Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om anställande av distriktsbarnmorskor m. m

1937-01-15 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:40, Med förslag till lag om anställande av distriktsbarnmorskor m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 40.

1

Nr 40.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag om anställande av distriktsbarnmorskor m. m.;

given Stockholms slott den 15 januari 1937.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1. Lag om anställande av distriktsbarnmorskor m. m. samt

2. Lag angående ändrad lydelse av 19 § epidemilagen den 19 juni 1919

(nr 443).

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami.

Nr 40.

136 37 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

Förslag

till

Lag

om anställande av distriktsbarnmorskor m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

För tillgodoseende av barnaföderskors behov av förlossningshjälp skall

riket vara indelat i barnmorskedistrikt, vart och ett med minst en fast anställd

distriktsbarnmorska. Distriktsindelningen fastställes av medicinalstyrelsen,

som därjämte efter förslag av barnmorskestyrelsen, varom i 2 §

förmäles, bestämmer antalet distriktsbarnmorskor för varje distrikt.

Utan hinder av vad i denna lag stadgas äger medicinalstyrelsen att för

stad, som ej deltager i landsting, medgiva, att staden må undantagas från

distriktsindelningen, under villkor att staden träffar avtal med tillräckligt

antal barnmorskor att fullgöra distriktsbarnmorska enligt denna lag åliggande

uPPgifter utan annan ersättning av den vårdade än för kostnad, som avses

i 6 §.

2§-

1 mom. Inom varje landstingsområde och i varje stad, som ingår i

distriktsindelningen men ej deltager i landsting, skall, på landstingets eller

stadens bekostnad, finnas en barnmorskestyrelse, vilken skall hava till uppgift

att handlägga ärenden rörande barnmorskeväsendet inom landstingsområdet

eller staden.

Barmorskestyrelse inom landstingsområde skall bestå av förste provinsialläkaren

eller dennes ställföreträdare som ordförande samt två av landstinget

för fyra ar i sänder valda ledamöter jämte enahanda antal för samma

tid utsedda suppleanter.

Beträffande stad, som nyss nämnts, skall styrelsen bestå av vederbörande

förste stadsläkare eller dennes ställföreträdare som ordförande samt två av

stadsfullmäktige för fyra år i sänder valda ledamöter jämte enahanda antal

för samma tid utsedda suppleanter. På framställning av sådan stad äger

Kungl. Maj:t medgiva den ändring av styrelsens sammansättning, som kan

finnas påkallad.

2 mom. Där landsting finner sådant lämpligt, må landstinget besluta,

att barnmorskestyrelsen skall utgöras av landstingets förvaltningsutskott

eller viss avdelning därav. Utgöres barnmorskestyrelsen av förvaltnings
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

utskottet eller avdelning därav, skall förste provinsialläkaren i länet

kallas till sådant utskottets eller avdelningens sammanträde, vid vilket

ärende angående barnbördsvård är avsett att förekomma; och äger förste

provinsialläkaren rätt att vid handläggningen av sådant ärende deltaga i

överläggningarna men ej i besluten samt att få sin mening antecknad till

protokollet.

3 mom. Närmare bestämmelser örn barnmorskestyrelsemas verksamhet

utfärdas av Kungl. Maj:t.

3§.

Distriktsbarnmorska förordnas av barnmorskestyrelsen tills vidare med

sex månaders ömsesidig uppsägningstid.

4§-

Det åligger distriktsbarnmorska att inom det eller de distrikt, som barnmorskestyrelsen

bestämmer, utan annan ersättning av den vårdade än i 6 §

sägs lämna förvård åt havande kvinnor, biträda vid förlossning i hemmet

ävensom lämna eftervård åt kvinnor, som förlösts i hemmet. Därjämte är

distriktsbarnmorska skyldig att utan särskild ersättning efter anvisning av

barnmorskestyrelsen tjänstgöra å förlossningsanstalt, som drives av landsting

eller stad, som ej deltager i landsting.

5 §•

• 1 mom. Distriktsbarnmorska skall åtnjuta dels kontant lön av minst ett
tusenfemhundra

kronor för år jämte tre ålderstillägg, vartdera å etthundra

kronor, efter tre, sex och nio års väl vitsordad tjänstgöring, dels ock kostnadsfritt

möblerad bostad jämte värme och lyse eller ock ersättning för

dessa naturaförmåner efter ortens pris. Bostaden skall omfatta minst ett

rum och] kök jämte nödiga uthus ävensom, där hinder härför icke möter,

särskilt rum för mottagning.

Utöver sålunda stadgad kontant lön äger distriktsbarnmorska, som under

loppet av ett kalenderår biträtt vid mer än tjugufem förlossningar i hemmet

eller å förlossningsanstalt, vilken drives av landsting eller stad, som ej deltager

i landsting, åtnjuta lönetillägg med tio kronor för varje sådan förlossning

utöver tjugufem, dock högst med trehundra kronor för kalenderår.

Distriktsbarnmorska skall tillika kostnadsfritt erhålla alla för förlossningsbiträde

erforderliga förbrukningsartiklar varjämte, där så lämpligen kan ske,

fri telefon skall beredas henne.

Distriktsbarnmorska äger rätt att åtnjuta semester under sammanlagt

trettio dagar årligen på tid, som barnmorskestyrelsen bestämmer.

2 mom. Fråga angående utgörande och beskaffenhet av naturaförmåner

ävensom rörande ersättning för sådan förmån skall i händelse av tvist hänskjutas

till medicinalstyrelsen, som härutinnan äger meddela beslut. Dylikt

beslut må ej överklagas.

3 mom. För kostnader i anledning av färd från bostadsorten till annan

tjänstgöringsort och åter eller mellan två dylika tjänstgöringsorter skall

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

distriktsbarnmorska erhålla ersättning efter vad som föreskrives i gällande

resereglemente beträffande rese- och traktamentsklass III F.

6§-

Då distriktsbarnmorska för förrättning i barnaföderskas hem måst företaga

färd, som överstigit två kilometer, är hon berättigad att av den vårdade

erhålla antingen fri skjuts eller ersättning för resekostnaden enligt taxa,

som fastställes av medicinalstyrelsen.

Tvist rörande resekostnad som nu sagts skall hänskjutas till barnmorskestyrelsen,

som härutinnan äger meddela beslut. Dylikt beslut må ej överklagas.

7 §•

De till distriktsbarnmorska jämlikt 5 § 1 mom. första och andra styckena

utgående avlöningsförmåner bestridas, med åtnjutande av bidrag, varom i

8 § sägs, av vederbörande landsting eller stad, som ej deltager i landsting.

Av landstinget eller staden tillhandahållas jämväl i 5 § 1 mom. tredje stycket

omförmälda förbrukningsartiklar och telefon samt bestrides i 5 § 3 mom.

angiven ersättning.

8 §•.

Till distriktsbarnmorskas årliga avlöning bidrager staten med ettusenfemhundra

kronor jämte belopp, motsvarande dels till henne utgående ålderstillägg,

dels ock det särskilda lönetillägg, varom förmäles i 5 § 1 mom.

andra stycket.

9§-

Inom varje landstingsområde skall finnas en eller flera reservbarnmorskor.

Antalet bestämmes av medicinalstyrelsen efter förslag av barnmorskestyrelsen.

Då medicinalstyrelsen så prövar nödigt, skall vad i första stycket sägs

gälla även beträffande stad, som ingår i distriktsindelningen men ej deltager

i landsting.

Reservbarnmorskorna skola fullgöra distriktsbarnmorskornas åligganden,

då dessa åtnjuta semester eller eljest förfall för dem föreligger, och skola i

övrigt vara skyldiga tjänstgöra inom förlossningsvården efter anvisning av

barnmorskestyrelsen.

10 §.

Yad i 3—8 §§ sägs beträffande distriktsbarnmorska skall i tillämpliga

delar gälla jämväl i fråga örn reservbarnmorska.

11 §•

Under tid, då reservbarnmorska tjänstgör å annan ort än den, där hon

är bosatt, skall hon förses med möblerat rum jämte värme och lyse. När

dylik tjänstgöring avser fullgörande av distriktsbarnmorskas åligganden

under det denna åtnjuter semester eller eljest förfall för henne föreligger,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

skall nämnda rum med värme och lyse tillhandahållas av distriktsbarnmorskan;

i övriga fall åligger det vederbörande landsting eller stad, som ej

deltager i landsting, att låta förse reservbarnmorskan med nämnda förmåner.

Denna lag, varigenom lagen den 28 mars 1919 (nr 138) örn anställande av

distriktsbarnmorskor m. m. upphäves, träder i kraft den 1 januari 1938.

Härvid skola gälla följande

Övergångsbestämmelser.

l:o) Bestämmelserna i 2 § skola äga tillämpning från och med den

1 juli 1937. Vad i 1 mom. av samma paragraf stadgas angående val av

ledamöter och suppleanter i barnmorskestyrelse skall dock icke föranleda

rubbning i beståndet av sådant val, som företagits före sagda dag.

2:o) Beträffande reservbarnmorska, som antagits före den 1 januari 1937,

skall — i stället för vad som stadgas i 10 §, jämförd med 5 § 1 mom.

första och andra styckena samt 7 och 8 §§ — gälla, att sådan barnmorska

skall av vederbörande landsting eller stad, som ej deltager i landsting,

åtnjuta kontant lön av minst ettusen kronor för år ävensom, då

hon tjänstgör såsom distriktsbarnmorska, särskild ersättning härför, beräknad

efter sexhundra kronor för år; och skall till nämnda årliga avlöning

bidrag av statsmedel utgå med ettusen kronor jämte belopp, motsvarande

särskild tjänstgöringsersättning.

3:o) Distriktsbarnmorska, som enligt medicinalstyrelsens medgivande

biträder i statsunderstödd förebyggande barnavårdsverksamhet, skall för sådant

biträde uppbära särskild ersättning, beräknad efter trehundra kronor

för år; dock att sådan ersättning och i 5 § 1 mom. andra stycket omförmält

lönetillägg icke må sammanlagt uppgå till mer än trehundra kronor

för år. Ersättning, som nu nämnts, skall gäldas helt med bidrag av statsmedel.

4:o) Där inom område, som enligt av medicinalstyrelsen jämlikt 1 §

fastställd distriktsindelning skall utgöra ett barnmorskedistrikt, vid tiden

för lagens ikraftträdande finnes en eller flera barnmorskor, som äro

fast anställda av kommun eller kommuner enligt lagen den 13 juni 1908

(nr 57) angående kommuns skyldighet i fråga örn anställande av barnmorska,

skall detta icke utgöra hinder för anställande av distriktsbarnmorska för

området. Har enligt lagen den 13 juni 1908 anställd barnmorska åtagit sig

att inom sitt område utan annan ersättning av den vårdade än för kostnad,

som avses i 6 §, lämna förvård åt havande kvinnor, biträda vid förlossning

i hemmet ävensom lämna eftervård åt kvinnor, som förlösts i hemmet, skall

emellertid från distriktsbarnmorskans verksamhet Undantagas barnmorskehjälp

inom sistnämnda område.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.is proposition nr 40.

5:o) Av kommun eller kommuner anställd barnmorska, som under punkt

4:o) sägs, skall åtnjuta dels benne jämlikt hittills gällande lag från vederbörande

kommun eller kommuner tillkommande löneförmåner, dels ock,

därest hon iklätt sig åtagande, varom i nämnda punkt förmäles, och tillika

förbundit sig att avgå från sin befattning vid uppnådda femtiofem levnadsår,

ett lönetillskott av fyrahundra kronor örn året jämte ersättning enligt av

medicinalstyrelsen fastställd taxa för lämnad vård; skolande nämnda lönetillskott

och ersättning gäldas helt med bidrag av statsmedel.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

7

Förslag

tili

Lag

angående ändrad lydelse ay 19 § epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443).

Härigenom förordnas, att 19 § epidemilagen den 19 juni 1919 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives:

19 §.

Förvaltningen av —--tillsatt epideminämnd.

Sådan epideminämnd — — — antal suppleanter.

Där landsting finner sådant lämpligt, må landstinget besluta, att epideminämnden

skall utgöras av landstingets förvaltningsutskott eller viss avdelning

därav. Utgöres epideminämnden av förvaltningsutskottet eller avdelning

därav, skall förste provinsialläkaren i länet kallas till sådant utskottets eller

avdelningens sammanträde, vid vilket ärende angående epidemivård är avsett

att förekomma; och äger förste provinsialläkaren rätt att vid handläggningen

av sådant ärende deltaga i överläggningarna men ej i besluten samt att få

sin mening antecknad till protokollet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1937.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 40.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 15 januari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson, Westman, Wigforss, Möller,

Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler frågor angående

lag orri anställande av distriktsbarnmorskor m. m. ävensom angående

ändrad lydelse av 19 § epidemilagen den 19 juni 1919 samt anför:

Nyss har jag hemställt, att Kungl. Maj:t ville för riksdagen framlägga proposition

angående förbättrad förlossningsvård samt anordnande av s. k. förebyggande

mödra- och barnavård. Såsom jag därvid framhållit, förutsätter

den föreslagna organisationen, att 1919 års lag örn distriktsbarnmorskor m. m.

i väsentliga delar ändras. Jag anser mig under dessa förhållanden böra framlägga

förslag till en helt ny lag i ämnet. Då emellertid detta förslag i en punkt,

avseende den lokala administrationens tillgodoseende, ansluter sig till en

anordning, som ifrågasatts böra äga fakultativ tillämpning även i fråga örn

epidemivården, har jag ansett mig böra avhandla dessa spörsmål i ett sammanhang

och därvid, med hänsyn till att sistberörda fråga varit underkastad

särskild remissbehandling, funnit mig böra först uppmärksamma denna.

Överflyttning av epideminämnd eller barnmorskestyrelse åliggande

uppgifter å landstings förvaltningsutskott.

Gällande bestämmelser.

Enligt 39 § lagen den 20 juni 1924 (nr 349) örn landsting skall landstinget

å lagtima möte för tiden intill slutet av nästa lagtima möte utse ett förvaltningsutskott.

Förvaltningsutskottet tillkommer, bland annat, att handhava landstingets

penningväsende, att hava överinseende över de för särskilda verkställighetsbestyr

utsedda styrelsers eller personers ekonomiska förvaltning och därjämte

utöva den befattning med förvaltningen av landstingets anstalter och

inrättningar, som enligt lag eller författning ankommer å förvaltningsutskottet,

att avgiva förslag till inkomst- och utgiftsstat för landstinget samt

att, i den mån annorlunda icke genom lag eller författning eller landstingets

beslut föreskrives, verkställa beredning av övriga på landstingets handläggning

ankommande ärenden.

Enligt 40 § första stycket antager landstinget reglemente för förvaltningsutskottet.

I reglementet bestämmer landstinget det antal ledamöter jämte

suppleanter för dem, varav utskottet skall vara sammansatt; dock må antalet

ledamöter icke vara under fem eller över femton och antalet suppleanter icke

utgöra mindre än hälften av ledamöternas antal.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majus proposition nr 40.

Val av ledamöter och suppleanter i förvaltningsutskottet kan enligt 32 §

ske enligt den proportionella valmetoden, om yrkande härom framställes av

på visst sätt bestämt antal landstingsmän.

I reglementet för förvaltningsutskottet äger landstinget vidare enligt 40 §

andra stycket bestämma, huruvida och i vilken omfattning de utskottet tillkommande

bestyren skola fördelas å två eller flera särskilda avdelningar av

utskottet. Där utskottet skall vara uppdelat på avdelningar, äger landstinget

i reglementet föreskriva, att dessa avdelningar skola av landstinget utses

genom särskilda val.

Enligt 1 § första stycket av lagen den 22 juni 1928 (nr 302) om vissa av

landsting eller kommun drivna sjukhus åligger det landsting och stad, som

ej deltager i landsting, att för dem, som hava sin vistelseort eller hemort inom

landstingsområdet eller staden, ombesörja anstaltsvård för sjukdom, skada

och kroppsfel, i den mån icke annan drager försorg örn sådan vård. I enahanda

ordning bör anstaltsvård vid barnsbörd ombesörjas. I tredje stycket

av 1 § göres från huvudregeln det undantag, att vad i lagen stadgas icke skall

gälla anstaltsvård, varom föreskrifter finnas meddelade i epidemilagen, samt

ej heller anstaltsvård för sinnessjuka, sinnesslöa, fallandesjuka, kroniskt

kroppssjuka eller konvalescenter.

I 3 § finnas bestämmelser örn förvaltningsutskottets åligganden, i egenskap

av en landstingets sjukhusberedning, utöver den i lagen örn landsting

stadgade skyldigheten att för behandling i landstinget förbereda och i övrigt

taga befattning med frågor rörande sjukhusväsendet. Yad som i paragrafen

stadgats örn förvaltningsutskottet skall, örn detta är uppdelat på avdelningar,

tillämpas å vederbörande avdelning av utskottet, i den mån ej enligt utskottets

reglemente behandling av utskottet samfällt skall äga rum.

Sjukhus skall enligt 8 § förvaltas av en direktion, vilken utses av den —

landsting eller kommun —- som driver sjukhuset. Landsting äger besluta, att

gemensam direktion skall finnas för flera sjukhus, för vilkas driftkostnad

landstinget i sista hand helt ansvarar.

Beträffande epidemisjukvården gälla särskilda regler, upptagna i epidemilagen

den 19 juni 1919 (nr 443). För ordnande av allmänna sjukvården vid

smittsamma sjukdomar skall enligt 16 § varje landstingsområde utgöra ett

epidemidistrikt. Stad, som icke deltager i landsting, utgör eget epidemidistrikt.

Slutligen äger Konungen för särskilt fall medgiva, att stad, som

deltager i landsting, må utgöra eget epidemidistrikt. Handhavandet av

epidemidistriktets angelägenheter tillkommer (17 §) i stad, som utgör eget

epidemidistrikt, stadsfullmäktige samt å annan ort landstinget. Yarje epidemidistrikt

skall äga tillgång till epidemisjukhus (18 §). Förvaltningen av epidemisjukhus

tillkommer enligt 19 § i stad, som utgör eget epidemidistrikt,

hälsovårdsnämnden, och å annan ort en för epidemidistriktet tillsatt epideminämnd.

Sådan epideminämnd skall bestå av förste provinsialläkaren i länet

som självskriven ledamot samt tre inom epidemidistriktet bosatta personer,

vilka väljas av landstinget för en tid av fyra kalenderår. För de valda leda
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

möterna skall landstinget för samma tid utse lika antal suppleanter. Närmare

bestämmelser angående epideminämndens åligganden lämnas i 20—22 §§.

1 § tugen den 28 mars 1919 (nr 138) om anställande av distriktsbarnmorskor

m. m. stadgar, att riket för tillgodoseende av barnaföderskors behov av förlossningshjälp

skall vara indelat i barnmorskedistrikt, vart och ett med en

fast anställd distriktsbarnmorska. Distriktsindelningen skall fastställas av

medicinalstyrelsen. Denna styrelse äger medgiva, att stad och närbelägen

mindre landskommun på vissa villkor får undantagas från distriktsindelningen.

Inom varje landstingsområde och i varje stad, som ingår i distriktsindelningen

men ej deltager i landsting, skall enligt 2 §, på landstingets eller

stadens bekostnad, finnas en barnmorskestyrelse. Denna skall hava till uppgift

att handlägga ärenden rörande barnmorskeväsendet inom landstingsområdet

eller staden. Barnmorskestyrelse inom landstingsområde skall bestå

av förste provinsialläkaren eller dennes ställföreträdare som självskriven

oi dförande samt två av landstinget för fem år i sänder utsedda ledamöter

jämte enahanda antal för samma tid utsedda suppleanter. Närmare bestämmelser

i fråga örn barnmorskestyrelsernas verksamhet skola enligt 2 § sista

stycket i lagen utfärdas av Kungl. Majit. I detta avseende har utfärdats Kungl.

Maj:ts reglemente för barnmorskestyrelserna i riket den 21 november 1919

(nr 799).

1934 års riksdag.

Vid 1934 års riksdag hemställde herr Källman i motioner (I: 5 och 6), att

riksdagen måtte besluta

dels att till 22 § epidemilagen foga följande bestämmelser:

»Landsting äger besluta, att förvaltningen av dess epidemisjukhus och de

i denna lag för epideminämnd stadgade uppgifter må överlåtas på landstingets

förvaltningsutskott, eller, örn sjukvårdsavdelning finnes, på denna.

Har landsting beslutat, såsom i föregående stycke sägs, är förste provinsialläkaren

i länet självskriven ledamot i förvaltningsutskott eller sjukvårdsavdelning

vid behandling av frågor enligt denna lag.»

dels ock att till 2 § lagen örn anställande av distriktsbarnmorskor m. m.

foga bestämmelser av följande lydelse:

»Landsting äger besluta, att dess förvaltningsutskott eller, örn sjukvårdsavdelning

finnes, denna skall hava skyldighet att fullgöra alla de åligganden,

som enligt denna lag eljest tillkommer barnmorskestyrelse.

Har landsting beslutat, såsom i föregående stycke sägs, är förste provinsialläkaren

i länet självskriven ledamot i förvaltningsutskott eller sjukvårdsavdelning

vid behandling av frågor enligt denna lag.»

I sitt utlåtande nr 2 över nämnda båda och en annan likaledes av herr

Källman väckt motion anförde andra lagutskottet, att enligt utskottets mening

anledning syntes finnas att verkställa en utredning, huruvida landstingen

alltjämt borde vara förhindrade att från epideminämnd och måhända även

från barnmorskestyrelse kunna överflytta de uppgifter, som enligt gällande

lag ålåge dessa, å landstingens förvaltningsutskott eller, om särskild sjuk
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj-.ts proposition nr 40.

vårdsavdelning funnes, å denna. Att förvaltningsutskottet eller dess sjukvårdsavdelning

i händelse av en sådan utvidgning av verksamhetsområdet

genom särskilda bestämmelser borde beredas tillfälle att i annan form än

hans insättande såsom självskriven ledamot kunna tillgodogöra sig förste

provinsialläkarens sakkunskap torde böra beaktas vid utredningen.

I enlighet med av utskottet därom gjord hemställan anhöll riksdagen i

skrivelse den 14 februari 1934, nr 26, örn utredning, huruvida och på vad sätt

ändringar i gällande lagar och författningar borde vidtagas i syfte att bereda

landsting möjlighet att från epideminämnd och måhända även från barnmorskestyrelse

överflytta dem åliggande uppgifter å landstings förvaltningsutskott,

samt örn framläggande för riksdagen av det förslag, vartill utredningen

kunde giva anledning.

Yttranden.

över riksdagens skrivelse hava efter remiss yttranden avgivits av medicinalstyrelsen,

länsstyrelserna i samtliga län, landstingens förvaltningsutskott

och styrelsen för svenska landstingsförbundet samt, i vad skrivelsen berör

epideminämnderna, av dessa och, i vad skrivelsen avser barnmorskestyrelserna,

av dessa. I sistnämnda fråga har yttrande jämväl inkommit från styrelsen

för svenska barnmorskeförbundet.

Jag vill till en början redogöra för det huvudsakliga innehållet i yttrandena,

såvitt i dem behandlats frågan örn beredande av möjlighet åt landsting att

från epideminämnd överflytta dess uppgifter å landstingets förvaltningsutskott.

Den ifrågasatta reformen har tillstyrkts av länsstyrelserna i Stockholms,

Södermanlands, Östergötlands, Gotlands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs,

Värmlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, landstingens förvaltningsutskott

i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Gotlands,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands, Kopparbergs,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt i Kalmar läns norra del,

epideminämnderna i Stockholms, Södermanlands, Malmöhus, Göteborgs och

Bohus, Skaraborgs, Värmlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län samt styrelsen för svenska landstingsförbundet.

Avstyrkande yttranden hava avgivits av medicinalstyrelsen, länsstyrelserna

i Uppsala, Kronobergs, Kalmar, Malmöhus, örebro, Västmanlands och

Gävleborgs län, landstingens förvaltningsutskott i Kronobergs, Blekinge,

örebro, Västmanlands och Gävleborgs län samt epideminämnderna i Uppsala,

Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Kristianstads, örebro, Västmanlands,

Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands län.

I övriga yttranden har intet bestämt uttalande gjorts vare sig för eller mot

lämpligheten av den ifrågasatta åtgärden.

Rörande lämpligheten av en reform må ur de tillstyrkande

yttrandena följande uttalanden här återgivas.

Epideminämnden i Södermanlands län, i vars yttrande landstingets för
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj-.ts proposition nr 40.

vältningsutskott och länsstyrelsen i länet instämt, har framhållit i huvudsak

följande.

Under det sista decenniet hade epidemisjukvården koncentrerats till ett

fåtal större sjukhus, ofta förlagda i närheten av ett lasarett. Denna förläggning

hade valts dels för att epidemisjukhuset skulle draga nytta av lasarettets

ekonomiavdelningar, dels ock för att lasarettet skulle kunna utnyttja de utrymmen

å epidemisjukhuset, som bleve lediga vid ringa frekvens av epidemiska

sjukdomar. Dylika intima förbindelser mellan lasaretten och epidemisjukhusen

gjorde, att de senare i flera avseenden närmast kunde betraktas

som delar av de förra. Det naturliga vore därför, att de förvaltades av samma

myndighet. Nu förvaltades emellertid epidemisjukhus av epideminämnd, och

landstings förvaltningsutskott hade endast med lasarett att göra. För att så

långt möjligt eliminera olägenheterna härav hade landstinget i Södermanlands

län till ledamöter i epideminämnden utsett personer, som samtidigt

vore ledamöter i förvaltningsutskottets sjukvårdsavdelning. För att ytterligare

stärka enhetligheten hade nämnden och avdelningen samma ordförande

samt samma föredragande och verkställande. Mera rationellt vore emellertid,

att avdelningen helt övertoge nämndens uppgifter. Därmed vunnes även, att

vid hastigt uppblossande svårare epidemier för andra sjukvårdsänclamål än

epidemivård begagnade lokaler smidigt skulle kunna utrymmas för mottagande

av epidemiskt sjuka samt att vid dylika tillfällen en rask mobilisering

av erforderlig sjukvårdskunnig personal, i första hand från lasaretten, skulle

i hög grad underlättas. Även vid tillfälliga ledigheter och sjukdomsfall bland

personalen vid epidemisjukhusen vore det en fördel, örn ett intimt samarbete

med andra sjukvårdsgrenar vore rådande. Det funnes ingen anledning befara,

att förvaltningsutskottets sjukvårdsavdelning skulle med mindre nit och allvar

än epideminämnden tillgodose epidemisjukvårdens intressen.

Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott har anfört bland annat följande.

En stor del av de ärenden, som förekomme inom epideminämnden, vore av

ekonomisk art och plägade av nämnden underställas förvaltningsutskottets

prövning. Nu rådande organisation medförde därför understundom icke blott

för landstinget onödiga sammanträdeskostnader utan även för nämndens ledamöter

betungande inställelser och resor till sammanträdena, vilka vid ett

genomförande av den ifrågasatta reformen icke längre skulle vara erforderliga.

Med hänsyn till det ansvar, som i övrigt åvilade förvaltningsutskottet

beträffande driften av landstingets sjukhus och inrättningar, syntes det oformligt

och opraktiskt, att ansvaret för och driften av de inom Skaraborgs län

anordnade, vid länslasaretten förlagda och till stor del gemensamt med

respektive lasarett drivna epidemisjukhusen skulle i stor utsträckning åvila

en fristående nämnd.

Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott, i vars yttrande länsstyrelsen

i länet instämt, har uppgivit, att under de senaste åren i Kopparbergs

län gång efter annan uppkommit frågor rörande användningen av nedlagda

epidemisjukhus. Utan tvivel skulle handläggningen av dessa ärenden kunnat

ske smidigare och snabbare, därest sjukhusberedningen fungerat jämväl som

epideminämnd. Även uppgörande av epidemisjukhusens driftsstater läge nära

det slags ärenden, som sjukhusberedningen i allmänhet sysslade med.

Jämtlands läns landstings förvaltningsutskott har i sitt yttrande, till vilket

länsstyrelsen i länet anslutit sig, framhållit, att ledamöterna i förvaltnings
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

utskott och epideminämnd många gånger vore samma personer, vilka med

nu rådande ordning åtskilliga gånger måste använda flera dagar för sammanträden,

vilket kunde undvikas, örn endast förvaltningsutskott hade att handlägga

hithörande ärenden. Inom Jämtlands län hade varje epidemisjukhus

gemensam mathållning med intill sjukhuset liggande annan anstalt, och styrelsen

för denna utgjorde i de flesta fall även styrelse för epidemisjukhuset.

I frågor rörande epidemisjukvården hade styrelsen således att vända sig till

epideminämnden och i övriga fall till förvaltningsutskottet. Denna dualism

skulle med den ifrågasatta omorganisationen försvinna, vilket givetvis vore

fördelaktigt.

Epideminämnden i Västerbottens län har uttalat huvudsakligen följande.

Inom nämnda län vore epidemivården i väsentliga avseenden sammanknuten

med den allmänna sjukvården. Sålunda vore de två större epidemisjukhusen i

länets två städer, vilka sjukhus vore avsedda att i huvudsak tillgodose epidemivårdsbehovet

inom länets kustland, uppförda i anslutning till lasaretten och

med för dessa gemensam ekonomisk förvaltning. Inom lappmarken hade epidemiavdelningar

inbyggts i de allmänna sjukstugor, som där i de flesta kommuner

tillkommit under de senaste 10 å 15 åren, och där den ekonomiska förvaltningen

vore och av praktiska skäl måste vara gemensam för de båda avdelningarna.

Genomgående hade landstinget också valt samma direktioner för förvaltningen

av de allmänna och de för epidemivård avsedda sjukvårdsanstalterna i de

olika orterna. Det vore utan vidare klart, att det under sådana förhållanden

vore förbundet med påtagliga olägenheter att epidemivården skulle sortera

under en myndighet och den allmänna sjukvården under en annan. Då det

icke heller funnes anledning befara, att epidemivården som sådan skulle bliva

sämre tillgodosedd, örn den förlädes under förvaltningsutskottet än örn den

handhades av en epideminämnd, ville epideminämnden för sin del tillstyrka

förslaget om epidemivårdens överförande till förvaltningsutskottens verkställighet

och förvaltning.

Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott, i vars yttrande länsstyrelsen

i länet förklarat sig instämma, har efter samråd med ordföranden i länets

epideminämnd framhållit följande.

1924 års landstingslagstiftning hade givit landstingens förvaltningsutskott

sådan möjlighet och ställning, att de, synnerligast i förvaltningsutskott med

helt anställda tjänstemän, kunde påtaga sig nya uppgifter, som tidigare omhänderhafts

av andra speciella organ. Yad epideminämndens i Norrbotten

verksamhet beträffade, vore byggnadsprogrammet för epidemisjukvården numera

i stort sett realiserat, och epideminämndens huvudsakliga uppgift rationalisering

av sjukvården samt övervakande av driften å de befintliga epidemisjukhusen.

Samma förhållanden torde vara rådande även i andra län. Epidemisjukhusen

inom Norrbottens län hade så gott som utan undantag förlagts antingen

till andra landstinget tillhöriga sjukvårdsinrättningar eller intill med landstingsbidrag

drivna kommunala sjukstugor, och hade de därvid gemensam ekonomiavdelning

med intilliggande sjukvårdsinrättning. Under sådana förhållanden

läge det särskilt nära tilli hands, att även epidemisjukhusen lydde under

samma centrala landstingsorgan, som omhänderhade övriga sjukvårdsanstalter,

i detta fall förvaltningsutskottet eller dess sjukvårdsavdelning. Även måste

framhållas, att den på sista tiden aktuella frågan örn epidemisjukhusens användande

för annat sjuk vårdsändamål under tider, då de icke erfordrades för

epidemiskt sjuka, skulle kunna erhålla en måhända både bättre och snabbaro

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr dO.

lösning genom den organisationsform, som nu ifrågasatts. Det torde ej vara

uteslutet, att sjuktransportväsendet, som för närvarande ej vore väl ordnat,

lättare kunde lösas genom centralisering och ytterligare motivera en överflyttning.

Svenska landstingsförbundets styrelse har gjort gällande:

Landstingens förvaltningsutskott hade genom 1924 års landstingslagstiftning

erhållit sådan organisation och ställning i landstingsförvaltningen, att de,

synnerligast i landsting med helanställda landstingstjänstemän eller med särskilda

föredragande i utskottet i fråga, kunde anses väl ägnade att påtaga sig

uppgifter,^som tidigare ankommit på andra, speciella organ. I den mån gällande

lag medgåve, hade så också skett i stor omfattning. Sålunda fungerade förvaltningsutskottet

(eller dess sjukvårdsavdelning) i flera län såsom distriktsvårdsstyrelse

och i ett par län jämväl som dispensärstyrelse. I andra län hade

man åstadkommit viss enhetlighet genom att utse förvaltningsutskottsledamöter

till ledamöter i distriktsvårds- och dispensärstyrelser och även i epideminämnder

och barnmorskestyrelser. Nära till hands läge under sådana förhållanden

att genom lagändring tillmötesgå berättigade önskemål att möjliggöra

för förvaltningsutskottet att handlägga jämväl epidemiärenden. Förvaltningsutskottet

med sin ingående erfarenhet och kunskap örn sjukhusdrift lämpade

sig. åtminstone inom vissa landsting, väl såsom centralt organ för epidemisjukhusen.

En dylik anordning torde kunna genomföras desto lättare, som

byggnadsprogrammet för epidemisjukvården numera i det närmaste vore realiserat.

Det stora problemet vore fastmera nu, huru landstingen skulle kunna

omändra de epidemisjukhus, som icke längre behövdes för sitt ursprungliga

ändamål, till anstalter av annat slag. En rationell lösning av detta spörsmål

skulle givetvis underlättas, örn epidemisjukhusen och de övriga sjukhusen

lydde under samma centrala landstingsorgan. Även den omständigheten, att

epidemisjukhusen ofta vore förlagda intill lasarett och sjukstugor samt hade

gemensam ekonomiavdelning med dessa, talade för ett enhetligt centralorgan

för sjukhusen. Beaktande i förevarande sammanhang förtjänade även det förhållandet,

att ett dylikt gemensamt centralorgan för landstingets sjukhus

underlättade genomförandet av central upphandling m. m.

Örn sålunda skäl funnes, som starkt talade för att möjlighet borde beredas

att till landstingets förvaltningsutskott överflytta epideminämnds åligganden,

så kunde å andra sidan icke förnekas, att en dylik överflyttning i en del fall

kunde vara förenad med vissa nackdelar. I de län, där landstinget i sin centralförvaltning

saknade helanställda tjänstemän och hela arbetet med ärendenas

förberedelse och föredragning i förvaltningsutskottet ankomme på ledamöterna,

vore dessa ofta nog redan med de uppgifter, som för närvarande

ålåge utskotten, så arbetstyngda, att de svårligen kunde påläggas ytterligare

uppgifter. I dessa län torde därför ett bibehållande tills vidare av den nuvarande

organisationen befinnas erforderligt eller lämpligt. Fid en överflyttning

av epidemiärendena till förvaltningsutskottet eller dess sjukvårdsavdelning

torde det även bliva svårt att fullt bibehålla förste provinsialläkaren vid

det inflytande i fråga örn sagda vårdformer, som han nu hade och som måhända

åtminstone i vissa landstingsområden kunde befinnas lämpligt och efter

strävansvärt. Det vore sålunda tydligt, att vissa olikheter i organisation och

uppfattningar kunde föranleda olika inställning till den ifrågasatta reformen.

Det måste därför anses som ett oeftergivligt krav, att bestämmelserna angående

överflyttning av befogenheter från epideminämnd till landstingets förvaltningsutskott

erhölle allenast fakultativ karaktär. Landstingen borde sålunda

äga frihet att i förevarande avseende välja den organisationsform, som i

varje fall kunde befinnas mest passande. För att möjliggöra sagda överflytt
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 40. 15

ning av befogenheter torde ändringar böra företagas i epidemilagen samt lagen

om landsting.

I de yttranden, vari reformen avstyrkts, hava i huvudsak följande synpunkter

framhållits

Medicinalstyrelsen har ansett det vara för tillgodoseendet av epideminämndens

uppgifter synnerligen angeläget, att förste provinsialläkarens sakkunskap

och erfarenhet till fullo utnyttjades och komme till sin rätt. Vidare

har medicinalstyrelsen, i likhet med länsstyrelserna i Uppsala, Malmöhus och

Västmanlands län samt epideminämnderna i Uppsala, Jönköpings, örebro

och Västmanlands län, framhållit vikten av att en epideminämnd vore slagkraftig

och kunde handla utan uppskov vid hastigt uppkommande epidemier.

I detta hänseende vore de nuvarande epideminämnderna med sina färre ledamöter

att föredraga framför förvaltningsutskotten. Länsstyrelsen i Uppsala

län har erinrat, att förvaltningsutskottets uppgifter i väsentlig del vore av

helt annan art än de, som åvilade epideminämnden, och att utskottets medlemmar

följaktligen komme att i viss utsträckning utses utan särskild hänsyn

till förvaltningsuppgifter av så speciell art. Epideminämnden i Uppsala län

har yttrat, att förste provinsialläkarens tid kanske skulle tagas i anspråk i

onödigt hög grad, därest han nödgades övervara sammanträden med förvaltningsutskottet,

vilka måhända till större delen upptoges av ärenden, som icke

berörde hans verksamhetsfält. Dessutom skulle risken för honom finnas att

icke alls få närvara vid en del sammanträden, som berörde honom, då ju dessa

kunde utsättas till tider, då han vore upptagen av tjänsteförrättning. Epideminämnden

i Jönköpings län har ansett en betydande risk föreligga i en alltför

stark centralisation av förvaltningsapparaten. Följden bleve, att den centrala

förvaltningsmyndigheten överhopades med arbete, varvid de lekmän, som

skulle representera självstyrelseprincipen, ej finge tid att sätta sig in i ärendena,

med påföljd att den verkliga ledningen allt mer överginge på ämbetsmännen.

Centralisationen ledde alltså till byråkratism. Även Blekinge läns

landstings förvaltningsutskott har befarat att landstingen genom de ifrågasatta

ändringarna skulle föranledas till en olämplig centralisering av sina

förvaltningsuppgifter. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har befarat, att den

ifrågasatta reformen kunde beröva förvaltningen en del intresserade, oegennyttiga

och sakkunniga krafter eller nödvändiggöra en tyngande utvidgning

av förvaltningsutskottet. Epideminämnden i örebro län har påpekat, att i

nämnda län landstingets epidemidistrikt icke omfattade hela länet, i det örebro

stad utgjorde eget epidemidistrikt. Förvaltningsutskottets flertal utgjordes av

i örebro stad mantalsskrivna personer, vilka alltså, därest den ifrågasatta reformen

genomfördes, komme att utöva inflytande på ett område av sjukvården,

som vore dem ovidkommande.

Ett mer allsidigt övervägande av frågan örn centralisering av

de på landstingen vilande hälso- och sjukvårdsuppgifterna har förordats av

länsstyrelserna i Östergötlands och Hallands län samt förste provinsialläkaren

i Östergötlands län. Den senare har härutinnan framhållit, att epideminämndens

verksamhet kunde jämställas med den förebyggande hälso- och

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majus proposition nr 40.

sjukvården samt att det för ett rätt ordnande av denna vård inom ett landstingsområde

skulle vara av synnerligt stort värde, örn ledningen av samtliga

vårdgrenama sammanfördes till ett centralt landstingsorgan. Detta organ

borde göras obligatoriskt och tillföras medicinsk sakkunskap genom förste

provinsialläkaren såsom självskriven ledamot.

Frågan örn, i vilken form förvaltningsutskottet eller dess sjukvårdsavdelning

skulle i händelse av den ifrågasatta reformens genomförande äga tillgodogöra

sig förs te provinsialläkarens sakkunskap, har i yttrandena

besvarats i huvudsakligen två olika riktningar. Å ena sidan har förordats,

att förste provinsialläkaren skulle vara självskriven ledamot av utskottet

eller avdelningen vid behandlingen av frågor rörande epidemivården,

å andra sidan har gjorts gällande, att förste provinsialläkarens sakkunskap

allenast i den formen borde tillgodogöras, att han ägde rätt att vid behandlingen

av frågor angående epidemivården deltaga i utskottets eller avdelningens

överläggningar men ej i dess beslut samt att få sin mening antecknad

till protokollet. Från ett par håll har tillika förordats, att förste provinsialläkaren

även måtte tillerkännas rätt att hos utskottet eller avdelningen väcka

förslag i nu avsedda frågor. Tillika har ifrågasatts, huruvida icke utskottets

eller avdelningens sammanträden borde utsättas i samråd med förste provinsialläkaren,

så att denne bleve i tillfälle att därvid närvara.

Härefter vill jag lämna en kortfattad redogörelse för innehållet i yttrandena,

såvitt däri behandlats frågan örn beredande av möjlighet åt landsting

att från barnmorskestyrelse överflytta dess uppgifter å förvaltningsutskottet.

Den ifrågasatta reformen har tillstyrkts av länsstyrelserna i Stockholms,

Södermanlands, Östergötlands, Gotlands, Göteborgs och Bohus, Värmlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, landstingens förvaltningsutskott

i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Gotlands, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Kopparbergs, Jämtlands och Norrbottens

län samt i Kalmar läns norra del, barnmorskestyrelserna i Södermanlands,

Skaraborgs, Jämtlands och Norrbottens län samt styrelsen för svenska landstingsförbundet.

Avstyrkande yttranden hava avgivits av medicinalstyrelsen, länsstyrelserna

i Uppsala, Kronobergs, Kalmar, Malmöhus, Skaraborgs, örebro, Västmanlands

och Gävleborgs län, landstingens förvaltningsutskott i Kronobergs,

Blekinge, örebro, Västmanlands och Gävleborgs län samt barnmorskestyrelserna

i Stockholms, Uppsala, Jönköpings, Kalmar, Gotlands, Kristianstads,

Malmöhus, Hallands, Värmlands, örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs

och Västernorrlands län.

I övriga yttranden har intet bestämt uttalande gjorts vare sig för eller mot

lämpligheten av den ifrågasatta åtgärden.

Beträffande lämpligheten av en reform har i några av de tillstyrkande

yttrandena särskilt framhållits, hurusom utvecklingen tydligt och

snabbt ginge i den riktningen, att allt färre förlossningar ägde rum i hemmen

och att förlossningsverksamheten i stället bleve allt mera knuten till

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition nr 40. 17

sjukhusen. Då förvaltningen av sjukhusen omhänderhades av förvaltningsutskotten

och respektive sjukhusdirektioner, vore det mest rationellt att anförtro

även förvaltningen av barnmorskeväsendet åt utskottet. Emellertid

har tillika framhållits, att en del ärenden rörande barnmorskeväsendet vore av

beskaffenhet att icke nödvändigtvis behöva behandlas av ett fulltaligt utskott.

Därest förvaltningen av barnmorskeväsendet anförtroddes åt utskottet, kunde

därför förväntas, att detta bemyndigade en mindre delegation, bestående av

förste provinsialläkai en ocn utskottets föredragande, eller, örn särskild föredragande

icke funnes, at den förre ensam att mellan utskottets sammanträden

handlägga dessa ärenden. I ett yttrande har även ifrågasatts, huruvida icke

särskilda bestämmelser borde meddelas beträffande handläggningen av

disciplinära frågor, vilka knappast ägnade sig för behandling av utskottet

eller någon dess avdelning.

I de avstyrkande yttrandena hava gjorts gällande i huvudsak samma synpunkter

som dem, vilka framhållits i fråga örn olämpligheten av att å utskottet

överflytta epideminämnds åligganden. Därjämte har erinrats, att barnmorskestyrelsen

hade att handlägga alltför många och speciella ärenden för

att dessa skulle kunna nöjaktigt skötas av det redan arbetstyngda utskottet,

att primärkommunerna och icke landstingen avlönade distriktsbarnmorskorna

samt att det till deras avlönande utgående statsbidraget motiverade, att ledningen

av barnmorskeväsendet innehades av förste provinsialläkaren.

Beträffande frågan, i vilken form förvaltningsutskottet eller dess sjukvårdsavdelning

skulle i händelse av den ifrågasatta reformens genomförande äga

tillgodogöra sig förste provinsialläkarens sakkunskap, hava i

yttrandena väsentligen samma meningar kommit till uttryck som beträffande

motsvarande fråga på epidemivårdens område.

Slutligen må omnämnas, att styrelsen för svenska b ammorskeförbundet

hemställt, att barnmorskorna mätte genom särskilt tillkallade representanter

eller på annat sätt beredas tillfälle att såsom specfellt sakkunniga närvara

vid eller deltaga i behandlingen av ärenden, som skulle avgöras av barnmorskestyrelse.

Departementschefen.

Den verkställda utredningen har givit vid handen, att i åtskilliga hänseenden

avsevärda fördelar vore att vinna vid en överflyttning av epideminämnden åliggande

uppgifter å landstingets förvaltningsutskott. Jag vill sålunda erinra örn,

hurusom i många fall epidemisjukhus blivit förlagt omedelbart intill ett lasarett

för att på så sätt de båda sjukvårdsinrättningarna skola kunna hava, åtminstone

delvis, gemensam ekonomisk förvaltning och även vid behov kunna utnyttja

varandras lokaler och sjukvårdspersonal. Där så skett, framstår önskemålet

om en enhetlig ledning såsom fullt naturligt. Även spörsmålet om användningen

för andra sjukvårdsändamål av icke längre behövliga epidemisjukhus

skulle sannolikt lättare och smidigare kunna lösas, därest ledningen

av epidemivården överlätes å landstingets förvaltningsutskott i dess egenskap

av sjukhusberedning. Att förvaltningsutskottet eller dess sjukvårdsavdelning,

Bihang till riksdagens protokoll 1931. I sam!. Nr 40.

ISO 37 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

på lämpligt sätt biträtt av förste provinsialläkaren, skulle väl fylla sin uppgift

som epideminämncl, därom är jag övertygad. Jag kan sålunda icke dela de

farhågor härutinnan, som från några håll uttalats. Även örn jag kommit till

den övertygelsen, att en mera genomgripande centralisering av ledningen för

landstingets mycket omfattande verksamhet på hälso- och sjukvårdens områden

är starkt motiverad och inom en näraliggande framtid torde böra genomföras,

kan jag icke häri se något skäl för att nu medverka till ett uppskov med

den ifrågasatta, utan större svårigheter genomförbara reformen. I vissa hänseenden

synes det för övrigt snarast vara en fördel, örn en dylik centralisering

sker i etapper.

Emellertid hava i yttrandena även framhållits synpunkter, som tala för ett

bibehållande tills vidare av de nuvarande epideminämnderna, åtminstone i

vissa län. Sålunda kan det exempelvis vara mindre lämpligt att inom landstingsområde,

varest en i landstinget deltagande stad utgör eget epidemidistrikt,

låta förvaltningsutskottet fungera som epideminämnd. Med hänsyn

härtill vill jag förorda att, såsom riksdagen i sin skrivelse förutsatt, allenast

möjlighet berudes landstingen att från epideminämnd överflytta nämnden

åliggande uppgifter på förvaltningsutskottet eller dess sjuk vårdsavdelning.

Jag vill erinra, att en liknande möjlighet redan förefinnes på distriktsvårdens

område. Enligt kungörelsen den 28 juni 1935 (nr 428) angående statsbidrag

till distriktsvård äger sålunda landsting efter medgivande av medicinalstyrelsen

besluta, att distriktsvårdsstyrelsen skall utgöras av förvaltningsutskottet

eller avdelning därav, därest utskottet eller avdelningen är i huvudsak

sammansatt efter de grunder, som gälla distriktsvårdsstyrelse. I analogi med

vad som sålunda gäller beträffande distriktsvården vill jag förorda, att åt

landstingen beredes möjlighet att låta förvaltningsutskottet eller avdelning

därav fungera såsom epideminämnd. Skäl torde emellertid icke föreligga att för

giltigheten av beslut härom fordra medicinalstyrelsens godkännande. Icke heller

torde det villkoret böra «ppställas, att förste provinsialläkaren skall hava säte

och stämma i utskottet eller avdelningen. Jag vill endast erinra, att en sådan

bestämmelse knappast skulle vara förenlig med stadgandet i 32 § lagen om

landsting, att val av ledamöter och suppleanter i förvaltningsutskottet i vissa

fall skall vara proportionellt. Däremot bör förste provinsialläkaren kallas till

—- och instruktionsledes åläggas närvara vid — utskottets eller avdelningens

sammanträden, då ärende angående epidemivård handlägges, samt äga rätt att

i dylikt ärende yttra sig och få avvikande mening antecknad till protokollet.

Att förläna förste provinsialläkaren laglig rätt att inom utskottet eller avdelningen

väcka förslag i epidemivårdsfrågor eller att öva inflytande vid utsättande

av tid för sammanträde synes mig knappast erforderligt. Man torde

kunna förvänta, att även utan tvångsföreskrifter största möjliga hänsyn kommer

att tagas till förste provinsialläkarens önskemål, i den mån de äro befogade.

I nu angivna syfte torde till 19 § epidemilagen böra fogas ett nytt stycke,

avfattat i enlighet med vad jag anfört. Förslag till dylik lagändring har upprättats

inom socialdepartementet. De sålunda föreslagna bestämmelserna

torde medgiva landsting rätt att från den tidpunkt landstinget finner lämplig

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 40. 19

och alltså utan avbidan på utgången av de valda epideminämndsledamötemas

mandattid överflytta nämndens åligganden på utskottet.

Att, såsom i något yttrande ifrågasatts, tillika vidtaga ändring i lagen om

landsting finner jag icke påkallat.

Den föreslagna lagändringen synes böra träda i kraft den 1 juli 1937.

Yad härefter angår spörsmålet örn beredande av möjlighet för landsting

att till förvaltningsutskottet överflytta jämväl barnmorskestyrelsen åliggande

uppgifter, ämnar jag återkomma härtill vid behandlingen av ny lagstiftning

örn anställande av distriktsbarnmorskor m. m.

Lag om anställande av distriktsbarnmorskor m. m.

I anslutning till den ståndpunkt, jag utvecklat vid framläggandet av förslag

angående förbättrad förlossningsvård samt anordnande av s. k. förebyggande

mödra- och barnavård, anhåller jag nu att få anmäla ett inom socialdepartementet

upprättat förslag till lag örn anställande av distriktsbarnmorskor

m. m.

Av det propositionen i nyssnämnda fråga bilagda utdraget av statsrådsprotokollet

framgår, att till grund för de framlagda förslagen ligger ett av

befolkningskommissionen utarbetat betänkande angående förlossningsvården

och barnmorskeväsendet samt förebyggande mödra- och barnavård (statens

off. utredn. 1936: 12). Beträffande dels gällande bestämmelser på området,

dels befolkningskommissionens förslag och däröver avgivna yttranden, dels

ock det förslag angående förbättrad förlossningsvård samt anordnande av s. k.

förebyggande mödra- och barnavård, som förelägges riksdagen, hänvisar jag

till berörda utdrag av statsrådsprotokollet.

Vid befolkningskommissionens betänkande fanns även fogat ett av kommissionen

upprättat förslag till lag örn anställande av distriktsbarnmorskor

m. m. (betänkandet sid. 78—81). Vad av mig föreslagits vid behandlingen av

frågan örn förbättrad förlossningsvård samt anordnande av s. k. förebyggande

mödra- och barnavård påkallar emellertid en del ändringar i lagförslaget, varjämte

detta även i andra hänseenden ansetts böra undergå viss omredigering.

Jag övergår nu till en närmare redogörelse för och motivering av det sålunda

inom departementet omarbetade lagförslaget.

1 §•

Denna paragraf överensstämmer nära med 1 § gällande lag i ämnet. Ändringarna

i första stycket äro föranledda därav, att enligt det av mig framlagda

organisationsförslaget i barnmorskedistrikt skall kunna finnas mer än en barnmorska

och att antalet skall bestämmas av medicinalstyrelsen. Även i andra

stycket hava ändringar vidtagits i förhållande till gällande lag. Sålunda skall

allenast för stad, som icke deltager i landsting, kunna medgivas undantag från

distriktsindelningen, och även i stad som sålunda undantagits skall, liksom i

riket i övrigt, förlossningsvården vara kostnadsfri.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majus proposition nr 40.

2 §•

Tidigare har jag lämnat en redogörelse för det huvudsakliga innehållet

i de yttranden, som avgivits över riksdagens år 1934 avlåtna skrivelse nr 26.

Såsom framgår av denna redogörelse hava olika meningar uttalats rörande

lämpligheten av att bereda landsting möjlighet att till förvaltningsutskottet

eller någon dess avdelning överflytta de uppgifter, som åvila barnmorskestyrelse.

Vid ett genomförande av det förslag angående förbättrad förlossningsvård

m. m., varom Kungl. Majlis förut i dag beslutat avlåta proposition

till riksdagen, skulle emellertid, såsom jag vid anmälan av sistnämnda ärende

framhållit, förhållandena härutinnan komma att ligga annorlunda till. I enlighet

med vad jag i sagda ärende förordat har därför i departementsförslaget

upptagits stadgande därom, att, där landsting finner sådant lämpligt, landstinget

må besluta att barnmorskestyrelsen skall utgöras av landstingets förvaltningsutskott

eller viss avdelning därav. För nu angivna fall har vidare, i

överensstämmelse med det av mig tidigare förordade förslaget till ändrad

lydelse av 19 § epidemilagen, ansetts böra stadgas, att förste provinsialläkaren

skall kallas till sådant utskottets eller avdelningens sammanträde, vid vilket

ärende angående barnbördsvård handlägges, samt äga rätt att i dylikt ärende

yttra sig och få avvikande mening antecknad till protokollet. De sålunda

föreslagna bestämmelserna torde medgiva landsting rätt att från den tidpunkt

landstinget finner lämplig och alltså utan avbidan på utgången av mandattiden

för de valda ledamöterna av epideminämnden överflytta nämndens

åligganden på utskottet.

Den av styrelsen för svenska barnmorskeförbundet gjorda hemställan om

representation för barnmorskorna har icke föranlett något förslag från min sida.

3 §•

Såsom jag vid anmälan av frågan örn förbättrad förlossningsvård framhållit,

är jag icke beredd att nu biträda det av befolkningskommissionen framställda

förslaget örn en principiell omläggning av barnmorskeutbildningen.

Med hänsyn härtill saknar departementsförslaget någon motsvarighet till 3 §

första stycket i kommissionens förslag.

Bestämmelsen i 3 § gällande lag, att distriktsbarnmorska förordnas av barnmorskestyrelsen

tills vidare med sex månaders ömsesidig uppsägningstid, har

bibehållits. Då avsett är, att primärkommunernas befattning med barnmorskeväsendet

helt skall upphöra, saknas däremot i förslaget motsvarighet till stadgandet

i gällande lag örn förord från den eller de till distriktet hörande kommunerna.

4§-

I denna paragraf kommer principen örn allmän kostnadsfri förlossningsvård

till uttryck, i det däri ålägges distriktsbarnmorska att utan ersättning

av den vårdade annat än för resekostnad i vissa fall lämna förvård åt

havande kvinnor, biträda vid förlossning i hemmet ävensom lämna eftervård

åt kvinnor, som förlösts i hemmet. Barnmorskestyrelsen skall bestämma,

inom vilket eller vilka distrikt barnmorska har att verka, samt äger följakt
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majus proposition nr 40.

ligen även att, när omständigheterna det påkalla, verkställa förflyttning av

barnmorska från ett distrikt till annat sådant inom styrelsens behörighetsområde.

Barnmorska skall även vara skyldig att efter barnmorskestyrelsens

bestämmande inom styrelsens behörighetsområde tjänstgöra i sluten förlossningsvård,

dock endast å anstalt, som drives av landsting eller stad, som ej

deltager i landsting. Då jag icke velat förutsätta, att distriktsbarnmorskorna

annat än under en relativt kort provisorietid skola tagas i anspråk för den

förebyggande barnavårdsverksamheten, har anledning saknats att ålägga dem

att biträda i sådan verksamhet, för vilken kräves särskild utbildning.

5§-

På skäl, som tidigare anförts, har jag icke ansett mig böra biträda befolkningskommissionens

förslag rörande de kontanta löneförmåner, som skola tillkomma

distriktsbarnmorska. 5 § 1 mom. i departementsförslaget har sålunda

jämkats i överensstämmelse med den ståndpunkt, jag tillkännagivit beträffande

distriktsbarnmorskas avlöningsförmåner.

I 5 § 2 morn., som i övrigt är likalydande med 5 § mom. 2 i kommissionens

förslag, har med hänsyn till tvisteföremålets i allmänhet ringa värde ansetts

böra föreskrivas, att medicinalstyrelsens beslut ej må överklagas. Erinras må,

att enligt 4 § mom. 2 gällande lag barnmorskestyrelse har att meddela slutgiltigt

beslut i anledning av dylik tvist.

Såsom ett tredje moment har till förevarande paragraf fogats en bestämmelse

därom, att distriktsbarnmorska för kostnader i anledning av färd från

bostadsorten till annan tjänstgöringsort och åter eller mellan två dylika

tjänstgöringsorter skall erhålla ersättning efter vad som föreskrives i gällande

resereglemente beträffande rese- och traktamentsklass IIIF. Bestämmelsen,

som nära ansluter sig till det av kommissionen i 9 § andra stycket beträffande

reservbarnmorska föreslagna stadgandet, är avsedd att tillämpas exempelvis

då distriktsbarnmorska inkallas för tjänstgöring å förlossningsanstalt.

6 §•

Denna paragraf motsvarar 6 § mom. 2 i kommissionens förslag med den

jämkningen, att rätt till reseersättning ansetts böra inträda först vid färd

överstigande två kilometer. Det har ansetts lämpligt att infoga stadgandet

om distriktsbarnmorskas rätt till reseersättning vid förlossning i hemmet i

omedelbar följd efter bestämmelserna örn henne tillkommande löneförmåner.

Tvist om resekostnad torde i likhet med tvist örn naturaförmåner böra handläggas

och avgöras i allenast en instans.

7 §■

Denna paragraf motsvarar 6 § mom. 1 i kommissionens förslag men skiljer

sig beträffande formuleringen något från detta. Av lagen synes nämligen

klart böra framgå, att distriktsbarnmorskas löneförmåner primärt skola bestridas

av vederbörande huvudman.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

8 §''

I överensstämmelse med avfattningen av gällande lag (7 §) hava bestämmelserna

om statsbidrag ansetts böra upptagas i en särskild paragraf.

9 §•

Denna paragraf är avfattad helt i överensstämmelse med 7 § i kommissionens

förslag.

10 §.

Av denna paragraf, som motsvarar 8 § i kommissionens förslag, framgår,

att de för distriktsbarnmorska föreslagna bestämmelserna rörande anställnings-

och lönevillkor skola i tillämpliga delar gälla även i fråga örn reservbarnmorska

samt att till reservbarnmorskas avlöning skall utgå statsbidrag

efter samma grunder som till distriktsbarnmorskas avlöning.

Jag vill emellertid erinra, att genom övergångsbestämmelserna fastslås,

att samtliga i 10 § omförmälda bestämmelser skola äga tillämpning allenast

på reservbarnmorska, som kan komma att framdeles anställas, sedan antalet

distriktsbarnmorskor reducerats i planenlig utsträckning.

11 §''

Denna paragraf är likalydande med 9 § första stycket i kommissionens

förslag. Rörande andra stjmket i samma förslag hänvisar jag till det förut

under 5 § anförda.

Lagens ikraftträdande.

I anslutning till den enligt propositionen angående förbättrad förlossningsvård

samt anordnande av s. k. förebyggande mödra- och barnavård beräknade

tiden för reformens genomförande torde den föreslagna lagen böra

träda i kraft och gällande lag i ämnet upphävas den 1 januari 1938.

övergångsbestämmelserna.

Yad i 2 § stadgas synes, bland annat med hänsyn till att bestämmelsen

örn fyraårig mandattid för ledamöterna i barnmorskestyrelse skall kunna tilllämpas

vid de val, som kunna komma att äga rum under hösten innevarande

år, böra träda i kraft redan den 1 juli detta år. Däremot bör förkortningen

av mandattiden icke medföra rubbning i beståndet av de val, vilka ägt rum

före sagda dag.

Såsom framgår av vad jag anfört i det tidigare i dag anmälda ärendet angående

förbättrad förlossningsvård m. m. har jag icke ansett mig kunna förorda

kommissionens förslag beträffande barnmorskeutbildningens principiella

omläggning. Härav har som en konsekvens följt, att jag icke heller kunnat

biträda förslaget örn förhöjd lön till distriktsbarnmorska, som utbildats enligt

den föreslagna ordningen. Anledning saknas således att meddela bestämmelser

rörande nuvarande distriktsbarnmorskors löneförhållanden och statsbidrag

till deras avlöning. Däremot måste särbestämmelser meddelas rörande

de nuvarande reservbarnmorskornas lön och statsbidraget till denna.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

Vidare har det ansetts lämpligt att i övergångsbestämmelserna reglera

ersättningen till de distriktsbarnmorskor, vilka provisoriskt komma att anlitas

i den förebyggande barnavården.

Vad kommissionen under 2) och 3) i övergångsbestämmelserna föreslagit

i fråga örn de s. k. kommunbarnmorskorna har jag, såsom framgår av

vad jag anfört vid anmälan av ärendet rörande förbättrad förlossningsvård

m. m., ansett mig böra i huvudsak godtaga. Dock hava, i enlighet med vad

jag då erinrat, vissa jämkningar i förslaget vidtagits. För ett allmänt upprätthållande

av principen örn kostnadsfri förlossningsvård har sålunda ansetts

böra stadgas, att barnmorskehjälp inom kommunbarnmorskas område skall

undantagas från distriktsbarnmorskas verksamhet allenast under förutsättning,

att kommunbarnmorskan åtagit sig att inom sitt område utan annan

ersättning av de vårdade än för resekostnad lämna förvård åt havande kvinnor,

biträda vid förlossning i hemmet ävensom lämna eftervård åt kvinnor, som

förlösts i hemmet. Vidare har såsom ytterligare villkor för att statsbidrag

skall utgå till kommunbarnmorskas avlöning i departementsförslaget föreskrivits,

att hon skall hava förbundit sig att avgå från sin befattning vid uppnådda

femtiofem levnadsår.

Vad slutligen angår det närmare ordnandet av kommunbarnmorskornas

pensionsfråga synes denna fråga lämpligen böra behandlas i annat sammanhang.

Departementsförslaget saknar därför motsvarighet till vad av befolkningskommissionen

föreslagits under 4) i övergångsbestämmelserna.

Föredraganden hemställer härefter, att förenämnda inom socialdepartementet

utarbetade förslag till lag örn anställande av distriktsbarnmorskor

m. to. och lag angående ändrad lydelse av 19 § epidemilagen den 19 juni 1919

(nr 443) måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Richard Jobson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. S2LU 1937:1 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn barnbidrag m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. s. 16 i texten
  2. 2LU 1937:41 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts förslag till lag om anställande av distriktsbarnmorskor m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten