Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 (nr 184) om understödsföreningar

1937-03-05 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:171, Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 (nr 184) om understödsföreningar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

1

Nr m.

•

Kungl. May.ts proposition till riksdagen med förslag

till lag angående ändring i vissa delar av lagen

den 29 juni 1912 (nr 184) om understödsföreningar;

given Stockholms slott den 5 mars 1937.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen

den 29 juni 1912 (nr 184) örn understödsföreningar.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1937.

1 sami. Nr 171.

293 37 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Martts proposition nr 171.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 (ur 184)

örn understödsföreningar.

Härigenom förordnas, att 85 § lagen den 29 juni 1912 om understödsföreningar

skall upphöra att gälla samt att 69 § samma lag skall erhålla följande

ändrade lydelse:

69 §.

I denna lag föreskriven registrering och tillsyn å understödsföreningar

handhaves beträffande varje grupp av föreningar med likartad verksamhet av

en för hela riket gemensam tillsynsmyndighet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1938.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet

ä Stockholms slott den 19 februari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel,

Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:

Den 31 december 1934 bemyndigade Kungl. Majit chefen för socialdepartementet

att tillkalla en sakkunnig för att biträda med utredning rörande

socialstyrelsens organisation. Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade

jag såsom sakkunnig landshövdingen Karl Tiselius. Härefter har Tiselius

den 30 juni 1936 avgivit betänkande örn socialstyrelsens organisation (statens

offentliga utredningar 1936:29). Betänkandet har varit föremål för en omfattande

remissbehandling. Jag anhåller nu att få anmäla av betänkandet

föranledda frågor örn ändring av 69 § lagen den 29 juni 1912 (nr 184) om

understödsföreningar och örn upphävande av 85 § sagda lag.

69 §.

I 69 § lagen örn understödsföreningar stadgas, att i lagen föreskriven registrering

och tillsyn å understödsföreningar handhaves av en för hela riket

gemensam tillsynsmyndighet. Jämlikt 84 § meddelar Konungen närmare föreskrifter

örn tillsynsmyndighetens organisation samt örn understödsföreningsregistrets

förande och tillsynsmyndighetens verksamhet i övrigt. Enligt 2 §

lagen den 18 juni 1926 (nr 217) örn återförsäkringskassor skall vad i understödsföreningslagen

och i övrigt finnes stadgat angående understödsförening i

allmänhet äga motsvarande tillämpning beträffande återförsäkringskassa.

I § 1 kungörelsen den 8 november 1912 (nr 304) angående tillsyn å understödsföreningar

m. m., sådant detta författningsrum lyder enligt kungörelsen

den 18 juni 1926 (nr 236), föreskrives, att socialstyrelsen tills vidare skall

vara den i lagen örn understödsföreningar och i lagen örn återförsäkringskassor

omförmälda tillsynsmyndighet för dylika föreningar och kassor.

Understödsföreningarna kunna uppdelas i väsentligen fyra huvudgrupper,

nämligen pensionskassor, kapitalförsäkringsföreningar, sjukkassor och arbetslöshetskassor.

Statsbidrag utgår till de sjukkassor och arbetslöshetskassor,

som inordnat sig under respektive förordningen den 26 juni 1931 (nr 280)

örn erkända sjukkassor och förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) örn erkända

arbetslöshetskassor. Enligt 2 § sjukkasseförordningen, respektive 1 §

arbetslöshetskasseförordningen, antages understödsförening till erkänd sjukkassa,

respektive erkänd arbetslöshetskassa, av den i 69 § understödsföreningslagen

omförmälda tillsynsmyndigheten.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:t^ proposition nr 171.

I förut omnämnda betänkande har bland annat föreslagits, att tillsynen

över arbetslöshetskassorna allt framgent skulle handhavas av socialstyrelsen,

medan tillsynen över samtliga övriga understödsföreningar skulle övertagas

av pensionsstyrelsen. Det har i betänkandet påpekats, att ett genomförande

av den sålunda föreslagna uppdelningen av tillsynen över understödsföreningarna

å två olika myndigheter förutsatte ändring av 69 § understödsföreningslagen

ävensom av de stadganden i sjuk- och arbetslöshetskasseförordningarna,

vilka hänvisade till nämnda lagrum.

Vid anmälan den 4 januari innevarande år till årets statsverksproposition

av frågorna örn anslag till socialdepartementet: avlöningar (V, p. 1) och till

socialstyrelsen: avlöningar till personal för verksamheten i allmänhet (V, p. 3)

uttalade jag, att de spörsmål, som dryftades i betänkandet, enligt min mening

borde underställas innevarande års riksdag. Ehuru jag ännu icke tagit slutlig

ställning till spörsmålet örn uppdelning av tillsynen över understödsföreningarna,

vill jag, med hänsyn till att förslag till ändringar i understödsföreningslagen

bör granskas av lagrådet, innan det förelägges riksdagen, redan

nu förorda sådan ändring av 69 § sagda lag, som skulle möjliggöra den i betänkandet

föreslagna uppdelningen. Lagrummet torde i sådant syfte lämpligen

kunna erhålla den lydelsen, att i lagen föreskriven registrering och tillsyn

å understödsföreningar handhaves beträffande varje grupp av föreningar

med likartad verksamhet av en för hela riket gemensam tillsynsmyndighet.

Av detta ändringsförslag föranledda förslag till ändringar av 2 § sjukkasseförordningen

och 1 § arbetslöshetskasseförordningen torde jag senare få anmäla,

Chefen för justitiedepartementet torde komma att anmäla förslag till

ändringar i lagen den 26 maj 1909 örn Kungl. Maj:ts regeringsrätt med syfte

att bringa denna lag till överensstämmelse med den ifrågasatta ändrade lydelsen

av 69 § understödsföreningslagen.

85 §.

Jämlikt 85 § understödsföreningslagen skall i enlighet med bestämmelser,

som Konungen meddelar, utses en nämnd, bestående av medlemmar av understödsföreningar

eller ledamöter av deras styrelser, vilken nämnd äger att sammanträda

inför tillsynsmyndigheten för samråd med denna myndighet i

gemensamma angelägenheter.

Liknande nämnder skola enligt 44 § sjukkasseförordningen och 36 § arbetslöshetskasseförordningen

utses för att samråda med tillsynsmyndigheten i

angelägenheter, som röra det statsunderstödda sjukkasseväsendet, respektive

de erkända arbetslöshetskassorna.

I instruktionen den 30 juni 1920 (nr 544) för socialstyrelsen (ändrad

1921:769, 1925:233, 1929:214, 1931:341 och 1932:222) föreskrives, att vid

styrelsens sida skall finnas ett av arbetsgivare, arbetare och andra på olika

områden av styrelsens verksamhet sakkunniga personer sammansatt socialt

råd, fördelat på erforderligt antal sektioner eller nämnder, med uppgift att

avgiva yttranden och förslag i till dess prövning hänskjuta ärenden ävensom

att i övrigt tillhandagå styrelsen med upplysningar och praktiska uppslag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

Kungl. Majit bestämmer antalet ledamöter i rådet, rådets fördelning på sektioner

eller nämnder samt de allmänna grunderna för rådets verksamhet.

Enligt kungörelsen den 31 december 1912 (nr 384) angående det sociala

rådet (ändrad 1932: 289 och 1934: 556) skall sociala rådet tills vidare bestå

av sex sektioner, därav en sektion för det statsunderstödda sjukkasseväsendet,

utgörande den i 44 § sjukkasseförordningen föreskrivna sjukkassenämnden,

en sektion för den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen, utgörande

den i 36 § arbetslöshetskasseförordningen föreskrivna nämnden, samt en sektion

för understödsföreningsväsendet i övrigt (understödsföreningsnämnden),

utgörande den i 85 § understödsföreningslagen föreskrivna nämnden och bestående

av fem ledamöter, utsedda bland de i sistnämnda paragraf omförmälda

personer. Ledamöterna i sociala rådet utses av Kungl. Majit för en

tid av tre år. För sektionernas ledamöter skola finnas suppleanter, utsedda

till samma antal och efter samma grunder, som gälla beträffande ledamöterna.

Chefen för socialdepartementet äger utse högst två personer att såsom tillfälliga

ledamöter deltaga i behandlingen av viss fråga. Bådet arbetar i regel

på sektioner. Färje sektion skall sammanträda minst en gång årligen å tid,

som socialstyrelsen bestämmer. Örn vid behandlingen av viss fråga erforderlig

sakkännedom eller erfarenhet icke är företrädd bland ledamöterna inom

sektionen, äger socialstyrelsen att såsom extra ledamot tillkalla suppleant

inom sektionen eller ledamot eller suppleant inom annan sektion, dock ma

för varje gång ej fler än Iva sådana extra ledamöter tillkallas. Förhandlingarna

ledas av chefen för socialstyrelsen eller efter hans bestämmande av chefens

ställföreträdare eller annan ledamot i styrelsen. Sociala rådets ledamöter åtnjuta

arvode enligt kungörelsen den 29 augusti 1921 (nr 517) nied vissa bestämmelser

örn kommittéer. Därjämte äga de rätt till rese- och traktamentsersättning

enligt rese- och traktamentsklassen I B i allmänna resereglemente!

Med anledning av en vid 1926 års riksdag väckt motion (11:53) anhöll

riksdagen i skrivelse den 20 april 1926 (nr 154), att Kungl. Majit måtte verkställa

en förutsättningslös utredning, huruvida och i vad mån fullmäktigsystemet

inom statsförvaltningen och de affärsdrivande verken borde avvecklas,

begränsas eller bibehållas ävensom i övrigt förenklingar och besparingar

på detta och närbesläktade områden måtte kunna vidtagas.

-Tämlikt Kungl. Majlis bemyndigande tillkallade chefen för finansdepartementet

den 15 juli 1926 sakkunniga för verkställande av den begärda utredningen.

De sakkunniga avgåvo betänkande i ämnet den 12 november 1926 och anförde

därvid beträffande sociala rådet bland annat följande:

Visserligen måste det vara till fördel för ett verk att vid sin sida hava en

rådgivande institution med fackkunskap och möjligheter att till av verkets åtgärder

berörda befolkningslager förmedla närmare kännedom örn ärendenas

innebörd och syfte. Med de omfattande arbetsuppgifter, som tillkomme socialstyrelsen,

vore det emellertid givet, att endast en synnerligen mångtalig rådsinstitution

kunde inom sig rymma all den sakkunskap, för vars fyllande institutionen

inrättats. De sakkunniga vore icke övertygade örn att man uti det

sociala rådet kunnat utnyttja alla de möjligheter, som i omförmälda syfte

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

borde stå till buds. Sociala rådet måste, även örn det i regel endast inkallades

sektionsvis, anses vara en för vederbörande förvaltningsärendes handläggning

tyngande anordning. Därtill vore institutionen ägnad att vid ett effektivt utnyttjande

föranleda icke obetydliga kostnader, särskilt för ledamöternas resor.

De sakkunniga föreslogo därför, att sociala rådet måtte indragas. Vad man

velat uppnå med inrättandet av rådet borde enligt de sakkunnigas mening

kunna vinnas bland annat genom att styrelsen dels infordrade yttranden från

de sammanslutningar, vilkas intressen berördes av styrelsens verksamhet,

dels ock utnyttjade den enligt styrelsens instruktion förefintliga möjligheten

att anlita sakkunnigt biträde för uppgifter, som dittills åvilat sociala rådets

ledamöter.

Enligt sakkunnigförslaget borde vid indragning av sociala rådet sjukkasseoch

understödsföreningsnämnderna tills vidare var för sig självständigt bestå.

De sakkunnigas förslag i nu berörda del underställdes år 1927 riksdagens

prövning genom proposition (nr 199) angående anslag till socialstyrelsen

m. m. I denna proposition förordades, att sociala rådet skulle bibehållas. Såsom

främsta skäl för denna ståndpunkt anförde föredragande departementschefen,

att rådets avskaffande skulle i mycket hög grad beskära styrelsens

möjligheter att till olika befolkningslager förmedla kännedom örn vederbörande

ärendens innebörd och syfte samt att det organ för bibringande av

dylik upplysning, som rådet utgjorde, icke borde fråntagas styrelsen utan

tungt vägande skäl.

Vad i propositionen sålunda föreslagits bifölls av riksdagen.

I sitt betänkande örn socialstyrelsens organisation har landshövdingen

Tiselius beträffande sociala rådet anfört följande.

Sociala rådet har aldrig kommit att anlitas i den utsträckning, som från

början torde hava varit avsedd. Under femårsperioden 1931—1935 hava tillhopa

hållits 33 sammanträden med sociala rådet, vilket — då i allmänhet

endast en sektion åt gången sammanträtt — i genomsnitt motsvarar ungefär

ett sammanträde per år och sektion.

Såsom 1926 års sakkunniga framhållit, är den organisation, sociala rådet

erhållit, ganska tyngande och skulle tvivelsutan — därest rådets tjänster i

större utsträckning toges i anspråk — medföra icke oväsen''lliga kostnader.

Å andra sidan synes det tvivelaktigt, huruvida rådet har någon väsentlig uppgift

att fylla.

Det är uppenbart, att rådet aldrig — trots det stora antalet ledamöter —

kan erhålla sådan sammansättning, att det inrymmer all den sakkunskap,

varav styrelsen kan vara i behov, samt att det därför är mindre lämpligt att

på förhand fixera den krets av personer, till vilken styrelsen skall hava att

hänvända sig för inhämtande av råd och upplysningar. Det förefaller som

örn styrelsens behov av sakkunskap skulle kunna på ett bättre sätt tillgodoses

dels genom infordrande av yttranden från respektive organisationer och föreningar,

dels ock genom anlitande av sakkunniga samt att i det senare hänseendet

det skulle vara till fördel för styrelsen att kunna träffa sitt val fritt

efter omständigheterna utan att vara bunden vid vissa personer. Såsom sakkunniginstitution

torde därför sociala rådet icke vara behövligt. Ej heller

synes rådet erforderligt såsom ett organ till förmedlande av upplysning i

aktuella sociala frågor. Med den ställning socialstyrelsen intager på det

sociala området och dess stora möjligheter att under hand samråda med

respektive organisationers förtroendemän kan för visso kännedomen örn och

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majlis proposition nr 171.

förtroendet för avsikten med styrelsens åtgärder spridas utan förmedling av

en dylik officiell institution. Vid sådant förhållande synes jämväl sociala

rådet nu böra indragas.

Därest sociala rådet försvinner, synes anledning ej föreligga att bibehålla

de i understödsföreningslagen samt förordningarna örn erkända sjukkassor

och örn erkända arbetslöshetskassor omförmälda nämnderna. Vad understödsföreningsnämnden

beträffar må framhållas, att densamma under senaste

femårsperiod sammanträtt allenast två gånger. Nämnden för sjukkasseväsendet

och nämnden för arbetslöshetsförsäkringen hava visserligen sammanträtt

oftare, men detta sammanhänger med den nya lagstiftning, som under de

senaste åren tillkommit beträffande sjukkassorna och arbetslöshetsförsäkringen,

och det förefaller icke sannolikt, att i fortsättningen något större

behov av dessa nämnder skulle förefinnas.

Avskaffandet av berörda tre nämnder förutsätter ändring såväl i understödsföreningslagen

som i förordningarna örn erkända sjukkassor och örn

erkända arbetslöshetskassor.

Ur de yttranden över betänkandet, i vilka beröres frågan örn avskaffandet

av sociala rådet och de för understödsföreningsväsendet inrättade nämnderna,

må allenast följande här återgivas.

Socialstyrelsen har ej velat helt frånkänna de av den sakkunnige anförda

skälen för rådets avskaffande berättigande. Rådet representerade emellertid en

viss kontakt mellan styrelsen samt arbets- och föreningslivet, som måste anses

vara av värde för ett ämbetsverk av styrelsens karaktär, och hade betydelse

såsom ett demokratiskt inslag i den centrala socialförvaltningens organisation.

Även örn särskilt vissa sektioner av rådet endast sällan sammankallats,

hade dock överläggningarna med rådet varit av värde därigenom, att styrelsen

haft tillfälle att med sakförståndiga personer diskutera särskilt betydelsefulla,

aktuella problem på det socialpolitiska området och därvid ej endast

fått del av uppfattningar inom olika kretsar utan även kunnat klargöra syftet

med styrelsens åtgöranden i de till överläggning förevarande frågorna. Det

praktiska värdet av sådana överläggningar hade måhända klarast framträtt

vad anginge de sektioner, vilkas uppgifter vore inriktade på frågor rörande

det statsunderstödda sjukkasseväsendet, den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen

och understödsföreningsväsendet i övrigt. Sättet för ledamöternas

tillsättande vore i viss grad ägnat understryka deras ansvariga ställning

och auktoritet. Då några nämnvärda kostnader för statsverket ej skulle förorsakas

av rådets bibehållande och fullt tillräckliga skäl ej synts ha anförts

för avskaffandet av denna institution, vore det knappast påkallat att indraga

densamma. I. allt fall syntes sjukkassenämnden, understödsföreningsnämnden

och sektionen för arbetslöshetsförsäkring böra bibehållas.

Under stadsföreningsnämnden har ansett det icke utgöra något bevis för

denna nämnds obehövlighet, att den så sällan sammanträtt. Under de senaste

åren hade överläggningsämnen icke yppat sig, men med de lagändringsförslag,

som i fråga örn understödsföreningarna på sista tiden kommit på dagordningen,

följde nya frågor att taga ställning till. Att för inhämtande av

sakkunniga upplysningar ha en fast institution som nämnden att tillgå vore

för socialstyrelsen bättre än att, såsom den sakkunnige föreslagit, anlita fritt

efter omständigheterna valda personer. Människor tyckte i allmänhet icke

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Departements
chefen.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 171.

om att på dylikt mera tillfälligt sätt bliva besvärade, vartill komme, att av

Kungl. Majit förordnade nämndledamöter intoge en bättre ställning.

Det är min avsikt att senare, i samband med behandlingen av frågan örn

socialstyrelsens organisation, förorda att sociala rådet må upphöra. Jag kommer

härvid att i huvudsak åberopa de skäl, som anförts av den sakkunnige.

Nära besläktad med denna fråga är spörsmålet, huruvida behov fortfarande

förefinnes av de för understödsföreningsväsendet inrättade nämnderna. Härutinnan

synes erfarenheten utvisa, att de båda nämnderna för den statsunderstödda

verksamheten på området åtminstone ännu så länge hava en uppgift

att fylla, varför jag icke ämnar förorda deras avskaffande. Yad däremot den

s. k. understö dsföreningsnämnden beträffar, synes snarast ett motsatt förhållande

gälla. Visserligen föreligger ett på Kungl. Maj:ts prövning beroende

förslag till en genomgripande omreglering av understödsföreningsväsendet i

allmänhet i syfte att vinna ökad ekonomisk säkerhet beträffande utfästelser

av understöd, och ett eventuellt genomförande av detta förslag torde böra ske

under intimt samarbete mellan tillsynsmyndighet och föreningar. Det tillfälliga

behov av en mer allmän samverkan, som sålunda skulle uppstå, torde

dock lämpligast kunna tillgodoses i sådana friare former, varå den sakkunnige

i betänkandet givit exempel. Jag vill därför förorda, att understödsföreningsnämnden

avskaffas och att alltså 85 § understödsföreningslagen upphäves.

Ikraftträdande.

Med hänsyn till att en omorganisation av socialstyrelsen, därest en sådan

beslutas innevarande år, torde böra verkställas med ingången av år 1938,

synas de av mig nu förordade lagändringarna böra träda i kraft den 1 januari

1938.

I enlighet med vad jag nu anfört har inom socialdepartementet upprättats

förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912

(nr 184) om understödsföreningar.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande

lagförslag, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten.

Ur protokollet:

Viking Nilsson.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande nied det vid propositionen fogade lagförslaget,

har här uteslutits.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 171.

9

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den

2 mars 1937.

N ärva rande:

justitierådet Afzelius,

regeringsrådet Aschan,

justitieråden Forsberg,

Sandström.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över socialärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet den 19

februari 1937, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912

(nr 184) om understödsföreningar.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn Enar Eckerberg.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Ilihang till riksdagens protokoll 1937

1 sami. Nr lil.

SS8 37 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 5 mars 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, lagrådets den 2 mars 1937

avgivna utlåtande över det den 19 februari 1937 till lagrådet remitterade

förslaget till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912

(nr 184) om understödsföreningar och hemställer, att förslaget, som av lagrådet

lämnats utan erinran, måtte, jemlikt § 87 regeringsformen, genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Kegenten, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

R Vinell.

Stockholm 1JJ37. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. 1LU 1937:67 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av 2 § lagen den 26 maj 1909 s. 2 i texten
  2. 2LU 1937:47 Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition till riksdagen med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 s. 1 i texten
  3. 2LU 1937:39 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 26 juni 1931 s. 8 i texten
  4. 2LU 1937:31 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni 193A om erkända a s. 25 i texten