Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om socialregister

1936-01-09 · 99 sidor, varav 97 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 97 av 99 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:3, Med förslag till lag om socialregister

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 3.

1

Nr 8.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag om socialregister; given Stockholms slott den 9

januari 1936.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till lag om socialregister.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 3.

2431 35 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Förslag

till

Lag:

om socialregister.

Härigenom förordnas som följer:

1 §‘

I varje kommun skall av fattigvårdsstyrelsen eller annat kommunalt organ,

som kommunen därtill utser, föras ett register (socialregistor) över hjälpverksamheten

inom kommunen.

2§-

I socialregistret skola antecknas:

1) de personer, som erhålla understöd eller annan hjälp genom kommunens

organ;

2) inom kommunen boende personer, vilka uppbära tilläggspension enligt

lagen örn folkpensionering, understöd enligt förordningen örn invalidunderstöd

eller blindhetsersättning eller som med bidrag av allmänna medel åtnjuta

sjukvård eller yrkesutbildning, varom i 8 § lagen örn folkpensionering

förmäles, för förebyggande eller hävande av arbetsoförmåga;

3) personer, som erhålla hjälp i annan form än ovan sagts, i den mån det

registerförande organet erhåller kännedom därom och finner anteckning örn

förhållandet böra inflyta i registret.

3 §•

Anteckning, som i 2 § sägs, skall innehålla uppgift om hjälpens orsak

och art, den tid hjälpen avser, dess omfattning samt i korthet övriga omständigheter,

vilka kunna vara av betydelse vid bedömande av uppkommande

fråga om ytterligare hjälp åt person, som med anteckningen avses.

I registret intagna uppgifter skola vara ordnade och för varje person

sammanförda på sådant sätt, att de äro lätta att finna och överblicka. Det

åligger det registerförande organet att införskaffa så fullständiga upplysningar

som möjligt för anteckning, varom i första stycket sägs.

4 §•

Beslutar kommunalt organ, att hjälp skall utgå till viss person, skall beslutet

omedelbart delgivas det registerförande organet. Sådan delgivningsplikt

åligger pensionsuämnd ifråga om tilläggspension och invalidunderstöd

samt dess ordförande ifråga om blindhetsersättning och bidrag av allmänna

medel för sjukvård eller yrkesutbildning, varom i 2 § 2) sägs.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr ,‘d

3

5§-

Statlig myndighet, av landsting tillsatt styrelse eller nämnd, ömsesidigt

olycksfallsförsäkringsbolag, varom förmäles i 4 § lagen örn försäkring för

olycksfall i arbete, erkänd sjukkassa och erkänd arbetslöshetskassa äro pliktiga

att efter framställning tillhandagå det registerförande organet med

upplysning angående från myndigheten, styrelsen, nämnden, bolaget eller

kassan till viss angiven person utgående hjälp.

6 §•

Kommunalt organ, som bedriver hjälpverksamhet, skall, innan slutligt

beslut rörande hjälpåtgärd till viss person fattas, från socialregistret inom

kommunen inhämta upplysningar angående personen ifråga.

7 §■

I 5 § omförmälda myndigheter, styrelser, nämnder, bolag och kassor ävensom

kommunalt organ, som i annan kommun för socialregister, äro berättigade

att efter framställning erhålla för sin verksamhet erforderliga uppgifter

från registret beträffande viss angiven person.

8§-

Socialregister och därtill hörande handlingar ävensom uppgifter, som erhållits

ur registret, skola så förvaras, att de icke åtkommas av obehöriga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1937. Åtgärder för socialregisters

anordnande böra vidtagas dessförinnan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Utdrag av protokollet oven'' socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 9 januari 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Ekman, Sköld.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler uppkommen

fråga om inrättande av register över kommunal hjälpverksamhet m. m. samt

anför:

Organisationssakkunnigas förslag rörande den samhälleliga

hjälpverksamhetens organisation m. m.

Förslaget 1 allmänhet.

Sedan dåvarande chefen för socialdepartementet, statsrådet Lubeck, jämlikt

Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 april 1929, tillkallat sakkunniga —

organisationssakkunniga ’) — för att verkställa utredning angående den sociala

försäkrings- och hjälpverksamhetens organisation, hava de sakkunniga den

11 december 1934 avgivit betänkande med utredning och förslag rörande

den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation m. m. (statens offentliga

utredningar 1934: 53).

Enligt givna direktiv har det ålegat organisationssakkunniga att behandla,

förutom annat, två huvudproblem, nämligen dels frågan örn att åstadkomma

större lokala enheter främst för den sociala omvårdnaden men möjligen i

anslutning därtill även i fråga örn handhavandet av vissa andra samhälleliga

uppgifter, och dels frågan örn att åstadkomma större enhetlighet vid förvaltningen

inom kommunerna, respektive nyss avsedda större områden, av

ifrågavarande uppgifter.

I ett utkast till lag örn den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation

m. m., som organisationssakkunniga framlagt i sitt betänkande, hava de sakkunniga

sökt lösa dessa två huvudproblem. I lagutkastet hava dessutom

behandlats två andra mera omfattande spörsmål, nämligen frågorna örn barnavårdsnämndernas

obligatoriska anslutning till barnavårdsförbund samt om

förbud mot oreglerad hjälpverksamhet.

9 Landshövdingen S. \■ Linnér (ordförande), ledamöterna av riksdagens andra kammare

riksgäldsfullmäktigen A. Anderson och lantbrukaren O. L. Carlström, statens inspektör för

fattigvård och barnavård kanslirådet B. G. H. von Koch samt professorn G. Adolfsson

Bagge, vilken sistnämnde dock den 17 maj 1934 på egen begäran entledigats, varefter till

sakkunnig utsetts borgarrådet i Stockholm W. E. Karlsson.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majus proposition nr 3.

I samband med nämnda lagutkast hava även framlagts förslag till vissa

ändringar i fattigvårdslagen, skatteutjämningsförordningen oell förordningen

örn erkända arbetslöshetskassor.

Organisationssakkunnigas förslag innefattar ändringar i förhållande till

gällande rätt övervägande av organisatorisk innebörd.

Mest genomgripande är de sakkunnigas förslag örn inrättande av social

nämnd, vilken myndighet skulle fullgöra de funktioner, som enligt gällande

lagstiftning utövas av fattigvårdsstyrelse, barnavårdsnämnd, ungdomsnämnd,

pensionsnämnd, nykterhetsnämnd och arbetslöshetskommitté. Bestämmelser

örn social nämnd hava upptagits i 1 kapitlet av den föreslagna lagen örn

den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation m. m.

Beträffande lagutkastets detaljbestämmelser rörande den sociala nämnden

må här omnämnas följande.

Nämnden skulle vara obligatorisk i kommuner med mera än 1,500 invånare,

under det att kommuner med mindre invånarantal skulle äga rätt

att införa social nämnd (1 §). , , ,

Nämnden skulle obligatoriskt hava hand örn kommunens verksamhet tor

fattigvård, barnavård, ungdomsskydd, allmän ålderdomspensionermg, behandling

av alkoholister och arbetslöshetshjälp (1 §).

Yad i lag eller annan författning funnes stadgat örn fattigvårdsstyrelse,

barnavårdsnämnd, ungdomsnämnd, pensionsnämnd, nykterhetsnämnd och

arbetslöshetskommitté skulle i kommun, där social nämnd vöre inrättad, i

stället gälla social nämnd, i den mån det ej strede mot vad i den nya lagen

funnes stadgat (1 §). ..... T, ,

Nämnden skulle bestå av minst fem ledamöter, av vilka Konungens befallningshavande

skulle utse en samt de övriga väljas av kommunen Enligt

vissa närmare bestämmelser skulle läkare, lärare m. fl. finnas bland nämndens

ledamöter eller deltaga i handläggningen av vissa ärenden (2 §). K-ommunen

skulle själv utse ordförande och vice ordförande i nämnden (o §).

Mandattiden för valda ledamöter skulle vara fyra år (7 §).

Genom reglemente för nämnden, som skulle antagas av kommunen och

underställas Konungens befallningsliavandes prövning, skulle kunna bestämmas,

att viss eller vissa grenar av verksamheten skulle handhavas av

utskott, vilka emellertid icke skulle få lia hand örn någon medelsforyaltning.

Arbetsfördelningen mellan nämnden och utskott samt mellan utskott inbördes

skulle bestämmas i reglementet. I kommun med över 1,500 invånare skulle

barnavårdsutskott vara obligatoriskt (4 § 1 morn.).

Alla beslut av utskott skulle utan onödigt uppskov understallas nämndens

provning men dock gå i verkställighet utan avvaktan därpå (4 § 1 mom.).

Nämndens ordförande skulle vara självskriven ledamot i alla utskott, -i-1*!

utskottsledamöter skulle kunna utses även personer utom nämnden (4 §

2 morn.). ..... . ....

Nämnden skulle föra register, kallat understodsregister, över understods
verksamheten

inom kommunen (10 §).

Särskilda fördelar genom inrättandet av social nämnd vore enligt de sakkunnigas

mening, att ingen ovisshet behövde rada örn hos vilken myndighet

hjälp skulle begäras, att cn enda myndighet — icke som hittills ofta flera

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 3.

— skulle bestämma rörande hjälp av olika slag, att snabbare behandling av

hjälpansökningar skulle ernås genom att en och samma myndighet verkställde

alla erforderliga undersökningar, att större möjlighet skulle förefinnas

att rattvist avväga den hjälp, som lämnades, och att välja den lämpligaste

och mest effektiva hjälpformen, att samlad överblick över hjälpverksamheten

inom kommunen samt enhetlig ledning av densamma skulle åstadkommas,

därvid risk för dubbelunderstöd betydligt skulle minskas samt behovsprövning

och kontroll över understöds användande skulle bliva noggrannare, att

åtskilligt dubbelarbete skulle undvikas, att upplysningar örn hjälpklientelet

lättare skulle kunna samlas på ett håll (genom understödsregister, fört av

den sociala nämnden), att en rationaliserad administration skulle underlättas,

i det att verksamheten lättare kunde sammanföras till gemensam

lokal samt att minskning av de sammanlagda utgifterna för avlöningar och

ersättningar åt dem, som sysslade med det sociala arbetet, kunde förväntas.

En reservant bland de sakkunniga, riksgäldsfullmäktigen Anderson, bär

ansett så långt gående förändringar i gällande bestämmelser, som av de sakkunnigas

majoritet föreslagits, icke vara av behovet påkallade. Möjlighet

till en ändamålsenlig kommunal organisation genom införande av social

nämnd för vissa sociala uppgifters handhavande — i varje fall dock icke

pensionsnämnds och arbetslöshetskommittés uppgifter — kunde visserligen

sägas vara i någon mån önskvärd i mycket små kommuner och möjligen

även i städer och landskommuner med stor befolkningstäthet men vore

ingalunda önskvärd i till ytvidden stora, glest befolkade landskommuner.

För att möjliggöra nödig överskådlighet beträffande hjälpverksamheten i

sin helhet i en kommun syntes dock erforderligt att inrätta ett personregister

hos fattigvårdsstyrelsen, till vilket register övriga kommunala hjälporgan

borde anmäla de understödsåtgärder av olika slag, som av dem vidtagits.

Yttranden.

Organisationssakkunnigas betänkande har för yttrande varit utremitterat

till ett flertal myndigheter och sammanslutningar ävensom stads- och landskommuner.

En inom socialdepartementet utarbetad promemoria med en

sammanfattande redogörelse för huvudinnehållet i de över betänkandet avgivna

yttrandena torde såsom bilaga (Bilaga A) få fogas till statsrådsprotokollet

i detta ärende.

Av promemorian (särskilt sid. 37—51) framgår, att organisationssakkunnigas

huvudförslag i flertalet yttranden blivit avstyrkt.

I yttrandena hava såsom skäl mot införandet av social nämnd framförallt

anförts, att en anhopning av ärenden kunde befaras, att avsevärt dubbelarbete

kunde förväntas, särskilt i anledning av den föreslagna bestämmelsen

att alla av utskott fattade beslut skulle underställas nämndens prövning,

att nämnden syntes komma att bliva en tung och svårskött organisation,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majlis proposition nr 3.

att svårigheter torde komina att uppstå i fråga örn rekryteringen av den

sociala nämndens ledamöter, att alldeles särskilda svårigheter syntes möta

att få någon person, som kunde vara ordförande i nämnden, att, bland annat

med hänsyn till vad ovan sagts, fara förelåge för byrakratisering av kommunernas

hjälpverksamhet, i synnerhet därigenom att avlönade tjänstemän

måste anställas, att hjälpverksamhetens handhavamde komme att fördyras

samt att det föreslagna systemet — särskilt med hänsyn till utskotten och

deras verksamhet — i praktiken torde komma att verka på ungefär samma

sätt som de nuvarande anordningarna.

I åtskilliga yttranden har framhållits, att de olägenheter, som organisation

ssakkunniga velat avhjälpa genom att inrätta social nämnd, skulle kunna

motverkas på enklare sätt utan att tillgripa den av de sakkunniga föreslagna

radikala omvälvningen av den kommunala nämndorganisationen. De medel,

som i sådant hänseende hava förordats, hava huvudsakligen varit upprättande

av ett centralregister för all understödsverksamhet, samarbete mellan olika

nämnder och styrelser genom gemensamma ledamöter i större utsträckning

än som för närvarande förekommer, gemensamma sammanträdeslokaler och

expeditioner samt förbättrade instruktioner för avlönade tjänstemän ävensom

gemensamma nämndsammanträden.

Organisationssakkunnigas förslag

rörande understödsregister.

I kap. 3 av organisationssakkunnigas betänkande, vilket kapitel innehåller

principdiskussion angående ändringar i den inre kommunala organisationen,

hava de sakkunniga anfört, bland annat, att icke blott de, som tidigare anslutit

sig till tanken på ett totalt eller partiellt sammanförande av den kommunala

understödsverksamheten, utan även flertalet av dem, som stått mer

eller mindre främmande för centraliseringssynpunkterna, enats däri, att alla

uppgifter rörande hjälpverksamheten borde sammanföras till ett centralt

register i kommunen. Därigenom skulle upplysningar örn hjälpklientelet

finnas överskådliga och lättillgängliga.

I detta register, benämnt understödsregister, som enligt de sakkunnigas

förslag skulle föras av social nämnd, skulle införas jämväl upplysningar angående

understöd från erkänd sjukkassa eller arbetslöshetskassa eller från

organiserad enskild hjälpverksamhet.

Huvudbestämmelsen örn understödsregister hava de sakkunniga upptagit

i 10 § av 1 kap. i utkastet till lag örn den samhälleliga hjälpverksamhetens

organisation med mera.

Nämnda paragraf lyder enligt utkastet:

Den sociala nämnden åligger att föra register, kallat understödsregister,

över understödsverksamhet inom kommunen. I registret skall antecknas,

vilka personer genom nämnden erhålla understöd eller pension, dess orsak

och art, den tid understödet eller pensionen avser och dess storlek samt i

korthet övriga omständigheter som kunna vara av betydelse vid bedömande

av uppkommande fråga örn ytterligare understöd åt samina person. I re
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

gistret skola om möjligt även införas enahanda uppgifter angående understöd

från erkänd sjukkassa eller erkänd arbetslöshetskassa eller från organiserad

enskild hjälpverksamhet.

I understödsregistret skola uppgifterna vara ordnade och för varje understödstagare

sammanförda på sådant sätt att de äro lätta att finna och

överblicka.

Organisationssakkunniga hava därjämte föreslagit ändring av 6 § förordningen

den 15 juni 1934 örn erkända arbetslöshetskassor, vilken paragraf

skulle erhålla följande lydelse (andra stycket nytt):

Erkänd arbetslöshetskassa må ej utöva annan verksamhet än sådan, som

avser beredande av understöd vid arbetslöshet, eller använda medel för

ändamål, som är främmande för dylik understödsverksamhet.

Erkänd arbetslöshetskassa är dock pliktig att på begäran tillhandagå vid

social försäkrings- eller understödsverksamhet, som är reglerad i lag eller författning,

med upplysning angående understöd från kassan.

Vad angår upplysningar från erkänd sjukkassa hava organisationssakkunniga

hänvisat därtill, att 1928 års pensionsförsäkringskommitté uti ett i dess

den 26 april 1934 avgivna betänkande med förslag rörande revision av den

allmänna pensionsförsäkringen (statens offentliga utredningar 1934: 18) framlagt

förslag till lag örn erkända sjukkassor föreslagit en bestämmelse i 2 §

(motsvarar nuvarande 8 §) av följande lydelse (avsedd att införas som ett

tredje stycke i paragrafen):

Erkänd sjukkassa är ock pliktig att på begäran tillhandagå vid social

understödsverksamhet, som är reglerad i lag eller författning, med upplysning

angående understöd från kassan.

Sistnämnda lagförslag har icke förelagts riksdagen.

I förevarande sammanhang må anmärkas, att organisationssakkunniga i

sitt utkast till lag om den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation med

mera intagit ett stadgande (9 §), enligt vilket vid den undersökning angående

understödssökandes behov, som det åligger den sociala nämnden eller

dess utskott att verkställa innan de bevilja understöd, nämnden eller utskottet

skall, örn den understödssökande förmodas vara medlem av erkänd

sjukkassa eller erkänd arbetslöshetskassa, hos kassan begära upplysning örn

understöd från kassan.

Organisationssakkunniga hava vidare anfört, att den sociala nämnden

borde från riksförsäkringsanstalten erhålla uppgift örn meddelade beslut angående

frågor örn ersättning på grund av olycksfall. Föreskrift därom borde

i administrativ ordning meddelas riksförsäkringsanstalten.

Slutligen har framhållits, att det naturligtvis vore av vikt, att den behovsprövande

myndigheten undersökte, huruvida hjälpsökande åtnjöte förmåner

från organiserad enskild hjälpverksamhet, samt att det vore önskvärt, att

myndigheten kunde erhålla upplysning därom från den enskilda organisationen.

Reservanten riksgäldsfullmäktigen Anderson har, på sätt redan förut omnämnts,

i sitt särskilda yttrande föreslagit inrättandet av ett register samt

därutinnan anfört:

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj-.ts proposition nr 3.

För möjliggörande av nödig överskadlighet beträffande hjälpverksamheten

i sin helhet i en kommun synes dock inrättande av ett personregister hos

fattigvårdsstyrelsen, som under normala förhållanden torde hava den ekonomiskt

mest omfattande verksamheten, erforderligt, och böra följaktligen

övriga kommunala hjälporgan till registret anmäla de understödsåtgärder av

olika slag som av dem vidtagits.

Yttranden.

Organisationssakkunnigas förslag örn inrättande av ett understödsregister

har i princip icke mött någon gensaga i de över de sakkunnigas betänkande

avgivna yttrandena.

I ett stort antal yttranden har ett dylikt register ansetts böra införas

oavsett örn de sakkunnigas förslag rörande inrättande av social nämnd

genomfördes eller ej. Ett uttalande i motsatt riktning har allenast gjorts uti

en vid stadsfullmäktiges i Ystad yttrande fogad skrivelse från fullmäktiges

beredningsutskott, som anfort, att ett centralt understödsregister icke kunde

tillstyrkas med mindre förslaget örn den sociala nämnden bleve genomfört.

Därest ett centralt register upprättades, medan de nuvarande olika sociala

hjälporganen funnes, skulle nämligen ett alltför stort antal personer få del

av registrets uppgifter.

I de till övervägande antal avstyrkande yttranden, som avgivits över

organisationssakkunnigas betänkande, hava anförts åtskilliga skäl mot så

omfattande förändringar i organisatoriskt avseende, som ett genomförande

av de sakkunnigas förslag skulle innebära. Då de anförda skälen synas

mig bärande, har jag icke funnit mig böra lägga sakkunnigförslagets huvudprinciper

till grund för lagstiftning i ämnet.

Emellertid föreligger otvivelaktigt, på sätt såväl av de sakkunniga som i

avgivna yttranden anförts, ett visst behov av samverkan i större utsträckning

än som för närvarande förekommer mellan kommunernas olika olgan

för hjälpverksamhet för att motverka en del nu radande missförhållanden.

I överensstämmelse med den uppfattning, som kommit till uttryck i ett flertal

yttranden, anser jag, att i sådant hänseende åtskilligt skulle kunna vinnas

genom tillskapandet av ett kommunalt register, innehållande i första hand

uppgifter rörande av kommunen utövad understödsverksamhet av skilda slag

men därutöver jämväl andra upplysningar, som kunde vara av värde vid bedömandet

av föreliggande understödsspörsmål.

(1 De i organisationssakkunnigas betänkande ingående bestämmelser, som

lia avseende å understödsregister, synas mig kunna läggas till grund för en

lagstiftning i ämnet.

Med ledning av de avgivna yttrandena har organisationssakkunnigas förslag

i nämnda delar undergått överarbetning inom socialdepartementet. Jag

övergår nu till en redogörelse för det inom socialdepartementet utarbetade

förslaget till lag örn socialregister.

Departe
ments
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Förslag till lag om socialregister.

Allmänna synpunkter.

I vilka kommuner skall register föras?

Enligt organisationssakkunnigas förslag skulle registret föras av

den sociala nämnden. Endast i kommuner, där sådan nämnd funnes, skulle

således register förekomma, d. v. s. i alla kommuner med mera än 1,500

invånare samt i de kommuner med lägre invånarantal, som frivilligt beslutat

inrätta social nämnd.

I vissa av yttrandena har spörsmålet, i vilka kommuner register skulle

finnas, varit föremål för övervägande.

Sålunda har svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet i detta hänseende

anfört följande.

Förbundet funne angeläget, att ett centralregister komme till stånd i alla

kommuner, där verksamheten vore av sådan omfattning, att icke den rent

personliga kontakten vore tillräcklig garanti för kontroll och översikt över

hjälpverksamhetens olika grenar. Oavsett att förbundet icke kunde tillstyrka

de sakkunnigas förslag örn skyldighet för kommun med mera än 1,500

invånare att hava social nämnd, ville förbundet tillstyrka, att förandet av

centralregister över fattigvårdsstyrelsens, barnavårdsnämndens, pensionsnämndens,

_ nykterhetsnämndens och arbetslöshetskommitténs verksamhet

gjordes obligatoriskt för kommuner med mera än 1,500 invånare, under det

att frågan för mindre kommuner finge bero av deras eget avgörande.

Statens t. f inspektör för fattigvård och barnavård har ansett, att det kunde

ifrågasättas örn skyldigheten att föra register även skulle åvila kommuner

med mindre än 1,500 invånare. Bristande kännedom örn hjälp från olika

håll torde vara utesluten inom små kommuner.

I åtskilliga yttranden, bland annat av svenska stadsförbundet och länsstyrelsen

i Västmanlands län, har framhållits, att register borde föras i alla

rikets kommuner.

Enligt tillgänglig statistik (årsbok för Sveriges kommuner för år 1935)

uppgick folkmängden den 1 januari 1935 till högst 1.500 personer i 7 stadsoch

1,549 landskommuner. Över 1,500 men högst 2,000 invånare hade 3

stads- och 261 landskommuner. Över 2,000 invånare funnos i 104 stads- och

604 landskommuner.

Invånarantalet i kommuner med upp till 2,000 invånare belyses närmare

av siffrorna i nedanstående tabell.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majda proposition nr 3.

Antal invånare

den 1 jan. 1935

t. o. m. 100

Städer

Lands-

kommuner

1

Antal invånare

den 1 jan. 1935

1,001-1,100 .......

Städer

Lands-

kommuner

115

101 —

200 .

.......... .

40

1,101-1,200 ......

..... 2

91

201—

300 •

......... .

110

1,201-

-1,300 .......

2

92

301—

400 .

.......... .

148

1,301-1,400 ......

.. .. 1

73

401—

500 .

.......... .

170

1,401—1,500 ......

..... 1

69

501—

600 .

.......... .

143

1,501—1,600 ......

..... —

76

601-

700 .

.......... .

145

1,601—1,700 ......

..... 1

56

701 —

800 .

.......... .

130

1,701-

-1,800 ... .

1

53

801—

900 .

.......... 1

115

1,801—1,900 ......

..... 1

36

901—1,000 .

......... —

107

1,901-

-2,000 ......

... . —

40

Beträffande folkmängdens fördelning på olika landskommuner i stort inom

olika län hänvisas till den vid statsrådsprotokollet i detta ärende fogade

promemorian sid. 96.

Organisationssakkunniga, enligt vilkas förslag registret skulle föras av Departementsden

sociala nämnden, torde icke hava haft anledning att närmare taga stånd- ^

punkt till spörsmålet örn storleken av de kommuner, inom vilka förandet

av register i och för sig måste anses önskvärt. I de yttranden över de sakkunnigas

förslag, däri detta spörsmål direkt berörts, hava olika uppfattningar

kommit till uttryck. Sålunda har i vissa fall en gräns vid 1,500 invånare

förordats, under det att i andra fall skyldighet för alla kommuner att föra

register blivit tillstyrkt.

Ett register av nu ifrågasatt beskaffenhet synes, på sätt svenska fattigvårds-

och barnavårdsförbundet anfört, nödvändigt i alla kommuner, där

verksamheten är av sådan omfattning, att den rent personliga kontakten

icke är tillräcklig garanti för kontroll och översikt över hjälpverksamhetens

olika grenar. Huruvida ur nämnda synpunkt en gränsdragning vid ett invånarantal

av 1,500 är den rätta synes mig emellertid tveksamt. Jag är benägen

antaga, att en sådan gräns lämpligen borde sättas åtskilligt lägre.

Följande uppgifter, hämtade ur tabellen här ovan, torde i detta sammanhang

äga ett visst intresse. En gräns vid 1,000 invånare skulle medföra,

att register icke skulle vara obligatoriskt i en av rikets 114 stadskommuner

samt i 1,109 av dess 2,414 landskommuner. Bestämdes gränsen till exempelvis

500 invånare, skulle icke någon stadskommun men 469 landskommuner

vara befriade från skyldighet att föra register.

Emellertid torde även i kommuner, där registers förande måhända icke

vore alldeles nödvändigt, ett register dock vara av stort värde med hänsyn

till däri införda uppgifters överskådlighet och lättillgänglighet. Svårigheterna

att få registret fört på ett tillfredsställande sätt synas icke avsevärda.

Ju mindre en kommun är, desto mindre torde nämligen omfattningen av

de uppgifter, som skola införas i registret, och därmed även besväret med

registerföringen, vara. För övrigt torde böra beaktas att förändringar av

skilda slag med avseende å dem, som i kommunerna hava understödsverksainheten

örn hand, kunna föranleda, att den personliga kännedom om

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition nr 3.

kommunens förhållanden, som i allmänhet kan påräknas i kommun av viss

storleksordning, i åtskilliga fall faktiskt icke förefinnes.

Under hänsynstagande till samtliga föreliggande omständigheter finner

jag lämpligast, att register av det slag, varom nu är fråga, föres i alla rikets

kommuner.

Registrets omfattning och benämning.

Enligt organisationssakkunnigas förslag skulle understödsregister

föras av den sociala nämnden samt följaktligen omfatta uppgifter från den

verksamhet, som nu bedrives av fattigvårdsstyrelse, barnavårdsnämnd, ungdomsnämnd,

pensionsnämnd, nykterhetsnämnd och arbetslöshetskommitté.

Därjämte skulle, som förut nämnts, i registret örn möjligt även införas uppgifter

från riksförsäkringsanstalten, erkänd sjukkassa och erkänd arbetslöshetskassa

samt från organiserad enskild hjälpverksamhet. I fråga örn uppgifter

i sistnämnda hänseende hava de sakkunniga framhållit, att, därest

registret bleve skyddat genom ändrade tryckfrihetsbestämmelser — ett spörsmål

vartill jag senare återkommer — kunde åt de enskilda organisationerna

utlovas ali den diskretion, som av dem plägade anses önskvärd. Beträffande

erkänd sjukkassas och erkänd arbetslöshetskassas skyldighet att lämna

uppgifter till registret har, på sätt förut omnämnts, föreslagits införande av

bestämmelser härom i sjukkasselagstiftningen samt förordningen örn erkända

arbetslöshetskassor. I fråga örn uppgifter från riksförsäkringsanstalten hava

de sakkunniga utgått från att föreskrifter härom borde meddelas i administrativ

ordning. Några bestämmelser örn skyldighet för enskild hjälpverksamhet

att lämna uppgifter till registret hava de sakkunniga icke föreslagit.

I yttrandena har svenska fattigvårds- och harnavårds förbundet betonat

vikten av att registret komme att omfatta även annan understödsverksamhet

än sådan, som utövades av fattigvårdsstyrelse och de övriga ovan uppräknade

kommunala myndigheterna. Särskilt har påpekats, att genom dispensärnämnder

och folkskolor vissa understöd lämnades, varjämte erinrats örn

den mångenstädes omfattande enskilda hjälpverksamheten, vilken i dess

mera organiserade former borde så långt som möjligt omfattas av registret.

Av stadsfullmäktige i Strängnäs och Amal har påpekats, att jämväl uppgifter

örn understöd genom den obligatoriska olycksfallsförsäkringen, utbetalade

såväl genom riksförsäkringsanstalten som genom de enskilda försäkringsbolagen,

borde lämnas till registret.

Riksförsäkringsanstalten har förklarat, att den redan nu på begäran av

pensionsnämnd, fattigvårdsstyrelse etc. lämnade önskad upplysning angående

i anstalten försäkrad, till följd av olycksfall i arbete skadad, hans ersättning

m. m., samt att anstalten givetvis skulle komma att på liknande sätt vid

behov tillhandagå den sociala nämnden. Anstalten hade därför intet att

erinra mot sådan föreskrift, som de sakkunniga ifrågasatt, under förutsättning

att den komme att avse särskilda fall, i vilka begäran örn uppgifter

framställdes.

Kommunalfullmäktige i Ljusdals köping hava ansett skäl föreligga för lagstiftning,

som ålade pensionsstyrelsen att vid dess beslut örn tilldelad pen
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

sion lämna meddelande därom till fattigvårdsstyrelsen i pensionstagarens

hemkommun.

Socialstyrelsen bär ifrågasatt, örn ej registrets användbarhet skulle okas,

därest detsamma utvidgades till att omfatta ej endast personer, som åtnjutit

understöd i en eller annan form, utan även övriga personer bland de sociala

nämndernas klientel, vilka varit föremål för åtgärd från sådan nämnds sida.

Stadsfullmäktige i Kristianstad hava gjort anmärkning mot den av organisation

ssakkunniga föreslagna benämningen »understödsregister», enär registret

dels skulle komma att omfatta personer, som aldrig erhållit eller önskat få

understöd av kommunen, dels ock skulle innehålla uppgifter och upplysningar

även av annan art än dem, som folie under rubriken understöd. Såsom

lämpligare benämning har föreslagits »socialt register».

Jämväl stadsfullmäktige i Ludvika hava förordat ett annat namn än »understödsregister».

Örn det föreslagna registret skall kunna vara till avsett gagn är det av Departementsvikt,

att alla uppgifter, som kunna vara av betydelse vid utövningen av korn- chefen.

munernas hjälpverksamhet, inflyta i detsamma. Härvid bör inskränkning

icke göras till allenast uppgifter om understöd. Uppgifter av beskaffenhet

att böra inflyta i registret torde böra lämnas utav samtliga av kommunen

tillsatta nämnder och styrelser eller eljest inom densamma verksamma kommunala

organ samt av erkänd sjukkassa och erkänd arbetslöshetskassa. Sjukkassor

och arbetslöshetskassor synas dock icke böra betungas med att lämna

uppgifter till registret om samtliga av dem utbetalade medel utan allenast i

den mån framställning örn upplysningar göres beträffande viss eller vissa

angivna personer. I nu angivna hänseenden innebär vad jag föreslagit i

huvudsak allenast den utvidgningen i förhållande till organisationssakkunnigas

förslag att även annan kommunal hjälpverksamhet än som skulle gå

genom den av de sakkunniga föreslagna sociala nämnden bleve föremål för

anteckning i registret.

Att statlig myndighet, som kan hava upplysningar att lämna av värde för

registret, i regel skall stå till tjänst därmed finner jag även klart. A andra

sidan bör icke statlig myndighet i onödan belastas med att lämna uppgifter

till registret. I fråga örn beviljad pension, invalidunderstöd, tillerkänd blindhetsersättning

samt sjukvård eller yrkesutbildning med bidrag av allmänna

medel, varom i 8 § lagen om folkpensionering förmäles, vilken verksamhet

för närvarande bedrives av pensionsstyrelsen, synes det därför icke böra

åligga pensionsstyrelsen att lämna uppgifter utan i stället pensionsnämnderna

resp. deras ordförande, vilka från pensionsstyrelsen erhålla besked i sådant

hänseende. Beträffande uppgifter om pension torde en ytterligare inskränkning

böra göras. Enligt lagen den 28 juni 1935 (nr 434) om folkpensionering,

vilken träder i kraft den 1 januari 1937, utgår dels pension på grund av erlagda

avgifter, grundpension, dels ock till pensionsberättigad, vilkens årsinkomst

ej uppgår till 450 kronor, tilläggspension. Då i regel varje svensk medborgare,

sorn fyllt 07 år, är berättigad till grundpension, skulle ett införande i registret

av samtliga personer inom en kommun, som uppbära dylik pension, dels

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majus proposition nr 3.

innebära ett vidlyftigt arbete för den, som för registret, dels ock vara skäligen

onödigt, enär det jämväl utan ett upptagande i registret torde vara lätt att bedöma

vilka personer, som åtnjuta grundpension. Ett undantag från registreringsplikten

synes därför lämpligen böra göras för grundpension enligt lagen örn folkpensionering,

vederbörande kommun givetvis obetaget att om kommunen så

skulle finna lämpligt besluta, att jämväl grundpensioner skola upptagas i registret.

Bestämmelser örn skyldighet för statlig myndighet att, på därom framställd

begäran från den registerförande myndigheten, iämna uppgifter till registret torde

lämpligen böra införas i den nu föreslagna lagen. Skyldigheten synes icke böra

begransas till viss eller vissa myndigheter utan givas en mera allmän avfattning.

Den statliga myndighet, som framför allt lärer komma att få stå till tjänst

med upplysningar, torde vara riksförsäkringsanstalten. Samma skyldighet

synes jämväl böra åvila de i 4 § olycksfallsförsäkringslagen omförmälda försäkringsbolagen.

Av landsting tillsatta styrelser och nämnder, t. ex. dispensärnämnder,

synas böra vara pliktiga att, under samma förutsättningar sorn statlig myndighet,

lämna uppgifter till registret.

_ sätt organisationssakkunniga förordat torde i den utsträckning så låter

sig göra i registret jämväl böra införas uppgifter från enskild hjälpverksamhet.

Däremot finner jag det, åtminstone för närvarande, icke tillrådligt

att gå så långt som socialstyrelsen föreslagit eller att införa föreskrifter örn

att registret skall omfatta icke blott personer, som åtnjuta hjälp i en eller

annan form, utan även övriga personer bland de sociala nämndernas klientel,

vilka varit föremål för åtgärd från sådan nämnds sida. Klart är att det å

andra sidan icke bör föreligga hinder för en kommun att besluta, att registret

även skall omfatta dylika uppgifter.

I fråga örn uppgifternas inordnande i registret synas detaljerade föreskrifter

icke erforderliga. Det torde vara tillräckligt att, på sätt organisationssakkunniga

föreslagit, helt allmänt angiva, att uppgifterna skola vara ordnade

och för varje person sammanförda på sådant sätt att de äro lätta att

finna och överblicka.

_ Med hänsyn till det föreslagna registrets omfattning finner jag de anmärkningar,

som framställts mot den av organisationssakkunniga använda benämningen

»understödsregister», befogade. Ett lämpligare namn för registret

synes mig, pa sätt i ett yttrande föreslagits, vara »socialregister».

Register förande myndighet.

Enligt organisations sakkunnigas förslag skulle understödsregistret

föras av den sociala nämnden.

Reservanten riksgäldsfullmäktigen Anderson, som avstyrkt införandet

av social nämnd, har föreslagit, att registret skulle föras av fattigvårdsstyrelsen,

som under normala förhållanden torde hava den ekonomiskt sett mest

omfattande verksamheten.

I det stora antal yttranden över de sakkunnigas betänkande, i vilka

inrättandet av social nämnd blivit avstyrkt men upprättandet det oaktat av

ett centralregister tillstyrkt, synes man tämligen undantagslöst hava utgått

ifrån, att registret skulle föras genom fattigvårdsstyrelsens försorg.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Sålunda bar socialstyrelsen anfört, att det lämpligen syntes böra ankomma

på fattigvårdsstyrelsen att föra registret. Uppgiften att verka för att givna

föreskrifter örn registrets förande komme att fyllas på ett tekniskt lämpligt

och ur olika synpunkter ändamålsenligt sätt borde ankomma på statens

inspektör för fattigvård och barnavård.

A andra sidan har statens a rbetslöshe t skom missi on ifrågasatt, örn icke i vissa

fall annat kommunalt organ än fattigvårdsstyrelsen lämpligen kunde handhava

registret.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet har anfört:

Fråga uppstode, vilken nämnd som skulle åläggas ansvaret för registrets

förande. 1 landskommuner med kommunalkontor torde det få anses självfallet,

att registret sköttes av kommunalkontoret, och lämpligast torde det

då kanske vara att ansvaret vilade på kommunalnämnden. Funnes icke

kommunalkontor, syntes det lämpligast att fattigvårdsstyrelsen skötte och

ansvarade för registret. I städer med särskild byrå för sociala ärenden eller

annan särskild organisation kunde givetvis en annan ordning vara att föredraga.

Med hänsyn till dessa växlande förhållanden ville förbundet tillstyrka,

att det lades i kommunernas egna händer att bestämma, vilket organ

som skulle sköta och svara för central registret.

Svenska landskommunernas förbund har anfört, att i kommuner med kommunalkontor

registrets förande med fördel syntes kunna anförtros åt kommunalkontoret.

Stadsfullmäktige i Åmål — som förklarat sig tillstyrka bestämmelser örn

socialt register oaktat förslaget örn social nämnd avstyrkts — hava föreslagit,

att registret skulle i varje kommun föras av en särskild registerförare, vilken

skulle vara ledamot i samtliga berörda kommunala myndigheter, nämligen

fattigvårdsstyrelse, barnavårdsnämnd, pensionsnämnd, nykterhetsnämnd och

arbetslöshetsorgan.

Kommunalfullmäktige i Tierp hava föreslagit, att kommuner med över 5,000

invånare skulle vara skyldiga att anställa särskild registerförare, under det att

kommuner med lägre invånarantal skulle äga rätt att vidtaga sådan åtgärd.

För att registret på bästa sätt skall fylla sin uppgift, bör detsamma Departementsföras

av det inom varje kommun därför mest lämpade organet. I allmänhet chetentorde

väl fattigvårdsstyrelsen vara närmast härtill. Det synes emellertid

icke vara uteslutet, att, på sätt i några yttranden framhållits, en annan anordning

i vissa fall kan vara mera fördelaktig. Jag anser med hänsyn härtill,

att i den föreslagna lagen icke bör fastslås vilken myndighet som skall

föra registret utan allenast stadgas, att registret skall föras av fattigvårdsstyrelsen

eller annat kommunalt organ, som kommunen därtill utser. Förslaget

örn tvingande regler rörande särskild registerförare inom kommuner

av viss storlek finner jag mig icke kunna tillstyrka. Emellertid skall det

givetvis stå den registerförande myndigheten fritt att, örn den så anser

lämpligt och kommunen beviljar anslag därtill, uppdraga själva förandet av

registret åt särskild registerförare. Några särskilda bestämmelser örn kontroll

över att registret föres på ändamålsenligt sätt, som i ett yttrande förutsatts,

torde icke vara erforderliga.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Skyldighet att inhämta upplysningar

från registret.

Organisationssakkunniga, enligt vilkas förslag all understödsverksamliet

skulle vara koncentrerad till den sociala nämnden, vilken jämväl

skulle föra understödsregistret, torde hava saknat anledning att taga ställning

till spörsmålet örn skyldighet för de kommunala hjälporganen att inhämta

upplysningar från registret.

I yttrandena har länsstyrelsen i Örebro län framhållit, att bestämmelser

borde meddelas av innehåll, att de kommunala hjälporganen borde i understödsfrågor

inhämta upplysningar från centralregistret ävensom i övrigt samarbeta

med varandra.

Stadsfullmäktige i Kristianstad hava anfört, att varje styrelse och nämnd

borde vara skyldig att före vidtagande av hjälp- eller annan understödsåtgärd

inhämta alla upplysningar, som registret bunde giva i ärendet.

Då ett register tillskapats, torde det ligga i sakens natur, att varje kommunalt

organ, som har att vidtaga hjälp- eller understödsåtgärd, skall inhämta

de uppgifter registret innehåller beträffande den person, örn vilken i

det speciella fallet är fråga, innan definitivt beslut örn sådan åtgärd fattas.

En föreskrift härom bör införas i lagförslaget men givas sådant innehåll,

att vederbörande organ icke blir förhindrat att vidtaga preliminär åtgärd i

fall, då särskild skyndsamhet är av nöden, även örn upplysningar från

registret ännu icke hunnit inhämtas. Några särskilda bestämmelser, på sätt

länsstyrelsen i Orebro län framhållit, örn samarbete i övrigt mellan de kommunala

hjälporganen torde i förevarande sammanhang icke lämpligen böra

meddelas.

Rätt att''erhålla upplysningar från

registret m. m.

Enligt organisationssakkunnigas förslag skulle i registret införas

bland annat upplysningar angående understöd från erkänd sjukkassa. I

sammanhang med att de sakkunniga uttalat sig härom, hava de anfört, att

å andra sidan upplysningar angående sjukvård, som genom det allmännas

organ lämnades till sjukkassornas klientel, borde kunna ställas till sjukkassornas

förfogande.

Rätt för de erkända arbetslöshetskassorna — vilka ju också skulle lämna

uppgifter till registret — att erhålla upplysningar från detsamma synes

icke hava förutsatts av de sakkunniga.

Beträffande det allmänna spörsmålet i vad mån registrets innehåll borde

kunna undandragas offentligheten hava organisationssakkunniga anfört:

Det vore enligt de sakkunnigas mening angeläget att registret, vilket örn

det skulle vara till avsedd nytta måste komma att i många fall innehålla

upplysningar av synnerligen ömtålig natur, icke bleve tillgängligt för obehöriga.

De sakkunniga hade med anledning därav trätt i förbindelse med

de för utredning av frågan örn handlingars offentlighet tillsatta sakkunniga

och förvissat sig örn att de vid uppgörande av sitt förslag komme att ägna

uppmärksamhet åt frågan örn registrets offentlighet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majus proposition nr 3.

Sakkunniga för utredning av frågan om allmänna handlingars

offentlighet hava den 14 januari 1935 avgivit förslag till ändrade

bestämmelser rörande allmänna handlingars offentlighet (statens offentliga

utredningar 1935: 5). I 14 § av däri framlagt förslag till lag örn förbud mot

vissa allmänna handlingars utlämnande från myndighet har i första och

andra styckena stadgats:

Handlingar, som av läkare eller hos medicinalstyrelsen eller på läkares

eller styrelsens föranstaltande upprättats till utredning i mål eller ärende

hos domstol eller i ärende, som avses i giftermålsbalken, ävensom handlingar

i ärenden rörande hälso- eller sjukvård, riksförsäkringsanstaltens eller

försäkringsrådets verksamhet, fattigvård, samhällets barnavård eller ungdomsskydd

eller eljest barnavårdsnämnds eller barnavårdsmäns verksamhet, rätt

för enskilda att inköpa alkoholhaltiga drycker, behandling av alkoholister

eller nykterhetsnämnds verksamhet i övrigt, eller kontroll å utlänningar, som

här i riket vistas eller hit söka tillträde, må, i vad de angå enskilds sjukdom

eller hans personliga förhållanden i övrigt, icke utan hans samtycke

till annan utlämnas förr än sextio år efter handlingens datum.

Handling skall dock utlämnas, därest med hänsyn till de förhållanden,

under vilka utlämnande ifrågasattes, trygghet kan anses vara för handen, att

det ej kommer att missbrukas till skada eller förklenande för den, vilkens

sjukdom eller personliga förhållanden i övrigt i handlingen avses, eller för

hans nära anhöriga. Till vinnade av sådan trygghet må utlämnande kunna ske

med vissa förbehåll.

Beträffande övriga bestämmelser hänvisas till betänkandet.

Såsom framgår av förenämnda bestämmelser torde desamma icke utan

vidare bliva tillämpliga å socialregistret.

I förevarande sammanhag må erinras örn, att organisation ssak kunniga

i 14 § av utkastet till lag örn den samhälleliga hjälpverksamhetens

organisation med mera såsom ytterligare skydd mot obehörigt offentliggörande

föreslagit en allmän tystnadsplikt för den sociala nämndens ledamöter,

suppleanter, tjänstemän m. fl. beträffande upplysningar örn personer,

som lämnats vid nämndens sammanträden eller eljest i deras arbete.

I yttrandena har socialstyrelsen anfört bland annat följande:

Någon erinran syntes ej vara att göra mot vad organisationssakkunniga tydligen

förutsatt därutinnan, att arbetslöshetskassorna icke skulle äga påkalla

upplysningar från registret och sjukkassorna endast i vad avsåge genom det allmännas

organ lämnad sjukvård till kassornas klientel. Dessa möjligheter

för sjukkassorna att erhålla upplysningar från registret kunde dock utvidgas

till att omfatta även beviljade pensionstillägg, då upplysningar i sådant avseende

kunde ha praktisk betydelse för kassornas verksamhet.

Det syntes önskligt, att viss annan organiserad enskild hjälpverksamhet,

i den mån vederbörande organisation genom sina stadgar eller eljest.lämnade

betryggande garantier för erforderlig diskretion, måtte beredas möjlighet

att erhålla för dess arbete vägledande upplysningar från registret. Härigenom

skulle nämligen dessa organisationer besparas åtskilligt utredningsarbete

och deras verksamhet bliva säkrare och ändamålsenligare, varjämte

det önskvärda samarbetet mellan desamma och registret skulle befordras.

För den händelse de sakkunniga avsett, att upplysningar från registret icke

borde få utlämnas till organisationer av här avsett slag, finge styrelsen

därför förorda, att möjligheten till en samverkan av antydd art mellan dem

och registret uttryckligen tryggades.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 3.

2481

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Departementschef''en.

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Riksförsäkringsanstalten Ilar förklarat sig förutsätta som givet, att anstalten

liksom hittills skulle, utan någon på förhand träffad uppgörelse, på begäran

bekomma sådana upplysningar, varav anstalten för handläggning av viss

ersättningsfråga kunde vara i behov. Dylika upplysningar vore för anstalten

av värde framför allt för avgörande av frågor, örn och i vad mån föräldrar

eller adoptivföräldrar varit beroende av en genom olycksfall omkommen

sons eller dotters arbete och med hänsyn därtill kunde vara berättigade

till livränta. Eiksförsäkringsanstalten har därför hemställt, att ett stadgande

måtte intagas rörande skyldighet att på begäran lämna anstalten upplysningar

i berörda hänseende.

Rätt att erhålla upplysningar ur registret böra naturligtvis främst de

kommunala organ ha, vilka det åligger att bedriva hjälpverksamhet i någon

form. Några särskilda bestämmelser härom äro ej erforderliga, enär dessa organ

på sätt jag förut anfört skola vara skyldiga att inhämta uppgifter ur registret.

Statlig myndighet, som för handläggning av ersättningsfråga kan vara i

behov av uppgift rörande viss i registret upptagen person, bör vara berättigad

att på därom för varje särskilt fall framställd begäran erhålla de uppgifter,

som kunna hämtas ur registret. Med hänsyn till det samarbete, som

är avsett att äga rum mellan de registerförande organen i kommunerna och

de erkända sjukkassorna, synas de sistnämnda efter särskild framställning

för varje fall böra äga få upplysningar från registret icke blott, såsom organisationssakkunniga

förutsatt, rörande sjukvård, som genom det allmännas

organ lämnats kassornas klientel, utan även beträffande andra förhållanden,

under förutsättning att begärda uppgifter kunna anses erforderliga för kassornas

verksamhet. Överhuvudtaget anser jag att full reciprocitet bör råda,

så att institutioner, som äro skyldiga att lämna uppgifter till registret, också

skola vara berättigade att erhålla för sin verksamhet erforderliga upplysningar

därur. Någon anledning att därvid undantaga de erkända arbetslöshetskassorna

synes icke föreligga.

I andra fall än ovan angivits synas uppgifter icke böra lämnas ur registret

eller detsamma över huvud vara tillgängligt. Socialstyrelsen har visserligen

föreslagit att för organiserad enskild hjälpverksamhet vägledande uppgifter

ur registret skulle kunna meddelas; men ehuru ett gott samarbete mellan kommunerna

och den enskilda hjälpverksamhetens organisationer bör i största

möjliga utsträckning främjas, synes dock med hänsyn till svårigheterna att

vinna betryggande garantier för erforderlig diskretion nämnda organisationer

åtminstone icke för närvarande böra erhålla tillgång till registrets uppgifter.

Detta torde emellertid icke hindra det kommunala organ, som för registret,

att med ledning av detsamma exempelvis rekommendera en person till erhållande

av viss hjälp från en enskild organisation eller avstyrka att sådan

hjälp gives honom.

Det synes lämpligt att i förevarande lagförslag regleras i vilka fall registret

skall vara tillgängligt. På liknande sätt har förfarits exempelvis i stadgan den

19 september 1929 (nr 328) angående sinnessjukvården i riket [jfr 104 § 9)

och 108 §]. Kommer en särskild lagstiftning angående allmänna handlingars

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

19

offentlighet — innefattande jämväl kommunala handlingar — till stånd torde

i denna möjligen en hänvisning böra ske till vad som är stadgat i lagen örn

socialregister.

I likhet med vad som skedde vid antagande av alkoholistlagen (jfr 14 §

st. 3 nämnda lag) synes i förevarande lagförslag jämväl böra införas en bestämmelse

örn att registret och därtill hörande handlingar skola så förvaras

att de icke åtkommas av obehöriga. Detsamma torde böra gälla skriftliga uppgifter,

som meddelats ur socialregistret.

Yad slutligen angår organisationssakkunnigas förslag örn införande av en

allmän tystnadsplikt för de sociala nämndernas ledamöter, tjänstemän m. fl.

synes detsamma värt beaktande men torde ej lämpligen kunna genomföras i

nu förevarande sammanhang.

Förslagets särskilda bestämmelser.

I det föregående har den föreslagna lagens huvudsakliga innehåll angivits.

Beträffande dess särskilda bestämmelser torde allenast följande uppgifter

behöva lämnas.

1 §•

Som redan i den allmänna motiveringen antytts föreligger intet hinder

för det registerförande organet att överlämna bestyret med själva registerföringen

åt kommunalkontor, där sådant linnes inrättat, eller åt särskild

registerförare.

2 §.

Denna paragraf angiver vad som skall antecknas i socialregistret.

Under 1) upptagas personer, som erhålla understöd eller annan hjälp

genom kommunens organ. Någon begränsning till inom kommunen boende

personer har ej skett.

Då personer, som uppbära tilläggspension, invalidunderstöd, blindhetsersättning

m. m., näppeligen kunna sägas erhålla denna hjälp genom pensionsnämnden,

d. v. s. kommunalt organ, har under 2) upptagits särskilda bestämmelser

örn dylik ersättning.

Genom stadgandet under 3) lämnas det registerförande organet en viss frihet

att bestämma vilka uppgifter som skola införas i registret. Närmare föreskrifter

i detta hänseende torde icke böra lämnas. Det bör emellertid tillses,

att registret kommer att innehålla sådana uppgifter att det kan fylla sitt ändamål.

Någon begränsning till personer som äro boende inom kommunen har

härvid icke skett. På grund av bestämmelsen under 3) blir det registerförande

organet bland annat förpliktat att verkställa anteckningar i registret av uppgifter

rörande enskild hjälpverksamhet, varom kännedom erhållits.

3 §•

Förevarande paragraf innehåller bestämmelser örn vad anteckningarna i

registret skola innehålla, om registorföringen samt om skyldighet för det

registerförande organet att tillse att uppgifterna i registret bliva så fullständiga

som möjligt. Sistnämnda skyldighet, som ju närmast avser de fall

då uppgifter icke utan vidare inkomma till registret, torde få anses fullgjord,

om förfrågan gjorts hos myndighet, kassa eller annan inrättning, varest

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majus proposition nr 3.

upplysning rörande den hjälpsökande av någon anledning nied viss sannolikhet

kan väntas föreligga.

4§-

Av enahanda skäl, som anförts under 2 §, ha i 4 § upptagits särskilda

bestämmelser örn skyldighet att lämna uppgifter beträffande tilläggspension,

invalidunderstöd m. m.

Enligt 31 § lagen örn folkpensionering tillställes pensionsbrev vederbörande

pensionstagare genom pensionsnämndens försorg. Jämlikt förordningen

örn invalidunderstöd skola bestämmelserna örn tilläggspension i tillämpliga

delar gälla invalidunderstöd. I 6 § förordningen örn blindhetsersättning

stadgas däremot att bevis örn blindhetsersättning tillställes den blinde genom

pensionsnämndens ordförande. Jämväl beträffande sjukvård eller yrkesutbildning

för hävande eller förebyggande av arbetsoförmåga erhåller pensionsnämndens

ordförande kännedom.

I anledning härav har i 4 § förevarande lag föreslagits att uppgiftsskyldighet

åligger pensionsnämnd ifråga örn tilläggspension och invalidunderstöd

samt dess ordförande ifråga örn blindhetsersättning och bidrag av allmänna

medel för sjukvård eller yrkesutbildning, pensionsnämnd givetvis obetaget

att överlåta förstnämnda skyldigheter å dess ordförande.

7 §•

Denna paragraf innehåller bestämmelser örn vilka institutioner som äro

berättigade att erhålla uppgifter ur registret. Då den begränsningen icke

lämpligen torde kunna stadgas, att nämnda institutioner allenast äro berättigade

att ur registret erhålla däri förekommande uppgifter örn utgående

hjälp — som i det föregående antytts kan registret komma att innehålla

även andra uppgifter — har det synts vara av vikt, att i lagförslaget inskärpes

att nämnda institutioner icke äro berättigade att erhålla uppgifter

utan att ett verkligt behov därav föreligger. Detta har skett därigenom att

i 7 § föreslagits en bestämmelse, varigenom rätten att erhålla uppgifter begränsats

till sådana som äro erforderliga för institutionens verksamhet.

Ofta torde detta gälla allenast uppgifter örn meddelad hjälp.

liera f11 vädel sebest ämmelser na.

Lagen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1937. Av vikt är att

förberedande åtgärder för registrets anordnande dessförinnan vidtagas, så

att registret från och med nämnda dag kan tjäna sitt ändamål. För tydlighets

skull har en bestämmelse i detta hänseende intagits i lagförslaget.

Föredraganden hemställer härefter, att det inom socialdepartementet utarbetade

förslaget till lag örn socialregister måtte genom proposition föreläggas

riksdagen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Henry Rooth.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).

21

Bilaga A.

P. M.

angående orga nisa t ionssakkunn igas betänkande den 11

december 1934 med utredning och förslag rörande den

samhälleliga hjälpverksamhetens organisation m. m.

(S. O. U. 1934: 53) samt däröver avgivna yttranden.

Inledning.

IHrektiv.

Vid tillkallandet den 26 april 1929 av organisationssakkunniga anförde dåvarande

departementschefen, statsrådet Lubeck, bland annat, att vid den utredning,

som det ålåge de sakkunniga att verkställa, mötte två skilda ehuru

med varandra nära sammanhängande huvudproblem, nämligen

a) frågan örn åstadkommande av större lokala enheter främst för den

sociala omvårdnaden men möjligen i anslutning därtill även i fråga örn handhavandet

av vissa andra samhälleliga uppgifter; samt

b) frågan örn åstadkommande av större enhetlighet vid förvaltningen inom

kommunerna, respektive nyss avsedda större områden, av ifrågavarande uppgifter.

De sakkunnigas förslag.

De sakkunniga hava såsom resultat av sin utredning rörande sistnämnda

fråga framlagt förslag örn inrättandet av social nämnd, vilket spörsmål behandlas

i 1 kapitlet av upprättat utkast till lag örn den samhälleliga hjälpverksamhetens

organisation med mera.

Frågan örn åstadkommande av större lokala enheter har behandlats i 3 kapitlet

av samma lagutkast.

De sakkunniga hava vidare föreslagit särskilda åtgärder för barnavårdens

utveckling, varom bestämmelser upptagits såsom kapitel 2 i nyssnämnda lagutkast.

Vidare hava däri föreslagits bestämmelser, innefattande förbud mot oreglerad

understödsverksamhet.

I samband med utkastet till lag örn den samhälleliga hjälpverksamhetens

organisation med mera hava de sakkunniga utarbetat förslag till vissa ändringar

i lagen den 14 juni 1918 örn fattigvården, förordningen den 16 december

1927 angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda

kommuner samt förordningen den 15 juni 1934 om erkända arbetslöshetskassor.

ltemissplan.

Organisationssakkunnigas betänkande har varit utremitterat för avgivande

av yttrande till pensionsstyrelsen, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, över
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).

ståthållarämbetet oell samtliga länsstyrelser, statens inspektör för fattigvård

och barnavård, efter hörande av fattigvårds- och barnavårdskonsulenterna,

riksförsäkringsanstalten, kammarrätten samt statens arbetslöshetskommission.

Pensionsstyrelsen skulle, i den omfattning styrelsen funne lämpligt, bereda

styrelsens ombud samt pensionsnämnderna tillfälle att yttra sig. Länsstyrelserna

skulle bereda landstingens förvaltningsutskott samt kommunerna i

länen, i den omfattning länsstyrelserna funne lämpligt, tillfälle att avgiva

yttrande. Särskilt angavs, att städerna Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping,

Hälsingborg och Gävle skulle beredas sådant tillfälle.

Vidare har tillfälle att avgiva yttrande lämnats svenska fattigvårds- och

barnavårdsförbundet, centralförbundet för socialt arbete, svenska stadsförbundet,

svenska landstingsförbundet, svenska landskommunernas förbund,

allmänna barnhuset, nykterhetsnämndernas centralkommitté ävensom samtliga

23 av allmänna barnhuset understödda barnavårdsförbund.

Yttranden hava inkommit från samtliga ovannämnda särskilt angivna myndigheter

och sammanslutningar med undantag av länsstyrelsen i Jämtlands

län, stadsfullmäktige i Hälsingborg, barnavårdsförbunden i Uppsala, Kronobergs,

Älvsborgs, Skaraborgs, Västernorrlands och jämtlands län samt Västmanlands

läns fattigvårds- och barnavårdsförbund.

Vid pensionsstyrelsens yttrande har fogats yttranden av 26 pensionsnämnder

och 21 styrelsens ombud.

Överståthållarämbetet har bifogat yttrande av Stockholms stad samt länsstyrelserna

yttranden av 16 landstings förvaltningsutskott, 83 städer samt 177

landskommuner (se bilaga 1 sid. 95).

Allmänt omdöme rörande den sociala hjälpverksamhetens nuvarande

organisation. Medel till avhjälpande av förefintliga olägenheter.

Organ isationssakkunniga.

Enligt de sakkunnigas betänkande kan mot den nuvarande organisationen

anmärkas, bland annat, att de hjälpsökande mången gång sväva i ovisshet örn,

till vilken myndighet de skola vända sig för att erhålla hjälp. En hjälpsökande

måste vända sig till flera myndigheter, örn han behöver hjälp av olika slag.

Vidare förekommer ofta, att den hjälpsökande upprepade gånger underkastas

ingående förhör örn sina förhållanden. Svårigheter möta för myndigheterna

att rättvist avväga den hjälp, som lämnas, och att välja den lämpligaste och

mest effektiva hjälpformen. Samlad överblick över den samhälleliga hjälpverksamheten

i kommunen och enhetlig ledning av verksamheten saknas. Risk

för dubbelunderstöd förefinnes, överhuvud föreligga svårigheter att verkställa

noggrann behovsprövning och kontroll över understöds användande.

Dubbelarbete förekommer. Upplysningar örn hjälpklientelet äro icke samlade.

Administrationskostnaderna för de olika myndigheterna äro avsevärda.

I förevarande sammanhang må erinras örn vissa av de sakkunniga verkställda

undersökningar. År 1929 utsändes cirkulärskrivelser med vissa för
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).

frågniugar till samtliga fattigvårds- och barnavårdskonsulenter samt ombud

för pensionsstyrelsen ävensom till fattigvårdsstyrelsernas ordförande i 205

kommuner. Fattigvårdsstyrelsernas ordförande borde samråda med ordförandena

i arbetslöshetskommitté, pensionsnämnd, barnavårdsnämnd och

nykterhetsnämnd. Av inkomna svar framgick, bland annat, att de kommunala

myndigheterna i flertalet fall ansett, att den nuvarande splittringen inom kommunerna

av närliggande understödsgrenar på flera organ icke vållar några

egentliga olägenheter av ekonomisk eller annan art. Pensionstyrelsens ombud

ansågo endast i enstaka fall några olägenheter föreligga. Flertalet av fattigvårds-

och barnavårdskonsulenterna voro däremot av motsatt uppfattning.

I fråga örn åtgärder för avhjälpande av förefintliga olägenheter voro de

meningar, som kommit till uttryck i de tämligen fa uttalanden av kommunala

myndigheter, som avgivits därom, tämligen jämnt fördelade till förmån för och

emot ett sammanförande av de olika kommunala hjälporganen.

Vidare må erinras örn den undersökning, som år 1932 verkställdes för de

sakkunnigas räkning inom vissa utvalda kommuner — 6 stads- och 12 landskommuner

— rörande den sociala hjälpverksamheten (betänkandet sid.

36—95).1

De sakkunniga framhålla, att önskemål rörande en centraliserad organisation

av den sociala hjälpverksamheten på åtskilliga håll framträtt och även

givit upphov till en utveckling, som väntar att erhålla stöd i lagstiftningen.

De sakkunniga äro övertygade örn att ett större antal kommuner skulle ha

vidtagit åtgärder på ifrågavarande område, därest man icke hållits tillbaka

av vetskapen örn att förslag rörande denna del av den kommunala förvaltningen

kunde vara att förvänta. För att tillmötesgå de strävanden att ernå

en förbättrad organisation, vilka sålunda göra sig gällande, föreslå de sakkunniga,

såsom ovan nämnts, en ny kommunal institution social nämnd

med uppgift att handhava kommunens verksamhet för fattigvård, barnavård,

ungdomsskydd, folkpensionering, behandling av alkoholister och arbetslöshetshjälp.

Yad i lag eller annan författning finnes stadgat örn fattigvårdsstyrelse,

barnavårdsnämnd, ungdomsnämnd, pensionsnämnd, nykterhetsnämnd

och arbetslöshetskommitté skall — enligt de sakkunnigas förslag — i kommun,

där social nämnd är inrättad, i stället gälla social nämnd. Den nya

lag, i vilken bestämmelserna om social nämnd intagits, avses skola gälla vid

sidan av fattigvårdslagen och de övriga nuvarande författningarna angående

den sociala hjälpverksamheten.

Lagen ej tillämplig beträffande Stochholm.

Enligt sista paragrafen (26 §) i utkastet till lag om den samhälleliga hjälpverksamhetens

organisation med mera skola lagens bestämmelser icke gälla

för Stockholm.

i i ett över sakkunnigbetiinkandet avgivet yttrande (av styrelsen för svenska landstingsförbundet)

uppgives, att undersökningen »förlagts till sådana kommuner, där man

på förhand visste, att den kommunala förvaltningsapparaten fungerade mindre väl».

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).

Stadsfullmäktige i Stockholm hava — oaktat nämnda förhållande — ansett

sig icke böra underlåta att giva ett uttryck åt sin principiella uppfattning till

spörsmålet örn införande av social nämnd samt därutinnan anfört:

En social nämnd med den kombination av förvaltningsuppgifter, som de

sakkunniga föreslagit, läte sig sannolikt icke genomföra i Stockholm med

den omfattning, de olika grenarna av den sociala hjälpverksamheten där hade.

Särskilt harna- och ungdomsvården vöre av sådan omfattning och till sin

karaktär så olika den övriga samhälleliga hjälpverksamheten, att ett inordnande

av densamma under en gemensam social nämnd för de större kommunema

och i varje fall för Stockholm torde vara uteslutet.

Hava olägenheter försports beträffande

nuvarande organisation ?

Beträffande spörsmålet, huruvida den nuvarande splittringen inom kommunerna

av närliggande understödsgrenar på flera organ medfört olägenheter

eller icke, hava de yttranden, i vilka direkta uttalanden i sådant hänseende

gjorts1 - - såvitt angår stads- och landskommuner — tämligen jämnt fördelat

sig i tva grupper, av vilka den ena ansett, att några olägenheter icke försports

och att förty ändrade bestämmelser icke äro nödvändiga, under det att den

andra ansett, att vissa olägenheter utan tvivel föreligga och att därför ändring

måste göras. Beträffande frågan örn vilka åtgärder som skola vidtagas för

att få sådan ändring till stånd äro meningarna emellertid delade.

Redogörelse för de yttranden av städer och landskommuner, vari direkta

uttalanden blivit gjorda, lämnas nedan i tabell 1.

Tabell 1.

Olägenheter ha ej

försports

Olägenheter föreligga |

Städer

Lands-

kommuner

Städer

Lands-

kommuner

i

—

5

—

3

i

8

2

3

i

13

2

6

7

9

5

14

1

1

7

6

—

—

2

—

Invånare */x 1935

Under 1,000

1,000— 2,000 .

2.000— 3,000...

3.000— 5,000....

5.000— 10,000

10,000—50,000...

Över 50,000...

Av myndigheter och sammanslutningar i övrigt, som direkt uttalat sig örn

olägenheter förelegat eller icke på grund av den nuvarande splittringen inom

kommunerna av närliggande understödsgrenar på flera organ, hava tre länsstyrelser

i Kristianstads, Kopparbergs och Västerbottens län — förklarat,

att sådana olägenheter (i varje fall ej större) icke förefinnas. Den motsatta

ståndpunkten har intagits av samtliga övriga länsstyrelser (med undantag av

farald ^ eiinla8 därom, att ett flertal yttranden till- eller avstyrka de sakkunnigas

förslag utan att direkt uttalande göres, huruvida olägenheter av nuvarande ordning föreimnäs

eller icke. 6

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).

länsstyrelserna i Blekinge och Hallands län, vilka ej gjort direkt uttalande

härom), Södermanlands läns, Kalmar läns norra samt Göteborgs och Bohus

ävensom Skaraborgs och Västmanlands läns landstings förvaltningsutskott,

socialstyrelsen, statens t. f. inspektör för fattigvård och barnavård, samtliga

fattigvårds- och barnavårdsinspektörer (utom en), centralförbundet för socialt

arbete, svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet och svenska

landskommunernas förbund samt åtskilliga barnavårdsförbund.

Redan vidtagna åtgärder för centralisering

av deli kommunala under
stödsverksamheten.

I anledning av de olägenheter, som på grund av den nuvarande decentraliseringen

av den sociala hjälpverksamheten mångenstädes förefunnits, hava

vissa åtgärder tidigare vidtagits inom ramen för gällande lagstiftning. Vissa

upplysningar örn vad i sådant hänseende åtgjorts hava lämnats i betänkandet

å sid. 31-—32 samt 115—119.

I de nu avgivna yttrandena hava uppgifter lämnats från åtskilliga städer

och landskommuner. Av dessa uppgifter må här återgivas följande:

Djursholm:

Fattigvårdsstyrelsen och barnavårdsnämnden samarbeta dels genom den i

lag föreskrivna gemensamma medlemmen, dels därigenom att barnavårdsnämndens

ordförande tillika är kyrkoherde i församlingen och såsom sådan

äger rätt att deltaga i fattigvårdsstyrelsens sammanträden. Dessutom sker

samarbetet genom gemensam läkare (stadsläkaren), gemensam syssloman och

gemensam ombudsman (stadssekreterare^, som tillika är fattigvårdsstyrelsens

sekreterare. Pensionsnämndens ordförande är tillika vice ordförande i

fattigvårdsstyrelsen. Fattigvårdsstyrelsen är nykterhetsnämnd. I arbetslöshetskommittén

är fattigvårdsstyrelsen representerad genom sin ordförande,

som dessutom är medlem av arbetsutskottet, i vilket även en suppleant är

medlem av fattigvårdsstyrelsen. Två av fattigvårdsstyrelsens medlemmar äro

medlemmar av den erkända sjukkassan i Djursholm.

Uppsala:

Fattigvårdsstyrelsen, vars understödsverksamhet handhaves av en centralt

belägen fattigvårdsbyrå, erhåller från pensionsnämndernas expedition förteckningar

å personer, vilka beviljats pension. Fattigvårdsstyrelsen och arbetslöshetskommitterade

tillhandahålla varandra upplysningar rörande sina understödstagare.

Med barnavårdsbyrån, vars lokal är inrymd i samma fastighet

som fattigvårdsbyråns, står sistnämnda byrå i daglig kontakt. Jämväl med

nykterhetsnämnden uppehåller fattigvårdsstyrelsen erforderligt samarbete.

Trälleberg:

Mellan organen för den samhälleliga hjälpverksamheten upprätthålles ett

visst samarbete genom dels gemensamma styrelseordförande och andra styrelseledamöter

och dels gemensamma tjänstemän. Särskilt intimt är samarbetet

mellan fattigvård och barnavård. För dessa båda organ finnes organiserad

en gemensam byrå med en syssloman som chef samt gemensamt

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 3 (Bilaga A).

register. Även mellan fattigvårdsstyrelsen och arbetslöshetskommittén är

samarbetet synnerligen intimt, enär understödsärendena behandlas av en särskild

kommitté, sammansatt av ledamöter från båda organen, varjämte även

fattigvårdssysslomannen är närvarande vid kommitténs sammanträden.

Eslöv:

De myndigheter, som utöva offentlig hjälpverksamhet, ha gemensam kassa

och bokföring samt i allmänhet gemensam expedition. Samarbetet de olika

understödsgrenarna emellan uppehälles även genom delvis gemensamma

styrelseordförande och andra styrelseledamöter samt genom gemensamma

tjänstemän. Särskilt intimt är samarbetet mellan fattigvårdsstyrelsen och

arbetslöshetskommittén, för vilka föres ett gemensamt centralregister över de

arbetslösas och dem närståendes förhållanden.

Skara:

Den samhälleliga hjälpverksamhetens organ hava gemensamma lokaler.

Falköping:

o Förbindelse finnes mellan de olika nämnderna. Fattigvårdsstyrelsen, barnavårdsnämnden

och nykterhetsnämnden hava gemensam ledamot samt fattigvårdsstyrelsen

och arbetslöshetskommittén gemensam ordförande. Pensionsstyrelsens

ordförande lämnar uppgift till fattigvårdsstyrelsens ordförande örn

nya pensionsinnehavare.

Söderhamn:

Emellan hjälporganen förekommer ett intimt samarbete. Fattigvårdsstyrelsen

är representerad i pensionsnämnden. Till fattigvårdsexpeditionen

översänder pensmnsnämndens ordförande de missiv, som utskickas från pensionsstyrelsen,

då pension beviljas. Å fattigvårdsexpeditionen upplägges med

ledning av nämnda missiv ett kortregister över pensionstagarna. Fattigvårdsstyrelsen

och barnavårdsnämnden hava gemensam ordförande, vilken dessutom

är barnavårdsnämndens expeditionsföreståndare. Fattigvårdsstyrelsen

och arbetslöshetskommittén hava en ledamot gemensam. Denne ledamot är

dessutom fattigvårdsstyrelsens tjänsteman. Nykterhetsnärnndens ordförande

är ledamot av fattigvårdsstyrelsen.

Nederluleå:

Samarbete mellan arbetslöshetskommitté, fattigvårdsstyrelse, barnavårdsnämnd

och pensionsnämnd har varit ordnat så, att vederbörande ordförande

alltid ställt sig i förbindelse med övriga ordförande, då det varit fråga örn

tilldelning av arbete eller understöd i någon form.

Västanfors:

Under senaste 15 år hava åtgärder i centraliserande riktning självmant

växt fram genom gemensam ordförande för flera nämnder och styrelser.

Sålunda är kommunalnämndens ordförande även ordförande i fattigvårdsstyrelsen

och barnavårdsnämnden, varjämte pensionsnämndens ordförande är

mångårig ledamot av fattigvårdsstyrelsen.

Under arbetslöshetstiden stod fattigvårdsstyrelsen genom veckorapporter

i ständig kontakt med arbetslöshetskommittén, vilket fullständigt omöjliggjorde

dubbelkvittering av understöd, Hos fattigvårdsstyrelsen finnes dessutom

fullständigt register över klientelet ordnat genom kortsystem, där även

arbetslöshetskommitténs understödsklientel införts.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 3 (Bilaga A).

Stigtomta:

En enhetlig samverkan mellan kommunens olika sociala organ har sedan

länge praktiserats, i det att så långt det varit görligt samma personer invalts

i olika sociala nämnder och styrelser.

Bräkne-Hoby:

Barnavårdsnämnd och fattigvårdsstyrelse hava gemensam ordförande.

Fattigvårdsstyrelse och arbetslöshetskommitté hava vissa ledamöter gemensamma.

De samarbeta vidare genom muntliga och skriftliga rapporter. Pensionsnämnden

lämnar fattigvårdsstyrelsen underrättelse örn pensioner m. nr.,

varöver styrelsen därefter för kortsystem.

Att samma personer äro ledamöter i flera olika nämnder omförmäles ä^en

i åtskilliga andra yttranden.

I flera yttranden har framhållits att genom inrättande av kommunalkontor

en lämplig centralisation av hela den kommunala förvaltningen — däri inbegripet

den sociala hjälpverksamheten — ägt rum. Av yttrandena härom må

anföras följande av kommunalfullmäktige i Gråmanstorp:

Kommunalfullmäktige förmena, att samtliga de fördelar, som enligt de

sakkunniga skulle vinnas genom inrättandet av en social nämnd, kunna

vinnas, därest kommunerna inrätta kommunalkontor med centraliserad medelsförvaltning,

vilka stå under kommunalkamrerare, som tjänstgöra som sekreterare

och föredragande inom de olika hjälporganen. Kommunalfullmäktige

stödja sig därvid på erfarenhet från Gråmanstorps kommun, som den 1 maj

1930 inrättade kommunalkontor.

Om inrättandet av kommunalkontor sålunda onodiggor den av de sakkunniga

föreslagna reformen, så följer därmed också andra fördelar, liggande

både inom och utom hjälpverksamhetens ram. Ett kommunalkontor möjliggör

större kontinuitet i hjälpverksamhetens organisation, bland annat härigenom,

att ett kontor har möjlighet att expeditionsmässigt ordna alla handlingar

och samla dem i arkiv. Under det att en kommun ej under så lång tid

kail påräkna en förtroendeman som ordförande, kan däremot kommunen

räkna med en tjänsteman under en lång följd av år. Yärdet härav anse sig

kommunalfullmäktige icke behöva närmare motivera. Kommunen blir alltså

ej i så hög grad beroende av ombyten på ordförandeposterna, därest en tjänsteman

biträder vid hjälpverksamhetens utövande.

Men inrättandet av kommunalkontor medför dessutom fördelar, som ligga

utanför hjälpverksamhetens ram. De kommunala organ, som ej syssla med

hjälpverksamhet, få nämligen genom inrättandet av sådant kontor tjänsteman

eller tjänstemän till sitt förfogande.

I Karlshamn föreligger utarbetat förslag till intimare samarbete mellan

fattigvårdsstyrelse och barnavårdsnämnd.

Att central registrering av understödsverksamheten redan sker på vissa

håll har omnämnts i ytterligare några yttranden (Hällefors, Kopparberg lii. fl.).

Slutligen må omnämnas, att i samband med avgivandet av nu föreliggande

yttranden beslut på några håll fattats örn att vidtaga vissa åtgärder för att

underlätta ett samarbete på förevarande område. Sålunda bestämdes i Simrishamn,

att genom fattigvårdsstyrelsens försorg ett register över all hjälp
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).

verksamhet inom staden skulle uppläggas, samt i Enslöv att samtliga styrelser

och nämnder, som valdes av kommunalfullmäktige och som handhade den

allmänna hjälpverksamheten, varje månad skulle lämna rapport till fattigvårdsstyrelsen

över de personer, som på ett eller annat sätt erhållit hjälp. I

Skövde beslöts, att så snart ske kunde ett centralregister skulle inrättas att

föras av fattigvårdsstyrelsen med skyldighet för övriga vederbörande styrelser

och nämnder att göra anmälningar till registret.

översikt över yttrandena angående förslaget

örn inrättande av social nämnd.

Beträffande frågan örn vad som bör åtgöras för att få den sociala hjälpverksamheten

ordnad på ett mera tillfredsställande sätt än det nuvarande

hava — såsom förut (sid. 24) nämnts — meningarna varit delade. De sakkunniga

föreslå i första hand inrättandet av social nämnd.

Detta förslag har i yttrandena från myndigheter och sammanslutningar i

princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av länsstyrelserna i Uppsala,

Kronobergs, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs,

Gävleborgs och Västernorrlands län, Södermanlands läns, Kalmar

läns norra samt Blekinge, Göteborgs och Bohus ävensom Skaraborgs läns

landstings förvaltningsutskott, svenska landstingsförbundet, Stockholms

läns barnavårdsförbund, statens t. f. inspektör för fattigvård och barnavård

ävensom samtliga fattigvårds- och barnavårdskonsulenter (utom konsulenten

i sjunde distriktet). Medicinalstyrelsen anser sig icke böra avstyrka

förslaget. Länsstyrelsen i Stockholms län ansluter sig i princip till förslaget

men vill draga i tvivelsmål, örn en lagstiftning sådan som den

föreslagna verkligen är möjlig att åstadkomma och kan därför icke tillstyrka

förslaget. Socialstyrelsen ansluter sig till förslagets allmänna syfte men kan

ej förorda dess genomförande utan tillstyrker ytterligare utredning.

Att märka är emellertid, att åtskilliga av de nu nämnda myndigheterna

anse, att den ifrågasatta organisationen hör göras fakidtativ.

Till den åsikt, som uttalats av ledamoten i organisationssakkunniga herr

Anderson i Bastock, att möjlighet till en ändamålsenlig kommunal organisation

genom införande av social nämnd för vissa sociala uppgifters handhavande

visserligen kan sägas vara i någon mån önskvärd i mycket små kommuner,

och möjligen även i städer och landskommuner med stor befolkningstäthet,

men däremot icke i till ytvidden stora, glest befolkade landskommuner,

ansluta sig länsstyrelserna i Gotlands, Blekinge och Norrbottens län, Kalmar

läns södra samt Gotlands och Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott

ävensom skånska barnavårdsförbundet och Västerbottens läns barnavårdsförbund.

Västmanlands läns landstings förvaltningsutskott anser, att kommun bör

beredas möjlighet att till nämnd eller styrelse uppdraga ombestyrandet av

vissa grenar av samhällelig hjälpverksamhet.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Majda proposition nr 3 (Bilaga A).

Åtskilliga myndigheter och sammanslutningar hava ansett, att mindre omfattande

åtgärder än inrättandet av social nämnd torde vara tillräckligt effektiva.

En sådan uppfattning har uttalats av länsstyrelserna i Södermanlands,

Östergötlands, Jönköpings, Kristianstads, Värmlands och örebro län, pensionsstyrelsen,

statens arbetslöshetskommission, Värmlands läns landstings

förvaltningsutskott, svenska landskommunernas förbund, nykterhetsnämndernas

centralkommitté, centralförbundet för socialt arbete samt Jönköpings läns

barnavårdsförbund.

Helt eller närmast helt avstyrkande hava vidare ställt sig — förutom socialstyrelsen

och länsstyrelsen i Stockholms län (som ovan nämnts) kammarrätten,

länsstyrelserna i Hallands, Västmanlands, Kopparbergs och Västerbottens

län, svenska stadsförbundet, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet

samt Östergötlands, Gotlands, Blekinge och Hallands läns barnavardsförbund.

De från städer och landskommuner inkomna yttrandena kunna uppdelas i

tre grupper; till den första höra de, som tillstyrka införandet av social nämnd

i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag, till den andra

de, som giva sin tillstyrkan därtill allenast under förutsättning, att kommunerna

själva skola äga bestämma, örn social nämnd skall införas eller icke,

samt till den tredje gruppen de, som avstyrka de sakkunnigas förslag i förevarande

del. De städer, som yttrat sig, finnas upptagna i tabell 2, samt de

landskommuner, som avgivit yttrande, i tabell 3 här nedan.

En sammanfattande redogörelse för innehållet i de av städer och landskommuner

avgivna yttrandena (uppdelning verkställd med hänsyn till invånarantalet

vid årsskiftet 1934—1935 enligt »Årsbok för Sveriges kommuner

1935») återfinnes nedan i tabell 4.

Tabell 2. Yttranden över organisatioiissakkunnigas betänkande.

Angående inrättandet av social nämnd.

Städer.

1

2

3

5

Stockholm ..................

526,027

_

_

1

Södertälje ..................

14.479

1

—

—

Sundbyberg ..............

8,770

1

—

—

Lidingö .....................

10,902

—

—

1

Djursholm ..................

6,364

—

—

1

Norrtälje..................

4.895

—

1

—

Uppsala .....................

32,364

—

—

1

Enköping............... .....

5,873

—

—

1

Nyköping ..................

11.977

—

1

—

Eskilstuna ..................

34,282

1

—

—

Katrineholm .......... ••

7,922

—

1

—

Strängnäs ..................

4.839

1

—

—

Norrköping.................

62,571

—

—

Linköping ..................

32,170

—

—

1

Motala........................

6,279

—

—

1

Jönköping ..................

32,840

—

—

1

1

2

3

4

5

Eksj ö ........................

6,945

_

1

—

Nässjö .......................

9,351

—

—

1

Tranås......... ..............

6,814

—

—

1

Värnamo .....................

4,534

—

1

—

Huskvarna................

8,256

—

—

1

Växjö ........................

9,919

—

1

—

Kalmar........................

20.588

1

—

—

Nybro ........................

4,329

1

—

—

Oskarshamn .............

8,641

—

—

1

Västervik.....................

12.731

—

1

—

Visby ........................

11,009

—

1

—

Karlskrona .................

28,287

—

—

1

Karlshamn ..................

7,935

—

—

1

Sölvesborg ..................

4,002

—

—

1

Kristianstad ...............

14,483

—

—

1

Ängelholm .................

5,542

—

—

1

Kol. 1: kommun, kol. 2: antal invånare den */1 1935, kol. 3—5: principuttalanden i yttrandena,

kol. 3: tillstyrka, kol. 4: endast fakultativ social nämnd, kol. 5: avstyrka.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A),

3'' 4

Simrishamn ...

Malmö ............

Ystad ............

Trälleborg ......

Eslöv ............

Lund...............

Landskrona......

Halmstad.........

Laholm .........

Falkenberg......

Tarberg .........

Kungsbacka ...

Göteborg.........

Mölndal ........

Uddevalla ......

Lysekil...........

Vänersborg......

Borås ............

Alingsås .........

Åmål...............

Trollhättan .....

Lidköping ......

Skara ...... .....

Skövde.........

Hjo ...............

Tidaholm.........

2,582

138,764

11,189

13,403

5,992

25,803

19,060

25,351

2,617

5,866

9,296

2,221

255,386

16,861

15,511

5,891

9,149

42,019

9,541

6,827

35,067

10,035

7,093

11,163

2,853

4,456

Falköping ........

Karlstad ..........

Kristinehamn

Örebro..............

Askersund ........

Lindesberg........

Västerås ..........

Köping..............

Arboga..............

Falun ..............

Hedemora ......

Ludvika ......

Gävle .........

Hudiksvall ...

Söderhamn ...

Härnösand ...

Sundsvall ...

Örnsköldsvik

Sollefteå......

Umeå .........

Skellefteå ...

Luleå .........

Haparanda ...

Piteå............

Boden .........

Summa

8,442

26,099

12,870

38,571

2,209

3,484

31,794

6,247

4,853

13,496

4,032

5,363

39,280

7,293

11,298

12,045

18,704

5,297

2,877

12,283

7,253

13,642

2,555

3,314

6,583

— 19 15 49

1

Tabell 3. Yttranden över organisationssakkunnigas betänkande.

Angående inrättandet av social nämnd.

Landskommuner.

1

2

3

4

5

i

t)

3

4

5

Sollentuna ..............

11,373

1

2,163

1

Häverö........................

5,397

—

1

—

Bisinge ...................

10)004

_

1

Danderyd ................

4,341

—

1

—

Motala ländsk. .........

7,953

_

1

_

Nacka.......................

9,076

—

1

—

Ekeby .....

4,175

1

Solna ..........

21,613

1

—

—

Åtvid ..................

5,078

1

_

Nynäshamn.................

4,204

—

—

i

Kvillinge......

4,694

1

_

Hacksta ........

351

—

_

i

4 579

1

Öster-Löfsta

3,169

—

1

B in gamm .........

4,532

_

1

Bondkyrka ............

5.153

1

—

—

Kisa ............

4,019

_

1

_

Tierps ländsk.

5,689

1

—

—

Tjällmo .......

2,660

_

1

_

Älvkarleby

8,988

_

1

_

Skedevi ...

3 068

1

Torsvi..........

204

1

3341

1

Båsbo _____

1,880

1

_

Kullerstad ......

2,950

1

Söderfors

2,067

_

1

Horn.............

2*406

1

Västra Vingåker .......

8,638

—

i

Ödeshög .....

3,033

_

1

S:t Nikolai ..................

5,227

—

1

—

Norra Solberga.........

2,534

_

1

_

Stora Malm ................

3,544

—

1

—

Säby................

3,666

_

1

Flen ......

3,372

—

—

i

Algutsboda...............

4,313

_

_

1

Sköldinge .

3,216

—

1

—

Almunderyd ......

3,819

_

1

—

Björkvik .........

3,017

—

—

i

Ljungby .....................

4,722

_

_

1

Julita .............

2.756

—

1

_

Böda ...........

1,585

_

_

1

Stigtomta ..................

1,969

—

—

i

Döderhult

5,405

_

1

Gryt...........................

1,808

1

1 236

1

Aker...........................

2,496

—

1

—

Lofta .......

2)226

—

1

—

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A)

31

1

2

3 |

4

5

1

2

3

4

5

Madesjö .....................

4,977

_

_

1

Malung.......................

7,663

_

1

_

Misterhult ..................

4,191

—

1

—

Mora...........................

9,839

—

—

1

Mörbylånga ................

960

—

—

1

Stora Tuna..................

9,043

—

1

—

Virserum.....................

3,550

1

—

—

Sandviken ..................

12,853

1

—

—

5,052

_

1

_

Ljusdals köping .........

2,035

—

—

1

Othem ........................

1,849

—

1

—

Ovansjö .....................

7,295

—

—

1

Klinte ........................

1.287

—

1

—

Bollnäs ländsk.............

11,558

—

—

1

Hemse .......................

845

—

—

1

Söderala .....................

14,325

—

—

1

Lösen .......................

2,677

—

—

1

Hälsingtuna ...............

2,402

—

—

1

Nättraby.....................

2,268

—

—

1

Idenor ........................

1,294

—

—

1

Ronneby ländsk..........

8,443

—

—

1

Hög ...........................

759

—

—

1

Bräkne-Hoby...............

4,869

—

—

1

Ilsbo...........................

532

—

—

1

Kyrkhult....................

4,494

—

—

1

Ljusdals ländsk..........

9,025

—

—

1

Mjällby ......................

5,767

—

1

—

Skön...........................

14,523

—

1

—

2 580

_

_

1

11,787

—

—

1

Norra Ästlin ...............

4,581

1

—

Timrå ........................

9,363

—

—

1

Stoby ........................

3,609

—

—

1

Alnö..........................

6,731

—

—

1

Gråmanstorp ...............

4,257

—

—

1

Hässjö........................

4,421

—

—

1

3 596

_

1

_

Tuna...........................

5,072

—

*-

1

2 813

1

Torp...........................

9,652

_

1

—

Skurups köping............

i’,473

—

1

—

Borgsjö .....................

7,432

—

1

—

Svedala •> ............

1,909

—

—

1

Högsjö........................

4,357

—

1

—

Bjuv...........................

2,984

—

1

—

Gudmundrå ...............

15,292

1

—

—

Bunkeflo .....................

1,985

—

—

1

Ytterlännäs ...............

7,238

—

—

1

1,717

_

_

1

Långsele .....................

3,359

—

1

—

Höganäs .....................

6|957

—

—

1

Ramsele .....................

4,323

—

1

—

Vellinge .....................

1,753

—

—

1

Tåsjö .........................

4,318

—

—

1

Anderslöv ..................

2,164

—

—

1

Bjärtrå.......................

5,092

—

—

1

3 473

1

1,788

—

1

—

Enslöv........................

3^607

—

—

1

N åtra .......................

5,960

—

—

1

Harplinge ..................

2,836

1

—

—

Själevad .....................

9,583

—

1

—

Skee

5 Kf)4

1

_

5,323

—

1

—

Bäve...........................

1^549

—

1

Anundsjö ...................

8,570

—

1

—

Frändefors ..................

3,652

1

—

—

Gideå ........................

2,939

—

1

Hova...........................

3,316

1

—

—

Bjurholm ...................

5,451

—

1

—

Undenäs ....................

3,823

—

1

—

Bureå ........................

6,263

—

1

Karlsborg ..................

2,110

—

—

1

Burträsk .....................

10,011

—

1

—

Kyrkefalla ..................

4,566

—

—

1

Bygdeå........................

7,730

—

1

—

Habo .........................

2,999

—

—

1

Byske ........................

10,230

1

—

—

Säffle ........................

3,571

—

1

Degerfors ..................

y,386

—

1

—

Grava .......................

6.620

—

—

1

Fredrika .....................

1,725

—

1

—

Gunnarskog................

4,142

—

—

1

Holmsund ..................

5,178

—

—

1

Väse...........................

3,483

—

]

Holmön ....................

403

1

—

—

Fryksände ..................

6,695

—

1

Hörnefors ..................

3,885

—

1

Eda ......................

6,472

1

Jörn ...........................

5,826

—

1

—

Dalby ........................

3,722

1

Lycksele köping ........

1,770

—

1

Norra Råda ..............

10,662

]

Lycksele ländsk.........

9,435

1

Stora Mellösa ..........

2,999

—

1

Lövånger....................

4,645

1

—

Viby..........................

3,818

1

Malå..........................

4,076

1

—

Ramundeboda .........

2,508

Nordmaling ..............

9,440

i

Hällefors................

5,631

:

Norsjö .......................

6,904

1

—

Västanfors .................

7,365

1

Nysätra ...................

3,807

—

Sura............

4,482

—

Skellefteå ländsk.........

25,565

1

Norberg ..................

5.255

1

Sorsele.......................

5,518

—

Möklinta...............

2,714

—

Stensele ...................

6,276

Domnarvet................

15,127

—

Sävar ......................

3,500

Gagnef.....................

6,363

—

Umeå ländsk...............

13,771

1

Grangärde .................

11,474

—

Vännäs köping...........

1,769

-

—

Järna .................

7,623

. —

Vännäs socken ...........

5,264

—

Kopparberg ...............

7,115

1

Åsele .......................

6,136

—

Ludvika ländsk.........

4,983

-

''I —

Jokkmokk ................

8,475

-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).

1

2

3

4

5

1

2

3

4

5

Hortlax ...............

4,468

1

Nederluleå ............

10,948

i

Pajala ........

5,367

1

Råneå .......................

8.936

—

—

i

Nederkalix.........

13,974

1

_

_

Gällivare.....................

20,151

—

—

i

Jukkasjärvi..................

17,471

1

—

—

Summa

—

27

71

79

Tabell 4. Sammanfattande redogörelse för yttranden från städer och landskommuner

angående förslaget örn inrättande av social nämnd.

Invånare ’/i 1935

Tillstyrka

Tillstyrka fakultativt

införande

Avstyrka

Städer

Lands-

kommuner

Städer

Lands-

kommuner

Städer

Lands-

kommuner

—

i

_

2

—

—

—

—

—

4

—

—

—

3

—

1

—

2

—

5

—

7

2

2

—

10

5

12

4

9

3

18

3

25

3

7

6

28

19

21

7

6

4

7

11

6

2

—

1

—

9

1

1

—

1

—

2

Under

500-

1,000-

1,500-

2,000-

3.000-

5.000-

10,000-

25,000- Over

500

- 1,000

- 1,500

- 2,000

- 3,000

■ 5,000

-10,000

-25,000

-50,000

50,000

Av de kommuner, som tillstyrkt att möjlighet bör beredas kommunerna att,

om de så önska, inrätta social nämnd, har flertalet uttalat sin anslutning till

den av herr Anderson i Råstock avgivna reservationen (stadsfullmäktige i 7

städer samt kommunalfullmäktige i 52 landskommuner).

I de vid promemorian fogade bilagorna 2 och 3 återfinnes redogörelse för

rikets kommuner, indelade i storleksgrupper med hänsyn till invånarantalet.

Närmare redogörelse för yttrandenas

Innehåll.

I de yttranden, som tillstyrkt de sakkunnigas förslag, har i allmänhet anslutning

givits till de skäl, som de sakkunniga åberopat.

I åtskilliga yttranden har särskilt framhållits, att gällande lagstiftning medfört

vissa svårigheter med avseende å gränsbestämning mellan fattigvård och

barnavård, vilka svårigheter skulle bortfalla genom införandet av gemensam

social nämnd.

Tillstyrkande yttrande.

Rr de tillstyrkande yttrandena må återgivas allenast följande:

Länsstyrelsen i Västernorrlands län:

Länsstyrelsen är av den bestämda uppfattningen, att en särskild lagstiftning

för avhjälpande av de brister och ofullkomligheter, som vidlåda den nuvarande

sociala hjälpverksamheten, snarast bör komma till stånd. För åstad
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).

kommande av den erforderliga enhetligheten och centralisationen av hjälpverksamheten

finner länsstyrelsen i likhet med de sakkunniga nödvändigt, att

ett nytt kommunalt organ tillskapas för handhavande av nu ifrågavarande

uppgifter. Utan förefintligheten av ett sådant sammanhållande organ torde

för de flesta kommuners vidkommande någon avsevärd förbättring av de nuvarande

förhållandena ej ernås.

Yttranden vari ett fakultativt

införande av social nämnd

tillstyr k e s.

I de yttranden, däri ett fakultativt införande av social nämnd blivit tillstyrkt,

anföres bland annat:

Länsstyrelsen i Gotlands län:

Beträffande den till grund för förslaget liggande undersökningen av lasarettssysslomannen

A. Hagård får länsstyrelsen framhålla, att, enär undersökningen

ägt rum under en tid, då på grund av ekonomisk kris exceptionella ioihållanden

varit rådande, densammas betydelse för bedömande av den nuvarande

organisationens värde icke bör överskattas. I varje fall synes undersökningsmaterialet

alltför otillräckligt för att de från detsamma hämtade erfarenheterna

skola kunna motivera en så betydande omläggning av hjälpverksamhetens

organisation, som av de sakkunniga föreslås. Helt visst har det mångenstädes

brustit i fråga örn samarbetet mellan de skilda kommunala myndigheterna

under de svåra påfrestningar, som kristidsforhållandena utövade, men

det torde kunna antagas, att de påvisade olägenheterna skola kunna avhjälpas

utan allt för stort våld på den nuvarande organisationen. Denna har jamte

sina brister stora förtjänster, bland annat den att genom förefintligheten av

flera förtroendeposter inom de skilda organen för den kommunala verksamheten

skapa ett livligt intresse hos allmänheten för kommunala frågor. Det

kan befaras att en centralisering av denna verksamhet till en nämnd skall

tillintetgöra den värdefulla tillgång för det allmänna, som ett dy likt intresse

måste utgöra. En följd av förslagets genomförande skulle säkerligen aven

bliva en byråkratisering av de kommunala ärendenas behandling, som säkerligen

icke bomme att röna någon uppskattning vare sig från allmänhetens

eller myndigheternas sida.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:

Att en centralisering i många fall skulle bliva till verklig nytta, torde vara

svårt att bestrida. De sakkunnigas förslag, hur väl motiverat detta eljest må

vara, synes emellertid lida av två betänkliga svagheter. Dels betraktas, enligt

länsstyrelsens mening, de föreliggande spörsmålen av de sakkunniga val ensidigt

ur ekonomisk synpunkt med bortseende från rent sociala krav, dels

beaktas i förslaget knappast med tillbörlig styrka det behov av differentiering,

som ur organisatorisk synpunkt gör sig gällande mellan kommuner av

olika storleksgrad och med olika samhällsproblem.

Att förslagets genomförande i mycket stora kommuner svårligen kan undgå

att leda till en kraftig byråkratisering av denna organisation, synes påtagligt.

Nämnden lärer nämligen i dylika kommuner få synnerligen svårt att hinna

behandla alla de mångskiftande ärenden, som direkt eller genom särskilt utskott

dit inflyta, såvida icke nämndens eget arbete inskrankes till ett enkelt

konstaterande och godkännande av åtgärder, vidtagna genom dess kansli Atti

en dvlik utveckling icke är önskvärd, torde vara obestridligt, k or mycket små

kommuner lärer väl vara antagligt att ärendenas skötsel i regel skulle kunna

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Ar 3. 2451 3r’ ■’

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 (Bilaga A).

aven efter deras centralisering till en social nämnd handhavas direkt av nämnc!en,

..1ret betydligt okade arbetet för ordföranden i denna centrala nämnd

jamfort med det som aligger ordförandena i de särskilda styrelserna enligt nu

gallande system, torde dock medföra å ena sidan stor svårighet att finna personer,

lampliga och villiga för uppdraget, och å andra sidan tvånget att hevilla

ganska ansenliga arvoden till vederbörande. I samma mån arbetsbördan växer

och arvodet okas, kan aven här risk uppkomma för en icke önskvärd byråkratisermg

ay den sociala verksamheten. Mycket tyder på att det föreslagna systemet

bast skulle lampa sig för medelstora städer, där ärendenas beredning

under aila förhållanden måste lämnas åt tjänstemän, men där ärendenas antal

dock icke ar större, an att en social nämnd av tillämnad typ skulle kunna med

görande11 stallmng av kommunal förtroendenämnd medhinna frågornas av
Den

sociala nämnden, som i vissa fall synes kunna bliva en nyttig och välbehövlig

inrättning, men som i andra fall kan antagas bliva en tungrodd och

byråkratisk organisationsform utan tillbörligt hänsynstagande till viktiga

sociala krav, bör icke göras obligatorisk för alla kommuner ovanför en visstolkmängdsgräns.

Tillskapandet av en central social nämnd såsom en institution,

vars införande inom viss kommun göres för denna valfritt, är länsstyrelsen

däremot beredd att för sin del tillstyrka.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län:

De sakkunniga motivera sitt förslag med, att olägenheter flerstädes yppat

Sig genom nuvarande splittring av det sociala arbetet på ett flertal styrelser

och nämnder, vilka arbetat utan tillfredsställande kontakt med varandra. I

flera städer ha dessa missförhållanden också givit anledning till anordningar

i centraliserande syfte, vilka redan inom nuvarande författningars ram varit

möjliga att genomföra. Då så är fallet kan man fråga sig, huruvida ej en frivillig

utveckling i angiven riktning kan vara att föredraga framför en tvingande,

åtminstone i formellt avseende nog så revolutionerande, lagstiftning. Emellertid

är att beakta, att den nuvarande lagstiftningen utgår från den grundsynen,

att kommunens olika sociala uppgifter äro varandra så olika, att de

böra handhavas av olika organ. En centralisering med bibehållande av nuvarande

lagstiftning får då lätt karaktären av ett kringgående av -— örn ej

lagens bokstav — dess grundläggande princip, vilket återigen måste verka

återhållande på centraliserande anordningar, även då dessa kunna vara av

nytta. Örn statsmakterna därför vilja frångå sin tidigare uppfattning örn

lämpligheten av de sociala uppgifternas stränga fördelning på olika händer

— och länsstyrelsen finner skäl härtill föreligga — bör detta få uttryck i

lagstiftningen. Däremot är länsstyrelsen icke övertygad örn att de sakkunniga

lyckats finna så lämpliga former för centraliseringsprincipens genomförande,

att den nya organisationen bör göras obligatorisk för någon kommun.

Den kritik mot den sociala nämnden, som från olika håll, i till länsstyrelsen

inkomna yttranden och särskilt i den av herr Anderson i Råstock till

de sakkunnigas betänkande fogade reservationen, framförts, finner länsstyrelsen

beaktansvärd. Länsstyrelsen vill därför förorda, att kommunerna författningsenligt

beredas möjlighet att i ungefärligen de — örn än något friare

— former, som sakkunniga föreslå, sammanföra flera eller färre av nuvarande

styrelsers och nämnders uppgifter till ett centralt organ. En tvingande

lagstiftning på området bör däremot undvikas, tills erfarenhet vunnits örn vad

av en frivillig utveckling på av lagstiftningen anvisade vägar kan vinnas.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län:

De skäl, som föranlett förslaget om inrättande av social nämnd såsom ersättning

för fattigvårdsstyrelse, barnavårdsnämnd, ungdomsnämnd, pensions
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Majlis proposition nr 3 (Bilaga A).

nämnd, nykterhetsnämnd och arbetslöshetskommitté, måste otvivelaktigt anses

beaktansvärda. I all synnerhet torde den föreslagna anordningen innebära

en betydelsefull förbättring därutinnan, att hjälpsökande icke behöver

göra hänvändelser till olika myndigheter med nya förhör varje gång. A andra

sidan torde de betänkligheter, som framkommit mot förevarande förslag, vara

av beskaffenhet att förtjäna allvarligt beaktande. För att den erfarenhet beträffande

de olika sociala funktionerna, som finnes representerad hos de

kommunala myndigheterna, skall kunna tillfullo bevaras vid inrättandet av

social nämnd, kan det befaras, att nämnden måste bestå av större antal ledamöter

än som för ett effektivt handhavande av nämndens funktioner kan

anses lämpligt. Farhågorna för att den föreslagna omorganisationen bomme

att medföra ökade administrationskostnader för kommunerna synas jämväl

befogade. Med hänsyn till de framkomna betänkligheterna och då de av länsstyrelsen

i ärendet hörda kommunerna nästan undantagslöst ställt sig avvisande

mot förslaget örn obligatoriskt införande av social nämnd, anser sig

länsstyrelsen icke kunna biträda detta förslag. Däremot tillstyrker länsstyrelsen,

att möjlighet beredes kommun, som så önskar, att införa social nämnd

såsom ersättning för de sociala myndigheterna inom kommunen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län:

Yad beträffar förslagets centrala punkt, inrättandet av en s. k. social

nämnd, vill väl länsstyrelsen medgiva, att ej minst under de senare åren

yppade missförhållanden inom det allmännas hjälpverksamhet hava ådagalagt

ett visst behov av större enhetlighet inom och överblick över de olika

verksamhetsgrenarna. Länsstyrelsens erfarenheter på hithörande område giva

dock näppeligen stöd för antagandet, att rådande Bristfälligheter skulle vara

av sådan art och omfattning, att de till fyllest motiverade tillgripandet av

så långt gående åtgärder som i betänkandet föreslås. Länsstyrelsens totalintryck

av de kommunala organens inom länet sätt att handhava sina mångahanda

och ej sällan vanskliga sociala uppgifter är sålunda förhållandevis

gott. Även med risk att framstå såsom fången i rådande åskådningar inom

det kommunala livet måste länsstyrelsen för sin del förklara, att densamma

finner den anförda motiveringen för tillskapandet av ett dylikt centralorgan

en smula konstruerad och överdriven. Länsstyrelsen vill särskilt betona, att

man enligt dess förmenande redan genom införandet av skyldighet att föra

ett fullständigt personregister över hjälpklientelet till väsentlig del vinner

det mål, de sakkunniga eftersträva. Länsstyrelsens principiella inställning till

förevarande betydelsefulla spörsmål — vilken naturligen i ej ringa mån sammanhänger

med den allmänna geografiska strukturen av länets landskommuner,

som synes utgöra en föga lämplig grundval för den ifrågasatta organisatoriska

anordningen — överensstämmer i allt väsentligt med den uppfattning,

varåt reservanten Anderson givit uttryck; vid sådant förhållande anser sig

länsstyrelsen kunna i huvudsak hänvisa till det av denne gjorda uttalandet.

Statens t. f. inspektör för fattigvård och barnavård:

Jag anser ej något tekniskt eller praktiskt hinder föreligga för anordnandet

av social nämnd i kommunerna, med undantag för de större städerna.

Mot ett obligatoriskt genomförande av den sociala nämnden ställer jag

mig betänksam med hänsyn till svårigheten att kunna bedöma de lokala förutsättningarna

härför på olika orter. Örn lag i enlighet med förslaget kommer

till stånd, synes den böra givas fakultativ och vägledande karaktär. Den

kommer helt säkert därigenom att bliva föremål för större intresse, uppmärksamhet

och förståelse än örn föreskrift lämnas att den skall obligatoriskt

tillämpas. Ledan nu kan man säga, att tanken på centralisering vunnit ganska

stor spridning. Därom vittnar anordningarna med gemensam medelsförvalt
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).

ning här och var i landet. Då denna gemensamma medelsförvaltning lärer

ha givit mycket goda resultat, har man anledning förvänta, att även en på frivilligheten

grundad social nämnd skall på många håll visa sig vara till fördel.

Svenska landstingsförbundet:

Det förefaller, som örn det av de sakkunniga förordade systemet skulle

kunna vara till fördel i små och medelstora kommuner, men mindre väl lämpa

sig för folkrika och till ytinnehållet vidsträckta kommuner. Örn i dessa senare

kommuner den sociala nämnden skall representera den samlade överblicken

över de olika sociala understödsgrenarna, måste den göras så omfattande till

sin storlek, att den skulle bliva ohanterlig. Även örn den av de sakkunniga

anvisade utvägen att uppdela nämnden i utskott för de skilda uppgifterna

kommer till användning, kan man med skäl fråga sig, huruvida det verkligen

skulle kunna bliva möjligt att finna en person, vilken vore villig att åtaga

sig en så oerhörd arbetsbörda, som ordförandeskapet i den sociala nämnden

och dess utskott skulle innebära. Systemet synes vidare komma att föra med

sig en utökning av tjänstemannaelementet på förtroendemännens bekostnad,

och en dylik utveckling måste av den, som i förtroendesystemet ser en av de

främsta garantierna för den kommunala självstyrelsens bevarande, betraktas

med stora farhågor.

Styrelsen är sålunda av den uppfattningen, att det av de sakkunniga föreslagna

systemet med social nämnd icke kan göras obligatoriskt, men anser,

att det bör öppnas möjligheter för de kommuner, som så önska, att i viss utsträckning

centralisera den kommunala understödsverksamheten.

Stadsfullmäktige i Norrköping:

Man torde icke kunna frigöra sig från intrycket, att en viss onödig

uniformering vilar över de sakkunnigas förslag. Bortsett från att en dylik

minst av allt passar in på det ömtåliga och mångskiftande sociala vårdnadsområdet,

så är det i förslaget närmast fråga om meddelande av tvångsföreskrifter

för den rent interna kommunala förvaltningens handhavande, där man

väl må visa kommunerna de framkomliga vägar och de möjligheter i övrigt,

som stå till buds i olika hänseenden, men icke föreskriva skyldigheter.---

För en stad av Norrköpings storlek vore det säkerligen en nästan olöslig

uppgift att i det långa loppet söka värva frivilliga och lämpliga krafter för

handhavandet av ledningen av den sociala nämndens arbete.---

Ett direkt åläggande för alla kommuner med mera än 1,500 invånare att

inrätta social nämnd kan knappast anses av förhållandena påkallat eller i

praktiken i många fall ens genomförbart.

Stadsfullmäktige i Trollhättan:

Fullmäktige, som till fullo biträda de av de sakkunniga anförda skälen för

centralisering av den sociala hjälpverksamheten och i synnerhet understryka

lämpligheten av inrättandet av understödsregister, vilja dock ifrågasätta det

ändamålsenliga däri, att centraliseringen i en kommun av Trollhättans storlek

sträcker sig längre än till en centralisering av de sociala ärendenas förberedande

behandling. De av de sakkunniga påpekade fördelarna med centralisering

av den sociala hjälpverksamheten synes, åtminstone i Trollhättan, kunna

uppnås utan inrättande av en för ärendenas slutliga behandling gemensam

nämnd, såvida gemensam expedition med gemensamma tjänstemän för ärendenas

förberedande behandling anordnas och gemensam medelsförvaltning

medgives. Det kan nämligen befaras, att i en stad av Trollhättans storlek den

sociala nämndens arbetsbörda blir så omfattande, att nämnden för fortgångens

skull måste inskränka sin handläggning till ett blott och bart schablonmässigt

fastställande av utskottens beslut. I praktiken skulle sålunda utskotten komma

att avgöra ärendena och den sociala nämndens behandling av desamma

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Majas proposition nr 3 (Bilaga A).

bliva endast en proformasak. För ärendenas behöriga behandling och erhållande

av nödig personkännedom torde utskotten i stort sett komma att till

antal och sammansättning sammanfalla med de nuvarande styrelserna och

nämnderna. Under sådana förhållanden kunde den sociala nämnden komma

att framstå såsom en icke nödvändig påbyggnad på de nuvarande styrelserna

och nämnderna. Dessa torde utan olägenhet kunna i sin nuvarande form

bibehållas jämväl vid en centralisering av ärendenas förberedande behand
mf1ullmäktige

anse sålunda, att införandet av social nämnd icke bör göras

obligatoriskt för kommuner med mera än 1,500 invånare, utan att det bör

överlämnas åt kommunerna själva att besluta örn tillsättandet av dylik nämnd.

Yttranden vari förslaget om

införande av social nämnd

avstyrkes.

Ur de yttranden, vari förslaget angående social nämnd blivit avstyrkt, må

anföras följande:

Länsstyrelsen i Stockholms län:

Syftet med den sociala nämnden skulle vara att söka åstadkomma större

enhetlighet vid förvaltningen inom kommunerna eller de större områden,

vilka enligt lagförslaget vore avsedda att åstadkommas. Länsstyrelsen finner

sig hava anledning att draga i tvivelsmål, huruvida detta syfte bör föranleda

lagstiftning av den art, som nu framlagts, ty länsstyrelsen ifrågasätter möjligheten

av att åstadkomma en så sträng lagstiftning som den ifrågavarande

angående sammanslutning av kommunala förvaltningsgrenar. Det synes länsstyrelsen,

som örn ovan omförmälda syfte lättare kunde ernås genom att

lämna anvisningar angående sättet till förverkligande av principen örn enhetlighet

i den sociala verksamheten.

Länsstyrelsen i Västmanlands län:

Erfarenheten torde hava visat, att vad som framför allt erfordras för ernående

av bättre förhållanden är en säkrare överblick över de individuella

hjälpbehoven hos klientelet och skärpt kontroll till förhindrande av dubbeiunderstöd

och andra missbruk. I detta syfte hava många kommuner redan

vidtagit åtgärder av olika slag, vilka synas ändamålsenliga och fort]ante av

att vinna allmännare efterföljd. Hit höra anordningar med gemensamma ledamöter

i olika styrelser och nämnder, gemensamma tjänstemän för den ekonomiska

förvaltningen och för undersökningsarbetet, gemensamma lokaler med

bestämda mottagningstider o. s. v. Åv särskild betydelse i förevarande avseende

är vidare förandet av gemensamt register, upptagande alla personer

inom kommunen, vilka i en eller annan form åtnjuta understöd av det allmänna

Dylika centralregister hava även inrättats i flera kommuner.

Det möter uppenbarligen icke något hinder att inom ramen av galande

lagstiftning vidtaga anordningar sådana som de nu antydda. För att stimulera

intresset, där sådant till äventyrs saknas, och aven for ernående av likformighet

i den mån sådan lämpligen kan genomforas synes det dock önskvärt

att i författningsväg lämnas anvisningar på åtgärder som under olika

förhållanden kunna vara lämpliga och önskvärda for att hj a pär betet inom

kommunen skall kunna ordnas fullt rationellt och effektivt. Understodsreeister

av i huvudsak den omfattning och uppställning, som angives i 10$

av de sakkunnigas lagutkast, synes vara av så grundläggande betydelse tor

hjälparbetets ändamålsenliga bedrivande, att detsamma bor göras obligato
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).

riskt i alla kommuner oavsett storleken. Men i övrigt synes det under nuvarande

förhållanden icke nödvändigt att med bestämmelser av tvingande natur

ingripa på förevarande område. gnagande natur

Av det sagda följer att befallningshavanden ej kan biträda de sakkunnige

förslag om obligatoriskt inrättande av social nämnd i kommuner av viss storleksordning

Bland de skal, som kunna anföras mot förslaget i denna del

faster befallningshavanden särskild vikt vid den omständigheten att ett

m£teah. hlanie a\ ^Overksamhet till ett enda organ med nödvändighet

mäste leda till verksamhetens byrakratisermg med minskade möjligheter till

personliga insatser av de valda förtroendemännen. Vissa tecken Yda visserh^en

pa att utvecklingen tenderar i denna riktning, men det torde* dock icke

oreligga någon anledning till att genom lagstiftningen direkt påskynda den
sociB^smnd1

nffk0nLmieir’ att det med Skäl kan Sättas 1 fråga, huruvida icke

YrS n^“nd ofta. skutte vara mera pa sin plats i en liten kommun än i en

Kre dit f" r ga er rY organisationsformer på det kommunala området

Olde det föreligga särskild anledning att framgå med varsamhet, och skall

institutet social nämnd över huvud taget införas i vår rätt, synes det för närvarande

endast bora ske i den formen, att kommunerna berättigas att, i den

mån de sjalva finna det lämpligt, på sådan nämnd överlåta de sociala arbetsuppgifterna

i den omfattning förslaget angiver.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län:

Det är bekant, att ett livligt kommunalt intresse redan existerar inom

länets kommuner och att detta intresse växer starkare och starkare för varje

i-Y0mi ^ar'' 1>et ,finns Personer inom de i allmänhet stora kommunernas

skilda delar, som lorena en stor personkännedom med ett verkligt socialt

intresse och som anse det som en heder att samvetsgrant handha de sociala

uppgifter, som kommunerna anförtrott dem. Dessa arbetskrafter ha kommunernas

styrande tagit reda på och vetat använda. Det kan utan överdrift

pastas, att inom länet en allmän tendens märkes att genom en praktisk organisation

effektivisera kommunernas sociala arbetsuppgifter inom de områden

den nuvarande lagstiftningen anvisar. Länsstyrelsen vill icke bestrida, att

vissa brister i samarbetet mellan de olika kommunala organen och i ''konra

ollen yppat sig, men håller före att dessa brister komma att botas av kommunerna

själva, i den mån de verkligen göra sig gällande. De av de sakkunniga

påvisade olägenheterna av det nuvarande systemet äro enligt länsstyrelsens

åsikt alltför små för att motivera de sakkunnigas långt gående

förslag, i synnerhet som länsstyrelsen har en stark känsla av att med införandet

av den sociala nämnden och centraliserandet dit av samtliga kommunens

sociala uppgifter, åtminstone vad stora och medelstora kommuner beträffar

det som är det värdefulla i allt’socialt arbete, den personliga kännedomen

örn samt medkänslan och intresset för klientelet skulle avsevärt förminskas,

samt ei sättas med byråkrati, rutin och schablon. Det synes för

övrigt länsstyrelsen, att de sakkunnigas förslag utan verklig orsak radikalt

bryter, med det^ som karakteriserat det nuvarande systemet, nämligen att

söka vinna så många goda krafter som möjligt i arbetet för kommunens bästa.

De sakkunnigas förslag inrymmer jämväl ökat inflytande åt länsstyrelsen i

den kommunala förvaltningen. Detta intrång i kommunernas självstyrelse

anser länsstyrelsen obehövligt och olämpligt. Länsstyrelsen lärer kunna fullgöra

sin uppsiktsskyldighet med de organ, som för närvarande står till länsstyrelsens

förfogande.

Länsstyrelsen i Västerbottens län:

Med utgångspunkt från förhållandena inom länet synes det av de sakkunniga

föreslagna inrättandet av social nämnd bliva ändamålsenligt endast för

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (inlaga A).

stads- och köpingskommunerna samt ett fåtal kommuner med mera begränsat

ytinnehåll och sammanträngd befolkning. För flertalet kommuner med deras

vidsträckta arealer och glesa befolkning skulle införande av social nämnd

med nödvändighet föra med sig att man måste övergå från förtroendemannasystem

till tjänstemannasystem. Skall man nödgas övergiva det gamla systemet

med oavlönade uppdrag måste olägenheterna av de nuvarande förhållandena

vara så iögonenfallande att man icke kan stå till svars med bibehållande

av den nuvarande ordningen. Länsstyrelsen kan emellertid icke finna att

förhållandena inom länet påkalla en sådan radikal omläggning.

Socialstyrelsen:

Den föreslagna sociala nämnden har erhållit en sådan avgränsning av sina

arbetsuppgifter, att den snarare framstår såsom en egentlig understödsnämnd

än såsom en nämnd för kommunens allmänna sociala verksamhet. —---

Även örn den sociala nämnden enligt förslaget begränsats till att utgöra

väsentligen ett organ för den kommunala understödsverksamheten, kan det

icke förbises, att nämnden genom den auktoritet, som antagligen skulle tillkomma

densamma i dess egenskap av ett organ, i vilket kommunens ofta

kanske mest dugande personer på det sociala området sammanfördes, synes

kunna vara ägnad att aktualisera det sociala arbetet och väcka ökat intresse

för detsamma, särskilt i de mindre kommunerna. Denna ökade auktoritet

hos nämnden synes utgöra en värdefull tillgång såväl i förhållandet till den

anslagsbeviljande kommunala myndigheten som vid dess beröring med allmänheten.

—----

Örn också anordningen med social nämnd sålunda ur vissa synpunkter

framstode som fördelaktig, hade styrelsen funnit densamma jämväl vidlådas

av vissa brister. Styrelsen ansåge sålunda, bland annat, att nykterhetsärenden

icke borde tillkomma social nämnd. Så borde ej heller bli fallet med

ärenden rörande barnavård och ungdomsskydd.

över huvud taget synes det kunna ifrågasättas, örn ej förslaget, som ju

får anses vara utformat med särskild tanke på de kommuner, inom vilka understödsverksamheten

har någorlunda stor omfattning d. v. s. normalt de större

och medelstora kommunerna, kännetecknas av en väl långt driven standardisering

och icke lämnar tillräckliga möjligheter öppna för hänsynstagande till

och anpassning efter de skiljaktiga förhållandena i kommuner av olika typ.

Man synes sålunda kunna ställa sig tveksam till att den strängt genomförda

centraliseringen av den sociala understödsverksamheten skall visa sig vara

ändamålsenlig för de större städerna. Liknande tveksamhet synes kunna råda

i fråga örn de till ytinnehåll och invånarantal ganska omfattande kommunerna

i de nordliga landsdelarna.---

Styrelsen, som visserligen ansluter sig till förslagets allmänna syfte, anser

sig icke böra förorda, att detsamma bringas till utförande. Styrelsen anser

sig emellertid samtidigt böra framhålla, att den belysning å,t viktiga organisatoriska

problem, som den av de sakkunniga verkställda förtjänstfulla utredningen

lämnat, och de värdefulla uppslag, som innefattas i förslaget, synas

utgöra en grund för fortsatta överväganden av dessa problem fran delvis

andra utgångspunkter än dem, som gällt för de sakkunnigas arbete. Styrelsen

håller nämligen före, att en anordning, i stort sett motsvarande den av

de sakkunniga föreslagna sociala nämnden, skulle efter närmare utredning

och överarbetning kunna befinnas vara en ganska ändamålsenlig organisationsform

för mindre kommuner.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Majlis proposition nr 3 (Bilaga A).

Kammarrätten:

Kammarrätten anser sig i sakens nuvarande läge icke kunna tillstyrka ett

sammanförande av fattigvård samt barnavård, däri inbegripet ungdomsskydd,

under en gemensam nämnd. Nyttan av ett sammanförande synes vara så

tvivelaktig, att ett övergivande av den nuvarande organisationen ej kan anses

motiverat.

Anses barnavård och fattigvård ej böra förenas i organisatoriskt hänseende,

torde därmed vara givet, att barnavården bör ställas utom den sociala

nämnden, enär ett sammanförande av barnavård med enbart den allmänna

pensioneringen, behandlingen av alkoholister och arbetslöshetshjälpen icke

torde böra ifrågakomma. Kammarrätten hyser farhågor, att genom ett sammanförande

av de tre sistnämnda verksamhetsgrenarna samt fattigvård under

en gemensam nämnd den särskilda sakkunskap, som kan finnas på ett vart

av de olika verksamhetsområdena, icke alltid skall komma till sin rätt. Anmärkas

må vidare, att arbetsbördan för ordföranden i en dylik nämnd kan

antagas i många kommuner bliva mycket stor, vilket medför risk för bortträngning

av lekmannaelementet och "för ökade kostnader för den kommunala

hjälporganisationen. I större samhällen torde även arbetsbördan för andra

ledamöter i nämnden än ordföranden bliva betydande.

Statens arbetslöshetskommission:

Ehuru väl vissa fördelar torde stå att vinna på den av de sakkunniga anvisade

vägen, synes det dock kommissionen, att även nackdelar skulle uppstå

av sådan art, att desamma måste tillmätas en avgörande betydelse.

Det torde sålunda näppeligen bliva möjligt för nämnden att in pleno behandla

alla de ärenden, som skulle komma att falla under dess avgörande.

I varje fall är det icke tänkbart, att ledamöternas intresse skulle kunna hållas

vid makt under de långvariga och ofta återkommande sammanträden, som

i så fall bleve nödvändiga. Särskilt inom större kommuner med omfattande

hjälpverksamhet skulle dylika olägenheter bliva framträdande. Visserligen

lämnar de sakkunnigas förslag den möjligheten öppen att i sådant fall tillsätta

särskilt utskott för behandling av viss gren av hjälpverksamheten — i

fråga örn barnavård ifrågasättes föreskrift, att utskott ovillkorligen skall finnas

inom kommun med mer än 1,500 invånare — men kommissionen kan för sin

del icke finna, att en social nämnd, varest ärendena avgöras inom olika utskott,

i fråga om arbetssätt och arbetseffekt skulle komma att i nämnvärd

grad avvika från det nuvarande systemet.

Den mångfald arbetsuppgifter, som skulle komma att åvila den sociala

nämnden, torde nödvändiggöra, att till dess förfogande ställes avlönad personal

med åtminstone i större kommuner daglig heltidstjänstgöring, varför

denna nämnd förmodligen komme att draga högre kostnader än de som nu

äro förbundna med den kommunala hjälpverksamheten, vilken till övervägande

del skötes av oavlönade eller lågt avlönade krafter. Vare sig handläggandet

av den löpande verksamheten uppdroges åt kommitténs ordförande, åt en

verkställande ledamot eller åt för ändamålet särskilt anställd kanslipersonal,

skulle förmodligen snart nog utbilda sig en praxis, att dessa personer i realiteten

komme att fatta beslut i alla frågor, som icke vore av natur att ovillkorligen

fordra nämndens sammankallande. I vad mån en dylik anordning

komme att innebära en förändring till det bättre bleve helt beroende på de

personliga kvalifikationerna hos den man, som finge i uppdrag att leda verksamheten.

Kommissionen är icke övertygad örn att de former, under vilka

valet av ordförande i nämnden är avsett att äga rum, alltid skulle tillföra

nämnden den för uppgiften bäst lämpade arbetskraften. Det synes kommissionen,

att den likformighet och kontinuitet i hjälpverksamhetens utövande,

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj-.ts proposition nr 3 (Bilaga A).

som val bland annat eftersträvas genom den sociala nämnden, skulle i väsentlig

grad äventyras, då valet av ordförande överlåtes åt kommunen och personvalet

alltså kunde komma att påverkas av en rent tillfällig politisk majoritet.

Centralförbundet för socialt arbete:

över huvud synes risk föreligga för att viktiga sociala arbetsuppgifter av

annan art än speciell understödsnatur skulle i den stora mängd av ärenden,

varmed den sociala nämnden i regel komme att få taga befattning, bliva skäligen

förbisedda i jämförelse med vad nu är fallet, då dessa uppgifter handhavas

av särskilda organ, sammansatta med tanke på just dessa arbetsuppgifter.

Svenska stadsförbundet:

En av de första frågor man gör sig på stadskommunalt håll är den, örn

sociala nämndens arbetsbörda icke blir alldeles för omfattande. Då betänkandet

icke tillhandahåller material för denna frågas besvarande, har styrelsen

ansett det nödvändigt att söka införskaffa sådant från ett antal städer

med 5,000 t. o. m. cirka 60,000 invånare.--- —

Det visar sig, att redan antalet sammanträden i den föreslagna sociala

nämnden skulle för en stor del städers vidkommande bliva så abnormt högt,

att tanken på en gemensam nämnd för handläggning av alla understödsfrågor

redan av denna grund får uppgivas. ----

Det visar sig redan nu vara svårt att rekrytera de olika understödsnämnderna.

Efter sammanslagningen torde det bliva betydligt svårare att kunna

göra detta på ett tillfredsställande sätt. Den som har bäst örn tid, har icke

alltid de bästa förutsättningarna i övrigt för arbetet. Redan- av nu berörda

skäl torde man kunna befara att efter sammanslagningen många beprövade

socialt verksamma personer skulle draga sig från arbetet. Yad nu sagts torde

särskilt gälla ordföranden. I få städer torde ordförandens befattning efter

förslagets genomförande kunna bibehållas såsom ett verkligt förtroendeuppdrag.

Det skäliga arvodets storlek och arbetets omfattning torde ställa ordföranden

i en ställning i vart fall nära tjänstemannens, överhuvud torde omläggningen

kunna väntas kraftigt påskynda den utveckling mot tjänstemannasystem,

som redan tidigare börjat skönjas även i städer med relativt liten

folkmängd. Att den ökade arbetsbördan skulle framtvinga tjänstemannasystem

även i kommuner, där detta eljest ej påkallas, torde icke vara önskvärt.

Nu medger visserligen lagförslaget tillsättande av utskott, som skulle handlägga

grupper av ärenden. Där arbetsbördan skulle bliva för stor, skulle den

således kunna lättas på denna väg. I den mån metoden alltför mycket anlitas,

förlorar man emellertid de fördelar, en handläggning i den gemensamma

nämnden skulle erbjuda. Det är vidare att märka, att enligt förslaget alla

beslut av utskott skola utan onödigt uppskov underställas nämndens prövning.

Yad detta skulle betyda t. ex. i en medelstor stad hava de sakkunniga

uppenbarligen icke gjort fullt klart för sig. Följden av ett dylikt stadgande

bleve väl, att man i de olika socialnämnderna utspekulerade mer eller mindre

sinnrika metoder att göra utskottens anmälningar så formella och litet tidsödande

som möjligt. I den mån i något utskott placerats ledamöter av mera

kverulant läggning, torde dessa dock icke kunna förhindras att åstadkomma

rätt besvärliga sammanträden. Även med en verklig genomgång av ärendena

kunde man knappast förskaffa t. ex. ledamöterna i fattigvårdsutskottet något

egentligt begrepp om, efter vilka principer, exempelvis barnavårdsärenden

handlades.---

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).

De sakkunniga hava i detta sammanhang ej upptagit till dryftande frågan

örn centralisation eller decentralisation inom en och samma ämnesgrupp.

Ärenden, som i dea ena staden nu handläggas centralt hos t. ex. fattigvårdsstyrelsen,

handlaggas i den andra av distriktsstyrelser eller delegationer för

olika grupper av ärenden. Varken socialnämndens arbetsbörda eller värdet av

centraliseringen torde kunna bedömas utan att man tar hänsyn till denna

truga. Man torde kunna befara, att arbetsanhopningen frestar socialnämnden

att i stor utsträckning lämna ifrån sig avgörandet även i principiellt viktiga

ragor. Den örn fastställandet i reglementsform av arbetsfördelningen mellan

n,a,m1nd u1tskot.t sklllle länsstyrelsen visserligen äga möjlighet att bevaka

att betänkandets intentioner beaktas. Men i den mån detta skedde med utvidgände

av arbetsbördan, torde den ovan påtalade svårigheten att rekrytera

nämnden inträda.

■k''®1 en betydande del av städerna torde det ur arbetsbördans synpunkt vara

uteslutet att centralisera hela understödsväsendet under en och samma

nämnd.---

... ^:ven * om själva arbetsresultaten torde man kunna starkt ifrågasätta

förslagets värde. Det kan dock icke förnekas, att arbetsuppgifterna inom olika

grenar av socialförvaltningen förete särartade drag och att speciella förutsättningar

krävas av personer, som skola handlägga ärenden av viss art.

barskilt torde detta vara fallet beträffande barnavårdsärenden och alkoholistvården.

Svenska landskommunernas förbund:

Förslaget skulle, örn det bleve antaget, komma att i väsentliga delar bryta

sonder den nuvarande ordningen för den kommunala förvaltningen.

Hittills har förvaltningen av hjälpverksamheten i landskommunerna huvudsakligen

varit anförtrodd at förtroendemän, som på sidan örn sin borgerliga

näring handhaft de kommunala bestyren. Detta har varit möjligt på grund av

den decentralisation av förvaltningen, som följer med uppdragens fördelning

pa speciella ändamål. Det har varit en arbetsfördelning av de kommunala förvaltningsuppgifterna

mellan kommunmedlemmarna. Ett bifall till de sakkunnigas

förslag, med en nämnd för samtliga angivna ändamål, skulle omöjliggöra

en sådan arbetsfördelning. De förtroendemän, som skulle handhava

den sociala nämndens uppdrag, skulle komma att tyngas ned av en alltför

stor arbetsbörda. Resultatet bleve att endast ett fåtal personer kunde stå till

förfogande för uppdrag, som krävde så mycket tid och arbete. Det bleve nödvändigt

att anställa och avlöna personer, vilka finge helt ägna sig åt dessa

uppdrag. Förvaltningen förskötes från förtroendemän till tjänstemän.

En sådan utveckling av den kommunala hjälpverksamheten kan av flera

skäl icke rekommenderas. —--

Att, som de sakkunniga hava föreslagit, i de större kommunerna, där vart

ändamål nu ger sin speciella nämnd eller styrelse fullt upp att göra och där

den personliga bekantskapen med det klientel, som skall behandlas, förutsätter

att olika delar av kommunen äro representerade och ett stort antal ledamöter i

nämnderna följaktligen är oundvikligt, tillsätta en nämnd för samtliga angivna

ändamål, medan i de minsta kommunerna, där arbetsbördan är avsevärt

mindre och där ledamöterna personligen känna nästan varje kommunmedlem,

tillsätta fyra å fem nämnder för dessa ändamål, är en anordning, som synes

sakna anpassning till det praktiska behovet. —---

Att på sätt som de sakkunniga föreslagit först tillsätta en social nämnd för

behandling av samtliga de ärenden, som kunna hänföras till kommunernas

hjälpverksamhet och samtidigt föreskriva, att denna nämnd skall utse ett

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj-.ts proposition nr 3 (Bilaga A).

barnavårdsutskott för vissa barnavårdsfrågor samt i övrigt tillsätta de utskott

för vissa andra uppgifter, som nämnden själv finner anledning, förefaller icke

att bli en tillfredsställande organisationsform. Det måste medföra dubbelarbete

att först behandla ärendena inom ett utskott för att sedermera föredraga

dem inom nämnden och alltså giva ärendena en dubbel behandling.

Systemet torde för övrigt komma att avtrubba ansvaret hos de beslutande

organen; utskottet fattar sina beslut under förlitande på att nämnden i plenum

kommer att lägga till rätta, vad som brustit hos utskottet, och nämnden å sin

sida torde komma att lita till utskottet.

Västmanlands läns landstings förvaltningsutskott:

Utskottet finner sig icke berett att förorda det föreliggande förslagets

genomförande för avhjälpande av de påtalade bristerna. Utskottet anser nämligen,

att, som de större och medelstora städerna och även åtskilliga av de

mindre ävensom en del större landskommuner redan gått in för en centralisering

av sin förvaltning och de kommunala bestyrens ombesörjande, däribland

även hjälpverksamhet, vilket väl i allmänhet skett i den utsträckning, som

lokala och övriga förhållanden påkallat, det måhända är tjänligast och bäst

att låta denna utveckling fortskrida på det sätt och under de former, som i

varje fall av vederbörande prövas med hänsyn till omständigheterna bäst

tjäna syftet och sålunda icke bindas vid en lagfästad organisationsform, sorn,

i synnerhet inom större kommunala enheter, uppenbarligen skulle bliva

otymplig och bli tyngande i samma mån som de olika mångskiftande intressena

skulle beredas inflytande inom nämnden.

Däremot vill utskottet för sin del förorda, att sådana bestämmelser genomföras,

som bereda kommun möjlighet att till nämnd eller styrelse uppdraga

ombestyrandet av de grenar av samhällelig hjälpverksamhet, som kommunen

i varje särskilt fall prövar ändamålsenligt. Härigenom och genom uppläggandet

av ett gemensamt register över all hjälpverksamhet inom kommunen

i enlighet med sakkunnigas uttalande skulle bättre ordning och reda vinnas i

flera hänseenden och det borde även kunna uppnås, att ovissheten örn till

vilken grupp hjälpsökande vore att hänföra i regel icke behövde förekomma

med anledning därav, att närliggande grenar av hjälpverksamhet icke hava

beröring med varandra.

Beredas kommunerna sålunda större rörelsefrihet i här antytt hänseende,

så torde vara att förvänta att ett bättre organiserat arbete för hjälpverksamhetens

handhavande skall efter hand komma till stånd inom kommunerna med

ledning av sakkunnigas uttalanden och förslag och viss erfarenhet skulle även

härigenom vinnas beträffande omfattningen av den lagstiftning på området,

som framdeles kan visa sig behövlig.

Stadsfullmäktige i Karlskrona:

Förhållandena i landets olika kommuner — större som mindre — äro så

mångskiftande, att det för den praktiske kommunalmannen måste väcka stora

betänkligheter att genom den föreslagna sociala nämndens inrättande söka i

avsedd omfattning inpressa de ifrågavarande verksamhetsgrenarna under

samma schablon utan ringaste möjlighet till en differentiering på någon enda

punkt.

Stadsfullmäktige i Ludvika:

Det kan ifrågasättas huruvida icke kommittéförslaget i viss män utgör

större våld än nöden kräver. I stort sett ha de nuvarande organen fungerat

till belåtenhet. Endast i fråga örn planmässig samverkan har det brustit. Det

har onekligen varit till båtnad för alla parter att olika grenar av den sociala

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).

vården såsom förtroendesysslor kunnat överlämnas till lämpliga och intresserade

personer. Det har varit en billig anordning och så har arbetet på

grund av dess begränsning fått en personlig prägel, vars betydelse man icke

får underskatta. Med koncentrering till ett organ för alla sociala uppgifter

kan förtroendesystemet i de flesta fall ej bibehållas. Anordningen blir dyrare

för kommunen varjämte en icke önskvärd byråkratisering kommer till stånd.

Den beräknade besparingen genom den bättre överblicken över klientelet kan

betydligt komma att reduceras genom det minskade personliga ansvaret som

utskottssystemet medför. Det torde kunna inträffa, att utskottsordföranden

eller föredraganden söker stöd för sina åtgöranden i tvivelaktiga fall hos

nämndsordföranden, vilken i sin tur på grund av ärendenas omfattning och

mångfald helt ytligt tar del av ärendet i förlitande på föredragandens större

kännedom i saken och goda omdöme.

Det torde också komma att vålla särskilda svårigheter att få en lämplig

person till nämndsordförande. Tar han sitt uppdrag på allvar kräver arbetet

ej så liten tid. Många för sysslan lämpliga personer torde av denna anledning

ej vilja ställa sig till förfogande. Måste kandidater sökas med hänsyn till att

vederbörande har gott örn tid, torde ej det bästa urvalet komma att ske. Skulle

ordföranden åter få en blott formell uppgift, uppnås icke syftet med organisationen.

Den nya organisationen synes alltså icke enbart föra med sig fördelar.

Bäst torde den komma att gestalta sig i små kommuner, där nämndsordföranden

kan hålla allt i sin hand, och i stora kommuner, där tjänstemannasystemet,

under alla förhållanden är ofrånkomligt.

Kommunalfullmäktige i Gråmanstorp:

Ett stort antal personer med ingående personkännedom böra vara knutna

vid hjälpverksamheten.---Om det alltså är nödvändigt, att ett stort

antal personer som en kommuns förtroendemän anlitas för den samhälleliga

hjälpverksamhetens bedrivande, så torde det knappast vara önskvärt med en

sammanslagning av samtliga de nuvarande hjälporganen till en social nämnd.

Ty det kan väl icke ifrågasättas att denna nämnd skall göras till en stor fullmäktigeförsamling.

Kommunalfullmäktige i Skellefteå landskommun:

För Skellefteå landskommun med en hittills hastigt växande folkmängd,

som för närvarande överstiger 25,000 personer, spridda över ett område av

över 14 kvadratmil, skulle en omorganisation enligt betänkandet ifråga innebära

oöverskådliga konsekvenser. ■—--

Det synes kommunalfullmäktige att en tillfredsställande lösning bör sökas

på det sättet, att de nuvarande organen väljas på vanligt sätt endast med den

skillnaden att en gemensam ordförande utses för samtliga hjälporgan inom

kommunen, och att det bör åligga denna, bland annat, att föra ett centralt

register över hjälpverksamhetens klientel inom kommunen.

Med sistnämnda yttrande må jämföras innehållet i ett av kommunalfullmäktige

i Sorsele avgivet yttrande:

Sorsele kommunalfullmäktige äro ense med de sakkunniga däruti, att en

centralisation av hjälpverksamheten måste vara nyttig. Särskilt kommer denna

nytta att framträda på ett markant sätt i sådana kommuner som t. ex. Sorsele

med en ytvidd av 80 kvadratmil och ej fullt 6,000 inbyggare. Där kan en större

central nämnd med större arbetsuppgifter, vilka samtliga äro nära besläktade,

bättre överblicka ställningen i den vida kommunen och genom att denna

sociala nämnd blir sammansatt av ledamöter från den stora kommunens olika

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).

delar kan den bättre överblicka ställningen inom kommunen och bättre sätta

sig in i detalj förhållandena än nu ofta är fallet. Vidare skulle denna sociala

nämnd skaffa sig större respekt både inåt och utåt till ovärderlig nytta och

gagn för den samhälleliga hjälpverksamheten.

Sammanfattning rörande vissa

skäl, som anförts mot införandet

av social nämnd.

I yttrandena återkomma i stor utsträckning nedannämnda skäl mot införandet

av social nämnd.

1.

En anhopning av ärenden till den sociala nämnden kan befaras.

Detta anföres i yttranden av stadsfullmäktige i Norrköping, Jönköping och

Ljungby samt kommunalfullmäktige i Björkvik.

2.

Avsevärt dubbelarbete kan förväntas, särskilt i anledning av den föreslagna

bestämmelsen att alla av utskott fattade beslut skola underställas nämndens

prövning.

Yttranden av sådant innehåll hava avgivits av bland annat Värmlands läns

landstings förvaltningsutskott, svenska landskommunernas förbund, stadsfullmäktige

i Norrköping, Växjö, Karlshamn och Tidaholm samt kommunalfullmäktige

i Björkvik.

3.

Nämnden synes komma att bliva en tung och svårskött organisation. Det

torde kunna befaras, att särskilda tjänstemän måste anlitas. Bland annat av

denna anledning kan en övergång från förtroendemannasystem till tjänstemannasystem

bliva följden av inrättandet av social nämnd.

Denna synpunkt har framförts i yttranden av länsstyrelserna i Jönköpings,

Blekinge, Kristianstads och örebro län, stadsfullmäktige i Lidingö, Djursholm,

Linköping, Nässjö, Växjö, Ängelholm, Halmstad, Skövde, Tidaholm,

Falköping och Arboga samt kommunalfullmäktige i Sollentuna, Danderyd,

Nacka, Solna, Flen, Motala landskommun, Ödeshög, Ronneby landskommun,

Mjällby. Gråmanstorp, Tomelilla, Bjuv, Höganäs, Hällefors, Västanfors, Sura,

Norberg, Kopparberg, Stora Tuna, Ovansjö, Torp, Högsjö, Långsele, Degerfors,

Lycksele landskommun och Lövånger.

Ur de uppräknade yttrandena må återgivas följande:

Länsstyrelsen i Jönköpings län:

En följd av centraliseringen torde bliva, att man i ett stort antal kommuner

tvingas att förvandla förtroendeuppdragen till avlönade befattningar. Den

bvråkratisering av hjälpverksamheten, som detta skulle innebära och som

visserligen med ett samhälles tillväxt förr eller senare kan bliva en nödvändighet,

kommer att göra arbetet tungrott och kan ur socialvårdssynpunkt

knappast anses önskvärd.

Stadsfullmäktige i Lidingö:

Nödvändigheten av att framför allt för fattigvårdsärendenas handläggning

och med hänsyn till det stora antal självskrivna ledamöter, som föreslagits

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl Maj.ts proposition nr 3 (Bilaga A).

wiaQ lnfå i ^ämndfnV-^?ra ,,nämnden så stor- sorn motsvarar behovet av att

Kunna på ett tillfredsställande satt inom en större kommun verkställa alla erforderliga

undersökningar, kommer att medföra, att nämnden blir en synnerligen

tung och svårskott organisation. Detta kan måhända också leda till att

man, dgas_ overgå ti 11 att helt anförtro utredningar i hithörande frågor åt

kail ifrågasätta^ tjanstemän’ en åt§ärd> vars lämplighet ur flera synpunkter

Kommunalfullmäktige i Höganäs:

.. ‘D®. S0°1£ila uppgifter och områden, sakkunniga föreslå till sammanslagning

aro så artskilda och omfattande, att de var för sig nästan helt kräva sin man.’

Uenom nuvarande ordning kan en person lättare placeras på det område, där

nans speciella intressen äro till finnandes. Härigenom vinnes en sakligare behandlmg

av ärendena och den större personkännedom, som uppstår genom det

utpräglade förtroendemannasystemet, är ofta mycket värdefull.

4.

Svårigheter torde komma att uppstå i fråga örn rekryteringen av den sociala

nämndens ledamöter. Jämväl på grund av detta förhållande föreligger risk för

att förtroendemannasystemet skall efterträdas av ett tjänstemannasystem.

I nu angivna riktning hava uttalanden gjorts av länsstyrelserna i Jönköpings

och Gotlands län, Göteborgs och Bohus läns landstings förvaltningsutskott,

svenska stadsförbundet, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet,

centralförbundet för socialt arbete, Jönköpings läns barnavårdsförbund och

skånska barnavardsförbundet, stadsfullmäktige i Lidingö, Norrköping, Linköping,

Jönköping, Växjö, Eslöv, Kungsbacka, Lysekil och Falun samt kommunalfullmäktige

i Nacka, Björkvik, Motala landskommun, Kvillinge, Säby,

Ljungby, Döderhult, Ålem, Lösen, Harplinge, Viby, Bamundeboda och

Grangärde.

Av yttrandena må återgivas följande:

Länsstyrelsen i Jönköpings län:

Det är uppenbart, att den ifrågasatta sociala nämnden i synnerhet i städer

och större samhällen skulle få en orimligt stor mängd ärenden att behandla.

Det torde, åtminstone å landsbygden, icke bliva möjligt att finna personer,

som äro villiga att företaga resor och ställa sin tid till förfogande först i dé

beredande utskotten och sedan i den sociala nämnden, eller att ägna nämndens

verksamhet den kraft, som en omsorgsfull behandling av frågorna kräver. De

vitt skilda hjälpformerna regleras av ett så stort antal lagar och författningar,

att länsstyrelsen ej vågar förutsätta, att samma personer i regel skola komma

i tillfälle att i önskvärd utsträckning göra sig förtrogna med denna omfattande

lagstiftning. En följd av centraliseringen torde därför bliva, att man

i ett stort antal kommuner tvingas att förvandla förtroendeuppdragen till avlönade

befattningar.

Länsstyrelsen i Gotlands län:

Örn, såsom föreslagits, medelsförvaltningen skulle tillkomma allenast

sociala nämnden i dess helhet, torde utskottens verksamhet komma att bliva

lidande härav till nackdel icke minst för de hjälpsökande. Auktoriteten hos

ett utskott, vars beslut skola i varje fall underställas nämnden, kan icke bliva

den önskvärda och fara föreligger under sådana förhållanden, att svårigheter

komma att möta vid rekryteringen av utskotten med dugliga och intresserade

medlemmar.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Majlis proposition nr 3 (Bilaga A).

Kommunalfullmäktige i Grangärde:

I författningar, som gälla för de hjälpverksamhetsuppgifter, vilkas handhavande

enligt förslaget skulle tillkomma den sociala nämnden, förutsättes,

att de personer, som väljas till ledamöter av respektive nämnder, skola vara

lämpliga för sina speciella uppdrag. En viss specialisering har sålunda hittills

eftersträvats i de kommunala organens uppgifter. Dels på grund härav

och dels för att få önskvärd representation från olika delar av kommunerna

ha — och detta gäller särskilt för vidsträckta kommuner — ett relativt stort

antal personer kommit att tagas i anspråk för det samhälleliga hjälparbete!

Detta har ur olika synpunkter ansetts vara en tillgång och styrka i den kommunala

verksamheten. Genom den föreslagna ordningen med en social nämnd

skulle näppeligen finnas möjligheter att i samma omfattning i lika ansvariga

uppdrag tillgodogöra samhället det personliga intresset och den frivilliga

arbetskraften i hithörande avseende som hittills. En viss byråkratisering,

som icke är vare sig nödvändig eller önskvärd, torde icke med den föreslagna

anordningen kunna undvikas.

5.

Från många håll hava uttalats farhågor, att det torde komma att visa sig

möta särskilda svårigheter att få någon person, som kan vara ordförande i den

sociala nämnden.

Å ena sidan har därvid framhållits ordförandens stora arbetsbörda. I

många fall komme ordföranden att upptagas av denna sin verksamhet i sådan

utsträckning, att det bleve hans enda eller åtminstone huvudsakligaste sysselsättning.

Hans arvode måste bestämmas därefter.

Yttranden av sådant innehåll hava avgivits av länsstyrelserna i Kalmar,

Kristianstads samt Göteborgs och Bohus län, svenska landstingsförbundet,

stadsfullmäktige i Djursholm, Växjö, Kristianstad, Halmstad, Lysekil, Åmål,

Ludvika och Söderhamn samt kommunalfullmäktige i Sollentuna, Rasbo,

Kvillinge, Säby, Döderhult, Stoby, Gråmanstorp, Lomma, Bäve, Habo, Väse,

Ramundeboda, Kopparberg, Ytterlännäs, Byske, Degerfors och Vännäs köping.

Å andra sidan har av statens arbetslöshetskommission, stadsfullmäktige i

Värnamo samt kommunalfullmäktige i Böda och Gråmanstorp uttalats tvivel

örn möjligheten att i alla kommuner anskaffa någon person med tillräcklig

kompetens för ordförandeposten i den sociala nämnden.

Så anföra t. ex. stadsfullmäktige i Värnamo:

I den centrala nämnden kommer ordföranden med all sannolikhet att bliva

den ledande och det torde vara svårt att finna en person, som besitter den sakkunskap

och framför allt den personkännedom, som erfordras och som nu inne
haves

av ledamöterna i nämnderna.---På en ordförande kommer även

att ställas stora rent personliga krav. I den sociala nämnden har sammanförts

så olika ärenden — av vilka många äro av ömtålig och grannlaga art — att

de böra handhavas av olika naturer. Det är icke säkert att den, som är lämplig

att handhava kommunens t. ex. arbetslöshetsfrågor och har att ordna med och

leda nödhjälpsarbeten, är lämplig att ta hand om vården av de gamla eller

att hjälpa och råda nödställda ogifta mödrar.

6.

I ett stort antal yttranden har mera allmänt framhållits den fara för byråkratisering

av kommunernas hjälpverksamhet, som införandet av social

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).

nämnd skulle medföra, i synnerhet därigenom att avlönade tjänstemän måste

anställas.

Yttranden av sådant innehåll hava avgivits av kammarrätten, länsstyrelserna

i Västmanlands och Kopparbergs län, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet,

centralförbundet för socialt arbete, svenska stadsförbundet,

svenska landstingsförbundet, svenska landskommunernas förbund, skånska

barnavårdsförbundet, stadsfullmäktige i Värnamo, Ängelholm, Simrishamn,

Eslöv, Halmstad, Laholm, Skara, Karlstad, Kristinehamn, Ludvika, Gävle,

Sundsvall, Örnsköldsvik, Sollefteå och Piteå samt kommunalfullmäktige i

Nynäshamn, Stora Malm, Algutsboda, Bunkeflo, Höganäs, Kyrkefalla, Habo,

Grava, Väse, Eda, Stora Mellösa, Viby, Hällefors, Västanfors, Norberg,

Mora, Bollnäs landskommun, Söderala, Timrå, Hässjö, Ramsele och Ullånger.

Härutinnan har anförts bland annat:

Stadsfullmäktige i Värnamo:

Det är lyckligt, örn man vid avgörandet av kommunala angelägenheter kan

äga tillgång till intresserade lekmän i förvaltningen. En förvaltning, som är

så ordnad, att avgörandena träffas av kommunala förtroendemän, utrustade

med ingående person- och lokalkännedom och vilka till sitt biträde hava juridisk

sakkunskap, torde hava sitt särskilda värde framför en byråkratiserad förvaltning.

När samhället växer så kommer till slut en tidpunkt, då byråkratisering

måste ske, men så länge man kan behålla lekmannainflytandet torde det vara

lyckligast.

Kommunalfullmäktige i Stora Malm:

Skall en omorganisation ske, bör den ske så varsamt som möjligt, och varje

kommun bör i någon mån få anpassa sina organ efter sitt behov, så att den

kommunala självstyrelsen ej helt spolieras. Då vi lever i ett demokratiskt tidevarv

bör man icke övergå till ett centraliserat tjänstemannavälde.

En uppfattning, motsatt den som kommit till uttryck i de uppräknade yttrandena,

har framförts bland annat av Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott:
Gentemot

sakkunnigas förslag örn inrättande av en social nämnd har

anförts, att detta system syntes kunna komma att föra med sig, bland annat,

en ökning av tjänstemannaelementet på förtroendemannens bekostnad. Även

örn en sådan utveckling, därest densamma skulle bliva följden av sakkunnigas

förslag, givetvis icke är i och för sig eftersträvansvärd och särskilt måste betraktas

med farhågor av de, som i förtroendesystemet se en av de främsta

garantierna för den kommunala självstyrelsens bevarande, torde det å andra

sidan med hänsyn till de olägenheter, som uppenbarligen vidlåda det nu i allmänhet

rådande systemet, kunna ifrågasättas om icke just det kommunala

förtroendesystemet kan sättas i fara, därest icke denna alltmer utvidgade, på

förtroendesystemet vilande hjälpverksamhet, som med skattemedel utföres,

organiseras på sådant sätt, att i anslutning till sakkunnigas förslag med bibehållande

i största möjliga utsträckning av förtroendesystemet angivna olägenheter

avlägsnas.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför beträffande nu ifrågavarande spörsmål:

En beaktansvärd invändning mot införande av sociala nämnden gäller

risken för att det frivilliga personliga arbetet efter hand skulle komma att begränsas

med motsvarande ökning av tjänstemannasystemet, eventuellt med
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).

förande byråkratisering och kanske ökade kostnader. Utvecklingen går som

bekant redan i denna riktning, oavsett det nu föreliggande förslaget. Detta

torde, då de kommunala uppdragen ändock äro i växande grad avlönade, dock

icke behöva medföra någon ekonomisk kostnadsökning, ej heller byråkratisering

i den mening, att behandlingen av de hjälpsökandes ärenden skulle förtyngas;

syftet är ju det motsatta. Man må beklaga, att de frivilliga insatserna

i kommunalarbetet minskas, men med dettas allt mera omfattande och invecklade

beskaffenhet lär ett undvikande härav icke vara möjligt eller ens

önskvärt. För ledamotskap i nämnder och styrelser har man dock säkerligen

alltjämt anledning och möjlighet att räkna med frivilliga insatser av

intresserade medborgare.

Det har framhållits, att en centralisering av hjälpverksamheten i en vidsträckt

kommun med delvis gles befolkning icke skulle medföra några större

förmåner, men däremot vissa svårigheter vid bedömande av lokala och personliga

förhållanden. Det vill dock synas länsstyrelsen, som örn just i dylika fall en

stor fördel skulle ligga i att för kommunens skilda, delvis avlägsna delar icke

behöva räkna med olika personers sakkunskap rörande varje särskilt slag av

hjälpåtgärder.

Inrättandet av social nämnd torde komma att fördyra hjälpverksamhetens

handhavande.

Yttranden med sådant innehåll hava avgivits av länsstyrelserna i Kristianstads

och Skaraborgs län, kammarrätten, statens arbetslöshetskommission,

stadsfullmäktige i Lidingö, Eksjö, Nybro, Oskarshamn, Simrishamn, Trälleberg,

Eslöv, Halmstad, Lysekil, Skara, Falköping, Karlstad, Kristinehamn,

Askersund, Köping, Falun, Ludvika, Gävle, Söderhamn, Sollefteå och Skellefteå

samt kommunalfullmäktige i Kasbo, Stora Malm, Flen, Kvillinge,

Skedevi, Ödeshög, Säby, Algutsboda, Almundsryd, Ljungby, Böda, Döderhult,

Madesjö, Ålem, Bunkeflo, Vellinge, Anderslöv, Karlsborg, Habo, Grava, Väse,

Stora Mellösa, Ramundeboda, Hällefors, Västanfors, Ljusdals köping, Tuna,

Långsele, Ramsele, Tåsjö, Ullånger,. Nätra, Byske, Degerfors, Lövånger och

Råneå. — Vid flera av yttrandena hava fogats noggranna uppgifter angående

nuvarande och beräknade kostnader.

Flertalet av de nu uppräknade myndigheterna avstyrka på, bland annat, nu

ifrågavarande skäl införandet av social nämnd; åtskilliga förklara sig dock gå

med på fakultativt införande därav. Några myndigheter anse, att trots nu omförmälda

olägenhet social nämnd bör införas, sa t. ex. stadsfullmäktige i

Skellefteå, som yttra:

Införskaffade uppgifter rörande kostnaden för den nu gällande organisationen

visa, att densamma drager en kostnad av omkring 7,500 kronor per år.

Enligt vad stadsfullmäktige inhämtat torde dock med säkerhet kostnaderna

inom den närmaste tiden komma att stiga icke oväsentligt. Kostnaden för

den sociala hjälpvårdens organisation efter förslagets genomförande har stadsfullmäktige

funnit böra beräknas till omkring 15,000 kronor för år. Merkostnaden

beror till stor del på avlöningen åt sociala nämndens ordförande, eller

eventuellt särskilt tillsatt syssloman, på vilken med hänsyn till uppdragets

beskaffenhet stora krav säkerligen komma att ställas och därför måste erhålla

en därefter avpassad avlöning, som enligt stadsfullmäktiges förmenande ej

bör sättas lägre än 6,000 kronor för år räknat.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 3.

2481 85 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Majda proposition nr 3 (Bilaga A).

Oaktat sålunda genomförandet av de sakkunnigas förslag skulle komma att

föranleda en ökad utgift för stadens hjälpvårdande verksamhet, finner stadsfullmäktige,

med hänsyn till stadens snabba utveckling och den stora fördel,

som en centralisation av hjälpvården kommer att medföra såväl för de hjälpsökande

som staden, att reformens fördelar avgjort överstiga den därmed

förenade kostnadsökningen.

I någia yttranden har gjorts gällande, att någon kostnadsökning genom

den nya organisationens införande icke behövde befaras.

Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott:

Vad angår faran av ökade administrationskostnader i samband med en

centralisering av hjälpverksamheten, därvid ett omfattande arbete skulle

hopas på en eller ett fåtal personer med ty åtföljande erforderlig betungande

ersättning till denne eller dessa, synes man, på sätt sakkunniga framhålla, icke

kunna undgå att taga hänsyn till att icke blott ordförandena utan jämväl i de

största kommunerna sekreterarna i de olika från varandra fristående nämnderna

i regel redan uppbära arvoden och ersättningar. En centralisering och

därutav följande rationalisering av det nu av olika organ utförda arbetet torde

näppeligen behöva medföra ett inom kommunen totaliter ökat arbete för

ifrågavarande hjälpverksamhet.

I ett yttrande, som magistraten i Luleå avgivit till länsstyrelsen i Norrbottens

län i samband med överlämnandet av infordrat yttrande från stadsfullmäktige

i staden, anföres bland annat:

Magistraten vill i anledning av de gjorda påståendena örn befarade ökningar

av kostnaderna för organisationen framhålla, att befarad kostnadsökning givetvis

icke kan styrkas genom en jämförelse mellan kostnaderna för nuvarande

och föreslagen organisation. Genom den enhetligare ledning, som, bland

annat, avses med den nya organisationen, torde otvivelaktigt besparingar i

understödsverksamheten ernås, vilka med största sannolikhet komma att lämna,

kommunerna kompensation för eventuellt ökade utgifter för administrationen.

8.

I åtskilliga yttranden har uttalats den åsikten, att det föreslagna systemet

■ särskilt med hänsyn till utskotten och deras verksamhet — i praktiken torde

komma att verka på ungefär samma sätt som de nuvarande anordningarna.

Yttranden av sådant innehåll hava avgivits av länsstyrelserna i Stockholms,

Södermanlands och Norrbottens län, statens arbetslöshetskommission, stadsfullmäktige

i Uppsala, Värnamo, Ängelholm, Trälleberg, Eslöv, Varberg,

Skövde, Falköping, Hudiksvall och Örnsköldsvik samt kommunalfullmäktige

i S:t Nikolai, Misterhult (ordf.), Stoby, Skön och Råneå.

Av yttrandena må återgivas följande:

Länsstyrelsen i Stockholms län:

Med den självständighet, som tillagts utskotten, synes det länsstyrelsen

som den avsedda centraliseringen endast bleve teoretisk, ty i praktiken torde

de olika utskotten med tiden allt mer och mer komma att fungera som de nuvarande

olika styrelserna och nämnderna.

Länsstyrelsen i Norrbottens län:

Till följd av nämndens tungroddhet föreligger stor risk för att dess skilda

utskott utveckla sig till att de facto bliva i avseende å kompetens och verksamhetsformer

i det närmaste likställda med nuvarande styrelser och nämnder.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).

Skulle likväl sociala nämnden i en viss kommun kunna hävda sin makt gent

emot utskotten, komme detta att införa ett betänkligt osäkerhetsmoment i det

löpande utskottsarbetet och helt visst allvarligen äventyra utskottets förmåga

att för sina uppgifter intressera högklassiga arbetskrafter, över huvud framstår

förhållandet mellan nämnden och utskotten enligt förslaget såsom skäligen

oklart. Vid ett omsättande i praktiken av de sakkunnigas ifrågavarande

projekt torde resultatet lätt nog bliva en överdimensionerad och byråkratiserad

kommunal förvaltningsapparat, som kostar mera än den gagnar.

Härefter behandlas — under antagande att bestämmelser örn social nämnd

skulle tillskapas — vissa hithörande spörsmål.

Skall inrättandet av social nämnd föreskrivas?

Enligt de sakkunnigas förslag skall i varje kommun med mera än 1,500 invånare

finnas en social nämnd. Kommun med mindre invånarantal äger enligt

förslaget inrätta sådan nämnd.

Herr Anderson i Råstock anför i sin reservation, att möjlighet till en

ändamålsenlig kommunal organisation genom införande av en social nämnd

för vissa sociala uppgifters handhavande kan sägas vara i någon mån önskvärd

i mycket små kommuner och möjligen även i städer och landskommuner

med stor befolkningstäthet.

Enligt reservanten torde möjlighet att införa social nämnd därför böra

ordnas, men tvingande föreskrift därom icke givas.

Av vad å sid. 28 här ovan anförts framgår dels vilka myndigheter (utöver

stads- och kommunalfullmäktige) och sammanslutningar, som i princip

tillstyrka de sakkunnigas förslag beträffande inrättandet av social nämnd,

dels och de, som härutinnan ansluta sig till herr Andersons i Råstock reservation.

Yad yttrandena från städer och landskommuner innehålla beträffande förevarande

spörsmål framgår av tabellerna 2—4 här ovan.

Obligatorisk skyldighet att inrätta social nämnd för kommun med

mera än 1,500 invånare? Annan gräns ?

I fråga om det av de sakkunniga föreslagna invånarantalet — mer än 1,500

personer — såsom gräns för obligatoriskt inrättande av social nämnd ha i

några yttranden gjorts vissa invändningar.

I några yttranden framhålles, att, örn skyldighet att införa social nämnd

skulle föreskrivas, sådan borde gälla för alla kommuner oavsett invånarantalet

(t. ex. länsstyrelserna i Malmöhus, Skaraborgs och Värmlands län, stadsfullmäktige

i Sundbyberg samt kommunalfullmäktige i Ärla och Åtvid).

Enligt flera yttranden har det väckt förvåning att icke sådan bestämmelse

föreslagits, att social nämnd skulle vara obligatorisk i kommuner med mindre

än 1,500 invånare och fakultativ i kommuner med större invånarantal (t. ex.

statens arbetslöshetskommission, stadsfullmäktige i Norrköping, kommunalfullmäktige

i Nynäshamn och skånska barnavårdsförbundet).

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).

Svenska stadsförbundet framhåller, att valfrihet i fråga om inrättandet av

social nämnd i vart fall ovillkorligen bör medgivas städer med minst 10,000

invånare.

I en grupp yttranden föreslås, att gränsen — 1,500 invånare — skall höjas

(kommun med lägre antal invånare skulle alltså icke lia skyldighet att inrätta

social nämnd).

Höjning av gränsen föreslås till

3.000 invånare av kommunalfullmäktige i Lofta;

5.000 » » » » Sköldinge, Virserum, Harplinge,

Rasbo och Lövånger;

6.000 å 7,000 invånare av stadsfullmäktige i Boden;

8.000 invånare av stadsfullmäktige i Nybro; samt

10,000 » » » » Laholm och Skara.

I förevarande sammanhang må ånyo erinras örn att bestämmelserna örn inrättandet

av social nämnd enligt 26 § i utkastet till lag örn den samhälleliga

hjälpverksamhetens organisation med mera icke äro avsedda att gälla för

Stockholm.

Skall i lag fastslås vilka grenar av hjälpverksamheten, som skola

tillkomma social nämnd?

Beträffande spörsmålet om i lag skall fastslås vilka grenar av den sociala

hjälpverksamheten, som skola tillkomma den sociala nämnden, hava uttalanden

gjorts i några yttranden:

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:

Tillskapandet av en central social nämnd såsom en institution, vars införande

inom viss kommun göres för denna valfritt, är länsstyrelsen beredd att

tillstyrka, helst örn denna valfrihet även utsträckes på sådant sätt, att viss

social verksamhetsgren må kunna undantagas från nämndens handhavande.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län:

Länsstyrelsen vill förorda, att kommunerna författningsenligt beredas möjlighet

att i ungefärligen de —- örn än något friare — former, som sakkunniga

föreslå, sammanföra flera eller färre av nuvarande styrelsers och nämnders

uppgifter till ett centralt organ. En tvingande lagstiftning på området bör däremot

undvikas, tills erfarenhet vunnits örn vad av en frivillig utveckling på av

lagstiftningen anvisade vägar kan vinnas.

Bledinge läns landstings förvaltningsutskott:

Eftersom kommittén icke dragit sig för att föreslå en koncentration av

kommunernas hela understödsverksamhet beträffande fattigvård, barnavård,

ungdomsskydd, folkpensionering, alkoholistvård och arbetslöshetshjälp hos ett

organ, synes intet hinder böra möta för kommunerna, att, i den män de så

kunna finna lämpligt, sammanföra allenast vissa grenar av understödsverksamheten

hos ett särskilt organ eller att överlämna dem åt något eller några

av de för de andra verksamhetsgrenarna redan tillsatta organen.

Västmanlands läns landstings förvaltningsutskott:

Kommun bör beredas möjlighet att till nämnd eller styrelse uppdraga ombestyrandet

av de grenar av samhällelig hjälpverksamhet, som kommunen i

varje särskilt fall prövar ändamålsenligt.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungli Majus proposition nr 3 (Bilaga A).

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförhundet — som i första hand avstyrker

de sakkunnigas förslag samt i varje fall anser, att barnavårdsnämnden

icke bör ingå i den sociala nämnden — anför:

Örn fakultativ social nämnd infördes, borde kommunerna beredas frihet att

själva avgöra, vilka av de övriga av de sakkunniga föreslagna nämnderna som

borde uppgå i den sociala nämnden. Då det kunde antagas, att åtminstone en

del kommuner komme att använda sig av möjligheten att tillsätta social nämnd,

skulle därigenom efter hand vinnas en värdefull praktisk erfarenhet.

Kommunalfullmäktige i Domnarvet:

Kommunerna borde äga möjlighet till att själva efter förhandenvarande omständigheter

och förhållanden få utbilda den organisationsform, som vore mest

ändamålsenlig och praktisk.

Stadsfullmäktige i Strängnäs, som tillstyrka obligatoriskt införande av

social nämnd:

Under en sådan central nämnd borde kunna, enligt kommunens bestämmande,

sammanföras alla de hjälpformer, som omnämndes i förslaget.

Stadsfullmäktige i Växjö:

Det bör lämnas åt vederbörande kommun själv att pröva och avgöra huruvida

en social nämnd skall införas, med rätt tillika för kommunen att själv bestämma,

vilka av de förvaltningsgrenar, förslaget upptager, som skola handhavas

av nämnden.

I förevarande sammanhang må slutligen omnämnas ett uttalande av kommunalfullmäktige

i Kvillinge:

I händelse inrättandet av sociala nämnder icke gjordes obligatoriskt eller

i lag icke bestämdes vilka hjälporgan som skulle sammanföras kunde ifrågasättas,

huruvida ej kommunerna genom uppgörande av reglementen kunde

beredas möjlighet att organisera eller centralisera sin hjälpverksamhet på det

för varje kommun lämpligaste sättet. Länsstyrelsernas behandling och

granskning av dessa reglementen skulle innebära en garanti för desammas

enhetlighet och laglighet.

Vilka grenar av hjälpverksamheten böra tillkomma social nämnd?

Enligt de sakkunnigas förslag skall social nämnd handhava kommunens

verksamhet för fattigvård, barnavård, ungdomsskydd, allmän ålderdomspensionering,

behandling av alkoholister och arbetslöshetshjälp. Social nämnd

skall därför ersätta fattigvårdsstyrelse, barnavårdsnämnd (ungdomsnämnd),

pensionsnämnd, nykterhetsnämnd och arbetslöshetskommitté.

Reservanten herr Anderson i Råstock har ansett, att i varje fall pensionsnämndens

och arbetslöshetskommitténs arbetsuppgifter äro så ärtskida från

de övriga ovannämnda myndigheternas, att deras verksamhet icke bör sammanföras

till en nämnd.

I de avgivna yttrandena synes man ha utgått ifrån att fattigvårdsstyrelsen

alltid skall ingå i social nämnd. Mot de övriga fyra kommunalmyndigheternas

införlivande med social nämnd ha däremot framförts invändningar från skilda

håll.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).

Inledningsvis må ånyo erinras därom, att ett stort antal myndigheter förklarat

sig vilja giva sin allmänna anslutning till herr Andersons reservation,

varigenom instämmande gjorts jämväl i reservantens nyss angivna mening. Så

är fallet beträffande en länsstyrelse, 4 landstings förvaltningsutskott, stadsfullmäktige

i 7 städer samt kommunalfullmäktige i 52 landskommuner. Därutöver

har emellertid i vissa yttranden invändning gjorts mot ett eller flera

av de nu ifrågavarande kommunala organens upptagande i social nämnd.

A. Pensionsnämnden.

Att pensionsnämnd skall uppgå i social nämnd avstyrkes av pensionsstyrelsen,

svenska stadsförbundet, stadsfullmäktige i Stockholm, Uppsala och

Enköping samt kommunalfullmäktige i Böda, Ronneby landskommun, Mjällby,

Eda, Bollnäs landskommun, Gudmundrå, Byske, Hörnefors och Norsjö. Stadsfullmäktige

i Lidingö, Linköping och Gävle samt kommunalfullmäktige i Nacka

och Häverö uttala sin tveksamhet örn lämpligheten av att pensionsnämnd uppgår

i social nämnd.

Ur yttrandena må återgivas följande:

Pensionsstyrelsen:

Den sociala nämndens arbete skall ledas av en kommunalvald ordförande.

Nämndens sammansättning skall ske med hänsyn till behovet av sakkunskap

på de olika områdena av hjälpverksamheten.

.. Att. ®.n sålunda ledd och sammansatt nämnd icke kan på ett tillfredsställande

sätt sköta de arbetsuppgifter, som tillkomma en pensionsnämnd, synes styrelsen

uppenbart. Dessa arbetsuppgifter äro av långt mer statlig än kommunal

natur. Därför är det också nödvändigt, att en nämnd med dylika arbetsuPPgifter

står under ledning av en person, som utses utan att härvid några

ovidkommande kommunala intressen få spela in och som har känslan av att i

nämnden intaga en fristående och obunden ställning. I enlighet härmed har

det hittills tillkommit Konungens befallningshavande att utse ordförande i

pensionsnämnd jämte suppleant för denne.---

Hittillsvarande lagstiftning har av bärande skäl sökt att hålla isär fattigvård

och pensionsförsäkring. Såväl med hänsyn härtill som till faran för att

statens kostnader för sistnämnda verksamhet skulle belastas med utgifter,

som borde åvila fattigvården, måste det anses uteslutet att ställa nämnda

båda slag av hjälpverksamhet under gemensam rent kommunal förvaltning.

Stadsfullmäktige i Stockholm:

Folkpensionsväsendet är enligt nuvarande lagstiftning ieke att betrakta

som en kommunal verksamhet, varför det ur principiell synpunkt synes oriktigt

att utan att ändra dess karaktär underordna denna verksamhet ett kommunalt

förvaltningsorgan.

Stadsfullmäktige i Uppsala:

Folkpensioneringsverksamheten har under pensionsförsäkringens mer än

tjuguåriga bestånd utvecklat sig i en anda och efter linjer, som äro för densamma

säregna. Denna verksamhet skulle icke bliva till bättre gagn för den

enskilde eller samhället, örn densamma bleve insnörd i ett system, vari den

icke passar. Pensionsnämndernas verksamhet är icke penningförvaltande, en

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).

ytterligare anledning att icke sammanföra densamma med andra hjälporgan

med sådan uppgift. Folkpensioneringsverksamheten, vilken i stor utsträckning

bygger på det personliga momentet i hjälpverksamheten och som till sin

byggnad och idé är artskild från all annan social hjälpverksamhet, bör därför

icke organisatoriskt sammanslås med andra sociala verksamhetsgrenar.

Kommunalfullmäktige i Gudmundrå:

Pensionsnämndernas verksamhet måste anses vara så artskild från och

ligga så vid sidan örn den sociala nämndens verksamhet att enbart detta synes

tala emot ett sammanförande. Den omständigheten, att pensionsnämnden

företräder en social försäkringsverksamhet och icke bedriver understödsverksamhet

av primärkommunal karaktär synes vara tillräcklig anledning att hålla

pensionsnämndens verksamhet skild från övriga organs så att säga direkt

understödjande verksamhet.

Pensionsnämnderna hava för övrigt att taga befattning icke blott med

frågor örn understödspension utan även med sådana som röra avgiftspension.

Det förhållandet, att de som endast söka avgiftspension skola vända sig till

ett understödsorgan synes av lätt förklarliga skäl vara av sådan karaktär att

ett sammanförande på sätt som föreslagits icke bör ske.

Kommunalfullmäktige i Hörnefors:

Särskilt olämpligt anse vi de sakkunnigas förslag vara att sammanföra

pensions- och fattigvårdsverksamheten till samma nämnd. Detta skulle helt

säkert bidraga till att i folkmedvetandet utplåna skillnaden mellan pension

och fattigvård, och mången strävsam man och kvinna, som på grund av sjukdom

eller ålderdom råkat i nödläge, skulle känna det förödmjukande att

vända sig till en sådan nämnd och begära hjälp.

I åtskilliga av yttrandena har framhållits att, även örn pensionsnämnd ej

skulle upptagas i den sociala nämnden, det dock skulle åligga pensionsnämnden

att lämna uppgifter angående utbetalade pensioner till ett centralregister

för kommunen.

B. Arbetslöshetskominittén.

Flera myndigheter avstyrka, att arbetslöshetskommitté ingår i eventuell

social nämnd. Detta är förhållandet beträffande länsstyrelsen i Norrbottens

län, statens arbetslöshetskommission, Kalmar läns norra samt Göteborgs och

Bohus läns landstings förvaltningsutskott, stadsfullmäktige i Västervik,

Växjö och Falkenberg samt kommunalfullmäktige i Kvillinge, Ronneby landskommun,

Mjällby, Ovansjö, Söderala, Njurunda, Ytterlännäs och Sorsele.

Viss tvekan i nu ifrågavarande spörsmål har uttalats av kommunalfullmäktige

i Häverö.

Ur yttrandena skall bär omnämnas följande:

Länsstyrelsen i Norrbottens län:

Särskilt olämpligt synes vara att i sociala nämnden inlemma arbetslöshetskommittén

och därmed giva densamma heder och värdighet av ett normalt

kommunalt förvaltningsorgan.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).

Statens arbetslöshetskommission:

Den understundom framträdande benägenheten att genom fattigvården

bereda kommunal arbetslöshetshjälp åt personer, söm av olika anledningar,

t. ex. att de tillhöra avstängd yrkesgrupp, icke kunna komma ifråga till statlig

arbetslöshetshjälp, torde näppeligen komma att avtaga efter genomförandet

av de sakkunnigas förslag. Kommissionen förmenar, att, då särskild hjälpverksamhet

för arbetslösa bedrives, denna bör noga skiljas från fattigvårdens

ordinarie arbetsuppgifter och allt göras för skarpast möjliga avgränsning dem

emellan.

Kalmar läns norra landstings förvaltningsutskott:

Förslaget örn arbetslöshetskommittéernas inordnande i social nämnd bör

utgå. Arbetslöshetskommittéer äro icke nödvändiga annat än under betydande

arbetslöshet. Under normala förhållanden är sådan kommitté icke påkallad.

1

Göteborgs och Bohus läns landstings förvaltningsutskott:

Arbetslöshetskommittéerna äro eller borde vara kristidsorgan och sålunda

under normala tider obehövliga åtminstone såsom självständiga organ. Men

i kristider och särskilt örn en kris med åtföljande massarbetslöshet har sådant

omfång och blir av sådan långvarighet, som exempelvis varit fallet

under de senare åren i Bohusläns stenhuggerikommuner, bli arbetslöshetsorganets

uppgifter så omfattande, att det torde bli hart när omöjligt att

förena dessa med annan hjälpverksamhet. Då sålunda arbetslösheten har

större omfång, är det nödigt a+t som hittills ett fristående organ härför finnes,

ehuru givetvis ett sådant organ bör hålla en viss kontakt med övriga hjälpverksamhetsorgan.

Stadsfullmäktige i Västervik:

Mellan arbetslöshetshjälpen å ena sidan och övriga grenar av samhällets

sociala verksamhet, varom nu är fråga, å den andra föreligger den principiella

skillnaden, att samhällets ingripande i sistnämnda fall motiveras av omständigheter,

som ligga hos den understödde individen själv, medan i fråga örn

arbetslöshetshjälp orsakerna till ingripandet äro att söka utanför individen.

Vidare är arbetslösheten icke av samma permanenta natur som de övriga

omständigheter, som påkalla samhällets ingripande, och det kan då icke

anses lämpligt, att arbetslöshetshjälpen infogas i en organisation av så fast

beskaffenhet, som den tilltänkta. Dessutom bör det betonas, att arbetslösbetshjälpen

verkar på två linjer, nämligen understödslinjen och arbetslinjen,

och att denna senare verksamhet så betydligt avviker från den övriga sociala

verksamheten, att ett särskilt organ för arbetslöshetshjälpen synes lämpligast.

Kommunalfullmäktige i Ronneby landskommun:

På grund av den stora arbetsbörda, som påvilar arbetslöshetskommittén, är

det otänkbart att i en större kommun pålägga en social nämnd detta arbete.

Kommunalfullmäktige i Söderala:

Organen för arbetslöshetshjälpen äro icke uteslutande eller ens till övervägande

del understödsutdelande. Deras viktigaste uppgifter bestå i anordnandet

av arbeten och hänvisning till sådana. Aven om centraliserade organisationer

av de föreslagna sociala nämndernas natur givetvis icke skulle vara

oförmögna att handhava sådan verksamhet, torde fördelarna med de föreslagna

samorganisationerna vara svåra att påvisa och i realiteten säkerligen obefintliga.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).

57

C. Nykterhetsnämnden.

Ått social nämnd skall innefatta även nykterhetsnämnden avstyrkes av

socialstyrelsen, svenska stadsförbundet, Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott,

stadsfullmäktige i Uppsala, Enköping, Linköping, örebro

och Gävle samt kommunalfullmäktige i Solna, Habo, Bollnäs landskommun,

Byske och Hortlax. Kommunalfullmäktige i Nacka anse det vara tveksamt,

om nykterhetsnämnd bör uppgå i social nämnd.

Ur yttrandena må återgivas följande:

Socialstyrelsen:

Styrelsen har berett nykterhetsnämndernas centralkommitté och samtliga

nykterhetsnämndssammanslutningar tillfälle att avgiva yttrande över betänkandet.

De med anledning härav till styrelsen inkomna 21 yttrandena begränsa

sig väsentligen till spörsmålet om nykterhetsnämndsärendenas inordnande

under den sociala nämnden. Sammanslutningen av nykterhetsnämnder inom

Västmanlands län anser sig böra principiellt tillstyrka förslaget. Nykterhetsnämndernas

sammanslutning inom Härnösands kontrollområde ställer sig icke

direkt avvisande till förslaget, om vissa ändringar i detsamma vidtagas, övriga

yttranden giva uttryck åt en starkt kritisk inställning till förslaget och kunna,

även där bestämd ståndpunkt icke intagits, anses i stort sett gå i avstyrkande

riktning. ..

Styrelsen finner sig för egen del böra understryka nykterhetsnamndsarbetets

speciella, från social understödsverksamhet skiljaktiga natur och faran

för att detta arbete inom den sociala nämnden skulle få träda i bakgrunden

för övriga, på egentlig understödsverksamhet inriktade arbetsuppgifter. Det

är därför angeläget, att nykterhetsnämndsärendena handhavas av ett speciellt

organ, sammansatt av för uppgiften lämpade personer, i alla de fall, där förutsättningar

för inrättandet av en effektivt arbetande särskild nykterhetsnämnd

äro förhanden.

Stadsfullmäktige i Uppsala:

Nykterhetsvården skulle vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag

komma i en ogynnsammare ställning än den nu har. I likhet med barnavård

och ungdomsskydd samt även folkpensioneringsverksamheten intager nykterhetsvården

en särställning gentemot övriga grenar av social hjälpverksamhet.

Under det att dessa senare i huvudsak äro ekonomiska, mäste nykterhetsvården

framför allt bygga på personlig inverkan och denna kräver därför speciella

kvalifikationer hos dem, åt vilka dessa uppgifter anförtros. Det kan befaras,

att handliavandet av nykterhetsvården i regel skulle komma att överlåtas

åt den sociala nämnden (och ej åt ett utskott) och öka dess säkerligen

stora arbetsbörda. Att detta ej skulle bli till fromma för nykterhetsvårdens

vidare utveckling torde vara självklart.

Men även i sådana fall, där en kommun begagnar sin rätt att tillsätta särskilt

utskott för nykterhetsärenden, skulle den av de sakkunniga föreslagna

organisationen medföra vissa olägenheter. Framför allt synes bestämmelsen,

att alla beslut, som fattas av särskilda utskott, skola underställas den sociala

nämndens prövning, vara mindre lämpligt när det gäller nykterhetsvården, där

liksom beträffande barnavården ärenden av särdeles ömtålig natur icke sällan

förekomma och där största möjliga sekretess kan vara önskvärd. Det bör

kanske också erinras örn att en ganska avsevärd del av nykterhetsnämndernas

arbetsuppgifter, såsom beredningen av ärenden rörande försäljning av rusdrycker,

pilsnerdricka, skattefri sprit m. m. samt granskningen av körkorts
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Majus proposition nr B (Bilaga A).

ansökningar, har ytterst ringa eller intet intresse för den sociala hjälpverksamheten,

varför dessa ärendens prövning av den sociala nämnden skulle medföra

ett meningslöst dubbelarbete.

Kommunalfullmäktige i Solna:

Förslaget innebär i själva verket ett upprivande av en organisation, som

först nu är färdigbildad, och mot vilken inga erinringar riktats i fråga örn utövandet

av dess speciella uppgifter. Redan av denna anledning synes förslaget

vara opåkallat, i vad som gäller nykterhetsnämnderna.---

Alkoholistlagen föreskriver, att en läkare, örn sådan är bosatt inom kommunen,

bör vara ledamot i nykterhetsnämnd. Någon motsvarande bestämmelse

finnes icke beträffande utskott för nykterhetsvården, vilket måste betraktas

som ett försvagande moment. — — —

Förslaget upptager icke någon bestämmelse örn att föredragande för nykterhetsvården

skall vara obligatorisk utan hänvisar i detta fall till kommunernas

gottfinnande. En dylik förändring kan medföra en tillbakagång av betänklig

art. —--

Örn man önskar fortsätta på den en gång inslagna vägen att i möjligaste

mån förebygga fylleri och dryckenskap, borde det vara naturligare att stärka

nykterhetsvårdens ställning än att försvaga densamma, vilket otvivelaktigt blir

följden, örn förslaget upphöjes till lag.

Kommunalfullmäktige i Nacka:

Kommunalfullmäktige ställa sig tveksamma till förslaget örn att överlämna

de uppgifter, som nu åvila nykterhetsnämnden, åt en korporation, vars väsentliga

uppgifter äro helt artskilda från nykterhetsnämndens nykterhetsvårdande

arbetsuppgifter. Visserligen har Nacka fattigvårdsstyrelse samtidigt fungerat

som nykterhetsnämnd, men med de ökade arbetsuppgifter, som år från år

pålagts nämnden, har denna anordning visat sig mindre tillfredsställande.

D. Barnavårdsnämnden.

Slutligen avstyrka åtskilliga myndigheter och sammanslutningar att barnavårdsnämnden

ingår i social nämnd. Denna ståndpunkt intages av kammarrätten,

svenska stadsförbundet, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet,

Jönköpings och Hallands läns barnavårdsförbund, skånska barnavårdsförbundet,

stadsfullmäktige i Uppsala, Linköping och örebro samt kommunalfullmäktige

i Ronneby landskommun, Eda, Ovansjö, Bollnäs landskommun, Söderala,

Hörnefors och Hortlax.

Ur yttrandena må anföras:

Kammarrätten framhåller, att vissa nu förefintliga olägenheter av fattigvårds-

och barnavårdsnämndernas uppdelning på skilda organ komme att upphöra

genom inrättandet av social nämnd, samt anför vidare, bland annat:

Kammarrätten vill icke bestrida, att vissa fördelar — utom dem, som hänföra

sig till avhjälpande av angivna olägenheter — kunna vara förbundna med

ett sammanförande av fattigvårdsstyrelse och barnavårdsnämnd. Ett dylikt

sammanförande kan ställa sig gynnsamt med hänsyn till önskvärdheten av

enhetliga riktlinjer i avseende å fattigvård samt barnavårdsnämndens verksamhet

av understödjande karaktär.

Förslaget om social nämnd, i vad fråga är örn ett sammanförande av fattig
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A). 59

vårdsstyrelse och barnavårdsnämnd, lämnar emellertid rum för åtskilliga betänkligheter.

Kammarrätten påvisade i sådant hänseende vissa olägenheter, föranledda av

arbetsbördan för den sociala nämndens ordförande samt föreskriften att utskottsbeslut

skola underställas den sociala nämnden. Nyttan av ett sammanförande

av barnavård, däri inbegripet ungdomsskydd, med fattigvård under

en gemensam nämnd syntes vara så tvivelaktig, att ett övergivande av den nuvarande

organisationen ej kunde anses motiverat.

Svenska stadsförbundet:

De sakkunniga synas hava allt för ensidigt tagit sikte pa sjäha understödsmomentet

i barnavårdsnämndens arbete. Däremot hava de bortsett från de

etiskt-pedagogiska uppgifter, som tillkomma nämnden. Dessa äro emellertid

av den största vikt. De uppnådda resultaten kunna innebära så stora besparingar

för det allmänna, att den utgiftsminskning, som kan uppnås genom en

»normalisering» av vissa understöd i jämförelse med den blir av försvinnande

liten betydelse. Barnavårdsnämnden har också en dömande verksamhet, icke

minst betydelsefull efter den under 1934 vidtagna utvidgningen av lagen att

gälla även ungdom i åldern 18 till 21 år. Örn det visar sig möjligt att i längden

bibehålla dessa funktioner hos en, ofta nog efter politiska grunder vald nämnd

synes det i vart fall nödvändigt, att nämndens ställning bibehålies orubbad.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet:

I avseende å barnavårdsnämndens införlivande med den sociala nämnden

må särskilt erinras örn barnavårdens från övriga hjälpverksamhetsgrenar artskilda

beskaffenhet. Hos barnavårdsnämndernas ordförande och ledamöter

måste man kräva ett intresse för nämndernas uppgifter beträffande barns och

ungdoms omhändertagande för skyddsuppfostran eller samhällsvård, beträftande

fosterbarnsvård, uppsikt över barnavårdsmännens verksamhet m. m.,

som icke är tillfinnandes hos de flesta. Behovet av för varje uppgift lämpad

person gäller med alldeles särskild styrka ifråga örn barnavården. Tyvärr kan

det befaras att de personer, som man under de gångna åren lyckats engagera

i barnavårdsarbetet såsom ordförande och ledamöter i nämnderna, i stor utsträckning

skulle draga sig tillbaka, därest de skulle tvingas att taga ansvar

för de sociala nämndernas övriga, för dem ofta säkerligen främmande uppgifter

eller i varje fall genom barnavårdsnämndernas förvandling till ett utskott

känna sig försatta i beroende av den sociala nämnden, vars majoritet på intet

sätt kan antagas komma att äga särskilda kvalifikationer för barnavårdsuppgifterna.

Man kan fråga sig hur ett barnavårdsutskott skall kunna våga att i praktiken

tillämpa anvisningen örn omedelbar verkställighet av utskottets beslut,

när man vet, hur ofta utskottets beslut kommer att röra icke ekonomiska ting

utan åtgärder rörande barnets person, där beslutets upphävande av den sociala

nämnden, örn det ens är praktiskt utförbart, i varje fall kan få ödesdigra

följder.

Jönköpings läns barnavårdsförbund:

Den reformering av den samhälleliga barnavården, som genomfördes 1924,

har i allt väsentligt visat sig vara till barnavårdens fromma. Av värde har

särskilt varit, att barnavårdsärendenas centralisering till en nämnd, som blott

haft att syssla med dithörande frågor, gjort det lättare än förut att för barnavårdsarbetet

förvärva lämpliga krafter. Personer, som besitta särskilt intresse

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).

•

och fallenhet för barnavård och som disponera tillräcklig tid att ägna åt de

ofta ömtåliga och tidskrävande fall, vilka där förekomma, kunna nämligen ofta

icke tagas i anspråk för den samhälleliga hjälpverksamheten i övrigt. Då de

föreslagna åtgärderna rikta sig direkt emot den specialisering av barnavårdsarbetet,

som 1924 genomfördes i och med inrättandet av ett särskilt organ för

barnavården, synes man hava skäl befara, att åtgärderna komma att medföra

en återgång till tidigare mindre tillfredsställande förhållanden. Det föreslagna

barnavårdsutskottet synes icke innebära garantier häremot, i synnerhet som

utskottet icke skall hava egen beslutanderätt och icke heller skulle bliva obligatoriskt

i sådana kommuner, som frivilligt inrätta social nämnd.

Hallands läns barnavårdsförbund:

Barnavårdens inordnande under samma primära myndighet, som skulle

handhava exempelvis även frågan örn alkoholisters behandling, är minst sagt

olämpligt. Likaså torde de ärenden, som nu handhavas av pensionsnämnderna

och ytterst vila på folkpensionslagens försäkringstekniska grund, hava mycket

litet att göra med barnavårdsfrågor. Då barnavården har att i givna avseenden

trygga och säkerställa det yngre släktet, vill det synas förbundet som örn de

härmed förenade angelägenheterna icke borde på något sätt, således icke ens i

förvaltningstekniskt avseende, sammankopplas med de sociala problem, som

mera direkt beröra den vuxna befolkningen.

Rent principiellt är förbundet därför motståndare till förslaget örn en

gemensam social nämnd i vad det angår barnavårdens angelägenheter. Härtill

kommer, att förslaget i detalj innehåller svagheter, vilka äro så betydande, att

även örn förbundet saknade nyssberörda principiella inställning till förslaget,

förbundet likväl sett sig nödsakat framlägga ett avstyrkande yttrande. Bland

de många detaljanmärkningar, som kunna göras, kan man nöja sig med att

fästa uppmärksamheten å den ifrågasatta föreskriften därom, att beslut av den

sociala nämndens s. k. utskott -— sålunda även av barnavårdsutskottet -— skulle

utan uppskov underställas den sociala nämndens prövning men utan avvaktan

därpå gå i verkställighet. Bestämmelsen måste uppenbarligen lägga hinder i

vägen för de praktiska och raska ingripanden, som barnavårdsnämnderna allt

som oftast måste företaga, auktoriteten skulle undergrävas eller bortfalla och

osäkerhet skulle bliva följden såväl för den enskilde som för utskottet.

Skånska barnavårdsförbundet:

För barnavårdens del kommer de sakkunnigas förslag vid dess genomförande

att medföra försämring, ja, det kan väl helt enkelt sägas, att förslagets upphöjande

till lag skulle medföra en tillbakagång till en position, som vi i vårt

land en gång ansett oss böra övergiva och detta därför, att vi med det då

rådande systemet icke ansågo barnavårdsarbetet hava erhållit den särskilda

ställning, det med hänsyn till sin natur krävde.

Därest socialnämnden — väl delvis tillsatt efter politiska synpunkter —

skulle finna sig icke kunna fastställa barnavårdsutskottets beslut, bliva utskottets

ledamöter personligen ansvariga för sitt beslut. Kan man verkligen

då tro, att personer »med intresse och fallenhet för barnavård» skola vara benägna

för att inträda i ett utskott, som utöver det, att det icke äger någon

makt, kan komma att förorsaka sina ledamöter ansvar. Naturligtvis skulle man

kunna tänka sig en ändring i de sakkunnigas förslag därhän, att utskottets

beslut bliva definitiva, och detta torde väl vara den enda möjligheten, därest

förslaget skulle kunna genomföras.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).

Stadsfullmäktige i Uppsala:

Den av barnavårdsnämnden bedrivna understödsverksamheten är blott en

detalj i dess mångskiftande arbete. Ett bifall till det föreliggande förslaget

örn barnavårdsnämndens uppgående i eller anslutning till en social nämnd med

huvudsaklig uppgift att svara för samhällets understödjande verksamhet kommer

att framhäva den av barnavårdsnämnden bedrivna understödsverksamheten

på sådant sätt att denna i det allmänna medvetandet blir dess huvudfunktion,

medan barnavårdsnämndens väsentliga uppgift den på rent personlig påverkan

byggda verksamheten till barns och ungdoms väl kommer att ställas

i bakgrunden. Fara är att barnavårdsverksamheten kommer att förändra

karaktär och i det allmänna medvetandet framträda som en samhällelig understödsverksamhet

bland barn och ungdom. Med hänsyn till många barnavårdsärendens

ömtåliga natur torde det vidare vara av ett allmänt intresse, att dessa

frågor behandlas så diskret som möjligt och icke föreläggas större antal personer

än nödvändigt.

Kommunalfullmäktige i Söderala:

Barnavårdsnämndernas verksamhet avser huvudsakligast att bereda vård

och fostran åt sådana barn, för vilka på grund av olika omständigheter möjligheterna

härför eljest icke äro för handen. Barnavårdsnämnderna äro icke

understödjande organ i vanlig bemärkelse och deras arbetsfält ligger åtskilligt

fjärran från fattigvårdens. Visserligen anföra de sakkunniga, att komplicerade

fall kunna inträffa. Men de av de sakkunniga anförda fallen inträffa

sannolikt aldrig i verkligheten.

Detalj spörsmål betr. 1 kap. (om social nämnd).

Rubriker to. to.

Blekinge läns landstings förvaltningsutskott:

Lagen örn den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation med mera

bör för bekvämlighets skull erhålla även en kortare benämning.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län:

Som principiellt skäl mot införande av sociala nämnder bär bland annat

anförts, att slutprövningen av fattigvårds- och pensionsfrågor i samma nämnd

kunde befaras medföra en icke önskvärd nivellering av hjälpklientelet och

avtrubba vissa hjälpsökandes ambition. Farhågan är beaktningsvärd, nien

synes kunna hävas genom lämplig anordning av upplysningsbyrån och specialorganen

(utskotten). Benämningen av dessa organ kan spela en viss roll,

möjligen böra de hellre kallas nämnder, liksom nu barnavårds- och pensionsnämnderna,

därvid det centrala organet skulle kallas t. ex. social centralstyrelse.

Jämväl styrelsen för upptagnings- och spädbarnshemmet vid Hynboholm

anför, att en annan benämning än »social nämnd» vore önskvärd.

1 §■

Stadsfullmäktige i Göteborg (åberopa ett uttalande av Göteborgs stads

barnavårdsnämnd) anmärker på formuleringen av sista punkten i paragrafen.

Det måste anses vara i hög grad olämpligt att giva en sådan formulering

åt en lag, som skall lända till efterrättelse för de kommunala förtroendemännen

i så gott som alla landets kommuner, att det av densamma ej kan utläsas,

vad lagen i själva verket menar. För menige man är redan det svårt att tolka

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).

en lag där lagtexten är tydlig, hur mycket svårare måste det icke vara att

kunna tolka här omhandlade lagförslag då härför fordras att kunna avgöra,

huruvida något i den äldre lagen strider mot den nya. —---Både

från rent praktisk synpunkt och för att i detalj utmärka, i vilken omfattning

och i vilka punkter lagförslaget skiljer sig från nu gällande barnavårdslag,

hade det varit icke blott önskvärt utan rent av nödvändigt att bamavårdslagen

— måhända också de andra av förslaget berörda lagarna — i detalj

omarbetats.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:

De sakkunnigas metod att låta allt vad i nu befintliga lagar eller andra

författningar stadgats örn fattigvårdsstyrelser och andra kommunala styrelser

och nämnder med social verksamhet utan vidare gälla social nämnd, i den mån

det icke kommer i strid med vad som stadgas i den föreslagna lagen örn den

samhälleliga hjälpverksamhetens organisation med mera, kan med säkerhet

leda till betänkliga missuppfattningar örn vad som skall vara gällande lag.

Ändringar och hänvisningar även i de äldre författningarna synas här välbehövliga.

Kammarrätten:

Enligt 1 § skall den sociala nämnden handhava bland annat kommunens

verksamhet för fattigvård. Det är emellertid att märka, att enligt 10 § fattigvårdslagen

fattigvårdsstyrelse icke ombesörjer alla angelägenheter inom samhällets

fattigvård, utan blott dem, som äro att hänföra till förvaltning och

verkställighet. Kammarrätten förutsätter, att den sociala nämnden icke kommer

att erhålla större befogenhet i avseende å samhällets fattigvård än fattigvårdsstyrelsen.

Det är av vikt, bland annat med hänsyn till kommuns rätt mot annan

kommun, att den sociala nämnden i sin protokollföring noga angiver, till vilken

särskild hjälpform ett dess beslut att meddela vård eller underhåll hänför

sig. Uttrycklig bestämmelse i detta avseende synes hava bort upptagas i

lagutkastet.

2 §.

Allmänt.

Stadsfullmäktige i Alingsås:

Angående sociala nämndens sammansättning finnes i förslaget en mängd

detaljbestämmelser: en av ledamöterna skall utses av K. B., en skall vara

läkare, en präst, en lärare o. s. v.---Är vederbörande för övrigt lämplig,

är det en fördel, att han har läkarens, prästens eller lärarens erfarenhet. Men

är han över huvud taget icke lämplig såsom ledamot, så gör han ingen nytta,

örn han också är både läkare, präst eller lärare. Nackdelen med de ifrågavarande

bestämmelserna är att en mindre lämplig ledamot kan besätta en

plats, på vilken en annan person kunnat göra vida mer nytta.

Socialstyrelsen:

Jämlikt gällande alkoholistlag äga präst och läkare deltaga i nykterhetsnämnds

förhandlingar. I förslaget har emellertid något motsvarande stadgande

icke intagits för nykterhetsnämndsärendens vidkommande.

1 momentet.

Medicinalstyrelsen:

Tjänsteläkare borde ej belastas med uppgifter av annat slag än sådana, där

hans sakkunskap kunde vara direkt värdefull.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).

Medicinalstyrelsen vill föreslå att, därest social nämnd inrättas, tjänsteläkaren

får såväl skyldighet som befogenhet att delta i handläggningen inom

nämnden av sådana ärenden, som falla inom hans tjänstgöringsområde.

Nämnda skyldighet skulle inträda vid kallelse från nämnden.

Kommunalfullmäktige i Solna:

I 2 § 1 mom. nämnes ej kommunalläkaren. Denne besitter dock i många

fall god kännedom om kommunalmedlemmarna och deras förhållanden och

synes sålunda även böra inräknas bland nämnda läkare.

Blekinge läns landstings förvaltningsutskott:

Bestämmelserna i 2 § örn K. B:s allmänna befogenhet att insätta en ledamot

i den sociala nämnden synas strida mot principen örn kommunernas

självstyrelse och avstyrkes därför. Däremot blir förhållandet ett annat i de

fall, då statsbidrag för viss verksamhet eller skatteutjämningsbidrag utgår.

Att märka är emellertid då, att kommunerna ju hava möjlighet att på många

andra sätt än genom understödsverksamheten i onödan betunga sina medlemmar

utan möjlighet för statsmakterna att ingripa annat än genom nedsättning

i förekommande fall av skatteutjämningsbidragen. För den skull att

i vissa fall statens rätt kan beröras, bör ej statens representant äga befogenhet

att deltaga i alla respektive organs beslut utan blott i de fall statens intresse

kan stå på spel. Då emellertid sistnämnda förhållande ofta ej kan

bedömas på förhand, bör frågan ordnas på ett annat sätt än genom ett egentligt

ledamotskap.

Stadsfullmäktige i Ludvika:

I ett av Kungl. Majit utfärdat normalreglemente för social nämnds utskott

bör den av länsstyrelsen utsedde ledamotens ställning på tydligare sätt bliva

preciserad.

Göteborgs och Bohus läns landstings förvaltningsutskott:

Skola alla de kategorier av yrkesutövare och befattningshavare, som omförmälas

i 2 och 4 §§, vara företrädda i sociala nämnden, och denna dessutom

bestå av såväl män som kvinnor, är det att befara det nämnden måste

bestå av ett betydligt större antal personer än fem och bli en alltför månghövdad

och tungrodd apparat för att kunna fylla anspråken på ett arbetsdugligt

verkställande organ.

Detta gäller i varje fall de mindre och medelstora kommunerna, som dock

utgöra flertalet. I större kommuner, där nämnden som regel kommer att

arbeta på flera utskott, bli de påtalade olägenheterna antagligen mindre.

Enligt förvaltningsutskottets mening böra alltså bestämmelserna i lagförslagets

2 och 4 §§ oin sociala nämndens sammansättning modifieras så att de

icke under alla förhållanden bli obligatoriska.

2 och 3 momenten.

Kommunalfullmäktige i Älvkarleby:

Det torde böra föreskrivas, att till social nämnd skall höra en i församlingstjänst

inom kommunen anställd ordinarie präst. Att tillkalla sådan prästman

endast vid handläggningen av vissa ärenden synes mindre lämpligt.

Länsstyrelsen i Malmöhus län:

Enligt bestämmelserna i lagen örn fattigvården äga provinsialläkare och

extra provinsialläkare rättighet att inom sitt distrikt deltaga i fattigvårds
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).

styrelses sammanträden. Motsvarande synes böra gälla vid den social nämndens

behandling av fattigvårdsfrågor.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:

Viss oklarhet förekommer på några ställen i texten. I 2 § 3 mom. talas

sålunda örn att »kyrkoherde eller hans ställföreträdare» äger deltaga i fattigvårdsärendens

handläggning. Huru arbetsfördelningen mellan kyrkoherdarna

skall ske i stad, bestående av flera församlingar, namnes emellertid icke.

5 §.

Enligt 2 § äger Konungens befallningskavande utse en ledamot jämte suppleant

i den sociala nämnden. Kommunen utser emellertid själv enligt 3 §

ordförande och vice ordförande i nämnden.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län, statens arbetslöshetskommission,

kommunalfullmäktige i Älvkarleby och Bjärtrå samt fattigvårds- och bamavårdskonsulenten

i andra distriktet ifrågasätta, örn icke ordföranden i nämnden

bör utses av Konungens befallningshavande.

Ur yttrandena må härom anföras följande:

Länsstyrelsen i Västernorrlands län:

Av nämndens ledamöter kommer givetvis ordföranden att belastas med det

mesta och mest maktpåliggande arbetet, ett arbete som särskilt i större kommuner

kommer att taga hans tid helt eller till största delen i anspråk. De

uppgifter, som tillkomma ordföranden, äro också av så skiftande och i många

fall grannlaga natur, att valet av ordförande bör ske med den största urskilning.

Då den arbetsbörda och det ansvar, som komma att åvila ordföranden,

bli betydande, torde man kunna utgå ifrån, att ett relativt högt arvode kommer

att tilldelas honom. Detta i sin tur kan medföra, att ordförandeposten

blir en inom kommunen eftersträvansvärd befattning även av personer, som

sakna nödiga förutsättningar för att sköta befattningen ifråga, men som äga

ett visst inflytande i kommunen. Såväl nämnda förhållande som den omständigheten,

att det kan befaras, att ordförandeposten på grund av andra

ovidkommande förhållanden kan komma att tillsättas med en för här ifrågavarande

uppgifter mindre lämpad person, föranlåter länsstyrelsen ifrågasätta,

huruvida ej nämndens ordförande efter förslag från kommunen bör tillsättas

av Konungens befallningshavande.

Statens arbetslöshetskommission:

Kommissionen är icke övertygad örn att de former, under vilka valet av

ordförande i social nämnd är avsett att äga rum, alltid skulle tillföra nämnden

den för uppgiften bäst lämpade arbetskraften. Det synes kommissionen,

att den likformighet och kontinuitet i hjälpverksamhetens utövande, som väl

bland annat eftersträvas genom den sociala nämnden, skulle i väsentlig grad

äventyras, då valet av ordförande överlåtes åt kommunen och personvalet

alltså kunde komma att påverkas av en rent tillfällig politisk majoritet.

--— Ordföranden i arbetslöshetsutskott bör, i likhet med vad fallet nu

är för arbetslöshetskommitté, under alla förhållanden utses av länsstyrelsen.

Kommunalfullmäktige i Älvkarleby:

Det torde kunna ifrågasättas, örn icke social nämnds ordförande bör av

Konungens befallningshavande för en tid av fyra år åt gången förordnas. I

pensionsnämnd och arbetslöshetskommitté utser Konungens befallnings
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A). 65

havande enligt nu gällande bestämmelser ordförande, och så torde lämpligen

också ske för en nämnd, som avser att ersätta sagda hjälporgan.

Kommunalfullmäktige i Bjärtrå:

Ordföranden borde förordnas av Konungens befallningshavande efter

hörande av vederbörande landsfiskal och kommunalfullmäktige.

*§■

1 momentet.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län håller — som förut (sid. 61) nämnts —

av vissa skäl före, att utskotten hellre böra kallas nämnder, därvid det centrala

organet skulle kallas t. ex. social centralstyrelse.

Blekinge läns landstings förvaltningsutskott:

Förslaget örn inrättande av särskilda beslutande utskott för de särskilda

verksamhetsgrenarna synes olämpligt och oegentligt, varför förvaltningsutskottet

avstyrker detsamma.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län:

Det torde kunna ifrågasättas, örn det icke måste anses nödvändigt att i

lagen lämna vissa allmänna regler för arbetsfördelningen mellan den sociala

nämnden och de utskott, som kunna bliva tillsatta. Den föreslagna organisationens

effektivitet och ändamålsenlighet torde i hög grad bliva beroende av

hur denna fråga löses. Att helt reglera hithörande spörsmål genom särskilt

reglemente torde ej vara att förorda.

Stadsfullmäktige i Ludvika:

De sociala nämndernas utskott böra genom ett av Kungl. Majit utfärdat

normalreglemente få sina befogenheter tydligt angivna.

Göteborgs och Bohus läns landstings förvaltningsutskott framhåller, att

bestämmelserna i 4 § böra modifieras så, att de icke under alla förhållanden

bli obligatoriska.

Stadsfullmäktige i Norrköping (hänvisa bland annat till vad fattigvårdsstyrelsen

i staden anfört; nämnda styrelse har yttrat):

Enligt 4 § 1 mom. kunna i kommuner, som äro uppdelade i flera pensionsdistrikt,

pensionsutskott tillsättas för varje distrikt. Något motsvarande finnes

icke stadgat beträffande fattigvården. Likväl är behovet av en sådan bestämmelse

ännu större beträffande fattigvården, särskilt i kommuner, vilka i

likhet med Norrköping ha blandat system med distriktsstyrelser. Det måste

vara möjligt för den sociala nämnden att icke allenast tillsätta ett utskott för

fattigvården utan också att åt distriktsstyrelser (distriktsutskott?) överlämna

— givetvis under den sociala nämndens kontroll — avgörandet av vissa understödsfrågor.

Länsstyrelsen i Kalmar län:

En bestämmelse föresloges, att inom social nämnd alltid skulle finnas ett

barnavårdsutskott, dock med möjlighet för mindre kommun att i samband med

fastställelse å reglemente vinna befrielse från tillsättandet av sådant utskott.

Länsstyrelsen i Malmöhus län:

Enligt uttalande i den allmänna motiveringen skulle befattningen med frågor

om uppsökande och efterhållande av försumliga fäder till barn utom

äktenskap i de fall, då barnavårdsutskott tillsatts, tillkomma antingen den

Bihang till riksdagens protokoll WIIG. 1 sami. Nr 3. sisi 35 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).

sociala nämnden eller annat utskott än barnavårdsutskottet, medan tillsynen

i vad rör barns personliga förhållanden skulle tillkomma sistnämnda utskott.

Härigenom komme tillsynen över barnavårdsmans verksamhet att bliva uppdelad

på ett sätt, som knappast kan anses lyckligt. För de administrativa myndigheterna

bleve det obekvämt att hålla reda på de olika anordningarna i detta

hänseende i skilda kommuner och för de enskilda, som i allmänhet icke hava

tillgång till reglementet för den sociala nämnden, skulle anordningen medföra

samma olägenheter, som man genom centralisationen velat undvika. Det torde

vara lämpligt, att alla uppgifter, som sammanhänga med tillsynen över barnavårdsmans

verksamhet, samlas inom samma utskott eller avdelning av den

sociala nämnden.

Mot bestämmelsen att alla beslut av utskott utan onödigt uppskov skola

underställas nämndens prövning men gå i verkställighet utan avvaktan därpå,

ha — såsom i den allmänna översikten omnämnts — invändningar framställts

från skilda håll.

Vissa ytterligare uttalanden rörande nämnda stadgande torde här återgivas:

Stadsfullmäktige i Norrköping (hänvisa bland annat till vad fattigvårdsstyrelsen

i staden anfört; nämnda styrelse har yttrat):

Örn med stadgandet blott menas, att utskottets beslut skola underställas

nämnden för att ge densamma tillfälle att när så prövas nödigt göra en framställning

till vederbörande utskott eller i undantagsfall rentav upphäva utskottsbeslutet,

så ligger häri en trygghetsgaranti, som torde vara nödvändig,

i fall icke nämndens kontroll skall bli illusorisk. I praktiken kommer det väl

att tillgå så, att ordföranden i nämnden, vilken såsom självskriven ledamot av

alla utskott har största möjligheten att följa utskottens arbete, eller någon

ledamot i utskotten eller någon tjänsteman hos nämnden finner anledning föreligga

att begära upptagandet av ett utskottsbeslut till omprövning i nämnden.

Föreligger ingen sådan anledning, föres beslutet utan vidare till nämndens

protokoll. Med en sådan praxis vore intet att invända mot ifrågavarande bestämmelse.

Skulle återigen ordet »prövning» tolkas så, att varje utskotts beslut skulle

behöva realiter omprövas i nämnden, vore nog en sådan ordning ogenomförbar.

I varje fall skulle den vara ofantligt tungrodd och alltför mycket

kringskära utskottens rörelsefrihet. Styrelsen tager för givet, att meningen

är den först angivna. Måhända vore dock ett förtydligande behövligt.

Länsstyrelsen i Kalmar län:

Många ärenden äro av den natur, att beslutanderätten i desamma mycket

väl kan uppdragas åt utskotten utan att därigenom inrättandet av den sociala

nämnden äventyras. Detta gäller t. ex. åtskilliga barnavårdsärenden rörande

barns personliga förhållanden, förordnande och entledigande av barnavårds
man,

ärenden enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring m. m.---För

att emellertid bibehålla det nödiga sambandet mellan nämnden och utskotten

kunde lämpligen stadgas, att därest i ett ärende, i vilket beslutanderätten uppdrag^

åt ett utskott, någon utskottsledamot påyrkade ärendets hänskjutande

till nämndens prövning, sådant ovillkorligen skulle ske.

Länsstyrelsen i Värmlands län:

Länsstyrelsen finner sig icke kunna biträda förslagets bestämmelse om att

alla beslut av utskott skola underställas nämndens prövning. Nämndens

arbetsbörda skulle säkerligen härigenom komma att bliva så stor, att ärendena

icke skulle hos nämnden kunna erhålla den sakliga prövning, som nödvändigt
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Majda proposition nr 3 (Bilaga A).

vis mäste förutsättas. Det vore därför önskvärt att i lagen bestämdes vissa

viktigare frågor, som alltid skulle underställas nämndens prövning, under

det att övriga frågor endast i den mån särskilt reglemente så bestämde skulle

av nämnden prövas och i annat fall avgöras av vederbörande utskott.

Skånska barnavårdsförbundet:

Enligt föreslagna bestämmelser skulle utskotten icke äga någon makt men

kunna komma att förorsaka sina ledamöter ansvar. I anledning därav skulle

det vara svårt att få ledamöter i utskotten.

Naturligtvis skulle man kunna tänka sig en ändring i de sakkunnigas förslag

därhän, att utskottets beslut bliva definitiva, och detta torde väl vara

den enda möjligheten, därest förslaget skulle kunna genomföras.

Centralförbundet för socialt arbete:

Det torde vara svårt att vinna intresse och väcka ansvarskänsla för arbetsuppgiften

från de i regel oavlönade kommunala förtroendemännens sida örn

de skola ständigt känna, att de avgörande besluten dock fattas av en annan

instans.

Stadsfullmäktige i Gävle:

4 § 1 mom. sista stycket borde bliva föremål för omarbetning, då det icke

kunde vara lämpligt, att vad som beslutits av utskott och som skulle vara beroende

av nämndens prövning annat än i trängande fall ginge i omedelbar verkställighet.

Kommunalfullmäktige i Bondkyrka:

På grund av den nämnden ålagda prövningen vill det synas, som örn ansvaret

för besluten komme att vila på nämnden, trots att den icke har i sin hand att

bestämma över beslutets genomförande.-----Då nämnda oegentlighet

torde bliva mest framträdande på det ekonomiska området, men det givetvis

kan förekomma fall, då ett av utskott avgjort ärende är av så brådskande natur,

att det icke medhinnes att underställa detsamma nämndens prövning, torde

givas följande formulering åt sista stycket i 1 morn.: »Alla beslut av utskott

skola utan onödigt uppskov underställas nämndens prövning och må icke annat

än i brådskande fall dessförinnan gå i verkställighet, för såvitt beslutet föianleder

utgift för det allmänna.»

Stadsfullmäktige i Skellefteå:

Vissa betänkliga konsekvenser kunna uppkomma genom föreskriften att utskotts

beslut omedelbart skola gå i verkställighet. Dock torde genom bestämmelser

uti reglementet för den sociala nämnden sådana fall kunna regleras,

där ett utskotts beslut gått i verkställighet och sedan upphävts av den sociala

nämnden.

T. f. fattigvårds- och barnavårdskonsulenten i åttonde distriktet:

I de största kommunerna, där hundratals ärenden handläggas vid vaije

sammanträde, bleve bestämmelsen att alla beslut av utskott skulle underställas

nämndens prövning säkerligen endast en tidsödande tom formali e ,

till förfång för viktigare angelägenheter. Att den sociala nämnden skall vara

något slags klagoinstans, där de, av på olika områden sakkunniga i utskotten

fattade besluten skola korrigeras, är väl icke meningen. Jag ifrågasätter om

inte den i 4 8 2 mom. andra stycket införda bestämmelsen att nämndens ordförande

är självskriven ledamot i varje utskott, utgör tillräcklig garanti fm

nödig sammanhållning.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj-.ts proposition nr 3 (Bilaga A).

Svenska stadsförbundet:

... De* vore, V*?, kla^’ om besvärstid i ett av utskott handlast ärende skulle

löpa tran utskottets beslut eller från nämndens.

2 momentet.

Kommunalfullmäktige i Solna:

Alkoholistlagen föreskriver, att en läkare, örn sådan är bosatt i kommunen,

bor vara ledamot i nykterhetsnämnd. Någon motsvarande bestämmelse finnes

icke beträffande utskott för nykterhetsvården.

I åtskilliga yttranden har — såsom ovan (sid. 47) omnämnts — framhållits,

att det med hänsyn till den arbetsbörda, som kommer att åvila den sociala

nämndens ordförande, vilken skall vara självskriven ledamot i alla utskott,

torde komma att visa sig vara mycket svårt att erhålla någon lämplig person,

som kan åtaga sig ordförandeuppdraget.

Kommunalfullmäktige i Bjärtrå vilja däremot gå betydligt längre än förslaget,

i det att de föreslå, att nämndens ordförande skall vara ej blott ledamot

utan jämväl ordförande i alla utskott.

5 §■

Länsstyrelsen i Malmöhus län:

För närvarande gäller att, örn särskild nykterhetsnämnd ej finnes tillsatt, en

av fattigvårdsstyrelsens ledamöter skall inom nämnda styrelse vara föredragande

i ärenden, som ankomma på nykterhetsnämnd. Länsstyrelsen ifrågasätter,

huruvida det ej vore lämpligt att i förevarande paragraf föreskriva, att

särskild föredragande i på nykterhetsnämnd ankommande ärenden alltid skall

utses, örn ej dylika ärenden hänvisas till särskilt utskott.

En härmed överensstämmande ståndpunkt intages även av kommunalfullmäktige

i Solna samt nykter hetsnämnder nas centralkommitté.

6 §■

Kommunalfullmäktige i Bjärtrå föreslå (utan motivering) att förevarande

paragraf formuleras på följande sätt:

»Den sociala nämndens kassarörelse handhaves av ordföranden eller den

han i sitt ställe förordnar; dock att etc.»

^ §.

Kommunalfullmäktige i Bjärtrå, som vid 3 § yrkat, att K. B. skall äga förordna

ordförande i social nämnd, anse att första stycket kan utgå.

Beträffande tredje stycket förklarar länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län, att »formuleringen verkat här i hög grad bakvänd» samt länsstyrelsen i

Malmöhus län, att uttrycket »bytt yrke» eller »bytt befattning» icke täcker det

fall, som förmodligen vore avsett, att ledamot lämnat sitt yrke eller sin befattning

utan att skaffa sig annat yrke eller annan befattning.

8 §■

Stadsfullmäktige i Alingsås:

I fråga örn valbarhet till sociala nämnden föreslå de sakkunniga betydande

inskränkningar, olika för land och stad. Bestämmelserna gå för städernas del

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A). 69

längre än de, som nu gälla för fattigvårdsstyrelse och barnavårdsnämnd, och

längre än de, som föreslagits för landet.---

Man söker i betänkandet förgäves något motiv för de föreslagna bestämmelserna

örn valbarhet. Det bör finnas mycket starka skäl för att i detta hänseende

lämna olika föreskrifter för olika kommuner.

(Liknande uttalande av arbetslöshetskommittén i Landskrona.)

Statens arbetslöshetsJcommission:

Bestämmelsen i 8 § sista stycket skulle kunna leda till att ledamot av

nämnden kunde deltaga i beslut örn att tilldela sig själv understöd eller att

hänvisa sig själv till reservarbete, då ju diskvalifikation skulle inträda först i

och med att han kommit i åtnjutande av understödet. Kommissionen anser,

att berörda stycke bör formuleras sålunda: »Som ledamot eller suppleant må

ej den tjänstgöra, som är föremål för nämndens verksamhet i annat avseende

än fråga örn avgiftspension.»

10 §.

De sakkunniga hava föreslagit, att det skall åligga den sociala nämnden att

föra register, kallat understödsregister, över understödsverksamheten inom

kommunen. Detta förslag har i yttrandena icke mött någon gensaga. I åtskilliga

yttranden — t. ex. av svenska stadsförbundet och länsstyrelsen i Västmanlands

län — har framhållits, att sådant register bör införas i alla kommuner,

icke blott de som införa social nämnd.

Förslaget har vidare ansetts vara av sådan natur, att — enligt en mängd

uttalanden — centralregister bör upprättas i kommunerna, oavsett örn förslaget

rörande inrättandet av social nämnd genomföres eller ej. Till ett sådant

register, förslagsvis fört av fattigvårdsstyrelsen, skulle uppgifter lämnas från

de särskilda kommunala myndigheterna.

I några yttranden hava vissa särskilda synpunkter, som här torde återgivas,

blivit anförda:

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet anför följande beträffande

centralregisters införande:

Förbundet finner angeläget, att ett centralregister kommer till stånd i alla

kommuner, där verksamheten är av sådan omfattning, att icke den rent personliga

kontakten är tillräcklig garanti för kontroll och översikt över hjälpverksamhetens

olika grenar. Oavsett att förbundet icke kan tillstyrka de sakkunnigas

förslag örn skyldighet för kommun med mera än 1,500 invånare att

hava social nämnd, vill förbundet tillstyrka, att förandet av centralregister

över fattigvårdsstyrelsens, barnavårdsnämndens, pensionsnämndens, nykterhetsnämndens

och arbetslöshetskommitténs verksamhet göres obligatoriskt

för kommuner med mera än 1,500 invånare, under det att frågan för mindre

kommuner må bero av deras eget avgörande. Av vikt är, att registret även omfattar

annan understödsverksamhet. Särskilt må pekas på att genom dispensärnämnder

och folkskolor lämnas vissa understöd liksom även på den mångenstädes

omfattande enskilda hjälpverksamheten, vilken i dess mera organiserade

former bör så långt möjligt omfattas av registret.

Statens t. f. inspektör för fattigvård och barnavård:

Om ej en obligatorisk social nämnd skulle inrättas ansluter jag mig livligt

till tanken på att föreskrifter meddelas kommunerna örn skyldighet att föra

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).

ett centralt understödsregister över understödsverksamheten. Det kan dock

ifrågasättas om denna skyldighet även skall påvila kommuner med mindre

än 1,500 invånare. I registret skall kunna inhämtas upplysningar till förhindrandet

av dubbelunderstöd, men bristande kännedom örn hjälp från olika håll

torde vara utesluten inom mindre kommuner.

Kommunalfullmäktige i Ljusdals köping:

Skäl förelåge för en lagstiftning, som ålade pensionsstyrelsen att vid dess

beslut örn tilldelad pension lämna meddelande därom till fattigvårdsstyrelsen

i pensionstagare^ hemkommun.

länsstyrelsen i örebro län:

Bestämmelser borde meddelas av innehåll att varje kommunalt hjälporgan

borde i understödsfrågor inhämta upplysningar från centralregistret.

I förevarande sammanhang må omnämnas en synpunkt, som framförts av

stadsfullmäktiges i Ystad beredningsutskott (ej understödd av stadsfullmäktige)

:

Beredningsutskottet kan ej tillstyrka inrättandet av ett centralt understödsregister

med mindre förslaget örn den sociala nämnden blir genomfört. Därest

ett centralt register upprättades medan de nuvarande olika sociala hjälporganen

finnas, skulle nämligen ett allt för stort antal personer få del av registrets

uppgifter.

Stadsfullmäktige i Kristianstad:

Namnet »understödsregister» synes dels vara inadekvat dels olämpligt, då

det skulle komma att omfatta personer, som aldrig erhållit eller önskat få understöd

av kommunen, dels innehålla uppgifter och upplysningar även av annan

art än dem, som falla under rubriken understöd. Lämpligare synes vara att

kalla det föreslagna registret för »socialt register».

Stadsfullmäktige i Ludvika:

Registret borde få annat namn, då även andra sociala åtgärder än understöd

skulle antecknas i detsamma.

I flera yttranden har föreslagits, att även andra uppgifter än de av de sakkunniga

angivna skola intagas i registret.

Stadsfullmäktige i Strängnäs:

T registret borde ingå även upgifter örn understöd genom den obligatoriska

olycksfallsförsäkringen, vilket torde kunna vinnas genom föreläggande för de

olika försäkringsbolagen att till socialnämnderna anmäla utbetalda understöd.

Stadsfullmäktige i Åmål anse jämväl, att uppgifter till gemensamt register

skola lämnas av organen för den obligatoriska olycksfallsförsäkringen.

Stadsfullmäktige, som vilja införa socialt register ehuru de avstyrka förslaget

örn social nämnd, föreslå, att registret skall föras inom varje kommun

av en särskild registerförare, vilken skall vara ledamot i samtliga berörda

nämnder, nämligen fattigvårdsstyrelse, barnavårdsnämnd, pensionsnämnd,

nykterhetsnämnd och arbetslöshetsorgan.

Kommunalfullmäktige i Tierp:

För större kommuner bör anställas särskild registerförare, vilken fungerar

som sociala nämndens sekreterare och förbereder ärendena. Skyldighet för

kommun att anställa registerförare bör fastställas vid en folkmängd av 5,000

med rätt för kommun under denna siffra att vidtaga sådan åtgärd. Register
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A). 71

föraren har att på bestämd plats och fastställd mottagningstid mottaga de

hjälpsökande.

Jönköpings läns barnavårdsförbund:

Pet ifrågasattes, örn icke i större kommuner registreringen borde utbyggas

så, att varje hjälpsökande skulle kunna för erhållande av råd och vederhäftiga

upplysningar hänvända sig till någon därtill utsedd person eller kommitté.

Socialstyrelsen:

Möjligheten för sjukkassorna att erhålla upplysningar från registret må utvidgas

till att omfatta — utöver genom det allmännas organ lamnad sjukvård

till kassornas klientel — även beviljade pensionstillägg, då upplysningar i sådant

avseende kunna lia praktisk betydelse för kassornas verksamhet. Idet

synes önskligt att viss annan organiserad enskild hjälpverksamhet, i den man

vederbörande organisation genom sina stadgar och eljest lämnat betryggande

garantier för erforderlig diskretion, måtte beredas möjlighet att erhålla för

dess arbete vägledande upplysningar från registret.

Biksförsäkringsanstalten:

Anstalten, som givetvis komme att vid behov tillhandagå den sociala

nämnden med upplysningar angående i anstalten försäkrad, till följd av olycksfall

i arbete skadad, hans ersättning m. m., förutsatte som givet, att den av

den sociala nämnden på begäran skulle erhålla sådana hos nämnden tillgängliga

upplysningar, varav anstalten för handläggning av viss ersättningsfråga kunde

vara i behov. Anstalten hemställde, att i lagen intoges ett stadgande rörande

skyldighet för nämnden att på begäran lämna anstalten dylika upplysningar.

I det stora antal yttranden, som avstyrka införandet av social nämnd men

som föreslå, att ett centralregister det oaktat skall inrättas, torde man liksom

reservanten herr Anderson i Råstock - ha utgått ifrån, att registret

skulle föras genom fattigvårdsstyrelsens försorg.

Statens arbetslöshetskommission:

Det kunde ifrågasättas, örn icke i vissa fall annat kommunalt organ än fattigvårdsstyrelsen

lämpligen kunde handhava registret

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet:

Med hänsyn till förekommande växlande förhållanden borde det läggas i

kommunernas egna händer att bestämma, vilket organ som skulle sköta och

svara för centralregistret.

11 §■

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför, att en åtminstone formell

motsägelse föreligger i föreskriften, att sammanträden skola »hållas i mån av

behov och på regelbundet återkommande tider».

(I utlåtande till medicinalstyrelsen hade styrelsen för svenska stadsläkareföreningen

ifrågasatt en föreskrift i 11 § 1 mom. andra stycket att sammanträde

skulle hållas på begäran av tjänsteläkare. Medicinalstyrelsen tillstyrker

emellertid icke sådan bestämmelse, enär erfarenhet först borde vinnas om

sociala nämndens verksamhet.)

14 §.

Stadsfullmäktige i Sundbyberg:

De sakkunniga föreslå en bestämmelse om att social nämnds ledamöter,

suppleanter och tjänstemän icke må för obehöriga yppa upplysningar örn en
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).

Tid °ämnde,ls eller dess utskotls s*“

För visso är detta ett högeligen beaktansvärt önskemål, men denna bestämdt

n°Ck 1CtGi dif°r^aS Så att nämnden skulle sakna behörighet att vid

offentlig eller enskild kritik av någon nämndens åtgärd i ett fattigvårds- eller

arbetsloshetsarende med fakta kunna vederlägga detta.

Arbetslöshetskommittén i Landskrona:

PCn Vd § föreslagna tystnadsplikten för dem, som arbetade i social hjälp
SÄiT-W18''

Bestämmelser därom borde lagfästas, oavsett od

lagförslaget i övrigt komme att vinna statsmakterna bifall.

15 §.

Statens urbetslöshetskommission:

JÄ* ^ skulIe arvode till den av länsstyrelse för granskning av den särknnnn

för arbetslöshetens bekämpande utsedde revisorn

kunna utgå av statsmedel enligt länsstyrelsens bedömande. Då väl kommissionen

på grund av dess ingående kännedom örn revisors arbete bättre än

länsstyrelsen torde aga möjlighet att värdesätta detsamma, synes något skäl

lii fo ii--nga att jrån kommisslonen till länsstyrelsen överflytta skyldigheten

att fastställa arvode varom nu ar fråga. Det synes vidare kommissionen lämpligt

att tor val av lansstyrelses revisor behörighetsföreskrifter uppställas i

anslutning till vad kommissionen föreslagit i skrivelse till statsrådet och

chefen för socialdepartementet den 11 juni 1935 angående ändringar i kun
fnmiw

den 30 ;Vlnl 1931 Lnr Forevarande paragraf torde därför böra

kompletteras med en sa lydande bestämmelse: »Som länsstyrelsens revisor

må ej den tjanstgora, som i egenskap av kommunalvald revisor har att taga

befattning med den sociala nämndens verksamhet eller som är föremål för

densamma i annat avseende än fråga örn avgiftspension.»

Bestämmelser angående lagens ikraftträdande m. m.

Stadsfullmäktige i Landskrona:

Om lagen skulle komma till stånd, borde en längre övergångstid än den

föreslagna medgivas samt möjlighet beredas för de kommuner, som så

önskade, att erhålla befrielse från lagens tillämpning.

Förslag till förbättringar utan införande av social nämnd.

I åtskilliga yttranden har framhållits, att så ingripande åtgärder, som organisationssakkunniga

föreslagit, icke äro erforderliga, enär den samhälleliga

hjälpverksamheten genom enklare medel kan ordnas på ett tillfredsställande

satt. De medel, som i sådant hänseende förordats, äro huvudsakligen följande:

1) inrättande av ett centralregister;

2) samarbete mellan olika nämnder och styrelser genom gemensamma

ledamöter;

3) gemensamma sammanträdeslokaler och expeditioner (kommunalkontor)

och förbättrade instruktioner för avlönade tjänstemän;

4) gemensamma nämndssammanträden.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).

73

1.

Beträffande frågan om inrättande av centralregister hänvisas till vad ovan

anförts (sid. 69—71).

2.

Samarbete genom gemensamma ledamöter har särskilt förordats av länsstyrelserna

i Östergötlands och Värmlands län, Blekinge läns landstings förvaltningsutskott,

stadsfullmäktige i Enköping, Ängelholm och Hjo samt kommunalfullmäktige

i Älvkarleby, Julita, Stigtomta, Döderhult, Virserum, Stoby,

Gråmanstorp, Habo, Väse, Kopparberg, Ovansjö, Timrå, Tuna och Skellefteå

landsförsamling.

Av yttrandena må återgivas följande:

Länsstyrelsen i Östergötlands län:

I mindre kommuner kan, enligt vad erfarenheten visat, ökad samverkan

mellan de olika hjälporganen nås genom att samma personer bliva ordförande

eller ledamöter i flera av nämnderna. Finnas icke de, som äro villiga och

skickade att åtaga sig en sådan arbetsbörda, kan antagligen icke heller den

tilltänkta sociala nämnden rekryteras på ett tillfredsställande sätt.

Stadsfullmäktige i Enköping:

Genom lagändringar torde kunna vinnas ökad samverkan i arbetet på så

sätt att skyldighet till inval i olika organ av samma personer föreskreves i

större omfattning än nu.

Kommunalfullmäktige i Skellefteå landskommun:

De nuvarande organen borde väljas på vanligt sätt med endast den skillnaden,

att en gemensam ordförande utsåges för samtliga hjälporgan inom kommunen.

3.

Samarbete genom inrättande av gemensamma sammanträdeslokaler och

expeditioner (kommunalkontor) har förordats i ett flertal yttranden.

Ett yttrande av länsstyrelsen i Kristianstads län må här återgivas:

Stora fördelar borde kunna vinnas, därest kommunerna i större utsträckning

än som skett inrättade kommunalkontor med centraliserad medelsförvaltning

under ledning av kommunalkamrerare, som därjämte kunde fungera jämväl

som sekreterare och föredragande hos de olika styrelserna och nämnderna.

Inrättandet av kommunalkontor skulle möjliggöra större kontinuitet i hjälpverksamheten,

bland annat därigenom, att reda och ordning kunde åstadkommas

bland kommunens handlingar och att man kunde påräkna arbete av samme

kommunalkamrer under en lång följd av år och därigenom undvika för täta

byten av personer i ifrågavarande organ.

Vidare må här hänvisas till det yttrande av kommunalfullmäktige i Gråmanstorp,

som refererats ovan å sid. 27.

Länsstyrelsen i Östergötlands län:

ökad samverkan kunde vinnas inom den nuvarande lagstiftningens ram genom

förbättrade instruktioner för de avlönade tjänstemännen.

Stadsfullmäktige i Enköping hava framlagt följande förslag:

Syftemålet att stärka kontakten mellan de i lagförslaget ifrågakomna organen

torde åtminstone beträffande städer av Enköpings storlek kunna såväl

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).

ur organisatorisk som ekonomisk synpunkt lättare ernås genom att för alla

organen tillsattes en gemensam syssloman, som ålades så stor arbetsbörda

och åtnjöte sådan avlöning, att tjänsten ej blott bleve en bisyssla.

4.

Gemensamma nämndssammanträden ha förordats av länsstyrelsen i Jönköpings

län samt kommunalfullmäktige i Emmaboda och Harplinge.

Länsstyrelsen i Jönköpings län:

Föreskrifter borde meddelas örn »gemensamma utskottssammanträden för

behandling av gränsfall eller komplicerade fall».

Kommunalfullmäktige i Emmaboda:

Fullmäktige förorda tillkomsten av bestämmelser örn skyldighet för ordförandena

i fattigvårdsstyrelsen, barnavårdsnämnden, arbetslöshetskommittén

och pensionsnämnden att sammanträda förslagsvis fyra gånger årligen för att

överlägga örn principerna m. m. för hjälpverksamheten inom kommunen.

Kommunalfullmäktige i Harplinge:

Yi anse det önskvärt, att undersökning verkställes, huruvida ej de svåraste

olägenheterna i det nuvarande systemet kunna bortelimineras genom ett lagstadgat

samarbete under mindre genomgripande former mellan fattigvårdsstyrelsen,

barnavårdsnämnden, pensionsnämnden och arbetslöshetskommittén

inom kommunen, t. ex. genom anordnade av ett visst antal gemensamma sammanträden.

o

Åtgärder för barnavårdens utveckling.

För att ernå en lämplig organisation av den verksamhet till stöd för

barnavårdsnämnderna i det arbete, som åligger dem enligt barnavårdslagen,

har under senare år inom samtliga län bildats barnavårdsförbund, vilka utgöra

i första hand frivilliga sammanslutningar av barnavårdsnämnderna

inom länen, men vilka även stå öppna för andra intresserade medlemmar.

Barnavårdsförbunden hava att i främsta rummet sörja för att vårdplatser

finnas tillgängliga för barn, som behöva omhändertagas huvudsakligen för

tillfällig vård och observation samt för ensamstående mödrar med späda

barn ävensom att söka anskaffa lämpliga fosterhem. Yarje barnavårdsförbund

har ett barnavårdsombud anställt, som skall tillhandagå kommunerna

vid placering av omhändertagna barn i lämpliga fosterhem och med att vid

sidan av barnavårdsnämnderna övervaka fosterhemmen. Till kostnaderna

för upptagningshem för äldre barn, för spädbarnshem samt för hem för

psykopatiska barn ävensom till kostnaderna för barnavårdsombuden bidrager

allmänna barnhuset med avsevärda belopp, som år 1933 utgjorde tillhopa

över 287,000 kronor, för år 1934 enligt uppgift nära 380,000 kronor.

De sakkunnigas förslag.

De sakkunniga, som funnit det höjt över allt tvivel, att bamavårdsförbunden

äga stor betydelse för åstadkommande av samverkan och planmäs
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).

sighet i barnavårdsnämndernas verksamhet, hava föreslagit, att barnavårdsnämndernas

anslutning till barnavårdsförbund lagfästes. Bestämmelser örn

barnavårdsförbund hava upptagits som kapitel 2 — omfattande 17 19 §§ —

i utkastet till lag örn den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation

med mera.

De sakkunniga, som anfört, att barnavårdsförbunden fortfarande torde

kunna påräkna bidrag — örn än något förminskat fran allmänna barnhuset,

hava förklarat sig hysa den förhoppningen, att landstingen skola behjärta

det viktiga ändamål, varom här är fråga, och lämna de medel, som,

utöver vad från andra håll inflyta, äro erforderliga för förbundens verksamhet

_ av de sakkunniga beräknade till 100,000—125,000 kronor för hela

riket. Bestämmelser härutinnan hava emellertid icke upptagits i lagutkastet.

Yttrandena.

Förslaget örn obligatoriskt medlemsskap i barnavårdsförbund för barnavårdsnämnderna

har i yttrandena tillstyrkts eller lämnats utan erinran av

kammarrätten, länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Kalmar, Gotlands,

Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs,

Västernorrlands. Västerbottens och Norrbottens län, Uppsala läns

och Kalmar läns norra landstings förvaltningsutskott, stadsfullmäktige i

Sundbyberg, Uppsala, Nybro, Halmstad, Uddevalla, Tidaholm, Örebro och

Gävle, kommunalfullmäktige i Stigtomta, Dofta, Madesjö, Gråmanstorp, Stora

Mellösa, Sura, Bureå, Burträsk och Degerfors, direktionen över allmänna

barnhuset, svenska stadsförbundet, Södermanlands, Kalmar, Hallands, Göteborgs

och Bohus, Örebro, Gävleborgs och Norrbottens läns barnavårdsförbund,

styrelsen för Värmländska barnavårdsföreningens upptagningshem och

spädbarnshem vid Hynboholm, statens t. f. inspektör för fattigvård och

barnavård samt t. f. fattigvårds- och barnavårdskonsulenten i tredje distriktet.

—- Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har dock ifragasatt örn stad,

som icke deltager i landsting, bör tvångsanslutas till bamavåidsförbund.

Ur yttrandena må anföras följande:

Länsstyrelsen i Uppsala län:

Barnavårdsförbundet inom Uppsala län har vunnit anslutning från samtliga

barnavårdsnämnder. Barnavårdsförbundet har framför allt genom sitt

barnavårdsombud kunnat biträda barnavårdsnämnderna med råd angående

behandlingen, med anvisningar på hem och med tillsyn över fosterhem.

Enligt länsstyrelsens erfarenhet har denna verksamhet haft synnerligen stor

betydelse och från de allra flesta barnavårdsnämnder rönt mycket stor uppskattning.

Förbundens verksamhet har kommit att utgöra ett snart sagt

oundgängligt led i barnavården. Det är vid sådant förhållande .otillfredsställande,

att förbundens tillvaro saknar det stöd, som en i lag given organisation

skulle innebära. Det är därför i hög grad önskvärt, att barnavårdsförbunden

bliva obligatoriska.

Länsstyrelsen i Norrbottens län:

Det lärer ej kunna bestridas, att barnavårdsförbunden liro av synnerlig

betydelse för vinnande av ökade planmessighet i barnavårdsnämndernas arbete

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).

och överhuvud för höjande i olika avseenden av den samhälleliga barnavårdens

standard. Och förslaget är uppenbarligen ägnat att direkt och indirekt väsentligt

stärka förbundens ställning och sålunda jämna vägen för en lyckosam

utveckling av dessas behjärtans värda verksamhet.

Direktionen över allmänna barnhuset:

o Grenom de föreslagna 17—19 §§ (2 kap.) skulle barnavårdsförbunden erhålla

en mera central och auktoritativ ställning än hittills samt kunna företräda

barnavårdsnämnderna i länet på ett mera effektivt sätt än tidigare.

Den medlemsavgift, som barnavårdsförbund avfordrar barnavårdsnämnd,

utgör i regel ett obetydligt belopp. Då likvisst ännu i vissa län finnas

barnavårdsnämnder, som icke anse sig böra utgiva detta ringa belopp — en

sak som väl får tillskrivas bristande insikt örn fördelen av att anlita barnavardsombudet

vid anskaffande av fosterhem och för intagning av barn i

barnhem synes behövligt, att för nämnderna föreskrives, att de skola

vara medlemmar av barnavårdsförbundet i länet.

Hallands läns barnavårdsförbund:

Då allmänna medel i betydande utsträckning ställas till förfogande för

att inom länen skapa centrala anstalter för barns vård och omhändertagande

och de enskilda kommunerna visat sig i allmänhet icke mäkta kommunvis

åstadkomma enskilda sådana anstalter samt genom allmänna medel likaledes

tillhandahålles åt barnavårdsnämnderna sakkunnig hjälp genom de s. k. barnavårdsombuden,

vore det rättvist och samtidigt för barnavården inom riket

befrämjande örn genom lagstiftning det bleve fastslaget att kommun inom län,

där genom det allmänna understött barnavårdsförbund funnes upprättat,

vore skyldig ansluta sig till detsamma. Härigenom torde till fromma för

barnavårdsarbetet inom riket kunna vinnas avsevärda fördelar.

Statens t. f. inspektör för fattigvård och barnavård:

Mot förslaget torde i huvudsak intet vara att erinra. Tvärtom bör genom

den föreslagna lagbestämmelsen vissa fördelar stå att vinna. Länsbarnavårdsförbunden,

till vilka redan nu flertalet barnavårdsnämnder äro anslutna,

erhålla större stadga och de barnavårdsnämnder, som kanske mest på grund

av ringa intresse för sitt arbete ännu ej anslutit sig till förbunden, bliva

obligatoriskt delaktiga av de fördelar, medlemskapet i förbundet medför.

Härvid vill jag räkna som en avsevärd fördel att barnavårdsombuden skola

få, tillfälle att företaga fosterhemsinventeringar även i de kommuner, som

hittills genom att ej vara anslutna till förbunden icke varit med örn dessa.

Skall fosterhems- och fosterbarnstillsynen bliva av verkligt värde och till

den nytta, vartill den är avsedd, bör den utövas av personer, som äro oberoende

av lokala personförhållanden, och örn detta ej på grund av kostnadsskäl

låter sig ske kontinuerligt varje år, bör åtminstone med några års mellanrum

en sådan tillsyn i form av inventering komma till stånd.

Förslaget örn obligatoriskt medlemskap har däremot avstyrkts av länsstyrelserna

i Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs och Värmlands län, Kronobergs

och Blekinge läns landstings förvaltningsutskott, stadsfullmäktige i

Lidingö, Djursholm, Kalmar och Ystad, kommunalfullmäktige i Gudmundrå,

svenska landskommunernas förbund, Östergötlands, Jönköpings och Blekinge

läns barnavårdsförbund, skånska barnavårdsförbundet samt fattigvårdsoch

barnavårdskonsulenterna i första, andra, tredje, sjätte, sjunde och åttonde

distrikten.

Följande yttranden må återgivas:

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).

Länsstyrelsen i Värmlands län:

Det inom Värmlands län verksamma barnavårdsförbundet hade, såvitt

länsstyrelsen kunnat följa dess verksamhet, på ett berömvärt sätt fullgjort

sitt ansvarsfulla värv. En verksamhet av filantropisk art, sådan som den

barnavårdsförbunden utöva, bör icke bindas av i lag stadgade former. Det

levande intresse, som besjälar de i förbunden verksamma krafterna, är den

viktigaste faktorn för åstadkommande av ett gott resultat. Det torde kunna

befaras, att detta intresse kommer att slappas eller förkvävas, därest förbunden

icke såsom hitintills få arbeta under fria former.

Kronobergs läns landstings förvaltningsutskott:

Den föreslagna tvångssammanslutningen länsvis av barnavårdsnämnderna

synes innebära en överorganisation, varav behov icke kan anses föreligga.

Detta särskilt som förbundens verksamhetsområden (med undantag av ett

län) sammanfaller med landstingens. Nämndernas frivilligt igångsatta samarbete,

vilket redan nu omfattar flertalet nämnder, torde vara att föredraga

framför kommunalförbund, vilka nödvändigtvis komma att kräva avsevärda

kostnader för administrationen. I den mån barnavårdsförbunden i sin nuvarande

form icke förmå lämna nämnderna avsett och erforderligt stöd,

kunna landstingen, vilka redan nu handhava en del till barnavården hörande

verksamhet, såsom dispensärbarnhemmen, skyddshemmen och vårdanstalter

för abnorma barn, vara väl skickade för övertagande av upptagningshemmen

och hem för nödställda mödrar med barn. Barnavårdsförbundens

verksamhet kan begränsas till ett mindre antal uppgifter än vad de nu synas

vilja omhändertaga.

Stadsfullmäktige i Lidingö:

Den utveckling, som på frivillighetens väg hittills skett, synes ingalunda

få anses hava påvisat nödvändigheten av att här tillgripa en tvångslagstiftning.

Örn avsikten därmed är att söka av landstingen erhålla anslag till barnavårdsförbunden

och därmed göra dessa ansvariga för även denna verksamhetsgren,

synes det i så fall vara riktigare att ålägga landstingen att sörja

för anskaffandet av barnhem m. m. inom sina områden. De kommuner,

vilka redan ordnat sin barnhemsfråga utan varje bidrag från det allmänna,

skulle också enligt förslaget få bidraga jämväl till upprättandet av barnhem

för andra kommuner. För närvarande synes den frivilliga utveckling, som

på detta område skett, icke böra avbrytas genom en lagstiftning, vilkens

ekonomiska konsekvenser icke synas vara tillräckligt utredda.

Svenska landskommunernas förbund:

Att göra barnavårdsförbunden, organiserade som de äro på sidan örn de

kommunala och statliga organen, till officiella organ kan icke vara tillrådligt.

Ingen vet vad en sådan åtgärd kan medföra i ekonomiskt avseende

för kommunerna. Barnavårdsförbunden böra få vara vad de äro och vad

andra liknande rådgivande och stödjande förbund mellan kommunerna äro

— en frivillig sammanslutning mellan dem och för dem, som ansluta sig och

som vilja anlita deras tjänster.

Jönköpings läns barnavårdsförbund:

De på frivillighetens väg framvuxna barnavårdsförbunden skulle icke vinna

något av den föreslagna tvångsanslutningen från barnavårdsnämndernas sida.

Tvärtom är det att befara, att de till barnavårdsförbunden tvångsanslutna

barnavårdsnämnderna skulle verka som en broms på barnavårdsförbundens

utveckling, varigenom dessa så småningom skulle förlora sina nuvarande

frivilliga medlemmars intresserade och initiativrika arbete och slutligen

mista sin livskraft och betydelse för barnavårdens främjande.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).

Fattigvårds- och barnavårdskonsidenten i andra distriktet:

För den, som på nära håll observerat det välsignelsebringande arbete,

vilket under formen fosterhemsförmedling (anskaffande av goda fosterhem)

utförts av de inom barnavårdsförbunden verksamma barnavårdsombuden, är

det med en viss beklämmande känsla man undrar hur detta arbete skall

komma att gestalta sig sedan en eventuell lagstiftning kommer att hålla sin

tunga hand över denna nu så friskt spirande nästan frivilliga verksamhet. Är

lagstiftning på detta område ofrånkomlig, borde det vara lämpligt att ännu

några år avvakta med densammas införande.

Länsstyrelserna i Stockholms och Jönköpings län, svenska fattigvårdsoch

barnavårdsförbundet, Stockholms och Gotlands läns barnavårdsförbund

samt centralförbundet för socialt arbete förklara sig vilja ifrågasätta lämpligheten

av sådant obligatoriskt medlemskap i barnavårdsförbunden, varom

nu är fråga.

Länsstyrelsen i Jönköpings län samt Kronobergs läns landstings förvaltningsutskott

ifrågasätta en begränsning av barnavårdsförbundens verksamhet

till vad deras ekonomiska resurser medgiva. Vissa delar av deras verksamhet

skulle därför överflyttas på landstingen. — Svenska landstingsförbundet

ifrågasätter, huruvida det icke varit lämpligast, att man sökt helt

överflytta på landstingen de för barnavårdsförbunden tilltänkta uppgifterna

i stället för att skapa ett nytt länsorgan för liandhavandet av sagda uppgifter.

I åtskilliga yttranden har framhållits, att bestämmelser måste finnas, varigenom

reglering i lag gives ifråga örn barnavårdsförbundens ekonomiska

verksamhet. Uttalanden i sådan riktning hava gjorts av länsstyrelserna i

Stockholms, Gotlands och Älvsborgs län, Stockholms läns och Kalmar läns

norra landstings förvaltningsutskott, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet

samt Södermanlands, Jönköpings, Kalmar, Gotlands och Gävleborgs

läns barnavårdsförbund.

Äv yttrandena må återgivas vad som, bland annat, anförts av länsstyrelsen

i Gotlands län:

För att giva den stadga åt barnavårdsförbundens ekonomi, som oundgängligen

erfordras, örn förbundens verksamhet skall kunna bedrivas på ett

tillfredsställande sätt, är det nödvändigt att vid sidan av allmänna barnhuset

och förbundsmedlemmarna ställa en obligatorisk garant av permanent

karaktär och med tillräcklig ekonomisk styrka. Med hänsyn därtill att på

landstingen redan nu vila åtskilliga sociala vårdnadsuppgifter — även på

barnavårdens område — bör principiellt intet vara att erinra mot att även

denna uppgift anförtros landstingen, men dessas medverkan bör i så fall

vara obligatorisk.

Att skyldighet för landstingen att lämna bidrag skall inskrivas i lagen

har påyrkats jämväl av Stockholms läns landstings förvaltningsutskott och

Jönköpings läns barnavårdsförbund.

Länsstyrelsen i Kalmar län, Kalmar läns norra landstings förvaltningsutskott,

samt Kalmar och Gävleborgs läns barnavårdsförbund hava ansett,

att i lagen även uttryckligen bör sägas ifrån, att förbunden ha rätt att upptaga

årsavgifter av anslutna barnavårdsnämnder.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Majas proposition nr 3 (Bilaga A).

Svenska landstingsförbundet påyrkar bestämt, att landstingen icke åläggas

bidragsskyldighet till barnavårdsförbunden.

Förslag att staten skulle i stället för landstingen bisträcka med erforderliga

medel har framställts av länsstyrelsen i Kalmar län, Södermanlands

läns samt Kalmar läns norra landstings förvaltningsutskott, Kalmar och

Blekinge läns barnavårdsförbund samt skånska barnavårdsförbundet.

Ifråga örn de särskilda detaljbestämmelserna har anförts, bland annat:

Länsstyrelsen i Kalmar län och Kalmar läns barnavårdsförbund:

Bestämmelser böra upptagas i lagen örn det närmare tillvägagångssättet

vid antagandet av stadgar, örn skyldighet att föra räkenskaper samt örn

revision. Större bidragsgivare böra ha rätt att utse revisor.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län:

I lag bör angivas hur förbundets verkställighetsorgan, dess styrelse, skall

vara sammansatt samt vilken myndighet, som skall vara närmaste tillsynsorgan

över förbundens verksamhet.

Beträffande spörsmålet i vilken utsträckning landstingen för närvarande

bevilja anslag direkt till barnavårdsförbunden må omnämnas följande uppgifter,

avseende år 1934 fattade beslut.

Norrbottens läns landsting har beviljat länets barnavårdsförbund 1,000

kronor.

Västerbottens läns landsting har, i anledning av en hemställan från länets

barnavårdsförbund att för sin verksamhet få övertaga landstingets barnhemsfond,

beslutat, att medel för i framställningen angivna ändamål kunna utlämnas

ur barnhemsfonden, samt uppdragit åt förvaltningsutskottet att efter

framställning från nämnda barnavårdsförbund örn bidrag för uppgivet bestämt

ändamål pröva örn anslag bör lämnas och fixera lämpligt anslagsbelopp.

Kristianstads och Malmöhus läns landsting hava beviljat Skånska barnavårdsförbundet

respektive 500 och 800 kronor till dess upplysningsverksamhet

inom respektive landstingsområden rörande angelägenheter inom den

offentliga barnavården.

Kommunalförbund med gemensam social nämnd.

I 3 kapitlet (20—24 §§) av utkastet till lag om den samhälleliga hjälpverksamhetens

organisation med mera hava de sakkunniga sammanfört bestämmelser

örn kommunalförbund med gemensam social nämnd.

I förevarande sammanhang hänvisas till de vid denna p. m. fogade bilagorna

2 och 3.

Endast i ett mindre antal yttranden har förevarande spörsmål särskilt

behandlats, nämligen i yttranden från 11 länsstyrelser, 3 landstings förvalt

ningsutskott, 2 barnavårdsförbund, stadsfullmäktige i 2 städer, kommunalfullmäktige

i 10 landskommuner, svenska landstingsförbundet, statens t. f.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).

inspektör för fattigvård ock barnavård samt 2 fattigvårds- och bamavårdskonsulenter.

I flertalet av dessa yttranden tillstyrkes förslaget eller lämnas utan erinran.

Av de yttranden, däri förslaget tillstyrkes, må återgivas följande:

Länsstyrelsen i Uppsala län:

Då enligt förslaget kommun under vissa förutsättningar kan få sig ålagt

att ingå i kommunalförbund, må erinras, att man redan vid tillkomsten av

1919 års lag övervägde en sådan lagstiftning, men ansåg, att man först borde

pröva verkan av de frivilliga sammanslutningarna. Förhoppningarna i detta

avseende hava icke gatt i uppfyllelse i tillräcklig omfattning. Däremot hava

nya och ökade uppgifter lagts på kommunerna, särskilt med avseende å

understödsverksamheten i dess olika former. För de små kommunerna synes

det icke i längden Wiva möjligt att fylla dessa uppgifter. Förslag har också

framlagts att till väsentlig del överflytta uppgifterna från primärkommunerna,

vare sig på staten eller på landstingen. Enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes

uppfattning skulle man därigenom underminera den kommunala

självstyrelsen. Denna har för hela det folkliga styrelseskicket haft en

betydelse, som knappast kan överskattas. Bortfallandet av vissa verksamhetsgrenar

inom primärkommunerna eller deras inordning under en byråkratiskt

ordnad organisation skulle hava verkningar långt utöver de kommunala

uppgifternas gränser. Örn man emellertid vill undvika att allt flera

grenar av den kommunala verksamheten på sådant sätt skalas bort, måste

man sörja för att kommunerna erhålla tillräcklig styrka. Någon annan utväg

att vinna detta syftemål med bibehållande av de nuvarande primärkommunerna

synes icke stå till buds än att anlita sammanslutningsformen kom

munalförbund, eventuellt genom tvingande beslut.

Kronobergs läns landstings förvaltningsutsTcott:

Förvaltningsutskottet finner förslaget vara värt allt beaktande såsom ett

steg i rätt riktning, fastän utskottet skulle funnit det lyckligare för hjälpverksamheten,

örn dennas kandhavande anfört rotts åt större kommunala enheter

än primärkommunerna, såsom härad (tingslag) eller län.

Stockholms läns barnavårdsförbund:

Fördelen med i författningsutkastet omförmälda kommunalförbund är

mycket begränsad, ty ett sådant förbund skulle tillskapas endast för själva

organisationen av gemensam social nämnd för två eller flera kommuner och

endast kostnaderna för denna organisation och för den sociala nämndens

förvaltning skulle kommunalförbundet vidkännas. Styrelsen håller före, att

den riktiga lösningen av problemet icke vinnes genom kommunalförbund

av föreslagen typ utan genom rationella sammanslutningar av två eller flera

kommuner till en enhet. Örn emellertid genom antagande av författningsutkastet

i denna del vägen komme att jämnas för den av styrelsen nu omnämnda

reformen, skulle styrelsen hälsa detta med tillfredsställelse.

Länsstyrelsen i Stockholms län ansluter sig till sistnämnda uttalande men

tillägger att örn lagstiftning av förevarande art skall komma till stånd, dithörande

bestämmelser böra inarbetas i lagen örn kommunalförbund.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:

Beträffande förslaget örn kommunalförbund med gemensam social nämnd

torde vara uppenbart, att detta förslag icke är väl förenligt med vad länsstyrelsen

anfört angående lämpligheten av att göra de sociala nämnderna

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj-.ts proposition nr 3 (Bilaga A).

för kommunerna valfria. Bortses från den sociala nämnden, må emellertid

uttalas, att det i och för sig synes vara ett önskemål, att sammanslagning

av kommuner till kommunalförbund — icke minst för sociala uppgifter —

underlättas och att för ändamålet möjlighet införes att få dylikt förbund

till stånd, även där kommunerna icke kunnat enas örn förbundsordning.

Länsstyrelsen i Södermanlands län:

Genom införande av större kommunala enheter skulle möjligheten att erhålla

för verksamheten lämpade personer och att bekosta för densammas

rationella skötande erforderlig tjänstemannapersonal och centralbyrå underlättas.

Därför synas föreskrifterna örn kommunalförbund med gemensam

social nämnd böra kunna få stor betydelse i ifrågavarande hänseende. Det

torde dock ifrågasättas, huruvida enbart en sådan bestämmelse, som föreslagits,

skulle komma att medföra bildande av kommunalförbund i större

utsträckning. Att mot kommunens eget bestridande visa, att på grund av

en kommuns ringa invånareantal svårigheter uppstått för kommunen att fylla

sina sociala uppgifter, torde nämligen oftast visa sig omöjligt och det torde

därför kunna befaras, att med en dylik förutsättning för bildande av kommunalförbund

dylika icke skola komma till stånd annat än i undantagsfall,

liksom visat sig hava varit fallet hittills. Då man torde kunna utgå ifrån

att dylika svårigheter alltid i viss mån föreligga i mindre kommuner, synes

utredning böra igångsättas med ändamål att ernå sammanslutning i kommunalförbund

av kommuner under ett visst invånarantal och beslut därefter

härutinnan meddelas.

I några yttranden framhålles särskilt, att bestämmelser örn kommunalförbund

i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag böra komma

till stånd oavsett örn förslaget rörande införande av social nämnd blir

antaget.

Uttalanden i sådan riktning hava gjorts av länsstyrelserna i Jönköpings

och Örebro län, stadsfullmäktige i Gävle samt Kalmar läns norra landstings

förvaltningsutskott.

Ur yttrandena må återgivas följande:

Länsstyrelsen i Jönköpings län:

Då länsstyrelsen icke kunnat tillstyrka införande av social nämnd, finner

sig länsstyrelsen icke heller kunna förorda vad de sakkunniga föreslagit i

fråga örn kommunalförbund med gemensam sådan nämnd.

I fråga örn kommuners sammanslutning för tillgodoseende av fattigvård

och barnavård finnas redan bestämmelser givna i fattigvårds- och barnavårdslagarna.

Det torde dock med hänsyn till vad de sakkunniga härutinnan anfört

vara lämpligt, att möjligheter öppnas för att kunna förmå kommuner, som

hava så ringa invånarantal, att till följd därav svårigheter uppstå för dem

att tillbörligen fylla sina sociala uppgifter, att på sätt de sakkunniga föreslagit

ingå i kommunalförbund.

Även i fråga örn nykterhetsvård och verksamhet för arbetslöshetens bekämpande

torde bestämmelser i likhet med vad nu gäller örn fattigvård och

barnavård samt vad sålunda föreslagits örn tvångsanslutning till kommunalförbund

böra införas.

I några yttranden anföres, att tvångsåtgärder på förevarande område icke

böra vidtagas. Denna ståndpunkt intages av länsstyrelsen i Kristianstads

län, svenska landstingsförbundet och kommunalfullmäktige i Älvkarleby.

Bihang till riksdagens protokoll. Will). 1 sami. Nr 3. 2431 35 (I

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).

I viss mån samma åsikt har Göteborgs och Bohus läns landstings förvaltningsutskott,

som anför:

Utskottet har intet att erinra mot förslaget, för så vitt det avser frivilligt

bildade kommunalförbund. Med den hittillsvarande utvecklingen, evad det

angår bildandet av kommunalförbund för andra ändamål för ögonen, är det

dock tydligt att denna form för samfundsbildning hittills icke varit svnnerligen

populär, vadan det synes vara skäl att, ifråga örn genomförandet

tvångsvis av kommunalförbundsbildningar, gå fram med försiktighet och i

varje fall tvångsåtgärder ej vidtagas ifråga örn kommuner med mer än 500

invånare.

Flera yttranden gå i mer eller mindre negativ riktning.

Centralförbundet för socialt arbete:

o Förbundet ifrågasatte, huruvida å föreslagna väg skulle kunna ernås

några mera betydelsefulla resultat i den otvivelaktig önskvärda riktningen

att få till stånd större lokala enheter för den sociala omvårdnaden.

Statens t. f. inspektör för fattigvård och barnavård:

Jag hyser föga förhoppning örn att det av de sakkunniga framförda förslaget

för åstadkommandet av kommunalförbund skall medföra avsedd effekt.

Det lärer bli synnerligen svårt för att ej säga omöjligt att kunna påvisa att

någon kommun på grund av sitt ringa invånarantal har sådan svårighet att

fylla sina sociala uppgifter, att en tvångssammanslagning kommuner emellan

skall kunna genomföras. Svårigheter ha så vitt jag vet ej förekommit i sådan

omfattning att icke behövande kommit i åtnjutande av vad de enligt

lag äro berättigade till. Och detta vore väl den huvudsakliga förutsättningen

för en tvångssammanslutning i kommunalförbund. Förhoppningar på

en frivillig sammanslutning saknar jag alldeles, örn icke en sådan kan påvisas

medföra ekonomiska fördelar för förbundsmedlemmarna. Och även i

dylika fall lärer det bli mycket svårt att få sammanslutningar till stånd.

Erfarenheten från arbetet för att förmå kommuner att ingå kommunalförbund

för anordnandet av gemensam fattigvårdsanstalt har icke varit uppmuntrande.

_ Endast tack vare ett långvarigt, intensivt arbete av konsulenterna,

som i många fall fått utföra de rent organisatoriska åtgärderna, lia

en stor del av förbunden kommit till stånd, trots att på detta begränsade

område för verksamheten det varit jämförelsevis lätt att påvisa fördelarna.

Skall ett resultat för avhjälpandet av småkorn munernas besvärligheter åstadkommas,

lärer ingen annan verklig utväg stå till buds än den, som konsulenten

i sjätte distriktet anfört (sid. 175), nämligen tvångssammanslutning

till större kommunala enheter. Örn en sådan tvångssammanslutning kunde

förenas med något vederlag av staten för viss tid, förslagsvis i fallande

skala, för kortare eller längre tid till de kommundelar, som genom sammanslagningen

finge vidkännas ökat skattetryck, borde icke några skäliga invändningar

kunna göras.

Skånska barnavårdsförbundet.

Förbundet vill framkalla, att förslaget örn tvångsvis sammanslutning i

kommunalförbund lider av stora svårigheter, för så vitt det icke tillämpas på

sadant sätt, att en rättvis uppdelning av hela riket därigenom kommer till

stånd. Att en sådan uppdelning inom en icke alltför lång tid måste ske

synes förbundet uppenbart. Lika tydligt är emellertid, att för en sådan

uppdelning ytterligare utredning är nödvändig. Ifrågasättas kan, örn icke

vid sådan distriktsindelning hänsyn bör tagas även till andra frågor än de,

som i detta betänkande beröras, men som med dem hava ett mycket starkt

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).

samband, exempelvis hälsovårdens. Förbundet vill därför tillstyrka, att

frågan om primärdistrikten för den sociala omvårdnaden göres till föremål

för ytterligare utredning.

Avstyrkande yttrande Ilar avgivits jämväl av kommunalfullmäktige (-stämmorna)

i Hälsingtuna, Idenor, Hög och Ilsbo.

Bestämmelser angående förbud mot oreglerad stödverksamhet.

I 4 kapitlet (25 §) av utkastet till lag örn den samhälleliga hjälpverksamhetens

organisation med mera hava de sakkunniga bl. a. upptagit bestämmelser

innefattande förbud mot oreglerad stödverksamhet.

Förevarande spörsmål har särskilt behandlats endast i ett mindre antal

yttranden, nämligen i yttranden från 9 länsstyrelser, stadsfullmäktige i 4

städer, kommunalfullmäktige i 5 landskommuner, ett landstings förvaltningsutskott,

socialstyrelsen, statens arbetslöshetskommission, statens t. f. inspektör

för fattigvård och barnavård, svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet,

centralförbundet för socialt arbete samt svenska fattigvårds- och

barnavårdsförbundet.

Förslaget har med få undantag tillstyrkts eller lämnats utan erinran. I

några yttranden framhålles, att bestämmelser av förslagets natur böra genomföras

oavsett örn förslaget rörande social nämnd bifalles.

Socialstyrelsen anför, bland annat:

Yad som föreslagits innebär, enligt vad den verkställda utredningen synes

giva vid handen, ett fastslående i stort sett av vad som synes vara gällande

rätt i förevarande avseende. Med hänsyn till den oklarhet, som emellertid

anses råda beträffande den gällande rättens ståndpunkt i fråga om kommunernas

befogenhet att bevilja understöd utan fattigvårds karaktär, synes det

välbetänkt att på sätt de sakkunniga föreslagit en klar rättslig reglering

på detta område åstadkommes. I enstaka kommuner har man kunnat iakttaga

tendenser i fråga örn en kommunal understödsverksamhet vid sidan av

fattigvårdslagen och den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten,

som synts kunna innebära en allvarlig fara för kommunens finnansiella ställning.

Låt vara att sådana tendenser framträtt endast i enstaka kommuner

och att på det stora flertalet håll understödsverksamheten i stället handhaves

i en anda, som måhända kan betecknas såsom restriktiv, är det dock

en viktig angelägenhet, att dessa tendenser kvävas, så att man i vårt land

icke behöver ställas inför nödvändigheten att vidtaga anordningar för att

kommuner på grund av slappliänthet i den kommunala förvaltningen måste

ställas under statlig administration.

Med hänsyn till det ovan anförda anser sig styrelsen böra förorda, att

bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med de i förevarande 25 §

föreslagna utfärdas. Ifrågasättas må, örn ej sådana bestämmelser lämpligen

borde inflyta i kommunallagarna.

Då styrelsen sålunda ansett sig böra förorda förslaget i nu närmast förevarande

del, har styrelsen ingalunda förbisett, att vissa legitima understödsbeliov,

som under nuvarande ordning ansetts kunna tillgodoses, böra kunna

även i fortsättningen fyllas. I den mån det skulle anses, att exempelvis nu

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Majlis proposition nr 3 (Bilaga A).

i vissa kommuner förekommande fri bespisning av skolbarn, utdelandet av

fri skolmateriel och liknande falla under förbudet mot oreglerad understödsverksamhet

för enskilda, synes sålunda möjligheten till fortsatt sådan

verksamhet författningsenligt böra tryggas. Förbises kan ej heller, att i

fortsättningen nya hjälpbehov kunna uppkomma och nya hjälpformer befinnas

påkallade, vilka i så fall även de böra genom generella anordningar

göras författningsenliga.

Länsstyrelsen i Göteborgs oell Bolms län gör ingen erinran i och för sig men

ifrågasätter, örn det föreslagna lagrummet innebär den klara rättsliga reglering,

som de sakkunniga själva förmena.

Svenska fattigvårds- och barnavårds förbundet anför:

De lagar, som för närvarande avse här åsyftad hjälpverksamhet, angivas

vara fattigvårdslagen, barnavårdslagen, lagen om kommunala pensionstillskott

och sjukvårdsbidrag samt lagen örn lindring i de mindre bemedlades

kostnader för vård av sinnessjuka, sinnesslöa och fallandesjuka. Enligt motiven

skulle behörigheten av tilläventyrs vid sidan av dessa lagar förekommande

understödsverksamhet kunna komma under bedömande vid prövning av ansökan

örn statsbidrag. Är avsikten med detta uttalande den, att statsbidrag

skulle kunna förvägras, därest det befunnes, att kommunen meddelade dylik

olaglig understödsverksamhet — något som dock icke torde vara fallet —

torde däremot icke vara annat att erinra än att bestämmelse därom torde

bliva erforderlig i vederbörande författning örn statsunderstödd hjälpverksamhet.

Örn däremot avsikten med den föreslagna bestämmelsen icke är

den nyss antydda, synes det vara tvivel underkastat, örn samma bestämmelse

skänker någon ökad garanti mot olaglig kommunal understödsverksamhet, i

det att eljest dess fortbestånd liksom hittills blir beroende av örn kommunens

beslut att meddela sådan understödsverksamhet blir överklagat eller ej.

Yad formuleringen av det ifrågasatta stadgandet angår, må ifrågasättas,

örn icke enligt stadgandets ordalydelse kommun blir förhindrad att meddela

understöd åt enskilda ur kommunen tillhöriga donationer, något som säkerligen

icke kan vara av de sakkunniga avsett.

Svenska stadsförbundet:

Det torde kunna ifrågasättas, örn lösningen ej bleve väl schematisk. Den

lämnar i vart fall icke ett klart svar på frågan, huru till exempel barnbespisning,

fri skolmateriel, olika former av kommunal bostadssubvention etc.

skulle bedömas. Å andra sidan skulle möjligheter till »oreglerad» understödsverksamhet

dispensvägen beredas kommunerna. Hade sådana möjligheter

förefunnits under den senaste krisen, skulle de måhända utnyttjats i

så stor utsträckning, att nyssnämnda förbud fått relativt liten betydelse.

Ett strängt reglerande från statsmakternas sida av det kommunala understödsväsendet

torde få förutsätta, att staten vid inträffade kriser icke undandrar

sig effektiva åtgärder för de arbetslösas hjälpande. Lämnas kommunen

därvid åt sitt öde, är det rimligt att den vill hava så fria händer som möjligt

i sin arbetslöslietspolitik. Under förutsättning av ett fruktbringande

samarbete stat och kommun emellan torde intet vara att invända mot en

viss beskärning av kommunernas rätt på nu ifrågavarande område. Men

frågan örn kommunens allmänna kompetens och särskilt örn dess rätt att

meddela understöd torde som sagt i så fall behöva en mera ingående

granskning än den, de sakkunniga företagit.

Länsstyrelsen i Malmöhus län:

Eattigvårdslagen vore i behov av en genomgripande revision; med avseende

därå syntes det tveksamt, huruvida anledning förelåge att nu lagstifta

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A). 85

i etet ämne, som behandlades i 25 §. (Ingen erinran mot bestämmelserna

i och för sig.)

Kent avstyrkande äro utlåtandena av stadsfullmäktige i Borås samt fattigvårds-

och barnavårdsinspektören i sjunde distriktet.

Slutligen må omnämnas ett uttalande av Stockholms stads arbetslöshetskommitté:
Enär

det enligt de sakkunnigas mening är olämpligt, att kommun anordnar

en understödsverksamliet, som ej är reglerad i lag eller annan författning

eller genom statsbidrags meddelande så att säga erhållit statsmakternas

godkännande och då denna oreglerade understödsverksamhet förekommit i

så stor omfattning, att ett förbud häremot anses vara påkallat, torde val

konsekvensen fordra, att detta förbud utsträckes att gälla hela landet och

att ett undantag för Stockholm i berörda hänseende icke bör förkomma.

Örn den föreslagna lagen kommer till stånd, böra således stadgandena i

25 § givas sådan utformning, att de jämväl bliva gällande för Stockholm.

Ändring i skatteutjämningsförordningen.

De sakkunniga hava framhållit (sid. 183), att vid prövning av ansökningar

örn skatteutjämningsbidrag kontroll bör utövas över kommunernas hand

havande av sitt understödsväsende.

I första rummet kan därvid själva lagligheten beaktas. Men även örn

formerna för hjälpverksamheten hålla sig inom laglighetens gränser, kan

understödsverksamheten dock drivas till en för kommunens ekonomi förödande

omfattning, och det kan icke gärna vara lämpligt, att en sålunda

vanskött kommunal ekonomi skall räddas genom skatteutjämningsbidrag.

I överensstämmelse med vad nu anförts hava de sakkunniga föreslagit

tillägg till 4 § 1 mom. b) i skatteutjämningsförordningen.

Reservanten herr Anderson i Råstock har förklarat, att den föreslagna

ändringen i fråga örn villkoren för skatteutjämning syntes mindre lämplig

och ägnad att motverka ett humant handhavande av fattigvården.

Förevarande förslag till författningsändring har varit föremål för uttalanden

i ett antal yttranden, därvid förslaget tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av Överståthållarämbetet, 10 länsstyrelser, kammarrätten, statens arbetslöshetskommission,

statens t. f. inspektör för fattigvård och barnavård, centralförbundet

för socialt arbete, 3 landstings förvaltningsutskott, stadsfullmäktige

i 4 städer samt kommunalfullmäktige i 5 landskommuner.

Ur yttrandena må anföras:

Länsstyrelsen i Stockholms län:

Länsstyrelsen låter staténs fattigvårds- och barnavårdskonsulent genomgå

och granska samtliga ansökningar örn understöd av skatteutjämningsmedel.

På grund av sin verksamhet torde konsulenterna i allmänhet äga god kännedom

om såväl förutsättningarna som formerna för hjälpverksamhetens bedrivande

i de olika kommunerna och ^enorn omförmälda granskning vinnes

en viss garanti för att skatteutjämnmgsmedlen icke komma till obehörig

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).

användning eller utlämnas till kommuner, som bedriva en slösaktig hjälpverksamhet.

Med hänsyn till den övervakning av understödsverksamheten,

som redan förefinnes, synes anledning icke vara att befara, att sagda bestämmelse

kan komma att verka därhän, att skattetyngda kommuner av fruktan

för att icke bekomma skatteutjämningsmedel eller åtminstone icke medel i

den omfattning, som påräknats, komma att slå in på den motsatta vägen

och bedriva sparsamhetspolitik till nackdel för hjälpbehövande.

Viss tveksamhet angående värdet av författningsändringen har uttalats av

kommunalfullmäktige i Gudmundrå:

Ändringar i enlighet med de sakkunnigas förslag synas visserligen icke

vara omotiverade, men torde det kunna ifrågasättas örn denna ändring kan

få någon praktisk betydelse, då kommunerna med största sannolikhet icke

torde utlämna högre understöd än som kunna av omständigheterna påkallas.

Den kontroll, som skulle vara erforderlig för att utröna huruvida understödsverksamhet

bedrivits i större utsträckning, än gällande författningar

medgiva, torde komma att bliva svår att ordna och i varje fall bliva så omfattande

att kostnaderna härför icke skulle kunna uppvägas av de medel

staten skulle kunna inbespara i statsbidrag genom ifrågavarande bestämmelse.

Statens arbetslöshetskommission:

Förslaget torde med fördel kunna antagas även utan samband med lagen

örn den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation med mera.

De yttranden, i vilka uttalande mot förslaget framställts, äro färre till

antalet.

Stadsfullmäktige i två städer, kommunalfullmäktige i 4 landskommuner

samt 2 fattigvårds- och barnavårdskonsulenter avstyrka förslaget. 2 länsstyrelser,

stadsfullmäktige i en stad samt kommunalfullmäktige i 3 landskommuner

uttala sin anslutning till herr Andersons i Råstock reservation.

Ändring i förordningen om erkända arbetslöshetskassor.

Förslaget har icke givit anledning till någon erinran.

Statens arbetslöshetskommission:

Förslaget borde med fördel kunna genomföras även utan samband med

förslaget till lag örn den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation med

mera.

Ändringar i fattigvårdslagen.

Inledning.

De sakkunniga hava förklarat sig anse, att de svårigheter, med vilka den

sociala hjälpverksamheten visat sig vara behäftad, icke torde kunna bemästras

blott genom förändringar av verksamhetens organisation, utan att

vissa ändringar i de författningsbestämmelser, som innehålla de materiella

reglerna för verksamheten och regler örn kontroll över dessa bestämmelsers

efterlevnad, även torde vara nödvändiga.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).

I sådant hänseende hava de sakkunniga föreslagit, bland annat, vissa ändringar

i fattigvårdslagen.

Förslaget har mötts med sympati och i flertalet yttranden blivit tillstyrkt.

Rent avstyrkande uttala sig allenast Överståthållarämbetet, länsstyrelsen i

Malmöhus län, stadsfullmäktige i Stockholm och Trollhättan samt kommunalfullmäktige

i Danderyd och Stora Mellösa.

Ur yttrandena må återgivas följande:

Överståthållarämbetet:

Med hänsyn därtill att — på sätt ämbetet närmare angivit — allvarliga

erinringar synas vara att framställa mot alla de paragrafer, som avse saklig

ändring i gällande fattigvårdslag, anser sig ämbetet, även örn ämbetet kan

i vissa fall giva sin anslutning till de syften, som de sakkunniga velat främja

med den av dem föreslagna lagtexten, böra avstyrka det nu föreliggande lagförslaget.

Länsstyrelsen i Malmöhus län:

Det saknas anledning att nu lagstifta örn andra frågor än sådana, som

direkt sammanhänga med organisationsfrågan, varför i fattigvårdslagen icke

synes böra göras andra ändringar än sådana, som föranledas av den sociala

nämndens inrättande. På grund härav anser länsstyrelsen, att förslaget till

ändring av fattigvårdslagen icke bör läggas till grund för lagstiftning.

Stadsfullmäktige i Stockholm och kommunalfullmäktige i Danderyd anse, att

med lagändringar lämpligen bör anstå i avvaktan på den allmänna revision

av lagstiftningen på hithörande område, som torde bliva ofrånkomlig.

Svenska fattigvårds- och barnavårds förbundet förklarar sig principiellt icke

hava något att erinra mot de sakkunnigas synpunkter men tillägger:

Likväl anser förbundet icke de sakkunnigas förslag i denna del vara av

den betydelse, att det bör genomföras isolerat. I varje fall böra nu ifrågavaranda

synpunkter beaktas vid den revision av understödslagstiftningen,

som [enligt vad ovan framhållits] bör komma till stånd. Angeläget är emellertid

att framhålla att den utformning, som de föreslagna lagändringarna

erhållit, lider av en betänklig oklarhet, som i tillämpningen kan få allvarliga

skadeverkningar.

Ur de yttranden, i vilka förslaget allmänt blivit tillstyrkt, må här endast

omnämnas, att statens arbetslöshetskommission och stadsfullmäktige i Askersund

förklarat, att förslaget med fördel torde kunna genomföras även utan samband

med lagen örn den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation med mera.

Ändringsförslagen i detalj.

Vid de olika paragraferna skall nedan redogörelse lämnas för de yttranden,

i vilka erinringar och invändningar blivit framställda.

1 §■

Förslaget har direkt tillstyrkts eller lämnats utan erinran av 5 länsstyrelser,

3 landstings förvaltningsutskott, stadsfullmäktige i 2 städer, kommunalfullmäktige

i 3 landskommuner, en fattigvårds- och barnavårdskonsulent,

svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet och svenska landskommunernas

förbund.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj-As proposition nr 3 (Bilaga A).

Ändring har förklarats obehövlig eller avstyrkts av Överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Södermanlands och Norrbottens län, kammarrätten, kommunalfullmäktige

i Danderyd, Väse och Sura, fattigvårds- och barnavårdskon sulenten

i tredje distriktet samt t. f. fattigvårds- och barnavårdskonsulenten i

åttonde distriktet.

Överståthållarämbetet anför bland annat:

Det kan ifrågasättas huruvida icke det föreslagna tillägget kan komma att

tolkas sålunda, att de sakkunniga därigenom velat bereda fattigvårdsstyrelserna

en möjlighet att med stöd av berörda bestämmelse vägra lämna fattigvård

åt en nödställd, vilken äger försörjningspliktig anhörig. En sådan tolkning

skulle emellertid innebära avsteg från den gällande principen i 1918

^tigvårdslag, att en nödställd icke är utesluten från möjligheten att

erhålla fattigvård enligt 1 § fattigvårdslagen på den grund att försörjningspliktig

anhörig finnes, som äger möjlighet att hjälpa. Då det föreslagna tilllägget

till 1 § fattigvårdslagen kan lämna rum för tvivelsmål angående rätta

tolkningen av detsamma och då enligt gällande fattigvårdslag fattigvårdsstyrelse

visserligen är berättigad till men ej skyldig att söka gottgörelse av

försörjningspliktig, anser sig Överståthållarämbetet böra avstyrka tillägget

liräffä.

Formelia invändningar mot den föreslagna paragrafen ha framställts av

kammarrätten, länsstyrelserna i Malmöhus och Norrbottens län, stadsfullmäktige

i Örebro samt fattigvårds- och barnavårdskonsulenterna i första och

åttonde distrikten. — Uppmärksammas må även formella invändningar av

fattigvardsnämndens i Stockholm ombudsman och barnavårdsnämnden i

Stockholm.

26 §■

Förslaget har direkt tillstyrkts eller lämnats utan erinran av 5 länsstyrelser,

2 landstings förvaltningsutskott, stadsfullmäktige i 2 städer, kommunalfullmäktige

i 3 landskommuner, svenska landstingsförbundet, statens t. f.

inspektör för fattigvård och barnavåi’d samt en fattigvårds- och barnavårdskonsulent.

Ändring av paragrafen har ansetts opåkallad eller avstyrkts av Överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Södermanlands och Norrbottens län, kammarrätten,

svenska stadsförbundet (tveksamt) samt fattigvårds- och barnavårdskonsulenten

i sjätte distriktet.

Överståthållarämbetet anför bland annat:

Det synes tveksamt huru tillägget rätteligen bör tolkas. Närmast torde

val den föreslagna bestämmelsen hava till syfte att begränsa fattigunderstödens

storlek. De sakkunniga synas emellertid hava förutsatt att för den

nödställde skulle finnas valfrihet mellan att å ena sidan mottaga fattigvård

och å andra sidan förskaffa sig försörjning genom eget arbete. Detta är

emellertid icke förhållandet i de fall, då fattigvård meddelats enligt 1 §

fattigvårdplagen. För erhållande av fattigvård enligt sistnämnda lagrum förutsättes

ju, att den nödställde på grund av ålderdom, sjukdom, lyte eller

eljest bristande kropps- eller själskrafter är oförmögen att genom arbete försörja

sig. I de fall då understöd enligt 1 § lämnats nödställd, har det alltså

skett på den grund att personen ifråga varit arbetsoförmögen och till följd

härav ur stånd att genom arbete förskaffa sig sin försörjning. Någon valfrihet

i nämnda hänseende kan följaktligen ej föreligga för den nödställde.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).

Åsyftas med lagbestämmelsen däremot de fall, då understöd lämnats någon

enligt 2 § sagda lag, må erinras, att enligt sistnämnda lagrum fattigvårdssamhället

ensamt äger bestämma de grunder, som härvidlag bor av fattigvårdsstyrelse

iakttagas. Då det föreslagna tillägget förefaller svårtolkat och

oklart, synes det Överståthållarämbetet mindre lämpligt att detsamma i sm

föreslagna lydelse upphöjes till lag.

43 §.

Förslaget har direkt tillstyrkts eller lämnats utan erinran av 4 länsstyrelser,

ett landstings förvaltningsutskott, kommunalfullmäktige i 2 landskommuner,

svenska landskommunernas förbund, statens t. f. inspektör för

fattigvård och barnavård samt en fattigvårds- och barnavårdskonsulent.

Kammarrätten anser, att omformulering av paragrafen bör ske. — Samma

ståndpunkt intar Överståthållarämbetet (som ju dock i princip avstyrker hela

förslaget).

Kommunalfullmäktige i Danderyd och Julita ifrågasätta lämpligheten av

ändring.

Helt avstyrkande uttala sig Blekinge läns landstings förvaltningsutskott,

stadsfullmäktige i Karlskrona och kommunalfullmäktige i Väse.

55 §.

Kammarrätten föreslår en formell ändring.

59 §.

Göteborgs och Bohus läns landstings förvaltningsutskott föreslår viss

ändring.

60 §.

Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av länsstyrelserna i

Stockholms, Uppsala, Kalmar och Gävleborgs län, Kalmar läns södra och

Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott, socialstyrelsen, svenska landstingsförbundet,

centralförbundet för socialt arbete, stadsfullmäktige i Arboga

samt kommunalfullmäktige i Sollentuna, Julita, Madesjö, Säffle, Burträsk

och Västanfors. — Länsstyrelserna i Stockholms och Kalmar län framhålla

emellertid, att stadgandet icke torde bliva nämnvärt tillämpat. Sistnämnda

ståndpunkt intages även av kommunalfullmäktige i S:t Nikolai.

I yttranden av länsstyrelsen i Västernorrlands län, svenska landskommunernas

förbund, stadsfullmäktige i Sundsvall och kommunalfullmäktige i

Solna anföres, att staten bör betala full ersättning, icke blott 9/10.

Stadsfullmäktige i Lidingö och Gävle samt kommunalfullmäktige i Stoby

uttala sin tveksamhet beträffande förslaget i denna del.

Vissa ändringar i de föreslagna reglerna föreslås av länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län samt kommunalfullmäktige i Gudmundrå.

Helt eller närmast helt avstyrkande yttranden hava avgivits av Överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings, Gotlands, Kristianstads,

Malmöhus, Hallands, Älvsborgs, Skaraborgs och Norrbottens län,

kammarrätten, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, svenska stads
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).

förbundet, statens t. f. inspektör för fattigvård och barnavård, t. f. fattigvårds-

och barnavårdskonsulenten i åttonde distriktet, Blekinge läns landstings

förvaltningsutskott, stadsfullmäktige i Karlskrona, Alingsås, Åmål och

Örebro samt kommunalfullmäktige i Danderyd, Kvillinge, Väse, Sura och

Söderala.

Ur yttrandena må återgivas följande:

Kammarrätten :

Kammarrätten kan icke känna sig övertygad, att genom de i nu ifrågavarande

hänseende föreslagna bestämmelserna arbetslättnad av mera avsevärd

betydelse vinnes. Det är givet, att ersättningsrätten skulle få ökad tillämpning,

i händelse gottgörelse medgåves med hela fattigvårdskostnaden, men å

andra sidan hade man härvid att räkna med ökning av antalet fall, i vilka

ansökningarna skulle befinnas obefogade. Man skulle även kunna tänka sig

att ernå ett ökat utnyttjande av stadgandet genom en sådan anordning, att

länsstyrelserna tillerkändes rätt att avbryta handläggningen av hos dem

anhangiggjorda fattigvårdsmål när enligt länsstyrelsens förmenande särskilda

svårigheter att utreda hemortsrätten förelåge, därvid för dylika fall gottgörelse

möjligen torde böra utgå med hela fattigvårdskostnaden. Även örn

nu angivna modifikationer rörande ersättningsrättens utformning vidtagas,

torde dock ej arbetslättnaden bliva av avsevärdare vikt.

Med hänsyn till att den föreslagna ersättningsrätten sålunda torde få en

ganska begränsad betydelse för det syfte den avser att tjäna, anser kammarrätten

icke tilllräckligt fog för lagfästande av densamma föreligga.

Statens t. f. inspektör för fattigvård och barnavård:

Avsikten med förslaget är att härigenom inskränkning av hemortsrättsprocesserna

skall kunna vinnas. De sakkunnigas förhoppning i detta avseende

kan jag icke dela. Först och främst anser jag det uteslutet att en

fattigvårdsstyrelse _ eller barnavårdsnämnd, som åsamkade sin kommun en

förlust med en tiondel för utgivna kostnader därför att vissa svårigheter

förelegat för vinnandet av erforderlig klarhet, skulle beviljas ansvarsfrihet.

Enbart detta skäl vore tillräckligt för att bestämmelsen icke skulle vinna

tillämpning. Men dessutom anser jag den opraktisk. Jag fruktar att den

för kommunernas vidkommande, därest den trots vad jag förut anfört verkligen

komme att tillämpas, skulle åstadkomma ännu mera besvär och villervalla

än med nu gällande bestämmelser.---En ordförande, som varit

med i arbetet under en längre tid och härunder vunnit en viss erfarenhet i

utsökningsförfarandet, finner säkerligen inga »särskilda svårigheter» med

ärenden, som en ny och oerfaren ordförande kanske finner alldeles omöjliga.

Denne senare har då att först börja process samt efter en tid då han finner

särskilda svårigheter föreligga återkalla sin talan hos länsstyrelsen och inlämna

ansökning örn gottgörelse av staten. Blir sedan ansökningen örn

gottgörelse^ av staten avslagen, har han att inom viss fatalietid börja ny

process. Ytterligare andra skäl, bl. a. frestelsen att försöka övervältra kostnader

på staten för personer, som ha sin hemortsrätt klar, föranleder mig

att avstyrka den föreslagna bestämmelsen.

61 §.

Beträffande förevarande paragraf, som intimt sammanhänger med 60 §,

ha särskilda anmärkningar framställts av kammarrätten, Överståthållarämbetet

samt länsstyrelserna i Skaraborgs och Värmlands län.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).

78 §■

Förslaget har tillstyrkts av länsstyrelserna i Jönköpings och Kristianstads

län, socialstyrelsen, fattigvårds- och barnavårdskonsulenten i sjätte distriktet,

kommunalfullmäktige i Tierp samt Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott,

vilken sistnämnda myndighet därjämte föreslår viss utökad

kontroll.

En viss betänksamhet mot förslaget uttalas av fattigvårds- och barnavårdskonsulenten

i femte distriktet samt kommunalfullmäktige i Julita.

Avstyrkande yttranden hava avgivits av Överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Stockholm, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län, kammarrätten,

svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund, statens

t. f. inspektör för fattigvård och barnavård, Blekinge läns landstings förvaltningsutskott,

stadsfullmäktige i Karlskrona samt kommunalfullmäktige i

Danderyd och Väse.

Kammarrätten anför bland annat:

Flera skäl tala emot den föreslagna besvärsrätten. Vid bedömande av

gränserna för den kommunala självbestämningsrätten kunna uppstå rättsfrågor,

som falla utom området för fattigvårdskonsulenternas egentliga sakkunskap.

Enär den kontroll, som genom stadgandet kan utövas, icke avser

det sätt, på vilket fattigvårdsstyrelserna inom den för dem medgivna ramen

handhava sin understödsverksamhet, kommer stadgandet blott att delvis tillgodose

det syfte, som ligger till grund för detsamma, nämligen syftet att

förhindra att kommunerna genom en missriktad understödsverksamhet undergräva

sin ekonomi. Besvärsrätten blir av begränsad betydelse även med

hänsyn därtill, att fattigvårdskonsulents kännedom örn de fall, i vilka det

kan ifrågasättas, att fattigvårdsstyrelserna överskridit sin befogenhet, blir

beroende av tillfälligheter. Den i stadgandet förekommande hänvisningen

till föreskrifterna i 78 § 1 mom. första stycket fattigvårdslagen, vilken hänvisning

torde innebära, att besvären skola anliängiggöras inom 30 dagar från

det fattigvårdskonsulenten erhållit del av fattigvårdsstyrelsens beslut, synes

visserligen för att icke sakna nödigt underlag förutsätta att fattigvårdsstyrelsens

beslut delgives konsulenten, men för närvarande finnes icke någon

bestämmelse örn sådan delgivning och det torde icke heller rimligen kunna

ifrågakomma att ålägga fattigvårdsstyrelserna att delgiva fattigvårdskonsulenten

beslut rörande meddelad fattigvård, i betraktande ay den omgång

detta skulle medföra för såväl fattigvårdsstyrelserna som fattigvårdskonsulenterna.

I förevarande sammanhang ma omnämnas, att länsstyrelsen i Stockholms

län, som avstyrker ändring i 78 §, förklarar sig anse det synnerligen lämpligt,

att konsulenterna — genom bestämmelse i instruktionen åläggas att

till länsstyrelsen göra anmälan, då kommunalt slöseri på förevarande område

ägt rum.

Stadsfullmäktige i Ludvika:

Med hänsyn till föreslagna bestämmelser i 43 §, borde stadgas, att även

den av länsstyrelsen utsedde ledamoten i social nämnd skulle kunna överklaga

ett av sociala nämnden fattat beslut.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).

Fråga om allmän revision av sociallagstiftningen.

Herr Karlssons reservation.

I ett särskilt yttrande till organisationssakkunnigas betänkande Ilar en av

de sakkunniga, borgarrådet W. E. Karlsson — vilken biträder de framlagda

förslagen därutöver framhållit, att det enligt lians mening vore ogörligt

att enbart genom organisatoriska åtgärder — på sätt de sakkunniga föreslagit

undanröja alla olägenheter, vilka till väsentlig del vore en följd av

att den omfattande och mångskiftande socialvården reglerades av en mångfald

olika lagar och författningar, som, tillkomna på olika tider, icke fullt

harmonierade med varandra. Ville man ernå en verkligt effektiv samverkan

mellan de olika verksamhetsgrenarna, syntes detta icke kunna vinnas med

mindre än att man grepe sig an med en revidering av de olika lagarna i

syfte att åstadkomma inbördes samklang dem emellan. En ingående utredning

härom borde verkställas.

Yttranden.

Anslutning till de synpunkter, åt vilka herr Karlsson givit uttryck, har i

de nu avgivna yttrandena uttalats från olika håll. En utredning örn allmän

revision av sociallagstiftningen tillstyrkes sålunda av socialstyrelsen, länsstyrelsen

i Malmöhus län, Gotlands läns landstings förvaltningsutskott, stadsfullmäktige

i Stockholm, Norrköping, Sundbyberg och Ludvika, kommunalfullmäktige

i Danderyd, Väse och Söderala, statens t. f. inspektör för fattigvård.

och barnavård, t. f. fattigvårds- och barnavårdskonsulenten i åttonde

distriktet, svenska stadsförbundet samt svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet.

Utredning i vissa särskilt angivna hänseenden föreslås i några yttranden.

Salunda framhålla kommunalfullmäktige i Nynäshamn, att utredning bör

verkställas och lagstiftning komma till stånd, som innefattar ett klargörande

av fattigvårdens ställning till de arbetslösa. Kommunalfullmäktige i Bunkeflo

förorda revision av speciellt fattigvårdslagstiftningen och anse, att först

sedan sadan revision verkställts frågan örn den samhälleliga hjälpverksamhetens

omorganisation bör upptagas till behandling. Kommunalfullmäktige

i Bjärtrå föreslå, att fattigvårds- och barnavårdslagarna omarbetas, så att all

understödsverksamhet enligt desamma blir lagd under fattigvården.

Av yttrandena må återgivas följande:

Socialstyrelsen:

Medan å ena sidan förutsatts, att i viss utsträckning viktiga uppgifter av

ej egentlig understödskaraktär skola ankomma på den sociala nämnden,

ehuru detta ej direkt understrukits i lagtexten, ha å andra sidan åtskilliga

viktiga sociala uppgifter — även i någon mån sådana som avse beredandet

av materiellt stöd — icke medtagits bland den sociala nämndens arbetsuppgifter.

Erinras må här endast, att skolstyrelsen har åtskilliga socialt

betonade arbetsuppgifter och att samma är förhållandet med hälsovårdsnämnden.

Efter det vid innevarande års riksdag fattade beslutet örn distriktsvården

m. m. har hälsovårdsnämnden fått sina sociala arbetsuppgifter avsevärt

vidgade. Man pekar här på nämndens uppgifter med avseende å.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).

bostadsinspektion, barnavård och förebyggande hälsovård samt dess befattning

med frågor örn bostadsbyggande på landsbygden.

Med det nu anförda har man endast velat framhålla, att den sociala

nämnden enligt förslaget icke kan anses ha erhållit en efter fullt rationella

grunder genomförd avgränsning av sitt kompetensområde. Genomförandet

av en sådan avgränsning skulle emellertid resa vittutseende och svårlösta

problem och faktiskt kräva en revision av en betydande del av vår sociallagstiftning.

..

Redan förslaget, sådant det nu föreligger, synes vara agnat att gora en

sådan revision i viss utsträckning önskvärd. I en till de sakkunnigas betänkande

fogad reservation har också denna synpunkt framförts. Styrelsen

anser sig i detta sammanhang böra påpeka, att grunderna för bestridandet

av de med den sociala understödsverksamheten förenade kostnaderna äro

olika vid skilda understödsformer. Det synes sannolikt, att sammanförandet

inom en enda nämnd av befattningen med de olika slagen av understödsverksamhet

skulle göra det erforderligt, att man upptoge till övervägande

frågan örn en lämplig avvägning av kostnadsfördelningen vid de olika sociala

understödsformerna.

Stadsfullmäktige i Stockholm:

Organisationsfrågan är icke den viktigaste för ett ändamålsenligt uppordnande

av den sociala hjälpverksamheten, utan vad som här främst höves är

en revision av de lagar och författningar, som reglera denna verksamhet.

— — — Med hänsyn till den mångskiftande sociala hjälpverksamhet, som

såväl staten som kommunerna numera var för sig och även gemensamt utöva,

är det av största vikt, icke blott att de olika lagarna och författningarna

på detta område täcka varandra, utan även att en inbördes samklang dem

emellan är rådande. Särskilt framstår detta som en nödvändighet, där

samma hjälpbehov måste tillgodoses samtidigt av flera hjälporgan.

Stadsfullmäktige i Norrköping:

Tvivelsutan hava en gång, då fattigvårdslagen, barnavårdslagen, etc. tillkommo,

goda och vägande skäl anförts för en separat handläggning inom

kommunerna av de olika hithörande uppgifterna. Vill man nu frångå denna

decentralisering och övergå till en fullt genomförd centralisering, så torde

detta knappast låta sig med gott resultat genomföra, därest man icke från

grunden tar upp de sociala problemen till gemensam översyn och tillser,

att icke minst rättsreglerna rörande desamma passa in — icke som ira för

en separat behandling — utan för en gemensam handläggning. Det gäller

att först skapa enheten, vilket icke låter sig göra enbart genom att låta vad

som skapats såsom säruppgifter i befintligt skick ingå såsom delar av en

enhet, utan man måste börja inifrån med ett grundligt studium av förutsättningarna

för och verkningarna av ett sammanförande. "Vad som då befinnes

passa samman, bildar en naturlig enhet och det gemensamma organet

ger sig därmed självt utan tvångsåtgärder. De sakkunniga synas hava eftersträvat

att vinna en gemensam organisation utan att tillräckligt hava beaktat,

om en sådan passar samman med de regler och de förutsättningar i övrigt,

som ira gälla för varje särskild vårdnadsgren. Man synes närmast hava

skärskådat problemet så att säga utifrån i stället för inifrån. Härav förklaras

viii de meningsbrytningar, som uppkommit rörande förutsättningarna

för den gemensamma sociala nämndens existens och funktion. Därest sålunda

en sammanföring av vårdnadsuppgifterna skall genomföras, synes den

statliga utredningen böra kompletteras med en mera ingående undersökning

rörande förutsättningar och verkningar i fråga om ett sammanförande av

den sociala omvårdnadens olika grenar till en eller flera organiska enheter.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga Å).

Stadsfullmäktige i Ludvika:

En omorganisation av socialvården i av sakkunniga anvisad riktning, även

om den kan vara^ behövlig och önskvärd, undanröjer icke helt de olägenheter

som finnas inom nuvarande system med mindre än en revidering av

de olika lagar som reglera socialvården kommer till stånd; det kan nämligen

befaras^ att den samklang mellan själva sociallagarna och blivande lagar för

socialvårdens organisation, som vore önskvärd, icke blir rådande genom att

nu enbart lagstadga örn organisatoriska förändringar.

Svenska stadsförbundet:

. En viktig förutsättning för goda arbetsresultat genom en social nämnds

inrättande torde vara den utbyggnad av sociallagstiftningen, som påkallats

av en reservant inom de sakkunniga. En inflyttning av nämnderna i en

social nämnd utan en översyn av den lagstiftning, den nya organisationen

skulle tillämpa, torde få anses utesluten, örn man vill uppnå mera betydande

resultat. Vad reservanten därom anfört synes förtjänt av den största uppmärksamhet.

Däremot kan man ju hysa olika meningar örn tidpunkten för

denna omarbetning nu är inne, eller örn man först bör vinna någon erfarenhet

av själva den organisatoriska nydaningen.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A)

95

Bilaga 1.

Yttranden från Överståthållarämbetet och länsstyrelserna över organisations
sakkunnigas

betänkande.

Därvid fogade yttranden från

Ö. Ä. och län

landstings

förvalt-

nings-

utskott

stä

der

hela

antalet i

länet

landskoi

nrauner

hela

antalet

i länet

i

i

i

5

9

6

112

i

2

2

8

86

i

4

7

11

89

3

7

14

146

_

6

8

2

128

i

1

1

3

87

2

4

6

9

106

1

1

1

3

92

1

3

4

6

36

1

3

4

6

146

6

8

9

236

_

5

5

2

86

1

4

7

2

87

5

6

1

219

1

6

7

5

260

1

2

4

8

88

—

3

4

4

61

1

3

4

4

66

1

3

5

9

52

1

3

3

10

53

_

4

4

21

63

_

—

1

—

60

1

2

2

26

30

_

4

4

8

25

Summa

16

83

114

177

2,414

1 Förvaltningsutskottet Ilar förklarat sig avstå från att avgiva yttrande.

2 Yttrande från länsstyrelsen ej inkommet.

Bilaga 2.

Antal kommuner fördelade efter folkmängden den 1 januari 1935.

Antal invånare den 1/i 1935

Städer

Lands-

kommuner

469

1 000 .............................................

i

640

1 000 1 500 .............................................

6

440

1 500 2 000 ..........................................

3

261

2 000 - 3 000 ......................................................

14

283

3 000 5 000 ..................................................

16

187

5 000 10 000 .......................................................

34

107

10000 25 000 ..............................................

23

26

25 000 50,000 .........................................................

12

1

Över 50000 ..................................................

5

—

Summa

114

2,414

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A),

Bilaga 3.

Antal landskommuner fördelade efter folkmängden den 1 januari 1935.1

Län

Antal kommuner med nedanstående antal

invånare

t

rH

-1,000

—1,500

-2,000

-3,000

-4,000

-5,000

-10,000

lO

GVt

1

8

©

iO

C*

cd

£

g

8

iO

1,000

1,500

o

o

o

©f

O

o

o

CO

8

O

5,000-

• O

O

o

©

y—i

<D

©

3

m

Stockholms........................... .....

14

34

20

14

16

4

2

4

4

112

Uppsala ....................................

25

27

15

7

8

1

_

3

'' __

__

86

Södermanlands ...........................

14

23

26

8

10

6

_

2

_

_

89

Ostergötlands .............................

23

50

36

15

10

3

6

2

_

146

Jönköpings..............................

18

40

32

15

17

6

—

—

;_.

—!

128

Kronobergs......................... .......

10

20

22

5

18

8

4

_

_

_

87

Kalmar.......................................

9

30

20

16

16

7

5

3

_

_

106

Gotlands ...................................

56

32

3

1

_

—

_

_

_

92

Blekinge ....................................

1

4

4

3

15

2

3

4

_

''

36

Kristianstads .........................

15

34

41

21

24

5

5

1

_

_

146

Malmöhus ................................

64

82

41

28

12

7

2

_

v__

236

Hallands ...................................

13

31

16

8

17

—

1

_

_

86

Göteborgs och Bohus..............

5

20

20

19

12

2

3

5

i

_

87

Alvsborgs ............................

71

69

34

17

17

7

2

2

■''_

_

219

Skaraborgs .............................

110

97

33

9

7

3

1

_

_

_

260

Värmlands .........................

4

12

15

15

14

14

6

7

i

_

88

Örebro.....................

4

6

10

12

11

5

5

7

i

_

61

Västmanlands ...................

6

15

20

9

6

6

2

2

_

66

Kopparbergs ............

—

2

3

n

i

15

6

2

15

2

_

52

Gävleborgs...........................

1

2

6

7

8

7

7

11

4

_

53

Västernorrlands...................

1

4

8

7

14

7

7

12

3

_

63

Jämtlands .............

4

6

13

14

13

5

2

3

_

60

Västerbottens............

1

—

1

3

1

3

2

14

4

i

30

Norrbottens .............

—

—

1

1

2

3

5

8

5

25

Summa

469

640

440

261

283

117

70

107

26

i

2,414

Jämför tabell 11 (sid. 178) i de sakkunnigas betänkande.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 3 (Bilag-a A).

97

REGISTER TILL BILAGA A.

Sid.

Inledning............................................................................................................ 21

Direktiv........................................................................................................ 21

De sakkunnigas förslag................................................................................ 21

Remissplan .................................................................................................. 21

Allmänt omdöme rörande den sociala hjälpverksamhetens nuvarande organisation.

Medel till avhjälpande av förefintliga olägenheter........................ 22

Organisationssakkunniga ............................................................................. 22

Lagen ej tillämplig beträffande Stockholm ................................................ 23

Hava olägenheter försports beträffande nuvarande organisation?............... 24

Redan vidtagna åtgärder för centralisering av den kommunala understöds
verksamheten.

........................................................................................... 25

Översikt över yttrandena angående förslaget om inrättande av social

nämnd ...................................................................................................... 28

Närmare redogörelse för yttrandenas innehåll.........v.................................. 32

Tillstyrkande yttranden.......................................................................... 32

Yttranden vari ett fakultativt införande av social nämnd tillstyrkes... 33

Yttranden vari förslaget örn införande av social nämnd avstyrkes...... 37

Sammanfattning rörande vissa skäl, som anförts mot införandet av

social nämnd ....................................................................................... 45

Skall inrättandet av social nämnd föreskrivas? ............................................ 51

Obligatorisk skyldighet att inrätta social nämnd för kommun med mera än

1,500 invånare? Annan gräns? .................................................................. 51

Skall i lag fastslås vilka grenar av hjälpverksamheten, som skola tillkomma

social nämnd?............................................................................................... 52

Vilka grenar av hjälpverksamheten böra tillkomma social nämnd?............... 53

A. Pensionsnämnden ................................................................................... 54

B. Arbetslöshetskommittén........................................................................... 55

C. Nykterhetsnämnden................................................................................ 57

D. Barnavårdsnämnden ............................................................................ 58

Detaljspörsmål beträffande 1 kap...................................................................... 61

Rubriker m. .............................................................................................. 61

1 §............................................................................................................ 61

2 §........................................................................................................... 62

3 §............................................................................................................ 64

4 S......................................................................................................... 65

5 §............................................................................................................ 68

6 §........................................................................................................... 68

7 §........................................................................................................... 68

8 §............................................................................................................ 68

Bihang till riksdagens protokoll 1936 1 sami. Nr 3.

2481 85 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).

Sid.

10 §............................................................................................................ 69

11 §........................................................................................................... 71

14 §............................................................................................................ 71

15 §............................................................................................................ 72

Bestämmelser angående lagens ikraftträdande m. m.................................. 72

Förslag till förbättringar utan införande av social nämnd ........................... 72

Åtgärder för barnavårdens utveckling ............................................................ 74

De sakkunnigas förslag................................................................................. 74

Yttrandena ................................................................................................... 75

Kommunalförbund med gemensam social nämnd............................................. 79

Bestämmelser angående förbud mot oreglerad stödverksamhet ..................... 83

Ändring i skatteutjämningsförordningen ......................................................... 85

Ändring i förordningen örn erkända arbetslöshetskassor................................. 86

Ändringar i fattigvårdslagen............................................................................. 86

Inledning .................................................................................................... 86

1 §............................................................................................................ 87

26 § ........................................................................................................... 88

43 §........................................................................................................... 89

55 §............................................................................................................ 89

59 §.......................... 89

60 §......................... 89

61 §.......................................................................................................... 90

78 §........................................................................................................... 91

Fråga örn allmän revision av sociallagstiftningen .......................................... 92

Herr Karlssons reservation........................................................................... 92

Yttranden..................................................................................................... 92

Bilagor till bilaga A.

1. Yttranden från Överståthållarämbetet och länsstyrelserna över organisa
tionssakkunnigas

betänkande....................................................................... 95

2. Antal kommuner fördelade efter folkmängden den 1 januari 1935 ......... 95

3. Antal landskommuner fördelade efter folkmängden den 1 januari 1935... 96

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

99

INNEHÅLLSFÖRTECKNING TILL PROPOSITIONEN M. M.

Sid.

Propositionen.

Förslag till lag om socialregister .................................................................. 2

Utdrag av statsrådsprotokollet den 9 januari 1936.................................... 4

Organisationssakkunnigas förslag rörande den samhälleliga hjälpTerksamhetens

organisation rn. m.............................................................................................. 4

Förslaget i allmänhet.........-v......................................................................... 4

Yttranden................................................................................................... 6

Organisationssakkunnigas förslag rörande understödsregister........................ 7

Yttranden................................................................................................. 9

Departementschefen....................................................................................... 9

Förslag till lag om socialregister ...................................................................... 10

Allmänna synpunkter..................................................................................... 10

I vilka kommuner skall register föras?...................................................... 10

Departementschefen ................................................................................. 11

Registrets omfattning och benämning......................................................... 12

Departementschefen ................................................................................. 13

Registerförande myndighet........................................................................... 14

Departementschefen ................................................................................. 15

Skyldighet att inhämta upplysningar från registret ................................. 16

Departementschefeu ................................................................................ 16

Rätt att erhålla upplysningar från registret m. m.................................... 16

Departementschefen ................................................................................. 18

Förslagets särskilda bestämmelser .................................................................. 19

Bilaga A. P. M. angående organisationssakkunnigas betänkande den 11 december

1934 med utredning och förslag rörande den samhälleliga hjälpverksamhetens

organisation m. m. (S. O. U. 1934: 53) samt däröver avgivna

yttranden ....................................................................................................... 21

Register till Bilaga A .................................................................................... 97

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. 2LU 1936:35 Andra lagutskottets utlåtande Nr 35 s. 26 i texten
  2. 2LU 1936:18 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition nr 3 med förslag till lag örn socialregister, dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten