Angående ändrad uppställning av riksstaten m. m
132 sidor, varav 126 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 126 av 132 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1937:225, Angående ändrad uppställning av riksstaten m. m
Dokumentets text
•Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
1
Nr 225.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ändrad uppställning
av riksstaten m. m.; given Stockholms slott
den 5 mars 1937.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, inhämta riksdagens yttrande
angående den av föredragande departementschefen förordade omläggningen
av riksstatens uppställning.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 5 mars 1937.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga örn
ändrad uppställning av riksstaten m. m. samt anför därvid:
Vid anmälan av inkomstberäkningen för budgetåret 1937/1938 anförde jag
i finansplanen att frågan om den svenska riksstatens anordning och om reglerna
för budgetens balansering under det gångna året varit föremål för
överläggningar bland sakkunniga, som tillkallats inom finansdepartementet.
En sammanfattning av vissa av de sakkunniga framförda förslag och synpunkter
lämnades i en inom finansdepartementet utarbetad promemoria,
vilken såsom bilaga bifogades statsrådsprotokollet.
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 225.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Sedan erforderliga ytterligare utredningar i ärendet nu slutförts, torde jag
ånyo få anmäla detta.
Den statsfinansiella utvecklingen under depressionsåren aktualiserade frågan,
hur regler för balansering av budgeten skulle kunna så utformas, att de
tilläte en under växlande konjunkturer nödvändig rörlighet men samtidigt
innebure garantier mot en lånepolitik, som medförde ett försvagande av statens
förmögenhetsställning. Ett initiativ till närmare prövning av frågan
togs av arbetslöshetsutredningen i dess den 30 november 1934 dagtecknade
slutbetänkande (Statens off. utredn. 1935:6). över de av utredningen framställda
rekommendationerna i denna del avgåvos mera utförliga utlåtanden
av statskontoret, riksräkenskapsverket och fullmäktige i riksgäldskontoret.
Under hänvisning till dessa utlåtanden, vilka intagits i bilaga G till Inkomsterna
i 1936 års statsverksproposition, uttalade jag vid anmälan av finansplanen
för budgetåret 1936/1937, att den av riksräkenskapsverket föreslagna
linjen för en lösning av den av arbetslöshetsutredningen väckta frågan syntes
böra bilda underlag för fortsatta överläggningar.
Genom beslut den 20 mars 1936 bemyndigade därefter Kungl. Maj:t chefen
för finansdepartementet att tillkalla särskilda sakkunniga att för överläggning
och för biträde i övrigt stå till departementschefens förfogande vid den
fortsatta beredningen av frågan angående omläggning av riksstatens uppställning.
I yttrande till statsrådsprotokollet vid anmälan av ifrågavarande
ärende framhöll jag, att en av de angelägnaste uppgifterna för en fortsatt
utredning vore att pröva, huruvida det icke vöre möjligt att finna en budgetteknisk
anordning som i sig förenade de fördelar som de dittills diskuterade,
av arbetslöshetsutredningen och riksräkenskapsverket föreslagna lösningarna
var för sig erbjöde. Den i budgettekniskt hänseende viktigaste olikheten
mellan dessa förslag låg däri, att enligt riksräkenskapsverkets
förslag vissa bestämda utgiftsposter skulle vid underbalansering överflyttas
från avdelningen för verkliga utgifter till avdelningen för utgifter för kapitalökning,
medan vid fullföljandet av arbetslöshetsutredningens rekommendationer
någon dylik överflyttning icke skulle äga rum. Medan en underbalansering
enligt arbetslöshetsutredningens ståndpunktstagande icke skulle hänföra
sig till särskilda utgiftsposter utan till en visserligen bestämd men icke
närmare specificerad andel av den sammanlagda skattebudgeten, så skulle
enligt riksräkenskapsverkets förslag möjligheter till avsteg från normalt gällande
budgetprinciper stå öppna endast för vissa speciella utgiftsändamål,
exempelvis extraordinära arbeten. Riksräkenskapsverkets förslag till budgetteknisk
behandling av balanseringsproblemet erbjöde enligt departementschefen
otvivelaktigt större garantier mot missbruk än den anordning som arbetslöshetsutredningens
rekommendationer närmast ledde fram till. I formellt
hänseende medförde emellertid sistnämnda anordning den fördelen, att
gränsen mellan verkliga utgifter och utgifter för kapitalökning kunde förbli
fast.
Bland övriga spörsmål som syntes påkalla ytterligare utredning nämndes
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
3
särskilt budgetens uppdelning i en driftbudget och en kapitalbudget samt
avgränsningen mellan dessa.
De med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade sakkunniga framlade
efter fullgjort uppdrag i en den 19 december 1936 dagtecknad promemoria
resultaten av den anbefallda utredningen. Promemorian, som utmynnar
i siffermässigt utformade förslag till uppställningar av dels riksstaten
och dess olika bilagor, dels redovisningen av budgetutfallet och av vissa konton
i rikshuvudboken, torde få såsom bilaga fogas vid detta protokoll (bilaga
A).
Budget sakkunnigas förslag.
Vid utarbetandet av sina förslag hava budgetsakkunniga utgått från det
sedan gammalt uppställda kravet på budgetens balansering, vilket krav ansetts
innebära, att utgifter för i finansiell mening icke räntabla ändamål borde
täckas av verkliga inkomster, varemot förefintliga kapitaltillgångar eller
lånemedel icke borde anlitas för utgifter av denna art. På detta sätt skulle
statens förmögenhetsställning vidmakthållas. Även för dem, som icke häri
såge den väsentliga riktlinjen för statens budgetpolitik, hade detta vidmakthållande
likväl synts i olika hänseenden så betydelsefullt, att avsteg från
nämnda linje måste föranledas av alldeles särskilda skäl och under alla förhållanden
genom själva budgetens uppställning kunna klart konstateras.
De sakkunniga hava vidare framhållit det vara i och för sig av underordnad
betydelse, om perioden för budgetens balansering erhölle större eller
mindre längd. I den praktiska tillämpningen syntes det dock medföra
uppenbara fördelar, att balansen mellan inkomster och utgifter upprätthölles
för varje särskilt budgetår. Statsmakterna ställdes därigenom varje år
inför tvånget att pressa in utgifterna inom ramen av enligt oförändrade grunder
påräkneliga inkomster eller ock att genom ändring av nämnda grunder
öka de verkliga inkomsterna. Den med flerårsbalansering förbundna risken,
att för täckande av löpande utgifter upptagna lån icke sedermera återbetalades,
förelåge ej heller vid ettårig budgetbalansering.
Rörande de skäl, som föranlett de sakkunniga att likväl förorda medgivande
av flerårig budgetbalansering i vissa finanslägen, har i promemorian anförts
bland annat följande (Bilaga A sid. 10):
Erfarenheten har emellertid visat, att svårigheterna för en ettårig budgetbalansering
stundom bliva så stora, att även de, som principiellt fasthålla
vid denna kortare balanseringsperiod såsom det normala, anse att en utsträckning
av den tidrymd, över vilken verkliga inkomster och verkliga utgifter
skola väga jämnt mot varandra, ej kan undvikas. Sådana svårigheter föreligga
framför allt vid häftiga växlingar mellan goda och dåliga tider, då
spänningen mellan inkomsttillflödet till statskassan och utgiftsbehovet blir
särskilt framträdande. Sådana svårigheter har man tidigare vid vissa tillfällen
sökt övervinna genom att för budgetens balansering taga i anspråk olika
slag av fondmedel. Då härvid icke formellt någon upplåning ägt rum, har
kravet på ettårsbalansering icke öppet övergivits. Statens förmögenhetsställning
har emellertid uppenbarligen försämrats, och örn ingen anordning träf
-
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 225.
fas för återställande av fonderna i deras förra skick, kan här tydligen yppa
sig en risk för mindre återhållsamhet i fråga om utgifter än vid klar upplåning
med stadgad skyldighet till återbetalning. Redan dessa överväganden hava
gjort det naturligt att söka närmare fixera de omständigheter, under vilka
en flerårig balanseringsperiod kan komma ifråga, och pröva de garantier som
kunna skapas mot därmed förbundna risker.
Till samma slutsats kommer man, då balansering av budgeten över en
flerårig tidsperiod förordas såsom ett led i en konjunkturutjämnande finanspolitik.
I detta senare fall betraktas budgetunderskott under något eller några
år icke såsom en nödfallsutväg, vartill man tvingas av den praktiska omöjligheten
att i tillräcklig grad hålla nere utgifterna eller öka inkomsterna,
t. ex. genom skattehöjning. Det anses tvärt örn önskvärt att under en tid avminskad
enskild verksamhet och kapitalinvestering uppehålla eller vidga
ramen för de statliga utgifterna, samtidigt med att en höjning av beskattningen
såvitt möjligt undvikes. Om sålunda motiveringen för att välja en
flerårig balanseringsperiod får en i viss mån annan karaktär än enligt den
först nämnda uppfattningen, är det samma praktiska problem som upprullas.
Riskerna av en upplåning i sådan utsträckning, att det möter svårigheter
att återföra statens förmögenhetsställning till vad den före upplåningen
varit, kräva här ännu mera påtagligt uppmärksamhet.
Då de sakkunniga sökt besvara frågan, i vilka finanslägen ett frångående
av regeln om ettårig balanseringsperiod skulle kunna medgivas, hava de i
främsta rummet tagit sikte på de förhållanden, som sammanhängde med de
ekonomiska konjunkturernas växlingar, samt härutinnan uttalat (sid. 11):
De objektiva förhållanden som böra giva ledning vid avgörandet, när underbalansering
kan tillåtas och när återbetalning genom överbalansering bör
vara fullgjord, äro sålunda att söka i de enligt erfarenheten givna känetecknen
på olika delar av ett konjunkturförlopp, och framför allt i de kännetecken,
som kunna hämtas ur förändringarna i det statsfinansiella läget. En
budgetbrist får icke i och för sig tagas till intäkt för att underbalansering kail
tillåtas eller förordas. Även under principiellt godkännande av metoden med
flerårsbalansering, kan i det givna fallet balans böra eftersträvas genom
minskning av utgifterna eller höjning av de verkliga inkomsterna. På samma
sätt bevisar tillvaron av ett budgetöverskott ingalunda, att överbalansering
med skuldbetalning eller förmögenhetsökning är önskvärd. Jämn balansering
genom skattesänkning kan vara att föredraga.
Örn däremot under krisartade förhållanden inom näringslivet klyftan mellan
utgifter och inkomster plötsligt och kraftigt ökas vid oförändrade regler
för uttagande av statens inkomster, eller om starka utgiftsökningar anses
ofrånkomliga eller av konjunkturpolitiska skäl påkallade, torde läget få anses
vara sådant, att en budgetbalansering över en flerårsperiod kan övervägas.
Kraftiga inkomstökningar och budgetöverskott vid oförändrade skattesatser
under en uppgångsperiod torde å andra sidan ange den lämpliga tidpunkten
för skuldavbetalningar eller fonderingar, varigenom statens förmögenhetsställning
återställes.
Beträffande de garantier, som kunde skapas mot missbruk av den vid flerårsbalansering
inträdda större rörelsefriheten, hava de sakkunniga övervägt
olika möjligheter samt anfört följande (sid. 12):
I sitt ursprungliga förslag hade riksräkenskapsverket tänkt sig lånefinansieringen
och alltså underbalanseringen begränsad till vissa slag av utgifter,
som i vidsträckt bemärkelse kunna anses för kapitalinvesteringar, ehuru av
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
5
icke räntabel natur. Denna avgränsning har under de senare krisåren iakttagits
såsom en provisorisk riktlinje vid krisutgifternas finansiering. De sakkunniga
hava funnit sådana invändningar, även av budgetteknisk natur,
kunna riktas mot denna linje, att de icke ansett den böra förordas. Därnäst
har den tanken prövats, att garantier skulle skapas genom begränsning av
de belopp, vartill underskotten sammanlagt finge uppgå. Även denna möjlighet
har fått övergivas. Varje försök att fixera en gräns kan ur olika synpunkter
göras till föremål för kritik. Gränserna måste göras relativt vida,
om rörelsefriheten skall bli av verkligt värde. Farhågorna kunna icke heller
avvisas, att en maximigäns får karaktär av mått på det normalt tillåtna,
vilket icke är önskvärt. De sakkunniga behöva icke erinra örn att det här
är fråga örn band, som statsmakterna hava att frivilligt pålägga sig själva,
och icke om ett utifrån påtvingat förmynderskap. Under dessa förhållanden
hava de sakkunniga kommit till den uppfattningen, att den främsta garantien
är att söka däri, att sådana budgettekniska anordningar träffas, att vid
varje tidpunkt full överblick är för handen rörande omfattningen av föreliggande
underbalansering och därav följande lånefinansiering. Om härtill
från början fogas klara riktlinjer rörande storleken och ordningen för den
återbetalning av lånemedel, som är en ofrånkomlig del av ett system med
fleråriga balanseringsperioder, synes den trygghet mot missbruk vara uppnådd
som på det statsfinansiella området överhuvud taget står att vinna.
Från angivna utgångspunkter ha de sakkunniga funnit att vissa förändringar
borde vidtagas i den nuvarande riksstatsuppställningen och, i samband
därmed, även i bland annat kapitalredovisningen i rikshuvudboken.
Sålunda förordas, att i riksstaten statsbudgeten uppdelas i två fristående
delbudgeter, driftbudgeten och kap itai budgeten, vilken uppdelning
är avsedd att ersätta den nuvarande uppdelningen i skattebudget
och lånebudget. I fråga om såväl inkomsternas som utgifternas fördelning
mellan de båda nya delbudgeterna förutsätta de sakkunniga, att för olika budgetår
en och samma fördelningsprincip skall tillämpas. Följaktligen bör en
med hänsyn till inkomsternas och utgifternas natur fast gränsdragning genomföras
mellan å ena sidan driftbudgetens inkomster och utgifter samt å
andra sidan kapitalbudgetens inkomster och utgifter.
Beträffande omslutningen av driftbudgeten och kapitalbudgeten ha de sakkunniga
anfört (sid. 22):
Den nya driftbudgeten, vilken avses närmast skola motsvara det enskilda
företagets vinst- och förlusträkning, skall utgöra en så vitt möjligt fullständig
inkomst- och utgiftsplan, utvisande samtliga till statsverket inflytande löpande
inkomster och samtliga med statsverksamheten förbundna direkta och indirekta,
löpande kostnader. Vid sådant förhållande böra å driftbudgetens inkomstsida
redovisas .statens samtliga till statsrcgleringsfonden hänförliga löpande
inkomster, vilka inkomster för närvarande bruka sammanfattas under
beteckningen »Verkliga inkomster». Driftbudgetens utgiftssida åter bör omfatta
statens samtliga till statsrcgleringsfonden hänförliga löpande utgifter
inklusive utgifter för statsskuldens förräntning, vilka utgifter i den nuvarande
riksstaten betecknas såsom »Verkliga utgifter». Till driftbudgeten böra därjämte
hänföras å riksstaten redovisade utgifter för erforderliga avskrivningar.
Skillnaden mellan driftbudgetens å riksstaten beräknade inkomster
och anvisade anslag, vilken skillnad representerar driftbudgetens beräknade
överskott respektive underskott, avses skola å driftbudgeten upp
-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 225.
tagas såsom ett saldobelopp, varvid överskott redovisas å driftbudgetens utgiftssida
och underskott å driftbudgetens inkomstsida.
Statsverkets kassafond bör ombildas till statens budgetutjämningsfond.
Den nya fonden skall övertaga kassafondens funktion såsom
regulator av budgetutfallet. Budgetutjämningsfonden skall därjämte —
i vidare mån än den nuvarande kassafonden — reglera driftbudgetens under
olika budgetår å riksstaten beräknade överskott och underskott. Berörda
överskott skola tillföras och berörda underskott skola avföras å statens budgetutjämningsfond
.
I en salunda utformad budgetordning skulle den nya budgetutjämningsfonden
närmast fungera såsom en allmän bokföringstitel för redovisning
av dels driftbudgetens å riksstaten beräknade överskott och underskott, dels
utfallet av driftbudgetens mot budgetutjämningsfonden korresponderande inkomst-
och utgiftstitlar. Förändringarna beträffande storleken av budgetutjämningsfondens
(positiva eller negativa) behållning skulle däremot ej — lika
litet som förändringarna i den nuvarande kassafondens behållning — ensamt
avspegla utvecklingen av statsverkets kassaställning. Med budgetutjämningsfondens
sålunda angivna karaktär synes väl förenligt, att fonden tidvis redovisar
negativ behållning. För upprätthållande i det långa loppet av statens
förmögenhetsställning är allenast erforderligt, att fondens behållning vid inträdd
nedgång åter efter hand uppbringas till det valda utgångsläget.
Därest i samband med budgetens underbalansering med ty åtföljande belastning
av budgetutjämningsfonden statsverkets kassaställning skulle så försämras,
att tillgängliga likvida tillgångar ej förslå till täckandet av det löpande
utgiftsbehovet, måste — liksom i vissa lägen redan nu avses skola ske
— erforderliga kassamedel ställas till förfogande genom riksgäldskontoret.
Kungl. Majit har i sådant fall att, på hemställan av den myndighet som omhänderhar
kontrollen över statsverkets checkräkning, påkalla riksgäldskontorets
medverkan för vinnande av kassaförstärkning åt statsverket.
Den nya kapitalbudgeten slutligen avses skola erhålla en från driftbudgeten
helt artskild karaktär. Medan den sistnämnda budgetens uppgift är att
reglera statens löpande hushållning, skall kapitalbudgeten uteslutande hänföra
sig till statens investeringsverksamhet. Enligt den tankegång, från vilken
de sakkunniga utgått, skall sålunda kapitalbudgeten närmast utgöra en
plan för ny kapitalinvestering i statens kapitalfonder. Kapitalbudgetens utgiftssida
skall följaktligen upptaga samtliga anslagsmedel, som avses skola
anvisas till kapitalökning å nämnda fonder. Ä kapitalbudgetens inkomstsida
åter skola uppföras de för kapitalinvesteringen tillgängliga medlen,
nämligen å driftbudgeten anvisade avskrivningsmedel och från tidigare investeringar
frigjorda kapitalmedel samt härutöver erforderliga lånemedel.
Driftbudgeten och kapitalbudgeten skola å riksstaten redovisas såsom två
helt självständiga budgeter. Deras sinsemellan artskilda karaktär får anses
utesluta, att någon summering av de båda budgeterna sker i den gemensamma
riksstaten.
Driftbudgetens såväl inkomster som utgifter sönderfalla ur riksbokföringens
synpunkt i två huvudgrupper. Den första huvudgruppen, vilken av de
sakkunniga föreslås redovisad under huvudrubrikerna »Egentliga statsinkomster»
och »Egentliga statsutgifter», omfattar å inkomstsidan statsregleringsfondens
egna direkta inkomster (skatter, avgifter m. m.) och å utgiftssidan
statsregleringsfondens egna direkta utgifter (huvudtitlarna I—XIII).
Den andra huvudgruppen, vilken redovisas under huvudrubrikerna »Inkom
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
7
ster av statens kapitalfonder» och »Utgifter för statens kapitalfonder», omfattar
å inkomstsidan till statsregleringsfonden från statens kapitalfonder
överförda vinstmedel och å utgiftssidan från statsregleringsfonden täckta
kostnader för statsskuldens förräntning och för avskrivningar å statens kapitalfonder.
Till statens kapitalfonder hava härvid av de sakkunniga hänförts
samtliga statens fonder, vilka hava eget konto i rikshuvudboken, med
undantag av statsregleringsfonden.
Rörande detaljerna i den föreslagna riksstatsuppställningen må här nämnas
den ändrade redovisning som de sakkunniga föreslagit för riksbanksvinsten
samt för räntor å statsskulden och riksgäldskontorets inkomstmedel.
Med avseende å riksbanksvinstens redovisning anföra de sakkunniga (sid.
24):
Riksbankens vinstmedel hava hittills redovisats under särskild huvudrubrik,
i riksstaten införd närmast efter huvudrubriken för statens produktiva
fonder. Denna anordning sammanhänger med att riksbankens tillgångar
icke finnas uppförda bland statens i rikshuvudboken redovisade kapitaltillgångar.
I en reservation till det år 1910 av särskilt tillkallade sakkunniga avgivna
betänkandet med förslag rörande riksstatens uppställning m. m. hade två av
de sakkunniga påyrkat, att rikshuvudboken skulle upptaga jämväl en fond
för riksbanken och att riksbankens för varje år redovisade vinst skulle omföras
från nämnda fond till statsregleringsfonden. Enligt detta förslag skulle
riksbanken i riksstaten komma att erhålla väsentligen samma ställning som
ett statens affärsdrivande verk. Till den särställning riksbanken intoge i
konstitutionellt hänseende skulle emellertid så till vida hänsyn tagas, att
riksbanken icke sammanfördes med de affärsdrivande verken utan uppfördes
å riksstaten under särskild titel, jämställd med statens affärsverksamhet.
De sakkunniga få i principiell anslutning till den i omhandlade reservation
framförda uppfattningen förorda, att riksbankens tillgångar upptagas till redovisning
i rikshuvudboken under en särskild kapitalfond, benämnd riksbankens
fond. I överensstämmelse härmed hava de sakkunniga i det framlagda
förslaget till riksstatsuppställning uppfört titeln »Riksbankens fond»
under huvudrubriken »Inkomster av statens kapitalfonder». De sakkunniga
förutsätta, likaledes i principiell anslutning till i reservationen uttalad uppfattning,
att å nämnda inkomsttitel skall redovisas riksbankens vinst i dess
helhet. I samband därmed bör den av riksbanken förvaltade avbetalningslånefonden
upptagas bland statens utlåningsfonder.
Det må i detta sammanhang erinras, att, sedan 1908 års statsrevisorer uttalat
önskvärdheten av att rikshuvudboken fullständigades med bl. a. riksbankens
fonder, 1909 års riksdag hos Kungl. Maj:t hemställde om övervägande,
huruvida icke i rikshuvudboken kunde intagas en fullständig sammanfattning
av statsverkets tillgångar och skulder. Den komplettering av
rikshuvudboken, som ägde rum i samband med 1911 års riksslatsreform,
upptog emellertid icke riksbanken. Riksdagens grundlagsenlig bestämmanderätt
över riksbanken skulle enligt de sakkunnigas mening icke rubbas
av att riksbanksvinsten direkt överfördes till statsregleringsfonden, da nämligen
riksdagen komme att äga full frihet alt genom kapitalökningsanslag
bereda riksbanken den medelsförstärkning, varav den kunde vara i behov.
Rörande redovisningen av räntor å statsskulden och riksgäldskontorets inkomstmedel
yttra de sakkunniga (sid. 26):
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
De i den nuvarande riksstatsuppställningen uppförda två huvudtitlarna
inkomsthuvudtiteln »Riksgäldskontorets inkomstmedel» och utgiftshuvudtiteln
»Räntor å statsskulden m. m.» hava i förslaget till riksstatsuppställning
salderats och statsverkets mot dessa huvudtitlar svarande nettokostnader
för statsskuldens förräntning redovisats å en under huvudrubriken »Utgifter
för statens kapitalfonder» uppförd ny huvudtitel. Sedan de i rikshuvudboken
tidigare redovisade två kapitalfonderna »Fonderade statslånen»
och »Tillfälliga statslån» numera i riksbokföringen inordnats under riksgäldsverkets
fond, motsvarar statens nettokostnader för statsskuldens förräntning
det å den gemensamma fonden uppkommande förlustsaldot. De för täckande
av nämnda förlustsaldo erforderliga anslagsmedlen hava i förslaget till riksstatsuppställning
förutsatts skola anvisas å den förenämnda nya utgiftshuvudtiteln.
De sakkunniga, vilka förorda, att riksgäldsverkets fond i samband nied
omläggningen av riksstatens uppställning erhåller benämningen »Riksgäldsfonden»,
hava i förslaget till riksstatsuppställning uppfört den nya utgiftshuvudtiteln
under samma benämning.
Av den nya utgiftstitelns utformning såsom redovisningstitel för utfallet av
inkomst- och utgiftsutvecklingen å en enstaka kapitalfond följer, att utgiftstiteln
å riksstaten bör uppföras med ett odelat anslagsbelopp. Den särskilda
redovisning av fondens såväl inkomster som utgifter och den specificering
av utgifterna, som lämnas i den nuvarande riksstaten och dess bilagor,
har enligt de sakkunnigas förslag avsetts skola erhållas i annan ordning. Såsom
redan i samband med uppförandet å riksstaten av inkomsttiteln »Statens
allmänna fastighetsfond» tillämpats beträffande denna fond, skulle sålunda
även för riksgäldsfonden en fullständig inkomst- och utgiftsstat upprättas
och fastställas av riksdagen. De sakkunniga förutsätta, att de båda
statuppställningarna skola såsom bilagor fogas vid riksstaten.
Enligt de sakkunnigas förslag till riksstatsuppställning skola å driftbudgeten
under huvudrubriken »Utgifter för statens kapitalfonder» jämväl redovisas
för avskrivning av icke räntabla kapitaltillgångar erforderliga anslag.
Med hänsyn till att avskrivningsanslagen hänföra sig till olikartade slag av
kapitaltillgångar, hava i den framlagda nya riksstatsuppställningen de för avskrivning
anvisade anslagsmedlen fördelats på två skilda huvudtitlar, avseende
den ena avskrivning av nya kapitalinvesteringar och den andra avskrivning
av oreglerade kapitalmedelsförluster. Beträffande denna uppdelning ha
de sakkunniga anfört (sid. 27):
Vad först angår utgiftshuvudtiteln »Avskrivning av nya kapitalinvesteringar»,
motsvara de under denna titel uppförda anslagsmedlen summan av de
för icke räntabla kapitalinvesteringar enligt den nuvarande riksstatsuppställningen
av andra statsinkomster än lånemedel anvisade anslagen till utgifter
för kapitalökning. Medan enligt den nuvarande budgetordningen de under
utgifter för kapitalökning anvisade anslagen giva upphov till ur budgetteknisk
synpunkt två skilda slag av kapitaltillgångar, nämligen å ena sidan kapitaltillgångar
uppkomna av lånemedel och å andra sidan kapitaltillgångar
uppkomna av andra statsinkomster än lånemedel, skulle vid tillämpandet av
det nya systemet för anvisning av anslag till kapitalinvestering de tillkomna
nya kapitaltillgångarna vara av ensartad beskaffenhet. I den mån dessa kapitaltillgångar
emellertid beräknades icke vara räntabla, skulle genom disponerandet
av de under driftbudgeten för avskrivning av nya kapitalinvesteringar
anvisade anslagsmedlen kapitaltillgångarna i motsvarande mån avskrivas
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
9
och de i riksbokföringen slutligt uppförda nya kapitaltillgångarna i sin helhet
utgöras av räntabla dylika tillgångar.
Medan de för avskrivning av nya kapitalinvesteringar anvisade anslagsmedlen
avse avskrivning av icke räntabla kapitaltillgångar i omedelbart samband
med dylika kapitaltillgångars tillkomst, avse de å utgiftshuvudtiteln
»Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster» anvisade anslagsmedlen
avskrivning av kapitaltillgångar, vilka redan före riksstatsårets ingång finnas
uppförda å riksliuvudbokens kapitalkonto. Sistberörda icke räntabla kapitaltillgångar,
vilka visserligen i riksbokföringen äro redovisade såsom tillgångar
å statens kapitalfonder, äga i realiteten icke något kapitalvärde och kunna
följaktligen lämpligen sammanfattas under beteckningen oreglerade kapitalmedelsförluster.
Såsom av det anförda framgår, skulle enligt de sakkunnigas förslag beträffande
kapitalbudgeten samtliga kapitaltillgångar, som tillkomma under det
nya budgetsystemet, bliva av ensartad beskaffenhet; anslagen å kapitalbudgeten
skola till den del, som skall fonderas, städse avse räntabla investeringar.
Någon uppdelning av statskapitalet i lånemedelskapital och skattemedelskapital,
såvitt angår de nya investeringarna, kan sålunda hädanefter icke göras,
och icke heller vid återbetalning av kapitalmedel blir sådan uppdelning möjlig.
I anslutning härtill förorda de sakkunniga vissa förändringar med avseende
å bokföringen av det nu i rikshuvudboken redovisade kapitalet (sid. 36).
För ernående av en tillfredsställande kapitalredovisning i rikshuvudboken
vöre det nödvändigt att i samband med övergången till den nya budgetordningen
vidtaga vissa förändringar beträffande det i rikshuvudboken nu
bokförda statskapitalet i syfte att ernå, att i rikshuvudboken framdeles inginge
allenast kapital av sådan art, som efter övergången skulle komma att tillföras
kapitalfonderna, d. v. s. räntabelt kapital. De i rikshuvudboken bokförda
icke räntabla kapitaltillgångarna borde därför i samband med övergången
till det nya systemet avskrivas.
Efter genomförande av denna övergångsanordning skulle kapitalfondernas
bokförda nettotillgångar — frånsett ej inlevererade överskottsmedel — representera
ett ensartat kapital. Detta kapital skulle härvid motsvara allt förutvarande,
vid övergången ej avskrivet kapital och förutsattes, med undantag
dock för oreglerade kapitalmedelsförluster, vara i sin helhet räntabelt.
Yttranden över förslaget.
över de sakkunnigas förslag lia yttranden efter remiss avgivits av statskontoret,
fullmäktige i riksbanken samt fullmäktige i riksgäldskontoret.
Statskontoret har, efter en erinran om det framlagda förslagets innebörd,
anfört:
Då statskontoret haft att fatta ståndpunkt till det föreliggande förslaget,
har ämbetsverket icke kunnat undgå att taga hänsyn till att, enligt vad erfarenheten
visar, en ettårig budgetbalansering icke alltid kan genomföras, utan
att en utsträckning av den tidrymd, över vilken verkliga inkomster och verkliga
utgifter skola väga jämnt mot varandra, understundom icke kan undvikas.
Såsom de sakkunniga framhållit, är detta framför allt fallet vid häftiga
växlingar mellan goda och dåliga tider, då spänningen mellan inkomsttillflödet
till statskassan och utgiftsbehovet blir särskilt framträdande.
Enär man alltså för framtiden i större eller mindre utsträckning måste
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
räkna med förekomsten av flerårig budgetbalansering, är det enligt statskontorets
mening riktigt och i sin ordning, att riksstatens uppställning anpassas
efter detta läge. Vid sådant förhållande och då den av de sakkunniga
föreslagna nya uppställningen av riksstaten med lika fördel kan användas
även vid ettårsbalansering av budgeten, har ämbetsverket funnit sig kunna
i huvudsak giva sin anslutning till de sakkunnigas förslag, helst som detsamma
— även bortsett från den ändrade riksstatsuppställningen — genom
ökad överskådlighet och reda samt i andra avseenden innehåller förbättringar
i förhållande till nuvarande budgettekniska anordningar.
Statskontoret vill emellertid här understryka, att enligt ämbetsverkets mening
en flerårsbalansering av budgeten — från vars ofrånkomlighet åtminstone
i vissa lägen den nya budgetordningen således utgår — kan komma
att medföra, risker för statsfinansernas sundhet och en sparsam statshushållning,
såvida nödig aktsamhet ej iakttages. Dessa risker föranledas icke av
balanseringsperiodens större längd i och för sig, utan av den omständigheten,
att balanseringsperioden kommer att omfatta mera än en statsreglering, vilket
innebär, att icke varje enskild statsreglering behöver bringas att balansera.
De år, då med hänsyn till föreliggande förhållanden en underbalansering
anses tillåten, dispensera sig statsmakterna så att säga från kravet på
verklig täckning av de löpande statsutgifterna, och denna täckning skjutes
över på framtiden. Det tvång till utgiftsbegränsning, som en begränsad medelstillgång
alltid utgör, försvinner följaktligen i ett dylikt läge eller förefinnes
ej i samma omfattning som eljest skulle vara fallet. I stället anlitas
en finansiering medelst lånemedel, vilken kan komma att taga betydande dimensioner.
Härigenom drives lätt statens utgiftsstandard i höjdén, vilket i
längden måste påverka skattenivån och möjligheterna till skattesänkning.
De sakkunniga hava icke varit blinda för att vissa risker kunna vara förbundna
med den större frihet, som flerårsbalanseringen av budgeten lämnar
åt statsmakterna. Den främsta garantien mot missbruk i detta hänseende
anse de sakkunniga ligga däri, att sådana budgettekniska anordningar träffas,
att vid varje tidpunkt full överblick är för handen rörande omfattningen
av föreliggande underbalansering och därav följande lånefinansiering. Berörda
risker hava ytterligare betonats i de särskilda yttranden, som äro fogade
vid sakkunnigutlåtandet. Till vad däri anförts får statskontoret hänvisa.
För egen del är statskontoret av den uppfattningen, att finanspolitikens
primära uppgift är och bör vara att med iakttagande av största möjliga sparsamhet
avväga och fastställa statens utgiftsbehov samt att på ändamålenligaste
sätt sörja för anskaffningen av de medel, som erfordras för detta behovs
täckande, medan de konjunkturutjämnande synpunkterna böra ställas
i andra planet. Ämbetsverket, som från denna utgångspunkt finner det angeläget,
att ovanberörda risker av flerårsbalanseringen i görligaste mån förebyggas,
är givetvis medvetet örn att några betryggande garantier i detta avseende
icke stå att vinna. Självfallet kommer det att vara av stort värde att
genom de av de sakkunniga föreslagna budgettekniska anordningarna tillfredsställande
överblick vinnes rörande omfattningen av föreliggande underbalansering.
Härutöver vill statskontoret emellertid framhålla önskvärdheten
av att från början en fast restriktiv praxis skapas rörande de förutsättningar,
under vilka flerårsbalansering — d. v. s. underskottsbudgetering
— skall anses tillåten, och angående ordningen för avarbetandet av en uppkommen
underbalans. Enligt statskontorets sätt att se bör ettårsbalanseringen
alltjämt vidhållas såsom det i princip normala förfaringssättet, och
flerårsbalansering bör få ifrågakomma endast då så med hänsyn till konjunkturläget
och rikets bästa finnes oundgängligen påkallat. I enlighet här
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
11
med böra ock, när sistnämnda finansieringsmetod kommit till användning,
ansträngningarna målmedvetet inriktas på att full budgetbalans bör återvinnas
i så snabb takt detta rimligtvis låter sig göra.
I förevarande sammanhang kan det förtjäna påpekas, att det enligt den
föreslagna nya budgetordningen vid täckningen av ett uppkommet budgetunderskott
skall tillgå sålunda, att underskottet »avföres» å budgetutjämningsfonden.
Något formellt riksdagsbemyndigande att lånemedel må för
ändamålet anlitas blir härvid icke erforderligt. Den myndighet — statskontoret
— som omhänderhar kontrollen över statsverkets checkräkning, har
allenast att — då statsverkets kassaställning så försämras, att tillgängliga
likvida medel icke förslå till täckandet av det löpande utgiftsbehovet —
därom göra anmälan till Kungl. Maj:t, som påkallar riksgäldsfullmäktiges
medverkan för åstadkommande av kassaförstärkning åt statsverket genom
att ställa lånemedel till förfogande i erforderlig utsträckning. Ett liknande
förfarande kan redan nu i vissa lägen ifrågakomma. Skillnaden är emellertid
den, att dylika hänvändelser till riksgäldskontoret om kassaförstärkning
för närvarande ytterst sällan förekomma — senaste gången år 1919 — medan
desamma efter det nya systemets genomförande komma att — under
perioder av underbalansering i större omfattning — bli normala och ofta
upprepade företeelser.
Med anledning av vad de sakkunniga anfört rörande rikshuvudbokens
kapitalredovisning vill statskontoret framhålla, att den nuvarande redovisningen
av statsverkets nettoförmögenhet i avseende å enhetlighet och fullständighet
lämnar åtskilligt övrigt att önska och för den skull icke kan anses
tillfredsställande. Enligt den omläggning, de sakkunniga tänkt sig, skulle
nettoförmögenheten för framtiden inskränkas till att omfatta allenast statsverkets
räntabla tillgångar. Härav skulle följden bliva bland annat, ej blott
att nu i rikshuvudboken oredovisade, oräntabla men faktiskt befintliga kapitalvärden
fortfarande skulle uteslutas från statsverkets tillgångar utan
även att från tillgångarna skulle avföras icke obetydliga, i statens utlåningsfonder
investerade kapitalbelopp, vilka ej anses giva full förräntning med
hänsyn till medelräntan å statens upplåning.
Rörande lämpligheten av den föreslagna omläggningen i fråga om kapitalredovisningen
synas — icke minst med hänsyn till nämnda medelräntas fluktuationer,
varigenom sålunda en fast norm för redovisningen icke erhålles -—•
delade meningar kunna råda. Beträffande utlåningsfonderna märkes för
övrigt, dels att, enligt vad erfarenheten visar, förlusterna å lånerörelsen genomsnittligt
äro relativt obetydliga, dels att, även örn fondernas kapitaltillgångar
utlånas räntefritt, desamma på längre eller kortare tids varsel kunna
göras likvida och därmed bliva disponibla. Åtminstone i avseende å dessa
fonder torde för den skull starka skäl tala för att fondernas samtliga kapitaltillgångar
inräknas i den bokförda nettoförmögenheten, men att kapitalmedlen
därvid angivas fördelade i tvenne grupper, räntabla och icke-räntabla
tillgångar.
Ifrågavarande spörsmål synes statskontoret vara av den vikt, att detsamma
bör göras till föremål för ytterligare övervägande, lämpligen i samband
med den utredning rörande redovisningen av del nu befintliga statskapitalet,
vilken de sakkunniga ansett böra komma till stånd i samband med övergången
till det nya riksstatssystemet. Såvitt ämbetsverket kan förstå, behöver
ett uppskov med ställningstagandet på denna punkt icke hindra, att — därest
så eljest anses önskvärt — frågan om den ändrade riksstatsuppställningen i
princip underställes redan innevarande års riksdag.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Vad angår förslaget till riksstatens uppställning vill statskontoret slutligen
tillägga, att ur formell synpunkt det synes vara att föredraga, att överskott
och underskott i riksstaten angivas såsom överskott, respektive underskott
»att regleras över statens budgetutjämningsfond» framför att i detta sammanhang
begagnas de mera bokföringsmässiga uttrycken »tillföras» och
»avföras å» sagda fond. Vidare ifrågasätter ämbetsverket, om icke de under
kapitalbudgeten upptagna rubrikerna »kapitalmedel» och »kapitalinvestering»
— såsom i en statuppställning tämligen överflödiga — utan olägenhet
kunna och lämpligen böra utgå.
Vid ärendets föredragning i statskontoret har enligt ett utlåtandet bifogat
protokollsutdrag statskommissarien Tottie uttalat särskild mening och därvid
anfört:
För min del kan jag icke ansluta mig till den synpunkten, att den nuvarande
uppställningen av riksstaten är så bristfällig, att omedelbart några mera
ingripande reformer krävas. Jag kan heller icke finna, att riksstatens uppställning
bör gnindas på förhållandena under då och då återkommande kristidsperioder,
utan anser, att utgångspunkten bör vara riksstatsuppställningen
under år, då förhållandena måste anses vara i stort sett normala. Riksräkenskapsverkets
tidigare framförda förslag att å särskilda fonder redovisa
dels extra ordinarie arbeten, dels oreglerade kapitalmedelsföriuster synes
mig vara den utväg, som i första hand bör tillgripas för att erhålla en allmän
grundval för regleringen av dessa redovisningsfrågor. Ett fullt genomfört
avskrivningsförfarande med direkta anslag för detta ändamål torde ur
synpunkten av planmässighet och överskådlighet få anses vara att föredraga
framför att täcka uppkomna underskott med anlitande på föreslaget sätt av
den s. k. budgetutjämningsfonden, vilken för övrigt enligt förslaget under
vissa år icke skulle kunna i enlighet med tidigare uppgjorda täckningsplaner
disponeras härför. Att göra budgetutjämningsfondens möjligheter att fylla
sitt ändamål till en del beroende av utfallet av budgeten under visst år lärer
också enligt min mening vara ett tillvägagångssätt, som knappast kan anses
mera tillfredsställande än det nu tillämpade systemet. I den mån den nuvarande
kassafonden stiger till sådant belopp, att den kan till viss del disponeras
för täckning av lånemedelsförluster eller för andra avskrivningsändainål
bör även framdeles lämpligt belopp därav tagas i anspråk efter riksdagens
i varje särskilt fall fattade beslut.
Att, såsom de sakkunniga föreslagit, vidtaga sådana anordningar, att —
då budgetutjämningsfonden saknar tillgång — riksgäldskontoret skall tillhandahålla
statskontoret kassaförstärkning genom upplåning, synes mig vara
en utväg, som icke är tillrådlig, därest den — vilket enligt förslaget torde
bliva fallet — jämförelsevis ofta måste tillgripas. § 43 i reglementet för
riksgäldskontoret synes hänvisa till att kassaförstärkning icke bör äga rum
under sådana förhållanden, som skapas genom de sakkunnigas förslag. Genomföres
detta förslag, torde i varje fall sådan ändring i nämnda paragraf
böra ske, att riksgäldskontoret skall hava att i mån av behov ställa till statskontorets
förfogande en summa, som högst motsvarar det å budgetutjämningsfonden
enligt riksstaten upptagna underskottet. Detta tillhandahållande
av medel synes då icke vara att betrakta såsom kassaförstärkning i
vanlig mening, utan såsom en ersättning för lånemedel, som enligt nu tilllämpade
budgetprinciper normalt bort anvisas för bristens täckande, därest
icke andra tillgångar kunnat för ändamålet disponeras.
Vad beträffar redovisningen av statsverkets tillgångar synas de sakkunniga
icke hava framlagt något förslag, som innefattar en fullständig redo
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 225.
13
visning av vad som skall anses ingå i statsförmögenheten. Innan en uppdelning
i driftbudget och kapitalbudget sker, torde dock böra klarläggas vad
som verkligen bör redovisas såsom ingående i statsförmögenheten. Även om
man anser sig vara bunden av vissa allmänna bokföringsprinciper, lärer man
dock här icke kunna godtaga ett resultat, som leder därtill att från statens
redovisade tillgångar uteslutas de oräntabla kapitalfordringar, som faktiskt
finnas och som representera en betydande del av statens förmögenhet. Uppmärksammas
må också, att dessa vid visst tillfälle oräntabla tillgångar kort
tid därefter kunna lämna avkastning.
Slutligen tillåter jag mig helt allmänt framhålla, att den grundläggande
uppfattning, som kännetecknar de sakkunnigas förslag, nämligen strävan att
skapa garantier mot missbruk av den större frihet, som en balansering av
budgeten under en flerårig period lämnar åt statsmakterna, icke med hänsyn
till hittillsvarande erfarenhetsrön synes mig påkalla särskilda åtgärder,
och att statsmakterna under en krisperiod måste vara obundna att handla
med hänsyn till då rådande förhållanden samt att några i förväg för ett dylikt
handlande uppdragna riktlinjer torde sakna verkligt värde, då ett nödtillstånd
inträder och exceptionella åtgärder påkallas.
Fullmäktige i riksbanken, som yttrat sig över förslaget allenast i den del
det berör riksbanken, lia anfört:
Riksbanken erhåller sin vinst dels från en avbetalningslånefond, som är
ställd under riksbankens förvaltning och som med hänsyn till sin natur bör
förvaltas av riksbanken, dels ock från övriga rörelsegrenar. Avbetalningslånefonden,
vars kapital ursprungligen var 12,500,000 kronor, bär under
åren 1918—1930 successivt ökats till sitt nuvarande belopp 44,000,000 kronor.
Den har, liksom riksbankens grundfond och reservfond å resp.
50,000,000 kronor och 20,000,000 kronor, avsatts av bankens behållna vinstmedel.
Enligt lagen för Sveriges Riksbank äger riksdagen att — med visst förbehåll
— förfoga över riksbankens behållna årliga vinst.
Enligt fullmäktiges mening torde rent praktiska synpunkter tala för att
såväl de egna fonderna som avbetalningslånefonden behandlas efter ensartade
principer. Sistnämnda fond synes därför böra upptagas bland »riksbankens
tillgångar och skulder». Bland tillgångarna skulle alltså uppföras
utestående avbetalningslån och bland skulderna avbetalningslånefonden.
Härigenom skulle riksbankens inkomster i framtiden komma att redovisas
på samma sätt som hittills.
Vad härefter angår grundfonden, må erinras, att riksbanken närmast är
att anse såsom ett bolag, bildat enligt särskild lag, och därför synes böra
behandlas såsom övriga bolag, vilka ägas av staten. Det torde under sådana
förhållanden vara lämpligt, att under rubriken »tillgångar» i rikshuvudboken,
exempelvis närmast före »statens övriga aktier», uppföres en särskild
rubrik »riksbanksfonden» eller »riksbankens grundfond», vilken då bör uppföras
med 50,000,000 kronor. Riksbankens faktiska tillgångar överstiga givetvis
högst väsentligt detta belopp. Emellertid torde i likhet med vad för
närvarande är fallet med andra liknande tillgångar exempelvis aktiebolaget
Tobaksmonopolets aktier icke heller riksbankens grundfond böra upptagas
till högre belopp än det nominella värdet.
I sitt över förslaget avgivna utlåtande, som begränsats att avse de delar
därav som beröra riksgiildskontoret, lia riksgälds/ullmäktige anfört:
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 225.
Fullmäktige hava icke funnit anledning till erinran mot de sakkunnigas
ifrågavarande förslag, vilka synas vara ägnade att giva ökad klarhet och
reda åt hithörande delar av budgeten. Fullmäktige få tillika förklara riksgäldskontoret
berett att, därest de sakkunnigas förslag godkännes av Kungl.
Maj:t och riksdagen, lämna den medverkan, som förslagets genomförande
erfordrar från kontorets sida. I detta sammanhang må framhållas, att inom
riksgäldskontoret förslag redan utarbetats till omläggning av kontorets bokföring
i anslutning till de sakkunnigas förslag.
Endast i ett avseende anse sig fullmäktige böra i detta sammanhang uttala
ett särskilt önskemål. De sakkunniga hava funnit starka skäl tala för att
den direkta avskrivningsmetoden tillämpas vid avskrivning av oräntabla nyinvesteringar
i statens affärsverk. Vid denna avskrivningsmetod är det icke
möjligt att ur balansräkningen för ett sådant verk erhålla kännedom om
storleken av ifrågavarande investeringar. Då det emellertid måste anses vara
av intresse att hava tillgång till uppgifter härom synes det vara önskvärt,
att i sådana fall, där den direkta avskrivningsmetoden skall tillämpas, särskild
redovisning över de oräntabla, omedelbart avskrivna nyinvesteringarna
föres vid sidan av räkenskaperna.
Utredning rörande formerna för en övergång
till det föreslagna systemet.
I syfte att närmare klarlägga de budgettekniska spörsmål, som kräva sin
lösning vid övergången från nuvarande system till det av budgetsakkunniga
förordade, har inom finansdepartementet utarbetats en promemoria rörande
möjligheterna att inpassa det framlagda riksstatsförslaget för budgetåret
1937/1938 i det nya systemet. Promemorian torde få såsom bilaga fogas vid
protokollet i delta ärende (bilaga B).
Med hänsyn till att redovisningen av de i riksstatsförslaget för extraordinära
avskrivningar beräknade medlen och av de häremot svarande
täckningsmedlen på grund av den föreslagna ändringen av formerna för
disposition av kassafonden (budgetutjämningsfonden) icke direkt låter sig
infoga i det nya systemet och därför kan tänkas ordnad på olika sätt, ha
i promemorian framlagts alternativa förslag till ändrad uppställning av riksstaten
för nästföljande budgetår. Det första av dessa förslag, som strängt
följer principerna för den av de sakkunniga förordade riksstatsutformningen,
karakteriseras därav, att det i riksstatsförslaget för extraordinära avskrivningar
i anspråk tagna beloppet av kassafonden förutsatts skola upptagas
å driftbudgeten såsom underskott att avföras å budgetutjämningsfonden;
de mot angivna belopp svarande avskrivningsmedlen skulle då redovisas å
driftbudgeten. Vid de övriga alternativen har det underskott å driftbudgeten,
som sålunda framträder vid övergången från nuvarande system till det
föreslagna, redovisats i annan ordning än över driftbudgeten genom att det
för avskrivningsändamål disponerade beloppet kassafondsmedel, respektive
bela det inkomstbelopp som disponerats för vad som kan betraktas såsom
extraordinär avskrivning förutsatts skola antingen över kapitalbudgeten tillföras
riksgäldsfonden, eller också vid sidan av riksstaten överföras till riksgäldsfonden
eller direkt till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.
Kungl. Maj:ts proposition nr 223.
15
Riksräkenskapsuerkets yttrande i ärendet.
Sedan utlåtanden över budgetsakkunnigas förslag inkommit från förenämnda
myndigheter, hava såväl de budgetsakkunnigas promemoria som
dessa utlåtanden och den inom departementet i anslutning till de sakkunnigas
framställning utarbetade promemorian remitterats till riksräkenskapsverlcet,
som i ärendet anfört följande:
I underdånigt utlåtande den 14 oktober 1935 över arbetslöshetsutredningens
i dess betänkande II framlagda förslag rörande vissa budgettekniska frågor
m. m. har riksräkenskapsverket underkastat den nuvarande riksstatsuppställningen
en ingående granskning samt närmare angivit de brister, som enligt
ämbetsverkets uppfattning vidlåda denna uppställning. Enligt riksräkenskapsverkets
ifrågavarande, i budgetsakkunnigas promemoria refererade
framställning äro berörda brister väsentligen att hänföra till sättet för redovisningen
av dels i anspråk tagna kapitaltillgångar, dels avbetalning å statsskulden,
dels slutligen utgifter för icke räntabla kapitalinvesteringar.
De av riksräkenskapsverket i utlåtandet framlagda alternativa förslagen till
ändrad uppställning av riksstaten hade utarbetats med utgångspunkt från det
sedan gammalt uppställda kravet på budgetens balansering, d. v. s. att utgifter
för i finansiell mening icke räntabla ändamål borde täckas av löpande
inkomster, varemot förefintliga kapitaltillgångar eller lånemedel icke borde
anlitas för utgifter av denna art. Med hänsyn till att i vissa statsfinansiella
situationer icke kunde undvikas, att avsteg måste göras från normalt gällande
budgetprinciper förordade emellertid riksräkenskapsverket, att under tider,
då svår depression rådde och då för ändamålet skattemedel icke kunde
utan stora svårigheter uppbringas, anslag till extra ordinära allmänna arbeten
finge finansieras genom kapitaltillgångar eller lånemedel. Enligt riksräkenskapsverkets
förslag till riksstatsuppstänning hade följaktligen förutsatts, att
anslag för nämnda ändamål skulle kunna överflyttas från skattebudgeten till
budgetens andra huvuddel, »kapitalbudgeten». Vid tillgripande av denna utväg
borde emellertid alltjämt den regeln upprätthållas, att sålunda uppkomna
bokförda tillgångar skulle genom anvisande av anslag å skattebudgeten
snabbt avskrivas.
Budgetsakkunnigas förslag till uppställning av riksstaten har utarbetats i
principiell anslutning till det av riksräkenskapsverket framlagda, såsom alternativ
II betecknade förslaget. Den ur budgetteknisk synpunkt viktigaste olikheten
mellan de båda förslagen hänför sig till det förhållandet, att enligt budgetsakkunnigas
förslag den av riksräkenskapsverket för normala förhållanden
föreslagna fördelningen av utgifterna mellan budgetens två huvuddelar skall
upprätthållas i alla finanslägen och att följaktligen någon överflyttning under
depressionstider av icke räntabla utgifter från »driftbudgeten» till »kapitalbudgelen»
icke skall medgivas.
Riksräkenskapsverket finner den utformning av riksstatsuppställningen,
som budgetsakkunniga med utgångspunkt härifrån utarbetat, innebära en väsentlig
förbättring av ämbetsverkets eget tidigare förslag. Riksräkenskapsverket
tillmäter härvid särskild betydelse, att med tillämpande av budgetsakkunnigas
förslag till riksstatsuppställning en budgetordning ernås, vilken ger ett
klart uttryck för såväl varje enskild budgets innebörd i balanseringshänseende
som förutsättningarna för budgetens balansering på längre sikt.
över budgetsakkunnigas promemoria hava utlåtanden avgivits av statskontoret
och, vad avser de delar av promemorian, som beröra riksbanken och
riksgäldskontoret, av fullmäktige i riksbanken respektive riksgäldskontoret.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
I de av myndigheterna avgivna utlåtandena har erinran mot den budgettekniska
utformningen av de sakkunnigas förslag till riksstatsuppställning
framställts allenast beträffande viss med den nya uppställningen sammanhängande
omläggning av rikshuvudbokens kapitalredovisning, vilket spörsmål
statskontoret funnit böra göras till föremål för ytterligare övervägande.
Ett genomförande av de sakkunnigas förslag till riksstatsuppställning förutsätter,
att statens i rikshuvudboken redovisade nettoförmögenhet för framtiden
inskränkes till att i princip omfatta allenast räntabla kapitaltillgångar.
Härav följer bland annat, ej blott att nu i rikshuvudboken oredovisade, oräntabla
men faktiskt befintliga kapitaltillgångar fortfarande skulle uteslutas
från statsverkets nettotillgångar utan även att från de hittills i rikshuvudboken
redovisade nettotillgångarna skulle avföras icke obetydliga, i statens utlåningsfonder
investerade kapitalbelopp, vilka beräknas icke giva full förräntning
med hänsyn till räntekostnaden för statens upplåning.
Statskontoret, som funnit delade meningar kunna råda rörande lämpligheten
av den föreslagna omläggningen av kapitalredovisningen, har beträffande
utlåningsfonderna bland annat framhållit, dels att, enligt vad erfarenheten
visade, förlusterna å lånerörelsen genomsnittligt vore relativt obetydliga, dels
att, även örn fondernas kapitaltillgångar utlånades räntefritt, desamma efter
längre eller kortare tids varsel kunde göras likvida och därmed bliva disponibla.
Enligt statskontorets mening talade åtminstone i avseende å dessa
fonder starka skäl för att fondernas samtliga kapitaltillgångar inräknades i
den bokförda nettoförmögenheten, varvid kapitalmedlen borde uppdelas i
två grupper, avseende den ena räntabla och den andra icke räntabla kapitaltillgångar.
Rörande förevarande spörsmål vill riksräkenskapsverket för egen del framhålla
följande.
Enligt budgetsakkunnigas förslag till riksstatsuppställning skola den totala
budgetens två huvuddelar, driftbudgeten och kapitalbudgeten, å riksstaten
redovisas såsom två helt självständiga budgeter. Driftbudgeten avses skola
omfatta å inkomstsidan samtliga löpande inkomster och å utgiftssidan samtliga
i finansiell mening icke räntabla utgifter. Till kapitalbudgeten åter
skulle å inkomstsidan hänföras de för investering i statens kapitalfonder erforderliga
medlen och å utgiftssidan upptagas de anslag, som avses skola
anvisas såsom kapitalökning å statens kapitalfonder. För vinnandet av det
sålunda uppställda syftet erfordras, att vid anvisande å kapitalbudgeten av
anslag till helt eller delvis icke räntabla kapitalinvesteringar samtidigt å driftbudgeten
anvisas anslag till belopp svarande mot summan av de sålunda anvisade
anslag eller delar av anslag, vilka avse icke räntabla kapitalinvesteringar.
I förslaget till riksstatsuppställning förutsättes, att hithörande, å
driftbudgeten uppförda anslag skola anvisas såsom avskrivningsanslag.
Av den föreslagna riksstatsuppställningens utformning i nu omhandlade
avseende följer, att budgetens realiserande icke skulle medföra någon förändring
av statens bokförda nettoförmögenhet i annan mån än som svarar
mot driftbudgetens redovisade överskott respektive underskott. Någon ökning
av de olika kapitalfondernas bokförda nettotillgångar, motsvarande de
för icke räntabla kapitalinvesteringar anvisade anslagsmedlen, skulle ej heller
inträda vid dessa anslagsmedels disponerande för avsedda ändamål.
Det av de sakkunniga sålunda förordade sättet för medelsanvisningen avseende
icke räntabla kapitalinvesteringar och för avskrivning av de häremot
svarande icke räntabla kapitaltillgångarna grundar sig på riksräkenskapsverkets
i dess förutberörda utlåtande den 14 oktober 1935 framställda för
-
Kungl. Majlis proposition nr 225.
17
slag av enahanda innebörd. Under hänvisning till den motivering för förslaget,
som återfinnes i riksräkenskapsverkets tidigare, i hudgetsakkunnigas
promemoria återgivna uttalande i ämnet, får ämbetsverket nu framhålla, att
det angivna redovisningsförfarandet är en direkt konsekvens av de allmänna
budgettekniska principer, som lagts till grund vid utarbetandet av den föreslagna
nya riksstatsuppställningen.
I anledning av vad statskontoret anfört beträffande redovisningen av särskilt
statens utlåningsfonders kapitaltillgångar, vill riksräkenskapsverket
erinra därom, att genomförandet av budgetsakkunnigas förslag till riksstatsuppställning
icke innebär någon rubbning av hittillsvarande ordning beträffande
redovisningen av fondernas bruttotillgångar. Genom omläggningen
åsyftas allenast, att, i den mån dessa bruttotillgångar beräknas vara icke räntabla,
häremot svarande belopp redovisas å för ändamålet uppförda avskrivningskonton,
varigenom fondernas nettotillgångar bringas att sammanfalla
med fondernas räntabla kapitaltillgångar. Statskontorets erinran att med
hänsyn till förekommande fluktuationer beträffande medelräntan å statens
upplåning någon fast norm för redovisningen icke erhålles, synes ej i förevarande
sammanhang böra tillmätas avgörande betydelse. Nämnda omständighet
påverkar i samma mån räntabilitetsberäkningen beträffande statens
samtliga kapitalinvesteringar. Sättet för kapitalinvesteringarnas finansiering
måste emellertid alltid fastställas med ledning av medelräntans höjd vid tidpunkten
för kapitalinvesteringsanslagens anvisande. Det förhållandet att lånefondernas
kapitaltillgångar efter kortare eller längre tids varsel kunna göras
likvida synes icke heller böra medföra, att hithörande icke räntabla kapitalinvesteringar
i redovisningshänseende behandlas annorlunda än till övriga
kapitalfonder hänförliga, icke räntabla kapitalinvesteringar.
Riksräkenskapsverket vill slutligen erinra därom, att, då kravet på upprätthållandet
av statens förmögenhetsställning uppställts som riktlinje för statens
budgetpolitik, i statens nettoförmögenhet icke inräknats nu omhandlade icke
räntabla kapitaltillgångar. Även med hänsyn härtill är fördenskull den föreslagna
omläggningen av kapitalredovisningen att förorda.
Vad därefter angår redovisningen å riksstaten av riksbankens vinst och redovisningen
i rikshuvudboken av riksbankens tillgångar, hava budgetsakkunnigas
härutinnan framställda förslag icke givit anledning till någon principiell
erinran från fullmäktiges i riksbanken sida. I sitt utlåtande i ärendet
framhålla fullmäktige, att riksbanken närmast vore att anse såsom ett bolag,
bildat enligt särskild lag, och därför i redovisningshänseende borde behandlas
såsom övriga av staten ägda bolag. Vid sådant förhållande förordade fullmäktige,
att under »tillgångar» i rikshuvudboken, exempelvis närmast före
»statens övriga aktier», uppfördes en särskild rubrik »riksbanksfonden» eller
»riksbankens grundfond», vilken då borde upptagas med ett belopp, motsvarande
det bokförda värdet av riksbankens grundfond. Riksbanksvinsten förutsattes
härvid skola å riksstaten redovisas såsom utdelning å det i rikshuvudboken
bokförda fondkapitalet.
I anledning av vad riksbanksfullmäktige i ärendet anfört, vill riksräkenskapsverket
allenast göra det uttalandet, att enligt ämbetsverkets uppfattning
bland riksbankens i rikshuvudboken redovisade kapitaltillgångar böra inräknas
utom riksbankens grundfond även riksbankens reservfond och riksbankens
avbetalningslånefond. Den nya kapitalfondens namn torde härvid
lämpligen höra fastställas till riksbanksfonden och den häremot svarande inkomsttiteln
å riksstaten uppföras närmast före inkomsttiteln fonden för statens
aktier.
lii hany lill riksdagens protokoll 19117. 1 sami. Nr 226. ‘-t
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 22-5.
Fullmäktiges i riksgäldskontoret utlåtande i ärendet har icke givit riksräkenskapsverket
anledning till särskilt yttrande.
Riksräkenskapsverket övergår härefter till frågan om driftbudgetens balansering
över ett eller flera budgetår. Såsom närmare framgår av budgetsakkunnigas
promemoria hava under utredningsarbetet skiftande uppfattningar rörande balanseringsproblemets
lösning gjort sig gällande bland de sakkunniga, vilket
emellertid icke hindrat, att deras överläggningar lett fram till enhälliga rekommendationer
i alla praktiskt betydelsefulla budgettekniska spörsmål. De
sakkunniga hava funnit det i och för sig vara av underordnad betydelse,
örn perioden för budgetens balansering erhåller större eller mindre längd. I
den praktiska tillämpningen bar det dock synts medföra uppenbara fördelar,
att balansen mellan inkomster och utgifter upprätthålles för varje budgetår.
Erfarenheten bär emellertid visat, att svårigheterna för en ettårig balansering
stundom bliva så stora, att även de, som principiellt fasthålla vid denna kortare
balanseringsperiod såsom det normala, anse att en utsträckning av den
tidrymd, över vilken verkliga inkomster och verkliga utgifter skola väga jämnt
mot varandra, ej kan undvikas. Till samma slutsats hava de kommit, vilka
förorda en balansering av budgeten över en flerårig tidsperiod såsom ett
led i en konjunkturutjämnande finanspolitik. Även örn motiveringen för att
välja en flerårig balanseringsperiod får en i viss mån annan karaktär än enligt
den först nämnda uppfattningen, är det samma praktiska problem som
upprullas.
Den i budgetsakkunnigas promemoria sålunda konstaterade motsättningen
mellan å ena sidan en uppfattning, som strängt hävdar ettårsbalanseringens
företräden, och å andra sidan en uppfattning, enligt vilken flerårsbalansering
finnes höra givas ett något större utrymme, har kommit till uttryck dels i de
till promemorian fogade särskilda yttrandena av herrar Bergendal och Hildebrand,
dels i statskontorets utlåtande över budgetsakkunnigas förslag.
När riksräkenskapsverket nu går att taga ställning till ettårs- respektive
flerårsbalanseringens företräden och risker, vill ämbetsverket till en början
närmare belysa balanseringens faktiska genomförande under tidigare budgetår.
Vad först angår utvecklingen från och med budgetåret 1931/32, förelåg
betydande underbalansering under vart och ett av budgetåren 1931/32—
1934/35, medan budgetåren 1935/36 och 1936/37 karakteriserats av en omfattande
överbalansering. Jämväl riksstatsförslaget för budgetåret 1937,38 utvisar
en betydande överbalansering. För samtliga dessa sju budgetår har
man sålunda haft att räkna med mycket betydande avvikelser från jämn balansering,
för fyra budgetår underskott och för tre budgetår överskott. En
undersökning av balanseringens genomförande under tidigare budgetår från
och med år 1912 har ådagalagt, att mycket stora avvikelser från jämn balansering
förelegat under ett flertal budgetår och att relativt mindre men
dock avsevärda avvikelser förekommit under andra budgetår. Under perioden
1917—1922 har sålunda med utgångspunkt från budgetutfallet den sammanlagda
behållningen å statsverkets kassafond och statsverkets fond av rusdrycksmedel
utvisat årliga variationer, som för fem budgetår överstigit 100
miljoner kronor och för tre budgetår 200 miljoner kronor. Från och med år
1920 hava avvikelserna från jämn balansering till avsevärd del föranletts av
den särställning i budgethänseende, som rusdrycksmedelsinkomsterna under
en följd av budgetår fått intaga. Uppmärksammas må ock, att automobilskattemedlens
redovisning å specialbudget i verkligheten möjliggjort, att
under visst budgetår inflytande inkomster kunnat i betydande utsträckning
disponeras under efterföljande budgetår. Vidare har jämväl den omfattande
medelsanvisning, som hänför sig till å riksstaten uppförda reservationsanslag,
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
19
inneburit, att dispositionen av inkomster kommit att ske lång tid efter det att
inkomsterna influtit i statsverkets kassa. Under tidigare budgetår bär slutligen
å andra sidan genom en omfattande, vid sidan av riksstaten redovisad
förskottsutbetalning av löpande utgifter till visst budgetår hänförliga inkomster
disponerats före budgetårets ingång.
Av vad riksräkenskapsverket sålunda anfört, torde framgå, att under den
tid den nuvarande riksstatsuppställningen tillämpats principen, att varje
budgetårs löpande utgifter skola täckas av till samma budgetår hänförliga
löpande inkomster, strängt upprätthållits allenast i mycket begränsad omfattning
samt att under olika delar av perioden stora avvikelser från jämn
balansering av inkomster och utgifter förelegat.
Orsakerna till att ettårsbalansering av budgeten sålunda tidigare i många
fall icke tillämpats och med säkerhet icke utan stora svårigheter kunnat
mera allmänt genomföras hava främst varit att söka i de häftiga växlingar
mellan goda och dåliga tider, som kännetecknat det ekonomiska livet under
och efter världskriget. De ekonomiskt gynnsamma åren hava utmärkts av
stark stegring av inkomsterna, vilken stegring vid inträdande konjunkturförsämring
hastigt förbytts i starkt sjunkande inkomsttillflöde. Utgifterna åter
hava vid övergången från goda till dåliga tider på grund av ökade understödskostnader
av skilda slag utvisat en i förhållande till inkomsterna motsatt
utveckling, innebärande alltså en stegring av utgifterna under lågkonjunkturen.
Vid tillämpande av en konjunkturutjämnande finanspolitik har
utgiftsstegringen under lågkonjunkturen blivit än mer framträdande.
De motsatta utvecklingstendenser, som inkomsterna och utgifterna sålunda
utvisa under de skilda faserna av konjunkturförloppet, måste enligt riksräkenskapsverkets
uppfattning tillmätas avgörande betydelse, då det gäller
att utforma den statliga finanspolitiken på längre sikt. Ett strängt upprätthållande
av ettårig budgetbalansering oberoende av den ekonomiska konjunkturens
växlingar måste anses medföra olägenheter såväl^ under depressionstider
som under tider, då högkonjunktur råder. Vid svårartad depression
skulle ettårsbalansering av budgeten nödvändiggöra antingen aU beskattningen
drives orimligt i höjden eller att befogade utgiftsändamål åsidosättas.
Vid inträdande mera utpräglad konjunkturförbättring åter skulle ettårsbalanseringen
visserligen möjliggöra stora skattelättnader men ock öppna
vägen för en rundhänt utgiftspolitik. Riksräkenskapsverket håller före, att
i nu omhandlade lägen balanseringens utsträckning över ett flertal budgetår
otvivelaktigt är ägnad att medföra en större jämnhet i beskattningen och en
bättre avvägning av utgifterna.
Med den uppfattning rörande den lämpligaste lösningen av balanseringsproblemet,
som riksräkenskapsverket sålunda hävdat, kan ämbetsverket icke
ansluta sig till den mot flerårsbalansering av budgeten i princip avvisande
ståndpunkt, som utvecklats i de särskilda yttrandena till budgetsakkunnigas
promemoria och i statskontorets över samma promemoria avgivna utlåtande.
Kravet på upprätthållande av ettårsbalansering, på sätt i nämnda yttranden
och utlåtande angivits, skulle nämligen efter genomförandet av den
av budgetsakkunniga föreslagna nya riksstatsuppställningen — enligt vilken
varje överskott respektive underskott skulle redovisas öppet å riksstaten —
innebära en mycket stark begränsning av den rörelsefrihet i fråga om budgetens
balansering, som i verkligheten tillämpats redan med den nuvarande
riksstatsuppställningen.
Riksräkenskapsverket vill i detta sammanhang erinra därom, att de av
konjunkturväxlingarna föranledda svårigheterna att under varje särskild rä
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
kenskapsperiod upprätthålla en önskvärd relation mellan inkomster och utgifter
göra sig gällande icke allenast i den statliga hushållningen utan känneteckna
den ekonomiska verksamheten över huvud. Av särskilt intresse är
härvid den inställning, som välskötta enskilda storföretag i omhandlade avseende
intaga. I syfte att neutralisera verkningarna av en inträdande konjunkturförsämring
söka dylika företag under ekonomiskt gynnsamma år genom
fondbildning eller skuldavbetalning konsolidera ställningen. Med stöd
av de sålunda uppsamlade reserverna respektive möjligheten att upptaga nya
lån kunna företagen därefter utan att deras framtida utveckling äventyras
uthärda lågkonjunkturens påfrestningar. Varje insiktsfull och ansvarskännande
företagsledning eftersträvar en sådan utjämning de olika räkenskapsåren
emellan, att verksamheten kan bedrivas i görligaste mån friktionsfritt.
Särskilt må erinras, att vid företag, vilka äro organiserade såsom aktiebolag,
det anses önskvärt, att aktieutdelningen icke underkastas allt för stora växlingar.
Genom den uppställning av riksstaten och de budgettekniska anordningar
i övrigt, som av budgetsakkunniga föreslagits, skulle enligt riksräkenskapsverkets
uppfattning goda förutsättningar skapas för en rationell utjämning av
statens hushållning de olika budgetåren emellan. När riksräkenskapsverket
sålunda för sin del förordar, att flerårsbalansering av budgeten bör kunna
tillgripas, dock endast i vissa, i budgetsakkunnigas promemoria närmare angivna
finanslägen, förbiser ämbetsverket icke de särskilda risker, som kunna
vara förbundna med flerårsbalanseringens genomförande. Även riksräkenskapsverket
finner möjligheten att under lågkonjunktur underbalansera budgeten
innebära en allvarlig risk, att tillbörlig återhållsamhet vid anslagsanvisningen
icke iakttages. Såsom i det föregående påvisats, föreligger emellertid
vid ett strängt upprätthållande av ettårsbalansering motsvarande risk under
tider, då högkonjunktur råder. I det långa loppet lära de här berörda
med vardera balanseringsmetoden förbundna riskerna ungefärligen uppväga
varandra. Riksräkenskapsverket, som i varje fall icke kan tillmäta de mot
flerårsbalanseringen härutinnan framställda erinringarna någon större räckvidd,
finner emellertid denna balansering onekligen vara förbunden med
avsevärda risker i annat avseende. Riksräkenskapsverket syftar härvid på
det förhållandet, att bedömandet av såväl det aktuella konjunkturläget som
den framtida konjunkturutvecklingen alltid måste bliva relativt osäkert. En
allvarligare felbedömning i ettdera eller båda dessa avseenden skulle utan tvivel
i avsevärd män rubba förutsättningarna för balanseringens korrekta genomförande.
Även nu angivna risker äro — låt vara i mera begränsad utsträckning
— för handen jämväl vid ettårsbalansering. Den av budgetsakkunniga
föreslagna formen för flerårsbalanseringens genomförande erbjuder
emellertid enligt riksräkenskapsverkets uppfattning tillräckliga möjligheter att
genom justering av avskrivnings- och täckningsplaner neutralisera verkningarna
av tidigare gjorda dylika felbedömningar. Vid sådant förhållande
lärer tillkomsten av de fortlöpande undersökningar rörande den ekonomiska
utvecklingen, som avses skola anförtros åt det beslutade konjunkturinstitutet,
i förevarande sammanhang kunna bliva av väsentligt värde. För ett
siffermässigt korrekt genomförande av flerårsbalanseringen är slutligen av
betydelse, att de inom finansdepartementet under senare år utarbetade förhandsberäkningarna
rörande inkomsttillflödet och utgiftsbehovet under de
närmast framtida budgetåren fullföljas och ytterligare fördjupas.
Riksräkenskapsverket har slutligen att taga ställning till frågan om utformningen
av riksstaten för det budgetår, den nya uppställningen första gången
avses skola tillämpas. Till belysning av de speciella budgettekniska problem,
Kungl. Maj.ts proposition nr 225.
21
som sammanhänga med övergången till den nya riksstatsuppställningen, hava
i en i remissen ingående, inom finansdepartementet utarbetad promemoria
på grundval av det i årets statsverksproposition framlagda riksstatsförslaget
för budgetåret 1937/38 siffermässiga sammanställningar utarbetats, utvisande
den konkreta utformningen enligt den nya budgetordningen av riksstaten
och vissa till denna hörande bilagor m. m. I promemorian hava redovisats
tre olika huvudalternativ, av vilka två uppdelats i vardera två varianter.
De olika alternativen hava erhållit beteckningarna I, II a, II b, III a och
III b.
Den olika utformningen av de tre huvudalternativen sammanhänger med
det förhållandet, att enligt den nuvarande budgetordningen, som förutsätter
att skattebudgeten å riksstaten alltid bringas att formellt balansera, tidigare
faktiska budgetunderskott kommit att i rikshuvudboken redovisas bland statens
bokförda kapitaltillgångar och där erhållit karaktären av oreglerade kapitalmedelsförluster.
Anslag till avskrivning av dylika förluster hava härvid
i regel redovisats under utgifter för kapitalökning å titeln för avbetalning å
statsskulden. Enligt den föreslagna nya riksstatsuppställningen åter skola
de å riksstaten öppet redovisade budgetunderskotten avföras å budgetutjämningsfonden
och komma alltså aldrig att ingå bland rikshuvudbokens bokförda
kapitaltillgångar. Härav följer, att medel för avskrivning av oreglerade
kapitalmedelsförluster å ena sidan och för täckning av tidigare å riksstaten
uppförda budgetunderskott å andra sidan enligt den föreslagna nya
riksstatsuppställningen bliva föremål för en budgettekniskt olikartad redovisning,
i det att de förra medlen anvisas å anslag, vilka ingå bland driftbudgetens
övriga utgiftsanslag, medan de senare medlen uppföras såsom överskott
å driftbudgeten.
På grund av nu angivna förhållande liksom av den anledningen, att vid
ett kontinuerligt tillämpande av den föreslagna nya riksstatsuppställningen
täckningen av oreglerade kapitalmedelsförluster genom driftbudgetens underbalansering
skulle kunna genomföras tidigare än enligt den nuvarande budgetordningen,
kan icke undvikas, att vid övergången till det nya budgetsystemet
vissa komplikationer inträda. Detta har ock givit anledning till framläggandet
i departementspromemorian av alternativa förslag till uppställning
av riksstaten för övergångsåret.
Enligt alternativ I har utgiftshuvudtiteln för avskrivning av oreglerade
kapitalmedelsförluster uppförts med 73,626,300 kronor och driftbudgetens
underskott beräknats till 37,070,000 kronor. Enligt alternativen II och III
hava — på grunder som i promemorian angivits — de för avskrivning av
oreglerade kapitalmedelsförluster upptagna anslagsbeloppen reducerats till
respektive 43,926,300 kronor och 25,013,500 kronor, svarande mot respektive
ett budgetunderskott av 7,370,000 kronor och ett budgetöverskott
av 11,542,800 kronor. De belopp, varmed i förhållande till alternativ I de för
avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster uppförda anslagen minskats,
enligt alternativ 11 29,700,000 kronor och enligt alternativ III 48,612,800
kronor, hava avsetts skola redovisas i annan ordning än över driftbudgeten.
Enligt de såsom alternativ II a och III a betecknade riksstatsuppställningarna
hava nämnda belopp redovisats (ivor kapitalbudgeten såsom omföringar från
budgetutjämningsfonden till riksgäldsfonden, varefter själva avskrivningen
skulle genomföras vid sidan av riksstaten. Enligt alternativen II b och lil b
åter har såväl dispositionen av medlen ur budgetutjämningsfonden som själva
avskrivningen förutsatts skola redovisas vid sidan av riksstaten.
Vid bedömandet av de olika förslagen till riksstatsuppställningar för övergångsåret
ina till förmån för alternativ I särskilt framhållas, att genom tilllämpning
av della alternativ vinnes, alt samtliga de i det lill grund för (löpar
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
tementspromemorians riksstatsuppställningar liggande riksstatsförslaget för
budgetåret 1937/38 upptagna anslagsmedel, vilka avse avskrivning av oreglerade
kapitalmedelslörluster, bliva redovisade över driftbudgeten. Enligt
alternativen II a och III a skulle visserligen samtliga för avskrivning av
oreglerade kapitalmedelsförluster avsedda medel redovisas över riksstaten,
men i den mån dessa medel överflyttades till kapitalbudgeten skulle, såsom
tidigare angivits, själva avskrivningen genomföras vid sidan av riksstaten,
vilket måste anses mindre tillfredsställande. Härtill kommer, att den föreslagna
redovisningen av för avskrivningsändamål avsedda medel över kapitalbudgeten
icke lärer vara förenlig med grunderna för kapitalbudgetens
anordning enligt det föreslagna nya budgetsystemet, jämlikt vilka grunder
kapitalbudgeten närmast skall utgöra en plan för ny kapitalinvestering
i statens kapitalfonder. Beträffande de såsom alternativ II b och III b
betecknade riksstatsuppställningarna slutligen synes någon annan erinran
icke kunna framställas än att dessa uppställningar i ännu högre grad än
alternativen II a och III a eftersätta kravet på riksstatens fullständighet.
Även örn det kan anses försvarligt att i ett undantagsläge vid övergången
till en ny budgetordning genomföra vissa till riksstaten normalt hänförliga finansoperationer
vid sidan av riksstaten, finner riksräkenskapsverket sig likväl
icke kunna förorda, att vid utarbetandet av riksstaten för övergångsåret
något annat av de i departementspromemorian framlagda förslagen till riksstatsuppställningar
lägges till grund än det som alternativ I betecknade.
Av den i departementspromemorian för alternativ I utarbetade siffermässiga
riksstatsuppställningen framgår, att budgeten för övergångsåret enligt
detta alternativ skulle framstå såsom i avsevärd mån underbalanserad. Med
hänsyn till att till grund för riksstatsuppställningen lagts riksstatsförslaget
för budgetåret 1937,38, under vilket budgetår en utpräglad högkonjunktur
förutsatts skola råda, kan det förefalla anmärkningsvärt, att riksstaten för
övergångsåret skulle utvisa ett icke obetydligt budgetunderskott. Anledningen
härtill är emellertid närmast att söka i det förhållandet, att enligt riksstatsförslaget
för budgetåret 1937/38 mycket stora belopp disponerats ur
statsverkets kassafond för avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster.
En bättre anslutning av riksstaten för övergångsåret till under samma
budgetår rådande konjunkturläge skulle enligt riksräkenskapsverkets mening
ernås, örn i uppställningen enligt alternativ I viss del av anslagen till avskrivning
av oreglerade kapitalmedelsförluster överflyttades från riksstaten för
övergångsåret till en för ändamålet upprättad tilläggsstat för det närmast
föregående budgetåret.
Vid en dylik anordning, som riksräkenskapsverket för sin del förordar,
föreligger intet hinder mot att riksstaten för övergångsåret enligt det i departementspromemorian
valda exemplet siffermässigt erhåller den utformning,
som framgår av alternativ lil b.
Departements- Den statsfinansiella utvecklingen under senare år har riktat uppmärksamchefen.
]ieten på vissa budgettekniska problem av stor praktisk betydelse. Närmast
är det frågan, huru man i betryggande former skall kunna ge finanspolitiken
en under växlande konjunkturer nödvändig rörlighet, som därvid tilldragit
sig uppmärksamhet. Olika utvägar lia prövats att inom den nuvarande riksstatsuppställningens
ram uppmjuka de balanseringsregler som anses i princip
gälla. Under första delen av den senast förflutna depressionsperioden
täcktes sålunda löpande utgifter i viss utsträckning nied anlitande av fondmedel.
I riksstaterna för budgetåren 1933/1934 och 1934/1935 åter finansie
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
23
rades vissa utgifter, som normalt skulle ha bestritts av skattemedel, med hjälp
av lånemedel; med den av budgetsakkunniga föreslagna terminologin kan
man säga, att en del verkliga utgifter överfördes till kapitalbudgeten samtidigt
som vissa avskrivningar av nya investeringar uppskötos. Anstalter träffades
emellertid för en snabb framtida avskrivning av därvid uppstående lånemedelsförluster.
Intet av dessa system har synts tillfredsställande, emedan
de ej medgivit den klara redovisning av de företagna finansieringsåtgärderna,
som utgör den främsta garantin mot missbruk av möjligheten till avvikelser
från jämn balansering, ägnade att försämra statens förmögenhetsställning.
Mot bakgrunden av de budgettekniska diskussioner som förts och de
finanspolitiska åtgärder som vidtagits under depressionsåren förordade arbetslöshetsutredningen
i sitt slutbetänkande en prövning av lämpligheten av
nuvarande riksstatsuppställning ur angivna synpunkter. Därvid utgick utredningen
närmast från en kritik av systemet att anlita fondmedel för finansiering
av krisutgifter. Det förhållandet, att fondmedel därvid jämställdes
med verkliga inkomster och ej med lånemedel samt budgeten därför framställdes
och uppfattades såsom balanserad, ansågs sålunda försvaga motiven
att återställa statens genom fonddispositionen försämrade förmögenhetsställning.
Av utredningens ståndpunktstagande framgår emellertid, att den icke
heller fann det lämpligt, att den enligt utredningens mening under depressionstider
oundvikliga underbalanseringen gavs formen av en överflyttning avverkliga
utgifter till kapitalbudgeten.
Den kritiska inställning mot nuvarande budgetsystem, åt vilken arbetslöslietsutredningens
framställning gav uttryck, återspeglades även i de över utredningens
betänkande i denna del avgivna utlåtandena. Särskilt riksräkenskapsverket
underströk i sitt yttrande i ärendet de brister i nuvarande riksstatsuppställning,
vilka framträtt under krisårens påfrestningar. Även vid
ärendets fortsatta beredning genom särskilda sakkunniga har önskvärdheten
av en rationellare och smidigare uppställning av riksstaten allmänt godtagits
såsom en utgångspunkt för diskussionen. I de över budgetsakkunnigas promemoria
avgivna utlåtandena, slutligen, har en avvikande mening på denna
punkt framförts blott av en reservant inom statskontoret.
För egen del ansluter jag mig till uppfattningen, att nuvarande riksstatsuppställning
icke bereder möjligheter till en sådan redovisning av avsteg
från jämn balansering, att tillräckliga garantier för ett upprätthållande av
statens förmögenhetsställning kunna anses föreligga. Som de största svagheterna
framstå enligt min mening å ena sidan den likartade behandlingen
av fonddisposition och av disposition av verkliga inkomster samt å andra
sidan den oklarhet och de redovisningssvårigheter som äro oundvikliga örn
budgeten formellt balanseras genom överförande av verkliga utgifter till kapitalbudgeten.
Att nödvändigheten av avskrivningar vid sistnämnda form för
underbalansering klart framträder, innebär visserligen en fördel vid jämförelse
med underbalansering med hjälp av fondmedel, men den kan likväl göras
till föremål för berättigade invändningar ur här ifrågavarande synpunkter.
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 225.
Det av budgetsakkunniga framlagda förslaget till ändrad riksstatsuppställning
enligt vilket fondmedel disponeras och redovisas efter samma grunder
som lånemedel samt en klar gräns upprätthålles mellan löpande utgifter och
investeringar synes mig i berörda avseenden äga uppenbara företräden framför
nu tillämpade system.
Tillräcklig anledning till en omläggning av riksstatens uppställning i syfte
att skapa i redovisningshänseende tillfredsställande former för avsteg från
jämn balansering skulle knappast föreligga, örn dessa avsteg utgjorde rena
undantagsföreteelser. Emellertid synes erfarenheten —• såsom av riksräkenskapsverket
framhållits — ge vid handen, att under den tid den nuvarande
riksstatsuppställningen tillämpats, principen, att varje budgetårs löpande utgifter
skola täckas av till samma budgetår hänförliga löpande inkomster,
strängt upprätthållits allenast i mycket begränsad omfattning samt att under
olika delar av perioden stora avvikelser från jämn balansering av inkomster
och utgifter förelegat. Främst med hänsyn till att en klar redovisning av de
framlagda riksstatsförslagens innebörd sålunda måste anses vara ett under
alla omständigheter betydelsefullt önskemål men även med tanke på angelägenheten
av att också i budgettekniskt hänseende åtgärder vidtagas för
mötande av de påfrestningar som en ny ekonomisk kris skulle medföra, vill
jag förorda att en omläggning av riksstaten i åsyftad riktning snarast möjligt
genomföres. Därvid torde det av budgetsakkunniga framlagda förslaget
böra läggas till grund.
Med hänsyn till frågans vikt torde riksdagens yttrande böra inhämtas angående
den av mig sålunda förordade omläggningen av riksstatens uppställning.
Den enighet, som rått bland budgetsakkunniga beträffande önskvärdheten
av en klarare uppställning av riksstaten, har framträtt jämväl med avseende
å principerna för den ändrade riksstatsuppställningens utformning samt å
detaljerna i det framlagda riksstatsförslaget
Bankofullmäktige ha i sitt yttrande över de sakkunnigas promemoria förordat
ett par smärre modifikationer i där framlagda förslag med avseende
å redovisningen av riksbanksvinsten m. m. Sålunda föreslås, att under »tillgångar»
i rikshuvudboken, exempelvis närmast före »statens övriga aktier»,
uppföres en särskild rubrik »riksbanksfonden» eller »riksbankens grundfond»,
vilken då bör uppföras med ett belopp motsvarande det bokförda värdet
av riksbankens grundfond. Riksbanksvinsten förutsättes härvid skola
å riksstaten redovisas såsom utdelning å det i rikshuvudboken bokförda
fondkapitalet. Vidare bör enligt fullmäktiges mening avbetalningslånefonden
behandlas efter ensartade principer som riksbankens egna fonder
och alltså redovisas bland riksbankens tillgångar och skulder. Till fullmäktiges
förslag som icke i mera väsentliga avseenden avviker från budgetsakkunnigas
ståndpunkt i frågan, har riksräkenskapsverket anslutit sig med
den modifikationen att i riksbankens i rikshuvudboken redovisade kapitaltillgångar
anses böra ingå utom riksbankens grundfond även riksbankens re
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
25
servfond och riksbankens avbetalningslånefond. Den nya kapitalfondens
namn torde härvid lämpligen böra fastställas till riksbanksfonden och den
häremot svarande inkomsttiteln å riksstaten uppföras närmast före inkomsttiteln
fonden för statens aktier.
Till bankofullmäktiges förslag med av riksräkenskapsverket förordade
modifikationer vill jag uttala min anslutning.
Statskontoret har framställt erinringar mot viss omläggning av rikshuvudbokens
kapitalredovisning, som sammanhänger med den av de sakkunniga
förordade riksstatsuppställningen. Verket har funnit berörda spörsmål böra
göras till föremål för ytterligare övervägande. I anledning av vad statskontoret
sålunda anfört, torde jag få erinra örn följande.
Enligt budgetsakkunnigas förslag till riksstatsuppställning förutsättes
driftbudgeten skola omfatta å inkomstsidan samtliga löpande inkomster och
å utgiftssidan samtliga i finansiell mening icke räntabla utgifter. I överensstämmelse
härmed skola bland driftbudgetens utgifter inräknas utom samtliga
löpande utgifter inklusive utgifter för statsskuldens förräntning även utgifter
för täckande av icke räntabla kapitalinvesteringar. Eftersom enligt
den nya budgetordningen vidare förutsättes, att driftbudgetens realiserande
icke skall medföra någon annan förändring av statens totala bokförda nettoförmögenhet
än som återspeglas såsom ökning eller minskning av budgetutjämningsfonden,
blir följden, att de å driftbudgeten för täckande av icke
räntabla kapitalinvesteringar uppförda anslagen måste anvisas, såsom avskrivningsanslag.
Vid sådant förhållande lärer icke kunna undvikas, att
jämväl icke räntabla kapitalinvesteringar i statens utlåningsfonder bliva föremål
för avskrivning och att anslag för ändamålet anvisas å driftbudgeten.
Med hänsyn till här angivna synpunkter, vilka närmare utvecklats av riksräkenskapsverket,
finner jag mig böra tillstyrka att de sakkunnigas förslag
även i denna del lägges till grund vid den av mig förordade riksstatsomläggningen.
I statskontorets utlåtande har uppmärksamheten riktats på de förändringar
i statsverkets kassaställning som skulle bli följden av ett finansieringssystem,
vid vilket budgetutjämningsfonden — som enligt förslaget
skulle träda i stället för kassafonden — skulle tillåtas nedgå till negativa
värden. Vid bedömande av detta spörsmål är det av vikt att fasthålla, att
kassafonden icke avspeglar statsverkets kassaställning, vilken bestämmes
av tillgången på till statsregleringsfonden i dess helhet hörande odisponerade
likvida medel. Att möjligheten till medelsrekvisition hos riksgäldskontoret
kommer att få en väsentligt större betydelse vid det föreslagna
systemet än vid det nuvarande är visserligen ostridigt, men även när brist
föreligger i budgetutjämningsfonden torde i regel medel linnas disponibla
för löpande utgifter utan kassaförstärkning från riksgäldskontoret. Några
praktiska olägenheter torde icke behöva vara förbundna med de av reservanten
berörda konsekvenserna av det föreslagna systemet. I formerna för
statens upplåningspolitik medföra de ingen ändring och betänkligheter av
principiell art synas därför ej heller motiverade.
nilian(/ lill riksdagens protokoll 19.V. 1 sami. Nr 225.
3
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
De sakkunniga ha i den av dem utarbetade promemorian icke behandlat
sättet för en övergång till det nya budgetsystemet. Denna fråga har närmare
belysts i en inom finansdepartementet utarbetad promemoria samt i riksräkenskapsverkets
däröver avgivna utlåtande.
Medel av kassafonden kunna enligt nuvarande system tagas i anspråk för
avskrivningsändamål genom direkt disposition av fonden under inkomsttiteln
för i anspråk tagna kapitaltillgångar. Enligt det föreslagna systemet åter kan
en belastning av budgetutjämningsfonden visserligen ske i likartad form, när
medlen disponeras för förmögenhetsbildning, men den kan ske för täckande
av driftbudgetens utgifter, och alltså även för avskrivningar, blott i form av
underskott å driftbudgeten. En följd härav är att om, såsom exempelvis enligt
riksstatsförslaget för nästföljande budgetår skulle bli fallet, kassafondsmedel
i betydande utsträckning disponeras för extraordinär avskrivning, så
kommer detta vid sträng tillämpning av det nya systemet att framträda såsom
en underbalans. Denna egendomlighet i redovisningssättet, som givetvis icke
är förenad med några praktiska olägenheter, kan, om man så vill, undvikas
genom en särskild övergångsordning vilken, såsom av promemorian framgår,
kan tänkas utformad på olika sätt. Ställning behöver icke nu tagas till det
spörsmål som här antytts. Det i promemorian framlagda materialet och därtill
anknutna diskussioner äga betydelse blott såsom en orientering rörande
de möjliga vägarna att förmedla övergången mellan den nuvarande och den
föreslagna riksstatsuppställningen. Om frågan under hösten skulle aktualiseras,
torde enligt min mening riksräkenskapsverkets förslag, att viss del av
anslagen till avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster skulle vid övergången
upptagas å tilläggsstat för löpande budgetår, i första hand böra bli
föremål för övervägande såsom den lösning, vilken utan avvikelse från det
nya systemets principer ger det riktigaste uttrycket åt övergångsanordningarnas
innebörd.
Budgetsakkunnigas överläggningar ha lett fram till enhälliga rekommendationer
i alla praktiskt betydelsefulla budgettekniska frågor men skiftande
meningar lia bland de sakkunniga gjort sig gällande beträffande den i olika
lägen riktiga statsfinansiella politiken. Inom ramen av den föreslagna riksstatsuppställningen
föreligga möjligheter icke endast till en passiv anpassning
efter skiftande konjunkturlägens krav med principiellt vidhållande av ettårsbalansering
såsom huvudregel utan även till en finanspolitik med principiell
utgångspunkt i en flerårsbalansering.
Det finanspolitiska problem som här beröres kräver icke behandling i detta
sammanhang. Det väsentliga är ju endast, att riksstatsuppställningen erbjuder
en ändamålsenlig redovisningsram för den statsfinansiella politik, som följes
av statsmakterna, vilken principiell inriktning denna än gives. Jag vill dock
för min del framhålla, att omläggningen av riksstatens uppställning på ett naturligt
sätt ansluter sig till de finanspolitiska strävanden, som under senare
år fullföljts. Den klarare redovisningen och därpå grundade fastare budgettekniska
former erbjuda ett gynnsammare utgångsläge för finanspolitikens
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
27
anpassning efter de påfrestningar som skulle hota vid en ny kris än som förelåg
under den senaste depressionsperioden. Att de lånemedelsförluster som
då uppstodo till följd av underbalansering redan nu i huvudsak reglerats har
haft till förutsättning, att avskrivningskravet strängt iakttagits av statsmakterna
vid dispositionen av konjunkturuppsvingets ökade inkomster trots att
stödet av en klar redovisning saknats.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
i proposition till riksdagen inhämta riksdagens yttrande angående den av
mig i det föregående förordade omläggningen av riksstatens uppställning.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Ragnar Sundén.
1
Bilaga A.
P. M.
med förslag till omläggning av riksstatens uppställning
utarbetad av
inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga.
I. Utredningsuppdraget.
Genom beslut den 20 mars 1936 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för
finansdepartementet att tillkalla särskilda sakkunniga att för överläggning
och för biträde i övrigt stå till departementschefens förfogande vid den fortsatta
beredningen av frågan angående omläggning av riksstatens uppställning.
De med stöd av detta bemyndigande tillkallade sakkunniga, vilka arbetat
under ordförandeskap av chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss,
få nu efter fullgjort uppdrag lämna en redogörelse för av de sakkunniga
utarbetat förslag till ändrad uppställning av riksstaten.
I sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 20 mars 1936 erinrade föredragande
departementschefen örn att den statsfinansiella utvecklingen från
och med budgetåret 1931/32 aktualiserat frågan, hur regler för balansering
av budgeten skulle kunna så utformas, att de tilläte en under växlande konjunkturer
nödvändig rörlighet men samtidigt innebure garantier mot en
lånepolitik, som medförde ett försvagande av statens förmögenhetsställning.
Denna fråga syntes bragt ett gott stycke närmare sin lösning genom i praktiken
företagna åtgärder och de därtill knutna diskussionerna och utredningarna.
Ett initiativ till närmare prövning av frågan hade tagits av arbetslöshetsutredningen
i dess den 30 november 1934 dagtecknade slutbetänkande
(Statens off. utredn. 1935: 6). Över de av utredningen framställda rekommendationerna
i denna del hade mera utförliga utlåtanden avgivits av statskontoret,
riksräkenskapsverket och fullmäktige i riksgäldskontoret. Under
hänvisning till dessa utlåtanden, vilka intagits i bilaga G till Inkomsterna
i 1936 års statsverksproposition, uttalade departementschefen vid anmälan
av finansplanen för budgetåret 1936/37, att den av riksräkenskapsverket föreslagna
linjen för en lösning av den av arbetslöshetsutredningen väckta
frågan syntes böra bilda underlag för fortsatta överläggningar.
I sitt förenämnda yttrande den 20 mars 1936 framhöll departementschefen,
att en av de angelägnaste uppgifterna för en fortsatt utredning vore att pröva,
huruvida det icke vore möjligt att finna en budgetteknisk anordning som i
sig förenade de fördelar som de dittills diskuterade, av arbetslöshetsutredningen
och riksräkenskapsverket föreslagna lösningarna var för sig erbjöde.
Bihang filt riksdagens protokoll 19,17. 1 sami. Nr 22-5. Bilaga.
1
2
Den i budgettekniskt hänseende viktigaste olikheten mellan dessa förslag
låg främst däri, att enligt riksräkenskapsverkets förslag vissa bestämda utgiftsposter
skulle vid underbalansering överflyttas från avdelningen för verkliga
utgifter till avdelningen för utgifter för kapitalökning, medan vid fullföljandet
av arbetslöshetsutredningens rekommendationer någon dylik överflyttning
icke skulle äga rum. Medan en underbalansering enligt arbetslöshetsutredningens
ståndpunktstagande icke skulle hänföra sig till särskilda
utgiftsposter utan till en visserligen bestämd men icke närmare specificerad
andel av den sammanlagda skattebudgeten, så skulle enligt riksräkenskapsverkets
förslag möjligheter till avsteg från normalt gällande budgetprinciper
stå öppna endast för vissa speciella utgiftsändamål, exempelvis extraordinära
arbeten. Riksräkenskapsverkets förslag till budgetteknisk behandling av balanseringsproblemet
erbjöde enligt departementschefen otvivelaktigt större
garantier mot missbruk än den anordning som arbetslöshetsutredningens
rekommendationer närmast ledde fram till. I formellt hänseende medförde
emellertid sistnämnda anordning den fördelen, att gränsen mellan verkliga
utgifter och utgifter för kapitalökning kunde förbli fast.
Bland övriga spörsmål som syntes påkalla ytterligare utredning nämndes
särskilt budgetens uppdelning i en driftbudget och en kapitalbudget samt
avgränsningen mellan dessa.
Utöver vad i det föregående anförts torde de sakkunniga få i korthet erinra
följande om innebörden av arbetslöshetsutredningens rekommendationer.
Utredningen har framhållit, att en underbalansering av budgeten, enligt
vad erfarenheten visat, icke kan undvikas under depressionstider, utan att
avsteg då måste göras från normalt gällande budgetprinciper. Budgetbalanseringsproblemet
aktualiseras alldeles oavsett den ställning, man intar till
utformningen av statens krispolitik, men svårigheterna att balansera budgeten
utan avsteg från normalt gällande principer ökas givetvis, om man anser
det önskvärt att statens icke räntabla investeringar skola utvidgas under
tider av minskad enskild produktion. Med utgångspunkt härifrån har utredningen
till bedömande upptagit frågan, i vilka former avsteg från normalt
gällande budgetprinciper få ske och på vilket sätt de skola redovisas,
för att starkast möjliga garantier skola erhållas för upprätthållandet av statens
förmögenhetsställning. Vidare har utredningen förordat, att varje ianspråktagande
av kapitaltillgångar för icke räntabla ändamål — alltså även
utnyttjande av fonderade medel — redovisas såsom ett med ett i budgeten
disponerat belopp av kassafonden jämförbart underskott och att vid sidan
av tillfällig upplåning med säkerställd amortering endast medel från en för
ändamålet avsatt konjunkturutjämningsfond få användas för icke räntabla
utgifter. Avstegen från normalt gällande budgetprinciper skulle då komma
att redovisas under två rubriker nämligen dels lånemedel med säkerställd
amortering, dels medel från konjunkturutjämningsfonden.
3
II. Den nuvarande riksstatsuppställningen och riksräkenskapsverkets
förslag till ändrad uppställning av riksstaten.
Innan de sakkunniga övergå till en redogörelse för sitt eget ställningstagande
till förevarande spörsmål torde en översikt av den nuvarande riksstatsuppställningen
samt en sammanfattning av riksräkenskapsverkets förslag i
ämnet böra lämnas.
Den uppställning av riksstaten, som för närvarande tillämpas, är i sina
huvuddrag att återföra på den år 1911 beslutade budgetreformen. Genom
denna reform uppnåddes, att riksstatens omfattning utvidgades till en åtminstone
i det väsentliga fullständig sammanställning av statens inkomster
och utgifter under budgetåret.
Å riksstatens inkomstsida, sådan densamma nu föreligger, äro statens inkomster
sammanförda under sex olika inkomstgrupper, nämligen egentliga
statsinkomster, inkomster av statens produktiva fonder, andel i riksbankens
vinst, riksgäldskontorets inkomstmedel, i anspråk tagna kapitaltillgångar och
lånemedel. De fyra förstnämnda inkomstgrupperna, vilka bruka sammanfattas
under beteckningen »verkliga inkomster», representera statens löpande
inkomster. De två sistnämnda inkomstgrupperna åter avse för budgetändamål
disponerade kapitaltillgångar och lånemedel.
Riksstatens utgiftssida sönderfaller i två huvudavdelningar, avseende den
ena anslag till »verkliga utgifter» och den andra anslag till »utgifter för kapitalökning».
Med hänsyn till sättet för utgifternas finansiering uppdelas
vidare de till utgifter för kapitalökning anvisade anslagsmedlen i två grupper,
nämligen anslagsmedel att täckas av lånemedel och anslagsmedel att täckas
av andra statsinkomster än lånemedel.
Den uppdelning av den totala budgeten i en »skattebudget» och en »lånebudget»,
som numera allmänt tillämpas, har hittills icke kommit till omedelbart
uttryck i själva uppställningen av riksstaten. Sålunda framgår skattebudgetens
slutsumma å såväl inkomstsidan som utgiftssidan först efter en
summering av respektive fem inkomstgrupper och två utgiftsgrupper. Allenast
för lånebudgeten redovisas de sammanlagda inkomst- och utgiftsbeloppen
direkt å riksstaten.
Skattebudgeten omfattar å inkomstsidan utom verkliga inkomster även
viss kapitaldisposition, nämligen i anspråk tagna kapitaltillgångar, och å
utgiftssidan utom anslag till verkliga utgifter även sådana anslag eller delar
av anslag till utgifter för kapitalökning, vilka avses skola täckas av
andra statsinkomster än lånemedel. Till den totala budgetens andra huvuddel,
lånebudgeten, åter hänföras å inkomstsidan inkomster av lånemedel
4
och å utgiftssidan sådana anslag eller delar av anslag till utgifter för kapitalökning,
vilka avses skola täckas av lånemedel. I fråga om uppdelningen
av anslagen till utgifter för kapitalökning på å ena sidan skattebudgeten och
å andra sidan lånebudgeten gäller i princip, att anslag normalt få hänföras
till den sistnämnda budgeten allenast örn och i den mån desamma avse
räntabla utgiftsändamål.
I sitt förut angivna, den 14 oktober 1935 dagtecknade utlåtande i ämnet
har riksräkenskapsverket närmare utvecklat sin uppfattning rörande gränsdragningen
mellan den totala budgetens två huvuddelar samt därvid framställt
erinringar beträffande den nuvarande redovisningen å skattebudgeten
av dels i anspråk tagna kapitaltillgångar, dels vissa utgifter för kapitalökning.
Vad först angår redovisningen av i anspråk tagna kapitaltillgångar
har riksräkenskapsverket anfört bland annat följande:
»Rikräkenskapsverket vill till en början framhålla, att ämbetsverket i likhet
med ax-betslöshetsutredningen finner den nu tillämpade formen för redovisningen
över riksstaten av i anspråk tagna kapitaltillgångar otillfredsställande.
Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning äro bristerna i den nuvarande
ordningen att återföra på det förhållandet, att i anspråk tagna kapitaltillgångar
hittills inräknats under skattebudgeten och icke — vilket ur
statsfinansiell synpunkt varit riktigare — jämställts med lånemedel och
tillsammans med dessa hänförts till den totala budgetens andra huvuddel.
Det avgörande skälet för att i anspråk tagna kapitaltillgångar ur budgetteknisk
synpunkt böra jämställas med lånemedel är att söka däri, att finansiering
av statens utgifter genom i anspråk tagna kapitaltillgångar och
genom lånemedel i lika mån påverka statens förmögenhetsställning. Vare
sig räntabla utgifter finansieras genom det ena eller det andra slaget av medel,
bibehålies statens förmögenhetsställning orubbad. Vid finansiering av
icke-räntabla utgifter genom i anspråk tagna kapitaltillgångar inträder i realiteten
en lika stor försämring i statens förmögenhetsställning som vid finansiering
av sådana utgifter med lånemedel.
Bland statens kapitaltillgångar intar emellertid kassafonden en särställning.
Storleken av denna fonds behållning påverkas i första hand av utfallet
av skattebudgetens mot kassafonden reglerade inkomst- och utgiftstitlar.
Därjämte har under de budgetår, då redan i själva riksstaten antingen
medel från fonden tagits i anspråk för finansieringen av skattebudgeten
eller medel till förstärkning av fonden anvisats å skattebudgeten, fondens
behållning undergått en häremot svarande minskning respektive ökning.
Kassafondens sålunda angivna speciella uppgift som budgetregulator förutsätter,
att vid nu ifrågavarande omläggning av redovisningen över riksstaten
av i anspråk tagna kapitaltillgångar undantag dock bör göras för
kassafondsmedel. Å riksstaten i anspråk tagna kassafondsmedel böra följaktligen
framdeles liksom hittills hänföras till skattebudgeten. Av kassafondens
särställning följer också, att anslag till förstärkning av kassafonden
likaledes böra bibehållas å skattebudgeten. —---
Såsom gemensam beteckning för i anspråk tagna kapitaltillgångar (exklusive
kassafondsmedel) och lånemedel torde lämpligen beteckningen »Kapitalmedel»
kunna användas. Den del av den totala budgeten, som finansieras
av kapitalmedel, synes i anslutning härtill kunna givas beteckningen
5
»Kapitalbudgeten». För budgeten i övrigt torde den tidigare för den del
av den totala budgeten, som finansieras genom andra medel än lånemedel,
brukade beteckningen »Skattebudgeten» kunna användas jämväl efter omläggningen.
Den sålunda av riksräkenskapsverket föreslagna nya ordningen skulle innebära,
att de såsom kapitalmedel betecknade inkomsttitlarna skulle å riksstatens
utgiftssida utan åtskillnad motsvaras av anslag under utgifter för
kapitalökning, att täckas av kapitalmedel. Den nuvarande uppdelningen av
anslagen under utgifter för kapitalökning i anslag att täckas av lånemedel
och anslag att täckas av andra statsinkomster än lånemedel skulle följaktligen
utbytas mot en uppdelning av anslagen i anslag att täckas av kapitalmedel
och anslag att täckas av andra statsinkomster än kapitalmedel.---
Genom omläggningen skulle omedelbart vinnas, att den nu tillämpade
regeln, att lånemedel enligt normalt gällande budgetprinciper må användas
allenast för räntabla utgiftsändamål, komme att utsträckas till alla kapitalmedel,
sålunda även i anspråk tagna kapitaltillgångar med undantag av
kassafondsmedel.»
Med utgångspunkt från sin sålunda angivna uppfattning har riksräkenskapsverket
utarbetat det såsom bil. 1 till ämbetsverkets utlåtande fogade
förslaget till uppställning av riksstaten, alternativ I.
I fråga om uppdelningen av de i det framlagda förslaget till riksstatsuppställning
upptagna olika inkomst- och utgiftstitlarna i undertitlar har riksräkenskapsverket
i utlåtandet närmare berört allenast specifikationen av utgiftstiteln
avbetalning å statsskulden samt härutinnan anfört
bland annat följande:
»Under titeln avbetalning å statsskulden har hittills i första hand redovisats
anslag för amortering av särskilda av staten upptagna eller övertagna
lån. Från och med riksstaten för år 1922 har därjämte under samma titel
årligen anvisats anslag till avsättning till fonden för statsskuldens amortering.
För budgetåren 1926/27—1931/32 hava över sistnämnda anslag rusdrycksmedelsinkomster
i betydande omfattning tillförts amorteringsfonden. I riksstaterna
för budgetåren 1929/30—1931/32 hava vidare under avbetalning å
statsskulden anvisats särskilda anslag för nedskrivning av statens järnvägars
lånekapital. För budgetåren 1933/34—1935/36 slutligen hava under
samma titel uppförts anslag för avskrivning av till allmänna arbeten m. m.
anvisat lånekapital och för budgetåret 1935/36 jämväl anslag för avskrivning
av lånekapital, anvisat åt Svenska spannmålsföreningen. — -—• -—
Rörande de under avbetalning å statsskulden uppförda amorteringsanslagens
ställning i det svenska budgetsystemet vill riksräkenskapsverket härutöver
anföra följande.
Enligt nämnda system äro de å riksstaten anvisade anslagen med hänsyn
till sättet för finansieringens genomförande uppdelade i två grupper, avseende
den ena sådana anslag, som skola täckas av lånemedel, och den andra
sådana anslag, som skola täckas av andra statsinkomster än lånemedel.
Någon redovisning över riksstaten av den för täckningen av lånemedelsanslagen
erforderliga upplåningens genomförande är däremot icke avsedd att
framgå av riksstatsuppställningen. Upptagandet av nya statslån redovisas
sålunda icke över riksstaten. Ej heller verkställda konverteringar av tidigare
lån komma till synes å riksstaten.
De hittills över riksstaten redovisade avbetalningarna å av staten upptagna
eller övertagna amorteringslån äro i princip att jämställa med övriga
6
omplaceringar av den samlade statsskulden. Det måste anses innebära en
inkonsekvens att, såsom nu sker, för nämnda avbetalningar å amorteringslånen
uppföra särskilda anslag å riksstaten, samtidigt som övriga långt mera
omfattande avbetalningar liksom ock själva upplåningen redovisas vid sidan
av riksstaten.
Under hänvisning till vad riksräkenskapsverket sålunda anfört, får ämbetsverket
förorda, att särskilda anslag för amortering av statens lån icke
vidare anvisas å riksstaten.»
I överensstämmelse härmed hava i det av riksräkenskapsverket framlagda,
nu omhandlade förslaget till uppställning av .riksstaten samtliga anslag under
avbetalning å statsskulden erhållit karaktären av avskrivningsanslag.
Enligt den ändrade uppdelning av den totala budgeten med hänsyn till
sättet för utgifternas finansiering, varom riksräkenskapsverket sålunda framlagt
förslag, skulle emellertid utom förenämnda, under avbetalning å statsskulden
uppförda avskrivningsanslag till skattebudgeten alltjämt hänföras
även sådana anslag till utgifter för kapitalökning, vilka avse icke räntabla
kapitalinvesteringar. Den nya kapitalbudgeten skulle alltså å utgiftssidan
erhålla i huvudsak samma omfattning som den nuvarande lånebudgeten.
Beträffande redovisningen å skattebudgeten av omhandlade utgifter
för kapitalökning har riksräkenskapsverket utvecklat sin uppfattning
sålunda:
»Det förhållandet, att uppdelningen av den totala budgeten på sina två
huvuddelar i vad angår utgiftssidan icke sammanfaller med uppdelningen i
verkliga utgifter och utgifter för kapitalökning, medför emellertid vissa olägenheter
i redovisningshänseende.
Genom att till skattebudgeten hänföras utom verkliga utgifter även vissa
utgifter för kapitalökning, kompliceras nämligen det bokföringsmässiga sambandet
mellan å ena sidan utfallet av skattebudgeten och å andra sidan den
vid skattebudgetens realiserande inträdande förändringen i statens förmögenhetsställning.
Utfallet av skattebudgeten återspeglar sålunda allenast de
förändringar i statens förmögenhetsställning, som redovisas å statsregleringsfonden.
Realiserandet av den del av skattebudgeten, som hänför sig till utgifter
för kapitalökning, medför emellertid därjämte en vid sidan av statsregleringsfonden
redovisad bokföringsmässig höjning av statens förmögenhetsställning,
vilken höjning likväl i regel icke motsvaras av räntabla tillgångar.
Den i rikshuvudboken redovisade totala nettoförändringen i statens
förmögenhetsställning representerar följaktligen icke heller det verkliga resultatet
av statsregleringen.
Under sådana förhållanden är det heller icke möjligt att direkt ur riksstaten
eller budgetredovisningen utläsa, huruvida en fastställd budget kan
beräknas vara eller en realiserad budget verkligen varit balanserad eller icke.
Storleken av en eventuellt föreliggande under- eller överbalansering av budgeten
lärer icke heller kunna med någon större grad av säkerhet fastställas,
utan att en på riksstatens respektive budgetredovisningens detaljuppgifter
grundad omräkning vidtages.
Med hänsyn till nu angivna olägenheter har riksräkenskapsverket ansett
sig böra i förevarande sammanhang till undersökning upptaga frågan örn
möjligheten att genomföra gränsdragningen mellan skattebudgeten och kapitalbudgeten
på sådant sätt, att densamma på riksstatens utgiftssida sam
-
7
manfaller med gränsdragningen mellan verkliga utgifter och utgifter för kapitalökning.
För vinnande av omhandlade syfte erfordras, att anslag, som enligt nuvarande
ordning skulle redovisas under utgifter för kapitalökning och hänföras
till skattebudgeten, för framtiden antingen med bibehållande av sin karaktär
av kapitalökningsanslag överflyttas till kapitalbudgeten eller ock anvisas
under verkliga utgifter.
Efter genomförandet av den omläggning av anslagsredovisningen, som innefattas
i riksräkenskapsverkets i bilaga 1 framlagda förslag till riksstatsuppställning,
skulle till skattebudgeten hänförliga kapitalökningsanslag huvudsakligen
komma att anvisas under huvudtitlarna statens affärsverksamhet,
statens allmänna fastighetsfond, statens utlåningsfonder och avbetalning å
statsskulden.
Av angivna huvudtitlar intager titeln avbetalning å statsskulden en särställning.
Enligt riksräkenskapsverkets tidigare i detta utlåtande framlagda
förslag skulle å denna titel anvisade anslagsmedel för framtiden uteslutande
disponeras för avskrivningsändamål. Med hänsyn till att anslag för avskrivningsändamål
uppenbarligen avse utgifter, som äro att jämställa med
verkliga utgifter, får riksräkenskapsverket förorda, att hithörande anslag —
oberoende av nu föreslagen ändring rörande redovisningen av till skattebudgeten
hänförliga kapitalökningsanslag i övrigt — överflyttas till avdelningen
för verkliga utgifter. För genomförande härav torde under verkliga utgifter
böra uppföras en ny huvudtitel med benämningen »Avskrivning av
kapitaltillgångar».
Vad åter angår de under statens affärsverksamhet, statens allmänna
fastighetsfond och statens utlåningsfonder anvisade anslagsmedel, vilka även
efter genomförandet av den tidigare föreslagna begränsningen av skattebudgeten
alltfort skulle hänföras till denna budget, synes någon överflyttning
till avdelningen för verkliga utgifter icke vara att förorda. Till nämnda fonder
anvisade hithörande anslagsmedel avse nämligen verklig investering av
statsmedel i konkreta kapitalobjekt och böra i likhet med de anvisade kapitalmedlen
redovisas såsom utgifter för kapitalökning. Även övriga hittills
å skattebudgeten anvisade, för avskrivningsändamål icke avsedda anslagsmedel
lära i regel likaledes böra bibehållas under utgifter för kapitalökning.
För att under sådana förhållanden bringa kapitalbudgeten att på
riksstatens utgiftssida sammanfalla med de för kapitalökning anvisade anslagsmedlen
återstår ingen annan utväg än att redovisa även nu ifrågavarande
medel å kapitalbudgeten. o
Med hänsyn till att de anslagsmedel, som sålunda skulle överflyttas fran
skattebudgeten till kapitalbudgeten, emellertid avse utgifter för icke-räntabla
ändamål är erforderligt att även efter omläggningen ifrågavarande utgifter
redan samma budgetår belasta skattebudgeten. Detta kan enligt riksräkenskapsverkets
mening lämpligen ske i den ordningen, att samtidigt med uppförandet
av hithörande anslagsmedel å kapjtalbudgeten motsvarande anslagsbelopp
anvisas såsom avskrivningsanslag å skattebudgeten under den förut
angivna huvudtiteln för avskrivning av kapitaltillgångar.
Det här föreslagna sättet för medelsanvisningen avseende icke-räntabla
utgiftsändamål och för avskrivningen av de uppkomna icke-räntabla kapitaltillgångarna
är utan några som helst komplikationer i bokföringshänseende
tillämpligt beträffande samtliga hithörande anslagsmedel oell kapitaltillgångar.
Riksgäldskontoret, som enligt den nya ordningen skulle hava att
redovisa hela kapitalbudgeten, skulle, i den mån utbetalningar a kapitalbudgeten
avsåge icke-räntabla ändamål, disponera mot kapitalökningsanslagen
svarande avskrivningsanslag å skattebudgeten. I de olika fondlörvaltando
8
myndigheternas räkenskaper åter skulle de å kapitalbudgeten redovisade utgifterna
utan åtskillnad bokföras såsom kapitalökning å respektive fonder,
varefter i samma räkenskaper de kapitaltillgångar, som svara mot för icker
än tablå ändamål anvisade anslagsmedel, skulle omedelbart avskrivas. I
fråga om den bokföringsmässiga formen för kapitaltillgångarnas avskrivning
kan beträffande andra tillgångar än lånefordringar i och för sig tillämpas
såväl den direkta som den indirekta avskrivningsmetoden. Beträffande
åter å statens utlåningsfonder uppförda kapitaltillgångar liksom å övriga
fonder upptagna lånefordringar är för vinnande av en tillfredsställande redovisning
allenast den indirekta avskrivningsmetoden tillämplig. Enligt denna
avskrivningsmetod bibehållas tillgångarna i räkenskaperna vid sina tillkomstvärden,
medan avskrivningsbeloppen bokföras under ett å skuldsidan
uppfört avskrivningskonto.---—•
„ Efter genomförandet av nu angivna omläggningar skulle skattebudgeten,
a vars inkomstsida uppförts utom verkliga inkomster allenast bidrag från
kassafonden, å utgiftssidan omfatta utom hittillsvarande verkliga utgifter
även de såsom verkliga utgifter betecknade avskrivningsanslagen samt i förekommande
fall tillskott till kassafonden. Kapitalbudgeten åter skulle omfatta
å inkomstsidan i anspråk tagna reservationer å kapitalmedelsanslag,
återbetalning av kapitaltillgångar och upplåning samt å utgiftssidan utgifter
för kapitalökning.»
Innebörden av den av riksräkenskapsverket sålunda förordade omläggningen
av riksstatcn framgår närmare av det såsom bil. 2 till ämbetsverkets
utlåtande fogade förslaget till uppställning av riksstaten, alternativ II.
De av riksräkenskapsverket påtalade bristerna i den nuvarande riksstatsuppställningen
bliva särskilt framträdande i sådana finanslägen, då avsteg
mäste göras fran normalt gällande budgetprinciper. För ernåendet av en
nöjaktig budgetär redovisning av sådana avsteg från jämn balansering
hava båda de alternativa förslag till uppställning av riksstaten, som
riksräkenskapsverket framlagt, så utformats och kompletterats med anordningar
vid sidan av riksstaten, att såväl under- som överbalansering skulle
komma till klart uttryck i riksbokföringen.
I nu omhandlade avseende har riksräkenskapsverket i sitt utlåtande anfört
bland annat följande:
»Vad angår andra avsteg från jämn balansering av budgeten än sådana,
som regleras genom kassafonden, skulle dessa enligt riksräkenskapsverkets i
det föregående framlagda förslag redovisas över dels en fond för extra ordinär3
arbeten, dels en fond för oreglerade kapitalmedelsförluster. Till den
förstnämnda fonden liänförlig underbalansering kommer härvid att representeras
av utgifterna å de å riksstaten under denna fond anvisade anslagen
till allmänna arbeten m. m. Till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster
liänförlig underbalansering av budgeten åter skulle representeras av
de vid sidan av riksstaten till denna fond från andra fonder omförda kapitalmedelsförlusterna.
Den överbalansering av budgeten, som erfordras för
täckande av den till ifrågavarande två fonder hänförliga underbalanseringen,
skulle. åstadkommas genom de tidigare i detta utlåtande omhandlade avskrivningsanslagen,
vilka enligt ämbetsverkets slutliga förslag till riksstatsuppställning
skulle anvisas antingen såsom utgifter för kapitalökning under
avbetalning å statsskulden (alternativ I) eller såsom verkliga utgifter under
avskrivning av kapitaltillgångar (alternativ II).
9
Vid ett genomförande av riksräkenskapsverkets sålunda framlagda, delvis
alternativa förslag skulle varje avsteg från jämn balansering av budgeten
komma att redovisas å någon av följande tre fonder, nämligen kassafonden,
fonden för extra ordinära arbeten och fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.
Till varje budgetår hänförlig underbalansering av budgeten skulle
framstå antingen såsom nettominskning av kassafondens behållning eller såsom
nettoökning av fondens för extra ordinära arbeten och fondens för oreglerade
kapitalmedelsförluster i rikshuvudboken redovisade kapitaltillgångar.
Till varje budgetår hänförlig överbalansering åter skulle motsvaras av antingen
nettoökning av kassafondens behållning eller nettominskning av de
två återstående hithörande fondernas bokförda kapitaltillgångar.
För erhållande av ett samlat bokföringsmässigt uttryck för de olika avsteg
från en jämn balansering av budgeten, som statsregleringens genomförande
framkallat, har riksräkenskapsverket funnit sig böra förorda, att ett särskilt
konto upprättas för redovisning av nämnda fonders i rikshuvudboken bokförda
tillgångar vid budgetårets början och slut samt under budgetåret inträdda
förändringar.
Å detta konto, vilket förutsättes skola upprättas vid sidan av och såsom
bilaga till rikshuvudboken, bör kassafondens ingående behållning redovisas
å debet och de två andra fondernas ingående behållningar å kredit. Under
budgetåret inträdda förändringar skola redovisas, i den mån desamma hänföra
sig till överbalansering av budgeten, å debet, och, i den mån de hänföra
sig till underbalansering, å kredit. Kassafondens utgående behållning slutligen
redovisas å kredit och de två andra fondernas utgående behållningar
å debet. •
Efter saldering av såväl ingående som utgående balans och uträknandet
av skillnaden mellan dessa erhålles ett mått på storleken av den förbättring
eller den försämring av statens finansiella ställning, som budgetens realiserande
medfört.
Nettoresultatet av transaktionerna å kontot skulle följaktligen omedelbart
ge vid handen den under- respektive överbalansering av budgeten, som intill
tidpunkten för redovisningen framkallats av tillfälliga avsteg från en jämn
balansering av budgeten. Utvisar utgående balans ett skuldsaldo, representerar
detta det återstående avskrivningsbehovets storlek. Så länge ett sådant
skuldsaldo föreligger, är det uppenbarligen icke förenligt med sunda budgetprinciper
att taga kassafondsmedel i anspråk för finansiering av skattebudgetens
normala utgifter. Däremot möter vid sådant förhållande intet hinder,
att kassafondens tillgångar, om fondens storlek med hänsyn till densammas
uppgift att reglera själva budgetutfallet det medgiver, disponeras för avskrivning
av de å fonden för extra ordinära arbeten och å fonden för oreglerade
kapitalmedelsförluster bokförda tillgångarna.
Under hänvisning till att de å det sålunda upprättade kontot redovisade
förändringarna avseende nu omhandlade tre fonder till väsentlig del äro att
återföra på förskjutningar i konjunkturläget, synes kontot lämpligen böra
erhålla benämningen ''Statens konjunkturutjämningskonto’.»
Det nya kontots uppställning framgår närmare av den till riksräkenskapsverkets
utlåtande fogade bil. 5.
10
III. Budgetens balansering.
Den föregående redogörelsen ger vid handen, att det är en rad olika omständigheter,
som skänkt förnyad aktualitet åt de frågor, som beröra den
svenska riksstatens uppställning. Av samma redogörelse torde också framgå,
att behovet av en viss omläggning och i samband därmed av klarare
utformade regler för budgetens balansering på olika håll har givit sig till
känna, oberoende av de meningar man hyst om den i de särskilda lägena
riktiga statsfinansiella politiken. Dylika skiftande uppfattningar hava under
det nu slutförda utredningsarbetet icke heller saknats bland de sakkunniga.
Detta har icke hindrat, att deras överläggningar lett fram till enhälliga
rekommendationer i alla praktiskt betydelsefulla budgettekniska
frågor.
Utgångspunkten för de sakkunnigas överväganden har varit det sedan
gammalt uppställda kravet på budgetens balansering. Detta krav kan anses
innebära, att utgifter för i finansiell mening icke räntabla ändamål böra täckas
av verkliga inkomster, varemot förefintliga kapitaltillgångar eller lånemedel
icke böra anlitas för utgifter av denna art. På detta sätt vidmakthålles
statens förmögenhetsställning, och även för dem, som icke häri se den
väsentliga riktlinjen för statens budgetpolitik, har detta vidmakthållande likväl
synts i olika hänseenden så betydelsefullt, att avsteg från nämnda linje
måste vara betingade av alldeles särskilda skäl och under alla förhållanden
genom själva budgetens uppställning kunna klart konstateras.
I och för sig är det av underordnad betydelse, om perioden för budgetens
balansering erhåller större eller mindre längd. I den praktiska tillämpningen
har det dock synts medföra uppenbara fördelar, att balansen mellan
inkomster och utgifter upprätthålles för varje särskilt budgetår. Statsmakterna
ställas därigenom varje år inför tvånget att pressa in utgifterna
inom ramen av enligt oförändrade grunder påräkneliga inkomster eller
ock att genom ändring av nämnda grunder öka de verkliga inkomsterna.
Den med flerårsbalansering förbundna risken, att för täckande av löpande
utgifter upptagna lån icke sedermera återbetalas, föreligger ej heller vid ettårig
budgetbalansering.
Erfarenheten har emellertid visat, att svårigheterna för en ettårig budgetbalansering
stundom bliva så stora, att även de, som principiellt fasthålla
vid denna kortare balanseringsperiod såsom det normala, anse att en utsträckning
av den tidrymd, över vilken verkliga inkomster och verkliga ut
-
11
gifter skola väga jämnt mot varandra, ej kan undvikas. Sådana svårigheter
föreligga framför allt vid häftiga växlingar mellan goda och dåliga tider, då
spänningen mellan inkomsttillflödet till statskassan och utgiftsbehovet blir
särskilt framträdande. Svårigheterna har man tidigare vid vissa tillfällen
sökt övervinna genom att för budgetens balansering taga i anspråk olika slag
av fondmedel. Då härvid icke formellt någon upplåning ägt rum, har kravet
på ettårsbalansering icke öppet övergivits. Statens förmögenhetsställning
har emellertid uppenbarligen försämrats, och om ingen anordning träffas
för återställande av fonderna i deras förra skick, kan här tydligen yppa sig
en risk för mindre återhållsamhet ifråga örn utgifter än vid klar upplåning
med stadgad skyldighet till återbetalning. Redan dessa överväganden hava
gjort det naturligt att söka närmare fixera de omständigheter, under vilka
en flerårig balanseringsperiod kan komma ifråga, och pröva de garantier
som kunna skapas mot därmed förbundna risker.
Till samma slutsats kommer man, då balansering av budgeten över en
flerårig tidsperiod förordas såsom ett led i en konjunkturutjämnande finanspolitik.
I detta senare fall betraktas budgetunderskott under något eller
några år icke såsom en nödfallsutväg, vartill man tvingas av den praktiska
omöjligheten att i tillräcklig grad hålla nere utgifterna eller öka inkomsterna,
t. ex. genom skattehöjning. Det anses tvärtom önskvärt att under en tid
av minskad enskild verksamhet och kapitalinvestering uppehålla eller vidga
ramen för de statliga utgifterna, samtidigt med att en höjning av beskattningen
såvitt möjligt undvikes. Om sålunda motiveringen för att välja en
flerårig balanseringsperiod får en i viss mån annan karaktär än enligt den
först nämnda uppfattningen, är det samma praktiska problem som upprullas.
Riskerna av en upplåning i sådan utsträckning, att det möter svårigheter
att återföra statens förmögenhetsställning till vad den före upplåningen varit,
kräva här ännu mera påtagligt uppmärksamhet.
Frågan örn de särskilda förhållanden, varunder en flerårsbalansering kan
medgivas, måste övervägas, liksom frågan i vilken mån garantier av något
slag kunna skapas mot missbruk av den större frihet, som en dylik budgetbalansering
lämnar åt statsmakterna.
Då de sakkunniga sökt besvara den första av dessa frågor, är det självklart,
att de i främsta rummet tagit sikte på de förhållanden, som hänga
samman med de ekonomiska konjunkturernas växlingar. Visserligen har
den möjligheten icke kunnat helt avvisas, att vid något särskilt tillfälle eller
för något särskilt ändamål statsutgifter, som icke äro i vanlig mening räntabla,
beslutas i så stor omfattning, att täckningen måste fördelas på ett
antal budgetår. Men bortsett från dylika fall synes det egentligen vara de av
statsmakternas vilja oberoende och häftiga kastningarna i inkomster och utgifter
under en konjunkturperiod, som kunna motivera ett frångående av
regeln örn ettårig balanseringsperiod. De objektiva förhållanden, som böra
giva ledning vid avgörandet, när underbalansering kan tillåtas och när återbetalning
genom överbalansering bör vara fullgjord, äro sålunda att söka
i de enligt erfarenheten givna kännetecknen på olika delar av ett konjunk
-
12
turförlopp, och framför allt i de kännetecken, som kunna hämtas ur förändringarna
i det statsfinansiella läget. En budgetbrist får icke i och för
sig tagas till intäkt för att underbalansering kan tillåtas eller förordas. Även
under principiellt godkännande av metoden med flerårsbalansering, kan i
det givna fallet balans böra eftersträvas genom minskning av utgifterna eller
höjning av de verkliga inkomsterna. På samma sätt bevisar tillvaron av ett
budgetöverskott ingalunda, att överbalansering med skuldbetalning eller förmögenhetsökning
är önskvärd. Jämn balansering genom skattesänkning kan
vara att föredraga.
Om däremot under krisartade förhållanden inom näringslivet klyftan melian
utgifter och inkomster plötsligt och kraftigt ökas vid oförändrade regler
för uttagande av statens inkomster, eller örn starka utgiftsökningar anses
ofrånkomliga eller av konjunkturpolitiska skäl påkallade, torde läget få anses
vara sådant, att en budgetbalansering över en flerårsperiod kan övervägas.
Kraftiga inkomstökningar och budgetöverskott vid oförändrade skattesatser
under en uppgångsperiod torde å andra sidan ange den lämpliga
tidpunkten för skuldavbetalningar eller fonderingar, varigenom statens förmögenhetsställning
återställes.
Vid besvarandet av den andra frågan, alltså huruvida garantier kunna skapas
mot missbruk av den större friheten vid budgetens balansering, hava
de sakkunniga övervägt olika möjligheter. I sitt ursprungliga förslag hade
riksräkenskapsverket tänkt sig lånefinansieringen och alltså underbalanseringen
begränsad till vissa slag av utgifter, som i vidsträckt bemärkelse kunna
anses för kapitalinvesteringar, ehuru av icke räntabel natur. Denna avgränsning
har under de senare krisåren iakttagits såsom en provisorisk riktlinje
vid krisutgifternas finansiering. De sakkunniga hava funnit sådana
invändningar, även av budgetteknisk natur, kunna riktas mot denna linje,
att de icke ansett den böra förordas. Därnäst har den tanken prövats, att
garantier skulle skapas genom begränsning av de belopp, vartill underskotten
sammanlagt finge uppgå. Även denna möjlighet har fått övergivas.
Varje försök att fixera en gräns kan ur olika synpunkter göras till föremål
för kritik. Gränserna måste göras relativt vida, om rörelsefriheten skall
bli av verkligt värde. Farhågorna kunna icke heller avvisas, att en maximigräns
får karaktär av mått på det normalt tillåtna, vilket icke är önskvärt.
De sakkunniga behöva icke erinra örn att det här är fråga om band,
som statsmakterna hava att frivilligt pålägga sig själva, och icke om ett utifrån
påtvingat förmynderskap. Under dessa förhållanden hava de sakkunniga
kommit till den uppfattningen, att den främsta garantien är att
söka däri, att sådana budgettekniska anordningar träffas, att vid varje tidpunkt
full överblick är för handen rörande omfattningen av föreliggande
underbalansering och därav följande lånefinansiering. Om härtill från början
fogas klara riktlinjer rörande storleken och ordningen för den återbetalning
av lånemedel, som är en ofrånkomlig del av ett system med fleråriga
balanseringsperioder, synes den trygghet mot missbruk vara uppnådd som
på det statsfinansiella området överhuvudtaget står att vinna.
13
Innan de sakkunniga gå närmare in på det förslag till uppställning av
riksstaten och därtill fogade bilagor, som av dem utarbetats, bör något närmare
beröras frågan örn innebörden av budgetens över- och underbalansering.
Denna fråga kan enklast klarläggas genom att fastställa, vad som skall
menas med en balanserad budget. Med utgångspunkt från att i en balanserad
budget inkomsterna jämnt täcka utgifterna, reduceras uppgiften till
angivandet av de inkomster och de utgifter, vilka vid denna avvägning skola
medräknas.
Beträffande inkomstsidan föreligger det inga särskilda svårigheter att
fastställa avgränsningen. Uppenbart är, att samtliga löpande inkomster, vilka
enligt hittillsvarande terminologi bruka sammanfattas under beteckningen
»Verkliga inkomster», skola medtagas men att däremot kapitalmedel icke
skola ingå.
Fastställandet av utgiftssidans omfattning är långt mera vanskligt. Att
samtliga löpande utgifter, vilka i den nuvarande riksstaten redovisas under
rubriken »Verkliga utgifter», skola inräknas, ger ej anledning till tvekan.
För uppnåendet av en korrekt balansering erfordras emellertid därjämte, att
bland utgifterna medtagas jämväl anslag för täckning av den investeringsförlust,
som uppstår i samband med genomförandet av helt eller delvis oräntabla
nya kapitalinvesteringar; sker ej detta, riskeras en dold underbalansering.
För ändamålet böra alltså särskilda täckningsanslag (avskrivningsanslag)
anvisas, vilka anslag motsvara de enligt den nuvarande riksstatsuppställningen
av andra statsinkomster än lånemedel anvisade egentliga kapitalökningsanslagen.
Om inkomst- och utgiftsramen fastställes i enlighet med vad sålunda
angivits, erhålles en norm för avvägningen av inkomsternas och utgifternas
relativa omfattning vid en balanserad budget. Vid jämn avvägning av inkomster
och utgifter är budgeten, betraktad för sig, att anse såsom balanserad, i
det att budgetens realiserande —• bortsett från själva utfallet — icke medför
någon vare sig bokföringsmässig eller real rubbning av statens förmögenhetsställning.
Nu berörda balansering av budgeten betecknas såsom korttidsbalansering
(ettårsbalansering).
Ett upprätthållande av statens förmögenhetsställning på längre sikt förutsätter,
att man vid utformningen av budgeten täger hänsyn jämväl till förluster,
som kunna visas hava uppstått i fråga örn kapitalinvesteringar, hänförliga
till tidigare budgetår. För uppvägande av häremot svarande real
förmögenhetsminskning erfordras, att särskilda täckningsanslag anvisas under
efterföljande budgetår. En balansering, som erhålles, örn bland utgifterna
upptagas även anslag för avskrivning av omhandlade kapitalmedelsförluster
med belopp, som enligt fastställd plan belöpa på respektive budgetår,
utgör i så måtto en långtidsbalansering, som budgetens realiserande innebär,
att icke heller vid sidan av budgeten uppkommande förluster på längre sikt
medföra en förmögenhetsminskning.
Avvikelser från sistangivna budgetbalansering betecknas i det följande såsom
budgetens över- eller underbalansering.
14
De sakkunniga hava, såsom i det följande utförligare skall utvecklas, i den
föreslagna riksstatsuppställningen för den del av den totala budgeten, som
icke avser kapitalinvestering, infört två huvudtitlar, avseende den ena avskrivning
av nya kapitalinvesteringar och den andra avskrivning av oreglerade
kapitalmedelsförluster.
Skillnaden mellan den löpande budgetens inkomster och utgifter har i förslaget
till ny riksstatsuppställning införts under beteckningen överskott respektive
underskott.
Rörande det budgettekniska samband, som för tryggande av budgetens balansering
på lång sikt måste upprätthållas mellan över- respektive underbalansering
under olika budgetår, hänvisas till framställningen under kapitel
VI.
Bakom det krav på att budgeten varje år skulle balanseras, som tidigare
i princip upprätthållits, har främst legat insikten om de risker som förbindas
med en finanspolitik, vilken leder till en stigande relativ räntebörda utan motvikt
i stigande kapitalinkomster. I den mån man hållit avstegen från ettårsbalanseringen
inom de gränser, som angivits av storleken av för utgiftsfinansiering
disponibla fonder, har budgeten varit att anse såsom balanserad
över en period omfattande tiden från uppläggandet av fonderna till dispositionen
därav.
Med det av de sakkunniga föreslagna sättet för uppläggningen av riksstaten
och den därpå grundade riksbokföringen vinnes, att förändringarna i
statens förmögenhetsställning bliva klart redovisade, vilket är en förutsättning
för en planmässig balansering av budgeten. När balanseringsbegreppet
därvid bestämmes på sätt tidigare i detta kapitel närmare angivits, betyder
detta, att statens förmögenhetsställning, om budgeten på längre sikt framstår
såsom balanserad, icke heller försämrats genom förluster å företagna
investeringar. I samma avseende ger det underskott eller överskott, som
med den av de sakkunniga föreslagna budgetuppställningen redovisas å riksstaten,
ett uttömmande uttryck åt den förändring i statens förmögenhetsställning
som förbindes med ett realiserande av den fastställda riksstaten.
Däremot utgör det redovisade underskottet eller överskottet icke ett tillräckligt
underlag för bestämmandet av de överskott som böra föreligga eller de
underskott som kunna tillåtas under följande år, om ett upprätthållande av
statens förmögenhetsställning på längre sikt skall vara säkerställt. Vilken
reglering av de redovisade över- eller underskotten som kräves för att en sådan
beräkning skall bli möjlig är ett tekniskt spörsmål, vartill de sakkunniga
såsom tidigare antytts skola återkomma i kapitel VI.
Örn under depressionstider en utveckling av utgifterna efter antydda linjer
äger rum, måste skatterna under den följande högkonjunkturen tills vidare
hållas uppe i den utsträckning som kräves, för att tidigare underskott
skola bliva täckta och statens förmögenhetsställning återställas. När full
täckning erhållits, stå olika möjligheter till buds: man kan antingen, med
upprätthållandet av ett högre skattetryck, eftersträva en positiv fondbildning
15
eller också nöja sig med att hålla budgeten i jämn balans och sänka skatterna
i den utsträckning som därvid blir möjlig. Någon generell regel rörande
den väg som bör följas kan icke angivas, emedan finanspolitikens utformning
i nämnda läge måste bliva helt beroende på den utgiftsutveckling och
den skattebelastning, varmed man då räknar.
16
IV. Förslag till ny uppställning av riksstaten.
I överensstämmelse med vad sålunda anförts har vid den budgettekniska
utformningen av förslaget till ny uppställning av riksstaten balanseringsproblemet
ställts i förgrunden. Huvudsyftet har härvid varit att nå fram till
en budgetordning, vilken ger ett klart uttryck för såväl det framlagda riksstatsförslagets
och den fastställda riksstatens innebörd i balanseringshänseende
som förutsättningarna för budgetens balansering på längre sikt.
Till utgångspunkt för arbetet med omläggningen av riksstatens uppställning
har självklart måst väljas de hittills tillämpade reglerna för redovisningen
å riksstaten av under- respektive överbalansering. I fråga om redovisningen
å riksstaten av en underbalanserad budget hava tidigare två olika
former utnyttjats. Antingen har budgetunderskottet täckts genom ianspråktagande
å skattebudgeten av fondmedel eller har underskottet undanröjts
genom överförande av verkliga utgifter till lånebudgeten. Det förstnämnda
förfarandet, vilket förutsätter, att för ändamålet tillräckliga fondmedel
finnas tillgängliga, tillämpades i riksstaterna för budgetåren 1931/32
och 1932/33. Det sistnämnda förfarandet åter tillämpades i riksstaterna för
budgetåren 1933/34 och 1934/35, för vilka budgetår tillräckliga fondmedel
icke stodo till förfogande för täckande av budgetunderskotten. Redovisningen
å riksstaten av en överbalanserad budget har hittills icke heller varit
enhetlig. Tidigare har överskottet tillförts statsverkets fond av rusdrycksmedel
eller fonden för statsskuldens amortering. För budgetåren 1935/36
och 1936/37 har överskottet använts för vissa under avbetalning å statsskulden
uppförda anslag till avskrivning av till allmänna arbeten m. m. anvisat
lånekapital.
I till denna promemoria fogad bil. 1 lämnas två enligt hittills tillämpade
budgetprinciper utarbetade siffermässiga uppställningar av en och samma
underskottsbudget, nämligen dels en uppställning i vilken skattebudgetens
underskott täckts genom ianspråktagande av fondmedel, dels en uppställning
i vilken skattebudgetens underskott undanröjts genom överförande av verkliga
utgifter till lånebudgeten. I bil. 2 åter lämnas en likaledes enligt hittills
tillämpade budgetprinciper utarbetad siffermässig uppställning av en
överskottsbudget, i vilken uppställning överskottet redovisats å ett under avbetalning
å statsskulden uppfört anslag till avskrivning av till allmänna arbeten
m. m. anvisat lånekapital. Båda bilagorna upptaga därjämte särskilda
anslag dels till fonden för mötande av förluster å aktiebolaget Kreditkassan
av år 1922, dels till vissa andra under avbetalning å statsskulden redovisade
avskrivningsändamål.
17
De alternativa förslag till uppställning av riksstaten, som framlagts i riksräkenskapsverkets
förutberörda utlåtande i ämnet, hava utarbetats under
den förutsättningen, att underskott å skattebudgeten skola undanröjas genom
överförande av verkliga utgifter till lånebudgeten. Till utgångspunkt
för dessa förslag har sålunda tagits den uppställning av riksstaten, som tilllämpats
för budgetåren 1933/34 och 1934/35 och som legat till grund för den
i bil. 1 b återgivna siffermässiga riksstatsuppställningen.
De sakkunniga finna den överflyttning av utgifter från skattebudgeten till
lånebudgeten, som enligt riksräkenskapsverkets förslag skulle i vissa finanslägen
äga rum, medföra olägenheter. Den reda och översiktlighet i fråga om
redovisningen å riksstaten av statens utgifter, som genom en rationell utformning
av riksstatsuppställningen avses skola vinnas, skulle i väsentlig
mån tillspillogivas, om ett och samma slag av utgifter skulle redovisas det
ena budgetåret å vederbörande huvudtitel under verkliga utgifter och det
andra budgetåret å en under utgifter för kapitalökning uppförd, till lånebudgeten
hörande utgiftstitel. Enligt de sakkunnigas mening erfordrar en
rationell budgetordning, att utgifternas hänförande till gruppen verkliga utgifter
eller till gruppen utgifter för kapitalökning sker efter enhetliga, av det
aktuella finansläget oberoende grunder.
Vid utarbetandet av förslaget till ny riksstatsuppställning hava de sakkunniga
utgått från det exempel på en underskottsbudget, som återfinnes i
bil. 1 a, och det exempel på en överskottsbudget, som genomförts i bil. 2.
I den i bil. 1 a tillämpade uppställningen av riksstaten för en underskottsbudget
har underskottet täckts genom ianspråktagande av fondmedel, huvudsakligen
från statsverkets kassafond, statsverkets fond av rusdrycksmedel
och fonden för statsskuldens amortering. I den nya riksstatsuppställningen
avses underskottet skola avföras å en enda fond, liksom vid en överskottsbudget
överskottet avses skola tillföras samma fond. Denna fond har i förslaget
erhållit benämningen »Statens budgetutjämningsfond».
Ett tillämpande för en underskottsbudget av den form för uppställningen
av riksstaten, som kommit till användning i bil. 1 a, förutsätter enligt hittills
gällande ordning, att för täckningen av underskottet erforderliga fondmedel
finnas tillgängliga. För att vid redovisningen av en underskottsbudget samma
form för uppställningen av riksstaten skall kunna tillämpas även i sådana
finanslägen, då disponibla fondmedel icke förslå till täckning av underskottet,
måste den nya budgetutjämningsfonden, å vilken underskottet skulle avföras,
medgivas kunna sjunka under O-läget och sålunda få — i likhet med
riksgäldsverkets fond •— redovisas med negativ behållning.
Sedan sålunda fastslagits, att i den nya uppställningen av riksstaten någon
överflyttning under depressionstider av till gruppen verkliga utgifter normalt
hänförliga anslag från denna grupp till gruppen utgifter för kapitalökning
att täckas av lånemedel icke vidare skulle medgivas, få de sakkunniga rörande
den hittills normalt tillämpade uppdelningen av utgifterna mellan förenämnda
två huvudutgiftsgrupper anföra följande.
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 225. Bilaga. 2
18
Anslag till förvärv av fast egendom och till uppförande av byggnader hava,
i den mån anslagen icke avsett investering i statens affärsverksfonder, tidigare
anvisats under verkliga utgifter. I överensstämmelse härmed har ej
heller den fasta egendom, som vid nämnda anslags disponerande tillförts
statsverket, upptagits bland statens i rikshuvudboken redovisade kapitaltillgångar.
Staten av ålder tillhörig, till affärsverksfonderna icke upplåten
fast egendom har tidigare icke heller redovisats å rikshuvudbokens kapitalkonto.
Genom inrättandet år 1935 av statens allmänna fastighetsfond utvidgades
redovisningen i rikshuvudboken av den staten tillhöriga fasta egendomen till
av fångvårdsstyrelsen, utrikesdepartementet, medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen
förvaltad sådan egendom. Från och med budgetåret 1935/36
hava ock byggnadsanslag, hänförliga till de av nämnda myndigheter förvaltade
grupperna av fast egendom, anvisats under utgifter för kapitalökning
å titeln statens allmänna fastighetsfond, och hava anslagen i regel anvisats
att täckas av lånemedel.
I fråga om omfattningen av det fastighetsbestånd, som efter hand bör
upptagas till redovisning å rikshuvudbokens kapitalkonto, har riksräkenskapsverket
i sitt utlåtande i ämnet den 17 september 1934 gjort det principiella
uttalandet, att såsom slutmål bör eftersträvas en såvitt möjligt fullständig
redovisning av all statens fasta egendom, i den mån densamma lämnar
en i penningar uppskattbar avkastning eller representerar ett i penningar
evalverbart nyttjande- respektive avyttringsvärde.
De sakkunniga vilja för sin del förorda, att en sålunda vidgad redovisning
å rikshuvudbokens kapitalkonto av statens fastighetsbestånd snarast genomföres
och att såsom följd härav anslag till nya anläggningar av nu omhandlade
slag för framtiden anvisas under utgifter för kapitalökning.
Under verkliga utgifter anvisas för närvarande utom vissa fastighetsanslag
även vissa anslag till låneunderstöd, vilka anslag likaledes åtminstone temporärt
giva upphov till kapitaltillgångar i statens hand. Sålunda hava i riksstaten
för innevarande budgetår under IX huvudtiteln exempelvis anvisats följande
anslag, som helt eller delvis avse utlåningsändamål, nämligen »G 2,
Befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar», »G 28,
Ackordslån åt jordbrukare m. m.», samt »I 12, Främjande av beredning och
avsättning av fisk m. m.». De från förenämnda anslag utgående låneunderstöden,
vilka visserligen i vissa fall efter av låntagarna gjorda särskilda prestationer
avses skola helt eller delvis efterskänkas, utlämnas under formen
av lån men upptagas likväl icke bland statens i rikshuvudboken redovisade
tillgångar.
Enligt de sakkunnigas mening böra anslag till låneunderstöd, oavsett om
med dylika understöds utlämnande förknippas bestämmelser rörande understödens
efterskänkande vid vissa villkors uppfyllande, alltid anvisas
under utgifter för kapitalökning. Härigenom vinnes, att ur riksbokföringen
framgår såväl storleken av under varje budgetår utlämnade respektive efterskänkta
låneunderstöd som ock storleken av statens vid varje budgetårs slut
utestående fordringar för dylika understöd.
19
Vad därefter angår gränsdragningen å budgetens såväl inkomst- som utgiftssida
mellan den totala budgetens två huvuddelar, finna de sakkunniga den
av riksräkenskapsverket i dess förut refererade utlåtande i ämnet för normala
förhållanden genomförda uppdelningen motsvara rationella budgetprinciper.
I överensstämmelse med den av de sakkunniga i det föregående angivna
ståndpunkten, att någon överflyttning under depressionstider av verkliga
utgifter från skattebudgeten till den totala budgetens andra huvuddel icke
skall medgivas, förutsätta de sakkunniga, att den av riksräkenskapsverket för
normala förhållanden föreslagna uppdelningen skall tillämpas även under
depressionstider och alt följaktligen en med hänsyn till inkomsternas och utgifternas
natur fast gränsdragning mellan budgetens två huvuddelar skall
upprätthållas.
Vid en utformning av riksstatens uppställning i övrigt efter samma grunder,
som tillämpats i det av riksräkenskapsverket i dess utlåtande framlagda, såsom
alternativ I betecknade förslaget, skulle alltså —- i principiell anslutning
till nuvarande uppställning — till skattebudgetens utgiftssida hänföras utom
verkliga utgifter även utgifter för kapitalökning, om och i den mån sistnämnda
utgifter avse icke räntabla utgiftsändamål. Till skattebudgetens
inkomstsida åter skulle hänföras samtliga löpande verkliga inkomster. Om
de verkliga inkomsterna överstiga de icke räntabla utgifterna, skulle inkomstöverskottet
upptagas å skattebudgetens utgiftssida samt tillföras den nya budgetutjämningsfonden,
medan för det fall att utgifterna överstiga inkomsterna
inkomstunderskottet skulle upptagas å skattebudgetens inkomstsida samt avföras
å samma fond.
De sakkunniga övergå härefter till den av riksräkenskapsverket i dess utlåtande
omhandlade frågan om ändrad redovisning av de under utgifter för
kapitalökning anvisade, till skattebudgeten hänförliga anslagen. Rörande de
olägenheter i redovisningshänseende, som oskiljaktigt äro förbundna med den
nuvarande uppdelningen av utgifterna för kapitalökning på den totala budgetens
två huvuddelar, få de sakkunniga hänvisa till vad riksräkenskapsverket
i dess förut refererade utlåtande härom anfört. Enligt de sakkunnigas
egen mening utgör nämnda uppdelning av kapitalbudgetens utgiftssida, vilken
föranleder uppkomsten av två artskilda slag av kapitaltillgångar, ett allvarligt
hinder mot ernåendet av en ur balanseringssynpunkt tillfredsställande budgetordning.
För undanröjande av berörda svårigheter har i det av riksräkenskapsverket
framlagda, såsom alternativ II betecknade förslaget till riksstatsuppställning
uppdelningen av den totala budgetens utgiftssida så omlagts, att under skattebudgeten
med anslagen till verkliga utgifter samordnats anslag till avskrivning
av dels icke räntabla nya kapitalinvesteringar, dels oreglerade kapitalmedelsförlusler,
medan i den totala budgetens andra huvuddel samtliga till
såväl räntabla som icke räntabla kapitalinvesteringar anvisade anslagsmedel
inräknats. Innebörden och den budgettekniska utformningen av riksräkenskapsverkets
sålunda framlagda förslag till ny riksstatsuppställning framgår
20
närmare av det i det föregående lämnade utdraget ur ämbetsverkets egen
framställning.
De sakkunniga finna den lösning av problemet om riksstatens uppställning,
som innefattas i riksräkenskapsverkets nu omhandlade förslag, ur såväl teoretiska
som praktiska synpunkter erbjuda så stora fördelar framför nu gällande
budgetordning, att de sakkunniga icke tveka att förorda en omläggning av
riksstatens uppställning i nära anslutning till nämnda förslag. I överensstämmelse
med de sakkunnigas tidigare ställningstagande förutsättes emellertid,
att den överflyttning av icke räntabla utgifter från skattebudgeten till kapitalbudgeten,
som enligt riksräkenskapsverkets förslag skulle få ske under depressionstider,
icke skulle medgivas i den eftersträvade nya riksstatsuppställningen.
I det av riksräkenskapsverket framlagda, nu omhandlade förslaget till uppställning
av riksstaten har för skattebudgetens vidkommande en kolumnuppdelning
av såväl inkomster som utgifter verkställts, varigenom särskild redovisning
erhålles för å ena sidan den allmänna budgeten och å andra sidan
specialbudgeterna.
Enligt den för specialbudgeterna numera gällande ordningen tillgodoföras
de till dessa delbudgeter hänförliga inkomsterna över tillhörande anslag särskilda
för respektive ändamål upprättade diversemedelsfonder. I budgettekniskt
hänseende är emellertid redovisningen icke likformig för samtliga specialbudgeter.
Beträffande specialbudgeterna i allmänhet sker redovisningen
av de till varje specialbudget hänförliga inkomstmedlen över ett enda anslag
av förslagsanslags natur, vilket anslag anvisas såsom avsättning till vederbörlig
diversemedelsfond. De mot automobilskattemedlen och totalisatormedlen
svarande specialbudgeterna äro däremot å utgiftssidan uppdelade på ett
flertal skilda anslag. För den till automobilskattemedlen hänförliga specialbudgeten
avse samtliga anslag utom två och för den till totalisatormedlen hänförliga
specialbudgeten samtliga anslag utom ett för särskilda utgiftsändamål
självständigt avvägda anslagsanvisningar. Över nämnda två respektive ett
anslag överföras återstående, för de övriga anslagen icke disponerade automobilskattemedel
respektive totalisatormedel till vederbörande fond. Dessa
anslag äro följaktligen att anse såsom ifrågavarande specialbudgeters avsättningsanslag.
För att jämväl beträffande automobilskattemedel och totalisatormedel samt
mot dessa inkomsttitlar svarande anslag ernå en förenklad redovisning hava
statskontoret och riksräkenskapsverket i gemensamt utlåtande den 15 september
1933 angående uppställningen av riksstatens utgiftssida föreslagit, att
ifrågavarande specialbudgeter skulle, i vad avsåge själva redovisningen, begränsas
på inkomstsidan till de delar av respektive inkomsttitlars behållna
inkomster, som återstode, sedan för särskilda ändamål anvisade anslagsbelopp
frånräknats, och på utgiftssidan till avsättningsanslagen, från vilka mot
angivna delar av inkomsttitlarnas behållna inkomster svarande belopp skulle
omföras till vederbörande diversemedelsfonder. Härefter skulle, vad angår
21
totalisatormedlens specialbudget, endast å inkomsttiteln (totalisatormedel)
uppkommande överskott eller underskott komma att regleras mot stuteriväsendets
fond genom motsvarande ökning respektive minskning av den å
riksstaten beräknade avsättningen till fonden, medan merutgifter och besparingar
å de mot inkomsttiteln korresponderande anslag, som anvisats för
särskilda ändamål, skulle ersättas av respektive överföras till kassafonden.
Detsamma skulle i tillämpliga delar komma att gälla beträffande redovisningen
av automobilskattemedlens specialbudget.
De sakkunniga, vilka finna den av statskontoret och riksräkenskapsverket
förordade omläggningen av redovisningen av automobilskattemedlen och
totalisatormedlen innebära en avsevärd förenkling i förhållande till nu gällande
regler, vilja för sin del tillstyrka ämbetsverkens hithörande förslag.
Enligt de sakkunnigas mening bör eftersträvas, att specialbudgetanordningen
även i övrigt i görligaste mån begränsas och att till särskilda specialbudgeter
hänföras allenast sådana skattebudgetens inkomster och utgifter, beträffande
vilka det budgettekniska sambandet mellan inkomsttillflödet och utgiftsbelastningen
är av sådan natur, att detsamma icke kan utan finansiella
risker brytas.
Även vid en sålunda genomförd begränsning av specialbudgeternas omfattning
erfordras för vinnande av en klar inblick beträffande finansieringen av
skattebudgeten, att särskild sammanställning upprättas för å ena sidan den
allmänna budgeten och å andra sidan specialbudgeterna. Att i enlighet med
riksräkenskapsverkets förutberörda förslag inrycka en dylik redovisning i
själva riksstaten finna de sakkunniga emellertid icke påkallat eller ens lämpligt.
Uppdelningen av skattebudgeten å delbudgeter är nämligen i vissa fall
tämligen godtycklig och ofta beroende av utformningen av de särskilda bestämmelser,
som reglera sambandet mellan specialbudgeternas inkomster och
utgifter. Gränsdragningen mellan den allmänna budgeten och specialbudgeterna
blir fördenskull i viss mån obestämd. Någon häremot svarande uppdelning
av riksstaten har vid sådant förhållande icke ansetts böra genomföras i
det av de sakkunniga utarbetade förslaget till riksstatsuppställning.
Vid den konkreta utformningen av förslaget till ny uppställning av riksstaten
hava de sakkunniga att först taga ställning till frågan örn de lämpligaste
beteckningarna för riksstatens två huvuddelar. Den för den totala budgetens
ena huvuddel hittills använda beteckningen »skattebodget» är uppenbarligen
missvisande. Enligt de sakkunnigas mening skulle beteckningen
»driftbudget» bättre motsvara denna delbudgets verkliga ställning i budgetsystemet.
Den utvidgning av skattebudgetens avskrivningstitlar, som i samband
med den nu ifrågasatta omläggningen avses skola genomföras, har synts
de sakkunniga giva ytterligare stöd för vidtagande av en dylik namnändring.
Vad åter angår den totala budgetens andra huvuddel, hava de sakkunniga
funnit sig böra godtaga den av riksräkenskapsverket föreslagna beteckningen
»kapitalbudget», vilken beteckning väl motsvarar ifrågavarande delbudgets
karaktär och omfattning.
22
I enlighet med vad sålunda anförts, vilja de sakkunniga förorda, att i
den nya uppställningen av riksstaten statsbudgeten uppdelas i två fristående
delbudgeter, driftbudgeten och kapitalbudgeten, vilken uppdelning
är avsedd att ersätta den nuvarande uppdelningen i skattebudget
och lånebudget. I fråga om såväl inkomsternas som utgifternas fördelning
mellan de båda nya delbudgeterna förutsätta de sakkunniga, att för olika budgetår
en och samma fördelningsprincip skall tillämpas. Följaktligen bör en
med hänsyn till inkomsternas och utgifternas natur fast gränsdragning genomföras
mellan å ena sidan driftbudgetens inkomster och utgifter samt å
andra sidan kapitalbudgetens inkomster och utgifter.
Den nya driftbudgeten, vilken avses närmast skola motsvara det enskilda
företagets vinst- och förlusträkning, skall enligt de sakkunnigas mening utgöra
en så vitt möjligt fullständig inkomst- och utgiftsplan, utvisande samtliga
till statsverket inflytande löpande inkomster och samtliga med statsverksamheten
förbundna direkta och indirekta, löpande kostnader. Vid sådant förhållande
böra å driftbudgetens inkomstsida redovisas statens samtliga till
statsregleringsfonden hänförliga löpande inkomster, vilka inkomster för närvarande
bruka sammanfattas under beteckningen »Verkliga inkomster». Driftbudgetens
utgiftssida åter bör omfatta statens samtliga till statsregleringsfonden
hänförliga löpande utgifter inklusive utgifter för statsskuldens förräntning,
vilka utgifter i den nuvarande riksstaten betecknas såsom »Verkliga utgifter».
lill driftbudgeten böra därjämte hänföras å riksstaten redovisade
utgifter för erforderliga avskrivningar.
Skillnaden mellan driftbudgetens å riksstaten beräknade inkomster
och anvisade anslag, vilken skillnad representerar driftbudgetens b eräknade
överskott respektive underskott, avses skola å driftbudgeten upptagas
såsom ett saldobelopp, varvid överskott redovisas å driftbudgetens utgiftssida
och underskott å driftbudgetens inkomstsida.
Statsverkets kassafond bör ombildas till statens budgetutjämningsfond.
Den nya fonden skall övertaga kassafondens funktion såsom
regulator av budgetutfallet. Budgetutjämningsfonden skall därjämte —
i vidare mån än den nuvarande kassafonden — reglera driftbudgetens under
olika budgetår å riksstaten beräknade överskott och underskott. Berörda
överskott skola tillföras och berörda underskott skola avföras å statens budgetutjämningsfond.
I en sålunda utformad budgetordning skulle den nya budgetutjämningsfonden
närmast fungera såsom en allmän bokföringstitel för redovisning
av dels driftbudgetens å riksstaten beräknade överskott och underskott, dels
utfallet av driftbudgetens mot budgetutjämningsfonden korresponderande inkomst-
och utgiftstitlar. Förändringarna beträffande storleken av budgetutjämningsfondens
(positiva eller negativa) behållning skulle däremot ej ■— lika
litet som förändringarna i den nuvarande kassafondens behållning — ensamt
avspegla utvecklingen av statsverkets kassaställning. Med budgetutjämningsfondens
sålunda angivna karaktär synes väl förenligt, att fonden tidvis redo
-
23
visar negativ behållning. För upprätthållande i det långa loppet av statens
förmögenhetsställning är allenast erforderligt, att fondens behållning vid inträdd
nedgång åter efter hand uppbringas till det valda utgångsläget.
Därest i samband med budgetens underbalansering med ty åtföljande belastning
av budgetutjämningsfonden statsverkets kassaställning skulle så försämras,
att tillgängliga likvida tillgångar ej förslå till täckandet av det löpande
utgiftsbehovet, måste — liksom i vissa lägen redan nu avses skola ske
— erforderliga kassamedel ställas till förfogande genom riksgäldskontoret.
Kungl. Maj :t har i sådant fall att, på hemställan av den myndighet som omhänderhar
kontrollen över statsverkets checkräkning, påkalla riksgäldskontorets
medverkan för vinnande av kassaförstärkning åt statsverket.
Den nya kapitalbudgeten slutligen avses skola erhålla en från driftbudgeten
helt artskild karaktär. Medan den sistnämnda budgetens uppgift är att
reglera statens löpande hushållning, skall kapitalbudgeten uteslutande hänföra
sig till statens investeringsverksamhet. Enligt den tankegång, från vilken
de sakkunniga utgått, skall sålunda kapitalbudgeten närmast utgöra en
plan för ny kapitalinvestering i statens kapitalfonder. Kapitalbudgetens utgiftssida
skall följaktligen upptaga samtliga anslagsmedel, som avses skola
anvisas till kapitalökning å nämnda fonder. Å kapitalbudgetens inkomstsida
åter skola uppföras de för kapitalinvesteringen tillgängliga medlen,
nämligen å driftbudgeten anvisade avskrivningsmedel och från tidigare investeringar
frigjorda kapitalmedel samt härutöver erforderliga lånemedel.
Driftbudgeten och kapitalbudgeten skola å riksstaten redovisas såsom Ivå
helt självständiga budgeter. Deras sinsemellan artskilda karaktär får anses
utesluta, att någon summering av de båda budgeterna sker i den gemensamma
riksstaten. I
I enlighet med de av de sakkunniga sålunda utvecklade grundprinciperna
för en rationell uppställning av riksstaten hava siffermässiga sammanställningar
utarbetats, utvisande den konkreta utformningen av dels själva riksstaten
och till denna hörande bilagor, dels uppställningen av vissa konton
i rikshuvudboken och redovisningen av budgetutfallet. Till belysning av det
nya budgetsystemets allmänna byggnad hava därjämte utarbetats vissa, likaledes
siffermässiga sammanställningar över finansutvecklingen under en period
av tio budgetår, under vilken period driftbudgeten omväxlande utvisar
överskott och underskott. De till individuella budgetår hänförliga sammanställningarna
hava utarbetats med utgångspunkt från tredje respektive sjätte
budgetåret i nämnda tioårsperiod, varvid tredje budgetåret exemplifierar en
underskottsbudget och sjätte budgetåret en överskottsbudget. Sammanställningarnas
sifferuppgifter, vilka konstruerats med ledning av riksbokföringens
data för senare budgetår, hava så avvägts, alt en sammanhängande bild
av inkomst- och utgiftsfördelningen och dennas utveckling erhålles.
24
De sakkunnigas förslag till uppställning av riksstaten framgår närmare
av de till denna promemoria fogade bil. 3 a och bil. 4, utvisande den förra
riksstatsuppställningen för en underskottsbudget och den senare riksstatsuppställningen
för en överskottsbudget. De i dessa bilagor meddelade sifferuppgifterna
hava framgått ur de tidigare omnämnda, enligt hittills tilllämpade
budgetprinciper för respektive en underskottsbudget och en överskottsbudget
utarbetade riksstatsuppställningar, vilka återfinnas i bil. 1 a och
bil. 2. Ett jämförande studium av nämnda fyra bilagors uppställning och
av den omgruppering av de i bil. 1 a och bil. 2 meddelade sifferuppgifterna,
sorn genomförts i bil. 3 a och bil. 4^ är ägnat att klargöra den nya riksstatsuppställningens
verkliga innebörd. Vid jämförelsen må uppmärksammas,
att i den nya riksstatsuppställningen inkomsthuvudtiteln »Äldre kapitalmedel»
uppförts med allenast formellt belopp.
Vid utarbetandet av förslaget till ny riksstatsuppställning hava de sakkunniga
jämväl tagit ställning till vissa frågor rörande riksstatens detaljutformning,
vilka frågor icke stå i omedelbart samband med den nu närmast
ifrågasatta omläggningen.
Vad angår driftbudgeten har riksstatsuppställningens detaljutformning
anknutits till det förhållandet, att denna budgets såväl inkomster som
utgifter ur riksbokföringens synpunkt sönderfalla i två huvudgrupper.
Den första huvudgruppen, vilken redovisas under huvudrubrikerna »Egentliga
statsinkomster» och »Egentliga statsutgifter», omfattar å inkomstsidan
statsregleringsfondens egna direkta inkomster (skatter, avgifter m. m.) och
å utgiftssidan statsregleringsfondens egna direkta utgifter (huvudtitlarna I_
XIII). Den andra huvudgruppen, vilken redovisas under huvudrubrikerna
»Inkomster av statens kapitalfonder» och »Utgifter för statens kapitalfonder»,
omfattar å inkomstsidan till statsregleringsfonden från statens kapitalfonder
överförda vinstmedel och å utgiftssidan från statsregleringsfonden
täckta kostnader för statsskuldens förräntning och för avskrivningar å statens
kapitalfonder. Till statens kapitalfonder hava härvid hänförts samtliga
statens fonder, vilka hava eget konto i rikshuvudboken, med undantag
av statsregleringsfonden.
Under huvudrubriken »Inkomster av statens kapitalfonder» hava i första
hand uppförts de inkomsttitlar, vilka hittills redovisats under huvudrubriken
»Inkomster av statens produktiva fonder» med undantag dock för inkomsttiteln
»Statsverkets fond av rusdrycksmedel». Behållningen å sistnämnda
fond förutsättes skola vid övergången till den nya budgetordningen
överföras till statens budgetutjämningsfond, vadan den till denna fond knutna
inkomsttiteln efter omläggningen kommer att bortfalla.
I förslaget till riksstatsuppställning hava emellertid under nu omhandlade
huvudrubrik uppförts två nya inkomsttitlar, nämligen »Riksbankens fond»
och »Övriga kapitalfonder».
Riksbankens vinstmedel hava hittills redovisats under särskild huvud
-
25
rubrik, i riksstaten införd närmast efter huvudrubriken för statens produktiva
fonder. Denna anordning sammanhänger med att riksbankens tillgångar
icke finnas uppförda bland statens i rikshuvudboken redovisade kapitaltillgångar.
I en reservation till det år 1910 av särskilt tillkallade sakkunniga avgivna
betänkandet med förslag rörande riksstatens uppställning m. m. hade två av
de sakkunniga påyrkat, att rikshuvudboken skulle upptaga jämväl en fond
för riksbanken oell att riksbankens för varje år redovisade vinst skulle omföras
från nämnda fond till statsregleringsfonden. Enligt detta förslag skulle
riksbanken i riksstaten komma att erhålla väsentligen samma ställning som
ett statens affärsdrivande verk. Till den särställning riksbanken intoge i
konstitutionellt hänseende skulle emellertid så till vida hänsyn tagas, att
riksbanken icke sammanfördes med de affärsdrivande verken utan uppfördes
å riksstaten under särskild titel, jämställd med statens affärsverksamhet.
De sakkunniga få i principiell anslutning till den i omhandlade reservation
framförda uppfattningen förorda, att riksbankens tillgångar upptagas till redovisning
i rikshuvudboken under en särskild kapitalfond, benämnd riksbankens
fond. I överensstämmelse härmed hava de sakkunniga i det framlagda
förslaget till riksstatsuppställning uppfört titeln »Riksbankens fond»
under huvudrubriken »Inkomster av statens kapitalfonder». De sakkunniga
förutsätta, likaledes i principiell anslutning till i reservationen uttalad uppfattning,
att å nämnda inkomsttitel skall redovisas riksbankens vinst i dess
helhet. I samband därmed bör den av riksbanken förvaltade avbetalningslånefonden
upptagas bland statens utlåningsfonder.
Det må i detta sammanhang erinras, att, sedan 1908 års statsrevisorer uttalat
önskvärdheten av att rikshuvudboken fullständigades med bl. a. riksbankens
fonder, 1909 års riksdag hos Kungl. Majit hemställde om övervägande,
huruvida icke i rikshuvudboken kunde intagas en fullständig sammanfattning
av statsverkets tillgångar och skulder. Den komplettering av
rikshuvudboken, som ägde rum i samband med 1911 års riksstatsreform.
upptog emellertid icke riksbanken. Riksdagens grundlagsenliga bestämmanderätt
över riksbanken skulle enligt de sakkunnigas mening icke rubbas
av att riksbanksvinsten direkt överfördes till statsregleringsfonden, då nämligen
riksdagen konnne att äga full frihet att genom kapitalökningsanslag
bereda riksbanken den medelsförstärkning, varav den kunde vara i behov.
Under huvudrubriken »Inkomster av statens kapitalfonder» har slutligen
uppförts en för redovisning av från övriga kapitalfonder inflytande vinstmedel
avsedd inkomsttitel. Enligt nuvarande budgetordning hava från vissa
»icke produktiva» fonder inflytande inkomster måst redovisas antingen under
huvudrubriken »Diverse inkomster» eller under huvudrubriken »Riksgäldskontorets
inkomstmedel». En rationellt ordnad riksbokföring kräver
uppenbarligen, att jämväl dylika inkomster å riksstaten redovisas under samma
huvudrubrik som inkomsterna av statens i kapitalfonderna investerade
kapital i allmänhet. Med hänsyn till berörda inkomsters ofta tillfälliga karaktär
och svårigheten att i förväg förutse, från vilka fonder dylika inkom
-
26
ster komma att inflyta, har inkomsttiteln ifråga erhållit den i förslaget angivna
mera allmänna beteckningen »övriga kapitalfonder».
Beträffande den i förslaget fastställda ordningsföljden mellan de under
huvudrubriken »Inkomster av statens kapitalfonder» uppförda inkomsthuvudtitlarna
vilja de sakkunniga anföra följande.
Affärsverksfonderna samt riksbankens fond skilja sig från statens övriga
kapitalfonder därutinnan, att förvaltningsmyndigheterna för dessa fonder i
budgettekniskt hänseende intaga en särställning. Hithörande förvaltningsmyndigheters
såväl personalkostnader som sakliga kostnader avföras nämligen
bland fondernas övriga utgifter. För dessa fonder är relationen till
riksstaten i vad angår driftbudgeten sålunda begränsad därtill, att å fonderna
uppkomna vinstmedel redovisas över riksstalens inkomstsida. De till dessa
fonder hänförliga inkomsttitlarna hava vid sådant förhållande synts böra å
riksstaten uppföras i följd. I överensstämmelse härmed har i förslaget till
riksstatsuppställning inkomsttiteln »Riksbankens fond» inskjutits omedelbart
efter inkomstrubriken »Statens affärsverksfonder».
Förvaltningen av statens övriga kapitalfonder är upplåten åt administrativa
myndigheter, vilkas såväl personalkostnader som sakliga kostnader avföras
å riksstatens utgiftssida. Till hithörande fonder hänförliga inkomsttitlar
hava synts böra grupperas efter arten av den förvaltning, som knutits
till respektive fonder. »Statens allmänna fastighetsfond» och »Statens utlåningsfonder»
hava härvid såsom avseende statliga rörelsegrenar i förslaget
till riksstatsuppställning uppförts före »Fonden för statens aktier», vilken inkomsttitel
hänför sig till en fond, vars förvaltning inskränker sig till utövandet
av den rena ägarefunktionen. Under hänvisning till att fastighetsförvaltning
onekligen närmare än utlåningsrörelse ansluter sig till den såsom
första grupp uppförda affärsverksrörelsen har statens allmänna fastighetsfond
i förslaget uppförts före statens utlåningsfonder.
Inkomsttiteln »Övriga kapitalfonder» har såsom hänförande sig till en
restgrupp av fonder uppförts sist under nu omhandlade huvudrubrik.
De i den nuvarande viksstatsuppstälin ingen uppförda två huvudtitlarna
inkomsthuvudtiteln »Riksgäldskontorets inkomstmedel» och utgiftshuvudtiteln
»Räntor å statsskulden m. m.» hava i förslaget till riksstatsuppställning
salderats och statsverkets mot dessa huvudtitlar svarande nettokostnader
för statsskuldens förräntning redovisats å en under huvudrubriken »Utgifter
för statens kapitalfonder» uppförd ny huvudtitel. Sedan de i rikshuvudboken
tidigare redovisade två kapitalfonderna »Fonderade statslånen»
och »Tillfälliga statslån» numera i riksbokföringen inordnats under riksgäldsverkets
fond, motsvarar statens nettokostnader för statsskuldens förräntning
det å den gemensamma fonden uppkommande förlustsaldot. De
för täckande av nämnda förlustsaldo erforderliga anslagsmedlen hava i förslaget
till riksstatsuppställning förutsatts skola anvisas å den förenämnda
nya utgiftshuvudtiteln. De sakkunniga, vilka förorda, att riksgäldsverkets
fond i samband med omläggningen av riksstatens uppställning erhåller be
-
27
nämningen »Riksgäldsfonden», hava i förslaget till riksstatsuppställning uppfört
den nya utgiftshuvudtiteln under samma benämning.
Av den nya utgiftstitelns utformning såsom redovisningstitel för utfallet
av inkomst- och utgiftsutvecklingen å en enstaka kapitalfond följer, att utgiftstiteln
å riksstaten bör uppföras med ett odelat anslagsbelopp. Den särskilda
redovisning av fondens såväl inkomster som utgifter och den specificering
av utgifterna, som lämnas i den nuvarande riksstaten och dess bilagor,
har enligt de sakkunnigas förslag avsetts skola erhållas i annan ordning. Såsom
redan i samband med uppförandet å riksstaten av inkomsttiteln »Statens
allmänna fastighetsfond» tillämpats beträffande denna fond, skulle sålunda
även för riksgäldsfonden en fullständig inkomst- och utgiftsstat upprättas
och fastställas av riksdagen. De sakkunniga förutsätta, att de båda
statuppställningarna skola såsom bilagor fogas vid riksstaten.
Uppställningen av inkomst- och utgiftsstaterna för statens allmänna fastighetsfond
och för riksgäldsfonden framgår närmare av de förslag till sådana
uppställningar, som återfinnas i de till promemorian fogade bil. 3 d och
bil. 3 e.
Enligt de sakkunnigas förslag till riksstatsuppställning skola å driftbudgeten
under huvudrubriken »Utgifter för statens kapitalfonder» jämväl redovisas
för avskrivning av icke räntabla kapitaltillgångar erforderliga anslag.
I anslutning till vad tidigare anförts rörande de i budgettekniskt hänseende
olikartade slag av kapitaltillgångar, till vilka avskrivningsanslagen hänföra
sig, hava i den framlagda nya riksstatsuppställningen de för avskrivning
anvisade anslagsmedlen fördelats på två skilda huvudtitlar, avseende den
ena avskrivning av nya kapitalinvesteringar och den andra avskrivning av
oreglerade kapitalmedelsförluster.
Vad först angår utgiftshuvudtiteln »Avskrivning av nya kapitalinvesteringar»,
motsvara de under denna titel uppförda anslagsmedlen summan av de
för icke räntabla kapitalinvesteringar enligt den nuvarande riksstatsuppställningen
av andra statsinkomster än lånemedel anvisade anslagen till utgifter
för kapitalökning. Medan enligt den nuvarande budgetordningen de under
utgifter för kapitalökning anvisade anslagen giva upphov till ur budgetteknisk
synpunkt två skilda slag av kapitaltillgångar, nämligen å ena sidan kapitaltillgångar
uppkomna av lånemedel och å andra sidan kapitaltillgångar
uppkomna av andra statsinkomster än lånemedel, skulle vid tillämpandet
av det nya systemet för anvisning av anslag till kapitalinvestering de tillkomna
nya kapitaltillgångarna vara av ensartad beskaffenhet. I den mån
dessa kapitaltillgångar emellertid beräknades icke vara räntabla, skulle genom
disponerandet av de under driftbudgeten för avskrivning av nya kapitalinvesteringar
anvisade anslagsmedlen kapitaltillgångarna i motsvarande
mån avskrivas och de i riksbokföringen slutligt uppförda nya kapitaltillgångarna
i sin helhet utgöras av räntabla dylika tillgångar.
De å den nu omhandlade utgiftshuvudtiteln för avskrivning av nya kapitalinvesteringar
anvisade anslagsmedlen hava i det framlagda förslaget till
riksstatsuppställning förutsatts skola sammanföras å ett enda anslag av be
-
28
stämt anslags natur. Fördelningen av de å detta anslag anvisade anslagsmedlen
på olika investeringsändamål avses skola lämnas i den specifikation av
kapitalbudgetens utgiftssida, varom de sakkunniga i det följande framlägga
förslag.
Medan de för avskrivning av nya kapitalinvesteringar anvisade anslagsmedlen
avse avskrivning av icke räntabla kapitaltillgångar i omedelbart
samband med dylika kapitaltillgångars tillkomst, avse de å utgiftsliuvudtiteln
»Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster» anvisade anslagsmedlen
avskrivning av kapitaltillgångar, vilka redan före riksstatsårets ingång
finnas uppförda å rikshuvudbokens kapitalkonto. Sistberörda icke
räntabla kapitaltillgångar, vilka visserligen i riksbokföringen äro redovisade
såsom tillgångar å statens kapitalfonder, äga i realiteten icke något kapitalvärde
och kunna följaktligen lämpligen sammanfattas under beteckningen
oreglerade kapitalmedelsförluster.
De för avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster anvisade anslagsmedlen
hava i det framlagda förslaget till riksstatsuppställning förutsatts
skola fördelas på självständiga anslag för vart och ett slag av kapitaltillgångar,
som avses skola bliva föremål för avskrivning. Samtliga ifrågavarande
anslag hava vidare förutsatts skola anvisas såsom bestämda anslag.
Beträffande uppställningen av specifikationerna av driftbudgetens inkomster
och utgifter få de sakkunniga hänvisa till de närslutna bil. 3 b och
bil. 3 c.
De sakkunniga övergå härefter till kapital budgetens detaljutformning.
Denna delbudgets allmänna karaktär av plan för statens investeringsverksamhet
förutsätter, att å inkomstsidan uppföras de medel, vilka avses
skola disponeras för ny kapitalinvestering, och å utgiftssidan de anslag för
kapitalinvestering, vilka avses skola anvisas för olika ändamål. Med hänsyn
till att kapitalbudgeten, vad angår såväl inkomstsidan som utgiftssidan, uppvisar
en i budgettekniskt avseende relativt enhetlig .struktur, har det synts
lämpligast, att å inkomstsidan samtliga inkomsthuvudtitlar och å utgiftssidan
samtliga utgiftshuvudtitlar sammanhållas, vardera gruppen under en
huvudrubrik. I överensstämmelse härmed hava i det framlagda förslaget
till riksstatsuppställning kapitalbudgetens inkomsthuvudtitlar redovisats under
den gemensamma huvudrubriken »Kapitalmedel» och kapitalbudgetens
utgiftshuvudtitlar under den gemensamma huvudrubriken »Kapitalinvestering».
I fråga om uppdelningen av kapitalbudgetens inkomstsida i inkomsthuvudtitlar
hava de sakkunniga stannat vid att förorda uppförandet av en
sådan huvudtitel för vart och ett av de tre huvudslag av medel, som de sakkunniga
i det föregående angivit såsom disponibla för ny kapitalinvestering,
nämligen från driftbudgeten överförda avskrivningsmedel, från statens kapitalfonder
återlevererade kapitalmedel samt lånemedel. De för redovisning
av berörda medel i riksstatsförslaget uppförda inkomsthuvudtitlarna hava i
anslutning härtill erhållit beteckningarna »Avskrivningsmedel», »Äldre kapi
-
29
talmedel» och »Lånemedel». Någon ytterligare uppdelning av kapitalbudgetens
inkomstsida i undertitlar har icke synts erfoiderlig.
Den sålunda föreslagna uppdelningen av kapitalbudgetens inkomstsida har
nära anpassats till kapitalbudgetens innebörd och ställning i det nya budgetsystemet.
De för kapitalbudgetens inkomsthuvudtitlar använda beteckningarna,
vilka närmast äro att anse såsom terminologiska nybildningar, sakna
vid sådant förhållande direkt motsvarighet i den hittills tillämpade riksstatsuppställningen.
Uppdelningen av kapitalbudgetens utgiftssida i utgiftshuvudtitlar har däremot
i förslaget till riksstatsuppställning genomförts i nära anslutning till gällande
ordning. Sålunda har den regeln följts, att till varje kapitalfond eller
grupp av kapitalfonder hänförliga anslagsmedel redovisats å var sin huvudtitel,
varvid huvudtitlarna upptagits i samma ordningsföljd som på riksstatens
inkomstsida. Utgiftshuvudtitlarnas uppdelning i självständiga anslag
har likaledes skett i nära anslutning till den uppdelning, som hittills tillämpats.
Beträffande uppställningen av specifikationen av kapitalbudgetens utgiftssida
har emellertid med hänsyn till den nya kapitalbudgetens ändrade
innebörd en omläggning så till vida måst vidtagas, att det totala anslagsbeloppet
för varje anslag redovisats i en första kolumn och att de delar av
det totala anslagsbeloppet, vilka avses skola fonderas respektive avskrivas,
redovisats i efterföljande två kolumner. Utformningen av nu omhandlade
specifikation framgår närmare av bil. 3 f.
Vid den sålunda genomförda uppställningen av riksstaten skulle budgetens
realiserande icke medföra någon förändring av statens i rikshuvudboken
bokförda nettoförmögenhet i annan mån än som återspeglas i den väx
lande storleken av behållningen å statens budgetutjämningsfond. Om av
särskilda skäl en ökning eller minskning av statens utanför budgetutjämningsfonden
redovisade nettoförmögenhet anses böra genomföras, kan emellertid
en sådan ökning eller minskning utan svårighet åstadkommas inom
ramen av den föreslagna riksstatsuppställningen. Ökning av den i statens
kapitalfonder redovisade nettoförmögenheten kan åstadkommas därigenom,
att å kapitalbudgetens inkomstsida uppföres en ny inkomsthuvudtitel avseende
i anspråk tagna medel av statens budgetutjämningsfond, vilka medel
följaktligen komma att investeras i statens kapitalfonder. Minskning av den
i statens kapitalfonder redovisade nettoförmögenheten åter ernås genom att
å kapitalbudgetens utgiftssida anvisa anslag till förstärkning av statens budgetutjämningsfond,
varefter den ökade behållningen å denna fond kan disponeras
för driftbudgetens ändamål.
Minskning av statens å kapitalfonderna redovisade bruttotillgångar slutligen
kan åstadkommas därigenom, alt anslagen lill kapitalinvestering nedbringas
under summan av de å kapitalbudgetens inkomstsida uppförda inkomsthuvudtitlarna
avskrivningsmedel och äldre kapitalmedel. För att i
dylikt fall ernå balans mellan kapitalbudgetens inkomst- och utgiftssida er
-
30
fordras, att särskilt anslag för avsättning till riksgäldsfonden anvisas å kapitalbudgeten.
De till nämnda fond sålunda överförda kapitalmedlen möjliggöra
en motsvarande avbetalning å statsskulden. Såsom tidigare utvecklats,
skulle vid tillämpandet av den nya riksstatsuppställningen anslag till avbetalning
å statsskulden icke anvisas över riksstaten. Allenast i nu omhandlade
fall, då nya lånemedel icke erfordras för kapitalbudgetens finansiering,
skulle för ny kapitalinvestering icke disponerade andra kapitalmedel genom
anvisning å riksstaten ställas till förfogande för avbetalning å statsskulden.
I det förslag till uppställning av riksstaten, som de sakkunniga framlagt,
har varken å driftbudgetens eller å kapitalbudgetens inkomstsida upptagits
någon inkomsttitel för redovisning av sådana enligt den nuvarande
riksstatsuppställningen å såväl skattebudgetens som lånebudgetens inkomstsida
uppförda anslagsreservationer, vilka icke längre få disponeras för med
anslagen avsedda ändamål. Förklaringen härtill är, att de sakkunniga utgått
från att dylika reservationer för framtiden icke skola omföras till riksstatens
inkomstsida. Till driftbudgeten hänförliga hithörande reservationer
förutsättas skola i likhet med besparingar å förslagsanslag och bestämda anslag
direkt tillföras budgetutjämningsfonden. Kapitalbudgetens hithörande
reservationer åter avses skola omföras, i den mån desamma hänföra sig till
anslagsmedel som anvisats »att fonderas», till riksgäldsfonden och, i den
mån desamma hänföra sig till anslagsmedel som anvisats »att avskrivas»,
till utgiftshuvudtiteln »Avskrivning av nya kapitalinvesteringar» för att över
denna titel tillföras budgetutjämningsfonden. Genom en sålunda ändrad redovisning
av nu omhandlade reservationer ernås en icke oväsentlig förenkling
av redovisningen av budgetutfallet.
Vad slutligen angår från statens kapitalfonder till riksgäldskontoret återlevererade
kapitalmedel, skola dessa redovisas å den under kapitalbudgeten
uppförda inkomsthuvudtiteln »Äldre kapitalmedel». Om och i den mån undantagsvis
till riksgäldskontoret återlevereras medel från sådana kapitalfonder,
vilkas bokförda nettotillgångar i sin helhet redan återlevererats, skola
dylika medel omföras till utgiftshuvudtiteln »Avskrivning av nya kapitalinvesteringar»
för att över denna titel tillföras budgetutjämningsfonden.
Till ytterligare belysning av den budgettekniska innebörden av det av de
sakkunniga framlagda förslaget till riksstatsuppställning har redovisningen
av budgetutfallet för den i bil. 3 a enligt det nya budgetsystemet uppgjorda
riksstaten exemplifierats i bil. 5.
31
V. Rikshuvudbokens kapitalredovisning.
De i rikshuvudboken redovisade fondernas kapital kan nu uppdelas i lånemedelskapital
och skattemedelskapital. Förstnämnda kapital har uppkommit
genom investering av anslag, som anvisats till utgifter för kapitalökning
att täckas av lånemedel. Sistnämnda kapital består — frånsett ej inlevererade
överskottsmedel — av egentligt skattemedelskapital, ursprungligt kapital
och kapitaliserade överskottsmedel. Det egentliga skattemedelskapitalet har
uppkommit genom investering av anslag att täckas av andra statsinkomster
än lånemedel, som anvisats under utgifter för kapitalökning eller — i fråga
örn huvudparten av det å statens allmänna fastighetsfond redovisade kapitalet
— under verkliga utgifter. Det ursprungliga kapitalet utgöres väsentligen
av naluratillgångar, som av ålder tillhört staten. Hit höra främst de av domänverket
förvaltade kronoegendomarna. De kapitaliserade överskottsmedlen
innefatta överskottsmedel, som före 1911 års budgetreform disponerades
av vissa affärsverk för kapitalökningsutgifter.
Beträffande finansieringen av anslagen för kapitalökning har i stort sett
följts den normen, att anslag av lånemedel endast böra beviljas för sådana
placeringar, som tillföra staten en inkomst, tillräcklig för bestridande av
räntan å de upplånade medlen. I åtskilliga fall hava emellertid avsteg
skett från denna norm och lånemedel placerats i oräntabla företag. Vad
angår statens utlåningsfonder, vilkas kapitalökning för tiden intill budgetåret
1924/25 i regel täckts genom upplåning, vidtogs från och med nämnda budgetår
den förändringen, att användningen av lånemedel för täckande av nya
kapitalökningsanslag begränsades till så stor del av vederbörande anslag, att
avkastningen å den nya kapitalplaceringen i dess helhet kunde beräknas motsvara
full förräntning av investerade lånemedel. I anslutning härtill beslöts
av 1930 års riksdag nedskrivning av de under statskontorets förvaltning slående
utlåningsfondernas icke räntabla lånemedelskapital. Nedskrivningen
skedde genom omföring av det oräntabla beloppet från lånemedel till skattemedel
och täcktes ur fonden för statsskuldens amortering. Beträffande allmänna
järnvägslånefonden och bibanelånefonden, vilka båda fonder förvaltas
av riksgäldskontoret, har någon motsvarande nedskrivning av i dessa fonder
investerat oräntabelt lånekapital icke ägt rum.
Det i utlåningsfondcrna för närvarande placerade skattemedelskapitalet är
alltjämt i stort sett att anse såsom oräntabelt. Härjämte är en del av det i
vissa utlåningsfonder, särskilt i nyssnämnda järnvägslånefonder, investerade
lånemedelskapitalet oräntabelt.
32
Vad beträffar statens affärsverk förekommer oräntabelt kapital särskilt i
statens järnvägar. Det i detta verk placerade skattemedelskapitalet är i sin
helhet att anse såsom oräntabelt. Av verkets lånekapital var den 30 juni 1936
ett belopp av 162.48 milj. kr. bokfört å särskilt konto under rubriken »Lånekapital
att finansieras med andra medel än trafikinkomster». Av nämnda
belopp, som torde få anses vara oräntabelt, utgöra 130.20 milj. kr. återstoden
av de 140 milj. kr., vilka enligt beslut av 1929 års riksdag skulle under viss
tid planmässigt täckas genom anslag av skattemedel, samt 32.28 milj. kr. det
bokförda värdet av den av staten övertagna Ostkustbanan. Postverket, telegrafverket
och statens vattenfallsverk lämna mer än normal avkastning icke
blott å lånemedelskapitalet utan även å skattemedelskapitalet. Domänverkets
avkastning motsvarar i allmänhet icke full förräntning av det förvaltade
kapitalet.
Vad övriga fonder beträffar förefinnes oräntabelt kapital till större belopp
i fonden för statens aktier och i fonden för förlag till statsverket. Det oräntabla
kapitalet i sistnämnda fond härrör väsentligen från utgifter å de anslag
till allmänna arbeten m. m., som under budgetåren 1933/34 och 1934/35
anvisades å fonden. För avskrivning av ifrågavarande kapital hava emellertid
anslag av skattemedel redan ställts till förfogande.
Samtliga å utlåningsfonderna uppkomna lånemedelsförluster voro vid utgången
av budgetåret 1935/36, i den mån de ej blivit täckta av skattemedel,
bokförda å riksgäldskontorets avskrivningskonto. Till detta konto hava vidare
överförts de kapitalrabatter, som riksgäldskontoret hittills fått vidkännas
å sin upplåning, ävensom vissa i samband med upplåningen uppkomna
kursförluster. Utöver de sålunda redan konstaterade och från respektive fonder
till avskrivningskontot överförda förlusterna förefinnas förluster å förlagslånen
till aktiebolaget Kreditkassan av år 1922 och till Svenska spannmålsföreningen
u. p. a. Beloppet av dessa förluster kan ännu icke definitivt fastställas.
Förlagslånen ingå bland de bokförda tillgångarna å respektive riksgäldsverkets
fond och fonden för förlag till statsverket. För täckande av förlusten
å kreditkassan hava vissa medel anvisats till en särskild avskrivningsfond,
varjämte för täckning av förlusten å spannmålsföreningen vissa medel
avsatts å ett under fonden för förlag till statsverket bokfört avskrivningskonto.
Den föreslagna nya riksstatsuppställningen medför givetvis vissa konsekvenser
för kapitalbudgetens redovisning i rikshuvudboken.
I avseende härå få de sakkunniga anföra följande.
För närvarande redovisar riksgäldskontoret av utgifterna för kapitalökning
de anslag, som täckas av lånemedel, medan statskontoret och vissa andra
huvudförvaltningar redovisa de anslag, som täckas av andra statsinkomster
än lånemedel. Då någon uppdelning av kapitalbudgetens anslag på lånemedel
och andra medel icke skulle förekomma enligt de sakkunnigas förslag,
synes det naturligt, att samtliga dessa anslag redovisas av riksgäldskontoret,
som redan nu redovisar huvudparten av anslagen. I anslutning härtill bör
jämväl kapitalbudgetens inkomstsida i sin helhet redovisas av riksgäldskonto
-
33
ret. Detta verk skulle alltså i stället för nuvarande lånebudget komma att
redovisa hela den blivande kapitalbudgeten.
Bokföringen i rikshuvudboken av inkomster och utgifter å kapitalbudgeten
skulle enligt de sakkunnigas mening lämpligen ske på följande sätt, som i
stort sett ansluter sig till nuvarande bokföring. De av riksgäldskontoret å
anslag under kapitalbudgeten utbetalda beloppen omföras från statsregleringsfonden
(kapitalbudgeten) till respektive kapitalfonder. Till riksgäldskontoret
återbetalda kapitalmedel omföras från respektive kapitalfonder till
statsregleringsfonden (kapitalbudgeten) och tillgodoföras därvid inkomsttiteln
»Äldre kapitalmedel». Kapitalbudgetens anslag uppdelas å statsregleringsfonden,
riksgäldsfonden och kapitalfonderna i två kolumner, avseende
den ena de belopp, som skola fonderas, och den andra de belopp, som skola
avskrivas. Denna uppdelning är nödvändig med hänsyn till att besparing
å anslag, på sätt i det föregående angivits, skall redovisas olika, allteftersom
besparingen hänför sig till anslag eller del av anslag, som skall fonderas, eller
till anslag eller del av anslag, som skall avskrivas. Riksgäldskontoret har att
under löpande budgetår från statsverkets till sin egen checkräkning överflytta
de för avskrivning av nya kapitalinvesteringar och av oreglerade kapitalmedelsförluster
anvisade beloppen, vilka i samband därmed omföras
från driftbudgetens avskrivningsanslag till kapitalbudgetens inkomsttitel
»Avskrivningsmedel». Sedan till inkomsttiteln »Äldre kapitalmedel» överförts
hithörande under budgetåret influtna återbetalningar från kapitalfonderna,
redovisas genom omföring från riksgäldsfonden till inkomsttiteln
»Lånemedel» det fyllnadsbelopp, som erfordras för inkomstsidans uppbringande
till det i riksstaten beräknade beloppet. Balansen å tillgångssidan
för statsregleringsfonden (kapitalbudgeten) utvisar statsregleringsfondens
fordran hos riksgäldsfonden för reservationer å kapitalbudgetens anslag.
Såsom ovan framhållits skulle enligt de sakkunnigas förslag beträffande
kapitalbudgeten samtliga kapitaltillgångar, som tillkomma under det nya
budgetsystemet, bliva av ensartad beskaffenhet; anslagen å kapitalbudgeten
skola till den del, som skall fonderas, städse avse räntabla investeringar. Någon
uppdelning av statskapitalet i lånemedelskapital och skattemedelskapital,
såvitt angår de nya investeringarna, kan sålunda hädanefter icke göras, och
icke heller vid återbetalning av kapitalmedel blir sådan uppdelning möjlig.
De sakkunniga övergå härefter till frågan om redovisningen av avskrivningar
av dels nya kapitalinvesteringar, dels ock oreglerade kapitalmedelsförluster.
Vad först angår avskrivningsförfarandet i fråga om nya kapitalinvesteringar
hava de sakkunniga förordat, att i den mån anslag för investering i
en kapitalfond beräknas icke lämna normal avkastning, det oräntabla anslagsbeloppet
skall avskrivas med anlitande av för ändamålet å driftbudgeten
anvisade medel. Utbetalning å anslag, varom nu är fråga, bör härvid
i sin helhet bokföras såsom kapitalökning för ifrågavarande kapitalfond,
Bihang till riksdagens protokoll 19117. 1 sami. Nr 225. Bilaga. •’
34
varefter avskrivning omedelbart bör ske av den icke räntabla delen av utgiften.
Vid utbetalning i avräkning å anslag, som till en del skall fonderas
och till en del avskrivas, beräknas avskrivningsbeloppet med hänsyn till anslagets
avskrivningskvot (förhållandet mellan den del av anslaget som skall
avskrivas och hela anslaget).
I fråga örn den bokföringsmässiga formen för avskrivning av oräntabla
nyinvesteringar i statens utlåningsfonder ävensom för utlåningsändamål i
andra fonder är för vinnande av en tillfredsställande redovisning allenast en
indirekt avskrivningsmetod tillämplig. Enligt denna avskrivningsmetod bibehållas
tillgångarna i räkenskaperna vid sina tillkomstvärden, medan avskrivningsbeloppen
bokföras under ett å skuldsidan uppfört avskrivningskonto.
En följd av detta redovisningssätt blir, att återbetalning av kapitalmedel
skall, för det fall att en fonds kapital helt återbetalats, såsom vinst å
tidigare avskrivet belopp tillgodoföras driftbudgeten. Vad däremot beträffar
andra tillgångar än lånefordringar kan såväl den indirekta som den direkta
avskrivningsmetoden tillämpas. Den indirekta metoden medför visserligen
den fördelen, att*ur fondens räkenskaper kan vid varje tidpunkt utläsas
beloppen för disponerade totala anslagsmedel, verkställda avskrivningar
och kvarstående kapital, men å andra sidan är en tillämpning av denna metod
ägnad att onödigt komplicera bokföringen. Enligt de sakkunnigas mening
tala starka skäl för att särskilt för affärsverken de oräntabla kapitalinvesteringarna
direkt avskrivas å vederbörande kapitalfond och sålunda
icke upptagas såsom skuld i fondens balansräkning. Den direkta avskrivningen
av oräntabla nyinvesteringar har för närvarande betydelse främst
för statens järnvägar. De sakkunniga hava emellertid ansett sig icke böra
till behandling upptaga de tekniska spörsmål beträffande affärsverkens avskrivningsförfarande,
som kunna uppkomma i samband med införande av
den föreslagna avskrivningen, utan vilja endast framhålla lämpligheten av
att den föreslagna avskrivningen icke rubbar den planenliga avskrivning av
olika kapitalobjekt, som med anlitande av affärsverkens driftinkomster äger
rum för förnyelseändamål. Den föreslagna avskrivningen synes därför, oavsett
investeringens art, böra hänföras till sådana tillgångar, som ej äro föremål
för driftavskrivning.
Vad härefter angår frågan om det avskrivningsförfarande beträffande
oreglerade kapitalmedelsförluster, som bör tillämpas enligt den nya budgetordningen,
må till en början framhållas, att ur budgetteknisk synpunkt väsentligen
tre olika slag av kapitalmedelsförluster kunna särskiljas, nämligen:
1. Definitivt konstaterade direkta kapitalmedelsförluster;
2. Förutsedda framtida direkta kapitalmedelsförluster; samt
3. Mot icke räntabla kapitaltillgångar svarande indirekta kapitalmedelsförluster.
Till den första gruppen äro att hänföra sådana oreglerade kapitalmedelsförluster,
vilka uppkommit i samband med nedläggande eller försäljning av
anläggningar eller avveckling av fordringar m. m. Såsom exempel må an
-
35
föras förluster vid nedläggandet av järnvägs- eller kanalrörelse, vid försäljning
av till affärsverken hörande fast eller lös egendom samt vid avvecklingen
av statlig försträckning av förlagsmedel eller i statens utlåningsverksamhet
utlämnade lån. Till nu ifrågavarande grupp av kapitalmedelsförluster
äro jämväl att räkna de å riksgäldsverkets fonds avskrivningskonto
bokförda lånemedelsförlusterna. Med avseende å sistnämnda konto gälla
följande av 1936 års riksdag meddelade, i § 38 reglementet för riksgäldskontoret
intagna bestämmelser:
»Det under riksgäldsverkets fond redovisade avskrivningskontot skall belastas
med uppkommande förluster å lånemedelskapital, kapitalrabatter vid
riksgäldskontorets upplåning samt kursförluster i samband med upptagande
och inlösen av statslån. Å andra sidan skall avskrivningskontot gottskrivas
med dels de belopp, med vilka statsskulden nedbringas genom anslag för
amortering å vissa lån, dels de anslagsmedel, som därutöver kunna ställas
till förfogande för nedbringande av avskrivningskontots förlustsaldo, dels
uppgäld vid riksgäldskontorets upplåning, dels ock kursvinster i samband
med upptagande och inlösen av statslån.»
Den andra gruppen omfattar sådana med säkerhet väntade kapitalmedelsförluster,
vilka efter förlusternas definitiva inträdande äro att inräkna under
den första gruppen. Såsom exempel på dylika kapitalmedelsförluster
må nämnas framdeles väntade förluster i samband med nedläggandet av statlig
affärsverksrörelse eller avvecklingen av statliga stödåtgärder avseende
exempelvis spannmålsodlingen, kredit- och affärsföretag m. m.
Till den tredje gruppen slutligen hänföras sådana kapitalmedelsförluster,
som hava uppstått på den grund att vissa av staten verkställda kapitalinvesteringar
icke längre lämna och icke heller i framtiden beräknas
lämna normal avkastning å det bokförda kapitalvärdet. Bland hithörande
kapitalmedelsförluster märkas de förluster, som ur räntabilitetssynpunkt beräknats
hava inträtt å dels det i statens järnvägar för icke räntabla järnvägslinjer
varaktigt investerade kapitalet, dels det i vissa lånefonder med låg
avkastning för en längre framtid bundna kapitalet.
De sakkunniga förutsätta, att å affärsverksfonderna framdeles uppkommande
kapitalmedelsförluster skola på sätt hittills tillämpats regleras genom
anlitande av fondernas egna inkomster. Särskilda åtgärder för täckande av
sådana förluster torde för dessa fonders vidkommande bliva påkallade endast
undantagsvis och då fråga är örn större förluster. I sådana fall synes frågan
örn förlusttäckningen böra underställas riksdagen.
Beträffande å statens övriga kapitalfonder uppkomna kapitalmedelsförluster
få de sakkunniga föreslå, att en särskild kapitalfond upplägges i rikshuvudboken
för redovisning av ifrågavarande förluster. Denna fond, som
lämpligen synes böra benämnas »Fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster»,
skulle i huvudsak få samma uppgift som det under riksgäldsverkets
fond redovisade avskrivningskontot. Förlusternas redovisning å nämnda
fond skulle otvivelaktigt giva ökad klarhet åt avskrivningsförfarandet, samtidigt
som redovisningen av riksgäldsfonden därigenom skulle förenklas. Vid
36
övergången till den nya ordningen bör behållningen å avskrivningskontot
överföras till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster. Till fonden omföras
vidare framdeles å kapitalfonderna uppkommande, till ovannämnda
första grupp hänförliga förluster. Övriga, till andra eller tredje gruppen
hänförda kapitalmedelsförluster åter omföras till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster
allenast örn och i den mån anslag till avskrivning av
dylika kapitalmedelsförluster anvisas å riksstaten.
Vad angår å riksgäldsfonden framdeles redovisade kapitalrabatter och
kursförluster, skola dessa enligt det av de sakkunniga tidigare framlagda
förslaget till inkomst- och utgiftsstat för nämnda fond normalt avföras såsom
utgifter å fonden och sålunda årligen täckas i samband med avförandet
av fondens underskott å utgiftstiteln »Riksgäldsfonden». De sakkunniga
förutsätta emellertid, att i särskilda fall, då kapitalrabatternas eller kursförlusternas
storlek det påfordrar, en överflyttning av dylika förluster till
fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster skall kunna av riksdagen medgivas,
varigenom täckningen av jämväl dessa förluster skall kunna fördelas
på ett flertal budgetår. Det sålunda förordade redovisningssättet ansluter
sig nära till det som skulle tillämpas i fråga om affärsverksfonderna.
De för avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster anvisade anslagsmedlen
hava i det framlagda förslaget till riksstatsuppställning förutsatts
skola fördelas på flera självständiga anslag, avseende avskrivning av kapitaltillgångar
av olika slag. I anslutning härtill bör ock redovisningen å fonden
för oreglerade kapitalmedelsförluster specificeras i motsvarande mån, så
att avskrivningens fortgång och resultat beträffande olika slag av kapitalmedelsförluster
kunna direkt utläsas ur räkenskaperna för fonden.
Till närmare belysande av bokföringen i rikshuvudboken vid tillämpning
av den föreslagna nya riksstatsuppställningen hava de sakkunniga i bil. 6 a
—d intagit summariska redovisningar med fingerade siffror av statsregleringsfonden
i vad avser riksgäldskontoret, riksgäldsfonden, fonden för oreglerade
kapitalmedelsförluster och (i sammandrag) statens övriga kapitalfonder.
Härjämte hava de sakkunniga i bil. 7 intagit en sammanställning av
fondens för oreglerade kapitalmedelsförluster utveckling under en period av
tio budgetår.
För ernående av en tillfredsställande kapitalredovisning i rikshuvudboken
torde det vara nödvändigt att i samband med övergången till den nya budgetordningen
vidtaga vissa förändringar beträffande det i rikshuvudboken
nu bokförda statskapitalet i syfte att ernå, att i rikshuvudboken framdeles
ingår allenast kapital av sådan art, som efter övergången skulle komma att
tillföras kapitalfonderna, d. v. s. räntabelt kapital. De i rikshuvudboken
bokförda icke räntabla kapitaltillgångarna böra därför i samband med övergången
till det nya systemet avskrivas. Av den ovan lämnade redogörelsen
framgår, att sådana kapitaltillgångar huvudsakligen äro tillfinnandes i statens
järnvägars fond och vissa utlåningsfonder. I den mån det härvid är fråga
37
om skattemedelskapital, behöva givetvis särskilda medel ej anvisas för täc-*
kande av avskrivningen. Med hänsyn till det betydande räntabla skattemedels-:
kapital, som disponeras av postverket, telegrafverket, statens vattenfallsverk
och domänverket, hava de sakkunniga även velat ifrågasätta, huruvida
det skall vara erforderligt att anvisa särskilda täckningsanslag för möjliggörande
av avskrivning av statens järnvägars oräntabla lånemedelskapital. Enligt
de sakkunnigas mening torde man i nu förevarande avseende vara
berättigad att betrakta samtliga affärsverk såsom en enhet, och det må dessutom
framhållas, att värdet av statens domäner otvivelaktigt ökats genom
tillkomsten av de oräntabla stats järnvägarna i Norrland. Under nu angivna
förutsättningar skulle avskrivningen för statens järnvägars del böra ske enbart
genom bokföringsmässig nedsättning av det investerade kapitalet.
Vad däremot beträffar nu förefintliga, i det föregående berörda lånemedelsförluster,
torde avskrivningen av dessa — i likhet med vad som skall tilllämpas
för framdeles uppkomna kapitalmedelsförluster — böra förknippas
med anvisande av anslag å driftbudgeten. I samband med övergången till
det nya systemet torde de för reglering av förlusterna å aktiebolaget Kreditkassan
av år 1922 och å förlagslånet till Svenska spannmålsföreningen avsatta
medlen böra avräknas å de bokförda fordringarna hos kassan och
föreningen.
Efter genomförande av de ovan föreslagna övergångsanordningarna skulle
kapitalfondernas bokförda nettotillgångar — frånsett ej inlevererade överskottsmedel
— representera ett ensartat kapital. Detta kapital skulle härvid
motsvara allt förutvarande, vid övergången ej avskrivet kapital och förutsättes,
med undantag dock för oreglerade kapitalmedelsförluster, vara i sin
helhet räntabelt.
Med det ovan anförda hava de sakkunniga endast velat uppdraga vissa
riktlinjer, efter vilka redovisningen av det nu befintliga statskapitalet synes
böra omläggas i samband med övergången till det nya systemet. Då emellertid
hithörande spörsmål synas tarva mera ingående undersökningar än
de sakkunniga haft tillfälle verkställa, få de sakkunniga föreslå, att ifrågavarande
spörsmål före omläggningen göras till föremål för ytterligare utredning.
Vad angår riksgäldskontorets bokföring vilja de sakkunniga erinra, att
efter den år 1935 genomförda bokföringsreformen nettoskulden å riksgäldsverkets
fond i kontorets bokslut balanserar mot det i kapitalfonderna investerade
låriemedelskapitalet. En förändrad kapitalredovisning enligt de sakkunnigas
förslag medför, att riksgäldskontorets huvudbok mäste kompletteras
till att omfatta kapitalfondernas samtliga kapitaltillgångar med undantag
för ej inlevererade överskottsmedel. Balansen i riksgäldskontorets bokslut
skulle härvid upprätthållas genom införande på skuldsidan av en post
utanför kapitalfonderna, motsvarande statens eget kapital till skillnad mot
det upplånade kapitalet (nettoskulden å riksgäldsfonden). Ur riksgäldskontorets
balansräkning skulle sålunda kunna utläsas det egna och det upp
-
38
lånade kapitalets relativa betydelse för samtliga kapitalfondernas finansiering.
I vad mån de särskilda fondernas kapitaltillgångar motsvaras av
lånemedel skulle däremot icke längre framgå av riksgäldskontorets bokföring.
En dylik motsvarighet mellan kapitaltillgångar och lånemedel har
emellertid närmast karaktären av en fiktion och saknar varje rationell innebörd;
-
39
VI. Den nya riksstatsuppställningens tillämpning.
Sedan de sakkunniga sålunda lämnat en siffermässigt utformad framställning
av dels den föreslagna nya uppställningen av riksstaten jämte till denna
hörande bilagor, dels rikshuvudbokens kontouppställningar och redovisningen
av budgetutfallet, återstår att angiva de allmänna budgettekniska reglerna
för tillämpningen av den nya riksstatsuppställningen.
Såsom tidigare i kap. III angivits, förutsättes för budgetens balansering på
lång sikt att å driftbudgeten — enligt de sakkunnigas förslag å utgiftstiteln
»Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster» — anvisasi medel för
täckning av de oreglerade kapitalmedelsförluster, som beräknats hava uppstått
å det i statens kapitalfonder investerade kapitalet. Ur den nya riksstatsuppställningens
synpunkt kunna dessa kapitalmedelsförluster sägas hava
framgått såsom resultat av en under tidigare budgetar inträdd, i riksstaterna
för dessa budgetår icke beräknad underbalansering.
De sakkunniga förutsätta, att avvägningen av de för avskrivning av oreglerade
kapitalmedelsförluster anvisade anslagsmedlen sker med ledning av
det uppskattade avskrivningsbehovet. I samband med utarbetandet av förslag
till riksstat för det nästkommande budgetåret bör följaktligen utredning
verkställas rörande omfattningen av samtliga till statens kapitalfonder
hänförliga oreglerade kapitalmedelsförluster. För varje särskilt slag
av dylika kapitalmedelsförluster bör fastställas en avskrivningsplan med
angivande av det antal budgetår, inom vilket avskrivningen avses skola
vara slutförd. Sedan dylika avskrivningsplaner upprättats för alla ifrågavarande
slag av kapitalmedelsförluster, kunna de för nästkommande budgetår
för avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster erforderliga anslagen
direkt beräknas.
Enligt de sakkunnigas mening bör vid upprättandet av berörda avskrivningsplaner
och vid anvisandet av de för dessa planers genomförande erforderliga
anslagsmedlen strängt iakttagas, att förutsättningarna för upprätthållandet
på lång sikt av statens reala förmögenhetsställning icke rubbas.
Någon utsträckning av avskrivningsperioderna på ett större antal budgetår
och nedsättning i samband därmed av de årliga avskrivningsanslagen av
hänsyn till det aktuella finansläget bör sålunda icke medgivas.
40
Avgörande för utvecklingen av statens förmögenhetsställning — under förutsättning
att planenlig avskrivning av de oreglerade kapitalmedelsförlusterna
iakttages — blir den över- respektive underbalansering av driftbudgeten,
som enligt den nya uppställningen av riksstaten redovisas såsom öppet överskott
respektive underskott, varvid överskott avses skola tillföras och underskott
avföras å statens budgetutjämningsfond.
Såsom i det föregående närmare utvecklats, skulle vid tillämpandet av den
nya budgetordningen underbalansering av driftbudgeten kunna ske allenast i
vissa finanslägen. Enligt de sakkunnigas mening bör krävas, att de förutsatta
svårigheterna rörande budgetens balansering kunna anses vara övergående.
Nedgången av inkomsterna skall vidare i princip vara oberoende av
statsmakternas åtgärder i inkomstminskande riktning, liksom inträdd stegring
av utgifterna skall framstå såsom ofrånkomlig. Förutsättning för underbalansering
kan sålunda föreligga särskilt vid en konjunkturbetingad inkomstminskning
eller utgiftsökning. Underbalanseringen skall kompenseras
av överbalansering under finansiellt gynnsamma budgetår.
Enligt de sakkunnigas mening bör det samband, som sålunda måste upprätthållas
mellan de för olika budgetår å driftbudgeten redovisade överskottens
och underskottens omfattning, komma till otvetydigt uttryck i budgettekniken.
Det budgettekniska sambandet mellan driftbudgetens över- och underbalansering
framträder i sin enklaste form, då underbalansering föreligger
allenast för enstaka, av stora tidsintervall åtskilda budgetår. Genom
att utgå från underbalanseringens omfattning såsom given och med
ledning av denna fastställa omfattningen av den överbalansering, som för
täckningen av berörda underbalansering beräknas erforderlig under efterföljande
budgetår, kan överbalanseringen bindas vid en för varje underbalanserad
driftbudget utarbetad bestämd plan för underskottets successiva täckning.
Med hänsyn till att enligt förutsättningarna för den nya budgetordningens
tillämpning underbalansering av driftbudgeten kan beräknas föreligga två
eller flera budgetår i följd omväxlande med längre eller kortare perioder
utvisande överbalansering, skulle de för de olika underskottsbudgeterna
självständigt utarbetade täckningsplanerna till tiden delvis sammanfalla,
vilket förhållande komplicerar sambandet mellan under- och överbalanseringens
omfattning under de särskilda budgetåren.
För att jämväl under nu angivna förhållanden nå fram till ett enhetligt
uttryck för sambandet mellan driftbudgetens under- och överbalansering
har det befunnits lämpligt att införa ett hjälpbegrepp, nämligen driftbudgetens
bruttounderskott, med vilken term betecknats skillnaden mellan
å ena sidan driftbudgetens utgifter med tillägg av för planenlig täckning av
tidigare underskott bundet belopp och å andra sidan driftbudgetens inkomster.
Det sålunda definierade bruttounderskottet representerar den försämring
av statens förmögenhetsställning, som beräknas inträda under budgetaret,
örn man franräknar den förbättring av statens förmögenhetsställning,
som hänför sig till den planenliga täckningen av tidigare underskott.
41
De i det föregående omhandlade täckningsplanerna hava förutsatts skola utarbetas
med utgångspunkt från nämnda bruttounderskott, varvid självständig
täckningsplan avsetts skola fastställas för till varje ifrågakommande
budgetår hänförligt sådant underskott. Efter genomförandet för varje budgetår,
som utvisar bruttounderskott, av saldering av bruttounderskottet oell
det för planenlig täckning av tidigare underskott bundna beloppet framgår
det nettounderskott, som redovisas å driftbudgetens inkomstsida, respektive
det nettoöverskott, som redovisas å driftbudgetens utgiftssida. Erhålles vid
salderingen ett nettounderskott, motsvarar detta det belopp, varmed driftbudgetens
utgifter överstiga driftbudgetens inkomster. Erhålles vid salderingen
däremot ett nettoöverskott, motsvarar detta det belopp, varmed driftbudgetens
inkomster överstiga driftbudgetens utgifter.
Beräknandet av det för en viss underskottsbudget föreliggande bruttounderskottet
kan lämpligen exemplifieras med utgångspunkt från den i bil. 3 a
meddelade riksstatsuppställningen. Enligt denna bilagas sifferuppgifter
hava för det i bilagan redovisade tredje budgetåret driftbudgetens inkomster
beräknats till 855.37 miljoner kronor och driftbudgetens utgifter till 1,045.37
miljoner kronor. Av bil. 8 framgår, att för samma budgetår ett belopp av
10 miljoner kronor bundits för planenlig täckning av till tidigare budgetår
hänförligt bruttounderskott. Summan av driftbudgetens beräknade utgifter
och det för planenlig täckning av tidigare bruttounderskott bundna beloppet
uppgår alltså till 1,055.37 miljoner kronor. Sistnämnda summa överstiger
driftbudgetens beräknade inkomster med 200 miljoner kronor, vilket belopp
följaktligen motsvarar det för budgetåret ifråga beräknade bruttounderskottet.
Salderas nämnda bruttounderskott mot det för planenlig täckning
av tidigare bruttounderskott bundna beloppet, erhålles det i bil. 3 a å driftbudgetens
inkomstsida uppförda nettounderskottet, 190 miljoner kronor.
Den eftersträvade sammankopplingen av driftbudgetens under- och överbalansering
kan härefter bringas till uttryck genom att ifrågavarande nettounderskott,
nettoöverskott, bruttounderskott och täckningsbelopp inordnas
i ett fast system. Beträffande den budgettekniska utformningen av detta
system få de sakkunniga hänvisa till den schematiska sammanställning av
den planenliga täckningen av driftbudgetens å riksstaten beräknade underskott
under en period av tio budgetår, vilken återfinnes i bil. 8.
I den i bilagan meddelade tabelluppställningens tre första sifferkolumner
hava för varje ifrågakommande budgetår redovisats å riksstaten beräknade
nettoöverskott ( + ) respektive nettounderskott (—), för planenlig täckning
av tidigare underskott bundna belopp (—) samt beräknade bruttounderskott
(—). I tabelluppställningens härefter följande kolumner hava uppförts
de till varje täckningsplan hänförliga årliga täckningsbeloppen ävensom summan
av de till varje täckningsplan hänförliga, för hela tioårsperioden redovisade
täckningsbeloppen. I tabelluppställningens sista kolumn hava uppförts
de vid tioårsperiodens slut ännu icke täckta delarna av de för olika
budgetår i tredje sifferkolumnen uppförda brultounderskottcn. I den till
omhandlade tioårsperiod hänförliga summaraden slutligen hava redovisats
42
dels nettoresultatet för hela perioden av den för olika budgetår å riksstaterna
beräknade över- eller underbalanseringen, det sammanlagda under periodens
olika budgetår för täckning av tidigare underskott bundna beloppet
samt det för hela perioden sammanlagda bruttounderskottet, dels de sammanlagda,
till olika täckningsplaner hänförliga täckningsbelopp, som belasta
vart och ett av de i perioden ingående budgetåren, dels slutligen de under
hela perioden täckta respektive icke täckta delarna av de för hela perioden
sammanlagda bruttounderskotten.
Förevarande tabelluppställning avses skola uppbyggas successivt med för
varje nytt budgetår tillkommande uppgifter rörande dels nettoöverskott
respektive nettounderskott, bundna täckningsbelopp och bruttounderskott
hänförliga till det nya budgetåret, dels täckningsbelopp hänförliga till efterföljande
budgetår. Av de nytillkommande uppgifterna hava allenast de
uppgifter, vilka avse för det nya budgetåret eventuellt uppfört bruttounderskott
och till detta hänförliga täckningsbelopp, självständig betydelse. Föreligger
icke förutsättning att för den nya budgeten räkna med något bruttounderskott,
erfordras ej heller fastställandet av någon ny täckningsplan, och
tabelluppställningen kan kompletteras uteslutande med ledning av uppställningens
egna tidigare siffror. Har man åter att för det nya budgetåret
räkna med visst bruttounderskott, skall för detta fastställas en täckningsplan,
varefter tabelluppställningen kan kompletteras med ledning av dels
uppställningens egna tidigare siffror, dels uppgifterna för det nya bruttounderskottet
och till detta hänförliga täckningsbelopp. Efter tabelluppställningens
komplettering kan i båda fallen direkt ur tabellen utläsas
det nettoöverskott respektive det nettounderskott, som med utgångspunkt
från givna förutsättningar rörande bruttounderskott och täckningsplaner
skall beräknas å riksstaten för det nya budgetåret.
Med tillämpande av nu angivna ordning för fastställandet av driftbudgetens
å riksstaten beräknade överskott och underskott skulle alltså utvecklingen
av driftbudgetens över- och underbalansering helt bindas av de bruttounderskott,
som medgivas, och de täckningsplaner, som för dessa underskott
fastställas.
Vad därefter angår utformningen av de till bruttounderskotten hänförliga
täckningsplanerna, vilja de sakkunniga anföra följande.
Tidsutsträckningen för de täckningsplaner, varom nu är fråga, torde få
bestämmas med hänsyn till de i varje särskilt fall föreliggande omständigheter,
som givit upphov till underskottet. För täckning av underskott, som
föranletts av fluktuationer på driftbudgetens inkomst- och utgiftssida under
inflytande av växlingar i de ekonomiska konjunkturerna, bör täckningsplanen
icke utsträckas till längre tidrymd än högst fem år, med början året
efter det då underskottet förelegat. Därest underbalansering under en
utsträckt konjunkturdepression kan väntas föreligga under cirka tre år, skulle
med tillämpande av denna ordning, budgeten normalt vara balanserad över
en period av åtta år. Föreligger underbalansering under tre eller flera budget
-
43
år i följd lärer ur trygghetssynpunkt böra påfordras, att täckningsplanerna för
de senaste budgetårens underskott till tiden förkortas. I åtskilliga fall, exempelvis
då större engångsutgifter förekomma under en högkonjunktur och tilllåtas
ge upphov till underskott, tala starka skäl för att täckningstiden ytterligare
nedbringas. I andra fall, då genomgripande reformer påkalla mycket
stora anslag av övergående natur, varigenom man tillgodoser behov som för
en längre framtid kunna väntas göra sig gällande, kan det åter vara försvarligt
att utsträcka täckningstiden utöver fem år. Då emellertid en dylik utsträckning
av täckningstiden ur finansiell synpunkt måste anses förbunden
med stora risker, torde den icke böra få förekomma annat än i rena undantagsfall.
Utöver den över- respektive underbalansering, som redovisas såsom öppet
överskott respektive underskott, tillkommer den å riksstaten icke redovisade
över- respektive underbalansering, som sammanhänger med själva u tfallet
av driftbudgeten.
De sakkunniga förutsätta, att denna efter budgetens realiserande konstaterade
över- och underbalansering, vilken hänför s/g till bristande överensstämmelse
mellan förhandsberäkningarna av driftbudgetens inkomster och
utgifter och det verkliga budgetutfallet, i regel icke skall medföra någon varaktig
vare sig över- eller underbalansering. Skulle emellertid utfallet av
driftbudgeten giva upphov till en bestående större avvikelse från jämn balansering,
bör vid tillämpande av den nya budgetordningen rättelse åstadkommas
genom jämkning i avskrivningsplaner avseende oreglerade kapitalmedelsförluster
respektive täckningsplaner avseende tidigare bruttounderskott.
Vad därefter angår den ställning i bokföringshänseende, som nu omhandlade
bestämningsgrunder för den reala förmögenhetsutvecklingen intaga, föreligger
en grundväsentlig olikhet mellan å ena sidan avskrivning av oreglerade
kapitalmedelsförluster och å andra sidan de två slagen av över- och
underbalansering. Den förstangivna avskrivningen medför visserligen en
real ökning av statens nettoförmögenhet men höjer icke den bokförda nettoförmögenhetens
storlek. De båda slagen av över- och underbalansering åter
påverka statens förmögenhetsställning såväl realt som bokföringsmässigt,
varvid den bokföringsmässiga ökningen respektive minskningen av statens
nettoförmögenhet framkommer såsom ökning respektive minskning av budgetutjämningsfondens
behållning.
Till närmare belysning av de förändringar av statens bokförda nettoförmögenhet,
som sammanhänga med driftbudgetens över- och underbalansering,
lämnas i den till promemorian fogade bil. 9 en sammanställning
av budgetutjämningsfondens utveckling under en period av tio budgetår.
Vid uppgörandet av förevarande sammanställning hava de sakkunniga utgått
från att budgetutjämningsfonden enligt den nya budgetordningen skulle
variera mellan + 75 miljoner kronor och ett, visserligen obestämt, negativt
värde. Angående skälen för valet av ett belopp av 75 miljoner kronor till
44
övre gränsvärde för budgetutjämningsfondens behållning vilja de sakkunniga
anföra följande.
Enligt nuvarande budgetordning har det icke ansetts tillrådligt att genom
ianspråktagande för budgetändamål nedbringa kassafondens behållning till
lägre belopp än 70 å 75 miljoner kronor. En kassafond av nämnda storlek
beräknas nämligen erforderlig för fullgörande av kassafondens primära uppgift
som regulator av budgetutfallet. Med hänsyn till att den nya budgetutjämningsfonden
förutsättes skola övertaga den nuvarande kassafondens
funktioner såsom regulator av själva budgetutfallet, synes naturligt, att det
övre gränsvärdet för budgetutjämningsfondens behållning fastställes till
samma belopp, som enligt nuvarande budgetordning sålunda ansetts tillräckligt
för kassafondens normala behållning. Då budgetutjämningsfondens behållning
under depressionstider nedbringats till och långt under 0-läget, lärer
det förhållandet, att budgetutjämningsfonden skall fungera såsom regulator
jämväl av själva budgetutfallet, utgöra ett tillräckligt starkt handlingsmotiv
för att budgetutjämningsfondens behållning under ekonomiskt gynnsamma
år genom budgetens överbalansering åter uppbringas över 0-läget
upp till +75 miljoner kronor.
Om vid utformandet av finansplanen för det kommande budgetåret allvarliga
svårigheter att balansera budgeten äro för handen, framstår enligt
den nya budgetordningen såsom den första uppgiften att undersöka, huruvida
de uppställda allmänna förutsättningarna för medgivandet av underbalansering
av driftbudgeten kunna sägas föreligga. Efter verkställd sådan
undersökning fastställes, om och i förekommande fall i vilken utsträckning
bruttounderskott får inräknas vid avvägningen av driftbudgetens inkomster
och utgifter. Härefter föreligger möjlighet att, på sätt tidigare angivits,
beräkna det nettoöverskott respektive det nettounderskott, som må upptagas
i den nya riksstaten.
Sedan driftbudgeten sålunda bundits i vad avser över- respektive underbalanseringens
omfattning, reduceras avvägningen av driftbudgeten till
ett rent balanseringsproblem av principiellt samma natur som avvägningen
av den nuvarande skattebudgeten vid balansering av inkomster och utgifter
för varje budgetår.
Utarbetandet av riksstaten enligt den nya budgetordningen erbjuder i övrigt
inga andra svårigheter än sådana som redan framträda vid tillämpande
av nuvarande riksstatsuppställning.
De sakkunniga förutsätta, att, örn vid uppgörande av riksstaten för det
kommande budgetåret det finansiella läget det medgiver, sådana omläggningar
av avskrivningsplaner avseende oreglerade kapitalmedelsförluster och
täckningsplaner avseende tidigare bruttounderskott företagas, varigenom
ett snabbare återställande av statens förmögenhetsställning tryggas än vid
ett strikt tillämpande av nu angivna regler för drifbudgetens balansering på
lång sikt.
45
Särskilda yttranden av undertecknade Bergendal och Hildebrand bifogas
promemorian.
Vid promemorians justering har herr Cassel ej varit närvarande.
Stockholm den 19 december 1936.
KURT BERGENDAL
DAG HAMMARSKJÖLD
GUNNAR MYRDAL
GUSTAV CASSEL
KARL HILDEBRAND
BERTIL OHLIN
ERIK STRIDSBERG
HERMAN ERIKSSON
ERIK LINDAHL
P. S. RUNEMARK
j Allan Broomé.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Särskilda yttranden:
Av herr Bergendal:
Undertecknad har icke någon avvikande mening i fråga om den föreslagna
nya uppställningen av riksstaten — vilken uppställning erbjuder åtskilliga
bestämda företräden framför den nuvarande — och ej heller beträffande
de budgettekniska anordningar i övrigt, som av de sakkunniga föreslås.
Den flerårsbalansering av budgeten, för vilken de sakkunnigas förslag avser
att anvisa den lämpliga budgettekniska utformningen, synes mig emellertid
innebära vissa riskmoment, till belysande varav jag ej velat underlåta att
framhålla följande synpunkter.
Enligt det budgetsystem, som hittills tillämpats hos oss, har budgetbalanseringsperioden
varit ettårig och alltså sammanfallit med det tidsavsnitt, för
vilket statsregleringen uppgöres. Den nya ordningen förutsätter att budgetbalanseringsperioden
kan omfatta ett flertal år. Då statsregleringen alltjämt
upprättas för ett år i sänder, innebär detta, att budgetbalanseringsperioden
och statsregleringsperioden hädanefter icke behöva sammanfalla med
varandra.
Det är detta förhållande — och icke balanseringsperiodens större längd
i och för sig — som i förevarande sammanhang är av betydelse. Enligt
hittillsvarande system hava finansministern och regeringen vid statsregleringsförslagets
upprättande samt riksdagen vid budgetens fastställande
ställts »inför tvånget att pressa in utgifterna inom ramen av enligt oförändrade
grunder påräkneliga inkomster eller ock att genom ändring av
nämnda grunder öka de verkliga inkomsterna». För de löpande utgifternas
täckande hava med andra ord löpande inkomster måst för varje år
uppbringas i motsvarande mån. Den nya ordningen åter bygger på principen,
att statsregleringen för visst budgetår skall kunna underbalanseras,
vilket — därest fonderade medel icke stå till buds — är liktydigt med att
de löpande utgifter, för vilkas gäldande förefintliga verkliga inkomster icke
räcka till, i stället skola bestridas genom lånemedel.
Ur praktiskt politisk synpunkt kan enligt min mening, därest nödig försiktighet
ej iakttages, en sådan finansieringsmetod medelst lånemedel kom»
ma att medföra menliga verkningar för statsfinanserna. Visst skola de för
finansieringen använda lånemedlen slutligen täckas med verkliga inkomster,
men det avgörande är, att täckningen ej sker genast. Den, som föreslår och
beslutar utgifterna, tvingas icke att samtidigt också taga de nödvändiga kon
-
47
sekvenserna. Det bekymret skjutes över på framtiden. Redan detta kan
i och för sig vara betänkligt nog. Härtill kommer emellertid, att denna finansiering
av löpande utgifter med lånemedel gör det väsentligt »lättare»
att finansiera en svällande statsbudget. Just knappheten på statsinkomster
utgör en viktig återhållande faktor, kanske den mest verkningsfulla, då
det under höstens förberedande budgetarbete samt sedermera under riksdagens
lopp för finansministern gäller att motstå och hålla tillbaka de
städse framkommande anspråken på ökade statsutgifter. Detta självverkande
tvång till sparsamhet och utgiftsbegränsning vid vägandet av olika
anslagbehov mot varandra — med nya eller höjda skatter som alternativ
— kommer ej att vara för handen i samma utsträckning som tidigare. Statens
utgiftsstandard drives på grund härav lättare i höjden, vilket i längden
måste leda till att skattenivån blir högre än annars vore behövligt. När
sedermera det finansiella läget för statskassan förbättras, måste det uppkommande
överskottet i första hand användas till lånemedelsåterbetalning, varigenom
en eljest möjlig skattesänkning måhända går om intet eller minskas
till sin omfattning.
Det skall gärna medgivas, att med hittillsvarande ordning ettårsbalanseringen
ej alltid strängt genomförts, utan att det understundom förekommit,
att budgetbalanseringen åstadkommits genom anlitande av uppsamlade kassafonds-
och andra likartade fondmedel. Må vara att ur synpunkten av statens
förmögenhetsställning en finansiering med fondtillgångar är att i princip
likställa med en lånemedelsfinansiering. I verkligheten föreligger dock
— förutom annat — en betydande skillnad därutinnan, att, medan fondmedel
i regel stå till förfogande endast i begränsad omfattning, tillgången på
lånemedel — givetvis inom ramen för ett vidmakthållande av statens kreditvärdighet
— är praktiskt taget oinskränkt. En finansiering med medel
av förstnämnda slag kan fördenskull icke taga tillnärmelsevis samma dimensioner
som en finansiering med lånemedel kan göra.
Härtill kommer, att vid flerårsbalansering balanseringsperiodens längd ej
kan på förhand betämmas, utan att densamma blir beroende dels av en i
och för sig alltid osäker konjunkturbedömning, vilken ytterligare försvåras,
då den som här måste utföras mycket lång tid i förväg, dels ock av den
blivande, faktiska konjunkturutvecklingen i dess skiftande faser. Stora krav
komma under sådana omständigheter att ställas på statsmakterna, och alltför
mycket kommer att bli avhängigt av de vid varje särskild tidpunkt beslutande
instansernas klarsynthet och ansvarskänsla. Därest det brister i
någotdera av dessa hänseenden, kan den skada som vållas få ett väsentligt
större omfång än med nuvarande ordning.
Mot nu antydda olägenheter äro att stidla de obestridliga praktiska fördelar,
som känneteckna en flerårsbalansering av budgeten och som framför allt
sammanhänga med att utgiftstäckningen fördelas över en längre tidsperiod.
Jag är ock fullt medveten örn att understundom — särskilt vid häftiga växlingar
mellan goda och dåliga tider och med den nutida socialpolitikens inriktning
— en utsträckning av den tidrymd, över vilken verkliga inkomster
48
och verkliga utgifter skola väga jämnt mot varandra, kan bli så gott som
ofrånkomlig. Det är därför alldeles i sin ordning, att sådana budgettekniska
anordningar vidtagas, som äro erforderliga för riksstatsuppställningens anpassande
efter ett dylikt läge. Av orsaker, som ovan angivits, är emellertid
enligt mitt sätt att se en flerårsbalansering förenad med så pass stora nackdelar
och risker för en återhållsam finanshushållning, att densamma —
ehuru ur konjunkturutjämningssynpunkt vissa skäl otvivelaktigt kunna anföras
för en vidsträcktare tillämpning -— icke bör användas såsom den
normala finansieringsmetoden. Ettårsbalanseringen bör — trots bristande
smidighet och mindre anpasslighet efter skiftande förhållanden — alltjämt
utgöra den finanspolitiska grundregeln, och underbalansering med framtida
utjämning över ett flertal år bör komma ifråga endast när så på grund
av konjunkturläget finnes oundgängligt, samt därutöver allenast för den
händelse undantagsvis sådana utomordentliga omständigheter som hänsyn
till rikets säkerhet skulle det påfordra. Det vore önskvärt, att vid det nya
systemets start detta klart utsädes såsom direktiv för framtiden.
Av herr Hildebrand:
Såsom synes av framställningen på sid. 10 ha de sakkunniga icke i alla
avseenden haft samma uppfattning örn budgetpolitikens allmänna läggning.
Jag har sålunda för min del ansett nödvändigt, att kravet på ettårsbalansering
upprätthålles och att underbalansering principiellt uppfattas såsom ett
undantagsfall, vilket bör starkt motiveras för att kunna godtagas. Även detta
innebär givetvis ett avsteg från de traditionella budgetprinciperna, men
jag nödgas taga hänsyn till att faktiska avsteg från ettårsbalanseringen tvingat
sig fram och att för övrigt nämnda balansering ej sällan varit övervägande
av formell art.
Sakkunniga ha sökt utforma vissa garantier emot missbruk av underbalansering,
och till deras uttalanden härom vill jag i allt väsentligt ansluta mig
(exempelvis då de å sid. 11 hänvisa till att det vid något särskilt tillfälle eller
för något särskilt ändamål kan inträffa att statsutgifter måste fördelas på
en följd av budgetår, men att det egentligen synes vara de av statsmakternas
vilja oberoende och häftiga kastningarna under en konjunkturperiod, som
kunna motivera ett frångående av regeln om ettårig balanseringsperiod. Här
tillfogas för övrigt att en budgetbrist icke får i och för sig tagas till intäkt
för att underbalansering kan tillåtas eller förordas. Å sid. 40 uttalas även,
att de svårigheter, som kunna motivera en underbalansering, böra vara av
övergående natur).
Man kommer emellertid till den uppfattningen, varåt de sakkunniga givit
uttryck å sid. 12, att den främsta garantien är att söka däri, att sådana budgettekniska
anordningar träffas att vid varje tidpunkt full överblick är för
handen rörande omfattningen av föreliggande underbalansering och därav
följande lånefinansiering. Att denna tanke realiserats i förslaget till ny budgetuppställning
synes mig innebära ett väsentligt framsteg. En vaken opi
-
49
nion får då möjlighet att sätta in den kritik, som må vara behövlig och
riktig.
Det har emellertid ej kunnat undvikas, att promemorian i övervägande grad
präglas av uppfattningen hos de sakkunnigas flertal, att underbalansering
får anses vara en fullt naturlig företeelse, som i första hand står i samband
med konjunkturutvecklingen. Ehuru jag ej kan godkänna denna uppfattning
och fördenskull hyser betänkligheter emot en del detaljer i promemorian,
har jag ej hyst någon tvekan att ansluta mig till det förslag till budgetomläggning,
varom sakkunniga enats. Enligt min mening innebär det
så stora fördelar, att jag för min del anser mig kunna bestämt tillstyrka
dess antagande, i övertygelse örn att även de, som dela min uppfattning om
ettårsbalansering, borde ha anledning att godtaga det. Det blir sedan riksdagens
sak att tillämpa de nya budgetreglerna och naturligtvis vore det
gagneligt med ett sådant uttalande av riksdagen, som herr Bergendal ifrågasätter
i slutet av sitt särskilda yttrande.
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 225. Bilaga.
4
50
Bil. 1. Riksstat för en underskotts
a.
Skattebudgetens underskott täckt
Riksstat lör budget
-
Inkomster:
A. Egentliga statsinkomster:
I. Skatter ..............................
II. Uppbörd i statens verksamhet......
III. Bidrag från folkpensioneringsfonden .
IV. Diverse inkomster ..................
B. Inkomster av statens produktiva fonder:
I. Statens affärsverksamhet............
II. Statens allmänna fastighetsfond _____
III. Fonden för statens aktier..........
IV. Statens utlåningsfonder..............
V. Statsverkets fond av rusdrycksmedel
G. Andel i riksbankens vinst ...............
D. Riksgäldskontorets inkomstmedel...........
! E. I anspråk tagna kapitaltillgångar.........
! F. Lånemedel .............................
Kronor
662,150,000
35,378,100
36,000,000
17.200.000
79.300.000
8,100,000
10 595,000
13,150,400
2 480,000^ |
740,728,100
111,625,400
3,500,000
1,444,800
3 190,038,000
i 116,750,000
__ Summa Jl,164,086,300
1 Därav 200,000 kronor inkomster av icke produktiva fonder.
2 Vid ett överförande av behållningen å statsverkets fond av rusdrycksmedel till kassafonden beräknas
motsvarande inkomstbelopp inflyta under riksgäldskontorets inkomstmedel.
8 Därav 189,<i(.0,000 kronor flön statsverkets kassafond, statsverkets fond av rusdrycksmedel och
fonden för statsskuldens amortering och 1,038,000 kronor från övriga fonder.
51
budget enligt nuvarande grunder.
genom ianspråktagande av fondmedel.
året 19 /19—.
(Tredje budgetåret)
Kronor
Utgifter:
A. Verkliga utgifter:
I. Första huvudtiteln...................................... 1,790,000
II. Andra » 14,560,800
DI. Tredje » 6,873,000
IV. Fjärde » 118,562,700
V. Femte » 325,465.200
VI. Sjätte » 97,420,600
VII. Sjunde » 53.206,200
VIII. Åttonde » 151,447,000
IX. Nionde » 98.213,100
X. Tionde > 13,125,200
XI. Elfte ...................................... 36,159.500
Säger 916,823,300
XII. Oförutsedda utgifter.................................... 1,000,000
XIII. Riksdagen och dess verk m. m....................... 4.250,200
XIV. Räntor å statsskulden m. m........................... 1 90,275,000 1,012,348,500
B. Utgifter för kapitalökning:
Att täckas av
lånemedel
andra stats- inkomster
Summa
I. Statens affärsverksamhet ..
58,900,000
6,600,000
65,500,000
II. Statens allmänna fastighets- fond ......................
9,750,000
450,000
10,200,000
III. Fonden för statens aktier..
5,000,000
5,000,000
IV. Statens utlåningsfonder____
41,600,000
10,750,000
52,350,000
V. Statsverkets fond av rus-
drycksmedel..............
VI. Fonden för förlag till stats-
verket ....................
1,500,000
38,000
500,000
38,000
2,000,000
VII. Fonden för mötande av för- luster å aktiebolaget Kre-
ditkassan avår 1922 ----
VIII. Avbetalning å statsskulden
11,000,000
2 5,649,800
11,000.000
5,649,800
Säger
116,750,000
34,987,800
151.737,800
Summa 1 164 086,800
1 Kapitalrabatter och kursförluster till ett belopp av 1,649,800 kronor ej inräknade.
* Därav 4,649,800 kronor tili amortering å vissa lån och 1,000,000 kronor till täckande av lånemedelsförlustcr,
bokförda å riksgäldskontorets avskrivningskonto.
52
Bil. 1. Riksstat för en underskotts
b.
Skattebudgetens underskott formellt undanröjt genom
Riksstat för budget
-
Kronor
Inkomster:
A. Egentliga statsinkomster:
I. Skatter............................................ 662,150,000
II. Uppbörd i statens verksamhet .................. 35,378.100
III. Bidrag från folkpensioneringsfonden.............. 36,000,000
IV. Diverse inkomster ................................ 17,200,000 740,728,100
B. Inkomster av statens produktiva /onder:
I. Statens affärsverksamhet ...........
II. Statens allmänna fastighetsfond.....
III. Fonden för statens aktier ...........
IV. Statens utlåningsfonder .............
V. Statsverkets fond av rusdrycksmedel
79.300.000
8.100,000
10.595.000
13,150,400
* 480,000
111,625,400
C. Andel i riksbankens vinst .......
D. Riksgäldskontorets inkomstmedel .
E. I anspråk tagna kapitaltillgångar
F. Lånemedel .......................
3.500.000
1,444,800
1.038.000
345,750,000
Summa 1
,204,086,300
1 Därav 200.000 kronor inkomster av icke produktiva fonder.
2 Vid ett överförande av behållningen å statsverkets fond av rusdrycksmedel till kassafonden beräknas
motsvarande inkomstbelopp inflyta under riksgäldskontorets inkomstmedel.
53
budget enligt nuvarande grunder.
överförande av verkliga utgifter till lånebudgeten.
året 19 /19 .
(Tredje budgetåret)
Utgifter:
I.
TT
A. Verkliga utgifter:
......... 1,790,000
Andra
......... 14 560,800
lil.
TV
......... 6.873,000
......... 108,562.700
v
Femte
......... 155,465.200
VT
......... 97,420,600
VTT
......... 53,206,200
VTTT
Åttonde
Nionde
Tionde
Elfte
......... 142,447,000
TV
......... 58,213,100
X.
XI.
......... 13.125.200
......... 36.159.500
Säger 687,823,300
XII.
XIII.
XIV.
Oförutsedda utgifter.........................
......... 1,000,000
......... 4.250,200
Räntor å
statsskulden m. m.................
......... 190,275,000
B. Utgifter för kapitalökning:
Att täckas av
lånemedel
andra stats- inkomster
Summa
I. Statens affärsverksamhet ..
58,900,000
6,600,000
65,500,000
II. Statens allmänna fastighets- fond ....................
9,750,000
450,000
10 200,000
III. Fonden för statens aktier..
5,000,000
5,000,000
IV. Statens utlåningsfonder----
41,600,000
10,750,000
52,350,000
V. Statsverkets fond av rus-
drycksmedel ............
VI. Fonden för förlag till stats-
verket ....................
2230,500,000
38,000
500,000
38,000
231,000,000
VII. Fonden för mötande av för- luster å aktiebolaget Kre- ditkassan av år 1922 ..
VIII. Avbetalning å statsskulden
11,000.000
345,649,800
11,000.000
45,649.800
Säger
345,750,000
74,987,800
420,737,800
Summa
Kronor
783,348,500
420,737,800
1,204,086,800
1 Kapitalrabatter och kursförluster till ett belopp av 1,649,800 kronor ej inräknade.
4 Därav 229,^00,000 kronor avseende anslag till allmänna arbeten m. m., vilka anslag normalt skulle
anvisats under »Verkliga utgifter» (IV: 10,000,000; V: 170,000,000; VIII: 9,000,000; IX: 40,000,000).
8 Därav 4,649,800 kronor till amortering å vissa lån, 40,000,000 kronor till avskrivning av till allmänna
arbeten m. m. anvisat lånekapital samt 1,000,000 kronor till täckande av lånemedelsförluster,
bokförda å riksgäldskontorcts avskrivningskonto.
54
Bil. 2. Riksstat för en överskotts
-
Riksstat för budget
-
Inkomster:
A. Egentliga statsinkomster:
I. Skatter ........................................... 759,525,700
II. Uppbörd i statens verksamhet ................... 36,350,200
III. Bidrag från folkpensioneringsfonden ............. 38,000,000
IV. Diverse inkomster.................................. 19,000,000
B. Inkomster av statens produktiva fonder:
I. Statens affärsverksamhet ......................... 116,400,000
II. Statens allmänna fastighetsfond .................. 8,500,000
III. Fonden för statens aktier ........................ 20,000,000
IV. Statens utlåningsfonder ........................... 14,220,700
V. Statsverkets fond av rusdrycksmedel ............ a 480,000
C. Andel i riksbankens vinst ...........................................
D. Riksgäldskontor inkomsimedel ........................................
E. / anspråk tagna kapitaltillgångar ......................................
F. Lånemedel .....................
Kronor
842,875,900
159,600,700
4,000,000
580.000
530.000
104,150,000
Summa (1,111,736,600
1 Därav 500,000 kronor inkomster av icke produktiva fonder.
a Vid ett överförande av behållningen å statsverkets fond av rusdrycksmedel till kassafonden beräknas
motsvarande inkomstbelopp inflyta under riksgäldskontorets inkomstmedel.
opaginerad Kontrollera mot PDF
5B
budget enligt nuvarande grunder.
året 19 19 .
(Sjätte budgetåret)
I.
II.
III.
IV.
V.
VI.
VII.
VIII.
IX.
X.
XI.
Utgifter:
A. Verkliga utgifter:
Första huvudtiteln..................................... 1,754,000
Andra » ..................................
» ..................................
> ..................................
Kronor
Tredje
Fjärde
Femte
Sjätte
Sjunde
Åttonde
Nionde
Tionde
Elfte
14,885,500i
7.071,300 ^
120,909 900
193.831.800!
102,901,700
54.316.500!
156,226,200!
75.256.800
13,462,800;
39,055,000
Säger 779,671,500 j
XII. Oförutsedda utgifter.................................... 1,000,000:
XIII. Riksdagen och dess verk m. m........................ 4,375,100 J
XIV. Räntor å statsskulden m. m........................... 1 92,060.000 877,106,600
B. Utgifter för kapitalökning:
Att täckas av
lånemedel
andra stats- inkomster
Summa
I. Statens affärsverksamhet ...
56,100,000
4,000,000
60,100,000
II. Statens allmänna fastighets- fond......................
8.850,000
200,000
9,050,000
III. Fonden för statens aktier ..
2,000,000
2,000,000
IV. Statens utlåningsfonder.....
37,200,000
8,250,000
45,450,000
V. Statsverkets fond av rus-
drycksmedel..............
VI. Fonden för mötande av för-
luster å aktiebolaget Kre- ditkassan av år 1922----
VII. Avbetalning å statsskulden.
30,000
8,000.000
2110.000,000
30,000
8,000.000
110,000,000
Säger
104,150,000
130,480,000
234,630.000
Summa
234,630,000
1,111,73(5,600
1 Kapitalrabatter och kursförluster till ett belopp av 1,000,000 kronor ej inräknade.
2 Därav 2,000,000 kronor till amortering å vissa lån. 4,000,000 kronor till nedskrivning av statens
järnvägars lånekapital, 00,500,000 kronor till avskrivning av till allmänna arbeten m. m. anvisat lånekapital,
12,500,000 kronor till avskrivning av lånekapital, anvisat åt Svenska spannmålsföreningen samt
1,000,000 kronor till täckande av lånemedelsförluster, bokförda å riksgäldskontorets avskrivningskonto.
56
Bil. 3. Riksstat för en under skottsbudget
a. Uppställning
Riksstat för budget
Kronor
Driftbudgeten.
A.
Egentliga statsinkomster:
I. Skatter.........................................
.. 662,150,000
II. Uppbörd i statens verksamhet ...............
.. 35,378,100
m. Bidrag från folkpensioneringsfonden .........
.. 36,000,000
IV. Diverse inkomster.............................
7,000,000
740,528,100
B.
Inkomster av statens kapitalfonder:
I. Statens affärsverksfonder .....................
.. 79.300,000
II. Riksbankens fond.............................
3,500,000
m. Statens allmänna fastighetsfond...............
8,100,000
IV. Statens utlåningsfonder.......................
.. 13,150,400
I
V. Fonden för statens aktier.....................
.. 10,595,000
1
1
VI. Övriga kapitalfonder .........................
200,000
114,845,400
Säger
855,373,500
Underskott att avföras d statens budgetutjämningsfond ...
190,000,000
Summa
1,046,373,500
Kapitalbudgeten.
Kapitalmedel;
I. Avskrivningsmedel.............................
33,300,000
II. Äldre kapitalmedel..............................
1,000,000
III. Lånemedel ......................................
1 OO 750 OOO
Summa
135,050,000
jämte bilagor enligt föreslagna grunder,
av riksstaten.
57
(Tredje budgetåret)
året 19 / .
Kronor
1
Driftbudgeten.
A.
Egentliga statsutgifter:
i
I.
Kungl, hov- och slottsstaterna ................
1,790,000
II.
Justitiedepartementet ..........................
14.560.800
ra.
Utrikesdepartementet ..........................
6,873,000
IV.
Försvarsdepartementet..........................
118,562 700
:
j
v.
Socialdepartementet............................
325,465,200
VI.
Kommunikationsdepartementet ................
97,420,600
VII.
Finansdep artementet............................
53.206,200
•
VIII.
Ecklesiastikdepartementet......................
151.447,000
IX.
Jordbruksdepartementet........................
98,213,100
•
X.
Handelsdepartementet..........................
13,125,200
XI.
Pensionsväsendet ..............................
36,159,500
XII.
Oförutsedda utgifter............................
1,000,000
XIII.
Riksdagen och dess verk m. m...............
4,250,200
922,073,500
B.
Utgifter för statens kapitalfonder:
I.
Riksgäldsfonden ................................
90,000,000
II.
Avskrivning av nya kapitalinvesteringar......
18,300,000
lil.
Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster
15,000,000
123,300,000
Summa
1,045,373,600
Kapitalbudgeten.
Kapitalinvestering:
I.
Statens affärsverksfonder........................
65,500,000
II.
Statens allmänna fastighetsfond................
10,200,000
lil.
Statens utlåningsfonder ........................
52,350,000
IV.
Fonden för statens aktier......................
5,000,000
V.
Fonden för förlag till statsverket ..............
2,000,000
Summa
135,050,000
58
Bil. 3
Riksstat för en underskotts 6 u df/et jämte bilagor enligt föreslagna
grunder.
(Tredje budgetåret)
b. Uppställning av specifikationen av driftbudgetens inkomstsida.
Specifikation av driftbudgetens inkomstsida.
Kronor
Kronor
A. Egentliga statsinkomster.
I. Skatter:
1. Mantalspenningar ............................
1,000,000
5. Tullar och acciser:
a. Tullmedel, bevillning ............ 130,000,000
h. Maltskatt, bevillning ............ 25,000,000
367.000,000
662,150,000
II. Uppbörd i statens verksamhet:
1. Vattendomstolsavgilter........................
25,000
39. Bidrag till försäkringsinspektionen..............
100.000
35,378,100
lil. Bidrag från folkpensioneringsfonden................
36,000,000
IV. Diverse inkomster:
1. Bötesmedel ..................................
2,100,000
5. Övriga diverse inkomster......................
2,000,000
7,000,000
Säger för egentliga statsinkomster
740 528,100
B. Inkomster av statens kapitalfonder.
1
I. Statens affårsverksfonder:
1. Postverket, bevillning..........................
15,000,000
6. Statens reproduktionsanstalt....................
25,000
79,300,000
II. Riksbankens fond................................
3,500,000
III. Statens allmänna fastighetsfond....................
8,100,000
IV. Statens utlåningsfonder:
1. Statens bostadslånefond ......................
800,000
46. Fonden för låneunderstöd ....................
175,000
13,150,400
V. Fonden för statens aktier:
1. Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag............
1,000,000
2. Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet ..........
9,595.000
10,595,000
VI. övriga kapitalfonder ............................
200,000
Säger för inkomster av statens kapitalfonder
114,845,400
Summa
855,873,500
/
59
Bil. 3. Riksstat för en tinder skottstol dg et jämte baagor enligt
föreslagna grunder. (Tredje budgetåret)
c. Uppställning av specifikationen av driftbudgetens utgiftssida.
Specifikation av driftbudgetens utgiftssida.
A. Egentliga statsutgifter.
I. Kungl, hov- och slottsstaterna.
Kronor
Kronor
A. Kungl, hovstaten.
1
Kungl. Maj:ts hovhållning........................j
800,000
11
1
Kungl, hovstallets utfodring......................|
45,000
Säger för kungl, hovstaten j
1,545,000
Summa |
1,790,000
XIII. Riksdagen och dess verk m. m.
Kronor
Kronor
Riksdagen:
1
Arvoden till riksdagens ledamöter, förslagsanslag ..
1,450,500
6
Övriga omkostnader, förslagsanslag..............
125,800
2,700,500
Summa
| 4,260,200
B. Utgifter för statens kapitalfonder.
Kronor
Kronor
I. Riksgäldsfonden.
1
Riksgäldsfonden, förslagsanslag....................
90,000,000
*
II. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar.
1
Avskrivning av nya kapitalinvesteringar............
18,300,000
III. Avskrivning av oreglerade kapital-
medelsförluster.
1
Avskrivning av förlagskapital anvisat åt aktiebolaget
Kreditkassan av år 1922 ......................
11.000,000
2
Avskrivning av övriga kapitalmedelsförluster........
4.000,000
15,000,000
Summa
128,300,000
60
Bil. 3. Riksstat för en under skottsbudget
d. Uppställning av inkomst- och utgifts
-
Inkomst- och utgiftsstat för
Kronor
Inkomster.
A. Ersättning för till statsmyndigheter upplåtna lokaler:
1. Fångvårdsstyrelsens delfond...................
.. . 597.500
2. Utrikesdepartementets > ...................
. . . 435,200
3. Medicinalstyrelsens » ...................
. . . 4.049.500
4. Byggnadsstyrelsens » ...................
. . 7.879 900
12,962,100
B. Hyror för till enskilda upplåtna lokaler:
1. Fångvårdsstyrelsens delfond...................
. . 147,900
2. Utrikesdepartementets » ...................
42,800
3. Medicinalstyrelsens » ...................
. . . 828.000
4. Byggnadsstyrelsens > ...................
. . . 377,100
1,395,800
C. Diverse inkomster:
1. Fångvårdsstyrelsens delfond...................
1,100
2. Utrikesdepartementets » ...................
100
3. Medicinalstyrelsens » ...................
100
4. Byggnadsstyrelsens » ...................
28,200
29,500
i
Summa
14,887,400
61
jämte bilagor enligt föreslagna grunder.
staten för statens allmänna fastighetsfond.
(Tredje budgetåret)
statens allmänna fastighetsfond. * 1 2 3 4
Kronor
Utgifter.
A. Reparations- och underhållskostnader m. m. för fonden tillhörande
fastigheter:
1. Fångvårdsstyrelsens delfond...................... 535.000
2. Utrikesdepartementets » 141,400
3. Medicinalstyrelsens > 1,012.000
4. Byggnadsstyrelsens > 1,321,000 3,009,400
B. Avsättning till förnyelsefond:
1. Fångvårdsstyrelsens delfond, förslagsvis............ 143.500
2. Utrikesdepartementets > , förslagsvis............ 88.300
3. Medicinalstyrelsens * , förslagsvis............ 1,152.000
4. Byggnadsstyrelsens » , förslagsvis............ 1,325.600 2,709,400
C. Hyresutgifter m. m. för av fonden förhyrda lokaler:
1. Fångvårdsstyrelsens delfond, förslagsvis............ 8,000
2. Utrikesdepartementets » , förslagsvis............ 46,200
3. Medicinalstyrelsens » , förslagsvis............ 14 000
4. Byggnadsstyrelsens » , förslagsvis..............500,40(1 568,600
Överskott att tillföras riksstatens driftbudget:
1. Fångvårdsstyrelsens delfond...................... 60,000
2. Utrikesdepartementets » 202,200
3. Medicinalstyrelsens » 2,699.600
4. Byggnadsstyrelsens » ......................J), 1384200 8,100,000
Summa j 14,387,400
62
Bil. 3. Riksstat för en under skottsbudget
e. Uppställning av inkomst- och
Inkomst- och utgiftsstat
Inkomster.
A. Räntor:
1. Ränta å uppköpta statsobligationer ...................... 135,000
2. Ränta å utlånade medel .................................. 1,765,000
B. Uppgäld och kursvinster:
1. Uppgäld .................................................... 100
2. Kursvinster.................................................. 100
C. Diverse inkomster:
1. Preskriberade obligationer och kuponger m. m........... 15,000
2. Depositionsavgifter för premieobligationslånen ............ 9,700
3. Övriga diverse inkomster .................................. 100
Underskott att avföras å riksslatens driftbudget
Kronor
1,900,000
200
24,800
90,000,000
Summa | 91,925,000
63
jämte bilagor enligt föreslagna grunder.
utgiftsstaten för riksgäldsfonden.
för riksgäldsfonden. (Tredje budgetåret)
Utgifter.
A. Räntor å statsskulden m. m.
I. Den fonderade statsskulden:
Av staten upptagna obligationslån m. m.:
1. Ränta å 1886 års 3l/2 % lån .................... 1,502,480
2. » » 1887 » 3.6 % > 3,012,817
3. > » 1888 > 3 % » 725,494
4. » » 1890 » 3Va % * 324,412
5. » » 1894 > 3 % » 506,358
6. » > 1899 » 3l/a % » 770,824
7. » » 1900 » 3V2 % » 1,271,200
18. Ränta å 1930 års 4J/a % lån .................... 12,296,975
19. » > 1931 » 4 % » .................... 5,051,584
20. Vinster å 1931 års premieobligationslån.......... 4,300,000
21. Ränta å 1932 års 4J/a % lån, förslagsvis........ 5,245,000
22. » » 1932 » 4 % » .................... 1,200,000
25. Ränta å statsskuldsförbindelser, förslagsvis ...... 750,000
Lån hos statsinstitutioner och fonder:
26. Ränta å lån hos statens pensionsanstalt, förslagsvis 6,000,000
Kronor
35. Ränta å lån hos vattenfallsverkens förnyelsefon
der,
förslagsvis ................................ 1,300,000 j
36. Ränta å pensionsfonden för vissa riksdagens verk,
förslagsvis...................................... 10,000 !
37. Ränta å Bergsjö bredspårsfond, förslagsvis...... 5,000 i
Övrig fonderad statsskuld:
38. Årsanslaget till Hans Majit Konungen .......... 300,0001
42. Ränta å Göta kanals reparationsfond
7,045
86,050,000
II. Den tillfälliga statsskulden:
1. Ränta å statsskuldsbevis samt diskont å skattkammarväxlar,
förslagsvis.......................................... 3,175,000
2. Räntor å vissa till riksgäldskontorets förvaltning
överlämnade medel, förslagsvis.................... 250,000
3,425,000
III. Ränta å beräknad
ny upplåning, förslagsvis
800.000
Säger för räntor å statsskulden m. m.
90,275,000
B. Kapitalrabatter och kursförluster:
1. Kapitalrabatter, förslagsvis .
2. Kursförluster, förslagsvis.....
1,000,000
650,000 1,650,000
Summa 91,925,000
64
Bil. 3. Riksstat för en underskott simri (jet jämte bilagor enligt föreslagna
grunder.
f. Uppställning av specifikationen av kapitalbudgetens utgiftssida.
Specifikation av kapitalbudgetens utgiftssida.
Kapitalinvestering. (Tredje budgetåret)
1
1
s
Kronor
Därav
1
2
9
10
11
12
I. Statens affärsverksfonder.
C. Statens järnvägar.
Nya byggnader och anläggningar vid statens J
trafikerade järnvägar:
Fortlöpande förstärkning av spåröverbygg- naden, reservationsanslag ................
Växel- och signalsäkerhetsanläggningar, re- servationsanslag..........................
Elektrifiering av banorna Stockholm—Kryl- bo—Ånge och Örebro—Krylbo, reserva-
länsanslag ..............................
Dispositionsanslag för oförutsedda och
mindre arbeten, reservationsanslag......
Nya statsbanebyggnader:
Inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare,
reservationsanslag ........................
Rullande materiel:
Person- och resgodsvagnar, reservationsan- slag ......................................
att fonderas
att avskrivas
1.850.000
1,000,000
4.500.000
500.000
4,000,000
750.000
1.850.000
1,000,000
4.500.000
500.000
_
750.000
;
4,000,000
_
Säger för statens järnvägar
31,250,000
24,650,000
6,600,000
Säger för statens affärsverksfonder
65,500,000
58,900,000
6,600,000
II. Statens allmänna fastighetsfond.
Kommunikationsdepartementet:
5
Beredande av utvidgade lokaler åt general-
tullstyrelsen m. m.. reservationsanslag ..
425,000
425,000
—
6
Anordnande av värmeledning m. m. i ut-
rikesministerhotellet i Stockholm, reser-
vationsanslag ............................
75,000
—
75,000
7
Utvidgning av värmeledningen i pensions-
styrelsens lokaler, reservationsanslag ....
81,000
—
81,000
Säger för statens allmänna fastighetsfond
10,200,000
9,750,000] 450,000
65
Kronor
Därav
att fonderas
att avskrivas
5
6
i 13
14
15
16
17
; is
lil. Statens utlåningsfonder.
|
Lånefonden för anskaffning av motorvagnar
m. m. åt enskilda järnvägar, reservations-
anslag ......................................
Studielånefonden, reservationsanslag..........
Egnahemslånefonden, reservationsanslag......
Arrendeegnahemsfonden, reservationsanslag ..
Arrendelånefonden, reservationsanslag........
Arbetarsmåbrukslånefonden, reservationsanslag
Täckdikningslånefonden, reservationsanslag ..
Fonden för låneunderstöd:
Lån till färdigställande av järnvägsanlägg- ningen Ulricehamn—Jönköping, reserva- tionsanslag ..............................
1.500.000
50,000
7.700.000
1.800.000
300.000
5,000,000
980.000
1,300,000
1.500.000
6.930.000
1,000,000
540,000
50,000
770.000
800.000
300.000
5,000,000
440.000
1,300,000
Säger för statens utlåningsfonder
52,350,000
41,600,000
10,750,000
1
1
1
IV. Fondell för statens aktier.
Tecknande av aktier i aktiebolaget Aerotrans- port, reservationsanslag ....................
1,250,000
1,250,000
Säger för fonden för statens aktier
5,000,000
5,000,000
1
V. Fonden för förlag till statsverket.
Förskott av kostnader för uppgörande av
byggnadsplaner, reservationsanslag ........
200,000
200,000
2
Förlagskapital åt föreningen N. N., reserva- tionsanslag..................................
1,800,000
1,300,000
500,000
Säger för fonden för förlag till statsverket
2,000,000
1,500,000
500,000
''
Summa
185,050,000
116,750,000
18,300,000
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 225. Bilaga.
5
66
Bil. 4. Riksstat för en överskotts
-
Riksstat för budget
-
Kronor
Driftbudgeten.
A. Egentliga statsinkomster:
■
B.
I. Skatter...............................
II. Uppbörd i statens verksamhet.....
lil. Bidrag från folkpensioneringsfonden
IV. Diverse inkomster...................
Inkomster av statens kapitalfonder:
I. Statens affärsverksfonder ____.......
II. Riksbankens fond...................
III. Statens allmänna fastighetsfond ...
IV. Statens utlåningsfonder.............
V. Fonden för statens aktier...........
VI. Övriga kapitalfonder ...............
759,525,700
36,350,200 |
38,000,000
8,500,000 ! 842,375,900
116,400,000
4,000,000
8,500,000 |
14,220,700
20,000,000
500,0001 163,620,700
Kapitalbudgeten.
Kapitalmedel:
I. Avskrivningsmedel.
II. Äldre kapitalmedel
III. Lånemedel.........
Summa 1,005,996,600
......... 38,950,000
......... 1,000,000
......... 76,650,000
Summa J 116,600,000
.. V.*. ** •. V.i*. '' j: •
budget enligt föreslagna grunder.
67
(Sjätte budgetåret)
året 19 /......
Kronor
Driftbudgeten.
A-
Egentliga statsutgifter:
I.
Kungl, hov- och slottsstaterna..................
1,754,000
II.
Justitiedepartementet............................
14,885,500
III.
Utrikesdepartementet............................
7,071,300
IV.
Försvarsdepartementet ..........................
120,909,900
V.
Socialdepartementet..............................
193,831,800
VI.
Kommunikationsdepartementet..................
102,901,700
VII.
Finansdepartementet...........................
54,316,500
VIII.
Ecklesiastikdepartementet ......................
156,226,200
IX.
Jordbruksdepartementet ........................
75,256,800
i
X.
Handelsdepartementet ..........................
13,462,800
XI.
Pensionsväsendet.............................
39,055,000
XII.
Oförutsedda utgifter ...........................
1,000,000
XIII.
Riksdagen och dess verk m. m.................
4,375,100
785,046,600
B.
Utgifter för statens kapitalfonder:
I.
Riksgäldsfonden...............................
92,000,000
II.
Avskrivning av nya kapitalinvesteringar ......
12,450,000
•
•
III.
Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster
26,500,000
130,950,000
Säger
915,996,600
1 Överskott att tillföras statens budgetutjämningsfond ........
90,000,000
I
Summa
1,005,996,600
Kapitalbudgeten.
Kapitalinvestering:
I.
Statens affärsverksfonder ......................
60,100,000
II.
Statens allmänna fastighetsfond ................
9,050,000
III.
Statens utlåningsfonder..........................
45,450,000
IV.
Fonden för statens aktier ......................
2,000,000
Summa
116,600,000
68
Bil. 5. Summarisk redovisning av budgetutfallet vid tillämpning
Miljoner
Driftbudgeten.
A. Egentliga statsinkomster:
I. Skatter ..........................
II. Uppbörd i statens verksamhet......
III. Bidrag från folkpensioneringsfonden . .
IY. Diverse inkomster ................
I riksstaten
upptagna
belopp
Utfallet
enligt
budget-
redovis-
ningen
Netto-
mer-
inkomst
Netto-
brist
662,15
35,3 8
36,00
7,00
658,10
36,39
36,00
6,50
1,01
4,05
0,50
Säger för egentliga statsinkomster
740,53
736,99
—
3,54
B. Inkomster av statens kapitalfonder:
I. Statens affärsverksfonder............
79,30
73,25
—
6,05
II. Riksbankens fond ................
3,50
3,25
—
0,25
III. Statens allmänna fastighetsfond ....
8,10
8,25
0,15
•—
IV. Statens utlåningsfonder ............
13,15
15,04
2,00
0,11
V. Fonden för statens aktier ..........
10,59
7,85
—
2,74
Yl. Övriga kapitalfonder ..............
0,20
0,19
—
0,01
Säger för inkomster av statens kapitalfonder
114,84
107,83
—
7,01
Säger för inkomster
855,37
844,8 2
—■
10,55
Nettominskning av reservationer å anslag ....
—
10,80
Nettominskning av statens budgetutjämnings-
fond ..................................
1
190,00
205,18
Summa
1,045,37
1,060,80
Kapifalbudgeten.
Kapitalmedel:
I. Avskrivningsmedel ................
33,30
33,30
—
—
II. Äldre kapitalmedel ................
1,00
2,65
1,65
—
III. Lånemedel........................
100,7 5
99,10
—
1,65
Säger för kapitalmedel
135,05
135,05
—
—
Nettominskning av reservationer å anslag ....
—
5,00
Summa
185,05
140,0 5
69
av den föreslagna nya riksstatsuppställningen. (Tredje budgetåret)
kronor.
riksstaten
upptagna
belopp
Utfallet
enligt
budget-
redovis-
ningen
Netto-
besparing
Netto-
merutgift
Driftbudgeten.
! A. Egentliga statsutgifter:
I. Kungl, hov- och slottsstaterna ......
II. Justitiedepartementet ..............
lil. Utrikesdepartementet ..............
IV. Försvarsdepartementet..............
V. Socialdepartementet................
VI. Kommunikationsdepartementet ......
VII. Finansdepartementet................
VIII. Ecklesiastikdepartementet ..........
IX. Jordbruksdepartementet ............
X. Handelsdepartementet..............
XI. Pensionsväsendet ..................
j XII. Oförutsedda utgifter................
XIII. Riksdagen och dess verk m. m.....
1,79
14,56 i
6,87
118,56 !
325,4 6
97,42
53.21
151,45
98.21
13,13
36,16
1,00
4,2 5
1,74
14,81
7,22
122,56
331,84
98,54
52,71
150,32
103,3 6
13,18
36,46
2,26
4,3 5
0,05
0,50
1,13
0,25
0,35
4,00
6,3 8
1,12
5,15
0,05
0,30
1,26
0,10
Säger för egentliga statsutgifter
922,0 7
939,35
—
17,28
B. Utgifter för statens kapitalfonder:
1,25
I. Riksgäldsfonden....................
90,oo
88,7 5
1
II. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar
18,30
17,70
0,60
III. Avskrivning av oreglerade kapitalmedels-
förluster........................
15,00
15,00
—
—
Säger för utgifter för statens kapitalfonder
123,30
121,45
1,85
—
Summa
1,045,3 7
1,060,80
—
15,43
Kapitalbudgeten.
Kapitalinvestering:
65,50
70,55
5,0 5
I. Statens affärsverksfonder............
—
II. Statens allmänna fastighetsfond......
10,20
7,75
2,45
—
III. Statens utlåningsfonder..............
52,3 5
54,94
—
2,59
IV. Fonden för statens aktier ..........
5,00
5,00
—
—
V. Fonden för förlag till statsverket ....
2,00
1,81
0,19
Summa
135,05
140,05
II _
5,00
70
Bil. 6. Summarisk redovisning av vissa konton i rikshuvudboken
_ a. Statsregleringsfonden
Driftbudgeten.
Omföring:
Statsregleringsfonden: Kapitalbudgeten
B II. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar
Besparing å reservationsanslag att avskrivas
Statsverkets checkräkning (uttag)...................
600,000
126,403,187
Summa
Kapitalbudgeten.
Ingående balans:
Tillgångar:
Reservationer å kapitalbudgetens anslag:
Att fonderas............................ 150,900,000: —
Att avskrivas .......................... 5,000,000: —
Omföringar:
Statsregleringsfonden: Driftbudgeten
Avskrivningsmedel ........................ 133,300,000:
Statens kapitalfonder
Äldre kapitalmedel ........................ 2,650,000
Riksgäldsfonden
Lånemedel................................ 99,100,000
65
127,003,187
155,900,000
135,050,000
Summa
290,950,000
65
1 Motsvarande å driftbudgetens utgiftssida upptagna utgiftshuvudtitlarna B II och B III.
opaginerad Kontrollera mot PDF
7 L
vid tillämpning av den föreslagna nya riksstatsuppställningen.
, .... , . . (Tredje budgetåret)
i vad avser riksgäldskontoret.
Driftbudgeten.
Utgifter:
Egentliga statsutgifter
A XIII. Riksdagen och dess verk m. m. ....................
Omföringar:
Utgifter för statens kapitalfonder
Riksgäldsf onden
BI. Riksgäldsfonden .................... 88,754,618:38
Statsregleringsfonden: Kapitalbudgeten
Bil. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar 18,300,000: —
B III. Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster
Avskrivning
av förlagskapital,
anvisat åt aktiebolaget
Kreditkassan
av år 1922...... 11,000,000: —
Avskrivning av övriga
kapitalmedelsförluster 4,000,000:
4,348,569
15,000,000: —
Statsverkets checkräkning (insättningar)
122,054,618
600,000
Kapitalbudgeten.
Omföringar:
Statsregleringsfonden: Driftbudgeten
Besparing å reservationsanslag att avskrivas
Statens avdikningslånefond................
Riksgäldsfonden
Besparing å reservationsanslag att fonderas
Statens avdikningslånefond................
Statens kapitalfonder
Kapitalinvestering
Statens affärs- Att Anderas Att avskrivas
verksfonder. . 64,800,300:— 5,750,200: —
600,000
1,350,000
Summa
70,550,500: —
Fonden för förlag
till statsverket
...... 1,310,000: — 500,000: — 1,810,000: —
128,045,700:— 12,001,300:— 140,047,000: -
Säger för omföringar
Utgående balans:
Tillgångar:
Reservationer å kapitalbudgetens anslag:
Att fonderas .......................... 138,254,300: — j
Att avskrivas.......................... 10,698,700: —
27
38
Summa! 127,008,187 6 5
140,047,000 | —|
141,997,000
148,953,000
Summa I 290,950,000
72
Bil. 6. Summarisk redovisning av vissa konton i rikshuvudboken
b. Riksgälds
-
•
Ingående balans:
Tillgångar:
Riksgäldskontorets checkräkning ..........
Övriga tillgångar........................
. . 100,419,387:61
. . 319,006,491:18
419,425,878
79 1
Inkomster:
Ränteinkomster ..........................
Diverse inkomster ........................
1,908,344:2 5
31,118:93
1,939,463
18 i
Omföringar:
Statsregleringsfonden: Driftbudgeten
R. I. Riksgäldsfonden ..................
Statsregleringsfonden: Kapitalbudgeten
Besparing å reservationsanslag att fonderas
Statens avdikningslånefond..............
. 88,754,618: 38
1,350,000: —
90,104,618
38
Utgående balans:
Skulder:
Reservationer å kapitalbudgetens anslag
Att fonderas .......... 138,254,300: —
Att avskrivas.......... 10,698,700: —
Övriga skulder ........................
148,953,000: —
2,586,517,135: 88
2,735,470,135
88 !
Summa
3,246,940,096
23 ]
Anm. 1. Skillnaden mellan utgifterna, kr. 90,694,081: 56, och inkomsterna, kr. 1,939,463:18, motsvarar
Anm. 2. Förändringarna i riksgäldsfondens balanskonton framgå av följande sammanställning:
Tillgångarna
Checkräkning
lånevaluta................................................ + 120,000,000: —
avskrivningsmedel........................................ + 33,300,000: —
kapitalmedel (återbetalda kapitalinvesteringar).............. + 2,650,000: — + 155 950,000:_
kapitalinvestering ........................................ — 140,047,000: —
återbetalda statslån ...................................... — 20,000,000: —
till statsregleringsfonden återbetalda avskrivningsmedel (besparing
å reservationsanslag att avskrivas) .............. — 600,000: —
diverse (netto).......................................... - 1,617,325: 44 _ 162,264,325:44
- 6,314,325:44
Övriga tillgångar (netto) .................................................... + 1,617,325:44
Sammanlagt — 4,697,000: —
Nettoskuldökningen å riksgäldsfonden utgör (93,053,000:--1- 4,697,000: — =) kr. 97,750,000:— och
loppen, (99,100,000:-- 1,350,000: — =) kr. 97,750,000: —.
73
vid tillämpning av den föreslagna nya
fonden.
riksstatsuppställningen.
(Tredje budgetåret)
I
Ingående balans:
Skulder:
Reservationer å kapitalbudgetens anslag:
Att fonderas .......... 150,900,000: —
Att avskrivas.......... 5,000,000: — 155,900,000: —
Övriga skulder ........................ 2,486,517,135: 8 8 2,642,417,135
Utgifter:
Räntor å statsskulden m. m...............
Kapitalrabatter och kursförluster
Kapitalrabatter............ 1,195,318: 50
Kursförluster .............. 323,190: 8 8
Omföring:
Statsregleringsfonden: Kapitalbudgeten
Lånemedel.............................
89,175,572: 18
1,518,509: 38 i 90,694,081
88
Utgående balans:
Tillgångar:
Riksgäldskontorets checkräkning ............ 94,105,062: 17
Övriga tillgångar.......................... 320,623,816: 6 2
99,100,000
414,728,878
56
79
Summa | 3,246,940,096 2 J
det från statsregleringsfonden: driftbudgeten omförda beloppet, kr. 88,754,618:38.
Skulderna
Reservationer å kapitalbudgetens anslag
anslag å riksstaten för tredje budgetåret
kapitalinvesteringar....................
besparingar å reservationsanslag
att fonderas ........................
att avskrivas........................
................ + 135,050,000: -
- 140,047,000: —
- 1,350,000: —
- 600,000: — - 141,997,000: —
- 6,947,000: —
Övriga skulder
upptagna lån..
återbetalda lån
+ 120,000,000: —
- 20,000,000: — + 100,000,000: —
Sammanlagt + 93,053,000: —
motsvarar skillnaden mellan de till respektive från statsregleringsfonden: kapitalbudgeten, omförda be
-
74
Bil. 6. Summarisk redovisning av vissa konton i rikshuvudboken
c. Fonden för oreglerade
Ingående balans:
Tillgångar ...............................
... ..
12,213,751
12 i
Omföringar:
Statens kapitalfonder:
Statens utlåningsfonder
Allmänna järnvägslånefonden . . 1,305,000: —
Bibanelånefonden............ 1,897,034: 10
_ '' \
Studielånefonden ............ 7,302: 13
Vattenkraftslånefonden ...... 135,783: 14
Kraftledningslånefonden ...... 63,000:— 3 408 119-37
Fonden för förlag till statsverket (förlagskapital
åt aktiebolaget Kreditkassan av år. 1922) .. 11,000,000: —
i* ’ **
.
14,408,119
37
Summa
26,621,870
49
75
vid tillämpning av den föreslagna nya riksstatsupp ställning en.
(Tredje budgetåret)
kapitalmedelsförluster.
Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster
Fonden för förlag till statsverket (förlagskapital,
anvisat åt aktiebolaget Kreditkassan av år 1922)
Övriga kapitalmedelsförluster..................
11,000,000: —
4,000,000: —
.........
15,000,000
Utgående balans:
Tillgångar ................ ..................
11,621,870
49
Summa
26,621,870
49
76
Bil. 6. Summarisk redovisning av vissa konton i rikshuvudboken
d. Statens övriga kapital
-
ingående balans:
Tillgångar:
Statens affärsverksfonder .................. 2,004,108,159: 2 3
Fonden för förlag till statsverket............ 119,819,618: 18
Inkomster:
Statens affärsverksfonder .................... 306,219,888: 6 4
Fonden för förlag till statsverket.............. 23,360: 2 5
Omföringar:
Statsregleringsfonden: Kapitalbudgeten
Kapitalinvestering
Statens affärs- Att fonderas Att avskrivas
verksfonder.. 64,800,300: — 5,750,200: — 70,550,500:
Statens allmänna
fastighets
fond.
........ 7,425,200: —
Statens utlå
ningsfonder.
. 49,510,600:— 5,431,100:— 54,941,700:
Fonden för statens
aktier.. 4,999,600: —
Fonden för förlag
till statsverket
...... 1,310,000: —
3,283,808,917
895,358,771
Summa
1,550,500: —
320,000: — 7,745,200: —
4,941,700: — |
— 4,999,600: —
500,000:— 1,810,000: —
128,045,700:— 12,001,300:— 140,047,000:-
: Utgående balans:
Skulder:
Statens utlåningsfonder...................... 72,246,800: —
Fonden för förlag till statsverket ............ 1,300,000: —
Summa
24
16
140,047,000
73,546,800
4,392,761,488 ! 40
77
vid tillämpning av den föreslagna nya riksstatsupp ställning en.
(Tredje budgetåret)
fonder i sammandrag.
Ingående balans:
Skulder:
Statens utlåningsfonder .................... 66,815,700:
Fonden för förlag till statsverket.............800,000:
Utgifter:
Statens affärsverksfonder...................... 234,969,115: 36
10.732: 2 5
Fonden för förlag till statsverket.............._
j Avskrivning av nya kapitalinvesteringar:
Statens affärsverksfonder...................... 5,750,200
Statens allmänna fastighetsfond................ 320,000
Statens utlåningsfonder ...................... 5,431,100
Fonden för förlag till statsverket............. 500,000
Omföringar:
Statsregleringsfonden: Driftbudgeten
(inlevererade överskott)
Statens affärsverksfonder ...... 73,250,869: 2 3
Fonden för förlag till statsverket 12,628: — 107,831,310:0 6
Statsregleringsfonden: Kapitalbudgeten
(äldre kapitalmedel)
Statens affärsverksfonder ...... 1,900,000: —
Statens utlåningsfonder ........ 750,000: -— 2,650,000: —
Fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster
(nya förluster)
Statens utlåningsfonder
Allmänna järnvägslånefonden .. 1,305,000: —
Bibanelånefonden............ 1,897,034: lo
Studielånefonden ............ 7,302: 13
Vattenkraftslånef onden........ 135,783: 14
Kraftledningslånefonden ...... 63,000: —
3,408,119: 37
Fonden för förlag till statsverket
(förlagskapital åt aktiebolaget
Kreditkassan av år 1922) ....11,000,000:-- 14,408,119:37
Utgående balans:
Tillgångar:
Statens affärsverksfonder.................. 2,065,008,363:2 8
Fonden för förlag till statsverket .......... 110,629,618: 18
Summa
67,615,700
789,348,637
12,001,300
13
124,889,429
3,398,906,421
43
84
4,392,761,488 | 40
78
Bil. 7. Sammanställning av fondens för oreglerade kapital
-
Milj oner
Ira
2:a
Ingående balans
1 Tillgångar:
Kapitalmedelsförluster å statens utlåningsfonder............
16,79
15,87
Förlagskapital, anvisat åt A.-B. Kreditkassan av år 1922____
—
Förlagskapital, anvisat åt Svenska spannmålsföreningen u. p. a.
—
—
Kapitalmedelsförluster å riksgäldsfonden ..................
—
—
16,79
15,87
Inkomster
Omföringar (nya förluster):
Statens järnvägars fond ...................
2,50
2,60
Fonden för statens kanalverk.............
4,30
_
Statens utlåningsfonder........................
3,0 8
0,34
Fonden för förlag till statsverket:
Förlagskapital, anvisat åt A.-B. Kreditkassan av år 1922..
5,00
8,00
Förlagskapital, anvisat åt Svenska spannmålsföreningen u. p. a.
—
_
Riksgäldsfonden......................
—
—
14,88
, ''.t.
10,94
Utgifter
Avskrivningar:
Statens järnvägars kapital .............
2,50
2,60
Gamla kanalen vid Trollhättan..................
4,30
_
Kapitalmedelsförluster å statens utlåningsfonder........
4,00
4,00
Förlagskapital, anvisat åt A.-B. Kreditkassan av år 1922..
5,00
8,oo
Förlagskapital, anvisat åt Svenska spannmålsföreningen u. p. a.
—
Kapitalmedelsförluster å riksgäldsfonden .........
—
—
15,80
14,60
Utgående balans
Tillgångar:
Kapitalmedelsförluster å statens utlåningsfonder.......
15,87
12,21
Förlagskapital, anvisat åt A.-B. Kreditkassan av år 1922..
—
Förlagskapital, anvisat åt Svenska spannmålsföreningen u. p. a.
—
—
Kapitalmedelsförluster å riksgäldsfonden ..............
—
—
15,87
12,21
79
medelsförluster utveckling under en period av tio budgetår.
kronor.
B
u d g e
tår
Till-
3:e
4:e
5:e
6:e
7:e
8:e
9:e
10:e
sammans
12,21
11,62
8,50
5,23
3,51
2,51
2,54
4,13
—
—
—
12,58
4,58
—
—
—
—
—
—
—
—
31,80
19,30
6,80
—
—
—
—
—
—
10,oo
8,00
12,21
11,62
8,50
17,81
8,09
34,31
31,84
18,93
—
—
—
4,00
—
—
—
—
9,10
3,41
0,8 8
0,73
0,2 8
—
1,03
2,59
3,18
15,52
11,00
5,00
20,5 8
—
—
—
—
49,5 8
—
6,50
12,50
12,50
44,3 0
—
—
75,80
—
—
—
—
—
12,00
—
—
12,00
14,41
12,3 8
33,81
16,7 8
44,30
13,0 3
2,59
3,18
166,30 j
—
—
—
4,00
—
—
—
—
9,10
4,00
4,00
4,oo
2,00
1,00
1,00
1,00
2,00
27,00
11,00
5,oo
8,oo
8,00
4,58
—
—
—
49,58
—
6,50
12,50
12,50
12,50
12,50
12,50
6,80
75,80
—
—
—
—
—
2,00
2,00
2,00
6,00
15,00
15,50
24,50
26,50
18,0 8
15,50
15,50
10,80
171,78
11,62
8,50
5,23
3,51
2,51
2,54
4,13
5,31
—
—
12,5 8
4,5 8
—
—
—
—
—
—
—
—
31,80
19,30
6,80
—
—
—
—
—
—
10,oo
8,00
6,00
11,62
8,50
17,81
8,09
34,31
31,84
18,93
11,31 |
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bil. 8. Sammanställning av den planenliga täckningen av driftbudgetens ci riksstaten beräknade
underskott under en period av tio budgetår.
Miljoner kronor.
00
o
Å riksstaten
redovisade
nettoöver- skott ( + )
resp. netto- under- skott (—)
För plan- enlig täck- ning av
tidigare
underskott
bundna
belopp (—)
Brutto- underskott
(—) å vilka
den planen- liga täck- ningen skall
beräknas
Planenlig täckning av till vidstående budgetår hänförliga bruttounderskott
i
B
u d g
e t å
r
Till-
sam-
mans
Efter-
följan-
de
bud-
getår
lia
2:a
3:e
4:e
5:e
6:e
7:e
8:e
9:e
10:e
Äldre budgetår ..
•
50
50
—
Summa
•
50
—
—
—
—
—
—
—
—
60
—
lia budgetåret..
+ 50
- 50
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2:a »
- 50
—
- 50
—
—
10
10
10
10
10
—
—
—
50
—
3:e »
— 190
- 10
-200
—
—
—
40
40
40
40
40
—
—
200
—
4:e »
-Ilo
_L QO
- 50
QO
-160
—
—
—
—
40
40
40
40
—
—
160
—
6:e »
+ 90
- 90
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
7:e »
+ 50
- 90
- 40
—
—
—
—
—
—
—
20
20
—
40
—
8:e »
+ 100
-100
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
9:e »
- 80
- 20
-100
—
—
—
—
—
—
—
—
—
20
20
80
10:e »
-130
- 20
-150
-
150
Summa
-180
-520
-700
— | —
10
50
90
90
90
100
20
20
470
230
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 225. Bilaga.
Bil. 9. Sammanställning av budgetutjämningsfondens utveckling under en period
av tio budgetår.
Miljoner kronor.
Behållning
vid budgetårets
början
Förändri
ngar under bu
d g e t å
e t
Behållning
vid budgetårets
slut
Enligt riksstaten
Enligt budgetutfallet
Tillsammans
Ökning
Minskning
Ökning
Minskning
Ökning
Minskning
+ 29,40
50,0 0
_
4,45
45,5 5
_
+ 74,95
+ 74,9 5
—
50,oo
—
21,85
71,85
+ 3,10
+ 3, i o
—
190,oo
15,18
—
205,18
- 202,08
— 202,0 8
—
110,oo
12,35
—
—
97,6 5
— 299,7 3
— 299,7 3
90,oo
—
24,7 2
—
114,7 2
—
— 185,oi
- 185,01
90,oo
—
15,05
—
105,0 5
—
— 79,96
— 79,96
50,o o
—
6,7 5
—
56,7 5
—
— 23,21
— 23,21
100,oo
—
—
8,90
91,10
—
+ 67,89
+ 67,89
—
80,oo
—
19,62
—
99,62
— 31,7 3
31,73
—
130,oo
—
11,16
—
141,16
— 172,89
380,oo
660,oo
68,87
81,16
413,17
616,46
l:a budgetåret
2:a >
3:e »
4:e j
5:e >
6:e »
7:e »
8:e »
9:e >
10:e »
Summa
oo
opaginerad Kontrollera mot PDF
Innehållsförteckning.
I. Utredningsuppdraget ..............................................
II. Den nuvarande riksstatsuppställningen och riksräkenskapsverkets förslag
till ändrad uppställning av riksstaten..............................
III. Budgetens balansering..............................................
IV. Förslag till ny uppställning av riksstaten ............................
V. Rikshuvudbokens kapitalredovisning..................................
VI. Den nya riksstatsuppställningens tillämpning..........................
Särskilda yttranden...............................................
Bilagor.
Bil. 1. Riksstat för en underskottsbudget enligt nuvarande grunder. (Tredje
budgetåret)
a) Skattebudgetens underskott täckt genom ianspråktagande av fond
medel
..................................................
b) Skattebudgetens underskott formellt undanröjt genom överförande
av verkliga utgifter till lånebudgeten......................
Bil. 2. Riksstat för en överskottsbudget enligt nuvarande grunder. (Sjätte
budgetåret)..................................................
Bil. 3. Riksstat för en underskottsbudget jämte bilagor enligt föreslagna grunder.
(Tredje budgetåret)
a) Uppställning av riksstaten..................................
b) Uppställning av specifikationen av driftbudgetens inkomstsida
c) Uppställning av specifikationen av driftbudgetens utgiftssida
d) Uppställning av inkomst- och utgiftsstaten för statens allmänna
fastighetsfond ..........................................
e) Uppställning av inkomst- och utgiftsstaten för riksgäldsfonden
f) Uppställning av specifikationen av kapitalbudgetens utgiftssida....
Bil. 4. Riksstat för en överskottsbudget enligt föreslagna grunder. (Sjätte
budgetåret)..................................................
Bil. 5. Summarisk redovisning av budgetutfallet vid tillämpning av den föreslagna
nya riksstatsuppställningen. (Tredje budgetåret)............
Bil. 6. Summarisk redovisning av vissa konton i rikshuvudboken vid tillämpning
av den föreslagna nya riksstatsuppställningen. (Tredje budgetåret)
a) Statsregleringsfonden i vad avser riksgäldskontoret ............
b) Riksgäldsfonden ..........................................
c) Fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster ..................
d) Statens övriga kapitalfonder i sammandrag....................
Bil. 7. Sammanställning av fondens för oreglerade kapitalmedelsförluster utveckling
under en period av tio budgetår ......................
Bil. 8. Sammanställning av den planenliga täckningen av driftbudgetens å riksstaten
beräknade underskott under en period av tio budgetår......
Bil. 9. Sammanställning av budgetutjämningsfondens utveckling under en period
av tio budgetår..............................................
Sid.
1
3
10
16
31
39
46
50
52
54
56
58
59
60
62
64
66
68
70
72
74
76
78
80
81
83
Bilaga B.
P. M.
angående omläggning av uppställningen av riksstatsförslaget för
budgetåret 1937/38 i anslutning till de av budgetsakkunniga
förordade grunderna,
upprättad inom finansdepartementet.
Vid en omläggning av uppställningen av riksstatsförslaget för budgetåret 1937/
1938 i anslutning till de av budgetsakkunniga förordade grunderna kan redovisningen
av de i riksstatsförslaget för extra ordinarie avskrivningar beräknade
medlen och av de häremot svarande täckningsmedlen tänkas anordnad
på olika sätt. .Med utgångspunkt härifrån hava här utarbetats fem
alternativa förslag till ändrad uppställning av riksstatsförslaget, vilka olika
lösningar i det följande betecknas såsom alternativ I, II a, II b, III a och
III b.
Alternativ I.
Det utmärkande för uppställningen enligt alternativ I (Bil. 1) är, att det i
riksstatsförslaget för extra ordinarie avskrivningar i anspråk tagna beloppet
av kassafonden förutsatts skola upptagas å driftbudgeten såsom underskott
att avföras å budgetutjämningsfonden; till följd härav komma även de mot
angivna belopp svarande avskrivningsmedlen att redovisas å driftbudgeten.
Det synes dock kunna ifrågasättas, huruvida ett ianspråktagande av budgetutjämningsfonden
för avskrivningsändamål över huvud står i överensstämmelse
med de av de sakkunniga skisserade riktlinjerna för tillämpningen av
de nya grunderna för riksstatens uppställning. I varje fall torde en dylik
underbalansering kunna komma i fråga allenast till så stort belopp, som motsvarar
summan av de för extra ordinarie avskrivningar beräknade anslagsmedlen.
Detta förutsätter i sin tur förefintligheten av en klar och otvetydig
gränslinje mellan, å ena sidan, extra ordinarie avskrivningar och, å andra
sidan, övriga avskrivningar.
Vid genomförandet av uppställningen enligt nu ifrågavarande alternativ
har, vad först angår driftbudgetens inkomstsida, det i riksstatsförslaget under
diverse inkomster upptagna beloppet för övriga diverse inkomster
minskats med de däri inräknade inkomstmcdlen från rikgäldskontoret
eller med 39,400 kronor, av vilket belopp 13,400 kronor, avseende
ränta å från fonden för varukrcdit utlämnade lån, hänförts till inkomsthuvudtiteln
övriga kapitalfonder, medan återstående 26,000
kronor upptagits å riksgäldsfondens stat. Ä andra sidan bär till ifrågavarande
inkomsttitel överförts den i riksstatsförslaget till 450,000 kronor uppskattade
avkastningen av rusdrycksmedelsfonden, vilken inkomst i och med
att rusdrycksmedelsfonden överföres till budgetutjämningsfonden blir att betrakta
såsom en statsregleringsfondens egen direkta inkomst. Härjämte har
inkomsttiteln, i syfte att — bortsett från det till riksgäldsfondens stat överförda
beloppet — för driftbudgetens inkomster enligt den nya uppställningen
ernå samma slutsumma som för skattebudgetens inkomster enligt riksstatsförslaget,
uppräknats med ytterligare 17,300 kronor, motsvarande summan
84
av de i riksstatsförslaget beräknade inkomsterna av i anspråk tagna kapitaltillgångar.
1 enlighet härmed har inkomsthuvudtiteln diverse inkomster,
vilken i riksstatsförslaget beräknats till 12,152,900 kronor, uppförts med
(12,152,900 + 450,000 + 17,300 — 39,400) 12,580,800 kronor.
I övrigt hava samtliga i riksstatsförslaget å skattebudgeten beräknade inkomster
med oförändrade belopp upptagits under motsvarande rubriker å
driftbudgeten enligt den nya uppställningen, dock att beträffande statens
utlåningsfonder förutsatts, att den till inrättande föreslagna lotsverkets
båtlånefond skall anordnas icke såsom diversemedelsfond utan såsom utlåningsfond
och att i anslutning härtill skall bland inkomsterna av statens utlåningsfonder
upptagas ett formellt belopp av 100 kronor för den nya fonden.
Samtidigt har, i syfte att undvika ändring av den för nu avsedda inkomsthuvudtitel
i riksstatsförslaget upptagna slutsumman, räknats med att
inkomsten av fonden för låneunderstöd, vilken i riksstatsförslaget uppförts
med 344,100 kronor, skall nedsättas till 344,000 kronor.
Beträffande driftbudgetens inkomstsida må slutligen framhållas, att den
del av riksbankens vinst, som tages i anspråk för statsregleringen, förutsatts
skola, i anslutning till vad riksbanksfullmäktige föreslagit i sitt över de sakkunnigas
promemoria avgivna yttrande, jämställas närmast med de inkomster.
som inflyta till statsverket i form av utdelning å aktier. I enlighet härmed
har ifrågavarande inkomsthuvudtitel, med avvikelse från de sakkunnigas
förslag, uppförts närmast före inkomsthuvudtiteln fonden för statens aktier,
därvid titelns beteckning ändrats till riksbanksfonden.
Vid utformningen av driftbudgetens utgiftssida har det i riksstatsförslaget
under fonden för förlag till statsverket upptagna lånemedelsanslaget
å 11,170,000 kronor till vissa engångskostnader för försvarsväsendets
byggnader m. m. överförts till fjärde huvudtiteln. 1 enlighet
härmed har fjärde huvudtitelns slutsumma, vilken i riksstatsförslaget beräknats
till 170,555,900 kronor, utförts med (170,555,900 + 11,170,000)
181,725,900 kronor. Det torde ligga närmast till hands att vid tillämpningen
av den nya riksstatsuppställningen låta de med angivna anslag avsedda utgifterna
belasta driftbudgeten samt, därest den för ifrågavarande engångskostnader
uppgjorda finansieringsplanen i övrigt skall fortfarande följas, täckas
av medel från budgetutjämningsfonden. Samtidigt bör emellertid i anslutning
till nämnda finansieringsplan ett belopp motsvarande det i riksstatsförslaget
under avbetalning å statsskulden upptagna anslaget å 3,800,000
kronor till avskrivning av för ändamålet anvisat lånekapital tillföras budgetutjämningsfonden
såsom täckningsbelopp. På grund av sistangivna
åtgärd, vilken åstadkommes genom att avskrivningsanslaget utelämnas, kommer
det underskott, som upptages å driftbudgeten för täckning av vissa engångskostnader
för försvarsväsendets byggnader m. m., att uppgå till allenast
(11,170,000 — 3,800,000) 7,370,000 kronor. Den nu ifrågasatta omläggningen
med avseende å finansieringen av dessa engångskostnader torde med
hänsyn därtill, att det mot det nuvarande avskrivningsanslaget svarande årliga
täckningsbeloppet hänför sig till den beräknade kostnaden för investeringen
i dess helhet, kräva, att det för ändamålet anvisade lånekapital, som
vid övergången till den nya ordningen icke avskrivits, ersättes från budgetutjämningsfonden.
Denna transaktion synes lämpligen böra genomföras vid
sidan av riksstaten.
Nionde huvudtitelns slutsumma, som i riksstatsförslaget beräknats
till 80,062,400 kronor, har minskats till 74,062,400 kronor eller med
6,000,000 kronor, motsvarande det belopp av inflytande avgifter för täckande
av förluster å spannmålsregleringen, som i riksstatsförslaget beräknats bliva
85
disponibelt för avskrivningsändamål. Samtidigt har det i riksstatsförslaget
till avskrivning av lånekapital, anvisat åt svenska spannmålsföreningen, upptagna
anslaget höjts med motsvarande belopp eller från 39,000,000 kronor
till 45,000,000 kronor.
Av det ovan omförmälda, från diverse inkomster till riksgäldsfond
e n s stat överförda beloppet å 26,000 kronor belöpa enligt beräkningarna
i riksstatsförslaget 15,000 kronor å preskriberade kuponger och 10,000 kronor
å depositionsavgifter för inskrivning i statsskuldboken av premieobligationer.
Dessa två belopp hava, på sätt närmare framgår av Bil. 2, upptagits under
motsvarande titlar å riksgäldsfondens stat, medan återstående 1,000 kronor,
som avse diverse räntor m. m., fördelats med formella belopp av 100 kronor
på envar av titlarna ränta å uppköpta statsobligationer, uppgäld, kursvinster
och övriga diverse inkomster och med 600 kronor å titeln ränta å utlånade
medel. För titlarna uppgäld, kursvinster och övriga diverse inkomster hava
även de sakkunniga vid utarbetandet av sina tablåer räknat med allenast formella
belopp å 100 kronor. I anslutning till ett inom riksgäldskontoret med
tillämpning av de av de sakkunniga förordade grunderna upprättat förslag till
inkomst- och utgiftsstat för riksgäldsfonden för budgetåret 1937/1938 har
motsvarande förfarande tillämpats jämväl beträffande titeln ränta å uppköpta
statsobligationer. Bland utgifterna å riksgäldsfondens stat har, i full överensstämmelse
med vad som tillämpats av de sakkunniga, upptagits ett formellt
belopp av 1,000,000 kronor för kapitalrabatter eller samma belopp, som för
budgetåret 1936/1937 anvisats till täckande av å riksgäldskontoret avskrivningskonto
bokförda lånemedelsförluster. I övrigt har till riksgäldsfondens
utgifter endast hänförts de i riksstatsförslaget under räntor å statsskulden
m. m. upptagna anslagsbeloppen, därvid ett belopp motsvarande det för kursförluster
vid räntelikvider i utländsk valuta beräknade anslaget uppförts under
posten för kursförluster.
Det å driftbudgetens utgiftssida uppförda beloppet för avskrivning
av nya kapitalinvesteringar, 16,105,100 kronor, motsvarar summan
av de kapitalökningsmedel lill statens affärsverk, statens allmänna fastighetsfond
och statens utlåningsfonder, som enligt riksstatsförslaget skulle täckas
av andra statsinkomster änlånemedel (2,200,000+1,274,100+12,331,000)
15,805,100 kronor, med tillägg av beloppet av det i riksstatsförslaget under
fonden för förlag till statsverket upptagna lånemedelsanslaget å 300,000 kronor
till förskott av kostnader för uppgörande av byggnadsplaner, vilken investering
jämväl ansetts böra omedelbart avskrivas.
I det för avskrivning av oreglerade kap itai medelsförlust
er uppförda beloppet innefattas de i riksstatsförslaget beräknade anslagen
till fonden för mötande av förluster å aktiebolaget kreditkassan av år
1922 och till avbetalning å statsskulden, dock med de ändringar beträffande
anslagen till avbetalning å statsskulden, som följa av vad som ovan framhållits
rörande anslagen till avskrivning av vissa engångskostnader för försvarsväsendets
byggnader m. m. och av lånekapital anvisat åt svenska spannmålsföreningen.
Den tänkta uppställningen av anslagen till avskrivning av oreglerade
kapitalmedelsförsluster framgår närmare av Bil. 3. Här ina endast
framhållas, att de i riksstatsförslaget upptagna anslagen till amortering å
vissa lån, vilka anslag enligt gällande ordning skola användas till nedbringande
av förlustsaldot å riksgäldskontorets avskrivningskonto, sammanförts till
ett anslag för avskrivning av kapitalmedelsförluster å statens utlåningsfonder.
En dylik anordning synes motiverad med hänsyn därtill, att de för närvarande
å riksgäldskontorets avskrivningskonto redovisade lånemedelsförlusterna
lill icke oväsentlig del torde kunna anses härröra från statens utlåningsfonder.
86
Del å driftbudgeten uppförda underskottet att avföras å
budgetutjämningsfonden, 37,070,000 kronor, hänför sig, såsom
redan tidigare framhållits, till ett belopp av 7,370,000 kronor till vissa engångskostnader
för försvarsväsendets byggnader m. m., medan återstående
29,700,000 kronor motsvara det i riksstatsf Örslo get av kassafonden för
extra ordinarie avskrivningar i anspråk tågna beloppet, 28,400,000 kronor,
med tillägg av 1,300,000 kronor. Ökningen av underskottet med
sistnämnda belopp föranledes därav, att löpande inkomster tagas i anspråk
till samma belopp för täckning av det å riksgäldsfondens stat
upptagna beloppet å 1,000.000 kronor för kapitalrabatter samt för omedelbar
avskrivning av det under fonden för förlag till statsverket uppförda
beloppet a 300,000 kronor till förskott av kostnader för uppgörande
av byggnadsplan^ Då vad som av de inom ramen för löpande inkomster
fallande anslagsbeloppen för avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster
belöper å extra ordinarie avskrivningar mer än väl motsvarar angivna ökning
av underskottet, torde underskottet även till denna del kunna hänföras till extra
ordinarie avskrivningar. Den vid uppställningen enligt alternativ I fogade
tablån över de inträdande förändringarna å budgetutjämningsfonden (Bil. 4)
utvisar närmare, huru det å driftbudgeten upptagna underskottet 1''ramräknats.
Beträffande den del av nämnda underskott, som hänför sig till vissa engångskostnader
för försvarsväsendets byggnader m. m. — vilken investering
enligt den för densamma fastställda finansieringsplanen fördelar sig på ett
flertal budgetår — gäller, såsom tidigare påpekats, att den mot den nuvarande
avskrivningsplanen svarande täckningsplanen avser investeringen i dess
helhet, medan enligt sakens natur någon täckningsplan överhuvud icke torde
kunna komma i fråga med avseende å den av extra ordinarie avskrivningar
föranledda underbalanseringen. Det budgettekniska förfarandet kompliceras
ytterligare, därest man jämsides med en underbalansering av den först angivna
typen nödgas laborera med underskott, som hänför sig till en icke närmare
specificerad del av driftbudgeten, och med täckningsbelopp avseende underbalanseringar
av sistnämnda slag under tidigare budgetår. Det synes kunna
ifrågasättas, huruvida det icke, särskilt med hänsyn till dylika fall, skulle
vara lämpligt, att redovisningen å riksstaten av förändringarna å budgetutjämningsfonden
anordnades såsom bruttoredovisning. Härigenom skulle
onekligen vinnas större klarhet, varjämte det budgettekniska förfarandet
skulle förenklas. I stort sett samma resultat skulle också ernås, därest
en tablå med i huvudsak samma uppställning som den ovan berörda tablån
över de inträdande förändringarna å budgetutjämningsfonden (Bil. 4)
fastställdes av riksdagen och fogades såsom bilaga vid riksstaten. Denna stat
för budgetutjämningsfonden skulle komma att återspeglas i den i budgetredovisningen
innefattade tablån över fonden.
Vidkommande härefter uppställningen av kapitalbudgeten har, vad först
angår dess utgiftssida, den till inrättande föreslagna lotsverkets båtlånefond,
såsom redan framhållits i det föregående, förutsatts skola anordnas såsom en
utlåningsfond. I enlighet härmed har det i riksstatsförslaget för ändamålet
upptagna anslaget å 300,000 kronor under fonden för förlag till statsverket
överförts till kapitalökningsanslagen för statens utlåningsfonder;
den i riksstatsförslaget beräknade summan av sistnämnda anslag, 37,616,000
kronor, har härigenom ökats till 37,916,000 kronor. Då vidare, såsom även
tidigare framhållits, det i riksstatsförslaget under fonden för förlag
till statsverket uppförda anslaget till vissa engångskostnader för försvarsväsendets
byggnader m. m. överförts till fjärde huvudtiteln, återstår endast
ett anslag att uppföra under fonden för förlag till statsverket, nämligen
87
anslaget å 300,000 kronor till förskott av kostnader för uppgörande av byggnadsplaner.
Beträffande uppställningen av kapitalbudgetens inkomstsida torde endast
behöva framhållas, att, i överensstämmelse med vad som tillämpats av de
sakkunniga i motsvarande avseende, under rubriken äldre kapital medel
uppförts ett formellt belopp av 1,000,000 kronor.
Alternativ II a och II b.
Uppställningen enligt alternativ II a (Bil. 5) skiljer sig från uppställningen
enligt alternativ I därigenom, att det av budgetutjämningsfonden för extra
ordinarie avskrivningar i anspråk tagna beloppet över kapitalbudgeten tillföres
riksgäldsfonden. På grund härav kommer, å ena sidan, det å driftbudgeten
redovisade underskottet att begränsas lill att endast avse vissa engångskostnader
för försvarsväsendets byggnader m. m., medan, å andra sidan,
den å kapitalbudgeten upptagna inkomsthuvudtiteln lånemedel till följd av
minskning av inkomsthuvudtiteln avskrivningsmedel ökas med ett mot de
till kapitalbudgeten överförda medlen svarande belopp. Bil. 7 utvisar, huru
tablån över de inträdande förändringarna å budgetutjämningsfonden skulle
utformas vid en tillämpning av förevarande alternativ. Den tänkta uppställningen
av anslagen till avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster
framgår närmare av Bil. 6 och 8.
Uppställningen enligt alternativ II b (Bil. 9), vilken endast utgör en variant
av uppställningen enligt alternativ II a, kännetecknas därav, att det av
budgetutjämningsfonden för extra ordinarie avskrivningar i anspråk tagna
beloppet förutsatts skola överföras till riksgäldsfonden eller direkt till fonden
för oreglerade kapitalmedelsförluster vid sidan av riksstaten. Sagda belopp
har följaktligen icke heller upptagits i tablån över de inträdande förändringarna
å budgetutjämningsfonden (Bil. 10).
Alternativ III a och III b.
Vid genomförandet av uppställningen enligt alternativ Illa (Bil. 11) bär
till kapitalbudgeten överförts icke blott vad som av anslagen till avskrivning
av oreglerade kapitalmedelsförluster enligt alternativ I skulle täckas med
medel från budgetutjämningsfonden utan även de anslagsmedel, som därutöver
kunna anses hänföra sig till extra ordinarie avskrivningar. Gränsdragningen
mellan ordinarie och extra ordinarie avskrivningar har härvid, såsom
närmare framgår av Bil. 12 och 14, verkställts pa samma sätt som i riksstatsförslaget,
dock med den ändring, att endast 13,500,000 kronor av de för
avskrivning av förlagskapital, anvisat åt svenska spannmalsföreningen, beräknade
medlen hänförts till ordinarie avskrivningar mot 15.000,000 kronor i
riksstatsförslaget. Enligt förevarande alternativ^ — vars tillämpning självfallet
måste medföra ytterligare ökning av den å kapitalbudgeten upptagna
inkomsthuvudtiteln lånemedel -— kommer budgeten, såsom i verkligheten
också iir fallet, att framstå såsom överbalanserad. Bil. 13 utvisar närmare,
huru det å driftbudgeten uppförda överskottet framkommit. Det a tahlan
redovisade bruttoöverskottet, 18,912,800 kronor, motsvarar överskottet enligt
finansplanen, 18,712,800 kronor, med avdrag av 1,300,000 kronor eller vad
som enligt den nya uppställningen skulle tagas i anspråk för täckning av kapitalrabatter
och för avskrivning av det för förskott av kostnader för uppgörande
av byggnadsplaner beräknade beloppet samt med tillägg av 1,500,000
kronor eller .skillnaden mellan, å ena sidan, det planenliga avskrivnmgsbeloppet
för förlusterna å spannmålsrcgleringen och, å andra sidan, det belopp,
sorn i riksstatsförslaget räknats såsom normal avskrivning i förevarande fall.
Vad slutligen angår alternativ III b (Bil. 15 och 16), föreligger samma
skillnad mellan detta alternativ och alternativ III a som mellan alternativen
II a och II b.
88
§
Riksstat för budget
-
Driftbudgeten.
A. Egentliga statsinkomster:
I. Skatter..........................
II. Uppbörd i statens verksamhet....
III. Bidrag från folkpensioneringsfonden
IV. Diverse inkomster................
B. Inkomster av statens kapitalfonder:
I. Statens affärsverksfonder..........
II. Statens allmänna fastighetsfond____
III. Statens utlåningsfonder............
IV. Riksbanksfonden..................
V. Fonden för statens aktier..........
VI. övriga kapitalfonder..............
Underskott att avföras å statens budgetutjämningsfond
Kapitalbudgeten.
Kapitalmedel:
I. Avskrivningsmedel.............
II. Äldre kapitalmedel............
III. Lånemedel....................
862,600,000
56,213,000
46,000,000
12,580,800
Kronor
977,393,
801
123,035,000
7,800,000
14,460,200
1,000,000
15,595,000
13,400
161,903,60(
Säger
Summa
1,139,297,40C
37,070,OOC
1,176,367,400
89,731,400
1,000,000
37,666,600
Summa 128.398.000
89
Bil. 1.
(Alternativ I.)
året 1937/38.
Kronor
Driftbudgeten.
A.
Egentliga statsutgifter:
I.
Kungl, hov- och slottsstaten^............
1,749,000
II.
Justitiedepartementet.....................
15,018,200
III.
Utrikesdepartementet.....................
7,280,800
IV.
Försvarsdepartementet....................
181,725,900
V.
Socialdepartementet......................
277,242,700
VI.
Kommunikationsdepartementet............
117,730,600
VII.
Finansdepartementet......................
64,621,100
VIII.
Ecklesiastikdepartementet.................
191,034,000
IX.
Jordbruksdepartementet...................
74,062,400
X.
Handelsdepartementet....................
17,780,500
XI.
Pensionsväsendet.........................
42,019,000
XII.
Oförutsedda utgifter......................
1,000,000
XIII.
Riksdagen och dess verk m. m.............
4,816,300
996,080,500
B.
Utgifter för statens kapitalfonder:
I.
Riksgäldsfonden..........................
90,555,500
II.
Avskrivning av nya kapitalinvesteringar----
16,105,100
III.
Avskrivning av oreglerade kapitalmedels-
förluster...............................
73,626,300
180,286,900
Summa
1,176,367,400
Kapitalbudgeten.
Kapitalinvestering:
I.
Statens affärsverksfonder...................
77,525,900
II.
Statens allmänna fastighetsfond.............
12,656,100
III.
Statens utlåningsfonder............... ...
37,916,000
IV.
Fonden för förlag till statsverket...........
300,000
Summa
128,398,000
90
Inkomst- och utgiftsstat
Inkomster.
A. Räntor:
1. Ränta å uppköpta statsobligationer..........
2. Ränta å utlånade medel....................
B. Uppgäld och kursvinster:
1. Uppgäld...................................
2. Kursvinster................................
C. Diverse inkomster:
1. Preskriberade obligationer och kuponger m. m
2. Depositionsavgifter för premieobligationslånen .
3. övriga diverse inkomster...................
Underskott att avföras å riksstatens driftbudget.......
Kronor
100
600
100
100
15.000
10.000
100
700
200
25,100
90,555,500
Summa
90,581,500
91
Bil. 2.
(Till alternativ I.)
för riksgäldsfonden.
Utgifter.
A. Räntor d statsskulden m. m.
I. Den fonderade statsskulden:
Av staten upptagna obligationslån m. m.:
1.
Ränta
å
1888
års
3 °/
''o lån...............
2.
»
»
1927
47, % * ..............
3.
»
»
1929
»
47, % » ..............
4.
»
»
1930
»
47, % » ..............
5.
»
»
1931
»
4
% amorteringslån . . .
6.
»
»
1932
»
47,
% lån..............
7.
»
»
1932
»
4
% * ..............
11.
Ränta
å
1933
års
4
% lån av den 7io • • •
12.
»
»
1933
»
37,
% » , förslagsvis ----
13.
»
»
1934
»
37a
% amorteringslån . . .
14.
»
»
1934
»
3
% lån, förslagsvis----
15.
»
»
1935
»
27, % » ..............
725,494
3,036,011
9,250,628
12,296,975
4,897,552
5,245,484
1,200,000
2,880,000
6,054,755
2.450.000
1.650.000
1.250.000
3.388.000
19. Ränta å statsskuldsförbindelser, förslagsvis.
Lån hos statsinstitutioner och fonder:
20. Ränta å lån hos statens pensionsanstalt, förslagsvis
.................................. 5,300,000
30. Ränta å Bergsjö bredspårsfond, förslagsvis..
31. » » lån hos sparbankernas säkerhetskassa,
förslagsvis.........................
övrig fonderad statsskuld:
32. Ränta å Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolags
av staten övertagna reverslån av år 1930 . .
5,965
72,000
36. Ränta å Göta kanals reparationsfond......
II. Den tillfälliga statsskulden:
1. Ränta å statsskuldsbevis, förslagsvis ........
2. Ränta å vissa till riksgäldskontorets förvalt
ning
överlämnade medel, förslagsvis........
lil. Ränta å beräknad ny upplåning, förslagsvis
142,987
7,045
265.000
120.000
Säger för räntor å statsskulden m. m.
B. Kapitalrabatter och kursförluster:
1. Kapitalrabatter, förslagsvis........................ 1,000,000
2. Kursförluster, förslagsvis.......................... 20,000
Kronor
87,576,470
385,000
1,600,030
89,561,500
1,020,000
Summa! 90,581,500
92
Bil. 3.
(Till alternativ I.)
Specifikation av driftbudgetens utgiftssida.
B. Utgifter för statens kapitalfonder.
Kronor
Kronor
III. Avskrivning av oreglerade kapital-
medelsförluster.
1
Avskrivning av statens järnvägars kapital .. .
4,000,000
2
Avskrivning av kapitalmedelsförluster å statens ut-
låningsfonder..............
2,513,500
3
Avskrivning av förlagskapital anvisat åt aktiebolaget
Kreditkassan av år 1922 ........
12,000,000
4
Avskrivning av förlust å kredit för beredande av un-
derstöd åt insättare i vissa sparbanker ....
10,112,800
5
Avskrivning av förlagskapital anvisat åt Svenska
spannmålsföreningen u. p. a., förslagsanslag, därav
förslagsvis 6,000,000 kronor att utgå av avgifter
för täckande av förluster å spannmålsregleringen
45,000,000
73,626,300
Summa
180,286,900
Inkomst- och utgiftsstat för
Inkomster:
Täckningsbelopp enligt den för finansiering av vissa en- gångskostnader för försvarsväsendets byggnader m. m.
Kronor
fastställda planen................................. 3,800,000
3,800,000
Belopp att tillföras riksstatens driftbudget......
37,070,000
Summa
40,870,000
93
statens budgetutjämningsfond.
Bil. 4.
(Till alternativ I.)
Kronor
Utgifter:
Å riksstatens driftbudget i anspråk taget belopp för täck- ning av anslaget till vissa engångskostnader för för- försvarsväsendets byggnader m. m.................
Å riksstatens driftbudget i anspråk taget belopp för extra
ordinarie avskrivningar, förslagsvis.................
11.170.000
29.700.000
40,870,000
Summa
40,870,000
94
Riksstat för budget
-
''
Kronor
Driftbudgeten.
A. Egentliga statsinkomster:
I. Skatter..................................
. 862,600,000
IV. Diverse inkomster.........................
12,580,800
977,393,800
B. Inkomster av statens kapitalfonder:
I. Statens affärsverksfonder..................
. 123,035,000
VI. Övriga kapitalfonder.......................
13,400
161,903,600
Underskott att avföras å statens budgetutjämningsfond. .
Säger
1,139,297,400
7,370,000
Summa
1,146,667,400
Kapitalbudgeten.
Kapitalmedel:
I. Avskrivningsmedel..........................
II. Äldre kapitalmedel.........................
60,031,400
1,000,000
67,366,600
128,398,000
29,700,000
Summa
158,098,000
95
Bil. 5.
(Alternativ II a.)
året 1937/38.
Kronor
Driftbudgeten.
A. Egentliga statsutgifter:
I. Kungl, hov- och slottsstaterna...............
1,749,000
XIII. Riksdagen och dess verk m. m...............
4,816,300
996,080,500
B. Utgifter för statens kapitalfonder:
I. Riksgäldsfonden..............................
90,555,500
II. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar.........
16,105,100
lil. Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster
43,926,300
150,586,900
Summa
1,146,667,400
Kapitalbudgeten.
Kapitalinvestering:
I. Statens affärsverksfonder......................
77,525,900
IV. Fonden för förlag till statsverket..............
300,000
128,398,000
29,700,000
Summa
158,098,000
96
Bil. 6.
(Till alternativ II a.)
Specifikation av driftbudgetens utgiftssida.
B. Utgifter för statens kapitalfonder.
Kronor
Kronor
III. Avskrivning av oreglerade kapitalmedels- förluster.
•
1
Avskrivning av statens järnvägars kapital.........
4,000,000
2
Avskrivning av kapitalmedelsförluster å statens ut- låningsfonder.................................
2,513,500
3
Avskrivning av förlagskapital anvisat åt aktiebolaget
Kreditkassan av år 1922 .......................
12,000,000
10,112,800
4
Avskrivning av förlust å kredit för beredande av un- derstöd åt insättare i vissa sparbanker..........
5
Avskrivning av förlagskapital anvisat åt Svenska
spannmålsföreningen u. p. a., förslagsanslag, därav
förslagsvis 6,000,000 kronor att utgå av avgifter
för täckande av förluster å spannmålsregleringen
15,300,000
43,926,300
Summa
150,586,900
Inkomst- och utgiftsstat för
Kronor
Inkomster:
Täckningsbelopp enligt den för finansiering av vissa
engångskostnader för försvarsväsendets byggnader
m. m. fastställda planen.........................
3,800,000
3,800,000
Belopp att tillföras
riksstatens driftbudget.............................
riksstatens kapitalbudget..........................
7,370,000
29,700,000
37,070,000
Summa
40,870,000
97
Bil. 8.
(Till alternativ II a.)
Specifikation av kapitalbudgetens utgiftssida.
Kapitalinvestering.
Riksgäldsfonden.
Kronor
Kronor
Avskrivning av förlagskapital anvisat åt Svenska
29,700,000
spannmålsföreningen u. p. a., förslagsanslag......
Bil. 7.
(Till alternativ II a.)
statens budgetutjämningsfond.
Kronor
Utgifter:
Å riksstatens driftbudget i anspråk taget belopp för
täckning av anslaget till vissa engångskostnader för
försvarsväsendets byggnader m. m................ 11,170,000
Å riksstatens kapitalbudget i anspråk taget belopp att
avsättas till riksgäldsfonden för extra ordinarie avskrivningar,
förslagsvis........................... 29,700,000 40,870,000
Summa | 40,870,000
7
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 samt. Nr 225■ Bilaga.
98
Riksstat för budget
-
Driftbudgeten.
A. Egentliga statsinkomster:
I. Skatter.................................
IV. Diverse inkomster.......................
B. Inkomster av statens kapitalfonder:
I. Statens affärsverksfonder.................
VI. Övriga kapitalfonder.....................
Underskott att avföras d statens budgetutjåmningsfond
Kapitalbudgeten.
Kapitalmedel:
I. Avskrivningsmedel ..............
II. Äldre kapitalmedel ..............
III. Lånemedel .....................
Kronor
862,600,000
12,580,800
123,035,000
13,400
Säger
Summa
977,393,800
161,903,600
1,139,297,400
7,370,000
1,146,667,400
60,031,400
1,000,000
67,366,600
Summa
128,398.000
Inkomst- och utgiftsstat för
Kronor
Inkomster:
Täckningsbelopp enligt den för finansiering av vissa en-
gångskostnader för försvarsväsendets byggnader m. m.
fastställda planen................................ 3,800,000
3,800,000
Belopp att tillföras riksstatens driftbudget ...............
7,370,000
Summa
11,170,000
99
året 1937 38.
Bil. 9.
(Alternativ II b.)
Driftbudgeten.
A. Egentliga statsutgifter:
I. Kungl, hov- och slottsstaterna.............. 1,749,000
XIII. Riksdagen och dess verk m. m.............. 4,816,300
B. Utgifter för statens kapitalfonder:
I. Riksgäldsfonden............................ 90,555,500
II. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar..... 16,105,100
III. Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster 43,926,300
Kronor
996,080,500
150,586,900
. Summa 11,146,667,400
■
Kapitalbudgeten.
Kapitalinvestering:
I. Statens affärsverksfonder ..............................; 77,525,900
IV. Fonden för förlag till statsverket ......................|_300,000
Summa! 128,398,000
statens budgetutjämningsfond.
Bilaga 10.
(Till alternativ II b.)
Kronor
Utgifter:
Å riksstatens driftbudget i anspråk taget belopp för
täckning av anslaget till vissa engångskostnader för
försvarsväsendets byggnader m. m................ 11,170,000
11,170,000
Summa
11,170,000
100
Riksstat för budget
-
Kronor !
Driftbudgeten.
A. Egentliga statsinkomster:
I. Skatter...............................
..... 862,600,000
VI. Diverse inkomster.....................
..... 12,580,800
977,393,800
B. Inkomster av statens kapitalfonder:
I. Statens affärsverksfonder...............
..... 123,035,000
VI. Övriga kapitalfonder...................
..... 13,400
161,903,600
Summa
1,139,297,400
Kapitalbudgeten.
Kapitalmedel:
I. Avskrivningsmedel.....................
..... 41,118,600
II. Äldre kapitalmedel....................
..... 1,000,000
III. Lånemedel............................
..... 86,279,400
128,398,000
Budgetutjämningsfonden........................
48,612,800
Summa
177,010,800
101
Bilaga 11.
(Alternativ III a.)
året 1937/38.
Kronor
Driftbudgeten.
A. Egentliga statsutgifter:
I. Kungl, hov- och slottsstaterna..............
1,749,000
XIII. Riksdagen och dess verk m. m..............
4,816,300
996,080,500
B. Utgifter för statens kapitalfonder:
I. Riksgäldsfonden ............................
90,555,500
II. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar ......
16,105,100
III. Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster
25,013,500
131,674,100
Säger
1,127,754,600
Överskott att tillföras statens budgetutjämningsfond........
11,542,800
Summa
1,139,297,400
Kapitalbudgeten.
Kapitalinvestering:
I. Statens affärsverksfonder......................
77,525,900
IV. Fonden för förlag till statsverket...............
300,000
128,398,000
Riksaäldsfonden ......................................
48,612,800
Summa
177,010,800
102
Bil. 12.
(Till alternativ III a.)
Specifikation av driftbudgetens utgiftssida.
B. Utgifter för statens kapitalfonder.
Kronor
Kronor
III. Avskrivning av oreglerade kapital- medelsförluster.
1
Avskrivning av statens järnvägars kapital.........
4,000,000
2
Avskrivning av kapitalmedelsförluster å statens ut- låningsfonder.................
2,513,500
5,000,000
3
Avskrivning av förlagskapital anvisat åt aktiebolaget
Kreditkassan av år 1922 ..............
4
''
Avskrivning av förlagskapital anvisat åt Svenska
spannmålsföreningen u. p. a., förslagsanslag, därav
förslagsvis 6,000,000 kronor att utgå av avgifter
för täckande av förluster å spannmålsregleringen
13,500,000
25,013,500
Summa
131,674,100
Inkomst- och utgiftsstat för
......:
Kronor
| Inkomster:
Å riksstatens driftbudget beräknat (brutto)överskott . 18,912,800
Täckningsbelopp enligt den för finansiering av vissa en- gångskostnader för försvarsväsendets byggnader m. m.
fastställda planen............................... 3,800,000
22,712,800
Belopp att tillföras riksstatens kapitalbudget.......................
48,612,800
Summa
71,325,600
103
Bil. 14.
(Till alternativ III a.)
Specifikation av kapitalbudgetens utgiftssida.
Kapitalinvestering.
t
Riksgäldsfonden.
Kronor
Kronor
1
Avskrivning av förlagskapital anvisat åt aktiebolaget
Kreditkassan av år 1922 .......................
7,000,000
2
Avskrivning av förlust å kredit för beredande av un- derstöd åt insättare i vissa sparbanker..........
10,112,800
3
Avskrivning av förlagskapital anvisat åt Svenska
spannmålsföreningen u. p. a., förslagsanslag......
31,500,000
48,612,800
statens budgetutjämningsfond.
Bil. 13.
(Till alternativ III a.)
Utgifter:
Å riksstatens driftbudget i anspråk taget belopp för
täckning av anslaget till vissa engångskostnader för
försvarsväsendets byggnader m. m................ 11,170,000
A riksstatens kapitalbudget i anspråk taget belopp att
avsättas till riksgäldsfonden för extra ordinarie avskrivningar,
förslagsvis........................... 48,612,800
Belopp att avföras å riksstatens driftbudget........................
Summa
Kronor
59.782.800
11.542.800
71,325,600
104
Riksstat för budget
-
Kronor
Driftbudgeten.
A. Egentliga statsinkomster:
I. Skatter...............................
..... 862,600,000
IV. Diverse inkomster.....................
..... 12,580,800
977,393,800
B. Inkomster av statens kapitalfonder:
I. Statens affärsverksfonder...............
..... 123,035,000
VI. övriga kapitalfonder...................
..... 13,400
161,903,600
Summa
1,139,297,400
Kapitalbudgeten.
Kapitalmedel:
I. Avskrivningsmedel......................
41,118,600
II. Äldre kapitalmedel.....................
1,000,000
III. Lånemedel............................
86,279,400
-
Summa |
128,398,000
inkomst- och utgiftsstat för
Kronor
Inkomster:
Å riksstatens driftbudget beräknat (brutto) överskott . . . 18,912,800
Täckningsbelopp enligt den för finansiering av vissa en- gångskostnader för försvarsväsendets byggnader m. m.
fastställda planen................................. 3,800,000
22,712,800
Summa
22,712,80ol
105
Bil. 15.
(Till alternativ III b.)
året 1937/38.
Kronor
Driftbudgeten.
A. Egentliga statsutgifter:
I. Kungl, hov- oell slottsstaterna.............. 1,749,000
XIII. Riksdagen och dess verk m. m.............. 4,816,300
996,080,500
B. Utgifter för statens kapitalfonder:
I. Riksgäldsfonden............................ 90,555,500
II. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar..... 16,105,100
III. Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster 25,013,500
131,674,100
Säger
1,127,754,600
Överskott att tillföras statens budgetutjämningsfond.................
11,542,800
Summa
1,139,297,400
Kapitalbudgeten.
Kapitalinvestering:
I. Statens affärsverksfonder..............................
77,525,900
IV. Fonden för förlag till statsverket......................
300,000
Summa
128,398,000
statens budgetutjämningsfond.
Bil. 16.
(Till alternativ III b.)
Kronor
Utgifter:
Å riksstatens driftbudget i anspråk taget belopp för täck-
ning av anslaget till vissa engångskostnader för försvars- väsendets byggnader m. m......................... 11,170,000
11,170,000
Belopp att avföras å riksstatens driftbudget..........................
11,542,800
Summa
22,712,800
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 225. Bilaga.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1937:382 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad uppställning av riksstaten m. m. jämte en i ämnet väckt motion. s. 11 i texten
- SU 1937:151 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad uppställning av riksstaten m. m. jämte en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten