Sök i Ratio Lex

Angående anslag till låneunderstöd åt vissa fastighetsägare i Kiruna och Malmberget

1936-03-06 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:185, Angående anslag till låneunderstöd åt vissa fastighetsägare i Kiruna och Malmberget

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 185-

1

Nr 185.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till

låneunderstöd åt vissa fastighetsägare i Kiruna och

Malmberget; given Stockholms slott den 6 mars 1936.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 6 mars 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson,

Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga örn anslag till

låneunderstöd åt vissa fastighetsägare i Kiruna och Malmberget och anför

därvid följande:

I en den 6 mars 1935 dagtecknad skrift har Kiruna fastighetsägareförening

— under förmälan att på grund av rådande förhållanden i avseende å

driften vid Norrbottens gruvfält fastighetsägarna i Kiruna och Malmberget,

vilka till 90 procent utgjordes av arbetare, i stor utsträckning såge sig ur stånd

att i föreskriven ordning fullgöra ingångna låneförpliktelser och i följd härav

hade att befara exekutiv försäljning av sina fastigheter — hos Kungl. Maj:t

hemställt om åtgärder i syfte att ett tillräckligt stort, förslagsvis under fem

Bihang lill riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 185.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 185-

år räntefritt lån måtte under statlig eller kommunal kontroll ställas till förfogande

för de fastighetsägare i nämnda samhällen, som i vederbörlig ordning

gjorde anhållan därom.

över denna framställning ha till en början utlåtanden infordrats från länsstyrelsen

i Norrbottens län samt styrelsen för konungariket Sveriges stadshypotekskassa.

Sedan viss från styrelsen för hypotekskassan såsom svar å

remissen inkommen utredning överlämnats till länsstyrelsen samt länsstyrelsen

å sin sida inhämtat yttranden över framställningen från landsfiskalen i

i Kiruna distrikt, municipalnämnden i Kiruna ävensom styrelsen för Kiruna,

Gällivare och Malmbergets stadshypoteksförening, har länsstyrelsen verkställt

en närmare utredning i ärendet samt därefter den 18 november 1935 inkommit

med det begärda utlåtandet. Jag anhåller nu att få lämna en redogörelse

för den av länsstyrelsen verkställda utredningen samt länsstyrelsens i

anslutning därtill framställda förslag.

Länsstyrelsens utredning och förslag.

Härvid må först angående sättet för utredningens bedrivande nämnas, att

länsstyrelsen hållit sammanträden i Kiruna och Malmberget med representanter

för av frågan berörda intressen och lokalmyndigheter, varvid förevarande

spörsmål ingående dryftats. För vinnande av nödig utredning rörande

uppgivna lånesökandes ekonomiska förhållanden m. m. har länsstyrelsen

vidare från dem infordrat deklarationer å av länsstyrelsen för ändamålet

utarbetade och tillhandahållna blanketter. Uppgifterna i deklarationernå

ha därefter i viss utsträckning, särskilt beträffande inkomstsiffrorna

och delvis skuldsättningen, underkastats kontroll genom länsstyrelsens försorg.

Med ledning av det sålunda hopbragta materialet har länsstyrelsen

verkställt en förberedande undersökning av de skilda sökandenas ekonomiska

ställning och hjälpbehov. Denna rent pappersmässiga bedömning har därefter

genom förmedling av vederbörande landsfiskaler kompletterats med en

prövning, verkställd enligt av länsstyrelsen meddelade direktiv av personer i

ansvarig ställning med en närmare och omedelbar kännedom om respektive

sökande. Slutligen har länsstyrelsen från socialstyrelsen, olika lokala myndigheter,

Luossavaara—Raunavaara aktiebolag, hypoteksföreningen m. fl.

införskaffat för ärendets utredning erforderliga ytterligare uppgifter.

Vad angår själva utlåtandet må inledningsvis nämnas, att länsstyrelsen däri

till en början undersöker, i vad mån fastighetsägarna i Kiruna och Malmberget

i allmänhet kunna sägas befinna sig i särskilt svåra förhållanden, och

i samband därmed berör jämväl frågan om befogenheten överhuvud av den

begärda hjälpaktionen. Sedan länsstyrelsen på anförda skäl funnit särskilda

hjälpåtgärder böra vidtagas, övergår länsstyrelsen till att söka angiva arten

och omfattningen av dessa åtgärder samt kostnaderna härför. Länsstyrelsen

avhandlar vidare spörsmålet om den lämpligaste formen för lämnande av

föreslagen lånehjälp samt antyder slutligen behovet av vissa ytterligare åtgärder,

berörande enbart fastighetsägarna i Malmberget.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 185-

3

Särskilda svårigheter för fastighetsägarna i Kiruna och Malmberget. Befogenheten

av den ifrågasatta hjälpaktionen. Till utredning om frågan i vad

mån fastighetsägarna i Kiruna och Malmberget i allmänhet kunna anses befinna

sig i särskilt svåra förhållanden lämnar länsstyrelsen vissa uppgifter

rörande befolkningssiffrornas nedgång i de båda samhällena. Härutinnan

må hänvisas till följande av länsstyrelsen upprättade tabell.

Invånarantalet i Kiruna och Malmberget den S1/i2 1920—1935.

Å r

Kiruna

municip.

Stor-Kiruna

Malmbergets

municip.

Malmberget

med Kilen

och Bol.-omr.

1920 ...............

7,054

4,795

1921...............

7,559

4,795

1922 ...............

8,207

4,731

1923 ...............

8,347

4,600

1924 ...............

8,598

3,787

1925 ...............

9,070

4,117

1926 ...............

9,726

4,137

1927 ...............

10,300

4,630

1928 ...............

10,562

4,610

1929 ...............

10,838

12,405

5,112

1930 ...............

11,338

12,884

4,300

1931...............

11,230

12,685

4,598

1932 ...............

10,768

12,006

5,066

7,267

1933 ...............

10,580

11,692

4,449

1934 ...............

10,389

11,483

4,440

6,702

I tabellen angives för Kiruna folkmängden dels i municipalsamhället, dels

ock — i den mån uppgifter därom funnits tillgängliga — i det av municipalsamhället,

statens järnvägars område och »Bolagsområdet», inklusive »ön»,

bestående s. k. Stor-Kiruna, vilket av länsstyrelsen betecknas såsom utgörande

ett enda hyresområde. Beträffande Malmberget gälla uppgifterna, med

ett par undantag, endast municipalsamhället; till hyresområdet angivas

emellertid höra även »Kilen» och »Bolagsområdet».

Enär sålunda hyresområdena ej sammanfalla med municipalsamhällena,

finner länsstyrelsen konjunkturväxlingarna icke komma till klart uttryck

enbart i de meddelade befolkningssiffrorna. Dessa ha därför av länsstyrelsen

sammanställts med uppgifter om antalet anställda vid LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag — i det följande kallat gruvbolaget. Länsstyrelsen

betonar i detta sammanhang, att gruvbolaget praktiskt taget är den enda

arbetsgivaren på ifrågavarande orter och att uppgifterna sålunda redovisa

den vida övervägande delen av den löntagande befolkningen. Beträffande

nu berörda uppgifter torde få hänvisas till denna tabell.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majis proposition nr 185•

Å r

Vid gruvbolaget anställda

Å r

Vid gruvbolaget anställda

i Kiruna

i Malmberget

i Kiruna

i Malmberget

1920 .......

982

1,564

1928 .......

1,970

1,376

1921.......

1,371

1,370

1929 .......

2,034

1,667

1922 .......

1,521

1,287

1930 .......

1,990

1,740

1923 .......

1,477

1,131

1931.......

1,898

1,578

1924 .......

1,465

1,029

1932 .......

1,625

1,178

1925 .......

1,683

989

1933 .......

1,485

873

1926 .......

1,747

961

1934 .......

1,438

791

1927 .......

1,869

1,283

1935 .......

1,472

726

I sitt utlåtande framhåller länsstyrelsen, hurusom befolkningssiffrorna

beträffande Kiruna visa en tämligen jämn uppgång från 1920-talets början

intill år 1930. Den höga siffran för sistnämnda år angives delvis vara beroende

på att åtskilliga byggnadsarbetare erhållit arbete i orten inom den

under föregående år livliga och vid nämnda tidpunkt ännu fortgående byggnadsverksamheten,

varjämte ett antal järnvägstjänstemän vid uppkommen

stor belastning på järnvägen och därav följande ansvällning av trafikpersonalen

i Kiruna måst tillfälligt taga sig bostad i municipalsamhället. Huvudsakligen

uppgives stegringen emellertid ha berott på ökning av arbetsstyrkan

vid gruvorna. Vad angår befolkningssiffrorna för Malmberget framhåller

länsstyrelsen vidare, att desamma visa markerade svängningar, vilka för

detta jämförelsevis obetydliga samhälle måste återspegla häftiga växlingar i

uthyrningsmöjligheterna. Delvis anses emellertid dessa svängningar vara

beroende på flyttningar från och till bolags- och järnvägsområdena.

I fråga örn siffrorna rörande antalet anställda vid gruvbolaget anmärker

länsstyrelsen, att dessa siffror för Malmberget kunna sägas vara i stort sett

fallande; siffrorna för de senaste åren ansluta sig väl till siffrorna från 1920- talets förra hälft. Åren 1927—1931 förete ur denna synpunkt en tillfällig

men utpräglad störning av utvecklingskurvan; att man likväl under de år,

uppsvinget ägde rum, ej uppfattade detsamma endast som en störning, finner

länsstyrelsen dock vara förklarligt. Beträffande Kiruna framhåller länsstyrelsen,

att siffrorna till en början utvisa en stegring, fördelad över ett

större antal år och ej av så tillfällig karaktär. Nedgången efter år 1930 är

ej heller så stark; under senaste året förekommer rent av en obetydlig uppgång.

Länsstyrelsen finner det naturligt, att befolkningssiffrorna falla långsammare

än anställningssiffrorna. De arbetslösa försvinna ej genast från orten,

och i den mån arbete tillfälligt beredes dem utom ox ten, kvarstå de alltjämt

såsom skrivna i malmfälten och ha alltjämt familjerna boende därstädes.

Länsstyrelsen uttalar vidare, att anställningssiffrorna med hänsyn till

gruvarbetets dominerande betydelse för ifrågavarande samhällen i och för

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Makts proposition nr 185-

sig kunde giva en riktig uppfattning om samhällenas ekonomiska bärkraft,

därest icke en omständighet tillkomme, som föranleder att dessa siffror för

de senare åren komma att framstå såsom alltför optimistiska. Härmed åsyftas

de inskränkningar i de anställdas arbetstid, som av gruvbolaget måst vidtagas

för att undgå avskedanden i större utsträckning än som skett. Att

jämväl vissa lönereduktioner genomförts, anser länsstyrelsen däremot vara

av jämförelsevis ringa betydelse. Länsstyrelsen meddelar i anslutning härtill

uppgifter rörande arbetstiden, utvisande att denna, räknat för vecka, utgjort

under större delen av år 1930 6 dagar, därefter någon tid 5 dagar, under

större delen av år 1931 4 dagar, under större delen av år 1932 3 dagar,

under en tid av sistnämnda år samt större delen av år 1933 21l2 dagar, därefter

under en del av år 1933 i fråga om Malmberget 3 dagar och i fråga om

Kiruna 4 dagar samt under år 1934 och tiden därefter, fram till dagen för

länsstyrelsens yttrande, för Kiruna 4 dagar och för Malmberget, med undantag

för början av år 1934, likaledes 4 dagar. Länsstyrelsen tillägger, att en

begränsning av arbetstiden till 4 dagar i veckan föranleder att löneinkomsten

nedgår till omkring 2h av vad som kunnat utgå vid full drift. Att under

dessa omständigheter en viss överflyttning sker från dyrare till billigare

lägenheter finner länsstyrelsen vara tydligt. I vad mån denna överflyttning,

såsom i den av Kiruna fastighetsägareförening gjorda framställningen antydes,

åstadkommes genom en inskränkning i rumsantalet, har emellertid

undandragit sig länsstyrelsens bedömande.

Länsstyrelsen övergår härpå till en närmare redogörelse rörande förhållandena

på hyresmarknaden. Vad först angår byggnadsverksamheten hänvisar

länsstyrelsen till följande tabell.

Å r

Tillskott rumsenheter1

Rumsenheter pr invånare

Kiruna

(netto)

Malmberget

(brutto)

Kiruna

Malmberget

1922 ...............

148

5

0.642

1923 ...............

217

(uppg. saknas)

0.658

1924 ..............

165

12

0.658

0.655

1925 .......•.......

279

12

0.655

0.606

1926 ...............

469

5

0.658

0.604

1927 ...............

246

12

0.645

0.542

1928 ...............

455

36

0.670

0.545

1929 ...............

379

65

0.690

0.499

1930 ...............

276

118

0.682

0.607

1931...............

210

130

0.710

0.596

1932 ...............

69

19

0.745

0.565

1933 ...............

0

(uppg. saknas)

0.768

0.650

1934 ...............

16

—

0.772

0.655

< Eldstäder.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 185-

Länsstyrelsen'' anmärker, att för tabellen erforderliga bruttosiffror äro

hämtade ur »Sociala meddelanden». Dessa siffror ha beträffande Kiruna

minskats med av lokalmyndigheterna därstädes uppgivna antal årligen slopade

rumsenheter. Vidkommande Malmberget ha siffror rörande den årliga

avgången ej stått att erhålla utan endast uppgift därom, att den totala avgången

av rumsenheter sedan 1920 uppgår till omkring 50. Totalantalet rum

under olika år har beräknats ur uppgiften från 1933 års allmänna hyresräkning

med avdrag för ökningen under respektive år.

Länsstyrelsen anför närmare i anslutning till tabellen.

Såsom framgår av tabellen bedrevs under 1920-talet en mycket livlig byggnadsverksamhet

i Kiruna. Enbart under 1928—1930 iordningställdes därstädes

över 1,200 rum. Emellertid motsvaras detta avsevärda bostadstillskott

av en ökning av invånarantalet, och i själva verket ansågs bostadsbrist råda

å orten ända till år 1931. Om man dividerar antalet rumsenheter med invånarantalet

för ett vart av åren 1922—1934 och undersöker variationerna hos

det sålunda erhållna relationstalet, finner man att detta tal endast tämligen

långsamt stegras under tiden intill omkring 1930—1931. Det »behövliga»

talet synes ligga vid omkring 0.70; tal därunder skulle antyda viss bostadsbrist,

tal däröver bostadsöverskott. Enligt tabellen skulle sålunda för närvarande

förefinnas ett bostadsöverskott i Kiruna på cirka 10 procent, vilket resultat

tämligen väl stämmer överens med företagen direkt överslagsberäkning

av antalet lediga rumsenheter. — Vad angår Malmberget framstå de

tvära kastningarna i den i tabellens sista kolumn beräknade kvoten såsom

anmärkningsvärda. Dessa torde sammanhänga dels med de förut påpekade

häftiga variationerna i samhällets invånarantal, dels med det förhållandet

att municipalsamhället utgör endast inemot tre fjärdedelar av det faktiska

hyresområdet.

Rörande hyresledigheten meddelar länsstyrelsen i fråga om Kiruna uppgifter,

sammanställda i följande tablå.

Kiruna

Gruvbolagets

S. J:s

Privata ägare

Summa

Antal lägenheter..........

873

219

2,118

3,210

> > lediga.......

99

2

172

273

> rumsenheter.........

1,946

617

4,625

7,188

> » lediga......

178

7

312

497

Outhyrda i %:

av lägenhetsantal.........

11.2

1

8.1

8.5

> rumsantal :..........

9.2

1.1

6.7

6.9

Dessa uppgifter härröra, såvitt angår gruvbolaget och statens järnvägar,

från september 1935, men äro i övrigt hämtade från hyresräkningen 1933,

efter vilken tid bostadsproduktionen i såväl Kiruna som Malmberget ansetts

vara praktiskt taget betydelselös.

Länsstyrelsen omnämner, att antalet outhyrda rum inom gruvbolagets

fastigheter enligt uppgift ökats med 73 under tiden 1933—september 1935.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 185-

7

Under den ingalunda bevisade förutsättningen, att ett motsvarande antal rum

i stället förhyrts i municipalsamhället, skulle antalet outhyrda rum där ha

nedgått i samma mån. Då invånarantalet under tiden minskat, finner länsstyrelsen

en dylik beräkning visserligen icke vara tillåten, men vid sammanträde

i Kiruna under augusti 1935 syntes man dock ha varit av den åsikten,

att förhållandena snarast undergått någon förbättring.

Beträffande Malmberget uppgiver länsstyrelsen, att antalet rumsenheter

enligt 1933 års hyresräkning utgjorde 2,885, varav 182 eller 6.4 procent voro

outhyrda. Inom »Kilen», som i viss mån tillhör municipalsamhället, har

gruvbolaget 231 bostadsrum, av vilka 18 stå tomma. Vid sammanträde i

Malmberget den 11 oktober 1935 uppgavs antalet då outhyrda rum till omkring

300, vilket skulle utgöra något mera än 10 procent.

I anslutning till dessa uppgifter anför länsstyrelsen vidare:

Det torde ingalunda få anses uteslutet, att i allt fall huvudparten av det

rumsöverskott, som för närvarande finnes i Kiruna, skall kunna absorberas

av den nuvarande befolkningen, därest blott de ekonomiska svårigheter, vilka

förorsakat nu rådande inskränkningar, i någon mån lätta. Bebyggelsen är

här i stort sett modern; rumsenheter som anses mindre lämpliga såsom bostäder

finnas knappast. — En viss dylik absorption är nog tänkbar även vad

angår Malmberget. Bebyggelsen är emellertid där merendels äldre och särdeles

heterogen; åtskilliga rum äro av den art, att de helst borde utgå ur bostadsmarknaden.

Genom en utgallring — på sätt länsstyrelsen i utlåtandet

ämnar föreslå — av vissa sämre lägenheter skulle väl hyresmarknaden, i

allt fall för tillfället, avsevärt lättas; till samma räntabilitet som tidigare

komma dock fastigheterna svårligen upp, då en höjning av rumspriserna till

förutvarande nivå knappast låter sig genomföras, därest icke ren rumsbrist

uppkommer.

Beträffande slutligen hyresnivån anför länsstyrelsen:

Denna har i Kiruna tidigare varit mycket hög, för de små lägenheterna omkring

40 procent högre än riksmedeltalet (utom Stockholm). Den har under

de sista 5 åren emellertid sänkts med 30 å 40 procent, så att nivån nu ligger

vid 80 å 90 procent av den för riket gällande (för olika lägenhetskategorier).

Även med fullständig uthyrning kunna fastigheterna med nu rådande hyror

ej förränta det nedlagda kapitalet, vilket även tydligt framgår av i deklarationsuppgifterna

beräknade nuvarande avkastningsvärden. — I Malmberget

voro hyrorna redan 1928 lägre än riksmedeltalet och hade därför vid 1933 års

hyresräkning ej undergått så stora sänkningar. Emellertid ha hyrorna sedan

dess sänkts väsentligt, upp till 40 procent och mera enligt vad som uppgivits.

För ekonomiskt svaga fastighetsägare måste frestelsen vara stor att vid en

hyreskris söka få lägenheterna uthyrda till snart sagt vilket pris som helst,

och så har här tydligen även skett.

Länsstyrelsen meddelar härefter vissa uppgifter till belysande av skattebördan.

Den totala utdebiteringen, inklusive municipalskatt, uppgick i enlighet

härmed i de båda samhällena under följande år till dessa belopp:

s. 8 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma[:ts proposition nr 185-

8

År

Utdebitering

Skattelindring

Rest

Kiruna . . .

1928

9: 68

_

9: 68

1932

14: 19

—

14: 19

1933

16: 63

—

16: 53

1934

17: 10

1: 05

16: 05

Malmberget .

1928

15: 83

0: 60

15:23

1932

15: —

0: 35

14: 65

1933

22: 70

2: 515

20: 185

1934

23: 40

4: 19

19: 21

Till sist berör länsstyrelsen i detta sammanhang frågan örn fastighetsägarnas

lånemöjligheter. Härutinnan anför länsstyrelsen närmare:

Lån i hypoteksföreningen utlämnas till samma räntefot som i övriga hypoteksföreningar,

men amorteringen är enligt reglementet fastställd till minst

11/2 procent för år (emot 1U eller 1 procent i andra föreningar). Detta motsvarar

en amorteringstid för lånen av omkring 30 år. Under senare år ha

uppstått stora restantier vid uppbörderna. Enligt av hypoteksföreningen den

6 november 1935 lämnad uppgift1 uppgingo äldre, ej inbetalda annuiteter nämnda

dag till omkring 73,000 kronor, varjämte av annuiteter å 139,699 kronor 7 öre,

som förfallit den 10 oktober 1935, återstodo oguldna 54,175 kronor. Hela det

utestående restantiebeloppet skulle sålunda uppgå till omkring 127,000 kronor.

Hypoteksföreningen har för inbetalning av oguldna restantier beviljat

stödlån mot en räntefot av omkring 3 V2 procent upp till 50 procent av taxeringsvärdet.

Dessa skola betalas på 5 år med en tiondel varje halvår.

Gruvbolagets arbetare ha genom bolaget kunnat erhålla 4 V2 procent byggnadslån

med 15 års amortering, motsvarande en annuitet på 9.3 procent. Av

sådant lån har emellertid en del kunnat erhållas såsom byggnadsbidrag utan

återbetalningsskyldighet; bidraget har beräknats efter högst 500 kronor för

rum och har kunnat uppgå till högst 2,500 kronor. Bolaget medgiver för närvarande

anstånd med kapitalavbetalningarna, och räntan betalas genom avdrag

på lönen. Från detta håll lärer man kunna bortse från risk för exekutiva

åtgärder.

Fastigheter äro vidare i ett stort antal fall belånade i aktiebolaget Svenska

handelsbanken. Enligt uppgift från banken finnas emellertid praktiskt taget

inga ränterestantier.

Hypoteksföreningen torde i nuvarande läge icke utlämna några nya lån,

och lån enbart mot inteckningssäkerhet lära för närvarande ej heller stå att

erhålla från annan långivare.

Länsstyrelsen övergår härefter till att angiva sin ståndpunkt rörande befogenheten

av den ifrågasatta hjälpaktionen samt uttalar i sådant hänseende:

Av utredningen torde framgå, att fastighetsägarna i Kiruna och Malmberget

för närvarande i stor utsträckning verkligen ha att dragas med ganska

betydande svårigheter. Till vederbörandes undergrävda ställning torde emellertid

i någon mån ha bidragit även en tämligen påtaglig obenägenhet, särskilt

under depressionstidens början, att anpassa levnadsstandarden efter de

1 Denna uppgift omfattar tydligen även lån i Gällivare.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S5-

9

sänkta löne- och hyresinkomsterna. Det torde vidare vara klart, att situationen

i Malmberget överhuvud taget är pressad i än högre grad än i Kiruna.

Uppenbarligen kan emellertid icke det beträngda läge, vari åtskilliga fastighetsägare

i de lappländska malmfältssamhällena i nuvarande stund befinna

sig, i och för sig åberopas såsom tillräckligt motiv för en statlig hjälpaktion

av i ärendet ifrågasatt slag. Till stöd för en sådan lärer dock i detta

särskilda fall kunna anföras vissa åtminstone delvis ganska tungt vägande

skäl. Sålunda är att märka, hurusom hyreskrisen orsakats av ett konjunkturomslag

inom gruvindustrin, vilket häftigt och oväntat bröt in över samhällena.

Fastighetsägarna ha med andra ord oförskyllt försatts i ett markerat

sämre läge än det, vari de på sin tid uppgjorde räntabilitetskalkyler för sina

byggen. Och detta har träffat vederbörande så mycket hårdare som samtidigt

löneintäkterna högst väsentligt nedgått. Samhällenas hela existensberättigande

är betingat av det halvstatliga gruvbolagets verksamhet. Detta har

kraftigt uppmuntrat sina anställda att förskaffa sig egna fastigheter. Endast

tack vare den livliga enskilda byggnadsverksamheten blev det för övrigt i

Kiruna under uppgångsperioden på 1920-talet möjligt att jämväl åt det då

hastigt växande antalet järnvägsfunktionärer därstädes anskaffa bostäder.

Slutligen skulle en tvångsrealisation i störe skala av fastigheter i Kiruna och

Malmberget, sådan som nu synes hota, medföra synnerligen starka påfrestningar

på vederbörande fattigvårdssamhällen och andra kommunala enheter,

vilka redan i osedvanlig grad betungats med kristidens bördor.

Å andra sidan kunna även vissa skäl anföras emot ett statsingripande i

ärendet. Ur principiell synpunkt kan det sålunda framstå såsom betänkligt,

därest det allmänna på detta extraordinära sätt lämnar ekonomiskt bistånd

åt en speciell kategori medborgare. Ur vissa synpunkter kunde det synas

ligga närmast till hands, att det orterna i fråga helt dominerande gruvbolaget

här självt trädde hjälpande emellan, åtminstone beträffande hos bolaget

direkt anställda. En sådan företeelse som den starkt markerade, konjunkturbetonade

ansvällningen av driften i Malmberget ännu under 1920- talets sista del leder i allt fall tanken in på dylika banor; bolaget hade måhända

exempelvis bort under de goda åren företaga måttliga avsättningar

till en fond, med vars medel sådana arbetare och andra, som med anledning

av verksamhetens expansion åt sig uppfört bostäder i orten, under en kommande

nedgångsperiod kunnat stödjas. Synpunkter av denna och liknande

art torde i själva verket ej så lätt kunna gendrivas, och även om tankegången

i nu förevarande sammanhang kanske ej bör tillmätas avgörande betydelse,

lärer densamma i allt fall för framtiden förtjäna ett närmare övervägande

från bolagsledningens sida. Emot en stödaktion kan vidare anföras,

hurusom det på visst sätt framstår såsom naturligare, att i det ifrågavarande

läget de redan engagerade kreditgivarna på egen hand medverka till krisens

övervinnande utan oproportionerliga förluster för vederbörande närmast berörda,

än att nu staten direkt ekonomiskt inblandas i saken. Kreditinstituten

torde i själva verket genom en vidsträckt användning av ett på ändamålsenligt

sätt anordnat administrationsförfarande blist tillgodose jämväl sitt

eget intresse, betraktat på den något längre sikten; att märka är emellertid,

att denna utväg knappast står den av stränga reglementariska föreskrifter

bundna hypoteksföreningen till buds. — Vad särskilt beträffar Malmberget

tillkomma bitr vissa speciella komplikationer. Länsstyrelsen har därvid

närmast för ögonen den konkurrens, som är rådande mellan bostäderna å

<lcn fria hyresmarknaden inom municipalsamhället och gruvbolagets talrika

lägenheter utom detsamma, varvid särskilt får beaktas, att bolagsnamnen i

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

enlighet med gällande kollektivavtal uthyras till synnerligen låga priser, eller

endast 144 kronor för rum och år.

Efter närmare övervägande av alla de synpunkter, som sålunda kunna

anföras för eller emot ett statsingripande, har länsstyrelsen för sin del funnit

skälen för en positiv lösning väga tyngre än dem, som peka i motsatt riktning.

Länsstyrelsen förutsätter dock härvid, att det statliga stödet rationellt

utformas som en verklig hjälp till självhjälp samt att aktionens omfattning

i görligaste mån begränsas. Likaledes utgår länsstyrelsen från antagandet,

att det allmännas uppoffringar ej skola behöva bliva oskäligt stora.

Arten och omfattningen av ifrågasatt hjälpaktion. Kostnaderna härför.

För bedömande av arten och omfattningen av den av länsstyrelsen sålunda

i princip tillstyrkta hjälpaktionen samt kostnaderna härför har länsstyrelsen

ansett erforderligt verkställa en ingående analys av de inkomna deklarationerna.

Länsstyrelsen anmärker härutinnan till en början, att deklarationsblanketten

utarbetats med tanke på, att man skulle vinna upplysning främst i

följande hänseenden: fastighetens räntabilitet vid förvärvet och för närvarande,

i vad mån lägenheter stått outhyrda och i vad mån ägaren eljest

kunde anses drabbad av hyreskrisen, fastighetslånens placering och i vad

mån risk för exekutiva åtgärder kunde anses föreligga, ägarens allmänna

ekonomiska ställning samt försörjningsplikt ävensom i vad mån ägaren placerat

eget kapital i fastigheten. Länsstyrelsen uppgiver vidare:

Fran Kiruna ha inkommit 207 deklarationer, därav 70 i vilka angivas att

exekutiva åtgärder befaras inom den närmaste tiden. Av återstående 137

deklarationer innehålla de flesta uppgift om att sådan åtgärd ej väntas, medan

ett mindre antal ej innehåller svar på frågan. Av dem, som befara exekutiva

åtgärder, ha 34 eller 49 procent lån i hypoteksföreningen; av de

övriga ha 22 eller 16 procent lån därstädes. Från Malmberget ha inkommit

107 deklarationer; i 62 anses exekutiva åtgärder hota. I denna grupp ha 45

lånesökande, eller sålunda 73 procent, lån i hypoteksföreningen; av återstående

45 fastighetsägare ha 24 eller 53 procent sådana lån.

Med ledning av deklarationsuppgifterna har länsstyrelsen upprättat följande

sammanställningar.

Kiruna.

1

Sökande som befara exe- kutiva åtgärder

Sökande som ej befara

exekutiva åtgärder

Fastigheten har av

sökanden

Fastigheten har av

sökanden

Total

summa

byggts

köpts

summa

byggts

köpts

summa

Förvärvskostnad . . .

776,600

983,600

1,760,200

1,436,300

783,700

2,220,000

3,980,200

Tax.-värde vid förvärvet

474,000

930,700

1,404,700

935,500

603,500

1,539,000

2,943,700

Nuv. tax. värde ....

536,100

925,100

1,461,200

999,500

769,200

1,768,700

3,229,900

Lån i hyp. föreningen .

148,201

334,019

482,220

37,704

188,598

226,302

708,522

Sammanlagd skuld mot

int. säkerhet ....

429,265

833,139

1,262,404

785,898

529,145

1,315,043

2,577,447

Total skuld......

576,966

981,139

1,558,105

1,061,402

677,152

1,738,554

3,296,659

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 185- Malmberget.

11

Sökande som be- fara exekutiva

åtgärder

Sökande som ej

befara exekutiva

åtgärder

Summa

Förvärvskostnad...........

761,700

596,800

1,358,500

Taxeringsvärde vid förvärvet.....

750,800

517,100

1,267,900

Nuvarande taxeringsvärde......

868,700

643,300

1,512,000

Lån i hypoteksföreningen.......

266,868

115,807

382,675

Sammanlagd skuld mot int. säkerhet .

527,233

373,460

900,693

Total skuld.............

720,233

547,118

1,267,351

Länsstyrelsen anmärker, att i Malmberget övervägande delen av bostadsbeståndet

härrör från tiden före 1920, varför en uppdelning av deklaranterna

i sådana som köpt och sådana som byggt sina fastigheter beträffande Malmberget

ej varit av samma intresse som i fråga om Kiruna. Länsstyrelsen anför

vidare i anslutning lill de meddelade sifferuppgifterna:

Av de 207 fastigheterna i Kiruna äro endast 40 uppförda före 1920, 13 fastigheter

ha förvärvats före 1920 och likaledes 13 efter 1931. Det stora flertalet

eller ISO (rörande en fastighet saknas uppgift om förvärvsår) har sålunda

kommit i vederbörandes ägo under perioden 1921—1931. Jämföras beträffande

Kiruna taxeringsvärdena med förvärvskostnaderna, befinnes, att

dessa kostnader i fråga om de köpta fastigheterna stämma rätt väl med de

nuvarande taxeringsvärdena. De utgöra sålunda för den ena gruppen 102

procent och för den andra 106 procent av ifrågavarande taxeringsvärden. I

de fall åter, då deklaranterna siälva uppfört sina fastigheter, överstiga förvärvskostnaderna

väsentligt de nuvarande taxeringsvärdena och utgöra tämligen

noga 144 procent av dessa för båda grupperna. Detta beror av allt att

döma mera på att byggnadskostnaderna varit höga, än därpå att taxeringsvärdena

i allmänhet skulle vara anmärkningsvärt låga. — För samtliga deklarationer

från Kiruna uppgå taxeringsvärdena till 81 procent av förvärvskostnaderna,

vilket knappast kan betecknas såsom särskilt lågt, jämfört med

förhållandena på åtskilliga andra orter. — Någon exakt beräkning av medeltalet

för byggnadskostnaden per rumsenhet har ej uppgjorts, enär en sådan

på grund av det mycket varierande materialet skulle vara av mindre värde;

många fastigheter sakna sålunda, utom centralvärme, även vatten och avlopp.

Vid genomgång av ett 30-tal deklarationer, vilka ansetts vara av intresse ur

understödssynpunkt, har emellertid byggnadskostnaden i allmänhet funnits

ligga omkring 3,500 kronor per rumsenhet för byggen från 1920-talet, men i

åtskilliga fall går den upp till över 4,000 kronor, någon gång till över 5,000

kronor, vilket måste anses för mycket för hus av denna beskaffenhet. För

fastigheter utan värme, vatten oell avlopp förekomma byggnadskostnader på

3,000 kronor per rumsenhet, vilket även det är högt. Till jämförelse må nämnas,

att en entreprenör i Luleå för närvarande offererar 2,500 kronor per

rumsenhet med »normal» utrustning (inklusive värme) och en annan 3,300—

3,500 kronor med alla moderna bekvämligheter (badrum, sopnedkast etc.). —- De höga byggnadskostnaderna kunna då tänkas svara mot de höga hyrorna i

dessa hus. Medelhyran per rumsenhet och år var, värmekostnaden fråndragen,

enligt 1928 års hyresräkning i Kiruna 259 kronor. Kapitaliseras detta

belopp efter 11 procent — 4 procent omkostnader utom värme och 7 procent

netto, vilken sistnämnda siffra ej torde vara för hög i betraktande av att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 185-

exempelvis hypoteksföreningarna kapitalisera efter 6 procent och bostadskreditföreningarna

efter 7 procent av nettot på trähus, varom ju här är fråga

— erhålles en tillåten »ekonomisk byggnadskostnad» av 2,350 kronor. Emellertid

ingå i det hyresmaterial, varur medelhyran beräknats, så många hus

av äldre årgång med lägre hyror, att en beräkning för enbart nyare hus blir

nödvändig. För sådant ändamål ha ur nyss omförmälda 30 deklarationer

sammanställts uppgifter rörande 21 hus — de största och äldre lia därvid

icke medtagits — och för dessa befanns det, att byggnadskostnaden uppgick

till 403,000 kronor, avkastningsvärdet till 395,000 kronor och taxeringsvärdet

till 256,000 kronor. Det visade sig alltså, att byggnadskostnaderna för dessa

fastigheter i genomsnitt förräntades av de vid byggnadstiden rådande hyrorna;

för enstaka fastigheter kan förhållandet tydligen ha varit ett annat. —

Totala beloppet av nuvarande taxeringsvärden å samtliga i deklarationerna

avsedda fastigheter i Kiruna, 3,229,900 kronor, bör sammanställas med hela

taxeringsvärdet för skattepliktiga fastigheter i Kiruna år 1934, 18 Va miljoner

kronor. Det förra talet utgör 17.5 procent av det senare. — Lånebeloppen i

hypoteksföreningen uppgå för dem, som befara exekutiva åtgärder, till 38

procent av inteckningslånen överhuvud samt till 17 procent av totala skuldbeloppet.

För de övriga utgöra motsvarande tal 33 respektive 13 procent.

Vad angår Malmberget äro av de 107 i deklarationerna avsedda fastigheterna

70 uppförda före 1920, vilket motsvarar 65 procent (för Kiruna var det

däremot svarande procenttalet 19.3). De nuvarande taxeringsvärdena äro

jämförelsevis höga. De uppgå sålunda enligt tabellen till lil procent av förvärvskostnaderna.

Vid en beräkning, omfattande 41 fastigheter för vilka i

förevarande avseende lämnats tillräckligt fullständiga uppgifter, befanns, att

taxeringsvärdet vid förvärvet i genomsnitt utgjorde 132 procent av avkastningsvärdet.

— Totala taxeringsvärdet för ifrågavarande 107 fastigheter,

1,512,000 kronor, motsvarar 23 procent av taxeringsvärdet å samtliga fastigheter

1934, utgörande omkring 6 V2 miljoner kronor.

Länsstyrelsen omnämner härpå, hurusom vederbörande i deklarationsuppgifterna

fått angiva dels det kapital, de anse sig ha nedlagt i fastigheterna,

dels de lånebelopp, varmed de skulle anse sig hjälpta. Angående utredningen

i dessa hänseenden hänvisar länsstyrelsen till följande uppställning.

Eget kapital

Begärt låne-

belopp

Beräknat

Uppgivet

Kiruna:

Sökande som byggt, befara exekutiva åtgärder . . .

199,634

194,221

118,760

> > köpt, > » » . . .

2,461

256,659

245,043

» » byggt, befara ej exekutiva åtgärder .

374,898

401,601

175,874

» > köpt, > > > j . .

106,548

211,491

118,398

Summa

683,541

1,063,972

658,075

Malmberget:

Sökande, som befara exekutiva åtgärder......

41,567

223,028

157,115

» > ej befara exekutiva åtgärder.....

49,682

351,990

186,877

Summa

91,249

575,018

343,992

Till förklaring rörande posterna under rubriken »Eget kapital» anför länsstyrelsen

:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 185-

13

Svaren på frågan om storleken av nedlagt eget kapital lia ej varit nämnvärt

upplysande. Många lia sålunda blott uppgivit det belopp, som funnits tillgängligt

vid köp eller bygge, utan att taga hänsyn till senare amorteringar.

Andra åter ha som kapitalplacering räknat gäldande av räntor, kostnader för

reparationer o. s. v. Länsstyrelsen bär därför såsom beräknat eget kapital

upptagit skillnaden mellan de uppgivna kostnaderna för fastigheternas förvärvande

och den totala summan av fastighetsägarnas skulder. Invändningar

kunna väl resas mot metoden, men det på sådant sätt erhållna värdet torde

dock vara någorlunda riktigt i det övervägande antalet fall. Om en person

vid ett fastighetsförvärv väl erlägger en del av köpesumman kontant och sålunda

då insätter ett visst »eget kapital» i fastighetsaffären men därefter på

grund av ekonomiska svårigheter eller andra orsaker ytterligare belånar

fastigheten och förbrukar de erhållna medlen till andra ändamål, minskas

självfallet hans i fastigheten nedlagda kapital med det förbrukade beloppet.

Många av deklaranterna synas ej ha insett detta, och härav förklaras den

stora skillnaden mellan de båda ifrågavarande kolumnerna. Särskilt framträder

skillnaden i fråga om dem, som köpt fastigheter i Kiruna, samt för

båda grupperna i Malmberget. Detta tyder möjligen på, att de ekonomiska

svårigheterna varit större för dessa grupper än för de övriga. Många andra omständigheter

visa ju även hän på, att de ekonomiska förhållandena i Malmberget

gestalta sig annorlunda än i Kiruna.

Härefter ingår länsstyrelsen närmare på frågan örn orten och omfattningen

av en hjälpaktion samt anför därutinnan:

Då de svårigheter, fastighetsägarna haft och ha att kämpa med, icke såvitt

man kan beräkna på flera år kunna övervinnas, torde den lånehjälp, som

möjligen kan anses påkallad, böra sträcka sig över ett flertal år. Vid en av

länsstyrelsen företagen överslagsberäkning av medelsbehovet för en sådan

stödaktion har antagits, att lånebeloppet per understödd fastighetsägare uppgår

till summan av följande poster, nämligen

eventuellt förfallen annuitet i hypoteksföreningen,

eventuellt förfallen ränta å inteckningslån hos annan bank,

de tre närmaste årens annuiteter i hypoteksföreningen, och

samma års räntor på övriga lån mot säkerhet av inteckning.

Vid fall av mindre hjälpbehov torde dock det på angivet sätt beräknade

lånebeloppet kunna minskas, förslagsvis till två tredjedelar eller hälften.

Förslaget att anordna hjälpaktionen på nu antytt sätt förutsätter dock,

att i allt fall ej väsentlig avmattning inträder i den tendens till förbättrat konjunkturläge,

som under senare tid kommit till synes.

För att erhålla en uppfattning om till vilket belopp kostnaderna för en

stödaktion under angivna förutsättningar komme att stiga, har länsstyrelsen

genomgått samtliga deklarationer och preliminärt beräknat de summor, som

borde tilldelas de olika sökandena. Därvid har hänsyn tagits, förutom till

deklarationsuppgifterna, även till uppgifter rörande sökandenas ekonomiska

och personliga förhållanden, inhämtade från en kommitté i vartdera municipalsamhället.

De principer, i enlighet med vilka länsstyrelsen vid beräkningen verkställt

urvalet av understödsfallen, kunna angivas sålunda:

1) Då det antagits, att hjälpen är avsedd ali bereda vederbörande möjlighet

att efter understödstidens utgång »stå på egna ben», lia uteslutits fall,

där detta icke kunnat antagas bliva förhållandet, däribland i första hand

naturligen mer eller mindre utpräglade fattigvårds- och konkursfall (aktuella

eller sannolikt blivande).

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

2) Sökande med mindre väl vitsordad allmän personlig skötsamhet ha ej

heller ansetts böra ifrågakomma till erhållande av lån.

3) Fastigheter, som icke kunna anses såsom egnahem, lia uteslutits, enär

de ansetts falla utom ramen för ifrågavarande hjälpverksamhet. Som maximibelopp

för taxeringsvärdet har satts 30,000 kronor.

4) Då med den föreslagna aktionen avses att förhindra tvångsförsäljningar,

ha sådana fall uteslutits, där egentlig risk därför ej ansetts föreligga.

Detta har bland annat varit fallet i fråga om det ej ringa antal fastigheter,

vari gruvbolaget haft det huvudsakliga lånet. Hit höra naturligen också de

visserligen ganska fåtaliga fall, där sökandens ekonomiska situation överhuvud

synes vara jämförelsevis tillfredsställande.

5) Pensionärer ha i allmänhet måst uteslutas. Otänkbart lärer emellertid

ej vara, att vid en blivande definitiv prövning särskilda omständigheter finnas

motivera beslut i annan riktning.

6) Lån har vidare ansetts böra beviljas blott där fastigheten lämnar avkastning

av sådan storlek, att de direkta utgifterna för densamma, inklusive

räntor å inteckningslånen, därav täckas, eventuellt med något mindre tillskott

ur sökandens lön för den händelse denna anses vara tillräcklig härför.

7) Något mildare bedömningsregler ha tillämpats beträffande sökande

med stora familjer, enär ur social synpunkt måste anses önskligt att åt dessa

bevara det egna hemmet.

Rörande kostnaderna för en stödåtgärd av föreslagen art säger sig länsstyrelsen,

förutsatt att nyss omförmälda riktlinjer skulle bliva gällande, ha kommit

till det preliminära resultatet, att i första hand skulle till erhållande av

stödlån ifrågakomma i Kiruna 20 å 25 fastighetsägare med ett sammanlagt

lånebelopp av omkring 50,000 kronor och i Malmberget 25 å 30 fastighetsägare

med ett lånebelopp av tillhopa 45,000 kronor. Emellertid anför länsstyrelsen

ytterligare:

Tydligen är det ingalunda omöjligt, att en kommande, mera ingående prövning

kan giva ett från den preliminära beräkningen tämligen avsevärt avvikande

resultat. Vid en något liberalare bedömning av låneframställningarna

springer ock sammanlagda beloppet snabbt i höjden. Att märka är även,

att i tiden, intill dess en definitiv prövning kan äga rum, förändringar kunna

inträffa med avseende på sökandenas ekonomi, vilka motivera ändringar i förslaget.

Även örn det kostnadsbelopp, vari den företagna överslagsberäkningen

sålunda resulterat, måhända är hållet i underkant, och därför ett för utlåning

avsett blivande anslagsbelopp för säkerhets skull torde böra sättas ej oväsentligt

högre, förslagsvis till en med åtminstone 25 procent förhöjd summa,

lärer vara klart, att den begärda hjälpaktionens omfattning knappast behöver

bliva av alltför avskräckande storleksordning. Sedd ur en annan synpunkt,

kan utredningen även sägas giva tydligt vid handen, att av vederbörande sökande

i ärendet framställda anspråk på det allmänna genomsnittligt sett

varit orimligt högt uppdrivna.

Formen för den föreslagna Idnehjälpen. Länsstyrelsen berör härefter frågan

om den lämpligaste formen för den föreslagna lånehjälpen och anför

därutinnan:

Stödkrediten vilken, på sätt angivits, förutsättes skola avse, bland annat,

vissa under de tre närmaste åren förfallande annuiteter och räntor, torde

lämpligen böra vara räntefri under nämnda tid — men knappast längre —

samt amorteras under en därefter följande period om förslagsvis 10 år. Än
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma[:ts proposition nr 1S5-

15

damålsenligt torde väl vara, att lånemedlen distribueras antingen under länsstyrelsens

överinseende av särskilda å de båda orterna inrättade lånenämnder

eller ock av länsstyrelsen själv med biträde av rådgivande lokala nämnder.

Länsstyrelsen föreslår, att för verksamheten meddelas närmare direktiv i huvudsaklig

överensstämmelse med de principer, som av länsstyrelsen tillämpats

vid det förberedande urvalet bland deklaranterna. Medlen torde i allmänhet

böra, allt efter det respektive gäldbelopp förfalla till betalning, av

lånenämnden eller länsstyrelsen utbetalas direkt till vederbörande långivare.

Vad angår den betydande del av statskrediten, som är avsedd till täckning av

förfallna och förfallande annuiteter lill hypoteksföreningen, lärer kunna ifrågasättas,

huruvida icke dessa medel lämpligen borde utlämnas i form av ett

direkt till föreningen ställt lån. Härigenom erhölle föreningen möjlighet att

reglera sitt mellanhavande med hypotekskassan, samtidigt som hypotekslåntagarna

komme i åtnjutande av ett slags specialmoratorium på tre år. Enär

vid den ifrågasatta anordningen hypoteksföreningens fordringar hos låntagarna

ej minskades genom kreditgivningen, uppkomme å de av låntagarna

hos föreningen belånade inteckningarna inga nya överhypotek av den art

låntagarna redan kunna ha pantförskrivit till annan långivare. Det skulle

därför sannolikt bliva möjligt ordna så, att staten för sitt lån till hypoteksföreningen

komme i åtnjutande av säkerhet i vissa delar av ifrågavarande

inteckningar. — Räntebetalningar till sådana långivare, som inneha överhypotek

i hos hypoteksföreningen partiellt belånade inteckningar, förutsättas

regelmässigt ej böra ske med mindre överhypoteket i motsvarande omfattning

avstås åt staten. Överhuvud torde i de olika fallen alla möjligheter

att förskaffa det allmänna någorlunda nöjaktig säkerhet för lånen böra tillvaratagas.

Säkerhetssynpunkten lärer å andra sidan ej böra alltför hårt

understrykas, därest man skall ha någon utsikt att vinna syftet med hjälpaktionen;

man får nöja sig med den säkerhet, som i varje särskilt fall överhuvud

går att åstadkomma. — Ett annat tänkbart sätt att organisera en statshjälp

åt beträngda fastighetsägare å berörda orter vöre, att dessa temporärt

underställdes administration genom ett för ändamålet särskilt bildat förvaltningsföretag

med erforderlig statskredit och betryggande statlig representation

i ledningen. — Slutligen framhålles, att huru frågan örn stödkreditgivningens

former än må lösas, möjlighet bör hållas öppen för det allmänna att,

därest i visst fall anledning därtill skulle yppas under treårstidens lopp, omedelbart

låta inhibera ytterligare utbetalning av lånemedel.

Särskilda åtgärder beträffande Malmberget. Beträffande Malmberget förordar

länsstyrelsen slutligen vissa ytterligare åtgärder. I utlåtandet anföres

därom följande:

Med hänsyn till det delvis underhaltiga bostadsbeståndet i Malmberget

samt förhållandena å hyresmarknaden därstädes anser sig länsstyrelsen — i

anslutning till förslag, som vid ett av länsstyrelsen i oktober 1935 i Malmberget

hållet sammanträde framställts därom, att det allmänna skulle förhyra

eller på annat sätt undandraga hyresmarknaden vissa rum —- böra i

fråga örn nämnda samhälle föreslå en parallellaktion, avseende temporär eller

helst definitiv utslagning ur bostadsmarknaden av ett lämpligt antal av

de sämsta lägenheterna. Härigenom skulle vinnas ej blott en i och för sig

socialt högeligen önskvärd sanering av samhällets äldre bostadskvarter utan

även en viss återställelse av den rubbade jämvikten mellan tillgång och efterfrågan

å bostadslägenheter i orten och härmed också ekonomiskt stöd åt fastighetsägarna.

För vinnande av ökad effekt i hyresregleringshänseende förutsättes

härvid en viss samverkan mellan det allmännas organ och ledningen

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 185-

för gruvberget; enligt vad länsstyrelsen tror sig förstå, skulle från bolagets

sida ej möta hinder mot ett dylikt samgående. Länsstyrelsen har ej varit i

tillfälle att företaga ens en approximativ beräkning av kostnaderna för den

sålunda förordade saneringsaktionen. Dock torde med tämligen hög grad

av sannolikhet kunna antagas, att man redan med ett jämförelsevis blygsamt

belopp, förslagsvis 50,000 kronor, skulle kunna uppnå ej oväsentliga resultat,

blott anslaget utnyttjades på fullt ändamålsenligt sätt.

Yttranden över länsstyrelsens förslag m. m.

1 sedermera inkomna skrifter ha Kiruna fastighetsägareförening och Malmbergets

fastighetsägareförening framställt vissa erinringar i anledning av

länsstyrelsens utlåtande. Sålunda framhålles, att åtskilliga fastighetsägare

i vartdera samhället äro gemensamt engagerade genom borgensförbindelser

och att särskilt med hänsyn härtill den föreslagna låneaktionen bör givas

större omfattning än länsstyrelsen ansett erforderligt. En uppmjukning av

de av länsstyrelsen förordade grunderna för bedömning av understödsfallen

förklaras vara påkallad, särskilt såvitt angår pensionärer och av länsstyrelsen

föreslagen begränsning med avseende å fastighets taxeringsvärde. Malmbergets

fastighetsägareförening hemställer för sin del, under tillstyrkande av

den av länsstyrelsen förordade parallellaktionen beträffande Malmberget, att

ett belopp av 150,000 kronor måtte ställas till förfogande för lån åt fastighetsägare

i nämnda samhälle samt att utlämnat lån måtte vara räntefritt

under de tre första åren och därefter löpa med lägsta möjliga ränta och amortering

så länge inskränkningarna i gruvdriften fortbestå.

I ärendet lia härpå avgivits utlåtanden av styrelsen för hypotekskassan den

10 januari, av gruvbolaget den 17 februari samt av statskontoret den 19 februari

1936. Aktiebolaget Svenska handelsbanken, som haft tillfälle taga del av

länsstyrelsens utredning, har därjämte under hand meddelat vissa upplysningar

i ärendet.

Stgrelsen för hypotekskassan anför:

Styrelsen finner den verkställda utredningen giva vid handen, att en hjälpaktion

är synnerligen önskvärd samt att en sådan aktion för att vara till

gagn bör erhålla minst den omfattning, som föreslagits av länsstyrelsen. Vad

särskilt beträffar formen för lånehjälpen vill styrelsen med anledning av de

synpunkter, som framhållits av länsstyrelsen, endast anmärka, att styrelsen

anser långivning direkt till hypoteksföreningen icke böra ifrågakomma, enär

stödlån av ifrågavarande art under förhandenvarande förhållanden icke synas

böra tillerkännas annan än vederbörande fastighetsägare. Däremot finner

styrelsen, att i enlighet med vad länsstyrelsen föreslagit lånemedlen i

allmänhet böra av länsstyrelsen eller under dess inseende ställd lånenämnd

utbetalas direkt till vederbörande långivare. Det av länsstyrelsen framlagda

förslaget om en parallellaktion för vinnande av bättre förhållanden på hyresmarknaden

inom Malmberget synes styrelsen vara värt beaktande.

Gruvbolaget anför:

Först och främst vill bolaget vitsorda, att fastighetsägarna i de båda samhällena

under de senaste åren varit utsatta för mycket starka ekonomiska

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 185-

17

påfrestningar till följd av den rådande krisens verkningar, vilka som bekant

i alldeles särskilt hög grad gått ut över bolagets rörelse. Att en hel del av

fastighetsägarna därigenom råkat i ett mycket betryckt ekonomiskt läge är

otvivelaktigt.

Bolaget har också för egen del haft en betydande känning av det försämrade

läget på fastighets- och hyresmarknaden. En följd av detsamma halvard,

att antalet outhyrda rum i bolaget tillhöriga bostadsfastigheter har

stigit till icke mindre än 178 i Kiruna och 220 i Malmberget. Dessa siffror

motsvara 9.2 respektive 12.3 procent av hela rumsbeståndet i bolagets bostadshus

i de båda samhällena. Med stöd av i hithörande avseende förekommande

uppgifter i länsstyrelsens utlåtande lärer det kunna göras gällande, att

procenttalet outhyrda lägenheter är väsentligt större för bolagets ifrågavarande

fastigheter än för motsvarande fastigheter i privat ägo. Detta har sin

grund i att bolaget under rådande förhållanden icke velat driva en skärpt

konkurrens med de privata fastighetsägarna och, i synnerhet vad Malmberget

beträffar, funnit lämpligt att helt och hållet draga bort från hyresmarknaden

bolagets minst ändamålsenliga och mest avsides liggande arbetarbostäder.

Bolaget har således härigenom redan i viss mån lämnat sin medverkan

till en sådan särskild saneringsaktion, som av länsstyrelsen i fråga om

Malmberget föreslagits.

Även såsom innehavare av lån i egnahemsfastigheter har bolaget helt naturligt

kommit att beröras av svårigheterna på det ifrågavarande området.

Bolaget har alltsedan början av år 1931 medgivit sådana låntagare, som därom

gjort framställning, frihet tillsvidare från skyldigheten att erlägga avtalsenliga

amorteringar. Kravet på lånens förräntning har bolaget däremot

i princip upprätthållit, men icke funnit sig kunna i praktiken helt genomföra.

Den 31 december 1935 uppgick bolagets sammanlagda fordran på

grund av lämnade fastighetslån till 1,220,290 kronor 27 öre. Härav utgjorde

358,345 kronor 94 öre förfallna men icke guldna amorteringar och 15,337

kronor 74 öre förfallna men icke guldna räntor. Av bolagets ifrågavarande

fordringar äro således icke mindre än cirka 30 procent nödlidande. Enligt

i de remitterade handlingarna förekommande uppgifter från hypoteksföreningen

uppgår motsvarande siffra för dess vidkommande endast till knappt

4 procent.

Vad angår arbetsförhållandena vid bolagets gruvor har, efter det att länsstyrelsens

utredning i ärendet gjordes, arbetstiden i Kiruna från och med

ingången av år 1936 på grund av ökad malmbrytning höjts från 4 till 5 dagar

i veckan.

Med hänsyn till den partsställning bolaget måste anses intaga i saken finner

sig bolaget icke böra göra något som helst uttalande om själva principfrågan

angående önskvärdheten och lämpligheten av att stödåtgärder av

ifrågasatt slag från statens sida vidtagas. Skulle emellertid statlig hjälp principiellt

finnas vara på sin plats, synes det bolaget icke föreligga något bärande

skäl för att från dylik hjälp utesluta sådana fastighetsägare, som huvudsakligen

äro gäldenärer till bolaget. All, såsom det i länsstyrelsens utlåtande

säges, risk för exekutiva åtgärder från bolagets sida icke torde föreligga, bör

väl icke rimligen föranleda en ofördelaktigare behandling av ifrågavarande

fastighetsägare än av sådana, som lia sina lån placerade hos andra långivare.

1 de remitterade handlingarna förekomma, såvitt angår Kiruna, en del

uttalanden, som synas vilja på bolaget lägga ett visst ansvar för de ifrågavarande

svårigheterna på den grund, att bolaget tidigare skulle lia drivit

propaganda för en utökning av den privata byggnadsverksamheten. Med

anledning härav anser sig bolaget böra lämna följande upplysningar. Alltifrån

bolagets första tid hyste arbetarna ett mycket stort intresse för ord
Bihang

lill riksdagens protokoll 19116. 1 sami. Nr J85. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S5-

nandet av egna bostäder och övade stark påtryckning på bolaget att medverka

härtill genom beviljandet av egnahemslån på fördelaktiga villkor. För

att tillmötesgå arbetarnas önskningar i detta avseende gick bolaget redan år

1909 med på att utlämna dylika lån mot 41/2 procent ränta och med en amorteringstid

av 15 år. Med hänsyn särskilt till byggnadskostnadernas kraftiga

stegring under åren närmast efter världskriget fann sig bolaget från och med

år 1922 böra bringa arbetarna av dem önskad ytterligare hjälp i deras egnahemssträvanden

genom att lämna räntefria s. k. byggnadsbolag med 500

kronor per eldstad, dock högst 2,000 kronor per fastighet, vilka byggnadsbidrag

skulle helt och hållet avskrivas efter 15 år, därest vederbörande fastighet

liela tiden tillhört hos bolaget anställd person. Under de gångna åren

har bolaget lämnat dylika bidrag till ett sammanlagt belopp av 354,340 kronor,

vilket belopp icke till någon del är inräknat i den förenämnda resterande

lånesumman å 1,220,290 kronor 27 öre.

Att uppmuntra och stödja arbetarnas egnahemssträvanden har hittills

alltid betraktats såsom mycket förtjänstfullt. Hade bolaget underlåtit att

så göra, skulle bolaget utan tvivel lia gjorts till föremål för starkt klander

för bristande förståelse för sina sociala förpliktelser. Och det klandret hade

i varje fall varit mindre ovederhäftigt än den kritik, som kommit till synes

i de nu ifrågavarande uttalandena.

Av de lämnade uppgifterna angående storleken av bolagets eftersatta

amorterings- och räntefordringar ävensom av det lämnade vitsordet, att

någon risk för exekutiva åtgärder från bolagets sida icke lärer föreligga,

framgår i vilken mån bolaget funnit det påkallat och riktigt att vara sådana

fastighetsägare, som med bolagets bistånd förskaffat sig egna hem, behjälpliga

att med bibehållen äganderätt till sina fastigheter komma igenom

den rådande krisen. Att, såsom i länsstyrelsens utlåtande göres, ifrågasätta,

huruvida bolaget icke borde vara närmast till hands att träda hjälpande

emellan även beträffande andra fastighetsägare, till och med sådana som

icke ens vore anställda i bolagets tjänst, för vilket ändamål en särskild

fondbildning under »de goda åren» förmenas ha varit på sin plats, synes

vara att gå väl långt. För övrigt vill bolaget påpeka, att fondbildning utöver

den lagenliga reservfonden varit omöjliggjord genom bestämmelserna

i 1927 års statsavtal örn total utdelning av ali förefintlig nettovinst. Att

åter under »de dåliga åren» belasta rörelsen med uppoffringar av det ena

eller andra slaget är på grund av statsavtalens konstruktion praktiskt taget

liktydigt med välgörenhet enbart på det privata aktieintressets bekostnad,

under det att royaltyn till staten samtidigt obeskuren utgår eller upplöper

för senare likvidering. Endast under de senaste krisåren har staten på så

sätt redan uppburit cirka 17 miljoner kronor och förvärvat sig en företrädesrätt

till ytterligare cirka 8 miljoner kronor, vilka belopp icke motsvaras

av någon som helst gottgörelse till det privata aktieintresset.

Aktiebolaget Svenska handelsbanken upplyser:

För bankens fastighetsbelåning i Kiruna och Malmberget utgöres säkerheten

i flertalet fall av inteckningar med sämre förmånsrätt än de hos hypoteksföreningen

belånade. Som regel är emellertid denna säkerhet förstärkt

med borgen. Lånen lia hittills skötts tillfredsställande i det att praktiskt

taget inga ränterestantier föreligga; i vissa fall har banken dock fått nöja

sig med ränta efter en lägre räntesats än den eljest gällande. Låntagarna

ha i många fall haft att brottas med mycket stora svårigheter men ha synbarligen

velat anstränga sig till det yttersta icke minst för att undvika krav

mot borgesmännen. I den situation, som föreligger för bankens del, har anledning

saknats att överväga exekutiva åtgärder. Banken är emellertid

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 185-

19

övertygad om, att vid exekutiv auktion på ett större antal fastigheter rimliga

pris icke skulle kunna utvinnas. Speciellt gäller detta Malmberget, som

lider mest av de dåliga malmkonjunkturerna.

Statskontoret uttalar:

Enligt vad den förebragta utredningen och i övrigt kända förhållanden

giva vid handen, ha åtskilliga egnahemsägare i Kiruna och Malmberget under

de senast gångna åren haft att kämpa med betydande ekonomiska svårigheter,

ytterst förorsakade av de tryckta konjunkturerna inom järnmalmsexporten

och den därav föranledda inkränkningen av brytningen vid de

norrbottniska gruvfälten. Att under sådana omständigheter situationen på

många håll varit och alltjämt är bekymmersam skall icke bestridas. Häremot

må emellertid under hänvisning till syftet med den gjorda framställningen

erinras om att, såvitt den verkställda utredningen visar, exekutiva

auktioner eller fastighetsrealisationer i övrigt hittills knappast förekommit

i nämnvärd omfattning, samt att stöd näppeligen finnes för påståendet, att

åtgärder för framkallande i större skala av dylika tvångsförsäljningar av

intecknade fastigheter äro nära förestående eller överhuvud taget att befara.

1 Tvärtom synes det framgå, att vederbörande kreditgivare — i första

hand gruvbolaget samt stadshypoteksföreningen och Svenska handelsbanken

— sökt göra vad på dem kail ankomma för att undvika en fastighetskris.

Därvid torde de för övrigt ha handlat ej blott i fastighetsägarnas utan

—- i betraktande av förhållandena på fastighetsmarknaden inom de båda

ifrågavarande samhällena — jämväl i eget intresse.

Då läget är sådant, kan statskontoret ej finna tillräckliga skäl föreligga

för startande av den nya form av statlig hjälpverksamhet, som här föreslagits.

Länsstyrelsen har pekat på de principiella betänkligheter, som möta

mot att det allmänna på det extraordinära sätt, som ifrågasatts, skulle lämna

ekonomiskt bistånd åt en speciell kategori medborgare. Statskontoret

delar dessa betänkligheter och måste med hänsyn till konsekvenserna för

andra likartade fall, som nu och framdeles kunna inträffa, tillmäta dem

avgörande betydelse.

Under de senaste månaderna har en glädjande ljusning inträtt i arbetsförhållandena

vid de norrbottniska gruvorna, vilket bland annat tagit sig

uttryck däri, att arbetstiden i Kiruna, som tidigare varit nere så lågt som i

endast 2 Va dagar per vecka, numera utökats till 5 dagar. Att detta måst

medföra en väsentlig förbättring i det allmänna läget ligger utan vidare i

öppen dag. Det synes vid sådant förhållande vara all anledning antaga, att

de föreliggande svårigheterna i fortsättningen liksom hittills skola kunna i

gemensamt intresse lösas genom välvilligt hänsynstagande från vederbörande

kreditgivares sida, utan att statens mellankomst behöver påkallas.

På grund av vad sålunda anförts får statskontoret för sin del avstyrka,

att i förevarande fall åtgärder från statens sida vidtagas av den art, som i

ärendet ifrågasatts.

Av den föregående redogörelsen torde med tydlighet framgå, att åtskilliga Departementsfastighetsägare

i Kiruna och Malmberget drabbats av allvarliga ekonomiska cfieten■

bekymmer i samband med inskränkningarna i driften vid Norrbottens gruvfält.

Ifrågavarande fastighetsägare, vilka i flertalet fall äro anställda inom

1 I anledning av detta uttalande må anmärkas, att, enligt uppgift från hypoteksföreningen,

lagsökningsåtgärder på grund av utebliven inbetalning av annuiteter av föreningen vidtagits i

tre fall under åren 1933 och 1934, därvid föreningen nödgats inropa en av de å exekutiv auktion

försålda fastigheterna.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 185-

gruvindustrin men därjämte kunnat bereda sig inkomst jämväl genom uthyrning

av rum eller lägenheter, lia under de senaste åren fått vidkännas

en väsentlig minskning i arbetsförtjänsten. Samtidigt har en stark försämring

i förhållandena på hyresmarknaden gjort sig märkbar; i många fall lia

rum och lägenheter stått outhyrda under längre eller kortare tid, och där

uthyrning alltjämt kunnat ske ha hyrorna betydligt understigit vad som förut

kunnat påräknas. Under dessa omständigheter har för mången uppstått svårighet

att fullgöra tidigare ingångna låneförbindelser. Särskilt beträffande de

talrikt förekommande fastighetslånen hos Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

samt Kiruna, Gällivare och Malmbergets stadshvpoteksförening lia efterhand

betydande restantier uppkommit. Såvitt bolaget angår uppgingo

dessa restantier den 31 december 1935 till över 370,000 kronor, och hypoteksföreningens

motsvarande fordringar belöpte sig enligt en från föreningen erhållen

uppgift vid samma tid till omkring 137,000 kronor. Ett stort antal

fastighetsägare ha vidare sina fastigheter belånade hos aktiebolaget Svenska

handelsbanken. Att dessa lån — för vilka i regel såsom säkerhet lämnats

även borgen — hittills kunnat skötas tillfredsställande, lärer såsom banken

antytt ha berott närmast därpå, att låntagarna velat anstränga sig till det

yttersta för att undvika krav mot borgesmännen.

Enligt vad länsstyrelsen anfört torde hypoteksföreningen i nuvarande läge

icke utlämna några nya lån, och ej heller från annan långivare lärer lån

enbart mot inteckningssäkerhet stå att erhålla. Risk för exekutiva åtgärder

torde, på sätt utredningen giver vid handen, icke föreligga från gruvbolagets

sida. Ej heller Svenska handelsbanken har för närvarande haft anledning

överväga dylika åtgärder. Ovisst torde däremot vara i vad mån hypoteksföreningen

även i fortsättningen skall anse sig kunna underlåta att

tvångsvis söka indriva sina utestående fordringar. Föreningen har visserligen

hittills endast i ett fåtal fall påkallat exekutiva åtgärder, men vederbörande

fastighetsägare lära i stor utsträckning ha anmanats fullgöra sin betalningsskyldighet

gentemot föreningen vid äventyr att lagsökningsåtgärder

eljest komme att vidtagas. Av länsstyrelsens utlåtande framgår ock, att en

tvångsrealisation av fastigheter i större skala icke kan anses utesluten.

Den situation, som sålunda uppkommit, synes kräva, att möjligheten och

lämpligheten av särskilda åtgärder till beredande av hjälp åt de mest beträngda

fastighetsägarna nu allvarligt tagas under övervägande. Av vad gruvberget

anfört framgår i vilken mån bolaget funnit sig kunna bidraga till

lindrande av fastighetsägarnas svårigheter. Även om, såsom de i ärendet hörda

ämbetsverken anfört, principiella betänkligheter skulle kunna hysas mot

åtgärder från statens sida av den art, här ifrågasatts, har jag dock — med

hänsyn till den särställning omförmälda, av gruvbolagets verksamhet helt beroende

samhällen intaga — ansett dessa betänkligheter icke böra tillmätas

avgörande betydelse, i synnerhet om hjälpaktionen begränsas i huvudsak enligt

länsstyrelsens förslag. Jag är sålunda beredd tillstyrka, att staten i nu

förevarande syfte lämnar erforderlig medverkan. Länsstyrelsen har anvisat

vissa riktlinjer för anordnande av en dylik hjälpaktion. Jag vill i sådant hän
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 185-

21

seende förorda förslaget, att ett lämpligt anslagsbelopp ställes till förfogande

för utlämnande av lån i huvudsaklig överensstämmelse med vad länsstyrelsen

angivit. Vad åter angår den av länsstyrelsen för Malmbergets vidkommande

ifrågasatta parallellaktionen, avseende utslagning ur hyresmarknaden av vissa

lägenheter, synes utredningen knappast giva tillräckligt stöd för bedömandet

av nyttan av en dylik aktion samt möjligheterna för densammas genomförande.

Detta förslag torde följaktligen, i allt fall för närvarande, icke böra

föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd. Jag övergår nu till att närmare redogöra

för huru den av mig tillstyrkta låneaktionen lämpligen bör anordnas.

Ifrågavarande lånehjälp torde, såsom länsstyrelsen förutsatt, böra vara avsedd

endast för de fall, där allvarlig risk för exekutiva åtgärder kan anses föreligga.

I väsentlig överensstämmelse med vad länsstyrelsen föreslagit anser

jag vidare, att lånehjälpen för en var låneberättigad lämpligen bör omfatta

dels förfallna oguldna annuiteter och räntor å lån mot säkerhet av inteckning,

dels ock under åren 1936—1938 förfallande annuiteter och under

samma år upplöpande räntor å dylika lån. I fall av mindre hjälpbehov torde

det sålunda beräknade lånebeloppet böra efter omständigheterna nedsättas,

exempelvis till två tredjedelar eller hälften.

Vidare finner jag det vara mest ändamålsenligt, att ifrågavarande låneverksamhet

handhaves av länsstyrelsen med biträde av de rådgivande lokala

nämnder, som länsstyrelsen för sådant ändamål kan finna erforderligt tillsätta.

Några särskilda medel till bestridande av administrationskostnaderna

torde icke behöva beräknas. Lånemedlen torde, allteftersom gäldbeloppen

förfalla till betalning, böra av länsstyrelsen för låntagarens räkning utbetalas

direkt till vederbörande långivare. När helst anledning därtill kan

yppa sig, bör emellertid länsstyrelsen äga inhibera ytterligare utbetalning

av lånemedel.

I fråga örn de närmare villkoren för erhållande av lån torde i huvudsak

böra lända till efterrättelse av länsstyrelsen i sådant hänseende i utlåtandet

föreslagna grunder; undantag härutinnan torde dock få göras såtillvida,

att lån icke ovillkorligen bör förvägras enbart på den grund att fastighetens

taxeringsvärde överstiger 30,000 kronor eller att vederbörande lånesökande

är att anse såsom pensionär.

Meddelat lån torde böra vara räntefritt intill utgången av år 1938; för tiden

därefter torde böra gäldas ränta efter fyra procent om året. Från och med

år 1939 bör å lånet årligen erläggas amortering, som jämte ränta å oguldet

belopp utgöres genom en varje år lika stor annuitet, så beräknad, att lånet

är återbetalat tio år efter amorteringens början.

Till säkerhet för lån bör, därest fastigheten icke är belånad till så högt

belopp som motsvarar dess beräknade värde, pantförskrivas inteckning i fastigheten

intill nämnda värde. I den mån belånad inteckning genom statslånet

frigöres, bör jämväl denna förskrivas till säkerhet för lånet. I övrigt

hör såsom villkor för lånets beviljande föreskrivas, att för lånet ställes av

länsstyrelsen godkänd säkerhet. Länsstyrelsen synes dock böra medgivas

rätt att helt eller delvis eftergiva detta villkor, därest gäldenären saknar

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 185-

möjlighet att lämna godtagbar säkerhet och omständigheterna äro sådana,

att gäldenären ändock kan förväntas fullgöra sina med lånet förbundna förpliktelser.

Ansökan om erhållande av lån bör ställas till länsstyrelsen, som har att efter

vederbörlig utredning bevilja lån i den mån tillgängligt anslag det medgiver.

Länsstyrelsens beslut rörande låneansökan bör ofördröjligen tillställas

gäldenären; klagan över länsstyrelsens beslut torde ej böra medgivas.

Då lån beviljats synes det böra åligga gäldenären dels att utfärda skuldförbindelse,

angivande förutom lånesumman gäldenärens åtaganden i fråga om

lånets återbetalande jämte övriga lånevillkor, dels ock att i förekommande

fall avlämna föreskriven säkerhet. Därest i enlighet med vad förut angivits

länsstyrelsen finner sig böra inhibera vidare utbetalningar å lånet, torde

motsvarande avskrivning böra ske å skuldförbindelsen. Förfallen ränta och

amortering å statslånet torde för varje kalenderår före årets utgång böra av

gäldenären inbetalas till länsstyrelsen.

På länsstyrelsen bör ankomma att tillse, att gäldenär fullgör sina skyldigheter

i avsende å av länsstyrelsen beviljat lån. Därest gäldenären finnes genom

oriktig uppgift lia föranlett lånets beviljande eller gäldenären visar försumlighet

att erlägga föreskriven ränta eller amortering eller annorledes

bryter mot sina åligganden enligt skuldförbindelsen eller när eljest sådana

förhållanden inträffat, att gäldenären med hänsyn till det med lånet avsedda

syftet uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta lånet, bör länsstyrelsen

äga uppsäga lånet till omedelbar betalning. Där uppsägning sålunda sker,

torde, ändå att ränta eljest ej skolat utgå, å lånet böra gäldas ränta efter fyra

procent om året från och med uppsägningsdagen. Finner länsstyrelsen i annat

fall än förut omnämnts, att avskrivning på grund av utlämnat lån bör

äga rum, torde frågan därom böra underställas Kungl. Majit.

Frågan i vilken utsträckning medel för nu berörda ändamål kunna

bliva erforderliga undandrager sig ett säkert bedömande. Enligt länsstyrelsens

beräkningar skulle i första hand erfordras ett belopp av omkring 95,000

kronor, vilken summa för säkerhets skull borde förhöjas med åtminstone

25 procent, eller således till i runt tal 120,000 kronor. Med hänsyn till av

mig förordade jämkningar i de av länsstyrelsen föreslagna grunderna för

prövning av låneansökningar synes en ytterligare förhöjning påkallad. Då

det torde vara lämpligt, att de för utlåning avsedda medlen icke alltför snävt

begränsas, anser jag det erforderliga beloppet böra uppskattas till 150,000

kronor. Enär fördelningen på olika år av kostnaderna för ifrågavarande

hjälpaktion icke nu kan tillförlitligt beräknas, vill jag vidare tillstyrka, att

hela det belopp, vartill sagda kostnader sålunda uppskattats, upptages såsom

reservationsanslag å riksstaten för nästa budgetår. Anslaget torde böra uppföras

bland utgifter för kapitalökning under den bland statens utlåningsfonder

upptagna fonden för låneunderstöd. Med hänsyn till de villkor, som avses

skola gälla för ifrågavarande lån, torde anslaget böra utgå till ett belopp av

100,000 kronor av lånemedel och till återstående del av skattemedel. På

Kungl. Majit torde få ankomma att i huvudsaklig överensstämmelse med av

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 185-

23

mig angivna grunder meddela närmare föreskrifter rörande dispositionen av

det föreslagna anslaget.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen

att, för utlämnande av låneunderstöd i huvudsaklig överensstämmelse

med vad av mig i det föregående angivits, bland

Utgifter för kapitalökning, under Statens utlåningsfonder,

Fonden för låneunderstöd, till Låneunderstöd åt vissa fastighetsägare

i Kiruna och Malmberget för budgetåret 1936/1937

anvisa ett reservationsanslag av 150,000 kronor, därav

100,000 kronor att utgå av lånemedel.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Birger Brandt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:302 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majt:i ''proposition angående anslag till låneunderstöd åt vissa egnahemsägare i Göteborgs och Bohus län. s. 4 i texten
  2. Rskr. 1936:225 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till låneunderstöd åt vissa fastighetsägare i Kiruna och Malmberget. s. 7 i texten
  3. SU 1936:98 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till låneunderstöd åt vissa fastighetsägare i Kiruna och Malmberget. s. 5 i texten