Sök i Ratio Lex

Angående folkoch småskoleseminariernas organisation m. m

1936-02-21 · 212 sidor, varav 206 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 206 av 212 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:100, Angående folkoch småskoleseminariernas organisation m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 100.

1

Nr 100.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående folk- och

småskoleseminariernas organisation m. m.; given

Stockholms slott den 21 februari 1936.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 21 februari 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Föredragande departementschefen, statsrådet Engberg anför härefter:

Under punkten 140 i 1936 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit

föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition angående folk- och

småskoleseminariernas organisation m. m., som kunde varda riksdagen

förelagd, beräkna för budgetåret 1936/1937

dels till Folkskoleseminarier: Avlöningar ett förslagsanslag av 1,680,000

kronor;

dels till Folkskoleseminarier: Omkostnader ett förslagsanslag av 270,000

kronor;

dels till Folkskoleseminarier: Materiel, böcker m. m. ett reservationsanslag

av 75,000 kronor;

Bihang till riksdagens ''protokoll 1936. 1 sami. Nr 100.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

dels till Folkskoleseminarier: Stipendier ett reservationsanslag av 71,000

kronor;

dels till Småskoleseminarier: Avlöningar ett förslagsanslag av 291,000

kronor;

dels till Småskoleseminarier: Omkostnader ett förslagsanslag av 65,000

kronor;

dels till Småskoleseminarier: Materiel, böcker m. m. ett reservationsanslag

av 14,000 kronor;

dels till Småskoleseminarier: Stipendier ett reservationsanslag av 15,000

kronor;

dels till Småskoleseminarier: Anordnande av fortbildningskurser för

småskollärarinnor ett anslag av 5,000 kronor;

dels ock till Bidrag till avlöning åt vissa på indragning sstat hos landsting

uppförda seminarielärare m. m. ett förslagsanslag av 110,000 kronor.

Sedan numera förevarande frågor färdigberetts inom ecklesiastikdepartementet,

tillåter jag mig ånyo anmäla desamma för Kungl. Majit.

1. Inledning.

1929 års riksdag framhöll (skrivelse nr 145) behovet av en utredning

rörande inskränkning av seminarierna för folkskollärarutbildning samt

anhöll vidare, att Kungl. Majit måtte framlägga förslag i frågan, huruvida

och i vilken utsträckning staten borde övertaga de av landstingen

och vissa städer upprätthållna småskoleseminarierna.

Förslag i sistberörda hänseende föreläde Kungl. Majit 1931 års riksdag

(proposition nr 212). Förslaget grundade sig på en av 1929 års

seminariesakkunniga verkställd utredning. I anledning härav beslutade

1931 års riksdag (skrivelse nr 199), att staten skulle övertaga all småskollärarutbildning.

I propositionen nr 143/1932 framlades förslag rörande den närmare

organisationen av de förstatligade småskoleseminarierna ävensom det

av 1929 års riksdag begärda förslaget till omorganisation av folkskoleseminarierna.

Även sistnämnda förslag byggde på en av omförmälda

sakkunniga verkställd utredning.

Av riksdagens i anledning av nyssnämnda proposition avlåtna skrivelse

nr 353/1932 framgår, att riksdagen fattade beslut rörande organisationen

av småskoleseminarierna, därvid riksdagen i vissa hänseenden

biföll Kungl. Majits organisationsförslag, men att riksdagen icke ansåg

sig böra bifalla Kungl. Majits förslag angående folkskollärarutbildningen

i vidare mån, än vad anginge ett av Kungl. Majit framlagt förslag

rörande nedläggande av folkskoleseminarierna i Skara och Landskrona,

varförutom riksdagen beslutade, att folkskoleseminariet i Härnösand

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

skulle nedläggas. I övrigt fattade riksdagen icke något definitivt beslut

angående folkskoleseminariernas framtida gestaltning. Emellertid anhöll

riksdagen, att Kungl. Majit måtte låta verkställa förnyad utredning i

fråga om organisationen av statens folkskoleseminarier i övrigt, med

beaktande av de synpunkter, riksdagen i sin ifrågavarande skrivelse anfört,

samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill denna förnyade

utredning kunde giva anledning.

Riksdagens skrivelse ger vid handen, att enligt riksdagens mening vid

sagda utredning borde komma till bedömande i huvudsak följande spörsmål,

nämligen frågorna om förlängning av studentkurserna, utökning av

deras antal samt dessa kursers inordnande såsom en fast beståndsdel

av seminarieorganisationen, vidare frågan om folkskoleseminarieorganisationen

i övrigt, särskilt i vad den vore beroende av ett ställningstagande

till spörsmålen örn antalet avgångsklasser, proportionen mellan

manliga och kvinnliga lärare, ett inorganiserande i seminarieväsendet

av en kurs för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor

samt inrättande av samseminarier. Av det efterföljande framgår närmare,

vad riksdagen i skrivelsen anförde beträffande ifrågavarande utredningsuppgifter.

Genom beslut den 14 juli 1932 bemyndigade Kungl. Majit chefen för

ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga för att inom

departementet biträda med den av riksdagen i dess sistnämnda skrivelse

begärda utredningen i fråga om organisationen av statens folkskoleseminarier.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade dåvarande departementschefen

samma dag såsom sakkunniga ledamoten av riksdagens första

kammare, numera fullmäktigen i riksbanken C. P. V. Nilsson i Gränebo,

seminarierektorn S. Mårtenson, redaktören och ledamoten av riksdagens

andra kammare A. Olsson i Mora, lektorn och ledamoten av

riksdagens första kammare I. H. E. Pauli, dåvarande seminarierektorn

Anna Sörensen, ledamoten av riksdagens första kammare, numera undervisningsrådet

R. Wagnsson samt kontraktsprosten och ledamoten av

riksdagens andra kammare A. T. A. Wallerius. Samtidigt uppdrogs åt

Nilsson att såsom ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar och åt

Mårtenson att tjänstgöra såsom sekreterare hos de sakkunniga.

Med anledning av framställningar från skolöverstyrelsen och från centralstyrelsen

för Sveriges allmänna folkskollärarförening anbefallde Kungl.

Majit den 9 mars 1934 de sakkunniga dels att i samband med fullgörande

av förut givet uppdrag verkställa utredning och avgiva förslag

beträffande erforderliga ändringar i omfattningen av den nuvarande

organisationen av statens småskoleseminarier, dels ock att, i anslutning

till uppdraget att utreda spörsmålet örn en kurs för småskollärarinnors

utbildning till folkskollärarinnor, jämväl verkställa utredning och avgiva

förslag rörande inträdesfordringar och kursplaner för småskoleseminarierna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 100.

De sakkunniga hava med skrivelse den 9 augusti 1935 till mig överlämnat

betänkande med utredning och förslag angående folk- och småskoleseminariernas

organisation m. m. (statens offentliga utredningar

1935: 44).

Över betänkandet hava, i vad det avser frågor av beskaffenhet att böra

föreläggas riksdagen, avgivits utlåtanden av lärarkollegierna vid folk-,

respektive småskoleseminarierna, av skolöverstyrelsen den 15 november

1935 samt av statskontoret den 8 januari 1936. I anledning av betänkandet

hava vidare ingivits dels följande underdåniga skrivelser, vilka

kunnat av skolöverstyrelsen beaktas i överstyrelsens nyssnämnda utlåtande,

nämligen från stadsfullmäktige i Strängnäs, stadsfullmäktige i

Luleå, vissa representanter för Norrbottens finnbygd, Kalmar läns södra

landsting, stadsfullmäktige i Kalmar, Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott

(nyssnämnda sex framställningar avse de sakkunnigas

förslag till förläggning av seminarierna), lektorerna vid folkskoleseminariet

i Stockholm Eva Ramstedt och Ruth Wikander angående hyresbidrag

samt svenska seminarielärarföreningens styrelse angående personliga

lönetillägg åt vissa Övningslärare, dels ock följande skrivelser,

vilka inkommit för sent för att kunna av skolöverstyrelsen i dess yttrande

beaktas, nämligen från stadsfullmäktige i Växjö, Kronobergs läns

landstings förvaltningsutskott, stadsfullmäktige i Falun, Västerbottens

läns landsting och Lycksele köping (nyssnämnda fyra framställningar

avse förläggningsfrågorna), svenska gymnastiklärarsällskapet angående

gymnastikutbildningen vid folkskoleseminarierna, gymnastikläraren vid

Karlstads folkskoleseminarium, kaptenen R. Fröding rörande samma

fråga samt styrelserna för Sveriges allmänna folkskollärarförening, Sverges

folkskollärarförbund, Sveriges folkskollärarinneförbund och Sveriges

småskollärarinneförening angående vissa delar av de sakkunnigas förslag.

Såsom av det redan sagda framgår, avser de sakkunnigas betänkande

såväl folk- som småskoleseminariernas inre och yttre organisation.

I avseende å folkskoleseminarierna avse förslagen väsentligen

utbildningstidens längd,

inträdesfordringar och inträdesprövning,

undervisningsplaner,

behovet av folkskollärare samt

seminariernas yttre organisation, d. v. s. antal,| art och förläggning.

I avseende å småskoleseminarierna avse förslagen

inträdesfordringar och inträdesprövning,*

undervisningsplaner,

behovet av småskollärare m. fl.,

seminariernas yttre organisation samt

kompetens och löneställning för rektorer, ämneslärare och timlärare i

kunskapsämnen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

Vissa av de ovannämnda spörsmålen äro närmast av beskaffenhet att

falla under Kungl. Maj:ts avgörande.'' I den mån emellertid dessa delar

av förslagen, exempelvis frågorna om inträdesfordringar och inträdesprov

samt undervisningsplaner, äro förutsättningar för bedömandet av förslagen

i övrigt, komma de att behandlas i det efterföljande.

~ Nedan upptages först till behandling frågan om folkskoleseminariernas

organisatoriska förhållanden och därefter motsvarande spörsmål beträffande

småskoleseminarierna. Sedan behandlas frågorna om behovet av

lärare vid folk- och småskoleseminarierna, örn kostnaderna för seminarieorganisationen

efter dess fullständiga genomförande, om organisationens

genomförande samt, till sist, om seminarieorganisationen under nästa

budgetår.

2. Folkskoleseminarierna.

A. Seminarielinjer.

Nuvarande förhållanden.

Folkskoleseminarieorganisationen inrymmer tvenne linjer, en 4-årig

och en 1-årig, den senare avsedd för studenter m. fl. Studentlinjen är

icke fast inordnad i organisationen. Antalet sådana linjer har anpassats

efter lärarbehovet] och'' på grund härav under *de senare åren starkt

minskats.

Den 4-åriga linjen regleras genom stadgan den 3 juli 1914 (nr 133)

för statens folkskoleseminarier, den 1-åriga studentlinjen genom kungörelsen

den 14 juli 1916 (nr 332) med föreskrifter för ettåriga seminariekurser.

1932 års riksdag.

I propositionen nr 143/1932 föreslogs, att seminarieorganisationen skulle

såsom fasta beståndsdelar innehålla’ den 4-åriga linjen samt dessutom

en till två år förlängd studentlinje.

Beträffande ett av 1929 års seminariesakkunniga och skolöverstyrelsen

framlagt förslag om anordnande'' av en 2-årig kurs för småskollärarinnors

utbildning till folkskollärarinnor! anförde departementschefen, att

denna fråga syntes kräva ytterligare utredning, sedan beslut fattats

angående den nya organisationen av folkskoleseminarierna.

I riksdagsskrivelsen nr 353/1932 anfördes följande:

Spörsmålet om en omläggning av studenters utbildning till folkskollärare

och vad därmed sammanhänger syntes icke befinna sig i sådant

läge, att det vore möjligt för riksdagen att taga definitiv ståndpunkt

till denna fråga. Frånsett att de framkomna motionerna vittnade örn

huruledes meningarna bröte sig på detta område, borde det uppmärksammas,

att skolöverstyrelsen uppenbarligen haft en känsla av att saken

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

tarvade ytterligare övervägande och även låtit detta komma till tydligt

uttryck i sitt förslag. Särskilt syntes riksdagen viktigt, att förslag till

undervisningsplaner för tvååriga studentkurser utarbetades i syfte att

få närmare klargjort, huruvida verkligen behov förelåge av en fördubbling

av kursernas längd. Samtidigt borde undersökas, huruvida icke

genom lämpliga åtgärder en ettårig utbildning kunde göras fullt effektiv.

Härvid torde särskilt böra beaktas, vad i motionen I: 338 framhållits

angående möjligheten för studenterna att under sommaruppehållet

mellan studentexamens avläggande och inträdet i seminariet genom

självstudier eller bevistande av särskilda kurser stärka sina kunskaper

och färdigheter i vissa ämnen. I samband därmed borde jämväl

lärarbehovet för sådana kurser närmare undersökas samt ingående övervägas,

vilken inverkan en förlängning av studentkurserna skulle kunna

få för det fyraåriga seminariet. Emellertid torde även frågorna örn kursernas

antal och ställning i organisationen förtjäna en närmare prövning.

Vidare uttalade riksdagen angelägenheten av att ovanberörda kurs för

småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor i det blivande organisationsförslaget

ej ställdes på framtiden utan kunde begynna i och

med att den nya organisationen i övrigt sattes i gång.

1932 års seminariesakkunniga.

De sakkunniga avvisa ett förslag örn inrättande av en 5-årig seminarielinje

och ifrågasätta ej heller i övrigt någon förändring beträffande

längden av den 4-åriga linjen. Däremot föreslå de sakkunniga, att studentlinjen

göres 2-årig och erhåller en fastare ställning i seminarieorganisationen

samt att, utöver nyssnämnda linjer, i folkskoleseminarieorganisationen

inrymmes en 2-årig linje för småskollärarinnors utbildning till

folkskollärarinnor.

De synpunkter, som varit bestämmande för förslaget i fråga om stuclentliajen,

hava varit följande:

Elevernas arbetsbelastning, som varit så stor, att den inneburit risker

för deras hälsotillstånd och inverkat menligt på arbetssättet och arbetsresultatet,

måste nedbringas till rimliga mått. Det av elevernas självverksamhet

karakteriserade studiesätt, i vilket de borde införas, krävde

frihet från jäkt och gjorde det nödvändigt, att eleverna förfogade över

tillräcklig arbetstid utanför de schemabundna timmarna. En väsentlig

utvidgning av kursen nödvändiggjordes också av kravet på att studenternas

utbildning till folkskollärare skulle bli likvärdig med den, som

vunnes inom den 4-åriga kursen, även i fråga om övningsämnen och

praktisk lärarutbildning. Ännu ett skäl till att låta kursen omfatta två

år lage i den omständigheten, att det nuvarande gymnasiets starkt differentierade

organisation i många fall kunde medföra en omfattande komplettering,

vilken de sakkunniga funnit ändamålsenligt att beträffande

vissa ämnen förlägga inom själva seminariekursen.

De sakkunniga vore av den uppfattningen, att vid en omorganisation

av folkskoleseminarierna studentkurserna, med hänsyn till önskemålet

örn seminariernas närmare anslutning till skolsystemet samt örn ett

bättre tillgodogörande för folkskolan av för lärarkallet lämpliga krafter,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

borde erhålla en fastare ställning än vad fallet vore med de nuvarande

formellt mera tillfälliga 1-åriga kurserna.

Den vid 1932 års riksdag ifrågasatta anordningen att med bibehållande

av den 1-åriga utbildningen låta studenterna utöka sina kunskaper

och färdigheter genom självstudier och deltagande i särskilda kurser

under sommaren mellan studentexamens avläggande och inträdet vid

seminarium, kunde de sakkunniga, såsom av det förut sagda franninge,

icke anse som en tillfredsställande lösning av frågan. Ytterligare framhölles,

att vid en sådan anordning nyexaminerade studenter, vad beträffade

möjligheterna att idka dylika självstudier eller deltaga i de omhandlade

särskilda kurserna, skulle kunna bli ojämnt ställda, beroende

på att tiden för examens avläggande växlade vid olika läroverk mellan

den 15 maj och den 20 juni. Med det differentierade gymnasiets olika

typer av studentexamen följde dessutom för en hel del studenter behovet

av i många fall rätt omfattande kompletteringsstudier för fyllnadsprövning,

respektive inträdesprov. Bortsett från att detta spörsmål

ställde sig olika för olika studentexamenstyper, vore det tydligt, att

genom den tänkta anordningen de nyexaminerade studenterna i många

fall skulle vara utestängda från möjligheten att samma år vinna inträde

vid seminariet och sålunda skulle få sin utbildning uppskjuten

minst ett år. Rent principiellt syntes det orimligt att anbefalla ett utbildningssystem,

som skulle medföra, att en efter den krävande vårterminens

examensstudier å gymnasiet examinerad student skulle så gott

som i en följd nödgas fortsätta med särskilda kursstudier för att sedan

omedelbart börja det ansträngande arbetet i den 1-åriga studentkursen.

De sakkunniga hade icke funnit det möjligt att inom en tidsram av

tre terminer på ett tillfredsställande sätt inrymma den teoretiska och

praktiska utbildning, som lämpligen borde krävas av en student, vilken

skulle utbildas till folkskollärare. Dessutom reste sig rent tekniska svårigheter

i vägen för förverkligandet av en sådan tanke. Vid en dylik

organisation skulle intagning av elever ske varannan gång i början av

höstterminen, varannan gång vid vårterminens början, och examinationen

sålunda äga rum vid slutet av höstterminen, respektive vårterminen.

De vid höstterminens slut examinerade lärarna skulle ställas i ett ogynnsammare

läge i fråga örn anställningsmöjligheter än de övriga, vilket

förhållande i sin tur skulle kunna i både kvalitativt och kvantitativt

hänseende medföra en icke önskvärd ojämnhet i rekryteringen till de

båda kurserna. Härtill koinme, att studentkursens förläggning till seminarier

med 4-årig linje, där studierna genomgående vore ordnade läsårsvis,

skulle för en 3-terminskurs medföra stora organisatoriska svårigheter,

särskilt beträffande den praktiska utbildningen inom övningsskolan.

Beträffande den för den 2-åriga studentlinjen föreslagna undervisningsplanen

hänvisas till det efterföljande.

Som motiv för förslagen att inrätta en särskild kurs för småskollärarinnors

utbildning till folkskollärarinnor hade, erinra de sakkunniga,

under den tidigare diskussionen i ärendet anförts i huvudsak följande:

Att småskollärarinnor genom ytterligare utbildning sattes i tillfälle

att övergå till folkskollärarinnekåren, kunde ej annat än verka fördel
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

aktigt för småskollärarinnekårens standard. En överflyttning av denna

art måste anses som en naturlig och god rekrytering av folkskollärarinnor.

Över huvud taget vore det av betydelse, att medlemmarna av

en kår ägde möjlighet att genom arbete förbättra sin ställning, och även

önskvärt, att de uppmuntrades att göra detta genom särskilda utbildningsanordningar.

Bland småskollärarinnorna funnes det säkert en del

duktiga lärarinnor, som på grund av sin läggning ej passade för undervisning

av små barn utan skulle nå bättre resultat och själva få större

arbetsglädje, om de finge arbeta på folkskolestadiet. Både för dem själva

och för skolan vore det en vinst, örn de kunde komma på sin rätta plats.

Örn också en småskollärarinna från det seminarium, hon genomgått,

medfört goda kunskaper, som hon sedan genom självstudier ökat, vore

det emellertid svårt för henne att vinna inträde i någon annan klass

av folkskoleseminariet än den första. Även i fråga örn inträde i denna

klass befunne hon sig bland mängden av mera skolbildade medsökande

mången gång i ogynnsammare ställning än hon med hänsyn till för

lärarkallet ådagalagd duglighet måhända förtjänade. Det stöde i överensstämmelse

med folkskolans intresse och med billighetens fordringar,

att något gjordes för att underlätta övergången från det lägre till det

högre stadiet inom folkskolans lärarkår, och den lämpligaste utvägen

har ansetts vara att för de småskollärarinnor, som önska vinna behörighet

till ordinarie tjänst vid folkskola, upprätta en särskild seminariekurs

vid sidan av den normala kursen och kortare än denna.

De sakkunniga kunde för egen del i det väsentliga ansluta sig till

nämnda motiv. Såsom ett ytterligare skäl, utöver de tidigare anförda,

för anordnandet av en kurs av ifrågavarande art anföres, att en sådan

kurs, som komme att bereda en del nu tjänstgörande småskollärarinnor

kompetens för undervisning på folkskolestadiet och alltså bidraga till

en överflyttning av lärarinnor från småskole- till folkskolestadiet, därigenom

samtidigt öppnade möjlighet för vissa av de nu arbetslösa småskollärarinnorna

att få anställning inom folkskoleväsendet. Givet vore

emellertid, att ett lättande av arbetslösheten bland småskollärarinnorna

på denna väg kunde ske endast i mycket begränsad omfattning.

De sakkunniga, vilka —- såsom nämnts — i anledning av det av 1932

års riksdag därutinnan gjorda uttalandet föreslå, att kursen inpassas i

den nya seminarieorganisationen, anse, att kursen kan och bör göras

2-årig. I detta sammanhang anföres:

Jämföres den utbildning, som den av de sakkunniga föreslagna småskollärarexamen

skulle garantera, med den utbildning, som skulle komma

att vitsordas genom folkskollärarexamen enligt de sakkunnigas förslag,

torde det vara tydligt, att skillnaden vore så avsevärd, att en ingalunda

oväsentlig merutbildning fordrades utöver småskollärarexamen för att

bereda en småskollärarinna full kompetens för undervisning på folkskolestadiet.

De förut framlagda förslagen till särskild kurs för utbildning

av småskollärarinnor till folkskollärarinnor hade beaktat detta bland

annat på så sätt, att man, utöver kvalificerad småskollärarexamen och

viss tids efterföljande tjänstgöring inom folkskoleväsendet, ansett sig

böra fordra fortsatta studier i ett flertal ämnen före inträdet i den sär
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

[Kungl. Marits proposition Nr 100.

skilda kursen. Dessa studier skulle redovisas i en särskild inträdesprövning.

Även de sakkunniga hade kommit till den uppfattningen, att om

utbildningen i fråga över huvud taget skulle kunna inrymmas på en tid

av två år, så måste före kursens början inläggas vissa kompletterande

studier. Emellertid hade de sakkunniga ej kunnat undgå att finna, att

det torde falla sig ganska svårt för en lärarinna i full tjänstgöring att,

även med hjälp av särskilt utfärdade anvisningar, på egen hand bedriva

sådana studier i tidigare föreslagen omfattning. I varje fall torde studieresultatet

bli alltför osäkert och ojämnt för att kunna i avsedd utsträckning

läggas till grund för den 2-åriga kursen, detta ej minst med hänsyn

därtill, att vissa av ifrågavarande ämnen vore ganska svårtillgängliga

för självstudier.

De sakkunniga hade med hänsyn till det nu anförda för sin del valt

att föreslå, att de kompletterande studierna skulle bedrivas under lärares

direkta ledning i en förberedande kurs, inorganiserad i den ifrågasatta

utbildningen av småskollärarinnor till folkskollärarinnor och förlagd till

det folkskoleseminarium, där utbildningen skulle anordnas. Därvid hade

de sakkunniga tagit fasta på att sådana studier i regel ej torde erfordras

i andra ämnen än sådana, som antingen icke förekomme i småskollärar - examen eller i vilka småskollärarutbildningen måste anses vara av jämförelsevis

mindre omfattning, nämligen i matematik, fysik och kemi

samt engelska.

Ifrågavarande förberedande'' kurs, som alltså skulle föregå den egentliga

2-åriga kursen, skulle vara förlagd till sommaren året före den egentliga

kursen och omfatta en tid av sex veckor.

Myndigheterna.

Skolöverstyrelsen har — under hänvisning till sin tidigare i ämnet

intagna ståndpunkt — tillstyrkt de sakkunnigas förslag om förläggning

av studentlinjen och om dess fasta inordnande i seminarieorganisationen.

Därvid har överstyrelsen — såsom av det efterföljande framgår —

utförligt behandlat vissa av de sakkunniga framställda förslag rörande

inträdesfordringarna och inträdesprövningarna vid nämnda linje samt

mot bakgrunden därav framhållit, att införande av den differentierade

studentexamen framkallat nya problem i fråga om studenternas övergång

till folkskollärarbanan samt givit kravet på en förlängning av utbildningstiden

vid studentkurserna ökad aktualitet och styrka.

I fråga örn den särskilda kursen för småskollärarinnors utbildning till

folkskollärarinnor har överstyrelsen1 erinrat, att de lärarkollegier, som

yttrat sig i denna fråga, tillstyrkt, att en sådan kurs anordnas, samt i

likhet med de sakkunniga ansett, att en 2-årig kurs utan komplement

icke vore tillräcklig för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor.

Vissa betänkligheter hade dock framkommit mot den förberedande

kursens anordnande och den omfattning, som denna kurs enligt de sakkunnigas

förslag skulle få. Kollegiet vid folkskoleseminariet i Falun

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Marits proposition Nr 100.

hade framhållit, att en sommarkurs örn sex veckor både ur arbetssynpunkt

och organisatoriskt måste anses vara mycket olämplig samt dessutom

skulle vålla eleverna rätt stora kostnader. I stället föresloges, att

den undervisning i ämnena fysik och kemi, som skulle meddelas under

den förberedande kursen, måtte förläggas till den 2-åriga utbildningen,

att matematikkursen skulle inhämtas under ett års korrespondensundervisning

samt att engelska skulle bliva ett valfritt ämne, åtminstone

under en viss övergångstid. Kollegiet vid folkskoleseminariet i Karlstad

tillstyrkte visserligen en förberedande sommarkurs, men hade föreslagit

en helt annan timplan för densamma. Kollegiet vid folkskoleseminariet

i Göteborg hade funnit, att de sakkunnigas förslag i denna fråga icke

vöre lämpat att läggas till grund för stadganden i ärendet.

Överstyrelsen tillstyrkte för egen del, att den föreslagna utbildningslinjen

nu bomme till stånd. I likhet med de sakkunniga funne överstyrelsen,

att en utbildningstid av två år icke torde vara tillräcklig,

såvida ej vissa förberedande studier utöver småskollärarinneexamen föreginge

inträdet i den särskilda kursen. Måhända skulle det visa sig mest

ändamålsenligt att utsträcka utbildningstiden till 5 eller 6 terminer.

Då emellertid ännu inga som helst erfarenheter vunnits rörande den tid,

som kunde vara erforderlig, ville överstyrelsen föreslå, att en förberedande

sommarkurs, i huvudsak av den art de sakkunniga förordat, på

försök måtte anordnas. Överstyrelsen hade därvid icke förbisett de

ganska tungt vägande invändningar, som vissa kollegier gjort gentemot

de sakkunnigas förslag på denna punkt. Om de föreslagna anordningarna

skulle visa sig mindre lämpliga, borde det emellertid bliva lätt

att vidtaga de förändringar, som erfarenheten bomme att kräva, såvida

det hela endast hade försökskaraktär.

Överstyrelsen ville alltså föreslå, att en utbildningslinje vid folkskoleseminarierna

upprättades, varigenom småskollärarinnor kunde utbildas

till folkskollärarinnor, att denna linje skulle bliva 2-årig men

kompletteras med en förberedande sommarkurs i huvudsak av den omfattning,

som de sakkunniga föreslagit, samt att bestämmelserna rörande

småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor tills vidare endast

skulle erhålla provisorisk karaktär.

Statskontoret har ej ansett sig böra framställa någon erinran mot de

sakkunnigas förslag örn fördubbling av tiden för studenternas utbildning

till folkskollärare även örn — såsom ämbetsverket framhåller —- en sådan åtgärd syntes kunna vara föremål för olika uppfattningar.

Vidare har statskontoret tillstyrkt förslaget örn inrättande av en Kurs

för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor.

Departementschefen.

Någon förändring av längden av den 4-åriga seminarielinjen har icke

vid den föreliggande utredningen ifrågasatts och torde icke heller vara

motiverad. Därest utbildningen vid denna linje, såsom nedan kommer att

föreslås, grundas på högre inträdesfordringar, än som nu äro föreskrivna,

inträder i fråga örn vissa ämnen en lättnad, men den tidsvinst, som

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts ''proposition Nr 100.

genom sistberörda åtgärd kan erhållas, bör tillgodoföras undervisningen

ii vissa andra ämnen ävensom utnyttjas för att bereda eleverna mera

tid till enskilt studiearbete.

Vad studentlinjen beträffar, framgår av det ovanstående, att denna,

som hittills varit 1-årig, under lång tid ingått som en mera provisorisk

beståndsdel av seminarieorganisationen. De sakkunnigas av samtliga

myndigheter tillstyrkta förslag innebär, att studentlinjen i fortsättningen

skall erhålla samma fasta ställning som den 4-åriga linjen

samt att utbildningstiden skall förlängas till två år. Örn önskvärdheten

av att en fastare ställning beredes studentlinjen torde några delade

meningar ej längre råda. Med hänsyn till att numera en mycket stor

del av den ungdom, som söker sig till folkskollärarbanan, väljer vägen

över studentexamen, saknas anledning att giva denna utbildningsform

en särställning vid den förestående nyordningen av seminarieväsendet.

I seminarieorganisationen bör alltså enligt min mening som en fast beståndsdel

ingå ett visst antal studentlinjer, och bestämmelserna angående

dessa linjer böra inarbetas i den nya seminariestadga, som vid

bifall till mina här nedan framställda förslag bör utfärdas. Härigenom

blir det möjligt att på ett ändamålsenligare sätt, än nu är fallet, anknyta

studentlinjen till den 4-åriga linjen och avpassa lärarbehovet och

övningsskolan vid seminarierna även efter studentlinjens behov.

Redan tidigare har med styrka gjorts gällande, att utbildningstiden vid

studentlinjen är för kort för att i erforderligt mått bibringa eleverna erforderliga

kunskaper och färdigheter och nödig praktisk förtrogenhet med

lärarens uppgifter. 1932 års riksdag synes ej hava stått främmande för

denna uppfattning, även om riksdagen icke var redo att taga bestämd

ståndpunkt till frågan. Den ytterligare utredning, som nu förebragts,

torde lämna ett tillräckligt material för frågans bedömande och synes mig

hava oförtydbart givit vid handen, att ett trängande behov av en förlängning

av studentlinjen föreligger. Det bör hållas i minnet, att flertalet

av de studenter, som söka sig in på studentlinjen, nyss lämnat

gymnasiet. Dessa elever äro invanda vid de arbetsmetoder, som tilllämpas

på gymnasiet och som i många hänseenden skilja sig från seminariets

arbetsformer. Från gymnasiets högsta ring med dess oftast

hårda arbetstakt och av forcerade studier kännetecknade arbetssätt

komma de oförmedlat över till seminariet, där målet är att på två terminer

icke endast inhämta teoretiska kunskaper och färdighet i vissa

övningsämnen, som ej återfinnas på gymnasiets schema, utan även göra

sig förtrogen med det till självverksamhet syftande arbetssätt, som redan

tillämpas vid seminarierna och som vid bifall till de sakkunnigas förslag

skulle ytterligare markeras. De skola på en mycket begränsad tid

tillgodogöra sig den för seminarierna säregna undervisningen i övningsskolan

och den praktiska lärarutbildningen över huvud taget. Allt detta

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

måste — såsom de sakkunniga också framhålla — medföra en betydande

arbetsbelastning för eleverna på studentlinjen. Detta är emellertid enligt

min mening icke den väsentligaste olägenheten med den nuvarande

ordningen. Det jäkt, som präglar arbetet inom studentlinjen, kan icke

vara till fördel för arbetsresultatet och står i avgjord motsats till den

lugnare arbetstakten inom den 4-åriga linjen. Eleverna torde i flertalet

fall näppeligen hinna smälta det kunskapsstoff, som bibringas dem under

dessa förhållanden, och ej heller få samma förtrogenhet med lärargärningens

uppgifter, som eleverna på den 4-åriga linjen med dess lämpligare

avvägda arbetstempo hinna förvärva. Jag vill särskilt framhålla,

att det antal lektioner, som varje elev under sin utbildningstid får hålla,

nu är något lägre för eleverna på studentlinjen än för eleverna på den

4-åriga linjen. För att emellertid eleverna på den förra linjen över

huvud taget skola hinna fullgöra det föreskrivna antalet lektioner, måste

de så gott som omedelbart vid läsårets början hålla lektioner i övningsskolan,

medan på den 4-åriga linjen enligt den nuvarande ordningen för

den praktiska lärarutbildningen är åt denna del av seminariernas undervisning

anslagen en tid av 0, 1, 3, respektive 4 veckotimmar i klasserna

I—IV. Givet är, att den starka koncentrationen på studentlinjen av

den praktiska lärarutbildningen, som dock är en av seminariernas allra

viktigaste arbetsuppgifter, är till avsevärd olägenhet för studenternas

utbildning för lärarkallet. Det förhållandet, att det oaktat studentfolkskollärarna

i allmänhet kunnat uträtta ett förtjänstfullt arbete i folkskolans

tjänst, vittnar gott om det elevmaterial, som på denna väg passerar

genom seminarierna.

Om sålunda redan arbetssättet på studentlinjen starkt motiverar en

förlängning av utbildningstiden, synes också en väsentlig utvidgning av

kursens innehåll vara erforderlig för att den skall bliva likvärdig med

den utbildning, som meddelas vid den 4-åriga linjen. Belysande härför

är, att de sakkunniga ansett erforderligt att vid studentlinjen utöka

undervisningstiden för de teoretiska ämnena med 10 veckotimmar och

för övningsämnena med 8 Va veckotimmar samt den tid, som ägnas åt

den praktiska lärarutbildningen, med 4 veckotimmar, alltså med inalles

22 Vs veckotimmar eller med icke mindre än omkring 50 procent. En

av de sakkunniga berörd omständighet, som heller icke bör förbises, är,

att det nuvarande gymnasiets starkt differentierade organisation vid intagningen

av elever i studentkurserna vållat vissa svårigheter, vilka de

sakkunniga vilja eliminera eller mildra genom att i seminariekursen inlägga

kompletterande undervisning i ifrågakommande ämnen.

I likhet med de sakkunniga håller jag före, att de nu påpekade olägenheterna

icke kunna avhjälpas genom åtgärder utanför ramen av kurserna,

exempelvis genom uppställande av krav på förberedande självstudier

eller genom anordnande av förberedande utbildning. Det skulle

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

säkerligen innebära alltför stora påfrestningar på elevaspiranternas krafter

att hänvisa dessa studier eller denna utbildning till sommarferien

efter studentexamen. Ej heller lärer det vara tillräckligt att utsträcka

utbildningstiden vid studentlinjen med en termin till 3 terminer. Med

sistnämnda anordning skulle, såsom de sakkunniga påpeka, dessutom

vara förenade svåröverkomliga praktiska olägenheter. I likhet med de

sakkunniga och myndigheterna håller jag före, att den enda tillfredsställande

utvägen är att förlänga linjen till två år, och jag tillstyrker

därför de sakkunnigas förslag i denna del.

I enlighet med 1932 års riksdags uttalande i ämnet bör i den blivande

seminarieorganisationen inpassas en kurs för utbildning av småskollärarinnor

till folkskollärarinnor, en utbildningslinje, som även enligt min

mening är mycket välmotiverad. Jag vill emellertid betona, att erfarenheter

ännu saknas om huru en sådan kurs lämpligen bör planläggas.

Med hänsyn härtill böra de anordningar, som nu vidtagas, bliva av provisorisk

karaktär. De sakkunnigas av flertalet myndigheter understödda

förslag om anordnande av en 2-årig sådan kurs, vilken skulle föregås

av en kortvarig förberedande kurs synes vara en lämplig försöksanordning.

Enligt min mening bör alltså folkskoleseminarieorganisationen inrymma

följande tre utbildningslinjer, nämligen

4-årig linje,

2-årig linje för studenter samt

2-årig linje för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor,

samtliga linjer fast infogade i seminarieorganisationen.

B. Inträdesfordringar och undervisningsplaner.

a) Den 4-åriga linjen.

Gällande bestämmelser.

Inträdesprövningarna till första klassen i det 4-åriga seminariet omfatta

prov i kristendomskunskap, modersmålet, matematik, historia, geografi,

naturkunnighet, teckning, välskrivning, sång och slöjd. Fordringarna

för godkänt vitsord äro i kristendomskunskap och modersmålet

en på flera punkter utvidgad folkskolekurs, i matematik väl inhämtad

kurs för 6-klassig folkskola av A-formen, i naturkunnighet kursen för

6-klassig folkskola av A-formen, i historia Sveriges historia enligt kursen

för klasserna 1—3 av 4-årig och klasserna 1—4 av 5-årig realskola samt

i geografi de olika ländernas, särskilt fäderneslandets, geografi, motsvarande

kursen för ovannämnda klasser av realskolan.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition Nr 100.

1932 års riksdag.

Departementschefen anförde i propositionen nr 143/1932, att han —

med hänsyn till, bland annat, de vidgade möjligheter, som numera funnes

för realexamens avläggande och det förhållandet, att ett stort antal

av de intagna eleverna före inträdet avlagt realexamen eller förvärvat

normalskolekompetens —- ansåge, att inträdesfordringarna kunde och

borde höjas till det mått av kunskaper, som realexamen vore avsedd

att garantera.

Emellertid instämde departementschefen med överstyrelsen däri, att

en sådan anordning av inträdesfordringarna icke torde böra vidtagas,

varigenom utpräglat studiebegåvade ynglingar och flickor med särskilt

god utrustning för lärarkallet, vilka hade sina hem i mer avlägset liggande

bygder, praktiskt taget skulle utestängas från inträde vid folkskoleseminarium.

Enligt departementschefens mening torde, med hänsyn

härtill, fordringarna böra fastställas till avlagd realexamen eller för inträdessökande,

vilken icke avlagt realexamen, till kunskaper, vilka motsvarade

dem, som intygades genom realexamen, dock att fordringarna

skulle begränsas till vitsord i allenast ett levande språk. Genom det

sistnämnda alternativet skulle det för ungdom från mer avlägsna bygder

bli möjligt att i hemmet, eventuellt med hjälp av någon närboende

lärare, tillägna sig de kunskaper, som fordrades för inträde vid seminariet.

I

I sitt utlåtande nr 122/1932 i anledning av ovanberörda proposition

jämte i ämnet väckta motioner ställde sig statsutskottet avvisande till

Kungl. Maj:ts förslag i fråga örn inträdesfordringarna till folkskoleseminarierna

och till de motioner, som åsyftade dels bifall till, dels ock

komplettering av nämnda förslag. Utskottet yttrade härom bland annat:

Utskottet kan icke finna, att, med hänsyn till statsintresset, tillräckliga

skäl föreligga att företaga en så väsentlig höjning av inträdesfordringarna,

som den av Kungl. Majit ifrågasatta. I det stora hela förefaller

det utskottet, som om våra folkskoleseminarier i den gestaltning,

de erhöllo genom 1914 års seminariereform, visat sig väl skickade att

fylla sin uppgift. Våra folkskollärares utbildning torde i allmänhet motsvara

de krav, deras blivande verksamhet ställer på dem i fråga om

insikter och färdigheter och även sätta dem i stånd att följa utvecklingen

på det pedagogiska området och därav tillägna sig det, som för

deras arbetsförhållanden kan vara användbart. Utskottet känner sig

därför icke övertygat om att den tilltänkta förhöjningen av inträdesfordringarna

kan motiveras med ett verkligen förefintligt behov av en

förstärkt lärarutbildning; i varje fall synes det icke vara på denna väg,

som ett sådant mål lämpligen bör eftersträvas. Däremot vill det synas

utskottet, som örn det kunde vara nyttigt, att en undersökning verkställdes,

huruvida icke de gällande inträdesfordringarna i ett eller annat

avseende kunna vara i behov av en omarbetning. Att härvid i ett eller

flera ämnen en höjning kan finnas motiverad får givetvis icke betraktas

såsom uteslutet. Med hänsyn till önskvärdheten av att en dylik undersökning

eller utredning kommer till stånd vill utskottet förorda, att

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

riksdagen hos Kungl. Majit gör särskild framställning härom. Utskottet

anser sig böra tillägga, att utskottet förutsätter, att fordran på särskild

inträdesprövning under alla förhållanden bibehålies. Enligt utskottets

mening erbjuder nämligen inträdesprövningen ett lämpligt medel att tillförsäkra

seminarierna ett gott elevmaterial.

I fråga örn inträdesfordringarna hade reservationer avgivits av herr

Kvarnzelius m. H. samt av herr Björck. I den förra uttalades, att, för

att frågan skulle kunna allsidigt bedömas, utredningskravet syntes lämpligen

böra helt allmänt angivas såsom avseende ändring av inträdesfordringarna

vid det 4-åriga folkskoleseminariet. Ifrågavarande reservanter

ansågo, att utskottets yttrande i denna del bort ha följande

lydelse:

Såväl av departementschefens anförande som av de i ämnet väckta

motionerna synes framgå, att de nuvarande bestämmelserna angående

inträdesfordringarna vid det fyraåriga folkskoleseminariet icke kunna

anses tillfredsställande. Den omdaning, som det pedagogiska arbetet

för närvarande över hela världen undergår, ställer större krav på folkskolans

lärare än tidigare. I samma riktning verka även de förändringar,

som skett i vårt allmänna skolväsende till följd av 1927 års skolreform,

varigenom folkskolan i större utsträckning än tidigare varit fallet har

att tjäna såsom underlag för den högre skolan. Utvecklingen har vidare

medfört, att det faktiska kunskapsmått, som fordras för inträde i första

klassen av fyraårigt seminarium, numera genomsnittligt torde ligga avsevärt

högre än nämnda bestämmelser angiva. Även häri ser utskottet

ett tungt vägande skäl att taga frågan örn inträdesfordringarnas revidering

under övervägande. Enligt utskottets mening föreligger ingen anledning

att avskaffa fordran på särskild inträdesprövning, något som väl

näppeligen heller torde hava varit departementschefens avsikt. Tvärtom

anser utskottet inträdesprövningen erbjuda ett lämpligt medel att tillförsäkra

seminarierna ett gott elevmaterial, varför berörda prövningunder

alla förhållanden torde böra bibehållas. Men vad själva kunskapsfordringarna

beträffar, anser utskottet det väl befogat att ifrågasätta,

huruvida icke dessa böra bringas till bättre överensstämmelse med de

faktiska förhållandena. Härmed vill utskottet icke hava sagt, att utskottet

delar departementschefens uppfattning örn att realexamen bör

stadgas såsom kunskapsnorm. Utskottet anser sig härutinnan icke böra

intaga någon bestämd ståndpunkt, emedan utskottet — i motsats till

departementschefen men i överensstämmelse med skolöverstyrelsen och

de i motionerna 1:338, 11:495 och 11:496 framställda yrkandena —

finner detta spörsmål ännu icke vara moget för ett avgörande. Frågan

tarvar enligt utskottets mening en ingående, ytterligare utredning, vid

vilken tillfälle jämväl bör lämnas lärarkollegierna vid seminarierna att

säga sin mening i ämnet. En sådan utredning kommer givetvis även

att beröra kursplanernas innehåll och kan på sådant sätt jämväl rulla

upp betydelsefulla rent organisatoriska spörsmål. Då utskottet anser

här föreliggande fråga vara av stor vikt för folkskollärarutbildningen,

vill utskottet förorda, att riksdagen hos Kungl. Majit gör särskild framställning

örn utredning i ämnet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 100.

I den av herr Björck avgivna reservationen hemställdes om allsidig

utredning av frågan om inträdesfordringarna med särskilt beaktande av

landsbygdsungdomens intressen.

Vid den slutliga behandlingen av ärendet i riksdagen antog första

kammaren det förslag, som innefattades i den av herr Kvarnzelius m. fl.

avgivna reservationen, under det andra kammaren härutinnan biföll

utskottets hemställan. På grund av de skiljaktiga besluten gjorde riksdagen

ej något uttalande beträffande inträdesfordringarna.

1932 års seminariesakkunniga.

De sakkunniga hava verkställt en omfattande undersökning rörande

det 4-åriga seminariets elevrekrytering. Härav framgår, att under åren

1922—1934 23,180 prövades för inträde samt att av dessa endast 25,5

procent vunno inträde ävensom att sammansättningen av första klassen

alltmer förskjutits i sådan riktning, att antalet intagna med högre skolbildning

ökats. Detta belyses med bland annat följande tablå:

Förbildningsgrupp

Antal intagna

I procent av antalet

intagna

1915

1924

1934

1915

1924

1934

1. Endast folkskola................

208

252

37

49.1

40.0

11.8

4. Folkhögskola eller lantmannaskola......

30

70

40

7.1

11.2

12.7

9. Realexamen...................

36

124

107

8.5

19.9

34.0

10. Normalskolekompetens.............

36

46

29

8.5

7.4

9.2

8. Gymnasium utan studentexamen.......

2

9

10

0.4

1.5

3.2

11—12. Studentexamen...............

—

—

67

—

—

21.3

Hela antalet intagna

424

625

315

—

—

—

Grupperna 1+4..................

238

322

77

56.2

51.2

24.6

> 9 + 10.................

72

170

136

17.0

27.3

43.2

» 9 + 10 + 8................

74

179

146

17.4

28.8

46.4

> 9 + 10 + 8 + 11 + 12...........

74

179

213

17.4

28.8

67.7

Utvecklingen hade medfört, att — medan inträdesfordringarna formellt

kvarstått på en nivå, som, med undantag för historia och geografi,

motsvarade folkskolans kurs eller en något förstärkt sådan —

hade genom detj ökade antalet bland de intagna, vilka avlagt realexamen,

förvärvat normalskolekompetens eller bedrivit gymnasialstudier,

eleverna i första klassen i allt större antal innehaft kunskaper, motsvarande

realexamen. Men till följd av den alltmer ökade konkurrensen om

platserna hade samtidigt kunskapsnivån stigit även hos dem, som redovisats

såsom tillhörande gruppen 1 (endast folkskola) och gruppen 4 (folk
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

högskola eller lantmannaskola), vilka vid inträdesprövningen företett

kunskaper, som legat väsentligt över de fastställda inträdesfordringarna.

Redan av den anledningen, att de intagna elevernas kunskapsnivå

sålunda alltmer närmat sig realexamen, kunde det synas lämpligt att

genom en höjning av inträdesfordringarna åvägabringa en bättre överensstämmelse

mellan dessa och de faktiskt rådande förhållandena. Men

även från andra synpunkter syntes de nuvarande bestämmelserna angående

inträdesfordringarna mindre tillfredsställande. Såväl genom de

reformer, vilka sedan år 1014 genomförts i fråga om folkskolan, som

ock genom det övriga undervisningsväsendets framåtskridande, hade

undan för undan ökade krav blivit ställda på folkskolan och dess lärare.

Genom 1919 års undervisningsplan för folkskolan, fortsättningsskolereformen

av år 1918 och de förbättrade arbetsmetoder, som i allt större

utsträckning kommit till användning inom det svenska skolväsendet,

hade sålunda fordringarna på seminariets fackliga utbildning av eleverna

blivit ökade. Tillgodoseendet av dessa fordringar hade möjliggjorts

genom den alltmer faktiskt ökade allmänbildningsnivån hos eleverna.

Kraven på den fackliga utbildningen skulle ännu mera kunna tillgodoses,

om seminarierna även formellt genom höjda inträdesfordringar kunde

förutsätta större allmänbildning hos samtliga elever. En höjning av

inträdesfordringarna, varigenom utbildningen inom den 4-åriga linjen

kunde bygga på det mått av kunskaper, som realexamen avsåge att

bibringa, skulle ock medföra, att seminarierna vunne en bättre anslutning

till det allmänna skolväsendet, än vad fallet för närvarande vore.

Örn vid en dylik höjning av inträdesfordringarna bestämmelserna

rörande kraven på kunskapernas omfattning i de olika ämnena i stort

sett formulerades i anslutning till gällande undervisningsplan för realskolan,

skulle detta ge de sökande ökade möjligheter att på egen hand

bereda sig för inträdesproven. Med den nuvarande formuleringen av

fordringarna i ämnena kristendomskunskap, modersmålet och matematik,

vilka icke anslöte sig till någon bestämd kurs inom det allmänna skolväsendet,

hade det ofta visat sig förenat med svårigheter att ge aspiranterna

vägledande råd i fråga örn vad som verkligen krävdes i dessa

ämnen ävensom rörande lämplig förberedelselitteratur. De sökande hade

ock i stor utsträckning funnit lämpligt att som förberedelse för inträde

genomgå s. k. preparandkurser.

Av en av de sakkunniga verkställd undersökning framgår, att under

läsåret 1931—1932 funnos sådana privata kurser vid alla folkskoleseminarier

utom i Stockholm samt i Luleå, vid vilket sistnämnda seminarium

en förberedande kurs var anordnad med anslag av statsmedel.

Det hade synts de sakkunniga i princip olämpligt, att ett av statsmakterna

uppbyggt system för utbildning av folk- och småskollärare

visat sig i sin praktiska tillämpning behöva kompletteras med privata

kurser av detta slag, vilka liven i vissa andra, närmare angivna hänseenden

vore olämpliga.

Att så många bland de sökande del toge i de privata preparandkurserna

torde bero därpå, att det med nuvarande formulering av inträdesfordringarna

ställde sig svårt för dem att på egen hand förskaffa sig en

tydlig uppfattning av vad som krävdes vid prövningarna. Enligt de sakkunnigas

mening skulle dessa svårigheter i väsentlig män kunna undanröjas,

örn inträdesfordringarna i de särskilda ämnena formulerades i au
Bihang

till riksdagens protokoll 11)36. 1 sanik Nr 100. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Kr 100.

slutning till bestämda kurser i realskolan. Härigenom skulle för mången

studiebegåvad ung man eller kvinna, som icke vore i tillfälle att genomgå

realskola, givas möjlighet att på egen hand förbereda sig till inträdesproven.

Huruvida även efter en sådan justering av fordringarna dylika

kurser fortfarande komme att efterfrågas och äga bestånd, vore givetvis

icke lätt att förutse. Det syntes de sakkunniga under alla förhållanden

böra övervägas, huruvida ej direkt förbud borde stadgas för vid seminarium

anställd lärare att anordna och undervisa vid privata preparandkurser.

Vid sina överväganden hade de sakkunniga sålunda kommit till den

uppfattningen, att inträdesfordringarna i de olika kunskapsämnena borde

höjas till en nivå, i väsentlig mån motsvarande vad som kräves i realexamen.

Tillströmningen av sökande med denna examen hade åtminstone under

de senaste åren varit av den omfattningen, att det skulle varit möjligt

att enbart med dessa sökande vinna en ganska tillfredsställande rekrytering

av seminarierna. Under åren 1932—1934 prövades nämligen 1,813

sökande med realexamen, av vilka 1,265 godkändes och endast 338 intogos,

vartill under samma period kommo 389 sökande med förvärvad

normalskolekompetens, av vilka 283 godkändes och 75 intogos.

Till följd av de, särskilt på grund av 1927 års läroverksreform, ökade

möjligheterna att avlägga realexamen torde man även för framtiden

kunna räkna med stor tillströmning av sökande med denna examen.

Huru möjligheterna att avlägga realexamen utvecklats under 20-årsperioden

från år 1914 till år 1934 framgår av en sammanställning å sid.

39 i betänkandet, vilken utvisade, att antalet undervisningsanstalter med

realexamen ökats från 100 år 1914 till 181 år 1934 samt att möjligheterna

att avlägga realexamen ställde sig mycket olika för olika delar av

vårt land. Visserligen hade seminarierna alltmer, i samband med de

efter år 1926 vidtagna inskränkningarna i fråga örn de intagnas antal,

i viss mån förlorat sin förutvarande provinsiella karaktär med avseende

på elevernas rekrytering, i det vid de olika seminarierna anmält sig sökande

i ganska stort antal jämväl från orter, tillhörande ett flertal län

utom det, vartill seminariestaden hörde. Denna rörlighet hos de inträdessökande

torde med nuvarande kommunikationsmöjligheter kunna antagas

bli ännu mera ökad, särskilt vid en ytterligare inskränkning av

seminarieorganisationen. Men trots detta förhållande torde man, om avlagd

realexamen uppställdes såsom villkor för inträde, kunna befara, att

till följd av de för olika delar av landet varierande möjligheterna att

avlägga denna examen rekryteringen av de särskilda seminarierna med

kompetenta sökande skulle bliva ganska ojämn.

Då de sakkunniga av vad ovan anförts ansett sig böra draga den

slutsatsen, att tidpunkten ännu icke torde vara inne för att uppställa

avlagd realexamen såsom inträdesfordran, förelåge ej heller något skäl

att i princip ändra den nuvarande anordningen av inträdesprövningarna,

varigenom samtliga sökande oavsett arten av sin förbildning måste deltaga

i proven. Erfarenheterna under de gångna åren gåve ock vid handen,

att genom den personliga kontakt, som de olika lärarna uppnådde vid

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

prövningarna med de sökande, det varit möjligt för seminarierna att

bland de godkända träffa ett lämpligt urval av sådana sökande, som i

fråga om mogenhet, begåvning, kunskaper och färdigheter visat sig äga

goda förutsättningar för folkskollärarbanan.

Vid sina överväganden rörande höjningen av inträdesfordringarna i de

särskilda ämnena hade de sakkunniga kommit till den uppfattningen,

att för ämnena teckning, välskrivning, sång och slöjd de nuvarande

fordringarna borde bibehållas.

Vad beträffade de övriga, i de nuvarande prövningarna ingående ämnena,

hade de .sakkunniga övervägt, huru en höjning av fordringarna

skulle påverka möjligheterna till inträde för sådana sökande, som av

olika skäl, framför allt ekonomiska, icke skulle bliva i tillfälle att bedriva

studier vid realskola eller likartad ^bildningsanstalt. Vid bedömandet

av detta spörsmål hade hänsyn tagits till den genom 1919 års undervisningsplan

förbättrade folkskolundervisningen, den genom 1918 års

reform obligatoriska fortsättningsskolan samt de numera starkt ökade

möjligheterna till självstudier genom bland annat korrespondensundervisningen,

studiecirkelrörelsen, föreläsningsverksamheten, radion och den

lättillgängliga populärvetenskapliga litteraturen inom olika ämnen. Med

beaktande av dessa förhållanden ansåge de sakkunniga, att även för

sådana studiebegåvade, som ej kunde komma i tillfälle att åtnjuta undervisning

i realskola, det icke skulle erbjuda något väsentligt hinder

att på egen hand eller med hjälp av lämplig person i hemorten inhämta

de kunskaper, som motsvarade realskolans kurs i ämnena kristendomskunskap,

modersmålet, matematik, historia, geografi samt biologi och

hälsolära. Detta så mycket mindre som man torde kunna räkna med

att dessa sökande vid inträdet alltjämt komme att ha uppnått en rätt

mogen ålder.

Beträffande nu nämnda ämnen föresloges sålunda, att inträdesfordringarna

skulle bestämmas till huvudsaklig överensstämmelse med kursplanen

för realskolan.

För ämnena fysik och kemi, vilka jämte biologi och hälsolära enligt

de nuvarande fordringarna inginge i ämnet naturkunnighet, hade det

däremot ej ansetts lämpligt att kräva ett kunskapsmått i huvudsak

motsvarande realskolans. För inhämtande av kurserna i dessa ämnen

erfordrades tillgång till nödiga anordningar för anställandet av experiment.

Då tillgång till behövlig laborativ utrustning ofta torde saknas

för sådana sökande, som icke ägde tillfälle att genomgå realskolan, hade

de sakkunniga i sitt förslag till inträdesfordringar för dessa båda ämnen

sökt utesluta sådana moment i realskolekursen, för vilkas studium krävdes

möjlighet att anställa mer invecklade experiment. Beträffande ämnet

fysik omfattar förslaget sålunda realskolans kurs i fråga om statik

och värmelära, medan för den övriga delen av ämnet fordringarna liksom

nu omfatta kursen för 6-klassig folkskola av A-formen.1 Beträffande

ämnet kemi anslöte sig förslaget till kursen i realskolans näst högsta

klass.

I de nuvarande inträdesfordringarna inginge ej något krav på kun
-

1 Om obligatoriskt sjunde skolår infördes, borde ifrågavarande fordringar jämkas med hänsyn

härtill.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 100.

skaper i främmande språk. Helt naturligt skulle det för seminariernas

utbildningsarbete vara en stor fördel, om ett sådant krav kunde uppställas.

Möjligheterna att på egen hand inhämta kunskaper i främmande

språk hade ock numera genom kurser i radio och grammofonkurser,

studiecirkelverksamhet och dylikt avsevärt ökats. Emellertid torde de

kunskaper, vilka på detta sätt inhämtades på egen hand utan den ledning,

som erhölles vid deltagande i realskolans undervisning, bliva alltför

vaga, för att seminariestudier i främmande språk för ifrågavarande

elever skulle med framgång kunna grundas på sådana självstudier. Dessutom

komme uppställandet av kravet på dylika kunskaper såsom oeftergivligt

villkor vid inträdet att hårdast drabba sådana sökande, vilka

icke varit i tillfälle att deltaga i skolundervisning i främmande språk.

Med hänsyn härtill föresloge de sakkunniga i fråga om de främmande

språkens ställning vid inträdesproven, att för inträde skulle fordras

kunskaper i engelska språket till en omfattning, som i huvudsak överensstämde

med realskolans kurs, men att sökande, som ej önskade deltaga

i nämnda prövning, efter anmälan hos rektor skulle befrias från

att underkasta sig sådan prövning.

Som kommentar till den av de sakkunniga föreslagna undervisning splanen

för den 4-äriga seminari ehn jen har anförts bland annat följande:

Det förhållandet, att eleverna i den 4-åriga seminarielinjen i stegrad

omfattning rekryterats bland sökande, som innehaft skolbildning utöver

folkskolan, hade medfört, att vid seminariernas undervisning i olika ämnen

vidtagits ändringar av de i stadgan upptagna kurserna. Härigenom

hade vissa kursmoment av mer allmänbildande karaktär kunnat antingen

helt borttagas eller behandlas mera översiktligt. Den tid, som på detta

sätt vunnits, hade bland annat utnyttjats för att bättre tillgodose undervisningen

i sådana ämnen och kursmoment, vilka ansetts vara av

särskild vikt med hänsyn till elevernas framtida arbete som lärare i

folk- och fortsättningsskolan. Då nu de sakkunniga genom sitt förslag

rörande inträdesfordringarna sökt vinna en bättre anpassning till de

faktiskt rådande förhållandena med avseende på kunskapsnivån hos de

intagna eleverna, hade därav nödvändiggjorts en revision av undervisningsplanen

i den riktning, som den faktiska utvecklingen inom seminarieundervisningen

redan anvisat. Härvid hade bland annat ur de nuvarande

kursplanerna för de olika ämnena borttagits sådana moment, som

enligt de föreslagna inträdesfordringarna skulle vara inhämtade före intagningen

i seminariet och vilka redovisades i inträdesprövningen.

Enär samtliga elever till följd av de föreslagna höjda inträdesfordringarna

sålunda kunde förutsättas äga ett större mått av allmänbildning

än vad som för närvarande vore fallet, hade de sakkunniga vid utformandet

av sitt förslag till undervisningsplan sökt att inom de olika ämnena

i högre grad tillgodose de ökade krav på fackbildning, vilka, med

hänsyn till skolväsendets allmänna utveckling och den vidsträcktare

användningen av metoder, som avsåge barnens självverksamhet, måste

ställas på en lärare i folk- och fortsättningsskolan. Samtidigt hade de

velat genom reduktion av timtalen för de ämnen, i fråga om vilka detta

med hänsyn till de höjda inträdesfordringarna synts möjligt, bereda

mera tillfälle för eleverna, särskilt i sista klassen, till studier på egen

hand utanför den på arbetsordningen upptagna tiden.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

Beträffande detaljerna i förslaget till undervisningsplan hänvisas till

betänkandet (sid. 46—66, respektive sid. 252—-288). Till belysande av

förslaget återgives nedan den ifrågasatta timplanen för den 4-åriga linjen,

varvid samtidigt angivas veckotimsummorna för lärår-, respektive

lärarinneseminarium enligt gällande seminariestadga:

De sakkunnigas förslag

Gällande bestämmelser

Ämnen

Klass

I

Klass

II

Klass

III

Klass

IV

Summa

Ämnen

Lärar-

seminarium

Lärarinne-

seminarium

Kristendomskunskap ....

2

3

2

2

9

Kristendomskunskap ....

12

12

Modersmålet........

5

3

3

3

14

Modersmålet........

14

14

Matematik.........

3

2*/a

2

7»

8

Matematik.........

12

12

Historia............

2

3’/»

2

—

77»

Historia...........

8

8

Samhällslära ........

—

—

—

4

4

Geografi...........

6

6

Geografi...........

2

2

2

—

6

Biologi och hälsolära ....

8

8

Biologi och hälsolära ....

2

2

37a

—

77»

Fysik och kemi.......

8

8

Fysik............

2

2

2

—

6

Ekonomilära........

3

3

Kemi ............

2

17»

—

—

37»

Främmande språk.....

6

6

Engelska språket......

4

3

2

—

9

Psykologi och pedagogik . .

8

8

Psykologi och pedagogik . .

—

—

4

4

8

Biblioteksteknik . . . . .

7*

—

—

—

7»

24''/»

221/>

22''/»

13''/2

83

85

85

Teckning..........

2

2

2

2

8

Teckning..........

8

8

Välskrivning ........

V*

—

—

—

V*

Musik............

8

8

Musik............

2

2

2

2

8

Trädgårdsskötsel......

5

5

Trädgårdsskötsel......

1

2

2

—

5

Manlig slöjd........

10

—

Slöjd.............

4

4

2

—

10

Husligt arbete.......

—

14

Gymnastik med lek och

Gymnastik med lek och

idrott ...........

5

5

5

5

20

idrott...........

24

20

14''/»

15

13

9

517»

55

55

Praktisk utbildning:

Praktisk utbildning.....

8

8

metodik..........

—

7»

1

1

27»

gruppövningar......

—

7»

17»

37»

5 7»

—

1

2''/»

47*

8

Hela antalet undervisnings-

Summa timmar

39

38'' »

38

27

142''/»

timmar..........

148

148

Till tid utom timplanen förlägges nu

körsång under lärares ledning 1 veckotimme,

kort kurs i biblioteksteknik, ledd i regel av seminariets bibliotekarie,

lek och idrott under lärares ledning, för varje klass i allmänhet 2

.sammanhängande lektionstimmar en eftermiddag i veckan,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

enskilt arbete under lärares ledning i naturvetenskapliga ämnen (laboratoriearbete)

2 veckotimmar och i teckning 2 veckotimmar samt

undervisning i välskrivning för de elever, vilka befinnas vara i behov

därav, i medeltal 1 veckotimme

och skall enligt de sakkunnigas förslag förläggas

frivilliga laborationer under lärares ledning i geografi, biologi och

hälsolära, fysik samt kemi, sammanlagt 4 veckotimmar;

frivillig kurs i tyska språket med i första och andra klassen sammanlagt

5 veckotimmar;

frivillig kurs i finska språket vid det seminarium och i den ordning,

skolöverstyrelsen bestämmer, 6 veckotimmar;

körsång under lärares ledning 1 veckotimme;

frivillig orkester spelning eller violinspelning under lärares ledning 1

veckotimme;

frivillig teckning under lärares ledning 2 veckotimmar; samt

frivillig kurs i hushållsgöromål, särskilt avsedd för sådana elever, som

icke före intagningen genomgått skolköksutbildning; kursen skulle kunna

förläggas till slutet av vårterminen och början av sommarferien i första

klassen av de båda linjerna och borde omfatta sammanlagt högst 4

veckor med 6 timmar per dag.

Av motiveringen till undervisningsplanen inhämtas bland annat följande:
I

den nuvarande seminarieutbildningen inginge e7iskilt arbete, d. v. s.

arbete, som eleven skulle utföra på egen hand och som vore avpassat

efter hans böjelse och begåvning och som hade till huvudsakligt syfte

att utveckla elevens förmåga av själv verksamhet. De sakkunniga

förutsatte, att denna för elevernas sj älvverksamhet så betydelsefulla

arbetsform alltjämt skulle bestå men hade funnit angeläget att i den

sista klassen bereda ökad tid för självstudier. På grund härav hade

antalet schemabundna timmar i sista klassen begränsats så, att under

en dag skulle kunna anslås en sammanhängande tid av 4 timmar till

s. k. specialstudium, d. v. s. ett fördjupat studium inom något av de

ämnen, som vore upptagna å seminariets undervisningsplan.

Enligt den nuvarande kursplanen skall undervisning lämnas rörande

grunderna för talröstens ändamålsenliga användning. Även vid undervisningen

i sång skall detta moment uppmärksammas. De sakkunniga

förutsätta, att erforderlig omsorg ägnades åt undervisningen i ted- och

röstvård. Med hänsyn till rådande kompetensförhållanden hos de lärare,

åt vilka denna undervisning måste anförtros, borde särskilda åtgärder

vidtagas för att stärka denna gren av modersmålsundervisningen.

Det borde kunna förväntas, att de blivande seminarielärarna genom de

nyinrättade universitetslektoraten i svenska komme att erhålla en förbättrad

utbildning i detta hänseende. Det syntes emellertid kunna

ifrågasättas, om icke såsom ett provisorium genom skolöverstyrelsens

försorg en särskild kurs i tal- och röstvård, ledd av kompetent person,

borde anordnas vid de olika seminarierna.

I det nya ämnet samhällslära skulle ingå dels de moment, som i den

nuvarande kursplanen för historia benämndes stats- och kommunalkunskap,

dels ock den nuvarande kursen för ämnet ekonomilära i fjärde

klassen. Av betänkandet framgår, att motivet till denna omläggning är

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj As proposition Nr 100.

att söka i de ökade krav på folkskollärarna, som uppkommit genom

undervisningen i fortsättningsskolan i ämnet medborgarknnskap. Utbildningen

härför vid seminarierna är nu fördelad mellan ämnena historia

och ekonomilära.

I gällande kursplan ingår undervisning i ett främmande språk, engelska

eller tyska. Skolöverstyrelsen bestämmer för varje seminarium, i

vilket av dessa två språk undervisning skall meddelas. För närvarande

undervisas vid dubbelseminarierna i både engelska och tyska med ett

av språken på vardera parallellinjen. Vid seminariet i Stockholm undervisas

i engelska, vid övriga enkelseminarier i tyska. På vissa närmare

angivna skäl hava de sakkunniga föreslagit, att undervisningen i engelska

skulle bliva obligatorisk samt att tillfälle till undervisning i tyska

skulle beredas sådana elever, som ville begagna sig ay denna möjlighet.

De sakkunniga hava i detta sammanhang framhållit, att det syntes

lämpligt att ge ökade möjligheter för den redan nu praktiserade uppdelningen

av eleverna i första klassen i tvenne undervisningsavdelningar

vid språkundervisningen. De sakkunniga föreslå därför, att, om i första

klassen funnes elever, vilka ej erhållit godkänt vitsord vid inträdesprövningen

i engelska språket, skulle för klassens uppdelning i tvenne undervisningsavdelningar

kunna anslås 3 lärartimmar utöver de a timplanen

upptagna veckotimmarna.

Vid 1935 års riksdag hade beslutits -— erinra de sakkunniga att

frivillig undervisning i finska språket skulle införas i fortsättningsskolan

inom de finsktalande distrikten i Norrbotten. Behovet av lärare för

denna speciella undervisning komme givetvis att tills vidare tillgodoses

genom provisoriska åtgärder. Det torde emellertid få anses tillhöra

folkskoleseminariernas uppgift att i möjligaste nian bidraga till lösningen

av denna lärarfråga. De sakkunniga föreslå därför, att en frivilligkurs

i finska språket ''skulle anordnas vid det seminarium, skolöverstyrelsen

bestämde, för sådana elever, som före intagningen ägde kunskap

i finskt talspråk. Då emellertid antalet sådana elever ej kunde väntas

bli särskilt stort, syntes dylik kurs ej behöva anordnas varje år. Kursens

omfattning torde kunna beräknas till (i veckotimmar.

Beträffande ämnet slöjd erinras, att de kvinnliga eleverna nu erhölle

undervisning i »husligt arbete , i vilket inginge de båda grenarna slöjd

och hushållsgöromål, varvid slöjden omfattade dels en kortare kurs i

pappslöjd, dels ock stickning, sömnad m. m. Vad ämnesgrenen hushållsgöromål

beträffade, upptoges för denna jämväl under den praktiska

lärarutbildningen särskilda undervisningsövningar. Av årsredogörelserna

för läsåret 1933—1934 och kompletterande uppgifter från vederbörande

rektorer framginge emellertid att sådana övningar endast förekommit

vid ett seminarium (Skara). Den utbildning, som de kvinnliga eleverna

för närvarande erhölle vid seminarierna, betraktades ock såsom otillräcklig

för deras anställande som lärarinnor i hushållsgöromål i folkoch

fortsättningsskolan. De kunde härvid icke upptaga någon tävlan

nied de särskilt utbildade skolkökslärarinnorna. Detta framginge av en

undersökning, som de sakkunniga föranstaltade hösten 1932. Från samtliga

statens folkskolinspektörer inhämtades bland annat uppgifter örn

i vilken utsträckning folkskollärarinnor, som utan annan skolköksutbildning

jin den, som meddelades vid folkskoleseminarierna, vårterminen

1932 undervisade i folk- och fortsättningsskolor eller i fristående skol
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. May.ts proposition Nr 100.

kökskurser inom de särskilda inspektionsområdena. Endast i ett enda

av rikets 52 inspektionsområden inträffade detta, nämligen i Östergötlands

västra inspektionsområde, där under vårterminen 1932 3 folkskollärarinnor

undervisades i hushållsgöromål. Då sålunda folkskollärarinnorna

praktisk taget ej komme att undervisa i hushållsgöromål, syntes

ett bibehållande av denna ämnesgren icke längre motiverat från fackbildningssynpunkt.

Med hänsyn bland annat till det förhållandet, att

skolköksundervisningen sedan år 1914 fått ökad utbredning inom folkoch

fortsättningsskolan, syntes det icke heller vara av behovet påkallat

att ur synpunkten av elevernas allmänbildning låta undervisningen

kvarstå i sin nuvarande omfattning. De sakkunniga föresloge därför,

att det nuvarande ämnet hushållsgöromål skulle borttagas ur undervisningsplanen.

Detta innebure givetvis icke något förbiseende av ämnets

betydelse för allmänbildningen. Det syntes emellertid lämpligen böra

tillgodoses i den allmänna skolutbildningen. De sakkunniga ville i detta

sammanhang erinra örn att i kursplanen för ämnet biologi och hälsolära

såsom särskilt moment upptagits födoämneslära och födoämneshygien.

För att emellertid ge en möjlighet till undervisning i hushållsgöromål

för de elever, som under sin skoltid icke haft tillfälle att deltaga i skolköksutbildning,

ville de sakkunniga ifrågasätta, att för dylika elever

anordnades en helt frivillig kurs i ämnet hushållsgöromål omfattande

exempelvis 4 veckor med 6 timmars undervisning per dag. Lärarinnan

i hushållsgöromål skulle givetvis ha rätt att få denna tjänstgöring inräknad

i sin övriga undervisning med ett visst antal veckotimmar, exempelvis

2, räknat för hela läsåret. Elevs deltagande i kursen borde

vitsordas genom ett av rektor utfärdat intyg, men ej genom något examensbetyg.

Då sålunda den nuvarande ämnesgrenen hushållsgöromål enligt de sakkunnigas

förslag skulle bortfalla, saknades anledning att bibehålla namnet

husligt arbete. De sakkunniga föresloge därför, att både för manliga

och kvinnliga elevers undervisning användes benämningen slöjd.

I en till de sakkunniga remitterad underdånig framställning den 17

januari 1933 hade svenska livräddningssällskapet hemställt om införande

i stadgan för statens folkskoleseminarier av kompletterande bestämmelser

örn lärarutbildning i simning såsom ett led i lärarutbildningen i

gymnastik med lek och idrott. Med beaktande av denna framställning

hade i de metodiska anvisningarna upptagits vissa riktlinjer rörande

undervisningen i simning och livräddning. Dessutom hade i omkostnadsstaterna

för de olika seminarierna beräknats medel för anordnande

av simundervisning.

Den nuvarande praktiska lärarutbildningen omfattar

a) behandling av didaktiska och metodiska frågor,

b) heldagsbesök i övningsskolan, varvid eleven får under minst två

dagar i följd följa arbetet inom vederbörande avdelning av övningsskolan,

c) gruppövningar, varvid klassen är uppdelad i vanligen 6 grupper

om högst 5 elever och läsåret i ett motsvarande antal perioder; under

varje period har halva antalet grupper, samtidigt i olika avdelningar i

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 100. 25

övningsskolan, undervisningsövning, under det halva antalet ar fritt

från sådan övning,

d) serieövningar, som avse att bereda eleverna i fjärde klassen tillfälle

till en mer sammanhängande och självständig undervisningsverksamhet

och som bestå av undervisningsövningar för enskilda elever i

särskilda ämnen och i sammanhängande följd,

e) besök i andra läroanstalter,

f) frivilliga undervisningsövningar.

Vid utformandet av sitt förslag till ordning för den praktiska lärarutbildningen

hade de sakkunniga eftersträvat att dels ge ökat utrymme

åt elevernas aktiva deltagande i övningsskolans undervisning, dels ock

främja deras direkta kontakt med arbetet, sådant detta gestaltade sig i

en vanlig folkskola.

Enligt förslaget komme visserligen den nuvarande sammanlagda tiden

för den praktiska utbildningen, 8 veckotimmar, icke att ändras. Men

genom att vid gruppövningarna i tredje och fjärde klassen låta eleverna,

såsom redan nu skedde vid några seminarier, uppdelas på 8

grupper om 3 å 4 elever i stället för 6 med högst 5 elever, med motsvarande

uppdelning av läsåret i 8 perioder, kunde antalet av de av

andra elever hållna lektioner, som varje elev finge åhöra, något minskas.

I stället vunnes en ökning av det antal lektioner, som eleven själv

finge hålla, från 33 till 43. I samma syfte föresloges, att för serieövningar

skulle av varje särskild elev disponeras 16 timmar i stället för

nuvarande 6—12. Med hänsyn till svårigheten att angiva det antal övningslektioner,

som varje elev kunde få på sin lott under heldagsbesöken

i övningsskolan, hade dessa lektioner icke beräknats till mer än

10. I ämnet trädgårdsskötsel förutsattes eleverna få ungefär samma

antal övningslektioner som nu, eller omkring 3. Det sammanlagda antalet

elevlektioner skulle sålunda, lågt räknat, uppgå till 72 mot för

närvarande 52—58, alltså en ökning med 38, eller 24 procent. Till jämförelse

nämndes, att antalet lektioner, som lärarkandidaterna finge hålla

under provårskursen vid läroverk och seminarier, för närvarande torde

kunna uppskattas till 80—100 lektioner. För att minska elevernas arbetsbörda

i tredje klassen och samtidigt ge ökad tid åt den praktiska

utbildningen i högsta klassen hade tiden för gruppövningar i tredje

klassen minskats från 2 till lW veckotimmar per grupp och i fjärde

klassen ökats från 3 till 3 Vs veckotimmar per grupp.

På grund av att under de senare åren antalet läraravdelningar inom

den skolform, i vilken en folkskollärare samtidigt undervisade barn ä

småskolestadiet och å folkskolestadiet (B:,-formen) ökats, hade de sakkunniga

något ökat antalet gruppövningar inom övningsskolans smäskolavdelningar.

Den nuvarande ordningen för (len praktiska lärarutbildningen

upptoge besök i andra läroanstalter, företrädesvis folkskolor

och fortsättningsskolor. Den härför anslagna tiden, 4 halva eller 2 hela

dagar under vardera terminen i högsta klassen, syntes emellertid vara

för kort, och de sakkunniga föresloge därför, att tiden för dessa skolbesök

utökades. T anslutning till undervisningen i psykologi och pedagogik

borde studiebesök göras i olika skolor, såsom kindergarten, där till
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

fälle härtill gåves, hjälpklasser, klasser för hörselsvaga och synsvaga samt

abnormskolor. Dessutom föresloges att för de särskilda eleverna skulle

anordnas hospitering i folkskolor utanför övningsskolan, varvid eleverna

finge tillfälle att biträda vederbörande lärare vid barnens undervisning

och handledning samt även, i lämplig utsträckning, själva hålla lektioner.

Myndigheterna.

Skolöverstyrelsen har framhållit, att seminariernas lärarkollegier förordat

höjning av inträdesfordringarna till den 4-åriga linjen.

Vissa kollegier tillstyrkte oreserverat de sakkunnigas förslag på denna

punkt. Andra åter yrkade på att fordringarna ytterligare skärptes, så

att realskolkunskaper skulle krävas även i ämnena fysik och kemi eller

att vissa elementära kunskaper skulle fordras i främmande språk för

samtliga sökande. Från vissa håll hade även krävts fullt avslutad realskolkurs.

Då den utredning, de sakkunniga förebragt på denna punkt, visade,

att utvecklingen gått därhän, att numera större delen av seminariernas

elever redan vid inträdet i den 4-åriga linjen ägde en utbildning, som

motsvarade minst realexamen, och att alltså dessa redan ägde kunskaper,

som den nuvarande undervisningsplanen förutsatte skola inhämtas inom

seminariet, tvekade överstyrelsen icke att förorda, att inträdesfordringarna

till folkskoleseminariernas 4-åriga linje höjdes. Överstyrelsen ville

samtidigt med bestämdhet framhålla, att även om en höjning av inträdesfordringarna

skedde, funnes likväl icke möjlighet att minska seminariekursens

längd, utan denna borde fortfarande liksom hittills utsträckas

över fyra år.

Då det gällde att söka fixera den nivå, till vilken inträdesfordringarna

skulle höjas, läge det nära till hands att fråga sig, huruvida icke tiden

nu skulle vara inne att uppställa kravet på avlagd realexamen som grund

för inträde i den 4-åriga seminariekursen. Vissa ganska avsevärda fördelar

skulle säkerligen därigenom kunna vinnas. Överstyrelsen ville bland

annat framhålla, att de språkkunskaper, som realskolkursen givit eleverna,

skulle vara av mycket stort värde för deras seminariearbete.

Därjämte skulle seminarierna, därest realexamen lades som grund för

inträde, på ett helt annat sätt nära anknytas till det allmänna skolväsendet

än vad som skulle bli fallet enligt de sakkunnigas förslag, och

en sådan åtgärd skulle säkerligen bidraga till att bryta den isolering,

som på ett särskilt sätt utmärkt den hittillsvarande folkskollärarutbildningen

i vårt land.

De sakkunniga framhölle visserligen det önskvärda i att seminarierna

genom inträdesfordringarnas höjande bringades i bättre anslutning till

det allmänna skolväsendet, men överstyrelsen kunde icke finna, att de

sakkunnigas förslag innebure någon egentlig förbättring i detta avseende.

Visserligen skulle inträdesfordringarna i ett flertal ämnen i huvudsak

motsvara fordringarna i realexamen, men de vitsord, som av offentliga

läroanstalter givits i realexamen, skulle på intet sätt kunna tillgodoräknas

de inträdessökande. Alla inträdessökande — alltså även de, som

nyss avlagt realexamen -— skulle nämligen underkastas inträdesprövning

i samtliga ämnen. Överstyrelsen måste finna denna anordning högst

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

otillfredsställande. Det måste anses tämligen meningslöst, att en inträdessökande,

som nyligen avlagt realexamen och erhållit officiellt betyg

över godkända kunskaper i realskolans ämnen, åter skulle -— måhända

blott ett par veckor efter nämnda examens avläggande — undergå prövning

inför seminariets lärare i samma ämnen och på samma kurser. Fölen

sökande, som ej alldeles nyligen avlagt realexamen, skärptes olägenheterna

därigenom, att han givetvis måste förbereda sig för denna prövning

medelst en grundlig tidsödande repetition av realskolans kurser,

vilken torde vara av föga betydelse för hans egen utveckling men nödvändig

för att han skulle kunna stå sig i en provning, där, på grund

av den korta tid som stöde till buds, kanske endast några få minuter

kunde ägnas åt varje sökande. Redan med nuvarande inträdesfordringar

visade det sig — vilket även de sakkunniga framhållit — att sökande

med realexamen i mycket stor utsträckning ansett sig behöva den hjälp,

som preparandkurserna lämnat, för att bereda sig för inträdesprovet,

och detta torde än mer bliva fallet, om inträdesfordringarna höjdes och

inträdesprövning fordrades i samtliga ämnen. Ett genomförande av de

sakkunnigas förslag i fråga örn inträdesfordringar och inträdesprövningar

skulle därför säkerligen få till följd, att de av de sakkunniga så skarpt

fördömda preparandkurserna, tvärt emot vad de sakkunniga avsett,

komme att ytterligare utvecklas.

Överstyrelsen ville dessutom påpeka, att en inträdesprövning av den

omfattning, som de sakkunniga tänkte sig, komme att bliva en mycket

krävande och tidsödande procedur, vilken torde bli mycket svår att medhinna

under den tid, som stöde till förfogande för inträdesprövningarna,

nämligen en vecka. De sakkunniga hade nämligen icke föreslagit någon

ökad tid för dessa prövningar, ehuru de föresloge, att prövningarna

skulle vara av större omfattning än hittills och ehuru prövningarna redan

för närvarande vore mycket svåra att medhinna. Överstyrelsen ansåge

ej heller, att en utökning av prövningstiden vore att förorda, men funné,

att en förenkling av prövningsproceduren även av nu nämnd anledning

vore önskvärd.

Såsom av det nu anförda framginge, ansåge överstyrelsen, dels att

tiden nu torde vara inne att lägga realexamen som grund för studierna

vid det 4-åriga seminariet, dels att inträdessökande, som avlagt sådan

examen, icke skulle undergå inträdesprövning av samma omfattning som

hittills. Utom de fördelar, som härigenom skulle vinnas för seminariearbetet,

skulle genom denna anordning en verklig anslutning åstadkommas

mellan folkskoleseminarierna och det allmänna undervisningsväsendet

i övrigt.

När överstyrelsen förordat, att inträdesprövning icke skulle anordnas

i samtliga ämnen för de sökande, som avlagt realexamen, så hade (iverstyrelsen

därmed icke velat säga, att varje prov med dessa sökande

skulle kunna undvaras. Lika ändamålslöst, som överstyrelsen funné (let

vara, att den som avlagt realexamen skulle vid prövning till seminariet

äter redovisa sina realskolkunskaper i samtliga ämnen, lika nödvändigt

funne överstyrelsen det vara, att det mottagande seminariet finge tillfälle

att anställa prov med de sökande för att utröna deras lämplighet

för den fackutbildning, som seminariet avsåge att giva. Överstyrelsen

vore här inne på samma tankegång, som de sakkunniga varit, då det

gällt att finna lämpliga former för urvalet av de sökande till saväl

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majlis ''proposition Nr 100.

studentkurserna som den särskilda kursen för småskollärarinnor. I båda

dessa fall hade de sakkunniga förordat, att vitsorden i den förut genomgångna

examen skulle gälla utan prövning, men att ett inträdesprov

skulle anordnas, för att seminariet skulle kunna utröna de sökandes

lämplighet för seminariearbetet. Överstyrelsen ville nu föreslå en liknande

anordning för de inträdessökande till 4-årig linje, vilka avlagt

realexamen. Ett inträdesprov för dessa sökande borde förutom musik

endast omfatta de båda ämnena modersmålet och matematik, i

vilka såväl skriftlig som muntlig prövning borde anordnas. Däremot

skulle prövning icke verkställas i övriga ämnen såvida de sökande däri

ägde minst godkänt vitsord i realexamen. Provet borde anordnas på

sådant sätt, att det kunde ådagalägga den sökandes allmänna mognad

och lämplighet för seminariearbetet samt visa, att han icke i tal, uppträdande

o. s. v. vore behäftad med fel, som gjorde honom uppenbart

olämplig för lärarkallet.

I likhet med vad som vore bestämt för inträde ä gymnasium, borde

för intagning i första klassen av 4-årig linje å folkskoleseminarium stadgas,

att realexamensbetyg endast finge äga giltighet under viss begränsad

tid efter examens avläggande. Överstyrelsen ville i detta avseende föreslå,

att realexamensbetyg skulle berättiga till befrielse från inträdesprov

endast för så vitt icke mer än tre år förflutit efter examens avläggande.

Vad överstyrelsen här ovan föreslagit rörande sökande, som avlagt

realexamen, borde även gälla sökande, som vunnit flyttning till ring IP

eller högre ring av gymnasiet samt sökande med normalskolekompetens.

I de ämnen, där sådan sökande ej ägde realskolkunskaper, borde han

givetvis dock undergå inträdesprövning.

Ehuru överstyrelsen här framhållit de stora fördelar, som skulle vinnas,

därest realexamen Indes såsom allmän grund för folkskollärarutbildningen,

vore överstyrelsen dock fullt medveten om att vissa tungt vägande invändningar

kunde resas mot att avlagd realexamen skulle krävas som

oeftergivligt villkor för inträde vid seminarium. Ett sådant krav skulle

nämligen kunna medföra, att ungdom från avlägset belägna trakter av

vårt land skulle i viss mån utestängas från tillträde till seminarierna.

Då seminarierna hittills erhållit ett ej oväsentligt antal av sina mest

begåvade och skickliga elever från orter, där icke tillfälle givits till

fortsatt utbildning utöver folk- och fortsättningsskolor, skulle seminarierna

och folkskolan lida en verklig förlust, därest denna elevkategori

skulle helt utestängas. Den utredning, som de sakkunniga lämnade,

gåve vid handen, att det ännu, trots den raska utvecklingen av läroverk

och kommunala mellanskolor, funnes åtskilliga delar av vårt land, där

ungdomen endast med stora ekonomiska uppoffringar kunde avlägga

realexamen. Överstyrelsen ville även framhålla, att det icke sällan hände,

att till seminarium anmälde sig sökande, vilka först vid en ålder, då de

icke gärna kunde genomgå en realskola, sett sig i stånd att söka in på

folkskollärarbanan, och att dessa bland annat tack vare sin erfarenhet

från det praktiska livet blivit utmäkta lärare.

Med hänsyn till denna — visserligen allt fåtaligare — kategori av

inträdessökande ville överstyrelsen förorda, att sökande, som icke avlagt

realexamen, skulle beredas tillfälle att genom särskilt inträdesprov söka

vinna inträde. Detta prov skulle dels omfatta samma prov, som överstyrelsen

föreslagit för de sökande, som avlagt realexamen, dels bestå

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

av prövningar, avsedda att utröna, huruvida de sökande i kunskapshänseende

vore mogna att deltaga i och tillägna sig seminariets undervisning

i de olika ämnena. Det vore därvid icke nödvändigt, att den

sökande på varje punkt skulle visa sig äga realskolkunskaper. Lämpligen

skulle i stort sett de inträdesfordringar, som de sakkunniga föreslagit,

kunna fastställas. Särskilt torde det vara nödvändigt, att fordringarna

hölles relativt låga i ämnena fysik och kemi och att inga förkunskaper

i främmande språk erfordrades.

På denna väg skulle alltså elever kunna intagas, vilka i vissa ämnen uppvisade

lägre förkunskaper än dem, på vilka seminariekursen vore grundad.

Då detta emellertid enligt överstyrelsens och de sakkunnigas förslag

egentligen endast skulle bli fallet beträffande ämnena främmande språk,

fysik och kemi, kunde det bliva möjligt för dessa elever att under seminarietiden

inhämta, vad som fattades dem, genom att timtalet för

ifrågavarande ämne bleve större för dessa elever än för elever med realexamen

och att undervisningen för de olika elevkategorierna åtminstone

de första åren skedde i skilda grupper, en anordning, som även de sakkunniga

tänkt sig, ehuru i mindre omfattning. Huru detta skulle kunna

ordnas, utan att timtalet för ifrågavarande elever bleve alltför betungande,

återkomne överstyrelsen till i det följande.

Överstyrelsen ville alltså föreslå, dels att realexamen skulle läggas som

grund för folkskollärarutbildningen vid den 4-åriga linjen, dels att sökande,

som avlagt realexamen, skulle genomgå inträdesprov i ämnena modersmålet,

matematik och musik, varvid även den sökandes allmänna mognad

och lämplighet för seminariearbetet skulle söka utrönas, dels ock

att sökande, som icke avlagt realexamen, skulle undergå sådan prövning

som nyss nämnts, och därjämte prövning i övriga ämnen, utvisande, att

den sökande ägde erforderliga kunskaper för att kunna följa undervisningen

vid seminariet.

Överstyrelsen biträder i huvudsak de sakkunnigas förslag till undervisningsplan

för det 4-åriga seminariet. I lärarkollegiernas yttranden

hade vissa förslag till ändringar i undervisningsplanen framkommit. Då

dessa emellertid syntes kunna göras inom ramen för de beräknade kostnaderna,

hade överstyrelsen icke nu upptagit dem till diskussion. Endast

ett par detaljer, vilka kunde föranleda behov av anslagsökning, ville

överstyrelsen upptaga till diskussion.

Överstyrelsen hade i sitt utlåtande här ovan framhållit, att inträdesfordringarna

för sökande, som ej avlagt realexamen, borde hållas rätt

låga i ämnena fysik och kemi och att inga förkunskaper i främmande

språk borde erfordras, men att det i så fall vore lämpligt att vid seminariet

anordna särskild undervisning i de nämnda ämnena för ifrågavarande

elever. Överstyrelsen ville nu framhålla, att detta mycket väl

syntes låta sig göra, örn det av de sakkunniga föreslagna timtalet i

nämnda ämnen minskades för de elever, som tagit realexamen, men

bibehölles, eventuellt med en ringa ökning, för övriga elever. En sådan

anordning komme att medföra en obetydlig utökning av antalet lärartimmar

och därmed också — i den man dessa timmar icke inrymdes i

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

de ordinarie lärarnas tjänstgöring — en mindre höjning av anslaget till

timlärare.

Överstyrelsen biträdde de sakkunnigas förslag örn en kurs i tal- och

röstvård.

Då särskild utbildningskurs i finska språket hellre syntes böra läggas

till Uppsala universitet än till ett seminarium, och då ännu ingen erfarenhet

i frågan vunnits, ansåge sig överstyrelsen ej kunna tillstyrka

de sakkunnigas förslag örn anordnande av en sådan seminariekurs. Skulle

utvecklingen av skolväsendet i de finskspråkiga delarna av Norrbotten

visa, att undervisning i finska språket vid ett norrlandsseminarium bleve

behövlig, komme överstyrelsen att framdeles upptaga frågan till prövning.

Överstyrelsen ville som sin åsikt uttala, att undervisningen i hushållsgöromål

måste anses vara av mycket stor betydelse för de kvinnliga

eleverna, vilka i stor utsträckning komme att tjänstgöra som lärarinnor

på platser eller i förhållanden, där det vore av största vikt för

dem att själva vara kunniga i ett hems skötsel. Även deras arbete i

skolan torde hava gagn av att de ägde förmåga att på ett kunnigt sätt

själva sköta eller hava inseende över sitt hem och sin mathållning.

Överstyrelsen ville därjämte påpeka, att de praktiska och teoretiska insikter

i matlagning, näringsfysiologi, hemvård m. m., som en lärarinna

erhållit genom seminarieundervisningen i hushållsgöromål, måste göra

henne bättre skickad att handhava det viktiga hälsovårdande arbetet

bland skolbarnen. Ur dessa synpunkter vore det nyttigt även för de

manliga seminarieeleverna att erhålla undervisning i ämnet.

Överstyrelsen funne ämnet vara av den vikt, att det icke utan tvingande

skäl borde avföras från seminariernas timplan. Kursen i ämnet

borde emellertid kunna minskas till exempelvis 4 veckotimmar, varigenom

den skulle erhålla ungefär samma omfattning, som den frivilliga

sommarkurs, de sakkunniga föreslagit. Kursen skulle vara obligatorisk

för de kvinnliga eleverna, med möjlighet dock för dem, som redan ägde

motsvarande kunskaper och färdighet, att befrias från kursen. Huru de

för en kurs i hushållsgöromål behövliga timmarna skulle beredas plats

å seminariernas timplan, komme överstyrelsen att överväga i ett senare

utlåtande. De ökade kostnaderna bleve emellertid rätt obetydliga, då

de ordinarie lärarinnornas undervisning givetvis även skulle omfatta

ämnets timmar i övningsskolan, vilka eljest skulle uppehållas med timlärarundervisning.

Då övningsskolan enligt de sakkunnigas förslag skulle

rätt avsevärt utökas, måste kostnaderna för sådan timlärarundervisning

givetvis bliva rätt stora.

Överstyrelsen hemställde alltså, att lön till ordinarie lärarinnor i hushållsgöromål

fortfarande måtte upptagas i folkskoleseminariernas stater.

Av ett vid överstyrelsens utlåtande fogat protokollsutdrag framgår,

att undervisningsrådet Nylund, med instämmande av undervisningsrådet

Almkvist, funnit de sakkunnigas ståndpunkt beträffande behovet av de

nuvarande inträdesprövningarna riktig och att han därför icke kunnat

biträda överstyrelsens förslag, att de sökande — det gällde både folkoch

småskoleseminarierna — som avlagt realexamen eller förvärvat normalskolekompetens,

skulle befrias från prövning i ett flertal ämnen,

medan endast de, som på annat sätt inhämtat sina kunskaper, skulle

prövas i alla de ämnen, beträffande vilka prov erfordrades.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

Så länge krav på avlagd realexamen icke uppställdes såsom villkor

för inträde vid seminarium, syntes den under alla förhållanden nödvändiga

jämförelsen mellan de sökandes förbildning bäst kunna ske genom

en likformig prövning.

Det vore möjligt, att erfarenheten kunde komma att lägga i dagen

behov av en anordning i sådan riktning, som överstyrelsen föreslagit.

Men det syntes under alla förhållanden riktigast att, sedan inträdesfordringarna

blivit höjda, någon tids erfarenhet angående verkningarna

i olika hänseenden av inträdesprövningarna enligt nuvarande ordning

avvaktades, innan en mera ingående ändring enligt överstyrelsens nu

föreliggande förslag fastsloges i författningsväg.

Av samma protokollsutdrag framgår, att tillförordnade undervisningsrådet

Isaacsson ansett, att överstyrelsens förslag till inträdesfordringar

bort kompletteras med en bestämmelse i syfte att stimulera läraraspiranterna

att före inträdet i seminariet ägna sig åt praktiskt arbete, att

överstyrelsen bort föreslå ytterligare ett prov för samtliga sökande, vilket

uteslutande skulle ha till ändamål att lämna hållpunkter för bedömandet

av de sökandes personliga förutsättningar för lärarkallet, samt

att finska språket borde på närmare angivet sätt upptagas som frivilligt

ämne vid ett svenskt folkskoleseminarium.

Statskontoret har anfört, att ämbetsverket icke ansåge sig böra framställa

någon erinran mot förslaget örn höjning av inträdesfordringarna

å den 4-åriga linjen, även örn •— såsom statskontoret framhåller - denna åtgärd syntes kunna vara föremål för olika uppfattningar.

Svenska gymnastiklär ar sällskap et har i sin ovannämnda skrivelse föreslagit

inträdesprov även i ämnet gymnastik. Motsvarande förslag har

framförts av kaptenen K. Fröding, som även hemställt, att ämnet gymnastik

med lek och idrott måtte förvandlas från övnings- till läsämne.

Förutnämnda lärarsammanslutningar hava hemställt, att den 4-åriga

seminarielinjen måtte utan inskränkning byggas på realexamen eller den

kunskapsnivå, som nämnda examen avser att garantera, att inträdesprövningarna

måtte anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med skolöverstyrelsens

ovanberörda förslag, samt att engelska och tyska språken

måtte göras till obligatoriska läroämnen.

Departementschefen.

Sedan de nuvarande inträdesfordringarna vid den 4-ariga seminarielinjen

till sina grunddrag bestämdes år 1914, har skolväsendet undergått

en genomgripande utveckling. Huvudpunkterna i denna utveckling

markeras av den utsträckning av den allmänna skolplikten, som

skedde genom 1918 års riksdags beslut örn fortsättningsskolans införande

som obligatorisk skolform, 1919 års undervisningsplan för folkskolan och

av 1927 års skolreform, varigenom möjligheterna till undfående av högre

skolundervisning förbättrades och folkskolans karaktär av bottenskola

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition Nr 100.

för nämnda undervisning befästes. Det inre skolarbetet har undergått

en väsentlig förändring, och detta i en riktning, som ställer ökade krav

på lärarens kunskaper och på hans förmåga som uppfostrare. Skolväsendet

har inom den givna organisatoriska ramen strävat att anpassa

sig efter den snabba utvecklingen på andra områden av samhällslivet,

vilken ställer ökade krav på medborgaren och därför också på skolans

arbetssätt och dess bildningsmål. En utsträckning av lärotidens längd

vid folkskolan framstår som bekant som det mest aktuella önskemålet

i fråga örn vårt lands folkundervisning. En sådan förlängning av skoltiden

kommer att ytterligare öka anspråken på dugligheten hos lärarna

inom folkskoleväsendet och behovet av en förbättring av den nuvarande

lärarutbildningen.

Som ett enligt min mening betydelsefullt steg i denna riktning kan

det föreliggande förslaget örn införande av skärpta inträdesfordringar

vid seminariernas 4-åriga linje rubriceras. Ett realiserande av detta

förslag öppnar möjligheter att på ett mer tillfredsställande sätt än vad

nu är fallet främja den fackliga utbildningen av eleverna vid seminarierna.

Det är, såsom de sakkunniga påpeka, möjligt att redan nu i

viss utsträckning tillgodose behovet härav på grund av den förskjutning

uppåt, allmänbildningsnivån hos eleverna faktiskt företer. En revision

av inträdesfordringarna i angivet hänseende skulle emellertid möjliggöra,

att undervisningsplanen vid seminarierna kan både reellt och formellt

bygga på ett mått av kunskaper, som i vissa hänseenden icke oväsentligt

överstiger de fordringar, som nu stadgeenligt ställas, och att alltså

utbildningen vid seminarierna kan planmässigt anordnas härefter och

givas ett rikare innehåll, än de nuvarande förhållandena medgiva.

Nyss nämndes, att den faktiska kunskapsnivån hos de inträdessökande

alltmera ökats. De sakkunniga hava i detta hänseende verkställt en

uttömmande undersökning rörande den utbildning, som de i första klassen

av det 4-åriga seminariet intagna besitta. Denna undersökning

visar, att under den tid av något över tjugu år, som förflutit, sedan de

nuvarande inträdesfordringarna bestämdes, antalet i första klassen intagna,

vilka som förutbildning haft endast folkskola, minskats från 49,i

procent till endast 11,8 procent av samtliga de i nämnda klass intagna

eleverna, samt att samtidigt motsvarande procenttal för dem, som avlagt

realexamen, ökats från endast 8,5 procent till icke mindre än 34

procent. Enligt samma undersökning hade år 1915 endast 17,4 procent

av de i första klassen intagna en skolunderbyggnad, som motsvarade

realexamen eller låg däröver. Sistnämnda procenttal uppgick år 1934

till icke mindre än 67,7 procent. Mer än två tredjedelar av de i första

klassen intagna eleverna hade alltså sistnämnda år högre inträdeskompetens

än de sakkunniga föreslå och återstoden torde, såsom framgår av

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

vad ovan anförts, hava ägt en inträdeskompetens, som ej avsevärt skiljer

sig från den av de sakkunniga föreslagna.

I betraktande av det nu anförda måste jag ge de sakkunniga rätt

därutinnan, att en höjning av inträdesfordringarna synes böra vidtagas

redan av det skälet, att en bättre överensstämmelse med den faktiskt

förefintliga inträdeskompetensen bör åvägabringas.

När det gällt att avväga, till vilken nivå inträdesfordringarna böra

höjas, hava de sakkunniga funnit sig böra föreslå, icke att avlagd realexamen

uppställes såsom inträdesvillkor, utan att kunskapsnivån höjes

till att i stort sett motsvara realexamen. I ämnena kristendomskunskap,

modersmålet, matematik, historia, geografi samt biologi och hälsolära

böra enligt de sakkunnigas förslag inträdesfordringarna i huvudsak

motsvara realskolans kurser, under det att man i fysik och kemi — med

hänsyn till att det för inhämtande av realskolans kurser i sistnämnda

ämnen erfordras tillgång till laborativ utrustning — skulle nöja sig med

ett icke oväsentligt lägre kunskapsmått och i övningsämnena bibehålla

ungefär de nuvarande inträdesfordringarna. Kunskaper i främmande

språk skulle ej utgöra oeftergivligt villkor för inträde. Då de sakkunniga

sålunda ej velat uppställa krav på avlagd realexamen som inträdesfordran,

hava de ansett, att en ensartad inträdesprövning skall anställas

i de olika ämnena (med undantag dock för främmande språk, där prövningen

skulle vara frivillig) med samtliga sökande, oavsett arten av

deras förutbildning.

Skolöverstyrelsen har däremot ansett tiden vara inne att föreskriva

avlagd realexamen som villkor för inträde i den 4-åriga linjen, detta

närmast på grund därav, att, såsom överstyrelsen betonar, på så sätt

vissa avsevärda fördelar säkerligen skulle vinnas för det inre seminariearbetet

(bland annat skulle elevernas språkkunskaper vara av mycket

stort värde för deras seminariearbete), samt att seminarierna skulle

vinna en bättre anknytning till det allmänna skolväsendet, än vad som

skulle bliva fallet vid bifall till de sakkunnigas förslag, varförutom en

sådan åtgärd skulle förenkla inträdesprövningarna. Överstyrelsen föreslår

därför, att realexamen lägges som grund för folkskollärarutbildningen

på den 4-åriga linjen, samt att sökande, som avlagt sådan examen,

skall genomgå inträdesprov i modersmålet, matematik och musik, varvid

man även skulle söka utröna sökandens allmänna mognad och lämplighet

för seminariearbetet. Emellertid har överstyrelsen ej velat från

tillträde till seminarium helt utestänga sökande, som ej avlagt realexamen.

Därför har föreslagits, att sådan sökande skall undergå prövning,

som nyss nämnts, och därjämte prövning i övriga ämnen, vilken prövning

skulle hava till ändamål att utvisa, att den sökande ägde erforderliga

förutsättningar för att kunna tillgodogöra sig undervisningen

vid seminariet.

Bihang till riksdagens protokoll 1036. 1 sami. Nr 100. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 100.

För egen del vill jag till en början framhålla, att jag icke kan understödja

ett förslag, som vore ägnat att från tillträde till seminarium utestänga

dem, som vilja ägna sig åt folkskollärarbanan men ej haft tillfälle

att åtnjuta utbildning vid allmänt läroverk eller annan läroanstalt

med realexamen. I detta hänseende vill jag understryka vad överstyrelsen

framhållit därom, att seminarierna hittills erhållit ett ej oväsentligt

antal av sina mest begåvade och skickliga elever från orter, där

tillfälle icke givits till fortsatt utbildning utöver folk- och fortsättningsskolan.

Denna min ståndpunkt innebär emellertid icke, att jag motsätter

mig förslag om en höjning av det kunskapsmått, som bör krävas

för inträde i den 4-åriga linjen, till en nivå, som i det närmaste motsvarar

realexamens. Rika utbildningsmöjligheter vid sidan av dem, som

föra genom skolorna, stå i våra dagar öppna för studieintresserade. För

en begåvad och ambitiös person, som befinner sig i den relativt mogna

ålder, som är föreskriven för inträde i första klassen, torde det numera

icke möta oöverkomliga svårigheter att genom självstudier förskaffa sig

en utbildning, som svarar mot realexamen. Den, som över huvud taget

icke förmår detta, tillhör enligt min mening icke dem, vilkas tillträde

till folkskollärarutbildning bör underlättas.

Varken de sakkunnigas eller skolöverstyrelsens förslag står i strid

med min nyss tillkännagivna uppfattning. Att jag är mer benägen att

biträda det av de sakkunniga framlagda förslaget beror därpå, att det

enligt min mening är av betydelse, att samtliga de inträdessökande —- oavsett örn de förskaffat sig det stipulerade kunskapsmåttet genom realexamen

eller genom däremot svarande självstudier — böra bedömas

under i möjligaste mån likartade förhållanden och på ett sätt, som tilllåter

jämförelse mellan avlagda prestanda. Det lärer icke kunna bestridas,

att skolöverstyrelsens förslag härutinnan är otillfredsställande och

kan medföra, att de, som ej avlagt realexamen, komma i en i förhållande

till de inträdessökande med realexamen missgynnad ställning. Det

är fara värt, att redan detta förhållande kan avskräcka många av dem,

som skolöverstyrelsen själv önskar som elever vid seminarierna, från att

anmäla sig till inträde, vilket — såsom överstyrelsen framhåller — skulle

innebära en verklig förlust för seminarierna och för folkskolan. Däremot

skulle vid ett biträdande av de sakkunnigas förslag ingen principiell

åtskillnad i prövningshänseende komma att göras mellan nämnda

båda kategorier av inträdessökande.

Jag medgiver, att ett bifall till överstyrelsens förslag skulle kunna

medföra vissa fördelar, såsom en förenklad inträdesprövning och även

ytterligare någon, ehuru relativt obetydlig förbättring av seminarieutbildningen

utöver de sakkunnigas förslag, varjämte tvivelsutan folkskoleseminarierna

skulle på detta sätt erhålla en närmare anknytning till det

allmänna skolväsendet än genom de sakkunnigas förslag. Men dessa

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 100. 35

fördelar synas icke vara av den art, att de uppväga de ovan angivna

olägenheterna med överstyrelsens förslag. Jag vill framhålla, att hinder

icke torde möta att förlänga den tid, som nu tages i anspråk för inträdesprövningar,

med en eller annan dag, därest erfarenheten skulle

giva vid handen, att nämnda tid skulle bliva för knapp.

Vad ovan anförts ger vid handen, att jag i princip biträder de sakkunnigas

förslag till inträdesfordringar. Detaljerna i förslaget torde icke

böra nu upptagas till dryftande. Det lärer få ankomma på Kungl. Majit

att senare företaga dessa spörsmål och de frågor, som därmed hava

samband, exempelvis frågan örn de nuvarande preparandkurserna, till

närmare prövning och avgörande, varvid Kungl. Majit bör vara oförhindrad

att vidtaga de jämkningar i de sakkunnigas förslag, som eventuellt

kunna befinnas motiverade. I nämnda sammanhang torde även

böra prövas det från gymnastiklärarhåll framförda förslaget om anordnande

av inträdesprövning jämväl i ämnet gymnastik. Jag anser mig

emellertid böra redan här framhålla, att det självfallet icke kan ifrågakomma

att, såsom på något håll ifrågasatts, förvandla detta ämne från

övnings- till läsämne.

Den av de sakkunniga föreslagna undervisning splanen torde i allt

väsentligt kunna läggas till grund för de ytterligare överväganden av

frågan, som kunna bliva erforderliga. Den åsyftar beaktansvärda förbättringar

av den nuvarande lärarutbildningen, vilka förbättringar, som

nämnts, till en del skulle möjliggöras genom den höjning av inträdesfordringarna,

som de sakkunniga föreslagit och av mig förordats. Jag vill

särskilt fästa uppmärksamheten på den avsevärda förbättring av den praktiska

lärarutbildningen, som kan ernås genom vissa av de sakkunniga

föreslagna åtgärder, och även på den välbehövliga förstärkningen av

elevernas självständiga arbete, vilken ligger i linje med motsvarande

strävanden, som under de senare åren framträtt på många andra områden

av skolväsendet. Detaljerna i förslaget torde näppeligen böra här

närmare diskuteras. Jag vill emellertid — med hänsyn till de efterföljande

kostnadsberäkningarna — framhålla, att jag i likhet med skolöverstyrelsen

och på de av överstyrelsen anförda skälen anser mig böra

tillstyrka, att ämnet hushållsgöromål även i fortsättningen upptages på

timplanen för folkskoleseminarierna och göres obligatoriskt för de kvinnliga

eleverna, med möjlighet dock till befrielse i vissa fall för dem, som

redan äga motsvarande kunskaper och färdigheter. Jag ämnar i det

följande framlägga förslag örn bibehållande av de nuvarande ordinarie

lärartjänsterna i nämnda ämne. I likhet med överstyrelsen biträder jag

vidare förslaget örn anordnande av en kurs i tal- och röstvård och återkommer

i det följande till kostnadsberäkningarna för denna kurs. Däremot

kan jag icke dela överstyrelsens uppfattning i fråga örn den

frivilliga kurs i finska språket, vilken enligt de sakkunnigas förslag

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

skulle anordnas vid seminarium, som överstyrelsen bestämmer. Jag

anser för min del, att utbildning på detta område är en nödvändig följd

av 1935 års riksdags av de sakkunniga berörda beslut om införande av

frivillig undervisning i finska språket vid fortsättningsskolan inom de

finsktalande distrikten i Norrbotten, och att denna utbildning snarare

bör förläggas i närheten av de trakter, som skola draga fördel av densamma,

än till någon universitetsstad. Lämpligen bör utbildningen förläggas

till Luleå, på vilken ort enligt mitt i det efterföljande framlagda förslag

skulle komma att finnas folkskoleseminarium. Det torde, enligt vad

jag erfarit, icke vara omöjligt att för denna undervisning förvärva någon

för ändamålet kompetent person.

Kungl. Maj:t lärer senare bliva satt i tillfälle att taga ståndpunkt

till detaljerna i förslaget till undervisningsplan. I sina grunddrag torde

det emellertid kunna utgöra underlag för de efterföljande kostnadskalkylerna.

Sammanjattningsvis innebär alltså min ståndpunkt i huvudsak, att

jag biträder de sakkunnigas förslag till inträdesfordringar och undervisningsplan

vid den 4-åriga seminarielinjen, dock med den avvikelsen, att

jag anser, att undervisningen i hushållsgöromål fortfarande bör i regel

vara obligatoriskt läroämne.

b) De 2-åriga linjerna.

Gällande bestämmelser.

För inträde i studentlinje fordras nu, bland annat, att ha avlagt studentexamen

eller förvärvat den behörighet till ämneslärarinnebefattning

vid allmänt läroverk, som vid högre lärarinneseminariet i Stockholm

avlagd avgångsexamen avser att meddela, att lia blivit godkänd i vederbörlig

inträdesprövning samt att, vad kvinnlig inträdessökande angår,

ha i skolkök genomgått kurs i huslig ekonomi eller på annat sätt förvärvat

förfarenhet i hushållsgöromål. Inträdessökande, som avlagt studentexamen,

skall undergå prov i musik och slöjd ävensom i sådana i

det fyrklassiga seminariets undervisning ingående ämnen eller ämnesgrenar,

med undantag dock av främmande språk och kemi, i vilka sökanden

icke erhållit godkänt vitsord, avseende högsta årsklassen, i studentexamen

eller i därefter undergången fyllnadsprövning, dock att prövning

i geografi må påkallas allenast då sökanden icke kan förete godkänt

vitsord vid flyttning till näst högsta årsklassen av gymnasium eller

lyceum. De ämnen, förutom de två för alla obligatoriska, vari en sökande

i förekommande fall enligt anförda bestämmelser kan avkrävas

inträdesprov, äro: kristendomskunskap, modersmålet, matematik, historia,

geografi, biologi och hälsolära, fysik, teckning samt gymnastik med

lek och idrott. Fordringarna för dessa prov utgöras av insikt och färdighet

i vederbörande ämne i huvudsak motsvarande seminariets kurs

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Majlis proposition Nr 100.

i ämnet med undantag av sådana delar därav, vilka ingå i den 1-åriga

kursens undervisningsplan.

Såsom redan tidigare framhållits, finnes nu icke någon motsvarighet

till den av mig i det föregående föreslagna linjen för småskollär ar innors

utbildning till folkskollärarinnor.

1932 års seminariesakkunniga.

Studentlinjen. Vad inträdesfordringarna vid denna linje beträffar,

föreslå de sakkunniga — under anförande bland annat, att vid seminarierna

i Kalmar och i Stockholm under åren 1909—1934 endast 3 sökande

med avgångsexamen från högre lärarinneseminarium intagits i

1-årig kurs — att för samtliga sökande till den 2-åriga studentlinjen

skulle krävas avlagd studentexamen. På närmare anförda skäl föreslås

vidare, att sistnämnda sökande skulle prövas i musik men icke i slöjd

samt dessutom undergå ett kortare prov i muntlig framställning i syfte

att få hållpunkter för bedömandet av sökandens allmänna förutsättningar

som undervisare.

Därefter anföres bland annat följande:

Vad slutligen anginge förekomsten av de särskilda, i vissa ämnen erforderliga

prov, vilka den sökande enligt nuvarande bestämmelser hade

att underkasta sig allt efter beskaffenheten av hans studentexamen, hade

förhållandena blivit helt förändrade i och med tillkomsten av differentierad

studentexamen enligt 1928 och 1933 års läroverksstadgor. I fråga

örn sökande, som avlagt sin studentexamen enligt de före år 1928 gällande

bestämmelserna, hade dessa särskilda prov i allmänhet inskränkt

sig till övningsämnena teckning och gymnastik samt för en och annan

sökande dessutom något kunskapsämne. Helt annorlunda ställde sig

förhållandena för studenter, vilka avlagt examen enligt 1928 och 1933

års läroverksstadgor med dess differentiering och valfrihet i fråga om

de ämnen, som studeras under de sista gymnasieåren. Redan nu märktes

en stark ökning av deras antal, som för inträde i 1-årig seminariekurs

måste underkasta sig fyllnadsprövning eller inträdesprov i flera än

de för alla sökande gemensamma prövningsämnena musik och slöjd.

Man kunde för varje år räkna med en ökning av antalet inträdessökande,

vilka hade att underkasta sig antingen fyllnadsprövning eller inträdesprov

i flera ämnen. Vid sådant förhållande hade det synts både

rimligt och lämpligt att undersöka, huruvida man vid en omorganisation

av studenternas utbildning till folkskollärare genom särskilda åtgärder

skulle kunna underlätta övergången från gymnasiet till seminariekursen.

De sakkunniga hade därför söht finna en anordning, varigenom inom

den 2-åriga kursens ram möjlighet skulle kunna beredas eleverna att i

vissa ämnen komplettera sina kunskaper. Härmed skulle vinnas dels

att bördan av kompletteringsarbetet före inträdet vid seminariet kunde

lättas, dels också att de inlagda kompletteringskurserna kunde anordnas

i enlighet med lärarutbildningens speciella syften och önskemål.

Av de i § 9 av 1933 års läroverksstadga föreskrivna ämneskombinationerna

hade sju, av de sakkunniga å sid. 72 i betänkandet närmare

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

angivna synts lämpliga för dem, som efter avlagd studentexamen ville

utbilda sig till folkskollärare. För de studenter, vilka för sina studier

valt någon annan grupp av tillvalsämnen än de angivna, borde för inträde

i studentkursen erfordras fyllnadsprövning, så att deras studentexamen

därigenom komme att motsvara någon av nämnda sju kombinationer.

I fråga om studenter, vilkas examen antingen ursprungligen eller genom

fyllnadsprövning omfattade någon av ifrågavarande ämneskombinationer,

skulle för utbildning till folkskollärare erfordras kompletterande

studier i högst tre av ämnena matematik, geografi, biologi och

hälsolära, fysik samt kemi.

Av kompletteringsämnena intoge matematik en särställning, i det studiet

icke erfordrade något laborativt arbete. Redan det kunskapsmått,

sorn garanterades av godkänd efterprövning i studentexamen å latingymnasiet,

kunde anses giva fullt tillräckliga kunskaper för deltagande i

den 2-åriga kursen. Ännu mera gällde detta givetvis för den, som

undergått efterprövning å realgymnasiet. För samtliga studenter, vilka

icke i sin tillvalsämneskombination hade matematik, gällde emellertid,

att de med förbigående av vissa delar av gymnasiekursen, vilka icke

direkt ägde så stor betydelse för deras lärarverksamhet i folkskolan,

lämpligen kunde på egen hand inhämta vad som bruste i deras kunskaper

i förhållande till det 4-åriga seminariets kurs och sedan underkasta

sig inträdesprov i detta ämne. De speciella metodiska problem,

som hörde samman med folkskolans matematikundervisning, finge de

vid utbildningen till lärare tillfälle att studera dels vid övningslektionerna

i ämnet, dels ock vid undervisningen i ämnets metodik. De sakkunniga

föresloge därför, att för ämnet matematik skulle, vad inträdesfordringarna

anginge, fortfarande gälla samma anordning som hittills:

antingen fyllnadsprövning i studentexamen eller ock avläggande av inträdesprov,

varvid för godkänt vitsord skulle fordras insikter i huvudsak

motsvarande kursen för den 4-åriga linjen.

Vad beträffade övriga ämnen, som enligt de sakkunnigas mening borde

bli föremål för kompletterande studier—geografi, biologi och hälsolära,

fysik samt kemi — märktes, att i ämnet kemi erfordrades enligt den

nuvarande organisationen icke något inträdesprov, ej heller någon fyllnadsprövning.

Den, som vid inträdet ej hade vitsord i ämnet, bereddes

nämligen tillfälle att vid seminariet få särskild undervisning däri. Kursplanen

för ämnet kemi i studentkursen toge fasta på sådana delar, vilka

vore av särskild vikt för undervisningen i folkskolan. Undervisningen

vore förlagd till tid utom timplanen. Det hade synts de sakkunniga

lämpligt, att jämväl beträffande ämnena geografi, biologi och hälsolära

samt fysik föreslå samma anordning, som redan nu funnes i fråga örn

ämnet kemi. I samtliga dessa ämnen borde alltså inom den 2-åriga linjen

beredas utrymme för särskild kompletterande undervisning för de

studenter, som vore i behov därav". Genom en sådan anordning vunnes

ock den fördelen, att läraraspiranterna bleve insatta i det experimentella

studiet av dessa ämnen med särskild vikt lagd pa sådana delar av

respektive ämnen, vilka vore av betydelse för undervisningen i folkskolan.

Beträffande dessa fyra ämnen skulle inträdesprov alltså icke krävas

till den 2-åriga linjen av de studenter, i vilkas examen inginge någon

av ovannämnda ämneskombinationer. Det borde likväl stå sådan

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 100.

sökande fritt att, därest han så önskade, få underkasta sig inträdesprov

i något eller några av ämnena geografi, biologi och hälsolära, fysik samt

kemi. Beträffande dylikt prov skulle, liksom i fråga om prov i andra

ämnen, vilka inginge i det 4-klassiga seminariets undervisning och i

vilka sökanden icke erhållit godkänt vitsord, avseende högsta årsklassen,

i studentexamen eller i därefter undergången fyllnadsprövning, för godkänt

vitsord fordras insikt och färdighet i huvudsak motsvarande seminariets

kurs i ämnet med undantag av sådana delar därav, som inginge

i den 2-åriga kursens undervisningsplan. Prov i främmande språk borde,

i likhet med vad nu vore fallet, icke fordras för inträde i studentkurs.

Beträffande den av de sakkunniga för studentlinjen föreslagna undervisning

splanen hänvisas till betänkandet. Till belysande av densamma

återgives nedan en jämförelse mellan den föreslagna timplanen och den

nuvarande timplanen för den 1-åriga linjen.___

De sakkunnigas förs

lag

Gällande bestämmelser

..

Ämnen

Klass I

Klass II

Summa

Ämnen

Timmar

1 Kristendomskunskap.....

2

1

3

Kristendomskunskap.....

2

j Modersmålet.........

3

1

4

Modersmålet.........

2

j Matematik..........

—

—

—

Hälsolära...........

1

i Historia............

—

—

—

Ekonomilära.........

2

I Samhällslära .........

—

4

4

Psykologi och pedagogik .

5

• Geografi............

—

—

—

| Biologi och hälsolära ....

2 V»

—

271

; Fysik.............

—

—

—

Kemi.............

—

—

Engelska språket.......

—

—

—

Psykologi och pedagogik . . .

4

4

8

Biblioteksteknik.......

V»

—

V»

12

10

22

Teckning...........

2

1

3

Teckning...........

2

Välskrivning .........

V*

—

7»

Musik.............

2

Musik.............

2

2

4

Trädgårdsskötsel.......

3

Trädgårdsskötsel.......

2

17»

37»

Gymnastik med lek och idrott

6l

Slöjd..............

4

4

8

Gymnastik med lek och idrott

5

5

10

151/»

137»

29

Praktisk utbildning:

Praktisk utbildning......

!>

metodik...........

47»

3

77»

gruppövningar.......

2

37»

57»

67»

67»

13

Summa timmar

34

30

64

Summa timmar i veckan

342

1 För kvinnliga elever 4.

* » » % 32.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

lill tid utom timplanen vöre nu förlagd, anföra de sakkunniga, bland

annat

lek och idrott under lärares ledning (i allmänhet 2 veckotimmar), manlig

slöjd (5 veckotimmar) och husligt arbete (7 veckotimmar). I lek

och idrott hade samtliga elever att deltaga; beträffande manlig slöjd

och husligt arbete vöre deltagandet däremot beroende av örn elevs begäran

därom bifölles av rektor i samråd med de lärare, som undervisade

vid kursen, samt av seminariets läkare. Emellertid hade vid seminariet

i Växjö under en lång följd av år alla eleverna deltagit i slöjdundervisningen,

och vid seminariet i Stockholm hade de allra flesta åtnjutit

undervisning i husligt arbete. Vid båda seminarierna hade dessutom

särskild undervisning i välskrivning varit anordnad för samtliga

elever under åtminstone en halv veckotimme. Den sammanlagda undervisningstiden

hade för samtliga elever på detta sätt vid de nämnda seminarierna

kunnat uppgå till 41V* veckotimmar. Av denna tid komme

på de teoretiska ämnena 12, på övningsämnena 20 V* och på den praktiska

lärarutbildningen 9 timmar. Härtill hade för vissa elever kommit

likaledes utom timplanen förlagd undervisning i körsång, kemi och frivillig

teckning.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle till tid utom timplanen förläggas

motsvarande undervisning, som enligt det ovanstående skulle förekomma

vid den 4-åriga linjen, med undantag för den frivilliga kursen i tyska

men med tillägg av ovannämnda kompletteringskurser.

Vid fördelningen av undervisningstiden mellan studentlinjens båda

klasser hade de sakkunniga sökt att, med ledning av enahanda synpunkter,

som anförts i fråga örn den 4-åriga linjen, särskilt i den 2-åriga

linjens sista klass bereda erforderlig tid för elevernas praktiska lärarutbildning

och utrymme för deras mera självständiga arbete i form av

specialstudium, för vilket liksom i den 4-åriga linjens sista klass borde

beredas en sammanhängande tid av 4 timmar per vecka. Ökningen av

timantalet för den obligatoriska undervisningen från ovan beräknade

41 Vs timmar till de föreslagna 64 timmarna, eller 22 Va timmar, fördelade

sig på de teoretiska ämnena (inklusive biblioteksteknik) med 10

timmar, på övningsämnena med 8 Va timmar och på den praktiska lärarutbildningen

med 4 timmar.

Vad den praktiska lärarutbildningen beträffar, vilken i den 1-åriga kursen

nu är ordnad enligt samma principer som inom det 4-åriga seminariet,

hade de sakkunniga

genom att bland annat föreslå, att eleverna vid grupplektionerna

skulle uppdelas på samma sätt, som förutsatts för de båda sista klasserna

inom den 4-åriga linjen, och genom ökning av antalet serielektioner

samt tiden för heldagsbesöken sökt vinna en förbättring av den

praktiska lärarutbildningen, varigenom antalet elevlektioner kunnat ökas

från 50 till 73 utan att timtalet för gruppövningarna behövt förstärkas

med mer än en halv timme. Tiden för behandlingen av metodiska frågor

hade däremot i förslaget fått en högst avsevärd utökning, från 4

till 7 Vs timmar. Av dessa vore sammanlagt 5 timmar avsedda för den

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 100.

metodiska undervisningen i ämnena matematik, geografi, biologi och

hälsolära, fysik samt kemi. I anvisningarna till den praktiska lärarutbildningen

hade de sakkunniga föreslagit särskilda anordningar i syfte

att undvika den olägenheten vid den nuvarande 1-åriga kursen, att eleverna

så gott som omedelbart vid läsårets början måste hålla lektioner

i övningsskolan. För övrigt omfattade de sakkunnigas förslag för den

praktiska lärarutbildningen samma anordningar som upptagits för den

4-åriga linjen.

Linjen för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor.

Beträffande de av de sakkunniga för denna linje ifrågasatta

inträdesfordringarna hänvisas till det föregående ävensom till betänkandet.

Till belysande av undervisningsplanen, i fråga örn vilken i

övrigt hänvisas till betänkandet, återgives nedan förslaget till timplan.

Anmärkas må, att de sakkunniga förutsatt, att undervisningsplanen tills

vidare skulle hava provisorisk karaktär och — sedan närmare erfarenheter

vunnits — ersättas med definitiva föreskrifter.

Ämnen

Klass lil2*

Klass IV2**

Summa

Kristendomskunskap.............

2

2

4

Modersmålet.................

2

2

4

Matematik..................

3 7»

4

77»

Historia....................

37»

—

37»

Samhällslära .................

37»

—

37»

Geografi....................

27»

—

27»

Biologi och hälsolära............

2

2

4

Fysik.....................

3

3

6

Kemi......................

2

27»

4''/2

Engelska språket...............

4

3

p*

1

Psykologi och pedagogik..........

1

2

3

29

207»

497»

Teckning...................

1

1

2

Musik.....................

2

2

4

Trädgårdsskötsel...............

1

2

3

Slöjd......................

—

2

2

Gymnastik med lek och idrott.......

4

4

8

Praktisk utbildning:

8

11

19

metodik...................

7»

7»

1

gruppövningar...............

7»

2

27»

1

27»

37»

Summa timmar

38

34

72

* Avser den första årsklassen i kursen.

» andra » » »

#*

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 100.

Till tid utom timplanen skulle förläggas

frivilliga laborationer under lärares ledning i geografi, biologi och hälsolära,

fysik samt kemi, sammanlagt 2 veckotimmar;

körsång under lärares ledning, 1 veckotimme;

frivillig teckning under lärares ledning, 1 veckotimme.

Myndigheterna.

Skolöverstyrelsen har förklarat sig vilja i huvudsak tillstyrka vad de

sakkunniga föreslagit i fråga örn inträdesfordringar och inträdesprövning

till studentlinjen. Beträffande de föreslagna kompletteringskurserna har

överstyrelsen dock anfört följande erinringar.

Överstyrelsen ville först nämna, att de lärarkollegier, som yttrat sig

örn de föreslagna kompletteringskurserna, icke haft något att invända

mot deras inrättande.

För att folkskollärarexamen å den 2-åriga linjen skulle bliva fullt likvärdig

med folkskollärarexamen å den 4-åriga borde fordras, att studenterna

vid sin avgång från seminariet ägde kunskaper i samma ämnen

och till i huvudsak samma mått som elever, som utexaminerats från

den 4-åriga linjen. På grund av den vidsträckta differentieringen i den

nuvarande studentexamen kunde det emellertid hända, att en student

vid sitt inträde å seminariet saknade tillräckliga kunskaper i vissa av

det 4-åriga seminariets ämnen, vilka icke vore upptagna å den 2-åriga

linjens undervisningsplan. 1 själva verket motsvarade icke någon av

den nuvarande studentexamens ämneskombinationer fullt de krav, som

den 2-åriga linjen ställer på de sökandes förkunskaper. I vidrigaste

fall kunde en student på grund av den ämneskombination, han valt,

sakna behövliga förkunskaper i fem av seminariets ämnen. För att examen

å den 2-åriga linjen skulle beträffande ifrågavarande ämnen bliva

likvärdig med examen å den 4-åriga, kunde man tänka sig, antingen att

fyllnadsprövning i studentexamen erfordrades före inträde å seminariet,

eller att seminariet anordnade kompletteringskurser i dessa ämnen, eller

ock att inträdesprövning i ämnena verkställdes.

Ur organisationssynpunkt vore det givetvis enklast, att fyllnadsprövning

föreskreves i sådana ämnen å den 4-åriga linjens undervisningsplan,

vilka saknades i vederbörandes studentexamen och ej förekomme

i den 2-åriga linjens undervisning. Emellertid syntes det överstyrelsen,

att denna föreskrift skulle bliva onödigt sträng, i synnerhet som fordringarna

i studentexamen i vissa av de ämnen, varom här vore fråga,

vore högre än motsvarande fordringar å den 4-åriga seminarielinjen.

Överstyrelsen ville därför i likhet med de sakkunniga förorda, att möjlighet

bereddes eleverna att under seminarietiden komplettera sina kunskaper

i vissa ämnen. Överstyrelsen ville förorda detta ej blott för att

härmed underlätta övergången från gymnasiet till seminarierna utan ock

av det skälet, att en sådan kompletteringskurs inom seminariet kunde

givas en mera praktisk-pedagogisk prägel och därigenom bliva eleverna

till större gagn för deras blivande kall än vad en fyllnadsprövning i

studentexamen kunde bliva. — Att överstyrelsen dock ställde sig tveksam

inför de sakkunnigas förslag till kompletteringskurser berodde därpå,

att överstyrelsen funne det svårt för eleverna att medhinna komplet
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

teringskurser i den omfattning, som skulle kunna bliva följden av de

sakkunnigas förslag. Överstyrelsen ville föreslå, att det antal kompletteringskurser,

som en elev kunde få genomgå, begränsades till två, och

att fyllnadsprövning skulle erfordras i övriga av ifrågavarande ämnen.

Det torde dock måhända bliva nödvändigt att vid varje seminarium ha

möjlighet att anordna samtliga fyra kurser, men då antalet elever i varje

kurs efter överstyrelsens förslag sannolikt skulle bli ganska begränsat,

torde envar av dessa kurser ej behöva anordnas oftare än vartannat år.

För varje år skulle därigenom kursernas antal inskränkas till två vid

varje dubbelseminarium.

Överstyrelsen kunde i huvudsak tillstyrka de sakkunnigas förslag till

undervisningsplan för den 2-åriga seminarielinjen. Den omarbetning

därav, som överstyrelsen emellertid funne nödvändig, ämnade överstyrelsen

senare verkställa. De ändringar i timplanen, som överstyrelsen

därvid eventuellt komme att föreslå, vore ej av så genomgripande art,

att de icke kunde falla inom ramen för de sakkunnigas kostnadsberäkningar.

Vidare har överstyrelsen, såsom redan av det föregående framgår, i

huvudsak tillstyrkt förslaget till kurs för småskollärarinnors utbildning

till jolkskollärarinnor.

Departementschefen.

De sakkunnigas förslag till intriidesfordringar och undervisningsplaner

för de 2-åriga linjerna torde i allt väsentligt kunna läggas till grund

för den fortsatta behandlingen av dessa frågor. Beträffande undervisning

i ämnet hushållsgöromål hänvisas dock till vad jag i det föregående

anfört. Det synes få ankomma på Kungl. Majit att senare företaga

nämnda förslag till avgörande, därvid ställning även torde böra

tagas till skolöverstyrelsens förslag till begränsning av antalet kompletteringskurser.

Efterföljande kostnadskalkyler synas kunna i huvudsak grundas på

det av de sakkunniga framlagda timplansförslaget.

C. Behovet av folkskollärare.

Rådande förhållanden.

Folkskoleseminariernas nominella examinationskapacitet har, med utgångspunkt

från ett antal av 30 elever per examinationsavdelning, genom

indragning av fyra folkskoleseminarier och fem tillfälliga studentkurser

nedbringats från 930 lärare under läsåret 1922—1923 till BOO lärare under

läsåret 1935—1936. Den verkliga examinationen av folkskollärare har

emellertid, såsom 1932 års seminariesakkunnigas efterföljande utredning

ger vid handen, uppgått till betydligt lägre siffror.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majds proposition Nr 100.

1932 års seminariesakkunniga.

De sakkunniga framhålla, efter en redogörelse för tidigare undersökningar

på området, att det framtida lärarbehovet beror av två variabla

faktorer, nämligen

a) förändringar i lärarbeståndet samt

b) förändringar i skolorganisationens art och omfattning.

Därefter anföra de sakkunniga:

Lärarbeståndet bestämdes av tillströmningen av nya lärare samt av

avgången av lärare genom pensionering, dödsfall, övergång till annat

yrke, giftermål eller annan anledning.

Skolorganisationens art och omfattning bestämdes ej blott av de åtgärder,

som vidtoges för att förbättra skolväsendet, såsom förändringav

mindre folkskolor till egentliga folkskolor eller av halvtidsläsande

skolor till heltidsläsande, förlängning av den obligatoriska skoltiden,

exempelvis genom införande av ett sjunde skolår, centralisering av skolväsendet,

exempelvis genom skolskjutsar eller inackordering av skolbarn,

och förbättring över huvud taget av de befintliga skolformerna, utan

även av antalet inom folkskolan undervisade barn. Antalet undervisade

barn berodde väsentligen av nativitetsutvecklingen men även av åtgärder

för förbättring av skolväsendet. Sådana åtgärder kunde nämligen öka

tillströmningen till folkskolan av barn, som i annat fall skulle ha åtnjutit

enskild undervisning.

Få av de rörelsemoment, som inginge i de båda ovannämnda faktorer,

vilka påverkade det framtida lärarbehovet, kunde med någon större säkerhet

uppskattas, och endast ett par av dem kunde på ett tillfredsställande

sätt siffermässigt mätas. De framtida förändringarna i lärarbeståndet

torde relativt lättast kunna göras till föremål för prognoser.

Vida svårare vore det att med någon större grad av tillförlitlighet ställa

prognoser beträffande de framtida förändringarna av skolorganisationens

art och omfattning.

Såsom det redan sagda gåve vid handen, vore den framtida skolorganisationen

väsentligen beroende av å ena sidan de förbättringar av skolväsendet,

som kunde komma att vidtagas, å andra sidan, sådant läget

nu vore, nativitetsminskningen. Den förra faktorn torde som regel verka

i riktning mot en ökning av lärarbehovet men även kunna åstadkomma

en minskning av detsamma, exempelvis genom att stimulera till koncentration

av skolväsendet. Den senare faktorn, nativitetsminskningen,

torde i allmänhet vålla en nedgång i lärarbehovet men kunde även i

viss utsträckning verka i motsatt riktning genom att den utnyttjades för

förbättring av skolväsendet, minskning av antalet i varje klassavdelning

undervisade barn etc.

Det läge i sakens natur, att det under dessa förhållanden, såsom skolöverstyrelsen

vid upprepade tillfällen framhållit, vore ytterligt svårt att

ställa säkra prognoser rörande det framtida behovet av lärare. Självfallet

ökades svårigheterna, ju längre tid prognoserna omfattade. Nu

nämnda förhållanden hade framkallat snabba skiftningar i uppfattningen

rörande vilken examination av elever från seminarierna som vid varje

särskild tidpunkt skulle vara den lämpligaste.

Till belysande härav lämna de sakkunniga vissa uppgifter rörande

av skolöverstyrelsen under åren 1932—1934 utförda beräkningar rörande

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

intagning av elever vid folkskoleseminarierna samt belysa samma förhållande

med följande översikt av de olika meningar rörande examinationens

lämpliga omfattning, som förelågo vid behandlingen vid 1932

års riksdag av frågan örn folkskoleseminariernas omorganisation:

Antal årligen

examinerade

1929 års seminariesakkunniga......................... 610

Reservanten Almkvist...................o....._••••;• 575

Byråchefen Göransson: för tiden från 1930 något tiotal ar

framåt.......................................... 475

Byråchefen Göransson: för tiden från 1934—1935 till 1964

“1965 ...................... 572

Lektor Wahlund: från 1935 tills vidare................. 450

Skolöverstyrelsen................................... 548

Departementschefen ................................ 450

Riksdagen........................................ 530

De sakkunniga framhålla, att under perioden 1923—1935 antalet ärligen

examinerade folkskollärare på grund av vidtagna inskränkningar

i stort sett befunnit sig i ganska stadigt sjunkande, vilket framginge av

efterföljande översikt:

Antal exa- % Antal exa
Ar

minerade minerade

1923 ............... 885 1930 418

1924 ................ 876 1931 426

1925 919 1932 419

1926 ............... 857 1933 467

1927 . 747 1934 469

1928 ................ 626 1935 480

1929 ................ 612

Som nämnts hade 1932 års riksdag ansett, att folkskoleseminarieorganisationen

skulle anpassas efter en examination av över 500 folkskollärare

per år. Av de här ovan lämnade uppgifterna inhämtades emellertid,

att intagning vid seminarierna under de efterföljande åren icke

ägt rum till större antal än högst 370 elever, alltså till ett tal, väsentligt

understigande den lägsta av de vid 1932 ars riksdag föreliggande

prognoserna rörande behovet för framtiden av nya lärare (450). Den

snabba utvecklingen på området hade till sist medfört, att 1935 års riksdag

i nära överensstämmelse med ett av de sakkunniga framlagt förslag

praktiskt taget inhiberat intagningen av elever vid folkskoleseminarierna.

De sakkunniga hade velat fästa uppmärksamheten vid det nu sagda

lika mycket för att belysa de svårigheter, vilka mötte vid beräkningar

på förevarande område, som för att understryka det faktum, att de

beräkningar rörande den framtida examinationen av folkskollärare, som

förelegat vid 1932 års riksdag, redan efter två å tre år befunnits föråldrade

och tilltagna i överkant. 1

1 Medeltalet mellan den högsta (610) och den lägsta (450) beräknade siffran.

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

En av orsakerna till den bristande överensstämmelsen mellan kalkylernas

slutresultat och det verkliga läget, sådant det visat sig efter någon

tid, torde lia varit, framhålla de sakkunniga, att vid beräkningarna väl

beaktats sådana omständigheter som lärarnas avgång från yrket och

förutsebara förändringar i den yttre skolorganisationen men alltför liten

uppmärksamhet ägnats åt en så kraftigt verkande faktor som nativitetsutvecklingen.

De sakkunniga hade eftersträvat att vid sina beräkningar

rörande det framtida lärarbehovet bereda nativitetsutvecklingen en framskjuten

plats i kalkylerna, men ville framhålla, att dessa beräkningar

givetvis icke kunde giva mer än en ungefärlig bild av den kommande

utvecklingen.

Beträffande detaljerna i de sakkunnigas omfattande utredning örn

lärarbehovet hänvisas till betänkandet (sid. 112—149). Huvudpunkterna

i denna utredning äro följande.

Utgångspunkten för undersökningen är en med bistånd av folkskolinspektörerna

utförd inventering av det nuvarande antalet lärartjänster

och beräkning av det för vart och ett av åren 1934—1941 erforderliga

antalet sådana tjänster. Med hjälp av sistnämnda uppgifter, som ingivits

i mars 1934, och beräkningar rörande de förändringar, som det

nuvarande beståndet folkskollärare i framtiden kan förväntas undergå,

har förre byråchefen E. Göransson på uppdrag av de sakkunniga verkställt

kalkyler rörande det årligen till och med år 1955 erforderliga

antalet nya folkskollärare. Folkskolinspektörerna hava, framhålla de

sakkunniga, i sina nyssnämnda uppgifter tagit hänsyn även till förändringarna

i fråga om barnantalet inom skoldistrikten. Dessa beräkningar

sträcka sig emellertid som nämnts endast fram till vårterminen 1941.

Elevintagningen vid de 4-åriga folkskoleseminarierna skulle sålunda intill

vårterminen 1937 kunna anpassas efter det av inspektörerna sålunda

beräknade lärarbehovet. Däremot saknas, anföra de sakkunniga, hållpunkter

för bedömandet av elevintagningens storlek under de efterföljande

åren. Härav kan dragas den slutsatsen, att Göranssons utredning

enligt de sakkunnigas mening icke lämnade ett uttömmande svar på

frågan huru många lärare, som i framtiden kunde vara erforderliga.

På uppdrag av de sakkunniga hade därför professorn F. J. Linders verkställt

en utredning om den framtida beräknade nativitetsutvecklingens

inverkan på barnantalet i skolorna fram till och med år 1955. Att denna

tidpunkt valts berodde till en del därpå, att de redan observerade födelsetalen

tilläte relativt säkra slutsatser beträffande barnantalet i skolorna

fram till åtminstone år 1945 och att barnantalet i skolorna under tiden

1945—1955 med ur statistisk synpunkt någorlunda tillfredsställande säkerhet

kunde beräknas på grundval av nämnda födelsetal.

Linders ifrågavarande utredning bygger på hypoteser rörande utvecklingen

av dödligheten och fruktsamheten och har lett fram till vissa

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

siffror rörande antalet barn i folkskolan fram till och med år 1955.

Resultatet belyses av nedanstående tabell:

Å r

Antal barn i folkskolan i

°/oo av motsvarande antal

åren 1931 — 1935

max.

min.

1931—1935 ..............

1,000

1,000

1936—1940 ...............

889

887

1941—1945 ...............

785

782

1946—1950 ...............

670

666

1951—1955 ...............

578

555

Med utgångspunkt från ifrågavarande beräknade barnantal har uppskattats

behovet av antalet lärare, därvid räknats med att antalet barn

per lärare på folkskolestadiet, som approximativt beräknats hava år 1928

utgjort 30.2 och år 1933 27.2, komme att år 1939 uppgå till 24.2 och att

det under de tio därpå följande åren komme att successivt minskas till

20, till vilken siffra barnantalet skulle uppgå under vart och ett av åren

1950—1955.

Nämnda kalkyler hava lett fram till nedanstående av Linders framlagda

förslag till examination av folkskollärare:

Årligen examinerade

Summa

examinerade

Å r

manliga

folkskol-

lärare

kvinnliga

folkskol-

lärare

1939—1942.......

185

174

359

1943-1946.......

176

162

338

1947—1950.......

65

80

145

1951-1955.......

57

48

105

Såsom ovan framhållits, äro dessa siffror grundade på bland annat

vissa av folkskolinspektörerna i mars 1934 till de sakkunniga lämnade

uppgifter. De sakkunniga anföra emellertid, att inspektörerna i senare,

i september samma år ingivna uppgifter kommit till ett resultat, som

innebure, att endast omkring 47 procent av den minskning av antalet

folkskollärar^''änster fram till vårterminen 1941, som inspektörerna i sina

marsuppgifter ansett vara möjlig, enligt septemberuppgifterna skulle vara

att ernå. Enligt de sakkunnigas mening torde en av anledningarna till

inspektörernas beräkningssätt i mars 1934 ha varit, att de vid denna

tidpunkt ännu ej hunnit bilda sig en klar uppfattning örn möjligheten

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

att genomföra de rationaliseringsåtgärder, som kungörelsen den 20 juli

1933 (nr 507) örn tillsättning i vissa fall av lärare vid folk- och småskolor

gåve anvisning örn. På uppdrag av de sakkunniga har Linders

reviderat sitt i nyss anförda tabell framlagda förslag med hänsyn till

inspektörernas ändrade uppgifter. Av Linders nya beräkningar framgår,

anföra de sakkunniga, att de i sista kolumnen av sistnämnda tabell införda

talen skulle, örn de av inspektörerna i september 1934 lämnade

uppgifterna toges till utgångspunkt, bli 362, 339, 159, respektive 101 för

vederbörande tidsperioder. Detta resultat sammanfölle så nära med det

i tabellen angivna, att de sakkunniga ansåge sig kunna utgå från inspektörernas

marsuppgifter, då de sakkunniga toge ståndpunkt till frågan

om behovet av nya lärare.

Efter att hava bedömt de osäkerhetsmoment, som vore förenade med

undersökningen, framhålla de sakkunniga därefter följande:

De sakkunniga holle före, att man för närvarande torde kunna utgå

från att de av Linders företedda siffrorna gåve en förhållandevis riktig

bild av läget. Åtminstone torde detta gälla för de tio närmaste åren,

beträffande vilka beräkningarna grundade sig på redan observerade födelsetal.

För egen del ansåge de sakkunniga, att folkskoleseminarieorganisationens

examinationskapacitet borde för de tio närmaste åren avpassas

efter en normal årlig produktion av 360 folkskollärare, alltså

bestämmas till den examination, som Linders angivit för åren 1939—

1942. Starka skäl talade emellertid för att organisationsramen gjordes

så elastisk, att den tilläte ganska betydande jämkningar i nämnda examinationstal.

Ä ena sidan hade man enligt Linders att örn ett tiotal

år vänta en avsevärd sänkning av examinationsbehovet. Å andra sidan

kunde det tänkas, att skolorganisatoriska åtgärder kunde komma att öka

lärarbehovet eller nativitetskurvan följa en annan riktning än den av

Linders beräknade. Seminarieorganisationen borde avpassas efter dessa

skiftningar genom förändringar i examinationstalen. I detta syfte hade

de sakkunniga eftersträvat att bereda betryggande marginaler för en

utvidgning av examinationen. De framlade därför förslag till en organisation

av folkskoleseminarierna, som tilläte en ökning av nyss angivna

normala examination upp till 400 å 450 lärare men även en ganska avsevärd

minskning av sagda examination. De sakkunniga saknade anledning

och ansåge det ej heller möjligt att närmare angiva, till vilka tal

examinationen borde fixeras under åren längre bort i framtiden än för

de tio närmaste åren. De förutsatte, att skolöverstyrelsen — liksom

hittills skett — årligen till Kungl. Majit ingå ve utredning och förslag

rörande behovet av nya lärare under de nästföljande åren samt att elevintagningen

vid seminarierna anpassades med hänsyn härtill. Vid dessa

beräkningar konnie överstyrelsen givetvis att fästa särskild uppmärksamhet

vid nativitetsutvecklingen.

Slutsatsen av de sakkunnigas undersökningar vore sålunda, att den

blivande organisationen av folkskoleseminarierna borde beräknas efter

en årlig examination av 360 folkskollärare samt att den — för att tillgodose

ett på grund av skolorganisatoriska åtgärder eller på grund av

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

ökning i nativiteten uppstående stegrat behov av folkskollärare — borde

inrymma möjligheter till en ökning av examinationskapaciteten upp till

400 eller 450 lärare. Givetvis komme den även att medgiva en lägre

examination än 360 lärare per år.

Av det efterföljande framgår, att enligt de sakkunnigas förslag folkskoleseminarieorganisationen

skulle inrymma 15 examinationsavdelningar

eller — därest obligatoriskt sjunde skolår skulle införas — 16 sådana

avdelningar. Härvid hava de sakkunniga räknat med 24 elever per avdelning

(16 avdelningar skulle alltså medgiva en årlig examination av

384 folkskollärare), men framhållit, att man genom en tillfällig ökning

av numerären i seminarieklasserna skulle kunna öka examinationen med

— vid 15 examinationsavdelningar — upp till 60 lärare per år. Vidare

hava de sakkunniga i sitt förslag till förläggning av folkskoleseminarierna

berett utrymme för en 17:e examinationsavdelning, som skulle

kunna tagas i anspråk, örn ytterligare behov av lärare skulle komma

att föreligga.

Myndigheterna.

Skolöverstyrelsen har anfört följande:

Överstyrelsen hade vid upprepade tillfällen framhållit, hur ytterligt

svårt det vore att söka ställa säkra prognoser rörande det framtida behovet

av folkskollärare. Varje ny utredning av denna fråga hade givit

ett annat resultat än de föregående. Överstyrelsen holle för troligt, att

ej heller den utredning, som de sakkunniga utfört, varit i stånd att

lämna ett så tillförlitligt resultat, att det med någon större grad av

säkerhet kunde läggas till grund för utformandet av en framtida seminarieorganisation.

Vad beträffade själva utgångspunkten för de sakkunnigas beräkningar

rörande det framtida lärarbehovet, nämligen antalet folkskollärare år

1939, hade redan de sakkunniga framhållit, att denna utgångssiffra kunde

väntas vara i viss grad oriktig. Denna siffra vore nämligen grundad på

de beräkningar, som folkskolinspektörerna i mars 1934 företogo rörande

lärarbehovet under läsåren 1934-—1941. Dessa beräkningar gåvo vid handen,

att antalet folkskollärare år 1933 skulle ha nått maximum och att

det därefter under tiden 1934—1941 skulle successivt sjunka från 16,030

till 15,418. Det visade sig emellertid, att folkskolinspektörerna vid senare

beräkningar funnit sina nyss nämnda uppgifter ej överensstämma

med den faktiska utvecklingen av lärarantalet. Redan hösten 1934 meddelade

de sålunda, att lärarantalet fortfarande stigit, och att minskningen

för de närmaste åren ej skulle nå den omfattning, de förut beräknat.

Nya rapporter från folkskolinspektörerna hösten 1935 meddelade,

att lärarnas antal ytterligare stigit och att inspektörerna nu förutsade

någon ökning för år 1936 och därefter en mindre sänkning för år 1937.

Enligt sistnämnda beräkningar skulle antalet folkskollärare år 1937 utgöra

16,238, mot det av de sakkunniga anförda talet 15,712 (sid. 124).

Den förra siffran torde få anses ligga verkligheten närmare än den senare,

som lämnats vid en tidigare tidpunkt. Härav torde även följa,

Bihang lill riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 100.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. May.ts ''proposition Nr 100.

att den siffra för år 1939 (sid. 135), varmed de sakkunniga räknade, icke

kunde vara riktig. Skillnaden mellan inspektörernas senast beräknade

siffra för år 1937 och nämnda siffra för år 1939 vore icke mindre än

713, och det funnes ingen sannolikhet för att lärarantalet skulle på två

år kunna sjunka med sä stor hastighet. Överstyrelsen ansåge sig alltså

på goda grunder kunna påstå, att det lärarantal, som utgjorde utgångspunkten

för de sakkunnigas beräkningar rörande det framtida lärarbehovet,

vore alltför lågt beräknat. Måhända komme det att visa sig att

deras siffra med några 100-tal understigit den faktiska siffran för år 1939.

Här kunde naturligtvis invändas att även om de sakkunnigas beräkningar

rörande antalet lärare år 1939 skulle vara oriktiga, och även örn

motsvarande siffror för de efterföljande åren på grund härav skulle vara

för lågt beräknade, behövde därför icke de sakkunnigas siffror rörande

det framtida behovet av nya lärare — per år räknat — vara för lågt

tilltagna, under förutsättning blott att minskningen i antalet lärartjänster

komme att ske med samma hastighet, som de sakkunniga beräknat.

Vissa skäl talade emellertid för, att kurvan för lärarantalets förändringar

icke komme att sjunka på det sätt de sakkunniga förutsade. Som redan

nämnts, hade folkskolinspektörerna kunnat konstatera, att lärarantalet

icke komme att nedgå i den takt de tänkt sig vid den tidpunkt,

då de lämnade sina rapporter till de sakkunniga. Allt talade visserligen

för att vi nu nått lärarantalets maximum, men det vore föga sannolikt,

att kurvan — åtminstone under de närmaste åren •— skulle sjunka i enlighet

med de sakkunnigas beräkningar. Under sådana förhållanden bleve

givetvis behovet av nya lärare större än vad de sakkunnigas utredning

visade.

Även en annan sak måste i detta sammanhang uppmärksammas. Om

också antalet barn i skolåldern på grund av den sjunkande nativiteten

komme att minskas på det sätt de sakkunniga förutsade, kunde givetvis

icke lärarantalet tänkas komma att sjunka i samma takt som barnantalet.

De sakkunniga hade uppmärksammat detta och antoge, att barnantalet

per klassavdelning skulle sjunka från 24,2 år 1939 till 20 under

år 1950 men därefter hålla sig vid detta senare tal. Förmodligen vore

emellertid dessa tal för högt beräknade. Redan utgångssiffran för år

1939 (24,2) måste vara för hög, då de sakkunniga vid fastställande av

denna siffra utgått från ett lärarantal för år 1939, som enligt vad förut

påpekats, måste anses för lågt. Och att barnantalet per klassavdelning

under 1950-talet skulle hålla sig vid 20 vore icke sannolikt, örn antalet

barn i skolåldern skulle sjunka med den hastighet, som de sakkunniga

beräknade. Det av de sakkunniga anförda talet 20 syntes dessutom

vara en alldeles på måfå vald siffra. Detta finge måhända i och för sig

icke anses märkvärdigt, enär det vore uppenbart, att varje antagande

rörande klassnumerären i folkskolan under 1950-talet måste bliva blott

en gissning, men det visade på vilka lösa grunder de sakkunnigas beräkningar

vilade, då det gällde den tid, som icke läge oss allra närmast.

En feluppskattning av här ifrågavarande siffra nied endast en eller ett

par enheter kunde betyda en högst väsentlig skillnad i det beräknade

lärarantalet.

Lektorn B. Asplind hade sålunda beräknat, att, därest under ett visst

angivet år klassnumerären i medeltal skulle vara 19 i stället för 20, så

betydde detta ett ökat behov av icke mindre än 800 lärare.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition Nr 100.

Av de lärarkollegier, som yttrat sig rörande det framtida lärarbehovet

och seminariernas examinationskapacitet, hade de flesta ansett, att de

sakkunnigas utredning kommit till alltför lågt resultat. De framhölle

därvid vissa av de synpunkter, som överstyrelsen ovan anfört, samt påpekade

vissa faktorer, vilka föranledde en ökning i behovet, och vilka

de sakkunniga enligt deras mening icke tillräckligt beaktat, exempelvis

biträdande lärarinnors avgång, de mindre folkskolornas övergång till

folkskolor, lärares övergång till universitet eller till andra yrken samt

införande av ett obligatoriskt sjunde skolår. Det framhölles även, att

tillgången på lärare ej finge bli så knapp, att svårigheter uppstode för

skoldistrikten att anskaffa vikarier. Hänsynen till barnens bästa fordrade

att även på folkskolans område någon konkurrens vid lärarförordnanden

funnes. Man påpekade även det okloka i att alltför mycket nedbryta

den nu befintliga seminarieorganisationen, då det icke syntes möjligt att

med någon högre grad av säkerhet på förhand beräkna lärarbehovet,

enär olika experter kommit till mycket olika resultat. — Endast kollegiet

vid folkskoleseminariet i Uppsala uttalade farhågor för att den föreslagna

nya organisationen vore.tilltagen i överkant.

Det vore givetvis, som förut nämnts, mycket vanskligt att söka fastställa

det framtida lärarbehovet. Men det vore även en vansklig sak

att söka korrigera en fackmannamässigt gjord utredning i frågan. I den

mån överstyrelsen hade kunnat kontrollera de sakkunnigas uppgifter och

beräkningar, hade överstyrelsen emellertid ■— såsom franninge av det

ovan anförda — funnit, att det resultat, som de sakkunniga kommit till

i fråga örn den årliga utexaminationen av folkskollärare, måste anses

för lågt. Överstyrelsen funne sig utan risk kunna föreslå en något vidare

seminarieorganisation, än vad de sakkunniga föreslagit. Det förslag,

som överstyrelsen framlade, gåve i enlighet härmed möjlighet till

17 examinationsavdelningar.

De sakkunniga hade icke gjort några beräkningar rörande det ökade

behov av lärare, som skulle bli följden av ett eventuellt allmänt införande

av ett sjunde skolår. Genom tillmötesgående från folkskolesakkunnigas

sida, vilka hade till uppgift att utreda frågan örn obligatoriskt

införande av ett sjunde skolår, hade överstyrelsen inhämtat, att en dylik

utvidgning av vår folkskola, genomförd under tiden 1934—1941,

skulle medföra en ganska avsevärd ökning av antalet lärartjänster under

samma tid. Om riksdagen skulle fatta beslut örn införande av ett sjunde

skolår, och detta beslut skulle verkställas under loppet av exempelvis

tio år, så torde detta alltså medföra ett ytterligare behov av nya lärare

under nämnda tid. Överstyrelsen hade velat framhålla dessa förhållanden,

då de vöre av allra största betydelse för utformandet av en framtida

seminarieorganisation. Vid ett beslut i antydd riktning kunde givetvis

icke de sakkunnigas förslag rörande folkskoleseminariernas examinationskapacitet

liiggas till grund för en omorganisation. Även om ett

obligatoriskt införande av sjuårig skolplikt skulle dröja, torde man kunna

förvänta, att det sjunde skolåret frivilligt komme att införas i allt flera

skoldistrikt. Även på grund härav vore det av vikt, att seminarieorganisationen

ej allt för hårt beskures.

Av ett vid överstyrelsens utlåtande fogat protokollsutdrag framgår,

att undervisningsrådet Nylund med instämmande av av dehlin g sch ej en.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

undervisningsrådet Engvall ansett, att folkskoleseminarieorganisationen

— i överensstämmelse med de sakkunnigas förslag — borde anpassas

efter högst 16 examinationsavdelningar.

Även statskontoret har understrukit de betydande osäkerhetsmoment,

som förelåge vid beräkningar av detta slag.

De siffror, som anförts av de sakkunniga, gåve oförtydbart vid handen,

att tidigare beräkningar i allmänhet legat mycket i överkant och

att följaktligen antalet utexaminerade lärare blivit större än som varit

behövligt med hänsyn till undervisningen vid folk- och småskolor. Till

följd härav hade organisationen av folkskoleseminarierna måst med korta

mellanrum jämkas, vilket både för den jämna rekryteringen och ur administrativ

synpunkt medfört betydande olägenheter. Det ville därför

förefalla statskontoret vara angeläget, att man å ena sidan med hänsyn

till vad som inträffat under de senaste åren inriktade sig på att icke

fastställa en seminarieorganisation, som kunde anses större än som oundgängligen

erfordrades, men att å andra sidan organisationen gjordes så

elastisk, att smärre utvidgningar och inskränkningar lätt kunde vidtagas.

Statskontoret ville varna för att till grund för organisationen lägga alltför

höga siffror i fråga om det framtida årsbehovet av lärare för folkoch

småskolorna i landet. Uppmärksammas finge i detta sammanhang,

att det tilltänkta sjunde skolåret vore avsett att först successivt genomföras

och att detsamma redan nu vore infört i åtskilliga av landets

större kommuner.

Förutnämnda lärarsamnianslutningar hava anfört, att de sakkunnigas

beräkningar av lärarbehovet närmast lämnade intrycket att vara maximital,

ävensom anhållit, att lärarproduktionen måtte anpassas efter

noggranna beräkningar av lärarbehovet, att detta behov måtte ytterligare

utredas samt att seminarieorganisationens omfattning och seminariernas

förläggning måtte först efter en sådan förnyad utredning definitivt

beslutas.

Departementschefen.

Erfarenheten har visat, att vid de beräkningar, som tidigare utförts

rörande behovet av nya lärare för folkskoleväsendet, i regel räknats

med ett större lärarbehov än som sedermera befunnits vara erforderligt.

En av de väsentligaste anledningarna härtill torde, såsom den föreliggande

utredningen givit vid handen, hava varit, att behörig hänsyn

icke tagits till den starka minskning av barnantalet i skolorna, som åtminstone

fram till år 1945 med säkerhet kan förutses och som för tiden

därefter någorlunda tillförlitligt kan beräknas komma att inträffa. Den

ovannämnda sakkunnigutredningen har insatt nativitetsutvecklingen som

ett väsentligt led i beräkningarna av det framtida behovet av lärare.

Till belysande av betydelsen av denna faktor må erinras, att undersökningen

givit till resultat, bland annat, att antalet barn i folkskolan tjugu

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Marits frogosition Nr 100.

år härefter beräknas komma att uppgå till endast mellan 50 och 60

procent av det nuvarande antalet. Det torde ligga i sakens natur, att

denna faktor väger över flertalet av de andra omständigheter, vilka

kunna hava inverkan på beräkningar rörande folkskolans försörjning

med lärare men vilka ej heller, såvitt jag kunnat finna, förbisetts av

de sakkunniga.

De sakkunniga hava kommit till den uppfattningen, att folkskoleseminarierna

böra anpassas efter en årlig examination av 360 folkskollärare,

därest obligatoriskt sjunde skolår ej införes, och, i motsatt fall, efter en

årlig examination av 384 folkskollärare. Skolöverstyrelsen håller före,

att 408 lärare erfordras i förstnämnda fall och att examinationen bör

ökas härutöver, örn sjuårig folkskola införes.

Vad angår sistnämnda eventualitet, må framhållas, att folkskolesakkunniga

i sitt den 20 november 1935 dagtecknade betänkande angående

obligatorisk sjuårig folkskola (statens offentliga utredningar 1935: 58) på

grundval av uppgifter från statens folkskolinspektörer beräknat antalet

folkskollärar^''änster läsåret 1940—1941 till 16,347, örn sjuårig skolplikt

då allmänt införts och med hänsyn jämväl tagen till minskning av barnantalet.

Till jämförelse må nämnas, att 1932 års seminariesakkunniga

på grundval likaledes av uppgifter från nämnda folkskolinspektörer (de

s. k. marsuppgifterna) beräknat antalet folkskollärar^ änster år 1941 till

14,824. Detta skulle innebära, att, örn sistnämnda år sjuårig skolplikt

allmänt införts, härigenom skulle uppstå ett merbehov av icke mindre

än (16,347—14,824 —) 1,523 folkskollärar^änster utöver dem, varmed seminariesakkunniga

räknat, d. v. s. något mer än 10 procent fler tjänster.

Emellertid bör härvid beaktas, att folkskolesakkunniga föreslagit, att

nämnda skolreform skulle vara fullt genomförd först med ingången av

läsåret 1946—1947. Följaktligen är det icke troligt, att — därest folkskolesakkunnigas

förslag accepteras — merbehovet av folkskollärar^’änster

under läsåret 1940—1941 skulle uppgå ens närmelsevis till det tal,

varmed sistnämnda sakkunniga räknat. Under alla förhållanden är det

omöjligt att nu eller de närmaste åren med bestämdhet förutsäga, vilka

krav på examinationen från folkskoleseminarierna, som måste ställas,

därest sjunde skolår genomföres. Så mycket torde emellertid kunna antagas,

att denna skolreform kommer att — även örn det sjunde skolåret

införes successivt — under de närmaste åren framkalla ett ej oväsentligt

ökat lärarbehov. Då det är min avsikt att föreslå Kungl. Maj:t att

förelägga 1936 års riksdag förslag om införande av sjunde skolår, beräknar

jag i det följande organisationen härefter.

Jag vill i likhet med 1932 års seminariesakkunniga, skolöverstyrelsen

och statskontoret understryka, att, alla beräkningar rörande det i framtiden

erforderliga totala antalet folkskollärare bära och måste bära ovisshetens

prägel. Att, såsom på något håll ifrågasatts, uppskjuta omorga
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

nisationen av folkskoleseminarierna, till dess närmare klarhet vunnits

om den framtida utvecklingen på området, synes vara lika meningslöst,

som det är vanskligt att ens för de allra närmaste åren angiva lärarbehovet.

För egen del håller jag före, att det i frågans nuvarande läge

är lämpligast att planlägga seminarieorganisationen efter det av de sakkunniga

angivna talet för examinationen, därest sjunde skolår införes,

alltså efter en examination av 384 lärare per år, samt att härutöver,

såsom de sakkunniga framhållit, tillse, att betryggande marginaler för

en eventuellt erforderlig utvidgning av lärarproduktionen beredas. Av

denna anledning ämnar jag i det följande föreslå, att två examinationsavdelningar

utöver de 16, jag i likhet med de sakkunniga beräknar

skola inrymmas i organisationen — hållas i reserv. Vidare vill jag påpeka,

att örn, såsom jag i det följande kommer att föreslå, elevnumerären

i klassavdelningarna i enlighet med de sakkunnigas av skolöverstyrelsen

härutinnan biträdda förslag bestämmes till 24 mot nu i

regel 30 och antalet examinationsavdelningar i enlighet med nyssnämnda

förslag fixeras till 16, seminarieorganisationen redan av denna anledning

inrymmer en examinationsmarginal av icke mindre än uppemot 16 X

(30 24) = 96 lärare. Härtill komma de 60 lärare, som skulle kunna

utexamineras från nyssberörda i reserv liggande avdelningar. Examinationen

skulle alltså kunna höjas till icke mindre än (384+96 + 60 =)

540 lärare, d. v. s. med över 40 procent. Genom minskning av elevnumerären

under 24 eller genom att tillfälligt inhibera intagningen vid

någon eller några parallellavdelningar kan å andra sidan — såsom nästan

regelmässigt skett under de senare åren — examinationen av folkskollärare

nedbringas väsentligt under den ovan angivna siffran för den

normala lärarexaminationen.

Visserligen kan det med fog göras gällande, att det icke är önskvärt

att, när seminarieorganisationen nu skall mera definitivt uppordnas,

för framtiden förutsätta tillfälliga anordningar, vilka i viss mån avvika

från grundlinjerna för omorganisationen. I frågans nuvarande läge

torde emellertid icke någon annan utväg stå till buds.

Med hänsyn till vad ovan anförts förordar jag, att seminarieorganisationen

rättas efter en normal examination av 38£ lärare per år. Detta

förslag innebär alltså, att examinationskapaciteten, som nu är nominellt

600, skall minskas med 216.

D. Den yttre organisationen.

Nuvarande förhållanden m. m.

Utvecklingen under läsåren 1923—1935 har lett till att antalet folkskoleseminarier

under denna tid minskats

från 10 dubbelseminarier med 2 sådana seminarier (Landskrona och

Skara) till 8 dubbelseminarier,

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 100.

55

från 5 enkelseminarier med 2 sådana seminarier (Strängnäs och Härnösand)

till 3 enkelseminarier samt

från 6 tillfälliga studentkurser med 5 sådana kurser (Uppsala, Strängnäs,

Lund, Kalmar och Växjö) till 1 tillfällig studentkurs.

Folkskoleseminarieorganisationen har under läsåret 1935—1936 följande

utseende:

Dubbelseminarier:

Uppsala (M)

Linköping (M)

Lund (M)

Göteborg (M)

Karlstad (M)

Falun (K)

Umeå (K)

Luleå (M+K)

alltså 8 seminarier

örn 2 examinationsavdelningar

= 16 sådana

avdelningar.

Enkelseminarier:

Växjö (M)

Stockholm (K)

Kalmar (K)

Studentkurs:

Stockholm (K)

alltså 3 seminarier

om 1 examinationsavdelning

= 3 sådana

avdelningar.

alltså 1 kurs örn

1 examinationsavdelning

= 1

sådan avdelning.

Summa 20 examinationsavdelningar om 30 elever per avdelning,

alltså en examinationskapacitet av högst 600 folkskollärare.

Examinationskapaciteten har alltså, såsom tidigare framhållits, genom

indragning av fyra folkskoleseminarier och fem tillfälliga studentkurser

nedbringats från 930 lärare läsåret 1922—1923 till 600 lärare innevarande

läsår.

1932 års riksdag.

1929 års seminariesakkunniga hade i fråga om studentkurserna uttalat

sig för, att kurserna fortfarande skulle ha en mera lös ställning inom

seminarieorganisationen, så att de lätt kunde ökas eller minskas i antal

för att möta ett ökat eller minskat behov av lärare. De förutsatte, att

som dittills skulle uppehållas två studentkurser. Skolöverstyrelsen ansåg

i utlåtande den 10 november 1931, i motsats till förutnämnda sakkunniga,

att kurserna borde på ett fastare sätt inordnas i seminarieorganisationen,

och fann det väl motiverat, att åtminstone omkring 20

procent av de folkskollärare, som examinerades, komme från studentkurser.

Överstyrelsen hade därför i sitt organisationsförslag upptagit

kurserna till fyra, d. v. s. till det antal statliga kurser, som, med undantag

av en rent tillfällig ökning, fanns under åren 1912—1926. Departementschefen

instämde i överstyrelsens uppfattning om kursernas ställning

i seminarieorganisationen bland annat med hänsyn till det stora

antal studenter, som under de senaste åren anmält sig till inträde i

nämnda kurser, men även på grund av att han ansåg det vara för staten

ekonomiskt fördelaktigt att anordna studentkurser i stället för 4-åriga

kurser. Av dessa skäl upptog Kungl. Maj:t i proposition nr 143/1932

sex studentkurser i den fasta seminarieorganisationen i stället för de

fyra, som skolöverstyrelsen föreslagit.

I motionen I: 329/1932 hemställdes, att antalet studentkurser måtte

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 100.

begränsas till fyra och de 4-åriga kurserna utökas med två. I motionen

I: 3.31 hävdades en avvikande uppfattning. Här tänkte man sig,

att hälften av det erforderliga antalet folkskollärare skulle examineras

i studentkurser. Utbildningen av studenter till folkskollärare skulle koncentreras

till tre 2-åriga läroanstalter, förlagda till universitets- eller

högskolestäder. Vid varje sådant studentseminarium skulle årligen examineras

75 lärare. Endast nämnda städer erbjöde den nödvändiga förutsättningen

för att förvärva och bibehålla den lärarstandard vid seminarierna,

som nian måste önska i och för lärarutbildningen av studenter.

En sådan organisation skulle enligt motionärernas mening medföra stora

pedagogiska vinster på samma gång som den skulle avsevärt förbilliga

organisationen. I motionen II: 472 röjdes däremot tvekan beträffande

lämpligheten av en så avsevärd utökning av antalet studentkurser, som

Kungl. Majit föreslagit. I denna motion hemställdes, att riksdagen

måtte besluta, att de studentkurser, som skulle infogas i seminarieorganisationen,

ej måtte bli till antalet fler än de då befintliga.

Riksdagen fann för egen del (skrivelse nr 353) frågorna örn studentkursernas

antal och ställning i seminarieorganisationen förtjäna en närmare

prövning. Riksdagen ville emellertid med hänsyn till föreliggande

omständigheter ej motsätta sig en viss utökning av deras antal, därest så

efter närmare prövning skulle visa sig erforderligt och lämpligt. Ej heller

hade riksdagen något att erinra mot att utredningen omfattade jämväl

frågan örn studentkursernas infogande såsom en fast beståndsdel i

seminarieorganisationen. Riksdagen kunde alltså icke i förevarande del

bifalla Kungl. Majits förslag utan ville hos Kungl. Majit anhålla örn

förnyad utredning angående studentkursernas antal och gestaltning i

övrigt.

I fråga örn Idassnumerären hade 1929 års sakkunniga — i överensstämmelse

med ett uttalande, som gjorts av 1929 års riksdag — stannat

för ett elevantal av högst 28 per klass, medan ledamoten Almkvist

— i anslutning till vad skolöverstyrelsen vid flera tillfällen uttalat —

yrkat, att sagda maximital skulle sättas till 25. Skolöverstyrelsen hade

i sitt ovanberörda utlåtande, under erinran om att även 1931 års riksdag

uttalat sig för en klassnumerär av 28, ansett sig böra räkna med

detta antal, ehuru överstyrelsen i princip vidhöll sin uppfattning örn

lämpligheten av ett elevantal av 25 per klass. De sakkunniga och överstyrelsen

voro likaledes ense örn att klassnumerären i studentkurser, i

vilken fråga riksdagen ej gjort något uttalande, borde fixeras till 25.

Departementschefen intog i propositionen nr 143 samma ståndpunkt

som de sakkunniga och överstyrelsen. 1932 års riksdag gjorde icke

något bestämdare uttalande i frågan.

Vad beträffar frågan örn proportionen mellan manliga och kvinnliga

lärare hade överstyrelsen i sitt berörda utlåtande erinrat, att vid alla

tidigare utredningar förutsatts en proportion av 3:2 mellan antalet

manliga och kvinnliga folkskollärare. För att åvägabringa en bättre

överensstämmelse med den faktiska sammansättningen av folkskollärarkåren

och även med beaktande av att avgången bland de kvinnliga

lärarna vore relativt större än bland de manliga förordade emellertid

överstyrelsen, att proportionen ändrades till 11:9. Kungl. Majits förslag

anslöt sig i princip till överstyrelsens uppfattning, ehuru detsamma,

genom att den enligt förslaget planerade kursen för småskollärarinnors

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 100.

utbildning till folkskollärarinnor ej tills vidare skulle inrättas, i praktiken

upprätthöll proportionen 3:2. Riksdagen ansåg för sin del, att

lärarproduktionen borde i förevarande hänseende avpassas enligt proportionen

11:9 och att denna proportion borde iakttagas, även om sagda

kurs ej trädde i verksamhet samtidigt nied den nya organisationen.

Vad vidare angår frågan örn inrättande av samseminarier i större

utsträckning, hade 1929 års sakkunniga föreslagit, att ett seminarium

— det i Göteborg — skulle förvandlas från manligt seminarium till samseminarium,

med den ena avgångsavdelningen för manliga och den andra

för kvinnliga elever. Skolöverstyrelsen erinrade för egen del i sitt berörda

utlåtande, att förre rektorn vid folkskoleseminariet i Luleå G.

Lison Högsby uttalat som sin erfarenhet från samseminariet därstädes

— det enda dittills befintliga av denna typ — att varken för- eller nackdelar

vore särdeles stora, och den nuvarande rektorn vid samma seminarium

G. Melin ävensom seminariets lärarkollegium hade funnit, att

Barnundervisning vid seminarierna skulle vara enbart till nytta. Överstyrelsen

ansåg, att, där ej rekryteringsförhållandena speciellt motiverade

samundervisning, den dåvarande anordningen med särskilda seminarier

för manliga och särskilda för kvinnliga elever borde bibehållas.

Då överstyrelsen ville föreslå, att fyra seminarier skulle anordnas som

samseminarier, hade detta skett bland annat därför, att avståndet till

seminariestaden ej skulle bli för stort för eleverna vid den förestående

begränsningen av seminariernas antal. Spörsmålet, huruvida samseminarium,

där det skulle ifrågakomma, borde ordnas i form av manliga

och kvinnliga parallellavdelningar med skild undervisning eller i form

av avdelningar med manliga och kvinnliga elever med i regel gemensam

undervisning, d. v. s. med samundervisning i egentlig mening, syntes

överstyrelsen — då inga principiella skäl torde kunna anföras för eller

mot den ena eller den andra anordningen — icke böra bestämmas på

förhand utan lösas på det sätt, som kunde visa sig förmånligast ur ekonomisk

och schemateknisk synpunkt.

Departementschefen anförde för egen del, att han visserligen kunde

medgiva, att samseminarier skulle kunna i vissa fall anordnas, därest

förhållandena tvingade därtill. Men då avstånden från elevernas hem

till seminarieorten icke med våra dagars kommunikationer spelade på

långt när samma roll som förr, kunde han icke finna, att något tvångsläge

i nämnda avseende iorelåge. Härtill komme, att sådana seminarier,

vilkas byggnad och inredning vore avpassade för manliga elever,

endast nied särskilda kostnader för lokalernas förändring kunde förvandlas

till samseminarier. Även örn dessa kostnader icke skulle bli så synnerligen

stora, syntes det dock departementschefen onödigt att belasta

statskassan med dylika utgifter, om de kunde undvikas. Kungl. Maj:ts

förslag upptog därför icke något samseminarium, örn man bortser från

att till seminariet i Karlstad tänktes i en framtid skola förläggas den

förut omtalade kursen för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor.

Riksdagen uttalade, att det förefölle riksdagen, som örn det skulle

vara möjligt alt genom anordnande av samseminarier komma förbi vissa

svårigheter, som eljest mötte för en tillfredsställande fördelning av lärarproduktionen

pii olika delar av landet. Riksdagen ville dock icke för

det dåvarande taga ställning till frågan utan endast fästa uppmärksam
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. May.ts proposition Nr 100.

heten på densamma, på det att den måtte beaktas vid den kommande

förnyade utredningen.

yad till sist angår frågan om seminariernas förläggning och art må

följande anföras.

1920 års sakkunniga hade föreslagit, att den nya seminarieorganisationen

skulle omfatta 7 dubbel- och 6 enkelseminarier samt att de 2

dåvarande tillfälliga studentkurserna skulle fortgå. Den fasta organisationen

skulle således inrymma 20 avgångsavdelningar med 28 elever i

varje och de tillfälliga studentkurserna 2 avgångsavdelningar med 25

elever i varje, vadan den årliga examinationen skulle kunna uppgå till

610 lärare. Folkskoleseminariet i Skara skulle nedläggas.

Skolöverstyrelsen anförde, att den beskärning av seminarieorganisationen,

som måste komma till stånd, icke borde gå ut över något av de

dåvarande dubbelseminarierna utan gälla enkelseminarier. Dubbelseminarierna

hade i allmänhet fullt tillräckliga och modernt utrustade lokaler,

under det att flera av enkelseminarierna i detta hänseende vore

sämre ställda. Användningen av dubbelseminarier medförde emellertid

också påtagliga fördelar av såväl pedagogisk som ekonomisk art. Det

pedagogiska utbytet lärarna emellan bleve rikare vid en större läroanstalt

med mer än en facklärare i samma ämne. Ekonomiskt sett betydde

ett dubbelseminarium i jämförelse med två enkelseminarier, vad

anginge de årliga driftskostnaderna, en besparing med minst 35,000 kronor.

Härtill komme, att frågan om folkskoleseminariernas organisation

skulle ses i samband med spörsmålet örn småskoleseminarierna. I dåvarande

situation vore det därför i dubbel måtto en fördel att nedlägga

ett enkelt folkskoleseminarium —■ om detta nedläggande i övrigt vore

väl motiverat. Det läte sig nämligen i allmänhet göra att utan större

kostnader eller svårigheter ombilda ett sådant seminarium till dubbelt

småskoleseminarium. Genom en dylik anordning finge man således till

stånd det för det dåvarande möjligast största antalet dubbelseminarier

för bägge slagen av lärarutbildning. Överstyrelsen biträdde de sakkunnigas

förslag om nedläggning av folkskoleseminariet i Skara. Därjämte

föreslog överstyrelsen indragning av de två enkelseminarierna i Landskrona

och Härnösand.

Enligt överstyrelsens förslag skulle alltså den nya organisationen —

bortsett från seminariet i Strängnäs, som komme att upphöra med vårterminen

1932, — omfatta tre seminarier mindre än den dåvarande och

två mindre än den av de seminariesakkunniga föreslagna. Den skulle

bestå av 9 dubbel- och 2 enkelseminarier samt av 4 2-åriga studentkurser.

Av dubbelseminarierna skulle enligt överstyrelsens förslag 3

vara manliga, 2 kvinnliga och 4 samseminarier. De manliga skulle förläggas

till Linköping (två 4-åriga linjer) samt Uppsala och Göteborg (en

4-årig och en 2-årig linje vid vartdera), de kvinnliga till Falun och

Stockholm (en 4-årig och en 2-årig linje vid vartdera) och samseminarierna

till Karlstad, Umeå och Luleå (två 4-åriga linjer vid varje) samt

Lund (en 4-årig och en 2-årig linje). De 2-åriga linjerna skulle utgöras

av studentkurser med undantag för den i Falun, som skulle avse småskollärarinnors

utbildning till folkskollärarinnor. Av de 2 enkelseminarierna

skulle ett i Växjö vara manligt och ett i Kalmar kvinnligt. Denna

organisation skulle alltså erhålla 20 avgångsavdelningar med en examinationskapacitet

av 548 lärare.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kuncjl. Marits proposition Nr 100.

Kungl. Majit biträdde i berörda proposition överstyrelsens förslag om

nedläggande av folkskoleseminarierna i Landskrona och Skara. Då emellertid

genom nedläggandet av Landskronaseminariet en väsentlig begränsning

sknlle ske i utbildningsmöjligheterna för folkskollärarinnor i södra

Sverige, föreslog Kungl. Majit, att, som ersättning för sagda seminarium,

seminariet i Växjö, vilket vore avsett för manliga elever, skulle

omändras till folkskoleseminarium för uteslutande kvinnliga elever. Därigenom

skulle ett kvinnligt folkskoleseminarium i Kalmar bli överflödigt

och Kungl. Majit föreslog därför, att detta seminarium skulle indragas.

Däremot räknade Kungl. Majit med att Härnösandsseminariet

skulle bibehållas.

Enligt Kungl. Majits förslag skulle den fasta seminarieorganisationen

komma att till en början omfatta 6 dubbel- oell 5 enkelseminarier med

tillhopa 17 avgångsavdelningar, vilka skulle kunna examinera 458 lärare.

Varje dubbelseminarium skulle få en 4-årig och en 2-årig linje (den senare

studentkurs). De 6 dubbelseminarierna skulle förläggas till Stockholm,

Uppsala, Växjö, Lund, Göteborg och Umeå. Vart och ett av de

5 enkelseminarierna sknlle få en 4-årig linje och dessa seminarier förläggas

till Linköping, Karlstad, Falun, Härnösand och Luleå. Seminarierna

i Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg, Karlstad, Härnösand och

Luleå skulle avses för manliga och seminarierna i Stockholm, Växjö,

Falun och Umeå för kvinnliga elever.

Riksdagen anförde i sin förutberörda skrivelse, att med hänsyn därtill,

att riksdagen, som nämnts, icke kunnat bifalla Kungl. Majits förslag

angående studentkursernas anordning, frågan örn folkskoleseminariernas

organisation komme i ett sådant läge, att det icke syntes riksdagen

tillrådligt, att riksdagen för det dåvarande träffade något avgörande

rörande nämnda seminariers framtida gestaltning. Riksdagen ansåge

sig dock kunna och böra göra visst undantag härifrån, nämligen

vad anginge frågan om nedläggandet av folkskoleseminarierna i Härnösand,

Skara och Landskrona. Beträffande de nyssnämnda tre enkelseminarierna

syntes det riksdagen av den förebragta utredningen vara

uppenbart, dels att det för en god lösning av småskoleseminariefrågan

vore önskvärt, att folkskoleseminarierna i Härnösand, Skara och Landskrona

finge lämna rum för dubbla småskoleseminarier på dessa platser,

dels ock att en indragning av omförmälda tre folkskoleseminarier kunde

ske, utan att härigenom ur statens synpunkt några allvarliga olägenheter

skulle uppkomma. Riksdagen hade icke förbisett, att två av dessa

folkskoleseminarier voro anordnade för utbildning av kvinnliga lärare

och båda dessa belägna i Götaland. Det borde emellertid observeras,

att verkningarna av berörda indragning på examinationen tidigast

kunde göra sig gällande år 1936. Riksdagen förutsatte, att vid denna

tid spörsmålet om folkskoleseminariernas organisation skulle lia nått sin

slutgiltiga lösning och att, i den mån så ansåges erforderligt, provisoriska

åtgärder i avbidan på effekten av sagda slutgiltiga lösning vidtoges

i syfte att motverka de rubbningar och ojämnheter med avseende

å folkskollärarproduktionens fördelning på manliga och kvinnliga lärare

och på olika landsdelar, .sorn av nyss angivna indragningsåtgärd kunde

bli följden.

Vid den ytterligare utredning angående organisationen av folkskollärarutbildningen,

som enligt riksdagens mening borde företagas, borde

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

eftersträvas att så långt sig göra läte i första rummet utnyttja de lokalmöjligheter,

som de förefintliga dubbelseminarierna erbjöde. Genom att

låta lärarproduktionen företrädesvis ske genom dubbelseminarierna vunnes

nämligen avsevärda fördelar, ej blott ur ekonomisk utan även ur

pedagogisk synpunkt.

1932 års seminariesakkunniga.

De sakkunniga framhålla, att frågan om vilket antal examinationsavdelningar,

som seminarieorganisationen bör inrymma, i stor utsträckning

vore beroende av vilken ståndpunkt, som intoges till spörsmålet

örn elevantalet i seminarieklasserna. I detta hänseende anföres följande:
§

34 mom. 4 i stadgan för statens folkskoleseminarier innehölle den

bestämmelsen, att, försåvitt ej skolöverstyrelsen på grund av särskilda

förhållanden medgåve undantag, i varje klass eller avdelning av klass

icke hnge intagas fler elever än att hela antalet samtidigt undervisade

uppginge till högst 30 eller det mindre antal, som skolöverstyrelsen för

tillgodoseende av sundhetens och undervisningens krav bestämt. Vid

flera tillfällen hade av pedagogiska skäl ifrågasatts ändring av det sålunda

fastställda maximitalet av 30 elever per klass. Riksdagen hade

uttalat sig för en klassnumerär av högst 28 i 4-årigt folkskoleseminarium

och högst 25 i studentkurs. För egen del funne de sakkunniga,

att starka pedagogiska skäl talade för att klassnumerären vid 4-årigt

seminarium normalt hölles vid ett lägre tal än 28. En sänkning av

klassnumerären under nämnda tal skulle verksamt bidraga till ett realiserande

av vad de sakkunniga velat ernå med sitt förslag till organisation

av det inre seminariearbetet. Visserligen innebure nämnda förslag

en ökning av de nuvarande möjligheterna att vid undervisningen i vissa

ämnen genom klassens uppdelning i tvenne var för sig undervisade avdelningar

tillgodose kravet på individuell handledning av eleverna. Beträffande

sådana ämnen, för vilka de sakkunniga ej föreslagit dylik

klassuppdelning, skulle emellertid den individuella handledningen ej

kunna i önskvärd grad tillgodoses, örn den normala klassnumerären bibehölles

vid högst 28. Den för de sakkunniga avgörande synpunkten vore

emellertid hänsynen till den praktiska lärarutbildningen. De sakkunniga

hade föreslagit, att denna utbildning skulle förbättras bland annat

på så sätt, att eleverna bereddes tillfälle att hålla ett större antal lektioner

än för närvarande vore fallet. Denna utökning av antalet elevlektioner

vunnes genom att klasserna vid gruppövningarna uppdelades

i ett större antal grupper än den nuvarande ordningen förutsatte. För

att realisera detta förslag syntes det med hänsyn till den för denna utbildning

disponibla arbetstiden vara lämpligast, att klassnumerären fixerades

till normalt 24, försåvitt man ville undvika en mycket stor utvidgning

av övningsskolan. Ett bidragande skäl till de sakkunnigas

ståndpunktstagande hade också varit önskvärdheten av att i den situation,

vari frågan örn seminarieorganisationens omfattning befunne sig,

kunna undgå en så avsevärd nedskärning av antalet examinationsavdelningar

med ty åtföljande nedläggning av seminarier, att organisationen

icke komme att inrymma önskvärd elasticitet. Med hänsyn till det nu

anförda föresloge de sakkunniga, att klassnumerären såväl i 4-årigt som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

i 2-årigt folkskoleseminarium bestämdes till normalt 24. Emellertid

torde elevantalet, därest behovet av nya lärare så påkallade, kunna

ökas till högst 28 per klass. Härvid finge emellertid beaktas, att en

dylik åtgärd, som självfallet vållade en försämring av utbildningsresultåtet,

icke borde tillgripas annat än i tvingande undantagsfall och helst

endast för en kortare tid.

Med utgångspunkt från en examinationskapacitet av 384 lärare per år,

skulle folkskoleseminarieorganisationen alltså enligt de sakkunnigas förslag,

såsom redan tidigare nämnts, inrymma — = IG examinationsavdelningar.

En av dessa avdelningar skulle utgöras av den förutnämnda kursen för

småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor. Beträffande fördelningen

av de övriga avdelningarna, alltså proportionen mellan de ludriga

kurserna och de 3-åriga studentlinjerna, framhålles följande rörande utbildning

av studenter till folkskollärare:

I den tidigare diskussionen om förevarande fråga hade några delade

meningar knappast rått beträffande studentfolkskollärarnas kompetens och

skicklighet för undervisning inom folkskolan. Fastmer hade från olika håll

allt starkare betygats, att studenterna utfört ett mycket gott arbete som

folkskollärare. Meningsskiljaktigheterna hade i allmänhet rört sig örn frågan,

i vilken utsträckning det med hänsyn till folkskolans allmänna inriktning

och sociala rekrytering vore lämpligt att låta undervisningen handhavas

av sådana lärare. Riksdagen hade för egen del i sin ovanberörda

skrivelse ej intagit någon bestämd ståndpunkt i ämnet utan allenast erinrat

dels om att på många håll påkallats en avsevärd utökning av antalet

studentfolkskollärare i förhållande till antalet folkskollärare utan studentexamen,

dels ock om de betänkligheter, som yppats gentemot en sådan

utveckling. Dessa betänkligheter hade särskilt gällt folkskoleväsendet på

landsbygden, där det ansetts vara till gagn, att folkets tänkesätt, vanor

och arbetsliv icke vore något för läraren främmande utan något, varmed

han vore väl förtrogen.

De sakkunniga ville för egen del understryka, att det vore av värde för

vårt folkundervisningsväsende, att läraren stöde i kontakt med och förstode

kynnet hos människorna i den trakt, där han tjänstgjorde som lärare.

Emellertid torde undervisningen vid läroverken, vilka som bekant i våra

dagar till avsevärd del rekryterades från landsbygden, svårligen kunna anses

fjärma dem, som åtnjutit sådan undervisning, från förståelsen för landsbygdsbefolkningen

och givetvis än mindre för befolkningen i städerna, dit

en ganska stor del av folkskollärarkåren hade sin undervisning förlagd. Snarare

torde det väl förhålla sig så, att samvaron vid ett läroverk mellan

elever från olika folklager och skilda platser hos dessa elever vore ägnad att

vidga blicken för särdragen hos de befolkningsskikt, vilkas barn gemensamt

åtnjöte undervisning i folkskolan. Då det som bekant ingalunda vore

säkert, att. en folkskollärare erhölle möjlighet att undervisa i den bygd, varifrån

han härstammade, utan måhända i flertalet fall finge sin tjänstgöring

förlagd till andra platser, borde det också kunna vara till fördel, att han

under sin utbildningstid bereddes tillfälle att i så stor utsträckning som

möjligt komma i beröring med andra människor än dem, som tillhörde hans

egen miljö.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. May.ts proposition Nr 100.

De sakkunniga hade funnit sig kunna konstatera, att under de senaste

tjugo åren en ganska stark förskjutning av folkskoleseminariernas elevrekrytering

från landsbygd till stad ägt rum, en förskjutning, som syntes lia

gjort sig kraftigare märkbar inom den 4-åriga folkskoleseminariekursen än

morn studentkursen, samt att landsbygdseleverna i stor utsträckning syntes

söka och erhålla tjänstgöring i stad, medan stadseleverna i jämförelsevis

stor omfattning sökte och erhölle tjänstgöring på landsbygden. Vid

sadan t förhållande ville det förefalla, som örn åtgärder, vilka ginge ut pä

att vidmakthålla eller öka antalet landsbvgdselever i seminarierna för att åt

landsbygden skaffa lärare, som hörde hemma i denna miljö, icke skulle

kunna leda till åsyftat resultat.

Alldeles oavsett vilken uppfattning man hade i fråga örn de nyss antydda

problemen och vilken betydelse man tillmätte sistberörda iakttagelser,

hade emellertid frågan örn utbildning av studenter till folkskollärare

genom utvecklingens gång blivit icke blott en principfråga utan även en

praktisk organisationsfråga. Folkskoleseminariernas elevklientel kunde rude

synpunkter, varom här vore fråga, uppdelas icke endast i två kategorier,

studenter och icke-studenter, utan i tre, studenter nied akademisk utbildning

eller akademisk examen, studenter och icke-studenter. Den första

gruppen, de universitetsbildade studenterna, hade i det närmaste utträngt

studenterna från de nuvarande studentkurserna. Följden härav hade blivit,

att de studenter, som icke ägde universitetsbildning och som på grund härav

icke lyckades placera sig i de fåtaliga studentkurserna, i allt större omfattning

sökte sig in vid det 4-åriga folkskoleseminariet. Genom sin mer

omfattande utbildning och studievana kunde studenterna i konkurrensen

om.elevplatserna i det 4-åriga folkskoleseminariet hävda sig relativt bättre

än icke-studenterna, vilkas antal pa grund härav år från år i motsvarande

grad minskades.

Sålunda hade antalet i första klassen vid Närig t folkskoleseminarium

intagna elever med studentexamen men utan akademisk utbildning under

de tio åren från 1925 till 1934 ökats praktiskt taget oavbrutet från 9 (1,6

procent av totala antalet intagna) till 56 (17,8 procent av totala antalet

intagna) samt antalet under samma tid och i samma klass intagna

med studentexamen jämte akademiska studier ökats från 0 till 11 (3,5 procent,

av det totala antalet intagna). Antalet studenter med och utan akademisk

utbildning, som år 1934 intogos i den 4-åriga seminariekursen, utgjorde.

sålunda (56 + 11 =) 67, d. v. s. 17 fler än som samma år kunde intagas

i de två dåvarande egentliga studentkurserna. Antalet inträdessökande

med studentexamen eller högre utbildning hade under de senare åren

hastigt vuxit, enbart från år 1932 till år 1933 med närmare 100 procent.

Av de 49 elever, som år 1030 intogos vid studentkurserna, hade 20 enbart

studentexamen, 10 studentexamen med. därpå följande akademiska studier

(utan akademisk examen), 14 akademisk examen samt de återstående 5

studentexamen jämte småskollärarexamen, examen vid högre lärarinneseminariet

eller dylikt. Av de 50 elever, som år 193.f intogos vid samma kurser,

hade endast 6 enbart studentexamen, medan 11 hade studentexamen

med därpå följande akademiska studier (utan akademisk examen), 27 akademisk

examen samt 6 studentexamen jämte gymnastiklärarexamen eller

småskollärarexamen.

De motionärer, sora vid 1932 års riksdag yrkade på en begränsning av

det av Kungl. Majit föreslagna antalet studentkurser, gjorde detta i avsikt

att reducera antalet studenter inom folkskollärarkåren till förmån för icke
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition Nr 100. 63

studenter. Härvid hade man efter allt att döma närmast i åtanke de inträdessökande,

som fyllde de nuvarande minimifordringarna för inträde i

4-årigt folkskoleseminarium, d. v. s. dem, vilkas kunskaper motsvarade

och endast i vissa hänseenden överstege de kunskaper, som meddelades i

6-klassig folkskola. Dessa utgjorde emellertid numera en mycket liten del

av eleverna i det 4-åriga folkskoleseminariet. Från att år 1922 ha utgjort

44,1 procent av de vid sådant seminarium intagna eleverna, hade deras

antal år 1928 sjunkit till 22,2 procent och uppginge år 1934 till endast 11,7

procent av de intagna. Eli av anledningarna till denna avsevärda förskjutning

i det 4-åriga seminariets elevklientel torde vara att söka i det förhållandet,

att utbildningsmöjligheterna genom skolväsendets fortskridande

förbättring blivit för varje år större. Den ovan angivna gruppen icke-studenter

omfattade därför numera, frånsett nyssberörda elever med huvudsakligen

folkskolutbildning, väsentligen elever med oavslutade gymnasialstudier,

med realexamen eller normalskolekompetens samt elever, som genomgått

högre folkskola, folkhögskola eller lantmannaskola. Bland dessa

dominerade de, som avlagt realexamen. Härav framginge, att det icke torde

vara möjligt att numera förutsätta någon ökning av antalet elever i det

4-åriga seminariet med enbart folkskola som skolunderbyggnad. Tvärtom

vore det att förvänta, att deras antal komme att ytterligare successivt minskas.

Utvecklingen ginge i stället i riktning mot ett starkt ökat antal studentfolkskollärare.

Därest det icke tillsåges, att dessa studenter i erforderlig

utsträckning finge tillträde till för dem lämpade utbildningslinjer, sökte

de sig in vid 4-årigt seminarium och härigenom vållades uppenbara nackdelar

för dem, vilkas väg till folkskollärarexamen man velat underlätta,

nämligen för icke-studenterna. Dessa utestängdes i större eller mindre grad

från den utbildningslinje, som vöre tillrättalagd särskilt för dem. Elevernas

olika förutbildning, som kunde variera mellan studentexamen jämte eventuellt

akademiska studier å ena sidan samt 6-klassig folkskola jämte kompletterande

studier i vissa ämnen å den andra, medförde dessutom pedagogiska

svårigheter vid undervisningen i den 4-åriga linjen, och dessa svårigheter

ginge huvudsakligen ut över dem, som hade svagare skolunderbyggnad.

Det läge i sakens natur, att dessa olägenheter bleve större, ju fler

studenter som vunne inträde i det 4-åriga seminariet.

Den nuvarande ordningen med ett mycket begränsat antal studentkurser

vållade för studenterna betydande ekonomiska olägenheter och tidsförlust,

medförde den ur folkskoleväsendets synpunkt allvarliga olägenheten, att

många av de bästa studenterna sökte sig till andra yrken samt vore även

ägnad att stimulera studenterna till att genom akademiska studier tillförsäkra

sig inträde på folkskollärarbanan och att sålunda driva upp folkskollärarnas

förutbildning till en nivå, som icke kunde anses vara för lärarkallets

utövande erforderlig och ej heller ur det allmännas synpunkt önskvärd.

Av det nu anförda kunde dragas den slutsatsen, att ju färre studentkurser,

som vore i verksamhet inom seminarieorganisationen, dess starkare

bleve trycket på den 4-åriga kursen av personer med studentexamen eller

högre utbildning, som icke kunnat vinna inträde vid de egentliga studentkurserna.

Redan det förhållandet, att dessa studenter slikte sig in vid en

seminariekurs, som vore fyra gånger så långvarig som den för deni speciellt

inrättade, bure vittnesbörd örn att man här hade att göra med en tvingande

faktor, som — därest man ville till förmån för dem, för vilka de 4-åriga kur
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

serna närmast vore avsedda, minska tillströmningen av studenter till

nämnda kurser — icke lämnade annat val än att antingen förbjuda tillträdet

till den 4-åriga kursen för personer nied studentexamen och högre

utbildning eller ock inrätta fler studentkurser än som nu funnes.

Den förstnämnda tanken torde uppenbarligen icke kunna upptagas till

allvarlig prövning. Den senare utvägen, att inrätta fler studentkurser, syntes

vara den enda, som under nuvarande förhållanden stöde till buds.

Man hade under de senaste tio åren i syfte att snabbt nedbringa lärarproduktionen

minskat antalet studentkurser först från sex till fyra, därefter

från fyra till två samt slutligen, som ett provisorium för läsåret 1935

—1936, från två till en. Inom den 4-åriga seminariekursen funnos under

läsåret 1934—1935 enligt den ovan anförda statistiken sammanlagt 67 studenter.

Tillhopa inrymde sålunda seminarieorganisationen sagda läsår, under

vilket funnos två studentkurser, (67 + 50 —) 117 studenter. Detta motsvarade

vid ett elevantal av 24 per studentkurs i det närmaste 5 studentkurser.

Ville man minska tillströmningen av studenter till den 4-åriga kursen,

vore det tydligen nödvändigt att bereda rum för minst 5 studentkurser

i den nya seminarieorganisationen.

Med hänsyn till de starka skäl, som talade för att i görligaste mån underlätta

studenternas inträde på folkskollärarbanan, och för att än ytterligare

lätta det tryck på det 4-åriga seminariet, som utövades av studenterna och

som utvisade en stigande tendens, ansåge sig de sakkunniga emellertid böra

föreslå, att ytterligare 2 studentkurser, utöver nyssberörda 5, inrättades.

Inalles skulle sålunda 7 studentkurser infogas i den nya seminarieorganisationen.

Härigenom ernåddes, att ej blott de studenter, som nu intoges i

studentkurs och i 4-årigt seminarium, utan även härutöver ett 50-tal studenter

kunde erhålla undervisning i studentkurs. En sådan organisation

syntes bereda så stora möjligheter för studenterna att efter 2-årig utbildning

avlägga folkskollärarexamen, att de endast i undantagsfall skulle välja

den stora omvägen till folkskollärarexamen genom den 4-åriga kursen.

Av de 16 examinationsavdelningar, vilka seminarieorganisationen som

nämnts borde inrymma, skulle således enligt de sakkunnigas förslag 1 utgöras

av den särskilda 2-åriga kursen för utbildning av småskollärarinnor

till folkskollärarinnor, 7 av studentkurser och 8 av 4-åriga kurser.

Beträffande frågan, örn seminarierna böra organiseras som dubbel- eller

enkelseminarier erinras, att skolöverstyrelsen beräknat kostnaden för två

enkelseminarier vara omkring 35,000 kronor högre än kostnaden för ett

dubbelseminarium samt framhålles, att redan med hänsyn till denna avsevärda

merutgift för statsverket enkelseminarier enligt de sakkunnigas mening

borde undvikas. Men härtill komme, att ett enkelseminarium erbjöde

nackdelar ur undervisningssynpunkt, vilka framför allt yppade sig i form

av svårigheter att på ett ändamålsenligt sätt disponera lärarkrafterna. Ett

dubbelseminarium beredde större möjligheter än ett enkelseminarium att

anskaffa ej blott bättre utrustning utan även specialutbildade lärare för de

olika ämnena.

De sakkunniga ansåge därför, att den blivande seminarieorganisationen

som regel borde byggas på grundval av dubbelseminarietypen.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

Den koncentration av seminarieorganisationen, som skulle ernås vid ett

biträdande av de sakkunnigas nyss intagna ståndpunkt till dubbelseminariefrågan,

gåve aktualitet åt spörsmålet, i vilken utsträckning samseminarier

borde användas.

Denna seminarietyp kunde komma till användning närmast i de fall, då

de manliga eller de kvinnliga seminarieaspiranterna i en landsända på

grund av de blivande seminariernas ringa antal skulle anses missgynnade,

därest vederbörande seminarium skulle vara avsett endast för kvinnor eller

endast för män. Med hänsyn härtill ansåge de sakkunniga, som ej funne

några nackdelar vara förenade med samseminarietypen men ej heller holle

före, att man borde särskilt eftersträva att inrätta sådana seminarier, att

i den blivande seminarieorganisationen vissa samseminarier borde inrymmas.

Till belysande av frågan om folkskoleseminariernas förläggning och art

lämna de sakkunniga vissa uppgifter om de nuvarande seminariebyggnadernas

lokalutrymmen och örn lokalbehovet vid olika seminarietyper, varefter

anföres, att enligt de sakkunnigas mening de nuvarande enkelseminarierna

borde nedläggas, såvida icke deras lokalutrymmen vore av den beskaffenhet,

att de kunde användas som dubbelseminarier.

Sistnämnda förutsättning uppfylldes icke av seminarierna i Växjö och

Kalmar men i det närmaste av seminariet i Stockholm. Med hänsyn härtill

föresloge de sakkunniga, att folkskoleseminarierna på de två förstnämnda

platserna skulle nedläggas. Däremot borde seminariet i Stockholm — som

vore centralt beläget och hade ett naturligt och stort rekryteringsområde

samt dessutom bättre än många andra seminarier torde kunna rekryteras

med goda lärarkrafter — bibehållas. Seminariebyggnaden inrymde visserligen

icke för närvarande ett erforderligt antal klassrum, men de sakkunniga

hade övertygat sig om att tillräckliga lokalutrymmen kunde anskaffas

för en relativt måttlig kostnad. I annat sammanhang hade de sakkunniga

föreslagit, att i seminariebyggnaden i Växjö skulle upprättas ett dubbelt

småskoleseminarium.

Vidare föreslå de sakkunniga — under anförande, att ett nedläggande av

folkskoleseminariet i Luleå skulle möjliggöra en naturlig och rationell lösning

av frågan om småskoleseminarieorganisationen i de norra provinserna

— att folkskoleseminariet på nämnda plats nedlägges och att folkskollärarutbildningen

i Norrland sålunda koncentreras till Umeå.

Enligt de sakkunnigas mening borde sålunda den nuvarande seminarieorganisationen

anpassas till den föreslagna lägre examinationen genom att

enkelseminarierna i Växjö och Kalmar samt dubbelseminariet i Luleå nedlades.

Beträffande organisationen av de återstående seminarierna anföres

följande:

Seminarietypen 4 + 2 hade ett förhållandevis lågt lokalbehov. Ej minst

med hänsyn till förefintliga lokalutrymmen borde denna seminarietyp som

regel komma till användning i den blivande seminarieorganisationen. Dock

ville de sakkunniga föreslå ett undantag från denna regel. Vid 1932 års

riksdag hade ifrågasatts motionsvis, att studentseminarier skulle inrättas

i universitets- och högskolestäderna, där tillgången pä för ändamålet sär
Bihang

till riksdagens protokoll 1036. 1 sami. Nr 100. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Majlis ''proposition Nr 100.

skilt liimpade lärare kunde förväntas vara god. Erfarenheterna från till

högskolecentra förlagda folkskollärarutbildningsanstalter i utlandet syntes

tala för en sådan tanke. De sakkunniga funne önskvärt, att försök i vårt

land gjordes med ett seminarium av den sålunda ifrågasatta arten. Ur ekonomisk

synpunkt ställde sig ett studentseminarium mycket fördelaktigt

i jämförelse med andra seminarieformer. De sakkunniga föresloge alltså,

att i seminarieorganisationen inpassades ett tregrenat studentseminarium

av typen 2 + 2 + 2 och att detta förlädes till någon av universitets- eller

högskolestäderna. Då studentkurserna i alltför stor utsträckning skulle koncentreras

till mellersta Sverige, om studentseminariet förlädes till Stockholm

eller Uppsala, och då seminariet i Lund ur lokalsynpunkt syntes vara

att föredraga framför seminariet i Göteborg, torde det böra förläggas till

folkskoleseminariet i Lund.

Av de återstående 13 examinationsavdelningarna borde 12, i överensstämmelse

med vad ovan anförts, fördelas på 6 dubbelseminarier. Den avdelning,

som eventuellt kunde bli behövlig efter införande av ett sjunde

skolår, föresloges förlagd till Karlstad, vars seminariebyggnad, örn ytterligare

behov av lärarutbildning skulle komma att föreligga, gåve möjlighet

att utvidga densamma till ett dubbelseminarium. Ifrågavarande avdelningskulle

enligt de sakkunnigas förslag organiseras såsom 4-årig.

Den särskilda 2-åriga kursen för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor

hade tidigare ifrågasatts böra förläggas till folkskoleseminariet

i Falun. Då detta seminarium hade ett förhållandevis centralt läge

i landet och även inrymde tillräckligt antal klassrum, biträdde de sakkunniga

denna mening.

Av de återstående folkskoleseminariet som skulle ingå i den blivande

organisationen, borde samtliga bli av typen 4 + 2 med undantag för ett

seminarium, som måste givas organisationsformen 4 + 4. De sakkunniga

hade vid övervägandet av frågan, vilket seminarium som borde organiseras

efter typen 4 + 4, med hänsyn till lokalförhållandena haft att välja mellan

seminarierna i Umeå och Linköping. Då det nordligare Sverige i annat fall

icke skulle få någon studentkurs, hade de stannat vid att föreslå, att seminariet

i Linköping organiserades som 4-årigt dubbelseminarium.

De sakkunniga saknade anledning att föreslå en annan proportion mellan

antalet examinerade lärare än den, som statsmakterna senast angivit. Examinationen

av manliga lärare borde alltså förhålla sig till examinationen av

kvinnliga som 11:9.

Det läge i sakens natur, att folkskoleseminariet i Umeå, som skulle bli

det enda folkskoleseminariet i Norrland, måste organiseras som samseminarium

på både den 4-åriga och den 2-åriga linjen. Detta seminarium kunde

o, , , , , M + K , M + K

salunda betecknas som —---i--

A A

Folkskoleseminariet i Göteborg,

som vore det enda inom det folkrika västkustområdet, och folkskoleseminariet

i Karlstad torde böra organiseras på motsvarande sätt. Folkskoleseminariet

i Lund, som vore avsett för södra delen av Götaland, torde även

böra organiseras som samseminarium. Med hänsyn till detta seminariums

organisation i övrigt syntes det emellertid vara lämpligt att inrätta två av

studentklasserna därstädes som manliga och den återstående studentklassen

som kvinnlig. Folkskoleseminariet i Falun, vilket som nämnts skulle inrymma

den särskilda kursen för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor,

borde därför organiseras som kvinnligt dubbelseminarium

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

(K + K). Beträffande de återstående folkskoleseminarierna föresloges att,

liksom nu vore fallet, seminarierna i Uppsala och Linköping skulle examinera

manliga elever (M + M) och seminariet i Stockholm kvinnliga

(K + K). Med den sålunda föreslagna organisationen skulle 8 A examinationsavdelningar

erhålla manliga och 7''A examinationsavdelningar kvinnliga

elever. Av de 7 examinationsavdelningarna vid studentkurser skulle 4

bli manliga och 3 kvinnliga.

Den av de sakkunniga föreslagna organisationen av folkskoleseminarierna

belyses av en nedan intagen schematisk översikt.

Avslutningsvis framhålla de sakkunniga följande:

De sakkunniga hade vid behandlingen av frågan örn folkskoleseminariernas

förläggning undvikit att anlägga geografiska synpunkter. De hade

föredragit att skärskåda föreliggande problem väsentligen ur ekonomisk

och pedagogisk synvinkel. Det hade synts omöjligt att med folkskoleseminariernas

nuvarande relativt ringa antal angripa spörsmålet ur geografisk

synpunkt utan att bortse från tre faktorer, som enligt de sakkunnigas mening

närmast borde vara avgörande i nämnda hänseende, nämligen dels

nödvändigheten att åstadkomma en så ekonomiskt tillfredsställande organisation

som möjligt — i vilket hänseende de sakkunniga känt sig starkt

bundna av riksdagens bestämt uttalade mening, att dubbelseminarier företrädesvis

skulle komma till användning i den nya seminarieorganisationen,

— dels önskvärdheten att kunna ej blott för folkskoleseminarierna utan

också för småskoleseminarierna utnyttja de lämpligaste lokaler, som stöde

till statens förfogande för ändamålet, dels ock behovet av att seminarierna

förlädes på sådant sätt, att för seminarieundervisningen kunde i så stor

utsträckning som möjligt utnyttjas ej blott de lämpligaste lärarkrafter,

som stöde att ernå, utan även viel sidan av seminarierna befintliga utbildningsmöjligheter.

Ett ytterligare skäl till de sakkunnigas betraktelsesätt

hade varit, att det motiv, som tidigare anförts till förmån för tanken på

ett starkt decentraliserat seminarieväsende, nämligen önskvärdheten att

seminarierna vore lättillgängliga från elevernas bostadsorter, numera genom

kommunikationernas utveckling betydligt förlorat i styrka. Detta uteslöte

icke, att i de fall, där så utan uppgivande av större värden varit möjligt,

de sakkunniga sökt beakta önskvärdheten av en någorlunda jämn fördelning

av seminarierna över landet. Det hade emellertid härvid varit ogörligt

att, utan att giva avkall på de grundsatser, de nyss angivit, taga hänsyn till

mer lokalt betonade intressesynpunkter. Enligt de sakkunnigas mening

motsvarade det förslag till seminariernas förläggning, som de framlagt, en

ståndpunkt, som utan att i avgörande grad inkräkta på andra behöriga intressen

ur statsnyttans synpunkt kunde anses befogad.

Under hänvisning till vad sålunda anförts, återge de sakkunniga en tablå

till belysande av folkskoleseminariernas fördelning mellan olika landsdelar

och dessa landsdelars behov av folkskollärare, av vilken framginge, att förslaget

innebure cn någorlunda jämn fördelning av folkskoleseminarierna

mellan landsdelarna.

Vid betänkandet är fogat ett särskilt yttrande av herrar Nilsson, Olsson

och Wallerius, vilka anföra:

Då som bekant omkring tre fjärdedelar av folkskollärarkåren hade sin

tjänstgöring förlagd lill skolor pä landsbygden, syntes det vara av största

vikt för folkskoleväsendet, att dess liirarkär i erforderlig omfattning rckry
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

terades med lärare, vilka själva uppvuxit i denna miljö och med levande

känsla av social samhörighet med landsbygdens befolkning måste förutsättas

vara på ett särskilt sätt förtrogna med dess arbetsliv, vanor och

tänkesätt. Skolöverstyrelsen anförde i sitt utlåtande den 10 november 1931

angående den framtida folkskoleseminarieorganisationen, att det för folkskolan

varit av största betydelse, att den kunnat bland sina lärare räkna

begåvade män och kvinnor med särskilt god utrustning för lärarkallet,

vilka haft sitt hem i mer avlägset liggande bygder och för vilka därför

seminariet praktiskt taget blivit den enda möjliga studievägen. Då studenternas

flertal torde ha vuxit upp inom städer eller stadsliknande samhällen

syntes det vara av allra största intresse att proportionen mellan studenter

och icke-studenter i folkskoleseminarierna så avvägdes, att — på samma

gång som de förstnämnda i tillfredsställande utsträckning erhölle möjligheter

att genom en särskilt för dem tillrättalagd väg nå fram till folkskollärarexamen

— icke-studenternas tillträde till folkskollärarutbildningen ej

i avsevärd grad försvårades genom att antalet studentkurser gjordes för

stort.

Studenterna skulle i förevarande hänseende bli relativt väl tillgodosedda,

örn för dem inrättades dubbelt så många studentlinjer, som funnos under

en följd av år före läsåret 1935—1936, eller 4 sådana linjer. Med hänsyn till

den betydande tillströmningen av studenter till den 4-åriga linjen, vilken

egentligen icke vore tillrättalagd för dem, ansåge reservanterna det dock

motiverat att sträcka sig så långt som till att föreslå 5 studentlinjer. Sistnämnda

antal syntes väl överensstämma med det av de sakkunniga framlagda

utredningsresultatet, som visade, att det i folkskoleseminarierna (4- och 1-årig linje) intagna antalet studenter under de senaste åren motsvarat

ungefärligen 5 studentkurser.

Vad anginge folkskoleseminariernas förläggning holle reservanterna före,

att lokalförhållandena i Stockholm icke lämpligen medgåve, att dit förlädes

både en 4-årig och en 2-årig linje, så mycket mindre som i betänkandet

ifrågavarande seminarium förutsattes skola även för framtiden bibehållas

såsom provårsseminarium. Vidare syntes det irrationellt att, samtidigt

som Stockholmsseminariet så hårt belastades och Lundaseminariet

organiserades så, att det komme att omfatta icke mindre än tre examinationsavdelningar,

det med synnerligen goda lokalutrymmen försedda Karlstadsseminariet

bibehölles endast såsom enkelseminarium, varigenom bland

annat driftkostnaderna för detta seminarium bleve oproportionerligt höga.

Vad ytterligare anginge Lundaseminariet, syntes den för detta seminarium

föreslagna organisationsformen mindre tilltalande framför allt med hänsyn

till den ur pedagogisk synpunkt tungrodda anordningen med trenne avgångsklasser

i förening med en synnerligen omfattande övningsskola. Majoritetens

förslag till förläggning av folkskoleseminarierna syntes vidare bli

mera tillfredsställande, örn seminariet i Kalmar bibehölles som enkelseminarium.

Visserligen vore de lokaler, vari ifrågavarande seminarium vore

inrymt, i behov av utökning. Emellertid hade Kalmar stad erbjudit sig att

bestrida de av en dylik utökning föranledda utgifterna. Seminariet i Kalmar

syntes sålunda kunna utan särskilda engångskostnader för statsverket

bibehållas som enkelseminarium.

Med hänsyn till vad nu anförts hade reservanterna ansett, att de sakkunniga

bort föreslå den organisation av folkskoleseminarierna, som angives

i efterföljande översiktstablå.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100. 69

Vidare är vid betänkandet fogat ett särskilt yttrande av herr Wagnsson,

vari anföres:

Med hänsyn till det storartade pedagogiska forskningsarbete, som bedreves

vid och leddes från Kalmar folkskoleseminarium, med direkt inriktning

på folkskolans särskilda arbetsförhållanden, biträdde reservanten icke

förslaget örn nedläggande av detta seminarium. I den föreslagna organisationen

borde följande ändring vidtagas i fråga örn seminariernas förläggning.

I Kalmar skulle i avvaktan på statsmakternas beslut rörande ett sjunde

skolår det nuvarande folkskoleseminariet bibehållas med en 4-årig linje.

I stället skulle Karlstads seminarium nedläggas.

Skulle emellertid förhållandena medgiva, att i Stockholm komme att

upprättas ett pedagogiskt forskningsinstitut, något som läge utanför de

sakkunnigas uppdrag att utreda, syntes detta lämpligen böra förläggas till

Stockholms folkskoleseminarium. Under sådana förhållanden kunde de två

seminarielinjerna därstädes lämpligen förläggas till Karlstad.

Myndigheterna.

Skolöverstyrelsen har anfört följande:

Elevantalet i seminarieklasserna. Överstyrelsen ville, i likhet med samtliga

lärarkollegier och fjortonde svenska seminarielärarmötet i Linköping,

tillstyrka de sakkunnigas hemställan i denna punkt.

Proportionen mellan de 4-åriga och de 2-åriga kurserna. Majoriteten

av lärarkollegierna vid folkskoleseminarierna hade anslutit sig till reservanternas

förslag på denna punkt och förordade alltså, att endast 5

studentkurser inrättades. Som motivering härför hade framhållits, bland

annat, att antalet studentkurser icke borde vara större, än att det gåve

möjlighet för urval av verkligt kvalificerade elever samt att försiktigheten

torde bjuda, att man avvaktade, hurudant studentmaterielet i ett

mindre antal 2-åriga studentkurser bleve, innan man, örn så visade sig

lämpligt, ökade antalet till 7. Ett av de kollegier, som anslutit sig till

de sakkunnigas förslag, hade å andra sidan ansett, att detta förslag

borde avse ett minimum, och hade framhållit, att 7 studentkurser funnits

under läsåret 1922—1923 utan att svårigheter då förmärkts att fylla

dessa kurser med kvalificerade inträdessökande.

Då det visat sig att studenter i allt större omfattning sökte sig in på

folkskollärarbanan, hade det synts överstyrelsen ändamålsenligt och nödvändigt,

att denna utbildningsväg för studenterna vidgades. Överstyrelsen

funne därför, att den nya seminarieorganisationen borde innefatta

ett ej alltför ringa antal studentkurser och hade intet att erinra mot

att organisationen i enlighet med de sakkunnigas förslag komme att omfatta

7 studentkurser.

Dubbel- eller enkelseminarier. Överstyrelsen funne i likhet med de

sakkunniga, att den blivande seminarieorganisationen borde i huvudsak

uppbyggas av dubbelseminarier, då dessa såväl ur ekonomiska som pedagogiska

synpunkter erbjöde vissa fördelar framför enkelseminarierna.

Samseminarier. Överstyrelsen hyste inga betänkligheter mot att samseminarier

inrättades i den mån så bleve nödvändigt men funne å andra

sidan icke anledning föreligga att göra denna seminarietyp förhärskande.

Folkskoleseminariernas förläggning och art. Överstyrelsen hade funnit

det anmärkningsvärt, att de sakkunniga föreslagit nedläggande av folkskoleseminariet

i Luleå utan någon annan motivering, än att småskole
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. May.ts ''proposition Nr 100.

seminariefrågan i norra Norrland skulle få en rationell lösning, därest

folkskoleseminariet nedlades och dess lokaler kunde bliva disponibla för

ditflyttande av ett småskoleseminarium. Gentemot detta förslag måste

överstyrelsen med bestämdhet framhålla nödvändigheten av att folkskoleseminariet

i Luleå bibehölles. Sedan många år tillbaka hade överstyrelsen

från de olika seminarierektorerna varje vår och höst erhållit rapporter

rörande anställningsförhållandena för de folkskollärare, som utexaminerats

från respektive seminarier under de senaste tre åren. De

senare årens rapporter hade visat, att, medan arbetslösheten bland nyssnämnda

folkskollärare från seminarierna i södra Sverige emellanåt kunnat

vara relativt stor, hade rapporterna från norrlandsseminarierna upptagit

så få arbetslösa, att man praktiskt taget kunnat säga, att de från

dessa seminarier utexaminerade omedelbart erhållit anställning. I allmänhet

hade rapporterna för de senare åren icke redovisat en enda arbetslös

lärare från seminarierna i Luleå, Umeå och Härnösand. Så vöre

fallet även för höstterminen 1935. Det nuvarande förhållandet mellan

tillgång och efterfrågan på folkskollärare i norra Sverige syntes alltså

icke motivera indragning av något seminarium i Norrland. Då emellertid

folkskoleseminariet i Härnösand från och med innevarande läsår på

grund av 1932 års riksdags beslut helt avvecklats, syntes det som en

tvingande nödvändighet att bibehålla de båda övriga seminarierna, Umeå

och Luleå, såvida man ej ville, att folkskollärarkåren i Norrland till

måhända större delen skulle rekryteras från seminarier i södra Sverige.

Allt tydde på att en större examination av folkskollärare i Norrland,

än vad de sakkunniga föreslagit, även för framtiden skulle bli behövlig.

De sakkunniga hade själva (sid. 121—122) påpekat, att folkskolinspektörerna

beräknat, att antalet folkskollärar^''änster i Norrland komme att

ökas under tiden 1933—1941, under det att de förutspått en ej obetydlig

minskning i tjänsternas antal i Svealand och Götaland under samma

tid. Ej heller torde man i Norrland behöva befara en sådan minskning

i barnantalet som i södra Sverige, då nativiteten, särskilt i nordligaste

Norrland, ännu holle sig ganska hög. Så var exempelvis år 1933 antalet

levande födda barn i Norrbottens län pro mille mer än dubbelt så

stort som motsvarande antal i Stockholm och i Örebro län. De skäl,

som överstyrelsen nu framhållit, talade bestämt för att folkskoleseminariet

i Luleå bibehölles. Därtill komme, att det måste vara av största

betydelse, att en ^bildningsanstalt för folkskollärare vore förlagd till

Norrbotten med dess speciella befolknings- och skolproblem. Ett folkskoleseminarium

i denna bygd vore på sitt sätt ett kulturcentrum och

borde icke utan tvingande skäl nedläggas.

I skrivelse den 21 oktober 1935 hade en av stadsfullmäktige i Luleå

tillsatt kommitté framhållit i huvudsak samma synpunkter på denna

fråga, som överstyrelsen här ovan anfört. Därjämte meddelades i nämnda

skrivelse bland annat, att det i Norrbottens län mött svårigheter att

besätta folkskollärarvikariat, särskilt sådana av kortare varaktighet, vilket

styrkte överstyrelsen i dess åsikt om det okloka i att ytterligare

minska seminariernas antal i Norrland. Ifrågavarande skrivelse utmynnade

i en hemställan, att minst en 4-klassig examinationsavdelning för

utbildning av folkskollärare måtte förläggas till Luleå, att jämte de två

föreslagna i Umeå tillgodose Norrlands behov, att denna avdelning måtte

hållas öppen för såväl manliga som kvinnliga elever, samt att till Luleå likaledes

måtte förläggas ett småskoleseminarium, omfattande tre årsklasser.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

I huvudsak samma synpunkter hade framförts av lärarkollegiet vid folkskoleseminariet

i Luleå, som i sitt utlåtande över betänkandet framhållit,

att det för närvarande rådde lärarbrist i Norrbotten,

att ett behov av flera lärare i Norrland uppkomme även på grund av

omändring av det stora antalet mindre folkskolor till egentliga folkskolor,

att Norrlands, speciellt övre Norrlands, lärarbehov i mycket ringa grad

kunde beräknas bliva tillgodosett av lärare söderifrån,

att det av de sakkunniga föreslagna seminariet i Umeå, särskilt med

hänsyn till den valda organisationsformen, icke kunde anses tillräckligt

för Norrlands behov,

att Luleå seminarium i fråga örn lokaler vore bättre utrustat än de

flesta av de seminarier, som av sakkunniga föresloges, till bibehållande,

att många av skälen mot ett enkelseminarium, särskilt de ekonomiska,

bort folie om en 4-årig linje kombinerades med ett 3-årigt^ småskoleseminarium,

varför kollegiet yrkat, att Luleå seminarium måtte bibehållas,

antingen som dubbelseminarium eller med en 4-årig linje i kombination

med ett 3-årigt småskoleseminarium.

Även lärarkollegiet vid folkskoleseminariet i Umeå hade yrkat på att

tvenne folkskoleseminarier måtte förläggas till Norrland.

Sedermera hade Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott framfört

i stort sett samma synpunkter, som ovan kommit,till synes, samt

hemställt, att folkskoleseminariet i Luleå måtte bibehållas och att dit

även måtte förläggas ett småskoleseminarium.

På grund av vad överstyrelsen i denna fråga anfört samt med hänsynstagande

till vad i nyss nämnda skrivelser och utlåtanden framhållits

ville överstyrelsen föreslå, att åtminstone en examinationsavdelning

måtte förläggas till Luleå.

Vid ett seminarium av den tregrenade typ, som de sakkunniga föreslagit

skola förläggas till Lund, skulle ej mindre än 72 elever utexamineras

varje år. För att möta det mycket stora behovet av övningslektioner

vid dessa elevers praktiska utbildning skulle behövas en mycket

stor övningsskola. De sakkunniga ansåge, att denna övningsskola skulle

behöva omfatta 13 avdelningar, och överstyrelsen funné icke, att detta

vore för rundligt beräknat. Dessutom skulle för samtliga elever enligt

de sakkunnigas förslag anordnas studiebesök i olika slag av skolor och

hospitering i folkskolor, varjämte genom rektors försorg eleverna skulle

för hospitering och praktisk övning under viss sammanhängande tid

hänvisas till folk- och fortsättningsskolor. Säkerligen skulle allt detta

bliva mycket svårt att på ett tillfredsställande sätt ordna, och överstyrelsen

kunde icke finna, att de fördelar, som möjligen vore förenade

med att seminariets elevkår bestode av uteslutande studenter, kunde

uppväga nackdelarna med ett seminarium av den svårskötta typ, som

de sakkunniga föreslagit.

Lärarkollegierna syntes i allmänhet vilja avstyrka ett seminarium av

den typ, de sakkunniga föreslagit för Lund. Av särskilt intresse vöre,

att även kollegiet vid seminariet i fråga bestämt avvisat tanken på att

en sådan seminarietyp skulle förläggas till Lund, framför allt därför,

att utbildningsmöjligheterna därigenom i alltför hög grad skulle försvåras

för icke-studenter i södra Sverige, vilka önskade ägna sig åt folkskollärarbnnan.

Den seminarietyp, som bäst skulle tillgodose det berättigade

kravet på utbildningsmöjligheter i sydligaste Sverige, vöre typen

4 + 2 12. Då emellertid seminariets lokaler icke utan betydliga ombygg
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Marits ''proposition Nr 100.

nadsarbeten kunde bereda rum för någon av dessa typer, hade kollegiet

föreslagit, att ett seminarium av typen 4 + 2 skulle förläggas till Lund.

Såsom redan nämnts hade överstyrelsen icke funnit den föreslagna

seminarietypen 2 + 2 + 2 tillfredsställande. Av samma skäl, som överstyrelsen

ovan anfört härför, ville överstyrelsen tillbakavisa tanken på den

av kollegiet vid seminariet i Lund antydda typen 4 + 2 + 2. Då emellertid

överstyrelsen icke principiellt hade något emot ett försök att upprätta

ett studentseminarium i en universitetsstad, hade överstyrelsen

övervägt möjligheten av att upprätta ett seminarium av typen 2 + 2,

alltså bestående av två studentlinjer. Vid ett sådant seminarium skulle

icke flera elever utexamineras varje år än vid ett dubbelseminarium av

typen 4 + 2 eller 4+4. Dess övningsskola skulle enligt överstyrelsens

beräkningar böra omfatta 9 avdelningar, och ett seminarium av denna

typ skulle av dessa skäl ej bliva mera tungrott än ett vanligt dubbelseminarium,

snarare tvärtom. Men i ett avseende skulle denna seminarietyp

kunna anses bliva sämre rustad än de övriga. På grund av

att den 2-åriga linjens timplan skulle omfatta endast ett mindre antal

ämnen, skulle nämligen vid ett sådant seminarium endast ett ringa fåtal

ordinarie lärare kunna anställas och undervisningen för övrigt skötas

av timlärare. Med hänsyn till de olägenheter en sådan anordning skulle

medföra, hade överstyrelsen avstått från tanken på att för närvarande

föreslå inrättande av något seminarium med enbart studentlinjer. Överstyrelsen

ville därför föreslå, att seminariet i Lund måtte organiseras

som dubbelseminarium av typen 4 + 2 och att i stället en studentlinje

måtte förläggas till vart och ett av seminarierna i Karlstad och Linköping.

Sorn av det ovan anförda franninge hade överstyrelsen föreslagit

uppehållande av 17 examinationsavdelningar. Av dessa borde sammanlagt

97^ vara manliga och 7 72 kvinnliga, såvida proportionen mellan

manliga och kvinnliga utexaminerade lärare skulle hållas vid 11:9, vilket

vid upprepade föregående tillfällen framhållits som den lämpliga

proportionen. Med anledning härav föresloge överstyrelsen, att seminarierna

i Uppsala, Karlstad och Linköping skulle bliva manliga, seminarierna

i Falun och Stockholm kvinnliga samt att seminarierna i Göteborg,

Lund, Umeå och Luleå skulle bliva samseminarier. Härigenom

skulle fördelningen mellan manliga och kvinnliga elever på de olika

seminarielinjerna bli följande.

4-årig linje: 5 manliga, 4 kvinnliga avdelningar

2- » » : 4 72 » , 27a » »

Särskild kurs:1»__»

Summa: 97* manliga, 772 kvinnliga avdelningar

Om härigenom antalet manliga studenter skulle visa sig vara för stort

och antalet kvinnliga studenter för litet, kunde detta korrigeras genom

att vid behov en förskjutning av proportionen gjordes vid intagning av

elever vid samseminarierna.

Överstyrelsen hade i det föregående omnämnt den inverkan, som införandet

av ett obligatoriskt sjunde skolår i folkskolan skulle få på

seminarieorganisationens omfattning. Därest riksdagen skulle fatta beslut

i denna riktning, skulle behovet av folkskollärare under de kom
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 100.

mande 10 ä 15 åren förmodligen bliva så ökat, att en utexamination av

lärare, i enlighet med vad överstyrelsen här ovan föreslagit, icke skulle

vara tillfyllest. Överstyrelsen hade icke haft anledning att nu upptaga

denna fråga till noggrannare prövning, men ansåge sig böra påpeka,

att ett beslut om införande av ett obligatoriskt sjunde skolår skulle

kunna medföra krav på bibehållande av ytterligare något folkskoleseminarium

utöver vad överstyrelsen nu föreslagit.

Överstyrelsen ville omnämna, vad av lärarkollegierna vid seminarierna

i Kalmar och Växjö framhållits för bibehållandet av nämnda seminarier,

vilka båda enligt såväl de sakkunnigas som överstyrelsens förslag

skulle komma att nedläggas.

Vad först seminariet i Kalmar beträffade, så hade stadsfullmäktige i

Kalmar i skrivelse meddelat, att de förklarat sig villiga att bestrida

kostnaderna för erforderlig tillbyggnad av den nuvarande seminariebyggnaden

i Kalmar, därest ett seminarium där uppehölles. Med hänvisning

härtill hade Kalmar läns södra landsting i skrivelse uttalat, att

seminariet i Kalmar borde bibehållas.

Lärarkollegiet vid seminariet i Kalmar föresloge med hänsyn till vad

reservanterna bland de sakkunniga yttrat, att seminariet skulle bibehållas,

och framhölle, att Kalmar stad förbundit sig att tillhandahålla

erforderliga lokaler för antingen enkel- eller dubbelseminarium, varigenom

skälet, att lokalerna vore otillräckliga, nu ej längre ägde giltighet.

Vidare framhölles elevförbundet vid seminariet och dess betydelse samt

det förhållandet, att seminariet vore en donation, vars bestämmelser

borde respekteras, så långt sig göra läte. Vidare anförde kollegiet, att

de kvinnliga icke-studenterna i södra Sverige enligt de sakkunnigas förslag

skulle komma att få en ytterst ogynnsam ställning, i det att denna

kategori av studerande endast finge förfoga över en halv seininarieklass.

Vad det sistnämnda beträffar, så ville överstyrelsen nämna, att de

kvinnliga icke-studenterna i Götaland genom överstyrelsens förslag bereus

en gynnsammare ställning, i det att seminarierna i såväl Göteborg

som Lund skulle mottaga sådana. Även i övrigt hade överstyrelsen

uppmärksammat, vad kollegiet anfört, och funnit, att vissa skäl givetvis

förelåge för Kalmar-seminariets bibehållande. Då det emellertid synts

överstyrelsen angelägnare att bibehålla seminariet i Luleå — på ovan

angivna grunder — hade det icke varit möjligt för överstyrelsen att inrymma

även seminariet i Kalmar i den organisation, överstyrelsen funnit

erforderlig. Ej heller hade det varit överstyrelsen möjligt att, i

enlighet med vad en av de sakkunniga, herr Wagnsson, föreslagit, kunna

förorda nedläggande av det med utomordentliga lokaler för ett dubbelseminarium

försedda seminariet i Karlstad till förmån för Kalmar-seminariet.

Vad samme sakkunnige anförde örn möjligheten att nedlägga

Stockholms seminarium, därest förhållandena skulle medgiva, att där

komine att upprättas ett pedagogiskt forskningsinstitut, hade överstyrelsen

icke ansett sig böra upptaga till prövning, då ännu, såvitt överstyrelsen

hade sig bekant, icke några ekonomiska garantier förefunnes

för ett sådant instituts upprättande och fortbestånd, samt då (iverstyrelsen

i likhet med de sakkunnigas majoritet funnit det ändamålsenligt,

att ett seminarium alltjämt bibehölles i rikets största stad, sorn utgjorde

ett naturligt rekryteringsområde för seminariet och som hade rika studiemöjligheter

att erbjuda eleverna. Ett utbyte av Stockholmssemina
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

riet mot ett seminarium i Kalmar hade alltså ej synts överstyrelsen

möjligt eller önskvärt.

Lärarkollegiet vid seminariet i Växjö förordade, att seminariet därstädes

skulle bibehållas och få karaktären av dubbelseminarium. Kollegiet

framhölle seminariets synnerligen centrala och i kommunikationshänseende

fördelaktiga läge inom ett stort rekryteringsområde samt de

goda studiemöjligheterna på grund av tillgång till museum, bibliotek

m. m. Seminariet vore därjämte det enda, som vore beläget i dyrortsgrupp

C.

Av i stort sett samma skäl, som överstyrelsen nyss framfört beträffande

Kalmar-seminariet, hade överstyrelsen icke funnit det möjligt att

förorda Växjö-seminariets bibehållande. Överstyrelsen hoppades, att de

föreslagna dubbelseminarierna i Lund, Göteborg och Linköping skulle

visa sig tillräckliga för att tillgodose det sydliga Sveriges behov av folkskollärare.

Att bibehålla ytterligare ett seminarium i denna del av

Sverige syntes under nuvarande förhållanden icke vara rådligt. Skulle

emellertid ett sjunde skolår bliva obligatoriskt, bleve förutsättningarna

helt andra för bibehållande av de båda nu till avveckling föreslagna

seminarierna. Så länge frågan örn ett sjunde skolår ej vore avgjord,

torde måhända de båda seminariernas öde få bli en öppen fråga.

Enligt vid skolöverstyrelsens utlåtande fogat protokollsutdrag har t. f.

undervisningsrådet Isaacsson anfört, att — då enligt hans mening inga

bärande skäl anförts emot inrättande av ett seminarium för enbart

studenter, typen 2 + 2 — han ansåge, att överstyrelsen bort föreslå, att

en dylik läroanstalt inrättades och förlädes till Uppsala. I stället borde

den 2-åriga linjen vid seminariet i Linköping ersättas med en 4-årig

linje. Då det av honom föreslagna seminariet i Uppsala givetvis borde

mottaga både män och kvinnor, skulle i stället seminariet i Göteborg

endast mottaga män, varigenom kostnaderna för ändringsarbeten därstädes

skulle bortfalla.

Statskontoret har anfört följande:

Statskontoret vore av den uppfattningen, att, då elevantalet i seminarieklasserna

hittills ofta varit avsevärt större än de sakkunniga nu

förordade, en sänkning av antalet icke med nödvändighet behövde ske

i den omfattning, som de sakkunniga av pedagogiska skäl föreslagit.

Ämbetsverket ville ifrågasätta, om det icke vore tillfyllest att, i avvaktan

på den nya organisationens verkningar, elevantalet i klasserna

åtminstone tills vidare beräknades till 25 ä 26. Härigenom skulle en

klassavdelning utöver vad de sakkunniga förordat kunna indragas och

hela antalet dylika avdelningar vid folkskoleseminarierna skulle alltså

•—• med beaktande av behovet av lärare för tillgodoseende av undervisningen

under ett sjunde skolår — kunna bestämmas till 15 i stället för

av de sakkunniga föreslagna 16. Enligt den av statskontoret ifrågasatta

ändringen i sakkunnigförslaget på förevarande punkt skulle elevantalet

i klasserna komma att variera mellan 24 och 28. Ämbetsverket ville

särskilt fästa uppmärksamheten vid att fastställandet av ett så pass lågt

elevantal som 24 i varje klassavdelning på seminariet, där man för när
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100. 75

varande ofta hade 30 elever, skulle hava icke oväsentliga ekonomiska

konsekvenser.

Vad antalet studentkurser beträffar, framhåller ämbetsverket, att det

ur de synpunkter, statskontoret framför allt beaktade, vore att bemärka,

att kostnaderna bleve lägre för de 2-åriga kurserna än för de 4-åriga.

Beträffande spörsmålet om seminariernas förläggning ansåge sig statskontoret

böra, i anslutning till vad de sakkunniga förordat, betona vikten

av att dubbelseminarier i största möjliga mån anordnades, enär detta

såväl med hänsyn till undervisningens behov som för kostnadernas nedbringande

vore att föredraga. Den omständigheten, att seminarieutbildningen

i vissa fall skulle komma att äga rum på längre avstånd från

boningsorten än som enligt gällande organisation kunde ske, torde nied

nuvarande samfärdselförhållanden vara av mindre betydelse. I övrigt

torde vid placeringen av de olika seminarierna tillbörlig vikt böra läggas

vid befintliga lokalers ändamålsenlighet. Överhuvudtaget ville statskontoret

framhålla angelägenheten av att vid förläggningsfrågornas bedömande

hänsynen till allmänna och ekonomiska synpunkter sattes i främsta

rummet, och att i förhållande härtill kommunala intressen och framställningar,

även om de innefattade vissa ekonomiska erbjudanden, finge

träda i efterhand. Statskontoret ville dock icke underlåta att — med

hänsyn till vad de sakkunniga förordat i fråga örn nedläggandet av vissa

särskilt för norrländska förhållanden upprättade seminarier — i anslutning

till skolöverstyrelsens synpunkter på dessa frågor uttala, att man

i detta hänseende dock torde böra framgå med viss försiktighet. Detta

syntes särskilt gälla det 3-åriga småskoleseminariet i Lycksele.

Stadsfullmäktige i Växjö hava i sin ovanberörda skrivelse förklarat

sig villiga, att — därest ett dubbelseminarium av typen 4 + 2 eller 4 + 4

förlädes till Växjö — låta på stadens bekostnad utföra erforderliga tillbyggnader

till därvarande folkskoleseminariebyggnad. Kostnaderna härför

hade för sistnämnda seminarietyp beräknats till 125,000 kronor och

för seminarietypen 4 + 2 till 100,000 kronor. Av skrivelsen inhämtas

vidare följande:

För staden vore det nuvarande seminariet av största ekonomiska betydelse.

Det föreslagna småskoleseminariet kunde icke anses i nämnvärd

grad uppväga den förlust, staden finge vidkännas genom att berövas

sitt folkskoleseminarium. Genom att staden vore villig att bekosta erforderliga

tillbyggnader, bleve de statsfinansiella synpunkterna tillgodosedda.

En förläggning till Växjö ställde sig till och med fördelaktigare

än i fråga örn vissa av de sakkunniga föreslagna städerna, där förläggningen

skulle medföra engångskostnader för att vederbörande lokaler

skulle bliva lämpliga för sitt ändamål. Den låga dyrortsgrupperingen

medförde lägre avlöningskostnader. Ur pedagogisk synpunkt kunde det

nuvarande Växjö-seminariet väl mäta sig med seminarierna på andra

orter. Rikliga utbildningsmöjligheter funnos även vid sidan av seminariet

(exempelvis det stora stifts- och gymnasiebiblioteket och ett provinsmuseum

med ett utomordentligt omfattande och värdefullt studiematerial).

Med den av de sakkunniga föreslagna förläggningen måste samtliga seminaricelever

från Skåne, Blekinge, Småland och Halland, sorn ej avlagt

student- eller högre examen, få sin utbildning förlagd till Göteborg eller

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

Linköping eller ännu längre norrut belägna seminarier. Växjö fyllde

som seminariestad även det icke oviktiga geografiska kravet på lättillgänglighet

från elevernas bostadsorter. För en mindre stad betydde

frågan om dess seminariums vara eller icke vara mycket mera än för

en större stad, vars ekonomiska liv föga influerades av den störning, som

nedläggandet av en dylik läroanstalt innebure. I detta sammanhang

anföres, att Växjö stad redan under en lång följd av år på särskilt sätt

visat sig uppskatta fördelen av att seminariet vore förlagt dit genom

att bekosta undervisning i huslig ekonomi.

Kronobergs läns landstings förvaltningsutskott har i sin förutnämnda

skrivelse anfört liknande synpunkter samt hemställt, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen besluta, att Växjö stad skulle utgöra förläggningsort

för ett folkskoleseminarium av typen 4+2 eller 4 + 4.

Ovannämnda lärarsammanslutningar hava anhållit, att ställning till

seminariernas förläggning måtte tagas först efter den av sammanslutningarna

föreslagna ytterligare utredningen av behovet av folkskollärare,

att vid nedläggning av seminarier måtte iakttagas, att universitets- och

högskolestädernas seminarier under alla omständigheter bibehölles, samt

att seminariernas studentavdelningar utan undantag måtte förläggas till

nämnda städer.

Departementschefen.

På de av de sakkunniga anförda skälen tillstyrker jag i likhet med

skolöverstyrelsen, att elevnumerären i seminarieklasserna, som nu utgör

nominellt 30 men under de senaste åren på grund av de rådande exceptionella

förhållandena på folkskollärarbanan växlat mellan 20 och 25,

bestämmes till 24. Statskontorets förslag att åtminstone tills vidare

beräkna seminarieorganisationen efter en elevnumerär av 25 ä 26 anser

jag mig alltså icke kunna biträda. Särskilt må framhållas, att det med

hänsyn till de ovan berörda svårigheterna att förutse det framtida behovet

av folkskollärare måste vara oklokt att göra organisationsramen

så snäv, att den ej lämnar förhållandevis goda möjligheter till en rätt

väsentlig ökning av den normala lärarproduktion, efter vilken organisationen

planlägges. De merutgifter för statsverket, som föranledas av

att elevnumerären fixeras till 24 i stället för 30, uppvägas enligt min

mening ej blott därav, att organisationen på så sätt, såsom nyss framhållits,

kommer att bereda en ej obetydlig elasticitet, utan även av den

förbättring av lärarutbildningen, som kan ernås, så länge elevnumerären

hålles nere vid nämnda tal.

Då jag i det föregående räknat med en normal examination av 384

lärare per år, bör alltså seminarieorganisationen i överensstämmelse med

384

de sakkunnigas förslag inrymma = 16 examinationsavdelningar.

Vad angår fördelningen av examinationsavdelningarna mellan semi
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

narielinjer av olika slag må till en början erinras, att de sakkunniga

och de i ärendet hörda myndigheter, som yttrat sig om denna detalj,

varit ense om att en av avdelningarna skall tillhöra den ovannämnda

linjen för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor. Även jag

vill biträda detta förslag. Beträffande fördelningen av de återstående

15 avdelningarna mellan 4-årig linje och studentlinje må följande anföras.

De sakkunniga hava förordat 7 studentlinjer, medan reservanterna

stannat för 5 sådana linjer. Skolöverstyrelsen tillstyrker likaledes 7

studentlinjer, varvid emellertid är att märka, att överstyrelsen föreslagit,

att inalles 17 seminarielinjer skulle inrättas, alltså en mer än de sakkunniga

ifrågasatt. Statskontoret har ej intagit någon bestämd ståndpunkt

i frågan utan nöjt sig med att framhålla, att studentlinjerna äro

förenade med lägre kostnader än de 4-åriga linjerna. Seminariekollegierna

slutligen hava, på något undantag när, förordat 5 studentlinjer.

För egen del vill jag till en början — under hänvisning till de sakkunnigas

utredning (jfr betänkandet sid. 150—158) — erinra, att den

statliga folkskoleseminarieorganisationen tidigare omfattat ett betydligt

större antal studentkurser än som under de senare åren varit i verksamhet.

Sålunda funnos vid statens folkskoleseminarier under läsåret

1922—1923 6 studentkurser. Antalet sådana kurser har emellertid genom

de efter nämnda läsår i oavbruten följd vidtagna begränsningsåtgärderna

undan för undan minskats. För att snabbt reducera det hotande överskottet

på folkskollärare hava dessa begränsningsåtgärder i första hand

gått ut över studentkurserna. Dessa äro ju nu 1-åriga, varför ett nedläggande

av en sådan utbildningslinje redan efter ett år inverkat på

examinationstalen, medan en begränsning av de 4-åriga kurserna först

efter fyra år lämnat resultat. Från och med läsåret 1923—1924 nedlades

sålunda två studentkurser, från och med läsåret 1926—1927 ytterligare

två och från och med läsåret 1935—1936 den femte. Nu återstår alltså

endast en av de sex kurser, som för ett tiotal år sedan vörö i verksamhet.

Vid avvägandet av antalet studentkurser hava de sakkunniga utgått

från den starka tillströmningen av studenter till folkskoleseminarierna.

På grund av det ringa antalet studentlinjer hava dessa studenter endast

till en obetydlig del kunnat absorberas av studentlinjerna, medan de

återstående, som vunnit inträde vid folkskoleseminarium, antagits som

elever i första klassen av det 4-åriga seminariet. Vid studentlinjerna hava

i allmänhet sådana studenter vunnit inträde, vilka varit i tillfälle att

genom akademiska studier skaffa sig ett bättre utgångsläge vid den hårda

konkurrensen örn elevplatserna. De sakkunniga hava påvisat, att antalet

studenter med eller utan akademisk utbildning, som under läsåret

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Majit? proposition Nr 100.

1934—1935 åtnjöto undervisning vid seminariernas 4-åriga linjer och

studentlinjer, motsvarade i det närmaste 5 studentkurser, medan det i

verkligheten nämnda läsår endast fanns två sådana kurser. För att

ytterligare minska tillströmning av studenter till det 4-åriga seminariet

föreslå de sakkunniga att, utöver berörda 5 kurser, inrättas 2 kurser,

alltså sammanlagt 7 studentkurser.

Det är vanskligt att med bestämdhet angiva orsakerna till att studenterna

i så stor utsträckning söka sig till folkskoleseminarierna. En

av dem torde vara den starkt ökade examinationen av studenter från

de allmänna läroverken med flera läroanstalter. Antalet utexaminerade

studenter utgjorde år 1921 1,967 och år 1934 icke mindre än 2,568. Inom

ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga hava i ett den 1 september

1935 avgivet betänkande med undersökningar och förslag i anledning

av tillströmningen till de intellektuella yrkena (statens offentliga

utredningar 1935: 52, sid. 359) anfört, att sagda fenomen sannolikt har

sin förklaring i, bland annat, arbetslöshet. De hava påvisat, att trängseln

på de sedvanliga levnadsbanorna för akademiskt utbildade åstadkommit

stora och beaktansvärda förskjutningar i sammansättningen av

folkskoleseminariernas elevmaterial samt framhållit, att det synbarligen

förelåge ett icke ringa slöseri med tid och arbetskraft, då man

läte studenter genomgå 4-årig seminarieutbildning.

För egen del finner jag det vara av den största betydelse, att studenterna,

vilka som lärare torde kunna väl mäta sig med lärare med exempelvis

folkskola eller realexamen som förutbildning, ledas in på folkskollärarbanan

genom den utbildningslinje, som är för dem särskilt tillrättalagd.

De böra helst icke konkurrera om elevplatserna i den 4-åriga

seminarielinjen. Ej minst för dem, för vilka sistnämnda seminarielinje

närmast är avsedd, skulle detta vara till fördel. Emellertid vill det

förefalla, som om det skulle vara möjligt att vinna en önskvärd minskning

av antalet till det 4-åriga seminariet sökande studenter, även om

ett något lägre antal studentkurser inrättas än det, varmed de sakkunniga

räknat. En ytterligare omständighet, som talar för att en viss

varsamhet bör iakttagas, är, att, under det studenterna hava möjlighet

att anlita det 4-åriga seminariet, icke-studenterna sakna motsvarande

möjlighet beträffande studentlinjen.

Med hänsyn till ovanberörda omständigheter förordar jag, att antalet

studentlinjer i den blivande folkskoleseminarieorganisationen bestämmes

till 6. Detta förslag medför en väsentlig och synnerligen önskvärd utökning

av antalet studentkurser och bereder samtidigt tillfredsställande

utbildningsmöjligheter för dem, som ej äro studenter. Någon svårighet

att rekrytera nämnda 6 studentlinjer med tillräckligt antal kvalificerade

elever torde näppeligen kunna tänkas komma att uppstå. Emot ett

sadant antagande tala erfarenheterna från de år, då ett motsvarande

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 100.

antal studentlinjer voro inrättade vid statsseminarierna oell varunder

likvisst antalet varje år från läroverken med flera läroanstalter utexaminerade

studenter var lägre än nu.

Enligt min mening bör seminarieorganisationen alltså innesluta

9 4-åriga linjer

6 studentlinjer samt

1 linje för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor.

I likhet med de sakkunniga anser jag, att seminarierna — i överensstämmelse

med 1932 års riksdags ovanberörda uttalande i ämnet —

företrädesvis böra organiseras som dubbelseminarier. Vidare är jag ense

med de sakkunniga örn att det i den blivande seminarieorganisationen

torde vara erforderligt att i större utsträckning än vad nu är fallet använda

sig av samseminarier för att åvägabringa en rättvis fördelning

mellan landets olika delar av utbildningsmöjligheterna för de manliga

och kvinnliga läraraspiranterna.

Vad till sist angår folkskolseminar ier nas förläggning, må till en början

förutskickas, att jag anser mig böra vid två folkskoleseminarier räkna

med viss lokalreserv för beredande av möjlighet att, örn så skulle visa

sig behövligt i framtiden, i seminarieorganisationen infoga ytterligare

två examinationsavdelningar utöver de 16, varmed ovan räknats. Jag

föranledes härtill av vad skolöverstyrelsen framhållit i fråga om sannolikheten

av att de sakkunnigas beräkningar av det framtida lärarbehovet

ligga i underkant ävensom av planen på folkskolans utbyggande med

ett sjunde läsår. Vidare vill jag framhålla, att jag, såsom av det efterföljande

framgår, ej anser mig kunna biträda förslaget örn nedläggande

av småskoleseminariet i Haparanda, vilket seminarium enligt de sakkunnigas

förslag skulle jämte småskoleseminariet i Lycksele förflyttas

till de lokaler, som nu innehavas av folkskoleseminariet i Luleå.

I likhet med skolöverstyrelsen anser jag, att det i övre Norrland förefinnes

ett påtagligt behov av ett folkskoleseminarium, och jag kan därför

icke tillstyrka, att folkskoleseminariet i Luleå helt nedlägges. Å

andra sidan skulle ett dubbelt folkskoleseminarium därstädes troligen

utgöra en för stor utbildningsanstalt i förhållande till det lärarbehov,

som genom seminariet i fråga skall för den närmare framtiden tillgodoses.

Jag föreslår därför, att till Luleå förlägges ett enkelseminarium, förslagsvis

anordnat som 4-årigt samseminarium, samt att den del av seminariebyggnaden,

som icke erfordras för enkelseminariets behov, får

tjäna som lokalreserv. Emellertid torde det vara erforderligt att bereda

möjligheter till en utvidgning av seminarieorganisationen även vid

ett mer centralt beläget seminarium än Luleåseminariet. Av denna anledning

ledes jag till att i likhet med de sakkunniga föreslå, att folkskoleseminariet

i Karlstad inrättas som enkelseminarium med lokalreserv

för framtida behov. Lämpligen bör seminariet i fråga anordnas som

4-årigt manligt seminarium.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 100.

Ett bifall till ovanstående förslag medför en enligt min mening mycket

elastisk seminarieorganisation, som innesluter ej oväsentliga möjligheter

att både i norra och södra Sverige vid förefallande behov utvidga lärarproduktionen.

Emot de sakkunnigas förslag till förläggning och organisation av de

återstående seminarierna har jag endast i två hänseenden erinringar

att göra.

Den praktiskt taget enhälliga kritiken av de sakkunnigas förslag till

organisation av folkskoleseminariet i Lund (typen 2 + 2 + 2) synes mig

hava sitt berättigande. Trots att det otvivelaktigt skulle vara av stort

pedagogiskt intresse att taga del av de rön, som skulle kunna göras

vid ett renodlat studentseminarium, och oaktat statens kostnader per

utbildad lärare vid ett sådant seminarium skulle bliva betydligt lägre

än vid andra seminarieformer, nödgas jag för närvarande avstyrka

nämnda förslag. Jag föreslår i likhet med skolöverstyrelsen, att seminariet

organiseras som dubbelt samseminarium med en 4-årig linje och

en studentlinje. I detta sammanhang må framhållas, att jag ej kan

biträda ovanberörda lärarsammanslutningars uppfattning, att studentlinjerna

utan undantag böra förläggas till universitets- och högskolestäder.

På grund av vad skolöverstyrelsen i ämnet anfört anser jag mig

ej heller böra förorda, att till någon av nyssnämnda städer förlägges ett

seminarium av typen 2 + 2.

Vid bifall till mitt förslag i övrigt torde folkskoleseminariet i Linköping

böra givas organisationsformen 4+2 i stället för, såsom de sakkunniga

föreslagit, 4 + 4.

Den organisation och förläggning av folkskoleseminarierna, jag sålunda

föreslår, framgår av sammanställningen å sid. 81.

Enligt denna sammanställning skulle folkskoleseminariet i Växjö

förvandlas till småskoleseminarium — denna fråga kommer att i det

följande närmare beröras — samt folkskoleseminariet i Kalmar nedläggas.

Från båda dessa städer föreligga enligt det föregående framställningar

om att ifrågavarande folkskoleseminarier måtte bibehållas, eventuellt

utvidgade till dubbelseminarier. I båda fallen skulle, såsom de

sakkunniga och skolöverstyrelsen närmare framhållit och av berörda

framställningar framgår, erfordras ny- eller ombyggnader för ej oväsentliga

kostnader. Detta giver mig anledning framhålla, att den omorganisation

av folkskoleseminarierna, som nu är avsedd att genomföras, ej

oväsentligt försvåras på grund av de kommunala intressen, som äro förknippade

med frågan om seminariernas förläggning. Om alltför mycken

betydelse tillerkännes dessa intressen, är det icke möjligt att åstadkomma

en ändamålsenlig och ekonomiskt förnuftig organisation. Jag

beklagar, att omorganisationen måste beröva några orter bildningsinstitutioner,

som de vant sig vid att räkna som sina.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mårds ''proposition Nr 100.

81

Folkskolesemina-

rium

Nuvarande

organisation

De sak

Majoriteten

tunniga

Nilsson, Olsson

och Wallerius

Skolöversty-

relsen

Departements-

chefen

Norrland:

Luleå........

4 + 4

Förvandlas

ill småskole-

4

4 + lokalreserv

(M + K)

seminarium

(M + K)

(M + K)

2

2

Umeå........

4 + 4

4 + 2

4 + 4

4 + 2

4 + 2

(K + K)

(M+K+M+K)

(M + K+M + K)

(M+K + M + K)

2 2

2 2

2 2

Svealand:

Falun........

4 + 4

4+särskild kurs

4 +särskild kurs

4 +särskild kurs

4+särskild kurs

(K + K)

(K + K)

(K + K)

(K + K)

Uppsala......

4 + 4

4 + 2

4 + 2

4 + 2

4 + 2

(M + M)

(M + M)

(M + M)

(M + M)

Stockholm.....

4 + (l)

4 + 2

4

4 + 2

4 + 2

(K + K)

(K+K)

(K + K)

(K + K)

Karlstad......

4 + 4

4 + lokalreserv

4 + 2

4 + 2

4 + lokalreserv

(M + M)

(M + K)

(M + M)

(M)

Götaland:

2

Linköping.....

4 + 4

4+4

4 + 2

4 + 2

4 + 2

(M + M)

(M + M)

(M + M)

(M + M)

Göteborg......

4 + 4

4 + 2

4 + 2

4 + 2

4+2

(M+M)

(M + K+M + K)

(M + K+M + K)

(M + K + M + K)

2 2

2 2

2 2

Lund........

4 + 4

2 + 2 + 2

4 + 2

4 + 2

4 + 2

(M + M)

(M + M + K)

(M + K + M + K)

(M + K + M + K)

2 2

2 2

Växjö........

4

Förvandlas till småskole-

Nedlägges

Förvandlas till

(M)

seminarium

småskole-

seminarium

Kalmar.......

4

Nedlägges

4

Nedlägges

Nedlägges

(K)

19x4 + 1x1

8x4+7x2+

10x4 + 5x2+

9x4+7x2+

9X4+6X2+

(12 M + 8 K)

särskild kurs

särskild kurs

särskild kurs

särskild kurs

(8''hU+VlsK)

(9,/2M + 71/sK)

(8V»M + 7''/»K)

Vad särskilt beträffar Kalmarseminariet, som helt skulle upphöra med sin

utbildningsverksamhet i och med den nya organisationens genomförande,

skulle jag i och för sig känt det såsom en tillfredsställelse, örn jag icke nödgats

framställa ett förslag, som medför, att den högt skattade insats, detta

seminarium gjort i fråga örn lärarutbildningen, och de värdefulla pedagogiska

traditioner, som där vuxit fram, icke vidare kunna fullföljas. Men jag

har självfallet ansett det vara min plikt att framförallt se det föreliggande

problemet ur rikssynpunkt. Jag vill i detta sammanhang påpeka, att det är

angeläget, att staten vid den förevarande omorganisationen av seminarieBihang

till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 100. 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

väsendet ej ställer sådana krav på vederbörande kommuner i fråga örn tillhandahållande

av lokaler, att organisationen härigenom fastlåses vid former,

som måhända i en framtid kunna befinnas olämpliga. Jag vill vidare

fästa uppmärksamheten på att — även örn staten slipper gälda kostnaderna

för nämnda byggnadsföretag — det dock är fråga örn allmänna

medel, och att ett folkskoleseminarium, vars bibehållande betingas av

att ett mer omfattande byggnadsföretag utföres, alltså blir för det allmänna

dyrare än ett folkskoleseminarium, som kan inrymmas i redan

befintliga lokaler. Det är bland annat dessa synpunkter, som varit för

mig bestämmande vid mitt ställningstagande till frågan om bibehållandet

av nämnda båda seminarier såsom folkskoleseminarier. I anledning av

vad överstyrelsen i ämnet anfört och mot bakgrunden av vad jag i det

föregående yttrat må anmärkas, att jag icke kan finna behov föreligga av

seminarierna i fråga, även örn ett sjunde skolår införes vid folkskolan.

Såsom framgår av berörda sammanställning skulle vid bifall till mitt

förslag proportionen mellan manliga och kvinnliga examinationsavdelningar

bliva densamma som vid ett genomförande av de sakkunnigas

förslag. Vid studentlinjen skulle komma att finnas 3 ’/« manliga och 2 7*

kvinnliga avdelningar samt vid den 4-åriga linjen 5 manliga och 4 kvinnliga

avdelningar. Genom förskjutning vid elevintagningen vid de olika

seminarierna av proportionen mellan manliga och kvinnliga elever torde —

såsom skolöverstyrelsen framhåller — antalet manliga, respektive kvinnliga

elever vid seminarielinjerna kunna vid behov anpassas till närmare

överensstämmelse med den av riksdagen godtagna proportionen 11:9

mellan manliga och kvinnliga folkskollärare.

3. Småskoleseminarierna.

A. Utbildningslinjer.

Den av 1932 års riksdag fastställda organisationen av småskoleseminarierna

har ännu ej fungerat i den omfattning, riksdagen i sitt beslut angav,

och vissa organisatoriska spörsmål togos icke i betraktande vid organisationens

genomförande. De av Kungl. Maj:t för småskoleseminarierna hittills

meddelade föreskrifterna hava provisorisk karaktär. Förslag hava i följd

härav framförts om revision av småskoleseminarieorganisationen och om

lösning av de ännu svävande spörsmål, som beröra småskoleseminarierna.

Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening m. fl. lärarsanimanslutningar

framhöllo den 27 februari 1933 som önskemål, att vid

en blivande omorganisation av lärarutbildningen småskoleseminarierna

måtte byggas på samma kunskapsfordringar som folkskoleseminariernas

4-åriga kurs — enligt lärarsammanslutningarnas förslag på de kunskaper,

som förutsättas för realexamen — att 1-åriga kurser för inträdessökande

med studentexamen måtte upprättas samt att de för närvarande fastställda

kompetensfordringarna för lektorer vid folkskoleseminarierna måtte utsträckas

att gälla jämväl för huvudlärare vid småskoleseminarierna. Den

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

7 mars 1933 anhöll centralstyrelsen för Sveriges folkskollär alinne förbund,

att Kungl. Majit måtte till 1932 års seminariesakkunniga hänskjuta frågan

örn i vad mån en enhetlig, likvärdig seminarieutbildning måtte kunna komma

till stånd för alla, som utbildades till lärare i folkskolan.

Skolöverstyrelsen hemställde den 13 februari 1934, att Kungl. Majit

täcktes åt nämnda sakkunniga uppdraga att undersöka behovet av en

eventuell revision av småskoleseminariernas organisation, särskilt med hänsyn

till behovet av lärare med småskollärarutbildning, samt verkställa härför

erforderlig utredning ävensom framlägga därpå grundade förslag. Centralstyrelsen

för Sveriges allmänna folkskollärarförening anhöll den 22

februari 1934, att frågan om småskollärarinneutbildningen måtte i sin helhet

för utredning hänskjutas till de sakkunniga.

I anledning härav erhöllo 1932 års seminariesakkunniga ovan omförmälda

småskoleseminarierna avseende utredningsuppdrag.

De sakkunniga erinra i betänkandet, att det uppdrag, som sålunda givits

de sakkunniga, vore begränsat till att avse organisationens omfattning, inträdesfordringarna

och kursplanerna. Med hänsyn härtill ansåge sig de

sakkunniga förhindrade att till behandling upptaga frågan om seminariekursens

längd, beträlfande vilken 1931 års riksdag fattat definitivt beslut.

Av samma skäl ansåge sig de sakkunniga ej heller kunna till behandling

upptaga frågan örn en enhetlig utbildning för alla dem, som skola ägna sig

åt lärarverksamhet inom folkskoleväsendet. De sakkunniga förutsatte alltså,

att lärotiden även i fortsättningen skulle vid de småskoleseminariekurser,

som för närvarande vore förlagda till Haparanda och Lycksele, vara

3-årig och vid övriga småskoleseminarier 2-årig.

Departementschefen.

Trots att småskoleseminarieväsendet så sent som vid 1932 års riksdag omorganiserades,

synes det erforderligt att redan nu och i samband med frågan

om folkskoleseminariemas omorganisation företaga småskollärarutbildningens

organisatoriska förhållanden till förnyad prövning. Nämnda frågor

hava åtskilliga beröringspunkter och böra därför samtidigt bedömas. Härtill

kommer, att erfarenheterna under de allra senaste åren synas hava

ådagalagt, att den år 1932 beslutade småskoleseminarieorganisationen är

för stor, och att behov alltså föreligger av en beskärning av densamma.

Frågan om en enhetlig utbildning för lärare inom folkskoleväsendet är

enligt min mening ännu icke mogen för sin lösning. Jag förutsätter därför

i det följande — i likhet med de sakkunniga — att utbildningen av lärare

för småskolestadiet m. m. skall ske vid särskilda för dem avpassade läroanstalter.

Jag saknar anledning att nu ifrågasätta någon ändring beträffande

småskoleseminariekursernas längd och utgår därför från att småskoleseminarieorganisationen

även i fortsättningen skall omfatta

2- årig linje samt

3- årig linje.

Mina efterföljande förslag avse väsentligen frågorna örn inträdesfordringarna

och seminarieorganisationcns omfattning.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Majlis proposition Nr 100.

B. Inträdesfordringar m. m.

Gällande bestämmelser,

Den, som söker inträde i första klassen av 2-årigt småskoleseminarium,

skall prövas med avseende på mogenhet och begåvning samt med avseende

på kunskaper och färdigheter i kristendomskunskap, modersmålet, matematik,

historia, geografi, naturkunnighet, välskrivning, sång och slöjd. De

kunskapsfordringar, som krävas för godkänt vitsord, torde vad kristendomskunskap

och modersmålet beträffar få anses ligga över folkskolans

kunskapsmått men i fråga örn övriga kunskapsämnen hålla sig inom

folkskolans kurs med undantag för naturkunnighet, i vilket ämne av ordalydelsen

att döma ingen fordran ställes på kunskaper i fysik och kemi.

I övningsämnena äro fordringarna identiska med dem, som nu gälla vid

folkskoleseminarium, dock med den skillnaden att i ämnet teckning ej

fordras något inträdesprov.

Skolöverstyrelsen äger bestämma, vad som bör fordras för godkänt vitsord

i inträdesprövning vid de nuvarande 3-åriga småskoleseminarierna. De

nu gällande inträdesfordringarna äro praktiskt taget identiska med inträdesfordringarna

vid de 2-åriga småskoleseminarierna (endast beträffande

matematik och geografi förefinnas ett par smärre avvikelser) och bygga

sålunda i regel på folkskolans lärokurs i vederbörande kunskapsämnen.

Även i fråga om övningsämnena äro inträdesfordringarna i det närmaste

likartade vid båda seminarietyperna.

Anledningen till att lärokursen vid seminarierna i Haparanda och Lycksele

bestämts till tre år är ej blott behovet av lärarkrafter vid mindre folkskolor

och av biträdande lärare vid egentliga folkskolor utan även de förhållandevis

sämre skoltyperna och fortbildningsmöjligheterna i förevarande

seminariers uppland samt vidare, vad beträffar förstnämnda seminarium,

de inträdessökandes ofta bristfälliga kunskaper i riksspråket. Sistnämnda

omständighet, men även den svagare skolunderbyggnaden hos de inträdessökande

vid seminariet i Haparanda, ha nödvändiggjort anordnande under

vissa år vid detta seminarium av en statlig preparandkurs i syfte att hålla

kunskapsnivån hos de från seminariet examinerade tillräckligt hög.

1932 års seminariesakkunniga.

2-årigt småskoleseminarium. Av en av de sakkunniga verkställd

statistisk undersökning framgår, att från fyraårsperioden 1926—1929

till femårsperioden 1930—1934 de folkskolebildades del i totala antalet i

första klassen intagna elever minskats från 46 procent till 29 procent, under

det motsvarande tal för elever med studentexamen, realexamen eller normalskolekompetens,

respektive med annan högre utbildning under samma

tid ökats från 24 procent till 32 procent, respektive från 30 procent till

39 procent. Vid småskoleseminarierna förelåge sålunda, framhålla de sak
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Marits proposition Nr 100.

kunniga, samma bestämda tendens till förskjutning av de intagna elevernas

skolkunskaper från vanlig folkskolntbildning till högre skolbildning, som

kunnat konstateras vid folkskoleseminarierna.

De sakkunniga hade även företagit en undersökning, huru nyss antydda

förhållanden gestaltat sig under åren 1930—1931 vid ett vart av de åtta

nu befintliga småskoleseminarierna, varav framginge (tab. 7, sid. 86 i betänkandet),

att det rådde en markerad skillnad mellan skolunderbyggnaden

hos de i de 3-åriga seminarierna och de i de 2-åriga seminarierna intagna

eleverna.Antalet intagna elever med endast folk-och fortsättningsskola som

skolunderbyggnad utgjorde vid de båda förstnämnda seminarierna, en förhållandevis

större del av det totala antalet vid vederbörande seminarium

intagna elever än vid de sistnämnda seminarierna, där i regel den högre

skolunderbyggnaden övervägde. Vid Lyckseleseminariet vöre dock icke

skillnaden så påfallande som beträffande Haparandaseminariet.

I det föregående hade de sakkunniga konstaterat, att, medan vid folkskoleseminarierna

inträdesfordringarna enligt gällande bestämmelser i stort

sett holle sig vid folkskolans nivå, utvecklingen i realiteten medfört, att det

övervägande flertalet inträdessökande vid nämnda seminarier numera ägde

kunskaper, som förutsattes för realexamen. Ungefär motsvarande förhållande

syntes, såsom framginge av den gjorda undersökningen, föreligga vid de

2-åriga småskoleseminarierna. Formellt motsvarade inträdesfordringarna

vid dessa seminarier i regel folkskolebildning, men flertalet av de vid dessa

seminarier intagna eleverna redovisade ett högre kunskapsmått och av dessa

ett betydande antal realexamen eller högre utbildning. De skäl, som anförts

för en höjning av inträdesfordringarna vid folkskoleseminarierna, syntes

också tala för en höjning av inträdesfordringarna vid de 2-åriga småskoleseminarierna.

Men till dessa skäl komme för de sistnämnda seminariernas

del ytterligare ett, som icke torde kunna frånkännas betydelse. Genom att

bringa kunskapsnivån för samtliga seminarieelever upp till en standard,

som närmade sig realexamen, synes det vara möjligt att utan förlängning

av lärokursen vinna vissa av de fördelar, som åsyftats med de tidigare

framförda förslagen örn förlängning av lärokursen vid småskoleseminarierna

med ett år. Den tid, som nu måste användas till att bibringa

vissa av seminarieelever na kunskapsmoment, som flertalet av de .övriga

förvärvat redan före inträdet i läroanstalten, skulle kunna nyttiggöras

för den egentliga seminarieutbildningen. Den relativt korta utbildningstiden

vid småskoleseminarium fordrade dessutom ett i fråga örn mognad

och kunskaper någorlunda homogent elevmaterial, och ett sådant torde

svårligen vara att ernå med nuvarande inträdesfordringar.

De sakkunniga holle alltså före, att inträdesfordringarna vid de 2-åriga

småskoleseminarierna borde höjas. Någon svårighet att rekrytera småskoleseminarierna

eller någon risk att utmärkta sökande, som icke haft

annan skolunderbyggnad än folkskolans att tillgå, skulle utgallras torde

icke uppstå även vid en relativt avsevärd ökning av inträdesfordringarna.

Möjligheten till individuellt bedömande vid inträdesprövningen komme ju

fortfarande att förefinnas.

De sakkunniga hade vid sina överväganden rörande arten av de inträdesfordringar,

som borde bestämmas för de 2-åriga småskoleseminarierna,

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition Nr 100.

utgått från de inträdesfordringar, vilka i det föregående föreslagits för

folkskoleseminarierna, och jämkat dessa fordringar till en nivå, som för

nämnda småskoleseminarier ansetts lämplig.

Inträdesprövning borde verkställas i samma kunskapsämnen som nu

med den förändringen, att ämnet naturkunnighet uppdelades i tvenne

ämnen, nämligen biologi och hälsolära samt fysik och kemi.

Inträdesfordringarna i ämnena kristendomskunskap, modersmålet, historia,

geografi samt biologi och hälsolära borde enligt cle sakkunnigas mening

fixeras till i det närmaste samma höjd som vid folkskoleseminarium.

Inträdesfordringarna i matematik torde böra hållas lägre än vad som föreslagits

för folkskoleseminarierna. Inträdesprovet i ämnet fysik och kemi

borde i förhållande till motsvarande vid folkskoleseminarium föreslagna

fordringar bestämmas till att utgöra god insikt i ämnet i överensstämmelse

med kursen för 6-klassig folkskola av A-formen. För den händelse ett

obligatoriskt sjunde skolår skulle införas, förutsatte de sakkunniga, att

inträdesfordringarna lämpades med hänsyn därtill.

Vad beträffade övningsämnena, föresloges endast en mindre förändring.

Anledning syntes ej föreligga att inrätta särskilda studentkurser vid

småskoleseminarierna. Däremot holle de sakkunniga före, att möjlighet

borde beredas studenter att för utbildning till småskollärare vinna inträde

i avgångsklassen vid småskoleseminarium. De härför nödvändiga anordningarna

torde det ankomma på vederbörande rektor att efter anvisningar

av skolöverstyrelsen vidtaga.

Undervisning splanen för småskoleseminarierna har av de sakkunniga

reviderats under hänsynstagande till de sålunda vidtagna ändringarna i

inträdesfordringarna samt till de erfarenheter, som vunnits vid tillämpningen

av den nuvarande undervisningsplanen, ävensom med beaktande

av de fordringar, som numera ställas på lärarna å folkskolans begynnelsestadium.

Förslaget till undervisningsplan förutsätter en avsevärd utökning

av seminarieelevernas undervisningsövningar i övningsskolan.

De sakkunniga anföra i fråga om undervisningsplanen följande allmänna

synpunkter.

I fråga om undervisningen vid småskoleseminarierna hade samma utveckling,

som i det föregående beskrivits beträffande folkskoleseminarierna,

gjort sig gällande. Småskoleseminariernas elevkår hade, som nämnts, under

årens lopp i ökad omfattning rekryterats av sökande, som vid inträdet

innehaft högre skolbildning än den, som förutsattes i nuvarande inträdesfordringar

och undervisningsplan. Detta förhållande hade medfört, att sådana

i kursplanerna för de olika ämnena ingående moment, vilka kunnat

förutsättas inhämtade redan före intagningen, antingen uteslutits eller

behandlats mera översiktligt. I stället hade vid undervisningen upptagits

moment, som varit ägnade att ge eleverna en starkare allmänbildning och

fackbildning inom de olika ämnena. På så sätt hade man sökt att inom

den nuvarande undervisningsplanens ram tillgodose de krav, som i våra

dagar ställdes på en lärare, som skulle omhänderha barnets uppfostran och

undervisning under de för dess vidare utveckling så betydelsefulla första

skolåren. Då de sakkunniga, såsom framginge av det i det föregående anförda,

för vissa ämnen föreslagit en höjning av inträdesfordringarna, var
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

igenom en bättre överensstämmelse med den faktiska kunskapsnivån hos

de inträdessökande eftersträvats, hade det ock blivit nödvändigt att företaga

en revision av den nuvarande undervisningsplanen. Vid denna revision

hade de sakkunniga sökt bereda tillräckligt utrymme åt sådana kursmoment

inom de olika ämnena, vilka erfordrades för att eleverna skulle

erhålla den allmänbildning och fackbildning, som krävdes för deras kommande

verksamhet som uppfostrare och lärare vid folkskolan på dess

grundläggande stadium.

I fråga om detaljerna i förslaget till undervisningsplan hänvisas till

betänkande (sid. 90—96 och 293—318). Allenast må framhållas, att de

sakkunniga beträffande undervisningen i ämnena slöjd samt hushållsgöromål

föreslå i princip samma anordning, som i det föregående närmare

motiverats för de kvinnliga eleverna vid folkskoleseminariema, samt att

det antal lektioner, som en elev får hålla under sin seminarietid och som

nu uppgår till omkring 23, skulle genom vissa anordningar (en starkare

uppdelning av klasserna vid gruppövningarna och större antal serielektioner)

höjas till omkring 41, till vilket antal de kunnat uppgå under senare

år på grund av vidtagna restriktioner i fråga om antalet intagna elever.

3-årigt småskoleseminarium. Av den förutberörda statistiken

framgår, att de 3-åriga seminarierna så till vida skilja sig från de

2-åriga, att de intagna eleverna inneha en i genomsnitt lägre skolunderbyggnad.

Otvivelaktigt sammanhängde detta förhållande, anföra de sakkunniga,

med den relativt svagare beskaffenheten hos skolväsendet i de

landsändar, vari dessa småskoleseminarier vore belägna.

Denna omständighet utgjorde onekligen ett skäl emot en alltför betydande

höjning av inträdesfordringarna vid förevarande seminarier. Å andra

sidan torde det vara ofrånkomligt, att även vid dessa seminarier, som ju

skulle bereda samma lärarkompetens som de 2-åriga, höja inträdesfordringarna.

Det torde emellertid med hänsyn till de förhållandevis sämre studiemöjligheterna

i dessa landsdelar och på grund av språksvårigheterna för

de finsktalande icke vara tillrådligt att föreslå samma inträdesfordringar

för de 3-åriga som för de 2-åriga småskoleseminarierna. Den ett år längre

utbildningstiden vid de 3-åriga småskoleseminarierna inrymde enligt de

sakkunnigas mening tillräcklig garanti för att samma studieresultat skulle

kunna uppnås även med något lägre inträdesfordringar än de för de 2- åriga seminarierna föreslagna.

Med utgångspunkt från det nu anförda ansåge sig de sakkunniga böra

föreslå, att ungefär samma inträdesfordringar, som föreslagits för de 2-åriga

seminarierna, fastställdes för de 3-åriga i sådana ämnen, i vilka det kunde

antagas, att de inträdessökande hade möjlighet att på egen hand förvärva

erforderliga kunskaper, men att inträdesfordringarna i övriga ämnen hölles

på en lägre nivå jin vid de 2-åriga seminarierna.

Till det förra slaget av ämnen torde kunna hänföras kristendomskunskap,

historia och geografi samt övningsämnena. Beträffande dessa ämnen

samt givetvis även beträffande fysik och kemi, i vilket ämne inträdesfordringarna

vid de 2-åriga seminarierna enligt de sakkunnigas förslag

skulle vila på folkskolekunskaper, skulle alltså inträdesfordringarna

vid de 3-åriga seminarierna bli i det närmaste desamma som vid de 2-åriga.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

Till den senare gruppen av ämnen hänfördes modersmålet, matematik

samt biologi och hälsolära. Fordringarna i modersmålet och matematik syntes

böra bestämmas till en något lägre nivå, och som måttstock härför hade

de sakkunniga funnit lämpligt angiva de fyra första, respektive tre första

klasserna i den 5-, respektive 4-åriga realskolan. Vad anginge ämnet biologi

och hälsolära, syntes inträdesfordringarna i de väsentligare delarna

av botaniken och zoologien kunna begränsas till att omfatta kursen för de

fyra första klasserna i den 5-åriga, respektive de tre första klasserna i den

4-åriga realskolan, medan motsvarande fordringar i fråga örn växtfysiologi

samt människokroppens byggnad och hälsolära lämpligen torde kunna begränsas

till att motsvara kursen för 6-klassig folkskola av A-form. Härvid

förutsatte de sakkunniga att, ifall ett sjunde skolår infördes, inträdesfordringarna

i detta ämne samt i sist omhandlade delar av ämnet biologi

och hälsolära lämpades med hänsyn härtill.

Även den ovan föreslagna jämförelsevis lindriga skärpningen av inträdesfordringarna

vid de 3-åriga seminarierna komme ju att ställa något

större krav på de inträdessökande vid dessa seminarier. Den föreslagna

ändringen kunde emellertid anses stå i överensstämmelse med den fortskridande

utvecklingen av skolväsendet i de bygder, som rekryterades med lärare

från de 3-åriga seminarierna. Dock syntes den goda erfarenheten av

den förutnämnda statliga preparandkursen vid småskoleseminariet i Haparanda

— enligt vad de sakkunniga inhämtat hade under de tio år, varunder

preparandkursen varit i verksamhet, 82,5 procent av samtliga vid

seminariet inskrivna elever genomgått densamma — tala för dess bibehållande,

ehuru det, med hänsyn till den successiva förbättringen både av

skolväsendet i de finsktalande områdena och av kunskaperna i riksspråket

i dessa trakter, ej torde vara tillrådligt att göra ifrågavarande preparandkurs

till en permanent institution. Det syntes vara lämpligt att, såsom

hittills varit fallet, behovet av ifrågavarande preparandkurs årligen prövades.

Beträffande den för den 3-åriga linjen föreslagna undervisningsplanen

hänvisas till betänkandet (sid. 99—102 och 293—318). Här må allenast

framhållas, att kurserna i de olika ämnena enligt de sakkunniga avpassats

så, att utbildningen skulle bliva fullt likvärdig med den, som skulle vinnas

inom den 2-åriga linjen. Den praktiska lärarutbildningen har förstärkts

i motsvarande grad som vid den 2-åriga linjen. Olika åtgärder hava ifrågasatts

i syfte att giva de elever, som skola utbildas till lärarinnor vid skolor

i de finsktalande trakterna, nödig handledning i att undervisa barn, som

lia finska språket till modersmål. Bland annat har föreslagits, att nämnda

elever skulle beredas tillfälle till sammanhängande hospitering under minst

en vecka i skolor med finsktalande barn. Vidare må anmärkas, att de

sakkunniga föreslagit en frivillig kurs i finska språket örn tre veckotimmar

inom den 3-åriga linjen för sådana elever, vilka behärska finskt talspråk.

Som motiv härför har anförts följande:

Undervisningen i de olika ämnena, särskilt modersmålet, i folkskolan

inom de finsktalande trakterna erbjöde svårigheter på grund av att barnen

samtidigt med kunskapsinhämtandet skulle lära sig ett annat språk

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Marits proposition Nr 100.

än det, de talat före inträdet i skolan. Det vore tydligt, att dessa svårigheter

vore störst i fråga om själva nybörjarundervisningen, vid vilken lärarinnan

måste kunna använda det finska språket som hjälpspråk. En

dylik undervisning förutsatte givetvis, att lärarinnan icke Mott själv

behärskade finska språket som talspråk utan också ägde någon insikt rörande

de väsentligaste olikheterna mellan svenskan och finskan, så att

hon kunde förstå de språksvårigheter, som mötte barnen, och även finna

utvägar för att avhjälpa desamma.

Myndigheterna.

Skolöverstyrelsen har anfört följande:

Kollegierna vid seminarierna i Linköping och Skara hade intet att

erinra mot de sakkunnigas förslag. Kollegierna i Strängnäs, Landskrona

och Falun ansåge, att inträdesfordringarna till den 2-åriga linjen borde

sättas lika med dem, som bestämdes för folkskoleseminariernas 4-åriga

linje. Härtill yrkade kollegiet i Landskrona, att såsom villkor för inträde

borde föreskrivas realexamen eller avgångsexamen från högre flickskola

med normalskolekompetens.

Överstyrelsen ville i detta sammanhang erinra därom, att även inom

folk- och småskollärarkåren funnes en allmän mening därom, att inträdesfordringarna

till småskoleseminarierna borde höjas.

Även överstyrelsen hyste den uppfattningen, att tiden nu vöre inne

för en höjning av inträdesf ordringarna till småskoleseminarierna. På

grund av den starka konkurrensen mellan det stora antalet sökande,

som särskilt under de senare åren ägt rum, hade kunskapsfordringarna

för inträde vid småskoleseminarium visserligen kommit att ställa sig

väsentligen högre än de i författningsväg angivna. Men detta syntes

vara ett ytterligare skäl till att även de officiella föreskrifterna i detta

hänseende ändrades, så att de bättre komme att svara mot verkligheten.

Överstyrelsen hade sedan länge haft sin uppmärksamhet riktad på nödvändigheten

av en förbättrad småskollärarutbildning, så att denna komme

att svara mot de krav, som undervisning och fostran i våra småskolor

numera ställde på lärarkåren. Då småskollärarutbildningen icke kunnat

över hela linjen utsträckas från 2-årig till 3-årig lärokurs, syntes det så

mycket angelägnare att inträdesfordringarna till dessa seminarier höjdes,

så att förutsättning skapades för att utbildningsarbetet under de två

seminarieåren kunde läggas på ett något högre plan.

Överstyrelsen funne för sin del starka skäl tala för att man beträffande

inträdesfordringarna vid å ena sidan det 4-åriga folkskoleseminariet

och å andra sidan det 2-åriga småskoleseminariet principiellt

upprätthölle likställighet. Med en sådan ståndpunkt funné överstyrelsen,

att den olikhet i kunskapsfordringarna beträffande vissa ämnen,

som de sakkunniga föreslagit för de nämnda seminarietyperna, vore

alltför stor. Särskilt gäller detta ämnena matematik samt fysik och

kemi. Möjligt vore, att från praktiska synpunkter någon modifikation

kunde göras utan att likställigheten i fråga örn inträdesfordringarna i

det hela därigenom komme att förryckas. Överstyrelsen ville hålla

denna sistnämnda detaljfråga öppen.

Lärarkollegierna vid småskoleseminarierna hade icke haft något att

erinra emot de sakkunnigas förslag beträffande inträdesproven. Då

överstyrelsen principiellt hävdat den meningen, att inträdesfordringarna

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

till det 2-åriga småskoleseminariet borde vara desamma som till det

4-åriga folkskoleseminariet — sålunda den kunskapsnivå, som motsvarade

fordringarna i realexamen, dock att seminarierna skulle stå öppna

även för sökande som ej avlagt sådan examen — följde därav, att överstyrelsen

funne sig böra förorda samma ordning för inträdesprövning till

småskoleseminarium som till folkskoleseminarium av ovannämnda typ.

Till grund för lärarutbildningen vid seminariet skulle sålunda läggas

realexamen. Sökande, som avlagt sådan examen, skulle undergå inträdesprov

i ämnena modersmålet, matematik och musik, varvid även den

sökandes allmänna mognad och lämplighet för seminariearbetet skulle

utrönas. Sökande, som icke avlagt realexamen, skulle undergå sådan

prövning, som nyss nämnts, och därjämte prövning i övriga ämnen utvisande,

att den sökande ägde erforderliga kunskaper för att kunna följa

undervisningen vid seminariet.

Överstyrelsen funne sig nu icke böra mera i detalj ingå på frågan om

undervisningsplanen. Vad överstyrelsen i samband med frågan om

folkskoleseminariernas undervisningsplan yttrat beträffande ämnet hushållsgöromål

gällde även småskoleseminarierna. På grunder, som i

nämmda sammanhang närmare anförts, funne överstyrelsen ämnet vara

av den vikt, att det fortfarande borde vara kvar på småskoleseminariernas

timplan. I samband med kostnadsberäkningarna komme överstyrelsen

sålunda att upptaga arvoden till timlärarinnor i hushållsgöromål

i stället för särskilda anslag till de frivilliga kurser i ämnet, som av

de sakkunniga föreslagits.

Till vad de sakkunniga anfört beträffande åtgärder för stärkande av

den praktiska lärarutbildningen ville överstyrelsen ansluta sig.

De lärarkollegier, som yttrat sig i fråga om inträdesfordringarna vid

den 3-åriga linjen, hade intet att erinra mot de sakkunnigas förslag till

inträdesfordringar.

Även överstyrelsen funne det nödvändigt, att inträdesfordringarna vid

nu ifrågavarande seminarier åtminstone i vissa ämnen hölles på en

lägre nivå än vid de 2-klassiga seminarierna och funne liksom de sakkunniga,

att den ett år längre utbildningstiden vid de 3-åriga seminarierna

inrymde tillräcklig garanti för att samma studieresultat skulle

kunna uppnås även med något lägre inträdesfordringar än de för de

2-åriga seminarierna föreslagna.

Vad därefter beträffade inträdesprövningarna vid de 3-åriga småskoleseminarierna

funne överstyrelsen icke skäl föreslå någon annan ordning

än den, som förordats vid de 2-klassiga seminarierna. Inträdessökande

med realexamen eller normalskolekompetens borde sålunda även vid

dessa seminarier undergå inträdesprövning av mindre omfattning än de

medsökande, som skaffat sig sina kunskaper på annat sätt.

Överstyrelsen ämnade i ett senare utlåtande behandla de sakkunnigas

förslag till timplan för det 3-åriga seminariet.

Överstyrelsen delade de sakkunnigas mening angående behovet av en

med statsmedel bekostad preparandkurs vid seminariet i Haparanda.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Marits -proposition Nr 100.

Överstyrelsen hade i det föregående avstyrkt anordnandet vid något folkskoleseminarium

av en frivillig kurs i finska språket. Av samma skäl,

som överstyrelsen anfört till stöd för denna sin uppfattning, ville överstyrelsen

för närvarande även avstyrka förslaget om anordnande av en

dylik kurs vid seminariet i Haparanda.

Enligt ett vid skolöverstyrelsens utlåtande fogat protokollsutdrag har

undervisningsrådet Nylund, med instämmande av undervisningsrådet

Almkvist, anfört enahanda synpunkter beträffande inträdesfordringarna

vid småskoleseminarierna, som han enligt det ovanstående anfört rörande

motsvarande fråga vid folkskoleseminarierna. Nylund har alltså förklarat

sig icke kunna biträda överstyrelsens förslag, att de sökande, som

avlagt realexamen eller förvärvat normalskolekompetens, skulle befrias

från prövning i ett flertal ämnen, medan endast de, som på annat sätt

inhämtat sina kunskaper, skulle prövas i alla de ämnen, beträffande vilka

prov erfordrades.

Vidare har t. f. undervisningsrådet Isaacsson anfört, att han ansett,

att de synpunkter, han enligt det föregående anfört, beträffande inträdesfordringar

m. m. samt undervisning i finska språket vid folkskoleseminarierna,

bort av överstyrelsen beaktas även beträffande småskoleseminarierna.

Statskontoret har anfört, att, såvitt ämbetsverket kunde bedöma, en

skärpning av inträdesfordringarna vid småskoleseminarierna knappast

borde ifrågasättas.

Förutnämnda lär ar sammanslutning ar hava anhållit, bland annat, att

inträdesfordringarna för småskoleseminarierna måtte sättas lika med

motsvarande fordringar för de 4-åriga folkskoleseminarierna.

Departementschefen.

De sakkunniga hava anfört enligt min mening välgrundade skäl för

en höjning av inträdesfordringarna även vid småskoleseminarierna. Förslaget

har, såsom av det ovanstående framgår, i princip tillstyrkts av

alla i ämnet hörda myndigheter med undantag för statskontoret. Sistnämnda

ämbetsverk har emellertid icke närmare angivit skälen för sin

avvisande ståndpunkt. För egen del vill jag ansluta mig till den uppfattning,

som hävdats av flertalet myndigheter, och särskilt betona, att

det enligt min mening icke kan vara lämpligt att vidmakthålla alltför

stora olikheter mellan inträdesfordringarna till folkskoleseminarierna och

till småskoleseminarierna. Det bör vidare beaktas, att eleverna vid

sistnämnda undervisningsanstalter skola på ganska kort tid, i regel endast

fyra lästerminer, förskaffa sig den utbildning, som ingår i småskoleseminariekursen.

Förslag hava tidigare och även i samband med de

sakkunnigas utredningsarbete framförts örn en förlängning av lärotiden.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Marits proposition Nr 100.

Såsom de sakkunniga framhålla, synes det vara möjligt att genom en

höjning av inträdesfordringarna ernå vissa av de fördelar, som åsyftats

med sistnämnda förslag om förlängning av lärokursen. En höjning av

inträdesfordringarna framstår enligt min mening som en mindre genomgripande

åtgärd än en förlängning av lärotidens längd.

De sakkunnigas förslag innebär, att inträdesfordringarna vid den 2- åriga småskoleseminariekursen skulle hållas något lägre än som föreslagits

för folkskoleseminarierna men något högre än motsvarande fordringar

vid den 3-åriga seminariekursen. Detta förslag finner jag vara väl avvägt

och av natur att kunna i det väsentliga läggas till grund för de

föreskrifter i ämnet, vilka framdeles böra utfärdas. Av skäl, som framgått

av vad jag tidigare anfört, kan jag icke biträda skolöverstyrelsens

uppfattning att till grund för lärarutbildningen vid småskoleseminarierna

skulle läggas realexamen och att inträdessökande med sådan examen

skulle undergå en inträdesprövning av mindre omfattning än de medsökande,

som skaffat sig sina kunskaper på annat sätt.

Till den av de sakkunniga föreslagna undervisningsplanen torde Kungl.

Maj:t erhålla tillfälle att senare taga ställning. De jämkningar, som

eventuellt kunna befinnas erforderliga, torde kunna vidtagas inom den

av de sakkunniga angivna kostnadsramen. Beträffande undervisning i

hushållsgöromål ansluter jag mig till skolöverstyrelsens uppfattning. Motiven

härför framgå av vad jag i det föregående anfört. Däremot anser

jag i motsats till överstyrelsen men i överensstämmelse med den mening,

jag givit uttryck åt vid behandlingen av motsvarande, folkskoleseminarierna

berörande spörsmål, att en frivillig kurs i finska språket bör anordnas

vid småskoleseminariet i Haparanda. Till frågan örn anordnande

av preparandkurs vid sistnämnda seminarium återkommer jag i det efterföljande.

C. Behovet av småskollärare.

Nuvarande förhållanden.

Den av 1932 års riksdag fastställda organisationen av småskoleseminarierna

har, såsom av det efterföljande närmare framgår, en nominell

examinationskapacitet av 336 lärarinnor. Den har emellertid aldrig

fullt utnyttjats. För läsåren 1932—1936 har Kungl. Maj:t bestämt intagningen

i första klassen av småskoleseminarierna till respektive 84,

105, 50 och — på förslag av 1932 års seminariesakkunniga — 10 elever.

Anledningen till dessa restriktioner har varit arbetslösheten bland småskollärarinnorna.

1932 års seminariesakkunniga.

De sakkunniga framhålla, att det framtida behovet av småskollärare

är beroende av i stort sett samma faktorer som det framtida behovet

av folkskollärare.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 100.

Ur kalkylsynpunkt förelåge emellertid den skillnaden, att medan den

nuvarande tillgången på folkskollärare i det närmaste motsvarade efterfrågan,

så förelåge bland småskollärarna en avsevärd arbetslöshet, som

ytterligare försvårade försöken att ställa prognoser beträffande det framtida

behovet av sådana lärare. Till belysande härav lämnas efterföljande

uppgifter beträffande de under åren 1932—1934 från samtliga

småskoleseminarier (utom seminariet i Murjek) examinerades anställningsförhållanden

hösten 1934.

Å r

Antal

exami-

nerade

Sökt

anställ-

ning

Därav

an-

ställda

Därav

arbets-

lösa

Antal arbets- lösa i % av

dem, som

sökt anställ- ning

Ej sökt

anställ- ning

Upp-

gifter

saknas

1932 .........

334

285

206

79

27,7 %

39

10

1933 .........

139

121

68

53

43,8 %

13

5

1934 .........

85

84

42

42

50,0 %

1

—

1932—1934 .....

558

490

316

174

35,5 %

53

15

Examinationen av småskollärare under de senaste åren gåve ock en

bild av läget på förevarande område. Examinationens storlek framginge

av efterföljande tablå:

Å r

Antal

examinerade

småskol-

lärarinnor

Å r

Antal

examinerade

småskol-

lärarinnor

1923 ...........

790

1930 ...........

298

1924 ...........

677

1931...........

273

1925 ...........

726

1932 ...........

334

1926 ...........

550

1933 ...........

139

1927 ...........

502

1934 ...........

97

1928 ...........

375

1935 ...........

94

1929 ...........

314

Examinationen var sålunda år 1935 knappt en sjundedel av examinationen

tio år tidigare. Då samma år, som nämnts, endast 10 elever intagits

i första klassen, tenderade den för närvarande mot noll, vilket

vore belysande för det allvarliga läget på förevarande område.

Det framtida behovet av småskollärarinnor har av de sakkunniga beräknats

på i princip samma sätt som behovet av folkskollärare, alltså

på grundval av vissa av folkskolinspektörerna dels i mars, dels ock i

september 1934 lämnade uppgifter samt med ledning av vissa av förre

byråchefen Göransson och professorn Linders utförda kalkyler. Beträffande

detaljerna hänvisas till betänkandet (sid. 140—149). Här ma allenast

framhållas, att de sakkunniga räknat med att antalet barn per

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 100.

småskollärare skulle år 1937 utgöra 16 och därefter minskas till 15 år

1945 och efterföljande år. Vidare ha de sakkunniga fäst uppmärksamheten

vid att folkskolinspektörerna i sina nyssnämnda septemberuppgifter

kommit till ett resultat, som innebure, att vårterminen 1941 skulle

kunna indragas endast 687 av de 1,377 tjänster, som inspektörerna i

mars ansågo möjliga att indraga.

Linders beräkningar på grundval av inspektörernas marsuppgifter hade

resulterat i efterföljande förslag till examination av småskollärare:

Ärligen

\ r

Årligen

examinerade

examinerade

1937—1940 .......

175

1945—1948 .......

184

1941—1944........

254

1949-1955 .......

215

Linders hade, framhålla de sakkunniga, senare reviderat dessa beräkningar

med hänsyn till folkskolinspektörernas i september 1934 ändrade

uppfattning rörande möjligheten att indraga lärartjänster. Därvid hade

han — under förutsättning att antalet barn per lärare skulle år 1937

utgöra 15,4 och därefter först successivt minskas fram till år 1941 för

att sedan långsamt ökas till det i de tidigare beräkningarna förutsatta

medeltalet 15 — kalkylerat med en examination av i medeltal 458 småskollärare

under åren 1937—1940, 183 under åren 1941—1944, 70 under

åren 1945—1948 samt 185 småskollärare under åren 1949—1955. Det

beräknade antalet examinerade lärare vore alltså avsevärt växlande och

avveke i hög grad från de tidigare av Linders beräknade siffrorna. Åtminstone

gällde detta för den första årsperioden, 1937—1940.

De sakkunniga hade för sin del den uppfattningen, att anledning för närvarande

saknades att frångå de av Linders tidigare beräknade siffrorna.

I sakens natur läge, att folkskolinspektörernas prognoser beträffande det

framtida antalet lärartjänster mäste bli mycket osäkra, från och med den

1 juli 1936 tillkomme ytterligare ett osäkerhetsmoment, till vilket inspektörerna

vid sina beräkningar ej kunnat ta hänsyn, nämligen det institut för

tvångsf(^flyttning av lärare, som jämlikt beslut av 1935 års riksdag skulle

genomföras fran nämnda tidpunkt. Denna nya faktor gjorde det mera troligt,

att inspektörernas marsuppgifter, på vilka Linders som nämnts grundat

sina tidigare beräkningar, komme sanningen närmare än septemberuppgifterna.

De sakkunniga ville i detta sammanhang anföra, att inspektörerna,

som i sina marsuppgifter räknat med en indragning av 1,377 småskollärartjänster

under åren 1933—1941, i till folkskolesakkunniga i januari 1935

ingivna uppgifter rörande antalet erforderliga folk- och småskollärar^''änster

vårterminen 1941 under förutsättning, att vid denna tidpunkt 7-årig

skolplikt allmänt vore införd, beräknat antalet småskollärar^änster till

1,225 tjänster mindre än det vårterminen 1933 befintliga antalet.

Om utvecklingen skulle gå i den riktning, som Linders senast utförda

beräkningar anvisade, men de av Linders tidigare beräknade examinations
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Martts proposition Nr 100.

talen lades till grund för seminarieorganisationen, vore det anledning antaga,

att arbetslösheten bland småskollärarna skulle på denna väg under

åren 1937—1940 snabbt förminskas, enär examinationen under dessa år

skulle bli väsentligt mindre än lärarbehovet.

Den frågan uppställde sig till besvarande, huruvida vid seminarieorganisationens

utformning hänsyn borde tagas till det nuvarande överskottet

av småskollärare.

I detta hänseende lämnas vissa uppgifter, varav enligt de sakkunnigas

mening syntes framgå, att — trots den starka reduktionen av antalet examinerade

lärare (under år 1936 beräknades 79 och under år 1937 endast 10

lärare bli examinerade) — det torde vara att förvänta, att det nuvarande

antalet arbetslösa småskollärare (800 a 1,000) komme att i det närmaste

oförminskat balanseras över till tiden efter ikraftträdandet av en ny seminarieorganisation.

Principiellt intoge emellertid de sakkunniga beträffande

ifrågavarande spörsmål den ståndpunkten, att en mer stabil seminarieorganisation

näppeligen borde eller kunde lämpas efter en, som man finge

hoppas, i framtiden övergående arbetslöshet bland småskollärarna.

Ett ytterligare skäl för denna uppfattning lage däri, att frågan örn vidtagande

av åtgärder för avhjälpande av sagda arbetslöshet för närvarande

befunne sig under utredning. Kungl. Majit hade sålunda den 20 juni 1935

anbefallt skolöverstyrelsen att till Kungl. Majit inkomma med utredning

och förslag i ämnet. Utan att föregripa skolöverstyrelsens utredning ville

de sakkunniga framhålla, att en av de utvägar för arbetslöshetens avhjälpande,

som vid nämnda utredning torde komma under övervägande, torde

vara att liksom hittills skett under ett antal år hålla intagningen av seminarieelever

vid en så låg siffra, att det nuvarande antalet arbetslösa efter

hand förminskades. Denna utväg syntes kunna tillgripas, även om seminarieorganisationen

nu uppbyggdes efter en vid jämvikt mellan tillgång och

efterfrågan å småskollärare erforderlig examination av sådana lärare.

Den normala årliga examinationen borde enligt de sakkunnigas mening

för närvarande rättas efter de närmast liggande årens av Linders konstaterade

lärarbehov. De sakkunniga ansåge — bland annat med hänsyn

till vad i det föregående anförts rörande Linders med ledning av folkskolinspektörernas

septemberuppgifter utförda reviderade beräkningar —

försiktigheten bjuda att räkna med ett något högre tal än den siffra Linders

angivit för åren 1937-—1940 (175), dock ej högre än den av honom för

åren 1941—1944 uppskattade siffran (254). Med hänsyn härtill och under

beaktande av att vid ett genomförande av förslaget om inrättande av en

särskild kurs för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor årligen

omkring 24 lärare lämnade småskolläraryrket, utginge de sakkunniga

från att seminarieorganisationen borde kunna normalt utbilda 240 småskollärare

per år. Organisationen syntes emellertid med hänsyn till det nyss

anförda böra göras så elastisk, att examinationen utan olägenhet kunde

minskas till ett lägre tal men även vid förefallande behov ökas utöver 240,

exempelvis vid ett ökat barnantal i småskolan. I likhet med vad de sakkunniga

i motsvarande hänseende anfört i fråga örn examinationen från

folkskoleseminarierna, ville de framhålla, att skolöverstyrelsen årligen torde

böra fil! Kungl. Majit ingiva utredning rörande det lärarbehov, som de vid

småskoleseminarierna under det nästpäföljande året intagna eleverna skulle

tillgodose, samt förslag rörande den med hänsyn härtill erforderliga elevin
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Marits proposition Nr 100.

tagningen. Vid nämnda utredning torde överstyrelsen icke underlåta att beakta

de förändringar i fråga om nativiteten, som i framtiden kunde inträffa

eller förväntades vara att emotse.

De sakkunniga ville tillägga, att lärarbehovet på småskolestadiet icke

torde i någon större utsträckning påverkas av de åtgärder för införande av

ett sjunde skolår, som eventuellt kunde komma att vidtagas.

De sakkunnigas förslag innebär sålunda, att seminarieorganisationen bör

anpassas efter en normal årlig examination av 21^0 småskollärare men medgiva

möjlighet till jämkning av examinationen utöver eller under nämnda

siffra.

Myndigheterna.

Skolöverstyrelsen anser i likhet med de sakkunniga, att en mera stabil

seminarieorganisation borde uppbyggas efter en vid jämvikt mellan tillgång

och efterfrågan å småskollärare erforderlig examination av sådana

lärare samt att för den tillfälliga arbetslöshetens avhjälpande borde vidtagas

särskilda åtgärder, varvid även borde komma under övervägande att,

liksom hittills skett, under ett antal år hålla intagningen av seminarieelever

vid en så låg siffra, att det nuvarande antalet arbetslösa efter hand förminskades.

Endast ett fåtal lärarkollegier hade yttrat sig i frågan örn behovet av

småskollärare. Kollegiet vid småskoleseminariet i Falun hade framhållit, att

då nativitetsökning först inverkade på lärarbehovet i småskolan och då alla

hittills gjorda beräkningar av detta lärarbehov visat sig osäkra, ingen ytterligare

inskränkning i produktionen av småskollärarinnor torde böra göras.

Det syntes påtagligt, att läraröverskottet började absorberas. Kollegiet i

Haparanda ansåge, att de sakkunniga räknat med alltför låga tal för småskollärarbehovet.

Kollegiet vid småskoleseminariet i Linköping uttalade på

närmare anförda grunder, att frågan om lärarbehovet för småskolan borde

under de närmaste åren göras till föremål för en allsidig utredning. Slutligen

hade kollegiet i Strängnäs anfört, att alla hittills gjorde beräkningar om

lärarbehovet vilade på en osäker grund. Icke heller funnes en tillförlitlig utredning

örn arbetslösheten bland småskollärarinnorna.En ifrågasatt förtidspensionering

av småskollärare ävensom minskning av elevantalet i klasserna

på småskolestadiet skulle också inverka på lärarbehovet liksom ock

utbildningskurserna för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor.

Även överstyrelsen funne de förebragta statistiska kalkylerna osäkra.

Med hänsyn härtill funne sig överstyrelsen icke hava tillräcklig anledning

frångå den av de sakkunniga föreslagna siffran. Huvudsaken för närvarande

vore den av de sakkunniga förordade elasticiteten i seminarieorganisationen

och att denna icke gjordes så snäv, att icke utrymme skulle finnas,

därest det verkliga lärarbehovet inom en relativt snar framtid skulle visa

sig ligga närmare siffran 458 än 175.

Överstyrelsen räknade alltså i likhet med de sakkunniga med ett normalt

årligt examinationsbehov av 240 lärarinnor.

Enligt ett vid överstyrelsens utlåtande fogat protokollsutdrag har t. f.

undervisningsrådet Falck gjort ett särskilt uttalande beträffande omfattningen

av småskollärarutbildningen och därvid anfört bland annat följande:

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

De siffror, som de sakkunniga kommit till beträffande det framtida behovet

av småskollärarinnor, syntes vara örn möjligt osäkrare än deras siffror

rörande det framtida folkskollärarbehovet.

Av tabell 25 å sid. 144 i de sakkunnigas betänkande franninge, att det

beräknade behovet av nya lärare under tiden 1935—1941 vore 1,799. Detta

behov skulle givetvis fyllas dels av lärarinnor, som nu ginge arbetslösa, dels

av under samma tid nyutexaminerade lärarinnor. År 1935 utexaminerades

från småskoleseminarierna endast 94 lärarinnor. Utexaminationen under

åren 193G och 1937 bleve 78 respektive 10. År 1938 skulle examinationen

enligt överstyrelsens förslag bliva 60. Om seminarieorganisationen därefter

skulle i full utsträckning tagas i bruk, skulle examinationen per år bliva

år 1939 216 och de följande åren 240. Under åren 1935—1941 skulle alltså

de nyblivna lärarinnornas antal utgöra (94 + 78 + 10 + 60 + 216 + 240 +

240 =) 938. Ett examinationsunderskott uppgående till (1,799 — 938=)

861 skulle alltså under nämnda sjuårsperiod föreligga. Detta underskott

skulle som nämnts fyllas av de nu arbetslösa lärarinnorna. Då dessas antal

sannolikt icke nådde upp till så stor siffra som nämnda underskott, skulle

alltså arbetslösheten, om siffrorna i den nu åberopade tabellen vore riktiga,

vara avverkad senast år 1941. Därefter borde givetvis examinationen anpassas

så, att den i stort sett för varje år motsvarade lärarbehovet. Detta behov

vore dock givetvis ännu svårare att beräkna än behovet för tiden före 1941,

eftersom barnantalet vore okänt. I ovannämnda tabell 25 vore behovet av

nya lärare under de närmaste åren efter 1941 beräknat till omkring 500 per

år. I tabell 27 åter, som vöre grundad på professor Linders’ beräkningar av

det kommande barnantalet, holle sig siffran vid omkring 225 per år.

Om de siffror, som framlades i tabell 25 för åren intill 1941 skulle vara

riktiga, och om professor Linders’ kalkyler rörande det kommande barnantalet

skulle visa sig komma att överensstämma med verkligheten, så borde

den omfattning av småskoleseminarieorganisationen, som de sakkunniga

med instämmande av överstyrelsen föreslagit, alltså vara tillfyllest. Frågan

vore då i vad mån dessa siffror och kalkyler kunde vara riktiga. Vad anginge

utvecklingen efter 1941 tordes Falck därom icke yttra sig. Vad åter utvecklingen

före detta år beträffade, påpekades, att ovannämnda beräkningar

vore gjorda på grundval av sådana uppgifter från folkskolinspektörerna,

vilka sedermera av dem själva underkänts. Skulle inspektörernas septemberuppgifter

1934 läggas till grund för beräkningarna, skulle man komma till

en seminarieorganisation av helt andra mått än de sakkunnigas. Professor

Linders hade beräknat, att examinationen i så fall skulle sättas till 458 per

år och att arbetslösheten givetvis skulle vara avverkad mycket hastigare,

än ovan nämnts. Folkskolinspektörerna hade sommaren 1935 beräknat antalet

småskollärarinnor vid vårterminens slut 1935 till 13,158. Minskningen

i lärarantalet under 1935/1936 och 1936/1937 beräknades till omkring 160

respektive 180. Lärarantalet vid vårterminens slut 1937 kunde alltså enligt

dessa uppgifter uppskattas till omkring 12,820. Dessa siffror ägde givetvis

en högre grad av säkerhet än de siffror, som lämnats föregående år och som

de sakkunniga åberopat. Då lärarantalet vid vårterminens slut 1937 av de

sakkunniga beräknats till 12,412 (enligt tabell 25) eller 12,394 (enligt tabell

27), utgjorde skillnaden mellan dessa siffror och inspektörernas senaste uppgifter

något över 400, vilket visade, att minskningen av antalet småskollärarinnetjänster

icke skett i den utsträckning, varpå de sakkunniga grun
Bihang

till riksdagens protokoll 1036. 1 sami. Nr 100.

7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

flat sina beräkningar och att därför också lärarbehovet för de närmaste

åren bleve större, än vad de antagit.

Vid en beräkning av lärarbehovet för de allra närmaste åren måste man

givetvis komma verkligheten närmast, örn man använde folkskoleinspektörernas

nu anförda senaste uppgifter. Det syntes därför, att arbetslösheten

inom småskollärarkåren borde på grund av den för närvarande begränsade

examinationen oavsett alla andra åtgärder för arbetslöshetens nedbringande,

hava upphört måhända redan före år 1940. Då under de närmast därpå

följande åren behovet av lärare sannolikt komme att överstiga den föreslagna

organisationens examinationskapacitet, kunde arbetslösheten till och

med vid 1940-talets början ha bytts i lärarbrist.

Närmast syntes det klokast, att icke någon förändring i den nu förefintliga

organisationen vidtoges, förrän större klarhet vunnits dels rörande omfattningen

av småskollärarinnetjänsternas indragning, dels rörande möjligheterna

för avveckling av arbetslösheten bland småskollärarinnorna. Att

Falck emellertid ej yrkat på någon ändring i överstyrelsens organisationsförslag

berodde på att han hoppades, att klarhet vunnits åtminstone beträffande

arbetslöshetens avveckling, innan den föreslagna indragningen av

folkskoleseminarierna i Kalmar och Växjö definitivt hunnit genomföras,

och att något av dessa seminarier skulle kunna tagas i bruk såsom småskoleseminarium,

därest så skulle visa sig behövligt.

Statskontoret har anfört enahanda synpunkter som ämbetsverket enligt

det ovanstående anfört i fråga örn beräkningen av behovet av folkskollärarare

samt alltså framhållit, att det ville förefalla statskontoret angeläget,

att man å ena sidan med hänsyn till vad som inträffat under de senaste

åren inriktade sig på att icke fastställa en seminarieorganisation, som kunde

anses större än som oundgängligen erfordrades, men att å andra sidan organisationen

gjordes så elastisk att smärre utvidgningar och inskränkningar

lätt skulle kunna vidtagas. I

I skrivelse nr 313/1935 anhöll riksdagen, att Kungl. Majit ville låta verkställa

utredning och för 1936 års riksdag framlägga förslag rörande åtgärder

för avhjälpande av rådande arbetslöshet bland småskollärarinnor.

Såsom av det ovanstående framgår, har Kungl. Majit i anledning härav

anbefallt skolöverstyrelsen att inkomma med utredning och förslag i ämnet.

Överstyrelsen har den 30 september 1935 avgivit sådan utredning.

Av utredningen framgår, att av de under åren 1921—1933 examinerade

småskollärarinnorna 85 procent lyckats erhålla lärarbefattning. Överstyrelsen

drager härav den slutsatsen, att i stort sett ett sådant urval gjort sig

gällande, att det vore de klenast meriterade, som stått sig sämst i den

hårda konkurrensen. Uppenbarligen funnes det många personer med småskollärarexamen

i dessa gamla årgångar, som, även örn de skulle vara disponibla,

icke vore önskvärda, när det gällde att rekrytera lärartjänsterna

vid småskolorna.

Det hade enligt överstyrelsens mening varit önskligt, att för en utredning

angående möjligheten att bereda arbetslösa lärarinnor ökad tillgång

till arbetstillfällen kunnat läggas till grund en såvitt möjligt fullständig

undersökning om arbetsförhållandena beträffande samtliga de elever, som

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

utexaminerats från småskoleseminarierna under exempelvis de tio senaste

åren med beaktande av ovan antydda synpunkter. Det hade emellertid

varit för överstyrelsen omöjligt att på den korta tid, som stått till buds,

kunna åstadkomma en dylik allsidig arbetslöshetsstatistik. Överstyrelsen

hade därför nödgats låta sig nöja med de utredningar på området, som

verkställts av lärarorganisationerna. På grundval bland annat härav beräknar

överstyrelsen antalet arbetslösa för de senaste 15 åren till 870.

Utredningen utmynnar i förslag om dels införande av frivillig förtidsavgång

för småskollärarinnor, som uppnått 55 års ålder, varvid dessa

skulle komma i åtnjutande av hel pension — under första året förstärkt

så, att den komme att motsvara hela den kontanta lagstadgade lönen —

dels ock meddelande av bestämmelser om begränsning av läraravdelningarnas

storlek. Däremot avstyrkes ett förslag om säkning av pensionsåldern.

De av överstyrelsen förordade åtgärderna beräknas komma att öka

antalet inom de närmaste åren lediga småskollärartjänster med i runt

tal 400.

Av yttrandena i ärendet inhämtas, att statskontoret ansett ofrånkomligt,

att en förnyad utredning verkställdes, som i första hand toge sikte

på de individuella fallen. Först efter en dylik individuell undersökning

och granskning syntes till bedömande böra upptagas spörsmålet om arten

och omfattningen av de hjälpåtgärder, som kunde ifrågakomma.

Departementschefen.

Den föreliggande statistiken över antalet arbetslösa småskollärarinnor

utgör även enligt min mening icke ett tillfredsställande underlag för de

ifrågasatta genomgripande åtgärderna för beredande av anställning åt

nämnda lärarinnor. Jag får erinra om att Kungl. Majit, bland annat av

denna anledning, genom beslut den 7 februari 1936 uppdragit åt skolöverstyrelsen

att verkställa ny utredning i ämnet. I detta sammanhang

vill jag emellertid påpeka, att vad i ärendet förekommit synes giva vid

handen, att läget på detta område icke är så elakartat som den av skolöverstyrelsen

beräknade arbetslöshetssiffran låter förmoda, örn vid beräkningen

av antalet arbetslösa småskollärarinnor hänsyn tages endast till

sådana arbetslösa, som äro önskvärda som undervisare i småskolan och

som stå till förfogande för lärarverksamhet.

I likhet med de sakkunniga och skolöverstyrelsen anser jag, att vid

utformandet av seminarieorganisationen hänsyn icke kan eller bör tagas

till de arbetslösa småskollärarinnorna. Organisationen bör — såsom de

sakkunniga uttryckt saken — uppbyggas efter en vid jämvikt mellan tillgång

och efterfrågan å småskollärare erforderlig examination av sådana

lärare. Med organisationsproblemet som sådant sammanhänger alltså icke

frågan om huru det nuvarande hiraröverskottet lämpligen bör avverkas.

Emellertid vill jag, i anknytning till vad de sakkunniga anföra, framhålla,

att hinder givetvis icke möter mot att, såsom skett under de senaste aren,

genom tillfälliga begränsningar av elevintagningen vid småskolesemina
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 100.

lierna nedbringa det eventuellt förefintliga överskottet av användbara

lärare.

De sakkunniga och skolöverstyrelsen äro ense om att småskoleseminarieorganisationen

bör utformas efter en normal examination av 21/J lärare

per år. Häremot har jag icke något att invända. Med anledning av vad

de sakkunniga och de i ärendet hörda myndigheterna anfört vill jag emellertid

framhålla nödvändigheten av att organisationen beräknas med tillräckliga

marginaler för tillgodoseende av ett eventuellt mer behov av lärare.

Jag återkommer senare till frågan, huru dessa marginaler böra beredas.

D. Den yttre organisationen.

Nuvarande förhållanden.

1931 års riksdag beslutade, bland annat, att elevantalet i varje klassavdelning

skulle vara högst 28. 1932 års riksdag beslutade, att den statliga

småskoleseminarieorganisationen skulle ha följande utseende:

Du b belseminarier:

Enkelseminarier:

Härnösand (2 + 2)

Strängnäs (2 + 2)

Skara (2 + 2)

Landskrona (2 + 2)

alltså 4 seminarier

om 2 examinationsavdelningar

= 8 sådana avdelningar.

Falun (2)

Linköping (2)

Haparanda (3)

Lycksele (3)

alltså 4 seminarier

om 1 examinationsavdelning

= 4 sådana

avdelningar.

Summa 12 examinationsavdelningar om 28 elever per avdelning, alltså

en examinationskapacitet av 336 småskollärarinnor.

Den av 1931 och 1932 års riksdagar beslutade omorganisationen av småskoleseminarierna,

som trädde i tillämpning från och med läsåret 1933—

1934, har slutförts i och med läsåret 1934—1935, under vilket de förutvarande

folkskoleseminarierna i Landskrona, Skara och Härnösand färdigbildats

till småskoleseminarier. Den har emellertid, såsom redan av det

föregående framgår, på grund av arbetslösheten bland småskollärarinnorna

och därav föranledda begränsningsåtgärder icke ännu trätt i full verksamhet.

1932 års seminariesakkunniga.

Elevnumerären i småskoleseminarieklasserna föreslå de sakkunniga till

samma storlek som i folkskoleseminarieklasserna, alltså till 24. Då examinationen

enligt förslaget skulle utgöra 240 lärare, erfordrades alltså 10

avgångsklasser mot de nuvarande 12. Detta innebure, anföra de sakkunniga,

att 2 av de nuvarande 12 avgångsklasserna måste indragas. Genom

höjning av klassnumerären från 24 till 28 kunde examinationen tillfälligtvis

ökas upp till 280 lärare per år. Förslaget inrymde sålunda en examinationsmarginal

av 40 lärare, vilket torde vara tillräckligt.

De sakkunniga hade vid uppgörandet av sitt förslag till organisation av

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

folkskoleseminarierna av ekonomiska och pedagogiska skäl förordat, att

som regel den nya seminarieorganisationen uppbyggdes på grundval av

dubbelseminarier.

Samma skäl talade för att även småskoleseminarieorganisationen utformades

efter nämnda princip. Ett ytterligare skäl för denna ståndpunkt

vore, att det på grund av det jämförelsevis låga timantalet men stora antalet

ämnen vid ett enkelt småskoleseminarium mötte ännu större svårigheter

än vid ett enkelt folkskoleseminarium att åstadkomma en rationell

fördelning av undervisningen i kunskapsämnena på de olika lärartjänsterna.

Då, såsom av det efterföljande framgår, de sakkunniga föresloge,

att småskoleseminariernas ämneslärare skulle för framtiden komma att

inneha adjunktskomptens, finge denna synpunkt en helt annan betydelse

än förr. Skolöverstyrelsen hade beräknat, att ett dubbelt småskoleseminarium

vore 12,000 kronor billigare per år än två enkla småskoleseminarier

tillsammantagna. Det allmänna borde icke utan tvingande skäl ikläda sig

en dylik årlig merkostnad.

De sakkunniga intoge därför den ståndpunkten, att även småskoleseminarieundervisningen

borde i största möjliga utsträckning koncentreras till

dubbelseminarier.

De sakkunniga lämna vissa uppgifter (sid. 173 och 174) angående de

lokaler, i vilka de nuvarande småskoleseminarierna äro inrymda samt om

behovet av klassrum för småskoleseminarier av olika slag. Härefter anföres

följande som motivering för vissa av de sakkunniga framställda förslag om

förändringar i den nuvarande småskoleseminarieorganisationen, nämligen

nedläggande av småskoleseminarierna i Haparanda, Lycksele, Strängnäs

och Linköping samt upprättande av småskoleseminarier i Luleå och Växjö

i stället för de folkskoleseminarier å dessa platser, som enligt de sakkunnigas

förutberörda förslag skulle indragas:

Vid ett godtagande av nyss tillkännagivna uppfattning i fråga örn användning

av dubbelseminarier i småskoleseminarieorganisationen skulle de

nuvarande enkelseminarierna i Falun, Linköping, Haparanda och Lycksele

nedläggas. Samtliga dessa seminarier hade relativt otillfredsställande lokaler

med hänsyn både till den av de sakkunniga föreslagna utvidgningen av

övningsskolan och till behovet av lokaler för specialrum, inklusive biblioteksutrymmen.

Vad särskilt anginge småskoleseminariet i Lycksele, vore att märka, att

detta seminarium alltifrån sin tillkomst haft till speciell uppgift att förse

lappmarksförsamlingarna i Västerbottens län med lärarkrafter, utbildade

med särskild hänsyn till tjänstgöring i mindre folkskolor. De sakkunniga

förutsatte, att denna speciella uppgift fortfarande skulle åligga ett 3-årigt

norrlandsseminarium. Fördelarna av att en 3-årig linje alltjämt vore förlagd

till Lycksele syntes icke uppväga de nackdelar ur statsekonomisk,

organisatorisk och pedagogisk synpunkt, som vore förenade med ett cnkelseminarium,

förlagt till en så relativt isolerad bygd som Lycksele. Dc sakkunniga

föresloge därför, att den förevarande 3-åriga seminarielinjen flyttades

från Lycksele till Luleå.

Småskoleseminariet i Haparanda hade från sin tillblivelse haft som en av

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

sina uppgifter att utbilda lärarinnor vid skolor med finsktalande barn. Seminariets

förutsättningar för handhavandet av denna uppgift vore givetvis

till stor del beroende på möjligheterna att rekrytera övningsskolan vid seminariet

med finsktalande barn. Enligt vad de sakkunniga hade sig bekant,

hade antalet finsktalande barn i Haparanda under de senare åren avsevärt

minskats, vilket medfört stora svårigheter att rekrytera övningsskolan med

sådana barn, som hade enbart finska till modersmål. Detta förhållande hade

givetvis försvårat seminariets möjligheter att på ett tillfredsställande sätt

fylla ovannämnda uppgift. För att bereda seminariet bättre möjligheter

att utbilda lärarinnor för de finsktalande distrikten, skulle det behöva förläggas

till någon trakt i Tornedalen med finsktalande befolkning. Då detta

näppeligen läte sig göra, syntes det ur nu förevarande synpunkt i varje fall

icke vara av behovet påkallat, att seminariet fortfarande vore förlagt till

Haparanda. Ett positivt skäl för en förflyttning av seminariet vore, att dess

lokaler vore mycket bristfälliga, och frågan om anskaffande av nya lokaler

åt detsamma hade därför under en följd av år varit aktuell. Enligt vad de

sakkunniga erfarit, vore denna lokalfråga för närvarande under utredning

inom skolöverstyrelsen i samband med spörsmålet om anskaffande av definitiva

lokaler åt det högre allmänna läroverk, som enligt beslut av 1935 års

riksdag upprättats i Haparanda. Visserligen uttalade 1932 års riksdag, att

riksdagen med hänsyn till de betydelsefulla uppgifter, ifrågavarande seminarium

hade att fylla på sin plats, icke ville medverka till ett indragande av

seminariet i fråga, även om dess bibehållande skulle medföra, att staten

i en framtid bleve ställd inför nödvändigheten att anskaffa bättre lokaler

åt seminariet. Förutsättningarna för 1932 års riksdags nyssnämnda ståndpunkt

syntes emellertid lia i någon mån rubbats genom 1935 års riksdags

berörda beslut örn inrättande av ett högre allmänt läroverk i Haparanda.

De funktioner som kulturell utpost i det nordligaste Sverige, vilka hittills

handhafts av småskoleseminariet i Haparanda, torde för framtiden i viss

mån kunna fullgöras av det nyinrättade läroverket därstädes. Vidare ville

de sakkunniga—utan att föregripa skolöverstyrelsens berörda utredning —

uttala, att det torde vara att förvänta, att staten till väsentlig del finge

bära kostnaderna för anskaffandet av lokaler åt läroverket. Därest småskoleseminariet

i Haparanda skulle bibehållas, torde följaktligen staten få

bekosta ej blott lokaler för läroverket utan även nya lokaler för småskoleseminariet.

Med hänsyn till vad nu anförts och i betraktande av att de sakkunniga

ej sett sig i stånd att på annat sätt vinna en ändamålsenlig organisation

av småskoleseminarieväsendet i det nordligare Sverige, hade de ansett

sig böra föreslå, att seminariet i Haparanda nedlades och att undervisningen

i den 3-åriga seminarielinjen därstädes flyttades till det av de

sakkunniga ifrågasatta småskoleseminariet i Luleå. De svårigheter att rekrytera

övningsskolan med finsktalande barn, som redan nu yppat sig vid

Haparandaseminariet, hade de sakkunniga sökt eliminera genom att i sitt

förslag till ordning för den praktiska lärarutbildningen inrymma särskild

hospitering för denna linjes seminarieelever under en sammanhängande tid

inom skolor i de finsktalande bygderna.

Folkskoleseminariebyggnaderna i Luleå lämnade riklig plats åt ett dubbelt

3-årigt småskoleseminarium och jämväl åt den preparandkurs, som de

sakkunniga i det föregående förutsatt skola tills vidare bibehållas vid den

3-åriga linjen, vilken vore särskilt avsedd för sökande från de finsktalande

trakterna.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 100.

Ett så organiserat seminarium torde få anses väl tillgodose det norrländska

folkskoleväsendets behov av lärare för mindre folkskolor och för den

finsktalande befolkningen i rikets nordligaste gränsorter. Däremot torde

uppenbarligen för Norrland även erfordras en utbildningsanstalt, som mera

direkt toge syfte på småskolestadiet. Såsom av det föregående framgår,

funnes nu endast ett sådant seminarium i Norrland, nämligen det i Härnösand.

Ett nedläggande av detta seminarium skulle omöjliggöra ett realiserande

av nyssnämnda önskemål örn en för Norrland avsedd 2-årig seminarielinje

och även rubba jämvikten mellan sinåskoleseminarieorganisationen

i södra och norra Sverige. De sakkunniga föresloge därför, att ifrågavarande

seminarium bibehölles men med hänsyn till de sakkunnigas förslag

i övrigt organiserades såsom enkelseminarium.

Det enkla småskoleseminariet i Linköping borde indragas. Seminariebyggnaden

hade mycket begränsade lokalutrymmen, som icke medgåve att

seminariet omändrades till dubbelseminarium, och skäl förelåge ej heller att

bibehålla detsamma som enkelseminarium.

Ett indragande av småskoleseminariet i Falun skulle innebära, att Svealand,

vid ett bifall till vad de sakkunniga i det följande i övrigt komme att

föreslå, berövades sitt sista småskoleseminarium. Visserligen hade de sakkunniga

icke ansett sig böra vid bedömandet av seminariernas förläggningsproblem

tillmäta den geografiska synpunkten så stor betydelse som

tidigare skett. Men de kunde dock icke gå så långt, att de tillstyrkte, att

hela Svealand ställdes utan småskoleseminarium, därest möjlighet funnes

att på ett någorlunda tillfredsställande sätt lösa frågan genom att bibehålla

ett enkelseminarium. Ytterligare ett skäl talade för att småskoleseminariet

i Falun bibehölles. De sakkunniga hade föreslagit, att till folkskoleseminariet

i nämnda stad skulle förläggas den särskilda kursen för utbildning

av småskollärarinnor till folkskollärarinnor. För att denna kurs

skulle ge bästa möjliga resultat syntes det vara önskvärt, att lärarna vid

densamma finge tillfälle att genom självsyn skaffa sig en uppfattning om

ett småskoleseminariums läggning och arbetssätt. Med hänsyn härtill föresloge

de sakkunniga, att småskoleseminariet i Falun skulle bibehållas som

enkelseminarium. En fördel syntes vara, att lärarna vid folkskoleseminariet

därstädes i viss utsträckning, såsom hittills skett, kunde påräknas som

timlärare vid småskoleseminariet. De sakkunniga ville även fästa uppmärksamheten

vid att det torde vara möjligt att för undervisningen vid småskoleseminariet,

särskilt i övningsämnena, disponera vissa utrymmen i folkskoleseminariet.

Småskoleseminariet i Landskrona syntes böra bibehållas som dubbelt

2-årigt småskoleseminarium, enär det vore det enda i sydligaste Sverige och

dessutom hade fördelen av relativt goda lokaler. Likaledes torde småskoleseminariet

i Skam böra bibehållas såsom dubbelt 2-årigt småskoleseminarium.

Däremot nödgades de sakkunniga föreslå en ändring beträffande det

nu till Strängnäs förlagda småskoleseminariet.

Barnantalet i Strängnäs stads skoldistrikt hade under de senare åren

starkt nedgått och redan nått en så låg nivå, att fara förelåge för att ifrågavarande

seminarium icke skulle kunna fungera som dubbelseminarium.

Övningsskolan vid ett dubbelseminarium i Strängnäs skulle endast under

förutsättning, att skoldistriktets samtliga barn å småskolestadiet kunde

tillföras övningsskolan, för närvarande kunna erhålla ett för undervisningen

tillräckligt antal barn. Med hänsyn lill åldersfördelningen inom

Strängnäs stads befolkning funnes emellertid anledning antaga, att förhållandena

kunde i framtiden utveckla sig i ännu ogynnsammare riktning.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Marits proposition Nr 100.

Strängnäs stad hade tidigare vid ett par tillfällen framfört ersättningskrav

med anledning av att seminariet därstädes icke medgivits arbeta

i den omfattning, som från stadens sida förutsatts, då staden upplät tomt

för ändamålet. Av punkten 164 i 1935 års åttonde huvudtitel inhämtades,

att stadsfullmäktige i Strängnäs hemställt, att fullt antal elever måtte

intagas vid småskoleseminariet därstädes, så att detsamma från höstterminen

1936 skulle kunna betraktas såsom fullbildat dubbelseminarium. Stadsfullmäktige

hade därvid anfört, att de medgivit, att den av staden ägda

seminarietomten finge disponeras för ett dubbelt småskoleseminarium. Detta

villkor hade icke blivit uppfyllt, och staden hade därigenom enligt fullmäktiges

mening tillfogats avsevärda förluster. Departementschefen anförde

för egen del i anledning härav, att han icke vore benägen att på grund

av de av stadsfullmäktige anförda skälen tillstyrka en ökning av elevintagningen

vid nämnda småskoleseminarium. Frågan syntes honom emellertid

tarva närmare övervägande. Riksdagen förklarade (skrivelse nr 8, punkten

117) sig vilja understryka behovet av det av departementschefen sålunda

i utsikt ställda närmare övervägandet av denna fråga. Kungl. Majit hade

med anledning härav den 26 april 1935 anmodat skolöverstyrelsen att inleda

förhandlingar i ämnet med Strängnäs stad samt att, därest så vöre påkallat,

till Kungl. Majit inkomma med utredning och förslag.

De sakkunniga, som ej hade anledning ingå på frågan om rimligheten

av de utav Strängnäs stad framförda ersättningskraven, ville framhålla,

att det förevarande spörsmålet om bibehållande av småskoleseminariet

därstädes kommit i ett nytt läge genom den ovan konstaterade starka nedgången

av barnantalet i Strängnäs. De ansåge sig böra för egen del föreslå,

att sagda seminarium helt nedlades och att i stället i de lokaler, vari det

nuvarande, av de sakkunniga till indragning ifrågasatta folkskoleseminariet

i Växjö vore inrymt, upprättades ett dubbelt småskoleseminarium.

Seminariebyggnaden i Växjö beredde mycket goda lokaler åt ett sådant

seminarium.

Såsom av det ovan sagda framginge, hade de sakkunniga av speciella skäl

varit nödsakade att i två fall göra avsteg från den av dem hävdade uppfattningen,

att småskoleseminarieorganisationen av pedagogiska och ekonomiska

skäl borde grundas på dubbelseminarietypen. De sakkunniga ville

framhålla, att de pedagogiska svårigheter, vilka vore förenade med enkelseminarier

och vilka som nämnts främst läge däri, att det ringa antalet

ämneslärare vanskliggjorde en rationell fördelning mellan lärarna av undervisningsskyldigheten

i de olika ämnena, kunde åtminstone i viss utsträckning

undanröjas därigenom, att skolöverstyrelsen, då överstyrelsen förklarade

lärare behörig till ämneslärartjänst vid sådant seminarium, kunde och

borde taga hänsyn till seminariets särskilda behov och de sökande lärarnas

kvalifikationer.

Vad de sakkunniga vid behandlingen av folkskoleseminariernas förläggningsfråga

anfört rörande den betydelse, som vid dryftandet av dessa frågor

borde tillmätas geografiska synpunkter, syntes äga motsvarande tilllämpning

på den nu föreliggande frågan örn småskoleseminariernas fördelning

över riket. Ytterligare framhölles emellertid, att det vore än vanskli
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

gare att giva småskoleseminarierna en geografiskt jämn fördelning över

landet med hänsyn till att dessa seminarier vore vida fåtaligare än folkskoleseminarierna.

Vissa av de sakkunniga lämnade statistiska uppgifter (sid. 179 i betänkandet)

åskådliggöra huru många småskoleseminarier, som vid bifall till

deras förslag skulle komma att finnas i olika landsdelar och i förhållande till

antalet lärare och till folkmängden.

De sakkunnigas förslag innebär, att småskoleseminarierna skulle organiseras

på sätt framgår av en nedan intagen tablå (sid. 120).

Myndigheterna.

Skolöverstyrelsen har framhållit angelägenheten av att den normala

klassnumerären hålles vid högst talet 24.

Då överstyrelsen funne sig böra föreslå vissa modifikationer i den av de

sakkunniga framlagda planen för småskoleseminariernas förläggning och

yttre organisation i övrigt, sammanhängde detta på vissa punkter med

överstyrelsens framlagda förslag angående behovet av folkskoleseminarier

och dessa seminariers förläggning.

Sålunda hade överstyrelsen föreslagit, att det nuvarande folkskoleseminariet

i Luleå skulle bibehållas och organiseras såsom ett enkelt samseminarium.

Vunne detta förslag bifall, omöjliggjordes härigenom den av de

sakkunniga framlagda planen att efter folkskoleseminariets i Luleå indragning

och med indragning ytterligare av småskoleseminarierna i Haparanda

och Lycksele till Luleå förlägga ett dubbelt 3-klassigt småskoleseminarium.

Då överstyrelsen vore ense med de sakkunniga i fråga om nödvändigheten

av att med hänsyn till folkskoleväsendets behov i övre Norrland —

tvåspråkigheten i rikets nordligaste gränsorter samt förekomsten av ett

stort antal mindre folkskolor — hit allt fortfarande förlädes minst tvenne

utbildningslinjer med 3-klassig lärokurs, bleve alltså problemet, var dessa

linjer lämpligen skulle förläggas.

Av de sakkunnigas motivering framginge, att förslaget om seminariernas

i Lycksele och Haparanda hopförande till ett seminarium i Luleå

grundats väsentligen på vissa yttre betingelser, nämligen tillgången på

lediga lokaler och därmed följande fördelar av ekonomisk art. Härtill finge

man ock räkna med de fördelar av pedagogisk art, som skulle vinnas genom

dubbelseminarietypen. Däremot hade de sakkunniga icke till prövning upptagit

den frågan, huruvida det — oavsett förläggningsorten — kunde anses

lämpligt att till ett gemensamt seminarium förlägga utbildningslinjer med

i väsentliga avseenden särpräglade uppgifter. Även om utbildningen av

lärarinnor för de mindre folkskolorna i allmänhet inom svensktalande bygder

i Norrland och för skolor i finsktalande (tvåspråkig) bygd givetvis i

mycket måste vara likartad, kunde det likväl icke förnekas, att en lärarinneutbiklning,

som speciellt skulle tillgodose behovet i rikets nordliga

gränsorter, måste med hänsyn till såväl en sådan utbildningslinjes rekrytering

som den praktiska lärarutbildningen vara något för sig. Dessa synpunkter

bleve emellertid icke för överstyrelsen aktuella, då överstyrelsens

förslag innebure, att seminarietypen 3 + 3 av andra skäl icke skulle förläggas

till Luleå.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

Vad att börja med anginge seminariet i Haparanda, hade lärarkollegiet

därstädes ingående bemött de sakkunnigas skäl för seminariets indragning

i Haparanda och förläggning till Luleå. Därvid hade framhållits, bland

annat, att möjligheten att rekrytera övningsskolan med barn, som hade

finska till modersmål, icke försämrats. Läsåret 1911—1912 var det totala

antalet barn i övningsskolan 50, därav barn med finska till modersmål 20,

eller 40 procent. Precis samma siffror gällde läsåret 1935—1936. Endast

under krigstiden sjönk nämnda procent något. Men alltsedan 1920—1921

hade siffrorna varit i stort sett desamma som före kriget. Av 278 lärjungar

i folkskolorna i Haparanda hade för närvarande 109, eller 39 procent finska

till modersmål. Den finsktalande befolkningen vore mera koncentrerad

i den del av staden, där den nya seminariebyggnaden skulle ligga. Där

kunde till och med avdelningar av enbart finsktalande barn bildas. Det

borde dock framhållas, att den största delen av lärjungar, som i uppgifterna

upptagits såsom barn med svenska till modersmål, behärskade finska

och hade följaktligen de karakteristiska språkegenheter, som vore

värdefulla vid den praktiska lärarutbildningen för finnbygdens skolor.

Vidare hade^ kollegiet gentemot de sakkunniga framhållit, att det vore

svårt att förstå, huru ett gymnasium skulle kunna övertaga den kulturella

uppgift, som åvilade en lärarutbildningsanstalt med dess direkta inflytande

på folkskolan och dess omedelbara kontakt med befolkningen.

I en underdånig till överstyrelsen remitterad framställning från representanter

för samtliga kommuner inom rikets nordligaste gränsorter hade

uttalats, att de sakkunnigas förslag väckt förstämning i hela Norrbotten,

som nu protesterade mot detta projekt till minskning av kulturutposterna

och den andliga odlingens förmåner i denna nordliga, på dylika förmåner

så fattiga landsända. Ett avslag på denna finnbygdsbefolkningens underdåniga

petition skulle, heter det till sist, bliva en stor besvikelse och förmodligen

även på annat håll tolkas som bevis på de svenska myndigheternas

bristande vilja att bereda norrbottensfinnarna möjligheter till ernående

av lärarutbildning och ledande samhällsställning inom den egna bygden.

Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott hade hemställt, att Tornedalens

behov av småskollärarinnor alltjämt måtte tillgodoses genom bibehållande

av ett småskoleseminarium i Haparanda.

Enligt överstyrelsens mening hade de sakliga skäl, som tidigare starkt

talat för att det för rikets nordligaste gränsorter särskilt avsedda småskoleseminariet

borde finnas i Haparanda, icke försvagats, i varje fall icke genom

den av de sakkunniga anförda omständigheten, att 1935 års riksdag fattat

beslut om inrättande av ett högre allmänt läroverk i Haparanda. Tvärtom

funné överstyrelsen den motivering, som för statsmakterna varit avgörande

vid fattandet av nämnda beslut, ligga i rak linje med de skäl, som tidigare

varit bestämmande för riksdagen, då den motsatt sig varje tanke på

Haparanda-seminariets förflyttning. I propositionen (nr 56/1935) angående

utvidgning av samrealskolan i Haparanda till ett högre allmänt läroverk

yttrade vederbörande departementschef bland annat: »Jag finner vidare

ur andra synpunkter, att starka skäl tala till förmån för den gjorda framställningen.

Dessa synpunkter hava utförligt framhållits såväl av petitionärerna

som av myndigheterna. Jag vill endast betona vikten därav, att

möjlighet för tillgodoseende av ifrågavarande gränsbefolknings bildningsbehov

beredes inom den egna bygden, varigenom ett större antal av bygdens

befolkning skulle få tillfälle till högre skolutbildning. Utsikterna för

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

att de sålunda vid ett hembygdens läroverk utbildade komma denna bygds

kulturella behov till godo torde visa sig större, än om de varit hänvisade till

att bedriva studierna å andra orter. Såsom särskilt domkapitlet framhållit,

torde det vidare för gränsbygden vara av allmän betydelse att äga tillgång

till en kulturanstalt, som ett gymnasium för visso utgör.»

Det vore givetvis grundtankarna i denna motivering, som för riksdagen

varit vägledande, då riksdagen så sent som år 1932 (skrivelse nr 353, sid.

17) i fråga om seminariet i Haparanda uttalat följande: »Vad särskilt

Haparandaseminariet angår har i motionen I: 331 framställts ett förslag,

som innebär, att detta seminarium skulle indragas. Med hänsyn till de betydelsefulla

uppgifter, sistnämnda seminarium har att fylla på denna plats,

kan riksdagen under inga förhållanden medverka till en sådan åtgärd, även

om seminariets bibehållande medför, att staten i en framtid blir ställd inför

nödvändigheten att anskaffa bättre lokaler åt seminariet.»

Överstyrelsen hade ingen anledning antaga, att riksdagen skulle lia ändrat

mening i denna fråga. I varje fall syntes den omständigheten, att med

ovan anförda motivering läroverket i Haparanda skulle utvidgas, giva

ytterligare styrka åt den uppfattningen, att från nu ifrågavarande gränsort

icke borde förvisas en annan viktig kulturinstitution, som mera direkt

hade betydelse för folkbildningen i Tornedalen.

Av den senast förebragta utredningen framginge, att förutsättningarna

för seminarieövningsskolans i Haparanda rekrytering med finsktalande

barn knappast vore så dåliga, som de sakkunniga förmodat. I Luleå funnes

inga möjligheter att kunna rekrytera övningsskolan med finsktalande barn.

Olägenheten härav hade de sakkunniga velat mildra genom att i sitt förslag

till ordning för den praktiska lärarutbildningen inrymma särskild hospitering

för seminarieeleverna under en sammanhängande tid av minst en

vecka inom skolor i de finsktalande bygderna. Överstyrelsen ville fästa uppmärksamheten

på att en sådan anordning icke torde kunna genomföras

utan att särskilt anslag för ändamålet till bestridande av seminarieelevernas

resor och övriga omkostnader under dylik hospitering. Lärarkollegiet i Llaparanda

hade uppgivit, att de finsktalande bygder, där den ifrågasatta

hospiteringen skulle ske, läge omkring 18 mil från Luleå. Utredning saknades

rörande denna kostnadsfråga.

Överstyrelsen ville såsom sin bestämda uppfattning uttala, att nu ifrågavarande

seminarium, som hittills i 60 år tjänat den svenska folkbildningen

i det gränsbygdsområde, inom vilket denna gamla kulturinstitution vore

belägen, fortfarande borde — trots de kostnader, detta komme att medföra

—■ vara förlagt till Haparanda ävensom särskilt betona, att -— därest

statsmakterna i likhet med överstyrelsen alltfort skulle vidhålla den meningen,

att nu ifrågavarande seminarium borde bliva kvar i Haparanda

— lösandet av seminariets lokalfråga icke längre kunde uppskjutas. Därest

Kungl. Majit komme att framlägga propositionen i sistnämnda ärende för

1936 års riksdag, syntes byggnadsko.stnaderna lämpligen böra fördelas på

två budgetår.

En konsekvens av folkskolcseminariets i Luleå bibehållande därstädes

borde under alla förhållanden bliva den, att den nuvarande 3-åriga seminarielinjen

i Lycksele icke förlädes till Luleå. Örn vissa skäl kunnat motivera,

att en sammanslagning i Luleå kommit till stånd mellan de båda

3-åriga småskoleseminarierna, vore enligt överstyrelsens mening dessa skäl

icke tillräckligt starka för att motivera, att seminariet i Lycksele flyttades

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition Kr 100.

till Luleå, ifall seminariet i Haparanda icke flyttades dit. Från sakliga synpunkter

skulle olägenheterna av en dylik anordning bliva övervägande. De

sakkunniga hade erinrat om att detta seminarium alltifrån sin tillkomst haft

till speciell uppgift att förse lappmarksförsamlingarna i Västerbottens län

med lärarkrafter, utbildade med hänsyn till tjänstgöring i mindre folkskolor.

De sakkunniga förutsatte, att denna speciella uppgift fortfarande

skulle åligga ett 3-årigt norrlandsseminarium. Men örn så vore förhållandet

— och överstyrelsen delade de sakkunnigas uppfattning i detta avseende —

borde det för bedömandet av frågan om det lämpligaste läget för ett sådant

seminarium vara av intresse att något närmare giva akt på de mindre folkskolornas

förekomst i Norrland. Följande sammanställning, upptagande de

verkliga talen år 1933, kunde giva vägledning härutinnan:

Län

Hela antalet

småskole- tjänster

(Sm. mf. Btr.)

Tjänster vid mindre

folkskolor

antal

i % av hela

antalet små- skoletjänster

Norrbottens.........

812

313

38.6

Västerbottens........

815

436

53.5

Jämtlands..........

483

154

32

Västernorrlands.......

750

238

31.7

Gävleborgs.........

747

184

24.fi

Givetvis komme åtskilliga av de mindre folkskolorna i Norrland att indragas

och ersättas med bättre skolformer, i all synnerhet om ett folkskoleseminarium

för både manliga och kvinnliga elever komme att bibehållas i

Luleå. Men det största antalet dylika skolor komme sannolikt att för lång

tid framåt finnas kvar, liksom ock proportionen av tjänster de olika länen

emellan kunde antagas bliva i huvudsak bibehållen. För närvarande tedde

sig förhållandena på följande sätt.

Det kunde icke vara lämpligt, att flickor från ett naturligt rekryteringsområde,

som omfattade huvudsakligen Västerbottens, Jämtlands och delar

av Västernorrlands län, inom vilket område huvudparten av rikets mindre

folkskolor funnes, skulle nödgas söka sin utbildning ända uppe i Luleå. Till

de långa resorna dit komme även de höga levnadskostnaderna i Luleå.

Dessa omständigheter komme sannolikt att medverka till att ett småskoleseminarium

i Luleå bleve rekryterat huvudsakligen av flickor från Norrbottens

län. Skulle Lycksele-seminariet med nödvändighet behöva flyttas,

vore det med hänsyn till geografiska och kommunikationsförhållanden samt

förekomsten av de mindre folkskolorna riktigare, att det förlädes söderut

till Härnösand i stället för norrut till Luleå. Överstyrelsen delade emellertid

de sakkunnigas mening, att för Norrland även erfordras en ^bildningsanstalt,

som mera direkt toge syfte på småskolestadiet, och att ett seminarium

av denna typ borde ligga i Härnösand.

Nu förelåge emellertid inget nödtvång att flytta seminariet i Lycksele

från sin nuvarande förläggningsort, vilken läge centralt inom nyss angivna

rekryteringsområde och i järnvägsförbindelse med såväl norra stambanan

som inlandsbanan. Seminarieanläggningen i Lycksele, som bestode av 5 särskilda

byggnader, uppfördes så sent som åren 1923—1925. Genom att elev
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

bostäderna därstädes upplätes åt eleverna — i regeln högsta seminarieklassens

elever — för en mycket ringa avgift och pä grund av de relativt

billiga levnadskostnaderna i övrigt å orten, kunde utbildningskostnaderna

hållas nere. I elevhemmet hade seminariets samtliga elever kunnat erhålla

god och närande kost till ett pris av 50 kronor i månaden. Den genomsnittliga

kostnaden per månad för å internatet boende elev för mat och rum

hade enligt lärarkollegiets uppgift stannat vid omkring 56 kronor. Enligt

av kollegiet inhämtade uppgifter torde samma utgiftspost för en seminarieelev

i Luleå uppgå till 95 kronor. Beräknades även merkostnaden för resor

m. m., torde utbildningens förläggande till Luleå medföra en ökning av

utbildningskostnaden per elev av 1,200 ä 1,500 kronor.

De sakkunniga hade anfört, att seminariet i Lycksele skulle ha relativt

otillfredsställande lokaler med hänsyn till den föreslagna övningsskolans

större behov av lokaler och till behovet av specialrum, inklusive

biblioteksrum. Lärarkollegiet upplyste om att ett särskilt rum funnes för

teckning och slöjd. Dessutom funnes 2 rum för naturkunnighetsundervisningen,

varav det ena utgjorde laboratorierum. För biblioteket funnes

inrett ett stort rum, som tillika kunde användas som läsrum. Vidare framhölle

lärarkollegiet, att möjlighet funnes att inom seminarieanläggningen

anskaffa ytterligare rum för övningsskolan. Lärarbostadshuset hade alltifrån

början varit mindre tillfredsställande, och dess mindre lyckliga planering

var ock på sin tid föremål för statsrevisorernas uppmärksamhet.

Också hade det varit svårt att få den uthyrd till lärare vid seminariet.

För närvarande vore endast en av de tre lägenheterna uthyrd till seminarielärare.

Byggnadssakkunnig person hade besiktigat byggnaden och vitsordat,

att efter någon ombyggnad — kostnaden skulle hålla sig mellan

5,000 och 10,000 kronor — mycket tillfredsställande lokaler där skulle

kunna vinnas för två klasser och dessutom ett särskilt bibliotek med läsrum

för övningsskolan.

Överstyrelsen föresloge alltså, att småskoleseminariet i Lycksele skulle

bibehållas med sin 3-åriga utbildningslinje.

Innan överstyrelsen närmare berörde frågan om seminarierna i Härnösand

och Falun, vilka båda enligt de sakkunniga skulle bibehållas såsom

enkelseminarier, ville överstyrelsen till behandling upptaga de sakkunnigas

förslag, att småskoleseminariet i Strängnäs skulle indragas. Detta seminarium

hörde till dem, som främst kom att ingå i den av 1932 års riksdag

beslutade seminarieorganisationen. Detta skedde med hänsyn till dels

seminariets goda läge dels de rymliga lokalerna, vilka sedan folkskoleseminariet

därstädes nedlagts, erbjödo goda utrymmen för ett dubbelseminarium.

Frågan örn Strängnäs-seminariets indragning hade de sakkunniga

satt i samband med sitt förslag örn indragning av folkskoleseminariet

i Växjö. I de därigenom ledigblivna lokalerna borde enligt de sakkunnigas

mening förläggas ett dubbelt småskoleseminarium såsom ersättning

för det indragna seminariet i Strängnäs. Såsom franninge av överstyrelsens

utlåtande angående folkskoleseminarierna, hade överstyrelsen

ifrågasatt, att folkskoleseminariet i Växjö borde eventuellt under vissa

förutsättningar även för framtiden användas för folkskollärarutbildning.

Oavsett huruvida förutsättningarna för en dylik utveckling kunde komma

att vara för handen eller icke, kunde överstyrelsen icke finna erforderligt,

att, såsom fallet bleve vid inrättandet av ett dubbelt småskoleseminarium

i Växjö, 6 examinationsavdelningar skulle komma att bliva förlagda till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

Götaland. En lämpligare geografisk fördelning av seminarierna gåves, om

seminariet i Strängnäs bibehölles. Denna synpunkt betraktade emellertid

överstyrelsen icke såsom någon huvudsak, ehuru den icke vore alldeles

oväsentlig i ett land med så stor utsträckning i norr och söder.

Huvudfrågan vore givetvis den, huruvida tillräckligt starka skäl blivit

anförda för nedläggandet av ett i verksamhet varande seminarium —

och skingrande av dess lärarpersonal -—■ samt upprättande av ett nytt å

annan ort.

De sakkunniga hade beträffande Strängnäs erinrat därom, att staden

vid ett par tillfällen framfört ersättningskrav med anledning av att seminariet

därstädes icke medgivits arbeta i den omfattning, som från stadens

sida förutsatts, då staden upplät tomt för ändamålet. Tillika erinrades

därom, att med anledning av 1935 års riksdags uttalande angående en utredning

i denna fråga Kungl. Majit den 26 april 1935 anmodat skolöverstyrelsen

att inleda förhandlingar i ämnet med Strängnäs stad samt att,

därest så vore påkallat, till Kungl. Majit inkomma med utredning och

förslag.

Överstyrelsen hade i anledning av sagda uppdrag inlett dylika förhandlingar,

till följd varav Strängnäs stadsfullmäktige i skrivelse till överstyrelsen

den 29 augusti 1935 förklarat sig, med hänsyn till riksdagens

beslut om begränsad intagning av elever vid seminariet under läsåret

1935—1936, »låta vid vad i ärendet förekommit beträffande läsåret 1935—

1936 för närvarande bero». Sedermera hade stadsfullmäktige i Strängnäs

den 11 oktober 1935 i en underdånig till överstyrelsen remitterad framställning

beträffande tomtfrågan anfört följande: »Om det i nuvarande

läge skulle anses vara med det allmännas intresse mera förenligt, att, åtminstone

till en början, driva Strängnäs-seminariet såsom enkelseminarium,

förklara stadsfullmäktige, att de ändra hittills gällande upplåtelsevillkor

därhän, att staden ställer tomtområdet till statens förfogande, så

länge där upprätthålles ett småskoleseminarium, oavsett storlek och organisation.

Dock vilja stadsfullmäktige uttala den välgrundade förhoppningen

att, om och när en utvidgning av seminarieorganisationen kail

bliva av behovet påkallad, sådan utvidgning i första hand måtte ske vid

Strängnäs-seminariet.» Härmed torde den ifrågavarande tomtfrågan anses

hava erhållit sin definitiva lösning, så länge ett småskoleseminarium upprätthölles

i Strängnäs.

Det huvudsakliga skälet till förslaget örn Strängnäs-seminariets nedläggande

uppgåve de sakkunniga vara farhågan för att ett tillräckligt antal

barn för en övningsskola av den omfattning, som de sakkunniga förordat,

måhända icke skulle kunna erhållas i Strängnäs. I sin ovannämnda

underdåniga skrivelse hade stadsfullmäktige anfört, att man icke torde behöva

räkna med en sådan risk. Antalet barn i Strängnäs å småskolestadiet

hade vårterminen 1934 varit 106 och å folkskolestadiet 246. Så sent som

år 1933 föddes i Strängnäs flera barn än de, som föddes år 1927 och således

skulle börja sin skolgång år 1934. Redan nu undervisades i Strängnäs folkskolor

barn från landsförsamlingen, och sedan påbörjat brobygge över

sundet bleve färdigt, komme med all sannolikhet ytterligare barn från

annat skoldistrikt att tillföras folkskolorna i Strängnäs. Skulle påtänkt

inkorporering av närliggande områden komma till stånd, skulle ytterligare

ett par avdelningar tillföras stadens skolor. Någon fara för avfolkning

förelåge således icke enligt stadsfullmäktiges mening. Såväl i fjol som i år

opaginerad Kontrollera mot PDF

lil

Kungl. Maj.ts ''proposition Nr 100.

hade anmälts flera barn till övningsskolan än som önskats. Seminariet hade

för närvarande 54 barn fördelade på tre avdelningar. Ingenting hindrade,

att ytterligare avdelningar intoges.

De sålunda lämnade upplysningarna syntes giva vid handen, att möjligheten

att rekrytera övningsskolan vid seminariet i Strängnäs sannolikt

vore bättre, än de sakkunniga antagit. I allmänhet underlättades möjligheten

att erhålla barn till övningsskolan, då denna bestode icke blott av

ett småskolestadium utan även av folkskoleklasser, i vilka barnen finge

fortsätta sin skolgång, tili dess de kunde övergå till andra skolor. Även

övningsskolan vid seminariet i Strängnäs komme att omfatta sådana folkskoleklasser.

Överstyrelsen hade i annat sammanhang uttalat, att man vid

ett 2-klassigt dubbelseminarium sannolikt skulle kunna nöja sig med 5

övningsskolavdelningar i stället för av de sakkunniga föreslagna 6 och likväl

vinna den lättnad i belastningen med övningslektioner, som vore önsklig.

I varje fall komme det sannolikt att dröja åtskilliga år, innan seminariet

i Strängnäs komme att bliva organiserat såsom fullständigt dubbelseminarium

med fullt utbyggd övningsskola.

Vad de lokala förhållandena i Strängnäs beträffade, finge överstyrelsen

erinra därom, att seminariebyggnaden under åren 1934 och 1935 undergått

en genomgripande omändring och reparation, vartill 1933 års riksdag

anvisade ett belopp av 65,800 kronor. Därvid hade inrättats och inretts

en skolköksavdelning, badrum, gymnastiksal, laboratorie- och överspelningsrum

m. m. Likaså hade hela värmesystemet omlagts. Ommålning av

rummen och nyanskaffning av inventarier hade verkställts i stor utsträckning.

Även den särskilda rektorsbostaden hade undergått reparation. Seminariet

i Strängnäs förfogade sålunda över synnerligen goda och ändamålsenliga

lokaler. Därest i framtiden skulle behövas ytterligare ett, eventuellt

två, rum för övningsskolan, kunde sådana iordningställas inom

byggnaden genom gymnastiksalens förändring till två lärosalar. Vid sådant

förhållande ställde staden till seminariets förfogande utan avgift en

av gymnastiksalarna i det närbelägna nya läroverkshuset.

Med stöd av det anförda funne sig överstyrelsen böra förorda, att seminariet

i Strängnäs skulle bibehållas och såsom dubbelseminarium infogas i

seminarieorganisationen.

Då de sakkunniga föreslagit, att av de båda enkelseminarierna i Linköping

och Falun seminariet i Linköping borde indragas och seminariet i

Falun bibehållas, hade detta uppenbarligen varit föranlett av förslaget,

att dubbelseminariet i Strängnäs skulle nedläggas och ersättas med ett

dubbelseminarium i Växjö. Då nu överstyrelsen kommit till det resultatet,

att seminariet i Strängnäs borde bibehållas i stället för att, som de sakkunniga

föreslagit, ett dubbelseminarium upprättas i Växjö, måste enligt

överstyrelsens mening konsekvensen därav bliva, att seminariet i Linköping

bibehölles framför seminariet i Falun. Genom bibehållande av Linköpings-seminariet

förstärktes seminarieorganisationen, i vad anginge Götaland

med en examinationsavdelning — vilket syntes överstyrelsen tillräckligt

— i stället för, såsom de sakkunniga föreslagit, med två avdelningar.

Falu-seminariets bibehållande hade av de sakkunniga huvudsakligen

motiverats diirmed, att eljest skulle, då även Strängnäs-seminariet

nedlades, Svealand bliva berövat sitt sista seminarium. Vid ett bifall till

överstyrelsens förslag, att i Strängnäs skulle bibehållas ett dubbelseminarium,

bort fidie detta skäl.

De sakliga grunder, sorn sålunda motiverade, att seminariet i Linköping

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 100.

bibehölles framför seminariet i Falun sammanfölle även med det statsekonomiska

intresset. Seminariet i Linköping, som vore fritt beläget å en tillräckligt

stor trädgårdstomt, ägde relativt goda lokaler för ett enkelseminarium.

Utom de 5 lärosalar, som erfordrades för seminarie- och övningsskolklasserna,

funnes ett pär mindre reservsalar. Bad funnes liksom ock

skolkökslokaler samt specialrum för teckning, kvinnlig slöjd och biologi.

Även biblioteksrum funnes. För gymnastik disponerades mot en måttlig

hyresersättning den i närheten liggande, staten tillhöriga gymnastikbyggnaden,

vilken funnes på det gamla folkskoleseminariets tomt. Lokalutrymmena

vid seminariet i Falun vore mindre tillfredsställande. Lärosalarna

där, vilka vore rymliga, måste i stor utsträckning användas även såsom

specialrum för övningsämnen, naturkunnighet m. m. De sakkunniga hade

icke förbisett detta utan framhöllo, att det torde visa sig möjligt att för

undervisningen vid småskoleseminariet, särskilt i övningsämnena, disponera

vissa utrymmen i folkskoleseminariet. Ingenting vore emellertid sagt

därom, hur en sådan möjlighet skulle komma att gestalta sig i verkligheten.

I betänkandet uppgåves ock, att genom diverse omändringar (gymnastiksalens

slopande och denna undervisnings förläggande till folkskoleseminariet

eller till läroverket i staden) skulle kunna anskaffas ytterligare

utrymmen. Den bästa lösningen av lokalfrågorna, därest seminariet skulle

vara kvar, vore givetvis erforderlig om- eller tillbyggnad av huset. En inom

byggnadsstyrelsen för några år sedan verkställd utredning angående omoch

tillbyggnad i syfte att göra huset fullt lämpligt för ett 2-årigt småskoleseminarium

visade, att en dylik omändring då skulle kunna göras för

en kostnad av 67,700 kronor.

Under förutsättning att folkskoleseminariets byggnad i Växjö verkligen

komme att stå till förfogande — vilket ännu vore en öppen fråga — kunde

det givetvis uppstå tvekan, huruvida för det enkelseminarium, som det

nu vore fråga om, Växjö eller Linköping skulle anses såsom den lämpligaste

förläggningsorten. Det kunde icke förnekas, att Växjö hade att erbjuda

de större lokalerna och den förnämligare utrustningen i övrigt. Men

å andra sidan bleve dessa lokaler för ett enkelseminarium onödigt stora

och komme att draga väsentligen större omkostnader än Linköpingsseminariet.

Endast statens kostnader för trädgården i Växjö uppginge till omkring

2,500 kronor. Då emellertid härtill komme, att valet innebure bland

annat nedläggande och förflyttning av ett fullgott seminarium och dess

lärarpersonal, funne överstyrelsen icke tvingande skäl härtill vara förhanden

utan förordade bibehållandet av seminariet i Linköping.

Överstyrelsen anslöte sig till de sakkunnigas förslag, att seminariet i

Härnösand borde bibehållas, tills vidare som enkelseminarium. Överstyrelsen

finge tillika uttala den meningen, att, därest i framtiden en ökad utexamination

av småskollärarinnor påkallades, särskilt i Norrland, ett sådant

behov lämpligen borde tillgodoses genom Härnösands-seminariets utvidgning

till dubbelseminarium, vartill lokalerna lämnade utrymme. Även

med hänsyn härtill syntes det överstyrelsen motiverat, att seminariet i

Falun nu nedlades, då utvecklingen i den angivna riktlinjen — nämligen

ett enkelseminariums utbytande mot ett dubbelseminarium — härigenom

kunde underlättas.

De sakkunnigas förslag, att seminarierna i Skara och Landskrona skulle

bibehållas såsom dubbelseminarier ville överstyrelsen tillstyrka. För en

kostnad av 125,000 kronor, varav staten bidragit med 75,000 kronor,

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. May.ts proposition Nr 100.

landstinget med 25,000 kronor och Skara stad med 25,000 kronor, hade

seminariebyggnaden i Skara under åren 1934*—1935 undergått en grundlig

reparation, varjämte en ny mindre byggnad, inrymmande vissa specialsalar,

uppförts.

Överstyrelsens ovan framlagda förslag åskådliggöres genom en i det

följande införd tablå, varav framgår, att organisationen skulle inrymma

3 dubbel- och 4 enkelseminarier.

Även överstyrelsen ansåge det ömkligt, att i seminarieorganisationen

komme att ingå flera dubbelseminarier. De lokala förhållandena vållade i

detta avseende vissa svårigheter. Ett dubbelt 3-klassigt seminarium i Härnösand

(jämte den 3-klassiga linjen i Haparanda), varvid seminariet i

Lycksele kunde indragas, vore en verkligt rationell lösning av småskoleseminariefrågan

för Norrland. Men då för ett sådant seminarium skulle

krävas 14 lärosalar, bleve en större tillbyggnad till seminariet nödvändig.

Det vore emellertid att märka, att vid de 3-klassiga enkelseminarierna,

med rektor och 3 ämneslärare (adjunkter), icke torde möta svårigheter

att tillgodose de särskilda ämnena med lämpliga lärarkrafter. Frånsett

dessa seminarier komme den av överstyrelsen föreslagna organisationen

icke att omfatta flera enkelseminarier än vad de sakkunniga föreslagit,

nämligen Härnösand (tills vidare) och Linköping i stället för Härnösand

och Falun. I dessa fall finge gälla, vad de sakkunniga anfört, nämligen att

överstyrelsen, då överstyrelsen förklarade lärare behörig till ämneslärartjänst

vid sådant seminarium, kunde och borde taga hänsyn till seminariets

särskilda behov av de sökande lärarnas kvalifikationer.

En påtaglig förtjänst hade överstyrelsens organisationsplan framför de

sakkunnigas. De sakkunniga hade föreslagit indragning av 4, eller halva

antalet, av de i den nuvarande av riksdagen så sent som år 1933 beslutade

organisationen, varav följde, att dessa seminariers rektorer och lärare, vilka

till stor del nyligen flyttats från nedlagda seminarier, återigen skulle tvångsförflyttas

till andra orter eller överföras på övergångsstat. Överstyrelsens

plan anslöte sig däremot mera till den nuvarande organisationen beträffande

seminariernas förläggning. Endast ett seminarium (Falun) skulle enligt

detta förslag behöva indragas. En dylik varsamhet i förändringen av

den nuvarande organisationen syntes vara motiverad även med hänsyn

till de osäkra grunder, varpå de sakkunnigas förslag vore byggt. Det verkliga

lärarbehovet och det verkliga seminariebehovet på småskolans områden

kunde uppenbarligen icke förrän längre fram, då förhållandena i

olika hänseenden mera stabiliserat sig, fullt överblickas.

Enligt ett vid överstyrelsens utlåtande fogat protokollsutdrag har avdelningschefen

undervisningsrådet Engvall, med instämmande av avdelningschefen

undervisningsrådet Wallin och undervisningsrådet Jonzon, gjort

följande särskilda uttalande angående småskoleseminarieorganisationen:

Den av överstyrelsen föreslagna organisationen av småskoleseminarierna

omfattade 10 examinationsavdelningar med en beräknad årlig examinationskapacitet

av 240. Då emellertid 24 examinerade småskollärarinnor

ärligen skulle utbildas till folkskollärarinnor, återstode endast 21G till fyllande

av det behov av lärare, vilket i allmänhet brukade tillgodoses med

Bihang till riksdagens protokoll 1036. 1 sami. Nr 100.

8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. May.ts proposition Nr 100.

småskollärarinnor. Sannolikt komme detta antal att visa sig alldeles otillräckligt,

sedan det nuvarande överskottet av småskollärarinnor avvecklats.

Seminarieorganisationen måste därför göras så vid, att nödig ökningav

antalet avdelningar kunde ske inom densamma.

Det ifrågasatta enkelseminariet i Härnösand kunde utvidgas till ett dubbelseminarium.

Däremot medgåve icke utrymmet i något av de av överstyrelsen

föreslagna småskoleseminarierna i mellersta eller södra delen av

landet, att dit förlädes ytterligare en examinationsavdelning. Inom ramen

av den föreslagna seminarieorganisationen kunde således examinationsavdelningarnas

antal ökas endast vid norrländskt seminarium.

Det torde dock icke vara antagligt, att behovet av ökad examination av

småskollärarinnor komme att göra sig gällande endast eller ens i främsta

rummet i Norrland. Därför borde man nu, då betydande lokalutrymmen

stöde till förfogande, tillse, att organisationen icke så starkt begränsades,

att erforderliga utvidgningar icke kunde vidtagas, där de visade sig behövliga.

Utrymme för ännu en examinationsavdelning borde därför reserveras

i något av seminarierna i mellersta eller södra delen av landet. Lämpligast

syntes detta kunna ske på det sättet, att i stället för enkelseminariet i

Linköping ett enkelt småskoleseminarium förlädes till de på grund av indragningen

av folkskoleseminarierna lediga lokalerna i Växjö eller i Kalmar.

Möjlighet vore därmed beredd att utan kostnader för anskaffande av

lokaler bär inrätta ett dubbelseminarium, då behov därav framträdde.

Därmed skulle också vinnas en mera tillfredsställande fördelning av de

kvarblivande seminarierna på de städer, till vilka seminarier hittills varit

förlagda.

Länsstyrelsen i Falun har tillstyrkt en framställning från Kopparbergs

läns landstings förvaltningsutskott, i vilken med anledning av skolöverstyrelsens

ovanberörda förslag hemställts, att Kungl. Majit icke måtte

föreslå småskoleseminariet i Falun till indragning.

Av framställningen inhämtas, att barnens hemspråk i många av länets

socknar skilde sig så väsentligt från riksspråket, att småskolan faktiskt

arbetade som tvåspråkig. Dialekterna i Dalarne utgjorde en faktor av

betydelse, som icke kunde lämnas ur räkningen vid skolväsendets planläggning

för den tid, som för närvarande kunde överblickas. Dalfolkets

hela mentalitet vore dessutom så starkt särpräglad, att en lärarinna

från främmande ort sällan bleve reservationslöst accepterad i de genuina

dalsocknarna. Då såväl 1929 som 1932 års seminariesakkunniga efter

besiktning av lokalerna föreslagit seminariets fortbestånd, syntes lokalernas

beskaffenhet icke kunna åberopas som skäl för ett nedläggande

av seminariet, så mycket mindre som i Falun funnes åtskilliga lokalmöjligheter

att tagas i betraktande ävensom möjligheter till sambruk

av redan befintliga dyrbara laboratorier och rymliga gymnastikhus.

Vidare hava stadsfullmäktige i Falun hemställt, att — därest en beskärning

av småskoleseminarieorganisationen visade sig nödvändig —

det för Dalarnes speciella förhållanden lämpade småskoleseminariet i

Falun icke måtte föreslås till indragning.

I denna framställning har anförts, att Falun redan berövats en undervisningsanstalt

genom bergsskolans nedläggande år 1930, att det kunde

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

ifrågasättas, om verkliga skäl funnes att nu beskära småskoleseminarieorganisationen,

att Dalarne oell Gästrikland syntes vara ett tillräckligt

rekryteringsområde för Falu småskoleseminarium samt att hänsyn måste

tågås till språkdialekterna i Dalarne. Vidare har framhållits, att tillräckliga

lokaler stöde till förfogande eller kunna beredas för ett småskoleseminarium,

samt att den av skolöverstyrelsen för Falun angivna

byggnadskostnaden, 67,700 kronor, avsåge för reparationer 7,500 kronor,

för ändringsarbeten 8,200 kronor och för tillbyggnad 52,000 kronor, varav

såväl tillbyggnaden som ändringsarbetena skulle kunna umbäras.

Västerbottens läns landsting och Lycksele köping hava anfört,

att de sakkunniga vid utformandet av sitt förslag om Lyckseleseminariets

nedläggande förbisett den starka ställning, som den mindre folkskolan

alltfort intoge och för lång tid framåt på grund av natur- och

bebyggelseförhållanden måste intaga i Västerbottens län samt enkannerligen

i dess lappmarkskommuner, att de sakkunniga förbisett en ur individual-

och folkpsykologisk synpunkt viktig faktor, nämligen att skolans

arbete bäst betjänades av lärare, vilka ägde förtrogenhet med den bygd

och det folk, de hade att betrakta som sitt verksamhetsfält och för att

rätt fylla sin uppgift måste leva sig in uti och förstå, att rekryteringen

av seminariet från Västerbottens län skulle bliva ytterst minimal, örn

seminariet förlädes till Luleå, att de sakkunniga förbisett den utomordentligt

värdefulla tillgång till elevernas fostran i ordning, huslighet

och god hållning, seminariet i Lycksele förfogade över i sitt elevhem,

tack vare vilken den med seminariet avsedda utbildningen kunnat i hög

grad förbilligas och elevernas skuldsättning i motsvarande grad hållas

nere, att den västerbottniska bondebefolkningen och enkannerligen nybyggarbefolkningen

i lappmarken aldrig skulle kunna se sig i stånd att

uppbringa de summor, deras döttrar behövde för att komma fram till

småskollärarexamen, om denna förlädes till Luleå, att de sakkunniga

förbisett att, därest seminariet förlädes till Luleå, den speciellt på den

mindre folkskolan inriktade utbildningsanstalten komme att ligga utanför

det område av övre Norrland, där denna skolform hade sin största utbredning,

samt att de sakkunniga slutligen förbisett, att de nuvarande

seminariebyggnaderna utan svårighet kunde anpassas efter de krav i fråga

örn specialrum och^ lokaler för övningsskolan, som under de avsedda nya

förhållandena i fråga om undervisning och kurser komme att ställas.

Vidare har anförts, att Västerbottens län vore notoriskt missgynnat i

fråga örn utöver folkskolan gående bildningsanstalter och motsvarande

möjligheter att förvärva för olika levnadsbanor nödvändiga förutsättningar

i bildningsväg. Medan Norrbottens län kunde uppvisa 8 högre

läroanstalter av allmän art (läroverk, samrealskolor och högre folkskolor),

stannade detta antal för Västerbottens län vid 4. Örn därtill lades, att

länet företedde landets största naturliga folkökning, måste disproportionen

mellan vad som funnes att taga vara på och vad som verkligen

bleve tillvarataget av bildningsutrustad ungdom ytterligare skärpas.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att stads-, respektive kommunalfnllmäktigc

i länets kommuner uttalat sig för ett bibehållande av .småskoleseminariet

i Lycksele.

Statskontoret har — i anslutning till vad ämbetsverket i motsvarande

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 100.

hänseende anfört i fråga om folkskoleseminarierna (jfr ovan) — ifrågasatt,

att elevantalet i småskoleseminarieklasserna skulle åtminstone tills vidare

beräknas till 25 å 26. Vidare har ämbetsverket beträffande användning

av dubbelseminarier och förläggningen av seminarierna anfört enahanda

synpunkter som statskontoret enligt det ovanstående anfört i fråga örn

folkskoleseminarierna. Bland annat har ämbetsverket — med hänsyn

till vad de sakkunniga förordat i fråga örn nedläggandet av vissa särskilt

för norrländska förhållanden upprättade seminarier — i anslutningtill

skolöverstyrelsens synpunkter på dessa frågor uttalat, att man i detta

hänseende torde böra framgå med viss försiktighet. Detta syntes särskilt

gälla det 3-åriga småskoleseminariet i Lycksele. Vidare har statskontoret

ifrågasatt, huruvida icke de av de sakkunniga föreslagna folkoch

småskoleseminarierna i Falun skulle kunna organiseras under gemensam

ledning, varigenom avlöningen till en rektor borde kunna inbesparas.

Departementschefen.

De sakkunnigas av skolöverstyrelsen understödda förslag örn sänkning

av elevnumerären i klassavdelningarna vid småskoleseminarierna från 28

till 24 biträder jag av skäl, som framgå av det föregående. Då enligt

vad jag ovan anfört varje år böra från småskoleseminarierna examineras

normalt 240 lärare, bör alltså seminarieorganisationen i överensstämmelse

med de sakkunnigas och skolöverstyrelsens förslag innehålla

10, mot nu 12, examinationsavdelningar.

Fördelningen av nyssnämnda examinationsavdelningar på olika småskoleseminarier

är ett problem, som är förenat med om möjligt ännu

större svårigheter än fördelningen av examinationsavdelningarna för

folkskollärare på olika folkskoleseminarier. Antalet avdelningar, som

staten bör upprätthålla, är för lågt för att ens till en ringa del kunna

tillgodose alla de ortsintressen, som göra sig gällande på detta område.

Örn för organisationens gestaltning skulle vara avgörande de olika landsdelarnas

önskemål örn att hava sådana utbildningsanstalter inom nära

räckhåll och att erhålla lärare, vilka kunde anses hava särskilt goda

förutsättningar att förstå lynnesarten hos befolkningen i den bygd, där

de skulle verka som lärare, och de spåkliga egenheterna hos de barn,

de skulle undervisa, komme en sådan seminarieorganisation att draga

synnerligen höga kostnader och medföra en produktion av lärare, som

icke skulle stå i rimligt förhållande till det förefintliga behovet. Enligt

min mening låter det sig icke göra att tillgodose dylika anspråk. Det

torde vara nödvändigt att fullfölja den av 1932 års riksdag beträdda

vägen och koncentrera även småskoleseminarieorganisationen.

Vad först beträffar småskoleseminariet i Haparanda, hava de sakkunniga

föreslagit, att detta seminarium skulle förflyttas till Luleå, vars

folkskoleseminarium i samband därmed skulle nedläggas. Skolöversty
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

reisen har däremot, närmast med hänsyn till de i de nordligaste landsdelarna

rådande särskilda förhållandena, yrkat på att Haparanda-seminariet

skulle bibehållas. Sistnämnda uppfattning vill jag på de av

överstyrelsen anförda skälen biträda. Jag anser det vara av sådan vikt,

att Haparanda-seminariet bibehålies, att så bör ske trots de skäl av

ekonomisk art, vilka eljest tala för att nämnda seminarium borde förflyttas

till annan ort. Såsom överstyrelsen påpekar, torde det bliva erforderligt

att vid ett bibehållande av Haparanda-seminariet lösa seminariets

sedan många år aktuella lokalfråga, och överstyrelsen har därför

ifrågasatt, att proposition örn lokalfrågan eventuellt skulle avlåtas till

1936 års riksdag. I anledning härav vill jag framhålla, att seminariets

lokalfråga står i nära samband med frågan örn beredande av lokaler åt

det under inrättande varande högre allmänna läroverket i Haparanda,

ävensom erinra, att överstyrelsen jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 28

juni 1935 har sistnämnda lokalfråga under utredning. Innan sådan utredning

företetts, torde förslag om beredande av lämpligare lokaler åt

seminariet icke kunna framläggas för riksdagen. Jag förutsätter emellertid,

att berörda utredning kan vara avslutad i så god tid, att 1937 års

riksdag kan beredas tillfälle taga ställning i ärendet. Det torde vara

möjligt för småskoleseminariet att intill dess använda sina nuvarande

lokaler.

Åtskilliga skäl tala för ett bibehållande jämväl av småskoleseminariet

i Lycksele, vilket enligt de sakkunnigas förslag skulle förflyttas till Luleå

men enligt skolöverstyrelsens förslag fortfarande vara förlagt till Lycksele.

Särskilt bör beaktas, att detta seminarium, såsom de sakkunniga

erinrat, har till speciell uppgift att utbilda lärarinnor för tjänstgöring i

mindre folkskolor. Enligt överstyrelsens utredning uppgick antalet sådana

lärartjänster år 1933 i Västerbottens län till icke mindre än omkring

54 procent av hela antalet småskoletjänster, medan motsvarande

procenttal i Norrbottens län utgjorde 39 procent, i Jämtlands och Västernorrlands

län 32 procent och i Gävleborgs län 25 procent. Dessa siffror

giva vid handen, att det starkaste behovet av ett 3-årigt småskoleseminarium

med nämnda speciella uppgift fortfarande förefinnes i Västerbottens

län. Med hänsyn härtill och till vad i saken i övrigt anförts

biträder jag skolöverstyrelsens mening, att Lycksele-seminariet bör bibehållas

på sin nuvarande plats.

Vid behandlingen av frågan om förläggningen av folkskoleseminarierna

har jag föreslagit, att vid två folkskoleseminarier, det ena i norra och

det andra i södra Sverige, skulle beredas utrymme för en i framtiden

eventuellt erforderlig utvidgning av lärarproduktionen. Med hänsyn till

vad i det föregående anförts rörande osäkerheten hos de föreliggande

beräkningarna av lärarbehovet, även i vad angår småskolan, anser jag

mig böra framlägga enahanda förslag beträffande småskoleseminarierna.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

Någon tvekan om var ifrågavarande lokalreserv i norra delen av landet

bör beredas, synes ej kunna föreligga. Jag föreslår liksom skolöverstyrelsen,

att till Härnösand förlägges ett enkelt 2-årigt småskoleseminarium,

vilket — örn behov därav yppar sig — kan utvidgas till ett

dubbelseminarium.

I likhet med skolöverstyrelsen och på de av överstyrelsen anförda

skälen anser jag, att småskoleseminariet i Strängnäs, vilket enligt de

sakkunnigas förslag skulle indragas, bör, åtminstone tills vidare, bibehållas

såsom dubbelt småskoleseminarium. Såsom av det föregående

framgår, har staden vid ett par tillfällen framfört ersättningskrav nied

anledning av att seminariet därstädes icke medgivits arbeta i den omfattning,

som från stadens sida förutsatts, då staden upplät tomt för

andamålet. De av överstyrelsen på uppdrag av Kungl. Majit med staden

inledda förhandlingarna i ämnet hava, som nämnts, resulterat i en

förklaring fran stadsfullmäktiges sida, att de — örn det i nuvarande

läge skulle anses vara med det allmännas intresse mera förenligt att,

åtminstone till en början, driva Strängnäs-seminariet såsom enkelseminarium

ginge med på att ändra gällande upplåtelsevillkor därhän, att

staden ställde tomtområdet till statens förfogande, så länge där upprätthölles

ett småskoleseminarium, oavsett storlek och organisation. På

grund av vad i ärendet förekommit och i betraktande av att det i framtiden

kan bliva erforderligt att vidtaga en beskärning av småskoleseminariet

i Strängnäs, vill jag understryka, att jag förutsätter, att stadens

nyssberörda medgivande gäller även för det fall, att, som jag föreslår,

nu till Strängnäs förlägges ett dubbelseminarium. Anmärkas må vidare,

att överstyrelsen framhållit, att — därest i framtiden skulle behövas

ytterligare ett, eventuellt två rum för övningsskolan vid Strängnässeminariet

sådana skulle kunna iordningställas inom seminariebyggnaden

genom att gymnastiksalen förändras till två lärosalar ävensom att

staden vid sådant förhållande till seminariets förfogande skulle utan

avgift ställa en av gymnastiksalarna i det närbelägna nya läroverkshuset.

Om, med tillgodoseende av mitt nyssnämnda förslag, det nuvarande

dubbelseminariet i Strängnäs bibehålies, anser jag i likhet med skolöverstyrelsen,

att det enkla småskoleseminariet i Falun bör indragas. Det

av de sakkunniga för ett bibehållande av detta seminarium framförda

skälet om önskvärdheten av att lärarna vid den till Falun förlagda särskilda

kursen för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor

skulle genom självsyn få tillfälle att skaffa sig en uppfattning örn ett

småskoleseminariums läggning och arbetssätt kan jag för min del icke

tillerkänna mycken bärkraft. Ej heller kan jag fästa avseende vid det

framkastade motivet, att detta enkelseminarium borde bibehållas med

hänsyn till dialekterna i vissa dalasocknar. Åtskilliga delar av vårt land,

där motsvarande språkliga förhållanden äro rådande, hava icke nu tillgång

till en speciellt med hänsyn härtill upprättad lärarutbildningsan
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

stalt. Anmärkas må, ätt Falun — jämte Linköping — under nuvarande

förhållanden är den enda stad i riket, till vilken är förlagd såväl ett

folkskole- som ett småskoleseminarium.

De osäkra beräkningarna rörande det framtida lärarbehovet göra det,

som nämnts, önskvärt, att i södra Sverige beredes en lokalreserv, som

kan framdeles vid förefallande behov tagas i anspråk för inrättande av

ytterligare en examinationsavdelning för småskollärare. Lokalförhållandena

medgiva icke, att denna lokalreserv beredes i Linköping. Den

måste, såsom ovannämnda reservanter inom skolöverstyrelsen framhålla,

anskaffas i Växjö eller Kalmar, vilkas folkskoleseminarier enligt mitt

förslag här ovan skulle nedläggas. För min del finner jag, att Växjö

såväl ur geografisk som ur lokalsynpunkt är att härvid föredraga framför

Kalmar. Jag föreslår därför i överensstämmelse med de sakkunniga,

att småskoleseminariet i Linköping nedlägges, samt förordar vidare, att

till Växjö förlägges ett enkelt småskoleseminarium i de lokaler, som för

närvarande disponeras av folkskoleseminariet därstädes. Dessa lokaler

äro tillräckligt stora för att vid förefallande behov bereda plats åt ytterligare

en 2-årig småskoleseminarielinje.

De sakkunniga och skolöverstyrelsen hava varit ense örn att de dubbla

småskoleseminarierna i Skara och Landskrona böra bibehållas. Jag biträder

samma uppfattning.

Vid bifall till mina här ovan framlagda förslag skulle småskoleseminarieväsendet

organiseras, på sätt framgår av efterföljande sammanställning,

vilken även utvisar den organisation, som nu gäller, och sammanfattar

de förslag, som framlagts av de sakkunniga och av skolöverstyrelsen.

Mitt förslag innebär alltså, att i stället för de nuvarande 4 enkla och

4 dubbla småskoleseminarierna skulle komma att finnas 4 enkla och 3

dubbla sådana seminarier. Då emellertid två av de av mig ifrågasatta

enkla seminarierna skulle vid framtida behov eventuellt utvidgas till

dubbelseminarium, innebär förslaget i realiteten, att i organisationen

skulle ingå endast 2 enkelseminarier i egentlig mening, nämligen de båda

3-klassiga seminarierna i Haparanda och Lycksele. Det skulle givetvis

hava varit synnerligen önskvärt, att dubbelseminarier kunnat inrättas

i större utsträckning än vad som sålunda varit möjligt. En starkare

koncentration av småskoleseminarieväsendet skulle emellertid, såsom av

det föregående framgår, bliva till särskilt förfång för småskoleseminarieväsendet

i Norrland.

Genom förslaget vinnes en ganska rättvis fördelning av småskoleseminarierna

mellan olika trakter av landet. Vidare erhåller organisationen

tämligen stor elasticitet. Genom att inrätta ovannämnda reservavdelningar

i Härnösand och i Växjö kan examinationen ökas med icke

mindre än 48 elever. Genom att utöka antalet elever per klassavdelning

från 24 till 28 kan examinationen ökas med ytterligare 48 lärare.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

Seminarium

Nuvarande orga- nisation

De sakkunniga

Skolöverstyrelsen

Departements-

chefen

Norrland:

Haparanda .

3

Nedlägges

3

3

Lycksele . .

3

D:o

3

3

Luleå ....

Folkskoleseminarium

3+3

Folkskoleseminarium

F olkskoleseminarium

Härnösand .

2 + 2

2

(4)

2 (med lokalreserv)

(4)

2 (med lokalreserv)

Svealund:

Falun ....

2

2

Nedlägges

Nedlägges

Strängnäs . .

2 + 2

Nedlägges

2 + 2

2 + 2

Götaland:

Skara ....

2 + 2

2 + 2

2 + 2

2 + 2

Linköping

2

Nedlägges

2

Nedlägges

Växjö ....

F olkskolesemin anum

2 + 2

—

2 (med lokalreserv)

Landskrona .

2 + 2

2 + 2

2 + 2

2 + 2

2 3-åriga linjer +

10 2-åriga linjer

| 4 enkla seminarier

| 4 dubbla *

2 3-åriga linjer +

8 2-åriga linjer

(2 enklaseminarier

|4 dubbla »

2 3-åriga linjer +

8 2-åriga linjer

14 enkla seminarier

| 3 dubbla >

2 3-åriga linjer +

8 2-åriga linjer

1 4 enkla seminarier

| 3 dubbla »

4. Behovet av lärare vid folk- och småskoleseminarierna

m. m.

A. Folkskoleseminarierna.

Nuvarande förhållanden.

I avlöningsstaterna för folkskoleseminarierna äro nu uppförda följande

ordinarie tjänster, nämligen rektorer, lektorer, lärare i övningsämnen

samt övningsskollärare.

Antalet rektorstjänster utgör 11.

Antalet lektorstjänster utgör vid

dubbelseminariet i Göteborg................... 11

» i Lund...................... 10

» i Uppsala.................... 10

» i Falun ..................... 9

» i Luleå...................... 9

» i Linköping.................. 8

» i Umeå...................... 7

» i Karlstad................... 7

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 100.

enkelseminariet i Stockholm.................. 5

» i Växjö...................... 5

» i Kalmar.................... 5

Summa 86

För studentkurserna i Stockholm och Växjö, vilka som bekant hittills

beretts en mindre fast ställning i seminarieorganisationen, hava vid sidan

av ovannämnda ordinarie lektorstjänster anställts en extra ordinarie

lektor vid vart och ett av sagda seminarier. Antalet lektorer uppgår

sålunda nu, sedan Växjö-kursen temporärt indragits, till (86 + 1 =) 87.

Å stat äro uppförda 68 ordinarie lärare i övningsämnen, vilka äro

fördelade mellan seminarierna på sätt framgår av en av de sakkunniga

å sid. 195 i betänkandet återgiven tablå. Härutöver finnes vid ett vart

av de manliga seminarierna samt vid seminariet i Luleå å stat uppförd

en lärarinna i kvinnlig slöjd i övningsskolan, alltså tillhopa 7 sådana

lärarinnor. Sammanlagt finnas nu alltså (68 + 7 =) 75 hit hänförbara

lärartjänster vid folkskoleseminarierna.

Antalet ordinarie övningsskollärare utgör i regel vid enkelseminarium

4 och vid dubbelseminarium 7. Vid enkelseminariet i Stockholm finnas

emellertid 6 ordinarie och 2 extra ordinarie övningsskollärare. Orsaken

härtill är den starka belastning med övningslektioner, som övningsskolan

vid sagda seminarium får vidkännas på grund därav att till detta

seminarium för närvarande är förlagd provårskurs och 1-årig kurs för

studenter. Vid Växjöseminariet äro med hänsyn till den dit förlagda

studentkursen anställda 2 extra ordinarie övningsskollärare, vilka bibehållits

även sedan studentkursen vid seminariet för innevarande budgetår

temporärt indragits. Dubbelseminariet i Göteborg slutligen har

8 ordinarie övningsskollärare, beroende på att vid detta seminarium

finnes provårskurs. Inalles finnas nu 71 ordinarie och 4 extra ordinarie

övningsskollärare, alltså 75 sådana lärare. Den undervisning i kunskapsoch

övningsämnen, som ej kan handhavas av de ordinarie lärarna, skötes

av timlärare.

1982 års seminariesakkunniga.

Rektorer. Enligt de sakkunnigas förslag skulle finnas 8 folkskoleseminarier

och alltså 8 rektorer. 3 rektorstjänster skulle alltså bortfalla.

Lektorer. På grundval av de ovan motiverade timplanerna för folkskoleseminarierna

hade de sakkunniga ansett sig böra räkna med

9 lektorer vid seminarietypen 4 + 2 (studentkurs),

10 lektorer vid seminarietypen 4 +särskild kurs för utbildning av småskollärarinnor

till folkskollärarinnor,

11 lektorer vid seminarietypen 4 + 4,

7 lektorer vid seminarietypen 2 + 2 + 2 samt

6 lektorer vid 4-årigt enkelseminarium.

Detta innebure, att vid de i de sakkunnigas organisationsförslag in
-

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Majlis proposition Nr 100.

gående seminarierna skulle vara anställda inalles 70 lektorer mot nu 87

ordinarie och extra ordinarie lektorer.

Lärare i övningsämnen. De sakkunniga hade funnit sig böra

föreslå, att vid varje seminarium som regel anställdes 1 lärare i vederbörande

övningsämne, dock ej i hushållsgöromål, i vilket ämne undervisningen

enligt de sakkunnigas förslag skulle få frivillig karaktär och

för vilket kostnaden därför ej borde bestridas ur den ordinarie avlöningsstaten

för vederbörande seminarium utan från en särskild anslagspost.

Med hänsyn till timbelastningen vid seminarietypen 4 + 4 borde

emellertid vid seminariet i Linköping anställas 2 lärare i ettvart av ämnena

musik, gymnastik med lek och idrott samt manlig slöjd. Av samma

skäl borde vid det ena av de båda kvinnliga dubbelseminarierna, det

i Stockholm, för undervisningen i kvinnlig slöjd beräknas 2 lärarinnor.

Med hänsyn till att de elever, som deltoge i den särskilda kursen för

småskollärarinnor vid seminariet i Falun, redan under småskolliirarutbildningen

erhållit undervisning i kvinnlig slöjd, erfordrades vid nämnda

seminarium endast 1 ordinarie lärarinna i sagda ämne. Vid det tregrenade

seminariet i Lund erfordrades 2 ordinarie lärare i vart och ett av

ämnena musik, gymnastik med lek och idrott (1 manlig och 1 kvinnlig)

samt manlig slöjd. Vidare tarvades 1 manlig och 1 kvinnlig ordinarie

lärare vid seminarierna i Göteborg och Umeå för undervisning i gymnastik

med lek och idrott av de manliga, respektive de kvinnliga eleverna

vid nämnda seminarier. Slutligen erfordrades vid ettvart av de

helt manliga seminarierna i Uppsala och Linköping 1 lärarinna i kvinnlig

slöjd i övningsskolan.

Sammanlagt krävde den nya seminarieorganisationen 55 hit hänförbara

lärare. Av de nuvarande 75 ordinarie lärartjänsterna av hithörande

slag kunde alltså 20 indragas vid bifall till de sakkunnigas förslag.

Övningsskollärare. Frågan örn antalet övningsskollärartjänster sammanhängde,

anföra de sakkunniga, på så sätt med frågan örn antalet

övningsskolavdelningar, att man plägade räkna med en sådan lärartjänst

per övningsskolavdelning.

De sakkunniga hade uppskattat det antal lektioner, som varje seminarieelev

med nuvarande ordning för den praktiska lärarutbildningen

finge hålla, inom det 4-åriga seminariet till 52—58, d. v. s. till i genomsnitt

55, och inom den 1-åriga studentkursen till omkring 50. Den tid,

som stöde till förfogande för elevernas undervisningsövningar, kunde

beräknas till endast 32 av läsårets 39 veckor. Med utgångspunkt från

den i stadgan föreskrivna maximala klassnumerären av 30 komme sålunda

på var och en av nämnda 32 veckor att vid 4-årigt enkelsemina55

X 30

rium falla ——— = 51.6 lektioner per vecka, vid 4-årigt dubbelsemina
50

x 30

rium 2x51.6 = 103.2 och vid 1-årig studentkurs ——— = 46.9 lektioner.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 100.

Med nuvarande antal övningsskollärartjänster bleve sålunda vid de nuvarande

seminarietyperna antalet elevlektioner per vecka och övnings
51

6

skolavdelning vid 4-årigt enkelseminarium —- = 12.9 lektioner, vid 4- årigt dubbelseminarium —r1" = 14.7 lektioner samt vid enkelseminarium

med studentkurs (utan provår)

51.6 + 46.9

6

— 16.4 lektioner.

Av sist an
-

förda siffror franninge, att antalet elevlektioner per dag och övningsskolavdelning

uppginge till i genomsnitt 2 å 3 lektioner. Då emellertid

huvuddelen av dessa lektioner vore förlagd ovanför småskolestadiet,

torde det kunna sägas, att antalet elevlektioner inom sistnämnda övningsskolstadium

kunde komma mycket nära 3 lektioner per dag. Undervisningen

i övningsskolan handhades sålunda under upp till hälften

av den dagliga undervisningstiden av olika seminarieelever, vilket tydligen

måste medföra stora svårigheter att bedriva undervisningen i övningsskolan

så, att stadgans fordringar på övningsskolan såsom mönster

för en god skola kunde uppfyllas.

Enligt det av de sakkunniga framlagda förslaget till ordning för den

praktiska lärarutbildningen bomme en elev inom den 4-åriga linjen att

få hålla sammanlagt 72 övningslektioner, en elev inom den 2-åriga studentkursen

sammanlagt 73 sådana lektioner och en elev inom den 2- åriga kursen för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor

sammanlagt omkring 40 övningslektioner. På samma sätt som ovan

angivits i fråga om det nuvarande antalet övningslektioner men med

utgångspunkt från en klassnumerär av 24 kunde beräknas, att belastningen

med elevlektioner i övningsskolan vid bifall till nämnda förslag

bleve per vecka inom de olika seminarielinjerna följande, nämligen för

den 4-åriga linjen 54, för den 2-åriga linjen 54.8 och för den särskilda

kursen 30 lektioner. För de olika seminarietyperna erhölles med utgångspunkt

från dessa tal följande antal elevlektioner per vecka:

seminarietypen 4.......................... 54.o

» 4 + 4.......................108.o

» 4 + 2.......................108.8

» 4 + särskild kurs.............. 84.o

» 2 + 2 + 2....................164.4

Örn för seminarietypen 4 beräknades 5 övningsskolavdelningar, bleve

antalet elevlektioner per vecka och övningsskolavdelning 10.8.

Om för seminarietypen 4 + 4 beräknades 9 övningsskolavdelningar,

bleve motsvarande antal 12.

Om samma antal övningsskolavdelningar, 9, beräknades för seminarietypen

4 + 2, bleve ifrågavarande antal 12.i.

Örn för seminarietypen 4 + särskild kurs beräknades 7 övningsskolavdelningar,

bleve motsvarande antal 12.

Örn slutligen för seminarietypen 2 + 2 + 2 beräknades 13 övningsskolavdelningar,

bleve antalet i fråga 12.6.

Nyss anförda siffror gåve vid handen, att antalet elevlektioner per

dag skulle, därest antalet övningsskolavdelningar bestämdes på sätt nu

angivits, uppgå till i genomsnitt 2 lektioner per dag, alltså något färre

än vad nu vore fallet.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kling!. Marits -proposition Nr 100.

Det syntes med hänsyn till vad ovan anförts rörande övningsskolans

uppgift ej tillrådligt att överskrida sistnämnda tal, vadan de sakkunniga

ansåge sig böra utgå ifrån att antalet övningsskollärartjänster vid de

olika seminarietyperna bestämdes,

för typen 4 till 5,

för typerna 4 + 4 och 4 + 2 till 9,

för typen 4 + särskild kurs till 7 och

för typen 2 + 2 + 2 till 13.

För att möta den merbelastning på övningsskolan, som förorsakades

av provårskandidaternas övningslektioner, föresloge de sakkunniga, att

vid seminarium med provårskurs anställdes ytterligare 2 övningsskollärare.

Med de sakkunnigas förevarande förslag öppnades möjligheter att

inom övningsskolan tillgodose önskemålet om elevernas utbildning för

framtida verksamhet bland annat inom såväl flerklassiga skolformer som

ock inom avdelningar för fortsatt undervisning. I detta sammanhang

anfördes, att de sakkunniga, med hänsyn särskilt till vikten av kontinuitet

i undervisningen inom övningsskolan, ej funnit sig kunna tillstyrka

en sådan anordning av denna skola, att undervisningen inom densamma

normalt förutsatte uppdelning av klasser vid undervisningen i särskilda

ämnen i två eller flera avdelningar, vilka samtidigt skulle undervisas av

var sin seminarieelev. En sådan anordning skulle under nuvarande förhållanden

i kostnadshänseende icke vara av nämnvärd betydelse, enär

merkostnaderna för en utvidgning av övningsskolan neutraliserades av

en motsvarande minskning av statens utgifter för bidrag till det kommunala

skolväsendet.

Inalles funnes nu 71 ordinarie och 4 extra ordinarie övningsskollärare,

alltså 75 sådana lärare. Enligt de sakkunnigas förslag skulle erfordras

74 sådana lärare, alltså 1 lärare mindre än som nu funnes.

Timlärare. Den undervisning i kunskaps- och övningsämnen, som

ej kunde handhavas av de ordinarie lärarna, borde liksom nu vore fallet

anförtros åt timlärare. Däremot skulle de extra ordinarie ämneslärare

och övningsskollärare, vilka med nuvarande organisation av studentkurserna

vore anställda vid seminarierna, vid bifall till de sakkunnigas

förslag bortfalla.

De sakkunniga hade med utgångspunkt från totala antalet veckotimmar

i respektive ämnen å ena sidan, de ordinarie lärarnas författningsenliga

undervisningstid å den andra, ävensom med hänsyn tagen

till undervisningen i olika ämnen i den föreslagna övningsskolan beräknat

antalet erforderliga extratimmar i nämnda ämnen på sätt framgår

av uppgifter, som komma att lämnas i det följande vid beräkningen

av de årliga kostnaderna för folkskoleseminarierna.

Sammanfattning m. m. Till belysande av de förändringar, som de

sakkunnigas förslag skulle medföra i fråga örn det nuvarande antalet

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Marits proposition Nr 100.

ordinarie lärartjänster vid folkskoleseminarierna, hava de sakkunniga å

sid. 200 av betänkandet återgivit en sammanställning, varav framgår,

att antalet sådana tjänster skulle minskas från 243 med 36 till 207.

De sakkunniga framhålla önskvärdheten av att vid sådana förflyttningar

av lärare från nu innehavda tjänster, som kunde föranledas av

de sakkunnigas förslag, de ovan omförmälda extra ordinarie övningsskollärare,

som vid nuvarande organisation vore anställda vid seminarierna

i Stockholm och Växjö och vilka enligt nuvarande bestämmelser

åtnjöte arvode med samma belopp som avlöning för ordinarie övningsskollärare,

i berörda hänseende jämställdes med sistnämnda lärare, åtminstone

i de fall då den extra ordinarie läraren kunde åberopa förslagsvis

mer än fem tjänstår i sin nuvarande befattning vid seminariet.

Myndigheterna.

Mot de sakkunnigas beräkningar och förslag rörande behovet av ordinarie

lektorer, Övningslärare och övningsskollärare vid de olika seminarietyperna

har skolöverstyrelsen intet att erinra.

Överstyrelsen ville särskilt framhålla vikten av att övningsskolan utvidgades

på det sätt de sakkunniga föreslagit. Örn seminarieelevernas

praktiska lärarutbildning skulle kunna erhålla erforderlig omfattning,

torde det antal övningsskolklasser, som de sakkunniga föreslagit, ingalunda

få anses för högt beräknat.

Förslaget om övningsskolans utvidgning hade vunnit allmän anslutning

hos lärarkollegierna ävensom hos det fjortonde svenska seminarielärarmötet

år 1935.

Vad det sammanlagda antalet seminarielärare beträffade, bomme givetvis

överstyrelsens förslag att något avvika från de sakkunnigas, enär

överstyrelsens organisationsförslag omfattade en seminarieavdelning mera

än de sakkunnigas.

Skillnaden framgår av vissa förslag till avlöningsstater, som överstyrelsen

fogat som bilagor till sitt utlåtande och i vilket hänseende hänvisas

till handlingarna i ärendet.

Rörande de sakkunnigas uttalande om att vissa extra ordinarie övningsskollärare

vid de förflyttningar av lärare, som bleve följden av

de sakkunnigas förslag till omorganisation, borde härutinnan jämställas

med ordinarie lärare har överstyrelsen anfört följande:

I avvaktan på en kommande omorganisation av folkskoleseminarierna

hade s:dan åtskilliga år tillbaka icke några nya ordinarie övningsskollärare

utnämnts. De tjänster, som blivit lediga, hade vakanssatts och

uppehållits med vikarier, vilka emellertid i de flesta fall genom Kungl.

Maj:ts medgivande i varje särskilt fall erhållit samma avlöningsförmåner

som ordinarie övningsskollärare med avdrag av ett mot pensionsavgift

svarande belopp. Dessa vikarierande övningsskollärare hade alltså i avlöningshänseende

intagit fullkomligt samma ställning som de extra ordinarie

övningsskollärare, varom de sakkunniga här talade. Vid samma

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

seminarium kunde ha funnits båda slagen lärare, och det kunde anses

lia berott mera på en tillfällighet, att den ene betraktats som extra ordinarie

och den andre som vikarie. Det hade till och med hänt, att

den senare varit äldre i tjänsten än den förre. Det vore därför anmärkningsvärt,

att de sakkunniga föreslagit, att förmånen i fråga endast

skulle kunna få åtnjutas av de extra ordinarie men ej av de vikarierande

lärarna. Överstyrelsen funné det naturligt, att båda kategorierna

av lärare borde vara lika berättigade till den föreslagna förmånen, därest

en sådan skulle kunna komma i fråga.

Överstyrelsen ville i detta sammanhang påminna om att 1932 och

1933 års riksdagar medgivit, att vissa lärarinnor å extra stat vid småskoleseminariet

i Hagaström, vilket nedlades år 1933, skulle överföras

på indragningsstat och att beträffande dem i avlöningshänseende i tilllämpliga

delar skulle gälla, vad som föreskrivits i fråga om lärare, som

uppförts på indragningsstat hos landsting. Två av ifrågavarande lärarinnor

skulle vara underkastade flyttningsskyldighet, dock utan rätt att

erhålla ersättning för flyttningskostnad.

Med hänsyn härtill, och då en av de nyssnämnda lärarinnorna vid

småskoleseminariet i Hagaström innehaft sin befattning i endast tre år,

ansåge sig överstyrelsen icke böra avstyrka, vad de sakkunniga på denna

punkt föreslagit. Dock borde förslaget kompletteras på sätt överstyrelsen

nyss nämnt. Efter vad överstyrelsen kunde finna, skulle de föreslagna

bestämmelserna kunna komma att tillämpas beträffande högst

sex lärare.

Överstyrelsen ville alltså föreslå, att icke-ordinarie övningsskollärare

vid folkskoleseminarium skulle, därest på grund av folkskoleseminariernas

nu förestående omorganisation den tjänst, han uppehölle, komme

att indragas, kunna förflyttas till ordinarie övningsskollärartjänst —

dock utan rätt för honom att därvid erhålla ersättning för flyttningskostnad

— såvida han vid utgången av läsåret 1935—1936 under minst

fem läsår tjänstgjort såsom icke-ordinarie övningsskollärare vid folkskoleseminarium

och under denna tid ägt uppbära ordinarie övningsskollärares

avlöningsförmåner med avdrag av ett mot pensionsavgift

svarande belopp.

Någon särskild kostnad för statsverket skulle detta förfaringssätt icke

innebära.

Statskontoret har beträffande skolöverstyrelsens sistberörda förslag

gjort ett uttalande, vars innebörd synes vara, att ämbetsverket tillstyrker

samma förslag. Vidare har ämbetsverket ifrågasatt, huruvida icke folkoch

smaskoleseminarierna i Falun skulle kunna organiseras under en

gemensam ledning, varigenom avlöningen till en rektor skulle kunna

inbesparas. I övrigt synes ämbetsverket icke hava haft något att erinra

mot de sakkunnigas förslag. Ett uttalande om att i vissa fall antalet

övningsklasser och för dessa klasser avsedda lärare borde kunna minskas

synes hava avsett småskole- men ej folkskoleseminarierna.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition Nr 100.

127

Departementschefen.

Jag har icke något annat att erinra mot de sakkunnigas beräkningar

rörande lärarbehovet vid folkskoleseminarierna än som föranledes av de

jämkningar i de sakkunnigas förslag till förläggning av seminarierna

m. m., jag i det föregående ifrågasatt, ävensom av mitt förslag i det

föregående örn bibehållande av de nuvarande ordinarie lärartjänsterna

i hushållsgöromål. I likhet med skolöverstyrelsen och seminariernas lärarkollegier

vill jag understryka nödvändigheten av att övningsskolan, som

nu kan sägas vara nästan till bristningsgränsen belastad med seminarieelevernas

övningslektioner, förstärkes på sätt de sakkunniga föreslagit.

Uppmärksammas må, att en sådan förstärkning icke innebär någon reell

utgiftsökning utan motväges av en i motsvarande grad minskad belastning

å det under åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till

bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor.

Vid fullt genomförd omorganisation skulle, vid bifall till mitt förslag

och därest icke i framtiden jämkningar i lärarfördelningen kunna anses

påkallade, vid de folkskoleseminarier, som ingå i seminarieorganisationen,

vara anställda följande ordinarie rektorer och lärare:

Övnings

lärare i

11

Folkskole-

seminarium

Rektorer

Lektorer

teckning

musik

gymnastik med

lek och idrott

manlig slöjd

kvinnlig slöjd

hushållsgöromål

trädgårdsskötsel

kvinnlig slöjd i

övningsskolan

Övningsskollära

Manligt:

Uppsala (4 + 2).....

1

9

1

1

1

1

—

—

1

i

9

Karlstad (4).......

1

6

1

1

1

1

—

—

1

i

5

Linköping (4 + 2) ... .

1

9

1

1

1

1

—

—

1

i

9

Kvinnligt:

Falun (4 +särskild kurs)

1

10

1

1

1

—

1

1

1

—

7

Stockholm (4 + 2) . . . .

1

9

1

1

1

—

2

1

1

—

11

Samseminarium:

Luleå (4)........

1

6

1

1

1

1

1

—

1

—

5

Umeå (4 + 2)......

1

9

1

1

2

1

1

1

1

—

9

Göteborg (4 + 2) ....

1

9

1

1

2

1

1

1

1

—

11

Lund (4 + 2).......

1

9

1

1

2

1

1

1

1

—

9

Summa

9

76

91

9

12!

7

7

5

9

3

75

1 varav 2 vid enkel- och 7 vid dubbelseminarium.

2 varav 7 manliga och 5 kvinnliga.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128 Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

Förändringarna i jämförelse med det nuvarande antalet ordinarie lärartjänster

framgå av efterföljande sammanställning:

Antal ordinarie tjänster

budgetåret

1935/1936

enligt

departe-

mentschefens

förslag

Skillnad

Rektorer........................

11

9

— 2

Lektorer........................

86

76

- 10

Lärare i teckning...................

11

9

— 2

» i musik...............

16

9

— 7

» i gymnastik med lek och idrott......

15

12

— 3

» i manlig slöjd.................

7

7

_

» i kvinnlig slöjd................

4

7

+ 3

» i hushållsgöromål...............

4

5

+ 1

» i trädgårdsskötsel...............

11

9

— 2

Lärarinna i kvinnlig slöjd i manligt seminariums

övningsskola.....................

7

3

— 4

Övningsskollärare...................

71

75

+ 4

Summa

243

221

— 22

Utöver sistberörda 22 lärartjänster skulle emellertid bortfalla den ovannämnde

extra ordinarie lektorn vid folkskoleseminariet i Stockholm ävensom

förutnämnda 4 extra ordinarie övningsskollärartjänster.

Vad beträffar det av de sakkunniga framförda och av skolöverstyrelsen

något utvidgade förslaget örn rätt för vissa icke-ordinarie övningsskollärare

vid folkskoleseminarierna att på de av överstyrelsen föreslagna

villkoren förflyttas till ordinarie övningsskollärartjänst, innebär detta,

att berörda icke-ordinarie lärare skulle, under förutsättning, att de i

nämnda egenskap och med förutnämnda löneförmåner tjänstgjort minst

5 läsår, tillförsäkras en förmån, som eljest kan ifrågakomma endast för

ordinarie befattningshavare. Jag hyser för min del stor tvekan, huruvida

skäligheten kan anses fordra, att bemälda icke-ordinarie befattningshavare

efter en så relativt kort tjänstetid tilläggas denna gynnsamma

ställning. Då myndigheterna — även statskontoret — i allt fall

ansett sig kunna förorda förslaget, vill jag icke motsätta mig en åtgärd

i denna riktning. Jag vill emellertid föreslå en annan form härför,

nämligen att det må tillkomma Kungl. Maj:t att i varje särskilt fall

efter omständigheterna pröva, huruvida dylik förflyttningsrätt skall tillkomma

vederbörande.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 100.

129

B. Småskoleseminarierna.

Nuvarande förhållanden.

Vid småskoleseminarierna finnas nu på ordinarie stat uppförda rektorer,

ämneslärare samt övningsskollärare till antal, som framgår av det

efterföljande, ävensom vid småskoleseminariet i Lycksele en skolköksföreståndarinna.

För anställning som ordinarie ämneslärare fordras, bland annat, att

lia med goda vitsord avlagt folkskollärarexamen eller förvärvat annan

teoretisk och praktisk utbildning för lärarkallet av minst häremot svarande

omfattning ävensom att ha blivit i föreskriven ordning av skolöverstyrelsen

förklarad behörig och lämplig till den sökta tjänsten. Behörig

till rektorstj änst är ordinarie lärare vid småskoleseminarium.

Avlöningen vid småskoleseminarierna utgår med samma belopp för

ämnes- och övningsskollärare och motsvarar den för övningsskollärare

vid folkskoleseminarium bestämda avlöningen.

1932 års seminariesakkunniga.

De sakkunniga erinra, att skolöverstyrelsen tidigare vid upprepade

tillfällen framhållit vikten av att kompetensen hos ämneslärarna vid

småskoleseminarierna skärpes ävensom att deras löneförmåner bestämmas

med hänsyn därtill. I utlåtande den 10 november 1931 hade överstyrelsen

framhållit, att den förestående koncentrationen av småskollärarutbildningen

med ett större antal dubbelseminarier måste vara ägnad

att föra frågan ett stort steg närmare sin lösning.

Det syntes de sakkunniga vara av vikt, att den föreliggande frågan

vunne en tillfredsställande lösning i samband med den ytterligare koncentration

av småskollärarutbildningen, som bleve en följd av ett bifall

till de sakkunnigas förslag. Det torde ej kunna bestridas, att den kompetens,

som nu krävdes av ämneslärare vid småskoleseminarium, vore

för låg i förhållande till skolunderbyggnaden hos deras elever och med

hänsyn till de uppgifter, som vid bifall till de sakkunnigas förslag komme

att åvila småskoleseminariernas ämneslärare. Det syntes av pedagogiska

skäl icke försvarligt, att småskoleseminariernas elever undervisades av

lärare med lägre formell kompetens än den, som lärarna i realskolan

innehade. Som bekant fordrades som villkor för behörighet till lektorstjänst

vid folkskoleseminarium, att sökanden antingen uppfyllt villkoren

för behörighet till ordinarie lektorstj änst vid högre allmänt läroverk i

det eller de ämnen, den sökta tjänsten omfattar, eller med hänsyn till

vissa särskilda kvalifikationer blivit av Kungl. Majit förklarad behörig

till lcktorstjänst i sagda ämnen. Det förefölle med hänsyn till vad nu

anförts naturligt, att ämneslärarkompetensen vid småskoleseminarium

höjdes till att motsvara åtminstone den, som fordrades för anställning

som adjunkt vid allmänt läroverk. Sagda lärare borde i så fall benämnas

adjunkter och lönen för dem — i analogi med vad som gällde be
Bihang

till riksdagens protokoll 1036. 1 sami. Nr 100. 9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

träffande lektor vid folkskoleseminarium, vars avlöning vore densamma

som för lektor vid läroverk — bestämmas efter samma grunder som

avlöningen för adjunkt vid läroverk. För behörighet till rektorstjänst

vid småskoleseminarium torde bland annat böra fordras, att vederbörande

innehade den ovan föreslagna behörigheten till ämneslärartj änst

vid sådant seminarium. Avlöningen för småskoleseminarierektor torde

böra bestämmas på samma sätt som avlöningen för realskolerektor.

De sakkunniga utginge från att vid småskoleseminarierna skulle vara

inrättade följande ordinarie tjänster, nämligen rektors-, adjunkts- och

ö vningsskollärart j änster.

Vid ettvart av de sex i de sakkunnigas organisationsförslag ingående

småskoleseminarierna borde vara inrättad en rektorstjänst. Vidare erfordrades

enligt beräkningar, som utförts av de sakkunniga på grundval

av de föreslagna timplanerna,

vid enkelt 2-årigt småskoleseminarium 2 adjunktstjönsten,

vid dubbelt 3-årigt småskoleseminarium 6 adjunktstjänster samt

vid dubbelt 2-årigt småskoleseminarium 4 adjunktstjänster.

Vad övningsskollärartjänsterna angår, anföres följande:

Det kunde beräknas, att med nuvarande anordning av den praktiska

lärarutbildningen en elev inom 2-årigt seminarium finge hålla omkring

23 lektioner och en elev inom 3-årigt seminarium 32 ä 35 lektioner,

d. v. s. i genomsnitt omkring 33 lektioner. Antalet övningslektioner per

vecka kunde beräknas för 2-årigt seminarium till 21.6 och för 3-årigt

seminarium till 31 lektioner. Då vid varje småskoleseminarium i regel

för närvarande vore anställda 2 övningsskollärare, som förestode var sin

avdelning, bleve antalet elevlektioner per övningsskolavdelning för det

21 g 31

2-åriga seminariet = 10.8 och för 3-årigt seminarium — = 15.5 lek
2
-

tioner. Antalet elevlektioner vid 2-årigt seminarium uppginge sålunda

till i genomsnitt 1.8 eller nära 2 timmar per dag, vilken belastning med

hänsyn till att övningsskolan vid denna linje i allmänhet omfattade

endast det känsliga småskolestadiet måste medföra olägenheter ur undervisningssynpunkt.

Antalet elevlektioner vid den 3-åriga seminarielinjen,

vars övningsskola vore organiserad som 6-klassig folkskola, uppginge

som synes till närmare 3 lektioner per dag, vilket tal i ännu högre grad

måste medföra en stark påfrestning på övningsskolan.

Enligt de sakkunnigas i det föregående utvecklade förslag skulle en

elev i 2-årigt seminarium beredas tillfälle att hålla sammanlagt omkring

41 lektioner och en elev i 3-årigt seminarium omkring 63 lektioner. På

samma sätt som ovan angivits i fråga om det nuvarande antalet övningslektioner

men med utgångspunkt från en klassnumerär av 24 kunde

beräknas, att belastningen med elevlektioner i övningsskolan vid bifall

till nämnda förslag bleve per vecka vid 2-årigt enkelseminarium under

höstterminen 25.4 och under vårterminen 32 lektioner samt vid 2-årigt

dubbelseminarium under höstterminen 50.s och under vårterminen

64 lektioner. Vid 3-årigt enkelseminarium komme antalet övningslektioner

per vecka att uppgå till 47. i och vid 3-årigt dubbelseminarium

till 94.2.

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 100.

Om för 2-årigt enkelseminarium beräknades 2 övningsskolavdelningar,

bleve belastningen under höstterminen 12.7 och under vårterminen IG

lektioner, allt per vecka och avdelning. Med 3 övningsskolavdelningar

bleve motsvarande tal 8.5 och 10.7 lektioner. Med hänsyn till att huvuddelen

av övningsskolan vid denna seminarieform utgjordes av klasserna

1 och 2, vilka vore känsligast för belastning med elevlektioner, syntes

det vara nödvändigt att här räkna med 3 övningsskolavdelningar, d. v. s.

med 3 övningsskollärartjänster. För att vid 2-årigt dubbelseminarium,

vid vilket övningsskolans organisation vore densamma som vid enkelseminarium

av denna typ, hålla belastningen vid samma storlek, skulle

sålunda erfordras 6 övningsskollärartjänster.

Örn för 3-årigt enkelseminarium beräknades 4 övningsskolavdelningar,

bleve belastningen 11.8 övningslektioner per vecka och avdelning. Visserligen

vore detta tal något större än det ovan för den 2-åriga typen

beräknade. Då emellertid övningsskolan vid den 3-åriga typen omfattade

klasserna 1—6, kunde belastningen delvis skjutas över på de mera

bärkraftiga högre klasserna. Med hänsyn härtill föresloge de sakkunniga,

att för denna seminarietyp beräknades 4 övningsskollärartjänster,

d. v. s. för dubbelt seminarium 8 sådana tjänster.

De förändringar, de sakkunnigas förslag medföra i förhållande till nuvarande

läraruppsättning, belysas av en å sid. 223 i betänkandet införd

sammanställning, av vilken framgår, att antalet rektorstj änster skulle

minskas med 2, antalet ämneslärar-(adjunkts-)tj änster ökas med 6 och

antalet övningsskollärartjänster med 15, varförutom en tjänst som skolköksföreståndarinna

skulle bortfalla.

Myndigheterna.

Skolöverstyrelsen har tillstyrkt de sakkunnigas förslag örn höjning av

lärarkompetensen vid småskoleseminarierna och örn ändrade grunder för

avlöning av rektorer och ämneslärare vid nämnda seminarier. Vidare

har överstyrelsen anslutit sig till förslaget örn antalet adjunktstjänster

vid olika seminarietyper. Härvid har överstyrelsen uttalat, att vid enkelt

3-årigt småskoleseminarium borde finnas 3 sådana tjänster. Beträffande

antalet övningsskollärartjänster har överstyrelsen anfört följande:

Lärarkollegierna hade beträffande övningsskolans storlek uttalat olika

uppfattningar. Ett par kollegier hade anslutit sig till de sakkunnigas

förslag. Ett par andra kollegier hade framhållit behovet av övningsskolans

ytterligare utvidgning. Å andra sidan hade några kollegier ansett,

att övningsskolan utan olägenhet torde kunna minskas under den

av de sakkunniga föreslagna storleken.

Överstyrelsen hade förut i annat sammanhang uttalat sin tillfredsställelse

med de sakkunnigas förslag i fråga om en bättre praktisk lärarutbildning

i samband med en vidgad möjlighet för eleverna att hålla

tillräckligt antal övningslektioner i övningsskolan. Överstyrelsen funne

även de sakkunnigas förslag beträffande antalet övningsskolavdelningar

vid de olika seminarietyperna väl avvägt. Tvekan kunde dock uppstå,

huruvida det vid ett dubbelt 2-klassigt seminarium icke skulle — med

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

kloka anordningar vid de praktiska övningarnas planläggande — kunna

vara nog med 5 i stället för 6 övningsskolavdelningar. Denna fråga

torde kunna definitivt avgöras genom vunnen erfarenhet. Överstyrelsen

räknade emellertid med det av de sakkunniga föreslagna antalet övningsskollärare

men ansåge det tillika lämpligt, att en sådan bestämmelse

komme till stånd, varigenom överstyrelsen i vissa särskilda fall — särskilt

då lokaltillgången gjorde sådant erforderligt — finge pröva frågan

örn övningsskolavdelningars lämpliga antal.

Med överstyrelsens förslag örn bibehållandet av seminariet i Lycksele

följde, att i staten för detta seminarium fortfarande skulle upptagas en

ordinarie skolköksföreståndarinnetj anst.

Av en av överstyrelsen återgiven översiktstablå framgår, att de sakkunnigas

och överstyrelsens förslag skulle kräva lika många adjunktsoch

övningsskollärartjänster. Med seminariets i Haparanda kvarblivande

å denna ort enligt överstyrelsens förslag skulle erfordras 1 rektorstj änst

mera än enligt de sakkunnigas förslag. Skolköksföreståndarinnan i Lycksele

skulle bibehållas.

Statskontoret har förklarat sig icke kunna understödja förslaget örn

höjning av kompetensen och löneförmånerna för ämneslärarna vid småskoleseminarierna,

för vilket enligt statskontorets mening tillräckliga

skäl ej blivit anförda. Innan någon ändring i här berörda hänseende

ifrågasattes, syntes en betydligt mera ingående undersökning vara erforderlig.

Det torde knappast vara riktigt att i avlöningshänseende likställa

rektor vid ett småskoleseminarium med exempelvis en 2-årig linje

och rektor vid en av statens större realskolor. Såväl arbetsuppgifter

som ansvar torde för dessa befattningshavare vara mycket olika. — I

likhet med skolöverstyrelsen förutsatte statskontoret, att i vissa fall

antalet övningsklasser och för dessa klasser avsedda lärare borde kunna

minskas. Härigenom bleve en sänkning av de utav de sakkunniga beräknade

kostnaderna möjlig. De framlagda beräkningarna i övrigt, i

den mån de kunnat av statskontoret bedömas, föranledde icke till någon

erinran från ämbetsverkets sida.

Departementschefen.

Frågan örn höjning av lärarkompetensen vid småskoleseminarierna och

örn höjning, på grund härav, av de till ämneslärarna m. fl. utgående

lönerna bör enligt min mening icke upptagas till avgörande i detta sammanhang.

Jag anser mig därför icke böra här ingå på ett bedömande

av de sakkunnigas och skolöverstyrelsens förslag i berörda hänseenden.

Anmärkas må endast, att jag i likhet med statskontoret håller före, att

berörda spörsmål tarvar en mera ingående utredning, än vad nu kommit

detsamma till del. Jag förutsätter alltså, att vid småskoleseminarierna

skola även i fortsättningen och tills vidare, till dess annorlunda

må bliva bestämt, finnas samma lärarkategorier som för närvarande och

att löneförmånerna likaledes tills vidare skola bibehållas oförändrade.

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Martts proposition Nr 100.

Mot det av de sakkunniga och överstyrelsen för olika seminarietyper

beräknade lärarbehovet har jag ingen annan erinran att göra, än att

jag, i anknytning till vad överstyrelsen och statskontoret i sådant hänseende

framhållit, utgår från att det vid 2-årigt dubbelseminarium bör

vara tillräckligt med 5 i stället för 6 övningsskolavdelningar och alltså

med 5 övningsskollärare.

Vid bifall till mitt i det föregående utvecklade förslag till organisation

av småskoleseminarierna skulle vid desamma finnas anställda följande

ordinarie lärare m. fl.:

Småskoleseminarium

Rektor

Ämnes-

lärare

Övnings-

skollärare

Skolköks-

förestån-

darinna

Haparanda (3).....................

1

3

4

—

Lycksele (3)......................

1

3

4

i

Härnösand (2).....................

1

2

3

—

Strängnäs (2 + 2)...................

1

4

5

—

Skara (2 + 2)......................

1

4

5

—

Växjö (2)........................

1

2

3

—

Landskrona (2 + 2)..................

1

4

5

—

Summa

7

22

29

i

Antal å stat uppförda budgetåret 1935/1936

8

16

17

i

Skillnad

-1

+ 6

+ 12

—

5. Kostnader för seminarieorganisationen efter

dess fullständiga genomförande.

A. Folkskoleseminarierna.

I riksstaten äro nu för folkskoleseminarierna uppförda följande anslag,

nämligen till

Folkskoleseminarier: Avlöningar.................kronor 1,709,300

» : Omkostnader................ » 267,700

» : Materiel, böcker m. m......... » 67,200

» : Stipendier.................. » 75,500.

Nämnda anslag disponeras på sätt framgår av det nedanstående.

Avlöningar.

1032 års seminarie sakkunnig a hava anfört följande:

Med utgångspunkt från gällande avlöningsbestämmelser och från lönen

för kvinnlig lärare i alla fall, där vederbörande tjänst skulle hava kvinnlig

innehavare, men i alla övriga fall från lönen för manlig lärare, hade den i

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Marits ''proposition Nr 100.

avlöningsstaten för folkskoleseminarierna uppförda delposten till lön och

tjänstgöring spenningar, som nu utgjorde 1,031,920 kronor, beräknats till

876,570 kronor vid bifall till de sakkunnigas organisationsförslag. De under

anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat uppförda delposterna

till ålderstillägg samt till jyllnadsarvoden åt vikarier, vilka nu

vore uppförda med förslagsvis 200,000 kronor, respektive förslagsvis 36,080

kronor, hade de sakkunniga uppskattat till 14,0,000 kronor, respektive

30,430 kronor.

Då studentkurserna enligt de sakkunnigas förslag skulle fast inordnas i

seminarieorganisationen, saknades anledning att bibehålla särskilt för sig

den nuvarande under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit, uppförda delposten till arvoden till timlärare

och extra övningsskollärare för undervisning vid studentkurser. Denna delpost

borde sammanslås med den nuvarande delposten till arvoden till extralärare

och timlärare. Sistnämnda delpost avsåge dels arvoden till timlärare

i kunskapsämnen för sådan undervisning, som ej kunde bestridas av de

ordinarie lärarna, dels ock arvoden till extra ordinarie, lärare i övningsämnen

samt ersättning till ordinarie Övningslärare för undervisning utöver den

mot den ordinarie lönen svarande undervisningstiden. För de olika semiria - nema hade, på sätt i det föregående framhållits, nedanstående till närmast

liggande hundratal avrundade belopp beräknats vara för ändamålet erforderliga:
-

vid folkskoleseminariet i Umeå..............kronor 9,800

» »i Falun.............. » 112,000

» » i Uppsala............ » 11,100

* »i Stockholm.......... » 11,700

» » i Linköping.......... » 12,500

» »i Göteborg........... » 12,700

» » i Lund.............. » 9,400

» » i Karlstad ........... » 5,800

Summa kronor 85,000

Förevarande delpost borde sålunda uppföras med ett belopp av 85,000

kronor. Till arvoden till extralärare och timlärare vore för budgetåret

1935/1936 uppfört ett belopp av 40,800 kronor samt till arvoden till timlärare

och extra övningsskollärare för undervisning vid studentkurser förslagsvis

18,700 kronor, sålunda sammanlagt 59,500 kronor. Anslagsökningen

uppginge sålunda till (85,000 — 59,500 =) 25,500 kronor. Vid denna jämförelse

borde emellertid beaktas, att seminariernas verksamhet för närvarande

vöre i avsevärd grad nedskuren, varför siffran 59,500 kronor icke

vöre ett riktigt uttryck för den nuvarande organisationens behov av här

ifrågavarande lärare.

För arvodesförhöjning till vissa extra ordinarie ämneslärare vore i gällande

avlöningsstat uppfört ett belopp av förslagsvis 5,000 kronor. Jämlikt

beslut av 1935 års riksdag skulle sådan arvodesförhöjning utgå blott

till och med budgetåret 1936/1937. De sakkunniga, vilkas förslag till avlöningsstat

avsåge förhållandena efter seminarieorganisationens fulla genomförande,

räknade därför icke med något anslagsbelopp för sagda ändamål.

Den i den nuvarande avlöningsstaten uppförda delposten till understöd

1 Därav för sommarkursen 900 kronor.

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

till extra ordinarie lärare vid förfall på grund av sjukdom beräknade de sakkunniga

till samma belopp, som nu vore uppfört, nämligen förslagsvis

1,000 kronor.

Till arvoden för undervisning i hushållsgöromål vore i den nuvarande avlöningsstaten

uppfört ett belopp av 3,300 kronor, avsett för sådan undervisning

i övningsskolorna vid folkskoleseminarierna i Göteborg och Uppsala

(1,350 kronor per seminarium). Enligt vad de sakkunniga tidigare anfört,

skulle undervisningen i nämnda ämne i seminarieklasserna bli av frivillig

karaktär, och de sakkunniga hade därför ej i avlöningsstaterna för de

olika seminarierna räknat med ordinarie lärarinna i ämnet. Däremot syntes

böra beräknas dels arvoden till sagda frivilliga undervisning, dels ock

arvoden för undervisning i övningsskolan i samma ämne. Folkskoleseminarierna

i Uppsala, Göteborg och Lund saknade lokaler för skolkök och

torde därför böra ordna undervisningen exempelvis genom överenskommelse

med folkskolestyrelsen i vederbörande stad. Härvid torde — såvida

det ej ansåges lämpligare att anordna skolkökslokaler inom vederbörande

seminarium — komma att förfaras så, att vederbörande folkskoleseminarium

till staden gäldade ersättning i ett för allt för de kostnader, staden

åsamkades genom att seminariet finge disponera ifrågakommande lärarpersonal

och lokaler. Sagda ersättningsbelopp borde med hänsyn till sin

natur beräknas under det till folkskoleseminariet anvisade anslaget till omkostnader.

Däremot borde under förevarande delpost till arvoden för undervisning

i hushållsgöromål beräknas arvoden för sagda undervisning

vid de folkskoleseminarier, som förfogade över egna skolkökslokaler.

Nämnda arvoden hade de sakkunniga uppskattat till följande belopp:

vid folkskoleseminariet i Umeå...............kronor 1,125

» » i Falun............... » 675

» » i Stockholm........... » 1,350

» »i Linköping........... » 900

» »i Karlstad........... » 675

Summa kronor jf,725

Förevarande delpost syntes böra beräknas till i avrundat tal 4.,700 kronor.

Med hänsyn till vad nyss anförts läte det sig ej göra att jämföra beloppet

med den för ändamålet nu uppförda delposten. Emellertid vore att

märka, att ur den nuvarande avlöningsstaten utginge ett belopp av sammanlagt

7,920 kronor till ordinarie lön åt lärarinnor i hushållsgöromål, för

vilket ändamål de sakkunniga som nämnts ej beräknat medel.

I gällande avlöningsstat för folkskoleseminarierna vore uppförd en delpost

å 6,400 kronor till tillag g sarvoden till lärare i trädgårdsskötsel vid

dubbelseminarier, beräknad efter ett belopp av 800 kronor för lärare i trädgårdsskötsel

vid sådant seminarium. De sakkunniga räknade med 500 kronor

per dubbelseminarium utom vid seminarierna i Linköping och Lund,

vid vilka tilläggsarvodet i fråga torde böra bestämmas till 800 kronor.

Följaktligen borde ifrågavarande anslagspost uppföras med ett belopp av

4,100 kronor, vilket innebure en anslagsminskning med 2,300 kronor.

Delposten till särskilda arvoden vid pr ovar sseminarier beräkna de sakkunniga

till oförändrat belopp, 18,600 kronor.

Delposten till tillägg sarvoden till lärare vid de vid vissa seminarier anordnade

kurser för utbildande av kyrkomusiker beräknas till samma belopp,

som nu utginge, nämligen förslagsvis 4,200 kronor.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

Beträffande delposten till arvoden till seminarieläkare vore att anteckna,

att sådant arvode utgjorde vid enkelseminarium 1,200 kronor, vid enkelseminarium

med studentkurs 1,500 kronor och vid dubbelseminarium

2,100 kronor, dock med jämkningsrätt för skolöverstyrelsen. Med hänsyn

till de sakkunnigas organisationsförslag syntes denna beräkningsnorm icke

kunna oförändrad tillämpas. De sakkunniga föresloge, i nära anslutning

till nuvarande system, att förevarande arvoden vid fullt genomförd omorganisation

beräknades efter 225 kronor per seminarieavdelning och 50

kronor per övningsskolavdelning. Med användning av detta beräkningssätt

erhölles efterföljande seminarieläkararvoden, nämligen

vid folkskoleseminariet i Umeå..............kronor 1,800

» » i Falun.............. » 1,700

» » i Uppsala............ » 1,800

» » i Stockholm.......... » 1,900

» »i Linköping .......... » 2,250

» » i Göteborg........... » 1,900

» » i Lund.............. » 2,000

» » i Karlstad ........... » 1,150

Summa kronor 14,500

De föreslagna beloppen överensstämde i det närmaste med dem, som

skulle utgå enligt gällande bestämmelser. Förevarande delpost borde upptagas

med 14,500 kronor, vilket belopp vore 400 kronor högre än det som

med nuvarande inskränkning av klassavdelningarnas antal utginge. Liksom

hittills skett, borde dyrtidstillägg ej utgå å dessa arvoden.

Enligt gällande bestämmelser utgjorde arvode för bibliotekarie vid enkelseminarium

500 kronor, vid sådant seminarium med studentkurs 700 kronor

och vid dubbelseminarium 900 kronor, dock med jämkningsrätt för

skolöverstyrelsen. I anslutning till dessa grunder räknade de sakkunniga

med ett bibliotekariearvode av 900 kronor vid seminarietyperna 4 + 4

och 2 + 2 + 2, med 800 kronor vid seminarietypen 4 + 2 samt med 500

kronor vid seminarietypen 4. Ifrågavarande arvode bleve sålunda

vid folkskoleseminariet i Umeå...............kronor 800

» » i Falun............... » 800

» » i Uppsala............. » 800

» » i Stockholm........... » 800

» » i Linköping........... > 900

» » i Göteborg............ » 800

» » i Lund............... » 900

» » i Karlstad............ » 500

Summa kronor 6,300

Den avsedda delposten till arvoden till seminariebibliotekarier borde sålunda

uppföras med ett belopp av 6,300 kronor, d. v. s. med 2,600 kronor

lägre belopp än den nuvarande för ändamålet uppförda delposten å 8,900

kronor.

Vad slutligen anginge delposten till arvoden till biträden vid rektorsexpeditioner,

utgjorde sådant arvode nu 400 kronor vid enkelseminarium,

500 kronor vid sådant seminarium med studentkurs och 600 kronor vid

dubbelseminarium, dock med jämkningsrätt för skolöverstyrelsen. De sak
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

kunniga hade i nära anslutning härtill funnit sig böra räkna med 700 kronor

för seminarietyperna 4 + 4 och 2 + 2 + 2, med 550 kronor för seminarietypen

4 + 2 och med 450 kronor för seminarietypen 4. Ifrågavarande

arvoden skulle sålunda utgöra

vid folkskoleseminariet i Umeå...............kronor 550

» » i Falun............... » 550

» »i Uppsala............. » 550

» »i Stockholm........... » 550

» »i Linköping........... » 700

» »i Göteborg............ » 550

» »i Lund............... » 700

» »i Karlstad............ » 450

Summa kronor 4,600

Förevarande delpost borde sålunda uppföras med 4,600 kronor, vilket

innebure en minskning med 1,500 kronor från den nu för ändamålet uppförda

delposten å 6,100 kronor.

Ur delposten till hyr eser sättning till rektorer vid vissa seminarier utginge

nu sådan ersättning, varå dyrtidstillägg ej finge utgå, till, bland andra,

rektor vid folkskoleseminariet i Kalmar med 2,400 kronor, i Karlstad

med 2,500 kronor, i Linköping med 3,000 kronor samt i Umeå med 3,000

kronor. Vid bifall till de sakkunnigas förslag om nedläggande av förstnämnda

seminarium, bortfölle omförmälda belopp å 2,400 kronor. Däremot

tillkomme hyresersättning till rektor vid folkskoleseminariet i Stockholm,

vars tjänstebostad, såsom av det efterföljande framgår, skulle tagas

i anspråk för seminarieundervisningen. Sistnämnda hyresersättning beräknade

de sakkunniga till samma belopp som den kommunala hyresersättningen

till rektor vid högre allmänt läroverk i Stockholm under år 1935,

eller till 3,700 kronor. Vidare torde hyresersättning med 3,000 kronor böra

beräknas åt rektor vid folkskoleseminariet i Lund, till vilken sådan ersättning

hittills ej utgått, enär befattningen uppehållits med vikarie. Slutligen

borde, liksom nu vore fallet, beräknas en marginal för reglering av hyresersättningen

åt vederbörande rektorer. Ett belopp om 1,000 kronor torde

vara tillräckligt för detta ändamål. Förevarande delpost, som nu utgjorde

14,500 kronor, skulle sålunda uppföras med (2,400 + 2,500 + 3,000 + 3,000

— 2,400 + 3,700 + 3,000 + 1,000 =) 16,200 kronor. Anslagsökningen uppginge

till 1,700 kronor.

Med tillämpning av gällande bestämmelser hade delposten till hyresbidrag

till lärare vid seminarierna i Göteborg och Stockholm beräknats till

förslagsvis 20,000 kronor, motsvarande en anslagsökning med 6,000 kronor,

delposten till tillfällig löneförbättring till i runt tal 194,000 kronor,

motsvarande en anslagsminskning med 28,780 kronor, samt delposten till

provisorisk avlöning sförbättring till, för avrundning av avlöningsstatens

slutsumma 29,800 kronor, vilket representerade en anslagsökning med

8,680 kronor.

Den avlöningsstat, som skulle av riksdagen fastställas, skulle enligt de

sakkunnigas ovanstående förslag efter folkskoleseminarieorganisationens

fullständiga genomförande få det utseende som framgår av en sammanställning

i det följande.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

Skolöverstyrelsen har anfört följande:

På grund av att överstyrelsen föreslagit en seminarieorganisation, som i

vissa avseenden avveke från vad de sakkunniga hemställt, framlade överstyrelsen

förslag till härav föranledda ändringar i de av de sakkunniga för

de olika seminarierna föreslagna avlöningsstaterna. Delposten till lön och

tjänstgöring spenning ar skulle enligt överstyrelsens utlåtande uppföras med

063,710 kronor.

I fråga örn ålderstillägg och fyllnadsarvoden ät vikarier måste överstyrelsen

med anledning av ovanstående förslag räkna med något högre siffror

än de sakkunniga, nämligen respektive ljJf,000 och 31,290 kronor. Detsamma

gällde i fråga om arvoden till extralärare och timlärare, som borde beräknas

till 95,000 kronor. I denna summa vore inräknad kostnaden för den

förberedande sommarkursen i Falun, vilken enligt de sakkunniga skulle belöpa

sig på 900 kronor, men enligt överstyrelsens åsikt måhända kunde bliva

ett par hundra kronor dyrare.

Vad beträffade arvoden för undervisning i hushållsgöromål beräknade

de sakkunniga, att till denna post skulle hänföras arvoden för undervisning

i ämnet, dels i övningsskolan, dels vid den frivilliga kurs i ämnet, som enligt

de sakkunnigas förslag skulle anordnas för de kvinnliga seminarieeleverna.

För folkskoleseminarierna i Göteborg, Lund och Uppsala, vilka saknade

egna skolkökslokaler och där undervisningen i ämnet, i likhet med vad hittills

skett i Göteborg och Uppsala, skulle ordnas genom överenskommelse

med respektive städers folkskolestyrelser, upptoge de sakkunniga icke här

något arvode för undervisningen i hushållsgöromål utan uppförde detta å

anslaget för omkostnader. Då emellertid för närvarande den del av ersättningen

för anordnande av undervisningen i hushållsgöromål i Göteborg och

Uppsala, vilken vore att anse som avlöning, hänfördes till här ifrågavarande

post, och överstyrelsen icke funne skäl att vidtaga någon ändring häruti,

ansåge överstyrelsen, att posten bort höjas med 4,500 kronor. Även eljest

funne överstyrelsen de sakkunnigas beräkningar på denna post för låga.

Om överstyrelsen utginge från att för den kurs i hushållsgöromål för seminarieelever,

varom här vore fråga, icke borde utgå lägre arvode än för kurs

i ämnet vid folkhögskola (10 kronor per dag) och därjämte beräknade dels

att antalet elever vöre så stort, att kursen måste delas, dels att kravet på

undervisning i hushållsgöromål i övningsskolan ökade i och med övningsskolans

utvidgning, så borde anslagsposten höjas med ytterligare 2,000 kronor.

Förevarande post borde alltså beräknas till (4,725 -f- 4,500 -f 2,000 =)

11,225 eller i runt tal 11,000 kronor.

Nu hade emellertid överstyrelsen i det föregående föreslagit, att ämnet

hushållsgöromål fortfarande skulle upptagas å seminariernas undervisningsplan

och att anslag til ordinarie lärarinnor i ämnet skulle finnas upptaget

å seminariernas avlöningsstater. Till följd härav ansåge överstyrelsen,

att här ifrågavarande summa borde kunna avsevärt minskas. Överstyrelsen

hade ansett, att en ordinarie lärarinna i hushållsgöromål borde finnas

vid varje dubbelseminarium, där kvinnliga elever undervisades, alltså vid

seminarierna i Falun, Göteborg, Lund, Stockholm och Lanea, Visserligen

funnes för närvarande icke möjligheter att inom seminarielokalerna i Göteborg

och Lund anordna undervisning i ämnet, då dessa seminarier hittills

varit manliga och saknade skolkökslokaler. Till att börja med borde därför

dessa seminarier ordna sin undervisning i samarbete med folkskolestyrelserna

i respektive städer oph tillsättandet av den ordinarie lärarinnan kunde

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kuncjl. Maj:ts proposition Nr JOO.

måhända anstå någon tiel. Då det emellertid här gällt att skissera kostnaderna

för en framtida och bestående organisation, hade det synts överstyrelsen

lämpligast att i staten för nämnda seminarier upptaga anslag till

ordinarie lärarinnan i ämnet. Vid övriga seminarier, alltså i Karlstad, Linköping,

Luleå och Uppsala, torde icke timtalet för undervisningen i ämnet

bliva tillräckligt stort att motivera anställande av en ordinarie lärarinna.

På grund av vad nu anförts hade överstyrelsen beräknat det anslag, som

erfordrades under här ifrågavarande rubrik, till endast 5,000 kronor.

Även i fråga örn tilläggsarvode till lärare i trädgårdsskötsel vid dubbelseminarium

funne överstyrelsen, att de sakkunniga räknat för lågt. Hittills

hade vid dubbelseminarium utgått ett tilläggsarvode å 800 kronor till lärare

1 trädgårdsskötsel, oavsett om seminariet i fråga haft fullt antal klasser eller

ej. De sakkunniga föresloge nu — utan angivande av de grunder, efter

vilka deras beräkningar därvid skett — att ett tilläggsarvode skulle utgå

med 800 kronor vid seminarierna i Linköping (typ 4 + 4) och Lund (typ

2 + 2 + 2) men med endast 500 kronor vid övriga dubbelseminarier (typ

4 + 2). Mot de sakkunnigas förslag om en sänkning av arvodet för seminarier

av den senast nämnda typen kunde anföras följande. Örn ett dubbelseminarium

förändrades från den nuvarande typen 4 + 4 till typen 4 + 2,

så bomme därigenom trädgårdslärarens arbete icke eller i mycket obetydlig

grad att minskas. Visserligen bleve timtalet för hans undervisningsskyldighet

i seminarieklasserna något mindre, men i stället ökades hans undervisning

i övningsskolan, i den mån dennas utvidgning omfattade sådana klasser,

där undervisning i trädgårdsskötsel bedreves. Och arbetet med trädgårdens

övervakande och skötsel torde icke bli mindre, därför att seminariet

överginge från typen 4+4 till typen 4 + 2. Härvid finge även anmärkas,

att trädgårdslärarna vore bundna vid seminariet även under en stor del av

ferierna dels på grund av arbetet med trädgårdens skötsel, dels på grund av

att barn ur övningsskolan även under sommarferierna erhölle handledning

vid vården av sina trädgårdspareeller. Då därtill bomme, att ifrågavarande

lärare, vilkas avlöning vore synnerligen låg (lön + tjänstgöringspenningar

2,400 kronor samt 3 ålderstillägg ä 300 kronor) säkerligen räknat detta —

kanske under hela deras tjänstetid hittills uppburna — tilläggsarvode såsom

en ordinarie löneförmån, funne överstyrelsen, att en sänkning av ifrågavarande

arvode icke utan tvingande skäl borde företagas. Överstyrelsen

ville därför föreslå, att tilläggsarvode till lärare i trädgårdsskötsel vid dubbelseminarium

måtte liksom hittills utgå med 800 kronor per år. Samma

yrkande hade framkommit från de lärarkollegier, som yttrat sig i denna

fråga.

Då överstyrelsens organisationsförslag omfattade 8 dubbelseminarier och

1 enkelseminarium, föresloge överstyrelsen alltså, att ifrågavarande post

upptoges till 0,500 kronor.

Även vad beträffade posten till särskilda arvoden vid pr ov år sseminarier

torde en höjning vara nödvändig. Överstyrelsen ville erinra därom, att överstyrelsen

i utlåtande den 27 maj 1935 angående 1927 års skolsakkunnigas

utredning och förslag rörande praktisk lärarkurs för blivande lärare framlagt

förslag beträffande provårets omorganisation och därvid bland annat

hemställt, att i anslaget till arvoden vid provårsseminarier även skulle beräknas

anslag för stipendier till lärarkandidater. Med anledning av dels det

ökade antalet lärare vid provårsseminarierna, dels den föreslagna omorganisationen

av provåret finge överstyrelsen hemställa, att nu ifrågavarande

s. 140 Kontrollera mot PDF

140 Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

post måtte beräknas till 29,000 kronor, därav för stipendier till lärarkandidater

7,000 kronor.

Mot de sakkunnigas beräkningar av seminarieläkarnas arvoden hade

överstyrelsen intet att erinra. Med den jämkning i de sakkunnigas förslag,

som nödvändiggjordes av överstyrelsens avvikande åsikter rörande seminarieorganisationen,

finge överstyrelsen föreslå följande arvoden:

vid folkskoleseminariet i Falun..............kronor 1,700

» » i Göteborg........... » 1,900

» » i Karlstad ........... » 1,800

» » i Linköping.......... » 1,800

» » i Luleå.............. » 1,150

» »i Lund.............. » 1,800

» »i Stockholm.......... » 1,900

» »i Umeå.............. » 1,800

» » i Uppsala............ » 1,800

Summa kronor 15,650

Mot de sakkunnigas förslag till arvoden till seminariebibliotekarier ville

överstyrelsen göra följande erinringar.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle arvodet komma att utgå med 900

kronor vid seminarium av typen 4 + 4 eller 2 + 2 + 2, under det att en

sänkning till 800 kronor skulle ske vid dubbelseminarium av typen 4 + 2.

Emellertid funne överstyrelsen, att bibliotekariernas arbete efter genomförande

av den organisation, som de sakkunniga föresloge, skulle komma att

avsevärt ökas även vid de seminarier, som skulle förvandlas från typen

4 + 4 till typen 4 + 2. Dels skulle nämligen genom det inre arbetets omläggning

seminarieelevernas anlitande av och krav på biblioteket väsentligen

ökas, dels skulle bibliotekariens arbete med övningsskolans bibliotek

få större omfattning än hittills på grund av det större antalet övningsskolklasser.

Överstyrelsen ansåge därför, att det icke skulle vara obefogat med

en höjning av bibliotekariernas arvoden, men ville nöja sig med att föreslå

de nuvarande arvodenas bibehållande, 900 kronor vid dubbelseminarium

och 500 kronor vid enkelseminarium. Anslaget borde alltså beräknas till

(8 X 900 + 500 —) 7,700 kronor.

Arbetet på rektorsexpeditionerna hade under årens lopp alltmera ökats.

De arvoden, som nu utbetalades till biträden vid rektorsexpeditionerna

måste därför anses otillräckliga, och de sakkunnigas förslag i fråga örn dessa

arvoden kunde icke vinna överstyrelsens gillande. De sakkunniga föresloge

visserligen en obetydlig höjning av arvodet vid enkelseminarium och likaså

en höjning vid seminarierna av typen 4 + 4 och 2 + 2 + 2, men däremot

en sänkning för övriga dubbelseminarier. Överstyrelsen ansåge, att det belopp,

700 kronor, som de sakkunniga föresloge för seminarietyperna 4 + 4

och 2 + 2 + 2, även borde gälla för seminarier av typen 4 + 2 och att en

blygsam höjning även borde ske vid enkelseminarium. Överstyrelsen ville

därför i anslutning till sitt förslag till seminarieorganisation hemställa, att

arvodet till biträde vid rektorsexpeditionen måtte utgå med 500 kronor vid

folkskoleseminariet i Luleå och med 700 kronor vid övriga folkskoleseminarier.

Slutsumman för detta anslag skulle alltså lyda på (8 X 700 + 500 —)

6,100 kronor.

Rörande de sakkunnigas förslag till anslag för hyresersättning till rektorer

hade överstyrelsen intet att erinra. Vad åter hyresbidrag till lärare vid se
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

minarierna i Göteborg och Stockholm beträffade, finge överstyrelsen meddela,

att lektorerna vid folkskoleseminariet i Stockholm Eva Ramstedt och

Ruth Wikander hemställt om åtgärder för att de kvinnliga lektorerna vid

folkskoleseminariet i Stockholm (för närvarande två) måtte tillerkännas

hyresbidrag.

Ändamålet nied här ifrågavarande anslag hade varit att bringa avlöningsförmånerna

för seminarielärarna i Göteborg och Stockholm i överensstämmelse

med de förmåner, som från såväl stat som kommun utginge i nämnda

städer till motsvarande lärare vid de allmänna läroverken. En sådan likställighet

mellan lärarna vid seminarierna och läroverken hade ansetts vara

nödvändig med hänsyn till önskvärdheten att kunna rekrytera ifrågavarande

seminarier med fullgoda lärarkrafter, en rekrytering, som skulle ställa

sig svårare, därest bättre ekonomiska villkor erbjödes vid de allmänna läroverken

i samma städer. Att icke hittills hyresbidrag utgått till kvinnlig

ordinarie lektor, hade berott på att någon kvinnlig ordinarie lektor icke

funnits vid läroverken i nämnda städer. Däremot hade hyresbidrag kunnat

utgå till vissa kvinnliga Övningslärare och till kvinnliga vikarierande lektorer.

Av uppgifter i nyssnämnda framställning framginge emellertid, att

hyresbidrag för närvarande utbetalades dels till kvinnliga ordinarie adjunkter

i Stockholm, dels till kvinnlig ordinarie lektor i Göteborg och att i bägge

fallen hyresbidragets belopp vore detsamma för manlig och kvinnlig befattningshavare.

Överstyrelsen funne sig därför böra tillstyrka framställningen.

Detta förorsakade emellertid icke någon höjning av den föreslagna slutsumman

för denna post, 20,000 kronor, vilken syntes vara beräknad med

hänsyn till att hyresbidrag utginge till samtliga lektorer.

Vad anslaget till tillfällig löneförbättring beträffade, krävde överstyrelsens

organisationsförslag en ökning i förhållande till de sakkunnigas med

ungefär 16,000 kronor till 210,000 kronor. Anslaget till provisorisk avlöning

sförbättring torde däremot kunna sänkas till 27,750 kronor.

Med hänvisning till vad överstyrelsen sålunda haft att erinra emot de

sakkunnigas anslagsberäkningar, har överstyrelsen framlagt förslag till

avlöningsstat att gälla efter folkskoleseminariorganisationens fullständiga

genomförande.

Statskontoret har — utöver vad av ämbetsverket enligt det föregående

anförts — uttalat, att överstyrelsens beräkningar av utgifterna vid den nya

organisationens genomförande syntes vara tilltagna i överkant. Statskontoret

saknade emellertid tillräckligt material för att kunna i sitt utlåtande

framställa något direkt förslag till kostnadernas nedbringande.

Delposten till lön och tjänstgöring spenningar bör beräknas med utgångspunkt

från dels de av mig i det föregående lämnade uppgifterna

rörande behovet av ordinarie lärare av olika slag vid de seminarier, som

enligt mitt förslag skola ingå i seminarieorganisationen, dels ock de löner

(inklusive i förekommande fall tjänstgöringspenningar), som enligt numera

tillämpade grunder i avlöningsstaterna för folkskoleseminarierna angivas

för olika slag av befattningshavare. Nämnda delpost bör alltså bereda

täckning för lönerna till

Departe
mentschefen.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142 Kungl. Marits proposition Nr 100.

9 rektorer a 7,500 ..............................kronor 67,500

76 lektorer å 5,800 ............................. » 440,800

2 lärare i teckning vid enkelseminarium å 1,950....... » 3,900

7 lärare i teckning vid dubbelseminarium ä 3,510 ..... » 24,570

9 lärare i musik ä 3,510......................... » 31,590

7 lärare i gymnastik med lek och idrott ä 3,380 ...... » 23,660

5 lärarinnor i gymnastik med lek och idrott ä 2,990 ... » 14,950

7 lärare i manlig slöjd ä 2,940 ................... » 20,580

7 lärarinnor i kvinnlig slöjd ä 1,980 ................ » 13,860

5 lärarinnor i hushållsgöromål å 1,980 .............. » 9,900

9 lärare i trädgårdsskötsel ä 2,400 ................. » 21,600

3 lärarinnor i kvinnlig slöjd vid manligt seminariums övningsskola

ä 1,080 ............................ » 3,240

75 övningsskollärare å 3,400 ...................... » 255,000

Summa kronor 931,150

Med sistnämnda belopp, 931,150 kronor, bör alltså förevarande delpost

uppföras.

Delposterna till ålderstillägg och till fyllnadsarvoden åt vikarier beräknar

jag i anslutning till de sakkunnigas förslag till 140,000 kronor,

respektive 30,850 kronor.

Delposten till arvoden till extralärare och timlärare torde, med hänsyn

bland annat till den av mig förordade jämkningen i förslaget till

organisation av seminariet i Lund böra beräknas till ett något högre

belopp än de sakkunniga ifrågasatt, eller till 87,000 kronor.

Jag biträder skolöverstyrelsens förslag i fråga om beräkningen av delposten

till arvoden för undervisning i hushållsgöromål, vilken emellertid

torde kunna något sänkas under det av överstyrelsen föreslagna beloppet,

förslagsvis till 4>500 kronor.

Jag biträder likaledes överstyrelsens uppfattning om att ovanberörda

tillägg sarvoden till lärare i trädgårdsskötsel vid dubbelseminarier, som

nu utgå med 800 kronor, böra utgå med detta belopp även vid dubbelseminarier

av typen 4 + 2. Då i mitt organisationsförslag ingå inalles

7 dubbelseminarier, bör för ändamålet beräknas ett belopp av 5,600

kronor.

Vad beträffar delposten till särskilda arvoden vid provårsseminarier

erinrar jag, att frågan om den praktiska lärarutbildningen hänskjutits

till förnyad utredning. Med hänsyn härtill bör nämnda delpost, med

utgångspunkt från nu gällande grunder men med beaktande av de förändringar

rörande antalet lärartjänster vid provårsseminarierna, som mitt

förslag innebär, beräknas till 22,000 kronor.

Skolöverstyrelsens förslag till beräkning av delposten till arvoden till

seminarieläkare biträder jag med den jämkningen, att arvodet vid folk
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

skoleseminariet i Karlstad, vilket seminarium enligt mitt förslag skulle

anordnas såsom enkelseminarium, minskas från 1,800 kronor till 1,150

kronor och förevarande delpost alltså med 650 kronor till jämnt 15,000

kronor.

Delposten till arvoden till seminariebibliotekarier beräknar jag med

ledning av skolöverstyrelsens förslag till (7 x 900 + 2 X 500 —) 7,300

kronor.

De sakkunniga hava föreslagit, att arvoden till biträden vid rektorsexpeditioner,

vilka nu utgå med 400 kronor vid enkelseminarium och

med 600 kronor vid dubbelseminarium, skulle bestämmas till 450 kronor

vid enkelseminarier av typen 4 och till 550 kronor vid dubbelseminarier

av typen 4 + 2. Överstyrelsen har ifrågasatt ett arvode av 500 kronor

vid förstnämnda seminarier och av 700 kronor vid dubbelseminarier.

Enligt min mening har överstyrelsen icke anfört övertygande skäl för

sitt ändringsförslag, och jag ansluter mig därför till de sakkunnigas beräkningsgrunder.

Förevarande delpost bör alltså uppföras med (2 X 450

+ 7 x 550 =) 4,750 kronor.

Mot de sakkunnigas och skolöverstyrelsens beräkningar av delposten

till hyresersättning till rektorer vid vissa seminarier har jag ingen annan

erinran att göra än att det beräknade beloppet, 16,200 kronor, torde

böra minskas med den hyresersättning av 3,700 kronor, som avsetts för

rektor vid folkskoleseminariet i Stockholm, enär, såsom av det efterföljande

framgår, det ansetts möjligt att även efter omorganisationen utnyttja

rektorsbostaden för sitt nuvarande ändamål, detta i motsats till

vad de sakkunniga antagit. Delposten bör alltså bestämmas till 12,500

kronor.

Det synes mig självklart, att kvinnlig innehavare av lektorstjänst,

likaväl som manlig, bör åtnjuta bidrag från delposten till hyresbidrag

till lärare vid seminarierna i Göteborg och Stockholm. Förevarande

delpost bör i enlighet med de sakkunnigas av överstyrelsen biträdda

förslag beräknas till 20,000 kronor.

Delposterna till tillfällig löneförbättring och provisorisk avlöningsförbättring

beräknar jag till 200,000 kronor, respektive 27,950 kronor.

I övrigt har jag ingenting att erinra mot de sakkunnigas och skolöverstyrelsens

förslag.

Avlöningsstaten för folkskoleseminarierna skulle, vid fullt genomförd

omorganisation, enligt mitt förslag erhålla följande utseende. Till jämförelse

hava även angivits de belopp, varmed vederbörande delposter

nu äro uppförda, ävensom de belopp, som föreslagits av de sakkunniga

och av skolöverstyrelsen, varvid bör uppmärksammas, att den nu utgående

posten: arvoden till extralärare och timlärare icke är jämförbar

med motsvarande föreslagna på grund av den tillfälliga starka beskärning,

seminarieorganisationen för närvarande är underkastad.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Majlis ''proposition Nr 100.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och tjänstgöringspenningar ....

b. Ålderstillägg, förslagsvis.........

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier, förslagsvis

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat:

a. Lön och tjänstgöringspenningar . . . .

b. Ålderstillägg, förslagsvis.........

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier, förslagsvis

3. Avlöningar till tjänstemän å indragnings
stat,

förslagsvis..............

4. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Majit:

a. Arvoden till extralärare och timlärare.

b. Arvodesförhöjning till vissa extra ordinarie

ämneslärare, förslagsvis......

c. Understöd till extra ordinarie lärare vid

förfall på grund av sjukdom, förslagsvis

d. Arvoden till timlärare och extra övnings
skollärare

för undervisning vid studentkurser,

förslagsvis............

e. Arvoden för undervisning i hushållsgöromål

... i ...... ......... .

f. Tilläggsarvoden till lärare i trädgårdsskötsel

vid dubbelseminarier......

g. Särskilda arvoden vid provårsseminarier

h. Tilläggsarvoden till lärare vid de vid

vissa seminarier anordnade kurser för

utbildande av kyrkomusiker, förslagsvis

5. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Arvoden till seminarieläkare......

b. » » seminariebibliotekarier . .

c. » » biträden vid rektorsexpe
ditioner.

........

6. Särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke-ordinarie tjänstemän:

a. Hyresersättning till rektorer vid vissa

seminarier.................

b. Hyresbidrag till lärare vid seminarierna

i Göteborg och Stockholm, förslagsvis .

c. Tillfällig löneförbättring, förslagsvis . .

d. Provisorisk avlöningsförbättring, förslagsvis

..................

Summa kronor

Budgetåret

1935/1936

De sak- kunniga

Skolöver-

styrelsen

Departe-

ments-

chefen

1,031,920

876,570

963,710

931,150

200,000

140,000

144,000

140,000

36,080

30,430

31,290

30,850

29,500

_

_

_

7,400

—

—

—

100

—:

—

—

4,800

—

-

—

40,800

85,000

95,000

87,000

5,000

—

—

—

1,000

1,000

1,000

1,000

18,700

—

—

—

3,300

4,700

5,000

4,500

6,400

4,100

6,400

5,600

18,600

18,600

29,000

22,000

4,200

4,200

4,200

4,200

14,100

14,500

15,650

15,000

8,900

6,300

7,700

7,300

6,100

4,600

6,100

4,750

14,500

16,200

16,200

12,500

14,000

20,000

20,000

20,000

222,780

194,000

210,000

200,000

21,120

29,800

27,750

27,950

1,709,300

1,450,000

1,583,000

1,513,800

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Marits proposition Nr 100.

Förevarande anslag kan alltså vid bifall till mitt förslag efter omorganisationens

fullständiga genomförande beräknas till 1,513,800 kronor,

innebärande en minskning med 148,700 kronor i förhållande till motsvarande

nu utgående belopp, 1,662,500 kronor, vilken summa erhålles

genom att minska slutsumman av den gällande avlöningsstaten med de

ovannämnda posterna 2 a—c, 3 och 4 b.

Omkostnader.

För ifrågavarande ändamål är nu uppfört ett förslagsanslag av 267,700

kronor, vilket disponeras på följande sätt:

Utgifter:

1. Expenser, förslagsvis.........................kronor 221,300

2. Övriga utgifter:

a. Trädgårdarnas underhåll och skötsel,

förslagsvis....................kronor 47,800

b. Särskilda kurser och föreläsningar

m. m., förslagsvis.............. » 3,750 » 51,550

3. Reseersättningar, förslagsvis.................... » 10,000

4. Oförutsedda behov, » *_3,500

Summa kronor 286,350

Särskilda uppbördsmedel:

1. Upplåtelse av lokaler, ersättning för

lyse m. m......................kronor 4,050

2. Inkomster av trädgårdarna......... » 14,600 kronor 18,650

Nettoutgift kronor 267,700

1932 års seminariesakkunniga hava ansett sig ej böra räkna med anslag

till reseersättningar, vilket hänförde sig till övergångsförhållanden,

och ej heller med anslag till oförutsedda behov, eftersom omkostnadsanslaget

hade förslagsanslags natur.

Den omkostnadsstat, som efter omorganisationens fullständiga genomförande

enligt de sakkunnigas förslag bör fastställas för folkskoleseminarierna,

åskådliggöres medelst efterföljande specificerade tablå:

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 100.

10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

Folkskole-

seminarium

U t g i f

ter

Särskilda uppbördsmedel

Erfor-

derligt

anslags-

belopp

Expenser

Övriga utgifter

Summa

utgifter

Upplå- telse av

lokaler,

ersätt- ning för

lysem.m.

Inkom- ster av

trädgår- darna

m. m.

Summa

inkom-

ster

Bräns- le, lyse

och

vatten

Övriga

expen-

ser

Trädgår- darnas

under- håll och

skötsel

Särskil- da kurser

och före- läsningar

Umeå.....

9,600

11,000

4,360

121,540

26,500

100

2,400

2,500

24,000

Falun.....

.11,000

11,400

5,500

1 800

28,700

—

1,700

1,700

27,000

Uppsala ....

11,500

11,000

4,800

i132,500

29,800

—

1,000

1,000

28,800

Stockholm , .

10,200

11,200

350

1 700

22,450

2,700

50

2,750

19,700

Linköping . . .

10,000

11,850

7,100

1 700

29,650

50

2,800

2,850

26,800

Göteborg . . .

7,400

11,800

2,000

143,000

24,200

800

300

1,100

23,100

Lund.....

8,500

11,200

6,200

142,900

28,800

250

1,550

1,800

27,000

Karlstad . . .

11,000

8,000

4,100 ''

5 500

23,600

100

700

800

22,800

Summa

79,200

87,450

34,410

12,640

213,700:

4,000

10,500

14,500

199,200

1 Därav för simundervisning 500 kronor. — 2 Därav för särskild kurs i finska språket 840

kronor. — 8 Därav för anordnande av undervisning i hushållsgöromål åt flickor i seminariets

övningsskola 1,750 kronor. — 4 Därav för anordnande av undervisning i hushållsgöromål åt

flickor i seminariets övningsskola och för kvinnliga elever i seminariet 2,200 kronor. — 5 Därav

för simundervisning 300 kronor.

Anslaget borde bestämmas till i runt tal 200,000 kronor. Örn ovannämnda

båda nu uppförda poster till reseersättningar och till oförutsedda

behov frånräknades, skulle de sakkunnigas förslag medföra en anslagsminskning

av (267,700 — 10,000 — 3,500 — 200,000 =) 54,200 kronor.

Enligt nu gällande grunder skola utgifter för lokalhyra m. m. bestridas

av statens allmänna fastighetsfond.

Sålunda utginge, anföra de sakkunniga, vid folkskoleseminariet i Lund

avgäld med 1,630 kronor för ett åt seminariet upplåtet jordområde och

vid folkskoleseminariet i Göteborg lokalhyra med 2,000 kronor för vissa

lokaler. Sagda belopp skulle även vid ett bifall till de sakkunnigas förslag

bestridas av fastighetsfonden. Enligt verkställda beräkningar torde

det emellertid vid Göteborgsseminariet vara erforderligt att för övningsskolans

behov förhyra ytterligare 2 rum utöver de nu förhyrda. Med

hänsyn härtill syntes lokalhyran vid nämnda seminarium böra ökas från

nuvarande 2,000 kronor till uppskattningsvis 3,000 kronor, att gäldas

av statens allmänna fastighetsfond. Av sagda fond skulle sålunda vid

bifall till de sakkunnigas förslag gäldas sammanlagt (1,630 + 3,000 —)

4,630 kronor till lokalhyror m. m. vid folkskoleseminarierna.

Skolöverstyrelsen har funnit de sakkunnigas beräkningar i stort sett

riktiga.

Dock torde böra anmärkas, att utgifterna för bränsle säkerligen vissa

år kunde stiga åtskilligt utöver vad de sakkunniga beräknat. Å andra

sidan kunde vissa belopp, som de sakkunniga nu upptagit under rubri
-

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. May.ts ''proposition Nr 100.

ken »särskilda kurser och föreläsningar», i enlighet med vad överstyrelsen

förut vid tal om arvoden för undervisning i hushållsgöromål framhållit,

överföras till avlöningsstaten, och överstyrelsen ansåge därför, att

den i översikten angivna slutsumman för omkostnadsstaten torde visa

sig vara tillräcklig för att täcka omkostnaderna vid den seminarieorganisation,

som de sakkunniga förordat.

Då överstyrelsen föreslagit ett något större antal seminarieavdelningar

än de sakkunniga, måste överstyrelsen givetvis även i sina kostnadsberäkningar

komma till ett större belopp för omkostnadsstaten. Denna

ökning kunde uppskattas till i runt tal 30,000 kronor, och överstyrelsen

ansåge alltså, att anslaget till omkostnader för folkskoleseminarierna

borde upptagas till 230,000 kronor, vilket i förhållande till anslaget för

budgetåret 1935/1936 betydde en minskning med i runt tal 25,000 kronor.

Mot de sakkunnigas beräkningar rörande utgifter till lokalhyror m. m.

hade överstyrelsen intet att erinra.

Beträffande statskontorets utlåtande hänvisas till det föregående.

De sakkunnigas beräkningar torde kunna godtagas som underlag för

den blivande årliga omprövningen av seminariernas behov av anslag

till omkostnader. Då jag räknat med ett seminarium mer än de sakkunniga

men med en examinationsavdelning mindre än skolöverstyrelsen,

uppskattar jag förevarande anslag till 220,000 kronor. Sistnämnda

belopp får anses lämna tillgång till medel jämväl för anordnande av

den av mig i det föregående tillstyrkta kursen i finska språket vid folkskoleseminariet

i Luleå.

Beräkningarna rörande utgifter för lokalhyror torde kunna godtagas.

Materiel, böcker m. m.

1932 års seminariesakkunniga hava beräknat förevarande anslag, vilket

nu utgår med 67,200 kronor, på följande sätt:

Folkskoleseminarium

Böcker, under- visningsmateriel

och inventa- rier

Kronor

Materiel för

undervisning

i slöjd och hus- hållsgöromål

Kronor

Materiel för

lek och idrott

Kronor

Summa

Kronor

Umeå..............

5,000

2,200

300

7,500

Falun..............

5,000

1,800

300

7,100

Uppsala............

5,000

2,200

300

7,500

Stockholm...........

5,500

2,500

300

8,300

Linköping...........

5,000

2,500

300

7,800

Göteborg............

5,500

2,500

300

8,300

Lund..............

5,000

2,500

300

7,800

Karlstad............

3,500

1,500

200

5,200

Summa kronor

89,500

17,700

2,300

59,500

Departe
mentschefen.

s. 148 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

148 Kungl. Marits ''proposition Nr 100.

Förevarande anslag kunde efter organisationens genomförande beräknas

till 59,500 kronor eller, i avrundat tal, till 60,000 kronor, innebärande

en anslagsminskning av 7,200 kronor. Att märka vore, framhålla

de sakkunniga, att förevarande anslag i kanske högre grad än de förutnämnda

rönt inverkan av de senare årens starka begränsning av elevantalet

vid seminarierna. Den reella besparingen bleve på grund härav

större än den nyss angivna siffran gåve vid handen.

Skolöverstyrelsen har förklarat sig kunna i stort sett instämma med

vad de sakkunniga enligt ovanstående tablå föreslagit.

Dock ville överstyrelsen framhålla, att det icke vore sannolikt, att

anslaget varje år kunde hålla sig inom ramen för vad de sakkunniga

här beräknat. Överstyrelsen tänkte därvid bland annat på att musikinstrumenten

vid vissa seminarier befunne sig i ett högst otillfredsställande

skick, och att de kostnader, som den nödvändiga nyanskaffningen

och reparationen av instrumenten komme att draga, ingalunda kunde

bestridas ur anslagsbelopp av den storlek, som de sakkunniga angivit.

För den seminarieorganisation, som överstyrelsen föreslagit, erfordrades

utöver de i betänkandet angivna summorna till materiel, böcker

m. m. ungefär 8,500 kronor, och anslaget skulle i så fall upptagas till

(59,500 + 8,500 =) 68,000 kronor.

Vad statskontoret i ärendet anfört, framgår av det ovanstående.

Med hänsyn till att jag föreslagit ett enkelseminarium mer än de sakkunniga,

torde förevarande anslag, med utgångspunkt i övrigt från de

sakkunnigas kalkyler, kunna uppskattningsvis beräknas till 65,000 kronor.

Stipendier.

Enligt gällande bestämmelser har skolöverstyrelsen att meddela beslut

rörande beloppet av det anslag till stipendier, som skall tillkomma varje

seminarium, samt rörande antalet av de elever vid varje seminarium,

till vilka stipendier anses böra utgå. Vid bestämmandet av nämnda anslagsbelopp

skall hänsyn tagas dels till graden av elevernas understödsbehov,

dels ock till deras kostnader för resa fram och åter mellan seminariestaden

och hemorten. Stipendium må endast tilldelas elev, som är

verkligt behövande.

1932 års seminariesakkunniga anföra, att under de senare åren stipendier

vid folkskoleseminarierna utdelats med i genomsnitt något över 75

kronor per vid höstterminens början inskriven elev. Med utgångspunkt

härifrån och från att varje seminarieklass komme att omfatta 24 elever

beräknade de sakkunniga, att förevarande anslag vid fullt genomförd

omorganisation skulle behöva uppföras med ett belopp av 86,400 kronor.

Då anslaget under innevarande budgetår vore uppfört med 75,500 kronor,

skulle alltså uppstå en anslagsökning med 10,900 kronor. Emellertid

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Marits -proposition Nr 100.

vore att märka, att beloppet å 75,500 kronor hänförde sig till nuvarande

exceptionella organisatoriska förhållanden vid folkskoleseminarierna.

Skolöverstyrelsen har anfört följande:

Med samma beräkningsgrund, som de sakkunniga använt, skulle anslaget

för den organisation, som överstyrelsen föreslagit, upptagas till

93,600 kronor, d. v. s. 7,200 kronor högre än motsvarande summa i de

sakkunnigas förslag.

I anvisningarna till de föreslagna undervisningsplanerna betonade de

sakkunniga på flera ställen vikten av att studieutfärder anordnades för

seminariets elever. Överstyrelsen instämde i de sakkunnigas uppskattande

av studieutfärdernas stora värde för lärarutbildningen, men ville framhålla,

att rätt stora svårigheter kunde yppa sig vid anordnande av dessa

färder, så länge seminarierna icke disponerade något anslag för ändamålet.

De flesta elever vid seminarierna ägde en mycket svag ekonomi,

och det vore överstyrelsens åsikt, att ett särskilt anslagsbelopp måste

ställas till seminariernas förfogande, därest studieutfärderna skulle kunna

göras till en permanent institution och ingå som ett verksamt led i utbildningsarbetet.

Lärarkollegiet vid folkskoleseminariet i Karlstad hade

i sitt utlåtande över de sakkunnigas betänkande föreslagit, att varje

seminarium måtte erhålla ett bidrag av förslagsvis 300 kronor för att

minska elevernas kostnader vid studieutfärder och att detta bidrag

skulle utgå ur stipendieanslaget. Överstyrelsen ville biträda detta förslag

och hemställde alltså, att av stipendiemedlen ett visst belopp —

förslagsvis 300 kronor per dubbelseminarium och 200 kronor för enkelseminarium,

sammanlagt 2,600 kronor — måtte kunna av rektor efter

överstyrelsens bestämmande disponeras såsom bidrag till bestridande av

kostnaderna för seminariernas studieutfärder.

I sina beräkningar av stipendieanslagets storlek hade de sakkunniga

icke tagit hänsyn till att stipendiebeloppen under de senaste åren varit

högst betydligt nedskurna på grund av hänsyn till det statsfinansiella

läget. På grundval av ett yttrande från statens organisationsnämnd

nedsattes stipendieanslaget av 1932 års riksdag med 25 procent. Sedan

granskningsnämnden föreslagit en ytterligare nedsättning med 50,000

kronor, beviljade 1933 års riksdag ett anslag av 105,000 kronor, vilket

betydde en minskning av anslaget med ungefär 50 procent i förhållande

till anslaget för läsåret 1931—1932. Ett efter liknande grunder beräknat

anslag har utgått för budgetåren 1934/1936.

Då emellertid denna nedsättning av anslaget torde ha avsetts vara

av mera temporär natur, funne överstyrelsen, att de sakkunniga hade

bort räkna med ett större belopp än vad som skett för här ifrågavarande

ändamål. Såvida beräkningen skedde efter de grunder, som tilllämpats

före anslagets nedskärande, borde anslaget till stipendier folden

seminarieorganisation, som överstyrelsen föreslagit, beräknas till

187,200 kronor. Örn härtill Indes det anslag för underlättande av studiefärders

anordnande, som överstyrelsen förordat — 2,600 kronor — komme

det erforderliga anslagsbehovet att uppgå till 189,800 kronor eller i runt

tal 190,000 kronor, örn däremot 1932 års beräkningsgrunder tillämpades,

skulle anslagssumman komma att utgöra (140,400 + 2,600 =) 143,000

kronor. Överstyrelsen, som ville föreslå att en återgång till de tidigare

stipendiebeloppen måtte ske i två etapper, räknade i det följande med

sistnämnda belopp.

s. 150 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

150 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 100.

Beträffande vad statskontoret anfört, hänvisas till det ovanstående.

Anmärkas må, att ämbetsverket uttalat, att anslagen till stipendier borde

åtminstone icke tills vidare ökas i den omfattning, överstyrelsen föreslagit.

Det är även enligt min mening önskvärt, att en successiv återgång

till förut till stipendier vid folkskoleseminarierna utgående anslagsbelopp

kommer att ske under de närmaste åren. Jag anser mig dock böra vid

förevarande beräkningar utgå från nu gällande anslagsgrunder. Med den

av mig förordade seminarieorganisationen torde i så fall behovet av

stipendiemedel kunna beräknas till det av de sakkunniga angivna beloppet

av 86,400 kronor. Jag har emellertid ingenting att erinra mot

överstyrelsens förslag om att redan i detta sammanhang räkna med anvisande

av 300 kronor per dubbelseminarium och 200 kronor per enkelseminarium

såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för elevernas

studiebesök. Inalles skulle vid bifall till mitt förslag till seminarieorganisation

härför erfordras 2,500 kronor.

Följaktligen skulle stipendieanslaget kunna här uppskattas till (86,400

+ 2,500 =) i runt tal 89,000 kronor.

Sammanfattning.

De nuvarande för folkskoleseminarierna uppförda statsanslagen i jämförelse

med de av de sakkunniga, skolöverstyrelsen, respektive av mig

tillstyrkta anslagen framgå av nedanstående sammanställning: I

Anslag

Anslag för

budgetåret

1935/1936

Kronor

Enligt de

sakkunnigas

förslag

Kronor

Enligt skol- överstyrel- sens förslag

Kronor

Enligt de- partements- chefens

förslag

Kronor

Ökning (+),

resp. minsk- ning (—) i

förh. till

anslag f.

1935/1936

Kronor

Folkskoleseminarier:

Avlöningar, förslag sanslag ....

1,709,300

1,450,000

1,583,000

1,513,800

— 195,500

Omkostnader, jörslagsanslag . .

267,700

200,000

230,000

220,000

— 47,700

Materiel, böcker m. m., reserva- tionsanslag ...........

67,200

60,000

68,000

65,000

— 2,200

Stipendier, reservationsanslag . .

75,500

86,400

143,000

89,000

+ 13.500

Summa

2,119,700

1,796,400

2,024,000

1,887,800

- 231,900

I likhet med de sakkunniga och skolöverstyrelsen vill jag framhålla,

att en jämförelse med innevarande års anslag, som äro avsevärt beskurna

på grund av rådande tillfälliga förhållanden, är vilseledande, då det

gäller att visa i vad mån den föreslagna organisationen blir billigare

än den nu gällande. Till belysande härav må framhållas, att de sak
-

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. May.ts proposition Nr 100.

kunniga beräknat antalet elever vid folkskoleseminarierna under läsåret

1935—1936 till endast 43 procent av det antal elever, för vilket de nuvarande

folkskoleseminarierna äro avsedda. Ovanstående kostnadssiffror

bygga däremot på det antagandet, att seminarieorganisationen till fullo

utnyttjas. Detta innebär, att den verkliga besparingen är väsentligt

större, än den nyss anförda siffran av 231,900 kronor ger vid handen.

Engångsutgifter.

1932 års seminariesakkunniga hava anfört följande:

Vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag erfordrades dels vissa

smärre omändringsarbeten i ett pär av de nuvarande seminariebyggnaderna,

dels och vid ett par seminarier ytterligare undervisningsmateriel

för den utökade övningsskolan. Till sistnämnda seminarier torde kunna

överflyttas erforderlig undervisningsmateriel från exempelvis det nedlagda

folkskoleseminariet i Kalmar eller från de småskoleseminarier, som enligt

de sakkunnigas mening skulle indragas. Erfordrades härutöver utgifter för

berörda ändamål, torde dessa utan olägenhet kunna täckas av vederbörande

seminariers löpande anslag till omkostnader och till materiel, vartill

hänsyn torde böra tagas vid anslagsberäkningen under övergångstiden. Till

sådana utgifter kunde hänföras kostnader för bänkar och erforderlig övrig

lokalutrustning för den utvidgade övningsskolan.

Vad anginge erforderliga ändringsarbeten i de nuvarande seminariebyggnaderna,

hade de sakkunniga funnit, att folkskoleseminariebyggnaderna i

Uppsala, Linköping och Falun torde kunna utan vidare användas för de

ändamål, de sakkunniga angivit.

Vid folkskoleseminariet i Stockholm erfordrades för övningsskolan ytterligare

4 klassrum utöver de nu disponerade. Dessa torde kunna åvägabringas

genom att för ändamålet använda rektorsbostaden. Kostnaderna

för härav föranledda omändringsarbeten hade de sakkunniga ansett kunna

begränsas inom en kostnadsram av 6,000 kronor.

Folkskoleseminariebyggnaden i Lund, som nu vore inrättad för manliga

elever, skulle enligt de sakkunnigas förslag inrymma samseminarium. Lokalerna

syntes utan ändringsarbeten lämpa sig för detta ändamål. De sakkunniga

hade enligt det föregående anfört, att för tillgodoseende av blivande

utrymmesbehov ämnesrum vid förevarande seminarium torde för

seminarieelevernas undervisning böra komma till användning i stället för

klassrum. Kostnaderna härför hade beräknats till 750 kronor.

Folkskoleseminariebyggnaden i Göteborg, som nu vore avsedd för manliga

elever, skulle enligt förslaget användas till samseminarium. Utgifterna

för härav föranledda ändringsarbeten beräknade de sakkunniga till

6,000 kronor.

För anordnande av en slöjdsal för manliga elever vid det nuvarande

kvinnliga folkskoleseminariet i Umeå, vilket enligt förslaget skulle förvandlas

till samseminarium, torde erfordras ett belopp av 2,500 kronor.

För vissa mindre ändringsarbeten vid det manliga folkskoleseminariet

i Karlstad, vilket enligt de sakkunnigas förslag skulle tjänstgöra såsom

samseminarium, syntes ett belopp av 2,000 kronor vara tillfyllest.

Vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag erfordrades sålunda följande

engångskostnader, nämligen

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Majlis proposition Nr 100.

vid folkskoleseminariet i Stockholm.................kronor 6,000

» » i Lund..................... » 750

» » i Göteborg.................. » 6,000

* » i Umeå.................... » 2,500

» » i Karlstad .................. » 2,000

Summa kronor 17,250

Skolöverstyrelsen har anfört, att det icke varit möjligt för överstyrelsen

att göra noggranna beräkningar rörande de engångsutgifter, som för en

kommande organisation bleve erforderliga på grund av övningsskolans utvidgning

och på grund av vissa seminariers förändring till samseminarier.

De siffror, som de sakkunniga anförde, syntes icke kunna läggas till grund

för beräkningar häröver, då de endast vore summariskt angivna utan att

åtföljas av några uppgifter rörande de ifrågavarande arbetenas omfattning.

Lärarkollegiet vid folkskoleseminariet i Stockholm hade framhållit, att

rektorsbostaden icke skulle behöva tagas i anspråk för övningsskolan, då

tillräckliga utrymmen utan nämnvärda kostnader stöde att uppbringa inom

seminariebyggnaden.

De beräknade kostnaderna för införande av system med ämnesrum vid

folkskoleseminariet i Lund skulle enligt därvarande lärarkollegiets åsikt

bliva otillräckliga. Om lokalerna skulle inrymma seminarietypen 2 + 2 + 2,

skulle detta medföra ett behov av en ny gymnastiksal och 3 å 4 nya

klassrum.

I skrivelse till skolöverstyrelsen den 15 oktober 1931 hade byggnadsstyrelsen

beräknat de kostnader, som skulle erfordras, därest folkskoleseminariet

i Lund skulle förändras till samseminarium, till 18,600 kronor.

De föreslagna ändringsarbetena omfattade dels anordnande i vindsvåningen

av lokaler för skolkök och kvinnlig slöjd, vilket skulle draga en

kostnad av 15,150 kronor, dels anordnande av toalettavdelning för kvinnliga

elever, beräknat till 1,500 kronor. Därjämte beräknade byggnadsstyrelsen

till oförutsedda utgifter, ritningar och kontroll 1,950 kronor.

Ändringsarbeten vid folkskoleseminariet i Göteborg beräknades av de

sakkunniga till 6,000 kronor. Som jämförelse ville överstyrelsen nämna, att

1929 års seminariesakkunniga beräknat kostnaderna för seminariets förändring

till samseminarium, varvid framlagts tvenne alternativ, ett större

å 272,400 kronor, vilket dock upptoge en del arbeten, som ej stöde i omedelbart

samband med här föreliggande fråga, och ett mindre, som belöpte sig

på 9,900 kronor.

För anordnande av en slöjdsal för manliga elever vid folkskoleseminariet

i Umeå erfordrades enligt de sakkunnigas mening ett belopp av 2,500 kronor.

Detta belopp ansåge emellertid vederbörande lärarkollegium för litet.

Utom en sal för träslöjd behövdes virkesrum och materielrum med inredning

och utrustning. Enligt t. f. länsarkitektens mening skulle detta icke

kunna anordnas på vinden, utan nämnda lokaler skulle förläggas till en

vaktmästarsbostad. Därtill komme inredning av metallslöjdsal och vissa

ändringar i avklädningsrummen. Kostnaderna hade beräknats till 12,000

kronor. Ytterligare utredning vore erforderlig.

1929 års seminariesakkunniga hade beräknat kostnaden för förändring

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100. 153

av seminariet i Umeå till samseminarium och uppskattat den till 11,200

kronor.

Då överstyrelsen tänkt sig, att seminariet i Karlstad fortfarande skulle

vara avsett endast för manliga elever, funne överstyrelsen icke några ändringsarbeten

därstädes erforderliga.

Av det nu sagda torde enligt överstyrelsens mening tydligt framgå, att

en ny utredning vore nödvändig rörande de engångskostnader, som bleve

förbundna med den föreslagna omorganisationen av folkskoleseminarierna.

Då riksdagens beslut i omorganisationsfrågan sannolikt icke kunde väntas

förrän mot slutet av vårterminen 1936, torde det icke bliva möjligt att före

höstterminens början vidtaga de ifrågasatta arbetena, och de seminarier,

som berördes härav, torde alltså under alla förhållanden få söka reda sig

med provisoriska anordningar under läsåret 1936—1937. Till 1937 års riksdag

borde emellertid detaljerade förslag i ärendet föreligga.

Till engångskostnader för en omorganisation av folkskoleseminarierna

hörde givetvis även de utgifter i form av flyttningsersättningar, som skulle

utgå till lärare, som förflyttades från de nedlagda seminarierna. De sakkunniga

hade ansett sig icke böra upptaga dessa kostnader i sina beräkningar.

En preliminär beräkning gåve vid handen, att för detta ändamål torde erfordras

cirka 29,000 kronor enligt de sakkunnigas organisationsförslag och

17,000 kronor enligt överstyrelsens förslag.

De föreliggande preliminära uppgifterna rörande engångskostnaderna för

iordningställande av lokaler vid den nya seminarieorganisationens genomförande

giva vid handen, att det i varje fall icke kan bliva fråga örn något

mer avsevärt anslagsbehov för detta ändamål. Jag delar överstyrelsens uppfattning

om önskvärdheten av en ytterligare utredning rörande dessa detaljspörsmål.

Såsom av överstyrelsens yttrande framgår, är det icke nödvändigt

att nu i samband med ett avgörande i huvudfrågan fatta beslut rörande

ifrågavarande ändringsarbeten. Med avseende å den erforderliga ytterligare

utredningen vill jag framhålla, att denna utredning i likhet med den av de

sakkunniga verkställda bör avse endast sådana arbeten, som omedelbart

föranledas av den nya organisationen.

Jag återkommer i ett senare sammanhang till frågan om anvisande av

medel till bestridande av de av överstyrelsen berörda flyttningsersättningarna.

Här torde böra påpekas, att något förslag ej föreligger rörande huru med

folkskoleseminariets i Kalmar fastighet bör förfaras. Denna fråga, som ej

lärer behöva avgöras under år 1936, torde böra göras till föremål för utredning.

Departe
mentschefen.

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 100.

B. Småskoleseminarierna.

I riksstaten äro nu för småskoleseminarierna uppförda bland annat föl
-

jande anslag, nämligen till

Småskoleseminarier: Avlöningar...................kronor 253,500

» : Omkostnader.................. » 73,700

» : Materiel, böcker m. m........... » 16,400

» : Stipendier.................... » 15,000

Nämnda anslag disponeras på sätt av det efterföljande framgår.

Avlöningar.

1932 års seminariesakkunniga hava beräknat de i avlöningsstaten för

småskoleseminarierna nu uppförda posterna på följande sätt:

Med utgångspunkt från bland annat de av de sakkunniga för seminarielärarna

föreslagna lönerna, hava delposterna till lön och tjänstgöring spenningar,

ålderstillägg samt jyllnadsarvoden åt vikarier, vilka nu äro upptagna

med 132,800 kronor, 23,560 kronor, respektive 7,400 kronor, beräknats

till 21+1,800 kronor, 1+7,000 kronor, respektive 8,600 kronor.

Delposten till arvode till kvinnlig extra övningsskollärare vid seminariet

i Haparanda skulle utgå vid bifall till de sakkunnigas förslag i övrigt men

delposten till arvoden åt extra lärare under tjänstledighet på grund av sjukdom,

som nu vore uppförd med förslagsvis 600 kronor, kunde bibehållas vid

samma belopp.

Vid beräkningen av delposten till arvoden till timlärare, som med hänsyn

till den nuvarande starka begränsningen av småskoleseminariernas verksamhet

vore uppförd med ett belopp av endast 20,120 kronor, hade de sakkunniga

haft att taga hänsyn till vad ovan föreslagits i fråga om antalet

ordinarie lärare. De sakkunniga hade med utgångspunkt från den av dem

föreslagna avlöningen för adjunkt vid småskoleseminarium räknat med ett

arvode för timlärare i kunskapsämne av 140 kronor för manlig, respektive

130 kronor för kvinnlig timlärare per veckotimme i stället för det nuvarande

arvodet av 110 kronor, respektive 100 kronor. Däremot hade de utgått

från att de nuvarande arvodena till timlärare i övningsämnen skulle

vara oförändrade. Därvid förutsattes, att för sådan undervisning i största

möjliga utsträckning användes tillgängliga lärarkrafter vid andra läroanstalter

å den ort, där vederbörande småskoleseminarium vore beläget.

Med ledning av nyss angivna grunder hade beräknats följande kostnader,

i avrundade tal, för extra lärartimmar:

vid småskoleseminariet i Luleå.....................kronor 17,600

» » i Härnösand................. » 7,000

» » i Falun.................... » 7,000

» » i Skara ................... » 12,400

» » i Växjö.................... » 12,400

» » i Landskrona................ » 12,400

Summa kronor 68,800

Förevarande delpost borde sålunda vid fullständigt genomförd omorganisation

av småskoleseminarierna och under förutsättning, att dessa vore

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

i full verksamhet, uppföras med ett belopp av 68,800 kronor, motsvarande

en anslagsökning med 48,680 kronor.

Liksom nu vore fallet vid folkskoleseminarierna, torde i avlöningsstaten

för småskoleseminarierna böra uppföras en särskild post till arvoden för

undervisning i hushållsgöromål. Av de småskoleseminariet som skulle ingå

i den nya seminarieorganisationen, saknade seminarierna i Härnösand och

Växjö egna lokaler för sådan undervisning. I likhet med vad de sakkunniga

föreslagit beträffande vissa folkskoleseminarier, som befunne sig i samma

läge, torde nämnda båda småskoleseminarier böra ordna ifrågavarande

undervisning genom överenskommelse med folkskolestyrelsen i vederbörande

stad eller på annat likartat sätt, såvida icke befunnes lämpligare, att

seminariet utrustades med egna lokaler för ändamålet. De sakkunniga beräknade

i det följande under anslaget till omkostnader medel för gäldande

av i sådant fall ifrågakommande ersättning. För de återstående småskoleseminarierna

borde emellertid under nyssnämnda delpost beräknas medel

till arvoden för undervisning i ämnet genom småskoleseminariets egen försorg.

Ifrågavarande arvoden uppskattade de sakkunniga för småskoleseminarierna

i Skara och Landskrona till respektive 450 kronor, för småskoleseminariet

i Falun till 225 kronor och för småskoleseminariet i Luleå till

700 kronor. Förevarande delpost syntes sålunda böra uppföras med 1,825

kronor.

Ur den nu i avlöningsstaten uppförda delposten å 1,200 kronor till tillläggsarvoden

till lärare i trädgårdsskötsel utginge sådant arvode med 300

kronor till lärare i trädgårdsskötsel vid ettvart av dubbelseminarierna, avsett

att utgöra ersättning för skötsel och tillsyn av seminarieträdgården. Då

den av de sakkunniga föreslagna småskoleseminarieorganisationen komme

att omfatta fyra sådana seminarier, borde delposten bibehållas vid det nuvarande

beloppet av 1,200 kronor.

Såsom framgått av det föregående, hade under ett antal år anordnats en

särskild preparandkurs vid småskoleseminariet i Haparanda. De sakkunniga

hade uttalat, att ifrågavarande kurs, som vid bifall till de sakkunnigas

förslag i övrigt borde förflyttas till småskoleseminariet i Luleå, torde böra

bibehållas men att behovet av densamma borde årligen prövas. De sakkunniga

ansåge sig böra åtminstone för närvarande räkna med erforderliga

utgifter för densamma. Dessa utgifter belöpte å dels föreståndar- och lärararvoden,

dels undervisningsmateriel, dels extra utgifter, dels ock stipendier

till eleverna i densamma. Kostnaderna torde i överensstämmelse med principerna

för den nya riksstatsuppställningen böra fördelas på vederbörande

anslag till småskoleseminarierna men därvid, med hänsyn till kursens tillfälliga

karaktär, särskiljas från de normala kostnaderna för ifrågavarande

småskoleseminarium. Med ledning av de kostnadsberäkningar, som lago till

grund för Kungl. Maj:ts beslut den 18 november 1932 örn tilldelande av

anslag till ifrågavarande preparandkurs, hade de sakkunniga beräknat de

Intala kostnaderna för kursen till 5,100 kronor, varav belöpte på arvode

lill föreståndaren 100 kronor, på arvoden till lärare 1,800 kronor, på utgifter

för undervisningsmateriel 150 kronor, pä extra utgifter 50 kronor samt

på elevstipendier (20 stipendier ä 150 kronor) 3,000 kronor. Under förevarande

anslag till avlöningar torde böra uppföras en särskild delpost till

arvoden vid tillfällig preparandkurs vid seminariet i Luleå för bestridande

av sagda arvoden. Delposten borde alltså uppföras med ett belopp av (100

-1- 1,800 =) /,000 kronor. De sakkunniga beräknade i det följande under

s. 156 Kontrollera mot PDF

156 Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

vederbörande anslag medel till bestridande av kostnaderna i övrigt för kursen

i fråga.

Arvodena till seminarieläkare ansåge de sakkunniga böra beräknas på

principiellt samma sätt som motsvarande arvoden vid folkskoleseminarierna,

sålunda efter normen 225 kronor per seminarieklass och 50 kronor per

övningsskolklass. Med detta beräkningssätt borde delposten till arvoden

till seminarieläkare uppföras med 6,550 kronor, motsvarande en anslagsökning

av 3,150 kronor.

Bibliotekariearvodena borde bestämmas på i stort sett samma sätt som

motsvarande arvoden vid folkskoleseminarierna. Med utgångspunkt från

antalet seminarieklasser och övningsskolklasser vid småskoleseminarierna

hade de sakkunniga beräknat ifrågavarande arvoden till sammanlagt 2,200

kronor, varmed delposten till arvoden till seminariebibliotekarier sålunda

borde uppföras, motsvarande en anslagsökning med 300 kronor.

Vad slutligen anginge delposten till arvoden till biträden vid rektorsexpeditioner,

föresloge de sakkunniga, att nu förevarande arvoden skulle bestämmas

till belopp, som stöde i ungefärlig proportion till motsvarande

arvoden vid folkskoleseminarierna. Förevarande delpost beräknades i enlighet

härmed till ett belopp av 1,600 kronor, vilket motsvarade en anslagsökning

med 800 kronor i jämförelse med det anslag, som med nuvarande

sällsynt låga elevantal utginge för ändamålet.

Ur den nuvarande delposten å 6,000 kronor till hyr eser sättning till rektorer

vid vissa seminarier utginge hyresersättning, varå dyrtidstillägg ej finge

utgå, med 2,000 kronor till envar av rektorerna vid småskoleseminarierna

i Linköping, Skara och Falun. Därest de sakkunnigas förslag till organisation

av småskoleseminarierna bifölles, erfordrades sådan hyresersättning

allenast åt rektor vid småskoleseminariet i Skara, respektive Falun, vadan

ifrågavarande delpost torde kunna sänkas till 5,000 kronor.

Ur den nuvarande delposten å 2,200 kronor till särskilda lönetillägg åt

lärare vid seminarierna i Lycksele och Haparanda utginge enligt gällande

avlöningsbestämmelser lönetillägg med 200 kronor till rektor och vissa

lärare vid sagda seminarier. Behovet av ifrågavarande särskilda lönetilläggsyntes

icke påverkas av vad de sakkunniga föreslagit i fråga örn höjningav

löneförmånerna för vissa lärare vid småskoleseminarierna. Därest emellertid

ifrågavarande seminarier förflyttades till Luleå, torde anledning saknas

att bibehålla nämnda lönetillägg. Anslag för ändamålet behövde sålunda

icke beräknas.

Den tillfälliga löneförbättringen åt rektor och adjunkt vid småskoleseminarium

torde vid bifall till de sakkunnigas nyssberörda förslag om ändrade

löneförmåner för ifrågavarande befattningshavare böra beräknas på

enahanda sätt som för rektor, respektive adjunkt vid realskola. Däremot

borde motsvarande löneförbättring för övningsskollärare vid småskoleseminarium

beräknas på samma sätt som hittills skett. Med utgångspunkt

härifrån hade de sakkunniga beräknat delposten till tillfällig löneförbättring,

som nu utgjorde förslagsvis 41,740 kronor, till ett belopp av förslagsvis

59,000 kronor. Härvid hade de sakkunniga tillämpat nu gällande dyrortsgruppering.

Den provisoriska avlöningsförbättringen för lärarna vid småskoleseminarierna

torde likaledes böra beräknas, i vad anginge adjunkt, till motsvarande

belopp som för adjunkt vid läroverk och, i vad anginge övningsskollärare,

till samma belopp som nu utginge. På grundval härav och med

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 100.

utgångspunkt i tillämpliga delar från gällande bestämmelser i övrigt rörande

provisorisk avlöningsförbättring hade de sakkunniga beräknat delposten

till provisorisk avlöningsförbättring, nu förslagsvis 1,620 kronor, till,

inberäknat avrundning av slutsumman, förslagsvis 8,925 kronor.

Den av de sakkunniga föreslagna avlöningsstaten för småskoleseminarierna,

att gälla efter småskoleseminarieorganisationens fullständiga genomförande,

framgår av en nedan intagen sammanställning.

Förslagsanslaget till avlöningar vid småskoleseminarierna skulle, såsom

av nyssberörda sammanställning framgår, kunna efter omorganisationens

fullständiga genomförande fixeras vid ett belopp av 4-4-4,000 kronor. Om det

nu utgående anslaget för jämförelsens skull minskades med nu till avlöningar

till tjänstemän å övergångsstat beräknat belopp, 6,860 kronor, erhölles

en återstod av (253,500 — 6,860 =) 246,640 kronor. De sakkunnigas

förslag skulle sålunda medföra en ökning av de medel, som under innevarande

budgetår utginge för motsvarande ändamål, med (444,000 —

246,640 =) 197,360 kronor.

Vid bedömandet av det nu angivna resultatet borde, anföra de sakkunniga,

hållas i minnet, att småskoleseminarieorganisationen hittills icke varit

i tillfälle att arbeta i den omfattning, vartill den bestämdes av 1932 års

riksdag. Särskilt under innevarande budgetår hade dess verksamhet i avsevärd

grad begränsats, vilket möjliggjort en betydande temporär minskning

av bland annat småskoleseminariernas utgifter för avlöningar. Ovan angivna

belopp av 246,640 kronor gåve alltså en missvisande bild av den

nuvarande seminarieorganisationens utgifter för avlöningar. Den verkliga

anslagsökningen vid ett bifall till de sakkunnigas förslag bleve sålunda

mindre än nyss angivits. Den del av anslagsökningen, som belöpte på utvidgningen

av övningsskolan, kompenserades såsom ovan nämnts av en motsvarande

minskning av statsbidraget till det kommunala folkskoleväsendet.

Skolöverstyrelsen har ifrågasatt följande jämkningar i de sakkunnigas

kostnadsberäkningar:

Delposten till lön och tjänstgöringspenningar beräknades med utgångspunkt

från överstyrelsens organisationsförslag till 250,000 kronor.

Delposten till arvoden till timlärare borde justeras uppåt med hänsyn till

överstyrelsens förslag om särskilda timlärararvoden för undervisning i hushållsgöromål.

Dessa arvoden kunde beräknas till 550 kronor vid dubbelseminarier

och (i medeltal) 300 kronor vid enkelseminarier, dock ej i Lycksele

och Linköping, där ordinarie lärarkraft i ämnet funnes. Arvoden för

extra lärartimmar i det hela skulle beräknas till:

vid seminariet i Strängnäs........................kronor 12,950

» » i Linköping........................ » 7,000

» » i Landskrona....................... » 12,950

» » i Skara........................... » 12,950

» » i Härnösand....................... » 7,300

» » i Lycksele......................... » 9,000

» » i Haparanda................. »_9,300

Summa kronor 71,450

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Majlis ''proposition Nr 100.

Förevarande delpost borde sålunda vid fullständigt genomförd omorganisation

av småskoleseminarierna och under förutsättning att dessa vore i

full verksamhet, uppföras med ett belopp av 71,4-50 kronor. I stället utginge

den av de sakkunniga föreslagna delposten till arvoden för undervisning

i hushållsgöromål med ett belopp av 1,825 kronor.

Tillägg sarvoden till lärare i trädgårdsskötsel borde utgå vid seminarierna

i Strängnäs, Skara och Landskrona med 500 kronor, vid seminariet i Härnösand

med 300 kronor och vid seminariet i Linköping med 100 kronor,

vadan denna delpost borde uppföras med 1,900 kronor.

I avlöningsstaten borde upptagas den nuvarande posten till arvode till

ett biträde för matlagningen vid seminariet i Lycksele, 900 kronor.

Delposterna till arvoden till seminarieläkare, seminariebibliotekarier samt

biträden vid rektorsexpeditioner skulle, med överstyrelsens förslag och enligt

av de sakkunniga eljest föreslagna grunder, draga följande kostnader:

Läkararvoden

vid seminariet i Strängnäs .

» » i Linköping.

» » i Landskrona

» » i Skara . . ..

» » i Härnösand

» » i Lycksele . .

« » i Haparanda

Bibliotekariearvoden

vid seminariet

» »

» »

» »

» »

» »

» »

i Strängnäs .

i Linköping,

i Landskrona

i Skara ....

i Härnösand

i Lycksele . .

i Haparanda

......kronor 1,200

...... » 600

...... » 1,200

...... » 1,200

...... » 600

...... » 875

...... » 875

Summa kronor 6,550

...... kronor 400

...... > 200

...... » 400

...... » 400

...... » 200

...... » 300

...... » 300

Summa kronor 2,200

Arvoden till biträden vid rektorsexpeditioner

vid seminariet i Strängnäs ........................kronor 300

» » i Linköping............... » ISO

» » i Landskrona ............,.......... » 300

» » i Skara............................ » 300

« » i Härnösand....................... . » 150

» » i Lycksele.......................... » 200

» » i Haparanda........................ » 200

Summa kronor 1,600

Delposten till hyresersättning till rektorer borde med hänsyn till den

föreslagna löneregleringen beräknas till 4,400 kronor, att utgå till rektorerna

i Skara och Linköping.

Då överstyrelsen föreslagit, att seminarierna i Haparanda och Lycksele

skulle vara kvar, borde posten till särskilda lönetillägg åt lärare vid semi
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

minerna i Lycksele och Haparanda fortfarande upptagas med följande belopp,

nämligen för seminariet i Lycksele med 1,000 kronor och för seminariet

i Haparanda med 1,000 kronor, eller sammanlagt 2,000 kronor.

Den av överstyrelsen föreslagna avlöningsstaten, beträffande vilken hänvisas

till sammanställningen här nedan, slutar å ett belopp av i runt tal

457,000 kronor.

Vad statskontoret i ämnet anfört, framgår av det ovanstående.

Delposten till lön och tjänstgöringspenningar beräknar jag på samma

sätt som motsvarande delpost vid folkskoleseminarierna och förutsätter

alltså, att den skall bereda täckning för löner enligt gällande grunder till de

lärare, som enligt det ovanstående skola vara anställda vid småskolesemi
-

narierna, alltså för

2 rektorer vid 3-årigt seminarium å 4,900 ..........kronor 9,800

5 » » 2-årigt » å 4,400 .......... » 22,000

22 ämneslärare ä 3,400 .......................... » 74,800

29 övningsskollärare å 3,400 ..................... » 101,600

1 skolköksföreståndarinna....................... » 1,800

Summa kronor 210,000

Såsom av det föregående framgår, har delposten till arvoden till timlärare

av de sakkunniga och skolöverstyrelsen beräknats med utgångspunkt

från att timlärararvodena i kunskapsämnen skulle höjas till följd av den

ändrade löneställningen för ämneslärarna, samt att motsvarande arvoden

åt timlärare i övningsämnen skulle bibehållas vid sin nuvarande storlek.

Då jag i det föregående förklarat mig ej kunna nu tillstyrka löneregleringför

lärarpersonalen vid förevarande undervisningsanstalter, beräknar jag

delposten i fråga med ledning av nu utgående arvodesbelopp. Mot överstyrelsens

förslag i fråga om timlärararvoden för undervisning i hushållsgöromål

har jag ingenting att invända. Vad jag nu anfört medför emellertid

icke några väsentligare ändringar i föreliggande förslag, enär de timlärararvoden,

som av de sakkunniga och skolöverstyrelsen beräknats, till

den övervägande delen avse undervisning i övningsämnen, i avseende å

vilka arvoden någon ändring — frånsett den nyssberörda — icke ifrågasatts.

I anseende härtill och under antagande, att behovet av timlärartimmar

vid det av mig föreslagna enkelseminariet i Växjö blir i det närmaste

lika stort som vid det av överstyrelsen ifrågasatta seminariet i Linköping,

vilket ej upptagits i mitt organisationsförslag, uppskattar jag förevarande

delpost till 70,000 kronor.

Såsom överstyrelsen anfört, föreligger ej behov av den av de sakkunniga

föreslagna posten till arvoden för undervisning i hushållsgöromål, därest

erforderliga timlärararvoden inräknas i delposten till arvoden till timlärare.

Tilläggsarvoden till lärare i trädgårdsskötsel utgå nu allenast vid semina
-

Departe
mentschefen.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 100.

rier, som hava större trädgårdar, med 300 kronor per sådant seminarium.

Överstyrelsen har utan särskild motivering ifrågasatt, att dessa arvoden

skulle höjas till 500 kronor samt dessutom med reducerade belopp utgå jämväl

vid vissa enkelseminarier. Någon anledning att frångå de nu i ämnet

gällande bestämmelserna finner jag icke föreligga, då vissa seminarieträdgårdar

sannolikt komma att minskas beräknar jag förevarande delpost till

900 kronor.

Den nuvarande delposten till arvode till ett biträde för matlagningen vid

seminariet i Lycksele, torde, vid bifall till mitt förslag i övrigt, böra bibehållas

med 900 kronor.

Då behovet av preparandkursen i Haparanda måste anses vara av extraordinär

natur och, såsom de sakkunniga anfört, lärer böra årligen prövas,

anser jag mig ej böra beräkna medel för detta ändamål i den löpande avlöningsstaten.

Mitt organisationsförslag skiljer sig, som nämnts, från överstyrelsens endast

därutinnan, att det av överstyrelsen föreslagna enkelseminariet i Linköping

skulle ersättas av det av mig föreslagna enkelseminariet i Växjö.

Jag biträder överstyrelsens beräkningar rörande de belopp, varmed delposterna

till arvoden till seminarieläkare, till seminariebibiliotekarier samt

till biträden vid rektor sexpeditioner böra uppföras.

Hyresersättning till rektor utgår nu med 2,000 kronor till envar av rektorerna

vid småskoleseminarierna i Skara, Linköping och Falun. Då sistnämnda

båda seminarier enligt mitt förslag skulle indragas, beräknar jag

förevarande post till endast 2,000 kronor.

Jag biträder överstyrelsens förslag örn bibehållande i avlöningsstaten av

den nuvarande delposten till särskilda lö?ietillägg åt lärare vid seminarierna

i Lycksele och Haparanda, vilken dock bör sänkas till 2,000 kronor.

Mina i det föregående framlagda förslag medföra någon minskning i de

belopp, vartill posterna till tillfällig löneförbättring och provisorisk avlöning

sförbättling beräknats. Jag uppskattar dessa poster till Jf5,000 kronor,

respektive 8,000 kronor.

Mot de sakkunnigas och skolöverstyrelsens anslagsberäkningar i övrigt

har jag icke något att erinra.

Enligt mitt förslag skulle avlöningsstaten för småskoleseminarierna, efter

omorganisationens fullständiga genomförande, te sig som framgår av sammanställningen

å sid. 161. I sammanställningen hava medtagits även de

belopp, varmed vederbörande poster nu äro uppförda, ävensom de belopp,

som av de sakkunniga och av skolöverstyrelsen för ändamålen beräknats

erforderliga.

För jämförelses skull bör vid bedömande av slutsummorna i berörda sammanställning

det för budgetåret 1935/1936 utgående anslaget minskas med

avlöningarna till tjänstemän å övergångsstat, 6,860 kronor, varvid befinnes,

att kostnadsökningen skulle uppgå till (405,350 — 246,640) i runt tal

159,000 kronor.

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 100,.

161

Budget- året 1935/

1936

De sak- kunniga

Skolöver-

styrelsen

Departe-

ments-

chefen

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

132,800

241,800

250,000

210,000

23,560

47,000 ,

47,000

47,000

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier, förslagsvis . . .

7,400

8,600

8,600

8,600

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat:

a. Lön och tjänstgöringspenningar.......

4,800

—

—

—

1,260

—

—

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier, förslagsvis. . .

800

—

—

—

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t:

a. Arvode till kvinnlig extra övningsskollärare

2,400

_

—

—

b. Arvoden åt extra lärare under tjänstledighet

på grund av sjukdom, förslagsvis......

600

600

600

600

20,120

1,200

68,800

1,200

71,450

70,000

d. Tilläggsarvoden till lärare i trädgårdsskötsel

e. Arvode till ett biträde för matlagningen vid

1,900

900

900

_

900

900

f. Arvoden för undervisning i hushållsgöromål

g. Arvoden vid tillfällig preparandkurs vid

1,825

—

—

seminariet i Luleå (respektive Haparanda) .

—

1,900

1,900

—

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

3,400

1,900

6,550

2,200

6,550

6,550

b. Arvoden till seminariebibliotekarier.....

2,200

2,200

c. Arvoden till biträden vid rektorsexpeditioner

800

1,600

1,600

1,600

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-

ordinarie tjänstemän:

a. Hyresersättning till rektorer vid vissa semi-

6,000

4,000

4,400

2,000

b. Särskilda lönetillägg åt lärare vid seminari-

erna i Lycksele och Haparanda.......

2,200

—

2,000

2,000

c. Tillfällig löneförbättring, förslagsvis.....

41,740

49,000

49,000

45,000

d. Provisorisk avlöningsförbättring, förslagsvis .

1,620

8,925

8,925

8,000

Summa kronor

253,500

444,000

457,025

405,350

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 100.

11

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Omkostnader.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 100.

Det nu för detta ändamål uppförda anslaget disponeras på följande

sätt:

Utgifter:

1. Expenser, förslagsvis..........................kronor 62,800

2. Övriga utgifter:

a. Trädgårdarnas underhåll och skötsel,

förslagsvis......................kronor 8,250

b. Särskilda kurser och föreläsningar, förslagsvis

........................ » 800 » 9,050

3. Oförutsedda behov, förslagsvis............ » 4,730

Summa kronor 76,580.

Särskilda uppbördsmedel:

Hyror, ersättning för lyse m. m. vid småskoleseminariet

i Lycksele.......................... kronor 2,880

Nettoutgift kronor 73,700.

1932 års seminariesakkunniga hava sammanställt följande specificerade

tablå rörande omkostnaderna vid småskoleseminarierna efter den av de

sakkunniga föreslagna organisationens fullständiga genomförande: 1

Småskole-

seminarium

Utgifter

Särskilda uppbördsmedel

Erfor-

derligt

anslag

Expenser

Övriga utgifter

Summa

utgifter

Hyror,

ersätt- ning

för

lyse

m. m.

In- kom- ster av

träd- går- darna

Summa

inkom-

ster

Bränsle,

lyse och

vatten

Övriga

expen-

ser

Träd- gårdarnas

underhåll

och sköt- sel

Särskilda

kurser

och före- läsningar

Luleå ....

12,000

1 9,000

4,100

2 920

26,020

_

1,020

1,020

25,000

Härnösand .

4,500

4,300

2,000

8 1,100

11,900

—

300

300

11,600

Falun ....

2,500

4,300

—

O

O

•*

7,200

—

—

—

7,200

Skara ....

3,600

6,000

1,800

6 500

11,900

—

100

100

11,800

Växjö ....

6,000

6,900

4,800

6 900

18,600

—

2,500

2,500

16,100

Landskrona .

4,500

6,000

2,300

8 500

13,300

—

300

300

13,000

Summa

33,100

36,500

15,000

4,320

88,920

—

4,220

4,220

84,700

1 Därav 50 kronor till extra utgifter för den tillfälliga preparandkursen vid småskoleseminariet

i Luleå.

* Därav 400 kronor till anordnande av simundervisning samt 420 kronor (3 lärartimmar å

140 kronor) till anordnande av frivillig kurs i finska språket enligt i det föregående utvecklat

förslag.

8 Därav 300 kronor till anordnande av simundervisning och 700 kronor till frivillig undervisning

i hushållsgöromål.

* Därav 300 kronor till anordnande av simundervisning.

5 Därav 400 kronor till anordnande av simundervisning och 400 kronor till undervisning i

hushållsgöromål.

6 Därav 400 kronor till anordnande av simundervisning.

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

Som kommentarer härtill har anförts bland annat följande:

Utgifterna för underhåll och skötsel av trädgårdarna vid seminarierna

1 Luleå och Växjö bleve rätt avsevärt högre vid dessa seminarier än vid

de övriga. Då de nuvarande trädgårdarna vid nämnda två seminarier

torde bli för stora för de blivande småskoleseminariernas behov, ifrågasatte

de sakkunniga, att de minskades till lämpliga proportioner. Skedde

så, torde de totala omkostnaderna för sagda seminarier och i synnerhet

för Luleåseminariet kunna rätt avsevärt nedbringas. Även i så fall torde

emellertid omkostnaderna för dessa seminarier komma att ställa sig något

högre än vid de övriga seminarierna, varvid emellertid borde beaktas,

att sagda två seminarier komme att disponera förhållandevis bättre

och rymligare lokaler än de återstående.

Förevarande förslagsanslag till omkostnader torde efter den av de

sakkunniga föreslagna småskoleseminarieorganisationens fullständiga genomförande

böra uppföras med ett belopp av i avrundat tal 85,000

kronor. Om det för ändamålet under budgetåret 1935/1936 utgående

förslagsanslaget å 73,700 kronor minskades med det ovannämnda till

oförutsedda behov beräknade beloppet av 4,730 kronor, erhölles en återstod

av 68,970 kronor. De sakkunnigas förslag skulle sålunda komma

att medföra en anslagsökning i förhållande till under innevarande budgetår

för motsvarande ändamål utgående belopp med (85,000 — 68,970 =)

16,030 kronor. Denna anslagsökning vore emellertid skenbar, enär det

för innevarande budgetår uppförda anslaget till omkostnader beräknats

med hänsyn till det nuvarande exceptionellt låga elevantalet i småskoleseminarierna.

Till jörhyrande av lokaler bestredes under budgetåret 1935/1936 av

statens allmänna fastighetsfond följande utgifter, nämligen vid småskoleseminariet

i Strängnäs 200 kronor, vid småskoleseminariet i Linköping

600 kronor, vid småskoleseminariet i Härnösand 600 kronor samt

vid småskoleseminariet i Haparanda 1,150 kronor, sålunda tillhopa 2,550

kronor.

Vid bifall till de sakkunnigas förslag kvarstode endast hyreskostnaderna

vid Härnösandsseminariet, 600 kronor. Däremot torde vid småskoleseminariet

i Skara böra förhyras 3 rum för en kostnad av uppskattningsvis

1,000 kronor samt vid småskoleseminariet i Landskrona

2 rum för en kostnad av uppskattningsvis 700 kronor, sålunda tillhopa

(600 + 1,000 + 700 =) 2,300 kronor. Fastighetsfondens utgifter för lokalhyror

skulle sålunda vid bifall till de sakkunnigas förslag minskas med

250 kronor.

Skolöverstyrelsen har, med tillämpning i huvudsak av de sakkunnigas

grunder för beräkning av omkostnaderna, uppskattat medelsbehovet

härför på sätt av det efterföljande framgår:

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Majlis ''proposition Nr 100.

Departe
mentschefen.

Seminarier

Utgifter

Särskilda uppbördsmedel

Erfor-

derligt

anslag

Expenser

Övriga utgifter

Summa

utgifter

Hyror,

ersätt- ning

för

lyse

m. m.

In- kom- ster av

träd- går- darna

Summa

inkom-

ster

Bränsle,

lyse och

vatten

Övriga

expen-

ser

Träd- gårdarnas

underhåll

och sköt- sel

Särskilda

kurser

och före- läsningar

Strängnäs . .

3,500

5,000

3,200

100

11,800

2,000

2,000

9,800

Linköping . .

3,000

4,500

500

‘400

8,400

—

—

—

8,400

Landskrona .

4,500

6,000

2,300

3 500

13,300

—

300

300

13,000

Skara ....

3,600

6,000

2,300

3 500

12,400

—

100

100

12,300

Härnösand

4,500

4,300

2,000

2 400

11,200

—

300

300

10,900

Lycksele . . .

4,500

4,300

500

200

9,500

2,000

—

2,000

7,500

Haparanda .

4,500

1 4,300

500

4 500

9,800

—

—

—

9,800

Summa

28,100

34,400

11,300

2,600

76,400

2,000

2,700

4,700

71,700

1 Därav 50 kronor till extra utgifter för en preparandkurs.

2 » 300 » » anordnande av simundervisning.

3 > 400 »>»> »

4 > 300 > » » » »

Enär överstyrelsen bland avlöningar upptagit arvoden för lärare i

hushållsgöromål, skulle de av de sakkunniga föreslagna kostnaderna för

särskilda kurser i hushållsgöromål vid de olika seminarierna utgå.

Överstyrelsen hade icke — åtminstone för närvarande — funnit sig

böra tillstyrka, de sakkunnigas förslag om en frivillig kurs i finska

språket för vissa seminarieelever. Det härför beräknade beloppet av

420 kronor hade därför uteslutits.

Att omkostnaderna kunnat hållas vid ett belopp, som med 13,000

kronor understege de sakkunnigas förslag på denna punkt, berodde

huvudsakligen på, att de ur omkostnadssynpunkt dyraste seminarierna

i Växjö och Luleå icke inginge i överstyrelsens organisationsplan.

Till förhyrande av lokaler skulle enligt de sakkunnigas förslag behövas

600 kronor i Härnösand, 1,000 kronor i Skara och 700 kronor i

Landskrona. Härtill borde beräknas 400 kronor i Linköping (gymnastiksal),

sålunda tillhopa (600 + 1,000 + 700 + 400=) 2,700 kronor. Det

förutsattes, att seminariet i Haparanda erhölle nybyggnad, och att i

Lycksele och Strängnäs kunde anskaffas erforderligt rumsutrymme inom

seminarieanläggningen. Sedan den nuvarande gymnastiksalen i Strängnäs

förändrats till 2 ordinära lärosalar, uppläte staden utan ersättning

åt seminariet gymnastiksal i den i närheten liggande läroverksbyggnaden.

Beträffande vad statskontoret anfört, hänvisas till det ovanstående.

Såsom av det förut sagda framgår, skiljer sig överstyrelsens förslag

till organisation av småskoleseminarierna från mitt endast därutinnan,

att överstyrelsen föreslagit, att det nuvarande enkelseminariet i Linko
-

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100. 165

ping skulle kvarligga i denna stad, medan jag ifrågasatt, att det skulle

förflyttas till Växjö.

De av sistnämnda förslag föranledda merkostnaderna under förevarande

anslag torde, med ledning av de sakkunnigas uppgifter, kunna

uppskattas till 7,000 kronor. Jag vill emellertid fästa uppmärksamheten

på att denna kostnadsökning torde, såsom de sakkunniga betonat, kunna

ej oväsentligt nedbringas genom att den nuvarande, för ett småskoleseminariums

behov alltför stora seminarieträdgården i Växjö förminskas.

Denna fråga torde böra sedermera upptagas till ytterligare utredning

och övervägande.

De av överstyrelsen beräknade kostnaderna torde vidare böra ökas

med ett belopp av i runt tal 400 kronor för bestridande av utgifterna

för den av mig i det föregående förordade frivilliga kursen i finska språket

vid Haparandaseminariet.

Emot överstyrelsens överslagsberäkningar i övrigt har jag icke något

att erinra. Följaktligen uppskattar jag förevarande omkostnadsanslag

till i runt tal 79,000 kronor.

Då småskoleseminariet i Linköping enligt mitt förslag skulle nedläggas,

uppskattar jag utgifterna för erforderliga lokalhyror i likhet med

de sakkunniga till 2,300 kronor.

Materiel, böcker m. m.

1932 års seminariesakkunniga hava, på sätt framgår av en i betänkandet

å sid. 234 intagen tablå, beräknat förevarande anslag till 19,900

kronor.

Skolöverstyrelsen har reviderat de sakkunnigas beräkningar efter sitt

förslag till organisation och beräknat medelsbehovet enligt följande tablå:

Seminarier

Böcker,

undervis- ningsmateriel

och inven- tarier

Kronor

Materiel för

undervisning

i slöjd och

hushålls- göromål

Kronor

Materiel

för lek och

idrott

Kronor

Summa

Kronor

Strängnäs...............

2,500

1,200

200

3,900

Linköping...............

1,300

600

100

2,000

Landskrona..............

2,500

1,200

200

3,900

Skara..................

2,500

1,200

200

3,900

Härnösand...............

1,300

600

100

2,000

Lycksele................

1,800

900

150

2,850

Haparanda...............

2,000 1

900

150

3,050

Summa

13,900

6,600

1,100

21,600

1 Därav 200 kronor till den tillfälliga preparandkursen.

Statskontorets utlåtande framgår av det föregående.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Departe
mentschefen.

Departe
mentschefen.

Kungl. Alarits proposition Nr 100.

Den av mig enligt det ovanstående föreslagna jämkningen i skolöverstyrelsens

förslag till seminarieorganisation torde icke nämnvärt inverka

på beräkningen av förevarande anslag. Jag ansluter mig i allt väsentligt

till överstyrelsens kalkyler och beräknar alltså anslaget till 21,600

kronor.

Stipendier.

Beträffande gällande stipendiegrunder hänvisas till betänkandet sid. 235.

1932 års seminariesakkunniga och skolöverstyrelsen hava, med utgångspunkt

från nämnda grunder och från det beräknade elevantalet i den

nya seminarieorganisationen, uppskattat behovet av anslag till stipendier

till 60,000 kronor, varav högst 20 stipendier å 150 kronor skulle utgå till

elever vid den förut omtalade preparandkursen.

Jag biträder detta förslag med den ändringen, att jag ej i detta sammanhang

beräknar medel för preparandkursen i Haparanda. Anslaget

kan följaktligen uppskattas till 57,000 kronor.

Sammanfattning.

Enligt de ovan framställda förslagen skulle vederbörande anslag beräknas

på sätt framgår av nedanstående sammanställning, i vilken även

angivits nu utgående anslag och de anslagsbelopp, som föreslagits av de

sakkunniga och av skolöverstyrelsen:

K

Anslag

Anslag för

budgetåret

1935/1936

Kronor

De sakkun- niga

Kronor

Skol-

överstyrelsen

Kronor

Departe-

mentschefen

Kronor

Småskoleseminarier:

Avlöningar, förslagsanslag.....

253,500

444,000

457,000

405,350

Omkostnader, för slag sanslag ....

73,700

85,000

71,700

79,000

Materiel, böcker m. m., reserva- tionsanslag ............

16,400

19,900

21,600

21,600

Stipendier, reservationsanslag . . .

15,000

60,000

60,000

57,000

Summa

858,600

608,900

610,300

562,950

En jämförelse mellan anslagssumman för innevarande budgetår och

den av mig beräknade är emellertid ej rättvisande. Antalet elever vid

småskoleseminarierna utgör nu, enligt vad av de sakkunniga i betänkandet

påpekats, endast 12 procent av det antal elever, för vilket de nuvarande

småskoleseminarierna äro avsedda. Anslagen för innevarande

budgetår äro reducerade med hänsyn härtill, men de av mig beräknade

siffrorna utgå från att den föreslagna seminarieorganisationen helt ut
-

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. May.ts proposition Nr 100.

nyttjas. Vidare må framhållas, att den utvidgning av övningsskolan,

som ovan föreslagits, icke torde för staten innebära någon egentlig merutgift

på grund av att belastningen å förslagsanslaget till bidrag till avlöning

av folkskollärare i motsvarande grad minskas.

Engångskostnader.

1932 års seminariesakkunniga hava anfört, att samtliga de småskoleseminariet

som skulle ingå i den föreslagna seminarieorganisationen,

förlagts till lokaler, vilka i nuvarande skick vore användbara för ändamålet.

De sakkunnigas förslag medförde därför icke några engångskostnader.

Skolöverstyrelsen har yttrat följande:

Överstyrelsen hade i annat sammanhang erinrat örn byggnadsfrågan

i Haparanda, därest småskoleseminariet därstädes komme att bibehållas

å denna ort. Likaledes hade överstyrelsen erinrat om möjligheten att

vid seminarierna i Lycksele och i Strängnäs kunna inom seminarieanläggningarna

bereda erforderliga rum för övningsskolan. Det dröjde

under alla förhållanden ytterligare några år, innan behovet av dessa

lokalutvidgningar gjorde sig fullt gällande. Under tiden borde frågan

närmare utredas. Givetvis borde även det spörsmålet närmare utreda,s,

huruvida icke vissa lokalutvidgningar skulle kunna äga rum även vid

andra seminarier, där nu förhyrande av lokaler ifrågasatts.

Därest något seminarium komme att nedläggas, föranledde detta tvångsförflyttning

av ordinarie lärare. Ett anslag för bestridande av flyttningskostnader

bleve därför erforderligt. Överstyrelsen återkomne härtill

i sina anslagsäskanden till seminarierna för budgetåret 1936/1937.

Överstyrelsen ville i detta sammanhang erinra därom, att vederbörande

landsting år 1933 till staten överlämnat de nuvarande seminariefastigheterna

(hus och tomt) i Falun och Linköping. Skulle något av dessa

seminarier komma att indragas, funne överstyrelsen det rätt och billigt,

att fastigheten — i likhet med vad som skedde, när småskoleseminariet

i Hagaström indrogs, återlämnades till sin förra ägare.

Av det ovanstående framgår, att genomförandet av den nya småskoleseminarieorganisationen

ej torde medföra några mer betydande engångsutgifter

för statsverket. I likhet med skolöverstyrelsen förutsätter jag,

att frågan om eventuellt erforderliga lokalutvidgningar vid småskoleseminarierna

i Lycksele och Strängnäs göres till föremål för närmare

utredning. Jag har heller intet att erinra mot att denna utredning må

omfatta även möjligheterna att vid vissa andra småskoleseminarier på

annat sätt än genom förhyrning anskaffa lämpliga lokaler.

Jag biträder överstyrelsens förslag örn återställande till vederbörande

landsting av de nuvarande seminariefastigheterna i Falun och Linköping.

Till frågan örn beredande av anslagsmedel till fiyttningsersättningar

återkommer jag här nedan.

Departe
mentschefen.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Majlis proposition Nr 100.

6. Organisationens genomförande.

1932 års seminariesakkunniga.

De sakkunniga framhålla vikten av att den nuvarande seminarieorganisationen,

som i hög grad bure provisoriets prägel, snarast möjligt

måtte ersättas av den definitiva organisationen. De föreslå därför, att

omorganisationen successivt genomföres från och med läsåret 1936—1937.

Den särskilda kursen för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor

syntes dock icke böra igångsättas förrän sommaren 1937. För

att möjliggöra den nya organisationens omedelbara igångsättande föreslå

de sakkunniga vissa provisoriska anordningar för inträdesprov m. m.

år 1936.

Skolöverstyrelsen.

Beträffande folkskoleseminarierna har överstyrelsen anfört följande:

Då det vore sannolikt, att riksdagens beslut rörande seminariernas

omorganisation komme att fattas först mot riksdagsperiodens slut, funne

överstyrelsen det mycket osannolikt, att samtliga bestämmelser angående

undervisningsplaner, inträdesfordringar m. m. kunde fastställas i så god

tid, att seminarierektorerna hunne i överensstämmelse därmed organisera

inträdesprövningarna och arbetet under det kommande läsåret. Överstyrelsen

ville därför föreslå, att genomförandet av den nya organisationen

finge — vad beträffade den 4-åriga linjen — anstå till år 1937,

och att alltså inträdesprövningarna år 1936 skulle ske på samma sätt

och enligt samma fordringar som hittills. Dock torde det måhända

bliva nödvändigt att ändra tidpunkten för prövningarna och förlägga

dem till höstterminens början, enär riksdagens beslut i seminariefrågorna

sannolikt icke kunde föreligga före den stadgade ansökningstiden — 10

maj — till vårens prövningar. Skulle inträdesproven sålunda förläggas

till hösten, borde bestämmelse av Kungl. Majit utfärdas rörande avkortning

av läsåret 1935—1936.

Vad anginge igångsättande av den särskilda kursen i Falun för småskollärarinnor,

delade överstyrelsen de sakkunnigas förslag.

Beträffande åter de 2-åriga studentlinjerna syntes det överstyrelsen

vara av vikt att, trots de svårigheter, som komme att möta, söka igångsätta

dem fortast möjligt. Någon intagning till 1-årig kurs skulle alltså

ej längre förekomma utan inträdesprov till 2-årig kurs skulle vid vissa

seminarier ske hösten 1936.

Vad angår småskoleseminarierna har överstyrelsen anfört, att vad

överstyrelsen yttrat beträffande folkskoleseminarieorganisationens genomförande

i det väsentliga gällde även beträffande småskoleseminarierna.

Sålunda torde ej de blivande bestämmelserna örn höjda inträdesfordringar

och ny ordning för inträdesprovens verkställande böra träda i

tillämpning förrän med läsåret 1937—1938. Likaså syntes det vara uteslutet,

att bestämmelserna örn elevintagningen vid småskoleseminarierna

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 100.

hösten 1936 skulle kunna utfärdas i sådan tid, att inträdesprövningarna

kunde hållas i författningsenlig ordning på våren samma år. Det borde

alltså förutsättas, att Kungl. Maj:t utfärdade föreskrift därom, att inträdesprövningarna

skulle förläggas omedelbart före höstterminens början.

Departementschefen.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning om vikten av att den nya organisationen

genomföres med minsta möjliga omgång. Att låta de nya

bestämmelserna träda i kraft i regel redan från och med nästa läsår

torde dock vara tekniskt ogörligt och till olägenhet för de inträdessökande.

Jag anser mig därför böra biträda skolöverstyrelsens förslag.

I ämnet erforderliga bestämmelser torde i sinom tid få meddelas av

Kungl. Majit.

7. Seminarieorganisationen under budgetåret

1936/1937.

A. Folkskoleseminarierna.

Myndigheterna.

Skolöverstyrelsen har i särskilt utlåtande den 15 november 1935 gjort

framställning angående organisationen av folkskoleseminarierna under

budgetåret 1936/1937.

Beträffande seminarieorganisationens storlek under nämnda budgetår

har överstyrelsen anfört följande:

Tillgången på lärare under läsåret 1934—1935 syntes ungefärligen hava

motsvarat behovet under det gångna läsåret. Detta förhållande vöre i

viss mån överraskande, enär de beräkningar, som år 1934 företagits,

givit vid handen, att ett visst läraröverskott vore att förvänta under

läsåret 1934—1935. Att detta överskott emellertid absorberats, berodde

i första rummet på att rationaliseringen av folkskoleväsendet och i samband

därmed indragningen av lärartjänster icke skett i det tempo, som

folkskolinspektörerna i sina rapporter under föregående år förespått.

Överstyrelsen hade dock på grund av vissa, närmare angivna omständigheter

anledning förmoda, att tillgången på lärare under läsåret 1934—

1935 snarare varit något för stor än något för liten, och det hade synts

överstyrelsen riktigast att räkna med ett mindre överskott — uppskattat

till 50 — av folkskollärare under läsåret 1934—1935.

Någon egentlig arbetslöshet syntes ej heller under läsåret 1935—1936

vara att vänta, såvida vikariebehovet bleve av normal storlek. Den

siffra — 119 — som i nedan framlagda tabell över lärartillgång och

lärarbehov betecknade ett överskott av lärare under läsåret 1935—1936

torde därför få anses tilltagen i överkant. Skulle vikariatsbehovet under

året stiga till samma höjd som för några år sedan, skulle det beräknade

överskottet absorberas eller måhända bytas i underskott.

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 100.

Efter dessa allmänna synpunkter rörande den nuvarande lärartillgängen

beräknar överstyrelsen det antal elever, som behövde intagas

vid folkskoleseminarierna år 1936.

Som överstyrelsen förut nämnt, borde någon intagning av småskollärarinnor

vid folkskoleseminariet i Falun ej ske förrän år 1937. Då

dessa enligt såväl de sakkunnigas som överstyrelsens förslag skulle först

efter en sommarkurs och ett års därpå följande enskilda studier påbörja

sin 2-åriga utbildning till folkskollärarinnor, kunde någon utexaminering

av denna lärarkategori ej ske förrän år 1940. — Såväl vid 4-årig som

vid 2-årig linje kunde emellertid intagning ske redan år 1936. Dessa

elever komme att utexamineras år 1940, respektive år 1938.

Enligt överstyrelsens beräkningar skulle under femårsperioden 1935—

1940 behovet av nya lärare utgöra sammanlagt (400 + 340 + 360 + 360 +

350 =) 1,810. Överstyrelsen hade därvid stött sig på de uppgifter, som

förre byråchefen E. Göransson lämnat 1932 års seminariesakkunniga,

samt däri vidtagit de korrigeringar, som föranletts av folkskolinspektörernas

senaste rapporter till överstyrelsen rörande lärartillgång och

lärarbehov. Det ovannämnda lärarbehovet skulle fyllas av de lärare,

som utexaminerats 1935, samt av dem, som komme att utexamineras

under tiden 1936—1939. År 1935 utexaminerades 479 lärare. De nuvarande

eleverna vid folkskoleseminarierna, vilka antoges komma att

utexamineras under åren 1936—1939, vore 999. Antalet utexaminerade

under ifrågavarande femårsperiod bleve alltså (479 + 999 =) 1,478. I likhet

med föregående år torde ett mindre antal av dessa (beräknat till

45) komma att övergå till annan verksamhet. De övriga skulle jämte

det överskott på cirka 50 lärare, som enligt vad förut nämnts, kunde

beräknas ha funnits från föregående läsår — sammanlagt (1,478—45 +

50 =) 1,483 — möta ovannämnda behov av 1,810 lärare. Härav framginge,

att den nu vid seminarierna befintliga elevstocken icke är tillräcklig.

Då de elever, som komme att intagas i 4-årig linje år 1936,

icke kunde utexamineras förrän 1940, måste tydligen den ovan beräknade

bristen, uppgående till (1,810—1,483 =) 327 lärare, fyllas av elever,

som intoges i studentavdelningar åren 1936 och 1937 och som komme

att utexamineras år 1938, respektive år 1939.

Som överstyrelsen vid upprepade tillfällen framhållit, vore det mycket

vanskligt att i förväg beräkna lärarbehovet. De siffror, som här ovan

lämnats rörande behovet av nya lärare under de närmast kommande

åren, vore därför givetvis ganska osäkra, beroende bland annat dels på

svårigheten att förutse förändringar i skolorganisationen, dels på de

oberäkneliga växlingarna i vikariebehovet. Så mycket torde emellertid

vara sannolikt, att ett icke alltför litet antal studentavdelningar måste

intagas vid seminarierna åren 1936 och 1937.

I såväl de sakkunnigas som överstyrelsens plan för folkskoleseminariernas

organisation inginge sju studentavdelningar. Enligt överstyrelsens

förslag skulle dessa vara förlagda till Göteborg, Karlstad, Linköping,

Lund, Stockholm, Umeå och Uppsala. Vid samtliga dessa seminarier

torde utan svårigheter studentavdelningar kunna intagas år 1937 för att

utexamineras år 1939. Däremot mötte vissa svårigheter att intaga studentavdelningar

till fullt antal redan år 1936. Vid seminarierna i Göteborg,

Lund, Umeå och Uppsala funnes nämligen under läsåret 1936—

1937 parallellavdelningar av tredje klassen och skulle, om en student
-

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

avdelning intoges år 1936, trenne avdelningar samtidigt utexamineras

år 1938, vilket skulle förorsaka svårigheter bland annat på grund av det

mycket stora antal övningslektioner, som dessa avdelningar måste förfoga

över under sista läsåret och som övningsskolan måhända icke skulle

kunna erbjuda. Vid seminarierna i Karlstad, Linköping och Stockholm

skulle däremot studenter kunna intagas redan år 1936. Även i Växjö

skulle en studentavdelning kunna beredas plats. Visserligen skulle seminariet

i denna sistnämnda stad såväl enligt de sakkunnigas som enligt

överstyrelsens förslag indragas, men då avvecklingen icke skulle

kunna vara fullt genomförd förrän år 1938, torde icke svårigheter möta,

att dit förlägga en studentavdelning, som begynte sin verksamhet 1936

och utexaminerades 1938.

Överstyrelsen ville alltså föreslå, att under läsåret 1936—1937 fyra

studentkurser skulle vara i verksamhet, en i vardera av städerna Karlstad,

Linköping, Stockholm och Växjö.

Överstyrelsen övergår därefter till frågan om intagning av elever i 4- årig seminarielinje.

De elever, som intoges i sådan linje år 1936, kunde väntas bliva utexaminerade

år 1940. Under detta år förelåge enligt de uppgifter, som

stöde till buds, ett behov av omkring 380 nya lärare, varjämte måhända

en viss brist från närmast föregående år måste fyllas, såsom framginge

av nedanstående tabell. Om studentavdelningar till fullt antal även

detta år tänktes bli utexaminerade (7 avdelningar, 168 elever), skulle

därjämte behövas 4-åriga avdelningar till full utsträckning (9 avdelningar,

216 elever). Även om dessutom den särskilda kursen i Falun

för första gången skulle utexaminera elever ifrågavarande år, syntes icke

något överskott uppstå, därest uppgifterna rörande lärarbehovet vore

något så när riktiga. Nedanstående tabell åskådliggjorde närmare detta

förhållande.

Lärartillgång och lär arbehov 1935/1936—1940! 19 J+l.

1935—

1936—

1937—

1938—

1939—

1940—

1936

1937

1938

1939

1940

1941

Överskott, respektive brist

— 63

under föregående läsår . .

+ 50

+ 119

+ 144

+ 119

+ lil

Antal utexaminerade närmast

föregående vårtermin . . .

Antal lärare, som beräknas

omedelbart övergå till an-

479

375

345

266

+ 961

13

+ 1682

216 6

+ 1683

+ 244

nan verksamhet......

10

10

10

10

5

10

För folkskolan disponibla lä-

335

rare vid läsårets början .

519

484

479

471

287

Beräknat lärarbehov.....

400

340

360

360

350

380

Beräknat överskott, respek-

tive brist..........

+ 119

+ 144

+ 119

+ lil

— 63

— 45

l,2, 3 Intagna i studentavdelning 1936, respektive 1937 och 1938.

4 Intagna i kurs för småskollärarinnor 1937.

B Intagna i 4-årig linjes första klass 1936.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

Med hänsyn till vad sålunda anförts föreslår överstyrelsen, att en

avdelning av första klassen måtte intagas år 1936 vid alla de av överstyrelsen

föreslagna nio seminarierna.

Under innevarande läsår fördelade sig klassavdelningarna vid folkskoleseminarierna

på följande sätt:

Falun, Karlstad och Linköping.

Göteborg..................

Luleå och Uppsala..........

Lund och Umeå............

Stockholm.................

Kalmar och Växjö..........

II, 2 III, 2 IV = 5 avdelningar,

I, 2 II,

lil,

IV = 5

2 II,

lil,

IV = 4

2 II,

2 III,

IV = 5

IL

lil,

IV + studentklass,

= 4 avdelningar.

II,

lil,

IV = 3

Enligt vad överstyrelsen ovan föreslagit, skulle seminarierna under

läsåret 1936—1937 komma att omfatta följande antal klassavdelningar:

Falun..................I, lil, 2 IV = 4 avdelningar,

Göteborg...............I, II, 2 III, IV = 5 »

Kalmar................. lil, IV = 2 »

Karlstad och Linköping .... I, lil4, lil2, 2 IV = 5 » ,

Luleå och Uppsala........I, 2 III, IV = 4 » ,

Lund och Umeå..........I, 2 III, 2 IV = 5 »

Stockholm...............I, lil4, lil2, IV = 4

Växjö.................. lil4, lil2, IV = 3

Av de 9 nya klassavdelningar av 4-årig linje, som enligt överstyrelsens

förslag skulle intagas år 1936, torde 5 böra vara manliga och 4

kvinnliga. Överstyrelsen ville därför föreslå, att en manlig avdelning

förlädes till vartdera av seminarierna i Karlstad, Linköping, Luleå och

Uppsala och en kvinnlig avdelning till vartdera av seminarierna i Falun,

Stockholm och Umeå samt att en blandad manlig och kvinnlig avdelning

förlädes till vartdera av seminarierna i Göteborg och Lund. Även

ur geografisk fördelningssynpunkt syntes denna förläggningsplan uppfylla

rimliga fordringar.

Av de studentavdelningar, som överstyrelsen föreslagit till intagningvid

seminarierna i Karlstad, Linköping, Stockholm och Växjö, borde

avdelningarna i Karlstad och Linköping vara manliga och avdelningen

i Stockholm kvinnlig. Då Växjöseminariet hittills endast hyst manliga

elever, borde det ligga närmast till hands, att även den studentavdelning,

som enligt överstyrelsens förslag skulle förläggas dit, vore manlig.

Emellertid skulle i sådant fall ett otillräckligt antal kvinnliga elever få

tillträde till seminarierna och överstyrelsen föresloge därför, att ifrågavarande

avdelning skulle bli kvinnlig. Överstyrelsen hade förvissat sig

örn att inga svårigheter mötte från seminariets sida att mottaga en

kvinnlig tillfällig avdelning. I detta sammanhang hade överstyrelsen

diskuterat möjligheten att förlägga ifrågavarande avdelning till det kvinnliga

seminariet i Kalmar i stället för till Växjö, men då den större övningsskolan

i Växjö erbjöde betydligt bättre möjligheter att ordna elevernas

praktiska utbildning, hade överstyrelsen funnit det ändamålsenligare

att förlägga studentavdelningen till seminariet i Växjö.

Den minskning av antalet klassavdelningar vid seminarierna under

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

innevarande läsår, vilken beslutats av 1935 års riksdag, hade givetvis

förorsakat vissa svårigheter, då det gällt att organisera arbetet vid de

olika seminarierna. Bland annat hade det icke varit möjligt att i full

utsträckning sysselsätta den nuvarande ordinarie lärarpersonalen. Med

anledning härav hade Kungl. Maj:t den 26 april 1935 föreskrivit, att

ordinarie lärare vid folkskoleseminarium finge, där så påkallades av den

utav riksdagen beslutade inskränkningen i seminariets verksamhet och

möjlighet ej förelåge att sysselsätta läraren för andra undervisningsändamål,

på därom av vederbörande rektor gjord framställning kunna

av överstyrelsen tilldelas tjänstgöring med mindre antal veckotimmar

än vad i sådant hänseende nu vore föreskrivet.

På grund av ovannämnda inskränkning i seminariernas verksamhet

funnes för närvarande vid de flesta seminarier icke någon avdelning av

första klassen. Följaktligen komme under läsåret 1936—1937 avdelningar

av andra klassen att i motsvarande utsträckning fattas. Samma

svårigheter, som under innevarande år mött vid seminariearbetets organiserande,

skulle givetvis möta även under kommande läsår, och överstyrelsen

ville därför föreslå, att nyssnämnda bestämmelser finge gälla

även under läsåret 1936—1937.

Överstyrelsen erinrar om att överstyrelsen i sitt utlåtande med anledning

av 1932 års seminariesakkunnigas betänkande framlagt vissa förslag

beträffande löneförmånerna för de Övningslärare, vilka kommit eller

komme att lida minskning i sin avlöning på grund av seminarieorganisationens

nedskärning, ävensom beträffande löneförmånerna för teckningsläraren

vid folkskoleseminariet i Luleå J. A. Lydh.

Beträffande förstnämnda fråga örn löneförmånerna för vissa Övningslärare

inhämtas av handlingarna följande:

I en underdånig framställning hade styrelsen för svenska seminarielärarföreningen

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, att

därest Övningslärare i teckning, musik, gymnastik, manlig och kvinnlig

slöjd samt hushållsgöromål vid folkskoleseminarium under tid från det

att indragning av undervisningsavdelningar vid seminariet började företagas,

intill dess att vederbörande avginge från ifrågavarande befattning/

kommit eller komme att erhålla mindre omfattande tjänstgöring

än som motsvarade medeltalet av det timtal, som varit för hans tjänst

gällande, innan nämnda indragning tog sin början, han måtte dels under

varje läsår, sedan det på befattningen kommande antalet lärotimmar

fastställts, äga åtnjuta ett personligt lönetillägg, motsvarande två tredjedelar

av skillnaden mellan den avlöning, som han skulle hava uppburit,

om för tjänsten varit bestämd en tjänstgöring av den omfattning, som

närmast skulle motsvara sagda medeltal, och den, som han uppbure för

sin faktiska tjänstgöring under året, tillfällig löneförbättring däri inräknad,

dels och i fråga örn pensionsunderlag och pensionsavgifter betraktas

som örn förstnämnda tjänstgöring varit med tjänsten förenad. Dyrtidstillägg

skulle i vanlig ordning utgå å avlöningstillägget.

I framställningen har styrelsen för föreningen erinrat om att riksdagen

tidigare på Kungl. Majda förslag beviljat personliga lönetillägg ät

Övningslärare vid dc allmänna läroverken i fall, där dessa lärare genom

indragning av undervisningsavdelningar i samband med organisatoriska

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. May.ts ''proposition Nr 100.

förändringar erhållit minskad avlöning (kungörelsen den 19 september

1929, nr 289). Styrelsen erinrade även om att likaledes ersättning lämnats

åt vissa lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter (kungörelserna

den 9 oktober 1931, nr 344, den 28 juli 1932, nr 384, och den

24 juli 1934, nr 448).

Skolöverstyrelsen delade till fullo styrelsens uttalade uppfattning, att

det syntes skäligt, att staten beredde lärare i övningsämne, vilken genom

indragning av undervisningsavdelningar erhållit minskad undervisningsskyldighet

och därmed även minskade avlöningsförmåner samt minskat

pensionsunderlag, ersättning för förluster, som drabbade dem, isynnerhet

som vissa andra kategorier av Övningslärare redan tillerkänts liknande

förmåner.

Att lärare av detta slag kunde komma i nämnda situation, berodde

därpå, att övningslärarnas tjänstgöring icke i likhet med de ordinarie

ämneslärarnas vore till sin omfattning fixerad utan uppdelad i ett fast

minimiantal veckotimmar, vilka de vore skyldiga att tjänstgöra för lönen,

och ett växlande antal övertimmar, för vilka de erhölle särskilt arvode.

Det läge i sakens natur, att antalet övertimmar i hög grad vore beroende

av antalet undervisningsavdelningar och att följaktligen en sådan

beskärning av folkskoleseminarierna, som under senare tid ägt rum, medfört

mer eller mindre betydande minskning i avlöningen för här ifrågavarande

lärare.

Det vore givet, att antalet övertimmar för en och samma lärare kunde

växla under olika år, men dessa växlingar hade hittills i regel icke varit

vidare stora, och en ordinarie Övningslärare torde hava med visst fog

ansett sig kunna för framtiden påräkna en tjänstgöring och därmed också

en avlöning, svarande mot den så att säga normala omfattningen av

undervisningen vid vederbörande läroanstalt. Överstyrelsen funne sig

böra förorda, att dylik lärare — liksom ovan åberopade lärare vid allmänna

läroverk — måtte tillerkännas dels ett personligt lönetillägg dels

ock att pensionsunderlag och pensionsavgifter måtte beräknas i analogi

nied vad som föreskreves i kungörelsen den 19 september 1929 (nr 289)

angående personliga lönetillägg åt vissa ordinarie Övningslärare vid de

allmänna läroverken.

Vad beträffade den tid, som skulle ligga till grund för beräknande av

dylika personliga lönetillägg m. m., har överstyrelsen anfört följande.

Styrelsen hade anhållit, att härvidlag skulle som grundval tagas en

tjänstgöring av den omfattning, som närmast skulle motsvara medeltalet

av de timtal, som varit för lärarens tjänst gällande, innan indragning

av undervisningsavdelningar vid seminariet tog sin början. Ett bifall

härtill skulle medföra, att man för varje Övningslärare skulle nödgas

beräkna medeltalet veckotimmar alltifrån hans anställning vid folkskoleseminarium

och i en hel del fall därvid borde medräkna tid före 1918

års löne- och pensionsreglering. Detta kunde överstyrelsen emellertid

icke tillstyrka. Före 1919 gällde nämligen helt andra lönebelopp och

annan undervisningsskyldighet. Jämväl gällde andra pensionsbestämmelser.

I vissa fall — exempelvis beträffande lärarinnor i hushållsgöromål

— saknades föreskrifter såväl i fråga om löner som i fråga örn pen
-

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. May.ts proposition Nr 100.

sion. Överstyrelsen funne det lämpligare, att — liksom i fråga om ovan

åberopade lärarkategorier vid allmänna läroverk och enskilda läroanstalter

— medeltalet beräknades å en tjänstgöring omfattande en tid

av 5 år. Vad anginge frågan örn vilken tid, som skulle tagas till utgångspunkt

för bestämmande av ifrågavarande 5-årsperiod, kunde tvekan

råda. Styrelsen hade som gränstid föreslagit det läsår, då indragning av

undervisningsavdelningar tagit sin början.

Av en av överstyrelsen återgiven tabell framginge, att indragningen

av klassavdelningar började från och med nedanstående hösttermin vid

nedannämnda seminarier:

1926

1927

1928

1929

1932

1935

Falun.........

Karlstad........

Linköping.......

Umeå.........

Uppsala........

Luleå

Lund

Göteborg

Strängnäs

Härnösand

Landskrona

Skara

Kalmar

Växjö

Därest femårsperioden närmast före början av indragningen av klassavdelningar

skulle tagas till utgångspunkt, skulle detta medföra, att

man i många fall finge gå 10—15 år tillbaka i tiden, till 5-årsperioden

1921—1925, för att beräkna medeltalet av timtalet för vederbörandes

tjänstgöring. Överstyrelsen funne detta mindre lämpligt. I stället ville

överstyrelsen föreslå, att man som utgångspunkt skulle taga höstterminen

1935. Skälet härför vore att vid samtliga seminarier, utom det i

Göteborg, år 1935 ingen intagning av elever i första klassen ägde rum,

vilket för Övningslärare vid såväl enkel- som dubbelseminarium torde

komma att medföra minskad möjlighet att erhålla övertimmar. Även

vid folkskoleseminariet i Göteborg hade, trots intagningen i klass 1,

sammanlagda antalet klassavdelningar från och med höstterminen 1935

ytterligare minskats utöver vad under föregående läsår varit fallet.

Genom den fortgående indragningen av parallellavdelningar i flera av

klasserna i Göteborg komme nämligen detta seminarium liksom de flesta

dubbelseminarier, att under läsåret 1935—1936 bestå av allenast 5 klassavdelningar,

i stället för det för ett dubbelseminarium normala 8. (Jämväl

för ämneslärarna hade för läsåret 1935—1936 måst utfärdas särbestämmelser,

därför att de icke kunnat tilldelas författningsenlig minimitjänstgöring).

I enlighet med ovannämnda förslag skulle medeltalet av

det timtal, som varit för vederbörandes tjänst gällande under läsåren

1930—1934, komma att utgöra underlag för beräkningen av lönetillägget

m. m. Emellertid torde särskilda föreskrifter böra gälla för lärare, som

tidigare tjänstgjort vid sådant seminarium, som nedlagts eller nu av

överstyrelsen föreslogs till nedläggning. Av sistnämnda seminarier hade

Strängnässeminariet börjat nedläggas från och med läsåret 1929—1930,

seminarierna i Härnösand, Landskrona och Skara från och med läsåret

1932—1933 och — örn överstyrelsens förslag bifölles -— Kalmar- och

Växjöseminarierna från och med läsåret 1935—1936 (därigenom att ingen

första klass intagits nämnda läsår). För de Övningslärare vid dessa

seminarier, som antingen redan förflyttats eller som komme att förflyt
-

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Majlis proposition Nr 100.

tas, torde medeltalet veckotimmar böra beräknas på 5-årsperioden omedelbart

före början av seminariets nedläggande.

Av styrelsens för svenska seminarielärarföreningen ansökning framginge

icke klart, om den ansåge, att lärarna borde erhålla de äskade

förmånerna retroaktivt från och med tiden för indragningen av undervisningsavdelningar

eller från vilken tid dessa förmåner borde tillerkännas

lärarna. Överstyrelsen funne sig böra föreslå, att medgivandet måtte

gälla dels från och med läsåret 1936—1937 dels allenast för sådan Övningslärare,

som före den 1 juli 1935 erhållit anställning som ordinarie

lärare vid folkskoleseminarium.

I detta sammanhang ansåge sig överstyrelsen böra erinra om att lärarinnan

i kvinnlig slöjd vid det nedlagda folkskoleseminariet i Skara

Ingrid Harriet Vilhelmina Jungner med stöd av Kungl. Maj:ts beslut

den 28 juni 1935 från och med den 1 juli 1935 överflyttats till en slöjdlärarinnebefattning

vid högre allmänna läroverket i Gävle. Genom samma

beslut förordnade Kungl. Maj:t, att Jungner skulle efter överflyttningen

till nämnda läroverk i avseende å avlönings- och pensionsförmåner betraktas

såsom örn hon fortfarande vore anställd vid ett statens folkskoleseminarium,

och skulle på grund härav erforderlig lönefyllnad utgå

från det under riksstatens åttonde huvudtitel uppförda förslagsanslaget

till Folkskoleseminarier: Avlöningar.

Jämväl Jungner —- och annan Övningslärare, som på enahanda villkor

kunde komma att överflyttas från folkskoleseminarium till annan statens

undervisningsanstalt — syntes böra erhålla ovanberörda personliga lönetillägg

m. m.

Överstyrelsen hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att, därest sådan innehavare av ordinarie lärarbefattning i

teckning, musik, gymnastik, manlig slöjd, kvinnlig slöjd (inklusive lärarinna

i kvinnlig slöjd vid manligt seminariums övningsskola) och hushållsgöromål

vid folkskoleseminarium, som erhållit dylik anställning före

den 1 juli 1935, under tiden från och med läsåret 1936—1937 intill dess

att vederbörande avginge från ifrågavarande befattning, komme att erhålla

mindre omfattande tjänstgöring än som motsvarade ett på nedan

angivet sätt beräknat medeltal, han måtte, dels under varje läsår, sedan

det på befattningen kommande antalet lärartimmar fastställts, äga åtnjuta

ett personligt lönetillägg, motsvarande två tredjedelar av skillnaden

mellan den avlöning, som han skulle hava uppburit, om för tjänsten

varit bestämd en tjänstgöring av den omfattning, som skulle motsvara

ovannämnda medeltal, och den, som han uppbär för sin faktiska tjänstgöring

under året, tillfällig löneförbättring däri inräknad, dels ock i fråga

örn pensionsunderlag och pensionsavgifter betraktas som om förstnämnda

tjänstgöring varit med tjänsten förenad.

Ovannämnda medeltal skulle utgöra medeltalet av det timtal, som

varit för vederbörande tjänst gällande

vad anginge lärare, som varit anställd vid folkskoleseminariet i Strängnäs,

under läsåren 1924—1928,

vad anginge lärare, som varit anställd vid folkskoleseminarierna i

Härnösand, Landskrona och Skara, under läsåren 1927—1931,

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100. 177

vad anginge lärare, som vore anställd vid övriga folkskoleseminariet

under läsåren 19.-30—1934.

Motsvarande bestämmelser som de, vilka vore föreskrivna i ovannämnda

kungörelse nr 289/1929, punkterna 2 och 3, torde böra gälla

för här ifrågavarande lärare.

Sistnämnda bestämmelser avse skyldighet för Övningslärare, som uppbär

personligt lönetillägg, att utan särskild ersättning fullgöra vissa

arbetsuppgifter, fallande utanför ramen av deras egentliga sysselsättning.

Enligt inom överstyrelsen verkställda preliminära beräkningar skulle

under närmaste budgetår för ändamålet erfordras omkring 11,000 kronor.

Beträffande överstyrelsens ovannämnda förslag i fråga om teckningsläraren

Lydh vid folkskoleseminariet i Luleå inhämtas av överstyrelsens

framställning följande:

Vid övervägandet av de konsekvenser, som överstyrelsens förslag angående

den framtida organisationen av folkskoleseminarierna kunde innebära

för de vid dessa seminarier anställda lärarna hade överstyrelsen

funnit, att teckningslärarbefattningen vid folkskoleseminariet i Luleå —

den enda lärarbefattning vid folkskoleseminarium, för vilken stadgats

olika grundlön för enkelseminarium och för dubbelseminarium — komme

att övergå från att i staten nu vara upptagen med 3,510 kronor till

att uppföras med 1,950 kronor. J. A. Lydh hade varit anställd vid seminariet

alltsedan år 1910. Den 31 december 1918 erhöll Lydh — i samband

med ikraftträdandet av den av 1918 års riksdag beslutade löneoch

pensionsregleringen för lärarpersonalen vid statens folkskoleseminarier

— av överstyrelsen fullmakt å ifrågavarande teckningslärarbefattning.

Seminariet i Luleå, som börjat sin verksamhet som enkelseminarium år

1907, hade genom beslut av 1916 års riksdag börjat utvidgas till dubbelseminarium

från och med läsåret 1916—1917 och överfördes genom beslut

av 1922 års riksdag å ordinarie stat såsom dubbelseminarium från

och med den 1 januari 1923. Genom beslut den 15 juni 1922 hade Kungl.

Majit förordnat, att avlöningen åt läraren i teckning vid folkskoleseminariet

i Luleå skulle från och med den 1 januari 1923 utgå med det

belopp, som i kungörelsen den 22 juli 1918 (nr 662) vore bestämt för

sådan lärare vid dubbelseminarium. För Lydh komme överstyrelsens

förslag, att Luleå folkskoleseminarium skulle förvandlas från dubbelseminarium

till enkelseminarium, att medföra vissa betänkliga konsekvenser.

Dels minskades hans grundlön från 3,510 kronor till 1,950

kronor, dels komme hans pensionsunderlag att minskas från att beräknas

ä ett minimiantal veckotimmar av 27 till att beräknas å ett minimiantal

av 15, dels torde han icke kunna påräkna övertimmar utöver 27 veckotimmar

och däremot svarande avlöning i samma utsträckning som hittills.

Jämväl sistnämnda förhållande skulle kunna komma att inverka

på hans pension. Att överstyrelsens förslag kunde för Lydh få så omfattande

konsekvenser berodde därpå, att övningslärarnas tjänstgöring

icke i likhet med de ordinarie ämneslärarnas vore till sin omfattning

fixerad utan uppdelad i ett fast minimiantal veckotimmar, vilka de vore

skyldiga att tjänstgöra för lönen, och ett växlande antal övertimmar,

för vilka de erhölle särskilt arvode. Dessa avlöningsförhållanden hade

lett till det mot allmänt vedertagna regler stridande stadgandet, att

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr /()().

12

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 100.

övningslärarna finge grunda sin pension ej blott på den fasta lönen utan

även på ersättningen för de s. k. övertimmarna.

Överstyrelsen funne det med rättvisa och billighet överensstämmande,

att Lydh — som med fog torde hava ansett sig kunna för framtiden

påräkna en tjänstgöring och därmed också en avlöning, svarande mot

den så att säga normala omfattningen av undervisningen vid ett seminarium

med åtta klassavdelningar — måtte bibehållas vid den avlöninghan

nu åtnjöte som teckningslärare vid (dubbel)seminariet i Luleå. Överstyrelsen

finge därför föreslå, att i anslagsposten till lön och tjänstgöringspenningar

måtte beräknas ett belopp av (3,510 —1,950 =) 1,560

kronor att utgå såsom särskilt lönetillägg åt Lydh. Det syntes dock

överstyrelsen, som om Lydh för åtnjutande av sagda belopp borde kunna

åläggas att, därest möjligheter därtill förelåge, utan ersättning bestrida

undervisning vid högre allmänna läroverket i Luleå till högst ett så

stort antal timmar, att hans sammanlagda tjänstgöring vid seminariet

och läroverket uppginge till 27 veckotimmar.

Av överstyrelsens anslagsberäkningar för budgetåret 1936/1937 inhämtas

följande rörande erforderligt anslag till avlöningar (den nu gällande

avlöningsstaten finnes återgiven i det föregående):

Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat.

Lön och tjänstgöring spenningar. Överstyrelsen räknade för seminarierna

i Falun, Göteborg, Karlstad, Linköping, Lund, Stockholm, Umeå

och LTppsala med de ordinarie befattningshavare, överstyrelsen föreslagit

i sitt utlåtande över de sakkunnigas betänkande. Överstyrelsen ville

dock anmärka, att det icke torde bliva möjligt att tillsätta samtliga i

staterna uppförda tjänster med ordinarie innehavare redan under läsåret

1936 1937, och att alltså de i staterna upptagna slutsummorna vore

maximibelopp, på vilka avsevärda besparingar sannolikt komme att uppstå.

Det vore dock icke nu möjligt att göra en säker beräkning rörande

dessa besparingar. Även för seminariet i Luleå hade överstyrelsen räknat

med den avlöningsstat, som föreslagits i nyssberörda utlåtande, dock

med den ändringen, att avlöning till teckningsläraren (J. A. Lydh) beräknades

utgå såsom till lärare vid dubbelseminarium.

Vad anginge seminarierna i Kalmar och Växjö, vilka enligt överstyrelsens

förslag skulle nedläggas, hade överstyrelsen nu föreslagit de hittills gällande

staterna. Visserligen vore det möjligt, att någon av de nuvarande

lärarna kunde förflyttas till annan läroanstalt redan före kommande läsårs

början, men då överstyrelsen ännu icke kunde överblicka, i vad mån

detta kunde ske, hade överstyrelsen icke velat föreslå någon ändring i nu

gällande stater för nämnda seminarier.

Vid en jämförelse mellan de avlöningsstater, som överstyrelsen föreslagit,

och de, som för närvarande gällde, hade överstyrelsen funnit, att vissa av

de nu tjänstgörande lärarna icke funne plats inom de föreslagna staternas

ram. Detta gällde dels lärarinnorna i kvinnlig slöjd vid övningsskolorna i

Göteborg, Luleå och Lund, dels en lärarinna i gymnastik med lek och idrott

vid seminariet i Falun och en lärare i musik vid seminariet i Karlstad. Vad

de tre förstnämnda lärarinnorna beträffade, torde de emellertid kunna överflyttas

till de tjänster i kvinnlig slöjd, som vid samma seminarier skulle in
-

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

rättas med anledning av dessas övergående till samseminarier. Vad de båda

övriga nämnda lärarna anginge, finge överstyrelsen anföra följande.

Vid seminariet i Falun funnes för närvarande tvenne gymnastiklärarinnor,

Anna Lovisa Lundberg och Elisabeth Åberg. Enligt den nu föreslagna

avlöningsstaten för seminariet i fråga skulle endast en lärartjänst i ämnet

finnas. En av de båda lärarinnorna borde därför överföras på övergångsstat.

Detta borde lämpligast ske med Lundberg, som redan den 4 augusti

1936 inträdde i pensionsåldern. Hennes överförande på övergångsstat

borde avse tiden från och med den 1 juli 1936 till och med tiden för hennes

avgång ur tjänsten.

Vid seminariet i Karlstad borde på enahanda grunder den ena av de

båda där tjänstgörande musiklärarna, O. R. Creutzer och G. A. T. Bengtsson,

erhålla avlöning på övergångsstat. Då Creutzer inträdde i pensionsåldern

den 16 oktober 1936 och eventuellt kunde medgivas kvarstående i

sin tjänst intill utgången av år 1936, torde han överföras å övergångsstat

under tiden den 1 juli 1936 till tiden för hans avgång. Han komme under

denna tid givetvis att fortfarande tjänstgöra vid seminariet i Karlstad.

På de grunder, som överstyrelsen här ovan framlagt, hade överstyrelsen

beräknat, att posten till lön och tjänstgöringspenningar borde upptagas till

1,095,54.0 kronor.

Ålderstillägg. Kostnaderna för ålderstillägg hade enligt budgetredovisningen

för budgetåret 1934/1935 uppgått till 197,732 kronor 83 öre. Anslaget,

som under en följd av år utgått med 200,000 kronor, syntes jämväl för

budgetåret 1936/1937 böra upptagas till oförändrat belopp 200,000 kronor.

Fyllnadsarvoden åt vikarier. Anslaget till fyllnadsarvoden åt vikarier,

som för budgetåret 1935/1936 utgått med 36,080 kronor, torde för budgetåret

1936/1937 — för avjämning av huvudpostens slutsumma — böra i

avlöningsstaten uppföras med 36,460 kronor.

Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat.

Lön och tjänstgöringspenningar. Under innevarande budgetår vore vid

folkskoleseminarierna tre lektorer, en adjunkt, två lärarinnor i gymnastik

med lek och idrott, två lärare i trädgårdsskötsel, en lärarinna i kvinnlig

slöjd och en övningsskollärare uppförda å övergångsstat. Av dessa torde

övningsskolläraren från och med den 1 januari 1936 komma att överföras

till en ordinarie tjänst, vilket möjligen torde kunna ske även med en av de

båda gymnastiklärarinnorna från och med den 1 juli 1936. Lärarinnan i

kvinnlig slöjd uppnådde under innevarande läsår pensionsåldern och avfördes

därmed från övergångsstaten. Vad de båda lärarna i trädgårdsskötsel

beträffade, vöre dessa överförda på övergångsstat tills vidare blott under

budgetåret 1935/1936. Då emellertid icke någon möjlighet torde föreligga

att under kommande läsår bereda dem ordinarie anställning, torde de fortfarande

böra avlönas från övergångsstaten.

På grund av den nu föreslagna omorganisationen av folkskoleseminarierna

torde det, som överstyrelsen ovan nämnt, erfordras att ytterligare en

gymnastiklärarinna samt en musiklärare överfördes på övergångsstat.

De lärare på övergångsstat, som under innevarande läsår tjänstgjort å

vakanta tjänster, hade åtminstone i viss utsträckning erhållit sin avlöning

av de medel, som varit anslagna för tjänsterna i fråga, varigenom anslaget

till övergångsstaten kunnat hållas nere i motsvarande mån. Då det emel
-

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

lertid torde vara riktigast, att ifrågavarande lärares avlöning helt belastade

övergångsstaten, borde nu någon höjning av densamma ske, även om vissa

befattningshavare kunde avföras i enlighet med vad överstyrelsen ovan

anfört.

Enligt överstyrelsens beräkningar borde anslaget till lön och tjänstgöringspenningar

till tjänstemän å övergångsstat uppföras med 30,000 kronor.

Alder stillägg. Denna post beräknades till 7,500 kronor.

Fyllnadsarvode åt vikarier. Härför upptoges ett formellt belopp av 500

kronor.

Avlöningar till tjänstemän å indragningsstat.

Till här ifrågavarande ändamål torde anslag för budgetåret 1936/1937

icke vara behövligt.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t.

Arvoden till extralärare och timlärare. Studentavdelningarnas fasta inordnande

i organisationen medförde givetvis ett ökat behov av anslag på

här ifrågavarande post under det att posten till extra övningsskollärare för

undervisning vid studentkurs kunde minskas. Under läsåret 1936—1937 behövdes

vissa timlärare i kunskapsämnen och ett ej obetydligt antal övertimmar

och extra lärartimmar i övningsämnen. Det belopp, som erfordrades

till arvode åt dessa lärare, beräknade överstyrelsen på grundval av från

rektorerna infordrade uppgifter till 55,000 kronor.

Arvodesförhöjning till vissa extra ordinarie ämneslärare. Kungl. Majit

hade i 1935 års statsverksproposition hemställt, att nämnda arvodesförhöjning

måtte få utgå efter i övrigt oförändrade grunder även under vartdera

av budgetåren 1935/1937 till sådana extra ordinarie ämneslärare, som före

budgetåret 1935/1936 kommit i åtnjutande av dylik förhöjning. Denna

framställning hade av riksdagen bifallits.

En minskning av denna delpost med 2,000 kronor syntes möjlig. För utjämning

av huvudpostens slutsumma torde posten böra beräknas till 2,950

kronor, att utgå enligt nu gällande bestämmelser.

Understöd till extra ordinarie lärare vid förfall på grund av sjukdom torde

böra för budgetåret 1936/1937 uppföras med oförändrat belopp, 1,000

kronor.

Arvoden till extra övningsskollärare för undervisning vid studentkurs.

Under innevarande budgetår hade beräknats ett belopp å 18,700 kronor

för arvoden till timlärare och extra övningsskollärare för undervisning vid

studentkurser vid vissa folkskoleseminarier. I anslutning till vad överstyrelsen

ovan föreslagit, skulle anslag för budgetåret 1936/1937 vara behövligt

allenast för en studentkurs vid folkskoleseminariet i Växjö, då anslag

till studentkursen i Stockholm — såsom fast inordnad i organisationen —

naturligen borde utgå av anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å

ordinarie stat. Anslaget för kursen i Växjö kunde emellertid upptagas till

ett betydligt lägre belopp än tidigare, då någon andra klass icke funnes vid

seminariet, och då som överstyrelsen föreslagit icke heller någon första

klass med hänsyn till indragningen av seminariet skulle uppehållas. Någon

särskild extra ordinarie lektor vid studentklassen behövde därför icke anställas.

Ej heller torde anslag för timlärare erfordras. Däremot vore anslag

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. May.ts proposition Nr 100.

behövligt till anställande av extra ordinarie övningsskollärare. Överstyrelsen

förutsatte nämligen, att den indragning av seminarieklasser vid nämnda

seminarium, som överstyrelsen föreslagit för nästa budgetår, icke skulle

inverka på övningsskolans storlek, då en minskning av denna skulle bliva

ödesdiger för seminarieelevernas praktiska utbildning, vilken huvudsakligen

skedde i de seminarieklasser, vilka fortfarande skulle uppehållas vid seminariet.

Överstyrelsen föresloge därför, att på här förevarande post för budgetåret

1936/1937 måtte utgå anslag till två extra ordinarie övningsskollärare

med ett belopp av 6,200 kronor jämte ålderstillägg 1,300 kronor.

Det sammanlagda anslagsbehovet till arvoden till extra övningsskollärare

för undervisning vid studentkurs skulle alltså uppgå till (6,200 + 1,300 =)

7,500 kronor.

Arvoden för undervisning i hushållsgöromål. Till seminarierna i Göteborg

och Uppsala — liksom förut till de nu nedlagda seminarierna i Härnösand

och Strängnäs — hade under ett flertal år utgått särskilda anslag för

anordnande av undervisning i hushållsgöromål för lärjungarna i dessa

seminariers övningsskolor. För budgetåret 1936/1937 vore sådant anslag

behövligt för de båda förstnämnda seminarierna liksom ock för seminariet

i Lund, där icke heller skolkökslokaler funnes inom seminariebyggnaden.

För ändamålet hade för innevarande år anvisats 3,300 kronor. Härav

finge dock endast utgå arvoden, icke ersättning för materiel m. m. Med

anledning härav hade Kungl. Majit i nådigt brev den 26 april 1935 medgivit,

att till ettvart av folkskoleseminarierna i Göteborg och Uppsala

måtte utgå ett belopp av 1,350 kronor för anordnande av undervisning i

hushållsgöromål i nämnda seminariers övningsskolor.

För budgetåret 1936/1937 vore enahanda belopp erforderliga vid seminarierna

i Göteborg och Uppsala, varjämte ett belopp av 450 kronor vore

behövligt vid seminariet i Lund. Enligt överstyrelsens förslag skulle kvinnliga

elever intagas i 4-årig avdelning i Göteborg och Lund läsåret 1936—

1937. I så fall bleve undervisning i hushållsgöromål nödvändig även för

seminarieelever vid nämnda seminarier. Emellertid skulle arvode för denna

undervisning givetvis utgå av de medel, som i avlöningsstaten vore anslagna

till avlöning åt ordinarie lärarinna i ämnet, även örn denna tjänst icke omedelbart

skulle kunna besättas med ordinarie innehavare. Ur detta anslag

skulle då även bekostas undervisningen för övningsskolans flickor. Under

sådana förhållanden torde å här förevarande anslagspost ej behöva uppföras

mer än det belopp, som vore erforderligt till arvode för undervisning

i hushållsgöromål vid folkskoleseminariets i Uppsala övningsskola eller

1,350 kronor.

Tilläggsarvoden till lärare i trädgårdsskötsel vid dubbelseminarier utginge

med 800 kronor till varje sådan lärare och anslagsbehovet för budgetåret

1936/1937 utgjorde 6,f00 kronor.

Därvid hade sådant arvode beräknats för .seminariet i Luleå, som ännu

ej helt avvecklat sina parallellavdelningar och där en stor trädgård funnes,

under det att det icke ansetts behövligt att ännu tilldela Stockholms seminarium

sådant anslag.

Särskilda arvoden vid provärsseminarier. Därest någon ändring i fråga

örn provårets organisation m. m. icke beslutades av 1936 års riksdag, torde

anslag böra beviljas till 1 provårsföreståndare (högst 1,500 kronor), 11 lektorer

och 8 övningsskollärare (19 X 300 = 5,700 kronor), sammanlagt 7,200

kronor vid folkskoleseminariet i Göteborg samt till 1 provårsföreståndare

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

(högst 1,500 kronor), 5 lektorer och 8 övningsskollärare (13 X 300 = 3,900

kronor), sammanlagt 5,400 kronor vid folkskoleseminariet i Stockholm.

Därjämte erfordrades anslag till handledare, föreläsare och kursledare till

samma belopp, som hittills utgått för samma ändamål, 6,000 kronor. Sammanlagt

erfordrades alltså för särskilda arvoden vid (de två) pro vårsseminarierna

(7,200 + 5,400 + 6,000 —) 18,600 kronor.

Tillag g sarvoden till lärare vid de vid vissa seminarier anordnade kurser

för utbildande av kyrkomusiker. Ifrågavarande anslagspost föresloges till

oförändrat belopp, 4,200 kronor.

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Arvoden till seminarieläkare. Därest vid seminarierna komme att finnas

det antal klassavdelningar, som överstyrelsen ovan föreslagit, skulle för

budgetåret 1936/1937 — under förutsättning av att arvodesbeloppen beräknades

på samma sätt som under innevarande budgetår — erfordras ett

anslag av 13,650 kronor. Beräknades däremot arvodesbeloppen på sätt

seminariesakkunniga föreslagit, till vilket förslag överstyrelsen anslutit sig,

erfordrades ett anslagsbelopp av lindoo kronor.

Arvoden till seniinariebibliotekarier. I enlighet med de grunder överstyrelsen

i sitt utlåtande över seminariesakkunnigas betänkande föreslagit (900

kronor vid dubbelseminarium och 500 kronor vid enkelseminarium) och

med hänsyn till nedskärningen i seminarieorganisationen syntes anslagsposten

till arvoden till seminariebibliotekarier för budgetåret 1936/1937

kunna uppföras med 200 kronor mindre än för innevarande budgetår, eller

8,700 kronor.

Arvoden till biträden vid seminariernas rektorsexpeditioner. Överstyrelsen

hade i sistberörda utlåtande föreslagit, att arvode till biträde vid rektorsexpeditionen

måtte utgå med 500 kronor vid enkelseminarium och 700

kronor vid dubbelseminarium. Med hänsyn till att intet seminarium under

läsåret 1936—1937 torde komma att i full utsträckning vara organiserat

som dubbelseminarium hade överstyrelsen tänkt sig, att vid folkskoleseminarierna

i Falun, Göteborg, Karlstad, Linköping, Lund, Stockholm, Umeå

och Uppsala skulle utgå 600 kronor, vid folkskoleseminariet i Luleå, som

skulle omorganiseras till enkelseminarium, 500 kronor, vid folkskoleseminariet

i Växjö (3 klassavdelningar) 400 kronor och vid folkskoleseminariet i

Kalmar (2 klassavdelningar) 300 kronor. Sammanlagt erfordrades för budgetåret

1936/1937 ett belopp av 6,000 kronor, vilket jämfört med innevarande

budgetår innebure en minskning med 100 kronor.

Särskilda löneförmåner till ordinarie och ickeordinarie

tjänstemän.

Hyresersättning till rektorer vid vissa seminarier. Förevarande delpost,

som nu utgjorde 14,500 kronor, hade av överstyrelsen för nästa budgetår

beräknats till 14,000 kronor.

Hyresbidrag till lärare vid seminarierna i Göteborg och Stockholm. Enligt

budgetredovisningen för budgetåret 1934/1935 hade utgifterna å här

ifrågavarande anslag under budgetåret 1934/1935 uppgått till 14,700 kronor.

Såsom överstyrelsen tidigare i sitt utlåtande rörande den framtida seminarieorganisationen

anfört hade lektorerna vid folkskoleseminariet i Stockholm

Eva Ramstedt och Ruth Wikander anhållit, att Kungl. Majit måtte

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. May.ts ''proposition Nr 100.

vidtaga åtgärder för att de kvinnliga lektorerna vid folkskoleseminariet i

Stockholm (för närvarande två) måtte tillerkännas hyresbidrag. Överstyrelsen,

som tillstyrkt framställningen, finge därför föreslå, att här ifrågavarande

anslagspost för budgetåret 1936/1937 höjdes med för hyresbidrag

åt nämnda två kvinnliga lektorer erforderligt belopp, 1,900 kronor, och

sattes till förslagsvis (14,700 + 1,900 =) 16,600 kronor.

Tillfällig löneförbättring. Överstyrelsen hemställde, att lärarpersonalen,

den ordinarie såväl som den extra ordinarie, vid folkskoleseminarierna

måtte för budgetåret 1936/1937 erhålla tillfällig löneförbättring i enlighet

med de av 1935 års riksdag fastställda grunder ävensom att för ändamålet

måtte under budgetåret 1936/1937 utgå ett anslag av förslagsvis 203,300

kronor.

Provisorisk avlöning sförbättring. Kostnaderna härför beräknades för

budgetåret 1936/1937 komma att utgöra 29,180 kronor, vilket belopp lämpligen

kunde avrundas till 29,300 kronor. Vid denna beräkning hade följts

de grunder för den provisoriska avlöningsförbättringen, som gällde för innevarande

budgetår.

Personliga lönetillägg åt vissa ordinarie Övningslärare. I enlighet med

överstyrelsens ovanberörda förslag hemställdes, att till personliga lönetilllägg

åt vissa ordinarie Övningslärare måtte uppföras ett belopp av förslagsvis

11,000 kronor.

I enlighet med ovanstående beräkningar syntes medelsbehovet för avlöningar

vid folkskoleseminarierna böra för budgetåret 1936/1937 beräknas

till 1,770,000 kronor.

I fråga om behovet för nästa budgetår av anslag till omkostnader

har överstyrelsen anfört följande (jfr den nu gällande, härovan återgivna

omkostnadsstaten):

Av anslagsposten till expenser finge nu följande belopp tagas i anspråk,

nämligen till bränsle, lyse och vatten, förslagsvis 104,750 kronor och till

övriga expenser högst 116,550 kronor. I dessa anslag inginge avlöning och

arvodesförhöjning till vaktmästarpersonal. Å bägge delposterna hade rektorerna

beräknat något större belopp för budgetåret 1936/1937 än vad som

utginge under innevarande budgetår. I enlighet med vad riksräkenskapsverket

i cirkulärskrivelse till seminarierektorerna framhållit, borde utgifter

för lön till eldare avföras under rubriken »bränsle, lyse och vatten» och

icke under rubriken »övriga expenser», dit denna utgift hittills beräknats.

Detta medförde en höjning av den förra och en sänkning av den senare delposten.

Med ledning av infordrade uppgifter från seminarierektorerna hade

överstyrelsen beräknat anslagsbehoven till följande belopp

till bränsle, lyse och vatten......................kronor 123,000

» övriga expenser............................. >} 114,000

Summa kronor 237,000

På grundval av uppgifter från seminarierektorerna hade överstyrelsen

beräknat utgifterna för trädgårdarnas underhåll och skötsel för budgetåret

1936/1937 till 48,500 kronor och inkomsterna från trädgårdarna under

samma tid till 15,000 kronor, varför nettoutgifterna, som nu utgjorde 33,200

kronor, kunde beräknas till 33,500 kronor.

F sin skrivelse rörande folkskoleseminariernas omorganisation hade över
-

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

styrelsen med instämmande i vad de sakkunniga anfört rörande vikten av

att en kurs i tal- och röstvård anordnades vid seminarierna framhållit, att

anslag till sådana kurser torde böra uppföras i seminariernas omkostnadsstat

för budgetåret 1936/1937. Med anledning härav finge överstyrelsen

föreslå^ att kurser i tal- och röstvård, ledda av på området sakkunnig person,

måtte anordnas vid seminarierna vart annat år och att början skulle

göras med fem seminarier under läsåret 1936—1937. Varje kurs torde böra

omfatta omkring tio dagar och kunde beräknas draga en kostnad av 500

kronor. Överstyrelsen hemställde därför, att i seminariernas omkostnadsstat

för budgetåret 1936/1937 måtte upptagas ett anslag för ändamålet av

2.500 kronor. Kurserna borde anordnas av överstyrelsen vid de seminarier,

som Kungl. Majit för varje år bestämde. I anslaget till särskilda kurser

och föreläsningar inginge även anslag till friluftsläger och simundervisning

vid vissa seminarier med belopp, som Kungl. Majit i varje fall fastställde.

Å här förevarande delpost beräknade rektorerna för budgetåret 1936/1937

ett anslagsbehov av cirka 4,000 kronor. Om härtill lades anslaget till kurser

i tal- och röstvård, skulle det sammanlagda anslagsbehovet å denna delpost

uppgå till (4,000 + 2,500 =) 6,500 kronor.

I folkskoleseminariernas omkostnadsstat för budgetåret 1935/1936 funnes

upptagen en anslagspost å 10,000 kronor till reseersättningar åt lärare,

som på grund av indragningen av seminarierna i Härnösand, Landskrona

och Skara förflyttats från dessa seminarier till andra läroanstalter. Ett sådant

anslag torde också bliva nödvändigt för budgetåret 1936/1937. Ännu

återstode nämligen förflyttning av en lärarinna från det nedlagda folkskoleseminariet

i Landskrona, vilken under innevarande år vore överförd på

övergångsstat med tjänstgöring vid småskoleseminariet i Landskrona, men

vilken under budgetåret 1936/1937 torde kunna beredas ordinarie anställning

vid annat folkskoleseminarium. Dessutom räknade överstyrelsen med

möjligheten av att någon av de nuvarande lärarna vid folkskoleseminarierna

i Kalmar och Växjö skulle kunna förflyttas redan vid kommande läsårs

början, därest dessa seminarier i enlighet med överstyrelsens förslag

skulle komma att nedläggas. Överstyrelsen hemställde, att ett anslag å förslagsvis

2,000 kronor måtte uppföras till reseersättningar.

Anslaget till oförutsedda behov torde uppföras med oförändrat belopp,

3.500 kronor.

I enlighet med ovanstående beräkningar har medelsbehovet för budgetåret

1936/1937 av överstyrelsen beräknats på följande sätt.

Utgifter.

1. Expenser, förslagsvis..........................kronor 237,000

2. Övriga utgifter:

a. Trädgårdarnas underhåll och skötsel,

förslagsvis....................kronor 48,500

b. Särskilda kurser och föreläsningar

m. m., förslagsvis................ » 6,500 » 55,000

3. Reseersättningar, förslagsvis......... » 2,000

4. Oförutsedda behov, » » 3,500

Summa kronor 297,500

s. 185 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

185

Särskilda uppbördsmedel.

1. Upplåtelse av lokaler, ersättning för lyse

m. m...........................kronor 4,100

2. Inkomster av trädgårdarna.......... » 15,000 kronor 19,100

Nettoutgift kronor 278,400

Beträffande behovet av anslag till materiel, böcker m. m. för budgetåret

1936/1937 har överstyrelsen anfört följande:

Under budgetåret 1934 1935 utgick till folkskoleseminarierna ett anslag

å sammanlagt 74,225 kronor för inköp av materiel, böcker m. m.

På grund av den nedskärning av klassantalet för budgetåret 1935/1936,

som beslöts av 1935 års riksdag, hade anslaget för nämnda ändamål

för innevarande budgetår kunnat sänkas till 67,200 kronor. Emellertid

torde icke anslaget även för kommande budgetår kunna hållas nere vid

denna summa, även om seminarierna i Kalmar och Växjö skulle komma

att nedläggas. Då nyintagning av elever åter skulle ske i ungefär normal

omfattning hösten 1936, komme detta att förorsaka bland annat

ett stort behov av materiel för slöjdundervisningen. Rektorerna vid

seminarierna hade uppgivit, att för budgetåret 1936 1937 skulle till materiel,

böcker m. m. krävas anslag å tillsammans 78,650 kronor, i vilken

summa dock icke inginge de belopp, som erfordrades för den reparation

och nyanskaffning av musikinstrument, som överstyrelsen nedan skulle

omnämna. En nedskärning av det belopp, som rektorerna äskat, torde

dock kunna ske med cirka 8,000 kronor eller, för utjämning av anslagspostens

slutsumma, med 7,975 kronor.

Emellertid förelåge vid seminarierna i Göteborg, Luleå och Lund ett

trängande behov av anslagsökning på grund av musikinstrumentens

otillfredsställande beskaffenhet. Till samtliga dessa seminarier hade förlagts

av staten anordnade kurser för utbildande av kyrkomusiker, varför

det vore nödvändigt, att de instrument, som dessa seminarier förfogade

över, befunne sig i fullgott skick. Å andra sidan vore musikinstrumenten

vid de seminarier, dit dylika kurser vore förlagda, på grund

av den flitiga användningen i större behov av reparationer och förnyelse

än vad beträffade instrumenten vid andra seminarier. Rektor vid

folkskoleseminariet i Luleå hade redan år 1934 anhållit, att ett anslag

å 4,500 kronor måtte tilldelas seminariet för inköp av dels en flygel,

dels ett piano. Dock kunde möjligen anstå med inköp av det begärda

pianot. Anslag för inköp av en flygel för omkring 3,000 kronor borde

däremot beviljas.

Vad seminariet i Lund beträffade befunne sig orgel verket i seminariets

högtidssal i ett synnerligen otillfredsställande skick, och rektor vid

nämnda seminarium hade upprepat sin föregående år gjorda anhållan

örn orgelverkets ombyggnad. För att bringa orgelverket i ett även för

kyrkomusikerkursen fullt ändamålsenligt skick skulle enligt de kostnadsberäkningar,

som genom rektors försorg blivit gjorda, behövas 11,225

kronor. I denna summa inginge dels kostnaderna för en genomgripande

reparation av den bristfälliga orgeln, dels kostnaderna för en utbyggnad

av densamma. Reparationen skulle belöpa sig på 7,100 kronor. Då

överstyrelsen funne det nödvändigt, att orgelverket sattes i fullgott

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. May.ts proposition Nr 100.

skick, ville överstyrelsen tillstyrka, att den begärda summan 11,225 kronor

måtte beviljas för ändamålet.

Slutligen hade rektor vid folkskoleseminariet i Göteborg framhållit,

att, då till seminariet vore förlagd en kurs för utbildande av kyrkomusiker,

det i betraktande härav sedan ett par år hade framstått såsom

ett pressande behov, att orgeln i högtidssalen utbyggdes, så att

den kunde fungera på ett för denna uppgift tillfredsställande sätt. För

utbyggnadens färdigställande beräknades 1,000 kronor.

Musikaliska akademien har i skrivelse den 30 januari 1936 tillstyrkt

överstyrelsens ovanberörda förslag om anvisande av anslagsmedel till

ombyggnad av orgeln vid folkskoleseminariet i Lund.

Anslaget till materiel, böcker m. m. för budgetåret 1936/1937 skulle

alltså utgå med ett sammanlagt belopp av (78,650 — 7,975 + 3,000 +

11,225 + 1,000=) 85,900 kronor.

Vad till sist angår behovet för nästa budgetår av anslag till stipendier,

har överstyrelsen erinrat, att överstyrelsen i sin skrivelse rörande

folkskoleseminariernas omorganisation framhållit, att stipendiebeloppen

vid folkskoleseminarierna under de senaste åren blivit högst betydligt

nedskurna, så att de för närvarande utgjorde blott hälften av stipendiebeloppen

för år 1932, ävensom föreslagit, att en återgång till de tidigare

stipendiebeloppen måtte ske i två etapper. I överensstämmelse

härmed ville överstyrelsen nu hemställa, att stipendiebeloppen för budgetåret

1936/1937 beräknades ungefär 50 procent högre än för innevarande

budgetår, för att vid ett senare tillfälle uppräknas till det dubbla

beloppet i förhållande till det nuvarande.

Örn stipendierna för budgetåret 1936/1937 skulle utgå med samma

belopp som under innevarande budgetår, vore anslagsbehovet för stipendier

70,800 kronor. Därest emellertid överstyrelsens nyss framlagda

förslag skulle godkännas, vore ett anslag av 106,200 kronor erforderligt.

I nyssnämnda skrivelse hade överstyrelsen i anslutning till de sakkunnigas

förslag rörande studieutfärder hemställt, att ett belopp av 300

kronor till dubbelseminarium och 200 kronor till enkelseminarium, sammanlagt

2,600 kronor, skulle anslås såsom bidrag för anordnande av

studieutfärder vid folkskoleseminarierna. Dessa anslag borde efter överstyrelsens

bestämmande utgå av stipendiemedel efter av rektor hos överstyrelsen

gjord framställning.

Överstyrelsen beräknade stipendieanslaget till folkskoleseminarierna för

budgetåret 1936/1937 till (106,200 + 2,600=) 108,800 kronor.

Överstyrelsen har hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå 1936 års

riksdag att

dels medgiva, att ordinarie lärare vid folkskoleseminarium må, där så

påkallas av inskränkningen i seminariets verksamhet och möjlighet ej

föreligger att sysselsätta läraren för andra undervisningsändamål, på

därom av vederbörande rektor gjord framställning kunna av skolöver
-

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

styrelsen tilldelas tjänstgöring med mindre antal veckotimmar än vad i

sådant hänseende nu är föreskrivet,

dels ock anvisa för budgetåret 1936/1937 till folkskoleseminarier

ett förslagsanslag till avlöningar å...............kronor 1,770,000,

» » » omkostnader å.............. » 278,400,

» reservationsanslag till materiel, böcker m. m..... » 85,900,

» » » stipendier å............. » 108,800.

Statskontoret har i sitt ovanberörda utlåtande anfört, att de erinringar,

ämbetsverket enligt det ovanstående framställt, torde böra uppmärksammas

vid kostnadsberäkningarna för budgetåret 1936/1937. Att

i utlåtandet närmare ingå på dessa beräkningar samt på de föreslagna

övergångsanordningarna hade icke varit möjligt för ämbetsverket. Ämbetsverket

har biträtt överstyrelsens förslag i fråga örn teckningsläraren

Lydh vid seminariet i Luleå samt jämväl förslaget om lönetillägg m. m.

åt vissa Övningslärare vid folkskoleseminarierna, vilka till följd av organisatoriska

förändringar fått sin undervisning inskränkt.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 6 december 1935 — i anslutning

till vad överstyrelsen i motsvarande hänseende, enligt vad nyss anförts,

hemställt ifråga örn ordinarie lärare vid folkskoleseminarium — föreslagit,

att även vikarie för tjänstledig lärare vid sådant seminarium skulle

kunna medgivas rätt att erhålla full avlöning såsom vikarie, även om

tjänstgöringen ej omfattade det författningsenligt stadgade timtalet. Så

länge en sådan bestämmelse icke funnes, kunde man riskera, att fullt

kompetent vikarie icke önskade åtaga sig vikariat vid folkskoleseminarium

under den nuvarande övergångstiden. Vidare har överstyrelsen

anhållit örn förtydligande av de i ämnet gällande, ordinarie lärarna avseende

bestämmelserna därhän, att av bestämmelserna framginge, att även

rektor vid folkskoleseminarium kunde medgivas rätt till minskad tjänstgöring.

Vad överstyrelsen hemställt, avsåge jämväl småskolesemmanerna.

Statskontoret har i utlåtande den 14 januari 1936 över sistberörda

framställning anfört,

att det måste anses ägnat att ingiva betänkligheter av principiell art

att medgiva en icke-ordinarie befattningshavare att uppbära avlöning

till samma belopp, som örn hans tjänstgöring omfattat större antal

veckotimmar, än vad som varit fallet. Med hänsyn till konsekvenserna

av ett medgivande i sådan riktning ansåge sig statskontoret icke kunna

tillstyrka överstyrelsens ifrågavarande förslag. Därest det skulle visa

sig icke vara möjligt att mot avlöning enligt vanliga bestämmelser erhålla

kompetenta vikarier för här avsedda ordinarie lärare, torde frågan

örn till dessa vikarier utgående löneförmåner få upptagas till särskild

prövning. Vad anginge framställningen örn förtydligande av nyssnämnda

bestämmelser, i vad avsåge rektorer, kunde ämbetsverket icke

tinna behovet av ett sådant förtydligande påkallat. För undvikande

av missförstånd syntes det dock vara lämpligt, att motsvarande bestämmelser

för nästa budgetår erhölle den av överstyrelsen föreslagna

lydelsen.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Majlis proposition Nr 100.

Departementschefen.

Mina i det föregående framställda förslag skilja sig, i avseende å folkskoleseminarieorganisationen,

från skolöverstyrelsens endast så till vida,

att Karlstadsseminariet enligt mitt förslag skall vara enkelt 4-årigt

manligt seminarium, medan överstyrelsen velat organisera detta seminarium

som manligt dubbelseminarium.

Överstyrelsen har nu föreslagit, dels att vid vart och ett av de nio

seminarier, som skola ingå i seminarieorganisationen (d. v. s. alla de

nuvarande utom seminarierna i Kalmar och Växjö), skola i första klassen

för läsåret 1936—1937 intagas en avdelning örn 24 elever av den

4-åriga linjen, dels ock att under nämnda läsår fyra studentlinjer skola

vara i verksamhet. Sistnämnda linjer skulle förläggas till Karlstad,

Linköping, Stockholm och Växjö. Enligt min mening är det ännu motiverat,

att iakttaga en viss försiktighet vid lossandet på de senare årens

restriktioner i fråga om elevintagning vid seminarierna i sådana linjer,

vilkas elever inom den närmaste framtiden utexamineras som folkskollärare.

Jag föreslår därför den ändringen i överstyrelsens förslag, att år

1936 igångsättas endast tre studentlinjer. Däremot biträder jag förslaget

örn intagning av elever i den 4-åriga linjen. De tre studentlinjerna

böra förläggas till Karlstad, Linköping och Stockholm. Av dessa linjer

bör den sistnämnda vara kvinnlig och de båda förstnämnda manliga.

Erinras må, att den studentlinje, som under innevarande läsår är i verksamhet,

är kvinnlig.

Jag förordar överstyrelsens förslag om meddelande av bestämmelser

— i anslutning till vad för innevarande budgetår ägt rum — om rätt

för skolöverstyrelsen att tilldela rektor samt ordinarie lärare vid folkskoleseminarium,

där så påkallas av inskränkningar i seminariets verksamhet

och möjlighet ej föreligger att sysselsätta vederbörande för andra

undervisningsändamål, tjänstgöring med mindre antal veckotimmar än

vad i sådant hänseende författningsenligt gäller. Däremot anser jag

mig icke, på de av statskontoret anförda skälen, kunna biträda förslaget

om ett generellt medgivande av enahanda slag för icke-ordinarie lärare.

Skulle överstyrelsens farhågor för att det kan komma att visa sig svårt

att under nuvarande förhållanden erhålla kompetenta vikarier besanna

sig, torde Kungl. Majit äga möjlighet att, efter prövning i varje enskilt

fall och inom ramen av tillgängliga anslagsmedel, bereda skälig lönefyllnad

åt vikarie. Jag vill emellertid betona, att denna väg bör användas

endast i trängande undantagsfall.

Överstyrelsens förslag om beredande av personliga lönetillägg åt Övningslärare,

vilka kommit eller komma att lida minskning i sin avlöning

på grund av seminarieorganisationens nedskärning, synes kunna motiveras

med i stort sett samma skäl, som lågo till grund för 1929 års riksdags

beslut örn tillerkännande av motsvarande lönetillägg åt vissa öv
-

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

ningslärare vid allmänt läroverk. I likhet med statskontoret finner jag

det skäligt, att förstnämnda lärare beredas ersättning på sätt och i den

utsträckning skolöverstyrelsen föreslagit. Ersättningsgrunderna ansluta

sig i stort sett till de grunder, som gälla för ersättning åt nyssberörda

lärare vid läroverk. Jag förutsätter i anslutning till vad överstyrelsen

framhållit, att ifrågavarande Övningslärare skola vara skyldiga att, där

så ske kan, låta sig tagas i anspråk för annat lämpligt arbete vid vederbörande

seminarium eller vid annan statlig läroanstalt. Vad angår

dessa lärares ställning i pensionshänseende, kommer denna fråga att

upptagas till särskild behandling av chefen för finansdepartementet.

Skolöverstyrelsens av statskontoret understödda förslag om rätt för

teckningsläraren Lydh vid folkskoleseminariet i Luleå att åtnjuta avlöning

såsom lärare vid dubbelseminarium även efter det ifrågavarande

seminarium förvandlats till enkelseminarium synes vara av billighetsskäl

synnerligen väl motiverat. Lämpligen bör Lydh, vars grundlön

såsom lärare vid enkelseminarium komme att utgöra 1,950 kronor, tillerkännas

ett särskilt lönetillägg, varå dyrtidstillägg må utgå, och utgörande

skillnaden mellan lön för honom vid dubbel- och vid enkelseminarium,

alltså 1,560 kronor. Lönetillägget bör avföras från en särskild i

avlöningsstaten uppförd delpost och utgå under villkor, bland annat, att

Lydh åtager sig att utan ersättning bestrida undervisning vid högre allmänna

läroverket i Luleå till högst så stort antal timmar, att hans

sammanlagda tjänstgöring vid seminariet och läroverket uppgår till 27

veckotimmar. Vad angår Lydhs pensionsrätt kommer denna fråga att

upptagas till särskild behandling av chefen för finansdepartementet. Vad

nu anförts bör vid bifall till mitt förslag till organisation av folkskoleseminariet

i Karlstad på motsvarande sätt även gälla den nuvarande

innehavaren av teckningslärartjänsten därstädes, J. E. R. Nyreen.

Mot överstyrelsens beräkningar av anslaget till a vlönin gar har jag

följande erinringar att framställa.

Delposten till lön och tjänstgöringspenningar åt tjänstemän å ordinarie

stat skulle, med tillämpning av de av skolöverstyrelsen använda

beräkningsgrunderna, utgöra summan av dels det belopp av 931,150

kronor, varmed denna post enligt mitt i det föregående framlagda förslag

skulle uppföras efter seminarieorganisationens fullständiga genomförande,

dels lönetillägget å 1,560 kronor åt teckningsläraren Lydh, dels

ock de nuvarande staterna för de till nedläggande förordade seminarierna

i Kalmar och Växjö. Häremot har jag till en början den invändningen

att göra, att nyssberörda lönetillägg bör, som nyss nämnts, avföras

från en särskild delpost. Till denna fråga återkommer jag strax.

Vidare vill jag framhålla, att det icke lärer vara erforderligt att för

nästa budgetår beräkna avlöningsmedel för andra befattningar än så
-

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

dana, som behöva vara besatta med innehavare under budgetåret. Enligt

från skolöverstyrelsen under hand inhämtade uppgifter kan med hänsyn

härtill det antal tjänster, för vilka avlöningsmedel erfordras för budgetåret

1936 1937, vid de nio seminarier, som enligt mitt förslag skola ingå

i seminarieorganisationen, minskas, antalet lektorstjänster med minst 9 till

67 och antalet övningsskollärartjänster med minst 16 till 59. Detta innebär,

att ovannämnda belopp av 931,150 kronor, vilket icke innesluter berörda

lönetillägg till teckningslärarna Lydh och Nyreen, skulle minskas

med (9 X 5,800 + 16 X 3,400 —) 106,600 kronor till 824,550 kronor. Sistnämnda

belopp bör emellertid ökas med de nuvarande avlöningsstaterna

för seminarierna i Växjö och Kalmar eller med inalles 130,270 kronor till

954,820 kronor, eller 11+0,720 kronor mindre, än skolöverstyrelsen beräknat.

Delposten till fyllnadsarvoden åt vikarier för tjänstemän å ordinarie

stat beräknar jag till 35,150 kronor, eller 1,310 kronor lägre än det av

överstyrelsen föreslagna beloppet.

Mot överstyrelsens beräkningar av delposten till lön och tjänstgöringspenningar

åt tjänstemän å övergångsstat har jag intet annat att erinra

än vad som följer av mitt i det föregående framlagda förslag rörande

ombildning av seminariet i Karlstad från dubbel- till enkelseminarium.

Detta förslag medför, att antalet lektorer kommer att minskas från nu

sju till sex och antalet övningsskollärare från nu sju till fem. Om till

seminariet i fråga, på sätt ovan föreslagits, tillfälligtvis förlägges en studentkurs,

erfordras emellertid, enligt vad jag under hand från överstyrelsen

erfarit, under nästa läsår sju lektorer och sju övningsskollärare.

Utöver de sex ordinarie lektorer, för vilka medel här ovan beräknats,

böra alltså anvisas medel för avlönande under nästa läsår av en extra

ordinarie lektor. Av de nuvarande ordinarie övningsskollärarna avgår

enligt lämnad uppgift en med pension med utgången av innevarande

läsår. Som ersättning för denne lärare bör under nästa läsår anställas en

extra ordinarie övningsskollärare. Vidare bör en av de nuvarande ordinarie

övningsskollärarna vid sagda seminarium överföras på övergångsstat

med skyldighet att tjänstgöra vid Karlstadsseminariets studentkurs.

Med hänsyn till vad sålunda anförts bör förevarande delpost till lön

och tjänstgöringspenningar åt tjänstemän å övergångsstat, utöver det

av överstyrelsen beräknade beloppet av 30,000 kronor, höjas med lönen

till en övningsskollärare, d. v. s. med 3,1+00 kronor till 33,400 kronor.

Till frågan om anvisande av medel till lön åt omförmälda extra ordinarie

lektor och extra ordinarie övningsskollärare återkommer jag i det

följande.

Delposten till ålderstillägg till tjänstemän å övergångsstat bör på grund

av vad nyss föreslagits ökas med 1,200 kronor utöver det av överstyrelsen

beräknade beloppet och alltså uppföras med 8,700 kronor.

Delposten till arvoden till extra övningsskollärare för undervisning

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

Kungl. Majda ''proposition Nr 100.

vid studentkurs har av överstyrelsen beräknats under förutsättning att

till seminariet i Växjö skulle under nästa budgetår förläggas en studentkurs.

Enligt mitt förslag skulle så ej bliva fallet. Från skolöverstyrelsen

har jag under hand inhämtat, att det lärer vara möjligt att vid

sådant förhållande begränsa delposten till att avse arvode till endast en

extra övningsskollärare. Delposten torde av denna anledning böra minskas

med 3,700 kronor under det av överstyrelsen beräknade beloppet

av 7,500 kronor. Å andra sidan bör delposten i fråga, såsom av det

ovanstående framgår, höjas med lönen till en extra ordinarie lektor,

3,300 kronor, och med lönen till en extra ordinarie övningsskollärare,

3,400 kronor, båda avsedda för tjänstgöring vid studentkursen vid seminariet

i Karlstad. Följaktligen bör delposten beräknas till (7,500 —

3,700 + 3,300 + 3,400 =) 10,500 kronor eller 3,000 kronor högre än överstyrelsen

föreslagit. Lämpligen bör delposten benämnas »arvoden för

undervisning vid studentkurs vid seminarierna i Karlstad och Växjö».

Såsom ovan anförts, bör i avlöningsstaten uppföras en särskild delpost

till lönetillägg åt teckning släraren J. A. Lydh vid seminariet i

Luleå och teckning släraren J. E. R. Nyreen vid seminariet i Karlstad.

Denna delpost bör bestämmas till 2X1,560 =3,120 kronor.

Delposten till särskilda arvoden vid provårsseminarier har av överstyrelsen

beräknats med utgångspunkt från att vid folkskoleseminariet

i Göteborg skulle under nästa budgetår finnas 11 lektorer. Då emellertid

antalet lektorer enligt överstyrelsens av mig tillstyrkta förslag vid

sagda seminarium skulle utgöra 9, bör delposten minskas med 600 kronor

under det av överstyrelsen beräknade beloppet och alltså uppföras med

18,000 kronor.

Delposten till arvoden till seminarieläkare bör — innan den nya seminarieorganisationen

ännu fullständigt genomförts — beräknas enligt

de grunder, som nu gälla. Den torde för nästa budgetår böra uppföras

med ett belopp, som med 500 kronor understiger det av överstyrelsen

förordade, och alltså uppföras med 13,600 kronor.

Delposten till arvoden till biträden vid seminariernas rektors expeditioner

lärer böra minskas med 100 kronor under det av överstyrelsen

äskade beloppet med hänsyn till att seminariet i Växjö enligt mitt förslag

skulle omfatta endast 2 klassavdelningar under nästa läsår. Posten

bör alltså uppföras med 5,900 kronor.

Delposterna till tillfällig löneförbättring och provisorisk avlöningsförbättring

beräknar jag till 200,000 kronor, respektive 29,910 kronor, alltså

tillhopa 2,690 kronor lägre än skolöverstyrelsen.

Anslaget till avlöningar bör alltså för budgetåret 1936/1937 uppföras

med ett belopp, som med (140,720 + 1,310 — 3,400 — 1,200 — 3,000 — 3,120

+ 600 + 500+100 + 2,690=) 135,200 kronor understiger det av överstyrelsen

föreslagna, alltså med (1,770,000 — 135,200 =) 1,634,800 kronor.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Majlis ''proposition Nr 100.

Överstyrelsens beräkningar rörande anslaget till omkostnader giva

mig anledning till erinran därutinnan, att något särskilt för oförutsedda

behov beräknat belopp icke lärer behöva uppföras i omkostnadsstaten,

då ju förevarande anslag har karaktär av förslagsanslag och alltså kan

vid förefallande behov överskridas. Anslaget skulle alltså beräknas till

(278,400 — 3,500 =) i runt tal 275,000 kronor. Med hänsyn till vad

nedan anföres rörande anslag till reparation och utbyggande av orgelverket

vid folkskoleseminariet i Lund samt till utbyggande av orgeln

vid folkskoleseminariet i Göteborg bör emellertid anslaget upptagas

till (275,000 + 11,000 + 1,000=) 287,000 kronor. I det föregående

har jag uttalat mig för behovet av en särskild kurs i finska språket

vid folkskoleseminariet i Luleå. Kostnaderna för denna kurs torde kunna

rymmas inom nyssnämnda anslagsbelopp. Det torde få ankomma på

Kungl. Majit att i sinom tid fastställa omkostnadsstat för folkskoleseminarierna.

Av den av överstyrelsen å anslaget till materiel, böcker m. m. föreslagna

ökningen från 67,200 kronor med 18,700 kronor till 85,900 kronor

belöpa 3,000 kronor på inköp av flygel i Luleå, 11,225 kronor på reparation

och utbyggande av orgel verket i Lund samt 1,000 kronor på utbyggande

av orgeln i högtidssalen i Göteborg. De sistnämnda anslagsäskandena,

som alla äro av angelägen natur med hänsyn till de till

nämnda tre seminarier förlagda kurserna för utbildande av kyrkomusiker,

anser jag mig kunna tillstyrka. Kostnaderna, i vad de belöpa på

Göteborg och Lund, synas lämpligen böra avföras å nyssnämnda förslagsanslag

till omkostnader, vilket av mig föreslagits böra höjas med

ett häremot svarande belopp. Anslaget till materiel, böcker m. m. bör

på grund härav och med ledning av överstyrelsens beräkningar i övrigt

uppföras med (85,900 — 11,225 — 1,000 =) i runt tal 74,000 kronor. Föreskrifter

rörande anslagets disposition torde få meddelas av Kungl. Majit.

Vad slutligen angår anslaget till stipendier, vill jag understryka

vad överstyrelsen enligt det föregående anfört om angelägenheten av en

höjning av stipendierna till seminarieeleverna. Stipendierna utgöra nu

endast omkring hälften av de belopp, som ursprungligen avsetts skola

utgå. Dessa begränsningar hava påkallats av de finansiella förhållandena

under de senaste budgetåren och hava givetvis ej avsetts bliva av

bestående natur. Det är enligt min mening av vikt, att stipendierna

snarast återföras till de före år 1933 utgående beloppen. Folkskoleseminarierna

torde därigenom kunna tillföras åtskilliga begåvade elever,

som eljest icke skulle hava möjlighet att ägna sig åt folkskollärarkallet.

Jag biträder överstyrelsens förslag örn en successiv återgång till tidigare

rådande förhållanden. Mot förslaget örn anvisande av anslagsmedel för

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 100.

nästa budgetår såsom bidrag till anordnande av studieutfärder vid folkskoleseminarierna

har jag ingenting annat att erinra, än att det härför

avsedda beloppet torde kunna för nästa budgetår begränsas från 2,600

kronor till 2,000 kronor. Med hänsyn härtill och till att seminarieorganisationen

enligt mitt förslag skulle under nästa budgetår omfatta en

klassavdelning mindre än enligt överstyrelsens förslag förordar jag, att

stipendieanslaget för nästa budgetår bestämmes till 105,000 kronor. Stat

för anslaget torde få fastställas av Kungl. Majit.

I detta sammanhang må erinras, att skolöverstyrelsen i skrivelse den

31 augusti 1935 hemställt om anvisande för nästa budgetår av ett reservationsanslag

örn 4,000 kronor till bestridande av kostnaderna för

lärares vid folkskoleseminarierna studiebesök vid folkskolor. Jag finner

mig icke kunna för närvarande tillstyrka, att anslag anvisas för detta

ändamål.

För folkskoleseminarierna skulle enligt det ovanstående under nästa

budgetår erfordras följande anslag (anslagen för budgetåret 1935/1936

och de av överstyrelsen föreslagna anslagen angivas jämväl här till jämförelse

med de av mig föreslagna beloppen):

Anslag

Budgetåret

1935/1936

Budgetåret

1936/1937

Skolöversty-

relsen

Departe-

mentschefen

Avlöningar...........

1,709,300

1,770,000

1,634,800

Omkostnader..........

267,700

278,400

287,000

Materiel, böcker m. m.....

67,200

85,900

74,000

Stipendier............

75,bOO

108,800

105,000

Summa kronor

2,119,700

2,243,100

2,100,800

B. Småskoleseminarierna.

Myndigheterna.

Skolöverstyrelsen har i särskild skrivelse den 15 november 1935 framlagt

förslag rörande organisation av småskoleseminarierna under budgetåret

1936/1937.

Beträffande omfattningen av småskollär arutbildning en inhämtas av

skrivelsen följande:

Vid varje seminarium funnes under innevarande läsår endast en elevklass.

Denna utgjorde vid seminarierna i Strängnäs, Linköping, Skara,

Härnösand, Lycksele och Haparanda avgångsklass, vadan samtliga elever

vid dessa seminarier lämnade seminariet vårterminen 1936. För

Bihang till riksdagens protokoll 1036. 1 sami. Nr 100.

13

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

uppehållande av verksamheten vid dessa seminarier krävdes alltså intagning

hösten samma år av minst en klassavdelning. Överstyrelsen ansåge

också, att man beträffande intagning av antalet klasser borde hålla sig

till detta minimum, dock att även vid seminariet i Landskrona, där det

nu funnes en första klass å 10 elever, även hösten 1936 intagning skedde

av en ny klassavdelning. Beträffande klassernas storlek ansåge överstyrelsen,

att klassnumerären tillsvidare borde hållas nere vid hälften av

den normala, alltså 12. Denna siffra vore med hänsyn till seminariearbetet

och de praktiska övningarna lämpligare än antalet 10.

I nedanstående tabell lämnas en översikt över dels den för innevarande

år gällande organisationen, dels överstyrelsens förslag till organisation

budgetåret 1936/1937.

Seminarier

1935/1936

1936/1937

Klass- avdelningar

och elever

Övningsskol-

avdelningar

Utexamineras

Klass- avdelningar

och elever

Övningsskol-

avdelningar

Utexamineras

1936

1937

1938

1939

Strängnäs ......

II 10

3

10

—

I 12

3

12

_

Linköping......

II 10

2

10

—

I 12

3

12

—

Landskrona.....

I 10

2

—

10

II 10, I 12

3

12

--

Skara........

II 10

2

10

—

I 12

3

12

—

F alun........

II 10

2

10

—

—

—

—

—

Härnösand......

II 10

2

10

—

I 12

3

12

—

Lycksele.......

III 14

2

14

—

I 12

3

—

12

Haparanda.....

III 14

3

14

—

I 12

3

—

12

Summa

— .

—

78

10

—

60

24

Av tablån framginge, att år 1936 bomme att utexamineras 78 elever

och år 1937 allenast 10. Enligt överstyrelsens förslag till intagning år

1936 skulle år 1938 komma att utexamineras 60 elever och år 1939 24.

Med denna kraftiga inskränkning av lärarproduktionen parad med de

extra åtgärder i övrigt, som kunde komma att av statsmakterna beslutas,

samt ett varsamt genomförande av rationaliseringsåtgärder, som måste

hava till följd entledigande av i tjänst varande lärarinnor, syntes det

finnas goda förhoppningar att komma till rätta med arbetslöshetsproblemet

på nu ifrågavarande område, så att småskoleseminarierna snarast

därefter kunde träda i full verksamhet.

Det av Kungl. Majit lämnade medgivandet beträffande viss inskränkning

i de ordinarie seminarielärarnas tjänstgöring bleve erforderligt även

under budgetåret 1936/1937.

Med utgångspunkt från den sålunda föreslagna seminarieorganisationen

beräknar överstyrelsen anslaget till avlöningar för budgetåret 1936/1937

på följande sätt (beträffande nu gällande avlöningsstat hänvisas till det

ovanstående):

s. 195 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 100.

195

Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat.

Vad först beträffar delposten till lön och tjänstgöring spenningar, framlägger

överstyrelsen förslag till avlöningsstater för de olika seminarierna.

I dessa upptoges samtliga de lärartjänster, som i enlighet med de seminariesakkunnigas

av överstyrelsen tillstyrkta förslag bleve erforderliga,

då den nya seminarieorganisationen helt blivit genomförd. Emellertid

upptoges särskilda belopp endast för de tjänster, som under budgetåret

1936 1937 borde vara besatta med innehavare (av de föreslagna avlöningsstaterna

framgår, att så skulle vara fallet med 7 rektorer, 14 adjunkter,

21 övningsskollärare och 1 skolköksföreståndarinna).

Vad seminariet i Haparanda beträffade, hade hittills en av de tre

övningsskollärartjänsterna varit extra ordinarie. Denna extra tjänst hade

alltsedan år 1923 uppehållits av övningsskollärarinnan Valborg Rosén

med ett arvode av allenast 2,400 kronor jämte särskilt lönetillägg av

200 kronor. Överstyrelsen hade nu upptagit tjänsten på ordinarie stat.

Vid bifall härtill syntes Valborg Rosén böra efter 13 års väl vitsordad

tjänstgöring förordnas å tjänsten såsom vikarie med avlöning såsom

ordinarie jämlikt härutinnan gällande bestämmelser. I annat fall skulle

befattningen såsom hittills upptagas under särskild delpost till arvode

till kvinnlig extra ordinarie övningsskollärare vid seminariet i Haparanda.

Vad beträffade avlöningarnas storlek hade samtliga ämneslärartjänster

i staterna upptagits såsom adjunkt urer, liksom ock rektorstjänsterna

upptagits med den högre avlöning, som motsvarade de sakkunnigas av

överstyrelsen tillstyrkta förslag. Efter nu angivna grunder beräknades

posten lön och tjänstgöringspenningar draga en kostnad av 178,200

kronor. Utan löneförhöjning — sålunda med rektors- och ämneslärarlönerna

beräknade efter nu gällande lönegrunder — skulle motsvarande

kostnader stanna vid 151,600 kronor.

Delposten till ålderstillägg hade upptagits med ett till 33,400 kronor

förhöjt belopp, motsvarande de verkliga kostnaderna, beräknade efter

den nya löneregleringen. Posten till jyllnadsarvoden åt vikarier hade

upptagits med ett belopp av 7,000 kronor, motsvarande 1,000 kronor

för varje seminarium.

Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat.

Ett nedläggande av seminariet i Falun föranledde ökning i övergångsstaten,

intill dess att de ordinarie lärarna vid detta seminarium kunde förflyttas

till andra tjänster. Seminariets rektor Vendela Vester-Wåhlström

innehade ordinarie ämneslärartjänst vid småskoleseminariet i Strängnäs.

En återgång till denna tjänst föranledde, att innehavaren av tjänsten i

Strängnäs — ordinarie med förflyttningsskyldighet — borde överföras på

övergångsstat, liksom ock två ämneslärarinnor och två övningsskollärarinnor

vid seminariet i Falun. På övergångsstat kvarstode dels en ämneslärarinna

vid det nedlagda seminariet i Murjek och dels en lärarinna i hushållsgöromål

och slöjd vid seminariet i Linköping.

Medelsbehovet för lön och tjänstgöringspenningar å övergångsstaten beräknades

till 19,WO kronor. Härtill komme särskilt lönetillägg åt den förutvarande

lärarinnan i Murjek, med 200 kronor, ålderstillägg förslagsvis

b,700 kronor och jyllnadsarvoden till vikarier förslagsvis 800 kronor.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196 Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t.

Delposten till arvoden åt extra lärare under tjänstledighet på grund av

sjukdom hade upptagits med oförändrat belopp eller 600 kronor och posten

till arvoden till timlärare hade — i enlighet med rektorernas preliminära

uppgifter — beräknats till ett belopp av 25,000 kronor. Häri vore inberäknat

ett belopp av 2,000 kronor för den utvidgade timlärartjänstgöring, som

bleve erforderlig, därest fortbildningskurser för småskollärarinnor komme

till stånd vid några seminarier under läsåret 1936—1937. Vidare hade upptagits

ett belopp av 1,500 konor för undervisning i hushållsgöromål vid

seminariet i Haparanda. Under en följd av år hade en dylik kurs varit på

grund av lokalbrist under lästerminerna förlagd till sommarferierna. Härtill

hade Kungl. Majit — senast den 30 mars 1935 — anvisat ett särskilt anslag.

Denna anordning komme givetvis att upphöra, sedan Haparandaseminariets

lokalfråga blivit löst. För tillägg sarvoden till lärare i trädgårdsskötsel

vid seminarierna i Strängnäs, Landskrona, Skara och Härnösand

erfordrades samma belopp som hittills, 300 kronor för varje seminarium

eller sammanlagt 1,200 kronor. Komme seminariet i Lycksele i enlighet

med överstyrelsens förslag att fortsätta sin verksamhet, erfordrades fortfarande

arvode till ett biträde vid matlagningen därstädes, 900 kronor. I

enlighet med de sakkunnigas förslag, att medel till preparandkursen vid det

seminarium, som vore avsett för rikets nordligaste gränsorter, borde upptagas

i staten, hade upptagits ett belopp av 1,900 kronor till arvoden vid

en dylik preparandkurs vid seminariet i Haparanda.

Avlöningar till icke-ordinarie personal.

Delposten till arvoden till seminarieläkare hade beräknats i huvudsaklig

överensstämmelse med av de sakkunniga framlagda grunder. Det beräknade

beloppet, 2,850 kronor, understege med 550 kronor det nu i staten

upptagna beloppet. Arvoden till seminariebibliotekarier (nu 1,900 kronor)

hade beräknats till 1,700 kronor, och arvoden till biträden vid raktorsexpeditioner

efter 150 kronor för varje seminarium, till 1,050 kronor.

Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tj änstemän.

Hyresersättning till rektorer vid vissa seminarier utginge nu till rektorerna

i Linköping, Skara och Falun. Vid Faluseminariets indragning återstode

endast de båda förstnämnda. Med hänsyn till den föreslagna högre

lönestandarden för rektorerna syntes den beräknade hyresersättningen böra

sättas till 2,200 kronor för var och en, sålunda sammanlagt 4,400 kronor.

Beträffande delposten särskilda lönetillägg åt lärare vid seminarierna i

Lycksele och Haparanda, vilka tillägg enligt kungörelsen nr 503/1933 utginge

med 200 kronor, hade dessa beräknats utgå till 12 lärare, sålunda med

ett belopp av 2,ll,00 kronor. Delposterna till tillfällig löneförbättring och

provisorisk avlöning sförbättr in g hade med hänsyn till antal lärare å olika

dyrorter och enligt gällande författningar beräknats till i förra fallet 38,000

kronor och i senare fallet 2,300 kronor.

Enligt överstyrelsens ovanstående förslag skulle anslaget till avlöningar

vid småskoleseminarierna för nästa budgetår uppföras med 327,500 kronor.

Beträffande anslaget till omkostnader har överstyrelsen anfört:

För bränsle, lyse och vatten erfordrades 24,100 kronor (nu 27,600

kronor).

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

I övriga expenser inginge posterna till expeditions- och tryckningskostnader

samt betjäning och renhållning. Den förra posten hade beräknats till

5,600 kronor (800 kronor till varje seminarium) och den senare till 24,700

kronor. Därtill hade beräknats ett belopp av 100 kronor till extra utgifter

för en preparandkurs i Haparanda. Utgifterna till övriga expenser skulle

sålunda uppgå till sammanlagt 30,400 kronor (nu 35,200 kronor).

Anslagsmedlen för trädgårdarnas underhåll och skötsel vore för budgetåret

1935/1936 alltför snävt tilltagna. De hade nu beräknats till 11,250

kronor. Härur skulle utgå även arvoden till värmeskötare-trädgårdsbiträden

vid fyra seminarier med 6,000 kronor. Höjningen (från 8,250 kronor)

kompenserades emellertid därav, att inkomsterna av vissa trädgårdar (särskilt

i Strängnäs) blivit avsevärt högre än som antagits.

Till särskilda kurser och föreläsningar hade beräknats ett belopp av

1,900 kronor. Av detta anslag beräknades utgå bidrag till elevernas bad och

simundervisning vid flertalet seminarier med sammanlagt 1,200 kronor.

Till övriga kurser och föreläsningar återstode sålunda blott 700 (100 kronor

för varje seminarium).

I likhet med vad som vore fallet i omkostnadsstaten för folkskoleseminarierna

måste även i omkostnadsstaten för småskoleseminarierna upptagas

en post till reseersättningar, förslagsvis. Ett bifall till överstyrelsens organisationsförslag

kunde medföra nödvändighet att tvångsförflytta sex ordinarie

lärarinnor. Därest flyttningsbidrag för en var av dem beräknades till

500 kronor, borde beloppet å nämnda delpost upptagas med 3,000 kronor.

Slutligen hade för oförutsedda behov upptagits ett belopp av förslagsvis

4,000 kronor. Motsvarande belopp i staten för innevarande budgetår vore

4,730 kronor. I detta innefattades ett belopp av 3,400 kronor avsett att

efter beslut av Kungl. Majit användas till lönetillägg åt vaktmästare och

värmeskötare. Då medel härför komme att bliva erforderliga även för budgetåret

1936/1937, hade överstyrelsen nu med enahanda belopp inräknat

detta i posten till oförutsedda utgifter. Skulle emellertid detta utgiftsbehov

tillgodoses från expensanslaget, borde posten till övriga expenser, ovan

beräknad till 30,400 kronor, ökas med 3,400 kronor och posten till oförutsedda

utgifter minskas med samma belopp.

Omkostnadsstaten skulle te sig som följer:

Omkos tnadss tat.

Utgifter.

1. Expenser, förslagsvis..........................kronor 54,500

2. Övriga utgifter:

a. Trädgårdarnas underhåll och skötsel,

förslagsvis..................kronor 11,250

b. Särskilda kurser och föreläsningar, för
slagsvis

..................... »____1,900 » 13,150

3. Reseersättningar, förslagsvis.................... » 3,000

4. Oförutsedda behov, förslagsvis .................. 8 4,000

Summa kronor 74,650

Särskilda uppbördsmedel.

Hyror, ersättning för lyse.............kronor 2,800

Inkomster av trädgårdarna............ » 1,900 kronor 4,700

Nettoutgift kronor 69,950

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

Efter att hava inhämtat uppgifter från seminarierektorerna hade överstyrelsen

för budgetåret 1936/1937 beräknat anslagsbehovet för materiel,

böcker m. m. till i det hela 13,650 kronor (nu utgör anslaget

16,400 kronor). Minskningen berodde huvudsakligen därpå, att ett seminarium

(Falun) blivit föreslaget till indragning.

Under förutsättning av intagning av elever vid början av höstterminen

1936 till den omfattning, som överstyrelsen föreslagit, skulle medelsbehovet

för stipendier under budgetåret 1936/1937 ställa sig på följande

sätt.

Vid seminarierna i Lycksele och Haparanda skulle finnas 24 elever. Med

ett beräknat stipendiebelopp av 300 kronor till varje elev skulle sålunda

erfordras 7,200 kronor. I enlighet med de sakkunnigas förslag beräknades

därjämte ett belopp av högst 3,000 kronor att utgå till högst 20 elever vid

preparandkurs i Haparanda med 150 kronor till varje elev. Vid övriga seminarier

skulle finnas sammanlagt 94 elever. Storleken av de stipendier, som

utdelades till dessa elever, kunde uppskattas till i genomsnitt 75 kronor per

elev och år. Det erforderliga beloppet för 94 elever skulle sålunda uppgå till

7,050 kronor. Medelsbehovet till stipendier i det hela kunde alltså enligt

denna beräkning uppskattas till 17,250 kronor.

Överstyrelsen hade vid behandlingen av frågan om stipendier åt folkskoleseminariernas

elever föreslagit en höjning av stipendiebeloppen. Enär

stipendier åt elever vid de 2-klassiga småskoleseminarierna borde utgå efter

samma grunder som vid folkskoleseminarierna, skulle ett bifall till förslaget

medföra en ökning av det ovan beräknade stipendiebehovet, 7,050 kronor,

med 50 % till 10,575 kronor. Medelsbehovet i det hela kunde alltså uppskattas

till (7,200 -f- 3,000 -j- 10,575 =) 20,775 kronor eller i avrundat tal

20,700 kronor.

Till anordnande av fortbildningskurser för småskollärarinnor

hade riksdagen anvisat ett anslag av 5,000 kronor att utgå i huvudsaklig

överensstämmelse med vad riksdagen i samband därmed anfört samt enligt

de närmare bestämmelser, som av Kungl. Majit meddelas. Skolöverstyrelsen

hade den 4 oktober 1935 hemställt, att Kungl. Majit täcktes

ställa ifrågavarande anslag till överstyrelsens förfogande för anordnande

under vårterminen 1936 av ifrågavarande fortbildningskurser vid småskoleseminarierna

i Strängnäs, Linköping, Lycksele och Haparanda.

Därest kurserna komme till stånd, vunne tillräcklig anslutning och i övrigt

sloge väl ut, vöre det synnerligen önskvärt, att dylika fortbildningskurser

konnne att anordnas även under läsåret 1936—1937. Överstyrelsen

finge erinra därom, att enligt riksdagens medgivande kursdeltagarna skulle

äga att under tjänstledighet uppbära samtliga med tjänsten förenade avlöningsförmåner

samt åtnjuta resebidrag enligt kl. III i gällande resereglemente,

beräknat till i medeltal 30 kronor per deltagare. För sådant resebidrag

ävensom till arvoden åt extra föreläsare vid kurserna samt ökat

arvode åt seminariebibliotekarierna beviljades ovannämnda extra anslag

å 5,000 kronor. Överstyrelsen förutsatte, att liknande bestämmelser finge

gälla även för budgetåret 1936/1937. Frågan om behovet av ökade timlärararvoden

vid de seminarier, vid vilka kurserna kunde bliva förlagda,

hade överstyrelsen upptagit till behandling i det föregående.

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 100.

Överstyrelsen hemställde, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att

för budgetåret 1936/1937 till anordnande av fortbildningskurser för småskollärarinnor

anvisa ett anslag av 5,000 kronor, att utgå enligt de närmare

bestämmelser, som av Kungl. Majit meddelades.

Till bidrag till avlöning åt vissa på indragningsstat hos landsting

uppförda seminarielärare m. m. beviljade 1933 års riksdag ett

förslagsanslag av 189,000 kronor (proposition nr 163 och riksdagens skrivelse

nr 139). Sedan antalet bidragsberättigade lärare minskats, sänktes

anslaget av 1934 års riksdag till 135,000 kronor och av 1935 års riksdag

till 115,000 kronor. Skolöverstyrelsen har nu anfört följande:

Ännu funnes på indragningsstat 34 förutvarande seminarielärare, varvid

frånräknats de, som under år 1936 uppnådde pensionsåldern. Därest samtliga

av dessa skulle från anslaget uppbära högsta medgivna bidrag till

grundlön, ålderstillägg och tillfällig löneförbättring, skulle härför erfordras

ett belopp av omkring 130,000 kronor. Under innevarande läsår innehade

fem på indragningsstat uppförda lärarinnor anställning såsom vikarier vid

någon läroanstalt, tillfölje varav avlöningsbidraget från nu ifrågavarande

förslagsanslag minskades med omkring 20,000 kronor. Det vore sannolikt,

att så komme att ske även under läsåret 1936—1937. Vid sådant förhållande

skulle medelsbehovet kunna fixeras till 110,000 kronor. Emellertid syntes

anslaget ännu ett år böra bibehållas med oförminskat belopp eller 115,000

kronor.

I enlighet med förslag av Kungl. Majit (proposition nr 109) hade 1935

års riksdag (skrivelse nr 242) medgivit, att icke-ordinarie ämneslärarinnan

vid småskoleseminariet i Strängnäs Sigrid Degerman finge på vissa villkor

äga rätt att — därest hon på grund av inskränkning i verksamheten vid

statens småskoleseminarier blivit utan anställning — under budgetåret

1935/1936 bibehållas vid de avlöningsförmåner, hon ägt uppbära under

läsåret 1934—1935, och skulle utgifterna härför bestridas från det i riksstaten

under åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till bidrag till

avlöning åt vissa på indragningsstat hos landsting uppförda seminarielärare

m. m.

Överstyrelsen finge nu anmäla, att Sigrid Degerman, som saknade behörighet

att anställas såsom övningsskollärare vid folk- eller småskoleseminarium,

icke kunnat beredas anställning under budgetåret 1935/1936.

Det vore sannolikt att så icke heller komme att ske under budgetåret

1936/1937. De omständigheter och billighetsskäl, som tidigare legat till

grund för riksdagens beslut rörande ordnandet av Degerman avlöningsförhållanden,

vore alltjämt för handen. Överstyrelsen finge därför hemställa,

att Kungl. Majit täcktes utverka riksdagens medgivande för Degerman

att på enahanda villkor, som nu gällde, även för budgetåret 1936/1937

få åtnjuta avlöning i likhet med småskoleseminarielärare på indragningsstat.

Statskontoret har beträffande överstyrelsens beräkningar rörande småskoleseminarieorganisationen

under budgetåret 1936/1937 gjort samma uttalanden

som i fråga örn motsvarande beräkningar rörande folkskoleseminarieorganisationen.

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Majlis ■proposition Nr 100.

Departementschefen.

Såsom av det föregående framgår, har jag förordat den förändringen

i skolöverstyrelsens förslag till seminarieorganisation, att seminariet i

Linköping skulle nedläggas och i stället i den ledigblivande folkskoleseminariebyggnaden

i Växjö upprättas ett enkelt småskoleseminarium.

Överstyrelsen har nu beträffande småskoleseminarieorganisationen under

nästa läsår ifrågasatt, att vid vart och ett av de småskoleseminarier,

som avses skola ingå i den nya organisationen, i första klassen

skulle intagas en klassavdelning. Detta synes mig tillrådligt med hänsyn

därtill, att verksamheten vid flertalet seminarier i annat fall skulle

under nästa läsår helt avstanna; dock torde någon avdelning av första

klassen icke böra under nästa läsår upprättas vid det småskoleseminarium,

som enligt mitt förslag skulle förläggas till Växjö. Härmed kan

lämpligen anstå till ett kommande läsår. [Möjligen kan ifrågasättas, örn

icke vid seminariet i Landskrona, där en avdelning av andra klassen

kommer att under nästa budgetår uppehållas, intagning i första klassen

skulle kunna för nämnda läsår inhiberas. Jag anser emellertid icke tillräckliga

skäl föreligga att i detta hänseende frångå överstyrelsens förslag.

Den ännu av föreliggande omständigheter påkallade begränsningen

av antalet utexaminerade lärare synes kunna åstadkommas genom

en stark minskning av antalet i första klassen intagna elever. Jag har

ingenting att erinra mot att elevnumerären i första klassen, på sätt

överstyrelsen föreslagit, bestämmes till 12.

Vad jag nu föreslagit innebär, att småskoleseminarierna i Falun och

Linköping i och med utgången av löpande läsår nedläggas, saint att vid

vart och ett av de nuvarande småskoleseminarierna i Strängnäs, Landskrona,

Skara, Härnösand, Lycksele och Haparanda intages en klassavdelning

om 12 elever.

Beträffande inskränkning av rektorernas och de ordinarie seminarielärarnas

tjänstgöring under nästa budgetår torde böra meddelas enahanda

bestämmelser, som av mig i det föregående föreslagits beträffande motsvarande

befattningshavare vid folkskoleseminarierna.

Emot överstyrelsens anslagsberäkningar för nästa budgetår har jag

endast i nedan angivna hänseenden erinringar att framställa.

Vad först beträffar anslaget till avlöningar, har skolöverstyrelsen

vid beräkningen av delposten till lön och tjänstgöringspenningar för

tjänstemän å ordinarie stat räknat med bifall till det av överstyrelsen

enligt det föregående framlagda förslaget örn lönereglering för rektorer

och vissa lärare vid småskoleseminarier. Då jag, som nämnts, avstyrkt

detta förslag, utgår jag vid anslagskalkylerna från de nuvarande lönesatserna.

Överstyrelsen har, såsom av det föregående framgår, upptagit

lön endast för sådana tjänster, som under budgetåret 1936/1937 böra

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

vara besatta med innehavare. Jag har ingenting att häremot erinra.

Dock böra de av överstyrelsen beräknade tjänsterna minskas med 1

rektor, 2 ämneslärare och 3 övningsskollärare vid småskoleseminariet i

Linköping, vilket enligt mitt förslag skulle nedläggas och först ett följande

läsår överflyttas till Växjö. Följaktligen beräknar jag antalet tjänster

vid småskoleseminarierna för nästa budgetår till 6 rektorer, 12

ämneslärare, 18 övningsskollärare och 1 skolköksföreståndarinna. Med

ledning härav bör förevarande delpost för nästa budgetår uppföras med

131,200 kronor, alltså Jj7,000 kronor lägre än det av överstyrelsen beräknade

beloppet.

Delposten till ålderstillägg till tjänstemän å ordinarie stat beräknar

jag till i det närmaste samma belopp som för innevarande budgetår,

eller till 24,000 kronor, d. v. s. till ett belopp, som med 9,1^00 kronor

understiger det av överstyrelsen på grundval av förhållandena efter

genomförandet av omförmälda lönereglering beräknade beloppet.

Delposten till lön och tjänstgöringspenningar till tjänstemän å övergångsstat

upptager nu avlöning med 2,800 kronor till en ämneslärarinna

vid det nedlagda småskoleseminariet i Murjek, särskilt lönetillägg med

200 kronor åt denna lärarinna samt avlöning med 1,800 kronor åt en

lärarinna i hushållsgöromål och slöjd vid småskoleseminariet i Linköping.

Överstyrelsen har föreslagit, att dessa löner fortfarande skola bestridas

från posten, samt dessutom dit överfört avlöningen för två ämneslärarinnor

och två övningsskollärarinnor vid det till nedläggande förordade

småskoleseminariet i Falun. För dessa kvinnliga befattningshavare beräknas

lönerna, såsom av handlingarna i ärendet framgår, till sammanlagt

11,200 kronor. Dessutom skulle enligt överstyrelsens förslag på

övergångsstat överföras en ämneslärarinna (adjunkt) vid småskoleseminariet

i Strängnäs, för vilken lönen beräknats till 3,600 kronor. Posten

skulle alltså uppföras med 19,600 kronor. Vad överstyrelsen sålunda

föreslagit, biträder jag med den ändringen, att dels det särskilda lönetillägget

ej bör avföras från denna delpost utan från nedannämnda post

till särskilda lönetillägg, dels ock lönen för ämneslärarinnan vid småskoleseminariet

i Strängnäs bör beräknas enligt nu gällande grunder,

och alltså minskas från det av överstyrelsen föreslagna beloppet av

3,600 kronor med 800 kronor till 2,800 kronor. Vid bifall härtill skulle

posten uppföras med (19,600 — 200 — 800=) 18,600 kronor. Å övergångsstat

böra emellertid härutöver, intill dess småskoleseminariet i

Växjö igångsättes, uppföras de nuvarande ordinarie lärarna vid småskoleseminariet

i Linköping. Rektor vid sagda seminarium är ordinarie

ämneslärare vid detsamma. Dessutom finnas vid seminariet två ordinarie

ämneslärarinnor ävensom två ordinarie övningsskollärarinnor. Förevarande

delpost bör alltså ökas med lön och tjänstgöringspenningar

för dessa, eller med (3,400 + 4 x 2,800=) 14,600 kronor till (18,600 +

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

14.600 —) 33,200 kronor och alltså uppföras med ett belopp som med

13.600 kronor överstiger det, varmed överstyrelsen räknat.

Å delposten till ålderstillägg till tjänstemän å övergångsstat beräknar

jag en höjning med 2,300 kronor utöver det av överstyrelsen föreslagna

beloppet. Posten bör alltså uppföras med 7,000 kronor.

I delposten till arvoden till timlärare ifrågasätter jag, med hänsyn

till vad ovan föreslagits, en minskning med 1,600 kronor av det av

överstyrelsen föreslagna beloppet till 23,400 kronor. Från posten böra,

i enlighet med överstyrelsens förslag, bestridas utgifter även för utvidgad

timlärartjänstgöring på grund av de fortbildningskurser för småskollärarinnor,

som enligt mitt förslag här nedan böra anordnas jämväl

under nästa budgetår.

Då lokalfrågan vid småskoleseminariet i Haparanda under nästa budgetår

ej kan vinna sin lösning, torde det vara lämpligast att Kungl.

Majit, liksom hittills skett, från till förfogande stående medel anvisar

anslag till undervisning i hushållsgöromål vid seminariet i Haparanda.

Den av överstyrelsen ifrågasatta delposten till undervisning i hushållsgöromål

vid seminariet i Haparanda bör därför ej upptagas i avlöningsstaten.

Härav föranledes en minskning i den av överstyrelsen angivna

slutsumman av avlöningsstaten med 1,500 kronor. Det anslag för ändamålet,

som må kunna erfordras för nästa budgetår, bör av Kungl. Ma:jt

framdeles anvisas ur efterföljande anslag till omkostnader.

Då, enligt vad upplyst blivit, större delen av seminarieträdgården i

Härnösand numera är utarrenderad och det på grund härav ej synes

vara motiverat att tilläggsarvode till läraren i trädgårdsskötsel vid detta

seminarium även i fortsättningen skall utgå, beräknar jag delposten

tilläggsarvoden till lärare i trädgårdsskötsel till ett belopp, som med 300

kronor understiger det av överstyrelsen beräknade, alltså till 900 kronor.

Medel till preparandkurs vid seminariet i Haparanda, vilken, såsom

ovan framhållits, avsetts skola tills vidare bliva av tillfällig karaktär,

torde böra av Kungl. Majit anvisas från anslagen till omkostnader och

till stipendier vid småskoleseminarierna. Jag återkommer nedan till

denna fråga. Följaktligen bör den av överstyrelsen för detta ändamål

föreslagna delposten å 1,900 kronor utgå ur avlöningsstaten.

Med hänsyn till att småskoleseminariet i Linköping enligt mitt förslag

skall nedläggas och under nästa budgetår icke något motsvarande

småskoleseminarium upprättas i Växjö beräknar jag i delposten till arvoden

till seminarieläkare en minskning under det av överstyrelsen angivna

beloppet med i runt tal 350 kronor till 2,500 kronor, i delposten

till arvoden till seminariebibliotekarier en motsvarande minskning med

200 kronor till 1,500 kronor samt i delposten till arvoden till biträden

vid rektorsexpeditioner en motsvarande minskning med 150 kronor till

900 kronor.

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

Delposten till hyresersättning till rektorer vid vissa seminarier bör —

på grund av att Linköpings-seminariet nedlägges och med hänsyn till

att jag ovan avstyrkt överstyrelsens förslag om lönereglering för vissa

lärare vid småskoleseminarierna — beräknas till ett belopp, som med

2.400 kronor understiger det av överstyrelsen angivna, och alltså för

nästa budgetår uppföras med 2,000 kronor. Från delposten bör ersättning

utgå allenast till rektor vid småskoleseminariet i Skara.

Delposten till särskilda lönetillägg åt lärare vid seminarierna i Lycksele

och Haparanda bör, utöver det av överstyrelsen föreslagna beloppet,

ökas med ovannämnda lönetillägg å 200 kronor till en ämneslärarinna

vid det nedlagda småskoleseminariet i Murjek och alltså uppföras

med 2,600 kronor.

Förevarande anslag till avlöningar skulle alltså beräknas till ett belopp,

som med (47,000 + 9,400 — 13,600 — 2,300 +1,600 +1,500 + 300 +1,900

+ 350 + 200 + 150 + 2,400 — 200 =) 48,700 kronor understiger det av överstyrelsen

beräknade anslaget av 327,500 kronor. Följaktligen bör anslaget

för nästa budgetår bestämmas till (327,500 — 48,700 =) 278,800

kronor.

Ä det nuvarande anslaget till omkostnader har överstyrelsen för

nästa budgetår räknat med en minskning med 3,750 kronor till 69,950

kronor. Sistnämnda belopp bör emellertid enligt min mening minskas

med i runt tal 7,000 kronor, motsvarande de under innevarande budgetår

till småskoleseminariet i Linköping utgående anslagsmedlen till

omkostnader. Då något anslag till oförutsedda behov näppeligen erfordras,

eftersom förevarande anslag är betecknat såsom förslagsanslag,

skulle det av överstyrelsen beräknade anslaget kunna minskas med ytterligare

4,000 kronor. Emellertid belöpa av sistnämnda belopp omkring

3.400 kronor på nu utgående lönefyllnad till vaktmästare och värmeskötare.

Med hänsyn härtill ifrågasätter jag en minskning av anslaget

av nämnda anledning med allenast 600 kronor. Å andra sidan bör det

av överstyrelsen beräknade beloppet med hänsyn till vad i det föregående

anförts ökas med dels i runt tal 2,000 kronor till arvoden och

vissa andra utgifter vid preparandkursen i Haparanda, dels ock 1,500

kronor för undervisning i hushållsgöromål vid samma seminarium. Förevarande

anslag skulle alltså uppföras med ett belopp av (69,950 — 7,000

— 600 + 2,000 + 1,500 =) 65,850 kronor, vilket belopp lämpligen bör avrundas

till jämnt 66,000 kronor. Inom denna anslagsram torde även

kunna rymmas kostnaderna för den frivilliga kurs i finska språket, som

enligt mitt i det föregående utvecklade förslag bör anordnas vid småskoleseminariet

i Haparanda. Stat för anslagets användning torde senare

få fastställas av Kungl. Majit.

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

Anslaget till materiel, böcker m. m., som nu är uppfört med 10,400

kronor, skulle enligt överstyrelsens förslag minskas till 13,650 kronor.

Då enligt mitt förslag småskoleseminariet i Linköping skulle nedläggas

och någon småskoleseminarieavdelning i Växjö icke under nästa budgetår

upprättas, föreslår jag en ytterligare minskning av anslaget med

1,900 kronor. Anslaget bör alltså uppföras med, i avrundat tal, 11,700

kronor. Kungl. Majit torde i sinom tid få utfärda föreskrifter rörande

dispositionen av detsamma.

Vad till sist angår anslaget till stipendier, vill jag -— under åberopande

av vad jag i det föregående anfört vid behandlingen av motsvarande

anslagsfråga vid folkskoleseminarierna — förorda överstyrelsens

förslag om ett successivt återförande av elevstipendierna till de

belopp, som utgått före de under de senare åren vidtagna anslagsrestriktionerna.

Överstyrelsen har föreslagit, att anslaget skulle uppföras med

i runt tal 20,700 kronor. Då småskoleseminarieorganisationen enligt

mitt förslag skulle under nästa läsår omfatta en klassavdelning mindre

än det antal avdelningar, varmed överstyrelsen räknat, torde sistnämnda

belopp böra minskas med 1,200 kronor till i runt tal 19,500 kronor.

Av detta belopp äro, såsom av det föregående framgår, 3,000 kronor

avsedda såsom elevstipendier vid preparandkursen i Haparanda.

Även under nästa budgetår torde böra anordnas de fortbildningskurser

för småskollärarinnor, för vilka 1935 års riksdag, i anledning

av i ämnet väckta motioner, för innevarande budgetår anvisat

medel. Jag tillstyrker skolöverstyrelsens förslag örn anvisande för nästa

budgetår av oförändrade anslagsmedel, 5,000 kronor, för detta ändamål.

Såsom av det föregående framgår, har delposten till arvoden åt timlärare

avsetts skola bereda täckning för de ökade timlärararvoden, som erfordras

på grund av undervisningen vid dessa kurser. Det torde få ankomma

på Kungl. Majit att, liksom under innevarande budgetår varit

fallet, meddela erforderliga bestämmelser rörande kursernas anordnande.

Anslaget till bidrag till avlöning åt vissa på indragningsstat

hos landsting uppförda seminarielärare m. m., som nu är uppfört

med 115,000 kronor, torde med hänsyn till vad överstyrelsen i ämnet

anfört kunna sänkas med 5,000 kronor till 110,000 kronor. Jag biträder

överstyrelsens förslag örn medgivande av rätt åt omförmälda Sigrid

Degerman att på enahanda villkor, som nu gälla, även för budgetåret

1936/1937 åtnjuta avlöning i likhet med småskoleseminarielärare på indragningsstat.

Vid bifall till vad jag nu föreslagit skulle ovannämnda anslag till

småskoleseminarierna för nästa budgetår beräknas sålunda:

s. 205 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 100. 205

Budgetåret

1935,1936

Budgetåret 1936/1937

Anslag

Skolöversty-

relsen

Departe-

mentschefen

Avlöningar.......................

253,500

327,500

278,800

Omkostnader......................

73,700

69,950

66,000

Materiel, böcker m. m.................

16,400

13,650

11,700

Stipendier........................

15,000

20,700

19,500

Anordnande av fortbildningskurser för småskollä- rarinnor.......................

5,000

5,000

5,000

Bidrag till avlöning åt vissa på indragningsstat

hos landsting uppförda seminarielärare m. m. . .

115,000

115,000

110,000

Summa kronor

478,600

551,800

491,000

8. Hemställan.

Under åberopande av vad jag ovan anfört hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

dels besluta följande organisation av folk- och småskoleseminarierna,

att träda i successiv tillämpning från

och med läsåret 1936—1937:

A. 1. Folkskoleseminarierna skola vara till antalet nio,

därav sju skola vara anordnade såsom dubbelseminarier

och två tillsvidare såsom enkelseminarier.

2. Av dubbelseminarierna skola

sex innefatta en 4-årig och en 2-årig linje, den senare

studentkurs, (4 + 2), och

ett innefatta en 4-årig och en 2-årig linje, den senare

avsedd för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor,

(4 +särskild kurs).

Ettvart av enkelseminarierna skall innefatta en 4-årig

linje.

3. Dubbelseminarierna skola förläggas till Umeå, Falun,

Uppsala, Stockholm, Linköping, Göteborg och Lund. Av

dessa seminarier skall seminariet i Falun vara av formen

4 +särskild kurs.

Enkelseminarierna skola förläggas till Luleå och Karlstad.

4. Seminarierna i Uppsala, Linköping och Karlstad

skola vara avsedda för manliga elever, seminarierna i

Falun och Stockholm för kvinnliga elever och ettvart av

de återstående seminarierna för manliga och kvinnliga

elever.

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

B. 1. Småskoleseminarierna skola vara till antalet sju,

därav tre skola vara anordnade såsom dubbelseminarier

och tills vidare fyra såsom enkelseminarier.

2. Ettvart av dubbelseminarierna skall innefatta två

2- åriga linjer (2 + 2).

Av enkelseminarierna skola tvä innefatta, vartdera, en

3- årig linje, och två, vartdera, en 2-årig linje.

3. Dubbelseminarierna skola förläggas till Strängnäs,

Skara och Landskrona.

Enkelseminarierna skola förläggas till Haparanda, Lycksele,

Härnösand och Växjö. Av dessa skola de båda

förstnämnda seminarierna vara 3-åriga.

C. I följd härav skola folkskoleseminarierna i Växjö

och Kalmar samt småskoleseminarierna i Linköping och

Falun nedläggas, de båda förra successivt från och med

läsåret 1936—1937 och de båda senare med utgången av

läsåret 1935—1936;

dels medgiva, att de fastigheter, i vilka de nuvarande

småskoleseminarierna i Linköping och Falun äro inrymda,

må efter nedläggandet av dessa seminarier utan vederlag

återgå till Östergötlands läns landsting, respektive Kopparbergs

läns landsting;

dels medgiva att — därest sådan innehavare av ordinarie

lärarbefattning i teckning, musik, gymnastik, manlig

slöjd, kvinnlig slöjd (inklusive lärarinna i kvinnlig slöjd

vid manligt seminariums övningsskola) och hushållsgöromål

vid folkskoleseminarium, som erhållit dylik anställning

före den 1 juli 1935, under tiden från och med läsåret

1936—1937 intill dess att vederbörande avgår från

ifrågavarande befattning, kommer att erhålla mindre omfattande

tjänstgöring än som motsvarar ett medeltal,

beräknat på sätt ovan angivits — han må under varje

läsår, sedan det på befattningen kommande antalet lärartimmar

fastställts, äga åtnjuta ett personligt lönetillägg,

motsvarande två tredjedelar av skillnaden mellan dyn

avlöning, som han skulle hava uppburit, örn för tjänsten

varit bestämd en tjänstgöring av den omfattning, som

skulle motsvara ovannämnda medeltal, och den, som han

uppbär för sin faktiska tjänstgöring under året, tillfällig

löneförbättring däri inräknad;

dels medgiva, att hyresbidrag må utgå till kvinnlig

lektor vid folkskoleseminarierna i Stockholm och Göte
-

s. 207 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100. 207

borg enligt samma grunder som för manlig lektor vid

samma seminarier;

dels godkänna följande avlöningsstat för folkskoleseminarierna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1936/1937:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och tjänstgöringspen
ningar.

.............kronor 954,820

b. Ålderstillägg, förslagsvis . . » 200,000

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier,

förslagsvis......... » 35,150 1,189,970

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat:

a. Lön och tjänstgöringspen
ningar.

..............kronor 33,400

b. Ålderstillägg, förslagsvis. . » 8,700

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier,

förslagsvis......... » 500 42,600

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t:

a. Arvoden till extralärare och

timlärare............kronor 55,000

b. Arvodesförhöjning till vissa

extra ordinarie ämneslärare,

förslagsvis.......... »

c. Understöd till extra ordi
narie

lärare vid förfall på

grund av sjukdom, förslagsvis

............... »

d. Arvoden för undervisning

vid studentkurs vid seminarierna

i Karlstad och

Växjö, förslagsvis....... »

e. Arvoden för undervisning

i hushållgöromål........ »

f. Lönetillägg till teckningslä
raren

J. A. Lydh vid seminariet

i Luleå och teckningsläraren

J. E. R. Nyreen

vid seminariet i Karlstad

................. »

2,950

1,000

10,500

1,350

3,120

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Majlis proposition Nr 100.

g. Tilläggsarvoden till lärare i

trädgårdsskötsel vid dubbelseminarier

..........kronor 6,400

h. Särskilda arvoden vid prov
årsseminarier.

......... » 18,000

i. Tilläggsarvoden till lärare

vid de vid vissa seminarier

anordnade kurser för utbildande

av kyrkomusiker, förslagsvis

,.............. » 4,200 102,520

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Arvoden till seminarielä
kare.

................kronor 13,600

b. Arvoden till seminariebib
liotekarier

............ » 8,700

c. Arvoden till biträden vid

rektorsexpeditioner...... » 5,900 28,200

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och ickeordinarie

tjänstemän:

a. Hyresersättning till rektorer

vid vissa seminarier . . kronor 14,000

b. Hyresbidrag till lärare vid

seminarierna i Göteborg och

Stockholm, förslagsvis ... » 16,600

c. Tillfällig löneförbättring,

förslagsvis............ » 200,000

d. Provisorisk avlöningsför
bättring,

förslagsvis..... » 29,910

e. Personliga lönetillägg till

vissa ordinarie Övningslärare,

förslagsvis........ » 11,000

271,510

Summa förslagsanslag kronor 1,634,800;

dels till Folkskoleseminarier: Avlöningar för budgetåret

1936/1937 anvisa ett förslagsanslag

av............................kronor 1,634,800;

dels till Folkskoleseminarier: Omkostnader för budgetåret

1936/1937 anvisa ett förslagsanslag

av............................kronor 287,000;

dels till Folkskoleseminarier: Materiel, böcker m. m.

för budgetåret 1936/1937 anvisa ett reservationsanslag

kronor 74,000;

av

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

dels till Folkskoleseminariet: Stipendier för budgetåret

1936/1937 anvisa ett reservationsanslag

av............................kronor 105,000;

dels godkänna följande avlöningsstat för småskoleseminarierna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1936/1937:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och tjänstgöringspen
ningar

...............kronor 131,200

b. Ålderstillägg, förslagsvis. . » 24,000

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier,

förslagsvis......... » 7,000 162,200

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat:

a. Lön och tjänstgöringspen
ningar

...............kronor 33,200

b. Ålderstillägg, förslagsvis. . » 7,000

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier,

förslagsvis......... » 800 41,000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit:

a. Arvoden till extra lärare

under tjänstledighet på

grund av sjukdom, förslagsvis

.................. kronor 600

b. Arvoden till timlärare ... » 23,400

c. Tilläggsarvoden till lärare

i trädgårdsskötsel...... » 900

d. Arvode till ett biträde för

matlagningen vid seminariet

i Lycksele......... >__900 25,800

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Arvoden till seminarielä
kare.

................kronor 2,500

b. Arvoden till seminariebib
liotekarier

............ » 1,500

c. Arvoden till biträden vid

rektorsexpeditioner...... » 900

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och ickeordinarie

tjänstemän:

a. Hyresersättning till rektor

vid seminariet i Skara . . . kronor 2,000

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. Nr 100. 14

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 100.

b. Särskilda lönetillägg till lärare

vid vissa seminarier . kronor 2,600

c. Tillfällig löneförbättring,

förslagsvis............ » 38,000

d. Provisorisk avlöningsför
bättring,

förslagsvis..... »__2,300 44,900

Summa förslagsanslag kronor 278,800;

dels till Småskoleseminariet: Avlöningar för budgetåret

1936/1937 anvisa ett förslagsanslag

av............................kronor 278,800;

dels till Sm&skoleseminarier: Omkostnader för budgetåret

1936/1937 anvisa ett förslagsanslag

av............................kronor 66,000;

dels till Småskoleseminariet: Materiel, böcker m. m.

för budgetåret 1936/1937 anvisa ett reservationsanslag

av............................kronor 11,700;

dels till Småskoleseminariet: Stipendier för budgetåret

1936/1937 anvisa ett reservationsanslag

av............................kronor 19,500;

dels till Småskoleseminariet: Anordnande av fortbildningskurser

för småskollärarinnor för budgetåret 1936/1937

anvisa ett anslag av..............kronor 5,000;

dels till Bidrag till avlönmg åt vissa på indragningsstat

hos landsting uppförda seminarielärare m. m. för

budgetåret 1936/1937 anvisa ett förslagsanslag

av............................kronor 110,000;

dels ock medgiva, att icke-ordinarie ämneslärarinnan

vid småskoleseminariet i Strängnäs Sigrid Degerman må,

på sätt för budgetåret 1935/1936 ägt rum, jämväl under

budgetåret 1936/1937 bibehållas vid de avlöningsförmåner,

hon ägt uppbära under läsåret 1934—1935.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i

ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet :

Lars Tunberg.

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

sida

1. Inledning.......................................... 2

2. Folkskoleseminarierna................................. 5

A. Seminarielinjer...................................... 5

Nuvarande förhållanden sid. 5. — 1932 års riksdag sid. 5. — 1932 års seminariesakkunniga

sid. 6. — Myndigheterna sid. 9. — Departementsphefen sid. 10.

B. Inträdesfordringar och undervisningsplaner.................... 13

a) Den 4-åriga linjen ................................. 13

Gällande bestämmelser sid. 13. — 1932 års riksdag sid. 14. — 1932 års

seminariesakkunniga sid. 16. — Myndigheterna sid. 26. — Departementschefen

sid. 31.

b) De 2-åriga linjerna................................. 36

Gällande bestämmelser sid. 36. — 1932 års seminariesakkunniga sid. 37. —

Myndigheterna sid. 42. — Departementschefen sid. 43.

C. Behovet av folkskollärare............................... 43

Rådande förhållanden sid. 43. — 1932 års seminariesakkunniga sid. 44. —

Myndigheterna sid. 49. — Departementschefen sid. 52.

D. Den yttre organisationen................................ 54

Nuvarande förhållanden m. m. sid. 54. — 1932 års riksdag sid. 55. — 1932

års seminariesakkunniga sid. 60. — Myndigheterna sid. 69. — Departementschefen

sid. 76.

3. Småskoleseminarierna................................. 82

A. Utbildningslinjer..................................... 82

Departementschefen sid. 83.

B. Inträdesfordringar m.m................................. 84

Gällande bestämmelser sid. 84. — 1932 års seminariesakkunniga sid. 84.

Myndigheterna sid. 89. — Departementschefen sid. 91.

C. Behovet av småskollärare........ ...................... 92

Nuvarande förhållanden sid. 92. — 1932 års seminariesakkunniga sid. 92.

Myndigheterna sid. 96. — Departementschefen sid. 99.

D. Den yttre organisationen................................ 100

Nuvarande förhållanden sid. 100. — 1932 års seminariesakkunniga sid. 100. —

Myndigheterna sid. 105. — Departementschefen sid. 116.

4. Behovet av lärare vid folk- och småskoleseminarierna ....... 120

A. Folkskoleseminarierna................................. 120

Nuvarande förhållanden sid. 120. — 1932 års seminariesakkunniga sid. 121.

Myndigheterna sid. 125. — Departementschefen sid. 127.

B. Småskoleseminarierna.................................. 129

Nuvarande förhållanden sid. 129. — 1932 års seminariesakkunniga sid. 129.

Myndigheterna sid. 131. — Departementschefen sid. 132.

5. Kostnader för seminarieorganisationen efter dess fullständiga

genomförande...................................... 133

A. Folkskoleseminarierna ................................. 133

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

sida

Avlöningar........................................ 133

Departementschefen sid. 141.

Omkostnader....................................... 145

Departementschefen sid. 147.

Materiel, böcker m. m.................................. 147

Departementschefen sid. 148.

Stipendier......................................... 148

Departementschefen sid. 150.

Sammanfattning..................................... 150

Engångsutgifter..................................... 151

Departementschefen sid. 153.

B. Småskoleseminarierna.................................. 154

Avlöningar........................................ 154

Departementschefen sid. 159.

Omkostnader........................................ 162

Departementschefen sid. 164.

Materiel, böcker m. m.................................. 165

Departementschefen sid. 166.

Stipendier........................................ 166

Departementschefen sid. 166.

Sammanfattning..................................... 166

Engångskostnader.................................... 167

Departementschefen sid. 167.

6. Organisationens genomförande.......................... 168

1932 års seminariesakkunniga sid. 168. — Skolöverstyrelsen sid. 168. —

Departementschefen sid. 169.

7. Seminarieorganisationen under budgetåret 1936/1937 ......... 169

A. Folkskoleseminarierna ................................. 169

Myndigheterna sid. 169. — Departementschefen sid. 188.

B. Småskoleseminarierna ................................. 192

Myndigheterna sid. 193. — Departementschefen sid. 200.

8. Hemställan......................................... 205

Stockholm 1936, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.

amoj

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:347 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående folkoch småskoleseminariernas organisation m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 2 i texten
  2. BU 1936:84 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensionsråtten för vissa Övningslärare vid folkskoleseminarierna. s. 3 i texten
  3. SU 1936:150 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående folkoch småskoleseminariernas organisation m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 2 i texten