Med förslag till vissa ändringar i och tillägg till gällande tulltaxa
1935-03-30 · 24 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 21 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1935:224, Med förslag till vissa ändringar i och tillägg till gällande tulltaxa
Dokumentets text
Kungl. Maj.-ts proposition nr 224.
1
Nr 224.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till vissa ändringar
i och tillägg till gällande tulltaxa; given Stockholms
slott den 30 mars 1935.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Marits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Fritjof Ekman.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Rcgenten i statsrådet å Stockholms slott
den 30 mars 1935.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Engberg, Ekman,
Sköld.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ekman, anmäler efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen för
finansdepartementet vissa frågor örn ändringar i eller tillägg till gällande
tulltaxa samt anför därvid följande:
Cedrat- och grapefrukter. Cedratfrukt, som erhålles av en i södra
Europa växande citronart (Citrus medica, var. genuina) och användes för
framställning av s. k. suckat, hänföres vid införsel till riket, i färskt tillstånd,
till tulltaxenr 67 (statistiskt nr 132: andra frukter, ej särskilt
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 224.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
nämnda) oell drager en tull av 10 kronor för 100 kilogram, varjämte enligt
förordningen den 31 januari 1932 (nr 15), ändrad genom förordningen den
30 juni 1933 (nr 458), tilläggstull med 10 kronor utgår för dylik frukt, inkommande
under tiden 1—31 januari eller 1 maj—31 december.
S. k. grapefrukt är i tullhänseende underkastad enahanda bestämmelser.
I en den 8 december 1933 dagtecknad skrift har Skånes handelskammare
gjort framställning örn förstärkande av gällande tullskydd för suckattillverkningen
samt i sådant hänseende föreslagit genomförande av tullfrihet
för cedratfrukt, som införes av tillverkare av suckat i och för sådan
tillverkning. Till stöd härför har handelskammaren anfört huvudsakligen
följande:
Vid framställning av suckat användes utom socker i huvudsak importerad
råfrukt, s. k. cedratfrukt. Som en följd av de år 1932 genomförda
tilläggstullarna å, bland annat, den tullrubrik, till vilken cedratfrukt vore
hänförlig, hade kostnaderna för suckatframställningen, som vid denna tid
varit jämförelsevis ny och föga lönande, ökats med omkring 8 procent,
vilket nödvändiggjort omfattande driftsomläggningar för att tillverkningen
skulle kunna upprätthållas. När sedermera tullen å konfityrer, vartill
suckat såsom färdig handelsvara vore att hänföra, genom det svenskengelska
handelsavtalet år 1933 sänktes från 80 till 50 kronor för 100 kilogram,
hade suckattillverkningens läge än mera försämrats, så att densamma
nu befunne sig i betydande svårigheter, som hotade dess fortsatta
tillvaro. Det effektiva tullskyddet, som ursprungligen varit 60 kronor
för 100 kilogram, hade genom vidtagna tulländringar nedskurits till
i gynnsammaste fall 30 kronor. Ett ytterligare skäl att beakta denna
fråga läge däri, att, såvitt handelskammaren hade sig bekant, suckattillverkningens
tullskyddsfråga icke varit föremål för prövning, då de ovan
nämnda tulländringarna genomförts.
- Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava, efter remiss, den 10
februari 1934 gemensamt avgivit utlåtande över framställningen samt
därvid överlämnat ett från Sveriges kemiska industrikontor införskaffat
yttrande.
I sitt yttrande har Sveriges kemiska industrikontor vitsordat de av
handelskammaren lämnade uppgifterna rörande tullsatserna samt därjämte
anfört:
Den höga tullen ställde sig ännu ofördelaktigare än tullsatserna utvisade
i betraktande av att vid ränsning av råmaterialet omkring 20 procent
bortginge såsom avfall. Då cedratfrukt endast användes för suckattillverkning,
vore en reservation för cedrat såsom råvara för denna tillverkning
icke nödvändig. Cedrat kunde icke ersättas av någon svensk
produkt och suckattillverkningen krävde ganska mycket manuellt arbete.
Kontoret tillstyrkte den gjorda framställningen med den ändringen, att
all cedratfrukt borde göras tullfri.
Kommerskollegium och generaltullstyrelsen framhålla i sitt utlåtande
i ärendet:
S. k. suckat bereddes av de omogna, gröna skalen av cedratfrukten genom
sönderskärning och bitarnas insockring (kandering) och användes, i
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
3
likhet med pomeransskal, såsom tillsats vid bakning av finare bröd samt
beredning av konfektyrer, konditorivaror och dylikt. Någon annan användning
torde cedratfrukt ej hava i vårt land, där för övrigt suckattillverkningen
torde vara så ny, att den ej tidigare vunnit beaktande vid tulltaxearbetet.
Kommerskollegium har med hänsyn härtill funnit hinder ej möta för
beredande av tullfrihet för cedratfrukt, så mycket mindre som den närstående
frukten citron endast vore belagd med tilläggstull.
Generaltullstyrelsen har föreslagit att, därest den ifrågasatta ändringen
i tullbeskattningen ansåges böra vidtagas, cedratfrukt skulle överföras
från tulltaxenr 67 till nr 63 samt framlagt förslag till därav betingade
författningsändringar.
I detta sammanhang må anmärkas, att enligt en vid årets riksdag
väckt motion av herr Hagberg i Malmö (II: 113) frågan örn genomförande
av tullfrihet för cedratfrukt underställts riksdagens bedömande. I berörda
motion, som i motiveringen i huvudsak återgiver nyss angivna
synpunkter, uttalas, att cedratfrukt jämväl i saltat tillstånd användes
såsom råvara för suckattillverkningen och att i sistnämnda fall tullen utgår
med 50 kronor för 100 kilogram enligt tulltaxenr 72: 2. Motionens
hemställan avser genomförande av tullfrihet för både färsk och saltad
cedratfrukt.
I skrivelse den 12 februari 1935 har trakiatberedningen gjort framställning
örn ändrad tullbehandling av grapefrukt samt i sådant avseende föreslagit,
att grapefrukt i tullbehandlingsavseende måtte jämställas med
apelsiner, vilka för närvarande vore tullfria. Såsom skäl för framställningen
har anförts, bland annat, att ett borttagande av tullen å grapefrukt
skulle vara av värde för vissa svenska exportintressen, att någon
konkurrens med inhemsk frukt ej vore att befara genom en dylik åtgärd
samt att hittillsvarande import av grapefrukt icke syntes hava i
någon nämnvärd mån påverkat storleken av tullintäkterna.
Generaltullstyrelsen har i yttrande den 27 februari 1935 förklarat sig ur
de synpunkter, styrelsen hade att företräda, icke hava något att erinra
mot traktatberedningens nu berörda förslag.
De anförda skälen för åvägabringande av tullfrihet för cedratfrukt sy- Departementsnas
mig värda allt beaktande. Jag har därför ingen erinran mot genom- Zeferi.
förande av den ifrågasatta tullfriheten, vilken jag anser böra omfatta
jämväl saltad cedratfrukt.
Traktatberedningens förslag örn införande av tullfrihet för grapefrukt
finner jag mig även böra biträda.
Mate. Te liänföres i gällande tulltaxa till tulltaxenr 75 (statistiskt nr
155); tullen utgår med 150 kronor för 100 kilogram. Tulltaxan gör icke
någon skillnad mellan olika tesorter, beroende å olika slags egenskaper,
ursprung m. m., idan allt slags te behandlas i tullhänseende enhetligt.
4
Kungl, Maj:ts proposition nr 224.
Departements
chefen.
I en till handelsdepartementet den 25 februari 1935 inkommen skrift
har Carl Morton i Stockholm i egenskap av importör av s. k. mate eller
brasilianskt te gjort framställning örn borttagande av tullen för sådant te.
Till stöd härför har anförts i huvudsak följande:
Mate eller brasilianskt te skilde sig icke blott i fråga örn geografisk
utbredning utan även beträffande egenskaper och användning fullständigt
från orientaliskt te. Medan sistnämnda tesort vore en produkt, som
väsentligen användes såsom stimulans eller njutningsmedel utan hänsyn
till för hälsan mer eller mindre nyttiga eller skadliga verkningar,
utgjorde mate en allmänt utbredd folkdryck, som i de trakter, där växten
odlades eller växte vilt, konsumerades i stor utsträckning. Mate
vore positivt hälsobringande genom sin stora halt av vitaminrik klorofyll
(bladgrönt) samt sina blodrenande och magstärkande egenskaper,
alltså ett hälsote.
Sakliga skäl kunde därför ej försvara en rubricering av mate såsom
vanligt te. På grund av sin egenskap av hälsobringande produkt, varav
en ökad konsumtion vore önskvärd, borde mate vara fritt från tull.
Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava i gemensamt yttrande
den 6 mars 1935, under framhållande, att ämbetsverken icke kunde uttala
sig rörande betydelsen av mate ur hälsosynpunkt, anfört:
Då tullen å te väsentligen ägde karaktär av finanstull syntes några
mera vägande invändningar mot medgivande av tullfrihet för mate knappast
kunna framställas. År 1933 importerades från Brasilien samman
lagt 2,257 kilogram till statistiskt nr 155 hänförlig vara till ett värde av
5,568 kronor. Denna import torde sannolikt helt och hållet utgöras av mate.
Importen ifråga finge anses vara allt för ringa för att äga större betydelse
såsom beskattningsobjekt. Ej heller syntes anledning föreligga till
antagande, att konsumtionen av mate inom den närmaste framtiden
skulle erhålla en sådan ökning, att importen av vanligt te till följd därav
skulle komma att lida något mera kännbart avbräck till förfång för statens
tullintressen.
Under förutsättning att svenska handelspolitiska intressen påkallade den
begärda tullfrihetens beviljande, hava ämbetsverken förklarat sig icke
vilja motsätta sig bifall till framställningen.
Då ett bifall till framställningen å ena sidan torde komma att främja
vissa svenska handelspolitiska intressen och å andra sidan icke synes
möta några betänkligheter ur statsfinansiell synpunkt, anser jag mig
böra förorda åtgärd i den ifrågasatta riktningen.
Knutna mattor. Knutna yllemattor, s. k. orientaliska mattor, äro i
gällande tulltaxa alltefter tätheten av knutarna uppdelade på två tulltaxenummer,
båda med vikttullsatser. Mattor, som på en längd av
1 meter hava högst 250 knutar, falla sålunda under tulltaxenr 466 (statistiskt
nr 1001) med tull av 250 kronor för 100 kilogram, medan mattor
med större knutantal äro hänförliga till tulltaxenr 467 (statistiskt nr
1092) med tull av 600 kronor för 100 kilogram.
Kungl. Maj:ts proposition nr 224. 5
Genom skrivelse den 1 februari 1935 anmodade jag kommei*skollegium
oell generaltullstyrelsen att gemensamt till utredning upptaga frågan
örn en jämnare avvägning av tullbeskattningen å mattor samt inkomma
till handelsdepartementet med det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
I skrivelsen framhöll jag med hänvisning till en bifogad, av chefen
för generaltullstyrelsens tullbehandlingsbyrå avlämnad uppgift rörande
tullen å vissa till tulltaxenr 467 (statistiskt nr 1002) hänförliga
mattor, hurusom den för mattor, hänförliga till nämnda nummer, utgående
vikttullen i förhållande till värdet å mattorna vore procentuellt
högre för de billigare sorterna än för de dyrbarare, varför möjligheten av
en övergång till värdetull närmast borde övervägas.
Med anledning av det dem meddelade uppdraget hava kommerskollegium
och generaltullstyrelsen i skrivelse den 20 februari 1935 till en början
anfört följande:
»Tullarna å knutna mattor hava under de senaste årtiondena undergått
mycket betydande förskjutningar. Enligt 1911 års tulltaxa utgick tullen
för mattor med högst 180 knutar på en längd av 1 meter efter 1 krona per
kilogram och för mattor med större knuttäthet elter 2 kronor per kilogram.
Genom de vid 1921 års riksdag beslutade finanstullarna blevo,
då de knutna mattorna ansågos huvudsakligen hava karaktär av lyxvara,
nämnda tullsatser höjda till 5 respektive 6 kronor per kilogram. Denna
betydande stegring av tullen drabbade emellertid särskilt hårt vissa billigare
indiska mattor, och framställning gjordes därför från brittisk sida
om en återgång till förutvarande tullsats i fråga om mattor med högst ISO
larn tar. Genom beslut av 1924 års riksdag bifölls denna framställning så1
ilfrida, att tullsatsen å de lägre
nuvarande höjd, 2 kronor 50 öre per kilogram, oell samtidigt utsträcktes
att omfatta mattor med upp till 250 knutar per meter. I anledning av det
år 1928 med Turkiet ingångna handels- och sjöfartsavtalet sänktes slutligen
i samband med antagandet av nu gällande tulltaxa från och med år
1930 tullsatsen å de högre beskattade mattorna från 8 till 6 kronor per kilogram
och i nu gällande handels- och sjöfartstraktat med Turkiet den
29 september 1929 —- ratificerad av Sverige den 14 mars 1930 — är tullsatsen
å de till tulltaxenr 467 hänförliga mattorna bunden vid sin nuvarande
höjd, 6 kronor per kilogram.
I främmande länder tillämpas mycket olika normer vid tullbeskattningen
av knutna mattor. En undersökning, som gjorts i sådant hänseende,
har givit vid handen, att värdetull å knutna mattor tillämpas i
vissa länder, såsom Danmark (30 procent av värdet), Nederländerna, Storbritannien
och — i viss utsträckning — Amerikas Förenta Stater. Doträffande
dessa länder är emellertid att märka, att de til! större delen u t - göras av sådana, som i sin tullagstiftning i princip anslutit sig till värdetullsystem.
I övriga länder beräknas tullen efter kvant!tetsgrunder, varvid
flertalet europeiska stater, i första rummet Tyskland, nöja sig med en
enda vikttullsats. I Norge tillämpas samma normer som i vårt land, likaså
i Finland med undantag av att gränsen mellan högre och lägre tullbeskattade
mattor där liksom tidigare i Sverige dragits vid ett knutantal
av 180 per meter. De i Frankrike och Belgien tillämpade normerna erbjuda
särskilt intresse med hänsyn till alt tullen i dessa länder icke beräknas
efter vikt utan efter kvadratmeter. Härvid har man i Frank
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
rike sex tullsatser från 80 till 250 francs per kvadratmeter med knuttäthetsgräns
vid 120, 200, 300, 400 och 500 knutar per meter samt i Belgien
icke mindre än sju tullsatser, varierande från 24 till 200 francs per kvadratmeter
och avgränsade från varandra vid ett antal av 150, 200, 250,
300, 350 och 400 knutar per meter.»
Under hänvisning till en vid ämbetsverkens skrivelse fogad samman;
ställning rörande importen av hithörande mattor från olika länder under
den senaste femårsperioden hava ämbetsverken konstaterat, att de till
Sverige importerade knutna mattorna syntes utgöra huvudsakligen mattor
av iranskt, kaukasiskt, centralasiatiskt och kinesiskt samt till mindre
del turkiskt och indiskt ursprung. Den från Iran kommande importen,
som omfattade nära hälften av totalimporten under de tre senaste åren,
utgjordes enligt uppgift till omkring 80 procent av bytesvaror för till
nämnda land exporterade svenska industrialster. Förutom från Iian
importerades betydande myckenheter knutna mattor från Sovjetunionen
och Storbritannien.
Härefter hava ämbetsverken framhållit:
»Enligt de lämnade kvantitets- och värdeuppgifterna rörande importen
motsvarade under år 1934 den genomsnittliga tullbelastningen å importerade
knutna mattor vid statistiskt nr 1001 25.7 procent och vid statistiskt
nr 1002 35.7 procent av värdet. I fråga örn enbart importen från Iran
uppgingo motsvarande siffror till respektive 29 och 38 procent. Såsom
framgår av den förutnämnda av chefen för generaltullstyrelsens tullbehamllingsbyrå
överlämnade uppgiften rörande tullen å vissa, av en härvarande
importfirma införda mattor, fördela sig dessa genomsnittssiffror
mycket ojämnt å de olika mattkvaliteterna».
Efter att hava påpekat, att samma förhållande även bestyrktes av de
beräkningar, som under utredningen gjorts beträffande vissa av annan
importör införda mattor och som intagits i en vid skrivelsen närsluten
sammanställning, hava ämbetsverken vidare, bland annat, anfört följande:
»Av
sistnämnda sammanställning framgår sålunda, att vikttullen vid
statistiskt nr 1002 beträffande billigare mattor i vissa fall kan uppgå
till över 150 procent och å andra sidan beträffande mycket höga mattkvaliteter
nedgå till mindre än 10 procent av de i sammanställningen angivna
värdena, vilka uppgivits utgöra grossliandelspriset å den svenska marknaden
exklusive tull.
Det synes sålunda ur olika synpunkter önskvärt, att en justering av
tullarna å knutna mattor kommer till stånd, varigenom tullbelastningen
jämnare än vad för närvarande är fallet fördelas på de olika mattkvaliteterna.
Som en närmast till hands liggande åtgärd i sådant hänseende synes
vara en övergång från vikttull- till värdetullberäkning. Ehuru en
tullbeskattning efter värdet under vissa förutsättningar bäst skulle motsvara
det ovan angivna syftet, äro ämbetsverken med hänsyn till de med
värdetullen förenade olägenheterna dock ingalunda övertygade örn lämpligheten
av en dylik lösning av frågan. Då nämligen mattimporten enligt
vad som uppgivits delvis — örn än för närvarande i mindre utsträckning
än tidigare — försiggår såsom konsignationsliandel och sålunda
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
lasta inköpspriser otta icke föreligga vid importtillfällena, förutse ämbetsverken,
att tullverket redan till följd härav vid övergång till värdetull
på ifrågavarande område skulle ställas inför mycket svåra uppgifter
vid utövandet av den erforderliga värdekontrollen, helst som bedömandet
av varuvärdet i fråga örn mattor av förevarande slag kräver en
mycket hög grad av sakkunskap. Större importörer hava även vid förfrågan
förklarat sig icke i första hand önska en ändring i sådan riktning,
att tullen skulle utgå efter värdet, Då härtill kommer, att rena värdetullar
för Sveriges vidkommande hittills icke kommit till användning i
fråga örn spånadsvaror och då vidare en övergång till värdetull med hänsyn
till den i traktaten med Turkiet bundna vikttullsatsen synes kräva
upptagandet av förhandlingar med nämnda land, vilja ämbetsverken icke
förorda att värdetull införes å knutna mattor.
Under sådana förhållanden och då det icke visat sig möjligt att göra
tullbeskattningen beroende av mattornas benämningar och härkomst, synes
det ämbetsverken, att man i första rummet bör söka uppnå en rättvisare
tullbeskattning av ifrågavarande mattor genom en längre gående differentiering
av tullsatserna med hänsyn till mattornas knuttäthet, varvid,
såsom hittills, tullberäkning efter vikt torde vara att föredraga framför
tullberäkning efter kvadratmeter. Knuttätheten hos en matta star i allmänhet
i direkt proportion till mattans värde och vid en långt gående differentiering
av vikttullsatscrna torde man därför i stort sett kunna komina
till samma resultat som genom en värdetull. Ur tullteknisk synpunkt är
det emellertid å andra sidan nödvändigt, att uppdelningen på olika tullsatser
i möjligaste män begränsas. Vid övervägande av de olika möjligheter,
som erbjuda sig i ovannämnda hänseende, hava ämbetsverken ansett
sig böra förorda införandet av tre olika tullsatser för knutna mattor på det
sätt, att tullen för mattor med t. o. m. 250 knutar per meter såsom hittills
bestämmes till 250 kronor per 100 kilogram, för mattor med mer än 250
men ej mer än 450 knutar per meter till .350 kronor för 100 kilogram och
för mattor med mer än 450 knutar per meter till 600 kronor för 100 kilogram.
Förslaget innebär en tullsänkning av 250 kronor per 100 kilogram
för mattor med mellan 250 och 450 knutar per meter.
Vad beträffar mattor med högst 250 knutar per meter synes någon sänkning
av den nuvarande tullsatsen icke böra ifrågakomma med hänsyn till
den inhemska tillverkningen — inom textil konstslöjd liksom inom hemslöjden
— av knutna handvävda mattor (av Hossa- och ryatyper). För övrigt
torde, enligt vad som upplysts, endast en jämförelsevis ringa del av
de från Iran importerade mattorna falla inom denna kategori. Då mattor
med ett högre knutantal än G00 synas kunna bära en högre tullsats än
den nuvarande, 600 kronor för 100 kilogram, hade en höjning av tullen
för dessa exempelvis till 800 kronor för 100 kilogram möjligen kunnat
ifrågasättas. Med hänsyn till den förut omnämnda tullbindningcn hava
ämbetsverken emellertid icke ansett sig böra framlägga förslag i sådant
avseende.
Verkningarna av de föreslagna tulländringarna i statsfinansiellt hänseende
kunna endast approximativt överblickas. Då det emellertid torde
kunna förväntas, att en eventuell ökning i importen av knutna mattor
bomme att äga rum på bekostnad av importen av vävda yllemattor, såsom
axminster- otili wiltonmattor, vilka äro belagda med en tull av endast 100
kronor för 100 kilogram, förutse ämbetsverken, att do föreslagna tullsntserna
icke skulle medföra några större förändringar i tullinkomsterna.»
Departementschefen
.
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
Kommerskollegium Ilar slutligen erinrat örn att den i samband med 1928
års handels- och sjöfartsavtal med Turkiet vidtagna nedsättningen av tullen
å de högre beskattade mattorna från 8 till 6 kronor per kilogram på
sin tid väckte vissa betänkligheter med hänsyn till den därigenom skärpta
konkurrens, som den inhemska tillverkningen av knutna mattor komme
att få vidkännas. Då kollegium icke dess mindre nu ansåge sig böra ifrågasätta
en viss ytterligare sänkning av tullsatsen för orientaliska mattor,
vöre detta i främsta rummet betingat av hänsynen till den synnerligen lovande
utsikt till ökat handelsutbyte med vissa främmande länder, som för
närvarande syntes föreligga, och som även å svensk sida syntes motivera
vissa åtgärder för underlättande av ömsesidighet i detta utbyte. Såsom
av utredningen framginge skulle för övrigt även efter vidtagande av den
föreslagna tullsänkningen, den inhemska tillverkningen komma att beredas
ett förhållandevis avsevärt skydd.
I anslutning till vad sålunda anförts hava ämbetsverken framlagt förslag
till därav betingad författningsändring.
Importen av ifrågavarande mattor utgjorde enligt den officiella statistiken:
-
Stat. m-
1931
1932
1933
1934
Ton
1,000 kr.
Toli
t,000 kr.
Ton
| 1,000 kr.
Ton
| 1,000 kr. j
loci ...............
13
m
14
158
12
108
9
92
1002 ...............
64
1,460
92
1,495
77
i 1,168
53
| 689 j
Summa
77
1,635
106
1,653
89
1,276
62
981 !
Såsom jag anfört i min skrivelse den 1 februari 1935 till kommerskollegium
och generaltullstyrelsen och jämväl framgått av den av ämbetsverken
verkställda utredningen förefinnes för närvarande en betydande
ojämnhet i tullbeskattningen för knutna mattor av ifrågavarande slag.
Vid undersökning av de sätt, på vilka en lämpligare tullbeskattning
skulle kunna åstadkommas, hava ämbetsverken funnit vissa betänkligheter
mot ett övergående till en tull, beräknad efter värdet, samt i stället
föreslagit en ytterligare uppdelning av hithörande tullrubriker. Ämbetsverkens
förslag i denna riktning, som avvägts med hänsyn jämväl tagen
till den inhemska tillverkningen av knutna matto!’, innebär en sänkning
av tullen för vissa slag av ifrågavarande mattor. Såsom ämbetsverken
framhållit skulle ett genomförande av detta förslag verksamt bidraga
till främjandet av handelsutbytet med vissa främmande länder.
Då jag funnit de skäl ämbetsverken anfört för det av dem framlagda
förslaget beaktansvärda, anser jag mig böra förorda förslaget.
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
9
Fajansvaror för hushållsbruk. Enligt gällande tulltaxa (ur tulltaxenr
695, statistiskt nr 1286) äro vita eller enfärgade, för hushållsbruk avsedda
varor av fajans (oäkta porslin), härunder inbegripna krukmakargods och
andra lervaror, ej särskilt nämnda, ävensom kakel och kakelugnsornament
belagda med en tull av 10 kronor för 100 kilogram. Två- eller flerfärgade
eller förgyllda, försilvrade eller på annat likartat sätt dekorerade,
för hushållsbruk avsedda fajansvaror (ur tulltaxenr 696, statistiskt nr 1288)
draga en tull av 16 kronor för 100 kilogram.
Genom beslut den 16 februari 1934 tillkallade Kungl. Majit generaltulldirektören
N. Wohlin, direktören A. G. Bergengren, lektorn J. E. Björnsson,
direktören .T. L. Ekman, direktören A. Th. K. Gabrielsson, landsorganisationens
ordförande K. E. Johanson, professorn B. G. Ohlin, direktören
A. I. Olsson och hemmansägaren G. Strindlund att såsom sakkunniga
inom finansdepartejnentet verkställa utredning och avgiva förslag
till beredskapsåtgärder till skydd för den inhemska marknaden såsom ett
led i arbetet för åvägabringande av ökade försörjningsmöjligheter inom
olika näringsgrenar.
De sakkunniga hava den 10 april 1934 avgivit betänkande med förslag
till vissa tullåtgärder, vilka kunde vara ägnade att öka försörjningsmöjligheterna
inom landet.
I betänkandet, som innebär förslag om tullförhöjningar beträffande ett
flertal tulltaxerubriker, har föreslagits införande av tilläggstullar för
bland annat till statistiska nr 1286 och 1288 hänförliga fajansvaror med
10 respektive 19 kronor för 100 kilogram. Till stöd härför hava de sakkunniga
anfört bland annat:
Den svenska porslins- oell fajansindustrien hade med hänsyn till antalet
arbetare enligt den officiella statistiken under åren 1928 — 1932 visat synnerligen
jämna siffror.
Berörda siffror utgjorde dock icke en fullt riktig mätare av sysselsättningsgraden
inom industrien, alldenstund företagen vid de inskränkningar,
som under senaste åren måst företagas, i stället för att decimera arbetsstyrkan
vidtagit minskning i arbetstiden. Under år 1932 utgjorde sålunda
antalet arbetstimmar per år och arbetare 1,592 mot 2,090 i genomsnitt för
hela industrien. Förhållandena under år 1933 hade i stort sett varit desamma,
i det att en förkortning av arbetstiden med 8—11 timmar per vecka
förekommit vid fabrikerna under hela eller större delen av året. — Under
år 1932 hade — efter värde räknat — förbrukningen av fajans till 36 procent
tillgodosetts genom import.
Den främsta anledningen till de svenska fabrikernas bristande konkurrenskraft
gentemot porslinsindustrierna i främmande länder hade uppgivits vara,
att arbetslönerna i Sverige läge på en högre nivå än i länderna ifråga.
Vid porslins- och fajanstillverkningen vore nämligen arbetskostnaderna av
avgörande betydelse för prissättningen, i det att desamma enligt uppgift
inginge med omkring 70 procent i fabrikskostnaderna.
Av ovan anförda omständigheter ävensom av vad som från industriens
representanter i övrigt inhämtats, hade de sakkunniga kommit till den uppfattningen,
att ett, ökat tullskydd för fajansindustrien syntes vara nödvän
-
Vepartementschef
en.
10
Kungl. Haj:ts proposition nr 224.
digt för att undvika ytterligare minskning i arbetstillfällena inom denna
industrigren. De sakkunniga ansåge vidare det vara möjligt att genom
minskning av importen skapa avsevärt ökade försörjningsmöjligheter inom
denna fabrikation och ville i detta sammanhang särskilt framhålla arbetskostnadernas
stora andel i tillverkningskostnaderna.
I särskilda utlåtanden den 3 respektive 5 maj 1934 över betänkandet hava
generaltullstyrelsen, kommerskollegium och traktatberedningen uttalat sig
rörande de sakkunnigas förslag.
Generaltullstyrelsen, som icke speciellt uppehållit sig vid nu förevarande
detalj av förslaget, har därvid sammanfattningsvis funnit en stor del av de
föreslagna tullhöjningarna vara av sådan natur, att de skulle medföra förbättringar
i tulltekniskt hänseende och även på flera områden en jämnare
tullbeskattning än nu gällande bestämmelser innebure.
Traktatberedningen har anlagt vissa allmänna synpunkter på de sakkunnigas
slutsatser och förslag och därvid särskilt påpekat de handelspolitiska
konsekvenserna av ett genomförande av desamma.
Kommerskollegium slutligen har funnit de skäl som anförts för en förhöjning
av tullsatserna å hithörande varor vara synnerligen vägande, särskilt
med hänsyn till den starka konkurrens, som i vissa fall gjorde sig
gällande från länder med mycket låga arbetslöner i förhållande till de i
Sverige tillämpade. Emellertid har kollegium med hänsyn till de nuvarande
tullsatsernas relativa höjd föreslagit, att de ifrågasatta tilläggstullarna beträffande
till statistiska nr 1286 och 1288 hänförliga varuslag måtte utgå
med 10 kronor respektive 9 kronor för 100 kilogram.
Beträffande införseln må följande ur den officiella statistiken hämtade
uppgifter tjäna till upplysning:
ton
1,000 kr. (
ton
1,000 kr.
ton
1,000 kr.
ton
1,000 kr.
1286..................
190
1
155 |
144
114
lis
94
119
92
1288.................
774
673 1
699
624
1,017
921
1,071
975
Summa
964
828 |
843
738
1,135
1,015
1,190
1,067
Värdet av Sveriges industriella produktion av oäkta porslin (fajans,) uppgick
enligt den officiella statistiken i 1,000-tal kronor: år 1931 till 5,715,
år 1932 till 4,229 och år 1933 till 5,011. För sistnämnda år angives även
myckenheten till 4,565 ton. Särskilda tillverkningssiffror beträffande för
hushållsbruk avsedd fajans äro icke angivna.
Såsom av de ovan lämnade uppgifterna framgår har ifrågavarande industrigren
icke kunnat i full utsträckning sysselsätta den däri anställda arbetskraften.
Ett förbättrat läge i detta avseende synes icke möjligt att uppnå
utan vidtagande av åtgärd i av de sakkunniga antydd riktning. Jag ansluter
mig därför till förslaget om införande av tilläggstullar för fajans
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
varor för hushållsbruk. Beträffande storleken av tilläggstullarna synes mig
det av kommerskollegium framlagda förslaget väl avvägt, varför jag finnér
mig böra förorda detsamma.
I likhet med vad som gäller för de föregående år genomförda tilläggstullarna
för äkta porslin synas de nu föreslagna tullåtgärderna endast böra
givas begränsad giltighet. Jag föreslår därför, att giltighetstiden för nu
ifrågavarande tilläggstullar inskränkes till och med utgången av juni
månad 1937.
Manganjärn. Enligt gällande tulltaxa är manganjärn, som hänföres till
tulltaxenr 729:2 (ur statistiskt nr 1335), fritt från tull.
I sitt betänkande av den 10 april 1934 hava de sakkunniga för utredning
angående åtgärder till skydd för den inhemska marknaden föreslagit införande
av en tull av 3 kronor 50 öre för 100 kilogram för manganjärn,
hållande mer än G0 procent mangan. Till stöd härför hava de sakkunniga
anfört huvudsakligen följande:
Tillverkningen i Sverige av högprocentigt manganjärn hade upptagits
först under världskriget, då behovet av denna för ståltillverkningen viktiga
råvara icke kunnat täckas genom import. Under en följd av år hade
sedermera en mycket stor del, 68—85 procent, av förbrukningen tillgodosetts
genom inhemsk tillverkning. Emellertid hade den svenska tillverkningen
under senare år utsatts för en dumpingartad konkurrens från utlandet,
varigenom priset på mangan järn undergått synnerligen betydande
sänkningar, enligt inhämtade uppgifter från 265 kronor per ton eif svensk
hamn 1929 till 155 ä 160 kronor per ton i början av 1934.
Då självkostnadspriset på svenskt manganjärn enligt uppgift uppginge
till 180 å 190 kronor per ton, torde den svenska tillverkningen icke kunna
upprätthållas, örn den utländska prispolitiken komme att fullföljas. Därtill
komme den omständigheten, att tillverkningen, örn den en gång nedlades,
knappast kunde återupptagas, då den ifrågavarande malmgruvan vid
en nedläggning av driften torde komma att vattenfyllas och på grund av
säregna geologiska förhållanden icke mera kunde länspumpas. Genom
ett nedläggande av tillverkningen skulle sammanlagt ett nittiotal man
bliva arbetslösa.
I anslutning till ovan återgivna förhållanden hava de sakkunniga, under
framhållande av att Jernkontoret, som representerade de större förbrukarna
av manganjärn, tillstyrkt införande av en tullsats av 3 kronor 50 öre
för 100 kilogram för manganjärn, hållande över 60 procent mangan, stannat
för att förorda den sålunda ifrågasatta tullen samt framlagt förslag
till författningsbestämmelser. De sakkunniga hava tillagt, att manganjärn
som regel endast förekommer med en manganhalt av omkring 80
procent.
''Kommerskollegium har i sitt över betänkandet avgivna utlåtande av
den 5 maj 1934 ansett sig böra biträda förslaget.
Betriiffande införseln och den inhemska tillverkningen må följande ur
den officiella statistiken hämtade uppgifter tjäna till upplysning. Därvid
Departementschef
en.
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
torde emellertid beaktas, att i handelsstatistiken manganjäru är upptaget
tillsammans med manganhaltigt tackjärn (spegeljärn), varför de lämnade
uppgifterna icke kunna göra anspråk på att giva en fullt tillförlitlig bild
av importen av enbart manganjärn.
1 1
År
Införsel
Inhemsk tillverkning
i 1
ion
1,000 kr. I
ton 1
1,000 kr.
1931 ............
2,835
465
1,82(5
482
1932 ............
3,335
45(5
1,536
528
i 1933 ............
2,314
350
1,243
463
i 1934 ...........
C,841
931
På grund av den i ärendet förebragta utredningen finner jag mig böra
förorda införandet av tull på manganjärn med mer än 60 procent mangan.
Den föreslagna tullsatsens höjd torde vara väl avvägd. Mot avfattningeu
av de föreslagna författningsbestämmelserna har jag ej heller något att
erinra.
Ledbultkätting med invändig länkbredd av 6 millimeter eller däröver.
För ledbultkättingar, ej hänförliga till tulltaxenr 787 (s. k. Ewarts kätting,
ävensom ledbultkättingar av smidbart gjutgods), med en längd å rullen
(invändig länkbredd) av 6 mm eller däröver (tulltaxenr 788) utgår en tull
av 10 kronor för 100 kilogram.
De sakkunniga för utredning angående åtgärder till skydd för den inhemska
marknaden hava i sitt betänkande av den 10 april 1934 föreslagit
införande av tilläggstull av 20 kronor för 100 kilogram för ledbultkätting,
bänförlig till tulltaxenr 788, samt till stöd därför anfört bland annat:
Vid tidpunkten för fastställandet av nu gällande tullbestämmelser vore
s. k. Galls kättingar och rullkättingar icke föremål för tillverkning inom
landet. Sedermera hade inhemsk tillverkning av dylika kedjor uppstått.
Tillverkningen av rullkedjor omfattade dels klenare dimensioner, vilka
särskilt användes såsom velocipedkedjor, dels även grövre kättingar för
automobiler oell för annan kraftöverföring.
Genom beslut vid 1925 års riksdag höjdes tullen för velocipedkedjor och
liknande kedjor med en längd å rullen av mindre än 6 millimeter till 50
kronor för 100 kilogram under det att tullen å övriga slag av ledbultkättingar
lämnades oförändrad.
_Av uppgifter, som på sin tid lämnats till 1928 års tullkommitté, framginge,
att tullsatsen å ledbultkättingar vore mycket låg, nämligen för
rullkedjor 1 procent och för Galls kättingar omkring 4 procent av tillverkningskostnaderna.
Med ledning av importmedelvärdet för år 1932 syntes
tullsatsen nu motsvara icke fullt 4 procent av detta värde. Andra likartade
tillverkningar åtnjöte ett väsentligt högre skydd; så uppginge exempelvis
tullskyddet för s. k. Ewarts kedja till 15 procent av värdet och för
cykelkedjor till 19 procent.
Med hänsyn till de berörda uppgifterna och möjligheten av att genom
ett ökat tullskydd bereda ökad sysselsättning hava de sakkunniga ansett
Kungl. Majda proposition nr 224. 13
sig böra föreslå den angivna förhöjningen av tullskyddet för nu ifrågavarande
tillverkning.
Kommerskollegium hav i sitt tidigare omnämnda utlåtande av den 5 maj
1934 funnit förslaget örn införande av tilläggstull välgrundat, men föreslagit
viss reduktion av den föreslagna tilläggstullens storlek.
Importen av ledbultkätting av nu ifrågavarande slag under åren 1931
— 1934 framgår av nedanstående uppställning:
År
Ton
1,000 kr.
År
Ton
1,000 kr.
1931 .............
17-1
411
1933 .................
H„
350
1932 ..................
121
327
1934 ..................
171
491
De av de sakkunniga lämnade uppgifterna rörande tullskyddet för ifrå- Departement»- gavarande varuslag synas mig väl motivera åtgärder i den föreslagna rikt- chefen.
ningen. I likhet med de sakkunniga och kommerskollegium anser jag
ett ökat tullskydd lämpligen böra genomföras i form av tilläggstull, vilken
synes böra bestämmas till 15 kronor för 100 kilogram.
Nysilvervaror m. in. Enligt gällande tulltaxa äro färdiga nysilverarbeten
samt halvfabrikat till sådana (s. k. nysilverråvara) belagda med följande
tullsatser, allt för 100 kilogram:
Knivar, gafflar och skedar:
förgyllda, försilvrade eller platinerade eller pläterade med guld,
silver eller platina (tulltaxenr 922; statistiskt nr 1634) ............ 180: —
andra slag (härunder faller nysilverråvaran; tulltaxenr 924; statistiskt
nr 1636)................................................................................... 50: —
Arbeten, ej särskilt nämnda:
förgyllda, försilvrade eller platinerade eller pläterade med guld,
silver eller platina (tulltaxenr 925; statistiskt nr 1637) ............ 180: —
förnicklade; ävensom toalett-, skrivtygs- och bordsartiklar, ej
särskilt nämnda, utan ytbetäckning (härunder faller nysilverråvara,
s. k. korpus; tulltaxenr 926; statistiskt nr 1638) ........ 75: —
I en till handelsdepartementet den 10 mars 1933 inkommen skrift har
innehavaren av C. Kroghs försilvringsfabrik, Stockholm — med förmälan,
att kökanden såsom tillverkare av billiga småartiklar av försilvrat gjutet
bly, i likhet med övriga svenska nysilverfabrikanter, på grund av utländsk
»dumping» kommit i ett brydsamt läge — gjort framställning örn genomförande
av ett kraftigt tullskydd för de svenska försilvringsfabrikerna.
I en den 16 oktober 1933 dagtecknad skrift har Svenska nysilverfabrikantföreningen
hemställt, att tullen å hithörande varor måtte höjas, beträffande
s. k. nysilverråvara (ur tulltaxenr 924 och 926) till 100 kronor respektive
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
150 kronor samt beträffande försilvrade artiklar (ur tulltaxenr 922 oell 925)
till 250 kronor respektive 300 kronor, allt för 100 kilogram. Till stöd
härför Ilar anförts i huvudsak följande:
Tillverkningen av nysilvervaror i Sverige omfattade, förutom försilvringsverksamhet,
även framställning av olika slags halvfabrikat (nysilverråvara).
För fabrikationen sysselsattes cirka 1,000 arbetare, varav för råvaruframställningen
cirka 400. De svenska fabrikerna skulle emellertid kunna giva
arbete åt ett större antal arbetare, därest icke konkurrensen från utlandet
försvårade avsättningen i den utsträckning, som nu vore fallet. En betydande
del av importen utgjordes av undermåliga och synnerligen billiga
varor, där undermetallen ofta endast vore av mässing och försilvringen av
synnerligen underhaltig beskaffenhet. En minskning av importen skulle
därför vara till gagn även för konsumenterna. Genom att i de flesta länder
(bl. a. Danmark, Finland och Norge) vidtagits tullförhöjningar och andra
importrestriktioner för ifrågavarande varor, hade länder med oförändrade
tullsatser utsatts för ökat importtryck.
Över framställningarna hava infordrade utlåtanden avgivits av kommerskollegium
den 30 december 1933 och av generaltullstyrelsen den 15 januari
1934.
Kommerskollegium har anfört huvudsakligen följande:
De inhemska nysilverfabrikanterna kunde uppdelas i tre kategorier, dels
sådana, som i större eller mindre utsträckning själva tillverkade sin råvara
dels sådana, som endast försilvrade råvara, dels ock sådana, som uteslutande
tillverkade råvara för försilvring. Sistnämnda slag av fabrikation torde
först på senare tid uppstått inom landet. På grund av tekniska svårigheter
att framställa fullgod nysilverplåt hade tillverkningen av sådan plåt
icke hittills erhållit någon större omfattning.
Enligt vad kollegium inhämtat, hade inom 1928 års tullkommitté en
ganska ingående undersökning verkställts angående avvägningen av tullskyddet
för olika grenar av nysilverfabrikation. Av den sålunda verkställda
utredningen framginge, att tillverkningen av själva råvaran åtnjöte ett
jämförelsevis mindre skydd än försilvringsverksamheten. Under det att
sålunda tullskyddet för tillverkning av råvara växlade i fråga örn knivar,
skedar och gafflar mellan 1.4 och 5.1 procent och i fråga örn s. k. korpus
mellan 1.4 och 10.2 procent av tillverkningskostnaderna, motsvarade dessa
procentsiffror i fråga örn försilvrade varor för knivar, skedar och gafflar
3.8 till 15.1 och i fråga örn s. k. korpus 2.7 till 14.9 procent. Att tullskyddet
för tillverkningen av råvaror vore sämre än skyddet för försilvringen
framginge också av det förhållandet, att utländska fabrikanter funnit
med sin fördel förenligt att här anlägga försilvringsfabriker, vilka arbetade
med utländsk råvara.
Kollegium hade intet att erinra mot den av Svenska nysilverfabrikantföreningen
föreslagna förhöjningen av tullen å nysilverråvara, men ansåge,
att tillägget därutöver för färdigförsilvrade artiklar borde högst motsvara
det, som nu vore gällande. En förhöjning därutöver av skyddet för försilvringsverksamheten
skulle nämligen antagligen endast medföra en ökad
anledning för utländska nysilverfabriker att upprätta försilvringsanstalter
inom landet.
I anslutning härtill har kollegium föreslagit införande av tilläggstullar i
överensstämmelse med vad sålunda förordats.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
Generaltullstyrelsen har ansett, att en eventuell tullförhöjning vid tulltaxenr
922 och 925 även borde omfatta där upptagna förgyllda, platinerade
och med guld, silver eller platina pläterade varor av dithörande slag, i
synnerhet som sådana varor i allmänhet torde hava ett högre värde än de
försilvrade artiklarna.] Beträffande nysilverråvarorna (ur tulltaxenr 924
och 926) har generaltullstyrelsen anfört:
Därest tullen för dessa råvaror höjdes, såsom ifrågasatts, med 50 kronor
respektive 75 kronor för 100 kilogram, komme de att hilva belagda med
högre tull än förnicklade varor, fallande under tulltaxenr 923 och 926.
Detta förhållande syntes emellertid icke behöva utgöra hinder för den ifrågasatta
tullförhöjningen, särskilt som förnicklade nysilvervaror mera sällan
förekomme till införsel.
Med anledning av de sålunda föreslagna tullförhöjningarna har generaltullstyrelsen
avgivit förslag till därav betingade författningsföreskrifter,
därvid styrelsen i likhet med kommerskollegium utgått från att höjningarna
borde ske genom införande av nya tilläggstullar samt med bibehållande av
nu rådande förhållande mellan tullarna å råvarorna och å de bearbetade
varorna.
I sitt betänkande av den 10 april 1934 hava de sakkunniga för utredning
angående skydd för den inhemska marknaden helt anslutit sig till kommerskollegii
och generaltullstyrelsens ifrågavarande förslag.
Beträffande" importen och den inhemska produktionen av ifrågavarande
varuslag må följande uppgifter anföras:
Införsel.
Stat. nr
:
1931
1932
1933
1934
ton
1,000 kr.
ton
1,000 kr.
ton
1,000 kr.
ton
1,000 kr.
1634 .....................
20
297
13
182
10
152
13
188
1636 .....................
134
1,106
58
433
50
376
74
536
1637 .....................
170
1,735
101
1,064
80
856
69
779
16381.....................
348
2,534
241
1,980
190
1,345
209
1,545
Inhemsk tillverkning.
1931
1932
1933
ton
1,000 kr.
ton
1,000 kr.
ton
1,000 kr.
Plåt av nysilver ..............................
294
520
346
614
288
545
Rör av nysilver................................
5.5
18
22
65
17
49
Nysilverarbeten.................................
—
5,673
328
4,414
320
4,276
Förgyllning eller försilvring av inköpta
160
1,978
128
1,681
fabrikat .......................................
—
2,831
1 Häri ingå även förnicklade varor.
Dep art emen facht
f ev.
16 Kungl. Maj.ts proposition nr 224.
Med hänsyn till de förhållanden, vilka av den i ärendet förebragta utredningen
framgått, Anner jag en höjning av tullen å ifrågavarande artiklar
motiverad. Förhöjningen torde, såsom ämbetsverken föreslagit, böra ske
genom införande av tilläggstullar. De av ämbetsverken föreslagna beloppen
synas väl avvägda. Mot det av generaltullstyrelsen avgivna förslaget till
författningsföreskrifter rörande sådana tullar har jag icke något att erinra.
Bakelit m. m. Bakelit är ett fast konstharts, som bildas av formalin och
fenoler vid närvaro av katalysatorer. Genom att variera fenoler och katalysatorer
erhållas slutprodukter med för olika användningsområden lämpade
egenskaper. För att ytterligare förhöja dessa egenskaper tillsättas
såsom bindemedel med tillhjälp av specialmaskiner diverse ämnen såsom
papper, träfiber, asbest m. m. Det sålunda erhållna halvfabrikatet utsättes
sedan för tryck i uppvärmda pressar, varefter fabrikatet i form av plattor,
rör, bult m. m. är färdigt att tagas i bruk.
Med tillämpning av nu gällande bestämmelser tulltaxeras bakelit och
sådana produkter därav, som här avses, på följande sätt:
oarbetad bakelit:
pressmassa enligt tulltaxenr Illo (statistiskt nr 2037), med tullfrihet,
annan enligt tulltaxenr 103 (statistiskt nr 235), med tullfrihet,
plattor:
helt av bakelit enligt tulltaxenr Illo (statistiskt nr 2038), med tullfrihet,
av bakelit jämte papper enligt tulltaxenr 387 (statistiskt nr 877), med
tull av 50 kronor för 100 kilogram,
av bakelit jämte vävnad enligt tulltaxenr 565 (statistiskt nr 1116), med
tull av 35 kronor för 100 kilogram,
rör:
helt av bakelit enligt tulltaxenr Illo (statistiskt nr 2038), med tullfrihet,
av bakelit jämte papper enligt tulltaxenr 379 (statistiskt nr 866), med
tull av 8 kronor för 100 kilogram,
av bakelit jämte vävnad enligt tulltaxenr 565 (statistiskt nr 1116), med
tull av 35 kronor för 100 kilogram, samt
andra arbeten enligt tulltaxenr 1112 (statistiskt nr 2040), med tull av 10
procent av värdet.
I en till Kungl. Maj:t ställd, den 17 mars 1933 dagtecknad skrift kar
Skånska Ättikfabriken aktiebolag gjort framställning i syfte att bakelit
(isolit) och andra härdbara konstkartser måtte utbrytas ur de rubriker i
tulltaxan, dit de för närvarande hänfördes, och sammanföras i en särskild
rubrikgrupp samt att tull måtte införas å oarbetad bakelit ävensom att
nu utgående tull å vissa därav framställda artiklar måtte höjas. Bolaget
har därvid åberopat en av bolaget till 1928 års tullkommitté den 6 juni
1932 avgiven skrift i samma ämne. Bolaget har i sina framställningar
framhållit bland annat följande:
Kungl. Maj:ts preposition nr 22-1. 17
Gällande tull bestämmelser på detta område vore synnerligen otillfredsställande,
i det att i rubriken till tulltaxenr Illo—1112 upptoges en mängd
produkter av vitt skilda slag. Den nuvarande tillverkningen i landet av
bakelit och andra härdbara konsthartser uppginge till så betydande belopp,
att ett utbrytande ur samlingsrubriken av sådana artiklar vore motiverad.
Förhållandena på förevarande område hade nämligen betydligt
förändrats sedan tulltaxans tillkomst, vid vilken tidpunkt någon tillverkning
av bakelit icke hade funnits.
Av de i bakelithartsen ingående komponenterna vore karbolsyra (fenol)
icke föremål för tillverkning inom landet utan måste importeras. Till
följd härav vore de inhemska tillverkarna av bakelit helt beroende av utlandets
prispolitik beträffande karbolsyra. På senare tid hade detta beroende
lett till, att de inhemska tillverkarna måst finna sig i en ständigt
stegrad prisförhöjning å denna vara, helt möjliggjord genom de utländska
fabrikanternas monopolställning å den svenska marknaden. Även ett
annat av de i bakeliten ingående mera betydande råmaterialerna, nämligen
papper, hade numera prisbundits, i det de svenska pappersbruken för
vissa papperskvaliteter och däribland de, som användes vid tillverkning
av bakelitplattor och bakelitrör, träffat överenskommelse örn gemensamma
priser. Möjligheterna att motverka det våldsamma prisfallet å bakelitprodukter
genom pristryckning å råmaterialerna vore, såsom syntes,
synnerligen minimala.
Vad slutligen beträffade formalin, som tili cirka 30 procent inginge i
bakelithartsen, vore denna belagd med en tull av 15 öre per kilogram, medan
den färdiga varan bakelithartsen vore tullfri. Att sålunda belägga
en råvara med tull, medan den färdiga produkten åtnjöte tullfrihet, vöre
oegentligt.
Ofta vore de utländska utbuden å den svenska marknaden av sådan karaktär,
att de måste betecknas såsom dumpingartade. Ett dylikt pristryck
möjliggjordes av att de utländska tillverkarna själva i stor utsträckning
tillverkade de för bakelitframställning erforderliga råvarorna och på
grund därav icke stöde i beroende av framställarna av dessa varor.
Svårigheterna för den svenska bakelitindustrien hade vidare ytterligare
ökats genom i utlandet vidtagna handelspolitiska åtgärder. Bolaget hade
sålunda förut lyckats upparbeta en ganska ansenlig exportmarknad förvissa
av sina isolitprodukter, men vore numera så gott som totalt avskuret
från avsättningsmöjligheter i utlandet, beroende på införande av importförbud,
tullförhöjningar av prohibitiv art eller valutarestriktioner.
En tullsats av 30 kronor för 100 kilogram för ren bakelitharts eller för
pressgjutningar avsedd bakelit, tillsatt med trämjöl, asbestmjöl eller dylikt,
syntes med hänsyn till den utländska dumpingen vara motiverad. Tullsatsen
å rör, 8 kronor för 100 kilogram, vore oproportionerligt låg i förhållande
till tullen å plattor. Medan sålunda arbetskostnaden för plattor
uppginge till endast 35 procent av tillverkningsvärdet, utgjorde samma
kostnad för rör icke mindre än 60 procent. Vid avvägning av en skälig
tullsats å rör i riktigt förhållande till gällande tullsats å plattor syntes
rör böra beläggas med en tull av SO öre för kilogram. Denna tullsats skulle
motsvara cirka 10—15 procent av värdet. Vad beträffade tullen å andra
arbeten av bakelit jin plattor oell rör borde tullen ökas från 10 procent till
20 procent av värdet.
över framställningen laiva infordrade utlåtanden avgivits av kommerskollegium
den 29 januari 1931 och av generaltullstyrelsen den 14 februari
lii hany till riksdagens protokoll /.9.7.I.
1 sand. Sr
18
Kungl. Majlis proposition nr 224.
1934. Generaltullstyrelsen har med sitt utlåtande överlämnat av Sveriges
kemiska industrikontor avgivet yttrande.
KcmmBi skollegium, som från bolaget erhållit bland annat vissa upp
gifter rörande tillverkningskostnaderna för olika slag av isolitprodukter
av bolagets tillverkning ävensom rörande tullbelastningen å råvarorna,
har funnit de nuvarande tullbestämmelserna på förevarande område icke
vara tillfredsställande. Detta syntes kollegium bero därpå, att vid tiden
för tulltaxans tillkomst någon tillverkning inom landet av bakelitartiklar
icke hade funnits. Kommerskollegium har härom anfört följande:
Vad först beträffade den oarbetade (eller pulveriserade) bakeliten mäste
tillverkningen därav anses ogynnsamt ställd i konkurrens med irtlandet
redan på grund av den tull, som åvilade halvfabrikatet (formalin), vilket
vore belagt med en tull av lo kronor för 100 kilogram (statistiskt nr 528,
formalin i vattenlösning). Vid framställningen användes i övrigt hexamotylentetramin
(framställd av formalin och ammoniak) ävensom vissa färgämnen
m. m., vilka åtnjöte tullskydd. Tullbelastningen för oarbetad isolit
bleve därför 7.2—10 öre per kilogram (något olika för olika kvaliteter).
Med fästat avseende härå och i betraktande jämväl av de uppgifter rörande
tillverkningskostnader och försäljningspris, som kollegium inhämtat,
funne kollegium införande av en tullsats av 20 kronor för 100 kilogram
för oarbetad bakelit (isolit) böra förordas.
Påtagligt syntes även, att de nu gällande tullsatserna å rör och plattor
av bakelitimpregnerat papper (respektive 8 och 50 kronor för 100 kilogram^
ävensom å bakelit med vävinlägg (35 kronor för 100 kilogram) ej
stöde i lämpligt förhållande till behovet av skydd för de olika tillverkningarna.
De båda förstnämnda tullsatserna torde sålunda lia avvägts enbart
nied hänsyn till de egentliga pappersvarorna, utan att därvid avseende
fästats vid bakelitfabrikaten.
Vad åter beträffade plattor av bakelit med vävinlägg, representerade
dessa en jämförelsevis ny artikel, som på senare tid varit föremål såväl för
tillverkning inom landet (s. k. vävbakelit) som för import (under beteckningarna
»Novotext», »Celeron» och »Ferrozell»). Fabrikaten ifråga torde
lia på senare år fått en allt större användning inom maskinindustrien, där
(le huvudsakligen funnit användning vid tillverkningen av kugghjul, friktionsskivor
m. m., såsom ersättning för metall, råhud eller fiber. Även
inom möbelindustrien torde nu ifrågavarande plattor börjat användas till
bordskivor, diskar m. m.
Dessa artiklar tull taxerades för närvarande enligt statistiskt nr lill)
(»andra för tekniskt bruk avsedda artiklar, ej särskilt nämnda») med en
tullsats av 35 kronor för 100 kilogram. Emellertid torde tillämpningen av
denna tulltaxering, enligt vad kollegium inhämtat, vara underkastad viss
tvekan, och uteslutet syntes icke vara, att densamma i händelse av överklagande
skulle komma att ändras, så att här ifrågavarande plattor med
vävinlägg, vilka icke representerade för tekniskt bruk avsedda färdigfabrikat
utan snarare torde vara jämförliga med »vävnader m. m., tydli
gen avsedda för tekniskt bruk» o. s. v. (statistiskt nr 992), bomme att draga
en till 25 kronor för 100 kilogram nedsatt tull.
Av det anförda torde framgå lämpligheten av att samtliga här ovan
omhandlade bakelitfabrikat utbrötes under en särskild rubrik i tulltaxan.
Vad beträffade tillverkningskostnaderna för do olika varuslagen, till
vilka hänsyn måste tagas vid fastställande av tullskyddets höjd. varie
-
19
Kint yl. Majlis proposition nr 224.
rade dessa mellan rätt vida gränser, beroende dels på kvaliteten hos den
använda bakeliten, dels på graden av bearbetning.
Sedan kollegium därefter anfört vissa uppgifter rörande prisläget för
olika bakelitfabrikat, av vilka framginge, att priset växlade för plattor av
isolitimpregnerat papper mellan i? och 12 kronor, för plattor med vävin
lägg mellan 6 och 15 kronor samt för isolitrör mellan 5 och 15 kronor, allt
för kilogram, har kollegium fortsatt:
1 allmänhet torde gälla, att tillverkningskostnaderna för plattor av bakelit
(isolit) med vävinlägg och bakelit-(isolit-)rör ställde sig något högre
än för plattor av bakelitimpregnerat papper.
Med hänsyn härtill syntes grundade skäl kunna anföras för att tullsatsen
för plattor av bakelit med vävinlägg liksom för bakelitrör sattes något
högre —- förslagsvis vid 70 öre för kilogram — än för plattor av bakelitimpregnerat
papper, i fråga om vilka anledning till förhöjning av den
nuvarande tullsatsen, 50 öre för kilogram, icke syntes föreligga.
Ansåges emellertid av tulltekniska eller andra skäl en likformig tullsats
för såväl plattor av bakelit av olika slag som rör böra vara att föredraga,
torde densamma lämpligen böra begränsas till 50 öre för kilogram.
En ytterligare grupp av bakelitfabrikat utgjordes av pressgjutna artiklar
av bakelit (isolit), vilka erhållit en efter hand alltmer vidgad användning
för olika ändamål, såsom för elektrisk installationsmateriel, telefon-,
telegraf- och radioapparater, knivskaft, dörrhandtag, diverse hushållsartiklar
lii. m. Dessa mycket varierande artiklar sammanfördes för
närvarande nied en hel grupp arbeten av liknande slag av cellon, cellofan,
gaudafil och andra dylika formbara, konstgjorda ämnen under tulltaxenr
1112 (statistiskt nr 2040), dragande en tull av 10 procent av värdet. Någon
ändring av denna tullsats, som fastställts så sent som 1926, ansåge sig kollegium
ej i detta samband böra ifrågasätta.
Sveriges kemiska industrikontor, som tillstyrkt framställningen, har
framhållit, att det ur såväl formell synpunkt som tullskydds- och tullteknisk
synpunkt icke vöre lämpligt att begränsa utbrytningen i tulltaxan
till bakelit och andra liknande kondensationsprodukter av fenoler och formaldehyd.
Örn formaldehydcn ersattes med en annan aldehyd eller fenolerna
med exempelvis aminer, syntes detta icke böra medföra någon förändring
av tullbeskattningen. Då. de härdbara konsthartserna i större
eller mindre grad konkurrerade med varandra, och det dessutom syntes
bereda tnlltekniska svårigheter att skilja de olika produkterna från varandra,
borde alla härdbara konsthartser hänföras till samma nummer i
tulltaxan. Till nämnda nummer borde även hänföras sådana konsthartser,
som redan vojre härdade och därför knappast kunde karakteriseras
som härdbara. Då någon osäkerhet möjligen kunde råda om, huruvida
»arbeten av härdbara konsthartser» inbegrepe de härdade konsthartserna,
syntes dessa böra särskilt nämnas i rubriken.
Generaltullstyrelsen, som funnit den nuvarande uppdelningen på flera
olika nummer inom skilda avdelningar av tulltaxan mindre tillfredsställande,
har i likhet med kommerskollegium ansett, att bakelit och i tulltaxan
ej särskilt nämnda bakelitprodukter lämpligen borde sammanföras
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
i taxan och upptagas i cn särskild rubrikgrupp. Generaltullstyrelsen har
härom anfört följande:
För att uppnå det avsedda syftet med en sådan ändring och även vinna
ett i tekniskt avseende tillfredsställande resultat torde man dock i den nya
rubrikgruppen bora inordna icke blott bakelitprodukterna utan även vissa
andra artiklar av liknande beskaffenhet. Med hänsyn till dea snabba
tekniska utvecklingen pa ifrågavarande område vöre det emellertid
a U01'' ntrVanau?e ,)GCJÖIUa’ vilken omfattning de nya rubrikerna
borde erhålla och vilka konsekvenser de ifrågasatta ändringarna kunde
™3a-L teiVen 7-gaen^e Prövni?g av frågan hade det synts styrelsen,
att rubrikerna lämpligen borde omfatta bakelit och andra härdbara eller
hardade konsthartser samt i tulltaxan ej särskilt nämnda arbeten därav,
aven innehallande papper, spånadsämne eller dylikt.
De icke härdbara konsthartserna, som användes inom lackindustrien
skulle ali t jani t hänföras till tnlltaxenr 103 (statistiskt nr 235) och vara
illo, tran lull.
Generaltullstyrelsen har vidare framhållit, att den ifrågasatta ändringen
i tulltaxan stöde i god överensstämmelse nied det av sakkunniga inom
Nationernas förbund uppgjorda förslaget till internationell tullnomenklatur.
Geneialtullstyrelsen, som lämnat öppen frågan i vad män rubrikerna
borde specificeras, har slutligen, i anslutning till vad kommerskollegium
anfört, framlagt alternativa förslag till författningsföreskrifter. Enligt
det ena förslaget skulle för plattor och rör finnas tre rubriker, en för
plattor, innehållande spånadsämne, en för plattor: andra slag samt en för
1-ör med tullsatser av respektive 70, 50 och 70 kronor för 100 kilogram. Enligt
det andra förslaget skulle finnas en gemensam rubrik för plattor och
rör med en tullsats av 50 kronor för 100 kilogram.
Dg sakkunniga för utredning angående skydd för den inhemska marknaden
hava i sitt betänkande av den 10 april 1934 även berört nu förevarande
fråga samt därvid uttalat sin anslutning till generaltullstyrelsens
andra alternativ med den ändring, att pressgjutna artiklar (s. k. pressgods),
i styrelsens förslag hänförliga till andra arbeten och upptaget med
oförändrad tull, måtte komma i åtnjutande av förstärkt tullskydd.
Några uppgifter rörande importen av bakelit och arbeten därav stå oj
att erhålla ur handelsstatistiken, enär de rubriker, till vilka bakelit hänföres,
jämväl omfatta andra varuslag.
Rörande den inhemska tillverkningen av bakelit och produkter därav
lämnas i industri statistiken för åren 1932 och 1933 följande uppgifter:
1 9 3 2 1 1 9
ton ! 1,000 kr. [ ton
3 3
1,000 kr.
Bakelit, oarbetad........................... 144 ISO 144 ISO
Bakelit, isolit o. d. arbeten .............. 544 2,036 622 2 247
Kungl. Maj.ts proposition nr 224. 21
Av den länmade redogörelsen framgår, att de nu gällande bestämmelserna
beträffande tulltaxeringen av bakelit och produkter därav äro mindro
tillfredsställande. För att möjliggöra större enhetlighet i tulltaxeringen
synes därför eu utbrytning ur nuvarande tullrubriker av bakelit
oell därmed jämförliga ämnen samt produkter därav vara erforderlig. Med
hänsyn till de betänkligheter, som ur tullteknisk synpunkt kunna anföras
mot en alltför långt driven uppdelning av tullrubrikerna, synes mig det
av generaltullstyrelsen framlagda förslaget, som innebär den mindre
långtgående specificeringen oell som biträtts av de inom finansdepartementet
tillkallade sakkunniga, vara att föredraga. Jag ansluter mig därför
till detta förelag.
Beträffande härefter den lämpliga avvägningen av de olika tullsatserna
må till en början framhållas, att rådande tullfrihet för oarbetad bakelit
numera icke synes väl motiverad. Med hänsyn till den alltmer besvärande
utländska konkurrensen och de antydda svårigheterna att för bakelitframställningen
nedbringa kostnaderna för råvarorna, av vilka vissa äro belagda
med tull, anser jag skäligt att den oarbetade bakeliten åsättes en
tull, som lämpligen torde kunna bestämmas till det av kommerskollegium
tillstyrkta beloppet av 20 kronor för 100 kilogram.
Det skydd, som nu åtnjutes för plattor av bakelit med papper eller 50
kronor för 100 kilogram, lärer vara tillfyllest även för plattor av ren bakelit
och av bakelit jämte vävnad. Även örn en tull av denna storleksordning
icke med hänsyn till tillverkningskostnaderna förmår lämna fullt
motsvarande skydd för tillverkningen av rör av bakelit jämte papper eller
vävnad, torde ur enhetlighetens synpunkt praktiska skäl tala för bestämmande
av samma tull å nu nämnda bakelitprodukter ävensom för rör av
ren bakelit. Jag förordar därför samma tullsats för såväl plattor som
rör av bakelit av olika slag.
Vad slutligen angår andra arbeten av bakelit, varunder faller s. k. press
gods, synes mig utredningen i ärendet icke hava givit stöt! åt de framställda
önskemålen örn en höjning av nu utgående värdetull av 10 procent till
20 procent. För denna tulltaxerubrik föreslår jag alltså en oförändrad
tullsats av 10 procent av varans värde.
Det må bär anmärkas, att vid årets riksdag väckts likalydande motioner
(1:161 och II: 315) rörande ändrad tulltaxering av bakelit och produkter
därav.
Dag för ikraftträdandet av de av mig nu förordade nya bestämmelserna
torde böra bestämmas av Kungl. Maj:t.
Under åberopande av vad i det föregående anförts och under framhållande
att proposition i ärendet torde jämlikt § 54 riksdagsordningen
kunna avlåtas utan hinder av att den för propositioners avlämnande till
riksdagen i allmänhet stadgade tid gatt till ända, hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
Döpa riem erit ficke
fen.
22
Kungl. Majlis proposition nr 224.
dels antaga följande förslag till ändringar i och tillägg
till den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929
(nr 316) fogade tulltaxan:
Tull
för 100 kg
Frukter och bär, ätbara: kronuv
färska eller enbart kokade:
63 apelsiner, bananer, citroner samt cedrat- och grape
-
frukter ...................................... . . ................ fria
torkade eller saltade:
68:1 aprikoser, bananer, bruneller, cedratfrnkt, persikor,
plommon, päron, sviskon och äpplen fria
Te:
75:1 j mate .................. : fritt
75: 2 i annat E ! 150: —•
Mattor, ej särskilt nämnda:
andra slag, även försedda med sömnadsarbete eller
fransar:
helt eller delvis av ull eller andra djurhår, utan
inblandning av silke:
knutna:
467:1 med mer än 250 men ej mer än 450 knutar
på en längd av 1 m E j 350: —
467:2 med mer än 450 knutar på en längd av
1 m E • 600: —
Ferrolegeringar:
729:1 volfram järn — — — — — — —---— — — —
729:2j manganjärn, hållande mer än 60 % mangan N s 3:50
729:3 andra slag ................................................ fria
Bakelit och andra härdbara eller härdade konsthartser
samt arbeten därav, ej särskilt nämnda, även innehållande
papper, spånadsämne e. dyl.:
1110:1! oarbetade ....................................................... N 20: —
1110:2 plattor och rör ................................................ N 50: —
1110:3 andra arbeten ................. 100 kr. 10: —
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. May.ts proposition nr 224. 25
Tull
för 100 kg
kronor
Celluloid, ceilon, cellofan, gaudafil, galant, ambroin, eburin
och andra liknande formbara, konstgjorda ämnen, ej
hänförliga till annat nummer:
oarbetade, härunder inbegripna plattor, stänger, rör,
tangentskivor, knivskaft samt ämnen och delar
därtill; kärnämnen; ävensom cellulosaacetat ...... I fria
arbetade, ej särskilt nämnda:
av celluloid eller galant .................E | 80: —
andraslag 100 kr. 10: —
dels besluta, att till förordningen den 22 juni 1934
(nr 371) med ytterligare tillägg till gällande tulltaxa
skall, på sätt nedan sägs, fogas ett tillägg, avseende
statistiska numren 1286 och 1288:
Tulltaxe- ''Statistiskt i iiläggstull
nr j nr Varuslag för 100 kg
__________________ kronor
! f ! i
! Fajans- och porslinsvaror, ej särskilt nämnda:!
andra slag:
av fajans (oäkta porslin), härunder inbe-;
gripna krukmakargods och andra ler-;
varor, ej särskilt nämnda; ävensom kakel
och kakelugnsornament:
vita eller enfärgade:
ur 695 j 1286 för hushållsbruk ................ N | 10: —
två- eller flerfärgade eller förgyllda,
försilvrade eller på annat likartat
sätt dekorerade:
ur 696 1288 för hnshållsbruk ................. N j 9:_
dels såsom ytterligare tillägg till gällande tulltaxa
besluta
att vid införsel från utlandet av varor av
följande slag skall utöver tull, som stadgas
i tulltaxan, utgå tilläggstull på sätt nedan
sågs:
1110: 4
1111
1112
opaginerad Kontrollera mot PDF
u
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
Tilliiggstull
Varuslag för 100 kg
l kronor
Kättingar oell kedjor, även avpassade, samt
lösa länkar därtill:
ledbultkättingar, ej hänförliga till nr 787
(stat. nr 1435), med en längd å rullen
(invändig länkbredd) av:
788 1436 6 mm eller däröver N 15: —
Knivar, gafflar och skedar:
922 1634 förgyllda, försilvrade eller platinerade eller
pläterade med guld, silver eller platina E 50: —
andra slag:
av nysilver........................................ E 50: —
Arbeten, ej särskilt nämnda:
förgyllda, försilvrade eller platinerade eller
pläterade med guld, silver eller platina E 75: —
toalett-, skrivtygs- och bordsartiklar, ej särskilt
nämnda, av nysil ver, utan ytbetäckning
.................................................. E 75: —
dels ock förklara, att de i det föregående omförmälda
ändringarna och tilläggen skola träda i kraft å dag,
som Kungl. Maj:t bestämmer.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
ITr protokollet:
Nils Sehlberg.
S5073C. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.
ur 924 ur 1636
925 1637
ur 926 ur 1638
Tulltaxe- Statistiskt
nr nr
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (4)
4 kopplingar.
- Rskr. 1935:281 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 224 nied förslag till vissa ändringar i och tillägg till gällande tulltaxa, i vad angår infö s. 1 i texten
- Rskr. 1935:252 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 224 med förslag till vissa ändringar i och tillägg till gällande tulltaxa jämte i ämnet väc s. 2 i texten
- BevU 1935:53 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 224 med förslag till vissa ändringar i och tilllägg till gällande tulltaxa, i vad angår införande av tul s. 1 i texten
- BevU 1935:49 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 224 med förslag till vissa ändringar i och tilllägg till gällande tulltaxa jämte i ämnet väckta motioner s. 1 i texten