Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående försäljning av rusdrycker m. m

1937-03-05 · 277 sidor, varav 264 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 264 av 277 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:242, Med förslag till förordning angående försäljning av rusdrycker m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition ni 242-

1

Nr 242.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående försäljning av rusdrycker m. m.; given

Stockholms slott den 5 mars 1937.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilajgda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning angående försäljning av rusdrycker;

2) förordning om införande av förordningen angående försäljning av rusdrycker;

samt

3) förordning med vissa föreskrifter i avseende å nykterhetsnämnd.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami.

Nr 242.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

F örslag

till

förordning angående försäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas som följer:

1 KAP.

Allmänna bestämmelser.

1 §■

Med spritdrycker förstås i denna förordning varje vätska som håller mer

än två och en fjärdedels volymprocent etylalkohol och som icke är att hänföra

till vin eller maltdryck.

Med vin förstås i denna förordning varje genom alkoholisk jäsning framställd

dryck, som är tillverkad av saft från druvor, bär, frukt eller andra

växtdelar och som håller mer än två och en fjärdedels men ej mer än tjugutvå

volymprocent etylalkohol.

Spritdrycker och vin benämnas gemensamt rusdrycker.

2 §•

Försäljning av rusdrycker med undantag av sådan som äger rum enligt

4 § delas i partihandel och detaljhandel.

Med partihandel förstås försäljning till återförsäljare i och för deras rörelse

ävensom försäljning för export. Med detaljhandel förstås all annan försäljning.

Detaljhandel delas i försäljning till avhämtning eller försändning på rekvisition

(utminutering) och försäljning till förtäring på stället (utskänkning).

Vad i denna förordning är stadgat angående utskänkning skall jämväl tilllämpas

i fråga örn tillhandahållande av rusdrycker i samband med sådan

tillställning som avses i förordningen den 10 juni 1932 (nr 200) angående utsträckt

tillämpning av vissa bestämmelser i § 13 av ordningsstadgan för rikets

städer den 24 mars 1868 (nr 22) m. m.

3 §•

All försäljning av rusdrycker skall ordnas och handhavas så att därav

uppkommer så ringa skada som möjligt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 242-

4 §•

1 mom. Rusdrycker må å apotek för medicinskt ändamål säljas på behörig

läkares, veterinärs eller tandläkares recept och med iakttagande av de

särskilda föreskrifter som därom utfärdas.

1 avseende å försäljning av alkoholhaltiga läkemedel gäller vad därom är

särskilt stadgat.

2 mom. Angående handel med skattefri sprit samt vissa alkoholhaltiga

preparat m. m. gäller vad därom är särskilt stadgat.

3 mom. Angående försäljning av rusdrycker i andra fall än förut i denna

paragraf omförmäles för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutisk!, tekniskt,

industriellt eller likartat ändamål samt av vin för kyrkligt behov meddelas

särskilda bestämmelser av Konungen.

5 §•

1 mom. Ledamot av styrelse för partihandels-, system- eller restaurangbolag

som i 2, 3 och 6 kap. sägs må ej den vara som är omyndig eller i konkurstillstånd,

ej heller annan än den som gjort sig känd för ordentlighet samt

prövas i övrigt vara lämplig för uppdraget.

2 mom. Ämbets- eller tjänsteman som till följd av sin befattning kan

komma att deltaga i beslut om tillverkning eller försäljning av rusdrycker

eller att däröver utöva tillsyn må ej vara ledamot av styrelse för sådant bolag

som i 1 mom. sägs. Samma lag vare beträffande den som till avsalu äger

tillverka rusdrycker eller maltdrycker eller är ledamot av styrelse för annat

företag med rätt till dylik tillverkning än partihandelsbolaget.

3 mom. Den som ej kan vara styrelseledamot i bolag som i 1 mom. avses

må ej bedriva trafikutskänkning enligt 3 kap. 13 § eller utskänkning till

vilken tillstånd överlåtits enligt 3 kap. 16 § och ej heller vara styrelseledamot

i företag med huvudsakligt syfte att bedriva utskänkning som nu sagts.

4 mom. Där utskänkning bedrives av annan än enskild person, skall för

rörelsen finnas en av kontrollstyrelsen godkänd föreståndare. Till föreståndare

må ej utses annan än den som enligt vad i 1 och 2 mom. är stadgat kan

vara styrelseledamot i bolag som i 1 mom. avses. Vad nu är sagt skall ej

hava avseende å utskänkning varom i 3 kap. 13 § 3 mom. förmäles.

6 §•

/ mom. Den som erhållit tillstånd att tillverka eller försälja rusdrycker

må ej i samband med rörelsens bedrivande annorledes än genom försäljning

avhända sig sådan dryck till annan.

2 mom. Ej må någon genom byte mot vara av annat slag avhända sig

rusdrycker eller eljest använda sådan dryck som betalningsmedel.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 242-

2 KAP.

Om partihandel och import.

1 §•

Partihandel inom riket med rusdrycker må, där fråga ej är om försäljning

som i 6 och 7 §§ sägs, bedrivas allenast av ett för ändamålet bildat

aktiebolag, som av Konungen erhållit tillstånd till sådan handel (partihandelsbolag).

Försäljning för export må bedrivas allenast av partihandelsbolaget samt

tillverkare som avses i 6 §.

2 §•

Tillstånd för partihandelsbolaget lämnas för viss tid, högst sex år. Ansökan,

åtföljd av bolagsordningen, skall före ingången av året näst före det, då

försäljningen är avsedd att taga sin början, skriftligen göras hos Konungen.

Ej må tillstånd lämnas, där ej genom bestämmelse i bolagsordningen eller

på annat sätt, som finnes betryggande, åt staten beretts övervägande inflytande

å bolagets ledning; och skall bolaget därutöver vid verksamhetens bedrivande

vara underkastat den särskilda kontroll från statens sida, som Konungen

prövar nödig.

3 §•

1 mom. Partihandelsbolaget må ej bereda aktieägare vinning utöver skälig

ränta å de av honom tillskjutna kontanta medel.

2 mom. Av den vinst som å partihandelsbolagets rörelse årligen uppstår

må bolaget enligt Konungens medgivande använda viss del till avskrivningar

och avsättning till fonder. Återstoden skall, sedan utdelning till aktieägarna

ägt rum, efter varje kalenderårs slut inom påföljande juni månads utgång

insättas å statsverkets checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning.

4 §•

Missbrukar bolaget sin partihandelsrätt eller varder bolaget försatt i konkurs,

må försäljningsrätten av Konungen återkallas att upphöra å tid som

av Konungen bestämmes. Konungen äger ock i sådant fall föreskriva viss

annan tid än i 2 § sägs för avgivande av ansökan om rätt att från den tidpunkt,

då försäljningsrätten sålunda upphör att gälla, vara partihandelsbolag.

5 §.

Närmare bestämmelser i de i 2 § andra stycket och 3 § 2 mom. angivna

hänseenden ävensom de ytterligare föreskrifter i avseende å partihandelsbolagets

verksamhet och drift som finnas erforderliga skola intagas i avtal

som upprättas i samband med bolagets antagande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

6 §•

1 mom. Angående brännvinstillverkares rätt att förfoga över tillverkat

brännvin gäller vad därom är särskilt stadgat.

Den som till avsalu äger tillverka annan spritdryck än brännvin vare pliktig

att till partihandelsbolaget försälja vad som ej utföres ur riket.

2 mom. Inom riket tillverkat vin som ej utföres ur riket må försäljas allenast

till partihandelsbolaget.

7 §•

Systembolag som i 3 kap. sägs må försälja rusdrycker till annan innehavare

av rätt till detaljhandel i och för dennes rörelse.

8 §•

Tillverkare av rusdrycker skall hålla sina handelsböcker med tillhörande

verifikationer tillgängliga för särskilt förordnat ombud från kontrollstyrelsen

och har att vid utövandet försäljningsrätten ställa sig till efterrättelse de

föreskrifter, kontrollstyrelsen för tillsyn å försäljningen meddelar.

9 §.

För visst fall, såsom då fråga är örn försäljning för konkursbo eller dödsbo

eller där särskilda omständigheter eljest föreligga, må, utan hinder av vad

i denna förordning stadgas, rusdrycker försäljas till partihandelsbolaget eller

systembolag jämlikt de föreskrifter som meddelas av kontrollstyrelsen.

10 §.

1 mom. Rusdrycker må till riket införas blott av parlihandelsbolaget samt,

efter tillstånd av kontrollstyrelsen, av systembolag.

2 mom. Vid varje tullplats i riket skall över därstädes till förtullning anmälda

rusdrycker förås särskild förteckning enligt formulär som av generaltullstyrelsen

fastställes efter kontrollstyrelsens hörande. Denna förteckning

skall vid varje års slut insändas till kontrollstyrelsen.

3 mom. Rusdrycker vilka inkommit från utlandet må utlämnas allenast

till bolag som äger rätt till införsel enligt 1 mom. eller den som erhållit sådant

bolags medgivande att mottaga varorna.

4 morn. Utan hinder av vad i denna paragraf stadgas må

a) rusdrycker till riket införas av den som enligt särskilt stadgande äger

åtnjuta tullfrihet för varor som inkomma från utlandet;

b) prov på rusdrycker, som till riket medföras av vederbörligen legitimerad

handelsresande, införas i vanlig ordning;

c) resande, som ankommit från utrikes ort, för eget bruk mot erläggande av

stadgad tull införa rusdrycker intill viss mindre av Konungen lastställd myckenhet;
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

d) till proviant hänförliga å fartyg eller luftfartyg medförda rusdrycker

behandlas pa sätt därom är särskilt föreskrivet; dock må sådana drycker, vilka

förtullats såsom överskottsproviant, icke föras från fartyget eller luftfartyget

annorledes än för återutförsel i vederbörlig ordning;

e) rusdrycker uppläggas å provianteringsfrilager på sätt i särskild författning

är stadgat; dock att å provianteringsfrilager upplagd sådan dryck ej må,

utan tillstånd av Konungen för varje särskilt fall, disponeras annorledes än

till fartygs proviantering eller utrustning i föreskriven ordning; samt

f) sändningar av rusdrycker med bantåg forslas genom riket till utrikes

ort, när de åtföljas av järnvägsfraktbrev, som utställts i enlighet med internationella

fördraget om godsbefordran å järnväg.

5 mom. Angående införsel till riket av rusdrycker för vetenskapligt, medicinskt,

farmaceutiskt, tekniskt, industriellt eller likartat ändamål meddelas

särskilda bestämmelser av Konungen.

6 mom. Angående införsel till riket av denaturerad sprit samt vissa alkoholhaltiga

preparat gäller vad därom är särskilt stadgat.

3 KAP.

Om rätt till detaljhandel.

1 §■

För detaljhandeln med rusdrycker skall riket vara indelat i detaljhandelsområden.

Stockholms stad och län utgöra ett detaljhandelsområde. I övrigt

utgör varje län ett detaljhandelsområde, dock att Konungen äger bestämma,

att i ett län må finnas mer än ett detaljhandelsområde, där sådant

med hänsyn till länets utsträckning eller folkmängd eller förhållandena i övrigt

finnes påkallat.

Om huvudort för detaljhandelsområde förordnar Konungen.

Där det med hänsyn till kommunikationsförhållanden eller andra omständigheter

finnes lämpligt, må kontrollstyrelsen förordna, att kommun hänföres

till detaljhandelsområde utom det län dit kommunen hör.

2 8.

Rätt till detaljhandel tillkommer, med de undantag som i 13 § avses, allenast

för handhavande av sådan handel särskilt bildade aktiebolag (systembolag).

Inom ett detaljhandelsområde må ej finnas mer än ett systembolag.

3 §.

Utminutering må äga rum å ort, där utminuteringsställe funnits inrättat år

1937. Därjämte må utminutering anordnas i stad, köping eller municipalsamhälle

med minst femtusen invånare.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Systembolaget äger, med iakttagande av föreskrifterna i första stycket, besluta

angående utminuteringsställenas antal och förläggning.

4 §■

Systembolag må ej å annan överlåta rätt till utminutering.

5 §•

Utskänkning må ej äga rum, med mindre tillstånd därtill lämnats i den

ordning nedan stadgas.

6 §•

1 mom. Tillstånd till annan utskänkning än sådan som omförmäles i 12

och 13 §§ meddelas av länsstyrelsen i det län, där utskänkningen skall äga

rum.

2 mom. Tillstånd enligt 1 mom. må avse

utskänkning som skall bedrivas året runt eller årligen under viss tidsperiod

(årsutskänkning); eller

utskänkning som skall äga rum vid enstaka tillfälle eller under enstaka

tidsperiod (tillfällig utskänkning).

7 §■

1 mom. Tillstånd till årsutskänkning skall avse en tid av fyra år (oktrojperiod),

dock att första oktrojperioden efter denna förordnings ikraftträdande

skall omfatta tiden från och med den 1 oktober 1938 till och med den 30

september 1941, varefter oktrojperiod räknas från och med den 1 oktober

1941 och sedermera från och med samma dag vart fjärde följande år. Tillstånd

må jämväl, örn särskilda skäl därtill äro, meddelas för återstående del

av oktrojperiod.

2 mom. Avser systembolag att i viss kommun bedriva årsutskänkning, skall

ansökan därom göras hos länsstyrelsen före utgången av året innan utskänkningen

är avsedd att taga sin början. Inkommer bolaget ej med ansökan,

må sådan göras av fullmäktige senast den 31 mars det ar utskänkningen är

avsedd att taga sin början. Utan hinder av vad nu är sagt må till prövning

upptagas ansökan av bolag eller kommun, som avser tillstånd allenast för

återstående del av oktrojperiod.

8 §■

Ansökan örn tillstånd till årsutskänkning skall innehålla uppgift angående

antalet utskänkningsställen dels för spritdrycker och vin, dels för enbart vin,

samt förslag till grunder för utskänkningens bedrivande och utskänkningsställenas

förläggning.

9 §■

1 mom. över ansökan av systembolag örn tillstånd till årsutskänkning

skall länsstyrelsen omedelbart inhämta yttrande av fullmäktige i kommunen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj-.ts proposition nr 242.

Dessa hava att i ärendet höra kommunens nykterhetsnämnd ävensom i annan

stad än Stockholm magistraten samt på landet kommunalnämnden.

2 mom. Innan fullmäktige fatta beslut att söka tillstånd till årsutskänkning,

skola yttranden inhämtas från systembolaget, kommunens nykterhetsnämnd

ävensom i annan stad än Stockholm magistraten samt på landet kommunalnämnden.

10 §.

1 mom. Har ansökan om tillstånd till årsutskänkning som gjorts av systembolag

blivit av fullmäktige avstyrkt, må ej tillstånd av länsstyrelsen meddelas.

2 mom. Ej må vid tillstånds meddelande utskänkningsställenas antal sättas

högre än det av fullmäktige föreslagna eller utskänkningsställe förläggas

i del av kommunen, där fullmäktige ansett sådan förläggning ej böra äga

rum. Hava fullmäktige föreslagit sådana inskränkningar i fråga om rörelsens

bedrivande, som ej röra de i 5 kap. 1 och 2 §§ omförmälda ämnen och

ej heller innefatta grunder för förbud mot utskänkning till viss person, skola

dessa fastställas av länsstyrelsen, såframt de ej stå i strid med det i 1 kap. 3 §

angivna syfte eller med allmän lag eller författning.

3 mom. över meddelat tillstånd skall länsstyrelsen utfärda bevis med angivande

av den tid tillståndet avser och de föreskrifter som fastställts att

gälla. Avskrift av beviset skall tillställas kontrollstyrelsen ävensom för annan

stad än Stockholm magistraten samt på landet kommunalnämnden och landsfiskalen.

Länsstyrelses beslut skall kungöras i den eller de tidningar inom orten, där

allmänna påbud för kommunen vanligen meddelas. Tiden för anförande av

besvär över sadant beslut skall räknas från dagen för första kungörandet,

vilken dag skall angivas i kungörelsen.

11 §•

1 mom. Ansökan örn tillstånd till tillfällig utskänkning må när som helst

hos länsstyrelsen göras av systembolag eller fullmäktige i den kommun, där

utskänkningen är avsedd att äga rum.

Ansökan om tillstånd till tillfällig utskänkning skall innehålla förslag till

grunder för utskänkningens bedrivande.

2 morn. Vad i 9 och 10 §§ föreskrives skall i tillämpliga delar gälla jämväl

i fråga om tillfällig utskänkning.

3 mom. Kan det antagas uppkomma behov av tillfällig utskänkning inom

en kommun under oktrojperiod eller del därav, må fullmäktige, efter hörande

av kommunens nykterhetsnämnd ävensom i annan stad än Stockholm magistraten

och på landet kommunalnämnden, uppdraga åt särskilt utsedda

personer att under berörda tid i fullmäktiges ställe avgiva yttrande över ansökningar

från systembolaget örn tillstånd till tillfällig utskänkning. I enahanda

ordning må fullmäktige även åt särskilt utsedda personer lämna upp
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

9

drag att ansöka om dylikt tillstånd för oktrojperiod eller del därav. Lämna

fullmäktige uppdrag som förut nämnts, skola de jämväl fastställa allmänna

villkor för upplåtande av tillstånd till utskänkning varom nu är fråga.

12 §.

Finnes det vara av allmän betydelse, att vid hälsobrunn, badort eller annan

kurort eller eljest å någon för turistväsendet i riket viktig ort årsutskänkning

äger rum å hotell eller pensionat, må Konungen, där systembolags ansökan

om sådan utskänkning avstyrkts av kommunens fullmäktige eller inom

fullmäktige väckt fråga örn utskänkningen avslagits, meddela bolaget tillstånd

till utskänkningen (turistutskänkning). Ansökan om tillstånd skall

göras av bolaget eller annan inom en månad från det fullmäktiges beslut

vunnit laga kraft. Tillstånd meddelas för oktrojperiod eller del därav.

Konungen äger vid tillstånds meddelande utfärda de särskilda föreskrifter

1 avseende å utskänkningen som prövas erforderliga.

13 §.

1 mom. Tillstånd att tillsvidare för viss tid, högst ett år, utskänka vin å

passagerarfartyg meddelas av länsstyrelsen i det län där fartygets rederi har

sitt säte. För fartyg som förmedlar regelbunden persontrafik till utländsk

hamn må tillståndet avse jämväl spritdrycker.

Sådan utskänkning må, under det fartyget ligger i hamn eller vid land,

allenast ske till besättningen och till sådana passagerare som intaga måltid i

fartygets restaurationslokal.

2 mom. Tillstånd att tillsvidare för viss tid, högst ett år, utskänka vin i

restaurangvagn å järnvägståg meddelas av länsstyrelsen i det län, där järnvägens

styrelse har sitt säte.

3 mom. Tillstånd att tillsvidare för viss tid, högst ett år, utskänka rusdrycker

å luftfartyg som i linjefart befordrar passagerare till eller från

utländsk flygplats må av länsstyrelsen i det län, där luftfartyget har sin

hemort, meddelas företag för lufttrafik, som åtnjuter statsunderstöd. Utskänkning,

varom nu är fråga, må äga rum endast under luftfärd.

4 mom. Har tillstånd till utskänkning enligt 1 mom. första punkten eller

2 mom. meddelats annan än systembolag, vare denne skyldig att inköpa

alla för rörelsen erforderliga viner hos det systembolag länsstyrelsen bestämmer.

5 mom. Över tillstånd till utskänkning enligt denna paragraf (traf^utskänkning)

skall utfärdas bevis med angivande av den tid tillståndet avser

och de föreskrifter, som fastställts att gälla. Avskrift av beviset skall tillställas

kontrollstyrelsen.

14 §.

Länsstyrelsen äger att, vid meddelande av tillstånd till utskänkning eller

ock sedermera, föreskriva de inskränkningar angående utskänkningen som

finnas erforderliga.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

15 §.

Överlåtelse av tillstånd till utskänkning som omfattar spritdrycker må icke

ske i fråga om restaurang eller avdelning av restaurang som med hänsyn

till sin allmänna beskaffenhet, varupris eller kundkrets är att beteckna såsom

folkrestaurang.

Ej heller må tillstånd till utskänkning överlåtas, där det till främjande av

nykterhet eller ordning eljest finnes påkallat, att utskänkningen handhaves

av systembolaget.

16 §.

1 moni. I andra fall än de i 15 § omförmälda må systembolag överlåta

tillstånd till utskänkning i enlighet med de föreskrifter kontrollstyrelsen

meddelar till ledning för sådan överlåtelse.

Har avtal om överlåtelse skett, skall bolaget söka fastställelse av avtalet

hos länsstyrelsen som har att med avseende å skälen och villkoren för överlåtelsen

samt lämpligheten och behörigheten hos den å vilken överlåtelsen

ifrågasättes bifalla eller avslå bolagets framställning. Meddelas fastställelse

skall avskrift av beslutet tillställas kontrollstyrelsen.

2 mom. Med överlåtelse av tillstånd till utskänkning följer skyldighet för

tillståndets innehavare att hos bolaget inköpa alla för rörelsen erforderliga

rusdrycker; och skall bolaget, med iakttagande av de föreskrifter kontrollstyrelsen

därutinnan kan utfärda, vid överlåtelse stadga sådana villkor för

dylikt inköp, att innehavarens ekonomiska fördel, så långt ske kan, ej göres

beroende på myckenheten av utskänkta spritdrycker och starkare viner.

17 §.

1 mom. Har systembolag avslagit framställning örn överlåtelse av tillstånd

till utskänkning, må klagan däröver föras hos länsstyrelsen.

2 mom. Förmenar den å vilken systembolag överlåtit tillstånd till utskänkning,

att bolaget vid fastställandet av villkor för överlåtelse eller vid

tillämpning av det mellan honom och bolaget ingångna avtal åsidosatt hans

enskilda rätt eller eljest förfarit olämpligt, må han hos länsstyrelsen göra

framställning örn rättelse.

3 mom. Avskrift av länsstyrelsens beslut i fall som avses i denna paragraf

skall tillställas kontrollstyrelsen.

18 §.

Bedrives icke årsutskänkning inom viss kommun, oaktat tillstånd därtill

meddelats efter ansökan av kommunens fullmäktige, må kontrollstyrelsen,

på framställning av fullmäktige och efter nykterhetsnämndens hörande, föreskriva

systembolaget, att sådan utskänkning skall anordnas i kommunen.

19 §.

1 mom. Tillstånd till trafikutskänkning må av länsstyrelsen återkallas,

örn skäl därtill äro. Över sådant beslut må ej klagan föras.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 242.

11

2 mom. Bryter den å vilken tillstånd till utskänkning överlåtits mot bestämmelserna

i det mellan honom och systembolag upprättade avtal, må

länsstyrelsen, där rättelse på annat sätt ej vinnes, förklara, att avtalet skall

upphöra att gälla. Avskrift av länsstyrelsens beslut skall i sådant fall tillställas

kontrollstyrelsen.

3 mom. Därest av detaljhandel vid upprepade tillfällen oordningar föranledas

eller detaljhandel så bedrives, att nykterhetstillståndet å viss ort menligt

påverkas, må länsstyrelsen tillsvidare förbjuda försäljningens fortsatta

bedrivande eller ock återkalla meddelat tillstånd. Länsstyrelsens beslut gånge

i verkställighet utan hinder av anförda besvär.

20 §.

1 mom. Har den som efter överlåtelse från systembolag innehar tillstånd

till utskänkning avlidit eller råkat i konkurs, åligger det dödsbodelägarna

eller konkursboet, därest de vilja fortsätta rörelsen, att inom en månad från

dödsfallet eller första borgenärssammanträdet i konkursen göra anmälan hos

länsstyrelsen med uppgift å föreståndare för rörelsen. Till föreståndare må

ej utses annan än den som enligt vad i 1 kap. 5 § 1 och 2 mom. är stadgat

kan vara styrelseledamot i bolag som i nyssnämnda 1 mom. avses. Godkännes

föreståndaren av länsstyrelsen, må rörelsen fortsättas under högst

ett år från dödsfallet eller första borgenärssammanträdet.

Göres ej anmälan inom föreskriven tid eller godkännes icke föreståndaren,

anses utskänkningstillståndet hava upphört den dag anmälningstiden utgick

eller beslut angående föreståndaren meddelades.

Meddelande angående länsstyrelsens beslut i fall som avses i detta moment

skall tillställas kontrollstyrelsen och systembolaget.

2 mom. Vad i 1 mom. sägs skall ock gälla, där tillstånd till trafikutskänkning

meddelats annan än systembolag och tillståndsinnehavaren avlidit

eller råkat i konkurs; dock att meddelande om länsstyrelsens beslut i sådant

fall skall tillställas endast kontrollstyrelsen.

21 §.

Under arbetsinställelse, vid tingssammanträde, inskrivningsförrättning,

vapenövningsmöte eller annan truppsammandragning, under marknad, torgdag

eller auktion så ock vid annan till större folksamling ledande förrättning,

ävensom då eljest detaljhandel kan föranleda oordningar, må länsstyrelsen

ävensom polischefen i orten så ock kommunalnämnd för visst tillfälle

förbjuda försäljningen eller föreskriva erforderliga inskränkningar med avseende

å densamma.

22 §.

Då krig eller omedelbar krigsfara råder så ock då arbetslöshet eller nöd

i större omfattning föreligger, må Konungen, där så prövas nödigt, meddela

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

förbud mot bedrivande av detaljhandel eller föreskriva erforderliga inskränkningar

däri. I fall varom nu är sagt må ock sådant förordnande, även om

det ej kan anses erforderligt för ordningens upprätthållande, meddelas av

länsstyrelsen, där Konungen det medgivit.

4 KAP.

Om utminutering.

1 §•

Utminutering av rusdrycker må äga rum allenast till den vilken av systembolaget

i det detaljhandelsområde som omfattar hans kyrkobokföringsort

(hemortsbolag) erhållit tillstånd att inköpa sådana drycker.

För den som ej är kyrkobokförd inom riket är systembolaget i Stockholm

att anse såsom hemortsbolag.

2 §.

Tillstånd att inköpa rusdrycker må icke meddelas den som ej fyllt tjugufem

år; dock må, om särskilda skäl därtill äro, tillstånd meddelas den som

fyllt tjuguett år men ej tjugufem år.

3 §.

Kan det av särskild anledning befaras, att inköp av rusdrycker skall lända

till skada för köparen eller annan, må inköp ej medgivas eller ock de

inskränkningar i inköpen stadgas vilka finnas påkallade.

Prövning huruvida dylik åtgärd bör företagas skall särskilt äga rum i

fråga om:

den som varit föremål för åtgärd enligt alkoholistlagen;

den som vårdats för delirium tremens eller annan sjukdom som uppstått

genom bruk av alkoholhaltiga drycker;

den som gjort sig skyldig till straffbelagd handling och därvid varit påverkad

av alkoholhaltiga drycker eller som eljest varit överlastad av sådana

drycker;

den som, i strid mot vad i denna förordning eller eljest är stadgat, gjort

sig skyldig till olovlig befattning med alkoholhaltiga drycker eller kan befaras

göra sig skyldig till sådan befattning;

den som för lösdriveri ådömts tvångsarbete eller tilldelats varning; samt

den som åtnjuter understöd från allmänna fattigvården eller, genom underlåtenhet

att fullgöra sina ekonomiska förpliktelser gentemot närstående

eller det allmänna, ådagalagt bristande skötsamhet i ekonomiskt avseende.

Angående meddelande av erforderliga uppgifter till ledning för systembolagens

prövning förordnar Konungen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

4 §.

I fråga om spritdrycker skall hemortsbolaget, med hänsyn till köpares ålder

och levnadsförhållanden, fastställa den högsta myckenhet som må av

honom inköpas. Denna myckenhet må ej överstiga fyra liter för varje kalendermånad.

Den må uttagas jämväl efter månadens utgång, dock ej senare

än sex månader därefter.

Om särskilda skäl därtill äro, må tillstånd lämnas att vid vissa tillfällen

inköpa större myckenhet än vad sålunda fastställts.

5 §•

För den som erhållit tillstånd till inköp skall bolaget utställa motbok,

gällande för inköp å visst utminuteringsställe.

Vid utminutering skall i motboken verkställas anteckning om den försålda

myckenheten och örn dagen för försäljningen.

6 §•

1 mom. Vill någon stadigvarande verkställa inköp å utminuteringsställe,

lydande under annat bolag än hemortsbolaget, äger sistnämnda bolag härtill

lämna medgivande.

2 mom. Vill någon, som äger att hos ett bolag verkställa inköp, under kortare

tid göra inköpen hos annat bolag, må förstnämnda bolag för viss tid,

högst sex månader, utställa ett bevis som, åtföljt av motbok, berättigar till

inköp hos ett eller flera i beviset angivna bolag.

3 mom. De föreskrifter angående inköpen som av hemortsbolaget meddelats

skola lända till efterrättelse jämväl i fall som i 1 och 2 mom sägs.

7 §•

Där det finnes påkallat för ordnande av försändning av rusdrycker till

ort, där utminuteringsställe ej är beläget, äger bolag att å sådan ort inrätta

särskilt utlämningsställe.

Är köpare bosatt å ort, där utminuterings- eller utlämningsställe ej finnes

inrättat, äger bolaget försända varan till köparens närmaste post-, järnvägs-,

omnibus- eller ångbåtsstation. Kostnaden för sådan försändning skall, i enlighet

med de föreskrifter kontrollstyrelsen meddelar, uttagas genom pristillägg

å utminuterade rusdrycker.

Vid försändning har bolaget att vidtaga sådana anordningar, att varan ej

kommer annan än köparen tillhanda.

8 §•

Vid utminutering skall motboken uppvisas samt köparens egenhändigt undertecknade

rekvisition ävensom betalning för varan avlämnas, innan avhämtning

å utminuteringsställe må ske eller försändning till utlämningsställe

eller köpare äga rum.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

9 §•

1 mom. Motbok gäller endast för den å vilken den är utställd, och må

förty ej någon tillhandagå med att å egen motbok för annans räkning anskaffa

rusdrycker eller med att låta egen motbok av annan användas för

inköp för dennes räkning.

2 mom. Ej må någon genom särskild, för ändamålet driven rörelse eller

eljest i större omfattning och mot ersättning tillhandagå annan med anskaffande

av rusdrycker.

10 §.

Utlämning av rusdrycker må ej ske till den som synbarligen är berörd

av starka drycker eller beträffande vilken nykterhetsnämnd efter vad särskilt

stadgas meddelat förbud mot utminutering.

Avhämtning må icke äga rum genom ombud som kan antagas ej hava fyllt

aderton år.

Vid utminutering må ej tillåtas, att något av det sålda förtäres på utminuteringsstället.

11 §’

önskar någon inköpa visst slag av rusdrycker som ej hålles i lager av

bolaget, skall bolaget, därest köparen ställer erforderlig säkerhet för betalningens

fullgörande, söka anskaffa varan för försäljning på sedvanliga villkor

till köparen.

12 §.

Ej må någon, genom personlig hänvändelse eller genom ombud, till annan

än försäljare av rusdrycker till salu utbjuda sådana drycker eller därå upptaga

beställningar eller eljest, för egen eller annans vinning, söka förmå någon

att å utminuteringsställe inköpa rusdrycker.

13 §.

Försäljning till avhämtning må äga rum endast söckendagar mellan klockan

nio förmiddagen och klockan fem eftermiddagen; dock må ej sådan försäljning

å dag före sön- eller helgdag fortgå längre än till klockan fyra eftermiddagen.

Utan hinder av vad nu stadgats må dock försäljning ske till den

som befinner sig i lokalen, då försäljningen skall upphöra.

14 §.

Å utminuteringsställe skola ett exemplar av denna förordning ävensom

prislista å rusdrycker som där tillhandahållas vara för köpare tillgängliga.

A särskilt anslag skall tydligt angivas å vilka tider försäljning av rusdrycker

å utminuteringsstället äger rum.

15 §.

Det åligger systembolag alt efter anfordran lämna dem som hava att taga

befattning med tillsyn över denna förordnings efterlevnad tillträde till de

försäljningsställen vilka deras tjänsteåligganden avse.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242. 15

16 §.

Kontrollstyrelsen äger utfärda närmare föreskrifter i de ämnen som ovan

i delta kapitel sägs.

17 §.

Förmenar någon, att bolag obehörigen vägrat honom inköpstillstånd eller

utan tillräckliga skäl fastställt inskränkningar beträffande hans inköp, må

han däröver föra klagan hos kontrollstyrelsen,

över kontrollstyrelsens beslut må ej klagan föras.

5 KAP.

Om utskänkning.

1 §•

1 mom. Utskänkning av spritdrycker må äga rum endast i samband med

verklig måltid bestående av lagad mat. Spritdryck som genom utspädning

med vatten eller annan alkoholfri dryck erhållit särskilt låg alkoholhalt må

dock utskänkas utan samband med måltid.

2 mom. Angående lägsta pris å måltid som i 1 mom. sägs samt utskänk

ning av spritdryck som enligt samma moment må utskänkas utan samband

med måltid äger kontrollstyrelsen utfärda föreskrifter. Kontrollstyrelsen må

jämväl föreskriva, att till gäst må vid samma besök utskänkas allenast viss

högsta myckenhet spritdrycker.

2 §•

1 mom. Vid utskänkning av vin skall lagad mat vara att tillgå, där ej

utskänkningen sker i samband med servering av konditorivaror.

2 mom. Där vin på grund av hög alkoholhalt eller annan anledning uppenbarligen

är ägnat att tjäna såsom ersättning för spritdrycker, äger kontrollstyrelsen

föreskriva, att vinet må utskänkas endast i samband med måltid

och till viss högsta myckenhet.

3 §•

Vid offentligt skådespel, varieté- eller cirkusföreställning eller, med undantag

av konsert, annan föreställning till vilken allmänheten har tillträde må ej

utskänkning ske i lokal eller å plats, där föreställningen äger rum, eller i annan

därmed i inre förbindelse stående lokal; dock må länsstyrelsen, sedan i annan

stad än Stockholm magistraten samt på landet kommunalnämnden avgivit

yttrande, för särskilda fall medgiva rätt till sådan utskänkning. Vad nu är

sagt skall gälla jämväl beträffande offentlig danstillställning å lokal som ej

huvudsakligen är avsedd för restaurangrörelse.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

4 §•

1 mom. Utskänkning må ej begynna före klockan tolv middagen och ej

fortfara efter klockan tio eftermiddagen.

Länsstyrelsen må dock föreskriva, att utskänkningen skall avslutas tidigare

än klockan tio eftermiddagen, eller, efter ansökan av systembolaget, medgiva,

att utskänkningen må fortgå längre än till nämnda tidpunkt. Över sådan ansökan

skall yttrande inhämtas i Stockholm av stadsfullmäktige, i annan stad

av magistrat och stadsfullmäktige samt på landet av kommunalnämnd och

kommunalfullmäktige. Ej må senare tid för utskänknings avslutande bestämmas

än fullmäktige förordat.

Yppas för särskilt tillfälle behov av att utskänkningen fortgår efter klockan

tio eftermiddagen eller den av länsstyrelsen enligt andra stycket bestämda

tiden, må länsstyrelsen, efter hörande av magistraten i annan stad än

Stockholm samt kommunalnämnden på landet, jämlikt de grunder som av

stadsfullmäktige eller kommunalfullmäktige må hava bestämts, medgiva sådan

förlängning av utskänkningstiden.

Under högmässogudstjänst må ej utskänkning äga rum.

2 mom. Utlämning av rusdrycker till gäst skall upphöra senast en halv

timme före utskänkningstidens utgång.

3 mom. Å tid då utskänkning ej är medgiven vare det förbjudet att låta

rusdrycker å utskänkningsställe förtäras.

4 mom. Vad i denna paragraf stadgas skall ej äga tillämpning å turisteller

trafikutskänkning.

5 §•

Har tillstånd erhållits att utskänka endast vin, vare det förbjudet att låta

spritdrycker eller ersättningsmedel därför förtäras å utskänkningsstället. Ej

heller må spritdrycker förvaras å detta ställe eller eljest på sådant sätt, att

gästerna äga tillgång till desamma. Det vare ock förbjudet för gäst att å sådant

utskänkningsställe förtära spritdrycker eller ersättningsmedel därför.

6 §•

Den som handhar utskänkning eller någon hos honom anställd må ej tilllåta,

att något av det sålda medföres från utskänkningsstället; och vare det

gäst förbjudet att därifrån medföra utskänkt rusdryck.

7 §•

Ej må den som handhar utskänkning eller någon hos honom anställd söka

förmå gäst att å utskänkningsstället inköpa rusdrycker.

8 §•

Utskänkning må ej äga rum till den som kan antagas ej hava fyllt aderton

år.

Ej heller må utskänkning äga rum till den som veterligen missbrukar star
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

17

ka drycker eller därav synbarligen är berörd; och må person som sist nämnts

ej heller tillåtas att uppehålla sig å utskänkningsställe.

9 §•

1 mom. Utskänkningsställe skall vara beläget vid öppen gata, väg eller

torg eller eljest på sådant sätt att tillsyn däröver ej försvåras.

Ej må utskänkningsställe förläggas inom eller, utan Konungens tillstånd,

invid kasernområde, läger eller annat område, som blivit för krigsmaktens

behov upplåtet.

2 mom. Utskänkningslokal skall vara ljus och luftig, hava en i förhållande

till rörelsens omfattning tillräcklig storlek samt hållas i ordentligt skick.

I utskänkningslokal skall friskt dricksvatten hållas för gäst tillgängligt.

10 §.

Ombyte av utskänkningsställe må ej ske utan samtycke av den myndighet

som meddelat tillstånd till utskänkningen; och skall dessförinnan yttrande

inhämtas från dem som blivit hörda över tillståndsansökningen.

11 §.

Utskänkning må endast äga rum i lokal eller å plats som vid besiktning

blivit godkänd; och skall, där utskänkning fortgå^ under mer än en oktrojperiod,

ny besiktning verkställas före ingången av varje sådan period.

Besiktning hålles i stad av stadsfiskal eller den länsstyrelsen därtill förordnar

och på landet av landsfiskal med biträde av två personer, av vilka den

ena utses av nykterhetsnämnden i kommunen samt den andra i Stockholm

av Överståthållarämbetet, i annan stad av magistraten och på landet av kommunalnämnden.

Kostnad för besiktning gäldas av tillståndsinnehavaren enligt taxa som

länsstyrelsen fastställer. Länsstyrelsen äger jämväl i övrigt meddela erforderliga

föreskrifter angående besiktning.

Har lokal eller plats för utskänkning ej blivit godkänd vid besiktning, må

klagan däröver föras hos länsstyrelsen.

12 §.

1 mom. Utskänkning må icke vara förenad med annan handel till vars

drivande särskild anmälan fordras.

2 mom. I öppen salubod för handel med andra varor än rusdrycker

ävensom i de för sådan rörelse använda lägenheter, vid torghandel och auktioner,

vid handel med lappbefolkningen samt eljest vid yrkesmässig handel

med andra varor än rusdrycker vare utdelning av sådana drycker även

ulan betalning förbjuden.

Bihang lill riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 242.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

13 §.

Vad i 4 kap. 14 § sägs orri utminuteringsställe skall äga motsvarande tilllämpning

å utskänkningsställe.

14 §.

Beträffande den som innehar tillstånd till utskänkning eller i dennes frånvaro

ombesörjer försäljningen skall vad i 4 kap. 15 § sägs äga motsvarande

tillämpning.

6 KAP.

Örn systembolag och restaurangbolag.

1 §•

Systembolag som i 3 kap. 2 § sägs antages av länsstyrelsen för tid intill

dess länsstyrelsen annorlunda förordnar.

2 §•

Systembolag må driva restaurangrörelse och därmed sammanhängande

verksamhet, såvitt kontrollstyrelsen därtill lämnar medgivande, ävensom idka

detaljhandel med pilsnerdricka samt alkoholfria och därmed jämförliga drycker.

3 §•

Stiftare av systembolag så ock annan aktieägare i sådant bolag skall vara

här i riket bosatt svensk medborgare som av länsstyrelsen erhållit tillstånd

att äga aktie i bolaget.

Antalet aktieägare som ej må understiga tio eller överstiga tjugu skall vara

i bolagsordningen bestämt.

Aktieägare må icke äga mer än en aktie.

Tillstånd att äga aktie må ej meddelas, med mindre den som söker sådant

tillstånd till länsstyrelsen avlämnat förbindelse att på anmodan av länsstyrelsen

överlåta sin aktie till behörig person mot erhållande av aktiens no<

minella belopp jämte vinstutdelning för nästföregående år, i den mån sådan

innestår hos bolaget, ävensom ränta efter fem procent å aktiebeloppet från

löpande årets början till dess betalning sker.

Å aktiebrev skola de rörande aktieägare i första, tredje och fjärde styckena

meddelade bestämmelserna finnas angivna.

Nedgår antalet aktieägare under det antal som är bestämt i bolagsordningen,

skall bolaget träda i likvidation, där ej tillräckligt antal aktieägare inträtt

inom sex månader.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

4 §•

Systembolags styrelse skall bestå av fem ledamöter, utsedda för ett år i

sänder. Av dessa utser kontrollstyrelsen en ledamot som tillika är ordförande,

länsstyrelsen två ledamöter, landstinget en ledamot samt bolagsstämman

en ledamot. För varje ledamot utses på enahanda sätt en suppleant.

I styrelsen för systembolaget för Stockholms stad och län skola Överståthållarämbetet

och länsstyrelsen utse vardera en ledamot jämte suppleant.

Styrelsen för systembolag vars detaljhandelsområde omfattar Stockholm

eller annan stad som ej deltager i landsting skall bestå av ytterligare en ledamot

som, jämte suppleant för honom, utses av stadsfullmäktige i den staden.

5 §•

Då stiftelseurkunden ingives till länsstyrelsen, skall vid densamma vara fogat

förslag till bolagsordning som underställes länsstyrelsen för godkännande.

Varder ej å konstituerande bolagsstämman förslaget till bolagsordning utan

ändring antaget, vare frågan om bolagets bildande förfallen.

Ansökning om bolagets registrering, vid vilken ansökning skall finnas fogat

bevis om länsstyrelsens godkännande av bolagsordningen ävensom förteckning

över dem som erhållit länsstyrelsens tillstånd att vara aktieägare, må göras

av den ledamot av bolagets styrelse som utsetts å bolagsstämma; och skall i

avseende å detta ärende vad i lagen om aktiebolag är stadgat om styrelsen och

styrelseledamöterna gälla den av stämman valda ledamoten.

Sedan övriga styrelseledamöter och suppleanter utsetts samt beslut fattats

rörande befogenheten att teckna bolagets firma, skall styrelsen ofördröjligen

göra anmälan härom för registrering.

6 §■

Systembolags räkenskapsår skall vara kalenderår.

Av systembolags utdelningsbara årsvinst må till aktieägare utdelas högst

fem procent å aktiebeloppet.

Utöver vad i lagen örn aktiebolag är föreskrivet om avsättning till reservfond

skall avsättning till fonder och avskrivningar företagas i enlighet med

kontrollstyrelsens föreskrifter.

Systembolags årsvinst skall, i den mån densamma ej skall användas till avsättning

till reservfonden eller andra fonder, till avskrivningar i enlighet med

vad i nästföregående moment sägs eller till utdelning åt aktieägarna, tillkomma

statsverket och skall inom utgången av juni månad nästpåföljande år

insättas å statsverkets checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning.

Det överskott som vid upplösning av systembolag må finnas, sedan bolagets

samtliga skulder blivit guldna och till aktieägarna utbetalats aktiernas nominella

belopp jämte vinstutdelning för nästföregående år, i den mån sådan inne
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

står hos bolaget, ävensom ränta efter fem procent å aktiebeloppet från löpande

årets början till dess betalning sker, skall tillkomma statsverket.

7 §•

Befogenhet eller skyldighet som enligt lagen om aktiebolag tillkommer bolagsstämma

skall i fråga om systembolag tillkomma dess styrelse; dock att

bolagsstämma skall äga besluta om ändring av bolagsordningen, fastställande

av balansräkning, beviljande å aktieägarnas vägnar av ansvarsfrihet för styrelsen,

utdelning åt aktieägarna, val och entledigande av en styrelseledamot

och en revisor samt suppleanter för dessa.

Ändring av bolagsordningen må beslutas av bolagsstämma i den ordning

som är föreskriven i lagen om aktiebolag men skall för att bliva gällande godkännas

av länsstyrelsen. Ej må ändringen registreras med mindre sådant godkännande

styrkes.

Varder ej ansvarsfrihet styrelsen beviljad, må å bolagets vägnar talan å

förvaltningen efter vad i lagen örn aktiebolag är stadgat föras av aktieägare i

bolaget.

8 §•

Systembolag må ej i någon form bereda aktieägare ekonomisk fördel utöver

utdelning å aktie eller låta ersättningen till styrelseledamot eller avlöningen

till någon i bolagets tjänst anställd person utgå i förhållande till storleken av

omsättningen eller vinsten å bolagets rörelse. Ej heller må bolag vidtaga åtgärd

som, till men för bolaget, gynnar kommun eller annan.

9 §.

Systembolag äger bilda särskilt aktiebolag (restaurangbolag) för drivande

av restaurangrörelse och därmed sammanhängande verksamhet.

10 §.

Systembolag må ej utan samtycke av kontrollstyrelsen

1) inrätta restaurang;

2) inköpa eller avhända sig fastighet;

3) inom bolaget tillhörig fastighet vidtaga annan mera omfattande förändring

än sådan som påkallas av fastighetens underhåll eller rörelsens behöriga

utövande;

4) ingå viktigare hyresavtal och inom förhyrd lägenhet utföra större ändrings-

eller reparationsarbeten;

5) ingå affärsavtal med enskilda styrelseledamöter eller aktieägare i bolaget;
6)

bilda restaurangbolag samt förvärva eller avhända sig aktier och andelar

i bolag eller ekonomisk förening;

7) vidtaga eller biträda åtgärd som eljest är ägnad att förminska bolagets

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

inflytande å företag, där bestämmande inflytande på ledningen är tillförsäkrat

bolaget genom aktieinnehav eller på annat sätt;

8) placera kapital annorledes än å bankräkning; eller

9) besluta rörande lön till befattningshavare i ledande ställning inom bolaget,

rörande grunder för avlöning till annan personal eller för pensionering

av personal samt rörande understöd till anställd person som till följd av ålder

eller annan orsak är oförmögen till tjänstgöring.

11 §•

Ledamot och suppleant i systembolags styrelse ävensom revisor och suppleant

för denne äga av bolaget åtnjuta ersättning enligt kontrollstyrelsens

föreskrifter.

12 §.

Systembolag står vid utövande av sin verksamhet under överinseende av

kontrollstyrelsen och har att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter kontrollstyrelsen

meddelar beträffande bolagets förvaltning eller eljest i denna

förordning särskilt angivna hänseenden.

13 §.

Granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper skall varje

år under tiden mars—maj å tid som av kontrollstyrelsen bestämmes verkställas

för nästföregående år av två revisorer, av vilka den ena förordnas av

kontrollstyrelsen bland de hos styrelsen anställda revisorerna för granskning

av systembolagens ekonomiska förvaltning och den andra utses av

aktieägarna. På enahanda sätt tillsättas jämväl två suppleanter, över revisionen

skola revisorerna avgiva berättelse, vilken, utom redogörelse för bolagets

ekonomiska ställning och förvaltning samt vad övrigt revisorerna kunna

finna skäl omnämna, skall innehålla dels yttrande huruvida bolaget förvaltats

i överensstämmelse med det i 1 kap. 3 § angivna syfte, dels till- eller avstyrkande

av ansvarsfrihet. Av revisionsberättelsen skola, sedan bolagets styrelse

lämnats tillfälle att förklara sig över i berättelsen möjligen gjorda anmärkningar,

revisorerna före juni månads utgång översända exemplar till länsstyrelsen

och de myndigheter som äro företrädda i bolagets styrelse. Till dem

som sålunda erhålla del av revisionsberättelsen må bolagets styrelse även insända

sin förklaring.

Övriga föreskrifter rörande granskningen av systembolagens förvaltning

och räkenskaper meddelas av Konungen eller, i den mån Konungen så förordnar,

av kontrollstyrelsen.

14 §.

I fråga örn systembolaget för Stockholms stad och län skall vad enligt detta

kapitel ankommer på länsstyrelsen ankomma på Överståthållarämbetet och

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 242-

länsstyrelsen i Stockholms län gemensamt; dock må tillstånd att äga aktie i

nämnda bolag meddelas beträffande den som är bosatt i staden av Överståthållarämbetet

och den som är bosatt inom länet av länsstyrelsen.

15 §.

/ mom. Aktierna i restaurangbolag skola vara dels stamaktier, dels preferensaktier;

och skall stamaktiekapitalet utgöra lägst tio och högst tjugu procent

av bolagets sammanlagda aktiekapital.

Stamaktie må ej ägas av annan än systembolaget.

Varje stamaktie medför rätt till tio röster och varje preferensaktie rätt till

en röst.

2 mom. Bolagsordning för restaurangbolag ävensom ändring i sådan bolagsordning

skall för att vara gällande godkännas av kontrollstyrelsen och

skall bevis därom fogas vid registreringsansökningen.

3 mom. Restaurangbolag må ej bereda preferensaktieägarna vinning utöver

skälig utdelning å aktie, och äger vad i 8 § stadgas jämväl i övrigt motsvarande

tillämpning å restaurangbolag.

A mom. Restaurangbolags styrelse skall bestå av fem ledamöter med lika

många suppleanter. Tre ledamöter och tre suppleanter utses av stamaktieägaren,

två ledamöter och två suppleanter av preferensaktieägarna.

Av stamaktieägaren utsedd ledamot och suppleant så ock verkställande direktör

i bolaget må ej äga preferensaktie i bolaget.

5 mom. Restaurangbolag må ej äga aktier eller andelar i bolag eller ekonomisk

förening.

6 mom. Restaurangbolag må ej utan samtycke av kontrollstyrelsen inrätta

restaurang, inga affärsavtal med enskilda styrelseledamöter eller företaga

åtgärd som i 10 § under 2)—4) eller 8)—9) sägs.

Bestämmelserna i 11 § skola äga motsvarande tillämpning å restaurangbolag.

7 mom. Granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper

skall verkställas av två revisorer för vilka skola utses suppleanter.

Å ordinarie bolagsstämma utses årligen av stamaktieägaren en revisor och

en suppleant, och ma härtill utses endast av handelskammare auktoriserad revisor

eller någon som i avseende å lämplighet kan jämställas med sådan.

Å samma stämma utse preferensaktieägarna en revisor och en suppleant.

8 mom. Kontrollstyrelsen äger genom sin chef eller annan person som sty

reisen förordnat deltaga i revisorernas granskning av restaurangbolags förvaltning

och räkenskaper ävensom när som helst företaga särskild granskning.

t

16 §.

Konungen meddelar närmare föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna

i detta kapitel.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242-

23

7 KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

1 §•

1 mom. Den som utan att äga rätt till försäljning enligt denna förordning

avyttrar rusdrycker, straffes för olovlig försäljning med dagsböter, dock ej

under tio.

Beträdes någon, som förut fällts till straff för olovlig försäljning av rusdrycker,

andra gången eller oftare med sådan förbrytelse eller bedriver någon

olovlig försäljning i större omfattning eller yrkesmässigt, straffes med dagsböter,

dock ej under trettio, eller med fängelse i högst ett år.

Har förbrytelse varom ovan sägs icke skett i större omfattning eller yrkesmässigt,

må, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, straffet nedsättas

till fem eller, vid upprepad förbrytelse, tio dagsböter.

2 mom. Har den som beträdes med olovlig försäljning av rusdrycker förut

fällts till straff för förbrytelse som avses i 30 § 1 mom. eller 31 § 2 mom. förordningen

angående tillverkning och beskattning av brännvin eller i 22 § 1

mom. eller 23 § 1 mom. förordningen angående handel med skattefri sprit eller

i 11 § 1 mom. första stycket eller 2 mom. första stycket förordningen angående

vissa alkoholhaltiga preparat m. m., straffes såsom för upprepad olovlig försäljning

av rusdrycker.

3 mom. I fall som i denna paragraf avses vare de å försäljningsstället

med därtill hörande lägenheter befintliga eller eljest för försäljning avsedda

rusdrycker tillika med kärl och emballage vari de förvaras underkastade

beslag och förbrutna.

4 mom. Vad i denna paragraf stadgas skall jämväl äga tillämpning, om

någon i strid mot föreskrifterna i 1 kap. 6 § 2 mom. genom byteshandel avhänder

sig rusdrycker eller eljest använder sådan dryck som betalningsmedel.

2 §.

Tillhandagår någon mot föreskrifterna i 4 kap. 9 § 1 mom. med anskaffande

av rusdrycker, straffes med dagsböter. Sker förbrytelsen i större omfattning

eller yrrkesmässigt eller beträdes någon som förut fällts till straff för förbrytelse

som nu sagts andra gången eller oftare med sådan förbrytelse, eller

bryter någon mot föreskriften i 4 kap. 9 § 2 morn., vare straffet dagsböter, ej

under tjugu, eller fängelse i högst sex månader.

3 §•

Har någon med motbok vidtagit åtgärd i syfte att därigenom möjliggöra

inköp av rusdrycker i större myckenhet än den vartill motboken eljest berättigar,

och bar han eller med hans vetskap annan gjort bruk av den ändrade

motboken, straffes, där ej gärningen eljest är belagd med straff, med dagsböter.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. May.ts proposition nr 242-

4 §•

Överskrides rätt till partihandel, vare straffet dagsböter, dock ej under

fem. Äro omständigheterna försvårande eller sker överskridande andra gången

eller oftare, må till fängelse dömas.

5 §.

1 mom. överskrider någon den i 1 kap. 4 § 1 mom. stadgade rättighet till

försäljning av rusdrycker i visst fall å apotek, straffes som i 1 § 1 mom. sägs.

2 mom. Har den som äger rätt att utfärda recept å rusdrycker genom missbruk

av denna rätt tillhandagått annan med anskaffande av dylika drycker,

straffes med dagsböter. Sker förbrytelsen i större omfattning och mot ersättning,

vare straffet dagsböter, ej under tjugu, eller fängelse i högst sex månader.

6 §•

1 mom. Avyttrar någon vid detaljhandel med rusdrycker sådana drycker

av annat slag än försäljningsrättigheten avser,

eller beträdes någon vid utminutering med olovlig utskänkning eller vid utskänkning

med olovlig utminutering,

eller idkar någon detaljhandel med rusdrycker å annat ställe än därtill

uppgivet eller medgivet är,

eller fortsätter någon, oaktat återkallelse av meddelat tillstånd till försäljning

eller förbud däremot delgivits honom, med försäljningen,

straffes som i 1 § 1 mom. sägs.

2 mom. Har försäljning skett av drycker av annat slag än försäljningsrätten

avser, skall i fråga om sådana drycker med kärl och emballage tillämpas

även vad i 1 § 3 mom. finnes stadgat.

7 §•

Bryter någon mot 4 kap. 14 § eller 5 kap. 2 § 1 morn., 7 §, 9 § 2 mom.

andra stycket eller 13 § eller bryter gäst å utskänkningsställe mot 5 kap. 5

eller 6 §, straffes med böter fran och med fem till och med etthundra kronor.

8 §■

Bryter den som handhar tillåten försäljning av rusdrycker eller någon hos

honom anställd i andra fall än förut i detta kapitel sägs mot vad i denna

förordning är stadgat eller mot de föreskrifter som vederbörande myndighet

i enlighet med denna förordning kan hava meddelat, straffes, där ej annorlunda

särskilt stadgas, med dagsböter.

9 §•

Dömes någon till ansvar enligt 6 eller 8 § för förbrytelse vid utskänkning,

till vilken tillstånd innehaves av annan än systembolag, och har han förut

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

undergått bestraffning för förbrytelse i samma utskänkningsrörelse mot någon

av nämnda paragrafer, må tillståndsinnehavaren förklaras sin rätt till

försäljning förlustig.

10 §.

Bryter någon som ej handhar försäljning enligt denna förordning mot

4 kap. 12 § eller förbryter sig någon mot stadgandet i 5 kap. 12 § 2 morn.,

straffes med dagsböter.

11 §•

1 mom. Rusdrycker som till riket införas av annan än den vilken enligt

2 kap. 10 § är berättigad till införsel av sådana drycker må, därest varan i

behörig ordning anmälts till tullklarering, åter utföras. Sker ej återutförsel

inom fyra månader efter det varan enligt vad i tullstadgan sägs skall anses

hava mottagits av tullanstalt, hemfaller varan till kronan, och skall för dess

räkning med varan förfaras på sätt i 20 § 2 mom. är stadgat.

2 mom. Är införsel av rusdrycker belagd med straff enligt gällande bestämmelser

örn ansvar för olovlig varuinförsel, skola de i sådant avseende

meddelade föreskrifter lända till efterrättelse. I fråga om försäljning av

olovligt införda rusdrycker skall gälla vad i 20 § 2 mom. sägs.

3 mom. Den som mot stadgandet i 2 kap. 10 § 4 mom. fran fartyg eller

luftfartyg förer rusdrycker, vilka förtullats såsom överskottsproviant, straffes

med dagsböter, och vare dryckerna tillika med kärl och emballage underkastade

beslag och förbrutna.

4 mom. Den som mot stadgandet i 2 kap. 10 § 4 mom. disponerar å provianteringsfrilager

upplagda rusdrycker annorledes än till fartygs proviantering

eller utrustning i föreskriven ordning, straffes med dagsböter.

5 mom. Erfordras i särskilt fall föreskrifter angående behandlingen av

till riket inkomna rusdrycker, äger Konungen efter anmälan av generaltullstyrelsen

förordna huru med varan skall förfaras.

12 §.

Den som i följd av bestämmelserna i 2 kap. 8 § undfått del av där avsedd

tillverkares räkenskaper och verifikationer, så ock den som haft eller har att

taga befattning med tillsyn å sådan utskänkning, vartill tillstånd överlåtits,

må icke, där det ej kan anses påkallat av tjänstens intresse, yppa affärsförhållanden

varom han fått kunskap. Gör han detta och framgår ej av omständigheterna,

att han om de affärsförhållanden erhållit kännedom å tid,

då han ej innehaft dylik befattning, straffes med dagsböter. Sker det för

att göra skada eller begagnar han sig av sin kännedom till egen eller annans

fördel, må dömas till fängelse.

13 §.

Skulle den som är pliktig att åtala förbrytelser mot denna förordning själv

beträdas med olovlig försäljning av rusdrycker, vare det ansett som försvårande

omständighet, och vare han därjämte förlustig tjänsten.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 242-

14 §.

Den som under tid då han är ställd under åtal för förbrytelse mot denna

förordning fortsätter samma förbrytelse, skall för varje gång åtal därför anhängiggöres

fällas till särskilt ansvar; dock må, där till fängelse dömes, sammanlagda

fängelsestraffet ej överstiga två år.

15 §.

1 mom. Den som uppsåtligen förleder annan till förbrytelse varom i

1—3 §§ sägs eller vid utförande av sådan förbrytelse med råd eller dåd uppsåtligen

hjälper, så att gärningen därigenom sker, straffes som vore han själv

gärningsman. Har någon före brottets utförande eller vid utförandet, dock i

mindre mån än nyss är sagt, med råd eller dåd gärningen främjat, straffes

efter ty som han prövas hava till brottet bidragit.

Den till vilken rusdrycker avyttrats eller eljest anskaffats vare ej förfallen

till ansvar för delaktighet i gärningen enligt vad i första stycket sägs.

2 mom. Husbonde ansvarar för förbrytelse som vid handhavande av detaljhandel

begås av hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person,

liksom vore förbrytelsen begången av honom själv, därest ej omständigheterna

göra sannolikt, att förbrytelsen skett utan hans vetskap och vilja.

16 §.

Den som idkar detaljhandel vare pliktig tillhandagå nykterhetsnämnd eller

av nämnden utsett ombud med erforderliga upplysningar.

17 §.

Det åligger länsstyrelsen att övervaka iakttagandet av vad i denna förordning

är stadgat.

Polischefen i orten så ock kommunalnämnd skola tillse, att å ställe där

detaljhandel idkas ordning iakttages samt de i denna förordning meddelade

föreskrifter noga efterföljas.

För köping eller annat område å landet, för vilket ordningsstadgan för

rikets städer är i tillämpliga delar gällande, må länsstyrelsen förordna lämplig

polisman att fullgöra vad enligt denna förordning åligger polischef.

18 §.

Tredskas systembolag att fullgöra de i denna förordning för sådant bolag

meddelade föreskrifter eller de föreskrifter som kontrollstyrelsen för bolaget

utfärdat, äger länsstyrelsen efter omständigheterna förelägga bolagets styrelseledamöter

vite eller förbjuda bolaget att efter utsatt skälig tid fortsätta med

försäljningen, om de åsidosatta föreskrifterna ej iakttagas.

19 §.

1 mom. Allmän åklagare samt de vilka särskilt antagits att vaka över förordningens

efterlevnad åligger att åtala förbrytelser mot densamma.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 242-

27

2 mom. I övrigt äger envar rättighet att för sådana förbrytelser anställa

åtal, dock ej föräldrar och barn eller makar eller syskon mot varandra, ej

heller annan skyldeman mot den hos vilken han njuter kost eller underhåll,

ej fosterbarn mot fosterföräldrar och ej heller tjänare mot husbondefolk under

den tid de äro i tjänsten.

3 mom. Då åtal anställes av annan än den som är nämnd i 1 mom. give

han sin talan allmän åklagare till känna så tidigt, att denne må kunna övervara

målets utförande.

4 mom. Åtal anhängiggöres vid allmän domstol.

20 §.

1 mom. Rättighet att verkställa beslag tillkommer tulltjänsteman i fall som

i 11 § sägs. I övrigt gäller angående beslag vad därom finnes särskilt stadgat.

2 mom. Rusdrycker som enligt denna förordning eller annan författning

förklarats förbrutna skola, därest de äro i försäljningsdugligt skick, hembjudas

till systembolag eller partihandelsbolaget. Kunna förbrutna drycker

på grund av sin beskaffenhet ej tillhandahållas allmänheten, skola de hembjudas

till partihandelsbolaget. Bolag till vilket rusdrycker sålunda hembjudits

vare skyldigt att till skäligt pris efter grunder som av kontrollstyrelsen

fastställas inköpa den hembjudna varan. Är värdet så ringa, att det ej

kan anses motsvara forslingskostnaderna, skall varan bevisligen förstöras.

Samma lag vare, där rusdrycker som ej förklaras förbrutna försäljas på

grund av bestämmelser i tullstadgan eller andra författningar.

Med den erlagda köpesumman för rusdrycker som försålts på grund av

stadgandet i 11 § 1 mom. eller bestämmelser i tullstadgan skall i tillämpliga

delar förfaras på sätt i tullstadgan föreskrives beträffande köpesumman för

gods som enligt samma stadga blivit genom tullverkets försorg försålt å auktion;

skolande, därest enligt tullstadgan viss tid skall räknas från auktionsdagen,

tiden i stället räknas från den dag, då betalning kommit tullverket

tillhanda.

21 §.

Böter som äro ådömda efter denna förordning skola, örn tillgång saknas

till deras gäldande, förvandlas enligt allmän strafflag.

22 §.

Av böter som ådömas enligt denna förordning samt värdet av rusdrycker

jämte kärl och emballage som enligt denna förordning dömas förbrutna tillfälle

en tredjedel, dock högst femhundra kronor, åklagaren. Lika del skall,

om särskild angivare eller beslagare finnes, tillfalla denne, men om så ej alfallet,

ställas i Stockholm till överståthållarämbetets, i annan stad till magistratens

samt på landet till länsstyrelsens förfogande att, i enlighet med föreskrifter

som Konungen utfärdar, användas till uppmuntran av polismän som

ådagalagt synnerligt nit vid beivrande av olovlig hantering av rusdrycker.

Återstoden tillfaller kronan.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Andel som nu sagts tillkomma dock ej angivare, då angivelse skett av föräldrar

mot barn, barn mot föräldrar, makar eller syskon mot varandra,

annan skyldeman mot den hos vilken han njuter kost eller underhåll, fosterbarn

mot fosterföräldrar eller tjänare mot husbondefolk under den tid de äro

i tjänsten.

23 §.

Ej vare någon jävig att bära vittne angående olovlig försäljning av rusdrycker

endast på den grund att han därvid tillhandlat sig eller förtärt sådana

drycker.

24 §.

Vad enligt denna förordning tillhör kommunalfullmäktiges handläggning

skall, där fullmäktige ej finnas, tillkomma kommunalstämma.

Vad enligt denna förordning tillhör magistrats handläggning tillkommer

poliskammare i stad, där sådan finnes.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

29

Förslag

till

förordning om införande av förordningen angående försäljning

av rusdrycker.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Den nya förordningen angående försäljning av rusdrycker skall, såvitt ej

nedan annorlunda stadgas, lända till efterrättelse från och med den 1 oktober

1938.

Genom nya förordningen upphävas

förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker;
förordningen

den 13 maj 1846 (nr 15 sid. 8) om ansvar å den som åt fånge

eller kronoarbetskarl olovligen anskaffar brännvin eller andra sprirituösa

drycker; samt

kungörelsen den 21 december 1904 (nr 69 sid. 1) angående förbud mot

postbefordran av paket, innehållande brännvin eller andra brända eller destillerade

spirituösa drycker;

tillika med alla de särskilda stadganden som innefatta ändring av vad de

sålunda upphävda författningarna innehålla eller tillägg därtill;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot

nya förordningens bestämmelser.

2 §.

Sådan rättighet till detaljhandel med rusdrycker som avses i förordningen

den 14 juni 1917 må icke meddelas för längre tid än till den 1 oktober 1938.

3 §.

Indelning av riket i detaljliandelsområden jämlikt 3 kap. 1 § nya förordningen

skall ske före den 1 augusti 1937 att gälla från och med den 1 oktober

1938.

4 §•

Ledamöter och suppleanter i systembolags styrelser skola utses första

gången enligt nya förordningen å följande tider:

de ledamöter och suppleanter, vilka skola utses av kontrollstyrelsen, länsstyrelsen

och stadsfullmäktige, före den 15 september 1937,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kung], Maj:ts proposition nr 242.

de ledamöter och suppleanter, vilka skola väljas av landstingen, vid 1937

års lagtima möte, samt

de ledamöter och suppleanter, vilka skola väljas av aktieägarna, å konstituerande

bolagsstämma.

5 a.

Systembolag som ämnar bedriva verksamhet från den 1 oktober 1938 skall

söka antagande av länsstyrelsen före den 1 november 1937. Å sådant bolag

skola bestämmelserna i 6 kap. nya förordningen örn tillstånd att äga aktie

i systembolag samt om systembolags bildande och vad därmed sammanhänger

äga tillämpning.

6 §■

Ansökan om tillstånd till årsutskänkning som avser tiden efter den 1 oktober

1938 skall göras av systembolag senast den 31 december 1937 samt av

fullmäktige eller stämma i vederbörande kommun senast den 31 mars 1938.

I fråga örn sadan ansökan skola bestämmelserna i 3 kap. nya förordningen

i tillämpliga delar lända till efterrättelse och skola därvid i förekommande

fall jämväl reglerna örn turistutskänkning träda i tillämpning

Ansökan örn tillstånd till tillfällig utskänkning eller trafikutskänkning som

avser tiden efter den 1 oktober 1938 skall, även där ansökan göres före sistnämnda

dag, behandlas i den ordning som föreskrives i 3 kap. nya förordningen.

Ilar tillstånd till utskänkning meddelats på grund av sådan ansökan som

ovan i denna paragraf sägs, skall om överlåtelse av tillståndet gälla vad i

3 kap. nya förordningen stadgas angående sådan överlåtelse.

7 §•

I samband med likvidation av bolag som avses i 17 § förordningen den

14 juni 1917 skall upprättas skriftlig handling, innefattande överlåtelse av

tillgångar och skulder i bolaget å det i nya förordningen avsedda systembolag,

inom vars detaljhandelsområde det förra bolagets styrelse har sitt

säte, varvid skall iakttagas ej mindre att borgenär, som icke godtager det nya

bolaget i det tidigares ställe, erhåller betalning för sin fordran än även att,

i den mån befintligt överskott därtill förslår, att delägarna i det tidigare bolaget

tillskjutna medel återbetalas jämte ränta därå efter högst fem procent

örn året för tid, för vilken utdelning tidigare ej ägt rum.

8 §•

Ronti ollstyrelsen har att meddela närmare anvisningar angående nedläggande

av rörelsen å de bolag som omförmälas i 17 § förordningen den 14 juni

1917 samt angående rörelsens övertagande av systembolag som avses i nya

förordningen.

Styrelseledamöterna i sistnämnda bolag skola, sedan de utsetts jämlikt

4 § här ovan, biträda vid förberedelserna för rörelsens övertagande.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

9 §•

Bestämmelserna i 19 § 6—8 mom. förordningen den 14 juni 1917 skola tilllämpas

beträffande granskning av bolags förvaltning och räkenskaper för

tiden från den 1 januari till den 1 oktober 1938.

10 §.

Bestämmelserna i 6 kap. 15 § 1 mom. nya förordningen om stamaktier

och preferensaktier i restaurangbolag skola icke utgöra hinder för att i dylika

bolag, där vid nya förordningens ikraftträdande annat förhållande mellan

olika slag av aktier är gällande, detta förhållande bibehålies; dock att

stamaktiernas sammanlagda röstetal icke må utgöra mindre del av samtliga

aktiers röstetal än vad nämnda bestämmelser medgiva.

11 §•

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till föreskrift

som ersatts genom bestämmelse i nya förordningen, skall denna bestämmelse

i stället tillämpas.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Förslag

till

förordning med vissa föreskrifter i avseende å nykterhetsnämnd.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Nykterhetsnämnd i kommun har att övervaka nykterhetstillståndet inom

kommunen samt att i enlighet med vad i denna förordning sägs eller eljest

finnes stadgat vidtaga för dess höjande erforderliga åtgärder.

Det åligger nykterhetsnämnd därvid särskilt

att söka förebygga och motverka onykterhet och dryckenskap genom upplysningar,

råd och anvisningar till systembolag och andra försäljare av alkoholhaltiga

drycker eller ersättningsmedel härför samt genom åtgärder mot

olaglig försäljning av sådana drycker eller ersättningsmedel;

att verka för nykterhetsfrämjande åtgärder genom framställningar och

yttranden till vederbörande myndigheter; samt

att tillhandagå enskilda personer med de råd och upplysningar som äga

samband med nämndens uppgifter.

Nykterhetsnämnd skall, i stad till stadsfullmäktige och på landet till kommunalfullmäktige

eller kommunalstämma, avgiva årlig berättelse över nykterhetstillståndet

inom kommunen samt angående nämndens verksamhet.

2 §•

Brukar någon som vistas inom kommunen alkoholhaltiga drycker till uppenbar

skada för sig eller annan, äger nykterhetsnämnden förordna, att under

viss tid, högst ett år i sänder, rusdrycker icke må till honom utminuteras.

över beslutet må besvär inom trettio dagar från delfåendet anföras hos

länsstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1938.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 242■

33

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 5 mars 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och socialdepartementen

anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga

örn ändrade bestämmelser angående försäljning av rusdrycker samt anför

därvid:

Inledning.

I skrivelse (nr 203) till Kungl. Majit anhöll 1928 års riksdag i anledning

av väckta motioner, att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning angående

omläggning av lagstiftningen rörande försäljning av rusdrycker samt för

riksdagen framlägga de förslag, till vilka utredningen kunde föranleda.

I anledning av denna skrivelse bemyndigade Kungl. Majit genom beslut

den 24 september 1928 chefen för finansdepartementet att tillkalla högst nio

sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag angående

revision av nämnda lagstiftning.

Med stöd av bemyndigandet tillkallades den 23 oktober 1928 sju sakkunniga,

vilka antogo benämningen 1928 års revision av rusdryckslagstiftningen.

Sedan en av revisionens ledamöter erhållit entledigande från uppdraget och

tre nya ledamöter blivit tillsatta, anhöllo emellertid flera av de sakkunniga

efterhand örn befrielse från utredningsuppdraget. I anledning härav

återkallades den 20 juni 1930 samtliga förordnanden för revisionens dåvarande

ledamöter, och förordnades den 4 juli 1930 såsom ledamöter i revisionen

landshövdingen E. A. Beskow, tillika ordförande, dåvarande jourhavande

direktören i aktiebolaget Vin- & spritcentralen E. A. Bernström, ledamoten

av riksdagens första kammare, förrådsförmannen A. J. Bärg i Katrineholm,

aktuarien, filosofie doktorn E. V. Englund, direktören i Karlstads systemaktiebolag

G. Gräslund, ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren

C. O. Johanson i Huskvarna, lasarettsläkaren i Malmö, medicine

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 242.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majlis proposition nr 242-

doktorn M. J. J. Ljungdahl, dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare,

redaktören E. Ljunggren i Örebro och dåvarande ledamoten av riksdagens

första kammare, byråchefen J. E. O. .Lson Thulin. Någon ytterligare

ändring i revisionens sammansättning ägde därefter icke rum.

Med skrivelse den 23 oktober 1934 överlämnade revisionen till chefen för

finansdepartementet »Betänkande med förslag till spritdrycksförordning

m. m.». I skrivelsen anfördes bland annat, att revisionen på grund av det

nära sambandet mellan vissa spörsmål inom lagstiftningen rörande försäljning

av spritdrycker och vin samt lagen om behandling av alkoholister funnit

sig böra upptaga till behandling jämväl vissa delar av sistnämnda lagstiftning.

I enlighet härmed innefattar betänkandet av motiv åtföljda förslag

till

1) förordning angående försäljning av spritdrycker och vin (spritdrycksförordning)

;

2) lag om nykterhetsvård;

3) förordning örn införande av förordningen angående försäljning av spritdrycker

och vin (spritdrycksförordningen) samt lagen om nykterhetsvård;

4) kungörelse angående meddelande av vissa uppgifter för utminuteringskontrollen;
5)

bolagsordning för systembolag; samt

6) bolagsordning för restaurangbolag.

De under 1) samt 3)—6) omnämnda förslagen torde få fogas såsom bilaga

till statsrådsprotokollet i detta ärende (Bilaga A). Beträffande det under

2) omförmälda förslaget hänvisas till betänkandet, vilket ingår i serien Statens

offentliga utredningar (1934:39).

Efter remiss avgåvos yttranden över betänkandet av kontrollstyrelsen,

socialstyrelsen, generaltullstyrelsen, Överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser,

landstingens förvaltningsutskott i samtliga län utom Jönköpings,

Älvsborgs och Västernorrlands län, Svenska stadsförbundets styrelse, Sveriges

nykterhetsvänners landsförbund — som utan eget yttrande åberopade

ett uttalande av Nykterhetsfolkets landsmöte — landsföreningen för folknykterhet

utan förbud, styrelsen för Sveriges motboksinnehavares riksorganisation

ävensom Sveriges centrala hotell- och restaurantförening. Beträffande

särskilda delar av betänkandet avgåvos yttranden av medicinalstyrelsen,

generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, statens inspektör

för fattigvård och barnavård, Svenska landstingsförbundets styrelse,

föreningen Sveriges stadsfiskaler, Svenska trafikförbundet, Svenska kurortföreningen,

Svenska vinberedarföreningen samt Sveriges hotell- och restaurangpersonals

förbund. Kontrollstyrelsen överlämnade av styrelsen infordrade

yttranden från aktiebolaget Vin- & spritcentralen, Systembolagens personalförening

och Systembolagsföreningarnas förtroendenämnd. Socialstyrelsen

— som i samband med remissen fått sig ålagt att höra sammanslutningar

av nykterhetsnämnder och styrelser för alkoholistanstalter i den omfattning

ämbetsverket ansåge lämplig — överlämnade yttranden från nykterhetsnämndernas

centralkommitté och 28 andra nykterhetsnämndssam
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts proposition nr 242-

35

manslutningar ävensom från styrelserna för sex av de allmänna alkoholistanstalterna

och en enskild sådan anstalt. Överståthållarämbetet överlämnade

yttranden i ärendet från Stockholms stadsfullmäktige ävensom från

polismästaren och besiktningsmännen för sprit- och vinutskänkningslokaler

i Stockholm. Slutligen inkommo från länsstyrelserna — vilka anmodats

höra dels de kommuner, där vid tiden för remissresolutionernas utfärdande

utminutering av spritdrycker och vin ägde rum, dels övriga städer och köpingar

med minst 5,000 invånare, dels landskommuner med municipalsamhällen,

vilka kunde uppvisa minst samma befolkningssiffra, dels ock polischefer

i lämplig omfattning — yttranden från fullmäktige i omkring 160

kommuner ävensom inemot 200 yttranden från polismyndigheter m. fl.

I avseende å yttrandena från landstingens förvaltningsutskott och kommunerna

må framhållas, att desamma i åtskilliga fall begränsats till att avse sådana

frågor, som. ansetts äga särskilt intresse för respektive landsting och

kommuner. En begränsning har kommit till synes jämväl såvitt angår vissa

yttranden från polismyndigheterna, i det att betänkandet granskats enbart

eller företrädesvis ur ordningssynpunkt. Ett mindre antal yttranden avse

uteslutande förslaget till lag om nykterhetsvård. I fråga örn kommunernas

yttranden må slutligen nämnas, att desamma emellanåt beslutats efter votering

med en mer eller mindre knapp majoritet.

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 6 december 1935 av det av revisionen

framlagda förslaget till spritdrycksförordning anmärkte jag, att nämnda förslag

syntes i det stora hela ägnat att kunna läggas till grund för en lagstiftning

i ämnet men att jag likväl ville tillstyrka att förslaget i viss del gjordes

till föremål för ytterligare utredning innan proposition avlätes till riksdagen.

Jag erinrade därvid, hurusom förslaget avsåge genomförande av en betydande

minskning av antalet systembolag men att det föreliggande utredningsmaterialet

icke syntes giva tillräcklig ledning för överblickande av de ekonomiska

förutsättningarna för en dylik reform. Fördenskull hemställde jag

örn bemyndigande att tillkalla högst fem sakkunniga med uppdrag att i huvudsaklig

överensstämmelse med av mig angivna direktiv inom finansdepartementet

verkställa utredning av frågan örn de ekonomiska förutsättningarna

för genomförande av omorganisation av systembolagen.

Sedan nämnda hemställan av Kungl. Maj:t bifallits, tillkallade jag sagda

den 6 december såsom sakkunniga dåvarande militieombudsmannen T. P. J.

Petersson, tillika ordförande, verkställande direktören i aktiebolaget Stockholmssystemet

J. H. Bergvall, ledamoten av riksdagens första kammare, förenämnde

förrådsförmannen A. J. Bärg, överdirektören J. A. Kollberg samt

assessorn i Svea hovrätt E. G. Söderlund.

De sakkunniga avgåvo utlåtande i ämnet den 10 juni 1936. Över detta utlåtande

inhämtades yttranden från kontrollstyrelsen — som i sin tur införskaffade

yttranden i ärendet från Systembolagens personalförening och Systembolagsföreningarnas

förtroendenämnd — ävensom från statskontoret

och riksräkenskapsverket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ls proposition nr 242-

Min framställning kommer i det följande närmast att avse rusdryckslagstiftningsrevisionens

förslag till ny försäljningslagstiftning jämte de däröver

avgivna yttrandena. Såsom redan anmärkts har revisionen emellertid —

utan att särskilt uppdrag i sadant hänseende lämnats densamma — funnit

sig böra framlägga förslag jämväl till lag örn nykterhetsvård. Denna lag

är avsedd att ersätta 1931 års lag örn behandling av alkoholister, och det

ankommer alltså på chefen för socialdepartementet att vidare handlägga

ärendet i denna del. Några ord angående sagda lagförslag torde dock i detta

sammanhang få anses påkallade.

Såsom motiv för framläggande av förslaget till lag örn nykterhetsvård anför

revisionen bland annat följande:

En lagstiftning på det område, varmed revisionen haft att taga befattning,

bör väsentligen ha till uppgift att förebygga och motverka sådant bruk av

alkohol, som medför sociala eller ekonomiska skadeverkningar. Detta syfte

har man i vårt land fullföljt på två vägar. Den första av dessa är försäljningslagstiftningen,

genom vilken man sökt gestalta den lagliga försäljningen

av spritdrycker och vin på ett sådant sätt, att denna ger upphov till så ringa

skada som möjligt. Enbart åtgärder av detta slag äro dock icke tillfyllest.

Erfarenheterna i olika länder ha givit vid handen, att huru försäljningslagstiftningen

än må vara utformad, denna dock icke kunnat erbjuda mer än

ett första skydd mot alkoholmissbruket, vilket i många fall är otillräckligt

och därför måste stödjas av särskilda åtgärder mot detta missbruk. Detta

har man beaktat i vårt land tidigare än i de flesta andra länder genom att

beträda den andra vägen för alkoholmissbrukets bekämpande, nämligen individuell

behandling av alkoholmissbrukare med stöd av särskild lagstiftning.

Då denna lagstiftning och försäljningslagstiftningen ha samma allmänna

syfte och i olika hänseenden gripa in i varandra, har revisionen till behandling

upptagit jämväl spörsmålet om utveckling av lagstiftningen om den individuella

nykterhetsvården till större ändamålsenlighet samt framlagt förslag

härom.

De allmänna utgångspunkterna för revisionen härvid ha varit å ena sidan,

att det i vårt land alltjämt — trots den gynnsamma utveckling av nykterhetstillståndet,

som ovedersägligen ägt rum under de sista årtiondena — i

stor omfattning förekommer alkoholmissbruk med betydande skadeverkningar

både för enskilda personer och för det allmänna, samt å den andra, att

det är möjligt att väsentligt förbättra dessa förhållanden genom att göra organen

för den särskilda nykterhetsvårdande verksamheten bättre skickade för

sin uppgift och i samband därmed giva dem ökade befogenheter särskilt i

fråga örn det begynnande missbruket.

I enlighet med denna uppfattning föreslår revisionen dels att i varje län

skall inrättas en de 1 okala nvkterhetsnämnderna överordnad länsnykterhetsnämnd

med uppgift bland annat att öva tillsyn över de lokala nämnderna

samt lämna dem vägledning och bistånd, dels ock att ingripande från nykterhetsnämndernas

sida skall kunna ske, ej blott såsom nu, då fråga är om vissa

grövre fall av alkoholmissbruk, utan även — låt vara med viss begränsning

och utan interneringspåföljd — i lindrigare fall och på ett tidigare stadium

än som för närvarande är möjligt. Enligt förslaget bör ingripande

sålunda i princip kunna ske, så snart någon gjort sig skyldig till fylleri eller

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242. 37

eljest använt alkoholhaltiga drycker eller ersättningsmedel därför till skada

för sig eller annan.

Förslaget till lag om nykterhetsvård har i skilda hänseenden framkallat allvarliga

erinringar i ett stort antal av de ingivna yttrandena. Vägande anmärkningar

ha sålunda framställts såväl mot förslaget örn inrättande av länsnykterhetsnämnder

som ock beträffande den ifrågasatta utvidgningen av området

för lagtillämpningen. I några av yttrandena ävensom i vissa sedermera

inkomna framställningar ha väckts förslag i syfte att få till stånd en ändring

av 1931 års alkoholistlagstiftning av mindre omfattning och jämväl i övrigt av

annan innebörd än som av revisionen föreslagits.

Under angivna omständigheter har — såsom chefen för socialdepartementet

förut haft tillfälle anmäla1 — frågan örn en mera genomgripande revision av

alkoholistlagstiftningen tillsvidare ansetts böra bliva föremål för ytterligare

överväganden inom socialdepartementet, och något förslag härutinnan kommer

alltså icke nu att föreläggas Kungl. Majit.2

Jag har emellertid ansett hinder icke möta att, utan avvaktan på att detta

spörsmål bringa» till sin lösning, redan nu upptaga till behandling frågan örn

genomförande av den av riksdagen begärda försäljningslagstiftningen. Detta

förutsätter emellertid, att förslaget till försäljningsförordning undergår vissa

justeringar. Det må sålunda nämnas, att rusdryckslagstiftningsrevisionen

ansett angeläget att bereda organen för den samhälleliga nykterhetsvården

ökat inflytande å systembolagens verksamhet och i sådant syfte föreslagit, att

länsnykterhetsnämnden skall äga utse två ledamöter i systembolags styrelse.

Till frågan örn den avvikelse från revisionens förslag, som i anledning härav

får anses påkallad, ävensom till de jämkningar i övrigt, som bliva erforderliga

i händelse förslaget till försäljningsförordning skall genomföras utan samband

med den föreslagna lagen om nykterhetsvård, torde jag senare få

återkomma.

Jag övergår alltså till att närmare behandla frågan örn försäljningslagstiftningens

reglering. Därvid skall jag till en början i korthet lämna en sammanfattande

framställning rörande nu gällande ordning på förevarande

område ävensom ingå på de yrkanden, som föranlett den av rusdryckslagstiftningsrevisionen

verkställda utredningen, och direktiven för denna utredning.

* 4

1 Jämför bilaga till 1937 års statsverksproposition, femte huvudtiteln, sid. 110.

4 Såsom framgår av Kungl. Majas proposition den 15 januari 1937, nr 35, har emellerti di

samband med förslag örn ändrade bestämmelser rörande verkställighet och förvandling av bötesstraff

framlagts förslag jämväl om ändring i vissa delar av alkoholistlagen. Sistnämnda förslag

torde, därest detsamma genomföres, bliva ägnat att medföra väsentligt ökad effekt i fråga örn

alkoholistlagstiftningens tillämpning beträffande återfallsfyllerislcr.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Gällande ordning; yrkanden om revision; direktiv för utredningen.

Enligt gällande rusdrycksförsäljningsförordning är handeln nied rusdrycker

inom riket såsom regel förbehållen särskilda bolag. Sålunda är partihandeln

— varmed förstås sådan handel, som bedrives till återförsäljare i

och för deras rörelse, ävensom försäljning för export — med några undantag

anförtrodd åt ett för riket gemensamt partihandelsbolag. Och detaljhandeln

— varmed avses dels utminutering, d. v. s. försäljning till avhämtning

eller försändning på rekvisition, dels ock utskänkning, d. v. s. försäljning

till förtäring på stället — ankommer, likaledes med vissa undantag,

på de s. k. systembolagen. Delägarna i dessa försäljningsbolag få endast

i form av tämligen snävt begränsad utdelning å tillskjutet kapital tillgodogöra

sig vinst å bolagens rörelse; till alldeles övervägande del inlevereras

vinsten till statsverket.

Ändamålet med denna anordning har emellertid icke i främsta rummet

varit att bereda statsverket ökade inkomster utan i stället att ordna rusdrycksförsäljningen

på ett ur sociala synpunkter så betryggande sätt som

möjligt.

Redan detta syfte har ansetts påkalla en reglering som, såvitt möjligt, frigör

rusdryckshandeln från beroende av enskilt — och kommunalt — vinstintresse.

Detta mål har nära nog fullständigt kunnat uppnås i fråga örn

partihandeln ävensom beträffande utminuteringen, vilken omfattar omkring

nio tiondelar av detaljhandeln. Vad åter angår utskänkningen gäller som

bekant, att den rätt, som härutinnan tillkommer systembolagen, i betydande

utsträckning överlåtes å enskilda restauranginnehavare, därvid de sistnämnda

— såsom i annat sammanhang skall närmare utvecklas — alltjämt få

tillgodogöra sig vinst å försålda rusdrycker.

Nyssnämnda syfte, att ordna rusdrycksförsäljningen på ett ur sociala

synpunkter så betryggande sätt som möjligt, har emellertid vidare ansetts

kräva såväl bestämmelser, avsedda att garantera att de särskilda försäljningsorganen

bliva lämpade för sina uppgifter, som ock en närmare reglering

av villkoren för försäljningens, särskilt detaljhandelns, bedrivande.

Rusdrycksförsäljningsförordningen kan härutöver sägas i viss mån fullfölja

jämväl ett mera långt gående syfte än som förut angivits, i det att densamma

medgiver rätt för varje kommun att bestämma, huruvida och i vad mån

detaljhandel med rusdrycker må bedrivas inom dess område.

I enlighet med vad nu sagts gäller beträffande försälj ningsorganen

till en början, att de för sin verksamhet äro beroende av tillstånd från det

allmännas sida och att sådant tillstånd meddelas endast för begränsade tidsperioder.

Sålunda antages partihandelsbolag av Kungl. Majit för viss tid,

högst sex år; och försäljningsrätten kan av Kungl. Majit återkallas i händelse

av missbruk. Tillstånd för systembolag meddelas av länsstyrelsen för ett

eller flera, högst tre, kalenderår. Ett avgörande inflytande härutinnan har

emellertid, såsom nyss omnämndes, tillagts jämväl kommunerna. Även i

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242-

39

vad angår tillstånd för systembolag gäller, att detsamma kan under vissa

omständigheter återkallas.

Rusdrycksförsäljningsförordningen upptager vidare bestämmelser, avsedda

att tillförsäkra det allmänna såväl möjlighet till kontroll av försäljningsverksamheten

som ock ett övervägande inflytande å försäljningsbolagens ledning.

Sålunda föreskrives, att partihandelsbolag ej må antagas utan att

staten bereus dylikt inflytande. Och vad angår systembolagen tillgodoses

det allmännas anspråk i förevarande hänseenden dels genom stadganden örn

styrelsens sammansättning samt om granskning av bolagens förvaltning och

räkenskaper, dels ock därigenom att systembolagen ställts under kontrollstyrelsens

överinseende nied åliggande för bolagen att i åtskilliga avseenden

ställa sig kontrollstyrelsens föreskrifter till efterrättelse.

Beträffande villkoren för försäljningen gäller som bekant,

att dessa endast till en del kommit till uttryck i rusdrycksförsäljningsförordningen.

Denna innehåller visserligen åtskilliga stadganden av grundläggande

betydelse för utminuteringens handhavande samt upptager i fråga om

utskänkningen bland annat förbud mot försäljning till minderåriga och

missbrukare. Men i väsentliga delar har det nuvarande systemet på detaljhandelns

område utformats enbart med stöd av föreskrifter, råd eller anvisningar,

som av kontrollstyrelsen utfärdats med avseende å systembolagens

verksamhet. Kontrollstyrelsen har härvid kunnat stödja sig bland annat på

den allmänna bestämmelsen i 63 § rusdrycksförsäljningsförordningen, att all

försäljning av rusdrycker skall ordnas så, att därmed åstadkommes så ringa

skada som möjligt och förty syftet med de i förordningen givna stadgandena

i största möjliga utsträckning vinnes. — Utöver vad nu angivits ha på åtskilliga

håll i samband med upplåtande av detaljhandelsrätt fastställts av vederbörande

kommuner föreslagna villkor för försäljningen, avsedda att

tillämpas vid sidan av eller i stället för de bestämmelser, som upptagits i förordningen.

I ej ringa utsträckning ha bolagen därjämte i fråga örn utminuteringen

tillämpat restriktiva åtgärder, vilka funnits påkallade med hänsyn

till särskilda förhållanden å de orter, där bolagen utöva sin verksamhet.

Vad beträffar innebörden av de föreskrifter som sålunda meddelats i förordningen

eller vid sidan av densamma, kan för utminuteringens del i korthet

sägas gälla, att bolagen skola förskaffa sig kännedom örn varje enskild kund,

medgiva inköp endast i den omfattning som —- med hänsyn till sålunda kända

förhållanden — i varje särskilt fall finnes motsvara ett måttligt behov,

samt företaga inskränkningar eller fullständig avstängning från inköp så

snart försäljningen anses kunna medföra skada. För att kunna på ett tillfredsställande

sätt fullgöra denna individuella kontroll äro bolagen i stor

utsträckning hänvisade till att hos nykterhetsnämnder, andra kommunala

myndigheter och särskilt anlitade förtroendemän inhämta upplysningar örn

kundkretsen.

Såvitt angår utminutering av spritdrycker stadgar rusdrycksförsäljningsförordningen

en maximigräns av fyra liter för kalendermånad med rätt likväl

för bolagen att under vissa betingelser tillfälligt medgiva ytterligare till
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

delning. I praktiken har emellertid den av bolagen verkställda behovsprövningen,

i åtskilliga fall i förening med kommunala särbestämmelser, lett därhän,

att endast en mindre del av bolagens kundkrets medgives verkställa inköp

intill den i förordningen stadgade maximigränsen.

Jämväl med avseende å utskänkningen tillämpas en direkt inköpsbegränsning.

Åt en och samma gäst må sålunda vid ett givet tillfälle utskänkas endast

viss kvantitet rusdrycker. Den högsta medgivna kvantiteten är emellertid

ej alltid densamma; för olika tider på dagen såväl som för olika slag av

restauranger gälla skilda kvantitetsbestämmelser.

Vid sidan av kvantitetsbegränsning tillämpas i fråga om utskänkningen det

s. k. måltidstvånget. Detta innebär, att utskänkning av spritdrycker icke får

äga rum till annan än den, som på utskänkningsstället börjat intaga eller

därstädes omedelbart förut intagit måltid, bestående av lagad mat till visst

bestämt lägsta pris. Jämväl i fråga om starka viner gälla liknande bestämmelser.

Beträffande den kommunala bestämmanderätten gäller

till en början, att varje kommun — genom beslut av stadsfullmäktige eller

kommunalstämma, respektive kommunalfullmäktige — äger förhindra ej

blott att systembolag kommer till stånd eller medgives fortbestå inom kommunen,

utan även att överhuvud från försäljningsställe inom kommunen utövas

detaljhandel med rusdrycker. I händelse en kommun finner sig böra

medgiva, att detaljhandel med rusdrycker bedrives inom dess område, äger

densamma vidare att i nyss angiven ordning besluta om det högsta’antal

försäljningsställen, som må ifrågakomma, ävensom angående de inskränkningar

med hänsyn till försäljningsställenas förläggning och rörelsens bedrivande,

som finnas erforderliga. Vad sålunda beslutats skall, om ock efter

viss prövning från länsstyrelsens sida, fastställas till efterrättelse i samband

med tillstånds beviljande.

Den kommunala vetorätten jämte vissa andra omständigheter ha föranlett,

att antalet försäljningsställen för detaljhandel med rusdrycker blivit jämförelsevis

starkt begränsat. Utminuteringsställen ha sålunda blivit inrättade

endast i omkring 130 kommuner, därav fyra verkliga landskommuner. Dessa

utminuteringsställen äro ojämnt fördelade; för en avsevärd del av bolagens

kundkrets är avstandet från boningsorten till närmaste inköpsställe betydande.

Även i fråga örn inrättande av utskänkningsställen har en restriktiv

tendens gjort sig gällande. Under senare år har sålunda rätt att under hela

året utskänka spritdrycker och vin varit medgiven i mindre än 200 kommuner,

därav ett 20-tal verkliga landskommuner. Säsongmässig utskänkning

av sådana drucker eller rätt till utskänkning enbart av vin har förekommit

i ytterligare omkring 150 kommuner, varav ett 90-tal landskommuner. Det

ma emellertid framhallas, att antalet kommuner med utskänkningsställen

okats avsevärt sedan tiden för rusdrycksförsäljningsförordningens ikraftträdande

och att denna ökning gjort sig särskilt märkbar under de senaste åren.

Jämväl utskänkningsställena äro ojämnt fördelade. Av försäljningsställen för

säsongutskänkning eller utskänkning enbart av vin äro sålunda mer än hälften

belägna i Skåne eller på västkusten.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 242-

41

Utöver vad hittills berörts upptager den gällande försäljningslagstiftningen

även andra bestämmelser av allmän restriktiv innebörd,

såsom stadganden om försäljningslokalernas belägenhet och beskaffenhet

samt om försäljningstider. Av liknande natur är jämväl det gällande

förbudet mot utskänkning i samband med olika slags offentliga föreställningar.

Förut har antytts, att rätt till försäljning av rusdrycker undantagsvis kan

tillkomma annan än de nu omnämnda försäljningsbolagen. I sådant hänseende

må erinras om den rätt till partihandel, som tillkommer brännvinstillverkare

jämte vissa andra tillverkare av rusdrycker. Jämväl systembolag

äger enligt rusdrycksförsäljningsförordningen viss partihandelsrätt, i det att

sådant bolag må till annan innehavare av detaljhandelsrätt försälja rusdrycker

i och för dennes rörelse. Vad angår detaljhandeln medgiver rusdrycksförsäljningsförordningen,

att till enskild person må upplåtas dels rätt till

s. k. trafikutskänkning, d. v. s. utskänkning å fartyg eller järnvägståg, dels

ock rätt till vinutskänking i fall, där sådan tillfälligtvis kan vara av omständigheterna

påkallad. Jämväl beträffande nu omförmälda slag av detaljhandel

gäller, att tillstånd meddelas av länsstyrelsen samt att försäljningsrätten

är till tiden begränsad. Vederbörande kommun äger vetorätt i fråga om tillstånd

till tillfällig utskänkning; rätt till trafikutskänkning är däremot undandragen

kommunernas bestämmanderätt.

Rusdrycksförsäljningsförordningen utfärdades den 14 juni 1917 och trädde

1 kraft den 1 januari 1919. Förordningen, som tillkom i anledning av motioner

vid 1917 års riksdag, är att betrakta såsom resultatet av en kompromiss

mellan skilda meningar. Härutinnan må vara tillräckligt att hänvisa till den

framställning rörande författningsfrågans behandling, som återfinnes å sid.

2 och 3 i bevillningsutskottets betänkande nr 37 vid 1928 års riksdag.

Under nu angivna förhållande är det icke ägnat att förvåna, att förordningen

vid upprepade tillfällen utsatts för kritik i olika hänseenden och att

krav örn ändring av densamma tid efter annan blivit framförda. På vissa

punkter ha ock betydelsefulla ändringar i förordningen kommit till stånd.

Sålunda blev exempelvis partihandeln med rusdrycker redan under år 1923

föremål för en genomgripande omreglering.1 I många avseenden, särskilt i

vad angår detaljhandeln, ha de ursprungliga bestämmelserna emellertid förblivit

i stort sett orubbade.

På sin tid uppdrogs åt särskilda sakkunniga — 1926 års rusdryckslagstiftningsberedning

— att verkställa utredning rörande olika spörsmål örn den

lokala organisationen av rusdrycksförsäljningen. Denna utredning hann

1 Nya undersökningar i denna del ha sedermera verkställts och såsom resultat därav genomfördes

ytterligare ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen åren 1930 och 1934. Se härom

närmare Monopolutredningens betänkande angående anordnandet av den statliga kontrollen av

aktiebolaget Vin- & spritcentralens verksamhet (Statens offentliga utredningar 1928: 4) samt såvitt

angår 1930 års riksdag propositionen nr 196, bevillningsutskottets betänkande nr 21 och memorial

nr 27, riksdagens skrivelse nr 259 och kamrarnas protokoll för den 3 maj; jämför även

propositionen nr 232 vid 1934 års riksdag.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 242-

emellertid aldrig leda till åsyftat resultat, innan frågan om en allmän revision

av försäljningslagstiftningen bragtes på dagordningen.

Yrkanden i sådant syfte framfördes i särskilda motioner vid 1928 års riksdag.

I en av dessa motioner — den av herr Lövgren i Nyborg inom andra

kammaren väckta motionen nr 348 — anmärktes, att det gällande utminuteringssystemet

syntes ha åstadkommit en ökning i stället för en minskning

av alkoholkonsumtionen samt att detsamma visat sig ägnat att giva ökad

utbredning jämväl åt den olaga sprithanteringen. Fördenskull begärdes i motionen

en undersökning av de restriktionssystem, som praktiserades i de skilda

skandinaviska länderna, i syfte att få utrönt, örn ej för vårt land kunde

utformas ett system för rusdrycksförsäljning, vilket avskaffade den personliga

kontrollen och höjde statens inkomster men samtidigt holle konsumtionen

inom måttliga gränser. I två andra sinsemellan likalydande motioner

— de av herr Nils Anton Nilsson i första kammaren samt herrar Forssell

och Järte i andra kammaren väckta motionerna nr 156, respektive 268 -—

framställdes vidare åtskilliga anmärkningar mot rusdrycksförsäljningsförordningens

bestämmelser i fråga om detaljhandeln samt mot det sätt, varpå denna

del av försäljningen i praktiken blivit ordnad. Dessa anmärkningar utmynnade

i ett yrkande om revision av rusdrycksförsäljningsförordningen

jämte därmed sammanhängande författningar.

över ifrågavarande motioner avgav kontrollstyrelsen utlåtande. Efter

att ha bemött de framställda erinringarna uttalade styrelsen därvid, att jämväl

styrelsen av närmare anförda orsaker funne tidpunkten vara inne

för en överarbetning av rusdrycksförsäljningsförordningen.

I sitt förenämnda, av riksdagen godkända betänkande nr 37 erinrade bevillningsutskottet

därefter bland annat, hurusom ett tidigare vid 1923 års

riksdag framställt yrkande om en allmän revision av försäljningslagstiftningen

avvisats av bevillningsutskottet under motivering, att sådana erfarenheter

rörande verkningarna av försäljningsbestämmelserna då ännu icke vunnits,

att därav kunde dragas några säkra slutsatser rörande riktningen för ett

kommande reformarbete. Förutsättningar för ett dylikt bedömande syntes

emellertid utskottet numera föreligga. Särskilt borde det med kännedom om

den praxis, som bestämts genom de av kontrollstyrelsen utfärdade föreskrifterna

och direktiven, låta sig göra att genom bestämmelser i författningen

reglera vissa förhållanden, vilka vid förordningens införande icke blevo föremål

för lagstiftning utan lämnades åt kontrollorganens prövning.

Utskottet, som sålunda ansåg rusdrycksförsäljningsförordningen böra göras

till föremål för revision, anförde vidare:

Den vägledande synpunkten vid en dylik revision bör enligt utskottets

mening vara strävan att vinna sådana bestämmelser, som i möjligaste mån

gagna nykterhetstillståndet i landet och genom vilkas tillämpning konsumtionen

förorsakar minsta möjliga skada och olägenheter. Därjämte får det

anses angeläget, att genom lagstiftningen dryckesseden, framförallt i dess

mera anstötliga former, kommer att motverkas, utan att sådana ytterligare

restriktioner införas, som äro ägnade att framkalla ett mera allmänt missnöje.

Vidare böra sådana i författningen meddelade eller genom praxis ut
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242-

43

bildade bestämmelser, som sakna nykterhetsfrämjande betydelse men äro

ägnade att framkalla irritation, i möjligaste mån avlägsnas.

Då det icke torde vara möjligt att utan en ingående utredning av föreliggande

spörsmål bedöma, efter vilka närmare riktlinjer de nya bestämmelserna

böra utformas, har utskottet inskränkt sig till att framhålla några av de frågor,

som närmast böra göras till föremål för undersökning.

Till en början torde böra verkställas en utredning rörande det svenska restriktionssystemets

verkningar i nykterhetshänseende samt anställas en jämförelse

mellan detta system och i utlandet, särskilt i Danmark, Norge och England

prövade system för begränsning av rusdrycksmissbruket. I den av herr

Lövgren i Nyborg väckta motionen har framhållits angelägenheten av att

uppmärksamhet ägnas det danska systemet, enligt vilket en hög beskattning

av spritdrycker införts, i avsikt bland annat att minska konsumtionen; och

även utskottet har ansett önskvärt, att de i Danmark vunna erfarenheterna

ägnas uppmärksamhet.

Utredningen bör omfatta såväl den individuella utminuteringskontrollen

som utskänkningsbestämmelserna. Inom sistnämnda område bör göras till

föremål för undersökning ställningen mellan kontrollstyrelsen och systembolagen,

å ena sidan, samt restauratörerna, å den andra, varvid framför allt

frågan örn formen för överlåtelse av rättighet till utskänkning och örn de

villkor, som må förknippas med dylik rätt, bör tagas under omprövning. I

samband härmed torde böra övervägas lämpligheten av att införa besvarsrätt

över systembolagens beslut angående överlåtelse av utskänkningsrättighet.

Såsom kontrollstyrelsen erinrat har styrelsen hos Kungl. Maj:t gjort

framställning om åvägabringande av preciserade direktiv från statsmakternas

sida beträffande slutmålet för avvecklingen av det privatekonomiska intresset

i utskänkningsrörelsen och beträffande takten i avvecklingsarbetet. Denna

betydelsefulla fråga synes lämpligen kunna behandlas i samband med den

allmänna revision av lagstiftningen rörande försäljning av rusdrycker, vilken

utskottet ansett böra företagas. .

Vidare torde även frågorna om detaljhandelsbolagens organisation och deras

rätt att driva verksamhet genom dotterbolag samt örn revision av dessas

förvaltning ävensom rörande det inbördes förhållandet mellan dessa bolag

och kontrollstyrelsen böra göras till föremål för övervägande i detta sammanhang.

Vid anmälan inför Kungl. Majit av 1928 års riksdagsskrivelse hänvisade

föredragande departementschefen till vad utskottet sålunda uttalat samt tilllade

för egen del huvudsakligen allenast, att en blivande utredning borde

åsyfta en allmän översyn av bestämmelserna inom rusdryckslagstiftningen

och, utan att bindas av några på förhand givna anvisningar, avse alla frågor,

som berördes av sagda lagstiftning. Det åt 1926 ars rusdryckslagstiftningsberedning

lämnade uppdraget blev i samband härmed atel kallat.

Jag skall i det följande till en början lämna en allmän översikt av revisionens

förslag samt angiva min ståndpunkt till frågan örn behovet av en ny

lagstiftning på förevarande område. Under särskilda avdelningar skall jag

därefter mera ingående behandla vissa av de grundläggande reglerna i förslaget

ävensom de bestämmelser i övrigt, som kunna anses vara av större allmänt

intresse. Då det nied hänsyn till omfattningen av revisionens betänkande oell

den mångfald av spörsmål, som däri behandlas, torde vara lörenat med vissa

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

svårigheter att överblicka innehållet i betänkandet, anser jag det lämpligt att

i viktigare frågor tämligen utförligt redogöra för revisionens motivering. I åtskilliga

avseenden skall jag emellertid tillåta mig att endast hänvisa till betänkandet.

Särskilt gäller detta i vad angår det närmare förloppet av revisionens

arbete och de i samband därmed utförda undersökningarna ävensom i fråga

om den historik, som i vissa fall upptagits i betänkandet. I samband med

min redogörelse för revisionens förslag torde jag få tillfälle att ingå jämväl

på den utredning, som verkställts av förut omförmälda 1935 års sakkunniga.

Allmän översikt av revisionens förslag m. m.

Det av rusdryckslagstiftningsrevisionen framlagda förslaget till ny försciljningsförordning

kan i stort sett sägas ha lämnat den nuvarande ordningen

orubbad i sina huvuddrag. Detta gäller obetingat i fråga om partihandeln.

Under erinran, att denna gren av försäljningsverksamheten för endast några

få år sedan varit föremål för en ingående undersökning och att de nu gällande

reglerna i ämnet däi''efter blivit av statsmakterna godkända, har revisionen

härutinnan funnit sig böra föreslå allenast vissa smärre jämkningar

av delvis rent formell natur.

Men jämväl i vad angår detaljhandeln — som framför allt torde ha åsyftats

med de förut omförmälda kraven på en revision av försäljningslagstiftningen

— har revisionen funnit sig böra i allmänhet godtaga principerna för

den nu gällande ordningen. Även enligt revisionens förslag skall sålunda

detaljhandeln såsom regel vara förbehållen särskilda för ändamålet inrättade

systembolag, vilka det skall åligga att till statsverket inleverera å rörelsen

uppkommen vinst. Och revisionen, som ansett försäljningslagstiftningen

böra ha till huvudsyfte att förebygga missbruk av alkohol, har med denna

uppfattning icke funnit tillräckliga skäl föreligga för en övergång från nu

tillämpade försäljningsrestriktioner till ett restriktionssystem, som huvudsakligen

bygger på hög beskattning.

En principiell avvikelse från den gällande ordningen föreligger emellertid

salillvida, att revisionen — för ernående bland annat av större likformighet

vid lagtillämpningen -— föreslagit, att kommunernas bestämmanderätt skall

upphöra i fråga om utminuteringen samt inskränkas i fråga örn utskänkningen.

En kommun skall sålunda icke vidare kunna förhindra, att utminuteringsställe

förlägges till kommunen och icke heller föreskriva särskilda villkor

i fråga örn utminuteringen. I princip skall däremot varje kommun alltjämt

kunna förhindra att utskänkning anordnas inom dess område; undantag

härifrån göres emellertid såtillvida, att Kungl. Maj:t i vissa fall skall

kunna meddela tillstånd till s. k. turistutskänkning utan hinder av de kommunala

myndigheternas avstyrkande. Kommunernas rätt att föreskriva villkor

i avseende å utskänkningen föreslås slutligen skola på visst sätt begränsas.

I fråga om lagstiftningens närmare utformande innefattar förslaget åtskilliga

i och för sig betydelsefulla ändringar på detaljhandelns område. Främst

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

45

må härvid nämnas, hurusom revisionen föreslår att antalet systembolag, som

för närvarande uppgår till omkring 120, skall nedbringas till endast 30 eller

i stort sett ett bolag för varje län. I fråga om försäljningsrestriklionerna

avses, såsom redan antytts, ej att i sak göra någon väsentlig ändring i nu

tillämpade grunder, men dessa grunder skola enligt förslaget i större utsträckning

än för närvarande komma till uttryck direkt i författningen. Förslaget

upptager i övrigt bland annat bestämmelser, vilka äro ägnade att medföra

lättnader för konsumenterna i skilda avseenden, samtidigt som de ansetts

skola bliva till gagn ur ren nykterhetssynpunkt. Sålunda öppnas i

fråga om utminuteringen möjlighet att kunna uttaga på viss månad belöpande

tilldelning även efter månadens utgång. För underlättande av försändning

av rusdrycker skola vidare särskilda utlämningsställen kunna inrättas

å orter, som sakna utminuteringsställen. Slutligen skall s. k. kostnadsfri försändning

kunna medgivas i fråga om köpare å ort, där utminuterings- eller

utlämningsställe ej finnes anordnat. I detta sammanhang må anmärkas, att

den av revisionen föreslagna minskningen av systembolagens antal ingalunda

avser en motsvarande indragning av antalet utminuteringsställen; frågan

örn inrättande av sådana försäljningsställen är i förslaget föremål för särskild

reglering.

Mot förslaget till försäljningsförordning ha revisionens samtliga ledamöter

anfört reservationer i skilda hänseenden. Dessa reservationer avse väl i åtskilliga

fall endast detaljfrågor av större eller mindre betydelse, men jämväl

vissa centrala spörsmål ha varit föremål för väsentligt skilda uppfattningar

bland revisionens ledamöter. Så ha exempelvis tre ledamöter funnit den individuella

utminuteringskontrollen vara behäftad med allvarliga olägenheter

och till avhjälpande härav förordat viss omläggning av gällande restriktionssystem,

innebärande bland annat att kvantitetsbegränsning vid utminutering

av spritdrycker skall ifrågakomma endast beträffande missbrukare.

Nu berörda och övriga ändringsförslag äro emellertid ur rent formell synpunkt

ägnade att föranleda allenast relativt obetydliga jämkningar i det

framlagda författningsförslaget, och detta kan därför sägas i det stora hela

lia vunnit stöd hos åtta av revisionens nio ledamöter.

En ledamot, herr Thulin, ställer sig emellertid avvisande mot förslaget i

dess helhet. Enligt hans åsikt måste en allmän revision av försäljningslagstiftningen

för närvarande anses såväl obehövlig som olämplig, och betänkandet

borde enligt hans förmenande allenast lia utmynnat i förslag örn

ändring av sådana bestämmelser i gällande försäljningsförordning, som

kunna sägas sakna nykterhetsfrämjande betydelse och som samtidigt visat

sig ägnade att framkalla irritation.

De över betänkandet avgivna yttrandena giva i stor utsträckning vid handen,

att det ansetts önskvärt att en ny försäljningslagstiftning kommer till

stånd på grundval av revisionens förslag. Mot förslaget lia visserligen riktats

åtskilliga anmärkningar, men dessa avse i regel icke grundprinciperna

i förslaget utan sådana, ofta i och för sig betydelsefulla, detaljspörsmål som

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

exempelvis frågan om systembolagens antal, reglerna om försändning av rusdrycker,

rätten till efterhandsköp o. s. v. I de fall, där anmärkningarna äro

av mera principiell natur, gäller för övrigt vad nyss sagts i fråga om flertalet

reservationer, nämligen att de jämkningar, som kunde därav föranledas,

i regel icke torde förutsätta någon mera vidlyftig omarbetning av förslaget.

Endast i ett fåtal yttranden uttalas missnöje med förslaget i dess helhet

eller ifrågasättes, såsom av herr Thulin, behovet av en mera genomgripande

författningsreform på förevarande område. I allmänt ogillande riktning

uttala sig länsstyrelsen i Västerbottens län, landstingets förvaltningsutskott

i samma län, sammanslutningen av nykterhetsnämnder i Kronobergs län,

stadsfullmäktige i Motala och Askersund, kommunalfullmäktige i Lekvattnet,

landsfogden i Jönköping, ännu några polismyndigheter samt Sveriges motboksinnehavares

riksorganisation och en reservant inom socialstyrelsen. Tvekan

rörande behovet av en ny lagstiftning uttalas av länsstyrelsen i Södermanlands

län, stadsfullmäktige i sex städer, kommunalfullmäktige i fyra

kommuner, landstingens förvaltningsutskott i tre län samt i ytterligare ett

och annat utlåtande.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anmärker, att förslaget i vissa avseenden

måste anses sträcka sig åtskilligt utanför den ram, som uppdragits i direktiven,

samt uttalar missnöje med förslaget i fråga om den kommunala bestämmanderätten,

möjligheten till s. k. kostnadsfri försändning och efterhandsköp

m. m. Då länsstyrelsen jämväl i övrigt finner förslaget vara mindre

tillfredsställande, förordas en grundlig omarbetning, därvid ögonmärket alltjämt

bör vara det av 1928 års riksdag angivna.

Landstingets förvaltningsutskott i Västerbottens län förmenar, att man i

revisionens förslag saknar anvisning på åtgärder, som kunna verksamt befrämja

dryckessedens tillbakaträngande.

Liknande synpunkter som de nu anförda ligga i allmänhet till grund jämväl

för de yttranden i övrigt, som kunna anses giva uttryck för ett ogillande

av förslaget i dess helhet.

Sveriges moth ok sinne hav ares riksorganisation intager emellertid en särställning,

i det att densamma förordar en helt ny utredning för åvägabringande

av en lagstiftning, uppbyggd efter andra riktlinjer än som gälla för den

nuvarande försäljningslagstiftningen. Jämväl nyss omförmälde reservant

inom socialstyrelsen ställer sig av liknande skäl avvisande mot vissa av de

anordningar, som utmärka den gällande lagstiftningen.

I motsats till den kritik, som sålunda på några håll framkommit, uttalas

av Överståthållarämbetet, ett flertal länsstyrelser och sammanslutningar av

nykterhetsnämnder m. fl., att det framlagda förslaget synes ägnat att undanröja

åtskilliga olägenheter, som varit förknippade med nuvarande lagstiftning

i ämnet, samtidigt som det finnes vara präglat av en strävan att bibehålla

och utbygga de föreskrifter, som visat sig främja folknykterheten.

Såsom särskilt förtjänstfullt betecknas i vissa fall, att i förslaget upptagits

bestämmelser i ett flertal frågor, som hittills reglerats allenast genom föreskrifter

av kontrollorganen.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

47

Redan tidigare, vid anmälan inför Kungl. Majit i december 1935 av det Departement
chef

671»

föreliggande förslaget, har jag framhållit, hurusom enligt min mening förslaget

i åtskilliga hänseenden innebär en förbättring i förhållande till den

nu gällande ordningen och sålunda i det stora hela synes ägnat att kunna

läggas till grund för en lagstiftning i ämnet. Jag får i samband med min

redogörelse för de olika delarna av förslaget tillfälle att i det följande närmare

motivera min ståndpunkt härutinnan. I detta sammanhang skall jag

emellertid något uppehålla mig vid den förut berörda invändningen, att det

överhuvud skulle vara olämpligt eller obehövligt att nu verkställa en mera

omfattande revision av lagstiftningen på förevarande område.

Den förenämnde reservanten inom rusdryckslagstiftningsrevisionen anmärker

i sådant hänseende bland annat, att den framställning från riksdagen, som

föranledde revisionens tillsättande, torde ha möjliggjorts därigenom att representanter

för olika grupper av missnöjda förenade sig om kravet på en

utredning. Under sådana förhållanden finner reservanten det ligga i sakens

natur, att någon enighet om de sakliga riktlinjerna för utredningen ej

kunnat vinnas. Lika litet som bevillningsutskottets utlåtande givit någon ledning

härutinnan finner reservanten de utredningar, som revisionen verkställt,

lia lämnat anvisning å de punkter i lagstiftningen, som borde bliva föremål

för ändring. Av revisionen infordrade yttranden hade sålunda närmast givit

vid handen, att man huvudsakligen vore nöjd med den nuvarande lagstiftningen

och att kravet på ändringar avsåge andra närliggande områden. Reservanten

anmärker i övrigt, att ett förverkligande i större utsträckning av

bevillningsutskottets krav på utformade detaljföreskrifter skulle leda till försvårad

tillämpning av författningen.

Vad reservanten sålunda anfört rörande behovet av ändrade bestämmelser

på förevarande område jävas av den uppfattning, som kommit till uttryck

bland revisionens övriga ledamöter samt i ett flertal yttranden. Även för

egen del finner jag det uppenbart, att den nuvarande lagstiftningen är behäftad

med ofullkomligheter, vilka det bör vara angeläget att undanröja.

Såsom en brist i lagstiftningen får exempelvis anses, att så betydelsefulla

anordningar som den individuella utminuteringskontrollen och utskänkningsrestriktionerna

endast ofullständigt eller icke alls regleras i författningen.

Förslaget innebär härutinnan en given förbättring i förhållande till gällande

lagstiftning. Jämväl i övrigt innehåller förslaget bestämmelser, som

torde vara ägnade att undanröja vissa med den nuvarande ordningen förenade

olägenheter.

Den omförmälde reservanten har, utöver vad förut angivits, erinrat jämväl

örn nackdelen av alltför ofta återkommande ändringar i lagstiftningen på förevarande

område. Denna synpunkt förtjänar i och för sig helt visst att beaktas

men torde icke med nämnvärd styrka göra sig gällande i fråga om ett

förslag, vilket i likhet med det nu föreliggande i stort sett avser allenast att

åvägabringa förbättringar på grundval av den bestående ordningen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 242-

I enlighet med vad sålunda anförts och då härtill kommer, att förslaget i

allmänhet erhållit en avfattning, som bättre än den nu gällande förordningen

tillgodoser kravet på klarhet och reda i föreskrifterna på hithörande område,

har jag icke kunnat fästa avseende vid de angivna betänkligheterna

mot en ny lagstiftning i ämnet.

Valet av restriktionssystem.

Revisionens yttrande.

Revisionen har ägnat en huvuddel av sitt betänkande åt undersökningar

och överväganden i syfte att få utrönt, huruvida den individuella utminuteringskontrollen

kan anses äga ett sådant värde, att den bör upptagas jämväl

i en ny försäljningslagstiftning, eller örn en dylik lagstiftning i stället

bör bygga på en mycket hög beskattning av den typ, som genomförts i Danmark.

Jag torde härutinnan till en början få hänvisa till uppgifterna i betänkandet

angående dels nedgången i alkoholkonsumtionen i Sverige,

Danmark och ett antal andra länder sedan tiden före kriget (sid. 75—

77, 89 och 90, 92—95 och tabellerna nr 1—3, 18, 22—24 samt 28 och 29 i

den vid betänkandet fogade tabellbilagan), dels ock förbättringen i

nykterhetstillståndet under senare tid i förstnämnda båda länder,

i den mån en sådan förbättring kan utläsas ur uppgifter angående antalet

fylleriförseelser m. m. (sid. 77—83, 603—611, 666 och 667, 95—99, 611—

615 samt tabellerna nr 9—16 och 19—21 i tabellbilagan, jämförda med tabellerna

nr 25—27 i samma bilaga).

Såsom en sammanfattning uttalar revisionen i anslutning till dessa uppgifter,

att nykterhetstillståndet i Sverige och Danmark sedan tiden före kriget

synes ha avsevärt förbättrats i den meningen, att omfattningen av olika

slags alkoholskador minskats. Vad beträffar städerna finner revisionen

denna minskning ha haft ungefär samma proportioner i de båda länderna.

Uppgifterna för landsbygden förklaras däremot vara alltför osäkra för att

någon jämförelse överhuvud skulle vara möjlig att verkställa. Revisionen

konstaterar, att förbättringen i nykterhetstillståndet i Danmark inträtt samtidigt

med att spritdryckskonsumtionen därstädes minskats mycket starkt

— från drygt åtta till omkring en liter per invånare — under det att motsvarande

förbättring i Sverige inträtt jämsides med en svagare nedgång i

konsumtionen, eller från omkring sju liter per invånare till mellan fyra och

fem liter per invånare.1

Revisionen framhåller emellertid, att statistiken om alkoholskadorna icke

1 Dessa siffror avse den årliga konsumtionen av spritdrycker efter reduktion till 50 procent

alkoholstyrka. I motsats härtill utvisa uppgifterna å sid. 76 i betänkandet den faktiska spritdryckskonsumtionen,

oavsett alkoholstyrkan, och uppgifterna i slutet av sid. 94 konsumtionen

av alkoholhaltiga drycker reducerade till 100 procent alkohol.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

49

medgiver någon direkt jämförelse i fråga om nykterhetstillståndets

läge i Danmark och Sverige. Härutinnan anför revisionen

närmare:

Dels omfattar denna statisk blott en ringa del av det verkliga antalet ifrågavarande

skador, dels kan denna andel icke förutsättas vara densamma,

enär omständigheterna vid statistikens tillkomst äro väsentligt olika i de

båda länderna. Det förhållandet, att exempelvis antalet fylleriförseelser per

10 000 invånare är mycket lägre i Danmark än i Sverige, kan sålunda tjäna

som bevis endast för att det av myndigheterna på något sätt, t. ex. genom

anhållande, beivrade fylleriet har betydligt mindre omfattning i det

förra landet än i det senare, men lämnar ej besked om proportionen mellan

de faktiskt inträffade fyllerifallen i de båda länderna. Konsumtionsstatistikens

uppgifter äro däremot jämförbara såtillvida, att de omfatta huvudparten

och icke blott en mindre del av förbrukningen, men de äro av andra

skäl icke ägnade att på ett tillförligt sätt mäta nykterhetstillståndet. Det

är nämligen icke möjligt att utgå från att de av alkoholbruket härledda

missförhållandena inom ett land stå i någon bestämd proportion till den

totala konsumtionen inom landet. Av betydelse härutinnan är icke blott

huru stor konsumtionen är utan även huru den är beskaffad: huru den fördelar

sig på olika konsumentgrupper, örn konsumtionen i huvudsak är begränsad

till ett mindretal, som innefattar ett betydande antal missbrukare,

eller är någorlunda jämnt fördelad över hela befolkningen, om konsumtionen,

beroende på olika vanor, väsentligen är anknuten till måltiderna eller

motsatsen, om särskilda åtgärder vidtagits för att förebygga överdriven konsumtion

eller sådana åtgärder saknas o. s. v. Den omständigheten, att spritdryckskonsumtionen

numera är väsentligt lägre i Danmark än i Sverige, utgör

sålunda icke något säkert bevis för att de av denna konsumtion åstadkomna

skadeverkningarna äro mindre i det förra landet än härstädes. Det

är emellertid å andra sidan uppenbart, att en hög spritdryckskonsumtion

— under i övrigt lika förhållanden — innefattar större faror för nykterhetstillståndet

än en låg sådan. Av uppgifterna rörande spritdryckskonsumtionen

i olika länder framgår, att konsumtionen av spritdrycker i vårt land

numera måste anses vara relativt hög. Det är därför av behovet påkallat,

att det allmänna beaktar den fara, som ligger i denna omständighet.

Revisionen, som grundar sin åsikt om nykterhetstillståndets förbättring i

Sverige jämväl på infordrade uppgifter från flertalet nykterhetsnämnder

i riket (jämför sid. 83—88 i betänkandet), ingår vidare

på frågan örn orsakerna till denna gynnsamma utveckling.

Härutinnan erinrar revisionen (sid. 102—104), hurusom

förutom åtgärder från det allmännas sida jämväl åtskilliga andra omständigheter

varit ägnade att medverka till den inträdda förbättringen. Sa anser

revisionen den höjning i fråga om ekonomisk och social standard, som sedan

förkrigstiden inträtt beträffande stora delar av vårt lands befolkning, ha lett

till ökad reaktion mot överdrivet alkoholbruk. Nya former för förströelse

och rekreation, bilismens utveckling, ökade bildningsmöjligheter samt upplysningsverksamheten

i nykterhetsfrågan m. lii. antagas vidare lia verkat i

samma riktning.

Vad beträffar åtgärder från det allmännas sida i syfte att främja nykterhetstillståndet

uttalar revisionen, att den nykterhetsvårdande verksamhet,

Bihang till riksdagens protokoll 11)117. 1 sami. Nr 242. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

som alltsedan alkoholistlagstiftningens ikraftträdande år 1916 i ständigt

ökad omfattning bedrives av nykterhetsnämnder och alkoholistanstalter,

otvivelaktigt medverkat till nedgången av det grövre alkoholmissbruket, särskilt

i större samhällen. Den omorganisation av partihandeln och utminuteringen,

som genomfördes i samband med den nuvarande försäljningslagstiftningen

och varigenom det privatekonomiska intresset utestängdes från dessa

verksamhetsområden, finner revisionen jämväl ha varit till gagn för nykterhetstillståndet.

Även det förhållandet att systembolagen numera i större

utsträckning själva handha rörelsen å de s. k. folkrestaurangerna, tillmätes

av revisionen en stor nykterhetsfrämjande verkan. Mera delade finner revisionen

meningarna vara i fråga örn den nykterhetseffekt, som må anses tillkomma

den individuella utminuteringskontrollen.

Då svaret på sistnämnda spörsmål av revisionen tillagts avgörande betydelse

för lösningen av hela det föreliggande utredningsuppdraget, har revisionen

i betänkandet lämnat en ingående redogörelse för den individuella

utminuter! ngskon trollens uppkomst och utveckling

(sid. 105—125) samt därefter (sid. 126—137) framlagt sin uppfattning

rörande verkningarna av denna kontroll. Under hänvisning

i övrigt till den sålunda lämnade framställningen skall jag här i

korthet angiva huvuddragen av revisionens yttrande angående verkningarna

av den individuella utminuteringskontrollen.

Revisionen ingår till en början på frågan i vad mån spritdryckskonsumtionen

och alkoholmissbruket kunna antagas ha rönt inverkan av ifrågavarande

kontroll och uttalar såsom sin uppfattning, alt den individuella utminuteringskontrollen

verksamt bidragit till en minskning av den totala

spritdryckskonsumtionen samt utgjort en huvudorsak till den definitiva nedgång

i fylleriförseelsernas antal, som kan konstateras ha inträtt under åren

1921 och 1922, eller just den tid, då den individuella kontrollen över hela

landet blivit genomförd i full utsträckning. Revisionen fortsätter:

Det ligger i detta systems natur, att dess verkningar i första hand träffa

det mera skadliga alkoholbruket, d. v. s. sådan konsumtion, som leder till

mera uppenbart missbruk. Den uppfattningen, att utminuteringskontrollen

även under senare år varit ett verksamt medel mot alkoholmissbruket stödes

också i stort sett av nykterhetsnämndernas utsagor till revisionen.

I utminuteringskontrollens återhållande inverkan på det mera skadliga

alkoholbruket ligger utan tvivel denna anordnings huvudförtjänst, vilket

står i full överensstämmelse med dess syfte att bekämpa missbruket men

icke direkt angripa det lojala bruket. Det finns emellertid icke någon klar

gränslinje mellan missbruk och oskadlig! bruk och därav följer, att utminuteringskontrollens

verkningar icke äro begränsade endast till mer eller mindre

uppenbara missbrukare utan jämväl göra sig gällande med avseende å

alkoholvanorna hos en större del av konsumenterna. Det är i detta avseende

belysande att jämföra den allmänna opinionens inställning till motboken

vid tidpunkten för dess införande och under de senaste åren. Då motboken

infördes, betraktades till och med begränsningen till lagens maximikvantitet,

fyra liter i månaden, av mången måttlig konsument såsom ett opåkallat

ingrepp i fullt tolerabla konsumtionsvanor. Nu torde man däremot i allmänhet

lia godtagit den uppfattningen, att även lägre tilldelningskvantiteter

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

51

än den nyss nämnda kunna vara fullt tillräckliga för ett måttligt behov.

Även örn denna utveckling främjats av flera omständigheter, ligger dock enligt

revisionens mening en bidragande orsak till densamma däri, att den individuella

utminuteringskontrollen utövat ett uppfostrande inflytande jämväl

på sådana konsumenter, vilka alldeles icke kunna hänföras till missbrukarnas

kategori. Denna gynnsamma verkan måste enligt revisionens

mening tagas i beaktande vid värdesättningen av detta system.

Revisionen ingår därefter på kritiken mot den individuella utminuteringskontrollen.

Enligt en åsikt skall denna kontroll till följd av sin psykologiska

inverkan på allmänheten, ha utvidgat och befäst alkoholbruket i vårt

land. Mot kontrollen har jämväl anmärkts, att den främjar uppkomsten av

en omfattande olaga hantering.

Vad angår det förstnämnda påståendet erinrar revisionen, att den olika

värdesättningen av utminuteringskontrollen i många fall torde bottna i skiljaktiga

uppfattningar om försäljningslcigstiftningens syfte. Revisionen anför

härutinnan bland annat följande:

Enligt en uppfattning är så gott som varje alkoholbruk åtföljt av skadeverkningar.

Dessa skador anses under rådande alkoholvanor i samhället

vara så betydande, att det framstår såsom en viktig uppgift för lagstiftningen

att radikalt ingripa mot själva alkoholbruket, oavsett den form vari

detta framträder. Det låter sig nämligen enligt denna uppfattning icke göra

att komma till rätta med missbruket utan att inrikta sig mot själva bruket.

Denna meningsriktning har så mycket mindre anledning att draga någon

gräns häremellan som den uppfattar skillnaden mellan det enligt gängse

mening måttliga och oskadliga bruket samt missbruket mera såsom en gradän

som en artskillnad. Genom det måttliga alkoholbruket upprätthålles nämligen

den allmänna seden i samhället att använda alkohol såsom njutningsmedel,

och så länge denna sedvänja består måste de uppenbara missbruksfallen

också förekomma. En lagstiftning, som väsentligen är inriktad på att

hålla tillbaka missbruket men är gestaltad så, att den icke samtidigt angriper

själva dryckesseden, måste från denna utgångspunkt betecknas såsom icke

tillfyllestgörande.

I motsats härtill står den uppfattning, som gör gällande, att lagstiftningens

huvudsyfte bör vara att hålla tillbaka missbruket. En utgångspunkt vid

denna inställning är, att de psykologiska förutsättningarna för att vinna

åsyftad verkan av lagstiftningen bliva långt större, om denna väsentligen begränsas

till angivna, förvisso mycket viktiga och maktpåliggande uppgift,

vars värde allmänt erkännes, än örn dess syfte angives vara att söka hindra

eller minska det måttliga bruket, vilket av den stora allmänheten uppfattas

såsom en angelägenhet, fallande utanför lagstiftningens uppgift. Med avseende

å betydelsen av allmänhetens psykologiska reaktion gentemot lagstiftningen

hänvisa företrädarna för denna uppfattning bland annat till de ogynnsamma

erfarenheterna i de länder, som tillämpat förbudslagstiftning. Det i

och för sig önskvärda syftet att få lill stånd en minskning jämväl i den måttliga

konsumtionen beil'' enligt denna meningsriktning därför väsentligen åvila

andra krafter i samhället än lagstiftningen.

Dessa skiljaktigheter i fråga örn lagstiftningens grundläggande syfte bero

säkerligen icke enbart på olikheter i den nykterhetspolitiska uppfattningen

örn statens uppgifter på detta område utan även på en djupgående skillnad

i fråga örn uppskattningen av lagstiftningens möjligheter och förmåga att

uppnå bestående resultat med avseende å själva alkoholbrukets tillbakaträngande.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Revisionen angiver härefter sin egen ståndpunkt till ifrågavarande spörsmål:
Enligt

revisionens mening bör försäljningslagstiftningen ha till huvudsyfte

att förebygga missbruk av alkohol, detta uttryck taget i en långt vidsträcktare

betydelse än den som ligger till grund exempelvis för alkoholistlagen.

Det är emellertid av flera orsaker — däribland icke minst den fortgående

utvecklingen i fråga om den allmänna inställningen gentemot alkoholmissbruket

— vanskligt att giva en bestämd definition på vad som härvid

bör förstås med missbruk, och man får därför nöja sig med att fastslå, att

gränsen mellan tolerabel! bruk och missbruk bör dragas under beaktande icke

blott av sociala utan även hygieniska och ekonomiska synpunkter. Ett sålunda

uppfattat missbruksbegrepp är säkerligen strängare än mången måttlig

alkoholkonsuments uppfattning i frågan.

Om lagstiftningen sålunda bör lia till huvudsyfte att komma till rätta med

det skadliga bruket, innebär detta dock icke, att den måste avstå från åtgärder,

som visserligen närmast sikta på missbruket men träffa både detta

och det lojala bruket. Exempel på sådana åtgärder äro, förutom hela den individuella

utminuteringskontrollen, de s. k. generella restriktionerna, såsom

begränsning av antalet försäljningsställen, föreskrifter örn försäljningstider,

förbud mot försäljning till underåriga m. fl. 1 den mån dylika åtgärder äga

förmåga att, vid sidan av sina återhållande verkningar med avseende å missbruket,

bidraga till att minska det lojala alkoholbrukets plats i samhällslivet,

är detta enligt revisionens förmenande att beteckna icke såsom en brist utan

såsom en förtjänst. Svårigheten är emellertid att bedöma, i vilken omfattning

det är möjligt att genom lagstiftningen förverkliga önskemålet att begränsa

själva bruket av alkohol. Revisionens betänksamhet i detta avseende

grundas på den uppfattningen, att det är synnerligen angeläget, att man vid

denna lagstiftnings utformning beaktar faran för att den allmänna opinionen

kan ledas in i fientlig riktning mot hela lagstiftningen — och sålunda verkningarna

även i fråga örn det uppenbara missbruket äventyras — örn denna

framstår såsom alltför långt gående. Det ligger i sakens natur, att det icke

är möjligt att prestera bindande bevis för att man, vid en avvägning, huru

långt lagstiftningen skall syfta, bör stanna vid en viss punkt och icke sträcka

sig längre. Man rör sig här med överväganden av huvudsakligen psykogiska

faktorer, i fråga örn vilka bedömarens egen personliga inställning utgör

det icke minst utslagsgivande momentet. Revisionen kan med avseende

härå endast uttala, att den för sin del icke tilltror lagstiftningen förmåga att

utöva en avgörande inverkan på själva bruket av alkohol utan vill hänvisa

denna uppgift väsentligen till andra krafter i samhället.

Revisionen finner det i detta sammanhang påkallat att framhålla, att denna

dess uppfattning icke innebär ett underkännande av den stora betydelse absolutismens

idé har för det allmänna nykterhetstillståndets höjande. Den anser

det vara en angelägen uppgift för det allmänna att även framgent lämna

kraftigt stöd åt upplysningsverksamheten i nykterhetsfrågan samt främja den

organiserade nykterhetsrörelsens strävanden.

Revisionen övergår härefter till att närmare bemöta den anmärkningen, att

utminuteringskontrollen skulle ha utvidgat och befäst alkoholbruket i det

svenska samhället. Härutinnan erinrar revisionen, att det visserligen icke är

alldeles otänkbart att en inköpsrätt, som icke är fri utan underkastad viss

prövning, därmed erhåller ett värde i och för sig, som gör den eftersträvansvärd

även i fall, då inköpsmöjligheterna eljest icke skulle ha utnyttjats. Den

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242-

53

merkonsumtion, som tilläventyrs av sådan anledning uppkommit, anser revisionen

dock ringa i jämförelse med den återhållande inverkan på konsumtionen,

som utminuteringskontrollen i övrigt utövar. En ökning av antalet

motböcker har visserligen inträtt under 1920-talet. Men denna ökning, som

av revisionen — med hänsyn tagen till befolkningstillväxten och åldersförskjutningen

— uppskattas till omkring 11 procent, vill revisionen närmast

tillskriva andra omständigheter än den individuella utminuteringskontrollen;

revisionen hänvisar sålunda bland annat till förbättringen av de ekonomiska

konjunkturerna under ifrågavarande tid. I allt fall anser revisionen det

icke ha övertygande visats, att stegringen av motboksantalet väsentligen

skulle ha sin förklaring i en tendens hos det tillämpade systemet att utbreda

bruket av spritdrycker. Å andra sidan medgiver revisionen, att kritiken såtillvida

kan anses äga ett visst fog som gällande bestämmelser om rätt att

uttaga viss tilldelning endast under korta perioder, i regel kalendermånader,

lätt kunna föranleda större inköp än som för tillfället äro behövliga. Revisionen

erinrar, hurusom rättelse i avseende å detta missförhållande kan vinnas

genom bestämmelser om s. k. efterhandsköp.

Beträffande påståendet att den individuella kontrollen skulle vara ägnad

att framkalla olaga sprithantering anmärker revisionen, att varje restriktivt

försäljningssystem innebär betingelser för en dylik hantering. Uppkomsten

av smuggling och lönnbränning i vårt land måste dock enligt revisionens

förmenande i hög grad ha främjats jämväl av andra omständigheter, såsom

allmänhetens inställning till den särskilda krislagstiftningen under de senare

krigsåren och tiden närmast därefter, förbudet mot försäljning av spritdrycker

i Finland och Norge — vilket medförde, att de närmast på dessa

länder inriktade smugglingsföretagen utsträcktes jämväl till vårt land —

samt överproduktionen av spritdrycker i Europa. Revisionen finner det icke

vara möjligt att avgöra i vilken mån förekomsten av smuggling och lönnbränning

är att tillskriva den ena eller andra av dessa ogynnsamma omständigheter

eller själva utminuteringskontrollen.

I en följande avdelning av betänkandet (sid. 138—145) upptager revisionen

slutligen till besvarande frågan, huruvida det kan föreligga anledning

att utbyta det individuella kontrollsystemet mot hög

spritdrycksbeskattning. Revisionen, som finner ett dylikt utbyte

böra ifrågakomma endast under förutsättning, alt den senare anordningen

skulle medföra gynnsammare verkningar i nykterhetsavseende än den nu

gällande lagstiftningen, erinrar härvid till en början, hurusom de icke legislativa

faktorer, vilka medverkat till förbättringen av nykterhetstillståndet i vårt

land, torde lia gjort sig gällande med ungefär samma styrka i Danmark som

härstädes. Härav anser revisionen följa, att de på nykterhetstillståndet inverkande

faktorer, vilka icke varit gemensamma för de båda länderna —

i Danmark framför allt den höga beskattningen och i Sverige särskilt det individuella

kontrollsystemet — i stort sett haft likvärdig effekt, i det att nedgången

i vissa yttringar av alkoholmissbruk varit ungefär lika utpräglad i

de båda länderna. Från den utgångspunkten, att syftet med försäljningslag
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

stiftningen i första hand är att komma tillrätta med alkoholkonsumtionens

mera påtagliga skadeverkningar, skulle sålunda enligt revisionens mening

tillräcklig anledning icke föreligga att övergå från den individuella utminuteringskontrollen

till ett system med hög spritdrycksbeskattning.

Med hänsyn till att konsumtionsminskningen varit långt starkare i Danmark

än i Sverige och att nedgången i Danmark väsentligen är att tillskriva

den höga spritdrycksbeskattningen finner revisionen likväl erforderligt ingå

på en undersökning, huruvida det skäligen kan antagas, att en dylik beskattning

skulle medföra lika goda verkningar i Sverige som i Danmark.

Denna fråga besvaras emellertid av revisionen nekande; enligt dess åsikt

finnas tvärtom skäl att befara, att nykterhetstillståndet i vårt land skulle försämras

under en sådan ordning till följd av ökad olaga hantering. Revisionen

erinrar härutinnan bland annat, hurusom olaga hantering redan förekommer

i vårt land i betydande omfattning, medan det i Danmark knappast torde

lia bedrivits sådan verksamhet, då spritdrycksbeskattningen genomfördes

år 1917. Bortsett härifrån göra olikheter i geografiskt hänseende och i fråga

örn bebyggelsens täthet faran för olaga hantering större i Sverige än i Danmark.

Revisionen framhåller vidare, att en betydande förhöjning av spritdrycksbeskattningen

i vårt land, vidtagen under nu rådande förhållanden

och huvudsakligen av nykterhetspolitiska skäl, icke lärer kunna vinna tillbörlig

förståelse från allmänhetens sida. Jämväl i detta avseende voro förhållandena

annorlunda vid spritbeskattningens införande i Danmark. Skattehöjningen

framstod där på sin tid såsom mer eller mindre ofrånkomlig

med hänsyn till då rådande varuknapphet m. m., vilket medförde, att densamma

redan vid sitt framträdande erhöll stöd i den allmänna meningen.

Slutligen gör revisionen gällande, att en hög spritbeskattning icke heller

kan förväntas medföra en lika stor nedgång i den lagliga spritdryckskonsumtionen

i Sverige som i Danmark. Till stöd härför åberopas dels att en skattehöjning

i Sverige bomme att drabba ett försäljningspris, som till följd av

redan genomförd beskattning är väsentligt högre än motsvarande försäljningspris

i Danmark vid tiden före spritbeskattningens införande, dels ock

att spritdryckskonsumtionen i Danmark vid nyssnämnda tid ej hade underkastats

någon nämnvärd reglering från det allmännas sida, under det att i

vårt land konsumtionen redan nedbringats under medverkan av en restriktiv

försäljningslagstiftning.

Revisionen, som alltså tillstyrker att nu gällande restriktionssystem på utminuteringens

område bibehålies i sina huvuddrag, uttalar i anslutning härtill,

att statsfinansiella hänsyn, liksom hittills, böra träda i förgrunden vid

förekommande frågor örn ändring av spritdrycksbeskattningen. Därest med

bibehållande av gällande försäljningssystem konsumtionen kunde hållas nere

och alkoholbrukets utbredning förhindras genom en lämpligt avvägd spritdrycksbeskattning,

finner revisionen detta visserligen vara i och för sig önskvärt.

Revisionen erinrar emellertid, att en konsumtionsminskning ingalunda

alltid får anses angiva en motsvarande förbättring av nykterhetstillståndet och

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

att faran för olaga hantering bör noggrant beaktas vid varje omreglering av

spritdryckspriserna.

Såsom ett led i den individuella utminuteringskontrollen framstår enligt

gällande ordning vad som plägar betecknas såsom ransoneringssystem

e t eller maximeringen, d. v. s. bestämmandet för varje köpare av

visst inköpsmaximum i fråga örn spritdrycker, undantagsvis även vin. Såsom

tidigare framhållits stadgar rusdrycksförsäljningsförordningen härutinnan,

att spritdrycker i regel ej må till någon utminuteras i större myckenhet

än fyra liter i kalendermånaden. Inom den salunda angivna ramen

lia systembolagen emellertid, med tillämpning av kontrollstyrelsens anvisningar

eller kommunala särbestämmelser, vidtagit sådana inskränkningar, att

endast omkring en femtedel av samtliga inköpsberättigade äga uttaga den i

författningen stadgade maximikvantiteten.

En obligatorisk förhandsbegränsning i fråga örn kundkretsen i allmänhet

behöver dock ingalunda anses såsom ett nödvändigt moment i den individuella

kontrollen; då kontrollen från början infördes tillämpades flerstädes

icke någon förhandsbegränsning. Revisionen har också (sid. 156 ff.) till behandling

upptagit frågan, huruvida tilläventyrs i en ny försäljningsförordning

inköpsrätten bör lämnas fri för den stora mängden anmärkningsfria

konsumenter med åliggande allenast för systembolagen att, örn särskild anledning

därtill yppas, efterhand vidtaga erforderliga inskränkningar.

En sådan anordning avvisas emellertid av revisionen på i huvudsak följande

grunder. Systembolagen äga enligt revisionens asikt icke tillräcklig

kännedom om kundkretsen för att kunna pa ett tillfredsställande sätt i förväg

avgöra, örn fri inköpsrätt skall förvägras eller ej. Därest flertalet köpare

skulle äga verkställa inköp utöver det egna legitima behovet, skulle vidare

överlåtelse av lagligen inköpta spritdrycker säkerligen komma att äga rum

i väsentligt ökad omfattning. Försäljningslagstiftningens uppgift att kraftigt

förebygga alkoholskadorna i samhället skulle icke heller i önskvärd

grad tillgodoses, därest begränsningar vidtogos först sedan en mer eller mindre

svårartad alkoholskada konstaterades ha inträtt. Slutligen måste en anordning

av nu förevarande slag medföra ökade tillämpningssvårigheter för systembolagen.

Revisionen, som håller för visst, att sistnämnda svårigheter i praktiken

skulle leda till att systembolagen nödgades tillämpa en maximering utan

direkt stöd av författningen, förordar med hänsyn till det nu anförda bibehållande

för kundkretsen i dess helhet av en obligatorisk förhandsbegränsning

inom ramen av ett i försäljningsförordningen angivet inköpsmaximum.

Vad angår utskänkningen uttalar revisionen, att den åsyftade verkan av

utminuteringsrestriktionerna kunde helt eller delvis omintetgöras, såvida ej

åtgärder med ungefär samma konsumtionsbegränsande verkan vidtoges jämväl

beträffande utskänkningen. Särskilda utskänkningsrestriktioner äro därför

eldigt revisionens åsikt alltjämt erforderliga. Icke heller härutinnan lin
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 242-

ner revisionen emellertid det vara lämpligt att uteslutande lita till en hög

beskattning. Revisionen anför sålunda:

En synnerligen betydelsefull omständighet i det nu gällande systemet av

restriktiva anordningar är, att utskänkningspriserna ligga betydligt högre

än motsvarande utminuteringspriser. Att uteslutande eller huvudsakligen

bygga den nödiga konsumtionsbegränsningen på en förhöjning av utskänkmngspriserna

skulle emellertid enligt revisionens mening stöta på praktiska

svårigheter, då redan den nuvarande prisskillnaden lärer ha medfört missförhållanden,

i det att tillställningar med förtäring av spritdrycker i ganska

stor utsträckning förläggas till restauranger utan tillstånd till utskänkning av

ifrågavarande slag, därvid förtäring av utminuteringsvis inköpta spritdrycker

äger runi i strid mot härutinnan gällande förbud. Att en viss, icke alltför

obetydlig skillnad alltjämt måste upprätthållas mellan utminuterings- och

utskänkningspriserna, ligger emellertid i sakens natur.

Enligt revisionens mening tala övervägande skäl för att regler om måltidstvång

och begränsning av utskänkningskvantiterna upptagas jämväl i en

ny lagstiftning. Revisionen anför härutinnan bland annat följande:

Förutom genom prissättningen regleras för närvarande utskänkningens

omfattning väsentligen genom föreskrifterna örn måltidstvång och begränsning

av utskänkningskvantiteterna. Dessa båda slag av restriktioner stå

i ett visst samband med varandra, i det att måltidstvånget bildar en förutsättning

för att kvantitetsbegränsningen i praktiken skall kunna genomföras.

Örn måltidstvånget ej gällde, skulle det icke erbjuda större svårigheter åtminstone

på platser med flera restauranger, där utskänkning äger rum,

att kringgå bestämmelserna om begränsning av utskänkningskvantiteten genom

s. k. krogronder.

Tillämpningen av bestämmelserna om måltidstvång och maximikvantiteter

har visserligen ingalunda överallt varit tillfredsställande, men den konsumtionsbegränsning,

som härigenom åstadkommits, torde dock ha medfört

ganska betydande verkningar i nykterhetsavseende.

Mot måltidstvånget har anmärkts, att detsamma flerstädes icke upprätthållits

på ett nöjaktigt sätt utan blivit åsidosatt genom medgivande av utskänkning

åt restauranggäster, som för formens skull beställt och betalat

s. k. restriktionsrätter utan att förtära dessa. För att dylikt slöseri med matvaror

måtte undvikas har det föreslagits, att måltidstvånget skulle ersättas

med en viss avgift, ungefär motsvarande det fastställda lägsta priset på den

nu föreskrivna måltiden. En sådan anordning skulle emellertid innebära

ett slags beskattning och väsentligen medföra samma verkningar som en

stegring av utskänkningspriserna. Samma betänkligheter som mot sistnämnda

åtgärd göra sig därför gällande även gentemot detta förslag, varför revisionen

icke anser sig kunna tillstyrka detsamma. Ett annat uppslag, som

framställts i diskussionen örn måltidstvånget, går ut på att ersätta detta med

ett slags tillståndsbevis för anmärkningsfria konsumenter, så kallade restaurangkort,

vilka skulle berättiga innehavaren att utskänkningsvis erhålla en

viss begränsad kvantitet spritdrycker. Detta förslag kan emellertid enligt

revisionens mening knappast genomföras i praktiken, då det förutsätter en

alltför vidlyftig kontroll för att förebygga överlåtelser av restaurangkorten

till misskötsamma personer. Båda dc nu behandlade förslagen sakna därjämte

den förtjänst hos måltidstvånget, som ligger däri, att detta är ägnat

att giva alkoholkonsumtionen på restaurangerna en mindre skadlig form.

Såsom en ytterligare förtjänst hos måltidstvånget framstår, att detta synes

lia medverkat till en omläggning av driften på de med utskänkningsrätt för
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

57

sedda restaurangerna i sådan riktning, att utskänkningen förlorat sin tidigare

dominerande betydelse och i stället matserveringsrörelsen blivit den viktigaste

grenen. Enligt revisionens mening har måltidstvånget även utövat en

uppfostrande inverkan på den restaurangbesökande allmänheten och därigenom

i sin mån fördelaktigt påverkat konsumtionsvanorna. Revisionen

har vid sina överväganden icke funnit, att det står någon annan utväg till

buds, som är ägnad att utgöra fullgod ersättning för måltidstvånget i dessa

hänseenden.

Även bestämmelserna örn begränsning av utskänkningskvantiteterna ha i

flera avseenden varit föremål för kritik. Det har gjorts gällande, att fastställande

av dylika kvantiteter innebär ett oberättigat ingrepp i enskildas vanor,

som lätt leder till trakasserier. Den omständigheten, att en viss maximikvantitet

fastställts, kan vidare enligt en uppfattning medföra benägenhet

hos restaurangbesökarna att till fullo utnyttja hela denna kvantitet och därför

ha till följd en ökning av konsumtionen. På vissa håll har man ansett,

alt de fastställda kvantiteterna skulle vara för stora, medan från andra håll

hävdats att de skulle vara otillräckliga, särskilt med avseende å festliga tillställningar

av avsevärt längre varaktighet än ett vanligt restaurangbesök.

Slutligen har det också framhållits, att tillämpningen av ifrågavarande bestämmelser

på åtskilliga håll vore synnerligen bristfällig.

Gentemot de sålunda framställda anmärkningarna, vilka icke torde kunna

frånkännas ett visst fog, måste dock framhållas, att den obestridliga höjning

av restaurangsederna i nykterhetsavseende, som ägt rum under de senaste

decennierna, med största sannolikhet äger samband med de föreskrifter, som

förhindra utskänkning av alltför stora kvantiteter. Trots svårigheter vid

tillämpningen ha dessa restriktioner således enligt revisionens ^mening ett sådant

värde i nykterhetsavseende, att de i stort sett böra bibehållas.

Reservationer.

I fråga om valet av restriktionssystem ha särskilda yttranden avgivits av

ett flertal av revisionens ledamöter.

Sålunda anföra herrar Johanson och Ljunggren bland annat följande:

Den svenska nykterhetsrörelsen lärer icke komma att släppa sitt enhälligt

uttalade krav i fråga örn rusdryckslagstiftningen, att den skall verka inskränkande

på själva bruket av alkohol. Detta måste nämligen anses såsom

en grundförutsättning för att det allmänna nykterhetstillståndet må

kunna effektivt och varaktigt förbättras.

Den sålunda av nykterhetsfolket hävdade principen innebär emellertid

icke ett förbehållslöst utbyte av det nuvarande systemet mot fri försäljning,

om ock med hög beskattning. Tvärtom har en dylik väg avvisats av nykterhetsrörelsens

ansvariga organ, förbudskongressen. Skall nuvarande system

slopas, varom allmänt önskemål torde förefinnas även inom nykterhetsrörelsen,

måste man lia det ersatt med något bättre. Man vill icke kasta

ifrån sig de befintliga verktygen förrän man lyckats få andra och bättre i

deras ställe. Man tror icke på att allenast en hög beskattning leder till åsyftat

resultat i nykterhetsliänseende.

Man må emellertid hysa vilken mening som tidst beträffande lämpligheten

av att utbyta det nuvarande systemet i vårt land mot exempelvis det

danska, i varje fall gäller, att en hög beskattning är ägnad att förminska

spritkonsumtionen under vilket system som helst. 1 valet mellan hög beskattning

eller individuell kontroll av köpare och inköp har revisionen för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

5° Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

ordat det senare alternativet. För vår del anse vi, att båda dessa alternativ

böra prövas.

Revisionen anser, att vid förekommande frågor om ändring av spritbeskattningen

de statsfinansiella hänsynen alltjämt böra ställas i förgrunden.

Den medger emellertid, att därvid vederbörlig hänsyn må tagas jämväl till

prishöjningens betydelse i konsumtionshänseende. Enligt vår mening bör

intresset för konsumtionsminskning äga företräde.

Beträffande spritsmuggling och annan olaga hantering, som angives vara

ett hinder för genomförande av hög beskattning, torde man kunna fastslå,

att dylika olagligheter icke kunna övervinnas genom priskonkurrens. De

måste bekämpas med alla de maktmedel staten kan förfoga över. De rikliga

spritmedlen borde ge möjlighet till avsevärt bättre föranstaltningar i sådant

hänseende än vilka nu stå till buds i kampen mot ifrågavarande

asociala element.

Den uppfattningen, att försäljningslagstiftningen bör givas möjlighet att i

högre grad än för närvarande verka inskränkande på själva bruket av alkohol,

företrädes inom revisionen jämväl av herrar Englund (sid. 496) och

Bernström (sid. 541). En annan av revisionens ledamöter, herr Ljungdahl,

säger sig vilja tillägga nykterhetslagstiftningen överhuvud uppgiften att leda

nykterhetsvården i landet (sid. 518) eller, med andra ord uttryckt, att

verka för bevarande av »det naturliga förhållandet mellan människan och

spriten, där det finns», samt återställande av detta förhållande, där det gått

förlorat (sid. 516). Efter detta mål bör enligt hans mening jämväl försäljningslagstiftningen

anpassas.

Herr Englund har utfört en omfattande undersökning (sid. 436—504) rörande

verkningarna av, å ena sidan, den i Sverige tillämpade individuella

utminuteringskontrollen samt, å andra sidan, det danska högbeskattningssystemet.

Han kommer härvid till den uppfattningen, att det danska systemet

visat sig överlägset det svenska såväl i avseende å det grövre missbrukets

tillbakaträngande som i fråga om förbättringen i allmänhet i nykterhetstillståndet.

Då det danska systemet av honom finnes vara att föredraga

jämväl ur andra synpunkter, förordar han principiellt en övergång till

detta system, övergången förklaras emellertid böra ske successivt, och till

en början bör endast ransoneringssystemet inom utminuteringen upphävas.

Sin ståndpunkt till hithörande spörsmål sammanfattar han sålunda:

Den i vårt land tillämpade individuella kontrollen har medverkat till

minskning av de grova alkoholskadorna i landet. Dess andel i denna minskning

är emellertid överskattad och denna gynnsamma verkan motväges av

att kontrollen ostridigt spritt alkoholseden till av densamma förut oberörda

medborgare. I en tid, då spritkonsumtionen i nästan alla europeiska länder

uppvisar en avsevärd nedgång, har systemet konserverat den svenska förbrukningen

vid en höjd, som uppnås endast av ett fåtal länder. På grund

av sin komplicerade natur måste den individuella kontrollen ställa mycket

stora, ofta endast bristfälligt fyllda krav på sina handhavare. Kostnaderna

äro betydande. Något verkligt stöd av folkmeningen har kontrollen icke vunnit.

Dess handhavare ha tvärtom gång på gång av en fientlig opinion tvingats

att vika från den grad av stränghet, som ett genomförande av systemet

egentligen kräver. På många håll har det numera nedsjunkit till schablon.

Det har som förbudet utlöst en omfattande smuggling och lönnbränning.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

59

Å andra sidan har det i Danmark tillämpade systemet med en hög spritbeskattning

icke endast minskat spritförbrukningen i en omfattning, som torde

sakna historiskt motstycke och som fört ned Danmark från tätplatsen bland

världens brännvinsdrickande länder till en blygsam, men mera smickrande

plats i kön. Det har därtill minskat det grövre missbruket i större omfattning,

än det invecklade svenska system, som skapats enkom i detta syfte.

Den danska metoden kräver ingen kostsam förvaltningsapparat, den inskränker

sig till ändring av en skattesats. Den åtnjuter allmän anslutning

från folket. Den har icke medfört någon olaga handel.

En undersökning av möjligheten att tillämpa denna överlägsna metod också

i Sverige, ådagalägger att vissa vanskligheter äro förbundna därmed. Till

dessa vanskligheter hör emellertid icke, som revisionen föreställer sig, en

ovillkorlig stegring av smuggling och lönnbränning, och svårigheterna äro

icke oöverkomliga. Tvenne, delvis sammanfallande handlingslinjer synas

tvärtom stå till buds, vardera med sina fördelar.

För båda är det gemensamt, att övergången till en hög beskattning icke

sker genom en enda plötslig betydande skattestegring utan genom ett antal

på varandra följande, av lämpliga tidsintervall åtskilda, smärre höjningar.

Den ena linjen skulle därutöver innebära, att man redan från början avvecklade

den övervägande delen av försäljningsrestriktionerna och på en nykterhetsnämndsorganisation

med vidgade befogenheter och med utökade personliga

resurser överläte uppgiften att möta den stegring av det grövre missbruket,

som enligt mångas mening skulle följa en sådan avveckling av restriktionerna.

Detta förfarande kunde väntas erbjuda den fördelen, att smugglingen och lönnbränningen

snabbt kommc att förintas och att den ransoneringspsykologiskt

betingade konsumtionsstegringen likaledes komme att upphöra. Linjen har

emellertid för den, som tillmäter restriktionerna en betydande förebyggande

verkan i avseende å det grövre missbruket, sin risk i den ovisshet, som förmodas

föreligga beträffande möjligheten att åstadkomma en nykterhetsnämndsorganisation

i höjd med uppgiften.

Den andra linjen skulle innebära, att man nu upphävde endast den del av

den individuella kontrollen, till vilken denna kontrolls folkpsykologiska olägenheter

främst är knuten, nämligen utsträckningen av maximeringen av inköpsrätten

också till dem, som äro anmärkningsfria ur nykterhetssynpunkt.

Ett upphävande av den allmänna maximeringen skulle visserligen endast delvis

undanröja kontrollens folkpsykologiska olägenheter och också i viss mån

bevara förutsättningarna för smuggling och lönnbränning. Denna linje drabbas

emellertid icke i samma grad som den föregående av anmärkningen, att

den vedervågar den nuvarande kontrollens profylaktiska verkan. Den har

fördelen att ha varit praktiskt prövad. Den innebär ett mindre ingrepp i redan

bestående förhållanden.

Väsentligen av sistnämnda skäl har jag för närvarande ansett mig böra förorda

sistnämnda linje.

Ransoneringssystemets slopande inom utminuteringen förordas i övrigt

jämväl av herrar Bernström och Ljungdahl.

Ben förstnämnde erinrar (sid. 511—543), hurusom förändringarna i fråga

om spritdryckskonsumtionen undergått en likartad utveckling i Frankrike

och Sverige. Då Frankrike saknar egentlig nykterhetslagstiftning samt den

svenska nykterlietslagstiftningen obestridligen innehåller åtskilliga bestämmelser

av klart konsumtionsbegränsande verkan, finner reservanten — som

förutsätter att de icke legislativa faktorer, vilka kunna anses ha ägt hilly
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Majlis proposition nr 242.

lande på ifrågavarande utveckling, varit i stort sett likvärdiga i de båda länderna

— att den svenska nykterhetslagstiftningen måste antagas innehålla

jämväl bestämmelser, ägnade att leda till en ökning av konsumtionen. En

dylik effekt vill reservanten tillmäta ransoneringssystemet inom utminuteringen.

Herr Ljungdahl (sid. 511—527 samt 535—539) finner det visserligen vara

uppenbart, att den svenska försäljningslagstiftningen bidragit till nykterhetstillståndets

förbättring i vårt land, men kan, med sin uppfattning om nykterhetslagstiftningens

ändamål, å andra sidan icke medgiva, att försäljningslagstiftningen

i det stora hela erhållit en lycklig utformning. Med stöd av

den erfarenhet, som vunnits i fråga om andra vårdformer — uppfostran,

social omvårdnad, medicinsk vård -— finner han, att följande grundsatser

kunna uppställas beträffande nykterhetsvården, nämligen dels att denna icke

i onödan bör utsträckas till de i nykterhetshänseende friska, dels att en överdriven

och alltför ensidig inriktning av vården mot sådan onykterhet, som

framkallas av yttre orsaker, kan vara ägnad att väcka slumrande anlag till liv

och därmed öka onykterheten, dels ock att en vård, som alltför mycket tager

sikte på spriten, kan medföra en stegring av ett på förefintliga anlag

eller andra inre orsaker beroende begär efter sprit. Den svenska rusdryckslagstiftningen

behandlar enligt reservantens mening, i strid mot dessa allmänna

grundsatser, »alla, som örn spriten vore deras herre; örn man bortser

från alkoholistlagstiftningen riktar den sig medvetet så gott som uteslutande

mot spriten. De ingalunda obetydliga och kraftlösa element hos densamma,

som äro av beskaffenhet att påverka människorna, äro därför till

övervägande del mera ägnade att skada än gagna.»

I sistnämnda hänseende erinrar reservanten, att utvecklingen i Sverige

i fråga om konsumtionen av spritdrycker icke varit sådan som man skulle

önskat, samt tillägger, att de i det svenska systemet liggande skadliga krafterna

verka lika långsamt som tyst.

Till förebyggande av den olyckliga verkan, som försäljningslagstiftningen

sålunda skulle lia utövat, föreslår reservanten, att bestämmelsen om en

för varje individ fastslagen maximigräns upphäves. Den behandling, som

består i begränsning av spritdryckstilldelning, bör tillgripas endast i fråga

örn personer, som visat sig vara i behov därav.

Reservanten anför vidare bland annat följande:

Såsom en viktig del av nykterhetsvården bör tilldelningen i nyssnämnda

fall anförtros åt nykterhetsnämnderna, vilka dels vid ansökan om motbok,

dels vid förekommande anledning böra äga att avgöra, örn, med hänsyn

tagen till andra synpunkter och åtgärder, begränsning bör tillgripas eller

förbud ulfärdas. För underlättande av uppgiften böra, åtminstone tillsvidare,

inköpen av systembolagen registreras på samma sätt som nu och böra bolagen

äga skyldighet att efter regler, som nyklerhetsnämnd eller länsnykterhetsnämnd

fastställer, till nykterhetsnämnden lämna löpande rapporter angående

inköpen inom kundkretsen ävensom vid anfordran stå nykterhetsnämnderna

till tjänst med upplysningar i särskilda fall. — Den ordningen

att direktörer och andra tjänstemän inom försäljningsbolagen skulle äga att

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

61

bestämma över huru mycket man finge köpa och förtära, fattades ännu

för några få år sedan inom vida kretsar av befolkningen som en rätt stor

kränkning. Jag har det intrycket, att denna känsla i stor utsträckning är

på väg att försvinna, väl delvis beroende därpå att man vänjer sig vid allt,

men också delvis därpå att uppgiften i stort sett av bolagen skötts med takt

och urskillning. Ett annat förhållande därvid är emellertid av större betydelse.

Genom att överföra till systembolagen en så stor och viktig del av

nykterlietsvården som tilldelningen har man fjärmat nykterhetsvården från

de vårdformer, med vilka den enligt sin natur har de flesta beröringspunkterna

och flesta gemensamma intressena, nämligen barnavården och fattigvården.

Ännu stadda i utformning arbeta dessa rätt mycket för sig själva.

I massor av fall lia fattigvården, barnavården och nykterhetsvården samma

objekt, inom samma familj kunna alla formerna av vård komma i fråga. Ett

intimt samarbete och enhetlighet i samarbetet, vid undersökning, vid påverkan

av människorna, vid lämnandet av stöd och hjälp o. s. v. bör på alla

dessa håll eftersträvas. Jag förmenar därför, att det även ur organisatorisk

synpunkt vore lyckligast, örn all nykterhetsvård lämnades åt nykterhetsnämnderna,

så att också denna form i sin helhet kunde ryckas in i det enhetliga

samarbete, som man hoppas skall utveckla sig. Vidare må framhållas,

att det genom att lägga tilldelningen i nämndernas händer blir möjligt att

fä den samlade nykterhetsvården jämte fattigvård och barnavård in under

en central uppsiktsmyndighet, under det alt nu tilldelningen och den nykterhetsvård,

som sammanhänger därmed, måste vara ryckt undan denna centrala

myndighet och lagd under kontrollstyrelsen.

Reservanten anmärker slutligen, att om alltför ogynnsamma verkningar

skulle uppstå genom maximeringens slopande, rättelse bör eftersträvas genom

prisförhöjningar i den mån så anses erforderligt. Härom anför han

närmare:

För de flesta människor betyda ju pengar arbete, att betala ett högt pris

mycket arbete. För en arbetande människa måste därför en prisstegring bliva

ett starkt återhållande moment. För att prisstegringen skall ha denna effekt

förutsätter den emellertid en viss grad av ansvarskänsla. Den appellerar

sålunda till ansvarskänslan i vida högre grad än maximeringen och är

på denna grund att föredraga framför denna såsom allmän restriktiv metod.

Den gör icke skada när det gäller människor, som ha den rätta ställningen

till spriten, ingen skada men mycken nytta långt ner på skalan av människor

med rubbad balans och saknar nämnvärd effekt endast vid högre grader

av rubbning, alltså där människan blivit slav under spriten. Mot denna

senare grupp må maximeringen, begränsningen av tilldelningen därför kunna

komma till användning. Att ett högt pris kan komma att ge ett högre

värde åt spriten i människors ögon kan visserligen vara möjligt, men den därav

förorsakade dragningen till spriten torde vara försvinnande liten mot den

dragning från den, som kostnaden innebär.

Remissyttrandena.

Revisionens förslag om bibehållande av den in d i v i d u e 11 a nini

inuto1 ringskontrollen har vunnit stark anslutning i remissyttrandena.

I instämmande riktning uttala sig sålunda kontrollstyrelsen, socialstyrelsen,

Överståthållarämbetet och 21 länsstyrelser, Svenska stadsförbundets

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

styrelse, Systembolagsföreningarnas förtroendenämnd, landsföreningen för

folknykterhet utan förbud, Systembolagens personalförening, flertalet sammanslutningar

av nykterhetsnämnder och ett stort antal kommunala representationer,

polismyndigheter m. fl. Tre länsstyrelser yttra sig ej i förevarande

del men torde få anses ha förutsatt, att individuell kontroll i fråga örn

utmmuteringen alltjämt skall bibehållas.

Kontrollstyrelsen anför:

Styrelsen håller i likhet med revisonen före, att försäljningslagstiftningens

huvudsyfte får anses vara att förebygga och tillhakatränga sådant alkoholbruk,

som har sociala, moraliska, hygieniska eller ekonomiska skador till

följd, och som därför kan betecknas som missbruk. Kan lagstiftningen därjämte

reducera alkoholbrukets omfattning och roll överhuvud taget, måste en

sådan verkan för lagstiftaren framstå såsom önskvärd och betydelsefull.

Gränsen mellan bruk och missbruk är till sin natur icke en skarpt uppdragen

linje utan ett vidsträckt gränsområde, varav med stigande upplysning och

kultur allt större delar hänförts till det icke invändningsfria brukets område.

Kraven på vad som kan anses oantastligt i fråga om alkoholnjutning lia sålunda

under utvecklingens gång undan för undan skärpts, och området för

den socialt riskfria alkoholanvändningen har genom teknikens och samfärdslivets

omgestaltning under de senaste årtiondena allt starkare kringskurits.

I den mån lagstiftningen förmår att befästa och befrämja denna utveckling

— och man torde icke vara berättigad att frånkänna lagstiftningsåtgärderna

varje förmåga i sådan hänseende — kan detta endast vara ägnat att höja

vårt folks hälsa och hyfsning. Ä andra sidan får lagstiftningen uppenbarligen

icke för vinnandet av dessa värden pressas därhän, att dess fotfäste i

den ansvarskännande och besinningsfulla folkmeningen äventyras. Ty örn

så sker, kunna vunna resultat snabbt spolieras, och lagstiftningen kan komma

att motverka i stället för främja sitt eget syfte även i avseende å undanröjandet

av det mera avancerade missbruket.

I överensstämmelse med de till revisionen lämnade direktiven har denna ägnat

en huvudpart av utredningsarbetet åt frågan örn den i vårt land gällande

rusdryckslagstiftningens verkningar sedda mot bakgrunden av det sålunda

angivna syftet. Revisionen har därvid sökt fastställa dessa verkningar

dels genom en analys av ett antal statistiska data från vårt eget land, dels

genom vissa jämförande undersökningar på grundval av utländskt material.

Huvudintresset har därvid ägnats åt en jämförelse mellan verkningarna i

nyklerhetshänseende av å ena sidan den i vårt land prövade restriktionslagstiftningen

och å andra sidan den framför allt i Danmark och Storbritannien

gällande höga spritdrycksbeskattningen. De slutsatser, revisionen dragit ur

denna jämförelse, finner kontrollstyrelsen i det väsentliga välgrundade, och

styrelsen vill för egen del endast starkare framhäva några svnpunkter på revisionens

utredning i denna del.

Kontrollstyrelsen vill sålunda till en början understryka alkohollagstiftningens

karaktär av historisk produkt, en omständighet, som innebär dels, att

erfarenheterna från ett land icke utan vidare kunna överflyttas till ett annat,

dels att alkohollagstiftningen med dess på förändring av vissa medborgargruppers

levnadsvanor inriktade syften måste i särskilt hög grad anknyta

tili den föregående utvecklingen inom landet och till de föreställningssätt

och normer, som äro förhärskande inom folket. Under tider av stark politisk

eller social upprördhet liksom under svåra ekonomiska kriser är detta

mindre framträdande, under perioder av lugn och jämn utveckling åter gör

sig kontinuitetskravet starkare gällande. En främmande alkohollagstiftnings

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 242-

63

lämplighet inom annat land måste därför bedömas icke endast med hänsyn

till dess verkningar på utländsk botten utan framför allt ur synvinkeln av

den inhemska jordmånens lämplighet för en omplantering. Ett lagverk, som

från vissa principiella utgångspunkter ter sig förträffligt, kan, om det icke

är lyckligt anpassat efter den levande verklighet, det vill bemästra, ohjälpligt

komma till korta. Erfarenheten bär i dessa stycken givit tydliga lärdomar.

Kontrollstyrelsen vill med dessa allmänna påpekanden icke göra gällande,

att exempelvis en bestämmelse örn en väsentlig skärpning av spritdrycksbeskattningen

överhuvud icke skulle låta inordna sig i den svenska alkohollagstiftningen.

Rent tekniskt erbjuder en sådan bestämmelse den fördelen

framför åtskilliga andra former av försäljningsreglering, att den lätt kan

anknytas till en bestående försäljningsorganisation, i varje fall en sådan som

den svenska, utan att påkalla en mera genomgripande omläggning av denna.

Vanskligheterna av en övergång till ett högbeskattningssystem för spritdrycker

i vårt land ligga på ett helt annat plan, bland annat uti den allmänna

opinionens obenägenhet att annat än i undantagslagen acceptera den höga

beskattningen såsom en berättigad och lämplig åtgärd till alkoholbrukets reglering

i återhållande syfte, och de reaktioner från allmänhetens sida denna

obenägenhet är ägnad att framkalla. Det kan vid ett ytligt betraktande synas

som om erfarenheterna från ett land, vilket såsom Danmark nästan i ett

slag övergått från exceptionellt låg till lika exceptionellt hög spritdrycksbeskattning,

och som därefter behållit denna samt ostridigt funnit sig väl därav,

skulle jäva såväl uppfattningen om en lagstiftnings nödvändiga organiska

sammanhang med dess äldre motsvarigheter som farhågorna för en ogynnsam

reaktion mot en betydande förhöjning av spritskatterna. De danska erfarenheterna

kunna dock i själva verket ingalunda givas en sådan tolkning.

Ingen med danska förhållanden förtrogen torde nämligen göra gällande, att

Danmark, därest icke världskriget eller annan liknande katastrof inträffat,

skulle erhållit den alkoholbeskattning det nu bär. Under U-båtsblockaden

1917 blev det en nationell nödvändighet för Danmark att vidtaga drastiska

besparingsåtgärder, bland annat beträffande spannmål och bränsle. På alkoholhanteringens

område ledde detta till införande utan föregående varning

av det temporära förbudet i slutet av februari 1917. När detta förbud

efter mindre än en månad avlöstes av den höga spritdrycksskatten, tedde sig

denna senare, förutom att den hade karaktären av nationellt nödvärn, för

konsumenterna såsom det minst onda av två onda ting. Det är utifrån dessa förutsättningar

den danska utvecklingen på förevarande område blir förståelig.

Liknande förutsättningar föreligga icke i Sverige. Hos oss skulle dessutom

— därest en inom revisionen reservationsvis framförd uppfattning vunne gehör

— den höga alkoholbeskattningen införas icke som en fiskalisk utan som

en mot alkoholmissbruket riktad socialpolitisk åtgärd. Dessa från det danska

utgångsläget avvikande omständigheter äro av betydelse icke allenast för

den politiska möjligheten av en hög alkoholbeskattnings införande utan framför

allt för möjligheten alt förmå den stora mängden av eljest lojala förbrukare

att med avståndstagande från den illegala alkoholhanteringen och dess

produkter godtaga den höga skatten. Kontrollstyrelsen anser sig i detta sammanhang

laira erinra örn att Holland —av skäl som torde lia legat på det av

styrelsen nu berörda området — icke ansett sig böra vidmakthålla den höga

spritdrycksbeskattning, som med år 1921 införts i landet. För Englands

vidkommande synas faktorer likartade med de i Danmark verksamma lia

starkt bidragit till accepterandet av den nuvarande höga alkoholbeskattningen

oell till det i socialt hänseende gynnsamma utIaIlet av densamma. Därjämte

torde emellertid vid bedömandet av förutsättningarna för den engelska utvecklingen

vissa säregenheter i det engelska beskattningssystemet i allmän
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

het böra beaktas, särskilt relationen mellan direkta och indirekta skatter

samt alkoholskatternas andel i den totala skattebördan. Det förtjänar också

uppmärksammas, att medan alkoholskatterna i England vid senaste sekelskil

te inbragte cirka två femtedelar av hela statsintäkten, hade denna siffra

1913 sjunkit till ungefär en femtedel, vid vilken nivå den alltjämt, trots de

mellankomna skattestegringarna, torde stanna. Uppenbarligen lia således

även i England förelegat vissa förutsättningar för den höga alkoholbeskattningen,

vilka sakna motsvarighet i vårt land.

En annan synpunkt, som kontrollstyrelsen ansett förtjäna särskilt beaktande

och därför velat understryka, är den principiella olikheten i verkningssätt

hos det svenska restriktionssystemet och exempelvis det danska

högskattesystemet. Kontrollstyrelsen viii då till en början erinra om att

verkningarna i socialt hänseende av en viss kvantitet försåld och konsumerad

spirituosa äro i hög grad växlande från fall till fall beroende på dryckens

användningssätt, förbrukningsmiljön, konsumentens moraliska, ekonomiska

och fysiska motståndskraft m. m. När nu, såsom revisionen visat,

i huvudsak lika stor andel av förkrigstidens alkoholskador — i form av

fylleriförseelser, alkoholsjukdomar, alkohololycksfall och dylikt — kvarstår

i Danmark som i Sverige, trots att man i Danmark har kvar endast mindre

än en tiondedel mot i Sverige något över hälften av förkrigstidens spritdryckskonsumtion,

kan kontrollstyrelsen härav icke draga annan slutsats än

den, att man med de svenska restriktionerna relativt starkare träffat den

med framträdande sociala skador förbundna konsumtionen, med den höga

skatten åter starkare den socialt sett mindre vådliga konsumtionen. Styrelsen

förbiser härvid icke, att även andra legislativ^ åtgärder än de egentliga

restriktionerna under jämförelseperioden varit verksamma i nykterhetsfrämjande

riktning i vårt land, men dels torde motsvarande i någon mån

gälla även örn Danmark, dels synes vad revisionen anfört till stöd för den

uppfattningen, att en väsentlig del av det vunna resultatet i Sverige får

tillskrivas det individuella restriktionssystemet, icke ha blivit på något sätt

jävat.

De slutsatser vissa reservanter inom revisionen velat bygga på spritdryckskonsumtionens

utveckling i Frankrike, sådan denna utveckling tecknas av vissa

i tabellbilagan till revisionens betänkande anförda siffror, synas kontrollstyrelsen

alltför svagt grundade. De baseras på en konsumtionssiffra för

åren 1906/1910, vars jämförbarhet med övriga tal i serien torde kunna dragas

i tvivelsmål — den avviker ensam bland de anförda siffrorna väsentligt

från den officiella franska statistikens motsvarande tal. Och även örn

ifrågavarande siffra skulle vara riktig, måste hänsyn tagas dels till att

den franska statistiken lämnar så stora delar av den faktiska alkoholkonsumtionen

utanför, att dess siffror endast med mycket stora reservationer

kunna användas som mätare på utvecklingen, dels till det förhållandet att,

medan spritdryckskonsumtionen enligt reservanterna nedgått med cirka 2.5

liter per år och invånare (1906/1910—1930), har vinkonsumtionen (1906/

1910—1928/1932) ökats med över 20 liter per år och invånare. Tages hänsyn

till den totala alkoholkonsumtionen i Frankrike (enligt den av reservanterna

godtagna statistiken) synes denna 1928/1932 ligga något högre än

1906/1910. I Sverige åter har under samma tid en avsevärd nedgång inträffat.

Vad kontrollstyrelsen sålunda anfört beträffande restriktions- och beskattningssystemens

skiljaktiga verkningssätt stödes och kompletteras genom erfarenheterna

från England. Genom den kombination av höga skatter och -—

efter tidigare engelska förhållanden —- långtgående generella restriktioner,

som där kommit till tillämpning, har vunnits en starkare begränsning av

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

65

exempelvis det beivrade fylleriet än i Danmark men en mindre starkt accentuerad

konsumtionsminskning, vilken dock betydligt överträffar den i Sverige

registrerade. Det är förklarligt, att vissa reservanter inom revisionen

uti de gynnsamma erfarenheterna av det dubbelsidiga engelska systemet

sett en fingervisning om den väg man bör gå för att utan fara för ett ökat

missbruk ernå en reduktion jämväl av bruket överhuvud. Genom de senaste

årens skärpta alkoholbeskattning i vårt land bär också i viss mån en

kombination av prishinder och andra restriktioner liknande den engelska

kommit till stånd. Kontrollstyrelsen finner det visserligen icke a priori uteslutet,

att ännu något kan stå att vinna på denna väg. Av olika skäl finner

emellertid kontrollstyrelsen den största försiktighet tillrådlig vid längre gående

steg i denna riktning.

Kontrollstyrelsen vill i detta sammanhang med några ord särskilt beröra

den betydelsefulla frågan örn den effekt på den olaga rusdryckshanteringens

utbredning, som en eventuell övergång till ett system med höga spritskatter

skulle kunna utöva. De relativt gynnsamma erfarenheter, som i detta avseende

vunnits i Danmark och England, kunna icke, av skäl som delvis framgå

av vad i det föregående anförts, betraktas såsom utslagsgivande för svenska

förhållanden. När den höga sprildrycksbeskattningen infördes i dessa

länder, fanns där praktiskt taget ingen olaga rusdryckshantering av den art,

som här närmast åsyftas. Utgångsläget är för Sveriges del ett annat och

ogynnsammare. Aven om den olaga rusdryckshanteringen här i landet hittills

icke tagit alltför skrämmande proportioner, måste vi dock räkna med

förekomsten av ett klientel, som vant sig vid att tillfredsställa sitt behov av

alkoholhaltiga drycker i den olagliga handeln och, vad som är mera betydelsefullt,

med ett ej alltför ringa antal personer, som ekonomiskt profiterat

som smugglare, langare eller lönnbrännare. Dessa skulle säkerligen icke

underlåta att söka utnyttja de väsentligt förbättrade förtjänstmöjligheter,

som skulle erbjudas, när de efter en avsevärd förhöjning av spritskatterna

icke längre behövde söka sitt klientel allenast inom samhällets bottenskikt

utan även kunde finna kunder inom andra kretsar, för vilka de lagligen

tillhandahållna varorna efter kraftiga prishöjningar skulle te sig alltför dyra.

Det lär nämligen icke lida något tvivel att smugglare, lönnbrännare och

langare även i prisavseende skulle få möjlighet alt konkurrera med de lagliga

försäljarna, därest avsevärda prisförhöjningar vidtoges. Härtill kommer

slutligen de särskilt stora svårigheter, som bekämpandet av den olagliga

rusdryckshanteringen —- vare sig denna lager formen av lönnbränning

eller spritsmuggling — måste möta i vårt land. Att vi i detta avseende ha

det väsentligt ogynnsammare ställt än England eller Danmark torde icke

kunna bestridas. Man behöver härvid blott erinra örn t. ex. befolkningsfördelningen

oell de geografiska förhållandena.

Såsom sammanfattning av det sagda vill kontrollstyrelsen anföra, att enligt

styrelsens uppfattning tillräckliga förutsättningar för en övergång från

det svenska restriktionssystemet till ett högbeskattningssystem efter danskt

eller engelskt mönster i vårt land icke äro för handen samt att det svenska

systemet bättre synes motsvara lagstiftningens huvudsyfte.

Socialstyrelsen uttalar:

Vad angår det grundläggande spörsmålet, huruvida försäljningslagstiftningen

i främsta rummet bör syfta till att motverka missbruk av rusdrycker

eller principiellt inriktas på att undantränga bruket i allmänhet av sådana

drycker, ansluter sig styrelsen till revisionens uppfattning, att lagstiftningens

huvudsyfte bör vara att såvitt möjligt förebygga missbruk av alkohol. Vårt

nuvarande restriktionssystem är baserat på individuell kontroll och väsent
Bihang

till riksdagens protokoll 19:17. 1 saini. Nr 212. o

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

ligen inriktat mot missbrukare, under det att restriktioner, som åsyfta att

genom en i beskattningsväg åstadkommen mera avsevärd prisstegring göra

spritdryckerna mera svåråtkomliga, visserligen torde föranleda en konsumtionsbegränsning

i stort men en begränsning, som i första hand torde gå ut

över det socialt sett mindre betydelsefulla alkoholbruket och som blott i

andra hand lärer hålla tillbaka det skadliga missbruket. I den män så icke

sker, är ett system av senare slaget ägnat att än ytterligare skärpa de socialt

sett olyckliga ekonomiska skadeverkningar, som spritmissbruk i så många

fall har i sitt följe.

Även örn man vidare lika med revisionen bör vara försiktig i fråga om

allmänna folkpsykologiska bedömanden och jämförelser, lärer man härvid

dock beträffande den eventuella effekten av ett företrädesvis ekonomiskt

verkande restriktionssystem ej kunna bortse från vissa allmänna lynnesdrag

i fråga om ekonomiska ting, som utmärka vårt folk till skillnad från exempelvis

danskarna, vilka merendels torde reagera på ett mera känsligt sätt

för ekonomiskt-restriktiva åtgärder.

Frågan om folknykterheten har sedan åtminstone ett sekel tillbaka uppfattats

såsom ett samhällsproblem av vital betydelse för nationens välfärd

och har under de senaste mansåldrarna föranlett en serie olika åtgärder i

nykterhetsfrämjande syfte från det allmännas sida. Ingen lärer våga på allvar

påstå, att förhållandena på området numera äro av beskaffenhet, att

icke sådana åtgärder alltjämt äro av behovet påkallade och i görligaste mån

böra ytterligare förkovras i riktning mot ökad effektivitet.

Jämför man nvkterhetstillståndet nu och för femtio eller hundra år sedan,

kan ingen bestrida, att folknykterheten med stigande kultur samt på

grund av lagstiftningsåtgärder och upplysning gjort väsentliga landvinningar.

Men tavlan är helt naturligt icke enbart ljus och man kan skönja vissa

mörka fläckar, beträffande vilka man frågar sig, om de icke rent av hängda

på en tillbakagång. I sådant hänseende påtalas bland annat ofta ett

tilltagande alkoholmissbruk i förening med fylleri bland landsbygdens ungdom

vid nöjestillställningar. Är iakttagelsen riktig och når man med densamma

ej blott sporadiska fall utan en mera allmän och tilltagande företeelse,

sa later denna sig mahända väl förklara. Sammanhänger den månne

ej med det ökade sällskapliga umgängesliv överhuvud taget, som vid stigande

levnadsstandard och förbättrade kommunikationer kommit även landsbefolkningen

till del? Landsbefolkningen, som förr i allmänhet framlevde

sitt liv under långa mellanperioder av praktiskt taget fullständig avhållsamhet

från spritdrycker, har synbarligen med den ökade sällskapligheten, särskdt

bland ungdomen, i viss mån tillägnat sig bland annat de alkoholvanor,

sorn förr voro mera kännetecknande för stadsbefolkningen. Vare sig en dylik

förklaring är riktig eller ej, är företeelsen i och för sig likvisst ägnad

ingiva bekymmer.

Under de senaste tvenne decennierna har det så kallade motbokssvstemet

— den under perioden genomförda betydelsefulla alkoholistlagstiftningen lämnas

i detta sammanhang åsido — intagit en mycket framskjuten, för att ej

säga dominerande ställning bland det allmännas åtgärder i nykterhetsfräm.

lande riktning. Här ina bringas i erinran en synpunkt, som styrelsen tidigare

anlagt på detta system, nämligen att detsamma ej bör betraktas såsom

en plötsligt framsprungen och isolerad nykterhetspolitisk anordning utan

snaiaie såsom den hittills sista, logiskt hopfogade länken i en lång kedja av

nykterhetsfrämjande åtgärder på sprithanteringens område.

Under denna motbokssystemets ungefär tjuguåriga tillämpning har det

allmänna nykterhetstillståndet i Sverige — alla måhända påvisbara undantag

till trots — enligt statistikens vittnesbörd dock i stort sett undergått en be
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

67

lydande förbättring. Att denna gynnsamma utveckling till god del får tillskrivas

restriktionslagstiftningen, lärer ej kunna bestridas. Det vore redan

av denna anledning mindre välbetänkt att nu frångå detta system, låt vara

att det visat sig behäftat med vissa brister. En övergång till exempelvis del

s. k. danska systemet är särskilt ägnad att väcka betänklighet ur den synpunkten,

att en mera väsentlig förhöjning av priset å spritdrycker säkerligen

skulle verka stimulerande på den olaga handeln med sådana drycker.

Redan under nuvarande förhållanden utgör den olagliga rusdryckstrafiken

i dess olika former måhända det svåraste hindret mot folknykterhetens fortsatta

höjande i vårt land, icke minst bland ungdomen. Och erfarenheten

utvisar nogsamt, att vår långsträckta kust med dess säregna struktur, befolkningens

gleshet med flera faktorer resa stora hinder i vägen för ett effektivt

utrotande i vårt land av detta samhällsonda. Den olaga sprithanteringen

— i sig själv förkastlig såsom olaglig — är ur folknykterhetssynpunkt så

mycket mer beklaglig, som den torde väsentligen föranleda en spritdryckskonsumtion,

som är att beteckna såsom missbruk.

De spritdrycker, som förekomma i olaga handel, torde gemenligen betinga

ett icke oväsentligt högre pris än den legaliserade handelns. Därav lärer

framgå, att just sådan spritdrvckskonsumtion, som är att beteckna såsom

missbruk och som man ur social synpunkt främst vill förebygga, är den,

som är minst känslig för restriktiva faktorer av ekonomisk natur.

Om den olaga handeln nu företrädesvis finner sina avnämare bland ett

för ekonomiska synpunkter föga tillgängligt, ofta socialt förkommet klientel

av missbrukare och likvisst är svår att helt bemästra, skulle den uppenbarligen

få ökad vind i seglen, om den vid en kraftigare stegring av den legala

handelns prissättning kunde konkurrera med denna handel jämväl i ekonomiskt

avseende. Åtgärder, som vore ägnade att befordra olaga sprithantering,

måste ur nykterhetssynpunkt ingiva de allvarligaste farhågor.

På nu angivna grunder synes vårt nuvarande försäljningssystem i sina huvuddrag

böra bibehållas.

Flera av de skäl, som åberopats av kontrollstyrelsen och socialstyrelsen

till stöd för fortsatt bibehållande av den individuella utminuteringskontrollen,

återfinnas jämväl i flertalet andra yttranden, som innefatta ett uttryckligt

godkännande av revisionens ståndpunkt härutinnan. Sålunda anför

exempelvis länsstyrelsen i Kopparbergs län:

Enligt länsstyrelsens mening är det otvivelaktigt, att i vårt land under de

senaste två årtiondena inträtt en betydande förbättring i det allmänna nykterhetstillståndet.

Den ökade ansvarskänsla, som i detta avseende framträtt

inom befolkningens breda lager, är förvisso ett resultat av många samverkande

orsaker. Det outtröttliga upplysnings- och fostringsarbete, som utföres

av våra nykterhetsföreningar, frireligiösa sammanslutningar och kyrkliga organisationer,

har varit av oskattbar betydelse för främjande av ett helnyktert

levnadssätt och för folknykterhetens höjande i allmänhet. Arbetsrörelsens

insats för kroppsarbetarnas fostran till ett nyktrare levnadssätt får icke heller

förbises. Och de nya möjligheter för de broda folklagren lill förströelse och

rekreation, som skapats genom biograf, radio, sport och friulftsliv, ha även

verkat i nykterhetsfrämjande riktning. Vid sidan av dessa och andra företeelser

inom samhällslivet är det enligt länsstyrelsens mening ställt utom allt

tvivel, att 1917 års rusdryckslagstiftning och andra statliga och kommunala

åtgärder, som vidtagits i syfte att främja den allmänna folknykterheten, varit

en kraftigt bidragande orsak lill det förbättrade nykterhetstillståndet. Det

torde icke kunna bestridas, alt ransonerings- och restriktionssystemet medfört

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

en minskning av alkoholmissbruket och medverkat till skapandet av en

nyktrare livsföring inom stora befolkningsgrupper. Med det sagda vill länsstyrelsen

dock ej ha uttalat den meningen, att allt är väl beställt med nykterhetstillståndet

inom vårt land. Behov av verksamma åtgärder från samhällsmaktens

sida för ett fortsatt kraftigare inskridande, i syfte att minska

alkoholkonsumtionen, förefinnes alltjämt. En betänklig företeelse är det under

senare åren ökade rusdrycksbruket bland ungdomen, och svårigheterna

att kunna effektivt bekämpa lönnbränning och olaga försäljning böra icke

förbises.

Länsstyrelsen är icke blind för att mot ett rusdrycksförsäljningssystem med

individuell utminuteringskontroll, beaktansvärda betänkligheter av folkpsykologisk

art kunna anföras, och systemet kan icke helt frånkännas viss

andel i orsakerna till den höga alkoholkonsumtion, som ännu förekommer

i vårt land. Det kan likväl icke vara tillrådligt, att i en så ömtålig och betydelsefull

samhällsangelägenhet vidtaga vittgående systemförändringar utan

att övertygande skäl föreligga för att de nya restriktionerna skulle komma

att få större nykterhetseffekt. Enligt länsstyrelsens mening är det synnerligen

tveksamt om ett annat restriktionssystem, med utbyte av den individuella

utminuteringskontrollen mot en högre spritbeskattning, skulle komma

att medföra avsett resultat i nykterhetsavseende. Förutom andra erinringar

mot ett sådant system vill länsstyrelsen framhålla, att det med stöd av hittillsvarande

erfarenhet kan befaras att den höga beskattningen skulle komma att

framkalla och uppamma en synnerligen besvärande spritsmuggling, lönnbränning

och andra lagöverträdelser.

Landsföreningen för folkngkterhet utan förbud anför bland annat:

En starkt höjd beskattning, som för den mindre bemedlade delen av befolkningen

verkar som ett förbud mot lojal handel, kommer otvivelaktigt att betraktas

som en klasslag, vållande höggradig förbittring. Då dessutom smugglare,

hembrännare och langare vid ett mycket högt prisläge i den lagliga

handeln helt visst bliva i tillfälle att underbjuda denna, torde många medborgare,

som nu äro laglydiga, utan större betänklighet beträda olagliga

vägar.

ökningen av spritskatterna av statsfinansiella skäl håres i regel av allmänheten

med vida större jämnmod, än örn motivet till ökningen är rent nykter - hetspolitiskt — detta bland annat av den anledningen, att folk inser, dels att

skattestegring av fiskaliska skäl kan vara nödvändig, dels att en sådan ej kan

drivas hur långt som helst, emedan den, då den överskridit en viss gräns,

kommer att motverka sitt eget syfte, så att statens inkomst blir mindre i stället

för större.

Liknande synpunkter som de nyss anmärkta ha kommit till uttryck jämväl

i andra yttranden. Sålunda anför exempelvis länsstyrelsen i Norrbottens län:

Ur de synpunkter länsstyrelsen har att företräda såsom ansvarig för den

allmänna ordningen måste det ses med glädje att det danska systemet och

hela den tankegång, som ligger bakom det, avvisats av revisionens flertal.

Sverige är nu en gång icke Danmark, och det skulle säkerligen icke gå att

få svenska folket att förstå och respektera ett system, som vill främja nykterheten

genom att göra den lagliga spriten så dyr att en fattig majoritet

icke har råd att köpa den. Hembränning och smuggling, surrogattrafik m. m.

skulle med visshet tilltaga i oerhörd grad med ty åtföljande svårigheter för

polismyndigheterna, svårigheter som skulle bliva desto svårare att bemästra

ju mindre systemet stöddes av det allmänna rättsmedvetandet. Då revisionen

talar om faran för att hembränningen skulle »bli inrotad till följd av skatte
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242-

69

stegringen på den legala spriten», så är härtill att tillägga att hembränningen

redan håller på att bli inrotad vad detta län beträffar, och detta numera till

stor del som följd av de höga spritskatter som redan införts. Man kan ej

höja spritpriserna utöver en viss gräns utan att motverka sitt syfte; denna

gräns är troligen redan överskriden.

Utan att i allo kunna godtaga revisionens uppfattning finner även sammanslutningen

av nykterhetsnämnder i Stockholms stad och län det gällande

restriktionssystemet i allt fall för närvarande böra bibehållas. Sammanslutningen

yttrar sålunda bland annat:

Nykterhetsnämnderna ha i sin alkoholistvårdande verksamhet funnit, att

bruket av alkohol — alkoholseden i samhällslivet — utgör en allvarlig fara

för uppkomsten av alkoholism. Med hänsyn härtill bör samhället inrikta

sina ansträngningar på att avlägsna ej blott missbruket utan även bruket

av alkohol. I den mån detta låter sig göra medelst legislativa åtgärder böra

sådana tillgripas. Erfarenheterna från andra länder, förnämligast Danmark,

giva lysande vittnesbörd om att lagstiftningsåtgärder kunna på ett synnerligen

kraftigt sätt reducera alkoholkonsumtionen och därmed minska riskerna

för uppkomst av alkoholism. Då emellertid sammanslutningen för sin del

icke funnit sig kunna förorda de åtgärder — en starkt höjd spritbeskattning

— som känneteckna de åsyftade ländernas lagstiftning, har detta sin grund

däri, att förutsättningarna för uppkomsten av en olaga rusdryckshantering

äro helt andra i Sverige än i Danmark. Först när det visat sig möjligt att genom

olika åtgärder, bland annat genom en förändrad lagstiftning mot olovlig

införsel av spritdrycker till riket samt ändamålsenligare organisering av tullverket

och polisen, effektivt bekämpa den olaga rusdryckshanteringen kan

frågan om mera avsevärda höjningar av spritskatterna på allvar upptagas till

diskussion.

Styrelsen för aktiebolaget Vin- & spritcentralen anser sig visserligen icke

böra uttala någon mening i principfrågan, huruvida det individuella kontrollsystemet

bör utbytas mot hög spritdrycksbeskattning, men vill — under

hänvisning bland annat till erfarenheten från andra länder, Finland och Förenta

staterna — ej underlåta att framhålla, hurusom en ytterligare ökning av

spritskatterna kan leda till en stegring av den illegala handeln av sådan storleksordning,

att följden bleve en kännbar inkomstminskning för statsverket.

I avseende å tullverkets uppgift att bekämpa den olovliga införseln av spritdrycker

finner sig jämväl generaltullstyrelsen böra erinra örn risken för ökad

olaga hantering i vårt land under ett system med hög beskattning.

Önskemål om en övergång till det danska beskattningssystemet

lia, mer eller mindre bestämt, framförts allenast av nykterhetsfolkets

landsmöte, sammanslutningen av nykterhetsnämnder i Malmöhus län,

stadsfullmäktige i Torshälla och Borgholm samt ett fåtal polismyndigheter.

Nylcterhetsfolkets landsmöte uttalade vid sammanträde den 1—den 3 mars

1935:

Erfarenheten har enligt nykterhetsrörelsens mening ådagalagt, att det icke

är möjligt att förhindra uppkomsten av alkoholskador i samhället, så länge

dryckesseden består. Nykterhetsrörelsen har därför av ålder hävdat den uppfattningen,

att samhället icke endast bör inskrida direkt mot det rena missbruket

utan även motverka själva bruket. På samhällets åtgärder måste stål
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 242-

las kravet, att de icke hägna och skydda utan tvärtom pressa tillbaka och så

långt möjligt undanröja dryckesseden.

Landsmötet konstaterar med tillfredsställelse, att revisionen uttryckligen

betecknar det »icke som en brist utan såsom en förtjänst», örn försäljningslagstiftningen

äger förmåga att, »vid sidan av sina återhållande verkningar

med avseende å missbruket, bidraga till att minska det lojala alkoholbrukets

plats i samhällslivet».

I likhet med 1932 års kongress finner landsmötet, att vårt nuvarande restriktionssystem

icke fyller de anspråk, som man från nyss angivna utgångspunkt

har rätt att ställa på en alkohollagstiftning. Det hägnar och normerar

dryckesseden. Under dess bestånd har bruket spritts till förut oberörda kretsar.

Det har under en lång följd av år visat sig oförmöget att minska den

totala spritdryckskonsumtionen i vårt land. Företagna undersökningar —

icke minst revisionens egna — ge däremot vid handen, att man i de länder,

där den bärande nykterhetspolitiska reformen utgjorts av en betydande prisförhöjning

å rusdrycker, särskilt Danmark och England, åstadkommit en avsevärd

minskning av alkoholkonsumtionen. Vid en jämförelse mellan erfarenheten

i de olika länderna bör därjämte bemärkas, att i Sverige vid sidan

om försäljningskontrollen vidtagits vissa åtgärder med obestridlig nykterhetseffekt

— särskilt alkoholistvården och desintresseringen av spritdryckshandeln

—■ vilka så gott som helt saknas i de andra länderna.

Landsmötet beklagar, att revisionen icke tillbörligt beaktat dessa erfarenheter.

Denna underlåtenhet är så mycket mera anmärkningsvärd, som revisionen

ger uttryck åt allvarliga bekymmer över det faktum, att Sverige innehar

en plats i täten bland länder med hög spritdryckskonsumtion. Landsmötet

håller nämligen före, att ifrågavarande erfarenheter av hög alkoholbeskattning

måste bli av betydelse för den nykterhetspolitiska utvecklingen

också i vårt land. Därför finner landsmötet det vara tillrådligt, att statsmakterna

genom lämpliga skattehöjningar söka minska alkoholkonsumtionens

omfattning. Samtidigt bör utrönas, huruvida förutsättningar finnas för en

avveckling av sådana lagstiftningsbestämmelser, som visat sig ha skadliga

biverkningar.

Sammanslutningen av nykterhetsnämnder i Malmöhus län anför bland

annat:

Det är en gammal erfarenhet, att alkoholkonsumtionen är nära förbunden

med ekonomiska förhållanden och närmare bestämt med medborgarnas köpförmåga

i förhållande till gällande spritpriser. Revisionen anser, att grundad

anledning icke föreligger att vänta en motsvarande gynnsam effekt av

ökade spritpriser i vårt land som ernåtts i Danmark och även i England.

Sammanslutningen vill erinra om de senaste årens konsumtionssiffror, som

visa att i Sverige gälla samma lagar som i utlandet. Under 1934 har allmänhetens

köpkraft ökats samtidigt som rusdryckskonsumtionen också ökats

och därmed jämväl alkoholskadorna. Detta samband mellan köpkraft och

spritkonsumtion låter förmoda, att en ökning av spritpriserna i vårt land

skulle ha en effekt i samma riktning som den haft i Danmark och i England.

— Revisionen avstyrker en hög spritdrycksbeskattnings genomförande under

nu rådande förhållanden och menar, att de nykterhetspolitiska skäl, som xiii

skulle betinga införandet av en sådan, icke skulle medföra allmän respekt

för den nya ordningen och lojal efterlevnad av de därav betingade lagbestämmelser.

Dessa farhågor torde vara mindre befogade.

Polischefen i Boden uttalar, att en förbudslagstiftning är den enda effektiva

i syfte att vinna en verklig folknykterhet. Vill man söka andra utvägar,

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 242-

71

vöre måhända — förutom annat — en mycket hög rusdrycksbeskattning, i

förening med upphävande av den individuella kontrollen och motbokssystemet,

ägnad att leda i rätt riktning.

En ändring av gällande restriktionssystem för utminuteringen i så måtto,

att tilldelningsbegränsning komme att föreskrivas endast beträffande

missbrukare, har förordats i ett fåtal yttranden från vissa

polismyndigheter m. fl.

Länsstyrelsen i Norrbottens län — som diskuterat möjligheterna för en

sådan anordning och härvid funnit de av herr Ljungdahl anförda skälen

för en dylik lösning vara i åtskilligt beaktansvärda — avstyrker emellertid

en ändring i denna riktning. Länsstyrelsen anmärker sålunda:

Ett system med individuell kontroll samt fri inköpsrätt för alla, beträffande

vilka skäl till begränsning ej förelågo, praktiserades till en början av systembolaget

i Göteborg. Erfarenheterna lära emellertid ha uppvisat detta

systems svårhanterlighet. När efter fall av missbruk några friinköpsrätter

måste begränsas, uppstod strax en irriterad stämning; den ena efter den

andra begärde att på förhand få veta vad man rimligen kunde få köpa, i stället

för att bliva utsatt för åtgärder i efterhand. Det finns knappast skäl att

antaga, att ett nytt försök i samma riktning skulle giva något bättre resultat.

Den obegränsade inköpsrätten komme säkerligen att betraktas med sneda

och avundsamma blickar från alla deras sida som saknade den och tyckte

sig vara utan påtagliga anmärkningar i nykterhetsavseende. Irritationen hos

den stora del av spritkonsumenterna, som bleve föremål för begränsning,

skulle bliva utbredd och ett bristande förtroende för hela organisationen spridas

i motsvarande mån.

Sammanslutningen av nykterhetsnåmnder i Stockholms stad och län —

som jämväl avstyrker ransoneringssystemets upphävande — erinrar, att missnöjet

bos dem, som finge sin inköpsrätt begränsad på grund av bristande

skötsamhet i nykterhetshänseende eller i övrigt ådagalagda asociala egenskaper

eller — en grupp som förmodas bliva ganska talrik — på grund av bristande

skötsamhet i ekonomiskt hänseende, komme att bliva större, därest

den lagstadgade maximikvantiteten bortfölle för flertalet inköpsberättigade,

än under nuvarande ordning. Resultatet skulle alltså bliva ökad irritation

mot försäljningslagstiftningen.

I huvudsaklig överensstämmelse med herr Ljungdahl finner länsstyrelsen i

Blekinge län, att nykter betsnämnderna skulle vara i högre grad än

systembolagen skickade att handlägga frågor rörande tilldelning inom utminuteringen.

Jämväl länsstyrelsen i Jämtlands lån samt några polismyndigheter anse en

undersökning påkallad rörande möjligheterna för en dylik anordning.

En tidigare omnämnd reservant inom socialstyrelsen anför, att det svenska

systemet är att betrakta såsom ett icke behövligt förmynderskap och att

andra linjer bort undersökas än de två alternativ, som varit föremål för revisionens

överväganden. Enligt reservantens mening vore det beklagligt,

örn tillämpningen av lagbestämmelserna alltjämt skulle ankomma på oan
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

svänga personer hos enskilda företag i stället för att anförtros åt ansvariga

befattningshavare i offentlig tjänst.

Styrelsen för Sveriges motboksinnehavares riksorganisation uttalar bland

annat följande:

Den s. k. individuella kontrollen, ransoneringen, mattvånget och därmed

förbundna restriktioner, övervaknings- och spioneriukaser jämte övriga på

administrativ väg tillkomna påfund böra slopas samt kontrollstyrelsens och

systembolagens s. k. nykterhetspolitiska verksamhet avvecklas. Nykterhetsvården

och därmed sammanhängande spörsmål böra läggas i vederhäftigare

händer samt ledas och regleras efter helt andra principer än för närvarande.

Fördelaktigt vore, att ifrågavarande verksamhet underställdes socialstyrelsen,

som redan har en särskild byrå för ärenden rörande nykterhetsvården.

För att förhindra missbrukare av sprit att göra sina inköp lika obehindrat

som anmärkningsfria förbrukare kan lämpligen legitimationsbevis utfärdas

för en var, som icke på i författningen noga angivna grunder skall förvägras

sådant.

Inköp av spritdrycker och vin bör fastslås såsom en varje oförvitlig, till

viss ålder kommen medborgares rättighet, i stället för att såsom nu vara beroende

på systembolags eller viss myndighets gunst och nåd. Denna rättighet

skulle förvisso kraftigt bidraga till att beröva spriten dess lockande och

förledande karaktär av förbjuden frukt och därigenom verka nykterhetsfrämjande.

Införandet av det s. k. danska systemet med avsevärt höjda spritpriser

skulle enligt vår uppfattning endast tjäna till att uppmuntra den nu florerande

smugglingen och hembränningen samt öka alla därav följande skadeverkningar

i moraliskt och socialt hänsende. Enda sättet att verkligen få

bukt med denna kräftskada i samhällskroppen torde vara att sänka priserna

på spritdrycker, särskilt de inhemska, brännvin och punsch, till sådan nivå,

att nämnda hanteringar icke längre bliva lönande.

Vad angår utskänkningsrestriktionerna framgår av det nyss

anförda, att bestämmelser om måltidstvång och kvantitetsbegränsning avstyrkts

av Sveriges motboksinnehavares riksorganisation. Förslaget om legalisering

av måltidstvånget har jämväl i övrigt mötts av en viss kritik i yttrandena.

En avvisande hållning härutinnan intages sålunda av sex länsstyrelser,

stadsfullmäktige i fyra städer, Sveriges hotell- och restaurangpersonals

förbund samt ett antal polismyndigheter.

Länsstyrelsen i Blekinge län anför:

Måltidstvånget och i sammanhang därmed begränsningen av utskänkningskvantiteterna

ha vid författningsförslagets utformande ansetts vara betydelsefulla

led i strävandet mot spritdrycksmissbruket. Det synes kunna ifrågasättas,

om denna åsikt, särskilt vad angår måltidstvånget, verkligen är hållbar.

Tidsandan, den allmänna uppfattningen numera rörande spritdrycksmissbrukets

förkastlighet, de höga utskänkningspriserna och förbudet mot utskänkning

till gäst, som visar sig berörd av starka drycker, äro också värda beaktande

i detta sammanhang och torde vara starka faktorer att räkna med, när

det gäller bestämmelser av nu ifrågavarande art. Med skäl har från den lojala

allmänhetens sida framförts missnöje över att, om man vid besök å restaurang,

exempelvis för att åhöra musik, vill förtära någon spritdryck, detta icke

låter sig göra utan intagande av en besöket fördyrande måltid. Länsstyrelsen

är av den uppfattningen, att åtminstone det förkastliga måltidstvånget nu
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

73

mera kan utgå ur lagstiftningen utan att nykterheten därigenom kommer att

lida någon skada. Genom en dylik lättnad skulle därjämte undvikas många

frestelser för utskänkningshandhavarna att se mellan fingrarna med iakttagandet

av hithörande bestämmelser. Givetvis bör dock egentligt brännvin

icke få utskänkas annat än i sammanhang med verkliga måltider.

Liknande erinringar framställas jämväl av länsstyrelserna i Kristianstads,

Skaraborgs, Gävleborgs, Västernorrlands och Norrbottens län samt av stadsfullmäktige

i Stockholm, Eskilstuna, Strängnäs och Kristianstad.

Sveriges hotell- och restaurangpersonals förbund anför:

Måltidstvånget bör slopas och en viss ranson utan detta tvång tillåtas.

Egentligt brännvin bör dock alltjämt utskänkas endast i samband med mat.

Införandet av måltidstvånget betingades på sin tid av knappheten på spirituosa.

När icke längre detta motiv förelåg, uppgavs såsom skäl för måltidstvångets

bibehållande, att det fördyrade restaurangbesöken för allmänheten

och på det sättet verkade restriktivt; den enskilde hade icke råd att ofta besöka

restaurang. Något annat godtagbart skäl har heller icke kunnat uppvisas

för måltidstvångets bibehållande. Sedan denna anordning begynte tilllämpas

1916—1917 ha spritpriserna emellertid stigit så avsevärt, att de övertagit

måltidstvångets fördyrande uppgift. Av kontrollstyrelsen och även

av vissa systembolag har gjorts gällande, att måltidstvånget är behövligt ur

kontrollsynpunkt. Denna synpunkt saknar realitetsvärde. Detta kan var

och en, som är insatt i det restaurangtekniska, intyga. Från vissa håll framhålles

med skärpa, att spritdrycker icke böra förtäras å restaurang annat än i

samband med måltid. Om brännvin undantages, intages emellertid ingen

sprit i samband med måltid, utan ettel* måltiden. Det är svårt för att inte

säga omöjligt att se, att det skulle vara mera skadligt, om en person, som förtärt

sin middag i hemmet, därefter uppsöker en restaurang för att dricka 10

centiliter spirituosa än om han ätit sin middag på restaurangen och därefter

dricker samma kvantitet.

Måltidstvånget har sålunda icke längre någon praktisk mission att fylla.

Det hindrar emellertid folk ur medelklassen och därunder att till förströelse

besöka restaurangerna och uppfattas allmänt såsom ett av omständigheterna

icke påkallat tvång.

Förslagets bestämmelser i förevarande del tillstyrkas emellertid uttryckligen

på vissa håll, såsom exempelvis av kontrollstyrelsen och socialstyrelsen,

samt lämnas i flertalet yttranden utan erinran i sak.

I några yttranden framhålles vikten av, att konsumtionen av spritdrycker

ytterligare nedbringas, och förordas för sådant ändamål en viss prisförhöjning

vid sidan av de av revisionen i övrigt föreslagna restriktionerna.

Uttalanden i sådan riktning lia gjorts av bland andra länsstyrelserna i Östergötlands

och Hallands län, sammanslutningen av nykter het snämnder i Västerbottens

län samt en reservant inom socialstyrelsen.

Av vad jag förut anfört framgår, att jag ansett en ny försäljningslagstift-X>epar(emen<«- ning motiverad med hänsyn till de ofullkomligheter av skilda slag, som utmärka

den gällande rusdrycksförsäljningsförordningen. Jag har emellertid

härmed ingalunda avsett, att den nya lagstiftningen skulle medföra någon

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

mera väsentlig omläggning av de grunder, varpå den nuvarande ordningen

vilar.

Enligt min mening finnes ingen anledning att frångå det system med

individuell kontroll och på förhand begränsad tilldelning, som i vårt land

sedan snart 20 år tillbaka tillämpats i fråga om utminuteringen. Det torde

vara allmänt erkänt, att införandet av detta system på sin tid medförde en

mycket avsevärd förbättring i fråga om det grövre alkoholmissbruket. Samtidigt

inträdde också en betydande nedgång i konsumtionen av spritdrycker.

Man har emellertid på vissa håll velat göra gällande, att nedgången i spritdryckskonsumtionen

väsentligen förorsakades av andra omständigheter än

försäljningsrestriktionerna och att systemets verkningar i avseende å alkoholmissbruket

varit allenast av övergående natur. På det hela taget skulle

systemet efterhand ha visat sig ur nykterhetssynpunkt vara mera till skada

än till gagn, i det att den individuella kontrollen och det därmed förenade

ransoneringssystemet funnits ägnade att utbreda och befästa bruket av

alkohol samt att främja förekomsten av olaga hantering. Man har erinrat

om den fortgående stegringen av motboksantalet, örn det förhållandet att

spritdryckskonsumtionen i vårt land, räknat per invånare, alltjämt är högre

än i flertalet andra länder och under lång tid hållit sig på en i stort sett

oförändrad nivå, örn det under senare år tilltagande fylleriet på landsbygden

och bland ungdomen, om förekomsten av olaga spritdryckshantering

o. s. v. Det har också framhållits, att den betydande förbättring i nykterhetstillståndet,

som ostridigt inträtt sedan tiden före världskriget, icke är

något enbart för vårt land utmärkande utan med ungefär samma styrka

gjort sig gällande även i länder utan nämnvärd nykterhetslagstiftning.

Det är otvivelaktigt riktigt, att den allmänna förbättringen i nykterhetstillståndet

i vårt land under senare tid i väsentlig grad är att tillskriva ändrade

levnadsförhållanden, förändrad inställning till alkoholbruket och åtskilliga

andra omständigheter, vilka icke ha något samband med försäljningslagstiftningen.

Å andra sidan är jag emellertid också övertygad örn,

att det för utminuteringen gällande restriktionssystemet medverkat till denna

gynnsamma utveckling och att detsamma alltjämt har en betydelsefull

uppgift att fylla, då det gäller att motverka överdrivet bruk av alkohol. Ett

upphävande av den individuella utminuteringskontrollen och det därmed

förbundna ransoneringssystemet skulle med all säkerhet medföra en icke

önskvärd tillbakagång i riktning mot tidigare förekommande missförhållanden.

Enligt min åsikt bör en sådan åtgärd därför icke tagas under

övervägande med mindre än ett annat och bättre restriktionssystem kunnat

utfinnas såsom ersättning för det nu tillämpade. Att ett system med mycket

hög alkoholbeskattning skulle ha möjligheter att i vårt land, liksom fallet

varit i Danmark och England, starkt minska den genomsnittliga konsumtionen,

är jag böjd för att antaga. Däremot är det tvivelaktigt, om det socialt

mest skadliga bruket i tillnärmelsevis samma grad skulle nedbringas. Då det

danska systemet dessutom rullar upp svårlösta frågor rörande skattebördans

rimliga fördelning, och då stora delar av den svenska allmänheten torde stå

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

75

mycket avböjande gentemot denna metod att främja folknykterheten, synas

alldeles övervägande skäl tala för revisionens ståndpunkt, att en ersättning för

vårt nuvarande restriktionssystem icke kan sökas i ett system med kraftigt

stegrad alkoholbeskattning.

Jag vill emellertid icke bestrida, att det rådande utminuteringssystemet

även kan ha varit förenat med vissa nackdelar. I detta hänseende må framhållas,

att det föreliggande förslaget avser att avhjälpa sådana olägenheter,

som kunnat sammanhänga därmed, att utformningen av systemet tilläventyrs

icke varit den bästa möjliga eller att det på vissa håll kunnat brista i

tillämpningen därav. Genom förändrad organisation av systembolagen,

bestämmelser som möjliggöra mera enhetliga riktlinjer för den individuella

kontrollen, införandet av rätt till s. k. efterhandsköp m. m. torde härutinnan

kunna vinnas förbättringar i förhållande till den nu gällande ordningen.

Vad angår påståendet, att det rådande utminuteringssystemet skulla vara

ägnat att utbreda och befästa bruket av alkohol, finner jag det icke alldeles

uteslutet, att denna uppfattning kan äga ett visst fog. Verkningarna härutinnan

torde emellertid stundom ha överdrivits, och i varje fall synes en

dylik tendens icke böra motverkas genom ett frångående av restriktionsprincipen,

utan fastmera genom förbättring av det nuvarande systemets utformning

och tillämpning. Vill man emellertid på ett mera avgörande sätt

komma till rätta med själva bruket av alkohol, torde man främst ha att söka

påverka allmänhetens inställning till detta bruk, och härvid torde företrädesvis

andra utvägar böra anlitas än lagstiftningen. Det synes mig likväl icke

uteslutet, att systembolagen genom en förnuftig tillämpning av restriktionssystemet

och måhända också genom en lämpligt anordnad upplysningsverksamhet

skola kunna bidraga till att bruket av alkohol erhåller minskad

omfattning i samhället eller i allt fall inriktas mot mindre skadliga

former.

Av en ledamot inom revisionen ävensom i några yttranden har framhållits,

att den individuella kontrollen borde handhavas av nykterhetsnämnderna

i stället för av systembolagen. En dylik omläggning skulle förutsätta

en fullständig omorganisation av nykterhetsnämnderna och kan redan av

sådan anledning icke komma under övervägande utan att en särskild utredning

härom verkställes. Då systembolagen bedriva sin ifrågavarande verksamhet

i nära samarbete med nykterhetsnämnderna, är det för övrigt ovisst,

örn överhuvud taget någon fördel skulle stå att vinna genom en omläggning

i föreslagen riktning. Jag utgår fördenskull från att systembolagen även

framdeles skola bibehållas vid samma uppgifter som hittills.

Vad angår utskänkningsrestriktionerna finner jag mig på de skäl, som av

revisionen anförts, böra tillstyrka, att bestämmelser örn måltidstvång och

kvantitetsbegränsning bibehållas jämväl under den nya ordningen.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Förutsättningar för rätt till ^minutering m. m.

Revisionens förslag.

Revisionens förslag förutsätter, att riket skall vara indelat i detaljhandelsomraden,

därvid varje län såsom regel skall utgöra ett detaljhandelsområde

(3 kap. 1 §). För vart och ett av dessa detaljhandelsområden skall finnas

ett systembolag (3 kap. 2 §). Sådant bolag skall antagas av länsstyrelsen för

tid intill dess länsstyrelsen annorlunda förordnar (6 kap. 1 §).

Enligt förslaget förvärvar ett bolag, som sålunda antages såsom systembolag,

därmed ensamrätt till utminutering inom detaljhandelsområdet, och

denna rätt skall gälla tillsvidare utan särskild tidsbegränsning (3 kap. 2 och

3 §§ samt sid. 146 i betänkandet). Emellertid skall bolaget ej efter gottfianande

äga anordna utminutering var som helst inom detaljhandelsområdet;

förslaget stadgar härutinnan, att utminutering må äga rum i stad, köping

eller municipalsamhälle, där utminutering bedrivits under år 1934, samt

jämväl eljest i stad, köping eller municipalsamhälle, där invånarantalet uppgår

till minst 5,000. På systembolaget skall ankomma att, med iakttagande

av denna begränsning och efter kontrollstyrelsens godkännande, besluta angående

utminuteringsställenas antal och förläggning. (3 kap. 3 §.) Förslaget

stadgar i övrigt, att rätt till utminutering ej må överlåtas (3 kap. 4 §).

Såsom framgår vid en jämförelse med den nu gällande ordningen — varutinnan

torde få hänvisas till min tidigare framställning — innebära de nu

återgivna bestämmelserna i förslaget en avvikelse från motsvarande föreskrifter

i rusdrycksförsäljningsförordningen bland annat såtillvida, att rätt

till utminutering icke vidare skall förutsätta annat tillstånd från länsstyrelsens

sida än som kan sägas ligga däri, att systembolag skall antagas av länsstyrelsen.

Icke heller förutsätter förslaget i fråga om utminutering något

medgivande från de kommuner, där försäljningsställen skola vara inrättade.

Rätten till utminutering skall vidare icke längre vara begränsad till vissa

tidsperioder och icke vara underkastad sådana inskränkningar med hänsyn

till försäljningsställenas antal och förläggning eller rörelsens bedrivande, som

för närvarande kunna fastställas på förslag av vederbörande försäljningskommuner.

Förslaget om upphävande av den kommunala bestämmanderätten

i fråga om utminuteringen grundas väsentligen

därpå, att kommunernas vetorätt icke längre ansetts ha någon nämnvärd

uppgift att fylla samt att kommunernas rätt att bestämma villkor för

utminuteringens bedrivande ansetts förenad med betydande olägenheter. Vad

angår den kommunala vetorätten anför revisionen sålunda bland annat:

I stort sett torde de förväntningar ha infriats, som man på sin tid ställde

på den kommunala vetorätten och vilka kommo till uttryck i ett uttalande

av särskilda utskottet vid 1853—1854 års riksdag, att man därigenom kunde

»från den mindre stadgade delen av befolkningen avlägsna lockelser och till
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

77

fällen till missbruk av starka drycker». Förutsättningen för denna gynnsamma

verkan var, att försäljning utminuteringsvis från andra kommuner

icke ägde rum i större omfattning till kommuner med försäljningsförbud.

Denna förutsättning gällde också för stora delar av vårt land vid den tidpunkt,

då det kommunala vetot först infördes. Kommunikationsväsendet

var outvecklat oell landsbygden hade på grund härav dåliga förbindelser med

städerna, dit brännvinshandeln i regel var förlagd. Under senare hälften av

1800-talet bröts emellertid landsbygdens isolering genom utvecklingen av

kommunikationsväsendet. Härvid kommer i betraktande icke blott den större

lättheten för köpare på landsbygden att komma till städerna och verkställa

inköp utan även de ökade möjligheterna att erhålla spritdrycker genom

försändning å järnväg och framför allt med posten. Efterhand uppkom

också en betydande försändning av spritdrycker till olika delar av

landsbygden från enskilda spirituosahandlare och en del systembolag, vilket

föranledde upprepade klagomål och framställningar. Genom en kungörelse

den 21 december 1904 (nr 69) infördes i anledning härav förbud mot postbefordran

av paket, innehållande brännvin eller, andra brända eller destillerade

spirituösa drycker. Härigenom torde emellertid icke ha åstadkommits

någon nämnvärd inskränkning i försändningen av spritdrycker till kommuner

med försäljningsförbud. Möjligheten att försända dylika drycker på

järnväg var nämligen orubbad och utnyttjades i mycket stor utsträckning

både av de enskilda spirituosahandlarna och av vissa systembolag; sålunda

var det ej ovanligt, att stora partier spirituosa skickades från försäljningsställena

till långt avlägsna bygder. Langning och salning fingo härigenom

en synnerligen stor omfattning.

Dessa förhållanden föranledde nykterhetskommittén att i det förslag, som

sedermera lades till grund för nu gällande förordning, upptaga ett stadgande,

att systembolagen — vilka enligt förslaget ensamma ägde bedriva utminutering

— icke skulle få försända spritdrycker utom den kommun, där bolag

utövade sin verksamhet. Kommittén anförde till stöd för detta förslag,

att en av de ledande grundsatserna i brännvinslagstiftningen vore, att brännvinsförsäljning

icke finge inom en kommun utövas utan särskilt medgivande

av kommunal myndighet. Härav syntes det kommittén följa, att brännvinsförsäljning

icke finge utövas på sådant sätt, att försäljare i strid med lagstiftningens

anda inom annan kommun så att säga utövade filialförsäljning,

ty något annat kunde man knappast kalla den regelbundna utlämning, som

dagligen ägde rum vid många järnvägsstationer av dit ankomna spritdrycksförsändelser.

En utväg till förekommande av detta missförhållande syntes

vara, att bolagen förhindrades att i sin verksamhet gå utöver gränserna för

den kommun, där de fått tillstånd att utöva försäljning. I överensstämmelse

med kommitténs förslag stadgades också ett dylikt förbud i 45 § 3 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen.

Denna bestämmelse kunde emellertid upprätthållas

endast under några få år. Bestämmelsen ledde sålunda till att

kundkretsen inom sådana delar av landet, där utminutering icke förekom och

dit alltså ej heller försändning fick ske, i stor utsträckning använde ombud

för inköpens verkställande. Detta ombudssystem föranledde sådana vådor

genom langning av spritdrycker, att förbudet mot försändning till annan

kommun än bolagskommunen upphävdes år 1922. Dock fingo bolagen icke

verkställa försändning utom respektive kontrollområden, och förbudet mot

postbefordran av dylika drycker bibehölls alltjämt.

Det nu anförda torde visa, att lagstiftarens strävanden att genom speciella

åtgärder lokalt begränsa utminuteringen av spritdrycker och vin icke kunnat

fullföljas på grund av k o m munikationsväsendets utvec ki

i n g, vilken så småningom undanröjt de till en början gynnsamma förut
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

sättningarna för de kommunala utminuteringsförbuden. Denna tendens har

påskyndats och förstärkts under det sista årtiondet genom den fortgående

omvandlingen av landsbygdens kommunikationsförhållanden på grund av

bussväsendet.

En annan omständighet under senare tid, som i hög grad medverkat till

att minska det kommunala vetots betydelse i fråga örn utminuteringen, är

det individuella kontrollsystemet. Vetorätten tillkom för att

från den mindre stadgade delen av befolkningen undanröja möjligheten till

missbruk. Samma syfte ligger emellertid även till grund för den individuella

utminuteringskontrollen. En av de viktigaste anledningarna till att detta

system infördes var, att den kommunala vetorätten visat sig otillräcklig i

kampen mot missbruket och att därför mera verksamma åtgärder voro av

nöden. Örn detta var förhållandet för omkring 20 år sedan, gäller det uppenbarligen

i än högre grad numera.

I detta sammanhang må också erinras, att det för tillämpningen av det

individuella kontrollsystemet visat sig nödvändigt att hänvisa varje köpare

att göra sina inköp hos ett visst bolag, och att bolagen i följd härav fått sig

anvisade bestämda områden för sin försäljning, s. k. kontrollområden. Detta

förhållande torde kraftigt lia bidragit till att hos allmänheten utplåna den

gamla uppfattningen örn försäljningen såsom lokaliserad till en viss kommun

och i stället framkalla den åskådningen, att försäljningen är en hela kontrollområdets

angelägenhet och bolagskommunen allenast sätet för det härför erforderliga

organet. I överensstämmelse härmed anse sig icke blott de som

bo i bolagskommunen utan även övriga inom kontrollområdet bosatta personer,

vilka erhållit inköpstillstånd, ha berättigade anspråk på att få verkställa

sina inköp i enlighet med dessa tillstånd utan att vara underkastade

särskilda hinder och svårigheter.

Revisionen erinrar vidare, att den kommunala vetorätten under de senaste

årtiondena alltmera förlorat i betydelse såsom återhållande moment i fråga

om inrättande av utminuteringsställen. Tillämpningen av det kommunala

vetot i fråga om utminuteringen under senare tid har sålunda så långt ifrån

givit till resultat en minskning av antalet kommuner med sådan försäljning,

att det tvärtom särskilt under de sista åren kunnat förmärkas en tydlig

strömning bland kommuner, där försäljning tidigare icke fått bedrivas, att

söka få till stånd utminuteringsrätt i en eller annan form. Att utminuteringsorternas

antal icke ökat starkare än som skett har, enligt vad revisionen

uppgiver, sin förklaring däri, att övriga instanser vid rättighctsfrågornas

prövning varit mera återhållsamma än de kommunala myndigheterna.1

Revisionen fortsätter:

Revisionens undersökningar ha givit vid handen, att det icke i nämnvärd

omfattning ägt rum någon växling av utminuteringskommunerna utan i stället

råder en ganska fast ordning härutinnan, i det att, bortsett från en viss

stegringstendens, de kommuner, som medgivit inrättande av utminuteringsställe,

i stort sett varit desamma under de senaste 20 åren. Av de 124 kommuner,

där utminutering bedrevs under år 1914, lia allenast sju avstått från

utminuteringsrätt och av dessa ha fem sedermera åter blivit utminuteringsorter.

Enligt revisionens mening är alltså den prövning, som från de kommunala

myndigheternas sida ägnas åt frågor om beviljande av oktroj för redan

bestående utminuteringsförsäljning, numera i allt väsentligt av endast

1 Jämför härutinnan närmare betänkandet sid. 265 och 266.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

79

formell art och erbjuder icke något verkligt värde från den uppfattningen,

att det är önskligt att antalet försäljningsorter inskränkes.

Revisionen konstaterar å andra sidan, att de kommunala myndigheterna på

många håll ägnat ingående uppmärksamhet åt befogenheten att föreslå inskränkningar

i fråga om utminuteringens bedrivande samt uppställt villkor

i detta avseende, som inneburit restriktioner utöver de i rusdrycksförsäljningsförordningen

angivna. De kommunala myndigheterna ha sålunda med

för länsstyrelsen bindande verkan kunnat föreslå exempelvis höjning av minimiåldern

för rätt till inköp, sänkning av den lagstadgade maximikvantiteten

för kundkretsen i dess helhet eller för vissa kategorier av personer, maximering

av vininköp samt förbud mot utminutering till kvinnor, till personer

som åtnjuta understöd av allmänna medel eller som brista i försörjningsplikt

eller som häfta för ogulden skatt till stat eller kommun eller för pensionsavgifter,

ävensom till militärer, som bo i logement.

Med avseende å dylika för utminuteringen stadgade särskilda villkor framhåller

revisionen, att det ofta visat sig att dessa villkor icke motsvarat rådande

uppfattningar hos övriga kommuner inom kontrollområdet, i det att villkoren

stundom ansetts vara icke tillräckligt vittgående och i andra fall

klandrats såsom alltför ingripande.

Revisionen erinrar, hurusom spörsmålet örn den kommunala bestämmanderättens

anordnande varit föremål för behandling vid flera riksdagar under

1920-talet utan att emellertid ha föranlett någon lagstiftningsåtgärd. Efter

att (sid. 267—269) ha redogjort för en av 1926 års rusdryckslagstiftningsberedning

verkställd undersökning i ämnet anför revisionen för egen del:

Revisionen är ense med 1926 års beredning därutinnan, att den gällande

ordningen, enligt vilken de kommunala myndigheterna i bolagskommunen

äga besluta om tillstånd till utminutering och villkoren därvid icke blott för

den egna kommunen utan även för andra kommuner, numera måste betraktas

såsom synnerligen otillfredsställande. Skall den lokala bestämmanderätten

alltjämt fortbestå i dessa hänseenden, bör den tillkomma icke en

enda kommun utan hela det område, som beröres härav. Enligt revisionens

mening kan man emellertid icke nå fram till en mera tillfredsställande lösning

härutinnan genom införande av omröstningar inom kontrollområdena,

oavsett den principiella inställningen till en dylik anordning. Även om frågan,

huruvida försäljning skulle få äga rum eller ej inom området, jämförelsevis

lätt •— om ock med betydande kostnader —■ kunde avgöras på detta

sätt, skulle det tydligen erbjuda synnerligen stora svårigheter att tillbörligen

beakta alla de skiftande, i vissa fall rent motsatta villkor, som kunde

framställas rörande försäljningens bedrivande. Icke heller torde det kunna

ifrågakomma att överflytta denna bestämmanderätt till landstingen, särskilt

som härigenom de nykterhetspolitiska synpunkterna skulle komma att menligt

påverka landstingens egentliga länskommunala arbetsuppgifter. Och även

örn man funne en lämplig form för utövandet av den vetorätt, som direkt

eller indirekt skulle tillkomma invånarna i kontrollområdena eller länen, häntyda

erfarenheterna av vetorättens tillämpning under de sista årtiondena på

att härmed icke skulle vara mycket vunnet i nykterhetsavseende med hänsyn

i första hand till kommunikationsväsendets utveckling men därjämte även till

det förhållandet, att man alldeles icke kan utgå från att en sådan ordning

skulle gynna tillkomsten av nykterhetsfrämjande åtgärder.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Revisionen har på grund härav kommit till den uppfattningen, att den lokala

självbestämningsrätten i fråga örn utminuteringen, såsom förhållandena

utvecklat sig, icke längre bör utövas i hittills praktiserade eller ifrågasatta

former. Den fasthet, som organisationen av utminuteringen erhållit, och

den jämförelsevis ringa betydelse, som den kommunala vetorätten numera

har såsom ett medel att framkalla nykterhetsgagnande åtgärder i fråga om

utminuteringen, föranleder revisionen att föreslå, att kommunernas hittillsvarande

befogenheter i detta hänseende upphöra samt att grunderna för utminuteringens

organisation och bedrivande fastslås i själva förordningen och

sålunda bestämmas av Kungl. Majit och riksdagen såsom svenska folkets

representation.

Till förmån för en sådan anordning tala även andra vägande skäl. Den

kommunala bestämmanderätten innebär, att kommuner med systembolag

träffa avgöranden för egna och övriga kommuners räkning. Enligt revisionens

förslag skall antalet systembolag minskas från för närvarande 121 till

30. Om detta förslag genomföres och den nuvarande ordningen i fråga om

bolagskommunernas inflytande bibehålies, skulle sålunda ett 30-tal kommuner

äga meddela bindande föreskrifter för de övriga 2,500 kommunerna. En

sådan ordning bör enligt revisionens mening icke komma i fråga.

Vidare bör uppmärksammas, att systembolagen enligt revisionens förslag

skola omorganiseras på ett genomgripande sätt även i fråga örn styrelsens

sammansättning, varigenom de bliva än bättre skickade än hittills för sin

uppgift att vara organ för den samhälleliga nykterhetsvården. I detta sammanhang

bör också erinras om de av revisionen föreslagna länsnykterhetsnämnderna,

vilka avses skola få ett betydande inflytande på systembolagens

verksamhet.

Det bör därjämte beaktas, att även revisionens förslag ger utrymme åt ett

kommunalt inflytande på utminuteringens handhavande, vars betydelse icke

bör underskattas. Det är visserligen icke en del primärkommuner utan landstingen,

som kunna göra sig gällande, och detta inflytande blir icke direkt

utan indirekt. Landstingen skola nämligen enligt revisionens förslag erhålla

befogenhet att tillsätta ledamöter såväl i systembolagen som i länsnykterhetsnämnderna.

Denna ordning behöver emellertid icke innebära försämringar

ens från den utgångspunkten, att försäljningslagstiftningen bör handhas i nära

samförstånd med de lokala myndigheterna. Landstingen mäste nämligen

anses bättre företräda de lokala önskemålen inom hela kontrollområdet än

bolagsstädernas fullmäktige, och landstingens möjligheter att _ genom sina

representanter i bolagsstyrelserna fortgående övervaka försäljningens bedrivande

torde gott kunna uppväga den nuvarande sporadiska kommunala beslutanderätten

vid oktrojtillfällena.

Revisionen erinrar i detta sammanhang vidare, att de i 3 kap. 3 § föreslagna

bestämmelserna erhållit en utformning, som behörigen tillgodoser de

hittillsvarande kommunala önskemålen rörande utminuteringsställenas förläggning.

Dessa bestämmelser skulle sålunda kunna sägas innebära, att huvudresultatet

av utvecklingen på ifrågavarande område stadfästes genom direkt

i författningen upptagna regler om de orter, där utminuteringsställe må

inrättas.

Att förslaget icke inrymmer möjlighet för kommunerna att i fortsättningen

utöva ett lagstadgat inflytande på de särskilda villkoren för utminuteringens

bedrivande finner revisionen däremot mahända vara ägnat att framkalla en

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

viss tvekan. Enligt revisionens mening innebär denna omläggning emellertid

icke någon förlust i nykterhetsavseende. Revisionen anför sålunda:

Det finnes anledning antaga, att den föreslagna organisationen för utminuteringen

kommer att bättre än den nuvarande tillgodose nykterhetssynpunkterna.

Revisionen erinrar i detta hänseende örn sina förslag rörande ändring

i bolagsstyrelsernas sammansättning och inrättande av länsnykterhetsnämnder.

Men även bortsett härifrån, synes det icke böra råda tvekan om, att

den föreslagna anordningen skänker garantier för att vid handläggningen av

ärenden om utminutering nykterhetssynpunkterna komma att för landet i

dess helhet bliva kraftigare företrädda än vad nu är fallet, även om en del

lokala bestämmelser av restriktiv karaktär komme att försvinna. Såsom

en betydande vinst av den föreslagna omläggningen måste i varje fall betraktas,

att det därigenom blir möjligt att undgå såväl en olikformighet i tillämpningen,

vilken lätt kunnat te sig såsom godtycke,^ som även mindre välbetänkta

villkor rörande försäljningen, vilka äro svåra eller rent av omöjliga

att genomföra, samt en mången gång alldeles icke gagnelig politisering av

ifrågavarande nykterhetsspörsmål.

Vad revisionen sålunda anfört torde böra sammanställas med ett av revisionen

i annat sammanhang gjort uttalande. I samband med sin undersökning

rörande orsakerna till förekomsten i vårt land av en utbredd olaga sprithantering

anför revisionen sålunda (sid. 136 och 137) bland annat följande.

En omständighet, som i sin mån torde lia bidragit till att främja olaglig

spritdryckshantering, är att man pa sina håll tillämpat avstängningsförfarande

i form av skattestreck eller åldersstreck med större stränghet än klokheten

bjudit, om vederbörlig hänsyn tagits endast till vad ur nykterhetssynpunkt

varit påkallat. Det är också möjligt, att den i olika delar av landet

praktiserade generella nedsättningen av maximitilldelningen under den i

lagen stadgade kvantiteten, fyra liter i månaden, vidgat den olagliga marknaden

för spritvaror såväl genom den minskade tillgängen pa lagligen tillhandahållna

spritdrycker som ock därigenom att den sålunda starkt framträdande

olikheten i fråga om tilldelningen inom olika kontrollomraden verkat

nedbrytande på aktningen för hela försäljningslagstiftningen.

Beträffande de i 3 kap. 3 § föreslagna grunderna för utminuteringsställenas

förläggning framhåller revisionen närmare, att

det i och för sig kunde ha varit mera rationellt att som villkor för inrättande

av nytt utminuteringsställe uppställa fordran på ett visst antal motboksinnehavare

i stället för, såsom föreslagits, viss folkmängd. Av praktiska

skäl har revisionen dock stannat vid det senare alternativet. Genom verkställda

undersökningar säger sig revisionen ha funnit, att om befolkningssiffran

icke sättes lägre än till 5,000, garanti skulle föreligga för att ett

tillämnat utminuteringsställe från förläggningsorten och trakten däromkring

komme att tillföras så stort antal kunder, att dess inrättande blir ekonomiskt

försvarligt.

Det må framhållas, att den av revisionen föreslagna anordningen under

nuvarande befolkningsförhållanden, skulle medföra, att 13 kommuner kunna

komma i fråga såsom nya utminuteringsorter. Sex av dessa äro förorter

eller grannsamhällen till Stockholm, Göteborg, Jönköping och Sundsvall.1

1 Djursholms stad, Hagalunds municipalsamhälle, Mölndals shill, Älvsborgs municipalsamhälle,

Huskvarna stad och Skönsbergs municipalsamhälle.

Hiliana till riksdagens protokoll 19:17. 1 sami. Nr 212.

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

— Enligt revisionens mening skulle det i dylika fall på grund av närheten

till utminuteringsställen i huvudorten, vara skäligen betydelselöst, om utminutering

komme till stånd eller ej. De övriga sju orterna äro Tranås och

Sandviken, för vilka båda orter rätt till utminutering är meddelad och under

år 1937 väntas komma att tagas i bruk, samt Mjölby, Nässjö, Avesta,

Ludvika och Kiruna. I Nässjö och Kiruna var för åren 1934—1936 och i

Kiruna är för år 1937 tillstånd meddelat till inrättande av utlämningsställe,

ehuru tillståndet ej tagits i bruk. Förslaget medför i övrigt, att nu befintliga

utminuteringsställen (med utminuteringsregister och lager) skulle behöva

nedläggas å följande fyra orter, nämligen Tågarp, Dalby, Lövestad och

Östraby, alla i Malmöhus län.

Revisionen uttalar, att utöver den begränsning i fråga om inrättande av

nya utminuteringsställen, som ligger i kravet på viss folkmängd m. m., ytterligare

villkor synas böra uppställas i syfte att en sådan åtgärd ej må företagas

utan att vägande skäl därför föreligga. Det kan sålunda enligt revisionens

mening tänkas, att förhållandena äro sådana å den ort, där utminuteringsställe

föreslås skola inrättas, att försäljningen ej kan handhas på ett

ur social synpunkt tillfredsställande sätt. Jämväl ur ekonomisk synpunkt

kan en prövning vara befogad. Av dessa skäl förordar revisionen, att systembolags

beslut om inrättande av nytt utminuteringsställe eller ändrad

förläggning av sådant försäljningsställe skall underställas kontrollstyrelsen

för godkännande. Av liknande skäl skall enligt 6 kap. 10 § första punkten i

förslaget systembolag icke heller utan kontrollstyrelsens medgivande kunna

nedlägga utminuteringsställe.

Beträffande förutsättningarna i övrigt för rätt till

utminutering yttrar revisionen:

Med hänsyn till att systembolagen enligt 3 kap. 1 och 2 §§ i förslaget

skola organiseras efter länsindelningen, har revisionen ansett sig böra förorda,

att prövningen i avseende å antagande av systembolag fortfarande

skall tillkomma^ länsstyrelserna såsom närmast förtrogna med de personliga

och lokala förhållanden, som kunna vara av betydelse vid dessa frågors avgörande.

Kravet på att bolagen ej skola inrättas efter olika principer i skilda

delar av landet torde i erforderlig grad bliva tillgodosett, därest Kungl.

Majit, på sätt revisionen förutsätter, med stöd av förslagets 6 kap. 16 §

kommer att fastställa gemensamma grunder för systembolagens bolagsordningar.

Enligt 17 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen meddelas för närvarande

detaljhandelsrättighet åt systembolag för ett eller flera, högst tre

kalenderår. Denna tidsbegränsning sammanhänger bland annat med att

ett systembolag enligt rusdrycksförsäljningsförordningen.i viss mån alltjämt

är knutet till viss kommun och erhåller oktroj efter medgivande från kommunal

myndighet att under viss tid bedriva försäljning i kommunen. I

revisionens förslag är emellertid bolagets anknytning till viss kommun borttagen

och det kommunala inflytandet inskränkt till frågan örn ett förefintligt

bolags rätt att i kommunen bedriva utskänkning och vissa därmed sammanhängande

villkor. Härtill kommer vidare, att redan under det nuvarande

systemet möjligheten till ombyte av bolag efter en oktrojperiods utgång

i ganska hög grad visat sig sakna piaktisk betydelse. Denna möjlig
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Mcij:ts proposition nr 242.

het har nämligen blott i undantagsfall utnyttjats, och då så skett, har det

nya bolaget övertagit det gamlas organisation, så att ombildningen i själva

verket inskränkt sig till förändringar i företagets ledning. För sådant ändamål

synes det emellertid icke vara nödvändigt, att en ny bolagsbildning äger

rum. På grund av det nu anförda och då en begränsning av bolagens verksamhetstid

till ett visst antal år kan medföra vissa osäkerhetsmoment vid

rörelsens bedrivande, föreslår revisionen, att bolagen skola antagas för tid

intill dess länsstyrelsen annorlunda förordnar. Ett systembolag skall alltså

enligt förslaget bedriva sin verksamhet såsom en permanent institution till

dess beslut fattas om dess upphörande. Detta kan exempelvis inträffa på

grund av att Kungl. Maj:t enligt 3 kap. 1 § i förslaget förordnat örn uppdelning

av bolagets detaljhandelsområde i flera dylika områden. Däremot

har revisionen icke avsett, att ett systembolag skall upphöra med sin verksamhet

och ersättas med ett annat av den anledningen, att bolaget icke handhaft

sin verksamhet på ett lämpligt sätt. I sådant fall kan i stället rättelse

ske genom ändringar i bolagsstyrelsens sammansättning.

Reservationer.

Två av revisionens ledamöter ha avgivit reservationer såvitt angår förslaget

om den kommunala bestämmanderättens upphävande i fråga om utminuteringen.

Herr Ljunggren (sid. 566—586) finner sig sålunda icke på de skäl, som

majoriteten anfört, ha blivit övertygad om lämpligheten av att nu slopa den

kommunala bestämmanderätten vare sig helt och hållet, såsom föreslagits beträffande

utminuteringen, eller delvis, såsom majoriteten avsett i fråga om

utskänkningen. Den anmärkningen mot gällande ordning, att den kommunala

bestämmanderätten knutits till bolagsförsäljningskommunen och att övriga av

försäljningen berörda kommuner icke erhållit medinflytande, finner reservanten

visserligen vara riktig, men denna brist kan och bör enligt hans mening

avhjälpas. Det förslag som reservanten i sådant hänseende framställer,

kan såvitt angår utminuteringen sägas innebära i huvudsak följande.

För rätt till utminutering av spritdrycker och vin skall alltjämt erfordras

särskilt tillstånd. Ansökan härom skall såsom hittills ingivas till länsstyrelsen.

Tillstånd meddelas för en tid av fyra år. På sätt majoriteten föreslagit bör

utminutering få äga rum endast i stad, köping eller municipalsamhälle, där

utminutering bedrivits under år 1934 eller där antalet invånare uppgår till

minst 5,000. Länsstyrelsen, icke systembolaget, skall äga besluta örn antalet

utminuteringsställen och deras förläggning, dock först sedan kommunerna i

stadgad ordning lämnats tillfälle att yttra sig. I sistnämnda hänseende bör

gälla, att länsstyrelsen omedelbart skall ha att infordra yttranden från fullmäktige

i den eller de kommuner, där utminutering är avsedd att äga rum.

Innan fullmäktige avgiva yttrande böra jämväl kommunens nykterhetsnämnd

samt magistrat, respektive kommunalnämnd börås. Har ansökan örn tillstånd

till utminutering inom viss kommun blivit av fullmäktige avstyrkt, skall

utminutering därstädes ej kunna medgivas. För det fall att ansökan örn tillstånd

till utminutering ej avstyrkts av fullmäktige i samtliga kommuner, som

ansökningen avser, skall det åligga länsstyrelsen att i viss ordning tillkänna
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

giva, att alla inom länet vid kommunala val röstberättigade, vilka önska örn

röstning i ärendet, skola ingiva anmälan härom. Därest mer än en tiondel

av hela antalet röstberättigade sålunda anmält sig, skall länsstyrelsen ha att

föranstalta om omröstning, avseende frågan, huruvida utminutering under

följande oktrojperiod må bedrivas inom länet eller icke. Därest mer än halva

antalet röstande avstyrkt utminutering inom länet, skall tillstånd härtill ej

kunna meddelas. Har icke tillräckligt antal röstberättigade anmält sig eller

har vid verkställd omröstning icke mer än halva antalet röstande avstyrkt

anordnande av utminutering, skall länsstyrelsen infordra yttrande över ansökningen

från länsnykterhetsnämnden samt sedermera överlämna handlingarna

till landstingets lagtima möte för dess yttrande. Om ansökningen därefter

blivit av landstinget avstyrkt, må densamma icke bifallas av länsstyrelsen.

Herr Johanson (sid. 587) ansluter sig i huvudsak till vad herr Ljunggren

sålunda yttrat. Beträffande landstingens befattning med frågor om utminutering

finner han sig emellertid ej kunna biträda förslaget, såvitt landstinget

därigenom tillagts vetorätt. Däremot finner han det lämpligt, att länsstyrelsen

inhämtar ett rådgivande yttrande från landstinget såväl som från länsnykterhetsnämnden.

Yttrandena.

Särskilda uttalanden i anledning av revisionens förslag om upphävande

av kommunernas bestämmanderätt i fråga om utminuteringen

förekomma i ett 90-tal yttranden. Härvid tillstyrkes

förslaget helt av kontrollstyrelsen, socialstyrelsen, 12 länsstyrelser, stadsfullmäktige

i sex städer, landstingens förvaltningsutskott i två län, Svenska stadsförbundets

styrelse, Systembolagsföreningarnas förtroendenämnd, landsföreningen

för folknykterhet utan förbud och åtta sammanslutningar av nykterhetsnämnder.

1

En jämkning i förslagets bestämmelser av innebörd bland annat, att fullmäktige

i vederbörande kommun bör beredas tillfälle att avgiva yttrande i

fråga örn ulminuteringsställenas antal och förläggning, förordas av tre länsstyrelser

samt jämväl i några andra utlåtanden. I ett och annat fall föreslås,

att vederbörande kommun skulle äga avgiva yttrande innan rätt till utminutering

upplåtes.

Ä andra sidan avstyrkes revisionens förslag av länsstyrelsen i Västerbottens

län och Nykterhetsfolkets landsmöte samt — mer eller mindre bestämt och i

större eller mindre omfattning — i 17 yttranden från stadsfullmäktige, tre

yttranden från kommunalfullmäktige och 13 yttranden från nykterhetsnämndssammanslutningar.

I vissa av de nu berörda yttrandena synes avstyrkandet

närmast vara grundat på önskemål om fortsatt möjlighet för kommunerna

att kräva fullgjord skattebetalning såsom villkor för rätt till inköp. I

ett par andra fall lägges huvudvikten vid att särskild åldersgräns alltjämt må

1 Åtta andra dylika sammanslutningar ha underlåtit att framställa någon erinran i denna del.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

85

kunna föreskrivas inom viss kommun. I ett och annat yttrande göres överhuvud

intet avslagsyrkande men uttalas tvekan beträffande revisionens ståndpunkt.

På några håll slutligen — särskilt i yttranden från vissa nykterhetsnämndssammanslutningar

— uttalas, att den nuvarande ordningen ej i allo

kan anses tillfredsställande, och föreslås av sådan anledning ändringar i ungefärlig

överensstämmelse med vad herrar Johanson och Ljunggren inom revisionen

förordat.

Socialstyrelsen uttalar, att den olikformiga, stundom såsom godtycklig uppfattade

tillämpning av författningsbestämmelserna, vilken möjliggjorts särskilt

genom den kommunala medbestämmanderätten, allt emellanåt visat sig

framkalla irritation samt missnöje med systemet överhuvud och en viss benägenhet

även hos eljest oförvitliga medborgare att överträda givna föreskrifter.

Den fastare rättsliga reglering, som revisionen i förevarande hänseende förordat,

torde enligt styrelsens åsikt komma att ur nykterhetssynpunkt medföra

fördelar.

Länsstyrelsen i Västmanlands län, som anför liknande skäl för bifall till

revisionens förslag, tillägger, att försäljningsbestämmelser, fastställda i själva

förordningen eller enligt dess anvisningar av central myndighet, måste förutsättas

bliva noggrannare övervägda och därmed också kunna göra anspråk

på större auktoritet än restriktioner, antagna av en tillfällig stadsfullmäktigemajoritet.

Systembolagsföreningarnas förtroendenämnd gör bland annat gällande, att

den kommunala bestämmanderätten i olika avseenden visat sig utgöra hinder

för en ur nykterhets- och andra synpunkter ändamålsenlig utformning av

lagtillämpningen.

Landstingets förvaltningsutskott i Örebro län erinrar, att de enskilda eller

kommunala intressen, som höra samman med avgöranden i oktrojfrågor, flerstädes

på ett störande och stötande sätt skjutits i förgrunden vid kommunala

val. Om ett enhetligt system skapades och avgörandena träffades centralt,

skulle enligt utskottets mening en välbehövlig avspänning komma till stånd

och nykterhetsfrågan övergå till att bliva en riksfråga.

Stadsfullmäktige i Umeå uttala tillfredsställelse med förslaget, enär därigenom

undanröjes den orättvisa, som ansetts uppstå till följd av försäljningskommunens

rätt att bestämma för hela kontrollområdet.

Liknande synpunkter som de nu berörda återfinnas i flera av de övriga yttranden,

som innefatta ett tillstyrkande av förslaget.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anför:

Det mest anmärkningsvärda i revisionens betänkande är otvivelaktigt angreppet

mot den kommunala självbestämningsrätten. Denna bestämmanderätt

skulle försvinna i fråga örn utminuteringen men bibehållas när det gäller

utskänkningen. På det sättet vill revisionen förebygga »den icke gagneliga

politisering av nykterhetsfrågan», som förekommit. Samtidigt vill emellertid

revisionen i ökad utsträckning påkalla landstingens medverkan på detta område,

vilket icke utesluter möjlighet för en politisering av frågan även i denna

församling.

Närmaste anledningen till revisionens förslag att kommunerna skola fråntagas

sin bestämmanderätt i utminuteringsfrågor är uppenbarligen den, att

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

åtskilliga kommuner gjort bruk av sin lagliga rätt att införa vissa begränsningar

i rusdrycksförsäljningen. Dessa begränsningar anses ha åstadkommit en

ojämnhet och en olikformighet i lagstiftningens tillämpning, som revisionen

funnit mindre lämplig.

De inskränkande bestämmelser, som under flera år tillämpats vid de båda

västerbottniska bolagen ha vunnit gillande inom samtliga till dessa kontrollområden

hörande landskommuner, vilka icke önskat några förändringar

i berörda avseenden. Inom kommunalfullmäktige i flera socknar ha

enhälliga uttalanden till förmån för ett bibehållande av dessa begränsningar

avgivits. Länsstyrelsen kan därför icke finna det av behovet påkallat att

på detta område genomföra den uniformitet för hela landet, som revisionen

synes eftersträva. En sådan kommer, örn den genomföres, att lända tili

betydande skada inom detta län.

Ngkterhetsfolkets landsmöte har förklarat sig anse en bestämmelse, som

förhindrar inrättandet av utminuteringsställen på landsbygden välbetänkt,

men har bestämt velat motsätta sig, att utminuteringsställen skola kunna inrättas

i vissa större samhällen mot dessas egen vilja.

Stadsfullmäktige i Kungälv påyrka för den händelse den kommunala bestämmanderätten

i fråga om utminuteringen skall upphävas dels att fullgjord

skattskyldighet stadgas såsom villkor för rätt till spritinköp, dels att

staten åtager sig att svara för ordningens upprätthållande inom försäljningskommunerna.

Stadsfullmäktige i Arboga åberopa såsom skäl för bibehållande av kommunernas

bestämmanderätt i fråga örn utminuteringen, att kommunerna

själva i form av fattigvård, barnavård och nykterhetsvård få vidtaga åtgärder

för lindrande av eventuella skadeverkningar av alkoholförtäring.

Av revisionen föreslagna grunder i fråga om inrättande av utminuteringsställen

ha jämväl ur andra synpunkter än som sammanhänga

med frågan om den kommunala bestämmanderätten föranlett

vissa erinringar i yttrandena. Sålunda anför länsstyrelsen i Stockholms län:

Revisionen synes ha alltför mycket betonat den ekonomiska synpunkten

och därför förlagt godkännande i fråga om utminuteringsställens antal

och förläggning till kontrollstyrelsen, såsom varande mera förtrogen med

bolagens ekonomiska ställning. Länsstyrelsen anser, att viktiga synpunkter

i lokalt hänseende jämsides härmed böra tagas i beaktande, särskilt ordningssynpunkten.

Då länsstyrelsen med sin ortskännedom torde vara bättre

ägnad att överväga sistnämnda synpunkter samt det med säkerhet kan förväntas,

att bolagen själva komma att iakttaga den ekonomiska synpunkten,

vilken givetvis jämväl kommer att beaktas av länsstyrelsen, synes godkännande

böra lämnas av länsstyrelsen. Vederbörande kommun bör erhålla

tillfälle att genom något sitt organ yttra sig i frågan.

Av liknande skäl finner länsstyrelsen i Skaraborgs län det böra ankomma

på länsstyrelsen att pröva beslut om inrättande, flyttande eller nedläggande

av utminuteringsställe.

Länsstyrelsen i Kristianstads län erinrar, hurusom det kan tänkas, att

systembolag underlåter att förlägga utminuteringsställe till plats, där utminutering

skäligen kan anses böra anordnas. För sådant fall synes det länssty
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

87

reisen lämpligt, att länsstyrelsen ägde befogenhet att på framställning av

kommun eller efter dess hörande förordna örn inrättande av utminuteringsställe.

Polischefen i Ludvika förordar, att kontrollstyrelsen för hela riket må bestämma

örn utminuteringsställenas antal och förläggning. Inrättande å viss

ort av utminuteringsställe drager med sig ökad handelsomsättning i allmänhet.

Enligt polischefens uppfattning lia styrelseledamöterna i systembolagen

med insikt härom motarbetat förläggning av utminuteringsställe till annan

ort än där bolaget har sitt säte.

Länsstyrelsen i Uppsala län ansluter sig till ett av stadsfullmäktige i Uppsala

framställt förslag örn skyldighet att, innan beslut fattas örn inrättande,

flyttning eller nedläggande av utminuteringsställe, bereda fullmäktige i den

kommun, vari utminutering skall bedrivas eller bedrives, tillfälle att framlägga

sina synpunkter och önskemål.

Kontrollstyrelsen anför:

Kontrollstyrelsen vill påpeka, att styrelsen icke genom sin ämbetsförvaltning

äger särskilda förutsättningar att bedöma lämpligheten av föreslagen

förläggning av utminuteringsställe. Denna fråga synes kontrollstyrelsen vara

en angelägenhet av övervägande lokal natur, och skulle i något fall avgörande

träffas, vilket från de synpunkter och intressen, styrelsen har att

tillgodose, måste anses olämpligt, äger styrelsen såsom uppsiktsmyndighet

över bolagen möjlighet att åvägabringa rättelse. Kontrollstyuelseji finner fördenskull

ifrågavarande föreskrift om styrelsens prövning av frågor rörande

försäljningsställenas antal och förläggning icke oundgängligen erforderlig,

enär någon risk eller olägenhet icke synes vara förbunden med att ge bolagen

själva befogenhet att bestämma i dylika frågor.

I ett antal yttranden uttalas vidare missnöje med förslaget i vad därigenom

förklarats, att utminuteringsställe kan förläggas allenast till vissa närmare

angivna orter.

Länsstyrelsen i Gotlands län finner särskilda villkor härutinnan överhuvud

vara obehövliga. Liknande anmärkningar lia framställts jämväl från andra

håll. Sålunda anför exempelvis länsstyrelsen i Malmöhus län:

Särskilda förhållanden lia kunnat medföra, att municipalordning ej införts.

Att den omständigheten att orten ej är ett municipalsamhälle skall

utgöra ett absolut hinder för bibehållande och inrättande av utminutering,

synes därför vara mindre tilltalande. Länsstyrelsen kan ej anse att något

verkligt bärande skäl finnes för det ingrepp i bestående förhållanden som

ifrågavarande bestämmelse skulle medföra för därav berörda kommuner.

I andra yttranden föreslås möjlighet till undantag från förslagets bestämmelser,

då särskilda omständigheter därtill föranleda; befogenheten härutinnan

tänkes skola ankomma antingen på länsstyrelsen, kontrollstyrelsen

eller systembolaget.

Slutligen förordas bland annat av de landskommuner i Malmöhus län, där

till indragning föreslagna utminuteringsställen finnas inrättade, att rubbning

i nu bestående förhållanden ej bör vidtagas.

I anslutning till sistnämnda yrkanden föreslår kontrollstyrelsen sådan

lindring av ifrågavarande bestämmelse, alt utminutering ma äga rum i kom
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Departements
chefen.

mun, där sådan försäljning bedrivits under år 1934, samt i stad, köping

eller municipalsamhälle med minst 5,000 invånare.

Revisionen synes mig ha anfört vägande skäl för uppfattningen, att det

icke längre kan anses behövligt eller lämpligt alt upprätthålla principen örn

kommunernas bestämmanderätt i fråga om utminuteringen. Den utväg, som

två reservanter anvisat för att i viss mån tillmötesgå kritiken av den nuvarande

ordningen, synes vara så invecklad, att den icke torde vara framkomlig.

Med denna uppfattning och på i huvudsak de skäl, som revisionen

i övrigt anfört, är jag beredd tillstyrka, att systembolag utan särskild tidsbegränsning

skall äga rätt att driva utminutering inom sitt detaljhandelsområde

i och med att bolaget av länsstyrelsen antagits såsom systembolag. Uppenbart

är, att rätten till utminutering icke bör kunna av bolaget överlåtas.

Jag kan även i stort sett ansluta mig till revisionens förslag rörande grunderna

för utminuteringsställenas förläggande. I ett par avseenden synes emellertid

förslaget härutinnan böra underkastas jämkning. Jag anser det sålunda

utan olägenhet ur nykterhetssynpunkt kunna medgivas, att utminuteringsställe

alltjämt må bibehållas å ort, där sådant försäljningsställe på grund

av vederbörligt tillstånd funnits inrättat under år 1937. Stadgandet i förslagets

3 kap. 3 § första stycket bör alltså ändras därhän, att utminutering förklaras

kunna äga rum å ort, där utminuteringsställe funnits inrättat år 1937,

samt därjämte i* stad, köping eller municipalsamhälle med minst 5,000 invånare.

Det må framhållas, att det av mig föreslagna undantaget i fråga örn

orter, där utminuteringsställen under år 1937 funnits inrättade, icke har avseende

å orter, där under sagda år funnits s. k. ntlämningsställen, oavsett om

tilläventyrs tillstånd skulle ha meddelats att å dylik ort inrätta ett verkligt utminuteringsställe.

I anslutning till vad kontrollstyrelsen anfört finner jag

det vidare kunna överlämnas åt systembolagen att besluta om utminuteringsställenas

antal och förläggning utan skyldighet för bolagen att härutinnan

inhämta kontrollstyrelsens godkännande. Då det är att förvänta, att bolagen

i hithörande frågor skola beakta såväl ordningssynpunkter som tillbörliga

önskemål från kommunernas sida, anser jag det däremot obehövligt, att

dessa frågor, på sätt i några utlåtanden föreslagits, dragas under länsstyrelsens

prövning eller hänskjutas till kommunerna för yttrande. I överensstämmelse

med vad jag nu anfört torde ändring böra ske jämväl beträffande föreskrifterna

i 3 kap. 3 § andra stycket samt i 6 kap. 10 § första punkten.

I vissa yttranden ha framställts önskemål om att utminuteringsställen skulle

kunna förläggas jämväl till orter av annat slag än som i förslaget angivits

ävensom att initiativ till inrättande av utminuteringsställen skulle, uteslutande

eller i särskilda fall, tillkomma annan än systembolag. Då något verkligt

behov av dylika bestämmelser mig veterligen icke förefinnes, anser jag

mig emellertid ej på denna punkt böra föreslå någon ändring i förslaget.

I anslutning till bestämmelserna i 3 kap. 3 § vill jag slutligen framhålla,

att åt dessa icke synes böra givas sådan tolkning, att ett efter år 1937 inrättat

utminuteringsställe ovillkorligen skulle behöva nedläggas enbart av den anledning,

att invånarantalet å orten sedermera tilläventyrs nedgår under 5,000.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

89

Huvudgrunder för utminuteringens handhavande.

Revisionens förslag.

Beträffande de närmare villkoren för utminuteringens

handhavande har förut anmärkts, att gällande ordning härutinnan i betydande

omfattning utformats med stöd av kontrollstyrelsens anvisningar till

systembolagen. De bestämmelser, som i förevarande hänseende meddelats i

rusdrycksförsäljningsförordningen, äro också tämligen knapphändiga samt

innebära i huvudsak följande.

Det är bolagen uttryckligen förbjudet att utminutera rusdrycker till personer,

som icke fyllt 21 år, ävensom till vissa angivna kategorier av alkoholmissbrukare

m. fl. (34 §). Utminutering må i övrigt äga rum endast till den,

som hos systembolag skriftligen anmält sig vilja inköpa rusdrycker (29 §).

Göres anmälan av kvinna eller av någon, som saknar stadigt hemvist, skall

bolaget pröva, huruvida och med vilka förbehåll utminutering må ske (30 §

andra stycket). I andra fall skall bolaget, »därest bolaget eljest finner utminutering

---kunna äga rum», tillställa sökanden motbok för inköp

av rusdrycker (30 § första stycket). Spritdrycker må såsom regel ej till någon

utminuteras i större myckenhet än fyra liter i kalendermånaden; dock

äger bolag, om särskilda skäl därtill äro, på skriftlig framställning medgiva

köparen rätt att för visst tillfälle inköpa större myckenhet (48 §).

I kontrollstyrelsens anvisningar till systembolagen anföres —■ under hänvisning

till det allmänna stadgandet i 63 § rusdrycksförsäljningsförordningen

örn åliggande att ordna försäljningen så, att därmed åstadkommes så ringa

skada som möjligt —- att bolagen icke endast äga rätt att i samtliga fall verkställa

prövning av motboksansökningar utan även måste anses förpliktade därtill.

I avseende å denna prövning framhålles, att rätten till erhållande avmotbok

måste anses »begränsad av hänsynen till de verkningar av individuell

eller social art, som enligt bolagets välgrundade mening bleve resultatet

av densammas utlämnande». Härvid sägas företrädesvis två synpunkter böra

vara vägledande. Dels måste såvitt möjligt utrönas, örn det är sannolikt, att

vederbörande, därest han erhåller rätt att inköpa rusdrycker, kommer att

bruka dessa på ett måttligt och ur social synpunkt anmärkningsfritt sätt, dels

bör den ungefärliga kvantitet av särskilt spritdrycker fastställas, som vederbörande,

med hänsyn till den sociala miljö i vilken han lever och hans personliga

förhållanden i övrigt, rimligen kan anses behöva inköpa för sig och

sitt hushåll.

I anvisningarna utvecklas ingående de närmare grunder, som enligt kontrollstyrelsens

mening böra följas vid prövningens verkställande. Jag torde

härutinnan få hänvisa till det utdrag ur anvisningarna, som intagits å sid.

114—117 i revisionens betänkande. Av intresse i detta sammanhang äro

jämväl de föreskrifter, som kontrollstyrelsen utfärdat angående bolagens samarbete

med nykterhetsnämnder m. fl., angående fortlöpande kontroll över

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

kundkretsen samt om extra tilldelning. Även i dessa avseenden torde jag få

hänvisa till betänkandet (sid. 117—122).

Betydelsen av den praxis, som sålunda utvecklats på grundval av föreskrifter

vid sidan av rusdrycksförsäljningsförordningen, framgår därav, att

avslag å motboksansökningar, respektive indragning av motböcker, i ett

alldeles övervägande antal fall plägat ske av andra orsaker än som enligt rusdrycksförsäljningsförordningen

utgöra grund för avstängning från inköp.1

Erinras må vidare om det förut berörda förhållandet, att endast en mindre

del av bolagens kundkrets medgivits verkställa inköp intill den i rusdrycksförsäljningsförordningen

angivna maximigränsen. Härutöver må nämnas,

att motböcker blott undantagsvis plägat utlämnas till personer under 25 år.2

Revisionens förslag i hithörande delar innebär i korthet följande.

Utminutering må äga rum allenast till den, som av systembolag erhållit tillstånd

att inköpa rusdrycker. Under det att motboksansökning för närvarande

kan göras hos vilket systembolag som helst, skall enligt förslaget tillstånd

meddelas av sökandens hemortsbolag, d. v. s. systembolaget i det detaljhandelsområde,

som omfattar hans kyrkobokföringsort. (4 kap. 1 §.) Tillstånd

att inköpa rusdrycker må icke meddelas den, som ej fyllt 21 år (4 kap. 2 §).

Om det av särskild anledning kan befaras, att inköp av rusdrycker skall lända

till skada för köparen eller annan, må inköp ej medgivas eller ock de inskränkningar

i inköpen stadgas, som finnas påkallade. Prövning, huruvida

dylik åtgärd bör företagas, skall särskilt äga rum i vissa uppräknade fall,

däribland även fall, som för närvarande skola föranleda ovillkorlig avstängning.

(4 kap. 3 §.) I övrigt skall hemortsbolaget i fråga om spritdrycker,

med hänsyn till köparens ålder och levnadsförhållanden, fastställa den högsta

myckenhet, som må av honom inköpas. Denna myckenhet må ej överstiga

fyra liter för kalendermånad. Den må emellertid uttagas jämväl efter

månadens utgång, dock ej senare än sex månader därefter. S. k. extra tilldelning

skall alltjämt kunna medgivas, om särskilda skäl därtill äro. (4 kap.

4 §.) — Gällande rusdrycksförsäljningsförordning stadgar förbud mot utminutering

bland annat till personer, beträffande vilka nykterhetsnämnd

förordnat örn förbud i sådant hänseende. En motsvarande föreskrift återfinnes

jämväl i revisionens förslag, dock att befogenhet att meddela förbud

avsetts skola tillkomma länsnykterhetsnämnd (4 kap. 10 §). Enligt förslaget

skall kontrollstyrelsen äga utfärda närmare föreskrifter i de avseenden, varom

nu är fråga (4 kap. 16 §).

Revisionen uttalar, att huvudprincipen i gällande ordning för utminuteringen

är, att särskilt tillstånd från systembolag erfordras för att utminuteringsvis

få inköpa rusdrycker. Enligt revisionens mening ha erfarenheterna

av denna anordning varit övervägande goda. Revisionen finner icke

heller några bärande skäl för en ändring härutinnan ha blivit framförda.

Emellertid anmärker revisionen, att ifrågavarande huvudregel icke kommit

i Jämför härutinnan tabellen å sid. 153 i betänkandet.

8 Jämför betänkandet sid. 170.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

91

till klart uttryck i gällande rusdrycksförsäljningsförordning. Denna brist

avser revisionen att avhjälpa genom stadgandet i förslagets 4 kap. 1 §. Revisionen

säger sig därigenom vilja »fastställa, att det icke föreligger en allmän

medborgerlig rätt till inköp utminuteringsvis av spritdrycker och vin

utan att befogenheten härtill är beroende av prövning, som vederbörande

systembolag har att utöva å det allmännas vägnar».

Vad angår föreskriften att tillstånd skall meddelas av hemortsbolaget erinrar

revisionen, att nuvarande praxis varit den, att det verkliga avgörandet i

fråga om motboksansökningar ankommit å hemortsbolaget, även där ansökningen

avsett inköp hos annat bolag. Denna ordning har synts revisionen

vara den mest naturliga. Och revisionen anmärker, att varje anledning att få

tillståndsprövningen verkställd av annat bolag än hemortsbolaget bortfaller,

i händelse den kommunala bestämmanderätten, såsom revisionen föreslagit,

skall upphävas i fråga om utminuteringen.

Beträffande föreskriften i 4 kap. 3 §, att inköp ej må medgivas

i den mån skada därav kan förväntas uppkomma,

anför revisionen:

Alltsedan den individuella utminuteringskontrollens tillkomst har det varit

en huvudprincip vid prövningen av inköpstillstånd, att spritdrycker och vin

icke böra tillhandahållas missbrukare. Denna grundsats är en omedelbar

konsekvens av det allmänna syfte, som angivits i 63 § rusdrycksförsäljningsförordningen.

Emellertid har därjämte i förordningens 34 § fastställts uttryckligt

förbud mot utminutering till vissa särskilt angivna grupper av alkoholmissbrukare,

nämligen återfallsfyllerister — d. v. s. sådana som under

de senaste två åren dömts till ansvar för fylleri minst två gånger — samt

personer som under de senaste tre åren dömts eller undergått bestraffning

för brott, begånget under inflytande av starka drycker, eller för olaga rusdryckshantering

eller under samma tid undergått tvångsarbete eller vårdats

å allmän alkoholistanstalt, varit föremål för beslut om tvångsinternering å

sådan anstalt eller vårdats å vissa slag av anstalter för delirium tremens eller

annan alkoholsinnessjukdom.

Det är emellertid uppenbart, att denna uppräkning icke angiver mer än en

ringa del av dem som bruka alkoholhaltiga drycker till skada för sig eller

annan. I samtliga nu uppräknade fall gäller den förutsättningen för avstängning,

att från annat samhällsorgan än systembolaget förekommit ett

ingripande mot vederbörande, grundat på ett i de flesta fall svårartat alkoholmissbruk.

Örn avstängning från inköpsrätt på grund av uppenbart alkoholmissbruk

icke skulle lia företagits av systembolagen i andra fall än de

nu anförda, skulle bolagen få anses lia på ett mycket otillfredsställande sätt

fullgjort sin uppgift att förebygga alkoholskador.

Att de ovillkorliga avstängningsbestämmelserna dock blivit utformade på

detta sätt sammanhänger med att nykterhetskommitténs förslag utgick från

att systembolagen icke .skulle ha den uppgift att förebygga alkoholskador,

som de fingo i den slutligen antagna förordningen. Samhällets skyddsintresse

skulle i stället tillgodoses dels av s. k. kontrollnämnder och dels av

nykterhetsnämnderna. Då riksdagen sedermera ej biträdde förslaget örn inrättande

av kontrollnämnder utan genom omläggning av systembolagsstyrelsernas

sammansättning så att säga flyttade in dessa nämnder i bolagen,

kom det icke till stånd någon däremot svarande modifikation i fråga örn

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

avstängningsreglerna. Däremot bibehölls det nu i 35 § rusdrycksförsäljningsförordningen

intagna stadgandet om befogenhet för nykterhetsnämnd

att förordna om utminuteringsförbud i fråga örn den som brukar alkoholhaltiga

drycker till uppenbar skada för sig eller andra samt en däremot

svarande föreskrift i 34 § rusdrycksförsäljningsförordningen örn skyldighet

för systembolag att efterkomma sådant beslut av nykterhetsnämnd. Här

finnes sålunda den allmänna regeln uttalad, att den avgörande synpunkten

vid ifrågavarande prövning är, huruvida skada kan uppstå till följd av

försäljning, och den prövande myndighetens ansvar och fria bedömande är

icke inskränkt genom en på förhand fastslagen regel, att endast vissa bestämda

slag av skador må tagas i betraktande. Dock innehåller även detta

stadgande om nykterhetsnämndens prövningsrätt en betydelsefull begränsning,

i det att nämnden icke kan vidtaga avstängningsåtgärd utan anmälan

från vissa angivna myndigheter, tjänstemän eller enskilda personer.

Ifrågavarande befogenhet för nykterhetsnämnderna har icke kommit att

begagnas i den omfattning, som man torde ha föreställt sig vid förordningens

tillkomst. Härvid lia säkerligen flera omständigheter gjort sig gällande. Sålunda

har nyssnämnda hinder för självständigt initiativ av nämnderna minskat

deras möjlighet att ingripa. Och vidare torde vissa nämnder ha avhållit

sig från dylik åtgärd på grund av bristande handlag vid utövningen av

sin verksamhet eller rent av därför att de icke ägnat denna sida av sin nykterhetsvårdande

uppgift tillbörligt intresse. Det viktigaste skälet är dock otvivelaktigt,

att systembolagen fått den karaktär av organ för det samhälleliga

skyddsintresset, som man under förarbetena till försäljningslagstiftningen

trodde sig kunna påräkna endast hos kontrollnämnderna och nykterhetsnämnderna.

Systembolagen ha sålunda blivit de egentliga tillämpningsorganen

för den allmänna regel, som är uttalad i 35 § rusdrycksförsäljningsförordningen,

nämligen att avstängning skall ske beträffande den, som brukar

alkoholhaltiga drycker till uppenbar skada för sig eller andra. I de fall,

då nykterhetsnämnderna funnit tillämpning av detta stadgande påkallad, lia

de i regel icke begagnat det förfaringssätt, som där angives, utan inskränkt

sig till att lämna systembolagen föreliggande sakliga upplysningar. Härigenom

ha nämnderna i regel vunnit samma praktiska resultat, nämligen

avstängning från inköpsrätt, ehuru denna grundats på beslut av bolaget och

icke av nämnden, något som från nämndernas synpunkt ofta framstått såsom

fördelaktigt. Detta förfaringssätt medgiver även en bättre anpassning

av åtgärderna efter föreliggande förhållanden, i det att väl systembolaget

men icke nykterhetsnämnden kan besluta örn inskränkning i inköpsrätten

i stället för indragning av densamma.

Systembolagen lia sålunda vid prövningen, huruvida avstängning skall

ifrågakomma, icke begränsat sig till de i 34 § rusdrycksförsäljningsförordningen

angivna fallen. Den allmänna regeln i förordningens 63 §, att all

försäljning skall ordnas så att därmed åstadkommes så ringa skada som

möjligt, har utgjort den egentliga rättsgrunden för dessa åtgöranden. Och

bolagen lia härvid erhållit särskild vägledning av kontrollstyrelsen i dess

egenskap av uppsiktsmyndighet. Såvitt revisionen kunnat finna, lämna de

av kontrollstyrelsen till systembolagens ledning meddelade anvisningarna

icke runi för erinran.

Den ordning, som på detta sätt framvuxit, bör enligt revisionens mening

bibehållas för framtiden. Vid prövningen av inköpstillstånd böra sålunda

systembolagen ha att taga hänsyn till varje slag av skada, som kan uppstå

genom missbruk av alkoholhaltiga drycker, och icke enbart till sådana skador,

som angivits i 34 § rusdrycksförsäljningsförordningen. Denna ståndpunkt

kommer till uttryck i det allmänna stadgandet i 4 kap. 3 § av revisionens för
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

93

slag, att örn det av särskild anledning kan befaras, att inköp av spritdrycker

eller vin skall lända till skada för köparen eller annan, inköp ej må medgivas

eller ock de inskränkningar i inköpen stadgas, vilka finnas påkallade. För

att närmare klarlägga innebörden av denna regel bär densamma förtydligats

genom exempel, intagna i själva författningstexten.

Revisionen vill särskilt betona, att denna uppräkning ingalunda är uttömmande,

utan att tvärtom berörda åtgärder ofta böra vidtagas även i andra

fall. Syftet nied dessa exempel är närmast att på ett åskådligt sätt angiva

karaktären av den särskilda anledning, som angives i stadgandet såsom grund

för ingripande. Denna särskilda anledning skall nämligen utgöras därav att

det förefinnes en sannolik fara för skada av inköp. Sådan fara föreligger

tydligen örn en person låtit sig komma till last sådan oförmåga att liandha

alkoholhaltiga drycker, att skada därigenom redan uppstått och sålunda kan

befaras uppkomma ånyo. Exempel härpå äro, att vederbörande är hemfallen

under alkoholistlagen, vårdats för alkoholsjukdom, begått brott och därvid

varit påverkad av alkoholhaltiga drycker eller eljest varit överlastad av sådana

drycker. Uppräkningen stannar emellertid icke vid fall, då denna fara

för återfall i missbruk föreligger, utan tar sikte även på en fara av ekonomisk

natur, nämligen faran för alt mera viktiga levnadsbeliov bliva eftersatta

till förmån för inköp av spritdrycker eller vin eller att tillgodoseeende av

dessa behov måste ankomma på det allmänna, om inköpsrätt medgives eller

icke begränsas i avsevärd mån. Exempel härpå äro, att vederbörande åtnjuter

understöd från allmänna fattigvården eller, genom underlåtenhet att

fullgöra sina ekonomiska förpliktelser gentemot närstående eller det allmänna,

ådagalagt bristande skötsamhet i ekonomiskt avseende. Slutligen har bland

särskilda anledningar för övervägande av nu berörda åtgärder angivits, att

vederbörande gjort sig skyldig till olovlig befattning med alkoholhaltiga drycker

eller kan befaras göra sig skyldig till sådan befattning eller att han varit

ådömd tvångsarbete eller varnats för lösdriveri.

Revisionen håller före, att de individuella omständigheterna böra vara avgörande

vid tillståndsprövningen och att det icke bör på förhand fastställas

vilken åtgärd, avstängning eller individuell begränsning, som skall vidtagas

i det särskilda fallet. Den fria prövningsrätten härutinnan, som redan nu

tillkommer systembolagen i flertalet fall, torde kunna anförtros åt dem med

ökad tillit efter genomförandet av den organisationsreform, som enligt förslaget

bör komma till stånd. En dylik valfrihet i avseende å åtgärder från systembolagens

sida torde böra gälla jämväl i fall, som avses i 34 § 2)—8) gällande

rusdrvcksförsäljningsförordning; ur nykterhetssynpunkt torde icke sällan en

begränsning av inköpsrätten även i sådana fall vara att föredraga framför

ovillkorlig avstängning. Bortsett från stadgandet örn viss åldersgräns, upptager

förslaget fördenskull icke någon bestämmelse, som ovillkorligen ålägger

bolaget att besluta örn avstängning.

Revisionen erinrar härefter, hurusom revisionen i annat sammanhang föreslår

inrättande i varje län av en länsnykterhetsnämnd, samt anför:

Denna nämnd skall äga utse två ledamöter i vederbörande systembolags

styrelse, varigenom revisionen velat sörja för att bolaget och nämnden bedriva

sin verksamhet i intimt samarbete. Vid sådant förhållande har det icke

ansetts nödigt eller lämpligt att bibehålla de kommunala nykterhelsnämndernas

i 35 § rusdrvcksförsäljningsförordningen angivna befogenhet att förordna

örn avstängning från utminutering. En motsvarande befogenhet har i stället

enligt 13 § förslaget till lag örn nykterhetsvård tillagts länsnykterhetsnämnderna.

De kommunala nykterhetsnämnderna skola emellertid siven fram
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

gent ha att genom framställningar och råd till systembolagen och andra försäljare

söka motverka och förebygga onykterhet och dryckenskap.

Revisionen framhåller vidare, hurusom bevillningsutskottet vid 1928 års

riksdag framställde krav på att vissa förhållanden, vilka vid rusdrycksförsäljningsförordningens

införande lämnades åt kontrollorganens prövning, borde

regleras genom bestämmelser i författningen. Enligt revisionens mening måste

detta uttalande avse bland annat grunderna för beviljande av inköpstillstånd.

Revisionen finner emellertid övervägande skäl tala för att dessa grunder

icke böra mera fullständigt än som av revisionen förslagits komma till

uttryck direkt i författningen. Revisionen erinrar härutinnan om de vidlyftiga

anvisningar, som utfärdats av kontrollstyrelsen, samt anför:

Än mera vidlyftiga skulle dessa anvisningar lia blivit, om man icke i sista

hand kunnat falla tillbaka på den allmänna regeln i 63 § rusdrycksförsäljningsförordningen.

En någorlunda fullständig kodifikation av grunderna för

vägran av inköpsrätt skulle sålunda bliva mycket tyngande för själva lagtexten.

Man torde icke heller vinna åsyftat resultat genom att i förordningen

införa sådana detaljerade regler. Det skulle nämligen utan tvivel befinnas

omöjligt att angiva alla omständigheter och synpunkter, som böra komma i

betraktande vid denna prövning, och förordningens uppräkning av dessa

skulle därför behöva kompletteras med en regel av mera allmän, och därför

i viss mån mera obestämd innebörd. Med denna lösning hade man uppenbarligen

icke vunnit det avsedda principiella syftet att i själva förordningen uttryckligt

angiva alla de fall, då ifrågavarande åtgärder fingo vidtagas. Skulle

man å andra sidan nöja sig med att i författningstexten så fullständigt som

möjligt angiva ifrågavarande grunder och icke tillåta någon som helst utvidgning

med stöd av en allmän reservregel, torde dessa föreskrifter i tillämpningen

komma att visa sådana ofullständigheter, att de icke kunde fylla sitt syfte.

Tillämpningsorganen bleve i detta fall så hårt bundna till formerna, att fara

förelåge för att deras verksamhet komme att utveckla sig i en icke från någon

synpunkt önskvärd eller gagnelig byråkratisk riktning.

Till motivering av de i förslagets 4 kap. 4 § första stycket angivna grunderna

för bestämmande av spritdryck stilldelning anför

revisionen:

Den individuella förhandsbegränsningen av samtliga konsumenters rätt att

inköpa spritdrycker har under den nu gällande ordningen för utminuteringskontroll

genomförts efter den principen, att den till inköp medgivna kvantiteten

spritdrycker i varje särskilt fall fastställts med ledning av det på förhand

uppskattade legitima behovet för köparen och hans hushåll. Vid den bolagen

härutinan åliggande prövningen böra enligt kontrollstyrelsens anvisningar

beaktas ett flertal omständigheter, såsom huruvida sökanden är man

eller kvinna, har eget hushåll eller icke, tillhör en befolkningsgrupp med mer

eller mindre utpräglade alkoholvanor — varvid särskilt skillnaden mellan

landsbefolkningen och stadsbefolkningen samt mellan olika delar av landet

bör komma i betraktande — vidare sökandens ålder och ekonomiska ställning

m. m.

Revisionen har icke funnit, att det inom den individuella utminuteringskontrollens

ram gives någon lämpligare och bättre utväg för att tillgodose kravet

på en ändamålsenlig nykterhetsvård än denna anordning med förhandsbegränsning

i anslutning till behovet. Revisionen är därför av den uppfattningen,

att denna ordning bör bibehållas för framtiden. Då konsumtionen av

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

95

spritdrycker och vin väl kan inskränkas till förmån för tillgodoseende av

mera nödvändiga behov, kan det även vara befogat, att ekonomiska synpunkter

tillerkännas viss betydelse vid prövningen jämväl i andra fall än då

detta är betingat av en direkt påvisbar fara för alkoholskada.

I detta sammanhang föreligger anledning framhålla, att det sålunda av revisionen

förordade hänsynstagandet till vissa ekonomiska synpunkter vid utminuteringskontrollens

handhavande icke innebär ett godkännande av det i

vissa kommuner praktiserade förfarandet att använda generella avstängningsbestämmelser

såsom ett medel för indrivning av skatt. Denna metod

finner revisionen tvärtom av flera skäl olämplig. Revisionen har framhållit,

att det icke bör på förhand fastställas vilken åtgärd, avstängning eller individuell

begränsning, som skall vidtagas i det särskilda fallet utan att anpassning

bör kunna göras efter föreliggande individuella omständigheter. Den

diskretionära prövning, som i enlighet med denna uppfattning bör förekomma

i varje särskilt fall, bör givetvis icke påverkas av sådana för denna lagstiftning

ovidkommande syften som önskemålet, att medborgarna betala dem

påförda utskylder.

Förut har berörts, att revisionen motiverar sitt förslag örn ett 1 a g s t a dgat

maximum för spritdryckstilldelning bland annat därmed, att bolagen,

i avsaknad av en författningsbestämmelse härutinnan, skulle föranledas

att i praktiken upprätthålla en maximigräns, vilken i princip icke komrne

att skilja sig från en i författningen angiven gräns men säkerligen skulle visa

sig mindre motståndskraftig än en dylik gräns. Med avseende å maximikvantitetens

storlek erinrar revisionen, hurusom frågan om en sänkning av

den nuvarande maximigränsen vid flera tillfällen — bland annat även år 1928

— varit föremål för riksdagens prövning. Revisionen anför i anslutning

härtill:

Endast omkring en femtedel av samtliga inköpsberättigade åtnjuter numera

full inköpsrätt. Med hänsyn till de grunder, som hittills gällt och

även för framtiden böra gälla i fråga örn fastställande av den individuella tilldelningen

kan man utgå från att konsumtionen av spritdrycker i dessa fall ger

upphov till skada i mindre omfattning än spritdryckskonsumtionen i övrigt.

Att sänka maximikvantiteten till exempelvis tre liter i månaden innebär därför

så att säga en topphuggning av konsumtionen hos de mest pålitliga konsumenterna,

medan den övriga konsumtionen lämnas oantastad. Från den utgångspunkten

att försäljningslagstiftningen i första hand skall vara inriktad mot

sådan konsumtion, som kan befaras åstadkomma skada, måste denna åtgärd

därför framstå såsom föga ändamålsenlig.

Mot en minskning av maximikvantiteten tala även psykologiska skäl. Det

är av största betydelse, att försäljningslagstiftningen omfattas med förtroende

av allmänheten och därvid icke minst av den stora mängden anmärkningsfria

konsumenter av spritdrycker. Det måste emellertid förutsättas, att

särskilt dessa senare skulle betrakta en sådan åtgärd som den nu behandlade

såsom opåkallad. Visserligen är det ett obestridligt önskemål, att konsumtionen

av spritdrycker i vårt land nedbringas och detta även bland dem som åtnjuta

full tilldelning. Detta syfte bör man emellertid i fråga örn sådan konsumtion,

som icke åstadkommer påvisbar skada, enligt revisionens mening

söka vinna genom åtgärder, som icke ha tvångskaraktär.

Revisionen finner sig på grund av dessa skäl icke böra ifrågasätta någon

minskning av den nuvarande maximikvantiteten. Någon anledning att föranstalta

örn höjning av densamma lärer icke förefinnas, så mycket mindre som

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

revisionens förslag om efterhandsinköp innebär betydande lättnader för särskilt

de konsumenter, vilka kunde tänkas komma i åtnjutande av högre inköpskvantitet

än fyra liter i månaden. Det torde icke heller föreligga något

mera allmänt önskemål om en sådan höjning, utan man lärer kunna påstå,

att den allmänna opinionen i stor utsträckning godtagit den nu gällande ordningen

i fråga om inköpsrättens omfattning.

Beträffande den i förslagets 4 kap. 4 § medgivna möjligheten till

s. k. efter handsköp yttrar revisonen:

Enligt 48 § rusdrycksförsäljningsförordningen gäller, att spritdrycker ej

må till någon utminuteras i större myckenhet än fyra liter i kalendermånaden.

Behovet av dylika drycker är däremot i allmänhet icke jämnt fördelat

över hela året utan ofta större under vissa månader och mindre under andra.

Vidare kan detta behov mången gång icke på förhand beräknas. Månadstilldelningen

bildar på grund härav ett motiv för den förtänksamme att utnyttja

inköpsrätten i större omfattning än som motsvarar det aktuella behovet för

att därigenom skaffa ett lager för oförutsedda behov. Detta psykologiska

tvång framstår otvivelaktigt för den skötsamme konsumenten såsom någonting

onaturligt. Det medför säkerligen också i många fall, att konsumtionen

blir större än den skulle vara, om lagringen icke behövde ske under konsumentens

egen vård utan kunde äga rum på det sättet, att inköpsrätten kvarstode

under viss tid efter månadens utgång. För att motverka nämnda tendens

kan det komma i fråga att sätta tilldelningskvantiteten i relation till en

längre tidsperiod än månaden, såsom kvartalet eller året, eller att vidtaga

jämkningar i bestämmelserna örn förlust av inköpsrätt, som ej tagits i anspråk

under perioden.

Enligt revisionens mening vinner man emellertid icke det förelagda syftet

genom att utsträcka tilldelningsperiodens längd från en månad till exempelvis

ett kvartal. En förlängning av tilldelningsperioden kan nämligen icke

genomföras generellt utan risker från nykterhetssynpunkt beträffande sådana

köpare, som icke kunna hushålla med de inköpta dryckerna. Ifrågavarande

syfte skulle däremot kunna ernås genom den andra av de nyss antydda utvägarna,

nämligen jämkning i bestämmelserna örn förlust av inköpsrätt.

I fråga om den närmare utformningen av förslagets bestämmelser härutinnan

må framhållas, att det icke torde vara rådligt att utan vunnen erfarenhet

om verkningarna av denna nya anordning medgiva, att en under viss

månad icke inköpt kvantitet får uttagas huru lång tid som helst efter månadens

utgång. I detta avseende påkallar nämligen faran för överlåtelse en viss

försiktighet. Den förutsatta verkan av möjligheten till efterhandsinköp är,

att större kvantiteter komma att stå till konsumenternas förfogande vid varje

särskild tidpunkt, varför möjligheterna att verkställa överlåtelse bliva

större än under nuvarande förhållanden. Det är också tydligt, att frestelsen

att i vinningssyfte företaga inköp för att genom överlåtelse tillhandahålla

annan spritdrycker är större, örn den kvantitet som på en gång kan inköpas

är mycket stor och sålunda den motsedda vinsten är betydande, jin

om denna kvantitet utgöres endast av några få liter. Med hänsyn härtill

torde det vara nödvändigt att begränsa den tid, under vilken den icke uttagna

kvantiteten kan tagas i ansoråk. Även vid en snäv begränsning härav

tillgodoses det egna, legitima behovet vida bättre än med nu gällande bestämmelser.

Å andra sidan kan införandet av efterhandsinköp icke antagas

utöva den gynnsamma inverkan, som därmed åsyftas, örn nyssnämnda lid

göres mycket kort. Dessa överväganden lia föranlett revisionen att föreslå,

att tiden för tillgodonjutande av inköpsrätt för icke uttagen kvantitet fastställes

till sex månader. I enlighet härmed skall den del av tilldelningen

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

97

exempelvis för januari månad, som icke uttages under denna månad, kunna

tagas i anspråk under sex månader efter januari månads utgång, d. v. s.

under tiden till och med den 31 juli.

Det behöver icke närmare utvecklas, att anordningen med efterhandsinköp

från köparnas synpunkt erbjuder fördelar framför den nuvarande ordningen.

En inköpsberättigad erhåller visserligen icke härigenom tillgång till en

större sammanlagd inköpskvantitet, men han blir befriad från risken att av

glömska eller på annat ofrivilligt sätt gå miste om en del av sin tilldelningskvantitet

och är icke heller så bunden i fråga örn tidpunkten för inköpen

som hittills utan kan verkställa dessa vid de för honom i varje särskilt

fall lämpligaste tillfällena. Samtidigt som inköpsbegränsningens goda

verkningar med avseende å konsumtionens omfattning bibehållas under ordningen

med efterhandsinköp, vinner man genom densamma i allt väsentligt

det syfte, som eftersträvas av företrädarna för fri inköpsrätt för de skötsamma

konsumenterna.

Revisionen erinrar emellertid om att systembolagen måste anses skyldiga

att föranstalta om indragning eller inskränkning av inköpsrätten, därest särskild

anledning förefinnes att befara skada:

Denna skyldighet avser icke blott den löpande tilldelningen utan även icke

uttagna kvantiteter från tidigare tilldelningsperioder. I praktiken lärer det

väl endast sällan komma att inträffa, att en inköpsberättigad, gentemot vilken

anledning till ett dylikt ingripande yppas, åstadkommer en sådan »besparing».

Där så emellertid i visst fall är förhållandet, t. ex. i följd därav

att för en sådan person genom bortovaro, sjukdom eller annan anledning

uppstått faktiskt hinder att begagna inköpsräten under viss tid, kan lian

icke kräva att få utbekomma sin outtagna kvantitet. För att denna inskränkning

i den eljest obetingade förfoganderätten under sex månader av

icke uttagna tilldelningskvantiteter icke må väcka misstro mot hela denna

anordning och äventyra de väntade gynnsamma verkningarna av densamma,

böra emellertid systembolagen behandla dylika fall med stor varsamhet.

En följd av bestämmelserna om efterhandsköp förmodas av revisionen bliva,

att behovet av s. k. extra tilldelning minskas. Enligt revisionens

mening måste man dock räkna med att systembolagen även i framtiden

böra äga möjlighet att medgiva sådan tilldelning i vissa fall, varför ett stadgande

härom upptagits i förslagets 4 kap. 4 § andra stycket.

Beträffande den i 4 kap. 2 § av förslaget stadgade åldersgränsen

för utminutering erinrar revisionen, att frågan örn en höjning av denna

gräns vid olika tillfällen varit föremål för riksdagens prövning. Bland annat

yrkades i motioner vid 1928 års riksdag, att åldersgränsen skulle bestämmas

till 25 år. Revisionen framhåller emellertid, hurusom 21-årsgränsen i

tillämpningen blivit i betydande utsträckning ersatt med högre åldersgränser.

Åtskilliga bolag lia härvid enligt oktroj föreskrift varit förhindrade att

utlämna motbok till personer under 25 år. Men även där sådant hinder icke

förelegat, lia bolagen endast i relativt sällsynta fall utlämnat motbok till personer

under 25 år. I de fall, där så skett, har i regel varit fråga örn gifta personer

eller personer, som eljest halt eget hushåll. Revisionen finner av dessa

Bihang lill riksdagens protokoll 19117. 1 sami. Nr 242. 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

omständigheter framgå, att en i författningen stadgad allmän höjning av åldersgränsen

till exempelvis 25 år skulle ha ringa praktisk betydelse. Man

lärer enligt revisionen nämligen kunna utgå från, att bolagen även framgent

komma att iakttaga stor försiktighet vid meddelande av inköpstillstånd till

yngre personer och detta jämväl för den händelse kommunernas inflytande

på utminuteringsbestämmelserna skulle för framtiden upphöra. Å andra

sidan finner revisionen vissa skäl tala mot en lagstadgad höjning. Dels finnas

icke så få personer, som redan före 25 års ålder grundat eget hem och i

fråga om vilka lagstiftaren icke har anledning att föreskriva avstängning

från inköpsrätt. Dels har man sannolikt att räkna med att frånvaron av

möjlighet för yngre personer att erhålla laglig inköpsrätt är ägnad att på sina

håll främja uppkomsten av olaglig hantering. Slutligen kan enligt revisionens

mening tänkas, att meddelande av inköpstillstånd för yngre personer

i vissa fall kan vara ägnat att på ett gynnsamt sätt påverka dessas känsla

av ansvar för sitt uppträdande i nykterhetsavseende. Att ungdom mellan

21 och 25 år under alla förhållanden skulle vara utestängd från möjligheten

att även i ringa kvantitet verkställa inköp av spritdrycker och vin för egen

räkning finner revisionen därför icke gagneligt från nykterhetssynpunkt.

Revisionen — som, utan närmare motivering i övrigt, avvisar möjligheten

att bestämma åldersgränsen till 25 år med rätt för bolagen att medgiva

undantag — erinrar emellertid, att en tillämpning av bestämmelserna i förslagets

4 kap. 4 § i varje fall måste föranleda, att en låg tilldelningskvantitet

bestämmes för unga personer.

Jag vill i detta sammanhang behandla även de bestämmelser i förslaget,

som avse försändning av rusdrycker. Härutinnan stadgas i 4

kap. 7 § dels att bolag, om så finnes påkallat för ordnande av försändningen

av sådana drycker till ort där utminuteringsställe ej är beläget, äger därstädes

inrätta särskilt utlämningsställe, dels ock att bolag, örn köpare är bosatt å ort,

där utminuterings- eller utlämningsställe ej finnes inrättat, äger utan kostnad

för köparen försända varan till dennes närmaste post-, järnvägs-, omnibuseller

ångbåtsstation. I övrigt skall det åligga bolag att vid försändning vidtaga

sådana anordningar, att varan ej kommer annan än köparen tillhanda.

Redan tidigare har omnämnts, att systembolag enligt rusdrycksförsäljningsförordningen

i dess ursprungliga lydelse ägde försända spritdrycker endast

inom bolagskommunen men att förordningen härutinnan snart nog ändrades

på det sätt, att försändning medgavs inom bolagets kontrollområde. Föreskrifter

härom återfinnas i 45 § 3 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen.

Härigenom ålägges bolagen tillika att vid försäljning vidtaga betryggande kontrollanordningar

i syfte att varan ej skall utbekommas av annan än den rätte

köparen.

Av revisionens betänkande sid. 171—176 framgår, att skälen för ifrågavarande

författningsändring voro i huvudsak följande. Innan ändringen genomfördes

hade överlåtelse av spritdrycker förekommit i stor omfattning, till

men för nykterhetstillståndet i landet. Sådan överlåtelse hade underlättats

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

99

genom det allmänt praktiserade förfarandet att anlita ombud vid inköpen. Genom

att systembolagen lingö rätt att försända spritdrycker kunde bolagen

utöva en strängare kontroll över ombudsinköpen och sålunda minska riskerna

för överlåtelse. De med inköpen förbundna kostnaderna och besvären

för avlägset boende köpare ansågos vidare i vissa delar av landet lia främjat

den olagliga hanteringen och bruket av hälsovådliga surrogat för spritdrycker,

varför det fanns påkallat att vidtaga lättnader i åtkomsten av lagligen

inköpta spritdrycker i sådana trakter. Svårigheterna på vissa håll att

verkställa inköp hos bolagen förmodades jämväl kunna framkalla den uppfattningen,

att lagstiftningen på denna punkt var godtycklig. Slutligen ansågs

förbudet mot systembolagens försändning icke stå väl samman med det förhållandet,

att en enskild person ägde försända spritdrycker med anlitande av

alla andra kommunikationsmedel än posten.

Revisionen uttalar, att av enahanda skäl fördelar alltjämt skulle stå att

vinna genom en ytterligare utvidgning av systembolagens försändningsrätt.

Förenämnda omläggning i fråga om försändningsrätten var enligt revisionens

mening alltför begränsad för att man skulle ernå vad därmed åsyftades.

Revisionen erinrar, att kontrollstyrelsen vid flera tillfällen anmodat

systembolagen att anlita försändning i större omfattning med hänsyn till de

talrika klagomålen över missbruk av inköp genom ombud. Försändningsköp

förekomma emellertid enligt vad revisionen funnit alltjämt endast i relativt

obetydlig utsträckning. Anledningen härtill anser revisonen vara, att försändningsköpen,

sådana de nu äro ordnade, icke erbjuda köparna så stora

fördelar, att dessa i allmänhet vilja avstå från att verkställa inköp genom ombud.

Revisionen yttrar i anslutning härtill bland annat följande:

Försändning av spritdrycker utom bolagskommunen må jämlikt 45 §

3 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen ske allenast där köparen till bolaget

överlämnat motbok med vederbörligen ifylld och undertecknad rekvisitionsblankett

ävensom betalning för varan, gottgörelse för försändnings-,

frakt- och eventuellt portokostnad samt uppgift å den plats, dit varorna skola

försändas, och sättet för försändningen. För att endast den rätte köparen

skall kunna utfå varorna, skall vid försändning å järnväg fraktsedeln angiva

bolaget — icke köparen — såsom mottagare samt köparen äga utkvittera försändelsen

endast med begagnande av en samtidigt översänd fullmakt av bolaget.

Dylika försiktighetsmått skola också tillämpas vid försändning med busseller

ångbåtslinje, som har fasta stationer med särskild varuutlämning. I

övriga fall anordnas nödig kontroll därigenom att köparen har att teckna sitt

namn å en särskild förteckning -— följesedel — som vederbörande transportförare

har att återställa till bolaget. Vid bestämmande av ersättning för egen

försändningskostnad äger bolag debitera allenast självkostnad för emballage

och frakt till avsändningsstation jämte en expeditionsavgift av 20 öre per försändelse.

Härtill komma emellertid för köparen fraktkostnaderna till ankomsstationen

samt eventuella returportokostnader.

Det bör påpekas, att dessa föreskrifter icke lia avseende å försändning inom

bolagskommunen. Vid sådan försändning verkställes forslingen i allmänhet

av bolagens egen personal, och särskilda kontrollåtgärder äro därför icke påkallade

utöver vad som allmänt tillämpas vid vanlig affärsmässig hemsändning

av varor.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

En av revisionen verkställd undersökning1 har givit vid handen, att försändning

av spritdrycker och vin utom respektive bolagskommuner år 1932 förekom

i nämnvärd omfattning endast vid 38 bolag. Köparnas utgifter för denna

försändning uppgingo till i genomsnitt 1 krona 75 öre per försändelse,

motsvarande 70 öre för liter av de försända dryckerna. Kostnaderna fördelade

sig emellertid mycket olika mellan de särskilda bolagen. Av några bolag

har anordnats massförsändning till särskilda utlämningsställen, och denna

anordning har visat sig medföra en avsevärd minskning av försändningskostnaden.

En viktig orsak till att försändningsköpen icke erhållit någon större omfattning

är enligt revisionens mening, att köparna finna kostnaderna härför alltför

stora. Det bör därför övervägas, huruvida en minskning av dessa kostnader

kan ske. En detaljgranskning från denna synpunkt giver vid handen,

att försändningskostnaden genom en väsentlig utvidgning av försändningsrörelsen

skulle kunna nedbringas till i genomsnitt 60 öre för liter. Det är emellertid

tydligt, att en så relativt obetydlig minskning av försändningskostnaclerna

icke är ägnad att nämnvärt öka köparens benägenhet att anlita denna

inköpsform. Revisionen har därför övervägt, huruvida icke bolagen borde

svara för försändningskostnaderna.

Enligt uttrycklig föreskrift i 45 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen

gäller för närvarande, att försändning skall ske på köparens bekostnad. Systembolag

är därför lagligen förhindrat att försända spritdrycker och vin

utan att samtidigt uttaga kostnaderna härför. En utjämning av dessa kostnader

kunde ske därigenom, att varje; bolag finge fördela samtliga försändningskostnader

likformigt på alla försändningsköp. Då skulle kostnaden för

varje försändning örn viss storlek vid ett bolag vara densamma oberoende av

örn köparen vore nära eller avlägset boende. Härigenom vunne man emellertid

icke annat än likformighet inom varje bolags försändningsområde, medan

olikheterna mellan de särskilda bolagen alltjämt skulle bestå. Den

enklaste vägen för att ernå likformighet över hela landet torde vara att inbegripa

försändningskostnaderna i det allmänna försäljningspriset. Härigenom

komme visserligen en del av dessa kostnader att åvila köpare, som själva avhämta

de inköpta varorna, men detta synes knappast utgöra någon mera vägande

invändning. Man lärer nämligen kunna utgå från att de köpare, som

skulle fortsätta att verkställa sina inköp personligen även efter den ifrågasatta

omläggningen, väsentligen äro sådana, som Ira bekväma förbindelser med utminuteringsställe.

Dessa köpare äro sålunda redan genom utminuteringsställenas

förläggning gynnade i förhållande till den övriga kundkretsen. Att de

finge bidraga till att bära försändningskostnaderna för de köpare, som icke

åtnjuta denna förmån, synes därför icke obilligt. Redan under gällande ordning

äger för övrigt rum en viss utjämning av kostnaderna mellan kundkretsen

hos olika systembolag. Bolagens försäljningspris äro nämligen lika över

hela landet, ehuru dessa pris innefatta olika kostnader för frakt till respektive

bolag från Vin- & spritcentralens lager. Ifrågavarande olikheter i fraktkostnader

äro visserligen relativt obetydliga men äga i detta sammanhang eli

visst intresse, enär förslaget egentligen endast innebär en utsträckt tillämpning

av samma princip, som redan tillämpas beträffande fraktkostnaderna

till systembolagen.

Den nu övervägda omläggningen innebär, att försändningskostnaderna skola

ingå i det för var och en gällande försäljningspriset och detta alltså höjas

så, att det täcker utgifterna för försändningsverksamheten. Det kan härvid

icke vara nödvändigt, att varje bolag för sig erhåller ersättning för sina exakta

försändningskostnader, utan det bör anses tillräckligt, om detta pristillägg

1 Jämför härutinnan närmare betänkandet sid. 176—179.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242. 101

beräknas så, att det täcker kostnaderna för bolagens sammanlagda försändningsverksamhet.

Enligt revisionens åsikt böra kostnaderna för försändningen — av såväl

spritdrycker som vin — lämpligen uttagas genom ett pristillägg å samtliga

slag av utminuterade spritdrycker. Revisionen, som verkställt vissa beräkningar

rörande storleken av detta pristillägg,1 anför i anslutning härtill:

Det är uppenbarligen icke möjligt att exakt angiva huru stort detta pristillägg

bör vara, enär man icke på förhand känner, i vilken omfattning försändningsköpen

komma att ökas genom den fria försändningens införande.

Innan erfarenhet härom vunnits, måste sålunda kostnaderna för försändningsverksamheten

täckas genom ett ungefärligt beräknat pristillägg. Örn

detta beräknas från den utgångspunkten, att försändningsköpen i varje fall

till en början icke komma att överstiga 25 å 30 procent av hela utminuteringen,

är man enligt revisionens mening på den säkra sidan. Med detta antagande

borde det provisoriska tillägget utgöra 15 å 20 öre per liter. Detta belopp

bör sedermera justeras med ledning av statistik över ifrågavarande försändningskostnader.

Pristillägget bör vara detsamma för samtliga bolag. Huruvida det bör

komma till stånd genom en ökning av systembolagens bruttovinstmarginal

mellan inköpspris och utminuteringspris eller genom en förhöjning av Vin&

spritcentralens försäljningspris till systembolagen, är närmast en teknisk

fråga, på vilken revisionen icke finner nödigt att närmare ingå. Den

inskränker sig till att påpeka, att enligt det senare alternativet systembolagens

inköpspris jämväl för sådana spritdrycker, som utskänkas, skulle bliva

höjt, vilket eventuellt kunde påkalla en motsvarande minskning av utskänkningsskatten.

Huru ifrågavarande pristillägg än anordnades, skulle det emellertid

medföra förskjutningar i de särskilda systembolagens vinstbelopp. Enligt

det första alternativet skulle vinsten för vissa bolag ökas, nämligen för

dem där försändningsköpen äro få eller kostnaderna härför ringa, medan

vinsten för andra bolag skulle minskas. Enligt det andra alternativet skulle

alla systembolagsvinster undergå minskning men däremot Vin- & spritcentralens

vinst ökas. Därest det ansåges önskvärt, att dessa förskjutningar

utjämnades, skulle detta alternativ kunna modifieras så, att systembolagen

ägde få ersättning av partihandelsbolaget för försändningskostnaderna eller

viss del därav, vilket torde kunna ordnas genom ett avräkningsförfarande.

Huru dessa förhållanden mellan de olika försäljningsorganen inbördes än

gestaltades, skulle emellertid dessa organs sammanlagda vinster på utminuteringsförsäljningen,

under i övrigt oförändrade omständigheter, uppgå till

samma belopp som före omläggningen, förutsatt att pristillägget är riktigt

beräknat.

Revisionen anför vidare:

I fråga örn anordnandet av den kostnadsfria försändningen bör till en början

gälla, att bolagen skola lia rätt att utan kostnad för köparen försända

de av denne rekvirerade varorna men icke skyldighet därtill. Det kan

befäl as, att örn köparen icke längre har att själv bära de verkliga försändningskostnaderna

i varje särskilt fall, han icke alltid skall taga skälig hänsyn

till dessa kostnader vid sina rekvisitioner. Härvid kommer särskilt i

betraktande, att de verkliga kostnaderna för försändning av en viss kvantitet

äro betydligt större, örn denna försändes i flera omgångar jin örn den skickas

i en försändelse. Ett bolag bör med hänsyn därtill kunna vägra att utan

1 Jämför betänkandet sid. 180 oell 181.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

särskild ersättning expediera försändelser till en köpare, som genom sitt sätt

att taga i anspråk den fria försändningsrätten måste anses missbruka densamma.

Jämväl i det fall, att en köpare personligen infinner sig å försäljningsstället

och verkställer inköp men icke vill medföra de inköpta varorna

ulan påkallar försändning av dessa, bör bolaget, örn skäl därtill föreligga,

kunna vägra tillmötesgå ifrågavarande anspråk. Även örn stadgandet angående

försändningen med hänsyn till dessa och liknande fall måste ha nyss

anförda innebörd, bör å andra sidan ett systembolag icke utan giltig orsak

kunna vägra kostnadsfri försändning.

Enligt revisionens mening bör vidare kostnadsfri försändning ej verkställas

till köpares bostad utan allenast till dennes närmaste post-, järnvägs-,

omnibus- eller ångbåtsstation. Längre kan av naturliga skäl anordningen

icke sträcka sig. Genom den föreslagna omläggningen sker sålunda icke

ändring i fråga om exempelvis den försändning, som äger rum till bostaden

för köpare på samma ort som försäljningsstället; kostnaden för denna förmån

skall även framgent ankomma på köparen. En på försäljningsorten

bosatt köpare bör enligt revisionens mening icke heller kunna påkalla kostnadsfri

försändning till närmaste kommunikalionsstation. Ett systembolag

bör vidare icke medgiva fri försändning till dylik station för köpare, bosatt

i så nära grannskap till nämnda ort, att kostnaderna för försändningen icke

stå i rimligt förhållande till besväret för köparen att personligen avhämta

de inköpta varor å försäljningsstället.

Även om försändningskostnaderna skola täckas av ett allmänt pristillägg,

bör givetvis sparsamhet iakttagas vid försändningsverksamheten. Med hänsyn

härtill torde ett systembolag i allmänhet icke böra verkställa försändning

utanför kontrollområdet utan hänvisa köpare, som gör anspråk på kostnadsfri

försändning till ort inom annat bolags kontrollområde, att överflytta

inköpsrätten till sistnämnda bolag. Sådan överflyttning kan ske både stadigvarande

och för viss kortare tid enligt 4 kap. 6 § i revisionens förslag.

Det har emellertid för revisionen framhållits, att det hittillsvarande absoluta

förbudet mot försändning utom kontrollområdet medfört olägenheter för sådana

köpare, som äro bosatta inom detta område men ha den bekvämaste

järnvägsförbindelsen till station, belägen utom detsamma. Någon vägande

invändning synes icke kunna resas mot att bolagen i sådana fall verkställa

försändning utom kontrollområdena. Någon mera avsevärd kostnadsökning

torde icke bliva följden av att försändningen sålunda utsträckes till kommunikalionsstationer

omedelbart utanför ett kontrollområde. Revisionen har

därför icke funnit sig böra förorda, att nu berörda inskränkning i fråga örn

försändningsrätten bibehålies. Det är enligt dess mening icke heller nödvändigt

att ersätta densamma med ett särskilt stadgande i författningstexten,

som skulle angiva förutsättningarna för att bolag må försända utanför

konlrollområdet, utan man torde med full trygghet kunna överlåta åt tilllämpningen

att utforma de närmare regler härutinnan, som tilläventyrs kunna

finnas erforderliga. Erinras må i detta sammanhang, att ordningen med

kostnadsfri försändning förutsätter, att varje bolag meddelar uppsiktsmyndigheten

detaljerade uppgifter rörande kostnaderna härför m. m. Härigenom

erhåller denna myndighet möjlighet att kontrollera, huruvida försändning

ägt rum i otillbörlig omfattning.

Revisionen anmärker i anslutning till det föreslagna stadgandet i 4 kap.

7 §, att revisionen med ordet »station» avser icke endast fast station med

särskild varuutlämning utan även vanliga hållplatser för omnibustrafik,

ångbåtsbryggor m. m. I enlighet med kontrollstyrelsens anvisningar har un
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

103

der de senare åren utlämning av spritdrycker och vin på vissa villkor varit

medgiven å dylika ställen, och någon olägenhet därav har enligt revisionen

ej försports.

Revisionen erinrar vidare, att stadgandet förutsätter upphävande av det

i kungörelsen den 21 december 1904 (nr 69) meddelade förbudet mot postbefordran

av »paket, innehållande brännvin eller andra brända eller destillerade

spirituösa drycker».

Redan i proposition (nr 203) till 1922 års riksdag föreslogs ändring i denna

kungörelse i syfte att bereda systembolagen möjlighet att försända spritdrycker

med posten. Såsom skäl härför åberopades bland annat, att det

icke syntes föreligga någon principiell skillnad mellan försändande på detta

sätt och med andra kommunikationsmedel. Genom de inskränkningar i

rusdryckstilldelningen och de skärpningar i kontrollen, som efterhand genomförts,

förmenades även de skäl, som på sin tid förelegat för postförsändningsförbudets

införande, ha förlorat mycket av sin styrka.

Revisionen erinrar, att ifrågavarande förbud än mera förlorat i betydelse

med hänsyn till omnibusväsendets starka utveckling över hela landet samt

anför:

Med nuvarande trafikförhållanden kunna systembolagen företaga försändning

av spritdrycker till ett synnerligen stort antal orter i riket genom att

anlita — förutom statens järnvägar — enskilda kommunikationsanstalter av

olika slag, såsom omnibuslinjer, enskilda järnvägar och ångbåtar. Att under

sådana omständigheter bibehålla förbudet mot försändning genom ett statens

eget kommunikationsmedel, postverket, synes icke påkallat. Enligt revisionens

mening bör därför förbudet mot försändning av spritdrycker med posten

icke bibehållas i fråga örn försändelser från systembolagen. Om man inskränker

sig till denna ändring, skulle annan än systembolag alltjämt vara

förhindrad att anlita posten för försändning av dylika drycker. Revisionen

kan emellertid icke finna annat än att förbudet även i denna del numera är

skäligen betydelselöst ur nykterhetssynpunkt i betraktande av att övriga kommunikationsmedel

erbjuda möjligheter för envar att försända spritdrycker

till praktiskt taget vilken plats som helst i riket. På grund härav har revisionen

ansett det riktigast, att 1904 års kungörelse i dess helhet upphäves;

förslag härom har upptagits i 1 § av den särskilda promulgationsförordningen.

Mot upphävande av postförsändningsförbudet har invänts, att försändning

av spritdrycker med posten möjliggör avhämtande av sådana drycker å tid,

då utminutering icke må förekomma. Denna invändning saknar enligt revisionens

mening större betydelse med hänsyn bland annat till vad nyss anförts

rörande övriga tillbuds stående transportmedel. Det väsentliga skälet

för bestämmelsen om begränsning av tiden för utminuteringsställes öppethållande,

nämligen att man härigenom velat förebygga lockelser till oöverlagda

inköp, har för övrigt icke giltighet å försändningsköp, enär ju härvid

rekvisition och insändande av betalning måste ha skett i förväg.

Att bestämmelsen örn den kostnadsfria försändningen enligt revisionens förslag

icke har karaktären av en systembolagen åvilande skyldighet utan i stället

en befogenhet, medför att ett bolag kan och bör vägra försändning till en

station, där olägenheter av försändningen göra sig gällande. I dylikt fall bör

bolaget enligt överenskommelse med köparna i stället försända varorna till

annan station.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Beträffande anordnandet av särskilda utlämningsställen anför revisionen

härefter:

Pa en del platser i landet ha inrättats s. k. utlämningsställen, varmed förstas

fasta ställen, där avhämtning kan ske av förut rekvirerade spritdrycker

och viner, vilka översänts dit från vederbörande utminuteringsställe. Dessa

utlämningsställen sakna lager och register för utövande av individuell utminuteringskontroll

och skilja sig från utminuteringsställena även i andra avseenden,

såsom exempelvis i fråga om tiden för öppethållande, vilken ofta är

kortare än den för utminuteringsställena gällande. Ett utlämningsställe är

därför endast en expedition för utlämnande av varor, vilka försålts på annat

håll, nämligen på det utminuteringsställe, till vilket kunden hänförts; för kö

pernäs bekvämlighet mottagas emellertid i förväg på utlämningsstället rekvisitioner,

jämte motböckerna, samt betalning för rekvirerade varor.

Utlämningsstället fyller sålunda en uppgift likartad med den som utövas

av järnvägs-, omnibus- eller ångbåtsstationen vid systembolagens försändningsverksamhet.

Det erbjuder emellertid vissa företräden framför dessa allmänna

kommunikationsanstalter. För sändningskostnaderna bliva givetvis

mindre, örn flera försändelser kunna sammanföras till en. Även om själva

utlämningsstället drager vissa kostnader, som eljest icke skulle uppkomma,

visar dock erfarenheten, att dessa nya kostnader kunna vara mindre än de

besparingar, som vinnas genom ifrågavarande anordning, och att således förs^nc?.

n^n^.sver^sam^e^en kan göras avsevärt billigare genom organiserad masstörsändning

till lämpligt placerade utlämningsställen.

Revisionen har därför i 4 kap. 7 § första stycket av förslaget upptagit ett

stadgande, att systembolag skall äga inrätta särskilt utlämningsställe å ort,

där utminuteringsställe ej är beläget, om så finnes påkallat för ordnande av

försändningen av spritdrycker eller vin till denna ort.

Detta stadgande utgör en naturlig konsekvens av revisionens ståndpunkt i

försändningsfrågan. Örn det är önskligt att systembolagens försändningsverksamhet

erhåller ökad omfattning på bekostnad av ombudsköpen, böra bolagen

sättas i tillfälle att ombesörja försändningarna på det lämpligaste sättet.

Härvid kommer i betraktande icke endast den nyss anförda ekonomiska synpunkten

utan även den omständigheten, att vederbörande systembolag torde

kunna utöva en noggrannare kontroll över att utlämningen av försända varor

äger rum med iakttagande av härför gällande föreskrifter, om denna äger

rum genom bolagen själva å utlämningsställen, än om den sker på vanliga

kommunikationsanstalter. I fråga om sina egna utlämningsställen kunna bolagen

också träffa beslut i olika avseenden, t. ex. angående lokalernas förläggning,

tiden för öppethållande o. d., samt härvid taga tillbörlig hänsyn

till på platsen rådande förhållanden. Ehuru stadgandet icke ålägger bolag

att inhämta kännedom örn eventuella önskemål och uppfattningar på orten

rörande inrättande av utlämningsställe och vad därmed sammanhänger, förutsätter

revisionen, att bolagen vid avgörande av dylika frågor skola beakta

jämväl omständigheter av sådan beskaffenhet.

I fråga om det närmare förfarandet vid den kostnadsfria försändningen,

därunder inbegripet anordnande av utlämningsställe, torde erfarenheten få

vara vägledande. Endast i ett hänseende har revisionen ansett lämpligt att

intaga bestämmelser härom i författningstexten. Revisionen har nämligen i

tredje stycket av nyssnämnda paragraf upptagit ett stadgande från 45 § 3

mom. rusdrycksförsäljningsförordningen, att vid försändning bolag skall vidtaga

sådana anordningar, att varan ej kommer annan än köparen tillhanda.

I övrigt torde man kunna utgå från att de praktiska detaljerna lämpligast utformas

av bolagen samt att kontrollstyrelsen och bolagens egna samarbets
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

105

organisationer komma att i erforderlig utsträckning lämna bolagen ledning

i förevarande hänseende.

Reservationer.

I anslutning till revisionens förslag angående en allmän maximigräns för

utminutering av spritdrycker ha herrar Johanson och Ljunggren (sid. 545—

547) berört vissa enligt deras åsikt befogade önskemål örn en sänkning av den

föreslagna maximigränsen, örn upphävande av förslaget angående extra

tilldelning samt om maximering jämväl beträffande viner. Under uttalande,

att flera av de förslag, som revisionen framlagt — exempelvis i fråga om nykterhetsvården

och sammansättningen av systembolagens styrelser -—• skulle

vara ägnade att i avsevärd mån förbättra nykterhetstillståndet, förklara reservanterna

sig emellertid tillsvidare avstå från något bestämt yrkande beträffande

en generell sänkning av maximigränsen. Icke heller i övriga nyssberörda

frågor har från reservanternas sida framställts något yrkande.

Sistnämnda båda reservanter ävensom herr Bärg ha anmält reservationer

jämväl beträffande den i förslaget stadgade åldersgränsen vid utminutering;

enligt deras mening bör tillstånd till utminutering icke meddelas den, som ej

fyllt 25 år, dock att örn särskilda skäl därtill äro tillstånd må kunna meddelas

den, som fyllt 21 år men ej 25 år (sid. 548 och 549 samt sid. 592 och

593).

Herrar Johanson och Ljunggren lia slutligen (sid. 550 och 551), under erinran,

att kommunikationsväsendets utveckling får anses göra det onödigt att

upphäva postförsändningsförbudet samt att ett dylikt upphävande kan befaras

vara mindre välbetänkt ur nykterhetssynpunkt, föreslagit fortsatt tillämpning

av sagda förbud samt därav påkallad jämkning av revisionens förslag.

Yttrandena.

Beträffande de närmare villkoren för utminuteringens

handhavande har i annat sammanhang redogjorts för de olika uppfattningar,

som i yttrandena kommit till uttryck i fråga om försäljningsrestriktionernas

allmänna beskaffenhet m. m. De erinringar, som återstå att

att omnämna, hänföra sig mestadels till detaljerna i revisionens förslag. En

anmärkning av mera allmän innebörd framställes emellertid av länsstyrelsen

i Blekinge län, som finner att i författningstexten bör intagas en mera fullständig

regelgivning i fråga örn grunderna för meddelande av inköpstillstånd

och indragning av sådant tillstånd. Erfarenheterna giva sålunda enligt länsstyrelsens

mening vid handen, att den åt kontrollstyrelsen i detta avseende

överlåtna vidsträckta befogenheten långt ifrån alltid utövats klanderfritt.

Polischefen i Ystad föreslår — i likhet med några andra polismyndigheter

— att i förordningen skall intagas stadgande därom, att varje medborgare

äger rätt att inköpa spritdrycker och vin, försåvittt han ej på grund

av uttrycklig föreskrift i förordningen är i sådant hänseende diskvalificerad.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Systembolagens personalförening finner — nied hänsyn till de direktiv för

utredningen, som lämnades av bevillningsutskottet vid 1928 års riksdag —

anmärkningsvärt, att i revisionens förslag uteslutits sådana ovillkorliga avstängningsbestämmelser,

som upptagas i 34 § rusdrycksförsäljningsförordningen.

För bolagens och personalens handläggning av dylika ärenden anser

föreningen det vara av största betydelse, att det finnes vissa klart fastställda

bestämmelser att tillämpa.

Anmärkningar mot föreskrifterna i 4 kap. 3 § av förslaget förekomma

jämväl i ett antal andra yttranden. Sålunda anser en polismyndighet, att avstängning

från inköp eller inskränkningar i tilldelningen kan tänkas förekomma

utan tillräcklig grund, därest beslutet skall stödjas på något så vagt

som att »skada kan av särskild anledning befaras». I ett annat yttrande uttalas

motsvarande betänkligheter för de fall, då såsom grund för avstängning

skall kunna åberopas, att vederbörande »kan befaras» göra sig skyldig till

olovlig befattning med alkoholhaltiga drycker. Invändningar i båda dessa

avseenden göras jämväl av Sveriges motboksinnehavares riksorganisation.

En uttrycklig bestämmelse därom, att utminutering må ske endast till den,

som fullgjort sin skattskyldighet gentemot stat och kommun, påyrkas i ett

10-tal yttranden. I ett och annat fall anses härutöver en generell avstängningsregel

erforderlig jämväl beträffande dem, som åtnjuta understöd av

allmänna medel eller brista i underhållsskyldighet gentemot anhöriga.

Å andra sidan föreslås på några håll en jämkning av förslagets bestämmelser

i sådan riktning, att fråga örn avstängning eller inskränkningar beträffande

den, som åtnjuter fattigvårdsunderstöd, må komma under övervägande

endast därest fattigvården föranletts av vederbörandes lättja, liknöjdhet

eller försummelse eller kommit att lämnas på grund av falska eller

bedrägliga uppgifter.

Sveriges motboksinnehavares riksorganisation uttalar bland annat:

Kontrollsystemet uppdelar konsumenterna i ett otal klasser, vilkas sprittilldelning

är beroende av systembolagens uppfattning om vad som är skäligt

och lämpligt. Uppgifterna för kontrollens handhavande grunda sig i

mycket stor utsträckning på andra-, tredje- och fjärdehandsupplysningar

etc., vilka icke kunna kontrolleras av bolagens tjänstemän. Det har förekommit

och förekommer alltjämt, att anonyma uppgifter upptagas och läggas

till grund för beslut, att från nykterhetsvårdande synpunkt helt ovidkommande

förhållanden tagas som förevändning för åtgärder, att rena skvalleruppgifter

föranlett indragning eller begränsning av inköpsrätt o. s. v.

Medborgarnas rätt till inköp av ett visst njutningsmedel fastställes alltså

icke av laga förordning och icke heller av offentlig myndighet, utan är helt

beroende på gunst och nåd av de enskilda systembolagens befattningshavare,

vilkas oansvariga och oåtkomliga position illustreras av kontrollstyrelsens

och övriga myndigheters bristande förmåga att åstadkomma rättelse, till och

med i mycket svårartade fall av missförhållanden av olika slag.

I ett par andra yttranden göres gällande, att förslaget giver utrymme för

en praxis som, i likhet med den nu tillämpade, måste anses alltför sträng i

betraktande av faran för olaga spritdryckshantering.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

107

Stadsfullmäktige i Skövde anföra, att systembolagen på sina håll vid förfrågningar

rörande kundkretsen förbigå nykterhetsnämnderna samt vända

sig till andra personer eller myndigheter inom respektive kommuner. Ett

uttryckligt stadgande till förebyggande av detta missförhållande synes fullmäktige

böra inflyta i förordningen.

Erinringar mot den föreslagna maximigränsen för utminutering

ha gjorts endast i ett fåtal yttranden.

Landstingets förvaltningsutskott i Västerbottens län anser skäl icke föreligga

att skapa likformighet i fråga om inköpsrätten genom att höja kvantitetsgränsen

inom områden, där den på grund av lokala särbestämmelser är lägre

än maximum.

Stadsfullmäktige i Piteå föreslå, i händelse den kommunala bestämmanderätten

i fråga om utminuteringen skall försvinna, att i författningen stadgas

ett maximum av en Uter för kalendermånad beträffande den, som icke uppnått

25 års ålder.

Stadsfullmäktige i Boden föreslå, att i 4 kap. 4 § införes en uttrycklig bestämmelse

om maximikvantitetens storlek inom olika åldersgrupper.

I övrigt föreslås på ett håll en sänkning av maximigränsen till två liter i

månaden och på ett annat håll en höjning till sex liter i månaden.

Större intresse har i yttrandena ägnats bestämmelserna om efterhandsköp.

I princip har förslaget härutinnan vunnit allmänt godkännande.

Kontrollstyrelsen anför:

Visserligen torde de konsumentgrupper, vilka kunna förutsättas begagna

den föreslagna möjligheten att förskaffa sig en outnyttjad reservkvantitet

hos systembolaget, också kunna antagas i stånd att med nuvarande bestämmelser

förskaffa sig en sådan reserv i sin egen besittning och därefter vid

sina inköp vara relativt oberoende av tilldelningsperiodens längd. Då emellertid

den föreslagna rätten till efterhandsköp lärer erbjuda vissa psykologiska

företräden och medföra åtskilliga fördelar för kunderna, vill kontrollstyrelsen

för sin del i princip ansluta sig till förslaget.

Socialstyrelsen erinrar, att möjligheten till efterhandsköp synes ägnad att

att stärka försäljningssystemets nykterhetseffekt genom att bereda minskat

utrymme för extra tilldelning och ombudsköp samt motverka överlåtelser

och andra olägenheter.

Länsstyrelserna i Blekinge och Värmlands län framhålla, att förslaget i

förevarande del i viss mån tillgodoser de önskemål, som ligga bakom kravet

på fri inköpsrätt för anmärkningsfria konsumenter.

Med hänsyn till risken för överlåtelse påyrkas emellertid i ett 30-tal yttranden

en begränsning av den tid, varunder efterhandsköp må kunna ske.

I allmänhet förordas i sådant hänseende en tid av tre månader efter utgången

av den månad, till vilken tilldelningen hänför sig, i ett och annat

fall en, två eller fyra månader. På ett håll föreslås å andra sidan en förlängning

till tolv månader. En begränsning till tre månader förordas av bland

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

andra kontrollstyrelsen, Systembolagsföreningarnas förtroendenämnd och

Systembolagens personalförening.

Nykterhetsfolkets landsmöte har funnit sig kunna godtaga förslaget örn

efterhandsköp under förväntan, att den ogynnsamma suggestion, som månadsmaximeringen

medfört, skall minskas, att extra tilldelningar i väsentlig

grad skola kunna undvikas samt att systembolagen erhålla befogenhet att

vidtaga inskränkningar beträffande rätten till efterhandsinköp. De risker,

som kunna vara förenade med ifrågavarande anordning, böra emellertid enligt

landsmötets åsikt motverkas genom särskilda åtgärder, varvid i främsta

rummet en lämplig skattestegring bör ifrågakomma.

Bestämmelserna om efterhandsköp avstyrkas av länsstyrelsen i Västerbottens

län, stadsfullmäktige i tre städer samt en och annan nykterhetsnämndssammanslutning.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anför:

Den föreslagna möjligheten till efterhandsköp är ägnad att främja olagligheter

på^ rusdryckshandelns område. När sändningar av hopsparad sprit

tillhandahållas å postanstalter och bolagens egna utlämningsställen före

marknader eller storhelger, därvid dansbanorna i regel äro livligt besökta,

torde förhållandena i vissa fall komma att utveckla sig på ett sätt, som revisionen

förvisso icke kan ha avsett.

Vad angår reglerna örn extra tilldelning ha dessa i allmänhet

lämnats utan erinran i yttrandena. På några håll göres emellertid gällande,

att bestämmelserna härom böra utgå ur förslaget såsom obehövliga i händelse

rätt till efterhandsköp varder medgiven.

Stadsfullmäktige i Halmstad framhålla, att extra tilldelning bör beviljas

endast inom snäva gränser, samt föreslå, att för sådan tilldelning skall gälla

samma priser som å restaurang av viss klass. Härigenom skulle enligt fullmäktiges

mening kunna förebyggas, att utminuterade spritdrycker, såsom

nu ofta sker, förtäras vid enskilda fester å hotell och pensionat, där utskänkning

av spritdrycker icke är medgiven.

Beträffande åldersgränsen för utminutering ha delade meningar

gjort sig gällande i yttrandena. I ett 70-tal fall yrkas sålunda, i anslutning

till vad som föreslagits av vissa reservanter inom revisionen, att åldersgränsen

skall sättas till 25 år med rätt för systembolagen att, örn särskilda omständigheter

föreligga, meddela inköpstillstånd för den, som fyllt 21 år.

Denna mening —- som omfattas av bland andra kontrollstyrelsen, Systembolagsföreningarnas

förtroendenämnd, Nykterhetsfolkets landsmöte, stadsfullmäktige

i ett 20-tal städer och ungefär samma antal sammanslutningar

av nykterhetsnämnder — motiveras stundom med, att den åldersgräns, som

jämväl enligt revisionens åsikt skall vara den normala, bör komma till uttryck

i författningen, enär svårigheter eljest kunna möta att upprätthålla

lagens andemening. I ett 10-tal yttranden förordas, att åldersgränsen skall

bestämmas till 23 år, varvid i vissa fall förutsättes rätt för systembolagen att

medgiva undantag beträffande den, som uppnått en ålder av 21 år. I flertalet

fall har emellertid revisionens förslag lämnats utan erinran.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

109

Länsstyrelsen i Västmanlands län anför:

Frågan om åldersgränsen för inköpsrätt har alltid varit föremål för divergerande

meningar och de lokala bestämmelserna härom i nuvarande koncessioner

äro mycket skiftande. Spörsmålet är också av den största betydelse

med hänsyn till angelägenheten av att i första hand ungdomen beredes skydd

mot alkoholens skadegörande verkningar. Kunde detta mål nås genom en

hög åldersgräns behövde man icke tveka örn lämpligheten av att tillmötesgå

kraven på en höjning av den nuvarande minimiåldern. I praktiken har

ju också tillämpats en åldersgräns, som i de flesta fall ligger högre än 21

år, men huruvida detta varit till fördel för bekämpandet av rusdrycksmissbruket

bland ungdomen kan ifrågasättas. Erfarenheten giver vid handen, att

den olaga rusdryckshanteringen ofta har sin bästa kundkrets bland de årsklasser

av myndiga medborgare, vilka nu äro utestängda från rätten till inköp.

Tvivelsutan spela psykologiska faktorer här en betydande roll, som

ofta förbises. Det är knappast ägnat att förvåna, att en till myndig ålder

kommen person som grundat självständig ekonomisk existens finner det

orättvist och för sig nedsättande att icke i fråga om rätten till spritinköp

vara likställd med andra oförvitliga medborgare. Revisionen har också framhållit,

att meddelandet av inköpstillstånd för yngre personer i vissa fall kan

vara ägnat att på ett gynnsamt sätt påverka dessas känsla av ansvar för sitt

uppträdande i nykterhetshänseende. Länsstyrelsen, som delar denna åsikt,

är för sin del av den uppfattningen, att en generell höjning av minimiåldern

icke är motiverad, och att det är i folknykterhetens intresse, att vid

handhavandet av den ömtåliga frågan om inköpsrätt för de yngre årsklasserna

största hänsyn tages till berörda psykologiska faktorer.

Polischefen i Västerås erinrar, att av dem, som under åren 1930—1932 av

rådhusrätten i Västerås fälldes till ansvar för fylleri, 15 procent eller 115

personer tillhörde åldersgruppen 21—25 år samt att flertalet av ifrågavarande

personer på olovligt sätt åtkommit sprit. Polischefen anmärker i anslutning

härtill, att det ur nykterhetssynpunkt synes vara ett önskemål, att

utlämnande av motböcker till yngre personer icke kringgärdas av alltför

snäva gränser.

Stadsfullmäktige i Härnösand uttala, att den för staden gällande åldersgränsen

sedan många år tillbaka varit fastställd till 21 år samt att olägenheter

härav icke kommit till synes.

Jämväl revisionens förslag rörande försändning av rusdrycker

har föranlett diskussion i yttrandena.

Förslaget om s. k. kostnadsfri försändning lämnas visserligen i flertalet

yttranden utan erinran och tillstyrktes uttryckligen av bland andra socialstyrelsen,

fyra länsstyrelser, Systembolagsföreningarnas förtroendenämnd,

Systembolagens personalförening, ett antal nykterhetsnämndssammanslutningar

samt — på vissa villkor — Nykterhetsfolkets landsmöte, men å andra

sidan avstyrkes förslaget i denna del av kontrollstyrelsen, sex länsstyrelser,

stadsfullmäktige i ett 10-tal städer m. fl.

Socialstyrelsen förväntar, att de föreslagna bestämmelserna skola medföra

minskat behov av extra tilldelning och köp genom ombud.

Länsstyrelsen i Södermanlands län uttalar, att vederbörande myndighets

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

beslut angående utminuteringsställes belägenhet ej bör föranleda till att förvärvet

av spritdrycker eller vin blir högst väsentligt dyrare på vissa orter än

på andra, samt finner med hänsyn härtill förslaget både skäligt och lämp
3g

$ir''.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför, att förslaget icke kan sägas vara

annat än en akt av rättvisa mot landsortsbefolkningen. Enligt länsstyrelsens

asikt är förslaget ett uttryck för den förnuftiga åskådning, som nu börjar

bliva allmän, att det här i landet icke längre så mycket är fråga om att

söka nedbringa spritförbrukningen som att undanröja hindren för hyggligt

folk att tillfredsställa sitt legala behov av sprit. Länsstyrelsen erinrar, att

det är en känd sak, att den olagliga sprittrafiken profiterar på de förhållanden,

som förslaget i denna del avser att undanröja.

Landstingets förvaltningsutskott i Västerbottens län finner, bortsett från

frågan örn upphävande av postförsändningsförbudet, förslaget välbetänkt,

enär större likformighet för hela landet därigenom vinnes.

Systembolagsföreningarnas förtroendenämnd uttalar:

o Förslaget kommer obestridligen att medföra, att viss del av kundkretsen

får bära utgifterna för en förmån, som uteslutande kommer en annan del

av kundkretsen till godo. Härtill kommer, att man icke kan undgå att känna

farhågor för att vissa kunder framdeles komma att utnyttja den kostnadsfria

försändningen i en omfattning, som icke kan anses sakligt försvarbar.

Ett visst berättigande kan ej heller frånkännas den anmärkningen, att ifrågavarande

anordning måste komma att framkalla irritation, då systembolagen

förutsättas komma att i vissa fall neka kostnadsfri försändning. Trots

de betänkligheter, som sålunda kunna anföras, har nämnden, med hänsyn

till den av revisionen förebragta motiveringen, ansett sig böra, om än med

tvekan, tillstyrka förslaget i förevarande del.

Systembolagens personalförening anför:

Genom de föreslagna bestämmelserna skulle icke endast rättvisa vederfaras

den kundkrets, som för närvarande måste betala dryga kostnader för

att få hem sin tilldelning, utan även bolagens möjlighet att förhindra illojala

ombuds inköp komma att utvidgas. Det säger sig självt, att det ur alla synpunkter

ofta måste anses lämpligare, att bolaget äger rätt försända varan

under betryggande kontroll direkt till motboksinnehavaren, än att ett ombud

skall ombesörja inköp och transport. Säkerligen komma många frestelser

till överlåtelse härigenom att försvinna. Icke heller torde en fri försändning

medföra några nackdelar ur nykterhetssynpunkt i det avseendet, att

varan blir något billigare för de avlägset boende kunderna.

Nykterhetsfolkets landsmöte har ansett sig kunna godkänna förslaget örn

s. k. kostnadsfri försändning, främst med tanke på att inköp genom ombud

därmed onödiggöras. Till motverkande av de risker, som kunna vara

förbundna med förslagets genomförande, bör dock enligt landsmötets åsikt

en lämplig skattestegring åvägabringas.

Överståthållarämbetet framhåller, att förslaget medför en prisförhöjning,

vilken kommer att drabba även den del av köpekretsen, som icke är bosatt

så avlägset från utlämningsställe som i stadgandet förutsättes. Ämbetet

ifrågasätter med anledning härav, om ej motsvarande förmån skulle kunna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

lil

beredas jämväl sistnämnda köpare, åtminstone såtillvida, att varan vid större

inköp hemsändes utan särskild avgift.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför:

Länsstyrelsen ifrågasätter lämpligheten av, att i förordningen införas bestämmelser,

som medföra en allmän prisförhöjning å spritdrycker och vin,

och håller före, att kostnaderna för försändningen skola såsom förut betalas

av köparen. Länsstyrelsen finner framför allt av principiella skäl föga

tilltalande att betrakta spritdryckerna som en nödvändighetsvara av sådan

art, att det skulle utgöra en slags medborgerlig rättighet att förfoga över desamma

på lika villkor över hela landet.

Länsstyrelsen i Blekinge län uttalar, att gängse''handelskutym är, att köparen

i allmänhet får betala frakten för varan. Vid hembäring inom stad debiterar

systembolaget, i olikhet med andra affärer, särskild avgift därför; det

synes länsstyrelsen vara ännu mera befogat, att en av bolaget utgiven fraktkostnad

påföres rekvirenten.

Kontrollstyrelsen yttrar bland annat:

I principiellt hänseende delar styrelsen den uppfattning, varåt länsstyrelsen

i Gävleborgs län givit uttryck. Vad förslagets ekonomiska innebörd angår

vill kontrollstyrelsen erinra därom, att utminuteringsvinsten per försåld liter

renat brännvin för närvarande utgör 78 öre. Åtminstone inom bolagen i övre

Norrland skulle försändningskostnaderna sluka en betydande del härav, möjligen

i vissa fall överstiga utminuteringsvinsten. Den prishöjning, som av revisionen

föreslås till täckande av försändningskostnaderna, är visserligen icke

särskilt betydande, men enär som motiv till densamma varken kunna åberopas

statsfinansiella hänsyn eller med visshet inträffande förbättringar i nykterhetstillståndet,

torde densamma komma att för stora delar av kundkretsen

framstå såsom opåkallad. Slutligen kan kontrollstyrelsen icke underlåta att

framhålla, att ett bifall till det föreliggande förslaget, försåvitt överhuvud någon

återhållsamhet i den fria försändningen skall av bolagen utövas, med

visshet kan antagas komma att medföra betydande praktiska svårigheter för

försäljningsorganen och talrika anledningar till irritation i förhållandet till

kundkretsen.

I ett 20-tal yttranden ha invändningar framställts mot förslaget i vad detsamma

förutsätter upphävande av postförsändningsförbudet.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anför:

Om bestämmelser angående inrättande av särskilda utlämningsställen och

kostnadsfri försändning bliva genomförda, kommer nykterhetstillståndet på

landsbygden att bliva mycket försämrat. Det stora antalet postanstalter kommer

i en ej ringa utsträckning att bliva utlämningsställen för rusdrycker, där

spritrekvirenterna i trakten särskilt före större helger komma att samlas. Det

lärer icke kunna undvikas att vid sådana tillfällen omgivningarna komma att

bliva osäkra. I det tätt befolkade Skåne med dess synnerligen små kommuner

äro 30 procent av landskommunerna utan postanstalt inom respektive

områden, men i norra Sverige med dess stora kommuner äro förhållandena

annorlunda. Lycksele socken hade år 1930 21 postanstalter, Vilhelmina 18. Då

Vilhelmina socken är till arealen lika stor sorn Skaraborgs län, lärer det icke

bliva möjligt att utan en betydande ökning av ordningsmakten upprätthålla

ordningen. Revisionen synes icke alls ha beaktat dylika synpunkter. Skall

emellertid rudsryckshandeln göras likformig över hela landet, uppkomma därav

konsekvenser för staten, som måste tagas. Att pålägga fattiga kommuner

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Departements
chefen.

en avsevärt ökad börda för polisväsendet synes icke rimligen kunna ifrågasättas,

då det icke är kommunerna som uttryckt någon önskan örn den reform,

som av revisionen föreslås. Även vid de utlämningsställen, som spritbolagen

kunna komma att anordna, torde åtgärder för ordningens tryggande

visa sig behövliga.

Nyktherhetsfolkets landsmöte har uttalat, att enär omnibustrafikens utveckling

i betydande grad onödiggör försändning med posten samt postanstalterna

på flera håll äro inrymda i skolhus, postverket alltjämt bör vara befriat från

att taga befattning med försändning av spritdrycker.

Liknande erinringar lia framställts jämväl i några andra yttranden.

Generalpoststyrelsen uttalar, att ur postväxlingens synpunkt hinder icke

möter mot upphävande av 1904 års kungörelse. I anledning av vad herrar

Johanson och Ljunggren i revisionens betänkande (sid. 551) anfört angående

poststationerna såsom »utlämningsställen för rusdrycker» m. m. erinrar styrelsen,

att därmed icke torde lia åsyftats att utlämnande av spritdrycksförsändelser

skulle verka hinderligt på postarbetet. Styrelsen säger sig icke heller

ha försport, att några olägenheter i förevarande hänseende förekommit vid

järnvägsstationerna.

I fråga om villkoren för utminuteringens handhavande vill jag till en början

framhålla, att de regler, som härutinnan kunna finnas erforderliga — de

må intagas i försäljningsförordningen, meddelas av kontrollstyrelsen eller

uppställas av systembolagen — enligt min åsikt företrädesvis böra uppfattas

såsom direktiv för handhavande av försäljningen i enlighet med försäljningslagstiftningens

syfte. De böra med andra ord anses såsom föreskrifter, vilka

det åligger bolagen att tillämpa, däremot icke i första hand såsom stadgande^

varigenom allmänheten i större eller mindre omfattning betages möjligheten

att efter gottfinnande inköpa rusdrycker. Med denna reservation,

som knappast i sak innebär någon avvikelse från den uppfattning, varåt revisionen

givit uttryck, vill jag ansluta mig till revisionens förslag i 4 kap.

1 §, enligt vilket stadgande systembolag bör kunna utminutera rusdrycker

allenast till den, som erhållit tillstånd av hemortsbolaget att inköpa sådana

drycker.

Jag vill även tillstyrka förslaget i 4 kap. 3 §, att inköp må förvägras eller

inskränkningar i inköpen stadgas, där det av särskild anledning kan befaras,

att inköp skall lända till skada för köparen eller annan. Såsom en förbättring

i förhållande till gällande ordning torde få anses, att systembolagen enligt

förslaget erhålla möjlighet att vidtaga allenast begränsning i inköpen

jämväl i fall, som enligt 34 § punkterna 2)—8) rusdrycksförsäljningsförordningen

ovillkorligen skola medföra avstängning från inköp. De erinringar,

som Systembolagens personalförening framställt mot förslaget härutinnan,

torde så mycket mindre förtjäna avseende som bolagen redan nu i mycket

vidsträckt omfattning besluta om avstängning eller inskränkningar utan att

härvid ha någon ledning av föreskrifter i författningen. Det må också framhållas,

att de förändringar i avseende å bolagens organisation, som jag i det

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

113

följande ämnar föreslå, torde innebära ökade förutsättningar för bolagen

att väl fylla på dem ankommande uppgifter i förevarande hänseende.

Jag förutsätter, att bolagen vid sin tillämpning av stadgandet i förslagets

4 kap. 3 § skola iakttaga tillbörlig varsamhet; beslut om avstängning eller inskränkningar

böra sålunda icke fattas utan stöd av en verkligt tillförlitlig

utredning. Vid handläggning av hithörande frågor böra bolagen samarbeta

med nykterhetsnämnderna. I den mån något fog kan finnas för ett påstående,

att dylikt samarbete icke alltid upprätthållits i nödig omfattning, bör

tillses att rättelse härutinnan åvägabringas.

De i andra stycket av 4 kap. 3 § angivna exemplen å fall, då restriktiva

åtgärder särskilt böra övervägas, synas icke giva anledning till några befogade

erinringar. Vad angår de fall, då det av särskild anledning kan befaras,

att inköp av rusdrycker skall lända till skada av ekonomisk natur, vill

jag i anslutning till vissa anmärkningar i yttrandena framhålla, att fara för

dylika skadeverkningar i och för sig endast utgör en anledning för bolaget

att överväga, huruvida särskilda åtgärder äro påkallade. Det måste förväntas,

att bolagen även i dylika fall förvägra inköp eller stadga inskränkningar i

inköpsrätten endast i den mån så kan anses skäligt och förnuftigt. I detta

sammanhang må framhållas, att jag tillfullo delar revisionens åsikt att det

får anses ur nykterhetssynpunkt förkastligt att använda generella avstängningsbestämmelser

såsom ett medel för indrivning av skatt.

Revisionen har föreslagit, att det skall kunna ankomma på länsnykterhetsnämnd

att förordna om förbud mot utminutering till viss person. Då förslaget

om inrättande av länsnykterhetsnämnder icke för närvarande avses skola

genomföras, torde ifrågavarande befogenhet böra anförtros åt de kommunala

nykterhetsnämnderna. Till de bestämmelser, som i anledning härav bliva

erforderliga, torde jag senare få återkomma.

Kontrollstyrelsen bör såsom hittills äga meddela de närmare föreskrifter,

som kunna finnas erforderliga för utminuteringens handhavande. Utan att

ingå på en granskning av de anvisningar, som härutinnan utfärdats i anslutning

till den nu gällande förordningen, vill jag framhålla, att styrelsen vid

utarbetande av de nya föreskrifter, som bliva erforderliga i händelse den

föreslagna försäljningslagstiftningen kommer till stånd, självfallet bör finna

det angeläget att undvika bestämmelser, som kunna väcka onödig irritation

eller som eljest icke äro påkallade av omständigheterna.

Under förväntan, att nu gällande praxis jämväl i fråga om inköpsbestämmelser

för anmärkningsfria konsumenter kommer att bliva föremål för omprövning

från kontrollstyrelsens sida, finner jag mig kunna tillstyrka de grunder,

som härutinnan upptagits i förslagets 4 kap. 4 § första stycket. Mot den

föreslagna maximikvantiteten för tilldelning av spritdrycker har jag intet

att erinra.

Vad angår möjligheten till s. k. efterhandsköp finner jag lika med revisionen

anledning antaga, att denna anordning skall visa sig vara till icke obetydligt

gagn ur nykterhetssynpunkt. Jag vill därför tillstyrka förslaget i denna

de). I fråga örn utsträckningen av den tid, varunder efterhandsköp skulle

Ilihanq till riksdagens protokoll 19.17. 1 sami. Nr 242.

8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

få ske, ha olika meningar uttalats. Om den åsyftade verkan skall åstadkommas,

synes denna tid knappast kunna göras kortare än sex månader,

såsom revisionen föreslagit.

Revisionen har i sitt betänkande (sid. 165—167) framhållit, att bestämmelsen

om efterhandsköp kan giva olika resultat allteftersom verkställda inköp

i första hand skola avräknas å den löpande månadstilldelningen och icke

uttagen kvantitet från föregående månader få tagas i anspråk först sedan den

löpande tilldelningen utnyttjats till fullo, eller om i stället inköpen i första

hand skola avräknas å icke uttagna kvantiteter från föregående månader och

endast i den mån dessa icke skulle förslå belasta den löpande månadstilldelningen.

Revisionen har för sin del förordat det senare alternativet. Kontrollstyrelsen,

som finner att detta alternativ skulle ställa den expedierande personalen

inför svårigheter som knappast skulle kunna bemästras, uttalar, att

man i praktiken endast lär ha att räkna med det förstnämnda alternativet.

Samma uppfattning har framförts av Systembolagsföreningarnas förtroendenämnd.

I anledning av vad sålunda förekommit finner jag, i likhet med

vad kontrollstyrelsen jämväl förutsatt, det böra ankomma på styrelsen alt

jämlikt förslagets 4 kap. 16 § utfärda de närmare tillämpningsföreskrifter,

som i förevarande hänseende erfordras.

Såsom revisionen framhållit böra systembolagen uppenbarligen ha att föranstalta

om indragning eller inskränkning i fråga om möjligheten till efterhandsköp,

därest det av särskild anledning kan befaras, att denna möjlighet

skall lända till skada för köparen eller annan. Konlrollstyrelsen har anfört,

att bolagen böra anses ha befogenhet och skyldighet att redan vid meddelande

av inköpstillstånd pröva, huruvida detta bör omfatta jämväl rätt till efterhandsköp

eller begränsas till viss myckenhet för kortare tilldelningsperiod

utan dylik rätt. I anledning härav vill jag framhålla, att det naturligtvis kan

föreligga skäl att vidtaga inskränkning i förevarande hänseende redan vid

meddelande av inköpstillstånd, men att såvitt angår övriga fall omedelbart

av stadgandet i 4 kap. 4 § följer, att efterhandsköp kan ske, varför någon särskild

föreskrift härutinnan icke torde böra meddelas.

Revisionen har anmärkt, att möjligheten till efterhandsköp i någon mån

kan anses motsvara ett av systembolaget i Stockholm på sin tid praktiserat

förfarande att icke medgiva inköp av större kvantitet än en liter för den, som

verkställde inköp redan under månadens första vecka, och att låta möjligheten

att på en gång inköpa fyra liter vara beroende av att vederbörande antingen

dröjde med detta inköp till senare hälften av månaden eller ock underlåtit

att tillfullo utnyttja föregående månads tilldelning. Enligt revisionens

åsikt ha erfarenheterna av denna anordning varit övervägande goda, och hinder

böra därför icke möta att för framtiden tillämpa dylika bestämmelser.

Genom en kombination av sådana bestämmelser samt anordningen med efterhandsköp

skulle, enligt vad revisionen vidare anför, köparna komma att uppdelas

i olika kategorier på ett sätt, som skulle göra det lättare för bolagen atl

lära känna kundkretsen. Anordningen kunde även väntas medföra en jämnare

fördelning av inköpen samt därmed lättnad i expeditionen.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

115

Utan att för egen del vilja taga ståndpunkt till frågan, huruvida någon

mera avsevärd fördel verkligen skulle stå att vinna genom en anordning av

nyss angiven art, vill jag här endast framhålla angelägenheten av, att inköpsbestämmelserna

göras så enkla som möjligt samt att anordningar, ägnade att

framkalla onödig irritation undvikas.

Mot bestämmelsen i förslagets 4 kap. 4 § andra stycket angående s. k. extra

tilldelning har jag ej funnit anledning till erinran.

Vad angår den i 4 kap. 2 § stadgade åldersgränsen vill jag, i anslutning

till vad som föreslagits av vissa reservanter inom revisionen ävensom i ett

stort antal yttranden, förorda att ifrågavarande gräns bestämmes till 25 år,

dock med rätt för systembolagen att, om särskilda skäl därtill äro, meddela

inköpstillstånd för den, som fyllt 21 år, men ej 25 år.

På skäl, som revisionen anfört, finner jag mig böra tillstyrka, att systembolagen

medgives verkställa s. k. kostnadsfri försändning i enlighet med vad

som angivits i förslagets 4 kap. 7 §. Det är att förvänta, att en dylik möjlighet

skall verksamt bidraga till en nedgång i fråga om lönnbränning och

annan olaga spritdryckshantering. Kostnaderna för ifrågavarande försändning

böra täckas på det sätt, att bolagen äga uttaga visst pristillägg å samtliga

utminuterade spritdrycker. Detta pristillägg bör vara detsamma över hela

landet samt lika stort för samtliga slag av utminuterade spritdrycker. Då

det för statsverkets del får anses tillräckligt, att pristillägget beräknas så, att

det täcker kostnaderna för nu berörda försändning i dess helhet, kan jag ej

finna fog för den av kontrollstyrelsen framställda invändningen, att ifrågavarande

anordning på sina håll möjligen kan tänkas medföra kostnader, vilka

överstiga utminuteringsvinsten.

I fråga örn detaljerna i förslaget och den närmare tillämpningen av bestämmelserna

härutinnan kan jag i allt väsentligt ansluta mig till de synpunkter,

som anförts av revisionen. Jag tillstyrker alltså även, att det nu

gällande förbudet mot försändning av spritdrycker med posten skall upphävas.

Jämväl förslaget om rätt för systembolagen att inrätta särskilda utlämningsställen

finner jag mig kunna biträda. Det bör ankomma på kontrollstyrelsen

alt, med iakttagande av vad jag nu anfört, utfärda erforderliga föreskrifter

rörande försändningsverksamheten.

Huvudgrunder för utskänkningen m. m.

Revisionens förslag.

Såsom tidigare antytts har under nuvarande ordning kunnat upprätthållas

en relativt stark begränsning av antalet utskänkningsställen. Detta förhållande

torde väsentligen lia betingats av det sätt, varpå tillståndsprövningen

hittills varit anordnad. Bortsett från trafikutskänkning och tillfällig vinutskänkning

skall enligt rusdrycksförsäljningsförordningen tillstånd till ut
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

skänkning avse rätt att inom viss kommun bedriva utskänkning å ett bestämt

antal försäljningsställen. En garanti för att detta antal skall hållas inom

tämligen snäva gränser utgör redan den omständigheten, att tillstånd kan

sökas endast av systembolag. Härtill kommer, att vederbörande kommun

skall höras över systembolagets ansökan och därvid äger med för länsstyrelsen

bindande verkan avstyrka ansökningen eller föreslå begränsning i fråga

om antalet utskänkningsställen. Slutligen kan i sista hand länsstyrelsen vid

tillståndsfrågornas bedömande finna skäligt ytterligare begränsa försäljningsställenas

antal. Enligt vad revisionen uppgiver torde det numera endast relativt

sällan inträffa, att kommunerna göra bruk av sin befogenhet att bestämma

antalet utskänkningsställen lägre än systembolagen föreslagit, men

detta säges väsentligen bero på att systembolagen sökt anpassa sig efter

kommunernas önskemål. Systembolagen ha i övrigt av kontrollstyrelsen anmanats

att vid ansökningar om utskänkningsrätt särskilt beakta i vad mån

behov av utskänkning verkligen kan anses föreligga.

Enligt revisionens åsikt är det ur nykterhetssynpunkt erforderligt att alltjämt

sörja för en begränsning av antalet utskänkningsställen. Då den nuvarande

anordningen synes revisionen i stort sett ha erbjudit tillräcklig garanti

härutinnan, förordar revisionen, att i förevarande hänseende jämväl

för framtiden bibehålies en tillståndsprövning av ungefärligen samma innebörd

som den nu gällande.

Vad särskilt angår kommunernas bestämmanderätt erinrar revisionen, att

de skäl, som funnits tala för att denna rätt beträffande utminuteringen skall

upphöra, icke äga samma giltighet i fråga om utskänkningen. I regel är

sålunda utskänkningen huvudsakligen lokalt betonad, och redan detta utgör

enligt revisionens mening ett vägande skäl för att tillerkänna vederbörande

kommun rätten att avgöra, huruvida utskänkning må äga rum inom dess

område eller ej. I vida högre grad än som gäller beträffande utminuteringen

finner revisionen vidare inrättandet av ett nytt utskänkningsställe vara

ägnat att påverka konsumtionen av spritdrycker och vin inom vederbörande

kommun. Kommunernas rätt att förhindra utskänkning bör därför enligt

revisionens åsikt alltjämt i huvudsak lämnas orubbad. Ej heller anser revisionen

tillräcklig anledning föreligga att beröva kommunerna befogenheten

att bestämma högsta antalet utskänkningsställen inom kommunen.

I enlighet med vad nu angivits skiljer sig förslaget såvitt angår förutsättningarna

för rätt att bedriva utskänkning i allmänhet

endast i detaljerna från den nu gällande ordningen. Rätt till utskänkning

skall sålunda alltjämt såsom regel tillkomma endast systembolag (3 kap. 2 §).

Liksom för närvarande skall för utskänkning erfordras särskilt tillstånd, och

tillståndsprövningen skall, med visst undantag, ankomma på länsstyrelsen

(3 kap. 6 § 1 mom.). Befogenhet att söka tillstånd skall alltjämt i första hand

tillkomma systembolagen; i förslaget har emellertid viss initiativrätt tillagts

jämväl kommunerna (3 kap. 7 och 11 §§). I allmänhet skall varje kommun

alltjämt kunna förhindra, att utskänkningsställe förlägges inom kommunen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

lil

och antalet utskänkningsställen må icke sättas högre än kommunen föreslagit

(3 kap. 10 och 11 §§).

Vad angår de närmare detaljerna kan förslaget — örn tillsvidare bortses

från de särskilda slag av utskänkning, som av revisionen betecknats såsom

turistutskänkning och trafikutskänkning — sägas avvika från den nu gällande

ordningen huvudsakligen i följande avseenden.

Förslaget upptager två olika typer av utskänkningstillstånd, nämligen sådana

som avse årsutskänkning och sådana som avse tillfällig utskänkning.

Tillstånd av det förra slaget skall komma till användning i fråga om utskänkning

av mera stadigvarande natur eller, närmare bestämt, i fråga örn

utskänkning, som skall bedrivas året runt eller årligen under viss tidsperiod.

Tillstånd till tillfällig utskänkning skall meddelas, då fråga är örn utskänkning,

som skall äga rum vid enstaka tillfälle eller under enstaka tidsperiod

(3 kap. 6 § 2 mom.).

Rörande behovet av en dylik uppdelning erinrar revisionen, hurusom tillstånd

till annan utskänkning än tillfällig vinutskänkning och trafikutskänkning

för närvarande meddelas för längre perioder, omfattande i regel tre år.

Då enligt rusdrycksförsäljningsförordningen samtliga inom ett län meddelade

tillstånd av detta slag skola utlöpa vid utgången av vart tredje kalenderår,

kunna ansökningar i allmänhet göras endast med långa mellanrum. Sådant

behov av utskänkning, som icke kunnat förutses i samband med den

periodiskt återkommande tillståndsprövningen, har hittills stundom plägat

tillgodoses på det sätt, att tillstånd meddelats för ett större antal utskänkningsställen

än som i verkligheten förelegat, varefter tillgängliga »reservrättigheter»

kunnat tagas i anspråk vid förekommande behov. Enligt revisionens

åsikt bör emellertid tillstånd till utskänkning meddelas endast i den

omfattning, som betingas av ett visst bestämt behov, och revisionen har därför

sökt finna en utväg, som skulle göra dylika »reservrättigheter» för framtiden

obehövliga. En sådan utväg avser revisionen att erbjuda genom reglerna

om tillfällig utskänkning. Under det att tillstånd till årsutskänkning

skall meddelas för en tid av fyra år (oktrojperiod) och ansökningar örn dylikt

tillstånd sålunda kunna göras endast med långa mellanrum, skall tillstånd

till tillfällig utskänkning kunna sökas när som helst. Ansökningsförfarandet

underlättas i sistnämnda fall ytterligare därigenom, att kommunernas

fullmäktige föreslagits kunna delegera sin befogenhet att avgiva yttrande

i frågor, som kunna väntas uppkomma om anordnande av tillfällig utskänkning

(3 kap. 11 §).

Revisionen angiver följande exempel på fall, då tillstånd till tillfällig utskänkning

skall kunna meddelas, nämligen att utskänkning finnes böra

anordnas under en eller flera dagar i samband med en jubileumshögtid, ett

sammanträde eller en kapplöpning, eller att utskänkning anses böra äga rum

under en enstaka säsong, såsom under en utställning.

Om åter ett mera stadigvarande behov av utskänkning framträder under

löpande oktrojperiod, skall enligt revisionens mening tillstånd till tillfällig

utskänkning icke kunna meddelas. I stället anvisar revisionen för sådant

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

fall en annan utväg, i det att tillstånd till årsutskänkning skall kunna beviljas

för återstående del av oktrojperiod, om särskild anledning därtill föreligger

på grund av förhållande, som icke skäligen bort kunna beaktas före utgången

av eljest gällande ansökningstid (3 kap. 7 § 1 morn.). Jag skall i det

följande återkomma till den närmare innebörden av denna undantagsbestämmelse.

Med hänsyn till förslaget örn tillstånd till tillfällig utskänkning har revisionen

ansett obehövligt bibehålla ett stadgande om sådan rätt till tillfällig

vinutskänkning, som för närvarande kan meddelas jämlikt 22 § rusdrycksförsäljningsf

örordningen.

Att årsutskänkning föreslagits skola avse en tid av fyra år, i stället för

såsom nu tre, motiveras av revisionen med, att innehavare av sådant tillstånd

synes böra beredas en något tryggare ställning än för närvarande. Revisionen

har vidare funnit angeläget att så långt som möjligt i tiden skilja den kommunala

tillståndsprövningen från de kommunala valen och av sådan anledning

föreslagit, att samtliga tillstånd till årsutskänkning skola utlöpa samtidigt

å sådan tid, att kommunernas prövning i avseende å nya ansökningar

alltid kommer att infalla ungefär två år efter de senaste kommunala valen

(3 kap. 7 § 1 morn.).

Såsom nyss antyddes har revisionen föreslagit, att viss initiativrätt i fråga

örn sökande av utskänkningstillstånd skall tillkomma jämväl kommunerna.

I sådant hänseende stadgar förslaget, att tillstånd till årsutskänkning skall

kunna sökas av kommunen, om systembolaget underlåtit göra ansökan

före ansökningstidens utgång, samt att tillstånd till tillfällig utskänkning må

sökas av kommun såväl som av systembolag. Såvitt angår tillfällig utskänkning

avses kommunen jämväl skola kunna delegera sin ansökningsrätt i enahanda

ordning som föreslagits beträffande kommunernas yttranderätt (3

kap. 7 § 2 mom. och 11 §).

Revisionen anmärker till motivering av förslaget härutinnan, hurusom den

nu gällande regeln örn initiativrätt endast för bolagen upptagits från det av

nykterhetskommittén på sin tid avgivna förslaget till försäljningslagstiftning.

Kommittén hade därvid utgått från den uppfattningen, att systembolagen vore

att betrakta såsom organ speciellt för konsumentintresset. Genom rusdrycksförsäljningsförordningen

överläts emellertid å systembolagen den uppgift att

vara det allmännas organ för övervakning av försäljningen, som enligt nykterhetskommitténs

förslag tänkts skola ankomma på de s. k. kontrollnämnderna.

Med hänsyn härtill och då utvecklingen gått därhän, att systembolagen

huvudsakligen blivit organ för det allmänna, finner revisionen tillräckliga

skäl icke föreligga för den ordningen, att bolagen ensamma skola äga

initiativrätt i fråga om tillstånd till utskänkning. Ett sådant förhållande kan

enligt revisionens uppfattning icke heller sägas stå väl samman med det inflytande,

som eljest tillkommer kommunerna vid utskänkningsfrågomas avgörande.

För att den kommunala initiativrätten icke skall kunna göras örn intet därigenom

att ett systembolag uraktlåter att taga i anspråk det utskänknings^!!-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

119

stånd, som kan ha meddelats på kommunens initiativ, har revisionen vidare

i fråga om årsutskänkning föreslagit ett stadgande av innebörd, att kontrollstyrelsen

i dylikt fall skall kunna ålägga systembolaget att anordna utskänkning

i kommunen (3 kap. 18 §).

I samband med reglerna om initiativrätt för kommunerna har revisionen

funnit lämpligt föreslå ytterligare en avvikelse från nu gällande bestämmelser.

Det har sålunda synts revisionen mindre tillfredsställande att systembolag,

då fråga är örn anordnande av utskänkning inom kommun där utskänkning

tidigare icke förekommit, överhuvud tillerkännes initiativrätt utan

att en bestämd önskan örn inrättande av utskänkning kommit till uttryck

från kommunens sida. Revisionen föreslår av sådan anledning — enligt vad

revisionen uppgiver, i anslutning till nu tillämpad praxis — att systembolag

icke utan att kommunen gjort framställning därom må söka tillstånd till årsutskänkning

i kommun, där sådant tillstånd icke funnits för tiden närmast

före den, som ansökningen skall avse (3 kap. 7 § 2 mom.). En motsvarande

föreskrift har föreslagits jämväl i fråga örn tillfällig utskänkning; för att

ansökan därom skall kunna göras av svstemlxdag förutsättes sålunda antingen

att inom kommunen funnits tillstånd till utskänkning under pågående

eller närmast föregående oktrojperiod eller ock att kommunen gjort framställning

därom hos bolaget (3 kap. 11 § 1 morn.).

Revisionens förslag om turistutskänkning innebär, att årsutskänkning

i undantagsfall skall kunna anordnas utan hinder av kommunens

avstyrkande. Tillstånd meddelas i dylikt fall av Kungl. Maj:t och må ifrågakomma

endast å hotell eller pensionat vid »hälsobrunn, badort eller annan

kurort eller eljest å någon för turistväsendet i riket viktig ort» samt

under förutsättning tillika, att det finnes vara av »allmän betydelse», att utskänkningen

kommer till stånd. Tillstånd, som skall kunna sökas av systembolag

eller annan inom en månad från det fullmäktiges beslut vunnit laga

kraft, kan meddelas endast för systembolaget och må ej avse utskänkning till

»annan än gäst, med vilken avtal örn bespisning träffats för minst tre dagar».

Tillstånd skall vidare meddelas för oktrojperiod eller del därav, och Kungl.

Majit äger vid tillstånds meddelande utfärda de särskilda föreskrifter i avseende

å utskänkningen, som prövas erforderliga. (3 kap. 12 §.)

Revisionen anför i anslutning till detta stadgande bland annat följande:

Det kan förekomma, att frågan örn inrättande av utskänkning icke väsentligen

är en angelägenhet av lokal beskaffenhet utan äger den allmänna

betydelse, att man icke kan stanna vid ett beslut av de kommunala myndigheterna

örn avstyrkande av dylik utskänkning. Revisionen åsyftar härmed

sådan utskänkning, som bedrives å vissa turisthotell av större betydelse och

därmed likställda etablissemang, vilka vända sig till en publik från hela landet

— och jämväl från utlandet — men däremot i regel icke alls frekventeras

av hemortens befolkning.

Till revisionen lia inkommit framställningar från Svenska trafikförbundet,

Svenska kurortföreningen, Sveriges centrala hotell- och restaurantförening

samt Svenska turisthotellens riksförbund, däri bland annat framhållits, att

med kommunikationsväsendets utveckling följt ett .starkt uppsving av turisttrafiken,

som torde vara av ganska stor ekonomisk betydelse för vårt land.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Med hänsyn till att förefintligheten av utskänkning har en uppenbar inverkan

på denna trafik liksom på möjligheten att driva hotell eller pensionat å turist-

och kurorter samt därmed likartade platser har yrkats, att den kommunala

vetorätten beträffande utskänkning i hithörande fall måtte upphävas.

Enligt revisionens mening är det möjligt att i behörig utsträckning tillgodose

dessa önskemål utan att samtidigt skapa några olägenheter ur nykterhetssynpunkt.

Örn prövningen av dessa frågor ordnas på ett ändamålsenligt sätt,

torde tvärtom kunna undanröjas en fara för överträdelser och därmed sammanhängande

risker i nykterhetshänseende, som lätt uppstår vid en alltför

sträng tillämpning av den kommunala vetorätten å utskänkning, varom nu

är fråga.

Det har härvid för revisionen framstått såsom en första förutsättning, att

undantag från den kommunala bestämmanderätten endast bör göras i sådana

fall, då det lokala intresset icke är det väsentliga, utan, såsom förslaget har

formulerats, det finnes »vara av allmän betydelse, att vid hälsobrunn, badort

eller annan kurort eller eljest å någon för turistväsendet i riket viktig ort bedrives

utskänkning å hotell eller pensionat». Revisionen har vidare utgått

fran att den omprövning, som skulle kunna ske sedan den kommunala myndigheten

avstyrkt en ansökan om dylik utskänkning, måste omhänderhas

av en högre myndighet, som kan anses i erfoderlig grad företräda allmänna

synpunkter. Genom förslaget att prövningen skall ankomma på Kungl.

Maj :t har revisionen velat skapa betryggande garanti för att tillstånd skall

meddelas med största urskiljning. Dessutom har revisionen kringgärdat undantagsbestämmelserna

om turistutskänkning med flera viktiga inskränkningar.

Tillstånd skall sålunda kunna meddelas endast vederbörande systembolag,

som icke äger överlåta detsamma. Härigenom avvisas sådana intressen,

som äro inriktade på direkt vinst av själva utskänkningen, från att söka anlita

denna väg. Med bestämmelsen att tillstånd ej må avse utskänkning till

»annan än gäst, med vilken avtal om bespisning träffats för minst tre dagar»,

åsyftas att förhindra icke blott att turistutskänkning tages i anspråk av ortens

befolkning utan även att den utnyttjas till icke önskvärd spritkonsumtion

av resenärer, som — kanske under förande av motorfordon — rent tillfälligt

besöka^ utskänkningsstället. Turistutskänkningen blir med andra ord i

möjligaste mån förbehållen en publik av turister, badgäster och med dem

jämställda, som äro inackorderade på det hotell eller pensionat, för vilket

tillståndet upplåtits. I detta hänseende blir alltså turistutskänkningen anordnad

efter ungefär samma principer som den utskänkning av pilsnerdricka,

vilken utan särskilt tillstånd må utövas av »den, som i sitt hem emot betalning

mottager gäster till bespisning vid slutet bord, dock endast vid måltider

till gäster, med vilka avtal örn bespisning träffats för en tid av minst en

vecka».

Förslagets bestämmelser om tillstånd till trafik utskänkning (3

kap. 13 §), d. v. s. utskänkning å fartyg och järnvägståg, skilja sig huvudsakligen

endast i formellt hänseende från motsvarande föreskrifter i rusdrycksförsäljningsförordningen.

Såsom en ändring i sak framstår emellertid,

att tillstånd av ifrågavarande slag skall kunna upplåtas ej blott såsom

nu at enskild fysisk person, utan jämväl åt juridisk person. Revisionen avser

härmed, att tillstånd skall kunna meddelas såväl rederi- eller järnvägsbolag

som även systembolag.

Revisionens förslag förutsätter, att överlåtelse av tillstånd till

utskänkning alltjämt skall äga rum i betydande omfattning. Innan

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

121

jag närmare ingår på förslagets bestämmelser härutinnan, skall jag emeller

tid angiva, huru revisionen tänkt sig utskänkningsrörelsens uppdelning mellan

systembolag och enskilda restauratören

Revisionen omnämner i sitt betänkande (sid. 201—204), hurusom vitt skilda

uppfattningar härutinnan kommit till synes i vissa till revisionen inkomna

yttranden. Sålunda hade Systembolagsföreningarnas förtroendenämnd

föreslagit, att det nu gällande förbudet mot överlåtelse av utminuteringsrätt

borde kompletteras med ett förbud jämväl mot överlåtelse av utskänkningsrätt.

All utskänkning av spritdrycker och vin borde i enlighet härmed anförtros

åt systembolagen. Emellertid åsyftades med detta förslag icke någon monopolisering

av restaurangverksamheten; även efter genomförandet av nyssnämnda

förbud borde finnas två huvudtyper av restauranger. I bägge fallen

skulle systembolagen visserligen direkt handha utskänkningen och tillgodogöra

sig utskänkningsvinsten. Men medan rörelsen i övrigt inom den ena gruppen

skulle drivas antingen direkt av systembolagen eller genom företag, nära

anslutna till systembolagen, skulle denna rörelse inom den andra gruppen

alltjämt drivas och ägas av privata restauratörer. Å andra sidan hade Sveriges

centrala hotell- och restaurantförening påyrkat, att systembolagen måtte

helt avkopplas från varje restaurangverksamhet, att sådan restaurangrörelse,

som hade socialt eller allmännyttigt ändamål, måtte omhändertagas

av särskilda socialt betonade bolag under kommunalt överinseende samt att

restaurangrörelsen i övrigt blev förbehållen de enskilda restauratörerna med

rätt för dessa att själva handha den i samband med rörelsen förekommande

utskänkningen.

För egen del anser revisionen, att utvecklingen bör fortgå efter i huvudsak

samma linjer som hittills. Utskänkningen av spritdrycker bedrives redan

nu av systembolagen å praktiskt taget samtliga fristående restauranger av

den typ, som plägar betecknas såsom folkrestauranger. Det torde enligt revisionen

ha ingått i det allmänna medvetandet, att denna utskänkning icke

bör vara anförtrodd åt enskilda näringsidkare utan helt bör ankomma på

allmännyttiga organ. Att frånhända systembolagen ifrågavarande utskänkning

synes revisionen så mycket mindre påkallat som systembolagen handhaft

denna rörelse till allmänt gagn och ett godtagande av det av restaurangföreningen

härutinnan framställda förslaget skulle innebära, att verksamheten

överlämnades till nya organ av principiellt samma struktur som systembolagen

men utan den erfarenhet och insikt, som dessa förvärvat. Enligt

revisionens åsikt bör alltså på systembolagen ankomma att handha utskänkningen

å folkrestauranger, i den mån denna utskänkning omfattar spritdrycker.

Den nu angivna regeln bör enligt revisionens uppfattning vinna tilllämpning

jämväl i de fall, då en enskild restauratör i samband med utskänkning

å restaurang av högre klass bedriver spritutskänkning å s. k. bakfickor

eller annex, försåvitt dylik restaurangavdelning kan sägas lia karaktären

av folkrestaurang.

I likhet med vad för närvarande plägat ske finner revisionen vidare, att sy
-

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 242-

stembolagen böra själva övertaga till enskilda restauratörer överlåten utskänkning

— av spritdrycker såväl som vin — så snart en dylik åtgärd kan

anses påkallad till främjande av nykterhet eller ordning. De restauranger,

som härvid närmast ifrågakomma, äro enligt vad revisionen uppgiver sådana,

som i vissa hänseenden stå folkrestaurangerna nära men som i ett eller

annat avseende avvika från denna typ. Ett annat exempel erbjuder en restaurang,

som befinner sig i sådan utveckling, att den tenderar till att bliva en

folkrestaurang. Om denna förskjutning enbart är att tillskriva innehavarens

sätt att sköta rörelsen, bör emellertid enligt revisionens mening utskänkningen

icke övertagas av systembolaget, utan andra motåtgärder vidtagas,

i sista hand överlåtelse av utskänkningen till annan lämpligare person.

I de nu nämnda fallen, då systembolagen sålunda förutsättas skola ha

skyldighet att själva handha utskänkningen, angives syftet därmed vara att

ernå en fullständig avveckling av det enskilda vinstintresset. Revisionen

erinrar emellertid, att ett indirekt enskilt vinstintresse alltjämt kommer att

förefinnes, så länge systembolagen i dessa fall ej omhändertaga jämväl

själva restaurangrörelsen. Fördenskull säger sig revisionen förutsätta, att

systembolagen — antingen direkt eller genom särskilda restaurangbolag —

skola, såsom ock nu i allmänhet är fallet, driva hela restaurangrörelsen beträffande

folkrestaurangerna. Revisionen har dock icke ansett lämpligt

föreslå en uttrycklig föreskrift härutinnan, enär särskilda omständigheter

kunna påkalla undantag från huvudregeln.

I vissa fall ha systembolagen omhändertagit restauranger av högre klass

utan att därvid kunnat åberopas sådana skäl som hittills angivits. En dylik

utvidgning av systembolagens verksamhet har stundom motiverats med att

bolagen därigenom erhölle möjlighet att motverka eu alltför hög prissättning

å de enskilda restaurangerna. Såsom ett annat skäl har anförts, att systembolagen,

som vid överlåtelse av utskänkningsrätt ha att fastställa villkor för

utskänkningens handhavande, böra äga möjlighet att genom egen verksamhet

på området förskaffa sig erfarenhet örn de ekonomiska betingelserna för drivande

av restaurangrörelse av högre klass och om möjligheten att upprätthålla

olika utskänkningsrestriktioner med avseende å sådan rörelse.

Revisionen, som finner dylika skäl jämväl i framtiden kunna föranleda alt

systembolagen övertaga eller inrätta restaurangrörelse av nu angivet slag,

uttalar, att det enligt dess mening icke bör komma i fråga att genom lagstiftningen

lägga hinder i vägen för en ordning, enligt vilken systembolagen

må kunna handha, förutom utskänkningen, jämväl restaurangrörelsen i

övrigt å en del restauranger av högre klass. Revisionen räknar emellertid

med, att behovet av sådan restaurangrörelse alltjämt kommer att i huvudsak

tillgodoses genom den enskilda näringsutövningen. För det fall, då ett

systembolag avser att driva dylik rörelse, förutsätter revisionen, att skälen

härför noggrant övervägas under särskilt beaktande av såväl nyttan av

en dylik utvidgning ur nykterhetssynpunkt som ock de ekonomiska betingelserna

för rörelsens bedrivande. För att i dessa avseenden trygga en omsorgsfull

prövning föreslår revisionen ett stadgande (6 kap. 2 §) om skyldig
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

het för systembolag att inhämta medgivande av kontrollstyrelsen för drivande

av restaurangrörelse och därmed sammanhängande verksamhet ävensom

en bestämmelse (6 kap. 10 § första punkten), enligt vilken systembolag icke

må kunna inrätta restaurang utan kontroll styrelsens samtycke.

I detta sammanhang må slutligen erinras, hurusom revisionen på skäl,

som förut angivits, ansett turistutskänkning böra handhas av systembolagen.

I enlighet med nu angivna grunder stadgas i revisionens förslag förbud mot

överlåtelse av utskänkningstillstånd i de fall, då systembolagen ansetts skola

ha skyldighet att själva handha utskänkningen (3 kap. 15 § 1 morn.), samt

föreskrives, att systembolag i övrigt må överlåta utskänkningstillstånd i enlighet

med de föreskrifter kontrollstyrelsen meddelar (3 kap. 16 § 1 morn.).

Vad angår förbudet mot överlåtelse i fråga om folkrestauranger anmärker

revisionen, att det knappast torde vara möjligt att giva en klar och uttömmande

definition av begreppet folkrestaurang. Revisionen finner emellertid, att

det i allmänhet icke torde erbjuda svårighet för sakkunniga personer inom

restaurangbranschen att i varje enskilt fall med ledning av restaurangens allmänna

beskaffenhet, varupris och kundkrets avgöra, huruvida densamma

är att beteckna såsom folkrestaurang eller restaurang av högre klass. Med

anledning härav har revisionen ansett det böra ankomma på en särskild

nämnd — vilken skall utses av Kungl. Hajd och vari systembolagen och de

enskilda restauratörerna skola vara företrädda — att avgöra, huruvida en

restaurang med hänsyn till nyssnämnda omständigheter är att anse såsom

folkrestaurang.

Denna nämnd har av revisionen tillagts jämväl en annan uppgift, nämligen

att bestämma ersättning, som enligt förslaget i vissa fall avsetts skola

utgå i händelse förnyad överlåtelse av utskänkningstillstånd

icke medgives. I sådant avseende anför revisionen bland

annat följande:

Utskänkningsrätt upplåtes för närvarande till systembolagen för en tid av

högst tre kalenderår. Härav följer att icke heller avtal om överlåtelse av

sådan rätt kan avse längre tid än tre år. Överlåtelseavtalen ha sålunda karaktären

av ganska snävt tidsbegränsade uppdragsavtal, vilka icke i något avseende

binda parterna utöver den löpande avtalstiden. Om förnyelse av sådant

avtal icke medgives av systembolaget, kan restauratören icke rättsligen göra

anspråk på ersättning för det han går miste om fördelar, som avtalet tilläventyrs

medfört. Det är härvid likgiltigt, om anledningen till att bolaget icke

förnyat avtalet är den, att bolaget icke längre förfogar över rättigheten eller

att bolaget haft andra skäl för sitt förfarande.

I verkligheten äger emellertid förnyelse i regel rum av överlåtelseavtalen,

försåvitt bolagen själva erhålla fortsatt utskänkningsrätt. En viktig orsak

härtill är den, att antalet restauranger, där utskänkning lämpligen kan tillåtas

förekomma, på många orter är så begränsat, att bolagen egentligen icke

lia något val. Men även på sådana håll, där detta motiv för att förnya överlåtelseavtalen

icke är för handen, förfara bolagen i allmänhet på samma sätt.

Flera skäl härför föreligga. Från systembolagens synpunkt är det en fördel,

att vederbörande utövare av en överlåten utskänkningsrörelse har erfarenhet

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

härom från tidigare år, och den restaurangbesökande allmänheten har berättigade

krav på att det icke sker onödiga omkastningar i fråga örn restaurangernas

utskänkningsförhållanden. Den säkerligen mest avgörande synpunkten

är emellertid, att billighetsskäl mycket starkt tala för att en restaurangägare.

som under en följd av år på ett anmärkningsfritt sätt handhaft såväl

utskänkningen som rörelsen i övrigt å sin restaurang, får behålla utskänkningsrättigheten.

Innehavet av en överlåten utskänkningsrörelse utgör nämligen

för en restaurang en betydande ekonomisk förmån, vars förlust kan

innebära, att förutsättningarna för restaurangens bestånd bliva väsentligt

rubbade.

I första hand härrör denna förmån därav, att antalet utskänkningsrättigheter

är begränsat. Den är sålunda en följd av den allmänna regeln, att

knappheten på en vara, nyttighet eller rättighet giver denna ett ekonomiskt

värde i och för sig. När denna knapphet avser rätten att tillhandahålla så

begärliga varor som spritdrycker och vin, kan den giva upphov till stora värden.

En restaurang med spritdrvcksutskänkning Ilar nämligen redan i det

avseendet ett betydande försteg i konkurrensavseende framför en restaurang

utan utskänkning, att spritdryckernas allmänna begärlighet medför, att en

stor del av den restaurangbesökande allmänheten föredrar att — under i övrigt

lika förhållanden — frekventera den förstnämnda restaurangen. Även

örn denna restaurang icke har någon direkt vinst på utskänkningen, erhåller

den till följd av nämnda förhållande ökad omsättning på andra varor,

som inga i rörelsen. Förekomsten av spritdrycker och, i mindre grad, viner

på en restaurang är sålunda ägnad att i och för sig stegra besöksfrekvensen

och tilli öra innehavaren en ökad vinst på övriga varor. Denna synpunkt äger

särskilt berättigande i vårt land nied hänsyn till det här rådande måltidstvanget.

Ett belysande exempel på det nu anförda är, att innehavaren av

en restaurang i en kommun utan utskänkningsrätt erbjöd sig att betala kommunen

en flera tusen kronor högre hyra, därest han bomme i åtnjutande av

fullständig utskänkningsrätt utan någon direkt vinst å utskänkningen.

Att innehavet av utskänkningsrätt är ägnat att göra en restaurang mera

frekventerad, giver annu en möjlighet att ekonomiskt utnyttja densamma,

nämligen den att hålla högre priser än de utskänkningsfria restaurangerna

utan risk att publiken skall övergå till dessa senare. Detta vinstmoment torde

dock endast i mindre grad kunna utnyttjas på sådana orter, där det finnes

ett flertal inbördes konkurrerande restauranger med utskänkningsrätt.

Vad nu sagts avser den del av det ekonomiska värdet hos en utskänkningsrättighet,

som plägar betecknas såsom utskänkningsinnehavarens indirekta

vinst av utskänkningen. .Skarpt skild härifrån är den direkta vinst å utskänkningen,

som en restauratör tillgodogör sig, om hans försäljningspris å

de försålda spritdryckerna och vinerna överstiga hans inköpspris. Då dessa

varor äro synnerligen goda försäljningsobjekt, kunna de direkta vinsterna

uPPffa till mycket stora belopp. Dessa vinster ha visserligen begränsats avsevärt

genom det s. k. vinstkvantitetsystemet, men det direkta vinstintresset

inom utskänkningen har alltjämt stor omfattning.

^Med avseende å de olika slagen av utskänkningsvinst bör emellertid framhallas,

att dessa ingalunda oavkortade komma de enskilda näringsutövarna

till del. Själva handhavandet av utskänkningen medför kostnader _ t ex

för serveringspersonal, kontroll, glas, viss del av lokalhyran — vilka kostnader

visserligen äro svåra att exakt fastställa men otvivelaktigt kunna medföra

en icke obetydlig reduktion av bruttovinsten. Storleken av dessa kostnader

i förhållande till den sammanlagda vinsten torde för närvarande växla

mycket starkt från den ena restaurangen till den andra. Men icke heller

därefter återstående nettovinst av utskänkningsrätten tillfaller utan vidare

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242

125

restaurangens innehavare. De beräknade framtida vinsterna bliva nämligen

i viss utsträckning redan på förhand diskonterade och överförda till andra

händer. Lokalhyran för en restaurang är utan tvivel högre, därest denna har

utskänkningsrätt än om den saknar sådan. En större eller mindre del av

den beräknade framtida ekonomiska fördelen av denna rätt kommer sålunda

hyresvärden — eventuellt en föregående ägare av fastigheten -—- och icke

restauratören till godo. Örn en restaurang övergår till ny ägare, betingar den

högre pris i det,förra fallet än i det senare; en del av den framtida vinsten

stannar härigenom hos den föregående ägaren. För restaurangens innehavare

bliva på detta och likartade sätt kostnaderna för restaurangens drift

större än de eljest skulle vara. Om restaurangen förlorar sin utskänkningsrätt,

kommer den sålunda i sämre läge i förhållande till såväl de restauranger,

vilka fått behålla sådan rätt, som restauranger utan utskänkning.

I anslutning till vad sålunda anförts, har revisionen funnit sig böra överväga,

om icke ersättning bör utgå i fall, då förnyad överlåtelse av utskänkningsrätt

icke medgives. Revisionen uppgiver, alt systembolagen av billighetsskäl

redan nu såsom regel lämnat vederbörande restauratör ersättning

i en eller annan form, i händelse dylik förnyelse på grund av särskilda förhållanden

icke kommer till stånd. Sådan ersättning har exempelvis kunnat

utgå på det sätt, att bolaget övertagit restauranginventarier till pris, som innefattat

gottgörelse för mistad utskänkningsrätt. Enligt revisionens mening

tala emellertid icke endast billighetsskäl utan även lämplighetsskäl för att

det allmänna iakttager dylik hänsyn jämväl i framtiden samt att bestämt

direktiv i detta avseende lämnas i författningen. Under erinran att revisionens

förslag örn skyldighet för systembolagen att i vissa fall själva omhändertaga

överlåten utskänkning syftar till att vinna en förbättring ur nykter - hetssynpunkt, uttalar revisionen, att detta syfte icke bör äventyras genom att

bestämmelserna i övrigt gestaltas på ett för de därav berörda intressenterna

ogynnsamt sätt.

Revisionens förslag upptager i enlighet härmed ett stadgande av innehåll,

att där beträffande viss restaurang förnyad överlåtelse av tillstånd till utskänkning

av spritdrycker icke meddelas, den som innehaft tillståndet skall

vara berättigad till ersättning av systembolaget, såframt ej överlåtelse vägrats

på grund av förseelse mot försäljningsförordningen eller med stöd av

densamma meddelade föreskrifter, överträdelse av det tidigare avtalet eller

vanskötsel av rörelsen. Beloppet av ersättningen skall jämlikt de grunder

Kungl. Maj:l bestämmer fastställas av den förut omförmälda nämnden (3

kap. 15 § 2 morn.).

Angående grunderna för ersättningen erinrar revisionen, att man har

att skilja mellan fall, då systembolag övertager håde utskänkningen

och restaurangrörelsen och då övertagandet avser endast utskänkningsrörelsen.

I det förra fallet böra enligt revisionens mening villkoren för

övertagandet —- efter värdering genom särskilda sakkunniga -— fastställas

sålunda, att restauratören beredes skälig gottgörelse med hänsyn tagen lill

rörelsens avkastning i dess helhet. 1 det senare fallet, då restauratören alltjämt

kan beräknas ha indirekt fördel av utskänkningen, bör ersättningsbeloppet

hänföra sig endast till den vinst, som han direkt går förlustig. Om

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 242-

slutligen utskänkningsrätten avses skola helt bortfalla, bör ersättningen beräknas

efter sakkunnig värdering, avseende restaurangrörelsens avkastning

före och efter utskänkningsrättens bortfallande.

Ersättning bör enligt revisionens mening kunna utgå antingen med ett engångsbelopp

eller i form av annuiteter. I fråga örn engångsersättning erinrar

revisionen, att denna kan komma att uppgå till ett högre belopp än som

kan gäldas av bolagets driftsinkomster. Revisionen förordar för sådant fall

att, där bolaget driver restaurangrörelse genom särskilt restaurangbolag, ersättningen

fastställes att utgå i form av preferensaktier i detta bolag.

Beträffande ersättningsskyldighetens omfattning anmärker revisionen, utöver

vad som direkt angivits i författningstexten, att ersättning icke bör ifrågakomma,

om förnyad överlåtelse omöjliggöres på den grund, att kommunen

eller länsstyrelsen vägrat tillstånd till utskänkning.

Rörande överlåtelse av utskänkningsrätt upprättas för närvarande skriftligt

avtal, som enligt 25 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen skall av

systembolaget överlämnas till länsstyrelsen för prövning och fastställelse.

Från denna ordning har revisionen föreslagit en avvikelse såtillvida, att det

skulle ankomma på kontrollstyrelsen att efter verkställd prövning meddela

fastställelse å avtal om överlåtelse av utskänkningstillstånd. Revisionen anför

till motivering av förslaget härutinnan, att kontrollstyrelsen utfärdat ingående

föreskrifter rörande överlåtelse av utskänkningsrätt och att länsstyrelsens

prövning fördenskidl blivit delvis av formell art och närmast inriktad

på frågan om den tillämnade utskänkningsinnehavarens lämplighet. Då kontrollstyrelsen

enligt förslaget alltjämt skall ha att meddela föreskrifter till

ledning för bolagen vid upprättande av överlåtelseavtal samt styrelsen måste

anses äga kännedom örn restauratörerna över hela landet, anser revisionen

riktigast, att fastställelseprövningen för framtiden överlämnas åt kontrollstyrelsen.

I samband med det nu anförda torde jag få beröra jämväl stadgandet i 3

kap. 19 § 2 mom. av revisionens förslag. Enligt detta stadgande skall kontrollstyrelsen,

där innehavare av överlåten utskänkningsrätt bryter mot bestämmelserna

i överlåtelseavtalet och rättelse på annat sätt ej vinnes, kunna

förklara, att avtalet skall upphöra att gälla.

Revisionen anmärker beträffande förslaget härutinnan, att frågan om en

innehavare av överlåtet utskänkningstillstånd gjort sig skyldig till sådan överträdelse

av överlåtelseavtalet, att detta må hävas, knappast bör prövas av systembolaget,

som är medkontrahent i avtalet, utan hellre av en överordnad

myndighet. Med hänsyn till de befogenheter, som enligt förslaget skola tillkomma

kontrollstyrelsen vid överlåtelse av utskänkningstillstånd, finner revisionen

naturligt, att denna prövning anförtros kontrollstyrelsen. Därest kontrollstyrelsen

tillerkännes en dylik befogenhet, får styrelsen stora möjligheter

att endast genom föreställningar framkalla efterlevnad av bestämmelserna i

ett överlåtelseavtal, och där detta ej lyckas, kan styrelsen i sista hand förordna

om avtalets hävande. Detta bör enligt revisionens mening kunna ske

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

127

såväl efter framställning från vederbörande systembolag eller annan som på

kontrollstyrelsens eget initiativ. Revisionen anmärker, att systembolaget, då

ett överlåtelseavtal sålunda upphört att gälla, kan efter omständigheterna

söka åvägabringa ett nytt avtal med en lämpligare utövare av utskänkningstillståndet,

för egen räkning utnyttja detta tillstånd eller helt och hållet underlåta

att vidare taga detsamma i anspråk.

Ett spörsmål, som särskilt uppmärksammats i de för revisionens utredning

lämnade direktiven och som lämpligen torde kunna behandlas i detta sammanhang,

är frågan örn de enskilda restauratörernas rätt

till vinst å överlåten utskänkning.

Rusdrycksförsäljningsförordningen stadgar i sådant hänseende (25 § 2

mom. tredje stycket), att det skall åligga utskänkningsrättens innehavare att

hos systembolaget inköpa alla för rörelsen erforderliga rusdrycker samt att

bolaget skall, i enlighet med kontrollstyrelsens föreskrifter, stadga sådana

villkor för inköpen, att rättighetsinnehavarens ekonomiska fördel, så långt

ske kan, ej göres beroende på myckenheten utskänkta rusdrycker.

Revisionen har i betänkandet (sid. 217 ff.) lämnat en redogörelse för tillkomsten

av detta stadgande ävensom för kontrollstyrelsens föreskrifter i ämnet.

Till denna redogörelse torde jag få hänvisa. Angående de grunder, som

i tillämpningen gälla i fråga om de enskilda restauratörernas rätt till direkt

vinst å överlåten utskänkning, må emellertid här i korthet framhållas följande.

Huvudprincipen är, att restauratören får tillgodogöra sig vinst å all försäljning

av svaga och mousserande viner men att han äger tillgodonjuta vinst

å försäljning av starka viner och spritdrycker endast i den mån försäljningen

icke överstiger vissa i varje fall på förhand fastställda kvantiteter (vinstkvantiteter),

särskilda för starka viner och för spritdrycker. I enlighet härmed

stadgas i avtal om överlåtelse, att restauratören vid inköp av svaga och mousserande

viner samt, i den mån vinstkvantiteterna icke överskridas, jämväl

starka viner och spritdrycker har att till systembolaget erlägga ett pris, det

s. k. grundpriset, som är lägre än utskänkningspriset. Vid försäljning av viner

och spritdrycker, inköpta på sådana villkor, uppbär restauratören alltså

ett vinstbelopp, motsvarande skillnaden mellan utskänkningspriset och grundpriset.

En mindre del av detta vinstbelopp — 15 procent för svaga viner och

25 procent för övriga viner och spritdrycker — har restauratören att inbetala

till systembolaget såsom ett slags partihandelsvinst å dess försäljning.

Återstående 85 procent, respektive 75 procent utgöra restauratörens direkta

bruttovinst å utskänkningen. I den mån restauratören inköper starka viner

och spritdrycker till större myckenhet än vinstkvantiteterna, har han att erlägga

ett pris, motsvarande utskänkningspriset, och försäljningen medför alltså

i sådant fall icke någon som helst direkt utskänkningsvinst för restauratören.

Vinstkvantiteterna bestämmas av systembolagen med iakttagande av kon
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

trollstyrelsens anvisningar. I undantagsfall kunna vinstkvantiteter jämväl

fastställas av kontrollstyrelsen.

Revisionen erinrar, att syftet med vinstkvantitetsystemet kan vinnas endast

under förutsättning, att varje vinstkvantitet är så avpassad, att den regelmässigt

ligger avsevärt under den normala försäljningen. I betänkandet (sid.

224 och 225) påvisas emellertid, att vinstkvantiteterna i betydande utsträckning

varit så bestämda, att restauratören haft direkt vinst å all utskänkning

av starka viner och spritdrycker och kunnat bereda sig ökad vinst genom

ytterligare försäljning av dylika drycker. Detta förhållande har enligt vad

revisionen uppgiver sin förklaring däri, att vinstkvantiteterna ursprungligen

fastställdes i förhållande till restauratörernas inköp år 1919 och försäljning

år 1920 — alltså under en tid med synnerligen höga försäljningssiffror —

samt att vinstkvantiteterna därefter icke reducerats i sådan grad, att de i väsentlig

utsträckning kommit att understiga försäljningskvantiteterna. För

nya restauranger ha i stort sett tillämpats samma regler som beträffande

äldre.

Såsom framgår av redogörelsen för de till ledning för revisionen lämnade

direktiven hade kontrollstyrelsen hos Kungl. Majit hemställt om besked från

statsmakternas sida beträffande slutmålet för avvecklingen av det privatekonomiska

intresset i utskänkningsrörelsen och takten i avvecklingsarbetet,

och hade denna fråga ansetts böra bliva föremål för särskild uppmärksamhet

vid revisionens utredningar.

Revisionen har också ägnat hithörande spörsmål en ingående behandling.

Till en början ingår revisionen på frågan i vad mån det överhuvud kan anses

befogat, att innehavare av överlåten utskänkningsrätt medgives tillgodogöra

sig direkt vinst å utskänkningen. Revisionen anför i sådant hänseende i huvudsak

följande:

Då antalet restauranger med utskänkning av spritdrycker och vin är begränsat,

utgör det förhållandet att utskänkning får bedrivas på en restaurang

i och för sig en ekonomisk förmån för restaurangens innehavare, även örn

han icke åtnjuter någon direkt ersättning för utskänkningen utan själv har

att bestrida de därmed förbundna kostnaderna. Den monopolställning, som

dylika restauranger intaga, giver dem därför i skilda avseenden ett försteg

framför restauranger utan utskänkning. Den direkta utskänkningsvinsten

har i betraktande härav stundom förmenats vara ägnad att ytterligare skärpa

motsättningen i fråga örn existensvillkoren för de båda slagen av restauranger.

Med hänsyn härtill och då begränsningen av antalet utskänkningsställen

kommit till stånd genom den av det allmänna skapade ordningen

på förevarande område, har det gjorts gällande, att de direkta vinsterna icke

borde komma ett fåtal enskilda till godo utan samhället i dess helhet, såsom

eljest gäller inom försäljningen av spritdrycker och vin.

Till förmån för bibehållande av det system, enligt vilket de enskilda

restauratörerna med utskänkningsrätt må tillgodogöra sig vinst å utskänkningen

av spritdrycker och vin, kan emellertid till en början anföras, att

dessa näringsutövare, i likhet med vad som gäller för enskilda företagare i

allmänhet, sedan ålder åtnjuta handelsvinst å sådana drycker, som utskänkas

i samband med rörelsen. En följd härav är, att denna del av restaurangrörelsen

i grunden är anpassad efter en sådan ordning och att en förändring härut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mai:ts proposition nr 242.

129

innan skulle innebära en synnerligen vittgående omgestaltning av de ekonomiska

förutsättningarna för denna näring. Det förhållandet att utskänkningsvinst

under lång tid utgått till en restaurang har också medfört, att

denna vinst mången gång icke obeskuren får uppbäras av restauranginnehavaren

utan tvärtom i viss utsträckning diskonteras och kommer andra till

godo i form av högre hyra, större ränteutgifter o. d. På grund härav har

en sådan restauranginnehavare i verkligheten icke så stort försteg rent ekonomiskt

framför restauranger utan utskänkning som storleken av utskänkningsvinstens

bruttobelopp i och för sig antyder. Av samma anledning kan

det också befaras, att ett stort antal av de enskilda restaurangerna nied sådan

vinst icke skulle kunna drivas under nuvarande förhållanden eller i varje

fall upprätthållas å hittillsvarande nivå, därest de icke ägde åtnjuta ersättning

i någon form för utskänkningen. Vid bedömande av frågan, huruvida

ersättning för handhavande av utskänkningen bör utgå eller ej, måste

vidare beaktas, att det icke är likgiltigt från allmän synpunkt, örn ifrågavarande

del av restaurangnäringen arbetar under goda eller dåliga ekonomiska

betingelser. Enligt revisionens åsikt tyder utvecklingen i det nutida

samhället på ett ökat behov av en högtstående restaurangrörelse. Men även

från speciell nykterhetssynpunkt är det av betydelse, att restaurangerna

med utskänkningsrätt icke ha en svag ekonomi. Erfarenheten har nämligen

givit vid handen, att det ingalunda är lyckligt med hänsyn till en god tillämpning

av de för utskänkningen gällande bestämmelserna, att restauranginnehavarna

ha att kämpa med ekonomiska svårigheter. Även de av systembolagen

och restaurangbolagen drivna restaurangerna av högre klass erfordra

för övrigt i allmänhet ekonomiskt bidrag för utskänkningens handhavande.

Vidare må framhållas, att de allmänna omkostnaderna tor en restaurang med

utskänkningsrätt äro högre än motsvarande kostnader för en restaurang utan

sådan rätt. Detta förhållande är visserligen en följd av att utskänkningsvinst

hittills utgått men kan dock icke förutsättas försvinna, om utskänkningsvinsten

bortfölle. Dessa omkostnader äro nämligen i betydande omfattning

bundna för framtiden, såsom exempelvis är fallet, då en restaurang med utskänkningsrätt

övergått till ny ägare och försäljningspriset med hänsyn till

den beräknade utskänkningsvinsten varit högre än om sådan vinst ej varit

att påräkna. En avskrivning av utskänkningsvinsterna för de enskilda restaurangerna

med utskänkningsrätt kan därför icke undgå att för de nuvarande

innehavarna av dessa mången gång få karaktären av en konfiskationsätgärd.

Revisionen ingår härefter på frågan, huruvida och på vad sätt det med

utskänkningen förbundna privatekonomiska intresset kan vara ägnat alt i

ogynnsam riktning påverka den enskilde restauratören vid hans handhavande

av rörelsen. Härutinnan anför revisionen bland annat följande:

I ett fall, då restauratören åtnjuter endast indirekt vinst a utskänkningen,

är det visserligen så, att en ökning av utskänkningen icke direkt medför

stegring av vinsten utan snarare är ägnad att höja kostnaderna, eftersom

själva handhavandet av utskänkningen är förbundet med vissa utgifter. Det

vöre emellertid förhastat att därav sluta, att det där icke skulle förelinnas

något intresse av att driva upp utskänkningens omfattning. Särskilt i betraktande

av måltidstvånget, varigenom utskänkningen är sammankopplad

nied försäljning av varor, på vilka restauratören kan påräkna direkt vinst, har

denne nämligen en fördel av att utskänkningen erhåller större omfattning

pä hans restaurang. I motsats mot en utskänkningsinnehavare nied direkt

vinst bar lian dock intresse av en stegring av utskänkningen allenast i den

Bihang till riksdagens protokoll 19.17. 1 sami. Nr 242. 9

opaginerad Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

mån denna utgör ett medel att höja omsättningen på andra varor. Då kostnaderna

för utskänkningen handhavande utgöra utlägg, som minska den behållna

vinsten å den övriga omsättningen, bör utskänkningsinnehavaren vara

angelägen att hålla dessa kostnader relativt låga. Han måste också finna

varje åtgärd, som skjuter fram utskänkningen på bekostnad av omsättningen

i övrigt, t. ex. åsidosättande av måltidstvånget, ofördelaktig från vinstsynpunkt

och tvärtom vara benägen för åtgärder, som öka den vinstgivande försäljningens

relativa omfattning.

Det nu sagda har även tillämplighet för det fallet, att utskänkningsinnehavaren,

förutom den indirekta vinsten på utskänkningen, åtnjuter en på

förhand fastställd, årligen utgående ersättning för de med utskänkningen

förbundna kostnaderna. En förutsättning härför är dock, att denna ersättning

icke växlar med utskänkningen omfattning. 1 sådant fall är det från

nu behandlade synpunkt av mindre betydelse, om ersättningen också motsvarar

dessa i och för sig svårberäkneliga kostnader. Därestkostnadsersättningen

tillåtes växla med utskänkningen, så att den stiger örn utskänkningen

erhåller ökad omfattning och minskar i motsatt händelse, är denna ordning

däremot principiellt att likstäila med ett system, som medgiver de enskilda

utskänkningsinnehavarna vanlig handelsvinst å utskänkningen utan någon på

förhand fastställd begränsning.

Vad därefter angår sistnämnda system är det utan vidare tydligt, att den

enskilde restauratören har direkt intresse av att öka utskänkningens omfattning

liksom han har fördel av att rörelsen i övrigt utvidgas. Då spritdrycker

och vin kunna betecknas såsom mycket goda försäljningsobjekt, kan det

rent ekonomiskt vara en fördel för honom att utskänkningen stiger, även

om detta sker på bekostnad av den övriga rörelsen. Det torde kunna sägas,

att ett ekonomiskt läge, som inrymmer sådana utvecklingsmöjligheter, i varje

tallet icke är gynnsamt för den enskilde näringsidkarens inställning till bemelser,

som åsyfta en inskränkning av utskänkningens omfattning, utan

tvärtom är ägnat att göra honom benägen att medvetet eller omedvetet eftersätta

lagstiftningens krav, att utskänkningen skall handhavas så, att därmed

åstadkommes så ringa skada sorn möjligt.

Beträffande verkningarna av den nu tillämpade ordningen erinrar revisionen

till en början, hurusom vinstkvantitetsystemet på sätt förut anmärkts

varit ofullständigt såtillvida, att vinstkvantiteterna för ett stort antal restauranger

överstigit den faktiska omsättningen. Revisionen fortsätter:

Såvitt revisionen kan finna synes den omständigheten, att en restauratör

med överlåten utskänkningsrätt fått sin vinstkvantitet begränsad så att han

icke längre åtnjuter vinst å hela försäljningen, i allmänhet icke omedelbart

lia medfört några större verkningar. Restauratören har visserligen härigenom

erhållit ett motiv att söka på sådant sätt påverka allmänhetens efterfrågan,

att konsumtionen till en del måtte gå över till annan, för honom

direkt vinstgivande försäljning. Hans möjligheter i detta avseende torde

också vara ganska betydande men förutsätta säkerligen en omläggning av

rörelsen i olika hänseenden, vilken tager viss tid i anspråk. Hans benägenhet

att företaga dessa åtgärder torde även röna inflytande av huruvida en

minskning av den faktiska konsumtionen av spritdrycker och starka viner

å hans restaurang skall komma att medföra ytterligare nedsättning av

vinstkvantiteten. Om han löper risk att förlora en större eller mindre del av

den säkra vinsten å utskänkningen genom sina strävanden att inrikta konsumtionen

på andra varor, måste detta givetvis vara ägnat att hämma dessa

strävanden. Att sådana synpunkter kunnat göra sig gällande under de

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 242.

131

sista tio åren framgår därav, att under denna tid genomförts betydande inskränkningar

i vinstkvantiteternas storlek, nämligen från 2 054 000 liter år

1923 till 1 448 000 liter år 1932, motsvarande en minskning med omkring

30 procent. Härigenom har vinstkvantitetsystemet visserligen blivit effektivare,

i det att vinstkvantiteten för ett större antal restauranger kommit att

understiga den faktiska utskänkningen, men systemet är dock alltjämt ofullständigt

och har därför icke kunnat visa, huru det skulle verka, örn de««

grundprinciper varit genomförda.

Enligt dessa överväganden böra vinstkvantitetsystemets verkningar framträda

först så småningom och yttra sig i en omgestaltning av rörelsen å de

utskänkningsberättigade restaurangerna. I själva verket har utvecklingen

också gått i denna riktning. Medan å ett stort antal av dessa restauranger

utskänkningen tidigare var den dominerande försälj ningsgrenen och matserveringen

ofta ansågs mindre betydelsefull från vinstsynpunkt, betraktas denria

senare gren av restaurangrörelsen numera i allmänhet såsom den viktigaste.

Även restauranger med utskänkningsrätt uppfattas numera i regel i

lörsta hand såsom företag för tillgodoseende av behovet av matservering,

medan utskänkningen är en mera sekundär, om också i privatekonomiskt

avseende mycket viktig gren. Säkerligen har ett flertal omständigheter samverkat

för att åstadkomma denna utveckling, däribland icke minst måltidstvånget

och bestämmelserna om maximering av utskänkningskvantiteterna.

Enligt revisionens mening har en av de härvid bidragande faktorerna dock

varit, att dessa restauranger icke längre ha obegränsad vinst på utskänkningen.

Vinstkvantitetsystemet har enligt denna uppfattning utövat ett gagnande

inflytande å restaurangväsendets utveckling trots att det som nämnts ingalunda

blivit fullständigt genomfört. Den mest påtagliga betydelsen av begränsningen

av de direkta enskilda vinsterna å utskänkningen torde dock ligga

däri, att härigenom skapats en viktig förutsättning för utskänkningsbestämmelsernas

upprätthållande i fråga om de överlåtna utskänkningsrättigheterna.

Den enskilde restauranginnehavarens privatekonomiska intresse såsom

enskild företagare låter sig icke alltid förena med hans plikt att bedriva

utskänkningen enligt lagstiftningens allmänna syfte. Vinstkvantitetsystemet

har otvivelaktigt starkt bidragit till att utjämna detta motsatsförhållande och

därigenom möjliggjort tillämpningen av måltidstvånget och begränsningen

av utskänkningskvantiteterna. Det råder sålunda ett mycket intimt samband

mellan utskänkningsrestriktionerna och begränsningen av de enskilda utskänkningsinnehavarnas

vinster.

Revisionen erinrar härefter, hurusom densamma — på sätt här tidigare

blivit anmärkt -—- förordat, att systembolagen skola handha såväl utskänkningen

som restaurangrörelsen å folkrestaurangerna ävensom utskänkningen

i fall, där sådant eljest kan finnas ur ordnings- eller nykterhetssynpunkt påkallat.

Härigenom skulle enligt revisionens mening det enskilda vinstintresset

utestängas från just det område inom utskänkningsrörelsen, där

detta intresse främst bör hindras att göra sig gällande. Beträffande utskänkningen

i övrigt kunna enligt revisionens åsikt förhållandena däremot

icke anses påkalla ett uppgivande av vinstkvantitetsystemet. Den minskning

i beroendet av enskilt vinstintresse, som kunde vinnas genom avskrivning

av den direkta utskänkningsvinsten i dess helhet för de enskilda företagarna,

skulle sålunda, såvitt revisionen kunnat finna, icke medföra så

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

stora fördelar ur nykterhetssynpunkt, att därigenom uppvägdes de mycket

betydande olägenheter, som revisionen ansett förenade med en sådan ordning.

Revisionen tillägger, att efter en sådan omgestaltning -—- vilken enligt

revisionens uppfattning måste taga en lång tid i anspråk — i allt fall

komme att kvarstå ett indirekt vinstintresse för de enskilda restauratörema.

En avveckling därav finner revisionen förutsätta en så genomgripande förändring

av restaurangrörelsen, att den alls icke synes stå i rimlig proportion

till de fördelar, som kunde vinnas därmed.

Efter att (sid. 236—239) ha närmare berört vissa av Systembolagsföreningarnas

förtroendenämnd och Sveriges centrala hotell- och restaurangförening

framställda förslag rörande de enskilda restauratörernas vinst å utskänkningen,

övergår revisionen till att angiva sin ståndpunkt till frågan om vinstkvantitets

yste mets framtida gestaltning. Revisionen anför

härutinnan bland annat:

Förtroendenämnden har framhållit, att den nuvarande ordningen på grund

av vinstkvantiteternas bristfälliga avvägning icke utgör en rättvis reglering

av de olika restaurangernas ersättningar. Revisionen underskattar icke betydelsen

av denna synpunkt men finner det påkallat framhålla, att ifrågavarande

ojämnhet mellan restaurangerna har en tendens att så småningom utjämna

sig till följd av samma ekonomiska faktorer, som enligt vad förut angivits

äro ägnade att åstadkomma en utjämning mellan restauranger med

och utan utskänkningsrätt. De olika restaurangernas nettovinster å utskänkningen

— d. v. s. skillnaden mellan den direkta vinsten å försäljningen inom

vinstkvantiteten och de omedelbara kostnaderna för utskänkningens handhavande

— kunna därför icke betraktas såsom mått på restaurangernas verkliga

direkta fördel av utskänkningen. Med hänsyn härtill är det vanskligt

att genom lagstiftningen vidtaga särskilda åtgärder i utjämnande syfte, sedan

den rådande ordningen ägt bestånd under en lång följd av år. I den mån

dylika åtgärder medföra omkastningar i de rådande förhållandena, kunna

de nämligen innebära nya orättvisor i stället för, såsom åsyftats, en rättvisare

reglering. Från denna synpunkt bör man enligt revisionens mening

söka ernå en sådan ordning för framtiden, vilken medför så ringa inbördes

förskjutningar som möjligt i de särskilda restaurangernas ersättningsförhål1anden.

Tidigare har framhållits, att vinstkvantitetsystemet innebär, att vinstkvantiteten

för en restaurang bör ligga icke oväsentligt under den faktiska utskänkningen.

Det bör därför i första hand undersökas, huruvida det icke

är möjligt att genomföra sådana förbättringar i vinstkvantitetsystemet att

det åtminstone bringas i överensstämmelse med sina egna principer. En

sådan förbättring bör i första rummet söka undanröja det förhållandet, att

en stor del av restaurangerna lia vinstkvantiteter, som överstiga den faktiska

utskänkningen. Härvid är det viktigt, att övergången till den framtida ordningen

icke i och för sig kommer att innebära nya störningar i de olika restaurangernas

inbördes ställning genom att gynna vissa restauranger framför

andra. Med hänsyn härtill vill revisionen förorda, att restaurangernas vinstkvantiteter

under den nya ordningen regleras med utgångspunkt från varje

restaurangs genomsnittliga utskänkning med direkt utskänkningsvinst under

en bestämd följd av år. Om utskänkningen under något år överstigit

vinstkvantiteten, tages den överskjutande myckenheten sålunda icke i betraktande.

Dessa utgångsår böra väljas så att de omfatta både goda och då
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

133

*

liga ekonomiska konjunkturer. De böra vidare icke ligga alltför långt tillbaka

i tiden. Förslagsvis kan femårsperioden 1929—1933 komma i fråga.

Om den på detta sätt fastställda genomsnittliga utskänkningen med direkt

utskänkningsvinst finge utgöra de olika restaurangernas vinstkvantitet, förverkligades

emellertid icke önskemålet, att vinstkvantiteterna skola ligga avsevärt

under den sannolika utskänkningen. Med hänsyn härtill bör därför

en reduktion äga rum. Detta kan ske utan att restaurangernas direkta vinst

å utskänkningen minskas, om nämligen systembolagens andel av de olika

restaurangernas bruttovinst å utskänkningen inom vinstkvantiteten (vinstandelen)

— för närvarande 15 procent beträffande lätta viner och 25 procent

beträffande andra viner samt spritdrycker — minskas i motsvarande mån

genom en för alla restauranger lika nedsättning av denna procentsats.

Revisionen hänför sig i detta sammanhang till följande tablå, avseende

en restaurang, vars genomsnittliga försäljning av spritdrycker med direkt

vinst under åren 1929—1933 utgjorde 1 000 liter:

Likvärdiga alternativ från den enskilde restauranginnehavarens vinstsynpunkt:

Framtida

vinstkvan-

Framtida vinstandelar (%)

den enskilde system-

Minskning i %

av vinstkvan- titeten enligt

alternativ 1

titet, liter

restauratören

bolaget

Alternativ

1..........

.......... 1,000.0

75

25

—

5-

2..........

.......... 937.5

80

. 20

6 i/4

3..........

.......... 882.3

85

15

ii3/*

4..........

.......... 833.3

90

10

lfi 1 2/s

»

5..........

.......... 789.5

95

5

21.0

>

6..........

.......... 750.0

100

0

25.0

1 anslutning härtill anför revisionen:

Enligt alternativ 4, vilket förslagsvis synes böra ifrågakomma i främsta

rummet, skulle den enskilde restauratörens vinstandel inom vinstkvantiteten

höjas från 75 procent till 90 procent eller i proportionen 5 till 6, samtidigt

som vinstkvantiteten i förhållande till alternativ 1 minskades i motsvarande

mån, nämligen med 162/3 procent eller i proportionen 6 till 5. Ytterlighetsfallet

är, att restauratörens vinstandel inom vinstkvantiteten höjes

från 75 procent till 100 procent eller i proportionen 3 till 4, medan vinstkvantiteten

minskas med 25 procent eller i proportionen 4 till 3.1 detta fall försvinner

systembolagets andel av bruttovinsten å utskänkningen inom vinstkvantiteten,

men å andra sidan är vinstkvantiteten lägre enligt detta alternativ än

vid något annat.

En ordning med vinstkvantiteterna bestämda i enlighet med något av de

senare alternativen tillgodoser tydligen såväl önskemålet att dessa kvantiteter

skola ligga under den sannolika utskänkningen som kravet alt övergången

icke skall bereda restaurangerna svårigheter. I själva verket ansluter

sig denna ordning mycket nära till de rådande förhållandena — eller riktigare,

till förhållandena under nämnda femårsperiod — och innebär därför

icke någon försämring för restaurangerna. I stället torde den medi öra fördelar

från den enskilde utskänkningsinnehavarens synpunkt, eftersom han

får taga in sin maximivinst på en lägre försäljningskvantitet än tidigare och

därför är mindre beroende av en nedgång av utskänkningens omfattning.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

Detta är emellertid tydligen även en fördel från allmän synpunkt, enär det

innebär att restauratören förlorar det direkta intresset av utskänkningens

omfattning på ett tidigare skede av försäljningen än nu är fallet.

Revisionen berör härefter frågan örn de övergångsbestämmelser m. m.,

som kunna bliva erforderliga, ävensom spörsmålet, huruvida och i vad mån

direkt utskänkningsvinst efter den nya ordningens genomförande bör tillerkännas

nytillkommande restauranger. Härutinnan yttrade revisionen:

Vissa övergångssvårigheter torde kunna inträda. Om en restaurang för

närvarande har en vinstkvantitet, som är högre än den verkliga utskänkningen,

så medför en ökning av utskänkningen inom denna gräns också en

motsvarande stegring av den direkta vinsten. Har en sådan ökning ägt rum

under de år, som ligga mellan den ovannämnda femårsperioden och den nya

lagstiftningens ikraftträdande, så att utskänkningen vid sistnämnda tidpunkt

betydligt överstiger den genomsnittliga utskänkningen under nämnda fem år,

skulle den nya ordningen tydligen för denna restaurang innebära en motsvarande

minskning av den direkta utskänkningsvinsten. För dylika och därmed

likartade fall torde särskilda övergångsbestämmelser böra ifrågakomma.

Av vad tidigare anförts framgår att åtskilliga av de skäl, som tala för bibehållande

av direkt utskänkningsvinst för redan befintliga utskänkningsställen,

sakna giltighet beträffande nytillkomna ställen. Enligt revisionens

mening bör man, icke minst av statsfinansiella skäl, eftersträva att summan

av vinstkvantiteterna för hela landet icke ökas utan om möjligt reduceras i

den mån rörelsen å restauranger med vinstkvantitet upphör. Revisionen har

emellertid icke upptagit någon uttrycklig regel örn förbud mot meddelande av

vinstkvantitet till ny restaurang. Sålunda synes det exempelvis ej föreligga

tillräcklig anledning att lägga hinder i vägen för det förfarandet, som understundom

praktiserats under gällande ordning, att en ny restaurang övertager

ett äldre utskänkningsställes vinstkvantitet eller del därav efter särskild uppgörelse

med ägaren härav och under förutsättning av systembolagets godkännande.

Självfallet kunna jämkningar beträffande de olika restaurangernas vinstkvantiteter

framdeles bliva nödvändiga. Detta synes emellertid böra ske endast

om särskilda skäl sådant påkalla, såsom att en restaurang undergår en

kraftig utveckling eller rörelsen å en restaurang stagnerar eller går tillbaka.

Slutligen må framhållas, att det tydligen är möjligt att bestämma en mot

vinstkvantiteten enligt revisionens förslag svarande ersättning i penningar,

att utgå med fast årligt belopp. Härigenom skulle sambandet mellan den direkta

utskänkningsvinstens storlek och utskänkningens myckenhet ytterligare

försvagas. Revisionen har emellertid icke upptagit förslag i denna riktning,

helst som denna ordning torde kunna genomföras efter den blivande

lagstiftningens ikraftträdande, om så befinnes lämpligt, utan att härför erfordras

någon ny lagstiftningsåtgärd.

I enlighet med det nu anförda har revisionen i fråga om de enskilda restauratörernas

rätt till vinst å överlåten utskänkning upptagit ett stadgande (3

kap. 16 § 2 mom.) av i huvudsak samma innebörd som de härutinnan gällande

föreskrifterna i 25 § 2 mom. tredje stycket rusdrycksförsäljningsförordningen.

En ändring i sak har emellertid föreslagits, i det att stadgandet uttryckligen

angivits äga tillämpning endast i fråga örn spritdrycker och starkare

viner. Såsom framgår av den föregående framställningen innebär denna

ändring dock allenast ett godtagande av nu rådande praxis. Någon an
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

135

ledning att frångå denna praxis tiar icke synts revisionen föreligga, då konsumtionsförhållandena

i vårt land befunnits vara sådana, att någon reglering

i förevarande hänseende icke ansetts erforderlig beträffande svaga och

mousserande viner. Någon ändring har icke heller ansetts behövlig i fråga

om de vinstandelar, som för dylika viner uttagas av systembolagen.

Beträffande övriga föreskrifter att iakttagas vid överlåtelse

av tillstånd till utskänkning erinrar revisionen, att

kontrollstyrelsen i sådant hänseende meddelat anvisning om regler angående

inköp av spritdrycker och vin, prissättning å dylika drycker, kontrollåtgärder

m. m., vilka ansetts böra inflyta i överlåtelseavtalen. Enligt revisionens

mening bör en dylik reglering genom kontrollstyrelsen alltjämt äga rum, och

revisionen har därför från 25 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen

upptagit en bestämmelse härom (3 kap. 16 § 1 morn.).

I 3 kap. 17 § av förslaget upptagas bestämmelser angående klagan i

fråga om överlåtelse av utskänkningstillstånd m. m.

Har systembolag avslagit framställning om överlåtelse, skall klagan däröver

kunna föras hos kontrollstyrelsen. Den som fått tillstånd till utskänkning

på sig överlåtet skall vidare, om systembolaget vid fastställandet av villkor

för överlåtelsen eller vid tillämpning av överlåtelseavtalet finnes ha åsidosatt

hans enhilda rätt eller eljest förfarit olämpligt, kunna hos kontrollstyrelsen

begära rättelse.

Revisionen anför i anslutning till dessa bestämmelser:

Enligt vad 1928 års bevillningsutskott uttalade borde vid revisionens utredning

övervägas lämpligheten av att införa besvärsrätt över systembolagens

beslut angående överlåtelse av utskänkningsrättighet. I 19 § 10 mom.

rusdrycksförsäljningsförordningen stadgas bland annat, att om någon förmenar

att bolag beträffande ämne, varom det tillkommer kontrollstyrelsen

att meddela föreskrift, vidtagit åtgärd, som kränker hans enskilda rätt eller

strider mot förordningens syfte, han må hos kontrollstyrelsen göra framställning

örn åvägabringande av rättelse i det överklagade förhållandet. Omfattningen

av denna bestämmelse synes ej vara fullt klar, men den torde ej lämna

möjlighet för en restauranginnehavare att klaga över att bolag avslagit

en framställning örn överlåtelse av rätt till utskänkning, vare sig detta

avslag har sin grund i att bolaget på annat sätt önskar disponera rättigheten

eller det beror på att bolaget anser ifrågavarande person olämplig att utöva

densamma. I flera fall har missnöje försports över dylika beslut av systembolag

och över bristen på möjlighet att erhålla omprövning i en högre instans.

Även om det enligt revisionens förmenande icke har anförts några sådana

förhållanden, som nödvändiggöra införandet av en dylik klagorätt, synes det

dock vara lämpligt — icke minst med hänsyn till bolagens egen ställning —

att de skäl, som varit bestämmande för avslag å ansökan om överlåtelse, må

kunna allsidigt prövas av statlig myndighet. Revisionen föreslår därför, att

örn systembolag avslagit framställning örn överlåtelse av tillstånd till utskänkning,

klagan däröver må föras hos kontrollstyrelsen.

Den nyss återgivna bestämmelsen örn klagorätt i 19 § 10 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen

har i viss mån förtydligats genom en av kontrollstyrelsen

utfärdad bestämmelse att bolag, som å enskild restauratör överlåter

rätt till utskänkning, bland villkoren för överlåtelsen skall angiva, att restau
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

ratör, som menar, att bolaget vid fastställande av vinstkvantiteterna eller vid

tillämpandet av annan bestämmelse i avtalet eller eljest i sitt förhållande till

honom förfarit partiskt eller på annat sätt olämpligt, äger göra framställning

om rättelse hos kontrollstyrelsen. Enligt revisionens mening bör en dylik

klagorätt bibehållas för framtiden, och det synes också revisionen önskvärt,

att bestämmelsen härom i förordningen erhåller en tydligare avfattning än

i rusdrycksförsäljningsförordningen. Revisionen föreslår därför ett stadgande

i huvudsaklig anslutning till kontrollstyrelsens ovannämnda föreskrift.

Dock bör enligt revisionens åsikt systembolagens fastställande av överlåtelseavtal

kunna göras till föremål för omprövning icke blott beträffande vinstkvantiteterna

utan även i fråga om övriga villkor för överlåtelsen.

I de fall, som avses i förevarande paragraf av förslaget, har revisionen ansett,

att kontrollstyrelsens beslut böra få överklagas hos Kungl. Majit, varför

något förbud mot fullföljd av talan icke stadgats.

I fråga om de närmare grunderna för utskän k ningens

anordnande och handha van de skiljer sig förslaget från gällande

försäljningsförordning särskilt därutinnan, att stadganden om måltidstvång

och kvantitetsbegränsning upptagits i författningen samt att kommunernas

bestämmanderätt på visst sätt begränsats.

Förslagets bestämmelser örn måltidstvång och begränsning av

utskänknings^ antitete ina återfinnas i 5 kap. 1 och 2 §§.

Såvitt angår måltidstvånget skall enligt förslaget gälla, att spritdrycker må

utskänkas endast i samband med verklig måltid, bestående av lagad mat,

dock att spritdryck, som genom utspädning med vatten eller annan alkoholfri

dryck erhållit särskilt låg alkoholhalt, skall kunna utskänkas utan samband

med måltid. Kontrollstyrelsen skall äga utfärda föreskrifter om lägsta

pris å måltid samt om sådan spritutskänkning, som skall kunna ske utan

samband med måltid. För de fall, då vin på grund av hög alkoholhalt eller

av annan anledning finnes uppenbarligen ägnat att tjäna såsom ersättningsmedel

för spritdrycker, skall kontrollstyrelsen jämväl äga föreskriva, att sådant

vin må utskänkas endast i samband med måltid. Från 59 § 1 mom.

rusdrycksförsäljningsförordningen har i övrigt upptagits en föreskrift, att

lagad mat alltid skall finnas att tillgå vid utskänkning av vin, där ej utskänkningen

sker i samband med servering av konditorivaror.

Beträffande kvantitetsbegränsning stadgar förslaget, att kontrollstyrelsen

må föreskriva, att till gäst må vid samma besök utskänkas allenast viss högsta

myckenhet spritdrycker. Enahanda föreskrifter skola av kontrollstyrelsen

kunna utfärdas jämväl i fråga om vin, vilket på grund av hög alkoholhalt

eller av annan anledning uppenbarligen är ägnat att tjäna såsom ersättning

för spritdrycker.

Ifrågavarande stadganden ansluta sig nära till de föreskrifter i ämnet, som

utfärdats av kontrollstyrelsen.1 Revisionen anför, att det måste anses påkallat,

att regeln om måltidstvånget nu kommer till tydligt uttryck i författningen.

Vissa därmed sammanhängande frågor — örn utskänkning av s. k.

1 Jämför härutinnan betänkandet sid. 246 och 247.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

137

lättgroggar, om måltidspris samt om måltidstvång vid vinutskänkning — finner

revisionen dock vara av den art, att de lämpligen även för framtiden böra

regleras genom föreskrifter av kontrollstyrelsen. Revisionen erinrar i sådant

hänseende bland annat, hurusom variationer i fråga örn måltidspriserna

kunna bliva erforderliga med hänsyn dels till olika restaurangklasser, dels

till förändringar i varuprisnivån, samt att måltidstvång vid vinutskänkning

kan finnas erforderligt ej blott såsom nu i fråga örn starka viner utan även

i fråga om andra slags viner. En fördel med den av revisionen föreslagna

anordningen angives också vara, att jämkning i de av kontrollstyrelsen utfärdade

bestämmelserna lätt låter sig genomföra med ledning av vunnen

erfarenhet.

Av liknande skäl som de nu berörda finner revisionen förslaget i fråga om

begränsning av utskänkningskvantiteterna allenast böra innefatta bemyndigande

för kontrollstyrelsen att avgöra, huruvida och i vilken utsträckning

en sådan begränsning skall gälla. Revisionen anmärker, att härvid utan fara

för en försämring av nykterhetstillståndet kunde ifrågasättas vissa förenklingar

och lättnader i förhållande till de nu tillämpade bestämmelserna i

ämnet. Sålunda kunde exempelvis tänkas, att spritdrycker av viss beskaffenhet

eller till visst pris finge utskänkas utan kvantitetsbegränsning efter

viss tidpunkt på dagen. Å andra sidan framhåller revisionen, att det måste

noga övervägas, örn värdet av dylika förändringar kan anses motivera ett

upphävande av regler som, i likhet med de nu tillämpade, bestått orubbade

under en avsevärd tid.

Beträffande den kommunala bestämmanderätten gäller

för närvarande i de avseenden, varom nu är fråga, att länsstyrelsen skall vid

upplåtande av rätt till utskänkning föreskriva de inskränkningar med hänsyn

till utskänkningsställenas förläggning och rörelsens bedrivande, som

föreslagits av kommunen, såvida kommunens beslut ej finnes strida mot

allmän lag eller författning eller innebära ett överskridande av vederbörandes

befogenhet (17 § 5 mom. och 18 § rusdrycksförsäljningsförordningen).

Enligt revisionens förslag i denna del (3 kap. 10 § 2 mom.) skall vid meddelande

av utskänkningstillstånd iakttagas, att utskänkningsställe ej förlägges

i del av kommun, där sådan förläggning enligt kommunens beslut ej

bör ske. Av fullmäktige föreslagna inskränkningar i fråga örn rörelsens bedrivande

skola vidare av länsstyrelsen fastställas endast under förutsättning

dels att de icke angå måltidstvång eller kvantitetsbegränsning, dels att de

icke innefatta grunder för förbud mot utskänkning till viss person, dels

ock att de ej stå i strid med allmän lag eller författning eller med stadgandet

i 1 kap. 3 § av revisionens förslag. — Sistnämnda författningsrum föreskriver,

i enlighet med det av revisionen angivna syftet med försäljningslagstiftningen,

att all försäljning av spritdrycker och vin skall ordnas och handhas

så, att därav uppkommer så ringa skada som möjligt.

Revisionen anför till motivering av de sålunda föreslagna begränsningarna

i kommunernas bestämmanderätt:

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Otvivelaktigt ligger en riktig tanke bakom den nuvarande anordningen, att

en kommun då den har att yttra sig i frågan, huruvida utskänkning må äga

rum eller e.j, skall kunna med säkerhet utgå från att utskänkningsställena

icke bliva förlagda på olämpliga platser inom kommunen. Denna tanke har

i gällande förordning kommit till uttryck i stadgandet, att de av kommunen

föreslagna inskränkningarna med hänsyn till försäljningsställenas förläggning

skola fastställas av länsstyrelsen. Den häri liggande kommunala befo

genheten har emellertid, enligt vad erfarenheten visat, kunnat brukas för att

tillgodose kommunalekonomiska synpunkter i stället för att användas till

nykterhetsfrämjande åtgärder och ilar sålunda tillämpats i strid mot grundsatsen

örn kommunernas oberoende av det ekonomiska intresse, som är knutet

till handeln med spritdrycker oell vin. Att sådana missförhållanden

kunnat förekomma visar tydligt, att kommunernas befogenhet varit alltför

vidsträckt. För att tillgodose berättigade önskemål skulle det vara tillfyllest,

att kommunen kunde förhindra, att utskänkningsställe förlädes till vissa angivna

delar av kommunen. Om kommunen däremot, såsom nu är fallet, äger

uppställa villkor, som i realiteten innebära att utskänkningsställe måste förläggas

till viss fastighet, har man kommit utöver vad skälig hänsyn till kommunens

lojala intressen kräver och lämnat utrymme för beslut av nyss antydd

art. Revisionen föreslår därför ett stadgande av den begränsade innebörd,

att utskänkningsställe icke får förläggas i del av kommun, där den

kommunala myndigheten ansett sådan förläggning ej böra äga rum.

Med hänsyn till utskänkningens lokala karaktär kan det anses berättigat

att lämna utrymme för en kommunal medbestämmanderätt jämväl i fråga

örn de närmare villkoren för rörelsens bedrivande. Härvid har man emellertid

även att taga hänsyn till det från åtskilliga håll framförda önskemålet, att

lagstiftningen och lagtillämpningen må bliva i möjligaste mån enhetliga över

hela landet. Detta önskemål har under det sista årtiondet fått ökad vikt, särskilt

genom kommunikationsväsendets utveckling, och dess betydelse ligger

icke minst däri, att olikartade kommunala särbestämmelser, som icke motsvaras

av skilda yttre förutsättningar, lätt kunna te sig godtyckliga och därigenom

bidraga till att undergräva aktningen för lagstiftningen. En granskning

från dessa synpunkter giver vid handen, att en begränsning av den kommunala

bestämmanderätten är påkallad även beträffande de närmare villkoren

för utskänkningens bedrivande.

I fråga om en viktig hithörande detalj, nämligen måltidstvånget vid utskänkning,

föreslår revisionen, att principen härom inskrives i författningstexten

samt att den centrala uppsiktsmyndigheten, kontrollstyrelsen, erhåller

uttrycklig befogenhet att meddela regler angående den närmare tillämpningen

härav med bestämmelser om lägsta priset på måltid och örn utskänkningskvantitetens

storlek under olika tider på dygnet. Om detta förslag genomföres,

bör i denna del utrymme ej lämnas för kommunala specialregler.

Den i 59 § 3 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen stadgade åldersgränsen

av 18 år för person, till vilken utskänkning må äga rum, har i vissa

kommuner böjts till 20, 21, 23 eller 25 år. Revisionen håller före, att värdet

från nykterhetssynpunkt av dylika skärpningar icke är synnerligen stort,

enär reglerna äro lätta att kringgå och svåra att tillämpa. Som de ej heller

stå väl samman med önskemålet om lagstiftningens enhetlighet, har revisionen

icke velat bibehålla de kommunala myndigheternas befogenhet i förevarande

hänseende.

Revisionens förslag på denna punkt har emellertid erhållit en större räckvidd

än som framgår av det sist anförda, i det att kommunerna enligt förslaget

överhuvud taget icke skola äga att med bindande verkan föreskriva

»grunder förförbud mot utskänkning till viss person». Härmed åsyftas, för
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

139

utom berörda åldersbestämmelse, även sådana av vissa kommuner meddelade

föreskrifter, som avse generell avstängning från utskänkning av dem, som åtnjuta

understöd av allmänna medel, eller av sådana, som icke fullgjort laga

försörjningsplikt eller kommunal skattskyldighet eller restera för obetalda

pensionsavgifter m. m. När revisionen icke vill medgiva kommunerna befogenhet

att uppställa dylika ulskänkningsförbud, är huvudgrunden härtill, att

bestämmelser av denna art enligt vad erfarenheten givit vid handen icke

kunna tillämpas på ett nöjaktigt sätt. Ett bidragande skäl är ock, att även på

detta område böra gälla enhetliga regler för hela landet.

Såsom en sammanfattning må framhållas, att den kommunala bestämmanderätten

i fråga om de närmare villkoren för bedrivande av utskänkning enligt

revisionens förslag har följande innebörd. Om en kommun föreslagit sådana

inskränkningar i fråga om utskänkningens bedrivande, som ej röra

måltidstvånget och vad därmed sammanhänger och ej heller innefatta grunder

för förbud mot utskänkning till viss person, skola dessa fastställas av

länsstyrelsen. Från denna skyldighet för länsstyrelsen att fastställa de kommunala

villkoren böra dock enligt revisionens åsikt vissa undantag göras.

Först och främst måste länsstyrelsen, såsom redan nu är fallet, äga rätt och

skyldighet att pröva villkorens överensstämmelse med allmän lag och författning.

Däremot har revisionen efter de föreslagna begränsningarna i kommunernas

rätt att uppställa villkor icke ansett det nödvändigt att bibehålla

den nu gällande bestämmelsen, att länsstyrelsen icke skall fastställa sådana

beslut, som överskrida deras befogenhet, vilka fattat desamma. I stället har

revisionen gjort ett annat förbehåll. Den allmänna regeln att all försäljning

av spritdrycker och vin skall ordnas så, att därav uppkommer så ringa skada

som möjligt, har tillämpning även i fråga örn de kommunala särbestämmelserna.

Emellertid har stadgandet om den kommunala bestämmanderätten i

dess nuvarande avfattning medfört, att den tillståndsbeviljande myndigheten

icke ingått i prövning av frågan, huruvida ett av behörig kommunal myndighet

framställt förslag till inskränkningar i fråga om bedrivande av utskänkning

står i överensstämmelse med eller i varje fall icke i strid mot lagstiftningens

allmänna syftemål. Detta utgör orsaken till att kommunala förslag

till inskränkningar, som endast eller huvudsakligen taga sikte på att gagna

rent kommunala önskemål, såsom uthyrning av kommunal fastighet till försäljningslokal,

kunnat bliva fastställda, ehuru deras främsta syfte uppenbarligen

icke varit att gagna nykterhetstillståndet och de i vissa fall varit så beskaffade.

att de rent av kunnat lända till skada. Denna ordning kan icke

anses nöjaktig, och revisionen föreslår därför, alt länsstyrelsen skal! äga

pröva de kommunala förslagen med hänsyn till deras samstämmighet med

berörda grundsats. Med hänsyn till att de områden, där missbruk av nu berörda

slag väsentligen gjort sig gällande, enligt revisionens förslag skulle helt

undandragas från kommunernas bestämmanderätt, torde jämkningen i fråga

örn länsstyrelsens prövningsrätt dock icke erhålla alltför stor betydelse. I de

fall, där prövning av kommunala villkor från den nu behandlade synpunkten

kommer i fråga, bör denna rätt enligt revisionens mening också begagnas

med varsamhet och föranleda förkastande av de föreslagna villkoren endast

örn dessa med stor sannolikhet kunna antagas få olämpliga verkningar.

Den omständigheten, att kommunerna ansetts icke vidare böra äga möjlighet

att föreskriva generella avstängningsregler, behöver enligt revisionens

mening icke utesluta, att avstängning jämväl framdeles kan finnas böra ske

av sådana skäl, som kunnat ligga bakom dylika kommunala särbestämmelser.

1 så fall bör emellerlid enligt revisionens åsikt endast ifrågakomma av
-

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

stängning genom beslut, som avse viss bestämd person, och sådant beslut

bör lämpligen meddelas av den av revisionen föreslagna länsnykterhetsnämnden.

Revisionens förslag till lag om nykterhetsvård upptager i enlighet härmed

i 13 § ett stadgande av innebörd, att där länsnykterhetsnämnd finner

någon bruka alkoholhaltiga drycker till skada för sig eller annan, nämnden

skall äga förordna, att under viss tid, högst ett år i sänder, sådana drycker

icke må av försäljare utlämnas till honom. Mot detta stadgande svarar en

föreskrift i försäljningsförordningen •— 5 kap. 8 § andra stycket — enligt

vilken utskänkning ej må äga rum till den, beträffande vilken länsnykterhetsnämnd

meddelat förbud mot utskänkning.

Sistnämnda paragraf innehåller jämväl i övrigt regler örn förbud i vissa

fall mot utskänkning. Sålunda stadgas, att utskänkning ej må äga rum till

den, som kan antagas ej ha fyllt 18 år. Och utskänkning må icke heller ske

till den, som veterligen missbrukar starka drycker eller därav synbarligen är

berörd. Förslaget ansluter sig härutinnan till motsvarande föreskrifter i 59 §

3 mom. rusdrvcksförsäljningsförordningen.

Jag skall i detta sammanhang även behandla ett par detalj spörsmål, som

särskilt uppmärksammats i yttrandena. Jag avser härmed bland annat frågan

örn rätt att i samband med utskänkning anordna dans, s. k. restaurangdans.

Enligt 55 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen gäller i sådant hänseende,

att utskänkning av rusdrycker är förbjuden dels vid »offentligt skådespel

eller varieté-, cirkus- eller annan dylik föreställning» ävensom »med

undantag av konsert, vid vilken uteslutande utföres instrumentalmusik, varje

annan föreställning, till vilken allmänheten har tillträde», dels ock vid »offentlig

danstillställning». Förbudet avser såväl lokal eller plats, där föreställningen

eller tillställningen äger rum, som även annan, därmed i »inre

förbindelse» stående lokal. Undantag från förbudet må emellertid »för särskilt

tillfälle» medgivas av länsstyrelsen efter hörande av magistraten eller

kommunalnämnden.

Angående tillkomsten av detta stadgande och motiven för detsamma torde

jag få hänvisa till den framställning därutinnan, som återfinnes å sid. 367 i

betänkandet.

Revisionen erinrar, att en verkställd utredning givit vid handen, att tillstånd

till utskänkning vid offentlig dans meddelats på de flesta orter i landet,

där härför lämpade utskänkningslokaler överhuvud funnits att tillgå. Tillstånden,

som lämnats i ett stort antal fall, ha avsett icke blott enstaka festligheter

utan i avsevärd utsträckning jämväl regelbundet återkommande tillfällen.

Enligt revisionens mening kan det knappast anses försvarligt att bibehålla

en föreskrift med karaktär av undantagsbestämmelse, sedan den sålunda

i tillämpningen förvandlats till en allmän regel. Antingen borde länsstyrelsernas

rätt att medgiva undantag från förbudet upphävas, eller möjligen

begränsas till att avse alldeles speciella fall, eller också borde direkt medgivande

lämnas att bedriva utskänkning i samband med danstillställningar.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242-

141

Revisionen har för sin del funnit anledning föreslå, att särskilt medgivande

icke längre skall erfordras för att bedriva utskänkning i samband med

offentlig danstillställning å lokal, som huvudsakligen är avsedd för restaurangrörelse

(5 kap. 3 §).

Till motivering av sin ståndpunkt härutinnan anför revisionen:

Vid tillkomsten av det nuvarande förbudet mot utskänkning i samband

med dans riktade sig stadgandena härom väsentligen mot s. k. danssalonger,

å vilka vid nämnda tid osedlighet och missförhållanden i nykterhetshänseende

synas ha framträtt i ganska stor utsträckning. Däremot förekom då

knappast någon dans på egentliga restauranger, vilket för närvarande, sedan

danssalonger numera icke bruka erhålla utskänkningstillstånd, så gott som

uteslutande utgör ifrågavarande stadgandes tillämpningsområde. De nuvarande

dansrestaurangerna stå såväl i sedligt avseende som i nykterhetshänseende

i regel på en så mycket högre nivå än de danssalonger med utskänkningsrättigheter,

som närmast föranledde nu ifrågavarande förbud, att de

förhållanden, vilka åberopades såsom grund för förbudets införande, icke

gärna kunna anföras till stöd för dess bibehållande eller utvidgande. Av

de omständigheter, vilka däremot kunna andragas såsom skäl för att inskränka

eller förbjuda utskänkning i samband med dans å restauranger, torde

den viktigaste utgöras av faran för att danstillställningarna kunna locka allmänheten

och särskilt ungdomar till restaurangerna och att de därigenom

kunna vänjas vid bruk av spritdrycker och vin. Därjämte må också erinras

om de mera direkta verkningarna av alkohol, vilka särskilt vid dylika tillfällen

kunna medföra vådor i sedligt hänseende. De nu anförda synpunkterna

äro givetvis i hög grad värda beaktande, även om antalet danstillställningar

i samband med utskänkning å restauranger knappast lärer ha medfört

någon egentlig ökning av spritdryckskonsumtionen därstädes. Å andra sidan

synes ett borttagande av möjligheten att anordna dans å restauranger kunna

medföra allvarliga vådor. Av revisionens utredning örn meddelade tillstånd

till utskänkning torde framgå, att det förefinnes ett mycket starkt intresse

bland allmänheten för dans å restauranger. Skulle bestämmelser införas,

som omöjliggöra anordnandet härav — ty det är otvivelaktigt, att ett förbud

av ifrågavarande art .skulle omintetgöra dansen, icke utskänkningen -— kan

man med säkerhet antaga, att allmänhetens dansintresse söker sig utlopp

på andra vägar. De möjligheter, som därvid stå till buds, torde närmast utgöras

av tillställningar dels å offentliga danssalonger, dels i mer eller mindre

privata föreningslokaler. Det kommer visserligen icke i någotdera fallet att

finnas någon större möjlighet til! legal utskänkning, men enligt revisionens

mening skulle uppenbarligen riskerna för olaglig utskänkning och förtäring av

medhavd sprit vid dylika danstillställningar bliva högst betydande. En uppblomstring

av danssalongerna, kanske i många fall förbunden med olaglig

sprithantering å dessa, skulle säkerligen medföra ett ännu sämre tillstånd

än det som rådde vid införandet av det nu ifrågavarande förbudet. Och vad

föreningssammankomster beträffar har det som bekant under de senaste

åren berett lagstiftningen och rättstillämpningen stora svårigheter att på ett

effektivt sätt reglera sådana sammanslutningar, som formellt utgöras av

föreningar men i verkligheten äro öppna för allmänheten och som just avse

att i form av s. k. nattklubbar eller eljest anordna dans. Dessa svårigheter

skulle säkerligen i hög grad ökas, liksom ock de skadliga verkningarna av

dylika tillställningar, därest man genom ett absolut förbud gjorde slut på den

nu i så hög grad anlitade möjligheten att anordna dans å restauranger, där

utskänkning pågår. Enligt revisionens åsikt skulle således ett dylikt förbud

överhuvud taget medföra risker för samhällsskadliga företeelser av betyd
-

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

ligt svårare art än de faror, som enligt vad förut anförts kunna vara förenade

med restaurangdansen i dess nuvarande form. De farhågor, som revisionen

sålunda hyser beträffande verkningarna av ett fullständigt förbud, gälla även

i fråga örn en anordning med så starka inskränkningar för tillståndsbeviljandet,

att dansen väsentligen förhindrades. Däremot skulle man visserligen

kunna bibehålla kravet på tillstånd från länsstyrelsens sida men låta detta

tillstånd erhålla en mera generell karaktär, huvudsakligen innebärande en

prövning av restaurangens allmänna beskaffenhet. Betydelsen härav bleve

emellertid ringa. Även om tillstånd för anordnande av utskänkning i samband

med dans icke längre skulle erfordras, komma nämligen danstillställningar

å restauranger med utskänkning att i dubbla hänseenden vara beroende

av myndigheternas medgivande och underkastade deras övervakning.

Dels är rätten att bedriva utskänkning beroende på prövning av såväl länsstyrelse

som kommunal myndighet och dels får enligt ordningsstadgan offentlig

danstillställning endast anordnas efter tillstånd av polismyndighet.

Revisionen förutsätter, att sådana tillstånd endast lämnas efter noggrann

prövning. Då vidare dispensmöjligheten utnyttjats i sådan grad, att det nu

stadgade förbudet sedan ett flertal år tillbaka praktiskt taget är försatt ur

kraft, torde ett borttagande av detsamma enligt revisionens förmenande ej

medföra ökade faror i avseende å sedlighet eller nykterhet.

Revisionen erinrar vidare, att i den mån utskänkningstillstånd överhuvud

meddelas för andra lokaler än egentliga restauranger, skulle alltså danssalonger,

konditorier och andra etablissemang, vilka icke i främsta rummet äro

att anses såsom restauranger, alltjämt bliva underkastade sådant förbud, som

för närvarande gäller. Länsstyrelsens rätt att medgiva undantag från förbudet

härutinnan skulle enligt revisionens mening säkerligen komma att tilllämpas

allenast i sällsynta fall, enär i regel behov av att anordna dans å

sådana lokaler icke kan anses föreligga.

Förbudet mot utskänkning å varietéer och vid andra liknande föreställningar

bör enligt revisionens mening alltjämt upprätthållas. Revisionen finner

emellertid, att exempelvis sång till luta eller kvartettsång å restauranglokaler

knappast kan hänföras till sådan föreställning, under vilken restriktioner

av förevarande art böra ifrågakomma. På grund härav föreslår

revisionen, att utskänkningsförbudet icke skall avse något slag av »konsert»

och att alltså utskänkning skall kunna bedrivas å restauranglokaler icke blott

i samband med utförande av instrumentalmusik utan även vid »konsert» med

sångnummer (5 kap. 3 §). En föreställning, som har karaktär av varieté,

skulle däremot alltjämt medföra, att utskänkningen vore förbjuden.

Även i ett annat avseende har revisionen förordat en jämkning i de bestämmelser,

varom nu är fråga. Såsom förut omnämnts är länsstyrelsens rätt

att medgiva undantag från förbudet begränsad till att avse »särskilt tillfälle».

Revisionen anmärker, att härmed tydligen avses, att tillstånd icke skall få

lämnas för viss tidsperiod. Mera tveksamt finner revisionen vara, örn en

tillståndsresolution må kunna omfatta ett flertal särskilda tillfällen och örn

tillstånd överhuvud må meddelas regelbundet eller blott för särskilda undantagsfall.

Vid verkställd utredning har befunnits att — bortsett från danstillställningar

och vad som kan inbegripas under konsert — antalet med
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

delade tillstånd ej är särskilt stort. Dessa tillstånd ha avsett exempelvis kabareter,

ofta för välgörande ändamål, trolleriföreställningar och andra artistuppträdanden.

Det har tämligen ofta förekommit, att samma tillståndsresolution

omfattat flera tillfällen.

Enligt revisionens mening kan denna praxis icke sägas ha medfört några

skadliga verkningar, och den tyder enligt revisionens uppfattning på, att

det föreligger ett praktiskt behov av en något mindre snäv formulering av

den nuvarande undantagsbestämmelsen. Revisionen föreslår därför till förtydligande

av stadgandet, att tillstånd till utskänkning vid föreställningar,

varom nu är fråga, skall kulma lämnas »för särskilda fall». Härmed har

revisionen avsett, att en tillståndsresolution skall kunna omfatta flera bestämda

tillfällen, och det har icke ansetts påkallat att lägga hinder i vägen

för att dylika tillstånd regelbundet meddelas för samma restaurang. Däremot

har revisionen icke ansett lämpligt, att tillstånd skulle kunna meddelas

för en tidsperiod utan angivande av de särskilda fall, då föreställningar skola

äga rum.

Ett annat stadgande i revisionens förslag, som tilldragit sig livlig uppmärksamhet

i yttrandena, innefattar undantag från regeln att spritdrycker

ej må förtäras å lokal för utskänkning av

vin.

Enligt 58 § rusdrycksförsäljningsförordningen gäller för närvarande i fall,

då tillstånd erhållits att utskänka endast vin, att det är förbjudet att låta

spritdrycker förtäras å utskänkningsstället ävensom att ha spritdrycker förvarade

därstädes eller eljest på sådant sätt, att gästerna äga tillgång till desamma.

Det är även förbjudet för gäst, att förtära spritdrycker å sådant

ulskänkningsställe. Liknande föreskrifter återfinnas i 22 § 4 moni. förordningen

den 11 juli 1919 angående försäljning av pilsnerdricka samt i 13 §

förordningen den 8 maj 1925 angående försäljning av vissa alkoholfria och

därmed jämförliga drycker.

I revisionens förslag har en motsvarande bestämmelse upptagits i 5 kap.

5 § 1 mom. Ett undantag från ifrågavarande förbud föreslås emellertid i

2 mom. av samma paragraf. Enligt vad där stadgas skall sålunda, örn tillstånd

till utskänkning av vin meddelats beträffande hotell eller pensionat

vid hälsobrunn, å badort eller å annan plats, där kurortsrörelse eller därmed

likartad verksamhet bedrives, länsstyrelsen, därest utskänkning av spritdrycker

ej äger rum å orten, kunna efter magistratens eller kommunalnämndens

hörande medgiva, att gäst med vilken avtal örn bespisning träffats för

minst tre dagar må tillåtas att å utskänkningsstället förtära spritdrycker, som

av honom medförts. Medgivande av förevarande slag skall kunna meddelas

för högst ett år i sänder.

Till motivering av ifrågavarande stadgande anför revisionen följande:

Nu gällande regler om förbud mot förtäring av spritdrycker å lokaler, där

det endast ansetts lämpligt medgiva utskänkning av svagare drycker, synas

vara nödvändiga, enär eljest i vissa fall kunna uppstå allvarliga faror i nvkterhetshänseende.

På dåligt skötta kaféer med utskänkningstillstånd av nyss
-

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

nämnda slag förekommer det sålunda, att gästerna i samförstånd med kafévärdarna

uppblanda de på kaféerna utskänkta dryckerna med spritdrycker,

som de antingen medfört själva eller på kaféerna erhållit genom olaglig försäljning.

Att möjlighet bör finnas till ett verksamt ingripande mot dylika

företeelser är ganska uppenbart. I andra fall, som jämväl omfattas av berörda

bestämmelser, är det emellertid fråga örn förfaranden av annan art.

Det torde ganska ofta förekomma, att ett sällskap, som ämnar intaga måltid

med spritdrycker å restaurang, icke förlägger sitt besök till ett utskänkningsställe

för dylika drycker utan till en lokal, där endast svagare drycker

få serveras, och därstädes förtär medförda spritdrycker, som inköpts utminuteringsvis

och således betydligt billigare än örn de erhållits till utskänkningspriser.

Detta kan givetvis alls ej betraktas såsom lika samhällsskadligt som

de först angivna fallen, men revisionen har dock icke trott det vara lämpligt

att legalisera förfaranden av detta slag. Slutligen finnas ytterligare fall, som

drabbas av det nu behandlade förbudet, men där det synes föreligga ännu

mindre skäl för dess bibehållande. Då en person för vila eller rekreation

under någon tid uppehåller sig å ett pensionat eller annat dylikt ställe med

utskänkningstillstånd endast för svagare drycker, kan han anse sig böra få

förtära sina lagligen i utminuteringsväg inköpta spritdrycker liksom i sitt

egentliga hem. Det torde få anses ganska säkert, att detta också sker i ett

mycket stort antal fall och att en utbredd opinion anser, att bärande skäl

saknas för det gällande förbudet häremot. Då man härvid ofta torde underlåta

att göra en sådan åtskillnad mellan olika fall, som av revisionen antytts,i

kan lätt betydelsen av de ifrågavarande bestämmelserna överhuvud förringas

i den allmänna uppfattningen och därigenom svårigheter uppkomma för deras

upprätthållande i mera betydelsefulla hänseenden. Revisionen har ansett

det vara att föredraga, om dessa bestämmelser kunde givas en något mindre

räckvidd, så att de icke omfattade de sist omnämnda fallen, för den händelse

de härigenom skulle kunna tillämpas mera effektivt, där deras åsidosättande

verkligen kan medföra påtagliga faror i nykterhetshänseende.

Till närmare belysande av den föreslagna undantagsbestämmelsens innebörd

anför revisionen:

De platser, där behov av ifrågavarande anordning närmast föreligger, äro

givetvis sådana, som bruka besökas av semesterresande, samt överhuvud

taget vilo- och rekreationsorter. Revisionen har därför begränsat undantagsbestämmelsen

till att avse hotell och pensionat vid hälsobrunn, å badort eller

å annan plats där kurortsrörelse eller därmed likartad verksamhet bedrives.

För att ytterligare inskränka bestämmelsens tillämpning till enbart sådana

fall, där ett särskilt behov kan anses föreligga, föreslår revisionen, att tillstånd

endast skall kunna meddelas för sådan ort, där utskänkning av spritdrycker

ej äger rum. Härigenom har revisionen också velat förhindra uppkomsten

av en opåkallad konkurrens med spritdrycksutskänkningen. Vid

denna begränsning har revisionen valt uttrycket »ort», i stället för det mera

vidsträckta begreppet »kommun», med tanke särskilt på förhållandena i Norrland,

där flera rekreationsorter inom samma kommun kunna ligga på långt

avstånd från varandra och där det således icke vöre motiverat, att en utskänkningsrörelse

a den ena orten förhindrade tillämpning av förevarande

stadgande å den andra. Med den tillståndsprövning av länsstyrelsen och

kommunal myndighet, som skall äga rum, avser revisionen att i görligaste

mån skapa garantier för att tillstånd endast lämnas för hotell och pensionat,

där värden med säkerhet kan antagas öva tillsyn över att endast sådana gäster

mottagas, som icke kunna tänkas utnyttja tillståndet till förtäring av olagligen

inköpta spritdrycker. I anslutning till de föreslagna reglerna örn turist
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

145

utskänkning Ilar revisionen också här sökt en garanti mot missbruk av bestämmelserna

genom föreskriften, att tillstånd av ifrågavarande slag endast

skall avse gäst med vilken avtal om bespisning träffats för minst tre dagar.

För att lämpligheten av medgivanden, som lämnats enligt detta moment, tämligen

ofta skall komma under omprövning, föreslår revisionen, att dylika

medgivanden ej få meddelas för längre tid än ett år för varje gång.

Revisionen anmärker slutligen, att därest ifrågavarande undantagsbestämmelse

kommer till stånd, det också torde böra övervägas, huruvida motsvarande

ändringar böra vidtagas i förordningarna angående försäljning av pilsnerdricka

samt av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker.

Reservationer.

Herr Ljungdahl (sid. 532—535 samt sid. 539) anför bland annat, att den

dubbelställning, som systembolagen enligt gällande ordning intaga i förhållande

till de enskilda restauratörerna såsom dels deras överordnade, dels ock

konkurrenter, föranlett många kontroverser och mycken bitterhet. På grund

härav samt då en dylik anordning är något i svenskt samhällsliv tämligen

enastående och måste förefalla mången opartisk betraktare anstötlig, frågar

sig reservanten, örn en dylik dubbelställning verkligen är påkallad av

nykterhetshänsyn. För egen del finner reservanten, att det ej skulle innebära

någon förlust att göra slut på gällande ordning med överlåtelse av rätt

till utskänkning. Sådan rätt bör i stället -— närmast såvitt angår årsutskänkning

— av länsstyrelsen kunna upplåtas direkt åt den, som skall driva rörelsen,

det må vara fråga om systembolag eller enskild person. På samma

myndighet, som meddelat utskänkningsrätt, bör också ankomma att besluta

örn dess indragning. Systembolagen böra såsom hittills äga utöva kontroll

över all utskänkning och under kontrollstyrelsens överinseende uppställa erforderliga

villkor. Då bolagen därjämte böra ha rätt att appellera till den

myndighet, som beslutar örn upplåtande av utskänkningsrätt, finner reservanten

deras ställning gentemot de enskilda restauratörerna icke komma att

försvagas under den sålunda föreslagna ordningen. Reservanten finner det

vidare otillfredsställande, att det i första hand skall ankomma på systembolagen

— som böra ha till uppgift att verka för en nedgång i alkoholkonsumtionen

— att taga initiativ i fråga om rätt till utskänkning. I stället bör det

tillkomma den, som skall driva dylik rörelse, att själv genom motion eller på

annat sätt till fullmäktige i vederbörande kommun ingiva ansökan örn rätt

till utskänkning, varefter ansökningen bör behandlas i enlighet med vad som

angivits i revisionens förslag. Jämväl i sistnämnda hänseende säger sig reservanten

närmast åsyfta rätt lill årsutskänkning.

Herr Ljunggren förklarar sig icke kunna biträda förslaget, att kommun

skall äga söka tillstånd till utskänkning i händelse systembolag underlåter

göra ansökning (sid. 582), liksom icke heller förslaget, att systembolag i vissa

fall skall kunna göra ansökning först sedan kommunen gjort framställning

därom hos bolaget (sid. 585 och 586). I övrigt böra enligt reservantens åsikt

Bihang till riksdagens protokoll 1037. 1 sami. Nr 212. 10

opaginerad Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

i fråga om tillstånd till årsutskänkning gälla enahanda regler som av honom

föreslagits beträffande utminutering (sid. 582—586). Jag tillåter mig härutinnan

att hänvisa till min tidigare redogörelse för reservantens förslag rörande

tillstånd till utminutering.

Herr Johanson (sid. 587) ansluter sig till herr Ljunggrens reservation med

samma avvikelse såvitt angår tillståndsförfarandet i fråga om årsutskänkning,

som av honom förordats beträffande utminuteringen. Jämväl härutinnan

torde jag få hänvisa till min tidigare redogörelse.

Förslaget örn turistutskänkning avstyrkes av herrar Englund, Johanson

och ljunggren under uttalande, att de förmenta olägenheter som funnits påkalla

ett genombrytande av kommunernas vetorätt i förevarande hänseende i

allt fall icke kunna anses tillräckligt betydande, att förslaget icke lärer kunna

effektivt förhindra att ifrågavarande utskänkning kommer att beröra jämväl

bygdens befolkning, samt att erforderlig fasthet i prövningen av tillståndsfrågor

av förevarande slag icke är att förvänta, därest denna prövning skall

ankomma på Kungl. Maj:t (sid. 590 och 591).

Herrar Bernström och Beskow (sid. 595) anmärka, att stadgandet om turistutskänkning

erhållit en alltför snäv avfattning. De hotell eller pensionat,

varom här är fråga, torde enligt deras åsikt till väsentlig del vara sådana,

som äro avsedda uteslutande för turister eller andra mera långväga resande,

vilka under längre eller kortare tid äro boende å hotellet eller pensionatet

och där intaga sina måltider. Att för dylika fall uppställa krav på att avtal

örn bespisning träffats för minst tre dagar skulle enligt reservanterna föranleda

svårigheter i tillämpningen och medföra, att det med stadgandet avsedda

syftet endast ofullständigt vunnes. Reservanterna föreslå fördenskull, att

tillstånd till turistutskänkning i stället skall förklaras avse den, som är å

hotellet eller pensionatet boende eller med vilken avtal av nyss angivet slag

träffats. I

I fråga örn överlåtelse av tillstånd till utskänkning och övriga därmed sammanhängande

spörsmål ha till en början herrar Bernström och Beskow uttalat,

att tillräckliga skäl ej torde föreligga att härutinnan uppställa andra

regler för turistutskänkning än för vanlig utskänkning (sid. 595).

Herr Bernström anför härutöver (sid. 543), att då folkrestaurangrörelsen

enligt förslaget förbehållits systembolagen, bestämt förbud bör stadgas mot

att systembolag driver annan restaurangrörelse, såvida undantag ej oavvisligen

påkallas av sociala skäl.

Utan att vilja föreslå någon ändring i revisionens författningstext säger

sig även herr Ljungdahl (sid. 529) önska ha kraftigare betonat, att endast

mycket starka nykterhetsskäl böra få utgöra motiv för systembolagen att

driva egen restaurangrörelse.

Herrar Beskow och Gräslund framhålla (sid. 596), att då länsstyrelsen enligt

förslaget skall ha att bevilja tillstånd till utskänkning, skäl ej synes föreligga

att frångå den nu gällande ordningen att länsstyrelsen är den myndighet,

som har att meddela fastställelse å avtal om överlåtelse. I enlighet med

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Metias proposition nr 242.

147

denna uppfattning anse nämnda reservanter, att kontrollstyrelsen ej heller

bör erhålla den befogenhet, som avses i förslagets 3 kap. 19 § 2 mom. Påföljderna

av överlåtelseavtalets överträdande torde enligt deras åsikt i tillräcklig

män kunna regleras genom detta avtal, och ifrågavarande stadgande

bör sålunda kunna utgå ur förslaget.

I fråga om vinstkvantitetsystemet göra nyssnämnda reservanter (sid. 596)

gällande, att vinstkvantitet även i andra fall än som berörts i majoritetens

yttrande bör kunna utmätas för nytillkommande restaurang.

Herrar Bärg, Johanson och Ljunggren (sid. 552—564) föreslå en avveckling

av de enskilda restauratörernas direkta vinst å utskänkningen av spritdrycker

och starka viner, d. v. s. sådana drycker, som omfattas av vinstkvantitetsystemet.

Ifrågavarande vinst bör enligt reservanternas mening för

framtiden tillkomma statsverket. Då revisionen icke föreslagit någon ändring

i gällande ordning, såvitt angår viner, som icke omfattas av vinstkvantitetsystemet,

ha reservanterna däremot ansett sig sakna anledning ingå på denna

fråga.

Den av reservanterna förordade avvecklingen anses emellertid böra ske

på ett för de enskilda företagarna så litet kännbart sätt som möjligt. Reservanterna

påpeka, att Systembolagsföreningamas förtroendenämnd framhållit,

att därest en avveckling av ifrågavarande slag skedde successivt under så

lång tid som 50 år, en årlig höjning av matpriset å de av avvecklingen berörda

restaurangerna med Vh öre för en måltid, som nu betingar ett pris av

tre kronor, skulle vara tillräcklig för att tillförsäkra restaurangernas innehavare

samma ekonomiska resultat som vid bibehållen utskänkningsvinst.

Detta exempel visar enligt reservanternas mening, att en så lång avvecklingstid

som 50 år icke kan anses påkallad. Om man i detta fall, liksom på sin

tid skedde vid indragningen av kommunernas och landstingens brännvinsförsäljningsmedel,

låter avvecklingen äga rum under en tid av 25 år, anse

reservanterna tillräckligt rådrum vara givet för anpassning till den nya ordningen.

Reservanterna förorda fördenskull övergångsföreskrifter av innebörd,

att vid lagens ikraftträdande medgiven vinstkvantitet för varje år skall minskas

med en tjugufemtedel.

Till motivering av det sålunda framställda förslaget anföra reservanterna

närmare i huvudsak följande:

Sedan gammalt har det privatekonomiska vinstintresset i rusdryckshanteringen

ansetts vara ett hinder för en gagnelig utveckling i nykterhetsavseende

i vårt land. Redan tidigt ha också åtgärder vidtagits för en avveckling av

detta intresse. Principen att ingen privatekonomisk vinst bör utgå har genomförts

beträffande utminuteringen. Samma skäl, som varit vägledande vid

utvecklingen härutinnan, böra anses äga giltighet även i fråga om utskänkningen.

Svårigheten att förena det privatekonomiska intresset med grundprincipen

örn rusdryckshandelns handhavande så att därav uppkommer minsta möjliga

skada har allmänt framhållits i samband med verkställda utredningar. I

syfte att lösa den sålunda påvisade motsättningen lia åtskilliga systembolag

själva eller genom dotterbolag övertagit och drivit en avsevärd del av den

restaurangrörelse, som är förenad med utskänkningsrätt, och i andra fall

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

omhändertagit själva utskänkningen å enskilda restauranger. Erfarenheterna

av systembolagens ifrågavarande verksamhet lia ur nykterhetssynpunkt

varit goda. Då denna ordning innebär, att utskänkningsvinsten helt stannar

hos systembolagen, är den även ur statsekonomisk synpunkt alt föredraga

framför systemet med enskilda utskänkningsinnehavare, som åtnjuta direkt

utskänkningsvinst.

Revisionen bär framhållit, hurusom de vinstbelopp som för närvarande

uppbäras av de enskilda restauratörerna icke komma dem oavkortade till

godo. Detta förhållande, förutom annat, synes starkt tala mot bibehållande

av det nuvarande systemet. Det kan sålunda icke vara ändmålsenligt, att

statsverket avstår från en avsevärd tillgång med påföljd att möjlighet herodes

kommuner eller enskilda att exempelvis er-hålla högre hyresersättning

för restauranglokaler än som kunnat påräknas, därest utskänkningsvinst icke

utginge till restauranginnehavaren, eller att ägaren av ett restaurangföretag

med utskänkningsrätt vid företagets försäljning kan tillgodogöra sig det framtida

värdet av denna rätt, vilken i själva verket tillhör, icke honom, utan det

allmänna. Örn dylika, och andra av revisionen framhållna omständigheter

göra sig gällande, framgår härav, att den till enskild restauranginnehavare

utgående utskänkningsvinsten åtminstone icke till hela sitt belopp är nödvändig

för restaurangrörelsens upprätthållande.

Att vinstkvantitetsystemet i dess hittillsvarande utformning ej kunnat förebygga

lockelsen för restauratörerna att söka höja omsättningen av vinstgivande

rusdrycker är tämligen uppenbart. Icke heller de förbättringar, som

revisionen föreslagit, kunna i detta hänseende anses tillfyllest. Man måste

nämligen förutse, att även om detta förslag genomföres, detsamma måste

någorlunda anpassas efter framdeles inträffande växlingar i omsättningsförhållandena,

så att en ökning av vinstkvantiteten kan äga rum för en restaurang,

som är stadd i framåtgående, och på motsvarande sätt en minskning

komma till stånd för en restaurang, som går tillbaka. Där så är fallet, är

emellertid tydligt, att en restauratör alltjämt har kvar intresset av att omsättningen

av rusdrycker å hans restaurang icke minskas utan i stället ökas.

Olika anmärkningar kunna riktas mot såväl grunden för vinstkvantitetsystemet

som dettas allmänna karaktär. Den nuvarande beräkningsmetoden

för vinstkvantiteterna har sålunda underkänts av såväl Systembolagsföreningarnas

förtroendenämnd som restaurangföreningen, icke minst med hänsyn

till förhållandena restauratörerna emellan. En undersökning för år 1933 har

utvisat, att vissa restauranger hade en vinstkvantitet, som icke utgjorde ens

40 procent av hela försäljningen, under det ett flertal restauranger åtnjöto en

vinstkvantitet, som betydligt översteg försäljningen. Även vinstkvantiteternas

absoluta storlek varierade i hög grad, i det att den minsta omfattade endast

150 liter och den högsta utgjorde 30,000 liter. Svårigheten att i allt fall

åstadkomma en bättre metod framgår därav, att revisionen nödgats väsentligen

bygga på den nuvarande ordningens grund.

Vad angår nytillkommande restauranger har revisionen icke upptagit någon

uttrycklig regel om förbud mot meddelande av vinstkvantitet beträffande

dylika restauranger. Det borde sålunda enligt vad revisionen uttalat

icke läggas hinder i vägen för det stundom praktiserade förfarandet, att en

ny restaurang övertager ett äldre utskänkningsställes vinstkvantitet eller del

därav efter särskild uppgörelse med ägaren härav och under förutsättning

av systembolagets godkännande. Det måste emellertid enligt reservanternas

åsikt bestämt avrådas från att legalisera ett system, som inbjuder företagarna

att inbördes förvärva vinstkvantiteter av varandra.

Beträffande övriga fall, då vinstkvantiteter skulle kunna meddelas nytillkommande

restauranger, bär revisionen icke lämnat någon anvisning. Re
-

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 242.

149

visionens direktiv för förfarandet vid avvecklingen av vinstintresset för sådana

restauranger synas alltså icke giva större klarhet än de nu gällande.

Enligt nuvarande ordning tillföres utskänkningsvinsten å vissa restauranger

helt statsverket, medan å andra restauranger en större eller mindre del

därav tillkommer den privata innehavaren. De förra restaurangerna utgöras

väsentligen av folkrestauranger och dessa närstående, medan restauranger

av högre klass och särskilt lyxrestaurangerna få åtnjuta avsevärda belopp av

vinsten. Såsom motivering för denna olikhet framhålles, att den högre standard

i olika avseenden, som restaurangerna av högre klass erbjuda sin publik,

kräver större driftkostnader och därför motiverar större ekonomiska

förmåner än som påkallas för de enklare restaurangernas del. Dessa omständigheter

leda sålunda hän till den skillnaden dessa restaurangtyper emellan,

att vinsten å utskänkningen till kundkretsen å de enklare ställena helt

går till statsverket, medan motsvarande vinst såvitt angår de finare restaurangerna

delvis kommer dessas kundkrets till godo genom högre standard i

fråga om lokal, betjäning, servis m. m. Om folkrestaurangerna och med dem

jämställda restauranger komme i åtnjutande av samma vinstförmåner som

restaurangerna av högre klass, skulle de härigenom kunna bereda sin publik

värdefulla förmåner såsom bättre och billigare mat, trevligare lokaler

m. m. Nu påvisade olikheter måste anses föga tilltalande och böra så mycket

mindre sanktioneras som statsverket bör ha lika rätt till utskänkningsvinsten,

oavsett om den härrör från kundkretsen å en folkrestaurang eller å

en ^restaurang. Om i konsekvens nied denna uppfattning all på rusdrycksutskänkningen

uppstående vinst tillfördes statsverket, men restauranger av

högre klass erhölle kontant subvention av sålunda inflytande medel — ett

förfarande som otvivelaktigt vore riktigare i så måtto att det åtminstone möjliggjorde

avvägning på ett mera rationellt sätt än det av revisionen föreslagna

— så framstode berörda ojämnheter i en klarare dager än vid tillämpningen

av vinstkvantitetsystemet, där dessa förhållanden förbliva mera undanskymda.

Revisionen har påvisat, hurusom rätten till utskänkning i och för sig, oavsett

örn handelsvinst utgår eller ej, giver innehavaren av sådan rätt ett försteg

i konkurrensen med restauranger utan utskänkningsrätt. Det får anses

icke blott opåkallat utan från allmän synpunkt direkt skadligt att öka detta

försprång genom att medgiva de förra restaurangerna handelsvinst å utskänkningen.

De för revisionen viktigaste skälen till bibehållande av vinstkvantitetsystemet

torde vara dels farhågor för att en försämring av restaurangernas ekonomi

skulle kunna leda till försämring i efterlevnaden av gällande restriktionsföreskrifter,

dels det förhållandet, att den nuvarande ordningen ägt bestånd

under långa tider, dels att en sänkning av restaurangernas nivå icke är önskvärd

samt slutligen att »en avskrivning av utskänkningsvinsterna för de enskilda

restaurangerna nied utskänkningsrätt icke kan undgå att för de nuvarande

innehavarna av dessa mången gång få karaktären av en konfiskation såtgärd».

Vad angår det sistnämnda skälet avses väl i allmänhet med uttrycket konfiskation

en åtgärd, medelst vilken någon genom ett lagligt förfarande av visst

slag frånhändes honom tillhörig egendom utan vederlag. För att det överhuvud

skall vara berättigat att tala om konfiskation i detta sammanhang måste,

med sagda betydelse av detta begrepp, en restaurators möjlighet till framtida

vinst å utskänkningen betraktas såsom en honom tillhörig egendom, vilken

berövades honom genom ändrad lagstiftning. Att anlägga en sådan syn

på dessa förhållanden måste emellertid anses oriktigt, litt utskänkningstillstånd

har nämligen enligt gällande lagstiftning alldeles icke en sådan karak
-

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

tär, att det kan betraktas såsom restauratörens egendom. Så mycket mindre

kunna då de av detta tillstånd härrörande vinsterna anses vara honom tillförsäkrade

för framtiden, så att de utgöra en del av hans förmögenhet. Lagstiftningen

har tvärtom utformats så, att utskänkningstillstånden icke skola

framstå såsom personliga tillhörigheter. Tillstånd att medgiva utskänkning

ligger ju — med några få undantag — helt i vederbörande kommuns makt,

tillståndet meddelas icke heller den enskilde restauratören personligen utan

systembolaget, vilket å sin sida kan med länsstyrelsens medgivande överlåta

det på den enskilde. Bolaget har vidare full rätt att icke förnya överlåtelsen,

och det står kommunen och länsstyrelsen fritt att överhuvud vägra utskänkning,

liksom att vid tillstånds medgivande föreskriva, att detta icke får överlåtas.

Vidare föreskriver förordningen, att tillstånd icke får meddelas för längre

tid än tre år, bland annat för att giva de tillståndsprövande myndigheterna

tillfälle att med korta mellanrum överväga, huruvida meddelat utskänkningstillstånd

skall upphöra eller förnyas. Förordningen eller gällande lag i övrigt

giver icke stöd för den uppfattningen att den enskilde restauratören skulle

vara berättigad till ersättning, för den händelse överlåtelse av tillstånd icke

förnyas. Såsom revisionen anför lära bolagen icke heller anse sig ha rätt att

utgiva dylik ersättning utan ha i stället i sådana fall, då förnyelse av överlåtelse

uteblivit på grund av åtgärd från deras sida, sökt genom inköp av inventarier

o. d. lämna den förre innehavaren viss ersättning för verkningarna

av denna åtgärd. Framhållas bör i detta sammanhang, att revisionen förordar

bibehållande av nu gällande ordning, att ersättning icke utgår, örn en enskild

innehavare icke erhåller förnyelse av tillståndet på grund av kommunens

vägran att överhuvud medgiva utskänkning. Ehuru i sådant fall restauratören

går miste om icke blott den direkta handelsvinsten, utan även den indirekta

vinst, som själva utskänkningsrätten utgör, har revisionen icke ansett

skäl föreligga att föreslå ersättning för denna större förlust. Detta synes tyda

på, att man icke heller från revisionens utgångspunkter kan med någon större

grad av styrka giva en enskild restaurators innehav av utskänkningstillstånd

sådan karaktär, att förlusten av de av detta tillstånd härflytande framtida

vinsterna rimligen kan betecknas såsom en konfiskation.

Örn man emellertid ställde sig på den ståndpunkten, att en restauratör med

utskänkningsrättighet ägde någon slags rätt att även för framtiden åtnjuta

de vinster, som knnde vara förenade därmed, är det tydligt att det sedan flera

år tillbaka praktiserade vinstkvantitetsystemet utgör en partiell konfiskation

av utskänkningsvinst. I de förut berörda fall, där vinstkvantiteten för

år 1933 utgjorde mindre än 40 procent av den faktiska försäljningen, skulle

sålunda, i jämförelse med en ordning med fri handelsvinst, innehavarna av

dessa restauranger genom det nuvarande systemet lia berövats mer än 60 procent

av sin utskänkningsvinst, vartill kommer att de haft att till systembolagen

avstå jämväl 25 procent av den inom vinstkvantiteten uppkommande

vinsten å spritdrycker. Motsvarande synpunkter skulle kunna anläggas beträffande

varje jämkning nedåt av vinstkvantiteterna, önskemålet örn en

fullständig avskrivning av de enskilda restauratörernas direkta vinstmöjligheter

kan sålunda icke principiellt sägas skilja sig från den nuvarande ordningen

utan innebär allenast ett fortskridande på de vägar, som lagstiftningen

och tillämpningen sedan länge beträtt.

Med avseende å det skiilet mot en dylik avskrivning, att densamma sannolikt

skulle medföra en sänkning av ifrågavarande restaurangers allmänna

standard, kan en sådan sänkning alldeles icke anses i och för sig eftersträvansvärd.

Å andra sidan kunna de högklassiga restaurangerna icke anses

äga en sådan betydelse, att särskilda förmåner böra tillerkännas dem på det

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

151

allmännas bekostnad; även denna näringsgren bör ha att leva på sina egna

naturliga förutsättningar.

Att den nuvarande ordningen ägt giltighet en längre tid synes icke böra

tillmätas större betydelse. Om systemet i och för sig är oriktigt och har

ogynnsamma verkningar, bör det avvecklas.

ben invändningen mot en sådan avveckling, att man genom den därav

vållade försämringen av restaurangernas ekonomi riskerar en oförmånlig

inverkan på efterlevnaden av gällande restriktioner, bör ingalunda underskattas.

Denna risk torde dock mångfaldigt uppvägas därav, att det privatekonomiska

intresse, som har fördel av att omsättningen av rusdrycker å

restaurangerna ökas eller i varje fall ej minskas, för framtiden utestänges.

Reservanterna, som jämväl framhålla betydelsen ur statsekonomisk synpunkt

av den föreslagna avvecklingen (sid. 558), erinra, att denna avveckling

måste beaktas vid bestämmande av sådan ersättning, som av revisionen

föreslagits skola utgå till restauratörer i vissa fall, då överlåtelse av utskänkningstillstånd

icke förnyas. Reservanterna — vilka säga sig såvitt angår

den föreslagna tiden för avveckling av utskänkningsvinsten vilja biträda

detta förslag för att därigenom underlätta indragningen av utskänkningstillstånd

eller deras överförande i bolagens händer, under samma tid — anföra

härutinnan:

Revisionens förslag innebär, att vid ett bolags uraktlåtenhet att förnya

överlåtelse av tillstånd restauratören skall av statsverket eljest tillkommande

medel ersättas för mistande av ett framtida värde, grundat på förmåner, som

statsverket avstått ifrån under överlåtelsetiden. Ju större dessa av statsverket

avstådda förmåner varit, desto högre blir lösesumman och ju mindre en

restauratör fått förtjäna på utskänkningen, desto mindre blir vederlaget vid

avträdet. Vid kapitalisering av framtidsvärdet å omfattande vinstkvantiteter

kan förvisso enligt revisionens förslag så avsevärda ersättningsbelopp

uppstå, att detta tvingar till förnyad överlåtelse, även om starka skäl tala

däremot, eller ock orsakar det allmänna oskälig kostnad. Avvecklas däremot

enligt vårt förslag successivt utskänkningsvinsten, minskas ersättningsbeloppen

i förhållande härtill för att vid avvecklingstidens slut alldeles bortfalla.

Någon ersättning därefter vid indragning av tillstånd anse vi nämligen

icke böra utgå.

Reservanterna föreslå i anslutning härtill, att bestämmelserna om ersättning

av ifrågavarande slag skola utgå ur 3 kap. 15 § 2 mom. av revisionens

förslag samt att i den särskilda promulgationsförordningen intages ett stadgande

av innebörd, att där beträffande viss restaurang icke meddelas förnyad

överlåtelse av tillstånd till utskänkning av spritdrycker, avseende tid

mellan dagen för förordningens ikraftträdande och motsvarande dag 25 år

därefter, ersättning skall utgå under av revisionen i övrigt angivna förutsättningar.

Reservanterna anmärka beträffande den av dem föreslagna avvecklingen

av utskänkningsvinst, att någon annan utgångspunkt för denna avveckling

än nu gällande metod och nu tillerkända vinstkvantiteter icke torde vara

behövlig. Ilar systemet med alla sina brister fått fungera så länge som skett

utan att något egentligt nytt och bättre kunnat åstadkommas, lärer det sålunda

kunna anses försvarligt att låta det gälla även under avvecklingstiden.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Med hänsyn till att denna tid föreslagits så lång sora 25 år kan enligt reservanterna

möjligen föreligga behov av särbestämmelser för nytillkommande

restauranger. Dessa kunde eljest under övergångstiden ställas i sämre

läge än restauranger med vinsträtt. En sådan ordning bör alltså kunna tänkas,

att nytillkommen restaurang, som med tillämpning av nu gällande

vinstkvantitetsystem skulle tillerkännas vinsträtt, må kunna tilldelas sådan,

dock med en ingångskvantitet som reducerats i samma proportion som de

äldre restaurangernas vinstkvantiteter reducerats vid detta tillfälle.

Reservanterna framhålla, att vad som från deras sida anförts angående indragning

av vinst har avseende å utskänkningsrättigheter, innehavda av såväl

enskilda som systembolag eller restaurangbolag, samt att däri innefattas

icke allenast enligt vinstkvantitetsystemet medgiven vinst utan även andra

former av gottgörelse till restauranginnehavare vid utskänkning, såsom

ersättning för havda kostnader och besvär, avlöning o. s. v.

Reservanterna uttala, att ett stadgande, varigenom -—- i huvudsaklig överensstämmelse

med bestämmelserna i 25 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen

— föreskrives, att vid överlåtelse av utskänkningstillstånd skola

stadgas sådana villkor, att tillståndsinnehavarens ekonomiska fördel sd långt

ske kan ej göres beroende på myckenheten av utskänkta spritdrycker och

starkare viner, synes kunna giva stöd icke blott för en beskäring av restauratörernas

utskänkningsvinster utan även för en fullständig avveckling av

desamma. Det synes reservanterna därför knappast påkallat att förorda

annan lydelse av hithörande bestämmelser än revisionen föreslagit. För den

händelse nyss angivna tolkning emellertid ej skulle anses äga giltighet, föreslås

ett stadgande i 3 kap. 16 § därom, att vid överlåtelse av utskänkningstillstånd

sådana villkor skola föreskrivas, att innehavaren icke erhåller någon

vinst å utskänkningen av spritdrycker och starkare viner. Denna bestämmelse

kompletteras av en föreskrift i promulgationsförordningen om rätt

till utskänkningsvinst med ett för varje år minskat belopp under en tid av

25 år, räknat från och med dagen för försäljningsförordningens ikraftträdande.

Enär ifrågavarande bestämmelser avse endast den överlåtna utskänkningen,

förutsätta reservanterna, att kontrollstyrelsen utövar tillsyn över den

utskänkning, som systembolagen bedriva å egna eller enskilda restauranger,

så att icke någon utskänkningsvinst överföres till restaurangrörelsen. Även

i detta fall förutsättes emellertid den nuvarande ordningen böra avvecklas

successivt i överensstämmelse med vad som föreslagits beträffande den överlåtna

utskänkningen.

Herr Englund uttalar (sid. 508 och 509) i avseende å det monopolvärde,

som får anses förenat med en rätt till utskänkning, att detta värde endast

sällan torde sammanfalla med kostnaderna för utskänkningen. Ofta torde

monopolvärdet vara avsevärt större, och det är då tillbörligt, att restauratören

— som bör lia att försälja spritdrycker till inköpspris — ålägges utgiva

viss ersättning för utskänkningsrätten. I andra fall torde monopolvärdet

icke uppgå till ett belopp, svarande mot kostnaderna för utskänkningen, och

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

153

visst bidrag bör i sådant fall lämnas till täckande av omkostnaderna. I enlighet

härmed borde anbud få avgivas å övertagandet av rätt till utskänkning

med angivande av det vederlag, som kunde betingas eller bjudas. Även

med en anordning av nu angivet slag skulle emellertid, enligt vad reservanten

vidare anför, restauratörernas möjlighet att tillgodogöra sig indirekt

utskänkningsvinst lämnas obeskuren. Ett önskemål att helt utestänga möjligheten

till dylik vinst skulle kunna uppfyllas endast under förutsättning,

att systembolagen själva handha all restaurangrörelse. För egen del skulle

reservanten ha önskat en starkare begränsning av restaurangantalet och ett

överförande av restauranger från enskild drift till systembolagen i större

omfattning än revisionen föreslagit. I sådant syfte förordar reservanten, att

i författningen införes en föreskrift av innebörd, att bolag, därest det överhuvud

driver restaurangrörelse på viss ort, om icke synnerliga skäl för undantag

föreligga, skall vara skyldigt att driva i varje fall någon restaurang

på orten. I övrigt finner reservanten fördelar stå att vinna genom en inlösen

av restauranger och ett nedläggande av det överflödiga antalet inlösta

restauranger.

Herr Ljungdahl (sid. 530—532) yttrar bland annat, att han icke delar majoritetens

åsikt att vinstkvantitetsystemet skulle i nämnvärd grad ha underlättat

genomförandet av måltidstvång och vissa andra restriktioner. Den enda

verkliga effekten av detta system synes reservanten ha varit, att det minskat

restauratörernas inkomster, ett resultat som förefaller reservanten tvivelaktigt

ur nykterhetssynpunkt. Ehuru reservanten sålunda icke funnit något

mera giltigt skäl att fasthålla vid vinstkvantitetsystemet, anser han den bakomliggande

principen vara så viktig, att man ej gärna bör frångå densamma.

Då de av revisionen föreslagna förbättringarna ingiva förhoppningar örn att

man skall kunna få ut ur vinstkvantitetsystemet vad man från början velat

ernå, säger sig reservanten därför vilja biträda förslaget. Därest dessa förhoppningar

emellertid ej skulle infrias, bör systemet slopas, ju förr desto

hellre. Eventuellt inträdande olägenheter böra i så fall förebyggas genom prisförhöjningar.

Beträffande den i förslagets 5 kap. 8 § stadgade åldersgränsen för utskänkning

föreslås av herrar Johanson och Ljunggren en ändring av innebörd, att

utskänkning ej må äga rum till den, som kan antagas ej ha fyllt 21 år (sid.

549).

I fråga örn stadgandet i förslagets 5 kap. 3 § angående utskänkning i samband

med offentliga tillställningar av skilda slag uttalar herr Bernström (sid.

543), att bestämmelser härutinnan icke vidare torde vara erforderliga i befraktande

av att ordningsmaktens och de nykterhetsvårdande organens skyldigheter

och befogenheter numera äro så vidsträckta och noggrant reglerade,

att sådant missbruk, som stadgandet avser att förebygga, knappast längre kan

tänkas förekomma.

Herrar Englund, .Johanson och Ljunggren föreslå (sid. 588—590) sådan

ändring av berörda stadgande, att medgivande av rätt till utskänkning i sam
-

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

band med offentlig danstillställning ej må lämnas med mindre omständigheterna

äro sådana, att synnerliga skäl föreligga, varjämte medgivandet bör

kunna avse utskänkning endast vid enstaka danstillställning. Beträffande

de skäl, som åberopas till stöd för en sådan skärpning, torde jag få hänvisa

till betänkandet.

Vad angår stadgandet i 5 kap. 5 § 2 mom. angående tillåtelse att i vissa

falla förtära spritdrycker å lokaler för utskänkning av vin föreslås av herrar

Bårg, Johanson och Ljunggren (sid. 564 och 565), att detta stadgande skall

utgå ur förslaget. Reservanterna anföra härutinnan:

Att efterlevnaden av gällande bestämmelser i detta ämne ingalunda är tillfredsställande

är känt. Dock hålla vi före, att de överträdelser, som ske, endast

i mindre mån härröra från personer, som för längre tid äro inackorderade

å hotell och pensionat utan spritutskänkning. De flesta fall förekomma säkerligen

i samband med tillfälliga besök å sådana ställen av sällskap, där någon

enligt överenskommelse är försedd med spritdrycker. Ofta torde sådant

förfarande äga rum vid festtillställningar, bröllop, begravningar o. d. Från

restauranghåll har också påtalats, att denna form för »utskänkning» praktiseras

även å vissa lokaler, där icke ens vinutskänkning är tillåten, i en för den

legala utskänkningsrörelsen menlig omfattning. Härvid bör även den omständigheten

beaktas, att utminuterade spritdrycker på detta sätt realiter utskänkningsvis

konsumeras utan att för sådan konsumtion fastställd skatt utgår.

Vi betvivla starkt, att den föreslagna möjligheten till dispens i vissa fall

från det allmänna förbudet mot dylik spritförtäring kommer att medföra goda

verkningar i fråga om respekt för det kvarstående förbudet mot dylik förtäring.

Tvärtom synes det ligga nära tillhands att antaga, att den uppmjukning

som förbudsbestämmelsen skulle få genom undantagsstadgandet, kommer

att leda till ytterligare minskad aktning för denna bestämmelse och därigenom

underhålla en ordning, som kan leda till dess fullständiga upphävande.

Ett frigivande av »fickflasksystemet» å allmänna serveringslokaler såsom kaféer

o. d. skulle dock innebära sådana vådor för nykterhet och ordning, att

detta icke bör riskeras. Vi föreställa oss också, att om medgivanden av föreslagen

art börja givas för vissa hotell och pensionat, det i praktiken knappast

låter sig göra att begränsa detta till enstaka undantagsfall, utan att sådana

medgivanden måste bliva ganska allmänna. Det bör även uppmärksammas,

att den föreslagna bestämmelsen endast kräver hörande av magistrat eller

kommunalnämnd — icke medgivande — och varken hörande eller medgivande

av de myndigheter, som äga avgörande inflytande vid beviljande av tillstånd

till utskänkning.

Herr Bernström uttalar (sid. 543), att det i förevarande stadgande upptagna

villkoret, att utskänkning av spritdrycker ej äger rum å orten, är obilligt

samt ägnat att väsentligen motverka syftet med undantagsbestämmelsen. Detta

villkor föreslås följaktligen skola uteslutas ur författningstexten.

Yttrandena.

Mot förslaget örn bibehållande i princip av den kommunala vetorätten

i fråga om utskänkningen ha erinringar framställts blott

i ett fåtal yttranden.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

155

Länsstyrelsen i Blekinge län uttalar, att förslaget härutinnan måste anses

orimligt när det gäller större och medelstora samhällen samt att, om konsekvenserna

av förslaget dragas fullt ut, det skulle kunna hända, att ett helt

län blir »torrlagt». Länsstyrelsen förordar fördenskull en viss inskränkning

i vetorätten, exempelvis i stil med bestämmelserna om turistutskänkning.

Landsf öreningen för folknykterhet utan förbud anser, att rätten att avgöra,

huruvida restaurang får inrättas i ett samhälle, bör ankomma på länsstyrelsen

efter hörande av kommunal myndighet m. fl.

Sveriges centrala hotell- och restaurantförening förordar, att den kommunala

bestämmanderätten skall helt upphöra jämväl i fråga örn utskänkningen

och kommunernas befogenhet inskränkas till att avgiva yttranden. Föreningen

gör gällande, att företag med kombinerad hotell- och restaurangrörelse

— vilka äro flera än företag med enbart restaurangrörelse — söka sin publik

endast undantagsvis från hemtrakten samt att detsamma oftast gäller även

företag av sistnämnda slag. Samma skäl, som föranlett revisionen att föreslå

ett avsteg från principen örn kommunernas vetorätt beträffande turistorter,

kunna alltså enligt föreningens åsikt åberopas till stöd för den kommunala

vetorättens upphörande beträffande utskänkningen överhuvud.

Jämväl länsstyrelsen i Östergötlands län samt några polismyndigheter framställa

vissa erinringar i anledning av förslaget i denna del.

I fråga örn tillståndsför farandet ansluter sig länsstyrelsen i

Blekinge län till herr Ljungdahls reservation samt uttalar, att revisionens

förslag synas vara alldeles onödigt tillkrånglade och omständliga.

Länsstyrelsen i Stockholms län gör gällande, att anledning ej föreligger, att

på sätt revisionen föreslagit, bestämma vissa tider, inom vilka ansökan örn

årsutskänkning skall göras för att kunna upptagas till prövning. Dylika rent

formella och av behovet icke påkallade föreskrifter äro, enligt vad länsstyrelsen

finner erfarenheten ha visat, endast ägnade att väcka irritation, därest något

förbiseende skulle ifrågakomma vid deras iakttagande. Anmärkning mot

bestämmelserna örn ansökningstider framställes jämväl av Sveriges centrala

hotell- och restaurantförening.

Av kontr allsty reisen ävensom i några andra fall framhålles, att det icke kan

anses erforderligt att, på sätt föreslagits, systembolagens initiativrätt i fråga

om tillstånd till utskänkning i vissa fall skall vara beroende av framställning

från de kommunala myndigheterna, enär dessa i allt fall äga begagna sin

vetorätt.

l ill vissa av de erinringar, som i övrigt framställts mot förslaget i förevarande

delar, skall jag senare återkomma.

Förslaget örn turistutskänkning har i stort sett hälsats med tillfredsställelse

i yttrandena. Förslaget avstyrkcs helt endast av länsstyrelsen

i Västerbottens län, landstingets förvaltningsutskott i samma län, stadsfullmäktige

i Eksjö, Kristianstad, Kungälv, Strömstad och Örnsköldsvik, kommunalfullmäktige

i Riittvik, Nvkterhetsfolkets landsmöte, nykterhetsnämnder
-

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

nas centralkommitté och ett 10-tal andra nykterhetsnämndssammanslutningar

ävensom i ytterligare ett eller annat fall.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anför:

Det avsteg från likformigheten, som revisionen föreslår genom undantagsbestämmelsen

rörande turisthotellen, kan icke anses lämpligt. Visserligen har

revisionen icke kunnat undgå att finna, att överträdelser kunna ifrågakomma,

och den har därför sökt skapa garantier mot missbruk. Länsstyrelsen

måste beteckna dessa garantier såsom ohållbara. Det kan för övrigt icke

vara lämpligt att göra landsbygdens vägar osäkrare än de redan äro genom

att bereda turistande bilsällskap de ökade tillfällen till berusning, som enligt

förslaget böra kunna inrättas till och med mot ortsrepresentationens och ortsmvndigheternas

uttalade mening.

Nykterhets folkets landsmöte har uttalat liknande synpunkter med tillägg,

att turisternas dryckesvanor icke rimligen kunna tillmätas större hänsyn än

den bofasta befolkningens önskan att undanröja rusdrycksbruket från det

offentliga livet på hemorten.

Länsstyrelsen i Jönköpings lån giver uttryck åt en viss tvekan örn förslagets

lämplighet såvitt angår annan ort än hälsobrunn och kurort; enligt länsstyrelsens

uppfattning vore önskvärt antingen att begreppet »allmän betydelse»

närmare beskreves eller ock att i lagtexten angåves, att turistutskänkning endast

undantagsvis må meddelas.

Å andra sidan finner länsstyrelsen i Älvsborgs län villkoret att utskänkningen

anordnande skall anses vara av allmän betydelse böra bortfalla.

Av kontrollstyrelsen, socialstyrelsen, Överståthållarämbetet och samtliga

länsstyrelser ävensom i ett stort antal andra yttranden framställas vidare anmärkningar

mot det i förslaget upptagna villkoret, att turistutskänkning skall

kunna avse allenast gäst, nied vilken avtal om bespisning träffats för minst tre

dagar. Sagda villkor finnes allmänt bliva svårt att upprätthålla, samt vara

ägnat att väcka irritation. I några fall framhålles också, att villkoret måste

anses så mycket mindre berättigat som motsvarande restriktioner ej avses

skola förekomma å turistorter, där utskänkningsrätt upplåtits med kommunens

samtycke.

Av skäl, som nu berörts, tillstyrkes en jämkning i överensstämmelse med

vad som förordats av herrar Bernström och Beskow av bland andra sju länsstyrelser,

Systembolagsföreningarnas förtroendenämnd, Landsf öreningen för

folknykterhet utan förbud och Svenska kurort föreningen.

Nio länsstyrelser, Sveriges centrala hotell- och restaurant före ning, Svenska

trafikförbundet, Systembolagens personalförening m. fl. anse, att ifrågavarande

bestämmelse helt bör utgå ur förslaget; i vissa av dessa yttranden framhålles

därvid, att Kungl. Majit i allt fall skall äga bestämma erforderliga villkor.

Kontrollstyrelsen uttalar, att bestämmelsen antingen bör utgå ur författningen

— i vilket fall det överlämnas åt Kungl. Majit att vid meddelande av

tillstånd stadga nödiga villkor —- eller ock ersättas med en smidigare och mera

allmänt hållen bestämmelse. Därest det senare alternativet anses vara att

föredraga, finner styrelsen det vara tillfyllest att begränsa utskänkningsrätten

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

157

att avse »utskänkning till fasta gäster i samband med servering av verklig måltid»

samt att i författningen eller motiven definiera begreppet fast gäst såsom,

förslagsvis, »sådan från annan ort ankommen gäst, som genom avtal örn

bespisning och nattlogi får anses vara boende å etablissemanget eller i av ledningen

för detsamma förhyrda bostäder».

Länsstyrelsen i Södermanlands län föreslår, att utskänkningen skall förklaras

avse »gäst, med vilken avtal om bespisning träffats för minst tre dagar

eller som äger hemvist utom kommunen — eventuellt område som i tillståndsbeviset

angivits — samt antingen haft härbärge å hotellet eller pensionatet

under nästföregående natt eller ock där beställt härbärge för nästföljande

natt under sådana omständigheter, att det kan antagas som visst, att

detsamma kommer att av gästen utnyttjas».

Länsstyrelsen i Västmanlands lån tillstyrker, att utskänkningen förklaras

skola avse »resande och av dem inbjudna gäster».

Polischefen i Sala anser, att avtal örn bespisning för två dagar bör kunna

godtagas i förevarande hänseende.

Svenska trafikförbundet som på sätt förut anmärkts föreslagit, att ifrågavarande

villkor skall utgå ur författningstexten, anför bland annat:

Det må till att börja med beaktas, att särskilt avtal om bespisning i regel

icke göres med en hotellgäst. Gästen tager in på hotellet eller pensionatet,

antingen efter förut gjord beställning, som väl i allmänhet beträffande de

avsedda etablissemangen innefattar »full pension», d. v. s. logi och mat, varvid

antalet uppehållsdagar någon gång — men ofta ej -— uppgives, eller också

anländer gästen till etablissemanget utan förut given beställning, vilket förfaringssätt

med ökad användning av motorfordon torde bliva allt vanligare.

Särskilt bespisningsavtal kan naturligtvis förekomma, därest gästen bor privat

men inackorderar sig i maten å någon restaurang. Beträffande utlänningar

torde detta dock höra till undantagen.

Förbundet anser sig jämväl böra erinra om, att utländska resebyråföretag

i betydande utsträckning anordna dels sällskapsresor till Sverige och dels

s. k. pauschalresor, där resenärernas uppehåll (rum, mat och utfärder m. m.)

likvideras genom till resebyrån förutbetalda kuponger. Uppehållstiden å

varje plats, som besökes under åsyftade resor, är i regel kort. Den varierar

från några timmar till ett par, tre dagar. Dylika resenärer utgöra ett betydande

antal av de utländska turister, som särskilt under sommarsäsongen

besöka vårt land. Missnöje hos resenärerna med därav följande reklamationer

och klagomål hos resebyråerna är ej ägnat att främja denna mycket

vanliga form av det internationella reselivet, och gästens missnöje mot det

sätt, på vilket han ansett sig ha blivit bemött, drabbar slutligen Sverige.

Även det fallet torde kunna inträffa, att en grupp utländska gäster, med

vilka bespisningsavtal upprättats, under uppehållet å orten anlitat där boende

personer som sakkunniga vägledare i vetenskapligt, kulturellt eller turistiskt

avseende och i anledning därav vilja avtacka sina svenska vänner

vid ett samkväm å hotellet. Utskänkning finge då äga rum till främlingarna

enligt tredagarsavtalet men icke till deras svenska gäster. Detta torde knappast

vare sig för främlingarna eller för vederbörande svenskar framstå såsom

en berättigad restriktion.

Mot förslaget framställes i övrigt av länsstyrelsen i Malmöhus län den anmärkningen,

att det ej kan anses tillfredsställande att tillstånd till turist
-

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

utskänkning ej skall kunna lämnas med mindre kommunens avstyrkande

beslut vunnit laga kraft. Enligt länsstyrelsens mening bör åt Kungl. Maj:t

kunna överlämnas jämväl att interimistiskt bevilja tillstånd till utskänkningen.

1 fråga om restaurangrörelsens uppdelning mellan

systembolag och enskilda restauratörer framställas i

några utlåtanden erinringar mot den ståndpunkt, som revisionen härutinnan

intagit.

Länsstyrelsen i Kalmar län finner med hänsyn till den dubbelställning

systembolagen intaga såsom dels konkurrenter i förhållande till de enskilda

restauratörerna, dels ock bestämmande och kontrollerande organ, att det bör

förbjudas bolagen att driva restaurangrörelse av s. k. första och andra klass.

En liknande ståndpunkt intager jämväl länsstyrelsen i Blekinge län, som

uttalar sin anslutning till herr Bernströms reservation i förevarande avseende.

Länsstyrelsen i Hallands lån finner det i vissa fall betänkligt, att systembolagen

få engagera sig i restaurangrörelse av högre klass.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför:

Systembolagens nuvarande befogenhet att driva restaurangrörelse av

högre klass bör inskränkas. Kan denna begränsning endast åstadkommas

genom ett förbud för bolagen att driva sådan rörelse, bör ett sådant förbud

utfärdas. Emellertid torde denna utväg, såvitt möjligt, böra undvikas.

Systembolagen synas nämligen genom att driva kombinerad hotell- och restaurangrörelse

på vissa platser kunna verksamt bidraga till förbättrade förhållanden

för de resande, vilket ju ogärna bör hindras. Vad som bör förhindras

är att goda eller tillfredsställande hotellförhållanden på en plats ekonomiskt

undermineras genom restaurangkonkurrens från bolagens sida.

Länsstyrelsen i Norrbottens län uttalar:

Det får väl icke anses utan vidare klart att förbehållande åt systembolagen

att driva rörelsen på restaurangernas billigare avdelningar skall vara nödvändigt

för säkrande av dessas rätta utveckling. En dylik monopolism synes

tvärtom vara av tvivelaktigt värde. Såvitt känt är har icke de enskilda restauratörernas

handhavande av dessa enklare näringsställen berättigat till annan

förmodan än att den fria konkurrensen på detta område skulle verka till

godo för rörelsen i fråga.

Samma uppfattning uttalas jämväl av länsstyrelsen i Jönköpings lån.

Sveriges centrala hotell- och restaurantförening vidhåller sin inför revisionen

framförda mening, att restaurangrörelse av högre klass bör helt förbehållas

de enskilda restauratörerna. Vad särskilt angår s. k. bakfickor och

andra annex till restauranger av högre klass hävdar föreningen, att dessa annex

ha en stor uppgift att fylla, att de icke i något fall äro att hänföra till

folkrestauranger samt att de alltjämt böra förbehållas de enskilda restauratörerna.

Även landsf öreningen för folknykterhet utan förbud framställer erinran

mot att rörelsen å s. k. bakfickor skulle omhändertagas av systembolagen.

Styrelsen för Sveriges motboksinnehavares riksorganisation säger sig, om

än med tvekan, vilja avstå från att framställa invändningar beträffande med
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 242.

159

givandet för systembolagen att driva folkrestauranger av tredje klass. Däremot

avråder styrelsen bestämt från förslaget att systembolagen även eljest

skulle få bedriva restaurangrörelse och därmed sammanhängande verksamhet.

Styrelsen finner det kunna befaras, att allt enskilt initiativ och all enskild

verksamhet på förevarande område skulle efterhand förkvävas, samt

gör gällande, att erfarenheten visat att systembolagen icke äro kompetenta

att handha restaurangrörelse av högre klass.

Liknande erinringar som de nu berörda ha framställts jämväl i några

andra yttranden.

Systembolagsföreningarnas förtroendenämnd uttalar, att förslaget tydligt

bör giva uttryck åt den av revisionen framförda meningen, att restauranger

av högre klass i allmänhet böra drivas av enskilda näringsidkare och att

systembolagens restaurangrörelse i första hand bör avse folkrestaurangerna.

Nämnden finner det vidare vara obehövligt, att systembolag skall ha att inhämta

kontrollstyrelsens samtycke till drivande av annan restaurangrörelse

än sådan av högre klass.

Ngkterhetsfolkets landsmöte har funnit det angeläget, att hela rusdrycksutskänkningen

efterhand överföres till företag, i vilka enskild vinst är utesluten.

I likhet med herrar Bernström och Beskow ha vidare, bland andra, åtta

länsstyrelser funnit hinder ej böra möta mot överlåtelse av tillstånd till turistutskänkning.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför i sådant hänseende:

Då, såvitt länsstyrelsen förstår bedöma, det ur olika synpunkter torde vara

bäst och riktigast, att hotell- och pensionatrörelsen å turist- och kurorter

fortfarande såsom hittills överlåtes åt den enskilda företagsamheten, synes

stadgandet, att ifrågavarande utskänkningsrörelse uteslutande skall förbehållas

systembolag, icke böra lagfästas. Varken nykterhetsintresset eller något

annat allmänt intresse torde ha något att vinna därpå. Då för övrigt

även länsstyrelse skall äga bevilja tillstånd till utskänkning jämväl å turisteller

kurort, nämligen, för det fall att vederbörande kommunalfullmäktige tillstyrkt

ansökningen därom, samt förslaget icke innehåller förbud mot överlåtelse

av sådan utskänkningsrätt, synes följden bliva att en del turisthotell

med utskänkningsrätt komma att drivas av enskilda under det att vid andia

dylika hotell rörelsen uteslutande skall tillkomma vederbörande systembolag.

En sådan olikhet på förevarande område är emellertid enligt länsstyrelsens

förmenande icke lämplig. Syftet med det ifrågasatta stadgandet, nämligen

avvisande av sådana intressen, som äro inriktade på direkt vinst av utskänkningsrörelsen,

synes bättre och enklare kunna nås genom en bestämmelse

om borttagande för den s. k. turistutskänkningen av »vinstkvantitet» för vederbörande

restauratör.

Å andra sidan uttalar kontrollstyrelsen, att det ifrågasatta förbudet mot

överlåtelse av tillstånd till turistutskänkning måste anses välbetänkt och att

detsamma för styrelsens del utgjort en förutsättning för dess tillstyrkan avbestämmelser

örn turistutskänkning.

Vad angår förslaget örn inrättande av en särskild riksnämnd för prövning

av frågor, som avses i 3 kap. 15 § av revisionens förslag, framhåller

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Överståthållarämbetet att det får anses tveksamt, om en dylik nämnd verkligen

skall behöva tillskapas. Det synes ämbetet kunna antagas, att frågor i

vad mån en restaurang skall anses såsom folkrestaurang eller icke böra kunna

avgöras med ledning av den praxis härutinnan, som redan utbildats. I

fall, där tvekan eventuellt uppkommer, synes det ligga närmast tillhands, att

överlåtelse icke äger rum.

Jämväl länsstyrelsen i Blekinge län anser den föreslagna riksnämnden obehövlig

samt uttalar, att dess funktioner säkerligen kunna anförtros åt redan

befintliga organisationer eller myndigheter.

Sveriges centrala hotell- och restaurantförening framhåller, att det visserligen

icke bör vara förenat med någon svårighet att avgöra, huruvida en

restaurang är att beteckna såsom folkrestaurang eller icke, men att föreningen

ej har något att invända mot inrättande av en riksnämnd för prövning

av dylika frågor, förutsatt att den enskilda restaurangnäringen blir tillräckligt

representerad i en sådan nämnd.

I fråga om den ersättning, som enligt förslagets 3 kap. 15 § 2 mom.

skulle kunna utgå i händelse överlåtelse av utskänkningsrätt

icke förnyas, anför Sveriges centrala hotell- och restaurantförening, att

rättvisa och billighet torde kräva att en var, som utan eget förvållande vägras

förnyad överlåtelse, bör tillerkännas skälig ersättning, vilken icke i något

fall bör understiga den direkta förlusten. Dylika ersättningsfrågor böra behandlas

efter objektiva grunder och under beaktande av vad som i det särskilda

fallet kan anses skäligt. Då en restauratör under ifrågavarande omständigheter

i de flesta fall torde vara i behov av kontant likvid, finner föreningen

det vidare icke vara lämpligt, att ersättning såsom föreslagits skulle

kunna utgå i form av preferensaktier i restaurangbolag.

Kontrollstyrelsen framhåller, att ersättningsskyldigheten aktualiseras endast

i de fall, då överlåtelse vägrats av systembolaget, men däremot icke kan

ifrågakomma vare sig då restauratören frivilligt frånträder en utskänkningsrätt

eller då hinder för fortsatt utövande av dylik rätt inträder på grund av

något förhållande, varöver bolaget icke kunnat råda. För den händelse den

föreslagna författningstexten skulle giva anledning till tvekan härutinnan,

finner styrelsen, att orden »icke meddelas» kunde utbytas mot ordet »vägras»

eller mot orden »icke medgives».

Stadsfullmäktige i Uddevalla finna det överhuvud betänkligt, att systembolag

skall kunna åläggas utgiva ersättning i förevarande hänseende.

I åtskilliga yttranden, bland annat av kontrollstyrelsen, Överståthållarämbetet

och 13 länsstyrelser, förordas i anslutning till förut omförmälda reservation

av herrar Beskow och Gräslund, att fastställelse å avtal örn

överlåtelse av utskänkningstillstånd skall meddelas av

länsstyrelsen. Som motiv ha härvid, utöver vad reservanterna i saken anfört,

åberopats, bland annat, länsstyrelsernas större ortskännedom, deras skyldighet

att öva kontroll över utskänkningens behöriga och lämpliga bedrivande

samt risken för opåkallad dubbelbehandling av frågan med därav följande

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242. 161

omgång och tidsutdräkt vid fastställelseprövningens överlämnande åt ett centralt

ämbetsverk.

Kontrollstyreisen anför:

Styrelsen finner visserligen revisionens hänvisning till styrelsens större

möjligheter att lära känna landets restauratörkår välgrundad. Å andra sidan

vill emellertid styrelsen, inför den från flera håll framförda oppositionen mot

revisionens förslag på förevarande punkt, framhålla, att styrelsen, som finner

fördelar och nackdelar av den nuvarande ordningen väga tämligen jämnt med

fördelar och nackdelar av revisionens förslag, för sin del intet har att invända

mot, att fastställelse å överlåtelseavtal även i fortsättningen meddelas av

länsstyrelserna. Styrelsen erinrar om att fråga om överlåtelse i första hand

kommer upp till handläggning inom vederbörande systembolag, och håller

för sannolikt, att i de fall, då tvekan kan råda rörande ifrågasatt utskänkningsinnehavares

lämplighet, kontrollstyrelsen genom bolagets försorg kommer

att bliva satt i tillfälle att, innan överlåtelseavtal träffas, pröva denna

fråga. Kontrollstyrelsen förutsätter emellertid, att därest länsstyrelserna sålunda

bibehållas vid befogenheten att fastställa överlåtelseavtal, skyldighet

stadgas att lämna kontrollstyrelsen underrättelse om varje av sådan myndighet

träffat avgörande i dylik fråga.

I åtskilliga yttranden uttalas vidare, att därest på länsstyrelsen skall ankomma

att meddela fastställelse å avtal om överlåtelse, det också bör tillkomma

länsstyrelsen att förordna örn upphörande av sådant avtal

i fall, som avses i 3 kap. 19 § 2 mom. revisionens förslag.

Kontrollstyrelsen säger sig ej ha någon erinran mot en dylik ändring, förutsatt

att fastställelse å avtalen skall meddelas av länsstyrelsen samt att länsstyrelsen

ålägges lämna kontrollstyrelsen meddelande om beslut av ifrågavarande

slag.

Revisionens förslag rörande de enskilda restauratörernas direkta

vinst å utskänkningen tillstyrktes — i flertalet fall dock

med den modifikation, som förordats av herrar Beskow och Gräslund —

av bland andra kontrollstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Gotlands

och Gävleborgs län, Systembolagens personalförening, landsföreningen

för folknykterhet utan förbud samt, med vissa erinringar, Systembolagsföreningarnas

förtroendenämnd. En successiv avveckling i enlighet med vad

som föreslagits av herrar Bärg, .Johanson och Ljunggren förordas av länsstyrelsen

i Kopparbergs län, stadsfullmäktige i fyra städer, Nykterhetsfolkets

landsmöte, nykterhetsnämndernas centralkommitté och åtta sammanslutningar

av nykterhetsnämnder samt jämväl eljest i några yttranden. Rätt för

restauratörerna att tillgodonjuta vinst enligt andra grunder än vinstkvantitetsystemet

förordas slutligen av länsstyrelserna i Blekinge och Västernorrlands

län ävensom Sveriges centrala hotell- och restaurantförening, Svenska

trafikförbundet, styrelsen för Sveriges motboksinnebavares riksorganisation

och några polismyndigheter.

Några andra synpunkter än de av revisionen och förenämnda reservanter

berörda lia i stort sett icke framkommit i de yttranden, som innefatta ett tillstyrkande

av revisionens eller reservanternas förslag i förevarande hänse
Bihanq

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 242.

11

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

ende. På sätt nyss anmärkts lia emellertid vissa erinringar framställts av

Systembolags föreningarnas förtroendenämnd. Nämnden anför sålunda bland

annat:

Nämnden är väl medveten om huru svårlöst frågan rörande det privatekonomiska

intresset i utskänkningsrörelsen är. Man skulle till och med måhända

kunna våga det påståendet, att en logiskt hållbar lösning endast kan

vinnas på endera av tvenne vägar, nämligen antingen därigenom, att restauratörerna

tillerkännas vinst på all försäljning av spritdrycker och viner eller

ock därigenom, att det privatekonomiska intresset inom utskänkningsrörelsen

helt avvecklas. Enighet torde emellertid icke kunna uppnås om något

av dessa alternativ. Med hänsyn härtill och då nämnden även för sin del

måste medgiva, att de invändningar, som resas mot de här antydda bägge

alternativen, i och för sig måste tillerkännas ett ganska stort berättigande,

har nämnden, om än med beklagande och trots att nämnden är väl medveten

om de brister av olika slag, som vidlåda vinstkvantitetsystemet i dess nuvarande

utformning, principiellt funnit sig böra tillstyrka revisionens förslag

sådant detta närmare utvecklas i revisionens motivering.

Revisionen har förutsatt, att vid övergången till den nya ordningen en generell

reglering av restaurangernas vinstkvantiteter skall äga rum. Som grund

har revisionen härvid ansett böra läggas för varje enskild restaurang dess

genomsnittliga utskänkning med direkt utskänkningsvinst under ett visst

antal år. Nämnden har icke kunnat finna denna anordning fullt lämplig.

Vid de vinstkvantitetsregleringar, som under senare år ägt rum, har hänsyn

i stor utsträckning tagits till förhållandet mellan restaurangernas omsättning

av mat och liknande varor och den egentliga utskänkningen. Vidare ha

restaurangernas prisklass, deras storleksordning, deras löneutgifter o. s. v. tagits

i beaktande. Även örn nämnden icke ansett, att man direkt i förordningen

bör hänvisa till dessa förhållanden, då det otvivelaktigt alltid kan påvisas,

att olägenheter måste vara förbundna med ett alltför stort hänsynstagande

till dessa faktorer, har nämnden dock ansett, att vid den generella omprövningen

dessa faktorer borde tagas med i beräkningen och ej blott den

faktor, nämligen omfattningen av försäljningen med direkt utskänkningsvinst,

till vilken revisionen hänvisat.

I fråga om ordningen för den generella omprövningen har förtroendenämnden

ansett sig kunna ansluta sig till ett av aktiebolaget Stockholmssystemet

framställt förslag. Enligt detta skulle vinstkvantiteterna, innan de slutligt

fastställas av kontrollstyrelsen, förberedande behandlas inom den riksnämnd,

som revisionen ansett böra inrättas för handläggningen av vissa andra frågor.

I denna riksnämnd äro, enligt revisionens förslag, såväl systembolagen som

restauratörerna representerade. Härigenom skulle enligt förtroendenämndens

mening garantier vinnas för beaktande av alla de synpunkter, som

lämpligen böra tagas med i bedömandet vid fastställande av vinstkvantiteterna.

Förtroendenämnden har också ansett, likaledes i överensstämmelse med vad

aktiebolaget Stockholmssystemet föreslagit, att framdeles uppkommande frågor

örn jämkningar av olika restaurangers vinstkvantiteter av kontrollstyrelsen

för förberedande utredning böra hänskjutas till denna riksnämnd. Förtroendenämnden

har härvid förutsatt, att vinstkvantitetsregleringarna under

inga omständigheter böra ifrågakomma oftare än en gång årligen.

I fråga om vinstkvantiteterna för nya restauranger har revisionen icke i

själva lagförslaget intagit några direkta bestämmelser. Av motiveringen

att döma synes revisionen emellertid anse, att en ny restaurang icke borde

kunna erhålla vinstkvantitet annat än genom övertagande av en äldre restaurangs

vinstkvantitet elier viss del av sadan kvantitet.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

163

Nämnden är för sin del av den meningen, att den av revisionen företrädda

uppfattningen på denna punkt, om förhållandena ses på längre sikt, icke är

hållbar. Så småningom skulle genom denna bestämmelses tillämpning olikheter

uppkomma mellan olika restauranger, som skulle innebära, att den ena

restaurangen försattes i ett i konkurrensavseende väsentligt sämre läge än den.

andra. Den good-will, som innehavare av äldre restauranger fått betala vid

övertagandet av dessa restauranger, har säkerligen icke i något fall varit av

sådan omfattning, att den icke efter ett visst antal år måste anses amorterad

genom den direkta utskänkningsvinst, som dessa restauratörer erhållit. När

så skett, föreligger uppenbarligen icke längre något motiv för att dessa restauranger

försättas i en annan ställning än helt nya restauranger. Nämnden

har därför funnit sig böra ansluta sig till den av herrar Beskow och Gräslund

avgivna reservationen och anser sålunda, att man visserligen bör tillmäta

vinstkvantiteterna för nytillkommande restauranger med stor försiktighet och

att höjningar av vinstkvantiteterna i sådana fall böra företagas allenast successivt

och med stor återhållsamhet, men att de dock ej helt böra uteslutas

från möjligheten att erhålla vinstkvantitet för sig fastställda.

Länsstyrelsen i Blekinge län anför:

Avsikten med vinstkvantitetsystemet är ju, att restauratören icke skall ha

särskilt intresse av att utskänkningen blir så omfattande som möjligt. Det

bästa sättet att nå detta syfte samtidigt som restauratören får skälig ersättning

för sitt besvär torde vara att, på sätt ifrågasättes i den av herr Englund avgivna

reservationen, utbyta vinstsystemet mot en med hänsyn till alla inverkande

omständigheter till siffran fastställd gottgörelse för år. I detta sammanhang

tillåter sig länsstyrelsen förklara, att den har svårt att förstå att

det från nykterhetssynpunkt skall kunna framföras någon anmärkning mot

det av revisionen påtalade förhållandet av vinstkvantiteterna för en del restauranger

varit fastställda så, att de icke understigit den faktiska omsättningen.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län uttalar:

Länsstyrelsen anser sig böra ifrågasätta, huruvida vinstkvantitetsystemet

vidare bör bibehållas, då enligt länsstyrelsens förmenande en restaurangägare

icke torde äga möjlighet påverka gästernas spritförtäring. Då härtill kommer,

att restaurangnäringen fullgör en uppgift, vilken synes erhålla allt större betydelse

i det moderna samhället, och det fördenskull är ett önskemål ur allmän

synpunkt, att den höjning av restaurangväsendet i skilda hänseenden, som

pågått sedan lång tid tillbaka, må fortgå och att strävandena i denna riktning

sålunda böra främjas av lagstiftningen, synes det jämväl rimligt att låta

restaurangerna intaga samma ställning som övriga affärsföretag och fördenskull

låta dem få vanlig affärsvinst på allt vad de sälja. Någon risk för att

spritkonsumtionen härigenom skulle komma att ökas till men för det allmänna

nykterhetstillståndet, synes enligt länsstyrelsens förmenande icke föreligga.

Sveriges centrala hotell- och restaurantförening anför bland annat:

Erfarenheten giver klart vid handen, att en mångfald enskilda restaurangföretag,

vilka icke försålt hela sin vinstkvantitet och vilkas vinstintresse sålunda

skulle lia gagnats av en ökning i utskänkningens omfattning, skötts på

ett ur nykterhetssynpunkt tillfredsställande sätt. Föreningen nödgas alltså bestrida

vad revisionen anfört till stöd för sin uppfattning, att det vinstintresse,

som gagnas av ökad utskänkning, bör erhålla minskad betydelse.

Föreningen, som i skrivelse till revisionen bestämt avstyrkt en fortsatt tilllämpning

av systemet med i stort sett godtyckligt avvägda vinstkvantiteter, vidhåller

sin i nämnda skrivelse gjorda framställning, att den enskilde restaura
-

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

tören måtte erhålla skälig handelsvinst på samtliga utskänkta myckenheter

spritdrycker och vin. En sådan ordning kan icke — med ett lagstadgat

och effektivt kontrollerat måltidstvång i samband med utskänkningsmaximering

— på något sätt bliva av nykterhetsskadlig natur. Skulle denna föreningens

framställning icke vinna beaktande, vill föreningen bestämt protestera

mot att revisionens förslag om vinstkvantitetsberäkning antages i oförändrat

skick, enär genomförandet av detta förslag skulle medföra stora ekonomiska

besvärligheter för den enskilda restaurangnäringen. Föreningen tillåter sig

hemställa, att, därest vinstkvantitetsystemet bibehålies, frågorna om vinstkvantitetens

storlek för restaurangerna underkastas en omsorgsfull skälighetsprövning

med hänsynstagande till alla de förhållanden, som föreligga för

varje särskild restaurang. Föreningen, som är väl medveten om de svårigheter

en dylik skälighetsprövning erbjuder, hemställer, att dessa ärenden —

för erhållande av så sakkunnig utredning som möjligt — före avgörandet

hänskjutas till den riksnämnd, revisionen avsett skall inrättas.

Svenska trafikförbundet framhåller, att den viktiga uppgift — bland annat

för det internationella turistlivets befrämjande — som åvilar det svenska

hotell- och restaurangväsendet, kräver att förvärvsmöjligheterna för dessa

företag icke för hårt beskäras. Enligt förbundets mening utgör vinstkvantitetsystemet

en av de till sina verkningar mest betydelsefulla inskränkningarna i

detta hänseende. Förbundet finner det önskvärt, att hotell- och restaurangföretagen

komma i åtnjutande av skälig handelsvinst å alla försålda varor, alltså

jämväl sprit och starkviner, då härigenom större möjligheter skulle förefinnas

att med låga priser å mat, hotellrum och dylika nyttigheter hålla en

tillfredsställande hög standard, ett förhållande som uppenbarligen är ägnat

att befrämja turistfrekvensen. Förbundet vill därför förslagsvis hemställa,

örn ej denna fråga praktiskt kunde lösas så, att ett visst procentuellt tillägg,

eventuellt med fallande skala, medgåves å inköpspriset å alla drycker, som

nu drabbas av ifrågavarande begränsning. Förbundet anmärker, att olägenheter

ur nykterhetssynpunkt ej torde vara att befara vid en sådan lindring,

enär måltidstvång och andra restriktioner förutsättas skola bibehållas.

Styrelsen för Sveriges motboksinnehavares riksorganisation uttalar, att det

är en oundgänglig förutsättning för upprätthållandet och utvecklingen av vår

restaurangkultur att näringens utövare medgivas erhålla skälig vinst å försäljningen

av spritdrycker och vin. Styrelsen anser, att den enskilda restaurangdriften

i vår tid knappast giver anledning till berättigade anmärkningar i

nykterhetshänseende, i varje fall i vida mindre grad än den av systembolagen

bedrivna restaurangrörelsen. I den mån det privata vinstintresset anses böra

begränsas, finner styrelsen detta kunna ske på ett betydligt enklare och mera

rättvist sätt än genom vinstkvantitetsystemet, exempelvis genom progressiv beskattning

av restauratörernas förtjänst å spritdrycker och vin.

Mot bestämmelsen i 3 kap. 17 § av revisionens förslag angående klagan

i frågor om överlåtelse av utskänkningstillståndm. m.

eriniar länsstyrelsen i Blekinge län, att klagan synes böra föras hos länsstyrelsen,

ej såsom föreslagits, hos kontrollstyrelsen.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

165

De viktigaste erinringar, som i yttrandena anförts beträffande förslagets bestämmelser

om måltidstvånget, ha omnämnts i annat sammanhang.

Härutöver må anmärkas, att i vissa utlåtanden framställts önskemål om att i

varje fall mindre kvantiteter oblandade spritdrycker, såsom punsch eller likör,

finge serveras utan samband med måltid. På några håll föreslås härvid, att

kontrollstyrelsen skall äga medgiva sådant undantag från måltidstvånget, i

andra fall förordas, att den ifrågasatta lättnaden skall gälla beträffande restauranger

av s. k. första klass eller efter viss tidpunkt på dagen. Yrkanden i

nu angiven riktning ha framställts av bland andra Överståthållarämbetet,

länsstyrelsen i Kristianstads län, stadsfullmäktige i Stockholm, Strängnäs och

Kristianstad samt landsfogden i Blekinge län.

Länsstyrelsen i Gotlands lån finner det icke erforderligt att upprätthålla

måltidstvånget beträffande starka viner samt framhåller såsom ett allmänt

önskemål beträffande utskänkningen, att av kontrollstyrelsen eller eljest utfärdade

detaljbestämmelser örn möjligt göras enhetliga och ej för tillkrånglade

samt att man ej går längre än som ur nykterhetssynpunkt är oavvisligen

nödvändigt.

Å andra sidan uttalar Sy st emb olag sförening arnäs förtroendenämnd, att lättnader

av nu antytt slag allenast skulle ytterligare försvåra den redan nu besvärliga

och delvis bristfälliga kontrollen över utskänkningsbestämmelsernas

handhavande.

Landsf öreningen för folknykterhet utan förbud, som tillstyrker måltidstvångets

bibehållande, finner det olämpligt, att konditorivaror i vissa fall skola

få ersätta lagad mat vid utskänkning av vin.

Polischefen i Östersund anser det otillfredsställande att detaljbestämmelser

om måltidspris m. m. alltjämt skola utfärdas av kontrollstyrelsen, enär allmänheten

med en sådan ordning fortfarande kommer att i stort sett vara hänvisad

till hotellbetjäningens uppfattning om vad som skall anses vara tillåtet

eller ej. Föreskrifter av förevarande slag föreslås därför skola intagas i förordningen

eller ock efter kontrollstyrelsens hörande, utfärdas av Kungl. Maj:t.

Jämväl länsstyrelsen i Gävleborgs län framställer erinringar av liknande innebörd.

Vad angår förslaget om begränsning av utskänkningskvantiteterna

uttalar länsstyrelsen i Blekinge län, att bestämmanderätt härutinnan

icke bör tillkomma kontrollstyrelsen utan en fullständigare regelgivning

ske i författningstexten. Jämväl Sveriges hotell- och restaurangpersonals

förbund giver uttryck åt samma uppfattning.

Sveriges centrala hotell- och restaurantförening finner, att de nuvarande utskänkningskvantiteterna

blivit för knappt tillmätta samt att detta förhållande

bör beaktas i samband med genomförandet av en ny försäljningslagstiftning.

De föreslagna inskränkningarna i kommunernas befogenhet

att föreslå villkor i avseende å utskänkningens anord
-

s. 166 Kontrollera mot PDF

166 Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

nande och handhavande ha föranlett särskilda uttalanden endast i

ett fåtal fall.

Stadsfullmäktige i Örnsköldsvik samt landstingets förvaltningsutskott i

Jämtlands län avstyrka varje inskränkning i förevarande hänseende.

Stadsfullmäktige i Trollhättan finna förslaget otillfredsställande i vad kommunernas

befogenhet att inverka bestämmande på utskänkningsställenas förläggning

begränsats. Enligt fullmäktiges åsikt böra kommunerna erhålla möjlighet

att föreskriva såsom villkor, att utskänkningsrätt skall idkas i samband

med viss restaurangrörelse och att denna rörelse bedrives så att den blir att

hänföra till viss bestämd klass.

Stadsfullmäktige i Trosa förorda, att kommunerna alltjämt skola erhålla

möjlighet att tillse att för utskänkningsrörelse i första hand användas byggnader,

tillhörande kommunerna.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner den föreslagna författningstexten icke

kunna förebygga, att kommunerna erhålla tillfälle att bestämma om utskänkningsställenas

förläggning i enlighet med vad som ur kommunalekonomisk

synpunkt kan anses förmånligt.

Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter ett förtydligande av lagtexten såtillvida,

att förslag om inskränkningar skola betraktas såsom en nullitet i händelse

de ej hilva godkända, enär det kan tänkas inträffa att kommunerna tillstyrkt

upplåtande av utskänkningsrätt under förutsättning att inskränkningarna

skulle bliva gällande.

Landsföreningen för folknykterhet utan förbud säger sig vilja erkänna, att

»skatteskolkning» och möjlighet att erhålla tilldelning formellt ej ha med

varandra att göra, men uttalar likväl tvekan beträffande förslaget, att kommunerna

ej vidare skola äga besluta om grunder för förbud mot utskänkning

till viss person.

Slutligen må erinras, att de myndigheter och sammanslutningar, som ställt

sig avvisande mot förslaget om turistutskänkning, i allmänhet torde få anses

ha avsett att avråda från en begränsning av den kommunala bestämmanderätten

jämväl i nu förevarande hänseende. I

I fråga om åldersgränsen för utskänkning förordas av

stadsfullmäktige i ett 30-tal städer, kommunalfullmäktige i fyra kommuner,

landstingens förvaltningsutskott i två län ävensom Nykterhetsfolkets landsmöte,

nykterhetsnämndernas centralkommitté och ungefär halva antalet nykterhetsnämndssammanslutningar

en höjning till 21 år. I ett och annat fall

framställes också yrkande om högre åldersgräns än 21 år, respektive uteslutande

ur författningen av särskild åldersgräns beträffande utskänkningen.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län säger sig sålunda — utan att förorda

någon av de tänkbara åldersgränserna — vilja erinra om svårigheten att i

praktiken upprätthålla den av revisionen föreslagna bestämmelsen.

Förslaget om ändring av gällande ordning i fråga om s. k. restaurangdans

tillstyrkes uttryckligen av kontrollstyrelsen, socialstyrelsen, länsstyrelserna

i Stockholms, Östergötlands, Västernorrlands och Norrbottens län,

s. 167 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 242.

167

stadsfullmäktige i Jönköping, polismästaren i Stockholm jämte vissa andra

polismyndigheter, Sveriges centrala hotell- och restaurantförening ävensom

två nykterhetsnämndssammanslutningar. Länsstyrelserna i Blekinge och

Jämtlands län, stadsfullmäktige i Östersund och några polismyndigheter anse,

att ett förbud mot utskänkning vid offentliga föreställningar överhuvud

får anses obehövligt. Ett bibehållande av nu gällande ordning förordas av

länsstyrelserna i Gotlands, Kopparbergs och Gävleborgs län, stadsfullmäktige

i Visby, Kristianstad, Kungälv, Uddevalla och Sollefteå samt en nykterhetsnämndssammanslutning.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser, att nu gällande

förbud ej helt bör slopas men att dans i samband med utskänkning

skall kunna anordnas vissa bestämda veckodagar med undantag för större

helger. En skärpning av gällande ordning förordas slutligen av stadsfullmäktige

i Vaxholm, Eksjö, Växjö, Vimmerby, Karlskrona, Mölndal, Sala och

Piteå ävensom av Nykterhetsfolkets landsmöte, landsföreningen för folknykterhet

utan förbud, Sveriges hotell- och restaurangpersonals förbund samt

fem nykterhetsnämndssammanslutningar m. fl.

Kontrollstyrelsen anför:

Kontrollstyrelsen kan i viss mån underskriva den kritik, som reservanterna

inom revisionen ägnat restaurangdansen. Den kan i vissa fall grundlägga

skadliga restaurang- och alkoholvanor. Den verkar attraherande på ungdomen,

säkerligen delvis på hemmets bekostnad. Det torde ej heller kunna

bestridas, att den är en börda för personalen, där den förekommer. Mot

förslaget om en effektivisering av förbudet mot restaurangdans har invänts,

att man därigenom kunde riskera, att danslusten sökte sig utlopp pa mera

svårkontrollerbara och moraliskt mera vådliga vägar. Såsom reservanterna

framhållit, torde farhågorna i detta hänseende kunna åtskilligt reduceras.

Vad som på lagstiftningens väg åtgjorts mot de s. k. nattklubbarna är i detta

sammanhang av intresse. Kontrollstyrelsen har dock icke kunnat undgå

att fästa en ej ringa vikt vid dena invändning.

Kontrollstyrelsen har vid övervägande av de olika synpunkter, som framförts

beträffande revisionens förslag i fråga om restaurangdansen, trots den

vägande karaktären hos vissa av de invändningar, som rests mot förslaget,

ansett sig böra stanna vid att förorda detta. Det nuvarande stadgandet i 55 §

rusdrycksförsäljningsförordningen örn restaurangdansen har i^ betydande

omfattning stannat på papperet. En skärpning av stadgandet på sätt reservanterna

föreslagit skulle med all sannolikhet röna samma öde. Det kommer

säkerligen icke att möta några svårigheter att i de olika fallen förete

»synnerliga skäl» av ganska mångskiftande natur för det sökta tillståndet.

Ett genomförande av revisionens förslag kommer å andra sidan säkerligen

icke att leda till en så betydande ökning av restaurangdansen, som man på

vissa håll befarat. Redan nu finnes det ju många restauranger, som icke

finna med sin fördel förenligt att begära tillstånd till dans. I verkligheten

torde restaurangpublikens önskemål i det långa loppet bliva i stort sett bestämmande

för den omfattning, i vilken restaurangerna komma att anordna

dans, vare sig lagrummet bibehålies i sin nuvarande avfattning eller ändras

på sätt reservanterna eller revisionen föreslagit. Härtill kommer, att förekomsten

av offentlig dans å restauranger alltjämt förblir underkastad den

reglering, som består däri, att polismyndighetens tillstånd enligt ordningsstadgan

erfordras.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj-.ts proposition nr 242.

Socialstyrelsen framhåller, att övervägande skäl synas tala för ett upphävande

av det skäligen meningslösa och ineffektiva förbudet mot s. k. restaurangdans.

Polischefen i Västerås anmärker, att enär länsstyrelsen redan nu inhämtar

yttrande från de lokala myndigheterna och tydligen måste fästa avseende

därvid, förslaget ej kan väntas medföra någon försämring i fråga om kontrollen.

Polischefen erinrar i övrigt, att länsstyrelsens tillstånd alltjämt blir

erforderligt, där utskänkningen skall pågå efter vanlig stängningstid.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför:

Förslaget giver anledning till betänkligheter. Genom dessa danstillställningar

lockas ungdomen till restaurangerna och den fara, som därigenom

uppstår för att de unga vänjas vid bruk av rusdrycker, bör icke underskattas.

Därtill kommer en annan omständighet, som är värd beaktande. I

mindre städer och andra samhällen med endast en eller två restauranger

som ha utskänkningsrätt skulle ett upphävande av dansförbudet kunna

komma att medföra, att dans i regel anordnades varje lördags- och söndagskväll

och måhända även under flera av veckans övriga dagar. Därigenom

komme att uppstå otrevnad för restaurangbesökare, som icke önska besöka

lokaler, där dans utövas. Vid beviljande av tillstånd att få anordna

dans å de båda hotellrestauranger i Falun, som ha utskänkningsrätt, har

länsstyrelsen endast i undantagsfall medgivit att dans finge anordnas å båda

hotellen samtidigt. Då länsstyrelsen icke kan finna att någon annan

olägenhet är förenad med den nuvarande ordningen på detta område än

den, att restauranginnehavarna kunna vara missnöjda med att de icke erhålla

tillstånd att anordna dans i den omfattning de önska, förordar länsstyrelsen,

att nu gällande bestämmelser bibehållas.

Liknande erinringar ha framställts jämväl av länsstyrelserna i Gotlands

och Gävleborgs län.

Nykterhetsfolkets landsmöte har uttalat, att restaurangdansen i hög grad

medverkat till dryckessedens popularisering, varför såsom regel dans i samband

med alkoholförtäring bör förhindras.

Landsf öreningen för folknykterhet utan förbud anför:

Sammankopplandet av utskänkning och dans på för allmänheten tillgängliga

lokaler är en osund företeelse och endast för det fall, att det möter oöverstigliga

svårigheter att hindra ur nykterhets- och sedlighetssynpunkt betänkligare

företeelser, anse vi, att servering må tillåtas i anslutning till restaurangdans.

I sak synes oss dylik servering i samband med varietéföreställning

icke mer betänklig än vid restaurangdans, och dock råder väl endast en

mening om, att den förra bör förbjudas.

Sveriges hotell- och restaurangpersonals förbund anför bland annat:

Dansens uppgift å restaurangerna är för närvarande att avtrubba restriktionssystemets

lamslående verkningar för restaurangernas ekonomi. Den

kväll en restaurang har dans är publiktillströmningen stor, och restauratören

höjer avsevärt priset på den supé som serveras. En gäst som icke vill

betala detta pris betraktas som en mycket kitslig sådan. Dansen skapar vidare

ett synnerligen onormalt förhållande. Danskvällen är det fullt med

folk, övriga kvällar, då dans icke förekommer, äro lokalerna i stort sett utan

gäster. Denna ojämnhet är till stort men i mångahanda hänseenden. Dansen

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

169

bland matborden måste anses ohygienisk; icke dansande anmäla oftast sitt

missnöje med att de måste intaga sin måltid liksom i ett dammoln.

Anmärkningar ha i några fall framställts jämväl mot innehållet i övrigt i

förslagets 5 kap. 3 §.

Polismästaren i Stockholm anser önskvärt, att skillnaden mellan »konsert»

och »varieté» klarare angives; uppträdande av särskilt engagerade dansartister

bör enligt polismästarens mening hänföras till varietéuppträdande.

Liknande anmärkningar framställas jämväl av poliskammaren i Malmö,

polischefen i Alingsås och landsföreningen för folkngkterhet utan förbud.

Polischefen i Halmstad framhåller, att orden »inre förbindelse» kunna

vålla olägenhet i fall, där teaterlokal är inrymd i hotellfastighet, samt finner

att ifrågavarande föreskrift får anses ha förlorat sin betydelse med hänsyn

till måltidstvånget.

I ett stort antal yttranden förekomma uttalanden beträffande det i 5 kap.

5 § 2 mom. av revisionens förslag stadgade undantaget från eljest

gällande förbud mot förtäring av spritdrycker å lokal

för utskänkning av vin.

Utom såvitt angår de närmare villkoren för dylikt undantag tillstyrkes

förslaget i denna del i princip av Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i

Stockholms, Östergötlands, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Värmlands,

Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län, stadsfullmäktige i fem städer,

ett 30-tal polismyndigheter, Systembolagsföreningarnas förtroendenämnd

m. fl. Förslaget avstyrkes — ofta dock med viss tvekan —- av kontrollstyrelsen,

länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs och Kopparbergs län, stadsfullmäktige

i åtta städer, Nykterhetsfolkets landsmöte, landsföreningen för

folknykterhet utan förbud, nykterhetsnämndernas centralkommitté och ungefär

halva antalet nykterhetsnämndssammanslutningar m. fl. Slutligen föreslås

viss utvidgning av undantagsbestämmelsen av länsstyrelserna i Gotlands

och Blekinge län samt några polismyndigheter m. fl.

Kontrollstyrelsen anför:

Det är oomtvistligt, att det nuvarande förbudet mot förtäring å ett utskänkningsställe

av alkoholstarkare slag av drycker än de till utskänkning

å stället medgivna i stor utsträckning överträdes. Det för ställningstagandet

till revisionens förslag avgörande måste emellertid vara, huruvida detsamma

kan anses ägnat att bidraga till ett bättre sakernas tillstånd. Enligt kontrollstyrelsens

mening kan det icke utan vidare förutsättas, att så skall bliva

fallet. Till stöd för denna sin uppfattning vill kontrollstyrelsen framhålla

följande. Här avsett tillstånd kan av nära tillhands liggande skäl endast

ifrågakomma för ställen, som äro synnerligen väl skötta, och vilkas innehavare

kunna förväntas komma att handha tillståndet ■—• som alltid kommer

att ställa stora krav på restauranginnehavaren — på ett klanderfritt sätt.

Syftet att förebygga olagligheter av för närvarande förekommande slag kan

den föreslagna bestämmelsen således endast i blygsam omfattning väntas

komma att tillgodose, eftersom den icke kan bringas i tillämpning i ett stort

antal av de fall, där behovet av åtgärder i angivna syfte är störst. Till detta

uteblivande av den påräknade gynnsamma effekten torde emellertid bestäm
-

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

melsens verkan icke inskränka sig. Det torde i stället kunna befaras, att den

på grund av åtminstone två omständigheter torde komma att verka stegrande

på frekvensen av det slags överträdelser, vilka man avser att tränga tillbaka.

Den ena av dessa omständigheter utgöres av konkurrensens tryck i de fall,

då av flera utskänkningsrörelser på en ort någon men icke samtliga erhållit

sådant tillstånd, som i förslaget avses: det blir i dessa fall förenat med ökade

svårigheter för innehavarna å de ställen, vilka icke erhållit dylikt tillstånd,

att förhindra överträdelser. Den andra av kontrollstyrelsen åsyftade omständigheten

sammanhänger med exemplets smittande makt, vilken på pensionat

och andra ställen med »fickflaskrättigheter» kommer att visa sig däri, att

den förtäring, vilken enligt revisionens förslag förbehållits vissa kategorier

av gäster, också kan befaras komma att få ökad utbredning bland övriga, av

tillståndet icke omfattade, gäster. Revisionsförslaget synes emellertid härutöver

innebära fara för utbredning av en betydligt svårare olaglighetstyp än

den lagstridiga förtäringens. Under det att denna förtäring för närvarande

regelmässigt endast avser gästens egen spirituosa, medan värdens medverkan

i det olovliga förfarandet består i exempelvis tillhandahållande av glas eller

dylikt, ligger det nämligen nära tillhands, att gästerna under den nya friare

ordningen vid förefallande behov göra hänvändelser till andra gäster eller

— och framför allt — till värden örn erhållande av spirituosa till låns eller

på annat sätt. Den om sina gästers trevnad angelägne värden kommer härigenom

att försättas i en svår situation, och faran för uppkomsten av olovlig

utskänkning eller olovlig överlåtelse inställer sig.

Kontrollstyrelsen vill därjämte framhålla, att det med hänsyn till statens

fiskaliska intressen måste anses betänkligt att genom lagändring befordra

spritförtäring å utskänkningsställen, där den konsumerade spriten är undantagen

från utskänkningsskatt.

En bestämmelse sådan som den av revisionen i 5 kap. 5 § 2 mom. föreslagna

synes desto mindre påkallad som ett bifall till revisionens förslag beträffande

turistutskänkning och tillfälliga rättigheter kan förutses medföra

en avsevärd reduktion av de olagligheter, man med fickflaskbestämmelsen

velat begränsa. Denna reduktion kan väntas komma till stånd utan uppammande

av nya olagligheter och utan eftersättande av statens fiskaliska

intressen.

Länsstyrelsen i Jönköpings län ifrågasätter lämpligheten ur praktisk synpunkt

av ifrågavarande undantagsbestämmelse. Länsstyrelsen finner svårigheten

att under föreliggande förhållanden upprätthålla stadgandet vara

uppenbar samt säger sig ha anledning antaga, att stadgandet kommer att

föranleda större skada än nytta.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför:

Länsstyrelsen förbiser ingalunda, att efterlevnaden av nuvarande förbudsbestämmelser

lämnar åtskilligt övrigt att önska. Genom den föreslagna

uppmjukningen komma lagöverträdelserna på hotell och pensionat, som erhålla

dispens, att försvinna, men det ligger nära tillhands att befara, att

därigenom framskapas minskad aktning för förbudet även å restauranger

och kaféer i allmänhet, varför länsstyrelsen är tveksam om lämpligheten av

revisionens förslag i förevarande hänseende.

Nykterhetsfolkets landsmöte har såsom skäl för avstyrkande av förslaget

åberopat, att detsamma ingalunda skulle underlätta utan tvärtom komplicera

kontrollen över gällande lag.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242-

171

Landsf öreningen för folknykterhet utan förbud finner ifrågavarande stadgande

böra ersättas av andra bestämmelser. Föreningen anför sålunda:

Det synes vida bättre, att förbudet mot — genom maximering begränsad

— servering å i förslaget avsedda restauranger generellt upphäves. Fickflasksupning

kan i fråga örn de förtärda kvantiteterna ej kontrolleras eller

begränsas och bör därför ej tolereras. Ingen vana är farligare för nykterheten

än den, att ständigt lia sprit inom armslängds avstånd. Ett direkt stöd

i lag för denna vana vore särskilt oförsvarligt i tider, då alkoholbruket genom

trafikväsendets ombildning innebär ökad allmänfara. Det är, trots

allt, dock vida mindre betänkligt att underlätta tillgången till en begränsad

och kontrollerbar mängd spirituosa på restaurangerna utmed vägen och

därigenom söka förekomma ovanan att medföra fickflaska, än att upprätthålla

så rigorösa restaurangregler, att man därmed bringas att icke blott

tolerera utan rent av legalisera nämnda flaska.

Systembolagsföreningarnas förtroendenämnd yttrar:

Nämnden anser det föreliggande spörsmålet vara synnerligen komplicerat.

Den delar revisionens uppfattning därutinnan, att förbudet mot spritförtäring

å restauranger, som sakna spriträttigheter, av den allmänna opinionen

uppfattas på ett helt olika sätt i olika fall. Medan å ena sidan exempelvis

fullständig enighet torde råda örn att ett sådant förbud måste finnas för de

egentliga pilsnerdrickskaféerna, torde man i allmänhet icke reagera mot

överträdelse av förbudet på ställen av den typ, som revisionens undantagsbestämmelse

närmast åsyftar. Nämnden befara icke heller, att ett medgivande

av undantag från förbudet för dessa ställen skall komma att medföra

några nämnvärda olägenheter ur nykterhetssynpunkt. Ur dessa synpunkter

måste sålunda revisionens förslag anses fullt motiverat. Nämnden

betvivlar emellertid, att genomförandet av undantagsbestämmelsen kommer

att mera väsentligt underlätta förbudets upprätthållande i övrigt.^ I en

mycket betydande utsträckning förläggas exempelvis festligheter på olika

platser till restauranger utan spritutskänkningsrättigheter, bland annat därför

att detta ställer sig billigare för anordnarna. Icke heller mot dessa överträdelser

torde någon mera utbredd opinion reagera. Tvärtom torde tillvägagångssättet

av flertalet anses klanderfritt. Även örn det blir tillätet att a vissa

turisthotell och liknande platser förtära spirituosa, kommer säkerligen denna

trafik, om ej åtgärder av annat slag vidtagas, att fortbestå.

Skall den av revisionen föreslagna undantagsbestämmelsen genomföras,

vilket nämnden för sin del med hänsyn till den allmänna opinionens inställning

närmast är benägen att förorda, synes det ur kontrollsynpunkt ändamålsenligast

att föreskriva exempelvis, att rätt att förtäia spritdrycker skall

tillkomma, förutom gäster med vilka avtal örn bespisning träffats för minst

tre dagar, även alla övriga gäster, som äro boende å hotellet eller pensionatet.

Vad angår den av herr Bernström föreslagna modifikationen, att undantagsbestämmelsen

skall äga tillämpning, oavsett huruvida utskänkning av

spritdrycker äger rum å orten eller ej, har nämnden, örn än med tvekan,

ansett sig böra avstyrka densamma, då den skulle kunna skapa förutsättningar

för en icke önskvärd konkurrens från de restaurangers sida, för vilka

undantagsbestämmelsen bomme att tillämpas, med de restauranger, vilka lia

tillstånd till utskänkning av spritdrycker. För de sistnämnda, men icke för

de förstnämnda, skulle nämligen komma att gälla måltidstvång, kvantitetsbegränsningar

och särskilda prisföreskrifter.

Redan förut har framhållits, att överträdelserna av det i 5 § 1 mom omförmälda

förbudet äro mycket omfattande. Nämnden anser med hänsyn

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

härtill, att ytterligare åtgärder måste vidtagas för stävjande av dessa överträdelser.

Detta är av väsentlig betydelse ej blott ur sociala synpunkter, utan

även med hänsyn till restaurangnäringens legitima intressen. En särskild

utredning för undersökning av vilka åtgärder, som lämpligen kunna vidtagas

i sådant syfte, bör enligt nämndens mening komma till stånd. Nämnden vill

för närvarande allenast fästa uppmärksamheten på det förhållandet, att

man, örn den här åsyftade olaga trafiken skall kunna förhindras, eller i vart

fall starkt begränsas, uppenbarligen måste vidtaga åtgärder för att minska

de för närvarande högst betydande differenserna mellan priserna å spritdrycker,

som försäljas utminuteringsvis, och de spritdrycker, som tillhandahållas

å restaurangerna. Detta torde bland annat nödvändiggöra den nu utgående

särskilda utskänkningsskattens borttagande.

Anmärkningar beträffande de särskilda villkoren för undantagsbestämmelsens

tillämpning framställas i övrigt i praktiskt taget samtliga yttranden,

vilka innefatta ett tillstyrkande i princip av eftergifter i förevarande hänseende.

Överståthållarämbetet anför:

Det lär vara oomtvistligt, att det nuvarande förbudet öppet överträdes å

flertalet turistorter utan möjlighet för myndigheterna att ingripa effektivt

däremot. Med hänsyn härtill skulle ämbetet närmast vilja förorda, att allmänt

tillstånd gåves att å turistorterna förtära medhavda spritdrycker, samt

att således denna möjlighet icke gjordes beroende av särskilt medgivande av

länsstyrelsen. Vill man emellertid ej sträcka sig så långt, synes i allt fall

erforderligt, att av länsstyrelsen meddelat tillstånd icke till sin verkan begränsas

att avse allenast sådana gäster, med vilka avtal om bespisning träffats

för minst tre dagar. Än vidare synes den omständigheten, att å turistort

finnes en lokal, varest spritutskänkning äger rum, icke böra medföra,

att tillstånd till förtärande av medhavd sprit icke skall kunna lämnas beträffande

annan lokal å samma ort.

Länsstyrelsen i Blekinge län yttrar:

Villkoret att utskänkning av spritdrycker ej äger rum å orten synes obilligt

och bör utgå. En pensionatgäst skulle bliva tvingad, om han ville ha en

sup till maten eller eljest förtära någon spritdryck att begiva sig över till en

annan restaurang, än där han bor, och den avsedda bekvämligheten för pensionatgäster

skulle härigenom bliva omintetgjord. Det synes vidare länsstyrelsen,

som örn det i denna paragraf lämnade medgivandet borde utsträckas

att gälla även hotell och pensionat å andra orter än de i paragrafen angivna.

Jämväl å dessa matställen inackorderade kunna ha berättigade anspråk på

att få till maten förtära spritdryck av medhaft förråd. Sådana omständigheter

förekomma ofta exempelvis inom större industriorter, där tjänstemännen

äro inackorderade å pensionat.

Länsstyrelsen i Värmlands lån uttalar, att undantagsbestämmelsen bör förklaras

gälla i fråga om »rekreationsorter», oavsett om spritdrycker utskänkas

å orten eller ej, samt att i förevarande försäljningsförordning böra meddelas

bestämmelser örn motsvarande lättnader jämväl såvitt angår hotell och

pensionat med tillstånd till utskänkning av allenast pilsnerdricka samt alkoholfria

och därmed jämförliga drycker. Rätt till förtäring av spritdrycker bör

enligt länsstyrelsens mening vidare gälla alla å hotellet eller pensionatet

boende.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

173

Invändningar av innebörd, att alla å hotellet eller pensionatet boende skola

äga förtära medförda spritdrycker eller att särskilda villkor i sådant hänseende

ej alls skola gälla ävensom att undantaget bör gälla jämväl i fråga om

orter med spritutskänkning, framställas även i åtskilliga andra yttranden. I

några fall förordas härutöver, att undantagsbestämmelsen skall utvidgas till

att avse andra orter än turistorter och med dem likställda orter.

Länsstyrelsen i Jämtlands län, som finner ett av vissa polismyndigheter

inom länet framställt förslag av sist angiven innebörd lia åtskilligt fog för

sig, uttalar emellertid, att eftergifter härutinnan kunna tänkas medföra mindre

goda verkningar för nykterhetstillståndet i landet och att denna fråga därför

bör avgöras först efter verkställd omsorgsfull utredning.

Länsstyrelsen i Gotlands län föreslår, att bestämmelser införas örn rätt

för länsstyrelse att, efter hörande av kommunalnämnd och polismyndighet,

meddela tillstånd för större slutet sällskap att vid enstaka tillfälle vid gemensam

måltid å hotell eller pensionat, där utskänkning av spritdrycker ej

är tillåten, medföra sådana drycker.

Liknande förslag ha framkommit jämväl i vissa yttranden från polismyndigheter

m. fl.

Sveriges centrala hotell- och restaurantförening påtalar det förekommande

bruket att utminuterade spritdrycker förtäras vid festligheter å näringsställen

utan utskänkningsrätt. Till förebyggande av dylika för den legala restaurangnäringen

besvärande missförhållanden föreslår föreningen, att i försäljningsförordningen

stadgas förbud för systembolag att utminutera spritdrycker

till den, som kan antagas ha för avsikt att använda dessa i samband

med festligheter av nyss angivet slag.

Revisionens förslag, att särskilt tillstånd alltjämt skall erfordras för rätt Departement*- till utskänkning, vill jag tillstyrka. Likaså finner jag det riktigt och befo- chetengat,

att utskänkningstillstånd såsom regel ej skall kunna beviljas utan medgivande

av den kommun, där utskänkningen skall bedrivas, samt att antalet

utskänkningsställen ej må sättas högre än kommunen förordat. Någon olägenhet

av att kommunernas vetorätt sålunda i princip lämnas orubbad i

fråga om utskänkningen torde knappast vara att förvänta, därest såsom revisionen

föreslagit och även jag vill tillstyrka möjlighet till undantag i vissa

fall medgives beträffande turistorter och därmed jämställda orter.

Jag finner mig vidare böra biträda förslaget att tillstånd till utskänkning

alltjämt såsom regel skall kunna meddelas endast för systembolag. Denna

anordning, som förutsätter att systembolagen i viss utsträckning skola äga

överlåta tillstånd till utskänkning å enskilda restauratörer, har av en reservant

inom revisionen liksom i vissa yttranden betecknats såsom olämplig

med hänsyn till den dubbelställning, som systembolagen skulle komma att

intaga i förhållande till de enskilda restauratörerna såsom på en gång konkurrenter

samt kontrollerande och bestämmande organ. Häremot kan emellertid

göras gällande, att i den mån några olägenheter härutinnan givit

sig till känna under den nu rådande ordningen, dessa för framtiden torde

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

kunna undvikas därigenom att restauratörerna erhålla besvärsrätt i frågor

angående överlåtelse. Det föreliggande förslaget upptager också i 3 kap. 17 §

ett stadgande av sådan innebörd.

Även vad beträffar de närmare reglerna för tillståndsförfarandet kan jag

i stort sett ansluta mig till revisionens förslag. Vissa förenklingar torde dock

utan olägenhet kunna genomföras, och jämväl i övrigt torde några smärre

jämkningar i de föreslagna bestämmelserna bliva erforderliga.

Till en början delar jag kontrollstyrelsens uppfattning, att det med hänsyn

till kommunernas vetorätt får anses obehövligt att systembolagens rätt att

söka tillstånd till utskänkning i vissa fall göres beroende därav, att vederbörande

kommun i sådant syfte gjort framställning hos bolaget. De föreskrifter,

som i sådant hänseende intagits i förslagets 3 kap. 7 § 2 mom. och 11 §

1 morn., torde följaktligen böra utgå.

Enligt förslagets 3 kap. 7 § skall tillstånd till årsutskänkning avse en tid

av fyra år, som räknas från och med den 1 oktober 1937 och därefter från

och med samma dag vart fjärde följande år, dock att tillstånd undantagsvis

må meddelas för återstående del av oktrojperiod med början den 1 oktober.

Ansökan om tillstånd till årsutskänkning skall av systembolag göras hos

länsstyrelsen före utgången av året innan utskänkningen är avsedd att taga

sin början. Om tillstånd ej sökes av bolaget, äger kommunen göra ansökan

senast den 31 mars det år utskänkningen är avsedd att taga sin början. Dessa

ansökningstider skola gälla vare sig fråga är om tillstånd för hel oktrojperiod

eller del därav.

Revisionen har utgått från antagandet, att förslaget örn ny försäljningslagstiftning

skulle komma att föreläggas 1936 års riksdag och att lagstiftningen

därefter skulle träda i kraft den 1 oktober 1937. För den händelse ikraftträdandet

skulle äga rum först ett senare år, har revisionen avsett, att den första

oktrojperioden skulle i motsvarande mån förkortas. Att oktrojperiod föreslagits

skola löpa från och med den 1 oktober och ej såsom nu från och med

ingången av kalenderår motiveras av revisionen med att förhyrandet av utskänkningslokaler

i allmänhet sker med tillträde den 1 oktober.

I några yttranden har anmärkts, att enär systembolags räkenskapsår enligt

förslagets 6 kap. 6 § skall vara kalenderår, oktrojperiod alltjämt bör löpa

från och med ingången av visst kalenderår. I det stora flertalet yttranden

lämnas förslaget härutinnan emellertid utan anmärkning; bland annat har

kontrollstyrelsen godtagit bestämmelserna i denna del. Med hänsyn härtill

och då den nya lagstiftningen synes böra träda i kraft den 1 oktober 1938,

finner jag mig böra, i väsentlig överensstämelse med revisionens förslag, förorda,

att oktrojperioderna skola omfatta första gången tiden den 1 oktober

1938 den 30 september 1941 och därefter en tid av fyra år, räknat från och

med den 1 oktober 1941, respektive från och med samma dag vart fjärde

följande år.

Enligt förslaget skall tillstånd, avseende återstående del av oktrojperiod,

kunna meddelas endast när särskild anledning därtill föreligger på grund

av förhållande, som icke skäligen bort kunna beaktas före det år, under vil
-

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 242-

175

ket oktroj perioden börjar. Revisionen anför såsom exempel å fall, då tillstånd

sålunda skall kunna meddelas, att behov av årsutskänkning inträder i

samband med att ett nytt företag med stor personal förlagts till kommunen

eller att en ny trafikled dragits fram genom densamma. Däremot bör enligt

revisionens åsikt ett undantag från eljest gällande regler ej vara motiverat

av en omsvängning i den nykterhetspolitiska uppfattningen inom kommunen.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför gentemot den sistnämnda begränsningen,

att anledning ej kan föreligga att hindra en kommun att så snart ske

kan erhålla årsutskänkning, då kommunen själv önskar sådan. Till denna

uppfattning vill även jag ansluta mig. Ifrågavarande bestämmelse synes

emellertid böra göras tillämplig även i vissa andra fall, vilka jag nu skall

beröra.

Kontrollstyrelsen ävensom Systembolagsföreningarnas förtroendenämnd ha

påvisat, hurusom de i förslaget stadgade ansökningstiderna kunna föranleda

olägenheter i fråga örn sådan utskänkning, som visserligen avses skola bliva

av stadigvarande natur och sålunda enligt förslaget är att hänföra till årsutskänkning

men som skall utövas endast säsongmässigt. Om utskänkning

å en viss ort sålunda finnes böra anordnas årligen under sommartid med

början sommaren 1942, skall enligt förslaget tillstånd sökas antingen av systembolaget

senast i december 1940 eller också av kommunen senast i mars

1941. Det lärer emellertid ej alltid vara möjligt att i tillräckligt god tid förutse

behovet av dylik utskänkning.

Kontrollstyrelsen föreslår av sådan anledning införande av särskilda bestämmelser

i fråga om säsongutskänkning. Ansökan örn tillstånd till dylik

utskänkning skulle kunna göras när som helst, i likhet med vad revisionen

föreslagit beträffande tillfällig utskänkning, och utskänkningsrätten borde

kunna tagas i bruk vid den tidpunkt, som av vederbörande myndighet fastställdes.

I övrigt skulle i fråga om säsongutskänkning gälla samma regler

som beträffande årsutskänkning. Härav följer bland annat, att kommunerna

icke skulle kunna, såsom i fråga om tillfällig utskänkning, genom särskilda

delegerade avgiva yttrande rörande ansökan om säsongutskänkning.

För egen del finner jag det icke behövligt att införa särskilda regler i fråga

om säsongutskänkning. För att tillmötesgå de av kontrollstyrelsen och förtroendenämnden

framställda önskemålen härutinnan skulle man måhända

kunna tänka sig en vidgad användning av reglerna örn tillfällig utskänkning.

Begreppet tillfällig utskänkning skulle emellertid härigenom erhålla en annan

innebörd än revisionen åsyftat, vartill kommer att kommunernas befogenhet

att delegera sin yttranderätt icke är avsedd att omfatta utskänkningsrätt

av mera stadigvarande natur. I stället synes möjligheten att bevilja tillstånd

till årsutskänkning under återstående del av oktrojperiod böra komma till

användning jämväl i nu avsedda fall.

Denna lösning torde få anses fullt tillfredsställande därest, på sätt jag även

vill förorda, ansökning om tillstånd för återstående del av oktrojperiod må

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

kunna göras när som helst och åt länsstyrelsen överlämnas att bestämma den

tid, från och med vilken tillståndet skall gälla.

I huvudsaklig överensstämmelse med det nu anförda torde ifrågavarande

undantagsbestämmelse böra ändras sålunda, att tillstånd till årsutskänkning,

örn särskilda skäl därtill äro, skall kunna meddelas för återstående del av

oktrojperiod. Ansökan bör i sådant fall kunna göras utan iakttagande av

eljest stadgad ansökningstid, och initiativrätt synes böra tillkomma såväl

systembolaget som kommunen. Jag vill emellertid framhålla, att tillstånd i

nu angiven ordning bör meddelas endast örn särskilda skäl därtill föreligga,

och att sålunda huvudregeln alltjämt bör vara, att ärenden om årsutskänkning

komma under behandling endast med vissa mellantider och såvitt möjligt

i ett sammanhang.

Kontrollstyrelsen och förtroendenämnden ha funnit det önskvärt, att jämväl

för framtiden måtte, såsom stundom hittills skett, kunna meddelas s. k.

reservrättigheter, avsedda att tagas i anspråk, där behov av utskänkning in*

träder under löpande oktrojperiod. För egen del finner jag lika med revisionen

olämpligt, att rätt till utskänkning meddelas i annan omfattning än

som svarar mot ett direkt föreliggande behov. Då tillstånd till tillfällig utskänkning

och, enligt vad jag nyss föreslagit, i vissa fall även årsutskänkning

skall kunna sökas när som helst, torde för övrigt tillräckliga möjligheter föreligga

att anordna utskänkning utan anlitande av dylika reservrättigheter.

Stadgandet i förslagets 3 kap. 18 § om viss befogenhet för kontrollstyrelsen

att ålägga systembolag att anordna årsutskänkning, vartill tillstånd erhållits

på initiativ av kommunen, har av kontrollstyrelsen befunnits ägnat att framkalla

irritation och motsättningar, som helst borde undvikas. Styrelsen finner

det dessutom olämpligt, att ett systembolag skulle kunna påbördas en

utskänkningsrörelse, för vilken bolaget varken socialt eller ekonomiskt kan

göras ansvarigt.

Då ifrågavarande stadgande emellertid icke kan frånkännas en viss betydelse,

har jag icke ansett mig böra föreslå någon ändring i detta avseende.

Med hänsyn till den särskilda prövning, som måste föregå ett beslut om åläggande

för systembolag att anordna utskänkning, har jag ej funnit mig böra

biträda ett av länsstyrelsen i Kristianstads län fx-amställt yrkande, att ifrågavarande

befogenhet skall tillkomma länsstyrelsen i stället för kontrollstyrelsen.

Jag har redan antytt, att jag anser undantag från principen, att varje kommun

skall äga förhindra att utskänkning anordnas inom dess område, böra

medgivas i vissa fall i fråga örn turistorter och andra i förslaget om turistutskänkning

avsedda orter. Dylika undantag böra emellertid förekomma

endast i begränsad omfattning. I huvudsaklig överensstämmelse med vad

revisionen uttalat finner jag till en början ett stadgande av förevai-ande slag

böra vinna tillämpning endast beträffande sådana hotell eller pensionat,

vilka redan förvärvat eller med visshet kunna väntas påräkna en publik

opaginerad Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

från hela landet — eventuellt från utlandet — men som däremot i regel icke

alls äro avsedda för hemortens befolkning. Såsom en ytterligare förutsättning

för undantagsbestämmelsens tillämpning bör gälla, att omständigheterna

skola vara sådana, att det med hänsyn till företagets omfattning och

befogade anspråk från gästernas sida framstår såsom en uppenbar brist, att

utskänkning icke äger rum å hotellet eller pensionatet.

I förslaget lia de sålunda angivna begränsningarna kommit till uttryck på

det sätt, att såsom förutsättning för meddelande av ifrågavarande utskänkningsrätt

uppställts att det skall vara »av allmän betydelse», att vid hälsobrunn,

badort eller annan kurort eller eljest å någon för turistväsendet i riket

viktig ort utskänkning bedrives å hotell eller pensionat. Ehuru uttrycket

»allmän betydelse» väl icke kan anses fullt tillfredsställande, har jag med

hänsyn till svårigheten att finna en lämpligare formulering, ansett mig böra

stanna vid att ej föreslå någon ändring på denna punkt.

Det i förslaget upptagna villkoret, att tillstånd av förevarande slag ej må

avse utskänkning till »annan än gäst, med vilken avtal om bespisning träffats

för minst tre dagar», finner jag mig däremot icke kunna godtaga. På

sätt i ett stort antal yttranden anmärkts torde en dylik begränsning komma

att föranleda svårigheter i tillämpningen samt dessutom vara ägnad att väcka

onödig irritation. Det av vissa reservanter inom revisionen föreslagna tilllägget,

enligt vilket utskänkning må äga rum även till gäster, som äro boende

å hotellet eller pensionatet, torde innebära en tydlig förbättring. För egen

del anser jag emellertid obehövligt, att villkor av nu angiven innebörd upptagas

i själva författningen. Tillstånd till turistutskänkning skall meddelas

av Kungl. Majit, som enligt förslaget härvid skall äga utfärda de särskilda

föreskrifter, som prövas erforderliga i avseende å utskänkningen. Det torde

i enlighet härmed kunna överlämnas åt Kungl. Majit att meddela de närmare

bestämmelser, som överhuvud erfordras för att utskänkningen skall bedrivas

på ett sätt, som överensstämmer med stadgandets syfte. I samband

med tillstånds beviljande torde i förevarande hänseende lämpligen kunna

förslagsvis föreskrivas, att utskänkning ma äga rum endast till gäst, som äi

boende å hotellet eller pensionatet eller å rum, som eljest anvisats av ledningen

för hotellet eller pensionatet, eller med vilken avtal örn bespisning träffats

för minst tre dagar. I undantagsfall kunna förhållandena emellertid

tänkas påkalla, att utskänkningen medgives avse även den, som eljest tillfälligt

uppehåller sig på orten för vila eller rekreation.

Beträffande förslaget om turistutskänkning har jag i övrigt i detta sammanhang

ej annat att erinra än att, på sätt anmärkts i ett av yttrandena,

det icke bör ifrågakomma, att tillstånd till turistutskänkning meddelas utan

samtycke av hotellets eller pensionatets innehavare.

Revisionens förslag om trafikutskänkning föranleder från min sida ej annan

erinran än att förslaget i viss utsträckning synes böra göras tillämpligt

även å lufttrafik. Till de närmare bestämmelserna härutinnan skall jag senare

återkomma.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 242.

12

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

Mot revisionens förslag rörande utskänkningsrörelsens uppdelning mellan

systembolagen och de enskilda restauratörerna har jag i stort sett intet att

erinra. I likhet med revisionen finner jag sålunda, att utskänkningen å folkrestauranger,

i den mån denna utskänkning omfattar spritdrycker, bör handhas

av systembolagen samt att utskänkningen av rusdrycker jämväl eljest

skall ankomma på bolagen, när sådant finnes påkallat till främjande av

nykterhet eller ordning. Jag ansluter mig även till revisionens uppfattning,

att systembolagen såsom regel böra driva själva restaurangrörelsen å sådana

folkrestauranger, där utskänkningen utövas av bolagen. Systembolagen böra

ha möjlighet att driva utskänknings- och restaurangrörelse även av högre

klass. I likhet med revisionen förutsätter jag emellertid, att behovet av dylik

restaurangrörelse även för framtiden kommer att i huvudsak tillgodoses

genom enskilda näringsidkare.

I enlighet härmed kan jag i stort sett biträda revisionens förslag i 3 kap.

15 § 1 morn., i vad därigenom stadgats förbud i vissa fall mot överlåtelse av

tillstånd till utskänkning. Dylikt förbud synes emellertid icke böra gälla

i fråga om turistutskänkning; vad revisionen velat ernå med förslaget härutinnan,

nämligen avvisande av sådana intressen, som äro inriktade på direkt

vinst av utskänkningsrörelsen, lärer kunna vinnas enbart därigenom,

att någon direkt vinst å utskänkningen i dessa fall icke medgives tillkomma

utövaren av utskänkningsrätten. Till övriga i nämnda paragraf upptagna

föreskrifter skall jag senare återkomma.

Vad angår de i 3 kap. 16 § 1 mom stadgade grunder för överlåtelse vill

jag, i likhet med vad som förordats i åtskilliga yttranden, tillstyrka, att fastställelse

å avtal örn överlåtelse, såsom hittills, meddelas av länsstyrelsen. Såsom

en följd härav torde den i förslagets 3 kap. 19 § 2 mom. omförmälda

befogenheten att förordna om upphörande av överlåtelseavtal jämväl böra

tilläggas länsstyrelsen. Med den sålunda föreslagna ordningen torde vidare

bäst överensstämma, att klagan i fall, som avses i 3 kap. 17 §, må föras hos

länsstyrelsen i stället för, såsom revisionen förordat, hos kontrollstyrelsen.

Jämväl i sistnämnda avseende torde alltså ändring i förslaget böra ske. I

I 3 kap. 16 § 2 mom. har revisionen föreslagit en bestämmelse, enligt vilken

vid överlåtelse skola stadgas sådana villkor för inköp av rusdrycker, att

restauratörens ekonomiska fördel, så långt ske kan, ej göres beroende på

myckenheten av utskänkta spritdrycker och starkare viner. Med stöd av

detta stadgande, vilket i stort sett överensstämmer med motsvarande föreskrifter

i gällande rusdrycksförsäljningsförordning, har revisionen förordat

bibehållande i princip av det nu tillämpade vinstkvantitetsystemet, dock med

vissa jämkningar, vilka skulle innebära att de nuvarande vinstkvantiteterna

avsevärt reducerades, samtidigt som restauratörerna skulle erhålla kompensation

genom rätt att uppbära ökad andel av utskänkningsvinsten å rusdrycker,

fallande inom de nya vinstkvantiteterna. Vissa reservanter inom

revisionen ha däremot föreslagit en successiv avveckling av vinstkvantitetsystemet,

innebärande att de vid den nya lagstiftningens ikraftträdande med
-

s. 179 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

179

givna vinstkvantiteterna för varje år skola minskas med en tjugufemtedel.

I enlighet härmed skulle efter en tid av tjugufem år icke vidare till restauratörerna

utgå någon direkt vinst å sådana drycker — spritdrycker och starkare

viner — som omfattas av vinstkvantitetsystemet. I fråga om andra viner

än starka viner ha reservanterna däremot ej föreslagit någon ändring i

nu gällande ordning, enligt vilken restauratörerna åtnjuta vinst å all utskänkning

av dylika drycker.

För egen del finner jag övervägande skäl tala för, att en avveckling av

den direkta utskänkningsvinsten nu kommer till stånd i den omfattning, som

reservanterna föreslagit. Alltsedan i början av 1850-talet särskilda organ

inrättades för handhavande av rusdrycksförsäljning har det ansetts såsom

en förutsättning för ernående av försäljningslagstiftningens syfte, att från

försäljningen utestänges sådant vinstintresse, som kan antagas vara beroende

av omsättningens storlek. Såväl i fråga örn partihandeln som utminuteringen

har lagstiftningen bringats i överensstämmelse med denna uppfattning.

På sätt reservanterna uttalat torde de skäl, som varit vägledande vid utvecklingen

härutinnan, äga sin fulla giltighet även i fråga om utskänkningen.

Om alltså principiella skäl få anses tala för att direkt utskänkningsvinst ej

vidare skall utgå, kommer härtill, att den nuvarande ordningen på förevarande

område visat sig i skilda avseenden förenad med uppenbara brister och

olägenheter. Jag vill i sådant hänseende i väsentliga delar ansluta mig till

den kritik, som reservanterna ägnat hithörande spörsmål. Även ur statsekonomisk

synpunkt torde den gällande ordningen få anses otillfredsställande.

Vad angår den uppfattningen, att en avveckling av utskänkningsvinsten icke

borde ifrågakomma med hänsyn till den förlust, som härigenom skulle tillskyndas

restauratörerna, torde dylika synpunkter icke kunna tillmätas någon

avgörande betydelse, därest avvecklingen i enlighet med reservanternas förslag

genomföres under en så lång tid som 25 år samt därjämte utskänkningsvinst

medgives kunna utgå å andra viner än som omfattas av vinstkvantiteterna.

Jag vill alltså, i anslutning till reservanternas förslag, tillstyrka en avveckling

av vinstkvantitetsystemet på det sätt, att de vid den nya lagstiftningens

ikraftträdande medgivna vinstkvantiteterna under tiden från och med den 1

oktober 1938 till och med den 30 september 1963 minskas med en tjugufemtedel

för varje år. För tiden därefter bör direkt vinst icke vidare utgå å spritdrycker

och starkare viner. Någon ändring i fråga örn utskänkningsvinsten

å övriga viner torde tillsvidare icke böra genomföras.

Lika med reservanterna finner jag någon särskild omreglering av de nuvarande

vinstkvantiteterna icke böra ske i samband med den nya ordningens

införande.

Med hänsyn till avfattningen av hithörande stadgande i 3 kap. 16 § 2''

mom. torde den nu berörda avvecklingen icke behöva föranleda någon ändring

i den av revisionen föreslagna författningstexten, utan lärer det kunna

ankomma på kontrollstyrelsen att utfärda erforderliga föreskrifter i enlighet

med nu angivna direktiv.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

I likhet med reservanterna vill jag icke motsätta mig, att under övergångstiden,

om skäl därtill föreligga, vinstkvantiteter må tilldelas nytillkommande restauranger.

Dessa kvantiteter böra emellertid från början ha reducerats i samma

proportion som de äldre restaurangernas vinstkvantiteter samt böra uppenbarligen

avvecklas med iakttagande i tillämpliga delar av de regler, som gälla

beträffande de äldre restaurangerna. På sätt jag tidigare anmärkt böra vinstkvantiteter

emellertid icke ifrågakomma, där tillstånd meddelats till turistutskänkning.

Även i dessa avseenden lärer kontrollstyrelsen lia att utfärda erforderliga

bestämmelser.

Det torde slutligen, såsom reservanterna jämväl förutsatt, böra ankomma

på kontrollstyrelsen att i fråga om den utskänkning, som utövas av systembolagen

å egna eller enskilda restauranger, tillse, att där i sådant fall utskänkningsvinst

i en eller annan form överföres till restaurangrörelsen, en

avveckling av denna ordning kommer till stånd efter enahanda grunder, som

skola gälla beträffande de enskilda restauratörerna.

I 3 kap. 15 § 2 mom. har revisionen föreslagit, att den, som på grund av

överlåtet tillstånd driver utskänkning av spritdrycker, skall under närmare

angivna villkor vara berättigad till ersättning av systembolaget i händelse förnyad

överlåtelse av tillståndet icke meddelas. Genom dessa bestämmelser

avses bland annat att underlätta ett överförande på systembolagen av sådana

restauranger eller restaurangavdelningar, som äro att anse såsom folkrestauranger

eller beträffande vilka eljest gäller, att det ur ordnings- eller

nykterhetssynpunkt får anses påkallat att utskänkningen handhas av systembolag.

Ehuru förslaget härutinnan synes ägnat att ingiva vissa betänkligheter, vill

jag likväl icke motsätta mig en ordning, enligt vilken en restauratör under

nyss antydda omständigheter må erhålla ersättning av systembolaget. I anslutning

till den uppfattning, som uttalats av de reservanter, vilka förordat

en successiv avveckling av vinstkvantitetsystemet, finner jag emellertid, att

sådan ersättning skäligen bör ifrågakomma endast såvitt angår tillstånd, som

avser tid, fallande inom den av mig för vinstkvantitetsystemets avveckling

föreslagna perioden den 1 oktober 1938—den 30 september 1963.

Revisionen har avsett, att ersättning av nu ifrågavarande slag skulle fastställas

av en särskild, av Kungl. Majit tillsatt nämnd, vilken jämväl skulle ha

till uppgift att angiva i vad mån en restaurang är att anse såsom folkrestaurang

eller ej.

Förslaget härom anser jag mig dock icke böra biträda. Till en början må

erinras, att de fall, då under nu avsedda omständigheter förnyelse av överlåtelse

kan antagas bliva vägrad, torde komma att bliva relativt få. Det torde

vidare kunna antagas, att de uppgifter, som skulle ankomma på nämnden, i

allt väsentligt skulle vara slutförda inom en icke alltför lång tid efter den nya

förordningens genomförande. Behovet av den föreslagna nämnden torde alltså

i och för sig kunna ifrågasättas. För min del anser jag, att liksom uppgörelse

i liknande fall redan nu plägat träffas mellan kontrahenterna inbor
-

s. 181 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

181

des, det jämväl för framtiden bör kunna överlämnas åt systembolagen att

efter förhandling med vederbörande restauratör bestämma ersättningens belopp.

Med stöd av den befogenhet att meddela föreskrifter i avseende å bolagens

verksamhet, som jämlikt förslagets 6 kap. 12 § tillkommer kontrollstyrelsen,

torde det böra åligga styrelsen att utfärda erforderliga direktiv för bolagen

i hithörande hänseenden samt jämväl eljest tillse, att enhetliga grunder

vinna tillämpning. De av revisionen lämnade anvisningarna torde härvid i

sin mån kunna tjäna till ledning. På sätt uttalats av nyssnämnda reservanter

inom revisionen bör emellertid vid beräknande av ersättningsbeloppen

jämväl tagas hänsyn till den minskning i den direkta utskänkningsvinsten,

som skulle bliva en följd av vinstkvantitetsystemets successiva avveckling.

Vad angår prövningen av frågor i vad mån en restaurang skall anses såsom

folkrestaurang eller icke finner jag, i likhet med Överståthållarämbetet, dylika

spörsmål kunna avgöras på det sätt, att systembolaget i tveksamma fall vägrar

överlåtelse. Enligt vad förut angivits bör klagan därefter i händelse av missnöje

kunna föras hos länsstyrelsen.

I överensstämmelse med det nu anförda torde jämkning böra ske i 3 kap.

15 § 1 mom. av förslaget, och torde bestämmelserna i 2 mom. av samma paragraf

böra utgå. De förenämnda reservanterna ha funnit erforderligt att

föreslå upptagande i den särskilda promulgationsförordningen av ett stadgande

örn rätt till ersättning för restauratör i fall, varom nu är fråga. För min del

anser jag emellertid det vara obehövligt att överhuvud meddela någon författningsbestämmelse

i förevarande hänseende. Utbetalandet av ersättning i här

avsedda fall torde sålunda kunna anses såsom en förvaltningskostnad, som

vederbörande systembolag äger ikläda sig omedelbart på grund av de direktiv,

som meddelas i samband med den nya lagstiftningens antagande. På sätt jag

nyss uttalat böra emellertid bolagen härvid ha att ställa sig till efterrättelse av

kontrollstyrelsen utfärdade närmare anvisningar.

Såsom jag förut haft tillfälle framhålla torde klagan i frågor angående

överlåtelse böra förås hos länsstyrelsen i stället för, såsom i 3 kap. 17 § föreslagits,

hos kontrollstyrelsen. I övrigt har jag ej anledning till anmärkning

mot förslaget i denna del. I

I fråga om de bestämmelser, som i detta sammanhang återstå att behandla,

torde endast erfordras några korta erinringar. Vad först angår föreskrifterna

i 5 kap. 1 och 2 §§ angående måltidstvång och begränsning av utskänkningskvantiteterna

finner jag lika med revisionen lämpligt, att åt kontrollstyrelsen

överlämnas att meddela närmare detaljföreskrifter i dessa hänseenden. I

författningen böra följaktligen endast angivas vissa allmänna riktlinjer. Mot

de av revisionen härutinnan föreslagna bestämmelserna bar jag ej funnit anledning

till erinran. Jag finner mig sålunda icke böra biträda de i vissa yttranden

framställda önskemålen, att mindre kvantiteter oblandad sprit skulle

få serveras utan samband med måltid.

Icke heller såvitt angår de i 3 kap. 10 § 2 mom. stadgade grunderna för

opaginerad Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

kommunernas befogenhet att föreskriva inskränkningar i avseende å utskänkningsställenas

förläggning eller utskänkningsrörelsens bedrivande finner jag

mig böra föreslå någon avvikelse från förslaget.

Föreskrifterna i 5 kap. 8 § angående förbud mot utskänkning till minderåriga

m. fl. föranleder endast i ett avseende erinran från min sida. Såsom

förut anmärkts har revisionen ansett, att länsnykterhetsnämnd bör äga meddela

förbud mot utskänkning till viss person, och har i andra stycket av

förevarande paragraf intagits en föreskrift, att utskänkning ej må äga rum till

den, som avses med sådant förbud. Någon motsvarande befogenhet att meddela

förbud mot utskänkning har enligt gällande ordning icke tillagts de kommunala

nykterhetsnämnderna, och ändring härutinnan torde i allt fall för

närvarande icke böra ske. I anledning härav lärer nyssnämnda föreskrift i

förslaget till försäljningsförordning böra helt utgå.

Vad angår bestämmelserna i 5 kap. 3 § angående förbud mot utskänkning

i samband med vissa offentliga föreställningar m. m. finner jag lika med revisionen

övervägande skäl tala för, att i denna ordning icke vidare bör läggas

hinder i vägen för anordnande av dans å restaurang i samband med utskänkning.

Såsom revisionen påpekar skall i dylika fall enligt ordningsstadgan alltjämt

erfordras tillstånd av polismyndighet, och det torde kunna förutsättas,

att dylikt tillstånd meddelas först efter noggrann prövning. Då vidare enligt

5 kap. 4 § i det föreliggande förslaget alltjämt skall erfordras tillstånd av

länsstyrelsen, därest för särskilt tillfälle anses behövligt att utskänkningen

fortgår efter eljest fastställd tid, lärer det icke behöva antagas, att olägenheter

skola uppkomma på grund av den lättnad, som förslaget i förevarande avseende

innebär i förhållande till den nu gällande ordningen.

I likhet med revisionen finner jag däremot förbudet mot utskänkning i

samband med varietéföreställningar m. m. alltjämt böra upprätthållas. De

smärre jämkningar, som revisionen härutinnan förordat, torde icke böra föranleda

någon erinran. I några yttranden har uttalats, att skillnaden mellan

»varietéföreställning» och »konsert» borde klarare än som skett angivas i

författningstexten. Detta torde emellertid knappast låta sig göra på annat

sätt än att ordet »konsert» ersättes med en närmare beskrivning och betecknas

exempelvis såsom sådan musikalisk underhållning, som icke är att hänföra

till varietéföreställning. Den väsentliga svårigheten, nämligen att avgöra

vad som skall anses såsom varietéföreställning, skulle därmed emellertid

kvarstå. Med hänsyn härtill har jag ej funnit skäl att föreslå någon ändring

i den föreliggande författningstexten, utan torde tveksamma fall få lösas i

tillämpningen.

Vad slutligen beträffar det i 5 kap. 5 § 2 mom. föreslagna stadgandet, enligt

vilket länsstyrelsen skulle kunna medgiva undantag i vissa fall från det

eljest gällande förbudet mot förtäring av spritdrycker å sådana lokaler, där

utskänkning av vin men icke spritdrycker är medgiven, finner jag mig icke

kunna tillstyrka en bestämmelse av angiven innebörd. Jag erinrar, att såväl

inom revisionen som bland de hörda myndigheterna och sammanslutningarna

meningarna varit delade örn lämpligheten av förslaget härutinnan. Under

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj:ts proposition nr 242-

det att på vissa håll ansetts, att förslaget skulle vara ägnat att underlätta ett

upprätthållande av förbudet till den del detsamma alltjämt skulle kvarstå,

har i andra fall antagits, att den föreslagna eftergiften skulle komma att leda

till ett helt motsatt resultat. I vissa yttranden har också framhållits, att anledning

saknas att begränsa möjligheterna till undantag så snävt som revisionen

föreslagit, och har i anslutning härtill framställts förslag om mer eller

mindre vittgående utvidgningar i sådant hänseende.

För egen del är jag av den uppfattningen, att rådande missförhållanden

icke böra föranleda lättnader i förbudet. En författningsbestämmelse, enligt

vilken gästerna å hotell och pensionat skulle tillåtas förtära medförda spritdrycker

måste i och för sig anses allt annat än tilltalande. I den mån en dylik

ordning kunnat vinna insteg såsom en följd av att det kommunala vetot utgjort

hinder mot anordnande av spritdrycksutskänkning även å vissa orter,

där ett obestridligt behov av dylik utskänkning må lia gjort sig gällande, synes

det riktiga förfarandet vara att medgiva undantag från principen örn

kommunernas vetorätt; det föreliggande förslaget erbjuder också möjlighet

härtill genom bestämmelserna om turistutskänkning. Härutöver bör man

enligt min mening icke sträcka sig. Det nu ifrågavarande stadgandet skulle

väl i och för sig icke behöva medföra några nämnvärda olägenheter vare sig

ur ordnings- eller nykterhetssynpunkt. Å andra sidan kan det icke anses uteslutet,

att en eftergift i förevarande hänseende kan inverka menligt på upprätthållandet

av förbudet till den del det alltjämt skulle bibehållas. Stadgandet

torde dessutom komma att erhålla en mycket begränsad tillämpning och

alltså endast i obetydlig mån kunna medverka till en nedgång i överträdelserna

mot förbudet. Därest man ville genom lättnader bringa överträdelserna

att upphöra, skulle det vara erforderligt att gå vida längre än revisionen ansett

lämpligt, något som ur nykterhetssynpunkt icke kan anses tillrådligt.

Icke heller finner jag mig kunna biträda de på vissa håll framställda yrkandena,

att tillstånd skulle kunna meddelas att vid festligheter å hotell eller pensionat,

där utskänkning av spritdrycker icke är medgiven, förtära medförda

spritdrycker. Mot ett dylikt undantag kan, förutom annat, invändas, att härigenom

skulle beredas möjlighet att undgå erläggande av stadgad utskänkningsskatt.

I dessa fall torde böra anlitas den utväg, som förslaget anvisar

genom bestämmelserna örn tillstånd till tillfällig utskänkning. Att anordnandet

av dylik utskänkning på sina håll måhända kan anses uteslutet med

hänsyn till den kommunala bestämmanderätten synes mig icke utgöra tillräcklig

anledning vare sig för en ytterligare inskränkning i kommunernas

vetorätt eller för en undantagsbestämmelse av ifrågasatt slag. Jag vill

alltså i enlighet med det nu anförda tillstyrka, att stadgandet i 5 kap. 5 § 2

mom. må utgå ur förslaget.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Antalet systembolag m. m.

Revisionens förslag.

Bortsett från reglerna om den kommunala vetorätten m. m. upptog rusdrycksförsäljningsförordningen

ursprungligen icke något stadgande, som

direkt åsyftade en begränsning av antalet systembolag. En avsevärd ökning

av bolagens antal under åren närmast efter förordningens ikraftträdande

föranledde emellertid år 1922 införande i förordningens 17 § 5 mom. av

bestämmelser med nyss angiven innebörd. I enlighet härmed må sålunda

rätt till detaljhandel icke inom något län upplåtas till flera bolag än som

under år 1918 inom länet utövade rätt till detaljhandel med brännvin och

icke heller till större antal bolag än som motsvarar ett bolag för varje påbörjat

50,000-tal av länets folkmängd vid utgången av året näst före det,

under vilket ansökan om rättighet senast bort ingivas. Den sistnämnda begränsningen

skall emellertid icke gälla beträffande län, där rätt till detaljhandel

ej upplåtes inom andra kommuner än dem, varest såväl 1918 som

1924 och hela tiden därefter utövats rätt till detaljhandel.

Till följd av dessa bestämmelser nedgick antalet bolag från omkring 150

till 122. För närvarande finnas 121 bolag, varav två emellertid bedriva endast

utskänkning.1

Den indelning i kontrollområden, som upprätthålles enligt gällande ordning,

har genomförts med stöd av 36 § rusdrycksförsäljningsförordningen;

enligt denna paragraf anses varje bolag såsom hemortsbolag för de kommuner,

där bolaget bedriver utminutering av spritdrycker, och skall kontrollstyrelsen

anvisa hemortsbolag för kommuner, där sådan rörelse ej bedrives.

Revisionen meddelar å sid. 283—290 i betänkandet vissa sifferuppgifter

till belysande av bolagens fördelning inom olika län samt rörelsens omfattning

vid de särskilda bolagen m. m. Dessa uppgifter hänföra sig till år 1932

men giva i stort sett uttryck för samma variationer, som kunna utläsas ur ett

motsvarande siffermaterial för senare år.

Av uppgifterna framgår, att bolagen äro mycket ojämnt fördelade på de

olika länen. Största antalet bolag — såväl absolut som i förhållande till

folkmängd och ytvidd — finnes i Malmöhus län. Även inom Stockholms,

Södermanlands, Hallands och Skaraborgs län är antalet bolag relativt stort.

De nordligaste länen ha däremot ett jämförelsevis ringa antal bolag.

Jämväl omfattningen av de olika bolagens rörelse är mycket växlande. Utöver

de uppgifter, som därutinnan lämnats i betänkandet, må här omnämnas,

hurusom av kontrollstyrelsens berättelse angående rusdrycksförsäljningen

m. m. år 1935 framgår, att invånarantalet i kontrollamrådena sagda år

1 Bolagen i Lidingö och Saltsjöbaden.

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

uppgick beträffande 14 bolag till mer än 100,000, beträffande 16 bolag till

mindre än 10,000 samt beträffande 21 bolag till mellan 10,000 och 20,000.

Rörande motboksantalet vid de olika bolagen kan jag hänvisa till en inom

kontrollstyrelsen upprättad tablå, avseende förhållandena den 31 december

1936. Av denna tablå, vilken torde få fogas såsom bilaga till statsrådsprotokollet

i detta ärende (Bilaga B), framgår, att motboksantalet uppgick i ett bolag till

endast omkring 500, i ytterligare sju bolag till mindre än 2,000, i 14 bolag till

mellan 2,000 och 3,000, i 18 bolag till mellan 3,000 och 5,000, i 46 bolag till

mellan 5,000 och 10,000, i 11 bolag till mellan 10,000 och 15,000, i 12 bolag

till mellan 15,000 och 20,000 samt i sju bolag till mellan 20,000 och omkring

30,000. En särställning intaga bolagen i Stockholm, Göteborg och Malmö

med respektive omkring 230,000, 100,000 och 50,000 motböcker.

Vad angår nettovinstens storlek och beloppet av till statsverket inlevererade

medel kan av kontrollstyrelsens berättelse rörande rusdrycksförsäljningen

för år 1935 inhämtas, att nettovinsten för sagda år uppgick för 19

bolag till mindre än 25,000 kronor, för 22 bolag till mellan 25,000 och 50,000

kronor, för 32 bolag till mellan 50,000 och 100,000 kronor, för 26 bolag till

mellan 100,000 och 200,000 kronor, för 16 bolag till mellan 200,000 och

500,000 kronor, för två bolag till mellan 500,000 och en miljon kronor samt

för tre bolag till mer än en miljon kronor, ävensom att inleveransen till statsverket

för samma år uppgick för 26 bolag till mindre än 25,000 kronor, för

likaledes 26 bolag till mellan 25,000 och 50,000 kronor, för 30 bolag till mellan

50,000 och 100,000 kronor, för 22 bolag till mellan 100,000 och 200,000

kronor, för 13 bolag till mellan 200,000 och 500,000 kronor, för ett bolag till

mellan 500,000 och en miljon kronor samt för tre bolag till mer än en miljon

kronor.

Revisionen framhåller (sid. 290), hurusom den omständigheten, att det alltjämt

finnes ett stort antal bolag med obetydlig omfattning, föranlett yrkanden

från skilda håll om en ytterligare begränsning av bolagens antal. Sålunda

hade såväl 1926 års rusdryckslagstiftningsberedning som Systembolagsföreningarnas

förtroendenämnd — beredningen i en den 12 november 1928 till

chefen för finansdepartementet överlämnad promemoria och förtroendenämnden

i en till revisionen avgiven framställning — uttalat sig för en minskning

av antalet bolag till i stort sett ett bolag för varje län.

För egen del anmärker revisionen, att de uppgifter, som åvila systembolagen,

äro så skiftande och tillika så krävande, att det måste förutsättas hög

duglighet hos ledningen samt möjlighet att i erforderlig utsträckning specialisera

personalens arbetsuppgifter. Revisionen finner uppenbart, alt ett litet

bolag icke äger lika goda förutsättningar att fylla dessa krav som ett stort

bolag. Enligt vad revisionen uppgiver råder också på sakkunnigt hall enighet

örn, att många av de nuvarande bolagen äro alltför små ur denna synpunkt

och att en sammanslagning av bolag fördenskull är påkallad. Däremot

bryta sig meningarna, när det gäller att avgöra, huru långt denna koncentration

bör drivas.

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 242-

I sådant hänseende erinrar revisionen, att man till en början frågat sig,

huruvida det numera kan finnas anledning att överhuvud bibehålla mer än

en förvaltningsenhet, ett bolag för hela riket. En koncentration i sådan utsträckning

finner revisionen likväl icke kunna förordas. Häremot tala enligt

revisionens mening, att särskilda svårigheter under en dylik ordning måste

antagas möta med avseende å såväl den av systembolagen bedrivna utskänkningen

och restaurangverksamheten som ock utövandet av den individuella

kontrollen. Revisionen anför härutinnan:

Varje utskänknings- och restaurangrörelse kräver en ledning, vilken dels

äger stor rörelsefrihet i fråga om verksamhetens handhavande och dels är bosatt

i orten eller i varje fall i sådan närhet därav att mycket täta besök kunna

göras därstädes. Dessa krav kunde måhända tillgodoses även med en centraliserad

förvaltning, nämligen därigenom att den av det allmänna bedrivna

restaurangrördsen fördelades på ett erforderligt antal dotterbolag eller helt

självständiga utskänkningsbolag, medan övriga förvaltningsuppgifter skulle

ankomma på själva monopolorganet. Den centraliserade förvaltningen möter

emellertid svårigheter jämväl med hänsyn till den individuella kontrollen.

Med avseende härå kan centraliseringen visserligen väntas utöva en gynnsam

inverkan såtillvida som lokala särregler av omstritt värde därigenom lättare

kunde undanröjas. I ett annat viktigt hänseende, nämligen i förmågan till anpassning

elter de lokala förhållandena, torde emellertid ett riksbolag med förvaltningscentral

i huvudstaden vara avgjort underlägset den nuvarande försäljningsorganisationen

med dess starka lokala förankring. En i sin ledning

staikt centraliserad försäljningsorganisation torde i stället komma att sträva

till stor uniformitet. Betänkligheterna mot nya uppslag i fråga om åtgärder

till nykterhetstillståndets höjande komme därför säkerligen att bliva större

än vad de äro inom bolag med mindre omfattande verksamhetsområden och

därmed mera begränsat ansvar. Det kan därför icke vara att förvänta, att en

sadan riksorganisation skulle ha den initiativkraft i fråga om åtgärder av

nämnda slag, soln det nuvarande bolagssystemet visat sig äga.

Aven om de^sålunda framförda erinringarna mot centraliseringen tilläventyrs

skulle i någon mån försvagas genom att man inom riksbolaget bevarade

lokala förvaltningsorgan nied stor självständighet, har revisionen dock tillmätt

dessa invändningar så stor betydelse, att den icke funnit sig böra förorda

en sa stark koncentration som bildandet av ett riksbolag skulle innebära.

Revisionen, som alltså ansett sig böra stanna vid en mindre genomgripande

omläggning, omnämner härefter, hurusom från vissa håll gjorts gällande, att

man åtminstone tillsvidare borde nöja sig med en indragning av de verkligt

små bolagen, exempelvis bolag med ett motboksantal understigande 5,000.

Enligt revisionens mening bör man emellertid ej stanna härvid utan redan nu

syfta till att bolagens antal ej sättes högre än som ur olika synpunkter kan

anses mest ändamålsenligt. En prövning efter dessa grunder föranleder enligt

revisionens åsikt, att de förenämnda förslagen om en organisation med

ett bolag för varje län i princip böra godtagas.

Revisionen, såväl som 1926 års beredning och Systembolagsföreningarnas

förtroendenämnd, ha funnit, att i huvudsak följande skäl kunna anföras till

stöd för en sådan uppfattning. Kravet på enhetlighet i lagtillämpningen

skulle med ifrågavarande organisation bliva väl tillgodosett. Förutsättnin
-

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

187

garna för en effektiv tillämpning av lagstiftningen skulle vidare ökas i och

med att bolagen för framtiden kunde förvärva verkligt kompetenta arbetskrafter

samt komme att stå mera obundna gentemot obehöriga lokala inflytelser.

Slutligen skulle besparingar i förvaltningskostnaderna komma till

stånd varigenom statsverkets vinst av försäljningen skulle ökas.

Revisionen uttalar, att en med biträde av särskilt sakkunniga personer företagen

undersökning av den nuvarande bolagsorganisationen — därvid beaktats

bland annat motboksstockens storlek, kontrollområdenas omfattning,

utskänkningsförhållandena, samt kommunikationerna och de vanliga handelsvägarna

—- givit vid handen, att länsindelningen i stort sett skulle vara

ändamålsenlig och möjlig att genomföra.

Beträffande några län har revisionen emellertid funnit, att modifikationer

kunna vara påkallade med hänsyn till länets utsträckning och folkmängd,

rådande utskänkningsförhållanden, uppdelningen på flera landstingsområden

m. m. Enligt revisionens mening borde sålunda i Malmöhus län inrättas

tre bolag, förlagda förslagsvis till Malmö, Hälsingborg och Ystad, samt i ett

vart av Östergötlands, Kalmar, Älvsborgs och Västernorrlands län två bolag,

förlagda förslagsvis till respektive Norrköping, Linköping, Kalmar, Västervik,

Vänersborg, Borås, Härnösand och Sundsvall. I övrigt skulle finnas endast

ett bolag i varje län. Då revisionen tillika förutsätter, att för Stockholms

stad och län skall finnas ett gemensamt bolag, skulle hela antalet bolag

alltså komma att uppgå till 30.

I enlighet med vad nu angivits stadgar revisionens förslag till försäljningsförordning,

att riket skall vara indelat i detaljhandelsområden med ett

systembolag inom varje detaljhandelsområde. Stockholms stad och län skola

utgöra ett sådant område. I övrigt skall varje län utgöra ett detaljhandelsområde,

dock att Kungl. Majit skall äga bestämma, att i ett län må finnas

mer än ett detaljhandelsområde, där det av särskild anledning, såsom länets

utsträckning eller folkmängd, finnes nödigt. Slutligen skall kontrollstyrelsen,

där det med hänsyn till kommunikationsförhållanden eller andra omständigheter

finnes lämpligt, kunna förordna, att kommun skall hänföras

till detaljhandsområde utom det län, dit kommunen hör. Om huvudort för

detaljhandelsbolag skall Kungl. Majit förordna. (3 kap. 1 och 2 §§.)

Huru den nya bolagsorganisationen i detalj skulle komma att te sig framgår

av en å sid. 296—299 i betänkandet intagen uppställning.1 Denna uppställning

torde lämpligen böra kompletteras med en inom kontrollstyrelsen upprättad

tablå, utvisande antalet motböcker i de föreslagna nya bolagen, beräknat

med hänsyn till förhållandena vid utgången av år 1936. Denna tablå

lärer få fogas såsom bilaga till statsrådsprotokollet i förevarande ärende

(Bilaga C). i;

1 Det må anmärkas, att antalet motböcker för det föreslagna bolaget i Borås enligt denna

uppställning bör vara 32,198, e] såsom i betänkandet angivits 22,193; antalet motböcker för

bolaget i örebro bör likaså vara 33,933, ej 23,933.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Revisionen anmärker, att nedskärningen av antalet bolag icke i och för

sig skulle innebära någon minskning av antalet försäljningsställen, då nämligen

de hittillsvarande utminuteringsställena enligt revisionens förslag med

några få undantag skulle komma att bibehållas. Sålunda skulle den mera regelmässiga

förbindelse mellan allmänheten och bolagen, som äger rum vid utminuteringsställena,

icke komma att påverkas. Endast de förbindelser mellan

allmänheten och bolagen komme att beröras, där särskilda beslut ifrågakomma

från bolagens sida, såsom angående inköpstillstånd eller indragning

härav samt förändring av inköpstillståndens omfattning, d. v. s. i regel

beslut, som träffas en gång för alla eller i varje fall för lång tid framåt och

förekomma endast ett fåtal gånger för en och samma motboksinnehavare.

Revisionen framhåller vidare, att proceduren vid prövningen av sådana ärenden

redan med nuvarande organisation är i stor utsträckning skriftlig och

att denna prövning under alla omständigheter måste taga en viss tid på grund

av nödvändigheten för bolagen att inhämta upplysningar från nykterhetsnämnder

och andra lämpliga informationskällor i och för kontroll av sökandenas

uppgifter.

Beträffande förslagets inverkan på skatteinkomsterna för de kommuner,

där bolag ej vidare skola finnas, erinrar revisionen, att enligt kommunalskattelagen

30 § 4 mom. och 57 § 1 mom. ett systembolags nettointäkt av

utminutering av rusdrycker skall anses utgöra högst sju procent å försäljningssumman

för de under beskattningsåret utminuterade rusdryckerna samt

att skatt för inkomst av rörelse skall utgöras till kommun, där rörelsen utövats

från fast driftställe. Då bolagsindragningen icke i och för sig innebär

ändring i fråga om utminuteringsställenas förläggning och sålunda icke betager

de hittillsvarande utminuteringsställena deras karaktär av fasta driftställen

samt icke heller kan föranleda någon ändring av försäljningssummorna

å dessa ställen, finner revisionen, att förslaget icke direkt kan påverka

de därav berörda kommunerna i skattehänseende.

De ekonomiska förutsättningarna i övrigt för den föreslagna omorganisationen

ha icke blivit föremål för någon närmare undersökning i revisionens

betänkande. Revisionen anför i detta hänseende, bland annat, att det vid

en detaljerad genomgång av den nuvarande bolagsorganisationen framstått

såsom ovedersägligt att en kraftig beskäring av antalet självständiga bolag

inrymmer möjligheter till avsevärda utgiftsminskningar. Med avseende å arten

och omfattningen av dessa besparingsmöjligheter hänvisar revisionen till

vissa uttalanden av 1926 års rusdryckslagstiftningsberedning och Systembolagsföreningarnas

förtroendenämnd; enligt dessa uttalanden skulle utgiftsminskningen

genom en ändamålsenlig koncentration av systembolagen kunna

beräknas till drygt en miljon kronor örn året. För egen del konstaterar

revisionen endast, att den vid sin kontrollgranskning av dessa beräkningar

funnit att besparingsmöjligheterna icke överskattats. Revisionen uttalar

dock, att vissa besparingsåtgärder, som under senare tid företagits av systembolagen

själva inom den nuvarande organisationens ram, möjligen påkalla

någon jämkning i beräkningarna. Slutligen framhåller revisionen, att över
-

s. 189 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

189

gången från den nuvarade till den blivande organisationsplanen bör genomföras

på ett sätt, som tillgodoser alla rimliga krav på hänsynsfull behandling

av personalen i de indragna bolagen, samt att detta tydligen föranleder att

de ekonomiska vinsterna av omgestaltningen icke framträda till fullo under

viss övergångstid.

Såsom förut omnämnts uppdrogs emellertid i december 1935 åt särskilda

sakkunniga att verkställa en närmare utredning rörande de ekonomiska

förutsättningarna för genomförande av den av revisionen föreslagna omorganisationen

av systembolagen. Till statsrådsprotokollet för samma dag

anförde jag bland annat, att de av 1926 års beredning samt av systembolagsföreningarnas

förtroendenämnd verkställda beräkningarna knappast syntes

vara av den art, att därav kunde utvinnas tillförlitlig upplysning rörande

möjligheten till besparingar i samband med den föreslagna koncentrationen;

värdet av dessa beräkningar minskades även därav att, på sätt revisionen erinrat,

betydande utgiftsminskningar under senare tid blivit genomförda inom

den nuvarande organisationens ram. Det måste också anses angeläget att

vinna närmare kännedom om arten och storleken av de ekonomiska förpliktelser,

som kunde anses böra drabba det allmänna på grund av personalindragningar

i samband med en koncentration av försäljningsverksamheten.

Jag torde nu i korthet få redogöra för de undersökningar, som i dessa hänseenden

verkställts av 1935 års sakkunniga.

Utredning genom 19B5 års sakkunniga.

Vad först angår besparingsmöjligheterna erinra de sakunniga,

att systembolagens omkostnader med hänsyn till bolagens olika verksamhetsgrenar

kunna, frånsett utskylder, uppdelas i å ena sidan kostnader, som

vila på rörelsen i dess helhet, de s. k. centrala administrationskostnaderna,

samt å andra sidan kostnader, som enbart sammanhänga med bedrivandet

av någon viss rörelsegren, exempelvis utgifter för utskänkning och restaurangrörelse

i egen regi, utgifter för förbrukningsartiklar i utminuteringsrörelsen

o. s. v. Enligt de sakkunnigas mening torde endast de centrala administrationskostnaderna

vara av beskaffenhet att omedelbart i någon större

omfattning påverkas av den ifrågasatta koncentrationen av försäljningsverksamheten.

De sakkunniga ha därför vid sin utredning ansett sig kunna helt

bortse från övriga slag av omkostnader.

För bedömande av möjligheten till besparingar i fråga örn centrala administrationskostnader

ha de sakkunniga ansett erforderligt verkställa en uppskattning

av dessa kostnader för de föreslagna systembolagen. De sakkunniga

framhålla härvid, att de icke funnit anledning till erinran mot förslaget

örn en försäljningsorganisation, omfattande i stort sett endast ett bolag för

varje län men att de ansett sig för egen del icke ha att taga ståndpunkt vare

sig till frågan i vad mån det kan bliva erforderligt att i vissa län inrätta mer

än ett bolag, eller till det i rusdryckslagstiftningsrevisionens betänkande upptagna

förslaget angående förläggningsorter för de nya bolagen. Den uppskatt
-

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

ning, som de sakkunniga verkställt, har fördenskull i första hand avsett en

organisation, omfattande 30 systembolag, inrättade i enlighet med rusdryckslagstiftningsrevisionens

förslag och förlagda till följande städer, nämligen

Stockholm, Uppsala, Eskilstuna, Linköping, Norrköping, Jönköping, Växjö,

Kalmar, Västervik, Visby, Karlskrona, Kristianstad, Malmö, Hälsingborg,

Ystad, Halmstad, Göteborg, Vänersborg, Borås, Skövde, Karlstad, Örebro,

Västerås, Falun, Gävle, Härnösand, Sundsvall, Östersund, Umeå och Luleå.

Då det emellertid ansetts vara av intresse att tillika vinna en föreställning örn

verkningarna ur kostnadssynpunkt av att antalet bolag tilläventyrs finnes

böra uppgå till något mer eller något mindre än 30, ha de sakkunniga ytterligare

i sådant syfte verkställt vissa alternativa beräkningar, avseende en

organisation med respektive 34, 35 och 29 bolag. Den förenämnda indelningen

med 30 bolag har av de sakkunniga betecknats såsom alternativ I, de övriga

indelningarna såsom alternativen II, lil och IV. Enligt alternativ II skulle

särskilda bolag inrättas även i Hudiksvall, Örnsköldsvik, Skellefteå och Haparanda,

under det att alternativ I förutsätter att i dessa städer endast skulle

finnas filialer under bolagen i Gävle, Härnösand, Umeå och Luleå. Alternativ

lil överensstämmer med alternativ II utom såtillvida, att ett bolag förutsatts

skola inrättas även i Nyköping, vilken stad enligt alternativ I skulle tillhöra

Eskilstunabolagets detaljhandelsområde. Alternativ IV slutligen innefattar

den avvikelsen från alternativ I, att till bolaget i Malmö antagits skola läggas

jämväl vad som eljest förutsatts skola utgöra ett särskilt bolagsområde med

Ystad som huvudort.

Genom att jämföra de vid ifrågavarande beräkningar framkomna utgiftsbeloppen

med de nuvarande bolagens motsvarande kostnader för år 1935 ha

de sakkunniga funnit möjligt att uppskatta utgiftsminskningen vid en koncentration

av systembolagen i den omfattning, som i de olika fallen varit

förutsatt.

Den verkställda jämförelsen har givit vid handen, att genom en omorganisation

i enlighet med alternativ I kunde vinnas en årlig besparing å, i avrundade

tal, sammanlagt högst 1,764,000 kronor och lägst 1,048,000 kronor. Den

högre siffran förutsätter en besparing i lönekostnader å omkring 1,175,000

kronor — i vilket fall lönerna beräknats efter lägsta löneklass — den lägre

en besparing i sådant hänseende å ungefär 459,000 kronor — i detta fall ha

lönerna beräknats efter högsta löneklass. Av besparingen skulle i övrigt —

alltjämt i avrundade tal — i bägge fallen belöpa på styrelsearvoden 178,000

kronor, på kontorsomkostnader 130,000 kronor, på hyror 77,000 kronor, på

»övriga omkostnader» 57,000 kronor, på revisionskostnader 54,000 kronor,

på utdelning till bolagsmännen 44,000 kronor, på underhåll och reparationer

22.000 kronor, på bränsle och lyse 19,000 kronor och på försäkringspremier

6.000 kronor.

De sakkunniga framhålla, att därest den verkliga lönekostnaden i de nya

bolagen finge antagas motsvara medeltalet av den beräknade lägsta och

högsta lönekostnaden, besparingen i lönekostnader skulle uppgå till omkring

817.000 kronor och den totala besparingen i centrala administrationskost
-

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

191

nader utgöra ungefärligen 1,406,000 kronor. Emellertid erinra de sakkunniga,

att besparingen i lönekostnader måste antagas i verkligheten bliva något

mindre än nyss angivna belopp, enär befattningshavarna vid bolagen

efter ett i förhållande till deras totala tjänstetid relativt mindre antal år nå

högsta löneklass.

Såsom en sammanfattning uttala de sakkunniga, att en uppskattning av kostnaderna

för de nya bolagen i åtskilliga hänseenden måste framstå såsom mer

eller mindre approximativ och att de angivna besparingssiffrorna därför endast

inom vissa, tämligen vida gränser kunna anses tillförlitliga. Undersökningen

anses dock ha givit vid handen, att en omorganisation i enlighet med

alternativ I sannolikt kan antagas komma att medföra en årlig besparing i

fråga örn centrala administrationskostnader av omkring en miljon kronor.

Vad angår de övriga alternativen framgår av de sakkunnigas utlåtande, att

inrättandet i enlighet med alternativ II av ytterligare fyra bolag i Norrland

ansetts komma att medföra en merkostnad på omkring 48,000 kronor för

år, att därest jämlikt alternativ III härutöver inrättades ytterligare ett bolag

i Södermanlands län merkostnaden beräknats stiga till över 52,000 kronor,

samt att en minskning i överensstämmelse med alternativ IV av bolagen i

Malmöhus län ansetts kunna medföra en besparing i omkostnaderna på i

runt tal 26,000 kronor örn året.

I fråga om den närmare innebörden av nu omförmälda beräkningar må

följande framhållas.

Enär ökad omsättning såsom regel medför stegrade omkostnader och å

andra sidan nedgång i omsättningen regelmässigt föranleder minskning i

omkostnaderna, ha de sakkunniga vid uppskattandet av kostnaderna för de

nya bolagen funnit sig böra räkna med en årsomsättning, vilken vid varje

sådant bolag ungefärligen svarar mot den sammanlagda omsättningen år

1935 vid den grupp av bolag, som i varje särskilt fall skall ersättas av ett

nytt bolag. De sakkunniga ha vidare vid sin berörda uppskattning ansett

sig böra utgå från antagandet, att antalet utminuteringsställen och utskänkningsrättigheter

ävensom förhållandena i avseende å utminuteringsställenas

förläggning och sättet för utskänkningsrättigheternas utövande jämväl efter

omorganisationen skola förbliva i stort sett oförändrade. Enligt de sakkunnigas

åsikt torde man nämligen vid en kalkyl, som avser att med utgångspunkt

från det nuvarande standardläget visa möjligheten till besparingar

genom en koncentration av bolagsverksamheten, helt böra bortse från

exempelvis den ökning, respektive minskning av de centrala administrationskostnaderna

som — oberoende av nämnda koncentration — kan uppkomma

enbart på den grund, att den nya lagstiftningen medgiver möjlighet till inrättande

av nya utminuteringsställen, respektive föranleder nedläggande avvissa

nu befintliga sådana. Av motsvarande skäl lia de sakkunniga likaledes

ansett sig böra bortse fran möjligheten av en kommande utvidgning av restaurangbolagsverksamheten.

Slutligen lia de sakkunniga i förevarande sammanhang

ej heller tagit hänsyn till de övergångskostnader sorn, enligt vad ut
-

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

redningen givit vid handen, torde vara att emotse i samband med ett genomförande

av den nya ordningen.

Angående sättet för beräknande av lönekostnaderna för de nya bolagen anföra

de sakkunniga bland annat följande:

Ehuru omorganisationen i stort sett är ägnad att åstadkomma en minskning

av befattningshavarnas antal, torde densamma å andra sidan föranleda inrättandet

av åtskilliga nya befattningar. Omorganisationen synes vidare i viss

utsträckning komma att medföra befattningshavares uppflyttande i högre

tjänsteställning, liksom ock förändringar i avseende å tjänstgöringsort. Under

dessa förhållanden och då en nyorganisation, som avser att sätta ett relativt

ringa antal stora bolag i de nuvarande bolagens ställe, redan i och för sig

torde medföra behov av mera enhetliga lönebestämmelser än som nu tillämpas

vid olika bolag, ha de sakkunniga vid sin uppskattning av lönekostnaden

för de nya bolagen icke funnit sig böra direkt utgå från de nuvarande lönerna.

Såsom regel ha lönerna i stället beräknats med hjälp av en för ändamålet

upprättad enhetlig löneplan, upptagande flertalet befattningar vid de

nya bolagen. De sakkunniga ha därvid sökt sålunda avpassa lönerna att såväl

en genomgående löneförhöjning som en allmän lönesänkning undvikits.

Endast under denna förutsättning torde den jämförelse av kostnaderna för

organisationen av systembolagens verksamhet enligt olika alternativ, som

uppdragits åt de sakkunniga, kunna bliva någorlunda rättvisande. I vissa

fall — huvudsakligen i fråga om mera kvalificerade befattningar -— ha emellertid

lönerna bestämts individuellt för varje särskild befattningshavare.

De sakkunniga ha förutsatt, att löneplanen — vilken såsom nyss framhållits

såvitt möjligt ansluter sig till de nuvarande lönerna — skall utan att vara

för kontrollstyrelsen bindande kunna tjäna till ledning vid den prövning i

avseende å avlöningsfrågor, som enligt rusdryckslagstiftningsrevisionens förslag

skall åligga styrelsen.1

Här må emellertid anmärkas, att de sakkunniga vid uppskattandet av kostnaderna

för personal i Stockholm och Göteborg icke funnit erforderligt att

utgå från den för personal å övriga orter tillämpade löneplanen. Enär personalbehovet

i Stockholm och Göteborg ansetts allenast i ringa grad komma

att påverkas av den ifrågasatta omorganisationen och någon besparing på

lönekontot vid företagen därstädes ej ansetts stå att vinna, ha de sakkunniga

sålunda i vad angår nämnda orter begränsat sin uppgift till att beräkna den

förstärkning av arbetskraften, som synts bliva erforderlig i följd av omorganisationen,

ävensom den därigenom uppkommande ökningen i lönekostnader.

I fråga örn samtliga övriga orter, där utminutering nu bedrives, ha de sakkunniga

däremot i detalj beräknat, huru stor personal som å varje sådan ort kan

bliva erforderlig efter genomförd omorganisation, samt, med ledning av löneplanen

m. m., uppskattat kostnaderna för den sålunda beräknade personalstyrkan,

liksom även kostnaderna för extra arbetskraft i den mån sådan

ansetts erforderlig.

Besparingen i centrala administrationskostnader skulle enligt de sakkunnigas

utredning till en början komma att väsentligt reduceras med hänsyn till

de övergångskostnader, som ansetts bliva förenade med den nya

1 Jfr 6 kap. 10 § 9 mom. av revisionens förslag till försäljningsförordning.

s. 193 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

193

ordningens genomförande. Den största utgiftsposten härutinnan skulle avse

gottgörelse åt övertalig personal.

De sakkunniga anföra i sådant hänseende bland annat följande:

Till en början må framhållas, att allmänna rättsregler ej kunna åberopas

till stöd för ett yrkande om gottgörelse åt dem, som genom omorganisationen

förlora sin anställning. Befattningshavarna vid systembolagen äro sålunda

—- vare sig anställningen betecknats såsom ordinarie eller ej — att betrakta

såsom anställda allenast tillsvidare, och ett dylikt anställningsförhållande lärer

av arbetsgivaren efter gottfinnande kunna bringas att upphöra antingen

omedelbart på tillsägelse eller, i den mån omständigheterna därtill föranleda,

efter uppsägning med iakttagande av den i varje fall tillämpliga uppsägningstiden.

1 Har anställningsförhållandet sålunda upplösts, kan i vanliga fall uppenbarligen

ej bliva fråga om ersättningsskyldighet för arbetsgivaren eller annan

som, exempelvis i samband med företagets överlåtelse, kan ha inträtt i

dennes rättigheter och skyldigheter. Den omständigheten, att uppsägningar

företagas i större skala i samband med omläggning av ett företags organisation,

torde härvidlag, därest enbart juridiska synpunkter anläggas, icke böra

tillmätas någon betydelse.

Uppenbart är emellertid, att billighetsskäl i föreliggande fall göra det påkallat,

att omorganisationen, såsom rusdryckslagstiftningsrevisionen förutsatt,

genomföres på ett sätt, som tillgodoser alla rimliga krav på hänsynsfull

behandling av den personal, som stadigvarande erfordrats för den nuvarande

organisationen.

Då flertalet befattningshavare vid systembolagen torde kunna räkna med

att i vanlig ordning få behålla sin anställning, därest rörelsen alltjämt komme

att bedrivas under samma former som hittills, kunde ur nyss angivna synpunkter

rent av ifrågasättas skyldighet för de nya bolagen att för sin rörelse

övertaga samtliga dessa befattningshavare. De nya bolagen skulle väl härigenom

till en början bliva överorganiserade, men i mån av befattningshavarnas

avgång i vanlig ordning skulle personalstyrkan efterhand kunna nedbringas

till den i varje fall behövliga. De sakkunniga ha emellertid funnit en dylik

anordning icke vara att tillråda. En alltför riklig personaltillgång vid de nya

bolagens tillblivelse kan sålunda väntas medföra att bolagen även i fortsättningen

hålla större personal än organisationen oundgängligen kräver.

Om de sakkunniga alltså utgått från, att omorganisationen skall komma

att medföra förlust av anställning för ett antal befattningshavare i de nuvarande

bolagen, ha de sakkunniga å andra sidan ansett sig kunna räkna med,

att detta antal ej skall bliva större än som är nödvändigt och att sålunda personalen

vid de nya bolagen, såvitt möjligt, skall rekryteras i första hand bland

de nuvarande bolagens personal. De sakkunniga lia härvid tillika förutsatt,

att befattningshavare, som erbjudes anställning å annan ort än den nuvarande

anställningsorten, skall vara skyldig underkasta sig härav betingad förflyttning.

Vägrar befattningshavare mottaga honom vid systembolag å annan

ort erbjuden anställning, vilken kan anses ungefär likvärdig med eller förmånligare

än den han innehar, bör han i regel icke därefter kunna göra anspråk

på att tillerkännas ersättning på grund av den anställning han till följd av

bolagskoncentrationen gått förlustig.

Vad angår den personal i övrigt, som kan tänkas icke bliva anställd vid de

nya bolagen, lia de sakkunniga, i enlighet med nyss angivna uppfattning att

verkningarna av omorganisationen ej böra över hövan drabba den personal.

1 Jfr sid. 40—41 i betänkande med förslag tili lag om arbetsavtal (Statens offentliga utred»ingar

1935: 18). Anin. i utlåtandet.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sand. Nr 242.

13

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Muj:ts proposition nr 242.

som stadigvarande erfordrats för de nuvarande bolagen, principiellt ansett

särskild gottgörelse böra utgå för mistad anställning.

De sakkunniga framhålla härefter, hurusom olika utvägar kunna tänkas

beträffande det närmare anordnandet av ett dylikt ersättningsförfarande. 1

sådant hänseende erinras om de ersättningsbestämmelser, som utfärdades i

samband med tobaksmonopolets införande, samt örn det förslag till reglering

av ersättningsfrågor i samband med genomförande av ett statligt kaffemonopol,

som under år 1936 framlagts av särskilda sakkunniga.1 De sakkunniga

ha emellertid i föreliggande fall icke funnit sig böra förorda en tillämpning

av något av dessa ersättningssystem. Förhållandena ha i avseende å

systembolagspersonalen synts medgiva en lösning efter väsentligt enklare linjer.

De sakkunniga anföra härutinnan närmare:

För systembolagspersonalen har i allmänhet den regeln tillämpats, att anställningen

skolat upphöra vid en uppnådd ålder av 65 år för man och 60

år för kvinna med rätt för vederbörande att efter avgång ur tjänsten uppbära

årligt understöd. Dylikt understöd — som är att jämställa med pensionsersättning

men som ej till någon del gäldas genom avdrag å befattningshavarens

lön —■ utgår, därest vederbörande kan tillgodoräkna sig full tjänstetid,

d. v. s. 35 år för man och 30 år för kvinna, med belopp, som i regel

motsvarar 60 procent av senaste årslön, därvid i årslönen inbegripes dyrtidstillägg,

beräknat efter de vid varje tidpunkt gällande grunder. För den, som

ouPPnatt full tjänstetid, utgår understöd med belopp, som avkortats i

förhållande till det mindre antalet tjänstår.

En av de sakkunniga verkställd undersökning har emellertid givit vid handen,

att vid systembolagen för närvarande finnas åtskilliga befattningshavare,

vilka fatt kvarsta i tjänst, oaktat de uppnatt den ålder, som enligt nyss

angivna regler skolat medföra deras avgång. Då kontrollstyrelsen med tanke

på den förestående omorganisationen av systembolagen för bolagen framhållit

angelägenheten av att nyanställning av personal icke äger rum i annan

mån än som för rörelsens bedrivande kan anses oundgängligen erforderlig,

torde man kunna utgå från antagandet, att nyssnämnda personer i allmänhet

komma att tillsvidare behållas i tjänst. I samband med genomförandet

av den nya ordningen — vilket kan beräknas ske tidigast den 1 januari

1938 —- borde denna personal, i den mån densamma alltjämt fått kvarstå i

tjänst, däremot kunna omedelbart entledigas med rätt att för framtiden uppbära

understöd enligt hittills gängse grunder.2

Redan härigenom skulle ernås en viss minskning av antalet befattningshavare,

som böra placeras i de nya bolagen eller beredas kompensation för

i förtid mistad anställning. Detta antal skulle emellertid än Ytterligare kunna

reduceras, därest på samma sätt entledigades även de befattningshavare,

som enligt nyss anmärkta regler stå i tur att avgå under återstoden av år

1936 samt under år 1937. Hela antalet befattningshavare, som på detta sätt

skulle kunna avföras på grund av uppnådd pensionsålder,3 uppgår till ej

1 Se härutinnan sid. 108 och ff. samt sid. 46 och ff. i betänkande angående statligt kaffemonopol

(Statens offentliga utredningar 1936:10).

8 De sakkunniga framhålla i detta sammanhang, att anställningen i några av dessa fall synes

vara att karaktärisera såsom bisyssla; i den mån rätt till understöd ej ansetts vara förenad

därmed, bör enligt de sakkunnigas mening understöd tydligen ej heller utgå efter avgång i

samband med omorganisationen.

8 I likhet med vad som skett i de sakkunnigas utlåtande begagnas i det följande uttrycken

pensionsålder, pensionering och förtidspensionering i avsaknad av lämpliga beteckningar, svarande

mot dessa uttryck och tillämpliga å de i fråga örn systembolagen säregna förhållandena.

s. 195 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

195

mindre än 53, vilket utgör omkring en tredjedel av det tal, 149, vartill de

sakkunniga beräknat minskningen för hela landet av antalet befattningar i

samband med en nyorganisation, enligt vilken antalet systembolag skulle utgöra

allenast 30.

Av det nu sagda skulle den slutsatsen kunna dragas, att förtidsavskedande

behövde tillgripas endast beträffande 96 personer (skillnaden mellan 149 och

53). I själva verket torde man emellertid få räkna med ett något större antal

dylika fall, enär det måste förutsättas, att de nya bolagen i viss, om^ också

obetydlig, utsträckning kunna se sig nödsakade att förvärva personal från annat

håll än från de nuvarande systembolagen. Huru därmed än kommer att

förhålla sig, synes frågan angående ersättning för i förtid mistad anställning

i enlighet med vad nu angivits kunna i fortsättningen anses begränsad till

att avse allena_st ett hundratal personer.

Såväl ur billighetssynpunkt som eljest har det syntes de sakkunniga önskvärt,

att den ytterligare nedskärning av personalstyrkan, som måste bliva erforderlig,

måtte kunna åvägabringas enbart genom förtidspensionering av befattningshavare

vilka, därest de vunne anställning i de nya bolagen, enligt

förut berörda regler skulle avgå under åren närmast efter omorganisationens

genomförande. De sakkunniga ha fördenskull undersökt möjligheterna för

en dylik lösning. Det har härvid befunnits, att följande antal befattningshavare

skulle stå i tur att avgå under vart och ett av åren 1938—1942, nämligen

29 år 1938, 22 år 1939, 28 år 1940, 30 år 1941 och 39 år 1942. Genom

en förtidspensionering av ifrågavarande befattningshavare i samband med

de nuvarande bolagens upplösning skulle alltså den tillgängliga personalstyrkan

kunna nedbringas med ytterligare 148 personer.

De sakkunniga uttala, att en förtidspensionering inom nämnda gränser

torde vara fullt tillräcklig för att bereda samtliga återstående befattningshavare

möjlighet att erhålla anställning i de nya bolagen. Härutinnan stödja

sig de sakkunniga på en verkställd jämförelse mellan dels antalet befattningshavare

inom olika yrkesgrupper, som skulle ha att lämna sin anställning

i systembolagens tjänst, därest pensionering eller förtidspensionering

företoges i enlighet med nyss angivna riktlinjer, dels ock antalet befattningshavare

som, därest dylika åtgärder ej vidtoges, beräknats bliva övertaliga vid

en omorganisation, varigenom systembolagens antal nedbringades till 30.

Under hänvisning till det anförda och förutsatt, att den nya ordningen beräknas

träda i kraft vid något tillfälle under tiden 1938—1942, förorda de

sakkunniga, att den erforderliga nedskärningen av personalstyrkan genomföres

sålunda att i samband med de nuvarande bolagens upplösning verkställes

dels pensionering av samtliga befattningshavare, som vid tiden för

ikraftträdandet uppnått en ålder av 65 år för man och 60 år för kvinna, dels

ock förtidspensionering, i den omfattning som finnes erforderlig, av befattningshavare,

vilka senast under år 1942 skulle uppnå den ålder, som nyss

angivits.

Till befattningshavare som avgått i sålunda förutsatt ordning bör enligt de

sakkunnigas mening utgå understöd enligt de regler, som skolat tillämpas, därest

de nuvarande bolagen alltjämt ägde bestånd, dock att i fråga örn förtidspensionerad

befattningshavare, som icke vid avgången uppnått full tjänstetid, skäligen

bör medgivas rätt att beräkna tjänstetid såsom örn avgången skett först

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

vid en uppnådd ålder av 65 år för man och 60 år för kvinna. De sakkunniga

framhålla vidare, att där i något fall anställningen är av den art, att densamma

jämlikt hittills vedertagna regler icke ansetts vara förenad med rätt

till understöd, sådant ej heller hör utgå i anledning av avgång, varom nu är

fråga. De sakkunniga anse det också vara tydligt, att ersättning ej bör tillkomma

den, som vägrar mottaga erbjuden befattning i något av de nya bolagen

och som därvid ej uppnått sådan ålder att pensionering eller förtidspensionering

kan ifrågakomma.

Skyldigheten att utgiva understöd bör enligt vad de sakkunniga uttala uppenbarligen

åläggas de nya bolagen, därvid varje bolag bör ha att svara för

vad som skall utgå till personer, vilka vid tiden för avgången haft sin verksamhet

förlagd till ort inom bolagets detaljhandelsområde.

Enligt rusdryckslagstiftningsrevisionens förslag1 skall på kontrollstyrelsen

ankomma att meddela närmare anvisningar angående nedläggande av rörelsen

å de nuvarande bolagen samt angående rörelsens övetagande av de nya bolagen.

Med stöd av ett dylikt stadgande bör enligt de sakkunnigas uppfattning

kontrollstyrelsen kunna utfärda erforderliga föreskrifter för genomförande av

samtliga av de sakkunniga i förevarande del föreslagna åtgärder.

Vad angår innebörden av ifrågavarande förslag ur kostnadssynpunkt uttala

de sakkunniga, att årsomkostnaden för pensionering och förtidspensionering

i föreslagen omfattning sannolikt icke komme att överstiga ett belopp

av omkring 375,000 kronor.

De sakkunniga anmärka, att förhållandet mellan utgifter för pensionering,

å ena, samt förtidspensionering, å andra sidan, uppenbarligen icke kommer

att förbliva konstant; utgifterna för pensionering komma sålunda att ökas

och kostnaderna för förtidspensionering att minskas allteftersom de under - stödsberättigade uppnå full pensionsålder. Senast vid ingången av år 1943

skulle de extraordinära utgifterna för personalstyrkans nedskärning genom

förtidspensionering vara helt avvecklade.

Rörande storleken av i sådant hänseende erforderliga utgifter under första

året efter den nya ordningens ikraftträdande omnämna de sakkunniga, att av

förenämnda summa å 375,000 kronor ett belopp av 114,000 kronor avser personer,

som redan före den 1 januari 1938 skulle lia uppnått full pensionsålder.

Därest ikraftträdandet antages komma att ske sagda dag, skulle utgifterna

för förtidspensionering under år 1938 alltså icke överstiga 261,000

kronor; i själva verket måste de bliva lägre, enär 29 av de till entledigande

ifrågasatta befattningshavarna redan under loppet av nämnda år uppnå full

pensionsålder.

De nu meddelade siffrorna ha närmast avsett kostnaderna för pensionering

och förtidspensionering i den utsträckning, som ansetts bliva erforderlig vid

en nyorganisation, varigenom systembolagens antal bestämmes till 30. Någon

nämnvärd skillnad beträffande utgifter för ifrågavarande ändamål torde

emellertid enligt vad de sakkunniga uttala icke kunna beräknas uppkomma,

Jämför 8 § förslaget till promulgationsförordning.

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

därest bolagens antal jämlikt de förenämnda alternativen II, III och IV i

stället skulle uppgå till respektive 34, 35 och 29.

Beträffande de övergångskostnader, som eljest skulle vara

att emotse, framhålla de sakkunniga, att en tillämpning av den upprättade

löneplanen i vissa fall komme att medföra en försämring i lönevillkoren

för befattningshavare, som efter omorganisationen skulle ha att förrätta samma

tjänstgöring som tidigare hos något av de nuvarande bolagen. För sådant

fall ha de sakkunniga ansett med billigheten överensstämmande, att avlöning

även efter omorganisationen utgår enligt förut gällande grunder. De

sakkunniga ha vidare funnit det böra förutsättas, att disponenter och föreståndare

i åtskilliga av de nuvarande bolagen efter omorganisationen få åtnöjas

med befattningar såsom filialföreståndare i de nya bolagen. Då de löner, som

ansetts böra tillkomma blivande filialföreståndare, i regel betydligt understiga

vad som nu utgår till bolagens chefer å motsvarande orter, ha de sakkunniga

ansett påkallat, att jämväl ifrågavarande befattningshavare bibehållas vid

förutvarande löneförmåner.

Nu berörda förhållanden skulle föranleda en icke oväsentlig ökning av den

förut beräknade lönekostnaden för de nya bolagen. En av de sakkunniga

verkställd överslagsberäkning uppgives sålunda ha givit till resultat, att sagda

merkostnad för de närmaste åren efter omorganisationens genomförande

skulle uppgå till årligen omkring 185,000 kronor, förutsatt att bolagens antal

bestämmes till 30. Merkostnaden skulle bliva ungefär densamma, därest bolagens

antal jämlikt förut omnämnda alternativ IV bestämmes till 29, samt

obetydligt lägre, därest antalet bolag jämlikt alternativen II och III bestämmes

till 34 respektive 35. De sakkunniga erinra emellertid, att ifrågavarande

kostnad i den mån vederbörande befattningshavare avga ur tjänst eller vinna

befordran till högre avlönad anställning kommer att efterhand nedgå samt

slutligen helt försvinna.

Till övergångskostnader äro i övrigt att hänföra de utgifter, som kunna

vara förenade med de nya bolagens bildande och de nuvarande bolagens avveckling.

De sakkunniga ha funnit det knappast vara möjligt att nu verkställa

en fullständig uppskattning av dessa kostnader; en dylik beräkning har icke

heller synts de sakkunniga erforderlig med hänsyn till de jämförelsevis obetydliga

belopp, varom här i regel ansetts bliva fråga. En betydande utgiftspost

uppgives emellertid vara att emotse, därest de nuvarande bolagens fastigheter

genom stämpelpliktiga fång överlåtas å de nya bolagen. Enär värdet

av dessa fastigheter torde uppgå till över 20 miljoner kronor och då de

nya bolagen avses skola bliva aktiebolag, skulle salunda i lagfartsstämpel

komma att uttagas ett belopp av omkring 450,000 kronor.

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Muj.ts proposition nr 242.

Reservationer mot revisionens förslag.

Herr Thulin anför:

Ända sedan rusdrycksförsäljningsförordningens tillkomst har krävts en

minskning i bolagens antal. Ett sådant krav är enligt min mening befogat,

i vad det är fråga om de minsta bolagen, i synnerhet på Skånes landsbygd.

Men det är enligt min mening att taga ett alltför stort steg, om man såsom

revisionen gjort, föreslår införande av länsbolag. Bolagen voro ursprungligen

jämförelsevis fria enskilda lokala sammanslutningar till nykterhetens befrämjande.

Såsom sådana ha bolagen på många platser utfört ett aktningsvärt

arbete, även om anmärkningar kunde riktas mot åtskilliga bolags verksamhet.

Bolagen ha haft en icke ringa betydelse på grund av sin lokala förankring.

De bolag, som revisionen föreslår skola komma till stånd, komma

att helt förlora den lokala anknytningen och den relativa självständighet, som

bolagen ännu i viss mån äga; de nya bolagen bliva väsentligen expeditionsmyndigheter

för och verkställare av lagens föreskrifter och tillsynsmyndighetens

direktiv. Det är möjligt, att man på grund av den allmänna tidsinriktningen

icke kan komma ifrån den byråkratisering av bolagssystemet, som

förslaget innebär, men då den i ämnet verkställda utredningen liksom den

erfarenhet jag haft icke synes med nödvändighet påkalla det framställda

förslaget, har jag ansett allenast en mindre inskränkning i bolagens nuvarande

antal ha bort äga rum. Om emellertid länsbolag anses böra komma till

stånd, torde de böra konstrueras på sätt revisionen föreslagit.

Herrar Beskow och Johanson framhålla, att de i likhet med revisionen ansett

en avsevärd reduktion böra ske av antalet systembolag. Härför talar

enligt deras åsikt framför allt önskvärdheten att ernå en mera enhetlig tilllämpning

av lagstiftningen samt rent statsekonomiska skäl. Det förslag till

indelning av bolagsområden, som revisionen framlagt i motiveringen, går

emellertid enligt reservanternas uppfattning längre än som ur angivna synpunkter

kan anses betingat. I några län med större befolkning skulle sålunda

motboksantalet för de föreslagna bolagen bliva så mycket större än för

bolagen i allmänhet, att en uppdelning av bolagsområdena synes reservanterna

böra ske. Beträffande de norrländska länen med deras stora utsträckning

synes reservanterna vidare tveksamt, om antalet bolag bör inskränkas

så kraftigt som enligt förslaget skulle bliva fallet. De jämkningar i revisionens

förslag, som i nu ifrågavarande avseende kunde erfordras, torde emellertid

enligt reservanternas åsikt vid ärendets fortsatta behandling kunna ske

även med bibehållande av stadgandet i förslagets 3 kap. 1 § i oförändrad lydelse.

Slutligen må framhållas, att herr Gräslund ansett sig såsom systembolagstjänsteman

icke böra deltaga i revisionens beslut om förslag till begränsning

av systembolagens antal.

s. 199 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

199

Yttranden i anledning av revisionens förslag och de sakkunnigas

utlåtande.

Erinringar mot revisionens förslag angående nedbringande av systembolagens

antal lia framställts i ett stort antal yttranden. En minskning i överensstämmelse

med vad som föreslagits av revisionen eller herrar Beskow och

Johanson tillstyrkes emellertid av bland andra kontrollstyrelsen, socialstyrelsen,

Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala, Hallands, Värmlands,

Gävleborgs och Västernorrlands län, landstingens förvaltningsutskott i tre

län, Systembolagsföreningarnas förtroendenämnd och fyra nykterhetsnämndssammanslutningar.

Länsstyrelserna i Östergötlands, Kristianstads,

Göteborgs och Bohus samt Västmanlands län, uttala en viss tvekan i fråga

om behovet av en så stark koncentration som den föreslagna. En minskning

i enlighet med vad som förordats av herr Thulin tillstyrkes, mer eller

mindre bestämt, av länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Blekinge,

Malmöhus, Skaraborgs och Älvsborgs län, landstingens förvaltningsutskott i

tre län, stadsfullmäktige i ett 20-tal städer, kommunalfullmäktige i några

kommuner samt tre nykterhetsnämndssammanslutningar. I huvudsakligen

avstyrkande riktning uttala sig landstingens förvaltningsutskott i två län,

stadsfullmäktige i ett 20-tal städer, kommunalfullmäktige i ett 10-tal kommuner

ävensom Svenska stadsförbundets styrelse och två nykterhetsnämndssammanslutningar.

Länsstyrelserna i Kronobergs och Jönköpings län yttra

sig närmare endast såvitt angår länet; återstående sju länsstyrelser ha i denna

del ej avgivit något uttalande. I yttranden till Systembolagsföreningarnas

förtroendenämnd lia de olika systembolagsföreningarna antingen ställt sig

avvisande mot förslaget eller också tillstyrkt en mindre koncentration i likhet

med herr Thulin. Aktiebolaget Vin- & spritcentralen och Sveriges centrala

hotell- och restaurantförening ha uttalat sig för en anordning med ett

bolag för hela riket. Systembolagens personalförening -— som i yttrande

över förslaget anförde betänkligheter mot länsbolagsindelningen, särskilt med

avseende å de norrländska bolagen, men samtidigt förklarade det vara synnerligen

önskvärt, att tanken på en fullständig centralisering till ett riksbolag

hölles vid liv — har sedermera uttalat sig för en organisation med ett bolag.

Invändningarna mot förslaget grundas stundom, helt eller delvis, på lokala

hänsyn och önskemål, såsom farhågor för minskat skatteunderlag eller minskad

handelsomsättning i orter med systembolag, vilka kunde bliva föremål för

avveckling. I vissa fall uttalas emellertid farhågor av mera allmän innebörd.

Sålunda anföres, att de föreslagna länsbolagen i fråga örn handhavandet av

den individuella utminuteringskontrollen skulle vara mindre lämpade än de

nuvarande bolagen, att den nya organisationen skulle leda till en icke önskvärd

byråkratisering av försäljningen samt att revisionens antaganden i fråga

om möjligheten till besparingar vore alltför optimistiska.

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Kontrollstyrelsen anför:

Det väsentliga, som skulle vinnas genom den föreslagna länsbolagsorganisationen,

är enligt styrelsens mening icke att söka i den betydande ekonomiska

besparing, som kan väntas uppkomma, utan däri, att genom ett bifall till

förslaget skulle skapas en vederhäftigare och mera auktoritativ försäljningsorganisation

under enhetligare och mera kvalificerad ledning. De större bolagsenheterna

skulle både socialt och merkantilt vara bättre rustade för sina

uppgifter, och de skulle med större självständighet utan eftersättande av tillbörliga

hänsyn kunna vid fullgörandet av dessa uppgifter möta skiftande

lokala opinioner. Invändningen att härmed skulle följa en för allmänhetens

betjänande hinderlig byråkratisering av försäljningsorganen bär enligt kotrollstyrelsens

mening redan av revisionen själv bemötts på ett sätt, som icke

blivit vederlagt. Icke heller kan kontrollstyrelsen dela farhågorna för att

den individuella kontrollen skulle äventyras genom länsbolagsorganisationen.

Ifrågavarande kontroll mäste redan vid de nuvarande bolagen i väsentlig utsträckning

vila på ett samarbete mellan å ena sidan bolagen och å andra sidan

nykterhetsnämnder, andra kommunala institutioner eller enskilda personer,

som äro väl förtrogna med förhållandena inom de olika delarna av

bolagens kontrollomraden. Det kommer icke att möta större svårigheter att

i erforderlig utsträckning upprätthålla detta samarbete efter den föreslagna

omorganisationens genomförande än för närvarande. Därtill kommer att

den större organisationsenheten erbjuder större möjligheter för en rationell

arbetsfördelning och för en längre driven differentiering av arbetsuppgifterna.

Att den specialisering, som snart sagt på alla områden av arbetslivet visat

sig gynnsam för arbetsresultatet, skulle lia ett motsatt verkningssätt på

detta särskilda område, där den icke utan en övergång till större organisationsenheter

kan tillfullo utvecklas, synes kontrollstyrelsen lia all sannolikhet

emot sig. Kontrollstyrelsen tillåter sig i detta sammanhang även erinra

därom, att systembolag av den storleksordning och den regionala omfattning,

som de föreslagna länsbolagen skulle erhålla, icke är något alldeles

oprövat, och att alltså stödet av redan vunnen erfarenhet icke helt saknas.

Av revisionens sammanstälning å sid. 296—299 framgår, att intet av de tänkta

länsbolagen ens tillnärmelsevis skulle uppnå det motboksantal, varmed

aktiebolaget Stockholmssystemet sedan länge arbetat. Icke heller skulle något

av de föreslagna bolagen omfatta så stor folkmängd, som Stockholmssystemet

för närvarande gör. Detta bolag har dock icke veterligen i större utsträckning

än övriga systembolag givit anledning till berättigad kritik vare

sig för byråkratism eller för eftersättande av sina sociala uppgifter. Tvärtom

har det i mångt och mycket tjänat som mönster för övriga systembolag

i landet. Skulle häremot invändas, att förhållandena i huvudstaden äro särartade

och att erfarenheterna därifrån fördenskull icke utan vidare kunna

överflyttas till landet i övrigt, vill kontrollstyrelsen erinra dels därom, att

Stockholmssystemets kontrollområde omfattar icke mindre än 61 kommuner

utanför huvudstaden, dels därom att systembolaget i Östersund, under hela

den tid nuvarande rusdryckslagstiftning gällt fungerat som länsbolag för

Jämtlands län utan att några olägenheter därav försports.

Kontrollstyrelsen önskar därjämte särskilt framhålla, att möjligheterna till

en effektiv ekonomisk kontroll bliva väsentligen utökade, genom att rörelsen

koncentreras på ett mera begränsat antal bolagsenlieter.

På grund av vad sålunda anförts, ansluter sig kontrollstyrelsen till principen

örn länsbolag. Den utformning revisionen givit författningstexten på

denna punkt finner kontrollstyrelsen ändamålsenlig.

I fråga om den närmare gränsdragningen för de olika bolagsområdena på

s. 201 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 242.

201

grundval av nu förevarande stadganden vill emellertid kontrollstyrelsen redan

nu framhålla, att styrelsen finner vissa modifikationer i det av revisionen

uppgjorda bolagsschemat påkallade. Detta gäller särskilt Norrland.

Revisionen har förordat ett sammanförande av de nuvarande tretton norrlandsbolagen

i sex bolag. Med hänsyn till de särskilda förhållanden, som

råda i Norrland, finner kontrollstyrelsen denna reduktion av antalet bolag

i denna landsända väl långtgående. Systembolagsföreningarnas förtroendenämnd

åter har i sitt yttrande över revisionens förslag närmast uttalat sig

för ett bibehållande av samtliga nuvarande systembolag i Norrland. Detta

finner kontrollstyrelsen å andra sidan icke påkallat. Vid sina överväganden

i detta hänseende har kontrollstyrelsen stannat för att förorda ett tiotal bolag

i Norrland, nämligen i Haparanda -— på grund av det betydande avståndet

från Luleå samt de särskilda förhållandena vid finska gränsen — Luleå,

Skellefteå, Umeå, Östersund, Örnsköldsvik, Härnösand, Sundsvall, Hudiksvall

och Gävle. 1 fråga örn kontrollområdesindelningen i mellersta och södra

Sverige ansluter sig kontrollstyrelsen i huvudsak till revisionen, dock att

styrelsen finner en uppdelning av Södermanlands län på tvenne bolag med

säte i Nyköping och Eskilstuna motiverad med hänsyn till dessa båda städers

i skilda hänseenden ledande ställning inom länet och läge inom detsamma.

Uppdelning på flera detaljhandelsområden har påyrkats för ett flertal andra

län. I intet av dessa fall finner kontrollstyrelsen en sådan uppdelning påkallad.

Det närmast efter bolaget för Stockholms stad och län största bolaget,

vad beträffar motboksantal och folkmängd, skulle göteborgsbolaget

bliva. Även här har en uppdelning ifrågasatts. Härtill vill kontrollstyrelsen

anmärka, att göteborgsbolagets organisatoriska utrustning redan nu är sådan,

att hela länet utan olägenhet kan hänföras till detsamma. Ett jämförelsevis

omfattande bolagsområde kommer även Skaraborgs län att utgöra.

Några skäl för uppdelning av detta län, liknande dem som föreligga beträffande

exempelvis Södermanlands, Östergötlands och Kalmar län, kunna

emellertid enligt kontrollstyrelsens mening icke anföras, och länet synes utan

olägenhet kunna utgöra ett detaljhandelsområde. Som säte för länsbolaget

vill kontrollstyrelsen obetingat förorda Skövde såsom länets största och mest

centralt belägna stad, vilken även erhållit länsstyrelsens förord i nu förevarande

hänseende. En av de geografiska förhållandena betingad modifikation

i länsgränsernas användande som bolagsgränser synes vara, att Båstadsområdet

hänföres till bolaget i Halmstad i stället för till bolaget i Hälsingborg.

De övriga avvikelser från revisionens förslag, som förordats i däröver avgivna

yttranden, synas övervägande grundade på lokala hänsyn och synas i vart

fall icke vara av beskaffenhet att böra föranleda ett frångående av förslaget.

Kontrollstyrelsen stannar alltså för att förorda landets uppdelning i 35

detaljhandelsområden. Någon ändring av den föreslagna författningstexten

erfordras icke på grund härav, och kontrollstyrelsen vill liksom Systembolagsföreningarnas

förtroendenämnd framhålla, att den föreslagna lydelsen

av förevarande .stadgande möjliggör hänsynstagande till framdeles vunnen

erfarenhet utan ändring av författningen.

Socialslgrelsen anför, att en mera enhetlig lagtillämpning säkerligen skulle

underlättas genom den av revisionen föreslagna inskränkningen av antalet

bolag.

Systembolagsföreningarnas förtroendenämnd erinrar om de invändningar

av förut antydd art, sorn på vissa häll framställts mot en mera genomgripande

minskning av systembolagens antal, samt stiger sig icke vilja från
-

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

känna dessa anmärkningar ett visst berättigande. Nämnden anser emellertid

alltjämt, att betydande fördelar skulle stå att vinna ur såväl sociala som ekonomiska

synpunkter, därest en stark begränsning av bolagens antal komme

till stånd. Med hänsyn till de framkomna invändningarna förordar nämnden

en avvikelse från länsbolagsindelningen såtillvida, att samtliga nuvarande

bolag i Norrland bibehållas, två bolag inrättas i Södermanlands och möjligen

Skaraborgs län samt jämväl i övrigt tilläventyrs vidtages någon modifikation,

i den mån omständigheterna sådant påkalla. Nämnden anser det

kunna ifrågasättas, om icke fastställandet av detaljhandelsområdena helt

borde läggas i Kungl. Maj:ts hand.

Systembolagens personal!örening anför, utöver vad förut angivits:

Den av revisionen föreslagna länsbolagsindelningen synes knappast vara

så väl övertänkt, att man på grundval av densamma kan utbygga den nya

organisationen. Ett noggrannare studium av de lokala förhållandena på varje

ort kommer helt säkert att medföra andra resultat. Särskilt gäller detta

övre Norrland med dess glesa befolkning och stora avstånd. Hänsyn bör

också tagas icke endast till antalet motboksinnehavare utan även till omfattningen

av vederbörande bolags egna eller överlåtna utskänkningsrörelse.

Länsstyrelsen i Kristianstads län finner, att med de ingående tillämpningsföreskrifter,

som meddelas av kontrollstyrelsen, någon fara för olikartad

tillämpning av lagstiftningen knappt torde föreligga. Å andra sidan synes det

länsstyrelsen, att kontakten mellan bolaget och allmänheten och i följd därav

den individuella kontrollen skulle komma att försvåras genom alltför stora

områden.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar bland annat:

Den individuella kontrollen beträffande spritdrycksförsäljningen förutsätter,

att bolagen ha så nära kontakt som möjligt med kundkretsen. Avsett

är att hädanefter denna kontakt skall i väsentligt större omfattning än nu

förmedlas genom nykterhetsnämnderna. För mindre kommuner kan en sådan

anordning anses tillfredsställande, med hänsyn till den mera ingående

personkännedom nykterhetsnämnderna där lia, men när fråga är örn mycket

stora kommuner ökas svårigheterna i detta avseende. Enligt länsstyrelsens

mening kan det bliva synnerligen betungande för nykterhetsnämnder i stora

kommuner, särskilt städerna, att övertaga någon mera avsevärd del av de

uppgifter, som för närvarande påligga bolagen i fråga om den individuella

kontrollen.

Stadsfullmäktige i Eskilstuna erinra, att de lokala nykterhetsnämndernas

sammansättning kan vara mycket olika på skilda orter samt att härav följer,

att då förslaget torde medföra att systembolagen nödgas godtaga nykterhetsnämndernas

till- eller avstyrkande yttranden, laglillämpningen framdeles

kommer att bliva allt annat än enhetlig.

Stadsfullmäktige i Örnsköldsvik anföra:

Till grund för uppdelningen bör icke såsom i förslaget läggas enbart motboks-

och befolkningsstatistik utan även de geografiska förhållandena. Västernorrlands

län, som för närvarande är uppdelat i fyra detaljhandelsområden,

skulle enligt förslaget indelas i allenast tvenne områden, ett för vartdera

landskapet Medelpad och Ångermanland. Denna indelning kan icke, med

s. 203 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 242. 203

hänsyn till de geografiska förhållandena och andra omständigheter, anses

ändamålsenlig.

Stadsfullmäktige i Sollefteå framhålla, att förslagets genomförande skulle

medföra, att en del av befolkningen i nordvästra Ångermanland skulle få ett

avstånd av omkring 30 mil till den plats, där systembolagsstyrelsen hade sitt

säte; och stadsfullmäktige i Haparanda erinra, hurusom de exceptionella förhållanden,

som råda vid gränsen mot Finland, torde påkalla en avvikelse från

förslaget.

Svenska stadsförbundets styrelse anför:

De skäl, som anföras för en minskning av antalet bolag, kunna visserligen

icke frånkännas ett visst principiellt berättigande. Men strävanden att åstadkomma

likformighet, förenklingar och besparingar få enligt styrelsens mening

icke drivas så långt, att försäljningsorganens sociala uppgifter omöjliggöras

eller i vart fall försvåras. Den föreslagna, liksom den nuvarande, lagstiftningens

effektivitet i nykterhetsavseende vilar på möjligheterna till en ingående

individuell kontroll i samarbete med de lokala nykterhetsnämnderna.

Denna prövning måste ovillkorligen bliva lidande på en utökning av distriktens

områden i den utsträckning, revisionens majoritet föreslår. Det kan icke

undvikas, att de stora bolagen med sina, både till ytinnehåll och kundkrets,

omfattande verksamhetsområden måste bliva väsentligt sämre rustade att

handhava en individuell kontroll. Kontakten med kundkretsen och de lokala

nykterhetsnämnderna torde för kontrollen vara av större betydelse än

»den enhetliga tillämpningen», som för övrigt i åtskilliga fall måhända snarast

leder till stela och byråkratiska former. Det är en av själva grundförutsättningarna

för det tillämpade försäljningssystemet, man här vill rubba.

Skulle tendenser till ett »beroende av växlande lokala opinioner» framträda,

torde kontrollstyrelsen icke sakna möjligheter att stävja dessa.

Även med hänsyn till andra omständigheter måste omläggningen för städerna

få mindre tilltalande konsekvenser. I och med förflyttningen av tjänstemännen

vid de nedlagda bolagen mista de berörda städerna vissa icke föraktliga

skatteobjekt. Detta är så mycket mindre tilltalande, som ett genomförande

av revisionens förslag på en annan punkt säkerligen komme att beröva

städernas skattebetalande affärsmän en betydande del av deras inkomster.

Då lantbefolkningen i städerna hämta sina spritransoner, inköpas säkerligen

i betydlig omfattning också andra varor. Försändningen av sprit till

landsbygdens kunder kommer därför oundvikligt att väsentligt minska affärsomsättningen

i städerna. Ett avgörande avseende måste givetvis dock främst

tillmätas de nu anförda synpunkterna av direkt social natur.

Styrelsen för aktiebolaget Vin- & spritcentralen yttrar bland annat:

Steget mellan den av revisionen föreslagna centraliseringen från de nuvarande

lokala systembolagen till de 30 länsbolagen förefaller i sina konsekvenser

icke vara alltför långt skilt från det läge, som skulle bliva en följd av en

fullständig koncentration till ett enda riksbolag. De olägenheter ■—- särskilt

svårigheten för lokal anpassning — som befaras av ett genomförande av den

sistnämnda åtgärden, men vilka i praktiken sannolikt skola visa sig överkomliga,

framträda, såsom också revisionen anmärkt, även inom en organisation

med länsbolag. Det torde däremot vara ostridigt, att det syfte, som revisionen

främst velat vinna med sitt organisationsförslag, nämligen en enhetlig

lagtillämpning, siikrare kan tillgodoses inom ett enda bolag, som omsluter

hela riket, än inom en på 30 sinsemellan relativt självständiga enheter splittrad

förvaltning.

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Styrelsen vill i detta avseende för egen del allenast uttala, att revisionens

förslag i denna punkt i varje fall synes innebära en utveckling i rätt riktning,

såtillvida som det för spritcentralen skulle medföra den betydande fördelen

att antalet av de företag, som äro köpare av spritcentralens varor, komme att

avsevärt minskas.

Sveriges centrala hotell- och restciurantförening finner, att den enda invändning

revisionen kunnat framställa mot en organisation med ett enda bolag

vore den, att hinder för en sådan anordning mötte med hänsyn till den av

systembolagen bedrivna utskänknings- och restaurangrörelsen. Detta hinder

skulle emellertid bortfalla, i händelse det riksbolag, som föreningen finner sig

böra förorda, förbjödes driva utskänknings- och restaurangrörelse.

Förutom erinringar av samma innebörd som de i det föregående angivna

framställas i vissa yttranden önskemål av direkt lokal natur, såsom förslag om

uppdelning av särskilda län, örn förläggningsorter för de nya bolagen o. s. v.

På dessa förslag anser jag mig här icke böra ingå.

En anmärkning mot stadgandet i förslagets 3 kap. 1 § i annat avseende än

hittills berörts göres av länsstyrelsen i Västerbottens län, som finner det med

hänsyn till de förbättrade kommunikationsförhållandena icke vara erforderligt,

att kontrollstyrelsen medgives befogenhet att förordna om hänförande av

viss kommun till detaljhandelsområde utom det län, dit kommunen hör. Läns

styrelsen anför härom närmare:

Inom Västerbottens län äro vissa lappmarkskommuner förlagda under

Östersunds kontrollområde. Det är för länsstyrelsen icke känt, vilka skäl

som numera kunna motivera en fortsatt sådan anordning. För länsstyrelsen

framstår den ifrågavarande undantagsbestämmelsen såsom olämplig icke

minst därför att de fördelar, som enligt förslaget skulle vinnas genom de nya

bolagsstyrelsernas sammansättning, helt bortfalla inom de områden, som kontrollstyrelsen

kan finna skäl att utbryta. Inom sistnämnda områden blir det

representanter, som utsetts av ett annat läns landsting och av ett annat läns

nykterhetsnämnd med flera personer utan kännedom om förhållandena inom

grannlänet, som skola handha bestämmanderätten.

Jag torde härefter få ingå jämväl på de yttranden, som avgivits över den av

1935 års sakkunniga verkställda utredningen.

I dessa yttranden beröres frågan om bolagsorganisationen av

statskontoret och Systembolagens personalförening. Statskontoret anför sålunda:
Statskontoret

kan för sin del icke anse, att en besparing genom den föreslagna

bolagskoncentrationen av omkring en miljon kronor är särdeles betydande,

örn hänsyn tages till den stora affärsomslutning, varom här är fråga,

och den starka koncentration av försäljningsorganisationen, som kännetecknar

revisionens omorganisationsförslag. Med all sannolikhet skulle en avsevärt

större besparing kunna vinnas, därest vid den blivande omorganisationen

steget toges fullt ut och detaljhandeln med rusdrycker i sin helhet överlämnades

åt ett enda systembolag, på sätt redan skett beträffande partihandeln. En

enda förvaltningsenhet, organiserad med filialer i de olika länen, skulle givetvis

draga mindre administrationskostnader än en organisation med försälj
-

s. 205 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

205

ningsrörelsen uppdelad på ett 30-tal förvaltningsenheter med var sin styrelse

och var sin särskilda administration.

Därest fördenskull förevarande omorganisationsfråga finge betraktas

enbart ur statsfinansiell synpunkt, skulle enligt statskontorets uppfattning

övervägande skäl tala för en centralisering av detaljhandeln till ett enda bolag.

Frågan örn införande av en sådan organisationsform har ock förehafts

till prövning av rusdryckslagstiftningsrevisionen, som emellertid funnit vissa

omständigheter försvåra en centralisering av försäljningsverksamheten.

Det undandrager sig i viss mån statskontorets bedömande, huruvida de

härutinnan framförda erinringarna kunna tillmätas avgörande betydelse vid

ett ståndpunktstagande till frågan, huru detaljhandelsorganisationen lämpligast

bör utformas. Möjligen kan emellertid befaras, att ett sammanförande

av de nuvarande systembolagen till ett enda riksbolag skulle utgöra hinder

för en tillräckligt smidig handläggning av förekommande ärenden, varvid

statskontoret särskilt syftar på den ömtåliga individuella kontrollen. Ehuru

statskontoret vid sitt bedömande i första hand har att anlägga statsekonomiska

synpunkter, har ämbetsverket fördenskull i betraktande av nu anförda omständigheter

ansett sig icke lia tillräckliga skäl att påyrka en längre driven

koncentration av försäljningsorganisationen än den av rusdryckslagstiftningsrevisionen

föreslagna.

Systembolagens personalförening framhåller, att betänkligheter mot genomförandet

av länsbolagsorganisationen kunna anföras jämväl med hänsyn till,

att en förläggning av kontrollavdelningarna jämte centralregister till residensstäderna

måste försvåra allmänhetens förbindelser med kontrollorganen, varjämte

betydande tekniska svårigheter skulle uppkomma för personalen vid

den ständiga kommunikation, som måste upprätthållas mellan försäljningsställena

och kontrollavdelningen.

Vad angår utredningen rörande besparingsmöjligheterna uttalar

kontrollstyrelsen:

Vad de sakkunniga anfört beträffande möjligheten till besparingar i samband

med den föreslagna bolagskoncentrationen är i allt väsentligt grundat

på vissa inom kontrollstyrelsen verkställda beräkningar och gjorda bedömanden.

Kontrollstyrelsen är därför i tillfälle vitsorda, att de besparingsresultat,

som av de sakkunniga angivits, bära sannolikhetens prägel. Det ligger emellertid

i sakens natur, att, såsom de sakkunniga själva framhållit, varje uppskattning

av de nya systembolagens omkostnader måste bliva mer eller mindre

approximativ. Kontrollstyrelsen håller jämväl för sannolikt, att de beräkningar,

de sakkunniga anfört beträffande övergångskostnaderna i samband

med den ifrågasatta omorganisationen, skola i stort sett vara riktiga.

Systembolagsföreningarnas förtroendenämnd anför:

Ifrågavarande beräkningar bygga på uppskattning av de genom den föreslagna

omläggningen uppkommande förändringarna i bolagens driftkostnader.

Det är här fråga örn ett mycket stort antal detaljposter, och det ligger

därför i sakens natur, att allenast vissa slutresultat kunnat angivas i utlåtandet.

En följd härav är, att det icke är möjligt att genom en granskning av

utlåtandet bilda sig en mening örn bärigheten av de sakkunnigas beräkningar

i varje särskilt fall och sålunda icke heller örn säkerheten hos de framlagda

slutresultaten. Örn förtroendenämnden dock vågar giva uttryck åt den uppfattningen,

alt de sakkunnigas beräkningar i stort sett torde komma alt visa

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

sig hållbara, beror detta på, att de sakkunnigas slutresultat i allt väsentligt

överensstämma med de resultat, till vilka nämnden själv kom vid sina överslagsberäkningar

i samband med en framställning till rusdryckslagstiftningsrevisionen.

Förtroendenämnden anser sig emellertid böra framhålla angelägenheten

av att de till grund för beräkningarna liggande premisserna i varje

särskilt fall, exempelvis med avseende å personalbehovet vid ett länsbolag,

alltjämt betraktas såsom preliminära och därför kunna justeras i den ena

eller andra riktningen, om nya synpunkter föranleda därtill.

Jämväl statskontoret samt Systembolagens personalförening framhålla, att

de i utlåtandet intagna uppgifterna icke medgivit någon granskning rörande

hållbarheten av de sakkunnigas kalkyler i förevarande avseende. Vad angår

lönekostnaderna uttalar statskontoret emellertid, att ämbetsverket vid granskningen

av den upprättade löneplanen för sin del icke funnit de för de olika

befattningshavargrupperna föreslagna lönebeloppen för högt tilltagna. Personalföreningen

framställer i detta avseende den anmärkningen, att löneförmånerna

i fråga om vissa befattningshavare skulle vara för lågt beräknade.

I fråga om övergångskostnaderna erinrar statskontoret, hurusom

vid vissa tidigare tillfällen, då till följd av åtgärder från statsmakternas sida

i enskild tjänst varande personer gått förlustiga sin anställning, ersättning ansetts

av billighetsskäl böra beredas vederbörande för den förlorade anställningen.

Ämbetsverket framhåller vidare, att jämväl vid genomförande av organisatoriska

förändringar inom statsförvaltningen ersättningar i vissa fall av

billighetsskäl tillerkänts sådan genom omorganisationen övertalig vorden personal,

vilken innehaft allenast icke-ordinarie statsanställning och följaktligen

kunnat omedelbart entledigas från anställningen. Efter att ha närmare angivit

härutinnan avsedda fall anför ämbetsverket följande:

I betraktande av att på sätt nu angivits såväl inom som utom statsförvaltningen

personer, vilka på grund av genom statlig tillskyndan vidtagna organisatoriska

förändringar gått förlustig innehavd anställning, tillerkänts ersättning,

finner statskontoret billigt och skäligt, att även de anställningshavare

vid de nuvarande systembolagen, som bliva entledigade på grund av den föreslagna

omorganisationen, erhålla gottgörelse för förlorad anställning. Mot

den av de sakkunniga förordade utvägen att bereda ersättning i form av förtidspension

åt dem av ifrågavarande personal, som icke vid tidpunkten för

omorganisationens genomförande uppnått för erhållande av understöd föreskriven

ålder, synes ej heller någon erinran vara att framställa. Vad särskilt

angår den föreslagna regeln för förtidspensionens bestämmande skulle visserligen

kunna ifrågasättas, huruvida icke understödet borde på ett eller annat

sätt avkortas med hänsyn till avgången i förtid, på sätt exempelvis skett i

fråga om viss personal vid domänverket. Då emellertid det i förevarande

ärende är fråga örn befattningshavare, som samtliga befinna sig nära pensionsåldern

och därför i allt fall skulle inom en nära tidpunkt blivit berättigade

till understöd enligt de allmänna reglerna, därest de nuvarande bolagen

ägde bestånd, vill ämbetsverket icke motsätta sig förslaget jämväl i denna del.

Statskontoret finner det även rimligt, att de befattningshavare, som med

oförändrad tjänstgöring övergå i de nya bolagens tjänst och vid en blivande

tillämpning av den av de sakkunniga upprättade löneplanen skulle komma

att få vidkännas löneminskning, bibehållas vid dem nu tillkommande löne
-

s. 207 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

207

förmåner. Däremot måste statskontoret ställa sig tveksamt inför de sakkunnigas

förslag, att jämväl de befattningshavare, som efter omorganisationen

överflyttas till befattningar med lägre löneförmåner än de tidigare åtnjutit,

skulle bibehållas i sin förut innehavda löneställning. Ämbetsverket

har dock icke något att erinra emot att dylika befattningshavare medgives

rätt till oförminskad löneinkomst under en viss kortare övergångsperiod,

förslagsvis två år, försåvitt ej gällande anställningsavtal skulle stadga gynnsammare

förmåner i förevarande hänseende.

Sustembolagens personalförening uttalar sig till en början om systembolagspersonalens

rättsliga ställning samt gör i sådant hänseende gällande bland

annat, att bolagsformen vid systembolagen helt berövats sitt innehåll och att

bolagen i själva verket äro att betrakta såsom statliga institutioner. Beträffande

den föreslagna förtidspensioneringen finner föreningen rättvisa och billighet

kräva, att vederbörande befattningshavare tilldelas viss övergångslön eller

betydligt höjd pension, intill dess de uppnått 60 respektive 65 års ålder. Kontrollstyrelsen

bör enligt föreningens mening äga rätt att i särskilt ömmande

fall medgiva undantag från de utfärdade bestämmelserna. Föreningen

finner likaledes billighetsskäl tala för att befattningshavare, som tvångsförflyttas,

må tillerkännas flyttningsbidrag ävensom i vissa fall ersättning av

annat slag.

Sgstembolagsföreningarnas förtroendenämnd finner likaledes, att de förtidspensionerade

befattningshavarna böra i vissa hänseenden bättre tillgodoses

än enligt de sakkunnigas förslag. Förtroendenämnden ifrågasätter, att till

förtidspensionerad personal må under en övergångstid av intill två år utgå

icke blott pension utan även, eventuellt efter prövning i värjo särskilt fall

av kontrollstyrelsen, bidrag till utskyldema — nämligen i den mån dessa

överstiga de utskylder, som skulle ha belöpt på vederbörandes inkomster

efter förtidspensioneringen — samt hyresbidrag i skälig omfattning.

Kontrollstyrelsen uttalar, att styrelsen finner de av nyssnämnda organisationer

framställda erinringarna förtjänta att beaktas, samt anför härutinnan

vidare:

Statsanställda, vilkas befattningar i samband med vidtagen omorganisation

indragits, pläga också beredas förmåner i form av lön å indragningsstat

eller å övergångsstat, medförande högre ersättning än den vanliga pensionen.

Kontrollstyrelsen finner därför rimligt, att jämväl den förtidspensionerade

systembolagspersonalen intill den tidpunkt, då den normala pensionsåldern

inträder, beredes skälig ersättning, vilken icke bör utmätas efter

tillfälliga eller individuella behov utan givas generell karaktär, exempelvis

på sådant sätt, att de förtidspensionerade, före uppnådd ordinarie pensionsålder,

berättigas uppbära i pension (understöd) 75 procent av de tidigare

löneförmånerna i stället för eljest beräknade 60 procent av samma förmåner.

Kontrollstyrelsen förutsätter, att styrelsen med hänsyn till sina allmänna

befogenheter i fråga örn systembolagens förvaltning må vara berättigad utfärda

erforderliga föreskrifter såväl beträffande de villkor, vilka böra vara

gällande för den förtidspensionerade personalen, som i fråga örn flyttningsersättning

eller annan därmed jämförlig ersättning åt systembolagstjänstemännen.

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Departements•

chefen.

Beträffande övergångskostnaderna anmärker kontrollstyrelsen i övrigt, att

den stämpelutgift — uppgående till omkring 450,000 kronor — vilken kunde

vara att emotse, därest de nuvarande bolagens fastigheter genom stämpelpliktiga

fång överlätes å de nya bolagen, synes böra förebyggas genom särskilt

stadgande i samband med den nya lagstiftningen.

Revisionens förslag rörande antalet systembolag har, på sätt den föregående

framställningen visar, i yttrandena bedömts mycket olika. Under det att,

bland andra, kontrollstyrelsen och Systembolagsföreningarnas förtroendenämnd

ansett betydande fördelar stå att vinna genom en organisation, som i

huvudsaklig överensstämmelse med förslaget skulle omfatta i stort sett ett

bolag för varje län, har å andra sidan i ett avsevärt antal yttranden uttalats

antingen att man borde stanna vid en indragning endast av de mindre bolagen

eller också att ändring ej alls borde ske i den nuvarande bolagsindelningen. På

vissa håll har även gjorts gällande, att man borde gå längre än revisionen ansett

lämpligt och sålunda anförtro detaljhandeln åt ett för hela riket gemensamt

bolag.

Vad angår det sistnämnda förslaget skall icke förnekas, att goda skäl kunna

anföras för detsamma, om hänsyn endast tages till uppgiften att på ett

effektivt sätt distribuera här åsyftade varor. Kombinationen av denna rent

kommersiella uppgift med handhavandet av restriktionssystemet ställer emellertid

särskilda krav, vilkas tillgodoseende under alla förhållanden måste

medföra en utbyggnad av den lokala organisationen. Huru dessa frågor skulle

lösas under förutsättning av ett riksbolag, kan icke sägas vara utrett, och

förslaget synes därför icke nu kunna tagas under allvarligt övervägande. Att

en minskning av antalet systembolag emellertid kan anses påkallad finner jag

tämligen uppenbart med hänsyn till de mycket betydande skiftningar, som

föreligga i avseende å de nuvarande bolagens storlek m. m. Mot den av revisionen

föreslagna länsbolagsindelningen har invänts bland annat, att förutsättningarna

för handhavandet av den individuella utminuteringskontrollen

skulle avsevärt försämras under en dylik ordning. Dessa farhågor torde få

anses obefogade. Såväl av revisionen som kontrollstyrelsen har framhållits,

hurusom redan med den nuvarande organisationen bolagens prövning i frågor

om inköpstillstånd och tilldelning i betydande omfattning måste grundas

på skriftligt material, därvid bolagen äro hänvisade att hos nykterhetsnämnder

och andra lokala organ inhämta upplysningar om kundkretsen. Den personkännedom,

som förefinnes inom de nuvarande bolagen, torde sålunda icke

ha haft den betydelse för den individuella utminuteringskontrollen, som man

på sina håll måhända kunnat föreställa sig. Att ett genomförande av förslaget

icke behöver vara ägnat att medföra någon avsevärd rubbning i förutsättningarna

för handhavandet av denna kontroll synes mig också framgå vid en

granskning av de förut omnämnda uppgifterna rörande antalet motboksinnehavare

dels i de nuvarande bolagen, dels ock i de bolag, som skulle komma

att inrättas i enlighet med förslaget. Dessa uppgifter giva sålunda till en början

vid handen, att förslaget i fråga om tre bolag — de i Visby, Östersund och

s. 209 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242-

209

Sundsvall befintliga bolagen — ej avser att medföra någon ändring i den nuvarande

indelningen. Antalet molböcker vid bolaget i Stockholm — som för

närvarande uppgår till omkring 230,000 -—- skulle, om förslaget genomfördes,

komma att ökas med omkring 20,000. Motboksantalet vid de nya bolagen

skulle i övrigt i ett fall uppgå till omkring 11,000 samt i fråga om ett 20-tal

bolag komma att variera mellan ungefär 21,000 och 43,000. Till jämförelse

må nämnas, att — bortsett från bolagen i Stockholm, Göteborg och Malmö

— sju av de nuvarande bolagen lia en motboksstock, varierande mellan omkring

22,000 och 32,000 samt att antalet motböcker vid ytterligare nio bolag

uppgår till mellan 17,000 och 19,000. Flertalet av de nya bolagen skulle med

andra ord i fråga om antalet motböcker ej komma att avsevärt skilja sig från

vissa av de nuvarande bolagen. Endast i ett fåtal fall, nämligen i fråga örn

bolaget i Skaraborgs län samt bolagen i Hälsingborg, Gävle och Karlstad,

skulle i enlighet med förslaget motboksantalet komma att mera väsentligt

avvika från vad som redan nu, under i övrigt motsvarande förhållanden, kunnat

förekomma. Jämväl vid bolagen i Göteborg och Malmö skulle motboksstocken

komma att undergå en betydande stegring.

Jag har med det nu anförda velat påvisa, att den föreslagna omläggningen

ingalunda kan anses innefatta ett så fullständigt avsteg från hittills prövade

organisationsformer, som man på vissa håll velat göra gällande. Därest denna

omläggning i och för sig kan väntas erbjuda tillräckliga fördelar, kan jag

sålunda icke finna, att hinder bör möta för dess genomförande.

I sistnämnda hänseende håller jag i likhet med revisionen och kontrollstyrelsen

för visst, att ett sammanförande av försäljningsorganen till större enheter

skulle innebära möjligheter till framsteg och förbättringar i olika avseenden.

Jag vill härutinnan särskilt erinra, att de krav, som böra ställas på

bolagens ledning, under en sådan ordning säkerligen komma att för landet i

dess helhet bliva bättre tillgodosedda än som för närvarande är möjligt. Vidare

torde få antagas, att det lättare låter sig göra för kontrollstyrelsen att

följa och leda bolagens verksamhet, därest dessa väsentligt nedgå i antal.

Verkställda utredningar giva härutöver vid handen, att jämväl besparingar

stå att vinna genom en koncentration av försäljningsverksamheten. I princip

är jag sålunda beredd att ansluta mig till revisionens förslag i denna del. Därmed

vill jag emellertid icke lia bundit mig vid den av revisionen framlagda

planen för bolagsindelningen i dess olika detaljer. Såväl i yttrandena som i

vissa sedermera inkomna framställningar lia åberopats omständigheter, som

kunna påkalla större eller mindre avvikelser från den föreslagna indelningen.

Jag är härutinnan icke nu i tillfälle att angiva min ståndpunkt närmare än

att undantag från regeln, att i varje län skall finnas endast ett bolag, synes

mig böra medgivas i större omfattning än revisionen avsett. Då det enligt

förslaget skall ankomma på Kungl. Maj:t att förordna örn dylikt undantag,

torde jag framdeles få återkomma härtill, därest förslaget örn ny försäljningsförordning

blir av Kungl. Maj:t och riksdagen antaget.

Beträffande de närmare bestämmelserna i förevarande del av förslaget har

jag ej anledning till annan erinran än att stadgandet örn befogenhet för Kungl.

Bihang lill riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 242.

14

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

Majit att förordna om undantag från länsbolagsindelningen synes böra givas

en något vidare avfattning än revisionen förordat; lämpligen torde sålunda

kunna föreskrivas, att dylikt undantag må ske, där det med hänsyn till länets

utsträckning eller folkmängd eller förhållandena i övrigt finnes påkallat.

Vad angår de verkningar, som en minskning av antalet systembolag skulle

få med avseende å personalen i de nuvarande systembolagen, kan jag till alla

delar ansluta mig till de förslag, som härutinnan framställts av 1935 års sakkunniga.

Jag vill alltså förorda, att den nedskärning av personalstyrkan,

som finnes påkallad, verkställes genom pensionering och — i erforderlig omfattning

— förtidspensionering på sätt och under villkor, som de sakkunniga

förordat. Lika med de sakunniga finner jag det böra ankomma på kontrollstyrelsen

att, jämlikt stadgande i den särskilda promulgationsförordningen,

utfärda erforderliga föreskrifter i hithörande avseenden. Jag anser mig jämväl

böra tillstyrka, att befattningshavare i de nya bolagen må, under vissa av

de sakkunniga förutsedda omständigheter, bibehållas vid de löneförmåner,

som tillkommit dem under förutvarande anställning i de nuvarande bolagen.

De särskilda bolagens organisation m. m.

Revisionens förslag samt visst förslag av 1935 års sakkunniga.

Revisionen har ansett såsom självfallet, att detaljhandeln med spritdrycker

och vin fortfarande skall till övervägande del handhas av särskilda för sådant

ändamål inrättade försäljningsorgan. Enligt revisionens uppfattning

böra dessa försäljningsorgan alltjämt vara inrättade såsom bolag. Revisionen

erinrar emellertid om möjligheten av att särskilda statliga eller kommunala

institutioner kunde tänkas böra träda i stället för de nuvarande systembolagen.

I sådant hänseende framhåller revisionen (sid. 301), hurusom tidigare vid

skilda tillfällen framkommit förslag om övergivande av bolagsformen, därvid

bland annat gjorts gällande, att de befogenheter, som tillkomma systembolagen,

äro så betydande och beröra såväl allmänheten som enskilda personer

på ett sådant sätt, att de helst böra handhas under tjänstemannaansvar.

För egen del har revisionen icke funnit skälen för en dylik omläggning

övertygande. Revisionen anmärker bland annat, att de olägenheter som påtalats

och som kunna ha reellt underlag torde kunna avhjälpas genom förändringar

i bolagens organisation. Den uppfattning, som stundom försports,

att bolagsformen icke skulle vara lämpad för samhälleliga uppgifter, finner

revisionen jävad redan därav, att denna form faktiskt kommit till användning

i allt större utsträckning vid fullgörande av sådana funktioner. Revisionen

finner jämväl de ekonomiska uppgifter, som ankomma på systembolagen,

kräva ett större mått av rörelsefrihet än som i allmänhet är medgivet

inom ramen för en statlig eller kommunal institution.

s. 211 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

211

Ehuru revisionens förslag alltså förutsätter bibehållande av en bolagsorganisation,

innefattar detsamma vissa förändringar i förhållande till den nu

rådande ordningen.

Enligt gällande rusdrycksförsäljningsförordning förutsättas bolagen kunna

vara organiserade såsom antingen aktiebolag eller handelsbolag (jämför 4 §

5 mom. andra stycket). Av de nuvarande bolagen äro 77 aktiebolag och

44 handelsbolag. Såsom framgår av vad jag förut anfört förete systembolagen

emellertid i åtskilliga hänseenden avvikelser från vanliga aktiebolag och

handelsbolag. Det må härutinnan erinras, hurusom delägarna i systembolagen

ej må beredas annan vinning av bolagens verksamhet än högst fem

procent årlig ränta å tillskjutna kontanta medel, att den årliga nettovinsten

å sådant bolags rörelse skall tillfalla statsverket, att staten i särskild ordning

tillförsäkrat sig visst inflytande å systembolagens förvaltning samt möjlighet

till kontroll å densamma o. s. v.1

Beträffande delägarna stadgas i förordningens 19 § 5 morn., att dessa

skola vara minst nio, av vilka åtminstone sex böra vara boende å den ort,

där bolagets styrelse har sitt säte. Styrelsen skall enligt samma författningsrum

bestå av fem ledamöter, av vilka en, tillika ordförande, utses av kontrollstyrelsen,

två av delägarna i bolaget, en av kommunen samt en av landstinget.

I stad, som icke deltager i landsting, utse stadsfullmäktige två ledamöter.

De av kontrollstyrelsen, kommunen och landstinget utsedda ledamöterna

få icke vara delägare i bolaget.

Enligt revisionens förslag gäller, att systembolag skall vara aktiebolag

(3 kap. 2 §). Aktieägare skall vara här i riket bosatt svensk medborgare,

som av länsstyrelsen erhållit tillstånd att äga aktie i bolaget. Antalet aktieägare

skall vara minst 10, högst 20. Aktieägare må äga endast en aktie. (6 kap.

3 §.) Systembolags styrelse skall bestå av fem ledamöter, utsedda för ett

år i sänder. Av dessa utses en, tillika ordförande, av kontrollstyrelsen, en

av landstinget, två av länsnykterhetsnämnden och en av bolagsstämman. I

styrelsen för det bolag, som skall vara gemensamt för Stockholms stad och

län, skola länsnykterhetsnämnderna för staden och länet utse vardera en ledamot.

Styrelsen för systembolag, vars detaljhandelsområde omfattar Stockholm

elier annan stad, som ej deltager i landsting, skall bestå av ytterligare

en ledamot, som utses av stadsfullmäktige. (6 kap. 4 §.)

Förslaget stadgar i övrigt bland annat, att bolagsordning för systembolag

skall underställas länsstyrelsen för godkännande (0 kap. 5 §; jämför G kap.

7 §), att till aktieägare må av systembolags utdelningsbara årsvinst utdelas

högst sex procent å aktiebeloppet, att utöver vad i aktiebolagslagen är föreskrivet

om avsättning till reservfond avsättningar till fonder och avskrivningar

skola företagas i enlighet med kontrollstyrclsens föreskrifter, att

systembolags årsvinst, i den mån densamma ej skall användas tilli avsättningar,

avskrivningar eller utdelning, skall inlevereras till statsverket saint att

1 Jfr 19 § 1, 2, 5, 6, 8 och 9 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen. Se även 57 § 3 inom.,

72 § 2 moni. och 100 § 2 mom. aktiebolagslagen samt Bergendal: Aktiebolagets författning sidsi—35.

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

befogenhet eller skyldighet, som enligt aktiebolagslagen tillkommer bolagsstämma,

i fråga om systembolag skall med vissa undantag tillkomma dess

styrelse (6 kap. 6 och 7 §§).

Revisionen anför, att med hänsyn särskilt till de tillämnade bolagens storlek,

handelsbolagsformen ej vidare bör kunna anlitas. Beträffande aktieägarna

uttalar revisionen, att den utpräglade karaktär av organ för det

allmänna, som systembolagen enligt förslaget erhålla, gör det påkallat, att

systembolagens aktier ägas endast av ansvarskännande och i övrigt lämpliga

personer, vilka om möjligt kunna representera skilda delar av bolagens

detaljhandelsområden. Revisionen säger sig ha förutsätt, att aktieägarna i

regel skola vara bosatta inom vederbörande bolags detaljhandelsområde, men

har ej ansett nödvändigt att i författningstexten införa en föreskrift härom;

denna synpunkt har sålunda antagits komma att vinna beaktande vid prövningen

av tillämnade aktieägares lämplighet att inneha aktie. Antalet aktieägare

bör enligt revisionens åsikt ej vara alltför litet. Ä andra sidan har

en viss begränsning ansetts erforderlig med hänsyn till den prövning, som

skall åligga länsstyrelsen.

I fråga om styrelsens sammansättning m. m. anför revisionen,

bland annat:

I huvudsaklig överensstämmelse nied nu gällande förordning upptager revisionens

förslag i 1 kap. 3 § ett allmänt stadgande, att all försäljning av

spritdrycker och vin skall ordnas och handhas så att därav uppkommer så

ringa skada som möjligt. Denna regel angående lagstiftningens allmänna

syfte utgör ett viktigt direktiv för systembolagens verksamhet. För att bolagen

skola kunna fullfölja detta måste ett intimt samarbete äga rum med

de organ, som närmast omhänderha den samhälleliga nykterhetsvården,

d. v. s. nykterhetsnämnderna. Ett dylikt samarbete har också kommit till

stånd mångenstädes och i allt större omfattning. Revisionen föreslår emellertid

inrättande i varje län av en länsnykterhetsnämnd, vilken har att svara

för den samhälleliga nykterhetsvården inom länet. För att försäljningslagstiftningens

syfte skall vinnas är det av den största betydelse, att dessa organ

och de nya systembolagen bedriva sin verksamhet i närmaste samverkan.

I anledning härav anser sig revisionen böra föreslå, att länsnykterhetsnämnderna

erhålla ett betydande inflytande på ledningen av systembolagens verksamhet

genom att dessa nämnder bliva på lämpligt sätt representerade i bolagens

styrelser.

Efter att ha berört de regler, som för närvarande gälla om systembolags

styrelse, fortsätter revisionen:

En ändring i dessa regler, varigenom länsnykterhetsnämnden erhåller befogenhet

att tillsätta två ledamöter av bolagsstyrelsen, torde verksamt främja

det åsyftade samarbetet mellan nämnden och bolaget. Det synes emellertid

icke vara lämpligt att öka styrelseledamöternas antal från fem till sju. Fråga

uppstår då, vilka av de nuvarande ledamöterna som böra ersättas av länsnykterhetsnämndens

representanter. I första hand kommer i fråga att minska

antalet representanter för delägarna från två till en. Det kan till och med göras

gällande, att då systembolagen numera i realiteten helt och hållet äro organ

för det allmänna och endast formellt enskilda företag, det icke längre är

behövligt att överhuvud taget bibehålla delägarnas representation. Revisionen

s. 213 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

213

ifrågasätter emellertid icke, att denna alldeles upphör, men anser det vara

en naturlig konsekvens av utvecklingen, att den reduceras på angivet sätt.

Att borttaga kontrollstyrelsens rätt att utse styrelsens ordförande kan icke

komma i fråga. Det gäller då att avgöra, vilken av de återstående styrelseledamöterna

— kommunens eller landstingets representant — som skall ersättas

av den andra av länsnykterhetsnämnden utsedde ledamoten. Revisionen

anser för sin del, att kommunens representant bör vika för landstingets, och

grundar denna uppfattning på det förhållandet, att systembolagen i den av

revisionen föreslagna organisationen erhålla karaktär av organ för hela länet

eller åtminstone för en betydande del av detta och att därför landstinget såsom

länets representation bör behålla sitt inflytande på bolagsstyrelsens sammansättning.

Revisionens yttrar vidare, bland annat:

Enligt förslaget skall ett systembolag bedriva sin verksamhet såsom en permanent

institution. Erforderliga ändringar med avseende på försäljningsverksamhetens

bedrivande böra sålunda icke åstadkommas genom meddelande

av oktroj åt ett nytt bolag utan genom förändringar i bolagsstyrelsens

sammansättning. För tillgodoseende av detta syfte har revisionen föreslagit,

att styrelseledamöterna skola väljas för så kort tid som ett år i sänder. Denna

tid av ett år behöver icke nödvändigt sammanfalla med kalenderåret och icke

heller vara densamma för alla ledamöter, utan kan exempelvis för den av bolagsstämman

valda ledamoten avse tiden från en ordinarie bolagsstämma

till en annan sådan, som hålles vid samma tid följande år.

De villkor, som revisionen uppställt i fråga om behörighet att vara styrelseledamot

i systembolag, återfinnas i 1 kap. 5 § 1 och 2 mom. av förslaget, som

i huvudsak motsvaras av de nuvarande reglerna härom i 4 § rusdrycksförsäljningsförordningen.

Därjämte gäller för närvarande enligt 19 § 5 mom.

andra stycket sistnämnda förordning, att det allmännas representanter i bolagsstyrelsen

icke få vara delägare i bolaget. Då revisionen avsett, att endast

särskilt kvalificerade personer skola få bliva aktieägare i de nya systembolagen,

har det emellertid icke synts föreligga tillräckliga skäl för att bibehålla

ett sådant förbud mot att delägare utses till styrelseledamöter av kontrollstyrelsen

eller övriga organ för det allmänna.

Rörande bestämmelserna, att befogenhet eller skyldighet, som enligt aktiebolagslagen

tillkommer bolagsstämma, i fråga örn systembolag skall med

vissa undantag tillkomma styrelsen, anför revisionen:

Garantier för att den verksamhet, som bedrives av systembolag, utövas i

enlighet med lagstiftningens syfte, ligga enligt förslaget liksom enligt rusdrycksförsäljningsförordningen

bland annat i bestämmelserna om bolagsstyrelsens

sammansättning. Med hänsyn härtill påkallas en ganska långt gående

begränsning av de befogenheter, sorn enligt aktiebolagslagen tillkomma

bolagsstämman. Eljest skulle det inflytande över bolagens förvaltning, sorn

man velat tillförsäkra det allmänna genom styrelsens majoritet, lätt kunna

omintetgöras i sådana fall. då aktieägarna av någon anledning intaga en annan

ståndpunkt än det allmännas representanter i styrelsen. På grund av

dylika överväganden bar det redan nu, trots bristen på stadgande!! härom, i

praxis förekommit, att den befogenhet, som i allmänhet tillkommer stämman

i ett aktiebolag, i fråga örn systembolag fått stå tillbaka för styrelsens rätt att

handha förvaltningen.1 Revisionen bar ansett det vara av vikt, att denna

1 Revisionen hänvisar i detta sammanhang till Kungl. Majas resolution den 10 februari 1922

på besvär av aktieägarna i Sundbybergs sprithandelsnktiebolag, refererad i Tidskrift för systembolagen

1922 nr 2 sid. 1 f., samt Kungl. Majds resolution den 15 februari 1921 på besvär av

Avig. Wahrén, refererad i samina tidskrift 1924 nr I! sid. 6.

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

praxis utbygges och lagfästes. Därför föreslår revisionen, att befogenhet eller

skyldighet, som enligt aktiebolagslagen tillkommer bolagsstämma, skall i

fråga örn systembolag tillkomma dess styrelse. Dock har revisionen gjort

undantag från denna regel och förbehållit bolagsstämman vissa angelägenheter,

som med en större eller mindre grad av självfallenhet ansetts böra tillkomma

densamma, nämligen medverkan vid ändring av bolagsordningen,

fastställande av balansräkning, beviljande å aktieägarnas vägnar av ansvarsfrihet

för styrelsen, val och entledigande av en ledamot i styrelsen och en revisor

samt suppleanter för dessa. Genom de nu åtei-givna bestämmelserna

kommer enligt revisionens förslag styrelsen i systembolag att såväl i förhållande

till myndigheter och allmänheten som med avseende på bolagets inre

angelägenheter utöva bolagets beslutanderätt i alla andra frågor än de särskilt

undantagna. Vidare har genom ifrågavarande bestämmelser borttagits

styrelsens skyldighet att enligt 59 § aktiebolagslagen i förvaltningen ställa

sig bolagsstämmans föreskrifter till efterrättelse. Däremot avses givetvis

icke att göra ändring i bolagsstämmans rätt att besluta om formerna för sin

verksamhet beträffande de ärenden, som förbehållits densamma, såsom att

välja sin ordförande o. s. v.

I detta sammanhang må jämväl anmärkas, att revisionen — som avsett

att Kungl. Majit jämlikt förslagets 6 kap. 16 § skall fastställa gemensamma

grunder att gälla för systembolagens bolagsordningar — i sitt förslag till

sådan bolagsordning (§ 8 punkten 6) upptagit en bestämmelse, enligt vilken

styrelsen äger genom enhälligt beslut uppdraga åt en eller flera delegerade att

under styrelsens överinseende utöva dess beslutanderätt i vissa avseenden, såsom

ärenden rörande den individuella försäljningskontrollen eller angående

detaljhandel eller restaurangrörelse å viss ort. Närmare bestämmelser härom

avses skola lämnas i särskild arbetsordning, vilken skall godkännas av

kontrollstyrelsen.

Revisionen anför i anslutning härtill (sid. 384), att en dylik anordning redan

nu måst vidtagas vid åtskilliga bolag på grund av svårigheten för bolagsstyrelsen

att handlägga den mängd löpande ärenden, som kunna förekomma.

I fråga om bestämmelserna angående utdelning till aktieägarna,

avsättningar till fonder och avskrivningar yttrar revisionen

bland annat:

Det i 19 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen meddelade stadgandet,

att bolag icke må avse att bereda delägarna vinning utöver årlig ränta

med högst fem procent å de av delägarna tillskjutna kontanta medlen, har i

revisionens förslag blivit ersatt med en bestämmelse, att av systembolags utdelningsbara

årsvinst till aktieägare må utdelas högst sex procent å aktiebeloppet.

Med den sålunda föreslagna höjningen av utdelningsvinsten avser

revisionen, att man lättare skall kunna påräkna fullt lämpliga aktieägare

från olika delar av bolagens stora detaljhandelsområden. Det kan i detta

sammanhang erinras om att aktieägarna i denna egenskap komma att ådraga

sig vissa utgifter, exempelvis resekostnader, vid sin medverkan till bolagens

förvaltning. Då enligt revisionens förslag systembolagens sammanlagda

aktiekapital kommer att minskas högst betydligt, medför den höjda vinstprocenten

icke någon ökning av vinstutdelningens totala belopp och leder

således ej till någon minskning av statsverkets inkomster från bolagen.

I förslaget har vidare införts ett stadgande om rätt för systembolagen att

göra avsättningar till fonder — utöver den i 53 § aktiebolagslagen föreskriv
-

s. 215 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 242.

215

na reservfonden — samt avskrivningar i enlighet med kontrollstyrelsens föreskrifter.

Beträffande avskrivningar innebär detta stadgande endast lagfästande

av vad som nu får anses gälla, då kontrollstyrelsen redan utfärdat

bestämmelser härom i 7 § 1 och 3 mom. av cirkuläret den 8 november 1926

(nr 9) med vissa föreskrifter örn detaljhandelsbolagens förvaltning, revision

m. m. I fråga örn avsättning till fonder utgör däremot den föreslagna bestämmelsen

en utvidgning av de möjligheter i detta hänseende, som nu finnas.

Enligt 7 § 2 ocii 3 inom. i nyssnämnda cirkulär lia nämligen bolagen i

regel endast erhållit rätt att vid utgången av ett kalenderår avsätta erforderligt

belopp för bestridande av de utskylder, som bolagen ha att gälda under

det därpå följande året. Genom det nu föreslagna stadgandet skulle systembolagen

beredas möjlighet att avsätta medel till fonder även för andra ändamål

i den utsträckning, kontrollstyrelsen finner lämpligt medgiva. Såsom

exempel på fall, då behov av fondbildning kan anses föreligga, vill revisionen

i anslutning till en framställning från Systembolagsföreningarnas förtroendenämnd

särskilt framhålla dels att bolagen skola kunna avsätta medel

för personalens pensionering, dels att de bolag, vilka själva handha restaurangrörelse

och ej för detta ändamål bildat dotterbolag, skola kunna liksom

varje annat företag, som bedriver en rent ekonomisk verksamhet, fondera

medel från ett år till ett annat för att möta utgifter, som denna verksamhet

kan påkalla. Vidare bör enligt revisionens mening möjlighet finnas för

systembolag med alltför litet aktiekapital att genom fondbildning tillgodose

behovet av erforderligt rörelsekapital. Till jämförelse kan i detta sammanhang

också erinras örn att partihandelsbolag enligt gällande föreskrift i 12 §

4 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen, som motsvaras av 2 kap. 3 §

2 mom. i förslaget, äger att av vinsten enligt Kungl. Maj:ts medgivande använda

viss del ej blott till avskrivningar utan även för avsättning till fonder.

Förslagets bestämmelser rörande inleverering till statsverket

av systembolags årsvinst överensstämma i sak väsentligen med nu

gällande föreskrifter; sådan inleverering föreslås alltjämt skola äga rum

inom utgången av maj månad nästpåföljande år.

Enligt förslagets 6 kap. 10 § skall systembolag i åtskilliga närmare angivna

hänseenden icke kunna vidtaga åtgärd utan samtycke av kontrollstyrelsen.

I 12 § samma kapitel stadgas härutöver, att systembolag vid utövande av sin

verksamhet står under överinseende av kontrollstyrelsen och har att ställa

sig till efterrättelse de föreskrifter kontrollstyrelsen meddelar beträffande bolagets

förvaltning elier eljest i försäljningsförordningen särskilt angivna hänseenden.

Slutligen skall Kungl. Maj:t jämlikt 6 kap. 16 § kunna meddela

närmare föreskrifter angående tillämpning av bestämmelserna i samma kapitel

angående systembolag. Beträffande motiveringen för dessa stadganden

— vilka såvitt angår kontrollstyrelsens befogenhet väsentligen ansluta sig till

den nu gällande ordningen —- torde jag kunna hänvisa till betänkandet (sid.

390—392 samt sid. 397).

Rörande den närmare kontrollen å systembolagens förvaltning

gäller enligt 19 § 6 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen, att

granskning av systembolags förvaltning ärligen skall företagas i mars eller

april månad året näst efter det granskningen avser, å tid som kontrollstyrelsen

bestämmer. Granskningen verkställes av tre revisorer, av vilka kontroll
-

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

styrelsen utser två och delägarna i bolaget den tredje. Revisorerna utse

ibland sig eller utom sig två personer att å deras vägnar deltaga i inventering

av bolagets tillgångar vid löpande års slut. Över revisionen skola revisorerna

avgiva berättelse, vilken utom redogörelse för bolagets ekonomiska ställning

och förvaltning samt vad övrigt revisorerna kunna finna skäl omnämna

skall innehålla dels yttrande huruvida bolaget förvaltats i överensstämmelse

med det i 63 § rusdrycksförsäljningsförordningen angivna syftet, dels till- eller

avstyrkande av ansvarsfrihet. Sedan bolagets styrelse lämnats tillfälle

att förklara sig över i revisionsberättelsen möjligen gjorda anmärkningar,

skola revisorerna före maj månads utgång översända exemplar av berättelsen

till länsstyrelsen, landstinget, stadsfullmäktige eller kommunalstämman

samt till kontrollstyrelsen. Till de myndigheter, som sålunda erhålla del av

revisionsberättelsen, må bolagets styrelse jämväl insända sin förklaring.

Kontrollstyrelsen beslutar efter juni månads utgång för det allmännas

räkning örn ansvarsfrihet åt bolagets styrelse. Ordinarie bolagsstämma beslutar

å delägarnas vägnar örn ansvarsfrihet åt styrelsen.

Utöver vad sålunda gäller har kontrollstyrelsen utfärdat detaljerade föreskrifter

rörande räkenskapers förande vid systembolagen och om revisionsarbetets

bedrivande. Kontrollstyrelsen har sålunda i sagda avseenden meddelat

bestämmelser genom cirkulär den 8 november 1926. I detta cirkulär

har stadgats, att bolag skall före mars månads ingång året efter det revisionen

avser låta verkställa siffergranskning av bolagets samtliga räkenskaper

samt, örn så ej skett, att revisorerna skola tillse att dylik granskning sker.

över resultatet av siffergranskningen skall siffergranskaren till bolagets styrelse

och revisorer avgiva berättelse med de erinringar, vartill granskningen

föranlett. Vidare har i sagda cirkulär meddelats föreskrift om inventering

vid löpande årets slut av bolags tillgångar, om granskning av styrelsens protokoll,

korrespondens och träffade avtal, om kassainventering m. m.

Kontrollstyrelsen har meddelat ytterligare anvisningar och bestämmelser

genom cirkulär den 26 januari 1933 om systembolags bokföring, genom cirkulär

den 24 januari 1934 om inventering av bolagens tillgångar samt genom

cirkulär den 28 november 1935 örn siffergranskningen.

Beträffande inventeringen framhölls i cirkuläret den 24 januari 1934 att

denna vid åtskilliga tillfällen utförts på ett otillfredsställande sätt och att inventeringsmännen

åtminstone i vissa fall låtit sig nöja med de uppgifter, som

lämnats av lager- eller butikspersonal. Beträffande siffergranskningen framhölls

i cirkuläret den 28 november 1935, att kontrollstyrelsens inspektionsarbete

väsentligen försvårats därigenom att siffergranskning icke regelbundet

ägt rum samt att granskningen icke utförts på ett tillfredsställande sätt. Då

ekonomiska oegentligheter kommit i dagen, hade nästan undantagslöst förelegat

sådana brister i siffergranskningen att oegentligheterna därigenom underlättats

och deras upptäckt blivit fördröjd.

För granskning av systembolagens verksamhet var riket åren 1919—1931

indelat i ett 30-tal revisionsdistrikt. Det största av dessa distrikt omfattade

10 bolag. Kontrollstyrelsen utsåg för varje distrikt två revisorer, vilka

s. 217 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

217

hade att å det allmännas vägnar företaga revision av de inom distriktet belägna

systembolagens förvaltning. Syftet med distriktsindelningen var att

bereda möjlighet för revisorerna att anställa jämförelse mellan olika bolag

för åvägabringande av större enhetlighet i fråga örn bolagens förvaltning.

Anordningen ansågs emellertid icke leda till åsyftat resultat. Från och med

år 1932 har kontrollstyrelsen tillämpat den regeln, att den ene av de två

av styrelsen utsedda revisorerna skall vara auktoriserad revisor eller äga

kvalifikationer som kunna jämställas med en auktoriserad revisors. Denne

revisor har haft att verkställa revision vid ett flertal bolag. Den andre av

kontrollstyrelsens revisorer har utsetts för varje särskilt bolag; å denne har ej

uppställts krav örn auktoriserad revisors kompetens.

Rusdryckslagstiftningsrevisionens förslag till försäljningsförordning innehåller

i fråga om revision av systembolagens förvaltning allenast i 6 kap.

13 § att granskning av systembolagens ekonomiska förvaltning årligen skall

företagas av kontrollstyrelsen, som det tillkommer att på grundval av denna

granskning å det allmännas vägnar besluta om ansvarsfrihet åt bolagets styrelse

eller vidtaga åtgärd, som må erfordras till följd av att ansvarsfrihet

vägras eller vartill anledning eljest må förefinnas.

Detta förslag upptager sålunda icke några detaljföreskrifter om huru den

årliga granskningen skall utföras. Det i revisionens betänkande intagna

förslaget till bolagsordning för systembolag innefattar emellertid i sådant

hänseende i §§ 15, 16, 18 och 19 bestämmelser av i huvudsak samma innehåll

som förut berörda, i gällande rusdrycksförsäljningsförordning meddelade

föreskrifter.

Revisionen har till stöd för sin åtgärd att i försäljningsförordningen intaga

allenast en allmän bestämmelse örn granskning av bolagens förvaltning anfört,

att frågan om i vilka former granskningen framdeles borde äga rum

vore i hög grad ett spörsmål av revisionsteknisk natur. Sättet för granskningens

utförande borde därför regleras i administrativ författning. Om så

skedde, vunnes jämväl möjlighet att lättare genomföra ändringar. Revisionens

mening synes sålunda ha varit, att tillsvidare, i avvaktan på att närmare

erfarenhet vunnes, hittills gällande regler beträffande sättet för revision av

systembolagens förvaltning skulle äga tillämpning.

Förenämnda 1935 års sakkunniga lia i samband med övriga undersökningar

funnit anledning ingå jämväl på här föreliggande spörsmål samt framlagt

förslag om riktlinjerna för det allmännas kontroll å de nya systembolagens

ekonomiska förvaltning. Jag torde nu få redogöra för den härutinnan

verkställda utredningen.

De sakkunniga erinra till en början, hurusom 1935 års statsrevisorer ägnat

uppmärksamhet åt revisionen av systembolagen och i sin berättelse framhållit

vikten av att för uppdraget såsom siffergranskare utsåges fullt kvalificerade

personer ävensom att gällande föreskrifter i avseende å siffergranskningen

skärptes och förtydligades samt att siffergranskningen företoges

fortlöpande. Enligt vad de sakkunniga uppgiva har kontrollstyrelsen

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Majlis proposition nr 242.

med anledning av dess uttalanden anfört, att styrelsen saknade befogenhet

att utse siffergranskare men att styrelsen ville ägna förnyad

uppmärksamhet åt spörsmålet i vad mån de i avseende å siffergranskningen

gällande föreskrifterna kunde ytterligare skärpas och förtydligas. Styrelsen

förmälde sig vidare ha uppmärksamheten riktad å behovet av förändring av

revisionsanordningarna.

De sakkunniga ingå härefter på en kritik av den nu gällande ordningen

samt anföra i sådant hänsende:

Beträffande inventeringen av bolagets tillgångar vid löpande årets slut må

framhållas, att då tillgångssidan i bokslutet kan omfatta fastigheter, banktillgodohavanden,

kontanter, lager, inventarier, utstående fordringar ävensom

andra tillgångar, borde inventeringen omfatta samtliga dessa tillgångar.

I praktiken lärer emellertid den inventering, som vid årsskiftet företages,

omfatta allenast fastställande av kassaställning och bankfordringar samt upptecknande

av lager och inventarier. Övriga tillgångsposter torde i regel fastställas

först vid revisionen.

Inventering av lagret är ett arbete, som kräver stor noggrannhet och uppmärksamhet.

Den är av betydelse icke allenast för fastställande av balansräkningen

utan jämväl för att åvägabringa kontroll över försäljningsrörelsen

under verksamhetsåret och för att få en utgångspunkt för samma röx-else

under det år, som stundar. Då oegentligheter upptäckts vid systembolagen

har det ofta visat sig att ofullständig inventering grundlagt möjligheter till

undanhållande av varor och till döljande av andra brottsliga förfaranden.

Inventeringens utförande fordrar teknisk skicklighet och förmåga att snabbt

utföra beräkningar. Svårigheter ha på grund härav mött att för uppgiften

få kompetent folk.

Jämväl siffergranskningen erfordrar vissa personliga kvalifikationer. Siffergranskaren

skall tillse, att alla i böckerna införda transaktioner äro riktiga.

Det gäller därvid att fastslå ej blott att slutsumman å en verifikation

stämmer med motsvarande post i räkenskapsboken utan jämväl att verifikationens

slutsumma är det riktiga resultatet av verifikationens delposter. Av

vikt är ock att verifikationens sakliga innebörd blir föremål för granskning.

Granskning skall jämväl ske av de i böckerna företagna överföringar och

nedsummeringar.

En efter enhetliga grunder ledd siffergranskning torde med nuvarande

ordning för denna granskning knappast kunna åstadkommas. Siffergranskarna

utses nämligen för närvarande av bolagens styrelser, och arbetet har

karaktär av tillfällighetsuppdrag.

Den egentliga revisionen grundar sig på inventeringen och siffergranskningen.

Brister något av de grundläggande momenten blir ock revisionen

bristfällig. Men även om inventering och siffergranskning äro felfria, lämnar

revisionen likväl ej betryggande säkerhet för att allt står rätt till. Det

föreliggande revisionsområdet är av speciell art; det kräves längre tids ingående

sysslande därmed för att man skall kunna intränga i och behärska dess

detaljer. Allmän revisionsteknisk utbildning lämnar därför icke — såsom

erfarenheten visat — garanti för att vid revision av ett systembolag förefintliga

fel upptäckas. Det må i berörda avseende hänvisas till det förhållande

att jämväl under tid, då yrkesrevisor deltagit i revisionen av systembolagen,

praktiskt taget alla vid bolagen uppdagade oegentligheter upptäckts antingen

av bolagens personal eller av kontrollstyrelsens inspektörer, men däremot icke

av revisorerna.

Ä kontrollstyrelsens statistiska avdelning utföres för närvarande viss kon
-

s. 219 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj.ts proposition nr 242.

219

Iroll i avseende å systembolagen. Denna kontroll avser bland annat bolagens

månatliga uppgifter lill försäljningsstatistiken, bolagens månatliga uppgifter

angående omsättningsskatten -— vilka avstämmas mot Vin- & spritcentralens

uppgifter — samt slutligen de i den s. k. ekonomitablån lämnade uppgifterna.

Styrelsen äger emellertid icke tillgång till det primärmaterial i form av

allegat och verifikationer, varå bokföringen grundar sig. Granskningen kan

följaktligen icke fylla de uppgifter en revision avser.

De sakkunniga framlägga härefter förslag till de ändringar, som ansetts påkallade,

och anföra i sådant avseende bland annat följande:

Det måste vara av synnerlig vikt för kontrollstyrelsen såsom dechargebeviljande

myndighet och för statsverket, som uppbär vinsten av systembolagens

rörelse, att fullt betryggande former för revision av bolagens ekonomiska

förvaltning ernås. De brister i revisionen av dessa bolags ekonomiska förvaltning,

som förut anmärkts, torde ock kunna, i allt väsentligt, avhjälpas

genom en förändrad organisation av revisionsarbetet. Enligt de sakkunnigas

uppfattning bör sålunda den granskning av systembolagens ekonomiska förvaltning,

som skall äga rum å det allmännas vägnar, företagas av ett antal

hos kontrollstyrelsen anställda revisorer, vilka lia till uteslutande eller åtminstone

huvudsaklig uppgift att verkställa denna granskning. Förutom

dessa revisorer böra jämväl siffergranskarna utses av kontrollstyrelsen. Om

så sker, torde kunna förutsättas att siffergranskningen blir utförd av kompetenta

personer och i den omfattning, som erfordras för att kravet på tillförlitlighet

skall kunna anses nöjaktigt tillgodosett.

Det torde vara tillräckligt, att kontrollstyrelsen för varje bolag utser allenast

en revisor, och att denne, tillsammans med den av aktieägarna utsedde

revisorn, vilken torde böra vara auktoriserad eller besitta häremot svarande

kompetens, utför granskningen. Den av kontrollstyrelsen utsedde revisorn

— vilken såsom strax skall angivas lärer böra anförtros att revidera ett visst

antal bolag — torde under revisonsåret i den omfattning, som må anses erforderlig

för att revisionsarbetet må fylla kravet på säkerhet, böra besöka

vart och ett av de honom anvisade bolagen och därstädes kontrollera siffergranskningens

behöriga utförande, företaga lagerinventeringar och i övrigt

utföra det revisionsarbete, som kan finnas böra verkställas å den ort, där bolaget

har sitt säte. Efter revisionsårets slut skola för varje bolag båda revisorerna

avgiva berättelse över den av dem verkställda granskningen av bolagets

förvaltning.

Såsom framgår av det anförda skulle revisionsarbetet alltjämt bliva i viss

mån lokalt anknutet och till huvudsaklig del komma att utföras vid bolagen.

Den betydande fördelen vunnes emellertid vid jämförelse med de nuvarande

förhållandena, att de av kontrollstyrelsen utsedda revisorerna finge,

i den mån så erfordras, helt sysselsätta sig med granskningsarbetet. ^ Det

måste förutsättas, att dessa revisorer härigenom bliva i tillfälle att på ett

mera noggrant sätt lin för närvarande är fallet vinna kännedom örn bolagens

verksamhet. Dä de tillika bliva kontrollstyrelsens tjänstemän, bör styrelsen

jämväl bliva i tillfälle att i betydligt större utsträckning än nu leda revisionsarbetet.

Huruvida revisorerna skola vara bosatta inom det dem anvisade revisionsdistriktet

torde kontrollstyrelsen böra få avgöra med ledning av de erfarenheter,

som kunna vinnas vid tillämpningen av den föreslagna organisationen.

Skulle de av kontrollstyrelsen utsedda revisorerna icke under hela

året bliva i full utsträckning sysselsatta med revisionsarbetet, böra de under

sålunda uppkommande ledighet från revisionsarbetet stå till kontrollstyrelsens

förfogande för de uppgifter styrelsen må bestämma.

För revisionens utförande torde landet böra indelas i revisionsområden, för
-

s. 220 Kontrollera mot PDF

220 Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

slagsvis fem med en av kontrollstyrelsen utsedd revisor för varje revisionsområde.

De sakkunniga lia avsett, att den inspektionsverksamhet, som kontrollstyrelsen

utövar genom två resande inspektörer, skall bibehållas. Genom inrättandet

av en central revision, sådan som den nu föreslagna, blir det möjligt

för inspektörerna att i högre grad än hittills ägna uppmärksamhet åt den

sociala sidan av systembolagens verksamhet, något som under senare år i ej

ringa grad måst lämnas å sido, enär inspektörerna måst övervägande ägna

sig åt kontroll av den ekonomiska förvaltningen vid systembolagen. Förekomsten

av den fortlöpande revisionen utesluter emellertid icke, att inspektionen

jämväl framdeles ägnar uppmärksamhet åt den ekonomiska förvaltningen

vid bolagen. Det är sålunda städse av betydelse, att kassaställningen

vid inspektionsbesök fastställes.

Kostnaderna för en revision, anordnad i enlighet med vad sålunda föreslagits,

ha av de sakkunniga uppskattats till omkring 130,000 kronor årligen.

Till jämförelse må nämnas, att revisionskostnaderna för de nuvarande bolagen

såvitt angår 1935 utgjorde omkring 160,000 kronor ävensom att revisionskostnaderna

för 30 länsbolag av de sakkunniga beräknats uppgå till omkring

105,000 kronor i händelse nu tillämpade anordningar alltjämt skulle bibehållas.

Enligt 6 kap. 2 § förslaget till försäljningsförordning må systembolag driva

restaurangrörelse och därrner sammanhängande verksamhet, såvitt kontrollstyrelsen

därtill lämnar medgivande. I 9 § samma kapitel stadgas, att systembolag

för nu angivet ändamål äger bilda särskilt aktiebolag (restaurangbolag);

jämlikt 10 § erfordras emellertid härför även särskilt samtycke av kontrollstyrelsen.

Närmare bestämmelser om sådant bolag meddelas i 6 kap. 15 §.

Härutinnan skall gälla bland annat, att aktierna i restaurangbolag skola vara

dels stamaktier, dels preferensaktier, att stamaktie ej må ägas av annan än

systembolag, att stamaktiekapitalet skall utgöra lägst 10 och högst 20 procent

av bolagets sammanlagda aktiekapital samt att varje stamaktie medför

rätt till 10 röster och varje preferensaktie rätt till en röst. Bolagsordning

för restaurangbolag ävensom ändring i sådan bolagsordning skall för att

vara gällande godkännas av kontrollstyrelsen. Restaurangbolags styrelse skall

bestå av fem ledamöter, av vilka tre utses av stamaktieägarna och två av preferensaktieägarna.

Av stamaktieägaren utsedd styrelseledamot skall icke kunna

äga preferensaktie i bolaget; enahanda förbud skall gälla jämväl beträffande

verkställande direktör. Restaurangbolag skall vidare icke tillåtas äga

aktier eller andelar i bolag eller ekonomisk förening. Liksom i fråga om

systembolag gäller även i fråga örn restaurangbolag, alt kontrollstyrelsens

samtycke erfordras för inrättande, flyttande eller nedläggande av restaurang.

Jämväl i övrigt skall i åtskilliga fall kontrollstyrelsens samtycke inhämtas.

Granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper skall verkställas

av två revisorer, av vilka stamaktieägarna och preferensaktieägarna utse

vardera en. Den av stamaktieägarna utsedde revisorn skall vara auktoriserad

revisor eller besitta därmed jämställd kompetens. Kontrollstyrelsen skall äga

deltaga i revisorernas granskning samt när som helst kunna företaga särskild

s. 221 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

221

granskning. Jämväl i avseende å restaurangbolag äger Kungl. Maj:t jämlikt

6 kap. 16 § utfärda närmare föreskrifter rörande tillämpningen av i samma

kapitel upptagna bestämmelser.

Revisionen anmärker i anslutning till dessa bestämmelser, att det får anses

lämpligt, att i författningstexten uttryckligen angives, att drivande av

restaurangrörelse faller inom ramen för systembolagens verksamhet. Med

rörelse, »sammanhängande» med restaurangrörelse, säger sig revisionen närmast

åsyfta hotellrörelse. Där restaurangbolag inrättas, böra dessa enligt revisionens

åsikt handha endast restaurangrörelsen, under det att utskänkningen

bör omhänderhas av systembolaget. Revisionen framhåller, att även

örn vederbörande systembolag bör äga det avgörande inflytandet över ett restaurangbolags

ledning, det dock får anses påkallat, alt sistnämnda bolag

med hänsyn till den mera affärsmässiga arten av sin verksamhet erhåller betydligt

större rörelsefrihet än som lämpligen kan tillerkännas systembolagen.

Beträffande den närmare motiveringen i övrigt för de i fråga om restaurangbolag

föreslagna bestämmelserna torde jag få hänvisa till betänkandet (sid.

394—397). Här må endast erinras, att revisionen avsett att närmare grunder

rörande bolagsordning för restaurangbolag skola utfärdas av kontollstyrelsen;

det av revisionen utarbetade förslaget till sådan bolagsordning är avsett att

visa vad dessa grunder enligt revisionens mening böra innehålla.

I det av 1935 års sakkunniga avgivna utlåtandet uttalas i fråga om restaurangbolagen,

att dessa icke innefattas i de revisionsanordningar, som de sakkunniga

föreslagit. I vad mån det kan låta sig göra att till den ifrågasatta

centrala revisionen överflytta granskningen jämväl av restaurangbolagens

verksamhet, finna de sakkunniga vara möjligt att bedöma först framdeles,

när ytterligare erfarenhet vunnits rörande dessa företag. Då emellertid restaurangbolagen

i vissa avseenden skola vara underställda systembolagen, anse

de sakkunniga kontrollstyrelsens inspektionsavdelning ha en viktig uppgift

i att jämväl i stort granska restaurangbolagens verksamhet.

Reservationer mot revisionens förslag.

Herrar Beskou) och Gräslund uttala (sid. 597), att de föreslagna länsnykterhetsnämnderna

huvudsakligen böra inrikta sitt arbete på den egentliga nykterhetsvården

samt att med hänsyn härtill endast en ledamot i systembolags

styrelse bör utses av dylik nämnd. I stället borde en styrelseledamot lämpligen

kunna väljas av den stad, där bolaget har sitt säte. Jämväl herr Englund ansluter

sig till denna uppfattning (sid. 507).

I fråga örn restaurangbolagen anför herr Gräslund:

Liksom revisionen anser jag, att restaurangbolagen — såväl som systembolagen

— böra vara underkastade en synnerligen noggrann och ingående

ekonomisk kontroll från statens sida. Jag delar emellertid revisionens uppfattning

jämväl därutinnan, att restaurangbolagen med hänsyn till arten av

deras rörelse böra intaga en friare ställning än systembolagen.

Åtskilliga av de bestämmelser, som finnas intagna i förslagets 6 kap. 15 §

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

5 och 6 morn., synas mig dock icke gå väl ihop med revisionens sistnämnda

uppfattning, då de i vissa situationer kunna tänkas försvåra en fullt affärsmässig

skötsel av restaurangbolagen. De böra därför enligt min mening underkastas

en sådan omarbetning, att dessa svagheter bortfalla, vilket väl kan

ske utan att möjligheten till kontroll på något sätt försvagas.

Herr Ljungdahl yttrar (sid. 529 och 530) bland annat följande:

I fråga om systembolags rätt att driva annan verksamhet än restaurangrörelse

skulle jag ha önskat, att 6 kap. 10 § och den därtill lämnade specialmotiveringen

innehållit klarare bestämmelser och direktiv. Emellertid äro

svårigheterna att i allmänna regler ge anvisning om vad som i detta hänseende

bör anses lämpligt eller olämpligt här ännu större än när det gäller

själva restaurangrörelsen. Alldeles särskilt stora äro svårigheterna att utforma

bestämmelser, som äro ägnade att förhindra att —- såsom i något fall skett

— inflytelserika personer i systembolagens tjänst deltaga i eller t. o. m. taga

initiativ till startande av företag, avsedda att vara leverantörer till systembolagen,

särskilt som vederbörande kunna göra detta i egenskap av privatpersoner,

ehuru med beräkning att begagna sin ställning i systembolaget för

att gynna företaget. Även om det icke varit möjligt att finna en uttrycklig

regel, som skulle kunna möjliggöra att dylika förfaringssätt beivrades, synes

det mig dock vara önskvärt, att det kommer till stånd ett principuttalande,

som ger uppsiktsmyndigheten stöd för åtminstone ett uttalande av ogillande.

Yttranden över revisionens och de sakkunnigas förslag.

1 yttrande över revisionens förslag uttalar polischefen i Landskrona, att bolagsformen

numera saknar berättigande i fråga om de för detaljhandeln med

rusdrycker erforderliga försäljningsorganen. Med sparbankerna och vissa

kreditinstitutioner såsom förebild borde enligt polischefens mening kunna

skapas lämpliga förvaltningsorgan. Polischefen framlägger i sitt yttrande

ett förslag i sådant hänseende.

Styrelsen för Sveriges motboksinnehavares riksorganisation anför:

I betraktande av att revisionen i sitt betänkande upprepade gånger framhållit

att systembolagen, ehuru enskilda företag, dock äro att anse såsom organ

för det allmänna, synes det oss synnerligen anmärkningsvärt, att revisionen

icke dragit konsekvensen av denna sin uppfattning och berett staten ett

övervägande inflytande nå systembolagens ledning, i likhet med vad som föreslagits

beträffande partihandelsbolaget. Förutom bolagens rent affärsmässiga

verksamhet för statens räkning ha de enligt förslaget en s. k. nykterhetspolitisk

uppgift genom den i deras händer anförtrodda individuella kontrollen.

Men denna sociala uppgift är ju också en statens angelägenhet. Systembolagen

företräda således statens intressen i dubbelt avseende, varav följden

självklart borde vara, att staten finge det övervägande inflytandet i fråga

örn bolagens ledning samt att kontrollen över dessa företag gjordes fullt effektiv,

deras räkenskaper och handlingar bleve offentliga och bolagens hela

verksamhet underkastades statlig revision.

I fråga om detaljerna i revisionens förslag i förevarande avseenden framställas

i åtskilliga yttranden anmärkningar beträffande styrelsens sammansättning.

Av bland andra kontrollstyrelsen, åtta länsstyrelser, stadsfullmäktige

i ett 20-tal städer, landstingens förvaltningsutskott i två län, Svenska stadsförbundets

styrelse och Systembolagsföreningarnas förtroendenämnd påyrkas,

s. 223 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

223

att den stad, där bolagets styrelse har sitt säte, måtte bliva representerad i

styrelsen. Två länsstyrelser förorda, att länsstyrelsen skall äga utse de två

ledamöter, som enligt förslaget skolat tillsättas av länsnykterhetsnämnden.

Av landstingens förvaltningsutskott i fyra län m. fl. yrkas, att landstinget måtte

företrädas i styrelsen av två eller flera ledamöter. Systembolagsföreningarnas

förtroendenämnd finner, att bolagsstämman bör äga utse två ledamöter.

En länsstyrelse anmärker, att kravet på länsstyrelsens godkännande av systembolags

bolagsordning synes obehövligt och olämpligt med hänsyn till den

prövning, som härutinnan åligger patent- och registreringsverket. Av stadsfullmäktige

i en stad ifrågasättes, huruvida ej systembolags styrelse borde i stället

för länsstyrelsen äga utse blivande aktieägare i bolaget. I fråga om förslagets

bestämmelser angående avsättning till fonder uttalar Systembolagens

personalförening:

Det är självfallet, att från personalens sida med tillfredsställelse annoteras

revisionens förslag örn rätt för bolagen att företaga avsättningar till fonder för

personalens pensionering. Föreningen anser dock, att det verkliga behovet

av ett regelmässigt ordnande av denna fråga lämpligen bör motivera skyldighet

för bolagen att göra sådana avsättningar, beräknade efter pensioneringsgrunder,

som kunna komma att fastställas av tillsyningsmyndigheten.

Beträffande förhållandet mellan kontrollstyrelsen och systembolagen anför

Systembolagsföreningarnas förtroendenämnd:

Enligt nämndens mening hade det varit mera ändamålsenligt, örn revisionens

förslag i 6 kap. 10 § hade närmare anslutit sig till föreskrifterna i gällande

rusdrycksförsäljningsförordning. Jämlikt dessa föreskrifter har kontrollstyrelsen

lämnats både obegränsade möjligheter att i samtliga avseenden

kontrollera systembolagens verksamhet och möjlighet att utfärda föreskrifter,

likartade med dem, som finnas intagna i nyssnämnda paragraf av förslaget,

om kontrollstyrelsen ansett sådana bestämmelser erforderliga. De

stadganden, som återfinnas i kapitlets 12 § synas för övrigt vara i och för

sig fullt tillräckliga för det här avsedda ändamålet, varför 10 § borde kunna

utgå.

Jämväl styrelsen för aktiebolaget Stockholmssystemet har i ett till förtroendenämnden

avgivet utlåtande uttryckt farhågor för att systembolagens

handlingsfrihet enligt förslaget skulle ha kringskurits i en omfattning, som

finge anses både praktiskt hindersam och sakligt ogrundad. Styrelsen finner,

att de av revisionen åsyftade garantierna mot ekonomisk misskötsel och

försumlighet snarare borde sökas i en sträng granskning än i generellt bindande,

detaljerade författningsbestämmelser angående förprövning av allehanda

beslut i fråga om bolagens verksamhet.

Även i fråga om de motsvarande föreskrifterna såvitt angår restaurangbolag

ha förtroendenämnden och aktiebolaget Stockholmssystemet framställt

liknande erinringar.

Kontrollstyrelsen ansluter sig i viss mån till kritiken i sistnämnda hänseende

och anför sålunda:

Det i 5 mom. av (5 kap. 15 § meddelade förbudet för restaurangbolag att

äga aktier eller andelar i bolag eller ekonomisk förening synes icke böra

göras ovillkorligt. I stället torde, i likhet med vad sorn stadgas i 10 § i fråga

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

om systembolag, böra föreskrivas, att restaurangbolag ej utan samtycke av

kontrollstyrelsen må förvärva eller avhända sig aktie eller andel i bolag eller

ekonomisk förening. Från det allmännas synpunkt torde härigenom vinnas

nödiga garantier för att ett restaurangbolag icke utan fullgoda skäl bildar

dotterorganisationer eller inträder såsom delägare i annat företag. De i

paragrafens 6 mom. första stycket intagna detaljerade bestämmelserna rörande

åtgärder, som av restaurangbolag ej må vidtagas utan samtycke av

kontrollstyrelsen, synas böra utgå ur förslaget. De kunna otvivelaktigt under

vissa förutsättningar vara ägnade att verka försvårande på en affärsmässig

skötsel av restaurangbolagen. De torde i stället lämpligen böra ersättas

med ett allmänt hållet stadgande, som ger kontrollstyrelsen möjlighet

att framdeles utfärda de speciella föreskrifter, som av förhållandena

kunde finnas påkallade. Stadgandet torde kunna givas en form, som ansluter

sig till vad i 12 § finnes föreskrivet i fråga om systembolag. Slutligen

torde det i andra stycket av 4 mom. stadgade förbudet för av stamaktieägare

utsedd ledamot och suppleant i restaurangbolags styrelse så ock för verkställande

direktör i sådant bolag att äga preferensaktie i bolaget böra utgå.

Jämväl i vissa andra hänseenden önskar kontrollstyrelsen förorda modifikationer

i de för restaurangbolagen föreslagna bestämmelserna. Med hänsyn

till ifrågavarande bolags betydelse såväl i ekonomiskt som i socialt avseende

finner kontrollstyrelsen det önskvärt, att det allmänna, i större utsträckning

än som föreslagits, tillförsäkras såväl direkt inflytande å bolagens

förvaltning som avgörande i frågor, vilka uppkomma i samband med

kontrollen över förvaltningen. För detta ändamål anser sig kontrollstyrelsen

böra föreslå dels sådan ändring av reglerna för sammansättningen av restaurangbolags

styrelse, att ordföranden i sådan styrelse samt suppleant för denne

skola utses av kontrollstyrelsen, medan stam- och preferensaktieägarna

äga att utse vardera två ledamöter och två suppleanter, dels sådant tillägg

till de föreslagna bestämmelserna, att åt kontrollstyrelsen inrymmes befogenhet

att å det allmännas vägnar besluta örn ansvarsfrihet för bolagets styrelse

samt att vidtaga åtgärd, som erfordras till följd av att ansvarsfrihet

vägrats eller vartill eljest på grund av verkställd granskning anledning må

förefinnas. Restaurangbolag skulle på detta sätt i kontrollhänseende principiellt

jämställas med systembolag, en ordning som synes kontrollstyrelsen

hava starka sakliga skäl för sig.

Till vissa erinringar, som i övrigt framställts mot förslaget i denna del,

torde jag senare få återkomma.

Uttalanden angående behovet och lämpligheten av de av 1935 års sakkunniga

föreslagna anordningarna för kontroll å systembolagens ekonomiska

förvaltning ha i yttrandena över de sakkunnigas utlåtande gjorts av kont.

rollstyrelsen, riksräkenskapsverket och Systembolagsföreningarnas förtroendenämnd.

Förslaget tillstyrkes härvid såsom lämpligt och ändamålsenligt.

Vissa modifikationer ha emellertid förordats av kontrollstyrelsen, som anför:

Vad de sakkunniga anfört i fråga örn kontrollen över de nya systembolagens

ekonomiska förvaltning finner kontrollstyrelsen förtjäna alldeles särskilt

beaktande. Styrelsen instämmer oförbehållsamt i det av de sakkunniga

gjorda uttalandet, att en effektivisering av revisionsanordningarna är

av nöden, och instämmer också däruti, att, därest fulla värdet skall utvinnas

av revisionen, denna måste handhas av personal, som icke blott har

vana vid revisionsarbete utan som därtill haft tillfälle göra sig väl hemma
-

s. 225 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

225

stadd med systembolagens bokföring och de speciella förhållanden i övrigt,

som äro förhanden vid systembolagen.

Det av de sakkunniga framlagda förslaget, innefattande en sådan anordning,

att den granskning av systembolagens förvaltning, som å det allmännas

vägnar skall äga rum, anförtros åt ett antal hos kontrollstyrelsen anställda

revisorer, biträdes av ämbetsverket, som jämväl ansluter sig till de sakkunnigas

förslag, att systembolagens siffergranskare skola utses av kontrollstyrelsen.

I likhet med de sakkunniga utgår styrelsen från att de hos kontrollstyrelsen

anställda revisorerna komma att erhålla full sysselsättning under

hela året genom det dem åliggande granskningsarbetet.

Ehuru den egentliga revisionen, i vilken den av bolagsmännen utsedde

revisorn deltager, måste i väsentlig mån baseras på det fortlöpande revisionsoch

granskningsarbete, som utförts av den hos kontrollstyrelsen anställde

revisorn, kan det likväl anses påkallat, att tiden för den egentliga revisionen

utsträckes något utöver den tid som för närvarande är gällande, nämligen

mars och april månader. Kontrollstyrelsen föreslår därför, att nämnda tid

utökas att omfatta månaderna mars—maj.

Då det är av synnerlig vikt, att de erfarenheter, som efterhand vinnas vid

tillämpningen av det nya revisionsförfarandet, kunna utan onödig omgång

på ett smidigt sätt tillgodogöras, synas i den nya försäljningsförordningen

böra inflyta allenast vissa allmänna föreskrifter för revisionen, medan på

Kungl. Majit och kontrollstyrelsen bör ankomma att utfärda de närmare

föreskrifter rörande revisionsanordningarna, som kunna befinnas erforderliga.

Efter en redogörelse för de sakkunnigas förslag angående revisionsverksamhetens

utformande fortsätter kontrollstyrelsen:

Styrelsen har i huvudsak intet att erinra mot den av de sakkunniga skisserade

anordningen. Styrelsen anser det dock angeläget, att bestämmelserna

rörande densamma bliva så utformade, att styrelsen vid omhänderhavandet

av denna betydelsefulla revisionsverksamhet erhåller nödig rörelsefrihet. I

betraktande av ovissheten om det antal revisorer som erfordras, synes distriktens

antal icke böra bestämt fixeras, utan en ram angivas inom vilken kontrollstyrelsen

skulle givas befogenhet att enligt vad erfarenheterna kunna

utvisa bestämma distriktens antal och omfattning. Styrelsen torde sålunda

givas bemyndigande att anställa högst sex dylika revisorer. De närmare instruktionsbestämmelserna

för revisorernas tjänstgöringsområden och arbete

böra utfärdas av styrelsen.

Såväl kontrollstyrelsen och riksräkenskapsverket som jämväl statskontoret

framställa i övrigt vissa erinringar i fråga örn revisorernas ställning i anställnings-

och avlöningshänseende m. m. Härpå torde det emellertid icke

vara erforderligt att ingå i detta sammanhang.

Mot nu berörda bestämmelser i 6 kap. av revisionens förslag angående Departementssystembolag

har jag i stort sett intet att erinra. I vissa detaljer torde förslå- ^/enget

emellertid böra undergå jämkning. Till en början erfordras föreskrift om

utseende av de två styrelseledamöter, som enligt förslaget skolat utses av

länsnykterhetsnämnden. Jag vill i sådant hänseende förorda, att länsstyrelsen

erhåller befogenhet tillsätta ifrågavarande ledamöter. Med hänsyn

till karaktären hos de nya bolagen kan jag däremot ej anse tillräckliga skäl

Biliana till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 242. 15

opaginerad Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

föreligga för att den stad, där bolagets styrelse skall ha sitt säte, må kunna

utse ledamot i styrelsen. I anslutning till vissa uttalanden i yttrandena finner

jag mig även böra föreslå den avvikelse från förslaget, att utdelning till

aktieägare bestämmes till högst fem procent å aktiebeloppet. På sätt ifrågasatts

av, bland andra, kontrollstyrelsen torde det böra överlämnas åt bolagsstämman

att, med iakttagande av nyssnämnda begränsning, besluta

om utdelning till aktieägarna. Av kontrollstyrelsen har anförts, att det för

vinnande av lättnad i likviditetshänseende finge anses påkallat, att tiden för

inleverering till statsverket av systembolags årsvinst utsträcktes till utgången

av juni månad nästföljande år, i likhet med vad som föreslagits skola

gälla beträffande partihandelsbolaget. En ändring härutinnan vill jag icke

motsätta mig. Alltjämt i anslutning till vad kontrollstyrelsen uttalat, finner

jag det vidare obehövligt att, på sätt stadgats i förslagets 6 kap. 10 §, kontrollstyrelsens

samtycke skulle erfordras, därest systembolag avser att flytta

eller nedlägga restaurang. Kontrollstyrelsen har jämväl funnit önskvärt, att

i försäljningsförordningen upptages en i förslaget till bolagsordning för systembolag

under § 10 intagen föreskrift, enligt vilken systembolagsstyrelses

val av verkställande direktör i bolaget skall för godkännande underställas

kontrollstyrelsen. Då anledning väl knappast finnes att befara, att en dylik

föreskrift i bolagsordningen icke skulle iakttagas av systembolagens styrelser,

har jag emellertid ej funnit ändring på denna punkt erforderlig.

I fråga om kontrollen å systembolagens ekonomiska förvaltning vill jag

tillstyrka, att denna måtte erhålla en utformning, i huvudsak överensstämmande

med vad som föreslagits av förenämnda 1935 års sakkunniga. I

förslaget till försäljningsförordning torde i detta hänseende böra, i anslutning

till vad kontrollstyrelsen förordat, upptagas en bestämmelse av innebörd,

bland annat, att granskning av systembolagsstyrelses förvaltning och systembolags

räkenskaper skall för varje år under tiden mars—maj å tid, som av

kontrollstyrelsen bestämmes, verkställas för nästföregående år av

två revisorer, av vilka den ena förordnas av kontrollstyrelsen bland de hos

styrelsen anställda revisorerna för granskningen av systembolagens ekonomiska

förvaltning och den andre utses av aktieägarna. Vissa närmare föreskrifter

rörande granskning av systembolagens förvaltning och räkenskaper

torde böra meddelas av Kungl. Majit eller, i den mån Kungl. Majit så förordnar,

av kontrollstyrelsen.

Då den nya försäljningsförordningen, såsom jag förut haft tillfälle framhålla,

synes böra träda i kraft först den 1 oktober 1938, torde frågan om de

anställningsvillkor, som böra gälla för de hos kontrollstyrelsen anställda revisorerna,

framdeles få komma under närmare övervägande.

Vad angår förslagets bestämmelser i 6 kap. 15 § angående resturangbolag

har jag icke funnit skäl att biträda de ändringsyrkanden, som i olika avseenden

framställts av bland andra kontrollstyrelsen. I överensstämmelse

med vad av mig föreslagits beträffande systembolag, synes det dock obe
-

s. 227 Kontrollera mot PDF

Kungl. j\Iai:ts proposition nr 242.

227

hövligt att resturangbolag skulle ha skyldighet att inhämta kontrollstyrelsens

samtycke, därest fråga är örn flyttande eller nedläggande av restaurang. En

jämkning i denna del torde alltså böra ske.

Övergången till den nya ordningen m. m.

Revisionens förslag förutsätter en avveckling av de nuvarande systembolagen

samt bildandet av ett antal nya systembolag. Med hänsyn härtill kräves

visst rådrum för övergången till den nya ordningen. Enligt revisionens mening

borde den nya försäljningsförordningen träda i kraft den 1 oktober året

efter det, varunder densamma kunde bliva av Kungl. Maj:t och riksdagen

antagen. Härvid har beaktats jämväl, att ikraftträdandet lämpligen borde

äga rum å samma datum som den första av de i förordningens 3 kap. 7 §

avsedda oktroj perioderna började löpa. I enlighet härmed vill jag för min

del tillstyrka, att den nya försäljningsförordningen må träda i kraft den 1

oktober 1938.

Med avseende å övergångsbestämmelserna torde bland annat

följande vara att iakttaga.

Genom förordning den 17 april 1936 (nr 106) med viss bestämmelse att

iakttagas vid meddelande av rättighet till detaljhandel med rusdrycker har

föreskrivits, att, intill dess annorledes kan varda stadgat, sådan rättighet till

detaljhandel med rusdrycker, som avses i gällande rusdrycksförsäljningsförordning,

icke må meddelas för längre tid än till den 1 januari 1938. I

följd härav erfordras bestämmelse om meddelande av detaljhandelsrätt enligt

gällande rusdrycksförsäljningsförordning såvitt angår tiden från och

med den 1 januari till och med den 30 september 1938, eller sålunda för tiden

fram till dagen för den nya försäljningslagstiftningens ikraftträdande. Stadgande

i sådant hänseende torde, i överensstämmelse med vad som skett i 2 §

i den av revisionen föreslagna promulgationsförordningen, böra upptagas i

övergångsbestämmelserna till den nya lagstiftningen. Länsstyrelserna torde

sålunda ha att innan ärende av ifrågavarande slag, avseende rätt att under

år 1938 utöva detaljhandel, blir föremål för slutligt avgörande avvakta denna

lagstiftningsfrågas vidare behandling. I

I huvudsaklig anslutning till revisionens förslag i 3—5 §§ promulgationsförordningen

vill jag förorda, att indelning av riket i detaljhandelsområden

skall ske före den 1 augusti 1937 att gälla från och med den 1 oktober 1938,

att ledamöter och suppleanter i de blivande systembolagens styrelser skola

utses, såvitt på kontrollstyrelsen, länsstyrelsen och, i vissa fall, stadsfullmäktige

ankommer, före den 15 september 1937, såvitt landstinget angår, vid

1937 års lagtima möte samt, vad aktieägarna beträffar, å konstituerande bolagsstämma,

ävensom att systembolag, som ämnar bedriva verksamhet från

den 1 oktober 1938, skall söka antagande av länsstyrelsen före den 1 november

1937.

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj:ts proposition nr 242-

Å bolag, som sålunda avser att bedriva verksamhet från och med nya förordningens

ikraftträdande, böra, såsom revisionen föreslagit, bestämmelserna

i 6 kap. samma förordning om systembolags bildande och vad därmed sammanhänger

äga tillämpning. Det lärer få anses lämpligt, att såsom revisionen

förutsatt, de personer, som av det allmännas representanter utses att

bliva styrelseledamöter i systembolag, medverka vid bolagets tillkomst.1

Vad angår avvecklingen av de nuvarande bolagen har revisionen i 7 och

8 §§ promulgationsförordningen föreslagit bestämmelser av innebörd dels att

tillgångar och skulder i de nuvarande bolagen skola övertagas av det i nya förordningen

avsedda systembolag, inom vars detalj handelsområde det förra

bolagets styrelse har sitt säte, dels att kontrollstyrelsen skall äga meddela

närmare anvisningar angående nedläggande av rörelsen å de nuvarande bolagen

samt angående rörelsens övertagande av de nya bolagen, dels ock att de

jämlikt 4 § utsedda styrelseledamöterna skola biträda vid förberedelserna

för rörelsens övertagande.

Gällande rusdrycksförsäljningsförordning innehåller såvitt angår systembolags

upplösning allenast en föreskrift därom, att det överskott av bolags

tillgångar, som kan uppstå sedan bolagets samtliga skulder blivit guldna och

av delägarna tillskjutna medel återbetalats, skall tillfalla statsverket och, om

-ej annorledes i laga ordning bestämts, insättas å statsverkets checkräkning i

riksbanken (19 § 9 mom). Revisionen erinrar, att förslaget rörande omorganisation

av systembolagen reellt sett innebär en sammanslagning av de gamla

bolagen till nya större bolag och att för sådant fall en tillämpning av nyssnämnda

stadgande i rusdrycksförsäljningsförordningen icke synes vara att

förorda. Enligt revisionens mening skulle det vara mera praktiskt, därest

de gamla bolagens tillgångar och skulder direkt övertoges av de nya bolagen.

Enligt direktiven för 4935 års sakkunniga har det ålegat dessa att undersöka,

huruvida och i vad mån det är lämpligt och behövligt att, på sätt sålunda

föreslagits, tillgångar och skulder överföras på de nya bolagen. De

sakkunniga ha efter verkställd utredning funnit, att revisionens förslag ur

nyss angivna synpunkter måste anses fullt försvarligt. Då jag för min del

icke har anledning till erinran mot den av de sakkunniga sålunda uttalade

meningen samt ifrågavarande utredning kommer att tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott, anser jag icke erforderligt, att närmare redogöra för

de sakkunnigas undersökningar i denna del.

De sakkunniga ha jämväl ingått på frågan i vad mån och på vilket sätt

den föreslagna totalöverlåtelsen av tillgångar och skulder kunde låta sig

genomföra inom ramen för gällande rättsregler. Även ur sådana synpunkter

ha de sakkunniga ansett det möjligt att genomföra ifrågavarande överlåtelse

i samband med en avveckling av de nuvarande bolagen. Stadgandet i 7 §

promulgationsförordningen har emellertid synts de sakkunniga böra jämkas

därhän, att borgenärer som icke godtagit de nya bolagen i de nuvarandes

ställe förklaras skola erhålla betalning för sin fordran. Även i ett annat 1

1 Jämför revisionens betänkande sid. 420 och 385.

s. 229 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 242.

229

avseende ha de sakkunniga funnit det kunna ifrågasättas, om nyssnämnda

stadgande erhållit en fullt tillfredsställande avfattning. En överlåtelse av

ifrågavarande slag bör enligt de sakkunnigas mening närmast grundas på ett

beslut i samband med vederbörande bolags likvidation samt på det avtal, som

i anledning av beslutet kan bliva upprättat. Det synes de sakkunniga sålunda

— till undvikande av den missuppfattning att överlåtelsen tilläventyrs skulle

vara grundad omedelbart på själva författningsbudet — uttryckligen böra

utsägas, att i samband med de nuvarande bolagens likvidation skall träffas

avtal, varigenom tillgångar och skulder, på sätt av de sakkunniga närmare

angivits, överlåtas på de nya bolagen.

Icke heller på denna punkt har jag funnit anledning till anmärkning mot

de sakkunnigas utredning. Jag förordar fördenskull en jämkning av förevarande

bestämmelse i promulgationsförordningen i riktning mot vad

de sakkunniga angivit. Då det bör ankomma på kontrollstyrelsen att meddela

närmare anvisningar i fråga om avvecklingen av de nuvarande bolagen

och rörelsens övertagande av de nya bolagen, lärer det kunna förväntas att

härvid skall beaktas vad de sakkunniga funnit i övrigt vara att iakttaga i

samband med de nuvarande bolagens avveckling. Jag finner med hänsyn

härtill icke erforderligt att närmare ingå på de sakkunnigas utlåtande i denna

del.

I övergångsbestämmelserna torde slutligen böra meddelas föreskrifter angående

ansökan örn tillstånd till årsutskänkning, avseende tiden efter den 1

oktober 1938, angående granskning av systembolags förvaltning för tiden

den 1 januari—den 30 september 1938 m. m., allt i huvudsaklig överensstämmelse

med av revisionen härutinnan i 6, 9, 10 och 11 §§ promulgationsförordningen

föreslagna stadganden.

Gällande rusdrycksförsäljningsförordning innehåller i 64 § vissa allmänna

föreskrifter angående nykterhetsnämnds åligganden, vilka uteslutits ur förslaget

till ny försäljningsförordning och i stället med vissa modifikationer

upptagits i 2 § förslaget till lag örn nykterhetsvård. På samma sätt har den

förut berörda bestämmelsen i 35 § rusdrycksförsäljningsförordningen angående

befogenhet för nykterhetsnämnd att förordna om förbud mot utminutering

av rusdrycker till viss person ersatts av ett stadgande i 13 § förslaget

till lag om nykterhetsvård, enligt vilket länsnykterhetsnämnd skall äga förordna,

att alkoholhaltiga drycker icke må av försäljare utlämnas till den,

som brukar sådana drycker till skada för sig eller annan.

Då förslaget till lag örn nykterhetsvård icke är avsett att nu genomföras,

lärer det vara erforderligt att i annan ordning meddela bestämmelser i förevarande

hänseenden. Härvid synes, på sätt jämväl socialstyrelsen förutsatt,

lämpligen kunna så förfaras, att hithörande stadganden i rusdrycksförsäljningsförordningen

överföras lill en särskild av Kungl. Majit och riksdagen antagen

förordning. Vissa ändringar i nu gällande bestämmelser torde i samband

härmed få anses motiverade. Såvitt angår nykterhetsnämnds befogenhet att

förordna örn förbud mot utminutering synes sålunda lämpligt, att tiden för

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

sådant förbud, i likhet med vad revisionen avsett, begränsas från för närvarande

tre, till högst ett år. Det torde även med fog kunna göras gällande,

att nykterhetsnämnderna böra äga meddela förordnande av nu ifrågavarande

slag utan att, såsom för närvarande, behöva avvakta initiativ från olika myndigheter,

anhöriga m. fl. I nu berörda avseenden vill jag alltså förorda, att

avvikelser må ske från bestämmelserna i 35 § rusdrycksförsäljningsförordningen.

Det stadgande, som bör ersätta föreskrifterna i 64 § rusdrycksförsäljningsförordningen,

torde vidare kunna avfattas i viss överensstämmelse

med motsvarande stadgande i förslaget till lag om nykterhetsvård; dock bör

härvid icke medgivas befogenhet för nykterhetsnämnd att, såsom revisionen

föreslagit, göra framställning till enskilda personer. En förordning av nu

angiven innebörd lärer böra träda i kraft samtidigt med den nya försäljningsförordningen.

Utöver vad nu omnämnts innehåller rusdrycksförsäljningsförordningen

i 40 § en föreskrift om skyldighet för nykterhetsnämnd att meddela uppgift

till vederbörande systembolag örn beslut enligt 35 § sagda förordning samt i

65 § vissa bestämmelser angående rätt för nykterhetsnämnd att erhålla upplysningar

av systembolag och innehavare av överlåten utskänkningsrätt m. m.

En bestämmelse av förstnämnda slag torde, därest den alltjämt må anses

erforderlig, kunna införas i den kungörelse angående uppgifter för utminuteringskontrollen,

som framdeles torde böra utfärdas av Kungl. Maj :l i

händelse förslaget till försäljningsförordning blir av Kungl. Maj:t och riksdagen

antaget. Vad åter angår bestämmelserna i 65 § rusdrycksförsäljningsförordningen

torde i enlighet med revisionens förslag i 7 kap. 16 § försäljningsförordningen

böra stadgas skyldighet för den, som idkar detaljhandel

med rusdrycker, att tillhandagå nykterhetsnämnd eller av nämnden utsett

ombud med erforderliga upplysningar. Däremot lärer det icke kunna anses

väl förenligt med den nya försäljningslagstiftningen att bibehålla i 65 §

rusdrycksförsäljningsförordningen i övrigt upptagna föreskrifter om skyldighet

för systembolag och innehavare av överlåten utskänkningsrätt att lämna

kommunens nykterhetsnämnd tillgång till liandelsböcker m. m. samt örn rätt

för nykterhetsnämndens ordförande m. fl. i kommun, där systembolag utövar

verksamhet, att närvara vid bolagets styrelsesammanträden. Några

häremot svarande föreskrifter finner jag mig därför icke böra föreslå.

Med iakttagande av vad jag i det föregående anfört har på grundval av

revisionens förslag inom finansdepartementet upprättats förslag till dels

förordning angående försäljning av rusdrycker, dels förordning om införande

av förordningen angående försäljning av rusdrycker, dels ock förordning

med vissa föreskrifter i avseende å nykterhetsnämnd. De sålunda föreliggande

förslagen torde få fogas till protokollet i detta ärende såsom Bilaga

D.1

1 Denna bilaga, som är lika lydande med de vid propositionen fogade författningsförslagen,

har här uteslutits.

s. 231 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

231

Utöver vad förut omnämnts torde endast i fråga om detaljerna i förslaget

till förordning angående försäljning av rusdrycker erfordras några korta

erinringar. Jag tillåter mig härvid att hänvisa till betänkandet i de fall, där

avvikelse från revisionens förslag ej ansetts påkallad.

Förslaget till förordning angående försäljning av rusdrycker.

Då det synes föreligga ett praktiskt behov av en gemensam beteckning

å spritdrycker och vin, har jag funnit lämpligt bibehålla den härutinnan

vedertagna benämningen rusdrycker.

1 KAP.

Allmänna bestämmelser.

1—5 §§■

Förslagets 1 §, som upptager definitioner å spritdrycker och vin, överensstämmer

i sak med motsvarande stadgande i 1 § rusdrycksförsäljningsförordningen.

I revisionens förslag till definition å vin hade härutöver, i

fråga om dryck som tillverkats inom riket, stadgats såsom villkor, att saften

skulle ha tillfört drycken visst minimum av icke flyktiga syror. Kontrollstyrelsen

har emellertid påvisat, hurusom förslaget i denna del är grundat

å missvisande och ofullständiga undersökningar. Enligt styrelsens mening

bör nuvarande definition fördenskull få i sak bibehållas. Styrelsen, som

å andra sidan funnit en viss inskränkning i den fria vintillverkningsrätten

erforderlig, har i sådant syfte ifrågasatt förbud mot användande av utländska

bär och frukter för inhemsk vinberedning. Då överträdelse av förbudet

borde straffas såsom olovlig brännvinstillverkning, har styrelsen ansett

lämpligt, att i brännvinstillverkningsförordningen infördes en definition

å vin av innebörd, att såsom vin skall anses sådan dryck av viss alkoholstyrka,

som tillverkats av saft från allenast inhemsk frukt m. m. I rusdrycksförsäljningsförordningen

borde vidare enligt detta förslag upptagas, i fråga

örn importerad vara, en definition å vin, svarande mot den i förevarande

paragraf intagna vindefinitionen, samt, i fråga om här i riket tillverkad vara,

en föreskrift därom, att såsom vin vore att anse varje dryck, som enligt

brännvinstillverkningsförordningen vore att anse såsom vin. Då lämpligheten

av det sålunda framförda förslaget synes kunna ifrågasättas samt en

ändring av angiven innebörd i allt fall torde förutsätta vidare utredning, har

jag emellertid funnit nuvarande definitioner böra i sak bibehållas.

I fråga om 2—5 §§ hänvisas till betänkandet sid. 325—330. 6

6 §•

Paragrafens 2 mom. har, i anslutning till anmärkning bland annat från

kontrollslyrelsens sida, givits en avfattning, som ej i sak torde avvika från

revisionens förslag. Beträffande paragrafen hänvisas i övrigt till betänkandet

sid. 330 och 331.

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

2 KAP.

Om partihandel och import.

1—8 §§.

I fråga om dessa paragrafer hänvisas till betänkandet sid. 331.

9 §•

Det av revisionen föreslagna stadgandet under denna paragraf har synts

mig böra något förtydligas. I övrigt må hänvisas till sid. 331 i betänkandet.

10 §.

I fråga om 1—3 samt 5 och 6 mom. hänvisas till betänkandet sid. 332 och

333.

Vad angår 4 mom. har under d), i anslutning till ett av generaltullstyrelsen

framställt förslag, införts bestämmelser av innebörd, att den för viss fartygsproviant

gällande tullfriheten utsträckts att omfatta jämväl sådan proviant,

medförd å luftfartyg. Vidare har — med anledning av ett av järnvägsstyrelsen

i sådant hänseende framställt förslag, vilket vunnit anslutning från

kontrollstyrelsens och generaltullstyrelsens sida — under f) införts en ny

punkt, enligt vilken sändningar av rusdrycker må, utan hinder av vad i

paragrafen i övrigt stadgats, forslas genom riket till utrikes ort, när de åtföljas

av järnvägsfraktbrev, som utställts i enlighet med internationella fördraget

örn godsbefordran å järnväg. I övrigt må beträffande innehållet i

förevarande moment hänvisas till betänkandet sid. 332 och 333.

3 KAP.

Örn rätt till detaljhandel.

1-7 §§•

Härutinnan hänvisas till den tidigare framställningen.

8—10 §§.

Utöver vad förut anförts hänvisas beträffande dessa paragrafer till betänkandet

sid. 339—342.

11 §•

En länsstyrelse har beträffande revisionens förslag i 3 mom. anmärkt, att

det synes olämpligt att inblanda magistraten i här avsedda angelägenheter.

Jag har i viss anslutning till denna erinran funnit det kunna tillkomma kommunens

fullmäktige att i samtliga fall, som omförmälas i sagda moment,

lämna uppdrag åt särskilt utsedda personer. I anledning av ett uttalande

s. 233 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

233

av kontrollstyrelsen vill jag framhålla, att den omständigheten att nykterhetsnämnd

skall höras, innan uppdrag lämnas i enlighet med bestämmelserna

i förevarande moment, icke lärer kunna medföra rubbning i den allmänna

regeln, att yttrande från nykterhetsnämnd skall inhämtas i varje särskilt fall,

då fråga är om tillstånd till tillfällig utskänkning.

Beträffande förevarande paragraf hänvisas i övrigt till det förut anförda

ävensom till betänkandet sid. 342—344.

12 §.

Utöver vad tidigare anförts hänvisas till betänkandet sid. 344 och 345.

13 §.

I huvudsaklig anslutning till särskilda av aktiebolaget Aerotransport gjorda

framställningar, över vilka framställningar kontrollstyrelsen avgivit infordrade

utlåtanden, ha i 3 mom. av förevarande paragraf upptagits bestämmelser

angående trafikutskänkning å luftfartyg. Paragrafens övriga moment

överensstämma med revisionens förslag; jag torde härutinnan få hänvisa

till betänkandet sid. 345 och 346.

14 §.

Härutinnan hänvisas till betänkandet sid. 346 och 347.

15 §.

I fråga om de avvikelser, som paragrafen företer i förhållande till motsvarande

stadganden i revisionens förslag, hänvisas till den tidigare framställningen.

16 och 17 §§.

Skälen för de avvikelser, som i fråga om dessa paragrafer vidtagits i förhållande

till revisionens förslag, torde framgå av vad tidigare anförts. Beträffande

16 § må härutöver hänvisas till betänkandet sid. 348.

18 §.

Beträffande denna paragraf hänvisas, förutom till den tidigare framställningen,

till sid. 349 och 350 i betänkandet. En föreskrift i revisionens förslag

om skyldighet för kontrollstyrelsen att höra länsnykterhetsnämnden

har ersatts med bestämmelse örn åliggande för styrelsen att i stället höra nykterhetsnämnden.

19 §.

Härutinnan hänvisas till det förut anförda ävensom till betänkandet sid.

350 och 351.

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

20 §.

Rörande denna paragraf må hänvisas till betänkandet sid. 351. I överensstämmelse

med reglerna att tillstånd till utskänkning och fastställelse å

överlåtelse av sådant tillstånd meddelas av länsstyrelsen har, på sätt jämväl

föreslagits av reservanter inom revisionen ävensom i vissa yttranden, stadgats

att anmälan, som avses i paragrafen, skall göras hos länsstyrelsen, varefter

länsstyrelsen har att besluta om godkännande av föreståndare för rörelsen.

Kontrollstyrelsen har ifrågasatt, huruvida icke den i paragrafen stadgade

tiden för rörelsens fortsatta bedrivande borde inskränkas till sex månader;

jag har emellertid icke funnit skäl att på denna punkt föreslå någon

ändring i revisionens förslag.

21 och 22 §§.

Beträffande dessa paragrafer hänvisas till betänkandet sid. 352. Såvitt angår

21 § har vidtagits den ändring, att befogenhet som avses i paragrafen

skall tillkomma, förutom länsstyrelsen och kommunalnämnd, polischefen i

orten.

4 KAP.

Om utminutering.

1—4 §§•

Paragraferna ha tidigare närmare behandlats; i övrigt hänvisas till betänkandet

sid. 352—355.

5 och 6 §§.

I fråga örn dessa paragrafer hänvisas till betänkandet sid. 355—358. I

2 mom. har, i anslutning till vad kontrollstyrelsen föreslagit, upptagits en

föreskrift att bevis, som berättigar till inköp hos annat bolag än hemortsbolaget,

skall angiva det eller de bolag, där inköp sålunda må ske.

7 §•

Paragrafen har förut behandlats. I anslutning till vad därvid anförts har

företagits en huvudsakligen redaktionell ändring i det av revisionen föreslagna

stadgandet.

8 och 9 §§.

I fråga örn motiveringen till dessa paragrafer hänvisas till betänkandet

sid. 358—363.

10 §.

I första stycket har i överensstämmelse med vad tidigare anförts ordet

»länsnykterhetsnämnd» ersatts av ordet »nykterhetsnämnd». Av vissa reservanter

inom revisionen ävensom i några yttranden har föreslagits en höj
-

s. 235 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242-

235

ning beträffande den i andra stycket stadgade åldersgränsen. Jag har emellertid

icke funnit skäl att tillstyrka dessa yrkanden. Rörande förslaget i denna

del må i övrigt hänvisas till betänkandet sid. 363 och 364.

11 och 12 §§.

Härutinnan hänvisas till betänkandet sid. 364.

13 §.

Enligt 56 § 1 mom. gällande rusdrycksförsäljningsförordning må utminutering

av rusdrycker äga rum endast söckendagar under högst sju timmar,

dock ej före klockan nio förmiddagen eller efter klockan fem eftermiddagen

eller å dag före sön- eller helgdag efter klockan två eftermiddagen. Motsvarande

paragraf i revisionens förslag stadgar i sådant hänseende, att för

säljning till avhämtning må äga rum endast söckendagar mellan klockan nio

förmiddagen och klockan sex eftermiddagen, dock å dag före sön- eller helgdag

ej längre än till klockan fyra eftermiddagen. I övrigt föreskrives, att

hinder emellertid ej skall möta att verkställa försäljning till den, som befinner

sig i lokalen, då försäljningen skall upphöra. Av revisionens motivering

(sid. 364—366 i betänkandet) inhämtas bland annat, att med ändringen

beträffande försäljningstiden huvudsakligen avsetts att bereda systembolagen

lättnad i expeditionen, där sådant kunde påkallas, men att en expeditionstid

av sju timmar i allmänhet synts revisionen vara tillfyllest. Förslaget

har i denna del framkallat vissa erinringar i yttrandena. Sålunda Ilar kontrollstyrelsen,

i likhet med systembolagens personalförening, förordat en expeditionstid

mellan klockan nio förmiddagen och klockan fem eftermiddagen

å söckendagar i allmänhet samt mellan klockan nio förmiddagen och

klockan tre eftermiddagen å dag före sön- eller helgdag. Systembolagsföreningarnas

förtroendenämnd har i fråga örn dag före sön- eller helgdag anslutit

sig till revisionens förslag samt i fråga örn söckendagar i allmänhet intagit

samma ståndpunkt som kontrollstyrelsen och personalföreningen. För

egen del har jag funnit anledning till en jämkning av revisionens förslag i

överensstämmelse med vad förtroendenämnden sålunda ifrågasatt.

14 och 15 §§.

Beträffande dessa paragrafer hänvisas till betänkandet sid. 366.

16 och 17 §§.

Förstnämnda paragraf angår kontrollstyrelsens befogenhet att utfärda närmare

föreskrifter i de ämnen, som avses i förevarande kapitel. I den senare

paragrafen meddelas stadgande angående klagan i frågor örn inköpstillstånd

m. m. I några yttranden lia framställts yrkanden, att talan måtte få fullföljas

mot kontrollstyrelsens beslut i frågor av nyss angivet slag. Tillräckliga

skäl för en ändring i revisionens förslag i sådan riktning lia emellertid

icke synts mig föreligga. Rörande ifrågavarande båda paragrafer torde i övrigt

få hänvisas till betänkandet sid. 366.

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

5 KAP.

Om utskänkning.

1-3 §§•

Dessa paragrafer ha förut behandlats.

4 §•

Revisionens motivering till ifrågavarande paragraf, som avser tid för utskänkning

m. m., återfinnes å sid. 371—373 i betänkandet. I några yttranden

har framställts anmärkning mot föreskriften i 1 mom. andra stycket, att endast

systembolag skulle äga ansöka örn sådan förlängning av utskänkningstiden,

som avses i nämnda stycke. Då det emellertid icke torde behöva förväntas

olägenheter av denna anordning, har jag ej ansett mig böra frångå revisionens

förslag i detta avseende. Icke heller har jag funnit mig böra biträda

ett i några yttranden framställt förslag om upphävande av förbudet mot utskänkning

under högmässogudstjänst. Föreskriften i 1 mom. andra stycket

av revisionens förslag angående hörande av länsnykterhetsnämnd har uteslutits.

Med hänsyn till att Kungl. Maj :t skall utfärda de särskilda föreskrifter,

som prövas erforderliga i avseende å turistutskänkning, torde förevarande

paragraf icke böra äga tillämpning å sådan utskänkning; stadgande härom

har upptagits i paragrafens 4 mom.

5 §•

Paragrafen motsvarar 5 § 1 mom. i revisionens förslag; stadgandet i 2

mom. sistnämnda förslag har uteslutits i enlighet med vad tidigare anförts.

1 revisionens betänkande omnämnes förevarande stadgande å sid. 373.

6 och 7 §§.

Beträffande ifrågavarande paragrafer må hänvisas till betänkandet sid.

375. Kontrollstyrelsen har framställt förslag, att i 6 § skulle stadgas förbud

dels för gäst att till utskänkningsställe medföra rusdrycker, dels ock för utskänkningsrörelsens

innehavare och dennes personal att å utskänkningsstället

införa dylika drycker i den mån de icke äro avsedda för rörelsens bedrivande.

Ett förslag av denna beskaffenhet har jag emellertid icke kunnat tillstyrka.

8 §.

Utöver vad förut nämnts beträffande denna paragraf torde, såvitt angår

sista punkten, få hänvisas till betänkandet sid. 376.

9 §.

Vad revisionen anfört i anslutning till ifrågavarande bestämmelser återfinnes

å sid. 376 och 377 i betänkandet. Enligt revisionens förslag skulle

utskänkningsställe ej kunna förläggas inom eller omedelbart invid kasern
-

s. 237 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

237

område eller läger eller, utan Kungl. Maj:ts tillstånd, annat område, som blivit

för krigsmaktens behov upplåtet. På grund av erinringar från myndigheter

på Gotland och i Boden har jag emellertid funnit mig böra tillstyrka,

att stadgandet i denna del erhåller sådan lydelse, att utskänkningsställe ej

må förläggas inom eller, utan Kungl. Maj:ts tillstånd, invid kasernområde,

läger eller annat område, som blivit för krigsmaktens behov upplåtet.

10 §.

Beträffande denna paragraf hänvisas till betänkandet sid. 377. Systembolagsföreningarnas

förtroendenämnd har i sitt yttrande över revisionens förslag

hemställt, att förevarande paragraf måtte erhålla sådan ändrad lydelse,

att därav framginge, att de i författningsrummet meddelade bestämmelserna

ha avseende allenast å de fall, då särskilda föreskrifter av vederbörande myndigheter

lämnats rörande utskänkningsställenas belägenhet. Jämväl kontrollstyrelsen

har funnit skäl föreligga för en dylik ändring. För egen del

har jag emellertid icke ansett mig böra frångå förslagets bestämmelser i nu

berörda hänseende.

11 §.

Motiveringen till revisionens förslag under förevarande paragraf återfinnes

å sid. 377 och 378 i betänkandet.

Mot förslaget att periodiskt återkommande besiktning ej vidare skulle erfordras

ha i vissa yttranden framställts anmärkning. Sålunda erinrar exempelvis

Överståthållarämbetet, bland annat, att revisionens förslag vore ägnat

att medföra, att en eller annan lokal så småningom skulle bliva av mindre

tillfredsställande beskaffenhet. Några länsstyrelser, Systembolagsföreningarnas

förtroendenämnd m. fl. ha vidare funnit det lämpligen böra ankomma

på länsstyrelsen att helt eller i vissa avseenden taga den befattning med

ifrågavarande ärenden, som enligt revisionens förslag skulle tillkomma kontrollstyrelsen.

Slutligen har i några yttranden förordats, att krav på besiktning

alltjämt borde upprätthållas jämväl beträffande utminuteringslokaler.

För egen del har jag ej funnit erforderligt att uppställa regler om besiktning

av utminuteringslokaler. övriga ändringsyrkanden ha däremot synts mig befogade.

Jag har sålunda ansett lämpligt, att i fall, då utskänkning fortgår

under mer än en oktrojperiod, ny besiktning skall verkställas före ingången

av varje sådan period. Vidare har jag funnit det böra ankomma på länsstyrelsen

att fastställa taxa å besiktningskostnad, att meddela de föreskrifter

i övrigt, som anses erforderliga i avseende å besiktningen, samt att handlägga

ärenden angående klagan över besiktningsmännens beslut. Enär svårighet

att medhinna förrättningar av ifrågavarande slag lärer lia yppats på

grund av nu gällande bestämmelse, att besiktning i stad skall verkställas

av stadsfiskal, har jag slutligen ansett lämpligt, att i sådant fall för besiktning

må kunna anlitas jämväl annan av länsstyrelsen därtill förordnad person.

Det må anmärkas, att då länsstyrelsen enligt vad nyss angivits, bör lia

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

att utfärda närmare föreskrifter i avseende å besiktning, i sadan ordning

lärer kunna meddelas bestämmelser angående besiktningsbevis, i den mån

så anses erforderligt.

12 §.

Beträffande denna paragraf må hänvisas till sid. 378 i betänkandet. Systembolagsföreningarnas

förtroendenämnd har hemställt om ett tillägg till

paragrafen av innebörd, att utskänkning må kunna medgivas i varuhus eller

därmed jämförlig affärsbyggnad, vari särskild restauranglokal finnes inrättad.

I likhet med kontrollstyrelsen har jag emellertid funnit ett dylikt tilllägg

icke erforderligt, enär förevarande stadganden icke torde behöva tolkas

såsom omfattande de av förtroendenämnden avsedda fallen.

13 och 14 §§.

Härutinnan hänvisas till betänkandet sid. 378.

6 KAP.

Om systembolag och restaurangbolag.

1 §■

Denna paragraf har förut behandlats.

2 §•

Utöver vad tidigare anförts må hänvisas till revisionens motivering å sid.

381 i betänkandet. 3

3 §■

I de avseenden, som icke tidigare berörts, hänvisas beträffande denna paragraf

till sid. 381 och 382 i betänkandet. Det må i detta sammanhang anmärkas,

hurusom av förslaget till bolagsordning för systembolag synes framgå,

att revisionen ansett lämpligt att aktie i systembolag skall lyda å 1,000

kronor. Utan att nu i detalj ha tagit ståndpunkt till frågan örn de grunder,

som framdeles torde böra av Kungl. Majit fastställas med avseende å bolagsordning

för systembolag, vill jag i anledning härav framhålla, att aktie i sådant

bolag lämpligen synes kunna lyda å 500 kronor.

4—16 §§.

Beträffande dessa paragrafer hänvisas till det tidigare anförda ävensom

till betänkandet sid. 383—397. Det i 6 kap. 17 § av revisionens förslag upptagna

stadgandet har jag funnit böra uteslutas såsom obehövligt och delvis

missvisande.

s. 239 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 242-

239

7 KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

1—24 §§.

Dessa bestämmelser motsvara, frånsett några smärre jämkningar, 1 och 2

samt 4—24 §§ i revisionens förslag. Beträffande den närmare innebörden

av dessa stadganden torde jag få hänvisa till betänkandet sid. 398 samt sid.

399—404. På sätt därav framgår innefattar förslaget i denna del icke någon

nämnvärd avvikelse från motsvarande föreskrifter i gällande rusdrycksförsäljningsförordning.

Under 3 § av detta kapitel hade av revisionen upptagits

ett av mig uteslutet stadgande av helt ny innebörd. Sålunda skulle

den, som funnes ha i större omfattning eller yrkesmässigt bedrivit olovlig

försäljning m. m., jämte det han fälldes till ansvar i vanlig ordning, tillika

dömas att utgiva det belopp i penningar, som kunde anses motsvara den

vinst han genom förbrytelsen erhållit. Då det får anses tveksamt, örn en

dylik bestämmelse överhuvud är tillräckligt motiverad samt densamma skulle

vara ägnad att ytterligare skärpa den motsättning, som redan nu föreligger

mellan de olika spritförfattningarnas straffbestämmelser, har jag dock ansett

mig icke kunna tillstyrka revisionens förslag i denna del. För att undgå

en onödig rubbning av paragrafföljden har jag, i samband med uteslutandet

av nyssberörda bestämmelse, såsom 3 § betecknat det stadgande, som i revisionens

förslag återfinnes under 2 § 2 mom. Vissa i yttrandena framkomna

ändringsyrkanden, såsom förslag om införande av ansvarspåföljd

för köpare av olovligen försålda rusdrycker m. m., har jag ej ansett mig böra

biträda. Med avseende å stadgandet i 11 § 5 mom. må anmärkas, att generaltullstyrelsen

funnit erforderligt att i där angiven ordning måtte kunna meddelas

föreskrifter beträffande rusdrycker, vilka bärgats såsom sjöfynd eller

vilka beslagtagits såsom olovligen införda men sedermera fridömts. Stadgandet

i 17 § har undergått viss jämkning, varigenom detsamma bringats i

överensstämmelse med föreskrifterna i 3 kap. 21 §.

För att systembolagen vid utövande av den individuella utminuteringskon

trollen skola kunna taga hänsyn till sådana förhållanden, som avses i den

nya försäljningsförordningens 4 kap. 3 §, erfordras särskilda bestämmelser

om skyldighet för domstolar och läkare m. fl. att insända uppgifter härutinnan

till bolagen. Dylika bestämmelser återfinnas för närvarande i 37—39 §§

rusdrycksförsäljningsförordningen. På sätt revisionen föreslagit torde det

emellertid få ankomma på Kungl. Majit att genom särskild kungörelse meddela

erforderliga föreskrifter i detta hänseende.

Ur förslaget till försäljningsförordning lia i övrigt uteslutits vissa i gällande

rusdrycksförsäljningsförordning upptagna bestämmelser, vilka icke

torde vara behövliga. Jag tillåter mig härutinnan att hänvisa till den å sid.

404—406 i revisionens betänkande intagna översikten.

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj:ts proposition nr 242-

Föredraganden hemställer härefter, att förenämnda inom finansdepartementet

upprättade förslag till

1) förordning angående försäljning av rusdrycker;

2) förordning om införande av förordningen angående försäljning av rusdrycker;

samt

3) förordning med vissa föreskrifter i avseende å nykterhetsnämnd

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ragnar Sundén.

s. 241 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 242.

241

Bilaga A.

Förslag

till

Förordning angående försäljning av spritdrycker och vin (sprit
drycksförordning).

Härigenom förordnas som följer:

1 KAP.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Med spritdrycker förstås i denna förordning varje vätska som håller melån

två och en fjärdedels volymprocent etylalkohol och som icke är att hänföra

till vin eller maltdryck.

Med vin förstås i denna förordning varje sådan genom alkoholisk jäsning

framställd dryck med mer än två och en fjärdedels men ej mer än tjugutvå

volymprocent etylalkohol, som är tillverkad av saft från druvor, bär, frukt

eller andra växtdelar och som, där fråga är om här i riket tillverkad dryck,

från saften erhållit minst så stor mängd icke flyktiga syror som motsvarar

ett tredjedels gram äppelsyra för varje liter av en alkoholprocents styrka.

2 §.

Försäljning av spritdrycker och vin med undantag av sådan som äger rum

enligt 4 § delas i partihandel och detaljhandel.

Med partihandel förstås försäljning till återförsäljare i och för deras rörelse,

ävensom försäljning för export. Med detaljhandel förstas all annan försäljning.

Detaljhandel delas i försäljning till avhämtning eller försändning på rekvisition

(utminutering) och försäljning till förtäring på stället (utskänkning).

Vad i denna förordning är stadgat angående utskänkning skall jämväl tilllämpas

i fråga om tillhandahållande av spritdrycker och vin i samband med

sådan tillställning som avses i förordningen den 10 juni 1932 angående utsträckt

tillämpning av vissa bestämmelser i § 13 av ordningsstadgan för rikets

städer den 24 mars 1868 (nr 22) m. m.

3 §''

Ali försäljning av spritdrycker och vin skall ordnas och handhavas så att

därav uppkommer så ringa skada som möjligt. 4

4 §•

1 inom. Spritdrycker och vin må å apotek för medicinskt ändamål säljas

på behörig läkares, veterinärs eller tandläkares recept och med iakttagande

av de särskilda föreskrifter som därom utfärdas.

I avseende å försäljning av alkoholhaltiga läkemedel gäller vad därom är

särskilt stadgat.

Bihang till riksdagens protokoll 19.17. 1 saini. Nr 242.

16

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Kungl. Maj:ts proposition nr 242

2 mom. Angående handel med skattefri sprit samt vissa alkoholhaltiga

preparat m. m. gäller vad därom är särskilt stadgat.

3 mom. Angående försäljning av spritdrycker och vin i andra fall än förut

i denna paragraf omförmäles för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt,

tekniskt, industriellt eller likartat ändamål samt av vin för kyrkligt behov

meddelas särskilda bestämmelser av Konungen.

5 §.

1 mom. Ledamot av styrelse för partihandels-, system- eller restaurangbolag

som i 2, 3 och 6 kap. sägs må ej den vara som är omyndig eller i konkurstillstånd,

ej heller annan än den som gjort sig känd för ordentlighet samt

nrövas i övrigt vara lämplig för uppdraget.

2 mom. Ämbets- eller tjänsteman som till följd av sin befattning kan

komma att deltaga i beslut om försäljning eller tillverkning av spritdrycker

eller vin eller att däröver utöva tillsyn må ej vara ledamot av styrelse för

sådant bolag som i 1 mom. sägs. Samma lag vare beträffande den som till

avsalu äger tillverka spritdrycker, vin eller maltdrycker eller är ledamot av

styrelse för annat företag med rätt till dylik tillverkning än partihandelsbolaget.

3 mom. Den som ej kan vara styrelseledamot i bolag som i 1 mom. avses

må ej bedriva trafikutskänkning enligt 3 kap. 13 § eller utskänkning till

vilken tillstånd överlåtits enligt 3 kap. 16 § och ej heller vara styrelseledamot

i företag med huvudsakligt syfte att bedriva utskänkning som nu sagts.

A mom. Där utskänkning bedrives av annan än enskild person, skall för

rörelsen finnas en av kontrollstyrelsen godkänd föreståndare. Till föreståndare

må ej utses annan än den som enligt vad i 1 och 2 mom. är stadgat

kan vara styrelseledamot i bolag som i 1 mom. avses.

6 §•

1 morn. Den som erhållit tillstånd att tillverka eller försälja spritdrycker

eller vin må ej i samband med rörelsens bedrivande annorledes än genom

försäljning avhända sig sådan dryck till annan.

2 mom. Den som ej äger rätt till försäljning av spritdrycker eller vin må

ej genom byte avhända sig sådan dryck eller eljest använda den som betalningsmedel.

«

2 KAP.

Om partihandel och import.

1 §•

Partihandel inom riket med spritdrycker och vin må, där fråga ej är om

försäljning som i 6 och 7 §§ sägs, bedrivas allenast av ett för ändamålet bildat

aktiebolag, som av Konungen erhållit tillstånd till sådan handel (partihandelsbolag).

Försäljning för export må bedrivas allenast av partihandelsbolaget samt

tillverkare som avses i 6 §. 2

2 §.

Tillstånd för partihandeisbolaget lämnas för viss tid, högst sex år. Ansökan,

åtföljd av bolagsordningen, skall före ingången av året näst före det,

då försäljningen är avsedd att taga sin början, skriftligen göras hos Konungen.

s. 243 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

243

Ej må tillstånd lämnas, där ej genom bestämmelse i bolagsordningen eller

på annat sätt, som finnes betryggande, åt staten beretts övervägande inflytande

å bolagets ledning; och skall bolaget därutöver vid verksamhetens bedrivande

vara underkastat den särskilda kontroll från statens sida, som Konungen

prövar nödig.

3 §■

1 morn. Partihandelsbolaget må ej bereda aktieägare vinning utöver skälig

ränta å de av honom tillskjutna kontanta medel.

2 mom. Av den vinst som å partihandelsbolagets rörelse årligen uppstår

må bolaget enligt Konungens medgivande använda viss del till avskrivningar

och avsättning till fonder. Återstoden skall, sedan utdelning till aktieägarna

ägt rum, efter varje kalenderårs slut inom påföljande juni månads utgång

insättas å statsverkets giroräkning i riksbanken.

4 §.

Missbrukar bolaget sin partihandelsrätt eller varder bolaget försatt i konkurs,

må försäljningsrätten av Konungen återkallas att upphöra å tid som av

Konungen bestämmes. Konungen äger ock i sådant fall föreskriva viss annan

tid än i 2 § sägs för avgivande av ansökan örn rätt att från den tidpunkt, då

försäljningsrätten sålunda upphör att gälla, vara partihandelsbolag.

5 §•

Närmare bestämmelser i de i 2 § andra stycket och 3 § 2 mom. angivna

hänseenden ävensom de ytterligare föreskrifter i avseende å partihandelsbolagets

verksamhet och drift som finnas erforderliga skola intagas i avtal som

upprättas i samband med bolagets antagande.

6 §.

J mom. Angående brännvinstillverkares rätt att förfoga över tillverkat

brännvin gäller vad därom är särskilt stadgat.

Den som till avsalu äger tillverka annan spritdryck än brännvin vare pliktig

att till partihandelsbolaget försälja vad som ej utföres ur riket.

2 mom. Inom riket tillverkat vin som ej utföres ur riket må försäljas

allenast till partihandelsbolaget.

7 §•

Systembolag som i 3 kap. sägs må försälja spritdrycker och vin till annan

innehavare av rätt till detaljhandel i och för dennes rörelse.

8 §•

Tillverkare som i 6 § avses skall hålla sina handelsböcker med tillhörande

verifikationer tillgängliga för särskilt förordnat ombud från kontrollstyrelsen

och har att vid utövandet av försäljningsrätten ställa sig till efterrättelse de

föreskrifter, kontrollstyrelsen för tillsyn å försäljningen meddelar. 9

9 §.

Utan hinder av vad i denna förordning stadgas må spritdrycker och vin

för visst fall försäljas till partihandelsbolaget eller systembolag jämlikt de

föreskrifter som meddelas av kontrollstyrelsen.

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

10 §.

1 mom. Spritdrycker och vin må till riket införas blott av partihandelsbolaget

samt, efter tillstånd av kontrollstyrelsen, av systembolag.

2 mom. Vid varje tullplats i riket skall över därstädes till förtullning anmälda

spritdrycker och vin föras särskild förteckning enligt formulär som av

generaltullstyrelsen fastställes efter kontrollstyrelsens hörande. Denna förteckning

skall vid varje års slut insändas till kontrollstyrelsen.

3 mom. Spritdrycker och vin vilka inkommit från utlandet må utlämnas

allenast till bolag som äger rätt till införsel enligt 1 mom. eller den som

erhållit sådant bolags medgivande att mottaga varorna.

4 mom. Utan hinder av vad i denna paragraf stadgas må

a) spritdrycker och vin till riket införas av den som^ enligt särskilt stadgande

äger åtnjuta tullfrihet för varor som inkomma fran utlandet;

b) prov på spritdrycker och vin som till riket medföras av vederbörligen

legitimerad handelsresande införas i vanlig ordning;

c) resande som ankommit från utrikes ort för eget bruk mot erläggande

av stadgad tull införa spritdrycker och vin intill viss mindre av Konungen

fastställd myckenhet; . „ 0

d) till skeppsproviant hänförliga spritdrycker och vin behandlas pa satt

därom är särskilt föreskrivet; dock må sådana drycker, vilka förtullats såsom

överskott av skeppsproviant, icke från fartyg ilandföras: samt

e) spritdrycker och vin uppläggas å provianteringsfri lager på sätt i särskild

författning är stadgat; dock må å provianteringsfrilager upplagd sadan

dryck icke, utan tillstånd av Konungen för varje särskilt fall, disponeras annorledes

än till fartygs proviantering eller utrustning i föreskriven ordning.

5 mom. Angående införsel till riket av spritdrycker och vin för vetenskapligt,

medicinskt, farmaceutisk!, tekniskt, industriellt eller likartat ändamål

meddelas särskilda bestämmelser av Konungen.

6 mom. Angående införsel till riket av denaturerad sprit samt vissa alkoholhaltiga

preparat gäller vad därom är särskilt stadgat.

3 KAP.

Om rätt till detaljhandel.

I §•

För detaljhandeln med spritdrycker och vin skall riket vara indelat i detaljhandelsområden.

Stockholms stad och län utgöra ett detaljhandelsomrade

I övrigt utgör varje län ett detaljhandelsområde, dock att Konungen äger

bestämma, att i ett län må finnas mer än ett detaljhandelsområde, där det av

särskild anledning, såsom länets utsträckning eller folkmängd, finnes nödigt.

Om huvudort för detaljhandelsområde förordnar Konungen.

Där det med hänsyn till kommunikationsförhållanden eller andra omständigheter

finnes lämpligt, må kontrollstyrelsen förordna, att kommun hänföres

till detaljhandelsområde utom det län dit kommunen hör. 2

2 §•

Rätt till detaljhandel tillkommer, med de undantag som i 13 § avses, allenast

för handhavande av sådan handel särskilt bildade aktiebolag (systembolag).

. ...

Inom ett detaljhandelsområde må ej finnas mer an elt systembolag.

s. 245 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 242.

245

3 §•

Utminutering må äga rum i stad, köping eller municipalsamhälle, där utrninutering

bedrivits under år 1934. Därjämte må utminutering anordnas i

stad, köping eller municipalsamhälle med minst femtusen invånare.

Systembolaget äger, med iakttagande av föreskrifterna i första stycket och

efter kontrollstyrelsens godkännande, besluta angående utminuteringsställenas

antal och förläggning.

4 §•

Systembolag må ej å annan överlåta rätt till utminutering.

5 §•

Utskänkning må ej äga rum, med mindre tillstånd därtill lämnats i den

ordning nedan stadgas.

6 §.

1 mom. Tillstånd till annan utskänkning än sådan som omförmäles i 12

och 13 §§ meddelas av länsstyrelsen i det län, där utskänkningen skall äga

rum.

2 mom. Tillstånd enligt 1 mom. må avse

utskänkning som skall bedrivas året runt eller årligen under viss tidsperiod

(årsutskänkning); eller

utskänkning som skall äga rum vid enstaka tillfälle eller under enstaka

tidsperiod (tillfällig utskänkning).

7 §•

1 mom. Tillstånd till årsutskänkning skall avse en tid av fyra år (oktrojperiod)

som räknas från och med den 1 oktober 1937 och därefter fran och

med samma dag vart fjärde följande år. Tillstånd må jämväl meddelas för

återstående del av oktrojperiod med början den 1 oktober, när särskild anledning

därtill föreligger på grund av förhållande som icke skäligen bort kunna

beaktas före det år under vilket oktrojperioden börjar.

2 mom. Avser systembolag att i viss kommun bedriva årsutskänkning,

skall ansökan därom göras hos länsstyrelsen före utgången av året innan utskänkningen

är avsedd att taga sin början. Har inom kommunen icke funnits

tillstånd till dylik utskänkning, avseende tiden närmast före den ifrågasatta,

må ej ansökan härom av bolaget göras, med mindre fullmäktige gjort

framställning därom till bolaget.

Varder ej ansökan avgiven av bolaget, må sådan göras av fullmäktige senast

den 31 mars det år utskänkningen är avsedd att taga sin början.

8 §.

Ansökan örn tillstånd till årsutskänkning skall innehålla uppgift angående

antalet utskänkningsställen dels för spritdrycker och vin, dels för enbart vin,

samt förslag till grunder för utskänkningen bedrivande och utskänkningsställenas

förläggning.

9 §•

1 mom. över ansökan av systembolag örn tillstånd till årsutskänkning

skall länsstyrelsen omedelbart inhämta yttrande av fullmäktige i kommunen.

Dessa hava att i ärendet höra kommunens nykterhetsnämnd ävensom i annan

stad än Stockholm magistraten samt på landet kommunalnämnden.

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Sedan fullmäktige avgivit yttrande, Ilar länsstyrelsen att infordra utlåtande

från länsnykterhetsnämnden.

2 mom. Innan fullmäktige fatta beslut att söka tillstånd till årsutskänkning,

skola yttranden inhämtas från systembolaget, kommunens nykterhetsnämnd

ävensom i annan stad än Stockholm magistraten samt på landet kommunalnämnden.

över ansökningen skall länsstyrelsen infordra länsnykterhetsnämndens

utlåtande.

10 §.

1 mom. Har ansökan om tillstånd till årsutskänkning som gjorts av systembolag

blivit av fullmäktige avstyrkt, må ej tillstånd av länsstyrelsen meddelas.

2 mom. Ej må vid tillstånds meddelande utskänkningsställenas antal sättas

högre än det av fullmäktige föreslagna eller utskänkningsställe förläggas

i del av kommunen, där fullmäktige ansett sådan förläggning ej böra äga

rum. Hava fullmäktige föreslagit sådana inskränkningar i fråga örn rörelsens

bedrivande, som ej röra de i 5 kap. 1 och 2 §§ omförmälda ämnen och

ej heller innefatta grunder för förbud mot utskänkning till viss person, skola

dessa fastställas av länsstyrelsen, såframt de ej stå i strid med det i 1 kap.

3 § angivna syfte eller med allmän lag eller författning.

3 mom. över meddelat tillstånd skall länsstyrelsen utfärda bevis med angivande

av den tid tillståndet avser och de föreskrifter som fastställts att

gälla. Avskrift av beviset skall tillställas kontrollstyrelsen ävensom för annan

stad än Stockholm magistraten samt på landet kommunalnämnden och

landsfiskalen.

Länsstyrelsens beslut skall kungöras i den eller de tidningar inom orten,

där allmänna påbud för kommunen vanligen meddelas. Tiden för anförande

av besvär över sådant beslut skall räknas från dagen för första kungörandet,

vilken dag skall angivas i kungörelsen.

11 §•

1 mom. Ansökan örn tillstånd till tillfällig utskänkning må när som helst

hos länsstyrelsen göras av systembolag eller fullmäktige i den kommun, där

utskänkningen är avsedd att äga rum. Har inom kommunen icke funnits

tillstånd till utskänkning under pågående eller närmast föregående oktrojperiod,

må ej ansökan av bolaget göras, med mindre fullmäktige gjort framställning

härom till bolaget.

Ansökan om tillstånd till tillfällig utskänkning skall innehålla förslag till

grunder för utskänkningens bedrivande.

2 mom. Vad i 9 och 10 §§ föreskrives skall i tillämpliga delar gälla jämväl

i fråga örn tillfällig utskänkning.

3 mom. Kan det antagas uppkomma behov av tillfällig utskänkning inom

en kommun under oktrojperiod eller del därav, må fullmäktige, efter hörande

av kommunens nykterhetsnämnd ävensom i annan stad än Stockholm

magistraten och på landet kommunalnämnden, uppdraga åt någon av nämnda

myndigheter i kommunen eller i Stockholm åt särskilt utsedda personer

att under berörda tid i fullmäktiges ställe avgiva yttrande över ansökningar

från systembolaget om tillstånd till tillfällig utskänkning. I enahanda ordning

må fullmäktige även lämna uppdrag att ansöka om dylikt tillstånd för

oktrojperiod eller del därav i Stockholm åt särskilt utsedda personer, i annan

stad åt magistraten samt på landet åt kommunalnämnden. Lämna fullmäktige

uppdrag som förut nämnts, skola de jämväl fastställa allmänna villkor

för upplåtande av tillstånd till utskänkning varom nu är fråga.

s. 247 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

247

12 §.

Finnes det vara av allmän betydelse, att vid hälsobrunn, badort eller annan

kurort eller eljest å någon för turistväsendet i riket viktig ort årsutskänkning

äger rum å hotell eller pensionat, må Konungen, där systembolags ansökan

om sådan utskänkning avstyrkts av kommunens fullmäktige eller inom fullmäktige

väckt fråga om utskänkningen avslagits, meddela bolaget tillstånd

till utskänkningen (turistutskänkning). Ansökan om tillstånd skall göras av

bolaget eller annan inom en månad från det fullmäktiges beslut vunnit laga

kraft. Tillståndet må ej avse utskänkning till annan än gäst, med vilken

avtal om bespisning träffats för minst tre dagar, och må endast meddelas

för oktrojperiod eller del därav.

Konungen äger vid tillstånds meddelande utfärda de särskilda föreskrifter

1 avseende å utskänkningen som prövas erforderliga.

13 §.

1 mom. Tillstånd att tillsvidare för viss tid, högst ett år, utskänka vin å

passagerarfartyg meddelas av länsstyrelsen i det län där fartygets rederi har

sitt säte. För fartyg som förmedlar regelbunden persontrafik till utländsk

hamn må tillståndet avse jämväl spritdrycker.

Sådan utskänkning må, under det fartyget ligger i hamn eller vid land,

allenast ske till besättningen och till sådana passagerare som intaga måltid i

fartygets restaurationslokal.

2 mom. Tillstånd att tillsvidare för viss tid, högst ett år, utskänka vin i

restaurangvagn å järnvägståg meddelas av länsstyrelsen i det län, där järnvägens

styrelse har sitt säte.

3 mom. Har tillstånd till utskänkning enligt 1 mom. första punkten eller

2 mom. meddelats annan än systembolag, vare denne skyldig att inköpa alla

för rörelsen erforderliga viner hos det systembolag länsstyrelsen bestämmer.

A mom. över tillstånd till utskänkning enligt denna paragraf (trafikutskånkning)

skall utfärdas bevis med angivande av den tid tillståndet avser

och de föreskrifter som fastställts att gälla. Avskrift av beviset skall tillställas

kontrollstyrelsen.

14 §.

Länsstyrelsen äger att, vid meddelande av tillstånd till utskänkning eller

ock sedermera, föreskriva de inskränkningar angående utskänkningen som

finnas erforderliga.

15 §.

1 mom. Tillstånd till turistutskänkning må ej överlåtas.

överlåtelse av annat tillstånd till utskänkning som omfattar spritdrycker

må icke ske i fråga örn restaurang eller avdelning av restaurang som med

hänsyn till sin allmänna beskaffenhet, varupris eller kundkrets av den nämnd

varom i 2 mom. andra stycket sägs betecknas såsom folkrestaurang.

Ej heller må tillstånd till utskänkning överlåtas, där det med hänsyn till

främjande av nykterhet eller ordning eljest finnes påkallat, att utskänkningen

handhaves av systembolaget.

2 mom. Där beträffande viss restaurang förnyad överlåtelse av tillstånd

lill utskänkning av spritdrycker icke meddelas, vare den som innehaft tillståndet

berättigad till ersättning av systembolaget, såframt ej överlåtelse vägrats

på grund av förseelse mot denna förordning eller med stöd av densamma

meddelade föreskrifter, överträdelse av det tidigare avtalet eller vanskötsel av

rörelsen.

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Beloppet av ersättningen skall, jämlikt de grunder Konungen bestämmer,

fastställas av en särskild nämnd, bestående av fem ledamöter, vilka utses av

Konungen. Av dessa skall en vara representant för systembolagen och en

för de enskilda restauratörerna. Närmare föreskrifter örn nämndens sammansättning

och verksamhet meddelas av Konungen.

16 §.

1 mom. I andra fall än de i 15 § 1 mom. omförmälda må systembolag

överlåta tillstånd till utskänkning i enlighet med de föreskrifter kontrollstyrelsen

meddelar till ledning för sådan överlåtelse.

Har avtal om överlåtelse skett, skall bolaget söka fastställelse av avtalet

hos kontrollstyrelsen som har att med avseende å skälen och villkoren för

överlåtelsen samt lämpligheten och behörigheten hos den å vilken överlåtelsen

ifrågasättes bifalla eller avslå bolagets framställning.

2 mom. Med överlåtelse av tillstånd till utskänkning följer skyldighet för

tillståndets innehavare att hos bolaget inköpa alla för rörelsen erforderliga

spritdrycker och viner; och skall bolaget, med iakttagande av de föreskrifter

kontrollstyrelsen därutinnan kan utfärda, vid överlåtelse stadga sådana villkor

för dylikt inköp, att innehavarens ekonomiska fördel, så långt ske kan,

ej göres beroende på myckenheten av utskänkta spritdrycker och starkare

viner.

17 §.

1 mom. Har systembolag avslagit framställning örn överlåtelse av tillstånd

till utskänkning, må klagan däröver föras hos kontrollstyrelsen.

2 mom. Förmenar den å vilken systembolag överlåtit tillstånd till utskänkning,

att bolaget vid fastställandet av villkor för överlåtelse eller vid tillämpning

av det mellan honom och bolaget ingångna avtal åsidosatt hans enskilda

rätt eller eljest förfarit olämpligt, må han hos kontrollstyrelsen göra framställning

örn rättelse.

18 §.

Bedrives icke årsutskänkning inom viss kommun, oaktat tillstånd därtill

meddelats efter ansökan av kommunens fullmäktige, må kontrollstyrelsen, på

framställning av fullmäktige och efter länsnykterhetsnämndens hörande, föreskriva

systembolaget, att sådan utskänkning skall anordnas i kommunen.

19 §.

1 mom. Tillstånd till trafikutskänkning må av länsstyrelsen återkallas,

om skäl därtill äro. över sådant beslut må ej klagan föras.

2 mom. Bryter den å vilken tillstånd till utskänkning överlåtits mot bestämmelserna

i det mellan honom och systembolag upprättade avtal, må kontrollstyrelsen,

där rättelse på annat sätt ej vinnes, förklara, att avtalet skall upphöra

att gälla.

3 mom. Därest av detaljhandel vid upprepade tillfällen oordningar föranledas

eller detaljhandel så bedrives, att nykterhetstillståndet å viss ort menligt

påverkas, må länsstyrelsen tillsvidare förbjuda försäljningens fortsatta

bedrivande eller ock återkalla meddelat tillstånd. Länsstyrelsens beslut gånge

i verkställighet utan hinder av anförda besvär.

20 §.

1 mom. Har den som efter överlåtelse från systembolag innehar tillstånd

till utskänkning avlidit eller råkat i konkurs, åligger det dödsbodelägarna

s. 249 Kontrollera mot PDF

249

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

eller konkursboet, därest de vilja fortsätta rörelsen, att inom en månad från

dödsfallet eller första borgenärssammanträdet i konkursen göra anmälan hos

kontrollstyrelsen med uppgift å föreståndare för rörelsen. Till föreståndare

må ej utses annan än den som enligt vad i 1 kap. 5 § 1 och 2 mom. är stadgat

kan vara styrelseledamot i bolag som i nyssnämnda 1 mom. avses. Godkännes

föreståndaren av kontrollstyrelsen, må rörelsen fortsättas under högst

ett år från dödsfallet eller första borgenärssammanträdet.

Göres ej anmälan inom föreskriven tid eller godkännes icke föreståndaren,

anses utskänkningstillståndet hava upphört den dag anmälningstiden utgick

eller beslut angående föreståndaren meddelades.

2 mom. Vad i 1 mom. sägs skall ock gälla, där tillstånd till trafikutskänkning

meddelats annan än systembolag och tillståndsinnehavaren avlidit

eller råkat i konkurs; dock att vad där stadgas örn kontrollstyrelsen i sådant

fall skall avse den länsstyrelse som meddelat tillståndet.

21 §•

Under arbetsinställelse, vid ting, uppbördsstämma, inskrivningsförrättning,

vapenövningsmöte eller annan truppsammandragning, under marknad, torgdag

eller auktion så ock vid annan till större folksamling ledande förrättning,

ävensom då eljest detaljhandel kan föranleda oordningar, må länsstyrelsen

ävensom i stad polismyndighet samt å landet landsfiskal, fjärdingsman eller

kommunalnämnd för visst tillfälle förbjuda försäljningen eller föreskriva erforderliga

inskränkningar med avseende å densamma.

22 §.

Då krig eller omedelbar krigsfara råder så ock då arbetslöshet eller nöd

i större omfattning föreligger, må Konungen, där så prövas nödigt, meddela

förbud mot bedrivande av detaljhandel eller föreskriva erforderliga inskränkningar

däri. I fall varom nu är sagt må ock sådant förordnande, även om

det ej kan anses erforderligt för ordningens upprätthållande, meddelas av

länsstyrelsen, där Konungen det medgivit. 4

4 KAP.

Om utminutering.

1 §■

Utminutering av spritdrycker eller vin må äga rum allenast till den vilken

av systembolaget i det detaljhandelsområde som omfattar hans kyrkobokföringsort

(hemortsbolag) erhållit tillstånd att inköpa sådana drycker.

För den som ej är kyrkobokförd inom riket iir systembolaget i Stockholm

att anse såsom hemortsbolag.

2 §.

Tillstånd att inköpa spritdrycker eller vin må icke meddelas den som ej

fyllt tjuguett år.

3 §.

Kan det av särskild anledning befaras, att inköp av spritdrycker eller vin

skall lända till skada för köparen eller annan, må inköp ej medgivas eller

ock de inskränkningar i inköpen stadgas vilka finnas påkallade.

s. 250 Kontrollera mot PDF

250 Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Prövning huruvida dylik åtgärd bör företagas skall särskilt äga rum i

fråga om:

den som varit föremål för åtgärd enligt lagen om nykterhetsvård;

den som vårdats för delirium tremens eller annan sjukdom som uppstått

genom bruk av alkoholhaltiga drycker;

den som gjort sig skyldig till straffbelagd handling och därvid varit påverkad

av alkoholhaltiga drycker eller eljest varit överlastad av sådana

drycker;

den som, i strid mot vad i denna förordning eller eljest är stadgat, gjort sig

skyldig till olovlig befattning med alkoholhaltiga drycker eller kan befaras

göra sig skyldig till sådan befattning;

den som för lösdriveri ådömts tvångsarbete eller tilldelats varning; samt

den som åtnjuter understöd från allmänna fattigvården eller, genom underlåtenhet

att fullgöra sina ekonomiska förpliktelser gentemot närstående eller

det allmänna, ådagalagt bristande skötsamhet i ekonomiskt avseende.

Angående meddelande av erforderliga uppgifter till ledning för systembolagens

prövning förordnar Konungen.

4 §.

I fråga örn spritdrycker skall hemortsbolaget, med hänsyn till köpares

ålder och levnadsförhållanden, fastställa den högsta myckenhet som må av

honom inköpas. Denna myckenhet må ej överstiga fyra liter för varje kalendermånad.

Den må uttagas jämväl efter månadens utgång, dock ej senare

än sex månader därefter.

Örn särskilda skäl därtill äro, må tillstånd lämnas att vid vissa tillfällen

inköpa större myckenhet än vad sålunda fastställts.

5 §.

För den som erhållit tillstånd till inköp skall bolaget utställa motbok,

gällande för inköp å visst utminuteringsställe.

Vid utminutering skall i motboken verkställas anteckning örn den försålda

myckenheten och om dagen för försäljningen.

6 §•

1 mom. Vill någon stadigvarande verkställa inköp å utminuteringsställe,

lydande under annat bolag än hemortsbolaget, äger sistnämnda bolag härtill

lämna medgivande.

2 mom. Vill någon, som äger att hos ett bolag verkställa inköp, under kortare

tid göra inköpen hos annat bolag, må förstnämnda bolag för viss tid»

högst sex månader, utställa ett bevis som, åtföljt av motbok, berättigar till inköp

hos ett eller flera andra bolag.

3 mom. De föreskrifter angående inköpen som av hemortsbolaget meddelats

skola lända till efterrättelse jämväl i fall som i 1 och 2 mom. sägs. 7

7 §•

Där det finnes påkallat för ordnande av försändningen av spritdrycker

eller vin till ort, där utminuteringsställe ej är beläget, äger bolag att å sådan

ort inrätta särskilt utlämningsställe.

Är köpare bosatt å ort, där utminuterings- eller utlämningsställe ej finnes

inrättat, äger bolaget utan kostnad för köparen försända varan till dennes

närmaste post-, järnvägs-, omnibus- eller ångbåtsstation.

Vid försändning har bolaget att vidtaga sådana anordningar, att varan ej

kommer annan än köparen tillhanda.

s. 251 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

251

B §.

Vid utminutering skall motboken uppvisas samt köparens egenhändigt undertecknade

rekvisition ävensom betalning för varan avlämnas, innan avhämtning

å utminuteringsställe må ske eller försändning till utlämningsställe

eller köpare äga rum.

9 §■

1 morn. Motbok gäller endast för den å vilken den är utställd, och må förty

ej någon tillhandagå med att å egen motbok för annans räkning anskaffa

spritdrycker eller vin eller med att låta egen motbok av annan användas för

inköp för dennes räkning.

2 mom. Ej må någon genom särskild, för ändamålet driven rörelse eller

eljest i större omfattning och mot ersättning tillhandagå annan med anskaffande

av spritdrycker eller vin.

10 §.

Utlämning av spritdrycker eller vin må ej ske till den som synbarligen är

berörd av starka drycker eller beträffande vilken länsnykterhetsnämnd efter

vad särskilt stadgas meddelat förbud mot utminutering.

Avhämtning må icke äga rum genom ombud som kan antagas ej hava fyllt

aderton år.

Vid utminutering må ej tillåtas, att något av det sålda förtäres på utminuteringsstället.

11 §•

önskar någon inköpa visst slag av spritdrycker eller vin som ej hålles i

lager av bolaget, skall bolaget, därest köparen ställer erforderlig säkerhet för

betalningens fullgörande, söka anskaffa varan för försäljning på sedvanliga

villkor till köparen.

12 §.

Ej må någon, genom personlig hänvändelse eller genom ombud, till annan

än försäljare av spritdrycker eller vin till salu utbjuda sådana drycker eller

därå upptaga beställningar eller eljest, för egen eller annans vinning, söka

förmå någon att å utminuteringsställe inköpa spritdrycker eller vin.

13 §.

Försäljning till avhämtning må äga rum endast söckendagar mellan klockan

nio förmiddagen och klockan sex eftermiddagen; dock må ej sådan försäljning

å dag före sön- eller helgdag fortgå längre än till klockan fyra eftermiddagen.

Utan hinder av vad nu stadgats må dock försäljning ske till den

som befinner sig i lokalen, då försäljningen skall upphöra.

14 §.

Å utminuteringsställe skola ett exemplar av denna förordning ävensom prislista

å spritdrycker och vin som där tillhandahållas vara för köpare tillgängliga.

Å särskilt anslag skall tydligt angivas å vilka tider försäljning

av spritdrycker och vin å utminuteringsstället äger rum.

15 §.

Det åligger systembolag att efter anfordran lämna dem som hava att taga

befattning med tillsyn över denna förordnings efterlevnad tillträde till de

försäljningsställen vilka deras tjänsteåligganden avse.

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

16 §.

Kontrollstyrelsen äger utfärda närmare föreskrifter i de ämnen som ovan

i detta kapitel sägs.

17 §.

Förmenar någon, att bolag obehörigen vägrat honom inköpstillstånd eller

utan tillräckliga skäl fastställt inskränkningar beträffande hans inköp, må han

däröver föra klagan hos kontrollstyrelsen.

över kontrollstyrelsens beslut må e.j klagan föras.

5 KAP.

Om utskänkning.

1 §•

1 mom. Utskänkning av spritdrycker må äga rum endast i samband med

verklig måltid bestående av lagad mat. Spritdryck som genom utspädning

med vatten eller annan alkoholfri dryck erhållit särskilt låg alkoholhalt må

dock utskänkas utan samband med måltid.

2 mom. Angående lägsta pris å måltid som i 1 mom. sägs samt utskänkning

av spritdryck som enligt samma moment må utskänkas utan samband

med måltid äger kontrollstyrelsen att utfärda föreskrifter. Kontrollstyrelsen

må jämväl föreskriva, att till gäst må vid samma besök utskänkas allenast

viss högsta myckenhet spritdrycker. 2 3 4

2 §•

1 morn. Vid utskänkning av vin skall lagad mat vara att tillgå, där ej

utskänkningen sker i samband med servering av konditorivaror.

2 mom. Där vin på grund av hög alkoholhalt eller annan anledning uppenbarligen

är ägnat att tjäna såsom ersättning för spritdrycker, äger kontrollstyrelsen

föreskriva, att vinet må utskänkas endast i samband med måltid

och till viss högsta myckenhet.

3 §.

Vid offentligt skådespel, varieté- eller cirkusföreställning eller, med undantag

av konsert, annan föreställning till vilken allmänheten har tillträde må ej

utskänkning ske i lokal eller å plats, där föreställningen äger rum, eller i annan

därmed i inre förbindelse stående lokal; dock må länsstyrelsen, sedan i

annan stad än Stockholm magistraten samt på landet kommunalnämnden

avgivit yttrande, för särskilda fall medgiva rätt till sådan utskänkning. Samma

lag vare beträffande offentlig danstillställning å lokal som ej huvudsakligen

är avsedd för restaurangrörelse.

4 §.

1 mom. Utskänkning må ej begynna före klockan tolv middagen och ej

fortfara efter klockan tio eftermiddagen.

Länsstyrelsen må dock föreskriva, att utskänkningen skall avslutas tidigare

än klockan tio eftermiddagen, eller, efter ansökan av systembolaget, medgiva,

att utskänkningen må fortgå längre än till nämnda tidpunkt, över sådan ansökan

skall yttrande inhämtas av länsnykterhetsnämnden ävensom i Stockholm

av stadsfullmäktige, i annan stad av magistrat och stadsfullmäktige

s. 253 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

253

samt på landet av kommunalnämnd och kommunalfullmäktige. Ej må senare

tid för utskänkningens avslutande bestämmas än fullmäktige förordat.

Yppas för särskilt tillfälle behov av att utskänkningen fortgår efter klockan

tio eftermiddagen eller den av länsstyrelsen enligt andra stycket bestämda

tiden, må länsstyrelsen, efter hörande av magistraten i annan stad än

Stockholm samt kommunalnämnden på landet, jämlikt de grunder som av

stadsfullmäktige eller kommunalfullmäktige må hava bestämts, medgiva sådan

förlängning av utskänkningstiden.

Under högmässogudstjänst må ej utskänkning äga rum.

2 mom. Utlämning av spritdrycker och vin till gäst skall upphöra senast

en halv timme före utskänkningstidens utgång.

3 mom. Å tid då utskänkning ej är medgiven vare det förbjudet att låta

spritdrycker eller vin å utskänkningsställe förtäras.

4 mom. Vad i denna paragraf stadgas skall ej äga tillämpning å trafikutskänkning.

5 §■

1 mom. Har tillstånd erhållits att utskänka endast vin, vare det förbjudet

att låta spritdrycker eller ersättningsmedel därför förtäras å utskänkningsstället.

Ej heller må spritdrycker förvaras å detta ställe eller eljest på sådant

sätt, att gästerna äga tillgång till desamma. Det vare ock förbjudet för gäst

att å sådant utskänkningsställe förtära spritdrycker eller ersättningsmedel

därför.

2 mom. Har tillstånd till utskänkning av vin meddelats beträffande hotell

eller pensionat vid hälsobrunn, å badort eller å annan plats där kurortsrörelse

eller därmed likartad verksamhet bedrives, må länsstyrelsen, där utskänkning

av spritdrycker ej äger rum å orten, efter hörande av magistrat eller kommunalnämnd,

medgiva, att gäst med vilken avtal om bespisning träffats för

minst tre dagar må tillåtas att å utskänkningsstället förtära spritdrycker som

av honom medförts. Medgivande som nu nämnts må ej meddelas för längre

tid än ett år för varje gång.

6 §■

Den som handhar utskänkning eller någon hos honom anställd må ej tilllåta,

att något av det sålda medföres från utskänkningsstället; och vare det

gäst förbjudet att därifrån medföra utskänkt spritdryck eller vin.

7 §•

Ej må den som handhar utskänkning eller någon hos honom anställd söka

förmå gäst att å utskänkningsstället inköpa spritdrycker eller vin. 8 9

8 §.

Utskänkning må ej äga rum till den som kan antagas ej hava fyllt aderton

år.

Ej heller må utskänkning äga rum till den beträffande vilken länsnykterhetsnämnd

efter vad särskilt stadgas meddelat förbud mot utskänkning eller

som eljest veterligen missbrukar starka drycker eller därav synbarligen är berörd;

och må person som sist nämnts ej heller tillåtas att uppehålla sig å utskänkningsställe.

9 §•

1 mom. Utskänkningsställe skall vara beläget vid öppen gata, väg eller

torg eller eljest på sådant sätt att tillsyn däröver ej försvåras.

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Ej må utskänkningsställe förläggas inom eller omedelbart invid kasernområde

eller läger eller, utan Konungens tillstånd, annat område, som blivit för

krigsmaktens behov upplåtet.

2 mom. Utskänkningslokal skall vara ljus och luftig, hava en i förhållande

till rörelsens omfattning tillräcklig storlek samt hållas i ordentligt skick.

I utskänkningslokal skall friskt dricksvatten hållas för gäst tillgängligt.

10 §.

Ombyte av utskänkningsställe må ej ske utan samtycke av den myndighet

som meddelat tillstånd till utskänkningen; och skall dessförinnan yttrande

inhämtas från dem som blivit hörda över tillståndsansökningen.

11 §■

Utskänkning må endast äga rum i lokal eller å plats som vid besiktning

blivit godkänd. Då på grund av förändring inom utskänkningslokal eller eljest

anledning förefinnes, må ny besiktning verkställas.

‘Besiktning hålles i stad av stadsfiskal och på landet av landsfiskal med

biträde av två personer, av vilka den ena utses av nykterhetsnämnden i kommunen

samt den andra i Stockholm av Överståthållarämbetet, i annan stad

av magistraten och på landet av kommunalnämnden.

Kostnad för besiktning gäldas av tillståndsinnehavaren enligt taxa som kontrollstyrelsen

fastställer. Kontrollstyrelsen äger jämväl i övrigt meddela erforderliga

föreskrifter angående besiktning.

Har lokal eller plats för utskänkning ej blivit godkänd vid besiktning, må

klagan däröver föras hos kontrollstyrelsen.

12 §.

1 mom. Utskänkning må icke vara förenad med annan handel till vars drivande

särskild anmälan fordras.

2 mom. I öppen salubod för handel med andra varor än spritdrycker och

vin ävensom i de för sådan rörelse använda lägenheter, vid torghandel och

auktioner, vid handel med lappbefolkningen samt eljest vid yrkesmässig handel

med andra varor än spritdrycker och vin vare utdelning av sådana drycker

även utan betalning förbjuden.

13 §.

Vad i 4 kap. 14 § sägs örn utminuteringsställe skall äga motsvarande tilllämpning

å utskänkningsställe.

14 §.

Beträffande den som innehar tillstånd till utskänkning eller i dennes frånvaro

ombesörjer försäljningen skall vad i 4 kap. 15 § sägs äga motsvarande

tillämpning.

6 KAP.

Örn systembolag och restaurangbolag.

1 §-

Systembolag som i 3 kap. 2 § sägs antages av länsstyrelsen för tid intill

dess länsstyrelsen annorlunda förordnar.

s. 255 Kontrollera mot PDF

255

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

2 §•

Systembolag må driva restaurangrörelse och därmed sammanhängande

verksamhet, såvitt kontrollstyrelsen därtill lämnar medgivande, ävensom idka

detaljhandel med pilsnerdricka samt alkoholfria och därmed jämförliga drycker.

3 §•

Stiftare av systembolag så ock annan aktieägare i sådant bolag skall vara

här i riket bosatt svensk medborgare som av länsstyrelsen erhållit tillstånd att

äga aktie i bolaget.

Antalet aktieägare som ej må understiga tio eller överstiga tjugu skall vara

i bolagsordningen bestämt.

Aktieägare må icke äga mer än en aktie.

Tillstånd att äga aktie må ej meddelas, med mindre den som söker sådant

tillstånd till länsstyrelsen avlämnat förbindelse att på anmodan av länsstyrelsen

överlåta sin aktie till behörig person mot erhållande av aktiens nominella

belopp jämte vinstutdelning för nästföregående år, i den mån sådan innestår

hos bolaget, ävensom ränta efter sex procent å aktiebeloppet från löpande årets

början till dess betalning sker.

Å aktiebrev skola de rörande aktieägare i första, tredje och fjärde styckena

meddelade bestämmelserna finnas angivna.

Nedgår antalet aktieägare under det antal som är bestämt i bolagsordningen,

skall bolaget träda i likvidation, där ej tillräckligt antal aktieägare inträtt

inom sex månader.

4 §.

Systembolags styrelse skall bestå av fem ledamöter, utsedda för ett år i

sänder. Av dessa utser kontrollstyrelsen en ledamot som tillika är ordförande,

landstinget en ledamot, länsnykterhetsnämnden två ledamöter samt bolagsstämman

en ledamot. För varje ledamot utses på enahanda sätt en suppleant.

I styrelsen för systembolaget för Stockholms stad och län skola länsnykterhetsnämnderna

för Stockholms stad och Stockholms län utse vardera en ledamot

jämte suppleant.

Styrelsen för systembolag vars detaljhandelsområde omfattar Stockholm

eller annan stad som ej deltager i landsting skall bestå av ytterligare en ledamot

som, jämte suppleant för honom, utses av stadsfullmäktige i den staden. 5

5 §•

Då stiftelseurkunden ingives till länsstyrelsen, skall vid densamma vara fogat

förslag till bolagsordning som underställes länsstyrelsen för godkännande.

Varder ej å konstituerande bolagsstämman förslaget till bolagsordning utan

ändring antaget, vare frågan om bolagets bildande förfallen.

Ansökning örn bolagets registrering, vid vilken ansökning skall finnas fogat

bevis örn länsstyrelsens godkännande av bolagsordningen ävensom förteckning

över dem som erhållit länsstyrelsens tillstånd att vara aktieägare, må göras

av den ledamot av bolagets styrelse som utsetts å bolagsstämma; och skall i

avseende å detta ärende vad i lagen örn aktiebolag är stadgat örn styrelsen och

styrelseledamöterna gälla den av stämman valda ledamoten.

Sedan övriga styrelseledamöter och suppleanter utsetts samt beslut fattats

rörande befogenheten att teckna bolagets firma, skall styrelsen ofördröjligen

göra anmälan härom för registrering.

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

6 §■

Systembolags räkenskapsår skall vara kalenderår.

Av systembolags utdelningsbara årsvinst må till aktieägare utdelas högst

sex procent å aktiebeloppet.

Utöver vad i lagen om aktiebolag är föreskrivet örn avsättning till reservfond

skola avsättningar till fonder och avskrivningar företagas i enlighet med

kontrollstyrelsens föreskrifter.

Systembolags årsvinst skall, i den mån densamma ej skall användas till avsättningar

till reservfonden eller andra fonder, till avskrivningar i enlighet

med vad i nästföregående moment sägs eller till utdelning åt aktieägarna, tillkomma

statsverket och skall inom utgången av maj månad nästpåföljande år

insättas å statsverkets giroräkning i riksbanken.

Det överskott som vid upplösning av systembolag må finnas, sedan bolagets

samtliga skulder blivit guldna och till aktieägarna utbetalats aktiernas nominella

belopp jämte vinstutdelning för nästföregående år, i den mån sådan

innestår hos bolaget, ävensom ränta efter sex procent å aktiebeloppet från

löpande årets början till dess betalning sker, skall tillkomma statsverket.

7 §•

Befogenhet eller skyldighet som enligt lagen om aktiebolag tillkommer bolagsstämma

skall i fråga om systembolag tillkomma dess styrelse; dock att

bolagsstämma skall äga besluta om ändring av bolagsordningen, fastställande

av balansräkning, beviljande å aktieägarnas vägnar av ansvarsfrihet för styrelsen,

val och entledigande av en styrelseledamot och en revisor samt suppleanter

för dessa.

Ändring av bolagsordningen må beslutas av bolagsstämma i den ordning

som är föreskriven i lagen om aktiebolag men skall för att bliva gällande godkännas

av länsstyrelsen. Ej må ändringen registreras med mindre sådant

godkännande styrkes.

Varder ej ansvarsfrihet styrelsen beviljad, må å bolagets vägnar talan a

förvaltningen efter vad i lagen om aktiebolag är stadgat föras av aktieägare i

bolaget.

8 §■

Systembolag må ej i någon form bereda aktieägare ekonomisk fördel utöver

utdelning å aktie eller låta ersättningen till styrelseledamot eller avlöningen

till någon i bolagets tjänst anställd person utgå i förhållande till storleken av

omsättningen eller vinsten å bolagets rörelse. Ej heller må bolag vidtaga åtgärd

som, till men för bolaget, gynnar kommun eller annan.

9 8.

Systembolag äger bilda särskilt aktiebolag (restaurangbolag) för drivande

av restaurangrörelse och därmed sammanhängande verksamhet.

10 §.

Systembolag må ej utan samtycke av kontrollstyrelsen

1) inrätta, flytta eller nedlägga utminuteringsställe eller restaurang;

2) inköpa eller avhända sig fastighet;

3) inom bolaget tillhörig fastighet vidtaga annan mera omfattande förändring

än sådan som påkallas av fastighetens underhåll eller rörelsens behöriga

utövande;

s. 257 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

257

4) ingå viktigare hyresavtal och inom förhyrd lägenhet utföra större

ändrings- eller reparationsarbeten;

5) ingå affärsavtal med enskilda styrelseledamöter eller aktieägare i bolaget;
6)

bilda restaurangbolag samt förvärva eller avhända sig aktier och andelar

i bolag eller ekonomisk förening;

7) vidtaga eller biträda åtgärd som eljest är ägnad att förminska bolagets

inflytande å företag, där bestämmande inflytande på ledningen är tillförsäkrat

bolaget genom aktieinnehav eller på annat sätt;

8) placera kapital annorledes än å bankräkning; eller

9) besluta rörande lön till befattningshavare i ledande ställning inom bolaget,

rörande grunder för avlöning till annan personal eller för pensionering av

personal samt rörande understöd till anställd person som till följd av ålder

eller annan orsak är oförmögen till tjänstgöring.

11 §•

Ledamot och suppelant i systembolags styrelse ävensom revisor och suppleant

för denne äga av bolaget åtnjuta ersättning enligt kontrollstyrelsens föreskrifter.

12 §.

Systembolag står vid utövande av sin verksamhet under överinseende av

kontrollstyrelsen och har att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter kontrollstyrelsen

meddelar beträffande bolagets förvaltning eller eljest i denna

förordning särskilt angivna hänseenden.

13 §.

Granskning av systembolags ekonomiska förvaltning skall årligen företagas

av kontrollstyrelsen. På grundval av denna granskning har kontrollstyrelsen

att å det allmännas vägnar besluta örn ansvarsfrihet åt bolagets styrelse samt

att vidtaga åtgärd som erfordras till följd av att ansvarsfrihet vägrats eller

vartill eljest anledning må förefinnas.

14 §.

I fråga örn systembolaget för Stockholms stad och län skall vad enligt detta

kapitel ankommer på länsstyrelsen ankomma på Överståthållarämbetet och

länsstyrelsen i Stockholms län gemensamt; dock må tillstånd att äga aktie i

nämnda bolag meddelas beträffande den som är bosatt i staden av Överståthållarämbetet

och den som är bosatt inom länet av länsstyrelsen.

15 §.

1 mom. Aktierna i restaurangbolag skola vara dels stamaktier, dels preferensaktier;

och skall stamaktiekapitalet utgöra lägst tio och högst tjugu procent

av bolagets sammanlagda aktiekapital.

Stamaktie må ej ägas av annan än systembolaget.

Varje stamaktie medför rätt till tio röster och varje preferensaktie rätt till

en röst.

2 mom. Bolagsordning för restaurangbolag ävensom ändring i sådan bolagsordning

skall för att vara gällande godkännas av kontrollstyrelsen och

skall bevis därom fogas vid registreringsansökningen.

3 mom. Restaurangbolag må ej bereda preferensaktieägarna vinning utöver

skälig utdelning å aktie, och äger vad i 8 g stadgas jämväl i övrigt motsvarande

tillämpning å restaurangbolag.

Bihang lill riksdagens protokoll 19117. 1 sami. Nr 242.

17

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

4 mom. Restaurangbolags styrelse skall bestå av fem ledamöter med lika

många suppleanter. Tre ledamöter och tre suppleanter utses av stamaktieägaren,

två ledamöter och två suppleanter av preferensaktiägarna.

Av stamaktieägaren utsedd ledamot och suppleant så ock verkställande direktör

i bolaget må ej äga preferensaktie i bolaget.

5 morn. Restaurangbolag må ej äga aktier eller andelar i bolag eller ekonomisk

förening.

6 mom. Restaurangbolag må ej utan samtycke av kontrollstyrelsen inrätta,

flytta eller nedlägga restaurang, ingå affärsavtal med enskilda styrelseledamöter

eller företaga åtgärd som i 10 § under 2)—4) eller 8)—9) sägs.

Bestämmelserna i 11 § skola äga motsvarande tillämpning å restaurangbolag.

7 mom. Granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper

skall verkställas av två revisorer för vilka skola utses suppleanter.

Å ordinarie bolagsstämma utses årligen av stamaktieägaren en revisor och

en suppleant, och må härtill utses endast av handelskammare auktoriserad revisor

eller någon som i avseende å lämplighet kan jämställas med sådan.

Å samma stämma utse preferensaktieägarna en revisor och en suppleant.

8 mom. Kontrollstyrelsen äger genom sin chef eller annan person som

styrelsen förordnat deltaga i revisorernas granskning av resturangbolags förvaltning

och räkenskaper ävensom när som helst företaga särskild granskning.

16 §.

Konungen meddelar närmare föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna

i detta kapitel.

17 8.

I fråga örn systembolag och restaurangbolag skola, såvitt ej annat följer

av vad örn sådant bolag i detta kapitel eller eljest är särskilt stadgat, de angående

aktiebolag enligt lag i allmänhet gällande bestämmelser lända till

efterrättelse. 7

7 KAP.

Ansvarsbestämmelser m. in.

1 §•

1 mom. Den som utan att äga rätt till försäljning enligt denna förordning

avyttrar spritdrycker eller vin, straffes för olovlig försäljning med dagsböter,

dock ej under tio.

Beträdes någon, som förut fällts till straff för olovlig försäljning av spritdrycker

eller vin, andra gången eller oftare med sådan förbrytelse eller bedriver

någon olovlig försäljning i större omfattning eller yrkesmässigt, straffes

med dagsböter, dock ej under trettio, eller med fängelse i högst ett år.

Har förbrytelse varom ovan sägs icke skett i större omfattning eller yrkesmässigt,

må, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, straffet nedsättas

till fem eller, vid upprepad förbrytelse, tio dagsböter.

2 mom. Har den som beträdes med olovlig försäljning av spritdrycker

eller vin förut fällts till straff för förbrytelse som avses i 30 § 1 mom. eller

31 § 2 mom. förordningen angående tillverkning och beskattning av brännvin

eller i 22 § 1 mom. eller 23 § 1 mom. förordningen angående handel med

s. 259 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

259

skattefri sprit eller i 11 § 1 mom. första stycket eller 2 mom. första stycket

förordningen angående vissa alkoholhaltiga preparat m. m., straffes såsom

för upprepad olovlig försäljning av spritdrycker eller vin.

3 mom. I fall som i denna paragraf avses vare de å försäljningsstället

med därtill hörande lägenheter befintliga eller eljest för försäljning avsedda

spritdrycker eller vin tillika med kärl och emballage vari de förvaras underkastade

beslag och förbrutna.

A mom. Vad i denna paragraf stadgas skall jämväl äga tillämpning, örn

någon som ej äger rätt till försäljning av spritdrycker eller vin genom byteshandel

avhänder sig sådan dryck eller eljest använder den såsom betalningsmedel.

2 §.

/ mom. Tillhandagå!'' någon mot föreskrifterna i 4 kap. 9 § 1 mom. med

anskaffande av spritdrycker eller vin, straffes med dagsböter. Sker förbrytelsen

i större omfattning eller yrkesmässigt eller beträdes någon som förut

fällts till straff för förbrytelse som nu sagts andra gången eller oftare med

sådan förbrytelse, eller bryter någon mot föreskriften i 4 kap. 9 § 2 morn.,

vare straffet dagsböter, ej under tjugu, eller fängelse i högst sex månader.

2 mom. Har någon med motbok vidtagit åtgärd i syfte att därigenom

möjliggöra inköp av spritdrycker eller vin i större myckenhet än den vartill

motboken eljest berättigar, och har han eller med hans vetskap annan gjort

bruk av den ändrade motboken, straffes, där ej gärningen eljest är belagd

med straff, med dagsböter.

3 §•

Har någon gjort sig förfallen till ansvar enligt 1 eller 2 § för förbrytelse som

skett i större omfattning eiler yrkesmässigt, skall han dömas att utgiva det

belopp i penningar som kan anses motsvara den vinst han genom förbrytelsen

erhållit.

4 §•

Överskrides rätt till partihandel, vare straffet dagsböter, dock ej under

fem. Äro omständigheterna försvårande eller sker överskridande andra gången

eller oftare, må till fängelse dömas. 5 6

5 §■

1 mom. Överskrider någon den i 1 kap. 4 § 1 mom. stadgade rättighet till

försäljning av spritdrycker och vin i visst fall å apotek, straffes som i 1 §

1 mom. sägs.

2 mom. Har den som äger rätt att utfärda recept å spritdrycker och vin

genom missbruk av denna rätt tillhandagått annan med anskaffande av dylika

drycker, straffes med dagsböter. Sker förbrytelsen i större omfattning

och mot ersättning, vare straffet dagsböter, ej under tjugu, eller fängelse i

högst sex månader.

6 §•

1 mom. Avyttrar någon vid detaljhandel med spritdrycker eliel vin sådana

drycker av annat slag än försäljningsrättigheten avser,

eller beträdes någon vid utminutering med olovlig utskänkning eller vid utskänkning

med olovlig utminutering,

eller idkar någon detaljhandel med spritdrycker eller vin å annat ställe än

därtill uppgivet eller medgivet är,

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

eller fortsätter någon, oaktat återkallelse av meddelat tillstånd till försäljning

eller förbud däremot delgivits honom, med försäljningen,

straffes som i 1 § 1 mom. sägs.

2 mom. Har försäljning skett av drycker av annat slag än försäljningsrätten

avser, skall i fråga om sådana drycker med kärl och emballage tillämpas

även vad i 1 § 3 mom. finnes stadgat.

7 §•

Bryter någon mot 4 kap. 14 § eller 5 kap. 2 § 1 morn., 7 §, 9 § 2 mom. andra

stycket eller 13 § eller bryter gäst å utskänkningsställe mot 5 kap. 5 § 1 mom.

eller 6 §, straffes med böter från och med fem till och med etthundra kronor.

8 §■

Bryter den som handhar tillåten försäljning av spritdrycker eller vin eller

någon hos honom anställd i andra fall än förut i detta kapitel sägs mot vad

i denna förordning är stadgat eller mot de föreskrifter som vederbörande

myndighet i enlighet med denna förordning kan hava meddelat, straffes, där

ej annorlunda särskilt stadgas, med dagsböter.

9 §•

Dömes någon till ansvar enligt 6 eller 8 § för förbrytelse vid utskänkning,

till vilken tillstånd innehaves av annan än systembolag, och har han förut

undergått bestraffning för förbrytelse i samma utskänkningsrörelse mot någon

av nämnda paragrafer, må tillståndsinnehavaren förklaras sin rätt till

försäljning förlustig.

10 §.

Bryter någon som ej handhar försäljning enligt denna förordning mot

4 kap. 12 § eller förbryter sig någon mot stadgandet i 5 kap. 12 § 2 morn,,

straffes med dagsböter.

11 §•

1 mom. Spritdrycker eller vin som till riket införas av annan än den vilken

enligt 2 kap. 10 § är berättigad till införsel av sådana drycker må, därest

varan i behörig ordning anmälts till tullklarering, åter utföras. Sker ej återutförsel

inom fyra månader efter det varan enligt vad i tullstadgan sägs

skall anses hava mottagits av tullanstalt, hemfaller varan till kronan, och

skall för dess räkning med varan förfaras på sätt i 20 § 2 mom. är stadgat.

2 mom. Är införsel av spritdrycker eller vin belagd med straff enligt gällande

bestämmelser örn ansvar för olovlig varuinförsel, skola de i sådant avseende

meddelade föreskrifter lända till efterrättelse. I fråga om försäljning

av olovligt införda spritdrycker eller vin skall gälla vad i 20 § 2 mom. sägs.

3 mom. Den som mot stadgandet i 2 kap. 10 § 4 mom. från fartyg ilander

spritdrycker eller vin vilka förtullats såsom överskott av skeppsproviant,

straffes med dagsböter, och vare dryckerna tillika med kärl och emballage

underkastade beslag och förbrutna.

4 mom. Den som mot stadgandet i 2 kap. 10 § 4 mom. disponerar å provianteringsfrilager

upplagda spritdrycker eller vin annorledes än till fartygs

proviantering eiler utrustning i föreskriven ordning, straffes med dagsböter.

12 §.

Den som i följd av bestämmelserna i 2 kap. 8 § undfått del av där avsedd

tillverkares räkenskaper och verifikationer, så ock den som haft eller har att

s. 261 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

261

taga befattning med tillsyn å sådan utskänkning, vartill tillstånd överlåtits,

må icke, där det ej kan anses påkallat av tjänstens intresse, yppa affärsförhållanden

varom han fått kunskap. Gör han detta och framgår ej av

omständigheterna, alt han om de affärsförhållanden erhållit kännedom å tid,

då han ej innehaft dylik befattning, straffes med dagsböter. Sker det för att

göra skada eller begagnar han sig av sin kännedom till egen eller annans fördel,

må dömas till fängelse.

13 §.

Skulle den som är pliktig att åtala förbrytelser mot denna förordning själv

beträdas med olovlig försäljning av spritdrycker eller vin, vare det ansett som

försvårande omständighet, och vare han därjämte förlustig tjänsten.

14 §.

Den som under tid då han är ställd under åtal för förbrytelse mot denna

förordning fortsätter samma förbrytelse, skall för varje gång åtal därför anhängiggöres

fällas till särskilt ansvar; dock må, där till fängelse dömes, sammanlagda

fängelsestraffet ej överstiga två år.

15 §.

1 mom. Den som uppsåtligen förleder annan till förbrytelse varom i 1

eller 2 § sägs eller vid utförande av sådan förbrytelse med råd eller dåd uppsåtligen

hjälper, så att gärningen därigenom sker, straffes som vöre han

själv gärningsman. Har någon före brottets utförande eller vid utförandet,

dock i mindre mån än nyss är sagt, med råd eller dåd gärningen främjat,

straffes efter ty som han prövas hava till brottet bidragit.

Den till vilken spritdrycker eller vin avyttrats eller eljest anskaffats vare

ej förfallen till ansvar för delaktighet i gärningen enligt vad i första stycket

sägs.

2 mom. Husbonde ansvarar för förbrytelse som vid handhavande av detaljhandel

begås av hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person,

liksom vore förbrytelsen begången av honom själv, därest ej omständigheterna

göra sannolikt, att förbrytelsen skett utan hans vetskap och vilja.

16 §.

Den som idkar detaljhandel vare pliktig tillhandagå nykterhetsnämnd eller

av nämnden utsett ombud med erforderliga upplysningar.

17 §.

Det åligger länsstyrelsen att övervaka iakttagandet av vad i denna förordning

är stadgat.

Polismyndighet i stad samt landsfiskal, fjärdingsman och kommunalnämnd

å landet skola tillse, att å ställe där detaljhandel idkas ordning iakttages samt

de i denna förordning meddelade föreskrifter noga efterföljas.

För köping eller annat område å landet, för vilket ordningsstadgan för

rikets städer är i tillämpliga delar gällande, må länsstyrelsen förordna lämplig

polisman att fullgöra vad enligt denna förordning åligger landsfiskal.

18 §.

Tredskas systembolag att fullgöra de i denna förordning för sådant bolag

meddelade föreskrifter eller de föreskrifter som kontrollstyrelsen för bolaget

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

utfärdat, äger länsstyrelsen efter omständigheterna förelägga bolagets styrelseledamöter

vite eller förbjuda bolaget att efter utsatt skälig tid fortsätta med

försäljningen, om de åsidosatta föreskrifterna ej iakttagas.

19 §.

1 mom. Allmän åklagare samt de vilka särskilt antagits att vaka över förordningens

efterlevnad åligger att åtala förbrytelser mot densamma.

2 mom. I övrigt äger envar rättighet att för sådana förbrytelser anställa

åtal, dock ej föräldrar och barn eller makar eller syskon mot varandra, ej

heller annan skyldeman mot den hos vilken han njuter kost eller underhåll,

ej fosterbarn mot fosterföräldrar och ej heller tjänare mot husbondefolk under

den tid de äro i tjänsten.

3 mom. Då åtal anställes av annan än den som är nämnd i 1 mom. give

han sin talan allmän åklagare till känna så tidigt, att denne må kunna övervara

målets utförande.

4 morn. Åtal anhängiggöres vid allmän domstol.

20 §.

1 mom. Rättighet att verkställa beslag tillkommer tulltjänsteman i fall som

i 11 § sägs. I övrigt gäller angående beslag vad därom finnes särskilt stadgat.

2 mom. Spritdrycker eller vin som enligt denna förordning eller annan författning

förklarats förbrutna skola, därest de äro i försäljningsdugligt skick,

hembjudas till systembolag eller partihandelsbolaget. Kunna förbrutna drycker

på grund av sin beskaffenhet ej tillhandahållas allmänheten, skola de

hembjudas till partihandelsbolaget. Bolag till vilket spritdrycker eller vin

sålunda hembjudits vare skyldigt att till skäligt pris efter grunder som av

kontrollstyrelsen fastställas inköpa den hembjudna varan. Är värdet så ringa,

att det ej kan anses motsvara forslingskostnaderna, skall varan bevisligen förstöras.

Samma lag vare, där spritdrycker eller vin som ej förklaras förbrutna försäljas

på grund av bestämmelser i tullstadgan eller andra författningar.

Med den erlagda köpesumman för spritdrycker eller vin som försålts på

grund av stadgandet i 11 § 1 mom. eller bestämmelser i tullstadgan skall i

tillämpliga delar förfaras på sätt i tullstadgan föreskrives beträffande köpesumman

för gods som enligt samma stadga blivit genom tullverkets försorg

försålt å auktion; skolande, därest enligt tullstadgan viss tid skall räknas från

auktionsdagen, tiden i stället räknas från den dag, då betalning kommit tullverket

tillhanda.

21 §.

Böter som äro ådömda efter denna förordning skola, om tillgång saknas

till deras gäldande, förvandlas enligt allmän strafflag.

22 §.

Av böter som ådömas enligt denna förordning, penningbelopp som utdömas

jämlikt 3 § samt värdet av spritdrycker eller vin jämte kärl och emballage

som enligt denna förordning dömas förbrutna tillfälle åklagaren en tredjedel,

dock högst femhundra kronor. Lika del skall, om särskild angivare eller

beslagare finnes, tillfalla denne, men om så ej är fallet, ställas i Stockholm till

överståthållarämbetets, i annan stad till magistratens samt på landet till länsstyrelsens

förfogande att, i enlighet med föreskrifter som Konungen utfärdar,

s. 263 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

263

användas till uppmuntran av polismän som ådagalagt synnerligt nit vid beivrande

av olovlig hantering av spritdrycker eller vin. Återstoden tillfaller

kronan.

Andel som nu sagts tillkomme dock ej angivare, då angivelse skett av föräldrar

mot barn, barn mot föräldrar, makar eller syskon mot varandra, annan

skyldeman mot den hos vilken han njuter kost eller underhåll, fosterbarn

mot fosterföräldrar eller tjänare mot husbondefolk under den tid de äro i

tjänsten.

23 §.

Ej vare någon jävig att bära vittne angående olovlig försäljning av spritdrycker

eller vin endast på den grund att han därvid tillhandlat sig eller förtärt

sådana drycker.

24 §.

Vad enligt denna förordning tillhör stadsfullmäktiges handläggning tillkommer

i stad där fullmäktige ej finnas allmän rådstuga; och skall på landet

vad som tillhör kommunalfullmäktiges handläggning tillkomma kommunalstämma,

där fullmäktige ej finnas.

Vad enligt denna förordning tillhör magistrats handläggning tillkommer

poliskammare i stad, där sådan finnes.

Förslag

till

Förordning om införande av förordningen angående försäljning

av spritdrycker och vin (spritdrycksförordningen) samt lagen om

nykterhetsvård.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Från och med den 1 oktober 1937 skola, såvitt ej nedan annorlunda stadgas,

förordningen angående försäljning av spritdrycker och vin (spritdrycksförordningen)

samt lagen örn nykterhetsvård lända till efterrättelse.

Genom de nya författningarna upphävas

förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker;
lagen

den 12 juni 1931 (nr 233) om behandling av alkoholister (alkoholistlagen)

;

förordningen den 13 maj 1846 (nr 15 sid. 8) örn ansvar å den som åt fånge

eller kronoarbetskarl olovligen anskaffar brännvin eller andra spirituösa

drycker; samt

kungörelsen den 21 december 1904 (nr 69 sid. 1) angående förbud mot post
-

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Kungl. Majlis proposition nr 242.

befordran av paket, innehållande brännvin eller andra brända eller destillerade

spirituösa drycker;

o tillika med alla de särskilda stadganden som innefatta ändring av vad de

sålunda upphävda författningarna innehålla eller tillägg därtill;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot de

nya författningarnas bestämmelser.

2 §•

Sadan rättighet till detaljhandel med rusdrycker som avses i förordningen

den 14 juni 1917 må icke meddelas för längre tid än till den 1 oktober 1937.

3 §•

Indelning av riket i detaljhandelsområden jämlikt 3 kap. 1 § spritdrycksförordningen

skall ske före den 1 augusti 1936 att gälla från och med den 1

oktober 1937.

4 §•

Ledamöter och suppleanter i länsnykterhetsnämnder samt i systembolags

styrelser skola utses första gången enligt de nya författningarna å följande

tider:

de ledamöter och suppleanter i länsnykterhetsnämnderna och i systembolagens

styrelser, vilka skola väljas av landstingen, vid 1936 års lagtima möte,

övriga ledamöter och suppleanter i länsnykterhetsnämnderna före den 1

september 1936,

de ledamöter och suppleanter i systembolagens styrelser, vilka skola utses

av kontrollstyrelsen, länsnykterhetsnämnderna och stadsfullmäktige, före den

15 september 1936 samt

de ledamöter och suppleanter i systembolagens styrelser, vilka skola väljas

av aktieägarna, å konstituerande bolagsstämma.

5 §■

Systembolag som ämnar bedriva verksamhet från den 1 oktober 1937 skall

söka antagande av länsstyrelsen före den 1 november 1936. Å sådant bolag

skola bestämmelserna i 6 kap. spritdrycksförordningen om tillstånd att äga

aktie i systembolag samt om systembolags bildande och vad därmed sammanhänger

äga tillämpning. 6

6 §.

Ansökan örn tillstånd till årsutskänkning som avser tiden efter den 1 oktober

1937 skall göras av systembolag senast den 31 december 1936 samt av

fullmäktige eller stämma i vederbörande kommun senast den 31 mars 1937.

I fråga örn sådan ansökan skola bestämmelserna i 3 kap. spritdrycksförordningen

i tillämpliga delar lända till efterrättelse och skola därvid i förekommande

fall jämväl reglerna om turistutskänkning träda i tillämpning.

Ansökan om tillstånd till tillfällig utskänkning eller trafikutskänkning som

avser tiden efter den 1 oktober 1937 skall, även där ansökan göres före sistnämnda

dag, behandlas i den ordning som föreskrives i 3 kap. spritdrycksförordningen.

Har tillstånd till utskänkning meddelats på grund av sådan ansökan som

ovan i denna paragraf sägs, skall örn överlåtelse av tillståndet gälla vad i 3

kap. spritdrycksförordningen stadgas angående sådan överlåtelse.

s. 265 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

265

7 §.

Tillgångar och skulder i sådant bolag som avses i 17 § förordningen den

14 juni 1917 skola övertagas av det i spritdrycksförordningen avsedda systembolag

inom vars detaljhandelsområde det förra bolagets styrelse har sitt

säte.

8 g.

Kontrollstyrelsen har att meddela närmare anvisningar angående nedläggande

av rörelsen å de bolag som omförmälas i 17 § förordningen den 14 juni

1917 samt angående rörelsens övertagande av systembolag som avses i spritdrycksförordningen.

Styrelseledamöterna i sistnämnda bolag skola, sedan de utsetts jämlikt

4 § här ovan, biträda vid förberedelserna för rörelsens övertagande.

9 §•

Bestämmelserna i 19 § 6—8 mom. förordningen den 14 juni 1917 skola tilllämpas

beträffande granskning av bolags förvaltning och räkenskaper för

tiden från den 1 januari till den 1 oktober 1937.

10 §.

Bestämmelserna i 6 kap 15 § 1 mom. spritdrycksförordningen örn stamaktier

och preferensaktier i restaurangbolag skola icke utgöra hinder för att

i dylika bolag, där vid spritdrycksförordningens ikraftträdande annat förhållande

mellan olika slag av aktier är gällande, detta förhållande bibehålies;

dock att stamaktiernas sammanlagada röstetal icke må utgöra mindre del av

samtliga aktiers röstetal än vad nämnda bestämmelser medgiva.

11 §•

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till föreskrift

som ersatts genom bestämmelse i de nya författningarna, skall denna bestämmelse

i stället tillämpas.

Förslag

till

Kungörelse angående meddelande av vissa uppgifter för ut

minuteringskontrollen.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har någon av underrätt blivit sakfälld

för fylleri,

för olovlig försäljning av spritdrycker eller vin eller för olovligt tillhandagående

med anskaffande av sådana drycker,

för brott mot 30 eller 31 § förordningen angående tillverkning och beskattning

av brännvin,

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Kungl. Maj:ts proposition nr 242■

för brott mot 22 eller 23 § förordningen angående handel med skattefri sprit,

tor brott mot 11 § 1 eller 2 mom. förordningen angående vissa alkoholhaltiga

preparat m. m.,

för brott mot lagen med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning

med spritdrycker och vin,

för framförande av motorfordon under påverkan av alkoholhaltiga drycker,

eller

för annan straffbelagd handling begången medan den sakfällde varit påverkad

av dylika drycker,

skall från rätten inom en vecka efter utslagets meddelande därom insändas

uppgift till den sakfälldes hemortsbolag.

Lag samma vare där högre rätt dömer till ansvar för brott varom i denna

paragraf sägs och uppgift ej bort från lägre rätt insändas.

2 §.

Har någon jämlikt 96 § strafflagen för krigsmakten av befälhavare belagts

med disciplinstraff för fylleri, aligger det befälhavaren att inom en vecka

insända uppgift därom till hans hemortsbolag.

3 §.

Har någon för lösdriveri adömts tvångsarbete eller tilldelats varning som

av länsstyrelse kungöres, åligger det länsstyrelsen att inom en vecka efter

dess prövning av ärendet insända uppgift därom till hans hemortsbolag.

4 §.

Där utslag eller beslut som avses i 1, 2 eller 3 § blivit av högre myndighet

upphävt, åligger det nämnda myndighet att inom en vecka därefter underrätta

det systembolag till vilket uppgift från den lägre myndigheten skolat

insändas.

5 §.

Har kommunal nykterhetsnämnd eller länsnykterhetsnämnd vidtagit hjälpåtgärd

eller gjort framställning örn tvångsintagande å alkoholistanstalt enligt

lagen om nykterhetsvård, skall nämnden ofördröjligen insända uppgift därom

till hemortsbolaget för den person som avses med åtgärden.

6 §.

Angående understöd från allmänna fattigvården skall uppgift minst en

gång varje kvartal insändas från fattigvårdsstyrelsen till understödstagares

hemortsbolag. 7

7 §•

Direktör eller föreståndare för allmän alkoholistanstalt skall såvitt möjligt

i god tid före utskrivning insända uppgift därom till den utskrivnes

hemortsbolag.

Motsvarande skyldighet åligger vederbörande läkare vid lasarett eller därmed

jämförlig anstalt, sjukstuga eller allmän, kommunal eller enskild anstalt

för sinnessjuka beträffande den som utskrives från anstalten efter där

erhållen vård för delirium tremens eller annan sjukdom som uppstått genom

bruk av alkoholhaltiga drycker.

s. 267 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

267

8 §.

Där ovisshet räder om rätt hemortsbolag, skall uppgift insändas till systembolaget

i Stockholm. Detta bolag skall söka utröna hemortsbolaget och därefter

överlämna uppgiften till detsamma.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 oktober 1937.

Förslag

till

Bolagsordning för systembolag.

§ 1.

Detta bolag, vars firma är Systemaktiebolaget i..................... är

grundat på aktier enligt bestämmelserna i gällande aktiebolagslag och spritdrycksförordning.

§ 2.

Bolaget har till ändamål att idka sådan verksamhet som enligt gällande

författningar tillkommer systembolag.

§ 3.

Bolagets styrelse har sitt säte i..............

§ 4.

Bolagets aktiekapital skall utgöra...... (bestämt belopp) kronor.

§ 5.

Aktie skall lyda å 1,000 kronor och aktiebreven skola ställas till viss man.

§ 6.

Antalet aktieägare skall utgöra...... (bestämt antal, lägst 10 och högst

20).

Aktieägare må ej äga mer än en aktie.

Aktie må ägas endast av här i riket bosatt svensk medborgare som av länsstyrelsen

erhållit tillstånd att äga sådan aktie och därvid förbundit sig att

på anmodan av länsstyrelsen överlåta aktien till behörig person mot erhållande

av aktiens nominella belopp jämte vinstutdelning för nästföregående år, i

den mån sådan innestår hos bolaget, ävensom ränta efter sex procent å aktiebeloppet

från löpande årets början till dess betalning sker.

§ 7.

Av bolagets utdelningsbara årsvinst må till aktieägarna utdelas högst sex

procent å aktiebeloppet.

Utöver vad i lagen örn aktiebolag är föreskrivet om avsättning till reserv
-

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

toÄÄS1 &Sfl^,der OCh avskri™”8" i »lisbet med

Bolagets årsvinst skall, i den mån densamma ej skall användas till avsättningar

till reservfonden eller andra fonder, till avskrivningar eller till utdelmng

at aktieagarna, tillkomma statsverket och skall inom utgången av mai

månad nästföljande år insättas å statsverkets giroräkning i riksbanken.

Det överskott som vid bolagets upplösning må finnas, sedan samtliga skuter

blivit guldna och till aktieägarna utbetalats aktiernas nominella belopp

jamte vinstutdelning för nästföregående år, i den mån sådan innestår hos

bolaget, ävensom ranta efter sex procent å aktiebeloppet från löpande årets

början till dess betalning sker, skall tillkomma statsverket

§ 8.

1. Bolagets styrelse skall bestå av fem ledamöter, utsedda för ett år i sänder.

Av dessa utser kontrollstyrelsen en ledamot som tillika är ordförande, landstinget

en ledamot, länsnykterhetsnämnden två ledamöter samt bolagsstämman

en ledamot. För varje ledamot utses på enahanda sätt en suppleant.1

2. Styrelseledamot som utses av bolaget och suppleant för denne skall årligen

valjas å ordinarie bolagsstämma för tiden till nästa ordinarie stämma.

Övriga ledamöter och suppleanter utses årligen. Avgående ledamot eller

suppleant kan återväljas.

3. Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden i regel en gång i

manaden och eljest så ofta ärendenas behandling det fordrar. Sammanträde

skall ock utlysas, när det påkallas av minst två styrelseledamöter eller av

bolagets verkställande direktör.

4. Styrelsen är beslutför, när minst tre ledamöter äro tillstädes, såvida

dessa äro om beslutet ense. Frågor av större betydelse skola, därest minst

tva ledamöter så påfordra, behandlas vid två styrelsesammanträden.

Suppleant äger städse närvara vid styrelsens sammanträden.

5. Befogenhet eller skyldighet som enligt lagen om aktiebolag tillkommer

bolagsstämma skall tillkomma styrelsen; dock att bolagsstämma skall äga

besluta om ändring av bolagsordningen, fastställande av balansräkning, beviljande

å aktieägarnas vägnar av ansvarsfrihet för styrelsen, val och entledigande

av en styrelseledamot och en revisor samt suppleanter för dessa.

6. Styrelsen äger genom enhälligt beslut uppdraga åt en eller flera delegerade

att under styrelsens överinseende utöva dess beslutanderätt i vissa avseenden,

såsom ärenden rörande den individuella försäljningskontrollen eller

angående detaljhandel eller restaurangrörelse å viss ort. Närmare bestämmelser

härom lämnas i särskild arbetsordning vilken skall godkännas av kontrollstyrelsen.

7. Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll.

§ 9‘

Bolagets firma tecknas av den eller dem bland styrelsens ledamöter eller

suppleanter som styrelsen därtill utser. Styrelsen må ock bemyndiga annan

än styrelseledamot eller suppleant att teckna firman.

§ 10.

Bolagets verkställande direktör utses av styrelsen.

Befattningen såsom verkställande direktör skall kungöras till ansökan ledig

1 Styrelsen för systembolag, vars detaljhandelsområde omfattar Stockholm eller annan stad

som ej deltager i landsting, skall delvis ha annan sammansättning enligt 6 kap. 4 § andra och

tredje styckena spritdrycksförordningen, varför motsvarande ändringar för dessa fall måste göras

i bolagsordningarna.

s. 269 Kontrollera mot PDF

269

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

på sätt kontrollstyrelsen föreskriver. Bland de sökande har bolagsstyrelsen att

utse den som med hänsyn till erfarenhet, intresse och ådagalagd duglighet är

bäst ägnad för befattningen. Styrelsens val skall för godkännande underställas

kontrollstyrelsen.

Kontrollstyrelsen äger föreskriva att samma förfarande skall tillämpas vid

besättande av annan ledande befattning inom bolaget.

§ 11.

Verkställande direktören har skyldighet att, där ej styrelsen annorledes beslutat,

övervara styrelsens sammanträden och föredraga ärendena inom styrelsen

samt äger, ändå att han icke är ledamot av styrelsen, att därvid väcka

förslag och göra framställningar, att deltaga i överläggningarna och att få

sin avvikande mening antecknad till protokollet.

§ 12.

Bolaget må ej i någon form bereda aktieägare ekonomisk fördel utöver utdelning

å aktie eller låta ersättningen till styrelseledamot eller avlöningen till

någon i bolagets tjänst anställd person utgå i förhållande till storleken av

omsättningen eller vinsten å bolagets rörelse. Ej heller må bolaget vidtaga

åtgärd som, till men för bolaget, gynnar kommun eller annan.

§ 13.

Bolaget må ej utan samtycke av kontrollstyrelsen

a) inrätta, flytta eller nedlägga utminuteringsställe eller restaurang;

b) inköpa eller avhända sig fastighet;

c) inom bolaget tillhörig fastighet vidtaga annan mera omfattande förändring

än sådan som påkallas av fastighetens underhåll eller rörelsens behöriga

utövande;

d) ingå viktigare hyresavtal och inom förhyrd lägenhet utföra större ändrings-

eller reparationsarbeten;

e) ingå affärsavtal med enskilda styrelseledamöter eller aktieägare i bolaget;
f)

bilda särskilt bolag för drivande av restaurangrörelse och därmed sammanhängande

verksamhet samt förvärva eller avhända sig aktier och andelar

i bolag eller ekonomisk förening;

g) vidtaga eller biträda åtgärd som eljest är ägnad att förminska bolagets

inflytande å företag, där bestämmande inflytande på ledningen är tillförsäkrat

bolaget genom aktieinnehav eller på annat sätt;

h) placera kapital annorledes än å bankräkning; eller

i) besluta rörande lön till befattningshavare i ledande ställning inom bolaget,

rörande grunder för avlöning till annan personal eller för pensionering

av personal samt rörande understöd till anställd person som till följd av ålder

eller annan orsak är oförmögen till tjänstgöring.

§ 14.

Ledamöter och suppleanter i bolagets styrelse ävensom revisorer och suppleanter

för dessa äga av bolaget åtnjuta ersättning enligt kontrollstyrelsens

föreskrifter.

§ 15.

Bolagets räkenskaper skola varje år i fullständigt bokslut sammanföras per

den 31 december. Bokslutet skall vara verkställt senast den 15 februari på
-

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

följande år, då räkenskaperna jämte därtill hörande handlingar ävensom av

styrelsen avgiven förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning, balansräkning

för senaste räkenskapsåret samt styrelsens protokoll skola för

granskning överlämnas till revisorerna.

§ 16.

Granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper skall varje

år i mars eller april månad å tid som av kontrollstyrelsen bestämmes verkställas

för nästföregående år av tre revisorer, av vilka två utses av kontrollstyrelsen

och en av aktieägarna. På enahanda sätt utses jämväl tre suppleanter.

över revisionen skola revisorerna avgiva berättelse vilken, utom redogörelse

för bolagets ekonomiska ställning och förvaltning samt vad övrigt

revisorerna kunna finna skäl omnämna, skall innehålla dels yttrande huruvida

bolaget förvaltats i överensstämmelse med det i 1 kap. 3 § spritdrycksförordningen

angivna syfte, dels till- eller avstyrkande av ansvarsfrihet. Av

revisionsberättelsen skola, sedan bolagets styrelse lämnats tillfälle att förklara

sig över i berättelsen möjligen gjorda anmärkningar, revisorerna före maj månads

utgång översända exemplar till länsstyrelsen och de myndigheter som äro

företrädda i bolagets styrelse. Till dem som sålunda erhålla del av revisionsberättelsen

må bolagets styrelse även insända sin förklaring.

§ 17.

Bolaget står vid utövande av sin verksamhet under överinseende av kontrollstyrelsen

och har att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter kontrollstyrelsen

meddelar beträffande förvaltningen eller eljest i spritdrycksförordningen

särskilt angivna hänseenden.

§ 18.

1. Ordinarie bolagsstämma skall hållas en gång om året inom maj månads

utgång. Å denna stämma skall styrelsen framlägga förvaltningsberättelse

jämte vinst- och förlusträkning samt balansräkning för föregående år tillika

med revisorernas utlåtande över den av dem verkställda granskningen ävensom,

där förklaring av styrelsen avgivits efter vad i § 16 sägs, nämnda förklaring.

Å ordinarie bolagsstämman skola förekomma följande ärenden:

a) fastställande av balansräkningen;

b) fråga om beviljande å aktieägarnas vägnar av ansvarsfrihet åt styrelsen

för den tid revisionen avser eller om anställande å aktieägarnas vägnar av

talan å styrelsens förvaltning;

c) val av ledamot i styrelsen och suppleant för denne; samt

d) val av revisor och revisorssuppleant.

2. Kallelse till bolagsstämma delgives aktieägarna genom rekommenderat

brev senast fjorton dagar före stämman. Andra meddelanden bringas skriftligen

till aktieägarnas kännedom.

3. Frånvarande aktieägares rösträtt må utövas endast genom ombud som

själv är aktieägare.

4. Bolagsstämma öppnas av styrelsens ordförande eller, vid förfall för

honom, av annan ledamot av styrelsen.

5. Ärende å bolagsstämma avgöres genom öppen omröstning, såvida ej

sluten omröstning av någon begäres.

6. Vid bolagsstämma äger styrelseledamot och verkställande direktör närvara

och deltaga i överläggningarna.

s. 271 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

271

§ 19.

Om ansvarsfrihet åt styrelsen för det allmännas räkning beslutar kontrollstyrelsen

efter juni månads utgång.

§ 20.

Ändring i denna bolagsordning skall för att bliva gällande godkännas av

länsstyrelsen.

Förslag

till

Bolagsordning för restaurangbolag.

§ 1.

Detta bolag, vars firma är ............... är grundat på aktier enligt

bestämmelserna i gällande aktiebolagslag och spritdrycksförordning.

§ 2.

Bolaget har till ändamål att driva restaurangrörelse och därmed sammanhängande

verksamhet enligt vad i gällande författningar föreskrives angående

av systembolag bildat restaurangbolag.

§ 3.

Bolagets styrelse har sitt säte i..............

§ 4.

Bolagets aktiekapital skall utgöra lägst ...... kronor och högst ......

kronor.

§ 5.

Aktie skall lyda å 100 kronor och aktiebreven skola ställas till viss man.

§ 6.

Aktierna skola vara dels stamaktier, dels preferensaktier, och skall stamaktiekapitalet

alltid utgöra lägst 10 och högst 20 procent av hela aktiekapitalet.

Stamaktie må ej ägas av annan än Systemaktiebolaget i............

Av preferensaktierna må allenast viss del, motsvarande vid varje tid mindre

än två femtedelar av hela aktiekapitalet och tillika medförande vid varje

tid ett röstetal örn mindre än en femtedel av röstetalet för samtliga aktier,

genom teckning eller överlåtelse förvärvas av utländsk medborgare, samfällighet

eller stiftelse, av svenskt handelsbolag vari finnes utländsk bolagsman,

av svensk ekonomisk förening, av svenskt aktiebolag vars aktiebrev må ställas

till innehavaren, eller av annat svenskt aktiebolag i vars bolagsordning ej

intagits sådant förbehåll som avses i 2 § av lagen den 30 maj 1916 örn vissa

inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

vissa bolag m. m., dock att utan hinder av det nu gjorda förbehållet aktier

må förvärvas av svenskt bolag eller svensk förening som avses i 18 § av nyssnämnda

lag.

Preferensaktierna skola framför stamaktierna medföra företrädesrätt till

årlig utdelning av bolagets vinst intill .. procent å aktiebeloppet ävensom rätt

att, därest under ett eller flera år sådan utdelning ej kunnat lämnas, av följande

års vinst bekomma vad däruti brustit, innan utdelning å stamaktierna

må äga rum. Därutöver skola preferensaktierna icke medföra rätt till utdelning

av vinsten.

Stamaktie medför rätt till tio röster och preferensaktie rätt till en röst. I

övrigt skall i fråga om förhållandet mellan stamaktier och preferensaktier

gälla vad i § 7 mom. 2 och § 16 mom. 2 i denna bolagsordning är stadgat.

Upplöses bolaget, skall ägare av preferensaktie med företrädesrätt framför

stamaktieägaren ur bolagets tillgångar erhålla ett belopp, svarande mot aktiens

nominella värde jämte nyss angivna utdelning, i den mån densamma ej

guldits. övriga tillgångar tillfalla stamaktieägaren.

Vid ökning av aktiekapitalet genom utgivande av aktier för vilka betalning

skall erläggas i penningar må stamaktie tecknas endast av stamaktieägaren,

och skola preferensaktieägare hava företrädesrätt till tecknande av nya preferensaktier,

envar i förhållande till sitt innehav av sådana aktier. Ökning

av aktiekapitalet genom utgivande av gratisaktier må ej förekomma.

§ 7.

1. Bolagets styrelse består av fem ledamöter med lika många suppleanter

för dem.

2. Stamaktieägaren utser å bolagsstämma tre ledamöter av styrelsen, därav

en såsom ordförande, samt tre suppleanter för dessa. Av stamaktieägaren

utsedd styrelseledamot eller suppleant må ej äga preferensaktie i bolaget.

Preferensaktieägarna utse å bolagsstämma två ledamöter av styrelsen samt

två suppleanter för dessa.

3. Ledamöter och suppleanter utses årligen för tiden från ordinarie bolagsstämma

till nästföljande sådan stämma.

Avgående ledamot eller suppleant kan återväljas.

4. Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden i regel en gång i

månaden och eljest så ofta ärendenas behandling det fordrar. Sammanträde

skall ock utlysas, när det påkallas av minst två ledamöter eller av bolagets

verkställande direktör.

5. Styrelsen är beslutför, när minst tre ledamöter äro tillstädes, såvida

dessa äro om beslutet ense. Frågor av större betydelse skola, därest minst

två ledamöter så påfordra, behandlas vid två styrelsesammanträden.

Suppleant äger städse närvara vid styrelsens sammanträden.

6. Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll.

§ 8.

Bolagets firma tecknas av den eller dem bland styrelsens ledamöter eller

suppleanter som styrelsen därtill utser. Styrelsen må ock bemyndiga annan

än styrelseledamot eller suppleant att teckna firman.

§ 9.

Bolagets verkställande direktör utses av styrelsen. Styrelsens val skall för

godkännande underställas kontrollstyrelsen.

Verkställande direktören må icke äga preferensaktie i bolaget.

s. 273 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

273

§ 10.

Verkställande direktören har skyldighet att, där ej styrelsen annorlunda

beslutat, övervara styrelsens sammanträden och föredraga ärendena inom

styrelsen samt äger, ändå att han icke är ledamot av styrelsen, att därvid

väcka förslag och göra framställningar, att deltaga i överläggningarna och att

få sin avvikande mening antecknad till protokollet.

§ 11.

Bolaget må ej i någon form bereda preferensaktieägare ekonomisk fördel

utöver utdelning å aktie eller låta ersättningen till styrelseledamot eller avlöningen

till någon i bolagets tjänst anställd person utgå i förhållande till

storleken av omsättningen eller vinsten å bolagets rörelse. Ej heller må bolaget

vidtaga åtgärd som, till men för bolaget, gynnar kommun eller annan.

§ 12.

Bolaget må ej äga aktier eller andelar i bolag eller ekonomisk förening.

§ 13.

Bolaget må ej utan samtvcke av kontrollstyrelsen

a) inrätta, flytta eller nedlägga restaurang;

b) inköpa eller avhända sig fastighet;

c) inom bolaget tillhörig fastighet vidtaga annan mera omfattande förändring

än sadan som pakallas av fastighetens underhåll eller rörelsens behöriga

utövande;

d) ingå viktigare hyresavtal och inom förhyrd lägenhet utföra större ändrings-

eller reparationsarbeten;

e) ingå affärsavtal med enskilda styrelseledamöter;

f) placera kapital annorledes än å bankräkning; eller

g) besluta rörande lön till befattningshavare i ledande ställning inom bolaget,

rörande grunder för avlöning till annan personal eller för pensionering

av personal samt rörande understöd till anställd person som till följd

av ålder eller annan orsak är oförmögen till tjänstgöring.

§ 14.

Ledamöter och suppleanter i bolagets styrelse ävensom revisorer och suppleanter

för dessa äga av bolaget åtnjuta ersättning enligt kontrollstyrelsens

töreskrifter.

§ 15.

Bolagets räkenskaper skola varje år i fullständigt bokslut sammanföras

per den 31 december. Bokslutet skall vara verkställt senast den 15 februari

påföljande år, då räkenskaperna jämte därtill hörande handlingar ävensom

av styrelsen avgiven förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning,

balansräkning för senaste räkenskapsåret samt styrelsens protokoll skola för

granskning överlämnas till revisorerna.

§ 16.

1. Granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper skall

verkställas av två revisorer för vilka skola utses lika många suppleanter.

2. Å ordinarie bolagsstämma utses årligen av stamaktieägaren en revisor

och en suppleant, och ina härtill utses endast av handelskammare auktorise
Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 242

18

s. 274 Kontrollera mot PDF

274 Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

råd revisor eller någon som i avseende å lämplighet kan jämställas med

sådan

Å samma stämma utse preferensaktieägarna en revisor och en suppleant.

3. Kontrollstyrelsen äger genom sin chef eller annan person som styrelsen

förordnat deltaga i revisorernas granskning ävensom när som helst företaga

särskild granskning.

§ 17.

1. Ordinarie bolagsstämma skall hållas en gång om året inom mars må
nads

utgång. Å denna stämma skall styrelsen framlägga förvaltningsberättelse

jämte vinst- och förlusträkning samt balansräkning för det förflutna

räkenskapsåret tillika med revisorernas utlåtande över den av dem verkställda

granskningen. .

2. Utom övriga frågor vilka i behörig ordning till den ordinarie bolagsstämmans

avgörande hänskjutas skola å stämman följande ärenden till behandling

förekomma:

a) fastställande av balansräkning;

b) fråga om beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid revisorernas

utlåtande avser; ..

c) fråga om användande av den vinst som å bolagets rörelse uppkommit

samt, därest vinstutdelning beslutes, den tidpunkt då densamma får av aktieägarna

lyftas;

d) val av styrelseledamöter och suppleanter; samt

e) val av två revisorer och två suppleanter.

3. Kallelse till bolagsstämma kungöres i en eller flera tidningar mom

orten senast fjorton dagar före stämman. Andra meddelanden bringas skriftligen

till aktieägarnas kännedom. „

4. Å bolagsstämma må varje aktieägare rösta för fulla antalet av de av

honom ägda aktierna.

'' § 18.

Denna bolagsordning skall för att vara gällande godkännas av kontrollstyrelsen.

Ändring i bolagsordningen äger icke giltighet förrän den blivit

godkänd av samma myndighet.

s. 275 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

275

Bilaga B.

Antalet motböcker i de nuvarande systembolagen.

1) Stockholm...... 231,332

2) Göteborg........ 99,120

3) Malmö.......... 49,086

4) Norrköping...-... 31,761

5) Falun.......... 31,537

6) Karlstad ........ 29,804

7) Gävle .......... 26,104

8) Uppsala ........ 24,478

9) Borås ...... 23,353

10) örebro.......... 22,622

11) Växjö .......... 18,908

12) Hälsingborg .... 18,863

13) Östersund ...... 18,682

14) Sundsvall ...... 18,031

15) Linköping...... 18,016

16) Halmstad ...... 17,860

17) Västerås......... 17,300

18) Kalmar ........ 17,236

19) Karlskrona...... 16,880

20) Kristianstad .... 15,736

21) Jönköping...... 15,341

22) Uddevalla...... 15,208

23) Umeå .......... 14,779

24) Eskilstuna...... 14,110

25) Lund ....... 13,642

26) Söderhamn...... 13,119

27) Hudiksvall...... 13,040

28) Eksjö .......... 11,435

29) Luleå .......... 11,105

30) Skellefteå ...... 10,608

31) Visby.......... 10,442

32) Nyköping ...... 10,331

33) Varberg ........ 10,170

34) Härnösand...... 9,733

35) Örnsköldsvik____ 9,620

36) Hedemora...... 9,365

37) Karlshamn...... 9,278

38) Skövde.......... 9,273

39) Lysekil.......... 9,003

40) Falkenberg...... 8,957

Anm. Motboksslffrorna avse

41) Ljungby........ 8,854

42) Ängelholm ...... 8,539

43) Sala ............ 8,518

44) Mariestad........ 8,495

45) Hässleholm ...... 8,420

46) Filipstad ........ 8,398

47) Falköping........ 8,169

48) Vänersborg...... 7,913

49) Norrtälje ........ 7,902

50) Landskrona...... 7,694

51) Lidköping........ 7,581

52) Kristinehamn .... 7,482

53) Södertälje........ 7,475

54) Ystad............ 7,337

55) Sollefteå ........ 7,294

56) Oskarshamn...... 6,983

57) Åmål............ 6,694

58) Ulricehamn...... 6,618

59) Skara............ 6,557

60) Trollhättan ...... 6,439

61) Västervik........ 6,212

62) Nora............ 6,156

63) Enköping........ 6,114

64) Kungsbacka...... 6,091

65) Haparanda ...... 6,081

66) Vara ............ 6,013

67) Laholm.......... 6,000

68) Ronneby ........ 5,984

69) Piteå............ 5,948

70) Sölvesborg ...... 5,718

71) Skänninge........ 5,563

72) Trälleberg ...... 5,403

73) Vimmerby ...... 5,343

74) Motala .......... 5,343

75) Simrishamn...... 5,318

76) Lindesberg ...... 5,294

77) Strömstad........ 5,228

78) Alingsås ........ 5,216

79) Köping.......... 5,194

80) Tomelilla........ 4,784

förhållandena den M/u 1936.

81) Eslöv.......... 4,728

82) Arboga ......:. 4,581

83) Säffle.......... 4,573

84) Hjo............ 4,513

85) Röstånga ...... 4,231

86) Höganäs ...... 4,142

87) Kungälv ...... 4,113

88) Skurup........ 3,638

89) Valdemarsvik .. 3,554

90) Malmköping.... 3,485

91) Tågarp ........ 3,303

92) Askersund...... 3,280

93) Söderköping.... 3,200

94) Teckomatorp .. 3,147

95) Strängnäs...... 3,147

96) Vadstena ...... 3,098

97) Borgholm...... 3,015

98) Grästorp ...... 2,926

99) Hörby ........ 2,923

100) Mönsterås...... 2,903

101) Båstad ........ 2,900

102) Anderslöv...... 2,498

103) Lövestad ...... 2,433

104) Höör.......... 2,394

105) Sjöbo.......... 2,375

106) Mörbylånga____ 2,369

107) Öregrund...... 2,341

108) Dalby ........ 2,303

109) Marstrand...... 2,257

110) Nynäshamn.... 2,212

111) Östraby........ 2,087

112) Trosa.......... 1,892

113) Löberöd........ 1,836

114) Sigtuna........ 1,575

115) Mariefred...... 1,539

116) Veberöd........ 1,374

117) Torshälla...... 1,185

118) Vaxholm...... 1,067

119) Skanör ........ 535

Summa 1,351,305

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Bilaga C.

Antalet motböcker i de av revisionen föreslagna lHnsbolagen m. m.

Huvudort

1) Stockholm .. ..

2) Göteborg ......

3) Malmö ........

Antal

motböcker

i lönsbo

laget

251,563

141,020

87,261

4) Skövde, Skara el.I -o

Mariestad .... / ’

5) Hälsingborg____ 52,819

6) Gävle.......... 52,263

7) Karlstad ...... 50,257

8) Halmstad...... 42,987

9) Falun.......... 40,902

10) Norrköping .... 38,815

11) Karlskrona .... 37,860

12) Örebro ........ 37,352

13) Nyköping eller! or. afta

Eskilstuna ../ dJ,böa

14) Västerås ...... 35,593

Antal

motböcker

i nuvarande

bolag å

motsva- rande ort

Huvudort

Antal

motböcker

i läns- bolaget

Antal

motböcker

i nuvarande

bolag å

motsva- rande ort

231,332

15) Borås.........

. 35,187

23,353

99,120

16) Uppsala.......

. 32,933

24,478

49,086

17) Kalmar.......

. 32,506

17,236

f 9,273

18) Linköping.....

. 32,020

18,016

| 6,557

19) Växjö.........

. 27,762

18,908

l 8,495

20) Ystad.........

. 27,433

7,337

18,863

21) Jönköping.....

. 26,776

15,341

26,104

22) Härnösand ...

26,647

9,733

29,804

23) Umeå.........

. 25,387

14,779

17,860

24) Kristianstad...

. 24,156

15,736

31,537

25) Luleå.........

. 23,134

11,105

31,761

26) Vänersborg ...

. 21,046

7,913

16,880

27) Östersund.....

. 18,682

18,682

22,622

28) Sundsvall.....

. 18,031

18,031

1 10,331

29) Västervik.....

. 11,555

6,212

\ 14,110

30) Visby.........

. 10,442

10,442

17,300

Summa 1,351,305

Anm. Motbokssiffrorna beräknade med hänsyn till förhållandena den sl/is 1936.

s. 277 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 242.

277

Innehållsförteckning.

Sid.

Propositionen ...................................................... 1

Författnings! orsing:

Förslag till förordning angående försäljning av rusdrycker................ 2

Förslag till förordning om införande av förordningen angående försäljning

av rusdrycker.................................................... 29

Förslag till förordning med vissa föreskrifter i avseende å nykterhetsnämnd 32

Departementschefens motivering:

Inledning.......................................................... 33

Gällande ordning; yrkanden örn revision; direktiv för utredningen........ 38

Allmän översikt av revisionens förslag m. m........................... 44

Valet av restriktionssystem

Revisionens yttrande.............................................. 48

Reservationer .................................................... 57

Remissyttrandena ................................................ 61

Förutsättningar för rätt till utminutering m. m.

Revisionens förslag................................................ 76

Reservationer .................................................... 83

Yttrandena ...................................................... 84

Huvudgrunder för utminuteringens handhavande

Revisionens förslag................................................ 89

Reservationer .................................................... 105

Yttrandena...................................................... 105

Huvudgrunder för utskänkningen m. m.

Revisionens förslag................................................ 115

Reservationer .................................................... 145

Yttrandena ...................................................... 154

Antalet systembolag m. m.

Revisionens förslag................................................ 184

Utredning genom 1935 års sakkunniga.............................. 189

Reservationer mot revisionens förslag................................ 198

Yttranden i anledning av revisionens förslag och de sakkunnigas utlåtande 199

De särskilda bolagens organisation m. m.

Revisionens förslag samt visst förslag av 1935 års sakkunniga.......... 210

Reservationer mot revisionens förslag................................ 221

Yttranden över revisionens och de sakkunnigas förslag................ 222

Övergången till den nya ordningen m. m............................... 227

Motivering beträffande de särskilda paragraferna i förslaget till förordning

angående försäljning av rusdrycker.................................. 231

Vissa bilagor till statsrådsprotokollet:

Revisionens förslag till spritdrycksförordning m. m....................... 241

Antalet motböcker i de nuvarande systembolagen ...................... 275

Antalet motböcker i de av revisionen föreslagna länsbolagen m. m.......276

Bihang lill riksdagens protokoll I9.‘I7. I saini. Nr 242. 19

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:413 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående försäljning av rusdrycker m. rn. a1 i texten
  2. BevU 1937:37 Bevillningsutskottets memorial Nr 37 s. 1 i texten
  3. 2LU 1937:54 Utlåtande i anledning av väckt motion örn effektivare tillämpning av alkoholistlagen å vagabonderande alkoholister. s. 3 i texten
  4. BevU 1937:28 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående försäljning av rusdrycker m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten