Sök i Ratio Lex

Angående ändrad uppställning av riksstaten m. m

132 sidor, varav 126 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 126 av 132 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:225, Angående ändrad uppställning av riksstaten m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

•Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

1

Nr 225.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ändrad uppställning

av riksstaten m. m.; given Stockholms slott

den 5 mars 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, inhämta riksdagens yttrande

angående den av föredragande departementschefen förordade omläggningen

av riksstatens uppställning.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 5 mars 1937.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga örn

ändrad uppställning av riksstaten m. m. samt anför därvid:

Vid anmälan av inkomstberäkningen för budgetåret 1937/1938 anförde jag

i finansplanen att frågan om den svenska riksstatens anordning och om reglerna

för budgetens balansering under det gångna året varit föremål för

överläggningar bland sakkunniga, som tillkallats inom finansdepartementet.

En sammanfattning av vissa av de sakkunniga framförda förslag och synpunkter

lämnades i en inom finansdepartementet utarbetad promemoria,

vilken såsom bilaga bifogades statsrådsprotokollet.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 225.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Sedan erforderliga ytterligare utredningar i ärendet nu slutförts, torde jag

ånyo få anmäla detta.

Den statsfinansiella utvecklingen under depressionsåren aktualiserade frågan,

hur regler för balansering av budgeten skulle kunna så utformas, att de

tilläte en under växlande konjunkturer nödvändig rörlighet men samtidigt

innebure garantier mot en lånepolitik, som medförde ett försvagande av statens

förmögenhetsställning. Ett initiativ till närmare prövning av frågan

togs av arbetslöshetsutredningen i dess den 30 november 1934 dagtecknade

slutbetänkande (Statens off. utredn. 1935:6). över de av utredningen framställda

rekommendationerna i denna del avgåvos mera utförliga utlåtanden

av statskontoret, riksräkenskapsverket och fullmäktige i riksgäldskontoret.

Under hänvisning till dessa utlåtanden, vilka intagits i bilaga G till Inkomsterna

i 1936 års statsverksproposition, uttalade jag vid anmälan av finansplanen

för budgetåret 1936/1937, att den av riksräkenskapsverket föreslagna

linjen för en lösning av den av arbetslöshetsutredningen väckta frågan syntes

böra bilda underlag för fortsatta överläggningar.

Genom beslut den 20 mars 1936 bemyndigade därefter Kungl. Maj:t chefen

för finansdepartementet att tillkalla särskilda sakkunniga att för överläggning

och för biträde i övrigt stå till departementschefens förfogande vid den

fortsatta beredningen av frågan angående omläggning av riksstatens uppställning.

I yttrande till statsrådsprotokollet vid anmälan av ifrågavarande

ärende framhöll jag, att en av de angelägnaste uppgifterna för en fortsatt

utredning vore att pröva, huruvida det icke vöre möjligt att finna en budgetteknisk

anordning som i sig förenade de fördelar som de dittills diskuterade,

av arbetslöshetsutredningen och riksräkenskapsverket föreslagna lösningarna

var för sig erbjöde. Den i budgettekniskt hänseende viktigaste olikheten

mellan dessa förslag låg däri, att enligt riksräkenskapsverkets

förslag vissa bestämda utgiftsposter skulle vid underbalansering överflyttas

från avdelningen för verkliga utgifter till avdelningen för utgifter för kapitalökning,

medan vid fullföljandet av arbetslöshetsutredningens rekommendationer

någon dylik överflyttning icke skulle äga rum. Medan en underbalansering

enligt arbetslöshetsutredningens ståndpunktstagande icke skulle hänföra

sig till särskilda utgiftsposter utan till en visserligen bestämd men icke

närmare specificerad andel av den sammanlagda skattebudgeten, så skulle

enligt riksräkenskapsverkets förslag möjligheter till avsteg från normalt gällande

budgetprinciper stå öppna endast för vissa speciella utgiftsändamål,

exempelvis extraordinära arbeten. Riksräkenskapsverkets förslag till budgetteknisk

behandling av balanseringsproblemet erbjöde enligt departementschefen

otvivelaktigt större garantier mot missbruk än den anordning som arbetslöshetsutredningens

rekommendationer närmast ledde fram till. I formellt

hänseende medförde emellertid sistnämnda anordning den fördelen, att

gränsen mellan verkliga utgifter och utgifter för kapitalökning kunde förbli

fast.

Bland övriga spörsmål som syntes påkalla ytterligare utredning nämndes

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

3

särskilt budgetens uppdelning i en driftbudget och en kapitalbudget samt

avgränsningen mellan dessa.

De med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade sakkunniga framlade

efter fullgjort uppdrag i en den 19 december 1936 dagtecknad promemoria

resultaten av den anbefallda utredningen. Promemorian, som utmynnar

i siffermässigt utformade förslag till uppställningar av dels riksstaten

och dess olika bilagor, dels redovisningen av budgetutfallet och av vissa konton

i rikshuvudboken, torde få såsom bilaga fogas vid detta protokoll (bilaga

A).

Budget sakkunnigas förslag.

Vid utarbetandet av sina förslag hava budgetsakkunniga utgått från det

sedan gammalt uppställda kravet på budgetens balansering, vilket krav ansetts

innebära, att utgifter för i finansiell mening icke räntabla ändamål borde

täckas av verkliga inkomster, varemot förefintliga kapitaltillgångar eller

lånemedel icke borde anlitas för utgifter av denna art. På detta sätt skulle

statens förmögenhetsställning vidmakthållas. Även för dem, som icke häri

såge den väsentliga riktlinjen för statens budgetpolitik, hade detta vidmakthållande

likväl synts i olika hänseenden så betydelsefullt, att avsteg från

nämnda linje måste föranledas av alldeles särskilda skäl och under alla förhållanden

genom själva budgetens uppställning kunna klart konstateras.

De sakkunniga hava vidare framhållit det vara i och för sig av underordnad

betydelse, om perioden för budgetens balansering erhölle större eller

mindre längd. I den praktiska tillämpningen syntes det dock medföra

uppenbara fördelar, att balansen mellan inkomster och utgifter upprätthölles

för varje särskilt budgetår. Statsmakterna ställdes därigenom varje år

inför tvånget att pressa in utgifterna inom ramen av enligt oförändrade grunder

påräkneliga inkomster eller ock att genom ändring av nämnda grunder

öka de verkliga inkomsterna. Den med flerårsbalansering förbundna risken,

att för täckande av löpande utgifter upptagna lån icke sedermera återbetalades,

förelåge ej heller vid ettårig budgetbalansering.

Rörande de skäl, som föranlett de sakkunniga att likväl förorda medgivande

av flerårig budgetbalansering i vissa finanslägen, har i promemorian anförts

bland annat följande (Bilaga A sid. 10):

Erfarenheten har emellertid visat, att svårigheterna för en ettårig budgetbalansering

stundom bliva så stora, att även de, som principiellt fasthålla

vid denna kortare balanseringsperiod såsom det normala, anse att en utsträckning

av den tidrymd, över vilken verkliga inkomster och verkliga utgifter

skola väga jämnt mot varandra, ej kan undvikas. Sådana svårigheter föreligga

framför allt vid häftiga växlingar mellan goda och dåliga tider, då

spänningen mellan inkomsttillflödet till statskassan och utgiftsbehovet blir

särskilt framträdande. Sådana svårigheter har man tidigare vid vissa tillfällen

sökt övervinna genom att för budgetens balansering taga i anspråk olika

slag av fondmedel. Då härvid icke formellt någon upplåning ägt rum, har

kravet på ettårsbalansering icke öppet övergivits. Statens förmögenhetsställning

har emellertid uppenbarligen försämrats, och örn ingen anordning träf
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

fas för återställande av fonderna i deras förra skick, kan här tydligen yppa

sig en risk för mindre återhållsamhet i fråga om utgifter än vid klar upplåning

med stadgad skyldighet till återbetalning. Redan dessa överväganden hava

gjort det naturligt att söka närmare fixera de omständigheter, under vilka

en flerårig balanseringsperiod kan komma ifråga, och pröva de garantier som

kunna skapas mot därmed förbundna risker.

Till samma slutsats kommer man, då balansering av budgeten över en

flerårig tidsperiod förordas såsom ett led i en konjunkturutjämnande finanspolitik.

I detta senare fall betraktas budgetunderskott under något eller några

år icke såsom en nödfallsutväg, vartill man tvingas av den praktiska omöjligheten

att i tillräcklig grad hålla nere utgifterna eller öka inkomsterna,

t. ex. genom skattehöjning. Det anses tvärt örn önskvärt att under en tid avminskad

enskild verksamhet och kapitalinvestering uppehålla eller vidga

ramen för de statliga utgifterna, samtidigt med att en höjning av beskattningen

såvitt möjligt undvikes. Om sålunda motiveringen för att välja en

flerårig balanseringsperiod får en i viss mån annan karaktär än enligt den

först nämnda uppfattningen, är det samma praktiska problem som upprullas.

Riskerna av en upplåning i sådan utsträckning, att det möter svårigheter

att återföra statens förmögenhetsställning till vad den före upplåningen

varit, kräva här ännu mera påtagligt uppmärksamhet.

Då de sakkunniga sökt besvara frågan, i vilka finanslägen ett frångående

av regeln om ettårig balanseringsperiod skulle kunna medgivas, hava de i

främsta rummet tagit sikte på de förhållanden, som sammanhängde med de

ekonomiska konjunkturernas växlingar, samt härutinnan uttalat (sid. 11):

De objektiva förhållanden som böra giva ledning vid avgörandet, när underbalansering

kan tillåtas och när återbetalning genom överbalansering bör

vara fullgjord, äro sålunda att söka i de enligt erfarenheten givna känetecknen

på olika delar av ett konjunkturförlopp, och framför allt i de kännetecken,

som kunna hämtas ur förändringarna i det statsfinansiella läget. En

budgetbrist får icke i och för sig tagas till intäkt för att underbalansering kail

tillåtas eller förordas. Även under principiellt godkännande av metoden med

flerårsbalansering, kan i det givna fallet balans böra eftersträvas genom

minskning av utgifterna eller höjning av de verkliga inkomsterna. På samma

sätt bevisar tillvaron av ett budgetöverskott ingalunda, att överbalansering

med skuldbetalning eller förmögenhetsökning är önskvärd. Jämn balansering

genom skattesänkning kan vara att föredraga.

Örn däremot under krisartade förhållanden inom näringslivet klyftan mellan

utgifter och inkomster plötsligt och kraftigt ökas vid oförändrade regler

för uttagande av statens inkomster, eller om starka utgiftsökningar anses

ofrånkomliga eller av konjunkturpolitiska skäl påkallade, torde läget få anses

vara sådant, att en budgetbalansering över en flerårsperiod kan övervägas.

Kraftiga inkomstökningar och budgetöverskott vid oförändrade skattesatser

under en uppgångsperiod torde å andra sidan ange den lämpliga tidpunkten

för skuldavbetalningar eller fonderingar, varigenom statens förmögenhetsställning

återställes.

Beträffande de garantier, som kunde skapas mot missbruk av den vid flerårsbalansering

inträdda större rörelsefriheten, hava de sakkunniga övervägt

olika möjligheter samt anfört följande (sid. 12):

I sitt ursprungliga förslag hade riksräkenskapsverket tänkt sig lånefinansieringen

och alltså underbalanseringen begränsad till vissa slag av utgifter,

som i vidsträckt bemärkelse kunna anses för kapitalinvesteringar, ehuru av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

5

icke räntabel natur. Denna avgränsning har under de senare krisåren iakttagits

såsom en provisorisk riktlinje vid krisutgifternas finansiering. De sakkunniga

hava funnit sådana invändningar, även av budgetteknisk natur,

kunna riktas mot denna linje, att de icke ansett den böra förordas. Därnäst

har den tanken prövats, att garantier skulle skapas genom begränsning av

de belopp, vartill underskotten sammanlagt finge uppgå. Även denna möjlighet

har fått övergivas. Varje försök att fixera en gräns kan ur olika synpunkter

göras till föremål för kritik. Gränserna måste göras relativt vida,

om rörelsefriheten skall bli av verkligt värde. Farhågorna kunna icke heller

avvisas, att en maximigäns får karaktär av mått på det normalt tillåtna,

vilket icke är önskvärt. De sakkunniga behöva icke erinra örn att det här

är fråga örn band, som statsmakterna hava att frivilligt pålägga sig själva,

och icke om ett utifrån påtvingat förmynderskap. Under dessa förhållanden

hava de sakkunniga kommit till den uppfattningen, att den främsta garantien

är att söka däri, att sådana budgettekniska anordningar träffas, att vid

varje tidpunkt full överblick är för handen rörande omfattningen av föreliggande

underbalansering och därav följande lånefinansiering. Om härtill

från början fogas klara riktlinjer rörande storleken och ordningen för den

återbetalning av lånemedel, som är en ofrånkomlig del av ett system med

fleråriga balanseringsperioder, synes den trygghet mot missbruk vara uppnådd

som på det statsfinansiella området överhuvud taget står att vinna.

Från angivna utgångspunkter ha de sakkunniga funnit att vissa förändringar

borde vidtagas i den nuvarande riksstatsuppställningen och, i samband

därmed, även i bland annat kapitalredovisningen i rikshuvudboken.

Sålunda förordas, att i riksstaten statsbudgeten uppdelas i två fristående

delbudgeter, driftbudgeten och kap itai budgeten, vilken uppdelning

är avsedd att ersätta den nuvarande uppdelningen i skattebudget

och lånebudget. I fråga om såväl inkomsternas som utgifternas fördelning

mellan de båda nya delbudgeterna förutsätta de sakkunniga, att för olika budgetår

en och samma fördelningsprincip skall tillämpas. Följaktligen bör en

med hänsyn till inkomsternas och utgifternas natur fast gränsdragning genomföras

mellan å ena sidan driftbudgetens inkomster och utgifter samt å

andra sidan kapitalbudgetens inkomster och utgifter.

Beträffande omslutningen av driftbudgeten och kapitalbudgeten ha de sakkunniga

anfört (sid. 22):

Den nya driftbudgeten, vilken avses närmast skola motsvara det enskilda

företagets vinst- och förlusträkning, skall utgöra en så vitt möjligt fullständig

inkomst- och utgiftsplan, utvisande samtliga till statsverket inflytande löpande

inkomster och samtliga med statsverksamheten förbundna direkta och indirekta,

löpande kostnader. Vid sådant förhållande böra å driftbudgetens inkomstsida

redovisas .statens samtliga till statsrcgleringsfonden hänförliga löpande

inkomster, vilka inkomster för närvarande bruka sammanfattas under

beteckningen »Verkliga inkomster». Driftbudgetens utgiftssida åter bör omfatta

statens samtliga till statsrcgleringsfonden hänförliga löpande utgifter

inklusive utgifter för statsskuldens förräntning, vilka utgifter i den nuvarande

riksstaten betecknas såsom »Verkliga utgifter». Till driftbudgeten böra därjämte

hänföras å riksstaten redovisade utgifter för erforderliga avskrivningar.

Skillnaden mellan driftbudgetens å riksstaten beräknade inkomster

och anvisade anslag, vilken skillnad representerar driftbudgetens beräknade

överskott respektive underskott, avses skola å driftbudgeten upp
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

tagas såsom ett saldobelopp, varvid överskott redovisas å driftbudgetens utgiftssida

och underskott å driftbudgetens inkomstsida.

Statsverkets kassafond bör ombildas till statens budgetutjämningsfond.

Den nya fonden skall övertaga kassafondens funktion såsom

regulator av budgetutfallet. Budgetutjämningsfonden skall därjämte —

i vidare mån än den nuvarande kassafonden — reglera driftbudgetens under

olika budgetår å riksstaten beräknade överskott och underskott. Berörda

överskott skola tillföras och berörda underskott skola avföras å statens budgetutjämningsfond

.

I en salunda utformad budgetordning skulle den nya budgetutjämningsfonden

närmast fungera såsom en allmän bokföringstitel för redovisning

av dels driftbudgetens å riksstaten beräknade överskott och underskott, dels

utfallet av driftbudgetens mot budgetutjämningsfonden korresponderande inkomst-

och utgiftstitlar. Förändringarna beträffande storleken av budgetutjämningsfondens

(positiva eller negativa) behållning skulle däremot ej — lika

litet som förändringarna i den nuvarande kassafondens behållning — ensamt

avspegla utvecklingen av statsverkets kassaställning. Med budgetutjämningsfondens

sålunda angivna karaktär synes väl förenligt, att fonden tidvis redovisar

negativ behållning. För upprätthållande i det långa loppet av statens

förmögenhetsställning är allenast erforderligt, att fondens behållning vid inträdd

nedgång åter efter hand uppbringas till det valda utgångsläget.

Därest i samband med budgetens underbalansering med ty åtföljande belastning

av budgetutjämningsfonden statsverkets kassaställning skulle så försämras,

att tillgängliga likvida tillgångar ej förslå till täckandet av det löpande

utgiftsbehovet, måste — liksom i vissa lägen redan nu avses skola ske

— erforderliga kassamedel ställas till förfogande genom riksgäldskontoret.

Kungl. Majit har i sådant fall att, på hemställan av den myndighet som omhänderhar

kontrollen över statsverkets checkräkning, påkalla riksgäldskontorets

medverkan för vinnande av kassaförstärkning åt statsverket.

Den nya kapitalbudgeten slutligen avses skola erhålla en från driftbudgeten

helt artskild karaktär. Medan den sistnämnda budgetens uppgift är att

reglera statens löpande hushållning, skall kapitalbudgeten uteslutande hänföra

sig till statens investeringsverksamhet. Enligt den tankegång, från vilken

de sakkunniga utgått, skall sålunda kapitalbudgeten närmast utgöra en

plan för ny kapitalinvestering i statens kapitalfonder. Kapitalbudgetens utgiftssida

skall följaktligen upptaga samtliga anslagsmedel, som avses skola

anvisas till kapitalökning å nämnda fonder. Ä kapitalbudgetens inkomstsida

åter skola uppföras de för kapitalinvesteringen tillgängliga medlen,

nämligen å driftbudgeten anvisade avskrivningsmedel och från tidigare investeringar

frigjorda kapitalmedel samt härutöver erforderliga lånemedel.

Driftbudgeten och kapitalbudgeten skola å riksstaten redovisas såsom två

helt självständiga budgeter. Deras sinsemellan artskilda karaktär får anses

utesluta, att någon summering av de båda budgeterna sker i den gemensamma

riksstaten.

Driftbudgetens såväl inkomster som utgifter sönderfalla ur riksbokföringens

synpunkt i två huvudgrupper. Den första huvudgruppen, vilken av de

sakkunniga föreslås redovisad under huvudrubrikerna »Egentliga statsinkomster»

och »Egentliga statsutgifter», omfattar å inkomstsidan statsregleringsfondens

egna direkta inkomster (skatter, avgifter m. m.) och å utgiftssidan

statsregleringsfondens egna direkta utgifter (huvudtitlarna I—XIII).

Den andra huvudgruppen, vilken redovisas under huvudrubrikerna »Inkom
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

7

ster av statens kapitalfonder» och »Utgifter för statens kapitalfonder», omfattar

å inkomstsidan till statsregleringsfonden från statens kapitalfonder

överförda vinstmedel och å utgiftssidan från statsregleringsfonden täckta

kostnader för statsskuldens förräntning och för avskrivningar å statens kapitalfonder.

Till statens kapitalfonder hava härvid av de sakkunniga hänförts

samtliga statens fonder, vilka hava eget konto i rikshuvudboken, med

undantag av statsregleringsfonden.

Rörande detaljerna i den föreslagna riksstatsuppställningen må här nämnas

den ändrade redovisning som de sakkunniga föreslagit för riksbanksvinsten

samt för räntor å statsskulden och riksgäldskontorets inkomstmedel.

Med avseende å riksbanksvinstens redovisning anföra de sakkunniga (sid.

24):

Riksbankens vinstmedel hava hittills redovisats under särskild huvudrubrik,

i riksstaten införd närmast efter huvudrubriken för statens produktiva

fonder. Denna anordning sammanhänger med att riksbankens tillgångar

icke finnas uppförda bland statens i rikshuvudboken redovisade kapitaltillgångar.

I en reservation till det år 1910 av särskilt tillkallade sakkunniga avgivna

betänkandet med förslag rörande riksstatens uppställning m. m. hade två av

de sakkunniga påyrkat, att rikshuvudboken skulle upptaga jämväl en fond

för riksbanken och att riksbankens för varje år redovisade vinst skulle omföras

från nämnda fond till statsregleringsfonden. Enligt detta förslag skulle

riksbanken i riksstaten komma att erhålla väsentligen samma ställning som

ett statens affärsdrivande verk. Till den särställning riksbanken intoge i

konstitutionellt hänseende skulle emellertid så till vida hänsyn tagas, att

riksbanken icke sammanfördes med de affärsdrivande verken utan uppfördes

å riksstaten under särskild titel, jämställd med statens affärsverksamhet.

De sakkunniga få i principiell anslutning till den i omhandlade reservation

framförda uppfattningen förorda, att riksbankens tillgångar upptagas till redovisning

i rikshuvudboken under en särskild kapitalfond, benämnd riksbankens

fond. I överensstämmelse härmed hava de sakkunniga i det framlagda

förslaget till riksstatsuppställning uppfört titeln »Riksbankens fond»

under huvudrubriken »Inkomster av statens kapitalfonder». De sakkunniga

förutsätta, likaledes i principiell anslutning till i reservationen uttalad uppfattning,

att å nämnda inkomsttitel skall redovisas riksbankens vinst i dess

helhet. I samband därmed bör den av riksbanken förvaltade avbetalningslånefonden

upptagas bland statens utlåningsfonder.

Det må i detta sammanhang erinras, att, sedan 1908 års statsrevisorer uttalat

önskvärdheten av att rikshuvudboken fullständigades med bl. a. riksbankens

fonder, 1909 års riksdag hos Kungl. Maj:t hemställde om övervägande,

huruvida icke i rikshuvudboken kunde intagas en fullständig sammanfattning

av statsverkets tillgångar och skulder. Den komplettering av

rikshuvudboken, som ägde rum i samband med 1911 års riksslatsreform,

upptog emellertid icke riksbanken. Riksdagens grundlagsenlig bestämmanderätt

över riksbanken skulle enligt de sakkunnigas mening icke rubbas

av att riksbanksvinsten direkt överfördes till statsregleringsfonden, da nämligen

riksdagen komme att äga full frihet alt genom kapitalökningsanslag

bereda riksbanken den medelsförstärkning, varav den kunde vara i behov.

Rörande redovisningen av räntor å statsskulden och riksgäldskontorets inkomstmedel

yttra de sakkunniga (sid. 26):

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

De i den nuvarande riksstatsuppställningen uppförda två huvudtitlarna

inkomsthuvudtiteln »Riksgäldskontorets inkomstmedel» och utgiftshuvudtiteln

»Räntor å statsskulden m. m.» hava i förslaget till riksstatsuppställning

salderats och statsverkets mot dessa huvudtitlar svarande nettokostnader

för statsskuldens förräntning redovisats å en under huvudrubriken »Utgifter

för statens kapitalfonder» uppförd ny huvudtitel. Sedan de i rikshuvudboken

tidigare redovisade två kapitalfonderna »Fonderade statslånen»

och »Tillfälliga statslån» numera i riksbokföringen inordnats under riksgäldsverkets

fond, motsvarar statens nettokostnader för statsskuldens förräntning

det å den gemensamma fonden uppkommande förlustsaldot. De för täckande

av nämnda förlustsaldo erforderliga anslagsmedlen hava i förslaget till riksstatsuppställning

förutsatts skola anvisas å den förenämnda nya utgiftshuvudtiteln.

De sakkunniga, vilka förorda, att riksgäldsverkets fond i samband nied

omläggningen av riksstatens uppställning erhåller benämningen »Riksgäldsfonden»,

hava i förslaget till riksstatsuppställning uppfört den nya utgiftshuvudtiteln

under samma benämning.

Av den nya utgiftstitelns utformning såsom redovisningstitel för utfallet av

inkomst- och utgiftsutvecklingen å en enstaka kapitalfond följer, att utgiftstiteln

å riksstaten bör uppföras med ett odelat anslagsbelopp. Den särskilda

redovisning av fondens såväl inkomster som utgifter och den specificering

av utgifterna, som lämnas i den nuvarande riksstaten och dess bilagor,

har enligt de sakkunnigas förslag avsetts skola erhållas i annan ordning. Såsom

redan i samband med uppförandet å riksstaten av inkomsttiteln »Statens

allmänna fastighetsfond» tillämpats beträffande denna fond, skulle sålunda

även för riksgäldsfonden en fullständig inkomst- och utgiftsstat upprättas

och fastställas av riksdagen. De sakkunniga förutsätta, att de båda

statuppställningarna skola såsom bilagor fogas vid riksstaten.

Enligt de sakkunnigas förslag till riksstatsuppställning skola å driftbudgeten

under huvudrubriken »Utgifter för statens kapitalfonder» jämväl redovisas

för avskrivning av icke räntabla kapitaltillgångar erforderliga anslag.

Med hänsyn till att avskrivningsanslagen hänföra sig till olikartade slag av

kapitaltillgångar, hava i den framlagda nya riksstatsuppställningen de för avskrivning

anvisade anslagsmedlen fördelats på två skilda huvudtitlar, avseende

den ena avskrivning av nya kapitalinvesteringar och den andra avskrivning

av oreglerade kapitalmedelsförluster. Beträffande denna uppdelning ha

de sakkunniga anfört (sid. 27):

Vad först angår utgiftshuvudtiteln »Avskrivning av nya kapitalinvesteringar»,

motsvara de under denna titel uppförda anslagsmedlen summan av de

för icke räntabla kapitalinvesteringar enligt den nuvarande riksstatsuppställningen

av andra statsinkomster än lånemedel anvisade anslagen till utgifter

för kapitalökning. Medan enligt den nuvarande budgetordningen de under

utgifter för kapitalökning anvisade anslagen giva upphov till ur budgetteknisk

synpunkt två skilda slag av kapitaltillgångar, nämligen å ena sidan kapitaltillgångar

uppkomna av lånemedel och å andra sidan kapitaltillgångar

uppkomna av andra statsinkomster än lånemedel, skulle vid tillämpandet av

det nya systemet för anvisning av anslag till kapitalinvestering de tillkomna

nya kapitaltillgångarna vara av ensartad beskaffenhet. I den mån dessa kapitaltillgångar

emellertid beräknades icke vara räntabla, skulle genom disponerandet

av de under driftbudgeten för avskrivning av nya kapitalinvesteringar

anvisade anslagsmedlen kapitaltillgångarna i motsvarande mån avskrivas

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

9

och de i riksbokföringen slutligt uppförda nya kapitaltillgångarna i sin helhet

utgöras av räntabla dylika tillgångar.

Medan de för avskrivning av nya kapitalinvesteringar anvisade anslagsmedlen

avse avskrivning av icke räntabla kapitaltillgångar i omedelbart samband

med dylika kapitaltillgångars tillkomst, avse de å utgiftshuvudtiteln

»Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster» anvisade anslagsmedlen

avskrivning av kapitaltillgångar, vilka redan före riksstatsårets ingång finnas

uppförda å riksliuvudbokens kapitalkonto. Sistberörda icke räntabla kapitaltillgångar,

vilka visserligen i riksbokföringen äro redovisade såsom tillgångar

å statens kapitalfonder, äga i realiteten icke något kapitalvärde och kunna

följaktligen lämpligen sammanfattas under beteckningen oreglerade kapitalmedelsförluster.

Såsom av det anförda framgår, skulle enligt de sakkunnigas förslag beträffande

kapitalbudgeten samtliga kapitaltillgångar, som tillkomma under det

nya budgetsystemet, bliva av ensartad beskaffenhet; anslagen å kapitalbudgeten

skola till den del, som skall fonderas, städse avse räntabla investeringar.

Någon uppdelning av statskapitalet i lånemedelskapital och skattemedelskapital,

såvitt angår de nya investeringarna, kan sålunda hädanefter icke göras,

och icke heller vid återbetalning av kapitalmedel blir sådan uppdelning möjlig.

I anslutning härtill förorda de sakkunniga vissa förändringar med avseende

å bokföringen av det nu i rikshuvudboken redovisade kapitalet (sid. 36).

För ernående av en tillfredsställande kapitalredovisning i rikshuvudboken

vöre det nödvändigt att i samband med övergången till den nya budgetordningen

vidtaga vissa förändringar beträffande det i rikshuvudboken nu

bokförda statskapitalet i syfte att ernå, att i rikshuvudboken framdeles inginge

allenast kapital av sådan art, som efter övergången skulle komma att tillföras

kapitalfonderna, d. v. s. räntabelt kapital. De i rikshuvudboken bokförda

icke räntabla kapitaltillgångarna borde därför i samband med övergången

till det nya systemet avskrivas.

Efter genomförande av denna övergångsanordning skulle kapitalfondernas

bokförda nettotillgångar — frånsett ej inlevererade överskottsmedel — representera

ett ensartat kapital. Detta kapital skulle härvid motsvara allt förutvarande,

vid övergången ej avskrivet kapital och förutsattes, med undantag

dock för oreglerade kapitalmedelsförluster, vara i sin helhet räntabelt.

Yttranden över förslaget.

över de sakkunnigas förslag lia yttranden efter remiss avgivits av statskontoret,

fullmäktige i riksbanken samt fullmäktige i riksgäldskontoret.

Statskontoret har, efter en erinran om det framlagda förslagets innebörd,

anfört:

Då statskontoret haft att fatta ståndpunkt till det föreliggande förslaget,

har ämbetsverket icke kunnat undgå att taga hänsyn till att, enligt vad erfarenheten

visar, en ettårig budgetbalansering icke alltid kan genomföras, utan

att en utsträckning av den tidrymd, över vilken verkliga inkomster och verkliga

utgifter skola väga jämnt mot varandra, understundom icke kan undvikas.

Såsom de sakkunniga framhållit, är detta framför allt fallet vid häftiga

växlingar mellan goda och dåliga tider, då spänningen mellan inkomsttillflödet

till statskassan och utgiftsbehovet blir särskilt framträdande.

Enär man alltså för framtiden i större eller mindre utsträckning måste

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

räkna med förekomsten av flerårig budgetbalansering, är det enligt statskontorets

mening riktigt och i sin ordning, att riksstatens uppställning anpassas

efter detta läge. Vid sådant förhållande och då den av de sakkunniga

föreslagna nya uppställningen av riksstaten med lika fördel kan användas

även vid ettårsbalansering av budgeten, har ämbetsverket funnit sig kunna

i huvudsak giva sin anslutning till de sakkunnigas förslag, helst som detsamma

— även bortsett från den ändrade riksstatsuppställningen — genom

ökad överskådlighet och reda samt i andra avseenden innehåller förbättringar

i förhållande till nuvarande budgettekniska anordningar.

Statskontoret vill emellertid här understryka, att enligt ämbetsverkets mening

en flerårsbalansering av budgeten — från vars ofrånkomlighet åtminstone

i vissa lägen den nya budgetordningen således utgår — kan komma

att medföra, risker för statsfinansernas sundhet och en sparsam statshushållning,

såvida nödig aktsamhet ej iakttages. Dessa risker föranledas icke av

balanseringsperiodens större längd i och för sig, utan av den omständigheten,

att balanseringsperioden kommer att omfatta mera än en statsreglering, vilket

innebär, att icke varje enskild statsreglering behöver bringas att balansera.

De år, då med hänsyn till föreliggande förhållanden en underbalansering

anses tillåten, dispensera sig statsmakterna så att säga från kravet på

verklig täckning av de löpande statsutgifterna, och denna täckning skjutes

över på framtiden. Det tvång till utgiftsbegränsning, som en begränsad medelstillgång

alltid utgör, försvinner följaktligen i ett dylikt läge eller förefinnes

ej i samma omfattning som eljest skulle vara fallet. I stället anlitas

en finansiering medelst lånemedel, vilken kan komma att taga betydande dimensioner.

Härigenom drives lätt statens utgiftsstandard i höjdén, vilket i

längden måste påverka skattenivån och möjligheterna till skattesänkning.

De sakkunniga hava icke varit blinda för att vissa risker kunna vara förbundna

med den större frihet, som flerårsbalanseringen av budgeten lämnar

åt statsmakterna. Den främsta garantien mot missbruk i detta hänseende

anse de sakkunniga ligga däri, att sådana budgettekniska anordningar träffas,

att vid varje tidpunkt full överblick är för handen rörande omfattningen

av föreliggande underbalansering och därav följande lånefinansiering. Berörda

risker hava ytterligare betonats i de särskilda yttranden, som äro fogade

vid sakkunnigutlåtandet. Till vad däri anförts får statskontoret hänvisa.

För egen del är statskontoret av den uppfattningen, att finanspolitikens

primära uppgift är och bör vara att med iakttagande av största möjliga sparsamhet

avväga och fastställa statens utgiftsbehov samt att på ändamålenligaste

sätt sörja för anskaffningen av de medel, som erfordras för detta behovs

täckande, medan de konjunkturutjämnande synpunkterna böra ställas

i andra planet. Ämbetsverket, som från denna utgångspunkt finner det angeläget,

att ovanberörda risker av flerårsbalanseringen i görligaste mån förebyggas,

är givetvis medvetet örn att några betryggande garantier i detta avseende

icke stå att vinna. Självfallet kommer det att vara av stort värde att

genom de av de sakkunniga föreslagna budgettekniska anordningarna tillfredsställande

överblick vinnes rörande omfattningen av föreliggande underbalansering.

Härutöver vill statskontoret emellertid framhålla önskvärdheten

av att från början en fast restriktiv praxis skapas rörande de förutsättningar,

under vilka flerårsbalansering — d. v. s. underskottsbudgetering

— skall anses tillåten, och angående ordningen för avarbetandet av en uppkommen

underbalans. Enligt statskontorets sätt att se bör ettårsbalanseringen

alltjämt vidhållas såsom det i princip normala förfaringssättet, och

flerårsbalansering bör få ifrågakomma endast då så med hänsyn till konjunkturläget

och rikets bästa finnes oundgängligen påkallat. I enlighet här
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

11

med böra ock, när sistnämnda finansieringsmetod kommit till användning,

ansträngningarna målmedvetet inriktas på att full budgetbalans bör återvinnas

i så snabb takt detta rimligtvis låter sig göra.

I förevarande sammanhang kan det förtjäna påpekas, att det enligt den

föreslagna nya budgetordningen vid täckningen av ett uppkommet budgetunderskott

skall tillgå sålunda, att underskottet »avföres» å budgetutjämningsfonden.

Något formellt riksdagsbemyndigande att lånemedel må för

ändamålet anlitas blir härvid icke erforderligt. Den myndighet — statskontoret

— som omhänderhar kontrollen över statsverkets checkräkning, har

allenast att — då statsverkets kassaställning så försämras, att tillgängliga

likvida medel icke förslå till täckandet av det löpande utgiftsbehovet —

därom göra anmälan till Kungl. Maj:t, som påkallar riksgäldsfullmäktiges

medverkan för åstadkommande av kassaförstärkning åt statsverket genom

att ställa lånemedel till förfogande i erforderlig utsträckning. Ett liknande

förfarande kan redan nu i vissa lägen ifrågakomma. Skillnaden är emellertid

den, att dylika hänvändelser till riksgäldskontoret om kassaförstärkning

för närvarande ytterst sällan förekomma — senaste gången år 1919 — medan

desamma efter det nya systemets genomförande komma att — under

perioder av underbalansering i större omfattning — bli normala och ofta

upprepade företeelser.

Med anledning av vad de sakkunniga anfört rörande rikshuvudbokens

kapitalredovisning vill statskontoret framhålla, att den nuvarande redovisningen

av statsverkets nettoförmögenhet i avseende å enhetlighet och fullständighet

lämnar åtskilligt övrigt att önska och för den skull icke kan anses

tillfredsställande. Enligt den omläggning, de sakkunniga tänkt sig, skulle

nettoförmögenheten för framtiden inskränkas till att omfatta allenast statsverkets

räntabla tillgångar. Härav skulle följden bliva bland annat, ej blott

att nu i rikshuvudboken oredovisade, oräntabla men faktiskt befintliga kapitalvärden

fortfarande skulle uteslutas från statsverkets tillgångar utan

även att från tillgångarna skulle avföras icke obetydliga, i statens utlåningsfonder

investerade kapitalbelopp, vilka ej anses giva full förräntning med

hänsyn till medelräntan å statens upplåning.

Rörande lämpligheten av den föreslagna omläggningen i fråga om kapitalredovisningen

synas — icke minst med hänsyn till nämnda medelräntas fluktuationer,

varigenom sålunda en fast norm för redovisningen icke erhålles -—•

delade meningar kunna råda. Beträffande utlåningsfonderna märkes för

övrigt, dels att, enligt vad erfarenheten visar, förlusterna å lånerörelsen genomsnittligt

äro relativt obetydliga, dels att, även örn fondernas kapitaltillgångar

utlånas räntefritt, desamma på längre eller kortare tids varsel kunna

göras likvida och därmed bliva disponibla. Åtminstone i avseende å dessa

fonder torde för den skull starka skäl tala för att fondernas samtliga kapitaltillgångar

inräknas i den bokförda nettoförmögenheten, men att kapitalmedlen

därvid angivas fördelade i tvenne grupper, räntabla och icke-räntabla

tillgångar.

Ifrågavarande spörsmål synes statskontoret vara av den vikt, att detsamma

bör göras till föremål för ytterligare övervägande, lämpligen i samband

med den utredning rörande redovisningen av del nu befintliga statskapitalet,

vilken de sakkunniga ansett böra komma till stånd i samband med övergången

till det nya riksstatssystemet. Såvitt ämbetsverket kan förstå, behöver

ett uppskov med ställningstagandet på denna punkt icke hindra, att — därest

så eljest anses önskvärt — frågan om den ändrade riksstatsuppställningen i

princip underställes redan innevarande års riksdag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Vad angår förslaget till riksstatens uppställning vill statskontoret slutligen

tillägga, att ur formell synpunkt det synes vara att föredraga, att överskott

och underskott i riksstaten angivas såsom överskott, respektive underskott

»att regleras över statens budgetutjämningsfond» framför att i detta sammanhang

begagnas de mera bokföringsmässiga uttrycken »tillföras» och

»avföras å» sagda fond. Vidare ifrågasätter ämbetsverket, om icke de under

kapitalbudgeten upptagna rubrikerna »kapitalmedel» och »kapitalinvestering»

— såsom i en statuppställning tämligen överflödiga — utan olägenhet

kunna och lämpligen böra utgå.

Vid ärendets föredragning i statskontoret har enligt ett utlåtandet bifogat

protokollsutdrag statskommissarien Tottie uttalat särskild mening och därvid

anfört:

För min del kan jag icke ansluta mig till den synpunkten, att den nuvarande

uppställningen av riksstaten är så bristfällig, att omedelbart några mera

ingripande reformer krävas. Jag kan heller icke finna, att riksstatens uppställning

bör gnindas på förhållandena under då och då återkommande kristidsperioder,

utan anser, att utgångspunkten bör vara riksstatsuppställningen

under år, då förhållandena måste anses vara i stort sett normala. Riksräkenskapsverkets

tidigare framförda förslag att å särskilda fonder redovisa

dels extra ordinarie arbeten, dels oreglerade kapitalmedelsföriuster synes

mig vara den utväg, som i första hand bör tillgripas för att erhålla en allmän

grundval för regleringen av dessa redovisningsfrågor. Ett fullt genomfört

avskrivningsförfarande med direkta anslag för detta ändamål torde ur

synpunkten av planmässighet och överskådlighet få anses vara att föredraga

framför att täcka uppkomna underskott med anlitande på föreslaget sätt av

den s. k. budgetutjämningsfonden, vilken för övrigt enligt förslaget under

vissa år icke skulle kunna i enlighet med tidigare uppgjorda täckningsplaner

disponeras härför. Att göra budgetutjämningsfondens möjligheter att fylla

sitt ändamål till en del beroende av utfallet av budgeten under visst år lärer

också enligt min mening vara ett tillvägagångssätt, som knappast kan anses

mera tillfredsställande än det nu tillämpade systemet. I den mån den nuvarande

kassafonden stiger till sådant belopp, att den kan till viss del disponeras

för täckning av lånemedelsförluster eller för andra avskrivningsändainål

bör även framdeles lämpligt belopp därav tagas i anspråk efter riksdagens

i varje särskilt fall fattade beslut.

Att, såsom de sakkunniga föreslagit, vidtaga sådana anordningar, att —

då budgetutjämningsfonden saknar tillgång — riksgäldskontoret skall tillhandahålla

statskontoret kassaförstärkning genom upplåning, synes mig vara

en utväg, som icke är tillrådlig, därest den — vilket enligt förslaget torde

bliva fallet — jämförelsevis ofta måste tillgripas. § 43 i reglementet för

riksgäldskontoret synes hänvisa till att kassaförstärkning icke bör äga rum

under sådana förhållanden, som skapas genom de sakkunnigas förslag. Genomföres

detta förslag, torde i varje fall sådan ändring i nämnda paragraf

böra ske, att riksgäldskontoret skall hava att i mån av behov ställa till statskontorets

förfogande en summa, som högst motsvarar det å budgetutjämningsfonden

enligt riksstaten upptagna underskottet. Detta tillhandahållande

av medel synes då icke vara att betrakta såsom kassaförstärkning i

vanlig mening, utan såsom en ersättning för lånemedel, som enligt nu tilllämpade

budgetprinciper normalt bort anvisas för bristens täckande, därest

icke andra tillgångar kunnat för ändamålet disponeras.

Vad beträffar redovisningen av statsverkets tillgångar synas de sakkunniga

icke hava framlagt något förslag, som innefattar en fullständig redo
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

13

visning av vad som skall anses ingå i statsförmögenheten. Innan en uppdelning

i driftbudget och kapitalbudget sker, torde dock böra klarläggas vad

som verkligen bör redovisas såsom ingående i statsförmögenheten. Även om

man anser sig vara bunden av vissa allmänna bokföringsprinciper, lärer man

dock här icke kunna godtaga ett resultat, som leder därtill att från statens

redovisade tillgångar uteslutas de oräntabla kapitalfordringar, som faktiskt

finnas och som representera en betydande del av statens förmögenhet. Uppmärksammas

må också, att dessa vid visst tillfälle oräntabla tillgångar kort

tid därefter kunna lämna avkastning.

Slutligen tillåter jag mig helt allmänt framhålla, att den grundläggande

uppfattning, som kännetecknar de sakkunnigas förslag, nämligen strävan att

skapa garantier mot missbruk av den större frihet, som en balansering av

budgeten under en flerårig period lämnar åt statsmakterna, icke med hänsyn

till hittillsvarande erfarenhetsrön synes mig påkalla särskilda åtgärder,

och att statsmakterna under en krisperiod måste vara obundna att handla

med hänsyn till då rådande förhållanden samt att några i förväg för ett dylikt

handlande uppdragna riktlinjer torde sakna verkligt värde, då ett nödtillstånd

inträder och exceptionella åtgärder påkallas.

Fullmäktige i riksbanken, som yttrat sig över förslaget allenast i den del

det berör riksbanken, lia anfört:

Riksbanken erhåller sin vinst dels från en avbetalningslånefond, som är

ställd under riksbankens förvaltning och som med hänsyn till sin natur bör

förvaltas av riksbanken, dels ock från övriga rörelsegrenar. Avbetalningslånefonden,

vars kapital ursprungligen var 12,500,000 kronor, bär under

åren 1918—1930 successivt ökats till sitt nuvarande belopp 44,000,000 kronor.

Den har, liksom riksbankens grundfond och reservfond å resp.

50,000,000 kronor och 20,000,000 kronor, avsatts av bankens behållna vinstmedel.

Enligt lagen för Sveriges Riksbank äger riksdagen att — med visst förbehåll

— förfoga över riksbankens behållna årliga vinst.

Enligt fullmäktiges mening torde rent praktiska synpunkter tala för att

såväl de egna fonderna som avbetalningslånefonden behandlas efter ensartade

principer. Sistnämnda fond synes därför böra upptagas bland »riksbankens

tillgångar och skulder». Bland tillgångarna skulle alltså uppföras

utestående avbetalningslån och bland skulderna avbetalningslånefonden.

Härigenom skulle riksbankens inkomster i framtiden komma att redovisas

på samma sätt som hittills.

Vad härefter angår grundfonden, må erinras, att riksbanken närmast är

att anse såsom ett bolag, bildat enligt särskild lag, och därför synes böra

behandlas såsom övriga bolag, vilka ägas av staten. Det torde under sådana

förhållanden vara lämpligt, att under rubriken »tillgångar» i rikshuvudboken,

exempelvis närmast före »statens övriga aktier», uppföres en särskild

rubrik »riksbanksfonden» eller »riksbankens grundfond», vilken då bör uppföras

med 50,000,000 kronor. Riksbankens faktiska tillgångar överstiga givetvis

högst väsentligt detta belopp. Emellertid torde i likhet med vad för

närvarande är fallet med andra liknande tillgångar exempelvis aktiebolaget

Tobaksmonopolets aktier icke heller riksbankens grundfond böra upptagas

till högre belopp än det nominella värdet.

I sitt över förslaget avgivna utlåtande, som begränsats att avse de delar

därav som beröra riksgiildskontoret, lia riksgälds/ullmäktige anfört:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Fullmäktige hava icke funnit anledning till erinran mot de sakkunnigas

ifrågavarande förslag, vilka synas vara ägnade att giva ökad klarhet och

reda åt hithörande delar av budgeten. Fullmäktige få tillika förklara riksgäldskontoret

berett att, därest de sakkunnigas förslag godkännes av Kungl.

Maj:t och riksdagen, lämna den medverkan, som förslagets genomförande

erfordrar från kontorets sida. I detta sammanhang må framhållas, att inom

riksgäldskontoret förslag redan utarbetats till omläggning av kontorets bokföring

i anslutning till de sakkunnigas förslag.

Endast i ett avseende anse sig fullmäktige böra i detta sammanhang uttala

ett särskilt önskemål. De sakkunniga hava funnit starka skäl tala för att

den direkta avskrivningsmetoden tillämpas vid avskrivning av oräntabla nyinvesteringar

i statens affärsverk. Vid denna avskrivningsmetod är det icke

möjligt att ur balansräkningen för ett sådant verk erhålla kännedom om

storleken av ifrågavarande investeringar. Då det emellertid måste anses vara

av intresse att hava tillgång till uppgifter härom synes det vara önskvärt,

att i sådana fall, där den direkta avskrivningsmetoden skall tillämpas, särskild

redovisning över de oräntabla, omedelbart avskrivna nyinvesteringarna

föres vid sidan av räkenskaperna.

Utredning rörande formerna för en övergång

till det föreslagna systemet.

I syfte att närmare klarlägga de budgettekniska spörsmål, som kräva sin

lösning vid övergången från nuvarande system till det av budgetsakkunniga

förordade, har inom finansdepartementet utarbetats en promemoria rörande

möjligheterna att inpassa det framlagda riksstatsförslaget för budgetåret

1937/1938 i det nya systemet. Promemorian torde få såsom bilaga fogas vid

protokollet i delta ärende (bilaga B).

Med hänsyn till att redovisningen av de i riksstatsförslaget för extraordinära

avskrivningar beräknade medlen och av de häremot svarande

täckningsmedlen på grund av den föreslagna ändringen av formerna för

disposition av kassafonden (budgetutjämningsfonden) icke direkt låter sig

infoga i det nya systemet och därför kan tänkas ordnad på olika sätt, ha

i promemorian framlagts alternativa förslag till ändrad uppställning av riksstaten

för nästföljande budgetår. Det första av dessa förslag, som strängt

följer principerna för den av de sakkunniga förordade riksstatsutformningen,

karakteriseras därav, att det i riksstatsförslaget för extraordinära avskrivningar

i anspråk tagna beloppet av kassafonden förutsatts skola upptagas

å driftbudgeten såsom underskott att avföras å budgetutjämningsfonden;

de mot angivna belopp svarande avskrivningsmedlen skulle då redovisas å

driftbudgeten. Vid de övriga alternativen har det underskott å driftbudgeten,

som sålunda framträder vid övergången från nuvarande system till det

föreslagna, redovisats i annan ordning än över driftbudgeten genom att det

för avskrivningsändamål disponerade beloppet kassafondsmedel, respektive

bela det inkomstbelopp som disponerats för vad som kan betraktas såsom

extraordinär avskrivning förutsatts skola antingen över kapitalbudgeten tillföras

riksgäldsfonden, eller också vid sidan av riksstaten överföras till riksgäldsfonden

eller direkt till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 223.

15

Riksräkenskapsuerkets yttrande i ärendet.

Sedan utlåtanden över budgetsakkunnigas förslag inkommit från förenämnda

myndigheter, hava såväl de budgetsakkunnigas promemoria som

dessa utlåtanden och den inom departementet i anslutning till de sakkunnigas

framställning utarbetade promemorian remitterats till riksräkenskapsverlcet,

som i ärendet anfört följande:

I underdånigt utlåtande den 14 oktober 1935 över arbetslöshetsutredningens

i dess betänkande II framlagda förslag rörande vissa budgettekniska frågor

m. m. har riksräkenskapsverket underkastat den nuvarande riksstatsuppställningen

en ingående granskning samt närmare angivit de brister, som enligt

ämbetsverkets uppfattning vidlåda denna uppställning. Enligt riksräkenskapsverkets

ifrågavarande, i budgetsakkunnigas promemoria refererade

framställning äro berörda brister väsentligen att hänföra till sättet för redovisningen

av dels i anspråk tagna kapitaltillgångar, dels avbetalning å statsskulden,

dels slutligen utgifter för icke räntabla kapitalinvesteringar.

De av riksräkenskapsverket i utlåtandet framlagda alternativa förslagen till

ändrad uppställning av riksstaten hade utarbetats med utgångspunkt från det

sedan gammalt uppställda kravet på budgetens balansering, d. v. s. att utgifter

för i finansiell mening icke räntabla ändamål borde täckas av löpande

inkomster, varemot förefintliga kapitaltillgångar eller lånemedel icke borde

anlitas för utgifter av denna art. Med hänsyn till att i vissa statsfinansiella

situationer icke kunde undvikas, att avsteg måste göras från normalt gällande

budgetprinciper förordade emellertid riksräkenskapsverket, att under tider,

då svår depression rådde och då för ändamålet skattemedel icke kunde

utan stora svårigheter uppbringas, anslag till extra ordinära allmänna arbeten

finge finansieras genom kapitaltillgångar eller lånemedel. Enligt riksräkenskapsverkets

förslag till riksstatsuppstänning hade följaktligen förutsatts, att

anslag för nämnda ändamål skulle kunna överflyttas från skattebudgeten till

budgetens andra huvuddel, »kapitalbudgeten». Vid tillgripande av denna utväg

borde emellertid alltjämt den regeln upprätthållas, att sålunda uppkomna

bokförda tillgångar skulle genom anvisande av anslag å skattebudgeten

snabbt avskrivas.

Budgetsakkunnigas förslag till uppställning av riksstaten har utarbetats i

principiell anslutning till det av riksräkenskapsverket framlagda, såsom alternativ

II betecknade förslaget. Den ur budgetteknisk synpunkt viktigaste olikheten

mellan de båda förslagen hänför sig till det förhållandet, att enligt budgetsakkunnigas

förslag den av riksräkenskapsverket för normala förhållanden

föreslagna fördelningen av utgifterna mellan budgetens två huvuddelar skall

upprätthållas i alla finanslägen och att följaktligen någon överflyttning under

depressionstider av icke räntabla utgifter från »driftbudgeten» till »kapitalbudgelen»

icke skall medgivas.

Riksräkenskapsverket finner den utformning av riksstatsuppställningen,

som budgetsakkunniga med utgångspunkt härifrån utarbetat, innebära en väsentlig

förbättring av ämbetsverkets eget tidigare förslag. Riksräkenskapsverket

tillmäter härvid särskild betydelse, att med tillämpande av budgetsakkunnigas

förslag till riksstatsuppställning en budgetordning ernås, vilken ger ett

klart uttryck för såväl varje enskild budgets innebörd i balanseringshänseende

som förutsättningarna för budgetens balansering på längre sikt.

över budgetsakkunnigas promemoria hava utlåtanden avgivits av statskontoret

och, vad avser de delar av promemorian, som beröra riksbanken och

riksgäldskontoret, av fullmäktige i riksbanken respektive riksgäldskontoret.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

I de av myndigheterna avgivna utlåtandena har erinran mot den budgettekniska

utformningen av de sakkunnigas förslag till riksstatsuppställning

framställts allenast beträffande viss med den nya uppställningen sammanhängande

omläggning av rikshuvudbokens kapitalredovisning, vilket spörsmål

statskontoret funnit böra göras till föremål för ytterligare övervägande.

Ett genomförande av de sakkunnigas förslag till riksstatsuppställning förutsätter,

att statens i rikshuvudboken redovisade nettoförmögenhet för framtiden

inskränkes till att i princip omfatta allenast räntabla kapitaltillgångar.

Härav följer bland annat, ej blott att nu i rikshuvudboken oredovisade, oräntabla

men faktiskt befintliga kapitaltillgångar fortfarande skulle uteslutas

från statsverkets nettotillgångar utan även att från de hittills i rikshuvudboken

redovisade nettotillgångarna skulle avföras icke obetydliga, i statens utlåningsfonder

investerade kapitalbelopp, vilka beräknas icke giva full förräntning

med hänsyn till räntekostnaden för statens upplåning.

Statskontoret, som funnit delade meningar kunna råda rörande lämpligheten

av den föreslagna omläggningen av kapitalredovisningen, har beträffande

utlåningsfonderna bland annat framhållit, dels att, enligt vad erfarenheten

visade, förlusterna å lånerörelsen genomsnittligt vore relativt obetydliga, dels

att, även örn fondernas kapitaltillgångar utlånades räntefritt, desamma efter

längre eller kortare tids varsel kunde göras likvida och därmed bliva disponibla.

Enligt statskontorets mening talade åtminstone i avseende å dessa

fonder starka skäl för att fondernas samtliga kapitaltillgångar inräknades i

den bokförda nettoförmögenheten, varvid kapitalmedlen borde uppdelas i

två grupper, avseende den ena räntabla och den andra icke räntabla kapitaltillgångar.

Rörande förevarande spörsmål vill riksräkenskapsverket för egen del framhålla

följande.

Enligt budgetsakkunnigas förslag till riksstatsuppställning skola den totala

budgetens två huvuddelar, driftbudgeten och kapitalbudgeten, å riksstaten

redovisas såsom två helt självständiga budgeter. Driftbudgeten avses skola

omfatta å inkomstsidan samtliga löpande inkomster och å utgiftssidan samtliga

i finansiell mening icke räntabla utgifter. Till kapitalbudgeten åter

skulle å inkomstsidan hänföras de för investering i statens kapitalfonder erforderliga

medlen och å utgiftssidan upptagas de anslag, som avses skola

anvisas såsom kapitalökning å statens kapitalfonder. För vinnandet av det

sålunda uppställda syftet erfordras, att vid anvisande å kapitalbudgeten av

anslag till helt eller delvis icke räntabla kapitalinvesteringar samtidigt å driftbudgeten

anvisas anslag till belopp svarande mot summan av de sålunda anvisade

anslag eller delar av anslag, vilka avse icke räntabla kapitalinvesteringar.

I förslaget till riksstatsuppställning förutsättes, att hithörande, å

driftbudgeten uppförda anslag skola anvisas såsom avskrivningsanslag.

Av den föreslagna riksstatsuppställningens utformning i nu omhandlade

avseende följer, att budgetens realiserande icke skulle medföra någon förändring

av statens bokförda nettoförmögenhet i annan mån än som svarar

mot driftbudgetens redovisade överskott respektive underskott. Någon ökning

av de olika kapitalfondernas bokförda nettotillgångar, motsvarande de

för icke räntabla kapitalinvesteringar anvisade anslagsmedlen, skulle ej heller

inträda vid dessa anslagsmedels disponerande för avsedda ändamål.

Det av de sakkunniga sålunda förordade sättet för medelsanvisningen avseende

icke räntabla kapitalinvesteringar och för avskrivning av de häremot

svarande icke räntabla kapitaltillgångarna grundar sig på riksräkenskapsverkets

i dess förutberörda utlåtande den 14 oktober 1935 framställda för
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 225.

17

slag av enahanda innebörd. Under hänvisning till den motivering för förslaget,

som återfinnes i riksräkenskapsverkets tidigare, i hudgetsakkunnigas

promemoria återgivna uttalande i ämnet, får ämbetsverket nu framhålla, att

det angivna redovisningsförfarandet är en direkt konsekvens av de allmänna

budgettekniska principer, som lagts till grund vid utarbetandet av den föreslagna

nya riksstatsuppställningen.

I anledning av vad statskontoret anfört beträffande redovisningen av särskilt

statens utlåningsfonders kapitaltillgångar, vill riksräkenskapsverket

erinra därom, att genomförandet av budgetsakkunnigas förslag till riksstatsuppställning

icke innebär någon rubbning av hittillsvarande ordning beträffande

redovisningen av fondernas bruttotillgångar. Genom omläggningen

åsyftas allenast, att, i den mån dessa bruttotillgångar beräknas vara icke räntabla,

häremot svarande belopp redovisas å för ändamålet uppförda avskrivningskonton,

varigenom fondernas nettotillgångar bringas att sammanfalla

med fondernas räntabla kapitaltillgångar. Statskontorets erinran att med

hänsyn till förekommande fluktuationer beträffande medelräntan å statens

upplåning någon fast norm för redovisningen icke erhålles, synes ej i förevarande

sammanhang böra tillmätas avgörande betydelse. Nämnda omständighet

påverkar i samma mån räntabilitetsberäkningen beträffande statens

samtliga kapitalinvesteringar. Sättet för kapitalinvesteringarnas finansiering

måste emellertid alltid fastställas med ledning av medelräntans höjd vid tidpunkten

för kapitalinvesteringsanslagens anvisande. Det förhållandet att lånefondernas

kapitaltillgångar efter kortare eller längre tids varsel kunna göras

likvida synes icke heller böra medföra, att hithörande icke räntabla kapitalinvesteringar

i redovisningshänseende behandlas annorlunda än till övriga

kapitalfonder hänförliga, icke räntabla kapitalinvesteringar.

Riksräkenskapsverket vill slutligen erinra därom, att, då kravet på upprätthållandet

av statens förmögenhetsställning uppställts som riktlinje för statens

budgetpolitik, i statens nettoförmögenhet icke inräknats nu omhandlade icke

räntabla kapitaltillgångar. Även med hänsyn härtill är fördenskull den föreslagna

omläggningen av kapitalredovisningen att förorda.

Vad därefter angår redovisningen å riksstaten av riksbankens vinst och redovisningen

i rikshuvudboken av riksbankens tillgångar, hava budgetsakkunnigas

härutinnan framställda förslag icke givit anledning till någon principiell

erinran från fullmäktiges i riksbanken sida. I sitt utlåtande i ärendet

framhålla fullmäktige, att riksbanken närmast vore att anse såsom ett bolag,

bildat enligt särskild lag, och därför i redovisningshänseende borde behandlas

såsom övriga av staten ägda bolag. Vid sådant förhållande förordade fullmäktige,

att under »tillgångar» i rikshuvudboken, exempelvis närmast före

»statens övriga aktier», uppfördes en särskild rubrik »riksbanksfonden» eller

»riksbankens grundfond», vilken då borde upptagas med ett belopp, motsvarande

det bokförda värdet av riksbankens grundfond. Riksbanksvinsten förutsattes

härvid skola å riksstaten redovisas såsom utdelning å det i rikshuvudboken

bokförda fondkapitalet.

I anledning av vad riksbanksfullmäktige i ärendet anfört, vill riksräkenskapsverket

allenast göra det uttalandet, att enligt ämbetsverkets uppfattning

bland riksbankens i rikshuvudboken redovisade kapitaltillgångar böra inräknas

utom riksbankens grundfond även riksbankens reservfond och riksbankens

avbetalningslånefond. Den nya kapitalfondens namn torde härvid

lämpligen höra fastställas till riksbanksfonden och den häremot svarande inkomsttiteln

å riksstaten uppföras närmast före inkomsttiteln fonden för statens

aktier.

lii hany lill riksdagens protokoll 19117. 1 sami. Nr 226. ‘-t

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 22-5.

Fullmäktiges i riksgäldskontoret utlåtande i ärendet har icke givit riksräkenskapsverket

anledning till särskilt yttrande.

Riksräkenskapsverket övergår härefter till frågan om driftbudgetens balansering

över ett eller flera budgetår. Såsom närmare framgår av budgetsakkunnigas

promemoria hava under utredningsarbetet skiftande uppfattningar rörande balanseringsproblemets

lösning gjort sig gällande bland de sakkunniga, vilket

emellertid icke hindrat, att deras överläggningar lett fram till enhälliga rekommendationer

i alla praktiskt betydelsefulla budgettekniska spörsmål. De

sakkunniga hava funnit det i och för sig vara av underordnad betydelse,

örn perioden för budgetens balansering erhåller större eller mindre längd. I

den praktiska tillämpningen bar det dock synts medföra uppenbara fördelar,

att balansen mellan inkomster och utgifter upprätthålles för varje budgetår.

Erfarenheten bär emellertid visat, att svårigheterna för en ettårig balansering

stundom bliva så stora, att även de, som principiellt fasthålla vid denna kortare

balanseringsperiod såsom det normala, anse att en utsträckning av den

tidrymd, över vilken verkliga inkomster och verkliga utgifter skola väga jämnt

mot varandra, ej kan undvikas. Till samma slutsats hava de kommit, vilka

förorda en balansering av budgeten över en flerårig tidsperiod såsom ett

led i en konjunkturutjämnande finanspolitik. Även örn motiveringen för att

välja en flerårig balanseringsperiod får en i viss mån annan karaktär än enligt

den först nämnda uppfattningen, är det samma praktiska problem som

upprullas.

Den i budgetsakkunnigas promemoria sålunda konstaterade motsättningen

mellan å ena sidan en uppfattning, som strängt hävdar ettårsbalanseringens

företräden, och å andra sidan en uppfattning, enligt vilken flerårsbalansering

finnes höra givas ett något större utrymme, har kommit till uttryck dels i de

till promemorian fogade särskilda yttrandena av herrar Bergendal och Hildebrand,

dels i statskontorets utlåtande över budgetsakkunnigas förslag.

När riksräkenskapsverket nu går att taga ställning till ettårs- respektive

flerårsbalanseringens företräden och risker, vill ämbetsverket till en början

närmare belysa balanseringens faktiska genomförande under tidigare budgetår.

Vad först angår utvecklingen från och med budgetåret 1931/32, förelåg

betydande underbalansering under vart och ett av budgetåren 1931/32—

1934/35, medan budgetåren 1935/36 och 1936/37 karakteriserats av en omfattande

överbalansering. Jämväl riksstatsförslaget för budgetåret 1937,38 utvisar

en betydande överbalansering. För samtliga dessa sju budgetår har

man sålunda haft att räkna med mycket betydande avvikelser från jämn balansering,

för fyra budgetår underskott och för tre budgetår överskott. En

undersökning av balanseringens genomförande under tidigare budgetår från

och med år 1912 har ådagalagt, att mycket stora avvikelser från jämn balansering

förelegat under ett flertal budgetår och att relativt mindre men

dock avsevärda avvikelser förekommit under andra budgetår. Under perioden

1917—1922 har sålunda med utgångspunkt från budgetutfallet den sammanlagda

behållningen å statsverkets kassafond och statsverkets fond av rusdrycksmedel

utvisat årliga variationer, som för fem budgetår överstigit 100

miljoner kronor och för tre budgetår 200 miljoner kronor. Från och med år

1920 hava avvikelserna från jämn balansering till avsevärd del föranletts av

den särställning i budgethänseende, som rusdrycksmedelsinkomsterna under

en följd av budgetår fått intaga. Uppmärksammas må ock, att automobilskattemedlens

redovisning å specialbudget i verkligheten möjliggjort, att

under visst budgetår inflytande inkomster kunnat i betydande utsträckning

disponeras under efterföljande budgetår. Vidare har jämväl den omfattande

medelsanvisning, som hänför sig till å riksstaten uppförda reservationsanslag,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

19

inneburit, att dispositionen av inkomster kommit att ske lång tid efter det att

inkomsterna influtit i statsverkets kassa. Under tidigare budgetår bär slutligen

å andra sidan genom en omfattande, vid sidan av riksstaten redovisad

förskottsutbetalning av löpande utgifter till visst budgetår hänförliga inkomster

disponerats före budgetårets ingång.

Av vad riksräkenskapsverket sålunda anfört, torde framgå, att under den

tid den nuvarande riksstatsuppställningen tillämpats principen, att varje

budgetårs löpande utgifter skola täckas av till samma budgetår hänförliga

löpande inkomster, strängt upprätthållits allenast i mycket begränsad omfattning

samt att under olika delar av perioden stora avvikelser från jämn

balansering av inkomster och utgifter förelegat.

Orsakerna till att ettårsbalansering av budgeten sålunda tidigare i många

fall icke tillämpats och med säkerhet icke utan stora svårigheter kunnat

mera allmänt genomföras hava främst varit att söka i de häftiga växlingar

mellan goda och dåliga tider, som kännetecknat det ekonomiska livet under

och efter världskriget. De ekonomiskt gynnsamma åren hava utmärkts av

stark stegring av inkomsterna, vilken stegring vid inträdande konjunkturförsämring

hastigt förbytts i starkt sjunkande inkomsttillflöde. Utgifterna åter

hava vid övergången från goda till dåliga tider på grund av ökade understödskostnader

av skilda slag utvisat en i förhållande till inkomsterna motsatt

utveckling, innebärande alltså en stegring av utgifterna under lågkonjunkturen.

Vid tillämpande av en konjunkturutjämnande finanspolitik har

utgiftsstegringen under lågkonjunkturen blivit än mer framträdande.

De motsatta utvecklingstendenser, som inkomsterna och utgifterna sålunda

utvisa under de skilda faserna av konjunkturförloppet, måste enligt riksräkenskapsverkets

uppfattning tillmätas avgörande betydelse, då det gäller

att utforma den statliga finanspolitiken på längre sikt. Ett strängt upprätthållande

av ettårig budgetbalansering oberoende av den ekonomiska konjunkturens

växlingar måste anses medföra olägenheter såväl^ under depressionstider

som under tider, då högkonjunktur råder. Vid svårartad depression

skulle ettårsbalansering av budgeten nödvändiggöra antingen aU beskattningen

drives orimligt i höjden eller att befogade utgiftsändamål åsidosättas.

Vid inträdande mera utpräglad konjunkturförbättring åter skulle ettårsbalanseringen

visserligen möjliggöra stora skattelättnader men ock öppna

vägen för en rundhänt utgiftspolitik. Riksräkenskapsverket håller före, att

i nu omhandlade lägen balanseringens utsträckning över ett flertal budgetår

otvivelaktigt är ägnad att medföra en större jämnhet i beskattningen och en

bättre avvägning av utgifterna.

Med den uppfattning rörande den lämpligaste lösningen av balanseringsproblemet,

som riksräkenskapsverket sålunda hävdat, kan ämbetsverket icke

ansluta sig till den mot flerårsbalansering av budgeten i princip avvisande

ståndpunkt, som utvecklats i de särskilda yttrandena till budgetsakkunnigas

promemoria och i statskontorets över samma promemoria avgivna utlåtande.

Kravet på upprätthållande av ettårsbalansering, på sätt i nämnda yttranden

och utlåtande angivits, skulle nämligen efter genomförandet av den

av budgetsakkunniga föreslagna nya riksstatsuppställningen — enligt vilken

varje överskott respektive underskott skulle redovisas öppet å riksstaten —

innebära en mycket stark begränsning av den rörelsefrihet i fråga om budgetens

balansering, som i verkligheten tillämpats redan med den nuvarande

riksstatsuppställningen.

Riksräkenskapsverket vill i detta sammanhang erinra därom, att de av

konjunkturväxlingarna föranledda svårigheterna att under varje särskild rä
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

kenskapsperiod upprätthålla en önskvärd relation mellan inkomster och utgifter

göra sig gällande icke allenast i den statliga hushållningen utan känneteckna

den ekonomiska verksamheten över huvud. Av särskilt intresse är

härvid den inställning, som välskötta enskilda storföretag i omhandlade avseende

intaga. I syfte att neutralisera verkningarna av en inträdande konjunkturförsämring

söka dylika företag under ekonomiskt gynnsamma år genom

fondbildning eller skuldavbetalning konsolidera ställningen. Med stöd

av de sålunda uppsamlade reserverna respektive möjligheten att upptaga nya

lån kunna företagen därefter utan att deras framtida utveckling äventyras

uthärda lågkonjunkturens påfrestningar. Varje insiktsfull och ansvarskännande

företagsledning eftersträvar en sådan utjämning de olika räkenskapsåren

emellan, att verksamheten kan bedrivas i görligaste mån friktionsfritt.

Särskilt må erinras, att vid företag, vilka äro organiserade såsom aktiebolag,

det anses önskvärt, att aktieutdelningen icke underkastas allt för stora växlingar.

Genom den uppställning av riksstaten och de budgettekniska anordningar

i övrigt, som av budgetsakkunniga föreslagits, skulle enligt riksräkenskapsverkets

uppfattning goda förutsättningar skapas för en rationell utjämning av

statens hushållning de olika budgetåren emellan. När riksräkenskapsverket

sålunda för sin del förordar, att flerårsbalansering av budgeten bör kunna

tillgripas, dock endast i vissa, i budgetsakkunnigas promemoria närmare angivna

finanslägen, förbiser ämbetsverket icke de särskilda risker, som kunna

vara förbundna med flerårsbalanseringens genomförande. Även riksräkenskapsverket

finner möjligheten att under lågkonjunktur underbalansera budgeten

innebära en allvarlig risk, att tillbörlig återhållsamhet vid anslagsanvisningen

icke iakttages. Såsom i det föregående påvisats, föreligger emellertid

vid ett strängt upprätthållande av ettårsbalansering motsvarande risk under

tider, då högkonjunktur råder. I det långa loppet lära de här berörda

med vardera balanseringsmetoden förbundna riskerna ungefärligen uppväga

varandra. Riksräkenskapsverket, som i varje fall icke kan tillmäta de mot

flerårsbalanseringen härutinnan framställda erinringarna någon större räckvidd,

finner emellertid denna balansering onekligen vara förbunden med

avsevärda risker i annat avseende. Riksräkenskapsverket syftar härvid på

det förhållandet, att bedömandet av såväl det aktuella konjunkturläget som

den framtida konjunkturutvecklingen alltid måste bliva relativt osäkert. En

allvarligare felbedömning i ettdera eller båda dessa avseenden skulle utan tvivel

i avsevärd män rubba förutsättningarna för balanseringens korrekta genomförande.

Även nu angivna risker äro — låt vara i mera begränsad utsträckning

— för handen jämväl vid ettårsbalansering. Den av budgetsakkunniga

föreslagna formen för flerårsbalanseringens genomförande erbjuder

emellertid enligt riksräkenskapsverkets uppfattning tillräckliga möjligheter att

genom justering av avskrivnings- och täckningsplaner neutralisera verkningarna

av tidigare gjorda dylika felbedömningar. Vid sådant förhållande

lärer tillkomsten av de fortlöpande undersökningar rörande den ekonomiska

utvecklingen, som avses skola anförtros åt det beslutade konjunkturinstitutet,

i förevarande sammanhang kunna bliva av väsentligt värde. För ett

siffermässigt korrekt genomförande av flerårsbalanseringen är slutligen av

betydelse, att de inom finansdepartementet under senare år utarbetade förhandsberäkningarna

rörande inkomsttillflödet och utgiftsbehovet under de

närmast framtida budgetåren fullföljas och ytterligare fördjupas.

Riksräkenskapsverket har slutligen att taga ställning till frågan om utformningen

av riksstaten för det budgetår, den nya uppställningen första gången

avses skola tillämpas. Till belysning av de speciella budgettekniska problem,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

21

som sammanhänga med övergången till den nya riksstatsuppställningen, hava

i en i remissen ingående, inom finansdepartementet utarbetad promemoria

på grundval av det i årets statsverksproposition framlagda riksstatsförslaget

för budgetåret 1937/38 siffermässiga sammanställningar utarbetats, utvisande

den konkreta utformningen enligt den nya budgetordningen av riksstaten

och vissa till denna hörande bilagor m. m. I promemorian hava redovisats

tre olika huvudalternativ, av vilka två uppdelats i vardera två varianter.

De olika alternativen hava erhållit beteckningarna I, II a, II b, III a och

III b.

Den olika utformningen av de tre huvudalternativen sammanhänger med

det förhållandet, att enligt den nuvarande budgetordningen, som förutsätter

att skattebudgeten å riksstaten alltid bringas att formellt balansera, tidigare

faktiska budgetunderskott kommit att i rikshuvudboken redovisas bland statens

bokförda kapitaltillgångar och där erhållit karaktären av oreglerade kapitalmedelsförluster.

Anslag till avskrivning av dylika förluster hava härvid

i regel redovisats under utgifter för kapitalökning å titeln för avbetalning å

statsskulden. Enligt den föreslagna nya riksstatsuppställningen åter skola

de å riksstaten öppet redovisade budgetunderskotten avföras å budgetutjämningsfonden

och komma alltså aldrig att ingå bland rikshuvudbokens bokförda

kapitaltillgångar. Härav följer, att medel för avskrivning av oreglerade

kapitalmedelsförluster å ena sidan och för täckning av tidigare å riksstaten

uppförda budgetunderskott å andra sidan enligt den föreslagna nya

riksstatsuppställningen bliva föremål för en budgettekniskt olikartad redovisning,

i det att de förra medlen anvisas å anslag, vilka ingå bland driftbudgetens

övriga utgiftsanslag, medan de senare medlen uppföras såsom överskott

å driftbudgeten.

På grund av nu angivna förhållande liksom av den anledningen, att vid

ett kontinuerligt tillämpande av den föreslagna nya riksstatsuppställningen

täckningen av oreglerade kapitalmedelsförluster genom driftbudgetens underbalansering

skulle kunna genomföras tidigare än enligt den nuvarande budgetordningen,

kan icke undvikas, att vid övergången till det nya budgetsystemet

vissa komplikationer inträda. Detta har ock givit anledning till framläggandet

i departementspromemorian av alternativa förslag till uppställning

av riksstaten för övergångsåret.

Enligt alternativ I har utgiftshuvudtiteln för avskrivning av oreglerade

kapitalmedelsförluster uppförts med 73,626,300 kronor och driftbudgetens

underskott beräknats till 37,070,000 kronor. Enligt alternativen II och III

hava — på grunder som i promemorian angivits — de för avskrivning av

oreglerade kapitalmedelsförluster upptagna anslagsbeloppen reducerats till

respektive 43,926,300 kronor och 25,013,500 kronor, svarande mot respektive

ett budgetunderskott av 7,370,000 kronor och ett budgetöverskott

av 11,542,800 kronor. De belopp, varmed i förhållande till alternativ I de för

avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster uppförda anslagen minskats,

enligt alternativ 11 29,700,000 kronor och enligt alternativ III 48,612,800

kronor, hava avsetts skola redovisas i annan ordning än över driftbudgeten.

Enligt de såsom alternativ II a och III a betecknade riksstatsuppställningarna

hava nämnda belopp redovisats (ivor kapitalbudgeten såsom omföringar från

budgetutjämningsfonden till riksgäldsfonden, varefter själva avskrivningen

skulle genomföras vid sidan av riksstaten. Enligt alternativen II b och lil b

åter har såväl dispositionen av medlen ur budgetutjämningsfonden som själva

avskrivningen förutsatts skola redovisas vid sidan av riksstaten.

Vid bedömandet av de olika förslagen till riksstatsuppställningar för övergångsåret

ina till förmån för alternativ I särskilt framhållas, att genom tilllämpning

av della alternativ vinnes, alt samtliga de i det lill grund för (löpar
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

tementspromemorians riksstatsuppställningar liggande riksstatsförslaget för

budgetåret 1937/38 upptagna anslagsmedel, vilka avse avskrivning av oreglerade

kapitalmedelslörluster, bliva redovisade över driftbudgeten. Enligt

alternativen II a och III a skulle visserligen samtliga för avskrivning av

oreglerade kapitalmedelsförluster avsedda medel redovisas över riksstaten,

men i den mån dessa medel överflyttades till kapitalbudgeten skulle, såsom

tidigare angivits, själva avskrivningen genomföras vid sidan av riksstaten,

vilket måste anses mindre tillfredsställande. Härtill kommer, att den föreslagna

redovisningen av för avskrivningsändamål avsedda medel över kapitalbudgeten

icke lärer vara förenlig med grunderna för kapitalbudgetens

anordning enligt det föreslagna nya budgetsystemet, jämlikt vilka grunder

kapitalbudgeten närmast skall utgöra en plan för ny kapitalinvestering

i statens kapitalfonder. Beträffande de såsom alternativ II b och III b

betecknade riksstatsuppställningarna slutligen synes någon annan erinran

icke kunna framställas än att dessa uppställningar i ännu högre grad än

alternativen II a och III a eftersätta kravet på riksstatens fullständighet.

Även örn det kan anses försvarligt att i ett undantagsläge vid övergången

till en ny budgetordning genomföra vissa till riksstaten normalt hänförliga finansoperationer

vid sidan av riksstaten, finner riksräkenskapsverket sig likväl

icke kunna förorda, att vid utarbetandet av riksstaten för övergångsåret

något annat av de i departementspromemorian framlagda förslagen till riksstatsuppställningar

lägges till grund än det som alternativ I betecknade.

Av den i departementspromemorian för alternativ I utarbetade siffermässiga

riksstatsuppställningen framgår, att budgeten för övergångsåret enligt

detta alternativ skulle framstå såsom i avsevärd mån underbalanserad. Med

hänsyn till att till grund för riksstatsuppställningen lagts riksstatsförslaget

för budgetåret 1937,38, under vilket budgetår en utpräglad högkonjunktur

förutsatts skola råda, kan det förefalla anmärkningsvärt, att riksstaten för

övergångsåret skulle utvisa ett icke obetydligt budgetunderskott. Anledningen

härtill är emellertid närmast att söka i det förhållandet, att enligt riksstatsförslaget

för budgetåret 1937/38 mycket stora belopp disponerats ur

statsverkets kassafond för avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster.

En bättre anslutning av riksstaten för övergångsåret till under samma

budgetår rådande konjunkturläge skulle enligt riksräkenskapsverkets mening

ernås, örn i uppställningen enligt alternativ I viss del av anslagen till avskrivning

av oreglerade kapitalmedelsförluster överflyttades från riksstaten för

övergångsåret till en för ändamålet upprättad tilläggsstat för det närmast

föregående budgetåret.

Vid en dylik anordning, som riksräkenskapsverket för sin del förordar,

föreligger intet hinder mot att riksstaten för övergångsåret enligt det i departementspromemorian

valda exemplet siffermässigt erhåller den utformning,

som framgår av alternativ lil b.

Departements- Den statsfinansiella utvecklingen under senare år har riktat uppmärksamchefen.

]ieten på vissa budgettekniska problem av stor praktisk betydelse. Närmast

är det frågan, huru man i betryggande former skall kunna ge finanspolitiken

en under växlande konjunkturer nödvändig rörlighet, som därvid tilldragit

sig uppmärksamhet. Olika utvägar lia prövats att inom den nuvarande riksstatsuppställningens

ram uppmjuka de balanseringsregler som anses i princip

gälla. Under första delen av den senast förflutna depressionsperioden

täcktes sålunda löpande utgifter i viss utsträckning nied anlitande av fondmedel.

I riksstaterna för budgetåren 1933/1934 och 1934/1935 åter finansie
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

23

rades vissa utgifter, som normalt skulle ha bestritts av skattemedel, med hjälp

av lånemedel; med den av budgetsakkunniga föreslagna terminologin kan

man säga, att en del verkliga utgifter överfördes till kapitalbudgeten samtidigt

som vissa avskrivningar av nya investeringar uppskötos. Anstalter träffades

emellertid för en snabb framtida avskrivning av därvid uppstående lånemedelsförluster.

Intet av dessa system har synts tillfredsställande, emedan

de ej medgivit den klara redovisning av de företagna finansieringsåtgärderna,

som utgör den främsta garantin mot missbruk av möjligheten till avvikelser

från jämn balansering, ägnade att försämra statens förmögenhetsställning.

Mot bakgrunden av de budgettekniska diskussioner som förts och de

finanspolitiska åtgärder som vidtagits under depressionsåren förordade arbetslöshetsutredningen

i sitt slutbetänkande en prövning av lämpligheten av

nuvarande riksstatsuppställning ur angivna synpunkter. Därvid utgick utredningen

närmast från en kritik av systemet att anlita fondmedel för finansiering

av krisutgifter. Det förhållandet, att fondmedel därvid jämställdes

med verkliga inkomster och ej med lånemedel samt budgeten därför framställdes

och uppfattades såsom balanserad, ansågs sålunda försvaga motiven

att återställa statens genom fonddispositionen försämrade förmögenhetsställning.

Av utredningens ståndpunktstagande framgår emellertid, att den icke

heller fann det lämpligt, att den enligt utredningens mening under depressionstider

oundvikliga underbalanseringen gavs formen av en överflyttning avverkliga

utgifter till kapitalbudgeten.

Den kritiska inställning mot nuvarande budgetsystem, åt vilken arbetslöslietsutredningens

framställning gav uttryck, återspeglades även i de över utredningens

betänkande i denna del avgivna utlåtandena. Särskilt riksräkenskapsverket

underströk i sitt yttrande i ärendet de brister i nuvarande riksstatsuppställning,

vilka framträtt under krisårens påfrestningar. Även vid

ärendets fortsatta beredning genom särskilda sakkunniga har önskvärdheten

av en rationellare och smidigare uppställning av riksstaten allmänt godtagits

såsom en utgångspunkt för diskussionen. I de över budgetsakkunnigas promemoria

avgivna utlåtandena, slutligen, har en avvikande mening på denna

punkt framförts blott av en reservant inom statskontoret.

För egen del ansluter jag mig till uppfattningen, att nuvarande riksstatsuppställning

icke bereder möjligheter till en sådan redovisning av avsteg

från jämn balansering, att tillräckliga garantier för ett upprätthållande av

statens förmögenhetsställning kunna anses föreligga. Som de största svagheterna

framstå enligt min mening å ena sidan den likartade behandlingen

av fonddisposition och av disposition av verkliga inkomster samt å andra

sidan den oklarhet och de redovisningssvårigheter som äro oundvikliga örn

budgeten formellt balanseras genom överförande av verkliga utgifter till kapitalbudgeten.

Att nödvändigheten av avskrivningar vid sistnämnda form för

underbalansering klart framträder, innebär visserligen en fördel vid jämförelse

med underbalansering med hjälp av fondmedel, men den kan likväl göras

till föremål för berättigade invändningar ur här ifrågavarande synpunkter.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Det av budgetsakkunniga framlagda förslaget till ändrad riksstatsuppställning

enligt vilket fondmedel disponeras och redovisas efter samma grunder

som lånemedel samt en klar gräns upprätthålles mellan löpande utgifter och

investeringar synes mig i berörda avseenden äga uppenbara företräden framför

nu tillämpade system.

Tillräcklig anledning till en omläggning av riksstatens uppställning i syfte

att skapa i redovisningshänseende tillfredsställande former för avsteg från

jämn balansering skulle knappast föreligga, örn dessa avsteg utgjorde rena

undantagsföreteelser. Emellertid synes erfarenheten —• såsom av riksräkenskapsverket

framhållits — ge vid handen, att under den tid den nuvarande

riksstatsuppställningen tillämpats, principen, att varje budgetårs löpande utgifter

skola täckas av till samma budgetår hänförliga löpande inkomster,

strängt upprätthållits allenast i mycket begränsad omfattning samt att under

olika delar av perioden stora avvikelser från jämn balansering av inkomster

och utgifter förelegat. Främst med hänsyn till att en klar redovisning av de

framlagda riksstatsförslagens innebörd sålunda måste anses vara ett under

alla omständigheter betydelsefullt önskemål men även med tanke på angelägenheten

av att också i budgettekniskt hänseende åtgärder vidtagas för

mötande av de påfrestningar som en ny ekonomisk kris skulle medföra, vill

jag förorda att en omläggning av riksstaten i åsyftad riktning snarast möjligt

genomföres. Därvid torde det av budgetsakkunniga framlagda förslaget

böra läggas till grund.

Med hänsyn till frågans vikt torde riksdagens yttrande böra inhämtas angående

den av mig sålunda förordade omläggningen av riksstatens uppställning.

Den enighet, som rått bland budgetsakkunniga beträffande önskvärdheten

av en klarare uppställning av riksstaten, har framträtt jämväl med avseende

å principerna för den ändrade riksstatsuppställningens utformning samt å

detaljerna i det framlagda riksstatsförslaget

Bankofullmäktige ha i sitt yttrande över de sakkunnigas promemoria förordat

ett par smärre modifikationer i där framlagda förslag med avseende

å redovisningen av riksbanksvinsten m. m. Sålunda föreslås, att under »tillgångar»

i rikshuvudboken, exempelvis närmast före »statens övriga aktier»,

uppföres en särskild rubrik »riksbanksfonden» eller »riksbankens grundfond»,

vilken då bör uppföras med ett belopp motsvarande det bokförda värdet

av riksbankens grundfond. Riksbanksvinsten förutsättes härvid skola

å riksstaten redovisas såsom utdelning å det i rikshuvudboken bokförda

fondkapitalet. Vidare bör enligt fullmäktiges mening avbetalningslånefonden

behandlas efter ensartade principer som riksbankens egna fonder

och alltså redovisas bland riksbankens tillgångar och skulder. Till fullmäktiges

förslag som icke i mera väsentliga avseenden avviker från budgetsakkunnigas

ståndpunkt i frågan, har riksräkenskapsverket anslutit sig med

den modifikationen att i riksbankens i rikshuvudboken redovisade kapitaltillgångar

anses böra ingå utom riksbankens grundfond även riksbankens re
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

25

servfond och riksbankens avbetalningslånefond. Den nya kapitalfondens

namn torde härvid lämpligen böra fastställas till riksbanksfonden och den

häremot svarande inkomsttiteln å riksstaten uppföras närmast före inkomsttiteln

fonden för statens aktier.

Till bankofullmäktiges förslag med av riksräkenskapsverket förordade

modifikationer vill jag uttala min anslutning.

Statskontoret har framställt erinringar mot viss omläggning av rikshuvudbokens

kapitalredovisning, som sammanhänger med den av de sakkunniga

förordade riksstatsuppställningen. Verket har funnit berörda spörsmål böra

göras till föremål för ytterligare övervägande. I anledning av vad statskontoret

sålunda anfört, torde jag få erinra örn följande.

Enligt budgetsakkunnigas förslag till riksstatsuppställning förutsättes

driftbudgeten skola omfatta å inkomstsidan samtliga löpande inkomster och

å utgiftssidan samtliga i finansiell mening icke räntabla utgifter. I överensstämmelse

härmed skola bland driftbudgetens utgifter inräknas utom samtliga

löpande utgifter inklusive utgifter för statsskuldens förräntning även utgifter

för täckande av icke räntabla kapitalinvesteringar. Eftersom enligt

den nya budgetordningen vidare förutsättes, att driftbudgetens realiserande

icke skall medföra någon annan förändring av statens totala bokförda nettoförmögenhet

än som återspeglas såsom ökning eller minskning av budgetutjämningsfonden,

blir följden, att de å driftbudgeten för täckande av icke

räntabla kapitalinvesteringar uppförda anslagen måste anvisas, såsom avskrivningsanslag.

Vid sådant förhållande lärer icke kunna undvikas, att

jämväl icke räntabla kapitalinvesteringar i statens utlåningsfonder bliva föremål

för avskrivning och att anslag för ändamålet anvisas å driftbudgeten.

Med hänsyn till här angivna synpunkter, vilka närmare utvecklats av riksräkenskapsverket,

finner jag mig böra tillstyrka att de sakkunnigas förslag

även i denna del lägges till grund vid den av mig förordade riksstatsomläggningen.

I statskontorets utlåtande har uppmärksamheten riktats på de förändringar

i statsverkets kassaställning som skulle bli följden av ett finansieringssystem,

vid vilket budgetutjämningsfonden — som enligt förslaget

skulle träda i stället för kassafonden — skulle tillåtas nedgå till negativa

värden. Vid bedömande av detta spörsmål är det av vikt att fasthålla, att

kassafonden icke avspeglar statsverkets kassaställning, vilken bestämmes

av tillgången på till statsregleringsfonden i dess helhet hörande odisponerade

likvida medel. Att möjligheten till medelsrekvisition hos riksgäldskontoret

kommer att få en väsentligt större betydelse vid det föreslagna

systemet än vid det nuvarande är visserligen ostridigt, men även när brist

föreligger i budgetutjämningsfonden torde i regel medel linnas disponibla

för löpande utgifter utan kassaförstärkning från riksgäldskontoret. Några

praktiska olägenheter torde icke behöva vara förbundna med de av reservanten

berörda konsekvenserna av det föreslagna systemet. I formerna för

statens upplåningspolitik medföra de ingen ändring och betänkligheter av

principiell art synas därför ej heller motiverade.

nilian(/ lill riksdagens protokoll 19.V. 1 sami. Nr 225.

3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

De sakkunniga ha i den av dem utarbetade promemorian icke behandlat

sättet för en övergång till det nya budgetsystemet. Denna fråga har närmare

belysts i en inom finansdepartementet utarbetad promemoria samt i riksräkenskapsverkets

däröver avgivna utlåtande.

Medel av kassafonden kunna enligt nuvarande system tagas i anspråk för

avskrivningsändamål genom direkt disposition av fonden under inkomsttiteln

för i anspråk tagna kapitaltillgångar. Enligt det föreslagna systemet åter kan

en belastning av budgetutjämningsfonden visserligen ske i likartad form, när

medlen disponeras för förmögenhetsbildning, men den kan ske för täckande

av driftbudgetens utgifter, och alltså även för avskrivningar, blott i form av

underskott å driftbudgeten. En följd härav är att om, såsom exempelvis enligt

riksstatsförslaget för nästföljande budgetår skulle bli fallet, kassafondsmedel

i betydande utsträckning disponeras för extraordinär avskrivning, så

kommer detta vid sträng tillämpning av det nya systemet att framträda såsom

en underbalans. Denna egendomlighet i redovisningssättet, som givetvis icke

är förenad med några praktiska olägenheter, kan, om man så vill, undvikas

genom en särskild övergångsordning vilken, såsom av promemorian framgår,

kan tänkas utformad på olika sätt. Ställning behöver icke nu tagas till det

spörsmål som här antytts. Det i promemorian framlagda materialet och därtill

anknutna diskussioner äga betydelse blott såsom en orientering rörande

de möjliga vägarna att förmedla övergången mellan den nuvarande och den

föreslagna riksstatsuppställningen. Om frågan under hösten skulle aktualiseras,

torde enligt min mening riksräkenskapsverkets förslag, att viss del av

anslagen till avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster skulle vid övergången

upptagas å tilläggsstat för löpande budgetår, i första hand böra bli

föremål för övervägande såsom den lösning, vilken utan avvikelse från det

nya systemets principer ger det riktigaste uttrycket åt övergångsanordningarnas

innebörd.

Budgetsakkunnigas överläggningar ha lett fram till enhälliga rekommendationer

i alla praktiskt betydelsefulla budgettekniska frågor men skiftande

meningar lia bland de sakkunniga gjort sig gällande beträffande den i olika

lägen riktiga statsfinansiella politiken. Inom ramen av den föreslagna riksstatsuppställningen

föreligga möjligheter icke endast till en passiv anpassning

efter skiftande konjunkturlägens krav med principiellt vidhållande av ettårsbalansering

såsom huvudregel utan även till en finanspolitik med principiell

utgångspunkt i en flerårsbalansering.

Det finanspolitiska problem som här beröres kräver icke behandling i detta

sammanhang. Det väsentliga är ju endast, att riksstatsuppställningen erbjuder

en ändamålsenlig redovisningsram för den statsfinansiella politik, som följes

av statsmakterna, vilken principiell inriktning denna än gives. Jag vill dock

för min del framhålla, att omläggningen av riksstatens uppställning på ett naturligt

sätt ansluter sig till de finanspolitiska strävanden, som under senare

år fullföljts. Den klarare redovisningen och därpå grundade fastare budgettekniska

former erbjuda ett gynnsammare utgångsläge för finanspolitikens

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

27

anpassning efter de påfrestningar som skulle hota vid en ny kris än som förelåg

under den senaste depressionsperioden. Att de lånemedelsförluster som

då uppstodo till följd av underbalansering redan nu i huvudsak reglerats har

haft till förutsättning, att avskrivningskravet strängt iakttagits av statsmakterna

vid dispositionen av konjunkturuppsvingets ökade inkomster trots att

stödet av en klar redovisning saknats.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

i proposition till riksdagen inhämta riksdagens yttrande angående den av

mig i det föregående förordade omläggningen av riksstatens uppställning.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ragnar Sundén.

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Bilaga A.

P. M.

med förslag till omläggning av riksstatens uppställning

utarbetad av

inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga.

I. Utredningsuppdraget.

Genom beslut den 20 mars 1936 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för

finansdepartementet att tillkalla särskilda sakkunniga att för överläggning

och för biträde i övrigt stå till departementschefens förfogande vid den fortsatta

beredningen av frågan angående omläggning av riksstatens uppställning.

De med stöd av detta bemyndigande tillkallade sakkunniga, vilka arbetat

under ordförandeskap av chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss,

få nu efter fullgjort uppdrag lämna en redogörelse för av de sakkunniga

utarbetat förslag till ändrad uppställning av riksstaten.

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 20 mars 1936 erinrade föredragande

departementschefen örn att den statsfinansiella utvecklingen från

och med budgetåret 1931/32 aktualiserat frågan, hur regler för balansering

av budgeten skulle kunna så utformas, att de tilläte en under växlande konjunkturer

nödvändig rörlighet men samtidigt innebure garantier mot en

lånepolitik, som medförde ett försvagande av statens förmögenhetsställning.

Denna fråga syntes bragt ett gott stycke närmare sin lösning genom i praktiken

företagna åtgärder och de därtill knutna diskussionerna och utredningarna.

Ett initiativ till närmare prövning av frågan hade tagits av arbetslöshetsutredningen

i dess den 30 november 1934 dagtecknade slutbetänkande

(Statens off. utredn. 1935: 6). Över de av utredningen framställda rekommendationerna

i denna del hade mera utförliga utlåtanden avgivits av statskontoret,

riksräkenskapsverket och fullmäktige i riksgäldskontoret. Under

hänvisning till dessa utlåtanden, vilka intagits i bilaga G till Inkomsterna

i 1936 års statsverksproposition, uttalade departementschefen vid anmälan

av finansplanen för budgetåret 1936/37, att den av riksräkenskapsverket föreslagna

linjen för en lösning av den av arbetslöshetsutredningen väckta

frågan syntes böra bilda underlag för fortsatta överläggningar.

I sitt förenämnda yttrande den 20 mars 1936 framhöll departementschefen,

att en av de angelägnaste uppgifterna för en fortsatt utredning vore att pröva,

huruvida det icke vore möjligt att finna en budgetteknisk anordning som i

sig förenade de fördelar som de dittills diskuterade, av arbetslöshetsutredningen

och riksräkenskapsverket föreslagna lösningarna var för sig erbjöde.

Bihang filt riksdagens protokoll 19,17. 1 sami. Nr 22-5. Bilaga.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Den i budgettekniskt hänseende viktigaste olikheten mellan dessa förslag

låg främst däri, att enligt riksräkenskapsverkets förslag vissa bestämda utgiftsposter

skulle vid underbalansering överflyttas från avdelningen för verkliga

utgifter till avdelningen för utgifter för kapitalökning, medan vid fullföljandet

av arbetslöshetsutredningens rekommendationer någon dylik överflyttning

icke skulle äga rum. Medan en underbalansering enligt arbetslöshetsutredningens

ståndpunktstagande icke skulle hänföra sig till särskilda

utgiftsposter utan till en visserligen bestämd men icke närmare specificerad

andel av den sammanlagda skattebudgeten, så skulle enligt riksräkenskapsverkets

förslag möjligheter till avsteg från normalt gällande budgetprinciper

stå öppna endast för vissa speciella utgiftsändamål, exempelvis extraordinära

arbeten. Riksräkenskapsverkets förslag till budgetteknisk behandling av balanseringsproblemet

erbjöde enligt departementschefen otvivelaktigt större

garantier mot missbruk än den anordning som arbetslöshetsutredningens

rekommendationer närmast ledde fram till. I formellt hänseende medförde

emellertid sistnämnda anordning den fördelen, att gränsen mellan verkliga

utgifter och utgifter för kapitalökning kunde förbli fast.

Bland övriga spörsmål som syntes påkalla ytterligare utredning nämndes

särskilt budgetens uppdelning i en driftbudget och en kapitalbudget samt

avgränsningen mellan dessa.

Utöver vad i det föregående anförts torde de sakkunniga få i korthet erinra

följande om innebörden av arbetslöshetsutredningens rekommendationer.

Utredningen har framhållit, att en underbalansering av budgeten, enligt

vad erfarenheten visat, icke kan undvikas under depressionstider, utan att

avsteg då måste göras från normalt gällande budgetprinciper. Budgetbalanseringsproblemet

aktualiseras alldeles oavsett den ställning, man intar till

utformningen av statens krispolitik, men svårigheterna att balansera budgeten

utan avsteg från normalt gällande principer ökas givetvis, om man anser

det önskvärt att statens icke räntabla investeringar skola utvidgas under

tider av minskad enskild produktion. Med utgångspunkt härifrån har utredningen

till bedömande upptagit frågan, i vilka former avsteg från normalt

gällande budgetprinciper få ske och på vilket sätt de skola redovisas,

för att starkast möjliga garantier skola erhållas för upprätthållandet av statens

förmögenhetsställning. Vidare har utredningen förordat, att varje ianspråktagande

av kapitaltillgångar för icke räntabla ändamål — alltså även

utnyttjande av fonderade medel — redovisas såsom ett med ett i budgeten

disponerat belopp av kassafonden jämförbart underskott och att vid sidan

av tillfällig upplåning med säkerställd amortering endast medel från en för

ändamålet avsatt konjunkturutjämningsfond få användas för icke räntabla

utgifter. Avstegen från normalt gällande budgetprinciper skulle då komma

att redovisas under två rubriker nämligen dels lånemedel med säkerställd

amortering, dels medel från konjunkturutjämningsfonden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

II. Den nuvarande riksstatsuppställningen och riksräkenskapsverkets

förslag till ändrad uppställning av riksstaten.

Innan de sakkunniga övergå till en redogörelse för sitt eget ställningstagande

till förevarande spörsmål torde en översikt av den nuvarande riksstatsuppställningen

samt en sammanfattning av riksräkenskapsverkets förslag i

ämnet böra lämnas.

Den uppställning av riksstaten, som för närvarande tillämpas, är i sina

huvuddrag att återföra på den år 1911 beslutade budgetreformen. Genom

denna reform uppnåddes, att riksstatens omfattning utvidgades till en åtminstone

i det väsentliga fullständig sammanställning av statens inkomster

och utgifter under budgetåret.

Å riksstatens inkomstsida, sådan densamma nu föreligger, äro statens inkomster

sammanförda under sex olika inkomstgrupper, nämligen egentliga

statsinkomster, inkomster av statens produktiva fonder, andel i riksbankens

vinst, riksgäldskontorets inkomstmedel, i anspråk tagna kapitaltillgångar och

lånemedel. De fyra förstnämnda inkomstgrupperna, vilka bruka sammanfattas

under beteckningen »verkliga inkomster», representera statens löpande

inkomster. De två sistnämnda inkomstgrupperna åter avse för budgetändamål

disponerade kapitaltillgångar och lånemedel.

Riksstatens utgiftssida sönderfaller i två huvudavdelningar, avseende den

ena anslag till »verkliga utgifter» och den andra anslag till »utgifter för kapitalökning».

Med hänsyn till sättet för utgifternas finansiering uppdelas

vidare de till utgifter för kapitalökning anvisade anslagsmedlen i två grupper,

nämligen anslagsmedel att täckas av lånemedel och anslagsmedel att täckas

av andra statsinkomster än lånemedel.

Den uppdelning av den totala budgeten i en »skattebudget» och en »lånebudget»,

som numera allmänt tillämpas, har hittills icke kommit till omedelbart

uttryck i själva uppställningen av riksstaten. Sålunda framgår skattebudgetens

slutsumma å såväl inkomstsidan som utgiftssidan först efter en

summering av respektive fem inkomstgrupper och två utgiftsgrupper. Allenast

för lånebudgeten redovisas de sammanlagda inkomst- och utgiftsbeloppen

direkt å riksstaten.

Skattebudgeten omfattar å inkomstsidan utom verkliga inkomster även

viss kapitaldisposition, nämligen i anspråk tagna kapitaltillgångar, och å

utgiftssidan utom anslag till verkliga utgifter även sådana anslag eller delar

av anslag till utgifter för kapitalökning, vilka avses skola täckas av

andra statsinkomster än lånemedel. Till den totala budgetens andra huvuddel,

lånebudgeten, åter hänföras å inkomstsidan inkomster av lånemedel

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

och å utgiftssidan sådana anslag eller delar av anslag till utgifter för kapitalökning,

vilka avses skola täckas av lånemedel. I fråga om uppdelningen

av anslagen till utgifter för kapitalökning på å ena sidan skattebudgeten och

å andra sidan lånebudgeten gäller i princip, att anslag normalt få hänföras

till den sistnämnda budgeten allenast örn och i den mån desamma avse

räntabla utgiftsändamål.

I sitt förut angivna, den 14 oktober 1935 dagtecknade utlåtande i ämnet

har riksräkenskapsverket närmare utvecklat sin uppfattning rörande gränsdragningen

mellan den totala budgetens två huvuddelar samt därvid framställt

erinringar beträffande den nuvarande redovisningen å skattebudgeten

av dels i anspråk tagna kapitaltillgångar, dels vissa utgifter för kapitalökning.

Vad först angår redovisningen av i anspråk tagna kapitaltillgångar

har riksräkenskapsverket anfört bland annat följande:

»Rikräkenskapsverket vill till en början framhålla, att ämbetsverket i likhet

med ax-betslöshetsutredningen finner den nu tillämpade formen för redovisningen

över riksstaten av i anspråk tagna kapitaltillgångar otillfredsställande.

Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning äro bristerna i den nuvarande

ordningen att återföra på det förhållandet, att i anspråk tagna kapitaltillgångar

hittills inräknats under skattebudgeten och icke — vilket ur

statsfinansiell synpunkt varit riktigare — jämställts med lånemedel och

tillsammans med dessa hänförts till den totala budgetens andra huvuddel.

Det avgörande skälet för att i anspråk tagna kapitaltillgångar ur budgetteknisk

synpunkt böra jämställas med lånemedel är att söka däri, att finansiering

av statens utgifter genom i anspråk tagna kapitaltillgångar och

genom lånemedel i lika mån påverka statens förmögenhetsställning. Vare

sig räntabla utgifter finansieras genom det ena eller det andra slaget av medel,

bibehålies statens förmögenhetsställning orubbad. Vid finansiering av

icke-räntabla utgifter genom i anspråk tagna kapitaltillgångar inträder i realiteten

en lika stor försämring i statens förmögenhetsställning som vid finansiering

av sådana utgifter med lånemedel.

Bland statens kapitaltillgångar intar emellertid kassafonden en särställning.

Storleken av denna fonds behållning påverkas i första hand av utfallet

av skattebudgetens mot kassafonden reglerade inkomst- och utgiftstitlar.

Därjämte har under de budgetår, då redan i själva riksstaten antingen

medel från fonden tagits i anspråk för finansieringen av skattebudgeten

eller medel till förstärkning av fonden anvisats å skattebudgeten, fondens

behållning undergått en häremot svarande minskning respektive ökning.

Kassafondens sålunda angivna speciella uppgift som budgetregulator förutsätter,

att vid nu ifrågavarande omläggning av redovisningen över riksstaten

av i anspråk tagna kapitaltillgångar undantag dock bör göras för

kassafondsmedel. Å riksstaten i anspråk tagna kassafondsmedel böra följaktligen

framdeles liksom hittills hänföras till skattebudgeten. Av kassafondens

särställning följer också, att anslag till förstärkning av kassafonden

likaledes böra bibehållas å skattebudgeten. —---

Såsom gemensam beteckning för i anspråk tagna kapitaltillgångar (exklusive

kassafondsmedel) och lånemedel torde lämpligen beteckningen »Kapitalmedel»

kunna användas. Den del av den totala budgeten, som finansieras

av kapitalmedel, synes i anslutning härtill kunna givas beteckningen

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

»Kapitalbudgeten». För budgeten i övrigt torde den tidigare för den del

av den totala budgeten, som finansieras genom andra medel än lånemedel,

brukade beteckningen »Skattebudgeten» kunna användas jämväl efter omläggningen.

Den sålunda av riksräkenskapsverket föreslagna nya ordningen skulle innebära,

att de såsom kapitalmedel betecknade inkomsttitlarna skulle å riksstatens

utgiftssida utan åtskillnad motsvaras av anslag under utgifter för

kapitalökning, att täckas av kapitalmedel. Den nuvarande uppdelningen av

anslagen under utgifter för kapitalökning i anslag att täckas av lånemedel

och anslag att täckas av andra statsinkomster än lånemedel skulle följaktligen

utbytas mot en uppdelning av anslagen i anslag att täckas av kapitalmedel

och anslag att täckas av andra statsinkomster än kapitalmedel.---

Genom omläggningen skulle omedelbart vinnas, att den nu tillämpade

regeln, att lånemedel enligt normalt gällande budgetprinciper må användas

allenast för räntabla utgiftsändamål, komme att utsträckas till alla kapitalmedel,

sålunda även i anspråk tagna kapitaltillgångar med undantag av

kassafondsmedel.»

Med utgångspunkt från sin sålunda angivna uppfattning har riksräkenskapsverket

utarbetat det såsom bil. 1 till ämbetsverkets utlåtande fogade

förslaget till uppställning av riksstaten, alternativ I.

I fråga om uppdelningen av de i det framlagda förslaget till riksstatsuppställning

upptagna olika inkomst- och utgiftstitlarna i undertitlar har riksräkenskapsverket

i utlåtandet närmare berört allenast specifikationen av utgiftstiteln

avbetalning å statsskulden samt härutinnan anfört

bland annat följande:

»Under titeln avbetalning å statsskulden har hittills i första hand redovisats

anslag för amortering av särskilda av staten upptagna eller övertagna

lån. Från och med riksstaten för år 1922 har därjämte under samma titel

årligen anvisats anslag till avsättning till fonden för statsskuldens amortering.

För budgetåren 1926/27—1931/32 hava över sistnämnda anslag rusdrycksmedelsinkomster

i betydande omfattning tillförts amorteringsfonden. I riksstaterna

för budgetåren 1929/30—1931/32 hava vidare under avbetalning å

statsskulden anvisats särskilda anslag för nedskrivning av statens järnvägars

lånekapital. För budgetåren 1933/34—1935/36 slutligen hava under

samma titel uppförts anslag för avskrivning av till allmänna arbeten m. m.

anvisat lånekapital och för budgetåret 1935/36 jämväl anslag för avskrivning

av lånekapital, anvisat åt Svenska spannmålsföreningen. — -—• -—

Rörande de under avbetalning å statsskulden uppförda amorteringsanslagens

ställning i det svenska budgetsystemet vill riksräkenskapsverket härutöver

anföra följande.

Enligt nämnda system äro de å riksstaten anvisade anslagen med hänsyn

till sättet för finansieringens genomförande uppdelade i två grupper, avseende

den ena sådana anslag, som skola täckas av lånemedel, och den andra

sådana anslag, som skola täckas av andra statsinkomster än lånemedel.

Någon redovisning över riksstaten av den för täckningen av lånemedelsanslagen

erforderliga upplåningens genomförande är däremot icke avsedd att

framgå av riksstatsuppställningen. Upptagandet av nya statslån redovisas

sålunda icke över riksstaten. Ej heller verkställda konverteringar av tidigare

lån komma till synes å riksstaten.

De hittills över riksstaten redovisade avbetalningarna å av staten upptagna

eller övertagna amorteringslån äro i princip att jämställa med övriga

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

omplaceringar av den samlade statsskulden. Det måste anses innebära en

inkonsekvens att, såsom nu sker, för nämnda avbetalningar å amorteringslånen

uppföra särskilda anslag å riksstaten, samtidigt som övriga långt mera

omfattande avbetalningar liksom ock själva upplåningen redovisas vid sidan

av riksstaten.

Under hänvisning till vad riksräkenskapsverket sålunda anfört, får ämbetsverket

förorda, att särskilda anslag för amortering av statens lån icke

vidare anvisas å riksstaten.»

I överensstämmelse härmed hava i det av riksräkenskapsverket framlagda,

nu omhandlade förslaget till uppställning av .riksstaten samtliga anslag under

avbetalning å statsskulden erhållit karaktären av avskrivningsanslag.

Enligt den ändrade uppdelning av den totala budgeten med hänsyn till

sättet för utgifternas finansiering, varom riksräkenskapsverket sålunda framlagt

förslag, skulle emellertid utom förenämnda, under avbetalning å statsskulden

uppförda avskrivningsanslag till skattebudgeten alltjämt hänföras

även sådana anslag till utgifter för kapitalökning, vilka avse icke räntabla

kapitalinvesteringar. Den nya kapitalbudgeten skulle alltså å utgiftssidan

erhålla i huvudsak samma omfattning som den nuvarande lånebudgeten.

Beträffande redovisningen å skattebudgeten av omhandlade utgifter

för kapitalökning har riksräkenskapsverket utvecklat sin uppfattning

sålunda:

»Det förhållandet, att uppdelningen av den totala budgeten på sina två

huvuddelar i vad angår utgiftssidan icke sammanfaller med uppdelningen i

verkliga utgifter och utgifter för kapitalökning, medför emellertid vissa olägenheter

i redovisningshänseende.

Genom att till skattebudgeten hänföras utom verkliga utgifter även vissa

utgifter för kapitalökning, kompliceras nämligen det bokföringsmässiga sambandet

mellan å ena sidan utfallet av skattebudgeten och å andra sidan den

vid skattebudgetens realiserande inträdande förändringen i statens förmögenhetsställning.

Utfallet av skattebudgeten återspeglar sålunda allenast de

förändringar i statens förmögenhetsställning, som redovisas å statsregleringsfonden.

Realiserandet av den del av skattebudgeten, som hänför sig till utgifter

för kapitalökning, medför emellertid därjämte en vid sidan av statsregleringsfonden

redovisad bokföringsmässig höjning av statens förmögenhetsställning,

vilken höjning likväl i regel icke motsvaras av räntabla tillgångar.

Den i rikshuvudboken redovisade totala nettoförändringen i statens

förmögenhetsställning representerar följaktligen icke heller det verkliga resultatet

av statsregleringen.

Under sådana förhållanden är det heller icke möjligt att direkt ur riksstaten

eller budgetredovisningen utläsa, huruvida en fastställd budget kan

beräknas vara eller en realiserad budget verkligen varit balanserad eller icke.

Storleken av en eventuellt föreliggande under- eller överbalansering av budgeten

lärer icke heller kunna med någon större grad av säkerhet fastställas,

utan att en på riksstatens respektive budgetredovisningens detaljuppgifter

grundad omräkning vidtages.

Med hänsyn till nu angivna olägenheter har riksräkenskapsverket ansett

sig böra i förevarande sammanhang till undersökning upptaga frågan örn

möjligheten att genomföra gränsdragningen mellan skattebudgeten och kapitalbudgeten

på sådant sätt, att densamma på riksstatens utgiftssida sam
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

manfaller med gränsdragningen mellan verkliga utgifter och utgifter för kapitalökning.

För vinnande av omhandlade syfte erfordras, att anslag, som enligt nuvarande

ordning skulle redovisas under utgifter för kapitalökning och hänföras

till skattebudgeten, för framtiden antingen med bibehållande av sin karaktär

av kapitalökningsanslag överflyttas till kapitalbudgeten eller ock anvisas

under verkliga utgifter.

Efter genomförandet av den omläggning av anslagsredovisningen, som innefattas

i riksräkenskapsverkets i bilaga 1 framlagda förslag till riksstatsuppställning,

skulle till skattebudgeten hänförliga kapitalökningsanslag huvudsakligen

komma att anvisas under huvudtitlarna statens affärsverksamhet,

statens allmänna fastighetsfond, statens utlåningsfonder och avbetalning å

statsskulden.

Av angivna huvudtitlar intager titeln avbetalning å statsskulden en särställning.

Enligt riksräkenskapsverkets tidigare i detta utlåtande framlagda

förslag skulle å denna titel anvisade anslagsmedel för framtiden uteslutande

disponeras för avskrivningsändamål. Med hänsyn till att anslag för avskrivningsändamål

uppenbarligen avse utgifter, som äro att jämställa med

verkliga utgifter, får riksräkenskapsverket förorda, att hithörande anslag —

oberoende av nu föreslagen ändring rörande redovisningen av till skattebudgeten

hänförliga kapitalökningsanslag i övrigt — överflyttas till avdelningen

för verkliga utgifter. För genomförande härav torde under verkliga utgifter

böra uppföras en ny huvudtitel med benämningen »Avskrivning av

kapitaltillgångar».

Vad åter angår de under statens affärsverksamhet, statens allmänna

fastighetsfond och statens utlåningsfonder anvisade anslagsmedel, vilka även

efter genomförandet av den tidigare föreslagna begränsningen av skattebudgeten

alltfort skulle hänföras till denna budget, synes någon överflyttning

till avdelningen för verkliga utgifter icke vara att förorda. Till nämnda fonder

anvisade hithörande anslagsmedel avse nämligen verklig investering av

statsmedel i konkreta kapitalobjekt och böra i likhet med de anvisade kapitalmedlen

redovisas såsom utgifter för kapitalökning. Även övriga hittills

å skattebudgeten anvisade, för avskrivningsändamål icke avsedda anslagsmedel

lära i regel likaledes böra bibehållas under utgifter för kapitalökning.

För att under sådana förhållanden bringa kapitalbudgeten att på

riksstatens utgiftssida sammanfalla med de för kapitalökning anvisade anslagsmedlen

återstår ingen annan utväg än att redovisa även nu ifrågavarande

medel å kapitalbudgeten. o

Med hänsyn till att de anslagsmedel, som sålunda skulle överflyttas fran

skattebudgeten till kapitalbudgeten, emellertid avse utgifter för icke-räntabla

ändamål är erforderligt att även efter omläggningen ifrågavarande utgifter

redan samma budgetår belasta skattebudgeten. Detta kan enligt riksräkenskapsverkets

mening lämpligen ske i den ordningen, att samtidigt med uppförandet

av hithörande anslagsmedel å kapjtalbudgeten motsvarande anslagsbelopp

anvisas såsom avskrivningsanslag å skattebudgeten under den förut

angivna huvudtiteln för avskrivning av kapitaltillgångar.

Det här föreslagna sättet för medelsanvisningen avseende icke-räntabla

utgiftsändamål och för avskrivningen av de uppkomna icke-räntabla kapitaltillgångarna

är utan några som helst komplikationer i bokföringshänseende

tillämpligt beträffande samtliga hithörande anslagsmedel oell kapitaltillgångar.

Riksgäldskontoret, som enligt den nya ordningen skulle hava att

redovisa hela kapitalbudgeten, skulle, i den mån utbetalningar a kapitalbudgeten

avsåge icke-räntabla ändamål, disponera mot kapitalökningsanslagen

svarande avskrivningsanslag å skattebudgeten. I de olika fondlörvaltando

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

myndigheternas räkenskaper åter skulle de å kapitalbudgeten redovisade utgifterna

utan åtskillnad bokföras såsom kapitalökning å respektive fonder,

varefter i samma räkenskaper de kapitaltillgångar, som svara mot för icker

än tablå ändamål anvisade anslagsmedel, skulle omedelbart avskrivas. I

fråga om den bokföringsmässiga formen för kapitaltillgångarnas avskrivning

kan beträffande andra tillgångar än lånefordringar i och för sig tillämpas

såväl den direkta som den indirekta avskrivningsmetoden. Beträffande

åter å statens utlåningsfonder uppförda kapitaltillgångar liksom å övriga

fonder upptagna lånefordringar är för vinnande av en tillfredsställande redovisning

allenast den indirekta avskrivningsmetoden tillämplig. Enligt denna

avskrivningsmetod bibehållas tillgångarna i räkenskaperna vid sina tillkomstvärden,

medan avskrivningsbeloppen bokföras under ett å skuldsidan

uppfört avskrivningskonto.---—•

„ Efter genomförandet av nu angivna omläggningar skulle skattebudgeten,

a vars inkomstsida uppförts utom verkliga inkomster allenast bidrag från

kassafonden, å utgiftssidan omfatta utom hittillsvarande verkliga utgifter

även de såsom verkliga utgifter betecknade avskrivningsanslagen samt i förekommande

fall tillskott till kassafonden. Kapitalbudgeten åter skulle omfatta

å inkomstsidan i anspråk tagna reservationer å kapitalmedelsanslag,

återbetalning av kapitaltillgångar och upplåning samt å utgiftssidan utgifter

för kapitalökning.»

Innebörden av den av riksräkenskapsverket sålunda förordade omläggningen

av riksstatcn framgår närmare av det såsom bil. 2 till ämbetsverkets

utlåtande fogade förslaget till uppställning av riksstaten, alternativ II.

De av riksräkenskapsverket påtalade bristerna i den nuvarande riksstatsuppställningen

bliva särskilt framträdande i sådana finanslägen, då avsteg

mäste göras fran normalt gällande budgetprinciper. För ernåendet av en

nöjaktig budgetär redovisning av sådana avsteg från jämn balansering

hava båda de alternativa förslag till uppställning av riksstaten, som

riksräkenskapsverket framlagt, så utformats och kompletterats med anordningar

vid sidan av riksstaten, att såväl under- som överbalansering skulle

komma till klart uttryck i riksbokföringen.

I nu omhandlade avseende har riksräkenskapsverket i sitt utlåtande anfört

bland annat följande:

»Vad angår andra avsteg från jämn balansering av budgeten än sådana,

som regleras genom kassafonden, skulle dessa enligt riksräkenskapsverkets i

det föregående framlagda förslag redovisas över dels en fond för extra ordinär3

arbeten, dels en fond för oreglerade kapitalmedelsförluster. Till den

förstnämnda fonden liänförlig underbalansering kommer härvid att representeras

av utgifterna å de å riksstaten under denna fond anvisade anslagen

till allmänna arbeten m. m. Till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster

liänförlig underbalansering av budgeten åter skulle representeras av

de vid sidan av riksstaten till denna fond från andra fonder omförda kapitalmedelsförlusterna.

Den överbalansering av budgeten, som erfordras för

täckande av den till ifrågavarande två fonder hänförliga underbalanseringen,

skulle. åstadkommas genom de tidigare i detta utlåtande omhandlade avskrivningsanslagen,

vilka enligt ämbetsverkets slutliga förslag till riksstatsuppställning

skulle anvisas antingen såsom utgifter för kapitalökning under

avbetalning å statsskulden (alternativ I) eller såsom verkliga utgifter under

avskrivning av kapitaltillgångar (alternativ II).

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Vid ett genomförande av riksräkenskapsverkets sålunda framlagda, delvis

alternativa förslag skulle varje avsteg från jämn balansering av budgeten

komma att redovisas å någon av följande tre fonder, nämligen kassafonden,

fonden för extra ordinära arbeten och fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.

Till varje budgetår hänförlig underbalansering av budgeten skulle

framstå antingen såsom nettominskning av kassafondens behållning eller såsom

nettoökning av fondens för extra ordinära arbeten och fondens för oreglerade

kapitalmedelsförluster i rikshuvudboken redovisade kapitaltillgångar.

Till varje budgetår hänförlig överbalansering åter skulle motsvaras av antingen

nettoökning av kassafondens behållning eller nettominskning av de

två återstående hithörande fondernas bokförda kapitaltillgångar.

För erhållande av ett samlat bokföringsmässigt uttryck för de olika avsteg

från en jämn balansering av budgeten, som statsregleringens genomförande

framkallat, har riksräkenskapsverket funnit sig böra förorda, att ett särskilt

konto upprättas för redovisning av nämnda fonders i rikshuvudboken bokförda

tillgångar vid budgetårets början och slut samt under budgetåret inträdda

förändringar.

Å detta konto, vilket förutsättes skola upprättas vid sidan av och såsom

bilaga till rikshuvudboken, bör kassafondens ingående behållning redovisas

å debet och de två andra fondernas ingående behållningar å kredit. Under

budgetåret inträdda förändringar skola redovisas, i den mån desamma hänföra

sig till överbalansering av budgeten, å debet, och, i den mån de hänföra

sig till underbalansering, å kredit. Kassafondens utgående behållning slutligen

redovisas å kredit och de två andra fondernas utgående behållningar

å debet. •

Efter saldering av såväl ingående som utgående balans och uträknandet

av skillnaden mellan dessa erhålles ett mått på storleken av den förbättring

eller den försämring av statens finansiella ställning, som budgetens realiserande

medfört.

Nettoresultatet av transaktionerna å kontot skulle följaktligen omedelbart

ge vid handen den under- respektive överbalansering av budgeten, som intill

tidpunkten för redovisningen framkallats av tillfälliga avsteg från en jämn

balansering av budgeten. Utvisar utgående balans ett skuldsaldo, representerar

detta det återstående avskrivningsbehovets storlek. Så länge ett sådant

skuldsaldo föreligger, är det uppenbarligen icke förenligt med sunda budgetprinciper

att taga kassafondsmedel i anspråk för finansiering av skattebudgetens

normala utgifter. Däremot möter vid sådant förhållande intet hinder,

att kassafondens tillgångar, om fondens storlek med hänsyn till densammas

uppgift att reglera själva budgetutfallet det medgiver, disponeras för avskrivning

av de å fonden för extra ordinära arbeten och å fonden för oreglerade

kapitalmedelsförluster bokförda tillgångarna.

Under hänvisning till att de å det sålunda upprättade kontot redovisade

förändringarna avseende nu omhandlade tre fonder till väsentlig del äro att

återföra på förskjutningar i konjunkturläget, synes kontot lämpligen böra

erhålla benämningen ''Statens konjunkturutjämningskonto’.»

Det nya kontots uppställning framgår närmare av den till riksräkenskapsverkets

utlåtande fogade bil. 5.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

III. Budgetens balansering.

Den föregående redogörelsen ger vid handen, att det är en rad olika omständigheter,

som skänkt förnyad aktualitet åt de frågor, som beröra den

svenska riksstatens uppställning. Av samma redogörelse torde också framgå,

att behovet av en viss omläggning och i samband därmed av klarare

utformade regler för budgetens balansering på olika håll har givit sig till

känna, oberoende av de meningar man hyst om den i de särskilda lägena

riktiga statsfinansiella politiken. Dylika skiftande uppfattningar hava under

det nu slutförda utredningsarbetet icke heller saknats bland de sakkunniga.

Detta har icke hindrat, att deras överläggningar lett fram till enhälliga

rekommendationer i alla praktiskt betydelsefulla budgettekniska

frågor.

Utgångspunkten för de sakkunnigas överväganden har varit det sedan

gammalt uppställda kravet på budgetens balansering. Detta krav kan anses

innebära, att utgifter för i finansiell mening icke räntabla ändamål böra täckas

av verkliga inkomster, varemot förefintliga kapitaltillgångar eller lånemedel

icke böra anlitas för utgifter av denna art. På detta sätt vidmakthålles

statens förmögenhetsställning, och även för dem, som icke häri se den

väsentliga riktlinjen för statens budgetpolitik, har detta vidmakthållande likväl

synts i olika hänseenden så betydelsefullt, att avsteg från nämnda linje

måste vara betingade av alldeles särskilda skäl och under alla förhållanden

genom själva budgetens uppställning kunna klart konstateras.

I och för sig är det av underordnad betydelse, om perioden för budgetens

balansering erhåller större eller mindre längd. I den praktiska tillämpningen

har det dock synts medföra uppenbara fördelar, att balansen mellan

inkomster och utgifter upprätthålles för varje särskilt budgetår. Statsmakterna

ställas därigenom varje år inför tvånget att pressa in utgifterna

inom ramen av enligt oförändrade grunder påräkneliga inkomster eller

ock att genom ändring av nämnda grunder öka de verkliga inkomsterna.

Den med flerårsbalansering förbundna risken, att för täckande av löpande

utgifter upptagna lån icke sedermera återbetalas, föreligger ej heller vid ettårig

budgetbalansering.

Erfarenheten har emellertid visat, att svårigheterna för en ettårig budgetbalansering

stundom bliva så stora, att även de, som principiellt fasthålla

vid denna kortare balanseringsperiod såsom det normala, anse att en utsträckning

av den tidrymd, över vilken verkliga inkomster och verkliga ut
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

gifter skola väga jämnt mot varandra, ej kan undvikas. Sådana svårigheter

föreligga framför allt vid häftiga växlingar mellan goda och dåliga tider, då

spänningen mellan inkomsttillflödet till statskassan och utgiftsbehovet blir

särskilt framträdande. Svårigheterna har man tidigare vid vissa tillfällen

sökt övervinna genom att för budgetens balansering taga i anspråk olika slag

av fondmedel. Då härvid icke formellt någon upplåning ägt rum, har kravet

på ettårsbalansering icke öppet övergivits. Statens förmögenhetsställning

har emellertid uppenbarligen försämrats, och om ingen anordning träffas

för återställande av fonderna i deras förra skick, kan här tydligen yppa sig

en risk för mindre återhållsamhet ifråga örn utgifter än vid klar upplåning

med stadgad skyldighet till återbetalning. Redan dessa överväganden hava

gjort det naturligt att söka närmare fixera de omständigheter, under vilka

en flerårig balanseringsperiod kan komma ifråga, och pröva de garantier

som kunna skapas mot därmed förbundna risker.

Till samma slutsats kommer man, då balansering av budgeten över en

flerårig tidsperiod förordas såsom ett led i en konjunkturutjämnande finanspolitik.

I detta senare fall betraktas budgetunderskott under något eller

några år icke såsom en nödfallsutväg, vartill man tvingas av den praktiska

omöjligheten att i tillräcklig grad hålla nere utgifterna eller öka inkomsterna,

t. ex. genom skattehöjning. Det anses tvärtom önskvärt att under en tid

av minskad enskild verksamhet och kapitalinvestering uppehålla eller vidga

ramen för de statliga utgifterna, samtidigt med att en höjning av beskattningen

såvitt möjligt undvikes. Om sålunda motiveringen för att välja en

flerårig balanseringsperiod får en i viss mån annan karaktär än enligt den

först nämnda uppfattningen, är det samma praktiska problem som upprullas.

Riskerna av en upplåning i sådan utsträckning, att det möter svårigheter

att återföra statens förmögenhetsställning till vad den före upplåningen varit,

kräva här ännu mera påtagligt uppmärksamhet.

Frågan örn de särskilda förhållanden, varunder en flerårsbalansering kan

medgivas, måste övervägas, liksom frågan i vilken mån garantier av något

slag kunna skapas mot missbruk av den större frihet, som en dylik budgetbalansering

lämnar åt statsmakterna.

Då de sakkunniga sökt besvara den första av dessa frågor, är det självklart,

att de i främsta rummet tagit sikte på de förhållanden, som hänga

samman med de ekonomiska konjunkturernas växlingar. Visserligen har

den möjligheten icke kunnat helt avvisas, att vid något särskilt tillfälle eller

för något särskilt ändamål statsutgifter, som icke äro i vanlig mening räntabla,

beslutas i så stor omfattning, att täckningen måste fördelas på ett

antal budgetår. Men bortsett från dylika fall synes det egentligen vara de av

statsmakternas vilja oberoende och häftiga kastningarna i inkomster och utgifter

under en konjunkturperiod, som kunna motivera ett frångående av

regeln örn ettårig balanseringsperiod. De objektiva förhållanden, som böra

giva ledning vid avgörandet, när underbalansering kan tillåtas och när återbetalning

genom överbalansering bör vara fullgjord, äro sålunda att söka

i de enligt erfarenheten givna kännetecknen på olika delar av ett konjunk
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

turförlopp, och framför allt i de kännetecken, som kunna hämtas ur förändringarna

i det statsfinansiella läget. En budgetbrist får icke i och för

sig tagas till intäkt för att underbalansering kan tillåtas eller förordas. Även

under principiellt godkännande av metoden med flerårsbalansering, kan i

det givna fallet balans böra eftersträvas genom minskning av utgifterna eller

höjning av de verkliga inkomsterna. På samma sätt bevisar tillvaron av ett

budgetöverskott ingalunda, att överbalansering med skuldbetalning eller förmögenhetsökning

är önskvärd. Jämn balansering genom skattesänkning kan

vara att föredraga.

Om däremot under krisartade förhållanden inom näringslivet klyftan melian

utgifter och inkomster plötsligt och kraftigt ökas vid oförändrade regler

för uttagande av statens inkomster, eller örn starka utgiftsökningar anses

ofrånkomliga eller av konjunkturpolitiska skäl påkallade, torde läget få anses

vara sådant, att en budgetbalansering över en flerårsperiod kan övervägas.

Kraftiga inkomstökningar och budgetöverskott vid oförändrade skattesatser

under en uppgångsperiod torde å andra sidan ange den lämpliga

tidpunkten för skuldavbetalningar eller fonderingar, varigenom statens förmögenhetsställning

återställes.

Vid besvarandet av den andra frågan, alltså huruvida garantier kunna skapas

mot missbruk av den större friheten vid budgetens balansering, hava

de sakkunniga övervägt olika möjligheter. I sitt ursprungliga förslag hade

riksräkenskapsverket tänkt sig lånefinansieringen och alltså underbalanseringen

begränsad till vissa slag av utgifter, som i vidsträckt bemärkelse kunna

anses för kapitalinvesteringar, ehuru av icke räntabel natur. Denna avgränsning

har under de senare krisåren iakttagits såsom en provisorisk riktlinje

vid krisutgifternas finansiering. De sakkunniga hava funnit sådana

invändningar, även av budgetteknisk natur, kunna riktas mot denna linje,

att de icke ansett den böra förordas. Därnäst har den tanken prövats, att

garantier skulle skapas genom begränsning av de belopp, vartill underskotten

sammanlagt finge uppgå. Även denna möjlighet har fått övergivas.

Varje försök att fixera en gräns kan ur olika synpunkter göras till föremål

för kritik. Gränserna måste göras relativt vida, om rörelsefriheten skall

bli av verkligt värde. Farhågorna kunna icke heller avvisas, att en maximigräns

får karaktär av mått på det normalt tillåtna, vilket icke är önskvärt.

De sakkunniga behöva icke erinra örn att det här är fråga om band,

som statsmakterna hava att frivilligt pålägga sig själva, och icke om ett utifrån

påtvingat förmynderskap. Under dessa förhållanden hava de sakkunniga

kommit till den uppfattningen, att den främsta garantien är att

söka däri, att sådana budgettekniska anordningar träffas, att vid varje tidpunkt

full överblick är för handen rörande omfattningen av föreliggande

underbalansering och därav följande lånefinansiering. Om härtill från början

fogas klara riktlinjer rörande storleken och ordningen för den återbetalning

av lånemedel, som är en ofrånkomlig del av ett system med fleråriga

balanseringsperioder, synes den trygghet mot missbruk vara uppnådd som

på det statsfinansiella området överhuvudtaget står att vinna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Innan de sakkunniga gå närmare in på det förslag till uppställning av

riksstaten och därtill fogade bilagor, som av dem utarbetats, bör något närmare

beröras frågan örn innebörden av budgetens över- och underbalansering.

Denna fråga kan enklast klarläggas genom att fastställa, vad som skall

menas med en balanserad budget. Med utgångspunkt från att i en balanserad

budget inkomsterna jämnt täcka utgifterna, reduceras uppgiften till

angivandet av de inkomster och de utgifter, vilka vid denna avvägning skola

medräknas.

Beträffande inkomstsidan föreligger det inga särskilda svårigheter att

fastställa avgränsningen. Uppenbart är, att samtliga löpande inkomster, vilka

enligt hittillsvarande terminologi bruka sammanfattas under beteckningen

»Verkliga inkomster», skola medtagas men att däremot kapitalmedel icke

skola ingå.

Fastställandet av utgiftssidans omfattning är långt mera vanskligt. Att

samtliga löpande utgifter, vilka i den nuvarande riksstaten redovisas under

rubriken »Verkliga utgifter», skola inräknas, ger ej anledning till tvekan.

För uppnåendet av en korrekt balansering erfordras emellertid därjämte, att

bland utgifterna medtagas jämväl anslag för täckning av den investeringsförlust,

som uppstår i samband med genomförandet av helt eller delvis oräntabla

nya kapitalinvesteringar; sker ej detta, riskeras en dold underbalansering.

För ändamålet böra alltså särskilda täckningsanslag (avskrivningsanslag)

anvisas, vilka anslag motsvara de enligt den nuvarande riksstatsuppställningen

av andra statsinkomster än lånemedel anvisade egentliga kapitalökningsanslagen.

Om inkomst- och utgiftsramen fastställes i enlighet med vad sålunda

angivits, erhålles en norm för avvägningen av inkomsternas och utgifternas

relativa omfattning vid en balanserad budget. Vid jämn avvägning av inkomster

och utgifter är budgeten, betraktad för sig, att anse såsom balanserad, i

det att budgetens realiserande —• bortsett från själva utfallet — icke medför

någon vare sig bokföringsmässig eller real rubbning av statens förmögenhetsställning.

Nu berörda balansering av budgeten betecknas såsom korttidsbalansering

(ettårsbalansering).

Ett upprätthållande av statens förmögenhetsställning på längre sikt förutsätter,

att man vid utformningen av budgeten täger hänsyn jämväl till förluster,

som kunna visas hava uppstått i fråga örn kapitalinvesteringar, hänförliga

till tidigare budgetår. För uppvägande av häremot svarande real

förmögenhetsminskning erfordras, att särskilda täckningsanslag anvisas under

efterföljande budgetår. En balansering, som erhålles, örn bland utgifterna

upptagas även anslag för avskrivning av omhandlade kapitalmedelsförluster

med belopp, som enligt fastställd plan belöpa på respektive budgetår,

utgör i så måtto en långtidsbalansering, som budgetens realiserande innebär,

att icke heller vid sidan av budgeten uppkommande förluster på längre sikt

medföra en förmögenhetsminskning.

Avvikelser från sistangivna budgetbalansering betecknas i det följande såsom

budgetens över- eller underbalansering.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

De sakkunniga hava, såsom i det följande utförligare skall utvecklas, i den

föreslagna riksstatsuppställningen för den del av den totala budgeten, som

icke avser kapitalinvestering, infört två huvudtitlar, avseende den ena avskrivning

av nya kapitalinvesteringar och den andra avskrivning av oreglerade

kapitalmedelsförluster.

Skillnaden mellan den löpande budgetens inkomster och utgifter har i förslaget

till ny riksstatsuppställning införts under beteckningen överskott respektive

underskott.

Rörande det budgettekniska samband, som för tryggande av budgetens balansering

på lång sikt måste upprätthållas mellan över- respektive underbalansering

under olika budgetår, hänvisas till framställningen under kapitel

VI.

Bakom det krav på att budgeten varje år skulle balanseras, som tidigare

i princip upprätthållits, har främst legat insikten om de risker som förbindas

med en finanspolitik, vilken leder till en stigande relativ räntebörda utan motvikt

i stigande kapitalinkomster. I den mån man hållit avstegen från ettårsbalanseringen

inom de gränser, som angivits av storleken av för utgiftsfinansiering

disponibla fonder, har budgeten varit att anse såsom balanserad

över en period omfattande tiden från uppläggandet av fonderna till dispositionen

därav.

Med det av de sakkunniga föreslagna sättet för uppläggningen av riksstaten

och den därpå grundade riksbokföringen vinnes, att förändringarna i

statens förmögenhetsställning bliva klart redovisade, vilket är en förutsättning

för en planmässig balansering av budgeten. När balanseringsbegreppet

därvid bestämmes på sätt tidigare i detta kapitel närmare angivits, betyder

detta, att statens förmögenhetsställning, om budgeten på längre sikt framstår

såsom balanserad, icke heller försämrats genom förluster å företagna

investeringar. I samma avseende ger det underskott eller överskott, som

med den av de sakkunniga föreslagna budgetuppställningen redovisas å riksstaten,

ett uttömmande uttryck åt den förändring i statens förmögenhetsställning

som förbindes med ett realiserande av den fastställda riksstaten.

Däremot utgör det redovisade underskottet eller överskottet icke ett tillräckligt

underlag för bestämmandet av de överskott som böra föreligga eller de

underskott som kunna tillåtas under följande år, om ett upprätthållande av

statens förmögenhetsställning på längre sikt skall vara säkerställt. Vilken

reglering av de redovisade över- eller underskotten som kräves för att en sådan

beräkning skall bli möjlig är ett tekniskt spörsmål, vartill de sakkunniga

såsom tidigare antytts skola återkomma i kapitel VI.

Örn under depressionstider en utveckling av utgifterna efter antydda linjer

äger rum, måste skatterna under den följande högkonjunkturen tills vidare

hållas uppe i den utsträckning som kräves, för att tidigare underskott

skola bliva täckta och statens förmögenhetsställning återställas. När full

täckning erhållits, stå olika möjligheter till buds: man kan antingen, med

upprätthållandet av ett högre skattetryck, eftersträva en positiv fondbildning

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

eller också nöja sig med att hålla budgeten i jämn balans och sänka skatterna

i den utsträckning som därvid blir möjlig. Någon generell regel rörande

den väg som bör följas kan icke angivas, emedan finanspolitikens utformning

i nämnda läge måste bliva helt beroende på den utgiftsutveckling och

den skattebelastning, varmed man då räknar.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

IV. Förslag till ny uppställning av riksstaten.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts har vid den budgettekniska

utformningen av förslaget till ny uppställning av riksstaten balanseringsproblemet

ställts i förgrunden. Huvudsyftet har härvid varit att nå fram till

en budgetordning, vilken ger ett klart uttryck för såväl det framlagda riksstatsförslagets

och den fastställda riksstatens innebörd i balanseringshänseende

som förutsättningarna för budgetens balansering på längre sikt.

Till utgångspunkt för arbetet med omläggningen av riksstatens uppställning

har självklart måst väljas de hittills tillämpade reglerna för redovisningen

å riksstaten av under- respektive överbalansering. I fråga om redovisningen

å riksstaten av en underbalanserad budget hava tidigare två olika

former utnyttjats. Antingen har budgetunderskottet täckts genom ianspråktagande

å skattebudgeten av fondmedel eller har underskottet undanröjts

genom överförande av verkliga utgifter till lånebudgeten. Det förstnämnda

förfarandet, vilket förutsätter, att för ändamålet tillräckliga fondmedel

finnas tillgängliga, tillämpades i riksstaterna för budgetåren 1931/32

och 1932/33. Det sistnämnda förfarandet åter tillämpades i riksstaterna för

budgetåren 1933/34 och 1934/35, för vilka budgetår tillräckliga fondmedel

icke stodo till förfogande för täckande av budgetunderskotten. Redovisningen

å riksstaten av en överbalanserad budget har hittills icke heller varit

enhetlig. Tidigare har överskottet tillförts statsverkets fond av rusdrycksmedel

eller fonden för statsskuldens amortering. För budgetåren 1935/36

och 1936/37 har överskottet använts för vissa under avbetalning å statsskulden

uppförda anslag till avskrivning av till allmänna arbeten m. m. anvisat

lånekapital.

I till denna promemoria fogad bil. 1 lämnas två enligt hittills tillämpade

budgetprinciper utarbetade siffermässiga uppställningar av en och samma

underskottsbudget, nämligen dels en uppställning i vilken skattebudgetens

underskott täckts genom ianspråktagande av fondmedel, dels en uppställning

i vilken skattebudgetens underskott undanröjts genom överförande av verkliga

utgifter till lånebudgeten. I bil. 2 åter lämnas en likaledes enligt hittills

tillämpade budgetprinciper utarbetad siffermässig uppställning av en

överskottsbudget, i vilken uppställning överskottet redovisats å ett under avbetalning

å statsskulden uppfört anslag till avskrivning av till allmänna arbeten

m. m. anvisat lånekapital. Båda bilagorna upptaga därjämte särskilda

anslag dels till fonden för mötande av förluster å aktiebolaget Kreditkassan

av år 1922, dels till vissa andra under avbetalning å statsskulden redovisade

avskrivningsändamål.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

De alternativa förslag till uppställning av riksstaten, som framlagts i riksräkenskapsverkets

förutberörda utlåtande i ämnet, hava utarbetats under

den förutsättningen, att underskott å skattebudgeten skola undanröjas genom

överförande av verkliga utgifter till lånebudgeten. Till utgångspunkt

för dessa förslag har sålunda tagits den uppställning av riksstaten, som tilllämpats

för budgetåren 1933/34 och 1934/35 och som legat till grund för den

i bil. 1 b återgivna siffermässiga riksstatsuppställningen.

De sakkunniga finna den överflyttning av utgifter från skattebudgeten till

lånebudgeten, som enligt riksräkenskapsverkets förslag skulle i vissa finanslägen

äga rum, medföra olägenheter. Den reda och översiktlighet i fråga om

redovisningen å riksstaten av statens utgifter, som genom en rationell utformning

av riksstatsuppställningen avses skola vinnas, skulle i väsentlig

mån tillspillogivas, om ett och samma slag av utgifter skulle redovisas det

ena budgetåret å vederbörande huvudtitel under verkliga utgifter och det

andra budgetåret å en under utgifter för kapitalökning uppförd, till lånebudgeten

hörande utgiftstitel. Enligt de sakkunnigas mening erfordrar en

rationell budgetordning, att utgifternas hänförande till gruppen verkliga utgifter

eller till gruppen utgifter för kapitalökning sker efter enhetliga, av det

aktuella finansläget oberoende grunder.

Vid utarbetandet av förslaget till ny riksstatsuppställning hava de sakkunniga

utgått från det exempel på en underskottsbudget, som återfinnes i

bil. 1 a, och det exempel på en överskottsbudget, som genomförts i bil. 2.

I den i bil. 1 a tillämpade uppställningen av riksstaten för en underskottsbudget

har underskottet täckts genom ianspråktagande av fondmedel, huvudsakligen

från statsverkets kassafond, statsverkets fond av rusdrycksmedel

och fonden för statsskuldens amortering. I den nya riksstatsuppställningen

avses underskottet skola avföras å en enda fond, liksom vid en överskottsbudget

överskottet avses skola tillföras samma fond. Denna fond har i förslaget

erhållit benämningen »Statens budgetutjämningsfond».

Ett tillämpande för en underskottsbudget av den form för uppställningen

av riksstaten, som kommit till användning i bil. 1 a, förutsätter enligt hittills

gällande ordning, att för täckningen av underskottet erforderliga fondmedel

finnas tillgängliga. För att vid redovisningen av en underskottsbudget samma

form för uppställningen av riksstaten skall kunna tillämpas även i sådana

finanslägen, då disponibla fondmedel icke förslå till täckning av underskottet,

måste den nya budgetutjämningsfonden, å vilken underskottet skulle avföras,

medgivas kunna sjunka under O-läget och sålunda få — i likhet med

riksgäldsverkets fond •— redovisas med negativ behållning.

Sedan sålunda fastslagits, att i den nya uppställningen av riksstaten någon

överflyttning under depressionstider av till gruppen verkliga utgifter normalt

hänförliga anslag från denna grupp till gruppen utgifter för kapitalökning

att täckas av lånemedel icke vidare skulle medgivas, få de sakkunniga rörande

den hittills normalt tillämpade uppdelningen av utgifterna mellan förenämnda

två huvudutgiftsgrupper anföra följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 225. Bilaga. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Anslag till förvärv av fast egendom och till uppförande av byggnader hava,

i den mån anslagen icke avsett investering i statens affärsverksfonder, tidigare

anvisats under verkliga utgifter. I överensstämmelse härmed har ej

heller den fasta egendom, som vid nämnda anslags disponerande tillförts

statsverket, upptagits bland statens i rikshuvudboken redovisade kapitaltillgångar.

Staten av ålder tillhörig, till affärsverksfonderna icke upplåten

fast egendom har tidigare icke heller redovisats å rikshuvudbokens kapitalkonto.

Genom inrättandet år 1935 av statens allmänna fastighetsfond utvidgades

redovisningen i rikshuvudboken av den staten tillhöriga fasta egendomen till

av fångvårdsstyrelsen, utrikesdepartementet, medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen

förvaltad sådan egendom. Från och med budgetåret 1935/36

hava ock byggnadsanslag, hänförliga till de av nämnda myndigheter förvaltade

grupperna av fast egendom, anvisats under utgifter för kapitalökning

å titeln statens allmänna fastighetsfond, och hava anslagen i regel anvisats

att täckas av lånemedel.

I fråga om omfattningen av det fastighetsbestånd, som efter hand bör

upptagas till redovisning å rikshuvudbokens kapitalkonto, har riksräkenskapsverket

i sitt utlåtande i ämnet den 17 september 1934 gjort det principiella

uttalandet, att såsom slutmål bör eftersträvas en såvitt möjligt fullständig

redovisning av all statens fasta egendom, i den mån densamma lämnar

en i penningar uppskattbar avkastning eller representerar ett i penningar

evalverbart nyttjande- respektive avyttringsvärde.

De sakkunniga vilja för sin del förorda, att en sålunda vidgad redovisning

å rikshuvudbokens kapitalkonto av statens fastighetsbestånd snarast genomföres

och att såsom följd härav anslag till nya anläggningar av nu omhandlade

slag för framtiden anvisas under utgifter för kapitalökning.

Under verkliga utgifter anvisas för närvarande utom vissa fastighetsanslag

även vissa anslag till låneunderstöd, vilka anslag likaledes åtminstone temporärt

giva upphov till kapitaltillgångar i statens hand. Sålunda hava i riksstaten

för innevarande budgetår under IX huvudtiteln exempelvis anvisats följande

anslag, som helt eller delvis avse utlåningsändamål, nämligen »G 2,

Befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar», »G 28,

Ackordslån åt jordbrukare m. m.», samt »I 12, Främjande av beredning och

avsättning av fisk m. m.». De från förenämnda anslag utgående låneunderstöden,

vilka visserligen i vissa fall efter av låntagarna gjorda särskilda prestationer

avses skola helt eller delvis efterskänkas, utlämnas under formen

av lån men upptagas likväl icke bland statens i rikshuvudboken redovisade

tillgångar.

Enligt de sakkunnigas mening böra anslag till låneunderstöd, oavsett om

med dylika understöds utlämnande förknippas bestämmelser rörande understödens

efterskänkande vid vissa villkors uppfyllande, alltid anvisas

under utgifter för kapitalökning. Härigenom vinnes, att ur riksbokföringen

framgår såväl storleken av under varje budgetår utlämnade respektive efterskänkta

låneunderstöd som ock storleken av statens vid varje budgetårs slut

utestående fordringar för dylika understöd.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Vad därefter angår gränsdragningen å budgetens såväl inkomst- som utgiftssida

mellan den totala budgetens två huvuddelar, finna de sakkunniga den

av riksräkenskapsverket i dess förut refererade utlåtande i ämnet för normala

förhållanden genomförda uppdelningen motsvara rationella budgetprinciper.

I överensstämmelse med den av de sakkunniga i det föregående angivna

ståndpunkten, att någon överflyttning under depressionstider av verkliga

utgifter från skattebudgeten till den totala budgetens andra huvuddel icke

skall medgivas, förutsätta de sakkunniga, att den av riksräkenskapsverket för

normala förhållanden föreslagna uppdelningen skall tillämpas även under

depressionstider och alt följaktligen en med hänsyn till inkomsternas och utgifternas

natur fast gränsdragning mellan budgetens två huvuddelar skall

upprätthållas.

Vid en utformning av riksstatens uppställning i övrigt efter samma grunder,

som tillämpats i det av riksräkenskapsverket i dess utlåtande framlagda, såsom

alternativ I betecknade förslaget, skulle alltså —- i principiell anslutning

till nuvarande uppställning — till skattebudgetens utgiftssida hänföras utom

verkliga utgifter även utgifter för kapitalökning, om och i den mån sistnämnda

utgifter avse icke räntabla utgiftsändamål. Till skattebudgetens

inkomstsida åter skulle hänföras samtliga löpande verkliga inkomster. Om

de verkliga inkomsterna överstiga de icke räntabla utgifterna, skulle inkomstöverskottet

upptagas å skattebudgetens utgiftssida samt tillföras den nya budgetutjämningsfonden,

medan för det fall att utgifterna överstiga inkomsterna

inkomstunderskottet skulle upptagas å skattebudgetens inkomstsida samt avföras

å samma fond.

De sakkunniga övergå härefter till den av riksräkenskapsverket i dess utlåtande

omhandlade frågan om ändrad redovisning av de under utgifter för

kapitalökning anvisade, till skattebudgeten hänförliga anslagen. Rörande de

olägenheter i redovisningshänseende, som oskiljaktigt äro förbundna med den

nuvarande uppdelningen av utgifterna för kapitalökning på den totala budgetens

två huvuddelar, få de sakkunniga hänvisa till vad riksräkenskapsverket

i dess förut refererade utlåtande härom anfört. Enligt de sakkunnigas

egen mening utgör nämnda uppdelning av kapitalbudgetens utgiftssida, vilken

föranleder uppkomsten av två artskilda slag av kapitaltillgångar, ett allvarligt

hinder mot ernåendet av en ur balanseringssynpunkt tillfredsställande budgetordning.

För undanröjande av berörda svårigheter har i det av riksräkenskapsverket

framlagda, såsom alternativ II betecknade förslaget till riksstatsuppställning

uppdelningen av den totala budgetens utgiftssida så omlagts, att under skattebudgeten

med anslagen till verkliga utgifter samordnats anslag till avskrivning

av dels icke räntabla nya kapitalinvesteringar, dels oreglerade kapitalmedelsförlusler,

medan i den totala budgetens andra huvuddel samtliga till

såväl räntabla som icke räntabla kapitalinvesteringar anvisade anslagsmedel

inräknats. Innebörden och den budgettekniska utformningen av riksräkenskapsverkets

sålunda framlagda förslag till ny riksstatsuppställning framgår

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

närmare av det i det föregående lämnade utdraget ur ämbetsverkets egen

framställning.

De sakkunniga finna den lösning av problemet om riksstatens uppställning,

som innefattas i riksräkenskapsverkets nu omhandlade förslag, ur såväl teoretiska

som praktiska synpunkter erbjuda så stora fördelar framför nu gällande

budgetordning, att de sakkunniga icke tveka att förorda en omläggning av

riksstatens uppställning i nära anslutning till nämnda förslag. I överensstämmelse

med de sakkunnigas tidigare ställningstagande förutsättes emellertid,

att den överflyttning av icke räntabla utgifter från skattebudgeten till kapitalbudgeten,

som enligt riksräkenskapsverkets förslag skulle få ske under depressionstider,

icke skulle medgivas i den eftersträvade nya riksstatsuppställningen.

I det av riksräkenskapsverket framlagda, nu omhandlade förslaget till uppställning

av riksstaten har för skattebudgetens vidkommande en kolumnuppdelning

av såväl inkomster som utgifter verkställts, varigenom särskild redovisning

erhålles för å ena sidan den allmänna budgeten och å andra sidan

specialbudgeterna.

Enligt den för specialbudgeterna numera gällande ordningen tillgodoföras

de till dessa delbudgeter hänförliga inkomsterna över tillhörande anslag särskilda

för respektive ändamål upprättade diversemedelsfonder. I budgettekniskt

hänseende är emellertid redovisningen icke likformig för samtliga specialbudgeter.

Beträffande specialbudgeterna i allmänhet sker redovisningen

av de till varje specialbudget hänförliga inkomstmedlen över ett enda anslag

av förslagsanslags natur, vilket anslag anvisas såsom avsättning till vederbörlig

diversemedelsfond. De mot automobilskattemedlen och totalisatormedlen

svarande specialbudgeterna äro däremot å utgiftssidan uppdelade på ett

flertal skilda anslag. För den till automobilskattemedlen hänförliga specialbudgeten

avse samtliga anslag utom två och för den till totalisatormedlen hänförliga

specialbudgeten samtliga anslag utom ett för särskilda utgiftsändamål

självständigt avvägda anslagsanvisningar. Över nämnda två respektive ett

anslag överföras återstående, för de övriga anslagen icke disponerade automobilskattemedel

respektive totalisatormedel till vederbörande fond. Dessa

anslag äro följaktligen att anse såsom ifrågavarande specialbudgeters avsättningsanslag.

För att jämväl beträffande automobilskattemedel och totalisatormedel samt

mot dessa inkomsttitlar svarande anslag ernå en förenklad redovisning hava

statskontoret och riksräkenskapsverket i gemensamt utlåtande den 15 september

1933 angående uppställningen av riksstatens utgiftssida föreslagit, att

ifrågavarande specialbudgeter skulle, i vad avsåge själva redovisningen, begränsas

på inkomstsidan till de delar av respektive inkomsttitlars behållna

inkomster, som återstode, sedan för särskilda ändamål anvisade anslagsbelopp

frånräknats, och på utgiftssidan till avsättningsanslagen, från vilka mot

angivna delar av inkomsttitlarnas behållna inkomster svarande belopp skulle

omföras till vederbörande diversemedelsfonder. Härefter skulle, vad angår

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

totalisatormedlens specialbudget, endast å inkomsttiteln (totalisatormedel)

uppkommande överskott eller underskott komma att regleras mot stuteriväsendets

fond genom motsvarande ökning respektive minskning av den å

riksstaten beräknade avsättningen till fonden, medan merutgifter och besparingar

å de mot inkomsttiteln korresponderande anslag, som anvisats för

särskilda ändamål, skulle ersättas av respektive överföras till kassafonden.

Detsamma skulle i tillämpliga delar komma att gälla beträffande redovisningen

av automobilskattemedlens specialbudget.

De sakkunniga, vilka finna den av statskontoret och riksräkenskapsverket

förordade omläggningen av redovisningen av automobilskattemedlen och

totalisatormedlen innebära en avsevärd förenkling i förhållande till nu gällande

regler, vilja för sin del tillstyrka ämbetsverkens hithörande förslag.

Enligt de sakkunnigas mening bör eftersträvas, att specialbudgetanordningen

även i övrigt i görligaste mån begränsas och att till särskilda specialbudgeter

hänföras allenast sådana skattebudgetens inkomster och utgifter, beträffande

vilka det budgettekniska sambandet mellan inkomsttillflödet och utgiftsbelastningen

är av sådan natur, att detsamma icke kan utan finansiella

risker brytas.

Även vid en sålunda genomförd begränsning av specialbudgeternas omfattning

erfordras för vinnande av en klar inblick beträffande finansieringen av

skattebudgeten, att särskild sammanställning upprättas för å ena sidan den

allmänna budgeten och å andra sidan specialbudgeterna. Att i enlighet med

riksräkenskapsverkets förutberörda förslag inrycka en dylik redovisning i

själva riksstaten finna de sakkunniga emellertid icke påkallat eller ens lämpligt.

Uppdelningen av skattebudgeten å delbudgeter är nämligen i vissa fall

tämligen godtycklig och ofta beroende av utformningen av de särskilda bestämmelser,

som reglera sambandet mellan specialbudgeternas inkomster och

utgifter. Gränsdragningen mellan den allmänna budgeten och specialbudgeterna

blir fördenskull i viss mån obestämd. Någon häremot svarande uppdelning

av riksstaten har vid sådant förhållande icke ansetts böra genomföras i

det av de sakkunniga utarbetade förslaget till riksstatsuppställning.

Vid den konkreta utformningen av förslaget till ny uppställning av riksstaten

hava de sakkunniga att först taga ställning till frågan örn de lämpligaste

beteckningarna för riksstatens två huvuddelar. Den för den totala budgetens

ena huvuddel hittills använda beteckningen »skattebodget» är uppenbarligen

missvisande. Enligt de sakkunnigas mening skulle beteckningen

»driftbudget» bättre motsvara denna delbudgets verkliga ställning i budgetsystemet.

Den utvidgning av skattebudgetens avskrivningstitlar, som i samband

med den nu ifrågasatta omläggningen avses skola genomföras, har synts

de sakkunniga giva ytterligare stöd för vidtagande av en dylik namnändring.

Vad åter angår den totala budgetens andra huvuddel, hava de sakkunniga

funnit sig böra godtaga den av riksräkenskapsverket föreslagna beteckningen

»kapitalbudget», vilken beteckning väl motsvarar ifrågavarande delbudgets

karaktär och omfattning.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

I enlighet med vad sålunda anförts, vilja de sakkunniga förorda, att i

den nya uppställningen av riksstaten statsbudgeten uppdelas i två fristående

delbudgeter, driftbudgeten och kapitalbudgeten, vilken uppdelning

är avsedd att ersätta den nuvarande uppdelningen i skattebudget

och lånebudget. I fråga om såväl inkomsternas som utgifternas fördelning

mellan de båda nya delbudgeterna förutsätta de sakkunniga, att för olika budgetår

en och samma fördelningsprincip skall tillämpas. Följaktligen bör en

med hänsyn till inkomsternas och utgifternas natur fast gränsdragning genomföras

mellan å ena sidan driftbudgetens inkomster och utgifter samt å

andra sidan kapitalbudgetens inkomster och utgifter.

Den nya driftbudgeten, vilken avses närmast skola motsvara det enskilda

företagets vinst- och förlusträkning, skall enligt de sakkunnigas mening utgöra

en så vitt möjligt fullständig inkomst- och utgiftsplan, utvisande samtliga

till statsverket inflytande löpande inkomster och samtliga med statsverksamheten

förbundna direkta och indirekta, löpande kostnader. Vid sådant förhållande

böra å driftbudgetens inkomstsida redovisas statens samtliga till

statsregleringsfonden hänförliga löpande inkomster, vilka inkomster för närvarande

bruka sammanfattas under beteckningen »Verkliga inkomster». Driftbudgetens

utgiftssida åter bör omfatta statens samtliga till statsregleringsfonden

hänförliga löpande utgifter inklusive utgifter för statsskuldens förräntning,

vilka utgifter i den nuvarande riksstaten betecknas såsom »Verkliga utgifter».

lill driftbudgeten böra därjämte hänföras å riksstaten redovisade

utgifter för erforderliga avskrivningar.

Skillnaden mellan driftbudgetens å riksstaten beräknade inkomster

och anvisade anslag, vilken skillnad representerar driftbudgetens b eräknade

överskott respektive underskott, avses skola å driftbudgeten upptagas

såsom ett saldobelopp, varvid överskott redovisas å driftbudgetens utgiftssida

och underskott å driftbudgetens inkomstsida.

Statsverkets kassafond bör ombildas till statens budgetutjämningsfond.

Den nya fonden skall övertaga kassafondens funktion såsom

regulator av budgetutfallet. Budgetutjämningsfonden skall därjämte —

i vidare mån än den nuvarande kassafonden — reglera driftbudgetens under

olika budgetår å riksstaten beräknade överskott och underskott. Berörda

överskott skola tillföras och berörda underskott skola avföras å statens budgetutjämningsfond.

I en sålunda utformad budgetordning skulle den nya budgetutjämningsfonden

närmast fungera såsom en allmän bokföringstitel för redovisning

av dels driftbudgetens å riksstaten beräknade överskott och underskott, dels

utfallet av driftbudgetens mot budgetutjämningsfonden korresponderande inkomst-

och utgiftstitlar. Förändringarna beträffande storleken av budgetutjämningsfondens

(positiva eller negativa) behållning skulle däremot ej ■— lika

litet som förändringarna i den nuvarande kassafondens behållning — ensamt

avspegla utvecklingen av statsverkets kassaställning. Med budgetutjämningsfondens

sålunda angivna karaktär synes väl förenligt, att fonden tidvis redo
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

visar negativ behållning. För upprätthållande i det långa loppet av statens

förmögenhetsställning är allenast erforderligt, att fondens behållning vid inträdd

nedgång åter efter hand uppbringas till det valda utgångsläget.

Därest i samband med budgetens underbalansering med ty åtföljande belastning

av budgetutjämningsfonden statsverkets kassaställning skulle så försämras,

att tillgängliga likvida tillgångar ej förslå till täckandet av det löpande

utgiftsbehovet, måste — liksom i vissa lägen redan nu avses skola ske

— erforderliga kassamedel ställas till förfogande genom riksgäldskontoret.

Kungl. Maj :t har i sådant fall att, på hemställan av den myndighet som omhänderhar

kontrollen över statsverkets checkräkning, påkalla riksgäldskontorets

medverkan för vinnande av kassaförstärkning åt statsverket.

Den nya kapitalbudgeten slutligen avses skola erhålla en från driftbudgeten

helt artskild karaktär. Medan den sistnämnda budgetens uppgift är att

reglera statens löpande hushållning, skall kapitalbudgeten uteslutande hänföra

sig till statens investeringsverksamhet. Enligt den tankegång, från vilken

de sakkunniga utgått, skall sålunda kapitalbudgeten närmast utgöra en

plan för ny kapitalinvestering i statens kapitalfonder. Kapitalbudgetens utgiftssida

skall följaktligen upptaga samtliga anslagsmedel, som avses skola

anvisas till kapitalökning å nämnda fonder. Å kapitalbudgetens inkomstsida

åter skola uppföras de för kapitalinvesteringen tillgängliga medlen,

nämligen å driftbudgeten anvisade avskrivningsmedel och från tidigare investeringar

frigjorda kapitalmedel samt härutöver erforderliga lånemedel.

Driftbudgeten och kapitalbudgeten skola å riksstaten redovisas såsom Ivå

helt självständiga budgeter. Deras sinsemellan artskilda karaktär får anses

utesluta, att någon summering av de båda budgeterna sker i den gemensamma

riksstaten. I

I enlighet med de av de sakkunniga sålunda utvecklade grundprinciperna

för en rationell uppställning av riksstaten hava siffermässiga sammanställningar

utarbetats, utvisande den konkreta utformningen av dels själva riksstaten

och till denna hörande bilagor, dels uppställningen av vissa konton

i rikshuvudboken och redovisningen av budgetutfallet. Till belysning av det

nya budgetsystemets allmänna byggnad hava därjämte utarbetats vissa, likaledes

siffermässiga sammanställningar över finansutvecklingen under en period

av tio budgetår, under vilken period driftbudgeten omväxlande utvisar

överskott och underskott. De till individuella budgetår hänförliga sammanställningarna

hava utarbetats med utgångspunkt från tredje respektive sjätte

budgetåret i nämnda tioårsperiod, varvid tredje budgetåret exemplifierar en

underskottsbudget och sjätte budgetåret en överskottsbudget. Sammanställningarnas

sifferuppgifter, vilka konstruerats med ledning av riksbokföringens

data för senare budgetår, hava så avvägts, alt en sammanhängande bild

av inkomst- och utgiftsfördelningen och dennas utveckling erhålles.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

De sakkunnigas förslag till uppställning av riksstaten framgår närmare

av de till denna promemoria fogade bil. 3 a och bil. 4, utvisande den förra

riksstatsuppställningen för en underskottsbudget och den senare riksstatsuppställningen

för en överskottsbudget. De i dessa bilagor meddelade sifferuppgifterna

hava framgått ur de tidigare omnämnda, enligt hittills tilllämpade

budgetprinciper för respektive en underskottsbudget och en överskottsbudget

utarbetade riksstatsuppställningar, vilka återfinnas i bil. 1 a och

bil. 2. Ett jämförande studium av nämnda fyra bilagors uppställning och

av den omgruppering av de i bil. 1 a och bil. 2 meddelade sifferuppgifterna,

sorn genomförts i bil. 3 a och bil. 4^ är ägnat att klargöra den nya riksstatsuppställningens

verkliga innebörd. Vid jämförelsen må uppmärksammas,

att i den nya riksstatsuppställningen inkomsthuvudtiteln »Äldre kapitalmedel»

uppförts med allenast formellt belopp.

Vid utarbetandet av förslaget till ny riksstatsuppställning hava de sakkunniga

jämväl tagit ställning till vissa frågor rörande riksstatens detaljutformning,

vilka frågor icke stå i omedelbart samband med den nu närmast

ifrågasatta omläggningen.

Vad angår driftbudgeten har riksstatsuppställningens detaljutformning

anknutits till det förhållandet, att denna budgets såväl inkomster som

utgifter ur riksbokföringens synpunkt sönderfalla i två huvudgrupper.

Den första huvudgruppen, vilken redovisas under huvudrubrikerna »Egentliga

statsinkomster» och »Egentliga statsutgifter», omfattar å inkomstsidan

statsregleringsfondens egna direkta inkomster (skatter, avgifter m. m.) och

å utgiftssidan statsregleringsfondens egna direkta utgifter (huvudtitlarna I_

XIII). Den andra huvudgruppen, vilken redovisas under huvudrubrikerna

»Inkomster av statens kapitalfonder» och »Utgifter för statens kapitalfonder»,

omfattar å inkomstsidan till statsregleringsfonden från statens kapitalfonder

överförda vinstmedel och å utgiftssidan från statsregleringsfonden

täckta kostnader för statsskuldens förräntning och för avskrivningar å statens

kapitalfonder. Till statens kapitalfonder hava härvid hänförts samtliga

statens fonder, vilka hava eget konto i rikshuvudboken, med undantag

av statsregleringsfonden.

Under huvudrubriken »Inkomster av statens kapitalfonder» hava i första

hand uppförts de inkomsttitlar, vilka hittills redovisats under huvudrubriken

»Inkomster av statens produktiva fonder» med undantag dock för inkomsttiteln

»Statsverkets fond av rusdrycksmedel». Behållningen å sistnämnda

fond förutsättes skola vid övergången till den nya budgetordningen

överföras till statens budgetutjämningsfond, vadan den till denna fond knutna

inkomsttiteln efter omläggningen kommer att bortfalla.

I förslaget till riksstatsuppställning hava emellertid under nu omhandlade

huvudrubrik uppförts två nya inkomsttitlar, nämligen »Riksbankens fond»

och »Övriga kapitalfonder».

Riksbankens vinstmedel hava hittills redovisats under särskild huvud
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

rubrik, i riksstaten införd närmast efter huvudrubriken för statens produktiva

fonder. Denna anordning sammanhänger med att riksbankens tillgångar

icke finnas uppförda bland statens i rikshuvudboken redovisade kapitaltillgångar.

I en reservation till det år 1910 av särskilt tillkallade sakkunniga avgivna

betänkandet med förslag rörande riksstatens uppställning m. m. hade två av

de sakkunniga påyrkat, att rikshuvudboken skulle upptaga jämväl en fond

för riksbanken oell att riksbankens för varje år redovisade vinst skulle omföras

från nämnda fond till statsregleringsfonden. Enligt detta förslag skulle

riksbanken i riksstaten komma att erhålla väsentligen samma ställning som

ett statens affärsdrivande verk. Till den särställning riksbanken intoge i

konstitutionellt hänseende skulle emellertid så till vida hänsyn tagas, att

riksbanken icke sammanfördes med de affärsdrivande verken utan uppfördes

å riksstaten under särskild titel, jämställd med statens affärsverksamhet.

De sakkunniga få i principiell anslutning till den i omhandlade reservation

framförda uppfattningen förorda, att riksbankens tillgångar upptagas till redovisning

i rikshuvudboken under en särskild kapitalfond, benämnd riksbankens

fond. I överensstämmelse härmed hava de sakkunniga i det framlagda

förslaget till riksstatsuppställning uppfört titeln »Riksbankens fond»

under huvudrubriken »Inkomster av statens kapitalfonder». De sakkunniga

förutsätta, likaledes i principiell anslutning till i reservationen uttalad uppfattning,

att å nämnda inkomsttitel skall redovisas riksbankens vinst i dess

helhet. I samband därmed bör den av riksbanken förvaltade avbetalningslånefonden

upptagas bland statens utlåningsfonder.

Det må i detta sammanhang erinras, att, sedan 1908 års statsrevisorer uttalat

önskvärdheten av att rikshuvudboken fullständigades med bl. a. riksbankens

fonder, 1909 års riksdag hos Kungl. Majit hemställde om övervägande,

huruvida icke i rikshuvudboken kunde intagas en fullständig sammanfattning

av statsverkets tillgångar och skulder. Den komplettering av

rikshuvudboken, som ägde rum i samband med 1911 års riksstatsreform.

upptog emellertid icke riksbanken. Riksdagens grundlagsenliga bestämmanderätt

över riksbanken skulle enligt de sakkunnigas mening icke rubbas

av att riksbanksvinsten direkt överfördes till statsregleringsfonden, då nämligen

riksdagen konnne att äga full frihet att genom kapitalökningsanslag

bereda riksbanken den medelsförstärkning, varav den kunde vara i behov.

Under huvudrubriken »Inkomster av statens kapitalfonder» har slutligen

uppförts en för redovisning av från övriga kapitalfonder inflytande vinstmedel

avsedd inkomsttitel. Enligt nuvarande budgetordning hava från vissa

»icke produktiva» fonder inflytande inkomster måst redovisas antingen under

huvudrubriken »Diverse inkomster» eller under huvudrubriken »Riksgäldskontorets

inkomstmedel». En rationellt ordnad riksbokföring kräver

uppenbarligen, att jämväl dylika inkomster å riksstaten redovisas under samma

huvudrubrik som inkomsterna av statens i kapitalfonderna investerade

kapital i allmänhet. Med hänsyn till berörda inkomsters ofta tillfälliga karaktär

och svårigheten att i förväg förutse, från vilka fonder dylika inkom
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

ster komma att inflyta, har inkomsttiteln ifråga erhållit den i förslaget angivna

mera allmänna beteckningen »övriga kapitalfonder».

Beträffande den i förslaget fastställda ordningsföljden mellan de under

huvudrubriken »Inkomster av statens kapitalfonder» uppförda inkomsthuvudtitlarna

vilja de sakkunniga anföra följande.

Affärsverksfonderna samt riksbankens fond skilja sig från statens övriga

kapitalfonder därutinnan, att förvaltningsmyndigheterna för dessa fonder i

budgettekniskt hänseende intaga en särställning. Hithörande förvaltningsmyndigheters

såväl personalkostnader som sakliga kostnader avföras nämligen

bland fondernas övriga utgifter. För dessa fonder är relationen till

riksstaten i vad angår driftbudgeten sålunda begränsad därtill, att å fonderna

uppkomna vinstmedel redovisas över riksstalens inkomstsida. De till dessa

fonder hänförliga inkomsttitlarna hava vid sådant förhållande synts böra å

riksstaten uppföras i följd. I överensstämmelse härmed har i förslaget till

riksstatsuppställning inkomsttiteln »Riksbankens fond» inskjutits omedelbart

efter inkomstrubriken »Statens affärsverksfonder».

Förvaltningen av statens övriga kapitalfonder är upplåten åt administrativa

myndigheter, vilkas såväl personalkostnader som sakliga kostnader avföras

å riksstatens utgiftssida. Till hithörande fonder hänförliga inkomsttitlar

hava synts böra grupperas efter arten av den förvaltning, som knutits

till respektive fonder. »Statens allmänna fastighetsfond» och »Statens utlåningsfonder»

hava härvid såsom avseende statliga rörelsegrenar i förslaget

till riksstatsuppställning uppförts före »Fonden för statens aktier», vilken inkomsttitel

hänför sig till en fond, vars förvaltning inskränker sig till utövandet

av den rena ägarefunktionen. Under hänvisning till att fastighetsförvaltning

onekligen närmare än utlåningsrörelse ansluter sig till den såsom

första grupp uppförda affärsverksrörelsen har statens allmänna fastighetsfond

i förslaget uppförts före statens utlåningsfonder.

Inkomsttiteln »Övriga kapitalfonder» har såsom hänförande sig till en

restgrupp av fonder uppförts sist under nu omhandlade huvudrubrik.

De i den nuvarande viksstatsuppstälin ingen uppförda två huvudtitlarna

inkomsthuvudtiteln »Riksgäldskontorets inkomstmedel» och utgiftshuvudtiteln

»Räntor å statsskulden m. m.» hava i förslaget till riksstatsuppställning

salderats och statsverkets mot dessa huvudtitlar svarande nettokostnader

för statsskuldens förräntning redovisats å en under huvudrubriken »Utgifter

för statens kapitalfonder» uppförd ny huvudtitel. Sedan de i rikshuvudboken

tidigare redovisade två kapitalfonderna »Fonderade statslånen»

och »Tillfälliga statslån» numera i riksbokföringen inordnats under riksgäldsverkets

fond, motsvarar statens nettokostnader för statsskuldens förräntning

det å den gemensamma fonden uppkommande förlustsaldot. De

för täckande av nämnda förlustsaldo erforderliga anslagsmedlen hava i förslaget

till riksstatsuppställning förutsatts skola anvisas å den förenämnda

nya utgiftshuvudtiteln. De sakkunniga, vilka förorda, att riksgäldsverkets

fond i samband med omläggningen av riksstatens uppställning erhåller be
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

nämningen »Riksgäldsfonden», hava i förslaget till riksstatsuppställning uppfört

den nya utgiftshuvudtiteln under samma benämning.

Av den nya utgiftstitelns utformning såsom redovisningstitel för utfallet

av inkomst- och utgiftsutvecklingen å en enstaka kapitalfond följer, att utgiftstiteln

å riksstaten bör uppföras med ett odelat anslagsbelopp. Den särskilda

redovisning av fondens såväl inkomster som utgifter och den specificering

av utgifterna, som lämnas i den nuvarande riksstaten och dess bilagor,

har enligt de sakkunnigas förslag avsetts skola erhållas i annan ordning. Såsom

redan i samband med uppförandet å riksstaten av inkomsttiteln »Statens

allmänna fastighetsfond» tillämpats beträffande denna fond, skulle sålunda

även för riksgäldsfonden en fullständig inkomst- och utgiftsstat upprättas

och fastställas av riksdagen. De sakkunniga förutsätta, att de båda

statuppställningarna skola såsom bilagor fogas vid riksstaten.

Uppställningen av inkomst- och utgiftsstaterna för statens allmänna fastighetsfond

och för riksgäldsfonden framgår närmare av de förslag till sådana

uppställningar, som återfinnas i de till promemorian fogade bil. 3 d och

bil. 3 e.

Enligt de sakkunnigas förslag till riksstatsuppställning skola å driftbudgeten

under huvudrubriken »Utgifter för statens kapitalfonder» jämväl redovisas

för avskrivning av icke räntabla kapitaltillgångar erforderliga anslag.

I anslutning till vad tidigare anförts rörande de i budgettekniskt hänseende

olikartade slag av kapitaltillgångar, till vilka avskrivningsanslagen hänföra

sig, hava i den framlagda nya riksstatsuppställningen de för avskrivning

anvisade anslagsmedlen fördelats på två skilda huvudtitlar, avseende den

ena avskrivning av nya kapitalinvesteringar och den andra avskrivning av

oreglerade kapitalmedelsförluster.

Vad först angår utgiftshuvudtiteln »Avskrivning av nya kapitalinvesteringar»,

motsvara de under denna titel uppförda anslagsmedlen summan av de

för icke räntabla kapitalinvesteringar enligt den nuvarande riksstatsuppställningen

av andra statsinkomster än lånemedel anvisade anslagen till utgifter

för kapitalökning. Medan enligt den nuvarande budgetordningen de under

utgifter för kapitalökning anvisade anslagen giva upphov till ur budgetteknisk

synpunkt två skilda slag av kapitaltillgångar, nämligen å ena sidan kapitaltillgångar

uppkomna av lånemedel och å andra sidan kapitaltillgångar

uppkomna av andra statsinkomster än lånemedel, skulle vid tillämpandet

av det nya systemet för anvisning av anslag till kapitalinvestering de tillkomna

nya kapitaltillgångarna vara av ensartad beskaffenhet. I den mån

dessa kapitaltillgångar emellertid beräknades icke vara räntabla, skulle genom

disponerandet av de under driftbudgeten för avskrivning av nya kapitalinvesteringar

anvisade anslagsmedlen kapitaltillgångarna i motsvarande

mån avskrivas och de i riksbokföringen slutligt uppförda nya kapitaltillgångarna

i sin helhet utgöras av räntabla dylika tillgångar.

De å den nu omhandlade utgiftshuvudtiteln för avskrivning av nya kapitalinvesteringar

anvisade anslagsmedlen hava i det framlagda förslaget till

riksstatsuppställning förutsatts skola sammanföras å ett enda anslag av be
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

stämt anslags natur. Fördelningen av de å detta anslag anvisade anslagsmedlen

på olika investeringsändamål avses skola lämnas i den specifikation av

kapitalbudgetens utgiftssida, varom de sakkunniga i det följande framlägga

förslag.

Medan de för avskrivning av nya kapitalinvesteringar anvisade anslagsmedlen

avse avskrivning av icke räntabla kapitaltillgångar i omedelbart

samband med dylika kapitaltillgångars tillkomst, avse de å utgiftsliuvudtiteln

»Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster» anvisade anslagsmedlen

avskrivning av kapitaltillgångar, vilka redan före riksstatsårets ingång

finnas uppförda å rikshuvudbokens kapitalkonto. Sistberörda icke

räntabla kapitaltillgångar, vilka visserligen i riksbokföringen äro redovisade

såsom tillgångar å statens kapitalfonder, äga i realiteten icke något kapitalvärde

och kunna följaktligen lämpligen sammanfattas under beteckningen

oreglerade kapitalmedelsförluster.

De för avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster anvisade anslagsmedlen

hava i det framlagda förslaget till riksstatsuppställning förutsatts

skola fördelas på självständiga anslag för vart och ett slag av kapitaltillgångar,

som avses skola bliva föremål för avskrivning. Samtliga ifrågavarande

anslag hava vidare förutsatts skola anvisas såsom bestämda anslag.

Beträffande uppställningen av specifikationerna av driftbudgetens inkomster

och utgifter få de sakkunniga hänvisa till de närslutna bil. 3 b och

bil. 3 c.

De sakkunniga övergå härefter till kapital budgetens detaljutformning.

Denna delbudgets allmänna karaktär av plan för statens investeringsverksamhet

förutsätter, att å inkomstsidan uppföras de medel, vilka avses

skola disponeras för ny kapitalinvestering, och å utgiftssidan de anslag för

kapitalinvestering, vilka avses skola anvisas för olika ändamål. Med hänsyn

till att kapitalbudgeten, vad angår såväl inkomstsidan som utgiftssidan, uppvisar

en i budgettekniskt avseende relativt enhetlig .struktur, har det synts

lämpligast, att å inkomstsidan samtliga inkomsthuvudtitlar och å utgiftssidan

samtliga utgiftshuvudtitlar sammanhållas, vardera gruppen under en

huvudrubrik. I överensstämmelse härmed hava i det framlagda förslaget

till riksstatsuppställning kapitalbudgetens inkomsthuvudtitlar redovisats under

den gemensamma huvudrubriken »Kapitalmedel» och kapitalbudgetens

utgiftshuvudtitlar under den gemensamma huvudrubriken »Kapitalinvestering».

I fråga om uppdelningen av kapitalbudgetens inkomstsida i inkomsthuvudtitlar

hava de sakkunniga stannat vid att förorda uppförandet av en

sådan huvudtitel för vart och ett av de tre huvudslag av medel, som de sakkunniga

i det föregående angivit såsom disponibla för ny kapitalinvestering,

nämligen från driftbudgeten överförda avskrivningsmedel, från statens kapitalfonder

återlevererade kapitalmedel samt lånemedel. De för redovisning

av berörda medel i riksstatsförslaget uppförda inkomsthuvudtitlarna hava i

anslutning härtill erhållit beteckningarna »Avskrivningsmedel», »Äldre kapi
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

talmedel» och »Lånemedel». Någon ytterligare uppdelning av kapitalbudgetens

inkomstsida i undertitlar har icke synts erfoiderlig.

Den sålunda föreslagna uppdelningen av kapitalbudgetens inkomstsida har

nära anpassats till kapitalbudgetens innebörd och ställning i det nya budgetsystemet.

De för kapitalbudgetens inkomsthuvudtitlar använda beteckningarna,

vilka närmast äro att anse såsom terminologiska nybildningar, sakna

vid sådant förhållande direkt motsvarighet i den hittills tillämpade riksstatsuppställningen.

Uppdelningen av kapitalbudgetens utgiftssida i utgiftshuvudtitlar har däremot

i förslaget till riksstatsuppställning genomförts i nära anslutning till gällande

ordning. Sålunda har den regeln följts, att till varje kapitalfond eller

grupp av kapitalfonder hänförliga anslagsmedel redovisats å var sin huvudtitel,

varvid huvudtitlarna upptagits i samma ordningsföljd som på riksstatens

inkomstsida. Utgiftshuvudtitlarnas uppdelning i självständiga anslag

har likaledes skett i nära anslutning till den uppdelning, som hittills tillämpats.

Beträffande uppställningen av specifikationen av kapitalbudgetens utgiftssida

har emellertid med hänsyn till den nya kapitalbudgetens ändrade

innebörd en omläggning så till vida måst vidtagas, att det totala anslagsbeloppet

för varje anslag redovisats i en första kolumn och att de delar av

det totala anslagsbeloppet, vilka avses skola fonderas respektive avskrivas,

redovisats i efterföljande två kolumner. Utformningen av nu omhandlade

specifikation framgår närmare av bil. 3 f.

Vid den sålunda genomförda uppställningen av riksstaten skulle budgetens

realiserande icke medföra någon förändring av statens i rikshuvudboken

bokförda nettoförmögenhet i annan mån än som återspeglas i den väx

lande storleken av behållningen å statens budgetutjämningsfond. Om av

särskilda skäl en ökning eller minskning av statens utanför budgetutjämningsfonden

redovisade nettoförmögenhet anses böra genomföras, kan emellertid

en sådan ökning eller minskning utan svårighet åstadkommas inom

ramen av den föreslagna riksstatsuppställningen. Ökning av den i statens

kapitalfonder redovisade nettoförmögenheten kan åstadkommas därigenom,

att å kapitalbudgetens inkomstsida uppföres en ny inkomsthuvudtitel avseende

i anspråk tagna medel av statens budgetutjämningsfond, vilka medel

följaktligen komma att investeras i statens kapitalfonder. Minskning av den

i statens kapitalfonder redovisade nettoförmögenheten åter ernås genom att

å kapitalbudgetens utgiftssida anvisa anslag till förstärkning av statens budgetutjämningsfond,

varefter den ökade behållningen å denna fond kan disponeras

för driftbudgetens ändamål.

Minskning av statens å kapitalfonderna redovisade bruttotillgångar slutligen

kan åstadkommas därigenom, alt anslagen lill kapitalinvestering nedbringas

under summan av de å kapitalbudgetens inkomstsida uppförda inkomsthuvudtitlarna

avskrivningsmedel och äldre kapitalmedel. För att i

dylikt fall ernå balans mellan kapitalbudgetens inkomst- och utgiftssida er
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

fordras, att särskilt anslag för avsättning till riksgäldsfonden anvisas å kapitalbudgeten.

De till nämnda fond sålunda överförda kapitalmedlen möjliggöra

en motsvarande avbetalning å statsskulden. Såsom tidigare utvecklats,

skulle vid tillämpandet av den nya riksstatsuppställningen anslag till avbetalning

å statsskulden icke anvisas över riksstaten. Allenast i nu omhandlade

fall, då nya lånemedel icke erfordras för kapitalbudgetens finansiering,

skulle för ny kapitalinvestering icke disponerade andra kapitalmedel genom

anvisning å riksstaten ställas till förfogande för avbetalning å statsskulden.

I det förslag till uppställning av riksstaten, som de sakkunniga framlagt,

har varken å driftbudgetens eller å kapitalbudgetens inkomstsida upptagits

någon inkomsttitel för redovisning av sådana enligt den nuvarande

riksstatsuppställningen å såväl skattebudgetens som lånebudgetens inkomstsida

uppförda anslagsreservationer, vilka icke längre få disponeras för med

anslagen avsedda ändamål. Förklaringen härtill är, att de sakkunniga utgått

från att dylika reservationer för framtiden icke skola omföras till riksstatens

inkomstsida. Till driftbudgeten hänförliga hithörande reservationer

förutsättas skola i likhet med besparingar å förslagsanslag och bestämda anslag

direkt tillföras budgetutjämningsfonden. Kapitalbudgetens hithörande

reservationer åter avses skola omföras, i den mån desamma hänföra sig till

anslagsmedel som anvisats »att fonderas», till riksgäldsfonden och, i den

mån desamma hänföra sig till anslagsmedel som anvisats »att avskrivas»,

till utgiftshuvudtiteln »Avskrivning av nya kapitalinvesteringar» för att över

denna titel tillföras budgetutjämningsfonden. Genom en sålunda ändrad redovisning

av nu omhandlade reservationer ernås en icke oväsentlig förenkling

av redovisningen av budgetutfallet.

Vad slutligen angår från statens kapitalfonder till riksgäldskontoret återlevererade

kapitalmedel, skola dessa redovisas å den under kapitalbudgeten

uppförda inkomsthuvudtiteln »Äldre kapitalmedel». Om och i den mån undantagsvis

till riksgäldskontoret återlevereras medel från sådana kapitalfonder,

vilkas bokförda nettotillgångar i sin helhet redan återlevererats, skola

dylika medel omföras till utgiftshuvudtiteln »Avskrivning av nya kapitalinvesteringar»

för att över denna titel tillföras budgetutjämningsfonden.

Till ytterligare belysning av den budgettekniska innebörden av det av de

sakkunniga framlagda förslaget till riksstatsuppställning har redovisningen

av budgetutfallet för den i bil. 3 a enligt det nya budgetsystemet uppgjorda

riksstaten exemplifierats i bil. 5.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

V. Rikshuvudbokens kapitalredovisning.

De i rikshuvudboken redovisade fondernas kapital kan nu uppdelas i lånemedelskapital

och skattemedelskapital. Förstnämnda kapital har uppkommit

genom investering av anslag, som anvisats till utgifter för kapitalökning

att täckas av lånemedel. Sistnämnda kapital består — frånsett ej inlevererade

överskottsmedel — av egentligt skattemedelskapital, ursprungligt kapital

och kapitaliserade överskottsmedel. Det egentliga skattemedelskapitalet har

uppkommit genom investering av anslag att täckas av andra statsinkomster

än lånemedel, som anvisats under utgifter för kapitalökning eller — i fråga

örn huvudparten av det å statens allmänna fastighetsfond redovisade kapitalet

— under verkliga utgifter. Det ursprungliga kapitalet utgöres väsentligen

av naluratillgångar, som av ålder tillhört staten. Hit höra främst de av domänverket

förvaltade kronoegendomarna. De kapitaliserade överskottsmedlen

innefatta överskottsmedel, som före 1911 års budgetreform disponerades

av vissa affärsverk för kapitalökningsutgifter.

Beträffande finansieringen av anslagen för kapitalökning har i stort sett

följts den normen, att anslag av lånemedel endast böra beviljas för sådana

placeringar, som tillföra staten en inkomst, tillräcklig för bestridande av

räntan å de upplånade medlen. I åtskilliga fall hava emellertid avsteg

skett från denna norm och lånemedel placerats i oräntabla företag. Vad

angår statens utlåningsfonder, vilkas kapitalökning för tiden intill budgetåret

1924/25 i regel täckts genom upplåning, vidtogs från och med nämnda budgetår

den förändringen, att användningen av lånemedel för täckande av nya

kapitalökningsanslag begränsades till så stor del av vederbörande anslag, att

avkastningen å den nya kapitalplaceringen i dess helhet kunde beräknas motsvara

full förräntning av investerade lånemedel. I anslutning härtill beslöts

av 1930 års riksdag nedskrivning av de under statskontorets förvaltning slående

utlåningsfondernas icke räntabla lånemedelskapital. Nedskrivningen

skedde genom omföring av det oräntabla beloppet från lånemedel till skattemedel

och täcktes ur fonden för statsskuldens amortering. Beträffande allmänna

järnvägslånefonden och bibanelånefonden, vilka båda fonder förvaltas

av riksgäldskontoret, har någon motsvarande nedskrivning av i dessa fonder

investerat oräntabelt lånekapital icke ägt rum.

Det i utlåningsfondcrna för närvarande placerade skattemedelskapitalet är

alltjämt i stort sett att anse såsom oräntabelt. Härjämte är en del av det i

vissa utlåningsfonder, särskilt i nyssnämnda järnvägslånefonder, investerade

lånemedelskapitalet oräntabelt.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Vad beträffar statens affärsverk förekommer oräntabelt kapital särskilt i

statens järnvägar. Det i detta verk placerade skattemedelskapitalet är i sin

helhet att anse såsom oräntabelt. Av verkets lånekapital var den 30 juni 1936

ett belopp av 162.48 milj. kr. bokfört å särskilt konto under rubriken »Lånekapital

att finansieras med andra medel än trafikinkomster». Av nämnda

belopp, som torde få anses vara oräntabelt, utgöra 130.20 milj. kr. återstoden

av de 140 milj. kr., vilka enligt beslut av 1929 års riksdag skulle under viss

tid planmässigt täckas genom anslag av skattemedel, samt 32.28 milj. kr. det

bokförda värdet av den av staten övertagna Ostkustbanan. Postverket, telegrafverket

och statens vattenfallsverk lämna mer än normal avkastning icke

blott å lånemedelskapitalet utan även å skattemedelskapitalet. Domänverkets

avkastning motsvarar i allmänhet icke full förräntning av det förvaltade

kapitalet.

Vad övriga fonder beträffar förefinnes oräntabelt kapital till större belopp

i fonden för statens aktier och i fonden för förlag till statsverket. Det oräntabla

kapitalet i sistnämnda fond härrör väsentligen från utgifter å de anslag

till allmänna arbeten m. m., som under budgetåren 1933/34 och 1934/35

anvisades å fonden. För avskrivning av ifrågavarande kapital hava emellertid

anslag av skattemedel redan ställts till förfogande.

Samtliga å utlåningsfonderna uppkomna lånemedelsförluster voro vid utgången

av budgetåret 1935/36, i den mån de ej blivit täckta av skattemedel,

bokförda å riksgäldskontorets avskrivningskonto. Till detta konto hava vidare

överförts de kapitalrabatter, som riksgäldskontoret hittills fått vidkännas

å sin upplåning, ävensom vissa i samband med upplåningen uppkomna

kursförluster. Utöver de sålunda redan konstaterade och från respektive fonder

till avskrivningskontot överförda förlusterna förefinnas förluster å förlagslånen

till aktiebolaget Kreditkassan av år 1922 och till Svenska spannmålsföreningen

u. p. a. Beloppet av dessa förluster kan ännu icke definitivt fastställas.

Förlagslånen ingå bland de bokförda tillgångarna å respektive riksgäldsverkets

fond och fonden för förlag till statsverket. För täckande av förlusten

å kreditkassan hava vissa medel anvisats till en särskild avskrivningsfond,

varjämte för täckning av förlusten å spannmålsföreningen vissa medel

avsatts å ett under fonden för förlag till statsverket bokfört avskrivningskonto.

Den föreslagna nya riksstatsuppställningen medför givetvis vissa konsekvenser

för kapitalbudgetens redovisning i rikshuvudboken.

I avseende härå få de sakkunniga anföra följande.

För närvarande redovisar riksgäldskontoret av utgifterna för kapitalökning

de anslag, som täckas av lånemedel, medan statskontoret och vissa andra

huvudförvaltningar redovisa de anslag, som täckas av andra statsinkomster

än lånemedel. Då någon uppdelning av kapitalbudgetens anslag på lånemedel

och andra medel icke skulle förekomma enligt de sakkunnigas förslag,

synes det naturligt, att samtliga dessa anslag redovisas av riksgäldskontoret,

som redan nu redovisar huvudparten av anslagen. I anslutning härtill bör

jämväl kapitalbudgetens inkomstsida i sin helhet redovisas av riksgäldskonto
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

ret. Detta verk skulle alltså i stället för nuvarande lånebudget komma att

redovisa hela den blivande kapitalbudgeten.

Bokföringen i rikshuvudboken av inkomster och utgifter å kapitalbudgeten

skulle enligt de sakkunnigas mening lämpligen ske på följande sätt, som i

stort sett ansluter sig till nuvarande bokföring. De av riksgäldskontoret å

anslag under kapitalbudgeten utbetalda beloppen omföras från statsregleringsfonden

(kapitalbudgeten) till respektive kapitalfonder. Till riksgäldskontoret

återbetalda kapitalmedel omföras från respektive kapitalfonder till

statsregleringsfonden (kapitalbudgeten) och tillgodoföras därvid inkomsttiteln

»Äldre kapitalmedel». Kapitalbudgetens anslag uppdelas å statsregleringsfonden,

riksgäldsfonden och kapitalfonderna i två kolumner, avseende

den ena de belopp, som skola fonderas, och den andra de belopp, som skola

avskrivas. Denna uppdelning är nödvändig med hänsyn till att besparing

å anslag, på sätt i det föregående angivits, skall redovisas olika, allteftersom

besparingen hänför sig till anslag eller del av anslag, som skall fonderas, eller

till anslag eller del av anslag, som skall avskrivas. Riksgäldskontoret har att

under löpande budgetår från statsverkets till sin egen checkräkning överflytta

de för avskrivning av nya kapitalinvesteringar och av oreglerade kapitalmedelsförluster

anvisade beloppen, vilka i samband därmed omföras

från driftbudgetens avskrivningsanslag till kapitalbudgetens inkomsttitel

»Avskrivningsmedel». Sedan till inkomsttiteln »Äldre kapitalmedel» överförts

hithörande under budgetåret influtna återbetalningar från kapitalfonderna,

redovisas genom omföring från riksgäldsfonden till inkomsttiteln

»Lånemedel» det fyllnadsbelopp, som erfordras för inkomstsidans uppbringande

till det i riksstaten beräknade beloppet. Balansen å tillgångssidan

för statsregleringsfonden (kapitalbudgeten) utvisar statsregleringsfondens

fordran hos riksgäldsfonden för reservationer å kapitalbudgetens anslag.

Såsom ovan framhållits skulle enligt de sakkunnigas förslag beträffande

kapitalbudgeten samtliga kapitaltillgångar, som tillkomma under det nya

budgetsystemet, bliva av ensartad beskaffenhet; anslagen å kapitalbudgeten

skola till den del, som skall fonderas, städse avse räntabla investeringar. Någon

uppdelning av statskapitalet i lånemedelskapital och skattemedelskapital,

såvitt angår de nya investeringarna, kan sålunda hädanefter icke göras, och

icke heller vid återbetalning av kapitalmedel blir sådan uppdelning möjlig.

De sakkunniga övergå härefter till frågan om redovisningen av avskrivningar

av dels nya kapitalinvesteringar, dels ock oreglerade kapitalmedelsförluster.

Vad först angår avskrivningsförfarandet i fråga om nya kapitalinvesteringar

hava de sakkunniga förordat, att i den mån anslag för investering i

en kapitalfond beräknas icke lämna normal avkastning, det oräntabla anslagsbeloppet

skall avskrivas med anlitande av för ändamålet å driftbudgeten

anvisade medel. Utbetalning å anslag, varom nu är fråga, bör härvid

i sin helhet bokföras såsom kapitalökning för ifrågavarande kapitalfond,

Bihang till riksdagens protokoll 19117. 1 sami. Nr 225. Bilaga. •’

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

varefter avskrivning omedelbart bör ske av den icke räntabla delen av utgiften.

Vid utbetalning i avräkning å anslag, som till en del skall fonderas

och till en del avskrivas, beräknas avskrivningsbeloppet med hänsyn till anslagets

avskrivningskvot (förhållandet mellan den del av anslaget som skall

avskrivas och hela anslaget).

I fråga örn den bokföringsmässiga formen för avskrivning av oräntabla

nyinvesteringar i statens utlåningsfonder ävensom för utlåningsändamål i

andra fonder är för vinnande av en tillfredsställande redovisning allenast en

indirekt avskrivningsmetod tillämplig. Enligt denna avskrivningsmetod bibehållas

tillgångarna i räkenskaperna vid sina tillkomstvärden, medan avskrivningsbeloppen

bokföras under ett å skuldsidan uppfört avskrivningskonto.

En följd av detta redovisningssätt blir, att återbetalning av kapitalmedel

skall, för det fall att en fonds kapital helt återbetalats, såsom vinst å

tidigare avskrivet belopp tillgodoföras driftbudgeten. Vad däremot beträffar

andra tillgångar än lånefordringar kan såväl den indirekta som den direkta

avskrivningsmetoden tillämpas. Den indirekta metoden medför visserligen

den fördelen, att*ur fondens räkenskaper kan vid varje tidpunkt utläsas

beloppen för disponerade totala anslagsmedel, verkställda avskrivningar

och kvarstående kapital, men å andra sidan är en tillämpning av denna metod

ägnad att onödigt komplicera bokföringen. Enligt de sakkunnigas mening

tala starka skäl för att särskilt för affärsverken de oräntabla kapitalinvesteringarna

direkt avskrivas å vederbörande kapitalfond och sålunda

icke upptagas såsom skuld i fondens balansräkning. Den direkta avskrivningen

av oräntabla nyinvesteringar har för närvarande betydelse främst

för statens järnvägar. De sakkunniga hava emellertid ansett sig icke böra

till behandling upptaga de tekniska spörsmål beträffande affärsverkens avskrivningsförfarande,

som kunna uppkomma i samband med införande av

den föreslagna avskrivningen, utan vilja endast framhålla lämpligheten av

att den föreslagna avskrivningen icke rubbar den planenliga avskrivning av

olika kapitalobjekt, som med anlitande av affärsverkens driftinkomster äger

rum för förnyelseändamål. Den föreslagna avskrivningen synes därför, oavsett

investeringens art, böra hänföras till sådana tillgångar, som ej äro föremål

för driftavskrivning.

Vad härefter angår frågan om det avskrivningsförfarande beträffande

oreglerade kapitalmedelsförluster, som bör tillämpas enligt den nya budgetordningen,

må till en början framhållas, att ur budgetteknisk synpunkt väsentligen

tre olika slag av kapitalmedelsförluster kunna särskiljas, nämligen:

1. Definitivt konstaterade direkta kapitalmedelsförluster;

2. Förutsedda framtida direkta kapitalmedelsförluster; samt

3. Mot icke räntabla kapitaltillgångar svarande indirekta kapitalmedelsförluster.

Till den första gruppen äro att hänföra sådana oreglerade kapitalmedelsförluster,

vilka uppkommit i samband med nedläggande eller försäljning av

anläggningar eller avveckling av fordringar m. m. Såsom exempel må an
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

föras förluster vid nedläggandet av järnvägs- eller kanalrörelse, vid försäljning

av till affärsverken hörande fast eller lös egendom samt vid avvecklingen

av statlig försträckning av förlagsmedel eller i statens utlåningsverksamhet

utlämnade lån. Till nu ifrågavarande grupp av kapitalmedelsförluster

äro jämväl att räkna de å riksgäldsverkets fonds avskrivningskonto

bokförda lånemedelsförlusterna. Med avseende å sistnämnda konto gälla

följande av 1936 års riksdag meddelade, i § 38 reglementet för riksgäldskontoret

intagna bestämmelser:

»Det under riksgäldsverkets fond redovisade avskrivningskontot skall belastas

med uppkommande förluster å lånemedelskapital, kapitalrabatter vid

riksgäldskontorets upplåning samt kursförluster i samband med upptagande

och inlösen av statslån. Å andra sidan skall avskrivningskontot gottskrivas

med dels de belopp, med vilka statsskulden nedbringas genom anslag för

amortering å vissa lån, dels de anslagsmedel, som därutöver kunna ställas

till förfogande för nedbringande av avskrivningskontots förlustsaldo, dels

uppgäld vid riksgäldskontorets upplåning, dels ock kursvinster i samband

med upptagande och inlösen av statslån.»

Den andra gruppen omfattar sådana med säkerhet väntade kapitalmedelsförluster,

vilka efter förlusternas definitiva inträdande äro att inräkna under

den första gruppen. Såsom exempel på dylika kapitalmedelsförluster

må nämnas framdeles väntade förluster i samband med nedläggandet av statlig

affärsverksrörelse eller avvecklingen av statliga stödåtgärder avseende

exempelvis spannmålsodlingen, kredit- och affärsföretag m. m.

Till den tredje gruppen slutligen hänföras sådana kapitalmedelsförluster,

som hava uppstått på den grund att vissa av staten verkställda kapitalinvesteringar

icke längre lämna och icke heller i framtiden beräknas

lämna normal avkastning å det bokförda kapitalvärdet. Bland hithörande

kapitalmedelsförluster märkas de förluster, som ur räntabilitetssynpunkt beräknats

hava inträtt å dels det i statens järnvägar för icke räntabla järnvägslinjer

varaktigt investerade kapitalet, dels det i vissa lånefonder med låg

avkastning för en längre framtid bundna kapitalet.

De sakkunniga förutsätta, att å affärsverksfonderna framdeles uppkommande

kapitalmedelsförluster skola på sätt hittills tillämpats regleras genom

anlitande av fondernas egna inkomster. Särskilda åtgärder för täckande av

sådana förluster torde för dessa fonders vidkommande bliva påkallade endast

undantagsvis och då fråga är örn större förluster. I sådana fall synes frågan

örn förlusttäckningen böra underställas riksdagen.

Beträffande å statens övriga kapitalfonder uppkomna kapitalmedelsförluster

få de sakkunniga föreslå, att en särskild kapitalfond upplägges i rikshuvudboken

för redovisning av ifrågavarande förluster. Denna fond, som

lämpligen synes böra benämnas »Fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster»,

skulle i huvudsak få samma uppgift som det under riksgäldsverkets

fond redovisade avskrivningskontot. Förlusternas redovisning å nämnda

fond skulle otvivelaktigt giva ökad klarhet åt avskrivningsförfarandet, samtidigt

som redovisningen av riksgäldsfonden därigenom skulle förenklas. Vid

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

övergången till den nya ordningen bör behållningen å avskrivningskontot

överföras till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster. Till fonden omföras

vidare framdeles å kapitalfonderna uppkommande, till ovannämnda

första grupp hänförliga förluster. Övriga, till andra eller tredje gruppen

hänförda kapitalmedelsförluster åter omföras till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster

allenast örn och i den mån anslag till avskrivning av

dylika kapitalmedelsförluster anvisas å riksstaten.

Vad angår å riksgäldsfonden framdeles redovisade kapitalrabatter och

kursförluster, skola dessa enligt det av de sakkunniga tidigare framlagda

förslaget till inkomst- och utgiftsstat för nämnda fond normalt avföras såsom

utgifter å fonden och sålunda årligen täckas i samband med avförandet

av fondens underskott å utgiftstiteln »Riksgäldsfonden». De sakkunniga

förutsätta emellertid, att i särskilda fall, då kapitalrabatternas eller kursförlusternas

storlek det påfordrar, en överflyttning av dylika förluster till

fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster skall kunna av riksdagen medgivas,

varigenom täckningen av jämväl dessa förluster skall kunna fördelas

på ett flertal budgetår. Det sålunda förordade redovisningssättet ansluter

sig nära till det som skulle tillämpas i fråga om affärsverksfonderna.

De för avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster anvisade anslagsmedlen

hava i det framlagda förslaget till riksstatsuppställning förutsatts

skola fördelas på flera självständiga anslag, avseende avskrivning av kapitaltillgångar

av olika slag. I anslutning härtill bör ock redovisningen å fonden

för oreglerade kapitalmedelsförluster specificeras i motsvarande mån, så

att avskrivningens fortgång och resultat beträffande olika slag av kapitalmedelsförluster

kunna direkt utläsas ur räkenskaperna för fonden.

Till närmare belysande av bokföringen i rikshuvudboken vid tillämpning

av den föreslagna nya riksstatsuppställningen hava de sakkunniga i bil. 6 a

—d intagit summariska redovisningar med fingerade siffror av statsregleringsfonden

i vad avser riksgäldskontoret, riksgäldsfonden, fonden för oreglerade

kapitalmedelsförluster och (i sammandrag) statens övriga kapitalfonder.

Härjämte hava de sakkunniga i bil. 7 intagit en sammanställning av

fondens för oreglerade kapitalmedelsförluster utveckling under en period av

tio budgetår.

För ernående av en tillfredsställande kapitalredovisning i rikshuvudboken

torde det vara nödvändigt att i samband med övergången till den nya budgetordningen

vidtaga vissa förändringar beträffande det i rikshuvudboken

nu bokförda statskapitalet i syfte att ernå, att i rikshuvudboken framdeles

ingår allenast kapital av sådan art, som efter övergången skulle komma att

tillföras kapitalfonderna, d. v. s. räntabelt kapital. De i rikshuvudboken

bokförda icke räntabla kapitaltillgångarna böra därför i samband med övergången

till det nya systemet avskrivas. Av den ovan lämnade redogörelsen

framgår, att sådana kapitaltillgångar huvudsakligen äro tillfinnandes i statens

järnvägars fond och vissa utlåningsfonder. I den mån det härvid är fråga

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

om skattemedelskapital, behöva givetvis särskilda medel ej anvisas för täc-*

kande av avskrivningen. Med hänsyn till det betydande räntabla skattemedels-:

kapital, som disponeras av postverket, telegrafverket, statens vattenfallsverk

och domänverket, hava de sakkunniga även velat ifrågasätta, huruvida

det skall vara erforderligt att anvisa särskilda täckningsanslag för möjliggörande

av avskrivning av statens järnvägars oräntabla lånemedelskapital. Enligt

de sakkunnigas mening torde man i nu förevarande avseende vara

berättigad att betrakta samtliga affärsverk såsom en enhet, och det må dessutom

framhållas, att värdet av statens domäner otvivelaktigt ökats genom

tillkomsten av de oräntabla stats järnvägarna i Norrland. Under nu angivna

förutsättningar skulle avskrivningen för statens järnvägars del böra ske enbart

genom bokföringsmässig nedsättning av det investerade kapitalet.

Vad däremot beträffar nu förefintliga, i det föregående berörda lånemedelsförluster,

torde avskrivningen av dessa — i likhet med vad som skall tilllämpas

för framdeles uppkomna kapitalmedelsförluster — böra förknippas

med anvisande av anslag å driftbudgeten. I samband med övergången till

det nya systemet torde de för reglering av förlusterna å aktiebolaget Kreditkassan

av år 1922 och å förlagslånet till Svenska spannmålsföreningen avsatta

medlen böra avräknas å de bokförda fordringarna hos kassan och

föreningen.

Efter genomförande av de ovan föreslagna övergångsanordningarna skulle

kapitalfondernas bokförda nettotillgångar — frånsett ej inlevererade överskottsmedel

— representera ett ensartat kapital. Detta kapital skulle härvid

motsvara allt förutvarande, vid övergången ej avskrivet kapital och förutsättes,

med undantag dock för oreglerade kapitalmedelsförluster, vara i sin

helhet räntabelt.

Med det ovan anförda hava de sakkunniga endast velat uppdraga vissa

riktlinjer, efter vilka redovisningen av det nu befintliga statskapitalet synes

böra omläggas i samband med övergången till det nya systemet. Då emellertid

hithörande spörsmål synas tarva mera ingående undersökningar än

de sakkunniga haft tillfälle verkställa, få de sakkunniga föreslå, att ifrågavarande

spörsmål före omläggningen göras till föremål för ytterligare utredning.

Vad angår riksgäldskontorets bokföring vilja de sakkunniga erinra, att

efter den år 1935 genomförda bokföringsreformen nettoskulden å riksgäldsverkets

fond i kontorets bokslut balanserar mot det i kapitalfonderna investerade

låriemedelskapitalet. En förändrad kapitalredovisning enligt de sakkunnigas

förslag medför, att riksgäldskontorets huvudbok mäste kompletteras

till att omfatta kapitalfondernas samtliga kapitaltillgångar med undantag

för ej inlevererade överskottsmedel. Balansen i riksgäldskontorets bokslut

skulle härvid upprätthållas genom införande på skuldsidan av en post

utanför kapitalfonderna, motsvarande statens eget kapital till skillnad mot

det upplånade kapitalet (nettoskulden å riksgäldsfonden). Ur riksgäldskontorets

balansräkning skulle sålunda kunna utläsas det egna och det upp
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

lånade kapitalets relativa betydelse för samtliga kapitalfondernas finansiering.

I vad mån de särskilda fondernas kapitaltillgångar motsvaras av

lånemedel skulle däremot icke längre framgå av riksgäldskontorets bokföring.

En dylik motsvarighet mellan kapitaltillgångar och lånemedel har

emellertid närmast karaktären av en fiktion och saknar varje rationell innebörd;
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

VI. Den nya riksstatsuppställningens tillämpning.

Sedan de sakkunniga sålunda lämnat en siffermässigt utformad framställning

av dels den föreslagna nya uppställningen av riksstaten jämte till denna

hörande bilagor, dels rikshuvudbokens kontouppställningar och redovisningen

av budgetutfallet, återstår att angiva de allmänna budgettekniska reglerna

för tillämpningen av den nya riksstatsuppställningen.

Såsom tidigare i kap. III angivits, förutsättes för budgetens balansering på

lång sikt att å driftbudgeten — enligt de sakkunnigas förslag å utgiftstiteln

»Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster» — anvisasi medel för

täckning av de oreglerade kapitalmedelsförluster, som beräknats hava uppstått

å det i statens kapitalfonder investerade kapitalet. Ur den nya riksstatsuppställningens

synpunkt kunna dessa kapitalmedelsförluster sägas hava

framgått såsom resultat av en under tidigare budgetar inträdd, i riksstaterna

för dessa budgetår icke beräknad underbalansering.

De sakkunniga förutsätta, att avvägningen av de för avskrivning av oreglerade

kapitalmedelsförluster anvisade anslagsmedlen sker med ledning av

det uppskattade avskrivningsbehovet. I samband med utarbetandet av förslag

till riksstat för det nästkommande budgetåret bör följaktligen utredning

verkställas rörande omfattningen av samtliga till statens kapitalfonder

hänförliga oreglerade kapitalmedelsförluster. För varje särskilt slag

av dylika kapitalmedelsförluster bör fastställas en avskrivningsplan med

angivande av det antal budgetår, inom vilket avskrivningen avses skola

vara slutförd. Sedan dylika avskrivningsplaner upprättats för alla ifrågavarande

slag av kapitalmedelsförluster, kunna de för nästkommande budgetår

för avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster erforderliga anslagen

direkt beräknas.

Enligt de sakkunnigas mening bör vid upprättandet av berörda avskrivningsplaner

och vid anvisandet av de för dessa planers genomförande erforderliga

anslagsmedlen strängt iakttagas, att förutsättningarna för upprätthållandet

på lång sikt av statens reala förmögenhetsställning icke rubbas.

Någon utsträckning av avskrivningsperioderna på ett större antal budgetår

och nedsättning i samband därmed av de årliga avskrivningsanslagen av

hänsyn till det aktuella finansläget bör sålunda icke medgivas.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Avgörande för utvecklingen av statens förmögenhetsställning — under förutsättning

att planenlig avskrivning av de oreglerade kapitalmedelsförlusterna

iakttages — blir den över- respektive underbalansering av driftbudgeten,

som enligt den nya uppställningen av riksstaten redovisas såsom öppet överskott

respektive underskott, varvid överskott avses skola tillföras och underskott

avföras å statens budgetutjämningsfond.

Såsom i det föregående närmare utvecklats, skulle vid tillämpandet av den

nya budgetordningen underbalansering av driftbudgeten kunna ske allenast i

vissa finanslägen. Enligt de sakkunnigas mening bör krävas, att de förutsatta

svårigheterna rörande budgetens balansering kunna anses vara övergående.

Nedgången av inkomsterna skall vidare i princip vara oberoende av

statsmakternas åtgärder i inkomstminskande riktning, liksom inträdd stegring

av utgifterna skall framstå såsom ofrånkomlig. Förutsättning för underbalansering

kan sålunda föreligga särskilt vid en konjunkturbetingad inkomstminskning

eller utgiftsökning. Underbalanseringen skall kompenseras

av överbalansering under finansiellt gynnsamma budgetår.

Enligt de sakkunnigas mening bör det samband, som sålunda måste upprätthållas

mellan de för olika budgetår å driftbudgeten redovisade överskottens

och underskottens omfattning, komma till otvetydigt uttryck i budgettekniken.

Det budgettekniska sambandet mellan driftbudgetens över- och underbalansering

framträder i sin enklaste form, då underbalansering föreligger

allenast för enstaka, av stora tidsintervall åtskilda budgetår. Genom

att utgå från underbalanseringens omfattning såsom given och med

ledning av denna fastställa omfattningen av den överbalansering, som för

täckningen av berörda underbalansering beräknas erforderlig under efterföljande

budgetår, kan överbalanseringen bindas vid en för varje underbalanserad

driftbudget utarbetad bestämd plan för underskottets successiva täckning.

Med hänsyn till att enligt förutsättningarna för den nya budgetordningens

tillämpning underbalansering av driftbudgeten kan beräknas föreligga två

eller flera budgetår i följd omväxlande med längre eller kortare perioder

utvisande överbalansering, skulle de för de olika underskottsbudgeterna

självständigt utarbetade täckningsplanerna till tiden delvis sammanfalla,

vilket förhållande komplicerar sambandet mellan under- och överbalanseringens

omfattning under de särskilda budgetåren.

För att jämväl under nu angivna förhållanden nå fram till ett enhetligt

uttryck för sambandet mellan driftbudgetens under- och överbalansering

har det befunnits lämpligt att införa ett hjälpbegrepp, nämligen driftbudgetens

bruttounderskott, med vilken term betecknats skillnaden mellan

å ena sidan driftbudgetens utgifter med tillägg av för planenlig täckning av

tidigare underskott bundet belopp och å andra sidan driftbudgetens inkomster.

Det sålunda definierade bruttounderskottet representerar den försämring

av statens förmögenhetsställning, som beräknas inträda under budgetaret,

örn man franräknar den förbättring av statens förmögenhetsställning,

som hänför sig till den planenliga täckningen av tidigare underskott.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

De i det föregående omhandlade täckningsplanerna hava förutsatts skola utarbetas

med utgångspunkt från nämnda bruttounderskott, varvid självständig

täckningsplan avsetts skola fastställas för till varje ifrågakommande

budgetår hänförligt sådant underskott. Efter genomförandet för varje budgetår,

som utvisar bruttounderskott, av saldering av bruttounderskottet oell

det för planenlig täckning av tidigare underskott bundna beloppet framgår

det nettounderskott, som redovisas å driftbudgetens inkomstsida, respektive

det nettoöverskott, som redovisas å driftbudgetens utgiftssida. Erhålles vid

salderingen ett nettounderskott, motsvarar detta det belopp, varmed driftbudgetens

utgifter överstiga driftbudgetens inkomster. Erhålles vid salderingen

däremot ett nettoöverskott, motsvarar detta det belopp, varmed driftbudgetens

inkomster överstiga driftbudgetens utgifter.

Beräknandet av det för en viss underskottsbudget föreliggande bruttounderskottet

kan lämpligen exemplifieras med utgångspunkt från den i bil. 3 a

meddelade riksstatsuppställningen. Enligt denna bilagas sifferuppgifter

hava för det i bilagan redovisade tredje budgetåret driftbudgetens inkomster

beräknats till 855.37 miljoner kronor och driftbudgetens utgifter till 1,045.37

miljoner kronor. Av bil. 8 framgår, att för samma budgetår ett belopp av

10 miljoner kronor bundits för planenlig täckning av till tidigare budgetår

hänförligt bruttounderskott. Summan av driftbudgetens beräknade utgifter

och det för planenlig täckning av tidigare bruttounderskott bundna beloppet

uppgår alltså till 1,055.37 miljoner kronor. Sistnämnda summa överstiger

driftbudgetens beräknade inkomster med 200 miljoner kronor, vilket belopp

följaktligen motsvarar det för budgetåret ifråga beräknade bruttounderskottet.

Salderas nämnda bruttounderskott mot det för planenlig täckning

av tidigare bruttounderskott bundna beloppet, erhålles det i bil. 3 a å driftbudgetens

inkomstsida uppförda nettounderskottet, 190 miljoner kronor.

Den eftersträvade sammankopplingen av driftbudgetens under- och överbalansering

kan härefter bringas till uttryck genom att ifrågavarande nettounderskott,

nettoöverskott, bruttounderskott och täckningsbelopp inordnas

i ett fast system. Beträffande den budgettekniska utformningen av detta

system få de sakkunniga hänvisa till den schematiska sammanställning av

den planenliga täckningen av driftbudgetens å riksstaten beräknade underskott

under en period av tio budgetår, vilken återfinnes i bil. 8.

I den i bilagan meddelade tabelluppställningens tre första sifferkolumner

hava för varje ifrågakommande budgetår redovisats å riksstaten beräknade

nettoöverskott ( + ) respektive nettounderskott (—), för planenlig täckning

av tidigare underskott bundna belopp (—) samt beräknade bruttounderskott

(—). I tabelluppställningens härefter följande kolumner hava uppförts

de till varje täckningsplan hänförliga årliga täckningsbeloppen ävensom summan

av de till varje täckningsplan hänförliga, för hela tioårsperioden redovisade

täckningsbeloppen. I tabelluppställningens sista kolumn hava uppförts

de vid tioårsperiodens slut ännu icke täckta delarna av de för olika

budgetår i tredje sifferkolumnen uppförda brultounderskottcn. I den till

omhandlade tioårsperiod hänförliga summaraden slutligen hava redovisats

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

dels nettoresultatet för hela perioden av den för olika budgetår å riksstaterna

beräknade över- eller underbalanseringen, det sammanlagda under periodens

olika budgetår för täckning av tidigare underskott bundna beloppet

samt det för hela perioden sammanlagda bruttounderskottet, dels de sammanlagda,

till olika täckningsplaner hänförliga täckningsbelopp, som belasta

vart och ett av de i perioden ingående budgetåren, dels slutligen de under

hela perioden täckta respektive icke täckta delarna av de för hela perioden

sammanlagda bruttounderskotten.

Förevarande tabelluppställning avses skola uppbyggas successivt med för

varje nytt budgetår tillkommande uppgifter rörande dels nettoöverskott

respektive nettounderskott, bundna täckningsbelopp och bruttounderskott

hänförliga till det nya budgetåret, dels täckningsbelopp hänförliga till efterföljande

budgetår. Av de nytillkommande uppgifterna hava allenast de

uppgifter, vilka avse för det nya budgetåret eventuellt uppfört bruttounderskott

och till detta hänförliga täckningsbelopp, självständig betydelse. Föreligger

icke förutsättning att för den nya budgeten räkna med något bruttounderskott,

erfordras ej heller fastställandet av någon ny täckningsplan, och

tabelluppställningen kan kompletteras uteslutande med ledning av uppställningens

egna tidigare siffror. Har man åter att för det nya budgetåret

räkna med visst bruttounderskott, skall för detta fastställas en täckningsplan,

varefter tabelluppställningen kan kompletteras med ledning av dels

uppställningens egna tidigare siffror, dels uppgifterna för det nya bruttounderskottet

och till detta hänförliga täckningsbelopp. Efter tabelluppställningens

komplettering kan i båda fallen direkt ur tabellen utläsas

det nettoöverskott respektive det nettounderskott, som med utgångspunkt

från givna förutsättningar rörande bruttounderskott och täckningsplaner

skall beräknas å riksstaten för det nya budgetåret.

Med tillämpande av nu angivna ordning för fastställandet av driftbudgetens

å riksstaten beräknade överskott och underskott skulle alltså utvecklingen

av driftbudgetens över- och underbalansering helt bindas av de bruttounderskott,

som medgivas, och de täckningsplaner, som för dessa underskott

fastställas.

Vad därefter angår utformningen av de till bruttounderskotten hänförliga

täckningsplanerna, vilja de sakkunniga anföra följande.

Tidsutsträckningen för de täckningsplaner, varom nu är fråga, torde få

bestämmas med hänsyn till de i varje särskilt fall föreliggande omständigheter,

som givit upphov till underskottet. För täckning av underskott, som

föranletts av fluktuationer på driftbudgetens inkomst- och utgiftssida under

inflytande av växlingar i de ekonomiska konjunkturerna, bör täckningsplanen

icke utsträckas till längre tidrymd än högst fem år, med början året

efter det då underskottet förelegat. Därest underbalansering under en

utsträckt konjunkturdepression kan väntas föreligga under cirka tre år, skulle

med tillämpande av denna ordning, budgeten normalt vara balanserad över

en period av åtta år. Föreligger underbalansering under tre eller flera budget
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

år i följd lärer ur trygghetssynpunkt böra påfordras, att täckningsplanerna för

de senaste budgetårens underskott till tiden förkortas. I åtskilliga fall, exempelvis

då större engångsutgifter förekomma under en högkonjunktur och tilllåtas

ge upphov till underskott, tala starka skäl för att täckningstiden ytterligare

nedbringas. I andra fall, då genomgripande reformer påkalla mycket

stora anslag av övergående natur, varigenom man tillgodoser behov som för

en längre framtid kunna väntas göra sig gällande, kan det åter vara försvarligt

att utsträcka täckningstiden utöver fem år. Då emellertid en dylik utsträckning

av täckningstiden ur finansiell synpunkt måste anses förbunden

med stora risker, torde den icke böra få förekomma annat än i rena undantagsfall.

Utöver den över- respektive underbalansering, som redovisas såsom öppet

överskott respektive underskott, tillkommer den å riksstaten icke redovisade

över- respektive underbalansering, som sammanhänger med själva u tfallet

av driftbudgeten.

De sakkunniga förutsätta, att denna efter budgetens realiserande konstaterade

över- och underbalansering, vilken hänför s/g till bristande överensstämmelse

mellan förhandsberäkningarna av driftbudgetens inkomster och

utgifter och det verkliga budgetutfallet, i regel icke skall medföra någon varaktig

vare sig över- eller underbalansering. Skulle emellertid utfallet av

driftbudgeten giva upphov till en bestående större avvikelse från jämn balansering,

bör vid tillämpande av den nya budgetordningen rättelse åstadkommas

genom jämkning i avskrivningsplaner avseende oreglerade kapitalmedelsförluster

respektive täckningsplaner avseende tidigare bruttounderskott.

Vad därefter angår den ställning i bokföringshänseende, som nu omhandlade

bestämningsgrunder för den reala förmögenhetsutvecklingen intaga, föreligger

en grundväsentlig olikhet mellan å ena sidan avskrivning av oreglerade

kapitalmedelsförluster och å andra sidan de två slagen av över- och

underbalansering. Den förstangivna avskrivningen medför visserligen en

real ökning av statens nettoförmögenhet men höjer icke den bokförda nettoförmögenhetens

storlek. De båda slagen av över- och underbalansering åter

påverka statens förmögenhetsställning såväl realt som bokföringsmässigt,

varvid den bokföringsmässiga ökningen respektive minskningen av statens

nettoförmögenhet framkommer såsom ökning respektive minskning av budgetutjämningsfondens

behållning.

Till närmare belysning av de förändringar av statens bokförda nettoförmögenhet,

som sammanhänga med driftbudgetens över- och underbalansering,

lämnas i den till promemorian fogade bil. 9 en sammanställning

av budgetutjämningsfondens utveckling under en period av tio budgetår.

Vid uppgörandet av förevarande sammanställning hava de sakkunniga utgått

från att budgetutjämningsfonden enligt den nya budgetordningen skulle

variera mellan + 75 miljoner kronor och ett, visserligen obestämt, negativt

värde. Angående skälen för valet av ett belopp av 75 miljoner kronor till

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

övre gränsvärde för budgetutjämningsfondens behållning vilja de sakkunniga

anföra följande.

Enligt nuvarande budgetordning har det icke ansetts tillrådligt att genom

ianspråktagande för budgetändamål nedbringa kassafondens behållning till

lägre belopp än 70 å 75 miljoner kronor. En kassafond av nämnda storlek

beräknas nämligen erforderlig för fullgörande av kassafondens primära uppgift

som regulator av budgetutfallet. Med hänsyn till att den nya budgetutjämningsfonden

förutsättes skola övertaga den nuvarande kassafondens

funktioner såsom regulator av själva budgetutfallet, synes naturligt, att det

övre gränsvärdet för budgetutjämningsfondens behållning fastställes till

samma belopp, som enligt nuvarande budgetordning sålunda ansetts tillräckligt

för kassafondens normala behållning. Då budgetutjämningsfondens behållning

under depressionstider nedbringats till och långt under 0-läget, lärer

det förhållandet, att budgetutjämningsfonden skall fungera såsom regulator

jämväl av själva budgetutfallet, utgöra ett tillräckligt starkt handlingsmotiv

för att budgetutjämningsfondens behållning under ekonomiskt gynnsamma

år genom budgetens överbalansering åter uppbringas över 0-läget

upp till +75 miljoner kronor.

Om vid utformandet av finansplanen för det kommande budgetåret allvarliga

svårigheter att balansera budgeten äro för handen, framstår enligt

den nya budgetordningen såsom den första uppgiften att undersöka, huruvida

de uppställda allmänna förutsättningarna för medgivandet av underbalansering

av driftbudgeten kunna sägas föreligga. Efter verkställd sådan

undersökning fastställes, om och i förekommande fall i vilken utsträckning

bruttounderskott får inräknas vid avvägningen av driftbudgetens inkomster

och utgifter. Härefter föreligger möjlighet att, på sätt tidigare angivits,

beräkna det nettoöverskott respektive det nettounderskott, som må upptagas

i den nya riksstaten.

Sedan driftbudgeten sålunda bundits i vad avser över- respektive underbalanseringens

omfattning, reduceras avvägningen av driftbudgeten till

ett rent balanseringsproblem av principiellt samma natur som avvägningen

av den nuvarande skattebudgeten vid balansering av inkomster och utgifter

för varje budgetår.

Utarbetandet av riksstaten enligt den nya budgetordningen erbjuder i övrigt

inga andra svårigheter än sådana som redan framträda vid tillämpande

av nuvarande riksstatsuppställning.

De sakkunniga förutsätta, att, örn vid uppgörande av riksstaten för det

kommande budgetåret det finansiella läget det medgiver, sådana omläggningar

av avskrivningsplaner avseende oreglerade kapitalmedelsförluster och

täckningsplaner avseende tidigare bruttounderskott företagas, varigenom

ett snabbare återställande av statens förmögenhetsställning tryggas än vid

ett strikt tillämpande av nu angivna regler för drifbudgetens balansering på

lång sikt.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Särskilda yttranden av undertecknade Bergendal och Hildebrand bifogas

promemorian.

Vid promemorians justering har herr Cassel ej varit närvarande.

Stockholm den 19 december 1936.

KURT BERGENDAL

DAG HAMMARSKJÖLD

GUNNAR MYRDAL

GUSTAV CASSEL

KARL HILDEBRAND

BERTIL OHLIN

ERIK STRIDSBERG

HERMAN ERIKSSON

ERIK LINDAHL

P. S. RUNEMARK

j Allan Broomé.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Särskilda yttranden:

Av herr Bergendal:

Undertecknad har icke någon avvikande mening i fråga om den föreslagna

nya uppställningen av riksstaten — vilken uppställning erbjuder åtskilliga

bestämda företräden framför den nuvarande — och ej heller beträffande

de budgettekniska anordningar i övrigt, som av de sakkunniga föreslås.

Den flerårsbalansering av budgeten, för vilken de sakkunnigas förslag avser

att anvisa den lämpliga budgettekniska utformningen, synes mig emellertid

innebära vissa riskmoment, till belysande varav jag ej velat underlåta att

framhålla följande synpunkter.

Enligt det budgetsystem, som hittills tillämpats hos oss, har budgetbalanseringsperioden

varit ettårig och alltså sammanfallit med det tidsavsnitt, för

vilket statsregleringen uppgöres. Den nya ordningen förutsätter att budgetbalanseringsperioden

kan omfatta ett flertal år. Då statsregleringen alltjämt

upprättas för ett år i sänder, innebär detta, att budgetbalanseringsperioden

och statsregleringsperioden hädanefter icke behöva sammanfalla med

varandra.

Det är detta förhållande — och icke balanseringsperiodens större längd

i och för sig — som i förevarande sammanhang är av betydelse. Enligt

hittillsvarande system hava finansministern och regeringen vid statsregleringsförslagets

upprättande samt riksdagen vid budgetens fastställande

ställts »inför tvånget att pressa in utgifterna inom ramen av enligt oförändrade

grunder påräkneliga inkomster eller ock att genom ändring av

nämnda grunder öka de verkliga inkomsterna». För de löpande utgifternas

täckande hava med andra ord löpande inkomster måst för varje år

uppbringas i motsvarande mån. Den nya ordningen åter bygger på principen,

att statsregleringen för visst budgetår skall kunna underbalanseras,

vilket — därest fonderade medel icke stå till buds — är liktydigt med att

de löpande utgifter, för vilkas gäldande förefintliga verkliga inkomster icke

räcka till, i stället skola bestridas genom lånemedel.

Ur praktiskt politisk synpunkt kan enligt min mening, därest nödig försiktighet

ej iakttages, en sådan finansieringsmetod medelst lånemedel kom»

ma att medföra menliga verkningar för statsfinanserna. Visst skola de för

finansieringen använda lånemedlen slutligen täckas med verkliga inkomster,

men det avgörande är, att täckningen ej sker genast. Den, som föreslår och

beslutar utgifterna, tvingas icke att samtidigt också taga de nödvändiga kon
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

sekvenserna. Det bekymret skjutes över på framtiden. Redan detta kan

i och för sig vara betänkligt nog. Härtill kommer emellertid, att denna finansiering

av löpande utgifter med lånemedel gör det väsentligt »lättare»

att finansiera en svällande statsbudget. Just knappheten på statsinkomster

utgör en viktig återhållande faktor, kanske den mest verkningsfulla, då

det under höstens förberedande budgetarbete samt sedermera under riksdagens

lopp för finansministern gäller att motstå och hålla tillbaka de

städse framkommande anspråken på ökade statsutgifter. Detta självverkande

tvång till sparsamhet och utgiftsbegränsning vid vägandet av olika

anslagbehov mot varandra — med nya eller höjda skatter som alternativ

— kommer ej att vara för handen i samma utsträckning som tidigare. Statens

utgiftsstandard drives på grund härav lättare i höjden, vilket i längden

måste leda till att skattenivån blir högre än annars vore behövligt. När

sedermera det finansiella läget för statskassan förbättras, måste det uppkommande

överskottet i första hand användas till lånemedelsåterbetalning, varigenom

en eljest möjlig skattesänkning måhända går om intet eller minskas

till sin omfattning.

Det skall gärna medgivas, att med hittillsvarande ordning ettårsbalanseringen

ej alltid strängt genomförts, utan att det understundom förekommit,

att budgetbalanseringen åstadkommits genom anlitande av uppsamlade kassafonds-

och andra likartade fondmedel. Må vara att ur synpunkten av statens

förmögenhetsställning en finansiering med fondtillgångar är att i princip

likställa med en lånemedelsfinansiering. I verkligheten föreligger dock

— förutom annat — en betydande skillnad därutinnan, att, medan fondmedel

i regel stå till förfogande endast i begränsad omfattning, tillgången på

lånemedel — givetvis inom ramen för ett vidmakthållande av statens kreditvärdighet

— är praktiskt taget oinskränkt. En finansiering med medel

av förstnämnda slag kan fördenskull icke taga tillnärmelsevis samma dimensioner

som en finansiering med lånemedel kan göra.

Härtill kommer, att vid flerårsbalansering balanseringsperiodens längd ej

kan på förhand betämmas, utan att densamma blir beroende dels av en i

och för sig alltid osäker konjunkturbedömning, vilken ytterligare försvåras,

då den som här måste utföras mycket lång tid i förväg, dels ock av den

blivande, faktiska konjunkturutvecklingen i dess skiftande faser. Stora krav

komma under sådana omständigheter att ställas på statsmakterna, och alltför

mycket kommer att bli avhängigt av de vid varje särskild tidpunkt beslutande

instansernas klarsynthet och ansvarskänsla. Därest det brister i

någotdera av dessa hänseenden, kan den skada som vållas få ett väsentligt

större omfång än med nuvarande ordning.

Mot nu antydda olägenheter äro att stidla de obestridliga praktiska fördelar,

som känneteckna en flerårsbalansering av budgeten och som framför allt

sammanhänga med att utgiftstäckningen fördelas över en längre tidsperiod.

Jag är ock fullt medveten örn att understundom — särskilt vid häftiga växlingar

mellan goda och dåliga tider och med den nutida socialpolitikens inriktning

— en utsträckning av den tidrymd, över vilken verkliga inkomster

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

och verkliga utgifter skola väga jämnt mot varandra, kan bli så gott som

ofrånkomlig. Det är därför alldeles i sin ordning, att sådana budgettekniska

anordningar vidtagas, som äro erforderliga för riksstatsuppställningens anpassande

efter ett dylikt läge. Av orsaker, som ovan angivits, är emellertid

enligt mitt sätt att se en flerårsbalansering förenad med så pass stora nackdelar

och risker för en återhållsam finanshushållning, att densamma —

ehuru ur konjunkturutjämningssynpunkt vissa skäl otvivelaktigt kunna anföras

för en vidsträcktare tillämpning -— icke bör användas såsom den

normala finansieringsmetoden. Ettårsbalanseringen bör — trots bristande

smidighet och mindre anpasslighet efter skiftande förhållanden — alltjämt

utgöra den finanspolitiska grundregeln, och underbalansering med framtida

utjämning över ett flertal år bör komma ifråga endast när så på grund

av konjunkturläget finnes oundgängligt, samt därutöver allenast för den

händelse undantagsvis sådana utomordentliga omständigheter som hänsyn

till rikets säkerhet skulle det påfordra. Det vore önskvärt, att vid det nya

systemets start detta klart utsädes såsom direktiv för framtiden.

Av herr Hildebrand:

Såsom synes av framställningen på sid. 10 ha de sakkunniga icke i alla

avseenden haft samma uppfattning örn budgetpolitikens allmänna läggning.

Jag har sålunda för min del ansett nödvändigt, att kravet på ettårsbalansering

upprätthålles och att underbalansering principiellt uppfattas såsom ett

undantagsfall, vilket bör starkt motiveras för att kunna godtagas. Även detta

innebär givetvis ett avsteg från de traditionella budgetprinciperna, men

jag nödgas taga hänsyn till att faktiska avsteg från ettårsbalanseringen tvingat

sig fram och att för övrigt nämnda balansering ej sällan varit övervägande

av formell art.

Sakkunniga ha sökt utforma vissa garantier emot missbruk av underbalansering,

och till deras uttalanden härom vill jag i allt väsentligt ansluta mig

(exempelvis då de å sid. 11 hänvisa till att det vid något särskilt tillfälle eller

för något särskilt ändamål kan inträffa att statsutgifter måste fördelas på

en följd av budgetår, men att det egentligen synes vara de av statsmakternas

vilja oberoende och häftiga kastningarna under en konjunkturperiod, som

kunna motivera ett frångående av regeln om ettårig balanseringsperiod. Här

tillfogas för övrigt att en budgetbrist icke får i och för sig tagas till intäkt

för att underbalansering kan tillåtas eller förordas. Å sid. 40 uttalas även,

att de svårigheter, som kunna motivera en underbalansering, böra vara av

övergående natur).

Man kommer emellertid till den uppfattningen, varåt de sakkunniga givit

uttryck å sid. 12, att den främsta garantien är att söka däri, att sådana budgettekniska

anordningar träffas att vid varje tidpunkt full överblick är för

handen rörande omfattningen av föreliggande underbalansering och därav

följande lånefinansiering. Att denna tanke realiserats i förslaget till ny budgetuppställning

synes mig innebära ett väsentligt framsteg. En vaken opi
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

nion får då möjlighet att sätta in den kritik, som må vara behövlig och

riktig.

Det har emellertid ej kunnat undvikas, att promemorian i övervägande grad

präglas av uppfattningen hos de sakkunnigas flertal, att underbalansering

får anses vara en fullt naturlig företeelse, som i första hand står i samband

med konjunkturutvecklingen. Ehuru jag ej kan godkänna denna uppfattning

och fördenskull hyser betänkligheter emot en del detaljer i promemorian,

har jag ej hyst någon tvekan att ansluta mig till det förslag till budgetomläggning,

varom sakkunniga enats. Enligt min mening innebär det

så stora fördelar, att jag för min del anser mig kunna bestämt tillstyrka

dess antagande, i övertygelse örn att även de, som dela min uppfattning om

ettårsbalansering, borde ha anledning att godtaga det. Det blir sedan riksdagens

sak att tillämpa de nya budgetreglerna och naturligtvis vore det

gagneligt med ett sådant uttalande av riksdagen, som herr Bergendal ifrågasätter

i slutet av sitt särskilda yttrande.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 225. Bilaga.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bil. 1. Riksstat för en underskotts
a.

Skattebudgetens underskott täckt

Riksstat lör budget
-

Inkomster:

A. Egentliga statsinkomster:

I. Skatter ..............................

II. Uppbörd i statens verksamhet......

III. Bidrag från folkpensioneringsfonden .

IV. Diverse inkomster ..................

B. Inkomster av statens produktiva fonder:

I. Statens affärsverksamhet............

II. Statens allmänna fastighetsfond _____

III. Fonden för statens aktier..........

IV. Statens utlåningsfonder..............

V. Statsverkets fond av rusdrycksmedel

G. Andel i riksbankens vinst ...............

D. Riksgäldskontorets inkomstmedel...........

! E. I anspråk tagna kapitaltillgångar.........

! F. Lånemedel .............................

Kronor

662,150,000

35,378,100

36,000,000

17.200.000

79.300.000

8,100,000

10 595,000

13,150,400

2 480,000^ |

740,728,100

111,625,400

3,500,000

1,444,800

3 190,038,000

i 116,750,000

__ Summa Jl,164,086,300

1 Därav 200,000 kronor inkomster av icke produktiva fonder.

2 Vid ett överförande av behållningen å statsverkets fond av rusdrycksmedel till kassafonden beräknas

motsvarande inkomstbelopp inflyta under riksgäldskontorets inkomstmedel.

8 Därav 189,<i(.0,000 kronor flön statsverkets kassafond, statsverkets fond av rusdrycksmedel och

fonden för statsskuldens amortering och 1,038,000 kronor från övriga fonder.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

budget enligt nuvarande grunder.

genom ianspråktagande av fondmedel.

året 19 /19—.

(Tredje budgetåret)

Kronor

Utgifter:

A. Verkliga utgifter:

I. Första huvudtiteln...................................... 1,790,000

II. Andra » 14,560,800

DI. Tredje » 6,873,000

IV. Fjärde » 118,562,700

V. Femte » 325,465.200

VI. Sjätte » 97,420,600

VII. Sjunde » 53.206,200

VIII. Åttonde » 151,447,000

IX. Nionde » 98.213,100

X. Tionde > 13,125,200

XI. Elfte ...................................... 36,159.500

Säger 916,823,300

XII. Oförutsedda utgifter.................................... 1,000,000

XIII. Riksdagen och dess verk m. m....................... 4.250,200

XIV. Räntor å statsskulden m. m........................... 1 90,275,000 1,012,348,500

B. Utgifter för kapitalökning:

Att täckas av

lånemedel

andra stats- inkomster

Summa

I. Statens affärsverksamhet ..

58,900,000

6,600,000

65,500,000

II. Statens allmänna fastighets- fond ......................

9,750,000

450,000

10,200,000

III. Fonden för statens aktier..

5,000,000

5,000,000

IV. Statens utlåningsfonder____

41,600,000

10,750,000

52,350,000

V. Statsverkets fond av rus-

drycksmedel..............

VI. Fonden för förlag till stats-

verket ....................

1,500,000

38,000

500,000

38,000

2,000,000

VII. Fonden för mötande av för- luster å aktiebolaget Kre-

ditkassan avår 1922 ----

VIII. Avbetalning å statsskulden

11,000,000

2 5,649,800

11,000.000

5,649,800

Säger

116,750,000

34,987,800

151.737,800

Summa 1 164 086,800

1 Kapitalrabatter och kursförluster till ett belopp av 1,649,800 kronor ej inräknade.

* Därav 4,649,800 kronor tili amortering å vissa lån och 1,000,000 kronor till täckande av lånemedelsförlustcr,

bokförda å riksgäldskontorets avskrivningskonto.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bil. 1. Riksstat för en underskotts
b.

Skattebudgetens underskott formellt undanröjt genom

Riksstat för budget
-

Kronor

Inkomster:

A. Egentliga statsinkomster:

I. Skatter............................................ 662,150,000

II. Uppbörd i statens verksamhet .................. 35,378.100

III. Bidrag från folkpensioneringsfonden.............. 36,000,000

IV. Diverse inkomster ................................ 17,200,000 740,728,100

B. Inkomster av statens produktiva /onder:

I. Statens affärsverksamhet ...........

II. Statens allmänna fastighetsfond.....

III. Fonden för statens aktier ...........

IV. Statens utlåningsfonder .............

V. Statsverkets fond av rusdrycksmedel

79.300.000

8.100,000

10.595.000

13,150,400

* 480,000

111,625,400

C. Andel i riksbankens vinst .......

D. Riksgäldskontorets inkomstmedel .

E. I anspråk tagna kapitaltillgångar

F. Lånemedel .......................

3.500.000

1,444,800

1.038.000

345,750,000

Summa 1

,204,086,300

1 Därav 200.000 kronor inkomster av icke produktiva fonder.

2 Vid ett överförande av behållningen å statsverkets fond av rusdrycksmedel till kassafonden beräknas

motsvarande inkomstbelopp inflyta under riksgäldskontorets inkomstmedel.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

budget enligt nuvarande grunder.

överförande av verkliga utgifter till lånebudgeten.

året 19 /19 .

(Tredje budgetåret)

Utgifter:

I.

TT

A. Verkliga utgifter:

......... 1,790,000

Andra

......... 14 560,800

lil.

TV

......... 6.873,000

......... 108,562.700

v

Femte

......... 155,465.200

VT

......... 97,420,600

VTT

......... 53,206,200

VTTT

Åttonde

Nionde

Tionde

Elfte

......... 142,447,000

TV

......... 58,213,100

X.

XI.

......... 13.125.200

......... 36.159.500

Säger 687,823,300

XII.

XIII.

XIV.

Oförutsedda utgifter.........................

......... 1,000,000

......... 4.250,200

Räntor å

statsskulden m. m.................

......... 190,275,000

B. Utgifter för kapitalökning:

Att täckas av

lånemedel

andra stats- inkomster

Summa

I. Statens affärsverksamhet ..

58,900,000

6,600,000

65,500,000

II. Statens allmänna fastighets- fond ....................

9,750,000

450,000

10 200,000

III. Fonden för statens aktier..

5,000,000

5,000,000

IV. Statens utlåningsfonder----

41,600,000

10,750,000

52,350,000

V. Statsverkets fond av rus-

drycksmedel ............

VI. Fonden för förlag till stats-

verket ....................

2230,500,000

38,000

500,000

38,000

231,000,000

VII. Fonden för mötande av för- luster å aktiebolaget Kre- ditkassan av år 1922 ..

VIII. Avbetalning å statsskulden

11,000.000

345,649,800

11,000.000

45,649.800

Säger

345,750,000

74,987,800

420,737,800

Summa

Kronor

783,348,500

420,737,800

1,204,086,800

1 Kapitalrabatter och kursförluster till ett belopp av 1,649,800 kronor ej inräknade.

4 Därav 229,^00,000 kronor avseende anslag till allmänna arbeten m. m., vilka anslag normalt skulle

anvisats under »Verkliga utgifter» (IV: 10,000,000; V: 170,000,000; VIII: 9,000,000; IX: 40,000,000).

8 Därav 4,649,800 kronor till amortering å vissa lån, 40,000,000 kronor till avskrivning av till allmänna

arbeten m. m. anvisat lånekapital samt 1,000,000 kronor till täckande av lånemedelsförluster,

bokförda å riksgäldskontorcts avskrivningskonto.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bil. 2. Riksstat för en överskotts
-

Riksstat för budget
-

Inkomster:

A. Egentliga statsinkomster:

I. Skatter ........................................... 759,525,700

II. Uppbörd i statens verksamhet ................... 36,350,200

III. Bidrag från folkpensioneringsfonden ............. 38,000,000

IV. Diverse inkomster.................................. 19,000,000

B. Inkomster av statens produktiva fonder:

I. Statens affärsverksamhet ......................... 116,400,000

II. Statens allmänna fastighetsfond .................. 8,500,000

III. Fonden för statens aktier ........................ 20,000,000

IV. Statens utlåningsfonder ........................... 14,220,700

V. Statsverkets fond av rusdrycksmedel ............ a 480,000

C. Andel i riksbankens vinst ...........................................

D. Riksgäldskontor inkomsimedel ........................................

E. / anspråk tagna kapitaltillgångar ......................................

F. Lånemedel .....................

Kronor

842,875,900

159,600,700

4,000,000

580.000

530.000

104,150,000

Summa (1,111,736,600

1 Därav 500,000 kronor inkomster av icke produktiva fonder.

a Vid ett överförande av behållningen å statsverkets fond av rusdrycksmedel till kassafonden beräknas

motsvarande inkomstbelopp inflyta under riksgäldskontorets inkomstmedel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5B

budget enligt nuvarande grunder.

året 19 19 .

(Sjätte budgetåret)

I.

II.

III.

IV.

V.

VI.

VII.

VIII.

IX.

X.

XI.

Utgifter:

A. Verkliga utgifter:

Första huvudtiteln..................................... 1,754,000

Andra » ..................................

» ..................................

> ..................................

Kronor

Tredje

Fjärde

Femte

Sjätte

Sjunde

Åttonde

Nionde

Tionde

Elfte

14,885,500i

7.071,300 ^

120,909 900

193.831.800!

102,901,700

54.316.500!

156,226,200!

75.256.800

13,462,800;

39,055,000

Säger 779,671,500 j

XII. Oförutsedda utgifter.................................... 1,000,000:

XIII. Riksdagen och dess verk m. m........................ 4,375,100 J

XIV. Räntor å statsskulden m. m........................... 1 92,060.000 877,106,600

B. Utgifter för kapitalökning:

Att täckas av

lånemedel

andra stats- inkomster

Summa

I. Statens affärsverksamhet ...

56,100,000

4,000,000

60,100,000

II. Statens allmänna fastighets- fond......................

8.850,000

200,000

9,050,000

III. Fonden för statens aktier ..

2,000,000

2,000,000

IV. Statens utlåningsfonder.....

37,200,000

8,250,000

45,450,000

V. Statsverkets fond av rus-

drycksmedel..............

VI. Fonden för mötande av för-

luster å aktiebolaget Kre- ditkassan av år 1922----

VII. Avbetalning å statsskulden.

30,000

8,000.000

2110.000,000

30,000

8,000.000

110,000,000

Säger

104,150,000

130,480,000

234,630.000

Summa

234,630,000

1,111,73(5,600

1 Kapitalrabatter och kursförluster till ett belopp av 1,000,000 kronor ej inräknade.

2 Därav 2,000,000 kronor till amortering å vissa lån. 4,000,000 kronor till nedskrivning av statens

järnvägars lånekapital, 00,500,000 kronor till avskrivning av till allmänna arbeten m. m. anvisat lånekapital,

12,500,000 kronor till avskrivning av lånekapital, anvisat åt Svenska spannmålsföreningen samt

1,000,000 kronor till täckande av lånemedelsförluster, bokförda å riksgäldskontorets avskrivningskonto.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bil. 3. Riksstat för en under skottsbudget

a. Uppställning

Riksstat för budget

Kronor

Driftbudgeten.

A.

Egentliga statsinkomster:

I. Skatter.........................................

.. 662,150,000

II. Uppbörd i statens verksamhet ...............

.. 35,378,100

m. Bidrag från folkpensioneringsfonden .........

.. 36,000,000

IV. Diverse inkomster.............................

7,000,000

740,528,100

B.

Inkomster av statens kapitalfonder:

I. Statens affärsverksfonder .....................

.. 79.300,000

II. Riksbankens fond.............................

3,500,000

m. Statens allmänna fastighetsfond...............

8,100,000

IV. Statens utlåningsfonder.......................

.. 13,150,400

I

V. Fonden för statens aktier.....................

.. 10,595,000

1

1

VI. Övriga kapitalfonder .........................

200,000

114,845,400

Säger

855,373,500

Underskott att avföras d statens budgetutjämningsfond ...

190,000,000

Summa

1,046,373,500

Kapitalbudgeten.

Kapitalmedel;

I. Avskrivningsmedel.............................

33,300,000

II. Äldre kapitalmedel..............................

1,000,000

III. Lånemedel ......................................

1 OO 750 OOO

Summa

135,050,000

s. 57 Kontrollera mot PDF

jämte bilagor enligt föreslagna grunder,

av riksstaten.

57

(Tredje budgetåret)

året 19 / .

Kronor

1

Driftbudgeten.

A.

Egentliga statsutgifter:

i

I.

Kungl, hov- och slottsstaterna ................

1,790,000

II.

Justitiedepartementet ..........................

14.560.800

ra.

Utrikesdepartementet ..........................

6,873,000

IV.

Försvarsdepartementet..........................

118,562 700

:

j

v.

Socialdepartementet............................

325,465,200

VI.

Kommunikationsdepartementet ................

97,420,600

VII.

Finansdep artementet............................

53.206,200

•

VIII.

Ecklesiastikdepartementet......................

151.447,000

IX.

Jordbruksdepartementet........................

98,213,100

•

X.

Handelsdepartementet..........................

13,125,200

XI.

Pensionsväsendet ..............................

36,159,500

XII.

Oförutsedda utgifter............................

1,000,000

XIII.

Riksdagen och dess verk m. m...............

4,250,200

922,073,500

B.

Utgifter för statens kapitalfonder:

I.

Riksgäldsfonden ................................

90,000,000

II.

Avskrivning av nya kapitalinvesteringar......

18,300,000

lil.

Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster

15,000,000

123,300,000

Summa

1,045,373,600

Kapitalbudgeten.

Kapitalinvestering:

I.

Statens affärsverksfonder........................

65,500,000

II.

Statens allmänna fastighetsfond................

10,200,000

lil.

Statens utlåningsfonder ........................

52,350,000

IV.

Fonden för statens aktier......................

5,000,000

V.

Fonden för förlag till statsverket ..............

2,000,000

Summa

135,050,000

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bil. 3

Riksstat för en underskotts 6 u df/et jämte bilagor enligt föreslagna

grunder.

(Tredje budgetåret)

b. Uppställning av specifikationen av driftbudgetens inkomstsida.

Specifikation av driftbudgetens inkomstsida.

Kronor

Kronor

A. Egentliga statsinkomster.

I. Skatter:

1. Mantalspenningar ............................

1,000,000

5. Tullar och acciser:

a. Tullmedel, bevillning ............ 130,000,000

h. Maltskatt, bevillning ............ 25,000,000

367.000,000

662,150,000

II. Uppbörd i statens verksamhet:

1. Vattendomstolsavgilter........................

25,000

39. Bidrag till försäkringsinspektionen..............

100.000

35,378,100

lil. Bidrag från folkpensioneringsfonden................

36,000,000

IV. Diverse inkomster:

1. Bötesmedel ..................................

2,100,000

5. Övriga diverse inkomster......................

2,000,000

7,000,000

Säger för egentliga statsinkomster

740 528,100

B. Inkomster av statens kapitalfonder.

1

I. Statens affårsverksfonder:

1. Postverket, bevillning..........................

15,000,000

6. Statens reproduktionsanstalt....................

25,000

79,300,000

II. Riksbankens fond................................

3,500,000

III. Statens allmänna fastighetsfond....................

8,100,000

IV. Statens utlåningsfonder:

1. Statens bostadslånefond ......................

800,000

46. Fonden för låneunderstöd ....................

175,000

13,150,400

V. Fonden för statens aktier:

1. Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag............

1,000,000

2. Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet ..........

9,595.000

10,595,000

VI. övriga kapitalfonder ............................

200,000

Säger för inkomster av statens kapitalfonder

114,845,400

Summa

855,873,500

/

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Bil. 3. Riksstat för en tinder skottstol dg et jämte baagor enligt

föreslagna grunder. (Tredje budgetåret)

c. Uppställning av specifikationen av driftbudgetens utgiftssida.

Specifikation av driftbudgetens utgiftssida.

A. Egentliga statsutgifter.

I. Kungl, hov- och slottsstaterna.

Kronor

Kronor

A. Kungl, hovstaten.

1

Kungl. Maj:ts hovhållning........................j

800,000

11

1

Kungl, hovstallets utfodring......................|

45,000

Säger för kungl, hovstaten j

1,545,000

Summa |

1,790,000

XIII. Riksdagen och dess verk m. m.

Kronor

Kronor

Riksdagen:

1

Arvoden till riksdagens ledamöter, förslagsanslag ..

1,450,500

6

Övriga omkostnader, förslagsanslag..............

125,800

2,700,500

Summa

| 4,260,200

B. Utgifter för statens kapitalfonder.

Kronor

Kronor

I. Riksgäldsfonden.

1

Riksgäldsfonden, förslagsanslag....................

90,000,000

*

II. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar.

1

Avskrivning av nya kapitalinvesteringar............

18,300,000

III. Avskrivning av oreglerade kapital-

medelsförluster.

1

Avskrivning av förlagskapital anvisat åt aktiebolaget

Kreditkassan av år 1922 ......................

11.000,000

2

Avskrivning av övriga kapitalmedelsförluster........

4.000,000

15,000,000

Summa

128,300,000

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bil. 3. Riksstat för en under skottsbudget

d. Uppställning av inkomst- och utgifts
-

Inkomst- och utgiftsstat för

Kronor

Inkomster.

A. Ersättning för till statsmyndigheter upplåtna lokaler:

1. Fångvårdsstyrelsens delfond...................

.. . 597.500

2. Utrikesdepartementets > ...................

. . . 435,200

3. Medicinalstyrelsens » ...................

. . . 4.049.500

4. Byggnadsstyrelsens » ...................

. . 7.879 900

12,962,100

B. Hyror för till enskilda upplåtna lokaler:

1. Fångvårdsstyrelsens delfond...................

. . 147,900

2. Utrikesdepartementets » ...................

42,800

3. Medicinalstyrelsens » ...................

. . . 828.000

4. Byggnadsstyrelsens > ...................

. . . 377,100

1,395,800

C. Diverse inkomster:

1. Fångvårdsstyrelsens delfond...................

1,100

2. Utrikesdepartementets » ...................

100

3. Medicinalstyrelsens » ...................

100

4. Byggnadsstyrelsens » ...................

28,200

29,500

i

Summa

14,887,400

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

jämte bilagor enligt föreslagna grunder.

staten för statens allmänna fastighetsfond.

(Tredje budgetåret)

statens allmänna fastighetsfond. * 1 2 3 4

Kronor

Utgifter.

A. Reparations- och underhållskostnader m. m. för fonden tillhörande

fastigheter:

1. Fångvårdsstyrelsens delfond...................... 535.000

2. Utrikesdepartementets » 141,400

3. Medicinalstyrelsens > 1,012.000

4. Byggnadsstyrelsens > 1,321,000 3,009,400

B. Avsättning till förnyelsefond:

1. Fångvårdsstyrelsens delfond, förslagsvis............ 143.500

2. Utrikesdepartementets > , förslagsvis............ 88.300

3. Medicinalstyrelsens * , förslagsvis............ 1,152.000

4. Byggnadsstyrelsens » , förslagsvis............ 1,325.600 2,709,400

C. Hyresutgifter m. m. för av fonden förhyrda lokaler:

1. Fångvårdsstyrelsens delfond, förslagsvis............ 8,000

2. Utrikesdepartementets » , förslagsvis............ 46,200

3. Medicinalstyrelsens » , förslagsvis............ 14 000

4. Byggnadsstyrelsens » , förslagsvis..............500,40(1 568,600

Överskott att tillföras riksstatens driftbudget:

1. Fångvårdsstyrelsens delfond...................... 60,000

2. Utrikesdepartementets » 202,200

3. Medicinalstyrelsens » 2,699.600

4. Byggnadsstyrelsens » ......................J), 1384200 8,100,000

Summa j 14,387,400

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Bil. 3. Riksstat för en under skottsbudget

e. Uppställning av inkomst- och

Inkomst- och utgiftsstat

Inkomster.

A. Räntor:

1. Ränta å uppköpta statsobligationer ...................... 135,000

2. Ränta å utlånade medel .................................. 1,765,000

B. Uppgäld och kursvinster:

1. Uppgäld .................................................... 100

2. Kursvinster.................................................. 100

C. Diverse inkomster:

1. Preskriberade obligationer och kuponger m. m........... 15,000

2. Depositionsavgifter för premieobligationslånen ............ 9,700

3. Övriga diverse inkomster .................................. 100

Underskott att avföras å riksslatens driftbudget

Kronor

1,900,000

200

24,800

90,000,000

Summa | 91,925,000

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

jämte bilagor enligt föreslagna grunder.

utgiftsstaten för riksgäldsfonden.

för riksgäldsfonden. (Tredje budgetåret)

Utgifter.

A. Räntor å statsskulden m. m.

I. Den fonderade statsskulden:

Av staten upptagna obligationslån m. m.:

1. Ränta å 1886 års 3l/2 % lån .................... 1,502,480

2. » » 1887 » 3.6 % > 3,012,817

3. > » 1888 > 3 % » 725,494

4. » » 1890 » 3Va % * 324,412

5. » » 1894 > 3 % » 506,358

6. » > 1899 » 3l/a % » 770,824

7. » » 1900 » 3V2 % » 1,271,200

18. Ränta å 1930 års 4J/a % lån .................... 12,296,975

19. » > 1931 » 4 % » .................... 5,051,584

20. Vinster å 1931 års premieobligationslån.......... 4,300,000

21. Ränta å 1932 års 4J/a % lån, förslagsvis........ 5,245,000

22. » » 1932 » 4 % » .................... 1,200,000

25. Ränta å statsskuldsförbindelser, förslagsvis ...... 750,000

Lån hos statsinstitutioner och fonder:

26. Ränta å lån hos statens pensionsanstalt, förslagsvis 6,000,000

Kronor

35. Ränta å lån hos vattenfallsverkens förnyelsefon
der,

förslagsvis ................................ 1,300,000 j

36. Ränta å pensionsfonden för vissa riksdagens verk,

förslagsvis...................................... 10,000 !

37. Ränta å Bergsjö bredspårsfond, förslagsvis...... 5,000 i

Övrig fonderad statsskuld:

38. Årsanslaget till Hans Majit Konungen .......... 300,0001

42. Ränta å Göta kanals reparationsfond

7,045

86,050,000

II. Den tillfälliga statsskulden:

1. Ränta å statsskuldsbevis samt diskont å skattkammarväxlar,

förslagsvis.......................................... 3,175,000

2. Räntor å vissa till riksgäldskontorets förvaltning

överlämnade medel, förslagsvis.................... 250,000

3,425,000

III. Ränta å beräknad

ny upplåning, förslagsvis

800.000

Säger för räntor å statsskulden m. m.

90,275,000

B. Kapitalrabatter och kursförluster:

1. Kapitalrabatter, förslagsvis .

2. Kursförluster, förslagsvis.....

1,000,000

650,000 1,650,000

Summa 91,925,000

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Bil. 3. Riksstat för en underskott simri (jet jämte bilagor enligt föreslagna

grunder.

f. Uppställning av specifikationen av kapitalbudgetens utgiftssida.

Specifikation av kapitalbudgetens utgiftssida.

Kapitalinvestering. (Tredje budgetåret)

1

1

s

Kronor

Därav

1

2

9

10

11

12

I. Statens affärsverksfonder.

C. Statens järnvägar.

Nya byggnader och anläggningar vid statens J

trafikerade järnvägar:

Fortlöpande förstärkning av spåröverbygg- naden, reservationsanslag ................

Växel- och signalsäkerhetsanläggningar, re- servationsanslag..........................

Elektrifiering av banorna Stockholm—Kryl- bo—Ånge och Örebro—Krylbo, reserva-

länsanslag ..............................

Dispositionsanslag för oförutsedda och

mindre arbeten, reservationsanslag......

Nya statsbanebyggnader:

Inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare,

reservationsanslag ........................

Rullande materiel:

Person- och resgodsvagnar, reservationsan- slag ......................................

att fonderas

att avskrivas

1.850.000

1,000,000

4.500.000

500.000

4,000,000

750.000

1.850.000

1,000,000

4.500.000

500.000

_

750.000

;

4,000,000

_

Säger för statens järnvägar

31,250,000

24,650,000

6,600,000

Säger för statens affärsverksfonder

65,500,000

58,900,000

6,600,000

II. Statens allmänna fastighetsfond.

Kommunikationsdepartementet:

5

Beredande av utvidgade lokaler åt general-

tullstyrelsen m. m.. reservationsanslag ..

425,000

425,000

—

6

Anordnande av värmeledning m. m. i ut-

rikesministerhotellet i Stockholm, reser-

vationsanslag ............................

75,000

—

75,000

7

Utvidgning av värmeledningen i pensions-

styrelsens lokaler, reservationsanslag ....

81,000

—

81,000

Säger för statens allmänna fastighetsfond

10,200,000

9,750,000] 450,000

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kronor

Därav

att fonderas

att avskrivas

5

6

i 13

14

15

16

17

; is

lil. Statens utlåningsfonder.

|

Lånefonden för anskaffning av motorvagnar

m. m. åt enskilda järnvägar, reservations-

anslag ......................................

Studielånefonden, reservationsanslag..........

Egnahemslånefonden, reservationsanslag......

Arrendeegnahemsfonden, reservationsanslag ..

Arrendelånefonden, reservationsanslag........

Arbetarsmåbrukslånefonden, reservationsanslag

Täckdikningslånefonden, reservationsanslag ..

Fonden för låneunderstöd:

Lån till färdigställande av järnvägsanlägg- ningen Ulricehamn—Jönköping, reserva- tionsanslag ..............................

1.500.000

50,000

7.700.000

1.800.000

300.000

5,000,000

980.000

1,300,000

1.500.000

6.930.000

1,000,000

540,000

50,000

770.000

800.000

300.000

5,000,000

440.000

1,300,000

Säger för statens utlåningsfonder

52,350,000

41,600,000

10,750,000

1

1

1

IV. Fondell för statens aktier.

Tecknande av aktier i aktiebolaget Aerotrans- port, reservationsanslag ....................

1,250,000

1,250,000

Säger för fonden för statens aktier

5,000,000

5,000,000

1

V. Fonden för förlag till statsverket.

Förskott av kostnader för uppgörande av

byggnadsplaner, reservationsanslag ........

200,000

200,000

2

Förlagskapital åt föreningen N. N., reserva- tionsanslag..................................

1,800,000

1,300,000

500,000

Säger för fonden för förlag till statsverket

2,000,000

1,500,000

500,000

''

Summa

185,050,000

116,750,000

18,300,000

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 225. Bilaga.

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Bil. 4. Riksstat för en överskotts
-

Riksstat för budget
-

Kronor

Driftbudgeten.

A. Egentliga statsinkomster:

■

B.

I. Skatter...............................

II. Uppbörd i statens verksamhet.....

lil. Bidrag från folkpensioneringsfonden

IV. Diverse inkomster...................

Inkomster av statens kapitalfonder:

I. Statens affärsverksfonder ____.......

II. Riksbankens fond...................

III. Statens allmänna fastighetsfond ...

IV. Statens utlåningsfonder.............

V. Fonden för statens aktier...........

VI. Övriga kapitalfonder ...............

759,525,700

36,350,200 |

38,000,000

8,500,000 ! 842,375,900

116,400,000

4,000,000

8,500,000 |

14,220,700

20,000,000

500,0001 163,620,700

Kapitalbudgeten.

Kapitalmedel:

I. Avskrivningsmedel.

II. Äldre kapitalmedel

III. Lånemedel.........

Summa 1,005,996,600

......... 38,950,000

......... 1,000,000

......... 76,650,000

Summa J 116,600,000

.. V.*. ** •. V.i*. '' j: •

s. 67 Kontrollera mot PDF

budget enligt föreslagna grunder.

67

(Sjätte budgetåret)

året 19 /......

Kronor

Driftbudgeten.

A-

Egentliga statsutgifter:

I.

Kungl, hov- och slottsstaterna..................

1,754,000

II.

Justitiedepartementet............................

14,885,500

III.

Utrikesdepartementet............................

7,071,300

IV.

Försvarsdepartementet ..........................

120,909,900

V.

Socialdepartementet..............................

193,831,800

VI.

Kommunikationsdepartementet..................

102,901,700

VII.

Finansdepartementet...........................

54,316,500

VIII.

Ecklesiastikdepartementet ......................

156,226,200

IX.

Jordbruksdepartementet ........................

75,256,800

i

X.

Handelsdepartementet ..........................

13,462,800

XI.

Pensionsväsendet.............................

39,055,000

XII.

Oförutsedda utgifter ...........................

1,000,000

XIII.

Riksdagen och dess verk m. m.................

4,375,100

785,046,600

B.

Utgifter för statens kapitalfonder:

I.

Riksgäldsfonden...............................

92,000,000

II.

Avskrivning av nya kapitalinvesteringar ......

12,450,000

•

•

III.

Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster

26,500,000

130,950,000

Säger

915,996,600

1 Överskott att tillföras statens budgetutjämningsfond ........

90,000,000

I

Summa

1,005,996,600

Kapitalbudgeten.

Kapitalinvestering:

I.

Statens affärsverksfonder ......................

60,100,000

II.

Statens allmänna fastighetsfond ................

9,050,000

III.

Statens utlåningsfonder..........................

45,450,000

IV.

Fonden för statens aktier ......................

2,000,000

Summa

116,600,000

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Bil. 5. Summarisk redovisning av budgetutfallet vid tillämpning

Miljoner

Driftbudgeten.

A. Egentliga statsinkomster:

I. Skatter ..........................

II. Uppbörd i statens verksamhet......

III. Bidrag från folkpensioneringsfonden . .

IY. Diverse inkomster ................

I riksstaten

upptagna

belopp

Utfallet

enligt

budget-

redovis-

ningen

Netto-

mer-

inkomst

Netto-

brist

662,15

35,3 8

36,00

7,00

658,10

36,39

36,00

6,50

1,01

4,05

0,50

Säger för egentliga statsinkomster

740,53

736,99

—

3,54

B. Inkomster av statens kapitalfonder:

I. Statens affärsverksfonder............

79,30

73,25

—

6,05

II. Riksbankens fond ................

3,50

3,25

—

0,25

III. Statens allmänna fastighetsfond ....

8,10

8,25

0,15

•—

IV. Statens utlåningsfonder ............

13,15

15,04

2,00

0,11

V. Fonden för statens aktier ..........

10,59

7,85

—

2,74

Yl. Övriga kapitalfonder ..............

0,20

0,19

—

0,01

Säger för inkomster av statens kapitalfonder

114,84

107,83

—

7,01

Säger för inkomster

855,37

844,8 2

—■

10,55

Nettominskning av reservationer å anslag ....

—

10,80

Nettominskning av statens budgetutjämnings-

fond ..................................

1

190,00

205,18

Summa

1,045,37

1,060,80

Kapifalbudgeten.

Kapitalmedel:

I. Avskrivningsmedel ................

33,30

33,30

—

—

II. Äldre kapitalmedel ................

1,00

2,65

1,65

—

III. Lånemedel........................

100,7 5

99,10

—

1,65

Säger för kapitalmedel

135,05

135,05

—

—

Nettominskning av reservationer å anslag ....

—

5,00

Summa

185,05

140,0 5

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

av den föreslagna nya riksstatsuppställningen. (Tredje budgetåret)

kronor.

riksstaten

upptagna

belopp

Utfallet

enligt

budget-

redovis-

ningen

Netto-

besparing

Netto-

merutgift

Driftbudgeten.

! A. Egentliga statsutgifter:

I. Kungl, hov- och slottsstaterna ......

II. Justitiedepartementet ..............

lil. Utrikesdepartementet ..............

IV. Försvarsdepartementet..............

V. Socialdepartementet................

VI. Kommunikationsdepartementet ......

VII. Finansdepartementet................

VIII. Ecklesiastikdepartementet ..........

IX. Jordbruksdepartementet ............

X. Handelsdepartementet..............

XI. Pensionsväsendet ..................

j XII. Oförutsedda utgifter................

XIII. Riksdagen och dess verk m. m.....

1,79

14,56 i

6,87

118,56 !

325,4 6

97,42

53.21

151,45

98.21

13,13

36,16

1,00

4,2 5

1,74

14,81

7,22

122,56

331,84

98,54

52,71

150,32

103,3 6

13,18

36,46

2,26

4,3 5

0,05

0,50

1,13

0,25

0,35

4,00

6,3 8

1,12

5,15

0,05

0,30

1,26

0,10

Säger för egentliga statsutgifter

922,0 7

939,35

—

17,28

B. Utgifter för statens kapitalfonder:

1,25

I. Riksgäldsfonden....................

90,oo

88,7 5

1

II. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar

18,30

17,70

0,60

III. Avskrivning av oreglerade kapitalmedels-

förluster........................

15,00

15,00

—

—

Säger för utgifter för statens kapitalfonder

123,30

121,45

1,85

—

Summa

1,045,3 7

1,060,80

—

15,43

Kapitalbudgeten.

Kapitalinvestering:

65,50

70,55

5,0 5

I. Statens affärsverksfonder............

—

II. Statens allmänna fastighetsfond......

10,20

7,75

2,45

—

III. Statens utlåningsfonder..............

52,3 5

54,94

—

2,59

IV. Fonden för statens aktier ..........

5,00

5,00

—

—

V. Fonden för förlag till statsverket ....

2,00

1,81

0,19

Summa

135,05

140,05

II _

5,00

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Bil. 6. Summarisk redovisning av vissa konton i rikshuvudboken

_ a. Statsregleringsfonden

Driftbudgeten.

Omföring:

Statsregleringsfonden: Kapitalbudgeten

B II. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar

Besparing å reservationsanslag att avskrivas

Statsverkets checkräkning (uttag)...................

600,000

126,403,187

Summa

Kapitalbudgeten.

Ingående balans:

Tillgångar:

Reservationer å kapitalbudgetens anslag:

Att fonderas............................ 150,900,000: —

Att avskrivas .......................... 5,000,000: —

Omföringar:

Statsregleringsfonden: Driftbudgeten

Avskrivningsmedel ........................ 133,300,000:

Statens kapitalfonder

Äldre kapitalmedel ........................ 2,650,000

Riksgäldsfonden

Lånemedel................................ 99,100,000

65

127,003,187

155,900,000

135,050,000

Summa

290,950,000

65

1 Motsvarande å driftbudgetens utgiftssida upptagna utgiftshuvudtitlarna B II och B III.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 L

vid tillämpning av den föreslagna nya riksstatsuppställningen.

, .... , . . (Tredje budgetåret)

i vad avser riksgäldskontoret.

Driftbudgeten.

Utgifter:

Egentliga statsutgifter

A XIII. Riksdagen och dess verk m. m. ....................

Omföringar:

Utgifter för statens kapitalfonder

Riksgäldsf onden

BI. Riksgäldsfonden .................... 88,754,618:38

Statsregleringsfonden: Kapitalbudgeten

Bil. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar 18,300,000: —

B III. Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster
Avskrivning

av förlagskapital,

anvisat åt aktiebolaget

Kreditkassan

av år 1922...... 11,000,000: —

Avskrivning av övriga

kapitalmedelsförluster 4,000,000:

4,348,569

15,000,000: —

Statsverkets checkräkning (insättningar)

122,054,618

600,000

Kapitalbudgeten.

Omföringar:

Statsregleringsfonden: Driftbudgeten

Besparing å reservationsanslag att avskrivas

Statens avdikningslånefond................

Riksgäldsfonden

Besparing å reservationsanslag att fonderas

Statens avdikningslånefond................

Statens kapitalfonder

Kapitalinvestering

Statens affärs- Att Anderas Att avskrivas

verksfonder. . 64,800,300:— 5,750,200: —

600,000

1,350,000

Summa

70,550,500: —

Fonden för förlag

till statsverket

...... 1,310,000: — 500,000: — 1,810,000: —

128,045,700:— 12,001,300:— 140,047,000: -

Säger för omföringar

Utgående balans:

Tillgångar:

Reservationer å kapitalbudgetens anslag:

Att fonderas .......................... 138,254,300: — j

Att avskrivas.......................... 10,698,700: —

27

38

Summa! 127,008,187 6 5

140,047,000 | —|

141,997,000

148,953,000

Summa I 290,950,000

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Bil. 6. Summarisk redovisning av vissa konton i rikshuvudboken

b. Riksgälds
-

•

Ingående balans:

Tillgångar:

Riksgäldskontorets checkräkning ..........

Övriga tillgångar........................

. . 100,419,387:61

. . 319,006,491:18

419,425,878

79 1

Inkomster:

Ränteinkomster ..........................

Diverse inkomster ........................

1,908,344:2 5

31,118:93

1,939,463

18 i

Omföringar:

Statsregleringsfonden: Driftbudgeten

R. I. Riksgäldsfonden ..................

Statsregleringsfonden: Kapitalbudgeten

Besparing å reservationsanslag att fonderas

Statens avdikningslånefond..............

. 88,754,618: 38

1,350,000: —

90,104,618

38

Utgående balans:

Skulder:

Reservationer å kapitalbudgetens anslag

Att fonderas .......... 138,254,300: —

Att avskrivas.......... 10,698,700: —

Övriga skulder ........................

148,953,000: —

2,586,517,135: 88

2,735,470,135

88 !

Summa

3,246,940,096

23 ]

Anm. 1. Skillnaden mellan utgifterna, kr. 90,694,081: 56, och inkomsterna, kr. 1,939,463:18, motsvarar

Anm. 2. Förändringarna i riksgäldsfondens balanskonton framgå av följande sammanställning:

Tillgångarna

Checkräkning

lånevaluta................................................ + 120,000,000: —

avskrivningsmedel........................................ + 33,300,000: —

kapitalmedel (återbetalda kapitalinvesteringar).............. + 2,650,000: — + 155 950,000:_

kapitalinvestering ........................................ — 140,047,000: —

återbetalda statslån ...................................... — 20,000,000: —

till statsregleringsfonden återbetalda avskrivningsmedel (besparing

å reservationsanslag att avskrivas) .............. — 600,000: —

diverse (netto).......................................... - 1,617,325: 44 _ 162,264,325:44

- 6,314,325:44

Övriga tillgångar (netto) .................................................... + 1,617,325:44

Sammanlagt — 4,697,000: —

Nettoskuldökningen å riksgäldsfonden utgör (93,053,000:--1- 4,697,000: — =) kr. 97,750,000:— och

loppen, (99,100,000:-- 1,350,000: — =) kr. 97,750,000: —.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

vid tillämpning av den föreslagna nya

fonden.

riksstatsuppställningen.

(Tredje budgetåret)

I

Ingående balans:

Skulder:

Reservationer å kapitalbudgetens anslag:

Att fonderas .......... 150,900,000: —

Att avskrivas.......... 5,000,000: — 155,900,000: —

Övriga skulder ........................ 2,486,517,135: 8 8 2,642,417,135

Utgifter:

Räntor å statsskulden m. m...............

Kapitalrabatter och kursförluster

Kapitalrabatter............ 1,195,318: 50

Kursförluster .............. 323,190: 8 8

Omföring:

Statsregleringsfonden: Kapitalbudgeten

Lånemedel.............................

89,175,572: 18

1,518,509: 38 i 90,694,081

88

Utgående balans:

Tillgångar:

Riksgäldskontorets checkräkning ............ 94,105,062: 17

Övriga tillgångar.......................... 320,623,816: 6 2

99,100,000

414,728,878

56

79

Summa | 3,246,940,096 2 J

det från statsregleringsfonden: driftbudgeten omförda beloppet, kr. 88,754,618:38.

Skulderna

Reservationer å kapitalbudgetens anslag

anslag å riksstaten för tredje budgetåret

kapitalinvesteringar....................

besparingar å reservationsanslag

att fonderas ........................

att avskrivas........................

................ + 135,050,000: -

- 140,047,000: —

- 1,350,000: —

- 600,000: — - 141,997,000: —

- 6,947,000: —

Övriga skulder

upptagna lån..

återbetalda lån

+ 120,000,000: —

- 20,000,000: — + 100,000,000: —

Sammanlagt + 93,053,000: —

motsvarar skillnaden mellan de till respektive från statsregleringsfonden: kapitalbudgeten, omförda be
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Bil. 6. Summarisk redovisning av vissa konton i rikshuvudboken

c. Fonden för oreglerade

Ingående balans:

Tillgångar ...............................

... ..

12,213,751

12 i

Omföringar:

Statens kapitalfonder:

Statens utlåningsfonder

Allmänna järnvägslånefonden . . 1,305,000: —

Bibanelånefonden............ 1,897,034: 10

_ '' \

Studielånefonden ............ 7,302: 13

Vattenkraftslånefonden ...... 135,783: 14

Kraftledningslånefonden ...... 63,000:— 3 408 119-37

Fonden för förlag till statsverket (förlagskapital

åt aktiebolaget Kreditkassan av år. 1922) .. 11,000,000: —

i* ’ **

.

14,408,119

37

Summa

26,621,870

49

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

vid tillämpning av den föreslagna nya riksstatsupp ställning en.

(Tredje budgetåret)

kapitalmedelsförluster.

Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster

Fonden för förlag till statsverket (förlagskapital,

anvisat åt aktiebolaget Kreditkassan av år 1922)

Övriga kapitalmedelsförluster..................

11,000,000: —

4,000,000: —

.........

15,000,000

Utgående balans:

Tillgångar ................ ..................

11,621,870

49

Summa

26,621,870

49

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Bil. 6. Summarisk redovisning av vissa konton i rikshuvudboken

d. Statens övriga kapital
-

ingående balans:

Tillgångar:

Statens affärsverksfonder .................. 2,004,108,159: 2 3

Fonden för förlag till statsverket............ 119,819,618: 18

Inkomster:

Statens affärsverksfonder .................... 306,219,888: 6 4

Fonden för förlag till statsverket.............. 23,360: 2 5

Omföringar:

Statsregleringsfonden: Kapitalbudgeten

Kapitalinvestering

Statens affärs- Att fonderas Att avskrivas

verksfonder.. 64,800,300: — 5,750,200: — 70,550,500:

Statens allmänna

fastighets
fond.

........ 7,425,200: —

Statens utlå
ningsfonder.

. 49,510,600:— 5,431,100:— 54,941,700:

Fonden för statens

aktier.. 4,999,600: —

Fonden för förlag

till statsverket

...... 1,310,000: —

3,283,808,917

895,358,771

Summa

1,550,500: —

320,000: — 7,745,200: —

4,941,700: — |

— 4,999,600: —

500,000:— 1,810,000: —

128,045,700:— 12,001,300:— 140,047,000:-

: Utgående balans:

Skulder:

Statens utlåningsfonder...................... 72,246,800: —

Fonden för förlag till statsverket ............ 1,300,000: —

Summa

24

16

140,047,000

73,546,800

4,392,761,488 ! 40

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

vid tillämpning av den föreslagna nya riksstatsupp ställning en.

(Tredje budgetåret)

fonder i sammandrag.

Ingående balans:

Skulder:

Statens utlåningsfonder .................... 66,815,700:

Fonden för förlag till statsverket.............800,000:

Utgifter:

Statens affärsverksfonder...................... 234,969,115: 36

10.732: 2 5

Fonden för förlag till statsverket.............._

j Avskrivning av nya kapitalinvesteringar:

Statens affärsverksfonder...................... 5,750,200

Statens allmänna fastighetsfond................ 320,000

Statens utlåningsfonder ...................... 5,431,100

Fonden för förlag till statsverket............. 500,000

Omföringar:

Statsregleringsfonden: Driftbudgeten

(inlevererade överskott)

Statens affärsverksfonder ...... 73,250,869: 2 3

Fonden för förlag till statsverket 12,628: — 107,831,310:0 6

Statsregleringsfonden: Kapitalbudgeten

(äldre kapitalmedel)

Statens affärsverksfonder ...... 1,900,000: —

Statens utlåningsfonder ........ 750,000: -— 2,650,000: —

Fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster

(nya förluster)

Statens utlåningsfonder

Allmänna järnvägslånefonden .. 1,305,000: —

Bibanelånefonden............ 1,897,034: lo

Studielånefonden ............ 7,302: 13

Vattenkraftslånef onden........ 135,783: 14

Kraftledningslånefonden ...... 63,000: —

3,408,119: 37

Fonden för förlag till statsverket

(förlagskapital åt aktiebolaget

Kreditkassan av år 1922) ....11,000,000:-- 14,408,119:37

Utgående balans:

Tillgångar:

Statens affärsverksfonder.................. 2,065,008,363:2 8

Fonden för förlag till statsverket .......... 110,629,618: 18

Summa

67,615,700

789,348,637

12,001,300

13

124,889,429

3,398,906,421

43

84

4,392,761,488 | 40

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Bil. 7. Sammanställning av fondens för oreglerade kapital
-

Milj oner

Ira

2:a

Ingående balans

1 Tillgångar:

Kapitalmedelsförluster å statens utlåningsfonder............

16,79

15,87

Förlagskapital, anvisat åt A.-B. Kreditkassan av år 1922____

—

Förlagskapital, anvisat åt Svenska spannmålsföreningen u. p. a.

—

—

Kapitalmedelsförluster å riksgäldsfonden ..................

—

—

16,79

15,87

Inkomster

Omföringar (nya förluster):

Statens järnvägars fond ...................

2,50

2,60

Fonden för statens kanalverk.............

4,30

_

Statens utlåningsfonder........................

3,0 8

0,34

Fonden för förlag till statsverket:

Förlagskapital, anvisat åt A.-B. Kreditkassan av år 1922..

5,00

8,00

Förlagskapital, anvisat åt Svenska spannmålsföreningen u. p. a.

—

_

Riksgäldsfonden......................

—

—

14,88

, ''.t.

10,94

Utgifter

Avskrivningar:

Statens järnvägars kapital .............

2,50

2,60

Gamla kanalen vid Trollhättan..................

4,30

_

Kapitalmedelsförluster å statens utlåningsfonder........

4,00

4,00

Förlagskapital, anvisat åt A.-B. Kreditkassan av år 1922..

5,00

8,oo

Förlagskapital, anvisat åt Svenska spannmålsföreningen u. p. a.

—

Kapitalmedelsförluster å riksgäldsfonden .........

—

—

15,80

14,60

Utgående balans

Tillgångar:

Kapitalmedelsförluster å statens utlåningsfonder.......

15,87

12,21

Förlagskapital, anvisat åt A.-B. Kreditkassan av år 1922..

—

Förlagskapital, anvisat åt Svenska spannmålsföreningen u. p. a.

—

—

Kapitalmedelsförluster å riksgäldsfonden ..............

—

—

15,87

12,21

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

medelsförluster utveckling under en period av tio budgetår.

kronor.

B

u d g e

tår

Till-

3:e

4:e

5:e

6:e

7:e

8:e

9:e

10:e

sammans

12,21

11,62

8,50

5,23

3,51

2,51

2,54

4,13

—

—

—

12,58

4,58

—

—

—

—

—

—

—

—

31,80

19,30

6,80

—

—

—

—

—

—

10,oo

8,00

12,21

11,62

8,50

17,81

8,09

34,31

31,84

18,93

—

—

—

4,00

—

—

—

—

9,10

3,41

0,8 8

0,73

0,2 8

—

1,03

2,59

3,18

15,52

11,00

5,00

20,5 8

—

—

—

—

49,5 8

—

6,50

12,50

12,50

44,3 0

—

—

75,80

—

—

—

—

—

12,00

—

—

12,00

14,41

12,3 8

33,81

16,7 8

44,30

13,0 3

2,59

3,18

166,30 j

—

—

—

4,00

—

—

—

—

9,10

4,00

4,00

4,oo

2,00

1,00

1,00

1,00

2,00

27,00

11,00

5,oo

8,oo

8,00

4,58

—

—

—

49,58

—

6,50

12,50

12,50

12,50

12,50

12,50

6,80

75,80

—

—

—

—

—

2,00

2,00

2,00

6,00

15,00

15,50

24,50

26,50

18,0 8

15,50

15,50

10,80

171,78

11,62

8,50

5,23

3,51

2,51

2,54

4,13

5,31

—

—

12,5 8

4,5 8

—

—

—

—

—

—

—

—

31,80

19,30

6,80

—

—

—

—

—

—

10,oo

8,00

6,00

11,62

8,50

17,81

8,09

34,31

31,84

18,93

11,31 |

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. 8. Sammanställning av den planenliga täckningen av driftbudgetens ci riksstaten beräknade

underskott under en period av tio budgetår.

Miljoner kronor.

00

o

Å riksstaten

redovisade

nettoöver- skott ( + )

resp. netto- under- skott (—)

För plan- enlig täck- ning av

tidigare

underskott

bundna

belopp (—)

Brutto- underskott

(—) å vilka

den planen- liga täck- ningen skall

beräknas

Planenlig täckning av till vidstående budgetår hänförliga bruttounderskott

i

B

u d g

e t å

r

Till-

sam-

mans

Efter-

följan-

de

bud-

getår

lia

2:a

3:e

4:e

5:e

6:e

7:e

8:e

9:e

10:e

Äldre budgetår ..

•

50

50

—

Summa

•

50

—

—

—

—

—

—

—

—

60

—

lia budgetåret..

+ 50

- 50

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

2:a »

- 50

—

- 50

—

—

10

10

10

10

10

—

—

—

50

—

3:e »

— 190

- 10

-200

—

—

—

40

40

40

40

40

—

—

200

—

4:e »

-Ilo

_L QO

- 50

QO

-160

—

—

—

—

40

40

40

40

—

—

160

—

6:e »

+ 90

- 90

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

7:e »

+ 50

- 90

- 40

—

—

—

—

—

—

—

20

20

—

40

—

8:e »

+ 100

-100

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

9:e »

- 80

- 20

-100

—

—

—

—

—

—

—

—

—

20

20

80

10:e »

-130

- 20

-150

-

150

Summa

-180

-520

-700

— | —

10

50

90

90

90

100

20

20

470

230

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 225. Bilaga.

Bil. 9. Sammanställning av budgetutjämningsfondens utveckling under en period

av tio budgetår.

Miljoner kronor.

Behållning

vid budgetårets

början

Förändri

ngar under bu

d g e t å

e t

Behållning

vid budgetårets

slut

Enligt riksstaten

Enligt budgetutfallet

Tillsammans

Ökning

Minskning

Ökning

Minskning

Ökning

Minskning

+ 29,40

50,0 0

_

4,45

45,5 5

_

+ 74,95

+ 74,9 5

—

50,oo

—

21,85

71,85

+ 3,10

+ 3, i o

—

190,oo

15,18

—

205,18

- 202,08

— 202,0 8

—

110,oo

12,35

—

—

97,6 5

— 299,7 3

— 299,7 3

90,oo

—

24,7 2

—

114,7 2

—

— 185,oi

- 185,01

90,oo

—

15,05

—

105,0 5

—

— 79,96

— 79,96

50,o o

—

6,7 5

—

56,7 5

—

— 23,21

— 23,21

100,oo

—

—

8,90

91,10

—

+ 67,89

+ 67,89

—

80,oo

—

19,62

—

99,62

— 31,7 3

31,73

—

130,oo

—

11,16

—

141,16

— 172,89

380,oo

660,oo

68,87

81,16

413,17

616,46

l:a budgetåret

2:a >

3:e »

4:e j

5:e >

6:e »

7:e »

8:e »

9:e >

10:e »

Summa

oo

opaginerad Kontrollera mot PDF

Innehållsförteckning.

I. Utredningsuppdraget ..............................................

II. Den nuvarande riksstatsuppställningen och riksräkenskapsverkets förslag

till ändrad uppställning av riksstaten..............................

III. Budgetens balansering..............................................

IV. Förslag till ny uppställning av riksstaten ............................

V. Rikshuvudbokens kapitalredovisning..................................

VI. Den nya riksstatsuppställningens tillämpning..........................

Särskilda yttranden...............................................

Bilagor.

Bil. 1. Riksstat för en underskottsbudget enligt nuvarande grunder. (Tredje

budgetåret)

a) Skattebudgetens underskott täckt genom ianspråktagande av fond
medel

..................................................

b) Skattebudgetens underskott formellt undanröjt genom överförande

av verkliga utgifter till lånebudgeten......................

Bil. 2. Riksstat för en överskottsbudget enligt nuvarande grunder. (Sjätte

budgetåret)..................................................

Bil. 3. Riksstat för en underskottsbudget jämte bilagor enligt föreslagna grunder.

(Tredje budgetåret)

a) Uppställning av riksstaten..................................

b) Uppställning av specifikationen av driftbudgetens inkomstsida

c) Uppställning av specifikationen av driftbudgetens utgiftssida

d) Uppställning av inkomst- och utgiftsstaten för statens allmänna

fastighetsfond ..........................................

e) Uppställning av inkomst- och utgiftsstaten för riksgäldsfonden

f) Uppställning av specifikationen av kapitalbudgetens utgiftssida....

Bil. 4. Riksstat för en överskottsbudget enligt föreslagna grunder. (Sjätte

budgetåret)..................................................

Bil. 5. Summarisk redovisning av budgetutfallet vid tillämpning av den föreslagna

nya riksstatsuppställningen. (Tredje budgetåret)............

Bil. 6. Summarisk redovisning av vissa konton i rikshuvudboken vid tillämpning

av den föreslagna nya riksstatsuppställningen. (Tredje budgetåret)

a) Statsregleringsfonden i vad avser riksgäldskontoret ............

b) Riksgäldsfonden ..........................................

c) Fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster ..................

d) Statens övriga kapitalfonder i sammandrag....................

Bil. 7. Sammanställning av fondens för oreglerade kapitalmedelsförluster utveckling

under en period av tio budgetår ......................

Bil. 8. Sammanställning av den planenliga täckningen av driftbudgetens å riksstaten

beräknade underskott under en period av tio budgetår......

Bil. 9. Sammanställning av budgetutjämningsfondens utveckling under en period

av tio budgetår..............................................

Sid.

1

3

10

16

31

39

46

50

52

54

56

58

59

60

62

64

66

68

70

72

74

76

78

80

81

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Bilaga B.

P. M.

angående omläggning av uppställningen av riksstatsförslaget för

budgetåret 1937/38 i anslutning till de av budgetsakkunniga

förordade grunderna,

upprättad inom finansdepartementet.

Vid en omläggning av uppställningen av riksstatsförslaget för budgetåret 1937/

1938 i anslutning till de av budgetsakkunniga förordade grunderna kan redovisningen

av de i riksstatsförslaget för extra ordinarie avskrivningar beräknade

medlen och av de häremot svarande täckningsmedlen tänkas anordnad

på olika sätt. .Med utgångspunkt härifrån hava här utarbetats fem

alternativa förslag till ändrad uppställning av riksstatsförslaget, vilka olika

lösningar i det följande betecknas såsom alternativ I, II a, II b, III a och

III b.

Alternativ I.

Det utmärkande för uppställningen enligt alternativ I (Bil. 1) är, att det i

riksstatsförslaget för extra ordinarie avskrivningar i anspråk tagna beloppet

av kassafonden förutsatts skola upptagas å driftbudgeten såsom underskott

att avföras å budgetutjämningsfonden; till följd härav komma även de mot

angivna belopp svarande avskrivningsmedlen att redovisas å driftbudgeten.

Det synes dock kunna ifrågasättas, huruvida ett ianspråktagande av budgetutjämningsfonden

för avskrivningsändamål över huvud står i överensstämmelse

med de av de sakkunniga skisserade riktlinjerna för tillämpningen av

de nya grunderna för riksstatens uppställning. I varje fall torde en dylik

underbalansering kunna komma i fråga allenast till så stort belopp, som motsvarar

summan av de för extra ordinarie avskrivningar beräknade anslagsmedlen.

Detta förutsätter i sin tur förefintligheten av en klar och otvetydig

gränslinje mellan, å ena sidan, extra ordinarie avskrivningar och, å andra

sidan, övriga avskrivningar.

Vid genomförandet av uppställningen enligt nu ifrågavarande alternativ

har, vad först angår driftbudgetens inkomstsida, det i riksstatsförslaget under

diverse inkomster upptagna beloppet för övriga diverse inkomster

minskats med de däri inräknade inkomstmcdlen från rikgäldskontoret

eller med 39,400 kronor, av vilket belopp 13,400 kronor, avseende

ränta å från fonden för varukrcdit utlämnade lån, hänförts till inkomsthuvudtiteln

övriga kapitalfonder, medan återstående 26,000

kronor upptagits å riksgäldsfondens stat. Ä andra sidan bär till ifrågavarande

inkomsttitel överförts den i riksstatsförslaget till 450,000 kronor uppskattade

avkastningen av rusdrycksmedelsfonden, vilken inkomst i och med

att rusdrycksmedelsfonden överföres till budgetutjämningsfonden blir att betrakta

såsom en statsregleringsfondens egen direkta inkomst. Härjämte har

inkomsttiteln, i syfte att — bortsett från det till riksgäldsfondens stat överförda

beloppet — för driftbudgetens inkomster enligt den nya uppställningen

ernå samma slutsumma som för skattebudgetens inkomster enligt riksstatsförslaget,

uppräknats med ytterligare 17,300 kronor, motsvarande summan

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

av de i riksstatsförslaget beräknade inkomsterna av i anspråk tagna kapitaltillgångar.

1 enlighet härmed har inkomsthuvudtiteln diverse inkomster,

vilken i riksstatsförslaget beräknats till 12,152,900 kronor, uppförts med

(12,152,900 + 450,000 + 17,300 — 39,400) 12,580,800 kronor.

I övrigt hava samtliga i riksstatsförslaget å skattebudgeten beräknade inkomster

med oförändrade belopp upptagits under motsvarande rubriker å

driftbudgeten enligt den nya uppställningen, dock att beträffande statens

utlåningsfonder förutsatts, att den till inrättande föreslagna lotsverkets

båtlånefond skall anordnas icke såsom diversemedelsfond utan såsom utlåningsfond

och att i anslutning härtill skall bland inkomsterna av statens utlåningsfonder

upptagas ett formellt belopp av 100 kronor för den nya fonden.

Samtidigt har, i syfte att undvika ändring av den för nu avsedda inkomsthuvudtitel

i riksstatsförslaget upptagna slutsumman, räknats med att

inkomsten av fonden för låneunderstöd, vilken i riksstatsförslaget uppförts

med 344,100 kronor, skall nedsättas till 344,000 kronor.

Beträffande driftbudgetens inkomstsida må slutligen framhållas, att den

del av riksbankens vinst, som tages i anspråk för statsregleringen, förutsatts

skola, i anslutning till vad riksbanksfullmäktige föreslagit i sitt över de sakkunnigas

promemoria avgivna yttrande, jämställas närmast med de inkomster.

som inflyta till statsverket i form av utdelning å aktier. I enlighet härmed

har ifrågavarande inkomsthuvudtitel, med avvikelse från de sakkunnigas

förslag, uppförts närmast före inkomsthuvudtiteln fonden för statens aktier,

därvid titelns beteckning ändrats till riksbanksfonden.

Vid utformningen av driftbudgetens utgiftssida har det i riksstatsförslaget

under fonden för förlag till statsverket upptagna lånemedelsanslaget

å 11,170,000 kronor till vissa engångskostnader för försvarsväsendets

byggnader m. m. överförts till fjärde huvudtiteln. 1 enlighet

härmed har fjärde huvudtitelns slutsumma, vilken i riksstatsförslaget beräknats

till 170,555,900 kronor, utförts med (170,555,900 + 11,170,000)

181,725,900 kronor. Det torde ligga närmast till hands att vid tillämpningen

av den nya riksstatsuppställningen låta de med angivna anslag avsedda utgifterna

belasta driftbudgeten samt, därest den för ifrågavarande engångskostnader

uppgjorda finansieringsplanen i övrigt skall fortfarande följas, täckas

av medel från budgetutjämningsfonden. Samtidigt bör emellertid i anslutning

till nämnda finansieringsplan ett belopp motsvarande det i riksstatsförslaget

under avbetalning å statsskulden upptagna anslaget å 3,800,000

kronor till avskrivning av för ändamålet anvisat lånekapital tillföras budgetutjämningsfonden

såsom täckningsbelopp. På grund av sistangivna

åtgärd, vilken åstadkommes genom att avskrivningsanslaget utelämnas, kommer

det underskott, som upptages å driftbudgeten för täckning av vissa engångskostnader

för försvarsväsendets byggnader m. m., att uppgå till allenast

(11,170,000 — 3,800,000) 7,370,000 kronor. Den nu ifrågasatta omläggningen

med avseende å finansieringen av dessa engångskostnader torde med

hänsyn därtill, att det mot det nuvarande avskrivningsanslaget svarande årliga

täckningsbeloppet hänför sig till den beräknade kostnaden för investeringen

i dess helhet, kräva, att det för ändamålet anvisade lånekapital, som

vid övergången till den nya ordningen icke avskrivits, ersättes från budgetutjämningsfonden.

Denna transaktion synes lämpligen böra genomföras vid

sidan av riksstaten.

Nionde huvudtitelns slutsumma, som i riksstatsförslaget beräknats

till 80,062,400 kronor, har minskats till 74,062,400 kronor eller med

6,000,000 kronor, motsvarande det belopp av inflytande avgifter för täckande

av förluster å spannmålsregleringen, som i riksstatsförslaget beräknats bliva

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

disponibelt för avskrivningsändamål. Samtidigt har det i riksstatsförslaget

till avskrivning av lånekapital, anvisat åt svenska spannmålsföreningen, upptagna

anslaget höjts med motsvarande belopp eller från 39,000,000 kronor

till 45,000,000 kronor.

Av det ovan omförmälda, från diverse inkomster till riksgäldsfond

e n s stat överförda beloppet å 26,000 kronor belöpa enligt beräkningarna

i riksstatsförslaget 15,000 kronor å preskriberade kuponger och 10,000 kronor

å depositionsavgifter för inskrivning i statsskuldboken av premieobligationer.

Dessa två belopp hava, på sätt närmare framgår av Bil. 2, upptagits under

motsvarande titlar å riksgäldsfondens stat, medan återstående 1,000 kronor,

som avse diverse räntor m. m., fördelats med formella belopp av 100 kronor

på envar av titlarna ränta å uppköpta statsobligationer, uppgäld, kursvinster

och övriga diverse inkomster och med 600 kronor å titeln ränta å utlånade

medel. För titlarna uppgäld, kursvinster och övriga diverse inkomster hava

även de sakkunniga vid utarbetandet av sina tablåer räknat med allenast formella

belopp å 100 kronor. I anslutning till ett inom riksgäldskontoret med

tillämpning av de av de sakkunniga förordade grunderna upprättat förslag till

inkomst- och utgiftsstat för riksgäldsfonden för budgetåret 1937/1938 har

motsvarande förfarande tillämpats jämväl beträffande titeln ränta å uppköpta

statsobligationer. Bland utgifterna å riksgäldsfondens stat har, i full överensstämmelse

med vad som tillämpats av de sakkunniga, upptagits ett formellt

belopp av 1,000,000 kronor för kapitalrabatter eller samma belopp, som för

budgetåret 1936/1937 anvisats till täckande av å riksgäldskontoret avskrivningskonto

bokförda lånemedelsförluster. I övrigt har till riksgäldsfondens

utgifter endast hänförts de i riksstatsförslaget under räntor å statsskulden

m. m. upptagna anslagsbeloppen, därvid ett belopp motsvarande det för kursförluster

vid räntelikvider i utländsk valuta beräknade anslaget uppförts under

posten för kursförluster.

Det å driftbudgetens utgiftssida uppförda beloppet för avskrivning

av nya kapitalinvesteringar, 16,105,100 kronor, motsvarar summan

av de kapitalökningsmedel lill statens affärsverk, statens allmänna fastighetsfond

och statens utlåningsfonder, som enligt riksstatsförslaget skulle täckas

av andra statsinkomster änlånemedel (2,200,000+1,274,100+12,331,000)

15,805,100 kronor, med tillägg av beloppet av det i riksstatsförslaget under

fonden för förlag till statsverket upptagna lånemedelsanslaget å 300,000 kronor

till förskott av kostnader för uppgörande av byggnadsplaner, vilken investering

jämväl ansetts böra omedelbart avskrivas.

I det för avskrivning av oreglerade kap itai medelsförlust

er uppförda beloppet innefattas de i riksstatsförslaget beräknade anslagen

till fonden för mötande av förluster å aktiebolaget kreditkassan av år

1922 och till avbetalning å statsskulden, dock med de ändringar beträffande

anslagen till avbetalning å statsskulden, som följa av vad som ovan framhållits

rörande anslagen till avskrivning av vissa engångskostnader för försvarsväsendets

byggnader m. m. och av lånekapital anvisat åt svenska spannmålsföreningen.

Den tänkta uppställningen av anslagen till avskrivning av oreglerade

kapitalmedelsförsluster framgår närmare av Bil. 3. Här ina endast

framhållas, att de i riksstatsförslaget upptagna anslagen till amortering å

vissa lån, vilka anslag enligt gällande ordning skola användas till nedbringande

av förlustsaldot å riksgäldskontorets avskrivningskonto, sammanförts till

ett anslag för avskrivning av kapitalmedelsförluster å statens utlåningsfonder.

En dylik anordning synes motiverad med hänsyn därtill, att de för närvarande

å riksgäldskontorets avskrivningskonto redovisade lånemedelsförlusterna

lill icke oväsentlig del torde kunna anses härröra från statens utlåningsfonder.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Del å driftbudgeten uppförda underskottet att avföras å

budgetutjämningsfonden, 37,070,000 kronor, hänför sig, såsom

redan tidigare framhållits, till ett belopp av 7,370,000 kronor till vissa engångskostnader

för försvarsväsendets byggnader m. m., medan återstående

29,700,000 kronor motsvara det i riksstatsf Örslo get av kassafonden för

extra ordinarie avskrivningar i anspråk tågna beloppet, 28,400,000 kronor,

med tillägg av 1,300,000 kronor. Ökningen av underskottet med

sistnämnda belopp föranledes därav, att löpande inkomster tagas i anspråk

till samma belopp för täckning av det å riksgäldsfondens stat

upptagna beloppet å 1,000.000 kronor för kapitalrabatter samt för omedelbar

avskrivning av det under fonden för förlag till statsverket uppförda

beloppet a 300,000 kronor till förskott av kostnader för uppgörande

av byggnadsplan^ Då vad som av de inom ramen för löpande inkomster

fallande anslagsbeloppen för avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster

belöper å extra ordinarie avskrivningar mer än väl motsvarar angivna ökning

av underskottet, torde underskottet även till denna del kunna hänföras till extra

ordinarie avskrivningar. Den vid uppställningen enligt alternativ I fogade

tablån över de inträdande förändringarna å budgetutjämningsfonden (Bil. 4)

utvisar närmare, huru det å driftbudgeten upptagna underskottet 1''ramräknats.

Beträffande den del av nämnda underskott, som hänför sig till vissa engångskostnader

för försvarsväsendets byggnader m. m. — vilken investering

enligt den för densamma fastställda finansieringsplanen fördelar sig på ett

flertal budgetår — gäller, såsom tidigare påpekats, att den mot den nuvarande

avskrivningsplanen svarande täckningsplanen avser investeringen i dess

helhet, medan enligt sakens natur någon täckningsplan överhuvud icke torde

kunna komma i fråga med avseende å den av extra ordinarie avskrivningar

föranledda underbalanseringen. Det budgettekniska förfarandet kompliceras

ytterligare, därest man jämsides med en underbalansering av den först angivna

typen nödgas laborera med underskott, som hänför sig till en icke närmare

specificerad del av driftbudgeten, och med täckningsbelopp avseende underbalanseringar

av sistnämnda slag under tidigare budgetår. Det synes kunna

ifrågasättas, huruvida det icke, särskilt med hänsyn till dylika fall, skulle

vara lämpligt, att redovisningen å riksstaten av förändringarna å budgetutjämningsfonden

anordnades såsom bruttoredovisning. Härigenom skulle

onekligen vinnas större klarhet, varjämte det budgettekniska förfarandet

skulle förenklas. I stort sett samma resultat skulle också ernås, därest

en tablå med i huvudsak samma uppställning som den ovan berörda tablån

över de inträdande förändringarna å budgetutjämningsfonden (Bil. 4)

fastställdes av riksdagen och fogades såsom bilaga vid riksstaten. Denna stat

för budgetutjämningsfonden skulle komma att återspeglas i den i budgetredovisningen

innefattade tablån över fonden.

Vidkommande härefter uppställningen av kapitalbudgeten har, vad först

angår dess utgiftssida, den till inrättande föreslagna lotsverkets båtlånefond,

såsom redan framhållits i det föregående, förutsatts skola anordnas såsom en

utlåningsfond. I enlighet härmed har det i riksstatsförslaget för ändamålet

upptagna anslaget å 300,000 kronor under fonden för förlag till statsverket

överförts till kapitalökningsanslagen för statens utlåningsfonder;

den i riksstatsförslaget beräknade summan av sistnämnda anslag, 37,616,000

kronor, har härigenom ökats till 37,916,000 kronor. Då vidare, såsom även

tidigare framhållits, det i riksstatsförslaget under fonden för förlag

till statsverket uppförda anslaget till vissa engångskostnader för försvarsväsendets

byggnader m. m. överförts till fjärde huvudtiteln, återstår endast

ett anslag att uppföra under fonden för förlag till statsverket, nämligen

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

anslaget å 300,000 kronor till förskott av kostnader för uppgörande av byggnadsplaner.

Beträffande uppställningen av kapitalbudgetens inkomstsida torde endast

behöva framhållas, att, i överensstämmelse med vad som tillämpats av de

sakkunniga i motsvarande avseende, under rubriken äldre kapital medel

uppförts ett formellt belopp av 1,000,000 kronor.

Alternativ II a och II b.

Uppställningen enligt alternativ II a (Bil. 5) skiljer sig från uppställningen

enligt alternativ I därigenom, att det av budgetutjämningsfonden för extra

ordinarie avskrivningar i anspråk tagna beloppet över kapitalbudgeten tillföres

riksgäldsfonden. På grund härav kommer, å ena sidan, det å driftbudgeten

redovisade underskottet att begränsas lill att endast avse vissa engångskostnader

för försvarsväsendets byggnader m. m., medan, å andra sidan,

den å kapitalbudgeten upptagna inkomsthuvudtiteln lånemedel till följd av

minskning av inkomsthuvudtiteln avskrivningsmedel ökas med ett mot de

till kapitalbudgeten överförda medlen svarande belopp. Bil. 7 utvisar, huru

tablån över de inträdande förändringarna å budgetutjämningsfonden skulle

utformas vid en tillämpning av förevarande alternativ. Den tänkta uppställningen

av anslagen till avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster

framgår närmare av Bil. 6 och 8.

Uppställningen enligt alternativ II b (Bil. 9), vilken endast utgör en variant

av uppställningen enligt alternativ II a, kännetecknas därav, att det av

budgetutjämningsfonden för extra ordinarie avskrivningar i anspråk tagna

beloppet förutsatts skola överföras till riksgäldsfonden eller direkt till fonden

för oreglerade kapitalmedelsförluster vid sidan av riksstaten. Sagda belopp

har följaktligen icke heller upptagits i tablån över de inträdande förändringarna

å budgetutjämningsfonden (Bil. 10).

Alternativ III a och III b.

Vid genomförandet av uppställningen enligt alternativ Illa (Bil. 11) bär

till kapitalbudgeten överförts icke blott vad som av anslagen till avskrivning

av oreglerade kapitalmedelsförluster enligt alternativ I skulle täckas med

medel från budgetutjämningsfonden utan även de anslagsmedel, som därutöver

kunna anses hänföra sig till extra ordinarie avskrivningar. Gränsdragningen

mellan ordinarie och extra ordinarie avskrivningar har härvid, såsom

närmare framgår av Bil. 12 och 14, verkställts pa samma sätt som i riksstatsförslaget,

dock med den ändring, att endast 13,500,000 kronor av de för

avskrivning av förlagskapital, anvisat åt svenska spannmalsföreningen, beräknade

medlen hänförts till ordinarie avskrivningar mot 15.000,000 kronor i

riksstatsförslaget. Enligt förevarande alternativ^ — vars tillämpning självfallet

måste medföra ytterligare ökning av den å kapitalbudgeten upptagna

inkomsthuvudtiteln lånemedel -— kommer budgeten, såsom i verkligheten

också iir fallet, att framstå såsom överbalanserad. Bil. 13 utvisar närmare,

huru det å driftbudgeten uppförda överskottet framkommit. Det a tahlan

redovisade bruttoöverskottet, 18,912,800 kronor, motsvarar överskottet enligt

finansplanen, 18,712,800 kronor, med avdrag av 1,300,000 kronor eller vad

som enligt den nya uppställningen skulle tagas i anspråk för täckning av kapitalrabatter

och för avskrivning av det för förskott av kostnader för uppgörande

av byggnadsplaner beräknade beloppet samt med tillägg av 1,500,000

kronor eller .skillnaden mellan, å ena sidan, det planenliga avskrivnmgsbeloppet

för förlusterna å spannmålsrcgleringen och, å andra sidan, det belopp,

sorn i riksstatsförslaget räknats såsom normal avskrivning i förevarande fall.

Vad slutligen angår alternativ III b (Bil. 15 och 16), föreligger samma

skillnad mellan detta alternativ och alternativ III a som mellan alternativen

II a och II b.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

§

Riksstat för budget
-

Driftbudgeten.

A. Egentliga statsinkomster:

I. Skatter..........................

II. Uppbörd i statens verksamhet....

III. Bidrag från folkpensioneringsfonden

IV. Diverse inkomster................

B. Inkomster av statens kapitalfonder:

I. Statens affärsverksfonder..........

II. Statens allmänna fastighetsfond____

III. Statens utlåningsfonder............

IV. Riksbanksfonden..................

V. Fonden för statens aktier..........

VI. övriga kapitalfonder..............

Underskott att avföras å statens budgetutjämningsfond

Kapitalbudgeten.

Kapitalmedel:

I. Avskrivningsmedel.............

II. Äldre kapitalmedel............

III. Lånemedel....................

862,600,000

56,213,000

46,000,000

12,580,800

Kronor

977,393,

801

123,035,000

7,800,000

14,460,200

1,000,000

15,595,000

13,400

161,903,60(

Säger

Summa

1,139,297,40C

37,070,OOC

1,176,367,400

89,731,400

1,000,000

37,666,600

Summa 128.398.000

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Bil. 1.

(Alternativ I.)

året 1937/38.

Kronor

Driftbudgeten.

A.

Egentliga statsutgifter:

I.

Kungl, hov- och slottsstaten^............

1,749,000

II.

Justitiedepartementet.....................

15,018,200

III.

Utrikesdepartementet.....................

7,280,800

IV.

Försvarsdepartementet....................

181,725,900

V.

Socialdepartementet......................

277,242,700

VI.

Kommunikationsdepartementet............

117,730,600

VII.

Finansdepartementet......................

64,621,100

VIII.

Ecklesiastikdepartementet.................

191,034,000

IX.

Jordbruksdepartementet...................

74,062,400

X.

Handelsdepartementet....................

17,780,500

XI.

Pensionsväsendet.........................

42,019,000

XII.

Oförutsedda utgifter......................

1,000,000

XIII.

Riksdagen och dess verk m. m.............

4,816,300

996,080,500

B.

Utgifter för statens kapitalfonder:

I.

Riksgäldsfonden..........................

90,555,500

II.

Avskrivning av nya kapitalinvesteringar----

16,105,100

III.

Avskrivning av oreglerade kapitalmedels-

förluster...............................

73,626,300

180,286,900

Summa

1,176,367,400

Kapitalbudgeten.

Kapitalinvestering:

I.

Statens affärsverksfonder...................

77,525,900

II.

Statens allmänna fastighetsfond.............

12,656,100

III.

Statens utlåningsfonder............... ...

37,916,000

IV.

Fonden för förlag till statsverket...........

300,000

Summa

128,398,000

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Inkomst- och utgiftsstat

Inkomster.

A. Räntor:

1. Ränta å uppköpta statsobligationer..........

2. Ränta å utlånade medel....................

B. Uppgäld och kursvinster:

1. Uppgäld...................................

2. Kursvinster................................

C. Diverse inkomster:

1. Preskriberade obligationer och kuponger m. m

2. Depositionsavgifter för premieobligationslånen .

3. övriga diverse inkomster...................

Underskott att avföras å riksstatens driftbudget.......

Kronor

100

600

100

100

15.000

10.000

100

700

200

25,100

90,555,500

Summa

90,581,500

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Bil. 2.

(Till alternativ I.)

för riksgäldsfonden.

Utgifter.

A. Räntor d statsskulden m. m.

I. Den fonderade statsskulden:

Av staten upptagna obligationslån m. m.:

1.

Ränta

å

1888

års

3 °/

''o lån...............

2.

»

»

1927

47, % * ..............

3.

»

»

1929

»

47, % » ..............

4.

»

»

1930

»

47, % » ..............

5.

»

»

1931

»

4

% amorteringslån . . .

6.

»

»

1932

»

47,

% lån..............

7.

»

»

1932

»

4

% * ..............

11.

Ränta

å

1933

års

4

% lån av den 7io • • •

12.

»

»

1933

»

37,

% » , förslagsvis ----

13.

»

»

1934

»

37a

% amorteringslån . . .

14.

»

»

1934

»

3

% lån, förslagsvis----

15.

»

»

1935

»

27, % » ..............

725,494

3,036,011

9,250,628

12,296,975

4,897,552

5,245,484

1,200,000

2,880,000

6,054,755

2.450.000

1.650.000

1.250.000

3.388.000

19. Ränta å statsskuldsförbindelser, förslagsvis.

Lån hos statsinstitutioner och fonder:

20. Ränta å lån hos statens pensionsanstalt, förslagsvis

.................................. 5,300,000

30. Ränta å Bergsjö bredspårsfond, förslagsvis..

31. » » lån hos sparbankernas säkerhetskassa,

förslagsvis.........................

övrig fonderad statsskuld:

32. Ränta å Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolags

av staten övertagna reverslån av år 1930 . .

5,965

72,000

36. Ränta å Göta kanals reparationsfond......

II. Den tillfälliga statsskulden:

1. Ränta å statsskuldsbevis, förslagsvis ........

2. Ränta å vissa till riksgäldskontorets förvalt
ning

överlämnade medel, förslagsvis........

lil. Ränta å beräknad ny upplåning, förslagsvis

142,987

7,045

265.000

120.000

Säger för räntor å statsskulden m. m.

B. Kapitalrabatter och kursförluster:

1. Kapitalrabatter, förslagsvis........................ 1,000,000

2. Kursförluster, förslagsvis.......................... 20,000

Kronor

87,576,470

385,000

1,600,030

89,561,500

1,020,000

Summa! 90,581,500

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Bil. 3.

(Till alternativ I.)

Specifikation av driftbudgetens utgiftssida.

B. Utgifter för statens kapitalfonder.

Kronor

Kronor

III. Avskrivning av oreglerade kapital-

medelsförluster.

1

Avskrivning av statens järnvägars kapital .. .

4,000,000

2

Avskrivning av kapitalmedelsförluster å statens ut-

låningsfonder..............

2,513,500

3

Avskrivning av förlagskapital anvisat åt aktiebolaget

Kreditkassan av år 1922 ........

12,000,000

4

Avskrivning av förlust å kredit för beredande av un-

derstöd åt insättare i vissa sparbanker ....

10,112,800

5

Avskrivning av förlagskapital anvisat åt Svenska

spannmålsföreningen u. p. a., förslagsanslag, därav

förslagsvis 6,000,000 kronor att utgå av avgifter

för täckande av förluster å spannmålsregleringen

45,000,000

73,626,300

Summa

180,286,900

Inkomst- och utgiftsstat för

Inkomster:

Täckningsbelopp enligt den för finansiering av vissa en- gångskostnader för försvarsväsendets byggnader m. m.

Kronor

fastställda planen................................. 3,800,000

3,800,000

Belopp att tillföras riksstatens driftbudget......

37,070,000

Summa

40,870,000

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

statens budgetutjämningsfond.

Bil. 4.

(Till alternativ I.)

Kronor

Utgifter:

Å riksstatens driftbudget i anspråk taget belopp för täck- ning av anslaget till vissa engångskostnader för för- försvarsväsendets byggnader m. m.................

Å riksstatens driftbudget i anspråk taget belopp för extra

ordinarie avskrivningar, förslagsvis.................

11.170.000

29.700.000

40,870,000

Summa

40,870,000

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Riksstat för budget
-

''

Kronor

Driftbudgeten.

A. Egentliga statsinkomster:

I. Skatter..................................

. 862,600,000

IV. Diverse inkomster.........................

12,580,800

977,393,800

B. Inkomster av statens kapitalfonder:

I. Statens affärsverksfonder..................

. 123,035,000

VI. Övriga kapitalfonder.......................

13,400

161,903,600

Underskott att avföras å statens budgetutjämningsfond. .

Säger

1,139,297,400

7,370,000

Summa

1,146,667,400

Kapitalbudgeten.

Kapitalmedel:

I. Avskrivningsmedel..........................

II. Äldre kapitalmedel.........................

60,031,400

1,000,000

67,366,600

128,398,000

29,700,000

Summa

158,098,000

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Bil. 5.

(Alternativ II a.)

året 1937/38.

Kronor

Driftbudgeten.

A. Egentliga statsutgifter:

I. Kungl, hov- och slottsstaterna...............

1,749,000

XIII. Riksdagen och dess verk m. m...............

4,816,300

996,080,500

B. Utgifter för statens kapitalfonder:

I. Riksgäldsfonden..............................

90,555,500

II. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar.........

16,105,100

lil. Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster

43,926,300

150,586,900

Summa

1,146,667,400

Kapitalbudgeten.

Kapitalinvestering:

I. Statens affärsverksfonder......................

77,525,900

IV. Fonden för förlag till statsverket..............

300,000

128,398,000

29,700,000

Summa

158,098,000

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Bil. 6.

(Till alternativ II a.)

Specifikation av driftbudgetens utgiftssida.

B. Utgifter för statens kapitalfonder.

Kronor

Kronor

III. Avskrivning av oreglerade kapitalmedels- förluster.

•

1

Avskrivning av statens järnvägars kapital.........

4,000,000

2

Avskrivning av kapitalmedelsförluster å statens ut- låningsfonder.................................

2,513,500

3

Avskrivning av förlagskapital anvisat åt aktiebolaget

Kreditkassan av år 1922 .......................

12,000,000

10,112,800

4

Avskrivning av förlust å kredit för beredande av un- derstöd åt insättare i vissa sparbanker..........

5

Avskrivning av förlagskapital anvisat åt Svenska

spannmålsföreningen u. p. a., förslagsanslag, därav

förslagsvis 6,000,000 kronor att utgå av avgifter

för täckande av förluster å spannmålsregleringen

15,300,000

43,926,300

Summa

150,586,900

Inkomst- och utgiftsstat för

Kronor

Inkomster:

Täckningsbelopp enligt den för finansiering av vissa

engångskostnader för försvarsväsendets byggnader

m. m. fastställda planen.........................

3,800,000

3,800,000

Belopp att tillföras

riksstatens driftbudget.............................

riksstatens kapitalbudget..........................

7,370,000

29,700,000

37,070,000

Summa

40,870,000

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Bil. 8.

(Till alternativ II a.)

Specifikation av kapitalbudgetens utgiftssida.

Kapitalinvestering.

Riksgäldsfonden.

Kronor

Kronor

Avskrivning av förlagskapital anvisat åt Svenska

29,700,000

spannmålsföreningen u. p. a., förslagsanslag......

Bil. 7.

(Till alternativ II a.)

statens budgetutjämningsfond.

Kronor

Utgifter:

Å riksstatens driftbudget i anspråk taget belopp för

täckning av anslaget till vissa engångskostnader för

försvarsväsendets byggnader m. m................ 11,170,000

Å riksstatens kapitalbudget i anspråk taget belopp att

avsättas till riksgäldsfonden för extra ordinarie avskrivningar,

förslagsvis........................... 29,700,000 40,870,000

Summa | 40,870,000

7

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 samt. Nr 225■ Bilaga.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Riksstat för budget
-

Driftbudgeten.

A. Egentliga statsinkomster:

I. Skatter.................................

IV. Diverse inkomster.......................

B. Inkomster av statens kapitalfonder:

I. Statens affärsverksfonder.................

VI. Övriga kapitalfonder.....................

Underskott att avföras d statens budgetutjåmningsfond

Kapitalbudgeten.

Kapitalmedel:

I. Avskrivningsmedel ..............

II. Äldre kapitalmedel ..............

III. Lånemedel .....................

Kronor

862,600,000

12,580,800

123,035,000

13,400

Säger

Summa

977,393,800

161,903,600

1,139,297,400

7,370,000

1,146,667,400

60,031,400

1,000,000

67,366,600

Summa

128,398.000

Inkomst- och utgiftsstat för

Kronor

Inkomster:

Täckningsbelopp enligt den för finansiering av vissa en-

gångskostnader för försvarsväsendets byggnader m. m.

fastställda planen................................ 3,800,000

3,800,000

Belopp att tillföras riksstatens driftbudget ...............

7,370,000

Summa

11,170,000

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

året 1937 38.

Bil. 9.

(Alternativ II b.)

Driftbudgeten.

A. Egentliga statsutgifter:

I. Kungl, hov- och slottsstaterna.............. 1,749,000

XIII. Riksdagen och dess verk m. m.............. 4,816,300

B. Utgifter för statens kapitalfonder:

I. Riksgäldsfonden............................ 90,555,500

II. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar..... 16,105,100

III. Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster 43,926,300

Kronor

996,080,500

150,586,900

. Summa 11,146,667,400

■

Kapitalbudgeten.

Kapitalinvestering:

I. Statens affärsverksfonder ..............................; 77,525,900

IV. Fonden för förlag till statsverket ......................|_300,000

Summa! 128,398,000

statens budgetutjämningsfond.

Bilaga 10.

(Till alternativ II b.)

Kronor

Utgifter:

Å riksstatens driftbudget i anspråk taget belopp för

täckning av anslaget till vissa engångskostnader för

försvarsväsendets byggnader m. m................ 11,170,000

11,170,000

Summa

11,170,000

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Riksstat för budget
-

Kronor !

Driftbudgeten.

A. Egentliga statsinkomster:

I. Skatter...............................

..... 862,600,000

VI. Diverse inkomster.....................

..... 12,580,800

977,393,800

B. Inkomster av statens kapitalfonder:

I. Statens affärsverksfonder...............

..... 123,035,000

VI. Övriga kapitalfonder...................

..... 13,400

161,903,600

Summa

1,139,297,400

Kapitalbudgeten.

Kapitalmedel:

I. Avskrivningsmedel.....................

..... 41,118,600

II. Äldre kapitalmedel....................

..... 1,000,000

III. Lånemedel............................

..... 86,279,400

128,398,000

Budgetutjämningsfonden........................

48,612,800

Summa

177,010,800

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Bilaga 11.

(Alternativ III a.)

året 1937/38.

Kronor

Driftbudgeten.

A. Egentliga statsutgifter:

I. Kungl, hov- och slottsstaterna..............

1,749,000

XIII. Riksdagen och dess verk m. m..............

4,816,300

996,080,500

B. Utgifter för statens kapitalfonder:

I. Riksgäldsfonden ............................

90,555,500

II. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar ......

16,105,100

III. Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster

25,013,500

131,674,100

Säger

1,127,754,600

Överskott att tillföras statens budgetutjämningsfond........

11,542,800

Summa

1,139,297,400

Kapitalbudgeten.

Kapitalinvestering:

I. Statens affärsverksfonder......................

77,525,900

IV. Fonden för förlag till statsverket...............

300,000

128,398,000

Riksaäldsfonden ......................................

48,612,800

Summa

177,010,800

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Bil. 12.

(Till alternativ III a.)

Specifikation av driftbudgetens utgiftssida.

B. Utgifter för statens kapitalfonder.

Kronor

Kronor

III. Avskrivning av oreglerade kapital- medelsförluster.

1

Avskrivning av statens järnvägars kapital.........

4,000,000

2

Avskrivning av kapitalmedelsförluster å statens ut- låningsfonder.................

2,513,500

5,000,000

3

Avskrivning av förlagskapital anvisat åt aktiebolaget

Kreditkassan av år 1922 ..............

4

''

Avskrivning av förlagskapital anvisat åt Svenska

spannmålsföreningen u. p. a., förslagsanslag, därav

förslagsvis 6,000,000 kronor att utgå av avgifter

för täckande av förluster å spannmålsregleringen

13,500,000

25,013,500

Summa

131,674,100

Inkomst- och utgiftsstat för

......:

Kronor

| Inkomster:

Å riksstatens driftbudget beräknat (brutto)överskott . 18,912,800

Täckningsbelopp enligt den för finansiering av vissa en- gångskostnader för försvarsväsendets byggnader m. m.

fastställda planen............................... 3,800,000

22,712,800

Belopp att tillföras riksstatens kapitalbudget.......................

48,612,800

Summa

71,325,600

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Bil. 14.

(Till alternativ III a.)

Specifikation av kapitalbudgetens utgiftssida.

Kapitalinvestering.

t

Riksgäldsfonden.

Kronor

Kronor

1

Avskrivning av förlagskapital anvisat åt aktiebolaget

Kreditkassan av år 1922 .......................

7,000,000

2

Avskrivning av förlust å kredit för beredande av un- derstöd åt insättare i vissa sparbanker..........

10,112,800

3

Avskrivning av förlagskapital anvisat åt Svenska

spannmålsföreningen u. p. a., förslagsanslag......

31,500,000

48,612,800

statens budgetutjämningsfond.

Bil. 13.

(Till alternativ III a.)

Utgifter:

Å riksstatens driftbudget i anspråk taget belopp för

täckning av anslaget till vissa engångskostnader för

försvarsväsendets byggnader m. m................ 11,170,000

A riksstatens kapitalbudget i anspråk taget belopp att

avsättas till riksgäldsfonden för extra ordinarie avskrivningar,

förslagsvis........................... 48,612,800

Belopp att avföras å riksstatens driftbudget........................

Summa

Kronor

59.782.800

11.542.800

71,325,600

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Riksstat för budget
-

Kronor

Driftbudgeten.

A. Egentliga statsinkomster:

I. Skatter...............................

..... 862,600,000

IV. Diverse inkomster.....................

..... 12,580,800

977,393,800

B. Inkomster av statens kapitalfonder:

I. Statens affärsverksfonder...............

..... 123,035,000

VI. övriga kapitalfonder...................

..... 13,400

161,903,600

Summa

1,139,297,400

Kapitalbudgeten.

Kapitalmedel:

I. Avskrivningsmedel......................

41,118,600

II. Äldre kapitalmedel.....................

1,000,000

III. Lånemedel............................

86,279,400

-

Summa |

128,398,000

inkomst- och utgiftsstat för

Kronor

Inkomster:

Å riksstatens driftbudget beräknat (brutto) överskott . . . 18,912,800

Täckningsbelopp enligt den för finansiering av vissa en- gångskostnader för försvarsväsendets byggnader m. m.

fastställda planen................................. 3,800,000

22,712,800

Summa

22,712,80ol

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Bil. 15.

(Till alternativ III b.)

året 1937/38.

Kronor

Driftbudgeten.

A. Egentliga statsutgifter:

I. Kungl, hov- oell slottsstaterna.............. 1,749,000

XIII. Riksdagen och dess verk m. m.............. 4,816,300

996,080,500

B. Utgifter för statens kapitalfonder:

I. Riksgäldsfonden............................ 90,555,500

II. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar..... 16,105,100

III. Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster 25,013,500

131,674,100

Säger

1,127,754,600

Överskott att tillföras statens budgetutjämningsfond.................

11,542,800

Summa

1,139,297,400

Kapitalbudgeten.

Kapitalinvestering:

I. Statens affärsverksfonder..............................

77,525,900

IV. Fonden för förlag till statsverket......................

300,000

Summa

128,398,000

statens budgetutjämningsfond.

Bil. 16.

(Till alternativ III b.)

Kronor

Utgifter:

Å riksstatens driftbudget i anspråk taget belopp för täck-

ning av anslaget till vissa engångskostnader för försvars- väsendets byggnader m. m......................... 11,170,000

11,170,000

Belopp att avföras å riksstatens driftbudget..........................

11,542,800

Summa

22,712,800

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 225. Bilaga.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:382 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad uppställning av riksstaten m. m. jämte en i ämnet väckt motion. s. 11 i texten
  2. SU 1937:151 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad uppställning av riksstaten m. m. jämte en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten