Angående anslag till tekniska läroverk m. m
1938-02-18 · 87 sidor, varav 87 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 87 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1938:158, Angående anslag till tekniska läroverk m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
1
Nr 158.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till
tekniska läroverk m. m.; given Stockholms slott den
18 februari 1938.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts,
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Arthur Engberg.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 18 februari 1938.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Westman, Wigforss, Möller, Levinson,
Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg:
Under punkterna 184 och 193 i 1938 års åttonde huvudtitel har Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition angående
partiell omorganisation av tekniska skolan i Stockholm m. m., som kunde
varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1938/39
dels till Tekniska läroverk: Avlöningar ett förslagsanslag av 795,000
kronor;
dels till Tekniska läroverk: Omkostnader ett förslagsanslag av 90,000
kronor;
dels till Tekniska läroverk: Materiel, böcker m. m. ett reservationsanslag
av 89,400 kronor;
Bihang till riksdagens protokoll 1038. 1 sami. Nr 158.
1
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
dels till Tekniska läroverk: Stipendier ett reservationsanslag av 9,500
kronor;
dels ock till Särskilda anstalter för yrkesundervisning: Bidrag till tekniska
skolan i Stockholm ett förslagsanslag av 159,000 kronor.
Beredningen av ifrågavarande ärenden är numera slutförd, varför jag
anhåller att nu få ånyo anmäla desamma.
I. Omorganisation av tekniska skolan i Stockholm.
1. Tekniska skolans i Stockholm nuvarande organisation.
Tekniska skolan i Stockholm, som utvecklats från en liten på enskilt
initiativ under 1840-talet tillkommen »söndagsritskola för hantverkare»
till en huvudsakligen av staten och Stockholms stad bekostad undervisningsanstalt
av betydande omfattning — antalet elever har enligt av
överstyrelsen lämnade upplysningar tidvis utgjort över 2,000, men har
under de senare åren stannat vid 1,100—1,200 — har enligt de av
Kungl. Maj:t för skolan fastställda stadgarna (nr 47/1891, sid. 1, med
däri sedermera gjorda ändringar) till ändamål att meddela undervisning
i de läroämnen, som äro nödvändiga för en på insikt grundad utövning
av de industriella yrkena, och dymedelst befrämja de svenska näringarnas
och konstflitens utveckling och förkovran.
Enligt nämnda stadgar omfattar skolan följande huvudavdelningar:
a) teknisk afton- och söndagsskola;
b) teknisk skola för kvinnliga lärjungar;
c) högre konstindustriell skola, med underavdelning för bildande av
lärare i teckning och välskrivning;
d) byggnadsyrkesskola; samt
e) maskinyrkesskola.
Tekniska afton- och söndagsskolan, avsedd företrädesvis för ynglingar
och män, vilka redan inträtt i yrkena, bör enligt stadgarna lämna undervisning
på sådana tider, att den blir tillgänglig för arbetare, vilka
om dagen äro sysselsatta i fabrikerna och hantverket. Undervisningen
ordnas i tre grupper. Den första gruppen bör vara avsedd för de lärjungar,
som hava behov av en företrädesvis konstindustriell utbildning,
den andra för dem, som ägna sig åt mekaniska yrken, och den tredje
för dem, som ägna sig åt byggnads- och kemiskt-tekniska yrken, samt
för avdelningens övriga lärjungar. Lärjunge, tillhörande fen av grupperna,
kan i ett eller annat läroämne deltaga i undervisningen även i annan
grupp.
Tekniska skolan för kvinnliga lärjungar bör enligt stadgarna åt kvinnor,
som ägnat sig eller vilja ägna sig åt industriella yrken, lämna en
härför erforderlig teknisk undervisning.
Högre konstindustriella skolan meddelar undervisning åt de manliga och
kvinnliga lärjungar, som äro i behov av samt äga förmåga att inhämta
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
en högre kunskap uti de i konstindustrielit hänseende viktigaste läroämnena
och som äro i tillfälle att för detta syftes vinnande använda
hela eller en större del av sin tid. I en särskild avdelning av denna
skola meddelas undervisning åt personer, som vilja utbilda sig till lärare
i teckning, välskrivning samt modellering vid rikets allmänna läroverk,
folkskoleseminarier och tekniska läroverk.
Byggnads-, respektive maskinyrkesskolan, är avsedd för meddelande
av undervisning åt personer, tillhörande byggnadsyrket, respektive de
mekaniskt tekniska yrkena, och som önska att uteslutande använda
vintermånaderna till förvärvande av de kunskaper, som erfordras för
den närmaste ledningen vid byggnaders utförande, respektive vid utövningen
av de mekaniskt tekniska yrkena. Undervisningen vid byggnadsyrkesskolan
bör enligt stadgarna så ordnas, att en fullständig lärokurs
kan genomgås under loppet av tre läsår, och vid maskinyrkesskolan
så, att en fullständig lärokurs kan genomgås under loppet av två eller
tre läroår alltefter de olika facken inom denna avdelning. Läroåret vid
de ifrågavarande båda skolorna börjar den 1 november och slutar den
30 april. För att vinna inträde såsom lärjunge i nämnda skolor erfordras
bland annat att hava fyllt 16 år, äga vissa kunskaper i svenska
språket, matematik och teckning m. m. samt att under åtminstone ett
halvt års tid hava varit sysselsatt vid byggnadsarbete, respektive uti
mekaniskt-tekniskt yrke. I vissa fall anställes inträdesprövning. Till
underlättande av inträde i ifrågavarande skolor kan inom den tekniska
afton- och söndagsskolan för detta ändamål anordnas en förberedande kurs.
2. De tekniska läroverkens nuvarande organisation.
De tekniska läroverken, till vilka tekniska skolan i Stockholm icke
är att hänföra, kunna särskiljas i tekniska elementarskolor, tekniska
fackskolor och tekniska gymnasier.
Organisationen av de tekniska elementarskolorna regleras genom stadgarna
för de tekniska elementarskolorna (nr 24/1877, sid. 1) med däri
sedermera gjorda ändringar. Enligt dessa stadgar hava berörda skolor
till uppgift att meddela elementära tekniska kunskaper åt ynglingar,
som vilja bilda sig för utövandet av industriell verksamhet. Undervisningen
bör så ordnas, att lärjungarna kunna på tre läsår genomgå fullständig
kurs. För att kunna antagas som ordinarie lärjunge bör vederbörande
hava uppnått 14 års ålder samt som regel vid verkställd prövning
ådagalägga godkända kunskaper i svenska språket, matematik,
historia och geografi. Under det första läsåret är undervisningen för
alla lärjungar gemensam och bör förnämligast omfatta de läroämnen,
som för de tekniska studierna äro grundläggande. Under den återstående
lärotiden bör undervisningen avse dels ytterligare utveckling av förut
meddelade kunskaper och färdigheter, dels och huvudsakligen de teoretiska
och praktiska läroämnen, som äro av särskild betydelse för de
olika tekniska yrken, åt vilka lärjungarna vilja ägna sig. Med hänsyn
härtill bör under det andra och det tredje läsåret undervisningen i de
ämnen, där sådant iir behövligt, meddelas särskilt för de lärjungar, som
söka inträde i mekaniskt-tekniska, och särskilt flir dem, som ämna in
-
4
Kungl. May.ts proposition Nr 158.
träda i kemiskt-tekniska yrken samt i förekommande fall särskilt för
lärjungar, som vilja ägna sig åt byggnadsyrket.
Organisationen av de tekniska fackskolorna oell gymnasierna regleras
genom stadgan för ifrågavarande skolor (nr 365/1919), av vilken inhämtas
bland annat följande.
Teknisk fackskola har till ändamål att meddela den tekniska utbildning,
som jämte industriell erfarenhet erfordras för arbetsledare å verkstäder,
fabriker och andra industriella arbetsplatser, ävensom för ritare,
detaljkonstruktörer och laboratoriebiträden å arkitekt- och byggnadskontor
samt verkstäders och fabrikers konstruktionsbyråer och försökslaboratorier.
Lärokursen är tvåårig. Undervisningen skall begränsas
till ett visst industriellt område, dock att begränsningen icke får hindra,
att tillbörlig hänsyn tages till läroverkets allmänna praktiska ändamål.
De tekniska tillämpningsämnena skola vara läroverkets huvudämnen
och upptaga den övervägande delen av undervisningstiden. Undervisningen
i de grundläggande teoretiska ämnena skall endast hava till mål
att giva lärjungarna nödiga förutsättningar för studiet av läroverkets
huvudämnen. Undervisning i tyska och engelska meddelas — som regel
—■ med syfte att bibringa lärjungarna förmåga att tillgodogöra sig tysk
och engelsk teknisk litteratur samt förstå tyska och engelska affärsbrev.
Läsåret omfattar 280 dagar. Inträdessökande skall som regel hava fyllt
17 år och styrkt, att han under minst två år deltagit i yrkesmässigt
arbete av viss art. Kunskaper i främmande språk fordras icke som inträdesvillkor.
Närmare bestämmelser angående inträdesfordringar samt
de huvudsakliga grunderna för undervisningen hava meddelats genom
kungörelsen nr 137/1928.
Tekniskt gymnasium har enligt omförmälda stadga till ändamål att
meddela den allmänt tekniska utbildning och i förening därmed de merkantila
kunskaper, som erfordras för handhavande av göromålen på verkstäders
och fabrikers rit- och affärskontor eller för ledningen av mindre
och föga specialiserade industriella företag eller för affärsverksamhet
med industriens förnödenheter och alster. Genomgång av tekniskt gymnasium
medför i viss omfattning rätt att bedriva fortsatta studier vid
högskola. Lärokursen är treårig. Undervisningen skall hava den allmännare
läggning, som betingas av gymnasiets ändamål. Undervisningen
skall sålunda omfatta de för olika industriella arbetsområden erforderliga
allmänna tekniska kunskaper, som äro behövliga för skötande
av de olika slag av anställningar, för vilka gymnasiet är avsett att vara
en förberedelse. Med avseende å de grundläggande teoretiska ämnenas
ställning till de tekniska och merkantila tillämpningsämnena gäller vad
enligt det föregående är föreskrivet rörande teknisk fackskola. Vid tekniskt
gymnasium lägges större vikt vid undervisningen i språk än vid
teknisk fackskola. Då parallellavdelningar förekomma vid tekniskt gymnasium,
och även i vissa andra fall, kan undervisningen i de olika avdelningarna
givas en något olika inriktning. Vid sådan differentiering
av undervisningen skall dock i varje fall iakttagas, att gymnasiets karaktär
av allmän teknisk läroanstalt icke förryckes. Läsåret omfattar
270 dagar. Inträdessökande skall som regel hava fyllt 15 år och styrkt
sig hava under minst två månader deltagit i industriellt arbete av närmare
angiven art. Som inträdesvillkor äro uppställda jämväl fordringar
på kunskaper i främmande levande språk. I detta hänseende och i öv
-
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
lågt kräves i stort sett de kunskaper, som fordras för betyget Godkänd
i realexamen. I berörda kungörelse nr 137/1928 hava meddelats närmare
bestämmelser angående inträdesfordringarna och grunderna för
undervisningen.
Enligt sistnämnda kungörelse äger skolöverstyrelsen att med hänsyn
tagen till de olika tekniska fackskolornas och tekniska gymnasiernas
särskilda uppgifter och växlande förhållanden meddela närmare föreskrifter
i avseende å inträdesfordringarnas tillämpning samt pröva och
fastställa detaljerade undervisningsplaner jämte övriga närmare bestämmelser
rörande undervisningen.
Behörig att vinna inträde såsom ordinarie studerande vid tekniska
högskolans i Stockholm första årskurs är bland annat den, som erhållit
avgångsbetyg från någon av statens tekniska elementarskolor eller tekniska
gymnasier eller från annan jämställd eller högre teknisk läroanstalt
och därvid erhållit minst betyget Godkänd i matematik, fysik,
kemi, teckning, svenska språket samt två främmande levande språk,
däribland engelska och tyska. Dock kan betyg i svenska språket och
främmande språk ersättas med av kollegienämnden godkänt intyg örn
motsvarande insikter därutinnan.
3. Framställningar och förslag rörande omorganisation av
tekniska skolan i Stockholm.
Tidigare förslag. Frågan om tekniska skolans omorganisation har
varit föremål för utredningar under ett trettiotal år.
Den av Kungl. Majit år 1907 tillsatta kommittén för den lägre tekniska
undervisningens ordnande föreslog i sitt år 1912 avgivna utlåtande,
att skolans uppgifter skulle övertagas av fyra skilda läroanstalter, nämligen
:
a) en teknisk fackskola för maskinindustri;
b) en teknisk fackskola för byggnadsindustri;
c) en läroanstalt för konsthantverk med särskild avdelning för utbildande
av lärare i teckning och välskrivning; samt
d) en statens normalskola för yrkesundervisning.
Av Kungl. Majit år 1917 tillkallade sakkunniga för fortsatt utredning
angående vissa sammanhängande undervisningsfrågor uttalade i sitt år
1917 avgivna betänkande sin anslutning till kommitténs förslag »i vad
det rör det väsentliga syftet med skolans omorganisation». Sålunda
gillade de sakkunniga fullständigt kommitténs förslag angående byggnads-
och maskinyrkesskolornas utbrytning och omvandling till tekniska
fackskolor.
Skolöverstyrelsen, som den 28 februari 1919 av Kungl. Majit bemyndigats
tillkalla sakkunniga för utredning rörande tekniska skolans om
-
6
Kungl. Maurts ''proposition Nr 158.
organisation, framlade förslag i ämnet i skrivelse den 31 augusti 1920 angående
anslagsbehov beträffande yrkesundervisningen för budgetåret 1922.
Beträffande byggnads- och maskinyrkesskolorna utmynnade utredningen
i förslag om att dessa skulle från och med den 1 juli 1922 avskiljas
från tekniska skolan och ombildas till en teknisk maskinfackskola och
en teknisk byggnadsfackskola. I samband därmed föreslog överstyrelsen,
att tekniska skolans afton- och söndagsskola samt tekniska skola
för kvinnliga lärjungar skulle på närmare angivet sätt inskränkas till att
omfatta huvudsakligen förberedande kurser för lärjungar, som önskade
inträde i den till tekniska skolan hörande högre konstindustriella skolan.
Detta omorganisationsförslag kunde icke genomföras på grund av svårigheterna
att med Stockholms stad träffa tillfredsställande överenskommelse
rörande viss lokalupplåtelse.
Stockholms stadsfullmäktiges förslag av år 1935. I skrivelse av den
17 juni 1935 hava Stockholms stadsfullmäktige hemställt, att tekniska
skolan måtte omorganiseras i huvudsaklig överensstämmelse med ett
förslag, som avgivits av en av stadskollegiet tillsatt kommitté. Kommitténs
förslag är tryckt som bihang nr 45 till stadskollegiets utlåtanden
och memorial för år 1934. Stadskollegiets i ärendet avgivna utlåtande
nr 236/1935 innehåller en sammanfattning av kommittéförslaget.
Stadsfullmäktiges ifrågavarande framställning har hittills icke föranlett
annan Kungl. Maj:ts åtgärd än att Kungl. Majit den 29 maj 1936 bemyndigat
chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla sakkunniga för
att inom departementet biträda med utredning och avgiva förslag angående
bland annat omorganisationen av de delar av tekniska skolan, som
komma att kvarstå efter en eventuell utbrytning ur densamma av
maskin- och byggnadsyrkesskolorna m. m. De i anledning härav tillkallade
sakkunniga — 1936 års yrkesskolsakkunniga — hava icke slutfört
sitt uppdrag.
Förslagets huvudgrunder. Det av stadens omförmälda kommitté
framlagda förslaget innebär i huvudsak, att maskin- och byggnadsyrkesskolorna
samt de delar av aftonskolan, vilkas undervisning avser utbildning
för liknande yrkesområden, skulle omorganiseras till att omfatta:
aj en statlig teknisk läroanstalt, avsedd att lämna såväl teknisk
gymnasie- som fackskoleutbildning, och så organiserad, att undervisningen
efter ett för alla gemensamt första år skulle differentieras med hänsyn
till olika utbildningsmål, varigenom möjlighet skulle beredas såväl till
teknisk gymnasieutbildning som till fackskoleutbildning för de maskintekniska,
elektrotekniska och byggnadstekniska facken, samt med lästiderna
så förlagda, att fackskoleutbildning för vissa fack kunde erhållas
även genom aftonundervisning;
7
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 158.
b) en kommunal aftonskola, i vilken kunde erhållas en på enklare
teoretisk grundval byggd fackutbildning för olika yrkesområden.
Den högre avdelningen av den kommunala tekniska högre folkskolan
skulle upphöra i och med förverkligandet av kommitténs under a) framlagda
förslag. Stadens anstalter för yrkesundervisning och den tekniska
mellanskolan skulle däremot icke beröras av den föreslagna omorganisationen.
För lokalbehovets tillgodoseende skulle Stockholms stad ikläda sig
byggnads- och underhållsskyldighet för erforderliga skollokaler, för vilka
stadens engångskostnader enligt kommitténs beräkning icke komme att
överstiga 1,270,000 kronor, staden åtaga sig kostnaderna för erforderlig
lös inredning, vilka beräknats till 75,000 kronor, samt staden bidraga
med intill 10,000 kronor till nyanskaffning och komplettering av undervisningsmateriel.
Kommitténs förslag innebar slutligen beträffande stadens årliga kostnader,
att staden skulle ikläda sig en årlig utgift av 88,850 kronor för
upprätthållande av den föreslagna verksamheten, i vilket belopp dock
inginge en summa av 61,650 kronor till förräntning av byggnads- och
tomtvärde jämte viss amortering av byggnadskostnaden samt för underhåll
av byggnaden, men att stadens nuvarande åtaganden för upprätthållande
av verksamheten vid tekniska skolan, vilka uppginge till
nära 75,000 kronor årligen, liksom utgifterna för högre avdelningen av
den tekniska högre folkskolan, för det dåvarande minst 7,000 kronor
årligen, skulle bortfalla.
Motiv. Den av kommittén föreslagna organisationen av den statliga
tekniska läroanstalt, som skulle ersätta omförmälda delar av tekniska
skolan, avviker som synes i vissa hänseenden från de organisatoriska
former, som valts för de nuvarande tekniska läroverken.
Kommittén framhåller emellertid, att förslaget, vida närmare än det
år 1919 framlagda omorganisationsförslaget kommit att ansluta sig till
den nuvarande organisationen av ifrågavarande avdelningar av tekniska
skolan. Ett förverkligande av kommitténs förslag skulle därför, delvis
i motsats till förslaget av år 1919, innebära en omorganisation
av tekniska skolan med bibehållande av de i många avseenden
synnerligen värdefulla anordningar och principer, på vilka den nuvarande
organisationen byggde, värden, som man ej utan tvingande nödvändighet
ville låta gå förlorade. Förslaget av år 1919 avsåg skolans
inlemmande i landets och huvudstadens skolväsen därigenom, att dess
olika avdelningar ersattes med ett antal nya skolformer. Genom kommitténs
förslag bleve de ifrågavarande delarna av skolan med minsta
kostnader för det allmänna och utan våld på den naturliga utvecklingen
organiskt inordnade i huvudstadens skolväsen vid sidan av de kommunala
lärlings- och yrkesskolorna, den kommunala tekniska mellanskolan
och den tekniska linjen av Vasa realskola. Och detta på ett
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
sådant sätt, att var och en av dessa skolformer finge sin egen uppgift
att fylla utan att mer än nödvändigt ingripa på de andras verksamhetsområden,
samtidigt som den behövliga kontakten mellan de olika
skolorna äntligen bringades till stånd.
Beträffande omförmälda tekniska mellanskola meddelar kommittén
bland annat följande:
År 1919 upprättade Stockholms stad på grundval av 1918 års riksdagsbeslut
en högre folkskola för teknisk utbildning. Den allmänt inriktade,
elementära tekniska undervisning, som jämte undervisning i allmänbildande
ämnen lämnats i denna treåriga skola, hade visat sig även
utgöra en god grundval för vidare utbildning i tekniska läroanstalter
på mellanstadiet. Enligt skolöverstyrelsens beslut berättigade också
godkänt avgångsbetyg från den tekniska högre folkskolans 3-åriga lägre
avdelning till befrielse från inträdesprov vid tekniska gymnasier och
fackskolor i samma utsträckning som betyg över avlagd realskolexamen.
Styrelsen för tekniska skolan i Stockholm hade däremot icke velat medgiva
motsvarande bestämmelser beträffande inträdessökande till maskinoch
byggnadsyrkesskolorna. Därvid kunde styrelsen stödja sig på den omständigheten,
att i tekniska skolans stadgar inga bestämmelser funnes,
enligt vilka de, som avlagt realskol- eller till och med studentexamen,
skulle befrias från inträdesprov. Lärjungar från 3-åriga tekniska högre
folkskolan hade på grund härav i allmänhet nödgats genomgå även den
ettåriga förberedande inträdeskursen i tekniska skolans aftonskola, varigenom
de fått sin studietid oskäligt förlängd.
Bland annat på grund av dessa olägenheter upprättade Stockholms
stad år 1925 en högre avdelning inom den tekniska högre folkskolan,
inom vilken läroämnen, timtal och kurser nära överensstämde med maskinfackskolornas.
Lärjungarna i den lägre avdelningen hade vid sin
avgång ofta svårt att avgöra, huruvida och i så fall i vilken läroanstalt
de eventuellt skulle fortsätta sin utbildning. Därtill komme den omständigheten,
att aspiranterna till den högre avdelningen behövde praktisk
erfarenhet från industriarbetet för att kunna väl tillgodogöra sig
den rena fackundervisningen. Den praxis hade därför utbildat sig, att
en tid av ett — ibland ett par — år finge förlöpa mellan avgången från
den lägre avdelningen och inträdet i den högre. Under mellantiden
deltoge lärjungarna i av staden bekostade kvällskurser, varigenom lärjungarna
bibehölle och förkovrade sina kunskaper och förvärvade vana
vid mera självständigt studiearbete.
Sedan skolan från och med läsåret 1933—34 ombildats till en teknisk
mellanskola med fyraårig kurs, avslutad med praktisk realexamen, torde
den högre avdelningen upphöra med läsåret 1935—36. I varje fall
komme så att ske, så fort en omorganisation av maskin- och byggnadsyrkesskolorna
blivit verklighet och medfört en organisk förbindelse mellan
de båda skolformerna.
Såsom ett tecken på att den offentliga tekniska undervisningen på
mellanstadiet i Stockholm för närvarande icke vore tillfredsställande ordnad
borde, yttrar kommittén, jämväl den omständigheten beaktas, att
där sedan snart bortåt 15 år tillbaka undervisning av liknande slag
meddelades i två — tidvis till och med i tre — helt privata tekniska
institut.
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
I de två större av dessa läroanstalter omfattade kursen vid heldagsundervisning
5 terminer (— 21/* läsår) av vanlig längd, och de teoretiska
inträdesfordringarna inskränkte sig till genomgången folkskola.
Enligt offentliggjorda uppgifter intoges elever med realskolexamen eller
motsvarande kunskaper direkt i andra terminskursen och elever med
studentexamen eller motsvarande kunskaper direkt i tredje terminskursen.
S. k. ingenjörsexamen meddelades efter femte terminskursen,
»verkmästarexamen» efter den tredje. Samma undervisning sorn i ovannämnda
dagskurser, vilka toge elevernas tid helt i anspråk under terminerna,
kunde dessutom erhållas i kvällskurser, ehuru utbildningen i
detta fall givetvis måste utsträckas över en avsevärt längre tidrymd.
Trots de dryga avgifterna vore lärjungeantalet, särskilt i de nämnda
kvällskurserna, avsevärt. Även om lärjungeklientelet i viss utsträckning
utgjordes av sådana ynglingar med goda ekonomiska förhållanden i hemmet,
vilka av en eller annan orsak hade svart att bliva intagna i effei
följa undervisning i offentliga läroanstalter, syntes emellertid ett icke obetydligt
antal energiska arbetare liksom också ynglingar från ekonomiskt
svagt situerade hem föredraga undervisningen i dessa instituts kvällskurser
framför motsvarande undervisning i tekniska skolans aftonskola
eller i de kommunala anstalterna för yrkesundervisning.
Den anordning av undervisningen, som av kommittén föreslagits,
syntes kommittén på ett enkelt sätt bringa ur världen fragan, huruvida
en teknisk läroanstalt på mellanstadiet i huvudstaden borde vara
av fackskole- eller gymnasietyp, eller örn den borde bestå dels av gymnasium,
dels av fackskolor. Den ursprungligen avsedda principiella
skillnaden mellan fackskola och gymnasium hade för övrigt numera
blivit så gott som utplånad, när det gällde de tekniska tillämpningsämnena.
Den mest framträdande skillnaden mellan de två skoltyperna
läge för närvarande däri, att gymnasiet med treårig kurs och stone
inträdeskrav på teoretiska förkunskaper — utöver fackutbildningen gåve
en omfattande kurs i främmande sprak och merkantila ämnen. För
alla tekniska skolor på mellanstadiet, oavsett deras benämning och fackinriktning,
vore vidare en mycket stor del av det grundläggande kunskapsstoffet
detsamma. Åt undervisning av ifrågavarande slag, av kommittén
benämnd teknisk allmänbildning, ägnades av tekniska läroanstalter
på mellanstadiet numera en tid, som ungefär motsvarade ett
läsår på 40 veckor med 35—38 lektioner i veckan.
Ifrågavarande tekniska allmänbildning borde meddelas under det för
alla elever gemensamma första läsår om 40 veckor, som enligt det föregående
jämlikt kommitténs förslag skulle inleda den egentliga fackutbildningen.
Eleverna hade fördel av en sådan anordning. For det allmänna
betydde den en möjlighet att för ett bestämt elevantal halla
kostnaderna nere. Örn av exempelvis 90 lärjungar i första klassen 45
valde en fackavdelning, 25 en annan och 20 en tredje, sa skulle detta
med differentierad undervisning fran början innebära, att de 45 finge
delas på två avdelningar, såvida man ej ville avvisa 15 av de 45. Resultatet
bleve alltså fyra undervisningsavdelningar, ehuru tre vore fullt
tillräckliga.
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
Lrider ett andra läsår av samma längd skulle elever, vilka ej önskade
en mera djupgående språklig och merkantil utbildning, hava dels att
deltaga i en huvudkurs i ett fackämne samt i viss annan obligatorisk
undervisning, dels att dessutom medtaga andra på läroplanen upptagna
ämnen! sadan utsträckning, att sammanlagda antalet lektioner, gymnastiklektionerna
oraknade, uppinge till 36 k 37 i veckan. För elever,
som utöver fackutbildningen önskade förvärva kunskaper i främmande
sprak och merkantila ämnen till samma omfattning som i de tekniska
gymnasierna, upptoges s. k. tillvalskurser av olika slag. Enligt de exenipe
pa studieplaner, som framlagts i betänkandet, skulle elever nied
ertorderhga förkunskaper i teoretiska ämnen kunna under en studietid
pa sammanlagt tre år utan svårighet förvärva såväl fackutbildning som
kunskaper i sprak och handelsämnen till samma omfång som i de tekniska
gymnasierna.
,-,^°4rs,la?eIt aY år 1919 att ombilda maskin- och byggnadsyrkesskolorna
till tekniska tackskolor hade inneburit fullständigt slopande av en säregenhet
i nämnda skolors nuvarande organisation, nämligen de tre korta
lösören pa knappa 0 månader (23 läsveckor). Statens tekniska fackskolor
tillämpade nämligen en anordning med två långa läsår på 40
veckor varigenom sommarferien inskränktes till omkring 10 veckor,
särskilt byggnadsyrkesskolans elever hade under den långa ledigheten
Iran maj till november i allmänhet utan svårighet kunnat erhålla yrkesaroete.
Åtminstone de äldre eleverna hade därigenom kunnat skaffa
Sig en relativt god inkomst, vilken gjort det möjligt för dem att besöka
skolan under vinterhalvåret. Inom de maskintekniska och elektroteknisk^
fanken torde emellertid förhållandena på arbetsmarknaden
numera icke ligga lika gynnsamt till i detta hänseende. Att vid maskinyrkesskolan
i fortsättningen tillämpa samma fördelning av lästiderna
som vid byggnadsyrkesskolan hade därför icke längre samma betydelse
tor eleverna som förr. Enklare och bättre kunde man tillgodose deras
intresse, vilka önskade eller tvingades att under studietiden hava yrkesarbete,
genom att vid sidan av det andra läsåret på 40 veckor upprätta
attonkurser, där samma utbildning för åtminstone maskintekniska
tacket kunde erhallas på en tid av två å tre år.
En undersökning av förhållandena inom byggnadsyrket hade givit ett
bestämt intryck av att den nu tillämpade fördelningen av byggnadsyrkesskolans
lästider vore den avgjort lämpligaste för Stockholms vidcommande.
Pa grund av skärpta krav på utbildningen bleve emellertid
under alla forhållanden en förlängning nödvändig av den totala
studietiaen till minst den tid, som ansloges i statens fackskolor eller
sammanlagt 80 läsveckor. Skulle den förlängda lästiden fördelas på
valt och ett av de tre läsåren, bleve varje ferie minskad med omkring
TvvYYk0j.r. °, fördelen av den nuvarande anordningen mera illusorisk.
ar or oiesloges, att det första läsaret pa 40 veckor även för byggnadsfacket
bleve detsamma som för andra fack och att de återstående 40
lasvederna fördelades på två läsår med lästider från början av november
till omkring den 17 april. Med hänsyn dels till att påskveckan normalt
komme att falla under läsåret dels till lovdagar vid terminens början
och slut toresloges de både senare läsårens längd till 21 veckor, påskveckan
mberaknad, varigenom den sammanlagda effektiva lästiden bleve
densamma som vid statens fackskolor med ett läsår på 40 veckor.
11
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 158.
Den mest bärande invändning, som vid tidigare utredningar framställts
mot denna fördelning av lästiderna, hade varit svårigheten att
på ett tillfredsställande sätt ordna tjänstgöringen för en ordinarie lärare
i byggnadsämnen. I samband med utredningen örn kostnader för lönestaten
påvisades emellertid i utredningen, att en sådan tjänstgöring
kunde ordnas på ett fullt tillfredsställande sätt, även om det andra
läsåret uppdelades såsom ovan föreslagits.
Genom upprättandet av huvudkurser på minst 18 lektioner i veckan
i ämnena maskin- och byggnadslära skapades motsvarigheter till de
nuvarande maskin- och byggnadsyrkesskolorna. Dessutom föresloges
en dylik huvudkurs i ämnet elektroteknik, varigenom hittillsvarande
utbildningsmöjligheter utvidgades med ett tredje fackområde. ^ Den sålunda
föreslagna organisationen lämnade möjlighet att nied något eller
några års tidsintervall anordna dylika huvudkurser även för sådana
fackområden, där behovet av arbetskraft med dylik utbildning ej vöre
stort nog att motivera kurser varje år. En nödvändig förutsättning
för sådana intermittenta fackkurser vore dock, att erforderlig undervisningsmateriel
kunde ställas till skolans disposition.
En väsentlig orsak till den mängfald av skolformer för samma stadium,
som för närvarande utmärkte landets tekniska undervisningsväsen,
läge i svårigheten att lämpligt avväga inträdesfordringarna med hänsyn
till olika kategorier av elever. Sattes realexamen eller motsvarande
kunskaper i ett flertal av realskolans huvudämnen som villkor for mträde,
utestängdes praktiskt taget helt och hållet kategorien erfarna
och dugliga yrkesarbetare. Ställdes krav på flerårig yrkesverksamhet,
försvårades däremot onödigtvis inträdet för dem, som efter folkskolan
genomgått fleråriga allmänbildande skolor, enär i^ sa fall dessa ele\ er
ej skulle kunna intagas förrän vid omkring 20 års ålder. De ännu
villande inträdesfordringarna till maskin- och byggnadsyrkesskolorna
vöre på sin tid lämpligt avvägda med hänsyn såväl till det underlag
av praktisk erfarenhet, som krävdes för att kunna tillgodogöra sig den
rena fackundervisningen, som till dåtida krav på arbetspersonal med
utbildning i tekniska skolor.
Nuvarande bestämmelse om minst 6 månaders praktik borde därför
bibehållas oförändrad. Den praktiska erfarenheten från yrkesarbetet
vöre emellertid ej av vital betydelse för den grundläggande undervisningen
under det för alla gemensamma första läsåret, varför kravet på
6 månaders praktik ansåges böra gälla för tillträde till andra årets
huvudfackkurser på 18 veckotimmar. Tillträde till första årets undervisning
borde däremot liksom vid de tekniska gymnasierna kunna medgivas
dem, som hade minst 2 månaders praktik.
Fordringarna på förmåga att uttrycka sig skriftligen på sitt modersmål
och att kunna första ett främmande språk hade under de senaste
årtiondena stegrats, da det gällde personer med utbildning i tekniska
läroanstalter på mellanstadiet. Önskemål örn förbättrad undervisning i
dessa ämnen hade enstämmigt framställts såväl från ledande hall inom
olika industrigrenar som även från personer, vilka genomgått tekniska
fackskolor eller maskin- och byggnadsyrkesskolorna. Till följd av den
förbättrade folkundervisningen i Stockholm genoinginge numera flertalet
folkskolan! 8 klasser av folkskolan mot förr (i och erhölle dä undervisning
i ett främmande språk. Med hänsyn härtill kunde inträdes
-
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
fordringarna i svenska språket höjas och krav uppställas på elementära
kunskaper i tyska eller engelska, utan att i våra dagar ungdom med
enbart iolkskolebildnmg finge svårare att vinna inträde än på sin tid
med de gamla, ännu gällande inträdesfordringarna.
Det vöre ur många synpunkter mindre önskvärt, att övergång från
nast sista klassen av den tekniska mellanskolan och den från och med
hostterminen 1933 upprättade tekniska linjen inom Vasa realskola till
torsta årskursen av den nya läroanstalten komme att äga rum i större
utsträckning. For varje särskild sådan skola borde därför skolöverstyrelsen
besluta angående det eller de ämnen, i vilka sökande med tekmsk
realexamen hade att underkasta sig prövning för tillträde till den
pa det gemensamma första året byggande undervisningen i den föreslagna
laroanstalten. I flertalet fall torde det endast bliva fråga om
tentamen pa en mindre kompletteringskurs i ämnet matematik, vilken
ej syntes komma att bereda någon svårighet för lärjungar, lämpade för
fortsatta tekniska studier.
Elever med vanlig realexamen skulle utan prövning kunna mottagas
i (ten for alla gemensamma första klassen.
För aspiranter med enbart folkskoleunderbyggnad skulle inom en
omorganiserad aftonskola anordnas en högst tvåårig preparandkurs.
dylik preparandkurs, ettårig ehuru med något högre timtal i veckan
vöre anordnad inom den nuvarande aftonskolan. Då för närvarande
elever med vanlig folkskoleunderbyggnad normalt vunne inträde i preparandkursen
forst efter någon tids förberedande undervisning i den
vanliga aftonskolan, innebure förslaget ej heller i detta avseende någon
förändring i nuvarande förhållanden.
Kostnader m. m. Kommittén har utgått ifrån att staten skulle i
samma utsträckning som på andra orter ikläda sig kostnaderna för den
del av verksamheten, som utgjorde en motsvarighet till tekniskt gymnasium
och fackskola, under det att det ekonomiska ansvaret för aftonskolan
skulle åvila kommunen. I överensstämmelse härmed borde den
förstnämnda delen av den föreslagna skolorganisationen, i likhet med
vad som vore fallet med övriga motsvarande skolor i riket, utgöra en
statlig läroanstalt, under det att aftonskolan skulle bliva en statsunderstödd
kommunal skola.
K^ anförda grunder föresloge kommittén, att de båda skolformerna i fortsättningen
skulle ställas under gemensam styrelse. Även beträffande den
narmaste ledningen av skolornas arbete syntes det kommittén av enahanda
skal fördelaktigt, att denna förenades i en hand. I åtminstone
tva av de städer, där tekniska läroverk hade gemensamma skollokaler
med kommunala skolor, vore den statliga skolans rektor samtidigt rektor
aven för den kommunala skolan. En förening av dessa båda uppdrag
motte emellertid vissa svårigheter beträffande läroanstalter av den storlek,
som här beraknats för nu ifrågavarande skolor i huvudstaden Vid
de ekonomiska beräkningarna hade kommittén förutsatt, dels att lektorer
i någon utsträckning skulle utöva avdelningsföreståndarskap för var
sin undervismngsgren på mellanstadiet, dels att vid aftonskolan skulle
vara tast anställd en särskild föreståndare. Under sådana förhållanden
kunde enligt kommitténs mening även i Stockholm den statliga läro
-
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
anstaltens rektor samtidigt vara rektor också för aftojiskolan, då huvudparten
av aftonskolans löpande ärenden, såväl beträffande lärare och
lärjungar som också i fråga om den dagliga tillsynen, handhades av
avdelningsföreståndaren för aftonskolan. Kostnaderna för den ytterligare
lindring i rektors tjänstgöringsskyldighet, som därefter kunde
bliva nödvändig, borde givetvis betridas av Stockholms stad. Dessutom
hade i aftonskolans stat beräknats, att ett särskilt arvode av 500 kronor
skulle utgå till de statliga skolornas rektor i hans egenskap av rektor
även för aftonskolan. Genom den av kommittén föreslagna anordningen
med gemensam rektor vunnes även i denna punkt den enhetlighet i
ledningen, vilken vore önskvärd för att tillförsäkra båda skolorna jämbördig
ställning och för att undvika icke önskvärda intressekonflikter
mellan dem.
Antalet elever i de fackkurser och den undervisning i övrigt, som
byggde på det gemensamma första året, beräknades motsvara 1V2 avdelning
av maskinfaekskola samt en avdelning av vardera elektroteknisk
och byggnadsteknisk fackskola, vartill komme tilläggskurser i språk och
handelsämnen för dem, som önskade en utbildning, motsvarande de tekniska
gymnasiernas. Sistnämnda tilläggskurser oräknade, motsvarade
alltså den avsedda omfattningen av undervisningen 31/2 avdelningar.
Med hänsyn till den avsedda övergången direkt till fackkurserna från
tekniska mellanskof och realskollinjer hade kommittén icke ansett
sig böra räkna med mer än 2 parallellavdelningar av den för alla gemensamma
första klassen.
Lönestaten för lärarpersonal vid skolan skulle enligt gällande bestämmelser
uppgå till omkring 80,000 kronor, inberäknade löneförbättringar
och dyrtidstillägg.
Deli nuvarande maskin- och byggnadsyrkesskolornas lönestat uppginge,
alla tillägg medräknade, ej till mer än omkring 31,750 kronor
årligen. Enligt uppgifter från tekniska skolan kunde det anses, att av
denna summa statsverket bestrede omkring 19,860 kronor, Stockholms
stad omkring 6,520 kronor och elevavgifter omkring 5,370 kronor. I
den angivna totalsumman vore dock icke inberäknad skolornas del av
rektors arvode. De båda omorganisationsförslagen förutsatte således en
betydande ökning av statsverkets utgifter. En i betänkandet framlagd
kalkyl, vid vilken hänsyn tagits till ökningen i elevantal, årlig lästid
och antal lektionstimmar i veckan, visade emellertid, att en ökning av
maskin- och byggnadsyrkesskolornas undervisning till den av kommittén
föreslagna omfattningen skulle proportionellt räknat draga en kostnad
av minst 61,800 kronor jämte kostnader för rektors arvode. Den ökade
kostnaden för kommitténs förslag hänförde sig praktiskt taget helt till
utgifterna för den kompletterande gymnasieutbildningen och för de tre
lektorat, som upptoges i förslaget.
Lönestaten för övrig personal vid den statliga delen upptoges i kommitténs
förslag till 7,740 kronor med ovannämnda förhöjningar och
tillägg. _ o
Det framlagda förslaget till lönestat för aftonskolan slutade a omkring
69,000 kronor, varemot svarade elevavgifter med 35,000 kronor
och statsbidrag med 25,000 kronor, varigenom stadens nettokostnader
för lönestaten skulle komma att uppgå till omkring 9,000 kronor per år.
Vad beträffade kostnaderna för skollokaler, hade vid beräkningen av
14
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 15S.
lol5al,beh]ovet förutsatts, att den kommunala aftonskolan skulle på afton,
*a disponera en del av de lokaler, som staden enligt gängse praxis
skulle tillhandahålla för den statliga läroanstalten på mellanstadiet. Enbart
för aftonskolans del skulle då endast erfordras ett mindre antal
lokyer, vilka även kunde komma den statliga läroanstalten till godo,
nall exempelvis en mera tillfällig utvidgning av densamma någon gång
skulle visa sig erforderlig. Den omständigheten, att Stockholms stad
bidragit med omkring en tredjedel av kostnaden för den nuvarande
byggnadens uppförande hade dessutom ansetts utgöra ytterligare ett
skäl för att vissa skollokaler även i fortsättningen skulle få vara gemensamma
för båda skolorna.
En ombyggnad av nuvarande lokaler skulle draga en summa av ornang
j300’?00 kronor och taga i anspråk en total golvyta av omkring
j o i kvadratmeter. De återstående delarna av tekniska skolan skulle
da kunna till sitt förfogande få lokaler med en sammanlagd golvyta av
omkring 3,700 kvadratmeter, varvid dock förutsatts vissa ombyggnader
aven mom den återstående delen. I det angivna beloppet 300,000 kronor
inninge emellertid icke kostnader för maskinlaboratorium, vilket måste
anoranas utanför nuvarande lokaler, ej heller reparation och ombyggnad
av tjänstebostäder. Det hade icke varit möjligt att avgöra, huruvida
det återstående utrymmet skulle vara tillräckligt för de övriga avdelningarna
av den nuvarande tekniska skolan.
Kostnaderna för en helt ny byggnad, innehållande även maskinlaboratorium
och tjänstebostäder, hade beräknats till högst 970,000 kronor
tomtvärde icke inberäknat. Som lämplig tomt angåves en del av kvarWallgossen
bredvid norra kommunala mellanskolans byggnad vid
Fridhemsgatan. Värdet av den erforderliga tomtmarken hade av stadens
fastighetskontor preliminärt angivits till 300,000 kronor.
Huruvida ur rent ekonomisk synpunkt ombyggnadsförslaget eller nybyggnadsförslaget
skulle anses förmånligare för staden kunde icke avgöras,
innan man visste, vilka anspråk på ekonomiskt vederlag som
statsverket eventuellt kunde uppställa för ett tillstånd att för ändamålet
begagna en del av statens byggnad, uppförd på en staten tillhörig tomt.
En given förutsättning för förläggande till en viss kommun av en statlig
läroanstalt av nu ifrågavarande slag hade nämligen sedan lång tid tillbaka
varit att vederbörande kommun velat åtaga sig att tillhandahålla
och underhålla erforderliga lokaler jämte bostad eller hyresersättning
at rektor, maskinist och vaktmästare. Kommittén hade haft anledning
utgå ifrån att statsverket komme att framställa anspråk på ekonomiskt
vederlag för ett eventuellt upplåtande av byggnaden eller del därav,
vårtor kostnaderna för lokalfrågans lösning icke kunde beräknas bliva
inskränkta till själva ombyggnadskostnaden, även om kvarvarande utrymmen
skulle anses tillräckliga för övriga avdelningar av tekniska skolan.
Vid bedömandet måste hänsyn tagas även till de avsevärt högre
underhållskostnaderna för ett 70 år gammalt hus. Inom relativt snar
framtid torde för övrigt krav på ökade utrymmen göra sig gällande,
och ela ingen möjlighet funnes att tillgodose deni i den gamla byggnaden,
bleve i varje fall en nybyggnad nödvändig, varvid större delen av de’
pa ombyggnaden nedlagda kostnaderna ginge förlorade.
Då ur undervisningens synpunkt en nybyggnad avgjort vore att föredraga,
kunde en nybyggnad av föreslagen storlek anses erforderlig, och
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
därför räknades med en engångsutgift på 1,270,000 kronor för detta
ändamål samt med. de årliga kostnader som följde därav.
Som villkor från statsmakternas sida för att upprätta en statlig läroanstalt
av ifrågavarande slag uppställdes vidare, att kommunen tillhandahölle
en första uppsättning av fasta och lösa inventarier samt möbler.
Kostnaderna för fasta inventarier vore inräknade i den tidigare angivna
byggnadskostnaden på 970,000 kronor. Lösa inventarier och
möbler komme enligt beräkningarna att draga en utgift på högst 75,000
kronor.
Kostnaderna för undervisningsmateriel för den statliga delen av läroanstalten
åvilade statsverket. De hade preliminärt beräknats till 54,000
kronor. För aftonskolans speciella undervisning erfordrades nyanskaffning
av materiel för högst 3,000 kronor.
De årliga utgifterna för driften — frånsett lönestaten — beräknades
till följande belopp sammanlagt för den statliga och den kommunala
delen av den föreslagna läroanstalten.
Kostnadens art
Totalt
.rligt bel
Därav
enbart
för den
kommu- nala afton- skolan
opp
Restbelopp,
att i vissa
fall fördelas
mellan stats- verket och
Stockholms
stad.
Anm.
1. Inventariers inköp och underhåll.....
1,000
1,000
—
1 Under-
2. Bibliotek, samlingar och undervisningsma-
visnings-
teriel ...................
3,500
1 1,000
2,500
materiel.
3. Laborationer, materialier och diverse . .
5,500
2 2,500
3,000
2 Diverse
4. Trycksaker, annonser och skrivmaterialier
3,500
1,500
2,000
och oför-
5. a) Lokalernas uppvärmning..........
7,000
—
7,000
utsedda
b) Belysning och kraft............
2,000
—
2,000
utgifter.
c) Gas och vatten...............
1,000
—
1,000
6. Städning och renhållning.........
10,000
—
10,000
7. Hyresbidrag åt rektor...........
3,700
—
3,700
8. a) Beräknat hyresvärde (inb. avskrivn.) . . .
55,650
—
55,650
b) Underhåll av byggnaden..........
6,000
—
6,000
c) Försäkring..................
500
—
500
d) Hyra för gymnastiksal, inberäknat städning
800
—
800
Summa kronor
100,150
6,000
94,150
Då staden måste förutsättas nödsakad att helt gälda kostnaderna för
fastighet och inventarieutrustning, vore en uppdelning av dessa kostnader
mellan den statliga läroanstalten och den kommunala aftonskolan
av intresse endast för bedömande av stadens verkliga kostnader för det
ena och andra slaget av undervisning. Då rättighet förutsatts för aftonskolan
att i viss utsträckning använda den statliga skolans lokaler, hade
staden ansetts böra i någon utsträckning deltaga i kostnaderna för anskaffning
av sådan undervisningsmateriel, som kunde tänkas komma till
användning även inom aftonskolan. Stadens andel hade förslagsvis upptagits
till 7,000 kronor. Engångskostnaderna fördelade sig sålunda enligt
förslaget på följande sätt:
16
Kungl. Majlis proposition Nr 158.
Därav för
Att gäldas av
Kostnadens art
Totalt
de statliga
skolorna
kronor
den kom- munala af- tonskolan
kronor
statsver- ket med
kronor
Stock- holms stad
med
kronor
För fastighet........
1,270,000
75.000
57.000
1,060,000
50.000
54.000
210,000
25,000
3,000
1,270,000
75.000
10.000
» inventarieutrustning........
» undervisningsmateriel.....
47,000
Summa kronor
1,402,000
1,164,000
238,000
47,000
1,355,000
Med ledning av uppgifter från olika slag av läroanstalter i Stockholm
och tran några städer, i vilka statliga tekniska skolor vore förlagda, hade
kostnaderna beräknats för olika anslagstitlar och en fördelning av desamma
verkställts enligt gängse grunder. Resultatet framginge av nedanstående
tabellariska översikt:
Förslag till kostnadsfördelning mellan statsverket och Stockholms stad av årliga
utgifter utom löner för den av kommittén föreslagna tekniska läroanstalten.
Därav för
Att gäldas av
Kostnadens art
Totalt
de
statliga
skolorna
kronor
den
kommu- nala afton- skolan
kronor
stats-
verket
med
kronor
Stock- holms stad
med
kronor
1. Inventariers inköp och underhåll .
2. Bibliotek, samlingar och undervis-
1,000
i_
1,000
—
1,000
ningsmateriel........
3. Laborationer, materialier och di-
3,500
2,500
21,000
2,500
o
o
©
T—1
©1
verse.........
4. Trycksaker, annonser och skriv-
5,500
3,000
8 2,500
2,500
♦ * 2 * 4 3,000
materialier........
5 a. Lokalernas uppvärmning......
b. Belysning oell kraft.....
3,500
7.000
2.000
2,000
1,500
2,000
1,500
c. Gas och vatten......
6. Städning och renhållning . . .
1,000
10,000
j 13,300
6,700
13,300
6,700
7. Hyresbidrag åt rektor.......
8 a. Beräknat hyresvärde för skolbygg-
3,700
3,700
—
—
3,700
naden .......
55,650
46,375
9,275
_
b. Underhåll av byggnaden . .
c. Försäkringspremier för byggnad och
6,000
5,000
1,000
—
6,000
inventarier.......
d. Hyra för gymnastiksal, inberäknat
500
415
85
—
500
städning........
800
800
—
—
800
Summa |
100,150
77,090
23,060
20,300
79,850
Bestredes av skolans medel, vid somliga läroanstalter bland annat med hjälp av inflytande
terminsavgifter.
2 Undervisningsmateriel.
8 Diverse och oförutsedda utgifter.
4 Därav 500 kronor som bidrag till laborationsmaterialier.
17
Kungl. Marits proposition Nr 158.
Omorganisationens genomförande. I detta hänseende yttrar
kommittén följande:
Under förutsättning av proposition till 1936 års riksdag kunde genomförandet
av omorganisationen påbörjas höstterminen 1936.
Vid början av detta första övergångsår borde av den statliga läroanstalten
på mellanstadiet upprättas två parallellavdelningar av första
klassen samt, på aftontid, en huvudkurs i maskinlära med vissa samhöriga
kurser. Av den kommunala aftonskolan borde under höstterminen
upprättas två parallellavdelningar jämte två avdelningar av preparandkursen,
vartill vårterminen 1937 komme ytterligare en nybörjaravdelning
av den egentliga aftonskolan. Nyintagning i de gamla skolformerna
borde inskränkas till högst 15 elever i klass I av byggnadsyrkesskolan.
Under andra övergångsåret tillkomme av den statliga läroanstalten
en avdelning på dagtid och en ny avdelning på aftontid med maskinlära
som huvudämne. Elever, som efter genomgång av klass I önskade
utbildning för byggnadsyrket, borde däremot till byggnadsyrkesskolans
andra årsklass, där enligt det föregående plats skulle finnas för ytterligare
minst 15 elever. Utbildning i elektroteknik kunde icke ifrågakomma,
förrän läroanstalten fått sina nya lokaler helt inredda. Av den
kommunala aftonskolan upphörde en avdelning av preparandkursen,
varefter under hösten 6 och under våren 8 avdelningar komme att upprätthållas.
Behovet av lokaler för denna undervisning kunde uflder övergångstiden
tillgodoses utan kostsamma anordningar, under förutsättning av
att byggnadsfrågan avgjordes omedelbart efter statsmakternas beslut om
organisationen.
För de båda parallellavdelningarna av klass I samt för undervisningen
i maskinlära kunde utrymme beredas i den flygel av skolhuset Valhallavägen
76, där tekniska mellanskolan hade sina lokaler och där speciallokaler
redan funnes för olika ändamål. För undervisningen i byggnadsämnen
samt för den grundläggande undervisningen i aftonskolan
bleve erforderligt utrymme under övergångstiden disponibelt i tekniska
skolans nuvarande lokaler, då nyintagning av elever under övergångstiden
där ej ifrågakomme i någon nämnvärd utsträckning.
Yttranden över stadsfullmäktiges framställning. Överståthållarämbetet
har i utlåtande den 18 juli 1935 tillstyrkt stadsfullmäktiges omförmälda
framställning.
Tekniska skolans styrelse har i utlåtande den 10 december 1935
med vissa erinringar tillstyrkt omorganisationsförslaget.
])e gamla maskin- och byggnadsyrkesskolorna hade helt visst, anför
skolstyrelsen, sedan länge varit i behov av att genom en omorganisation
bättre anpassas efter tidens växande krav och förses med rymligare och
tidsenligare lokaler. En omorganisation hade styrelsen ansett möjlig
att genomföra med bibehållande i stort sett av skolornas beprövade och
i många avseenden värdefulla grundkaraktär. Beträffande aftonskolan
konstaterade styrelsen med stor tillfredsställelse, att denna skolas grundtyp
i kommittébetänkandet bibehölles oförändrad.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 158.
2
18
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 158.
Vidkommande maskin- och byggnadsyrkesskolorna förmenade styrelsen
däremot, att förslaget väl mycket ombildade dessa skolors beprövade
grundkaraktär. Styrelsen syftade härvid i första hand på förslaget att
ombilda den treåriga maskinyrkesskolan till en tvåårig skola, en åtgärd,
som styrelsen icke ansåge lämplig. Styrelsen hade den bestämda
uppfattningen, att det vore bättre att bibehålla den treåriga kursen
med relativt korta läsår, vilken visat sig giva goda resultat, än att söka
forcera elevernas förmåga att smälta undervisningen på en kortare tidsperiod.
Det elevmaterial, det här vore fråga om, hade knappast förmågan
att kunna tillgodogöra sig en dylik koncentrerad undervisning,
även örn det sammanlagda timantalet i den tvååriga skolan skulle motsvara
undervisningstiden i den treåriga. Styrelsen hade emellertid med
tillfredsställelse konstaterat, att det framlagda förslaget innebure möjlighet
för undervisningens ordnande på treåriga kurser.
Även i ett annat avseende innebure det framlagda förslaget ett icke
oväsentligt avsteg från de nuvarande skoltypernas grundkaraktär, i det
undervisning vore avsedd att meddelas i språk och allmänna ämnen i
långt större utsträckning än nu vore fallet. Styrelsen insåge värdet
särskilt av språkundervisningen, men denna mera allmänna undervisning
finge icke verka inskränkande på den rent fackliga, då resultatet
i så många fall säkerligen bleve en försämring i stället för en förbättring.
Bibehölle man de treåriga kurserna, borde det emellertid vara
möjligt att få erforderlig plats i kursplanerna även för den mycket
önskvärda språkundervisningen, men med tvååriga kurser trodde icke
styrelsen att detta läte sig göra, med mindre den fackliga undervisningen
inskränktes på ett sätt, som styrelsen funne avrådligt. Då emellertid
kommittén själv framhållit, att de förslagsvis uppgjorda kursplanerna
icke behövde eller ens borde betraktas som definitiva, förmenade
styrelsen, att härutinnan, särskilt örn treåriga kurser infördes,
kunde företagas sådana ändringar, att åt de rent fackliga ämnena bereddes
större utrymme än i det framlagda förslaget. Styrelsen vore för
sin del övertygad om lämpligheten av en dylik justering.
Ehuru styrelsen sålunda hade den uppfattningen, att förslaget knappast
innebure en omorganisation av de gamla skolorna utan snarare utformandet
av en ny skoltyp, funne styrelsen icke häri något skäl, varför
icke resultatet skulle kunna bliva tillfredsställande, därest de justeringar
vidtoges, som här ovan berörts.
Det hade väckt styrelsens uppmärksamhet, att i förslaget icke berördes
den nuvarande lärarkårens anpassning till de omorganiserade
skolorna, men styrelsen förutsatte, att denna för lärarkåren ytterst viktiga
fråga komme att ordnas på ett tillfredsställande sätt.
Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 15 april 1936 förordat upprättandet
av ett tekniskt gymnasium som ersättning för maskin- och
byggnadsyrkesskolorna vid tekniska skolan jämte vissa tillhörande delar
av densamma.
Behovet av ett sådant gymnasium hade länge varit känt. De tekniska
gymnasierna i Örebro, Malmö och Härnösand samt den med dessa
i viss mån jämförliga tekniska elementarskolan i Norrköping hade årligen
fått mottaga ett icke ringa antal intriidessökande från Stockholms
19
Kungl. Majlis -proposition Nr 158.
stad och orterna däromkring. Så exempelvis funnes bland eleverna vid
tekniska gymnasiet i Örebro för läsåret 1935—36 ej mindre än 20 från
Stockholms stad och 25 från närmast angränsande län. Om man därjämte
betänkte, att i Stockholm funnes 19 allmänna gymnasier med i
runt tal 3,600 lärjungar (därav 2,400 manliga), av vilka mångå sannolikt
skulle föredraga att söka utbildning i ett tekniskt gymnasium, ifall något
sådant funnes på platsen, så syntes uppenbart, att ett tekniskt gymnasium
i Stockholm borde kunna påräkna ett mycket stort antal elever.
Tillströmningen till de allmänna gymnasierna vore ju också så stor, att
en avlastning borde vara välkommen. Intresset för tillkomsten av ett
tekniskt gymnasium i Stockholm hade även framgått därav, att överstyrelsen
under de senare åren gång på gång fått förfrågningar från ungdomar
och målsmän, om icke något tekniskt gymnasium härstädes snart
kunde väntas komma till stånd. Inrättandet av ett sådant hade ytterligare
aktualiserats genom införandet av praktisk realexamen vid ett
pär realskolor i staden. Att över huvud taget utbildningen i tekniskt
gymnasium vore eftersträvad, framginge också av det förhållandet, att
antalet inträdessökande till de nuvarande tekniska gymnasierna och de
med dem jämförliga tekniska elementarskolorna länge varit mycket stort.
Exempelvis kunde nämnas, att antalet kompetenta inträdessökande till
tekniska gymnasiet i Örebro hösten år 1935 uppgått till 226, medan endast
106 kunnat intagas och 120 måst avvisas. Vid tekniska gymnasiet
i Malmö hade vid samma tid antalet kompetenta inträdessökande varit
70, men utrymmet medgivit intagning av endast 29. Här hade således
avvisats 41. Vid tekniska gymnasiet i Härnösand och tekniska elementarskolan
i Norrköping hade parallellavdelningar upprättats, och ändå
hade icke på långt när alla kompetenta inträdessökande där kunnat
beredas plats.
Beträffande storleken av det tekniska gymnasiet torde vara svårt att
från början göra någon säker beräkning. I betraktande av stadens invånarantal
och det alltmer vidgade intresset för teknisk utbildning holle
överstyrelsen för mycket troligt, att ett gymnasium med fyra parallellavdelningar
för Stockholms vidkommande icke skulle vara för stort tilltaget.
Härmed vore icke sagt, att gymnasiet borde beräknas för så
många parallellavdelningar redan första året — det kunde nog vara
lämpligt att börja med endast två — men överstyrelsen förutsåge, att
flera avdelningar snart bleve behövliga, varför lokaler och framtida kostnader
borde beräknas med hänsyn härtill.
Vad sedan anginge frågan örn fackavdelningar finge överstyrelsen erinra
om Kungl. Maj:ts kungörelse nr 137/1928, enligt vilken — då parallellavdelningar
förekomme vid tekniskt gymnasium — undervisningen
i de olika avdelningarna kunde givas en något olika inriktning. Även
i andra fall kunde enligt kungörelsen i fråga, om tillgängliga anslag och
övriga förhållanden det medgåve, en viss differentiering av undervisningen
för mindre grupper av lärjungar inom tekniskt gymnasium äga
rum. Här syntes sålunda all erforderlig möjlighet vara given till undervisningens
önskvärda differentiering och fortlöpande anpassning efter
förefallande behov, utan att närmare bestämmelser härom träffades nu.
Givet vore, att, örn gymnasiet till en början erhölle tvä parallellavdelningar,
dessa redan andra året kunde inriktas, den ena pä det maskintekniska
facket och den andra på det byggnadstekniska. Likaså kunde
20
Kungl. May.ts proposition Nr 158.
man utgå ifrån att det snart nog skulle behövas en elektroteknisk linje,
men att på förhand, innan någon erfarenhet förelåge angående elevtillströmningen,
förbereda ännu flera fackavdelningar och i detalj bestämma
något om dessa, syntes varken möjligt eller lämpligt.
Ej heller beträffande de först ifrågakommande avdelningarna förelåge
någon anledning att här ingå på detaljer rörande blivande undervisning
splaner och dylikt. Det torde vara tillräckligt att framhålla, att
de i stadskollegiets utlåtande föreslagna bestämmelserna, exempelvis angående
inträdes]or dringar m. m. icke mera avsevärt skilde sig från vad
i nu gällande bestämmelser rörande tekniskt gymnasium vore föreskrivet.
För övrigt vore att märka, att enligt ovan åberopade kungörelse
nr 137/1928 överstyrelsen ägde att med hänsyn tagen till de olika tekniska
fackskolornas och tekniska gymnasiernas särskilda uppgifter och
växlande förhållanden samt efter det vederbörande läroverks styrelse
efter lärarkollegiets hörande, till överstyrelsen avgivit förslag i ämnet,
meddela närmare föreskrifter i avseende å inträdesfordringarnas tillämpning
samt pröva och fastställa detaljerade undervisningsplaner jämte
övriga närmare bestämmelser rörande undervisningen vid ifrågavarande
läroanstalter. För närvarande syntes sålunda endast böra beslutas i
själva huvudfrågan, nämligen huruvida ett tekniskt gymnasium skulle
upprättas i Stockholm och vilken omfattning detta till en början skulle
erhålla. De modifikationer, som sattes i fråga, torde lätteligen kunna
ordnas, sedan gymnasiets blivande styrelse fått tillfälle att överväga
detaljerna och inkomma med förslag. Därvid torde även den i förslaget
avsedda möjligheten för sådana, som avlagt teknisk realexamen,
att vinna inträde i gymnasiets andra klass, böra närmare undersökas.
Överstyrelsen förbisåge icke den betydande avvikelse från organisationen
av ett tekniskt gymnasium, som i fråga om undervisningstidens
längd skulle ligga däri, att undervisningen å vissa linjer skulle utöver
första året begränsas till två korta läsår om vardera 21 veckor. En
sådan anordning hade ifrågasatts beträffande den maskintekniska linjen,
men man hade dock stannat vid att för denna linje föreslå två
hela läsår om vardera 40 veckor. Mot en dylik anordning hade invändningar
rests från flera håll, där man ansett, att en lärotid av tre år,
såsom i teknisk elementarskola eller tekniskt gymnasium, vore att föredraga.
Skolöverstyrelsen anslöte sig till denna uppfattning och förordade
alltså, att ersättningen för maskinyrkesskolan finge formen av
en maskinteknisk linje i det tekniska gymnasiet. Vad här sagts örn
längden av undervisningstiden för den maskintekniska linjen, gällde
även beträffande den elektrotekniska linjen, varför överstyrelsen ansåge,
att denna likaledes borde inordnas i det tekniska gymnasiet med för
detta gällande lärotid av tre år. Även beträffande den byggnadstekniska
linjen hade i flera av de avgivna yttrandena uttalats starka farhågor
för att den förkortade lärotiden icke skulle bliva tillräcklig för
ett nöjaktigt inhämtande av undervisningen i ej blott de rent byggnadstekniska
utan även de mera allmänna ämnen, som lärokursen ansåges
böra omfatta. Skolöverstyrelsen vore närmast böjd att även här
förorda gymnasiets hela lärotid men ville dock ej motsätta sig. att
till en början försök gjordes med förkortat läsår i den byggnadstekniska
linjens andra och tredje klass. Däremot ansåge överstyrelsen
mindre lämpligt, att, såsom alternativt framkastats, de sålunda förkor
-
21
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
tade läsåren skulle sammanföras till ett år om 40 veckor, såvida icke
samtidigt första årskursen Indes örn, så att undervisningen från början
inriktades på byggnadsteknisk utbildning och den byggnadstekniska linjen
alltså erhölle karaktären av teknisk fackskola.
I förslaget framfördes vidare den tanken, att viss del av den till tekniska
läroverket hörande undervisningen skulle kunna meddelas i aftonkurser.
Med hänsyn till den goda erfarenhet, som förelåge vid tekniska
fackskolan i Eskilstuna, där första årskursen vore fördelad på två
år med 18 veckotimmar, skulle överstyrelsen gärna se, att försök i liknande
riktning gjordes även i Stockholm, men överstyrelsen ansåge, att
förslag härom borde anstå, tills själva huvudfrågan örn upprättande av
tekniskt gymnasium vore avgjord. Det syntes då böra ankomma på
gymnasiets blivande styrelse att närmare överväga ifrågavarande förslag
och eventuellt inkomma med särskild framställning i ämnet.
Beträffande förslaget att jämsides med det tekniska gymnasiet anordna
kommunal aftonundervisning i tekniska ämnen på olika stadier ävensom
kurser, som avsåge att förbereda till inträde i gymnasiets första
klass, finge överstyrelsen erinra, att dylika anordningar funnes och visat
sig mycket gagneliga vid flera av de tekniska läroverken, exempelvis
i Örebro, Malmö, Västerås och Norrköping. Ifrågavarande anordningar,
som hade sin största betydelse för den på orten arbetande ungdomen,
borde, såsom i förslaget avsåges, i Stockholm liksom i de nyssnämnda
städerna organiseras som kommunala anstalter för yrkesundervisning
med tillämpning av härför gällande bestämmelser. Detta borde
dock ej hindra att, såsom i framställningen begärdes och lämpligt syntes
vara, tekniska gymnasiets styrelse jämväl finge vara styrelse för
den kommunala delen av dithörande undervisning. Motsvarande anordning
hade av Kungl. Majit medgivits beträffande styrelsen för tekniska
elementarskolan i Norrköping genom beslut den 30 mars 1935.
I anslutning härtill hade i förslaget likaledes framhållits, att rektorn
för det statliga läroverket borde vara rektor jämväl för de kommunala
kurserna. Detta kunde även vara lämpligt, men överstyrelsen ansåge,
att en dylik kombination helst borde ordnas genom frivillig överenskommelse,
varvid hänsyn kunde tagas såväl till kursernas måhända
från tid till annan ändrade art och omfattning som ock till personliga
och andra förhållanden, vilka kunde göra en annan anordning önskvärd
i något fall. Även om det sålunda skulle förekomma, att den statliga
och den kommunala delen finge olika rektorer, så torde önskvärd samverkan
dock kunna åvägabringas, därigenom att styrelsen vore för båda
delarna gemensam.
Vad i övrigt anginge de kurser, som enligt det föreliggande förslaget
skulle ingå i den kommunala delen av aftonskolan, syntes icke vara
något särskilt att erinra. Statsbidrag för desamma torde kunna beviljas
i vanlig ordning enligt de grunder, som vore eller bleve gällande
för kommunala anstalter för yrkesundervisning.
T fråga örn erforderliga lokaler hade i framställningen föreslagits, att
den för det tekniska läroverket avsedda nybyggnaden skulle delvis få
tågås i anspråk för den kommunala undervisningen, mot det att staden
avstode från sin rätt till viss andel i tekniska skolans nuvarande byggnader.
Ett medgivande i denna riktning syntes icke böra förvägras.
Liknande förekomme vid flera av de nuvarande tekniska läroverken.
22
Kungl. Maurts ''proposition Nr 158.
Det måste dock förutsättas, att överenskommelse därom träffades med
den blivande styrelsen för det tekniska läroverket, samt att användningen
icke skedde till förfång för undervisningen i detta. Överstyrelsen
förutsatte, att ritningar till nybyggnaden komme att tillställas
överstyrelsen för granskning och godkännande, innan byggnaden uppfördes.
Huruvida den av sambruket föranledda i framställningen angivna
för delning en mellan staden och staten av kostnaderna för värme, lyse
och städning m. m. komme att visa sig riktig, bleve givetvis beroende
på den omfattning de kommunala kurserna komme att få, vilket för
närvarande torde vara svårt att bedöma.
Överenskommelse borde givetvis träffas även om fördelningen mellan
staten och kommunen av vissa andra utgifter, som kunde bliva gemensamma,
exempelvis bibliotek, samlingar och undervisningsmateriel. Förslaget
innehölle vissa beräkningar i avseende härå. Skolöverstyrelsen
ansåge dock icke möjligt att på förhand utreda varken den exakta storleken
av de belopp, som framdeles bleve behövliga för ifrågavarande
ändamål eller hur kostnaden rättvisligen borde fördelas. Överstyrelsen
ville emellertid omnämna, att liknande sambruk förekomme vid flera av
de tekniska läroverken, där kommunala skolor vore inrymda, utan att
detta givit anledning till särskilda svårigheter. Båda läroanstalterna
hade viss materiel var för sig och åter annan, som användes gemensamt.
Det senare förekomme i synnerhet då, såsom ofta vore fallet, dagskolans
lärare undervisade även i aftonskolan. En strängare fördelning av
kostnaderna härvidlag syntes icke vara av sådan betydelse, att en samverkan
för den skull borde försvåras. Särskilt i detta fall, då den statliga
och den kommunala delen av läroanstalten skulle få gemensam
styrelse, syntes beräkningen av den här avsedda kostnadsfördelningen
lämpligast böra anstå, tills de blivande förhållandena kunde bättre
bedömas.
Beträffande statsverkets kostnader för upprätthållandet av det tekniska
läroverk i Stockholm, som sålunda skulle komma i fråga, har
överstyrelsen anfört, att — om man utginge ifrån att läroverket helt
utbyggt skulle komma att omfatta fyra parallellavdelningar med undervisningen
differentierad på lika många linjer och alltså till sin storlek
och anordning bliva i huvudsak lika tekniska gymnasiet i Örebro •—
driftkostnaden torde kunna beräknas bliva ungefär densamma som för
Örebroläroverket, nämligen, bortsett från ålderstillägg och vissa löneförbättringar
m. m., omkring 150,000 kronor för år.
För anskaffning av undervisningsmateriel hade Stockholms stad utfäst
sig att bidraga med 10,000 kronor. De nuvarande byggnads- och
maskinyrkesskolorna förfogade över åtskillig materiel, som, ehuru föråldrad
och ofullständig, torde delvis kunna tågås i anspråk för den nya
läroanstalten. Härutöver måste dock beräknas medel för en ganska betydande
nyanskaffning, särskilt för den laboratorieutrustning, som oundgängligen
måste ställas till förfogande, för att undervisningen skulle
kunna bedrivas enligt nutida krav. Med stöd av erfarenheten angående
kostnaden för utrustningen av de tekniska laboratorierna vid de
tekniska läroverken i Örebro och Malmö samt senast beräknade kompletteringar
vid tekniska elementarskolan i Norrköping, ansåge överstyrelsen,
att behovet av anslagsmedel för nyanskaffning av undervisnings
-
23
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 158.
materiel och laboratorieutrustning vid det avsedda tekniska läroverket
i Stockholm måste uppskattas till lägst 95,000 kronor. Detta belopp
behövde dock icke anvisas redan första året utan torde lämpligen fördelas
så, att endast 45,000 kronor anvisades för första verksamhetsåret
och 25,000 kronor för vart och ett av de två följande.
Med hänsyn till att det tekniska läroverket i Stockholm enligt det
föreliggande förslaget skulle erhålla ett flertal fackavdelningar var och
en med en relativt dyrbar utrustning, ansåge överstyrelsen önskvärt,
att här liksom vid tekniska läroverket i Malmö vissa lektorer kunde
förordnas att, på sätt i stadgan för tekniska fackskolor och tekniska
gymnasier angåves, biträda rektor vid ledningen och övervakandet av
undervisningen i den utsträckning, som vid förordnandet bestämdes.
Med hänsyn till de särskilda åligganden, som sålunda komme att
vila på dessa lektorer, hade Malmö stad, innan riksdagen år 1920 medgav
det därvarande tekniska läroverkets nuvarande omfattning, förbundit
sig att till var och en av tre lektorer, som erhölle dylikt förordnande,
betala ett hyresbidrag av 1,000 kronor. Skolöverstyrelsen ansåge, att
liknande bidrag borde fordras av Stockholms stad, närmast avseende
huvudlärarna i de tre blivande fackavdelningarna för maskinteknik,
byggnadsteknik och elektroteknik. Detta bidrag borde dock icke hindra,
att nämnda lektorer komme i åtnjutande av sådant särskilt bidrag, som
Stockholms stad kunde komma att bevilja lektorerna vid det tekniska
läroverket, i likhet med vad staden redan beviljat de allmänna läroverkens
lektorer.
Med avseende å omorganisationens genomförande har överstyrelsen
yttrat:
Då det icke synts möjligt att bringa förslaget till behandling vid
1936 års riksdag, hade föredraganden i överstyrelsen hänvänt sig till
vederbörande inom stadens styrelse med förfrågan, huruvida staden på
i kommittéutlåtandet angivet sätt skulle kunna ordna lokalfrågan, även
i fall omorganisationsförslaget skulle komma att föreläggas riksdagen
först år 1937. Härvid hade upplysts, att så skulle kunna ske. Skolöverstyrelsen
utginge sålunda ifrån att, örn riksdagen år 1937 beslutade
omorganisationens genomförande, den nya läroanstalten skulle kunna
börja sin verksamhet redan med höstterminen samma år. Undervisningen
skulle då under läsåret 1937—38 omfatta två parallellavdelningar
av det blivande tekniska läroverkets första klass. Att därjämte börja
med en teknisk huvudkurs i maskinlära på aftontid ansåge överstyrelsen
icke vara tillrådligt, förrän de nya lokalerna med avsedda laboratorier
kunde tagas i bruk. Däremot skulle såsom kommunal anstalt
för yrkesundervisning anordnas dels en förberedande kurs med aftonundervisning
för sådana, som ämnade söka inträde i tekniska läroverket
något följande år, dels ock vissa tekniska kurser. Allt detta måste dock
bliva beroende på särskild framställning av vederbörande kommunala
myndighet och torde därför, såsom redan påpekats, kunna lämnas å
sido vid behandlingen av nu förevarande framställning.
Av de av överstyrelsen verkställda beräkningarna rörande kostnaderna
under övergångstiden inhämtas följande:
Kostnaden under första läsåret. För två parallellavdelningar av första
klassen i tekniskt gymnasium kunde antalet undervisningstimmar i
24
Kungl. Majus ''proposition Nr 158.
veckan beräknas bliva 85. Härvid hade 3 veckotimmar avsetts för
gymnastik och 8 veckotimmar tillagts för att möjliggöra lärjungarnas
uppdelning i grupper vid vissa laborationsövningar och med hänsyn till
olikhet i förkunskaper eventuellt även i främmande språk. För bestridande
av undervisningen torde böra beräknas, förutom rektor med förslagsvis
18 veckotimmar, 1 lektor med högst 24 veckotimmar, varefter
återstode (85—18—24) = 43 veckotimmar, att bestridas av extra lärare.
Ehuru verksamheten under första året skulle bedrivas i provisoriskt
upplåtna lokaler, syntes nödigt att redan från början beräkna en vaktmästare,
och då tjänsten avsåges att bliva stadigvarande, torde den
böra redan från början inrättas som ordinarie.
Under det första läsåret torde ej behövas något anslag till övningar
i lantmäteri eller till föredrag örn arbetarskydd och hygien. Däremot
måste något beräknas till arvoden åt bokförings- och skrivbiträde samt
skolläkare och bibliotekarie. Vid jämförelse med de arvodesbelopp, som
inginge i staterna för de nuvarande tekniska läroverken, syntes här för
första läsåret arvoden till förenämnda befattningshavare böra beräknas
med 500 kronor till bokförings- och skrivbiträde, 300 kronor till skolläkare
och 300 kronor till bibliotekarie.
För bränsle, lyse och kraft, gas och vatten samt städning och renhållning
hade i förslaget beräknats, att efter läroverkets fullständiga
utbyggande, kostnaden för statsverket skulle uppgå till 13,300 kronor.
Detta belopp syntes skäligt, men då läroverket under första läsåret
omfattade endast 2 klassavdelningar, eller ungefär en sjättedel av det
hela, och dessa inrymdes i endast provisoriskt upplåtna lokaler, så torde
statens utgifter för ifrågavarande ändamål under nämnda år kunna begränsas
till en sjättedel av nämnda belopp, eller högst 2,500 kronor.
Härtill komrne ytterligare expenser för trycksaker, annonser m. m. samt
anskaffning av nödiga kontorsinventarier, för vilket allt torde böra beräknas
i runt tal 2,000 kronor.
Slutligen ansåge överstyrelsen nödigt, att redan för första läsåret anvisades
ett icke allt för ringa belopp till böcker, samlingar och materiel
till laborationer m. m., förslagsvis högst 2,000 kronor.
Andra och tredje läsåret. Kostnaderna under andra verksamhetsåret
bleve i hög grad beroende av, huruvida de nya lokalerna bleve färdiga
att tågås i bruk och det antal parallellavdelningar, som då kunde inrättas,
ävensom i vad mån undervisningen komme att differentieras i olika
fack. Såsom överstyrelsen enligt det föregående framhållit, syntes icke
lämpligt att redan nu träffa bindande bestämmelser härom, utan det
borde ankomma på det tekniska läroverkets styrelse, att, så snart förhållandena
kunde överblickas, inkomma med närmare utarbetade förslag
i berörda avseenden.
Under tredje året skulle läroanstalten komma att omfatta alla tre
årsklasserna och således vara fullt i gång. Huruvida redan då komme
att finnas fyra parallellavdelningar och hur uppdelningen i olika fack
borde vara gestaltad, måste bliva beroende på tillströmningen av elever
samt av de önskemål, som under tiden framkomme och ansåges förtjäna
beaktande. Överstyrelsen finge emellertid erinra om den här förut lämnade
uppgiften örn kostnaden för det tekniska gymnasiet i Örebro,
vilken uppgift torde vara tillräcklig för att giva en föreställning örn
den kostnad ett motsvarande utbyggande av det avsedda tekniska läroverket
i Stockholm kunde belöpa sig till.
25
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
I och med att byggnadsyrkesskolan och maskinyrkesskolan samt vissa
av aftonkurserna vid tekniska skolan avskildes från denna borde, framhåller
överstyrelsen, såväl statens som stadens anslag till skolan kunna
successivt minskas i motsvarande grad. Den från stadens sida gjorda
utredningen gåve icke närmare upplysning om hur härvid borde förfaras.
För egen del ansåge överstyrelsen, att någon minskning i kostnaderna
för tekniska skolan icke borde beräknas för budgetåret 1937/38. Under
detta år skulle nämligen komma att finnas endast två parallellavdelningar
i första klassen av den nya läroanstaltens blivande fyra parallellavdelningar
i var och en av tre årsklasser. I betraktande av det förut
påvisade stora behovet av vidgade möjligheter till teknisk undervisning
och även med hänsyn till att, såsom i annat sammanhang framhållits,
de elever, som intagits i tekniska skolans förberedande kurser,
kunde hava anspråk på att få fortsätta på avsett sätt, ansåge överstyrelsen,
att maskin- och byggnadsyrkesskolorna borde upprätthållas
i full utsträckning även under budgetåret 1937/38. Först under budgetåret
1938/39, då det skulle komma att finnas möjlighet att i det
nya tekniska läroverkets första klass intaga flera parallellavdelningar,
borde avvecklingen av maskin- och byggnadsyrkesskolorna påbörjas
genom indragning av deras första klass. Likaså torde det vara skäl
att under budgetåret 1937/38 behålla den tekniska skolans aftonkurser,
enär motsvarande kommunala kurser ändå måste hållas i tekniska skolans
lokaler, intill dess de blivande nya lokalerna kunde tagas i bruk, vilket
ej syntes kunna ske förrän vid början av läsåret 1938—39. Från och
med detta år borde emellertid den del av aftonundervisnmgen, som
sammanhängde med maskin- och byggnadsyrkesskolorna, på sätt här
förut angivits, övertagas av staden och kostnaden för densamma alltså
icke längre ingå i tekniska skolans utgifter.
Överstyrelsen ansåge sålunda, att såväl statens som stadens anslag
till tekniska skolan borde bibehållas oförminskade under första övergångsåret,
alltså för budgetåret 1937/38. Den minskning, som därefter
borde bliva möjlig, kunde icke nu med säkerhet angivas utan torde
få bero på närmare utredning med hänsyn till de förhållanden, som
förelåge följande år, då det även kunde vara lämpligt, att det tekniska
läroverkets blivande styrelse finge tillfälle att framkomma med förslag.
Vad av överstyrelsen anförts i fråga örn omöjligheten att nu framlägga
bestämda förslag, gällde lika mycket beträffande tekniska skolans
lärare. Överstyrelsen ansåge självfallet, att de, som genom den
ifrågavarande omorganisationen bleve lediga eller finge minskad tjänstgöring
vid tekniska skolan, så vitt möjligt borde erhålla tjänstgöring
och minst likvärdiga förmåner vid den nya läroanstaltens statliga,
respektive kommunala del. Om i något fall detta skulle visa sig omöjligt,
borde de genom statens försorg erhålla den ersättning, som kunde
befinnas skälig efter vederbörlig prövning i varje särskilt fall.
Kungl. Majit anbefallde sedermera överstyrelsen att i förnyat utlåtande
framställa en detaljgranskning av det av stadsfullmäktige i Stockholm
framlagda förslaget samt angiva dels de ändringar i nämnda för
-
26
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
slag, vilka enligt överstyrelsens uppfattning borde vidtagas, för den
händelse samma förslag i sina huvuddrag skulle vinna Kungl. Maj:ts
bifall, dels ock de anslagsäskanden, som under berörda förutsättning
borde göras hos rikdagen.
I anledning härav yttrade överstyrelsen i utlåtande den 30 september
1936 bland annat följande:
Vid uppgörandet av förslag till organisation för den statliga läroanstalt,
som skulle ersätta maskinyrkesskolan och byggnadsyrkesskolan,
hade stadens vederbörande kommitté avvisat tanken på att genom inrättande
av dels ett tekniskt gymnasium och dels faekskolor av de typer,
som redan funnes inom landet, kunna tillgodose det behov av motsvarande
utbildning, som kommittén hade ansett förefintligt, och i stället
söht åstadkomma en helt ny form av teknisk läroanstalt, som skulle
erbjuda möjligheter till såväl teknisk gymnasie- som fackskoleutbildning,
utan någon strikt uppdelning av undervisningen efter motsvarande linjer.
De fördelar i ekonomiskt avseende och med hänsyn till organisationens
anpassningsmöjligheter efter elevernas varierande studiemål, som
enligt kommitténs förmenande härigenom skulle ernås, torde i verkligheten
i de fall, där de icke helt utebleve, dock bliva så väsentligt reducerade,
att de enligt överstyrelsens mening icke borde kunna anses
motivera ett frångående av det system för den tekniska undervisningen,
som infördes genom beslut av 1918 års riksdag och som sedan dess till
sina detaljer erhållit den successiva utformning, som gjorda erfarenheter
anvisat såsom ändamålsenlig. De av kommittén avsedda fördelarna med
den nu föreslagna organisationsformen hade till stor del såsom nödvändig
förutsättning, dels att elevantalet icke väsentligen överstege vad
kommittén i detta fall förutsett, dels att ett i hänseende till det uppställda
studiemålet tillfredsställande resultat av undervisningen skulle
kunna ernås med de timplaner, som av kommittén föreslagits. Ingendera
av dessa förutsättningar torde emellertid kunna anses vara för
handen. Överstyrelsen hade nämligen redan i sitt tidigare utlåtande i
ärendet påvisat, att antalet inträdessökande med ali sannolikhet kunde
förväntas vida överstiga det antal, kommittén räknat med, varför en
uppdelning av eleverna på ett gymnasium och en eller flera fackskolor
icke skulle hava förorsakat några kostnader utöver kostnaderna vid en
organisation i enlighet med kommittéförslaget. Överstyrelsen ansåge sig
nödsakad att för möjliggörande av ett fullgott undervisningsresultat i
det följande föreslå en så förändrad timfördelning mellan de olika läroämnena,
att avvikelserna från den vid gymnasierna och fackskolorna
tillämpade bleve helt obetydliga. Överstyrelsen holle sålunda före, att
med förslaget åsyftade utbildningsmöjligheter utan några avsevärda
olägenheter och vida enklare skulle hava kunnat åstadkommas genom
inrättande av ett författningsenligt, differentierat tekniskt gymnasium
i förening med likaledes författningsenliga tekniska fackskolor, sålunda
i stort sett i likhet med vad som vore fallet vid tekniska läroverket i
Malmö. Då emellertid en dylik organisation väl komme att åtminstone
formellt sett avvika från vad som i anledning av de givna förutsättningarna
finge betraktas såsom huvuddrag hos det föreliggande förslaget,
hade överstyrelsen ansett sig böra avstå från den naturliga kombinationen
av redan utformade tekniska skoltyper och i stället även i for
-
27
Kungl. Maj.ts proposition Nr 158.
mellt avseende söka bibehålla i förslaget berörda lärokurser inom ramen
av en och samma skola, vilken formellt alltså skulle bliva av helt ny typ.
Efter att hava verkställt en överarbetning av de av stadens kommitté
föreslagna timplanerna och en granskning av den av kommittén förordade
indelningen av lärokurserna, anför överstyrelsen följande:
Möjligheten till ett fritt ämnesval bleve för eleverna med nödvändighet
i verkligheten starkt beskuren. Det torde icke kunna förväntas,
att en fullgod utbildning skulle kunna meddelas, med mindre antalet
veckotimmar för de obligatoriska läroämnena upptoges till i stort sett, vad
av överstyrelsen i utlåtandet avgivits. Begreppen fackskole- och gymnasieutbildning
kunde ju icke gärna få definieras med ledning av det kunskapsmått,
som enligt olika personliga bedömanden för varje tillfälle ansåges
vara önskvärt och tillräckligt, utan med hänsyn till de resultat, som nåddes
vid redan befintliga statliga tekniska fackskolor och tekniska gymnasier.
I själva verket torde det icke heller få i och för sig anses vara någon
egentlig olägenhet förenad med en viss begränsning av det fria ämnesvalet.
Inför den mångfald av tillsynes valfria kombinationer, som kommittén
haft för avsikt att möjliggöra, skulle säkerligen eleven stå tämligen
hjälplös utan att i varje fall hava tillgång till ett bestämt råd av
sakkunnig person, som icke blott vore i stånd att överblicka olika kombinationsmöjligheter
utan även ägde nödiga kvalifikationer för ett bedömande
av deras lämplighet med hänsyn till uppställt studiemal, som
för övrigt i och för sig kunde bliva föremål för rådgivning, då detta
ju av kommittén förutsattes kunna förändras under lärokursens gång.
Rådgivare bleve förmodligen i de flesta fall skolans rektor. Då det icke
rimligen kunde tänkas, att hans tid medgåve, att han ägnade sig åt
varje elev individuellt för att genomdiskutera alla tänkbara alternativ,
vilket ju bleve förutsättningen för ett fritt val, torde väl följden bliva,
att vissa standardplaner för olika studieriktningar komme att utarbetas
för att tjäna eleverna till ledning. Härvid skulle man snart finna, att
antalet fullt godtagbara kombinationer funne sin naturliga begränsning
i det beroende, som många av de förekommande läroämnena stöde t
till varandra. Frånsett allt detta skulle även rent schematekniska svårigheter
nödvändiggöra en dylik begränsning. En viss uniformitet inom
varje studieriktning syntes även önskvärd med hänsyn till nödvändigheten
för allmänheten, industrien och institutioner att kunna bedöma
den kompetens, som läroanstaltens kurser kunde anses meddela. Slutligen
torde väl vara skäligen ovisst, huruvida något särskilt starkt framträdande
behov av en mångfald kombinationsmöjligheter inom varje
studielinje egentligen förefunnes på detta i stort sett endast grundläggande
stadium av teknisk undervisning.
Beträffande valet mellan fackskole- och gymnasieutbildning hade, erinrar
överstyrelsen, kommittén tänkt sig möjligheten, att detta i vissa
fall skulle kunna träffas efter andra skolåret, då eleven sålunda redan
genomgått en fackskolekurs.
Emellertid vore det enligt överstyrelsens mening nödvändigt att förlägga
den för gymnasieutbildningen erforderliga speciella undervisningen
i matematik, fysik och kemi till ett tidigt stadium, helst under andra
28
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
och början av tredje året, medan fackundervisningen till huvudsaklig
del måste förläggas till tredje läsåret. Till följd härav måste eleven,
påyrkar överstyrelsen, redan vid början av andra läsåret bestämma sig
för fackskole- eller gymnasiekurs.
Överstyrelsen ville i anslutning till vad i utlåtandet anförts i fråga
om val av olika studielinjer framhålla önskvärdheten av att med hänsyn
till ekonomiska och övriga praktiska konsekvenser dylikt val, åtminstone
tills viss erfarenhet hunnit vinnas, i någon mån bleve reglerat
genom åtgärder från skolans sida. Då det åtminstone under förhållanden,
liknande de nuvarande, otvivelaktigt kunde förväntas, att ett mycket
stort antal inträdessökande mäste avvisas, skulle, under förutsättning
att vid urvalet av nyintagna elever hänsyn endast toges till de sökandes
meriter, det fallet kunna inträffa, att, sedan det första gemensamma
skolåret gått, en studielinje bleve överhopad av elever, varav flera
parallellavdelningar bleve en oförutsedd följd, medan de andra avdelningarna
bleve endast glest, i värsta fall icke alls, besatta. Risken förstorades
av det^ relativt stora antal olika kurser, mellan vilka eleverna
vid andra skolårets början hade att välja. Ehuru i ämnen av mera
allmän karaktär en samläsning i större utsträckning än normalt i sådant
fall hnge tillgripas, skulle ändock undervisningen i fackämnena draga
onormal kostnad, varjämte undervisningens ordnande bleve försvårat.
Efter att hava erinrat om att kommittén föreslagit, att elever med
praktisk realexamen skulle under vissa förutsättningar intagas direkt i
den föreslagna läroanstaltens andra klass — vilket föranlett kommittén
att räkna med allenast två parallellavdelningar i första årskursen och
tre i den andra — har överstyrelsen anfört, att ett sådant förfarande
som regel icke bleve möjligt med den av överstyrelsen föreslagna läggningen
av undervisningen i första klassen.
Beträffande överstyrelsens granskning i övrigt av kommittéförslaget
och i fråga örn de av överstyrelsen verkställda beräkningarna rörande
kostnaderna vid ett genomförande i huvudsak av nämnda förslag hänvisas
till handlingarna. Överstyrelsen framhåller — under erinran att
det i den föreliggande framställningen som självfallet förutsatts, att stadens
bidrag till tekniska skolan i Stockholm helt skulle upphöra i och
med det, att den av kommittén föreslagna omorganisationen trädde i
kraft att överstyrelsen utginge ifrån att indragningen av det kommunala
anslaget till nuvarande tekniska skolan i varje fall icke kunde ske,
förrän avvecklingen av de avdelningar av tekniska skolan, som skulle
ersättas av de föreslagna statliga, respektive kommunala läroanstalterna,
blivit fullt genomförd. För budgetåren 1938/39 och 1939/40 borde dock
en sänkning av det kommunala anslaget kunna beräknas, motsvarande
på staden ankommande andel av den minskning i anslagsbehov, som
uppkomme på grund av de efter hand verkställda indragningarna av
kurser, till vilka anslag från staden för närvarande utginge. Överstyrelsen
ville för sin del förorda, att vid beslut om anslag till ett tek
-
29
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 158.
niskt läroverk i Stockholm fästes som villkor, att till tekniska skolan
utgående anslag från Stockholms stad under övergångstiden endast finge
nedsättas, i den mån indragning av kurser föranledde minskat behov av
kommunalt understöd till skolan.
Statskontoret har i yttrande den 7 december 1936 anfört följande:
Att en omorganisation av tekniska skolan i Stockholm borde komma
till stånd funne statskontoret uppenbart. Förevarande utredning omfattade
emellertid allenast skolans maskin- och byggnadsyrkesavdelningar.
Omorganisationsspörsmålet i övrigt vore under utredning av
1936 års yrkesskolsakkunniga. Givetvis hade det varit önskvärt, att
frågan kunnat upptagas till prövning i ett sammanhang. Hinder syntes
statskontoret dock icke böra möta mot att förevarande ärende nu upptoges
till prövning och avgörande. Emellertid ville statskontoret framhålla,
att statsmakterna genom sitt ståndpunktstagande i denna omorganisationsfråga
givetvis icke finge anses hava tagit ställning till frågan
örn en nyordning av återstående del av tekniska skolan och i samband
därmed stående bidragsskyldighet från statens sida. Sålunda syntes icke
böra godtagas såsom ett villkor från Stockholms stads sida för dess deltagande
i omorganisationen av byggnads- och maskinyrkesavdelningarna,
att stadens bidrag till övriga delar av skolan skulle upphöra att utgå.
I detta sammanhang ville statskontoret jämväl erinra därom, att frågan
om ersättning åt lärare, som erhölle minskad tjänstgöring, torde böra
lösas genom överenskommelse med stadens myndigheter.
Kommitténs förslag innebure inrättandet av en helt ny typ av tekniska
läroverk. Ehuru det syntes kunna ifrågasättas, örn en på den
tekniska undervisningens område ny skoltyp verkligen borde tillskapas,
funne statskontoret likväl icke, att tillräcklig anledning förelåge att
ställa sig avvisande mot förslaget. Beaktas borde emellertid, att skapandet
av möjligheter till olika slags utbildning med nödvändighet måste
medföra ökade kostnader. Det för statsverket ur ekonomisk synpunkt
fördelaktigaste förslaget torde därför, om man utginge ifrån att enahanda
antal elever skulle kunna utbildas, bliva inrättandet av ett rent
tekniskt gymnasium på sätt skolöverstyrelsen i sitt första utlåtande förordat.
De engångsutgifter, som bleve följden av en omorganisation, bomme
för statsverkets del att hänföra sig enbart till anskaffning av stadigvarande
undervisningsmateriel. Enligt av kommittén verkställda beräkningar
skulle sagda engångskostnader belöpa sig till 47,000 kronor. Skolöverstyrelsen
hade för ändamålet beräknat 95,000 kronor. En del av
skillnaden mellan beloppen torde förklaras av den prisstegring, som ägt
rum efter det kommittén verkställt sina beräkningar. Då det av överstyrelsen
angivna beloppet icke specificerats, saknade statskontoret möjlighet
att bedöma det erforderliga anslagsbehovet. Differensen mellan
beloppen syntes likväl statskontoret så väsentlig, att det syntes kunna
ifrågasättas, örn icke ett något mindre belopp än det överstyrelsen räknat
med kunde visa sig för ändamålet tillräckligt.
Statskontoret har icke ansett sig böra ingå pä en närmare prövning
av de årliga utgifterna för en organisation i överensstämmelse med överstyrelsens
första förslag, då dessa utgifter lätteligen torde kunna be
-
30
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 158.
dömas med ledning av kostnaderna för de tekniska gymnasierna. Beträffande
vad statskontoret yttrat rörande kostnaderna för ett genomförande
av kommittéförslaget hänvisas till handlingarna. Anmärkas må,
att statskontoret satt i fråga, om en första årskurs enligt nuvarande
ordning i byggnadsyrkesskolan verkligen vore erforderlig under första
övergångsåret.
Sveriges maskinindustriförening har i yttrande den 16 februari
1938 understrukit behovet av den ifrågasatta omorganisationen av
tekniska skolan och i huvudsak tillstyrkt det från Stockholms stad sida
framlagda organisationsförslaget. Föreningen har särskilt framhållit, att
det åtminstone inom maskinindustrien ofta varit svårt att erhålla teknisk
personal med erforderlig utbildning. Föreningen funne med hänsyn
till vid de tekniska läroverken redan tillämpade organisationsformer det
konsekvent, att den nya läroanstalten organiserades så, att undervisningen
bleve i huvudsak lika under första året för alla eleverna men
att därefter en differentiering efter olika linjer måtte kunna ske. Det
syntes föreningen önskvärt, att skolans styrelse upprätthölle intim kontakt
med industriens organisationer och icke underläte att påkalla dessas
medverkan såväl vid upprättandet av undervisningsplaner som vid inträdesfordringarnas
tillämpning. Läroanstaltens omfattning syntes föreningen
vara väl knappt beräknad. Bland annat har föreningen påpekat
lämpligheten av att vid en senare tidpunkt vid det nya tekniska
läroverket upprätta en linje för utbildning i värme- och sanitetsteknik.
Detta påpekande har gjorts med tanke på att det skulle tillkomma
Stockholms stad att tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler, vilken
skyldighet sålunda ej borde begränsas till endast den omfattning,
som i framställningen angåves.
Styrelsen för Stockholms byggnadsförening har i yttrande
den 15 februari 1938 likaledes i huvudsak förordat det av Stockholms
stadsfullmäktige framlagda organisationsförslaget. Föreningen har framhållit,
att byggnadsyrkesskolan måste stå lika öppen för och ge samma
möjligheter till utbildning åt praktiskt erfarna, intelligenta och energiska
byggnadsarbetare med enbart folkskolekunskaper som åt ungdom,
vilken fått sin utbildning i läroverk eller liknande skolor. En läroanstalt
av den ifrågasatta arten borde, för att vara effektiv, anpassa sin
undervisning efter utveckling och behov inom den industri, den skulle
tjäna. För varje fackavdelning inom den omorganiserade tekniska skolan
borde tillsättas en nämnd med uppgift att genom förslag till skolans
styrelse tillse, att undervisningen oavlåtligen anpassades efter tidens
krav. Ordförande i nämnden borde utses av skolans styrelse. Rektor
borde vara självskriven ledamot. Övriga ledamöter borde vara inom
byggnadsfackets olika grenar sysselsatta och väl erfarna personer och
31
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 158.
till ett antal av tre utses på förslag av byggnadsstyrelsen och sammanslutningar,
representerande arkitekter och byggmästare. Nämnden,
kompletterad med avdelningsföreståndaren och en lärare, som ej lämnat
undervisning åt inträdessökande, skulle — förutom att taga befattning
med undervisningens planläggning — bland annat hava att, i den händelse
antalet kompetenta inträdessökande överstege tillgängligt platsantal,
bestämma örn intagning och om dispens i varje särskilt fall från
förkunskaper i främmande språk.
Svenska teknologföreningen har i skrivelse den 11 juni 1937 anhållit,
att förslag rörande tekniska skolans omorganisation måtte föreläggas
1938 års riksdag. Föreningen har anfört, att det icke kunde anses
rimligt, att skiljaktiga meningar örn undervisningens organisation
skulle få längre fördröja tillgodoseendet av ett så trängande behov som
det förevarande. En fortsatt utbyggnad av organisationen kunde eventuellt
äga rum successivt, örn icke omedelbar enighet stöde att vinna
om de definitiva formerna.
Av den föreslagna omorganisationen betingad reduktion av anslagen
till tekniska skolan. I skrivelse den 11 november 1936 hava 1936 års
yrkesskolsakkunniga framlagt beräkningar rörande de besparingar vidtekniska
skolan, som stå att ernå, sedan ur skolan utbrutits maskinoch
byggnadsyrkesskolorna m. m.
De delar av tekniska skolan, som återstode, sedan nämnda utbrytning
skett, vore — erinra de sakkunniga — dels tekniska afton- och söndagsskolan
med undantag av vissa kurser, huvudsakligen de, som avsåge
att förbereda för inträde i maskin- och byggnadsyrkesskolorna, dels tekniska
skolan för kvinnliga lärjungar, dels ock högre konstindustriella
skolan med dess särskilda avdelning för utbildning av lärare i teckning
och välskrivning (teckningslärarseminariet). Den omständigheten, att
något förslag ännu ej kunnat framläggas rörande den högre konstindustriella
skolan, syntes ej böra hindra, att förslaget rörande utbrytning
av maskin- och byggnadsyrkesskolorna m. m. bringades till utförande.
Tekniska skolans återstående delar berördes nämligen ej därav i annan
mån, än att vissa lärarkrafter komme att tagas mindre i anspråk än
för närvarande och att andra efter hand bleve överflödiga samt att
härigenom och möjligen genom andra indragningar utgifterna för skolan
kunde minskas.
De sakkunniga erinra, att tekniska skolans styrelse framhållit, att
den ifrågavarande kostnadsminskningen sammanhängde i väsentlig utsträckning
med frågan örn vad som skulle ske med de återstående delarna
av skolan och att det därför icke vore möjligt att lämna något
mera exakt uttalande på denna punkt. Styrelsen upplyste emellertid,
att under läsåret 1933—34 utgifterna för löner och arvoden inklusive
32
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
dyrtidstillägg till avdelningsföreståndare och lärare vid maskin- och byggnadsyrkesskolorna
uppgått till omkring 31,500 kronor, av vilket belopp
statsverket guldit omkring 19,850 kronor. Dessa belopp bomme sålunda
ej att för framtiden belasta den återstående delen av tekniska skolan.
Vissa besparingar i lärarlöner vid aftonskolan bomme givetvis även att
uppstå, därest det framlagda förslaget antoges, varjämte en vaktmästare
torde kunna undvaras. Styrelsen ansåge emellertid, att inbesparingarna
säkerligen ej komme att motsvara den minskning i inkomster, som skulle
bliva följden av att staden indroge sitt anslag till skolan och att elevavgifterna
från skolavdelningarna i fråga bortfölle.
I likhet med skolöverstyrelsen (jfr det föregående) ansåge de sakkunniga,
att upprättandet i Stockholm av en ny teknisk läroanstalt,
avsedd att ersätta de med tekniska skolan förenade maskin- och byggnadsyrkesskolorna,
icke borde föranleda, att dessa skolor indroges omedelbart
utan att deras verksamhet borde upprätthållas i full utsträckning
även under den nya läroanstaltens första verksamhetsår. Likaledes
torde vara lämpligt, att afton- och söndagsskolan med de förberedande
aftonkurserna helt bibehölles under samma år, dock så att, såsom överstyrelsen
ävenledes förordat, undervisningen i nämnda kurser lämpligen
anpassades med hänsyn till fordringarna för inträde i den nya tekniska
läroanstaltens första klass. Under så angivna förhållanden skulle under
den nya tekniska läroanstaltens första verksamhet icke uppkomma någon
minskning i tekniska skolans anslagsbehov.
Beträffande den minskning, som sedermera kunde vara att påräkna,
torde i första hand frågan om lärarnas tjänstgörings- och avlöningsförhållanden
vara att beakta.
Undervisningen i de ordinarie läroämnena vid tekniska skolan, d. v. s.
i de läroämnen, vilka jämlikt de för skolan gällande stadgarna skulle
ingå i skolans undervisningsplan, bestredes alltfort av Överlärare med
biträde av det antal underlärare, som behovet krävde och skolans tillgångar
medgåve. Utom i de ordinarie läroämnena meddelades även undervisning
i extra läroämnen till den utsträckning, som tillgängliga medel
och lärarkrafter medgåve. För sistnämnda undervisning funnes vid skolan
anställda extra ordinarie lärare. Enligt stadgarna tillsattes befattning
såsom Överlärare av skolans styrelse medelst förordnande tills vidare,
sedan befattningen varit till ansökan ledigförklarad. Underlärare och
extra ordinarie lärare förordnades av styrelsen på viss tid eller tills vidare.
De grundarvoden, som för närvarande tillkomme tekniska skolans Överlärare,
vore ursprungligen bestämda genom Kungl. Maj:ts beslut den 11
juli 1879. Enligt den stat, som fastställdes i sagda brev, bleve de särskilda
överlärarbefattningarna inom de då befintliga fyra skolavdelningarna,
nämligen tekniska afton- och söndagsskolan, tekniska skolan för
kvinnliga lärjungar, högre konstindustriella skolan samt byggnadsyrkesskolan,
uppförda var för sig med speciella arvoden, varierande från lägst
100 kronor till högst 3,000 kronor, allt efter arten och omfattningen av
den överläraren åliggande undervisningen. Tillika uppfördes i staten
särskilda arvoden till de olika skolavdelningarnas föreståndare. I flera
33
Kungl. Maj:ts proposition Nr 15S.
fall angåves arvodena till överlärarna inom de särskilda skolavdelningarna
till skilda belopp, oaktat de sinsemellan avsåge samma ämne.
Sålunda fastställdes ett arvode av 1,800 kronor å överlärarbefattningen
i geometrisk konstruktionsritning m. m. i tekniska afton- och söndagsskolan,
ett arvode av 500 kronor å överlärarbefattningen i samma ämne
i tekniska skolan för kvinnliga lärjungar samt ett arvode av 400 kronor
i nämnda ämne i byggnadsyrkesskolan. I skolans stadgar förutsattes,
att två eller flera överlärarbefattningar kunde innehavas av en och
samma person, vilket medgivande också alltsedan dess i avsevärd omfattning
utnyttjats.
A såväl grundarvoden som å de tillägg, vilka vid olika tillfällen beviljats
tekniska skolans lärare, hade dyrtidstillägg utgått enligt för
statens oreglerade verk gällande grunder.
I betraktande av att tekniska skolan upprätthölles genom anslag såväl
av staten som av Stockholms stad, syntes skolans lärare icke kunna
betraktas såsom anställda i statens tjänst. De å skolans stat uppförda
lärarna hade ej heller — i likhet med statens ordinarie civila befattningshavare
— varit i åtnjutande av pensionar ätt, enligt bestämmelserna
i 1907 års civila pensionslag, utan hade riksdagen på framställning av
Kungl. Maj:t i varje särskilt fall beviljat pension till ur skolans tjänst
avgångna lärare i huvudsak enligt de allmänna grunderna i nämnda lag.
Riksdagens bankoutskott anförde i utlåtande nr 34/1933 (punkt 92),
att utskottet funne tveksamt, huruvida för framtiden pension av statsmedel
borde beredas befattningshavare vid tekniska skolan. Det kunde
enligt utskottets mening ifrågasättas, huruvida icke i stället — såsom
fallet varit med åtskilliga andra statsunderstödda institutioner — befattningshavarna
borde erhålla delaktighet i statens pensionsanstalt.
En dylik delaktighet borde emellertid begränsas på sådant sätt, att
pensionsrätt tillkomme allenast personal med huvudsaklig sysselsättning
vid skolan.
Sedermera hade statens pensionsanstalt på Kungl. Maj:ts uppdrag den
23 februari 1934 avgivit utlåtande angående ordnandet av lärarnas vid
skolan pensionsförhållanden och därvid framhållit, att om ock enligt
anstaltens mening visst stöd förefunnes för den uppfattningen, att skolan
vore att anse såsom en statens institution, det dock ville synas, som om
befattningshavarna vid skolan åtminstone för närvarande icke betraktades
såsom befattningshavare i statens tjänst. Innan en omorganisation
av skolan kommit till stånd, syntes det ej möjligt att under statens
medverkan nöjaktigt ordna pensionsrätt för personal med huvudsaklig
sysselsättning vid skolan, för såvitt denna pensionsrätt skulle beredas
genom delaktighet i statens pensionsanstalt.
I utlåtande den 14 juni 1934 hade statskontoret framhållit, att tekniska
skolan, som vore att anse såsom en statsunderstödd enskild institution,
i sådan egenskap borde anslutas till statens pensionsanstalt.
I detta sammanhang hava de sakkunniga framhållit, att tekniska
skolans Överlärare och övriga lärare icke vore att anse såsom innehavare
av ordinarie anställning i samma mening som genom fullmakt eller konstitutorial
tillsatta befattningshavare i statens tjänst. Såväl Överlärare
som underlärare och extra ordinarie lärare kunde av skolans styrelse
entledigas, om och i den mån de icke längre befunnes behövliga för
undervisningens ombesörjande vid skolan.
Bihang till riksdagens protokoll JOSS. 1 saini. Ar lott.
34
Kungl. Maj:ts proposition Nr 15S.
De sakkunniga ville i avseende å frågan, huruvida och i vad mån
vederbörande lärare vid tekniska skolan borde beredas ersättning för
den inkomstminskning, de nödgades vidkännas vid en blivande avveckling
av de nuvarande byggnads- och maskinyrkesskolorna ävensom de
förberedande aftonkurserna vid tekniska skolan, erinra, att vid vissa
tidigare tillfällen, då till följd av åtgärder från statsmakternas sida personer
i allmän eller enskild tjänst gått förlustiga sin anställning, ersättning
av statsmedel ansetts av billighetsskäl böra beredas vederbörande
för den förlorade anställningen.
Dylik ersättning hade först och främst tillkommit i statens tjänst
anställd personal, som vid genomförande av organisatoriska ändringar
inom statsförvaltningen blivit övertalig och till följd härav entledigats.
De sakkunniga bortsåge sålunda härvid från ordinarie personal. Ordinarie
befattningshavare hade i dylika fall i allmänhet uppförts på övergångsstat
eller på indragningsstat.
I förenämnda hänseende erinras, att vid genomförande av 19-25 års
jörsvarsordning vissa vid armén och marinen kontraktsanställda befattningshavare,
såsom verkmästare, maskinister, verkstadsförmän, eldare
och kokerskor, tilldelades ersättning för förlorad anställning enligt följande
av riksdagen godkända grunder och med nedannämnda undantag
och villkor.
Löntagare, som icke uppnått en levnadsålder av 25 år och icke heller
vore gifta eller hade försörjningsplikt för barn, ävensom löntagare, vilka
vid avgång ur tjänst icke hade en sammanlagd anställningstid av minst
4 år, erhölle ingen ersättning.
Övriga löntagare, som icke uppnått en levnadsålder av 50 år och en
sammanlagd anställningstid vid försvarsväsendet av 20 år eller för vissa
grupper 15 år, erhölle avskedsersättning, motsvarande en månads arbetsförtjänst
för varje helt års anställning vid försvarsväsendet intill 15 års
anställningstid samt två månaders arbetsförtjänst för varje helt års
anställningstid därutöver, dock högst till visst angivet belopp.
Löntagare, som uppnått en levnadsålder av 50 år och hade en sammanlagd
anställningstid vid försvarsväsendet av 20 år eller för vissa
grupper av anställda 15 år, erhölle förtidspension. För verkmästare och
mästare vid flottan, vilka personalgrupper ägde rätt att förvärva sig
pensionsrätt i flottans pensionskassa, utginge förtidspensionen till samma
belopp, som den för dem fastställda ålderspensionen (jfr propositionen
nr 50/1925 och riksdagens skrivelse nr 319/1925).
Helt andra grunder för ersättningens bestämmande tillämpades i fråga
om den icke-ordinarie personal vid domänverket, som entledigades på
grund av de år 1932 beslutade ändringarna i lagstiftningen rörande de
enskildas skogar i lappmarkerna m. m., de ecklesiastika boställenas skogar
samt häradsallmänningarna. Enligt riksdagens beslut berättigades entledigad
befattningshavare komma i åtnjutande av ersättning för förlorad anställning
under förutsättning, dels att han tjänstgjort inom domänverket
under sammanlagt minst tre år, varav minst femton månader under åren
1930-32, dels ock att han icke erhållit någorlunda motsvarande anställning
vare sig i statstjänst eller hos skogsvårdsstyrelse, stiftsnämnd eller pastorat.
För befattningshavare, som uppnått 40 levnadsår samt tjänstgjort
35
Kungl. Muj:ts proposition Nr 158.
inom domänverket sammanlagt minst 12 år, skulle härvid ersättningen
utgå i form av förtidspension. Denna utgjorde för befattningshavare med
12 tjänstgöringsår ett belopp motsvarande fyra niondedelar av lönen enligt
A-grupp och högsta löneklass — för kvinna näst högsta löneklassen —•
i den tjänstegrupp eller lönegrad, befattningshavaren vid avskedet tillhörde.
För varje ytterligare tjänstgöringsår intill 25 år ökades pensionen
med 20 kronor, dock att tilläggsbeloppet skulle utgå med 45 kronor eller 60
kronor för vissa befattningshavare i högre löneställning. Till förtidspension
icke berättigade befattningshavare tillerkändes avskedsersättning, som för
varje påbörjat tjänstgöringsår till och med sex utgjorde en sjättedel av
årsinkomsten av den förlorade anställningen. För varje ytterligare tjänstgöringsår
till och med nio utgick ersättningen med en fjärdedel av årsinkomsten,
för varje därpå följande tjänstgöringsår till och med tolv
med en tredjedel av årsinkomsten samt för varje ytterligare tjänstgöringsår
till och med femton påbörjade år med två femtedelar av samma
årsinkomst. För varje barn under 16 år utgick tilläggsersättning med
200 kronor. Avskedsersättning till befattningshavare, som innehade mer
än nio tjänstgöringsår, skulle utgå i form av livränta, därvid ersättningsbeloppet
ökades med 10 procent, dock ägde befattningshavare, som så
önskade, rätt att vid avgången ur tjänst utfå en del av ersättningen
(jfr propositionen nr 233/1933 och riksdagens skrivelse nr 269/1933).
Slutligen nämnes, att förtidspension eller avskedsersättning beretts
viss personal vid statens järnvägsbyggnader, som i förtid entledigats
på grund av den statliga järnvägsbyggnadsverksamhetens avveckling
(jfr propositionerna nr 202/1930, 107/1931 och 216/1936 samt riksdagens
skrivelser nr 277/1930, 99/1931 och 221/1936). I enlighet härmed hade
förtidspension enligt vissa särskilda grunder tillkommit entledigad befattningshavare,
som uppnått en levnadsålder av minst 45 år och innehaft
en anställningstid av minst 20 år. Avskedsersättning hade utgått
till sådan till förtidspension ej berättigad befattningshavare, som vid
entledigandet uppnått minst 30 levnadsår och innehaft minst 10 års anställningstid
i statens tjänst. Avskedsersättningen hade utgått med belopp,
motsvarande en månads arbetsförtjänst för varje helt års anställning i
statens tjänst intill 15 år samt två månaders arbetsförtjänst för varje helt
års anställning därutöver, dock med iakttagande av vissa maximibelopp.
Såsom redan antytts, hade ersättning av statsmedel för förlorad anställning
även tillerkänts personer i icke-statlig tjänst, vilka genom av
statsmakterna vidtagna åtgärder gått miste örn sin anställning.
Inom undervisningsväsendet hade sålunda genom beslut vid riksdagarna
åren 1927—32 dylik ersättning medgivits i fråga örn ämneslärarinnor
vid sådana statsunderstödda enskilda mellanskolor, högre flickskolor
och högre goss- och samskolor, vilka nödgats avveckla eller inskränka
sin verksamhet lill följd av 1927 års skolreform eller till följd
av inrättande å orten av högre allmänt läroverk för flickor eller kommunal
flickskola. Dylik entledigad lärarinna finge under vissa närmare
angivna villkor och förutsättningar komma i åtnjutande av årlig ersättning
av statsmedel, uppgående till två tredjedelar av den avlöning, hon
i enlighet med gällande bestämmelser vid entledigandet åtnjöt från skolan,
tillfällig löneförbättring och eventuellt utgående dyrtidstillägg däri
inberäknade. Liknande medgivande hade ock lämnats beträffande entledigad
lärarinna i övningsämne vid statsunderstödd enskild högre flick
-
36
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
skola eller högre goss- och samskola. Bestämmelser härom vore meddelade
i kungörelsen nr 344/1931, med däri sedermera gjorda ändringar.
I anledning av riksdagens tidigare fattade beslut angående nedläggande
av vissa landstingsseminarier hade 1933 års riksdag medgivit, att
bidrag av statsmedel finge utgå till avlöning åt ordinarie lärare vid
dylikt småskoleseminarium, vilken uppförts på indragningsstat hos landsting.
Bidraget, som utbetalades till vederbörande huvudman, utginge
med ett belopp, motsvarande dels grundlön och av läraren intill tidpunkten
för seminariets nedläggande intjänade ålderstillägg, dels tillfällig
löneförbättring med 75 procent av den tillfälliga löneförbättring, beräknad
efter för A-ort gällande belopp, som av riksdagen för löpande
budgetår bestämts för ordinarie lärare vid statens småskoleseminarium,
dels ock dyrtidstillägg enligt för löpande budgetår gällande grunder,
beräknat på sådant sätt, att det procentuella dyrtidstillägget i varje
särskilt fall minskades med hälften. Erhölle sådan lärare ordinarie befattning
å rikets, riksdagens eller kommuns stat, utginge dock ej statsbidraget,
därest han å den nya tjänsten erhölle minst samma avlöningsförmåner
som dem, hail skulle hava ägt uppbära, örn han fortfarande
hade bestritt sin å indragningsstat uppförda seminarietjänst. I de fall,
då lärare, varom här vore fråga, uppehölle förordnande (vikariat) eller
innehade icke-ordinarie befattning i statens tjänst eller vid statsunderstödd
anstalt, skulle det ankomma på Kungl. Maj:t att efter prövning
i varje särskilt fall besluta, örn och i vilken utsträckning statsbidrag
till avlöning ä indragningsstat finge utgå (propositionen nr 163/1933 och
riksdagens skrivelse nr 139/1933).
I samband med beslut vid 1930 års riksdag om nedläggande av bergsskolan
i Falun, hade de vid skolan anställda ordinarie befattningshavarna
tillförsäkrats ersättning för den genom nedläggandet förorsakade
förlusten av anställning. Ersättningen hade bestämts på det sätt, att
envar av dem skulle äga årligen åtnjuta ett belopp, motsvarande den
med hans dittillsvarande befattning förenade lönen (ej tjänstgöringspenningar)
jämte intjänade ålderstillägg, vartill skulle komma bostadsersättning
och dylikt samt dyrtidstillägg. Till kostnadernas täckande
skulle staten bidraga med tre femtedelar och järnkontoret i övrigt.
Från ersättning hade uteslutits en befattningshavare vid skolan, vilken
vid sidan örn sin anställning vid skolan innehade ordinarie befattning
i statens tjänst. Vid ersättningen fastades till villkoret, att om ersättningsberättigad
befattningshavare genom järnkontorets eller statens försorg
erbjödes annan anställning i allmän eller enskild tjänst med lika
stora eller större löneförmåner än som vid tiden för bergsskolans nedläggning
tillkomme honom, med den jämkning som kunde föranledas
av minskning eller ökning av vid tiden för den nya anställningens erhållande
utgående dyrtidstillägg, skulle ersättning icke vidare utgå.
Skulle den erbjudna nya anställningen vara förenad med mindre löneförmåner
än de honom vid skolans nedläggande tillkommande löneinkomsterna,
skulle ersättningen därefter utgå med det lägre belopp, som
Kungl. Majit funne skäligt bestämma. Vunne ersättningsberättigad befattningshavare
befordran vare sig i statens eller enskild tjänst, vore
han skyldig att underkasta sig den minskning eller indragning av utgående
ersättningsbelopp, som därav kunde föranledas. (1930 års åttonde
huvudtitel, punkt 143 och riksdagens skrivelse nr 8 A, punkt 224.)
37
Kungl. Majlis proposition Nr 158.
I detta sammanhang erinras om de ersättningar, som utbetalts till
enskilda personer för måstad arbetsförtjänst till följd av införandet av
statsmonopol å vissa varor.
I samband med genomförande från och med den 1 juni 1915 av statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket bleve bland andra verkställande
direktörer, disponenter, fabriksledare, verkmästare, förmän och arbetare,
vilka vid nämnda tidpunkt, i sin egenskap av inom tobakshanteringen
yrkesutbildade, vore inom samma näring stadigvarande sysselsatta, tillerkända
engångsersättning med vissa gånger medeltalet av den vederbörligen
styrkta årsinkomst (medelårsinkomst), vilken under de närmaste
kalenderåren före monopolets ikraftträdande verkligen åtnjutits, dock
högst med ett belopp utgörande fem gånger medelårsinkomsten (kungörelsen
nr 437/1914). Liknande ersättning tillkom sedermera även personer,
som vore sysselsatta inom tobakshandeln (kungörelsen nr 212/1916).
Dessa ersättningsgrunder komme med vissa jämkningar i tillämpning
även vid det övertagande genom aktiebolaget vin- och spritcentralen
av existerande partihandelsfirmor för vin- och spritdrycker, som kom
till stånd under åren närmast efter antagandet av 1917 års rusdrycksjörsäljningsförordning,
(jfr propositionen nr 287/1920, sid. 53).
Ifrågavarande ersättningsgrunder hade emellertid vid de under senare
år företagna monopolutredningarna ansetts icke erbjuda en tillfredsställande
lösning av ersättningsfrågan. I ett av särskilda sakkunniga den
11 februari 1936 avgivet betänkande angående statligt kaffemonopol
hade ock framlagts förslag till grunder för ersättningens reglerande, som
avveke från tidigare i liknande fall tillämpade. Enligt detta förslag
skulle under i övrigt närmare angivna villkor till personer, vilka vid
tiden för anställningens upphörande icke uppnått en ålder av 35 ar,
utgå engångsersättning samt till personal, som uppnått nämnda ålder
och innehaft minst 10 års anställningstid, utgå årlig ersättning enligt
vissa procent — dock högst 55 procent — av den efter särskilda regler
beräknade grundlönen.
I betraktande av att sålunda i ett flertal fall genom statens försorg
ersättning beretts personer, som genom statliga åtgärder gått förlustiga
sin anställning, funne de sakkunniga billigt och skäligt, att även de
lärare vid tekniska skolan, vilka genom den förestående indragningen
av tekniska skolans byggnads- och maskinyrkesskolor ävensom de
med dem besläktade kurserna i afton- och söndagsskolan finge sina inkomster
från skolan minskade eller indragna, erhölle gottgörelse härför
under vissa förutsättningar. Enligt de sakkunnigas beräkningar skulle
en dylik minskning eller indragning komma att drabba tillhopa 14 Överlärare,
18 underlärare och 1 extra ordinarie lärare. Dessa lärare vore
upptagna i en bilaga till de sakkunnigas skrivelse.
Det skulle visserligen kunna med visst fog göras gällande, att vid ett
ordnande av ersättningsfrågan hänsyn borde tågås allenast till dem av
ifrågavarande lärare, vilka vid skolan uppbure a stat uppfört arvode,
d. v. s. överlärarna. De sakkunniga ansåge emellertid, att en differentiering
i förevarande hänseende mellan de olika lärargrupperna icke
skulle vara rättvis. Någon skillnad i avseende å kompetenskrav lorelåge
icke mellan tekniska skolans Överlärare, å ena, och de därstädes
38
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
anställda underlärarna eller extra ordinarie lärarna, å andra sidan. Det
förhölle sig oek så, att den för vissa Överlärare till följd av de ifrågasatta
organisationsförändringarna inträdande inkomstminskningen drabbade
dem icke blott i deras egenskap av Överlärare utan även på den
grund, att de samtidigt såsom underlärare bestritt undervisning vid
skolan, i ett pär fall uteslutande i deras sistnämnda egenskap. Såsom
i det föregående antytts, hade i flera fall en och samma person samtidigt
innehaft två eller flera överlärarbefattningar eller överlärar- och
underlärarbefattningar.
I praktiken förefunnes ej heller någon olikhet mellan de olika lärarkategorierna
i avseende å anställningens varaktighet. Sålunda kunde
ett flertal av de i bilagan upptagna underlärarna se tillbaka på en
mångårig verksamhet i skolans tjänst.
Sannolikt vöre, att vissa av här ifrågavarande lärare skulle kunna
beredas sysselsättning vid den nya tekniska läroanstalt, som vore avsedd
att inrättas i Stockholm, och sålunda erhålla kompensation för
den inträdande löneminskningen vid tekniska skolan. Det läte sig emellertid
för närvarande icke överblicka, vilka av de ifrågavarande lärarna
kunde komma att erhålla en dylik återanställning eller i vilken omfattning
sådan lärare kunde komma att erhålla kompensation för sin löneminskning
genom anställning vid det nya läroverket. De sakkunniga
hade därför ansett sig böra vid sina beräkningar bortse från möjligheten
av en övergång till den nya läroanstalten. Såsom i det följande
komrne att närmare utvecklas, förutsatte de sakkunniga, att i den mån
vederbörande erhölle inkomst av annan anställning, den ersättning för
förlorad löneinkomst, de sakkunniga föresloge, skulle bortfalla.
Vad angår grunderna för nyssnämnda ersättning, hava de sakkunniga
anfört följande.
Med hänsyn till de säregna anställnings- och avlöningsförhållanden,
som rådde vid tekniska skolan, syntes det knappast lämpligt att söka
vinna anslutning till något av de ersättningssystem, för vilka redogjorts
i det föregående, utan torde mera summariska och fristående regler
vara att förorda. Såsom en allmän förutsättning för erhållande av ersättning
borde enligt de sakkunnigas mening gälla, att vederbörande omedelbart
före ingången av första övergångsåret, läsåret 1938—39, under
minst 4 läsår bestritt undervisning vid tekniska skolan, dock att ersättning
icke finge tillkomma den, vars sammanlagda löneminskning under
de tre övergångsåren — frånsett dyrtidstillägg — icke uppginge till
minst 500 kronor.
I viss anslutning till de normer för ersättning, som tillämpats beträffande
vissa i det föregående omnämnda befattningshavare, syntes ersättning
till tekniska skolans lärare för minskad löneinkomst böra utgå dels
i form av årlig ersättning, dels i form av engångsersättning. Den årliga
ersättningen, vilken syntes de sakkunniga lämpligen kunna bestämmas
till ett belopp, motsvarande två tredjedelar av inkomstminskningen,
torde böra tillkomma dem av här ifrågavarande lärare, som uppnått
minst 50 års ålder och tjänstgjort minst 20 år vid skolan. Därjämte
ansåge de sakkunniga, att dylik ersättning borde tillkomma allenast den,
som fullgjort mera omfattande undervisning vid skolan. Såsom ett särskilt
villkor ville de sakkunniga därför förorda, att vederbörande skulle
39
Kungl. Maj:ts -proposition Nr 158.
hava uppburit en sammanlagd årlig löneinkomst vid skolan — frånsett
dyrtidstillägg — av minst 2,000 kronor. Ben årliga ersättningen torde
böra utgå, till dess befattningshavaren inträdde i pensionsåldern, då
pension borde hos Kungl. Majit utverkas åt honom. Det syntes de
sakkunniga skäligt, att vid pensionsbeloppets bestämmande hänsyn toges
såväl till berörda ersättning som ock till den del av den förlorade
löneinkomsten, som med tillämpning av nyssnämnda grunder för ersättningens
beräknande icke skulle bliva kompenserad. Å den årliga ersättningen
torde böra utgå dyrtidstillägg i enlighet med de grunder,
som vore eller framdeles kunde varda stadgade för befattningshavare
vid statens oreglerade verk.
Övriga ersättningsberättigade lärare syntes böra beredas engångsersättning.
De sakkunniga föresloge, att för lärare,^ som varit anställd
vid skolan minst 4 år men ej 10 år, erhölle ett engångsbelopp, motsvarande
hela löneminskningen, att befattningshavare, som tjänstgjort under
minst 10 men ej 15 år, komme i åtnjutande av en engångsersättning,
motsvarande 2 gånger löneminskningen, samt att lärare, som tjänstgjort
15 år eller mera, bereddes en engångsersättning, motsvarande 3 gånger
löneminskningen, allt dock utan hänsyn tagen till dyrtidstillägg. Därest
beloppet av årlig ersättning och av engångsersättning icke slutade på
helt krontal, torde detsamma böra avrundas till närmast högre hela
krontal. Ersättningsbeloppet borde lämpligen utbetalas vid läsårets slut,
d. v. s. vid utgången av april månad.
Erbjödes här avsedd lärare genom statens medverkan annan avlönad
anställning i statens eller kommuns tjänst, borde han vara skyldig att
efter styrelsens för tekniska skolan beprövande underkasta sig minskning
i eller indragning av honom enligt nyss angivna grunder tillkommande
ersättning.
De ersättningsbelopp, som med tillämpning av ovanstående ersättningsgrunder
skulle tillkomma tekniska skolans lärare, framginge närmare
av följande sammanställning. __
Ärli
g ersättning
Engångsersättning
Lärarens namn
lia
övergångs-
året
kronor
2:a
övergångs-
året
kronor
3:e
övergångs-
året
kronor
l:a
övergångs-
året
kronor
2:a
övergångs-
året
kronor
3:e
övergångs-
året
kronor
Överlärare.
Ljungzell, N. J........
20(5
1,422
Roesler, E. C. A. J......
—
1,338
2,05(5
—
—
—
Nordenskjöld, K........
—
—
—
—
1,040
1,040
Peterson, J...........
—
—
—
1,1(51
1,728
—
Tägtström, E. G........
1,072
1,072
1,412
—
—
—
Melin, D............
—
—
—
—
129
1,693
Bernton, A. W.........
—
—
—
516
—
Underlärare.
Berger, F............
—
—
—
—
1,950
3,000
Nordström, Iv. F.......
—
—
—
1,224
—
—
Öhman, L...........
—
—
—
—
324
720
Christiansson, E........
—
—
—
96
480
—
Bergsten, II. A........
Summa kronor
1,072
2,616
4,890
576
3,573
5,651
6,453
40
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
För några av de lärare, vilka eljest uppfyllde de av de sakkunniga
uppställda villkoren för erhållande av gottgörelse för inistad löneinkomst,
hade av särskilda skäl någon ersättning icke upptagits i nyssnämnda
bilaga. Dessa vore överlärarna H. F. Langlet och S. I. Nydell
samt underläraren G. R. Asp. Langlet hade redan uppnått pensionsåldern,
och de sakkunniga förutsatte, att styrelsen för tekniska skolan
komme att hos Kungl. Majit göra framställning örn beredande åt honom
av tjänstepension. Överläraren S. I. Nydell och underläraren R. Asp
innehade båda ordinarie anställning i statens tjänst, den förre såsom
adjunkt vid navigationsskolan i Stockholm och den senare såsom teckningslärare
vid Vasa realskola. De sakkunniga ville erinra, att vid beredande
av ersättning åt de lärare vid bergsskolan i Falun, vilka genom
denna skolas nedläggande blivit övertaliga, en av dessa lärare undantagas
från ersättnings åtnjutande på den grund, att han innehade ordinarie
statsanställning såsom gruvingenjör.
Kostnaderna för de ersättningar för förlorad anställning, som enligt
de sakkunnigas förslag skulle tillkomma tekniska skolans lärare, borde
enligt de sakkunnigas mening bestridas av statsverket. De sakkunniga
ville erinra, att oaktat kostnaderna för lärarpersonalens löner bestredes
dels av statsmedel, dels av bidrag från Stockholms stad, staten dock
tidigare helt påtagit sig utgifterna för denna lärarpersonals pensionering.
Lärarnas inkomster, oberäknat dyrtidstillägg, och därmed även skolans
utgifter skulle komma att minskas under första övergångsåret
1938/39 med 9,656 kronor 20 öre, under andra övergångsåret 1939/40
med 18,870 kronor 90 öre och under tredje övergångsåret 1940/41 med
28,906 kronor 40 öre. En utgiftsminskning med sistnämnda belopp
skulle bliva bestående även i fortsättningen, såvida ej under tiden sådana
förändringar vidtoges beträffande tekniska skolans återstående delar,
att de nuvarande kostnaderna för dem därigenom ökades.
Summan av de ersättningar, som skulle utgå till vissa lärare under
de tre övergångsåren, skulle bliva respektive 4,645 kronor, 8,267 kronor
och 11,343 kronor. I fortsättningen skulle endast de årliga ersättningarna.
beräknade till 4,890 kronor, samt eventuella pensioner komma att
utgå, i den mån här avsedda lärare bleve därtill berättigade. De sakkunniga
ville emellertid påpeka, att de angivna ersättningsbeloppen
vöre att anse som maximibelopp, enär hänsyn vid beräkningarna icke
tagits till möjligheten för de här ifrågavarande lärarna att, såsom ömkligt
torde vara, erhålla sysselsättning vid den blivande nya tekniska
läroanstalten.
Vad enligt det föregående sagts rörande lärarnas anställningsförhållanden,
gällde i stort sett även beträffande amian personal vid skolan,
föreståndaren undantagen. Nämnda personal berördes dock ej av den
ifrågavarande utbrytningen av maskin- och byggnadsyrkesskolorna m. m.,
så att någon minskning i skolans utgifter härigenom kunde påräknas. Såsom
skolans styrelse angivit, borde dock en av skolans vaktmästartjänster
kunna indragas, detta dock först sedan den ifrågasatta utbrytningen
av maskin- och byggnadsyrkesskolorna m. m. blivit fullt genomförd,
alltså vid utgången av läsåret 1940—41. Den vaktmästare, som närmast
41
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
skulle komma i fråga vid en eventuell indragning av tjänsten, skulle vid
nämnda tid kunna komma i fråga till erhållande av pension. Under
sådant förhållande syntes någon ersättning åt honom ej i detta sammanhang
böra beräknas. Däremot skulle vid avgången 1941 hans avlöning,
som nu utgjorde 1,670 kronor jämte bostad och dyrtidstillägg, bortfalla
och kostnaden för skolan därigenom minskas med motsvarande belopp.
Hittills hade de sakkunniga icke berört andra utgiftsminskningar än
sådana, som uppkomme genom minskat behov av personal. Genom avskiljandet
av maskin- och byggnadsyrkesskolorna m. m. borde även
uppkomma någon besparing i omkostnaderna för undervisningsmateriel
och dylikt, lyse och värme samt städning m. m. För undervisningsmateriel
hade emellertid på grund av anslagens knapphet så gott som
ingenting utgivits under de senare åren, varför minskning i avseende å
dithörande kostnader syntes vara utesluten. Vad anginge lyse, värme
och städning skulle någon besparing visserligen vara möjlig, men då
tekniska skolans övriga avdelningar väl behövde det utrymme, som genom
maskin- och byggnadsyrkesskolornas utbrytning frigjordes, torde
ej heller å nämnda utgiftsposter någon minskning böra beräknas.
Avskiljandet från tekniska skolan av maskin- och byggnadsyrkesskolorna
m. m. borde givetvis medföra en mot Stockholms stads bidrag
till dessa skolor svarande minskning i stadens anslag till skolan. När
riksdagen beviljat anslag till skolan hade därmed i allmänhet förbundits
det villkoret, att Stockholms stad skulle bidraga med lika belopp. I
betraktande härav syntes riktigt, att den minskning, som enligt det
föregående kunde beräknas uppkomma i utgifterna för skolan, delades
lika mellan staten och Stockholms stad. Således skulle anslagen från
såväl staten som Stockholms stad kunna minskas för första övergångsåret
1938/39 med 9,656,20 : 2 eller i runt tal 4,800 kronor, för andra
övergångsåret 1939/40 med 18,870,90 : 2 eller i runt tal 9,400 kronor
och för tredje övergångsåret 1940/41 samt därpå följande år med
28,906,40 : 2 eller avrundat 14,450 kronor. Härtill komme så minskning
i kostnaden för dyrtidstillägg å motsvarande avlöningsbelopp. Dessutom
skulle den nyss omnämnda vaktmästarens avgång år 1941 kunna
därefter medgiva ännu en sänkning av statens och stadens anslag med
i runt tal 800 kronor vardera.
Beträffande den ytterligare minskning i statens respektive stadens anslag
till tekniska skolan, som kunde uppkomma, därest ytterligare delar
av tekniska söndags- och aftonskolan helt eller delvis avvecklades,
komme de sakkunniga att yttra sig i ett senare utlåtande med förslag
rörande organisationen av högre konstindustriella skolan och vad därmed
sammanhängde.
Tekniska skolans styrelse har i utlåtande den 25 november
1936 framhållit, att liven andra liirare än de, vilka upptagits i 1936 års
yrkesskolsakkunnigas förslag, nämligen vissa lärare vid aftonskolan, bleve
42
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 158.
berörda av omorganisationen, och att det syntes uppenbart, att jämväl
dessa måste komma i åtnjutande av ersättning i enahanda ordning.
Beträffande de sakkunnigas förslag till grunder för bestämmande av
ersättningsbeloppen framhåller styrelsen, att såsom villkor för utgående
av årlig ersättning borde, med hänsyn till de låga löner, som utginge
vid skolan, föreskrivas en något lägre löneinkomst, exempelvis minst
1,500 kronor i stället för föreslagna 2,000 kronor. Styrelsen anför även,
att en, örn ock något reducerad, årlig ersättning borde utgå till lärare,
som fyllt 50 år och varit anställd vid skolan i minst 15 men ej 20 år.
Styrelsen iöreslår vidare, att den av de sakkunniga föreslagna minimigränsen
av 500 kronors löneminskning som villkor för engångsersättnings
utgående helt måtte bortfalla icke minst därför, att orättvisa gränsfall
eljest icke kunde undvikas och ersättningsfrågan, i vad den berörde
dessa lägst avlönade lärarkrafter, dessutom måste anses hava en ytterst
begränsad ekonomisk betydelse för staten.
Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 12 december 1936 anfört,
att överstyrelsen i likhet med de sakkunniga ansåge skäligt, att vissa
befattningshavare vid tekniska skolan, vilka på grund av den förestående
inskränkningen i skolans verksamhet skulle åsamkas minskade inkomster
från skolan, i viss utsträckning bleve gottgjorda därför.
Ifrågakommande ersättningar torde såsom de sakkunniga föreslagit i
detta fall böra helt utgå av statsmedel, även örn berörda befattningshavare
icke vore att anse såsom anställda i statens tjänst. Vid ett bedömande
av spörsmålet örn vilka av ifrågavarande befattningshavare,
som skulle vara berättigade till erhållande av dylik gottgörelse, skulle
en direkt jämförelse med de tidigare fall, vartill de sakkunniga hänvisat,
dock giva vid handen, att endast ett pär av lärarna vid tekniska
skolan skulle kunna ifrågakomma. Vid de tidigare tillfällen, då ersättning
för förlorad inkomst under analoga förhållanden genom statens
försorg beretts personal i enskild eller statlig tjänst, torde nämligen
undantagslöst hava föreskrivits såsom villkor, där det icke utan vidare
varit självklart, att den ifrågavarande inkomsten skulle hänföra sig till
arbete av sådan omfattning, att det varit att betrakta som vederbörandes
väsentliga sysselsättning. Med hänsyn till de säregna förhållanden, som
i förevarande fall varit rådande beträffande vederbörandes anställningsvillkor,
torde emellertid ett i viss grad fristående bedömande av ersättningsfrågan
här böra ifrågakomma, därest en skälig avvägning av ifrågasatta
ersättningar skulle kunna ernås. Även frånsett det förhållandet,
att tekniska skolans onekligen något oklara ställning i förhållande till
statsverket möjligen kunnat föranleda skolans lärare att tro sig vara
anställda i statlig tjänst, hade flertalet lärare i varje fall vid tiden för
anställningen säkerligen ansett sig hava skäl att betrakta skolan såsom
en allmän institution, vars framtida bestånd kunde anses säkerställt i
samma grad som örn skolan varit statlig. Den goda tillgången inom
huvudstaden på lärarkrafter med speciell kompetens för olika läroämnen
torde ha varit en avgörande anledning till att skolans styrelse icke ansett
nödigt anställa ett större antal lärare med full tjänstgöring, utan
43
Kungl. Marits ''proposition Nr 158.
i stället i stor utsträckning anlitat lärare, som jämsides med denna sin
lärartjänstgöring haft annan verksamhet. Det förhållandet, att flertalet a\
dessa lärare sålunda för sin utkomst endast delvis haft att lita till sin
tjänst vid tekniska skolan, hade därför betraktats såsom fullt normalt och
i och för sig icke ansetts särskilt ägnat att giva berörda lärares tjänst en
mindre fast karaktär. De anställda torde härav hava föranletts att betrakta
sin inkomst från skolan såsom fullt tryggad och att anpassa sin
övriga förvärvsverksamhet därefter. Att en dylik anpassning måst äga
rum i de fall, då tjänstgöringen vid skolan nått upp till en viss omfattning,
vore tydligt. Vid endast ett fåtal timmars undervisning i veckan
torde väl dock arvodets karaktär av ren biförtjänst icke hava kunnat
påverkas av nu anförda omständigheter. De sakkunniga hade, tydligen
med beaktande av dessa vid tekniska skolan rådande särskilda förhållanden,
icke uppställt kravet på huvudsaklig sysselsättning i skolans
tjänst såsom ett villkor för ersättnings tillgodonjutande utan hade i detta
avseende ansett, att en löneinkomst från skolan av 2,000 kronor kunde
anses motsvara tjänstgöring av sådan omfattning, som lämpligen kunde
sättas såsom minimigräns för den föreslagna årliga ersättningens utgående.
Överstyrelsen hade icke funnit skäl till erinran mot avvägningen av
denna lönegräns. Principiellt sett torde visserligen lärartjänstgöringens
omfattning hellre böra angivas genom antalet undervisningstimmar i
veckan, varigenom inverkan av olikheter i löneförmåner på grund av
varierande timersättning och till följd av olika kurslängd eliminerades,
men då å andra sidan löneinkomsten från skolan bäst kunde läggas till
grund för ett bedömande av i vad man vederbörande varit av sm tjänst
vid skolan beroende, torde dock i detta särskilda fall skäl kunna anses
förefinnas för att den föreslagna undre gränsen för tjänstgöringens omfattning
borde angivas med utgående från uppburen årlig inkomst. Överstyrelsen
hade i övrigt heller intet att erinra mot de sakkunnigas fbislag,
vad beträffade årlig ersättning till vissa lärare.
Samma skäl, som enligt överstyrelsens mening sålunda kunde motivera
ett frångående i förevarande fall av krav å tjänstgöring av sådan omfattning,
att den kunde anses såsom vederbörandes väsentliga sysselsättning,
som villkor för en årlig ersättnings utgående till vissa lärare,
torde även kunna åberopas såsom skäl för att vissa andra lärare, som
icke skulle komma i åtnjutande av dylik ersättning, dock i någon mån
gottgjordes. De sakkunnigas förslag örn engångsersättning i vissa fall
syntes innebära en lämplig åtgärd härvidlag. En dylik åtgärd syntes
av billighetsskäl kunna förordas i de fall vederbörande vore i nämnvärd
grad för sin utkomst beroende av den del av deras inkomst, som genom
den ifrågasatta avvecklingen skulle bortfalla. Däremot torde icke av
samma skäl kunna ifrågasättas, att ersättning av statsmedel skulle tilldelas
vederbörande i de fall, då inkomsten fran skolan vöre att i förhållande
till vederbörandes totala årsinkomst betrakta såsom mindre
betydande biförtjänst. Dc sakkunniga torde just hava sökt särskilja
dessa fall, då de föresloge såsom villkor flir engångsersättnings utgående,
att löneminskningen efter övergångsperiodens utgång skulle uppgå till
minst 500 kronor per är. Emellertid kunde härvid gränsfall uppkomma,
sorn örn möjligt borde undvikas. Det kunde även förutsättas, att en
del av de lärare, som enligt förslaget, skulle erhålla gottgörclse i form
av engångsanslag, icke vöre nämnvärt beroende av sin inkomst Iran
44 Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
skolan, medan andra, vars löneminskning icke uppginge till fullt 500
kronor, vore förhållandevis mera beroende därav. Då endast rena billighetsskäl
torde kunna åberopas som motiv för tilldelande av ersättning
till berörda lärare, syntes med de av de sakkunniga föreslagna
ersättningsgrunderna knappast kunna ernås en sådan lösning av engångsersättningsfrågan,
att icke befogade erinringar kunde göras mot densamma.
Under sådana förhållanden kunde ett individuellt bedömande
av varje särskilt fall möjligen hava varit att förorda. Då den förevarande
utredningen emellertid icke upptoge de uppgifter, som för ett
sådant tillvägagångssätt vore erforderliga och då den ändring av det
beräknade ersättningsbeloppet, som härav möjligen skulle hava föranletts,
i varje fall kunde förutsättas hava blivit förhållandevis oväsentlig,
ansåge sig överstyrelsen icke böra avstyrka, att jämväl engångsersättning
i vissa fall måtte beviljas i enlighet med de sakkunnigas förslag.
I likhet med de sakkunniga förutsatte överstyrelsen, att lärare, som
beviljats ersättning för förlorad inkomst från tekniska skolan, borde
vara skyldig att efter vederbörligt beprövande underkasta sig minskning
i eller indragning av honom tillkommande ersättning, i det fall hail erbjödes
annan avlönad anställning i statens eller kommunens tjänst.
Däremot torde den av de sakkunniga härvid angivna förutsättningen,
att dylikt erbjudande tillkommit »genom statens medverkan» icke vara
motiverad. Det syntes överstyrelsen icke heller lämpligt, att den slutliga
prövningen av dylika ärenden, vilka ju direkt och uteslutande berörde
statens utgifter, uppdroges åt styrelsen för tekniska skolan såsom de
sakkunniga föreslagit. Det torde därför i stället böra ankomma på
förenämnda styrelse att genom anmälan till överstyrelsen örn sådana
inträffade förändringar av här avsedda lärares anställningsförhållanden,
som kunde inverka på vederbörande tillkommande ersättningsbelopp,
bereda överstyrelsen tillfälle att till Kungl. Majit avgiva förslag i förekommande
fall.
I övrigt har överstyrelsen anslutit sig till sakkunnigförslaget. Vid
beslut örn anslag till ett tekniskt läroverk i Stockholm, avsett att ersätta
nuvarande maskin- och byggnadsyrkesskolorna vid tekniska skolan,
borde enligt överstyrelsens mening förbindas särskilt villkor, innebärande
att till tekniska skolan nu utgående anslag från Stockholms
stad under övergångsåren endast finge successivt nedsättas med de motsvarande
belopp, som de sakkunniga i sin nu förevarande utredning
hade beräknat, nämligen för budgetåret 1938/39 med 4,800 kronor, för
budgetåret 1939/40 med ytterligare 4,600 kronor samt för budgetåret
1940/41 med än ytterligare 5,050 kronor, oberäknat uppkommande minskning
i kostnaderna för dyrtidstillägg å motsvarande avlöningsbelopp.
Statskontoret har i utlåtande den 29 november 1937 gjort följande
erinringar gentemot det föreliggande förslaget:
Vidkommande kostnaderna för lärarnas löner ville statskontoret erinra,
att ämbetsverket i utlåtande den 7 december 1936 ifrågasatt, om en
första årskurs enligt gällande ordning i byggnadsyrkesskolan verkligen
vore erforderlig för löpande budgetår, därest den nya skolan då komme
att träda i verksamhet. Därest under det nya läroverkets första verk
-
45
Kungl. May.ts proposition Nr 15S.
samhetsår intagning av elever icke skulle finnas nödvändig i den gamla
skolan, torde ytterligare någon utgiftsminskning — utöver den av de
sakkunniga beräknade — komma att uppstå. Statskontoret ansåge sig
dock icke kunna beräkna beloppet härav. Eventuella utgiftsminskRingar
syntes även statskontoret böra komma såväl staten som Stockholms
stad till del. Då emellertid staten — att döma av de av skolan
lämnade uppgifterna — till lärarlönerna bidragit med mer än hälften,
syntes också större delen av den pa dessa löner belöpande utgiftsminskningen
böra komma staten till godo. Uppgörelse med stadens myndigheter
torde böra träffas i detta avseende.
I likhet med de sakkunniga och skolöverstyrelsen ansåge statskontoret
skäligt, att —liksom i andra fall då organisatoriska åtgärder från
statens sida drabbat anställningshavare — vissa befattningshavare vid
tekniska skolan, vilka på grund av den föreslagna omorganisationen
komme att få vidkännas minskning i sina inkomster från skolan, i viss
utsträckning bleve gottgjorda härför. Med hänsyn till konsekvenserna
ville statskontoret emellertid framhålla angelägenheten av att man framginge
med nödig försiktighet, i all synnerhet som det i förevarande fall
vore fråga örn icke-statliga befattningshavare. Då, såsom skolöverstyrelsen
påpekat, i andra liknande ersättningsfrågor plägat uppställas som
villkor för ersättning, att den sysselsättning, varom vederbörande helt
eller delvis gått miste, kunnat betraktas såsom hans huvudsakliga sysselsättning,
och då de skäl, som av överstyrelsen aberopats till stöd för
ett frångående av denna praxis, icke syntes kunna motivera en dylik
avvikelse, ansåge sig statskontoret icke kunna tillstyrka de sakkunnigas
förslag oförändrat. Ersättning borde enligt ämbetsverkets mening under
de i framställningen angivna förutsättningarna ifrågasättas allenast for
överlärarna Ljungzell, Roesler och Tägtström. Enligt vad statskontoret
under hand inhämtat, hade sistnämnda bada lärare anställning uteslutande
vid tekniska skolan, varför erinran icke torde kunna riktas
mot att ersättning beviljades dem. Ljungzell däremot vore speciallärare
i v arvsanläggning vid tekniska högskolan i Stockholm och uppehölle för
närvarande den vakanta professuren i skeppsbyggnadslära därstädes.
Ehuru med hänsyn härtill tveksamhet kunde rada beträffande ersättning
åt Ljungzell, ville statskontoret likväl icke motsätta sig, att någon
kompensation för minskad lön bereddes honom. Med hänsyn till kilarnas
tjänstgöringstid vid skolan ävensom övriga omständigheter syntes
ersättningen böra utgå årligen med viss del av inkomstminskningen
fransett dyrtidstillägg — förslagsvis med två tredjedelar, dock att ersättning
icke syntes böra beredas Ljungzell för till honom nu utgående
föreståndararvode. A salunda beräknad ersättning borde fa uppbäras
oreglerat dyrtidstillägg. Beviljades vederbörande — efter uppnåendet
av den i allmänhet gällande pensionsåldern av 65 år — pension, borde
ersättningen givetvis upphöra att utgå. Likaså borde vederbörande
därest han erbjödes annan anställning i statens eller kommuns tjänst
— vara skyldig underkasta sig minskning eller indragning av ersättningen.
Sax iil de sakkunniga som skolöverstyrelsen hade ansett kostnaderna
för eventuella ersättningar böra helt gäldas av statsmedel, oaktat kostnaderna
för lärarpersonalens hiner bestredes genom bidrag från staten
och Stockholms stad. Statskontoret holle däremot före, att Stockholms
stad borde bidraga Lill utgifterna för förekommande ersättningar. Dylikt
46
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
bidrag borde skäligen utgå i proportionsvis samma utsträckning som
den, i vilken staden deltoge i kostnaderna för löner vid byggnads- och
maskinyrkesskolorna.
För bestridandet av den del av kostnaderna för ifrågavarande ersättningar,
som kunde komma att åvila statsverket, torde — liksom beträffande
motsvarande kostnader vid nedlagda bergsskolan i Falun —
under förslagsanslaget till bidrag till tekniska skolan i Stockholm böra
uppföras en särskild delpost å erforderligt belopp, vilken post syntes
böra lämnas obetecknad. Å ersättningarna utgående dyrtidstillägg syntes
däremot lämpligen kunna bestridas från den i staten för anslaget
redan upptagna, för dyrtidstillägg avsedda delposten.
Departementschefen: Det har, såsom inledningsvis framhölls, mycket
länge varit ett önskemål att få till stånd en omorganisation och modernisering
av den tekniska skolan i Stockholm. Denna läroanstalt har gjort
en betydelsefull och högt skattad insats i vårt lands tekniska och konsthantverkliga
yrkesutbildning, särskilt för huvudstadens vidkommande,
och även såsom teckningslärarseminarium, men allteftersom utvecklingen
på dessa områden fortskridit, har läroanstaltens anordning, som i stort
sett förblivit oförändrad, framstått såsom allt mindre ändamålsenlig och
anpassad efter nutida förhallanden och krav. Örn behovet av en omorganisation
råda sålunda inga delade meningar.
De förslag, som framställts i omorganisationsfrågan, hava i stort sett
haft det gemensamt, att de förutsatt, att de i läroanstalten ingående
maskin- och byggnadsyrkesskolorna skola bevaras såsom beståndsdelar
av yrkesundervisningsväsendet men omorganiseras till rent statliga tekniska
läroanstalter. Detta yrkande överensstämmer med min egen uppfattning.
Utbrytandet av maskin- och byggnadsyrkesskolorna ur tekniska
skolan och deras ombildning har ansetts kunna ske, oberoende
av organisationsspörsmålet i övrigt. Jag har tidigare intagit den ståndpunkten,
att hela organisationsfrågan borde avgöras i ett sammanhang.
Emellertid har jag numera erhållit sådana upplysningar angående
det förslag, som inom kort är att förvänta från de sakkunniga,
vilka för närvarande äro sysselsatta med utredning av organisationsfrågans
övriga delar, att jag funnit hinder icke möta mot att redan nu
taga ställning till spörsmålet örn upprättande av en statlig teknisk läroanstalt
i stället för maskin- och byggnadsyrkesskolorna med tillhörande
avdelningar av tekniska skolan, en angelägenhet, som för den tekniska
yrkesutbildningen i huvudstaden och dess undervisningsväsendes rekryteringsområde
befunnits i hög grad trängande.
I fråga om organisationen av den tekniska läroanstalt, som skall träda
i stället för berörda delar av tekniska skolan, föreligga två principiellt
olikartade förslag. De i Stockholms stad förefintliga tekniska utbildningsmöjligheterna
i övrigt och förhållandena på arbetsmarknaden i
huvudstaden göra enligt stadsmyndigheternas uppfattning en teknisk
läroanstalt, organiserad på vanligt sätt såsom gymnasium eller fackskola,
47
Kungl. Majlis proposition Nr 158.
mindre väl lämpad för huvudstadens behov. I stället har från stadens
sida framlagts förslag örn inrättande av en teknisk läroanstalt av mera
egenartad konstruktion, avsedd att förmedla både gymnasie- och fackskoleutbildning
i maskin- och byggnadsteknik samt framdeles även
elektroteknik utan att därför vara på hävdvunnet sätt i undervisningshänseende
uppdelad på för de uppställda utbildningsmålen klart avgränsade
studielinjer. Skolöverstyrelsen åter har av skäl, som i det
föregående återgivits, förordat upprättandet av ett differentierat treårigt
tekniskt gymnasium med facklinjer för maskinteknik, byggnadsteknik
samt framdeles elektroteknik ungefär efter samma mönster som
tekniska gymnasiet i Örebro.
Vid övervägandet av de sålunda framställda förslagen har jag kommit
till den uppfattningen, att den av överstyrelsen föreslagna organisationen
— samtidigt som den ansluter sig till de på detta område normala
organisatoriska formerna och i högre grad än den av staden ifrågasatta
organisationen företer inre stadga och planmässighet erbjuder möjligheter
att i det stora hela väl tillgodose de berättigade önskemål, som
framställts från stadens och vederbörande yrkessammanslutningars sida.
Gällande bestämmelser rörande de tekniska gymnasierna bereda icke
särskilda svårigheter att vid planläggningen av undervisningen taga hänsyn
till yrkenas behov och de växlande förhållandena på olika orter utan
förutsätta tvärtom, att så skall ske inom ramen för gymnasiets karaktär
av allmänt teknisk läroanstalt. Sålunda är det möjligt att med beaktande
av det i ämnet från staden framförda önskemålet öppna utväg
för sådana, som avlagt teknisk realexamen, att — eventuellt efter vissa
kompletteringar — vinna inträde i gymnasiets andra klass och att på
så vis ansluta gymnasiet till de tekniska utbildningsbanor, över vilka
huvudstaden redan förfogar. Vidare låter det sig göra att, i analogi med
vad som redan skett vid tekniska fackskolan i Eskilstuna, förlägga väsentliga
delar av undervisningen till vid den statliga läroanstalten anordnade
aftonkurser i syfte att bereda möjlighet för sådana elever, som
samtidigt måste bedriva förvärvsarbete, att tillgodogöra sig undervisningen
vid den tekniska läroanstalten. I fråga örn inträdesfordringar
föreligga möjligheter att för begåvade och i övrigt dugliga inträdessökande
eftergiva kravet på examensdokumenterade förkunskaper. Genom
införande i viss utsträckning av förkortade läsår vid det tekniska gymnasiet
kan även tillgodoses elevernas behov av att förskaffa sig inkomster
genom anställning i yrkesarbete under ferierna och industriens
önskemål örn att få tillgång till sådan arbetskraft. Enligt min mening
saknas alltså icke utvägar, att inom organisationsramen för ett differentierat
tekniskt gymnasium sammanjämka de skiljaktiga meningar,
sorn föreligga rörande planläggningen av undervisningen vid den tillärnade
tekniska läroanstalten. Härvid synes bland annat böra övervägas,
huruvida en sådan anordning må kunna anses lämplig, som bereder elever
48
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
på linjen för maskinteknik (och sedermera även på linjen för elektroteknik)
möjlighet att erhålla en avrundad kurs i fackämnena, avslutad med andra
läsårets utgång och ungefär motsvarande nuvarande fackskolans lärokurs.
Då jag fäster stor vikt vid att alla, av huvudstadens och yrkeslivets särskilda
förhållanden betingade önskemål kunna i skälig utsträckning beaktas
vid det tilltänkta nya gymnasiets utformning och sedermera under dess
verksamhet, vill jag här understryka, att för min anslutning till skolöverstyrelsens
förslag i fråga om det nya läroverkets yttre gestaltning det utgör
en uttrycklig förutsättning att stela likformighetskrav icke få lägga hinder
i vägen för läroanstaltens anpassning efter det praktiska livets behov.
Jag vill ytterligare i detta sammanhang framhålla, att jag delar den
av Sveriges maskinindustriförening och Stockholms byggnadsförening
framförda uppfattningen om det önskvärda i ett nära samarbete mellan
läroanstaltens ledning och representanter för ifrågavarande yrkesgrenar.
De särskilda bestämmelser, som böra gälla för det nya gymnasiet,
lärer det få ankomma på Kungl. Maj:t och skolöverstyrelsen att i sinom
tid efter hörande av Stockholms stads vederbörande myndigheter och
yrkessammanslutningarna taga under närmare prövning.
För närvarande begränsar jag mig alltså till att föreslå, att i Stockholm
upprättas ett tekniskt gymnasium med undervisningen inriktad
till en början på maskinteknik och byggnadsteknik och framdeles jämväl
på elektroteknik, samt att i samband härmed maskin- och byggnadsyrkesskolorna
samt därmed sammanhängande delar av tekniska skolan
i Stockholm avvecklas. Omorganisationen bör lämpligen genomföras
successivt från och med budgetåret 1938/39 eller den senare tidpunkt,
Kungl. Majit bestämmer. På av överstyrelsen anförda skäl torde dock
avvecklingen av maskin- och byggnadsyrkesskolorna vid tekniska skolan
böra påbörjas först från och med det andra år, varunder den nya läroanstalten
är i verksamhet, alltså från och med budgetåret 1939/40.
Jag har ingenting att erinra mot att den del av aftonundervisningen
vid tekniska skolan, som sammanhänger med maskin- och byggnadsyrkesskolorna
vid tekniska skolan, övertages av staden och drives såsom
kommunala kurser med understöd i vanlig ordning från förslagsanslaget
till bidrag till kommunala anstalter för yrkesundervisning. I enlighet
med överstyrelsens förslag bör avvecklingen av denna del av tekniska
skolans verksamhet ske från och med budgetåret 1939/40 men undervisningen
under budgetåret 1938/39 anpassas med hänsyn till fordringarna
för inträde i den nya tekniska läroanstaltens första klass.
Som villkor för omorganisationen bör först och främst gälla, att staden
tillhandahåller för den avsedda undervisningen erforderliga lokaler med
inredning och möblering samt bostad åt rektor eller motsvarande kontant
ersättning. Jag har ingenting att erinra mot den från stadens sida
ifrågasatta förläggningen av den nya läroverksbyggnaden och ej heller
49
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 158.
mot att byggnaden, i den mån så kail ske utan förfång för den statliga
undervisningen, tages i anspråk för de förutnämnda kommunala aftonkurserna.
I detta sammanhang vill jag framhålla, att ordnandet av mellanhavandet
mellan staten och staden beträffande lokaler för nu förevarande
delar av tekniska skolan icke får inverka på bedömandet av frågan,
om och i vad mån staden bör tillhandahålla lokaler m. m. jämväl för
de läroanstalter, som kunna komma att inrättas i stället för de kvarvarande
delarna av tekniska skolan. Vid byggnadens uppförande bör,
vill jag betona, byggnaden erhålla sådan omfattning, att den utan svårighet
kan bereda utrymme för den ökning av elevantalet och utvidgning
av undervisningen till flera fackavdelningar, som av allt att döma inom
en nära framtid kan komma till stånd. Jag förutsätter, att överstyrelsen
vid den granskning av ritningarna till byggnadsföretaget, som överstyrelsen
kommer att företaga, beaktar vad sålunda yttrats.
Som villkor bör vidare gälla, att staden till anskaffning och komplettering
av undervisningsmateriel enligt åtagande bidrager med ett engångsbelopp
av 10,000 kronor. Däremot bör av skäl, som framgå av vad i
det följande anföres vid anmälan av de tekniska läroverkens anslagsbehov
för nästa budgetår, icke uppställas det av överstyrelsen föreslagna
villkoret, att staden skulle bevilja ett årligt hyresbidrag till vissa lektorer.
I det följande tillstyrker jag, att ersättning i viss omfattning tillerkännes
vissa lärare vid tekniska skolan, vilka vid ett genomförande av
den nu ifrågasatta omorganisationen förlora sin anställning. 1936 års
yrkesskolsakkunniga hava utgått från att kostnaderna härför skulle i
sin helhet bestridas av statsverket. Till stöd härför har åberopats, att
staten hittills helt påtagit sig utgifterna för pensionering av lärarpersonalen
vid tekniska skolan. Detta förslag har biträtts av skolöverstyrelsen
men avstyrkts av statskontoret, som förmenat, att Stockholms
stad skäligen borde bidraga till täckandet av dessa kostnader i proportionsvis
samma utsträckning som den, i vilken staden deltager i kostnaderna
för lön åt lärare vid byggnads- och maskinyrkesskolorna. För
egen del anser jag mig böra i detta hänseende i huvudsak biträda statskontorets
uppfattning. Att staten hittills helt bestritt omförmälda pensionskostnader
lärer näppeligen utgöra stöd för den uppfattningen, att
staten jämväl bör helt gälda kostnaderna för särskilda ersättningar till
personal, som förlorar sin anställning genom en av staden påkallad omorganisation
av en skola, i vilken staten och staden gemensamt hava
ekonomiskt intresse. I anslutning till vad som gäller beträffande vissa
befattningshavare vid den nedlagda bergsskolan i Falun föreslår jag, att
staten ikläder sig tre femtedelar av nämnda kostnader och staden de
återstående två femtedelarna, ifrågakommande dyrtidstillägg inberäknade.
Rörande de besparingar, som vid ett utbrytande ur tekniska skolan
Wikäng till riksdagen.? protokoll 1038. 1 sami. Nr 158. 4
50
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 158.
av maskin- och byggnadsyrkesskolorna m. m. skulle stå att ernå, har
enligt det föregående genom nämnda sakkunnigas försorg verkställts en
särskild utredning. Enligt denna utredning skulle ifrågavarande besparingar
i stort sett endast vara att hänföra till kostnaderna för lön åt
de lärare, som äro sysselsatta vid ifrågavarande delar av skolan. Utgifterna
vid skolan skulle pa grund härav kunna under första övergångsåret
— budgetåret 1939/40 vid bifall till mitt förslag i det föregående —
minskas med omkring 9,600 kronor, under andra övergångsåret med omkring
18,900 kronor och från och med tredje övergångsåret med omkring
28,900 kronor. Vid dessa beräkningar har, såvitt jag kan finna, hänsyn
icke tagits till den minskning i skolans inkomster av elevavgifter, som
föranledes av omorganisationen och som möjligen kan förrycka kalkylerna.
Då emellertid beräkningarna icke behöva läggas till grund för
uppskattningen för nästa budgetår av anslaget till tekniska skolan, lärer
det icke vara erforderligt att i detta sammanhang söka ställa en prognos
rörande den verkliga minskningen av de till skolan utgående bidragen
av allmänna medel. Jag förutsätter emellertid, att överstyrelsen i sina
anslagsäskanden för tekniska skolan för budgetåret 1939/40 verkställer
en närmare granskning av de sakkunnigas ifrågavarande beräkningar.
De sakkunniga och överstyrelsen hava föreslagit, att besparingarna skulle
delas lika mellan staten och staden och sålunda förutsatt en successiv
nedsättning av statens respektive stadens anslag till tekniska skolan.
Överstyrelsen har tillika förordat, att vid riksdagens beslut om inrättande
av det nya tekniska läroverket skulle fogas ett särskilt villkor av denna
innebörd. Statskontoret har påpekat, att staten syntes hava bidragit
med mer än hälften av lärarlönerna, vadan också större delen av den på
dessa lärare belöpande utgiftsminskningen borde komma staten till godo,
i vilket hänseende uppgörelse borde träffas med stadens myndigheter.
Jag finner det utan vidare uppenbart, att ett utbrytande ur tekniska
skolan av maskin- och byggnadsyrkesskolorna icke, såsom från stadens
sida synes hava förutsatts, bör föranleda ett bortfallande i sin helhet
av stadens bidrag till tekniska skolan — för närvarande 41,470 kronor
förutom halva kostnaden för dyrtidstillägg. Stadens nuvarande bidrag
synes icke vara begränsat till att avse allenast de delar av skolan, som
nu ifrågasättas skola utbrytas. Stadens intresse i de återstående delarna
av tekniska skolan belyses av efterföljande från skolan lämnade uppgifter
rörande antalet elever i skolan, som tillhöra det konstindustriella facket:
Mantalsskrivna i
Aftonskolan..............
Kvinnliga skolan..........
Högre konstindustriella skolan
Stockholm
171
92
53
Landsorten
103
102
76
Utlandet
1
3
Summa
275
197
129
Summa
316
281
4
601
51
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
Lämpligen bör den avsedda utgiftsminskningen, i enlighet med överstyrelsens
förslag, lika fördelas mellan staten och staden och det fran
staden till skolan utgående bidraget alltså nedsättas endast i den mån,
indragning av kurser föranleda minskat behov av kommunalt understöd
till skolan.
Det synes icke erforderligt att vid beslutet om inrättande av det nya
tekniska gymnasiet foga ett förbehåll örn skyldighet för staden att gälda
viss del av kostnaderna för ersättningar till förutvarande lärare och att
jämväl i fortsättningen lämna bidrag till driften av de återstående delarna
av tekniska skolan. Lämpligen bör förbehåll av denna art uppställas
vid beviljandet av det årliga statsbidraget till tekniska skolan på så
sätt, att statsbidraget anvisas, under förutsättning att staden erlägger
visst belopp till enahanda ändamål.. Såsom av det föregående framgår,
blir denna fråga aktuell först från och med budgetåret 1939/40.
Såsom redan antytts, böra även enligt min mening utgå ersättningar
till de lärare, som genom omorganisationen förlora sin anställning. Det
av de sakkunniga härutinnan framlagda förslaget har statskontoret icke
ansett sig kunna förorda, annat än såvitt angår vissa angivna Överlärare,
vilka skulle bliva berättigade till årlig ersättning. De av de sakkunniga
föreslagna engångsersättningarna skulle alltså icke ifrågakomma. Statskontoret
har motiverat sin negativa ståndpunkt med hänvisning till
konsekvenserna och till att det här gäller icke-statliga befattningshavare.
Jag vill emellertid understryka vad både de sakkunniga och skolöverstyrelsen
framhållit, att förhållandena vid tekniska skolan med avseende
å lärarpersonalens anställningsvillkor varit av en alldeles säregen karaktär.
Vidare erinrar jag om att statsmakterna förut visat stor hänsyn i
liknande fall även då det gällt icke-statlig personal, t. ex. privatläroyerkens
lärarinnor. Skäligheten synes mig fordra, att i den utsträckning,
de sakkunniga föreslagit, även s. k. underlärare ma erhålla ersättning.
Ett medgivande av denna innebörd medför för statsverket endast obetydlig
merkostnad. I fråga örn de närmare villkor och bestämmelser,
som i förevarande hänseende böra gälla, torde det få ankomma på Kungl.
Majit att fatta beslut. Beslut om utgående av de av mig förordade
ersättningarna lärer riksdagen böra fatta först i samband med att anslagsmedel
från och med budgetåret 1939/40 anvisas för ändamålet.
Vad slutligen angår de på staten ankommande kostnaderna för det
nya tekniska gymnasiet, har jag under hand från skolöverstyrelsen i
detta hänseende inhämtat vissa uppgifter, som bygga på de förhållanden,
vilka föreligga genom 1937 års riksdags beslut örn lönereglering för lärarpersonalen
vid de tekniska läroverken, och som förutsätta, att i första
klassen skulle intagas 60 elever (två avdelningar), att den maskintekniska
linjen skulle omfatta tre läsår örn 270 dagar men den byggnadstekniska
ett läsår örn 270 dagar och två läsår om vartdera omkring
52
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 158.
150 dagar. Även om, såsom av det redan sagda framgår, det är möjligt,
att läsårets anordning kan befinnas böra bliva en annan än den
sålunda förutsatta och även i övrigt vissa andra avvikelser i nyssnämnda
hänseenden komma att ske, anser jag mig kunna vid kostnadsberäkningarna
utgå från de angivna premisserna. Örn här bortses från engångskostnader
för laboratorieutrustning, skulle kostnaderna under första året
enligt överstyrelsens beräkningar uppgå till sammanlagt 39,750 kronor
— dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning oräknade — och
till 86,650 kronor under tredje året. I det följande avses som regel
endast kostnaderna under budgetåret 1938/39.
Vad först angår anslag till avlöningar, anser jag mig böra i likhet
med överstyrelsen räkna med — förutom 1 rektor i till en början avlöningsgruppen
III — 1 lektor, 1 vaktmästare och 43 timlärartimmar.
Under den i avlöningsstaten för de tekniska läroverken uppförda anslagsposten
till avlöningar till lärare böra beräknas medel för bestridande
av de med tjänste- och familjepensionsavgifter reducerade lönerna
i högsta förekommande löneklass för rektorn och lektorn, d. v. s. i runt
tal inalles 21400 kronor.
Under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, beräknar jag följande arvodesbelopp, nämligen till skolläkare
300 kronor, till bibliotekarie 300 kronor samt till bokförings- och
skrivbiträde åt rektor 500 kronor. Vaktmästaren bör — i analogi med
vad under punkten 100 i 1938 års åttonde huvudtitel förutsatts beträffande
en laboratorievaktmästare vid tekniska gymnasiet i Göteborg —
tills vidare i avvaktan på genomförandet av den tillärnade löneregleringen
för vaktmästarpersonalen vid vissa statliga läroanstalter anställas
som icke-ordinarie befattningshavare. För ändamålet beräknar jag 2,000
kronor under ifrågavarande anslagspost, som alltså skulle uppgå till inalles
3,100 kronor.
Under delposten till grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie
personal bör avses medel för timlärararvoden med — enligt överstyrelsens
omförmälda beräkningar — i runt tal 9400 kronor. Därest de för
det nya gymnasiet slutligt fastställda undervisningsplanerna skulle förutsätta
högre kostnader för lön åt timlärare än det belopp, varmed här
räknats, lärer möjlighet komma att föreligga för Kungl. Majit att för
ändamålet taga i anspråk ytterligare medel ur omförmälda delpost, vilken
i det följande föreslås skola även i fortsättningen betecknas förslagsvis.
För avlöningsförhöjningar m. rn. till övrig icke-ordinarie personal kunna
avses förslagsvis 200 kronor och till särskilda löneförmåner till ordinarie
och icke-ordinarie tjänstemän förslagsvis 700 kronor, avseende provisoriskt
dyrortstillägg.
Å andra sidan bör såsom särskilda uppbördsmedel under avlönings
-
53
Kungl. Marits proposition Nr 158.
staten upptagas ett belopp, motsvarande stadens eventuella hyresersättning
för rektor, vilket belopp i enlighet med stadens beräkning lärer
kunna uppskattas till 3,700 kronor.
Ett genomförande av omorganisationsförslaget skulle alltså för nästa
budgetår medföra en höjning av anslaget till avlöningar vid de tekniska
läroverken med (21,400 + 3,100 + 9,400 + 200 + 700 — 3,700 —) 31,100 kronor.
Under det första verksamhetsåret avses gymnasiet skola inrymmas i
provisoriskt upplåtna lokaler, något som försvårar beräkningen av den
ökning av anslaget till omkostnader vid de tekniska läroverken, som
under detta budgetår kan bliva erforderlig. I anslutning till överstyrelsens
kalkyler räknar jag emellertid för nästa budgetår med följande
anslagshöjningar, nämligen för bränsle, lyse och vatten förslagsvis 1,500
kronor och för övriga expenser 3,000 kronor, alltså inalles 1^,500 kronor.
Reservationsanslaget till materiel, böcker m. m. vid de tekniska
läroverken torde på grund av det nya gymnasiets tillkomst böra för
budgetåret 1938/39 i enlighet med överstyrelsens förslag ökas med inalles
3,000 kronor, varav för böcker, samlingar och undervisningsmateriel
1,500 kronor och för materiel m. m. till laborationer 500 kronor.
Överstyrelsen har räknat med att för anskaffning av stadigvarande
undervisningsmateriel och laboratorieutrustning skulle av
statsmedel anvisas engångsanslag intill ett belopp av sammanlagt 95,000
kronor, varav för första verksamhetsåret 45,000 kronor. För ändamålet
skulle dessutom stå till förfogande stadens förutberörda engangsanslag
å 10,000 kronor, varförutom den materiel, varöver de nuvarande maskinoch
byggnadsyrkesskolorna förfoga, skulle, i den man den vore användbar,
tagas i anspråk för det nya gymnasiets räkning. Statskontoret, som
erinrat, att stadens vederbörande kommitté beräknat statens ifrågavarande
anslag till ett väsentligt lägre belopp, har ifrågasatt, örn icke ett
något mindre belopp än det, varmed överstyrelsen räknat, kunde visa
sig tillräckligt för ändamålet. Intill dess genom den nya skolstyrelsens
försorg en säker uppskattning av medelsbehovet verkställts, anser jag
mig icke böra nu angiva det belopp, vartill ifrågavarande utrustningskostnader
högst må uppgå. Jag förutsätter emellertid, att skolstyrelsen
söker i görligaste mån nedbringa kostnaderna i fråga. Då det på grund
av de provisoriska lokalförhållandena under första arbetsåret torde komma
att visa sig svårt att anordna laboratorier för tyngre maskiner, lärer det
knappast vara behövligt att för budgetåret 1938/39 anvisa ett så högt
belopp som 45,000 kronor. Det förefaller också lämpligt att vid nuvarande
ofördelaktiga prisförhållanden begränsa materielanskaffningen till
att avse endast den mest oundgängliga utrustningen. Rå grund av vad
sålunda anförts föreslår jag, att för ändamålet för nästa budgetår av
statsmedel anvisas allenast 20,000 kronor.
Jag bär ingenting att erinra mot det av stadens vederbörande kom
-
54
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 158.
mitté framställda förslaget om att styrelsen för det nya tekniska gymnasiet
skulle tjänstgöra som styrelse jämväl för de förutberörda kommunala
aftonkurser, som avses skola under vissa förutsättningar förläggas
till de lokaler, vilka planeras för det tekniska gymnasiet. Till frågan
huruvida rektor för den statliga läroanstalten bör vara rektor jämväl
för berörda kommunala kurser torde ställning icke behöva tagas i detta
sammanhang. Mycket talar emellertid enligt min mening för lämpligheten
av en sådan anordning. Staten synes icke hava anledning ställa
sig avvisande till förslaget, under förutsättning att anordningen icke
medför några kostnader för statsverket. I likhet med staden och skolöverstyrelsen
förutsätter jag självfallet, att staden bereder staten ersättning
för de årliga merkostnader, som betingas av att de kommunala
aftonkurserna komma att vara inrymda i lokalerna för den statliga
läroanstalten. Med beräkningen av dessa merkostnader bör lämpligen
anstå, till dess de nya lokalerna tagits i anspråk. Den kostnadsfördelning,
som föreslagits av staden och varemot överstyrelsen enligt det
föregående anfört vissa erinringar, är givetvis icke för någondera parten
bindande.
II. Omorganisation av vissa tekniska läroverk.
Nuvarande förhållanden och tidigare förslag. Tekniska elementarskolor
finnas för närvarande endast i Norrköping och Borås. Beträffande deras
organisation hänvisas till det föregående.
År 1918 fattades beslut rörande omorganisation av de dåvarande tekniska
elementarskolorna i Malmö och Örebro. 1920 års riksdag beslöt,
att jämväl tekniska elementarskolan i Härnösand skulle ombildas till
tekniskt gymnasium.
För 1921 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag rörande omorganisation
dels av tekniska elementarskolan i Norrköping till ett tekniskt
gymnasium och en teknisk fackskola för väg- och vattenbyggnadskonst,
dels av tekniska elementarskolan i Borås till ett tekniskt gymnasium
och en fackskola för vävnadsindustri. Riksdagen ansåg emellertid försiktigheten
bjuda att låta med örn organisationen anstå, till dess viss
erfarenhet vunnits från de redan omorganiserade skolorna.
I av Kungl. Maj:t anbefalld utredning angående den lägre tekniska
undervisningens organisation, överlämnad den 7 oktober 1925, framhöll
skolöverstyrelsen, att de kvarvarande tekniska elementarskolorna borde
i och för skolsystemets förenkling samt av pedagogiska skäl omorganiseras
till tekniska gymnasier. Överstyrelsen föreslog vid detta tillfälle
dock icke direkta åtgärder för omorganisationens genomförande, huvudsakligen
på grund därav att de berörda skolornas lokalförhållanden ännu
icke voro tillfredsställande ordnade.
55
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
Under förmälan att denna angelägenhet sedermera, vad beträffade
tekniska elementarskolan i Borås, genom stadens åtgörande blivit ordnad,
framförde överstyrelsen i skrivelse den 25 augusti 1927 i anledning av
en framställning i ämnet från skolans styrelse förslag om åtgärder för
att ombilda skolan i Borås till tekniskt gymnasium. Varken nyssberörda
utredning eller förenämnda framställning föranledde emellertid i förevarande
avseende någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Vederbörande föredragande
departementschefer funno det icke lämpligt att vidtaga någon ändring
i organisationen, innan erfarenheten visat, med vilket behov av teknisk
undervisning man under mera normala konjunkturförhållanden hade att
räkna, samt större klarhet vunnits i fråga om de linjer, efter vilka en
eventuell omläggning av den tekniska undervisningen borde ske (1928
års åttonde huvudtitel, sid. 560).
Sedan 1928 års riksdag uttalat sig för en utredning av frågan örn
vidtagandet av sådana ändringar i organisationen av tekniska elementarskolan
i Borås, att behovet av särskild fackundervisning inom den textiltekniska
branschen bleve behörigen tillgodosedd, avgav överstyrelsen i
skrivelse den 6 oktober 1928 ånyo utredning och förslag angående omorganisation
av tekniska elementarskolan i Borås. I stora drag innebar
överstyrelsens förslag, att skolan skulle omändras till ett tekniskt gymnasium,
där undervisningen skulle erhålla en viss textilteknisk inriktning.
För högre textilteknisk fackutbildning skulle eventuellt framdeles inrättas
en fortsättningskurs, som skulle genomgås först efter någon tids praktik
inom textilbranschen. Den då befintliga byggnadstekniska linjen skulle
avvecklas.
I 1929 års åttonde huvudtitel (sid. 578 ff.) tillstyrktes omorganisationsförslaget.
Riksdagen var emellertid av annan mening. I skrivelse nr
208/1929 (sid. 4 ff.) erinrade riksdagen, att vårt land för närvarande ägde
tre tekniska gymnasier, nämligen ett i Härnösand, ett i Örebro och ett
i Malmö. De hittills vunna erfarenheterna rörande dessa läroanstalter
syntes riksdagen näppeligen kunna giva stöd för den uppfattningen, att
behov av ytterligare en sådan skola skulle föreligga. Gymnasiet i Örebro
hade visserligen städse varit talrikt besökt, men de båda övriga gymnasierna
hade däremot hela tiden arbetat med ett relativt mycket ringa
lärjungeantal. Under sådana förhållanden syntes det icke vara tillrådigt
att nu inrätta ett fjärde tekniskt gymnasium och detta därtill på en
plats, ej alltför avlägsen från Örebrogymnasiet. Dessutom kunde det
befaras, att med den föreslagna gestaltningen av skolan såsom en läroanstalt,
vars huvudändamål vore att meddela en allmänteknisk underbyggnad,
just det önskemål, som föranlett riksdagen att ifrågasätta en
omorganisation av skolan, alltså en förbättrad textilteknisk fackutbildning,
bomme att undanskjutas. Riksdagen hade icke kunnat undgå att
finna vissa uttalanden i överstyrelsens framställning i ämnet visa hän
56
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
i en sådan riktning. Det väsentliga vore, att så anordna undervisningen
vid den tekniska elementarskolan i Borås, att behovet av textilteknisk
fackutbildning kunde därstädes nöjaktigt tillgodoses. För sådant
ändamål syntes riksdagen åtminstone för närvarande ingen annan
ändring av skolans organisation behöva ske, än att den dittillsvarande
byggnadstekniska linjen, vilken uppenbarligen icke vidare vore av behovet
påkallad, indroges och ersattes av en textilteknisk linje. I övrigt
syntes skolans organisation kunna förbliva densamma som hittills. Örn
tekniska elementarskolan organiserades på så angivet sätt, med den
byggnadstekniska avdelningen ersatt av en textilteknisk avdelning men
eljest oförändrad, torde det vara nödvändigt att räkna med det i de
tekniska elementarskolorna obligatoriska verkstadsarbetets bibehållande.
Härutinnan kunde möjligen framtida erfarenheter giva anledning till en
ändring, varigenom verkstadsarbetet skulle kunna uteslutas i samband
med införande av fordran på förpraktik såsom inträdesvillkor, men tills
vidare torde, som sagt, verkstadsarbete böra ingå i läroplanen.
Skolstyrelsernas föreliggande framställningar. I skrivelse den 15 juli
1937, respektive den 5 augusti 1937, har styrelsen för tekniska elementarskolan
i Norrköping, respektive för tekniska elementarskolan i Borås,
hos skolöverstyrelsen gjort framställning rörande omorganisation av
skolorna till tekniska gymnasier.
Tekniska elementarskolans i Norrköping lärarkollegium har framhållit,
hurusom inom ramen för tekniska elementarskolans organisation väsentliga
förändringar blivit vidtagna för att möta de ökade och förändrade
krav, som numera ställdes på en teknisk läroanstalt på detta stadium.
Enligt kollegiets mening vore en ytterligare anpassning av undervisningsplanerna
önskvärd. Dessa önskemål pekade emellertid i riktning
emot organisationen vid ett differentierat tekniskt gymnasium. Då emellertid
de förändringar av timplanen, som skulle behöva vidtagas, för
att fordringarna på ett tekniskt gymnasiums undervisning skulle kunna
fyllas, syntes vara helt obetydliga, hade kollegiet kommit till den övertygelsen,
att tiden vore mogen för en övergång till gymnasieformen. En
utökning av undervisningen i merkantila ämnen samt i språk vore behövlig.
Deltagandet i språkundervisningen vore nu formellt frivilligt,
men det syntes numera omotiverat att beteckna språkämnena som frivilliga,
då i realiteten alla eleverna deltoge i språklektionerna. Den erforderliga
utökningen av undervisningen i nyssnämnda ämnen, för att
den skulle få samma omfattning som till exempel vid det tekniska gymnasiet
i Örebro, inskränkte sig till omkring 6 veckotimmar. Genom att
borttaga verkstadsarbete i första klassen, vilket icke längre vore behövligt,
örn praktikfordringarna för tekniskt gymnasium infördes, samt genom
beskärning av de tekniska läroämnena med endast 2 veckotimmar,
skulle de ytterligare erforderliga lektionstimmarna för språk och merkantila
ämnen lätt kunna erhållas. Införandet av gymnasiets större
inträdesfordringar skulle i verkligheten icke betyda någon större förändring
för elevernas vidkommande, enär konkurrensen örn platserna i
57
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
skolan medförde, att redan nu de sökande i de flesta fall mäste fylla
dessa fordringar för att kunna antagas till elever. För undervisningen
skulle det vara en given fördel att kunna bygga på dessa större förkunskaper,
vilket nu icke läte sig göra av formella skäl.
Skolans styrelse påpekar, att tekniska elementarskolan i Norrkoping
visserligen även efter tillkomsten av de tekniska gymnasierna kunnat
hävda sin ställning bland de tekniska läroverken, men framhåller, att
namnet elementarskola dock medfört vissa olägenheter för de från skolan
utexaminerade. Dessa olägenheter hade icke haft sin grund i någon
större åtskillnad mellan den utbildning, som vid elementarskolan meddelats
och den, som kunnat bibringas eleverna vid ett differentierat tekniskt
gymnasium. Som exempel anföres, att avgångsexamen från tekniskt
gymnasium varit meriterande i annan grad än avgångsexamen från
teknisk elementarskola, då det gällt utbildning till reservofficer inom
vissa kårer, antagning till elev vid tullverkets utbildningskurser samt
inträde till handelshögskola. Bland allmänheten torde för övrigt den
uppfattningen vara rådande, att ett tekniskt gymnasium representerade
ett högre stadium av teknisk utbildning än en teknisk elementarskola.
Det vore därför av viss vikt för skolan och dess elever, att en namnförändring
komme till stånd. Styrelsen ansåge, i likhet med kollegiet,
att de obetydliga förändringar av timplanen, som erfordrades, för att
denna skulle motsvara fordringarna i gällande stadga för tekniska gymnasier,
i och för sig vore önskvärda med hänsyn till målet för undervisningen.
En omorganisation av elementarskolan till tekniskt gymnasium
skulle möjliggöra just de förbättringar i undervisningsplanen, som
nu eftersträvades. En dylik omorganisation komme icke att förorsaka
extra kostnader. Oavsett om en omorganisation genomfördes eller icke,
komme nämligen det starkt ökade elevantalet att senast linder läsåret
1938—39 nödvändiggöra en uppdelning av eleverna i så mångå språkavdelningar,
att undervisningen i främmande språk därigenom kunde ordnas
såsom stadgan för de tekniska gymnasierna förutsatte. Den avsedda
förändringen av timplanen komme icke att förorsaka merkostnader.
Styrelsen för tekniska elementarskolan i Boras har bland annat anfört,
att från allmänhetens och flertalet arbetsgivares synpunkt gymnasier
och elementarskolor tedde sig tämligen lika och ofta förblandades.
Den faktiska skillnaden mellan elementarskolan och gymnasiet vore numera
så ringa, att föga anledning funnes att markera den genom skilda
beteckningar. Det vore utan tvivel ägnat att bringa reda i förhållandena,
om stadgan för tekniska fackskolor oell tekniska gymnasier bleve
helt tillämplig även på de nuvarande tekniska elementarskolorna. En
förberedelsevis uppgjord kalkyl visade, att de sorn önskvärda ansedda
förändringarna i undervisningen skulle kunna genomföras vid en utökning
av antalet lärartimmar nied 9 timmar i veckan.
Lärarkollegiet vid tekniska elementarskolan i Borås har särskilt framhållit
vådorna av att bibehålla lägre inträdesfordringar för elementarskolorna
än för gymnasierna och uttalat den meningen, att berörda
frågor knappast kunde ändamålsenligt lösas på annat sätt än genom
elementarskolans ombildning till ett differentierat gymnasium.
Skolöverstyrelsens utlåtande. Överstyrelsen har i skrivelse den 27
november 1937 hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen med
-
58
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
giva, att omförmälda tekniska elementarskolor måtte successivt från och
med läsaret 1938 39 ombildas till differentierade tekniska gymnasier i
överensstämmelse med ett av överstyrelsen framlagt förslag.
Under de år, som nu gått, hade de tekniska läroverken i Norrköping
°„ ?orås> så långt det inom ramen för en teknisk elementarskola varit
möjligt, anpassat sin undervisning efter de behov av utbildning, som
framträdde, och de ökade krav på speciell fackutbildning, som från
industrihåll blivit framförda.
.Jad tekniska elementarskolan i Norrköping beträffade, hade sålunda
vid sidan av de tre ursprungliga linjerna, den mekaniska, den kemiska
och byggnadslinjen, införts specialundervisning jämväl inom färgeritekniska
och textiltekniska facken. Genom ett särskilt anslag för ändamålet,
under de senare åren uppgående till 3,200 kronor, hade den
färgeritekniska specialutbildningen möjliggjorts. För utbildningen inom
det textiltekniska facket hade ett nära samarbete med Lennings textiltekniska
institut i Norrköping (f. d. John Lennings vävskola) nied
kungl. Maj:ts medgivande ordnats, dock så att denna fackundervisning
icke medförde några merkostnader för statsverket. I mindre utsträckning
hade detta samarbete även utnyttjats till fördel för den färgeritekniska
undervisningen. Från och med höstterminen 1931 hade undervisningen
kunnat bedrivas i nyinredda, rymliga och ändamålsenligt ordnade
lokaler, vilka genom Norrköpings stads försorg ställts till skolans
förfogande. Till anskaffning av laboratorieutrustning och undervisningsmateriel
hade riksdagen beviljat medel. Viss laboratorieutrustning hade
även blivit bekostad av staden i samband med byggnadens iordningställande
samt av donationsmedel och gåvor. Frågan örn lokaler och
undervisningsmateriel hade sålunda blivit ordnad och utgjorde icke
längre ett hinder för den ifrågasatta omorganisationen. Antalet inträdessökande
hade ökats år ifrån år, och parallellavdelningar hade mäst
inrättas. För närvarande omfattade skolan tre avdelningar i första
klassen samt tva i vardera av andra och tredje klasserna. Ändock hade
ett sextiotal kompetenta sökande måst avvisas vid början av höstterminen
1937. Särskilt i betraktande av den starka utveckling, som skolan sålunda
undergått på de senaste sex åren, torde den kunna anses väl
hava hävdat sin ställning bland de tekniska läroverken. Härtill torde
även i sin mån hava bidragit de med överstyrelsens medgivande vidtagna
förändringarna i undervisningsplanerna för skolans olika linjer.
Som lärarkollegiet och styrelsen anfört, syntes dock ännu vissa förbättringar
böra vidtagas, för att eleverna så vitt möjligt skulle kunna
erhålla en sådan utbildning, som erfarenheten visat vara den bästa
grunden för deras kommande praktiska arbete. Den speciella tekniska
fackutbildningen torde utan tvekan kunna betecknas såsom väl tillgodosedd.
Differentieringen inom facklinjerna torde icke gärna kunna göras
starkare. En jämförelse med såväl de tekniska fackskolorna som det
differentierade tekniska gymnasiet i Örebro gåve även belägg härför.
Däremot måste framför allt språkens och i viss nian även den affärstekmska
undervisningens relativt undanskjutna ställning anses såsom
en svaghet. En ingenjör eller tekniker, som icke ville vara uteslutande
hänvisad till de mest underordnade befattningarna, måste, förutom goda
tekniska kunskaper, även besitta erforderlig färdighet i svenska och de
59
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
vanligaste främmande språken. En tillräcklig kännedom örn det ekonomiska
och affärstekniska ämnesområdet vore i de flesta fall även en
nödvändig förutsättning för en framgångsrik ingenjörsverksamhet. Den
svaghet, som i fråga örn språkundervisningen formellt vidlådde tekniska
elementarskolan, i det att tyska och engelska språken vöre frivilliga
ämnen, hade, vad tekniska elementarskolan i Norrköping beträffade,
eliminerats, därigenom att alla elever ändock del toge i denna undervisning.
Däremot hade denna hittills icke kunnat beredas det erforderliga
utrymmet på timplanen. Även de ekonomiskt betonade läroämnena
hade fått stå tillbaka av samma anledning. De ytterligare 6 veckotimmar,
som enligt kollegiets och styrelsens framställning skulle erfordras
för den behövliga utökningen av undervisningen i nyss berörda ämnesgrupper,
vore även enligt överstyrelsens mening oundgängligen nödvändiga,
för att denna undervisning skulle kunna tillfredsställande ordnas.
En dylik utökning förutsatte givetvis motsvarande sänkning av timantalet
för något eller några av övriga ämnen. Fackutbildningen komme
emellertid att bliva lidande därigenom, försåvitt icke den del av kursen
i verkstadsarbete, som nu vore obligatorisk för alla eleverna, kunde utgå
ur timplanen och ersättas med vissa fordringar pa praktik före inträdet
i skolan. En dylik anordning vore nu ifrågasatt, och överstyrelsen
funne densamma fullt motiverad och synnerligen lämplig.
Vid ett bibehållande av organisationsformen teknisk elementarskola
skulle emellertid vissa ändringar av för denna skoltyp nu gällande bestämmelser
bliva erforderliga för att möjliggöra de åtgärder, som ovan
framhållits såsom ändamålsenliga. Salunda skulle undervisningen i frammande
språk göras obligatorisk, varjämte inträdesfordringarna finge
kompletteras med fordringar pa viss praktik. Med salunda förändrade
bestämmelser och med ovanberörda smärre förändringar av timplanen
genomförda skulle emellertid skolans undervisning i verkligheten komma
att fylla de fordringar, som ställdes på undervisningen vid ett differentierat
tekniskt gymnasium. Detta påvisas genom en överstyrelsens
skrivelse bilagd jämförelse mellan de föreslagna timplanerna för skolan
och nu tillämpade timplaner vid det differentierade gymnasiet i Örebro.
Överstyrelsen ville på grund av det anförda förorda, att en omorganisation
till ett differentierat tekniskt gymnasium nu måtte komma till
stånd.
Vad tekniska elementarskolan i Borås beträffade, hade överstyrelsen
redan tidigare haft anledning framhålla, att lokalfrågan vore tillfredsställande
ordnad. Skolan vore även försedd med erforderliga laboratorier.
I enlighet med beslut av 1929 års riksdag hade den förutvarande
byggnadstekniska linjen avvecklats och ersatts av en textilteknisk linje.
Läroverket omfattade sålunda för närvarande en mekanisk, en kemisk
och en textilteknisk linje. Även vid denna läroanstalt hade antalet
inträdessökande under en följd av ar avsevärt överstigit antalet nyintagna
elever. Någon framställning örn inrättande av parallellaydelningai
hade dock icke blivit gjord. Någon tvekan angående behövligheten av
ett fortsatt uppehållande av skolans verksamhet i dess nuvarande omfattning
hade icke kommit till synes och torde heller icke behöva uppsta.
Genom ti Hamnsten av den textiltekniska linjen såsom ett led i
den textiltekniska utbildning, som i samarbete med dervarande väv - skola nu vöre ordnad i Borås, syntes läroverkets ställning hava blivit
60
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 158.
ytterligare förstärkt. Det vore därför av största vikt, icke blott för
denna utbildning utan även för övrig vid skolan förekommande fackundervisning,
att de svagheter, som uppenbarligen vidlådde organisationen,
snarast möjligt bleve avhjälpta. Dessa vore delvis av samma art
som de, vilka påtalats i fråga örn tekniska elementarskolan i Norrköping.
Föreliggande förslag av styrelsen beträffande förändrad timplan
toge även sikte på en förstärkning av den egentliga fackutbildningen.
Förutnämnda sammanställning över timplanerna vid läroverken i Norrköping,
Boras och Örebro utvisade, hurusom timplanerna för skolan i
Borås med de tilltänkta förändringarna i stort sett överensstämde med
timplanerna för det differentierade gymnasiet i Örebro. Under förutsättning
att alla eleverna toge del av undervisningen i åtminstone ett
av de främmande språken, komme den för de tekniska gymnasierna —
i jämförelse med de äldre tekniska elementarskolorna och fackskolorna —
karakteristiska betoningen av den merkantila ämnesgruppen och språken
att till och med framträda starkare än vid tekniska gymnasiet i Örebro.
I likhet med styrelsen och lärarkollegiet funne därför överstyrelsen, att
för de tekniska gymnasierna gällande bestämmelser i sin helhet borde
få tillämpas.
Den ifrågasatta omorganisationen medförde fördelar i flera avseenden.
Vad undervisningen beträffade, skulle givetvis vid tillämpning av de
för gymnasierna gällande inträdesfordringarna, vilka redan nu vid urvalet
bland de mångå inträdessökande i realiteten måste i de flesta fall
bliva minimifordringar, undervisningen i vissa grundläggande ämnen
kunna planeras med de sålunda föreskrivna, något mera omfattande förkunskaperna
såsom grund. Härigenom skulle en viss tidsvinst ernås,
vilken kunde komma den i kursfördelningen angivna lärokursen till godo.
En icke oväsentlig fordel för eleverna läge i de större förmåner, som
enligt gällande bestämmelser tillerkändes från de tekniska gymnasierna
utexaminerade i fråga örn tillträde till vissa speciella utbildningslinjer,
vilka absorberade en del av dem, som genomgått tekniskt läroverk. För
övrigt torde även den allmänna föreställningen, att ett tekniskt gymnasium
representerade ett högre stadium av teknisk utbildning än en
teknisk elementarskola, hava varit utslagsgivande i konkurrens i vissa
fall örn anställning inom näringslivet och i enstaka fall även inom statens
affärsdrivande verk, varför omorganisationen även härvidlag skulle
medföra direkta fördelar för lärjungarna vid de båda ifrågavarande skolorna.
Styrelsen för läroverket i Borås hade uttryckt farhågor för att
det nyinrättade, differentierade tekniska gymnasiet i Göteborg skulle
draga en del av de mest kvalificerade inträdessökande från skolan i
Borås och att denna följaktligen skulle få vidkännas de olägenheter, som
bleve en följd av ett i genomsnitt sämre elevmaterial. Huru härmed än
komme att förhålla sig, måste det givetvis innebära en styrka för läroverket
i Borås att hava samma, av själva organisationsformen och
namnet betingade förutsättningar i fråga örn elevrekryteringen som det
närliggande gymnasiet i Göteborg.
Rekryteringen av eleverna komme icke i nämnväad omfattning att
märkbart påverkas av att nämnda elementarskolor ombildades till gymnasier.
Överstyrelsen ville i anslutning härtill endast erinra örn den
61
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
möjlighet till dispens från inträdesfordringarna i främmande språk och
till bortval av det ena språket, som vid tekniskt gymnasium stöde
öppen för sådana elever, som icke kunnat inhämta tillräckliga förkunskaper
i dessa ämnen.
Vid tekniska elementarskolan i Norrköping komme förändringen av
timplanen och omorganisationen för övrigt icke att förorsaka några
extra kostnader. Vad beträffar tekniska elementarskolan i Borås, där
antalet avdelningar i språk vore betydligt mindre på grund av lägre
elevantal, beräknade överstyrelsen i likhet med skolans styrelse, att en
ökning av timantalet med 9 veckotimmar skulle bliva erforderlig för
att möjliggöra en sådan uppdelning i språkgrupper som vore nödvändig
med hänsyn till elevernas olika förkunskaper och till den effektivisering
av språkundervisningen, som åstundades. Merkostnaderna på grund av
omorganisationen begränsades alltså till ett belopp av i runt tal 1,800
kronor örn året. Den därav möjliggjorda uppdelningen i språkavdelningar
vore dock i viss utsträckning lika önskvärd, om ock icke oundgänglig,
även örn nuvarande organisation bibehölles.
Enligt § 99 stadgan för tekniska fackskolor och tekniska gymnasier
ålåge det vederbörande kommun att tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler
ävensom bostad eller hyresersättning åt rektor. Givetvis
borde såsom villkor för den ifrågasatta omorganisationens genomförande
uppställas krav på att respektive kommuner iklädde sig sådan
skyldighet.
Departementschefen: De tekniska elementarskolorna hava fyllt en be
tydelsefull
uppgift i vårt lands yrkesundervisningsväsende och bidragit
till den mångsidighet, som kan sägas känneteckna dess organisation.
Elevtillströmningen till dessa skolor har varit betydande. Å sid. 355 i
propositionen nr 271/1937 hava lämnats vissa siffror till belysande av
elevfrekvensen vid tekniska läroverk av olika slag. Av dessa siffror
framgår, att de tekniska elementarskolorna i Norrköping och i Borås
förmått att ganska väl hävda sig i jämförelse med de tekniska gymnasierna.
Antalet kompetenta inträdessökande till första årsklassen
vid ifrågavarande båda elementarskolor hade sålunda vuxit från 21,
respektive 11, år 1927 till 138, respektive 64, år 1936, medan motsvarande
siffror för de tekniska gymnasierna i Örebro, Malmö och
Härnösand utgjorde respektive 103, 21 och 12 kompetenta inträdessökande
år 1927 samt respektive 272, 92 och 82 år 1936.
Den föreliggande utredningen ger emellertid vid handen, att gränslinjen
mellan de tekniska elementarskolorna och de tekniska gymnasierna
numera praktiskt taget utplånats och att endast smärre ändringar
erfordras, för att de båda skolformerna även formellt skola bliva jämställda.
För en ombildning av skolorna till tekniska gymnasier hava
enligt min mening anförts i stort sett vägande skäl. De förhallanden,
62
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
sorn, när denna fråga tidigare behandlats, föranlett ett avböjande av
förslagen rörande sådan ombildning, synas icke längre föreligga. Emot
den ifrågasatta åtgärden talar den höjning av inträdesfordringarna, som
inträder vid förslagets genomförande och som kan leda till att tillträdet
till den tekniska elementarutbildningen försvåras för ynglingar, som
kunna vara väl lämpade för de tekniska banorna men sakna kunskaper,
motsvarande de genom realexamen förmedlade. Ä andra sidan bör
emellertid icke förbises, att den hårda konkurrensen örn tillträde till de
tekniska elementarskolorna redan under nuvarande förhållanden medför
krav på högt vitsordade kunskaper hos dem, som antagas till elever
vid skolorna i fråga, och att förutsättningarna att kunna förvärva sådana
kunskaper under nuvarande förhållanden äro avsevärt gynnsammare
än de voro på den tid, då de tekniska elementarskolorna inrättades.
Överstyrelsen har också påpekat de möjligheter till lättnader i
inträdesfordringarna, som enligt gällande bestämmelser för särskilda fall
föreligga, och att elevrekryteringen icke torde komma att märkbart påverkas
vid en ombildning av elementarskolorna till gymnasier.
Jag anser mig med hänsyn till vad i ärendet förekommit böra i anslutning
till överstyrelsens förslag tillstyrka, att de tekniska elementarskolorna
i Norrköping och Borås successivt från och med budgetåret
1938/39 eller den senare tidpunkt, Kungl. Maj:t bestämmer, ombildas
till tekniska gymnasier. Som villkor bör gälla, att vederbörande kommuner
tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler ävensom bostad
åt rektor eller motsvarande kontant ersättning.
Såsom framgår av vad i det följande anföres vid behandlingen av de
tekniska läroverkens anslagsbehov för nästa budgetår, medför omorganisationen
förhållandevis obetydliga merkostnader för statsverket.
I detta sammanhang vill jag anmäla, att styrelsen för tekniska gymnasiet
i Härnösand hos Kungl. Maj:t gjort framställning rörande sådan
omorganisation av detta tekniska gymnasium, att läroanstalten skulle
från och med början av andra årskursen uppdelas på två studielinjer
med delvis skild undervisning, nämligen en maskinteknisk och en cellulosateknisk
linje. Genom förändringen skulle vinnas en av sågverksoch
cellulosaindustriens behov påkallad förbättring av den cellulosatekniska
undervisningen vid den nuvarande trätekniska linjen och en starkare
maskinteknisk inriktning av den nuvarande allmänna linjen, varvid
samtidigt undervisning i sågverksteknik skulle införas inom denna
linje. Gymnasiets lärarkollegium har avstyrkt den föreslagna omorganisationen
och anhållit, att, örn skäl befunnes föreligga för ett bättre
tillgodoseende av undervisningen i cellulosateknik och sågverksteknik,
nödiga förändringar i läroplanen måtte ske på sådant sätt, att den allmänna
linjens karaktär av allmänt tekniskt gymnasium ej förrycktes.
Skolöverstyrelsen har i utlåtanden den 3 april 1937 hemställt, att styrel
-
63
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
sens framställning icke måtte till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.
Överstyrelsen har emellertid anfört, att överstyrelsen vore beredd att
medverka till en sådan omändring av undervisningsplanen för den nuvarande
trätekniska linjen, att de kemiska fackämnena erhölle ett ökat
utrymme på bekostnad av de merkantila ämnena i den utsträckning,
som kunde befinnas möjlig utan avvikelse från de allmänna riktlinjerna
för undervisningen inom ett tekniskt gymnasium. Även i fråga om den
allmänna linjen syntes undervisningen i handelsteknik och därmed närmast
sammanhängande ämnen kunna i viss grad inskränkas till förmån
för de olika tekniska fackämnena. Det syntes böra ankomma på överstyrelsen
att i föreskriven ordning pröva och fastställa detaljerade undervisningsplaner
och att i samband härmed, i den mån ökade anslagsbehov
därav skulle föranledas, i vanlig ordning avgiva framställning i
ämnet.
Mot vad överstyrelsen sålunda föreslagit har jag ingen erinran att
framställa. Jag förutsätter alltså, att överstyrelsen i sinom tid tager
under övervägande möjligheterna att utan avsteg från de allmänna
grunderna för undervisningen vid ett tekniskt gymnasium bättre tillgodose
utbildningen i de för trävaruindustrien betydelsefulla ämnena
vid tekniska gymnasiet i Härnösand.
III. Anslagsberäkningar för budgetåret 1938/39.
1. Förslagsanslaget till Tekniska läroverk: Avlöningar.
Detta anslag, som nu är uppfört med 690,400 kronor, disponeras på
sätt framgår av statsliggaren för budgetåret 1937/38, sid. 565 ff. jämlikt
två av riksdagen godkända avlöningsstater, den ena avseende tiden
den 1 juli—den 31 december 1937 och den andra tiden den 1 januari—
den 30 juni 1938. Anledningen härtill är den av 1937 års riksdag beslutade
löneregleringen för bland annat de vid de tekniska läroverken
anställda lärarna, vilken lönereglering trätt i kraft den 1 januari 1938.
Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 30 augusti 1937 hemställt,
att anslaget måtte för nästa budgetår höjas med 105,090 kronor till
795,490 kronor.
Vederbörande poster i avlöningsstaten för budgetåret 1938/39 har
överstyrelsen beräknat på följande sätt:
Avlöningar till lärare. Rektor stjänst erna vid de tekniska läroverken
skulle enligt 1937 års riksdags beslut fördelas i fyra avlöningsgrupper,
varvid de sju läroanstalterna ansetts kunna grupperas på följande sätt:
grupp 1 Örebro, grupp II Malmö och Norrköping, grupp lil Borås,
Eskilstuna och Härnösand samt grupp IV Västerås. Denna indelning
64
Kungl. Maj.ts proposition Nr 158.
stödde sig på de förhållanden, som varit rådande vid tiden för ärendets
behandling av läroverkslönesakkunniga. Under erinran om de ändringar
i fråga örn elevantal m. m., som sedan dess inträtt, har överstyrelsen
föreslagit, att tekniska läroverket i Malmö skulle uppflyttas från grupp
II till grupp I och elektrotekniska fackskolan i Västerås från grupp IV
till grupp III. Avlöningarna till de tekniska läroverkens rektorer skulle
i så fall uppgå till sammanlagt 87,420 kronor för helt budgetår.
Enligt de nya avlöningsbestämmelserna skulle rektor i de fall, då han
bebodde en kommunen tillhörig bostad, erlägga hyra för denna till statsverket
efter verkställd värdering av bostaden, medan i de fall, då rektor
uppburit kontant hyresersättning av kommunen, denna skulle inlevereras
till statsverket. De inflytande medlen borde redovisas såsom uppbördsmedel
på avlöningsanslaget, och från den ovan erhållna slutsumman
för rektorernas sammanlagda avlöning, 87,420 kronor, skulle följaktligen
avdragas summan av de sålunda till statsverket inflytande hyrorna,
respektive hyresersättningarna. Innan dessa blivit fastställda,
vore det icke möjligt att exakt beräkna det belopp, vartill nämnda
uppbördsmedel borde upptagas. Överstyrelsen funne sig därför böra
för närvarande räkna med ett antaget medelvärde av förslagsvis 2,000
kronor för varje rektorstjänst. Ovannämnda belopp å 87,420 kronor
skulle då minskas med 14,000 kronor till 73,420 kronor.
Överstyrelsen hade i sina anslagsäskanden för budgetåret 1937/38 uttalat
önskvärdheten av att det dåvarande antalet lektor stjänster vid
tekniska gymnasiet i Örebro bleve utökat med tre nya sådana, av vilka
åtminstone två borde upptagas i staten för budgetåret 1937/38, medan
den tredje kunde anstå till budgetåret 1938/39. Sedermera hade
departementschefen i propositionen nr 271/1937 uttalat, att de två för
budgetåret 1937/38 föreslagna lektorstjänsterna syntes behövliga, men
att han för att begränsa utgiftsökningarna för nämnda budgetår ansåge
sig böra förorda endast en ny lektorstjänst att inrättas från och med
budgetåret 1937/38. Detta hade även blivit riksdagens beslut. Överstyrelsen
finge under sådana förhållanden och under hänvisning till den
i skrivelsen den 31 augusti 1936 anförda motiveringen hemställa, att
för budgetåret 1938/39 två nya lektorstjänster måtte upptagas vid tekniska
gymnasiet i Örebro. Antalet lektorer därstädes skulle då ökas
från 14 till 16 och hela antalet lektorer vid de tekniska läroverken från
39 till 41.
Till löner åt rektorer och lektorer kunde beräknas ett bruttobelopp
av (73,420 + 420,180 =) 493,600 kronor. Från sagda belopp avginge
emellertid tjänstepensionsavdrag — 17,454 kronor — vadan totalbeloppet
av löner till lärare på ordinarie stat kunde beräknas till (493,600 —
17,454 =) 476,146 kronor.
Under förevarande delpost har överstyrelsen vidare räknat nied inalles
11,890 kronor till arvoden till vikarier för rektorer och lektorer, vadan
överstyrelsen uppfört delposten med inalles, i avrundat tal, förslagsvis
488,000 kronor.
Avlöningar till övriga tjänstemän å ordinarie stat. De under denna
anslagspost ingående delposterna har överstyrelsen vid oförändrade grunder
för avlöning åt vaktmästare, laboratorievaktmästare samt maskinister
och eldare beräknat till följande belopp, nämligen till lön och tjänst
-
65
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 158.
göring spenning ar ett belopp av 19,1200 kronor, till ålderstillägg förslagsvis
3,300 kronor och till fyllnadsarvoden åt vikarier förslagsvis 1,000
kronor.
Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Hajd. Ifrågavarande
anslagspost avsåge, erinrar överstyrelsen, skolläkare, bibliotekarier,
bokförings- och skrivbiträden åt rektorerna samt vissa vaktmästare,
som icke vore upptagna på ordinarie stat. På ifrågavarande
arvoden hade hittills utgått dyrtidstillägg efter den högre procent,
som gällde oreglerade verk. Då dyrtidstilläggen på Dragonerna efter
löneregleringen skulle utgå efter den lägre procent, som gällde för nyreglerade
verk, syntes det överstyrelsen lämpligast att redan från och
med budgetåret 1938/39 omräkna arvodena till skolläkare, bibliotekarier
etc. på sådant sätt, att dyrtidstilläggen kunde beräknas som vid reglerade
verk, utan att härigenom någon minskning i totalersättningen
uppstode.
Under budgetåret 1937/38 hade till arvoden åt skolläkare disponerats
inalles 3,410 kronor. För budgetåret 1938/39 måste man räkna med
ytterligare en parallellklass i Malmö (tredje årskursen), i Västerås (andra
årskursen) och i Norrköping (andra årskursen). I Härnösand skulle antalet
parallellklasser bliva oförändrat, i det att tredje årskursen skulle
omfatta den enkelklass, som under läsåret 1937/38 tillhörde andra årskursen,
medan dubbelklass skulle påräknas i första och andra i stället
för under läsåret 1937—38 första och tredje årskurserna. På grund härav
torde arvodesbeloppen till skolläkare vid vissa av läroanstalterna böra
ökas, och om därtill, för att ernå en rättvis avvägning av respektive
belopp inbördes, hänsyn toges dels till antalet nyinskrivna elever dels
till hela antalet elever, så torde även i övrigt mindre justeringar böra
vidtagas. Överstyrelsen beräknade, att ett belopp av 3,660 kronor vore
för ändamålet erforderligt för budgetåret 1938/39. Omräknades beloppen
med hänsyn till den avsedda övergången till den dyrtidstilläggsprocent,
som gällde nyreglerade verk, komme man till ett anslagsbehov av 4,350
kronor. Motsvarande siffror för arvoden åt bibliotekarier utgjorde 2,840
kronor, 2,950 kronor och 3,450 kronor samt för arvoden åt bokföringsoch
skrivbiträden åt rektorer respektive 5,300 kronor, 5,850 kronor och
6,800 kronor.
Av överstyrelsens skrivelse inhämtas, att beloppet å 5,850 kronor innefattar
vissa höjningar av arvodena till rektorsbiträdena vid oförändrade
grunder jämväl vid de tekniska läroverk, vid vilka antalet parallellklasser
icke utökades. Detta motiveras med att arbetet med räkenskapernas
förande såväl som skrivgöromålen under den tid, som förflutit
sedan grundarvodena till bokförings- och skrivbiträden senast fastställdes,
undergått en avsevärd ökning, även örn man bortsåge från den ökning
av arbetet, som elevantalets ökning förorsakade.
Beträffande arvoden åt vaktmästare m, fl., för vilket ändamål vid
oförändrade grunder skulle erfordras tillhopa 3,850 kronor för budgetåret
1938/39, har ingen annan ändring ifrågasatts än en omräkning, som möjliggjorde
övergång från den högre till den lägre dyrtidstilläggsprocenten,
i vilket fall skulle för nämnda budgetår erfordras tillhopa 4,490 kronor.
Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal: Grundavlöningar in. m.
Vid bifall till den föreslagna omorganisationen av tekniska elementarskolan
i Borås till differentierat tekniskt gymnasium (jfr sid. 54 ff. i det
Bihang till riksdagens protokoll JOSS. 1 sami. Nr 158. 5
66
Kungl. Marits proposition Nr 158.
föregående) syntes böra räknas med en höjning av antalet veckotimmar
med nio. Skolans styrelse hade framhållit, att, oavsett om omorganisationen
till ett tekniskt gymnasium genomfördes eller icke, en ökning av
antalet lärartimmar med två timmar i veckan borde vidtagas för att
möjliggöra den uppdelning av andra och tredje klasserna i laborationsgrupper,
som visat sig nödvändig. Under läsåret 1936—37 hade antalet
extralärartimmar i veckan varit 56. Parallellavdelningar hade icke varit
anordnade och syntes för närvarande ej heller böra föreslås till inrättande.
Överstyrelsen räknade därför med att antalet veckotimmar vid
läroverket, för vilka avlöningsmedel borde upptagas under förevarande
rubrik, bleve (56+94-2=) 67, därav tre veckotimmar gymnastik.
Vid maskintekniska fackskolan i Eskilstuna hade sedan år 1935
parallellklasser varit anordnade i alla tre årskurserna. Då behovet av
parallellklasser kunde antagas förbliva lika stort jämväl i fortsättningen,
räknade överstyrelsen med samma antal klasser för läsåret 1938—39.
Vid anslagsberäkningen utginge överstyrelsen från ett behov av sammanlagt
98 veckotimmar, därav 3 i gymnastik.
Vid tekniska gymnasiet i Härnösand skulle under läsåret 1937—38
anordnas parallellklasser i första och tredje årskurserna, medan andra
årskursen bestode av enkelklass. Härav följde automatiskt, att under
läsåret 1938—39 parallellklass måste anordnas i andra årskursen, medan
tredje årskursen komme att omfatta endast enkelklass. Då ingen anledning
funnes att antaga, att antalet inträdessökande bleve mindre år
1938 än innevarande hösttermin, då det vore 150, ansåge överstyrelsen
nödvändigt att för läsåret 1938—39 räkna med parallellklasser i såväl
första som andra årskurserna. Det antal timmar, som behövde bestridas
av icke-ordinarie lärare, bleve 144, därav sex gymnastiktimmar. Av
dessa timmar folie 40 på den föreslagna parallellklassen i första årskursen.
Vid tekniska läroverket i Malmö skulle under läsåret 1937—38 anordnas
parallellklasser i första och andra årskurserna av tekniska gymnasiet.
Härav följde automatiskt, att parallellklasser under läsåret 1938
—39 måste anordnas i andra och tredje årskurserna. Då antalet kompetenta
inträdessökande under de sista åren varit stort nog att fylla
icke endast 2 utan 3 klasser och Malmö stad verkställt stora om- och
tillbyggnader, som vore fullt tillräckliga för anordnande av parallellklasser
i alla tre årskurserna av gymnasiet, finge överstyrelsen föreslå,
att för läsåret 1938—39 parallellklasser anordnades i första, andra och
tredje årskurserna av tekniska gymnasiet. Under sådana förhållanden
måste 188 veckotimmar, därav tolv gymnastiktimmar, bestridas av ickeordinarie
lärare, varav 40 veckotimmar belöpte på den nya parallellavdelningen
i första klassen.
Den föreslagna omorganisationen av tekniska elementarskolan i Norrköping
(jfr sid. 54 ff. i det föregående) torde icke inverka på antalet
erforderliga lärartimmar. För läsåret 1937—38 komme två parallellavdelningar
att anordnas i första årskursen, en i andra och en i tredje
årskursen. För läsåret 1938—39 måste följaktligen finnas två parallellaydelningar
i andra och en i tredje årskursen. Antalet inträdessökande
vid läroverket år 1937 vore 181, varav endast cirka 80 kunde emottagas
i första klassens tre avdelningar. Då det torde kunna förväntas, att
antalet inträdessökande även under de närmast följande åren komme
67
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
att vara av samma storhetsordning, vore behovet av en andra parallellavdelning
till första klassen starkt framträdande, varför överstyrelsen
ville framlägga förslag i sådant hänseende. Antalet extralärartinnnar
beräknades till 276, varav nio gymnastiktimmar.
Vid elektrotekniska fackskolan i Västerås inrättades för läsåret
1937—38 parallellavdelning i första årskursen, varför parallellavdelning
i andra årskursen bleve ofrånkomlig under läsåret 1938—39. Skolans
styrelse hade hemställt om åtgärder för anordnande av parallellavdelning
i även första årskursen, och överstyrelsen funne de anförda
skälen synnerligen starka. Såväl tillströmningen av inträdessökande
som efterfrågan på de utexaminerade gåve vid handen, att den begärda
parallellklassen avsåge att fylla ett starkt framträdande behov. Överstyrelsen
räknade följaktligen med en parallellavdelning i vardera av
första och andra årskurserna. Antalet extralärartimmar beräknades till
förslagsvis 104, varav sex gymnastiktimmar.
Tekniska gymnasiet i Örebro hade sedan mångå år haft tre parallellavdelningar
i vardera av första, andra och tredje årskurserna. Ingen
ändring ifrågasattes härutinnan. Antalet inträdessökande vore även
under år 1937 betydligt större än vid något annat tekniskt läroverk.
Anslaget till extralärararvoden hade i staten för budgetåret 1936/37
upptagits med 14,400 kronor, motsvarande cirka 83 veckotimmar, varvid
endast tvenne av de tre parallellavdelningarna medräknats. För den
tredje torde man kunna räkna med 40 veckotimmar i vardera klassen,
så att hela timantalet skulle bli (83 + 3 X 40 =) 203. I staten för budgetåret
1937/38 hade antalet ordinarie lektorer ökats från 13 till 14,
och för budgetåret 1938/39 hade överstyrelsen enligt det föregående
föreslagit en ytterligare ökning till 16. Under förutsättning, att detta
förslag bifölles, skulle det nyssnämnda extralärartimantalet minskas med
det antal timmar, som kunde beräknas bliva övertaget av tre lektorer,
förslagsvis (3 X 22 =) 66, varför överstyrelsen räknade med ett antal på
icke-ordinarie lärare belöpande timmar av (203 — 66=) 137, varav 12
gymnastiktimmar.
Antalet veckotimmar för icke-ordinarie lärare vid de tekniska läroverken
skulle enligt förestående beräkningar utgöra 1,014, därav 51 i
gymnastik.
Vid beräkningen av kostnaderna härför utginge överstyrelsen från att
timlärare i vissa tekniska ämnen skulle erhålla en lön av i runt tal 255
kronor per veckotimme och år och de övriga lärarna enligt i ämnet
meddelade bestämmelser. Överstyrelsen beräknade vidare, att av de
ovan angivna (1,014—51 =) 963 lärartimmar, som icke avsåge gymnastik,
ett antal av 286 lämpade sig flir lärare med full tjänstgöring,
beräknad till 22 timmar per lärare i medeltal, eller 13 lärare, medan
övriga 677 timmar skulle bestridas av timlärare. Den största delen
av dessa 677 timmar, förslagsvis 500, torde böra beräknas tillhöra
de tekniskt betonade ämnen, för vilka det särskilda högre arvodet
skulle utgå. Ehuru för närvarande icke kunde bedömas, huruvida de
förenämnda 13 lärarna med full tjänstgöring skulle kunna givas ställning
såsom extra ordinarie eller icke, torde det vara lämpligt att vid
anslagsberäkningen antaga en placering i 19:e löneklassen. Under dessa
förutsättningar uppgingo kostnaderna til! approximativt 243,036 kronor.
Till förevarande delpost torde även böra lorås kostnaderna för övningar
i lantmäteri. För ändamålet hade under budgetåret 1937/38 disponerats
68
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
ett belopp av 2,150 kronor. För budgetåret 1938/39 räknade överstyrelsen
med en höjning av detta belopp med 500 kronor till 2,650 kronor
på grund av ökat antal parallellavdelningar m. m.
Till jöredrag om arbetarskydd och hygien beräknades liksom tidigare
ett belopp av 1,900 kronor för nästa budgetår.
Anslaget till arvoden åt biträden vid laborationer hade hittills upptagits
med 2,000 kronor. Någon annan ändring än beloppens omräkning
med hänsyn till övergång från högre till lägre dyrtidstilläggsprocent
syntes icke påkallad. Anslaget skulle då bliva 2,330 kronor.
Delposten till grundavlöningar m. m. torde sålunda böra upptagas till
sammanlagt (243,036 + 2,650 + 1,900 + 2,330 =) 249,916 kronor eller förslagsvis
250,000 kronor.
Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal: Avlöning sför höjning ar.
Med hänsyn till det antal extralärare, som kunde förväntas bliva berättigade
att komma i åtnjutande av avlöningsförhöjning, syntes det
nödvändigt att för ändamålet beräkna ett belopp av förslagsvis 10,000
kronor. Till avlöning under ledighet för sjukdom eller olycksfall i tjänsten
torde vara lämpligt att upptaga enahanda belopp som för innevarande
budgetår eller 1,000 kronor. Delposten skulle sålunda böra
uppföras med ett belopp av förslagsvis 11,000 kronor.
Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän.
Till vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare vid de
tekniska läroverken hade under en följd av år utgått tillfälligt lönetilllägg
med 310 kronor. Då nämnda lönetillägg fortfarande torde böra
beräknas utgå, skulle för ändamålet erfordras ett belopp för budgetåret
1938/39 av 3,720 kronor. Då emellertid motsvarande avlöningsförbättring
jämväl syntes under vissa omständigheter böra kunna komma
eventuella vikarier till del, finge överstyrelsen föreslå, att i likhet med
för innevarande budgetår ett avrundat belopp av förslagsvis 4,000 kronor
måtte upptagas för ifrågavarande ändamål.
Av ett vid överstyrelsens utlåtande fogat protokollsutdrag framgår,
att t. f. generaldirektören, undervisningsrådet Wallin samt undervisningsråden
Falck och Kärre på anförda skäl ansett, att överstyrelsen icke
bort göra hemställan örn uppfattning i högre avlöningsgrupp av rektorerna
vid de tekniska läroverken i Malmö och Västerås.
Statskontoret har i utlåtande den 6 november 1937 biträtt den
mening, som hävdats av omförmälda reservanter inom överstyrelsen. I
övrigt har statskontoret yttrat:
I anledning av överstyrelsens hemställan om inrättandet av ytterligare
två lektorstjänster vid tekniska gymnasiet i Örebro ville statskontoret
erinra, hurusom departementschefen i proposition nr 271/1937 över
liknande framställning, avseende löpande budgetår, ansett sig med hänsyn
till de stora utgiftsökningar, som för nämnda budgetår ifrågasatts
under åttonde huvudtiteln, böra begränsa sig till att förorda inrättandet
av allenast en ny lehtorstjänst.
Som vad departementschefen sålunda anfört ägde giltighet även för
nästkommande budgetår, då de ekonomiska verkningarna av löneregleringen
för lärarpersonalen komme att till fullo framträda, ansåge sig
statskontoret böra tillstyrka inrättandet från och med sagda budgetår
69
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 158.
av på sin höjd en ny lektorstjanst. I stället borde å delposten till Avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal: Grundavlöningar beräknas
medel till avlöning av ytterligare en extra ordinarie lärare med 22 veckotimmars
undervisning.
Enligt gängse grunder för beräkning av anslagsposter till avlöningar
till tjänstemän å ordinarie stat borde å sådan post icke — såsom av
överstyrelsen föreslagits beträffande posten till avlöningar till lärare
beräknas särskilt belopp till vikariatsersättningar.
I anslutning till vad statskontoret anfört i utlåtande den 9 oktober
1937 angående anslag till arvoden åt bibliotekarier vid de allmänna
läroverken under budgetåret 1938/39 ville ämbetsverket ifrågasätta,
huruvida icke — beträffande de under anslagsposten till arvoden och
särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, för vissa särskilda
uppdrag beräknade arvodena — föreskrift borde i sådana fall, då uppdragen
vore att anse såsom bisysslor, meddelas av innebörd, att dyrtidstillägg
å arvodena icke skulle utgå. I samband härmed borde i stället
en skälig höjning av dessa arvoden vidtagas.
De av överstyrelsen gjorda beräkningarna angående medelsbehovet å
delposten till Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal: Grundavlöningar
förefölle hållbara. Delposten borde enligt statskontorets mening
i likhet med motsvarande post för flertalet andra verk och institutioner
lämnas obetecknad.
Enligt 29 § avlöningsreglementet för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsende
må ersättning till lärare för tjänstgöring vid vederbörande
läroanstalt icke åtnjutas utöver vad i reglementet förutsättes eller
eljest enligt beslut av Kungl. Majit och riksdagen må utgå, så framt
ej för fullgörandet av visst uppdrag eller arbete, som kan anses falla
utom lärarens vanliga tjänsteutövning, anvisats särskilda medel eller
Kungl. Majit finner skäl medgiva särskild gottgörelse.
1937 års riksdag medgav enligt skrivelse nr 469, att — utan hinder
av sagda bestämmelse — envar av tre lektorer vid tekniska läroverket
1 Malmö Hnge under tiden den 1 januari — den 30 juni 1938 fortfarande
åtnjuta det årliga hyresbidrag å 1,000 kronor, som Malmö stad
åtagit sig att till dem utbetala på grund av att de jämlikt § 55 mom.
2 stadgan för tekniska fackskolor och tekniska gymnasier av skolöverstyrelsen
förordnats att biträda rektor vid ledningen och övervakandet
av undervisningen. Tillika anhöll riksdagen om utredning, huruvida för
tiden efter den 1 juli 1938 behov kunde anses föreligga av särskild gottgörelse
åt de tre lektorerna utöver den dem enligt förenämnda författningsrum
tillförsäkrade förmånen av lämplig minskning i undervisningsskyldigheten.
Med anledning av utav Kungl. Majit lämnat uppdrag har överstyrelsen
i skrivelse den 13 oktober 1937 verkställt den begärda utredningen,
vilken utmynnat i en hemställan, att lektorerna vid berörda tekniska
läroverk A. K. Liljenqvist och John Filip Olsson måtte vardera under
tiden den 1 juli 1938—den 31 december 1940 uppbära personligt löne
-
70
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
tillägg till ett belopp för år räknat av 1,000 kronor såsom gottgörelse
för mistning av till dem hittills utgående kommunalt hyresbidrag. Sagda
lönetillägg skulle dock i varje fall utgå, endast så länge vederbörande
innehade nu redan meddelat eller framdeles av överstyrelsen jämlikt
berörda författningsrum meddelat förordnande.
Första förordnandet av antydd art meddelades av överstyrelsen den
26 april 1922, då tvenne lektorer vid tekniska läroverket i Malmö förordnades
att under en tid av två år från och med den 1 juli 1922 räknat
biträda rektor, den ene särskilt vad anginge husbyggnadsfackskolan
och den andre särskilt vad maskinfackskolan anginge, varvid de sålunda
förordnade skulle hava följande åligganden:
»I. med avseende å vederbörande fackskola
att med uppmärksamhet följa utvecklingen på fackskolans undervisningsområde
samt verka för införandet av ändamålsenliga undervisningsmetoder
och undervisningsmateriel ävensom i övrigt främja arbetet på
att fackskolan fyllde sin uppgift;
att biträda rektor vid tillsynen över undervisningen och därvid jämväl,
i den man den egna lektorstjänstens skötande det medgåve, närvara
vid övriga lärares undervisning samt efter samråd med rektor
meddela de upplysningar och råd, som kunde befinnas påkallade och
lämpliga;
att tid efter annan taga kännedom om de skriftliga arbeten, som utfördes
av lärjungarna;
att tillse, att vederbörande lärare väl vårdade laboratorieutrustning
och annan undervisningsmaterie]l;
att efter anmodan biträda rektor med granskning av förslag till nyanskaffning
av böcker för biblioteket, laboratorieutrustning och annan
undervisningsmateriel! ävensom till behövliga ändringar med avseende
å laboratoriernas inredning samt
att närvara vid alla ämneskonferenser, som berörde fackskolan;
II. med avseende å läroverket i allmänhet
att, om han av rektor därtill anmodades, dels biträda vid uppgörandet
av planer för undervisningens ordnande i de ämnen, i vilka vederbörande
ägde särskild sakkunskap, och vid granskning av ansökningshandlingar
till ledig lärarbefattning vid läroverket i ifrågavarande ämnen,
dels ock i särskilda fall åhöra undervisning i samma läroämnen jämväl
inom tekniska gymnasiet och läroverkets övriga fackskolor samt
att biträda läroverkets styrelse och rektor vid uppgörande av förslag
till ändringar eller reparationer å läroverkets byggnader eller maskinella
anordningar ävensom vid kontroll av dylika arbeten samt vid inköp av
materialier för läroverket, allt i den utsträckning, som betingades av vederbörandes
särskilda sakkunskap.»
Motsvarande förordnande vid kemiska fackskolan i Malmö meddelades
av överstyrelsen för första gången genom beslut den 30 december 1922,
varigenom lektorn vid tekniska läroverket i Malmö S. W. Bodforss förordnades
att under tiden från och med den 1 januari 1923 till och med
den 30 juni 1924 biträda läroverkets rektor särskilt vad anginge kemiska
fackskolan, varvid de med förordnandet förenade åliggandena angåves
i full överensstämmelse med vad ovan citerats.
För närvarande innehade lektorn A. X. Liljenqvist förordnande att
71
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
under fem år från och med den 1 juli 1934 räknat biträda rektor beträffande
husbyggnadsfackskolan samt lektorn J. F. Olsson enahanda
förordnande beträffande kemiska fackskolan under fem år räknat från
och med den 1 januari 1936. Då den lärare vid tekniska läroverket
i Malmö, som senast innehade motsvarande förordnande beträffande
maskinfackskolan, övergått till tjänst vid annan läroanstalt och den
därigenom ledigblivna lektorstj ansten först under år 1937 blivit återbesatt,
hade överstyrelsen för att icke genom någon åtgärd föregripa utredning
och beslut i nu förevarande ärende ansett sig böra låta anstå
med utfärdande av nytt förordnande beträffande sistnämnda fackskola.
För närvarande vore sålunda endast två lektorer förordnade att på
det sätt, för vilket ovan redogjorts, biträda rektor vid tekniska läroverket
i Malmö.
Av ovan anförda bestämmelser, varigenom överstyrelsen närmare angivit
vederbörande lektorers särskilda åligganden i berörda avseende,
torde framgå, att dessa åligganden varit av icke obetydlig räckvidd
samt angivna särskilt i ändamål att tillförsäkra rektor inom vederbörande
fackområde speciellt sakkunnigt biträde. Då det icke torde kunna
rimligen förutsättas, att rektor vid ett tekniskt läroverk, där ren fackutbildning
inom ett flertal specialområden meddelades, skulle kunna i
samma och tillräcklig grad själv besitta ingående fackkännedom inom
de olika områdena, torde den genom berörda stadgebestämmelse möjliggjorda
anordningen att bereda honom bistånd i rent fackliga spörsmål,
som pä något sätt berörde undervisningen, i större utsträckning, än som
eljest skulle kunna fordras av en facklärare, vara ägnad att lämna ökad
garanti för att de krav, som kunde och borde ställas på ifrågavarande
fackundervisning, verkligen bleve sä vitt möjligt tillgodosedda. Att behovet
av en dylik anordning särskilt framstått vad beträffade tekniska
läroverket i Malmö, sammanhängde med detta läroverks säregna organisation
med en kombination av flera fackskolor jämte ett gymnasium,
av vilka var och en av de tre fackskolorna synts i samma grad hava
bort kunna göra anspråk på att facklig specialkunskap bleve inom läroverkets
ledning företrädd. I och med att de särskilda förordnade lektorernas
åligganden utvidgades till att omfatta icke blott rena fackundervisningsfrågor
utan jämväl angelägenheter av mera allmän administrativ
eller pedagogisk karaktär ernåddes även en möjlighet till en önskvärd
avlastning av rektor i motsvarande grad. Överstyrelsen ville emellertid
härvid framhålla, att vad som här anförts beträffande behovet av visst
biträde at rektor vid tekniska läroverket i Malmö i större eller mindre
omfattning även kunde anses gälla vissa andra läroanstalter, såsom övriga
tekniska läroverk nied differentierad fackundervisning och särskilt
de större högre allmänna läroverken.
Då det särskilt under förenämnda tekniska fackskolors första verksamhetsar
framstått som en angelägenhet av allra största vikt att till
ifrågavarande tekniska läroverk kunna binda facklärare med högsta
möjliga kompetens för att säkerställa en ändamålsenlig utveckling av
skolornas undervisning, hade den tanken legat nära att söka bereda
dem särskilda löneförmåner. Denna angelägenhet hade synts vara av
ännu större intresse för vederbörande kommun än för det allmänna,
varför också Malmö stad i samband med den kemiska fackskolans förläggning
dit åtagit sig att till var och en av tre lektorer vid tekniska
72
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 158.
läroverket i Malmö, vilka av överstyrelsen förordnats att biträda rektor
vid ledningen och övervakandet av undervisningen, utbetala ett årligt
hyresbidrag av 1,000 kronor. En viss motprestation i form av ökad
arbetsmängd emot tillgodonjMandet av den löneförmån, som detta hyresbidrag
utgjort, hade ansetts skäligen kunna fordras, och den möjlighet
till minskning av undervisningsskyldigheten för vederbörande lektorer,
som stadgan erbjöde, hade icke heller hittills behövt utnyttjas. Härigenom
hade de kommunala hyresbidragen möjliggjort en besparing för
statsverket.
Styrelsen för sagda tekniska läroverk hade i av överstyrelsen inhämtat
yttrande^ uttalat, att ett fortsatt ^anordnande av hyresbidrag med 1,000
kronor årligen till somliga lektorer visserligen icke kunde bevisas fylla
ett oundgängligt behov men att det vore tili gagn för läroverket, varjämte
styrelsen uttalat önskvärdheten av att de två lektorer, som nu
uppbure hyresbidrag, hnge fortsätta härmed.
Överstyrelsen ville framhålla, att förhållandena vid läroverket syntes
åtminstone för närvarande vara sådana, att de till rektors särskilda biträde
förordnade lektorerna icke blivit anlitade för minskning av rektors
arbete i den utsträckning, som varit väl förenlig med deras åligganden.
Av denna omständighet kunde givetvis icke dragas den slutsatsen, att
dylika förordnanden icke skulle vara av någon betydelse för läroverket,
ty de åligganden, som för vederbörande vore bestämda, vore delvis av
den art, att varken deras rätta fullgörande eller åsidosättande behövde
hava till följd omedelbar inverkan på rektors arbetsbörda. Det förhållandet,
att rektor syntes föredraga att själv uträtta även sådana göromål,
som han eljest kunde avlastas, betingades i förevarande fall av
personliga förutsättningar, som icke alltid kunde antagas vara för handen.
Överstyrelsen ville sålunda framhålla, att ifrågavarande förordnandeförfarande
alltjämt borde kunna komma till användning.
Vad beträffade den ekonomiska gottgörelsen åt nämnda lektorer,
finge överstyrelsen framhålla som sin uppfattning, att det för kommunens
del alltjämt kunde anses vara ett intresse att kunna erbjuda dessa
lektorer särskilda löneförmåner för att därigenom kunna tillförsäkra
läroverket så kvalificerade lärarkrafter som möjligt i konkurrens med
övriga tekniska läroverk. En liknande motivering kunde emellertid anföras
för särskilda kommunala lönetillägg åt lärare vid till exempel
andra tekniska läroverk, allmänna läroverk och folkskolor. För statens
vidkommande hade denna synpunkt förlorat i betydelse, sedan numera
kompetensfordringarna för behörighet till lektorstjänst vid tekniskt läroverk
vore så högt satta, att tillräckliga garantier redan därigenom förefunnes
för att en lektor i ett fackämne verkligen besutte den för fackskoletjänst
erforderliga fackkunskapen. Något intresse av att nu, då
verksamheten vid fackskolorna nått en viss stabilisering, särskilt gynna
dem i konkurrens med övriga läroverk om dugande lärare hade staten
givetvis icke.
Ett bibehållande av hyresbidragen från kommunen torde emellertid
icke låta sig göra i anseende till de grundprinciper, som vid avlöningsbestämmelsernas
utformning blivit tillämpade. En gottgörelse av statsmedel
för mistningen av dessa hyresbidrag skulle då kunna ifrågasättas.
Som överstyrelsen ovan anfört, torde dock staten numera sakna större
intresse av att för framtiden lämna dylik kompensation till ifrågava
-
73
Kungl. Maj:ts proposition Nr 15S.
rande lektorer. Däremot syntes det överstyrelsen rimligt, att de två
lektorer, vilka den 1 juli 1938 ännu innehade sådant förordnande, varom
här vore fråga, under den tid, som efter den 1 juli 1938 ännu återstode,
innan nämnda förordnanden löpte till ända, erhölle gottgörelse i form av
utav statsmedel utgående personliga lönetillägg, till beloppet motsvarande
för närvarande av dem uppburna kommunala hyresbidrag. Till
följd av Malmö stads ovannämnda åtagande torde under nämnda tid
staden hava skyldighet att till statsverket inleverera under sagda tid
belöpande hyresbidragsbelopp i samma ordning, som beträffande avlösningen
av nu till rektorer utgående kommunala hyresersättningar kunde
varda bestämd. Det torde böra framhållas, att en gottgörelse i den
utsträckning, som överstyrelsen ovan antytt, icke torde kunna anses —
som konsekvens av riksdagens beslut angående personliga lönetillägg
till vissa sådana statsanställda lärare i Stockholm, Göteborg, Norrköping
och Lidingö, vilka före den 1 januari 1938 uppbure kommunalt
hyresbidrag — vara av principiella skäl utesluten. Överstyrelsen finge
i detta avseende erinra om den av riksdagen uttalade jämförelsen emellan
de båda här berörda fallen, som återfunnes i riksdagens skrivelse
nr 469/1937 (sid. 17).
Överstyrelsen ville slutligen av rena billighetsskäl föreslå en viss modifikation
av de anspråk på gottgörelse, som överstyrelsen enligt ovanstående
principiellt sett ansåge vara skäliga. Det torde nämligen få
anses billigt, att det förhållandet, att de två ifrågavarande lektorernas
berörda förordnanden varit förskjutna i tidshänseende i förhållande till
varandra, icke nödvändigtvis borde föranleda en olika tillmätt total
gottgörelse för den mistade särskilda löneförmån, som hyresbidraget utgjort.
Överstyrelsen ansåge därför, att de båda befattningshavarna rättvisligen
borde komma i åtnjutande av den ifrågasatta gottgörelsen
under för båda lika lång tidsperiod. Detta förutsatte givetvis, att förordnandet
för lektor Liljenqvist i sinom tid finge förnyas under nu
gällande förutsättningar, så att det Lomme att omfatta tiden till och
med den 31 december 1940, vid vilken tidpunkt lektor Olssons nuvarande
förordnande tilländalöpte.
Statskontoret har i utlåtande den 19 november 1937 yttrat följande:
I
den nu framlagda utredningen hade överstyrelsen framhållit, att
det förordnandeförfarande, som i § 55 mom. 2 i stadgan för tekniska
fackskolor och tekniska gymnasier anvisades, alltjämt borde kunna
komma till användning, samt vidare uttalat, att ett bibehållande av
hyresbidragen från Malmö stad icke torde låta sig göra i anseende till de
grundprinciper, som vid de nya avlöningsbestämmelsernas utformning
blivit tillämpade, och att staten numera saknade större intresse av att
för framtiden åt de lektorer vid tekniska läroverket i Malmö, vilka
förordnats såsom biträden åt rektor, lämna gottgörelse av statsmedel
för mistningen av hyresbidragen.
Av detta överstyrelsens uttalande syntes framgå, att enligt överstyrelsens
förmenande för framtiden borde i princip tillämpas, att delektorer,
som förordnades att biträda rektor, borde erhålla kompensation
för det med uppdraget förenade arbetet genom minskning i deras undervisningsskyldighet
och icke genom beredande at dem av särskilda arvo
-
74 Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
den. Mot den ståndpunkt till ifrågavarande spörsmål, som överstyrelsen
sålunda finge förutsättas hava; intagit, funne statskontoret icke
anledning till erinran. För tiden efter den 1 juli 1938 torde sålunda
anledning icke föreligga att medgiva särskild ekonomisk gottgörelse åt
de lektorer vid tekniska läroverket i Malmö, som vore eller framdeles
bleve förordnade att biträda rektor.
Vissa billighetsskäl syntes tala för att med avseende å de förmåner,
med vilka förevarande uppdrag vore förenade, någon rubbning icke
skedde under tiden för redan meddelat förordnande. Med hänsyn härtill
ville statskontoret icke motsätta sig, att de båda lektorerna erhölle
ekonomisk ersättning för uppdraget även för tiden från och med den 1
juli 1938 intill utgången av det för vardera av dem meddelade förordnandet.
Den ekonomiska ersättningen för uppdraget torde — såsom
av överstyrelsen föreslagits — kunna beredas vederbörande genom att
personliga lönetillägg tillerkändes dem av statsmedel, därvid dock borde
förutsättas, att statsverket av Malmö stad erhölle gottgörelse för vad
sålunda utgåves. En annan närmare till hands liggande utväg syntes
emellertid vara, att de — i likhet med vad riksdagen redan medgivit
för tiden den 1 januari—den 30 juni 1938 — erhölle rätt att, utan
hinder av vad i 29 § avlöningsreglementet för ordinarie lärare vid statens
undervisningsväsen föreskreves, åtnjuta det kommunala hyresbidraget
från Malmö stad. Statskontoret finge därför förorda, att riksdagens
medgivande inhämtades till att de båda lektorer vid tekniska
läroverket i Malmö, vilka nu vore förordnade såsom biträden åt rektor,
måtte berättigas att, utan hinder av vad i 29 § nämnda avlöningsreglemente
föreskreves, jämväl under tiden från och med den 1 juli 1938
intill utgången av det för vardera av dem meddelade förordnandet såsom
biträde åt rektor åtnjuta det årliga hyresbidrag å 1,000 kronor,
som Malmö stad kunde komma att utbetala.
Slutligen finge statskontoret framhålla, att, då här vore fråga örn en
ren övergångsanordning, ett beslut av nu angivet innehåll icke syntes
kunna erhålla prejudicerande betydelse för tillämpningen av det nya
avlöningsreglementet för lärarpersonalen.
Departementschefen: Under punkten 110 i 1938 års åttonde huvudtitel
har jag i anledning av ett av överstyrelsen i ämnet framställt förslag
anfört, att jag i likhet med statskontoret och undervisningsväsendets
lönenämnd icke ansåge mig böra beträffande de allmänna läroverken
redan för nästa budgetår ifrågasätta någon ändring av principiell karaktär
av antalet rektorsbefattningar inom de olika avlöningsgrupperna. I
konsekvens härmed och i överensstämmelse med den uppfattning, som
hävdats av tre reservanter inom överstyrelsen, avstyrker jag överstyrelsens
nu föreliggande förslag örn en motsvarande justering av fördelningen
på avlöningsgrupper av rektorerna vid de tekniska läroverken.
Liksom statskontoret finner jag mig böra tillstyrka, att vid de tekniska
läroverken från och med nästa budgetår inrättas ytterligare en
lektorstjänst, avsedd för tekniska gymnasiet i Örebro, som i så fall
kommer att förfoga över 15 lektorstjänster.
75
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
På grund av dessa ändringar i överstyrelsens förslag bör anslagsposten
till avlöningar till lärare minskas med 10,860 kronor i förhållande till
överstyrelsens kalkyler. Såsom statskontoret'' papekat, böra särskilda
anslagsmedel icke under posten avses för vikariatsersättningar, varför
posten bör minskas med ytterligare 11,890 kronor. Då för 1938 års
riksdag torde komma att framläggas förslag örn tillämpning av allmänna
familjepensionsreglementet jämväl på lärare vid de tekniska läroverken,
torde posten vidare böra minskas med vederbörliga familjepensionsavgifter,
av mig beräknade till i runt tal 16,800 kronor. Å andra sidan
bör anslagsposten höjas med det förut angivna anslagsbelopp å 21,400
kronor, som betingas av inrättandet av ett tekniskt gymnasium i Stockholm.
De av överstyrelsen omnämnda hyrorna och hyresersättningarna
— beräknade till 14,000 kronor — böra icke avräknas å denna anslagspost
utan posten uppföras med sitt bruttobelopp och de berörda inkomsterna
upptagas såsom särskilda uppbördsmedel. Posten bör följaktligen
i avlöningsstaten för nästa budgetår fixeras till (488,000 — 10,860 —
— 11,890 — 16,800 + 21,400 + 14,000—) i runt tal 484,000 kronor, innebärande
en anslagsminskning med 4,000 kronor i förhållande till överstyrelsens
förslag.
I anledning av överstyrelsens förslag rörande omräkning av vissa arvoden,
å vilka nu utgå oreglerat dyrtidstillägg, till sådant belopp, att
arvodet, sammanlagt med reglerat dyrtidstillägg, skulle ungefärligen
motsvara de nu utgående löneförmånerna, vill jag erinra om att jag
under ett flertal punkter under årets åttonde huvudtitel avstyrkt motsvarande
av överstyrelsen beträffande andra läroanstalter framställda
förslag, i vad angår bibliotekarier och rektorsbiträden, dock med den
jämkningen att jag i vissa fall förordat en höjning av vederbörande
anslagsmedel i syfte att bereda möjlighet till en uppräkning av dylika
arvoden i sådana fall, då de uppbäras av personer, vilka icke kommit
i åtnjutande av den av 1937 års riksdag beslutade lärarlöneregleringen.
Jag anser mig böra intaga samma ståndpunkt i fråga örn överstyrelsens
nu föreliggande förslag. Skolläkarna vid de tekniska läroverken åtnjuta
i motsats till skolläkarna vid övriga ifrågakommande statliga läroanstalter
dyrtidstillägg. Dessa befattningshavare, som ju icke berörts av
löneregleringen, synas mig böra erhålla kompensation för den inkomstminskning,
som föranledes av övergången från oreglerat till reglerat
dyrtidstillägg, och jag tillstyrker därför — med framhållande av att jag
i det följande biträder överstyrelsens förslag i fråga örn omfattningen
under nästa läsår av vederbörande tekniska liiroverk — att till arvoden
åt skolläkare för nästa budgetår avses ett belopp av 4,550 kronor, inberäknat
förutnämnda arvode åt skolläkaren vid det nya tekniska gymnasiet
i Stockholm. Jag har intet att erinra mot överstyrelsens förslag
om att till arvoden åt bibliotekarier och till arvoden åt bokförings- och
76
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
skrivbiträden åt rektorer beräknas 2,950 kronor, respektive 5,850 kronor
utan omräkning på grund av övergång från oreglerat till reglerat dyrtidstillägg.
För att bereda möjlighet till arvodesökning i de fall, då
vederbörande syssla innehaves av befattningshavare, som icke kommit
i åtnjutande av lärarlöneregleringen, föreslår jag emellertid, att för sistnämnda
två ändamål i avlöningsstaten för nästa budgetår, med inberäknande
av de i det föregående föreslagna motsvarande arvodena
vid omförmälda nya läroanstalt i Stockholm, uppföras — i stället för 2,950
kronor, respektive 5,850 kronor — 3,450 kronor, respektive 6,750 kronor.
En omräkning av arvodena åt vaktmästare m. fl. på sätt överstyrelsen
föreslagit lärer icke vara erforderlig, enär dessa befattningshavare även
i fortsättningen torde komma i åtnjutande av oreglerat dyrtidstillägg.
För ändamålet bör på grund härav uppföras samma anslagsbelopp, som
nu utgår, d. v. s. 3,850 kronor. Till posten torde emellertid böra hänföras
jämväl förutnämnda belopp å 2,000 kronor till en vaktmästare
vid tekniska gymnasiet i Stockholm, varför posten bör bestämmas till
5,850 kronor. Vad jag nu föreslagit beträffande beräkningen av de delposter,
som ingå i anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, medför en ökning med 1,610 kronor i jämförelse
med överstyrelsens anslagskalkyler.
Under delposten till grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal
bör i överensstämmelse med statskontorets förslag beräknas medel
till avlöning åt ytterligare en extra ordinarie lärare, d. v. s. efter minskning
med vederbörliga pensionsavdrag i runt tal 5,100 kronor. Till
posten bör jämväl läggas det anslagsbelopp, som bör anvisas vid inrättandet
av det tekniska gymnasiet i Stockholm, d. v. s. 9,400 kronor. Å
andra sidan bör posten minskas med ifrågakommande familjepensionsavdrag,
förslagsvis med 2,000 kronor. Mot överstyrelsens anslagsberäkningar
i övrigt har jag ingen erinran att göra. Jag föreslår därför, att
posten beräknas till (250,000 + 5,100 + 9,400 — 2,000=) 262,500 kronor,
innebärande en ökning med 12,500 kronor i jämförelse med överstyrelsens
förslag. Med hänsyn till att anslagsberäkningen även för nästa
budgetår lider av en viss osäkerhet, vill jag icke göra någon erinran
mot att posten jämväl för nämnda budgetår betecknas förslagsvis. Tillläggas
må, att det kan anses tveksamt, huruvida dyrtidstillägg å de
arvoden åt biträden vid laborationer, som skola bestridas ur posten,
skall i fortsättningen utgå i form av oreglerat eller reglerat dyrtidstilllägg.
Jag förutsätter emellertid, att sistnämnda slag av dyrtidstillägg
skall komma till användning. Med hänsyn till dessa arvodens speciella
karaktär har anledning icke synts mig föreligga att motsätta mig överstyrelsens
förslag örn en härav påkallad omräkning av arvodena i fråga.
Vad i det föregående föreslagits rörande inrättande av ett tekniskt
gymnasium i Stockholm lärer icke behöva föranleda höjning av det av
77
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
överstyrelsen till avlöning sför höjning ar m. m. beräknade anslagsbeloppet,
vilket sålunda synes böra upptagas med förslagsvis 11,000 kronor.
Ur posten till särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie
tjänstemän böra utgå de av överstyrelsen angivna lönetilläggen åt vaktmästare
m. m., i vilket hänseende förslag framlagts under punkten 176
i 1938 års åttonde huvudtitel, ävensom provisoriskt dyrortstillägg åt
ifrågakommande befattningshavare vid det nya tekniska gymnasiet i
Stockholm. Posten torde på grund härav böra uppföras med 4,800 kronor.
Anslagshöjningen i jämförelse med överstyrelsens förslag utgör 800 kronor.
Såsom särskilda uppbördsmedel böra enligt det föregående under avlöningsstaten
uppföras dels förutnämnda belopp å 14,000 kronor, belöpande
å vissa hyror och hyresersättningar vid de ur förevarande anslag nu bekostade
tekniska läroverken, dels ock motsvarande inkomster örn 3,700 kronor
vid det nya tekniska gymnasiet i Stockholm, d. v. s. inalles 17,700 kronor.
Den av riksdagen begärda utredningen av frågan om lönetillägg åt
vissa lektorer vid tekniska läroverket i Malmö, har givit till resultat,
att överstyrelsen och statskontoret synas hava enats örn att de lektorer
vid ifrågavarande läroverk, som av överstyrelsen förordnas att biträda
rektor vid ledningen och övervakandet av undervisningen, skulle för
framtiden erhålla kompensation för det med uppdraget förenade arbetet
genom minskning i deras undervisningsskyldighet och icke genom beredande
åt dem av särskilda arvoden. Häremot har jag intet att erinra.
På av ämbetsverken anförda skäl vill jag emellertid icke motsätta mig
att de båda lektorerna erhålla ersättning för uppdraget intill utgången
av de för dem meddelade förordnandena. Såsom statskontoret ifrågasatt,
bör denna ersättning lämpligen beredas på så sätt, att lektorerna berättigas
att även i fortsättningen och intill utgången av det för vardera
av dem meddelade förordnandet såsom biträde åt rektor åtnjuta det
årliga hyresbidrag å 1,000 kronor, som Malmö stad kan komma att utbetala.
Jag anser mig alltså icke böra förorda överstyrelsens förslag,
att lektorn Liljenqvist skulle medgivas rätt att åtnjuta ersättning under
samma tid som lektorn Olsson, trots att den förres förordnande utlöper
ett och ett halvt år tidigare.
Mina nu framställda förslag innebära, att förevarande anslag till avlöningar
vid de tekniska läroverken skulle för nästa budgetår uppföras
med ett belopp, som med (—4,000 + 1,610 + 12,500 + 800 17,700=)
6,790 kronor understiger det av överstyrelsen beräknade, d. v. s. med
(795,490 — 6,790 =) 788,700 kronor.
2. Förslagsanslaget till Tekniska läroverk: Omkostnader.
Beträffande dispositionen av detta anslag, nu uppfört med 71,000
kronor, hänvisas till sid. 569 f. i statsliggaren för budgetåret 1937/38.
78
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
Skolöverstyrelsen bär i skrivelse den 30 augusti 1937 hemställt,
att anslaget måtte för nästa budgetår höjas med 15,975 kronor till
86,975 kronor.
Posten reseersättningar till examensombud påkallade ingen ändring,
varför den föresloges oförändrad till förslagsvis 2,000 kronor.
Kostnaderna för bränsle, lyse och vatten komme däremot med all
säkerhet att överstiga de i 1937/38 års stat upptagna. Då förslag till
förenämnda stat under sommaren 1936 uppgjordes, grundades förslaget
på de verkliga utgifterna under räkenskapsåret 1935/36. Emellertid
hade bränsleprisen under de två sistförflutna åren stigit i avsevärd grad
och visade fortfarande stigande tendens. Man torde icke kunna räkna
med mindre än 40 procent prisstegring på bränsle i jämförelse med 1935
års priser. Då bränslet i jämförelse med ljuset och vattnet utgjorde
den dominerande posten, syntes en ökning av minst 25 procent av kostnaderna
i dess helhet vara ofrånkomlig. Dessutom medförde de föreslagna
nya parallellklasserna en ökning, särskilt vad kostnaderna för
lyse och vatten anginge. För tekniska läroverket i Malmö erfordrades
ytterligare en ökning på grund av den genom nybyggnaden starkt ökade
volymen. Vid uppskattande av kostnaderna utginge överstyrelsen från
nettokostnaderna, under antagande att uppbördsmedlen bibehölles vid
nuvarande belopp. Skulle det sedan visa sig, att b rutto utgifterna bleve
högre, än vad som beräknats, torde till ett följande budgetår en eventuell
ökning av uppbörden böra tagas under omprövning. Överstyrelsen
hade vid beräkning enligt angivna grunder erhållit följande belopp:
Brutto
Uppbörd
Netto
Tekniska elementarskolan i Borås.......
G,800
900
5,900
» fackskolan i Eskilstuna..............
3.800
—
3,800
» gymnasiet i Härnösand..............
5,800
1,270
4,530
» läroverket i Malmö..............
33,000
1,000
12,000
» elementarskolan i Norrköping..........
9,500
2,100
7,400
» fackskolan i Västerås...............
4,200
—
4,200
» gymnasiet i Örebro ................
12,400
355
12,045
Summa kronor
55,500
5,625
49,875
Åtskilliga av de utgifter, som skulle bestridas från posten till övriga
expenser, torde kunna förväntas stiga på grund av den allmänna tendensen
till stigande priser på varor såväl som arbetslöner. Överstyrelsen
ansåge sig böra räkna med en genomsnittlig kostnadsökning av intill
10 procent. För de läroanstalter, som utvidgades med nya parallellklasser,
inträdde på de flesta av angivna utgifter en kostnadsökning,
som mer eller mindre närmade sig proportionalitet mot ökningen av
antalet klasser. För tekniska läroverket i Malmö tillkomme den särskilda
omständigheten, att den förut omnämnda nybyggnaden nödvändiggjort
anställande av en ny städerska mot ett årsarvode av 800 kronor,
samtidigt som den ordinarie eldaren på grund av den ökning i
göromål, som nybyggnaden i förening med parallellklasserna medfört,
måst befrias från en del honom förut åliggande renhållningsarbete, nämligen
städningen i de genom ombyggnad mycket avsevärt utvidgade
kemiska laboratorierna, för vilka måst anställas ytterligare en städerska
79
Kungl. Majlis proposition Nr 158.
med ett årsarvode av 500 kronor. Viss hänsyn till de genom lokalernas
utvidgning ökade kostnaderna hade tagits vid uppgörande av den tidigare
staten, men en ytterligare ökning av anslaget vore dock pa grund
av vad ovan anförts ofrånkomlig. Överstyrelsen finge för de olika läroanstalterna
föreslå följande belopp till övriga expenser:
Tekniska
»
elementarskolan i Borås.........
fackskolan i Eskilstuna.........
gymnasiet i Härnösand.........
läroverket i Malmö............
elementarskolan i Norrköping
fackskolan i Västerås...........
gymnasiet i Örebro............
kronor 3,300
» 3,600
» 4,700
» 7,000
» 7,500
» 3,600
» 5,400
Summa kronor 35,100.
Överstyrelsen finge sålunda för budgetåret 1938/39 föreslå följande
omkostnadsstat för de nu befintliga tekniska läroverken, tekniska gymnasiet
i Göteborg oberäknat:
Omkostnadsstat.
Utgifter.
1. Reseersättningar till examensombud, förslagsvis.....kronor 2,000
2. Expenser, förslagsvis.......................... 90,600
Summa kronor 92,600
Särskilda uppbördsmedel.
Ersättning för värme och lyse m. m................kronor 5,625
Nettoutgift kronor 86,975.
Departementschefen: Den av överstyrelsen föreslagna anslagshöjningen
betingas som synes av inträdda prisstegringar samt utvidgning av läroanstalternas
elevantal och lokaler och föranleder ingen väsentlig erinran
från min sida. Enligt det föregående har jag till bränsle, lyse och vatten
vid det ifrågasatta tekniska gymnasiet i Stockholm för nästa budgetår
beräknat 1,500 kronor och till övriga expenser 3,000 kronor. Det
av överstyrelsen föreslagna anslagsbeloppet bör ökas med nyssnämnda
belopp till i runt tal 91,500 kronor, varmed anslaget bör uppföras för
nästa budgetår. Det lärer som vanligt få ankomma på Kungl. Majit
att i sinom tid fastställa omkostnadsstat för anslaget.
3. Reservationsanslaget till Tekniska läroverk:
Materiel, böcker m. m.
Rörande fördelningen av detta anslag, som för budgetåret 1936/37 utgick
med 44,700 kronor och för innevarande budgetår utgår med 47,600
kronor, hänvisas till sid. 570 i statsliggaren för sistnämnda budgetår.
Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 30 augusti 1937 hemställt,
att anslaget måtte för nästa budgetår sänkas med 1,700 kronor till
45,900 kronor.
80
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 158.
Även på dessa kostnader inverkade den allmänna prisstegringen. Såväl
utländska tidskrifter som instrument och apparater ävensom sådana
materialier för laboratorier och verkstad som oljor, bränsle, verktyg,
järn och stål vöre nu avsevärt dyrare än de voro, då kostnadsberäkningar
senast gjordes. Vid de läroverk, där nya parallellavdelningar
tillkomme, ökades kostnaderna för laborationer och verkstad proportionellt
mot ökningen i elevantal och kostnaderna för böcker, samlingar
och undervisningsmateriel i något mindre grad.
Beträffande tekniska elementarskolan i Norrköping hade styrelsen föreslagit
en successiv omorganisation till tekniskt gymnasium (jfr det föregående).
Detta skulle medföra en viss inbesparing på delposten materiel
m. m. till verkstad men en kostnadsökning beträffande materiel
m. m. till laborationer. Ehuru överstyrelsen för närvarande icke vore
beredd att avgiva yttrande i omorganisationsfrågan, ansåge sig överstyrelsen
dock kunna och lämpligen böra föreslå en sådan förändring av
medelsfördelningen mellan förenämnda delposter, som skolstyrelsen ifrågasatt.
Någon olägenhet på grund härav torde nämligen i varje fall icke
kunna uppkomma, då skolstyrelserna, i överensstämmelse med Kungl.
Maj.ts föreskrift beträffande motsvarande anslagsposter för innevarande
budgetar, torde böra medgivas rätt att göra dylik överföring av här
ifrågavarande utgifter från den ena till den andra posten. En motsvarande
förändring av fördelningen emellan nämnda delposter torde av
enahanda skäl böra vidtagas beträffande tekniska elementarskolan i
Borås. Beträffande de ur anslaget utgående medlen å 10,000 kronor till
laboratorieutrustning och undervisningsmateriel vid tekniska elementarskolan
i Norrköping finge överstyrelsen erinra om att beloppet utgjorde
en del av ett av 1932 ars riksdag beviljat anslag å 50,000 kronor, varav,
sedan sagda 10,000 kronor förbrukats, endast 5,000 kronor ytterligare
återstode. Överstyrelsen finge därför föreslå, att för förenämnda ändamål
ett belopp av 5,000 kronor anvisades för budgetåret 1938/39.
På grund härav har överstyrelsen för budgetåret 1938/39 föreslagit
nedanstående belopp till materiel, böcker m. m.:
Läroanstalter
Böcker, sam- lingar och
under- visnings- materiel
Materiel
m. m. till
labora- tioner
Materiel
m. m. till
verkstad
Laboratorie- utrustning
och under- visnings- materiel
Summa
Tekniska elementarskolan i
Borås...........
2,000
1,500
1,100
4,600
Tekniska fackskolan i
Eskilstuna........
2,300
l,f,00
3,900
Tekniska gymnasiet i
Härnösand........
3,200
2,000
5,200
Tekniska läroverket i
Malmö..........
3,400
4,000
7,400
12,200
Tekniska elementarskolan i
Norrköping.......
3,400
2,600
1,200
5,000
Tekniska fackskolan i
Västerås.........
2,400
2,400
4,800
Tekniska gymnasiet i
Örebro ..........
3,800
4,000
_
_
7,800
Summa kronor
20,500
18,100
2,300
5,000
45,900
81
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
Departementschefen: Överstyrelsen har, såsom av dess skrivelse framgår,
förutsatt, att ett ur anslaget nu utgående tillfälligt belopp å 10,000
kronor skulle för nästa budgetår nedsättas med 5,000 kronor. Eftersom
överstyrelsen föreslagit en minskning av anslaget i dess helhet med
allenast 1,700 kronor, innebär överstyrelsens förslag sålunda en reell
ökning av anslaget med (5,000 —1,700=) 3,300 kronor. Denna ökning
motiveras väsentligen med de på grund av den allmänna prisstegringen
fördyrade kostnaderna för materiel m. m. Jag finner mig kunna biträda
överstyrelsens anslagsberäkning med den ändringen, att jag föreslår, att
den av prisfördyringen m. m. betingade höjningen begränsas till 2,500
kronor. Härtill bör emellertid läggas det belopp å 2,000 kronor, som
enligt det föregående bör ur förevarande anslag utgå till det föreslagna
tekniska gymnasiet i Stockholm. Vidare torde under anslaget böra beräknas
medel för bestridande av det belopp å 20,000 kronor, som av
mig föreslagits skola för nästa budgetår anvisas till bestridande av vissa
kostnader för stadigvarande undervisningsmateriel och laboratorieutrustning
vid sistnämnda tekniska gymnasium. Förevarande anslag bör alltså
för nästa budgetår höjas med (—5,000 + 2,500 + 2,000 + 20,000=) 19,500
kronor till 67,100 kronor, varav ett belopp av (5,000 + 20,000=) 25,000
kronor är att betrakta såsom tillfällig medelsanvisning.
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att framdeles meddela bestämmelser
angående fördelningen av anslaget.
4. Reservationsanslaget till Tekniska läroverk: Stipendier.
Ur detta anslag, som nu är uppfört med 7,500 kronor, utgå dels 1,500
kronor till resestipendier för lärare i främmande levande språk och i
tekniska ämnen vid de tekniska läroverken, dels ock 6,000 kronor till
stipendier åt obemedlade och mindre bemedlade elever vid de tekniska
fackskolorna. Till sistnämnda ändamål utgick under budgetåren 1926/37
ett anslagsbelopp å 5,000 kronor.
Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 30 augusti 1937 föreslagit
en höjning av det sistnämnda beloppet med 1,000 kronor och hemställt,
att anslaget på grund härav måtte för budgetåret 1938/39 höjas till
8,500 kronor. Som motiv härför har anförts, dels att tillkomsten av
ytterligare en parallellavdelning vid tekniska fackskolan i Västerås
ökade behovet av stipendiemedel, dels ock att anslaget tidigare icke
varit tillräckligt för att helt fylla det förefintliga behovet av stipendieunderstöd
åt ifrågavarande elever.
Departementschefen: I det föregående har jag biträtt överstyrelsens
förslag rörande antalet parallellavdelningar vid tekniska fackskolan i
Bihang till riksdagens protokoll JOSS. 1 sami. Nr lös. 6
82
Kungl. May.ts ''proposition Nr 158.
Västerås. Jag finner mig böra förorda jämväl överstyrelsens förslag om
höjning av förevarande anslag på grund av det ökade antal stipendieberättigade
elever, som sålunda för nästa budgetår kan förutses, och i
syfte att även i övrigt bereda ökad tillgång till stipendier. De stegrade
levnadskostnaderna torde hava medfört ett ökat behov av stipendieunderstöd.
Jag föreslår, att förevarande reservationsanslag för nästa
budgetår bestämmes till 8,500 kronor.
5. Förslagsanslaget till Särskilda anstalter för yrkesundervisning:
Bidrag till tekniska skolan i Stockholm.
Förevarande anslag är nu uppfört med 156,000 kronor. Anslaget disponeras
på följande sätt:
1. Bidrag till tekniska skolan ....................kronor 131,600
2. Bestridande av halva kostnaden för tillfällig löneförbättring
för maskinister, vaktmästare och portvakter
vid skolan ................................ > 970
3. Bidrag till kostnaderna för arvode åt vissa vikarier
vid skolan, förslagsvis................ » 430
4. Bestridande av halva kostnaden för dyrtidstillägg till
befattningshavare vid skolan, förslagsvis.......... » 23,000
Summa kronor 156,000,
därvid av anslaget ett belopp av 41,470 kronor skall utgå under villkor,
att Stockholms stad för samma tid för berörda ändamål bidrager
med enahanda belopp, varjämte förutsättes, att 480 kronor tillskjutas
av Sjöstedtska fonden.
Styrelsen för tekniska skolan har hos skolöverstyrelsen anhållit
dels om en ökning av anslaget med 4,000 kronor, motsvarande
det belopp, varmed under innevarande budgetår utgående bidrag till
tekniska skolan understege vad som för ändamålet utgått till skolan
intill budgetåret 1933/34, dels även örn ytterligare ökning med 2,000
kronor för mötande av beräknade ökade utgifter för skolans uppvärmning.
Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 30 augusti 1937 erinrat om
de förutberörda förslagen rörande omorganisation av skolan samt därefter
anfört följande:
Då en omorganisation av tekniska skolan torde få anses nära förestående,
syntes det bliva ofrånkomligt att tills vidare låta åtnöja sig
med ett upprätthållande av undervisningen i dess nuvarande omfattning
och med huvudsakligen den undervisningsmateriel, som nu stöde
till buds. Ehuru överstyrelsen väl vore medveten örn behovet av för
-
83
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
bättrade undervisningsmöjligheter vid skolan, ansåge sig därför överstyrelsen
icke kunna tillstyrka den ökning å 4,000 kronor, som styrelsen
begärt för ändamålet. Däremot torde en ökning bliva nödvändig på
grund av den inträdda starka prisstegringen på bränsle. Även övriga
förnödenheter, som oundgängligen måste anskaffas, hade blivit dyrare.
Den summa av 2,000 kronor, som styrelsen begärt för täckande av den
emotsedda merkostnaden, syntes icke vara för högt beräknad.
I övrigt torde endast det för dyrtidstillägg avsedda beloppet behöva
ökas med hänsyn till förändrade indexförhållanden, förslagsvis med
1.000 kronor.
Överstyrelsen har på grund av vad sålunda anförts hemställt, att anslaget
måtte för budgetåret 1938/39 höjas med 3,000 kronor till 159,000
kronor.
Departementschefen: Vid bifall till det av mig i det föregående framställda
förslaget rörande utbrytande till en särskild läroanstalt av vissa
delar av tekniska skolan kan — som redan framhållits — någon anslagsminskning
icke komma till stånd förrän tidigast från och med budgetåret
1939/40.
Jag har intet att erinra mot att förevarande anslag, på sätt överstyrelsen
förordat, för budgetåret 1938/39 höjes med 3,000 kronor till
159.000 kronor. Stat för anslaget bör Kungl. Maj:t i sinom tid fastställa.
Beträffande grunderna för utgående av dyrtidstillägg till befattningshavare
vid tekniska skolan under nästa budgetår erinrar jag
örn vad i sådant hänseende yttrats under punkten 194 i 1938 års åttonde
huvudtitel.
IV. Hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att
dels besluta, att i Stockholm skall från och med budgetåret
1938/39 eller den senare tidpunkt, Kungl. Majit
bestämmer, successivt upprättas ett tekniskt gymnasium
under förutsättning dels att maskin- och byggnadsyrkesskolorna
samt dithörande övriga delar av tekniska skolan
i Stockholm nedläggas, respektive omorganiseras, på sätt
i det föregående angivits, dels ock att kommunen för
nämnda gymnasium tillhandahåller erforderliga undervisningslokaler
jämte inredning och möbelutrustning samt
bostad åt rektor eller motsvarande kontant ersättning
ävensom till anskaffning och komplettering av undervisningsmateriel
bidrager med 10,000 kronor;
84
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
dels medgiva, att de tekniska elementarskolorna i Borås
och Norrköping må från och med budgetåret 1938/39
eller den senare tidpunkt, Kungl. Majit bestämmer, ombildas
till tekniska gymnasier, anordnade på sätt i det
föregående angivits, under villkor, att vederbörande kommun
tillhandahåller erforderliga undervisningslokaler samt
bostad åt rektor eller motsvarande kontant ersättning;
dels godkänna följande personalförteckning för de tekniska
läroverken, med undantag för tekniska gymnasiet
i Göteborg, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1938/39:
Personalförteckning.
Befattning. Lönegrad.
Tjänstemän å ordinarie stat:
8 rektorer, lön enligt 6 § 1 mom. i avlöningsreglementet.
.............................. —
Anm.: Av dessa rektorer skola 1 tillhöra avlöningsgruppen I,
2 avlöningsgruppen II, 4 avlöningsgruppen III och 1 avlöningsgruppen
IV.
41 lektorer..............................L 27;
dels godkänna följande avlöningsstat för sagda tekniska
läroverk, att tillämpas under budgetåret 1938/39:
Avlöningsstat.
1.
2.
3.
Utgifter:
Avlöningar till lärare, förslagsvis .... kronor 484,000
Avlöningar till övriga tjänstemän å ordinarie
stat:
a. Lön och tjänstgö
ringspenningar
. . . kronor 19,200
b. Ålderstillägg, förslagsvis
.......... » 3,300
c. Fyllnadsarvoden åt
vikarier, förslagsvis »_1,000 » 23,500
Arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit:
a. Arvoden åt skolkare
............kronor 4,550
b. Arvoden åt bibliotekarier
........... » 3,450
85
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
c. Arvoden åt bokförings-
och skrivbiträden
åt rektorer. . kronor 6,750
d. Arvoden åt vaktmästare
m. fl....... *_5,850 kronor 20,600
4. Avlöningar till övrig
icke-ordinarie personal:
a. Grundavlöningar
m. m., förslagsvis . . kronor 262,500
b. Avlöningsförhöj
ningar
m. m., förslagsvis
......... 8_11,000 > 273,500
5. Särskilda löneförmåner till ordinarie
och icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis
........................... 8 4,800
Summa kronor 806,400
Särskilda uppbördsmedel:
Av kommuner, respektive lärare erlagda
hyresersättningar, respektive hyror.....kronor 17,700
Nettoutgift kronor 788,700;
dels till Tekniska läroverk: Avlöningar för budgetåret
1938/39 anvisa ett förslagsanslag av . . kronor 788,700;
dels till Tekniska läroverk: Omkostnader för budgetåret
1938/39 anvisa ett förslagsanslag av kronor 91,500;
dels till Tekniska läroverk: Materiel, böcker m. m.
för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag
av...............................kronor 67,100;
dels till Tekniska läroverk: Stipendier för budgetåret
1938/39 anvisa ett reservationsanslag av. . kronor 8,500;
dels till Särskilda anstalter för yrkesundervisning: Bidrag
till tekniska skolan i Stockholm för budgetåret
1938/39 anvisa ett förslagsanslag av . . . kronor 159,000,
därav 41,470 kronor skola utgå under villkor, att Stockholms
stad för samma tid för berörda ändamål bidrager
med enahanda belopp samt med beräknande, att 480
kronor tillskjutas av Sjöstedtska fonden;
dels ock medgiva, att lektorerna vid tekniska läroverket
i Malmö A. K. Liljenqvist och J. F. Olsson må,
utan hinder av vad i 29 § avlöningsreglementet för ordinarie
lärare vid statens undervisningsväsende är föreskrivet,
under tiden från och med den 1 juli 1938 intill
86
Kungl. Majlis proposition Nr 158.
utgången av det för vardera av dem meddelade förordnandet
såsom biträde åt rektor vid nämnda läroverk åtnjuta
det årliga hyresbidrag å 1,000 kronor, som Malmö
stad kan komma att utbetala.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
C. A. Charpentier.
Kungl. Majlis proposition Nr 158.
87
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
I. Omorganisation av tekniska skolan i Stockholm.
1. Tekniska skolans i Stockholm nuvarande organisation .... 2
2. De tekniska läroverkens nuvarande organisation........ 3
3. Framställningar och förslag rörande omorganisation av tekniska
skolan i Stockholm
Tidigare förslag ................................ 5
Stockholms stadsfullmäktiges förslag av år 1935 ......... 6
Yttranden över stadsfullmäktiges framställning..........17
Av den föreslagna omorganisationen betingad reduktion av anslagen
till tekniska skolan.........................31
Departementschefen...............................46
II. Omorganisation av vissa tekniska läroverk.
Nuvarande förhållanden och tidigare förslag............54
Skolstyrelsernas föreliggande framställningar............56
Skolöverstyrelsens utlåtande .......................57
Departementschefen ..............................61
III. Anslagsberäkningar för budgetåret 1938/39.
1. Förslagsanslaget till Tekniska läroverk: Avlöningar......63
Departementschefen...............................74
2. Förslagsanslaget till Tekniska läroverk: Omkostnader .... 77
Departementschefen...............................79
3. Reservationsanslaget till Tekniska läroverk: Materiel, böcker
m. .........................................79
Departementschefen...............................81
4. Reservationsanslaget till Tekniska läroverk: Stipendier ... 81
Departementschefen...............................81
5. Förslagsanslaget till Särskilda anstalter för yrkesundervisning:
Bidrag till tekniska skolan i Stockholm..........82
Departementschefen...............................83
IV. Hemställan........................................83
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1938:314 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till tekniska läroverk m. m. s. 1 i texten
- SU 1938:152 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till tekniska läroverk ra. ra. jämte en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten