Sök i Ratio Lex

Angående anslag t^ll läroanstalter för dövstumma m. m

1938-03-03 · 139 sidor, varav 136 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 136 av 139 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:212, Angående anslag t^ll läroanstalter för dövstumma m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition Nr 818.

1

Nr 212.

Kungl. Marits proposition till riksdagen angående anslag t^ll

läroanstalter för dövstumma m. m.; given Stockholms

slott den 3 mars 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att dels antaga härvid fogade förslag till lag om upphävande av

lagen den 31 maj 1889 (nr 27, sid. 1) angående dövstumundervisningen,

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Bihang till riksdagens protokoll 19S8.

1 sami.

Nr 212.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition Nr %1%.

Förslag

till

Lag

om upphävande av lagen den 31 maj 1889 (nr 27, sid. 1) angående

dövstumundervisningen.

Härigenom förordnas, att lagen den 31 maj 1889 angående dövstumundervisningen

skall upphöra att gälla med utgången av juni 1938.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr ''212.

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 3 mars 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson,

Engberg, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, finans- och jordbruksdepartementen

anför härefter chefen för ecklesiastikdepartementet,

statsrådet Engberg följande:

Under punkten 182 i årets åttonde huvudtitel har Kungl Majit föreslagit

riksdagen att, i avbidan på den proposition angående läroanstalter

för dövstumma, som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret

1938/39

dels till Läroanstalter för dövstumma: Avlöningar ett förslagsanslag

av 725,000 kronor;

dels till Läroanstalter för dövstumma: Omkostnader ett förslagsanslag

av 720,000 kronor;

dels ock såsom Bidrag till tysta skolan i Lidingö ett anslag av 10,000

kronor.

Sedan 1937 års riksdag beslutat, att staten skulle från och med den

1 juli 1938 under vissa förutsättningar övertaga ansvaret för dövstumundervisningsväsendets

fortsatta uppehållande, anbefallde Kungl. Majit

skolöverstyrelsen att dels från landstingen och de städer, som icke deltoge

i landsting, inhämta’ och till Kungl. Majit överlämna yttranden,

huruvida landstingen och nämnda städer åtoge sig de villkor för statens

övertagande av dövstumundervisningsväsendet, som vore innefattade i

riksdagens berörda beslut, dels ock under beaktande av vad i ärendet

förekommit till Kungl. Majit inkomma med förslag till de åtgärder för

genomförandet från och med den 1 juli 1938 av dövstumundervisningsväsendets

förstatligande, som kunde böra av Kungl. Majit vidtagas.

Förslag till sådana åtgärder hava av överstyrelsen framlagts i skrivelse

den 23 november 1937, varöver utlåtanden avgivits av ärkebiskopen

den 7 januari 1938, lantbruksstyrelsen den 11 januari 1938, undervisningsväsendets

lönenämnd den 12 januari 1938, riksräkenskapsverket

den 14 januari 1938, statskontoret den 29 januari 1938, byggnadsstyrel
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr %1£.

sen den 7 februari 1938 och svenska dövstumlärarsällskapet den 12

januari 1938. Härförutom hava i ärendet ingivits ett stort antal framställningar

från vederbörande dövstumskoldistrikt, lärare m. fl.

Med skrivelse den 1 december 1937 har skolöverstyrelsen till Kungl.

Maj:t överlämnat de begärda yttrandena från landstingen och vederbörande

städer. I anledning härav har statskontoret den 29 januari

1938 avgivit utlåtande.

Vidare må nämnas, att överstyrelsen i skrivelse den 30 augusti 1937

gjort framställning örn anslag för budgetåret 1938/39 till tysta skolan i

Lidingö.

Den föreliggande frågan om genomförandet av dövstumundervisningsväsendets

förstatligande är nu färdigberedd, och jag tillåter mig därför

ånyo anmäla densamma.

I. Dövstumundervisningsväsendets uppgift och

nuvarande organisation.

Med hänsyn till förefintligheten eller frånvaron av hörsel uppdelas de

stumma enligt gängse terminologi i hörstumma och dövstumma.

Bland de hörstumma kan särskiljas en grupp, bestående av sådana,

som äro stumma på grund av höggradig sinnesslöhet, stumma hörande

idioter, samt en annan, bestående av sådana, som lida av afa,si, hos

vilka stumheten anses bero på en av sjuklighet i vissa hjärnpartier förorsakad

oförmåga att reglera talorganens rörelser till ett flytande samarbete,

trots det att den stumme i fråga äger normalt förstånd samt

normala hörsel- och talorgan. De dövstumma äga i regel normalt förstånd

samt normala talorgan, och deras stumhet är beroende endast

därpå, att dövheten omöjliggjort för dem att uppfatta och lära omgivningens

språk. Efter tiden för dövhetens inträde samt dövhetens grad

särskiljas olika slag av dövstumma, egentligt dövstumma och oegentligt

dövstumma.

Örn ett barn är fullkomligt dövt från födelsen eller från den tidigare

levnadsåldern och följaktligen icke har kunnat tillägna sig någon del av

talspråket, kallas det i egentlig mening dövstumt. Är däremot barnet

ej fullkomligt dövt utan kan i någon mån uppfatta, talspråket, eller har

dövheten uppkommit efter det att talförmågan börjat utvecklas, d. v. s.

örn barnet äger hörsel- eller språkrester eller bådadera, brukar det betecknas

som endast i oegentlig mening dövstumt.

Dövstumundervisningens allmänna uppgift är de dövstummas

uppfostran till sedliga karaktärer och utvecklingen av alla deras

krafter och anlag. Härvidlag är dövstumskolan närmast jämförlig med

folkskolan, och dess undervisning bör, såvitt med hänsyn till de dövstummas

bristande sinne är möjligt, sträva mot samma mål som undervisningen

i folkskolan. Dövstumskolans särskilda uppgift är att taga

ut den dövstumme ur hans isoleringstillstånd genom att i möjligaste

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr ''212.

mån giva hans föreställningsvärld det innehåll, den omfattning och klarhetsgrad,

som utmärker den fullsinnades, och att bibringa honom ett

allmänförståeligt meddelelsemedel. Språkundervisningen blir i dövstumskolan

det allt behärskande.

De metoder, som tillämpas vid dövstummas undervisning, indelas

efter det meddelelsemedel, som vid undervisningen huvudsakligen kommer

till användning, i tal-, skriv- och tecken- eller åtbördsmetoder, varför

man talar örn talskolan samt skriv-teckenskolan.

Genom talmetoden söker man bibringa den dövstumme talförmåga

samt lära honom med synen uppfatta eller avläsa andra människors

tal. Skrivning och läsning förekommer även vid tillämpning av talmetoden

och detta i större eller minst samma omfattning som i skolor

för hörande.

Inövande av tal- och avläsefärdigheten kräver avsevärd tid och möda.

Genom att utesluta de nödiga rent mekaniska övningarna för talets

inlärande, d. v. s. genom användning av skrivmetod i stället för talmetod,

kan icke obetydlig tid och kraft vinnas för den egentliga språktillägnelsen.

Sättas skrift och handalfabet i talets ställe, har man trott

sig kunna nå ett tillfredsställande språkligt resultat även med sådana

elever, för vilka talet och språktillägnelsen erbjuda särskilda svårigheter

på grund av nedsatt syn, svag intelligens eller andra kroppsliga och

andliga defekter.

Som tredje undervisningsmetod för dövstumma — vilken historiskt

sett torde böra beaktas som den första —■ stå tecken- eller åtbördsmetoden.

Vid tillämpningen av denna metod utvecklas den dövstummes

naturliga fallenhet att uttrycka sig genom mimik och åtbörder.

Enligt lagen den 31 maj 1889 (nr 27, sid. 1) angående dövstumundervisningen

(ändrad genom nr 428/1918, 221/1923 och 400/1928)

äro landsting och stadsfullmäktige i de städer, som icke deltaga i landsting,

skyldiga att föranstalta om undervisning åt de inom vederbörande

landstingsområden eller städer befintliga barn, som avses i lagen.

Skolåldern räknas i allmänhet från och med det år, då barnet fyller

sju år. Barnet är i regel skolpliktigt under de åtta år, som följa efter

dess intagning i skolan.

Landstingsområdena och städerna äro för dövstumundervisningens

ordnande indelade i sju dövstumskoldistrikt. Beträffande omfattningen

av dessa kan Kungl. Majit på särskild framställning vidtaga de förändringar,

som kunna påkallas av omständigheterna.

De nuvarande dövstumskoldistrikten omfatta följande områden:

första distriktet med skola å Manilla: Stockholms stad, Stockholms

län, Södermanlands län, Västmanlands län, Östergötlands län, Norrköpings

stad oell Gotlands län;

andra distriktet med skola i Växjö: Kalmar läns norra och Kalmar

läns södra landstingsområden samt Jönköpings län och Kronobergs län;

tredje distriktet med skola i Lund: Kristianstads län, Malmöhus län,

Malmö stad, Hälsingborgs stad och Blekinge län;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition AV 21%.

fjärde distriktet med skola i Vänersborg: Göteborgs och Bohus län,

Göteborgs stad, Hallands län, Älvsborgs län och Skaraborgs län;

femte distriktet med skola i Örebro: Örebro län och Värmlands län;

sjätte distriktet med skola i Gävle: Uppsala län, Kopparbergs län,

Gävleborgs län och Gävle stad; samt

sjunde distriktet med skola i Härnösand: Västernorrlands län, Jämtlands

län, Västerbottens län och Norrbottens län.

För varje distrikt finnes en styrelse utsedd av vederbörande landsting

och stadsfullmäktige efter landstingsområdets eller stadens folkmängd

med en ledamot för varje fullt tal av 90,000 inbyggare. Styrelsen äger

besluta i de frågor, som angå undervisningen, dock att beslut örn anskaffande

av erforderliga medel för skolan eller dess årliga utgiftsstat

skola underställas vederbörande korporationer. Uppkomma därvid olika

beslut, skall frågans avgörande hänskjutas till en nämnd, till vilken

landstingen och ifrågavarande städer för varje år välja efter folkmängden

inom sitt område en ledamot för varje fullt tal av 30,000.

Inom ramen för givna bestämmelser äga distrikten frihet att själva

besluta om skolornas organisation och undervisningens ordnande efter

olika metoder. Dövstumskola kan därför anordnas för undervisning

efter talmetod allenast eller ock efter skilda metoder, tal-, skriv- och

teckenmetod.

För utrönande av barnens begåvning och anlag skall vid varje skola

finnas en särskild intagningsklass. I skola, anordnad för undervisning

efter skilda metoder, skall intagningsklassen vara ettårig. I denna klass

skall alltid talmetoden först tillämpas. Endast de barn, som på grund

av svag begåvning eller av annan anledning ej lämpligen kunna undervisas

efter talmetod, hänvisas till undervisning efter de metoder, som

användas å skolans övriga linjer, och till teckenlinjen endast de svagast

begåvade. Skolans skilda linjer ävensom intagningsklassen kunna förläggas

till olika platser. Särskilt skall tillses, att undervisningen å tallinjen

icke blir lidande därigenom, att dess lärjungar obehörigen sammanföras

med lärjungarna å de övriga linjerna.

Så vitt med hänsyn till de dövstummas bristande sinne är möjligt,

bör i dövstumskola meddelas undervisning i samma kunskapsämnen

som i folkskolan och till ungefär samma omfattning. Därjämte skall

någon utbildning i handaslöjd och hantverk meddelas.

Vid varje skola skall finnas en föreståndare samt i övrigt nödig lärarpersonal.

För att kunna antagas till föreståndare, lärare eller lärarinna

vid dövstumskola fordras att hava avlagt godkänd avgångsexamen vid

statens dövstumlärarseminarium samt för föreståndare dessutom ådagalagd

praktisk lärarskicklighet. Inträde vid detta seminarium, som är

förlagt till Manilla, kan vinnas av den, som med goda vitsord avlagt

avgångsexamen vid folkskoleseminarium. Lärokursen därstädes är ettårig,

men avgångsexamen avlägges först efter vid någon dövstumskola

genomgånget provår.

Att hava inseende över dövstumskolorna samt vaka över deras ledning

och utveckling förordnar Kungl. AIaj:t en sakkunnig man såsom inspektör.

Kostnaderna för inspektionen bestridas av statsmedel.

Antalet höstterminen 1937 vid dövstumskolorna inskrivna barn

samt anställda föreståndare och lärare framgår av följande översikt:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 212.

7

Skola

Antal

elever

Förestån-

dare

Antal

ordinarie:

lärare

extra ordinarie:

Summa

manliga

kvinnliga

manliga

kvinnliga

Manilla.....

lil

1

5

6

2

1

15

Växjö......

46

*)

3

2

—

2

7

Lund.......

70

1

5

4

—

—

10

Vänersborg . . .

89

1

6

5

—

—

12

Örebro ......

32

1

2

2 *

—

—

5

Gävle......

57

1

4

3

1

—

9

Härnösand . . .

137

1

7

6

1

2

17

Summa

542

6

32

28

4

5

75

*) Befattningen vakant. Uppehälles av en av skolans ordinarie lärare såsom vikarie.

Utgifterna för upprätthållande av dövstumskola bestridas av skoldistrikten

med bidrag av statsmedel. Landsting och vederbörande stadsfullmäktige

äga för varje till landstingsområdet eller staden hörande

i dess dövstumskola intaget barn bestämma viss årlig avgift, med vilken

föräldrar eller målsmän böra bidraga till barnets kosthåll vid skolan.

Statsbidrag hava härutöver anvisats till vissa i mer eller mindre direkt

samband med undervisningen av de dövstumma stående

ändamål.

1912 års riksdag beslöt sålunda, att till upprätthållande av för dövstumma

avsedda lantbruksskolor hnge, under de villkor Kungl. Maj:t

ägde att bestämma, utgå statsbidrag med högst 250 kronor för år räknat

för varje dövstum, som inom sådan lantbruksskola eller på dess bekostnad

åtnjöte underhåll. En lantbruksskola för dövstumma inrättades

därefter av tredje dövstumskoldistriktet å en för ändamålet inköpt

egendom, nu kallad Råbylund, i närheten av Lund. Denna skola är

fortfarande i verksamhet. 1913 års riksdag medgav, att till dövstumskolor

eller föreningar, som anordnade föreläsningar eller vidtoge andra

åtgärder till beredande av fortsatt undervisning för dövstumma, finge

utgå understöd med högst 500 kronor årligen för varje dövstumskoldistrikt,

under villkor, att bidrag till verksamheten med minst samma

belopp tillskötes från annat håll samt under de förbehåll och bestämmelser

i övrigt, Kungl. Majit kunde finna gott fastställa. 1931 års riksdag

medgav, att till skolan för döva småbarn i Stockholm och till förskolan

för dövstumma i Göteborg finge utgå statsbidrag efter samma

grunder, som vöre bestämda för bidrag till dövstumskola, anordnad av

dövstumskoldistrikt. Slutligen medgav 1925 års riksdag, att från och

med budgetåret 1925/26 finge tills vidare till uppehållande av för dövstumma

avsedda hantverks skolor, under de villkor Kungl. Majit ägde

bestämma, utgå statsbidrag med högst 250 kronor för år räknat för

varje dövstum elev, som inom skolan eller på dess bekostnad åtnjöte

underhåll.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Martts proposition Nr 212.

De ovannämnda statsbidragen utgå från det under åttonde huvudtiteln

uppförda förslagsanslaget å 175,000 kronor till befrämjande av

dövstumundervisningen. Detta anslag disponeras på följande sätt:

1. Bidrag till dövstumskoldistriktens barndomsskolor

förslagsvis ................................ kronor 145,000

2. Bidrag till uppehållande av för dövstumma avsedda

lantbruks- och hantverksskolor, förslagsvis....... » 16,500

3. Bidrag till skolan för döva småbarn i Stockholm

och förskolan för dövstumma i Göteborg, förslagsvis » 5,000

4. Till anordnande av föreläsningar eller vidtagande av

andra åtgärder till beredande av fortsatt utbildning

för dövstumma............................. » 3,500

5. Till stipendier åt dövstumlärarelever............ » 4,000

6. Till anskaffande av lämplig litteratur åt dövstumma »_1,000

Summa kronor 175,000.

Under åttonde huvudtiteln äro vidare uppförda ett anslag å 10,000

kronor såsom bidrag till tysta skolan i Lidingö och ett anslag å 14,000

kronor såom bidrag till kyrklig själavård åt dövstumma. Bidraget till

tysta skolan utgår under villkor, att skolan under budgetåret 1937/38

uppehåller sin verksamhet såsom fortsättningsskola för från distriktsskolorna

avgångna dövstumma enligt samma plan som hittills. Beträffande

anslaget å 14,000 kronor gäller kungörelsen den 6 oktober 1905

(nr 57, sid. 1) angående anslag av allmänna medel för anordnande av

kyrklig själavård åt dövstumma.

II. Förutsättningarna för ett statsövertagande av dövstumundervisningsväsendet.

1937 års riksdags beslut. I propositionen nr 109/1937 föreslog Kungl.

Majit riksdagen att besluta att staten skulle från och med den 1 juli

1938 övertaga ansvaret för dövstumundervisningsväsendets fortsatta uppehållande

under förutsättning, att landstingen och de städer, som icke deltoge

i landsting, utan ersättning och förbehåll samt med full äganderätt

till statsverket överlämnade all sin för dövstumundervisningsväsendet

använda fasta och lösa egendom, varav staten funne sig vara i behov,

däri jämväl inbegripen den för dövstumma barns sommarvistelse avsedda

egendomen Vejbystrand jämte därtill hörande lös egendom.

Vid anmälan av ärendet anförde jag enligt omförmälda proposition

bland annat följande rörande förutsättningarna för statsövertagandet

m. m.:

Överstyrelsen hade i sitt utlåtande berört frågan om den situation,

som skulle uppstå, därest staten icke skulle behöva taga i anspråk alla

de förefintliga dövstumskolorna och något eller några distrikt sålunda

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Martts proposition Nr 212.

skulle i motsats till de övriga distrikten befrias från ekonomiska prestationer.

Ur de andra landstingens synpunkt, hade det anförts, skulle ett

sådant förfarande te sig obilligt. Jag ville emellertid bestämt framhålla,

att staten vid planläggningen av en för framtiden bestående organisation,

för vilken den skulle bära det pedagogiska och ekonomiska ansvaret,

ej kunde låta sig i så avgörande grad bindas av de nuvarande lokala

förhållandena, att den vidtoge ur undervisningens synpunkt omotiverade

eller mindre väl motiverade anordningar eller iklädde sig betydande

årliga merkostnader för att undvika, att ett distrikt komme i gynnsammare

ställning än ett annat distrikt vid den kapitalnedskrivning, som

det ifrågasatta överlämnandet till statsverket av viss egendom innebure

för landstingens del. Uppmärksammas finge för övrigt, att vid förändringar

inom småskoleseminarieorganisationen likartade fall förekommit,

utan att detta påkallat några särskilda åtgärder från statsmakternas sida.

Vad särskilt beträffade egendomen Vejbystrand, förelåge ingen närmare

utredning rörande huruvida eller för vilket syfte egendomen borde

av staten utnyttjas efter dövstumundervisningens förstatligande. Det

vore följaktligen vanskligt att nu avgöra, om riksdagens beslut borde

så utformas, att även denna egendoms överlämnande skulle kunna av

statsverket påfordras. Det ändamål, vartill egendomen för närvarande

användes — sommarkoloniverksamhet — syntes ligga vid sidan av den

egentliga dövstumundervisningen. I varje fall vore det tveksamt, örn

staten borde omhänderhava sommarkoloniverksamhet av ifrågavarande

art. Det hade föresvävat mig, att det skulle kunna visa sig lämpligt

och möjligt att tillgodose ändamålet — vilket syntes mig mycket behjärtansvärt

— med hjälp av de till förmån för dövstumma donerade

ganska rikhaltiga medlen. Uteslutet syntes ej heller vara, att de i

distriktet ingående landstingen och städerna skulle kunna befinnas villiga

att även i fortsättningen bestrida denna del av sin nuvarande verksamhet.

Ur det allmännas synpunkt torde emellertid en sådan lösning

av frågan ej vara önskvärd, om den skulle medföra, att endast distriktets

barn finge tillgång till sommarvistelse vid egendomen. Frågan syntes

emellertid böra i sin helhet ytterligare utredas. Eftersom denna utredning

kunde tänkas utmynna i ett förslag, att staten skulle ombesörja

även sistberörda verksamhet, funne jag försiktigheten bjuda att vederbörande

landsting och städer förpliktades att vid förefallande behov till

statsverket överlämna egendomen Vejbystrand med därtill hörande lös

egendom.

Då staten, såsom ovan framhållits, vid planläggningen av dövstumundervisningen

borde hava full frihet att ordna denna undervisning på

det för .statsverket och undervisningen mest ändamålsenliga sättet, förutsatte

jag, att landstingen och vederbörande städer gjorde nämnda

åtaganden utan att uppställa några villkor rörande egendomens framtida

användning i skolorganisationen eller dylikt.

Vissa av de synpunkter, som ovan anförts, finge en särskild aktualitet till

följd av ett av 19.‘3(j års utredning angående dövstumma och blinda

framfört förslag örn statsinköp av den i enskild ägo befintliga egendomen

Broby gård i Uppland. Denna egendom skulle enligt förslaget användas

för viss lantbruks- och trädgårdsundervisning, som av utredningsmannen

angående dövstumundervisningsväsendet förutsatts skola förläggas annorstädes,

företrädesvis till Råbylunds-institutionerna. Utan att nu taga

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr £12.

ståndpunkt till förslaget, ville jag framhålla, att detsamma syntes vara

förtjänt av en ingående prövning vid de fortsatta överväganden, som

enligt det nedanstående borde komma till stånd.

Vad anginge den vid dövstumundervisningsväsendet anställda personalen,

hade förslag framställts om att staten, i samband med att den

övertoge nämnda undervisning, skulle ikläda sig skoldistriktens förpliktelser

mot den nuvarande personalen, åtminstone i den mån den kunde

anses innehava fast anställning, och — helt eller delvis — jämväl mot

den förutvarande personalen. Meningen vore icke att här upptaga denna

fråga till slutlig behandling. I det väsentliga syntes emellertid utredningsmannens

förslag med de däri av skolöverstyrelsen ifrågasatta jämkningarna

kunna läggas till grund för ordnandet av dessa förhållanden.

I likhet med statskontoret ansåge jag dock, att det först efter ytterligare

utredning med hänsyn tagen till de individuella fallen vore möjligt

att göra något bestämdare uttalande rörande i vad mån staten borde

genom personliga lönetillägg hålla personalen skadeslös för minskning i

nu utgående löneförmåner. I ett avseende ville jag emellertid redan nu

anmäla skiljaktig mening, nämligen i fråga om sättet för bestridande

av kostnaderna för pensioneringen av förutvarande befattningshavare.

Dessa kostnader syntes mig böra även i fortsättningen bestridas av

distrikten, i den mån de belöpte på befattningshavare, vilka pensionerats

eller erhållit understöd före den 1 juli 1938.

Riksdagen syntes ej böra nu fatta beslut rörande formerna för statens

övertagande av ansvaret för ifrågavarande personal. Denna fråga borde

företagas till närmare övervägande först i samband med den lönereglering

för personalen vid dövstumskolorna, varom 1938 års riksdag torde

böra fatta beslut. Det syntes mig emellertid vara av intresse, att riksdagen

redan nu till vägledning för landstingen och de städer, som ej

deltoge i landsting, tillkännagåve sin allmänna uppfattning i denna fråga.

Tidigare hade ifrågasatts, att landstingen skulle efter statens övertagande

av dövstumundervisningen gälda vissa avgifter för varje i dövskola

undervisat barn. Dövstumundervisningsväsendet skulle alltså i

förevarande hänseende likställas med blindundervisningsväsendet. Utredningsmannen

och de i ärendet hörda myndigheterna — efter vad det

ville synas även statskontoret — vore emellertid numera ense om att

sådana avgifter ej borde utgå. Denna ståndpunkt betingades i huvudsak

av att det befunnits önskvärt att även på denna väg främja önskemålet

örn skatteutjämning kommunerna emellan. För egen del funne

jag det oegentligt, att, sedan staten åtagit sig kostnaderna för dövstumundervisningens

uppehållande, några avgifter av här avsedd art skulle

utkrävas av landstingen, varför jag anslöte mig till utredningsmannens

mening på denna punkt. Jag ville samtidigt framhålla, att jag i likhet

med utredningsmannen och myndigheterna holle före, att målsman icke

borde åläggas erlägga avgift för barn, som intagits i statlig dövstumskola.

En förutsättning för att staten skulle övertaga dövstumundervisningen

vore, att alla landsting och städer, som ej deltoge i landsting, förbehållslöst

åtoge sig att uppfylla vederbörande villkor. Skulle så ej bliva

fallet, torde hela frågan förfalla. Innan visshet vunnits om att vederbörande

vore villiga infria berörda villkor, saknade jag anledning att

till övervägande upptaga den därav betingade frågan om dövstumundervisningsväsendets

organisation. Framhållas kunde dock, att jag vid den

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 81%.

preliminära granskning, jag ägnat utredningsmannens förslag, funnit

detta kunna i det väsentliga läggas till grund för den blivande omorganisationen.

Av samma anledning kunde jag icke nu till behandling upptaga

frågan örn löneplaceringen för de statliga dövstumskolornas personal.

Vidare funne jag mig nu icke böra ingå på de föreliggande ekonomiska

kalkylerna, och på vissa i samband med omorganisationen stående

spörsmål, exempelvis frågan örn dövstumprästinstitutionens bibehållande

eller framtida ställning och örn bestridande av kostnaderna för pensionering

av dövstumprästen i tredje distriktet.

Med avseende på den nya ordningens genomförande ansåge jag mig

böra framhålla, att, sedan staten övertagit dövstumundervisningsväsendet,

det icke torde vara erforderligt att reglera denna del av skolsystemet,

lika litet som andra, genom en särskild lag. Den nuvarande

lagen angående dövstumundervisningen av år 1889 torde följaktligen

böra upphöra att äga giltighet med utgången av juni 1938, varom förslag

borde föreläggas 1938 års riksdag. Sedermera torde Kungl. Majit

hava att på grundval av 1938 års riksdags beslut i organisationsfrågan

utfärda stadga angående dövstumundervisningen och övriga erforderliga

föreskrifter.

I skrivelse nr 214/1937 anmälde riksdagen, att riksdagen bifallit Kungl.

Majits ifrågavarande förslag, dock med den ändringen att riksdagen

beslutat, att staten vid övertagandet av dövstumundervisningen även

skulle ansvara för kostnaderna för redan utgående pensioner till f. d.

befattningshavare vid dövstumskolorna. Vad av departementschefen i

övrigt yttrats rörande de allmänna grunderna för statens övertagande

av ansvaret för den personal, som sysselsatts eller sysselsattes inom

dövstumundervisningsväsendet, syntes riksdagen kunna i huvudsak godtagas.

Landstingens och vederbörande städers yttranden i fråga om villkoren

för statsövertagandet. Av de yttranden från landstingen och ifrågavarande

städer, som av överstyrelsen enligt det föregående införskaffats,

framgår, att de av riksdagen uppställda villkoren för statsövertagandet

i en del fall icke förbehållslöst godkänts.

Malmöhus, Kristianstads och Blekinge läns landsting samt stadsfullmäktige

i Hälsingborg hava förklarat sig icke hava något att för sin del

erinra däremot, att all den av huvudmännen för tredje dövstumskoldistriktet

för dövstumundervisningsväsendet använda fasta och lösa egendom,

varav staten funne sig vara i behov, däri jämväl inbegripen den

för dövstumma barns sommarvistelse avsedda egendomen Vejbystrand

jämte därtill hörande lös egendom, utan ersättning och förbehåll samt

med full äganderätt överlämnades till statsverket, varvid förutsattes,

att ansvaret för utgående löner åt nuvarande och pensioner åt förutvarande

befattningshavare inom distriktet övertoges av staten på ett sådant

sätt, att ingen ersättningsskyldighet kunde komma att åvila huvudmännen

gentemot ifrågavarande befattningshavare.

Från Kristianstads läns landstings sida har vidare meddelats, att tomt
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

marken, där dövstumskolan i Lund vore belägen, ägdes av Lunds stad,

som upplåtit tomten åt distriktet, så länge den användes för dövstumundervisningsändamål.

Denna fastighet kunde landstingen och städerna

således ej överlämna till statsverket med full äganderätt i annan mån,

än de själva besutte sådan.

Gävleborgs läns landsting har förklarat sig vilja för sin del åtaga sig

de villkor för statens övertagande av dövstumundervisningsväsendet,

som i riksdagsskrivelsen påfordrats, därvid landstinget dock förutsatte,

att vid skolans förändring till enbart skriv-teckenskola nuvarande lärarpersonal

vid skolan efter därom gjord framställning, i den mån så kunde

ske, förflyttades till talskola, ävensom att statsverket åtoge sig alla de

förpliktelser, som kunde följa av lärarpersonals vid skolan vägran att

övergå till statstjänst.

Stadsfullmäktige i Gävle hava såsom sitt yttrande i ärendet åberopat,

vad drätselkammaren anfört.

Drätselkammaren har med avseende å dövstumdistriktets skola i Gävle

framhållit, att den tomt, å vilken skolbyggnaderna vore uppförda, tillhörde

Gävle stad och innehades av skoldistriktet allenast under nyttjanderätt.

Skolöverstyrelsens folkskolavdelning hade i skrivelse till

stadsfullmäktige den 24 november 1920 gjort förfrågning, huruvida staden

vore villig att vid ett eventuellt statligt övertagande av dövstumundervisningsväsendet

med full äganderätt överlämna det tomtområde,

varå dövstumskolebyggnaderna i staden vore uppförda, eller ock viss

del därav, i vilket senare fall dispositionsrätt över återstående del av

det upplåtna området bleve erforderlig. Vid sammanträde den 31 janari

1921 hade stadsfullmäktige beslutat i princip förklara sig villiga

att, under de i överstyrelsens berörda skrivelse omförmälda betingelser,

till staten med full äganderätt överlämna det för dövstumskolebyggnaderna

i Gävle erforderliga tomtområde, som efter verkställd utredning

och eventuell förändring av gällande stadsplan i denna del av staden

kunde bliva vederbörligen bestämt. Någon dylik utredning eller stadsplaneändring

syntes emellertid icke hava förekommit. Sedermera hade

drätselkammaren i yttrande över överstyrelsens den 10 maj 1921 avgivna

utlåtande med förslag till omorganisation av dövstumundervisningsväsendet

anfört, att drätselkammaren till stadsfullmäktiges sistnämnda

belut ville göra det uttalandet, att drätselkammaren förutsatte, att Gävleskolan

alltfort förbleve dövstumskola.

Stadsfullmäktiges år 1921 i markfrågan sålunda fattade beslut syntes

drätselkammaren alltjämt äga giltighet. Emellertid ville drätselkammaren

i anslutning till sitt nyssnämnda år 1922 gjorda uttalande och i

likhet med vad som skett vid överlämnandet till statsverket av tomtmark

inom staden för uppförande av landstatshus föreslå såsom villkor

för överlåtelsen, att staden utfäste sig att, därest området framdeles

icke skulle behöva utnyttjas för dövstumundervisningsändamål, området

finge av staten tagas i anspråk allenast för annat statligt ändamål.

Skedde icke detta, skulle staden äga rätt återfå området, dock med

skyldighet för staden att efter verkställd värdering lösa å området befintliga

byggnader. Därest staden icke begagnade sig av nämnda rätt,

skulle staten vara skyldig att för ett såsom skäligt ansett pris av åtta

kronor per kvadratmeter inlösa området.

Drätselkammaren föresloge alltså, att stadsfullmäktige under nyss an
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr %1%.

givna förutsättning ville för sin del åtaga sig de av riksdagen uppställda

villkoren för statens övertagande av dövstumundervisningsväsendet.

Västernorrlands läns landsting har under förutsättning, att statsverket

från och med den 1 juli 1938 komme att å sig övertaga ansvar och

kostnader för dövstumundervisningsväsendets fortsatta uppehållande,

funnit sig böra till statsverket med full äganderätt överlämna sin andel

i all för dövstumundervisningen använd fast och lös egendom.

De återstående huvudmännen för dövstumundervisningsväsendet hava

förbehållslöst åtagit sig de av riksdagen uppställda villkoren.

Statskontorets utlåtande. Statskontoret har anfört, att — med hänsyn

till den principiella inställning, som 1937 års riksdag syntes hava

intagit i fråga om de åtaganden, som borde göras från statsverkets sida

beträffande de kommunala organens förpliktelser gentemot de nuvarande

och förutvarande befattningshavarna inom dövstumundervisningsväsendet

— de förbehåll, som i detta hänseende uppställts av Blekinge, Malmöhus,

Kristianstads och Gävleborgs läns landsting samt Hälsingborgs stad,

torde böra vara utan betydelse för ett genomförande av riksdagens beslut

örn statens övertagande av verksamheten på förevarande område.

Annorlunda syntes emellertid förhållandet vara med avseende å det av

Gävle stad uppställda villkoret, varför förhandlingar om ett förbehållslöst

överlämnande till statsverket av berörda tomtmark snarast torde

böra upptagas med staden. I detta sammanhang har statskontoret

vidare påpekat att, då dövstumskolan i Lund vore belägen å mark,

tillhörig Lunds stad, överenskommelse med denna stad borde träffas om

upplåtelse till statsverket av skoltomten. Härjämte torde kunna ifrågasättas,

om icke de åtaganden, varom här vore fråga, för Västernorrlands

läns landstings vidkommande borde givas en tydligare avfattning än

som skett i landstingets protokoll den 8 december 1937.

Det av stadsfullmäktige i Gävle uppställda villkoret för överlåtelse

till statsverket av den tomt, varå dövstumskolan i Gävle är uppförd,

synes mig icke vara av natur att behöva rubba förutsättningarna för

ett statsövertagande av dövstumundervisningsväsendet. Jag anser sålunda,

att nämnda villkor bör kunna av statsverket godtagas.

Vissa landsting och städer hava enligt det föregående som förutsättning

för överlåtelse på statsverket av vederbörlig egendom angivit, att

staten skulle åtaga sig vissa förpliktelser i fråga örn löner och pensioner

åt av distriktet anställda befattningshavare vid dövstumundervisningsväsendet,

i varje fall på så sätt, att ingen ersättningsskyldighet skulle

komma att i framtiden efter statsövertagandet åvila huvudmännen gentemot

ifrågavarande befattningshavare. Vid bifall till vad i det följande

föreslås torde de sålunda gjorda förbehållen eller uttalade önskemålen

bliva tillgodosedda. Så torde även bliva fallet i fråga örn den av

Departe
mentschefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

Gävleborgs läns landsting angivna förutsättningen, att vid förändring

av dövstumskolan i Gävle till enbart skriv-teckenskola den nuvarande

lärarpersonalen vid skolan efter därom gjord framställning, i den mån

så kunde ske, borde förflyttas till talskola.

Förbehåll av antydd art i fråga om personalens löner och pensioner

hava framför allt uppställts av huvudmännen för dövstumundervisningen

inom tredje dövstumskoldistriktet, vars skola som nämnts är belägen

i Lund. Den mark, varå denna skola är uppförd, äges icke av

distriktet utan av Lunds stad, och den fastighet, vari skolan är inrymd,

är av den beskaffenhet, att byggnadsstyrelsen — såsom framgår av sid.

128 i det följande —- funnit sig föranlåten ifrågasätta, huruvida det med

hänsyn till de stora engångskostnader, som måste nedläggas för byggnadens

iståndsättande, icke vore ekonomiskt fördelaktigare att uppföra

^byggnad på annan plats. Bland annat den av byggnadsstyrelsen berörda

omständigheten har föranlett mig att till prövning upptaga frågan,

huruvida dövstumskola bör vara förlagd till Lund även efter statens

övertagande av dövstumundervisningsväsendet. Flertalet skäl hava

emellertid synts mig tala för att icke nu ifrågasätta en förflyttning av

skolan till annan plats. Som en förutsättning härför har emellertid

framstått, att Lunds stad, som enligt det föregående äger den mark,

varå skolbyggnaden är uppförd, och som med nyttjanderätt upplåtit

den till tredje dövstumskoldistriktet, förklarar sig villig att utan ersättning

och förbehåll samt med full äganderätt till statsverket överlämna

den sålunda åt tredje dövstumskoldistriktet upplåtna tomtmarken.

I skrivelse den 16 december 1937 anmodade jag på grund härav länsstyrelsen

i Malmö att från Lunds stad inhämta och till Kungl. Majit

överlämna yttrande, huruvida staden vore villig att — därest en läroanstalt

för dövstumma förlädes till staden — åtaga sig nämnda villkor

i avseende å tomtmarken.

Med skrivelse den 12 februari 1938 har länsstyrelsen överlämnat stadsfullmäktiges

yttrande i ärendet. Av handlingarna inhämtas, att drätselkammaren

i Lund förklarat sig helst hava sett, att markfrågan lösts i

enlighet med ett av stadsfullmäktige den 18 mars 1921 fattat beslut —

innebärande, såvitt av handlingarna framgår, en avsevärd beskärning

av det markområde, som skulle till statsverket överlämnas. Då riksdagen

emellertid förutsatt, att all mark, varav staten funne sig vara i

behov, skulle överlämnas med äganderätt, torde staden enligt drätselkammarens

mening böra förklara sig beredd att tillmötesgå detta krav.

Därvid borde emellertid från överlåtelsen undantagas de markområden,

å situationsplan betecknade med fig. B, C och D, om respektive omkring

1,310, 1,180 och 500 kvadratmeter, vilka områden enligt en den

24 april 1931 fastställd stadsplan skulle utläggas såsom gatumark. Än

vidare borde det uppdragas åt drätselkammaren, att vid gåvobrevs

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 212.

utfärdande söka erhålla de garantier för områdenas framtida användande

för nu ifrågasatt eller annat därmed likvärdigt ändamål, som

kunde vara möjliga erhålla, ävensom att i övrigt träffa erforderliga avgöranden.

I anslutning till drätselkammarens hemställan hava stadsfullmäktige

vid sammanträde den 8 februari 1938 förklarat staden vara villig att

— därest en läroanstalt för dövstumma förlädes till staden — utan ersättning

samt med äganderätt till statsverket överlämna för ändamålet

erforderlig tomtmark inom ett med fig. A betecknat område å en av

stadsingenjören den 8 januari 1938 upprättad situationsplan, varjämte

fullmäktige uppdragit åt drätselkammaren att utfärda gåvobrev å tomtmarken

samt att i övrigt träffa de avgöranden, som förhållandena kunde

påkalla.

Då staten icke torde böra motsätta sig att lämna skäliga garantier

beträffande markområdets framtida användning och då någon erinran

ej heller lärer böra från statsverkets sida framställas beträffande en beskärning

av markområdet med delar, som förutsatts skola utläggas såsom

gatumark — de områden, som efter en sådan beskärning skulle övergå

i statens ägo, utgöra i areal omkring 50,600 kvadratmeter — vill jag

föreslå, att det av Lunds stad gjorda erbjudandet godtages och alltså

dövstumskola förlägges till staden.

Huvudmännen för dövstumundervisningen i övrigt synas hava utan

särskilda förbehåll godkänt de av riksdagen uppställda villkoren för dövstumundervisningens

överförande i statlig regi. Såsom statskontoret

påpekat, är visserligen det åtagande, som Västernorrlands läns landsting

iklätt sig, behäftat med vissa formella brister. Såvitt jag kan finna,

har emellertid landstinget icke avsett att giva åtagandet någon annan

innebörd, än riksdagen åsyftat.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit torde de formella förutsättningarna

för ett statsövertagande av dövstumundervisningsväsendet från

och med den 1 juli 1938 få anses föreligga.

Enligt 1937 års riksdags beslut skall staten övertaga allenast den nu

för dövstumundervisningsväsendet använda fasta och lösa egendom,

varav staten finner sig vara i behov. Vid bifall till den plan beträffande

dövstumundervisningsväsendets organisation, som i det följande

framlägges, kommer staten att för dövstumundervisningen hava användning

av all den egendom, som de nuvarande huvudmännen för dövstumundervisningen

äro beredda att överlåta, utom de förutnämnda, tredje

dövstumskoldistriktet tillhöriga institutionerna i Råbylund. Den till

sistnämnda institutioner hörande egendomen bör alltså icke av statsverket

övertagas. Den återstående egendomen åter bör från och med

den 1 juli 1938 övergå i statens ägo, dock med undantag för egendomen

Vejbystrand, vilken av skäl, som i ett senare sammanhang angivas, bör

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

av staten endast under viss förutsättning övertagas och, om så sker,

först vid en senare tidpunkt.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse

med de nu avgivna grundlinjerna, på kronans vägnar besluta

om övertagande av omförmälda egendom, varvid det lärer få uppdragas

åt byggnadsstyrelsen att med vederbörande myndigheter i Gävle och

Lund föra de för ändamålet erforderliga förhandlingarna. Vad särskilt

angår Manillaskolan, är att märka, att denna skola är uppförd å mark,

tillhörande Kungl. Djurgården. Enär byggnadsstyrelsen, såsom av sid.

128 i det följande framgår, framkastat tanken på en förflyttning framdeles

av nämnda skola till annan plats, bör i detta sammanhang icke

tagas ställning till frågan örn disposition för statsverkets räkning av

den tomtmark, varå Manillaskolan är uppförd.

Chefen för finansdepartementet torde komma att anmäla frågan örn

ifrågavarande fastigheters ställning i förvaltnings- och redovisningshänseende.

Vid anslagsberäkningarna i det följande utgår jag emellertid

från att fastigheterna komma att ställas under byggnadsstyrelsens förvaltning

och redovisas å statens allmänna fastighetsfond. Till frågan

om erforderliga byggnads- och reparationsarbeten återkommer jag i samband

med anslagsberäkningarna för nästa budgetår.

III. Dövstumundervisningsväsendets organisation efter

statsövertagandet.

1936 års förslag. Den utredningsman, vars den 1 december 1936 avlämnade

förslag angående omorganisation av dövstumundervisningsväsendet

(statens offentliga utredningar 1936: 49) låg till grund för 1937

års riksdags omförmälda principbeslut, hade framlagt ett omfattande

förslag till omorganisation av dövstumundervisningsväsendet, att genomföras

i samband med att staten övertoge detsamma.

Till sina huvuddrag innebar förslaget följande:

I Manilla, Lund, Vänersborg och Härnösand skulle anordnas upptagningsskolor.

Alla dövstumma barn, som inträdde i skolåldern eller vilka,

ehuru äldre, vore berättigade till inträde vid dövstumskola, skulle vara

pliktiga att å därför bestämd tid inställa sig vid den av dessa upptagningsskolor,

inom vilkens område vederbörande barns hemort vore belägen.

Under en månad skulle de sålunda intagna barnen prövas med

hänsyn till begåvning och arten av deras lyte.

Två specialskolor skulle upprättas, en i Örebro och en i Gävle. För

undervisning och fostran av de barn, som ägt eller ägde en viss grad

av hörsel och därför betecknades såsom oegentligt dövstumma, skulle

sålunda upprättas en särskild för hela landet avsedd anstalt i Örebro,

till vilken dessa hänvisades efter den verkställda prövningen eller i förekommande

fall under läsårets lopp eller vid dess slut. Därigenom vunnes

den stora fördelen, att dessa elever, som ägde jämförelsevis stora

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Marits proposition Nr ''212.

förutsättningar för att tillägna sig ett högre mått av kunskaper och en

mera omfattande utbildning i övrigt för sin framtida verksamhet, kunde

erhålla en för dem särskilt anpassad undervisning. Den skulle bedrivas

enligt talmetoden. För undervisning av de till de egentligt dövstumma

hörande barnen, som vid nämnda prövning visade sig icke kunna undervisas

enligt talmetoden, skriv-teckeneleverna, skulle likaledes upprättas

en särskild, för hela landet avsedd skola i Gävle, där dessa dövstumma

kunde erhålla en efter deras förmåga och behov anpassad undervisning

av en mera praktisk läggning än den, som meddelades i skolorna för

de elever, som skulle åtnjuta undervisning enligt talmetoden.

Alla de dövstumma barn, som icke borde hänvisas till någon av de

nämnda särskilda anstalterna, skulle kvarstanna i respektive upptagningsanstalter

för erhållande av undervisning och vård. Denna undervisning

skulle bedrivas enligt talmetoden.

Lagen angående dövstumundervisningen i riket skulle utsträckas att

gälla även afasister samt sådana, som blivit döva mellan 10 och 15 års

ålder. Dessa senare och de mera begåvade av afasisterna skulle hänvisas

till skolan för oegentligt dövstumma.

Ett starkt behov av genom det allmännas försorg anordnad allmän

jortsatt undervisning för de dövstumma vore enligt utredningsmannens

mening förhanden och borde tillgodoses. På grund härav föreslogs, att

fortsatt undervisning skulle anordnas genom upprättandet av fortsättningsskolor

för dövstum ungdom, att undervisningen i dessa skolor

huvudsakligen skulle avse yrkesutbildning, att manliga och kvinnliga

elever, som i upptagningsskolorna åtnjutit talundervisning, skulle erhålla

sin fortsatta utbildning i skilda skolor, samt att undervisningen skulle

vara obligatorisk i fyra år vid fortsättningsskolan i Gävle för icke talundervisade

gossar och flickor ävensom i övrigt, då yrkesutbildning ägde

rum i snickeri, skrädderi, trädgårdsskötsel eller bokbinderi, samt i tre år,

på yrkesutbildning ägde rum i lantbruk, skomakeri, husligt arbete, vävnad

och sömnad.

Vidare föreslogs, att elev i vissa fall skulle kunna på fortsättningsskolans

bekostnad erhålla den praktiska yrkesutbildningen hos enskild

mästare, som vore bosatt inom eller i närheten av den skola, till vilken

elev hörde, med skyldighet dock för sådan elev att deltaga i den teoretiska

undervisning, som meddelades i skolan, att elev skulle kunna

medgivas befrielse från skolgång under förutsättning, att eleven i hemmet

eller hos enskild mästare, som icke vore bosatt inom eller i närheten

av skolans förläggningsort, erhölle yrkesutbildning, som vore tillfredsställande,

att till underlättande av sådan elevs fortsatta yrkesutbildning

skulle, där behov förelåge, kunna utgå statsunderstöd med 500

kronor för elev och arbetsår, samt att elev, som, efter att under ett

arbetsår hava deltagit i undervisningen i fortsättningsskola, visade sig

helt i saknad av förutsättningar för utövande av något yrke, skulle av

fortsättningsskolstyrelse kunna befrias från vidare skolgång.

Tillika hemställdes, att sådana dövstumma, som drabbats av lytet i

i åldern 15—20 år, samt vissa äldre dövstumma skulle i mån av utrymme

och efter prövning i varje särskilt fall av skolöverstyrelsen kunna medgivas

rätt att kostnadsfritt deltaga i den fortsatta undervisningen.

Tre fortsättningsskolor skulle finnas, nämligen:

en för gossar, som åtnjutit talundervisning, förlagd till Vänersborg,

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 212.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

en för flickor, som åtnjutit talundervisning, förlagd till Växjö, och

en för icke talundervisade gossar och flickor, förlagd till Gävle.

Därjämte borde de gossar, som önskade erhålla utbildning i jordbruk,

beredas tillfälle erhålla sådan vid den å Råbylund befintliga lantbruksskolan

för dövstumma enligt avtal med anstalten och mot av staten

bestridda årsavgifter.

Såsom redan erinrats, underställdes förslaget icke i annan mån 1937

års riksdag, än att jag vid anmälan av ärendet i propositionen nr 109

anförde, att jag vid en preliminär granskning funnit förslaget kunna i

det väsentliga läggas till grund för den blivande organisationen, vilket

uttalande lämnades utan erinran av riksdagen.

Skolöverstyrelsens föreliggande förslag. Överstyrelsen har i sin förenämnda

skrivelse av den 23 november 1937 till en början yttrat sig

rörande den för organisationens omfattning avgörande frågan om de

dövstummas skolplikt.

I anslutning till förslag, som framlagts i 1936 års utredning, har överstyrelsen

som sin mening uttalat, att skolplikten för dövstumt barn

borde inträda det kalenderår, under vilket barnet fyllde sju år. Då särskilda

omständigheter förelåge, borde dock uppskov med skolgångens

påbörjande kunna medgivas. Barn borde vara skolpliktigt under de

tolv år, som följde efter dess intagning i skolan. I intet fall borde dock

den dövstumme vara skyldig kvarstanna i skola utöver den årskurs,

som avslutades under det kalenderår, då han fyllde tjugu år. Befunnes

barn före skolpliktstidens slut hava inhämtat sådana kunskaper och nått

den utveckling, som dövstumundervisningen avsåge att bibringa, skulle

det kunna befrias från skolgång; så ock om det vore så svagt begåvat,

att dess fortsatta vistelse vid skolan ansåges vara utan gagn.

Hade barn blivit dövt efter fyllda nio år och icke vid dövhetens inträde

genomgått föreskriven kurs i folkskola och fortsättningsskola,

borde det i dövstumskola erhålla en för detsamma lämpad undervisning.

Dock borde icke skolplikt för sådan elev föreligga utöver den årskurs,

som avslutades under det kalenderår, då eleven fyllde aderton år.

Skolpliktigt dövstumt barn borde för undervisning inställas i den skola

för dövstumma, till vilken det enligt särskilda bestämmelser bleve hänvisat,

såvida icke dess föräldrar eller målsman efter tillstånd av styrelsen

för dövstumskoldistriktets upptagningsskola enskilt sörjde för dess

undervisning eller barnet funnes behäftat med sådan sjukdom, att detsamma

efter prövning av nämnda skolas styrelse befunnes icke böra

intagas i dövstumskola.

Vederbörande skolråd eller folkskolestyrelse borde förpliktas tillse, att

dövstumt barn bleve inställt vid vederbörande dövstumskola å tid, som

denna skolas styrelse bestämde.

Tredskades föräldrar eller målsmän eller den, som eljest hade skolpliktigt

dövstumt barn i sin vård, att efterkomma gällande föreskrifter

angående barns skolgångsskyldighet och kunde rättelse icke på lämpligt

sätt annorledes vinnas, borde vederbörande skolråd eller folkskolestyrelse

äga rätt föranstalta om barnets hämtande till skolan.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 212.

I övrigt borde för den händelse föräldrar eller målsman tredskades

att sända dövstumt barn till skola i huvudsak gälla enahanda föreskrifter

som de, vilka vore givna i § 51 folkskolestadgan, enligt den lydelse

denna paragraf erhållit genom kungörelsen nr 582/1932.

Vad angår undervisningstidens omfattning har i tidigare utredningar

föreslagits, att undervisningen vid upptagningsskolorna skulle fastställas

till 40 veckor örn året samt vid specialskolorna till 38 veckor årligen,

där ej Kungl. Majit, då särskild anledning därtill förelåge, funne skäl

medgiva någon mindre inskränkning i undervisningstidens längd. Den

kortare undervisningstiden vid specialskolorna har föreslagits på grund

av att prövningar av de nyintagna barnen skulle vid upptagningsskolorna

äga rum under en tid av en månad omedelbart efter intagningen. Vid

specialskolorna anställda lärare skulle vara pliktiga medverka vid dessa

prövningar.

Överstyrelsen hade vid närmare granskning funnit, att den sålunda

föreslagna anordningen skulle komma att medföra vissa olägenheter.

Vid upptagningsskolorna skulle efter omorganisationen intagning ske

endast vartannat år. Samtliga lärare vid specialskolorna skulle följaktligen

vartannat år få två veckors kortare tjänstgöringstid än övriga

lärare vid dövstumskolorna, och vartannat år skulle vissa av lärarna

vid specialskolorna erhålla den kortare tjänstgöringstiden, medan däremot

andra lärare, nämligen de, som bleve hänvisade att medverka vid

prövningarna i upptagningsskolorna, skulle få lika lång tjänstgöringstid

som vid sistnämnda skolor anställda lärare.

Å andra sidan kunde icke bortses från att, såvida icke vad överstyrelsen

här nedan föresloge vunne bifall, vissa lärare vid specialskolorna

skulle bliva lediga under den första månaden av läsåret de år, då intagning

ägde rum i upptagningsskolorna, eftersom de nyintagna barn,

som befunnes böra erhålla undervisning i specialskolorna, icke kunde

hänvisas till dessa förrän tidigast efter en månads förlopp. Överstyrelsen

ansåge emellertid icke nämnda omständighet utgöra tillräckligt

skäl för avkortning av lästiden vid specialskolorna. De i specialskolorna

intagna barnen måste nämligen anses hava gagn av att erhålla

lika lång undervisningstid som barnen i upptagningsskolorna, och något

hinder för bestämmandet av en sådan undervisningstid syntes icke heller

föreligga. Överstyrelsen finge fördenskull föreslå, dels att undervisningstiden

vid samtliga barndomsskolor fastställdes till 39 veckor årligen,

julferierna däri icke inräknade men däremot ledigheterna vid påsk och

pingst samt övriga i vederbörlig ordning bestämda lovdagar, dels att

de lärare vid specialskolorna, som skulle mottaga nyinskrivna barn, skulle

vara pliktiga att under första månaden av intagningsår vid den upptagningsskola,

som överstyrelsen bestämde, biträda vid prövningen av

nyintagna elever. Dessa lärare torde böra berättigas att under sådan

tjänstgöring uppbära rese- och traktamentsersättning enligt klass II D

i gällande resereglemente samt ersättning för tjänstgöring å annan ort

i enlighet med därom gällande särskilda bestämmelser för vissa övriga

statens tjänstemän.

Den dagliga undervisningstiden i teoretiska ämnen borde vid barn
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

domsskolorna upptaga omkring fem timmar med tjänliga avbrott. Dock

syntes lokalstyrelse böra äga befogenhet att för de mindre eller svagare

lärjungarna något minska timantalet, ävensom att i övrigt närmare bestämma

om lästiderna. För de svagast utrustade lärjungarna, vid vilkas

undervisning skriv-teckenmetod tillämpades och huvudvikten lades på

praktiskt arbete, borde undervisningen i bokliga ämnen begränsas till

omkring tre timmar dagligen.

Utom för den bokliga undervisningen borde för lärjungarnas utbildning

i handaslöjd och hantverk anvisas lämpliga tider, dock så, att barnens

krafter i måttlig grad toges i anspråk.

Vad därefter de statliga fortsättningsskolorna beträffade, torde arbetsåret

i skola för talundervisade gossar icke för någon klass böra överstiga

46 veckor, däri jul- och sommarledigheterna icke inräknade, men

däremot övriga i vederbörlig ordning bestämda lovdagar. Arbetstiden

för vecka borde icke överstiga 46 timmar. Undervisningen i de teoretiska

ämnena torde böra omfatta omkring 10 veckotimmar och den

praktiska undervisningen omkring 36 veckotimmar under 38 veckor.

Under den tid, då teoretisk undervisning icke påginge, torde undervisningen

i yrkesarbete kunna utsträckas till omkring 45 veckotimmar.

Elever, som så önskade, borde få avlägga gesällprov.

I fortsättningsskolan för flickor syntes arbetsåret likaledes böra omfatta

högst 46 veckor, men däremot torde det vara befogat att inskränka

antalet veckotimmar till högst 44. Det torde vidare vara lämpligt, att av

dessa timmar omkring 10 ansloges till teoretisk undervisning och omkring

34 till praktisk utbildning under 38 arbetsveckor. Under de återstående

veckorna av arbetsåret, då teoretisk undervisning icke borde meddelas,

torde den praktiska undervisningen utan olägenhet kunna utsträckas

till omkring 42 veckotimmar.

I fortsättningsskolan för skriv-teckenelever torde arbetsåret böra vara

av samma längd som i de övriga fortsättningsskolorna, men däremot

syntes det, på grund av att de här intagna eleverna i intellektuellt avseende

vore särskilt svagt utrustade, vara lämpligt att inskränka antalet

undervisningstimmar för vecka till omkring 40, varav endast omkring

6—8 borde anslås till teoretisk undervisning. Den teoretiska undervisningen

borde i största möjliga utsträckning anslutas till den praktiska,

och särskilt syntes detta böra bliva fallet i de högre årskurserna. Vid

samtliga skolor borde läsåret uppdelas i en hösttermin och en vårtermin.

Överstyrelsen har därefter till närmare granskning upptagit 1936 års

förstnämnda förslag till plan beträffande dövstumundervisningsväsendets

organisation.

Vad först angår barndomsskolorna (upptagnings- och specialskolorna),

har överstyrelsen erinrat, att svenska dövstumlärarsällskapet föreslagit,

att en särskild skriv-teckenskola icke skulle upprättas utan skriv-teckeneleverna

erhålla undervisning vid upptagningsskolorna. I anledning

härav har överstyrelsen yttrat följande:

Då förslag örn dövstumundervisningens omorganisation först väcktes,

hade huvudskälen därtill varit av dels ekonomisk, dels pedagogisk natur.

Vid behandlingen av de pedagogiska skälen hade med styrka framhållits,

att en av grundförutsättningarna för att ett gott resultat skulle

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 212.

uppnås vid de dövstummas undervisning vore, att möjligheter funnes

till en uppdelning av eleverna efter deras olika begåvningsgrader. Under

den långa tid, som frågan om dövstumundervisningens omorganisation

varit föremål för diskussioner, hade detta krav städse stått i förgrunden,

liksom förhållandet varit även i de utredningar rörande ifrågavarande

undervisningsväsen, som gång efter annan blivit verkställda på grund

av åtgärder från statsmakternas sida. Rätt stor enighet syntes städse

hava rått dels därom, att de oegentligt dövstumma, som hade förutsättningar

för att tillägna sig kunskaper både i större omfattning och i

raskare takt än de egentligt dövstumma, borde sammanföras till en för

hela landet gemensam skola, i vilken undervisning skulle meddelas endast

enligt talmetoden, dels även därom, att alla de elever, som icke

kunde undervisas enligt talmetoden, likaledes borde sammanföras till en

gemensam skola, där undervisningen kunde ordnas med hänsyn till dessa

elevers speciella behov. De svagaste av dessa elever, d. v. s. de, som

ägde svag syn eller som hade särskilda svårigheter för att lära sig artikulera,

borde erhålla praktisk undervisning i större utsträckning än för

närvarande, medan övriga elever borde kunna få sin teoretiska undervisning

utsträckt allt efter sin förmåga att tillgodogöra sig densamma.

Såsom skäl för svenska dövstumlärarsällskapets uppfattning att den

föreslagna specialskolan i Gävle icke borde inrättas, hade i främsta rummet

anförts, att nämnda förslag byggde på en äldre uppfattning bland

dövstumskolans lärare, nämligen den, att skriv-teckenelevernas åtbördsspråk

skulle utöva en ogynnsam inverkan på det normala språkets utveckling

hos de talundervisade lärjungarna. De i anslutning till denna

uppfattning i Danmark och Norge tidigare inrättade särskilda skolorna

för skriv-teckenelever hade indragits och eleverna överförts till de egentliga

barndomsskolorna.

På grund av detta sällskapets uttalande ansåge sig överstyrelsen till

en början böra erinra därom, att såväl i Norge som i Danmark, liksom

inom dövstumlärarkretsar i övrigt i Europa och jämväl i Förenta staterna

olika meningar varit och fortfarande vore rådande rörande den

lämpligaste formen för elevernas differentiering. Vad särskilt Norge beträffade,

hade dövstumskolans lärare varit eniga därom, att en rationell

klassindelning med hänsyn till elevernas olika begåvningsgrader vore

nödvändig. Däremot hade olika meningar gjort sig gällande i alla andra

organisationsfrågor, framför allt rörande spörsmålet, huruvida särskilda

skolor borde upprättas för olika elevgrupper, eller örn samtliga grupper

helst borde undervisas vid en och samma skola.

Den oenighet, som sålunda i nämnt avseende varit rådande bland annat

inom dövstumlärarkåren i Norge, hade bidragit till att i detta land

göra frågan örn dövstumundervisningsväsendets organisation svårlöst.

Då stortinget år 19.‘34 beslöt, att dövstumskolan i Hamar för skrivteckenelever

skulle nedläggas och eleverna överflyttas till skolorna i

Trondheim och Holmestrand, hade detta skett med hänsyn i främsta

rummet till ekonomiska och icke till pedagogiska förhållanden. I Norge

hade man nämligen att räkna med ett antal dövstumma, som understege

250. På grund därav måste antalet elever vid skolan i Hamar

bliva jämförelsevis ringa, ibland endast ett, tjugutal, och driften av

skolan fördenskull förhållandevis dyr.

] Danmark vore antalet dövstumma i skolåldern likaledes vida mindre

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

än i Sverige, vilket medförde, att anordnandet av en specialskola för

skriv-teckenelever även här medförde oproportionerligt stora kostnader.

För närvarande undervisades förskolelever och småbarn vid skolan i

Köpenhamn. Efter viss prövotid överfördes de oegentligt dövstumma

därifrån till skolan i Nyborg, medan övriga elever hänvisades till anstalten

i Fredericia, där de fördelades på olika avdelningar, allt efter

dövstumhetens beskaffenhet och elevernas begåvning.

Enligt överstyrelsens uppfattning kunde de i Norge och Danmark i

nu förevarande avseende rådande förhållandena på dövstumundervisningens

område icke anses utgöra varken bevis för att det ur pedagogiska

synpunkter vore olämpligt att anordna specialskolor för skrivteckenelever,

där dessas antal vore så stort, att en dylik åtgärd kunde

genomföras, eller skäl för ett bibehållande i vårt land av den nu i fråga

om nämnda elevers undervisning rådande ordningen, vilken städse medfört

högst betydande olägenheter.

Såsom det hittills varit ordnat i vårt land, då dövstumundervisningen

varit förlagd till sju distriktsskolor, som på samma gång varit upptagningsskolor,

hade nämligen antalet skriv-teckenelever vid varje skola

varit mycket ringa. Det fåtal, som funnits, hade därjämte tillhört ända

till fyra olika årsklasser och dessutom mycket olika begåvningsgrupper.

Det sade sig självt, att det under sådana förhållanden icke vore möjligt

att ordna undervisningen för dessa elever på ett tillfredsställande sätt.

Och samma svårigheter komme att kvarstå, örn upptagningsskolorna

efter statsövertagandet skulle bliva endast fyra. Antalet skriv-teckenelever

vid varje skola kunde då beräknas komma att bliva i medeltal

omkring 15. Med en fördelning på fyra årsklasser skulle på varje klass

komma tre ä fyra elever. För ordnande av en ur pedagogiska synpunkter

tillfredsställande undervisning skulle för varje sådan liten grupp

egentligen fordras två särskilda lärare. Ur ekonomiska synpunkter

kunde det dock icke vara försvarligt att binda tre eller fyra lärare vid

varje upptagningsskola för att meddela särundervisning åt ett sådant

fåtal skriv-teckenelever. Om alla sådana elever däremot sammanfördes

till en speciellt för dem avsedd skola, bleve antalet tillräckligt för bildandet

av differentierade klassavdelningar av sådan storlek, att ett ur

ekonomiska synpunkter sett tillfredsställande utnyttjande av lärarkrafterna

bleve möjligt. De barn, som saknade förutsättningar för att lära

sig skriftspråket, kunde då också hänföras till skrivklasser med hel

undervisningstid, medan däremot de återstående, de svagast utrustade,

under en mera begränsad tid kunde undervisas medelst teckenspråk

samt i övrigt sysselsättas med huvudsakligen praktiskt arbete. Därest

specialskolan förlädes till Gävle, där även fortsättningsskola för icke

talundervisade dövstumma förutsatts skola upprättas, vunnes därjämte,

att de lärare, som måste finnas för fortsättningsskolan, kunde tagas i

anspråk även för undervisningen i barndomsskolan. Därigenom bleve

organisationen icke blott i ekonomiskt avseende så fördelaktig som möjligt

utan även ur pedagogiska synpunkter tillfredsställande. De svagt

begåvade barnen hade svårt att anpassa sig efter nya lärare med olika

arbetsmetoder. Förutsättningarna för att dessa elever skulle kunna nå

bästa möjliga utveckling vore fördenskull större, om de under hela sin

skoltid finge vistas vid en och samma skola och stå under ledning av i

stort sett samma lärare.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

Visserligen skulle de fördelar, om vilka nu erinrats, till någon del

kunna vinnas även därigenom, att samtliga skriv-teckenelever sammanfördes

till en eller två av de nu föreslagna upptagningsskolorna, exempelvis

till Manilla och Lund, där de kunde bilda specialavdelningar av

vederbörande anstalter. Vid bedömandet av lämpligheten av en sådan

organisationsåtgärd borde emellertid uppmärksammas, att antalet skrivteckenelever

enligt de verkställda beräkningarna torde komma att uppgå

till över 60 årligen, sedan omorganisationen blivit genomförd. Upprättandet

av specialavdelningar för dessa elever vid två upptagningsskolor

skulle följaktligen kräva mycket betydande och kostsamma örn- och tillbyggnadsarbeten

för åstadkommandet av tillräckligt antal klassrum, dagrum,

sov- och arbetssalar samt andra nödvändiga utrymmen, såvida

icke skriv-teckenskolan i sin helhet förlädes till Vänersborg, vilket emellertid

skulle medföra, att den där föreslagna fortsättningsskolan för talundervisade

gossar i stället måste förläggas till Gävle. Då de säkerligen

mycket betydande kostnaderna för de nyss omnämnda utvidgningsarbetena

kunde undvikas, om en specialskola upprättades i Gävle,

där erforderliga lokaler, vilka överlämnades till statsverket utan kostnad,

redan funnes, och då denna organisation av skriv-teckenelevernas

undervisning ur pedagogiska synpunkter tillika obestridligen vore vida

överlägsen den, som föresloges av dövstumlärarsällskapet, förordade

överstyrelsen nu, liksom tidigare, förslaget örn anordnande av en specialskola

i Gävle.

Bland annat med hänsyn till den ståndpunkt, överstyrelsen sålunda

intagit i fråga örn skriv-teckenskolans förläggning, har överstyrelsen förklarat

sig icke kunna biträda ett av svenska dövstumlärarsällskapet

framställt förslag om att en fortsättningsskola för samtliga gossar skulle

förläggas till Gävle och en motsvarande skola för samtliga flickor till

Växjö. Beträffande det med frågan om fortsättningsskolundervisningens

ordnande sammanhängande spörsmålet, huruvida lantbruksundervisningen

borde förläggas till Råbylund eller till Broby gård — vilket spörsmål

jag enligt det föregående förutsatt skola ytterligare utredas — har

överstyrelsen yttrat följande:

I 1936 års utredning hade framhållits, att staten icke borde övertaga

den tredje dövstumskoldistriktet tillhörande egendomen Råbylund, till

vilken en lantbruks- och hantverksskola för närvarande vore förlagd.

Såsom huvudskäl för denna ståndpunkt hade anförts, att till egendomen

jämväl vore förlagt ett ålderdomshem, som icke borde vare sig övertagas

av staten eller nedläggas. Lämpligast vore fördenskull, att både skolan

och hemmet fortfarande finge förbliva i vederbörande landstings ägo.

För ordnandet av den för dövstumma skolpliktiga gossar erforderliga

fortsatta utbildningen i lantbruk vöre, framhöll utredningen, två huvudvägar

framkomliga, nämligen antingen den, att särskilda lantbruksskolor

för dövstumma upprättades, eller den, att lantbruksskolan i Råbylund

för utbildning i lantbruk mottoge de dövstumma fortsättningsskolelever,

vilka ansåges böra komma i åtnjutande av sådan utbildning, mot att

staten till anstalten för varje elev erlade en årsavgift, motsvarande den

årliga medelkostnaden för elev vid statens fortsättningsskola för tal
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr ''212.

undervisade gossar. Ehuru vissa olägenheter uppenbarligen vore förenade

med en koncentration av ifrågavarande lantbruksundervisning till

Råbylund, syntes dock frågan om utbildning i jordbruksyrket för dövstumma

fortsättningsskolpliktiga gossar, intill dess att elevantalet och

övriga förhållanden kunde bättre överblickas, böra lösas genom avtal

på nämnt sätt med styrelsen för Råbylunds lantbruksskola. Det beräknades,

att vid denna skola, sedan den koinme att omfatta utbildning

endast i lantbruk, skulle kunna mottagas omkring 25 elever.

Överstyrelsen hade i utlåtande den 30 december 1936 givit sin anslutning

till detta förslag, som innebure en provisorisk lösning av nämnda

utbildningsfråga.

Inom socialdepartementet tillkallade sakkunniga för utredning rörande

de blindas och de dövstummas arbetsförhållanden hade den 30 december

1936 yttrat sig över 1936 års utredning rörande omorganisation av dövstumundervisningsväsendet.

De avstyrkte därvid utredningens förslag

om ett provisoriskt ordnande av nämnda utbildning i lantbruk samt

föresloge i stället, att egendomen Broby i Funbo socken i Uppland

skulle inköpas samt anordnas såsom fortsättningsskola för dövstummas

utbildning i lantbruksyrket.

I anledning av detta förslag hade överstyrelsen den 14 januari 1937

avgivit särskilt yttrande, i vilket bland annat anfördes, att förslaget örn

att till Broby gård förlägga lantbruksundervisning för de dövstumma

erbjöde vissa bestämda fördelar framför det i utredningen förordade

provisoriet. Överstyrelsen framställde emellertid en del erinringar mot

de sakkunnigas kostnadsberäkningar, som överstyrelsen ansåge vara alltför

låga, varjämte överstyrelsen framhöll, att, då vid varje fortsättningsskola

för dövstumma teoretisk undervisning skulle förekomma med omkring

10 timmar för undervisningsgrupp och vecka, en ämneslärare borde

anställas vid skolan.

I sitt den 9 oktober 1937 avgivna betänkande med förslag till åtgärder

för förbättrande av de blindas och de dövstummas arbetsförhållanden

och förvärvsmöjligheter (statens offentliga utredningar 1937:34) vidhölle

förenämnda sakkunniga sitt förslag om ordnande av fortsatt utbildning

för de dövstumma genom inköp av Broby gård. Gentemot såväl

lantbruksstyrelsen som överstyrelsens erinran, att den avtalade

köpesumman, 54,000 kronor, för egendomen Broby gård syntes alltför

hög, anförde de sakkunniga, att den övergång av egendomen i privat

ägo, som torde bliva ofrånkomlig, därest statsmakterna icke beslöte örn

egendomens inköp, skulle innebära, att de av statsmedel till ett sammanlagt

belopp av 77,182 kronor bekostade förbättringarna å egendomen

icke längre komme det allmännas intressen till godo. Statens anslag för

budgetåret 1938/39 till upprätthållande av Broby gård såsom lantbruksfortsättningsskola

för dövstumma gossar ansåge de sakkunniga böra bliva

något högre än tidigare beräknats eller 23,754 kronor mot 19,474 kronor.

Överstyrelsens förslag, att för den händelse Broby gård inköptes och

anordnades som statlig fortsättningsskola, en ämneslärare skulle anställas

för att bestrida den teoretiska undervisningen, avvisades av de sakkunniga.

De ansåge nämligen, att föreståndaren vid skolan borde äga agronomutbildning

samt därjämte hava vid dövstumskola inhämtat erforderlig

kännedom om de dövstumma i allmänhet samt om sättet att

meddela sig med dem. Den erforderliga teoretiska undervisningen kunde

då bestridas av honom.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

För att få en föreställning om behovet av en anstalt för utbildning

i jordbruksyrket av fortsättningsskolpliktiga dövstumma gossar hade

överstyrelsen från de nuvarande dövstumskolornas föreståndare anhållit

om uppgift på de i skolorna nu inskrivna gossarna, vilka skulle avgå

från barndomsskolorna under den närmaste tiden och vilka själva önskade

samt av föreståndare och lärare ansåges lämpliga att övergå till

fortsättningsskola för utbildning i lantbruk.

Av de lämnade uppgifterna framginge, att så vore fallet beträffande

fyra elever vid skolan å Manilla, en elev vid skolan i Växjö, tre elever

vid skolan i Lund, fyra elever vid skolan i Vänersborg, en elev vid

skolan i Örebro och tre elever vid skolan i Härnösand eller tillsammans

16 elever. Av vissa skäl beräknade emellertid överstyrelsen, att arbetsåret

1938—39 ett antal av endast omkring 11, eventuellt 9, elever skulle

behöva komma i åtnjutande av fortsatt utbildning i lantbruk. Ehuru

de verkställda beräkningarna måste betraktas såsom synnerligen approximativa,

syntes de dock visa, att elevantalet vid en särskilt upprättad

lantbruksskola skulle bliva mycket begränsat och, såvitt nu kunde bedömas,

knappast skulle komma att överstiga 15.

Så länge det alltså måste anses såsom synnerligen ovisst, i vilken omfattning

behov av utbildning i jordbruk för dövstumma fortsättningsskolpliktiga

gossar kunde komma att föreligga under den närmaste framtiden,

funne överstyrelsen det tveksamt, huruvida så stora kostnader

som de av de sakkunniga ifrågasatta för närvarande borde nedläggas

på lantbruksundervisningens ordnande. Kostnaderna för de dövstummas

utbildning i jordbruksyrket bleve givetvis betydligt mindre, om det i

1936 års utredning framställda förslaget, att denna utbildning tills vidare

skulle förläggas till lantbruksskolan i Råbylund, bleve bifallet. Om så

skedde, torde det icke därav med nödvändighet behöva följa, att Broby

gård komme att övergå i privat ägo. Enligt överstyrelsens erfarenhet

hade det mest svårlösta problemet inom dövstumvården alltid varit beredandet

av sysselsättning åt de dövstumma, som av skilda anledningar

måste betraktas såsom varande mindre goda arbetare. Det vore givetvis

till betydande fördel ur såväl moraliska som samhällsekonomiska synpunkter,

om det funnes ett hem, där sådana dövstumma kunde omhändertagas

för vård samtidigt som de Ängö utföra vid gården erforderliga,

till lantbrukets skötsel hörande göromål samt eventuellt även annat

arbete. Överstyrelsen ansåge det icke uteslutet, att ett närmare övervägande

skulle giva till resultat, att det vore lämpligt, att staten inköpte

egendomen Broby gård och anordnade den såsom ett dylikt hem.

Ett betydelsefullt steg till de vuxna dövstummas sociala omvårdnad

skulle tvivelsutan därigenom bliva taget.

På grund av det anförda och särskilt med hänsyn till att elevantalet

vid den ifrågasatta anstalten syntes komma att bliva jämförelsevis ringa,

ansåge sig överstyrelsen icke böra tillstyrka de sakkunnigas förslag i

förevarande avseende utan föreslå, att den fortsatta undervisningen i

lantbruk för dövstumma tills vidare anordnades på det sätt, som föreslagits

i 1936 års utredning. Överstyrelsen hade också i sitt förslag till

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Marits proposition Nr 212.

stater för budgetåret 1938/39 till bestridande av kostnaderna för här

ifrågavarande ändamål upptagit det i 1936 års utredning föreslagna

beloppet av 15,000 kronor.

Skulle emellertid Kungl. Maj:t och riksdagen finna, att egendomen

Broby gård borde inköpas och en lantbruksskola för dövstumma där

upprättas, borde denna skola under alla förhållanden så anordnas, att

den komme att bilda en med övriga skolor likställd och likvärdig del i

den statliga organisationen av dövstumundervisningsväsendet. För att

så skulle bliva fallet fordrades enligt överstyrelsens bestämda uppfattning,

att skolan såsom föreståndare hnge en person, som avlagt dövstumlärarexamen

och vore i besittning av de personliga kvalifikationer i övrigt,

som borde vara tillfinnandes hos ledaren av en så jämförelsevis

svårskött anstalt som en dövstumskola för gossar i åldern 16—20 år.

Överstyrelsen funne de sakkunnigas förslag, att en agronom skulle vara

skolans föreståndare, ansvara för dess skötsel samt bestrida den teoretiska

undervisning, som skulle förekomma, vara i hög grad otillfredsställande

bland annat därför, att teoretisk undervisning skulle förekomma

icke endast i ämnen, som berörde lantbruk, utan även i sådana, som

vore ägnade att höja de dövstummas teoretiska insikter i allmänhet.

Däremot syntes det överstyrelsen mycket lämpligt, att vid föreståndarens

sida för handhavandet av det praktiska arbetet ställdes en agronom,

som inhämtat kännedom örn de dövstumma i allmänhet och om

sättet att meddela sig med dem.

Skulle Broby egendom inköpas av staten och organiseras till en anstalt

i enlighet med de sakkunnigas förslag, bleve den enligt överstyrelsens

mening en ren lantbruksskola och borde såsom sådan ställas under lantbruksstyrelsens

inseende, varav också följde, att för skolans verksamhet

erforderliga anslag borde upptagas å jordbruksdepartementets stat.

Med biträdande jämväl i övrigt av den av 1936 års utredningsman

föreslagna organisationsplanen har överstyrelsen föreslagit, att för meddelande

av undervisning åt dövstumma skolpliktiga barn följande skolor

från och med den 1 juli 1938 skulle vara anordnade, nämligen:

fyra upptagningsskolor, av vilka en förlagd till Manilla, en till Lund,

en till Vänersborg och en till Härnösand;

två specialskolor, nämligen:

en för oegentligt dövstumma, förlagd till Örebro, och

en för skriv-teckenelever, förlagd till Gävle;

tre fortsättningsskolor, nämligen:

en för gossar, som åtnjutit talundervisning, förlagd till Vänersborg,

en för flickor, som åtnjutit talundervisning, förlagd till Växjö och

en för icke talundervisade gossar och flickor, förlagd till Gävle.

Enligt ett vid överstyrelsens utlåtande fogat protokollsutdrag har undervisningsrådet

Wagnsson anmält skiljaktig mening till förmån för inköp

av Broby gård.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

Att sammankoppla ett ålderdomshem, där gamla och sinnesslöa vistades,

med en fortsättningsskola för unga pojkar, syntes reservanten icke

böra ifrågakomma, örn möjlighet till annan lösning av frågan förefunnes.

Då de dövstumma synnerligen väl lämpade sig för visst slag av jordbruksarbete,

borde en statlig fortsättningsskola för undervisning i lantbruk

och trädgårdsskötsel inrättas. Övervägande skäl talade för de

sakkunnigas förslag, som dock syntes böra kompletteras med den bestämmelsen,

att till rektor för anstalten skulle utses en person, som avlagt

dövstumlärarexamen samt att vid hans sida för handhavandet av

det praktiska arbetet sattes en agronom.

Därest överstyrelsens förslag örn skolornas antal och förläggning vunne

bifall, vore vissa ändringar i den nuvarande distriktsindelningen erforderliga.

Överstyrelsen ansåge, att den minsta rubbningen i det bestående

åstadkommes genom en sådan förändring, att de nuvarande andra och

tredje dövstumskoldistrikten sammansloges till ett med skola i Lund,

att de nuvarande fjärde och femte distrikten sammanfördes till ett med

skola i Vänersborg samt att det nuvarande sjätte distriktet så uppdelades,

att Uppsala län och Kopparbergs län överfördes till första

distriktet med skola å Manilla samt Gävleborgs län och Gävle stad till

det sjunde distriktet med skola i Härnösand. Det syntes vara lämpligt,

att distrikten därefter benämndes det södra, det västra, det östra och

det norra.

Rörande det förutsebara antalet elever vid de olika döv stumskolorna

vid början av arbetsåret 1938 har överstyrelsen verkställt preliminära

beräkningar.

Elevantalet vid barndomsskolorna har beräknats på följande sätt:

vid upptagning sskolorna:

å Manilla .........

i Lund ...........

» Vänersborg.......

» Härnösand.......

vid specialskolorna:

i Örebro...................... 84

» Gävle....................... 62 146

Summa 517.

Antalet elever vid dövstumskolorna, vilka från avgångsklasserna vid

de nuvarande dövstumskolorna skulle övergå till fortsättningsskola, har

beräknats till 55. Till dessa elever borde emellertid läggas dels 15 elever

vid tredje dövstumskoldistriktets förutnämnda lantbruks- och hantverksskola

i Råbylund, vilka vid slutet av arbetsåret 1938 ännu icke avslutat

sin utbildning och som borde berättigas övergå till de av staten upprättade

fortsättningsskolorna för att där avsluta sin utbildning, dels

ock 31 elever vid den i anslutning till distriktsskolan i Vänersborg nu

anordnade hantverksskolan, vilka likaledes icke avslutat sin utbildning

och borde få övergå till de statliga fortsättningsskolorna.

100

84

71

116 371

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

I så fall skulle elevantalet vid de olika fortsättningsskolorna bliva:

i Vänersborg.......................... 62

» Växjö.............................. 21

» Gävle.............................. 7

» Råbylund, eventuellt Broby....... 11

Summa 101.

Det vore emellertid sannolikt, att några av Vänersborgseleverna av

skilda anledningar komme att befrias från vidare skolgång eller eventuellt

få sin fortsatta utbildning förlagd utom skolan, varför man torde

kunna räkna med ett mindre antal eller omkring 55.

Fortsättningsskolan i Växjö för talundervisade flickor finge, som synes,

under första läsåret ett jämförelsevis litet elevantal, nämligen 21. Det vore

emellertid sannolikt, att en del dövstumma flickor, särskilt sådana, som

nu undervisades vid skolor för hörselsvaga, vilka icke folie under de

nya skolpliktsbestämmelserna, önskade att komma i åtnjutande av den

utbildning, som komme att givas i Växjöskolan. Överstyrelsen ansåge,

att det endast skulle vara till fördel, om medgivande lämnades sådana

flickor att, i den mån utrymme funnes och övriga förhållanden visade,

att så vore lämpligt, erhålla undervisning i nämnda fortsättningsskola.

Sådant medgivande syntes böra lämnas av överstyrelsen efter verkställd

undersökning. Överstyrelsen ansåge dock, att högst tio sådana elever

borde få intagas.

Det kunde sålunda antagas, att elevantalet sannolikt komme att minskas

till omkring 55 vid skolan i Vänersborg men däremot ökas till omkring

30 vid skolan i Växjö. Antalet elever i fortsättningsskolorna skulle

då bliva omkring 103.

Dövstumskolomorganisationen i sin helhet kunde alltså beräknas komma

att omfatta ungefär följande elevantal, nämligen:

upptagningsskolorna...............371 elever

specialskolorna.................... 146 »

fortsättningsskolorna......... 103 »

Summa 620 elever.

Av handlingarna inhämtas följande uppgifter beträffande omförmälda

genom tredje dövstumskoldistriktets försorg upprättade lantbruks- och

hantverksskola i Råbylund samt i fråga om egendomen Broby gård i

Uppland:

I nämnda skola i Råbylund invid Lund undervisades vårterminen

1936 2 elever i skrädderi, 6 i skomakeri, 6 i lantbruk och 4 i snickeri.

Skolan är förlagd till samma egendom som ett skydds- och ålderdomshem

för dövstumma. Egendomens areal uppgår till 17 tunnland åkerjord,

vartill komma 57* tunnland arrenderad trädgårdsjord samt 30 tunnland

arrenderad åkerjord. Skolan är anordnad som internat. Eleverna bo i

särskild byggnad men intaga sina måltider på det i omedelbar närhet

belägna ålderdomshemmet. Föreståndaren vid detta är tillika föreståndare

för distriktets dövstumskola samt för lantbruks- och hantverks
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

skolan. Hemmets husfader är tillika rättare vid skolan, och hemmets

husmoder och vårdarinna är tillika kokerska för både hemmet och skolan.

Hemmet och skolan äro följaktligen intimt förbundna med varandra.

Det med skolan förenade lantbruket har givit gott resultat, och efterfrågan

på dövstumma, som vid skolan fått sin utbildning i lantbruk,

har varit större än tillgången på från skolan avgångna elever.

Broby gård är belägen 11 kilometer från Uppsala och 1 kilometer från

Bärby järnvägsstation å järnvägen Uppsala—Faringe.

Den omfattar 120 tunnland åkerjord och 80 tunnland skogsmark samt

har enligt senaste taxeringsuppgifter åsatts ett värde av 63,100 kronor.

Största delen av åkerjorden är stenfri sådan på lerbotten. Läget är

vackert med en omfattande park. Tvenne gårdar av ungefär liknande

storlek ligga på omkring 1 kilometers avstånd. Inga andra gårdar eller

egna hem ligga inpå gården.

Stora byggnaden innehåller 13 rum och kök, hallar, badrum.

Rektorsflygeln innehåller 9 rum och kök.

Västra flygeln innehåller rymlig matsal, 4 rum och hallar.

Röda stugan innehåller 4 rum.

Rättarbostaden innehåller tillika skolkök samt 2 elevrum.

Ladugårdsbyggnaderna äro rymliga och till största delen nyinredda.

Till egendomen höra vidare stort spannmålsmagasin, rymligt redskapshus

och nybyggt hönshus. I stort sett äro jordbruksredskapen tillräckliga

och av god beskaffenhet. Inventarierna i bostadsbyggnaderna äro i det

stora hela tillfredsställande.

De levande inventarierna utgöras av 18 kor, 6 hästar, 1 tjur, diverse

ungdjur, svin och höns.

Såsom ett led i strävandena att motarbeta ungdomsarbetslösheten inköptes

egendomen år 1932 av förbundet för kristet samhällsliv i samband

med upprättandet av »Broby yrkesskola». Genom statsbidrag

under olika former har yrkesskolan för ny- och ombyggnadsarbeten tillgodoförts

ett belopp av sammanlagt 77,182 kronor. Såsom villkor för

större delen av statsbidragen har föreskrivits att, örn verksamheten nedlägges

eller inskränkes, det skall ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma,

huruvida och i vad mån statsbidragen skola återbäras. Då det

bakom skolans verksamhet liggande behovet numera i det väsentliga

upphört, har förbundet förklarat sig villigt överlåta egendomen till

Kungl. Majit och kronan. För överlåtelsen skulle i huvudsak gälla

följande:

1. Kungl. Majit och kronan övertager från och med överlåtelsedagen

betalningsansvaret för de skulder, vilka förbundet nödgats ikläda sig för

upprätthållande av skolan, evad dessa hava karaktären av lån mot

inteckning i fastigheten eller äro av annat slag, dock till ett högsta

belopp av 54,000 kronor samt förbinder sig dessutom att till tidigare

ägarinnan av egendomen, fröken Erica Blomquist, som är 63 år gammal,

från och med samma dag under hennes livstid utbetala livränta, beräknad

till 2,000 kronor för år och förfallen till betalning den 1 maj.

2. Egendomen överlåtes i sin helhet i nu befintligt skick, däri inbegripet

levande och döda inventarier, husgeråd, sängkliider o. dyl.

3. Förbindelsen är bindande endast under förutsättning att Kungl.

Majit och riksdagen före den 1 juli 1938 besluta örn övertagande av

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majlis ''proposition Nr

egendomen samt att på i övrigt sedvanliga villkor undertecknas för överlåtelsen

upprättat köpekontrakt.

Det statförslag för en till Broby förlagd skola, som upprättats av

1937 års inom socialdepartementet tillkallade sakkunniga, har följande

utseende:

1. Avlöningar.

Kontant lön

Kronor

Föreståndare1.................................5,000

Husmoder2 *.................................... 1,200

Rättare tillika slöjdare1 .........................2,400

Ladugårdsförman3..............................2,280

Trädgårdsmästare1 .............................2,200

Tre tjänarinnor2 ............................... 1,800 14,880

11. Omkostnader.

Sjukvård och tandvård..........................

Undervisningsmateriel ävensom inventarier för annat än

lantbruksändamål.............................

Kost för 12 elever 12X90X330 ....................

Kost för personal 4X100X365 ....................

Beklädnad 12 X 125.............................

Tvätt och renhållning...........................

Värme och lyse................................

Elevresor.....................................

Underhåll av byggnader4........................

Oförutsedda utgifter............................

Livränta åt förra ägarinnan......................

400

700

3,564

1,460

1,500

300

3.000

250

1,500

700

2.000

15,374

Summa utgifter 30,254

Beräknad nettoinkomst från lantbruket och trädgården ..... 6,500

Att täcka med statsbidrag 23,754.

Såsom engångskostnad för upprättandet av den föreslagna skolan i

Broby skulle enligt nämnda sakkunniga först och främst böra beräknas

ett belopp av 54,000 kronor för inköp av Broby gård med alla där förefintliga

döda och levande inventarier. Vidare syntes anslag böra beviljas

med 6,000 kronor för iordningställande av trädgården vid gården samt

för uppförande av ett par mindre växthus därstädes. Slutligen torde

vissa kompletteringar av inventarierna i bostadsrummen böra ske för

en kostnad av högst 2,000 kronor.

Med hänsyn emellertid till behovet av reparation av i synnerhet vissa

elevrum hava utredningsmännen därutöver ansett sig böra ifrågasätta

ett särskilt engångsanslag å 3,000 kronor.

Av handlingarna inhämtas vidare, att den tilltänkta skolan å Broby

gård skulle vara avsedd för undervisning både i lantbruk och i träd
-

1 Fri bostad med värme. — 2 Allt fritt. — 8 Familjebostad med värme. — 4 Kostnaderna

för underhållet av till jordbruksdriften hörande byggnader hava avsetts böra bestridas av lant
brukets

avkastning.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 212.

gårdsskötsel och på grund härav ej blott ersätta den ifrågasatta provisoriskt

anordnade lantbruksskolan å Råbylund utan också överflödiggöra

den undervisning i trädgårdsskötsel, som 1936 års utredningsman

och skolöverstyrelsen tänkt skola förläggas till den planerade fortsättningsskolan

i Vänersborg.

Beträffande dövstumundervisningsväsendets administration har överstyrelsen

framlagt följande förslag:

Dövstumundervisningsväsendet torde, sedan det blivit förstatligat,

lämpligen böra ställas under överstyrelsens inseende. För det närmare

övervakandet borde fortfarande, liksom fallet hittills varit under en

följd av år, en särskild, till överstyrelsen knuten inspektör vara förordnad.

För varje dövstumskola borde finnas en styrelse, bestående av fem

ledamöter, bland dem skolans rektor såsom självskriven ledamot.

Vid varje skola skulle finnas en rektor, som förordnades av Kungl.

Maj:t på viss tid. Rektor tillkomme närmast uppsikten över läroanstalten.

Skulle till innehavare av rektorsbefattningen vid fortsättningsskolan

för talundervisade flickor utses manlig befattningshavare, borde

en av skolans lärarinnor av överstyrelsen efter förslag av lokalstyrelsen

utses att biträda rektor.

Utom rektor skulle vid varje skola finnas nödigt antal lärare och lärarinnor

för såväl den teoretiska som för den praktiska undervisningen,

ävensom lärare för tillsyn och för undervisning i gymnastik.

Vid varje dövstumskola borde finnas ett kollegium. Ledamot av

kollegiet vöre rektor och varje vid skolan tjänstgörande ordinarie lärare,

ävensom icke-ordinarie lärare med full tjänstgöring. Rektor skulle leda

förhandlingarna.

Styrelse för upptagnings- eller specialskola, vid vilken även fortsättningsskola

vore anordnad, borde tillika utgöra styrelse för sistnämnda

skola.

Dövstumskolstyrelse skulle övervaka läroanstaltens allmänna verksamhet

samt årligen uppgöra och före den 1 augusti till skolöverstyrelsens

granskning överlämna förslag till utgiftsstat för kommande budgetår.

Av församlingarnas skolråd eller folkskolestyrelser skulle varje år före

februari månads utgång till upptagningsskolan i det distrikt, till vilket

församlingen hörde, insändas förteckning över samtliga inom församlingen

befintliga skolpliktiga dövstumma barn. Vederbörande kyrkoherde

borde äga skyldighet att till skolråd eller folkskolestyrelse lämna

erforderliga uppgifter om dövstumma.

Yttranden. Av myndigheternas m. fl. yttranden över de sakkunnigas

förslag inhämtas följande:

Statskontoret: Det av överstyrelsen framlagda förslaget syntes — såvitt

statskontoret kunde bedöma — i huvudsak överensstämma med de

utgångspunkter och allmänna riktlinjer, som legat till grund för 1937

års riksdags beslut i ämnet.

Av de skäl, överstyrelsen anfört, syntes det jämväl statskontoret av
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr -212.

gjort vara att föredraga, att lantbruksundervisningen meddelades i den

ordning, som föreslagits av 1936 års utredning. Med hänsyn till att i

1937 års betänkande betonats, att den övergång av egendomen Broby

i annan privat ägo, som torde bliva ofrånkomlig, därest statsmakterna

ej beslutade örn egendomens inköp, skulle innebära, att de av statsmedel

bekostade förbättringarna ej längre komme det allmännas intressen tillgodo,

ville statskontoret i detta sammanhang fästa uppmärksamheten

vid att, i händelse Broby yrkesskola skulle nedläggas, Kungl. Maj:t på

grund av meddelade villkor vid statsbidragens beviljande hade möjlighet

förordna om återgäldande av huvudparten av de understöd om i runt

tal 77,000 kronor, som omförmälts i bilaga 4 till sistnämnda betänkande.

Gentemot överstyrelsens förslag i fråga om dövstumundervisningens

administration har statskontoret anfört erinringar allenast i fråga örn

vissa av överstyrelsen framställda förslag beträffande ordningen för lärares

och övrig personals anställande. I detta avseende borde enligt statskontorets

mening tillämpas i möjligaste mån motsvarande förfarande,

som gällde i fråga om jämförliga befattningar inom undervisningsväsendet

i övrigt.

Lantbruksstyrelsen: I ett till socialdepartementet avgivet yttrande

över betänkande med förslag till åtgärder för förbättrande av de blindas

och dövstummas arbetsförhållanden och förvärvsmöjligheter hade lantbruksstyrelsen

under viss förutsättning tillstyrkt bifall till de sakkunnigas

förslag om inköp av Broby gård för förläggning till egendomen

av en skola för praktisk-teoretisk undervisning av dövstumskolelever i

lantbruk och trädgårdsskötsel. Sistnämnda egendom syntes nämligen

enligt lantbruksstyrelsen mening bättre än Råbylund lämpad för ändamålet,

enär den representerade en jordbruksdrift av samma karaktär,

som förekomme i större delar av landet. Dessutom syntes den genom

sitt läge bättre skickad att mottaga elever från hela landet. När därjämte

plats kunde beredas för ett betydligt större antal elever vid Broby

gård än vid Råbylund, funne lantbruksstyrelsen Broby gård böra i förevarande

avseende givas ett bestämt företräde framför Råbylund.

Den föreslagna fortsättningsskolan vid Broby torde icke, såsom skolöverstyrelsen

framhållit, vara att anse som en ren lantbruksskola utan

mera som en socialt betonad utbildningsanstalt, vilken dock måhända

kunde tänkas böra stå under viss tillsyn av lantbruksstyrelsen i jordbrukstekniskt

avseende.

Av lantbruksstyrelsens till socialdepartementet ingivna yttrande inhämtas,

att styrelsen funnit de betydande byggnadsanslag av statsmedel,

som beviljats förbundet för kristet samhällsliv och som använts till förbättrande

av gårdens byggnader, motivera icke blott en reducering av

köpeskillingen utan även ett inköp av gården i fråga, så att de av staten

bekostade förbättringarna även i fortsättningen måtte komma det allmänna

tillgodo.

Riksräkenskapsverket: Med anledning av skolöverstyrelsens uttalande

att — därest Broby gård skulle komma att inköpas av staten och organiseras

till en anstalt för dövstumma enligt 1937 års sakkunnigas förslag

— för skolans verksamhet erforderliga anslag borde upptagas under femte

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

huvudtiteln, har riksräkenskapsverket framhållit, att skolan under nämnda

förutsättning borde upptagas under åttonde huvudtiteln samt avlöningsoch

omkostnadsstaterna för skolan inbegripas i dövstumskolornas gemensamhetsstater

och uppföras sidoordnade med övriga specialstater.

Svenska dövstumlär ar sällskapet: Beträffande specialskolan för skrivteckenelever

i Gävle ville sällskapet som sin mening fortfarande framhålla,

att ifrågavarande elevkategori liksom hittills lämpligast borde

erhålla sin undervisning vid upptagningsskolorna. Det torde även få

anses föga ändamålsenligt, att en särskild fortsättningsskola upprättades

för dessa svagt begåvade elever, av vilka blott ett fåtal kunde förväntas

bliva helt självförsörjande eller ute i fria arbetsmarknaden ens i nämnvärd

grad bidraga till sin försörjning. De, som ägde förutsättningar

härför, borde i stället erhålla den fortsatta utbildningen i de båda andra

föreslagna fortsättnings- och yrkesskolorna för dövstumma med de större

möjligheter till yrkesdifferentiering, som där kunde erbjudas. De elever,

som ej ägde förutsättningar för fortsatt yrkesutbildning efter avgången

från barndomsskola och som icke kunde omhändertagas av anhöriga

eller beredas lämplig sysselsättning på annat sätt, borde överföras till

särskilda arbetshem för dövstumma, och upprättandet av sådana syntes

sällskapet både behövligt och behj ärtans värt. Vådan av att enligt överstyrelsens

förslag inom samma anstalt sammanföra såväl manliga som

kvinnliga sinnesslöa elever i åldrar upp till 20 år borde ej heller underskattas.

Sällskapet insåge till fullo svårigheten att på den korta tid, som nu

återstode för organisationens genomförande vidtaga en förändring i av

sällskapet föreslagen riktning. Därest överstyrelsens förslag vunne statsmakternas

gillande, borde en förändring av skolorganisationen i av sällskapet

förordad riktning sedermera kunna åstadkommas, om de praktiska

erfarenheterna skulle visa detta vara nödvändigt.

En av de omständigheter, som motiverat ett statsövertagande av dövstumundervisningsväsendet,

har varit den oenhetliga och pedagogiskt

mindre tillfredsställande anordning av dövstumundervisningen, som den

nuvarande organisationen medfört. Som en av de viktigaste frågorna

i samband med statens övertagande av dövstumundervisningen framstår

därför den organisatoriska utformningen av dövstumundervisningsväsendet.

Det är självfallet, att den plan för dövstumundervisningsväsendets

organisation, som nu avses skola underställas riksdagens prövning, icke

är definitiv i den bemärkelsen, att varje ändring av densamma under

överskådlig tid framåt måste anses utesluten. De anordningar, som nu

komma till stånd, måste i mångt och mycket få karaktären av försök,

och på grundval av de erfarenheter, som härunder inhämtas, böra de

jämkningar i organisationsplanen vidtagas, som kunna befinnas lämpliga.

Dövstumundervisningsväsendets förstatligande bereder förutsättningarna

för en sådan anpassning.

Såvitt jag kan finna, är överstyrelsens på 1936 års utredning grun
Bihang

till riksdagens protokoll 19S8. 1 sami. Nr 212. 3

Departe
mentschefen.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

dadé förslag till nyordning av dövstumundervisningsväsendet ägnat att

avhjälpa flertalet av bristerna i den nuvarande undervisningen av de

dövstumma. Som en särskild förtjänst hos organisationsplanen vill jag

framhålla förslaget örn införande av fortsättningsskolundervisning och

betydelsen av att denna fortsatta undervisning, såsom överstyrelsen förutsatt,

blir starkt yrkesbetonad. Vid ett genomförande av denna del

av överstyrelsens förslag blir det möjligt att tidigt grundlägga de dövstummas

intresse för yrkesbanor, för vilka de kunna vara lämpade, och

bereda dem en utbildning för dessa banor, som kan vara ägnad att förbättra

deras utkomstmöjligheter.

Om jag här lämnar åt sidan sådana detaljer, som icke torde behöva

i detta sammanhang upptagas till behandling, råder örn den av överstyrelsen

framlagda organisationsplanen enighet utom på följande två

punkter, nämligen dels rörande frågan, huruvida en särskild skola bör

inrättas för skriv-teckenelever, dels ock rörande frågan, örn och på vad

sätt fortsättningsskolpliktiga dövstumma böra beredas tillgång till ordnad

läntbruksundervisning.

För lämpligheten av en särskild skola för skriv-teckenelever anser jag

utredningsmannen och överstyrelsen hava anfört så goda skäl, att jag

vill ansluta mig till detta förslag. Den kritik, som på denna punkt

framkommit från dövstumlärarhåll, finner jag alltså icke övertygande.

Jag har ingenting att erinra mot att nämnda skola förlägges till Gävle.

I detta sammanhang vill jag framhålla betydelsen av att till specialskolorna

för dövstumma överföras endast sådana barn, som kunna hava

verklig fördel av särundervisning. Till specialskolan för oegentligt dövstumma

böra på sätt överstyrelsen i sin utredning föreslagit icke överföras

andra än sådana lärjungar, vilkas lytesart och allmänna begåvning

är av den beskaffenhet, att de kunna tillägna sig det högre kunskapsmått,

som undervisningen i denna skola är avsedd att förmedla. På

samma sätt böra till specialskolan för skriv-teckenelever endast överflyttas

lärjungar, som icke kunna deltaga i undervisning enligt talmetoden.

Vad den andra tvistefrågan beträffar, finner jag den föreliggande utredningen

visserligen giva vid handen, att läntbruksundervisning för

fortsättningsskolpliktiga elever kommer att, såvitt nu kan bedömas, erfordras

för ett förhållandevis ringa antal elever. Emellertid synes det,

att döma av 1937 års förutnämnda utredning rörande åtgärder för förbättrande

av de blindas och de dövstummas arbetsförhållanden och förvärvsmöjligheter,

icke uteslutet, att det skall visa sig möjligt att i ökad

utsträckning intressera de dövstumma för denna utbildningsbana. Jag

förutsätter alltså liksom de sakkunniga och överstyrelsen samt de i

ärendet hörda myndigheterna i övrigt, att dövstumundervisningsväsen
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 212.

det skall inrymma möjligheter till utbildning på området. Däremot

kan jag icke följa överstyrelsens mening vad angår anordningen av denna

utbildning.

I detta hänseende föreligga enligt det föregående två förslag, det ena

framlagt av 1936 års utredningsman och biträtt av skolöverstyrelsen

och det andra framlagt av 1937 års nyssnämnda sakkunniga och biträtt

av lantbruksstyrelsen.

Enligt det förstnämnda förslaget skulle lantbruksundervisningen förläggas

till den av tredje dövstumskoldistriktet uppehållna lantbruksskolan

i Råbylund i Skåne. Vid denna skola, vilken icke skulle övertagas

av statsverket utan jämte ett till egendomen förlagt ålderdomshem

fortfarande förbliva i vederbörande landstings ägo, skulle mottagas

de dövstumma fortsättningsskolelever, vilka ansåges böra komma i åtnjutande

av lantbruksutbildning, mot att staten till anstalten för varje

elev erlade en årsavgift, motsvarande den årliga medelkostnaden för

elev vid statens fortsättningsskola för talundervisade gossar. Fortsättningsskolundervisning

i trädgårdsskötsel skulle meddelas i Vänersborg.

Kostnaderna för detta förslag hava — kostnaderna för sistnämnda fortsättningsskolundervisning

oberäknade — för nästa budgetår beräknats

till 15,000 kronor.

Det av 1937 års sakkunniga framlagda förslaget innebär, att staten

skulle inköpa den förutnämnda egendomen Broby gård i Uppland för

anordnande därstädes av en statlig fortsättningsskola för dövstummas

utbildning i lantbruksyrket och i trädgårdsskötsel. De årliga kostnaderna

vid en lösning av frågan efter denna linje hava uppskattats till

i runt tal 24,000 kronor, inbegripet en livränta å 2,000 kronor till en

tidigare ägarinna till egendomen.

Enligt min mening tala flertalet skäl för en lösning av frågan om

ordnandet av lantbruksundervisning och undervisning i trädgårdsskötsel

för de dövstumma efter de av 1937 års sakkunniga och lantbruksstyrelsen

förordade riktlinjerna. Att döma av tillgängliga uppgifter kan Broby gård

karakteriseras som en lantegendom i på det hela taget gott skick och av ej

ringa storlek, erbjudande goda möjligheter till en allsidig utbildning av

de dövstumma i jordbruks- och trädgårdsnäringarna. Egendomen Råbylund

är betydligt mindre och förefaller icke heller i övrigt kunna erbjuda

lika gynnsamma yttre betingelser för en allsidig yrkesutbildning

som Broby gård. Såsom framhållits icke blott av 1936 års utredningsman

utan också av 1937 års inom socialdepartementet tillkallade sakkunniga

och av lantbruksstyrelsen, lämpar sig Broby gård också bättre

för ändamålet, såsom representerande en jordbruksdrift av samma karaktär,

som förekommer i större delar av landet. Då skolan skall mottaga

elever från hela landet, är Broby gårds geografiska läge det bästa

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

tänkbara. En avgjord nackdel med en lösning efter Råbylundslinjen

är också, att denna egendom erbjuder mycket sämre expansionsmöjligheter

än Broby gård och i själva verket icke torde kunna utan olägenheter

mottaga avsevärt många fler elever än det antal av 11, varmed

överstyrelsen för nästa budgetår räknat. En avgjord nackdel är även,

att med Råbylundsanstalten är förenat ett hem för sinnesslöa och ålderstigna

dövstumma.

Jag anser mig alltså böra tillstyrka det av 1937 års sakkunniga framställda

förslaget, ehuru detta för statsverket medför högre kostnader än

Råbylundsförslaget.

Jag har låtit ombesörja särskild värdering av Broby gard genom

vederbörande domänintendent och uppskattningsmän för kronoegendomar.

Värderingsinstrumentet med tillhörande handlingar, innefattande

en ingående beskrivning av till gården hörande fast och lös egendom,

har bifogats handlingarna i ärendet. Enligt denna värdering har själva

fastigheten med växande skog uppskattats till 145,153 kronor 94 öre,

därav för byggnader 93,500 kronor, och lösöret till 26,394 kronor 56 öre

eller alltså hela egendomen med levande och döda inventarier till sammanlagt

171,548 kronor 50 öre. Värderingsmännen hava ansett en grundlig

reparation av rektorsbostaden, huvudbyggnaden, rättarbostaden och

delar av stall, ladugård och lada vara erforderlig.

Med hänsyn till vad sålunda upplysts anser jag, att de av den nuvarande

ägaren av Broby gård uppställda försäljningsvillkoren — innebärande,

att staten skulle intill ett belopp av 54,000 kronor övertaga

vissa skulder, som den nuvarande ägaren iklätt sig, samt till en tidigare

ägare av egendomen gälda livränta, beräknad till 2,000 kronor örn året —

kunna godtagas. Berörda livränta torde böra bestridas från det anslag

till omkostnader som bör anvisas för läroanstalter för dövstumma. Egendomen

torde lämpligen böra ställas under domänstyrelsens förvaltning

och ingå i statens domäners fond och mot skäligt arrende — att bestridas

från nämnda omkostnadsanslag — med nyttjanderätt upplåtas

till skolöverstyrelsen för användning för dövstumundervisningsändamal.

För gäldande av köpeskillingen med undantag av nämnda livränta torde

därför anslag böra äskas å kapitalbudgeten under rubrik statens domäners

fond. Jag har vidare ingenting att erinra mot de sakkunnigas

förslag örn anvisande av 6,000 kronor för iordningställande av trädgården

m. m., och detta belopp torde kunna anvisas å nämnda anslag.

För inköp av egendomen Broby gård m. m. torde alltså nu böra äskas

ett reservationsanslag å (54,000 + 6,000 =) 60,000 kronor. Ansvarigheten

för berörda livränta å 2,000 kronor motsvarar den 1 juli 1938 enligt

försäkringsteknisk beräkning, utgående från en förräntning av 3 procent,

ett kapitalvärde av omkring 25,000 kronor. Med frågan örn an
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

visande av anslag till reparationer torde böra anstå till bedömande i

samband med den allmänna omprövning av vid dövstumskolorna erforderliga

ändrings- och reparationsarbeten, som, enligt vad jag i annat

sammanhang framhåller, bör företagas. För komplettering av inventarier

i bostadsrummen böra enligt de sakkunnigas förslag, som jag biträder,

äskas 2,000 kronor å förenämnda omkostnadsanslag.

I likhet med riksräkenskapsverket och synbarligen också lantbruksstyrelsen

förutsätter jag, att de årliga utgifterna för ifrågavarande fortsättningsskola

bestridas från de anslag, som komma att anvisas till

läroanstalterna för dövstumma, och icke från annan huvudtitel.

Till frågan örn årskostnaderna för skolan återkommer jag i ett senare

sammanhang. Redan här vill jag emellertid giva min anslutning till

1937 års sakkunnigas förslag om att som föreståndare för skolan bör

vara anställd en agronom med erforderliga specialinsikter och icke

— såsom överstyrelsen föreslagit — en person, som avlagt dövstumlärarexamen.

Att så bör vara fallet, finner jag motiverat med hänsyn

till att lantbruks- och trädgårdsutbildningen av naturliga skäl måste

dominera i den vid skolan meddelade undervisningen.

Den av överstyrelsen i övrigt framlagda planen för dövstumundervisningsväsendets

organisation vill jag förorda.

Överstyrelsens förslag rörande de dövstummas skolplikt och undervisningstidens

omfattning samt i fråga om dövstumundervisningsväsendets

administration torde kunna i det väsentliga biträdas. Det lärer få ankomma

på Kungl. Majit att efter närmare omprövning av förslagen

meddela erforderliga bestämmelser i den stadga angående dövstumundervisningen,

som — enligt vad av 1937 års riksdag förutsatts — bör avlösa

de nu gällande lagbestämmelserna. Härvid bör närmare övervägas

frågan örn fortsättningsskolans å Broby gård ställning i administrativt

hänseende.

IV. De statliga dövstumskolornas personal.

A. Personalens sammansättning och storlek.

Nuvarande förhållanden. Antalet höstterminen 1937 vid dövstumskolorna

anställda föreståndare och lärare (i kunskapsämne) framgår av

en å sid. 7 i det föregående intagen sammanställning.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majlis ''proposition Nr ‘212.

Av en av skolöverstyrelsen meddelad översikt inhämtas följande uppgifter

rörande den vid samma tidpunkt vid distriktens dövstumskolor

anställda personalen i övrigt:

Befattningshavare

Manilla

Växjö

Lund

Vänersborg

Örebro

Gävle

Härnösand

Samtliga

Yrkeslärare, manlig..................

3

3

2

6

—

4

3

21

» kvinnlig...................

—

—

2

—

—

—

—

2

Slöjdlärare, manlig....................

—

—

1

--

—

—

—

1

» kvinnlig...................

2

—

1

—

1

1

—

5

Vävlärarinna.......................

—

—

—

1

—

—

—

1

Handarbetslärarinna...................

—

1

—

1

—

—

2

4

Maskinstickerska.....................

—

—

—

1

—

—

—

1

Gymnastiklärarinna...................

—

-

1

—

2

—

—

3

Skolköks- och kindergartenlärarinna..........

1

1

Skolkökslärarinna.....................

—

—

—

—

1

'' —

—

1

Kindergartenlärarinna..................

—

1

—

—

1

—

1

3

Kindergarten- och gymnastiklärarinna........

—

—

1

—

—

—

—

1

Lärare i trädgårdsskötsel................

—

—

—

—

1

—

—

1

Läkare...........................

1

—

1

1

1

—

—

4

Ögonläkare........................

1

—

—

—

—

—

—

1

Öronläkare........................

1

—

—

—

—

—

—

1

Tandläkare........................

1

—

—

1

1

—

—

3

Sjuksköterska.......................

1

1

—

1

—

1

1

5

Husmoder.........................

1

1

1

1

—

1

1

6

Vaktmästare.......................

1

1

1

1

1

1

1

7

Maskinist.........................

—

—

—

1

—

—

—

1

Eldare...........................

1

—

1

2

—

1

1

6

Tillsynshavande......................

1

—

—

—

—

—

—

1

Tillsynshavande och gymnastiklärare.........

—

—

—

1

—

—

—

1

Husfader..........................

—

—

—

1

—

—

—

1

Vårdarinna........................

2

2

2

4

—

3

3

16

Tjänarinna........................

13

5

6

11

—

4

5

44

Sömmerska........................

1

—

—

2

—

—

—

3

Gårdskarl.........................

1

1

1

1

—

—

—

4

Portvakt..........................

1

—

—

2

—

—

—

3

Skriv- och bokföringshjälp...............

1

1

1

1

1

1

1

7

34

17

22

40

10

17

19

159

Härtill komma 13 timlärare i gymnastik med lek och idrott eller slöjd .

Summa

13

172

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

1936 års förslag. I 1936 års förslag lämnades följande översikt över

den personal, som kunde beräknas vara erforderlig efter omorganisationen

dels läsåret 1938—39 vid upptagnings-, special- och fortsättningsskolorna,

dels läsåret 1940—41 vid fortsättningsskolorna, då dessa kunde

anses hava erhållit fullt elevantal.

Befattningshavare1

Upptagningsskolor

läsåret 1938—39

Fortsätt-

ningsskolor

läsåret

1938—39

Fortsättnings- skolor läsåret

1940—41

Manilla

Lund

Vänersborg

Örebro

Gävle

Härnösand

Samtliga

Växjö

Vänersborg

Samtliga

Växjö

Vänersborg

Gävle

Samtliga

Rektor, manlig.............

1

1

i

1

1

1

6

» kvinnlig............

—

—

—

—

—

—

-

1

—

1

1

—

—

1

Ordinarie ämneslärare, manlig . . .

4

5

6

3

2

7

27

—

—

—

—

3

1

4

» » kvinnlig . .

6

4

5

2

3

6

26

1

—

1

2

—

—

2

Extra ordinarie » manlig. . .

1

—

—

2

2

—

5

—

—

—

—

—

—

—

» » » kvinnlig . .

1

—

—

2

2

1

6

Yrkeslärare, manlig..........

3

3

3

2

2

3

16

—

3

3

—

8

2

10

» kvinnlig..........

—

—

—

—

—

—

—

2

—

2

4

—

2

6

Slöjdlärarinna..............

2

1

1

1

1

2

8

—

—

—

—

—

—

—

Skolkökslärarinna............

1

1

1

1

1

1

6

1

—

1

1

—

—

1

Kinderg. o. tillsynshavande......

1

1

1

1

1

1

6

Husmoder................

1

1

1

—

1

1

5

1

—

1

1

—

—

1

Vaktmästare..............

1

1

1

1

1

1

6

1

—

1

1

—

—

1

Maskinist................

—

—

1

—

—

—

1

—

—

—

—

—

—

—

Värmeledningsskötare.........

1

1

—

—

1

1

4

Eldare..................

—

—

2

—

—

—

2

—

1

1

—

1

—

1

Sjuksköterska..............

1

—

1

—

1

1

4

1

—

1

1

—

—

1

Vårdarinna...............

2

2

3

—

3

3

13

1

—

1

2

—

—

2

Tjänarinna...............

8

4

10

—

4

5

31

2

2

4

4

6

2

12

Tvätterska...............

3

2

2

—

—

—

7

—

—

—

—

—

—

—

Sömmerska...............

1

—

2

—

—

—

3

—

—

—

—

—

—

—

Gårdskarl................

1

1

1

-

—

—

3

1

—

1

—

1

—

1

Portvakt.................

1

—

1

—

—

—

2

1

1

—

1

—

1

Summa

40

28

43

16

25

| 34

1187

12

1 7

19

18

1 19

I 7

1 44

1 Befattningshavare med tjänstgöring av mindre omfattning icke medräknade.

Skolöverstyrelsens förslag. Överstyrelsen har beräknat antalet befattningshavare

efter statens övertagande av dövstumundervisningsväsendet

på följande sätt:

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

Rektorer och lärare i kunskapsämnen. Förutom rektor borde vid varje

dövstumskola finnas anställda lärare till det antal, som på grund av

skolans uppgift och storlek vöre erforderligt. Varje undervisningsavdelning

torde lämpligen böra omfatta: vid specialskolan i Örebro för

oegentligt dövstumma 10 ä 12 elever, vid specialskolan i Gävle för skrivteckenelever

6 ä 7 och vid upptagningsskolorna i A-avdelning i medeltal

10, i B-avdelning i medeltal 8 och i C-avdelning i medeltal 6 elever.

Med de ovan angivna medeltalen som utgångspunkter kunde det beräknas,

att följande antal rektorer och lärare i kunskapsämne bleve

erforderligt inom dövstumundervisningsväsendet under arbetsåret 1938—

39, nämligen:

vid upptagningsskolorna: rektor lärare

å Manilla ...................... 1 12

i Lund................*........ 1 10

» Vänersborg.................... 1 10

» Härnösand.................... 1 13

vid specialskolorna:

i Örebro....................... 1 8

» Gävle........................ 1 8

vid j ortsättning sskolorna:

i Växjö ....................... 1 2

» Vänersborg....................— 2

» Gävle........................— —

» Broby .......................— —

Summa 7 65.

Vad rektorerna beträffade, hade överstyrelsen räknat med att rektor

vid upptagningsskolan i Vänersborg tillika skulle vara rektor vid fortsättningsskolan

därstädes och att rektor vid specialskolan i Gävle jämväl

skulle vara rektor vid fortsättningsskolan på samma plats. Vid fortsättningsskolan

i Växjö för flickor, som åtnjutit talundervisning, borde en

kvinnlig rektor tillsättas. Föreståndarbefattningen vid den nuvarande

dövstumskolan i Växjö vore vakant. Föreståndaren vid dövstumskolan

i Lund uppnådde redan år 1936 pensionsåldern men hade av distriktet

erhållit rätt att kvarstå i tjänst till den 1 juli 1938.

Rektorsbefattningarna skulle följaktligen efter omorganisationen komma

att uppgå till sju eller till samma antal som för närvarande.

Av de nuvarande 60 ordinarie lärarna skulle fyra avgå med pension

före omorganisationens ikraftträdande. I tjänst kvarstode följaktligen

56 ordinarie lärare, vilka kunde tagas i anspråk för den nya organisationen,

därest de förklarade sig villiga att övergå i statens tjänst.

Då det för uppbyggandet av den nya organisationen under arbetsåret

1938—39 beräknats, att 65 lärarkrafter bleve erforderliga, komme följaktligen

att behövas 9 lärare utöver de 56 i tjänst vid dövstumskolorna då

kvarstående ordinarie lärarna. Av översikten över den för närvarande

anställda lärarpersonalen framginge emellertid, att under höstterminen

1937 även tjänstgjorde 9 extra ordinarie lärare. Under förutsättning,

att dessa lärare kunde tagas i anspråk, kunde lärarbehovet alltså täckas

med den lärarpersonal, som funnes anställd vid de nuvarande skolorna.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Marits proposition Nr 212.

Det torde emellertid vara sannolikt, att en eller annan av de nuvarande

extra ordinarie lärarna på grund av ändrade förhållanden icke

komme att söka tjänst vid de omorganiserade dövstumskolorna, varjämte

det vore antagligt, att innehavare av de två rektor stjänster, som bleve

lediga, komme att utses bland de efter omorganisationen kvarstående ordinarie

lärarna, vilkas antal därigenom komme att minskas till 54. Men

även om så skulle ske, behövde lärarbrist dock icke befaras. Vid vårterminens

slut 1938 utexaminerades nämligen nya dövstumlärare och därjämte

funnes flera, som tidigare avlagt vederbörlig examen men vilka ännu

icke blivit anställda vid dövstumundervisningsväsendet.

Det sammanlagda antalet lärare vid dövstumskolorna under arbetsåret

1938—39 kunde alltså beräknas bliva blott 65 mot 69 för närvarande

anställda, ehuru antalet undervisade dövstumma beräknades stiga

från 542 till 620.

Skulle en särskild lantbruksskola komma att upprättas i Broby

samt en dövstumlärare där anställas såsom föreståndare, komme det erforderliga

antalet lärare i kunskapsämnen att bliva 66.

Annan personal. Genom statsövertagandet och därmed följande omorganisation

av dövstumundervisningsväsendet bleve vissa förändringar

nödvändiga jämväl med hänsyn till annan personal än lärare i kunskapsämnen.

I främsta rummet krävde tillkomsten av fortsättningsskolorna

i Vänersborg, Växjö och Gävle ett ökat antal såväl arbetslärare som

tillsyns- och tjänstepersonal. Men även i fråga örn vissa barndomsskolor,

som i jämförelse med andra skolor inom den nuvarande organisationen

varit mindre gynnsamt ställda, varigenom arbetstiden för viss

personal blivit över hövan betungande, hade överstyrelsen ansett sig

böra föreslå nyanställning i någon utsträckning. De olika förhållandena

mellan de skilda skolorna hade därigenom i viss mån utjämnats. Olikheterna

vore dock fortfarande stora.

Vid bedömandet av det föreliggande behovet i nu förevarande avseende

torde bland annat följande förhållanden böra tillmätas betydelse.

Slöjd- och yrkesundervisningen intoge i dövstumskolorna en framskjuten

plats. För bestridandet av denna undervisning hade olika principer hittills

tillämpats. Bäst tillgodosedda i detta hänseende syntes de skolor

vara, i vilka de nyintagna eleverna först omhändertoges av en kindergartenlärarinna

och därefter hnge genomgå en kurs i pedagogisk slöjd,

innan den egentliga yrkesundervisningen toge sin början. Överstyrelsen

ansåge det önskvärt, att denna ordning så småningom infördes vid samtliga

barndomsskolor. I det nu uppgjorda statförslaget hade emellertid

räknats med sådan anordning endast vid de skolor, där den på grund

av elevernas antal syntes av förhållandena oförtydbart motiverad.

För elevernas yrkesutbildning borde vara anställda arbetslärare,

vilka i upptagningsskolorna meddelade undervisning åt eleverna omkring

10 timmar i veckan och i övrigt arbetade för skolans räkning

med förfärdigandet av kläder o. dyl. I fortsättningsskolorna åter skulle

arbetslärarna undervisa eleverna i respektive yrken under en tid av omkring

40 timmar i veckan. Deras tjänstgöring bleve följaktligen av

annan art än den, som ålåge arbetslärare i barndomsskolorna. I fortsättningsskolorna

torde värjo lärare kunna handhava ett elevantal av

i medeltal 10. Någon olikhet gjerde sig emellertid gällande i fråga örn

skilda yrken. Så ansåges det till exempel, att lärare i skrädderi icke

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 212.

med fördel kunde handleda mer än 8 elever, enär varje elev måste övervakas

med särskild omsorgsfullhet vid arbetets utförande. I Vänersborg

torde arbetslärarna vid fortsättningsskolan utan svårighet kunna meddela

yrkesundervisning även åt eleverna i upptagningsskolan, varför

särskilda arbetslärare vid sistnämnda skola icke behövde anställas. I

Gävle torde de vid upptagningsskolan anställda arbetslärarna åtminstone

under första arbetsåret kunna meddela yrkesundervisning även åt de fåtaliga

eleverna i fortsättningsskolan.

I samtliga skolor borde undervisning i hushållsgöromål för flickor

förekomma. I barndomsskolorna torde i allmänhet endast de äldre flickorna

böra komma i åtnjutande av sådan undervisning, medan däremot

samtliga flickor i fortsättningsskolorna i Växjö och Gävle borde erhålla

en mera omfattande undervisning i detta ämne. För en del av sistnämnda

flickor torde ifrågavarande undervisning komma att utgöra

huvuddelen av den fortsatta utbildningen. Möjligheter till meddelande

av undervisning i hushållsgöromål i lämplig omfattning borde fördenskull

finnas vid varje dövstumskola.

Gymnastikundervisningen handhades i regel av någon eller

några av skolornas lärare mot särskilt arvode. Vid en del skolor bestredes

denna undervisning, i vad den avsåge de äldre eleverna, av examinerade

gymnastiklärare, och, vad beträffade de yngre eleverna, av dövstumlärare.

På grund av sistnämnda lärares förmåga att meddela sig

med och förstå de dövstumma, ansåge överstyrelsen en dylik anordning

vara den i regel mest ändamålsenliga.

Vården och tillsynen över eleverna vore vid dövstumskolorna av synnerlig

vikt. Vid samtliga dövstumskolor måste därför vårdarinnor

eller tillsynshavande vara anställda till det antal, som på grund

av skolans storlek och övriga förhållanden måste betraktas såsom erforderligt.

Vid skolan i Örebro, där samtliga elever externerades, torde

dock särskild vårdarinna icke vara behövlig.

Sjuksköterskor funnes för närvarande anställda vid fem av de sju

distriktsskolorna. Dessa befattningshavare vore behövliga även efter omorganisationen.

Endast vid upptagningsskolan i Lund, där ett betydande

antal elever externerades, och vid specialskolan i Örebro, vilken senare,

såsom nyss nämnts, vore helt anordnad såsom externat, torde sjuksköterskor

för närvarande icke behöva vara anställda.

Vid varje skola, utom vid specialskolan i Örebro, måste finnas en

husmoder, som skulle verkställa vissa inköp samt hava den närmaste

uppsikten över matlagning, rengöring, tvätt, beklädnad och dylikt, och

likaledes behövdes vid varje skola, med undantag även i detta fall för

skolan i Örebro, en kokerska samt övrigkvinnligpersonal, såsom

tvätterskor, städerskor och köksbiträden till det antal, som betingades

av elevernas antal och de lokala förhållandena vid skolan.

Av manlig tjänstepersonal fordrades vid varje läroanstalten

vaktmästare. Vid ett par skolor tjänstgjorde för närvarande vaktmästaren

tillika som vårdare. Denna anordning torde för de undantagsfall,

det här gällde, böra få bestå, så länge den befunnes lämplig.

Vid skolorna i Örebro och Växjö kunde vaktmästarna sköta eldningen,

medan däremot vid de övriga läroanstalterna särskilda eldare måste vara

anställda. I regel syntes det vara lämpligt fordra, att eldaren skulle

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 812.

vara kompetent att utföra de mindre reparationer av skilda slag, av

vilka behov ofta förelåge vid anstalter av här ifrågavarande art.

Vid skolan i Vänersborg, som hade eget belysningsverk, måste en

maskinist finnas anställd.

Vid skolorna å Manilla, i Lund och Vänersborg vore gårdskarlar behövliga

för skolgårdarnas och parkernas behöriga skötsel. Vad särskilt

Vänersborg beträffade, där parkerna vore av betydande storlek, borde

bland annat uppmärksammas, att vaktmästaren vid distriktsskolan vore

utbildad trädgårdsmästare. De elever vid hantverksskolan, som önskade

utbilda sig till trädgårdsmästare, stöde första året under denne vaktmästares

ledning, varefter de hos innehavaren av en stor handelsträdgård

i skolans omedelbara närhet finge fortsätta den praktiska utbildningen,

under det att den teoretiska undervisningen meddelades i dövstumskolan.

Förutom den egentliga skolpersonalen fordrades vid varje skola ett

biträde för utförande av erforderliga bokförings - och skrivarbeten,

enär skolans rektor i annat fall icke erhölle tillräcklig tid för utövandet

av erforderlig ledning av undervisningen och elevernas handhavande

samt för tillsyn i övrigt över anstalten.

Vid skolan å Manilla samt vid envar av de båda skolorna i Vänersborg

borde portvakter fortfarande vara anställda.

Slutligen borde varje skola äga möjligheter att för vård av elevernas

hälsa, tandvård däri inbegripen, anlita läkare i erforderlig omfattning.

Med utgångspunkt från vad nu anförts kunde det beräknas, att personal,

tillhörande nu ifrågavarande grupper, vore erforderlig i den omfattning,

som framginge av översikten å sid. 44.

Slutsiffrorna rörande personalens antal före och efter omorganisationen,

172, respektive 176, vore icke direkt jämförbara på grund av de ändrade

tjänstekombinationer och tjänstgöringsförhållanden, överstyrelsen föreslagit.

I stort sett framginge emellertid av översikterna, att här ifrågavarande

personal behövde ökas vid skolorna i Vänersborg, Örebro, Gävle

och Härnösand, medan däremot viss minskning samtidigt kunde genomföras

vid skolorna i Lund och Växjö. Elevantalet konune, såsom i annat

sammanhang närmare angivits, att ökas från 542 till omkring 620. I

jämförelse med denna ökning syntes ökningen i personalens antal obetydlig.

Yttranden. Överstyrelsens ifrågavarande förslag hava i allmänhet icke

berörts i de i ärendet avgivna yttrandena.

Det betydande personalbehov, som enligt överstyrelsens utredning Departeföreligger

vid dövstumundervisningsväsendet, betingas väsentligen av mentschefen

det låga antalet elever i varje undervisningsavdelning, det stora utrymme,

som vid undervisningen måste beredas åt de praktiska läroämnena, och

vikten av en noggrann tillsyn och vård av eleverna. De årliga kostnaderna

för undervisningen av de dövstumma barnen komma på grund

härav att uppgå till belopp, som väsentligt överstiga kostnaderna för

undervisning i allmänhet på motsvarande utbildningsstadium.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 212.

Upptagningsskolor

Specialskolor

Fortsätt-

ningsskolor

Befattningshavare

1

Manilla

Lund

Vänersborg

Härnösand

Örebro

Gävle

Växjö

Vänersborg

Samt-

liga

Ordinarie:

Arbetslärare i fortsättnings- skola, manlig.......

6

6

Arbetslärare i fortsättnings- skola, kvinnlig......

—

—

—

—

—

—

1

—

1

Arbetslärare i barndoms- skola ...........

3

3

—

3

2

3

—

_

14

Slöjdlärarinna........

2

1

1

2

1

1

—

—

8

Skolkökslärarinna......

—

—

—

—

—

—

1

—

1

Skolköks- och kindergarten- lärarinna .........

1

_

_

1

_

_

_

_

2

Kindergarten- och gymna- stiklärarinna .......

_

1

_

_

—

—

—

—

1

Kindergartenlärarinna . . .

—

—

1

—

—

1

—

—

2

Husmoder..........

1

1

1

1

—

1

1

—

6

Sjuksköterska........

1

—

1

1

—

1

1

—

5

V aktmästare ........

1

1

1

1

1

1

1

1

8

Maskinist..........

—

—

1

—

—

—

—

—

1

Timlärare:

i gymnastik.........

1

1

1

1

1

1

1

1

8

» skolköksundervisning . . .

—

1

1

—

1

1

—

—

4

» snickeri (träslöjd).....

—

—

—

—

1

—

—

—

1

»kindergarten .......

—

—

—

1

1

—

—

—

2

Övriga:

Läkare............

1

1

1

1

1

1

1

1

8

Ögonläkare.........

1

—

—

—

—

—

—

—

1

Öronläkare.........

1

—

—

—

—

—

—

-T*

1

Tandläkare.........

1

—

1

—

—

—

—

—

2

Tillsynshavande.......

1

—

—

—

—

—

—

—

1

Husfader...........

—

—

—

—

—

—

—

1

1

Vårdarinna.........

2

2

4

3

—

4

1

—

16

Sömmerska.........

1

—

2

—

1

1

—

—

5

Biträde...........

13

6

10

7

1

7

5

3

52

Eldare............

1

1

1

1

—

1

—

1

6

Gårdskarl . . .......

1

1

1

—

—

—

—

—

3

Portvakt............

1

—

1

—

—

—

—

1

3

Skriv- och bokföringshjälp

1

1

1

1

1

1

1

—

7

35

21

30

24

12

25

14

15

176

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212. 45

Mot överstyrelsens förslag i fråga om antalet rektorer har jag icke

något att erinra.

Överstyrelsens utredning i fråga om behovet av lärare i kunskapsämnen

har, trots en avsevärd ökning av antalet elever, givit till resultat,

att antalet sådana lärare kan efter dövstumundervisningsväsendets förstatligande

minskas från nuvarande 69 till 65. Jag anser mig icke böra

ifrågasätta en ytterligare reduktion av antalet lärarkrafter. Anmärkas

må, att jag i det följande biträder överstyrelsens förslag rörande tjänstgöringsskyldigheten

för de ordinarie lärarna. Behovet av undervisning

i de teoretiska läroämnena vid den av mig förordade fortsättningsskolan

å Broby gård, vilken som nämnts icke ingår i överstyrelsens organisationsplan,

torde kunna tills vidare tillgodoses medelst timlärare.

I anslutning till överstyrelsens enligt det följande framlagda förslag

rörande dispositionen för de statliga dövstumskolornas räkning av den

nu i dövstumskoldistriktens tjänst anställda lärarpersonalen vill jag

föreslå, att av de 65 erforderliga lärarna 58 anställas som ordinarie och

7 såsom extra ordinarie befattningshavare. Jag skulle hava ansett det

önskvärt med ett något färre antal ordinarie och ett något större antal

extra ordinarie lärare. De speciella förhållandena i samband med statsövertagandet

synas mig dock motivera en ur personalsynpunkt gynnsammare

proportion mellan antalet ordinarie och antalet icke-ordinarie

befattningshavare, än som under andra förhållanden kunde hava befunnits

lämplig. Jag förutsätter emellertid, att överstyrelsen i fortsättningen

har sin uppmärksamhet riktad på lämpligheten av att genom en minskning

av antalet ordinarie lärartjänster underlätta organisatoriska förändringar

inom dövstumskolorna vid en tänkbar nedgång av antalet

skolpliktiga dövstumma.

Överstyrelsens förslag i fråga om den vid dövstumskolorna i övrigt

erforderliga personalen ansluter sig enligt det föregående ganska nära

till de nu rådande förhållandena. I huvudsak lärer förslaget kunna

accepteras. På grund av skäl, som i det följande anföras, ämnar jag

dock icke föreslå, att vaktmästar- och maskinistbefattningarna vid dövstumskolorna

redan nu uppföras på ordinarie stat. I fråga om antalet

ordinarie arbetslärare kan i stort sett åberopas vad nyss anförts beträffande

antalet ordinarie lärare i kunskapsämnen. Vid bifall till förslaget

om anordnande av lantbruksundervisning å Broby gård torde den av

överstyrelsen för dövstumskolorna föreslagna personalkadern i anslutning

till 1937 års sakkunnigas beräkningar böra ökas med en föreståndare

med agronomutbildning, en husmoder, en rättare, tillika slöjdare, en

ladugårdsförman, en trädgårdsmästare och tre kvinnliga biträden.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Majlis proposition Nr 212.

B. Personalens löneställning.

I bilaga 9 vid 1936 års utredning hava lämnats uppgifter rörande de

vid de nuvarande dövstumskolorna under år 1936 utgående lönerna.

Av dessa uppgifter framgår, att avlöningsförmånerna växla avsevärt vid

olika skolor. Med stöd av utredningen lämnas följande översikt rörande

de löner, som år 1936 utgått till ämneslärare:

Skola

Ordinarie lärare i

1 lönegraden

Extra ordinarie

lärare

Ålderstillägg

manlig

kvinnlig

manlig

kvinnlig

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Manilla........

5,100

3,960

3,900

3,500

Tre ä resp. 600 och 360 kro- nor med 5-års intervaller.

4,000

3,300

3,500

3,000

Tre å resp. 500 och 300 kro- nor med 5-års intervaller.

Lund..........

4,500

3,525

3,750

3,510

Tre ä resp. 600 och 400 kro- nor med 3-års intervaller.

V änersborg.....

Örebro ........

Gävle........

Härnösand .....

4,000

3,300

3,500

3,000

Tre å resp. 500 och 300 kro- nor med 5-års intervaller.

Å dessa löneförmåner Ilar som regel utgått dyrtidstillägg.

Skolöverstyrelsen har i sitt nu föreliggande förslag förutsatt, att avlöningsreglementet

nr 873/1937 för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsende

jämte tillhörande lönebestämmelser för icke-ordinarie lärare

skulle med vissa jämkningar äga tillämpning på lärare vid dövstumskolorna

och att avlöningsreglementet nr 451/1921 (nr 270/1925) för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande

den civila statsförvaltningen, skulle äga tillämpning på sådana vid dövstumundervisningsväsendet

anställda ordinarie befattningshavare, som

icke äro lärare.

Av överstyrelsens förslag och de i ärendet avgivna yttrandena inhämtas

följande:

1. Rektorers och ämneslärares tjänstgöringsskyldighet.

Skolöverstyrelsen: Av de redogörelser, överstyrelsen vid höstterminens

början 1937 inhämtat från dövstumskolorna rörande den tjänstgöringsskyldighet,

som nu ålåge den ordinarie lärarpersonalen, framginge, att

den växlade något vid de olika skolorna. Föreståndarna hade följande

undervisningsskyldighet, nämligen: vid Manilla 6 timmar, i Växjö

12 timmar, i Lund 10 timmar, i Vänersborg 8 timmar, i Örebro 10

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition Nr <212. 47

timmar, i Gävle 12 timmar och i Härnösand 10 timmar, allt för vecka

räknat.

Enligt den översikt, som lämnats å sid. 20 i propositionen nr 271/1937,

gällde för rektorerna vid läroanstalterna för blinda följande bestämmelser.

Rektor vid institutet och förskolan för blinda skulle undervisa

5—7 timmar, rektor vid hantverksskola för män 5—7 timmar samt

rektor vid hantverksskola för kvinnor 10—12 timmar, allt för vecka

räknat. Rektor vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat

lyte skulle undervisa 8—10 timmar för vecka räknat.

Vid de statliga dövstumskolorna syntes rektorerna böra åläggas en

undervisningsskyldighet av 8—10 timmar för vecka. En inskränkning

av undervisningstiden till 8 timmar för vecka borde dock endast förekomma

i undantagsfall och efter prövning av överstyrelsen.

De ordinarie ämneslärarna hade för närvarande en tjänstgöringsskyldighet

av 30 timmar för vecka vid skolorna i Växjö, Vänersborg,

Örebro och Gävle, av 29—30 timmar vid skolan i Lund och av 28 timmar

vid skolorna å Manilla och i Härnösand.

Ämneslärare vid blindinstitutet skulle undervisa 24—28 timmar, lärare

vid förskolan för blinda 26—30 timmar, sådan lärarinna vid hantverksskola,

som tillika undervisade i handarbete, 30—36 timmar och ämneslärarinna

vid vårdanstalten i Lund 28—30 timmar, allt för vecka räknat.

Överstyrelsen föresloge, att undervisningsskyldigheten för ämneslärare

i dövstumskola bestämdes till 24—30 timmar för vecka. En kortare

undervisningstid än 30 timmar borde endast ifrågakomma för lärare,

som vore anställda vid skriv-teckenskola och för de lärare, som meddelade

den första, synnerligen ansträngande artikulationsundervisningen.

Sådan inskränkning i undervisningsskyldigheten torde böra medgivas

av överstyrelsen. Hittills hade lärare varit pliktiga att under tid, då

de varit lediga från undervisningsskyldighet, utöva viss tillsyn över

eleverna. Denna tillsynsplikt, som tidigare kunnat vara mycket omfattande,

hade så småningom inskränkts för lärarnas del och överlämnats

till annan personal. Överstyrelsen ansåge det vara av vikt, att

någon tillsynsskyldighet fortfarande kunde åläggas lärare, men, därest

här föreslagen tjänstgöringsskyldighet bleve fastställd, torde det vara

lämpligt, att lärares skyldighet att öva tillsyn över eleverna begränsades

till att omfatta högst tre timmar i veckan.

Arbet slärarna vid blindinstitutet undervisade 36—40 timmar, arbetslärarinna

vid institutet eller hantverksskola för blinda ävensom

slöjdlärarinna vid vårdanstalten i Lund 30—33 timmar samt arbetslärare

vid hantverksskola 40—42 timmar, allt för vecka räknat.

De nu vid dövstumskolorna anställda yrkeslärarna meddelade visserligen

undervisning under i regel endast omkring 10 timmar i veckan,

rilen deras sammanlagda tjänstgöringsskyldighet uppginge vid samtliga

skolor till minst 40 timmar i veckan. Vid skolan i Vänersborg vore

deras tjänstgöring för närvarande 48 timmar, och vid skolan i Lund

omfattade slöjdlärarinnans tjänstgöring, enligt uppgift, icke mindre än

54 timmar i veckan.

Vad dövstumskolorna beträffade, ansåge överstyrelsen, att skillnad i

tjänstgöringstidens omfattning mellan manliga och kvinnliga arbetskörare

icke borde göras. Enligt överstyrelsens uppfattning måste dock den

tjänstgöringstid av 48—54 timmar, sorn nu, ehuru endast undantagsvis,

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

förekomma, betraktas såsom alltför lång. Den tjänstgöringstid, som nu

vore och framdeles avsåges skola förbliva bestämd för arbetslärare vid

hantverksskolorna för blinda, 40—42 veckotimmar, funne överstyrelsen

vara lämplig även för här ifrågavarande lärare vid dövstumskolorna.

Överstyrelsen ville fördenskull föreslå, att tjänstgöringen för arbetslärare,

manliga och kvinnliga, slöjdlärarinnor däri inbegripna, vid barndomsoch

fortsättningsskolor för dövstumma, bestämdes till 40 ä 42 timmar

för vecka.

Myndigheterna hava icke särskilt uttalat sig örn överstyrelsens ifrågavarande

förslag.

2. Rektorer.

Skolöverstyrelsen: Riksdagen hade beslutat, att rektorerna vid de

statliga läroanstalterna skulle åtnjuta lön enligt särskild löneplan, vilken

emellertid utginge från lönebeloppet för högsta löneklassen inom vissa

särskilda lönegrader av den allmänna löneplanen. Dessa belopp hade

ifråga om flertalet rektorsbefattningar utökats med vissa belopp, avpassade

med hänsyn till läroanstalternas storlek m. m. I detta hänseende

hade högre allmänna läroverk, realskolor, folk- och småskoleseminarier

indelats i tre grupper samt de tekniska läroverken i fyra

grupper. Rektor vid läroanstalt, tillhörande grupp I, erhölle en lön,

som motsvarade summan av lönen i högsta löneklassen inom den lönegrad,

han ansåges tillhöra, och ett belopp av 1,440 kronor, rektor i

grupp II erhölle summan av lönebelopp, som nyss sagts, och 960 kronor

samt rektor i grupp III summan av förut omnämnda lönebelopp och

480 kronor. Rektor vid läroanstalt, tillhörande grupp IV, åtnjöte lön

med belopp, som motsvarade högsta löneklassen inom den lönegrad,

han skulle anses tillhöra. De sålunda angivna påbyggnaderna på löneklassbeloppen

vore inlagda direkt i lönen. En särskild löneplan för

rektorer hade därför utarbetats och intagits i vederbörande avlöningsreglemente.

Rektorsbefattningarna vid högre lärarinneseminariet, de högre allmänna

läroverken, folkskoleseminarierna, institutet och förskolan för

blinda samt de tekniska läroverken skulle anses tillhöra 30 lönegraden,

befattningarna vid realskolorna, småskoleseminarierna och vårdanstalten

för blinda med komplicerat lyte 27 lönegraden samt befattningarna vid

hantverksskolorna för blinda 25 lönegraden.

Enligt de fastställda grunderna skulle rektor vid Tomteboda erhålla

lön lika med rektor vid högre allmänt läroverk av grupp III, innebärande

ett tilläggsbelopp utöver löneklasslönen av 480 kronor. Rektorerna

vid vårdanstalten i Lund samt vid hantverksskolorna i Kristinehamn

och i Växjö erhölle däremot intet dylikt tilläggsbelopp utöver löneklasslönen.

Vad dövstumskolorna beträffade, hade i 1936 års utredning föreslagits,

att rektorerna skulle placeras i 27 lönegraden. Däremot hade intet särskilt

förslag framställts om att rektor omedelbart skulle komma i åtnjutande

av lön enligt högsta löneklassen. Överstyrelsen ansåge för sin

del, att rektorerna vid dövstumskolorna i lönehänseende borde jämställas

med rektorerna vid realskolorna och småskoleseminarierna i så måtto,

att till utgångspunkt toges högsta löneklassen inom den lönegrad, den

27:e, som dessa rektorer skulle anses tillhöra. Därjämte borde vid vissa

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits ''proposition Nr £12. 49

rektorsbefattningar tilläggsbelopp i enlighet med vad förut anförts ingå

i lönen.

I 1936 års utredning hade föreslagits, att rektor vid dövstumskolan

i Vänersborg skulle komma i åtnjutande av ett lönetillägg å 960 kronor

samt envar av rektorerna vid dövstumskolorna å Manilla, i Lund, Örebro,

Gävle och Härnösand av ett lönetillägg å 480 kronor. Till rektor

vid fortsättningsskolan för flickor i Växjö skulle däremot intet dylikt

tillägg utgå. Särställningen för rektor i Vänersborg i förevarande avseende

hade ansetts motiverad därmed, att anstalten i denna stad komme

att omfatta såväl en upptagningsskola som en fortsättningsskola, vilka

båda skolor tillsamman beräknades komma att få ett jämförelsevis högt

elevantal. Orsaken till att intet lönetillägg föreslagits för rektor vid

fortsättningsskolan i Växjö för flickor läge däri, att denna skola enligt

verkställda beräkningar syntes komma att få ett mindre elevantal än

övriga dövstumskolor.

Överstyrelsen, som funne de föreslagna lönetilläggsbeloppen väl avvägda

i förhållande till skolornas storlek, föresloge därför, att nämnda

tillägg beslutades skola utgå med de angivna beloppen. Genom ett bifall

till detta förslag skulle också anslutning i förevarande hänseende

vinnas till den i det av riksdagen godkända avlöningsreglementet för

ordinarie lärare vid statens undervisningsväsende i fråga om rektorer

tillämpade grupperingen. Denna upptoge för närvarande allenast i fråga

örn de tekniska läroverken fyra avlöningsgrupper, men hinder syntes

icke förefinnas för att uppställa fyra grupper även beträffande andra

läroanstalter. Vid dövstumskolorna skulle då, med utgångspunkt från

ovanberörda förhållanden, ingen rektor komma att tillhöra grupp I, en

rektor grupp II, fem rektorer grupp III och en rektor grupp IV. Till

det yttre komme löneplanen för dövstumskolornas rektorer att i fråga

örn grupperna I—III överensstämma med den för realskolornas rektorer

gällande, varefter tillädes en grupp IV med följande belopp, nämligen

9,060, 9,300, 9,540, 9,780, 10,020, 10,260 och 10,500 kronor.

Rektorerna vid de statliga läroanstalterna skulle hädanefter tillsättas

på förordnande på viss tid, i allmänhet sex år. Beträffande de nuvarande

rektorerna vid dövstumskolorna stötte en sådan anordning på

den svårigheten, att dessa rektorer formellt sett icke hade någon särskild

ordinarie lärarbefattning att återgå till, därest deras förordnanden

icke skulle förnyas. De vore av vederbörande styrelser valda till föreståndare

utan tidsbegränsning. Med föreståndarbefattningen följde, som

tidigare nämnts, viss undervisningsskyldighet.

Överstyrelsen ansåge för sin del, att, även om det normala borde vara,

att de statsanställda rektorerna samtidigt vore innehavare av särskild

ordinarie ämneslärartjänst, detta dock icke torde behöva utgöra en oundgänglig

förutsättning för att beträffande nu ifrågavarande rektorer

tillämpa anställningsformen förordnande på viss tid. Överstyrelsen funne

alltså hinder icke böra möta för att rektorerna vid dövstumskolorna

tillsattes på samma sätt som det, vilket komme att gälla för övriga

statsanställda rektorer.

Statskontoret: Rektorerna vid dövstumskolorna hade av överstyrelsen

ansetts böra i lönehänseende jämställas med rektorerna vid realskolorna

och småskoleseminarierna i så måtto, att till utgångspunkt för lönernas

Bihang till riksdagens -protokoll 1038. 1 sami. Nr 312.

\

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

bestämmande tagits högsta löneklassen inom den lönegrad, L 27, som

dessa rektorer skulle anses tillhöra. Statskontoret måste för sin del

ifrågasätta, om det icke vore naturligare att i förevarande hänseende

för rektorerna vid dövstumskolorna taga samma utgångspunkt som för

rektorerna vid hantverksskolorna för blinda, eller lönegraden L 25. Därest

så skedde, skulle med tillämpning av överstyrelsens förslag i fråga

örn gruppindelning samma lön komma att utgå till rektor vid hantverksskolan

för blinda i Växjö och fortsättningsskolan för dövstumma

i samma stad, vilka skolor med hänsyn till elevantalet torde vara fullt

jämförbara, medan rektorerna för övriga dövstumskolor med ett större

antal elever skulle komma i åtnjutande av något högre avlöning.

Undervisningsväsendets lönenämnd: Lönenämnden ansåge i likhet med

överstyrelsen, att grundlönen för dövstumskolornas rektorer borde, liksom

inom det statliga undervisningsväsendet i övrigt, sättas till ett belopp,

som motsvarade högsta löneklassen inom den lönegrad, som rektorerna

skulle anses tillhöra. Med hänsyn till löneställningen för å ena

sidan realskolornas rektorer (27 lönegraden), å andra sidan rektorerna

vid hantverksskolorna för blinda (25 lönegraden) kunde lönenämnden

emellertid icke för sin del förorda högre löneställning för dövstumskolornas

rektorer än 26 lönegraden. Detta skulle innebära, att grundlönen

över lag skulle utgå med ett belopp, motsvarande 29 löneklassen. Då

fem av de sju rektorerna enligt överstyrelsens förslag, mot vilket lönenämnden

icke hade något att erinra i denna del, skulle åtnjuta lönetillägg

å 480 kronor, komme vid bifall till nämndens förslag angående

lönegradsplaeeringen löneställningen för de flesta rektorer vid dövstumskolorna

att motsvara 30 löneklassen. Lönenämnden hade intet att erinra

mot de av överstyrelsen föreslagna grunderna i övrigt för rektorsbefattningarnas

fördelning på avlöningsgrupper. Slutligen ansåge sig

nämnden böra framhålla vikten av att dövstumskolornas rektorer jämställdes

med övriga rektorer vid statliga läroanstalter även därutinnan,

att de tillsattes genom förordnande på viss tid, förslagsvis sex år. Den

för rektorerna förordade löneställningen hade utmätts jämväl med tanke

på att rektorerna skulle vara förordnandetjänstemän.

Svenska dövstumlärarsällskapet har funnit skäl tala för att rektor vid

dövstumskola placerades en lönegrad högre än rektor vid vårdanstalten

i Lund för blinda med komplicerat lyte.

De nuvarande dövstumskoleföreståndarna: I en till Kungl. Majit ingiven

skrift hava sex dövstumskoleföreståndare anfört, att — då rektor

vid blindinstitutet å Tomteboda erhållit samma löneplacering som rektor

vid högre allmänt läroverk — det syntes skäligt, att rektor vid dövstumskola,

vilken hade att handlägga i huvudsak likartade arbetsuppgifter,

icke gåves lägre löneplacering än som av riksdagen beslutats för rektor

vid realskola. Vid övergång till statstjänst och inordnande under civila

tjänstepensionsreglementet ökades rektors pensionsavgifter med omkring

400 kronor årligen. Även detta talade för en högre placering i lönehänseende

än den av överstyrelsen föreslagna. Föreståndarna hava anhållit,

att rektor vid av staten övertagen dövstumskola måtte inplaceras

i den nuvarande löneplanen för rektorer vid realskola, grupperna I, II

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 212.

och III, varvid rektor vid dövstumskolan i Vänersborg skulle placeras

inom grupp I med tilläggsarvode av 1,440 kronor, rektor vid dövstumskolan

i respektive Lund, Örebro, Gävle och Härnösand i grupp II med

tilläggsarvode av 960 kronor och rektor vid fortsättningsskolan i Växjö

i grupp III med tilläggsarvode av 480 kronor. Därtill borde utgå provisoriskt

dyrtidstillägg samt provisorisk avlöningsförstärkning och lönefyllnad

för mistade naturaförmåner i den omfattning, som kunde bliva

erforderlig för undvikande av minskning i nu utgående löneförmåner

vid övergången till statstjänst.

På grund av det sätt, varpå de nuvarande föreståndarna erhållit sina

befattningar, torde någon nyanställning på viss tid av dem ej böra

ifrågakomma, såvida tjänstinnehavaren ej själv anhölle örn entledigande

från sin nuvarande befattning.

En särskild framställning beträffande löneförmånerna m. m. för rektor

vid dövstumskolan å Manilla har gjorts av den nuvarande föreståndaren

för denna skola.

3. Ordinarie lärare i kunskapsämne.

Skolöverstyrelsen: I 1936 års utredning hade föreslagits, att ordinarie

ämneslärare vid dövstumskola skulle placeras i 20 lönegraden. Vid en

undersökning, hur 1937 års riksdag placerat ämneslärare vid de läroanstalter,

som närmast kunde komma i fråga vid en jämförelse i nu

förevarande sammanhang, befunnes, att ordinarie lärare vid folkskolor

placerats i olika lönegrader. Lärare i distrikt med 39 veckors årlig lästid

hade placerats i 17 lönegraden. I princip hade lika lön för manlig

och kvinnlig lärare bestämts. Dock hade en övergångstid av 5Va år

fastslagits, under vilkens första period kvinnlig lärare ägde uppbära lön

enligt en löneklass, som vore två klasser lägre än den i avlöningsreglementet

föreskrivna och under övergångstidens senare period, omfattande

tre år, enligt den löneklass, som vore närmast lägre än den föreskrivna.

Ämneslärare vid blindinstitutet å Tomteboda vid hantverksskolorna

för blinda samt vid vårdanstalten i Lund hade av riksdagen placerats

i 20 lönegraden, likaså övningsskollärarna vid högre lärarinneseminariet

samt vid folk- och småskoleseminarierna.

I tidigare yttranden rörande dövstumundervisningsväsendets omorganisation

hade överstyrelsen bland annat framhållit, att de anstalter, som

i fråga om sin allmänna uppgift och anordning närmast torde vara jämförliga

med dövstumskolorna, vore blindanstalterna. I avlöningshänseende

torde därför dövstumskolornas personal i viss mån böra jämföras

med blindskolornas, närmast med personalen vid blindinstitutet å Tomteboda.

Rörande lärarpersonalen i läsämnen vore emellertid att märka,

att dövstumlärarnas utbildningstid vore ett år längre än blindlärarnas

och att de förra följaktligen i regel ett år senare än blindlärarna bomme

i åtnjutande av lärarlön. Med hänsyn till de krav, som måste ställas

på en lärare vid undervisningen av dövstumma, syntes det överstyrelsen

skäligt, att lärarpersonalen vid dövstumskolorna erhölle en avlöning,

som något överstege avlöningen för lärarpersonalen vid blindinstitutet.

1928 års lönekommitté hade också föreslagit, att dövstumlärare skulle

placeras i 20 lönegraden, vilket innebure, att dessa lärare ställdes en

lönegrad högre än motsvarande lärare vid blindanstalterna, som av kommittén

placerats i 19 lönegraden. Enligt den av 1936 års utredning

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr ''212.

föreslagna placeringen skulle ämneslärare vid blindanstalter och dövstumskolor

komma att bliva likställda i lönehänseende. Överstyrelsen funne

visserligen fortfarande starka skäl tala för, att dövstumlärarna placerades

något högre än blindlärarna och skulle fördenskull helst se, att

dövstumlärarna, såsom de själva påyrkade, bleve tillerkända avlöning

enligt 21 lönegraden. Med hänsyn emellertid till riksdagens beslut dels

örn lönereglering för folkskolans lärare, vilket innebure, att ett betydande

antal lärare under åtminstone den närmaste framtiden bleve placerade

i lägre lönegrad än den 17:e, dels ock att övningsskollärare vid seminarium

skulle vara placerad i 20 lönegraden ansåge sig överstyrelsen

dock icke böra nu framställa yrkande om dövstumlärares placering i 21

lönegraden utan tillstyrkte placering i 20 lönegraden.

Sedan 1937 års riksdag vid de beslutade löneregleringarna i viss utsträckning

genomfört likalönsprincipen, syntes denna böra tillämpas även

i fråga örn lärarpersonalen vid dövstumskolorna med de övergångstider

för kvinnlig ordinarie lärare, som bestämts för lärare vid statens undervisningsanstalter.

Statskontoret har lämnat överstyrelsens förslag utan erinran.

Undervisningsväsendets lönenämnd, som likaledes biträtt överstyrelsens

förslag, har framhållit, att likalönsprincipen borde, såsom överstyrelsen

påpekat, för andra kvinnliga ordinarie lärare än rektorer successivt

genomföras på sätt som i fråga om det statliga undervisningsväsendet

i övrigt skulle ske jämlikt kungörelsen nr 874/1937 avd. II. A

punkt 7.

Svenska dövstumlärarsällskapet: Överstyrelsen hade funnit starka skäl

tala för att lärarpersonalen vid dövstumskolorna erhölle en avlöning, som

något överstege avlöningen för lärarpersonalen vid blindinstitutet, men

icke ansett sig, med hänvisning till att övningsskollärare vid seminarium

placerats i 20 lönegraden, böra framställa yrkande om dövstumlärares

placering i 21 lönegraden. Denna ståndpunkt funne sällskapet egendomlig

med hänsyn till att överstyrelsen tidigare i likhet med såväl 1920

års lärarlönekommitté som 1928 års lönekommitté ansett, att dövstumlärare

borde placeras i högre lönegrad än icke blott lärare vid blindundervisningsanstalterna

utan även övningsskollärare vid folkskoleseminarium.

De skäl, som legat till grund för den tidigare ståndpunkten,

torde fortfarande föreligga. Sålunda hade 1928 års lönekommitté uttalat,

att ämneslärare vid dövstumskola borde placeras »en lönegrad

högre än motsvarande lärare vid blindundervisningsanstalterna, vilket

är skäligt med hänsyn till de förras ett år längre utbildningstid, något

vidsträcktare undervisningsskyldighet, samt enligt sakkunnigas samstämmiga

uttalanden tyngre och mera enerverande arbete». Då enligt beslut

av 1937 års riksdag såväl övningsskollärare vid seminarium som ämneslärare

vid blindinstitutet placerats i 20 lönegraden borde därav följa,

att dövstumlärare finge åtnjuta lön enligt 21 lönegraden.

4. Lärare i gymnastik.

Skolöverstyrelsen: Vid dövstumskolorna funnes för närvarande inga

ordinarie lärare anställda för undervisning i nu ifrågavarande ämne,

utan undervisningen bestredes av andra lärare. Skulle framdeles förhål
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 212.

landelia påkalla inrättandet vid någon skola av ordinarie tjänst, torde

beslut om sådan lärares löneställning böra fattas i samband med beslutet

om tjänstens inrättande.

Myndigheterna hava icke berört denna fråga.

5. Arbelslärare och slöjdlärarinna.

Skolöverstyrelsen: 1928 års lönekommitté hade vid behandlingen av

lönefrågor vid dövstumskolorna bland annat erinrat om den olikformighet,

som rådde vid dessa skolor i fråga om befattningshavarnas löner.

En reglering borde därför genomföras, men alla befattningshavare kunde

dock icke av kommittén föreslås bliva uppförda å ordinarie stat. De

tjänster, för vilka kommittén föreslagit lönereglering, vore — förutom

rektorer och ämneslärare — yrkeslärare, slöjdlärarinna, maskinist, husmoder,

vaktmästare och eldare.

I 1936 års utredning hade föreslagits lönereglering för nämnda befattningshavare

samt dessutom för kindergarten- och tillsynslärarinna, för

eldare och värmeledningsskötare samt för sjuksköterska. Följande placering

hade föreslagits i fråga om nu förevarande grupp av lärare:

yrkeslärare: vid barndomsskola .... 10 lönegraden

» : » fortsättningsskola. .15 »

Enligt beslut, som fattats av 1937 års riksdag, hade vid läroanstalterna

för blinda använts beteckningen arbetslärare — omfattande

manliga arbetslärare och handarbetslärarinnor — i enlighet med överstyrelsens

av läroverkslönesakkunniga biträdda förslag. Dessa arbetslärare

hade samtliga placerats i 15 lönegraden.

I 1936 års utredning hade, såsom redan nämnts, beträffande dövstumskolorna

föreslagits, att skillnad i lönehänseende skulle göras mellan

yrkeslärare i barndomsskolor och i fortsättningsskolor. Med yrkeslärare

menades då manliga lärare, såsom snickare, skomakare och skräddare.

Yrkeslärarna i barndomsskolorna skulle placeras i 10 lönegraden och

yrkeskårarna i fortsättningsskola i 15 lönegraden. Anledningen till att

en sådan skillnad föreslagits hade huvudsakligen varit den, att, såsom

tidigare nämnts, yrkeslärarna i barndomsskolorna meddelade undervisning

endast under ett mindre antal timmar, vanligtvis omkring 10 timmar

i veckan, under det att de i övrigt under dagarnas lopp vore sysselsatta

med arbeten för skolans räkning. Yrkeslärarna i fortsättningsskolorna

skulle däremot komma att åläggas en undervisningsskyldighet

av minst 40 timmar i veckan.

Dessa lärare måste icke blott äga stor yrkesskicklighet utan även sådana

personliga egenskaper, som gjorde dem lämpliga att handleda dövstumma

ungdomar i den ålder, varom här vore fråga.

Den undervisning, som meddelades av yrkeslärarna i barndomsskolan,

kunde karakteriseras såsom en förberedande yrkesundervisning, närmast

motsvarande slöjdundervisningen i folkskolan.

I anledning av 1937 års riksdags beslut rörande avlöning åt arbetslärarna

vid läroanstalterna för blinda hade överstyrelsen övervägt, huruvida

skäl funnes att vidhålla det tidigare förordade förslaget om skillnad

i lönehänseende mellan yrkeslärare i barndoms- och i fortsättnings
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. May.ts ''proposition Nr .tit.

skolorna för de dövstumma. Överstyrelsen hade därvid kommit till det

resultatet, att det allt fortfarande vore befogat att upprätthålla en viss

skillnad. Det måste nämligen anses vara en vida mindre påfrestande

uppgift, att under 10 veckotimmar undervisa barn i den egentliga skolåldern

i slöjd och därefter ensam syssla med arbete för skolans räkning

än att under 40 timmar i veckan undervisa äldre elever i yrkeskunskap.

Hur stor skillnaden borde vara, förefölle det svårare att bedöma.

Med hänsyn till såväl tjänstgöringen som till den löneställning, en del

av de manliga yrkeslärarna vid barndomsskolorna för närvarande intoge,

funne sig överstyrelsen emellertid böra föreslå, att sådan lärare

placerades i 12 lönegraden i stället för, såsom tidigare föreslagits, i 10

lönegraden, och såväl manlig som kvinnlig yrkeslärare i fortsättningsskola

i 15 lönegraden.

För yrkeslärare i barndomsskola borde fastställas en undervisningsskyldighet

av minst 10 timmar i veckan och en sammanlagd tjänstgöringstid

av minst 40 timmar i veckan samt för yrkeslärare i fortsättningsskola

en undervisningsskyldighet av minst 40 timmar i veckan.

Överstyrelsen ansåge vidare, att för vinnande av likformighet med blindanstalterna

benämningen arbetslärare borde införas även i fråga örn

yrkeslärarna vid dövstumskolorna.

I 1936 års utredning hade föreslagits, att slöjdlärarinna för dövstumma

i barndomsskola skulle placeras i 8 lönegraden, örn hon saknade

pedagogisk utbildning, och i 10 lönegraden, örn sådan utbildning funnes.

Kvinnlig arbetslärare vid läroanstalterna för blinda hade, såsom redan

nämnts, placerats i 15 lönegraden, liksom lärarinna i kvinnlig slöjd vid

manligt folkskoleseminariums övningsskola. Även vid blindanstalterna

förekomme sådan undervisning i såväl manlig som kvinnlig slöjd, som

kunde jämställas med den, vilken meddelades i barndomsskolorna för

dövstumma. Vid de förra anstalterna handhades emellertid denna undervisning

av arbetslärare, manliga och kvinnliga, som hade samma undervisningsskyldighet,

samma kompetens och samma löneställning som de

arbetslärare, vilka åt äldre elever meddelade egentlig yrkesundervisning.

En sådan anordning kunde icke genomföras i barndomsskolorna för

dövstumma på den grund, att undervisningsskyldigheten för varje yrkeslärare

icke kunde givas en omfattning av 40 timmar i veckan utan

måste inskränkas till omkring 10 timmar på grund av elevantalet och

den egentliga skolundervisningens förläggning till förmiddagarna. Vad

särskilt de kvinnliga arbetslärarna vid blindanstalterna beträffade, fordrades

att de skulle vara utbildade handarbets- eller vävlärarinnor. Av

slöjdlärarinnorna vid barndomsskolorna för dövstumma krävdes däremot

icke sådan utbildning. En del av dessa lärarinnor vore sömmerskor i

vanlig mening, en annan del åter hade förskaffat sig någon pedagogisk

utbildning, mestadels genom deltagande i kurser, som avsett giva viss,

mera begränsad kompetens. Endast vid ett par av de nuvarande dövstumskolorna

ombesörjdes slöjdundervisningen av i vederbörlig ordning

examinerade handarbetslärarinnor. Slöjdlärarinnorna undervisade i regel

omkring 10 timmar och vore i övrigt, liksom de manliga yrkeslärarna

i barndomsskolorna, sysselsatta med arbete för skolans räkning.

På grund av den skillnad, som sålunda rådde i fråga örn såväl utbildningens

omfattning som tjänstgöringens natur mellan å ena sidan

kvinnlig arbetslärare vid blindanstalter och vid fortsättningsskolor för

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Marits ''proposition Nr 313.

dövstumma samt å andra sidan slöjdlärarinnor vid barndomsskolor för

dövstumma, ansåge överstyrelsen, att sistnämnda lärarinnor icke borde

i lönehänseende likställas med arbetslärarinnor och icke heller kallas så.

Då kvinnlig arbetslärare placerats i 15 lönegraden, funne överstyrelsen

emellertid den tidigare föreslagna skillnaden i lönegradsplacering mellan

arbetslärarinna och slöjdlärarinna vara alltför stor. Överstyrelsen ansåge

sig därför böra föreslå, att likställighet i lönehänseende genomfördes

mellan manlig arbetslärare i barndomsskola för dövstumma och

slöjdlärarinna med pedagogisk utbildning, anställd i samma slags skola.

Den sistnämnda föresloges följaktligen bliva placerad i 12 lönegraden i

stället för, såsom tidigare föreslagits, i 10 lönegraden. För slöjdlärarinna

utan pedagogisk utbildning föresloges placering i 10 lönegraden i stället

för, såsom förut förordats, i 8 lönegraden. Slöjdlärarinnor, tillhörande

nämnda kategori, funnes anställda vid en del av de nuvarande dövstumskolorna.

Det vore emellertid överstyrelsens mening, att, då nya dylika

befattningshavare framdeles skulle anställas, pedagogisk utbildning regelmässigt

skulle fordras.

Statskontoret: Överstyrelsens förslag att arbetslärare i fortsättningsskola

skulle placeras i samma lönegrad, som bestämts för motsvarande

lärare vid läroanstalterna för blinda, eller lönegraden L 15, föranledde

ingen erinran från statskontorets sida. Däremot kunde ämbetsverket

icke finna, att tillräckliga skäl anförts för ett frångående, på sätt överstyrelsen

förordat, av det förslag till placering av arbetslärare i barndomsskola,

vilket framlagts i 1936 års utredning. Dessa lärare syntes

sålunda i enlighet härmed böra placeras i lönegraden L 10. Slöjdlärarinna

hade överstyrelsen föreslagit skola placeras i 12 lönegraden, därest

hon hade pedagogisk utbildning, eljest i 10 lönegraden. Enligt statskontorets

mening borde det om möjligt undvikas, att befattningshavare

med samma arbetsuppgifter gåves olika löneställning. Ämbetsverket

ville därför förorda, att samtliga slöjdlärarinnebefattningar hänfördes

till en och samma lönegrad samt att i samband därmed kravet på pedagogisk

utbildning gjordes obligatoriskt. Då överstyrelsen ansett, att

likställighet i lönehänseende borde genomföras mellan manlig arbetslärare

i barndomsskola och slöjdlärarinna med pedagogisk utbildning, torde,

i anslutning till vad ovan anförts, sådan lärarinna böra placeras i lönegraden

L 10. Statskontoret förutsatte, att, därest kompetensfordringarna

skulle skärpas på sätt ovan föreslagits, dispens komme att meddelas för

nuvarande befattningshavare, vilka saknade pedagogisk utbildning.

Undervisningsväsendets lönenämnd: Mot placeringen av manlig eller

kvinnlig arbetslärare vid fortsättningsskola i 15 lönegraden hade nämnden

intet att erinra. Enligt nämndens förmenande borde »manlig arbetslärare»

i barndomsskola, under ändrad benämning av »hantverksmästare»,

tilldelas samma löneställning som slöjdlärarinna utan pedagogisk

utbildning; för båda dessa kategorier befattningshavare förordade

lönenämnden inplacering i 10 lönegraden. Lönenämnden ville härvid

erinra, att nämnden i annat sammanhang förordat hantverksmästare

vid yrkeshem till en inplacering i lönegrad 11 10. Slutligen ville lönenämnden

framhålla, att, då slöjdlärarinnor utan pedagogisk utbildning,

enligt vad överstyrelsen anfört, icke skulle anställas efter att de nuva
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. May.ts proposition Nr 212.

rande lärarinnorna av detta slag avgått, dessa befattningshavare lämpligen

syntes böra uppföras å övergångsstat. Slöjdlärarinna med pedagogisk

utbildning torde i enlighet med överstyrelsens förslag böra placeras

i 12 lönegraden.

Ledamoten av nämnden Berta Koersner har i särskilt yttrande yrkat,

att slöjdlärarinna vid barndomsskola med pedagogisk utbildning skulle

placeras endast två lönegrader lägre än yrkeslärare vid fortsättningsskola.

Svenska dövstumlärarsällskapet ville med skärpa framhålla, att slöjdoch

hantverksundervisningen i dövstumskolorna ej borde tillmätas mindre

betydelse än motsvarande undervisning vid andra skolformer och att

man därför borde kräva samma utbildning för denna personal i dövstumskolan

som vid blindinstitutet. Slöjdlärare i dövstumskola med

pedagogisk utbildning borde alltså givas samma löneplacering som motsvarande

personal vid blindinstitutet under förutsättning att undervisningsskyldigheten

— i likhet med vad som föreslagits för skolkökslärarinnor

— utsträcktes till 30 veckotimmar, därav minst 15 i slöjd.

6. Skolkökslärarinna och kindergartenlärarinna.

Skolöverstyrelsen: Riksdagen hade beslutat, att lärarinna i hushållsgöromål

vid blindinstitutet skulle vara placerad i 15 lönegraden och

dylik lärarinna vid seminarierna i 16 lönegraden.

I 1936 års utredning hade föreslagits, att skolkökslärarinna vid dövstumskola

skulle placeras i 15 lönegraden, vilket förslag tidigare biträtts

av överstyrelsen.

Nu förhölle det sig emellertid så, att för närvarande full tjänstgöring

icke kunde beredas skolkökslärarinna vid någon av dövstumskolorna

med undantag av fortsättningsskolan i Växjö. Elevantalet vid varje

skola räckte nämligen i regel till endast två eller tre grupper. För närvarande

bestredes därför undervisningen i hushållsgöromål på olika sätt

vid skilda anstalter. Det kunde finnas en skolkökslärarinna, som utom

undervisningen i hushållsgöromål fullgjorde annan tjänstgöring, exempelvis

såsom kindergartenlärarinna eller såsom gymnastiklärarinna eller

såsom tillsynshavande. Den sammanlagda tjänstgöringen uppginge dock

alltid till mer än 30 veckotimmar.

I andra fall kunde det vara en kindergartenlärarinna, som, utom sin

egentliga tjänstgöring, utövade tillsyn eller undervisade i gymnastik.

Även här överstege tjänstgöringen 30 timmar i veckan. På grund av

att sålunda olika anordningar vidtagits vid olika skolor vore det svårt

att få något riktigt grepp på dessa befattningshavares ställning och

därmed även på frågan om deras löneplacering.

De kombinationer av olika slag, som hittills förekommit och i stort

sett visat sig ändamålsenliga ur skolornas synpunkter och jämförelsevis

fördelaktiga ur ekonomiska, torde icke böra förbjudas, vilken mening

överstyrelsen även hävdat i tidigare yttranden.

Vad lönefrågan för ifrågavarande grupp av befattningshavare beträffade,

vore det ju tänkbart, att timarvoden finge utgå med olika belopp

anpassade efter de olika uppgifter, som fullgjordes, och efter det timtal,

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

som kunde beräknas för varje slag av sysselsättning. Men vid ståndpunktstagandet

till denna fråga måste ihågkommas, att nu nämnda

befattningshavare genom tillsynsskyldighet för närvarande kunde få en

tjänstgöring, som uppginge till över 50 timmar i veckan, varför de ekonomiska

konsekvenserna av timarvoden kunde bliva betydande, såvida

icke reglerande bestämmelser bleve utfärdade. Dylika föreskrifter komme

emellertid sannolikt att medföra ökning av personalens antal.

I fråga örn avlönande av lärare i övningsämnen hade riksdagen godkänt

ett nytt system, som föreslagits av 1928 års lönekommitté och av

läroverkslönesakkunniga. Systemet förelåge utformat i det av riksdagen

godkända avlöningsreglementet för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsende,

8 § 2 mom. Enligt där givna bestämmelser skulle emellertid

vid tillämpningen av systemet undantagas bland andra lärarinna

i hushållsgöromål vid läroanstalt för blinda och lärarinna i slöjd vid

vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte. Enligt läroverkslönesakkunnigas

specialmotivering till nämnda avlöningsreglemente berodde

dessa undantag på att tjänstgöringsskyldigheten regelmässigt uppginge

till minst 30 timmar i veckan, varför den i 8 § 2 mom. i avlöningsreglementet

fastslagna reduktionsregeln icke skulle tillämpas. Överstyrelsen

ansåge, att de omständigheter, som föranlett, att nämnda lärarinnor

undantagits från ifrågavarande regel, även förelåge för nu nämnda

lärarinnor vid dövstumskolorna. De intoge nämligen en särställning,

eftersom motsvarande anordningar med tjänstgöring av så växlande beskaffenhet

knappast förekomme vid andra statliga anstalter, och deras

tjänstgöring uppginge, som redan anförts, regelmässigt till minst 30 timmar

i veckan.

Däremot gåve sig dessa lärarinnors placering i lönegrad icke av sig

själv. De båda kategorierna lärarinnor kunde visserligen hava en undervisnings-

och tjänstgöringsskyldighet av nästan identiskt lika omfattning

och beskaffenhet, men deras utbildning och kompetens vöre

mycket olika. Av en skolkökslärarinna krävdes en utbildning, som både

toge vida längre tid och droge avsevärt mycket större kostnader än den

utbildning, som fordrades för att bliva kindergartenlärarinna. Med hänsyn

härtill borde en skillnad i lönehänseende upprätthållas mellan skolkökslärarinna

och kindergartenlärarinna vid dövstumskola.

Överstyrelsen hade vid omprövning av hithörande frågor funnit, att

en enkel, praktisk och någorlunda rättvis lösning vunnes, örn följande

grunder för löneplaceringen i huvudsak bleve fastställda, nämligen:

skolkökslärarinna, som hade en tjänstgöringsskyldighet av minst

30 timmar för vecka och därvid under minst 15 timmar undervisade i

hushållsgöromål samt i övrigt tjänstgjorde som kindergartenlärarinna,

gymnastiklärarinna eller som tillsynshavande, skulle åtnjuta lön enligt

15 lönegraden,

kindergartenlärarinna, som hade en sammanlagd tjänstgöring

av minst 30 timmar för vecka och som förutom tjänstgöringen som

kindergartenlärarinna undervisade i gymnastik eller tjänstgjorde som

tillsynshavande, ägde åtnjuta avlöning enligt 12 lönegraden.

Statskontoret: Vid bifall till vad statskontoret föreslagit beträffande

löneställningen för slöjdlärarinna syntes jämväl kindergartenlärarinna

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 212.

böra placeras i lönegraden L 10. Mot en placering av skolkökslärarinna

i lönegraden L 15 ville statskontoret icke göra invändning.

Undervisningsväsendets lönenämnd tiar förklarat sig icke hava något

att erinra mot överstyrelsens förevarande förslag.

7. Husmoder.

Skolöverstyrelsen: I 1936 års utredning hade föreslagits, att husmoder

vid dövstumskola i allmänhet skulle placeras i 7 lönegraden; dock skulle

sådan befattningshavare vid fortsättningsskolan för flickor i Växjö, där

elevantalet beräknades bliva lägre än vid övriga dövstumskolor, placeras

i 6 lönegraden. Vid skolan i Örebro, som vore externat, vore dylik

befattning icke erforderlig. Enligt 1937 års riksdags beslut hade husmoder

vid blindinstitutet placerats i lönegrad B 7 och husmoder vid

vårdanstalten i Lund i lönegrad B 8, båda enligt det för allmänna civilförvaltningen

gällande avlöningsreglementet. Överstyrelsen vidbleve

sin år 1936 uttalade ståndpunkt, då utredningens förslag biträddes, men

förordade ett inordnande även av nu ifrågavarande befattningar vid

dövstumskolorna i allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente.

Statskontoret och undervisningsväsendets lönenämnd hava icke framställt

erinran mot överstyrelsens förslag. Ledamoten av nämnden Berta

Koersner har i särskilt yttrande förklarat sig anse, att husmoder vid

Växjöskolan borde placeras i samma lönegrad som husmoder vid övriga

dövstumskolor.

Svenska dövstumlärarsällskapet: Husmödrarna vid samtliga skolor

hade erhållit en för deras ansvarsfulla ställning alldeles för låg lönegradsplacering.

Husmoder vid fortsättningsskolan i Växjö borde skäligtvis

erhålla samma löneplacering som husmoder vid övriga dövstumskolor.

Arbetsåret vid denna skola komme enligt förslaget att omfatta 46 arbetsveckor.

Styrelsen för andra dövstumskoldistriktet har framhållit, att husmodern

i Växjö satts i en lägre lönegrad under motivering, att elevantalet

vid fortsättningsskolan skulle bliva mindre än vid upptagningsskolorna

och specialskolan i Gävle. Detta antagande visade sig ej vara

riktigt vid en jämförelse exempelvis med upptagningsskolan i Lund.

Sistnämnda skola hade beräknats skola mottaga 84 lärjungar, varav

ungefär hälften tänktes bliva externerade. Elevhushållet i Lund skulle

sålunda endast komma att omfatta ungefär 42 barn. I fortsättningsskolan

i Växjö skulle elevantalet uppgå till ungefär 65, samtliga internerade.

Elevhushållet i Växjö skulle alltså bliva avsevärt större än i

Lund. Då härtill komme, att husmodern i Växjö måste handleda eleverna

i deras utbildning i husliga göromål utanför de egentliga lektionerna,

torde hennes arbete bliva mera krävande än vid upptagningsskolan

i Lund, i synnerhet som undervisningen i fortsättningsskolorna beräknats

pågå 46 veckor mot 39 i övriga skolor.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 212.

59

8. Sjuksköterska.

Skolöverstyrelsen: År 1936 hade föreslagits, att sjuksköterska skulle

placeras i 4 lönegraden. Vid förnyat övervägande hade överstyrelsen

funnit denna placering vara alltför låg med hänsyn till sjuksköterskornas

i regel mycket långa och ansträngande tjänstgöring. Överstyrelsen

finge därför föreslå, att sjuksköterskor vid dövstumskolor placerades

i 6 lönegraden, och att befattningarna inordnades i allmänna civilförvaltningens

avlöningsreglemente. För jämförelses skull kunde nämnas,

att Översköterska vid vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte

enligt riksdagens beslut skulle vara placerad i lönegrad B 7.

Statskontoret: I anledning av överstyrelsens erinran, att Översköter
ska

vid vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte hänförts till lönegraden

B 7, har statskontoret påpekat, att översköterskor vid statens

sinnessjukhus inordnats i lönegraden B 6, ävensom framhållit, att en

placering i denna lönegrad av sjuksköterskorna vid dövstumskolorna

borde komma i fråga endast under den förutsättningen, att för dessa

sjuksköterskor uppställdes samma eller motsvarande kompetensfordringar

som i fråga örn sistnämnda översköterskor.

Undervisningsväsendets lönenämnd har förordat uppdelning efter samma

linjer som i fråga örn husmoder och på grund härav föreslagit inplacering

av sjuksköterska i 5 lönegraden vid skolan i Växjö och i 6 lönegraden

vid övriga skolor.

9. Vaktmästare oell maskinist.

Skolöverstyrelsen: Den 30 juni 1937 hade Kungl. Majit anbefallt överstyrelsen

att inkomma med utredning angående lönereglering för vaktmästarpersonal

vid statliga undervisningsanstalter. Den sålunda anbefallda

utredningen hade nu slutförts, varvid förslag framställts beträffande

lönegradsplacering jämväl för vaktmästar- och därmed jämförlig

personal vid dövstumskolorna.

Detta förslag, till vilket överstyrelsen tilläte sig hänvisa, innebure, att

maskinisten vid upptagningsskolan i Vänersborg skulle placeras i lönegrad

B 10, vaktmästaren vid samma skola i lönegrad B 7 och vaktmästare

vid övriga dövstumskolor i lönegrad B 6. För eldarpersonalen

hade överstyrelsen icke nu föreslagit inplacering i avlöningsstaten utan

förutsatt, att denna personal även i fortsättningen skulle avlönas av

medel från omkostnadsstaten.

I en till överstyrelsen ingiven skrivelse hade vaktmästaren vid dövstumskolan

å Manilla anhållit, att han, som vore utbildad trädgårdsmästare,

måtte bliva uppförd å ordinarie stat och placerad i lönegrad

B 10. Såsom skäl härför hade åberopats, att trädgårdsmästarna vid

bland annat lantbrukshögskolan i Uppsala och statens växtskyddsanstalt

vore placerade i nämnda lönegrad.

Överstyrelsen ansåge för sin del, att de trädgårdsarbeten, som kunde

böra utföras vid skolan å Manilla, icke vore jämförbara med dem, som

ålåge trädgårdsmästarna vid de av sökanden åberopade statsanstalterna.

Då överstyrelsen föreslagit, att vid Manilla bland annat skulle vara

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 212.

anställda dels en vaktmästare på ordinarie stat och med placering i

lönegrad B 6, dels en gårdskarl, syntes dessutom något behov av särskild

trädgårdsmästare icke föreligga.

Statskontoret har framhållit, att lönegradsplaceringen för vaktmästare

och maskinist torde böra bestämmas i anslutning till vad som i detta

hänseende på grundval av föreliggande utredning kunde komma att beslutas

i fråga om vaktmästarpersonalen vid andra statliga undervisningsanstalter.

Undervisningsväsendets lönenämnd har likaledes anfört, att frågan

torde böra bedömas i nämnda vidare sammanhang.

10. Icke-ordinarie lärare.

Skolöverstyrelsen: I 1936 års utredning hade föreslagits, att extra

ordinarie ämneslärare vid dövstumskolorna skulle placeras i 18 lönegraden,

medan överstyrelsen däremot i sitt utlåtande hemställde, att sådan

lärare skulle placeras i 20 lönegraden enligt löneplanen för extra ordinarie

befattningshavare.

Sedermera hade frågan örn löneställningen för icke-ordinarie lärare

vid statliga läroanstalter framlagts för riksdagen, utan att dock riksdagen

i detalj bestämt de olika befattningshavargruppernas lönegradsplacering.

Läroverkslönesakkunniga hade utgått från att avlöningsbestämmelser

för icke-ordinarie lärare vid statens undervisningsväsende skulle fastställas

av Kungl. Maj:t.

Den lönegradsplacering, som kunde komma i fråga beträffande dövstumskolornas

extra ordinarie och extra lärare, borde enligt överstyrelsens

mening ansluta sig till den vid blindanstalterna förefintliga, så långt

detta läte sig göra. Av extra ordinarie lärare torde för närvarande endast

behöva räknas med extra ordinarie lärare i kunskapsämne, vilka

borde placeras i 18 lönegraden. Extra lärare, till vilken kategori i allmänhet

skulle räknas alla heltidstjänstgörande vikarier, förordnade för

minst en termin, syntes böra erhålla följande lönegradsplacering, nämligen:

extra lärare i kunskapsämne 18, extra arbetslärare i fortsättningsskola,

extra skolkökslärarinna ävensom extra skolköks- och kindergartenlärarinna

14, extra arbetslärare i barndomsskola, kindergartenlärarinna,

kindergarten- och gymnastiklärarinna ävensom slöjdlärarinna med

pedagogisk utbildning 11 samt extra slöjdlärarinna utan pedagogisk utbildning

9 lönegraden.

Överstyrelsen ansåge sig böra föreslå, att avlöningen till timlärare vid

dövstumskolorna sattes till samma belopp som avlöningen för motsvarande

timlärare vid blindanstalter. Detta innebure följande timläraravlöningar

för veckotimme: i kunskapsämne 129—165 kronor, i gymnastik

123—153 kronor samt i arbetsämne eller skolkök 79—103 kronor.

Dessutom föresloges för dövstumskolorna ett par timläraravlöningar,

som icke ägde motsvarighet i fråga örn blindanstalterna, nämligen för

timlärare i träslöjd i barndomsskola samt för timlärare i kindergarten.

För sistnämnda slag av timlärare föresloges för F-ort en avlöning av

84 kronor för veckotimme, eller beloppet för 9 löneklassen dividerat med

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr <212. 61

det såsom genomsnittlig undervisningsskyldighet ansedda antalet av 36

veckotimmar.

Statskontoret: Vad överstyrelsen anfört i fråga om icke-ordinarie lärares

löneställning, föranledde intet annat uttalande från statskontorets

sida än att, i den mån ändring skedde i överstyrelsens förslag rörande

de ordinarie lärarnas lönegradsplacering, motsvarande jämkningar givetvis

borde vidtagas med avseende å löneställningen för extra ordinarie

och extra lärare ävensom timlärare.

Undervisningsväsendets lönenämnd: För extra ordinarie lärare förordade

nämnden jämkningar i överstyrelsens förslag i anslutning till vad

nämnden föreslagit i fråga om löneställningen för vissa ordinarie lärare.

De föreslagna grunderna för timlärares avlönande ansåge sig nämnden

kunna lämna utan erinran.

Svenska dövstuvilärarsällskapet: En förutsättning för erhållande av

väl kvalificerade sökande till dövstumlärareseminariet vore, att extra

ordinarie dövstumlärare erhölle en löneplacering, som ej understege ordinarie

folkskollärares begynnelselön i 17 lönegraden. Med hänsyn härtill

syntes extra ordinarie dövstumlärare böra placeras i 19 lönegraden

i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän.

11. Tjänstepersonalen ni. m.

Skolöverstyrelsen: Denna personal kunde visserligen i regel icke anses

innehava i egentlig mening fast anställning. Vissa av de till denna personalgrupp

hörande innehade dock sina tjänster med den möjligheten i

sikte, att de vid avgången från tjänsten skulle kunna erhålla pension

eller understöd därför, att vederbörande dövstumskoldistrikt antagit pensionsreglemente,

såsom fallet vore till exempel i fråga örn sjunde distriktet,

eller på grund av att distriktet antingen tidigare beviljat motsvarande

personal dylik förmån eller ock ställt i utsikt, att frågan örn pension

eller understöd vid vederbörandes avgång skulle upptagas till prövning.

På grund av bland annat dessa förhållanden torde staten vid omorganisationen

böra visa största möjliga hänsyn även mot denna personal

genom att övertaga densamma i den omfattning, detta lämpligen kunde

ske. Skulle befattningshavare, som under längre tid innehaft anställning,

icke kunna beredas sådan vid det omorganiserade dövstumundervisningsväsendet,

torde frågan, huruvida understöd borde beviljas, i varje särskilt

fall böra underställas riksdagens prövning.

De avlöningsförmåner, som för närvarande utginge till den vid dövstumskolorna

anställda tjänstepersonalen, vore icke enhetliga. Lönerna

hade bestämts av de skilda skolstyrelserna med hänsyn i främsta rummet

till de å respektive skolorter rådande förhållandena. I 1936 års utredning

hade framhållits, att det givetvis vore önskvärt, att ersättningarna

till denna personal så småningom kunde givas större likformighet. För

det dåvarande ansåge emellertid utredningen det lämpligast att vid de

ekonomiska beräkningarnas upprättande i stort sett räkna med de löner

och arvoden, som då utginge.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

Till överstyrelsen hade för beaktande vid framläggande av förslag

angående statens övertagande av dövstumundervisningsväsendet överlämnats

en av Stockholms kommunalarbetares samorganisation till styrelsen

för första dövstumskoldistriktet ingiven framställning om kollektivavtal

för viss personal vid dövstumskolan å Manilla, vilken framställning

av nämnda skolas styrelse med skrivelse den 31 augusti 1937

överlämnats till Kungl. Majit. Överstyrelsen finge i anledning härav

anföra följande.

Sedan civilförvaltningens personal hos 22 verk och myndigheter anhållit,

att förhandlingar måtte upptagas i syfte att genom kollektivavtal

reglera städningspersonalens anställnings- och avlöningsförhållanden

och personalförbundet samtidigt anhållit, att sådana förhandlingar måtte

föras centralt under ledning av en av socialstyrelsens chef utsedd opartisk

person, hade förhandlingar, omfattande 19 verk och myndigheter,

blivit inledda. De vore emellertid ännu ej slutförda. Resultatet av dessa

förhandlingar torde kunna komma att få en principiell innebörd, som

kunde inverka även på frågan örn kollektivavtal med den tjänstepersonal

vid dövstumskolan å Manilla, som avsåges i ovannämnda framställning

från Stockholms kommunalarbetares samorganisation. Redan ur

denna synpunkt sett funne sig överstyrelsen icke böra nu framlägga

något förslag i anledning av ifrågavarande framställning. Överstyrelsen

funne det tillika vara självfallet, att, om kollektivavtal framdeles komme

att träffas i fråga om viss personal vid Manilla, detta komme att få

inverkan på löneställningen för motsvarande personal vid övriga dövstumskolor.

Överstyrelsen kunde icke nu avgöra, huruvida en uniformering

genom kollektivavtal vore praktiskt genomförbar på ifrågavarande

område, enär arbets- och andra förhållanden vore i så hög grad skiftande

på de skilda orterna. Frågan om sådana avtal torde därjämte

få anses hava en ekonomisk räckvidd, som icke kunde överblickas, förrän

en mycket ingående undersökning blivit verkställd. En dylik kunde på

grund av bristande tid icke nu utföras. Så mycket torde dock redan

nu kunna sägas, att ett avtal i enlighet med det framlagda förslaget

skulle kräva anställande vid varje skola av ytterligare ett antal biträden,

varigenom omkostnaderna komme att i betydande grad ökas.

Ehuru överstyrelsen, såsom redan nämnts, ansåge det önskvärt, att

tjänstepersonalens löne- och anställningsförhållanden i största möjliga

omfattning bleve likformiga och i övrigt på ett tillfredsställande sätt

ordnade, ansåge sig överstyrelsen dock icke i nu förevarande sammanhang

böra föreslå, att åtgärder därför vidtoges.

Vid uppgörandet av förslag till stater för dövstumskolorna för arbetsåret

1938—39 hade överstyrelsen i huvudsak byggt på nuvarande anställnings-

och löneförmåner för ifrågavarande personal. På grund av

dels vissa skolors förändrade karaktär, dels elevantalets ökning till följd

av införandet av fortsatt undervisning hade personalens antal dock, såsom

närmare framginge av vad redan tidigare anförts, måst något ökas.

Överstyrelsen har lämnat vidstående detaljerade översikt över av överstyrelsen

för budgetåret 1938/39 beräknade löner och arvoden till andra

befattningshavare än lärare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Av skolöverstyrelsen beräknade löner och arvoden till vissa befattningshavare vid dövstumskolorna budgetåret 1938/39.

U r

p t a g n i

n g s

skol

o r

S

p e c i a

[skolor

Fortsättningsskolor

Befattningshavare

Manilla

I-ort

Lund

D-ort

Vänersborg

D-ort

Härnösand

F-ort

Örebro

F-ort

Gävle

F-ort

Växjö

C-ort

Vänersborg

D-ort

Samtliga

Antal

Lön

Antal

Lön

Antal

Lön

Antal

Lön

Antal

Lön

Antal

Lön

Antal

Lön

Antal

Lön

Antal

Lön

1. Läkare3......

i

2,000

1

850

1

500

1

1,000

1

1,000

1

1,000

1

500

1

1,000

8

7,850

2. Ögonläkare8 ....

i

500

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1

500

3. Öronläkare3 ....

i

500

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1

500

4. Tandläkare3 ....

i

1,000

—

—

1

600

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

2

1,600

5. Tillsynshavande1 4 .

i

1,450

1

1,450

6. Husfader 3.....

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1

2200

1

200

7. Vårdarinna1 3 . . .

2

2,136

2

2,300

4

2,880

3

1,980

—

—

4

2,640

1

1,080

—

—

16

13,016

8. Sömmerska13 ...

1

900

—

—

2

2,400

—

—

1

8 2,000

1

900

—

—

—

—

5

6,200

9. Biträden13.....

13

10,500

6

3,960

10

7,620

7

4,319

1

6600

7

4,305

5

3,075

3

2,280

52

36,659

10. Eldare.......

141

1,860

3

2,800

211

1,970

4 5J

3,100

—

—

4 6J

2,390

—

—

2 41

1,740

6

13,860

11. Gårdskarl.....

S41

2,320

2 Sj^

1,800

3 5]^

2,496

3

6,616

12. Portvakt......

”l

744

—

—

2 3^

300

—

—

—

—

—

~

—

—

2 3^

300

3

1,344

13. Skriv- och bokfö- ringshjälp m. m.3 . .

1

2,500

1

2,500

1

3,500

1

2,500

1

2,500

1

2,500

1

1,000

_

_

7

17,000

Summa

25

26,410

12

14,210

22

22,266

13

12,899

4

6,100

15

13,735

8

5,655

7

5,520

106

106,795

1 Allt fritt. 2 Bostad, bränsle och lyse. 8 Dyrtidstillägg utgår icke.

4 Dyrtidstillägg såsom för reglerad tjänst. 6 Inga naturaförmåner.

6 Häri ingår 300 per år (utan dyrtidstillägg) så länge vedeldning användes.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 213.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. May.ts proposition Nr 212.

Statskontoret: Löneförmånerna till ifrågavarande befattningshavare hade

av statskontoret icke kunnat göras till föremål för någon närmare granskning.

Ämbetsverket ville dock framhålla, att det syntes önskvärt, att i möjligaste

mån enhetliga grunder bomme till användning vid löneförmånernas

bestämmande. I detta hänseende finge påpekas, att enligt sammanställningen

å vissa arvoden beräknats utgå dyrtidstillägg, å andra icke. Enligt statskontorets

mening borde sådana arvoden, som bestredes å omkostnadsstaten,

regelmässigt bestämmas utan rörliga tillägg. Arvodena för skriv- och bokföringshjälp

syntes vara väl högt beräknade.

Undervisningsväsendets lönenämnd: Vad anginge skriv- och bokföringshjälp,

syntes det härför av överstyrelsen för skolan i Vänersborg beräknade

arvodet, 3,500 kronor, vara av den storlek, att lönenämnden ville ifrågasätta,

huruvida icke en fast tjänst här borde inrättas med tjänstgöringsskyldighet

på heltid. Härvid syntes antingen ordinarie tjänst i 9 eller extra ordinarie

tjänst i 11 lönegraden kunna ifrågakomma.

Riksräkenskapsverket: Det syntes riksräkenskapsverket vara anledning

antaga, att bestyret med skriv- och bokföringsgöromålen konnne att kräva

full daglig arbetstid av respektive biträden, biträdet vid skolan i Växjö dock

undantaget. Riksräkenskapsverket ville därför ifrågasätta, huruvida icke

ifrågavarande biträdesbefattningar, med nyss angivet undantag, borde erhålla

anställning som extra ordinarie tjänstemän enligt avlöningsreglementet

för icke-ordinarie befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen

(397/1935). I varje fall syntes biträdet vid skolorna i Vänersborg, där både

upptagningsskola och fortsättningsskola skulle inrättas under en gemensam

styrelse och rektor, böra erhålla extra ordinarie anställning. Med hänsyn till

arbetets omfattning vid sistnämnda undervisningsanstalt, syntes befattningen

närmast kunna jämställas med befattning i kontorist- eller kansliskrivargrad

(9 respektive 11 lönegraden). Den sammanlagda avlöningen i

lägsta löneklassen inom 11 lönegraden motsvarade i det närmaste det av

överstyrelsen föreslagna ersättningsbeloppet.

Beträffande ifrågavarande personal i övrigt hade av överstyrelsen angivits,

att dyrtidstillägg skulle utgå såsom för reglerad tjänst till tillsynshavande

samt till eldare och gårdskarl vid vissa angivna skolor. Till övrig

i bilagan upptagen personal skulle dyrtidstillägg icke utgå. Riksräkenskapsverket

ville i anledning härav allenast föreslå, att ersättningarna för samtliga

ifrågavarande befattningar så avvägdes, att dyrtidstillägg å ersättningsbeloppen

icke komme att utgå.

12. Avlönings- och pensionsbestämmelser.

Skolöverstyrelsen: Såväl 1932 och 1936 års utredningar som skolöverstyrelsen

hade föreslagit, att befattningshavare vid dövstumskolorna vid

ett statens övertagande skulle få för placering i löneklass tillgodoräkna

sig ej mindre den tid, som före förstatligandet förflutit från hans

tillträde till innehavande tjänst, än även, efter Kungl. Maj:ts bestämmande

i varje särskilt fall, den tid vederbörande innehaft fast anställning av motsvarande

art vid statlig eller av staten understödd skola eller institution.

Likaså hade föreslagits, att manlig och kvinnlig ämneslärare skulle, liksom

förhållandet vore bland annat beträffande blindskolornas personal, få för

löneklassplacering räkna sig tillgodo följande utomstatliga tjänstgöring,

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 212.

nämligen såsom ordinarie lärare vid folkskola, högre folkskola eller kommunal

mellanskola, såsom lärare vid tidigare av landsting eller stad, som

ej deltoge i landsting, upprätthållet småskoleseminarium, ävensom såsom

föreståndare eller lärare vid andra slag av abnormskolor eller vid skyddshem

som åtnjöte statsbidrag och antingen ägde av Kungl. Majit fastställt

reglemente eller ock vore av Kungl. Majit erkänt såsom allmän uppfostringsanstalt.

Detsamma hade föreslagits skola gälla beträffande tjänstgöring

såsom dövstumpastor, d. v. s. för dövstumpastor, som överginge till

lärartjänst. Slutligen uttalades i 1936 års utredning, att, om det i fråga örn

några av nu berörda befattningshavare, som kunde komma att övergå i

statstjänst, skulle visa sig, att av vederbörande dövstumskoldistrikt tillförsäkrade

löneförmåner överstege dem, som skulle tillkomma motsvarande

befattningshavare enligt de grunder, riksdagen vid statsövertagandet beslutade

såsom allmänt gällande, erforderlig reglering syntes böra äga rum

genom beviljande av personlig lönefyllnad till nuvarande innehavare.

Överstyrelsen ansåge även nu, att de i nyss berörda avseenden framställda

förslagen borde vinna beaktande. Vad särskilt anginge den ovanberörda

rätten att för löneklassplacering tillgodoräkna viss utomstatlig tjänstgöring,

upptoge överstyrelsen i sitt förslag till ändringar i vederbörande avlöningsreglemente

allenast sådan tjänstgöring, som redan funnes omnämnd i

11 § 2 mom. b), medan rätten att tillgodoräkna övrig utomstatlig tjänstgöring

torde få bedömas enligt den allmänna regeln i 11 § 2 mom. sista

stycket.

Riksdagens medgivande syntes böra inhämtas därtill, att ordinarie befattningshavare

vid dövstumskolväsendet måtte, under förutsättning att

han underkastade sig vederbörande''avlöningsreglemente, i förekommande

fall vid ingången av juli 1938 av statsmedel uppbära ett belopp, motsvarande

vad han skulle hava uppburit i förskott för samma månad, örn

de före den 1 juli 1938 för honom gällande avlöningsbestämmelserna då

fortfarande ägt giltighet.

Överstyrelsen överginge härefter till att efterse, på vilka punkter a v 1 öningsreglementet

för ordinarie lärare vid statens

undervisningsväsende tarvade komplettering eller

ändring i samband med att ordinarie lärare vid dövstumskolorna inordnades

under detsamma.

6 § 1 mom. borde omedelbart efter rubriken »Vårdanstalten för blinda

med komplicerat lyte» upptaga en ny rubrik av följande avfattning:

Ort

s g r

upp

Läroanstalt

B

C

I)

E

F

G

K

r o n o r

—

—

—

—

—

—

—

Dövstumskola:

grupp I . . . .

10,500

10,740

10,980

11,220

11,460

11,700

11,940

grupp II ...

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

11,220

11,460

grupp III . . .

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

grupp IV . . .

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

— — — — —

—

—

—

—

—

—

—

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 212. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition Nr £12.

7 § 5 mom. borde lyda: »Rektorsbefattningarna vid---realsko
lorna,

småskoleseminarierna, vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte

och dövstumskolorna 27 lönegraden samt befattningarna vid hantverksskoloma

för blinda 25 lönegraden».

8 § 2 mom. borde lyda: »Till lärare---i hushållsgöromål vid läro
anstalt

för blinda, skolkökslärarinna vid dövstumskola, lärarinna i slöjd vid

vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte och vid dövstumskola, ävensom

sådan gymnastiklärarinna vid dövstumskola, som tillika är kindergartenlärarinna,

utgår lön med det---delbara krontal.

För lärare----Kungl. Maj:t.»

För 11 §2 mom. b) föresloges följande lydelse: »övningsskollärare

vid---samt lärare i kunskapsämne vid läroanstalt för blinda, vård
anstalten

för blinda med komplicerat lyte samt dövstumskola tillgodoräknas

den tid,---folkskola; samt».

I 28 § 1 mom. borde upptagas de av överstyrelsen i annat sammanhang

(se nedan) berörda särskilda arvodena till lärare, som vore föreståndare

för dövstumlärarseminariet, till lärare vid dövstumskola, vilken tjänstgjorde

såsom föreståndare för provårskurs, samt till lärare vid dövstumskola,

vilken utan att vara föreståndare för dövstumlärarseminariet där meddelade

undervisning. Bestämmelserna härom kunde lämpligen införas efter punkten

f) och erhålla följande lydelse:

»g) Lärare vid dövstumskola, vilken för minst en termin förordnats att

vara föreståndare för dövstumlärarseminariet, åtnjuter särskilt arvode härför

med 1,200 kronor för år.

h) Lärare vid dövstumskola, vid vilken provårskurs är anordnad, som

för minst en termin förordnats att vara föreståndare för provårskursen,

åtnjuter särskilt arvode härför med belopp, som vid slutet av varje termin

av skolöverstyrelsen bestämmes, dock högst 300 kronor för år.

i) Lärare vid dövstumskola, vilken, utan att för minst en termin vara

förordnad såsom föreståndare för dövstumlärarseminariet, meddelar undervisning

vid nämnda seminarium, åtnjuter särskilt arvode härför med belopp,

som vid slutet av varje termin av skolöverstyrelsen bestämmes, dock

högst 600 kronor för år.»

Ikraftträdandet av ovan berörda ändringar i avlöningsreglementet borde

bestämmas till den tidpunkt, då löneregleringen för dövstumskolorna trädde

i kraft, förslagsvis den 1 juli 1938.

Beträffande därefter den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen

torde densamma böra kompletteras på följande sätt:

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 812.

67

Läroanstalter och befattningar

Lönegrad (L)

Vårdanstalten i Lund jär blinda med komplicerat lyte.

Dävstumskoloma.

Rektor, lön enligt 6 § 1 morn. i reglementet...........

—

Lärare i kunskapsämne........................

20

Skolkökslärarinna......................

15

Skolköks- och kindergartenlärarinna.................

15

Arbetslärare: i fortsättningsskola..................

15

i barndomsskola....................

12

Kindergarten- och gymnastiklärarinna ...........

12

Lärarinna i slöjd: med pedagogisk utbildning...........

12

utan » » ...........

10

De tekniska läroverken.

— — —

Vad slutligen anginge den vid avlöningsreglementet för ordinarie

tjänstemän vid allmänna civilförvaltningen

fogade tjänsteförteckningen, torde densamma vid ett bifall till överstyrelsens

i det föregående framställda förslag böra kompletteras på följande

sätt:

-...... i ..............-.............1

Verk och befattningar

Avlöning och

lönegrad en- ligt löneplanen

Dävstumskoloma.

Dövstumpräst.............................

B 24

Förste vaktmästare..........................

B 7

Husmoder vid skolorna å Manilla samt i Lund, Vänersborg,

Gävle och Härnösand .......................

B 7

Maskinist................................

B 10

Husmoder vid skolan i Växjö....................

B 6

Sjuksköterska..............................

B 6

Vaktmästare..............................

B 6

_______________

—

Bemyndigande torde böra lämnas överstyrelsen att med hänsyn tagen

till vederbörandes föregående tjänstgöring besluta örn den ordinarie och

extra ordinarie personalens placering i löneklass.

Med avseende på pensionsförhållandena torde följande böra

framhållas.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 . Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

Dövstumlärarna vore för närvarande i såväl tjänste- som familjepensionshänseende

inordnade under reglementet för statens pensionsanstalt. Efter

löneregleringens genomförande syntes dessa lärare böra inordnas under civila

tjänstepensionsreglementet, respektive allmänna familjepensionsreglementet.

Överstyrelsen hade vid sin beräkning av avlöningskostnaderna utgått

härifrån. Därest dövstumlärarnas delaktighet i tjänstepensionshänseende

i statens pensionsanstalt ansåges böra upphöra från och med den 1

juli 1938, torde motsvarande förfaringssätt böra tillämpas som i propositionen

nr 317/1937 angående upphörande av tjänstepensionsrätten i statens

pensionsanstalt för vissa lärare vid statens undervisningsväsen.

I det föregående hade överstyrelsen bland annat föreslagit, att vissa kategorier

befattningshavare skulle uppföras i lönegrad, varmed rätt till pension

skulle följa. De avgifter, dessa befattningshavare skulle erlägga för den

händelse de förklarade sig vilja övergå till den nya lönestaten, torde böra

bestämmas i vanlig ordning efter prövning av varje särskilt fall. Däremot

torde dessa befattningshavare icke rimligtvis böra erlägga retroaktiva avgifter.

En del dövstumskoldistrikt hade i viss omfattning dels tillförsäkrat förutvarande

befattningshavare tilläggspensioner, dels beviljat pension eller

understöd åt sådana förutvarande tjänstinnehavare, som icke skulle varit

berättigade till pension, örn skolorna varit statliga. Enligt 1936 års utredning

utginge dylika pensioner och understöd då med ett sammanlagt belopp

av omkring 51,624 kronor.

I skrivelse nr 214/1937 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 109,

angående statens övertagande av dövstumundervisningsväsendet jämte i

ärendet väckta motioner anmälde riksdagen, bland annat, att den bifallit

ett motionsvis framställt yrkande örn att staten vid övertagandet av dövstumundervisningen

även skulle ansvara för kostnaderna för redan utgående

pensioner till förutvarande befattningshavare vid dövstumskolorna.

Överstyrelsen hade verkställt en undersökning rörande de belopp, som i

dövstumskoldistriktens statförslag för år 1938 beräknades komma att erfordras

för här ifrågavarande ändamål.

Ett sammandrag visade, att dövstumskoldistriktens utgifter på grundval

av förhållandena höstterminen 1937 och under förutsättning, att landstingen

komme att bifalla de framställningar om pensioner, som av respektive

skolstyrelser ingivits, skulle komma att för de skilda skolorna uppgå till

följande belopp, nämligen:

Tilläggspen- sioner från

distrikten,

Pensioner från

distrikten,

Summa

kronor

kronor

kronor

Manilla.................

3,728: —

7,548

—

11,276

—

Växjö .................

500:-

2,600

—

3,100

—

Lund..................

1,423: 50

7,260

_ 1

8,683

50

Råbylund...............

—

2,700

—

2,700

—

Vänersborg...............

—

14,700

—

14,700

—

Örebro.................

1,250: -

1,860

—

3,110

—

Gävle..................

500: —

7,000

—

7,500

—

Härnösand...............

2,300: —

6,760

—

9,060

—

Summa

| 60,129:50

1 Häri inginge ett belopp av 3,930 kronor, utgörande av tredje dövstumskoldistriktet

beviljad pension till dövstumpastorn Johan Gustaf Malmer.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition Nr £1%.

Det torde emellertid kunna förutses, att vissa ändringar beträffande

ifrågavarande pensioner och understöd bomme att inträffa före den 1 juli

1938. Med hänsyn till de för år 1938 av skolstyrelserna beräknade beloppen

syntes emellertid böra beviljas ett förslagsanslag å 60,000 kronor för bestridande

av här ifrågavarande kostnader under budgetåret 1938/39 efter

statsövertagandet.

Statskontoret: Mot de av överstyrelsen utarbetade förslagen till ändring i

vissa delar av avlöningsreglementet för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsende

och därtill hörande tjänsteförteckning ävensom tjänsteförteckningen

till avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, hade

statskontoret inga andra erinringar än som framginge av vad enligt det

föregående av statskontoret anförts.

Vad anginge personalens pensionsförhållanden efter statsövertagandet

finge statskontoret beträffande tjänstepensioneringen anföra, att ordinarie

och extra ordinarie befattningshavare i och med att de statliga avlöningsreglementena

bleve för dem gällande borde erhålla pensionsrätt enligt civila

tjänstepensionsreglementet, lärarpersonalen med de avvikelser och tillägg,

som omförmäldes i propositionen nr 315/1937. Likaså borde familjepensionsrätt

enligt allmänna familjepensionsreglementet omedelbart tillkomma de

befattningshavare, som inordnades under avlöningsreglementet för statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.

Däremot torde lärarpersonalen i familjepensionshänseende tills vidare böra

bibehållas vid sin delaktighet i statens pensionsanstalt i avvaktan på den

utredning i fråga om lärares inordnande under allmänna familjepensionsreglementet,

som omnämnts i propositionerna nr 315 och 317/1937.

I fråga örn pensioner och tilläggspensioner till förutvarande befattningshavare

ville statskontoret i betraktande av 1937 års riksdags beslut i detta

hänseende endast påpeka, att erforderliga medel för dessa pensioners bestridande

torde böra beräknas under elfte huvudtitelns anslag till diverse pensioner

och understöd.

Undervisningsväsendets lönenämnd: Vad anginge de i anledning av löneregleringens

genomförande erforderliga författningsbestämmelserna, ville det

synas lönenämnden, att särskilda kungörelser borde utfärdas, genom vilka

avlöningsreglementet för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsende

med tillhörande tilläggsbestämmelser ävensom kungörelsen med avlöningsbestämmelser

för icke-ordinarie lärare m. fl. vid statens undervisningsväsende

gjordes tillämpliga på lärarpersonalen vid dövstumskolorna. På samma

sätt borde avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen göras

tillämpligt på sådana vid dövstumundervisningsväsendet anställda befattningshavare,

vilka icke vore lärare. Vad anginge de av överstyrelsen föreslagna

reglementsbestämmelserna, föranledde de i sak ett par ändringar, för

det fall att lönenämndens förslag angående rektorers lönegradsplacering och

angående provårsföreståndares särskilda arvode, därest han samtidigt vore

föreståndare för dövstumlärarseminariet, (jfr nedan) vunne beaktande. I

övrigt hade nämnden intet att erinra mot förslaget i denna del. Tjänsteförteckningcns

avfattning vöre givetvis beroende av det slutliga beslutet i

fråga örn löneställningen för olika befattningshavare. Vad anginge förslaget,

att befattningshavare vid dövstumskolorna skulle vid statsövertagandet få

för placering i löneklass tillgodoräkna sig bland annat den tid, som före

s. 70 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

70 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 21%.

förstatligandet förflutit från hans tillträde till innehavande tjänst, anslöte

detsamma sig till vad som föreskrevs, då ett antal av landsting underhållna

seminarier övertoges av staten; i detta hänseende torde få hänvisas till kungörelsen

nr 505/1933.

Mot överstyrelsens förslag rörande en reglering av lönerna för lärarpersonalen

vid dövstumskolorna i anslutning till de bestämmelser, som numera

gälla för lärare vid statens undervisningsväsende, torde intet vara att erinra.

Lönerna för övriga befattningshavare vid dövstumskolorna böra i lämplig

omfattning regleras i överensstämmelse med vad beträffande motsvarande

befattningshavare gäller inom allmänna civilförvaltningen.

Ehuru bestämmelser rörande lärares undervisnings- eller tjänstgöringsskyldighet

äro av natur att kunna av Kungl. Majit i administrativ ordning

meddelas, har jag i analogi med vad som skedde vid avlåtande av

förslag till 1937 års riksdag om lönereglering för lärarpersonalen vid det

statliga undervisningsväsendet ansett mig böra i det föregående lämna en

redogörelse för överstyrelsens förslag i detta hänseende beträffande rektorerna

och lärarna vid dövstumskolorna. Dessa förslag, som synas hava

biträtts av de i ärendet hörda myndigheterna, torde kunna läggas till grund

för de bestämmelser i ämnet, som Kungl. Majit framdeles lärer böra meddela

i den blivande stadgan för dövstumundervisningsväsendet.

Till utgångspunkt för lönesättningen av rektorerna vid dövstumskolorna

har överstyrelsen valt högsta löneklassen inom lönegraden L 27.

Överstyrelsen har således tänkt sig, att för dövstumskolerektorerna skulle

tillämpas samma lönenivå, som av 1937 års riksdag bestämts för rektorerna

vid realskolor och småskoleseminarier. Detta förslag har icke biträtts av

vare sig statskontoret eller undervisningsväsendets lönenämnd. Statskontoret

har ifrågasatt, om det icke vore naturligare, att i förevarande hänseende

som utgångspunkt toges samma lönegrad, som tillämpats beträffande

rektorerna vid hantverksskolorna för blinda, eller lönegraden L 25.

Lönenämnden har icke kunnat förorda högre grundlön för dövstumskolornas

rektorer än högsta löneklassen i 26 lönegraden.

Lönenämndens förslag synes mig väl avvägt i jämförelse med lönenivån

för realskole- och småskoleseminarierektorerna och för rektorerna vid

hantverksskolorna för blinda och biträdes av mig. Som förutsättning för

min anslutning till detta förslag gäller emellertid, att förevarande rektorer

i likhet med motsvarande befattningshavare vid de övriga statliga undervisningsanstalter,

som i detta hänseende kunna komma i fråga, hänföras

till kategorien förordnandetjänstemän. Skulle — vilket de nuvarande dövstumskolföreståndarna

synas hava ifrågasatt — så icke bliva fallet utan

rektorstjänsterna få karaktären av ordinarie tjänster i vanlig mening, är

en lägre löneställning motiverad. Någon anledning synes mig emellertid

icke föreligga att, av hänsyn till de nuvarande befattningshavarna, för dövstumskolornas

del definitivt eller för viss tid tillämpa ett system för till
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj.ts proposition Nr £1%.

sättning av rektorstjänster, som icke funnits böra komma till användning

inom undervisningsväsendet i övrigt. På denna punkt biträder jag alltså

den uppfattning, som funnit uttryck i skolöverstyrelsens och lönenämndens

yttranden.

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna tillstyrker jag i övrigt

överstyrelsens förslag beträffande lönesättningen för dövstumskolrektorerna.

Till lönen i högsta löneklassen av lönegraden L 26 bör alltså komma

ett lönetillägg av 960 kronor för rektor vid dövstumskolan i Vänersborg

samt 480 kronor för envar av rektorerna vid dövstumskolorna i Gävle,

Härnösand, Lund och Örebro samt å Manilla, varemot till rektor vid dövstumskolan

i Växjö icke bör utgå något lönetillägg. Detta förslag innebär,

med tillämpning av de löneprinciper, som fastställts av 1937 års riksdag,

att av rektorerna en bör hänföras till en avlöningsgrupp II, jern till en avlöningsgrupp

III och en till en avlöningsgrupp IV. Någon särställning för

rektor vid dövstumskolan å Manilla har icke synts mig motiverad.

Föreståndaren för den av mig förordade fortsättningsskolan å Broby

gård torde i anslutning till 1937 års sakkunnigas förutnämnda förslag

böra tills vidare avlönas medelst ett arvode å 5,000 kronor förutom fri

bostad med värme. Ä detta arvode bör dyrtidstillägg icke utgå.

Lärarna i kunskapsämnen böra i enlighet med skolöverstyrelsens, statskontorets

och lönenämndens förslag hänföras till lönegraden L 20. Avståndet

mellan denna lönegrad och den högsta lönegrad, som kan uppnås av

en folkskollärare, som icke är övningsskollärare — den 17:e — synes möjliggöra

en tillfredsställande rekrytering av lärare för dövstumskolornas

behov. Anmärkas må, att dövstumlärarna under sin utbildning för banan

komma att åtnjuta ej oväsentliga understöd av statsmedel. Beträffande

sättet för genomförandet av principen om lika lön för manliga och kvinnliga

lärare i kunskaps- såväl som i andra ämnen ansluter jag mig till överstyrelsens

och lönenämndens förslag.

Enligt överstyrelsens förslag skulle arbetslärare (manlig och kvinnlig) i

dövstumfortsättningsskola placeras i lönegraden LIS och arbetslärare

(manlig) i barndomsskola i lönegraden L 12. Slöjdlärarinna i barndomsskola

skulle enligt samma förslag placeras i 12 lönegraden, örn hon har pedagogisk

utbildning, men eljest i 10 lönegraden. Överstyrelsen har alltså i

fråga örn manlig arbetslärare i barndomsskola och beträffande slöjdlärarinna

med, respektive utan, pedagogisk utbildning gått längre än 1936 års

utredning, som för dessa befattningshavare förutsatt en placering i 10,

10, respektive 8 lönegraderna. Statskontoret har i anknytning till det

sistnämnda förslaget förordat, att arbetslärare i barndomsskola skulle hänföras

till lönegraden L 10 och slöjdlärarinna likaledes till lönegraden L 10, i

samband varmed krav skulle uppställas, att sådan lärarinna skulle äga

pedagogisk utbildning. Lönenämnden anser, att manlig arbetslärare i barndomsskola

bör under benämning »hantverksmästare» tilldelas samma löne
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

ställning som slöjdlärarinna utan pedagogisk utbildning, d. v. s. lönegraden

1.10. I övrigt har statskontoret och lönenämnden i huvudsak biträtt överstyrelsens

ifrågavarande förslag.

I likhet med statskontoret och lönenämnden anser jag, att arbetslärare

(manlig såväl som kvinnlig) i fortsättningsskola bör placeras i lönegraden

LIS och arbetslärare (manlig) i barndomsskola i lönegraden L 10. Den

relativt betydande skillnad i lönehänseende, som sålunda skulle komma

att förefinnas mellan nämnda båda befattningshavarekategorier, synes mig

motiverad med hänsyn till den väsentliga olikheten i fråga om arbetsuppgifter

och särskilt på grund därav, att de förra skola undervisa äldre och

mer förfarna elever, medan lärarna i barndomsskola enligt överstyrelsens

uppgift skola meddela en yrkesundervisning, närmast motsvarande slöjdundervisningen

i folkskola och alltså av ganska elementär art. Lönenämndens

förslag att de manliga arbetslärarna i barndomsskola skulle benämnas

hantverksmästare synes mig mindre tillfredsställande. Jin sådan benämning

skulle icke giva en riktig uppfattning om de uppgifter såsom lärare, vilka

ankomma på ifrågavarande befattningshavare. Den parallell, som av lönenämnden

dragits med förhållandena vid yrkeshem, torde icke vara rättvisande.

Jag delar överstyrelsens uppfattning, att slöjdlärarinnor med pedagogisk

utbildning böra i lönehänseende likställas med manliga arbetslärare

vid barndomsskola. Vid bifall till mitt förslag rörande löneställningen för

de sistnämnda lärarna böra alltså de pedagogiskt utbildade slöjdlärarinnorna

hänföras till lönegraden L 10. I likhet med överstyrelsen och de hörda

myndigheterna förutsätter jag, att i fortsättningen vid nyanställning av

sådana lärarinnor som kompetenskrav skall uppställas fordran på pedagogisk

utbildning. De befattningshavare, som nu äro anställda och icke

hava tillräcklig utbildning, böra enligt min mening och på sätt i 1936 års

utredning förordats placeras i lönegraden L 8 och i anslutning till lönenämndens

förslag uppföras på övergångsstat. Då enligt vad från överstyrelsen

upplysts endast två av de nuvarande lärarinnorna kunna anses

kompetenta jämväl i pedagogiskt hänseende, böra alltså 2 slöjdlärarinnor

uppföras på ordinarie stat i lönegraden L 10 och 6 på övergångsstat i lönegraden

L 8.

Överstyrelsens förslag beträffande grunderna för avlönande av skolkökslärarinna

(15 lönegraden), skolköks- och kindergartenlärarinna (15

lönegraden), kindergarten- och gymnastiklärarinna (12 lönegraden) samt

kindergartenlärarinna (12 lönegraden) vill jag biträda med den ändringen,

att jag i likhet med statskontoret och i anslutning till mitt i det föregående

framställda förslag beträffande löneställningen för slöjdlärarinna förordar,

att befattning som kindergarten- och gymnastiklärarinna samt som

kindergartenlärarinna hänföres till lönegraden L 10.

Den av överstyrelsen föreslagna löneställningen för husmoder stej att
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

ningarna — innebärande placering i lönegraden B 7 utom vid fortsättningsskolan

för flickor i Växjö, vid vilken husmoder på grund av beräknat

lägre elevantal skulle hänföras till lönegraden B 6 — har som nämnts biträtts

av statskontoret och lönenämnden. För egen del har jag funnit anledning

föreligga att hänföra alla husmödrarna, alltså jämväl den i Växjö,

till den högre lönegraden.. Det slutliga elevantalet vid Växjöskolan låter

sig icke med säkerhet beräkna. Den högre genomsnittsåldern för eleverna

vid denna skola kommer att ställa särskilda krav på husmodems kvalifikationer.

Till skillnad från husmödrarna vid de övriga skolorna torde husmodern

vid Växjöskolan komma att få ägna mycken tid åt flickornas utbildning

i husliga göromål. Den olikhet i fråga om antalet elever, som kan

komma att föreligga mellan ifrågavarande skolor, synes mig därför icke

böra föranleda en lägre löneställning för husmodern vid Växjöskolan, detta

på grund därav att förhållandena i övrigt vid denna skola kunna åberopas

till stöd för en motsatt uppfattning. Jag föreslår alltså, att husmödrarna

vid dövstumskoloma placeras i lönegraden B 7. Motsvarande befattningshavare

vid fortsättningsskolan i Broby gård torde tills vidare böra ersättas

med ett arvode av li,200 kronor (allt fritt).

I betraktande av att i framtiden för behörighet till sjuksköterskebefattningar

vid dövstumskoloma lärer komma att uppställas fordran på fullständig

sjuksköterskeutbildning, torde den av överstyrelsen för dessa befattningshavare

föreslagna placeringen i lönegraden B 6 icke få anses för

hög. Jag tillstyrker därför överstyrelsens förslag i denna del. Den av lönenämnden

ifrågasatta differentieringen av sköterskelönerna så, att sjuksköterskan

vid skolan i Växjö skulle sättas i en lägre lönegrad än de övriga

sköterskorna, anser jag icke tillräckligt motiverad.

Förslag rörande lönereglering för vaktmästar- och m askin is t per so n alen

vid de statliga undervisningsanstalterna lärer icke komma att föreläggas

1938 års riksdag. Bedömandet av denna fråga bör lämpligen icke få föregripas

genom ett ståndpunktstagande redan nu till överstyrelsens förslag

rörande överförande på ordinarie stat av maskinist- och vaktmästarpersonalen

vid dövstumskoloma och lönereglering för denna personal. I nuvarande

läge finner jag mig böra föreslå, att lönerna till dessa befattningshavare

för nästa budgetår må bestämmas av skolöverstyrelsen eller styrelserna

för vederbörande dövstumskolor till ungefärlig överensstämmelse

med de nu utgående. Lönerna torde böra bestridas från den delpost till

grundavlöningar till övrig icke-ordinarie personal, som bör uppföras i avlöningsstaten

för läroanstalterna för dövstumma. Under nästa budgetår

skulle följaktligen ifrågavarande befattningshavare som en övergångsanordning

få anställning såsom icke-ordinarie befattningshavare. I samband

med anslagsberäkningarna i det följande återkommer jag till frågan, vilket

belopp som för ändamålet bör ställas till förfogande för nästa budgetår.

Överstyrelsens förslag rörande löneförmånerna för icke-ordinarie lärare

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

torde kunna biträdas med de jämkningar, som föranledas av de av mig i

det föregående förordade modifikationerna i överstyrelsens förslag beträffande

placering i lönegrad av motsvarande ordinarie befattningshavare. I

detta hänseende bör det ankomma på Kungl. Majit att framdeles meddela

erforderliga bestämmelser.

Vad beträffar löneförmånerna för Idkar-, skrivbiträdes- och tjänstepersonalen,

torde de av överstyrelsen föreslagna ersättningsbeloppen kunna

för närvarande i huvudsak godtagas. I likhet med undervisningsväsendets

lönenämnd och riksräkenskapsverket vill jag emellertid tillstyrka, att en

fast tjänst med heltidstjänstgöring inrättas vid dövstumskolan i Vänersborg

för bestridande av skrivbiträdes- och bokföringsgöromålen därstädes.

Lämpligen bör tjänsten till en början beklädas med extra ordinarie befattningshavare

och lönen utgå enligt 11 lönegraden i avlöningsbestämmelserna

för extra ordinarie befattningshavare inom allmänna civilförvaltningen.

I enlighet med riksräkenskapsverkets förslag böra arvodena för ifrågavarande

personal i övrigt så avvägas, att dyrtidstillägg å ersättningsbeloppen

icke må utgå. Till frågorna örn de för ändamålet erforderliga anslagsbeloppen

och dessas bestridande från avlönings- och omkostnadsanslag

återkommer jag i det följande.

Löneförmånerna för den personal, som enligt det föregående bör finnas

anställd vid den av mig förordade fortsättningsskolan å Broby gård och

beträffande vars löneförmåner jag icke redan yttrat mig, torde tills vidare

böra utgå i form av arvoden med belopp, som angivits av 1937 års sakkunniga,

d. v. s. till rättaren, tillika slöjdare, 2,400 kronor förutom fri bostad

med värme, till ladugårdsförmannen 2,280 kronor förutom familjebostad

med värme, till trädgårdsmästaren 2,200 kronor förutom fri bostad

med värme och till envar av tre kvinnliga biträden 600 kronor (allt fritt).

Ä dessa ersättningsbelopp böra dyrtidstillägg icke utgå.

Jag delar lönenämndens uppfattning, att avlöningsreglementet för ordinarie

lärare vid statens undervisningsväsende bör göras tillämpligt på lärarpersonalen

vid dövstumskolorna genom en särskild författning, alltså

icke — såsom överstyrelsen föreslagit — genom ändringar i det av 1937

års riksdag fastställda reglementet. Detta synes lämpligt av den anledningen,

att det statliga avlöningssystemet i det hela av allt att döma kommer

att inom en nära framtid underkastas revision. Överstyrelsens förslag

till författningsbestämmelser torde kunna i huvudsak biträdas, dock med

iakttagande av de förändringar, som föranledas av de i det föregående

ifrågasatta jämkningarna i överstyrelsens förslag. Till frågorna om dövstumprästorganisationen

och om arvoden vid dövstumlärarseminariet återkommer

jag i andra sammanhang.

Det lärer få ankomma på Kungl. Majit att i sinom tid på grundval av

överstyrelsens förslag meddela bestämmelser rörande tillämpning från och

med den 1 juli 1938 på personal vid dövstumskolorna av berörda avid
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj.ts proposition Nr £12.

ningsreglemente och avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen.

Mot överstyrelsens förslag rörande gäldande av s. k. övergångslön vid ingången

av juli 1938 till ordinarie befattningshavare vid dövstumundervisningsväsendet,

som skulle hava uppburit lön i förskott för juli månad, om

de tidigare för befattningshavaren gällande avlöningsbestämmelserna då

fortfarande ägt giltighet, har jag ingenting att erinra. Frågan om utgående

av personlig lönefyllnad till vissa vid dövstumundervisningsväsendet anställda

befattningshavare, som kunna lida löneminskning genom övergång

i statstjänst, upptages i annat sammanhang till närmare behandling.

Vad till sist angår pensionsförhållandena för den personal, som efter den

1 juli 1938 kommer att vara sysselsatt vid dövstumundervisningsväsendet,

vill jag framhålla, att civila tjänstepensionsreglementet jämlikt av 1937 års

riksdag fattat beslut med vissa jämkningar äger tillämpning å lärare, underkastade

föreskrifterna i avlöningsreglementet för ordinarie lärare vid

statens undervisningsväsende, ävensom å extra ordinarie lärare, som erhålla

avlöning enligt av Kungl. Majit i anslutning till sagda avlöningsreglemente

utfärdade avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie personal. 1938

års riksdag lärer således icke behöva i princip underställas frågan om ifrågavarande

pensionsbestämmelsers tillämpning på lärare vid dövstumundervisningsväsendet.

Vad åter angår frågan om lärarpersonalens ställning i

fainiljepensionshänseende, synes, såsom statskontoret framhållit, denna

fråga böra bedömas i samband med motsvarande spörsmål beträffande övriga

lärare vid statens undervisningsväsende. Chefen för finansdepartementet

lärer framdeles komma att anmäla denna fråga för Kungl. Majit. I

detta sammanhang vill jag emellertid framhålla, att några retroaktiva avgifter

icke torde komma att utkrävas av vederbörande befattningshavare

vid tillämpning å dem av allmänna familjepensionsreglementet. Jag saknar

därför anledning att biträda överstyrelsens i annat sammanhang framställda

förslag rörande anvisande av anslag av statsmedel till gäldande av sådana

avgifter. Den ordinarie och extra ordinarie personal, vars löner regleras

i anslutning till de för allmänna civilförvaltningen gällande lönebestämmelserna,

erhåller jämlikt föreskrifterna i civila tjänstepensionsreglementet

automatiskt tjänstepension. Även allmänna familjepensionsreglementet

bör bliva tillämpligt å nämnda personal. I den mån särskilda

föreskrifter erfordras kommer förslag härutinnan att underställas Kungl.

Majit genom chefens för finansdepartementet försorg.

Enligt beslut av 1937 års riksdag skall staten vid övertagandet av dövstumundervisningen

även ansvara för kostnaderna för redan utgående pensioner

till f. d. befattningshavare vid dövstumskolorna. Beslutet, som fattades

i strid mot Kungl. Majlis i ämnet framställda förslag, lider av en viss

oklarhet så till vida, att därav icke framgår, huruvida staten jämväl skall

övertaga kostnaderna för redan utgående pensioner till änkor efter f. d.

befattningshavare vid dövstumskolorna. Av de av överstyrelsen lämnade

s. 76 Kontrollera mot PDF

76 Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

uppgifterna inhämtas, att sådana pensioner i en hel del fall beviljats av vederbörande.

Jag förutsätter emellertid, att riksdagen med sitt beslut avsett

också dylika pensionsförmåner, och utgår alltså i likhet med överstyrelsen

från att det här är fråga örn sådana pensioner och tilläggspensioner till

förutvarande befattningshavare vid dövstumundervisningsväsendet och deras

efterlevande, vilka före den 1 juli 1938 beviljats av vederbörande dövstumskoldistrikt

och icke i vanlig ordning gäldas av statens pensionsanstalt.

Dessa pensionskostnader, som alltså böra övertagas av statsverket,

torde i enlighet med statskontorets förslag böra bestridas från det under

riksstatens elfte huvudtitel uppförda förslagsanslaget till diverse pensioner

och understöd. Enligt överstyrelsens utredning uppgå ifrågavarande pensionskostnader

till ett sammanlagt belopp av i runt tal 60,000 kronor. Berörda

pensioner och tilläggspensioner torde böra i fortsättningen utbetalas

genom statskontorets försorg.

C. Övergångsförhållanden.

Skolöverstyrelsens förslag. I sin utredning har överstyrelsen till ingående

behandling upptagit frågan om de nuvarande ordinarie lärarnas övergång

till anställning vid de statliga dövstum skolorna. I detta hänseende

inhämtas av överstyrelsens utlåtande i huvudsak följande:

Det måste anses, att de nuvarande ordinarie lärarna vid dövstumskolorna

intoge en sådan rättslig ställning gentemot landstingen, att de icke

kunde entledigas utan måste bibehållas vid de förmåner, som tillförsäkrats

dem i egenskap av ordinarie lärare. Till dessa förmåner hörde i främsta

rummet rätt till avlöning och pension samt erforderlig tjänsteårsberäkning.

Någon allmän föreskrift örn skyldighet för dylika lärare att, om så prövades

nödigt, låta förflytta sig till annan tjänst inom undervisningsväsendet med

bibehållen tjänstegrad och avlöning förelåge icke, men en del av de under

senare år av landstingen tillsatta lärarna hade vid tillträdandet av sina befattningar

förbundit sig att underkasta sig förflyttning till annan motsvarande

tjänst. För att kunna bedöma om och i så fall i vilken utsträckning

de nuvarande ordinarie lärarna kunde komma att beräknas böra uppföras

på indragningsstat, hade överstyrelsen verkställt en undersökning,

omfattande samtliga föreståndare och ordinarie lärare.

Vid skolorna å Manilla och i Härnösand hade föreståndarna och samtliga

ordinarie lärare förklarat sig villiga att, därest staten från och med

den 1 juli 1938 övertoge dövstumundervisningsväsendet i huvudsaklig överensstämmelse

med den i propositionen nr 109/1937 omförmälda planen,

övergå till den nya avlöningsstat, som kunde komma att fastställas, under

förutsättning, att de efter nämnda tidpunkt ej lede någon minskning i de

löne- och andra förmåner, som jämlikt lagen angående dövstumundervisningen

av den 31 maj 1889 och skolans nuvarande reglemente med tilläggsbestämmelser

blivit dem tillförsäkrade.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21%.

Vid skolan i Växjö hade två lärare förklarat sig villiga att övergå under

förbehåll, att de bleve förflyttade till den föreslagna upptagningsskolan i

Lund, och tre lärare, därav dock en extra ordinarie, under förutsättning,

att de bleve förflyttade till den blivande specialskolan i Örebro.

Vid skolan i Lund hade en lärare uttalat önskan om förflyttning till Örebro,

och en annan hade förklarat sig villig övergå under förutsättning dels

att han icke komme att lida någon minskning i de löne- och pensionsförmåner,

som tillförsäkrats honom enligt gällande lag och skolans reglemente

jämte tilläggsbestämmelser, dels att han icke bleve förflyttad till annan

skola. Övriga sex lärare vid skolan i Lund hade förklarat, att de ej reservationslöst

kunde förbinda sig att övergå till en avlöningsstat, angående

vilken statsmakterna ännu ej lämnat några bestämda besked. De förbehölle

sig därför rätt att vänta med ett definitivt ställningstagande till frågan

örn övergång i statstjänst, tills avlöningsstat och stadga fastställts av

statsmakterna. En förutsättning för att de skulle förklara sig villiga till

övergång i statstjänst vore under alla förhållanden, att deras nuvarande

löneförmåner icke i något avseende försämrades. Vid skolan i Vänersborg

hade föreståndaren och samtliga lärare förklarat sig villiga övergå under

förutsättning att deras lönevillkor icke komme att understiga nuvarande

löneförmåner. Vid skolan i Örebro hade föreståndaren och samtliga lärare

utan villkor förklarat sig villiga att övergå i statstjänst. Vad skolan i Gävle

beträffade, hade föreståndaren samt de två lärare, som skulle avgå med

pension, utan villkor förklarat sig villiga övergå till den nya avlöningsstat,

som kunde komma att fastställas, medan däremot övriga fem lärare

framställt önskemål örn förflyttning till andra skolor. Två önskade

bliva transporterade till Manilla och tre till Örebro.

I 1936 års utredning hade framhållits, att den vid dövstumskolorna anställda

ordinarie lärarpersonalen vid statens övertagande av dövstumundervisningsväsendet

icke borde lida någon minskning i löneförmåner och

pensionsrätt. Skulle i något fall sådan minskning uppstå, borde personlig

lönefyllnad beviljas.

I avgivet yttrande i anledning av nämnda utredning förklarade sig statskontoret

icke hava någon principiell erinran att framställa mot förslaget

i nu förevarande del. För ett fullt bedömande av frågan, i vad mån personlig

lönefyllnad borde tillerkännas personal, som komme att lida minskning

i nu utgående löneförmåner, vore dock enligt statskontorets mening

ytterligare utredning erforderlig.

I propositionen nr 109/1937 anförde departementschefen, att utredningsmannens

förslag i det väsentliga syntes kunna läggas till grund för ordnandet

av personalförhållandena. Något mera bestämt uttalande rörande i vad

mån staten borde genom personlig lönefyllnad hålla personalen skadeslös

för minskning i nu utgående löneförmåner ansåg sig departementschefen

icke böra göra, förrän ytterligare utredning med hänsyn till de individuella

fallen blivit verkställd.

Överstyrelsen hade i sina vid skilda tidpunkter avgivna yttranden rörande

dövstumundervisningens omorganisation städse hävdat den meningen,

att personalen vid ett statsövertagande icke borde lida någon minskning

i sina löneförmåner.

På grund av de principuttalanden, som enligt det nyss anförda blivit

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. May.ts proposition Nr 81%.

gjorda, ansåge sig överstyrelsen också kunna antaga, att Kungl. Maj:t

hade för avsikt att av riksdagen utverka bemyndigande att bevilja personlig

lönefyllnad till förekommande av löneminskning, i de fall där sådan

visade sig komma att uppstå.

I anledning av vad sålunda förekommit, ansåge sig överstyrelsen kunna

utgå från att med hänsyn till löneförmånerna hinder icke mötte att betrakta

samtliga vid statsövertagandet vid distriktsskolorna i tjänst kvarstående

lärarna såsom varande villiga att övergå till lärarbefattningar vid

den statliga dövstumskolorganisationen.

Emellertid hade, såsom redan antytts, några lärare förklarat sig villiga

övergå i statstjänst endast under villkor, att de erhölle tjänstgöring vid

viss angiven skola, medan andra inskränkt sig till att uttala önskemål om

placering vid viss skola. Till följd av de sålunda gjorda uttalandena uppstode

en del svårigheter för ett mera bestämt bedömande av frågan, i vilken

utsträckning uppförande på indragningsstat av lärare kunde behöva

förekomma.

Överstyrelsen funne det nödvändigt, att vid omorganisationen i främsta

rummet sådana dispositioner med avseende på lärarpersonalens placering

vidtoges, som gagnade undervisningsväsendets intressen. Men tillika måste

det betraktas såsom önskvärt, att de erforderliga omflyttningarna av lärarna

skedde på ett sådant sätt, att lärarnas uppförande på indragningsstat

undvekes. I den mån så vore möjligt, borde givetvis vid den praktiska

tillämpningen av nämnda synpunkter även lärarpersonalens berättigade

önskemål och intressen vinna beaktande. I detta sammanhang tilläte sig

överstyrelsen erinra därom, att i 1936 års utredning bland annat anfördes,

att för dem bland de vid distriktsskolan i Gävle anställda lärarna,

vilka själva ansåge sig eller av skolstyrelsen befunnes vara mindre lämpade

för undervisning efter skriv-teckenmetoden, förflyttning borde underlättas

till någon skola med undervisning enligt talmetoden. Överstyrelsen,

som redan tidigare givit sin anslutning till detta uttalande, ville nu endast

understryka betydelsen av att detsamma vunne tillämpning, där detta

läte sig göra, utan att skolans berättigade intressen träddes för nära.

Efter en ingående undersökning, omfattande samtliga skolor och lärare,

hade överstyrelsen kommit till det resultatet, att, såvitt nu kunde bedömas,

ingen lärare behövde uppföras på indragningsstat, därest vissa förflyttningar

medgåves.

Därest en av överstyrelsen utarbetad placeringsplan komme att kunna

genomföras, skulle följande antal lärare komma att under arbetsåret

1938—39 bliva anställda vid de olika skolorna, nämligen:

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21%.

79

Skolor

ordinarie:

extra ordinarie:

Summa

manliga

kvinnliga

manliga

kvinnliga

Upptagning sskoloma:

å Manilla.................

5

6

i

—

12

i Lund..................

5

5

—

—

10

> Vänersborg...............

4

4

—

2

10

i Härnösand...............

7

6

—

—

13

Specialskolorna:

i Örebro .................

5

3

—

—

8

» Gävle..................

1

1

3

3

8

Fortsättning sskolorna:

i Växjö..................

-

2

—

—

2

> Vänersborg...............

2

—

—

—

2

Summa

29

27

4

5

65

På grund av att vid upprättandet av placeringsplanen hänsyn tagits därtill,

att samtliga de nuvarande ordinarie lärarna i Gävle med undantag

av en lärare, vilken dock skulle avgå med pension under år 1938, förklarat

sig icke vara skickade att undervisa i skriv-teckenskola, hade dessa i

stället för att uppföras å indragningsstat antagits kunna förflyttas till skolor,

där undervisning skulle äga rum enligt talmetoden. Då det vid den

företagna prövningen vidare befunnits, att endast två ordinarie lärare från

andra skolor lämpligen borde förflyttas till skriv-teckenskolan i Gävle,

följde därav, att övriga lärarbefattningar vid denna skola, sex till antalet,

skulle behöva besättas med extra ordinarie innehavare. Överstyrelsen ansåge

emellertid, att ett så stort antal extra ordinarie lärare icke lämpligen

borde finnas vid denna skola, varför överstyrelsen hemställde, att två av

de extra ordinarie befattningarna i samband med skolans upprättande förändrades

till ordinarie. Dessa befattningar borde besättas med en manlig

och en kvinnlig innehavare. Vid skriv-teckenskolan i Gävle skulle, under

förutsättning att nämnda förslag bifölles och de nya ordinarie lärarnas

tjänstgöring förlädes till Gävle, under läsåret 1938—39 då bliva anställda

två ordinarie manliga och två ordinarie kvinnliga, två extra ordinarie

manliga och två extra ordinarie kvinnliga lärare.

Vid bifall till överstyrelsens förslag med avseende på antalet lärare skulle

efter omorganisationen vid det statliga dövstumundervisningsväsendet

komma att vara anställda 58 ordinarie lärare mot 60 och 7 extra ordinarie

lärare mot 9 i de nuvarande distriktsskolorna. Därest det framdeles skulle

visa sig bliva av förhållandena påkallat att något minska antalet ordinarie

lärare, kunde detta ske därigenom, att de befattningar, som under den närmaste

framtiden bleve lediga på grund av att innehavarna uppnådde pensionsåldern,

antingen indroges eller icke återbesattes med ordinarie lärare.

Den plan för de ordinarie lärarnas placering, som överstyrelsen uppgjort,

torde icke böra av Kungl. Maj:t nu fastställas, då det vore sannolikt,

att en ny undersökning, företagen på våren 1938, sedan riksdagen

fattat definitiva beslut i omorganisationsfrågan, kunde giva till resultat, att

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 212.

vissa förändringar på grund av ändrade förhållanden kunde bliva erforderliga.

För den händelse förhållandena dock skulle komma att utveckla sig därhän,

att en eller annan dövstumlärare vid statsövertagandet måste uppföras

på indragnings stat hos vederbörande landsting, borde vissa föreskrifter

givas rörande statsbidrag till sådan lärares avlöning.

Överstyrelsen finge nu, liksom i sitt yttrande den 30 december 1936 föreslå,

att samma principer tillämpades vid statens övertagande av dövstumskoldistriktens

förpliktelser gentemot dessa dövstumlärare som de, vilka

efter förstatligandet av småskollärarinneutbildningen följdes i fråga örn de

å landstingens indragningsstat uppförda lärarna vid landstingens småskoleseminarier.

Överstyrelsen hemställde alltså, att Kungl. Majit utverkade bemyndigande

medgiva, att såsom bidrag till avlöning av ordinarie dövstumlärare,

vilken uppförts på indragningsstat hos landsting, måtte från och

med budgetåret 1938/39 tills vidare till vederbörande huvudman utgå ett

belopp, motsvarande dels grundlön och av läraren intill tidpunkten för

överförandet å indragningsstat intjänade ålderstillägg, dels tillfällig löneförbättring,

beräknad efter för A-ort gällande belopp, som riksdagen för

löpande budgetår bestämt för ordinarie lärare vid statens dövstumskolor,

dels ock dyrtidstillägg enligt för löpande budgetår gällande grunder, beräknat

på sådant sätt, att det procentuella dyrtidstillägget i varje särskilt

fall minskades med hälften. Såsom villkor härför borde gälla följande bestämmelser.

Erhölle lärare, som här avsågs, ordinarie befattning å rikets, riksdagens

eller kommuns stat, skulle statsbidrag till lärarens avlöning icke utgå,

därest han å den nya tjänsten erhölle minst samma avlöningsförmåner som

dem, han skolat äga uppbära, därest han allt fortfarande bestritt sin å

indragningsstat uppförda dövstumlärare änst; dock att, om avlöningsförmånerna

å den nya tjänsten understege vad vederbörande ägt uppbära,

därest han fortfarande varit i tjänst som dövstumlärare, statsbidraget

skulle utgå med så stort belopp, som erfordrades, för att lönen å den nya

tjänsten skulle uppgå till vad läraren ägt uppbära, därest han uppehållit

dövstumlärare änst.

I de fall, då befattningshavare, varom här vore fråga, uppehälle förordnande

(vikariat) eller innehade icke-ordinarie befattning i statens tjänst

eller vid statsunderstödd anstalt, skulle det ankomma på Kungl. Majit

att efter prövning i varje särskilt fall besluta, örn och i vilken utsträckning

statsbidrag till avlöning å indragningsstat måtte utgå.

Rekvisition av ifrågavarande statsbidrag, avseende såväl grundlön som

ålderstillägg, ävensom av tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg för

ifrågavarande budgetår, skulle i enlighet med av överstyrelsen fastställt

formulär till vederbörande länsstyrelse ingivas under juni månad, varvid i

rekvisitionen skulle angivas de belopp, som eventuellt erhållits såsom förskott

för budgetåret. Vid rekvisitionen skulle fogas uppgift, huruvida någon

av de lärare, rekvisitionen avsåge, under det gångna året (1 juli—30 juni)

innehaft annan befattning i statens tjänst eller vid statsunderstödd anstalt,

och, örn detta varit fallet, vilka avlöningsförmåner han härför åtnjutit,

ävensom vilka avlöningsförmåner han i egenskap av lärare vid dövstum
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

skola, varom här vore fråga, åtnjutit vid tidpunkten för överförande å indragningsstat.

Länsstyrelsen borde, där så erfordrades, underställa ärendet

Kungl. Maj:ts prövning samt vid utanordnande av medel till avlöning åt

lärare på indragningsstat avdraga den pensionsavgift för befattningshavaren,

som belöpte på den tid, avlöningen avsåge.

Vederbörande landstings förvaltningsutskott borde äga rätt att, i mån

av behov, efter ingången av juli månad hos länsstyrelsen rekvirera erforderligt

förskott å statsbidrag till grundlöner och ålderstillägg ävensom å

tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg.

Då det, såsom redan nämnts, för närvarande syntes sannolikt, att ingen

lärare behövde uppföras på indragningsstat, hade överstyrelsen icke räknat

med något särskilt anslag för detta ändamål i statförslaget för budgetåret

1938/39. För den händelse på grund av nu oförutsedd anledning en eller

annan lärare likväl skulle behöva uppföras på indragningsstat, ansåge överstyrelsen,

att Kungl. Maj:t borde bemyndigas anvisa för budgetåret 1938/39

eventuellt erforderligt belopp ur det anslag, som komme att beviljas till

avlöningar. Skulle Kungl. Maj:t dock finna, att ett särskilt anslag borde

för ändamålet av riksdagen anvisas, torde detta böra förslagsvis bestämmas

till 10,000 kronor.

Då till följd av det beslut rörande dövstumundervisningsväsendets omorganisation,

som kunde komma att fattas av 1938 års riksdag, det torde

bliva ofrånkomligt att förflytta vissa ordinarie dövstumlärare till å andra

orter belägna skolor, syntes det vara nödvändigt, att medgivande om rätt

till ersättning för flyttningskostnader i vissa fall lämnades. Sådan ersättning

borde kunna utgå dels till de ordinarie lärare i Gävle, som på grund

av skolans förändring till specialskola för skriv-teckenelever förflyttades

till skolor, där undervisning meddelades enligt talmetod, samt till de ordinarie

lärare, som från andra skolor bleve förflyttade till skolan i Gävle,

dels till de ordinarie lärare i Växjö, vilka på grund av att skolan där skulle

ombildas till fortsättningsskola för flickor, måste placeras vid andra skolor.

Även i andra fall kunde det komma att visa sig vara rimligt och befogat,

att ersättning för flyttningskostnader finge utgå. Det anslag, som

kunde komma att erfordras för ifrågavarande ändamål, torde approximativt

kunna uppskattas till 5,000 kronor. Beslut om ersättning av här

förevarande natur torde böra fattas av Kungl. Majit efter prövning i varje

särskilt fall.

Såsom framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen för dövstumundervisningsväsendets

organisation, utgår till tysta skolan i Lidingö statsbidrag

för upprätthållande av fortsättningsskolundervisning. Skolans styrelse

har anhållit, att överstyrelsen måtte utverka, att beträffande statsbidrag

till vid tysta skolan anställda lärarinnor, som genom dövstumundervisningens

omorganisation kunde komma att förlora sina tjänster,

ävensom i fråga örn rätt för dessa lärarinnor att vid övergång till stats
Bihang

till riksdagens protokoll 1988. 1 sami. Nr 212. 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 212.

tjänst tillgodoräkna sig sin föregående tjänstgöring vid tysta skolan för

uppflyttning i högre lönegrad och för erhållande av pension samt beträffande

företrädesrätt för ifrågavarande lärarinnor vid tillsättning av lediga

dövstumlärartjänster vid statsskolorna, samma bestämmelser måtte förklaras

skola gälla som i fråga om sådana lärare, vilka förut varit anställda

vid dövstumdistriktens dövstumskolor. Skulle nämnda lärarinnor befinnas

icke kunna jämställas med de befattningshavare, som varit anställda hos

dövstumskoldistrikten, har skolans styrelse föreslagit, att i allt fall beträffande

ersättning av statsmedel, företrädesrätt vid sökande av annan tjänst,

lönetursrätt och pension skolans lärare måtte jämställas med sådana ämneslärarinnor

och lärare i övningsämnen, som till följd av 1927 års skolreform

mistat sina befattningar.

I anledning av denna framställning har överstyrelsen anfört följande:

Tysta skolans ställning efter ett förstatligande av dövstumundervisningsväsendet

hade i de tidigare utredningarna föranlett omfattande diskussioner,

när det gällt att taga ståndpunkt till spörsmålet om de dövstumma

flickornas fortsatta undervisning, och olika förslag hade vid skilda tillfällen

framställts rörande skolans framtida verksamhet. Detaljerad redogörelse

härför hade lämnats i 1936 års utredning (sid. 77 f.). Enligt denna

redogörelse hade skolan i skrivelse den 20 juni 1936 bland annat förklarat

dels att den icke längre vidhölle sina tidigare framställda förslag och önskemål

örn skolans inordnande i den eventuella nya organisationen, dels att

den icke vore villig omhändertaga fortsättningsskolundervisningen för de

oegentligt dövstumma flickorna. På grund av denna förklaring ansåge sig

överstyrelsen sakna anledning att nu upptaga frågan om tysta skolans

framtida ställning till närmare behandling. Av den till överstyrelsen ingivna

skrivelsen framginge för övrigt bland annat, att frågan om tysta

skolans framtida verksamhet anförtrotts en kommitté, som dock ännu icke

slutfört sitt uppdrag. Skolans styrelse kunde därför icke för närvarande

med bestämdhet avgöra, i vad mån sysselsättning framdeles kunde beredas

samtliga de vid skolan anställda lärarinnor, men styrelsen ansåge det mest

sannolikt, att så icke kunde ske.

Överstyrelsen ville för sin del framhålla, att, även örn skolans verksamhet

måste omläggas till följd av statens omhändertagande av de dövstumma

flickornas fortsatta utbildning, det icke enbart därav följde, att staten

vore pliktig övertaga ansvaret för de vid skolan anställda lärarinnorna

på samma sätt och i samma omfattning som beträffande den vid distriktsskolorna

anställda personalen. Landsting och vederbörande städer hade

nämligen fullgjort en dem enligt gällande lag örn dövstumundervisningen

ålagd plikt. Då staten nu befriade dem från denna, krävde staten i gengäld,

att all för dövstumundervisningen använd fast och lös egendom utan

ersättning överlämnades till staten. Tysta skolan hade icke fullgjort någon

lagbestämd skyldighet, och det hade icke vare sig framställts krav på eller

framlagts erbjudande om att dess betydande tillgångar i form av fastigheter

och donationsmedel skulle överlämnas till statsverket. Häri läge en

sådan konstitutiv olikhet mellan landstingens och vederbörande städers

skolor och förhållanden å ena sidan samt tysta skolans å den andra, att

statens ansvar för personalen vid den senare icke kunde anses vara lika

stort och av samma natur som i fråga om de förra.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition Nr ‘212.

Tysta skolan hade emellertid, såsom överstyrelsen tidigare vid flera tillfällen

framhållit, på ett mycket erkännansvärt sätt fyllt en samhällelig

uppgift. Överstyrelsen hade fördenskull givit sin anslutning till det i 1936

års utredning gjorda uttalandet, att de lärare vid tysta skolan, vilka kunde

komma att förlora sina befattningar, därest skolan vid statens övertagande

av dömstumundervisningsväsendet kunde komma att behöva nedlägga sin

verksamhet borde, såvitt möjligt vore, beredas platser vid dövstumskolorna.

Överstyrelsen intoge fortfarande samma ståndpunkt, men ansåge sig,

innan beslut om skolans fortsatta verksamhet och därmed örn sättet för

användandet av skolans tillgångar blivit fattat, icke böra föreslå, att statens

ansvar utsträcktes i enlighet med styrelsens förslag. Skulle skolans

verksamhet komma att så omläggas, att särskilda åtgärder beträffande

dess lärarinnors rättsliga och ekonomiska ställning bleve från statsmakternas

sida påkallade, torde överstyrelsen sannolikt bliva satt i tillfälle

att då avgiva yttrande.

Statskontoret. Statskontoret har påpekat, att de grunder för bestämmande

av statsbidrag till avlöning åt lärare på indragningsstat, överstyrelsen

föreslagit, icke syntes kunna tillämpas i betraktande av de väsentliga

olikheter, som förefunnes mellan de avlöningsförhållanden, som gällde

i fråga örn landstingens seminarielärare, och de löneförmåner, som utginge

till lärarna vid dövstumskolorna. Att märka vore, att några enhetliga

grunder icke följts vid bestämmandet av sistnämnda lärares avlöning samt

att —- såvitt av en vid 1936 års utredning fogad sammanställning framginge

— tillfällig löneförbättring icke utgått till dessa lärare. Vidare kunde

framhållas, att tillfällig löneförbättring icke syntes komma att av riksdagen

bestämmas för ordinarie lärare vid statens dövstumskolor. En omformulering

av skolöverstyrelsens förslag till bestämmelser i berörda avseende

torde av anförda skäl vara erforderlig. Härvid torde emellertid böra eftersträvas,

att — därest så vore möjligt med hänsyn till de förpliktelser, som

kunde åvila vederbörande skoldistrikt — statsbidraget sattes i samma

relation till den vid statsövertagandet utgående avlöningen, som gällde

mellan statsbidrag till avlöning åt vissa på indragningsstat hos landstinguppförda

seminarielärare och till dessa lärare vid seminariernas nedläggande

utgående löner.

I detta sammanhang borde även uppmärksammas, att, därest ordinarie

dövstumlärare icke skulle övergå i statstjänst, överenskommelse torde böra

träffas mellan de landsting och i landsting icke deltagande städer, vilka

inginge i dövstumskoldistriktet, att läraren skulle uppföras å indragningsstat

hos endera av berörda kommuner. Erforderliga medel för bestridande

av ifrågavarande statsbidrag torde av budgettekniska skäl icke böra utgå

från det anslag, som anvisades till avlöningar vid dövstumskolorna.

Redan i det föregående har jag givit min anslutning till skolöverstyrelsens

förslag örn utgående av s. k. övergångslön, betingad av övergång från

löneutbetalning i förskott till löneutbetalning i efterskott, till ordinarie

Departe
mentschefen.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr £18.

befattningshavare vid dövstumundervisningsväsendet, som övergår till

tjänstgöring vid de statliga dövstumskolorna. Beträffande sättet för

genomförandet av principen om lika lön för manliga och kvinnliga lärare

hänvisas till det föregående.

Överstyrelsen har vidare förutsatt, att personlig lönefyllnad skulle tillkomma

sådana ordinarie lärare, som lida löneminskning på grund av övergången

i statstjänst. Såsom av det föregående inhämtas, berörde jag denna

fråga i propositionen nr 109/1937 men fann mig icke kunna göra något

bestämdare uttalande rörande i vad mån sådan lönefyllnad skulle utgå,

förrän ytterligare utredning med hänsyn till de individuella fallen blivit

verkställd. De nu föreliggande uppgifterna äro icke ägnade att ytterligare

belysa denna fråga. Överstyrelsen har icke framlagt närmare förslag

rörande på vad sätt den personliga lönefyllnaden skall uppskattas. Ehuru

det hade varit önskvärt, att denna fråga kunnat närmare klarläggas, viff

jag för min del föreslå, att i princip den regeln godtages, att vederbörande

ordinarie befattningshavare icke må genom övergången i statlig tjänst

lida minskning i löneförmånerna vid den ordinarie tjänsten, men att det

överlåtes åt Kungl. Majit att från fall till fall besluta, huruvida och med

vilket belopp lönefyllnad må utgå. Såvitt nu kan bedömas, torde det icke

i någon mer avsevärd omfattning ifrågakomma, att löneminskning inträder.

Överstyrelsen synes jämväl hava förutsatt, att kompensation i förekommande

fall skulle utgå för minskning i pensionsförmånerna. Intill dess det

visats, att en sådan minskning kommer att inträda, anser jag mig icke böra

framställa något förslag i detta hänseende. Anmärkas må, att denna fråga

icke är av samma omedelbara aktualitet som frågan örn minskning i löneförmånerna.

Överstyrelsen har ägnat spörsmålet örn möjligheterna att för de statliga

dövstumskolorna disponera den nuvarande lärarpersonalen en ingående

granskning, vilken givit till resultat, att alla de nuvarande ordinarie lärarna

kunna efter vissa förflyttningar beredas sysselsättning i de statliga skolorna.

Överstyrelsens preliminära förslag till fördelning av lärarpersonalen

mellan de särskilda skolorna återspeglar i viss mån svårigheterna att på

detta område sammanjämka skolans intressen med de nuvarande lärarnas

önskemål och lämplighet för skilda uppgifter. Förslaget synes emellertid

i det stora hela kunna biträdas. I framtiden torde böra eftersträvas en

något jämnare fördelning av de icke-ordinarie lärarna mellan de olika skolorna,

ett önskemål, som enligt vad jag redan antytt, bör kunna tillgodoses

genom att, i den mån de nuvarande ordinarie lärarna avgå, inrätta

lämpligt antal icke-ordinarie lärarbefattningar. Det har ej synts mig behövligt

att av denna anledning framlägga förslag örn att några av de ordinarie

lärartjänsterna skola placeras på övergångsstat.

Då en övergång i statstjänst vid bifall till de i det föregående framställda

förslagen såsom regel icke kommer att medföra någon minskning av de

ekonomiska fördelar, som de nuvarande dövstumlärarna åtnjuta, förut
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj.ts proposition Nr 212.

sätter jag i likhet med överstyrelsen, att det icke skall visa sig behövligt

att uppföra någon föreståndare eller ordinarie lärare på indragningsstat

hos de nuvarande huvudmännen för dövstumundervisningsväsendet. Jag

anser mig emellertid i likhet med överstyrelsen böra beröra frågan, örn och

i vad mån staten bör, för den händelse någon befattningshavare skulle

finna med sin fördel förenligt att överföras på indragningsstat, bestrida

kostnaderna för avlöning av sådan befattningshavare.

Vägledande för överstyrelsen vid utarbetandet av förslag i detta hänseende

har varit behandlingen av motsvarande fråga vid statens övertagande

av småskollärarutbildningen. Vid en närmare granskning av förhållandena

på detta område framgår emellertid, att statens förpliktelser gentemot

omförmälda seminarielärare endast i vissa hänseenden kunna tjäna som

förebild vid ett utformande av motsvarande bidragssystem för dövstumlärarna.

För lärarna vid landstingsseminarierna hava gällt särskilda av

statsmakterna meddelade bestämmelser angående minimiavlöning — lön,

tjänstgöringspenningar och ålderstillägg — varförutom av statsmedel till

dem utgått icke blott tillfällig löneförbättring utan även dyrtidstillägg.

För lärarna vid dövstumskolorna åter har staten icke fastställt normerande

bestämmelser i lönehänseende och ej heller beviljat anslag till tillfällig löneförbättring

eller till dyrtidstillägg. Statens andel i kostnaderna för dövstumundervisningsväsendet

har i princip begränsats till vissa bidrag för

varje vid dövstumskola mottaget barn, varefter det varit vederbörande

dövstumskoldistrikts sak att med hjälp av dessa understöd bestrida kostnaderna

för skolorna. De förut lämnade uppgifterna giva vid handen, att

löneförmånerna uppgå till växlande belopp. Som regel synas hava utgått

grundlön, ålderstillägg och dyrtidstillägg men däremot icke tillfällig löneförbättring.

Sammanfattningsvis kan det alltså konstateras, att medan frågan örn

statsbidrag till avlöning av vissa på indragningsstat hos landsting uppförda

seminarielärare till ej ringa del varit ett direkt mellanhavande mellan staten

och vederbörande lärare, det beträffande dövstumlärarna är fråga örn

ett mellanhavande mellan vederbörande dövstumskoldistrikt och lärare.

Såsom redan i propositionen nr 109/1937 antyddes, anser jag mig

det oaktat icke böra ställa mig avvisande till förslaget, att staten skulle

ikläda sig kostnaderna jämväl för avlöning åt ordinarie lärarpersonal, som

icke övergår i statstjänst. Billighetsskäl kunna anföras till förmån för

en sådan ståndpunkt. Den synes även stå väl samman med 1937 års riksdags

beslut att på staten överflytta det ekonomiska ansvaret för pensioner

åt vissa förutvarande befattningshavare vid dövstumundervisningsväsendet.

Av vad jag redan anfört framgår emellertid, att de grunder för statens

bidrag till sådana kostnader, som koinmo till användning vid nedläggandet

av landstingsseminarierna, icke lämpligen kunna tillämpas jämväl på

det föreliggande området. Det faller sig svårt att i frågans nuvarande läge

utarbeta ett förslag, som bättre ansluter sig till de inom dövstumunder
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Marits ''proposition Nr ''212.

visningsväsendet rådande särskilda förhållandena. Då ett statens åtagande

i förevarande fall under alla förhållanden torde komma att avse ett mycket

begränsat antal befattningshavare, har jag funnit mig böra föreslå,

att det skall ankomma på Kungl. Maj:t att, på sätt nedan angives, i varje

särskilt fall bestämma det statsbidrag, som skall utgå till bestridande av

kostnaderna för avlöning åt befattningshavare på indragningsstat. Sådana

bidrag böra utgå endast för föreståndare eller lärare, som innehava ordinarie

anställning. Bidrag bör utgå allenast till bestridande av lönekostnader,

på vilka vederbörande befattningshavare på grund av anställningsvillkoren

eller förhållandena i övrigt kunna gentemot huvudmannen göra

gällande rättsligt grundade anspråk. Bidraget bör utgå med ett belopp,

motsvarande sistnämnda lönekostnader.

I den mån statsbidrag av antydd art komma att utgå, torde kostnaderna

böra bestridas från ett särskilt för ändamålet under åttonde huvudtiteln

uppfört förslagsanslag, som lärer böra för budgetåret 1938/39 uppföras

med ett nominellt belopp av 5,000 kronor.

Överstyrelsens förslag rörande det förfarande, som bör komma till användning,

därest vederbörande lärare erhåller annan befattning och beträffande

formerna för rekvisition av statsbidrag m. m. torde kunna biträdas

med de ändringar, som föranledas av vad jag nyss föreslagit rörande

grunderna för statsbidrag. Jämväl i dessa hänseenden bör Kungl. Majit i de

individuella fallen meddela bestämmelser. Såsom statskontoret påpekat,

torde — örn föreståndare eller ordinarie dömstumlärare icke skulle övergå

i statstjänst — överenskommelse böra träffas mellan de landsting och vederbörande

städer, som ingå i respektive dövstumskoldistrikt, att vederbörande

skall uppföras på indragningsstat hos endera av berörda kommuner.

Mot överstyrelsens förslag rörande utgående av ersättning för flyttningskostnader

till vissa lärare, som på grund av omorganisationen komma att

byta tjänstgöringsort, har jag ingenting att erinra. För ändamålet torde

böra för nästa budgetår beräknas ett anslagsbelopp av förslagsvis 5,000

kronor.

De uppgifter, som hittills omhänderhafts av den privata tysta skolan i

Lidingö, komma genom omorganisationen av dövstumundervisningsväsendet

att övertagas av staten. På av skolöverstyrelsen anförda skäl anser

jag mig icke böra ifrågasätta, att staten skall ikläda sig direkta utgifter

för ersättning åt den lärarpersonal vid skolan, som på grund av dövstumundervisningsväsendets

organisation blir utan anställning. Däremot anser

jag mig i likhet med skolöverstyrelsen icke böra ställa mig avvisande

gentemot förslaget, att ifrågavarande lärare, i den mån så kan ske, beredas

platser vid dövstumskolorna. Ett dylikt förfarande kom till användning

vid genomförandet av den av 1934 års riksdag beslutade omorganisationen

i vissa delar av blindundervisningen, vilken bland annat förutsatte,

att den enskilda, statsunderstödda hantverksskolan i Uppsala för blinda

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Marits proposition Nr 21%.

kvinnor skulle nedläggas. Jag förutsätter emellertid, att tysta skolan i

första rummet söker på egen hand med hjälp av de ej oväsentliga tillgångar,

varöver skolan förfogar, bereda lärarpersonalen fortsatt anställning.

Skolans styrelse bör enligt min mening ägna särskild uppmärksamhet

åt denna fråga vid den nu pågående utredningen rörande skolans fortsatta

verksamhet.

V. Lärarutbildning.

Nuvarande förhållanden. I det föregående har erinrats, att det nuvarande

dövstumlärarseminariet är förlagt till Manilla och att lärokursen

är ettårig, dock att avgångsexamen avlägges först efter vid någon dövstumskola

genomgånget provår. En närmare redogörelse för utbildningens anordning

har lämnats i 1936 års utredning, sid. 107 ff.

Utbildningen bekostas för närvarande av donationsmedel. Från det under

åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till befrämjande av dövstumundervisningen

utgår dock ett belopp av 4,000 kronor till stipendier

åt dövstumlärarelever.

Skolöverstyrelsens föreliggande förslag. Överstyrelsen har erinrat, att

i 1936 års utredning framställts förslag till viss omläggning av lärarutbildningen

i avsikt att fördjupa och i vissa avseenden modernisera densamma.

Överstyrelsen, som tidigare uttalat sin anslutning i huvudsak till utredningsmannens

förslag, ansåge sig nu kunna inskränka sig till att framhålla

följande:

Seminariet för utbildande av dövstumlärare borde tills vidare vara förlagt

till Manilla. Skulle ändrade förhållanden nödvändiggöra en annan förläggning,

syntes Kungl. Majit böra bemyndigas därom fatta beslut.

Rektor vid den dövstumskola, till vilken seminariet för dövstumlärarutbildningen

vore förlagt, skulle, såvitt Kungl. Majit ej annorlunda förordnade,

tillika vara föreståndare för seminariet. Lärare vid seminariet borde

utses av överstyrelsen efter rektors hörande.

Lärokursen borde vara ettårig och fortgå samtidigt med undervisningen

i dövstumskolan. Utom den teoretiska kursen, som borde omfatta av överstyrelsen

efter rektors hörande fastställda läroämnen och övningar, skulle

under rektors ledning bedrivas praktiska övningar i dövstumskolans särskilda

klasser.

Inträdesfordringar vid seminariet syntes alltjämt böra vara, att sökande

med goda vitsord avlagt avgångsexamen vid folkskoleseminarium. En

skärpning av kraven därhän, att studentexamen skulle föreskrivas såsom

obligatorisk för tillträde till dövstumlärarbanan, syntes icke vara påkallad

för närvarande. Däremot torde med goda vitsord avlagd examen vid högre

lärarinneseminariet böra medföra rätt att vinna inträde vid dövstumlärarseminariet.

Utbildningen borde äga rum genom årliga ettåriga kurser med ett efterföljande

provår samt omläggas och fördjupas i den riktning, som föreslagits

i 1936 års utredning.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

Det antal elever, som årligen borde intagas å seminariet, samt provårselevernas

fördelning på olika läroanstalter torde böra bestämmas av Kungl.

Majit efter förslag av överstyrelsen.

Då donationsmedel enligt överstyrelsens uppfattning efter statens övertagande

av ifrågavarande undervisning icke borde tagas i anspråk för

ifrågavarande lärarutbildningsändamål, ville överstyrelsen föreslå, att kostnaderna

för lärarutbildningen hädanefter bestredes med i vanlig ordning

anvisade statsmedel.

Lärarkandidaterna hade hittills åtnjutit stipendier såväl under vistelsen

vid seminariet som under provåret. Dessa stipendier hade utgått med växlande

belopp. Stipendierna bomme att uppgå till något mer än 500 kronor

för elev. Under utbildningstiden vid seminariet hade lärarkandidaterna därjämte

åtnjutit fri bostad å dövstumskolan, där de också erhållit kost mot

en viss avgift för månad. Även provårskandidaterna hade i regel, då

utrymme funnits, haft förmånen av fri bostad å vederbörande dövstumskolor.

För kost hade de däremot fått erlägga ersättning, oftast med

belopp motsvarande självkostnadspriset vid skolan. Överstyrelsen ansåge

icke skäl föreligga, att nu föreslå annan ändring än att stipendierna bestämdes

till 500 kronor årligen för varje elev. Beträffande den ordning, som i

övrigt i nu förevarande hänseende under senare år tillämpats, föresloge

överstyrelsen ingen förändring.

Arvodet till föreståndaren för dövstumlärarseminariet utginge för närvarande

med 1,500 kronor för år. Enligt beslut av 1937 års riksdag skulle

till provårsföreståndarna vid allmänt läroverk och vid folkskoleseminarium

utgå arvoden med respektive 1,500 kronor och 1,200 kronor för år. Även

om det beaktades, att föreståndaren för dövstumlärarseminariet vore ledare

av en lärarutbildningsanstalt och alltså hade en något annan ställning än

provårsföreståndare, ansåge dock överstyrelsen, att arvodet med hänsyn till

seminariets ringa omfattning icke borde bestämmas till högre belopp än det,

som utginge till provårsföreståndare vid folkskoleseminarium. Överstyrelsen

föresloge fördenskull, att föreståndarens arvode begränsades till 1,200

kronor.

Rektor eller ämneslärare, som utan att vara föreståndare för seminariet

där meddelade undervisning, borde liksom hittills härför komma i åtnjutande

av särskilt arvode utöver honom eljest tillkommande avlöningsförmåner.

Det syntes lämpligt, att arvodets storlek vid varje termins slut

bestämdes av överstyrelsen med hänsyn till undervisningens omfattning.

Dock borde arvodet begränsas till högst 600 kronor för år.

Till provårsföreståndare vid dövstumskola utginge för närvarande intet

arvode. Det torde dock vara skäligt, att någon ersättning gåves för det

ökade arbete, som provårsutbildningen medförde. Därför borde rektor eller

ämneslärare vid dövstumskola, där provårskurs vore anordnad, därest han

tjänstgjorde som föreståndare för provårskursen, komma i åtnjutande av

särskilt arvode med belopp, som vid slutet av varje termin av överstyrelsen

bestämdes, dock högst 300 kronor för år.

Överstyrelsen tilläte sig i detta sammanhang erinra därom, att, enligt

1937 års riksdags beslut, lärare i läsämne samt övningsskollärare vid allmänt

läroverk eller folkskoleseminarium, där provårskurs vore anordnad,

skulle, därest vederbörande icke förordnats att för minst en termin vara

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 212. 89

föreståndare för provårskursen, åtnjuta ett särskilt arvode av 300 kronor

för år.

För anlitande av vetenskaplig expertis vid undervisningen i vissa delar

av de nya ämnesområden, som kunde komma att införas i kurserna för

dövstumlärarutbildningen, torde för budgetåret 1938/39 böra anvisas ett

belopp av 300 kronor, varjämte till anskaffande av undervisningsmateriel

och facklitteratur, avsedd särskilt för seminariets räkning, ett anslag av 500

kronor för samma budgetår syntes vara erforderligt.

Kostnaderna för dövstumlärarutbildningen under budgetåret 1938/39

kunde under de av överstyrelsen angivna förutsättningarna och under antagande

av att elevantalet bestämdes till fyra beräknas på följande sätt.

Arvode till seminariets föreståndare......................

Arvoden till tre lärare vid seminariet (1 å 600, 2 å 300

kronor).............................................

Arvoden till föreståndare för provårskurs (förslagsvis två å

300 kronor) .........................................

Stipendier till lärarkandidater (fyra vid seminariet, fyra vid

provår).............................................

Särskild undervisning..................................

Undervisningsmateriel och facklitteratur .................

Övriga utgifter........................................

kronor 1,200

» 1,200

» 600

» 4,000

» 300

» 500

» 100

Summa kronor 7,900

Yttranden. Vad skolöverstyrelsen föreslagit i fråga örn särskilda arvoden

för lärare i samband med utbildningen av lärare för dövstumundervisningen

har föranlett allenast det uttalandet från undervisningsväsendets

lönenämnds sida, att lönenämnden ansåge, att föreståndaren för dövstumlärarseminariet,

vilken i denna egenskap skulle åtnjuta särskilt arvode med

1,200 kronor för år, icke borde därjämte åtnjuta särskilt arvode å 300 kronor,

därest han samtidigt tjänstgjorde såsom pro vårsföreståndare.

Svenska dövstumlärarsällskapet har framhållit, att de i 1936 års utredning

framförda synpunkterna rörande ökade krav på dövstumlärarseminariets

föreståndare och lärare, till vilket förslag överstyrelsen uttalat sin anslutning,

borde motivera en ökning av nu utgående arvodesbelopp och icke

en sänkning, vilket föreslagits beträffande seminariets föreståndare. I 1932

års utredning angående dövstumundervisningsväsendets omorganisation

hade föreslagits, att lärare vid Manilla dövstumskola, med hänsyn till att

lärarutbildningen vore förlagd dit, borde erhålla ett extra lönetillägg av

300 kronor. Överstyrelsen hade i sitt nu föreliggande förslag erinrat, att

lärare i läsämne och övningsskollärare vid allmänt läroverk och folkskoleseminarium,

där provårskurs vore anordnad, skulle åtnjuta ett särskilt

arvode av 300 kronor för år, varför det syntes sällskapet berättigat, att

samma förmån bereddes ämneslärare vid den dövstumskola, dit dövstumlärarseminariet

vore förlagt.

I en till Kungl. Majit ingiven skrift har nuvarande föreståndaren för döv
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

90 Kungl. Maj:ts proposition Nr 81%.

stumskolan å Manilla, tillika rektor vid dövstumlärarseminariet därstädes

I. M. Ingvarsson ifrågasatt vissa modifikationer i överstyrelsens förslag.

Seminariet och provårskurserna borde definitivt och i sin helhet förläggas

till Manilla. Rektor för dövstumskolan skulle tillika vara föreståndare för

seminariet. För behörighet till rektorst jönsten vid nämnda dövstumskola

borde fordras att äga behörighet till ämneslärartjänst vid dövstumskola,

väl vitsordad lärarskicklighet samt att hava avlagt filosofie licentiatexamen

i ämnet pedagogik. Härförutom hava av föreståndaren ifrågasatts vissa

höjningar av de av överstyrelsen äskade anslagsbeloppen.

Mot överstyrelsens förslag har jag i huvudsak erinringar att framställa

endast i avseende å de av överstyrelsen ifrågasatta arvodesbeloppen. Det

för föreståndaren för dövstumlärarseminariet föreslagna arvodet synes böra

nedbringas från det av överstyrelsen föreslagna beloppet av 1,200 kronor till

900 kronor för år och arvodet till provårsföreståndare vid dövstumskola

från av överstyrelsen föreslagna 300 kronor till 200 kronor för år. Med den

ståndpunkt, jag sålunda intagit, har jag ingenting att erinra mot att föreståndaren

för dövstumlärarseminariet får uppbära jämväl det sistnämnda

arvodet, om han samtidigt tjänstgör såsom provårsföreståndare. Vidare vill

jag föreslå, att maximigränsen för arvode till rektor eller ämneslärare, som

meddelar undervisning vid dövstumlärarseminariet, fixeras till 500 kronor

för år mot av överstyrelsen föreslagna 600 kronor för år. Sådant arvode bör,

såsom jämväl överstyrelsen synes hava förutsatt, icke utgå till seminariets

föreståndare. De av mig föreslagna jämkningarna i arvodesbeloppen synas

mig befogade med hänsyn till det ringa antalet lärarkandidater. Dyrtidstillägg

bör icke utgå å ifrågavarande arvoden. Svenska dövstumlärarsällskapets

förslag, att arvode å 300 kronor skulle utgå till samtliga ämneslärare

vid dövstumskola, till vilken seminariet är förlagt, alltså även örn de

icke äro sysselsatta vid seminariet, synes mig icke tillräckligt motiverat.

Den av nuvarande föreståndaren för Manillaskolan ifrågasatta skärpningen

av behörighetsvillkoren för rektorst jönsten vid Manillaseminariet

bör icke komma till stånd bland annat av den anledningen, att jag i likhet

med överstyrelsen förutsätter, att dövstumlärarseminariet icke nödvändigtvis

skall vara förlagt till ifrågavarande dövstumskola och att dövstumskolan

rektor icke skall under alla omständigheter vara föreståndare för

seminariet. För närvarande anser jag mig emellertid böra utgå från att

seminariet förlägges till Manillaskolan.

Jag biträder överstyrelsens förslag, att det skall ankomma på Kungl.

Majit att bestämma det antal elever, som årligen bör intagas vid seminariet,

samt provårselevernas fördelning mellan olika läroanstalter. Jag vill

särskilt framhålla vikten av att icke fler lärare utbildas än som kunna beredas

sysselsättning inom dövstumundervisningsväsendet. Seminariet bör

alltså vara i verksamhet, endast om och i den mån så erfordras med hänsyn

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

till lärarbehovet. Om seminariet något år icke är i verksamhet, böra föreståndar-

och lärararvoden icke utgå.

Mina nu framställda förslag innebära en minskning av de av överstyrelsen

beräknade arvodeskostnaderna från 3,000 kronor med omkring 600

kronor till 2,400 kronor. I övrigt torde överstyrelsens kostnadsberäkningar

kunna biträdas, vadan de sammanlagda kostnaderna för lärarutbildningen

skulle uppgå till (7,900 — 600 —) 7,300 kronor.

VI. Vissa särskilda åtgärder till förmån för de dövstumma.

A. Religiös och social omvårdnad av de dövstumma.

Nuvarande förhållanden. Enligt kungörelsen nr 57/1905 äger dövstumskoldistrikt,

som genom hörande prästman anordnar religionsvård åt sådana

inom distriktet boende dövstumma, som lämnat dövstumskolan, att till

bestridande av kostnaderna härför av allmänna medel erhålla bidrag till

hälften av distriktets kostnader dock högst med 2,000 kronor om året. Dövstumpräst

antages av vederbörande skolstyrelse, som för honom utfärdar

instruktion och fastställer resplan, varjämte en redogörelse för dövstumprästens

verksamhet årligen skall avgivas och intagas i den berättelse örn

dövstumundervisningens anordning och utveckling inom distriktet, som det

åligger skolstyrelsen att årligen ingiva till ecklesiastikdepartementet.

Ur 1936 års utredning hämtas följande sammanställning rörande de nuvarande

dövstumprästerna:

Distrikt

Namn

Födelseår

År och dag

för

anställning

Anställningens form

r Första

Stenfors, Sven Gerhard

1895

>/6 1927

Tills vidare med ett års upp- sägningstid.

Andra

Bratt, Klas Gottfried

1878

Vi 1914

Tills vidare med sex mån. upp- sägningstid.

Tredje

Malmer, Johan Gustaf

1875

8/i 1906

Tills vidare med sex mån. upp- sägningstid.

Fjärde

Bergfelt, Martin Carl Johan

1896

''/v 1923

Tills vidare med ett års upp- sägningstid.

Femte

Areskog, Carl-Åke

1901

''h 1930

Sjunde

Lodin, Joel, kyrkoherde

(Västernorrl. län)

1884

Vs 1912

Förordnad för ett år i sänder.

Söderlind, Nikanor, kyrko- herde (Jämtlands län)

1881

''/i 1919

D:o

Genberg, Olov, kyrkoherde

(Västerb, län)

1885

''h 1922

D:o

Björnegård, Johan Manfred,

kyrkoherde, (Norrb, län)

1889

V» 1931

D:o

Av handlingarna inhämtas, att dövstumpastorn Malmer i tredje distriktet

pensioneras från och med den 1 juli 1938.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Marits proposition Nr 212.

Dövstumprästernas nuvarande löneförmåner framgå av följande ur

1936 års utredning hämtade sammanställning:

Dövstumprästernas nuvarande löner.

Distrikt och

dövstum-

skola

Lön

kronor

Ålders-

tillägg

kronor

Dyrtidstillägg

Reseersättning

Övriga upplysningar

Första:

Manilla.

8,000

2 ä 500

Enligt de grun- der, som gälla

för lärare vid

Stockholms

stads folksko- lor.

Enligt resereg- lem.klassCII.

Kostnaden för skrivmate- riel och annonser bestridas

av distriktet.

Andra:

Växjö.

5,700

3 ä 600

Enligt de grun- der, som gälla

för statens ny- reglerade verk.

D:o, maximibe- lopp 3,500.

För konfirmationsundervis- ning 350 kr. + dyrtids- tillägg enligt gamla grun- der.

Tredje'':

Lund.

7,400

3 ä 700

Enligt de grun- der, som gälla

för statens reg- lerade verk.

II klass jv.

Traktan!. 19 kr.

pr dygn. För

resor med buss

och bil de verk- liga kostna- derna.

Såsom religionslärare vid

dövstumskolan åtnjuter

pastor dessutom ett sär- skilt arvode & 2,400 kr.

med tre ålderstillägg å

vartdera 200 kr. De sam- manlagda löneförmånerna

uppgå alltså till 12,500 kr.

Fjärde:

Vänersborg.

5,000

2 å 500

Enligt de grun- der, som gälla

för oreglerade

verk.

Sorn för kyrko- herde.

Kl. II resereg- lem.

För konfirmationsundervis- ning utgår 400 kr.

Femte:

Örebro.

4,500

3 å 500

D:o

Enligt resereg- lem. klass II.

Traktam. 13

kr. pr dygn.

Sjunde:

Härnösand.

1. Väster- norrlands

län.

900

28 %

Enligt resereg- lem. klass IV.

För landsvägs- skjuts verklig

kostnad.

2. Jämtlands

800

—

28.5 %

D:o

län.

3. Västerbot-

900

—

246 kr. år 1935

D:o

tens län.

4. Norrbot- tens län.

900

—

28 %

D:o

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

1936 års utredningsman. I 1936 års omorganisationsförslag upptogs frågan

örn dövstuinprästinstitutionen till prövning, varvid utredningsmannen

konstaterade, att dövstumprästerna i första hand hade till uppgift att ombesörja

religionsvården bland de dövstumma samt därjämte att meddela

konfirmationsundervisning och utöva annan andlig vård vid vederbörande

distriktsskolor. Men dövstumprästernas verksamhet omfattade — framhöll

utredningsmannen vidare — icke endast arbete för karaktärsfostran och

religiös uppbyggelse utan även sociala omvårdnadsuppgifter av den mest

skiftande beskaffenhet. Dövstumprästens verksamhet vore följaktligen av

en väsentligt annan karaktär än den, som en församlingspräst utövade, och

den syntes icke kunna på ett tillfredsställande sätt utföras av något annat

nu befintligt samhällsorgan. Därest staten övertoge dövstumundervisningen,

syntes konsekvensen även fordra, att staten övertoge ansvaret för

dövstumprästernas verksamhet, liksom skett i fråga örn den prästerliga

verksamheten inom fångvården, samt i sammanhang därmed meddelade

erforderliga föreskrifter rörande dövstumprästernas tjänsteåligganden, rättsliga

ställning, avlönings- och pensionsförmåner m. m. Dövstumprästernas

nuvarande verksamhet, vilken beräknades draga en årlig kostnad av omkring

70.000 kronor, föreslogs av utredningsmannen i stort sett oförändrad, dock

att de såsom bisysslor innehavda befattningarna som dövstumpräster i de

fyra övre Norrlandslänen skulle borttagas och de fem nordligaste länen i

stället indelas i två ordinarie dövstumprästdistrikt. Enligt förslaget skulle

en så anordnad dövstumprästinstitution kräva en kostnad av omkring

85.000 kronor för år. Härvid förutsattes, att dövstumprästerna, som i regel

skulle beredas ordinarie anställning, skulle placeras i lönegraden B 24. Av de

beräknade kostnaderna belöpte på resekostnader 18,000 kronor, på expenser

2,100 kronor och på personliga lönetillägg 1,600 kronor. Utredningsmannen

framhöll, att resekostnaderna för dövstumprästerna under verksamhetsåret

1935—36 uppgingo till omkring 13,500 kronor.

1937 års sakkunniga. Förutnämnda inom socialdepartementet tillkallade

sakkunniga för utredning angående blinda och dövstumma föreslogo i sitt

den 9 oktober 1937 avgivna betänkande, att dövstumprästernas verksamhet

hädanefter skulle begränsas till att omfatta huvudsakligen religiös omvårdnad

av de vuxna dövstumma och konfirmationsundervisning samt annan

religiös vård vid respektive dövstumskolor. Den sociala dövstumvården

åter skulle omhänderhavas av inom socialvården utbildade arbetskrafter.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

Dövstumprästbefattningarna, sju till antalet, skulle framdeles innehavas

allenast såsom bisysslor, medan däremot dövstumkonsulenterna, fem till

antalet, skulle uppföras å ordinarie stat samt placeras i lönegraden L 21.

Av betänkandet inhämtas härutinnan följande:

Inrättandet av dövstumprästinstitutionen hade utgjort den utan gensägelse

mest betydelsefulla av de hittills genomförda åtgärderna för de vuxna

dövstummas omvårdnad. Av de av Kungl. Majit år 1905 utfärdade föreskrifterna

för statsbidrag för den kyrkliga själavården för dövstumma framginge

emellertid, att den dövstumprästerliga verksamheten så gott som uteslutande

avsåge ett tillgodoseende av de vuxna dövstummas religiösa behov.

Det vöre även förståeligt, att dövstumprästerna själva ansåge sin uppgift

vara i främsta rummet av religiös natur; en motsatt uppfattning hade

utredningsmännen veterligt ej heller gjorts gällande från dövstumprästerligt

håll. Att detta till trots deras verksamhet fått ett jämväl socialt betonat

innehåll utgjorde på sitt sätt ett belägg för den styrka, varmed behovet av

praktiskt inriktade åtgärder gjort sig gällande på detta område.

Utan att vilja förneka det gagnande arbete på det sociala området, som

utförts av dövstumprästerna, hade utredningsmännen under sitt arbete

kommit till den uppfattningen, att dövstumprästinstitutionen ej vore ägnad

att vid sidan av den religiösa omvårdnaden handhava de mångskiftande

uppgifter av rent praktisk art, som vore förbundna med den sociala dövstumvården

utan funne sig nödsakade att med bestämdhet hävda nödvändigheten

av att dessa angelägenheter omhänderhades av för ändamålet särskilt

utsedda konsulenter.

Av vad tidigare i utredningen anförts torde framgå, att tyngdpunkten av

det allmännas omvårdnad örn de dövstumma vid ett införande av den föreslagna

konsulentverksamheten komme att överflyttas på denna verksamhet.

Den begränsning till en i och för sig betydelsefull religiös omvårdnad, som

dövstumprästernas uppgifter under sådana förhållanden underkastades, syntes

böra medföra, att samtliga dövstumprästerliga tjänster

framdeles innehades allenast såsom bisysslor. I 1936 års omorganisationsförslag

framhölles, att dövstumprästerna vid sidan av sin verksamhet bland

de vuxna dövstumma även meddelade konfirmationsundervisning och utövade

annan religiös vård vid respektive dövstumskolor, vilkas styrelser

dessutom fungerade såsom prästernas huvudmän. Någon ändring i dessa

förhållanden hade i omorganisationsförslaget ej påkallats och utredningsmännen

funne ej heller för sin del anledning föreligga att skilja den på

ifrågasatt sätt begränsade dövstumprästerliga verksamheten från förbindelsen

med dövstumskolorna.

Det förslag till landets indelning i dövstumprästdistrikt, som återfunnes

i 1936 års omorganisationsförslag, syntes kunna med fördel läggas till grund

jämväl för verksamheten inom den begränsade ram, som av utredningsmännen

ifrågasatts. I enlighet härmed skulle landet indelas i sju distrikt

med benämning och omfattning som följde:

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Majlis ■proposition Nr 212.

Sammanlagt

Distrikt ytinnehåll i

kvkm

1. Stockholms distrikt................... 29,935.90

Stockholms stad och län.

Uppsala län.

Södermanlands län.

Gotlands län.

Västmanlands län.

2. Växjö distrikt............. ......... 44,021.54

Östergötlands län.

Jönköpings län.

Kronobergs län.

Kalmar län.

3. Lunds distrikt....................... 19,251.94

Blekinge län.

Kristianstads län.

Malmöhus län.

Hallands län.

4. Vänersborgs distrikt................... 26,251.74

Göteborgs och Bohus län.

Älvsborgs län.

Skaraborgs län.

5. Örebro distrikt....................... 58,628.41

Värmlands län.

Örebro län.

Kopparbergs län.

6. Härnösands södra distrikt............. 97,124.71

Gävleborgs län.

Västernorrlands län.

Jämtlands län.

7. Härnösands norra distrikt.............. 164,668.74

Västerbottens län.

Norrbottens län.

Antal

dövstumma

den sl/ia 1930

900

925

871

817

730

569

525

Såsom i omorganisationsförslaget framhållits torde det förhållandet, att

inom Härnösands norra distrikt ej skulle komma att finnas någon dövstumskola,

böra föranleda föreskrift örn att dövstumprästen i norra distriktet

skulle intaga samma ställning till skolan i Härnösand som övriga dövstumpräster

till skolorna inom sina respektive distrikt. Vidare torde distriktsindelningen

böra fastställas av Kungl. Majit, som jämväl borde kunna medgiva

erforderliga jämkningar framdeles i indelningen.

Gällande kompetensfordringar för dövstumpräst inskränkte sig till villkoret

att den, som önskade ifrågakomma till sådan tjänst, skulle vara prästman

inom svenska kyrkan. Till denna bestämmelse syntes böra knytas föreskrift

örn viss speciell utbildning, avsedd att göra den blivande dövstumprästen

förtrogen med såväl den dövstummes mentalitet, föreställningsvärld

och utvecklingsmöjligheter som det meddelelsemedel, som bäst främ
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

jade prästmannens kommande verksamhet. Sådan utbildning syntes lämpligen

böra inhämtas antingen genom en ej alltför kortvarig vistelse vid dövstumskola

eller ock på det sättet, att den blivande dövstumprästen under

någon tid deltoge i äldre dövstumprästs arbete.

Såsom i omorganisationsförslaget framhållits syntes Kungl. Maj:t böra

utfärda instruktion för dövstumprästerna efter förslag av skolöverstyrelsen.

Dövstumpräst borde åtnjuta ett årligt arvode av 1,500 kronor och dessutom

500 kronor årligen såsom ersättning för konfirmationsundervisning.

Årliga kostnaderna för dövstumprästinstitutionen enligt utredningsmännens

förslag kunna sålunda beräknas till följande belopp:

1. Arvoden för den allmänna verksamheten (7 X 1,500).......... 10,500

2. Arvoden för konfirmationsundervisningen (7 X 500) .......... 3,500

3. Reseersättningar (7 X 1,100)............................... 7,700

4. Expenser (7 X 150)....................................... 1,050

Summa kronor 22,750

Skulle konfirmationsundervisning allenast förekomma vid de i omorganisationsförslaget

ifrågasatta fyra upptagningsskolorna, minskades kostnaderna

med 1,500 kronor.

I ett av skolöverstyrelsen den 23 juni 1933 avgivet utlåtande över 1932

års utredning med förslag till dövstumundervisningens omorganisation framfördes

reservationsvis den uppfattningen, att kostnaden för avlöning av

erforderliga prästerliga arbetskrafter borde bestridas icke på riksstaten utan

med anlitande av kyrkofondens tillgångar, detta med hänsyn till den omständigheten,

att dövstumprästerna vid sidan av en åtminstone i vissa fall

betydelsefull social verksamhet fullgjorde samma uppgifter i fråga om de

dövstumma, som eljest ålåge statskyrkans prästerskap i fråga örn församlingsmedlemmarna.

I utlåtande över 1936 års omorganisationsförslag ifrågasatte

jämväl statskontoret, huruvida icke dessa kostnader rätteligen borde

bestridas ur kyrkofonden.

De skäl, som åberopats för denna uppfattning, syntes kunna med än

större styrka göras gällande, därest utredningsmännens ovan framlagda förslag

om inskränkning av dövstumprästernas verksamhet till rent religionsvårdande

uppgifter bomme till genomförande. Det vore emellertid att

märka, att predikanterna vid fångvårdsanstalterna avlönades av medel från

riksstaten. Med hänsyn härtill hade utredningsmännen icke velat ifrågasätta,

att kyrkofondens tillgångar skulle tagas i anspråk för uppehållandet

av en verksamhet, som åtminstone i vissa avseenden torde komma att likna

den av nämnda predikanter utövade.

Vid övervägande av de former, varunder den föreslagna konsulentverksamheten

lämpligen syntes böra bedrivas, hade det synts utredningsmännen

kunna sättas i fråga, huruvida icke konsulentdistrikten borde

göras identiska med dövstumprästdistrikten och sålunda erhålla den geografiska

utsträckning, som ovan föreslagits för sistnämnda distrikt. Innan närmare

erfarenhet vunnits rörande konsulentverksamhetens faktiska omfattning

torde emellertid enligt utredningsmännens förmenande försiktigheten

bjuda, att distrikten gjordes större och att förslagsvis allenast fem konsulentbefattningar

inrättades. Distrikten föresloges erhålla följande omfattning.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

Distrikt

1. Stockholms distrikt . . .

Stockholms stad och län.

Uppsala län.

Södermanlands län.

Östergötlands län.

Gotlands län.

Västmanlands län.

2. Lunds distrikt.......

Kronobergs län.

Kalmar län.

Blekinge län.

Kristianstads län.

Malmöhus län.

Hallands län.

3. Vänersborgs distrikt . . .

Jönköpings län.

Göteborgs och Bohus län.

Älvsborgs län.

Skaraborgs län.

4. Örebro distrikt.......

Värmlands län.

Örebro län.

Kopparbergs län.

Gävleborgs län.

5. Härnösands distrikt . . .

Västernorrlands län.

Jämtlands län.

Västerbottens län.

Norrbottens län.

Sammanlagt Antal

ytinnehåll i dövstumma

kvkm densl/iJl930

40,985.84 1,192

40,701.52 1,283

37,773.76 1,038

78,335.24 932

242,086.62 892

Distriktsindelningen för konsulenterna syntes — i likhet med indelningen

i dövstumprästdistrikt — böra fastställas av Kungl. Majit, som därjämte

borde äga möjlighet till vidtagande av erforderliga jämkningar i indelningen.

Ovan hade beträffande dövstumprästerna framhållits nödvändigheten av

att dessa förvärvade speciell utbildning för att bliva förtrogna med såväl

den dövstummes mentalitet, föreställningsvärld och utvecklingsmöjligheter

som det meddelelsemedel, som bäst främjade en prästmans kommande

verksamhet bland de dövstumma. Det läge i öppen dag att vad sålunda

anförts i ännu högre grad måste gälla i fråga om dövstumkonsulenterna.

För ett rätt handhavande av den mångfald uppgifter av framför allt praktisk

natur, som den ifrågasatta konsulentverksamheten bomme att omfatta

— i vilket hänseende i betänkandet framlägges detaljerade förslag — syntes

emellertid därjiimte vara ett oavvisligt krav, att den blivande konsulenten

visade sig vara väl insatt i de allmänna ekonomiska och sociala spörsmålen

samt i synnerhet de förhållanden, som rörde arbetsmarknaden. Av

vad tidigare i denna utredning anförts syntes nämligen klart framgå, att

Bihang till riksdagens -protokoll 1038. 1 sami. Nr 212.

7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Marits proposition Nr 212.

mycket stöde att vinna för de arbetsföra dövstummas del genom anordnandet,

självfallet under samarbete med de allmänna arbetsförmedlingsorganen,

av en effektivare arbetsanskaffning än vad som nu vore fallet. Utredningsmännen

ville därför framhålla, att den teoretiska utbildning, sökandena

kunde åberopa, ej borde tillmätas avgörande betydelse vid konsulent valet.

I överensstämmelse med det anförda skulle dövstumlärare äga goda förutsättningar

för ifrågavarande konsulentuppgifter, under förutsättning tilllika

att vederbörande därjämte under någon tid antingen tjänstgjort å

exempelvis arbetsförmedlingsanstalt eller i annan likartad social verksamhet

eller ock biträtt dövstumkonsulent i dennes arbete. Emellertid borde

även andra än dövstumlärare kunna komma i fråga till konsulentbefattningarna.

Sålunda torde exempelvis den, som efter avlagd folkskollärarexamen

eller genomgången kurs vid socialinstitutet vunnit erfarenhet i

socialt arbete av ovan angiven art, få anses väl meriterad under förutsättning

tillika, att sökanden förslagsvis genomgått den ettåriga teoretiska kursen

för blivande dövstumlärare vid seminariet å Manilla samt möjligen därutöver

under någon tid följt undervisningen vid fortsättningsskola.

I likhet med vad som föreslagits i fråga örn dövstumprästerna syntes

Kungl. Maj:t böra utfärda instruktion för dövstumkonsulent erna.

Beträffande de med befattningarna förenade avlöningsförmånerna torde

övervägande skäl tala för att konsulentbefattningarna — vilka redan från

början syntes böra uppföras på ordinarie stat — placerades en lönegrad

högre än den, till vilken dövstumlärarna efter statens övertagande av dövstumundervisningsväsendet

komme att hänföras. Då enligt 1936 års omorganisationsförslag

dövstumlärarna i avlöningshänseende skulle hänföras

till 20 lönegraden i gällande löneplan, borde i händelse av förslagets

genomförande befattningarna såsom dövstumkonsulent sålunda placeras i

21 lönegraden av samma löneplan.

Årliga kostnaderna för den av utredningsmännen föreslagna konsulentverksamheten

kunde således beräknas till följande belopp:

1. Löner ........................... 41,868

2. Reseersättningar ................. 20,000

3. Expenser (5 X 300) ............... 1,500

Summa kronor 63,368.

.Den förändring till bisysslor, som dövstumprästbefattningarna i jämväl

de fem första distrikten enligt vad ovan föreslagits skulle undergå, nödvändiggjorde

upptagandet av frågan om beredande av möjligheter för de nuvarande

dövstumprästerna i nämnda distrikt att — i den mån de så önskade

— alltjämt ägna sina tjänster åt dövstum vården.

Härvid vore till en början att märka, att dövstumprästen i tredje distriktet

pensionerats. Vidare uppnådde nuvarande prästen i andra distriktet år

1938 en ålder av sextio år eller den åldersgräns, vid vilken utredningsmännen

ansåge konsulenterna böra avgå med pension. Därest förslaget om

dövstumkonsulenter komme till genomförande, syntes ifrågavarande dövstumpräst

därvid böra överföras å allmänna indragningsstaten samt vid

uppnådd pensionsålder tilldelas pension.

Vad därefter anginge de nuvarande dövstumprästerna i första, fjärde och

femte distrikten, syntes med hänsyn till deras fleråriga arbete bland de dövstumma

billigheten tala för att de bereddes tillfälle att före annan och med

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition Nr 213.

bibehållande av nu utgående löneförmåner erhålla anställning såsom konsulenter.

Däremot torde redan av den anledningen, att omfattningen av de

ifrågasatta konsulentdistrikten ej under några förhållanden medgåve annan

verksamhet vid sidan av den sociala omvårdnaden, särskilda dispositioner

för möjliggörande av deras fortsatta verksamhet med såväl religiös som

social omvårdnad få anses uteslutna.

Vid tillsättandet av konsulentbefattningarna torde de av sistnämnda dövstumpräster,

som önskade ifrågakomma till dessa befattningar, från början

böra tilldelas ordinarie ställning. Beträffande andra innehavare av ifrågavarande

tjänster ville utredningsmännen med hänsyn till befattningarnas

egenartade karaktär förorda, att den extra ordinarie anställningsformen

under viss tid komme till tillämpning för möjliggörande av en prövning av

vederbörandes fallenhet för konsulentuppgiften.

Skolöverstyrelsens föreliggande förslag. Överstyrelsen har avstyrkt

det av 1937 års sakkunniga framlagda förslaget och i stället förordat, att

dövstumprästinstitutionen skulle ordnas i enlighet med det av 1936 års

utredningsman framlagda förslaget.

Dövstumprästernas verksamhet hade redan från institutionens tillkomst,

erinrar överstyrelsen, omfattat icke blott arbete för karaktärsfostran och

religiös uppbyggelse utan även omvårdnadsuppgifter av rent social natur.

Det vore också känt, att en betydande del av de mera allmänna åtgärder,

som hittills vidtagits för befrämjande av de dövstummas väl i socialt

avseende, tillkommit på initiativ av dövstumprästerna, vilkas förtjänst

det tillika i stor utsträckning vöre, att dessa åtgärder lett till goda och

jämförelsevis omfattande resultat. Även i fråga örn de enskilda dövstummas

sociala förhållanden hade dövstumprästerna utövat en omfattande

rådgivande och stödjande verksamhet. De dövstumma vände sig nämligen

till sin präst icke endast i angelägenheter, som tillhörde det kyrkliga området,

utan även i stor utsträckning, när det gällde rent världsliga ting.

Prästen finge vara verksam för att skaffa anställning och arbete åt arbetslösa,

på vilket område han kunde utföra en mycket gagnerik verksamhet

på grund därav, att han vore i tillfälle att följa de dövstumma under olika

arbetsförhållanden och på skilda orter. Vidare finge dövstumprästen i förekommande

fall vara de dövstumma behjälplig med att inköpa material,

att förmedla försäljning av färdiga alster, skriva ansökningar av olika slag,

upprätta deklarationer, biträda vid anskaffandet av egnahemslån och vid

inköp av inventarier till egna hem, bevaka de dövstummas intressen hos

arbetsgivare och myndigheter, vid behov ombesörja intagning på sjukhus

och andra vårdanstalter, söka bilägga tvister och andra missförhållanden,

förvalta gåvomedel och anförtrodda tillgångar m. m. Att dylika uppgifter

inginge i dövstumprästernas verksamhet betraktades både av dem och av

de dövstumma såsom en självklar och naturlig sak. De dövstumma omfattade

sin präst med mycket stort förtroende. De hade blivit vana vid

att han pä bästa sätt sökte hjälpa dem icke blott i de andliga konflikter,

de kunde råka uti, utan även med dc olika praktiska och ekonomiska

angelägenheter, för vilkas tillvaratagande eller lösande på bästa möjliga

sätt de ansåge sig behöva råd och hjälp. Dövstumprästen finge fördenskull

icke stå främmande inför snart sagt någon av de uppgifter och svårigheter,

som kunde möta de dövstumma ute i livet. Hans verksamhet vore följ
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Marits -proposition Ar 212.

aktligen av en väsentligt annan karaktär än den, som en församlingspräst

utövade, och den kunde icke på ett tillfredsställande sätt utföras av en

präst, som innehade befattningen som bisyssla. En dövstumpräst måste

kunna ägna hela sin tid åt verksamheten såsom sådan. T annat fall kunde

han icke vinna den personliga kännedom om de dövstummas säregna föreställnings-

och tankevärld samt förhållanden i övrigt, som vore nödvändig,

för att han skulle kunna giva den hjälp och det bistånd, som i de särskilda

fallen kunde vara betingad av de föreliggande omständigheterna

och som med hänsyn till den individ det gällde kunde betraktas såsom

lämpligast.

Vidare ville överstyrelsen såsom en förtjänst hos den nuvarande dövstumpastorsinstitutionen

framhålla, att den varit och vore nära knuten

till dövstumskolorna, vilkas styrelser fungerat såsom dövstumprästernas

huvudmän. Konfirmationsundervisningen vid skolorna hade också omhänderhafts

av prästerna, som därjämte i viss utsträckning även ägnat

sig åt den andliga vården i övrigt av skolornas lärjungar. Under denna

sin verksamhet hade dövstumprästerna erhållit en första och grundläggande

kännedom om förhållandena bland de unga dövstumma, vilket givetvis

varit till stort gagn vid arbetet bland de vuxna dövstumma.

Då nu förslag framlagts dels om att dövstumprästerna skulle givas en

med hänsyn till arbetsmöjligheterna begränsad och i jämförelse med nuvarande

förhållanden även försämrad ställning, dels att dövstumkonsulenter

skulle tillsättas för den rent sociala vården bland de dövstumma,

syntes det naturligt, att man undersökte bärigheten av de skäl, med vilka

den föreslagna nyorganisationen främst motiverades.

Vid en jämförelse mellan de arbetsuppgifter, som dövstumprästerna nu

fullgjorde och de åligganden, som enligt de sakkunnigas förslag skulle komma

att vila på dövstumkonsulenterna, framginge, att dessa åligganden i

stort sett skulle komma att sammanfalla med dem, som nu fullgjordes

av dövstumprästerna. Den huvudsakliga skillnaden läge däri, att dövstumkonsulenten

dels skulle komma att bistå rektor och lärare vid dövstumskola

inom distriktet, ävensom elev och målsman för elev vid sådan

skola med råd och upplysningar rörande elevs yrkesval och därmed sammanhängande

spörsmål, dels ägna sig åt arbetsförmedlingsuppgifter.

Överstyrelsen ville med särskild styrka framhålla, att den förnämsta

förutsättningen för att de dövstumma skulle kunna erhålla arbete vore den,

att deras yrkesutbildning på ett tillfredsställande sätt ordnades. Därest

den plan, som nu framlades om den fortsatta undervisningens framtida

organisation, vunne bifall, bleve denna utbildningsfråga i stort sett löst.

Därav följde ock, att en av de främsta orsakerna till arbetslösheten bland

de dövstumma, i den mån sådan rådde, bleve undanröjd. Såsom i annat

sammanhang redan antytts, funnes det emellertid ett visst antal dövstumma,

som på grund av skilda omständigheter vore mindre arbetsdugliga.

En sådan grupp torde alltid komma att finnas, även om vittgående åtgärder

i syfte att öka yrkesutbildningen och befrämja arbetsförmedlingen

vidtoges från det allmännas sida. Bland de dövstumma åter, som vore

arbetsföra och ägde erforderlig utbildning, rådde i allmänhet ingen större

arbetslöshet.

Vidkommande därefter särskilt yrkesrådgivningen kunde utan tvivel

sådan bäst lämnas av dövstumskolornas föreståndare och lärare i samråd

med elevernas målsmän, vilka på grund av personlig erfarenhet och kän
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21:!.

nedom om elevernas individuella förutsättningar och övriga förhållanden

kunde bedöma, vilken yrkesutbildning, som i de olika fallen vore den

lämpligaste.

Överstyrelsen tilläte sig vidare fästa uppmärksamheten vid att de sakkunniga

föresloge dels att tre av de nuvarande dövstumprästerna skulle äga

företräde vid konsulentbefattningarnas tillsättande, dels att även sju särskilda

dövstumprästbefattningar fortfarande skulle vara inrättade, ehuru

allenast som bisysslor. Detta innebure bland annat, att verksamheten framdeles

skulle både vid skolorna och bland de vuxna dövstumma utövas

av två kategorier tjänstemän. Därest de förut omnämnda dövstumprästerna

förordnades till konsulenter, komme att inom tre distrikt finnas

två präster. Den ene, den mer erfarne, bleve innehavare av konsulentbefattningen

och finge som sådan icke ägna sig åt den religiösa omvårdnaden,

även där detta läge nära till hands och vore av omständigheterna

i övrigt påkallat. Den andre prästen åter skulle ägna sig åt den religiösa

vården men finge däremot icke bistå de dövstumma med råd och dåd i

socialt avseende.

Denna dubbelanställning av präster komme visserligen att vara endast

så länge de ifrågavarande dövstumprästerna komme att innehava konsulenttjänster,

men överstyrelsen hade det oaktat velat erinra örn densamma,

enär den enligt överstyrelsens mening lätt kunde giva anledning

till slitningar. Det kunde ock befaras, att sådana skulle uppstå mellan

dövstumpräster och konsulenter i övrigt.

Överstyrelsen hade för sin del funnit, att dövstumpastorsinstitutionen

på ett i stort sett erkännansvärt sätt fyllt en mycket stor uppgift bland de

dövstumma såväl i religiöst som i socialt avseende. Institutionen borde

fördenskull icke, såsom föreslagits, delvis ersättas med en grupp nya tjänstemän,

delvis förbliva, ehuru under i väsentliga avseenden försämrade

former, såvida icke förhållandena bland de dövstumma oavvisligen krävde,

att sådan omdaning skedde. Överstyrelsen ansåge icke, att detta vore fallet.

Den nuvarande dövstumprästinstitutionen vore visserligen behäftad med

brister, men dessa kunde avhjälpas. En dövstumpräst borde, redan då han

började sin bana som sådan, äga någon föreställning örn de dövstummas

mentalitet, om deras tankevärld och om deras utvecklingsmöjligheter.

Sådan kunskap syntes aspirant på dövstumprästbefattning lämpligast böra

inhämta under någon tids vistelse vid en dövstumskola, där han kunde

följa undervisningen och arbetet med barnens omvårdnad i övrigt. Han

borde ock lära sig åtbördsspråket, så att han redan i begynnelsen av sin

verksamhet kunde komma i största möjliga personliga kontakt med de

dövstumma. Därjämte borde sådan aspirant, varom här vore fråga, under

någon tid genom hospitering hos någon av de äldre dövstumprästerna söka

erhålla kännedom örn, hur verksamheten bedreves ute bland de dövstumma,

sorn redan lämnat skolan. Därvid torde särskilt de sociala arbetsuppgifterna

och siittet för deras tillgodoseende böra uppmärksammas.

Örn överstyrelsens förslag beträffande dövstumprästernas framtida ställning

vunne bifall, borde erforderliga föreskrifter i ovannämnda avseenden

givas i den instruktion, Kungl. Majit kunde komma att utfärda. Något

hinder för att låta denna instruktion omfatta även de speciella uppgifter,

sorn enligt de sakkunnigas förslag skulle komma att åligga de föreslagna

dövstumkonsulenterna, ansåge överstyrelsen icke möta, liksom överstyrelsen

även vöre förvissad örn att både de nuvarande dövstumprästerna och

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

de blivande, om de utbildningskrav fylldes, som i det föregående uppställts,

skulle på ett tillfredsställande sätt kunna fullgöra även de särskilda uppgifter,

som skulle komma att påvila de föreslagna konsulenterna.

Skillnaden i kostnader mellan ett ordnande av dövstumpastorsinstitutionen

i huvudsaklig enlighet med det förslag, som framställdes i 1936 års

utredning och vilket sålunda tillstyrktes av överstyrelsen, och de sakkunnigas

förslag om både dövstumpräster och konsulenter, vore obetydlig.

Överstyrelsen hade i sina statberäkningar upptagit kostnaderna för ifrågavarande

verksamhet med det i 1936 års utredning upptagna beloppet, dock

med de justeringar, som vore erforderliga med hänsyn till önskvärdheten

av att samma grunder bleve tillämpade vid beräkningarna av utgifterna

för olika personalgrupper vid dövstumskolorna.

För den händelse frågan om dövstumpräster och konsulenter icke skulle

bliva löst vid 1938 års riksdag, torde i riksstaten böra upptagas erforderligt

anslag för bestridande av de med dövstumprästernas verksamhet

i nuvarande omfattning och enligt nu gällande grunder förenade omkostnaderna,

förslagsvis 71,000 kronor.

Enligt ett vid överstyrelsens utlåtande fogat protokollsutdrag har undervisningsrådet

Wagnsson tillstyrkt 1937 års sakkunnigas förslag i fråga om

inrättande av dövstumkonsulentbefattningar.

I likhet med nämnda sakkunniga funne reservanten det angeläget, att

den sociala dövstumvården övertoges av för detta värv väl kvalificerade

och inom socialvården särskilt utbildade arbetskrafter. I den mån dylik

socialvård nu förekommit, hade den handhafts av dövstumprästerna, som

dock enligt vad som framginge av de av dem avlämnade årsberättelserna

ansett sin huvudsakliga uppgift vara av religiös art. Deras årsberättelser

innehölle nämligen i regel huvudsakligast redogörelser för gudstjänster,

nattvard och vissa samkväm i förening med någon föreläsning. Dövstumprästerna

saknade den utbildning, som erfordrades för den socialvårdande

verksamheten. Det vore orimligt att av dem, som aspirerade på dövstumprästtjänst

kräva utöver omfattande teologiska studier även viss teoretisk

utbildning vid socialinstitutet samt anställning på arbetsförmedling

eller likartad social verksamhet jämte vistelse vid dövstumskola. Detta

vore emellertid förutsättningen för att dessa prästmän skulle erhålla en

tillfredsställande utbildning för den socialvårdande verksamheten bland

dövstumma. Också om dessa kompetenskrav uppställdes, vore en sammankoppling

av den sociala kuratorsverksamheten och prästbefattningen

mindre önskvärd. Det torde nämligen bland personer, som icke vore prästvigda

inom svenska kyrkan, finnas många som i hög grad lämpade sig för

befattningen som dövstumkonsulent. Att reservera denna för prästmän

syntes icke lämpligt.

Örn vid sidan av konsulenterna, på sätt av de sakkunniga föreslagits,

dövstumprästinstitutionen bibehölles, varvid prästmännens uppgifter väsentligen

begränsades till den religionsvårdande verksamheten, syntes emellertid,

som statskontoret ifrågasatte i sitt yttrande över 1936 års omorganisationsförslag,

kostnaderna för avlöning av erforderliga prästerliga

arbetskrafter rätteligen böra bestridas ur kyrkofonden.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 212.

Undervisningsrådet Falck har i särskilt yttrande anfört:

Därest den praktiska samhällsvårdande verksamheten bland de dövstumma

komme att bliva av den storlek, att den kunde ge fullt arbete åt fem

konsulenter, vore det givetvis icke rimligt eller lämpligt att låta denna

verksamhet skötas av dövstumprästerna, vilka icke kunde förutses i allmänhet

hava den utbildning, som härför krävdes. Om däremot så skulle

vara förhållandet, att arbetsförmedling och andra erforderliga praktisktsociala

åtgärder för de dövstumma bleve av relativt ringa omfattning,

torde de fortfarande kunna anförtros åt dövstumprästerna, och en konsulentorganisation

skulle i sådant fall vara obehövlig. Då reservanten

emellertid saknade tillräcklig erfarenhet på detta område för att bedöma

omfånget av de praktiskt-sociala uppgifter, som komme att möta dövstumkonsulenterna,

respektive dövstumprästerna, hade han avstått från

att deltaga i överstyrelsens beslut på denna punkt.

Yttranden. Ärkebiskopen har instämt i de synpunkter, som av skolöverstyrelsen

anförts, och varmt tillstyrkt det av överstyrelsen framställda

förslaget. Domkapitlet i Uppsala har i yttrande över 1937 års sakkunnigförslag

förordat, att dövstumprästinstitutionen anordnas på sätt av

1936 års utredningsman angivits.

Statskontoret har erinrat, att ämbetsverket i utlåtande den 15 januari

1937 över 1936 års utredning ifrågasatte, om icke de sociala uppgifterna

borde övertagas av inom socialvården särskilt utbildade arbetskrafter,

varvid prästmännens uppgifter väsentligen skulle begränsas till den religionsvårdande

verksamheten. Därest emellertid med hänsyn till de säregna

förhållandena på förevarande område övervägande skäl skulle anses

tala för dövstumpastorsinstitutionens bibehållande vid i huvudsak dess

hittillsvarande uppgifter, syntes — hade statskontoret yttrat — en förutsättning

härför böra vara, att de ifrågavarande prästmännen helt ägnade

sina krafter åt verksamheten inom dövstumväsendet. Vad beträffade placeringen

av dövstumprästerna i lönegraden B 24 samt den beräknade reseersättningen

till dem, hade statskontoret icke velat motsätta sig vad utredningsmannen

i dessa hänseenden föreslagit.

Förevarande spörsmål hade genom vad skolöverstyrelsen i sitt utlåtande

över 1937 års utredning anfört kommit i ett i viss mån förändrat läge.

Statskontoret måste för sin del ifrågasätta, huruvida en uppdelning av

ifrågavarande verksamhet på sätt i 1937 års betänkande föreslagits kunde

vara välbetänkt.

Socialstyrelseri har i yttrande över 1937 års betänkande förklarat sig

finna de argument, som anförts för den ståndpunkten, att den befintliga

dövstumprästinstitutionen vore bäst skickad att handhava de rent

sociala arbetsuppgifterna, icke fullt övertygande. Att åt funktionärer,

vilkas huvudsakliga ämbetsåligganden skulle tillhöra det prästerliga området,

uppdraga praktiskt-sociala arbetsuppgifter, borde enligt styrelsens

mening ifrågakomma endast i sådana fall, där sistnämnda uppgifter vore

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

av så begränsad omfattning, att tillsättandet av särskilda tjänstemän

för detta ändamål icke kunde anses erforderligt. I nu förevarande fall

torde detta enligt styrelsens mening icke anses erforderligt. Skulle de

för konsulenterna avsedda arbetsuppgifterna icke kunna bereda dessa

full sysselsättning, syntes det ligga närmast till hands att ålägga dessa

befattningshavare viss tjänstgöringsskyldighet vid dövstumskolorna. I

övrigt har styrelsen understrukit vikten av att konsulenterna vid sin

arbetsförmedlande och yrkesrådgivande verksamhet upprätthölle ett intimt

samarbete med den offentliga arbetsförmedlingen.

Undervisningsväsendets lönenämnd har i fråga om löneställningen för

dövstumpastorerna ansett sig kunna ansluta sig till det både i 1936 års

utredning och i skolöverstyrelsens nu föreliggande förslag framförda yrkandet

om dessa befattningshavares placering i 24 lönegraden, detta dock under

förutsättning att dövstumpastorernas befattningar liksom hittills förbleve

heltidstjänster med i stort sett oförändrade arbetsuppgifter. I särskilt yttrande

över 1937 års utrednings förslag har lönenämnden — som förklarat

sig anse, att nämnden icke hade att yttra sig rörande frågan örn lämpligheten

av den ifrågasatta uppdelningen av de religiösa och sociala uppgifterna

på särskilda befattningshavare — anfört, att nämnden för sin del icke

hade något att erinra mot att avlöningsförmånerna för dövstumpräster och

dövstumkonsulenter bestämdes i enlighet med de av 1937 års sakkunniga

föreslagna grunderna.

Ledamoten av nämnden Karl Magnusson har, med instämmande av ledamöterna

H. Grimlund och E. Eljas, förklarat sig anse, att en uppdelning av

ifrågavarande arbetsuppgifter på särskilda befattningshavare säkerligen

skulle visa sig mindre lycklig med hänsyn såväl till den andliga som till den

sociala vården.

I till social- och ecklesiastikdepartementen från styrelserna för vissa

av de nuvarande dövstumskoldistrikten samt från dövstumpräster inkomna

skrifter har anhållits, att det av 1936 års utredningsman framlagda,

av överstyrelsen tillstyrkta förslaget måtte genomföras. Styrelserna

för dövstumskoldistrikten hava i allmänhet förutsatt, att dövstumprästerna

i fortsättningen borde beredas möjlighet till för befattningen

erforderlig särskild utbildning. Till nämnda departement hava jämväl

ingivits skrifter från dövstumföreningar och petitioner från dövstumma,

varav inhämtas, att vissa av de dövstumma uttalat sig för det av 1936

års utredningsman i ämnet framställda förslaget, andra för det av 1937

års sakkunniga förordade.

Jag är med alla dem, som yttrat sig i frågan, ense, att de uppgifter, som

nu med hjälp av statsbidrag omhänderhavas av dövstumskoldistrikten

genom anlitande av dövstumpräster, böra i fortsättningen upprätthållas

genom statens försorg.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

I fråga om formerna för utövandet av den religiösa och sociala omvårdnaden

av de dövstumma stå enligt det föregående mot varandra två förslag.

Enligt 1936 års utredningsmans av skolöverstyrelsen biträdda förslag

skulle dövstumprästbefattningarna i princip bibehålla sin nuvarande karaktär

och alltså vara förenade med både religiösa och sociala uppgifter men

förvandlas till ordinarie statstjänster i lönegraden B 24. Enligt 1937 års

sakkunnigas förslag skulle de prästerliga momenten i de nuvarande dövstumprästernas

arbetsuppgifter i fortsättningen omhänderhavas av befattningshavare

med denna uppgift som bisyssla och avlönade medelst mindre

arvoden, medan de sociala uppgifterna skulle utövas av statliga dövstumkonsulenter

på ordinarie stat i lönegraden L21.

De stegrade krav på social omvårdnad, som utvecklingen medfört och

medför, hava av överstyrelsens utredning att döma åstadkommit en förskjutning

av dövstumprästernas arbetsuppgifter från den andliga verksamheten

till den sociala. Till att handhava de förra äro dövstumprästerna

genom sin utbildning skickade. För att rätt sköta de sociala uppgifterna

torde det numera vara oundgängligt med en tidig inriktning på banan och

en personlig läggning av speciell art. Den prästerliga utbildningen är —

såsom från alla håll också erkänts — icke direkt lämpad som förberedelse

för handhavandet av de sociala uppgifterna. Att de nuvarande befattningshavarna

på ett i det stora hela taget tillfredsställande sätt kunnat bestrida

även dessa arbetsuppgifter beror givetvis på att de så småningom blivit

förtrogna med även detta område. En nytillkommande dövstumpräst kan

i allmänhet först efter långvarig utövning av sin gärning bliva en effektiv

kraft också på det sociala området. Nära till hands ligger att karakterisera

dövstumprästinstitutionen i dess nuvarande form som en kvarleva från den

tid, då en betydande del av de arbetsuppgifter, som nu ankomma på den

genom statens och kommunernas försorg organiserade socialvården, handhades

av kyrkans befattningshavare. Det synes mig av nu anförda skäl,

som örn det av 1937 års sakkunniga framställda förslaget, att de sociala

uppgifterna böra anförtros åt särskilda befattningshavare med särskild

utbildning, läge i linje med den utveckling, som på dessa områden ägt

rum under de senaste decennierna. Detta förslag synes bereda garantier

för en i alla hänseenden ur samhällelig synpunkt tillfredsställande

social omvårdnad av de dövstumma. Däremot iir jag icke övertygad

örn att 1937 års förslag i tillräcklig utsträckning beaktar önskvärdheten

av en för de dövstumma tillrättalagd religionsvård. Det torde icke

vara möjligt för en befattningshavare med denna uppgift som bisyssla

att på ett tillfredsställande sätt handhava den andliga vården av de

dövstumma. Erkänner man, att de dövstumma böra hava lika goda

möjligheter till religiös omvårdnad som de fullsinnade, torde det vara

erforderligt att sörja för att denna del av dövstumprästernas nuvarande

arbetsuppgifter i fortsättningen omhänderhaves på ett mera betryggande

sätt än 1937 års sakkunniga tänkt sig.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 31%.

Vad jag nu anfört innebär, att jag är beredd att i princip tillstyrka

det av 1937 års sakkunniga framlagda förslaget beträffande anställande

av döv stumkonsulenter. Även detaljerna i detta förslag torde kunna

i huvudsak biträdas. Jag förordar sålunda de sakkunnigas förslag beträffande

antalet dövstumkonsulenter. Dessa torde på av de sakkunniga

anförda skäl böra hänföras till 21 lönegraden, dock enligt de för

allmänna civilförvaltningen gällande lönebestämmelserna. I allmänhet

bör konsulent erhålla fullmakt på tjänsten, först sedan han någon tid

på förordnande uppehållit densamma och därvid befunnits lämplig att

sköta de viktiga uppgifter, som ankomma på honom. Ett motsvarande

förfarande tillämpas som bekant i fråga om folkskolinspektörstjänster.

Med hänsyn till vad i det föregående anförts vill jag föreslå, att den

andliga omvårdnaden av de dövstumma anförtros åt ett antal befattningshavare,

döv stumpräster, med denna uppgift som sin huvudsakliga

sysselsättning. Anledning synes mig icke föreligga att inrätta ett större

antal sådana tjänster än antalet dövstumkonsulenter. Den distriktsindelning,

som ifrågasatts för dövstumkonsulenternas del och som jag i

det föregående förklarat mig icke hava något att erinra emot, synes

kunna komma till användning jämväl i fråga om dövstumprästerna.

Jag föreslår alltså, att den andliga vården av de dövstumma anförtros

åt fem dövstumpräster med heltidstjänstgöring. De löner, som nu utgå

till dövstumprästerna och de mera begränsade arbetsuppgifter, som i

fortsättningen skulle ankomma på dessa, synas mig icke motivera en

högre löneställning för dessa befattningshavare än vad jag redan förordat

för dövstumkonsulenternas del. Jag föreslår, att dövstumprästerna

såsom ordinarie befattningshavare placeras i lönegraden B 21 i det

lönesystem, som gäller för allmänna civilförvaltningen. I förhållande

till 1937 års sakkunnigas förslag medför mitt förslag en årlig merkostnad

av omkring 28,000 kronor.

De kostnader, som föranledas av dövstumprästernas verksamhet, synas

mig icke böra bestridas av statsmedel. I detta hänseende delar jag den

uppfattning, varåt statskontoret tidigare givit uttryck, nämligen att

dessa kostnader böra bestridas av kyrkofonden. Detta synes mig naturligt,

sedan dövstumprästernas verksamhet renodlats på sätt av mig

föreslagits. I annat sammanhang har jag framlagt förslag rörande de

ändringar i lagen om kyrkofond, som på grund härav böra vidtagas.

Av praktiska skäl torde emellertid kostnaderna för dövstumprästernas

verksamhet böra beräknas å anslag under åttonde huvudtiteln, lämpligen

å samma anslag, varifrån kostnaderna för dövstumkonsulenterna

skola bestridas. Genom omföring av medel från kyrkofonden böra dock

dessa anslag erhålla ersättning för icke blott de för dövstumprästerna

under nämnda anslag beräknade kostnaderna utan också för de utgifter

för dövstumprästerna, som genom tillämpningen å dem av de för

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Marits proposition Nr 21%.

allmänna civilförvaltningen gällande lönebestämmelserna komma att bestridas

från andra anslag, nämligen från de förslagsanslag till provisorisk

avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare i statens tjänst,

respektive till dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, vilka

torde komma att uppföras på riksstaten för nästa budgetår. Detta förslag

ansluter sig till vad i motsvarande hänseende i annat sammanhang

föreslagits beträffande sättet för bestridandet av kostnaderna för löner

åt den hos stiftsnämnderna anställda skogliga personalen m. m. Frågan

om på vad sätt kyrkofonden bör hålla staten skadeslös för statens kostnader

för dövstumprästernas pensionering bör framdeles tagas under

övervägande.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att i sinom tid meddela närmare

bestämmelser rörande de nya dövstumpräst- och dövstumkonsulentbefattningarna.

I dessa hänseenden torde 1937 års sakkunnigas förslag

kunna i det väsentliga följas, dock givetvis med iakttagande av

de ändringar, som bliva en följd av bifall till mitt förslag om anställande

av ordinarie dövstumpräster och i fråga örn antalet sådana befattningshavare.

Föreskrifter torde böra meddelas om att dövstumkonsulent

och dövstumpräst skall vara skyldig att, örn så påkallas och

om hans tid befinnes det medgiva, utan särskild ersättning inom ramen

för vederbörande åvilande tjänstgöringsskyldighet bestrida den tjänstgöring

vid dövstumskolorna, som kan varda honom ålagd. Detta synes

mig angeläget icke blott ur ekonomisk synpunkt utan också på

grund därav, att det är önskvärt, att ifrågavarande befattningshavare

bliva förtrogna med dövstumskolornas klientel och deras verksamhet.

Dövstumprästerna och dövstumkonsulenterna böra utnämnas av Kungl.

Maj :t.

Till kostnadsberäkningarna återkommer jag i det följande. Redan i

detta sammanhang vill jag emellertid framhålla, att de nuvarande dövstumprästerna

böra, örn de så önska och örn så befinnes lämpligt, överflyttas

till de dövstumprästbefattningar, som av mig föreslagits skola

inrättas. I den mån nuvarande innehavare av dövstumprästbefattning

genom den nu föreslagna omorganisationen kommer att lida löneminskning,

synes han böra komma i åtnjutande av personligt lönetillägg med

belopp, som i varje särskilt fall bestämmes av Kungl. Majit. Sådant

lönetillägg synes mig dock böra tillkomma allenast dövstumpräst, vars

befattning utgjort hans huvudsakliga sysselsättning. Vid bestämmandet

av lönetillägget bör hänsyn tagas endast till vederbörandes nuvarande

inkomster vid den av honom innehavda dövstumprästbefattningen, däremot

icke till sådana inkomster, som vid sidan av denna befattning

kommit honom till del.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. May.ts proposition Nr 21%.

B. Vissa andra åtgärder till förmån för de dövstumma.

På grundval av vissa i 1936 års utredning framställda förslag har

skolöverstyrelsen till behandling upptagit frågorna om anvisande av

medel till

förskolor för dövstumma småbarn,

kurser i labiologi,

fortbildningskurser för äldre dövstumma,

föreläsningsverksamhet för dövstumma och

anskaffande av litteratur åt vuxna dövstumma.

Vidare har överstyrelsen berört frågan örn anordnande av sommarkoloniverksamhet

för dövstumma barn.

Vad först beträffar förskolor för dövstumma, har överstyrelsen

erinrat, att de förskolor, som för närvarande finnas i vårt land, äro

skolan i Stockholm för döva småbarn och förskolan för dövstumma i

Göteborg samt skolhemmet för dövstumma småbarn därstädes (rörande

uppkomsten och utvecklingen av dessa skolor samt deras ekonomiska

förhållanden m. m. lämnas en redogörelse i 1936 års utredning, sid.

115 f.), att av förslagsanslaget till befrämjande av dövstumundervisningen

disponeras förslagsvis 5,000 kronor såsom bidrag till nämnda anstalter,

att såsom villkor för statsbidragets utgående gäller, att skolorna

skola vara underkastade inspektion av överstyrelsen samt att styrelsen

för svenska föreningen för dövas väl, respektive styrelsen för Göteborgs

småbarnsskolor ställa sig till efterrättelse de föreskrifter beträffande

undervisningen vid skolorna, som överstyrelsen kan komma att meddela,

att statsbidrag utgår med 125 kronor årligen för varje behövande i förskola

intaget barn och med 250 kronor till varje i skolhemmet för dövstumma

småbarn i Göteborg intagen skyddsling, samt att även till skolan

i Stockholm för döva småbarn utgått statsbidrag av sistnämnda

storlek till bestridande av kostnaderna för genom skolans försorg helt

omhändertagna skyddslingar.

Överstyrelsen hyste den uppfattningen, att den verksamhet, som utfördes

av nämnda förskolor och skolhem, vore av stor betydelse. De

normala barnen hade i rätt stor utsträckning blivit föremål för samhällets

omvårdnad. Barnkrubbor och barnträdgårdar upprätthölles och inrättades

nämligen i icke ringa antal. I regel vore dock dessa anstalter

förlagda till städer och andra större samhällen, där på grund av föräldrarnas

arbetsförhållanden och de vårdbehövande barnens jämförelsevis

stora antal särskilda åtgärder vore av behovet påkallade, därest de

små barnen skulle kunna erhålla en tillfredsställande omvårdnad. Ifrågavarande

institutioner vore emellertid i allmänhet grundade av enskilda,

och verksamheten upprätthölles i stort sett genom anslag av

kommunerna och genom bidrag av enskilda. De liknande åtgärder, som

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

hittills vidtagits för de dövstumma småbarnen, vore till omfattningen

jämförelsevis obetydliga, då i förskolorna platser funnes för endast sammanlagt

ett 40-tal barn och i det enda skolhemmet för endast omkring

10 barn. Att behov av ett större antal platser förelåge, torde kunna

anses framgå dels av de förfrågningar rörande vårdmöjligheter för dövstumma

småbarn, som till de nu befintliga institutionerna ingått från

vitt skilda delar av landet, dels av den omständigheten, att vid varje

intagning i vissa dövstumskolor anmäldes elever, som icke uppnått skolåldern

och därför icke kunde mottagas. Huru omfattande behovet vore,

kunde icke med någon grad av säkerhet beräknas. Det torde emellertid

kunna antagas, att åtminstone ett 20-tal dövstumma barn i åldern

från fem år och upp till skolåldern av sina föräldrar frivilligt skulle

sändas till förskolor med skolhem, därest platser funnes tillgängliga.

Det framstode emellertid icke såsom av förhållandena motiverat, att

skoltvång infördes för dövstumma barn före den lagstadgade skolåldern,

och icke heller syntes statliga åtgärder böra påkallas för anordnande av

förskolor för de småbarn från olika delar av landet, som kunde vara i

behov av undervisning och vård i förskolor och skolhem, men för vilka

platser nu icke funnes. Liksom hittills syntes ifrågavarande verksamhet

åtminstone tills vidare böra i första hand grundas på enskilt eller kommunalt

initiativ samt understödjas med statsmedel, där verksamheten

omfattade barn från ett mera vidsträckt område.

I både 1932 och 1936 års utredningar hade föreslagits, att statsbidrag

skulle utgå med 300 kronor för varje i förskola undervisat barn och

därjämte med 300 kronor för varje barn, som tillika vore intaget i skolhem.

Överstyrelsen ansåge ifrågavarande belopp väl avvägda och tillstyrkte

fördenskull statsbidrag av nämnd storlek samt hemställde, att

för budgetåret 1938/39 för ändamålet måtte anvisas ett förslagsanslag

av 16,000 kronor. De nu gällande villkoren för statsbidragens utgående

syntes fortfarande i huvudsak böra vara gällande.

Vad beträffar kurser i labiologi, har överstyrelsen anfört följande:

Behov av särskild undervisning i konsten att avläsa andras tal förelåge

för ett stort antal personer, som förlorat hörselförmågan efter skoltidens

slut. Det måste kännas som en olycka för en person att i senare

ålder mista hörseln. Den, som drabbades härav, bleve ofta nöd
sakad

att ändra hela sin livsverksamhet. Han fördes bort från de hörandes

krets och in i en värld för sig, där han kände sig i hög grad

ensam och även hjälplös. Den enda utväg, som stöde en sådan person

till buds för ett hävande åtminstone i någon mån av den isolering, i

vilken han råkat, och vilken ofta ledde till tungsinthet och missmod,

vore, att han lärde sig konsten att avläsa.

I en labiologikurs skulle givetvis den praktiska avläsningen vara

huvudsaken, men till de olika lektionerna kunde stoff hämtas fran skilda

ämnen, från litteraturhistoria, samhällslära, hälsolära o. s. v., varigenom

samtidigt ökade allmänna kunskaper vunnes.

Ansökningar örn deltagande i kursen borde ingivas till upptagningsskolornas

styrelser och från dessa överlämnas till överstyrelsen, som

bestämde, vid vilken skola dylik kurs skulle anordnas. Plan för kursen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Majlis proposition Nr 212.

borde ock fastställas av överstyrelsen, som tillika torde böra utfärda de

närmare föreskrifter i övrigt, vilka kunde visa sig vara erforderliga.

Mot de förslag till planläggning av en sådan kurs och mot den beräkning

av kostnaderna för densamma, som framlagts i 1936 års utredning

(sid. 124 f.), hade överstyrelsen intet att erinra, varför överstyrelsen

hemställde, att ett anslag å 8,500 kronor måtte beviljas för

ändamålet.

Antalet kursdeltagare har i 1936 års utredning beräknats till 12. Undervisningen,

som skulle pågå under åtta månader och omfatta 4 ä 5 timmar

om dagen, skulle meddelas av lärarna vid den dövstumskola, till

vilken kursen vore förlagd, å tid, då lärarna icke vore upptagna av

tjänstgöring i dövstumskolan. Ersättning för undervisningen skulle utgå

med en mot den lön, läraren åtnjöte, svarande timavlöning. Ersättningen

beräknades av utredningsmannen till omkring 4 kronor per lektionstimme.

Kostnaderna för kursen uppskattades på följande sätt:

Det vore sannolikt, att av ett deltagarantal av 12 endast en eller

annan kunde själv bestrida alla med deltagandet i kursen förenade omkostnader.

Försiktigheten torde därför bjuda, att man utginge ifrån att

omkring halva antalet deltagare befunne sig i sådan ställning, att de

behövde fullt underhåll under kursen.

Med omkring 25 lektionstimmar i veckan skulle lektionernas sammanlagda

antal bliva omkring 800. Med en ersättning till vederbörande

lärare av omkring 4 kronor för lektionstimme skulle följaktligen själva

undervisningen draga en kostnad av omkring 3,200 kronor. Kostnaden

för deltagares kosthåll vid dövstumskola torde kunna beräknas till 1

krona 25 öre per dag. Då kursen skulle pågå omkring 240 dagar, skulle

för kosthåll till sex deltagare fordras omkring 1,600 kronor. Därjämte

skulle dessa sex erhålla bidrag till kostnaderna för hyrande av bostad.

Detta torde i medeltal kunna beräknas uppgå till omkring 35 kronor

för månad eller för åtta månader till omkring 280 kronor och för sex

deltagare till sammanlagt omkring 1,700 kronor. Av de övriga sex deltagarna

skulle säkerligen de flesta visa sig vara i behov av understöd

antingen i form av fri kost eller av hyresbidrag. Approximativt kunde

härför erforderligt belopp uppskattas till i medeltal 250 kronor för deltagare

eller för alla sex till omkring 1,500 kronor. Dessutom torde för

vissa med anordnandet av en dylik kurs förenade olika andra kostnader

böra beräknas ett belopp av 500 kronor.

De sammanlagda kostnaderna för en dylik kurs skulle följaktligen

kunna beräknas bliva:

För undervisningen..............................kronor 3,200

Såsom bidrag till kursdeltagarnas underhåll........... » 4,800

Diverse kostnader............................... » 500

Summa kronor 8,500.

Fortbildningskurser för dövstumma hade, erinrar överstyrelsen,

under en lång följd av år varit anordnade vid olika dövstumskolor.

Hittills hade kostnaderna för ifrågavarande kurser bestritts med

opaginerad Kontrollera mot PDF

lil

Kungl. May.ts -proposition Nr 212.

donationsmedel. Överstyrelsen hyste den uppfattningen, att så kunde

ske även efter dövstumundervisningsväsendets förstatligande, i varje fall

intill dess frågan om donationsmedlens framtida användande blivit slutligt

avgjord. Något särskilt anslag till kurser för äldre dövstumma syntes

fördenskull icke vara av behovet påkallat för budgetåret 1938/39.

Enligt kungörelsen nr 278/1913, i viss del ändrad genom kungörelsen

nr 427/1923, kunde, erinrar överstyrelsen, till dövstumskolstyrelser eller

föreningar, som anordnade föreläsningar eller vidtoge andra åtgärder

till beredande av fortsatt utbildning för dövstumma, utgå understöd ur

förslagsanslaget till befrämjande av dövstumundervisningen med högst

500 kronor årligen för varje dövstumskoldistrikt under villkor, att bidrag

till verksamheten med minst samma belopp som statsunderstödet

tillskötes från annat håll, samt under de förbehåll och bestämmelser i

övrigt, Kungl. Majit funne gott fastställa. Till anordnande av föreläsningar

eller vidtagande av andra* åtgärder till beredande av fortsatt

undervisning åt de dövstumma hade ur nämnda anslag under budgetåret

1937/38 anvisats förslagsvis 3,500 kronor.

Med bidrag av det för budgetåret 1936/37 för ifrågavarande ändamål

beviljade anslaget, som ävenledes uppgått till 3,500 kronor, hade inom

dövstumskoldistrikten i riket anordnats sammanlagt omkring 160 föreläsningar,

vilka bevistats av omkring 4,000 dövstumma.

Föreläsningarna hade följaktligen omfattats med stort intresse. Verksamheten

borde därför få fortgå även efter ett statsövertagande av dövstumundervisningen.

Emellertid torde villkoret om att bidrag till verksamheten

med minst samma belopp som statsbidraget skulle tillskjutas

från annat håll, icke böra upprätthållas, örn staten övertoge dövstumundervisningsväsendet,

för den händelse föreläsningarna anordnades genom

dövstumskolstyrelsernas försorg och under skolornas ledning. Hela det

erforderliga beloppet torde i sådana fall böra utgå av statsmedel. Anordnades

däremot föreläsningarna av föreningar, syntes det angivna villkoret

böra gälla. Det torde i detta sammanhang böra uppmärksammas,

att inom flera dövstumskoldistrikt från annat håll tillskjutits betydligt

högre belopp, än de, som beviljats i statsbidrag. Inom första dövstumskoldistriktet

hade sålunda det för budgetåret 1936/37 till förfogande

för anordnande av föreläsningar stående beloppet uppgått till 2,000 kronor,

varav endast 500 kronor utgjort statsbidrag. Överstyrelsen skulle

betrakta det såsom mindre tillfredsställande, om föreläsningsverksamheten

efter statsövertagandet skulle behöva inskränkas till följd av brist

på medel. Det anslag, som beviljades för ändamålet, syntes fördenskull

böra givas förslagsanslags karaktär, så att Kungl. Majit i händelse av

behov kunde av statsmedel bevilja högre bidrag än de under nu gällande

förutsättningar i regel utgående.

Till upprätthållande av ifrågavarande föreliisningsverksamhet syntes

för budgetåret 1938/39 böra beviljas ett anslag av förslagsvis 7,000 kronor.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

Under en följd av år hade, fortsätter överstyrelsen, av statsmedel beviljats

bidrag till utgivande av för de dövstumma fattbar litteratur.

För budgetåret 1937/38 hade riksdagen för ändamålet anvisat ett belopp

av 1,000 kronor, att utgå ur förslagsanslaget till befrämjande av dövstumundervisningen.

Nämnda belopp vore ställt till överstyrelsens förfogande.

Enligt beslut den 4 juni 1937 hade Kungl. Majit anbefallt

överstyrelsen, att, innan beloppet användes, söka åvägabringa samarbete

med de dövstummas egna sammanslutningar.

Efter framställningar från svenska dövstumlärarsällskapet hade även

vissa landsting och stadsfullmäktige i de städer, som ej deltoge i landsting,

beviljat bidrag för här ifrågavarande ändamål. Dylika bidrag,

som för år 1936 uppgått till 4,900 kronor, hade även beviljats för åren

1937 och 1938, för sistnämnda år dock i mindre utsträckning. Sedan

staten övertagit dövstumundervisningsväsendet, vore det sannolikt, att

landstingen och vederbörande städer icke komme att bevilja dylika bidrag

annat än i undantagsfall. Med hänsyn därtill torde det bliva nödvändigt,

att statens bidrag hädanefter bleve större än hittills.

Överstyrelsen finge fördenskull föreslå, att för budgetåret 1938/39 för

anskaffande av litteratur åt vuxna dövstumma måtte beviljas ett belopp

av 2,000 kronor.

Såsom närmare framgår av de i 1936 års utredning (sid. 161 f.) lämnade

uppgifterna beräknades de då till dövstumundervisningsväsendet knutna

donationerna uppgå till ett sammanlagt belopp av 834,964 kronor. Avkastningen

av dessa donationer för år 1936 beräknades hava uppgått

till 60,894 kronor. På grund av de ändrade förhållanden, som komme

att inträda efter omorganisationen, torde — yttrar överstyrelsen — donationernas

avkastning till väsentliga delar böra disponeras på ett annat

sätt än för närvarande. Sedan riksdagen fattat definitiva beslut i fråga

om dövstumundervisningens organisation för framtiden, syntes det vara

lämpligt, att statskontoret och överstyrelsen av Kungl. Majit anmodades

att, efter vederbörande skolstyrelsers hörande, inkomma med förslag till

donationsmedlens framtida användning. Överstyrelsen har i detta sammanhang

berört frågan örn anordnande av sommarkoloniverksamhet

för dövstumma barn.

Riksdagens beslut år 1937 angående dövstumundervisningens förstatligande

hade bland annat inneburit, att även den det tredje dövstumskoldistriktet

tillhöriga egendomen Vej bystrand skulle övertagas av staten

för den händelse, att behov av egendomen visade sig föreligga.

Egendomen i fråga användes för närvarande till sommarkoloniverksamhet

för dövstumma barn, tillhörande tredje dövstumskoldistriktet. Denna

verksamhet hade visat sig vara synnerligen gagnande för de dövstumma

barnens hälsa. Överstyrelsen ansåge, att det skulle vara av mycket stor

betydelse, om dylik verksamhet kunde, åtminstone i någon utsträckning,

upprätthållas även efter statsövertagandet. För de normala bar
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

nen vöre sommarkoloniverksamheten numera mycket omfattande, och

det sade sig självt, att en tids sommarvistelse på lämplig plats och under

god ledning även skulle bidraga till att förbättra klena dövstumma

barns allmänna hälsotillstånd. Det kunde emellertid, såsom departementschefen

i propositionen nr 109/1937 framhållit, vara tveksamt, huruvida

staten borde omhänderhava sommarkoloniverksamhet av här ifrågavarande

art. Enligt överstyrelsens uppfattning torde det emellertid icke

vara uteslutet, att kostnaderna för en till omfattningen begränsad verksamhet

av förevarande beskaffenhet kunde bestridas av donationsmedel,

sedan en närmare utredning av dessas framtida användning blivit verkställd.

Därest frågan skulle komma att lösas på det sätt, som nyss

antytts, borde emellertid dövstumma barn från skilda delar av riket

kunna mottagas vid kolonien, såvida icke gällande donationsbestämmelser

lade hinder i vägen för en dylik anordning.

Intill dess att frågan örn donationerna bleve slutligt avgjord, torde

egendomen Vejbystrand lämpligen böra stå under byggnadsstyrelsens

vård och inseende. Skulle det visa sig, att koloniverksamhet av ifrågavarande

slag icke borde av staten upprätthållas, borde egendomen givetvis

återlämnas till dövstumskoldistriktet.

Mot vad av skolöverstyrelsen sålunda föreslagits beträffande bidrag till

förskolor för dövstumma småbarn m. m. har statskontoret framställt erinran

allenast i vad avser sättet för övertagandet av egendomen Vejbystrand.

Det syntes statskontoret ur flera synpunkter lämpligare, att med

övertagandet av denna egendom hnge anstå i avvaktan på att slutlig ståndpunkt

fattats med avseende å frågan, huruvida egendomen borde utnyttjas

inom det statliga dövstumundervisningsväsendet.

I detta sammanhang bör omtalas, att skolöverstyrelsen i skrivelse den

30 augusti 1937 hemställt om ett anslag å 10,000 kronor för budgetåret

1938 39 såsom bidrag till tysta skolan i Lidingö.

Till understöd åt nämnda skola har alltsedan år 1921 anvisats anslag,

som från början utgick med 30,000 kronor, år 1924 sänktes till 20,000

kronor och år 1932 till 5,000 kronor, varefter anslaget år 1935 höjdes

till 10,000 kronor, vilket belopp även anvisats för innevarande budgetår.

Rörande frågan örn anslagets storlek under nästa budgetår har överstyrelsen

yttrat:

Styrelsen för skolan hade hemställt, att skolan för budgetåret 1938/39

måtte komma i åtnjutande av ett understöd med 25,000 kronor. Till

stöd för denna sin framställning hade styrelsen till en början upprepat

vad av densamma tillförne andragits beträffande skolans genom krisåren

och penningvärdets fall iråkade svårigheter — skolan hade för upprätthållandet

av sin verksamhet disponerat fonder, vilkas avkastning intill

krigets utbrott räckt väl till för skolans behov och även lämnat ett

visst överskott — ävensom de planer, som varit å bane att helt nedlägga

skolans verksamhet, samt de skäl, som föranlett styrelsen att trots

Bihang till riksdagens protokoll 1038. 1 sami. Nr 212.

8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Majlis proposition Nr Ulli.

svårigheterna låta skolan arbeta vidare. Därefter hade styrelsen anfört

bland annat följande.

Skolans inkomster utgjordes, bortsett från åtnjutet statsbidrag, huvudsakligast

av avkastning från dels tvenne stiftelsen tillhöriga hyresfastigheter

i Stockholm och dels innehav av obligationer. Dessa inkomster

hade under de senaste åren starkt nedgått i följd av dels det försämrade

läget å hyresmarknaden samt dels rådande låga räntesatser och

därav föranledd inlösen av tidigare utgivna med högre räntesats löpande

obligationer. Minskningen i inkomster hade också haft till följd, att

skolans räkenskaper under de senaste åren utvisat icke obetydande förluster.

Utgifterna för räkenskapsåret 1937/38 beräknades komma att belöpa

sig till 66,300 kronor.

Då skolan av 1937 års riksdag tillerkänts statsbidrag jämväl för budgetåret''

1937/38 hade skolan för avsikt att hösten 1937 intaga nya elever

i samma ordning som förut. Med utgången av 1937 års vårtermin komme

23 elever att efter genomgången kurs lämna skolan. Antalet elever, som

blott fullgjort sin första årskurs och sålunda komme att avgå först vid

utgången av vårterminen 1938, utgjorde 15. Då det vid skolan funnes

plats för högst 40 elever, kunde hösten 1937 emottagas högst 25 elever

och beräknades intagningen av nya elever även komma att omfatta

nämnda antal. Styrelsen förutsatte, att staten från och med den 1 juli

1938 komme att själv omhändertaga fortsättningsundervisningen för de

dövstumma flickorna och att någon nyintagning av elever vid skolan

därför icke komme att äga rum hösten 1938. Vidare utginge styrelsen

från att de elever, som intoges vid skolan hösten 1937, skulle där genomgå

sådan 2-årig fortsättningskurs, som hittills i sedvanlig ordning

meddelats vid skolan. Under angivna förutsättningar skulle skolan under

läsåret 1938—39 komma att räkna ett antal av 25 elever, vilka samtliga

då skulle komma att fullgöra sin andra årskurs. För uppehållande

av fortsättningsundervisningen för dessa elever torde det för skolan icke

vara möjligt att vidtaga någon minskning i skolans nuvarande organisation,

utan torde det bliva nödvändigt att bibehålla denna i huvudsak

oförändrad. I följd därav torde utgifterna för upprätthållande av verksamheten

under läsåret 1938—39 endast kunna i relativt obetydlig grad

begränsas. De i utgiftsstaten för fastigheten, lyse och bränsle, avlöningar,

pensioner och extra anslag samt pensionsavgifter upptagna posterna å

tillsammans 43,800 kronor torde sålunda bliva i huvudsak oförändrade.

Övriga poster, vilka vore upptagna till ett sammanlagt belopp av 22,500

kronor, torde däremot reduceras i relation till det minskade elevantalet.

Då elevantalet under läsåret 1938—39 antoges komma att utgöra 25,

vilket motsvarade omkring två tredjedelar av det beräknade elevantalet

under läsåret 1937—38, skulle de i den förenämnda delsumman 22,500

kronor innefattade posterna kunna antagas komma att för läsåret 1938—

39 reduceras med en tredjedel eller med sammanlagt cirka 7,500 kronor.

Kostnaderna för upprätthållande av skolans fortsättningsundervisning

under läsåret 1938—39 skulle sålunda kunna beräknas till omkring

58,800 kronor.

Dövstumundervisningsväsendets förstatligande komme emellertid att

nödvändiggöra en omläggning av skolans verksamhet. Frågan örn stiftelsens

fortsatta verksamhet komme av styrelsen att göras till föremål

för ingående utredning. För styrelsen vore det uppenbart, att en om
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 212.

läggning av verksamheten måste bliva förenad med betydande kostnader

för stiftelsen, och det vore därför naturligt, att styrelsen önskade använda

så stor del som möjligt av stiftelsens inkomster till täckande av

dessa väntade kostnader. Styrelsen funne det skäligt, att staten bidroge

med ett belopp av 1,000 kronor per elev eller sammanlagt 25,000 kronor

för ett beräknat antal av 25 elever till kostnaderna för fortsät.tningsundervisningen

åt de flickor, som under övergångsåret 1938—39 skulle

komma att avsluta sin kurs vid skolan.

Inspektören för dövstumundervisningen hade funnit sig böra tillstyrka

styrelsens ansökan.

Överstyrelsen funne sig med hänsyn till den förestående omprövningen

av frågan örn skolans ställning icke nu böra ifrågasätta någon förändring

i fråga om de till skolan utgående anslagsmedlen.

Jag biträder överstyrelsens uppfattning, att staten icke bör i egen regi

föranstalta om undervisning och omvårdnad av dövstumma barn före

den egentliga skolålderns inträdande men väl genom relativt rikligt tillmätta

bidrag av statsmedel understödja anstalter, som i sådant syfte

komma till stånd genom enskilt eller kommunalt initiativ och som mottaga

dövstumma barn från ett mer vidsträckt område. Med hänsyn till

det behjärtansvärda ändamålet anser jag mig icke böra resa erinran

emot en höjning av de nu utgående statsbidragen till ifrågavarande förskolor

och skolhem för dövstumma barn. Överstyrelsens härutinnan

framställda förslag innebär, att statsbidrag skulle utgå med 300 kronor

för varje i förskola undervisat barn och därjämte med 300 kronor för

varje barn, som tillika är intaget i skolhem. I betraktande av att kostnaden

för varje i förskola undervisat barn enligt vissa i 1930 års utredning

lämnade uppgifter under år 1935 utgjorde i genomsnitt omkring

530 kronor vid förskolan i Stockholm och omkring 840 kronor vid förskolan

i Göteborg, anser jag mig böra biträda överstyrelsens förslag i

vad avser bidrag till förskolor. Enligt 1936 års utredning utgjorde genomsnittskostnaden

för skyddsling under år 1935 vid det enda nu existerande

skolhemmet i runt tal 679 kronor. Även det av överstyrelsen för

skolhemsverksamheten ifrågasatta statsbidraget synes sålunda vara väl

avvägt. Det bör anmärkas, att denna verksamhet möjliggör för dövstumma

barn från annan ort än den, där skolhemmet är beläget, att

begagna sig av den i förskola meddelade undervisningen. Jag anser mig

alltså böra tillstyrka de av överstyrelsen föreslagna statsbidragen. Härvid

förutsätter jag, att den kommun, i vilken vederbörande anstalt är

belägen, utöver statsbidraget tillskjuter ett belopp, som svarar mot det

med anstalten förbundna kommunala intresset. I detta hänseende ina

erinras, att enligt de i 1936 års utredning lämnade uppgifterna Stockholms

stads anslag till förskolan i Stockholm utgjorde 5,000 kronor under

år 1935, då elevantalet uppgick till 15. Jag utgår vidare från att bidrag

av statsmedel skall utgå endast till anstalter, som av Kungl. Majit god
-

Departe
mentschefen.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition Nr 812.

känts, och för det antal barn i varje anstalt, som av Kungl. Majit bestämts.

Anstalterna böra, i den mån så är möjligt, stå öppna jämväl

för barn från andra kommuner. Det bör ankomma på Kungl. Majit att

meddela de bestämmelser rörande ifrågavarande statsbidrag, som kunna

befinnas erforderliga.

Jag har ingenting att erinra mot att för ändamålet för nästa budgetår

anvisas det av överstyrelsen äskade beloppet av 16,000 kronor, vilket

lämpligen bör givas karaktären av förslagsanslag.

Den motivering, som anförts för behovet av särskilda kurser i labiologi,

har synts mig övertygande. Mot det av överstyrelsen i ämnet framställda

förslaget har jag i stort sett intet annat att erinra, än att ersättning

till sådan lärare vid dövstumskola, som tages i anspråk för undervisning

vid kurs i labiologi, bör utgå, endast i den mån han på grund av sin

befattning med kursverksamheten kommer att tjänstgöra ett större antal

veckotimmar, än som ingår i hans undervisningsskyldighet. Bestämmelser

i övrigt angående ersättning åt lärare för undervisning vid kursen

torde böra framdeles meddelas av Kungl. Majit, varvid de av 1936

års utredningsman ifrågasatta ersättningsgrunderna torde kunna tagas

till utgångspunkt. De föreliggande kostnadsberäkningarna kunna i huvudsak

godtagas, och jag föreslår därför, att för nästa budgetår för ändamålet

anvisas ett reservationsanslag av 8,500 kronor.

Det stora intresset för de för de dövstumma anordnade föreläsningarna

synes mig påkalla en höjning av det för ändamålet nu utgående

anslagsbeloppet. Jag har ingenting att erinra mot förslaget, att för

nästa budgetår anvisas 7,000 kronor för ändamålet. Däremot kan jag

icke förorda, att anslaget betecknas såsom förslagsanslag. En sådan anordning

skulle stå i strid med den praxis, som plägar följas vid beviljande

av anslag av förslagsanslags natur. Lämpligen bör omförmälda

belopp å 7,000 kronor för nästa budgetår anvisas såsom reservationsanslag.

Jag biträder överstyrelsens förslag örn en höjning med 1,000 kronor

till 2,000 kronor av det nu utgående statsbidraget till anskaffande av

litteratur åt vuxna dövstumma. Anslagsbeloppet torde böra anvisas

såsom reservationsanslag.

Jag förutsätter, att den utredning, som bör igångsättas rörande dispositionen

av de till dövstumundervisningsväsendet knutna betydande

donationsmedlen, kan vara slutförd i så god tid, att det vid uppgörandet

av riksstaten för budgetåret 1939/40 kan bedömas, huruvida icke en del

av de ändamål, som enligt det nu sagda förutsatts skola under nästa

budgetår stödjas genom särskilda bidrag av statsmedel, kunna framdeles

främjas genom bidrag av ifrågavarande donationsmedel. Såsom statskontoret

anfört, bör med ett statsövertagande av egendomen Vejbystrand

anstå, till dess frågan om egendomens utnyttjande för dövstumunder
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21%.

visningsväsendets räkning utretts. Jag utgår från att förslag i detta

hänseende kan av överstyrelsen företes så snart, att frågan, om så

erfordras, kan underställas 1939 års riksdag.

Såsom framgår av vad i det föregående anförts, är det icke meningen

att infoga tysta skolan i Lidingö som ett led i det statliga dövstumundervisningsväsendet.

Skolan kommer i sin nuvarande gestaltning att

vara i verksamhet intill utgången av läsåret 1938—39. Frågan örn skolans

blivande uppgifter är föremål för skolstyrelsens övervägande. I likhet

med överstyrelsen anser jag mig på grund härav icke böra för nästa

budgetår tillstyrka någon anslagshöjning. Visserligen skulle den av statliga

åtgärder påkallade nedgången i elevantalet vid skolan under läsåret

1938—39 kunna motivera en minskning av det nu utgående statsbidraget

med 1,000 ä 2,000 kronor. För att icke för skolan försvåra en anpassning

efter nya verksamhetsformer anser jag mig dock böra föreslå, att

anslaget till skolan för nästa budgetår bibehålies vid 10,000 kronor.

VII. Anslagsberäkningar för budgetåret 1938/39.

Skolöverstyrelsen har efter en omfattande utredning ■— beträffande

vilken, i den mån den icke i det följande beröres, hänvisas till handlingarna

— hemställt, att för budgetåret 1938/39 måtte till bestridande

av utgifterna för dövstumundervisningen och därmed sammanhängande

ändamål anvisas ett ordinarie förslagsanslag av 1,442,108 kronor eller,

om hänsyn jämväl tages till det av överstyrelsen tillstyrkta statsbidraget

till tysta skolan i Lidingö, 1,452,108 kronor.

Mot överstyrelsens anslagsberäkningar hava statskontoret och riksräkenskapsverket

samt undervisningsväsendets lönenämnd riktat ett stort

antal erinringar, företrädesvis av budgetteknisk natur. I ett par detaljer

har även svenska dövstumlärarsällskapet gjort erinringar, varförutom

vissa av de nuvarande föreståndarna för döv stumskolorna i en till

Kungl. Maj:t ingiven skrift framlagt förslag till jämkningar i överstyrelsens

statberäkningar, utmynnande i en avsevärd höjning av de av

överstyrelsen beräknade anslagsmedlen.

Jämväl i dessa hänseenden hänvisas till handlingarna i ärendet.

Inledningsvis vill jag erinra, att jag i propositionen nr 109/1937 uttalade,

att några avgifter för i dövstumskolorna undervisade barn icke

borde utkrävas av landstingen efter statens övertagande av dövstumundervisningsväsendet

och att icke heller målsman borde åläggas betala

avgift för barn, som intagits i statlig dövstumskola. I överensstämmelse

härmed räknar jag vid de efterföljande kostnadskalkylerna icke med

några inkomster av antydd art och utgår sålunda från att undervis
-

Departe
mentschefen.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition Nr £12.

ningen av de dövstumma efter dövstumundervisningsväsendets förstatligande

skall vara avgiftsfri.

Under åttonde huvudtiteln bör för dövstumskolorna uppföras först

och främst ett förslagsanslag till Läroanstalter för dövstumma: Avlöningar,

vilket jag för nästa budgetår beräknar på följande sätt:

Ur en anslagspost till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat böra

bestridas lönekostnader för nedannämnda befattningshavare, nämligen

Befattning. Lönegrad.

7 rektorer............................... —

varav 1 tillhörande en avlöningsgrupp II,

5 » » > III och

1 » . » IV.

58 lärare i kunskapsämne...................L 20

7 arbetslärare i fortsättningsskola............L 15

1 skolkökslärarinna........................L 15

2 skolköks- och kindergartenlärarinnor.........LIS

14 arbetslärare i barndomsskola...............L 10

2 slöjdlärarinnor..........................L10

2 kindergartenlärarinnor....................L 10

1 kindergarten- och gymnastiklärarinna........L 10

6 husmödrar.............................B 7

5 sjuksköterskor..........................B 6.

Lönerna för dessa befattningshavare kunna enligt gängse grunder,

alltså beräknade efter högsta förekommande löneklass och minskade med

tjänste- och familjepensionsavdrag, uppskattas till i avrundat tal 580,000

kronor, vilket belopp bör bestridas ur förevarande anslagspost. Ur denna

post lära jämväl böra utgå dels eventuellt ifrågakommande personliga

lönetillägg till ordinarie lärare, som på grund av övergången i statstjänst

lida löneminskning, dels ock s. k. övergångslön. Rörande behovet av

anslag för sådana ändamål föreligga inga beräkningar. Jag anser mig

böra föreslå, att posten för nästa budgetår tillfälligtvis uppräknas med

20,000 kronor till förslagsvis 600,000 kronor för bestridande av övergångslönen.

Däremot torde det icke vara erforderligt att räkna med en

ytterligare höjning av posten för bestridande av de personliga lönetillläggen.

Ur en anslagspost till avlöningar till tjänstemän å övergångsstat böra

bestridas lönekostnader för 6 slöjdlärarinnor i lönegraden L 8. På sedvanligt

sätt beräknad, bör posten bestämmas till förslagsvis 22,000 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Majit, bör uppdelas på två delposter, den ena benämnd grundbelopp

och den andra vikariatsersättningar m. m.

Ur delposten till grundbelopp böra bestridas

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 812.

a) arvodet till föreståndaren för fortsättningsskolan å

Broby gård................................kronor 5,000

b) arvoden till läkare........................... * 9,100

c) » » tandläkare....................... » 1,750

d) » » skriv- och bokföringshjälp m. m....... » 13,500

e) arvode till föreståndaren för dövstumlärarseminariet » 900

f) arvoden till tre lärare vid dövstumlärarseminariet . . » 1,100

g) » för särskild undervisning vid dövstumlärar
seminariet

........................... * 300

h) » till två föreståndare för provårskurs...... »_400

Summa kronor 32,050.

Under posterna a) och b) har jag — förutom de belopp, som angivits

i tabellen å sid. 63 — räknat med 250 kronor som arvode åt läkare

vid fortsättningsskolan å Broby gård och med 150 kronor som arvode

åt tandläkare vid samma skola. Jag anser mig icke böra biträda ett

av överstyrelsen framställt förslag, att posterna f) och h) skola betecknas

förslagsvis. Till ett av överstyrelsen gjort uttalande örn lämpligheten av

att framdeles, sedan erfarenheter vunnits om förhållandena efter dövstumundervisningens

förstatligande, fastställa enhetliga grunder för utgående

av läkararvoden vill jag giva min anslutning. Dessförinnan torde

arvodena böra utgå med belopp, som i omförmälda tabell angivits.

Såsom i det föregående anförts, bör dyrtidstillägg icke utgå å de

arvoden, som bestridas ur förevarande delpost. Posten bör i avlöningsstaten

för nästa budgetår uppföras med omförmälda belopp av 32,050

kronor.

Delposten till vikariatsersättningar m. m. bör enligt min mening få

anlitas, endast försåvitt angår föreståndaren för fortsättningsskolan å

Broby gård, i vilket hänseende Kungl. Majit lärer böra meddela bestämmelser.

Jag uppskattar posten till förslagsvis 350 kronor.

Överstyrelsen har beräknat den delpost till grundavlöningar m. m., som

bör uppföras under anslagsposte?i till avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, till 46,094 kronor och ifrågasatt, att posten skulle betecknas

förslagsvis. Av detalj kalkylerna framgår, att överstyrelsen räknat med

följande belopp, nämligen till

grundavlöningar (netto) åt 7 extra ordinarie lärare i kunskapsämne

..................................kronor 28,452

grundavlöningar åt timlärare (82 timmar gymnastik, 40

timmar skolkök, 10 timmar träslöjd och 18 timmar

kindergarten)................................ * 17,918

Summa kronor 46,370.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

Med ledning av denna kalkyl, som torde kunna i huvudsak godtagas,

föreslår jag, att för ifrågavarande ändamål anvisas i runt tal 46,000 kronor.

I fråga om fördelningen mellan avlönings- och omkostnadsanslag av

kostnader för tjänstepersonal m. m. hava beträffande olika institutioner

under åttonde huvudtiteln tillämpats i viss mån oenhetliga principer.

Vid läroanstalter för blinda samt folk- och småskoleseminarier, med

vilka institutioner läroanstalterna för dövstumma äro i detta hänseende

jämförbara, bestridas ifrågavarande kostnader i allmänhet från omkostnadsanslag,

vilket får anses vara mindre lämpligt. Jag anser mig i fråga

om läroanstalterna för dövstumma böra föreslå, att nämnda kostnader

bestridas från avlöningsanslaget, och förutsätter härvid, att samma ordning

så småningom kommer att, i den mån så bör ske, tillämpas vid

läroanstalterna för blinda m. fl. läroanstalter.

Under förevarande delpost till grundavlöningar m. m. till icke-ordinarie

befattningshavare böra i enlighet med vad sålunda anförts beräknas

medel till löner åt tillsynshavande, husfader, vårdarinna, sömmerskor,

biträden, eldare, gårdskarlar och portvakter. Med ledning av den

å sid. 63 intagna sammanställningen synas dessa lönekostnader kunna

beräknas till i runt tal 81,000 kronor. Under erinran om vad i det föregående

yttrats rörande utgående av dyrtidstillägg å ifrågavarande löneförmåner,

har jag härvid i de fall, då dyrtidstillägg av överstyrelsen

förutsatts skola utgå å lönen, jämkat lönebeloppet uppåt så, att dyrtidstillägg

å ersättningsbeloppet icke behöver utgå, för att lönetagaren

skall uppnå den av överstyrelsen förutsatta inkomstnivån. I detta sammanhang

vill jag emellertid framåka önskvärdheten av att överstyrelsen

och skolstyrelserna tillse, att i fortsättningen tillämpas enhetligare

principer vid avvägningen av löneförmånerna för ifrågavarande personal,

än som kommit till användning vid överstyrelsens kalkyler.

Lnder posten bör vidare enligt det föregående beräknas grundavlöning

för en extra ordinarie befattningshavare i 11 lönegraden vid skolan i

Vänersborg, avsedd att utföra skriv- och bokföringsgöromål. För ändamålet

bör avses ett belopp av i runt tal 2,600 kronor.

Vidare bör under posten anvisas medel till avlönande av vaktmästaroch

maskinistpersonal vid vederbörande skolor. Jag har i det föregående

förutsatt, att dessa löner under nästa budgetår skola bestämmas

till ungefärlig överensstämmelse med de nu utgående. På grundval av

uppgifter örn de nu utgående löneförmånerna, som under hand erhållits

från överstyrelsen, kan beräknas, att för ändamålet i så fall under nästa

budgetår erfordras 18,600 kronor. Härvid har förutsatts, att dyrtidstilllägg

icke skall utgå å de löneförmåner, som tillkomma dessa befattningshavare.

Ur förevarande delpost böra slutligen bestridas förutnämnda arvoden

till rättare, ladugårdsförman, trädgårdsmästare och kvinnliga biträden

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition Nr ''212.

vid fortsättningsskolan å Broby gård, tillhopa 8,680 kronor. Tidigare

har framhållits, att dyrtidstillägg ej heller bör utgå å dessa ersättningsbelopp.

Förevarande delpost skulle alltså uppföras med inalles (46,000 + 81,000

+ 2,600 + 18,600 + 8,680 =) i runt tal 157,000 kronor. Posten, vilken

som en övergångsanordning för nästa budgetår bör betecknas förslagsvis

men ej bör få överskridas utan Kungl. Maj:ts medgivande, bör av skolöverstyrelsen

fördelas mellan vederbörande läroanstalter, i vilket hänseende

Kungl. Majit framdeles lärer böra meddela föreskrifter. Av anslagsberäkningarna

framgår, att jag förutsatt, att vid läroanstalterna

för dövstumma skola nästa budgetår vara anställda endast följande extra

ordinarie befattningshavare, nämligen sju lärare i kunskapsämne och en

befattningshavare för utförande av skriv- och bokföringsgöromål. Posten

i fråga lärer bereda täckning jämväl för de timlärararvoden, som enligt

det föregående komma att utgå vid fortsättningsskolan å Broby gård.

Delposten till avlöningsförhöjningar m. m. torde i anslutning till vissa

av överstyrelsen verkställda kalkyler böra uppföras med förslagsvis

4,000 kronor.

Ur en anslagspost till särskilda löneförmåner till ordinarie oell ickeordinarie

tjänstemän böra bestridas utgifter för dels provisoriskt dyrortstillägg,

dels ock de provisoriska lönetillägg till vissa icke-ordinarie

lärare, som kunna komma att utgå vid tillämpning å sådan personal av

allmänna familjepensionsreglementet. Posten torde böra uppföras med

förslagsvis 7,600 kronor.

Förslagsanslaget till Läroanstalter för dövstumma: Avlöningar bör enligt

det föregående för nästa budgetår uppföras med (600,000 + 22,000 +

+ 32,050 + 350 + 157,000 + 4,000 + 7,600 =) 823,000 kronor.

Det förslagsanslag till Läroanstalter för dövstumma: Omkostnader,

som bör uppföras under åttonde huvudtiteln, har av överstyrelsen för

nästa budgetår beräknats till 626,775 kronor 50 öre jämlikt följande

förslag till omkostnadsstat:

Omkostnadsstat.

Utgifter:

1. Expenser, förslagsvis

a. Bränsle, lyse och vatten . . . kronor 84,950: —

b. Tvätt och renhållning..... » 13,700: —

c. Tryck, porto, telefon m. m. » 10,500: ■—

d. Körslor................ » 600: —

e. Oförutsedda utgifter...... » 17,000: — kronor 126,750: —

2. Övriga utgifter, förslagsvis

a. Undervisnings- och arbets
materiel.

.............kronor 34,100: —

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Majlis proposition Nr %12.

b.

Inventarier och maskiner . .

kronor

18,700: —

c.

Kost åt elever och viss per- sonal ................

»

154,690

50

d.

Utackordering av elever . . .

»

85,120

—

e.

Beklädnad till elever.....

»

49,820

—

f.

Elevresor ..............

11,500

—

R-

Flitpengar..............

»

4,650

—

h.

Park och fastighet.......

»

43,900

—

i.

Bibliotek ..............

»

2,000

—

j-

Läkare, sjukvård och tand- vård ................

21,200: —

k.

Tillsynshavande, vårdarin- nor, husfader, sömmerskor

och biträden..........

57,525: —

1.

Eldare, gårdskarl och port- vakt ................

»

21,820

m.

Skriv- och bokföringshjälp .

»

17,000: — kronor 522,025: 50

Summa kronor 648,775: 50

Inkomster:

Försålda arbeten från fortsättningsskolan i Vänersborg

...................................kronor 22,000: —

Summa omkostnader kronor 626,775: 50.

Härutöver har skolöverstyrelsen hemställt örn anvisande för nästa

budgetår av förslagsvis 5,100 kronor till kostnader, förenade med lärarutbildningen,

förslagsvis 2,000 kronor till rese- och traktamentsersättning

åt vissa lärare vid specialskolorna och förslagsvis 5,000 kronor till flyttningskostnader

för lärare.

Omkostnaderna synas som regel hava beräknats med utgångspunkt

från erfarenheterna vid skolornas hittillsvarande verksamhet. Av överstyrelsens

utredning inhämtas bland annat följande:

Kosthåll. Vid uppgörandet av förslag till utgiftsstater för arbetsåret

1938/39 hade överstyrelsen ansett sig böra taga hänsyn till de förändrade

prisförhållandena inom landet. Vad först beträffade utgifterna

för elevernas kosthåll, funne överstyrelsen det angeläget, att dessa icke

beräknades för lågt, då det icke torde vara uteslutet, att priserna på

livsförnödenheter komme att ytterligare stiga. Överstyrelsen hade fördenskull

för samtliga skolor med undantag av skolorna å Manilla och

i Lund ansett sig böra räkna med något större utgifter för elevernas

kosthåll än de i de av landstingen fastställda staterna upptagna. Med

hänsyn därtill, att en del barn tillbringade julferierna vid respektive

skolor, hade beräknats ett dagantal av 300 vid upptagningsskolorna och

av 330 vid fortsättningsskolorna.

Utgifterna för personalens kosthåll vore enligt sistnämnda stater upptagna

med betydligt växlande belopp vid olika skolor. Beloppen vore

lägst vid skolorna i Vänersborg och Gävle samt högst vid skolorna i

Växjö och å Manilla.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

Vid jämförelse mellan de för dag och person beräknade utgifterna för

å ena sidan elevernas och å andra sidan personalens kosthåll hade överstyrelsen

kommit till den uppfattningen, att de senare, även om hänsyn

toges därtill, att personalens kosthåll måste bliva dyrare än elevernas,

i regel vore för högt beräknade. Överstyrelsen hade därför ansett sig

böra föreslå en viss utjämning av nämnda kostnader. Vid förslagets

upprättande hade hänsyn jämväl tagits till gällande dyrortsgruppering.

Vad utgifterna för elevernas beklädnad vidkomme ansåge överstyrelsen,

att även dessa i de fastställda staterna i regel beräknats till allt

för höga belopp. Vid bedömandet av frågan örn beklädnadskostnaderna

för eleverna torde böra beaktas, dels att priserna å tyger och sybehör

vore i det närmaste lika inom landets skilda delar, dels att elevernas

kläder så gott som undantagslöst skulle förfärdigas och underhållas vid

respektive skolor. På grund härav ansåge överstyrelsen, att ett belopp

av 80 kronor för elev och år borde vara tillräckligt för nu ifrågavarande

ändamål vid samtliga skolor, med undantag beträffande fortsättningsskolan

i Vänersborg för talundervisade gossar. Eleverna vid denna skola

komme tvivelsutan att behöva såväl arbetskläder som underkläder i

större omfattning än eleverna vid övriga skolor, varför det syntes vara

erforderligt att beräkna kostnaden för dessa elevers beklädnad till 100

kronor för elev och år.

Vid de båda skolor, Lund och Örebro, där externering av elever förekomme,

hade i de fastställda staterna räknats med en utackorderingskostnad

för elev och månad av 70 kronor för gossar och 65 kronor för

flickor. Överstyrelsen hade grundat sina beräkningar på en medelkostnad

av 70 kronor för elev och månad.

Av följande översikt framginge närmare, i vilken omfattning överstyrelsens

i statförslagen för arbetsåret 1938/39 i nu förevarande avseenden

gjorda beräkningar skilde sig från dem, som läge till grund för

de av landstingen för år 1938 fastställda staterna för dövstumskolorna:

■ -

K

OStll

ader

elevernas

kosthåll

personalens kosthåll

elevernas beklädnad

Skola

enligt de

enligt skol-

enligt de

enligt skol-

enligt de

enligt skol-

fastställda

överstyrel-

fastställda

överstyrel-

fastställda

överstyrel-

staterna

sens förslag

staterna

sens förslag

staterna

sens förslag

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

Manilla ....

0: 95

0: 90

1:45

1:20

100: —

80

—

Växjö.....

0: 70

0: 80

1:50

1: —

120: —

80

—

Lund.....

1:-

0: 90

1:40

1:20

140: —

80

—

Vänersborg . .

0: 60

0: 70

0: 60

1: —

100: —

80

—

Örebro ....

—

—

-

—

1

80

—

Gävle.....

0: 60

0: 85

0: 60

1: 15

2

80

—

Härnösand . .

0: 75

0: 85

1: —

1: 15

65: —

80

—

Vänersborg . .

0: 90

0: 90

1: —

1: —

125: —

100

—

1 Kostnaderna för barnens beklädnad bestredes nu på särskilt sätt. De vore i staten för

år 1938 upptagna till 5(10 kronor.

* I staten vore inga kostnader för elevernas beklädnad upptagna.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition Nr £12.

Tvätt och renhållning. Till bestridande av kostnaderna för tvätt

och renhållning vore i staterna för år 1938 uppförda avsevärt olika belopp

vid de skilda skolorna.

Sedan överstyrelsen prövat de olika skolornas behov med hänsyn till

dels deras förändrade organisation, dels det elevantal, som de kunde

beräknas erhålla, föresloge överstyrelsen att följande belopp måtte för

budgetåret 1938/39 upptagas i skolornas stater, nämligen för skolan å

Manilla 1,100 kronor, för skolorna i Växjö 700 kronor, i Lund 2,000

kronor, i Vänersborg 3,400 kronor, därav för upptagningsskolan 1,600

kronor och för fortsättningsskolan 1,800 kronor, i Örebro 2,000 kronor,

i Gävle 2,000 kronor och i Härnösand 2,500 kronor.

Eleve rnas resor. Kostnaderna för elevernas resor måste givetvis

efter omorganisationen bliva betydligt högre än för närvarande på grund

därav, att specialskolor och fortsättningsskolor konnne att upprättas.

Någon exakt beräkning av utgifterna för nämnda ändamål kunde icke

åstadkommas i organisationsfrågans nuvarande läge. Överstyrelsen beräknade

emellertid, att utgifterna för elevernas resor för budgetåret

1938/39 approximativt kunde uppskattas till följande belopp, nämligen:

vid skolorna i Växjö 1,000 kronor, i Lund 1,200 kronor, i Vänersborg

4,300 kronor, därav 1,800 kronor för upptagningsskolan och 2,500 kronor

för fortsättningsskolan, och i Härnösand 5,000 kronor.

Vid skolorna å Manilla, i Örebro och i Gävle bestredes elevernas resekostnader

för närvarande helt eller delvis av donationsmedel, vilken

ordning torde få tillämpas fortfarande och till dess att frågan om nämnda

medels framtida användning bleve avgjord.

Eleverna åtföljdes vid resorna till och från skolorna i viss utsträckning

av lärare eller vårdare. Ersättning för dylika resor utginge efter

växlande grunder inom olika dövstumskoldistrikt. I vissa fall vore reseersättningen

bestämd att utgå med kostnaderna för resa i tredje klass

järnväg, i andra fall utginge den med kostnaden för resa i andra klass

järnväg, då barnen skulle hämtas, och vid återresa, sedan barnen vore

avlämnade, i övrigt med kostnaden för resa i tredje klass. Traktamentsersättningen

utginge inom en del skoldistrikt med 12 kronor, i

andra med 10 kronor för påbörjat dygn. Dessa kostnader bestredes ur

de för elevernas resor beviljade anslagen.

Även efter ett statsövertagande av dövstumundervisningsväsendet

torde det vara nödvändigt, att barnen i upptagnings- och specialskolorna

under sina resor ställdes under vård och tillsyn av personal från

respektive skolor. Fortsättningsskolornas elever torde däremot på egen

hand kunna företaga resorna till och från skolorna. Ersättning till lärare

eller vårdare, som företoge nämnda resor, borde formellt sett utgå

enligt föreskrifterna i gällande resereglemente. Det mötte emellertid

praktiska svårigheter att i förevarande fall tillämpa dessa föreskrifter.

Överstyrelsen ansåge sig därför böra föreslå, att ersättning medgåves

utgå enligt i huvudsak följande grunder.

Lärare, som företoge resa för att vid bestämda stationer hämta skolpliktiga

dövstumma barn eller återvände till skolorten efter att till bestämda

stationer hava följt sådana barn, vore berättigad till ersättning

med kostnaderna för resa i andra klass järnväg och vid resa med skolpliktiga

barn till eller från skola med kostnaden för resa i tredje klass

järnväg. Företoges dylik resa enligt vederbörande skolstyrelses beslut

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Marits proposition Nr 212.

av annan vid skolan anställd person än lärare, borde ersättning utgå

med kostnaden för resa i tredje klass järnväg. För samtliga fall syntes

en traktamentsersättning av 12 kronor för päbörjat dygn vara lämplig,

Här ifrågavarande ersättning torde kunna utbetalas från anslaget till

elevresor, sedan skolans rektor attesterat ingiven reseräkning.

Trycknings- och portokostnader m. m. Till trycknings-, telefon-

och portokostnader vore i de av respektive landsting för år 1938

fastställda staterna för dövstumskolorna upptagna olika belopp för de

skilda skolorna. Med hänsyn till de ändrade förhållanden, som inträdde

genom den föreslagna omorganisationen, hade överstyrelsen beräknat,

att för nu ifrågavarande ändamål följande belopp torde kunna anses

bliva erforderliga för budgetåret 1938/39, nämligen, för skolan å Manilla

2,000 kronor, för skolorna i Växjö 1,000 kronor, i Lund 1,500 kronor, i

Vänersborg 1,500 kronor, därav 500 kronor för fortsättningsskolan, och

för vardera av skolorna i Örebro, i Gävle och i Härnösand 1,500 kronor.

Inventarier och arbetsmateriel. Vid de fortsättningsskolor,

som skulle nyupprättas, krävdes en del nya inventarier. För fortsättningsskolans

i Vänersborg räkning torde ett ökat antal sängar med tillhörande

sängkläder samt en del andra inventarier behöva inköpas. För

fortsättningsskolan i Växjö torde symaskiner, vävstolar och andra för

flickornas undervisning erforderliga inventarier böra anskaffas. Överstyrelsen

beräknade utgifterna för nämnda ändamål för budgetåret

1938/39 till 2,000 kronor vid skolan i Vänersborg och till 3,000 kronor

för skolan i Växjö.

Utgifterna för undervisnings- och arbetsmateriel vid fortsättningsskolorna

måste givetvis bliva rätt betydande. Under budgetåret 1938/39

beräknas inköp behöva göras för 1,500 kronor vid skolan i Växjö för

tal undervisade flickor och för 22,000 kronor vid skolan i Vänersborg för

talundervisade gossar. För fortsättningsskolan i Gävle hade något särskilt

belopp icke ansetts erforderligt under första verksamhetsåret. Nyssnämnda

utgifter torde komma att till största delen täckas av inkomster

för försålda arbeten. Vad skolorna i Växjö och Gävle beträffade syntes

dylika inkomster dock knappast vara att förvänta under första verksamhetsåret.

Vid fortsättningsskolan i Vänersborg åter gestaltade sig

förhållandena annorlunda. Enligt det föregående hade överstyrelsen

bland annat hemställt, att de gossar vid den nuvarande hantverksskolan,

som vid statens övertagande av dövstumundervisningen icke fullbordat

sin utbildning, skulle få övergå till den statliga fortsättningsskolan.

örn detta bifölles, komme verksamheten vid skolan att i huvudsak

fortgå som hittills. Det kunde därför beräknas, att vissa inkomster

för förfärdigade arbeten här skulle kunna erhållas. Föreståndaren för

hantverksskolan hade beräknat, att dessa inkomster, därest elevantalet

komme att bliva omkring 50, skulle komma att uppgå till 33,000 kronor.

Överstyrelsen ansåge emellertid försiktigheten bjuda, att inkomsterna

i fråga icke beräknades till högre belopp jin det, som föreslagits

för inköp av undervisnings- och arbetsmateriel, d. v. s. till 22,000 kronor.

Flitpengar. Vid vissa skolor utdelades flitpengar till de elever, som

därav gjort sig förtjänta under arbetet i skolans verkstäder eller på

annat sätt. Överstyrelsen betraktade det för sin del såsom mycket lämpligt,

att möjligheter funnes till uppmuntran av de elever, som i de blivande

fortsättningsskolorna komme att för skolans räkning utföra arbe
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

126 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 212.

ten, som till betydande del skulle försäljas. I likhet med vad nu i

regel vore fallet borde sådana flitpengar utgå med fem kronor för månad

till elev, som därav gjorde sig förtjänt. Överstyrelsen beräknade,

att för budgetåret 1938/39 följande belopp bleve erforderliga för nämnda

ändamål, nämligen för fortsättningsskolan i Växjö 1,100 kronor, för fortsättningsskolan

i Vänersborg 3,300 kronor och för fortsättningsskolan i

Gävle 250 kronor.

Till inköp av böcker för skolbiblioteken hade överstyrelsen

föreslagit ett belopp av 250 kronor för varje skola.

Överstyrelsens nu förevarande kostnadsberäkningar synas i stort sett

försiktigt hållna och torde i huvudsak kunna läggas till grund för anslagskalkylerna

för nästa budgetår. Det torde böra framhållas, att av

statsmedel givetvis skola gäldas allenast sådana omkostnader för dövstumskolorna,

som belöpa på tid efter den 30 juni 1938. Med statsmedel

böra med andra ord icke bestridas omkostnader, som belöpa på

tiden före statsövertagandet. Överstyrelsen har enligt vad överstyrelsen

framhållit vid sina anslagsberäkningar utgått från denna förutsättning.

Vad angår detaljerna i överstyrelsens anslagsberäkningar må följande

framhållas.

Eftersom dövstumskolorna torde komma att i likhet med övriga statliga

undervisningsanstalter erhålla tjänstebrevsrätt, torde — såsom statskontoret

framhållit — de beräknade portoutgifterna kunna reduceras,

förslagsvis med 2,000 kronor. Särskilda medel till oförutsedda utgifter

böra icke beräknas, eftersom omkostnadsanslaget blir av förslagsanslags

natur. Detta medför en minskning med 17,000 kronor i det av överstyrelsen

beräknade omkostnadsanslaget. Kostnaderna för elevresor böra

bestridas ur ett särskilt anslag, vadan den ovanstående omkostnadsstaten

bör minskas med ytterligare 11,500 kronor. Då enligt vad förut

angivits dövstumskolbyggnaderna som regel skola redovisas å statens

allmänna fastighetsfond, ur vilken böra bestridas underhållskostnader

och dylikt, bör — såsom av byggnadsstyrelsen påpekats — den i omkostnadsstaten

uppförda delposten å 43,900 kronor till park och fastighet

beskäras med 40,900 kronor till 3,000 kronor. Medelst sistnämnda

anslagsbelopp böra bestridas allenast kostnaderna för vården av vederbörande

markområden samt däri ingående gräsmattor, planteringar, vägar

och gårdsplaner. Ur omkostnadsstaten böra vidare utgå de under

k)—m) angivna beloppen, enär de med dessa poster avsedda kostnaderna

enligt det föregående böra bestridas ur avlöningsstaten. Detta medför

en minskning med inalles 96,345 kronor i överstyrelsens beräkningar.

Vidare bör posten till läkare, sjukvård och tandvård minskas med de

arvoden, som enligt det föregående beräknats under avlöningsstaten, och

begränsas till att avse allenast sakliga sjukvårdskostnader. Posten bör

minskas med 10,450 kronor.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. May.ts proposition Nr 212.

Å andra sidan böra under omkostnadsanslaget beräknas medel till

bestridande av dels flyttningskostnader för lärare med förslagsvis 5,000

kronor, dels ock rese- och traktamentsersättningar med förslagsvis 2,000

kronor åt lärare vid specialskolorna, vilka enligt vad i det föregående

angivits skola biträda vid den till upptagningsskolorna förlagda prövningen

av nyintagna dövstumma barn. Såsom riksräkenskapsverket i

sitt yttrande framhållit, är det icke behövligt, att beträffande sistnämnda

rese- och traktamentsersättningar meddela särskilda föreskrifter.

De för statliga lärare gällande allmänna rese- och traktamentsbestämmelserna

torde kunna tillämpas jämväl vid dessa resor. Eftersom överstyrelsen

utgått från att berörda kostnader skulle bestridas vid sidan av

omkostnadsstaten, bör alltså den av överstyrelsen föreslagna omkostnadsstaten

ökas med (5,000 + 2,000=) 7,000 kronor. Till undervisningsmateriel

och facklitteratur samt till övriga utgifter vid dövstumlärarseminariet

böra ur omkostnadsstaten bestridas de förut angivna beloppen

av 500 kronor respektive 100 kronor. Vidare böra under omkostnadsstaten

anvisas medel till bestridande av omkostnader vid fortsättningsskolan

å Broby gård. För detta ändamål hava 1937 års förutnämnda

sakkunniga beräknat ett belopp av inalles 15,374 kronor vara erforderligt.

I detta belopp ingår jämväl förenämnda livränta åt en förutvarande

ägarinna av gården, vilken livränta skall beräknas under förevarande

anslag. Vissa smärre poster, som innefattas i omförmälda

belopp å 15,374 kronor, böra bestridas från andra anslag. Med hänsyn

emellertid till att ur omkostnadsstaten bör gäldas skälig arrendeavgift

till domänverket, anser jag mig böra under förevarande anslag

till omkostnader för Broby gård räkna med ett belopp av 15,000

kronor. Eftersom 6,500 kronor av sistnämnda belopp kunna bestridas

av inflytande inkomster, bör omkostnadsanslaget höjas med (15,000 —

— 6,500=) 8,500 kronor. Ytterligare bör det av överstyrelsen för anskaffande

av inventarier och maskiner beräknade beloppet av 18,700

kronor höjas med det anslag å 2,000 kronor, som enligt vad förut anförts

bör för nästa budgetår anvisas till kompletteringar av inventarierna

i bostadsrummen å Broby gård.

Min granskning av överstyrelsens förslag till omkostnadsstat ger alltså

till resultat, att det av överstyrelsen beräknade omkostnadsanslaget bör

minskas med (— 2,000 — 17,000 — 11,500 — 40,900 — 96,345 — 10,450 +

+ 7,000+500+ 100 + 8,500 + 2,000=) 160,095 kronor till (626,775:50 —

160,095 =) i runt tal 467,000 kronor.

Det torde ankomma å Kungl. Majit att framdeles på förslag av skolöverstyrelsen

fastställa omkostnadsstat och meddela bestämmelser angående

fördelningen av de i omkostnadsstaten upptagna posterna mellan

de särskilda läroanstalterna i analogi med vad som tillämpas exempelvis

beträffande seminarierna.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition Nr £1%.

De av överstyrelsen enligt det föregående beräknade kostnaderna

för elevresor böra — gäller beträffande blindskolelever — bestridas

från ett särskilt för ändamålet uppfört anslag av förslagsanslags natur,

benämnt Läroanstalter för dövstumma: Resor för dövstumskolelever

jämte åtföljande vårdare. Anledning torde icke föreligga att

under nästa budgetår utnyttja donationsmedel för bekostande helt

eller delvis av de på skolorna å Manilla samt i Örebro och Gävle belöpande

resorna. Beträffande grunderna för anslagets disposition synas

i stort sett kunna gälla de bestämmelser, som tillämpas beträffande motsvarande

för blindskolelever avsedda anslag. För ändamålet torde böra

för nästa budgetår anvisas 12,000 kronor.

De stipendier, som enligt det föregående skola utgå till lärarkandidater,

torde böra bestridas från ett särskilt reservationsanslag till Läroanstalter

för dövstumma: Understöd åt blivande dövstumlärare, vilket

för nästa budgetår i överensstämmelse med överstyrelsens i det föregående

återgivna kostnadsberäkningar bör uppföras med 4,000 kronor.

Överstyrelsen har som nämnts föreslagit, att fortsättningsskolpliktiga

elever skulle under vissa förutsättningar kunna komma i åtnjutande av

stipendier för att hos enskilda mästare förskaffa sig fortsatt utbildning

i något yrke. Till detta förslag har jag givit min anslutning. Medel

för sådana stipendier torde böra beredas genom anvisande av ett särskilt

anslag till Läroanstalter för dövstumma: Stipendier åt vissa fortsättningsskolpliktiga

elever, vilket bör erhålla karaktären av reservationsanslag.

Överstyrelsen har föreslagit, att för ändamålet skulle

för nästa budgetår anvisas 10,000 kronor. Häremot har jag intet att

erinra.

Såsom redan i det föregående anförts bör vidare under åttonde huvudtiteln

uppföras ett förslagsanslag till Bidrag till avlöning åt vissa på

indragningsstat hos landsting m. fl. uppförda dövstumlärare. Detta anslag

bör som nämnts för nästa budgetår fixeras till 5,000 kronor.

De statsbidrag, som enligt det föregående böra anvisas till förskolor

och skolhem för dövstumma barn, torde böra bestridas från ett särskilt

förslagsanslag till Bidrag till förskolor och skolhem för dövstumma

barn, vilket som redan nämnts bör uppföras med 16,000 kronor för

nästa budgetår.

Jag har förut tillstyrkt, att för nästa budgetår skulle anvisas 8,500

kronor till en kurs i labiologi, 7,000 kronor till föreläsningar för döv
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Martts proposition Nr 212.

stumma och 2,000 kronor till anskaffande av litteratur åt vuxna dövstumma.

Dessa anslagsbelopp, som alla förutsatts skola betecknas såsom

reservationsanslag, torde böra sammanslås till ett särskilt reservationsanslag

å 17,500 kronor, vilket lämpligen bör benämnas Bidrag till

kursverksamhet m. m. för dövstumma.

Anslaget till Bidrag till tysta skolan i Lidingö bör, såsom redan nämnts,

för budgetåret 1938/39 uppföras med 10,000 kronor.

Innan jag övergår till att beräkna kostnaderna för dövstumkonsulenterna

och dövstumprästerna, må beröras frågan om för nästa budgetår

och i fortsättningen erforderliga anslag till istånds ättande av de byggnader,

i vilka de statliga dövstumskolorna skola vara inrymda.

I 1936 års utredning framhölls bland annat, att, ehuru åtskilliga reparations-

och förbättringsarbeten under senare år verkställts å en del

av dövstumskoldistriktens fastigheter, åtskilliga förbättringar dock återstode

att utföra, innan skolorna med hänsyn till lokalerna kunde anses

vara på ett tillfredsställande sätt anordnade. Vid skolorna å Manilla

och i Härnösand vore de erforderliga arbetena av betydande omfattning.

De sammanlagda kostnaderna för de ombyggnads- och förbättringsarbeten,

som på grund av då rådande förhållanden kunde anses såsom

behövliga under den närmaste framtiden, beräknades av utredningen till

1,356,000 kronor, av vilket belopp 115,500 kronor borde anvisas för budgetåret

1938/39 till utförande av förbättringsarbeten vid skolorna i Växjö,

Vänersborg och Härnösand.

Skolöverstyrelsen har i sin nu föreliggande utredning förklarat sig

anse, att nödiga ombyggnader och större reparationer borde uppskjutas,

till dess de nya skolstyrelserna hunnit taga ståndpunkt till de frågor i

nu förevarande avseende, som kunde komma att visa sig vara aktuella.

Överstyrelsen har fördenskull icke i sina statberäkningar för budgetåret

1938/39 upptagit några för fastigheternas förbättrande avsedda engångskostnader.

Byggnadsstyrelsen har i sitt utlåtande över överstyrelsens berörda

utredning anfört, att byggnadsstyrelsen genom vederbörande länsarkitekter

och biträdande länsarkitekter föranstaltat örn besiktningar av

vederbörande fastigheter. Därvid hade befunnits, att en stor del av de

till anläggningarna hörande byggnaderna måste underkastas genomgripande

iståndsättnings- och moderniseringsarbeten. Styrelsen har i detta

avseende erinrat, att jag i propositionen nr 109/1937 framhållit, att vederbörande

i avvaktan på dövstumundervisningens förstatligande betänkligt

eftersatt underhållet av skolbyggnaderna.

Byggnadsstyrelsen bär förklarat sig icke hava något att i huvudsak

Bihang till riksdagens protokoll 1988. 1 sami. Nr 213. 9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

erinra mot vad överstyrelsen anfört. Vid de av byggnadsstyrelsen verkställda

besiktningarna hade emellertid befunnits, att plåttaket å skolbyggnaden

i Växjö vore i sådant bristfälligt skick, att detsamma, därest

icke byggnaden i övrigt skulle taga skada, måste med det snaraste ersättas

med ett nytt. Detta arbete, som kunde beräknas draga en kostnad

av 15,000 kronor, borde komma till utförande redan under budgetåret

1938/39. I övrigt torde frågan om skolornas iståndsättande och modernisering

böra bliva föremål för en närmare utredning, i vilken de nya

skolstyrelserna givetvis borde deltaga. Härvid syntes även böra tagas

under övervägande, huruvida det icke i vissa fall, med hänsyn till de

stora engångskostnader, som måste nedläggas på ifrågavarande byggnader,

vore ekonomiskt fördelaktigare att uppföra nybyggnader på andra platser.

Detta torde exempelvis möjligen vara förhållandet med skolorna å

Manilla och i Lund. Styrelsen finge i detta sammanhang framhålla, att

erforderliga iståndsättnings- och moderniseringsarbeten torde visa sig

komma att draga större kostnader än vad 1936 års utredning beräknade.

Av den förberedande utredning, som sålunda verkställts, framgår, att

förslag örn anslag till de ganska omfattande iståndsättningsåtgärderna å de

nuvarande byggnaderna icke bör föreläggas 1938 års riksdag. Jag anser

mig icke i detta sammanhang böra närmare än som redan skett ingå på

dessa frågor. Kostnaderna för den av byggnadsstyrelsen rekommenderade

omläggningen av plåttaket å dövstumskolan i Växjö böra, enligt vad chefen

för finansdepartementet föreslår, bestridas med anlitande av reparationstiteln

å byggnadsstyrelsens delfond av statens allmänna fastighetsfond.

Till bestridande av utgifterna för dövstumkonsulenterna och dövstumprästerna

torde, såsom redan antytts, för budgetåret 1938/39 böra under

åttonde huvudtiteln uppföras särskilda anslag.

Ur ett anslag, av förslagsanslags natur och benämnt Dövstumpräster

och dövstumkonsulenter: Avlöningar, böra bestridas lönerna för dessa

befattningshavare.

I den avlöningsstat, som bör reglera anslagets disposition, bör uppföras

en anslagspost till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, ur

vilken böra bestridas lönerna för de fem dövstumprästerna och de fem

dövstumkonsulenterna i lönegraden B 21 och vilken enligt gängse grunder

kan beräknas till i runt tal 68,000 kronor. Det faller sig svårt att

nu verkställa någon säkrare uppskattning av storleken av de personliga

lönetillägg, som enligt det föregående böra utgå till vissa dövstumpräster

och vilka böra bestridas ur förevarande anslagspost. Jag beräknar

emellertid för ändamålet ett belopp av 2,000 kronor, varför posten bör

uppföras med (68,000+2,000 =) 70,000 kronor.

Provisoriskt dyrortstillägg bör bestridas ur en anslagspost till särskilda

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 212.

löneförmåner till ordinarie tjänstemän, som lärer kunna beräknas till

förslagsvis 800 kronor.

Några ytterligare utgiftsposter behöva icke uppföras under avlöningsstaten.

Dess utgiftssumma kommer alltså att uppgå till (70,000 + 800 =)

70.800 kronor. Såsom särskilda uppbördsmedel böra emellertid, på sätt

i det föregående framhållits, uppföras bidrag från kyrkofonden dels med

de under avlöningsstaten för dövstumprästerna beräknade utgifterna,

d. v. s. med |®*>000 + 2,000 + =j 36,400 kronor, dels med ett belopp,

motsvarande den till dessa befattningshavare under nästa budgetår eventuellt

utgående provisoriska avlöningsförstärkningen, d. v. s. med 660

kronor, dels ock med ett belopp, motsvarande till dövstumprästerna

under nästa budgetår eventuellt utgående dyrtidstillägg, förslagsvis beräknat

till 5,000 kronor. De särskilda uppbördsmedlen böra alltså bestämmas

till (36,400 + 660 + 5,000 =) i runt tal 42,000 kronor.

Avlöningsstatens slutsumma skulle alltså utgöra (70,800 — 42,000=)

28.800 kronor, med vilket belopp förevarande anslag bör uppföras.

Ur ett annat anslag, som likaledes bör betecknas såsom förslagsanslag

och som bör benämnas Dövstumpräster och dövstumkonsulenter: Omkostnader,

böra bestridas reseersättningar och expenser (expeditionskostnader)

för prästerna och konsulenterna.

1937 års sakkunniga hava beräknat resekostnaderna för konsulenterna

till 20,000 kronor. Detta belopp synes mig väl högt. Jag föreslår, att

för ändamålet avses ett belopp av förslagsvis 15,000 kronor. Däremot

har jag icke något att erinra mot ifrågavarande sakkunnigas förslag örn

att för expenser beräknas tillhopa 1,500 kronor för konsulenterna.

Vad dövstumprästerna angår, har 1936 års utredningsman beräknat

utgifterna för resor till 18,000 kronor och för expenser till 2,100 kronor.

Med hänsyn till att antalet präster enligt mitt förslag skulle nedbringas

från sju till fem och att deras verksamhet skulle begränsas till att avse

de religiösa uppgifterna samt även i betraktande av att resekostnaderna

för de nuvarande dövstumprästerna under verksamhetsåret 1935—36

enligt det föregående uppgått till 13,500 kronor, torde det vara tillräckligt,

örn för ändamålet för nästa budgetår avses ett belopp av förslagsvis

10,000 kronor. Till expenser (expeditionskostnader) torde böra för

prästernas del anvisas samma belopp, som nyss beräknats för konsulenterna,

eller 1,500 kronor.

Med beaktande av det i det föregående framställda förslaget rörande

omföring från kyrkofonden till förevarande anslag av medel, svarande

mot de av dövstumprästernas verksamhet föranledda kostnaderna, skulle

för dövstumprästerna och dövstumkonsulenterna under nästa budgetår

tillämpas följande omkostnadsstat:

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition Nr 812.

Omkostnadsstat.

Utgifter:

I. Dövstumprästerna.

1. Reseersättningar, förslagsvis.........kronor 10,000

2. Expenser........................ » 1,500 kronor 11,500

II. Dövstumkonsulenterna.

1. Reseersättningar, förslagsvis......... » 15,000

2. Expenser........................ > 1,500 » 16,500

Summa utgifter kronor 28,000

Särskilda uppbördsmedel:

Bidrag från kyrkofonden........................kronor 11,500

Nettoutgift kronor 16,500.

Förevarande anslag bör alltså uppföras med 16,500 kronor. Det bör

ankomma på Kungl. Majit att framdeles fastställa omkostnadsstat och

att i samband därmed fördela de för reseersättningar och expenser anslagna

beloppen mellan de särskilda befattningshavarna.

Vid bifall till de nu framställda förslagen böra alltså för nästa budgetår

under åttonde huvudtiteln anvisas följande anslag, nämligen till

Läroanstalter för dövstumma:

Avlöningar, förslagsanslag......................kronor 823,000

Omkostnader, » ...................... » 467,000

Resor för dövstumskolelever jämte åtföljande vårdare,

förslagsanslag............................. » 12,000

Understöd åt blivande dövstumlärare, reservationsanslag

................................... » 4,000

Stipendier åt vissa fortsättningsskolpliktiga elever,

reservationsanslag.......................... » 10,000

Bidrag till avlöning åt vissa på indragningsstat hos

landsting m. fl. uppförda dövstumlärare, förslagsanslag » 5,000

Bidrag till förskolor och skolhem för dövstumma barn,

förslagsanslag............................... » 16,000

Bidrag till kursverksamhet m. m. för dövstumma, reservationsanslag

............................... » 17,500

Bidrag till tysta skolan i Lidingö ................ » 10,000

Dövstumpräster och -konsulenter: Avlöningar, förslagsanslag

..... » 28,800

» » » : Omkostnader, förslags
anslag,

» 16,500

Summa kronor 1,409,800.

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition Nr 812.

I jämförelse med de för innevarande budgetår under åttonde huvudtiteln

anvisade motsvarande ansla''gen — 199,000 kronor — utgör anslagshöjningen

1,210,800 kronor.

Framställningar om anvisande av medel till dyrtidstillägg och till provisorisk

avlöningsförstärkning komma att göras i annat sammanhang.

Läggas till den angivna siffran av 1,409,800 kronor kostnaderna för

sistnämnda båda löneförmåner, approximativt sammanlagt 120,000 kronor,

och de förutnämnda kostnaderna för vissa nu utgående pensioner

och tilläggspensioner, i runt tal 60,000 kronor, skulle statens kostnader

för dövstumundervisningen och vad därmed sammanhänger (frånsett

anslag till bidrag till tidning för dövstumma och till svenska föreningen

för dövas väl) uppgå till 1,589,800 kronor. Då landstingens och vederbörande

städers utgifter för år 1938 enligt de fastställda staterna beräknats

till omkring 1,483,430 kronor, skulle alltså det allmännas utgifter

för dövstumundervisningsväsendet till följd av dess förstatligande

och omorganisation ökas med omkring 106,000 kronor för budgetåret

1938/39. Härvid har hänsyn icke tagits till de utgifter, som enligt det

föregående skola gäldas å fastighetsfondens stat och av kyrkofonden.

VIII. Hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

1. antaga härvid fogade förslag till lag örn upphävande

av lagen den 31 maj 1889 (nr 27, sid. 1) angående dövstumundervisningen

;

2. besluta, att för meddelande av undervisning åt dövstumma

skolpliktiga barn m. fl. följande skolor från och

med den 1 juli 1938 skola vara anordnade, nämligen

fyra upptagning sskolor, av vilka en skall vara förlagd

till Härnösand, en till Lund, en till Manilla och en till

Vänersborg,

två specialskolor, av vilka den ena skall vara avsedd

för oegentligt dövstumma och förlagd till Örebro samt

den andra avsedd för skriv-teckenelever och förlagd till

Gävle, samt

fyra fortsättning sskolor, nämligen

en i Vänersborg, avsedd för gossar, som åtnjutit talundervisning,

en i Växjö, avsedd för flickor, som åtnjutit tal undervisning,

en i Gävle, avsedd för icke-talundervisade gossar och

flickor, samt

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21%.

en för undervisning i lantbruksyrket och i trädgårdsskötsel,

förlagd till Broby gård i Funbo socken i Uppland;

3. besluta, att för utbildning av lärare för dövstumundervisningen

skall upprätthållas ett seminarium vid

dövstumskola, som av Kungl. Maj.! bestämmes;

4. besluta, att bestämmelserna i avlöningsreglementet

för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsende skola

från och med den 1 juli 1938 göras tillämpliga å lärare

vid statens dövstumskolor;

5. besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande

den civila statsförvaltningen, skall från och med

den 1 juli 1938 äga tillämpning å husmödrar och sjuksköterskor

vid statens dövstumskolor ävensom å dövstumpräster

och dövstumkonsulenter;

6. bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad av mig i sådant hänseende i det

föregående föreslagits meddela erforderliga särskilda bestämmelser

och övergångsbestämmelser beträffande tillämpning

av omförmälda avlöningsreglementen å de under

4 och 5 angivna befattningshavarna ävensom angående

övergångslön;

7. godkänna följande personalförteckning för statens

läroanstalter för dövstumma, att tillämpas tills vidare

från och med budgetåret 1938/39:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.

7 rektorer, lön enligt i anslutning till avlöningsreglementet

för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsende

meddelade särskilda bestämmelser

............................... —

Anm.: Av dessa rektorer skola 1 tillhöra avlöningsgruppen II

i sagda bestämmelser, 5 avlöningsgruppen III och 1 avlönings
-

gruppen IV.

58 lärare i kunskapsämne..................L 20

7 arbetslärare i fortsättningsskola...........L 15

1 skolkökslärarinna......................L15

2 skolköks- och kindergartenlärarinnor.......L 15

14 arbetslärare i barndomsskola.............L 10

2 slöjdlärarinnor........................L 10

2 kindergartenlärarinnor.................. L 10

1 kindergarten- och gymnastiklärarinna......L 10

6 husmödrar...........................B 7

5 sjuksköterskor........................B 6

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition Nr 81%.

Tjänstemän å övergångsstat.

6 slöjdlärarinnor........................L 8;

8. godkänna följande avlöningsstat för läroanstalterna

för dövstumma, att tillämpas under budgetåret 1938/39:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis................kronor 600,000

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat,

förslagsvis............ » 22,000

3. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit:

a. Grundbelopp . . . kronor 32,050

b. Vikariatsersättningar

m. m.,

förslagsvis .... »_350 » 32,400

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal:

a. Grundavlöningar

m. m., förslagsvis kronor 157,000

b. Avlöningsförhöj
-

ningar m. m.,

förslagsvis..... » 4,000 » 161,000

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis

..... »_7,600

Summa förslagsanslag kronor 823,000;

9. till Läroanstalter för dövstumma: Avlöningar för

budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag

av.............................kronor 823,000;

10. till Läroanstalter för dövstumma: Omkostnader för

budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag

av.............................kronor 467,000;

11. till Läroanstalter för dövstumma: Resor för dövstumskolelever

jämte åtföljande vårdare för budgetåret

1938/39 anvisa ett förslagsanslag av ... . kronor 12,000;

12. till Läroanstalter för dövstumma: Stipendier åt

vissa fortsättningsskolpliktiga elever för budgetåret 1938/

39 anvisa ett reservationsanslag av ... . kronor 10,000;

13. till Läroanstalter för dövstumma: Understöd åt

blivande dövstumlärare för budgetåret 1938/39 anvisa ett

reservationsanslag av................kronor 4,000;

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj.ts ''proposition Nr 212.

14. bemyndiga Kungl. Majit att meddela bestämmelser

angående statsbidrag till avlöning åt sådan vid dövstumundervisningsväsendet

nu anställd föreståndare eller

ordinarie lärare, vilken icke önskar övergå till tjänstgöring

vid statlig dövstumskola och icke heller kan lagligen

därtill förbindas och som på grund härav må komma att

uppföras på indragningsstat hos vederbörande landsting

eller stad, som icke deltager i landsting;

15. såsom Bidrag till avlöning åt vissa på indragningsstat

hos landsting m. fl. uppförda dövstumlärare för

budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag

av..............................kronor 5,000;

16. medgiva, att bidrag till förskolor och skolhem för

dövstumma barn må från och med budgetåret 1938/39

utgå i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder,

som av mig i det föregående angivits;

17. såsom Bidrag till förskolor och skolhem för döv
stumma

barn för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag

av........................kronor 16,000;

18. såsom Bidrag till kursverksamhet m. m. för döv
stumma

för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag

av ........................kronor 17,500;

19. såsom Bidrag till tyska skolan i Lidingö för budgetåret

1938/39 anvisa ett anslag av......kronor 10,000;

20. godkänna följande personalförteckning för dövstumprästerna

och dövstumkonsulenterna, att tillämpas tills

vidare från och med budgetåret 1938/39:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.

5 dövstumpräster.........................B 21

5 dövstumkonsulenter.....................B 21;

21. godkänna följande avlöningsstat för dövstumprästerna

och dövstumkonsulenterna, att tillämpas under

budgetåret 1938/39:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis.................kronor 70,000

2. Särskilda löneförmåner till ordinarie

tjänstemän, förslagsvis . ,............. »_800

Summa utgifter kronor 70,800

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 81®.

137

Särskilda uppbördsmedel:

Bidrag från kyrkofonden kronor 42,000

Nettoutgift kronor 28,800;

22. till Dövstumpröster och dövstumkonsulenter: Avlöningar

för budgetåret 1938/39 anvisa ett

för slag sanslag av..................kronor 28,800;

23. till Dövstumpräster och dövstumkonsulenter: Om
kostnader

för budgetåret 1938/39 anvisa ett

förslagsanslag av...................kronor 16,500;

24. bemyndiga Kungl. Maj:t att taga det under elfte

huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till diverse pensioner

och understöd m. m. i anspråk för bestridande av

omförmälda pensioner och tilläggspensioner till vissa förutvarande

befattningshavare vid dövstumundervisningsväsendet

och deras efterlevande;

25. till Inköp av egendomen Broby gård m. m. å

kapitalbudgeten under rubrik Statens domäners fond för

budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag

av..............................kronor 60,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Tunberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami.

Nr 21%.

10

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Majlis proposition Nr 212.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Dövstumundervisningsväsendets uppgift och nuvarande organi
-

sation ........................................... 4

II. Förutsättningarna för ett statsövertagande av dövstumunder
visningsväsendet.

.................................. 8

1937 års riksdags beslut......................... 8

Landstingens och vederbörande städers yttranden i fråga

om villkoren för statsövertagandet.................. 11

Statskontorets utlåtande......................... 13

Departementschefen............................ 13

III. Dövstumundervisningsväsendets organisation efter statsövertagandet

......................................... 16

1936 års förslag............................... 16

Skolöverstyrelsens föreliggande förslag............... 18

Yttranden................................... 31

Departementschefen ............................ 33

IV. De statliga dövstumskolornas personal.................. 37

A. Personalens sammansättning och storlek............... 37

Nuvarande förhållanden......................... 37

1936 års förslag............................... 39

Skolöverstyrelsens förslag........................ 39

Yttranden................................... 43

Departementschefen............................ 43

B. Personalens löneställning........................... 46

1. Rektorers och ämneslärares tjänstgöringsskyldighet... 46

2. Rektorer................................. 48

3. Ordinarie lärare i kunskapsämne................ 51

4. Lärare i gymnastik.......................... 52

5. Arbetslärare och slöjdlärarinna................. 53

6. Skolkökslärarinna och kindergartenlärarinna........ 56

7. Husmoder................................. 58

8. Sjuksköterska.............................. 59

9. Vaktmästare och maskinist.................... 59

10. Icke-ordinarie lärare......................... 60

11. Tjänstepersonalen m. m....................... 61

12. Avlönings- och pensionsbestämmelser............. 64

Departementschefen............................ 70

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 313. 139

Sid.

C. Övergångsförhållanden............................. 76

Skolöverstyrelsens förslag........................ 76

Statskontoret................................. 83

Departementschefen............................ 83

V. Lärarutbildning................................... 87

Nuvarande förhållanden......................... 87

Skolöverstyrelsens föreliggande förslag............... 87

Yttranden................................... 89

Departementschefen............................ 90

VI. Vissa särskilda åtgärder till förmån för de dövstumma..... 91

A. Religiös och social omvårdnad av de dövstumma........ 91

Nuvarande förhållanden......................... 91

1936 års utredningsman......................... 93

1937 års sakkunniga............................ 93

Skolöverstyrelsens föreliggande förslag............... 99

Yttranden...................................103

Departementschefen............................104

B. Vissa andra åtgärder till förmån för de dövstumma......108

Departementschefen............................115

VII. Anslagsberäkningar för budgetåret 1938/39 ............... 117

Departementschefen............................117

» ............................126

» 130

VIII. Hemställan.......................................133

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:241 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till läroanstalter för dövstumma m. m., utom såvitt angår upphävande av lagen a s. 1 i texten
  2. Rskr. 1938:235 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående revision av lagstiftningen örn delning av jord å landet. s. 2 i texten
  3. 2LU 1938:47 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till läroanstalter för dövstumma m. m., dock endast såvitt angår förslaget till lag örn upphä s. 1 i texten
  4. SU 1938:116 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående anslag till läroanstalter för dövstumma m. m., utom såvitt angår upphävande av lagen angående dövs s. 1 i texten