Sök i Ratio Lex

Angående pensions! örbällandena för vissa barnmorskor

1937-03-05 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:257, Angående pensions! örbällandena för vissa barnmorskor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 257-

1

Nr 257.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensions! örbällandena

för vissa barnmorskor; given Stockholms

slott den 5 mars 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 5 mars 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anför chefen

för finansdepartementet, statsrådet Wigforss:

Jag anhåller att få underställa Kungl. Maj :ts prövning vissa frågor rörande

pensionsförhållandena för distriktsbarnmorskor, reservbarnmorskor och kommunbarnmorskor,

vilka frågor uppkommit i samband med för innevarande

års riksdag framlagda och på befolkningskommissionens betänkande i ämBihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 257.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 257-

net (stat. off. utr. 1936: 12) grundade förslag dels angående förbättrad förlossningsvård

samt anordnande av s. k. förebyggande mödra- och barnavård

(prop. nr 39) och dels till lag om anställande av distriktsbarnmorskor m. m.

(prop. nr 40).

Beträffande den nuvarande organisationen av den öppna barnbördsvården

tillåter jag mig hänvisa till i nyssnämnda proposition nr 39 lämnad redogörelse

(sid. 55 o. f.).

Här må ur denna redogörelse återgivas följande.

Enligt gällande bestämmelser rörande barnmorskeväsendet, vilka innehållas

närmast i lagen den 28 mars 1919 (nr 138) örn anställande av distriktsbarnmorskor

m. m. med däri vidtagna ändringar, skall riket vara

indelat i barnmorskedistrikt, vart och ett med en fast anställd distriktsbarnmorska,

dock att i visst fall undantag må medgivas från den sålunda stadgade

distriktsindelningen. Distriktsbarnmorska tillsättes av vederbörande

barnmorskestyrelse och skall i årlig lön åtnjuta minst 950 kronor jämte två

ålderstillägg, vartdera å 100 kronor, efter 5 och 10 års tjänstgöring ävensom

därjämte antingen förses med bostad och bränsle eller ock erhålla ersättning

för dessa naturaförmåner efter ortens pris, dock minst 250 kronor.

Utöver den fasta avlöningen äger distriktsbarnmorska att för varje förrättning

och rådfrågning undfå ersättning enligt taxa, som blivit av barnmorskestyrelsen

fastställd.

De till distriktsbarnmorska utgående avlöningsförmånerna bestridas av den

eller de till distriktet hörande kommunerna. Emellertid bidrager staten till

distriktsbarnmorskas årliga avlöning med 250 kronor, varjämte, där distriktets

kommun eller kommuner deltaga i landsting, detta bidrager med minst

samma belopp. Av statsmedel bestridas därjämte de till distriktsbarnmorska

utgående ålder stilläggen.

För fullgörande av distriktsbarnmorskornas åligganden under tid då de

åtnjuta semester eller eljest förfall för dem föreligger skall inom varje landstingsområde

och i varje stad, som ingår i distriktsindelningen men ej deltager

i landsting, finnas erforderligt antal fast anställda reservbarnmorskor.

Sådan barnmorska tillsättes för viss tid av barnmorskestyrelsen. Reservbarnmorska

skall i årlig lön åtnjuta minst 500 kronor. Vid uppehållande av distriktsbarnmorskas

tjänst äger reservbarnmorska tillika av landstinget eller

staden uppbära dagavlöning med minst 3 kronor jämte ersättning för resa

till och från tjänstgöringsorten, varjämte hon därstädes skall av vederbörande

distriktsbarnmorska eller, vid vakans, av den eller de till distriktet hörande

kommunerna förses med möblerat runi med värme och lyse. Utöver vad

nu är sagt äger reservbarnmorska för varje förrättning och rådfrågning åtnjuta

den ersättning och de förmåner i övrigt, vilka i den för tjänstgöringsdistriktet

gällande taxan tillförsäkrats distriktsbarnmorska.

Till reservbarnmorskas årliga avlöning bidrager staten med 100 kronor och

vederbörande landsting eller stad med minst 400 kronor.

Kommun, som ingår i ett eller flera barnmorskedistrikt, äger utöver distriktsbarnmorska

ha särskild barnmorska fast anställd i sin tjänst eller träf
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 267.

3

fa avtal med annan barnmorska att, mot ersättning av kommunen för varje

förrättning eller nied visst årligt belopp, betjäna barnaföderskor. Ifall dylik

barnmorska finnes, åligger det dock kommunen att fullgöra föreskriven

skyldighet att bidraga till distriktsbarnmorskas avlönande. Är barnmorskan

fast anställd, skall hon åtnjuta den lön samt den ersättning och de

förmåner i övrigt, som tillkomma distriktsbarnmorska. Staten eller landsting

bidrager ej till nu avsedd barnmorskas avlöning.

Utom nu nämnda kommunalt anställda barnmorskor finnas kommunbarnmorskor,

antagna enligt lagen den 13 juni 1908 (nr 57) angående kommuns

skyldighet i fråga om anställande av barnmorska. Enligt övergångsbestämmelse

till förenämnda lag den 28 mars 1919, varigenom lagen den 13 juni

1908 upphävdes, medgavs anstånd med distriktsbarnmorskas anställande

inom sådana distrikt, i vilka vid lagens ikraftträdande den 1 januari 1920

förefanns fast anställd kommunbarnmorska, intill dess tjänsteavtalet med

henne utgått eller hon blivit till distriktsbarnmorska antagen. I dylikt fall

utgår visst statsbidrag.

Beträffande nu ifrågavarande barnmorskors pensionsförhållanden gäller i

huvudsak följande:

Distriksbarnmorska har enligt reglementet för statens pensionsanstalt den

31 december 1919 (nr 878) pensionsrätt i pensionsanstalten med ett tjänstepensionsunderlag

av 1,000 kronor och ett familjepensionsunderlag av 500

kronor (§§ 60—62). Pensionsåldern är 55 levnadsår (§ 63) och för hel pension

erfordras 25 tjänstår (§ 64). Pensionsavgiften är för tjänstepension

5 % av tjänstepensionsunderlaget och för familjepension 1 % av familjepensionsunderlaget

(§ 68) eller tillhopa 55 kronor. Nämnda avgift åligger helt

befattningshavaren. Huvudmannen erlägger ingen avgift. Den på statsverket

belöpande årliga avgiften kan beräknas till omkring 200 å 250 kronor.

Distriktsbarnmorsketjänsterna äro obligatoriskt förenade med pensionsrätt

i anstalten.

För ett mindre antal reservbarnmorsketjänster bar på särskild ansökan

och efter föregående tjänstereglering beviljats pensionsrätt i anstalten. Pensionsvillkoren

för dessa tjänster äro i övrigt desamma som för distriktsbarnmorsketjänsterna.

I dylik ordning och på enahanda villkor har pensionsrätt

bereus även vissa kommunbarnmorskor. Flertalet av sådana barnmorskor

äro emellertid pensionsberättigade enligt äldre, för barnmorskornas

pensionsanstalt gällande bestämmelser.

Då ovannämnda pensionsunderlag, 1,000 kronor, är oreglerat, utgår å detsamma

pensionsförhöjning I enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280),

vadan hel tjänstepension i verkligheten utgör 1,176 kronor, vartill kommer

dyrtidstillägg.

Beträffande distrikts- och reservbarnmorskor innebar befolkningskommis- jjistrikissionens

förslag, bland annat, följande: o®* reaert
barnmorakor.

Till distriktsbarnmorska skulle framdeles i regel kunna antagas allenast

legitimerad barnmorska, vilken erhållit den utbildning, som avsåges i av kom
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 257-

missionen föreslagen ny stadga för barnmorskeundervisningen, eller av medicinalstyrelsen

förklarats hava annorledes förvärvat motsvarande mått av

kunskaper och färdigheter.

Sådan barnmorska skulle åtnjuta dels kontant lön av minst 1,800 kronor

för år jämte tre ålderstillägg, vartdera å 100 kronor, efter 3, 6 och 9 års tjänstgöring,

dels ock kostnadsfritt möblerad bostad jämte värme och lyse eller

ock ersättning för dessa naturaförmåner efter ortens pris. Ersättning enligt

taxa för förrättning och rådfrågning skulle ej vidare utgå.

I fråga om reservbarnmorskas tillsättande, åligganden och avlöningsförmåner

skulle i tillämpliga delar gälla samma bestämmelser som föreslagits

beträffande distriktsbarnmorska. Reservbarnmorska skulle vara skyldig att

utöver vikariat för distriktsbarnmorskorna tjänstgöra inom förlossningsvården

efter barnmorskestyrelsens anvisning.

I fråga om de distrikts- och reservbarnmorskor, som redan antagits vid

tiden för den föreslagna lagstiftningens ikraftträdande, borde gälla vissa övergångsbestämmelser.

Sålunda skulle de nya föreskrifterna tillämpas beträffande

dessa barnmorskor, utan hinder av att de icke uppfyllde de föreslagna

behörighetsvillkoren för tjänst såsom distrikts- eller reservbarnmorska, och

skulle jämväl efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande til] sådan tjänst

få antagas barnmorska, som varit behörig därtill enligt äldre bestämmelser.

Distrikts- eller reservbarnmorska, som nyss angivits och som icke uppfyllde

de berörda behörighetsvillkoren, skulle dock vara underkastad vissa inskränkningar

i fråga om avlöning och andra förmåner. Sådan barnmorska skulle

nämligen i kontant lön erhålla minst 1,500 kronor för år jämte två ålderstillägg,

vartdera å 100 kronor, efter 5 t>ch 10 års väl vitsordad tjänstgöring.

Enligt förslaget skulle staten helt övertaga den hittills endast till mindre

del av statsmedel bestridda kontanta minimiårsavlöningen till distrikts- och

reservbarnmorskor.

Befolkningskommissionens betänkande innefattade icke något förslag rörande

distrikts- och reservbarnmorskornas pensionsförhållanden.

I sistnämnda hänseende anförde statens pensionsanstalt i utlåtande den 18

januari 1936 över betänkandet, bland annat, att enär den av kommissionen

föreslagna omregleringen väsentligen hade karaktären av ett fixerande av

hittills efter tjänstgöringsförhållandena växlande inkomster och överflyttande

på statsverket av utgiften för den kontanta avlöningen, skäl ej syntes förefinnas

att av denna anledning företaga någon ändring av nuvarande pensionsunderlag

eller pensionsvillkor i övrigt. Vad nu sagts kunde dock ej tillämpas

på sådana distrikts- och reservbarnmorskor, som erhållit den föreslagna vidgade

utbildningen eller av medicinalstyrelsen förklarats lia annorledes förvärvat

motsvarande mått av kunskaper och färdigheter. För dessa barnmorskor,

vilka enligt kommissionens förslag skulle erhålla högre avlöning än

övriga barnmorskor, syntes böra gälla det förhöjda pensionsunderlag å 1,560

kronor, som av Kungl. Maj:t i proposition till 1936 års riksdag föreslagits

för sjuksköterskor.

Vid anmälan inför Kungl. Majit av i propositionen nr 39 avsedda spörsmål

anförde chefen för socialdepartementet — som fann frågan om nu nämnda

barnmorskors pensionsförhållanden böra bliva föremål för övervägande i särskild

ordning — att han med hänsyn till den ståndpunkt, han intoge till barnmorskeutbildningens

ordnande, icke kunde förorda det av befolkningskom
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kunc/1■ Muj:ts proposition nr 257.

5

missionen angivna sättet för avlöningsfrågans lösning genom två skilda löneplan,

ett högre för de framdeles utbildade och ett lägre för de nu tjänstgörande.

Departementschefen ville i stället föreslå, att principiellt ett och

samma grundbelopp fastställdes för samtliga distriktsbarnmorskor under

hänsynstagande till nu stadgad utbildning. Lämpligen syntes man därvid

kunna utgå från den kontanta grundlön å 1,500 kronor, som av kommissionen

förordats för de nuvarande distriktsbarnmorskorna. Man torde tillika

böra räkna med tre ålderstillägg, varjämte för vinnande av en gradering

av den kontanta lönen efter arbetsbördan borde utgå viss tilläggsersättning

efter antalet förlossningar, dock med högst 300 kronor för år.

Beträffande reservbarnmorskor anförde föredragande departementschefen,

att något egentligt behov av sådana barnmorskor, vilkas antal kunde

anslås till ett 60-tal, knappast torde föreligga under de närmaste åren med

hänsyn till det stora antalet övertaliga distriktsbarnmorskor. Nya reservbarnmorskor

syntes därför endast i undantagsfall böra anställas och då endast

för en kortare tid åt gången. Bestämmelser i sådant syfte hade också av

Kungl. Maj:t meddelats. I fråga örn redan anställda reservbarnmorskor talade

billighetsskäl för att de icke uppsades från sina befattningar. Då den

nu stadgade minimilönen 500 kronor, varav 100 kronor utginge av statsmedel,

syntes väl låg, ville departementschefen ej motsätta sig en förhöjning

av densamma till 1,000 kronor, med rätt för vederbörande befattningshavare

att vid tjänstgöring komma i åtnjutande av vikariatsersättning efter 600 kronor

för år. Vad anginge de reservbarnmorskor, som komme att anställas,

sedan distriktsbarnmorskornas antal reducerats i planmässig utsträckning,

hade departementschefen ingenting att erinra emot kommissionens förslag,

att till dem finge utgå enahanda kontant avlöning som till distriktsbarnmorska.

I enlighet med föredragande departementschefens sålunda angivna ståndpunkt

liava förslag framlagts i förenämnda propositionerna nr 39 och 40.

Frågan örn barnmorskornas pensionsförhållanden bar därefter i enlighet

med vad som förutsatts vid framläggande av nämnda propositioner varit

föremål för ytterligare utredning inom finansdepartementet.

Sedan statens pensionsanstalt anbefallts att avgiva förslag rörande de bestämmelser

i pensionshänseende, som kunde böra meddelas vid bifall till

propositionerna nr 39 och 40, bar pensionsanstalten i utlåtande den 9 februari

1937 avgivit dylikt förslag.

Pensionsanstalten bar därvid beträffande distriktsbarnmorskornas pensionsförhållanden

till en början erinrat, att pensionsanstalten i det tidigare

avgivna utlåtandet över befolkningskommissionens betänkande intagit den

ståndpunkten, att skäl ej syntes förefinnas att företaga någon ändring av nuvarande

pensionsunderlag eller pensionsvillkor i övrigt för distriktsbarnmorska,

om — såsom enligt kommissionens förslag skulle gälla beträffande barnmorskor

utan den till införande ifrågasatta högre kompetensen — en omregiering

av löneförmånerna väsentligen bade karaktären av ett fixerande av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Mai:ts proposition nr 2-57-

hittills efter tjänstgöringsförhållandena växlande inkomster och ett överflyttande

på statsverket av utgiften för den kontanta avlöningen.

I anslutning härtill har pensionsanstalten framhållit, att enligt de numera

framlagda propositionerna, vilka icke innefattade förslag till sådan omläggning

av utbildningen som av kommissionen ifrågasatts, enhetliga lönevillkor

skulle komma att gälla för samtliga distriktsbarnmorskor och att dessa avveke

relativt obetydligt från dem, som av befolkningskommissionen föreslagits

för distriktsbarnmorskor med nuvarande utbildning. Med tillämpning

av de allmänna bestämmelserna i reglementet för statens pensionsanstalt

skulle de löneförmåner, som skulle komma samtliga distriktsbarnmorskor

till del, kunna föranleda fastställande av en tjänstepension å 1,350 kronor,

varå dyrtidstillägg ej borde erhållas, då sådant ej skulle utgå å löneförmånerna.

Enär enligt de för distriktsbarnmorska gällande särskilda bestämmelserna

pensionsförmånerna för närvarande utgjordes av pension 1,000 kronor,

pensionsförhöjning 176 kronor och dyrtidstillägg 192 kronor eller sammanlagt

1,368 kronor, funne anstalten det ej påkallat att vidtaga någon ändring

i distriktsbarnmorskas pensionsvillkor.

Beträffande pensionsförhållandena för reservbarnmorskor anför pensionsanstalten

i nyssnämnda utlåtande följande:

I fråga om reservbarnmorskor, som framdeles komme att anställas efter

den nya organisationens genomförande, skulle i tillämpliga delar gälla samma

lönebestämmelser som för distriktsbarnmorska. Sådana reservbarnmorskor

borde därför obligatoriskt hava pensionsrätt i statens pensionsanstalt

liksom distriktsbarnmorskorna och på samma villkor som dessa; i propositionen

nr 39 framhölles dock, att något egentligt behov av att anställa reservbarnmorskor

knappast torde föreligga under de närmaste åren. I pensionsreglementets

§ 60 mom. 1 e) torde reservbarnmorska böra särskilt nämnas,

men borde i en övergångsbestämmelse stadgas, att reservbarnmorska, som

antagits före ikraftträdandet av den föreslagna nya lagen om anställande av

distriktsbarnmorskor m. m., ej skulle hava delaktighet i pensionsanstalten,

såvida icke hennes befattning dessförinnan reglerats och anmälts till pensionsrätt

i anstalten. Att i pensioneringen upptaga sådana reservbarnmorskor,

som redan funnes anställda och övergångsvis skulle bibehållas men

som hittills icke ansetts böra anmälas till pensionsrätt, torde ej böra ifrågakomma.

Pensionsanstalten har slutligen framhållit, att enär någon ändring i pensionsbestämmelserna

för distriktsbarnmorska icke ansetts böra föreslås, anledning

ej heller syntes föreligga att vidtaga några förändringar med avseende

å pensionsvillkoren för sådana barnmorskebefattningar, som efter särskild,

av medicinalstyrelsen godkänd tjänstereglering kunde förenas med

pensionsrätt i anstalten.

Statskontoret har i utlåtande den 5 mars 1937 anslutit sig till vad statens

pensionsanstalt i nu återgivna yttrande anfört beträffande pensionering av

distrikts- och reservbarnmorskor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-j7. 7

Befolkningskommissionens förslag, i vad det avsåg reglering av pensionsförhållandena

för enligt lagen den 13 juni 1908 (nr 57) anställda kommunbarnmorskor

innebar i huvudsak följande:

Därest en eller flera barnmorskor, som äro fast anställda av kommun eller

kommuner enligt 1908 års lag angående kommuns skyldighet i fråga örn

anställande av barnmorska, vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande finnas

inom område, vilket enligt av medicinalstyrelsen fastställd distriktsindelning

skall utgöra ett barnmorskedistrikt, skall detta icke utgöra hinder för

anställande av distriktsbarnmorska för området under förutsättning, att från

distriktsbarnmorskans verksamhet undantages biträde vid förlossningar

inom den eller de kommuner, där enligt nyssnämnda lag anställd barnmorska

alltjämt tjänstgör. Sådan kommunbarnmorska bör åtnjuta dels löneförmåner

av vederbörande kommun eller kommuner enligt 3 § förenämnda

lag, dels ock, under villkor att hon inom sitt område utan särskild ersättning

lämnar förvård åt havande kvinnor, biträder vid förlossning i hemmet

ävensom lämnar eftervård åt havande kvinnor, som förlösts i hemmet, av

statsmedel 400 kronor om året jämte ersättning enligt av medicinalstyrelsen

fastställd taxa för sålunda lämnad hjälp. Slutligen bör föreskrivas, att kommunbarnmorska,

varom fråga är, skall, örn hon frivilligt avgår från sin

befattning efter uppnådda 55 levnadsår, vara berättigad att från statens pensionsanstalt

av statsmedel erhålla pension jämte tilläggsförmåner därå efter

samma grunder, som gälla beträffande distriktsbarnmorska, därvid statens

pensionsanstalt skall fastställa, vilken tid hon skäligen må tillgodoräkna såsom

tjänsteår. Från sålunda beräknat pensionsbelopp bör avdrag göras för

de pensionsförmåner, varav barnmorskan vid avgången må komma i åtnjutande

på grund av att hon varit delägare i barnmorskornas pensionsanstalt.

Vad nu föreslagits skall dock icke gälla beträffande sådan barnmorska,

vars befattning redan är förenad med pensionsrätt jämlikt reglementet för

statens pensionsanstalt eller sorn på grund av att hon varit delägare i barnmorskornas

pensionsanstalt är berättigad till pensionsförmåner med högre

belopp än som nu sagts.

I motiveringen till sitt nu återgivna förslag i fråga örn pensionering av

kommunbarnmorskor anför befolkningskommissionen bland annat följande:

I lagen den 13 juni 1908 finnes icke föreskriven viss åldersgräns, vid vilken

kommunbarnmorska skall frånträda sin tjänst. Det synes emellertid

vara vederbörande kommun obetaget att besluta örn viss övre åldersgräns i

detta avseende.

Det är antagligt, att därest pension beredes dessa kommunbarnmorskor

genom statens försorg, en del kommuner komma alf begagna sig av denna

möjlighet, då i motsatt fall kommunen förr eller senare måste se sig nödsakad

att av egna medel bevilja vederbörande viss pension.

I regel hava kommunbarnmorskorna — nied undantag för det fåtal av

dem, vilka äga delaktighet i statens pensionsanstalt och för vilka gäller en

pensionsålder av 55 år — kvarstått i tjänst intill 70 år. Detta förhållande

förklarar, att det alltjämt finnes kvar ett icke obetydligt antal dylika barnmorskor.

En av kommissionen verkställd undersökning har givit vid handen,

alt deras antal vid 1935 års början utgjorde cirka 80 i hela landet. Av

dessa voro 56 över 55 år och av dem åter 43 i en ålder av 60—70 år eller

därutöver.

Förefintligheten av dessa av kommun fast anställda barnmorskor bar i

många fall verkat hämmande på en ändamålsenlig omrcglering av barnmor
-

Kommunbarnmorskor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

skedistrikten inom respektive län. Detta kommer givetvis att fortfarande bliva

förhållandet efter ett godtagande av det omorganisationsförslag av distriktsbarnmorskeväsendet,

som kommissionen framlägger. Fastställande även för

sådana kommunbarnmorskor, vilka icke äro delägare i statens pensionsanstalt,

av en åldersgräns, utöver vilken kvarstående i tjänst icke må äga rum,

är emellertid önskvärd ur synpunkten av en hastigare avveckling av dessa

tjänster. I detta sammanhang må också framhållas, att kommunbarnmorskorna

till följd av sin kortare utbildning samt med hänsyn till sin vanligen

högre ålder icke äro ägnade att i samma utsträckning som distriktsbarnmorskorna

användas i samarbete med den slutna barnbördsvården eller

den förebyggande mödra- och barnavården.

Kommissionen uttalar i anslutning härtill, att kommissionen på nyss anförda

skäl tagit under övervägande, huruvida icke kommunbarnmorskorna borde

pensioneras genom statens medverkan, varvid åldersgränsen borde sättas

lika med vad som gäller för distriktsbarnmorskor eller vid 55 år. En

tvångsvis genomförd dylik pensionering syntes emellertid kommissionen icke

kunna komma i fråga, då befattningshavarna vore anställda av kommunen.

Det torde dock vara vederbörande kommun obetaget att bestämma tidpunkten

för ifrågavarande befattningshavares avgång ur tjänsten. Det syntes

kommissionen därför antagligt, att för den händelse pensionsbeloppet fastställdes

till det för distriktsbarnmorskorna nu gällande eller 1,000 kronor,

flertalet kommunbarnmorskor komme att finna det vara förenligt med sina

intressen att frivilligt avgå från sina befattningar. Vid en så tillmätt pension

borde, enligt kommissionens förmenande, statens bidrag belöpa sig till skillnaden

mellan det avsedda pensionsbeloppet och den pension, varav vederbörande

vid avgången ur tjänsten kunde komma i åtnjutande till följd av sin

delaktighet i barnmorskornas pensionsanstalt. Sistnämnda pensionsbelopp

torde uppgå till ungefär 400 kronor, därest befattningshavaren avginge vid

60 års ålder.

I sitt förenämnda utlåtande den 18 januari 1936 anförde statens pensionsanstalt

i anledning av befolkningskommissionens betänkande i nu förevarande

del:

Enligt befolkningskommissionens förslag skulle nu ifrågavarande barnmorskor

med delaktighet i barnmorskornas pensionsanstalt, av vilka omkring

70 procent redan äro över 55 år gamla och av dessa det stora flertalet i en

ålder av 60—70 år eller däröver, i regel erhålla pensionsförmåner till belopp

av 1,176 kronor jämte dyrtidstillägg. Det föreslagna sättet för pensions beräkning

synes dock onödigt invecklat. Den på sådant sätt beräknade avskedspremien

skulle dessutom bliva synnerligen växlande, detta enär densamma

göres beroende av gjorda insättningar i barnmorskornas pensionsanstalt.

Man får förutsätta, att dessa senare efter förslagets genomförande

skulle komma att inskränkas till minsta möjliga. Det torde också kunna

ifrågasättas, om ej det avsedda syftet skulle i större utsträckning vinnas,

därest pensionsökningen sattes till ett fixt belopp. Om det antages, att grundpensionen

enligt barnmorskornas pensionsanstalts reglemente i regel uppgår

till omkring 300 kronor och denna grundpension genomgående finge höjas

med t. ex. 500 kronor av statsmedel, vartill sedermera finge komma pensionstillägg,

pensionsförhöjning 1 och dyrtidstillägg, skulle pensionsförmånerna

komma att i regel uppgå till sammanlagt omkring 1,150 kronor jämte dyr
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 257.

9

tidstillägg, alltså ungefär motsvarande vad kommissionen tänkt sig. För

barnmorska, som icke räknar minst 25 tjänstår, bör dock den särskilda tillläggspensionen

minskas i förhållande till antalet felande tjänstår. På vad sätt

den förmånligare pensioneringen än må anordnas, synes dock lämpligt, att

en viss tidsfrist för dess tillämpning utsättes, t. ex. sålunda, att de barnmorskor,

som redan överskridit t. ex. 56 års ålder, skola avgå ur tjänst senast

inom ett år efter de nya bestämmelsernas trädande i kraft och att de

övriga skola avgå senast vid 57 års ålder.

Statskontoret har i utlåtande den 15 februari 1936 över befolkningskommissionens

betänkande uttalat, att tillräckliga skäl icke blivit anförda för att

särskilda pensionsförmåner skulle tillerkännas de barnmorskor, som blivit anställda

av vederbörande kommun före ikraftträdandet av 1919 års lag om

anställande av distriktsbarnmorskor m. m., i syfte att de frivilligt skulle avgå

från sina befattningar.

Vid anmälan inför Kungl. Majit av de i förberörda proposition nr 39 avsedda

frågor anförde chefen för socialdepartementet, att förefintligheten av

de s. k. kommunbarnmorskorna, såsom från flera håll framhållits, utgjorde

ett hinder för ett rationellt genomförande av den föreslagna omorganisationen

av barnmorskeväsendet. Denna form för anställning av barnmorskor

syntes även böra avvecklas så snart som möjligt. En utväg vore måhända

att hålla kommunbarnmorskorna helt utanför den nya distriktsindelningen.

Detta torde dock möta svårigheter, därest principen örn fri förlossningsvård

allmänt skulle kunna upprätthållas. I stället syntes den väg, kommissionen

anvisat, böra beträdas. Dock torde sådan kommunbarnmorska, som

vid tidpunkten för omorganisationens ikraftträdande uppnått 55 år, icke

med bidrag av statsmedel böra beredas pension, såvida hon ej samtidigt avginge

från sin befattning. Endast de kommunbarnmorskor, som ej fyllt 55

år, skulle sålunda inordnas i den nya organisationen, varemot de övriga skulle

bli hänvisade att, därest de ej föredroge att omedelbart avgå med pension,

arbeta under konkurrens med distriktsbarnmorskorna, i vilkas åligganden

skulle ingå att lämna fri förlossningsvård. Vid en dylik anordning syntes

kunna förväntas, att kommunerna i stor utsträckning komme att begagna

sig av den möjlighet de syntes äga att entlediga de kommunbarnmorskor, som

vid den nya organisationens ikraftträdande kunde beredas pension genom

statens försorg. Beträffande de fåtaliga kvarstående kommunbarnmorskorna

torde bestämda villkor böra uppställas för ökat bidrag av statsmedel

till avlöningen. Sålunda borde krävas, att de skulle äga skyldighet avgå

med pension vid fyllda 55 års ålder. Sättet för ordnandet av kommunbarnmorskornas

pensionering syntes böra upptagas till prövning efter föredragning

av chefen för finansdepartementet.

I sitt utlåtande den 9 februari 1937 bär statens pensionsanstalt erinrat, att

i enlighet med föredragande departementschefens nyss angivna ståndpunkt

propositionerna nr 39 och 40 innefattade viss jämkning av befolkningskommissionens

förslag i fråga örn kommunbarnmorskorna. Bland annat hade

möjligheterna för dessa barnmorskor att fortsätta med sin verksamhet be
Ilihang

litt riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 257.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

i

Departemenls
thelen.

skurits genom att för kommunbarnmorska, som fyllt 55 år, vore avsett, att

hennes verksamhetsområde icke skulle undantagas från distriktsbarnmorskans

område. Vid sådant förhållande förelåge enligt pensionsanstaltens

förmenande ej längre samma behov av särskilda åtgärder till befordrande

av tidigare avgång bland kommunbarnmorskorna, och de av statskontoret i

utlåtande den 15 februari 1936 uttalade betänkligheterna mot dylika åtgärder

hade därför onekligen vunnit i styrka. Det kunde således nu förefalla

mindre påkallat att, åtminstone i nyssnämnda syfte, med statsmedel öka

pensionsförmånerna. Pensionsanstalten ville vidare påpeka, att genom en

sådan ökning de sedermera avgående barnmorskorna skulle komma i ett

väsentligt bättre läge än det, vari de tidigare avgångna befunne sig.

För den händelse tanken på tillägg till kommunbarnmorskornas pensioner

ändock skulle anses böra fullföljas, har pensionsanstalten vidhållit sitt i utlåtandet

den 18 januari 1936 avgivna förslag till grunder för tilläggets utmätande.

Beträffande den såsom villkor för tilläggets erhållande uppställda

skyldigheten att avgå inom viss tid har pensionsanstalten därvid anfört, att

det — i enlighet med vad av departementschefen i propositionen nr 39 förordats

— torde få förutsättas, att denna inträder vid 55 års ålder eller, om

denna ålder vid tidpunkten för omorganisationens ikraftträdande redan uppnåtts,

omedelbart och sålunda icke — såsom pensionsanstalten för den senare

kategorien förut ifrågasatt — först efter något års respittid.

Statens pensionsanstalt har vid sitt senaste utlåtande i ärendet fogat förslag

till de författningsbestämmelser, som vore erforderliga för genomförande av

vad av anstalten förordats. Dessa förslag torde få biläggas statsrådsprotokollet

i ärendet (Bil. 1 och 2).

Statskontoret har i därefter avgivet utlåtande av den 5 mars 1937 anfört,

att ämbetsverket vidhölle sin tidigare i ärendet intagna ståndpunkt, såvitt

anginge frågan om beviljande av särskild pension av statsmedel åt kommunbarnmorskorna.

Därest emellertid skäl skulle anses föreligga för sådan förmån,

funne statskontoret intet vara att erinra mot vad statens pensionsanstalt

därutinnan föreslagit.

I likhet med statens pensionsanstalt och statskontoret finner jag ett bifall

till vad i propositionerna nr 39 och 40 till årets riksdag föreslagits i avseende

å barnmorskeväsendets organisation icke böra föranleda någon ändring av

de för distriktsbarnmorskor för närvarande gällande pensionsbestämmelserna.

Beträffande reservbarnmorskor, som framdeles kunna komma att anställas

efter den nya organisationens genomförande och vilka — såsom av det föregående

framgår — enligt omorganisationsförslaget skulle bliva i lönehänseende

i stort sett likställda med distriktsbarnmorskor, biträder jag det av statens

pensionsanstalt framlagda förslaget, vilket innebär, att dessa barnmorskor

skulle liksom distriktsbarnmorskorna obligatoriskt hava pensionsrätt i

statens pensionsanstalt och att för dem skulle även i övrigt gälla enahanda

pensionsvillkor som för distriktsbarnmorskor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Martts proposition nr 257.

11

I fråga om reservbarnmorskor, som blivit fast anställda före ikraftträdandet

den 1 januari 1938 av de föreslagna nya föreskrifterna, bär pensionsanstalten

ifrågasatt, att sådan barnmorska, som icke redan är delaktig i anstalten,

ej skulle kunna vinna delaktighet, såvida icke hennes befattning före

nämnda tidpunkt reglerats och anmälts till pensionsrätt. Mot detta förslag

har jag intet annat att erinra än att respittiden för vidtagande av sistnämnda

åtgärder för pensionsrätts vinnande synes böra något utsträckas, förslagsvis

till utgången av år 1938.

Vad slutligen angår de enligt lagen den 13 juni 1908 anställda kommunbarnmorskorna

anser även jag mig böra tillstyrka, att för åstadkommande av

snar avveckling av dylika barnmorsketjänster tillägg till eljest utgående pension

enligt reglementet för barnmorskornas pensionsanstalt må kunna tilldelas

sådan barnmorska. Även billighetsskäl synas mig tala för beviljande

av en dylik förmån. Beträffande den form, i vilken tilläggspensionen bör

utgå, samt i fråga om storleken av denna finner jag mig kunna biträda statens

pensionsanstalts därutinnan framlagda förslag, dock att föreskrift torde

böra meddelas till förhindrande av att sammanlagda pensionsförmånen för

sådan barnmorska kommer att överstiga hennes tidigare samlade avlöningsförmåner

eller den pension, som skulle hava tillkommit henne, örn hon innehaft

distriktsbarnmorsketjänst.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag här förordat, utfärda bestämmelser

i fråga om pensionsförhållandena för vissa barnmorskor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet!

Ragnar Sundén.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

Bilaga 1.

Förslag

till

kungörelse om ändring i vissa delar av reglementet den 31 december

1919 (nr 878) för statens pensionsanstalt.

Kungl. Majit har, med stöd av riksdagens beslut, funnit gott förordna, dels

att § 60 mom. 1 reglementet den 31 december 1919 för statens pensionsanstalt

skall hava den ändrade lydelse, som av det följande framgår, dels ock

att i övergångsstadgandena till kap. VI av samma reglemente skall införas

ett nytt moment, betecknat 12, av nedan angivna lydelse:

KAP. VI.

§ 60.

1. De rättigheter---dylik vård.

e) distriktssjuksköterska, distriktsbarnmorska och reservbarnmorska, till

vars---godkänd sjuksköterskebyrå.

övergångsstadganden.

12. Reservbarnmorska, som antagits före den 1 januari 1938, skall ej

hava delaktighet i pensionsanstalten, såvida icke hennes befattning före nämnda

dag reglerats och anmälts till pensionsrätt i anstalten.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1938.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 257-

13

Bilaga 2.

Förslag

till

kungörelse angående pensionering av vissa kommunalt anställda

barnmorskor.

Kungl. Majit har, med stöd av riksdagens beslut, funnit gott förordna som

följer:

1 §•

Till barnmorska, som den 1 januari 1938 innebar fast anställning bos kommun

eller kommuner enligt lagen den 13 juni 1908 (nr 57) angående kommuns

skyldighet i fråga om anställande av barnmorska, skall under de förutsättningar

och enligt de närmare bestämmelser, som i denna kungörelse stadgas,

av statsmedel utgå särskild pension till utfyllnad av den enligt reglementet

för barnmorskornas pensionsanstalt erhållna pensionen.

Barnmorska, som är berättigad till pension enligt reglementet för statens

pensionsanstalt, äger icke åtnjuta sådan fyllnadspension, som här avses.

2 §•

Såsom villkor för erhållande av fyllnadspension skall gälla i fråga örn barnmorska,

som den 1 januari 1938 uppnått en levnadsålder av 55 ar, att hon

omedelbart avgår och i fråga om annan barnmorska, antingen att hon avgår

vid uppnåendet av sagda ålder eller ock att hon dessförinnan på grund av

sjukdom eller vanförhet erhållit pension enligt reglementet för barnmorskornas

pensionsanstalt.

3 §■

Fyllnadspensionen utgår med ett belopp av 500 kronor, dock att för barnmorska,

som vid sin avgång icke räknar minst 25 tjänstår såsom kommunalt

anställd barnmorska, beloppet avkortas i förhållande till det antal tjänstår,

som fattas i 25.

4 §■

Fyllnadspensionen skall anses utgöra del av den enligt reglementet för

barnmorskornas pensionsanstalt utgående pensionen.

5 §•

Ansökan örn fyllnadspension göres hos statens pensionsanstalt, som äger

pröva ansökningen och fastställa det antal tjänstår, som skäligen ma tillgodoräknas.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1938.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 257-

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:325 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensions/örhållandena för vissa barnmorskor. s. 1 i texten
  2. BU 1937:60 Bankoutskottets utlåtande Nr 60 s. 1 i texten
  3. 2LU 1937:41 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts förslag till lag om anställande av distriktsbarnmorskor m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. s. 21 i texten