitalökning under rubrik »Statens

utlåningsfonder», ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor,

att utgå av lånemedel, ävensom

II. under femte huvudtiteln till Främjande av bostadsbyggande

på landsbygden för budgetåret 1935/1936 anvisa ett

reservationsanslag av 5,000,000 kronor samt

godkänna de av mig förordade grunderna för ifrågavarande

anslags användning.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Ehblom.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Z15.

37

Bilaga.

Statistiska uppgifter rörande bostadsbeståndets fördelning

efter ålder och modernitet inom vissa städer och stadslik
nande

samhällen m. m.

I avsikt att i någon mån belysa behovet av en modernisering av det äldre

bostadsbeståndet samt vissa härmed sammanhängande spörsmål ha i det följande

sammanställts en del statistiska data, av vilka flertalet erhållits genom

bearbetning av det bostadsräkningsmaterial, som insamlades i samband

med den år 1933 företagna mantalsskrivningen. Det må emellertid framhållas,

att tiden ingalunda medgivit något fullständigt utnyttjande vare sig av

denna eller av andra källor, vilka för övrigt vid en mera ingående bearbetning

knappast skulle kunna ge svar på alla de frågor, som härvidlag äro av intresse.

Det för år 1933 insamlade bostadsräkningsmaterialet har underkastats en

dubbel bearbetning. Sålunda har socialstyrelsen på grundval av detsamma

verkställt en hyresräkning, varav vissa resultat publicerats i Sociala Meddelanden

årg. 1935, häfte 1. Dessutom har bostadssociala utredningen med

hjälp av detsamma utfört en bostadssocial undersökning samt på grund härav

meddelat vissa preliminära uppgifter för 31 orter i en särskild bilaga (nr

2) till ett i januari 1935 utkommet betänkande. (Statens offentliga utredningar

1935: 2.)

Dessa redogörelser — till vilka i fråga örn undersökningsmetoder och dylikt

hänvisas — innehålla emellertid stundom endast summariska uppgifter om

sådana förhållanden, som äro av intresse för här förevarande problem, varför

man i denna översikt bland annat inriktat sig på att genom ytterligare

utnyttjande av nämnda undersökningar i några punkter komplettera de uppgifter,

som där lämnas.

Vissa uppgifter rörande bostadsbeståndets ålderssammansättning återges

i efterföljande tab. 1. I fråga örn de 31 orter, varom uppgifter hittills meddelats

av bostadssociala utredningen, redovisas här det procentuella antalet lägenheter

i hus, som tagits i bruk under åren 1924—1933. Denna del av lägenhetsbeståndet

utgör för samtliga redovisade orter tillsammantagna över J/5

eller 22.9 %.

Med hänsyn till sättet för urvalet av det bostadsbestånd, för vilka uppgifter

sålunda publicerats, vill det synas, som om denna siffra skulle vara

synnerligen representativ för förhållandena inom de svenska stadssamhällena

i gemen — så mycket mera, som den i stort sett stämmer med vad man kan

beräkna på grundval av statistiken rörande byggnadsverksamheten. Emellertid

torde en något större del av lägenhetsbeståndet ha tillkommit under

den senaste tioårsperioden, än vad den anförda siffran anger, i det att sådana

lägenheter, som åstadkommits genom örn- och tillbyggnad av äldre fastigheter

ju icke ingå i densamma. Man torde sålunda kunna säga, att i varje fall

nära x/4 av stadssamhällenas bostadsbestånd åstadkommits genom det senaste

decenniets intensiva byggnadsverksamhet.

Emellertid visar tabellen, att härvidlag förefinnas betydande lokala olikheter.

Bortser man från stockholmsförorten Stuvsta, som till huvudsaklig del

tillkommit under den senaste tioårsperioden, befinnes att Skellefteå (48.6 %)

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Tab. 1. Lägenheter i under åren 1924—1933 tillkomna hus i % av samtliga lägenheter.

1

L ä g e n h e

ter

bestå

ende

a v

Orter

1 rum

el.

1 kök

1 rum

med

kokvrå

1 ram

och

kök

2 rum

och

kök

3 rum

och

kök

4 rum

och

kök

5 o. fl.

rum och

kök

Samt-

liga

lag.

Sundbyberg.....

6.5

74.9

52.3

29.3

26.2

19.6

31.1

43.6

Norrtälje......

13.0

10.3

13.3

13.4

9.8

14.3

12.2

Stuvsta ......

87.5

72.3

73.7

78.7

69.3

53.3

72.9

Uppsala......

1.8

14.6

10.0

30.2

21.8

15.1

14.6

17.5

Eskilstuna.....

6.1

10.2

19.1

34.8

26.4

24.5

33.8

22.2

Linköping.....

3.6

42.1

17.2

30.9

17.9

18.5

26.8

21.2

Norrköping.....

5.5

52.2

22.0

26.4

26.2

5.3

9.3

20.2

Jönköping .....

10.3

23.3

11.0

23.9

29.8

31.3

19.1

18.9

Huskvarna.....

14.5

10.5

23.6

18.6

18.2

17.8

17.8

Kalmar......

11.6

22.2

25.5

34.1

27.9

26.1

16.4

26.3

Oskarshamn ....

3.7

9.4

4.2

13.2

14.0

9.3

9.2

9.0

Karlskrona.....

1.9

4.4

10.3

12.7

11.1

16.7

6.5

9.2

Kristianstad ....

13.7

5.6

24.2

29.0

16.8

15.0

16.4

20.3

Malmö.......

21.4

28.5

28.8

31.3

30.7

29.5

25.2

28.9

Landskrona.....

5.0

13.3

8.7

17.9

17.1

16.0

5.8

13.4

Hälsingborg.....

20.7

40.2

38.1

29 7

30.9

29.2

21.9

29.8

Göteborg......

10.7

31.5

26.4

31.8

19.6

18.7

26.6

27.9

Uddevalla.....

16.8

30 8

20.9

31.8

20.1

18.4

14.5

22.5

Borås.......

43.0

67.4

26.2

37.6

30.0

30.3

17.4

34.9

Falköping.....

3.6

6.3

9.1

13.5

25.0

17.1

10.2

Karlstad......

8.8

66.0

15.3

34.1

27.6

21.6

19.0

24.4

Forshaga......

6.7

—

4.7

17.1

16.7

18.2

22.2

11.2

Orebro.......

20.7

26.4

27.3

30.8

33.5

23.2

12.7

28.2

Västerås......

7.0

28.0

10.2

24.7

17.6

5.8

17.1

14.7

Falun.......

11.2

8.1

15.4

12.9

11.8

15.8

12.5

Avesta . . . . . . .

3.9

2.2

7.7

12.8

3.3

5.7

4.6

Gävle.......

12.2

32.1

15.2

20.5

19.7

21.3

13.6

16.6

Sundsvall.....

7.7

41.9

12.5

24.0

19.4

18.2

20.6

17.7

Ostersund.....

7.9

13.1

17.3

8.7

11.9

9.6

13.1

Skellefteå.....

43.8

40.1

59.2

47.9

34.8

40.2

48 6

Luleå.......

15.4

18.2

21.5

24.3

12.9

18.5

19.7

och därnäst Sundbyberg (43.6 %) uppvisar den största proportionen nya lägenheter

bland de bär redovisade orterna. Bland dessa ingår icke Stockholm,

där liksom i Borås, omkring 35—40 % av lägenhetsbeståndet synes ha tillkommit

sedan 1924. För Göteborg, Malmö och Hälsingborg uppgår motsvarande

tal till ungefär 30 %. Å andra sidan finnas emellertid också orter, sådana som

t. ex. Avesta, där endast några få procent av lägenhetsbeståndet tillkommit

under senaste decennium.

Beträffande, de skilda lägenhetskategorierna kunna vissa olikheter iakttagas,

men härvidlag är tendensen icke alltid enhetlig. Särskilt stor proportion

nya lägenheter framträder emellertid i allmänhet inom kategorien enkelrum

med kokvrå, medan enkelrum utan kokvrå och enkelkök däremot oftast till relativt

betydande del härstamma från ett äldre byggnadsskede än 1920-talets.

Inom flertalet orter uppvisar vidare lägenhetstypen 1 rum och kök en något

mindre proportion nya lägenheter, än vad fallet är med bostadsbeståndet i

dess helhet, medan förhållandet vanligen är motsatt i fråga örn lägenheten

med 2—3 rum och kök. Lägenheter örn 4 eller flera rum och kök synas däremot

oftast till jämförelsevis ringa antal tillhöra de yngre årsklasserna. Bort
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Talj. 2. Förekomsten av lägenheter, som sakna både tambur och hall samt sådana som sakna vatten- och avloppsledning.

Orter

Proc. antal läg.

som sakna såväl tambur och hull

Proc. antal läg. som sakna vatten- och (el.) avloppsleiln.

lag. i

nya

hus

lag. i

äldre

hus

därav läg. bestående av

Samtl.

lag.

läg. i

nya

hus

lag. i

äldro

hus

därav läg. bestående av

Samtl.

lag.

högst

2 rum

o. kök

3-4

rum o.

kök

5 o. fl.

rum o.

kök

högst

2 rum

o. kök

3—4

rum o.

kök

5 o. fl.

rum o.

kök

1

1 Sundbyberg..........

j Norrtälje...........

2.6

27.2

29.9

9.6

3.2

16.5

0.5

5.4

5.8

2.2

3.2

3.2

36.5

49.0

57.9

25.7

9.1

47.5

19.0

27.9

32.5

15.2

9.1

26.8

8.1

10.5

13.1

6.5

—

8.7

47.4

54.1

60.6

46.8

0.5

49.2

Uppsala...........

Eskilstuna..........

5.1

47.4

61.6

9.8

3.4

40.0

1.9

15.7

21.0

1.2

13.3

17.8

50.4

54.9

11.0

8.5

43.2

16.1

16.2

17.2

9.7

2.1

16.2

Linköping..........

Norrkoping..........

I Jönköping..........

14.1

54.1

65.4

14.4

6.7

45.6

6.0

21.4

25.9

5.8

1.9

18.1

15.0

51.5

59.2

11.0

2.9

44.1

22.0

23.4

26.7

7.0

1.7

23.1

13.6

47.4

54.5

23.4

7.3

41.0

5.0

13.7

15.6

8.8

0.8

12.1

12.7

46.8

51.2

25.6

3.3

40.7

6.5

9.9

10.3

9.7

1.7

9.3

j Kalmar............

6.9

44.3

57 0

19.0

2.9

34.5

7.8

12.4

15.7

5.7

2.0

11.2

25.8

57.7

67.3

34.4

17.2

54.9

23.6

27.8

32.1

16.7

10.9

27.4

10.2

27.3

33.8

14.3

—

25.8

29.8

21.0

24.7

18. t

4.2

21 8

Kristianstad.........

14.3

37.4

52.8

16.6

3.8

32.7

7.0

15.7

22.1

6.6

2.5

13.9

6.9

25.7

30.2

10.9

1.9

20.3

11.2

10.6

11.0

11.5

4.1

10.8

Landskrona .........

16.7

47.0

54.1

32.3

2.5

42.9

3.1

7.8

9.2

4.1

1.9

7.2

Hälsingborg..........

11.2

40.8

50.9

17.1

3.5

32.0

4.3

9.0

9.8

7.2

6.3

7.6

5.5

32.6

38.4

9.4

1.5

25.0

3.2

10.9

12.2

6.5

1.9

8.7

25.6

58.3

69.8

26.6

3.2

51.0

25.0

34.6

40.4

20.0

1.1

32 4

22.4

48.8

59.3

18.2

5.3

39.6

10.6

19.9

22.7

13.5

4.5

16.6

} Falköping..........

18.5

39.8

49.9

16.3

6.9

37.6

9.5

17.7

22.7

5.4

3.9

16.9

23.4

45.2

55.0

13.3

4.5

39.9

17.5

22.1

25.0

T3.7

7.6

21.0

| Forshaga...........

31.1

78.1

84.8

52.2

72.9

12.2

16.0

16.8

10.1

1.7

15.5

5.4

30.4

35.2

11.9

1.7

23.3

2.3

14.6

16.8

6.0

11.1

10.9

44.0

50.7

12.1

—

38.7

4.9

13.0

14.7

6.0

4.2

11.8

Falun............

28.9

52 2

65.1

19.4

4.9

49.3

17.2

28.8

35.7

10.9

27.4

50.7

84.0

89.0

45.5

9.1

82.5

20.3

30.0

31.7

17.8

3.0

29.6

40.5

58.8

67.3

16.5

6.6

55.8

21.7

19.7

22.5

5.3

3.9

20.1

23.4

50.6

59.9

17.2

5.4

45.8

17.6

24.0

28.5

8.4

0.8

22.9

; 3i.i

40.8

51.8

10.1

1.9

39.5

34 9

12.7

16.2

3.1

—

15.6

Skellefteå..........

30.8

47.1

62.4

19.1

4.6

39.1

38.6

38.0

48.4

18.6

10.4

38.3

Luleå............

38.4

53.1

62.5

19.7

5.3

50.2

34.6

33.2

39.6

10.7

—

33.4

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

ser man fran sistnämnda grupp synes bostadsbeståndet alltså i stort sett ha

företett någon förskjutning jgentemot större lägenhetskategorier, dock i allmänhet

ej i södra Sverige, där utvecklingen snarast synes gå i motsatt riktning.

Att de minsta bostadstyperna emellertid i stort sett äro något starkare

representerade inom det äldre bostadsbeståndet än inom det nyare, torde även

till någon del bero pa, att större lägenheter delats eller i starkare utsträckning

än mindre avgått genom rivning.

Av intresse för här förevarande problem vore även att få närmare kännedom

örn den relativa storleken av det bostadsbestånd, som nått sådan ålder,

att mera omfattande ombyggnads- och moderniseringsarbeten äro nödvändiga,

för att byggnaderna skola kunna bevaras eller i varje fall icke alltför mycket

sjunka i värde. Några fullt exakta uppgifter härom föreligga emellertid icke.

Av vissa beräkningar, som bland annat grunda sig på byggnadsverksamhetsstatistikens^uppgifter,

vill det emellertid förefalla, som örn grovt räknat 2/3 av

bostadsbeståndet i städer och stadsliknande samhällen skulle vara äldre än

20 år, d. v. s. ha tillkommit före 1914. Ser man endast på städer med över

10,000^ invånare torde motsvarande andel utgöra ungefär 60 %.

1^ fråga örn sistnämnda städer ha utförts vissa mera ingående kalkyler, vilka

återgivas i en av docent Alf Johansson utarbetad bilaga (nr 8) till bostadssociala

utredningens ovannämnda betänkande (sid. 262 o. f.). Enligt dessa

beräkningar, vilka hänföra sig till förhållandena år 1935, skulle c:a 45 % av

de större och medelstora städernas lägenhetsbestånd ha en minst 30-årig livslängd

och närmare 25 % ha tillkommit före mitten på 1880-talet och sålunda

ha nått en ålder av minst 50 år.

Av docent Johanssons undersökning framgår emellertid vidare, att städernas

bostadsbestånd inom en icke alltför avlägsen framtid sannolikt kommer

att förete en småningom allt starkare tendens till förskjutning gentemot högre

åldersgrupper. Detta sammanhänger med den pågående förändringen i befolkningens

åldersfördelning och en härmed förenad nedgång i hushållsbildningen

samt gäller även, örn man utgår ifrån, att städernas andel av landets

totala folkmängd ökas i oförändrad takt. Även i övrigt synes valet av förutsättningar

för beräkningarna knappast inverka på tendensens riktning. I

varje fall ha kalkylerna utförts på grundval av flera olika antaganden, vilka

i denna mening ge samstämmiga resultat, låt vara att intensiteten i den väntade

förändringen framträder med olika styrka, allteftersom man räknar med,

att t. ex. den ökning i rivningsfrekvensen, som nämnda föråldringstendenser

kunna medföra, blir större eller mindre, eller att byggnadsverksamheten genom

andra förändringar (t. ex. produktionsförbilligande rationaliseringsåtgärder,

inre omflyttning, ändrade bostadsvanor, nya offentliga ingripanden) stimuleras

■—- eller hämmas — i starkare eller svagare grad. Därest tendensen

helt skulle kunna elimineras, erfordras, att ifrågavarande förskjutningar bli

synnerligen betydande.

I detta sammanhang förtjänar framhållas, att icke endast'' rivningsverksamheten

utan även ombyggnads- och moderniseringsarbetena kunna tänkas öka i betydelse

i samband med de sannolikt inträdande förändringarna i bostadsbeståndets

ålderssammansättning.

Vid bedömandet av behovet av ombyggnads- och moderniseringsarbeten har

man emellertid icke endast att taga hänsyn till byggnadernas ålder utan bör

även direkt söka beakta deras grad av modernitet, i den mån denna kan iakttagas

på grundval av förefintliga uppgifter örn lägenheternas utrustning med

olika slag av bekvämligheter. Härutinnan meddelas vissa upplysningar i tab.

2. Det framgår härav, att en sådan elementär bekvämlighet som vatten och avlopp

saknas i hälften av lägenheterna inom egnahemssamhället Stuvsta, där

opaginerad Kontrollera mot PDF

Orter

--

| Sundbyberg

j Norrtälje .

I Stuvsta. .

Uppsala .

| Eskilstuna

] Linköping

I Norrköping

Jönköping

Huskvarna

Kalmar

Oskarshamn

Karlskrona

Kristianstad

Malmö . .

Landskrona

Hälsingborg

j Göteborg .

i Uddevalla

i Borås . .

Falköping

j Karlstad .

Forshaga .

! Örebro . .

[ Västerås .

| Falun . .

Avesta . .

Gävle . .

Sundsvall.

Östersund

Skellefteå

| Luleå . .

Tab. 8. Förekomsten av lägenheter med centralvärme resp. av sådana med bad- eller duschrum.

Procentant. läg. med bad- duschrum

el.

Samtl.

lag.

Procentant

läg. med central- värme

Samtl.

lag.

Procentant. läg. med såväl central- värme som bad- eller duschrum

Samtl.

läg.

läg. i

nya

hus

läg. i

äldre

hus

därav läg. bestående

av

lag. i

nya

hus

läg. i

äldre

hus

därav läg. bestående

av

lag. i

nya

hus

läg. i

äldre

hus

därav läg. bestående

av

högst

2 rum

o. kök

3-4

rum o.

kök

5 o. fl.

rum o.

kök

högst

2 rum

o. kök

3-4

rum o.

kök

5 o. fl.

rum o.

kök

högst

2 rum

o. kök

3-4

rum o.

kök

5 o. fl.

rum o.

kök

56.7

3.5

0.9

15.2

54.8

26.7

95.6

16.0

12.8

33.1

61.3

50.7

56.7

2.7

0.8

10.1

45.2

26.2

1 18.5

2.8

0.1

4.0

39.4

4.7

31.2

5.6

22.5

8.0

42.4

8.3

16.4

1.9

—

1.4

33.3

3.7

9.1

6.8

4.4

3.9

8.2

42.1

21.8

17.1

23.4

36.6

8.8

64

3.4

3.9

8.1

61.6

13.8

5.3

20.6

64.9

22.1

75.3

21.2

13.4

31.1

62.0

30.7

60.7

12.0

5.1

15.7

56.6

20.5

; 23.2

3.7

0.6

16.6

76.6

8.0

65.4

13.6

10.1

33.2

78.7

25.4

22.6

3.2

0.4

15.2

68.1

7.5

40.3

9.4

1.8

23.4

74.0

15.9

64.9

13.9

7.2

31.7

55.8

24.7

37.0

7.2

1.4

18.7

53.8

13.5

19.9

7.6

0.7

28.2

75.4

10.1

48.2

11.2

6.0

21.6

70.3

18.7

19.3

5.8

0.6

16.8

64.0

8.5

37.6

6.6

0.4

13.2

65.0

12.7

61.7

12.1

6.1

23.4

60.2

21.6

36.3

5.6

0.4

11.7

54.5

11.4

23.0

5.2

1.4

13.8

73.3

8.4

38.5

7.4

3.1

23.1

65.0

12.9

21.2

4 1

0.9

11.3

61.7

7.1

33.6

4.9

1.8

4.7

40.2

12.4

38.7

9.9

5.4

11.3

46.1

17.4

23.7

4.8

1.1

4.7

39.2

9.8

28.2

3.7

0.6

3.8

42.2

5.9

38.5

4.6

2.5

4.0

32.8

7.7

25.4

2.6

0.6

2.8

27.3

4.6

18.2

5.8

0.6

7.6

57.6

7.0

28.4

9.2

4.3

12.6

52.1

11.0

17.8

4.6

0.5

5.7

45.8

5.8

42.2

10.3

1.6

12.1

55.7

16.8

69.0

15.9

11.1

19.6

34.2

26.7

41.7

4.8

0.7

6.5

24.7

12.3

43.6

9.1

1.5

23.2

76.7

19.0

63.2

16.1

8.4

35.0

72.2

29.7

42.6

6.5

0.6

15.1

63.7

16.9

20.1

8.3

2.7

12.4

63.6

9.9

73.3

13.6

8.1

20.6

59.9

21.6

20.1

6.7

2.7

8.1

51.2

8.5

1 34.1

9.8

2.0

18.9

67.8

17.1

79.1

26.7

18.5

40.6

74.8

42.4

34.0

9.1

1.9

17.4

63.6

16.6

! 46.0

10.9

2.5

33.0

82.3

20.7

84.2

19.3

13.0

38.0

68.3

37.4

45.2

8.4

1.9

25.6

63.4

18.6

17.5

5.4

0.5

8.9

62.8

8.1

66.9

20.3

11.9

37.4

81.9

30.8

17.5

5.2

0.5

8.6

59.6

8.0

! 29.7

10.5

2.0

17.9

81.2

17.2

76.1

28.4

17.3

52.6

90.2

45.0

29.3

10.4

1.9

17.5

81.2

17.0

41.8

8.3

1.0

20.1

51.0

11.8

64.6

22.4

14.2

38.3

59.8

26.7

40.2

6.6

0.8

14.9

43.1

10.0

i 36.1

10.9

3.0

22.8

71.2

17.0

59.6

18.1

10.8

33.1

65.9

28.2

34.5

8.8

2.3

17.9

59.8

15.1

10.8

3.7

0.6

5.8

4.5

59.5

5.9

3.4

15.9

11.9

9.5

1.9

0.4

4.3

2.7

38.4

11.8

4.4

29.6

73.5

19.0

65.8

19.5

14.9

27.0

73.5

32.6

36.8

9.5

4.1

20 1

67.5

17.2

46.3

9.8

1.6

42.8

81.6

15.1

80.9

16.9

10.3

44.7

71.3

26.3

46.2

7.1

1.1

28 8

64.4

12.9

22.6

9.6

1.7

15.1

67.4

11.2

52.3

23.3

14.3

40.6

66.7

26.9

21.8

8.4

1.6

14.4

54.9

10.0

17.4

1.8

0.2

7.9

45 6

2.6

50.7

8.9

5.4

40.6

51.5

10.9

17.4

1.6

0.2

6.9

33.3

2.2

24.3

5.7

1.2

18.8

71.1

8.8

45.8

18.2

12.7

41.3

71.1

22.8

24.3

5.0

1.2

15.5

64.6

8.2

31.0

9.0

1.9

21.9

74.0

12.9

72.6

30.9

23.2

53.2

80.5

38.6

31.0

8.8

1.9

18.9

69.9

12.8

39.1

15.6

4.5

35.2

86.5

18.7

56.2

31.1

21.9

46.3

84.6

33.8

39.1

13.2

3.2

29.6

79.8

16.6

| 17.7

10.8

0.8

17.5

64.2

13.9

44.2

19.2

11.0

30.1

53.7

31.6

16.7

7.8

0.6

14.2

46.8

12.2

| 24.8

9.5

3.2

25.8

60.0

12.4

55.1

27.6

19.6

53.2

76.0

33.0

24.3

9.1

3.1

24.0

58.7

12.1

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

ledningssystemet icke synes vara fullt ordnat. För Skellefteå, Uddevalla oell

Luleå gäller detsamma örn Vs eller mera av bostadsbeståndet, och för flertalet

redovisade orter framträder ifrågavarande brist inom mer än 10 % av lägenheterna.

Minst dubbelt så vanligt är emellertid i allmänhet, att bostäderna sakna

såväl tambur som hall. (Att man i fråga örn denna redovisning även tagit

hänsyn till sistnämnda utrymme, betingas av, att hallen i vissa smålägenheter

kan tjänstgöra såsom tambur.) Å vissa orter är denna brist sålunda utmärkande

för mer än hälften av bostadsbeståndet.

Av naturliga skäl framträda dylika förhållanden mera inom den äldre delen

av bostadsbeståndet, varmed här, liksom i det följande, avses den del som tillkommit

före 1924, än inom den nyare. Särskilt smålägenheter i äldre hus äro

i mycket betydande utsträckning i avsaknad av här ifrågavarande bekvämligheter

och utrymmen. Sålunda förekomma flera orter, där mer än 2/3 eller rentav

mer än 3/4 av de äldre smålägenheterna äro utan tambur och hall. I de större

lägenheterna är det däremot i regel inte så vanligt, att man påträffar dylika

brister. I det i byggnadsavseende relativt stillastående Oskarshamn skulle dock

enligt föreliggande uppgifter 17.2 % av de äldre lägenheterna om 5 eller flera

rum och kök sakna tambur och hall och 10.9 % vatten- och (eller) avloppsledning.

I fråga örn förekomsten av centralvärme och bad- eller duschrum må meddelas,

att för samtliga här redovisade orter tillsammantagna 70.0 % av lägenheterna

enligt gängse språkbruk äro att beteckna såsom helt omoderna, i det att de

sakna båda de nämnda bekvämligheterna. Alltså äro 30.0 % hel- eller halvmoderna.

Av dessa tillhöra 13.0 % den förstnämnda typen, d. v. s. de äro utrustade

med båda bekvämligheterna, medan 17.0 % endast ha endera; i det alldeles

övervägande antalet fall (15.5 %) är det härvidlag fråga om lägenheter, vilka

ha centralvärme men icke badrum, medan däremot den motsatta kombinationen

är mycket ovanlig (1.5 %). I enlighet härmed uppgår hela antalet lägenheter

med centralvärme till 28.5 %, medan lägenheter med bad- eller duschrum äro

ungefär hälften så många eller 14.5 %.

Såsom närmare framgår av de uppgifter för de olika orterna, som härutinnan

meddelas i tab. 3, förefinnas även i detta avseende betydande skiljaktigheter

mellan olika orter. I Sundbyberg är sålunda — liksom i Stockholm, som

icke heller här redovisas — minst halva antalet lägenheter försedda med centralvärme,

medan i vissa smärre orter med föga betydande allmän utveckling

mindre än 10 % av lägenhetsbestånaet har dylik utrustning. Vidare framgår,

att också dessa bekvämligheter äro betydligt sparsammare förekommande inom

äldre lägenheter än inom nyare. Den åtminstone i vissa orter dock icke

alldeles obetydliga frekvensen av moderna bekvämligheter i äldre hus tyder

emellertid på, att ett ganska omfattande moderniseringsarbete ägt rum inom

dessa.

I fråga örn förekomsten av vattenklosett må hänvisas till följande summariska

uppgifter, som avse 16 orter:

Lägenheter nied vattenklosett i % av samtliga lägenheter.

Eskilstuna.....

. . . . 15.8

Landskrona . . .

. . . . 30.4

Linköping . . . .

. . . . 33.4

Hälsingborg . . .

. . . . 48.6

Norrköping.....

. . . . 41.8

Göteborg......

. . . . 46.3

Jönköping.....

. . . . 20.2

Karlstad......

. . . . 35.8

Kalmar......

, . . . 52.5

Orebro.....

. . . 48.5

Oskarshamn . . .

. . . . 24.7

Falun......

. . . . 35.4

Kristianstad . . .

. . . . 42.4

Ostersund ....

. . . . 56.1

Malmö......

. . . . 39.1

Luleå......

44.1

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

43

När det äldre bostadsbeståndet i en stad är koncentrerat till stadskärnan,

medan däremot den nyare bebyggelsen ligger mera utåt periferien, kan man

icke alltid i hyressiffrorna spåra, hur de äldre fastigheterna lida av

konkurrensen från de nyare. De lägre tomtpriserna, de högre resekostnaderna,

den eventuellt mera lantliga bebyggelsen m. m. tendera nämligen att hålla hyresnivån

nere i de yttre delarna. I fråga örn Stockholm kan emellertid konstateras,

hurusom hyrorna för vissa inre stadsdelar med relativt ålderdomlig bebyggelse,

nämligen Storkyrkoförsamlingen och Klara församling ligga lägre

än för övriga delar av staden. Förhållandet framgår av följande tablå:

Medelhyra pr eldstad Kr.1

Lägenheter

utan c. v.1 2

Lag. med

c. v. (total- hyra)2

Lag. utan

o. med c. v

tills.3

Storkyrkoförsaml.

280

496

304

Klara församl.....

305

517

366

Kungsholms

> ....

350

610

478

S:t Görans

> ....

328

531

421

Adolf Fredr.

> ....

351

593

437

Gustaf Vasa

) ....

360

585

437

Matteus

» ....

363

550

438

Jakobs

» ....

355

605

460

Johannes

> ....

336

582

4103

Engelbrekts

» ....

356

630

4933

Hedv. Eleonora

» ....

360

610

4613

Oscars

> ....

360

662

5273

Katarina

> ....

318

514

3983

Sofia

> ....

286

531

4083

Maria

> ....

304

531

3599

Högalids

» ....

316

553

4143

Tabell 4 torde ge en viss hållpunkt för ett bedömande av hur en modernisering

skulle inverka på förräntningen, nämligen i den mån denna är beroende

av hyresnivån. Här jämföras medelhyrorna i äldre och nya hus med centralvärme

med dem för äldre hus utan nämnda bekvämlighet; givetvis kan dock

härvid icke erhållas någon säker uppfattning örn, i hur hög grad en modernisering

verkar höjande på hyresnivån, ty den här framträdande hyresskillnaden

mellan exempelvis de två grupperna av äldre lägenheter betingas givetvis även

av andra förhållanden än förekomsten eller frånvaron av centralvärme. Bland

de äldre lägenheter, vilka icke ha nämnda utrustning, ingår sålunda huvudmassan

av de mer eller mindre mindervärdiga bostäderna, vilket givetvis måste

verka sänkande på medeltalen inom denna grupp. Även med hänsyn till denna

omständighet förefaller det emellertid troligt, att den enligt tahellen oftast rätt

avsevärda skillnaden i hyror mellan de två grupperna av äldre bostäder —

varvid är att märka, att värmekostnaden i förekommande fall är frånräknad —

åtminstone till betydande del får tillskrivas den omständigheten, att själva ut■»

rustningen med centralvärme gör en lägenhet mera eftertraktad. Att märka

är emellertid, att de med nämnda bekvämlighet utrustade äldre lägenheterna

i allmänhet icke nå upp till samma hyresnivå som de nyare centralvärmelägenheterna.

1 Boningsrum eller kök. Kokvrå ej räknad som eldstad.

* Centralvärme.

3 För centralvärmelägenheterna är här räknat med grnndhvran, d. v. s. med bortseende från värme
ersättningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tab. 4.

Ort

Sundbyberg

Norrtälje .

Stufsta . .

Uppsala . .

Eskilstuna

Linköping .

Norrköping

Jönköping .

Huskvarna

Kalmar . .

Oskarshamn

Karlskrona

Kristianstad

Malmö . .

Landskrona

Hälsingborg

Göteborg .

Uddevalla .

Borås . . .

Falköping .

Karlstad .

Forshaga .

Örebro . .

Västerås

Falun . . .

Avesta . .

Gävle . . .

Sundsvall .

Östersund .

Skellefteå .

Luleå . . .

Jämförelse mellan hyrorna i gamla hus utan centralvärme (c. v.) samt i gamla och nya hus med centralvärme.

(Kostnaden för centralvärme frånräknad i förekommande fall.)

Medelhyror år 1933 (kr.) för lägenheter örn

Indextal för nedaust. läg. med c. v. örn medelhyran

för läg. i gamla hus utan c. v. sättes = 100

r

1 rum o.

kök

2 rum o. kök

3

rum o. kök

1 rum

o. kök

2 rum

o. kök

3 rum

o. kök

pr

er

er

er

er

tr

er

pr

er

er

tr

pr

tr

tr

er

_ 0

P « P

o S SO

_ 0 CW

O cc p

ft S g

n 0 <W

Ä 0

O 0D ö

0 0 cro

p § ta

_ 0 cn

ft W p

P OD £J

_ p cn

p 00 P

Ä 0

Orna

« 3.B

* B^

< SS.

< B E

◄ B p

«al

* B E

< B &

« B g.

•< B p

<1 3 E

•f B p

«. B E

M *<

< B v>

B "

§, <"

P

5

2.83

p

g *

P

P

P

p

p

P

p

p

478

617

737

715

833

1,086

941

1,211

1,455

129

154

117

152

129

155

272

292

335

422

444

645

622

796

1,014

107

123

105

153

128

163

420

457

484

570

812

723

700

960

910

109

115

142

127

137

130

397

518

670

681

891

1,064

987

1,317

1.487

130

169

131

156

133

151

33G

472

567

575

768

837

815

1,090

1,317

140

169

134

146

134

162

339

461

645

572

768

943

849

1,179

1,301

136

190

134

165

139

153

373

469

624

640

775

947

916

1,139

1,334

126

167

121

148

124

146

291

398

524

503

676

793

723

955

1,123

137

180

134

158

132

155

236

245

324

370

418

486

517

626

726

104

137

113

131

121

140

324

454

513

501

664

755

724

902

1,052

140

158

133

151

125

145

272

360

528

412

492

604

606

870

877

132

194

119

147

144

145

350

345

443

534

696

679

771

970

1,120

99

127

130

127

126

145

279

323

605

461

548

890

712

906

1,147

116

217

119

193

127

161

394

509

675

608

755

984

879

1,107

1,352

129

171

124

162

126

154

265

341

516

402

595

698

628

742

999

129

195

148

174

118

159

326

393

525

492

598

768

710

887

1,078

121

161

122

156

125

152

440

581

701

779

979

1,100

1,153

1,328

1,516

132

159

126

141

115

131

303

359

407

496

607

662

687

879

934

118

134

122

133

128

136

364

428

499

608

710

794

872

995

1,061

118

137

117

131

114

122

281

355

373

481

567

625

701

834

1,063

126

133

118

130

119

152

373

472

486

597

792

762

916

1,124

1,074

127

130

133

128

123

117

215

154

224

307

308

320

463

421

340

72

104

100

104

91

73

418

523

648

666

853

1,019

948

1,277

1,395

125

155

128

153

135

147

409

517

591

690

854

914

1,054

1,255

1,330

126

144

124

132

119

126

333

409

464

565

699

797

815

993

1,107

123

139

124

141

122

136

236

279

230

415

457

596

581

822

1,146

118

97

110

144

141

197

366

495

450

646

829

831

925

1,202

1,180

135

123

128

129

130

128

402

550

558

653

847

874

923

1,166

1,295

137

139

130

134

126

140

486

553

589

771

884

975

1,021

1,224

1,266

114

121

115

126

120

124

424

515

451

657

688

749

860

1,033

1,122

121

106

105

114

120

130

392

491

461

674

791

788

959

1,217

1,291

125

118

117

117

127

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 815.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

45

Emellertid är ju förräntningen även beroende av flera andra faktorer, bl. a.

hyresledigheten. I detta avseende torde följande sammanfattningstal för de 31

i undersökningen ingående orterna ge en viss uppfattning om förhållandena.

Proc. antal lediga lägenheter inom olika lägenhetstyper.

L ä

g- i

äldre

hus

Läg.

Kvalitetsgrupper

smä-

läg.

läg. m.

3-4 rom

o. kök

större

läg.

samt!

läg.

i

nya

lius

Utan vatten o.

(el.) avlopp........

3.4

2.7

2.5

3.3

2.4

Med vatten o.

avlopp utan c. v. utan badrum

1.1

2.4

3.1

1.8

1.8

> > >

> med > > >

2.5

2.4

2.3

2.5

2.0

> i >

» > > med >

6.0

2.0

3.4

3.4

2.6

Samtliga lägenheter

1.8

2.5

3.3

2.0

2.1

Bland lägenheter utan vatten- och avloppsledning befinnes ledighetsprocenten

vara jämförelsevis hög. Däremot är den relativt obetydlig bland övriga

helt omoderna lägenheter, under det att de halvmoderna och ännu mera de helmoderna

lägenheterna härvidlag synas ligga sämre till. Det är emellertid

väsentligen i fråga örn smålägenheterna, som dylika olikheter framträda. I

fråga örn större och medelstora lägenheter synes risken för hyresledighet i

varje fall knappast vara större bland de moderna än bland de omoderna lägenheterna.

Följande uppgifter för Stockholm, vilka bestyrka, att bostadsreserven vanligen

till större del består av lägenheter med centralvärme, än vad sorn. svarar

mot dessa lägenheters andel i det totala bostadsbeståndet, synas emellertid tyda

på, att risken för konjunkturbetonade förändringar i ledighetsreserven dock

kan vara mindre för moderna lägenheter än för omoderna sådana:

. . Antal Därav

klotet lediga utan centralvärme med centralvärme

av lag. antal • % antal %

1930 ........ 1,641 231 14.1 1,410 85.9

1931 ........ 2,617 700 26.7 1,917 73.3

1932 ........ 4,517 1,496 33.1 3,021 66.9

1933 ........ 4,084 2,026 49.6 2,058 50.4

1934 ........ 2,849 1,224 43.0 1,625 57.0

Som synes har lägenhetsreserven under depressionen ökats betydligt kraftigare

bland de omoderna än bland de moderna lägenheterna. Men även nedgången

under det sista året var mest utpräglad i fråga örn lägenheter utan

centralvärme. Sistnämnda förhållande kan dock möjligen bero på, att omoderna

hus med många lediga lägenheter underkastats modernisering. _ I varje

fall ge siffrorna snarast det intrycket, att de moderna lägenheterna i allmänhet

i större utsträckning än de omoderna bebos av hushåll med säkrad ekonomi

— en omständighet, som icke endast är av betydelse i fråga örn risken för

hyresledighet utan även för hyresbetalningen.

Stockholm den 4 febr. 1935.

Rich. Sterner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:343 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till lånefonden för bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen samt a s. 1 i texten
  2. SU 1935:143 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till lånefonden för bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen samt anslag till frä a1 i texten