Sök i Ratio Lex

Med förslag till vissa ändringar i och tillägg till gällande tulltaxa

1935-03-30 · 24 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:224, Med förslag till vissa ändringar i och tillägg till gällande tulltaxa

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition nr 224.

1

Nr 224.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till vissa ändringar

i och tillägg till gällande tulltaxa; given Stockholms

slott den 30 mars 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Fritjof Ekman.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Rcgenten i statsrådet å Stockholms slott

den 30 mars 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Engberg, Ekman,

Sköld.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ekman, anmäler efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen för

finansdepartementet vissa frågor örn ändringar i eller tillägg till gällande

tulltaxa samt anför därvid följande:

Cedrat- och grapefrukter. Cedratfrukt, som erhålles av en i södra

Europa växande citronart (Citrus medica, var. genuina) och användes för

framställning av s. k. suckat, hänföres vid införsel till riket, i färskt tillstånd,

till tulltaxenr 67 (statistiskt nr 132: andra frukter, ej särskilt

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 224.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

nämnda) oell drager en tull av 10 kronor för 100 kilogram, varjämte enligt

förordningen den 31 januari 1932 (nr 15), ändrad genom förordningen den

30 juni 1933 (nr 458), tilläggstull med 10 kronor utgår för dylik frukt, inkommande

under tiden 1—31 januari eller 1 maj—31 december.

S. k. grapefrukt är i tullhänseende underkastad enahanda bestämmelser.

I en den 8 december 1933 dagtecknad skrift har Skånes handelskammare

gjort framställning örn förstärkande av gällande tullskydd för suckattillverkningen

samt i sådant hänseende föreslagit genomförande av tullfrihet

för cedratfrukt, som införes av tillverkare av suckat i och för sådan

tillverkning. Till stöd härför har handelskammaren anfört huvudsakligen

följande:

Vid framställning av suckat användes utom socker i huvudsak importerad

råfrukt, s. k. cedratfrukt. Som en följd av de år 1932 genomförda

tilläggstullarna å, bland annat, den tullrubrik, till vilken cedratfrukt vore

hänförlig, hade kostnaderna för suckatframställningen, som vid denna tid

varit jämförelsevis ny och föga lönande, ökats med omkring 8 procent,

vilket nödvändiggjort omfattande driftsomläggningar för att tillverkningen

skulle kunna upprätthållas. När sedermera tullen å konfityrer, vartill

suckat såsom färdig handelsvara vore att hänföra, genom det svenskengelska

handelsavtalet år 1933 sänktes från 80 till 50 kronor för 100 kilogram,

hade suckattillverkningens läge än mera försämrats, så att densamma

nu befunne sig i betydande svårigheter, som hotade dess fortsatta

tillvaro. Det effektiva tullskyddet, som ursprungligen varit 60 kronor

för 100 kilogram, hade genom vidtagna tulländringar nedskurits till

i gynnsammaste fall 30 kronor. Ett ytterligare skäl att beakta denna

fråga läge däri, att, såvitt handelskammaren hade sig bekant, suckattillverkningens

tullskyddsfråga icke varit föremål för prövning, då de ovan

nämnda tulländringarna genomförts.

- Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava, efter remiss, den 10

februari 1934 gemensamt avgivit utlåtande över framställningen samt

därvid överlämnat ett från Sveriges kemiska industrikontor införskaffat

yttrande.

I sitt yttrande har Sveriges kemiska industrikontor vitsordat de av

handelskammaren lämnade uppgifterna rörande tullsatserna samt därjämte

anfört:

Den höga tullen ställde sig ännu ofördelaktigare än tullsatserna utvisade

i betraktande av att vid ränsning av råmaterialet omkring 20 procent

bortginge såsom avfall. Då cedratfrukt endast användes för suckattillverkning,

vore en reservation för cedrat såsom råvara för denna tillverkning

icke nödvändig. Cedrat kunde icke ersättas av någon svensk

produkt och suckattillverkningen krävde ganska mycket manuellt arbete.

Kontoret tillstyrkte den gjorda framställningen med den ändringen, att

all cedratfrukt borde göras tullfri.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen framhålla i sitt utlåtande

i ärendet:

S. k. suckat bereddes av de omogna, gröna skalen av cedratfrukten genom

sönderskärning och bitarnas insockring (kandering) och användes, i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

3

likhet med pomeransskal, såsom tillsats vid bakning av finare bröd samt

beredning av konfektyrer, konditorivaror och dylikt. Någon annan användning

torde cedratfrukt ej hava i vårt land, där för övrigt suckattillverkningen

torde vara så ny, att den ej tidigare vunnit beaktande vid tulltaxearbetet.

Kommerskollegium har med hänsyn härtill funnit hinder ej möta för

beredande av tullfrihet för cedratfrukt, så mycket mindre som den närstående

frukten citron endast vore belagd med tilläggstull.

Generaltullstyrelsen har föreslagit att, därest den ifrågasatta ändringen

i tullbeskattningen ansåges böra vidtagas, cedratfrukt skulle överföras

från tulltaxenr 67 till nr 63 samt framlagt förslag till därav betingade

författningsändringar.

I detta sammanhang må anmärkas, att enligt en vid årets riksdag

väckt motion av herr Hagberg i Malmö (II: 113) frågan örn genomförande

av tullfrihet för cedratfrukt underställts riksdagens bedömande. I berörda

motion, som i motiveringen i huvudsak återgiver nyss angivna

synpunkter, uttalas, att cedratfrukt jämväl i saltat tillstånd användes

såsom råvara för suckattillverkningen och att i sistnämnda fall tullen utgår

med 50 kronor för 100 kilogram enligt tulltaxenr 72: 2. Motionens

hemställan avser genomförande av tullfrihet för både färsk och saltad

cedratfrukt.

I skrivelse den 12 februari 1935 har trakiatberedningen gjort framställning

örn ändrad tullbehandling av grapefrukt samt i sådant avseende föreslagit,

att grapefrukt i tullbehandlingsavseende måtte jämställas med

apelsiner, vilka för närvarande vore tullfria. Såsom skäl för framställningen

har anförts, bland annat, att ett borttagande av tullen å grapefrukt

skulle vara av värde för vissa svenska exportintressen, att någon

konkurrens med inhemsk frukt ej vore att befara genom en dylik åtgärd

samt att hittillsvarande import av grapefrukt icke syntes hava i

någon nämnvärd mån påverkat storleken av tullintäkterna.

Generaltullstyrelsen har i yttrande den 27 februari 1935 förklarat sig ur

de synpunkter, styrelsen hade att företräda, icke hava något att erinra

mot traktatberedningens nu berörda förslag.

De anförda skälen för åvägabringande av tullfrihet för cedratfrukt sy- Departementsnas

mig värda allt beaktande. Jag har därför ingen erinran mot genom- Zeferi.

förande av den ifrågasatta tullfriheten, vilken jag anser böra omfatta

jämväl saltad cedratfrukt.

Traktatberedningens förslag örn införande av tullfrihet för grapefrukt

finner jag mig även böra biträda.

Mate. Te liänföres i gällande tulltaxa till tulltaxenr 75 (statistiskt nr

155); tullen utgår med 150 kronor för 100 kilogram. Tulltaxan gör icke

någon skillnad mellan olika tesorter, beroende å olika slags egenskaper,

ursprung m. m., idan allt slags te behandlas i tullhänseende enhetligt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl, Maj:ts proposition nr 224.

Departements
chefen.

I en till handelsdepartementet den 25 februari 1935 inkommen skrift

har Carl Morton i Stockholm i egenskap av importör av s. k. mate eller

brasilianskt te gjort framställning örn borttagande av tullen för sådant te.

Till stöd härför har anförts i huvudsak följande:

Mate eller brasilianskt te skilde sig icke blott i fråga örn geografisk

utbredning utan även beträffande egenskaper och användning fullständigt

från orientaliskt te. Medan sistnämnda tesort vore en produkt, som

väsentligen användes såsom stimulans eller njutningsmedel utan hänsyn

till för hälsan mer eller mindre nyttiga eller skadliga verkningar,

utgjorde mate en allmänt utbredd folkdryck, som i de trakter, där växten

odlades eller växte vilt, konsumerades i stor utsträckning. Mate

vore positivt hälsobringande genom sin stora halt av vitaminrik klorofyll

(bladgrönt) samt sina blodrenande och magstärkande egenskaper,

alltså ett hälsote.

Sakliga skäl kunde därför ej försvara en rubricering av mate såsom

vanligt te. På grund av sin egenskap av hälsobringande produkt, varav

en ökad konsumtion vore önskvärd, borde mate vara fritt från tull.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava i gemensamt yttrande

den 6 mars 1935, under framhållande, att ämbetsverken icke kunde uttala

sig rörande betydelsen av mate ur hälsosynpunkt, anfört:

Då tullen å te väsentligen ägde karaktär av finanstull syntes några

mera vägande invändningar mot medgivande av tullfrihet för mate knappast

kunna framställas. År 1933 importerades från Brasilien samman

lagt 2,257 kilogram till statistiskt nr 155 hänförlig vara till ett värde av

5,568 kronor. Denna import torde sannolikt helt och hållet utgöras av mate.

Importen ifråga finge anses vara allt för ringa för att äga större betydelse

såsom beskattningsobjekt. Ej heller syntes anledning föreligga till

antagande, att konsumtionen av mate inom den närmaste framtiden

skulle erhålla en sådan ökning, att importen av vanligt te till följd därav

skulle komma att lida något mera kännbart avbräck till förfång för statens

tullintressen.

Under förutsättning att svenska handelspolitiska intressen påkallade den

begärda tullfrihetens beviljande, hava ämbetsverken förklarat sig icke

vilja motsätta sig bifall till framställningen.

Då ett bifall till framställningen å ena sidan torde komma att främja

vissa svenska handelspolitiska intressen och å andra sidan icke synes

möta några betänkligheter ur statsfinansiell synpunkt, anser jag mig

böra förorda åtgärd i den ifrågasatta riktningen.

Knutna mattor. Knutna yllemattor, s. k. orientaliska mattor, äro i

gällande tulltaxa alltefter tätheten av knutarna uppdelade på två tulltaxenummer,

båda med vikttullsatser. Mattor, som på en längd av

1 meter hava högst 250 knutar, falla sålunda under tulltaxenr 466 (statistiskt

nr 1001) med tull av 250 kronor för 100 kilogram, medan mattor

med större knutantal äro hänförliga till tulltaxenr 467 (statistiskt nr

1092) med tull av 600 kronor för 100 kilogram.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 224. 5

Genom skrivelse den 1 februari 1935 anmodade jag kommei*skollegium

oell generaltullstyrelsen att gemensamt till utredning upptaga frågan

örn en jämnare avvägning av tullbeskattningen å mattor samt inkomma

till handelsdepartementet med det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

I skrivelsen framhöll jag med hänvisning till en bifogad, av chefen

för generaltullstyrelsens tullbehandlingsbyrå avlämnad uppgift rörande

tullen å vissa till tulltaxenr 467 (statistiskt nr 1002) hänförliga

mattor, hurusom den för mattor, hänförliga till nämnda nummer, utgående

vikttullen i förhållande till värdet å mattorna vore procentuellt

högre för de billigare sorterna än för de dyrbarare, varför möjligheten av

en övergång till värdetull närmast borde övervägas.

Med anledning av det dem meddelade uppdraget hava kommerskollegium

och generaltullstyrelsen i skrivelse den 20 februari 1935 till en början

anfört följande:

»Tullarna å knutna mattor hava under de senaste årtiondena undergått

mycket betydande förskjutningar. Enligt 1911 års tulltaxa utgick tullen

för mattor med högst 180 knutar på en längd av 1 meter efter 1 krona per

kilogram och för mattor med större knuttäthet elter 2 kronor per kilogram.

Genom de vid 1921 års riksdag beslutade finanstullarna blevo,

då de knutna mattorna ansågos huvudsakligen hava karaktär av lyxvara,

nämnda tullsatser höjda till 5 respektive 6 kronor per kilogram. Denna

betydande stegring av tullen drabbade emellertid särskilt hårt vissa billigare

indiska mattor, och framställning gjordes därför från brittisk sida

om en återgång till förutvarande tullsats i fråga om mattor med högst ISO

larn tar. Genom beslut av 1924 års riksdag bifölls denna framställning så1

ilfrida, att tullsatsen å de lägre

nuvarande höjd, 2 kronor 50 öre per kilogram, oell samtidigt utsträcktes

att omfatta mattor med upp till 250 knutar per meter. I anledning av det

år 1928 med Turkiet ingångna handels- och sjöfartsavtalet sänktes slutligen

i samband med antagandet av nu gällande tulltaxa från och med år

1930 tullsatsen å de högre beskattade mattorna från 8 till 6 kronor per kilogram

och i nu gällande handels- och sjöfartstraktat med Turkiet den

29 september 1929 —- ratificerad av Sverige den 14 mars 1930 — är tullsatsen

å de till tulltaxenr 467 hänförliga mattorna bunden vid sin nuvarande

höjd, 6 kronor per kilogram.

I främmande länder tillämpas mycket olika normer vid tullbeskattningen

av knutna mattor. En undersökning, som gjorts i sådant hänseende,

har givit vid handen, att värdetull å knutna mattor tillämpas i

vissa länder, såsom Danmark (30 procent av värdet), Nederländerna, Storbritannien

och — i viss utsträckning — Amerikas Förenta Stater. Doträffande

dessa länder är emellertid att märka, att de til! större delen u t - göras av sådana, som i sin tullagstiftning i princip anslutit sig till värdetullsystem.

I övriga länder beräknas tullen efter kvant!tetsgrunder, varvid

flertalet europeiska stater, i första rummet Tyskland, nöja sig med en

enda vikttullsats. I Norge tillämpas samma normer som i vårt land, likaså

i Finland med undantag av att gränsen mellan högre och lägre tullbeskattade

mattor där liksom tidigare i Sverige dragits vid ett knutantal

av 180 per meter. De i Frankrike och Belgien tillämpade normerna erbjuda

särskilt intresse med hänsyn till alt tullen i dessa länder icke beräknas

efter vikt utan efter kvadratmeter. Härvid har man i Frank
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

rike sex tullsatser från 80 till 250 francs per kvadratmeter med knuttäthetsgräns

vid 120, 200, 300, 400 och 500 knutar per meter samt i Belgien

icke mindre än sju tullsatser, varierande från 24 till 200 francs per kvadratmeter

och avgränsade från varandra vid ett antal av 150, 200, 250,

300, 350 och 400 knutar per meter.»

Under hänvisning till en vid ämbetsverkens skrivelse fogad samman;

ställning rörande importen av hithörande mattor från olika länder under

den senaste femårsperioden hava ämbetsverken konstaterat, att de till

Sverige importerade knutna mattorna syntes utgöra huvudsakligen mattor

av iranskt, kaukasiskt, centralasiatiskt och kinesiskt samt till mindre

del turkiskt och indiskt ursprung. Den från Iran kommande importen,

som omfattade nära hälften av totalimporten under de tre senaste åren,

utgjordes enligt uppgift till omkring 80 procent av bytesvaror för till

nämnda land exporterade svenska industrialster. Förutom från Iian

importerades betydande myckenheter knutna mattor från Sovjetunionen

och Storbritannien.

Härefter hava ämbetsverken framhållit:

»Enligt de lämnade kvantitets- och värdeuppgifterna rörande importen

motsvarade under år 1934 den genomsnittliga tullbelastningen å importerade

knutna mattor vid statistiskt nr 1001 25.7 procent och vid statistiskt

nr 1002 35.7 procent av värdet. I fråga örn enbart importen från Iran

uppgingo motsvarande siffror till respektive 29 och 38 procent. Såsom

framgår av den förutnämnda av chefen för generaltullstyrelsens tullbehamllingsbyrå

överlämnade uppgiften rörande tullen å vissa, av en härvarande

importfirma införda mattor, fördela sig dessa genomsnittssiffror

mycket ojämnt å de olika mattkvaliteterna».

Efter att hava påpekat, att samma förhållande även bestyrktes av de

beräkningar, som under utredningen gjorts beträffande vissa av annan

importör införda mattor och som intagits i en vid skrivelsen närsluten

sammanställning, hava ämbetsverken vidare, bland annat, anfört följande:
»Av

sistnämnda sammanställning framgår sålunda, att vikttullen vid

statistiskt nr 1002 beträffande billigare mattor i vissa fall kan uppgå

till över 150 procent och å andra sidan beträffande mycket höga mattkvaliteter

nedgå till mindre än 10 procent av de i sammanställningen angivna

värdena, vilka uppgivits utgöra grossliandelspriset å den svenska marknaden

exklusive tull.

Det synes sålunda ur olika synpunkter önskvärt, att en justering av

tullarna å knutna mattor kommer till stånd, varigenom tullbelastningen

jämnare än vad för närvarande är fallet fördelas på de olika mattkvaliteterna.

Som en närmast till hands liggande åtgärd i sådant hänseende synes

vara en övergång från vikttull- till värdetullberäkning. Ehuru en

tullbeskattning efter värdet under vissa förutsättningar bäst skulle motsvara

det ovan angivna syftet, äro ämbetsverken med hänsyn till de med

värdetullen förenade olägenheterna dock ingalunda övertygade örn lämpligheten

av en dylik lösning av frågan. Då nämligen mattimporten enligt

vad som uppgivits delvis — örn än för närvarande i mindre utsträckning

än tidigare — försiggår såsom konsignationsliandel och sålunda

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

lasta inköpspriser otta icke föreligga vid importtillfällena, förutse ämbetsverken,

att tullverket redan till följd härav vid övergång till värdetull

på ifrågavarande område skulle ställas inför mycket svåra uppgifter

vid utövandet av den erforderliga värdekontrollen, helst som bedömandet

av varuvärdet i fråga örn mattor av förevarande slag kräver en

mycket hög grad av sakkunskap. Större importörer hava även vid förfrågan

förklarat sig icke i första hand önska en ändring i sådan riktning,

att tullen skulle utgå efter värdet, Då härtill kommer, att rena värdetullar

för Sveriges vidkommande hittills icke kommit till användning i

fråga örn spånadsvaror och då vidare en övergång till värdetull med hänsyn

till den i traktaten med Turkiet bundna vikttullsatsen synes kräva

upptagandet av förhandlingar med nämnda land, vilja ämbetsverken icke

förorda att värdetull införes å knutna mattor.

Under sådana förhållanden och då det icke visat sig möjligt att göra

tullbeskattningen beroende av mattornas benämningar och härkomst, synes

det ämbetsverken, att man i första rummet bör söka uppnå en rättvisare

tullbeskattning av ifrågavarande mattor genom en längre gående differentiering

av tullsatserna med hänsyn till mattornas knuttäthet, varvid,

såsom hittills, tullberäkning efter vikt torde vara att föredraga framför

tullberäkning efter kvadratmeter. Knuttätheten hos en matta star i allmänhet

i direkt proportion till mattans värde och vid en långt gående differentiering

av vikttullsatscrna torde man därför i stort sett kunna komina

till samma resultat som genom en värdetull. Ur tullteknisk synpunkt är

det emellertid å andra sidan nödvändigt, att uppdelningen på olika tullsatser

i möjligaste män begränsas. Vid övervägande av de olika möjligheter,

som erbjuda sig i ovannämnda hänseende, hava ämbetsverken ansett

sig böra förorda införandet av tre olika tullsatser för knutna mattor på det

sätt, att tullen för mattor med t. o. m. 250 knutar per meter såsom hittills

bestämmes till 250 kronor per 100 kilogram, för mattor med mer än 250

men ej mer än 450 knutar per meter till .350 kronor för 100 kilogram och

för mattor med mer än 450 knutar per meter till 600 kronor för 100 kilogram.

Förslaget innebär en tullsänkning av 250 kronor per 100 kilogram

för mattor med mellan 250 och 450 knutar per meter.

Vad beträffar mattor med högst 250 knutar per meter synes någon sänkning

av den nuvarande tullsatsen icke böra ifrågakomma med hänsyn till

den inhemska tillverkningen — inom textil konstslöjd liksom inom hemslöjden

— av knutna handvävda mattor (av Hossa- och ryatyper). För övrigt

torde, enligt vad som upplysts, endast en jämförelsevis ringa del av

de från Iran importerade mattorna falla inom denna kategori. Då mattor

med ett högre knutantal än G00 synas kunna bära en högre tullsats än

den nuvarande, 600 kronor för 100 kilogram, hade en höjning av tullen

för dessa exempelvis till 800 kronor för 100 kilogram möjligen kunnat

ifrågasättas. Med hänsyn till den förut omnämnda tullbindningcn hava

ämbetsverken emellertid icke ansett sig böra framlägga förslag i sådant

avseende.

Verkningarna av de föreslagna tulländringarna i statsfinansiellt hänseende

kunna endast approximativt överblickas. Då det emellertid torde

kunna förväntas, att en eventuell ökning i importen av knutna mattor

bomme att äga rum på bekostnad av importen av vävda yllemattor, såsom

axminster- otili wiltonmattor, vilka äro belagda med en tull av endast 100

kronor för 100 kilogram, förutse ämbetsverken, att do föreslagna tullsntserna

icke skulle medföra några större förändringar i tullinkomsterna.»

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departementschefen

.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Kommerskollegium Ilar slutligen erinrat örn att den i samband med 1928

års handels- och sjöfartsavtal med Turkiet vidtagna nedsättningen av tullen

å de högre beskattade mattorna från 8 till 6 kronor per kilogram på

sin tid väckte vissa betänkligheter med hänsyn till den därigenom skärpta

konkurrens, som den inhemska tillverkningen av knutna mattor komme

att få vidkännas. Då kollegium icke dess mindre nu ansåge sig böra ifrågasätta

en viss ytterligare sänkning av tullsatsen för orientaliska mattor,

vöre detta i främsta rummet betingat av hänsynen till den synnerligen lovande

utsikt till ökat handelsutbyte med vissa främmande länder, som för

närvarande syntes föreligga, och som även å svensk sida syntes motivera

vissa åtgärder för underlättande av ömsesidighet i detta utbyte. Såsom

av utredningen framginge skulle för övrigt även efter vidtagande av den

föreslagna tullsänkningen, den inhemska tillverkningen komma att beredas

ett förhållandevis avsevärt skydd.

I anslutning till vad sålunda anförts hava ämbetsverken framlagt förslag

till därav betingad författningsändring.

Importen av ifrågavarande mattor utgjorde enligt den officiella statistiken:
-

Stat. m-

1931

1932

1933

1934

Ton

1,000 kr.

Toli

t,000 kr.

Ton

| 1,000 kr.

Ton

| 1,000 kr. j

loci ...............

13

m

14

158

12

108

9

92

1002 ...............

64

1,460

92

1,495

77

i 1,168

53

| 689 j

Summa

77

1,635

106

1,653

89

1,276

62

981 !

Såsom jag anfört i min skrivelse den 1 februari 1935 till kommerskollegium

och generaltullstyrelsen och jämväl framgått av den av ämbetsverken

verkställda utredningen förefinnes för närvarande en betydande

ojämnhet i tullbeskattningen för knutna mattor av ifrågavarande slag.

Vid undersökning av de sätt, på vilka en lämpligare tullbeskattning

skulle kunna åstadkommas, hava ämbetsverken funnit vissa betänkligheter

mot ett övergående till en tull, beräknad efter värdet, samt i stället

föreslagit en ytterligare uppdelning av hithörande tullrubriker. Ämbetsverkens

förslag i denna riktning, som avvägts med hänsyn jämväl tagen

till den inhemska tillverkningen av knutna matto!’, innebär en sänkning

av tullen för vissa slag av ifrågavarande mattor. Såsom ämbetsverken

framhållit skulle ett genomförande av detta förslag verksamt bidraga

till främjandet av handelsutbytet med vissa främmande länder.

Då jag funnit de skäl ämbetsverken anfört för det av dem framlagda

förslaget beaktansvärda, anser jag mig böra förorda förslaget.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

9

Fajansvaror för hushållsbruk. Enligt gällande tulltaxa (ur tulltaxenr

695, statistiskt nr 1286) äro vita eller enfärgade, för hushållsbruk avsedda

varor av fajans (oäkta porslin), härunder inbegripna krukmakargods och

andra lervaror, ej särskilt nämnda, ävensom kakel och kakelugnsornament

belagda med en tull av 10 kronor för 100 kilogram. Två- eller flerfärgade

eller förgyllda, försilvrade eller på annat likartat sätt dekorerade,

för hushållsbruk avsedda fajansvaror (ur tulltaxenr 696, statistiskt nr 1288)

draga en tull av 16 kronor för 100 kilogram.

Genom beslut den 16 februari 1934 tillkallade Kungl. Majit generaltulldirektören

N. Wohlin, direktören A. G. Bergengren, lektorn J. E. Björnsson,

direktören .T. L. Ekman, direktören A. Th. K. Gabrielsson, landsorganisationens

ordförande K. E. Johanson, professorn B. G. Ohlin, direktören

A. I. Olsson och hemmansägaren G. Strindlund att såsom sakkunniga

inom finansdepartejnentet verkställa utredning och avgiva förslag

till beredskapsåtgärder till skydd för den inhemska marknaden såsom ett

led i arbetet för åvägabringande av ökade försörjningsmöjligheter inom

olika näringsgrenar.

De sakkunniga hava den 10 april 1934 avgivit betänkande med förslag

till vissa tullåtgärder, vilka kunde vara ägnade att öka försörjningsmöjligheterna

inom landet.

I betänkandet, som innebär förslag om tullförhöjningar beträffande ett

flertal tulltaxerubriker, har föreslagits införande av tilläggstullar för

bland annat till statistiska nr 1286 och 1288 hänförliga fajansvaror med

10 respektive 19 kronor för 100 kilogram. Till stöd härför hava de sakkunniga

anfört bland annat:

Den svenska porslins- oell fajansindustrien hade med hänsyn till antalet

arbetare enligt den officiella statistiken under åren 1928 — 1932 visat synnerligen

jämna siffror.

Berörda siffror utgjorde dock icke en fullt riktig mätare av sysselsättningsgraden

inom industrien, alldenstund företagen vid de inskränkningar,

som under senaste åren måst företagas, i stället för att decimera arbetsstyrkan

vidtagit minskning i arbetstiden. Under år 1932 utgjorde sålunda

antalet arbetstimmar per år och arbetare 1,592 mot 2,090 i genomsnitt för

hela industrien. Förhållandena under år 1933 hade i stort sett varit desamma,

i det att en förkortning av arbetstiden med 8—11 timmar per vecka

förekommit vid fabrikerna under hela eller större delen av året. — Under

år 1932 hade — efter värde räknat — förbrukningen av fajans till 36 procent

tillgodosetts genom import.

Den främsta anledningen till de svenska fabrikernas bristande konkurrenskraft

gentemot porslinsindustrierna i främmande länder hade uppgivits vara,

att arbetslönerna i Sverige läge på en högre nivå än i länderna ifråga.

Vid porslins- och fajanstillverkningen vore nämligen arbetskostnaderna av

avgörande betydelse för prissättningen, i det att desamma enligt uppgift

inginge med omkring 70 procent i fabrikskostnaderna.

Av ovan anförda omständigheter ävensom av vad som från industriens

representanter i övrigt inhämtats, hade de sakkunniga kommit till den uppfattningen,

att ett, ökat tullskydd för fajansindustrien syntes vara nödvän
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Vepartementschef

en.

10

Kungl. Haj:ts proposition nr 224.

digt för att undvika ytterligare minskning i arbetstillfällena inom denna

industrigren. De sakkunniga ansåge vidare det vara möjligt att genom

minskning av importen skapa avsevärt ökade försörjningsmöjligheter inom

denna fabrikation och ville i detta sammanhang särskilt framhålla arbetskostnadernas

stora andel i tillverkningskostnaderna.

I särskilda utlåtanden den 3 respektive 5 maj 1934 över betänkandet hava

generaltullstyrelsen, kommerskollegium och traktatberedningen uttalat sig

rörande de sakkunnigas förslag.

Generaltullstyrelsen, som icke speciellt uppehållit sig vid nu förevarande

detalj av förslaget, har därvid sammanfattningsvis funnit en stor del av de

föreslagna tullhöjningarna vara av sådan natur, att de skulle medföra förbättringar

i tulltekniskt hänseende och även på flera områden en jämnare

tullbeskattning än nu gällande bestämmelser innebure.

Traktatberedningen har anlagt vissa allmänna synpunkter på de sakkunnigas

slutsatser och förslag och därvid särskilt påpekat de handelspolitiska

konsekvenserna av ett genomförande av desamma.

Kommerskollegium slutligen har funnit de skäl som anförts för en förhöjning

av tullsatserna å hithörande varor vara synnerligen vägande, särskilt

med hänsyn till den starka konkurrens, som i vissa fall gjorde sig

gällande från länder med mycket låga arbetslöner i förhållande till de i

Sverige tillämpade. Emellertid har kollegium med hänsyn till de nuvarande

tullsatsernas relativa höjd föreslagit, att de ifrågasatta tilläggstullarna beträffande

till statistiska nr 1286 och 1288 hänförliga varuslag måtte utgå

med 10 kronor respektive 9 kronor för 100 kilogram.

Beträffande införseln må följande ur den officiella statistiken hämtade

uppgifter tjäna till upplysning:

ton

1,000 kr. (

ton

1,000 kr.

ton

1,000 kr.

ton

1,000 kr.

1286..................

190

1

155 |

144

114

lis

94

119

92

1288.................

774

673 1

699

624

1,017

921

1,071

975

Summa

964

828 |

843

738

1,135

1,015

1,190

1,067

Värdet av Sveriges industriella produktion av oäkta porslin (fajans,) uppgick

enligt den officiella statistiken i 1,000-tal kronor: år 1931 till 5,715,

år 1932 till 4,229 och år 1933 till 5,011. För sistnämnda år angives även

myckenheten till 4,565 ton. Särskilda tillverkningssiffror beträffande för

hushållsbruk avsedd fajans äro icke angivna.

Såsom av de ovan lämnade uppgifterna framgår har ifrågavarande industrigren

icke kunnat i full utsträckning sysselsätta den däri anställda arbetskraften.

Ett förbättrat läge i detta avseende synes icke möjligt att uppnå

utan vidtagande av åtgärd i av de sakkunniga antydd riktning. Jag ansluter

mig därför till förslaget om införande av tilläggstullar för fajans
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

varor för hushållsbruk. Beträffande storleken av tilläggstullarna synes mig

det av kommerskollegium framlagda förslaget väl avvägt, varför jag finnér

mig böra förorda detsamma.

I likhet med vad som gäller för de föregående år genomförda tilläggstullarna

för äkta porslin synas de nu föreslagna tullåtgärderna endast böra

givas begränsad giltighet. Jag föreslår därför, att giltighetstiden för nu

ifrågavarande tilläggstullar inskränkes till och med utgången av juni

månad 1937.

Manganjärn. Enligt gällande tulltaxa är manganjärn, som hänföres till

tulltaxenr 729:2 (ur statistiskt nr 1335), fritt från tull.

I sitt betänkande av den 10 april 1934 hava de sakkunniga för utredning

angående åtgärder till skydd för den inhemska marknaden föreslagit införande

av en tull av 3 kronor 50 öre för 100 kilogram för manganjärn,

hållande mer än G0 procent mangan. Till stöd härför hava de sakkunniga

anfört huvudsakligen följande:

Tillverkningen i Sverige av högprocentigt manganjärn hade upptagits

först under världskriget, då behovet av denna för ståltillverkningen viktiga

råvara icke kunnat täckas genom import. Under en följd av år hade

sedermera en mycket stor del, 68—85 procent, av förbrukningen tillgodosetts

genom inhemsk tillverkning. Emellertid hade den svenska tillverkningen

under senare år utsatts för en dumpingartad konkurrens från utlandet,

varigenom priset på mangan järn undergått synnerligen betydande

sänkningar, enligt inhämtade uppgifter från 265 kronor per ton eif svensk

hamn 1929 till 155 ä 160 kronor per ton i början av 1934.

Då självkostnadspriset på svenskt manganjärn enligt uppgift uppginge

till 180 å 190 kronor per ton, torde den svenska tillverkningen icke kunna

upprätthållas, örn den utländska prispolitiken komme att fullföljas. Därtill

komme den omständigheten, att tillverkningen, örn den en gång nedlades,

knappast kunde återupptagas, då den ifrågavarande malmgruvan vid

en nedläggning av driften torde komma att vattenfyllas och på grund av

säregna geologiska förhållanden icke mera kunde länspumpas. Genom

ett nedläggande av tillverkningen skulle sammanlagt ett nittiotal man

bliva arbetslösa.

I anslutning till ovan återgivna förhållanden hava de sakkunniga, under

framhållande av att Jernkontoret, som representerade de större förbrukarna

av manganjärn, tillstyrkt införande av en tullsats av 3 kronor 50 öre

för 100 kilogram för manganjärn, hållande över 60 procent mangan, stannat

för att förorda den sålunda ifrågasatta tullen samt framlagt förslag

till författningsbestämmelser. De sakkunniga hava tillagt, att manganjärn

som regel endast förekommer med en manganhalt av omkring 80

procent.

''Kommerskollegium har i sitt över betänkandet avgivna utlåtande av

den 5 maj 1934 ansett sig böra biträda förslaget.

Betriiffande införseln och den inhemska tillverkningen må följande ur

den officiella statistiken hämtade uppgifter tjäna till upplysning. Därvid

s. 12 Kontrollera mot PDF

Departementschef

en.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

torde emellertid beaktas, att i handelsstatistiken manganjäru är upptaget

tillsammans med manganhaltigt tackjärn (spegeljärn), varför de lämnade

uppgifterna icke kunna göra anspråk på att giva en fullt tillförlitlig bild

av importen av enbart manganjärn.

1 1

År

Införsel

Inhemsk tillverkning

i 1

ion

1,000 kr. I

ton 1

1,000 kr.

1931 ............

2,835

465

1,82(5

482

1932 ............

3,335

45(5

1,536

528

i 1933 ............

2,314

350

1,243

463

i 1934 ...........

C,841

931

På grund av den i ärendet förebragta utredningen finner jag mig böra

förorda införandet av tull på manganjärn med mer än 60 procent mangan.

Den föreslagna tullsatsens höjd torde vara väl avvägd. Mot avfattningeu

av de föreslagna författningsbestämmelserna har jag ej heller något att

erinra.

Ledbultkätting med invändig länkbredd av 6 millimeter eller däröver.

För ledbultkättingar, ej hänförliga till tulltaxenr 787 (s. k. Ewarts kätting,

ävensom ledbultkättingar av smidbart gjutgods), med en längd å rullen

(invändig länkbredd) av 6 mm eller däröver (tulltaxenr 788) utgår en tull

av 10 kronor för 100 kilogram.

De sakkunniga för utredning angående åtgärder till skydd för den inhemska

marknaden hava i sitt betänkande av den 10 april 1934 föreslagit

införande av tilläggstull av 20 kronor för 100 kilogram för ledbultkätting,

bänförlig till tulltaxenr 788, samt till stöd därför anfört bland annat:

Vid tidpunkten för fastställandet av nu gällande tullbestämmelser vore

s. k. Galls kättingar och rullkättingar icke föremål för tillverkning inom

landet. Sedermera hade inhemsk tillverkning av dylika kedjor uppstått.

Tillverkningen av rullkedjor omfattade dels klenare dimensioner, vilka

särskilt användes såsom velocipedkedjor, dels även grövre kättingar för

automobiler oell för annan kraftöverföring.

Genom beslut vid 1925 års riksdag höjdes tullen för velocipedkedjor och

liknande kedjor med en längd å rullen av mindre än 6 millimeter till 50

kronor för 100 kilogram under det att tullen å övriga slag av ledbultkättingar

lämnades oförändrad.

_Av uppgifter, som på sin tid lämnats till 1928 års tullkommitté, framginge,

att tullsatsen å ledbultkättingar vore mycket låg, nämligen för

rullkedjor 1 procent och för Galls kättingar omkring 4 procent av tillverkningskostnaderna.

Med ledning av importmedelvärdet för år 1932 syntes

tullsatsen nu motsvara icke fullt 4 procent av detta värde. Andra likartade

tillverkningar åtnjöte ett väsentligt högre skydd; så uppginge exempelvis

tullskyddet för s. k. Ewarts kedja till 15 procent av värdet och för

cykelkedjor till 19 procent.

Med hänsyn till de berörda uppgifterna och möjligheten av att genom

ett ökat tullskydd bereda ökad sysselsättning hava de sakkunniga ansett

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 224. 13

sig böra föreslå den angivna förhöjningen av tullskyddet för nu ifrågavarande

tillverkning.

Kommerskollegium hav i sitt tidigare omnämnda utlåtande av den 5 maj

1934 funnit förslaget örn införande av tilläggstull välgrundat, men föreslagit

viss reduktion av den föreslagna tilläggstullens storlek.

Importen av ledbultkätting av nu ifrågavarande slag under åren 1931

— 1934 framgår av nedanstående uppställning:

År

Ton

1,000 kr.

År

Ton

1,000 kr.

1931 .............

17-1

411

1933 .................

H„

350

1932 ..................

121

327

1934 ..................

171

491

De av de sakkunniga lämnade uppgifterna rörande tullskyddet för ifrå- Departement»- gavarande varuslag synas mig väl motivera åtgärder i den föreslagna rikt- chefen.

ningen. I likhet med de sakkunniga och kommerskollegium anser jag

ett ökat tullskydd lämpligen böra genomföras i form av tilläggstull, vilken

synes böra bestämmas till 15 kronor för 100 kilogram.

Nysilvervaror m. in. Enligt gällande tulltaxa äro färdiga nysilverarbeten

samt halvfabrikat till sådana (s. k. nysilverråvara) belagda med följande

tullsatser, allt för 100 kilogram:

Knivar, gafflar och skedar:

förgyllda, försilvrade eller platinerade eller pläterade med guld,

silver eller platina (tulltaxenr 922; statistiskt nr 1634) ............ 180: —

andra slag (härunder faller nysilverråvaran; tulltaxenr 924; statistiskt

nr 1636)................................................................................... 50: —

Arbeten, ej särskilt nämnda:

förgyllda, försilvrade eller platinerade eller pläterade med guld,

silver eller platina (tulltaxenr 925; statistiskt nr 1637) ............ 180: —

förnicklade; ävensom toalett-, skrivtygs- och bordsartiklar, ej

särskilt nämnda, utan ytbetäckning (härunder faller nysilverråvara,

s. k. korpus; tulltaxenr 926; statistiskt nr 1638) ........ 75: —

I en till handelsdepartementet den 10 mars 1933 inkommen skrift har

innehavaren av C. Kroghs försilvringsfabrik, Stockholm — med förmälan,

att kökanden såsom tillverkare av billiga småartiklar av försilvrat gjutet

bly, i likhet med övriga svenska nysilverfabrikanter, på grund av utländsk

»dumping» kommit i ett brydsamt läge — gjort framställning örn genomförande

av ett kraftigt tullskydd för de svenska försilvringsfabrikerna.

I en den 16 oktober 1933 dagtecknad skrift har Svenska nysilverfabrikantföreningen

hemställt, att tullen å hithörande varor måtte höjas, beträffande

s. k. nysilverråvara (ur tulltaxenr 924 och 926) till 100 kronor respektive

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

150 kronor samt beträffande försilvrade artiklar (ur tulltaxenr 922 oell 925)

till 250 kronor respektive 300 kronor, allt för 100 kilogram. Till stöd

härför Ilar anförts i huvudsak följande:

Tillverkningen av nysilvervaror i Sverige omfattade, förutom försilvringsverksamhet,

även framställning av olika slags halvfabrikat (nysilverråvara).

För fabrikationen sysselsattes cirka 1,000 arbetare, varav för råvaruframställningen

cirka 400. De svenska fabrikerna skulle emellertid kunna giva

arbete åt ett större antal arbetare, därest icke konkurrensen från utlandet

försvårade avsättningen i den utsträckning, som nu vore fallet. En betydande

del av importen utgjordes av undermåliga och synnerligen billiga

varor, där undermetallen ofta endast vore av mässing och försilvringen av

synnerligen underhaltig beskaffenhet. En minskning av importen skulle

därför vara till gagn även för konsumenterna. Genom att i de flesta länder

(bl. a. Danmark, Finland och Norge) vidtagits tullförhöjningar och andra

importrestriktioner för ifrågavarande varor, hade länder med oförändrade

tullsatser utsatts för ökat importtryck.

Över framställningarna hava infordrade utlåtanden avgivits av kommerskollegium

den 30 december 1933 och av generaltullstyrelsen den 15 januari

1934.

Kommerskollegium har anfört huvudsakligen följande:

De inhemska nysilverfabrikanterna kunde uppdelas i tre kategorier, dels

sådana, som i större eller mindre utsträckning själva tillverkade sin råvara

dels sådana, som endast försilvrade råvara, dels ock sådana, som uteslutande

tillverkade råvara för försilvring. Sistnämnda slag av fabrikation torde

först på senare tid uppstått inom landet. På grund av tekniska svårigheter

att framställa fullgod nysilverplåt hade tillverkningen av sådan plåt

icke hittills erhållit någon större omfattning.

Enligt vad kollegium inhämtat, hade inom 1928 års tullkommitté en

ganska ingående undersökning verkställts angående avvägningen av tullskyddet

för olika grenar av nysilverfabrikation. Av den sålunda verkställda

utredningen framginge, att tillverkningen av själva råvaran åtnjöte ett

jämförelsevis mindre skydd än försilvringsverksamheten. Under det att

sålunda tullskyddet för tillverkning av råvara växlade i fråga örn knivar,

skedar och gafflar mellan 1.4 och 5.1 procent och i fråga örn s. k. korpus

mellan 1.4 och 10.2 procent av tillverkningskostnaderna, motsvarade dessa

procentsiffror i fråga örn försilvrade varor för knivar, skedar och gafflar

3.8 till 15.1 och i fråga örn s. k. korpus 2.7 till 14.9 procent. Att tullskyddet

för tillverkningen av råvaror vore sämre än skyddet för försilvringen

framginge också av det förhållandet, att utländska fabrikanter funnit

med sin fördel förenligt att här anlägga försilvringsfabriker, vilka arbetade

med utländsk råvara.

Kollegium hade intet att erinra mot den av Svenska nysilverfabrikantföreningen

föreslagna förhöjningen av tullen å nysilverråvara, men ansåge,

att tillägget därutöver för färdigförsilvrade artiklar borde högst motsvara

det, som nu vore gällande. En förhöjning därutöver av skyddet för försilvringsverksamheten

skulle nämligen antagligen endast medföra en ökad

anledning för utländska nysilverfabriker att upprätta försilvringsanstalter

inom landet.

I anslutning härtill har kollegium föreslagit införande av tilläggstullar i

överensstämmelse med vad sålunda förordats.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Generaltullstyrelsen har ansett, att en eventuell tullförhöjning vid tulltaxenr

922 och 925 även borde omfatta där upptagna förgyllda, platinerade

och med guld, silver eller platina pläterade varor av dithörande slag, i

synnerhet som sådana varor i allmänhet torde hava ett högre värde än de

försilvrade artiklarna.] Beträffande nysilverråvarorna (ur tulltaxenr 924

och 926) har generaltullstyrelsen anfört:

Därest tullen för dessa råvaror höjdes, såsom ifrågasatts, med 50 kronor

respektive 75 kronor för 100 kilogram, komme de att hilva belagda med

högre tull än förnicklade varor, fallande under tulltaxenr 923 och 926.

Detta förhållande syntes emellertid icke behöva utgöra hinder för den ifrågasatta

tullförhöjningen, särskilt som förnicklade nysilvervaror mera sällan

förekomme till införsel.

Med anledning av de sålunda föreslagna tullförhöjningarna har generaltullstyrelsen

avgivit förslag till därav betingade författningsföreskrifter,

därvid styrelsen i likhet med kommerskollegium utgått från att höjningarna

borde ske genom införande av nya tilläggstullar samt med bibehållande av

nu rådande förhållande mellan tullarna å råvarorna och å de bearbetade

varorna.

I sitt betänkande av den 10 april 1934 hava de sakkunniga för utredning

angående skydd för den inhemska marknaden helt anslutit sig till kommerskollegii

och generaltullstyrelsens ifrågavarande förslag.

Beträffande" importen och den inhemska produktionen av ifrågavarande

varuslag må följande uppgifter anföras:

Införsel.

Stat. nr

:

1931

1932

1933

1934

ton

1,000 kr.

ton

1,000 kr.

ton

1,000 kr.

ton

1,000 kr.

1634 .....................

20

297

13

182

10

152

13

188

1636 .....................

134

1,106

58

433

50

376

74

536

1637 .....................

170

1,735

101

1,064

80

856

69

779

16381.....................

348

2,534

241

1,980

190

1,345

209

1,545

Inhemsk tillverkning.

1931

1932

1933

ton

1,000 kr.

ton

1,000 kr.

ton

1,000 kr.

Plåt av nysilver ..............................

294

520

346

614

288

545

Rör av nysilver................................

5.5

18

22

65

17

49

Nysilverarbeten.................................

—

5,673

328

4,414

320

4,276

Förgyllning eller försilvring av inköpta

160

1,978

128

1,681

fabrikat .......................................

—

2,831

1 Häri ingå även förnicklade varor.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Dep art emen facht

f ev.

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

Med hänsyn till de förhållanden, vilka av den i ärendet förebragta utredningen

framgått, Anner jag en höjning av tullen å ifrågavarande artiklar

motiverad. Förhöjningen torde, såsom ämbetsverken föreslagit, böra ske

genom införande av tilläggstullar. De av ämbetsverken föreslagna beloppen

synas väl avvägda. Mot det av generaltullstyrelsen avgivna förslaget till

författningsföreskrifter rörande sådana tullar har jag icke något att erinra.

Bakelit m. m. Bakelit är ett fast konstharts, som bildas av formalin och

fenoler vid närvaro av katalysatorer. Genom att variera fenoler och katalysatorer

erhållas slutprodukter med för olika användningsområden lämpade

egenskaper. För att ytterligare förhöja dessa egenskaper tillsättas

såsom bindemedel med tillhjälp av specialmaskiner diverse ämnen såsom

papper, träfiber, asbest m. m. Det sålunda erhållna halvfabrikatet utsättes

sedan för tryck i uppvärmda pressar, varefter fabrikatet i form av plattor,

rör, bult m. m. är färdigt att tagas i bruk.

Med tillämpning av nu gällande bestämmelser tulltaxeras bakelit och

sådana produkter därav, som här avses, på följande sätt:

oarbetad bakelit:

pressmassa enligt tulltaxenr Illo (statistiskt nr 2037), med tullfrihet,

annan enligt tulltaxenr 103 (statistiskt nr 235), med tullfrihet,

plattor:

helt av bakelit enligt tulltaxenr Illo (statistiskt nr 2038), med tullfrihet,

av bakelit jämte papper enligt tulltaxenr 387 (statistiskt nr 877), med

tull av 50 kronor för 100 kilogram,

av bakelit jämte vävnad enligt tulltaxenr 565 (statistiskt nr 1116), med

tull av 35 kronor för 100 kilogram,

rör:

helt av bakelit enligt tulltaxenr Illo (statistiskt nr 2038), med tullfrihet,

av bakelit jämte papper enligt tulltaxenr 379 (statistiskt nr 866), med

tull av 8 kronor för 100 kilogram,

av bakelit jämte vävnad enligt tulltaxenr 565 (statistiskt nr 1116), med

tull av 35 kronor för 100 kilogram, samt

andra arbeten enligt tulltaxenr 1112 (statistiskt nr 2040), med tull av 10

procent av värdet.

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 17 mars 1933 dagtecknad skrift kar

Skånska Ättikfabriken aktiebolag gjort framställning i syfte att bakelit

(isolit) och andra härdbara konstkartser måtte utbrytas ur de rubriker i

tulltaxan, dit de för närvarande hänfördes, och sammanföras i en särskild

rubrikgrupp samt att tull måtte införas å oarbetad bakelit ävensom att

nu utgående tull å vissa därav framställda artiklar måtte höjas. Bolaget

har därvid åberopat en av bolaget till 1928 års tullkommitté den 6 juni

1932 avgiven skrift i samma ämne. Bolaget har i sina framställningar

framhållit bland annat följande:

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts preposition nr 22-1. 17

Gällande tull bestämmelser på detta område vore synnerligen otillfredsställande,

i det att i rubriken till tulltaxenr Illo—1112 upptoges en mängd

produkter av vitt skilda slag. Den nuvarande tillverkningen i landet av

bakelit och andra härdbara konsthartser uppginge till så betydande belopp,

att ett utbrytande ur samlingsrubriken av sådana artiklar vore motiverad.

Förhållandena på förevarande område hade nämligen betydligt

förändrats sedan tulltaxans tillkomst, vid vilken tidpunkt någon tillverkning

av bakelit icke hade funnits.

Av de i bakelithartsen ingående komponenterna vore karbolsyra (fenol)

icke föremål för tillverkning inom landet utan måste importeras. Till

följd härav vore de inhemska tillverkarna av bakelit helt beroende av utlandets

prispolitik beträffande karbolsyra. På senare tid hade detta beroende

lett till, att de inhemska tillverkarna måst finna sig i en ständigt

stegrad prisförhöjning å denna vara, helt möjliggjord genom de utländska

fabrikanternas monopolställning å den svenska marknaden. Även ett

annat av de i bakeliten ingående mera betydande råmaterialerna, nämligen

papper, hade numera prisbundits, i det de svenska pappersbruken för

vissa papperskvaliteter och däribland de, som användes vid tillverkning

av bakelitplattor och bakelitrör, träffat överenskommelse örn gemensamma

priser. Möjligheterna att motverka det våldsamma prisfallet å bakelitprodukter

genom pristryckning å råmaterialerna vore, såsom syntes,

synnerligen minimala.

Vad slutligen beträffade formalin, som tili cirka 30 procent inginge i

bakelithartsen, vore denna belagd med en tull av 15 öre per kilogram, medan

den färdiga varan bakelithartsen vore tullfri. Att sålunda belägga

en råvara med tull, medan den färdiga produkten åtnjöte tullfrihet, vöre

oegentligt.

Ofta vore de utländska utbuden å den svenska marknaden av sådan karaktär,

att de måste betecknas såsom dumpingartade. Ett dylikt pristryck

möjliggjordes av att de utländska tillverkarna själva i stor utsträckning

tillverkade de för bakelitframställning erforderliga råvarorna och på

grund därav icke stöde i beroende av framställarna av dessa varor.

Svårigheterna för den svenska bakelitindustrien hade vidare ytterligare

ökats genom i utlandet vidtagna handelspolitiska åtgärder. Bolaget hade

sålunda förut lyckats upparbeta en ganska ansenlig exportmarknad förvissa

av sina isolitprodukter, men vore numera så gott som totalt avskuret

från avsättningsmöjligheter i utlandet, beroende på införande av importförbud,

tullförhöjningar av prohibitiv art eller valutarestriktioner.

En tullsats av 30 kronor för 100 kilogram för ren bakelitharts eller för

pressgjutningar avsedd bakelit, tillsatt med trämjöl, asbestmjöl eller dylikt,

syntes med hänsyn till den utländska dumpingen vara motiverad. Tullsatsen

å rör, 8 kronor för 100 kilogram, vore oproportionerligt låg i förhållande

till tullen å plattor. Medan sålunda arbetskostnaden för plattor

uppginge till endast 35 procent av tillverkningsvärdet, utgjorde samma

kostnad för rör icke mindre än 60 procent. Vid avvägning av en skälig

tullsats å rör i riktigt förhållande till gällande tullsats å plattor syntes

rör böra beläggas med en tull av SO öre för kilogram. Denna tullsats skulle

motsvara cirka 10—15 procent av värdet. Vad beträffade tullen å andra

arbeten av bakelit jin plattor oell rör borde tullen ökas från 10 procent till

20 procent av värdet.

över framställningen laiva infordrade utlåtanden avgivits av kommerskollegium

den 29 januari 1931 och av generaltullstyrelsen den 14 februari

lii hany till riksdagens protokoll /.9.7.I.

1 sand. Sr

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition nr 224.

1934. Generaltullstyrelsen har med sitt utlåtande överlämnat av Sveriges

kemiska industrikontor avgivet yttrande.

KcmmBi skollegium, som från bolaget erhållit bland annat vissa upp

gifter rörande tillverkningskostnaderna för olika slag av isolitprodukter

av bolagets tillverkning ävensom rörande tullbelastningen å råvarorna,

har funnit de nuvarande tullbestämmelserna på förevarande område icke

vara tillfredsställande. Detta syntes kollegium bero därpå, att vid tiden

för tulltaxans tillkomst någon tillverkning inom landet av bakelitartiklar

icke hade funnits. Kommerskollegium har härom anfört följande:

Vad först beträffade den oarbetade (eller pulveriserade) bakeliten mäste

tillverkningen därav anses ogynnsamt ställd i konkurrens med irtlandet

redan på grund av den tull, som åvilade halvfabrikatet (formalin), vilket

vore belagt med en tull av lo kronor för 100 kilogram (statistiskt nr 528,

formalin i vattenlösning). Vid framställningen användes i övrigt hexamotylentetramin

(framställd av formalin och ammoniak) ävensom vissa färgämnen

m. m., vilka åtnjöte tullskydd. Tullbelastningen för oarbetad isolit

bleve därför 7.2—10 öre per kilogram (något olika för olika kvaliteter).

Med fästat avseende härå och i betraktande jämväl av de uppgifter rörande

tillverkningskostnader och försäljningspris, som kollegium inhämtat,

funne kollegium införande av en tullsats av 20 kronor för 100 kilogram

för oarbetad bakelit (isolit) böra förordas.

Påtagligt syntes även, att de nu gällande tullsatserna å rör och plattor

av bakelitimpregnerat papper (respektive 8 och 50 kronor för 100 kilogram^

ävensom å bakelit med vävinlägg (35 kronor för 100 kilogram) ej

stöde i lämpligt förhållande till behovet av skydd för de olika tillverkningarna.

De båda förstnämnda tullsatserna torde sålunda lia avvägts enbart

nied hänsyn till de egentliga pappersvarorna, utan att därvid avseende

fästats vid bakelitfabrikaten.

Vad åter beträffade plattor av bakelit med vävinlägg, representerade

dessa en jämförelsevis ny artikel, som på senare tid varit föremål såväl för

tillverkning inom landet (s. k. vävbakelit) som för import (under beteckningarna

»Novotext», »Celeron» och »Ferrozell»). Fabrikaten ifråga torde

lia på senare år fått en allt större användning inom maskinindustrien, där

(le huvudsakligen funnit användning vid tillverkningen av kugghjul, friktionsskivor

m. m., såsom ersättning för metall, råhud eller fiber. Även

inom möbelindustrien torde nu ifrågavarande plattor börjat användas till

bordskivor, diskar m. m.

Dessa artiklar tull taxerades för närvarande enligt statistiskt nr lill)

(»andra för tekniskt bruk avsedda artiklar, ej särskilt nämnda») med en

tullsats av 35 kronor för 100 kilogram. Emellertid torde tillämpningen av

denna tulltaxering, enligt vad kollegium inhämtat, vara underkastad viss

tvekan, och uteslutet syntes icke vara, att densamma i händelse av överklagande

skulle komma att ändras, så att här ifrågavarande plattor med

vävinlägg, vilka icke representerade för tekniskt bruk avsedda färdigfabrikat

utan snarare torde vara jämförliga med »vävnader m. m., tydli

gen avsedda för tekniskt bruk» o. s. v. (statistiskt nr 992), bomme att draga

en till 25 kronor för 100 kilogram nedsatt tull.

Av det anförda torde framgå lämpligheten av att samtliga här ovan

omhandlade bakelitfabrikat utbrötes under en särskild rubrik i tulltaxan.

Vad beträffade tillverkningskostnaderna för do olika varuslagen, till

vilka hänsyn måste tagas vid fastställande av tullskyddets höjd. varie
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kint yl. Majlis proposition nr 224.

rade dessa mellan rätt vida gränser, beroende dels på kvaliteten hos den

använda bakeliten, dels på graden av bearbetning.

Sedan kollegium därefter anfört vissa uppgifter rörande prisläget för

olika bakelitfabrikat, av vilka framginge, att priset växlade för plattor av

isolitimpregnerat papper mellan i? och 12 kronor, för plattor med vävin

lägg mellan 6 och 15 kronor samt för isolitrör mellan 5 och 15 kronor, allt

för kilogram, har kollegium fortsatt:

1 allmänhet torde gälla, att tillverkningskostnaderna för plattor av bakelit

(isolit) med vävinlägg och bakelit-(isolit-)rör ställde sig något högre

än för plattor av bakelitimpregnerat papper.

Med hänsyn härtill syntes grundade skäl kunna anföras för att tullsatsen

för plattor av bakelit med vävinlägg liksom för bakelitrör sattes något

högre —- förslagsvis vid 70 öre för kilogram — än för plattor av bakelitimpregnerat

papper, i fråga om vilka anledning till förhöjning av den

nuvarande tullsatsen, 50 öre för kilogram, icke syntes föreligga.

Ansåges emellertid av tulltekniska eller andra skäl en likformig tullsats

för såväl plattor av bakelit av olika slag som rör böra vara att föredraga,

torde densamma lämpligen böra begränsas till 50 öre för kilogram.

En ytterligare grupp av bakelitfabrikat utgjordes av pressgjutna artiklar

av bakelit (isolit), vilka erhållit en efter hand alltmer vidgad användning

för olika ändamål, såsom för elektrisk installationsmateriel, telefon-,

telegraf- och radioapparater, knivskaft, dörrhandtag, diverse hushållsartiklar

lii. m. Dessa mycket varierande artiklar sammanfördes för

närvarande nied en hel grupp arbeten av liknande slag av cellon, cellofan,

gaudafil och andra dylika formbara, konstgjorda ämnen under tulltaxenr

1112 (statistiskt nr 2040), dragande en tull av 10 procent av värdet. Någon

ändring av denna tullsats, som fastställts så sent som 1926, ansåge sig kollegium

ej i detta samband böra ifrågasätta.

Sveriges kemiska industrikontor, som tillstyrkt framställningen, har

framhållit, att det ur såväl formell synpunkt som tullskydds- och tullteknisk

synpunkt icke vöre lämpligt att begränsa utbrytningen i tulltaxan

till bakelit och andra liknande kondensationsprodukter av fenoler och formaldehyd.

Örn formaldehydcn ersattes med en annan aldehyd eller fenolerna

med exempelvis aminer, syntes detta icke böra medföra någon förändring

av tullbeskattningen. Då. de härdbara konsthartserna i större

eller mindre grad konkurrerade med varandra, och det dessutom syntes

bereda tnlltekniska svårigheter att skilja de olika produkterna från varandra,

borde alla härdbara konsthartser hänföras till samma nummer i

tulltaxan. Till nämnda nummer borde även hänföras sådana konsthartser,

som redan vojre härdade och därför knappast kunde karakteriseras

som härdbara. Då någon osäkerhet möjligen kunde råda om, huruvida

»arbeten av härdbara konsthartser» inbegrepe de härdade konsthartserna,

syntes dessa böra särskilt nämnas i rubriken.

Generaltullstyrelsen, som funnit den nuvarande uppdelningen på flera

olika nummer inom skilda avdelningar av tulltaxan mindre tillfredsställande,

har i likhet med kommerskollegium ansett, att bakelit och i tulltaxan

ej särskilt nämnda bakelitprodukter lämpligen borde sammanföras

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

i taxan och upptagas i cn särskild rubrikgrupp. Generaltullstyrelsen har

härom anfört följande:

För att uppnå det avsedda syftet med en sådan ändring och även vinna

ett i tekniskt avseende tillfredsställande resultat torde man dock i den nya

rubrikgruppen bora inordna icke blott bakelitprodukterna utan även vissa

andra artiklar av liknande beskaffenhet. Med hänsyn till dea snabba

tekniska utvecklingen pa ifrågavarande område vöre det emellertid

a U01'' ntrVanau?e ,)GCJÖIUa’ vilken omfattning de nya rubrikerna

borde erhålla och vilka konsekvenser de ifrågasatta ändringarna kunde

™3a-L teiVen 7-gaen^e Prövni?g av frågan hade det synts styrelsen,

att rubrikerna lämpligen borde omfatta bakelit och andra härdbara eller

hardade konsthartser samt i tulltaxan ej särskilt nämnda arbeten därav,

aven innehallande papper, spånadsämne eller dylikt.

De icke härdbara konsthartserna, som användes inom lackindustrien

skulle ali t jani t hänföras till tnlltaxenr 103 (statistiskt nr 235) och vara

illo, tran lull.

Generaltullstyrelsen har vidare framhållit, att den ifrågasatta ändringen

i tulltaxan stöde i god överensstämmelse nied det av sakkunniga inom

Nationernas förbund uppgjorda förslaget till internationell tullnomenklatur.

Geneialtullstyrelsen, som lämnat öppen frågan i vad män rubrikerna

borde specificeras, har slutligen, i anslutning till vad kommerskollegium

anfört, framlagt alternativa förslag till författningsföreskrifter. Enligt

det ena förslaget skulle för plattor och rör finnas tre rubriker, en för

plattor, innehållande spånadsämne, en för plattor: andra slag samt en för

1-ör med tullsatser av respektive 70, 50 och 70 kronor för 100 kilogram. Enligt

det andra förslaget skulle finnas en gemensam rubrik för plattor och

rör med en tullsats av 50 kronor för 100 kilogram.

Dg sakkunniga för utredning angående skydd för den inhemska marknaden

hava i sitt betänkande av den 10 april 1934 även berört nu förevarande

fråga samt därvid uttalat sin anslutning till generaltullstyrelsens

andra alternativ med den ändring, att pressgjutna artiklar (s. k. pressgods),

i styrelsens förslag hänförliga till andra arbeten och upptaget med

oförändrad tull, måtte komma i åtnjutande av förstärkt tullskydd.

Några uppgifter rörande importen av bakelit och arbeten därav stå oj

att erhålla ur handelsstatistiken, enär de rubriker, till vilka bakelit hänföres,

jämväl omfatta andra varuslag.

Rörande den inhemska tillverkningen av bakelit och produkter därav

lämnas i industri statistiken för åren 1932 och 1933 följande uppgifter:

1 9 3 2 1 1 9

ton ! 1,000 kr. [ ton

3 3

1,000 kr.

Bakelit, oarbetad........................... 144 ISO 144 ISO

Bakelit, isolit o. d. arbeten .............. 544 2,036 622 2 247

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 224. 21

Av den länmade redogörelsen framgår, att de nu gällande bestämmelserna

beträffande tulltaxeringen av bakelit och produkter därav äro mindro

tillfredsställande. För att möjliggöra större enhetlighet i tulltaxeringen

synes därför eu utbrytning ur nuvarande tullrubriker av bakelit

oell därmed jämförliga ämnen samt produkter därav vara erforderlig. Med

hänsyn till de betänkligheter, som ur tullteknisk synpunkt kunna anföras

mot en alltför långt driven uppdelning av tullrubrikerna, synes mig det

av generaltullstyrelsen framlagda förslaget, som innebär den mindre

långtgående specificeringen oell som biträtts av de inom finansdepartementet

tillkallade sakkunniga, vara att föredraga. Jag ansluter mig därför

till detta förelag.

Beträffande härefter den lämpliga avvägningen av de olika tullsatserna

må till en början framhållas, att rådande tullfrihet för oarbetad bakelit

numera icke synes väl motiverad. Med hänsyn till den alltmer besvärande

utländska konkurrensen och de antydda svårigheterna att för bakelitframställningen

nedbringa kostnaderna för råvarorna, av vilka vissa äro belagda

med tull, anser jag skäligt att den oarbetade bakeliten åsättes en

tull, som lämpligen torde kunna bestämmas till det av kommerskollegium

tillstyrkta beloppet av 20 kronor för 100 kilogram.

Det skydd, som nu åtnjutes för plattor av bakelit med papper eller 50

kronor för 100 kilogram, lärer vara tillfyllest även för plattor av ren bakelit

och av bakelit jämte vävnad. Även örn en tull av denna storleksordning

icke med hänsyn till tillverkningskostnaderna förmår lämna fullt

motsvarande skydd för tillverkningen av rör av bakelit jämte papper eller

vävnad, torde ur enhetlighetens synpunkt praktiska skäl tala för bestämmande

av samma tull å nu nämnda bakelitprodukter ävensom för rör av

ren bakelit. Jag förordar därför samma tullsats för såväl plattor som

rör av bakelit av olika slag.

Vad slutligen angår andra arbeten av bakelit, varunder faller s. k. press

gods, synes mig utredningen i ärendet icke hava givit stöt! åt de framställda

önskemålen örn en höjning av nu utgående värdetull av 10 procent till

20 procent. För denna tulltaxerubrik föreslår jag alltså en oförändrad

tullsats av 10 procent av varans värde.

Det må bär anmärkas, att vid årets riksdag väckts likalydande motioner

(1:161 och II: 315) rörande ändrad tulltaxering av bakelit och produkter

därav.

Dag för ikraftträdandet av de av mig nu förordade nya bestämmelserna

torde böra bestämmas av Kungl. Maj:t.

Under åberopande av vad i det föregående anförts och under framhållande

att proposition i ärendet torde jämlikt § 54 riksdagsordningen

kunna avlåtas utan hinder av att den för propositioners avlämnande till

riksdagen i allmänhet stadgade tid gatt till ända, hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

Döpa riem erit ficke

fen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majlis proposition nr 224.

dels antaga följande förslag till ändringar i och tillägg

till den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929

(nr 316) fogade tulltaxan:

Tull

för 100 kg

Frukter och bär, ätbara: kronuv

färska eller enbart kokade:

63 apelsiner, bananer, citroner samt cedrat- och grape
-

frukter ...................................... . . ................ fria

torkade eller saltade:

68:1 aprikoser, bananer, bruneller, cedratfrnkt, persikor,

plommon, päron, sviskon och äpplen fria

Te:

75:1 j mate .................. : fritt

75: 2 i annat E ! 150: —•

Mattor, ej särskilt nämnda:

andra slag, även försedda med sömnadsarbete eller

fransar:

helt eller delvis av ull eller andra djurhår, utan

inblandning av silke:

knutna:

467:1 med mer än 250 men ej mer än 450 knutar

på en längd av 1 m E j 350: —

467:2 med mer än 450 knutar på en längd av

1 m E • 600: —

Ferrolegeringar:

729:1 volfram järn — — — — — — —---— — — —

729:2j manganjärn, hållande mer än 60 % mangan N s 3:50

729:3 andra slag ................................................ fria

Bakelit och andra härdbara eller härdade konsthartser

samt arbeten därav, ej särskilt nämnda, även innehållande

papper, spånadsämne e. dyl.:

1110:1! oarbetade ....................................................... N 20: —

1110:2 plattor och rör ................................................ N 50: —

1110:3 andra arbeten ................. 100 kr. 10: —

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 224. 25

Tull

för 100 kg

kronor

Celluloid, ceilon, cellofan, gaudafil, galant, ambroin, eburin

och andra liknande formbara, konstgjorda ämnen, ej

hänförliga till annat nummer:

oarbetade, härunder inbegripna plattor, stänger, rör,

tangentskivor, knivskaft samt ämnen och delar

därtill; kärnämnen; ävensom cellulosaacetat ...... I fria

arbetade, ej särskilt nämnda:

av celluloid eller galant .................E | 80: —

andraslag 100 kr. 10: —

dels besluta, att till förordningen den 22 juni 1934

(nr 371) med ytterligare tillägg till gällande tulltaxa

skall, på sätt nedan sägs, fogas ett tillägg, avseende

statistiska numren 1286 och 1288:

Tulltaxe- ''Statistiskt i iiläggstull

nr j nr Varuslag för 100 kg

__________________ kronor

! f ! i

! Fajans- och porslinsvaror, ej särskilt nämnda:!

andra slag:

av fajans (oäkta porslin), härunder inbe-;

gripna krukmakargods och andra ler-;

varor, ej särskilt nämnda; ävensom kakel

och kakelugnsornament:

vita eller enfärgade:

ur 695 j 1286 för hushållsbruk ................ N | 10: —

två- eller flerfärgade eller förgyllda,

försilvrade eller på annat likartat

sätt dekorerade:

ur 696 1288 för hnshållsbruk ................. N j 9:_

dels såsom ytterligare tillägg till gällande tulltaxa

besluta

att vid införsel från utlandet av varor av

följande slag skall utöver tull, som stadgas

i tulltaxan, utgå tilläggstull på sätt nedan

sågs:

1110: 4

1111

1112

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Tilliiggstull

Varuslag för 100 kg

l kronor

Kättingar oell kedjor, även avpassade, samt

lösa länkar därtill:

ledbultkättingar, ej hänförliga till nr 787

(stat. nr 1435), med en längd å rullen

(invändig länkbredd) av:

788 1436 6 mm eller däröver N 15: —

Knivar, gafflar och skedar:

922 1634 förgyllda, försilvrade eller platinerade eller

pläterade med guld, silver eller platina E 50: —

andra slag:

av nysilver........................................ E 50: —

Arbeten, ej särskilt nämnda:

förgyllda, försilvrade eller platinerade eller

pläterade med guld, silver eller platina E 75: —

toalett-, skrivtygs- och bordsartiklar, ej särskilt

nämnda, av nysil ver, utan ytbetäckning

.................................................. E 75: —

dels ock förklara, att de i det föregående omförmälda

ändringarna och tilläggen skola träda i kraft å dag,

som Kungl. Maj:t bestämmer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

ITr protokollet:

Nils Sehlberg.

S5073C. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.

ur 924 ur 1636

925 1637

ur 926 ur 1638

Tulltaxe- Statistiskt

nr nr

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:281 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 224 nied förslag till vissa ändringar i och tillägg till gällande tulltaxa, i vad angår infö s. 1 i texten
  2. Rskr. 1935:252 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 224 med förslag till vissa ändringar i och tillägg till gällande tulltaxa jämte i ämnet väc s. 2 i texten
  3. BevU 1935:53 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 224 med förslag till vissa ändringar i och tilllägg till gällande tulltaxa, i vad angår införande av tul s. 1 i texten
  4. BevU 1935:49 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 224 med förslag till vissa ändringar i och tilllägg till gällande tulltaxa jämte i ämnet väckta motioner s. 1 i texten