Sök i Ratio Lex

Med förslag till civilt avlöningsreglemente m. m

1938-03-18 · 190 sidor, varav 183 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 183 av 190 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:263, Med förslag till civilt avlöningsreglemente m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 263-

1

Nr 263.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till civilt

avlöningsreglemente m. m.; given Stockholms slott

den 18 mars 1938.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

dels godkänna härvid fogade förslag till avlöningsreglemente för ordinarie

tjänstemän vid den civila statsförvaltningen (civila avlöningsreglementet),

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1938.

1 sami.

Nr 263.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

Reglementets

tillämpningsområde

m. m.

Avi Aning.

F örslag

till

avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän

vid den civila statsförvaltningen (civila

avlöningsreglemente t).

1 avd. Allmänna bestämmelser.

1 §•

1 mom. Genom beslut av Kungl. Majit och riksdagen bestämmes, å vilka

ordinarie civila befattningar i statens tjänst detta reglemente skall äga tilllämpning.

De befattningar, för vilka reglementet sålunda skall gälla, upptagas i en av

Kungl. Majit fastställd, vid reglementet såsom bilaga fogad tjånsteförteckning.

2 mom. Antalet befattningar vid varje särskilt verk bestämmes genom en

av Kungl. Maj it och riksdagen för verket fastställd personalförteckning, dock

att antalet befattningar inom lönegraderna A 1—20 vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar, statens vattenfallsverk och domänverket bestämmes

av Kungl. Majit.

3 mom. Befattning, varå reglementet äger tillämpning, tillsättes, i enlighet

med vad därom är särskilt stadgat, genom fullmakt eller konstitutorial

eller genom förordnande på viss tid eller tills vidare.

Tillsättning genom konstitutorial innebär, att tjänsteman kan i administrativ

väg avsättas från sin befattning på grund av fel eller försummelse i tjänsten.

2 §•

1 mom. Tjänsteman äger åtnjuta avlöning enligt de föreskrifter och under

de villkor, som innehållas i detta reglemente jämte de tilläggsbestämmelser,

som på grund av stadgande i reglementet utfärdas av Kungl. Majit.

Avlöning utgöres dels av lön jämte i reglementet angivna fasta lönetillägg

och särskilda ersättningar, dels ock av rörligt tillägg.

2 mom. Är tjänsteman berättigad att av statsmedel uppbära tjänstepen
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

3

sion eller årligt understöd, beror på Kungl. Maj:ts prövning, om och i vad

mån av sådan anledning avdrag å lönen skall ske; dock att sådant avdrag ej

må äga rum på grund av pension, som åtnjutes enligt gällande bestämmelser

angående pensionering av försvarsväsendets reserver av befäl och civilmilitär

personal.

3 mom. Avlöning utgår, där ej annorlunda stadgas i reglementet, från och

med den dag tjänsten enligt utnämningshandlingen tillträdes till och med

den dag tjänstemannen frånträder densamma.

Angående tjänstemans skyldighet att avgå från tjänsten samt att å avlöningen

vidkännas pensionsavdrag stadgas i gällande bestämmelser om tjänste-

och familjepension.

A mom. Avlöning utbetalas månadsvis i efterskott, i den mån icke beträffande

särskild ersättning utbetalning i annan ordning är särskilt stadgad eller

eljest finnes lämpligen böra ske.

3 §•

1 mom. Tjänsteman är underkastad de tjänstgöringsföreskrifter, som med- Tj&nstdelas

i instruktion, arbetsordning eller annan dylik författning. Han är ock ^rifter^r"- pliktig underkasta sig dels, där särskilt tjänstgöringsområde är för hans be- flyttningslattning

bestämt, omreglering av tjänstgöringsområdet, dels ock minskning i sk^Idi^het

eller upphörande av extra inkomster, vilka kunna medfölja befattningen eller

utgå för bestyr i sammanhang därmed.

Tjänsteman är vidare skyldig att under sammanlagt högst tre månader av

ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida befattning inom högre lönegrad

vid det verk han tillhör; dock att vad sålunda stadgats icke skall föranleda

inskränkning i den vidsträcktare skyldighet i nämnda hänseende, som

må vara av Kungl. Maj :t föreskriven.

2 mom. Innehavare av domartjänst är pliktig att, örn Kungl. Majit finner

organisatoriska skäl sådant påkalla, låta förflytta sig till annan domarbefattning

inom den lönegrad han tillhör.

3 mom. Annan tjänsteman än domare är pliktig att låta förflytta sig till

annan stationeringsort eller annan befattning vid det verk han tillhör liksom

ock, därest Kungl. Majit så prövar lämpligt, till befattning vid annat verk,

å vilken detta reglemente är tillämpligt.

Vad i detta moment stadgas skall dock icke gälla innehavare av befattning,

tillhörande den i 5 § intagna löneplan G.

4 §•

1 mom. Med tjänst, som avses i detta reglemente, må icke förenas annan Förening av

ordinarie befattning, befattning å extra stat eller extra ordinarie befattningtjäD8torm i11- i statens tjänst eller därmed jämförlig kommunal befattning, så framt icke

Kungl. Majit och riksdagen beträffande viss tjänst annorlunda beslutat.

2 mom. Utan tillstånd av Kungl. Majit eller, vad angår tjänsteman tillhö
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

rande någon av lönegraderna A 1—27, av den myndighet, varunder han lyder,

må tjänsteman ej heller åtaga sig:

uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk, bolag, förening

eller inrättning, som har till ändamål att driva rörelse inom industri, handel,

transport-, bank- eller försäkringsväsen eller annan näringsgren eller vars

verksamhet eljest har huvudsakligen ekonomiskt syfte;

befattning såsom tjänsteman hos verk, bolag, förening eller inrättning, som

nyss sagts; eller

annan tjänstebefattning eller därmed jämförligt uppdrag.

Tillstånd må beviljas endast för så vitt uppdraget eller befattningen prövas

icke inverka hinderligt för utövandet av den ordinarie tjänsten och bör,

där så lämpligen kan ske, avse viss tid.

Vad här ovan stadgas gäller icke i fall, där Kungl. Maj:t eller den myndighet,

som äger bevilja tillstånd, meddelat uppdrag eller tillsatt tjänstebefattning,

varom i detta moment är fråga.

3 mom. Föranleder befattning eller uppdrag, varom i 1 och 2 mom. förmäles,

att tjänsteman tillfälligtvis icke kan bestrida sin tjänst, skall han göra

framställning örn ledighet i erforderlig omfattning.

4 mom. I fråga om förbud för tjänsteman vid visst verk eller för innehavare

av viss befattning att åtaga sig uppdrag eller utöva verksamhet, som

lämpligen icke bör förenas med hans ordinarie tjänst, äger Kungl. Majit utfärda

erforderliga föreskrifter.

2 avd. Tjänstemän, som åtnjuta lön enligt allmän löneplan.

1 kap. Löneplaner och löneklassplacering.

5 §.

Allmänna löneplaner:

Löneplan A.

(Tjänstemän i allmänhet, tillsatta medelst fullmakt eller konstitutorial).

Lönegrad

Löne-

0

r

t s

g

r u

P

P

omfattar

klass

A

B

c

D

E

F

G

H

I

nr

lulicKlaS

serna nr

å

irsis

n, k

o n o

r

i

1—5

1

1938

2 016

2 094

2172

2 250

2 328

2 406

2 484

2 562

2

2-6

2

2 070

2154

2 238

2 322

2 406

2 490

2 574

2 658

2 742

3

3—7

3

2 202

2 292

2 382

2 472

2 562

2 652

2 742

2 832

2 922

4

4-8

4

2 334

2 430

2 526

2 622

2 718

2 814

2 910

3 006

3102

5

5—9

5

2 466

2 568

2 670

2 772

2 874

2 976

3 078

3180

3 282

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

5

Löneplan A (forts.)»

Lönegrad

Löne-

0

r

t s

g

r u

P

P

nr

omfattar

klass

nr

A

B

c

D

E

F

G

H

I

serna nr

Å r s 1

n, k

rönö

r

6

6—10

6

2 601

2 709

2 817

2 925

3033

3141

3 249

3 357

3 465

7

7-11

7

2 739

2 853

2 967

3 081

3195

3 309

3 423

3 537

3 651

8

8—12

8

2 877

2 997

3117

3 237

3 357

3 477

3 597

3 717

3837

9

9—13

9

3 015

3141

3 267

3 393

3519

3 645

3 771

3 897

4 023

to

10—14

10

3153

3 285

3 417

3 549

3 681

3 813

3 945

4 077

4 209

11

11-15

11

3 291

3 429

3 567

3 705

3 843

3 981

4119

4 257

4 395

12

12—16

12

3 438

3 582

3 726

3 870

4 014

4158

4 302

4446

4 590

13

13—17

13

3 630

3 780

3 930

4 080

4 230

4 380

4 530

4 680

4 830

14

14-18

14

3822

3 978

4134

4 290

4 446

4 602

4 758

4 914

5 070

15

15—19

15

4 050

4212

4 374

4 536

4 698

4 860

5 022

5184

5 346

16

16—20

16

4 278

4 446

4 614

4 782

4 950

5118

5 286

5 454

5 622

17

17—21

17

4 596

4 773

4 950

5127

5 304

5 481

5 658

5835

6 012

18

18—22

18

4 926

5112

5 298

5 484

5 670

5 856

6 042

6 228

6 414

19

19—23

19

5256

5451

5 646

5 841

6 036

6 231

6 426

6 621

6 816

20

20-23

20

5 586

5 793

6 000

6 207

6 414

6 621

6 828

7035

7 242

21

21—24

21

5 916

6135

6 354

6 573

6 792

7 011

7 230

7 449

7 668

22

22—25

22

6 300

6 525

6 750

6 975

7 200

7 425

7 650

7 875

8100

23

23—26

23

6 750

6 975

7 200

7 425

7 650

7 875

8100

8 325

8 550

24

24—27

24

7 230

7 455

7 680

7 905

8130

8 355

8580

8 805

9 030

25

25-28

25

7 725

7 950

8175

8 400

8 625

8 850

9 075

9 300

9 525

26

26—29

26

8 220

8 445

8 670

8 895

9120

9 345

9570

9 795

10 020

27

27—30

27

8 715

8 940

9165

9 390

9 615

9 840

10 065

10 290

10 515

28

28—31

28

9 210

9 435

9 660

9 885

10110

10 335

10 560

10 785

11010

29

29-32

29

9 705

9 930

10 155

10 380

10 605

10 830

11055

11280

11505

30

30-33

30

10 200

10 425

10 650

10 875

11100

11325

11550

11775

12 000

31

31—34

31

10 695

10 920

11145

11370

11595

11820

12 045

12 270

12 495

32

32—35

32

11190

11415

11640

11865

12 090

12 315

12 540

12 765

12 990

33

33—36

33

11700

11925

12 150

12 375

12 600

12 825

13 050

13 275

13 500

34

34—37

34

12 210

12 435

12 660

12 885

13110

13 335

13 560

13 785

14 010

35

12 720

12 945

13 170

13 395

13 620

13 845

14 070

14 295

14 520

36

13 230

13 455

13 680

13 905

14 130

14 355

14 580

14 805

15 030

37

13 740

13 965

14 190

14 415

14 640

14 865

15 090

15 315

15 540

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Lönegrader

och löneklasser.

Begynnelselön

och löneklassnppflyttning.

Löneplan B.

(Tjänstemän i chefs- eller därmed jämförlig ställning, tillsatta medelst fullmakt).

Lönegrad och

löneklass

Årslön

Lönegrad och

löneklass

Årslön

Lönegrad och

löneklass

Årslön

nr

kronor

nr

kronor

nr

kronor

i

14 000

2

16 000

3

18 000

Löneplan C.

(Tjänstemän, tillsatta medelst förordnande för viss tid eller tills vidare).

Lönegrad och

löneklass

nr

Årslön

kronor

Lönegrad och

löneklass

nr

Årslön

kronor

Lönegrad och

löneklass

nr

Årslön

kronor

1 •

9 000

7

15000

13

22 000

2

10000

8

16 000

14

24 000

3

11000

9

17 000

15

26 000

4

12 000

10

18 000

16

30 000

5

13000

11

19 000

17

36 000

6

14000

12

20 000

6 §.

Den lönegrad, till vilken varje särskild befattning är att hänföra, angives i

tjänsteförteckningen.

För tjänsteman med lön enligt löneplan A fastställes den löneklass, enligt

vilken lönen skall utgå, i enlighet med föreskrifterna i 7—9 §§; inom löneklass

bestämmes lönebeloppet efter den ort sgrupp, till vilken tjänstemannens

stationeringsort blivit hänförd.

Fördelningen av stationeringsorter å de olika ortsgrupperna fastställes av

Kungl. Majit med hänsyn till levnadskostnaderna å de skilda orterna.

7 §•

1 mom. Vid tillträdandet av ordinarie befattning, tillhörande löneplan A,

''erhåller tjänsteman lön enligt den för vederbörande lönegrad fastställda lägsta

löneklassen, där ej föreskrifterna i 8 och 9 §§ giva anledning till avvikelse

härutinnan.

2 mom. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas

tjänstemannen till närmast högre löneklass samt efter ytterligare tre

år till den därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess högsta

löneklassen inom lönegraden uppnåtts, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna

i 3 mom. här nedan eller i 8 eller 9 §.

3 mom. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet

näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade tiden

i den lägre löneklassen tilländagått.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263. 7

I övrigt gäller såsom villkor för tjänstemans uppflyttning till högre löneklass:
a)

att tjänstemannen under minst fyra femtedelar av den tid, som erfordras

för vinnande av uppflyttning, bestritt sin egen eller på grund av förordnande

annan statens tjänst, dock att härvid såsom tjänstetid skall räknas jämväl

semester (ferier) ävensom tjänstledighet, som avses i 13 § 1—3 mom. eller

i 14 §;

b) att uppskov med uppflyttning icke prövats böra äga rum på grund av

mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid, tjänstemannen tillhört den

lägre löneklassen; dock att härvid hänsyn till viss i tjänsten begången förseelse,

för vilken tjänstemannen särskilt bestraffats, må tagas endast då förseelsen

kan sägas karakterisera arten av tjänstgöringen i dess helhet; samt

c) att tjänstemannen icke uppnått den för honom gällande pensionsåldern.

Beslut örn uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke fattas,

utan att tjänstemannen erhållit tillfälle att förklara sig, och skall sådant beslut

avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens utgång

skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda tid givit anledning

till förnyat uppskov därmed.

4 morn. Har tjänsteman, med tillämpning av föreskrifterna i 3 mom.

andra stycket punkten b), först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till

högre löneklass, må sedermera, örn hans fortsatta tjänstgöring anses böra

föranleda därtill, kunna förordnas, att han för uppflyttning till än högre

löneklass skall äga tillgodoräkna sig jämväl den tid uppskovet varat.

8 §•

1 mom. Ordinarie tjänsteman, som befordras till tjänst inom högre löne- Löneklassgrad,

skall placeras lägst i löneklassen närmast över den, som han i den lägre ^befordran1**

tjänsten senast tillhörde. Dessutom skall för bestämmande av tidpunkt för m. m.

löneklassuppflyttning i den högre tjänsten tagas i beräkning den tid, dock

högst tre år, varunder tjänstemannen i den lägre tjänsten tillhört eller beräknas

hava tillhört löneklassen närmast under den, till vilken han på grund

av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 7 § 1 mom. skall hänföras.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn den,

vilken vinner befordran till ordinarie tjänst från befattning å extra stat eller

från extra ordinarie eller extra befattning med avlöning enligt av Kungl.

Maj:t fastställd löneplan, så ock i fråga om den, vilken vinner befordran från

förordnande med vikariatslön, varom förmäles i 21 § 3 mom. Tjänsteman,

som från befattning å extra stat, extra ordinarie befattning eller förordnande

med vikariatslön befordras till ordinarie tjänst inom samma lönegrad

som den, vilken han i den icke-ordinarie befattningen eller under förordnandet

tillhört, må dock icke placeras i högre löneklass än som skulle hava

tillkommit honom, om han erhållit den ordinarie tjänsten vid tidpunkten för

tillträdandet av den icke-ordinarie befattningen eller förordnandet.

2 mom. Därest tjänsteman omedelbart före tillträdandet av befattning,

som i detta reglemente avses, i statens tjänst innehade antingen ordinarie befattning

eller beställning, för vilken avlöningen fastställts enligt sådana äldre

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

Undantagabestämmelser

om löneklasaplacering.

eller eljest från reglementet avvikande grunder, att bestämmelserna i 1 mom.

icke kunna tillämpas å honom, eller ock anställning med avlöning enligt kollektivavtal,

skall han i den nya tjänsten hänföras lägst till den löneklass, i

vilken lönen närmast överstiger den avlöning han i den tidigare anställningen

ägt uppbära.

Erforderliga bestämmelser rörande vad som skall förstås med avlöning i

den tidigare anställningen meddelas av Kungl. Maj:t.

3 mom. Om och i den mån sådant med hänsyn till föreliggande särskilda

omständigheter prövas skäligt, må Kungl. Majit kunna medgiva, att tjänsteman,

vilken tillträder i reglementet avsedd tjänst, placeras i högre löneklass

än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest skolat hänföras:
a)

där tjänstemannen omedelbart före tillträdet innehade icke-ordinarie be
fattning

i statens tjänst med arvode eller med avlöning enligt personligt kontrakt;

-Si

b) där tjänstemannen omedelbart före tillträdet innehade antingen befattning

å extra stat eller extra ordinarie eller extra befattning med avlöning enligt

av Kungl. Majit fastställd löneplan eller ock förordnande med vikariatslön

och därvid tillhörde högre lönegrad än den, till vilken den ordinarie tjänsten

är hänförd;

c) där tjänstemannen tidigare, om ock ej omedelbart före tillträdet, under

avsevärd tid innehaft befattning eller förordnande, som under b) sägs.

Föreligga eljest beträffande tjänsteman, som tillträder i reglementet avsedd

befattning, med hänsyn till föregången långvarig statsanställning och därunder

åtnjuten avlöning synnerliga skäl för placering i högre löneklass än

den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. skolat hänföras, må

medgivande i sådant avseende kunna lämnas av Kungl. Majit.

A mom. Har tjänsteman före tillträdandet av tjänst, som i reglementet avses,

under avsevärd tid antingen innehaft kommunal befattning eller ock i

annan icke statlig anställning utfört arbete av allmännyttig beskaffenhet, må

Kungl. Majit, där sådant prövas skäligt, kunna lämna medgivande, varom i

3 mom. förmäles.

5 mom. Ordinarie tjänsteman, som efter egen ansökning eller därom

uttryckt önskan erhåller antingen annan tjänst inom samma lönegrad eller

tjänst inom lägre lönegrad, äger bibehålla den placering i löneklass han

före tillträdandet av den nya tjänsten innehade.

6 mom. Tjänsteman må icke på grund av bestämmelserna i denna paragraf

placeras högre än i högsta löneklassen inom den lönegrad, som gäller

för den nya tjänsten.

9 §•

Undantagsvis och där statens intresse sådant påkallar, må Kungl. Majit för

förvärvande av särskilt kvalificerad person till viss befattning eller för sådan

persons bibehållande vid tjänsten kunna tilldela honom lön enligt högre

löneklass inom vederbörande lönegrad än den, till vilken han enligt de i 7

och 8 §§ angivna grunderna skolat hänföras.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

9

Är fråga om bibehållande vid tjänsten av befattningshavare, som redan

kommit i åtnjutande av lön enligt lönegradens högsta löneklass, äger Kungl.

Majit under enahanda förutsättning bevilja lön enligt än högre löneklass,

där sådan finnes i löneplanen upptagen, dock högst två löneklasser över den

högsta för lönegraden gällande.

10 §.

1 mom. Varder tjänsteman på grund av bestämmelse i 3 § förflyttad till

annan tjänst inom samma lönegrad, skall han bibehållas vid den löneklass- m. m

placering han vid förflyttningen innehade.

Förflyttas tjänsteman utan eget förvållande till tjänst inom lägre lönegrad,

skall såväl i fråga om löneklassplacering som beträffande övriga avlöningsförmåner

så anses, som örn han fortfarande tillhörde den högre lönegraden.

Har förflyttning till befattning inom lägre lönegrad föranletts av tjänstemannens

förhållande i tjänsten, utgår avlöning enligt den lägre lönegraden,

dock att lön icke i något fall må utgå enligt lägre löneklass än den för tjänstemannen

före förflyttningen gällande.

2 mom. Nedflyttas befattning till lägre lönegrad, skall den, som då innehar

befattningen, såväl i fråga om löneklassplacering som beträffande övriga

avlöningsförmåner anses fortfarande tillhöra den högre lönegraden.

2 kap. Semester och tjänstledighet.

11 §■

1 mom. Tjänsteman äger årligen å tid, som prövas lämplig med hänsyn Semester,

till göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under nedan angivna antal

dagar:

Intill det år,

under vilket

tjänstemannen

fyller 40 år

Från och med

det år, under,

vilket tjänste- mannen fyller

40 år

Tjänstemän, tillhörande lönegraderna A

1—10 ...

... 20 dagar

30 dagar

» »

T>

A

11—23 ...

....25 »

35 *

> »

T>

A

24—341

»

B

1- 3 ...

.... 35 »

45 » .

2> »

2*

C

1—171

2 mom. Semester beräknas för kalenderår. Har på grund av tjänstgöringsförhållandena

full semester icke kunnat beredas tjänsteman före kalenderårets

utgång, äger han utfå felande antal semesterdagar under första

kvartalet nästpåföljande år.

Tjänsteman, som är stationerad å ort, där kallortstillägg utgår, må kunna

medgivas rätt att i följd åtnjuta icke blott semester för löpande år utan

jämväl återstående semester för nästföregående år.

3 mom. Därest tjänsteman tillträder eller av annan anledning än avgång

med ålderspension skall frånträda befattning vid annan tidpunkt än vid

årsskifte, beräknas hans semester i förhållande till den del av året, under

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

Tj&nstledig
hetsavdrag.

vilken befattningen innehaves. Uppstår vid dylik beräkning brutet tal, avrundas

semestern till närmast högre dagantal.

4 morn. Såvitt ej vederbörande myndighet finner skäl annat medgiva,

ma tjänsteman, vilken vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader

åtnjuter tjänstledighet av anledning, som omförmäles i 15 eller 16 §, icke

komma i åtnjutande av semester för det året, förrän han under sammanlagt

minst 90 dagar bestritt sin egen eller annan statens tjänst eller fullgjort

uppdrag för statens räkning.

5 mom. Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å

uppbörd, är pliktig att begagna sig av semester å tid, som bestämmes av

vederbörande myndighet.

6 mom. I stället för semester äga vissa tjänstemän åtnjuta ferier i enlighet

med bestämmelser, som i 8 kap. omförmälas.

12 §.

För tid, under vilken tjänsteman åtnjuter tjänstledighet från sin befattning,

skall med hans avlöning förhållas på sätt i 13—17 §§ stadgas, så

framt icke Kungl. Majit finner skäl att för visst fall annorlunda bestämma.

Vid tjänstledighet förekommande avdrag å avlöningen, tjänstledighetsavdrag,

äro av tre slag, A-, B- och C-avdrag.

A- och B-avdragen utgöra för dag räknat de belopp, som finnas angivna

i följande tabeller:

Löneplan A.

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

i

0-80

1-60

20

3-20

6-40

2

0''90

1-80

21

3-40

6-80

3

1''—

2''—

22

3''60

7-20

4

1-10

2-20

23

3-90

7-80

5

1-20

2-40

24

4-20

8-40

6

1-30

2-60

25

4-50

9 —

7

1-40

2-80

26

5‘-

10-—

8

1-50

3-—

27

5-50

11-—

9

1-60

3-20

28

6-—

12-—

10

1-70

3-40

29

6-50

13-—

11

1-80

3''60

30

7-—

14-—

12

1-90

3-80

31

7-50

15-—

13

2 —

4 —

32

8-—

16-—

14

2-10

4-20

33

8-50

17-—

15

2’20

4-40

34

9-—

18-—

IG

2-40

4-80

35

9-50

19-—

17

2-60

5-20

36

10-—

20-—

18

2-80

5-go

37

10-50

21-—

19

3--

6‘—

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Löneplan B.

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

i

9 —

18 —

3

12-60

25-—

2

11-—

22-—

Löneplan C.

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

i

4-—

8-—

10

12-60

25''—

2

5 —

10-—

11

13-25

26-50

3

6-—

12-—

12

14-—

28-—

4

7-—

14-—

13

15-50

31 —

5

8-—

16 —

14

17-—

34-—

6

9-—

18-—

15

18-50

37-—

7

10 —

20"—

16

21-50

43 —

8

11 —

22-—

17

26-—

52-—

9

11-76

23-50

C-avdraget utgöres av samtliga på tjänstledighetstiden belöpande kontanta

avlöningsförmåner. I vad mån tjänsteman, som har att vidkännas C-avdrag,

skall avstå jämväl övriga med tjänsten förenade avlöningsförmåner, beror

på prövning i den ordning Kungl. Majit bestämmer.

13 §.

1 mom. Under tjänstledighet för offentligt uppdrag skall tjänsteman Tjänstiedig
a)

vidkännas A-avdrag, där ersättning för uppdraget ej utgår eller utgår ug* Uppdrag

allenast med visst belopp för sammanträdes- eller förrättningsdag och tjän- m. m.

stemannen icke medgivits rätt till gottgörelse för de avlöningsförmåner han

under ledigheten avstått, så ock där fråga är om uppdrag såsom ledamot

av riksdagen;

b) vidkännas C-avdrag, där fråga är örn anställning hos riksdagen eller

dess revisorer eller hos kyrkomötet eller om uppdrag att deltaga i eller biträda

vid utredning, som beslutats av Kungl. Majit eller, jämlikt Kungl.

Majits bemyndigande, av departementschef eller myndighet (kommitté- eller

sakkunniguppdrag).

2 mom. Under tjänstledighet för militär tjänstgöring skall tjänsteman vidkännas

B-avdrag för tid, under vilken han fullgör honom såsom beställningshavare

i reserven, å reservstat eller å övergångsstat eller såsom officer

i väg- och vattenbyggnadskåren åliggande tjänstgöring eller under vilken

han genomgår utbildningskurs för äldre reservofficerare eller är inkallad till

värnpliktstjänstgöring.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

3 mom. Under tjänstledighet, som enligt medgivande av Kungl. Majit

eller, efter Kungl. Majits bemyndigande, av vederbörande myndighet användes

för att göra iakttagelser eller idka studier, vilka kunna tjäna verkets

intressen, så ock under tjänstledighet för deltagande såsom elev i utbildningskurs

vid verket skall tjänsteman äga åtnjuta oavkortad lön.

4 mom. Då tjänsteman i andra fall än här ovan under 1—3 mom. omför - mälts åtnjuter tjänstledighet av anledning, varom i denna paragraf är fråga,

skall han vidkännas C-avdrag.

Tjänstledighet

till

följd av

olycksfall i

tjänsten

m. m.

14 §.

1 mom. Vid tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten, varav föranletts

sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, skall tjänsteman åtnjuta oavkortad

lön. Med olycksfall i tjänsten skall förstås vad som enligt allmän lag är att

hänföra till olycksfall i arbete.

2 mom. Oavkortad lön utgår jämväl, där tjänsteman på grund av sin

tjänst blivit utsatt för våld eller annan misshandel eller han i tjänsten ådragit

sig yrkessjukdom eller svårare smittsam sjukdom och av sådan anledning

åtnjuter tjänstledighet, så ock där han förbjudits att tjänstgöra till förekommande

av smittas spridning.

Härvid förstås med yrkessjukdom sådan sjukdom, varom förmäles i gällande

lag örn försäkring för vissa yrkessjukdomar, och med svårare smittsam

sjukdom sådan sjukdom, som enligt bestämmelserna i gällande epidemilag

skall föranleda anmälan till vederbörande myndighet, för såvitt den

ej enligt förstnämnda lag är att hänföra till yrkessjukdom.

15 §.

Tjänst- / morn. Vid tjänstledighet till följd av behörigen styrkt sjukdom i andra

följdSav Viik- fou än i 14 § avses skall tjänsteman

dom m. m. a) äga uppbära oavkortad lön under högst det antal dagar av ett och

samma kalenderår, som här nedan angives, nämligen:

för tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 1—10...................25 dagar

» » » »A 11—23 ................... 20 »

> > » »A 24—341

» » > » B 1— 3/...................10 » ;

> » » C 1—171

b) vidkännas A-avdrag för tid därutöver.

Oavkortad lön under tjänstledighet för sjukdom må dock ej tillkomma

tjänsteman, som, enligt vad i detta reglemente eller eljest är stadgat, i stället

för semester äger åtnjuta ferier under mer än 45 dagar årligen. Sådan

tjänsteman må ej heller under ferietid komma i åtnjutande av oavkortad lön,

därest han vid ferietidens början sedan minst ett år icke bestritt sin egen

eller annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning, utan

skall han i dylika fall vidkännas A-avdrag.

Vad i detta moment sägs gäller, i enlighet med vad därom är särskilt stad
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

13

gat, även i fråga om avlöning till tjänsteman, som erhåller tjänstledighet för

tvångsvis anordnad läkarundersökning.

2 mom. Har tjänsteman beviljats tjänstledighet för svag hälsas vårdande

och är behovet av sådan ledighet behörigen styrkt, skall han vidkännas

B-avdrag.

3 mom. Såvitt ej vederbörande myndighet finner skäl annat medgiva,

må tjänsteman, som vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader

åtnjuter tjänstledighet av anledning, som i 1 eller 2 mom. sägs, vid ledighet

på grund av sjukdom under det året icke komma i åtnjutande av oavkortad

lön, förrän han under sammanlagt minst 90 dagar bestritt sin egen eller

annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning.

4 morn. Vid tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd skall kvinnlig

tjänsteman

a) vidkännas A-avdrag under en tid av högst 120 dagar, varav högst 90

dagar efter förlossningen;

b) vidkännas C-avdrag för tid därutöver.

16 §.

Vid tjänstledighet för enskild angelägenhet skall tjänsteman

a) uppbära oavkortad lön för tid, vilken han använder för verkställande

av flyttning, då han förflyttats utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan,

dock högst 3 dagar;

b) vidkännas B-avdrag för tid, varunder han idkar studier eller bedriver

arbete, som prövas vara av betydelse för verket eller för tjänstemannens

kompetens för viss uppgift eller befattning inom verket, dock sammanlagt

högst 120 dagar av den tid han innehar befattning inom en och samma lönegrad;
c)

vidkännas B-avdrag för tid, varunder han fullgör uppdrag inom sådan

personalsammanslutning, som avser att tillvarataga befattningshavarnas intressen

i tjänsten eller främja deras yrkesutbildning, dock högst 15 dagar av

ett och samma kalenderår;

d) likaledes vidkännas B-avdrag, där ledigheten beviljats för annan enskild

angelägenhet av vikt, dock högst 15 dagar av ett och samma kalenderår;

samt

e) vidkännas C-avdrag i andra fall än här ovan under a)—d) sägs.

17 §.

1 mom. Där tjänsteman av anledning, som enligt stadgandena i 13—16 §§

medför tjänstledighetsavdrag, medgives nedsättning av tjänstgöringstiden,

skall avdraget å lönen beräknas i förhållande till den omfattning, vari tjänstgöringstiden

nedsatts.

2 mom. Ilar tjänsteman för handläggning av visst ärende eller viss grupp

av ärenden inom verket eller eljest för fullgörande av särskilt åliggande i

tjänsten erhållit befrielse helt eller delvis från övriga honom åliggande

tjänstegöromål, skall han för den tid, sådan befrielse varar, åtnjuta oavkortad

lön.

Tjänstledighet

för

enskild angelägenhet.

Nedsättning

av tjänstgöringstid

samt partiell

ledighet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

18 §.

Avstängning 1 morn. Tjänsteman, som är avstängd från tjänstgöring, hålles häktad

gWng^t. för brott eller undergår frihetsstraff, skall under tiden vidkännas C-avdrag,

så framt ej prövas skäligt att låta honom uppbära någon del av avlöningen.

Finnes avstängningsåtgärden hava varit obefogad eller blir för brott häktad

frikänd, skall vad av hans avlöning innehållits till honom utbetalas.

Vad sålunda stadgats i fråga om tjänsteman, vilken hålles häktad för

brott, skall gälla jämväl beträffande den, som av polismyndighet kvarhålles

såsom misstänkt för brott; dock att, där häktningsåtgärd ej vidtages, tjänstemannen

skall äga åtnjuta oavkortad avlöning under tiden för kvarhållandet.

1 fråga om avlöning till tjänsteman, som avstängts från tjänstgöring på

grund av vägran att underkasta sig tvångsvis anordnad läkarundersökning,

är särskilt stadgat.

2 mom. Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig

ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall, skall

han för den tiden vidkännas C-avdrag.

19 §.

Helgdags- Där arbetets behöriga gång kräver tjänstgöring jämväl under sön- och

ledighet. helgdag, skall tjänsteman, i den mån så utan avsevärda svårigheter kan

ske, beredas frihet från tjänstgöring minst varannan sådan dag.

3 kap. Fasta lönetillägg och särskilda ersättningar.

20 §.

Kallorts- Till tjänsteman, som är stationerad å ort inom rikets nordliga delar, där

tillägg, vistelsen på grund av klimatiska förhållanden och levnadsbetingelserna i övrigt

kan anses medföra avsevärda olägenheter i fysiologiskt hänseende, utgår

kallortstillågg med nedanstående, för olika kallortsklasser bestämda belopp

för år räknat, nämligen:

för kallortsklass I..... 90 kronor för kallortsklass IV..... 360 kronor

» » II..... 150 » » j> V..... 540 »

> » III..... 240 » » » VI..... 720 » .

Närmare bestämmelser angående de orter, å vilka kallortstillägg skall utgå,

och dessa orters fördelning å de olika kallortsklasserna meddelas av Kungl.

Majit.

21 §.

Vikariats- 1 morn. Tjänsteman med lön enligt löneplan A, vilken erhållit förordnanoch

vikariats- de att såsom vikarie uppehålla befattning inom högre lönegrad av samma

lön. löneplan, äger uppbära vikariatsersättning med belopp för dag räknat, motsvarande

skillnaden mellan de i nedanstående tabell angivna beloppen för,

å ena sidan, den lönegrad, till vilken den uppehållna befattningen är hänförd,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

15

och, å andra sidan, den lönegrad den vikarierandes egen tjänst tillhör, dock

med minst 60 öre örn dagen:

Lönegrad

nr

Belopp

kronor

Lönegrad

nr

Belopp

kronor

Lönegrad

nr

Belopp

kronor

i

0''60

13

2-35

24

6-25

2

0*70

14

2-55

25

6-85

3

0-80

15

2-80

26

7-45

4

0’90

16

3-05

27

8-05

5

1-05

17

3-35

28

8-70

6

1''20

18

3-65

29

9-35

7

1-35

19

4-—

30

10''—

8

1-50

20

4''35

31

10.65

9

165

21

4-70

32

11-30

10

1-80

22

5-05

33

11-95

11

1-95

23

5-65

34

12-60

12

215

2 mom. De i 1 mom. meddelade bestämmelserna angående vikariatsersättning

skola tillämpas jämväl beträffande tjänsteman, vilken, utan att fråga

är om vikariat, erhållit förordnande att bestrida göromål, som eljest ankomma

på tjänsteman tillhörande högre lönegrad, eller vilken förordnats

såsom vikarie i fall, som avses i 17 §. Då så med hänsyn till göromålens

omfattning finnes skäligt, må emellertid ersättningen därvid bestämmas till

lägre belopp än i 1 mom. föreskrives.

3 mom. Kan förordnande, som avses i 1 eller 2 morn., väntas bliva av

längre varaktighet, äger Kungl. Maj:t medgiva, att den förordnade må, i stället

för lön å egen befattning samt vikariatsersättning enligt bestämmelserna

i 1 morn., uppbära vikariatslön. Såsom förutsättning för åtnjutande av vikariatslön

gäller tillika, att förordnandet, i förekommande fall efter kungörande

till ansökning, meddelats i den ordning, som är stadgad för den uppehållna

tjänstens besättande med ordinarie innehavare.

Vikariatslön utgår enligt löneklassen närmast lägre än den, vilken skulle

hava gällt, därest den förordnade varit ordinarie innehavare av den högre

tjänsten, varvid emellertid skall iakttagas, å ena sidan, att vikariatslönen med

minst en löneklass överstiger den för vederbörande i egen befattning gällande

löneklassen och, å andra sidan, att vikariatslönen icke må utgå enligt högre

löneklass än den högsta för den högre tjänsten gällande löneklassen.

Understiger månadsbeloppet av den sålunda beräknade vikariatslönen vad

den förordnade ägt uppbära i lön å egen befattning för hel månad jämte

vikariatsersättning enligt bestämmelserna i 1 mom. för 30 dagar, skall vikariatslönen

utgå med däremot svarande högre belopp.

För den, som uppbär vikariatslön, gälla i övrigt i tillämpliga delar de

stadganden, som meddelats beträffande ordinarie tjänsteman i den lönegrad

förordnandet avser. Den förordnade anses därvid tillhöra den löneklass, en
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 263-

Rese
ersättning.

Tjänstgö
ringstrakta
mente.

Ersättning

förflyttnings

kostnad.

Felräknings
penningar.

ligt vilken vikariatslönen med tillämpning av bestämmelserna i andra stycket

utgår eller skolat utgå.

4 mom. Ersättning vid vikariat å ordinarie tjänst i andra fall än i 1—3

mom. avses bestämmes av Kungl. Majit.

5 mom. Tjänsteman, som förordnas att såsom vikarie bestrida ickeordinarie

befattning inom högre lönegrad, äger uppbära den vikariatsersättning,

som enligt 1 mom. skulle tillkomma honom, därest jämväl den ickeordinarie

befattningen vore ordinarie, och skall i övriga hänseenden ej lida

inskränkning i de förmåner, som tillkomma honom i hans ordinarie tjänst.

22 §.

Angående ersättning vid resa för förrättning i statens ärenden gäller vad

därom är stadgat i allmänna resereglementet och i särskilda av Kungl. Majit

meddelade föreskrifter.

23 §.

Under tjänstgöring å annan ort inom riket än stationeringsorten (tjänstgöringsområdet)

äger tjänsteman åtnjuta tjänstgöringstraktamente enligt de

särskilda bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majit, dock icke i något

fall till högre belopp än den för tjänstemannen enligt allmänna resereglementet

bestämda traktamentsersättningen.

24 §.

Tjänsteman, som utan egen ansökning eller därom uttryckt önskan förflyttats

från en stationeringsort till en annan eller som vid övergång från

icke-ordinarie till ordinarie tjänst eller till följd av befordran eller förordnande

att uppehålla annan tjänst nödgats flytta, till annan ort eller som

eljest fått sig ålagt att byta bostad, äger i anledning härav uppbära ersättning

för flyttningskostnad enligt de särskilda bestämmelser, som meddelas

av Kungl. Majit.

Vad nu är sagt gäller ock i fråga om tjänsteman, som förflyttats eller befordrats

till ordinarie befattning, å vilken detta reglemente icke äger tilllämpning,

eller vilken förordnats att uppehålla sådan befattning, så ock i

fråga örn tjänsteman, som från dylik befattning befordrats till eller förordnats

å tjänst, som i reglementet avses.

25 §.

Tjänsteman, som å tjänstens vägnar handhar kontant uppbörd eller verkställer

kontant utbetalning av medel, må kunna enligt av Kungl. Maj :t fastställda

grunder erhålla felräkning spenning ar till belopp, som bestämmes med

hänsyn till de omständigheter, under vilka uppbörd eller utbetalning sker,

och i förhållande till uppbördens eller utbetalningens omfattning. Felräkningspenningar

må icke vid en och samma befattning utgå med högre be

lopp än 600 kronor för år räknat.

För tid, under vilken här avsedd tjänsteman icke bestrider sin tjänst, ppbäras

felräkningspenningarna av den, som uppehåller tjänsten.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majjts proposition nr 263.

17

26 §.

1 mom. Där tjänstgöring utöver fastställd arbetstid undantagsvis måste

äga rum, må för dylik tjänstgöring å befattning, tillhörande någon av lönegraderna

A 1—18, kunna utbetalas övertidsersättning med nedanstående

belopp för timme räknat:

Vid övertids- arbete å befatt- ning inom

lönegrad

nr

Kronor

Vid övertids- arbete å befatt- ning inom

lönegrad

nr

Kronor

Vid övertids- arbete å befatt- ning inom

lönegrad

nr

Kronor

1

1-30

7

1-70

13

2-30

2

1''35

8

1-80

14

2-40

3

1-40

9

1-90

15

2-50

4

1-45

10

2-00

16

2-70

5

1''50

11

2-10

17

2-90

6

1-60

12

2-20

18

3-10

För beräkning av övertidsersättning skall varje timme mellan klockan 22

och 6, varunder övertidsarbete fullgjorts, ävensom varje övertidstimme å

sön- oell helgdag samt å påskafton, midsommarafton och julafton räknas

såsom en och en halv timme.

2 mom. Såsom allmänt villkor för utbetalande av övertidsersättning gäller,

att överordnad i varje särskilt fall beordrat eller godkänt arbetets utförande

å tid utöver fastställd arbetstid samt att mot övertidsarbetet svarande

ledighet icke lämpligen kan beredas.

Med fastställd arbetstid förstås den av Kungl. Maj:t eller vederbörande

myndighet för befattningen eller för visst slag av tjänstgöring bestämda tjänstgöringstiden.

3 mom. Närmare bestämmelser rörande tillämpningen av föreskrifterna

i denna paragraf utfärdas av Kungl. Majit.

27 §.

Tjänsteman, tillhörande någon av lönegraderna A 1—18, må för utförande

av visst arbete kunna, efter därom träffad överenskommelse, i stället för fastställd

avlöning uppbära ersättning efter ackord eller beting, där så prövas

lämpligt för tillgodoseende av statens intressen.

28 §.

1 mom. I fall, som omförmälas i 8 kap. av reglementet, må vid vissa befattningar

ävensom för särskilda uppdrag eller särskild tjänstgöring vid vederbörande

verk utgå ersättningar och förmåner i enlighet med vad i nämnda

kapitel stadgas.

Har tjänsteman, vilken åtnjuter ersättning för särskilt uppdrag, erhållit

annan ledighet än semester (ferier), skall, där ej för särskilt fall annorlunda

Bihang lill riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 2G3. 2

Övertids
ersättning.

A ckord eller

beting.

Ersättningför

särskilda

uppdrag

m. ni.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Avlöningsförmåner,

å

vilka rörligt

tillägg utgår,

m. m.

Grunder för

rörligt

tillägg.

stadgas i reglementet, på beslut av Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majlis

bemyndigande, av vederbörande myndighet bero, i vad mån ersättningen

må för den tiden tillgodonjutas.

2 mom. Gratifikation eller belöning må kunna tilldelas tjänsteman, därest

medel för sådant ändamål finnas anvisade.

3 mom. Utöver vad i detta reglemente förutsättes eller eljest enligt beslut

av Kungl. Majit och riksdagen medgivits må tjänsteman icke för tjänstgöring

vid vederbörande verk åtnjuta ersättning eller förmån, så framt ej Kungl.

Majit för uppdrag eller arbete, vilket kan anses falla utom tjänstemannens

vanliga tjänstutövning, anvisat särskilda medel eller eljest finner skäl medgiva

särskild gottgörelse. »

4 kap. Rörligt tillägg.

29 §.

1 mom. Å följande i 1 och 3 kap. omförmälda avlöningsförmåner, nämligen

lön, vikariatsersättning och vikariatslön, samt å expektansarvode, varom

förmäles i 8 kap., utgår under de förutsättningar och enligt de grunder,

som i detta kapitel angivas, rörligt tillägg i förhållande till den ökning i de

allmänna levnadskostnaderna, som må föreligga i jämförelse med de genomsnittliga

levnadskostnaderna under år 1935.

2 mom. Beräkning av levnadskostnadernas storlek i jämförelse med 1935

års genomsnittliga levnadskostnader verkställes kvartalsvis av socialstyrelsen

enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av Kungl. Majit.

På grundval av nämnda beräkning fastställer Kungl. Majit det procenttal,

som angiver levnadskostnadernas förhållande till 1935 års genomsnittliga

levnadskostnadsnivå (levnadskostnadstalet).

Av Kungl. Majit fastställt levnadskostnadstal skall lända till efterrättelse

från och med den månad, under vilken Kungl. Majits beslut kungjorts, intill

den månad, varunder nytt sådant tal av Kungl. Majit fastställes.

30 §.

1 mom. Rörligt tillägg utgår, då levnadskostnadstalet utvisar ökning i förhållande

till 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå nied fyra enheter

eller mera, och utgör tre procent å avlöningen för varje hel mångfald avfyra,

vartill ökningen uppgår. Där levnadskostnadstalet, efter att hava uppnått

sådan ökning, åter nedgår, skall dock rörligt tillägg åtnjutas efter oförändrat

procenttal, så länge levnadskostnadstalet överstiger närmast lägre

hela mångfald av fyra.

2 moni. Såsom begränsning av vad i 1 mom. stadgats skall gälla att, även

örn levnadskostnadstalet utvisar ökning med mer än tjugu enheter, rörligt

tillägg likväl icke må utgå efter högre procenttal än femton.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

19

31 §.

1 mom. Rörligt tillägg beräknas å sammanlagda beloppet för månad av Beräkning

de avlöningsförmåner, å vilka sådant tillägg enligt bestämmelserna i 29 § a tillägg;^

1 mom. må åtnjutas.

Härvid skall dock iakttagas,

att tillägg ej beräknas å belopp, varmed avlöningen överstiger 1 000 kronor,

och ej heller å i avlöningen ingående öretal, som överskjuter fullt krontal,

samt att, där beräknat tillägg icke slutar å helt femtal ören, detsamma

skall jämkas till närmaste femtal.

2 mom. Till hjälp vid uträkning av rörligt tillägg utfärdar Kungl. Maj:t de

tabeller och anvisningar, som må finnas erforderliga.

5 kap. Sjukvård och begravningshjälp.

32 §.

t mom. Vid sjukdom erhåller tjänsteman på statens bekostnad läkarvård Allmänna

jämte läkemedel samt vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, som med- bestämmelser

fört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans

höjande eller eljest till lindrande av menliga följder av olycksfallet

nödiga hjälpmedel, allt i den omfattning och under de villkor, som i

detta kapitel stadgas eller av Kungl. Majit för särskilt fall bestämmas.

Där ej fråga är om olycksfall i tjänsten, må till läkarvård hänföras tandvård

endast örn sådan vård avser botande av sjukdom i tändernas omgivningar

eller prövas vara av väsentlig betydelse för botande av annan sjukdom,

vilken står i orsakssammanhang med tändernas tillstånd.

2 mom. Vad i detta kapitel stadgas i fråga om olycksfall i tjänsten gäller

även i fall, som avses i 14 § 2 mom.

3 mom. Erforderliga föreskrifter rörande tillämpningen av bestämmelserna

i detta kapitel meddelas av Kungl. Majit.

33 §.

Läkarvård, som enligt detta reglemente bekostas av statsmedel, skall, där Verksläkare.

ej annat följer av vad här nedan stadgas, ombesörjas av särskilda, för sådant

ändamål anställda verksläkare.

Instruktion för verksläkare utfärdas av Kungl. Majit.

34 §.

1 mom. Tjänsteman är berättigad att kostnadsfritt anlita verksläkaren Läkarvård

för erhållande av läkarvård och intyg, som i tjänsten erfordras rörande tjän- °C^ntygar"

slemannens hälsotillstånd. Erfordras för ställande av diagnos röntgen- eller

annan undersökning, som ej lämpligen kan utföras av verksläkaren, skall

jämväl kostnaden för sådan undersökning bestridas av statsmedel.

Kostnader för erforderlig läkarvård samt för intyg och undersökning, som

nyss sagts, må bestridas av statsmedel även i de fall, då tjänsteman uppehåller

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Sjukhusvård.

sig å sådan ort, att han icke lämpligen kan anlita verksläkaren, eller då vid

trängande behov av läkarvård verksläkaren icke hinner anlitas. I dylika fall

bör tjänstemannen i första rummet hänvända sig till annan av staten eller

av kommun anställd läkare.

2 mom. Läkarintyg, som i tjänsten åberopas, skall vara utfärdat av verksläkaren

eller försett med dennes attest. Likaså skall räkning å kostnad för

rådfrågning eller behandling av annan läkare eller av tandläkare vara attesterad

av verksläkaren, innan utbetalning på grund av räkningen äger rum.

35 §.

1 mom. Kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas vid olycksfall i

tjänsten samt vid fall av tuberkulos helt och eljest till hälften av statsmedel,

under förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen

enligt bestämmelserna i 34 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sjukhusvård nödvändig

samt under de villkor i övrigt, som nedan angivas.

Vid bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas:

a) i fråga om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda

legosängsavgiften för plats

å allmän sal beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 1—8;

i halvenskilt rum eller, örn sådant ej finnes tillgängligt, enskilt rum beträffande

tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 9—23; samt

i enskilt rum beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 24—34,

B 1—3 och C 1—17;

b) i fråga om vård å sinnessjukhus enligt den för sjukhuset fastställda avgiften

för vård

å allmän avdelning beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 1—

23; samt

å avdelning för rumspatienter beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna

A 24—34, B 1—3 och C 1—17.

Där beträffande tjänsteman, tillhörande någon av lönegraderna A 1—8,

verksläkaren prövar den sjukes tillstånd kräva vård å halvenskilt rum, må,

utan hinder av vad här ovan under a) stadgas, kostnaderna för egentlig

sjukhusvård beräknas enligt fastställd legosängsavgift för plats i halvenskilt

eller, om sådant ej finnes tillgängligt, i enskilt rum.

Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter dyrare

plats än den, som kommit till användning.

Till kostnader för sjukhusvård, som bestridas av statsmedel, hänföres ock

sådant arvode, som å enskilt eller halvenskilt rum vårdad tjänsteman erlagt

till för vården ansvarig sjukhusläkare. Ersättning för dylikt läkararvode må

dock icke beräknas efter större arvodesbelopp än som högst finnes angivet

i av medicinalstyrelsen utfärdad rådgivande taxa.

Med allmänt sjukhus förstås sjukhus, som tillhör eller åtnjuter bidrag av

staten, landsting eller kommun, Konung Oscar Ilis jubileumsfond tillhörigt

sanatorium ävensom kuranstalt, som disponeras för pensionsstyrelsens sjukvårdande

verksamhet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

21

2 mom. Kostnader för vård å enskild sjukvårdsanstalt må, under enahanda

förutsättning och villkor, som i 1 mom. sägs, bestridas av statsmedel intill

det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt sjukhus;

dock att, där fråga är om olycksfall i tjänsten, på vederbörande myndighets

prövning må bero, huruvida vårdkostnaden må ersättas med högre belopp

än nu sagts.

36 §.

1 mom. Kostnad för anlitande av läkare, som specialiserat sig på behand- Specialiatling

av vissa sjukdomsformer, bestrides vid olycksfall i tjänsten samt vid fall

av tuberkulos helt och eljest till tre fjärdedelar av statsmedel, under förutsättning

att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen enligt bestämmelserna

i 34 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sådan specialistvård nödvändig

samt verksläkaren antingen själv lämnat anvisning på eller ock godkänt

valet av specialist.

Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock kostnad för specialistvård,

som meddelas å poliklinik vid allmänt sjukhus, bestridas helt av statsmedel.

2 mom. Vad i 1 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om

kostnad för anlitande av tandläkare i fall, som avses i 32 § 1 mom. andra

stycket.

37 §.

1 mom. Av statsmedel bestridas kostnaderna för läkemedel, som föreskri- Läkemedel,

vits antingen av verksläkaren eller annan läkare, vilken tjänstemannen enligt

bestämmelserna i 34 § 1 mom. ägt anlita, eller ock av specialist, till vilken

tjänstemannen enligt bestämmelserna i 36 § 1 mom. hänvänt sig.

2 mom. Där ej Kungl. Majit för visst verk annorlunda förordnar, skall

räkning å läkemedelskostnad vara attesterad av verksläkaren, innan utbetalning

på grund av räkningen äger rum.

38 §.

1 mom. Behandling med bad, massage, elektricitet, hetluft m. m., som av Bad, massage

verksläkaren ordineras såsom nödvändig för botande av viss angiven sjuk- m'' m‘

dom, må bekostas vid olycksfall i tjänsten helt och eljest till hälften av statsmedel.

2 mom. Konstgjorda lemmar, kirurgisk! bandage och andra dylika hjälpmedel,

som tjänsteman nödgas begagna till följd av olycksfall i tjänsten, bekostas

av statsmedel.

3 mom. I de fall, då vederbörande myndighet finner skäl anordna vaccination

mot epidemisk sjukdom, gäldas kostnaden härför av statsmedel.

39 §.

I den mån så prövas skäligt, må av statsmedel bestridas kostnad för den

sjukes resa eller forslande till och från läkare eller sjukvårdsinrättning, under

förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen en
-

Rcsor och

sjuktransporter.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

Begravnings
hjälp.

Skyldighet

att hebo

tjänstebostad

m. m.

Ersättning

för tjänstebostad

m. m,

ligt bestämmelserna i 34 § 1 mom. ägt anlita, förklarat resan eller förflyttningen

nödvändig för ställande av diagnos eller för sjukdomens behöriga behandling.

Likaledes må av statsmedel kunna ersättas skälig kostnad för

resa, som tjänsteman nödgats företaga för erhållande av specialistvård samt,

där fråga är om olycksfall i tjänsten, för erhållande av behandling, som avses

i 38 § 1 morn., ävensom för anskaffande av hjälpmedel, varom förmäles

i 38 § 2 mom.

Jämväl skälig kostnad för läkares, resa för besök hos den sjuke i det fall,

då denne icke utan våda kan flyttas, må kunna ersättas av statsmedel.

40 §.

1 mom. Avlider tjänsteman, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp

utbetalas ett belopp av 400 kronor. Efterlämnar tjänstemannen anhöriga,

som äro berättigade till familjepension enligt allmänna familjepensionsreglementet,

skall dock, där tjänstemannens lön för månad jämte därå

belöpande rörligt tillägg överstiger familjepensionen för månad, begravningshjälpen

ökas med ett belopp motsvarande skillnaden. För beräkning

av lön, rörligt tillägg och familjepension skola läggas till grund förhållandena

under den månad, då dödsfallet inträffat.

1 begravningshjälp, varom här stadgas, skall den vid dödsfall till följd av

olycksfall i arbete enligt lag och särskild författning utgående begravningshjälpen

anses inbegripen.

2 mom. Vad i 1 mom. stadgas örn förhöjning i vissa fall av begravningshjälp

skall, enligt de närmare bestämmelser som meddelas av Kungl.

Maj:t, äga motsvarande tillämpning beträffande tjänsteman, som på grund

av statstjänsten åtnjuter familjepensionsrätt enligt andra föreskrifter än som

innefattas i allmänna familjepensionsreglementet.

6 kap. Tjänstebostad m. m.

41 §.

Därest åt tjänsteman anvisas tjänstebostad, är han skyldig att bebo densamma.

Med tjänstebostad förstås av statsverket ägd eller disponerad lägenhet,

vars upplåtande åt viss tjänsteman vid verket finnes påkallat ur

tjänstesynpunkt.

I fråga om lägenhetens begagnande och bestämmandet av ersättningen härför

gälla de närmare föreskrifter, som i detta kapitel stadgas eller som eljest

meddelas av Kungl. Majit eller vederbörande myndighet.

42 §.

1 mom. För tjänstebostads begagnande skall tjänsteman månadsvis erlägga

ersättning genom avdrag å avlöningen eller, i den mån honom tillkommande

avlöningsbelopp ej därtill förslår, genom kontant inbetalning.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

23

2 mom. Ersättning för tjänstebostad, däri inbegripen i förekommande fall

gottgörelse för centraluppvärmning eller för tillhandahållande av möbler, så

ock för ladugård, planteringsland eller dylikt, som följer med bostaden, bestämmes

med hänsyn till det pris, som å orten i allmänhet gäller för lägenhet,

vilken beträffande storlek och bekvämlighet samt beskaffenhet i övrigt

kan anses likvärdig med tjänstebostaden. Är tjänstebostad belägen å ort,

där hyresmarknad, som kan tjäna till ledning vid ersättningens bestämmande,

saknas, må i stället skälig hänsyn tagas till det hyrestal, som för orten

beräknats i samband med dyrortsgrupperingen.

3 mom. Kan överenskommelse rörande ersättningens storlek icke träffas

mellan vederbörande myndighet och tjänsteman, som skall bebo lägenheten,

hänskjutes frågan till statens bostadsnämnd, vilken består av en opartisk

ordförande samt representanter för förvaltnings- och personalintressena,

över nämndens beslut i ärende, som hänskjutits till dess avgörande, må

klagan icke föras.

Intill dess ersättningen blivit bestämd, skall densamma utgå med det av

myndigheten fordrade beloppet, med rätt för bostadsinnehavaren att, därest

beloppet av bostadsnämnden nedsättes, återbekomma vad han erlagt för

mycket.

Jämkning av fastställd ersättning för tjänstebostad må icke påkallas, förrän

minst ett år förflutit från det ersättningen senast fastställdes.

43 §.

1 mom. Innehavare av tjänstebostad eller, örn han avlidit, hans dödsbo

skall, såvida annat icke avtalats, avträda bostaden å fardag, som infaller bostad m. m.

näst efter tre månader från det uppsägning skett eller dödsfall timat; dock

skall, om icke annorlunda överenskommes, avflyttning ske:

a) därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas

och ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid därefter, men då sådan

bostad ej anvisas honom, å den fardag, som inträffar näst efter tre månader

från det han erhöll kännedom örn beslutet rörande befordringen eller förflyttningen

;

b) därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst med pension, å närmaste fardag

efter avgången;

c) därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den

löpande månadens utgång.

2 mom. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo

skall i den omfattning, som kan finnas lämplig och skälig, mot gottgörelse

upplåta utrymme i bostaden för tjänstemannens vikarie eller efterträdare.

44 §.

Då på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt att tillhandahålla Ersättmng

tjänsteman bränsle eller belysning för hans bostad, skall han erlägga ersätt- ocb belysning

därför, beräknad efter myndighetens självkostnadspris. nin&’

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj-.ts proposition nr 263.

Tillhandahållande

av

tjänstedräkt

m. m.

Ersättning

för klädespersedlar

och

materialier.

Brukningstid

för persedlar

och materialier.

7 kap. Tjänstedräkt.

45 §.

Tjänsteman, som är pliktig att under tjänstgöring vara iförd tjänstedräkt

(uniform) eller bära tjänstetecken eller vars tjänstgöring påkallar nyttjandet

av särskild skyddsbeklädnad, äger genom vederbörande myndighets försorg

bekomma för ändamålet erforderliga persedlar och materialier antingen

med äganderätt, mot särskild ersättning enligt de i 46 § angivna grunderna,

eller, där så prövas lämpligt i fråga om tjänstetecken eller skyddsbeklädnad,

såsom lån.

46 §.

1 mom. Ersättning för utbekomna klädespersedlar eller materialier skall

motsvara myndighetens självkostnadspris. I fråga om tjänsteman, som är

pliktig att under tjänstgöring bära fullständig uniform, skall dock vid ersättningens

bestämmande avdragas ett belopp, motsvarande trettio procent av

självkostnadspriset, vederbörande myndighet likväl obetaget att, där särskilda

skäl därtill föreligga, medgiva större avdrag, dock högst femtio procent av

självkostnadspriset.

2 mom. Ersättning skall i regel erläggas kontant vid persedlarnas eller

materialiernas utbekommande. Efter lämnat medgivande må ersättningen

dock kunna erläggas genom avdrag å tjänstemannens avlöning under viss

tid.

3 mom. Smärre tjänstetecken samt tillbehör till uniform, såsom gradbeteckningar,

mössmärken och knappar, vilka utlämnats mot ersättning, må,

efter skälig brukningstid, av myndigheten återinlösas med ett belopp, motsvarande

hälften av den erlagda ersättningen.

47 §.

Till tjänsteman må icke utlämnas persedlar eller materialier i större omfattning

eller av annat slag än som erfordras för hans personliga bruk i

tjänsten. Till ledning vid utlämnandet skall fastställas, vad som för olika

persedlar under skilda tjänstgöringsförhållanden skall anses motsvara normal

brukningstid. Därest persedlarna på grund av olyckshändelse, stöld eller

dylikt förstörts, skadats eller frånhänts tjänstemannen, må utlämning av

ersättningspersedlar kunna äga rum utan hinder därav, att den fastställda

brukningstiden ej tilländalupit.

Vad sålunda stadgas gäller även i fråga om persedlar och materialier,

vilka utlämnats såsom lån.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

25

8 kap. Särskilda bestämmelser.

48 §.

Såsom tillägg till eller undantag från vad i 1 avd. samt 2 avd. 1—7 kap. Särskilda

stadgas skola för vissa i denna avdelning avsedda tjänstemän, som här nedan besfgjm™ses''8er

i 49—57 §§ angivas, gälla de särskilda bestämmelser, som i nämnda para- tjänstemän,

grafer meddelas.

49 §.

Andra huvudtiteln.

1 moni. Rikets hovrätter.

För hovrättsråd och fiskal äger hovrätten utsträcka semestertiden utöver Semester,

den i 11 § 1 mom. stadgade, dock att den sammanlagda semestertiden icke må

överstiga 45 dagar.

2 mom. Vattendomstolarna.

1. För vattenrättsingenjör skola i fråga om förflyttningsskyldighet gälla Förde

i 3 § 3 mom. meddelade bestämmelserna. skyldighet

2. Vattenrättsdomare äger uppbära avlöningsförstärkning med 1 500 kro- Aviöningsnor

för år. Kungl. Maj:t äger bestämma, huru med avlöningsförstärkningen förstärkning,

skall förfaras, då vattenrättsdomare åtnjuter tjänstledighet, under vilken han

är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag.

50 §.

Tredje huvudtiteln.

Utrikesförvaltningen.

1. Förutom lön enligt allmänna löneplanen äger tjänsteman, som tjänst- Ortstillägg.

gör vid beskickning eller konsulat, åtnjuta ortstillägg vid tjänst, med vilken

sådant enligt särskild stat är förenat. Ortstillägg utgår, där ej Kungl. Majit

annorlunda bestämmer, från och med den dag tjänstemannen å tjänstgöringsorten

inträder i utövning av tjänst, varmed sådant tillägg är förenat,

till och med den dag han upphör att utöva samma tjänst.

Kungl. Majit äger bestämma, huru med ortstillägget skall förfaras, då

tjänsteman åtnjuter tjänstledighet, under vilken han är .skyldig vidkännas

tjänstledighetsavdrag.

Beträffande åtnjutande av ortstillägg vid vikariat skall, där ej Kungl.

Majit för särskilt fall annorlunda förordnar, gälla, att vikarien äger, mot

avstående i förekommande fall av eget ortstillägg, åtnjuta, där vikariat avser

befattning såsom chef för beskickning, generalkonsulat eller konsulat, hälf
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

ten av med denna befattning förenat ortstillägg eller motsvarande belopp

men eljest hela ortstillägget för den andra befattningen eller däremot svarande

belopp, dock att tjänsteman, som förordnas att under semester bestrida

annan befattning å den ort, där han är anställd, ej härför må åtnjuta förhöjt

ortstillägg.

Ortsgrnpp för 2. Ort utom riket skall anses tillhöra ortsgrupp I.

ort utom 1

riket.

Avlöning i 3. Tjänsteman, som av hänsyn till förhållandet till främmande makt

unde?"''tjänst-hemkallas från tjänst, som han innehar utomlands, må, där Kungl. Majit

göring i prövar det för tjänsten erforderligt, med bibehållna avlöningsförmåner förpårtementet.

ordnas att tjänstgöra i utrikesdepartementet för handläggning av ärenden,

som beröra hans verksamhetsområde. Vad nu nämnts skall gälla även med

avseende å tjänsteman i fall, då med hänsyn till kännedom om vissa förhållanden

i det land, varest tjänstemannen är anställd, eller särskild sakkunskap,

som han må äga, eller på grund av annan än ovan avsedd omständighet

hans tjänstgöring i utrikesdepartementet prövas vara för departementets

verksamhet av synnerligt värde.

Semester. 4. I fråga om semester skall beträffande tjänsteman, som tjänstgör vid

beskickning eller konsulat, gälla följande:

a) Tjänsteman äger årligen, där sådant utan olägenhet kan ske, åtnjuta

semester:

Tjänsteman tillhörande lönegraderna A 12, A 16 och A 21 .... 45 dagar.

Tjänsteman tillhörande lönegraderna A 26, A 30, B 2 och B 3 . . 60 dagar.

b) Tjänsteman, som är stationerad i Nord-Amerika eller i Nord-Afrika,

må för besök i hemlandet åtnjuta i följd icke blott semester för löpande år

utan jämväl återstående semester för nästföregående år.

Tjänsteman, som är stationerad i Asien, i Syd-Amerika eller i Syd-Afrika,

må för nämnda ändamål åtnjuta i följd semester för löpande år och återstående

semester för nästföregående två år.

Tjänsteman, som är stationerad i Australien, må för enahanda ändamål

åtnjuta i följd semester för löpande år och återstående semester för nästföregående

tre år.

Därjämte må i denna punkt avsedd tjänsteman ävensom tjänsteman å avlägset

belägna orter inom Europa, därest Kungl. Maj :t prövar skäligt sådant

medgiva, utöver dem tillkommande semester åtnjuta ledighet på samma villkor,

som för semester äro stadgade, under den tid, som åtgår för resa till och

från hemlandet, eller del därav.

c) Har tjänsteman, som tjänstgör vid beskickning eller konsulat, för att

efter åtnjutande av semester åter inställa sig till tjänstgöring försäkrat sig

om lägenhet för avresa på sådan tid, att han enligt fastställd tidtabell och

turlista skolat inträffa å tjänstgöringsorten före ledighetens utgång, skall

det, där han prövas hava planlagt sin resa med nödig omsorg, icke föras

honom till last, örn han till följd av försening av järnvägståg eller ångfartyg

eller annan därmed jämförlig omständighet senare framkommer till tjänstgöringsorten.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

27

d) Kungl. Majit äger på därom gjord framställning, dock ej oftare än

en gång vart tredje år, bevilja bidrag till täckande av kostnaden för hemresa

under semester för tjänsteman, som tjänstgör vid beskickning eller konsulat

i land utom Europa; dock må, där särskilda skäl därför tala, tjänsteman

vid beskickningarna i Rio de Janeiro, Shanghai och Bogotå samt vid generalkonsulatet

i Calcutta tilldelas sådant bidrag en gång vart annat år.

Resebidrag må icke beviljas till högre belopp än som motsvarar kostnaden

för biljett utan kosthåll för tjänstemannen till Stockholm och åter till tjänstgöringsorten.

Kungl. Maj:t äger föreskriva de villkor för åtnjutande av resebidrag, som

må finnas lämpliga.

e) Det skall åligga sändebud, generalkonsul och konsul, som tjänstgöra

inom Europa, att minst en gång vart annat år, i anslutning till semester,

under högst 14 dagar, mot åtnjutande av ersättning för biljett från och till

tjänstgöringsorten och i övrigt på de villkor, som för semester äro stadgade,

ställa sig till ministerns för utrikes ärendena förfogande för tjänstgöring i utrikesdepartementet

eller annorledes på sätt ministern må föreskriva.

5. Försättes tjänsteman i disponibilitet, må Kungl. Majit tillerkänna ho

nom expektansarvode, vilket dock ej må sättas till högre belopp än som

motsvarar lönen för den befattning han senast innehaft, minskad med Aavdrag.

6. Vad i 14 § 1 mom. stadgas äger motsvarande tillämpning dels å tjänsteman,

som är stationerad i land med tropiskt eller halvtropiskt klimat och

vilken angripits av svårare klimatsjukdom i akut form, dels ock å tjänsteman,

som å utländsk tjänstgöringsort angripits av där epidemiskt uppträdande

svårare sjukdom, som icke alls eller allenast i sällsynta fall förekommer

inom Sverige.

7. Angående ersättning för flyttningskostnad äger Kungl. Majit meddela

särskilda bestämmelser.

8. Kabinettssekreteraren äger årligen åtnjuta såsom bidrag till representationskostnader

ett belopp av 6 000 kronor och såsom hyresbidrag ett be

lopp av 4 000 kronor; skolande nämnda bidrag utbetalas månadsvis i efterskott.

Kungl. Majit äger bestämma, huru med bidraget till representationskostnader

skall förfaras vid semester eller tjänstledighet för kabinettssekreteraren.

Tjänsteman i någon av lönegraderna B 2 och B 3, som första gången förordnas

att innehava befattning såsom chef för beskickning, äger uppbära

ekiperingspenningar med 10 000 kronor, om med befattningen följer förmånen

av fri bostad i staten tillhörigt hus, och i annat fall med 20 000

kronor.

Beskickningschef, som åtnjuter fri bostad i staten tillhörigt hus och förflyttas

till enahanda befattning vid annan beskickning, där sådan förmån

ej åtnjutes, äger, därest han ej tidigare varit chef för dylik beskickning, uppbära

ekiperingspenningar med 10 000 kronor.

Expektans
arvode.

Avlöning i

vissa fall

under sjukdom.

Ersättning

för flyttningskostnad.

Vissa särskilda

ersättningar.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

Sjukvård.

Begravnings
hjälp.

Fri bostad.

9. I fråga om sjukvård skola beträffande tjänsteman, som tjänstgör vid

beskickning eller konsulat, gälla de särskilda bestämmelser, som av Kungl.

Maj:t utfärdas.

10. Avlider tjänsteman å ort utom riket, utgår begravningshjälp med belopp,

som Kungl. Majit prövar skäligt.

11. Om åtnjutande av fri bostad i staten tillhörigt hus i utlandet jämte

bidrag till täckande av kostnad för uppvärmning och belysning av sådan

bostad skall lända till efterrättelse vad i staten för ortstillägg stadgas.

51 §.

Femte huvudtiteln.

Ställföre
trädararvode.

1 morn. Socialstyrelsen.

Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträdare,

utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.

2 moni. Riksförsäkringsanstalten.

Ställföreträdarar

vode.

Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträdare,

utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.

3 mom. Pensionsstyrelsen.

Ställföre
trädararvode.

Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträdare,

utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.

Ställföreträdar

arvode.

4 mom. Medicinalstyrelsen.

Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträdare,

utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.

5 mom. Förste provinsialläkare.

heTförförste ^örste Provinsialläkaren i Gotlands län skall utan särskild ersättning

provinsial- tillika bestrida provinsialläkartjänsten i Visby distrikt.

läkaren i

Gotlands län.

Löneklassplacering

i

visst fall.

Vikariat å

medicinalrådsbefattning.

2. Förste provinsialläkare, som omedelbart före tillträdet till befattningen

innehaft provinsialläkartjänst och i denna tjänst åtnjutit lön enligt högsta

löneklassen, skall vid tillträdet till förste provinsialläkarbefattningen omedelbart

placeras i 31 löneklassen.

3. Förste provinsialläkare är, om han därtill förordnas, pliktig att under

sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie

bestrida sådan medicinalrådsbefattning i medicinalstyrelsen, vars innehavare

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

29

skall vara legitimerad läkare. Under dylikt förordnande äger förste provinsialläkare

uppbära särskild ersättning med 6 kronor för dag.

4. Förste provinsialläkare, som åtnjuter semester eller tjänstledighet, skall

till vikarien avstå det arvode enligt provinsialläkartaxa, vilket belöper å de

av vikarien verkställda tjänstegöromålen.

5. Med de i 13 § 3 mom. omförmälda kurserna likställas medicinska fortsättningskurser

samt för förste provinsialläkare avsedda utbildnings- och

repetitionskurser.

6. Förste provinsialläkare äger åtnjuta ersättning med av Kungl. Majit

fastställt årligt belopp för bestridande av kostnader för expeditionslokal samt

skrivhjälp och andra expenser. Sådan ersättning utgår, där ej för särskilt

fall annorlunda bestämmes, till befattningens ordinarie innehavare jämväl

för tid, varunder han åtnjuter semester eller tjänstledighet, dock med skyldighet

för honom att utan kostnad för vikarien tillhandahålla denne expeditionslokal

ävensom i erforderlig omfattning skrivhjälp, skrivmaterialier

och telefon.

Under vakans å förste provinsialläkartjänst uppbäres ersättningen av vikarien

å tjänsten.

6 mom. Statens sinnessjukhus.

1. Överläkare är, om han därtill förordnas, pliktig att under sammanlagt

högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida sådan

medicinalrådsbefattning i medicinalstyrelsen, vars innehavare skall vara

legitimerad läkare. Under dylikt förordnande äger överläkare uppbära särskild

ersättning med 6 kronor för dag.

2. Kvinnlig sjukvårdspersonal äger åtnjuta semester under 25 dagar intill

det år, under vilket befattningshavaren fyller 40 år, samt därefter under 35

dagar.

3. Vid bestämmande av vikariatsersättning och vikariatslön enligt de i

21 § angivna grunderna skall överläkarbefattning av lia klass anses tillhöra

lönegraden A 30, överläkarbefattning av 2:a klass lönegraden A 29 samt

överläkarbefattning av 3:e klass lönegraden A 28. Utan hinder av vad sålunda

stadgas skall dock för förste läkare, som bestrider vikariat å överläkarbefattning

av 3:e klass, vikariatsersättningen utgöra 60 öre för dag räknat.

4. För tjänstgöring å s. k. fast avdelning utgår till tjänsteman bland sjukvårdspersonalen

särskild ersättning, beräknad efter 210 kronor för år.

5. Överläkare äger utan hinder av föreskrifterna i 42 och 44 §§ åtnjuta

fri tjänstebostad med bränsle ävensom elektrisk belysning, där sådan anordnats,

dock med skyldighet för överläkaren att själv bekosta armatur och

lampor. Jämte de närmare föreskrifter, som äro eiler varda meddelade rörande

tjänstebostads begagnande, skola dock även beträffande överläkare

gälla de i 43 § meddelade bestämmelserna angående avträdande av tjänstebostad

samt upplåtande av utrymme i bostaden för vikarie eller efterträdare.

Skyldighet

att till

vikarie avald

arvode.

Utbildnings
kurser.

Ersättning

för lokalkostnader
lii.

m.

Vikariat ä

medieinalrådsbcfattning.

Semester.

Vikariatsersättning

och vikariatsiön

i vissa

fall.

Ersättning

för tjänstgöring

å

s. k. fast

avdelning.

Tjänste
bostad.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Vissa naturaförmåner.

Tjänsted rakt.

Förening av

tjänster.

Avlönings
förstärkning,

Vikariatsersättning

och. vikariatslön.

Reglering av

avlönings förstärkning.

Därest överläkare på grund av sjukdom av sådan art, att han finnes för

framtiden till tjänstgöring oförmögen, åtnjutit tjänstledighet under längre

tid än ett år i följd, skall han vara skyldig att, efter medicinalstyrelsens beprövande,

avstå från den honom tillkommande bostad och övriga här ifrågavarande

naturaförmåner mot kontant ersättning till det belopp, som Kungl.

Majit finner skäligt.

6. Mottager tjänsteman kost in natura eller verkställes vid vederbörande

sjukhus tvätt för tjänstemans enskilda räkning, har han att härför erlägga ersättning

genom avdrag å lönen i enlighet med bestämmelser, som meddelas

av Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majits bemyndigande, av medicinalstyrelsen.

7. Såsom undantag från stadgandet i 45 § skall gälla, att tjänsteman må

såsom lån från vederbörande sjukhusförråd utbekomma även andra klädespersedlar

och materialier, än skyddsbeklädnad och tjänstetecken. I den omfattning,

medicinalstyrelsen därom förordnar, skall för nyttjandet av dylika

persedlar och materialier erläggas ersättning enligt grunder, som av styrelsen

fastställas.

7 mom. Barnmorskeläroanstalterna.

Med befattning såsom Överlärare eller barnmorskelärare vid läroanstalt för

barnmorskor må kunna förenas befattning vid det barnbördshus, till vilket

läroanstalten är förlagd.

8 mom. Länsstyrelserna.

1. Landssekreterare och landskamrerare äga uppbära avlöning sförstärkning

med följande belopp för år, nämligen i Stockholms, Malmöhus och Göteborgs

och Bohus län 3 500 kronor, i Gotlands län 1 500 kronor samt i övriga

län 2 500 kronor. Kungl. Majit äger bestämma, huru med avlöningsförstärkningen

skall förfaras, då landssekreterare eller landskamrerare åtnjuter

tjänstledighet, under vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag.

Varder landssekreterare eller landskamrerare utan eget förvållande förflyttad

till annan tjänst inom samma eller lägre lönegrad, skall han bibehållas

vid den avlöningsförstärkning, han före förflyttningen ägt åtnjuta.

2. I fråga om vikariatsersättning och vikariatslön vid vikariat å landssekreterar-

eller landskamrerarbefattning skola gälla de särskilda föreskrifter,

som av Kungl. Majit meddelas.

3. Innehavare av befattning såsom landssekreterare eller landskamrerare

är pliktig att vid en eventuell uppfattning av befattningen i högre lönegrad

underkasta sig minskning i eller upphörande av avlöningsförstärkning; dock

att sådan befattningshavare skall, därest han så önskar, i samband med en

dylik reglering av löneförmånerna i befattningen äga att återinträda på de

avlöningsbestämmelser, som före civila avlöningsreglementets ikraftträdande

voro för honom gällande enligt avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr

451; jfr 1925 nr 270) samt kungörelsen den 6 juni 1925 (nr 272).

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

52 §.

Sjätte huvudtiteln.

1 mom. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträdare,

utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.

Ställföre
trädararvode.

2 mom. Byggnadsstyrelsen.

Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträdare,

utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.

Ställföre
trädararvode.

53 §.

Sjunde huvudtiteln.

1 mom. Kammarrätten.

För kammarrättsråd äger kammarrätten utsträcka semestertiden utöver Semester,

den i 11 § 1 mom. stadgade, dock att den sammanlagda semestertiden icke

må överstiga 45 dagar.

2 mom. Generaltullstyrelsen och tullstaten.

1. Befordras tjänsteman från tjänst inom lägre lönegrad till kammar- Löneklnssskrivare,

må han efter generaltullstyrelsens beprövande placeras i högre löne- yj^^aiTvid

klass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest skolat befordran till

hänföras. Härvid skall dock iakttagas, dels att tjänstemannen icke må pia- g^riTOre"

ceras högre än två löneklasser över sistberörda löneklass, dels ock att bestämmelserna

i 8 § 1—3 mom. icke må samtidigt tillämpas.

2. Tjänsteman, som bestrider tjänst å ort, tillhörande kallortsklass VI, må, Kallortstrak
tamente.

Särskild

ersättning.

Ställ före
företrädare,

utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år. trädararvode.

54 §.

Åttonde huvudtiteln.

1 mom. Akademien för de fria konsterna

med konsthögskolan.

1. Med befattning såsom professor vid konsthögskolan, utom beträffande Förening av

professuren i arkitektur samt professuren i svensk arkitekturhistoria, må baster,

kunna förenas annan ordinarie befattning, befattning å extra stat eller extra

ordinarie befattning i statens tjänst eller därmed jämförlig kommunal befattning.

därest tjänstgöringen är av beskaffenhet att i särskilt hög grad utsätta honom

för inverkan av ortens klimatiska förhållanden, kunna enligt av Kungl.

Maj:t meddelade bestämmelser tilldelas kallortstraktamente med 60 öre för

varje tjänstgöringsdag.

3. Angående särskild ersättning för tjänstgöring å tåg eller fartyg under

dess färd förordnar Kungl. Majit.

4. Till tjänsteman, som förordnats att vara generaltulldirektörens ställ
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

Ferier.

Ersättning

för bostad,

bränsle och

lyse.

Förening av

tjänster.

Avlöningsförhöjning

vid innehav

av flera

befattningar.

Ferier.

Ferier.

Semester.

Förmåner in

natura.

2. Lärare vid konsthögskolan äger årligen i stället för semester åtnjuta

ferier å tider, som i vederbörande stadgar föreskrivas.

3. Befattningshavare skall i ersättning för begagnande av honom i akademiens

hus anvisad bostad jämte förmån av bränsle och lyse till akademien

erlägga hyra med belopp, som fastställes enligt de i 42 och 44 §§ stadgade

grunderna.

2 mom. Musikaliska akademien med

musikkonservatoriet.

1. Med befattning såsom lärare vid musikkonservatoriet må kunna förenas

annan ordinarie befattning, befattning å extra stat eller extra ordinarie

befattning i statens tjänst eller därmed jämförlig kommunal befattning.

2. Den, som innehar mer än en befattning vid musikaliska akademien

eller vid musikkonservatoriet, må åtnjuta avlöningsförhöjning allenast å

en av dessa befattningar.

3. Lärare vid musikkonservatoriet äger årligen i stället för semester åtnjuta

ferier å tider, som i vederbörande stadgar föreskrivas. Akademiens

sekreterare äger efter akademiens bestämmande åtnjuta ferier under den

tid av året, då hans verksamhet i akademiens tjänst icke påfordras.

3 mom. Tandläkarinstitutet.

Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i

vederbörande stadgar föreskrivas. 4

4 mom. Karolinska sjukhuset.

1. Semestertidens längd utgör årligen

a) för överläkare vid gynekologiska avdelningen av radiumhemmet vid

Konung Gustaf V:s jubileumsklinik 90 dagar,

b) för tjänsteman, som tillhör sjukvårdspersonalen vid radiumhemmet och

i sitt arbete handskas med röntgen eller radium, för reparatör vid röntgenoch

ljusavdelningen av radiumhemmet samt för tekniskt biträde för fysiska

mätningar vid forskningsavdelningarna vid nämnda jubileumsklinik 42 dagar,

dock med rätt för sjukhusdirektionen att medgiva semester under ytterligare

högst 18 dagar,

c) för tjänsteman, tillhörande sjukvårdspersonalen å röntgenavdelning,

såvitt ej annat följer av vad under b) sägs, 42 dagar,

d) för annan sjuksköterska än som avses under b) eller c) 25 dagar intill

det år, under vilket hon fyller 40 år, samt därefter 35 dagar.

2. Mottager tjänsteman kost in natura eller verkställes vid sjukhuset

tvätt för tjänstemans enskilda räkning, har han att härför erlägga ersättning

genom avdrag å lönen eller på annat sätt i enlighet med bestämmelser, som

sjukhusdirektionen äger meddela.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 263.

33

5 moni. Serafimerlasarettet.

1. Semestertidens längd utgör årligen Semester.

a) för tjänsteman, tillhörande sjukvårdspersonalen å röntgenavdelning,

42 dagar,

b) för annan sjuksköterska än som avses under a) 25 dagar intill det år,

under vilket hon fyller 40 år, samt därefter 35 dagar.

2. Mottager tjänsteman kost in natura eller verkställes vid lasarettet tvätt FSrmåner in

för tjänstemans enskilda räkning, har han att härför erlägga ersättning ge- natllranom

avdrag å lönen eller på annat sätt i enlighet med bestämmelser, som

sjukhusdirektionen äger meddela.

6 mom. Farmaceutiska institutet.

Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i Ferier,

vederbörande stadgar föreskrivas.

7 mom. Tekniska högskolan.

Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i Ferier,

vederbörande stadgar föreskrivas.

8 mom. Chalmers tekniska högskola.

Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i Ferier,

vederbörande stadgar föreskrivas.

9 mom. Tekniska gymnasiet i Göteborg.

Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i Ferier,

vederbörande stadgar föreskrivas.

10 mom. Vårdanstalten i Lund för blinda

med komplicerat lyte.

Översköterska äger åtnjuta semester under 25 dagar intill det år, under Semester,

vilket hon fyller 40 år, samt därefter under 35 dagar.

11 mom. Gymnastiska centralinstitutet.

Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i Ferier,

vederbörande stadgar föreskrivas.

55 §.

Nionde huvudtiteln.

1 mom. Lantbruksstyrelsen.

Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträdare,

utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.

Ställföre
trädararvode.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 263.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Skyldighet

att tillhandahålla

vikarie

expeditionslokal

m. m.

Ferier.

Ferier.

Förflyttningsskyldighet

för depåchef.

Ferier.

Förening av

tjänster.

Skyldighet

att bestrida

medicinalrådsbefattning

m. m.

Skyldighet

att till

vikarie avstå

arvode

m. m.

Utbildnings - kurser.

2 moni. Statens lantbruksingenjörer.

Lantbruksingenjör, som åtnjuter semester eller tjänstledighet, är skyldig

att, där sådant påkallas och enligt lantbruksstyrelsens beprövande utan större

svårigheter kan ske, mot skälig ersättning tillhandahålla vikarie nödig

expeditionslokal ävensom att till vikarie avstå det arvode enligt lantbruksingenjörstaxa,

vilket belöper å de av denne verkställda tjänstegöromålen.

| ,r

3 mom. Lantbrukshögskolan.

Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i vederbörande

stadgar föreskrivas.

4 mom. Lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet

vid Alnarp.

Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i vederbörande

stadgar föreskrivas.

5 mom. Flyinge hingstdepå och stuteri

samt Strömsholms hingstdepå.

Depåchef är skyldig att underkasta sig den förflyttning till annan depåchefsbefattning

vid stuteristaten, som kan bliva honom av Kungl. Maj:t

ålagd. Varder depåchef förflyttad till dylik befattning i lägre lönegrad, skall

han intill utgången av den period förordnandet avser åtnjuta avlöning enligt

den högre lönegraden.

6 mom. Veterinärhögskolan.

Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i vederbörande

stadgar föreskrivas.

7 mom. Länsveterinärer.

1. Med länsveterinärtjänst må kunna förenas kommunal befattning, som

avses i 4 § 1 mom.

2. Länsveterinär är, om han därtill förordnas, pliktig att under sammanlagt

högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida

sådan medicinalrådsbefattning i medicinalstyrelsen, vars innehavare skall

vara legitimerad veterinär. Under dylikt förordnande äger länsveterinär uppbära

särskild ersättning med 6 kronor för dag.

3. Länsveterinär, som åtnjuter semester eller tjänstledighet, skall till vikarien

avstå det arvode enligt veterinärtaxa, vilket belöper å de av vikarien

verkställda tjänstegöromålen. Han är ock skyldig att utan ersättning tillhandahålla

vikarien nödig expeditionslokal.

4. Med de i 13 § 3 mom. omförmälda kurserna likställas för länsveterinärer

avsedda utbildnings- och repetitionskurser.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

35

8 mom. Skogshögskolan.

Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i vederbörande

stadgar föreskrivas.

9 mom. Lantmäterikontoren i länen.

Överlantmätaren i Kopparbergs län äger tills vidare uppbära avlöningsförstärkning

med 900 kronor för år. Kungl. Majit äger bestämma, huru med

avlöningsförstärkningen skall förfaras, då nämnda överlantmätare åtnjuter

tjänstledighet, under vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag.

56 §.

Tionde huvudtiteln.

1 mom. Kommerskollegium.

Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträdare,

utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.

2 mom. Lotsstyrelsen samt lotsoch

fyrstaten.

1. Semestertidens längd utgör för tjänsteman å fyrskepp, vars besättning

beräknas för kalenderår vara påmönstrad

mindre än 6 månader......................... 15 dagar

6 men ej 7 » 25 »

7 » » 8 » 35 »

8 » » 9 » 45 »

9 » »10 d ......................... 55 »

10 » » 11 » 65 »

11 » » 12 » 75 »

12 månader.................................. 90 » .

Skall tjänsteman, vilken enligt vad i första stycket sägs äger åtnjuta semester

under 45 dagar eller mera, på grund av avgång med ålderspension

frånträda sin befattning under löpande kalenderår, må han det året åtnjuta

semester under 45 dagar, därest avgången sker under någon av årets

fyra första månader, samt eljest under ytterligare 10 dagar för varje hel

kalendermånad utöver fyra, under vilken befattningen innehaves, dock att

semestertidens längd icke i något fall må överstiga den i första stycket angivna.

2. För Överlots, lotsförman och lots bestämmes tjänstledighetsavdrag enligt

den löneklass, som är två klasser lägre än den tjänstemannen tillhör. 3

3. För tid, varunder tjänsteman vid lots- och fyrstaten fullgör honom

enligt vad därom är särskilt stadgat åliggande tjänstgöring vid marinen,

äger tjänstemannen åtnjuta oavkortad lön jämte i förekommande fall ens
-

Ferier.

Avlönings
förstärkning.

Ställföre
trädararvode.

Semester för

fyrskeppspersonal.

Tjänstledighetsavdrag

för viss lotspersonal.

Avlöning

under tjänstgöring

vid

marinen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Tjänstledighet

till följd

av sjukdom

för fyrskeppspersonal.

Enslighets
tillägg.

Fyrakepps
tillägg.

lighets- och kallortstillägg. I fråga om ersättning för mistad leistott under

här avsedd tjänstgöring gäller vad därom är särskilt föreskrivet.

4. I stället för vad i 15 § 1 mom. a) stadgas skall beträffande tjänsteman

å fyrskepp, vars besättning beräknas för kalenderår vara påmönstrad under

nedan angivna antal månader, gälla, att tjänstemannen äger uppbära oavkortad

lön under högst följande antal dagar, nämligen:

mindre än 7 månader........................ 25 dagar

7 men ej 8 » ........................ 20 >

8 månader eller mera........................ 10 » .

5. Till tjänsteman, som är stationerad å sådan ort, där vistelsen till följd

av ortens särskilt ensliga belägenhet kan anses medföra avsevärda olägenheter,

utgår enslighetstillägg med nedanstående, för olika klasser bestämda

belopp för år räknat, nämligen:

för enslighetsklass I........................ 90 kronor

» > II........................ 150 »

» » III........................ 210 »

» > IV........................ 270 > .

Det ankommer på Kungl. Majit att bestämma de orter, där enslighetstillägg

må utgå, samt dessa orters fördelning på de olika klasserna.

6. Under tjänstgöring å fyrskepp, som är liggande å sin station eller är

under gång till eller från stationen, äga nedanstående tjänstemän åtnjuta

fyrskeppstillägg med följande för särskilda stationsgrupper bestämda belopp

för dag räknat, nämligen:

Stations-

Stations-

Stations-

grupp A

grupp B

grupp C

kronor

kronor

kronor •

Fyrbiträde........................................

1-—

1-60

2‘—

Fyrvaktare å 2:a och 3:e klass fyrskepp............

1-20

1-70

2-20

» > l:a klass fyrskepp....................

1-50

2''—

2-50

Fyrmästare å 3:e klass fyrskepp....................

1-70

2-20

2-70

> > 2:a > > ....................

2-10

2-60

3-10

Distriktsfyrmästare................................

i 2-80

3-30

3-80

Fyrmästare å l:a klass fyrskepp....................

J

Fyrskeppstilläggen höjas med femtio procent under tiden från och med

den 16 oktober till och med den 31 mars å sådana fyrskepp, som äro stationerade

norr om 60 :e breddgraden, samt från och med den 16 november till

och med den 15 mars å andra fyrskepp.

Vid tjänstgöring å påmönstrat fyrskepp, som ej är liggande å sin station

och ej heller under gång till eller från stationen, utgår fyrskeppstillägg med

hälften av eljest gällande belopp.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 263.

37

Det ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma stationsorternas fördelning

å förenämnda tre grupper.

7. För tjänsteman, som är berättigad att jämte enslighetstillägg eller fyrskeppstillägg

uppbära kallortstillägg, skall kallortstillägget minskas till hälften

av det tjänstemannen jämlikt 20 § eljest tillkommande beloppet.

8. Under tjänstgöring ombord å fyrskepp eller å lotsverkets tjänstefartyg

må där anställd tjänsteman enligt av Kungl. Maj :t fastställda grunder åtnjuta

fri kost eller kostpenningar.

9. Av de enligt särskilda sladganden vederbörande lotsplats tillfallande

lotspenningar skall vid platsen tjänstgörande lotspersonal i enlighet med nedanstående

bestämmelser och eljest av Kungl. Majit givna föreskrifter äga

åtnjuta högst trettiofem procent. Enligt av Kungl. Majit meddelade grunder

utgår av den personalen sålunda tillkommande andel i lotspenningar lotslott

till Överlots, lotsförman och lots.

Här avsedd tjänsteman äger uppbära lotslott dels under tjänstgöring å egen

eller annan befattning vid lotsplatsen, dels under tjänstledighet med oavkortad

lön jämlikt 14 § eller 15 § 1 mom. a), dels ock under semester.

Därest lotspersonalen tillhörande tjänsteman förordnats såsom vikarie å

sådan befattning, som icke är förenad med rätt till lotslott, äger han utöver

honom enligt 21 § tillkommande vikariatsersättning eller vikariatslön åtnjuta

ersättning med belopp, motsvarande vad han vid tjänstgöring å egen befattning

skulle hava uppburit i lotslott.

Därest lotspersonalen tillhörande tjänsteman förordnats såsom vikarie å

sådan befattning vid annan lotsplats, som är förenad med rätt till lotslott,

äger han utöver honom enligt 21 § tillkommande vikariatsersättning eller

vikariatslön åtnjuta ersättning med belopp, motsvarande vad han skulle

hava uppburit i lotslott, om han varit ordinarie innehavare av den tjänst,

å vilken han förordnats.

10. Till tjänsteman å fyrskepp utgår under tjänstgöring såsom kockstewart

särskild ersättning med en krona för dag.

För å fyr eller fyrskepp verkställd mistsignalering utgår ersättning med 50

öre för timme enligt de närmare bestämmelser, som fastställas av Kungl.

Maj :t.

Enligt av Kungl. Majit meddelade bestämmelser må tjänsteman, tillhörande

lotspersonalen, åtnjuta, förutom lotslott, från sjöfarten utgående ersättningar

och förmåner för biträde av kronolots.

11. Där tjänsteman åtnjuter annan naturaförmån än i 2 avd. 6 och 7 kap.

omförmäles eller ersättning i penningar för sådan förmån, skall i förra fallet

ersättning för förmånens värde erläggas av förmånstagaren genom avdrag å

avlöningen och i senare fallet avräkning ske å avlöningen m^d det belopp,

varmed ersättningen för den avlösta förmånen utgår, allt i den ordning lotsstyrelsen

bestämmer.

Minskning av

kallortstillägg.

Fri kost

eller kostpenningar.

Lotslott.

Vissa särskilda

ersättningar.

Avdrag för

vissa naturaförmäner.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Löneklassplacering

i vissa fall

vid befordran

till postexpeditör.

Löneklassplacering

vid poststationsföreståndares

befordran

till

ordinarie

tjänst.

Postsparbank

schefs

återgång till

tidigare innehavd

befattning.

Tillämpning

av stadgandet

örn felräkningspenningar.

Särskild ersättning.

Ställföreträ
dararvode.

Rikstelefon
abonnemang.

Löneklassplacering

vid befordran

till kontorsskrivare

eller

telegrafassistent.

57 §.

Affärsdrivande verk.

1 mom. Postverket.

1. Befordras tjänsteman från tjänst inom lägre lönegrad till postexpeditör,

må han efter generalpoststyrelsens beprövande placeras i högre löneklass än

den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest skolat hänföras.

Härvid skall dock iakttagas, dels att tjänsteman icke må placeras högre

än två löneklasser över sistberörda löneklass, dels ock att bestämmelserna i

8 § 1—3 mom. icke må samtidigt tillämpas.

2. Medgivande, varom i 8 § 3 mom. förmäles, må beträffande tjänsteman,

som omedelbart före tillträdande av ordinarie befattning innehaft anställning

såsom poststationsföreståndare med avlöning enligt personligt kontrakt,

lämnas av generalpoststyrelsen i enlighet med de närmare grunder, som fastställas

av Kungl. Majit.

3. På därom gjord ansökning äger Kungl. Majit medgiva, att tjänsteman,

vilken förordnats såsom postsparbankschef men vilkens förordnande upphört

utan att efterföljas av förnyat förordnande, må återgå till ordinarie

befattning inom den lönegrad han före förordnandet tillhörde. Har sådant

medgivande lämnats, skall för bestämmande av tjänstemannens placering i

löneklass så anses, som om han även under den tid förordnandet varat innehaft

ordinarie befattning inom nämnda lönegrad.

Därest så erfordras för beredande åt tjänsteman i nu avsett fall av ordinarie

befattning, äger Kungl. Majit besluta därav betingad tillfällig ökning

av antalet ordinarie tjänster.

4. Vid tillämpning av stadgandet i 25 § skall med tjänsteman, som handhar

kontant uppbörd, likställas tjänsteman, som vid tjänstgöring i dagkassa

mottager och frimärker försändelser utan att därför uppbära kontant betalning

eller som från huvudförråd av värdetecken vid postkontor utlämnar

frankotecken och andra värdetecken till dagkassa eller biförråd.

5. Angående särskild ersättning för tjänstgöring å tåg, omnibus eller fartyg

förordnar Kungl. Majit.

6. Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträdare,

utgår särskilt arvode med 2 000 kronor för år. 2

2 mom. Telegrafverket.

1. Rätt till pedsatt avgift för abonnemang å rikstelefon anses icke såsom

avlöningsförmån och föranleder icke avdrag å avlöningen.

2. Befordras tjänsteman från tjänst inom lägre lönegrad till kontorsskrivare

eller telegrafassistent, må han efter verkets beprövande placeras i högre

löneklass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest

skolat hänföras. Härvid skall dock iakttagas, dels att tjänstemannen icke

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

39

må placeras högre än två löneklasser över sistberörda löneklass, dels ock att

bestämmelserna i 8 § 1—3 mom. icke må samtidigt tillämpas.

3. På därom gjord ansökning äger Kungl. Majit medgiva, att tjänsteman, vissa tjänstevilken

förordnats såsom telefondirektör i Stockholm eller såsom verkstadsdirektör

men vilkens förordnande upphört utan att efterföljas av förnyat för- tidigare inneordnande,

må återgå till ordinarie befattning inom den lönegrad han före tavd _befattförordnandet

tillhörde. Har sådant medgivande lämnats, skall för bestämmande

av tjänstemannens placering i löneklass så anses, som örn han även

under den tid förordnandet varat innehaft ordinarie befattning inom nämnda

lönegrad.

Därest så erfordras för beredande åt tjänsteman i nu avsett fall av ordinarie

befattning, äger Kungl. Majit besluta därav betingad tillfällig ökning av

antalet ordinarie tjänster.

4. Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträdare,

utgår särskilt arvode med 2 000 kronor för år.

5. Till rikstelefonist, landstelefonist eller lokaltelefonist, som förordnats

såsom föreståndare för växeltelefonstation, utgår särskild ersättning med

högst 540 kronor för år.

Ställ företrädararvode.

Ersättning

till föreståndare

för

växeltelefonstatiou.

3 mom. Statens järnvägar.

1. Rätt till fria resor och fria varutransporter å järnväg anses icke såsom

avlöningsförmån och föranleder icke avdrag å avlöningen.

2. Lokförare, som vid befordran till lokmästare åtnjöt eller från tiden

för lokmästartjänstens tillträdande skulle såsom lokförare hava kommit i

åtnjutande av lön enligt den näst högsta eller den högsta för lokförare gällande

löneklassen, äger tillträda lön enligt den löneklass, som är närmast

högre än den, till vilken han eljest skolat hänföras, ävensom i förekommande

fall tillgodonjuta den i andra punkten av 8 § 1 mom. första stycket medgivna

förmånen. Lokförare, som vid befordran till lokmästare åtnjöt lön

enligt 14 löneklassen, äger i förekommande fall tillgodonjuta den i andra

punkten av 8 § 1 mom. första stycket medgivna förmånen.

3. Befordras tjänsteman från tjänst inom lägre lönegrad till kontors- eller

stationsskrivare, må han efter järnvägsstyrelsens beprövande placeras i hög- ^

re löneklass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest kontors- eller

skolat hänföras. Härvid skall dock iakttagas, dels att tjänsteman icke må solvare"

placeras högre än två löneklasser över sistberörda löneklass, dels ock att bestämmelserna

i 8 § 1—3 mom. icke må samtidigt tillämpas.

4. På därom gjord ansökning äger Kungl. Majit medgiva, att tjänsteman, vissa tjänstevilken

förordnats såsom distriktschef, förrådsdirektör, verkstadsdirektör el- mi^ns ^,e,r''

.. gäng till

ler verkstadsöveringenjör men vilkens förordnande upphört utan att efter- tidigare inneföljas

av förnyat förordnande, må återgå till ordinarie befattning inom den

lönegrad lian före förordnandet tillhörde. Ilar sådant medgivande lämnats,

skall för bestämmande av tjänstemannens placering i löneklass så anses,

Fria resor

och varutransporter.

Löneklassplacering

i

vissa fall

vid befordran

till

lokmästare.

Löneklass
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Kallortstrak
tamente.

Särskild gottgörelse

vid

vikariat å

lokmästartjänst

m. m.

Vissa särskilda

ersättningar.

sorn om han även under den tid förordnandet varat innehaft ordinarie befattning

inom nämnda lönegrad.

Därest så erfordras för beredande åt tjänsteman i nu avsett fall av ordinarie

befattning, äger Kungl. Majit besluta därav betingad tillfällig ökning

av antalet ordinarie tjänster.

5. Tjänsteman, som bestrider tjänst å ort, tillhörande kallortsklass VI,

må, därest tjänstgöringen är av beskaffenhet att i särskilt hög grad utsätta honom

för inverkan av ortens klimatiska förhållanden, kunna enligt av Kungl.

Majit meddelade bestämmelser tilldelas kallortstraktamente med 60 öre för

varje tjänstgöringsdag.

6. Lokförare, som på grund av förordnande bestrider tjänst såsom lokmästare

med rätt till vikariatsersättning enligt 21 § 1 morn., äger utöver

sådan ersättning uppbära särskild gottgörelse med 2 kronor för dag.

Lokförare, lokeldare eller maskinbiträde med stadigvarande tjänstgöring

å lok, vilken på grund av särskilt tjänsteuppdrag tillfälligtvis är hindrad att

fullgöra sådan tjänstgöring, må såsom gottgörelse för mistad särskild ersättning

under dylik tjänstgöring uppbära, lokförare 2 kronor, lokeldare med

tjänstgöring å ånglok 1 krona samt lokeldare och maskinbiträde med tjänstgöring

å elektrolok 70 öre för dag räknat.

7. Tjänsteman, som på grund av förordnande bestrider göromål såsom

tågledare, erhåller särskild ersättning, beräknad efter högst 600 kronor för

år.

Tjänsteman, som bestrider beredskapst jonst, kan tilldeles särskild ersättning

med högst 60 öre för helt dygn.

Tjänsteman, som bestrider v axling st jaust, äger enligt av Kungl. Maj:t fastställda

grunder uppbära särskild ersättning med 50 öre för tjänstgöringsdag.

Angående särskilda ersättningar och andra förmåner, som må utgå för

tjänstgöring å tåg, lok, motordrivet rälsfordon, tågfärja eller fartyg, förordnar

Kungl. Maj:t.

Tjänste- 8. I stället för vad i 41 § första stycket stadgas gäller att, därest åt tjänsteos

a '' man såsom bostad anvisas lägenhet, vilken äges eller disponeras av stats
verket,

han skall vara skyldig att bebo densamma. Prövas med hänsyn till

tjänstemannens ekonomiska förhållanden eller andra särskilda omständigheter

avsevärda olägenheter för tjänstemannen vara förenade med skyldigheten

att taga i besittning honom anvisad bostad eller att vidare bebo redan innehavd

sådan, må dock vederbörande myndighet på framställning av tjänstemannen

kunna meddela honom befrielse från nämnda skyldighet. Innan

sådan framställning upptages till prövning, skall tillfälle beredas ett för avgivande

av yttrande i dylika ärenden utsett personalombud att utlåta sig

över framställningen. Det ankommer på järnvägsstyrelsen att meddela beslut

angående sättet för utseende av personalombud och dettas verksamhetsområde.

Vad i 41 § andra stycket samt i 42 och 43 §§ stadgas rörande tjänstebostad

skall äga motsvarande tillämpning beträffande bostad, varom här är

fråga.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263-

41

4 moni. Statens vattentallsverk.

1. Rätt till fri elektrisk belysning eller till nedsatt avgift för elektrisk Fri elektrisk

strömförbrukning anses icke såsom avlöningsförmån och föranleder icke bem_SmnS

avdrag å avlöningen.

2. Befordras tjänsteman från tjänst inom lägre lönegrad till kontorsskri- Lönekiass
vare,

må han efter vattenfallsstyrelsens beprövande placeras i högre löneklass befordran till

än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest skolat hän- kontors
o

skrivare

förås. Härvid skall dock iakttagas, dels att tjänsteman icke ma placeras

högre än två löneklasser över sistberörda löneklass, dels ock att bestämmelserna

i 8 § 1—3 morn. icke må samtidigt tillämpas.

3. På därom gjord ansökning äger Kungl. Majit medgiva, att tjänsteman, Driftdirek
•

•• tors åter™

vilken förordnats såsom driftdirektör men vilkens förordnande upphört utan g^ng till

att efterföljas av förnyat förordnande, må återgå till ordinarie befattning tidigare inneinom

den lönegrad han före förordnandet tillhörde. Har sådant medgi- ning

vande lämnats, skall för bestämmande av tjänstemannens placering i löneklass

så anses, som om han även under den tid förordnandet varat innehaft

ordinarie befattning inom nämnda lönegrad.

Därest så erfordras för beredande åt tjänsteman i nu avsett fall av ordinarie

befattning, äger Kungl. Majit besluta därav betingad tillfällig ökning

av antalet ordinarie tjänster.

4. I Porjus stationerad driftchef äger åtnjuta avlönings för stärkning med ^ Avlönings-^

1 000 kronor för år. Vattenfallsstyrelsen äger bestämma, huru med avlöningsförstärkningen

skall förfaras, då driftchefen åtnjuter tjänstledighet, under

vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag.

5. Tjänsteman, som bestrider tjänst å ort, tillhörande kallortsklass VI,

må, därest tjänstgöringen är av beskaffenhet att i särskilt hög grad utsätta

honom för inverkan av ortens klimatiska förhållanden, kunna enligt av

Kungl. Majit meddelade bestämmelser tilldelas kallort straktamente med 60

öre för varje tjänstgöringsdag.

6. Tjänsteman, vilken såsom vakthavande vid driftkontor bestrider beredskapstjänst,

kan tilldelas särskild ersättning, beräknad efter högst 400

kronor för år.

Angående särskild ersättning för tjänstgöring å bogserbåt förordnar Kungl.

Majit.

7. Vad i 44 § stadgas äger icke tillämpning i fråga om elektrisk ström, som

för uppvärmning, kokning eller belysning tillhandahålles tjänsteman i verket

tillhörig bostadslägenhet.

5 morn. Domänverket.

1. På därom gjord ansökning äger Kungl. Majit medgiva, att tjänsteman, Försäljningavilken

förordnats såsom försäljningschef men vilkens förordnande upphört cg^g till"

utan att efterföljas av förnyat förordnande, må återgå till ordinarie befatt- tidigare innening

inom den lönegrad han före förordnandet tillhörde. Har sådant med- bavj|ibgfatt''"

givande lämnats, skall för bestämmande av tjänstemannens placering i lö
-

terna ritning.

Kallortstrak
tamente.

Särskilda ersättningar.

Ersättning

för bränsle

eller

belysning.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

Lönetillägg

till revirförvaltare.

neklass så anses, som om han även under den tid förordnandet varat innehaft

ordinarie befattning inom nämnda lönegrad.

Därest så erfordras för beredande åt tjänsteman i nu avsett fall av ordinarie

befattning, äger Kungl. Majit besluta därav betingad tillfällig ökning

av antalet ordinarie tjänster.

2. Till tjänsteman, som är revirförvaltare, utgår i vissa fall lönetillägg med

1 320 kronor eller 660 kronor för år räknat enligt de närmare bestämmelser,

som meddelas av Kungl. Majit. Domänstyrelsen äger bestämma, huru med

lönetillägget skall förfaras, då revirförvaltaren åtnjuter tjänstledighet, under

vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag.

3 avd. Lönenämnd.

58 §.

För beredning av ärenden, vilka angå tillämpningen av detta reglemente

jämte därtill hörande tilläggsbestämmelser, skall finnas en lönenämnd.

Denna nämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena

böra vara representerade, skall bestå av en av Kungl. Majit förordnad

ordförande samt sex likaledes av Kungl. Majit utsedda ledamöter. Där så

finnes lämpligt, må dock Kungl. Majit, med iakttagande av vad nyss sagts

örn antalet medlemmar i nämnden och örn de intressen, som där böra vara

företrädda, för skilda förvaltningsområden förordna om olika sammansättning

av nämnden.

Lönenämndens ordförande och ledamöter förordnas för en tid av högst tre

år i sänder.

I enahanda ordning, som ovan sagts, utses suppleanter för ordföranden

och ledamöterna.

Instruktion för lönenämnden utfärdas av Kungl. Majit.

4 avd. Reglementets tillämplighet m. m.

59 §.

1 mom. Beträffande tjänsteman, vilken vid detta reglementes ikraftträdande

innehar befattning, som i reglementet avses, skall såsom förutsättning

för reglementets tillämpning gälla,

a) att omedelbart före ikraftträdandet något av följande avlöningsreglementen

varit å tjänstemannen tillämpligt, nämligen reglementena den 19

juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar

och statens vattenfallsverk, den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila

statsförvaltningen, den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare vid lotsoch

fyrstaten, den 21 maj 1926 (nr 177) för förste provinsialläkare och provinsialläkare,

den 20 maj 1927 (nr 170) för officerare och underofficerare

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

43

samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid förs vars väsendet

samt den 15 juni 1934 (nr 303) för tjänstemän vid domänverket;

b) att tjänstemannen ej är uppförd å indragnings- eller övergångsstat utan

tjänstgöringsskyldighet; samt

c) att tjänstemannen ej före viss av Kungl. Majit fastställd tidpunkt gjort

anmälan, att han icke vill underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser.

2 mom. Tjänsteman, å vilken reglementet erhåller tillämpning, skall vara

pliktig att underkasta sig minskning i, upphörande av eller eljest ändrade

bestämmelser rörande de förmåner eller ersättningar, örn vilka förmäles under

2 avd. i 3 kap. 22—27 §§, 5 kap. 32—39 §§, 6 och 7 kap., 8 kap.

50 § 8 punkten, 51 § 1—4 morn., 5 mom. 6 punkten samt 6 mom. 4, 5 och

7 punkterna, 52 §, 53 § 2 mom. 2—4 punkterna, 55 § 1 morn., 56 § 1 mom.

samt 2 mom. 6, 9 och 10 punkterna, 57 § 1 mom. 5 och 6 punkterna, 2 mom.

1, 4 och 5 punkterna, 3 mom. 1 och 5—8 punkterna, 4 mom. 1, 4 och 5 punkterna

ävensom 5 mom. 2 punkten.

3 mom. Tjänsteman, å vilken reglementet erhåller tillämpning, är jämväl

pliktig att, därest de allmänna levnadskostnaderna nedgå med tio procent

eller mera i förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnader, efter

prövning av Kungl. Majit och riksdagen underkasta sig minskning av lönen

med högst fem procent av de i vederbörande löneplaner upptagna årslönebeloppen.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1939, från och nied vilken dag

vad i tidigare av Kungl. Majit utfärdad författning eller föreskrift finnes

stridande mot reglementets bestämmelser upphör att gälla, så vitt angår

tjänsteman, å vilken reglementet erhåller tillämpning.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 18 mars 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, förslag till civilt avlöningsreglemente

och därmed sammanhängande frågor.

Föredraganden anför:

I. Inledning.

Genom avlöningsreglementet den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid

postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk erhöllo

befattningshavarna vid dessa verk — de s. k. kommunikationsverken

— en efter enhetliga grunder genomförd lönereglering.

Det nya avlöningssystem, som med berörda reglemente vann tillämpning

vid kommunikationsverken, har sedermera utsträckts jämväl till andra delar

av statsförvaltningen. På samma principer som avlöningsreglementet för

kommunikationsverken bygga avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr

451; jfr 1925 nr 270) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa

andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, avlöningsreglementet

den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare vid lots- och fyrstaten, avlöningsreglementet

den 21 maj 1926 (nr 177) för förste provinsialläkare och

provinsialläkare, avlöningsreglementet den 20 maj 1927 (nr 170) för officerare

och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat

m. fl. vid försvarsväsendet ävensom avlöningsreglementet den 15 juni 1934

(nr 303) för tjänstemän vid domänverket.

Till utgångspunkt vid 1919 års lönereglering för kommunikationsverken

togs det prisläge, som att döma av stegringen i levnadskostnaderna under

åren närmast före världskrigets utbrott skulle under normala förhållanden

hava varit rådande i början på 1920-talet. Däremot togs icke hänsyn till de

prisstegringar, som inträtt på grund av krisförhållandena. Till följd härav

hava å de lönebelopp, som blivit bestämda vid 1919 års och efterföljande

löneregleringar, dyrtidstillägg alltjämt utgått, ehuru med lägre belopp än vid

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

45

oreglerade befattningar. I avseende å dyrtidstillägg till i tjänst varande befattningshavare

gälla för närvarande bestämmelserna i kungörelsen den 15

juni 1923 (nr 265) med däri sedermera gjorda ändringar.

Frågan örn en avveckling av systemet med dyrtidstillägg och genomförande

i samband därmed av lönereglering för vissa av de tjänstemannagrupper,

som ännu ej fått sina löner reglerade, anmäldes för Kungl. Maj:t den 29

juni 1928. Kungl. Majit beslöt därvid tillsättande under finansdepartementet

av en kommitté, den s. k. 1928 års lönekommitté, med uppdrag att enligt

av föredragande departementschefen angivna riktlinjer verkställa utredning

och avgiva förslag dels i avseende å dyrtidstilläggens inarbetande i de fasta

löne- och pensionsbeloppen, dels beträffande vissa ännu återstående löneregleringsfrågor,

dels ock angående revision av gällande avlöningsförfattningar.

Medan kommitténs arbete pågick, inkommo från olika personalorganisationer

inom statsförvaltningen framställningar med yrkanden om meddelande

av nya direktiv till lönekommittén, genom vilka denna skulle åläggas att

vid fullgörandet av sitt uppdrag upptaga frågan om en allmän reglering uppåt

av tjänstemannalönerna. Framställningarna anmäldes för Kungl. Majit den

30 maj 1930 av chefen för finansdepartementet, som därvid bland annat

anförde, att avsikten vid kommitténs tillsättande icke varit, att utredningen

skulle omfatta frågan om en realprövning av grundlönerna för redan lönereglerade

befattningshavargrupper. I anslutning härtill och under åberopande

av att kommitténs arbete dåmera i väsentliga delar närmade sig sin

avslutning, hemställde departementschefen, att med åtgärd i anledning av

framställningarna måtte anstå i avvaktan på lönekommitténs förslag till

dyrtidstilläggens inarbetande i lönerna. Denna departemenschefens hemställan

blev av Kungl. Majit bifallen.

Lönekommitténs arbete resulterade, bland annat, i framläggande dels den

21 juli 1930 av två särskilda betänkanden, det ena —- kommitténs huvudbetänkande

— med förslag till allmänt avlöningsreglemente för ordinarie

tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen, och det andra med

förslag till lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet,

dels ock den 11 juli 1931 av betänkande med förslag till lönereglering för

landsfogdar, lappfogdar och landsfiskaler. Det föreslagna allmänna avlöningsreglementet

var avsett att tillämpas inom alla de grenar av den civila

statsförvaltningen, där en nyreglering av lönerna redan blivit eller framdeles

bleve genomförd; omedelbart skulle det nya reglementet ersätta samtliga

avlöningsbestämmelser för allmänna civilförvaltningen, kommunikationsverken,

domänverket, lots- och fyrstaten, provinsialläkarstaten, justitieråd,

regeringsråd och landshövdingar samt professorer och lärare vid universiteten

och karolinska mediko-kirurgiska institutet. Betänkandet angående

lönereglering för undervisningsväsendet åsyftade nyreglering av lönerna

för såväl befattningshavarna vid det statliga undervisningsväsendet

som ock vissa grupper av kommunalt eller eljest icke statligt anställd lärarpersonal.

Den statsanställda personalen inom undervisningsväsendet skulle

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

enligt kommittéförslaget hänföras under bestämmelserna i det av kommittén

utarbetade allmänna avlöningsreglementet. Jämväl beträffande lärarna

vid de icke statliga undervisningsanstalterna föreslog kommittén en tillämpning

av det allmänna lönesystemet; av praktiska skäl hade emellertid avlöningsbestämmelserna

för dessa personalgrupper av kommittén sammanförts

till ett särskilt avlöningsreglemente.

Över lönekommitténs nyssnämnda betänkanden avgåvos, efter remisser,

yttranden av ett stort antal myndigheter, varjämte ett flertal framställningar

i ämnet inkommo från olika personalorganisationer.

Det av lönekommittén lämnade utredningsuppdraget omfattade ursprungligen

även de militära befattningshavarnas lönefråga. Genom Kungl. Maj:ts

beslut den 16 januari 1930 överflyttades emellertid uppdraget i denna del på

särskilda sakkunniga, de s. k. 1930 års militäravlöningssakkunniga, vilka den

10 december samma år avgåvo betänkande med förslag till militärt avlöningsreglemente.

I fråga örn sättet för inarbetande av dyrtidstilläggen i lönerna

och utformningen i övrigt av löneplanerna hade dessa sakkunniga följt

de av 1928 års lönekommitté antagna principerna.

Lönekommitténs och de sakkunnigas förslag föranledde icke någon Kungl.

Maj:ts framställning till riksdagen. Framför allt berodde detta på att förslagens

genomförande enligt verkställda kostnadsberäkningar skulle draga

betydande utgifter, vilka icke ansågos förenliga med dåmera rådande budgetläge,

varjämte en avveckling av dyrtidstilläggen och övergång till ett system

med fasta löner ansågos böra anstå till dess prisförhållandena vunnit erforderlig

stadga.

Under den tid, som sedan dess förflutit, hava vissa av de lönefrågor, vilka

ingingo i 1928 års lönekommittés utredningar och förslag, upptagits till särskild

behandling. Sålunda har frågan om landsfogdarnas lönereglering vunnit

sin lösning vid 1935 och 1936 års riksdagar på det sätt, att denna grupp

av befattningshavare inordnats under nu gällande avlöningsreglemente för

allmänna civilförvaltningen. Därjämte hava lappfogdarna genom beslut vid

1937 års riksdag uppförts å ordinarie stat och likaledes inordnats under

samma reglemente.

Vidare tillkallades jämlikt Kungl. Maj:ts den 7 februari 1936 lämnade bemyndigande

inom finansdepartementet särskilda sakkunniga, de s. k. läroverkslönesakkunniga,

med huvudsakligt uppdrag att biträda med fortsatt

överarbetning av föreliggande förslag till lönereglering för personal vid de

allmänna läroverken m. fl. statliga läroanstalter. Enär de av 1928 års lönekommitté

framlagda mera principiella förslagen om dyrtidstilläggens inarbetande

i lönerna, förändrad dyrortsindelning m. m. icke blivit genomförda

för andra delar av statsförvaltningen, skulle de sakkunniga enligt direktiven

vid utarbetande av förslag till nya avlöningsbestämmelser för de

statligt anställda lärarna utgå från nu gällande avlöningsreglemente för allmänna

civilförvaltningen. Ett av de sakkunniga med utgångspunkt härifrån

utarbetat förslag till särskilt avlöningsreglemente för ordinarie lärare vid

statens undervisningsväsende förelädes 1937 års riksdag och blev med vissa

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

47

jämkningar av riksdagen godkänt. Reglementet, som är utfärdat den 30

september 1937 (nr 873) och med undantag för småskoleseminariernas lärare

trädde i kraft den 1 januari 1938, skall äga tillämpning å ordinarie lärare

vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, folk- och småskoleseminarierna,

läroanstalterna för blinda och vårdanstalten i Lund för blinda

med komplicerat lyte samt de tekniska läroverken ävensom vid navigationsskolorna.

För innevarande års riksdag har framlagts förslag om tillämpning

av reglementet å lärare vid statens dövstumsskolor.

Vid 1937 års riksdag genomfördes även lönereglering för vissa kommunalt

anställda lärare, nämligen lärare vid folk- och småskolor samt mindre folkskolor

m. fl. Det för dessa befattningshavare den 30 september 1937 utfärdade

särskilda avlöningsreglementet (nr 868) är likaledes uppbyggt enligt

samma principer, som legat till grund för nu gällande avlöningsreglementen

inom den nyreglerade civila statsförvaltningen. Dessa principer ha även

varit vägledande för det förslag till lönereglering av lärarpersonalen vid kommunala

flickskolor, kommunala mellanskolor och högre folkskolor, som förelagts

årets riksdag.

Beträffande återstående löneregleringsfrågor må nämnas, att jämlikt Kungl.

Maj:ts den 17 december 1937 givna bemyndigande inom justitiedepartementet

tillkallats särskilda sakkunniga för att verkställa fortsatt utredning angående

omorganisation av landsfiskals- och stadsfiskalsbefattningarna och därmed

sammanhängande frågor. Enär denna organisationsfråga ansetts stå i det

samband med den uppbördsreform, varom utredning pågår inom 1936 års

uppbördskommitté, att den icke lämpligen borde lösas fristående, hava de

sakkunniga enligt sina direktiv att under utredningens gång samråda bland

annat med nämnda uppbördskommitté. Frågan om lönereglering för landsfiskalerna

är sålunda fortfarande beroende på organisationsfrågor, vilka ännu

äro föremål för utredning.

I detta sammanhang må ock erinras om att även en annan löneregleringsfråga,

som tidigare varit föremål för behandling, ehuru icke av 1928 års lönekommitté,

numera upptagits till ytterligare utredning, i det att med stöd av

Kungl. Maj:ts den 18 juni 1937 givna bemyndigande inom justitiedepartementet

tillkallats särskilda sakkunniga för att utarbeta förslag till lönereglering

för häradshövdingarna på grundval av sportlernas avskaffande m. m.

Frågan om en allmän revision av gällande avlöningsförfattningar inom

den nyreglerade civila och militära statsförvaltningen — vilken fråga såsom

redan antytts alltsedan tiden för avgivandet av 1928 års lönckommittés och

1930 års militäravlöningssakkunnigas förslag varit vilande —- upptogs av

Kungl. Maj:t ånyo till behandling den 24 april 1936. Nämnda dag tillsatte

Kungl. Majit på min föredragning en kommitté, benämnd 1936 års lönekommitté,

med uppdrag att verkställa revision av gällande avlöningsbestämmelser

för befattningshavare vid den civila och militära statsförvaltningen i enlighet

med vissa i statsrådsprotokollet över finansärenden för nämnda dag angivna

riktlinjer.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

Huvudpunkterna i de kommittén givna direktiven kunna sammanfattas

sålunda:

Såsom utgångspunkt för arbetet skulle tjäna de av 1928 års lönekommitté

och 1930 års militäravlöningssakkunniga framlagda förslagen. De sistnämnda

utredningsorganens uppgift hade emellertid, såvitt anginge befattningshavare

vid i lönehänseende nyreglerade verk, i huvudsak varit begränsad

till en rent löneteknisk överarhetning av gällande bestämmelser och icke

omfattat frågan om en realprövning av lönerna. Den åt 1936 års lönekommitté

anförtrodda utredningen skulle även omfatta en allsidig prövning ur

sakliga synpunkter av tjänstemännens löneställning såväl mot bakgrunden

av de löner, som tillämpades utanför statsförvaltningen, som ock med hänsyn

till avvägningen mellan olika statliga hefattningshavargrupper inbördes.

Vidare hade de tidigare utredningarna gått ut på en avveckling av dyrtidstilläggen

genom dessas inarbetande i de fasta lönerna. I förslaget till allmänt

avlöningsreglemente hade 1928 års lönekommitté fördenskull vid avvägning

av löneplanen utgått från de enligt avlöningsreglementena för kommunikationsverken

och allmänna civilförvaltningen fastställda lönebeloppen

jämte tillägg motsvarande 17 procents dyrtidstillägg, med avvisande följaktligen

av tanken på rörliga lönetillägg. Med hänsyn till att prisrörelser av

ansenlig styrka ständigt fortginge, örn än med växlande hastighet, syntes

dock lämpligheten av att lönerna i viss utsträckning varierade med levnadskostnaderna

icke kunna bestridas. 1936 års lönekommitté borde emellertid

företaga en översyn av formen för lönernas anpassning efter levnadskostnadernas

växlingar i tiden, i syfte att begränsa betydelsen av vissa brister i nuvarande

dyrtidstilläggssystem —■ särskilt täta löneförändringar på grund av

obetydliga ändringar i indextalen — utan att likväl helt uppgiva den önskvärda

graden av elasticitet i lönesystemet.

I samband med behandlingen av frågan om sättet för lönernas anpassning

efter förändringar i den allmänna prisnivån skulle därjämte kommittén undersöka

möjligheterna att anpassa lönebeloppen efter levnadskostnadernas

lokala variationer på ett sätt, som bättre än nuvarande dyrortsgrupperingssystem

överensstämde med principerna för lönernas anpassning efter levnadskostnadernas

variationer i tiden, varjämte en översyn i allmänhet borde

ske av grunderna för dyrortsgrupperingen.

Vid tidigare lönerevisioner hade även diskuterats, huruvida vid löneplanens

byggnad och avlöningsbestämmelsernas utformning hänsyn borde tagas

jämväl till löntagarnas försörjningsplikt eller med andra ord den s. k.

behovsprincipen borde tillämpas, varvid särskilt frågan örn speciella lönetillägg

för löntagare med försörjningsplikt varit föremål för övervägande. Ett

ytterligare övervägande av sistnämnda fråga borde ingå i den åt kommittén

anförtrodda utredningen.

Ett problem av mera löneteknisk natur, som vid olika tillfällen varit

föremål för diskussion och som borde av kommittén upptagas till prövning,

vore spörsmålet örn övergång från det nuvarande bruttolönesystemet —- enligt

vilket tjänstemännen bade att å de i löneplanen upptagna lönebeloppen

vidkännas avdrag såsom bidrag till egen och efterlevandes pensionering —

till ett nettolönesystem på sådant sätt, att tjänste- och famiijepensionsavdragen

inarbetades i löneplanen, så att avdrag från de i löneplanema fastställda

lönebeloppen för pensionsändamål ej behövde förekomma.

Till utgångspunkt för den lönetekniska överarbetningen av gällande avlöningsreglementens

bestämmelser skulle tagas de av 1928 års lönekommitté

och 1930 års militäravlöningssakkunniga framlagda reglementsförslagen under

hänsynstagande till de anmärkningar och uttalanden, som framkommit

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

49

i de över förslagen avgivna yttrandena. Vid avlöningsbestämmelsernas utformning

borde särskild uppmärksamhet ägnas åt angelägenheten av att så

långt det vore möjligt åstadkomma enkla och för myndigheterna lätt tilllämpliga

föreskrifter. Härvid borde upptagas till allvarligt övervägande,

huruvida icke rätt till tillgodoräknande av föregående tjänstgöring för uppfattning

i löneklass kunde slopas och i stället den s. k. sneddningsregeln —

enligt vilken befordran till tjänst i högre lönegrad automatiskt medför viss

omedelbar löneökning — kunde få vidgad användning.

Den allmänna revisionen av lönesystemet borde icke begränsas att gälla

civilförvaltningen utan omfatta alla de grenar av statsförvaltningen, inom

vilka det nya lönesystemet genomförts. Utredningen borde alltså även avse

avlöningsbestämmelserna för sådan personal vid försvarsväsendet, vars avlöningsförhållanden

vore reglerade enligt det nya lönesystemet. Däremot

skulle utredningen icke beröra de områden av statsförvaltningen, där personalen

ännu åtnjöte oreglerade löner.

Till ledamöter av 1936 års lönekommitté förordnade Kungl. Majit generaldirektören

G. H. Eriksson, tillika ordförande, ledamoten av riksdagens andra

kammare, ombudsmannen O. Andersson i Malmö, ledamoten av riksdagens

första kammare, numera landshövdingen D. Hansén, docenten vid Stockholms

högskola A. H. Johansson, ledamoten av riksdagens andra kammare,

hemmansägaren G. Strindlund, ledamoten av riksdagens första kammare,

skogschefen C. G. L. H. Tamm samt expeditionschefen i finansdepartementet

E. A. Westling. Samtidigt bemyndigade Kungl. Majit chefen för finansdepartementet

att tillkalla sakkunniga för att vid behandlingen av särskilda

frågor medverka vid utredningsarbetet ävensom utse representanter för av

arbetet berörda verk, institutioner och personalsammanslutningar att i erforderlig

omfattning överlägga med kommittén.

Sedan ledamoten Strindlund utnämnts till statsråd och i anledning härav

erhållit begärt entledigande från uppdraget att vara ledamot av kommittén,

förordnade Kungl. Majit genom beslut den 17 juli 1936 till ledamot i Strindlunds

ställe ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmansägaren A. L.

Hansson i Rubbestad.

I anslutning till förenämnda Kungl. Majits bemyndigande förordnade

sedermera chefen för finansdepartementet genom beslut den 21 oktober

1936 särskilda delegerade för de civila lönenämnderna och statskontoret att

deltaga i kommitténs arbete med revision av gällande avlöningsbestämmelser.

Till delegerade utsågos ordföranden i konnnunikationsverkens och allmänna

civilförvaltningens lönenämnder, generaldirektören E. R. Stridsberg,

ledamöterna i kommunikationsverkens lönenämnd, riksgäldsfullmäktigen E.

G. E. Eriksson och byråchefen S. ti. Wold samt i allmänna civilförvaltningens

lönenämnd kansliskrivaren Agnes Berta Köersner ävensom statskommissarien

H. K. H. Tottie.

Med stöd av samma bemyndigande anmodade vidare chefen för finansdepartementet

genom beslut den 27 november 1936 vissa större personalorganisationer

att utse representanter jämte ställföreträdare för dessa att överlägga

med kommittén rörande dels lönesystemets allmänna utformning och

andra frågor av principiell innebörd inom kommitténs arbetsområde, dels

linning lill riksilngcns protokoll 11)38. 1 sami. Nr 283.

•t

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

ock avfattningen av detaljbestämmelserna i blivande nya avlöningsförfattningar,

i den mån dessa bestämmelser anginge befattningshavare i allmänhet.

I enlighet härmed utsågos följande personer såsom personalrepresentanter,

nämligen för statstjänarnas centralorganisation tullkontoristen J. A.

Reinwall och förste expeditionsvakten A. J. Andersson, för svenska järnvägsmannaförbundet

förbundsordföranden A. Löfgren och stationskarlen H.

Johansson, för svenska officersförbundet kommendören M. E. Giron, för

Sveriges statstjänstemannanämnd rektorn C. A. Sjöwall, för trafiktjänstemännens

riksförbund sekreteraren A. G. Linnäs, för svenska postmannaförbundet

förrådsmästaren G. Mattelin, för Sveriges lokomotivmannaförbund

förbundsordföranden A. Borgstedt, för svenska underofficersförbundet fanjunkaren

A. Almroos samt för de kvinnliga kårsammanslutningarnas centralråd

kansliskrivaren Maria Waller.

Såsom resultat av hittills verkställda utredningar har 1936 års lönekommitté

till Kungl. Maj:t avgivit två betänkanden, nämligen

dels den 16 september 1937 Betänkande med utredning och förslag angående

dyrortsgrupperingen (stat. off. utredn. 1937: 32);

dels ock den 16 december 1937 Betänkande med förslag till civilt avlöning

sreglemente (stat. off. utredn. 1937: 48).

Under behandlingen av de i sagda betänkanden upptagna frågorna har

kommittén vid olika tillfällen haft överläggningar med de utsedda personalrepresentanterna.

De delegerade för de civila lönenämnderna och statskontoret

hava deltagit i kommitténs förarbeten till civila avlöningsreglementet,

med undantag dock beträffande löneplanernas konstruktion samt vissa andra

frågor av mera principiell innebörd.

Lönekommitténs betänkande angående dyrortsgrupperingen har sedermera

varit utställt för yttrande till följande ämbetsverk och myndigheter,

nämligen fångvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, Överståthållarämbetet,

samtliga länsstyrelser, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen,

järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, statskontoret, generaltullstyrelsen,

domänstyrelsen, kommerskollegium, lotsstyrelsen, kommunikationsverkens

lönenämnd, allmänna civilförvaltningens lönenämnd, försvarsväsendets lönenämnd

samt undervisningsväsendets lönenämnd. Länsstyrelserna ha berett

diverse kommuner och organisationer tillfälle att yttra sig över förslaget.

Tillfälle att avgiva yttrande har vidare lämnats genom skolöverstyrelsen personalorganisationer

för de lärarkårer, som beröras av förslaget, samt genom

socialstyrelsen svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen i

Sverige.

över kommitténs betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente

hava, efter remisser, utlåtanden avgivits av Svea hovrätt, fångvårdsstyrelsen,

arméförvaltningen, socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, medicinalstyrelsen,

länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län,

generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

statskontoret, kammarrätten, riksräkenskapsverket, generaltullstyrelsen,

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

51

riksarkivet, kanslern för rikets universitet — som inhämtat yttranden från

större akademiska konsistorierna vid universiteten i Uppsala och Lund samt

karolinska institutets lärarråd — skolöverstyrelsen, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen,

lantmäteristyrelsen, kommerskollegium och lotsstyrelsen,

varjämte yttranden i anledning av betänkandet inkommit från direktionen

för karolinska sjukhuset ävensom från ett antal personalorganisationer.

Innan jag, efter denna översikt över lönefrågornas nuvarande allmänna

läge, övergår till att redogöra för innehållet i det av 1936 års lönekommitté

avgivna betänkandet med förslag till civilt avlöningsreglemente och för mitt

ståndpunktstagande till de däri berörda frågorna, torde jag få lämna en redogörelse

för kommitténs förslag angående dyrortsgrupperingen.

II. Dyrortsgrupperingen.

1936 års lönekommitté. Efter en redogörelse för nuvarande dyrortsgrupperingssystems

innebörd och de metoder, som däri ha använts, samt för de

viktigaste klagomål och erinringar, som från tjänstemannahåll riktats mot

systemet, ingår lönekommittén på en principdiskussion av vissa grundläggande

spörsmål rörande interlokala levnadskostnadsjämförelser och

därpå grundade lönegraderingar. Kommittén utgår ifrån, att nuvarande

dyrortsgrupperingssystem, grundat på mätningar av levnadskostnaderna

i allmänhet å olika orter, i princip skall bibehållas och att

övergång till ett system med ingen eller en endast mera summarisk gradering

av lönerna, t. ex. efter skillnaderna i bostads- och skattekostnaderna,

icke bör ifrågakomma. Sedan det nuvarande svenska systemet, enligt vilket

lönegraderingen i princip avväges efter de totala levnadskostnadernas variationer,

länge tillämpats och, såvitt opinionsyttringar utvisa, ingått i tjänstemännens

medvetande såsom uttryck för ett allmänt rättvisekrav, skulle enligt

kommitténs mening sannolikt ett övergivande av de allmänna grunderna

för detta system möta starkt motstånd. En lönegradering, som gåve kompensation

endast för olikheter i hyra eller för olikheter i hyra och skatt,

skulle för tjänstemännen te sig som orättvis. Även objektivt sett skulle en

lönegradering efter olikheter endast i bostads- och skattekostnader vara

otillfredsställande ur synpunkten av det ändamål, som man numera allmänt

synes uppställa för dyrortsgrupperingssystemet, nämligen en interlokal utjämning

av reallönerna. Också andra budgetposter än bostad och skatter,

framför allt livsmedel, äro underkastade en stark — med bostadspris och

skatter icke överensstämmande — prisvariation, beroende kanske främst på

prisgeografiska olikheter i skilda delar av vårt utsträckta land. Om man

lämnade denna prisvariation obeaktad, skulle en godtycklig ojämnhet i reallönerna

uppkomma. Det skulle dessutom ur praktisk synpunkt vara vanskligt

att för flertalet fall låta bostadsposten vara den avgörande faktorn, då

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Maj.ts proposition nr 263

denna post onekligen är den besvärligaste att vid interlokala jämförelser

statistiskt bemästra.

Kommittén stöder sig i denna uppfattning på resultaten av undersökningar

rörande livsmedelsprisernas lokala spridning, i vilka använts dels det prismaterial,

som insamlats i och för senaste dyrortsgruppering, dels ett prismaterial,

avseende livsmedelspriser viss tidpunkt 1934 och 1937, vilket

ställts till förfogande av Kooperativa förbundet. Den senare undersökningen

ådagalägger, att den lokala prisspridningen beträffande livsmedel under senare

år visserligen något minskats men dock alltjämt är så betydande, att det

icke synes kommittén kunna försvaras, att hänsyn ej tages därtill, när det

gäller att jämföra den allmänna dyrheten på olika orter. Med hänsyn till

resultaten av prisspridningsundersökningarna avvisar kommittén även tanken

att förenkla dyrortsgrupperingsarbetet genom nedskärning av antalet i

budgeten medtagna varuslag. Kommittén påvisar vidare, att en dyrortsgruppering,

baserad endast på olikheter i bostads- och skatteposterna, skulle missgynna

de flesta orter i förhållande till Stockholm och speciellt missgynna

Norrlandsorter, vilkas dyrhet främst beror på höga livsmedelspriser, i förhållande

till orter i övriga delar av landet.

På dessa grunder anser sig kommittén icke kunna förorda en förenkling

av dyrortsgrupperingssystemet; kommitténs överväganden ha tvärtom — såsom

framgår av det följande — resulterat i förslag till utbyggnad av systemet

i syfte att bättre förverkliga dess ändamål. Kommittén förbiser icke,

att den administrativa apparat och de kostnader, som den för dyrortsgrupperingen

erforderliga pris- och hushållsstatistiken kräver, genom en sådan

utbyggnad torde behöva ökas, men anför, att den statistik, som utgör material

för dyrortsgrupperingsarbetet, i många stycken är behövlig även förandra

ändamål än dyrortsgrupperingen och att dess förbättring motsvarar

önskemålen om en fördjupad socialstatistik i allmänhet som grund för kännedomen

om de materiella levnadsvillkoren, bostadsförhållanden, näringsförhållanden

o. s. v. inom olika samhällsgrupper. Kommittén påpekar vidare

den alltmera vidgade betydelse, som den officiella dyrortsgrupperingen

erhållit för löneavtalen å den allmänna arbetsmarknaden, vilket ökar angelägenheten

av att dyrortsgrupperingssystemet utformas på sådant sätt, att

det ger en verklighetstrogen bild — så långt detta är möjligt — av levnadskostnadernas

olikheter och motiverar systemets utbyggnad, i den mån förbättringar

därigenom kunna erhållas.

Kommittén är angelägen att betona, att man vid avvägningen av lönerna

å olika orter skäligen bör taga hänsyn även till omständigheter, vilka icke

kunna statistiskt mätas och därför icke komma till uttryck i beräkningar avseende

dyrhetsförhållandena. Om man med lönernas dyrortsgradering åsyftar

att ge tjänstemän i viss löneklass lika reella fördelar, oavsett tjänstgöringsort,

måste utom de mätbara levnadskostnadsolikheterna jämväl beaktas sådana

med tjänstgöring å viss ort förbundna reella fördelar eller olägenheter, som

icke kunna prisstatistiskt behandlas utan endast uppskattningsvis värderas.

I viss grad torde detta kunna sägas vara gjort i och med löneskalans sammanpressning

i förhållande till ortsindexskalan.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

53

Lönekommittén söker vidare klarlägga, hurusom enligt sakens natur varje

metod för interlokala levnadskostnadsjämförelser måste vidlådas av en obestämdhet

inom vissa gränser, vilken i olika hänseenden bör beaktas vid lönernas

dyrortsgradering. Olika konsumtionssammansättningar giva olika utslag

i fråga om levnadskostnadsskillnadema, och om man till grund för jämförelsen

lägger en konsumtionsbudget, konventionellt vald bland flera möjliga,

blir jämförelsen med nödvändighet mer eller mindre inadekvat för de

hushållsgrupper, vilkas konsumtion ej sammanfaller med den till grund för

jämförelsen lagda budgeten. Användandet av relationstal, som hänföra sig

till konsumtionen endast i ett inkomstläge, synes dock vara en praktisk nödvändighet.

Det kan enligt kommitténs mening icke ifrågakomma, att man

för att ernå en bättre anpassning till olika konsumtionsstrukturer skulle räkna

med ett flertal serier av relationstal och alltså göra ett flertal dyrortsgrupperingar,

gällande för olika inkomstlägen och hushållstyper. Tanken på en

grov differentiering i form av en dyrortsgruppering för ett lägre och en annan

gruppering för ett högre inkomstläge har övervägts men har av olika skäl funnits

böra avvisas. Kommittén förordar sålunda, att dyrortsgrupperingen fortfarande

för alla lönelägen göres enhetlig och grundas på en enda, närmast för

det stora flertalet löntagares konsumtionsförhållanden adekvat budget. Till

ledning för en omprövning av löneplanens dyrortsgradering i de lönelägen,

som ligga avsevärt över budgetens inkomstnivå, bör dock verkställas en särskild

undersökning för att belysa levnadskostnadstalens avvikande spridning

för dessa lönelägen. I fråga om den familjetyp, vars konsumtion bör läggas

till grund för dyrortsgrupperingen, har kommittén utgått från att budgeten

såsom hittills bör avpassas efter förbrukningen för en »normalfamilj» av 3.3

konsumtionsenheter. Med avseende å »normalbudgetens» inkomststandard

bär kommittén ansett självfallet, att anpassning måste ske efter det löneläge,

kring vilket det stora flertalet nyreglerade tjänster hopas. Ur denna synpunkt

kan, även om en viss löneökning genom löneregleringen skulle komma

till stånd, någon mera avsevärd höjning av nuvarande inkomstläge — vilket

närmast motsvarar 10 löneklassen å medeldyr ort -— knappast ifrågakomma.

Lönekommittén diskuterar ingående det förhållandet, att av den nu tilllämpade

metoden att periodvis företaga generella omgrupperingar av orterna

utan samband med allmän lönereglering följer, att en förskjutning av den

relativa dyrheten på en ort kan leda till att de utgående lönebeloppen i viss

utsträckning höjas trots sjunkande levnadskostnader och omvänt. I kommitténs

direktiv hade ortsdifferentiering av det rörliga tillägget angivits som

ett tänkbart alternativ till omgruppering, vilket borde underkastas prövning.

Kommittén tinner att — ehuru generella omgrupperingar under löpande löneregleringsperiod

väl kunna anses i princip förenliga med de motiv, som ligga

till grund för systemet för lönernas anpassning efter de interlokala levnadskostnadsolikheterna

— dock dc försök att efter mekaniska regler återställa

reallönelikheten olika orter emellan, som de periodiska omgrupperingarna in
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

nebära, i många avseenden medföra så otillfredsställande resultat och därjämte

följas av så stora praktiska och psykologiska olägenheter, att kommittén

vill avstyrka generell omgruppering mellan löneregleringstillfällena. En

förutsättning härför är dock, att löneregleringsperioderna icke göras för

långa. Därest vid något tillfälle en omgruppering av orterna finnes böra ske,

oaktat löneplanen lämnas orubbad, bör i varje fall icke en fullständig och

automatisk omplacering ifrågakomma. Genom lämpliga spärregler bör

man förebygga löneförändringar vid smärre levnadskostnadsförskjutningar.

Beträffande enstaka orter bör överflyttning till annan ortsgrupp kunna ske,

där sådant föranledes av alldeles exceptionell prisutveckling.

Efter prövning av det alternativa systemet med ortsdifferentierade rörliga

tillägg har kommittén förklarat sig finna det tveksamt, om de förskjutningar

i levnadskostnadsspridningen, som normalt uppkomma under en icke alltför

lång löneregleringsperiod, äro av den storleksordning, att de tillräckligt motivera

införandet av ett så komplicerat avvägningsinstrument, som ett ortsdifferentierat

levnadskostnadsindex måste innebära. Ett praktiskt genomförande

av tanken skulle stöta på betydande svårigheter och förutsätta en administrativ

apparat av betänkliga proportioner. Likväl skulle den tänkta

anordningen icke kunna förväntas fungera mera friktionsfritt i förhållande

till befattningshavarna utan tvärtom vara ägnad att —- åtminstone om den

kombineras med en i kommitténs direktiv förordad trögrörlighet hos lönerna

— medföra nya irritationsmoment. På grund härav avstyrker kommittén

den ifrågasatta anordningen.

De klagomål, som från tjänstemannahåll riktats mot dyrortsgrupperingen,

ha — bortsett från detaljanmärkningar rörande de fastställda priserna på särskilda

orter -—- väsentligen gällt dels det förhållandet, att dyrortsberäkningarna

grundats på en konsumtionsbudget, som icke omfattat samtliga konsumtionsutgifter

utan varit avkortad till 60 å 65 procent av totalutgifterna i ett

»normalhushåll», dels sättet för bostadskostnadernas beräkning.

Den för dyrortsgrupperingsändamål använda budgeten har omfattat livsmedel,

bränsle och lyse, bostad, skatter och därutöver endast såpa och skolagning.

Att levnadskostnadsförhållandena olika orter emellan ansetts kunna

mätas genom de relationer, som erhållits vid jämförelser av denna avkortade

budgets kostnadssummor på olika orter, innebär antagandet, att de

i budgeten icke medtagna posterna, tillsammans representerande mer än en

tredjedel av normalhushållets utgifter, variera på samma sätt som de medräknade

posterna, ett antagande, som icke kan sägas vara erfarenhetsmässigt

grundat. Det har hävdats, att summan av de icke medräknade posterna

skulle vara i stort sett konstant, lika på olika orter oberoende av dyrhetsförhållanden

i övrigt. De stickprovsundersökningar, som lönekommittén

låtit verkställa rörande verkningarna av den hittills tillämpade avkortning

i budgeten, som ligger i att utgifter för beklädnad och flertalet till »övriga

utgifter» hänförliga kostnader uteslutits från kostnadsjämförelserna, tala

enligt kommitténs mening med styrka för att man söker i görligaste mån

fullständiga budgeten. Det är visserligen icke riktigt, att de icke medräk
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 263,

55

aade posterna äro konstanta, men de variera icke lika starkt som de medräknade,

varför genom det nuvarande förfaringssättet levnadskostnadsolikheterna

överdrivas. Med hänsyn till den utelämnade budgetandelens relativa

storlek kan en utbyggnad av budgeten väntas utöva ett avsevärt inflytande

på levnadskostnadstalen. Kommittén förordar därför en sådan utbyggnad,

vilken synes påkallad icke minst i betraktande av dyrortsgrupperingarnas

alltmer ökade betydelse bland annat såsom ledning vid lönesättningen på

den enskilda arbetsmarknaden. Ett utkast beträffande tänkbart förfaringssätt

för åvägabringande av denna utbyggnad har på kommitténs föranstaltande

uppgjorts. Detta utkast är emellertid att betrakta såsom en preliminär

skiss, som bör underkastas närmare utredning och prövning.

Beträffande den för befattningshavare med barn i skolåldern ofta tyngande

post, som utgöres av kostnader för barns skolundervisning, anser lönekommittén,

att frågan om utjämning av den olikhet i levnadskostnaderna,

som för familjer med barn kan föreligga mellan orter med anstalter för

undervisning utöver bottenskolestadiet och orter utan dylika anstalter, icke

lämpligen kan lösas inom dyrortsgrupperingens ram. Huruvida den med

dessa omständigheter sammanhängande bristande likställigheten mellan vissa

familjeförsörjare å mindre landsbygdsorter å ena sidan samt vissa familjeförsörjare

i städer och en del större landsbygdsorter å andra sidan lämpligen

bör i större eller mindre utsträckning hävas genom särskilda statliga

åtgärder till förbättrande av möjligheterna för tjänstemän å dylika mindre

gynnade landsbygdsorter att hålla barnen i skola å annan ort eller örn olikställigheten

bör angripas såsom en del av problemet att för befolkningen i

allmänhet å landsbygden skapa större jämställdhet med städerna, är en fråga,

på vilken kommittén ansett sig icke böra ingå.

Beträffande bostadspostens beräkning har mycken kritik riktats mot dels

den schablonmässiga uppskattningen av bostadsvärdena på orter med obetydlig

eller ingen hyresmarknad, dels det förhållandet, att man i fråga örn

orter med utpräglad hyresmarknad ansett sig med hänsyn till svårigheterna

att beakta kvalitetsolikheter i bostadsbeståndet nödsakad att i jämförelsen

i stort sett utgå från kostnaderna för efter varje orts faktiska förhållanden

medelgoda lägenheter. Kommittén finner kritiken delvis befogad.

Det hittillsvarande förfaringssättet innebär ett frångående på denna

viktiga punkt av den för interlokala levnadskostnadsjämförelser grundläggande

principen, att jämförelserna skola göras på basis av likvärdig standard.

Med hänsyn till dels bostadspostens stora och ofta avgörande vikt

för dyrortsgrupperingsresultatet, dels de betydande olikheterna i genomsnittlig

kvalitetsstandard hos olika orters bostadsbestånd är det angeläget, att ett

mera rättvisande beräkningssätt kommer till användning. De åtgärder, som

kommittén ifrågasätter i syfte att i möjligaste mån undanröja föreliggande

brister i uppskattningen av bostadsposten, gå i huvudsak ut på följande.

Med avseende å orter med så utvecklad hyresmarknad, att de medtagas

vid hyresräkningarna, bör till en början utsöndring ske icke endast av det

fåtal lägenheter, som utdömts av hälsovårdsnämnd, utan även av lägen
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 263-

heter, som med ledning av vissa lätt och objektivt konstaterbara kriterier

kunna anses som mindre tillfredsställande. Kommittén föreslår, att vid beräkningen

av hyresmedeltalen icke skola medtagas sådana lägenheter, som

brista beträffande minst två av vissa väsentliga kvalitetskrav, som av kommittén

preliminärt skisserats men vilka böra definitivt fastställas först i

sammanhang med nästa hyresräkning. Eldstadshyran för kvarstående lägenheter

bör därefter till förhindrande av att hyrestalen väsentligen påverkas

av kvalitetsolikheter, som likväl föreligga i det medtagna lägenhetsbeståndet

på olika orter, standardräknas med hänsyn till fördelningen å

fyra olika kvalitetsgrupper. Genom ett dylikt förfaringssätt torde man, så

långt sig göra låter, inom de statistiska möjligheternas gränser ha tillgodosett

det principiella kravet, att hyresmedeltalen på olika orter representera

en likvärdig kvalitetsstandard. Med hänsyn till de i senare bostadsundersökningar

konstaterade betydande olikheterna i genomsnittlig rums- och

lägenhetsyta i olika delar av landet anser kommittén vidare, att ett återupptagande

av det tidigare förfaringssättet att vid beräkning av hyrestalen multiplicera

eldstadshyran på respektive orter med olika vikter för att utjämna

dessa olikheter i fråga om bostädernas yta bör övervägas.

Beträffande orter utan egentlig hyresmarknad bör enligt kommitténs förslag

bostadsvärdet uppskattas med ledning av de regionvis beräknade byggnadskostnaderna

för en egnahemsbostad av viss storlek och med viss standardutrustning.

Talen för det årliga bostadsvärdet i de icke hyresräknade

orterna skulle bestämmas i förhållande till hyrestalen på de hyresräknade

orterna i enlighet med relationer, vilka gälla beträffande byggnadskostnaderna

å de förra orterna och byggnadskostnaderna å ett antal mindre, hyresräknade

orter. Jämförelsen mellan landsbygd utan hyresmarknad och

smärre hyresräknade orter skulle sålunda göras på basis av en bostadsform

(egen bostadsbyggnad), som är dominerande på landsbygden och vanlig på

småorter; mellan större orter och småorterna skulle jämförelsen göras på basis

av en bostadsform (hyresbostad), som dominerar på de förra och är vanlig

på de senare. I båda fallen skulle jämförelsen så långt möjligt göras med

likvärdig bostadsstandard som grund, och samordningen över hela linjen

skulle åstadkommas genom en nivåanpassning på de orter, där båda beräkningssätten

tillämpas.

Med avseende å skatteposten föreslår kommittén, att till grund för beräkningen

av denna post läggas inkomstbelopp, differentierade efter löneskalans

dyrortsgradering, samt skattefria avdrag, graderade enligt skattegrupperingen.

Lönekommittén har prövat de skäl, som vid tidigare behandling av dyrortsgrupperingsfrågan

anförts för en minskning av antalet ortsgrupper. Kommittén

har dock icke funnit dessa skäl vara tillräckligt bärande för att i och

för sig kunna föranleda en mera snäv begränsning av gruppantalet. Enligt

kommitténs mening bör antalet ortsgrupper bestämmas med hänsyn till att

löneskillnaderna mellan de olika ortsgrupperna ej böra göras så stora, att

löneskalan kommer att förete för betydande diskontinuiteter. Gruppantalet

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 263

57

bör sålunda göras i viss mån beroende av levnadskostnadssplittringens storlek.

Är skillnaden i levnadskostnader mellan dyraste och billigaste orter

stor, kräves för att undvika alltför kraftiga språng i lönebeloppen ett tämligen

stort antal grupper; är kostnadsspridningen obetydlig, kan gruppantalet

sättas jämförelsevis lågt.

Lönekommittén ifrågasätter ett övergivande av hittillsvarande förfaringssätt

att vid dyrortsgrupperingen uträkna riksmedeldyrheten och använda på

denna grundade indextal. Indextalen äro ej behövliga för bestämmandet av

orternas relativa dyrhet, vilken lika väl eller bättre kan fastställas med ledning

av krontalen för levnadskostnaderna. De kunna däremot lätt giva anledning

till missuppfattning och kunna försvåra ett bedömande av behovet

av ändringar i löneplanen. Därest det skulle anses önskvärt att även vid en

gruppering utan användande av någon riksmedeldyrhetssiffra erhålla en bestämd

utgångspunkt för dragningen av gruppgränserna, som kan bibehållas

från ett grupperingstillfälle till ett annat, synes det lämpligast att vid gränsdragningen

utgå från levnadskostnaderna å den dyraste ort, från vilken ett

tillfredsställande prismaterial föreligger.

I samband med diskussionen i dyrortsgrupperingsfrågan lia vid skilda tillfällen

vissa frågor rörande dyrortsgrupperingsarbetets organisation varit föremål

för uppmärksamhet. Sålunda framhöll bland annat socialstyrelsen i

sitt betänkande angående dyrortsgrupperingsarbetet 1933 (statens off. utr.

1933: 21), att den misstro, som kommit till synes mot grupperingsarbetet,

syntes göra det i hög grad önskvärt, att granskningen av inkommande prismaterial

kunde tillerkännas auktoritet, så att efterföljande ändringar i möjligaste

mån kunde undvikas. En möjlighet att åstadkomma en bättre ordning

härutinnan syntes vara att inskjuta en granskning genom lokala förtroendeorgan

(förslagsvis benämnda länsprisnämnder), vilkas beslut icke finge

ändras annat än genom ett centralt förtroendeorgan (riksprisnämnden). Detta

socialstyrelsens förslag har ännu icke föranlett något avgörande. Lönekommittén,

som haft att utreda de allmänna grunderna för dyrortsgrupperingen,

har ansett sig sakna anledning att ingå på de frågor av huvudsakligen

administrativ natur, som innefattas i socialstyrelsens här omförmälda organisationsförslag,

detta så mycket hellre som dessa frågor icke enbart beröra

dyrortsgrupperingen utan även inhämtandet av pris- och levnadskostnadsuppgifter

för vissa andra ändamål.

Avgivna yttranden. Som allmän sammanfattning av de i remissvaren framkomna

uppfattningarna kan sägas, att de hörda myndigheterna och organisationerna

med endast få undantag i huvudsak givit sin anslutning till eller lämnat

utan erinran de av lönekommittén framlagda förslagen. Även när tveksamhet

i vissa punkter eller förslag till modifikationer i detaljer framföras,

har dock som regel ansetts, att de huvudprinciper, som ligga till grund för

förslaget, äro ägnade att åstadkomma en mera rättvis ordning i fråga örn

levnadskostnadsjämförelserna och den därpå grundade grupperingen av orterna

efter dyrhetsförhållandena. När tveksamhet har yppats, har den i de

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

flesta fallen gällt förslagen rörande bostadspostens beräkning, särskilt på

landsbygden. I många yttranden har stor vikt lagts vid de frågor rörande

dyrortsgrupperingsarbetets organisation, som lönekommittén icke ansett sig

böra taga ställning till. Socialstyrelsen har i sitt yttrande utförligt och kritiskt

diskuterat de olika delarna av kommitténs förslag, dock utan bestämt

avstyrkande annat än i vissa detaljfrågor. De enda direkt avstyrkande —

delvis likalydande — yttrandena ha avgivits av kollegiet vid högre allmänna

läroverket i Eksjö samt av drätselkammaren i Karlskrona.

De sistnämnda yttrandenas avstyrkande gälla emellertid icke lönekommitténs

förslag i och för sig utan dyrortsgrupperingssystemets bevarande

överhuvud taget. Motivet för detta avstyrkande synes vara dels den uppfattningen,

att de högre levnadskostnaderna på dyrare orter utgöra en endast

skenbar dyrhet, som har sin grund i en genomsnittligt högre levnadsstandard

å orter, där medelinkomsten för det stora flertalet invånare är

hög, dels det faktum, att levnadskostnaderna i Stockholm, örn hyra frånräknas,

endast relativt oväsentligt överstiga de i ett antal på måfå valda

landsortsstäder genomsnittligt gällande. Sverige säges vara det enda land

i världen, som har dyrortsgruppering, och denna infördes så sent som 1919

under då rådande ytterligt abnorma förhållanden. Läroverkskollegiet i Eksjö

hemställer, att frågan om dyrortsgrupperingens avveckling aktualiseras.

Grupperingen kunde för statens befattningshavare ersättas med lönetillägg i

övre Norrland och hyresbidrag å ett fåtal orter med särskilt höga hyreskostnader.

1 samtliga övriga remissyttranden, där frågan örn dyrortsgrupperingssystemets

behövlighet och framtida bestånd beröres, accepteras ståndpunkten,

att en dyrortsgruppering, baserad på olikheterna i de totala levnadskostnaderna,

bör i princip bevaras. Länsstyrelsen i Blekinge län finner det

mindre välbetänkt att av det förhållandet, att en lösning av frågan icke kan

vara i alla hänseenden ideal, draga den slutsatsen, att systemet helt och hållet

bör slopas; ett slopande av systemet skulle enligt länsstyrelsens mening

leda till långt större orättvisor än dess bibehållande och reformerande enligt

de huvudsakliga riktlinjer, som lönekommittén förordat. Socialstyrelsen

konstaterar, att dyrortsgrupperingens berättigande efter dess tillblivelse

alltmera ökat i och med att spännvidden mellan billigaste och dyraste orter

blivit allt större. Att en viss utjämning i fråga örn livsmedelspriser ägt rum

under de senaste åren synes visserligen otvivelaktigt, ehuru densamma, att

döma ej blott av socialstyrelsens egen prisstatistik utan även av de beräkningar

lönekommittén själv låtit utföra, icke kan vara av sådan omfattning,

att det ur rättvisesynpunkt skulle vara berättigat eller rimligt att vid grupperingar

av orterna i dyrhetsavseende bortse från alltjämt rådande olikheter

även i fråga örn livsmedelskostnaderna. Socialstyrelsen understryker

även den vidgade tillämpning och betydelse, som ortsindexberäkningama

och därpå grundade dyrortsgrupperingar erhållit jämväl inom det privata

näringslivet. Liknande synpunkter anläggas av bland andra svenska arbetsgivareföreningen

och landsorganisationen.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 263.

59

Socialstyrelsen framhåller önskvärdheten av att ändringar i dyrortsgrupperingssystemet

vidtagas endast med den största varsamhet. Detta utesluter

givetvis icke att, i den mån den allmänna levnadskostnads- och bostadsstatistiken

utvidgas och fördjupas, resultaten härav böra såvitt möjligt

tillgodogöras även vid dyrortsgrupperingarna. Det av kommittén hävdade

argumentet, att det ökade arbete och de större kostnader, som en utbyggnad

av dyrortsgx-upperingssystemet måhända medföra, kunna försvaras

även därmed, att de undersökningar varpå dyrortsgrupperingen grundar

sig äro av stort värde ur allmänt socialstatistisk och socialpolitisk synpunkt,

har vunnit anslutning i åtskilliga yttranden.

Till lönekommitténs förslag att slopa de periodiska omgrupperingarna under

löpande löneregleringsperiod, såvida icke särskilda omständigheter påkalla

förändringar i grupperingen, varvid dock vissa spärregler skulle tilllämpas,

har anslutning givits från bland andra länsstyrelsen i Östergötlands

län, generalpoststyrelsen, socialstyrelsen, statskontoret och fångvårdsstyrelsen,

i regel dock med uttryckligt hävdande av kommitténs förutsättning, att

löneregleringsperiodema ej göras för långa. Tvekan på denna punkt har

yppats av bland andra länsstyrelsen i Malmöhus län och kommunikationsverkens

lönenämnd. Länsstyrelsen i Kristianstads län anser det olägligt att

överge nuvarande system. Länsstyrelserna i Uppsala och Västerbottens län

finna det riktigt, att lönegrupperingar och skattegruppering göras samtidigt.

Kommerskollegium1 påpekar, att den möjlighet till flyttning av enstaka orter

i händelse av alldeles exceptionell prisutveckling, som kommittén velat

hålla öppen, icke är tillämplig då sådan prisutveckling inträffar å ort, som

redan är placerad i högsta dyrortsgruppen.

Frågan örn gruppantalet angår strängt taget icke frågan om grunderna

för dyrortsgrupperingen utan utgör en löneregleringsfråga; det nära samband,

som frågan om gruppantalet har med metoderna för ortsindextalens

beräkning och särskilt med de osäkerhetsmoment, som vidlåda dyrortsberäkningama,

har dock föranlett såväl kommittén som åtskilliga myndigheter och

organisationer att yttra sig i denna fråga. I samtliga yttranden utom socialstyrelsens,

vari frågan om gruppantalet berörts — däribland även i yttranden

från myndigheter, som tidigare hävdat uppfattningen, att gruppantalet

lämpligen bör minskas —- har anslutning givits till den av lönekommittén uttryckta

mening, att prismaterialets osäkerhet och indexberäkningarnas obestämdhet

inom vissa gränser icke utgöra skäl för en reduktion av antalet

grupper. Det framhålles, att ju flera ortsgrupperna äro, desto mindre

kännbara bli följderna för såväl tjänstemännen som staten av en eventuell

felplacering i ortsgrupp, och att en minskning av gruppantalet,

som icke är sakligt motiverad av en minskning i levnadskostnadernas spridning,

är principiellt oriktig och till sina verkningar orättvis gentemot befattningshavare

å vissa orter. Endast socialstyrelsen hävdar, under hänvisning 1

1 I ärendets behandling inom kommerskollegium har verkets chef, generaldirektören Eriksson,

vilken tillika är ordförande i lönekommittén, icke deltagit.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

till sitt 1933 avgivna betänkande i dyrortsgrupperingsfrågan, att grupperingsmaterialets

konstaterade bräcklighet — särskilt beträffande landsbygdsorterna

-— endast tillåter en mera grov lönerättvisa orterna emellan och följaktligen

endast en relativt grov gruppering.

De två viktigaste reformförslagen, som lönekommittén framfört, dyrortsgrupperingsbudgetens

fullständigande och de ändrade grunderna för bostadspostens

beräkning, lia vunnit anslutning från flertalet hörda myndigheter och

organisationer. Förslaget om budgetens komplettering framhålles i flera yttranden

vara av högsta vikt för att rättvisa skall kunna nås och biträdes

positivt av bland andra länsstyrelserna i Uppsala, Gotlands, Kristianstads,

Malmöhus, Älvsborgs och Västernorrlands län, statskontoret, fångvårdsstyrelsen

och kommunikationsverkens lönenämnd. Folkskollärarkårens representantskap

för lönefrågor framhäver särskilt vikten av att landsbygdens

dyrortsförhållanden ägnas större uppmärksamhet och mera ingående undersökas.

I flera yttranden understrykes angelägenheten av att förverkliga lönekommitténs

förslag att undersöka levnadskostnadsförhållandena för befattningshavare

i högre lönegrader i sammanhang med en följande dyrortsgruppering.

Socialstyrelsen betonar svårigheten att införskaffa ett något så när tillförlitligt

och för respektive orter jämförbart material rörande de mera variabla

utgiftsposter, som hittills ej medtagits vid dyrortsberäkningarna,

men finner det dock önskvärt och berättigat att få till stånd en mera fullständig

budget vid dyrortsberäkningarna. Det kan emellertid enligt styrelsens

mening härvid bliva fråga om två möjligheter: antingen att beträffande

de hittills utelämnade mera variabla utgiftsposterna nöja sig med otillfredsställande

kostnadsuppgifter eller att beräkna deras belopp under antagande

att de växla i ungefär samma proportion som de medräknade men att i båda

fallen tillägga vissa belopp för de såsom konstanta antagna posterna. Styrelsen

är för sin del benägen att förorda den senare, mera enkla kompletteringsmetoden,

som enligt styrelsens förmenande jämväl skulle lämna ett i stort

sett mera rättvisande resultat. Det viktigaste synes styrelsen vara att få klarlagt,

vilka budgetposter skola medtagas som konstanta, alltså lika för alla

orter, och med vilka belopp för respektive poster detta skall ske. Dels för

sistnämnda ändamål och dels för ett mera säkert utrönande av möjligheterna

att erhålla för dyrortsgrupperingama användbara kostnadsuppgifter

å här ifrågavarande variabla utgiftsposter samt dels slutligen med hänsyn

till det stora sociala intresset av att få en mera allsidig belysning av de genomsnittliga

levnadskostnaderna inom olika ortstyper och landsdelar har

styrelsen ej något att erinra mot att en särskild undersökning verkställes i

nu berörda avseende i sammanhang med nästkommande dyrortsgruppering.

I fråga om sättet för bostadspostens beräkning och den principiellt väsentliga

frågan, i vad mån och på vad sätt olikheter i bostädernas kvalitet

skola beaktas vid fastställande av orternas bostadskostnadstal, har från

många håll understrukits, att det nuvarande förfaringssättet innebär dyrortsgrupperingssystemets

måhända största brist. Den av kommittén i mot
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

61

sättning till nuvarande förfaringssätt hävdade principen, att bostadskostnadstalen

skola så beräknas, att de oavsett faktiska skillnader i genomsnittlig

bostadskvalitet på olika orter representera likvärdig bostadsstandard,

har nied endast ett par undantag ansetts riktig. Lönekommitténs förslag

betecknas som en avgjord förbättring och gives oreserverad anslutning av

bland andra länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs, Kristianstads, Malmöhus,

Västernorrlands och Kopparbergs län samt generalpoststyrelsen. Skarpare

utgallring av sämre lägenheter och ännu längre gående åtgärder till likvärdighetsprincipens

hävdande yrkas av bland andra länsstyrelserna i Jönköpings,

Skaraborgs, Västernorrlands och Jämtlands län. De personalorganisationer,

som yttrat sig i frågan, ha som regel funnit den föreslagna ordningen

vara om icke idealisk så dock en förbättring i förhållande till nuvarande.

Från ett par håll lia invändningar av principiell innebörd anförts. Länsstyrelsen

i Uppsala län anser sålunda, att alltför stor vikt lagts vid begreppet

likvärdiga bostäder. Även socialstyrelsen finner det oriktigt att driva kravet

på enhetlig standard alltför långt. Kommunikationsverkens lönenämnd vänder

sig mot kommitténs uppfattning, att i fråga om bostaden en avsevärd

valfrihet praktiskt taget alltid föreligger, åtminstone i den meningen, att

tjänstemannen efter någon tids förlopp kan skaffa sig en bostad på en standard,

som någorlunda överensstämmer med hans ekonomiska villkor, varför

det i allmänhet är oberättigat att tala örn att tjänstemän på vissa orter

påtvingas en högre standard och därmed följande större bostadskostnader.

Lönenämnden finner icke denna argumentering övertygande utan anser, att

ett relativt tvång, som för den enskilde tjänstemannen under vissa omständigheter

kan i sina praktiska verkningar komma det absoluta tämligen nära,

gör sig mer eller mindre gällande på olika orter, särskilt i storstäderna.

I fråga örn det föreslagna sättet att beräkna ^stadsposten på icke hyresräknade

orter har tveksamhet yppats av länsstyrelserna i Södermanlands,

Blekinge, Hallands och Värmlands län samt socialstyrelsen, kommunikationsverkens

lönenämnd och landsorganisationen. Socialstyrelsen delar icke den

tämligen allmänt omfattade meningen, att det nuvarande beräkningssättet

missgynnar landsbygden, och anser att den finare och mera detaljerade anpassning

av landsbygdens bostadsförhållanden efter de hyresräknade orternas,

som kommittén velat vinna, säkerligen kommer att lämna rum för angreppspunkter

i mycket större skala än den hittills tillämpade grövre metoden.

Kommunikationsverkens lönenämnd anmärker, att användandet av

två skilda objekt för jämförelsen mellan hyresräknade och icke hyresräknade

orter å ena sidan och mellan hyresräknade orter inbördes å andra sidan

kan leda till ett resultat, som ur enhetlighetens synpunkt ej är tillfredsställande.

Jämförelsen mellan hyresräknade och icke hyresräknade orter

avser icke bostadskostnaderna utan byggnadskostnaderna, och det lärer icke

kunna antagas, att byggnads- och hyreskostnadernas utveckling och lokala

spridning följa samma regler.

Det av lönekommittén ifrågasatta återinförandet av regionalt olika vag
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

ningstal för eldstadshyrorna med hänsyn till olikheterna i genomsnittlig

rumsstorlek avstyrkes av bland andra socialstyrelsen.

Kommitténs förslag till ändrat beräkningssätt beträffande skatteposten

har icke föranlett någon erinran; statskontoret ifrågasätter dock, örn saken

har den betydelse, att merarbetet kan motiveras.

Frågan om inrättandet av en särskild organisation för grupperingsarbetet

i form av länsprisnämnder och riksprisnämnd, såsom av socialstyrelsen

föreslagits, har kommittén upptagit endast genom en refererande

framställning. Kommittén motiverar, såsom förut nämnts, sitt förbigående

av berörda organisationsförslag bland annat därmed, att det innefattar frågor

av huvudsakligen administrativ natur. Socialstyrelsen framför härutinnan

en avvikande uppfattning. Det är visserligen sant, att styrelsens förslag

förutsätter vissa anordningar av administrativ natur, men det har framkommit

som ett viktigt led i de av styrelsen planerade åtgärderna med syfte

att i dyrortsgrupperingsarbetet tillvarataga rättvisans krav samt inge

förtroende hos allmänheten. Kommittén borde därför enligt styrelsens

mening lia upptagit förslaget till bedömande ur denna synpunkt. Så

mycket större skäl kunde ha förelegat härtill, som styrelsen starkt betonat,

att ett fullständigare och mera detaljerat införskaffande av livsmedels- och

bostadsuppgifter alldeles särskilt påkallade tillskapandet av lokala förtroendeorgan

och i sista hand ett för hela riket centralt förtroendeorgan av

samma art.

Tanken att inrätta särskilda organ för här förevarande ändamål, i vilka

jämväl tjänstemännen skulle vara representerade, understödjes mer eller

mindre av länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar,

Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Värmlands, Kopparbergs och Västernorrlands

län, generalpoststyrelsen, kommerskollegium samt landsorganisationen.

Depiriemenis- De argument, som lönekommittén anfört för bevarande i princip av ett

chefen, dvrortsgrupperingssystem, baserat på mätningar av de totala levnadskostnaderna,

och emot dess ersättande med ett enklare system, såsom ett där endast

olikheter i hyror och eventuellt skatter skulle beaktas, synas övertygande.

De prisstatistiska undersökningar, som kommittén utfört, visa så betydande

lokala variationer i priserna på varor av likvärdig kvalitet, att man icke

rättvisligen kan underlåta att beakta dem vid en gradering av lönerna,

som i princip syftar till utjämning av reallönerna å olika orter. Den

omständigheten, att levnadskostnaderna i Stockholm, hyran frånräknad,

icke särdeles mycket överstiga genomsnittet för andra städer i riket, saknar

givetvis i detta sammanhang intresse; det är icke genomsnittet utan de

konstaterade stora lokala och regionala variationerna, som äro avgörande.

I vad mån vid tidigare grupperingar den uppmätta dyrheten på

vissa orter icke varit en verklig dyrhet utan i så måtto skenbar, som den dels

givit uttryck för en högre levnadsstandard i orter, där genomsnittsinkomsterna

äro höga, dels avsett endast starkare varierande kostnadsposter, torde

vara svårt att konstatera; de av lönekommittén föreslagna förändringarna,

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

63

särskilt de som avse fullständigandet av budgeten och sättet för bostadskostnadernas

beräkning, synas emellertid vara ägnade att förhindra missvisningar

av antydd art vid kommande dyrortsgrupperingar.

De ofta slumpartade och irritationsskapande resultaten av periodiska omgrupperingar

efter mekaniska regler under löpande löneregleringsperiod

jämte de praktiska, lönetekniska olägenheter, som därmed äro förbundna,

förefalla utgöra skäl för de periodiska omgrupperingarnas slopande, som

överväga de skäl, vilka ur allmän rättvisesynpunkt tala för deras bibehållande.

Förutsättningen är givetvis dock, att de perioder, under vilka grupperingen

hålles oförändrad, icke bli för långa samt att möjlighet hålles öppen

till flyttning av särskilda orter och till allmän omgruppering även utan förändring

av löneplanen, om så finnes uppenbarligen påkallat.

Såsom av lönekommittén påvisats, är det stundom framförda argumentet,

att dyrortsgrupperingsmaterialets bräcklighet i vissa hänseenden endast

skulle tillåta ett mindre antal grupper, förslagsvis fem, icke logiskt hållbart.

Såsom i flera yttranden framhållits, bli följderna av eventuella felplaceringar

till följd av okända fel i prismaterialet mindre kännbara vid större gruppantal,

och det principiella syftet med lönegraderingen efter dyrort, reallöneutjämningen,

tillgodoses givetvis bättre vid flera grupper än vid färre. Förändringar

i gruppantalet böra därför göras endast när så är sakligt motiverat

av en mera betydande förändring i levnadskostnadsskalans spännvidd.

Den utbyggnad av budgeten, som lönekommittén föreslår, torde visserligen

komma att medföra ett icke oväsentligt merarbete och möjligen också en ökning

av antalet klagomål. Då det emellertid ådagalagts, att den hittills tillämpade

avkortningen av budgeten medför en icke oväsentlig felvisning, och då

därtill de undersökningar, som krävas för utbyggnaden, ha stort värde ur

socialstatistisk synpunkt, synes ifrågavarande reform värd att genomföra.

I fråga örn sättet för bostadspostens beräkning torde det av lönekommittén

föreslagna vägningsförfarandet beträffande medeltalsberäkningen på hyresräknade

orter utan tvekan kunna betecknas som en förbättring. Förslaget

att bestämma förhållandet mellan bostadskostnaderna på icke hyresräknade

respektive hyresräknade orter utifrån förhållandet mellan byggnadskostnaderna

för en viss standardbostad har i vissa yttranden mötts med tvekan,

som till stor del synes betingad av svårigheten att på förhand beräkna verkningarna

av en sådan omläggning. Det har av lönekommittén själv sagts,

att det föreslagna beräkningssättet är »konstruerat», och det föreligger ingen

garanti för att faktiska bostadskostnader på olika orter variera på samma

sätt som nybyggnadskostnaderna. Med de stora olikheter i faktisk bostadsstandard,

som råda i landet, måste dock varje beräkningssätt, som tillgodoser

det principiella kravet på likvärdig standard som jämförelsebasis, vara

i så måtto konstruerat, som det eliminerar verkan av dessa faktiska olikheter.

Det synes särskilt angeläget, att man i fråga örn det vikliga moment i dyrortsgrupperingssystemct,

som utgöres av jämförelserna mellan land och stad

i fråga örn bostäder, strikt tillämpar den nämnda principen, att jämförelserna

skola avse likvärdig standard.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Det ligger uppenbarligen stor vikt uppå, att det material, varpå dyrortsgrupperingen

grundar sig, är så säkert som möjligt. De av socialstyrelsen

föreslagna administrativa anordningarna (länsprisnämnder och riksprisnämnd)

och frågan om den representation, som därvid bör beredas tjänstemännen

samt arbetsgivar- och arbetstagarparterna på den allmänna arbetsmarknaden,

torde emellertid tarva ytterligare överväganden i sammanhang

med planläggningen av nästföljande dyrortsgruppering.

Jag har ansett mig i detta sammanhang böra lämna en redogörelse för

lönekommitténs förslag i dyrortsgrupperingsfrågan och de i anledning av detsamma

avgivna yttrandena ävensom angiva min inställning till de mera väsentliga

problemen. Till de av kommittén framlagda förslagen bör emellertid

Kungl. Maj:t taga slutlig ståndpunkt först i samband med planläggningen

av arbetet för nästa dyrortsgruppering.

III. Förslaget till civilt avlöningsreglemente.

1. Allmänna synpunkter.

Såsom framgår av de förut återgivna direktiven, har det ålegat 1936 års

lönekommitté att avgiva förslag beträffande reglering av löneställningen för

civil och militär personal vid s. k. nyreglerade verk — d. v. s. för personal,

vars avlöningsförhållanden för närvarande äro ordnade enligt det lönesystem,

som år 1919 fastställdes för kommunikationsverken och som därefter

genom successiva löneregleringar utsträckts att gälla för statsförvaltningens

flesta grenar — samt att verkställa en översyn och formell revision av avlöningsbestämmelserna

i övrigt för ifrågavarande personalgrupper. I samband

härmed har kommittén haft att taga under omprövning en rad frågor av allmänt

principiell betydelse för lönesättningen. I fråga örn löneregleringen för

personalen vid förut omförmälda förvaltningsområden innefattar kommitténs

uppdrag dels en realprövning av lönenivån i allmänhet för de statsanställda

och dels en granskning av löneställningen med hänsyn till avvägningen

mellan olika statliga befattningshavargrupper inbördes, d. v. s. en revision av

de vid gällande avlöningsreglementen fogade tjänsteförteckningarna, i vad

angår befattningshavarnas inplacering i lönegrader.

Med hänsyn till den tidsödande beskaffenheten av sistnämnda fråga och

till angelägenheten av att snarast möjligt bringa arbetet med reglering av

lönenivån och översyn av avlöningsförfattningarna till resultat, har kommittén

funnit nödvändigt att uppdela sitt arbete på sådant sätt, att tjänstedr - teckningsrevisionen tills vidare undanskjutits för att längre fram upptagas

såsom ett särskilt problemkomplex, medan frågan om nya löneplaner och

revision av avlöningsbestämmelserna i övrigt — däri jämväl inbegripet

ståndpunktstagande i förut berörda allmänna principspörsmål — behandlats

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

65

såsom en första etapp i arbetet med en lönereglering. Det förslag till avlöningsreglemente,

som framgått såsom resultat av denna första etapp i löneregleringsarbetet,

innefattar alltså i fråga om tjänsteförteckningen endast ett

sammanförande av de vid gällande avlöningsreglementen fogade tjänsteförteckningarna

med bibehållande av de olika befattningarnas nuvarande relativa

löneställning och utan andra ändringar än som betingats av löneplanernas

ändrade uppställning.

Aven i ett annat avseende bär kommittén uppdelat sitt arbete. Nyssnämnda

förslag till avlöningsreglemente omfattar sålunda icke beställningshavare

vid försvarsväsendet. Av olika skäl har lönekommittén ansett lämpligt, att

avlöningsbestämmelserna för personal vid försvarsväsendet fortfarande sammanföras

i ett särskilt avlöningsreglemente. Arbetet nied uppgörande av

förslag till ett sådant avlöningsreglemente bär inom kommittén påbörjats

men har icke kunnat slutföras parallellt med behandlingen av lönefrågorna

för civilförvaltningens personal.

Det nu framlagda reglementsförslaget förutsättes av kommittén bliva tilllämpligt

för de civila förvaltningsgrenar, vilkas befattningshavare hava sina

löneförhållanden ordnade enligt kommunikationsverkens avlöningssystem.

Lönekommittén förklarar sig dela den av 1928 års lönekommitté i dess betänkande

med förslag till allmänt avlöningsreglemente uttalade uppfattningen,

att giltiga skäl icke förefinnas för bibehållande av särskilda avlöningsreglementen

för olika civila förvaltningsområden utan att det av såväl praktiska

som principiella motiv är önskvärt och lämpligt med ett sammanförande

av avlöningsbestämmelserna för civilförvaltningen i gemen i ett enda

reglemente, som innefattar en i möjligaste mån enhetlig och likformig reglering

av alla avlöningsförmåner av principiell betydelse och generell räckvidd.

I enlighet härmed avses civila avlöningsreglementet skola äga tillIämpning

å innehavare av de befattningar, beträffande vilka avlöningsförhållandena

för närvarande äro reglerade genom avlöningsreglementet den 19

juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens

järnvägar och statens vattenfallsverk, avlöningsreglementet den 22 juni 1921

•nr 451; jfr 1925 nr 270) för befattningshavare vid statsdepartement och

vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, avlöningsreglementet

den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare vid lots- och fyrstaten,

avlöningsreglementet den 21 maj 1926 (nr 177) för förste provinsialläkare

och provinsialläkare samt avlöningsreglementet den 15 juni 1934 (nr

303) för tjänstemän vid domänverket. Från reglementsförslagets tillämpning

har lönekommittén emellertid tillsvidare undantagit vissa under kommunikationsverkens

avlöningsreglemente för närvarande lydande tjänstemän

vid statens vattenfallsverk, nämligen överdirektören och kraftverksdirektörerna.

Såsom framhållits i kommitténs specialmotivcring under 57 §,

har kommittén ansett, att den vid statens vattenfallsverk nu gällande avlöningsformen

tantiem bör utmönstras ur avlöningsbestämmelserna, vadan i

reglementsförslaget icke upptagits bestämmelser örn tantiem. Frågan örn

den lönegradsplacering, som vid tantiemsystemets slopande bör tillkomma

nikanel lill riksdagens protokoll IDUS. 1 sami. Xr 203. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

ifrågavarande, till tantiem berättigade tjänstemän, sammanhänger emellertid

dels med den för närvarande aktuella frågan om ändrad personalorganisation

för statens vattenfallsverk och dels med den prövning av olika tjänsters

placering å tjänsteförteckningen, som lönekommittén jämlikt sina direktiv

har att företaga.

I avseende å reglementets uppställning har 1936 års lönekommitté i huvudsak

följt den i 1928 års lönekommittés reglementsförslag tillämpade

ordningen med bestämmelsernas uppdelning å olika avdelningar. Under 1

avd. hava sålunda sammanförts vissa allmänna bestämmelser, avseende

samtliga de befattningshavare, vilka skulle lyda under reglementet. 2 avd.

innefattar avlöningsbestämmelser för ordinarie tjänstemän med lön enligt

de allmänna löneplanerna. Härvid är särskilt att märka att, medan enligt nu

gällande avlöningsreglementen innehavare av ordinarie befattningar, vilka

tillsättas genom förordnande, i motsats till innehavare av fullmakts- och

konstitutorialtjänster icke åtnjuta lön enligt löneplan utan arvode, enligt

det föreliggande reglementsförslaget även förordnandetjänstemännen skulle

införas i en allmän löneplan. Under 3 avd. hava ansetts böra upptagas avlöningsbestämmelser

för sådana personalgrupper, för vilka de allmänna löneplanerna

icke lämpa sig. Slutligen hava under 4 och 5 avd. meddelats föreskrifter

rörande lönenämnd samt angående reglementets tillämplighet m. m.

Med avseende å de i 2 avd. innefattade bestämmelserna må framhållas,

att under avdelningens 8 kap. införts vissa för särskilda befattningar

eller grupper av befattningar avsedda specialföreskrifter, närmast motsvarande

dem som i 1928 års lönekommittés betänkande upptagits i ett förslag

till särskild kungörelse med tilläggsbestämmelser till allmänna avlöningsreglementet.

Nämnda kommitté avsåg, att dessa tilläggsbestämmelser

skulle antagas i samma ordning som själva avlöningsreglementet, d. v. s.

genom beslut av Kungl. Majit och riksdagen gemensamt, och följaktligen

icke till sin karaktär sammanfalla med de tilläggsbestämmelser till nu gällande

avlöningsreglementen, vilka Kungl. Majit i kraft av vissa i dessa reglementen

givna bemyndiganden utfärdat i anslutning till reglementsbestämmelserna.

För närvarande återfinnes flertalet av ifrågavarande specialföreskrifter

dels i gällande avlöningsreglementen, dels ock i olika kungörelser

angående utsträckt tillämpning av allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente.

1936 års lönekommitté har ansett lämpligt, att dylika av Kungl.

Majit och riksdagen gemensamt beslutade specialföreskrifter få sin plats i

själva avlöningsreglementet.

Vad 3 avd. beträffar skulle under densamma upptagas avlöningsbestämmelser

för personal, för vilken de allmänna löneplanerna icke lämpa sig. Redan

för närvarande finnes inom den nyreglerade civilförvaltningen ett par

personalgrupper, för vilka särskilda löneplaner gälla, nämligen provinsialläkare

och distriktsveterinärer. Kommittén tänker sig emellertid även andra

personalgrupper hänförda under ifrågavarande avdelning. Genom den sålunda

föreslagna anordningen med avseende å reglementets uppställning

skulle möjlighet öppnas att — med bibehållande av de avvikelser i Håga örn

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

67

själva lönesättningen eller beträffande särskilda avlöningsbestämmelser, sorn

av organisatoriska skäl eller eljest kunna finnas påkallade — under avlöningsreglementet

inordna även sådana befattningshavargrupper, exempelvis

universitetsprofessorer, justitieråd, regeringsråd eller landshövdingar, vilka,

ehuru nyreglerade, åtnjuta avlöning enligt andra grunder än dem, som innefattas

i kommunikationsverkens lönesystem. Att på detta sätt samtliga

nyreglerade civila befattningshavare hänföras under civila avlöningsreglementet

finner kommittén i princip eftersträvansvärt. För de personalgrupper,

vilka intagas under 3 avd., skulle löneförhållandena i särskilda för vederbörande

grupper avsedda kapitel regleras fullständigt antingen genom

särskilt utformade stadgandcn eller, i den mån bestämmelserna under reglementets

2 avd. anses böra gälla, genom hänvisningar till vederbörande paragrafer

i sistnämnda avdelning.

Ehuru jag i det följande får anledning att uppehålla mig vid olika delar

av lönekommitténs förslag till civilt avlöningsreglemente, anser jag mig dock

redan här böra lämna en kortfattad allmän översikt över reglementsförslagets

innebörd.

Det föreliggande reglementsförslaget innefattar till en början nya löneplaner

för den civila statsförvaltningens befattningshavare. I de i löneplanerna

upptagna lönebeloppen bär inarbetats viss del av nuvarande dyrtidstillägg,

varjämte de fasta lönerna uppräknats för att bereda befattningshavarna viss

löneökning. Vidare innehåller reglementsförslaget bestämmelser om rörligt

lönetillägg att under vissa förutsättningar utgå vid sidan av den fästa lönen.

Det nuvarande antalet ortsgrupper har utökats med två nya ortsgrupper, bloch

I-grupperna, genom inläggande i löneplanen av det nu utgående provisoriska

dyrortstillägget.

Förslaget innebär tillika en revision av de allmänna avlöningsbestämmelserna.

Vid bestämmelsernas utformning har kommittén utgått från 1928 års

förslag till allmänt avlöningsreglemente, med beaktande av däröver avgivna

utlåtanden ävensom av eljest erfarenhetsmässigt framkomna erinringar mot

nuvarande lönebestämmelser. På vissa punkter föreslår ock kommittén betydelsefulla

sakliga ändringar i nuvarande avlöningsbestämmelser.

I avseende å tjänstemäns förflyttningsskyldighet går förslaget ut på enhetliga

bestämmelser för samtliga de förvaltningsområden, för vilka reglementet

skulle bliva tillämpligt, vilka bestämmelser utformats i huvudsaklig anslutning

till de nu för kommunikationsverken gällande föreskrifterna. Innehavare

av domartjänst skulle dock icke vara underkastad förflyttningsskyldighet,

med mindre sådant påkallades av organisatoriska skäl. I anslutning till

vissa i kommittédirektiven gjorda uttalanden om önskvärdheten av en revision

av gällande bestämmelser örn lönetursberäkning vid befordran har

kommittén föreslagit ändrade regler på detta område. Den nuvarande rätten

till tillgodoräkning av föregående tjänstgöringstid vid befordran skulle enligt

förslaget avskaffas och ersättas med en utsträckt tillämpning av den s. k.

sneddningsprincipen. Den nuvarande begränsningen beträffande kvinnliga

befattningshavares rätt till uppfattning i löneklass föreslås upphävd, och

.skulle kvinnliga tjänstemän sålunda erhålla rätt lill samma slutlön i befattningen

som manlig befattningshavare. Beloppen av vissa vid sidan av lönen

utgående särskilda ersättningar hava omreglerats. Sålunda skulle vikariatsersättning,

kallortstillägg och övertidsersättning utgå efter något förmånligare

grunder än hittills. För en del långvariga vikariat förordar kommittén under

opaginerad Kontrollera mot PDF

G8

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

vissa förutsättningar ersättning enligt särskilda grunder genom införande av

s. k. vikariatslön. Den nuvarande rätten till oavkortad lön under sjukledighet

föreslås frikopplad från semesterrätten, varvid antalet avdragsfria sjukdagar

föreslås utjämnat för befattningshavare i olika lönelägen. Rätten till

sjukvård på statens bekostnad, en rätt som för närvarande i huvudsak är

begränsad till affärsverkens befattningshavare, är enligt förslaget avsedd att

utsträckas till de befattningshavare, som hittills icke varit i åtnjutande av

denna förmån annat än vid olycksfall i tjänsten, varvid åtskilliga jämkningar

vidtagits i bestämmelsernas reella innebörd. Slutligen förordar även kommittén

ändrade grunder för begravningshjälpen.

Avgivna yttranden. Av de ämbetsverk, som yttrat sig över kommitténs

reglementsförslag, har det övervägande flertalet lämnat detsamma i huvudsak

utan erinran eller förklarat sig böra godtaga detsamma, även örn vissa

av dem funnit förslaget kunna på olika punkter giva anledning till erinringar,

särskilt vad angår kommitténs lönesättning. Jag återkommer i det följande

till dessa erinringar. Av de i utlåtandena gjorda mera allmänna omdömena

rörande kommittéförslaget torde följande få återgivas:

Fångvårdsstyrelsen: Kommittéförslaget mäste i huvudsak betecknas som

tillfredsställande. I formellt hänseende hade det dock varit önskvärt, därest

en ytterligare förenkling av avlöningsreglementets bestämmelser kunnat genomföras.

Arméförvaltningen: örn hänsyn foges till de statens befattningshavare utöver

den fasta lönen redan nu tillkommande förmånerna i form av dyrtidstillägg,

dyrortstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning, överstege de

föreslagna lönerna jämte rörligt tillägg vid nuvarande indexläge endast med

jämförelsevis obetydliga belopp de nu utgående kontanta löneförmånerna.

Vad särskilt anginge familjeförsörjare med barn, innebure förslaget en direkt

försämring i löneläget. Ur synpunkten bland annat av att säkerställa en kvalitativt

god rekrytering av de statliga befattningshavarna hade det varit önskvärt,

om återverkningarna på lönesättningen av den nu verkställda utredningen

hade kunnat få en något större omfattning än vad fallet blivit. Då

emellertid den i utsikt ställda revisionen av tjänsteförteckningarna syntes innebära

en möjlighet att genom olika befattningars ändrade inplacering på

löneskalan åstadkomma vissa justeringar i lönehänseende, ville arméförvaltningen

tillstyrka, att förslaget lades till grund för proposition till riksdagen.

Socialstyrelsen: Ämbetsverket — som framställt vissa principiella erinringar

beträffande löneplaner, rörligt tillägg m. m. — hade beträffande reglementsförslaget

funnit sig kunna ge sin anslutning till detsamma. De ändringar

i gällande avlöningsföreskrifter, som förslaget innehölle, syntes styrelsen

i allmänhet vara sakligt väl motiverade och i vissa fall innefatta avsevärda

förenklingar, varjämte i formellt avseende den nya författningstexten

på olika punkter innebure förbättringar och förtvdliganden i jämförelse med

de nuvarande föreskrifterna.

I samma riktning hava ock länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt

generalpoststyrelsen uttalat sig.

Riks försäkring sanstalten: Ehuru förslaget icke kunde anses innebära någon

tillfredsställande lönereglering för statens tjänstemän, medförde det dock

i vissa avseenden sådana förbättringar, att anstalten ansåge sig kunna tillstyrka,

att det i huvudsak lades till grund för proposition till 1938 års

riksdag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

G9

Telegrafstyrelsen: Då ämbetsverket ansåge angeläget, att behandlingen av

lönefrågan i dess nuvarande skede så bedreves, att en lösning av densamma

vid 1938 års riksdag icke äventyrades, hade styrelsen med undanskjutande

av de erinringar, vartill kommittéförslaget i denna del kunde giva anledning,

funnit sig böra tillstyrka, att proposition nu avlätes till riksdagen.

Statskontoret: Ämbetsverket hade icke något att erinra mot de huvud
grunder,

på vilka förslaget till civilt avlöningsreglemente vore uppbyggt.

Såvitt statskontoret kunde finna, vore förslaget — med den överarbetning

på särskilda punkter, som kunde vara påkallad — väl lämpat som grundval

för ett lönereglemente för civilförvaltningens tjänstemän.

Generaltullstyrelsen: Det föreliggande löneregleringsförslaget kunde icke

sägas fullt tillfredsställa de önskemål med avseende å en förbättring av löneställningen

i olika grader, varåt styrelsen tidigare givit uttryck. Med hänsyn

emellertid till det framlagda förslagets obestridliga förtjänster i övrigt och

icke minst till angelägenheten av att tjänstemännen utan ytterligare dröjsmål

finge sin löneställning mera tryggad, än den varit under den gångna

provisorietiden, ville styrelsen förorda, att förslaget, utan uppskov för mera

ingående ytterligare utredningar, i huvudsak lades till grund vid fastställande

av nytt avlöningsreglemente.

Lantbruksstyrelsen: Till vad lönekommittén föreslagit i de för statstjänstemännen

mera betydelsefulla punkterna — inordnande av de civila statstjänstemännen

under ett enda reglemente, avskrivning av behovsprincipen

med därav följande bortfallande av barntilläggen samt införande av rätt för

kvinnliga tjänstemän till uppflyttning i högsta löneklassen, avskaffande av

dyrtidstilläggen och desammas inarbetande till viss del i de fasta lönerna,

med bibehållande av ett mindre, rörligt tillägg, nya löneplaner samt utsträckande

av förmånen av fri läkarvård till samtliga i reglementet avsedda befattningshavare

— kunde styrelsen i det stora hela giva sin anslutning, örn

ock i visst hänseende, nämligen i fråga örn själva avlöningsbeloppens storlek,

med stor tvekan.

Lotsstyrelsen: Förslaget erbjöde uppenbarligen icke en höjning av statstjänarnas

löneställning av den storleksordning, som man i allmänhet på personalhåll

torde lia väntat. Den föreslagna höjningen av den kontanta lönen

vore för befattningshavare i alla grader förhållandevis blygsam. Förslaget

medförde dock i fråga örn andra, statstjänarna tillkommande förmåner än

kontant lön vissa ej oväsentliga fördelar. Förslaget innebure ock ett erkännansvärt

steg mot större enkelhet och reda i lönesystemet. Med hänsyn

till de fördelar, reglementsförslaget sålunda erbjöde vid jämförelse med vad

för närvarande gällde, finge styrelsen för sin del tillstyrka, att förslaget lades

till grund för beslut.

Några ämbetsverk hava ansett sig icke kunna tillstyrka kommittéförslaget

i dess föreliggande utformning. Sålunda yttrar länsstyrelsen i Malmöhus

län, att då kommittéförslaget, ehuru detsamma innefattade ett flertal förbättringar

av nu gällande bestämmelser, dock enligt länsstyrelsens förmenande

vore behäftat med vissa bristfälligheter, länsstyrelsen ansåge detsamma

icke böra i oförändrat skick antagas utan undergå en omarbetning i av länsstyrelsen

närmare angivna hänseenden. Liknande uttalanden föreligga från

skolöverstyrelsen och lant mäle rist grelsen.

Vissa ämbetsverk hava särskilt uttalat sig rörande lämpligheten av kommitténs

förslag alt sammanföra avlöningsbestämmelserna för den civila statsförvaltningen

i ett enda avlöningsreglemente. Sålunda förklarar sig social
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

styrelsen vilja ansluta sig till den föreslagna anordningen. Härigenom kunde

behovet av en mera enhetlig tillämpning av avlöningsbestämmelserna för olika

grupper av tjänstemän bättre tillgodoses än hittills. Några nämnvärda praktiska

olägenheter vore —- såvitt styrelsen kunnat finna — icke att befara vid

en övergång till ett gemensamt reglemente. Samma uppfattning har tillkännagivits

av kammarrätten, statskontoret och lantbruksstyrelsen. Däremot

erinrar järnvägsstyrelsen örn sina vid flera föregående tillfällen framförda

betänkligheter mot inordnande av statens järnvägars stora personal i ett för

så gott som hela den civila statsförvaltningen gemensamt reglemente. Dessa

styrelsens betänkligheter hade icke minskats genom det föreliggande reglementsförslaget.

Departements. Det förslag till civilt avlöningsreglemente, som nu framlagts av 1936 års

chefen. lönekommitté i dess den 16 december 1937 avgivna betänkande, bär tillkommit

efter ingående utredningar och överväganden i de hänseenden, jag

angav i samband med hemställan om kommitténs tillsättande, under samarbete

tillika med delegerade för de civila lönenämnderna och statskontoret

och efter överläggningar med representanter för de större personalorganisationerna

inom statsförvaltningen. Efter att ha tagit del av förslaget och

däröver avgivna yttranden har jag funnit mig böra förorda, att detsamma

lägges till grund för proposition i ämnet till innevarande års riksdag.

Det nya avlöningsreglementet är avsett att i och med ikraftträdandet vinna

tillämpning å de befattningshavare, vilkas avlöningsförhållanden äro

reglerade genom avlöningsreglementena för allmänna civilförvaltningen,

kommunikationsverken, provinsialläkarstaten, domänverket samt lots- och

fyrstaten. Jag finner i likhet med kommittén ur flera synpunkter lämpligt,

att den civila statsförvaltningens befattningshavare på detta sätt i möjligaste

mån inordnas under ett och samma reglemente. Den invändning mot

en sådan anordning, som framförts av järnvägsstyrelsen, synes mig icke

övertygande i betraktande av att det föreliggande reglementsförslaget lämnar

möjlighet för upptagande däri av de särbestämmelser beträffande befattningshavare

vid särskilda verk eller för särskilda grupper av befattningshavare,

som kunna finnas erforderliga. Genom den uppställning, som

av kommittén givits reglementsförslaget, skulle detsamma ock kunna göras

tillämpligt å sådana grupper av tjänstemän, för vilka böra gälla speciella

löneplaner eller för vilka avlöningsförhållandena eljest behöva ordnas genom

särskilda föreskrifter.

Enligt kommitténs tanke skulle sålunda under civila avlöningsreglementet

även kunna hänföras vissa andra grupper befattningshavare med nyreglerade

löner än dem, som för närvarande lyda under de nyss uppräknade avlöningsreglementena,

såsom exempelvis justitieråd, regeringsråd och landshövdingar

ävensom professorer m. fl. ordinarie befattningshavare vid rikets universitet

och karolinska mediko-kirurgiska institutet. För dessa tjänstemän

gälla för närvarande särskilda och från gällande avlöningsreglementen tämligen

fristående avlöningsföreskrifter. Det synes mig i princip riktigt, att

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 263-

71

även nu ifrågavarande tjänstemän hänföras till det nya reglementet. Med

den föreslagna uppställningen av reglementet möta inga svårigheter för en

sådan anordning, vars närmare utformning dock icke behöver prövas i detta

sammanhang.

Såsom förut nämnts har lönekommittén temporärt undantagit överdirektören

och kraftverksdirektörema vid statens vattenfallsverk från reglementsförslagets

tillämpning. De skäl, kommittén åberopat till stöd härför, ha

synts mig bärande.

För provinsialläkare och distriktsveterinärer, för vilka befattningshavare

för närvarande gälla särskilda löneplaner, lia i det framlagda reglementsförslaget

icke upptagits några bestämmelser. Kommittén, som avsett att

ifrågavarande tjänstemannagruppers avlöningsförhållanden skulle regleras

genom särbestämmelser under 3 avd. av civila avlöningsreglementet, har,

såsom i betänkandet anför es, för avsikt att efter slutförd utredning till

Kungl. Majit inkomma med särskild framställning härutinnan. Enligt vad

jag inhämtat torde emellertid frågan örn lönereglering för dessa grupper på

grund av vissa tidskrävande utredningar icke kunna färdigbehandlas inom

kommittén i så god tid, att förslag kan föreläggas årets riksdag. Jag förutsätter

emellertid, att förslag i denna fråga skall kunna underställas 1939

års riksdag till prövning.

Då alltså några bestämmelser för befattningshavare med lön enligt särskild

löneplan icke nu skulle komma att införas i reglementet, lärer den i kommitténs

reglementsförslag upptagna rubriken »3 avd. Tjänstemän, som åtnjuta

lön enligt särskild löneplan» böra tillsvidare uteslutas och härav föranledd

omnumrering av 4 och 5 avd. i kommitténs förslag äga rum.

Jag torde här även böra något beröra frågan om fortsatt revision av avlöningsbestämmelserna

för befattningshavare med nyreglerade löner inom

de förvaltningsområden, som icke omfattas av kommitténs nu föreliggande

förslag. Såsom jag redan anfört, pågår inom 1936 års lönekommitté arbetet

med utarbetandet av ett nytt avlöningsreglemente för ordinarie beställningshavare

inom försvarsväsendet. Jag hyser den förhoppningen, att förslag

härutinnan skall kunna av kommittén avgivas inom sådan tid, att även förslag

om nya avlöningsbestämmelser för detta förvaltningsområde skall kunna

föreläggas 1939 års riksdag.

Vidare böra enligt min mening åtgärder vidtagas för en revidering i enlighet

med de i 1936 års lönekommittés reglementsförslag tillämpade grunderna

av de år 1937 utfärdade avlöningsbestämmelserna för det statliga undervisningsväsendets

befattningshavare. Det synes mig ligga närmast till

hands, att även dessa befattningshavare inordnas under civila avlöningsreglementet.

Ett ståndpunktstagande till denna fråga torde dock få bliva

beroende på, i vilken omfattning särföreskrifter såsom tillägg till eller undantag

från de i 2 avd. av reglementsförslaget upptagna, grundläggande bestämmelserna

komma att visa sig behövliga för undervisningsväsendets vidkommande.

Det synes mig i varje fall önskvärt, att även beredningen av

detta ärende kan verkställas och avslutas i så god tid, att förslag i ämnet

kan föreläggas 1939 års riksdag.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

2. Vissa för lönesättningen betydelsefulla principspörsmål.

Jag torde nu få övergå till vissa av lönekommittén berörda principspörsmål,

vilka äro av betydelse för konstruktionen av det statliga lönesystemet

och till vilka kommittén jämlikt direktiven haft att taga ståndpunkt.

Behovsprincipen. Frågan örn den s. k. behovsprincipens tillämpning vid

lönesättningen har under senare tid tilldragit sig betydande uppmärksamhet

i diskussionen om lönesystem. Med »behovsprincip» torde därvid allmänt

hava avsetts en lönesättningsnorm, enligt vilken avlöningen differentieras

efter löntagarnas försörjningsbörda, eller stundom — med en något

snävare begränsning av begreppet — med hänsyn till förekomsten eller frånvaron

av försörjningsplikt mot barn.

I denna mera begränsade mening, som tar sikte direkt på föreliggande

familjeförsörjningsplikt, har behovsprincipen hittills — örn man bortser från

de särskilda barntillägg, vilka utgått inom ramen av de under kristiden tillkomna

dyrtidstilläggen — icke vunnit tillämpning inom statens lönesystem.

Däremot har tidigare vid den statliga lönesättningen tagits en mera allmän

hänsyn till familjeförsörjarnas behov så till vida, att manliga tjänstemän

merendels tillerkänts en högre löneställning än kvinnliga. Detta system

■— olika lön för män och kvinnor i samma eller liknande befattningar — har

nämligen främst haft sin grund i den tidigare hävdvunna utgångspunkten,

att de manliga befattningshavarna i regel äro gifta och de kvinnliga i regel

ogifta samt att fördenskull levnadsbehoven för de förra genomsnittligt äro

större än för de senare.

Med hänsyn till nu berörda förhållanden har den diskussion örn behovsprincipen

såsom lönesättningsnorm, vilken vid olika tillfällen förts i offentliga

utredningar och vid statsmakternas behandling av löneregleringsfrågor.

i stor utsträckning flätats in i debatten om den s. k. likalönsprincipen, d. v. s.

frågan om lika eller olika lön för män och kvinnor i samma slag av befattningar.

Frågan om en lönedifferentiering efter föreliggande familjeförsörjningsbörda,

oavsett befattningshavarens kön, har emellertid under de senare

årtiondena vid åtskilliga tillfällen varit föremål för uppmärksamhet. I en

vid lönekommitténs betänkande såsom bilaga 3 fogad promemoria har lämnats

en kortare historik rörande den tidigare behandlingen av detta spörsmål.

För en orientering beträffande de skäl, som därvid anförts för och emot

behovsprincipen såsom lönesättningsnorm, liksom beträffande de mer eller

mindre utformade förslag, som framlagts till ett realiserande i en eller annan

form av denna princip, tillåter jag mig hänvisa till nämnda promemoria.

1936 års lönekommitté. Efter att hava erinrat örn de uttalanden och förslag

rörande lönetillägg till familjeförsörjare, som gjordes i propositionen nr

196 till 1937 års riksdag angående provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

73

befattningshavare i statens tjänst, samt riksdagens härutinnan intagna ståndpunkt

och efter att hava framhållit, att tanken på en lönedifferentiering enligt

behovsprincipen mött ett enhälligt och kraftigt motstånd från personalrepresentanternas

sida vid de överläggningar i denna fråga, kommittén haft

med dem, anför kommittén bl. a. följande (Bet. sid. 20 o. f.):

Önskvärdheten av en utjämning i större omfattning än för närvarande av

de olika ekonomiska villkoren för försörjningspliktiga och icke försörjningspliktiga

syntes ej kunna av någon bestridas. Örn man såge denna fråga isolerad

för statstjänstemännens del, skulle en lönedifferentiering te sig som

den naturligaste utvägen att nå en dylik utjämning. Lönedifferentiering efter

barnförsörjningsbördan skulle icke möta samma svårigheter inom det

statliga lönesystemet, där lönesättningen i betydlig grad kunde göras fri från

marknadsmässiga hänsyn, som inom den enskilda arbetsmarknaden. Den

skulle vidare harmoniera med vissa traditionella och säregna drag inom det

statliga lönesystemet. Lönesättning med hänsyn till kravet på en »anständig

bärgning» hade tidigare uttryckligen angivits såsom en allmän princip

inom statens lönesystem, och i de statliga lönebestämmelserna inginge sedan

gammalt en del moment av rent sociala förmåner, vilka i själva verket med

tiden allt mer utbyggts och differentierats. Från detta allmänna hänsynstagande

till behovssynpunkter vid själva lönenivåns bestämmande och vid utformningen

av vissa avlöningsregler till en avvägning av lönebeloppen för

olika befattningshavare direkt efter försörjningsbörda vöre dock steget långt,

och vid ett sådant steg måste uppkomma åtskilliga vanskligheter. Avgränsningen

av den försörjningsplikt, vartill hänsyn borde tagas, erbjöde därvid

den första svårigheten. En summarisk begränsning av familjeförsörjarbegreppet

till att avse försörjningsplikt mot barn träffade ej alltid rättvisan. I

samma mån som en vidsträcktare tolkning inlades i familjeförsörjarbegreppet,

uppställde sig emellertid svårigheter att ernå en tillfredsställande gränsdragning.

Härtill bomme de utan tvivel svårlösta frågor, som sammanhängde

med bestämmandet av familjeförsörjartilläggens storlek, åstadkommandet

av lämpliga och ur administrativ synpunkt ej alltför svårbemästrade detaljregler

beträffande dessa tilläggs utgående o. s. v. Viktigare än dessa vanskiigheter

syntes likväl vara de principiella betänkligheter, vilka grundade sig

på behovsprincipens samband med det allmänna spörsmålet örn en utjämning

beträffande befolkningen i gemen av familjeförsörjningsbördan. Starka

invändningar hade rests mot tanken att för statstjänstemännens vidkommande

på lönevägen införa ett system för en dylik utjämning, därest ej möjligheter

befunnes föreligga att beträda en motsvarande väg beträffande andra

medborgargrupper.

Huru än utfallet skulle bliva av en .slutlig prövning av de olika omständigheter,

vilka talade för och emot ett uppbyggande av det statliga lönesystemet

på tillämpning av behovsprincipen, borde enligt kommitténs mening i nuvarande

läge en sådan omläggning av hittillsvarande lönesättningsprinciper

icke ifrågakomma. Kommittén hade därvid tagit hänsyn dels till det bestämda

motstånd, som från personalens sida upprests häremot, dels, och icke

minst, till att 1937 års riksdag i anledning av förutnämnda proposition för

sin del gjort uttalanden av innebörd, att ett bedömande, huruvida lönedifferentiering

efter försörjningsplikt borde utgöra en grundläggande princip inom

det statliga lönesystemet, icke borde äga rum utan ett övervägande, fristående

från frågan om utformningen av lönesystem och avseende befolkningen i dess

helhet, av frågan örn en utjämning av de olika ekonomiska villkoren för

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

försörjningsplikt iga och icke försörjningspliktiga. Ett dylikt övervägande

ankomme givetvis icke på lönekommittén.

På grund av det anförda hade lönekommittén ansett sig icke böra utarbeta

något förslag beträffande löneavvägning nr behovssynpunkt. Kommittén hade

i sitt förslag till avlöningsreglemente utformat lönebestämmelserna så, att

lönen i samma befattning skulle utgå med lika belopp oavsett familjeförsörjningsbörda

och kön. Detta gällde icke blott de fasta lönerna utan även den

lönedel, som skulle utgå i form av rörligt tillägg. Några särskilda barntilllägg,

motsvarande de inom dyrtidstilläggets ram nu utgående, skulle alltså

enligt kommitténs förslag ej vidare förekomma.

I detta sammanhang torde jag ock böra beröra kommitténs förslag till avveckling

av de nu utgående barntilläggen. Denna fråga har särskilt aktualiserats

på grund av den höjning av barntilläggens belopp, som beslöts vid 1937

års riksdag. Kommittén yttrar (sid. 90):

Ett omedelbart genomförande av kommitténs likalönsprincip skulle medföra,

att den löneökning, som löneregleringen avsåge att bereda, för befattningshavare

med flera barn skulle bliva obetydlig eller ingen alls; i åtskilliga

fall skulle befattningshavarna, örn hänsyn foges till samtliga avlöningsformer,

få vidkännas direkt och betydande avlöningsminskning. Då detta syntes vara

obilligt, hade kommittén ansett sig böra ifrågasätta en övergångsanordning,

varigenom bai-ntilläggen successivt avvecklades på ett sätt, som gjorde avvecklingen

mindre kännbar för de barnaförsörjare, vilka före det nya avlöningsreglementels

ikraftträdande kommit i åtnjutande av sådana tillägg. Efter

övervägande och kostnadsberäkning av olika tänkbara alternativ för en

dylik övergångsanordning hade kommittén ansett sig böra föreslå en bestämmelse

av innebörd, att de befattningshavare, vilka omedelbart före övergången

till de nya avlöningsbestämmelserna åtnjöte barntillägg, bibehölles

vid denna förmån enligt de för innevarande budgetår gällande bestämmelserna,

såvitt anginge barn utöver ett. Befattningshavare med allenast ett tillläggsberättigande

barn skulle sålunda icke erhålla något fortsatt barntillägg.

Bestämmelser angående ifrågavarande anordning för avveckling av barntilläggen

syntes böra meddelas genom särskilt beslut, fristående från avlöningsreglementet.

Enligt kommitténs beräkningar skulle kostnaden för den föreslagna övergångsanordningen

beträffande nyreglerade befattningshavare inom den civila

statsförvaltningen — med undantag av lärare vid de allmänna läroverken

m. fl. läroanstalter — under första budgetåret efter civila avlöningsreglementets

ikraftträdande utgöra omkring 1,930,000 kronor, vilken summa därefter

skulle successivt nedgå med i genomsnitt 120,000 kronor för budgetår, intill

dess barntilläggen efter 16 år helt avvecklats. Till jämförelse må nämnas,

att totala kostnaden för nu utgående barntillägg beträffande samma befattningshavare

beräknats uppgå till omkring 4,550,000 kronor för år.

Såsom framgår av de vid lönekommitténs betänkande fogade särskilda

yttrandena hava två av de för överläggningar med kommittén utsedda personalrepresentanterna

uttalat sig för att befattningshavare, som vid civila

avlöningsreglementets ikraftträdande kommit i åtnjutande av barntillägg,

måtte övergångsvis bibehållas vid denna rätt i avseende å samtliga barn.

Fyra av de övriga personalrepresentanterna hava hemställt, att till tjänstemän

tillhörande 1—14 lönegraderna, som hava försörjningsplikt mot ett eller flera

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

75

barn, ett personligt lönetillägg måtte utgå med ett belopp, som täcker den

eventuella avlöningsminskning, som skulle uppstå vid övergång till civila

avlöningsreglementet, att för tjänstemän tillhörande 15—20 lönegraderna lönekommitténs

förslag till övergångsbestämmelser måtte tillämpas, att för tjänstemän

tillhörande 21—25 lönegraderna barntillägg måtte utgå för barn utöver

två samt att för tjänstemän tillhörande 26 lönegraden och däröver intet

barntillägg måtte utgå.

Avgivna yttranden. Svea hovrätt, socialstyrelsen, länsstyrelsen i Stockholms

län, statskontoret, lantbruksstyrelsen samt kommerskollegium1 hava

uttryckligen i princip anslutit sig till den ståndpunkt, lönekommittén intagit

till frågan örn behovsprincipen, dock under vissa förutsättningar. Sålunda

betonar Svea hovrätt angelägenheten av att frågan om ekonomisk lättnad för

familjeförsörjare utan uppskov måtte vinna beaktande i ett större sammanhang,

särskilt vid skattelagstiftningen. Socialstyrelsen understryker, att ett

avskaffande av barntilläggen icke bör kunna leda till det resultatet, att löneläget

för befattningshavare, som enligt det nya reglementet icke skulle äga

åtnjuta sådana tillägg, direkt försämrades i förhållande till nuvarande tjänstemän.

Styrelsen finner det påkallat, att de i löneplanerna upptagna beloppen

avvägas på sådant sätt, att möjligheten till en reell löneminskning

under alla förhållanden förebygges. Enligt statskontorets mening böra erforderliga

åtgärder för utjämnande av de ekonomiska villkoren för försörjningspliktiga

och icke försörjningspliktiga erhålla en vidare syftning och

laga sikte ej endast på statens befattningshavare utan även på andra befolkningslager.

Ämbetsverket finner det emellertid icke billigt, att nuvarande

barntillägg avvecklas med mindre samtidigt anstalter träffas för åvägabringande

av en dylik allmännare utjämning. Därest dylika åtgärder icke redan

nu skulle komma att vidtagas, ifrågasätter ämbetsverket, om icke i avvaktan

på att så sker barntilläggen böra tillsvidare bibehållas, åtminstone i den omfattning

dessa tillägg hade före ändringarna vid 1937 års riksdag. Kommerskollegium

framhåller, att med hänsyn till den obetydliga löneökning,

som kommitténs förslag innebure, barntilläggen borde för närvarande bibehållas

i full utsträckning samt med avvecklingen av desamma anstå, intill

dess staten beredde sina tjänstemän full kompensation för levnadskostnadsökningen

efter år 1914.

Skolöverstyrelsen anmärker, att en utredning örn möjligheten att åstadkomma

ett lämpligt efter behovsprincip lagt statligt lönesystem med lika

lön för kvinnlig och manlig befattningshavare i samma tjänsteställning genom

kommitténs förslag nu ånyo skjutits åt sidan. Ehuru en dylik utredning

synts ämbetsverket äga den allra största betydelse för lösandet av förevarande

problem, ville ämbetsverket likväl icke av denna anledning motsätta sig,

alt lönekommitténs förslag till avlöningsreglemente förelädes innevarande 1

1 I behandlingen inom kommerskollegium av förslaget till civilt avlöningsreglemente har ämbetsverkets

chef, generaldirektören Eriksson, som tillika är ordförande i lönekommittén, icke deltagit.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7G

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

års riksdag. Överstyrelsen finner emellertid synnerligen starka skäl tala för

att barntilläggen — såsom fristående, från de egentliga löneförmånerna skilda

tillägg av social natur — få utgå med de av 1937 års riksdag beslutade

beloppen, till dess statsmakterna genom skattelindring eller på annat sätt

berett befattningshavare med försörjningsskyldighet mot barn motsvarande

ekonomiska förmåner och dessa förmåner hunnit bliva verksamma.

Till förmån för inläggande i lönesystemet av särskilda barntillägg eller

annan särskild löneförmån åt befattningshavare, som äro familjeförsörjare,

hava uttalat sig riksförsäkringsanstalten, medicinalstyrelsen, länsstyrelsen i

Malmöhus län, riksräkenskapsverket, större akademiska konsistoriet i Lund

samt domänstyrelsen. Ur de avgivna yttrandena må följande anföras:

Medicinalstyrelsen: Då under nuvarande förhållanden planeras statliga

åtgärder för befordrande av familjebildning, barnalstring och barnavård,

kan det starkt sättas i fråga, huruvida rätta tidpunkten nu är inne att ur det

statliga avlöningssystemet utesluta de ansatser till särskild löneförstärkning

åt familjeförsörjare, som nu äro upptagna i detta system. Det synes styrelsen

vara rimligt atl i avbidan på genomförandet av dylika åtgärder de särskilda

dyrtidstillägg, som tillkomma statliga befattningshavare med försörjningsplikt

gentemot barn, fortfarande utgå enligt nu gällande grunder. Styrelsen

föreslår vidare att med bibehållande av den karaktär av familjeförsörjningsbidrag,

som kollektivt sett för närvarande får anses föreligga i fråga örn den

högsta löneklassen inom varje lönegrad, full likställighet mellan manliga

och kvinnliga befattningshavare i fråga örn tillträde till denna löneklass genomföres

på så sätt, att såsom villkor för rätt till uppfattning i högsta löneklassen

inom vederbörande lönegrad härför stadgas — utöver vad i allmänhet

gäller beträffande uppflyttning i högre löneklass — att befattningshavaren

på grund av försörjningsplikt underhåller barn. Styrelsen förutsätter

härvidlag, att då kostnaderna för barns underhåll i många fall icke upphöra,

då barnet uppnår 16 års ålder, utan tvärtom emellanåt kunna avsevärt stegras,

någon åldersgräns för barnet icke fastställes såsom villkor för tillträdet

till ifrågavarande löneklass och att befattningshavaren, sedan uppflyttning

i den högsta löneklassen skett, må kvarstå i densamma under sin återstående

tjänstetid.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser sig knappast kunna ansluta sig till

den inskränkning i behovsprincipen, som föreslagits genom barntilläggens

borttagande, oell under alla förhållanden icke till den av kommittén föreslagna

övergångsanordningen. Oaktat behovsprincipen förklarats icke böra

tillämpas inom det .statliga lönesystemet, synes dock ett strängt logiskt fasthållande

därav knappast möjligt. Manliga befattningshavares i allmänhet

större försörjningsplikt än kvinnligas synes man icke kunna helt bortse från

vid lönesättningen. Då hänsyn tages till behovet vid den statliga lönesättningen,

när det gäller att åstadkomma interlokalt lika reallön trots förefintlig

prisskillnad skilda orter emellan, synes det länsstyrelsen blott vara

en annan aspekt av samma sak och ej något för principerna i det statliga

lönesystemet främmande, örn viss hänsyn även tages till den minskning i

reallön, som faktiskt uppkommer för befattningshavare med försörjningsplikt

mot barn. Enligt länsstyrelsens förmenande böra barntilläggen bibehållas

men däremot icke inarbetas i själva lönesystemet. Vid uppgörandet

av reglerna för barntilläggens utgående bör vidare övervägas dels storleken

därav, dels frågan örn desamma borde i någon utsträckning graderas efter

befattningshavares placering i löneklass.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

77

Riksräkenskapsverket: I betraktande av att barntilläggen böjdes så sent

som vid 1937 års riksdag och med hänsyn till den synnerligen försiktigt tillmätta

höjning av nuvarande lönenivå, som av kommittén föreslagits, synes

det innebära ett — minst sagt — alltför ringa hänsynstagande till familjeförsörjarna

att, örn än successivt, vidtaga en total avveckling av de barntilllägg,

som under de sista femton åren ingått som en integrerande del av lönesystemet.

Riksräkenskapsverket föreslår, att under reglementsförslagets

3 kap. »Fasta lönetillägg och särskilda ersättningar» måtte införas bestämmelser

örn lönetillägg för barn efter mönster av vad nu i sådant hänseende

finnes stadgat i kungörelsen med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare

i statens tjänst.

Beträffande särskilt lönekommitténs förslag till avveckling av de nuvarande

barntilläggen hava Svea hovrätt, arméförvaltningen, socialstyrelsen, generalpoststyrelsen,

telegrafstyrelsen, kammarrätten, riksräkenskapsverket,

riksarkivet, lantmäteristyrelsen och kommerskollegium i likhet med vissa

av de i kommitténs överläggningar deltagande personalrepresentanterna hävdat

den meningen, att de befattningshavare, som före det nya avlöningsreglementets

ikraftträdande kommit i åtnjutande av barntillägget enligt nu

gällande bestämmelser, böra övergångsvis bibehållas vid denna förmån, såvitt

angår samtliga barn, för vilka de omedelbart före övergången blivit

tilläggsberättigade. Sålunda yttrar socialstyrelsen, att det icke syntes kunna

påvisas något bärande skäl för den övergångsvis föreslagna inskränkningen,

i synnerhet som därigenom skulle i en del fall uppstå direkt löneminskning

till och med för tjänstemän, som uppbure barntillägg enligt nu gällande

regler. Telegrafstyrelsen anför, att den föreslagna avvecklingen av barntilläggen

syntes för flertalet av telegrafverkets manliga tjänstemän med barn

komma att medföra minskning av de avlöningsförmåner — inklusive provisorisk

avlöningsförstärkning — som de uppbure närmast före övergången

till det nya reglementet. Denna löneminskning skulle i vissa fall bliva sä

stor, att försämring komme att inträda jämväl i förhållande till den avlöning,

vederbörande uppburit före tillkomsten av 1937 års provisoriska avlöningsförstärkning.

Samma synpunkter hava ock framhållits av riksräkenskapsverket

och lantmäteristyrelsen.

Länsstyrelsen i Stockholms län anmärker, att vid ett borttagande av barntilläggen

komme enligt det föreliggande förslaget — bortsett från övergångsbestämmelserna

— flertalet tjänstemän, som enligt nu gällande bestämmelser

vore berättigade till dyrtidstillägg för barn, att vidkännas minskning i

sina nu utgående kontanta löneförmåner, en minskning, som redan skulle

uppkomma vid förlust av dyrtidstillägg för ett barn. Detta syntes för stora

grupper av tjänstemän framstå såsom en orättvisa, och denna orättvisa komme

utan tvivel att uppfattas såsom i hög grad stötande genom kommitténs

förslag att utnyttja den besparing, som indragningen av barntilläggen skulle

medföra, till löneförbättringar åt ensamstående och bland dessa — genom

likalönsprincipen — särskilt kvinnliga befattningshavare. Länsstyrelsen

kunde därför icke förorda en avveckling av det nuvarande systemet efter de

grunder, som kommittén föreslagit. Enligt länsstyrelsens uppfattning måste

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Departements
chefen.

man vid övergång till ett lönesystem, som icke till någon del byggde på behovsprincipen,

noga tillse, att tjänstemännen icke drabbades av minskningar,

som måste uppfattas såsom orättvisa och obilliga. Länsstyrelsen i Malmöhus

län anser tillräckligt grundad anledning icke föreligga för att undantaga

befattningshavare med allenast ett barn från den övergångsvis föreslagna

förmånen av barntillägg. Dessutom borde barntilläggen ha föreslagits

kvarstå intill en tidpunkt, som läge 16 år efter det reglementet trätt i kraft.

I dylikt fall skulle barntillägg komma att utgå även för barn, som föddes

efter ikraftträdandet, men blott för det antal år, som återstode av 16-årsperioden.

Såsom lönekommittén framhållit, lärer önskvärdheten av en utjämning i

större omfattning än för närvarande av de ekonomiska villkoren för försörjningspliktiga

och icke försörjningspliktiga ej av någon bestridas. I och

för sig skulle ur denna synpunkt ett uppbyggande av lönesystemet enligt

principen om en viss lönedifferentiering mellan familjeförsörjare och icke

familjeförsörjare enligt min mening hava varit att hälsa med tillfredsställelse.

Av vad lönekommittén anfört framgår emellertid, att kommittén ansett

väsentliga hinder föreligga för införande av ett lönesystem, som innebär ett

knäsättande i en eller annan form av behovsprincipen vid utmätandet av tjänstemännens

löner. Till en början kommer härvid i betraktande den opinion,

som förefinnes bland statstjänstemännen själva beträffande behovsprincipens

tillämpning. Vid de förhandlingar kommittén i lönefrågan haft med de tillkallade

personalrepresentanterna, har från dessas sida rests ett bestämt motstånd

mot tanken på en lönedifferentiering efter familjeförsörjningsbörda.

En annan omständighet, som kommittén ansett vara för sig vägledande, är

den ståndpunkt, som vid behandlingen av frågan örn provisorisk avlöningsförstärkning

intogs av 1937 års riksdag. I propositionen angående nämnda

avlöningsförstärkning erinrade jag, hurusom det i 1936 års lönekommittés

uppdrag inginge att överväga spörsmålet, om i statens lönesystem hänsyn

borde tagas till de anställdas försörjningsplikt. Detta spörsmål vöre uppenbarligen

— framhöll jag — i väsentlig grad en fråga om huru den allmänna

opinionen bland de statsanställda och bland medborgarna i övrigt ställde

sig till en differentiering av lönerna efter försörjningsplikt, och huruvida

statsmakterna vore villiga att godtaga den ökning i det allmännas utgifter,

som otvivelaktigt måste följa. Förslaget om en provisorisk avlöningsförstärkning,

som utformats i främsta rummet med hänsyn till olika löntagares

behov, kunde väntas skapa ökad klarhet i dessa hänseenden. Ett principiellt

avgörande i ena eller andra riktningen vid 1937 års riksdag borde

vara till väsentlig ledning för lönekommittén vid dess fortsatta arbete. I

anslutning till dessa uttalanden upptogos i förslaget till riksdagen dels fasta

tillägg till lönen, dels ock särskilda lönetillägg efter barnantal.

I sin skrivelse i ämnet anförde riksdagen i principfrågan, att Kungl. Maj:ts

förslag om lönetillägg efter barnantal sammanhängde med det stora pro
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

79

blemkomplexet om det allmännas möjligheter överhuvud att främja familjebildningen

och berörde allenast en del av den betydelsefulla frågan örn en

utjämning av de olika ekonomiska villkoren för försörjningspliktiga och

andra. Enligt riksdagens mening borde sistnämnda spörsmål upptagas till

övervägande -— fristående från frågan om utformningen av olika lönesystem

— i ett sammanhang och därvid behandlas med hänsyn till befolkningen i

dess helhet. Huruvida differentiering av statstjänstemännens löner efter

försörjningsplikt borde utgöra en vid löneavvägningen inom det statliga lönesystemet

grundläggande princip kunde från denna utgångspunkt icke för

det dåvarande bedömas. Riksdagsskrivelsen innehåller sålunda icke något

direkt avvisande av tanken, att lönerna i statens tjänst i viss utsträckning

skulle kunna avvägas efter olika försörjningsplikt. Men då ett övervägande

först anses böra äga rum rörande frågan om utjämning av de olika villkoren

för försörjningspliktiga och andra inom befolkningen i dess helhet, har lönekommittén

haft skäl för uppfattningen, att riksdagen knappast vid den nu

förestående löneregleringen förutsatte tillämpningen av den omstridda behovsprincipen.

Den löneplan, som av kommittén framlagts och örn vilken

enighet vunnits med personalorganisationernas representanter, är sålunda

utformad på samma grundval som den nu gällande, och lönebeloppen äro

avmätta under förutsättning av att barntillägg icke skola utgå.

Då propositionen om provisorisk avlöningsförstärkning till 1937 års riksdag

upptog förslag om utökade barntillägg, åsyftades därmed att söka skapa

klarhet över möjligheterna att uppbygga det statliga lönesystemet på grundval

av en lönedifferentiering efter försörjningsplikt. Denna klarhet torde i viss

män kunna anses vunnen. De starkt delade meningarna inom riksdagen

liksom inom den allmänna opinionen, tillsammans med det energiska motståndet

mot varje eftergift åt »behovsprincipen» från de statsanställdas egna

organisationer göra det svårt att draga någon annan slutsats än att för närvarande

förutsättningar saknas för övergång till ett lönesystem, där hänsyn

i högre grad än förut tages till familjestorlek och försörjningsplikt. Under

dessa förhållanden anser jag mig böra biträda kommitténs förslag, att det

nuvarande, inom dyrtidstilläggets ram utgående barntillägget skall i princip

upphöra i samband med det civila avlöningsreglementets ikraftträdande.

Vid införande av ett avlöningsreglemente, uppbyggt utan hänsynstagande

till befattningshavarnas familjeförsörjning, uppstår fråga, huru förfaras skall

nied de barntillägg, som i form av dyrtidstillägg tillkomma nuvarande tjänstemän.

Kommittén har föreslagit en övergångsanordning, varigenom de befattningshavare,

vilka omedelbart före övergången till det nya avlöningsreglementet

åtnjuta barntillägg, bibehållas vid denna förmån enligt de under

innevarande budgetår gällande bestämmelserna, såvitt angår barn utöver

ett. Beslut härom skulle emellertid meddelas fristående från avlöningsreglementet.

Den av kommittén sålunda föreslagna övergångsanordningen synes mig under

förhandenvarande förhållanden kunna godtagas. Jag har däremot icke

ansett mig kunna biträda de yrkanden örn ett bibehållande övergångsvis av

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

barntillägg för samtliga barn, som framställts från vissa personalrepresentanter

ävensom från ett antal över kommittéförslaget hörda ämbetsverk.

Brutto- eller nettolönesystem. Termerna bruttolön och nettolön begagnas

i diskussionen örn avlöningssystem i olika bemärkelser. Med avseende å förhållandet

mellan kontant lön och naturaförmåner betecknar exempelvis

bruttolönesystem ett system, enligt vilket avlöningen avvägts utan hänsyn till

naturaförmånernas värde och tjänstemannen har att å lönen vidkännas avdrag

för naturaförmånerna, under det att med nettolönesystem menas en

anordning med fria naturaförmåner utöver kontantlönen.

Benämningarna i fråga användas emellertid även med avseende å förhållandet

mellan lön och pensionsförmåner på sådant sätt, att bruttolönesystem

betecknar ett system, enligt vilket av den i löneplan eller lönestat bestämda

lönen erlägges avgift eller göres avdrag såsom bidrag till kostnaderna för

pensioneringen. Nettolönesystem avser då åter det system, enligt vilket avlöningen

redan vid lönesättningen bestämts till det lägre belopp, som uppbäres

av tjänstemannen under hans tjänstetid och till vilket utan särskilt bidrag

från tjänstemannens sida kommer en pensionsrätt. I förevarande sammanhang

användas termerna bruttolön och nettolön endast i de sistnämnda bemärkelserna.

I en vid kommittébetänkandet såsom bilaga 4 fogad promemoria har, mot

bakgrunden av en historisk återblick på pensionsrättens utveckling med hänsyn

tagen väsentligen till den allmänna civilförvaltningens förhållanden,

lämnats dels en redogörelse för den tidigare behandlingen av frågan örn

brutto- eller nettolönesystem och dels en översikt över nu gällande bestämmelser

rörande tjänstemännens bidrag till kostnaderna för pensionsförmåner

samt träffade anordningar med avseende å dessa bestämmelsers tillämpning.

Därjämte har å sid. 24—2G i betänkandet lämnats en kortfattad framställning

av de skäl, som andragits för och emot nettolönesystemet. Jag

tillåter mig hänvisa härtill för en närmare orientering i ämnet.

Enligt för närvarande gällande bestämmelser är bruttolönesystemet rådande

för samtliga de personalgrupper, med vilka lönekommittén haft eller fortfarande

har att taga befattning. Lönerna äro i avlöningsreglementena upptagna

med bruttobelopp, från vilka tjänstemännen hava att erlägga sina

i pensionsreglementena fastställda bidrag till pensioneringen. 1 samband

med den under de senaste åren genomförda pensionslagstiftningen har man

emellertid, på sätt i nyssnämnda promemoria närmare angives, sökt förenkla

uppbörd och redovisning av dessa bidrag genom deras omvandling från den

tidigare formen pensionsavgifter till pensionsaudr«f7 samt genom vissa i anslutning

därtill meddelade tillämpningsbestämmelser och verkställda dispositioner

med avseende å anslags- och statbehandling.

Av den i promemorian lämnade redogörelsen framgår vidare, att frågan

örn en övergång till netlolönesystem vid flera tillfällen under de senaste

årtiondena varit föremål för diskussion i samband med behandling av förslag

till reformer på pensionsväsendets område. Härvid har påvisats, att en

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

81

fullständig lösning av detta spörsmål icke kan vinnas annat än genom en

revision av avlöningsbestämmelserna. Vid de löneregleringar, som genomfördes

vid 1920-talets början, och vid senare verkställda utredningar om revision

av de vid nämnda löneregleringar antagna avlöningsförfattningarna

har emellertid denna fråga icke varit under närmare omprövning.

1936 års lönekommitté. Lönekommittén har nu framhållit, att vid den

behandling av frågan om brutto- eller nettolönesystem, som ägt rum under

kommitténs överläggningar med de utsedda personalrepresentanterna, dessa

representanter enhälligt uttalat sig emot nettolönesystemet och hävdat den

meningen, att ett bruttolönesystem ur tjänstemannasynpunkt avgjort vore att

föredraga. Man hade förmenat, att det förra systemet i längden skulle ställa

sig oförmånligt för tjänstemännen ur lönepolitisk synpunkt och att därjämte

svårigheter skulle föreligga för tjänstemännen att ernå en önskvärd förbättring

av tjänstepensionsförmånen, örn de icke betalade ett direkt bidrag till

kostnaden för denna förmån. Vidare hade framhållits de ojämnheter vid

övergången, som ett för nettolöneprincipens genomförande nödvändigt slopande

av avdragsbefrielsen efter 30 avdragsår skulle föranleda i samband

med löneregleringen. Slutligen hade uttalats farhågor för att en övergång

till ett nettolönesystem i nuvarande läge skulle kunna medföra, att tjänstemännen

berövades de förmåner, som nu tillkomme dem i form av övergångsvis

medgiven lindring i avgiftsplikten till familjepensioneringen.

Beträffande sin egen ståndpunkt i ämnet uttalar sig kommittén sålunda

(sid. 26 o. f.):

Inom lönekommittén hade vid behandling av förevarande spörsmål gjort

sig gällande skilda uppfattningar i principfrågan, huruvida statens avlöningsväsen

borde uppbyggas efter netto- eller bruttosystem. Under frågans behandling

hade dock enighet uppnåtts därom, att under för närvarande föreliggande

förhållanden ett nettolönesystem knappast syntes böra ifrågakomma

och att det därför icke vore påkallat, att statsmakterna nu toge ståndpunkt

i principfrågan. Vid kommitténs utredningar i ämnet hade det visat sig, att

betydande svårigheter för närvarande skulle vara förenade med införandet

av ett nettolönesystem. Dessa svårigheter bottnade icke i de omläggningar

av löneplanen, som skulle erfordras för systemets genomförande; det syntes

utan olägenhet låta sig göra att omräkna de nu för varje lönegrad bestämda

pensionsavdragen till löneklassbelopp så avvägda, att de —• vad tjänstepensionsavdragen

beträffade — för tjänstemännens genomsnittliga hela tjänstetid

motsvarade den pensionskostnad, som för närvarande beräknades bliva

täckt under en genomsnittlig betalningstid av 30 år, och att därefter i löneplanen

minska lönerna i de olika löneklasserna med dessa belopp. Ej heller

syntes ett slopande av avdragsbefrielsen efter 30 avdragsår i och för sig innebära

betänkligheter vare sig ur statens eller ur tjänstemännens synpunkt,

förutsatt att skäliga övergångsanordningar vidtoges till skyddande av tjänstemännens

intressen; tvärtom kunde för en sådan omläggning anföras goda

skäl ur löneteknisk synpunkt. Svårigheterna vöre i stället väsentligen betingade

av de övergångsförhållanden, som för närvarande rådde med avseende''

å familjepensioneringen. övergången lill det nya allmänna familjepensionsreglementet

hade nämligen genom överenskommelser mellan staten och

förutvarande enskilda familjepensionskassorna så ordnats, att nuvarande

Bihang lill riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 203. 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

delägare berättigats att, så länge ej löneökning vunnits genom befordran,

åtnjuta de nya förmånerna mot erläggande av samma årliga avgiftsbelopp,

som före övergången betalats till familjepensionskassorna och som i allmänhet

— särskilt för civilstatens och försvarsväsendets personalgrupper •—

avsevärt understigit de nya familjepensionsavdragen, men mot fullgörande

i förekommande fall av retroaktiv avgiftsskyldighet. Ett liknande övergångsförhållande

förelåge för övrigt beträffande tjänstepensionsavdragen för försvarsväsendets

personal. Då de sålunda övergångsvis för vissa nuvarande

tjänstinnehavare beviljade förmånerna i pensionsavdragshänseende rimligen

icke kunde utan vidare borttagas ens i den mån de bleve täckta av den

genom löneregleringen uppnådda löneförbättringen, skulle en övergång till

nettolönesystem med generellt avvägda avdragsbelopp, verkställda redan i löneplanerna,

för närvarande nödvändiggöra beviljandet av särskilda personliga

lönetillägg, som skulle beröra stora grupper av befattningshavare och utgå med

individuellt växlande belopp. De komplicerade bestämmelser, som härav

betingades, skulle under en avsevärd tid framåt göra avlöningsreglementets

tillämpning synnerligen betungande ur redogörar- och revisionssynpunkt. Då

härtill komme, att övergångsbestämmelser jämväl bleve erforderliga för kompenserande

av den avdragsbefrielse, som för en del tjänstemän inträtt på

grund av fullgjord 30-årig avgiftsplikt. hade det synts kommittén, som om

införandet av ett nettolönesystem under nu rådande förhållanden skulle

bliva förenat med så stora svårigheter, att en åtgärd i sådant syfte tills vidare

icke kunde ifrågakomma. Kommittén hade på grund härav för sin del ansett,

att med ståndpunktstagande till frågan om netto- eller bruttolönesystem

borde anstå, intill dess de praktiska förutsättningarna för genomförande av

en eventuell reform i detta avseende längre fram kunde te sig gynnsammare.

I enlighet med denna sin uppfattning har lönekommittén uppbyggt sitt

förslag med tillämpning av bruttolöneprincipen. Emellertid har kommittén

samtidigt förutsatt, att nuvarande ojämnhet med avseende å beräkning av

dyrtidstillägg skall upphöra. Kommittén har avfattat bestämmelserna så,

att rörligt tillägg skulle komma att utgå å bruttolönebeloppen utan frånräknande

av vare sig tjänstepensions- eller familjepensionsavdrag, samt tagit

hänsyn härtill vid lönebeloppens avvägning. Härigenom skulle ernås viss

förenkling ur redogörarsynpunkt. Kommittén har tillika förutsatt, att nuvarande

kollektiva redovisning av pensionsavdrag fortfarande upprätthålles.

Avlöningsanslagen skulle sålunda alltjämt beräknas netto. I den mån avsättning

till pensionsfond äger rum, skulle denna, såsom för närvarande,

ske genom för vederbörande förvaltningsområden summariskt beräknade avsättningsanslag

eller avsättningsposter.

Avgivna yttranden. Under erinran örn det myckna arbete, som för närvarande

kräves för avlöningshandlingarnas upprättande, och de allt större

krav, som måste ställas på den därmed sysselsatta personalen, uttrycker

medicinalstyrelsen den förhoppningen, att den förenkling, som en övergång

till nettolönesystem skulle kunna medföra, måtte genomföras så snart förhållandena

det medgiva.

Riksräkenskapsverket yttrar följande:

De skäl, kommittén anfört mot införandet av ett nettolönesystem, hava

icke övertygat riksräkenskapsverket örn att ett ytterligare uppskov med

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. ]\Iaj:ts proposition nr 263.

83

nettolönesystemets införande skulle vara av behovet påkallat. Klart är, att

vissa svårigheter av övergångsnatur äro ofrånkomliga, men riksräkenskapsverket

finner icke sannolikt, att dessa svårigheter skulle bliva väsentligt

mindre längre fram. Övergången till ett nettolönesystem med generellt avvägda

avdragsbelopp, verkställda redan i löneplanerna, synes icke heller

obetingat kräva beviljandet av särskilda personliga lönetillägg för att övergångsvis

upprätthålla de olikheter i fråga örn tjänstemännens nuvarande

bidragsplikt till pensioneringen, som bland annat äro beroende på de överenskommelser,

vilka träffats mellan staten och vissa änke- och pupillkassor

i samband med statens övertagande av familjepensioneringen. Det är nämligen

att märka, att dessa överenskommelser träffades utan samband med

någon lönereglering och därför fingo ett innehåll, som avsåg att så långt

möjligt förhindra en försämring i lönevillkoren genom höjda pensionsavdrag.

Under förutsättning att en blivande lönereglering icke genomföres med

så knapp marginal, att löneökningen ej täcker nu förekommande differenser

i pensionsavdragshänseende, lärer övergången till ett nettolönesystem kunna

i samband med en lönereglering genomföras utan särskilda personliga lönetillägg

eller åtminstone utan dylika tillägg i någon större omfattning. Att

staten kompenserar sådana individuella olikheter i fråga om själva löneförbättringens

storlek, som skulle bliva en direkt följd av ett generellt slopande

av tjänstemännens bidragsplikt till egen och familjens pensionering, torde

knappast vara behövligt. Det kan heller icke vara lämpligt att till en oviss

1 ramtid uppskjuta fullföljandet av den påbörjade reformeringen av pensionslagstiftningen

genom att bibehålla ett bruttolöne- och avdragssystem, som

visat sig vara förenat med högst betydande praktiska olägenheter. För riksräkenskapsverket

står det nämligen klart, att om icke den föreliggande frågan

vinner sin lösning i samband med den nu förestående löneregleringen,

möjlighet att övergå till ett nettolönesystem icke kommer att inträda på

mycket länge. Riksräkenskapsverket vill fördenskull bestämt förorda, att

lönekommitténs förslag i angivet avseende omarbetas, vilket torde kunna

ske utan att något uppskov med löneregleringen fördenskull skall behöva

äga rum.

För egen del har jag tidigare i olika sammanhang haft tillfälle att uttala Departementsmina

synpunkter i fråga örn ett nettolönesystem. Sålunda framhöll jag vid che!manmälan

den 2 mars 1934 av förslag till civilt tjänstepensionsreglemente

(proposition nr 222 till nämnda års riksdag, sid. 53), att jag i likhet med

vissa myndigheter funne starka skäl tala för ett verkligt nettolönesystem,

d. v. s. ett system med lönerna redan i löneplanerna upptagna till de belopp,

som finge uppbäras av tjänstemännen utan att särskilda avdrag för pensionsändamål

behövde ifrågakomma. Av olika anledningar syntes det mig

emellertid icke möjligt att i berörda sammanhang genomföra ett dylikt

system. Den omläggning av löneplanerna, som härför bleve erforderlig,

kunde svårligen ske utan samband med en allmän omarbetning av avlöningsförfattningarna.

I varje fall syntes en dylik omläggning knappast böra

komma till stånd utan att möjligheterna för övergång till nettolönesystem

jämväl i fråga örn familjepensionsavgifterna kunde samtidigt tagas under

övervägande, något som då icke kunde ske, enär frågan örn familjepensioneringens

framtida ordnande befunne sig under utredning. .Tåg nödgades därför

inskränka mig till att förorda vissa, sedermera i samband med tjänstc
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

pensionsreglementets ikraftträdande genomförda förändringar i sättet för uttagandet

av tjänstemännens bidrag till pensioneringskostnaderna.

I anslutning till denna uppfattning uttalade jag vid tillsättande av 1936 års

lönekommitté den förhoppningen, att det skulle visa sig möjligt att vid utredningen

komma fram till ett nettolönesystem.

I enlighet med min sålunda redan förut intagna principiella ståndpunkt

till frågan om nettolönesystemet delar jag riksräkenskapsverkets mening om

det önskvärda i och för sig av att, då nu en allmän omreglering av tjänstemännens

löner skall äga rum, även frågan om införandet av nettolönesystemet

kunde vinna sin lösning. Det synes mig''emellertid — även med hänsyn

till erlagda retroaktivavgifter — icke skäligt, att de särskilda förmåner

i pensionsavdragshänseende, som i förhållande till andra befattningshavare

genom överenskommelser mellan staten och enskilda familjepensionskassor

tillförsäkrats i första hand förutvarande delägare i kassorna, bortfalla i samband

med den genom löneregleringen generellt uppnådda löneförbättringen.

Från denna utgångspunkt få enligt min mening de betänkligheter lönekommittén

anfört mot att för närvarande genomföra ett nettolönesystem avgörande

betydelse. Jag biträder således lönekommitténs förslag i denna del.

Mot den av kommittén förutsatta anordningen, att rörligt tillägg beräknas

å bruttolönebeloppet, har jag intet att erinra.

Rörligt tillägg. Alltsedan år 1916 hava å statstjänstemännens löner utgått

särskilda tillägg, föranledda av levnadskostnadernas stegring utöver den

nivå, till vilken hänsyn tagits vid lönebeloppens avvägning. Från och med

år 1919 hava dessa tillägg utgått efter en glidande skala och benämnts dyrtidstillägg.

Även vid fastställandet av de löneplaner, som nu äro gällande

för de förvaltningsområden, vilka lönekommitténs utredning avser, bär förutsatts,

att rörliga tillägg skulle utgå å lönebeloppen, ehuru efter lägre procenttal’

än för oreglerade verk. Vid 1919 års lönereglering för kommunikationsverken

utgick man nämligen icke från de prisstegringar, vilka inträtt

på grund av krisförhållandena, utan lönenivån avvägdes efter ett fingerat

prisläge, som skulle hava varit rådande i början av 1920-talet, därest levnadskostnadsstegringen

under krigsåren genomsnittligt per år varit densamma

som under perioden fran senaste allmänna lönereglering i början av 1900

talet fram till världskrigets utbrott.

En avveckling av dyrtidstilläggen och en återgång till det före världskriget

tillämpade systemet med fasta löner torde vid lönefrågornas behandling under

senare delen av 1920-talet allmänt hava betraktats såsom ett önskvärt

mål för en blivande revision av det statliga avlöningsväsendet. Vid tillsättandet

av 1928 års lönekommitté riktades särskilt uppmärksamheten på

detta spörsmål i de direktiv, som meddelades kommittén. I sitt den 21 juli

1930 avgivna betänkande med förslag till allmänt avlöningsreglemente uttalade

sig också nämnda kommitté bestämt för en avveckling av dyrtidstilläggen

och upprättade, såsom förut framhållits, sitt reglementsförslag i överensstämmelse

med denna uppfattning.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

85

1936 års lönekommitté. Då 1936 års lönekommitté jämlikt sina direktiv

nu haft att pröva frågan om fasta eller rörliga löner, har kommittén på

grund av sina utredningar i frågan för sin del kommit till den uppfattningen,

att ett system med viss rörlighet hos lönerna alltjämt bör bibehållas.

Kommittén framhåller, att den utveckling av priser och levnadskostnader,

som ägt rum under tiden efter avgivandet av 1928 års lönekommittés betänkande

— och icke minst under de allra senaste åren -— syntes i väsentlig

mån hava undanryckt grunden för det betraktelsesätt, på vilket 1928 års

lönekommitté byggde sitt förslag om dyrtidstilläggens avskaffande. En stabil

pris- och levnadskostnadsnivå framstode icke numera vare sig som det

enda eller ens som det sannolikaste framtidsperspektivet, och en viss automatisk

rörlighet hos lönerna vöre därför enligt kommitténs mening önskvärd.

De nu gällande bestämmelserna om dyrtidstillägg ginge emellertid

tillbaka till en tid, som utmärkts av exceptionella fluktuationer i priser och

levnadskostnader, och bure i hela sin utformning prägel av dessa förhållanden.

Åtskilliga omständigheter, främst den statliga aktiviteten i pris- och

produktionsreglerande syfte inom vissa områden av näringslivet — varibland

jordbruket i detta sammanhang ägde särskild betydelse — talade dock för

att de växlingar, med vilka man hade att räkna, icke ens i rätt kritiska lägen

kunde väntas bliva av samma omfattning som under krigs- och de närmaste

efterkrigsåren. Modifikationer i de hittillsvarande reglerna om dyrtidstilllägg

syntes därför vara väl motiverade i syfte att ernå en ökad stabilitet i

lönenivån.

En lösning av den föreliggande frågan, som beaktade de nu antydda olika

synpunkterna, borde enligt kommitténs mening gå ut på att de rörliga tillläggen,

såsom förutsatts i kommitténs direktiv, visserligen bibehölles men

gåves en sådan teknisk utformning, som naturligt anslöte sig till de nyssberörda

tendenser, vilka syntes göra sig gällande i prissystemet.

Beträffande det rörliga tilläggets syfte anför lönekommittén i huvudsak

följande (sid. 31 o. f.):

Av den historiska översikt, som i bilaga 5 till betänkandet lämnats rörande

behandlingen av frågan om dyrtidslillägget vid olika tillfällen, framginge,

att de uppfattningar, vilka från statsmakternas sida anförts beträffande

dyrtidstilläggets syfte, icke varit helt liktydiga och klart formulerade

utan betingade av växlande omständigheter i de situationer, då ståndpunktstagande

i frågan varit påkallat. Såsom en sammanfattning av den i bilagan

framlagda undersökningens resultat i denna del syntes kunna fastslås, att

visserligen från befattningshavarnas sida principen örn en under levnadskostnadernas

växlingar bevarad reallön oavlåtligen och med styrka hävdats

men att för statsmakternas ställningstagande önskvärdheten av en viss

anpassning efter andra medborgargruppers levnadsvillkor och särskilt efter

inkomstläget för den allmänna arbetsmarknadens löntagare vid de flesta tillfällen,

då frågan varit aktuell, framstått såsom en primär synpunkt. I den

mån en sådan anpassning av statsfinansiella hänsyn icke låtit sig till fullo

genomföra, hade i andra hand olika statstjänargruppers behov av kompensation

för prisstegringen uppställts som riktmärke.

Det syntes kommittén uppenbart, att av de två antydda, schematiskt uppställda

principerna — vilka kumle benämnas »reallöncprincipcn» och

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kimot- Majlis proposition nr 263.

»marknadslöneprincipen» —- ingendera kunde rigoröst hävdas. Det vore

givetvis ett önskemål, att syftet med det rörliga tillägget så klart som möjligt

angåves och att detta syfte konsekvent fullföljdes utan sådan godtycklighet,

som onekligen tidigare vidlått behandlingen av ifrågavarande lönespörsmål,

men det vore icke på något sätt givet, att syftet kunde eller borde preciseras

i form av någon enkel »princip». Det vore tvärtom all anledning att antaga,

att den praktiska funktion, som det rörliga tillägget hade att fylla, bäst garanterades

med en anordning, genom vilken hänsyn toges såväl till tjänstemännens

naturliga krav på skydd inom vissa gränser mot verkningarna av

en eventuell stegring av levnadskostnaderna under löneregleringsperioden

som till önskvärdheten av en anpassning till den allmänna löneutvecklingen

i samhället under de i jämförelse med den allmänna arbetsmarknadens löneavtal

långa löneregleringsperioderna för statstjänstemannen. Till betydande

del sammanfölle även dessa krav.

Vad särskilt »reallöneprincipen» anginge, syntes det svårt att finna något

skäl för att realvärdet av lönerna för statstjänstemännen — vilkas anställningsvillkor

i de flesta avseenden utmärktes av en osedvanlig grad av stabilitet

— skulle garanteras konstant, när någon dylik regel icke gällde för någon

annan inkomsttagargrupp i samhället. Förskjutningar i levnadskostnaderna

i förhållande till penninginkomsterna gåve uttryck för förändringar i

de reala försörjningsmöjligheterna i samhället; av dessa förändringar borde

olika inkomsttagargrupper lia del såväl när detta vöre dem till godo som när

motsatsen vore fallet. Det funnes ingen anledning, varför icke statstjänstemännen

skulle bära sin del av bördan av en dyrtid av den art, som inträffade

såsom följd av världskriget. Ä andra sidan förelåge icke heller någon

anledning, varför icke statstjänstemännen skulle få sin del av fördelarna av

den allmänna produktivitetens utveckling, vilken lade grunden för real förbättring

av de ekonomiska villkoren och toge sig uttryck just i en förskjutning

i förhållandet mellan penninginkomster och varupriser. Det funnes

icke i statstjänstemännens .ställning eller arbetsprestationer någonting, som

skulle kunna bilda ett motiv för att just för dem — i motsats till vad som

gällde andra grupper av samhällsmedlemmar — det reala innehållet i lönerna

skulle rigoröst fixeras. »Reallöneprincipen» tedde sig därför som i och

för sig helt godtycklig.

Det vore naturligt, att från tjänstemännens sida det rörliga tilläggets uppgift

betraktades såsom i första hand den att bereda ett visst på förhand garanterat

skydd mot verkningarna av levnadskostnadshöjningar inom löneregleringsperioden.

Det syntes även kommittén självklart, att vid det rörliga tillläggets

konstruktion en dylik synpunkt borde beaktas. Men detta innebure

icke anslutning till »reallöneprincipen» i den av kommittén fattade meningen,

att reallönen inom löneregleringsperioden under alla förhållanden skulle

garanteras till sitt vid löneregleringstillfället givna värde. Kommittén funne

tvärtom angeläget att framhålla, att bevarandet av reallönens värde i full

utsträckning — såväl vid prisstegring som vid prissänkning — icke borde

vara det rörliga tilläggets syfte, eftersom en sådan princip syntes såväl

sakligt obefogad och till sina allmänna konsekvenser vansklig som

praktiskt omöjlig att helt realisera. I själva verket syntes uppgiften att

skydda tjänstemännen mot verkningarna av levnadskostnadshöjningar under

löneregleringsperioden lika väl eller till och med ur tjänstemännens

egen intressesynpunkt bättre fyllas, därest »marknadslöneprincipen» lades

till grund för det rörliga tilläggets konstruktion.

Det vore emellertid uppenbart, att de problem, som här uppställde sig,

icke kunde hur långt som helst lösas genom ett mer eller mindre automatiskt

verkande system för rörligt lönetillägg; på lång sikt måste anpassnin
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

87

gen av statstjänstemannalönerna efter den allmänna sociala standardens förändringar

väsentligen åstadkommas genom löneregleringar, och i händelse

prisförskjutningar av mera revolutionerande och häftigt förlöpande art

skulle inträffa, torde extraordinära åtgärder — innebärande mer eller mindre

provisoriska löneregleringar — tvinga sig fram. Men det framstode enligt

kommitténs uppfattning som ett principiellt önskemål, att även inom en

löneregleringsperiod av sådan längd, som kunde betraktas såsom antaglig vid

mera ordinär prisutveckling och inom vilken icke obetydliga förskjutningar

i den allmänna reallönestandarden i samhället kunde hinna komma till

stånd, anpassningen av statstjänstemännens löner kunde genom det rörliga

tilläggets konstruktion så smidigt som möjligt efterlikna den allmänna löneoch

inkomstutvecklingen, låt vara att i praktiken möjligheterna att realisera

detta önskemål vore begränsade. För detta önskemål talade till en början

en synpunkt, som från statsmakternas sida ständigt hållits som i första

hand vägledande, nämligen rekryteringssynpunkten. Men även ur tjänstemännens

synpunkt förefölle en sådan uppfattning kunna hävdas med större

fog än »reallöneprincipen»: det hade icke utan berättigande framhållits

från tjänstemannahåll, att tjänstemännens löneställning under den i förhållande

till den allmänna arbetsmarknadens avtalsperioder med nödvändighet

långa löneregleringsperioden för statstjänstemännen kunde komma att successivt

försämras, relativt sett, och att på grund av statsfinansiella förhållanden

avståndet kunde vara svårt att inhämta vid löneregleringarna. Statstjänstemännen

skulle därför i löneregleringshänseende vara i en sämre ställning än

sådana arbetstagargrupper, som vid tätare löneförhandlingar hade möjlighet

att smidigare utnyttja de successivt mognande möjligheterna till reallöneförbättringar.

Oavsett riktigheten av detta senare argument syntes det kommittén på

allmänna grunder lämpligt, att reglerna för det rörliga tillägget så långt möjligt

utformades i enlighet med det syftemål, som angivits av »marknadslöneprincipen».

En överblick över den industriella löneutvecklingen i Sverige i stora drag

under en längre tid gåve vid banden, att nuvarande reallöneläge uppkommit

därigenom, att penninglönerna stigit under prisstegringsperioderna men i

stort sett icke följt med nedåt under prissänkningsperioderna. Under tiden

efter 1860 hade sänkning förekommit endast tre gånger, nämligen under

senare hälften av 1870-talet, då en jordbruks- och industrikris samtidigt satte

in och ledde till en i vissa hänseenden om 1930-talets kris påminnande och.

nästan lika svår depression, vidare under åren efter 1920, då en sättning i

hela prissystemet efter krigsårens abnorma uppskruvning ägde rum och slutligen

under depressionen i förra hälften av innevarande decennium. Dessa

tre tillfällen vore de enda i den svenska industrialismens utveckling, då den

allmänna penninglönenivån sjunkit avsevärt. Enär lönenivån eljest under

depressionsperioder hållit sig relativt stabil och stundom t. o. m. något stigit

trots sjunkande levnadskostnader, hade löneutvecklingskurvan fått ett i stort

sett trappstegsformat utseende. Detta penninglönernas förhållningssätt innebure,

att reallönestegringen under det senaste halvseklet betingats såväl av

sjunkande levnadskostnader vid nedåtgående konjunkturer som av stigande

penninglöner under uppåtgående konjunkturer och i själva verket i allmänhet

i högre grad av det förra än av det senare.

Ett annat markant drag i penninglönenivåns rörelser vore dess »eftersläpning»

i förhållande lill levnadskostnadsnivåns förändringar. Under uppsvings-

och prisstegringsperioderna vore som regel den allmänna lönenivåns

rörelser lill en början svagare än prisnivåns, vilket hade sin naturliga förklaring

däri, att de flesta lönesatser en lid framåt vore bundna av förut in
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

gångna avtal och först så småningom kunde justeras uppåt. Vid nedgångsoch

prissänkningsperioder vore eftersläpningen än mera framträdande; i den

svenska utvecklingen hade i de flesta fall den allmänna lönenivån överhuvud

icke anpassats nedåt under depressionsperioderna.

Om man utginge från att det rörliga lönetillägget skulle tillgodose syftet att

så långt möjligt anpassa utvecklingen av statstjänstemännens löner efter

den allmänna löneutvecklingen, syntes följande två möjliga utvägar vara

värda diskussion:

1) det rörliga tillägget borde förändras icke efter levnadskostnadsindex

utan efter en löneindex;

2) lönerna borde göras automatiskt rörliga uppåt men rörliga nedåt endast

efter en prövning, som innefattade icke endast levnadskostnadernas utveckling

utan jämväl andra omständigheter och däribland särskilt den allmänna

lönenivåns utveckling.

I princip skulle anpassningen av statstjänstemannalönerna till den allmänna

löneutvecklingen bäst tillgodoses genom att en löneindex lades till

grund. En sådan anordning skulle dock stöta på stora praktiska svårigheter.

I den allmänna föreställningen vore lönens rörlighet otvivelaktigt i

första hand motiverad av levnadskostnadernas förändringar, och det syntes

vara vanskligt och kunna leda till irritationer att Irnit upplösa sammankopplingen

mellan det rörliga tillägget och levnadskostnadsindex, även om

detta i och för sig vore principiellt befogat. Härtill bomme svårigheten att

konstruera ett för ändamålet lämpligt löneindex. Den radikala lösning, som

en övergång till ett rörligt tillägg, föränderligt efter en löneindex, skulle innebära,

vöre därför av praktiska skäl knappast tillrådlig.

Det andra systemet — enligt vilket anknytningen till levnadskostnadsindex

skulle bevaras men reduktioner av lönerna under prisfallsperioder

göras beroende av statsmakternas prövning under hänsynstagande icke endast

till levnadskostnadsutvecklingen utan även till den allmänna löneutvecklingen

och andra relevanta omständigheter — kunde direkt motiveras

av erfarenheterna av den hittillsvarande allmänna löneutvecklingen. På senare

tid hade också ett dylikt system faktiskt tillämpats för statstjänstemännens

vidkommande, i det att under senaste prisfalisperiod vid ett pär tillfällen

— åren 1931 och 1932 — statsmakterna fastställt ett annat och högre

levnadskostnadsindextal än det gällande såsom normerande för statstjänstemännens

löner. Även örn ifrågavarande anordning sålunda sakligt och med

erfarenhetens stöd kunde i och för sig försvaras, hade kommittén dock

ansett sig icke böra förorda ett praktiskt förverkligande av detta system.

Att inom löpande löneregleringsperiod göra lönesättningen i vissa situationer

beroende av diskretionär prövning kunde uppfattas som obekvämt för såväl

statsmakterna som tjänstemännen. Det syntes även stöta på svårövervinneliga

psykologiska hinder att i fråga örn en glidande löneskala fastställa

olika regler för anpassning uppåt och för anpassning nedåt.

Därest det rörliga tilläggets förändringar anknötes till levnadskostnadsindexens

utslag och rörligheten gjordes automatisk såväl uppåt som nedåt,

kunde uppenbarligen »marknadslöneprincipen» icke till fullo förverkligas.

I viss utsträckning kunde dock de i denna princip innefattade kraven tillgodoses

i och med att lönen gjordes mera trögrörlig genom en regel, enligt

vilken lönebeloppen förändrades endast när levnadskostnadsindex förskjutits

mera betydligt. Den allmänna löneutvecklingen bomme därigenom att efterliknas

i så måtto, att lönehöjning för statstjänstemännen komme till stånd

med en viss »eftersläpning» och att lönesänkning inträffade, först när levnadskostnadsindex

sjunkit avsevärt under ett tidigare för lönen normerande

läge. Man nådde därmed också större stabilitet i den statliga lönesättningen

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

89

och undveke de meningslösa och irritationsskapande, små och ofta inträffande

löneförändringarna till följd av mindre betydande och osäkra förskjutningar

i levnadskostnadsindex.

Kommitténs i anslutning till denna principmotivering utformade förslag

i avseende å det rörliga tilläggets konstruktion kan sammanfattas sålunda:

1. Den fasta lönen räknas upp till ett indexläge, som ungefär motsvarar

de genomsnittliga levnadskostnaderna under år 1935, d. v. s. till indexläget

156.

2. För beräkningen av det rörliga tillägget användes av tekniska skäl en

indexskala, där 1935 års genomsnittliga levnadskostnader, d. v. s. ungefär

indextalet 156 på nuvarande levnadskostnadsindex, sättes lika med 100.

3. Automatiskt verkande regler för lönens rörlighet få gälla endast inom

vissa gränser. Större förskjutningar i den allmänna levnadskostnadsnivån

antagas innebära så betydande förändringar i betingelserna för lönesättningen,

att anpassningen till dylika förskjutningar bör underkastas statsmakternas

prövning. Såsom övre gräns för det automatiskt rörliga tillägget

föreslås ett indexläge 20 procent över utgångsläget. Såsom undre gräns bör i

första hand fungera det indexläge, till vilket den fasta lönen räknats upp.

Det anses icke sannolikt, att under den tid, för vilken lönereglering nu kan

beräknas äga rum, prisutvecklingen skulle kunna komma att föra levnadskostnaderna

avsevärt under denna nivå, som ligger endast obetydligt över

bottenläget under föregående djupa depression. För alla eventualiteters

skull föreslås emellertid en säkerhetsklausul, innebärande att statstjänstemännen

skola vara skyldiga att efter statsmakternas prövning vidkännas en

reduktion av högst 5 procent av den fasta lönen, för den händelse levnadskostnaderna

fallit minst 10 procent under det läge, till vilket den fasta lönen

räknats upp.

4. För stegring av levnadskostnaderna utöver utgångsläget gives i princip

75 procents kompensation. Denna kompensationsgrad anses i rimlig grad

tillgodose statstjänstemännens krav på skydd mot verkningarna av levnadsförnödenheternas

fördyring. Lägre kompensationsgrad befaras ställa tjänstemännen

i ett i förhållande till andra löntagargrupper ogynnsamt läge, särskilt

vid en levnadskostnadsstegring uppemot den övre gränsen för det rörliga

tillägget.

5. För att ernå större stabilitet i lönesättningen och större likhet med

förhållandena på den allmänna arbetsmarknaden förordas, att det rörliga

tillägget förändras icke såsom nu sker med varannan enhets förändring av

levnadskostnaderna utan nied en intervall av 4 procent. På en indexskala,

där utgångsläget betecknats med 100, motsvarar denna intervall 4 enheter;

på nuvarande indexskala skulle intervallen motsvara drygt 6 enheter.

Kommittén har härvid utgått ifrån, dels att mindre levnadskostnadsförändringar

äro såväl till en viss grad osäkert mätbara som föga märkbara

för en löntagare, vilken lever icke alltför nära existensminimum, dels

att ifrågavarande intervall under vissa omständigheter giver en stabilitet i

lönesättningen, sorn väl motsvarar den på allmänna arbetsmarknaden gäl
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

lande, dels slutligen den lönetekniskt gynnsamma omständigheten, att vid

4 procents intervall den föreslagna tre fjärdedels kompensationen kan fastställas

i hela procenttal av den fasta lönen.

6. Det rörliga tillägget förändras kvartalsvis, så snart levnadskostnadsindex

uppnått någon av intervallgränserna. Förändringarna uppåt och

nedåt ske efter samma regel sålunda, att vid levnadskostnadsstegring tilllägget

bestämmes efter den undre intervallgränsen intill dess den övre

intervallgränsen uppnåtts, medan vid levnadskostnadssänkning tillägget bestämmes

efter den övre intervallgränsen intill dess den nedre intervallgränsen

uppnåtts.

Med tillämpning härav skulle rörligt tillägg å lönen komma att utgå enligt

följande schematiska tablå:

Då levnadskostnaderna, uttryckta 1 procent av 1935 års levnadskostnadsnivå,

äro belägna inom nedan angivna gränser, utgår rörligt tillägg

efter stegring

från lägre intervall

efter nedgång

från högre intervall

till eller

över

högst till

enligt

följande

procenttal

till eller

under

lägst till

enligt

följande

procenttal

100-103

104—107

108-111

112-115

116—119

120—

0

3

6

9

12

15

120—117

116—113

112—109

108-105

104—101

100—

15

12

9

6

3

0

Vid indextal av högst 90 skulle befattningshavarna vara skyldiga att efter

statsmakternas prövning vidkännas en löneminskning av högst 5 procent.

Vid indextal överstigande 120 skulle det ankomma på särskilt beslut av

Kungl. Majit och riksdagen, huruvida och efter vilka grunder rörligt tillägg

må utgå för den ytterligare levnadskostnadsstegringen. Den ytterligare kompensation

för levnadskostnadsökningen, som vid en sådan eventualitet skulle

ifrågakomma, finge alltså bliva beroende på prövning i samma ordning,

som hittills gällt beträffande dyrtidstilläggen.

7. Det rörliga tillägget maximeras på det sätt, att det avlöningsbelopp

för månad, å vilket rörligt tillägg högst må utgå, fastställes till 1,000 kronor.

Ur marknadslönesynpunkt anses en maximering vara väl försvarlig. De

högre och högsta lönerna i enskild tjänst äro som regel mycket stabila och

jämkas sällan av levnadskostnadshänsyn vare sig uppåt eller nedåt annat än

vid mycket betydande förskjutningar i det allmänna prisläget. Med hänsyn

härtill anses goda skäl föreligga för att även i framtiden upprätthålla

en maximering av det rörliga tillägget. Ur rekryteringssynpunkt hava större

betänkligheter häremot ansetts icke behöva möta, då en omprövning av

lönebeloppen från statsmakternas sida skulle äga rum, därest levnadskost
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

91

nadsstegringen överstege 20 procent i förhållande till 1935 års allmänna levnadskostnadsnivå.

Ett bibehållande av nu gällande maximigräns — 700 kronor

— skulle emellertid i realiteten innebära en skärpning av nuvarande

maximering, enär vid inräkningen av dyrtidstillägg i de fasta lönerna förutsatts,

att rörligt tillägg skulle utgå å de inräknade beloppen. Bland annat på

grund härav anses en höjning av maximigränsen motiverad.

Enligt nuvarande bestämmelser utgår dyrtidstillägg icke blott å lön utan

därjämte å ett stort antal andra avlöningsförmåner (jfr Bilaga 6 vid betänkandet)

. Kommittén förordar, att sådant tillägg medgives endast å följande

slag av avlöningsförmåner, nämligen dels lön, vikariatslön och vikariatsersättning

för tjänstemän i allmänhet och dels s. k. exspektansarvode för

tjänstemän i disponibilitet vid utrikesförvaltningen. Den relativt snäva avgränsning

av rätten till rörligt tillägg, som kommittén sålunda ansett sig av

praktiska skäl böra förorda, har föranlett kommittén att företaga en omprövning

av storleken av de i avlöningsreglementet upptagna kontanta avlöningsbelopp,

som nu äro förenade med dyrtidstillägg men som enligt kommittéförslaget

skulle vara uteslutna från rörligt tillägg. Härvid har kommittén

icke känt sig strängt bunden av vissa procenttal utan eftersträvat en

avvägning av de olika avlöningsförmånerna till ur administrativ synpunkt

lämpliga belopp. Det förutsättes, att en omräkning verkställes jämväl av

de kontanta avlöningsförmåner, vilka fastställts och enligt kommitténs förslag

även för framtiden skulle fastställas i tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet,

i den mån dyrtidstillägg enligt nuvarande bestämmelser

utgår å sådana ersättningsbelopp.

Bestämmelser rörande rörligt tillägg återfinnas under 29—31 §§ av kommitténs

reglementsförslag.

Enligt vad som framgår av de vid betänkandet fogade särskilda yttrandena

har kommittéledamoten herr Finnsson inom kommittén påyrkat sådan

ändring i de föreslagna grunderna för rörligt tillägg att, därest socialstyrelsens

levnadskostnadsindex skulle komma att nedgå under 1935 års genomsnittliga

levnadskostnadsnivå, tjänstemännen skulle vara skyldiga att vidkännas

avdrag å sin avlöning efter motsvarande beräkningsgrund, som av kommittén

förordats beträffande röidigt tillägg. Likaledes har denne reservant

hävdat att, även om levnadskostnadstalet skulle utvisa ökning med mer än

20 enheter, rörligt tillägg likväl icke borde utgå efter högre procenttal än

femton samt att, om levnadskostnadstalet skulle utvisa minskning med mer

än tio enheter, avdrag likväl icke borde göras efter högre procent än sex.

Samme reservant ävensom ledamoten herr Andersson hava ansett, att rörligt

tillägg ej bör beräknas å belopp, varmed avlöningen överstiger, enligt

den förres förmenande, 700 kronor och, enligt den senares mening, 800 kronor.

Även två personalrepresentanter hava uttalat sig mot en höjning av

nuvarande maximeringsgräns för det rörliga lönetillägget.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Avgivna yttranden. Vad kommittén anfört och föreslagit beträffande införandet

i lönesystemet av en rörlig lönedel har föranlett vissa av de hörda

ämbetsverken till särskilda uttalanden. I sådant hänseende må följande återgivas:
Socialstyrelsen:

Det vore enligt styrelsens mening befogat, att ifrågavarande

tillägg bestämdes efter en högre procentsats av levnadskostnadsstegringen

än som angivits av kommittén. Häremot borde desto mindre betänklighet

vara att anföra, som en övre gräns för det rörliga tilläggets utgående vöre

fastställd. Beräkningarna rörande levnadskostnadsindex syntes också numera

få anses så tillförlitliga, att osäkerhetsmarginalen för de verkliga levnadskostnadsförändringarna,

åtminstone vad beträffade statstjänstemannens

huvudmassa, endast kunde röra sig örn några få procent. Vid sådant förhållande

och då väl avsikten vore att så långt möjligt tillgodose statstjänstemännens

krav på skydd mot verkningarna av levnadskostnadernas fördyring,

borde ifrågavarande kompensationsbelopp kunna sättas åtminstone till

85 å 90 %>.

Beträffande däremot det rörliga tilläggets förändring i förhållande till

växlingarna i levnadskostnadsindex, rörande tidpunkten för förändring, rörande

den period, för vilket det rörliga tillägget borde fastställas samt rörande

det indextal, som borde vara normerande, då levnadskostnaderna under

fortskridande sänkning passerade genom intervall, anslöte sig styrelsen

till de av kommittén föreslagna anpassningsreglerna. Någon invändning syntes

styrelsen ej heller vara att göra mot de föreslagna automatiskt verkande

reglerna för lönens rörlighet allenast inom vissa gränser.

Statskontoret: Förslaget att ersätta nu utgående dyrtidstillägg, till den del

de icke skulle inarbetas i den fasta lönen, med en genom bestämmelser i

själva avlöningsreglementet reglerad rörlig lönedel funne statskontoret ur

olika synpunkter lämpligt och till sin konstruktion väl avvägt. Ur administrativ

synpunkt syntes det vara en påtaglig fördel, att det föreslagna rörliga

tillägget skulle utgå allenast å vissa särskilt angivna löneförmåner. Härvid

syntes, såsom jämväl kommittén framhållit, böra förutsättas, att en omräkning

komme till stånd av de löneförmåner, å vilka dyrtidstillägg för närvarande

utginge men varå rörligt tillägg icke skulle beräknas.

Riksräkenskapsverket: Ämbetsverket kunde i stort sett giva sin anslutning

till den föreslagna utformningen av reglerna för det rörliga tillägget. Mera

tveksamt måste ämbetsverket ställa sig till vad som i kommitténs motivering

sagts om det rörliga tilläggets syfte. Den nya löneteori, som kommittén i och

med »marknadslöneprincipen» introducerade i det statliga lönesystemet,

hade, såsom kommitténs egen utredning tydligt gåve vid handen, visat sig

svår, för att icke säga omöjlig att omsätta i praktiken. De av kommittén

föreslagna reglerna för det rörliga tillägget innefattade även en kompromisslösning,

där reallöneprincipen — trots kommitténs uttalade sympatier för en

närmare anknytning till marknadslönerna — dominerade. Och detta enligt

riksräkenskapsverkets uppfattning även med rätta. Det rörliga tilläggets

uppgift borde nämligen liksom förut dyrtidstilläggets vara att inom vissa, av

praktiska och ekonomiska skäl bestämda gränser bibehålla tjänstemannen

vid den reallön, som vid löneregleringen blivit för honom utmätt. Vederbörlig

hänsyn till löneutvecklingen på den allmänna arbetsmarknaden torde

däremot böra tagas vid de periodiskt återkommande regleringarna av den

fasta lönenivån. Därest icke reallöneprincipen och marknadslöneprincipen

på dylikt sätt hölles i sär, syntes man lätt förlora sig i ett abstrakt teoretiserande,

som knappast befordrade en praktisk lösning av löneproblemen.

Kommitténs intresse för marknadslöneprincipen hade huvudsakligen kom
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kunni Metias proposition nr 263.

93

mit till uttryck vid behandlingen av frågan om utformandet av reglerna för

det rörliga tillägget. På ett annat område, där samma princip skulle givit

ett alldeles bestämt utslag i viss riktning, nämligen vid bestämmandet av lönerna

för kvinnliga befattningshavare, hade kommittén funnit sig oförhindrad

att föreslå full likställighet i lönehänseende mellan män och kvinnor genom

borttagande av nuvarande spärr för kvinnorna i fråga örn sista löneklassen

inom vederbörande lönegrad. Riksräkenskapsverket hade intet

i sak att erinra mot sistnämnda förslag men funne det dock inkonsekvent

att låta marknadslöneprincipen tjäna som motiv exempelvis för bestämmande

av kompensationsgraden för det rörliga tillägget till 75 procent

av levnadskostnadsstegringen ävensom för tilläggets maximering vid en månadslön

av 1,000 kronor, medan den ur skilda synpunkter mera betydelsefulla

frågan om borttagande av lönespärren för kvinnor ansåges kunna bedömas

och avgöras utan hänsyn till löneläget på den allmänna arbetsmarknaden.

Skolöverstyrelsen: Överstyrelsen ville hemställa, att det rörliga tillägget

måtte bestämmas att utgå med samma procenttal som det tal, varmed levnadskostnadsindex

enligt socialstyrelsens beräkning i den nya skalan översköte

talet 100 samt att nytt procenttal måtte bestämmas för varje kvartal,

när en förskjutning med två enheter uppstått i levnadskostnadsindex.

Kommerskollegium: Det kunde ifrågasättas, om icke den föreslagna kompensationsgraden

av 75 °/o för stegringen i levnadskostnaderna utöver utgångsläget

skulle ställa statstjänstemännen i ett ogynnsamt läge i förhållande

till löntagare i enskild tjänst. Kollegium ville föreslå en höjning av procenttalet

till 90.

I fråga särskilt om den föreslagna maximeringen av det rörliga tillägget

påyrka socialstyrelsen, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, kammarrätten,

skolöverstyrelsen, lantmäteristyrelsen och kommerskollegium, att någon

maximigräns icke måtte fastställas.

Såsom lönekommittén framhållit, måste anpassningen av statstjänstemän-z>eparte»i«nfsnens

löner efter det allmänna inkomstlägel och den allmänna sociala stan- cJielendardens

förändringar framför allt åstadkommas genom tid efter annan skeende

löneregleringar. Under de relativt långa löneregleringsperioderna påkallas

emellertid även en viss anpassning av lönerna efter förändrade förhållanden

i avseende å priser och arbetsmarknadslöner. Att man här får nöja

sig med en schablonmässigt verkande regel är ofrånkomligt. Hittills har en

dylik löpande anpassning vunnits genom det med levnadskostnadsindex varierande

dyrtidstillägget. Enligt lönekommitténs förslag skulle levnadskostnadsindex

alltjämt bliva utslagsgivande för lönernas rörlighet under löneregleringsperioderna.

Genom att låta det rörliga tillägget variera allenast vid

vissa mera betydande förskjutningar av nämnda index komma emellertid

vid tillämpningen av kommittéförslaget löneförändringarna att liksom på

den allmänna arbetsmarknaden äga rum med en viss eftersläpning i förhållande

till levnadskos tnadsul veck] ingen. Härigenom åstadkommes en önskvärd

större stabilitet i lönenivån och undanröjas överhuvud vissa av de olägenheter,

som varit förenade med tillämpade grunder för det hittillsvarande

dyrtidstillägget. För egen del har jag ansett mig böra tillstyrka, att rörligt

tillägg må utgå enligt de av lönekommittén föreslagna grunderna.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

Även i fråga om den grad, vari en levnadskostnadsstegring bör kompenseras

genom det rörliga tillägget, anser jag mig böra biträda kommitténs förslag,

vilket i princip innebär en viss ökning av den kompensationsgrad, som

nu gäller i fråga om dyrtidstillägget.

I likhet med lönekommittén anser jag vidare en maximering av det lönebelopp

för månad, å vilket rörligt tillägg må utgå, alltjämt vara befogad. Jag

kan alltså icke biträda de förslag, som av åtskilliga myndigheter framställts

örn slopande av varje maximigräns. Av skäl, som kommittén utvecklat,

måste dock en höjning av det maximibelopp, som nu gäller beträffande

dyrtidstillägget, anses påkallad. Efter övervägande har jag på denna punkt

funnit mig böra biträda det förslag, som framställts av kommitténs majoritet

och som innebär maximigränsens fixerande till 1,000 kronor för månad.

Vad slutligen angår frågan, å vilka slag av avlöningsförmåner rörligt tilllägg

bör utgå, innebär lönekommitténs förslag härutinnan en väsentlig förenkling

i administrativt hänseende i jämförelse med nuvarande regler för

dyrtidstillägget. Även detta förslag, som icke från någon av de hörda myndigheterna

framkallat gensagor, vill jag för min del tillstyrka.

Allmänna löneplaner. För fullgörande av sitt uppdrag, i vad detsamma

avser en omprövning av lönesättningen för de statsanställda mot bakgrunden

av de löner, som tillämpas utanför statsförvaltningen, har 1936 års lönekommitté

låtit föranstalta om vissa lönestatistiska utredningar, avseende såväl

en allmän jämförelse mellan utvecklingen av lönenivån för statsanställda

och utvecklingen av lönenivån för vissa andra löntagaregrupper som även en

belysning av lönenivåernas absoluta höjd under det senaste år, för vilket vid

undersökningarnas igångsättande material kunnat anskaffas, nämligen år

1935, vilket år jämväl, i motsats till de båda därefter följande, med hänsyn

till sin konjunkturkaraktär ansetts lämpligt som jämförelseår. Nyssnämnda

undersökningar hava utförligt redovisats i bilagorna 7 och 8 till betänkandet.

Därjämte har å sidorna 44—56 av betänkandet lämnats en allmän

redogörelse för de viktigaste resultaten av de verkställda undersökningarna.

Jag tillåter mig hänvisa härtill för närmare kännedom örn kommitténs utredningsarbete

på förevarande punkt.

1936 års lönekommitté. Till en början angiver lönekommittén vissa allmänna

riktlinjer för lönebeloppens avvägning vid upprättandet av nya löneplaner.

Kommittén yttrar härom (sid. 56 o. f.):

Med hänsyn till vad de verkställda undersökningarna visat rörande lönenivån

och icke minst i fråga om löneutvecklingen under de senaste årtiondena

för anställningshavare i icke-statlig tjänst har lönekommittén för egen

del funnit en viss, om ock måttlig höjning av lönenivån för statstjänstemännen

vara försvarlig och motiverad. Genom Kungl. Maj :ts och riksdagens

år 1937 fattade beslut om beviljande av provisorisk avlöningsförstärkning åt

befattningshavare inom här ifrågavarande förvaltningsområden torde ock

statsmakterna få anses hava förutsatt, att en viss löneökning för statstjänstemännen

borde framgå såsom resultat av det pågående löneregleringsårbetet.

Vid den nu förestående löneregleringen böra enligt kommitténs mening

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

95

lönerna för statstjänstemännen genom kräkning i de fasta lönerna av en viss

del av nuvarande dyrtidstillägg avpassas elter en mera aktuell levnadskostnadsnivå

än den, till vilken beloppen i hittillsvarande löneplaner hänföra sig.

Såväl ur befattningshavarnas som ur statens synpunkt måste det anses önskvärt,

att icke tjänstemännens avlöning i alltför stor omfattning utgår i form av

en rörlig lönedel, varigenom överblicken över den verkliga lönenivån försvåras.

Det måste också betraktas såsom principiellt otillfredsställande oell ur

praktiska synpunkter olägligt att för bestämmande av storleken av dessa rörliga

lönedelar eller rörliga tillägg nödgas fortsätta indexberäkningar, baserade

på jämförelser med förhållanden under en så avlägsen tid, att sambandet

med aktuella levnadsvanor framstår såsom alltmera fiktivt. Å andra sidan

bör givetvis tillses, att uppräkningen av de fasta lönerna icke sker till en

så hög nivå, att risk föreligger för att vid sänkta levnadskostnader eller försämrad

allmän löne- eller inkomststandard en betydande skillnad kan komma

att uppstå mellan å ena sidan rådande levnadskostnads- eller allmän inkomstnivå

samt å andra sidan den nivå, efter vilken de fasta lönerna avpassats.

Kommittén har sökt åstadkomma en ur dessa motsatta synpunkter

rimlig avvägning genom att föreslå en uppräkning av de fasta lönerna till en

levnadskostnadsnivå motsvarande indextalet 156 på nuvarande indexskala,

vilket innebär inräknande av dyrtidstillägg å nuvarande lönebelopp efter ett

procenttal av 10. Lönerna skulle vid bifall härtill fixeras vid en nivå, som

motsvarar 1935 års genomsnittliga levnadskostnader. Av försiktighetsskäl

förutsätter kommittén härvid, såsom vid behandlingen av frågan örn rörligt

tillägg anförts, att tjänstemännen genom förbehåll i avlöningsreglementet

förpliktas att, därest levnadskostnaderna nedgå med minst 10 procent, räknat

från det nyss angivna utgångsläget, efter prövning av Kungl. Majit och

riksdagen underkasta sig en sänkning av de nya — genom löneregleringen

förhöjda — lönebeloppen med högst 5 procent.

Det förslag till ny löneplan, som lönekommittén framlägger beträffande

tjänstemän i allmänhet, tillsatta medelst fullmakt eller konstitutorial — denna

löneplan motsvarar nuvarande löneplan B i allmänna civilförvaltningens

avlöningsreglemente samt däremot svarande löneplaner i övriga avlöningsreglementen

men betecknas av kommittén såsom löneplan A — utgör resultatet

av förhandlingar mellan lönekommittén och de utsedda representanterna

för personalorganisationerna, varvid man genom sammanjämkning av olika

inom kommittén och bland personalrepresentanterna framförda meningar i

fråga örn löneförbättringens storlek i olika lönelägen lyckats uppnå enighet

inom kommittén kring den avvägning av lönebeloppen, som innefattas i löneplaneförslaget,

samtidigt som personalorganisationernas representanter förklarat

sig kunna godtaga förslaget. I

I fråga örn de föreslagna nya löneplanernas byggnad lämnar kommittén

följande förklaringar oell påpekanden:

Beträffande antalet ortsgrupper i löneplanen har kommittén i sitt betänkande

angående dyrortsgrupperingen förklarat sig icke finna de skill, sorn

vid tidigare behandling av dyrortsgrupperingsfrågan anförts för en minskning

av gruppantalet, vara tillräckligt bärande för att i och för sig kunna

föranleda en mera snäv begränsning av nämnda antal. Kommittén har givit

uttryck åt den meningen, atl antalet ortsgrupper bör bestämmas med hänsyn

till atl löneskillnaderna mellan de olika ortsgrupperna icke böra göras så

stora, att löneskalan kommer att förete alltför betydande diskontinuiteter, och

att gruppantalet fördenskull bör i viss mån ställas i beroende av levnadskostnadssplittringens

storlek. Då kommittén vid uppgörande av förslaget

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

till löneplan icke kunnat hämta ledning av någon aktuell dyrortsgruppering

och säkra hållpunkter alltså saknas för bedömande av levnadskostnadssplittringens

storlek samt den med hänsyn härtill lämpliga lönespännvidden, har

kommittén — i överensstämmelse med en bland personalrepresentanterna

allmänt uttalad mening — ansett sig icke böra ifrågasätta någon ändring i

nuvarande gruppantal. Härvid har kommittén tillika beaktat de betydande

övergångssvårigheter och därmed förenade kostnader för statsverket, sorn

skulle föranledas av en minskning av gruppantalet. I nu gällande löneplaner

ingå, som bekant, endast sju ortsgrupper, men genom 1931 och 1935 års

provisoriska dyrortstillägg har i realiteten gruppantalet ökats med två — »H»

och »I» — låt vara att ortstillägget för »I»-gruppen icke konstruerats efter

samma regler som ortstilläggen enligt löneplanen. I enlighet med vad nyss

anförts hava i löneplanen upptagits 9 ortsgrupper, betecknade med bokstäverna

A—I.

Även i fråga örn löneplanens spännvidd saknas, såsom redan berörts, tillförlitliga

utgångspunkter för ändring av nuvarande förhållande mellan lönebeloppen

för billigaste och dyraste ort. Ehuruväl vissa i dyrortsgrupperingsbetänkandet

refererade undersökningar synts tala för att någon minskning

av lönespännvidden kunde vara befogad, har kommittén i avsaknad av närmare

utredning beträffande den samlade verkan av de faktorer, som härvidlag

öva inflytande, ansett sig icke böra direkt eftersträva en rubbning av nuvarande

interlokala lönerelationer. En mindre sammandragning av spännvidden

har dock skett, väsentligen i syfte att övervinna vissa svårigheter,

som på grund av I-gruppens oregelbundna konstruktion varit förenade med

uppbyggandet av en jämn löneplan.

Beträffande löneförbättringens storlek har kommittén funnit skäl föreligga

att tillstyrka en relativt större löneförhöjning för befattningshavare i

lägre lönegrader än för tjänstemän i högre löneställning. Den allmänna utgångspunkten

för avvägningen av löneförbättringen har varit, att den reella

höjningen av de enligt avlöningsbestämmelserna före den 1 juli 1937 utgående

avlöningsbeloppen — alltså utan hänsyn tagen till den provisoriska avlöningsförstärkningen

— borde vid ett indexläge av 162/163 uppgå till eller

närma sig 300 kronor i alla lönelägen. Denna allmänna grundval för löneplanearbetet

har i främsta rummet avsett ortsgruppen I, som kommittén icke

minst med hänsyn till stockholmslönernas dominerande betydelse ur arbetsmarknadssynpunkt

ansett sig böra taga till utgångspunkt. Från olika personalrepresentanters

sida hava framställts önskemål såväl om en större generell

lönehöjning som ock örn en ökad löneförbättring för vissa löneklasser

eller vissa befattningshavargrupper. Kommittén har ansett sig icke kunna

biträda dessa önskemål i vidare mån än att kommittén förordar en något

större löneökning än den nyssnämnda dels för löneklasserna 9 och 10, vilka

utgöra slutlöneklasser för vissa stora personalgrupper, som i jämförelsevis

ringa omfattning kunna påräkna vidare befordran, samt för därintill liggande

löneklasser, dels ock för löneklasserna 27—33, vilka beröras av nuvarande

maximigräns för dyrtidstillägget. Att löneförbättringen av tekniska skäl icke

kunnat avvägas lika för alla ortsgrupper inom en och samma löneklass beröres

närmare i det följande.

För belysning av löneförbättringens storlek är vid betänkandet fogad

en tabell (bilaga 10), utvisande löneökningen i begynnelse- och slutlöneklass

inom olika lönegrader och för olika ortsgrupper.1 Av nämnda tabell framgår,

att löneförbättringens storlek i allmänhet växlar för de olika ortsgrupperna

inom en och samma löneklass, detta även örn man bortser från de ojämnheter,

som måste uppstå till följd av reglerna för avrundning av dyrtidstilläggets,

respektive det rörliga tilläggets månadsbelopp. Särskilt mellan beloppen

1 Tabellen är såsom bilaga A fogad vid detta protokoll.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

97

lör I- och H-grupperna föreligger avsevärd skillnad. Denna ojämnhet sammanhänger

med I-gruppens förut berörda, från andra ortsgrupper för närvarande

avvikande konstruktion och därav föranledda tekniska svårigheter

för uppbyggande av en jämn löneplan. Det må framhållas, att dessa ojämnheter

icke kunnat undvikas, vilken utgångspunkt som än valts för löneplanekonstruktionen.

Genom den minskning av spännvidden mellan A- och Igrupperna,

som på sätt nyss berörts ägt rum, har dock åstadkommits någon

utjämning av skillnaderna i löneförbättringsbelopp mellan å ena sidan

I-gruppen och å andra sidan de närmast därunder liggande ortsgrupperna.

Lönekommitténs förslag till löneplan A innebär, att den nuvarande 30- gradiga löneplanen skulle utbyggas nied fyra nya lönegrader, nr 31—34, med

samma antal löneklasser som i lönegraderna 20—30. En sådan utbyggnad

har ansetts behövlig bland annat för att bereda möjlighet till en lämplig inplacering

av vissa för närvarande i allmänna civilförvaltningens löneplan

B upptagna befattningar, vid vilka utöver lön utgår särskild avlöningsförstärkning

eller med vilka är förenad rätt till naturaförmåner, vilkas avveckling

kan befinnas önskvärd. Till förebyggande av missförstånd beträffande

syftet med den föreslagna utbyggnaden vill kommittén uttryckligen

framhålla, att de nya lönegraderna icke av kommittén avses för en differentiering

av byråchefstjänsterna liksom ej heller eljest för uppfattning i högre

lönegrad än den 30 :e av vanliga administrativa tjänster. Kommittén är väl

medveten örn, att för en del byråchefstjänster, liksom också för vissa andra

inom nuvarande löneplan B upptagna befattningar med ledaransvar eller

eljest förutsättande särskilt stora kvalifikationer, en högre löneställning kan

vara behövlig än den, som med nuvarande lönegradsplacering vinnes även

med den enligt kommitténs förslag till löneplan höjda lönenivån. I den mån

vid en blivande tjänsteförteckningsrevision en förbättrad löneställning för

ifrågavarande tjänster befinnes erforderlig, bör emellertid denna enligt kommitténs

mening komma till stånd genom befattningarnas omändring till tjänster,

vilka tillsättas medelst förordnande, en anställningsform, som enligt

kommitténs uppfattning överhuvud bör vinna utsträckt tillämpning för statsförvaltningens

ledande befattningar. Endast i den mån en dylik anställningsform

ej lämpligen kan ifrågakomma — t. ex. beträffande domarbefattningar

— lärer för beredande av en förbättrad löneställning, där sådan anses påkallad,

böra tillgripas uppflyttning i någon av de nya lönegraderna av löneplan

A. Då kommittén hittills ej haft tillfälle att ingå på frågor örn ändrad

lönegradsplacering, föreslår kommittén icke tor närvarande inplacering av

någon befattning i någon av de nya lönegraderna.

Den föreslagna löneplanen B motsvarar allmänna civilförvaltningens nuvarande,

för vissa tjänstemän i chefs- eller (kinned jämförlig ställning avsedda

löneplan A. Under löneplanen C. har kommittén hänfört de medelst

förordnande på viss tid eller tills vidare tillsatta befattningar, vilka hittills

varit förenade med i avlöningsreglemcntena fastställda arvoden men för vilka

avlöningsförmånerna i övrigt endast i vissa avseenden varit generellt reglerade.

Genom införande i löneplan av sistnämnda befattningar har en enligt

kommitténs mening önskvärd enhetlig bestämning av andra avlöningsförmåner

än lön ur tekniska synpunkter underlättats.

Saväl löneplan B som löneplan G hava i kommitténs förslag upptagits

utan dyrortsgradering. Detta överensstämmer i fråga örn de i löneplan G

uppförda tjänsterna med vad som nu tillämpas beträffande dessa tjänster.

Däremot äro lönebeloppen för de under den nya löneplanen B (nuvarande

löneplan A) hänförda tjänsterna för närvarande dyrortsgraderade. Tillräckliga

skäl hava dock icke synts kommittén föreligga att för det ringa fatal

Billan!/ lill riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 303.

7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

utom Stockholm stationerade befattningshavare, varom här är fråga, tilllämpa

en dyrortsgradering.

Beträffande löneplanerna B och C innebär kommitténs förslag icke någon

realprövning av lönerna utan endast en mera formell uppräkning av lönebeloppen

genom inläggande i de fasta lönerna av 10 procents dyrtidstillägg

samt provisorisk avlöningsförstärkning jämte lönernas upptagande med avrundade

belopp, slutande å hela tusental kronor. Resultatet av denna inräkning

har sålunda blivit en höjning av de nuvarande lönebeloppen -— beträffande

löneplan B av de nu för högsta ortsgruppen upptagna löneplanebeloppen

— med i runt tal 1,000 kronor. Den höjda maximigräns för rörligt

tillägg, som föreslås av kommittén, kommer vid indexlägen överstigande

det, efter vilket uppräkningen av de fasta lönerna skett, att för samtliga här

ifrågavarande befattningshavare giva en viss reell löneförbättring. I den

mån i övrigt en reell förbättring av löneställningen för ifrågavarande tjänster

bör äga rum — en fråga som delvis sammanhänger med spörsmål av organisatorisk

art — bör enligt kommitténs mening frågan härom upptagas till

prövning i samband med den revision av tjänsteförteckningen, till vilken

kommittén längre fram ämnar återkomma.

Utformningen av löneplan C innebär i fråga örn ett fåtal tjänster en avvikelse

från nyssnämnda regel örn en generell uppräkning av nuvarande lönebelopp

med 1,000 kronor. För befattningarna såsom depåchefer vid hingstdepåerna,

vilkas arvoden nu äro bestämda till respektive 7,500 och 9,500

kronor, skulle enligt kommitténs förslag för åvägabringande i löneplanen

av lämpliga och avrundade lönebelopp lönerna höjas till 9,000, respektive

11,000 kronor. För chefsbefattningarna vid statens vattenfallsverk

och domänverket skulle vidare lönen enligt förslaget fortfarande bestämmas

till samma belopp som för närvarande eller 30,000 kronor. För att de

nuvarande innehavarna av generaldirektörsbefattningarna i sistnämnda båda

verk icke genom denna med hänsyn till löneplanens jämna uppbyggnad föreslagna

lönebestämning skola tillskyndas avlöningsminskning, förutsätter

kommittén, att befattningshavarna i fråga tillerkännas personliga lönetilllägg

av 1,000 kronor årligen, så länge de kvarstå i sina befattningar.

Slutligen må i detta sammanhang påpekas, att av skäl, som under specialmotiveringen

till 57 § utvecklas, kommittén i sitt förslag beträffande inplacering

i löneplan C av nuvarande arvodestjänster icke medtagit de befattningshavare

vid statens vattenfallsverk -— överdirektören samt kraftverksdirektörerna

— vilka för närvarande jämte arvode åtnjuta tantiem.

Avgivna yttranden. Det övervägande flertalet av de hörda ämbetsverken

hava lämnat kommitténs förslag till lönesättning utan erinran eller förklarat

sig böra tillstyrka detsamma. Vissa av dem, såsom generalpoststyrelsen,

telegrafstyrelsen, riksarkivet och lantbruksstyrelsen, hava härvid betonat, att

då till grund för förslaget legat en överenskommelse mellan kommittén, å ena,

och de i överläggningarna med kommittén deltagande personalrepresentanterna,

å andra sidan, anledning för dem icke förefunnes att avstyrka förslaget,

även om detsamma i och för sig kunde vara av beskaffenhet att föranleda

erinringar. Andra ämbetsverk, såsom kammarrätten och generaltullstyrelsen,

hava såsom skäl för sitt understödjande av förslaget framhållit

bl. a. angelägenheten av att lönefrågan utan dröjsmål vinner sin lösning vid

1938 års riksdag. Några verk hava även pekat på de fördelar för tjänstemännen

i andra avseenden, som reglementsförslaget innebure, även örn den föreslagna

löneregleringen icke kunde sägas vara tillfredsställande.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

99

Tre ämbetsverk, nämligen länsstyrelsen i Malmöhus län, skolöverstyrelsen

och lantmäteristyrelsen hava direkt uttalat, att innan löneregleringsärendet

lörelägges riksdagen, en omarbetning av löneplansförslaget bör ske i syfte

att bättre tillgodose befattningshavarnas lönekrav.

I ett flertal utlåtanden hava närmare berörts de brister, som enligt vederbörande

myndighets mening vidlåda det föreliggande löneregleringsförslaget.

Sålunda har framhållits, att det dyrtidstillägg, som skall inräknas i den fasta

lönen, av kommittén föreslås alltjämt skola utgöra endast omkring hälften

av levnadskostnadernas stegring sedan år 1914. I verkligheten betydde

detta, att den inträdda reallöneförsämringen förklarades skola utgöra den

nya utgångspunkten för lönenivåns bestämmande. Under förutsättning av

fortsatt levnadskostnadsstegring skulle en ny reallöneförsämring inträda,

svarande mot en fjärdedel av levnadskostnadernas stegring. Den av kommittén

föreslagna löneförbättringen vore alltför obetydlig för att kunna anses

motsvara de förhoppningar, som statstjänstemännen med fog hade ställt på

en blivande lönereglering. Särskilt betänkligt vore förslaget, om det såges i

samband med det samtidigt föreslagna slopandet av barntilläggen. För ett

stort antal befattningshavare bleve löneförbättringen i stället en löneförsämring

och förslagets värde för de statsanställda illusorisk. I avseende å familjeförsörjarna

innebure förslaget en inkonsekvens i betraktande av de

statliga åtgärder, som numera i allt större omfattning vidtoges för stödjande

av såväl familjebildning som barnrika familjers existens. Någon skälig

kompensation kunde icke vinnas genom åtgärder på beskattningsväsendets

område. I detta sammanhang har ock pekats på de i jämförelse med statstjänstemännens

gynnsammare löneförmåner, som tillkomme industriarbetare

liksom ock tjänstemän inom bank- och försäkringsväsen samt de kommunalt

anställda tjänstemännen, särskilt Stockholms stads tjänstemän.

Det har vidare från olika håll anmärkts, att den föreslagna löneökningen

vore särskilt otillfredsställande för befattningshavare i högre lönegrader.

För dessa tjänstemän innebure löneregleringsförslaget en icke oväsentlig

försämring i jämförelse med det förslag, som framlades av 1928 års lönekommitté.

Löneökningen i 15—27 löneklasserna vore mindre än i övriga

löneklasser, utan att kommittén anfört någon sakligt bärande motivering

härför. Från några verk har påpekats, att på grund av skiljaktigheter i

lönenivån inom statlig och enskild tjänst stor svårighet förelåge för ett ämbetsverk

att kunna konkurrera nied icke statliga företag om högre kvalificerade

arbetskrafter. Statsmakterna syntes under senare år hava varit benägna

att förbise den för statsarbetets effektivitet stora betydelsen av att

till ledande befattningar erhålla högt kvalificerade innehavare. De högre

befattningshavarnas löneställning hade under de senaste årtiondena relativt

sett undergått en kontinuerlig försämring i jämförelse med andra befattningshavare.

Statens lönepolitik beträffande de högre tjänstemännen hade

medfört betydande olägenheter för staten såsom företagare inom verksamhetsområden

av teknisk och affärsbetonad karaktär.

Dessa eller liknande synpunkter hava kommit till synes i utlåtandena från

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus

samt Göteborgs och Bohus län, vattenfallsstyrelsen, generaltullstyrelsen,

skolöverstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen och kommerskollegium.

Ur de avgivna yttrandena må följande återgivas:

Socialstyrelsen: Vid ett allsidigt bedömande av frågan örn lönebeloppens

storlek och rationella avvägning bar man bland annat att beakta såväl sociala

värderingssynpunkter som det statsfinansiella läget och dessa faktorers inverkan

på utmätandet av tjänstemännens löner. Såväl i vårt land som i andra

länder torde den meningen vara förhärskande, att förhållandena närmast

före världskrigets utbrott bilda den utgångspunkt, till vilken utvecklingen av

levandskostnaderna m. m. bör återföras. Att likväl statstjänstemännens löner

sedan kriget utmätts efter en skala, som endast givit ungefär halv kompensation

för stegringen i levnadskostnaderna, torde närmast få betraktas

som en reminiscens från den tid, då en plötsligt inträdd våldsam fördyring

av livsförnödenheterna ansågs motivera en ^knäppning av löntagarens levnadsstandard.

Häråt har även kommittén givit uttryck, då den säger sig icke

finna någon anledning, varför icke statstjänstemännen skulle bära sin del av

bördan av en dyrtid av den art, som inträffade som följd av världskriget.

Mot en sådan uppfattning framfördes emellertid redan på ett tidigt stadium

gensagor av svenska myndigheter, nationalekonomiska fackmän m. fl. På

den fria arbetsmarknaden dröjde det heller icke länge, förrän en mera verklighetsbetonad

uppfattning slog igenom, enligt vilken lönenivån omjusterades

efter det förändrade penningvärdet. Kommitténs förslag torde få anses beteckna

ett partiellt medgivande åt det berättigade i sistnämnda uppfattning,

då det rörliga tillägget till lönen föreslagits framdeles skola utgöra tre fjärdedelar

av levnadskostnadernas stegring och icke hälften som förut.

Vid den fasta lönens bestämmande synes däremot kommittén lia i viss

mån förlorat ur sikte nyssnämnda utgångspunkt. Det dyrtidstillägg, som

inräknas i den fasta lönen, föreslås nämligen alltjämt skola utgöra endast

omkring hälften av levnadskostnadernas stegring sedan 1914. I verkligheten

betyder detta att den inträdda reallöneförsämringen förklaras skola utgöra

den nya utgångspunkten för lönenivåns bestämmande. Under förutsättning

av fortsatt levnadskostnadsstegring skulle inträda en ny reallöneförsämring,

svarande mot en fjärdedel av levnadskostnadernas stegring.

En jämförelse nied löneutvecklingen för privatanställda visar, att åtminstone

industriarbetare på den fria arbetsmarknaden nått en betydligt förbättrad

ställning, jämfört nied statstjänstemännen. Att detta skall, åtminstone i

det långa loppet, vålla allehanda svårigheter vid rekryteringen av statstjänstemannakåren

synes nied skäl kunna göras gällande.

Vattenfallsstyrelsen: På grund av ett flertal omständigheter kan förslaget

till löneplan A icke anses såsom annat än ett provisorium av relativt kort

varaktighet. Även ett dylikt bär emellertid givetvis sin betydelse såsom möjliggörande

ett snart genomförande av behövliga löneförbättringar.

Under den hypotetiska förutsättningen, att de till löneplanen A hänförliga

befattningarna vid statens vattensfallsverk kvarstå i sina nuvarande lönegradsplaceringar

och att pensionsavdragen likaledes bibehållas oförändrade,

finner vattenfallsstyrelsen, att de föreslagna avlöningarna kunna anses vara

tillfredsställande och skäligt avvägda beträffande tjänstemän i de lägre lönegraderna

men att de äro i knappaste laget eller, i vissa fall, otillfredsställande

beträffande tjänstemän i mellangraderna samt avgjort för låga för tjänstemän

i de högre lönegraderna.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

101

Vattenfallsstyrelsen har riklig erfarenhet örn att statens hittillsvarande lönepolitik

beträffande de högre tjänstemännen medfört betydande olägenheter

för staten såsom företagare inom ett verksamhetsområde av såväl teknisk

som även i hög grad affärsbetonad karaktär. Under de tio sista åren har ett

stort antal av vattenfallsverkets dugligaste ingenjörer i olika grader — med

antingen rent tekniska eller med därjämte kommersiella arbetsuppgifter —

lämnat verket för att tillträda högre avlönade befattningar i enskild eller

kommunal tjänst. Detta har icke blott vållat svårigheter i samband med återbesättandet

av de sålunda ledigblivna befattningarna utan även väsentligt

förminskat möjligheterna att, vid uppkommande behov av att tillsätta än högre

befattningar, kunna rekrytera dessa på ett tillfredsställande sätt. Det är

givetvis uteslutet, att man skulle kunna från enskilda företag förvärva deras

mera dugliga män. Dessa förhållanden, som hota att förlama vattenfallsverkets

verksamhet, kunna, om de få fortgå, komma att få synnerligen menliga

följder för verkets ekonomiska resultat. För undvikande härav är det

nödvändigt, att verkligt betydande avlöningshöjningar vidtagas för befattningarna

i de högre lönegraderna.

Riksräkenskapsverket: Därest löneplanerna skulle bliva fastställda i enlighet

med kommitténs förslag, finner riksräkenskapsverket angeläget framhålla,

alt den i kommitténs hemställan begärda utredningen rörande de ändringar

i civila tjänstepensionsreglementet och allmänna familjepensionsreglementet,

som må föranledas av civila avlöningsreglementet, måtte företagas

under vederbörligt beaktande av att de nya lönerna äro utmätta utan hänsynstagande

till den höjning av pensionsavdragen, som vid bibehållande av

nuvarande relation mellan statens och tjänstemännens andelar i pensionskostnaderna

skulle bliva ofrånkomliga vid en mot de nya lönerna svarande

uppräkning av pensionerna. Det torde nämligen icke böra ifrågakomma, att

den knappa löneökningen skulle till största delen ånyo elimineras vid en i

samband med löneregleringen företagen omräkning av pensioner och pensionsavdrag.

Ett klargörande uttalande på denna punkt bör enligt riksräkenskapsverkets

mening gilias i den blivande lönepropositionen.

Lantmåteristyrelsen: Beträffande lantmäteristyrelsen underställd personal

synes i fråga örn befattningarna i de lägre lönegraderna, för vilka kommittén

tillstyrkt en relativt större löneökning än för tjänstemän i högre löneställning,

den föreslagna löneförhöjningen få anses jämförelsevis tillfredsställande, särskilt

som det övervägande antalet av denna personal är kvinnlig och således

erhåller viss kompensation genom rätten till uppfattning i högsta löneklass

inom vederbörande lönegrad. Vad åter angår de genom omfattande teoretisk

utbildning och utövad tjänsteverksamhet särskilt kvalificerade befattningshavarna

såväl inom lantmäteristyrelsen som å lantmäterikontoren, tillgodoser

det framlagda förslaget icke de berättigade krav på en löneförbättring, som

enligt styrelsens mening måste anses föreligga.

Då lönekommittén funnit sig böra taga ortsgruppen I (stockholmsgruppen)

till utgångspunkt för löneplanearbetet och Stockholms stads befattningshavare

— för vilka i stort sett anställningskaraktär, pensionsförmåner, semestervillkor

m. m., ställa sig tämligen lika nied vad gäller för statens befattningshavare

— efter flerårigt utredningsarbete fått sina löner reglerade så

sent som år 1937, synes ligga nära till hands alt förutsätta, alt förslaget

kommit alt resultera i någorlunda lika kontant Ilin för jämställd eller likartad

statlig och kommunal befattning i Stockholm. Så har dock ingalunda

blivit fallet beträffande högre tjänster.

Några ämbetsverk hava funnit anledning till erinran mot den tekniska utformningen

av löneplan A, på sätt framgår av följande:

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

Socialstyrelsen: Kommittén borde med hänsyn till den konstaterade ökningen

i levnadskostnadsspänningen mellan billigaste och dyraste ort vid

de senaste ortsgrupperingarna hava föreslagit en ökad spännvidd mellan

lönebeloppens storlek i lägsta och högsta dyrortsgrupp, så mycket hellre

som kommittén själv konstaterat, att löneskillnaderna olika dyrorter emellan

vore icke oväsentligt större i lönesättningen på den industriella arbetsmarknaden

än i den statliga lönesättningen. Styrelsen funne sig böra i avvaktan

på den nya dyrortsgrupperingens resultat förorda en sådan omarbetning av

den föreslagna löneplanen i dyrortsavseende, att den s. k. »horisontella sammanpressningen»

av löneplanen i skälig mån minskades.

Vidare borde sådan ändring av kommitténs förslag till löneplan vidtagas,

att dyrortstilläggen inom de löneklasser, där dessa tillägg underkastats reduktion,

provisoriskt höjdes i skälig mån, intill dess resultaten av nästa dyrortsgruppering

förelåge, då tillfälle syntes erbjudas till en mera definitiv

lösning av frågan.

Skolöverstyrelsen: Beträffande konstruktionen av löneplan A syntes det

anmärkningsvärt, att den ökning av 6 enheter, som förefunnes beträffande

skillnadsbeloppen för envar av löneklasserna 1—22, därefter upphörde. Härigenom

bleve lönebeloppen, särskilt för de högsta lönegraderna, ej oväsentligt

reducerade. Men ändå större inflytande för lönesättningen beträffande I-ort

hade den ringa spännvidden mellan denna ort och lägsta ortsgrupp, ett förhållande

som ej förbättrats i jämförelse med 1928 års lönekommittés förslag,

oaktat den föreslagna utökningen av antalet ortsgrupper från 5 enligt detta

förslag till 9 enligt det nu föreliggande förslaget. Detta förhållande gjorde

sig i lika grad gällande för alla löneklasser.

Lantbruksstyrelsen: Ämbetsverket funne det vara tvivel underkastat, om

kommitténs avvägning av lönerna för dyrorterna i jämförelse med de billigare

orterna vöre riktig och rättvis och om denna avvägning kunde bliva

bestående någon längre tid framåt. Resultatet av kommitténs förslag uti

denna del hade blivit en avsevärd försämring i löneförmånerna för de högre

tjänstemännen å dyrorterna i jämförelse med 1928 års lönekommittés förslag.

I ett vid generalpoststyrelsens utlåtande fogat särskilt uttalande har

verkets chef, generaldirektören A. Örne uttalat önskemålet örn att löneplan

A borde mot toppen få en brantare stigning, så att befordran till tjänst i någon

av de högsta lönegraderna bomme att medföra en väsentligt högre

löneställning än enligt förslaget. Samma uppfattning har likaledes kommit

till uttryck i ett vid domänstyrelsens utlåtande fogat särskilt yttrande av

chefen för detta verk, generaldirektören G. Kuylenstierna. I

I ett par utlåtanden, nämligen från statskontoret och lantmäteristyrelsen,

hava gensagor riktats mot kommitténs tanke att tillämpa förordnandesystemet

vid tillsättning av byråchefsbefattningarna inom statsförvaltningen. Sålunda

anför härutinnan statskontoret:

Ämbetsverket vill icke förneka, att vägande skäl kunna anföras för att

chefsbefattningarna med fullmakt inom den centrala statsförvaltningen i

vidgad omfattning utbytas mot förordnandetjänster på viss tid. Däremot

kan ämbetsverket icke finna tillrådligt, att förordnandesystemet utsträckes

jämväl till byråchefsgraden inom allmänna civilförvaltningen. Statskontoret

vill erinra örn den säregna ställning inom vårt förvaltningsväsen, som de

centrala ämbetsverken intaga. Inom dessa ämbetsverk utgör nämnda

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 263-

103

tjänstegrad den organisatoriska grundstommen. Innehavarna av byråchefstjänsterna

— vilka hava att deltaga i vederbörande ämbetsverks beslut och

i ansvaret för dem —- äro för närvarande anställda medelst fullmakt och

kunna följaktligen icke skiljas från sina tjänster annat än efter domstols

beslut. Denna anställningsform har av ålder — och såvitt statskontoret kan

finna med rätta — ansetts som ett skydd för befattningshavarnas självständighet

i tjänstens utövande och för frihet från åsiktstryck utifrån. Därest

sagda fullmaktsbefattningar skulle i större eller mindre utsträckning utbytas

mot tjänster på förordnande, föreligger fara för en så småningom inträdande

rubbning i angivna hänseende, vilket i längden skulle kunna på ett

betänkligt sätt inverka på de centrala ämbetsverkens ställning. Trots de

fördelar ur arbetssynpunkt, som kunna vara förenade med möjligheten till

större rörlighet inom byråchefsgraden, måste statskontoret fördenskull avstyrka

ett fullföljande av lönekommitténs uppslag på denna punkt. Den

differentiering i lönehänseende, som även statskontoret anser önskvärd,

bör enligt ämbetsverkets mening vinnas genom att — på motsvarande sätt

som på sin tid skedde beträffande sekreterartjänsterna inom de centrala ämbetsverken

—- efter närmare utredning de nuvarande befattningarna inom

trettionde lönegraden uppdelas på tvenne lönegrader inom ramen för den av

lönekommittén föreslagna löneplanen A.

I förutnämnda särskilda yttrande har generaldirektören Örne berört samma

fråga. Han yttrar:

Kommitténs principiella ståndpunkt till frågan om utsträckt tillämpning

av anställningsformen »förordnande» för statsförvaltningens ledande befattning

kan enligt min mening icke generellt godtagas. Det finnes åtskilliga ledande

befattningar i statens tjänst, vilka ha en i huvudsak teknisk uppgift.

För innehavarna av dessa befattningar är ett förordnande på viss tid en

lämplig anställningsform. Detsamma kan sägas även örn chefsbefattningarna

i de affärsdrivande verken och några andra verk. Härav får emellertid

icke dragas den slutsatsen, att flertalet byråchefs- och andra jämförliga befattningar

ens inom affärsverken böra tillsättas medelst förordnande på viss

tid. Starka skäl tala tvärtom för att bibehålla den fasta anställningsformen

i stor utsträckning inom dessa verk liksom inom förvaltningen i övrigt.

Under nu i våld land rådande förhållanden synes visserligen en lösligare

anställningsform för de befattningshavare, som lia till uppgift att inom statsförvaltningen

i främsta rummet vara saklighetens och laglighetens bevakare,

icke innebära några större risker. För ögonblicket skulle det väl knappast

medföra någon fara för rättssäkerheten att ombilda även domarbefattningarna

till förordnandetjänster. Men tiderna kunna ändras. Ett demokratiskt

samhälle, som vill betrygga sin fortvara som demokrati, bör därför

förfara med den yttersta varsamhet, då det gäller att rubba på den garanti

för objektivitet och självständighet, som sådana ämbetsmäns oavsättlighet

är ämnad att utgöra och i verkligheten också utgör.

Enligt min mening kan den viktiga frågan örn en förbättrad ekonomisk

kompensation åt byråcheferna och med dem i fråga örn ansvar närmast

jämförliga högre befattningshavare icke, med bibehållande av nuvarande

anställningsform, lösas utan i samband med fastställandet av den löneplan,

varom här är fråga.

1 detta sammanhang må slutligen nämnas, att vattenfallsstyrelsen framställt

anmärkning mot den av kommittén avsedda löneställningen för generaldirektörsbefattningen

vid statens vattenfallsverk. Den minskning i lö
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Departementschef

en.

neförmånerna, kommittén ifrågasatt beträffande chefsbefattningarna vid två

statsverk, hos vilka karaktären av affärsverksamhet i konkurrens med enskilda

företag vore starkast betonad, kunde enligt ämbetsverkets mening icke

anses på något sätt motiverad. I förutnämnda särskilda yttrande har generaldirektören

Kuylenstjerna givit uttryck för en liknande mening.

I likhet med lönekommittén finner jag det lämpligt, att vid den nu förestående

löneregleringen de fasta lönerna uppräknas till en mera aktuell levnadskostnadsnivå

än den, på vilken de i gällande löneplaner upptagna lönebeloppen

grunda sig. Att härvid som utgångspunkt valts 1935 års genomsnittliga

levnadskostnader, motsvarande indextalet 156 på nuvarande indexskala,

föranleder ej heller någon erinran från min sida. Härigenom skulle

10 procent av nuvarande dyrtidstillägg komma att inräknas i de fasta lönebeloppen.

Jag tillstyrker även förslaget att tjänstemännen genom förbehåll i

avlöningsreglementet förpliktas att, därest levnadskostnaderna nedgå med

minst 10 procent, räknat från nyssnämnda utgångsläge, efter prövning av

Kungl. Majit och riksdagen underkasta sig en sänkning av de nya, genom

löneregleringen förhöjda lönebeloppen med högst 5 procent.

Jag anser mig också böra biträda den avvägning av den reella löneförbättringen,

som innefattas i kommitténs förslag till löneplan för tjänstemän i allmänhet

(löneplan A). Såsom i betänkandet framhållits, utgör detta förslag

resultatet av förhandlingar mellan lönekommittén och de utsedda representanterna

för personalorganisationerna, varvid man genom sammanjämkning

av olika meningar inom kommittén och bland personalrepresentanterna uppnått

enighet rörande lönebeloppens avvägning i löneplansförslaget. I anledning

av vad vissa ämbetsverk anfört beträffande omfattningen av den föreslagna

löneförbättringen må framhållas, att visserligen — såsom kommittén

själv anmärkt — denna förbättring kan betraktas såsom måttlig, men att

kommitténs reglementsförslag är ägnat att bereda tjänstemännen betydande

fördelar i andra hänseenden.

Den av riksräkenskapsverket berörda frågan, huru vid en blivande revision

av tjänste- och familjepensionsbestämmelserna pensionsavdragen må

böra avvägas, är ett spörsmål, till vilket ståndpunkt nu svårligen kan tagas.

Mot den tekniska konstruktionen av löneplanen A synes mig någon erinran

icke vara att göra. Jag biträder alltså även förslaget, att ifrågavarande

löneplan utbygges med fyra nya lönegrader. I avseende å löneskillnaden

mellan olika dyrorter har socialstyrelsen anmärkt, att kommittén bort,

med hänsyn till konstaterad ökning i levnadskostnadsspänningen mellan

billigaste och dyraste ort vid de senaste ortsgrupperingarna, hava föreslagit

en ökad spännvidd mellan lönebeloppen för lägsta och högsta dyrortsgrupp.

Även lantbruksstyrelsen har ställt sig tvivlande rörande det rättvisa

i den av kommittén gjorda avvägningen av lönebeloppen för dyrorterna i jämförelse

med de billigare orterna. Såsom lönekommittén framhållit, saknas

emellertid i avvaktan på verkställandet av en ny dyrortsgruppering säkra

hållpunkter för bedömande av den nuvarande levnadskostnadssplittringens

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 263.

105

storlek — av kommittén verkställda undersökningar tyda närmast på att en

minskning av denna inträtt under de senaste åren — och därmed också fölen

rubbning av nuvarande interlokala lönerelationer. Jag ansluter mig fördenskull

till kommitténs förslag beträffande lönespännvidden. Ej heller

har jag något att erinra mot lönekommitténs fördelning av lönebeloppen i

löneplanen på nio ortsgrupper.

Den i kommittéförslaget upptagna löneplanen B, vilken motsvarar den nuvarande

dyrortsgraderade löneplanen A i allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente,

har upptagits utan dyrortsgradering. Jag har icke någon

invändning att framställa häremot.

Jag biträder likaledes kommitténs förslag till avvägning av lönebeloppen

såväl i löneplan B som i löneplan C. Detta förslag innebär, att nu gällande

lönesatser i allmänhet underkastats en uppräkning med omkring 1,000 kronor,

vilken är av väsentligen formell karaktär och ungefärligen motsvarar

nu utgående dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning.

Lönekommittén har i samband med sin redogörelse för utbyggnaden uppåt

av löneplan A med vissa nya lönegrader fört på tal den vid olika tillfällen

diskuterade frågan angående löneställningen för byråchefstjänsterna

inom statsförvaltningen och därvid framhållit, att de nya lönegraderna av

kommittén icke avsetts för en differentiering i lönehänseende av dylika tjänster

liksom ej heller eljest för uppflyttning i högre lönegrad än den 30:e av

vanliga administrativa tjänster. I den mån för en del byråchefstjänster —

liksom också för vissa andra inom den nu gällande löneplanen B upptagna

befattningar med ledaransvar eller eljest förutsättande särskilt stora kvalifikationer

— en högre löneställning kunde vara behövlig än den, som med

nuvarande lönegradsplacering vunnes med den enligt kommitténs förslag till

löneplan höjda lönenivån, borde denna enligt kommitténs mening komma till

stånd genom befattningarnas omändring till tjänster, vilka tillsättas genom

förordnande, en anställningsform, som kommittén ansåge överhuvud böra

vinna utsträckt tillämpning för statsförvaltningens ledande poster.

Den av kommittén sålunda väckta frågan örn en vidgad tillämpning av

förordnandesystemet vid tillsättandet av de ledande posterna inom statsförvaltningen

torde icke nu behöva upptagas till närmare behandling utan

bör övervägas i samband med den förestående tjänsteförteckningsrevisionen.

Med den ståndpunkt jag intagit till kommitténs förslag angående löneplanernas

konstruktion finner jag icke anledning frångå vad kommittén

föreslagit beträffande löneställningen för cheferna för statens vattenfallsverk

och domänverket. I enlighet med vad kommittén föreslagit förutsätter

jag emellertid, att de nuvarande innehavarna av befattningarna genom personliga

lönetillägg hållas skadeslösa för den sänkning av lönen, som vid bifall

till förslaget .skulle inträda.

I enlighet med den princip, som ligger till grund för den av lönekommittén

utarbetade löneplanen C, skulle lagbyråcheferna i departementen, vilka tillsättas

genom förordnande tills vidare med arvode av 12.000 kronor för år

jämte provisorisk avlöningsförstärkning. komma att inplaceras i lönegrad

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj-.ts proposition nr 263.

5 med ett årligt lönebelopp av 13,000 kronor. I en till Kungl. Maj:t ingiven

promemoria hava samtliga lagbyråchefer i justitiedepartementet — under

erinran att det nuvarande arvodet avsetts skola ungefär motsvara slutlönen

i byråchefs- och rådsgraden — framhållit, att vid ett godkännande av kommitténs

lönegradsplacering löneställningen för lagbyråcheferna skulle komma

att undergå en relativ försämring i förhållande till löneställningen för

med fullmakt tillsatta tjänstemän i råds- och byråchefsgraderna, i det att det

nya arvodet 13,000 kronor med 500 kronor underslege slutlönen å I-ort i

rådsgraden. Med hänsyn härtill har ifrågasatts lagbyråchefernas inplacering

i lönegraden C 6. Förevarande spörsmål torde få upptagas till närmare

prövning vid revisionen av tjänsteförteckningen.

3. Specialmotivering till civila avlöningsreglementet.

I avseende å motiven till de särskilda paragraferna tillåter jag mig hänvisa

till vad kommittén härutinnan anfört å sid. 92—252 av betänkandet. Jag

kommer i det följande allenast att beröra sådana stadganden i förslaget,

beträffande vilka jag på grund av i de avgivna yttrandena gjorda erinringar

eller av annan anledning funnit skäl vidtaga jämkningar av formell eller

saklig innebörd eller ansett särskilda uttalanden från min sida vara påkallade.

1 §. Reglementets tillämpningsområde m. m.

1—2 mom. Enligt den av 1936 års lönekommitté föreslagna lydelsen av

1 § 1 mom. första stycket skall genom beslut av Kungl. Majit och riksdagen

bestämmas, å vilka ordinarie civila befattningar i statens tjänst civila avlöningsreglementet

skall äga tillämpning. För angivande av de befattningar,

vilka sålunda enligt statsmakternas beslut skola tillhöra reglementets tillämpningsområde,

har kommittén icke tänkt sig någon särskild författning behövlig.

Det har ansetts tillfyllest, att de verk och befattningar, vilkas löneförhållanden

skola regleras genom reglementet, intagas i en vid detsamma

fogad tjänsteförteckning, vilken — såsom hittills varit fallet -— för varje verk

angiver envar befattnings benämning och placering i lönegrad. Bestämmelse

örn tjänsteförteckningen har införts i ett andra stycke av 1 mom. Genom den

där intagna föreskriften, att tjänsteförteckningen fastställes av Kungl. Majit

— givetvis i saklig överensstämmelse med riksdagens beslut -—- har kommittén

velat vinna, att den formella avfattningen av förteckningen icke skulle

behöva underställas riksdagens prövning vare sig vid det nya avlöningsreglementets

godkännande av riksdagen eller sedermera vid ändringar i reglementets

tillämpningsområde, vid tillskapande av nya eller uteslutande av tidigare

befintliga tjänster o. s. v. Samma ordning har i praktiken följts även

under de nuvarande reglementenas giltighetstid med stöd av av riksdagen givna

bemyndiganden för Kungl. Majit att vidtaga de ändringar i tjänsteförteckningarna

till allmänna civilförvaltningens och kommunikationsverkens avlö
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj.ts proposition nr 263-

107

ningsreglementen, som kunna föranledas av riksdagens beslut. En dylik

ordning har ansetts så mycket mindre kunna giva anledning till erinran, som

befattningarna vid de nyreglerade verken — med undantag dock för befattningarna

vid affärsverken — vad angår såväl benämning som antal och placering

i lönegrad redan nu upptagas i en särskild av Kungl. Majit och riksdagen

fastställd personalstat, sedan år 1935 benämnd personalförteckning.

Beträffande de affärsdrivande verken har visserligen hittills formellt sett

någon personalförteckning icke godkänts av riksdagen; beslut om inrättande

av nya slag av befattningar eller om uteslutande av befintliga befattningar

hava meddelats i form av ändringar i tjänsteförteckningen till vederbörande

avlöningsreglemente, och riksdagens beslut rörande antalet av i tjänsteförteckningen

upptagna befattningar har sedermera meddelats vederbörande

verk genom Kungl. Majits brev. Kommittén förutsätter emellertid, att jämväl

för dessa verks vidkommande befattningarnas benämning och lönegradsplacering

liksom även antalet befattningar, såvitt de tillhöra 21 :a och högre

lönegrader, av riksdagen fastställas genom godkännande av en för varje verk

upprättad personalförteckning. Någon förändring har icke ansetts böra ske

beträffande den Kungl. Majit för närvarande tillkommande befogenheten att

fastställa befattningarnas antal, i den mån de tillhöra 20 :e eller lägre lönegrad.

I enlighet med det anförda har lönekommittén i 1 § 2 mom. intagit ett stadgande

av innehåll, att antalet befattningar vid varje särskilt verk bestämmes

genom en av Kungl. Majit och riksdagen för verket fastställd personalförteckning,

dock att antalet befattningar inom lönegraderna A 1—20 vid postverket,

telegrafverket, statens järnvägar, statens vattensfallsverk och domänverket

skall bestämmas av Kungl. Majit.

För min del finner jag den av lönekommittén föreslagna anordningen

lämplig och jag anser mig därför böra förorda densamma. I enlighet härmed

har någon tjänsteförteckning icke fogats vid det förslag till civilt avlöningsreglemente,

vars föreläggande för riksdagen jag nu förordar.

Såsom framgår av lönekommitténs uttalande å sid. 252—253 av betänkandet,

har emellertid lönekommittén, utan att ingå på någon realprövning av

lönegradsplaceringarna, verkställt en överarbetning av tjänsteförteckningarna

till de nuvarande avlöningsreglementen, som skulle ersättas av civila avlöningsreglementet,

och därvid — med de ändringar, som betingas av de föreslagna

nya löneplanernas uppställning, och med i sak oförändrade men till

de nya löneplanerna anslutna lönegradsbeteckningar •— sammanfört förteckningarna

till en enda, vid kommitténs reglementsförslag såsom bilaga

fogad tjänsteförteckning. Uti denna tjänsteförteckning hava även upptagits

de vid allmänna civilförvaltningen och statens affärsdrivande verk förefintliga

förordnandetjänsterna, vilka enligt kommitténs reglementsförslag skulle

hänföras till en särskild löneplan, löneplan G. Beträffande förteckningens

uppställning och befattningarnas benämningar hava vissa mindre jämkningar

och omredigeringar vidtagits i förenklande syfte. Frågan örn en mera vitt
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

gående förenkling av såväl tjänstebenämningar som uppställningen av tjänsteförteckningen

har kommittén ansett lämpligen kunna upptagas till prövning

i samband med den förestående tjänsteförteckningsrevisionen.

Ifrågavarande av kommittén upprättade tjänsteförteckningsförslag synes

mig i avseende å uppställning m. m. vara ägnat att tjäna såsom förebild för

avfattningen av den tjänsteförteckning, som Kungl. Maj:t jämlikt stadgandet

i 1 mom. andra stycket av förevarande paragraf skulle äga fastställa. Detsamma

torde få såsom bilaga (bilaga B) fogas vid dagens protokoll.

Med den ståndpunkt jag i det följande intager i fråga örn tidpunkten för

reglementets ikraftträdande, erfordras icke nu något riksdagens beslut med

avseende å de personalförteckningar, som skola bilda det reella underlaget

för tjänsteförteckningen, såvitt angår befattningarnas inplacering i lönegrad.

3 mom. Lönekommittén har uttalat sig för att en utredning måtte verkställas

i syfte att klarlägga, dels i vad mån tjänster böra tillsättas genom

fullmakt respektive genom konstitutorial, dels ock på vilka myndigheter

det skall ankomma att besluta rörande tillsättande av befattningar i olika

tjänstegrader vid de särskilda verken. Till vad kommittén härutinnan anfört

hava statskontoret och riksräkenskapsverket givit sin anslutning. Då

jag delar kommitténs mening rörande behovet av en sådan utredning,

torde jag i sinom tid få återkomma till detta spörsmål.

1 detta sammanhang torde jag ock böra erinra om att arméförvaltningen

i sitt yttrande över kommittéförslaget berört frågan örn förändrad anställningsform

för departementens expeditionschefer i syfte att få undanröjda de

olägenheter, som enligt ämbetsverkets mening äro förenade med att ordinarie

befattning i 30 :e eller lägre lönegrad, som innehaves av expeditionschef, måste

i åratal eller så länge expeditionschefsförordnandet varar uppehållas genom

vikarier. Ämbetsverket har anvisat olika utvägar till frågans lösning. Den

väckta frågan påkallar icke prövning i detta sammanhang.

2 §. Avlöning.

2 mom. I anslutning till de uttalanden i frågan om förening av pension

med lön, som gjordes i 1934 års pensionsproposition (nr 222, sid. 105—106),

har 1936 års lönekommitté i 2 mom. av förevarande paragraf upptagit en

bestämmelse, enligt vilken det skall bero på Kungl. Maj:ts prövning, örn

och i vad mån tjänsteman, som är berättigad att av statsmedel uppbära

tjänstepension, livränta eller årligt understöd, skall av sådan anledning vidkännas

avdrag å lönen; dock att sådant avdrag ej må ske på grund av pension,

som åtnjutes enligt gällande bestämmelser angående pensionering av

försvarsväsendets reserver av befäl och civilmilitär personal. Formuleringen

ansluter sig till ett i gällande avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare

vid nyreglerade verk intaget liknande stadgande.

Enligt bestämmelserna i 11 § av lagen den 17 juni 1916 örn försäkring

för olycksfall i arbete samt motsvarande paragraf i förordningen den 18

juni 1927 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militär
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 263.

109

tjänstgöring gäller att, om för skadad person lön är bestämd i författning

eller eljest fastställd av statlig myndighet utan att därvid angivits, att å lönen

avdrag må göras för livränta enligt nämnda författningsrum, lönen skall,

till den del densamma motsvarar den skadade tillerkänd dylik livränta,

anses utgöra understöd på grund av olycksfallet. Dock må livränta utgå om

och i den mån särskilda förhållanden därtill föranleda. Detsamma gäller

ock beträffande person, berättigad till livränta enligt lagen den 14 juni 1929

om försäkring för vissa yrkessjukdomar. I följd härav gäller för närvarande,

att till ordinarie tjänsteman, som åtnjuter lön från vederbörande verk

och på grund av bestämmelserna i någon av nämnda författningar samtidigt

är berättigad lill livränta, livräntan icke utbetalas, enär avdrag å

tjänstemans lön på grund av livränta icke är stadgad i nu gällande avlöningsförfattningar

för ordinarie befattningshavare; dock äger riksförsäkringsanstalten

besluta om livräntas utbetalande, om och i den mån särskilda

förhållanden sådant påkalla.

Vid ett bifall till lönekommitténs föreliggande förslag skulle livränta alltid

komma att utgå, medan i stället frågan, huruvida tjänstemannen av

denna anledning skulle hava att vidkännas löneavdrag, skulle underställas

Kungl. Maj:ts prövning. I de av riksförsäkringsanstalten och järnvägsstyrelsen

över kommitténs betänkande avgivna yttrandena har påpekats, att

stadgandet skulle föranleda hänskjutande till Kungl. Majlis prövning av ett

stort antal dylika ärenden av jämförelsevis ringa betydelse. Därjämte har

särskilt från järnvägsstyrelsen framhållits, att livränta i allmänhet icke bör

utgå till befattningshavare, som åtnjuter lön å ordinarie befattning.

I anslutning härtill hava olika förslag till ändring av kommittéförslaget

framförts. Sålunda ifrågasätter riksförsäkringsanstalten som ett första alternativ,

att stadgandet i 2 § 2 mom. av kommittéförslaget modifieras därhän,

att avdrag å lön för livränta, som av riksförsäkringsanstalten beslutats

enligt ovannämnda författningar, skulle ske automatiskt med livräntans

hela belopp, dock med rätt för vederbörande verk att härifrån medgiva undantag,

där särskilda skäl föreiåge. Med hänsyn till de olägenheter, som

dock skulle vara förenade med att utbetalningar härigenom bomme att ske

från två olika myndigheter, ifrågasätter anstalten som ett andra alternativ,

att nuvarande ordning bibehålies och att sålunda från stadgandet i kommittéförslagets

2 § 2 mom. uteslutes livränta, som utgår enligt olycksfallsförsäkringslagen.

Även järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen hava uttalat

sig i överensstämmelse med sistnämnda alternativ.

För egen del har jag funnit övervägande skäl tala för sistnämnda alternativ,

vilket skulle innebära, att den nuvarande ordningen bibehålies. Livränta

enligt olycksfallsförsäkringslagen skulle alltså icke utgå i det fall, att

tjänstemannen åtnjuter lön enligt civila avlöningsreglementet med ett mot

livräntan minst svarande belopp, för så vitt icke riksförsäkringsanstalten finner

skäl besluta, att livränta skall utbetalas. Däremot bör enligt min mening

frågan, huruvida avdrag å lön skall ske, därest tjänsteman är berättigad

att av statsmedel uppbära tjänstepension eller årligt understöd, i enlighet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Majlis proposition nr 263.

med kommitténs förslag i varje särskilt fall underställas Kungl. Maj:ts prövning.

På grund härav har jag vidtagit en ändring av ordalydelsen i förevarande

moment. Jag förutsätter, att vid bifall till milt förslag en liknande

ordning kommer att stadgas i avlöningsförfattningarna för icke-ordinarie

personal samt att ändring vidtages i de reduktionsregler, som för närvarande

innefattas i tjänstepensionsreglementena.

3 mom. Under förevarande moment har lönekommittén föreslagit, att avlöning

skall, där ej annorlunda stadgas i reglementet, utgå från och med

den dag tjänsten enligt utnämningshandlingen tillträdes till och med den dag

tjänstemannen frånträder densamma. Där avgång sker på grund av dödsfall

och tjänstemannen efterlämnar familjepensionsberättigade efterlevande,

skulle dock enligt förslaget gälla, att lön jämte i förekommande fall rörligt

tillägg utgår till och med den dag, då en månad förflutit efter tjänstemannens

frånfälle. Samtidigt förutsätter kommittén, att sådan förändring vidtages

i allmänna familjepensionsreglementet, att familjepension för tjänsteman,

som avlidit i tjänst, börjar utgå först en månad efter frånfället.

Genom berörda stadgande har kommittén velat bereda den efterlevande

familjen något ökat ekonomiskt stöd under den allra första tiden efter dödsfallet.

Kommitténs förslag i förevarande del sammanhänger med den omläggning

av begravningshjälpen, som kommittén föreslår under 40 § och som

innebär, att begravningshjälp skall utgå med ett för alla tjänstemän lika belopp,

400 kronor.

En ledamot av kommittén, herr Hansson, har icke velat biträda förslaget,

i vad det avser utbetalande av lön och rörligt tillägg efter dödsfallet.

I de över betänkandet avgivna yttrandena hava framställts vissa anmärkningar

mot utformningen av stadgandet i 3 mom. Sålunda har av riksförsäkringsanstalten,

kommerskollegium och lotsstyrelsen framhållits, att indragning

av familjepension under en månad och dess ersättande med avlöning

skulle betyda, att avlöningen icke bleve tillförsäkrad de familjepensionsberättigade

personligen, vilket däremot vore fallet beträffande familjepensionen.

Vidare hava telegrafstyrelsen och kammarrätten anmärkt, att i sådana

undantagsfall, då familjepensionen till beloppet överstege tjänstemannens

lön vid frånfället — vilket kunde bliva fallet i fråga örn barnrika familjer

— det högre beloppet borde under alla omständigheter utgå. Telegrafstyrelsen

har ock fäst uppmärksamheten på att en ändring av allmänna

familjepensionsreglementet i den av kommittén avsedda riktningen näppeligen

kunde bliva gällande gentemot befattningshavare, å vilka reglementet redan

blivit tillämpligt. Slutligen har järnvägsstyrelsen påpekat, att vid statens

järnvägar funnes ett stort antal tjänstemän, som övergått med statens övertagande

av enskilda järnvägar och som kvarstode i de pensionskassor, i vilka

de på grund av sin tidigare egenskap av tjänstemän vid enskild järnväg vore

delägare. Då familjepensionen för dylika tjänstemän utginge från den dag,

som vederbörande enskilda kassa föreskreve, borde från den efter dödsfallet

utgående avlöningen för en månad avdragas vad för motsvarande tid

utginge i pension jämte därå utgående pensions- och dvrtidstillägg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Ill

I betraktande av de sålunda gjorda erinringarna anser jag mig icke kunna

förorda den av kommittén föreslagna anordningen, att där familjepensionsberättigade

anhöriga finnas, låta lönen utgå under en månad efter dödsfallet

och uppskjuta familjepensionens utbetalande under motsvarande tid, utan

torde liksom hittills böra stadgas, att lönen skall utgå till och med den dag

tjänstemannen frånträder sin befattning. Vid sådant förhållande har jag

ock hyst tvekan, huruvida icke bestämmelserna angående begravningshjälp

borde utformas i närmare anslutning till vad som nu gäller.

Emellertid finner jag kommitténs förslag att söka bereda pensionsberättigade

efterlevande efter tjänsteman, som avlider medan han är i tjänst, ett

något större ekonomiskt stöd under den första tiden efter dödsfallet än vad

familjepensionen utgör vara synnerligen behjärtansvärt. Jag har därför

sökt finna en utväg för frågans lösning, som, utan att åvägabringa någon

egentlig förändring i de föreslagna bestämmelsernas sakliga innebörd, undanröjer

de av ämbetsverken anmärkta olägenheterna. Mitt förslag går ut

på att, där tjänsteman vid sitt frånfälle efterlämnar familjepensionsberättigade

efterlevande, familjepensionen i varje fall lämnas orubbad och sålunda,

i enlighet med bestämmelserna i allmänna familjepensionsreglemen

tet, börjar utgå från och med dagen näst efter den, då befattningshavaren

avlidit, men att den av kommittén under 40 § föreslagna begravningshjälpen

i de fall — till antalet det övervägande flertalet — då familjepensionen understiger

tjänstemannens lön för en månad jämte därå utgående rörligt tilllägg

vid tiden för dödsfallet, ökas med ett belopp motsvarande .skillnaden.

Detta skillnadsbelopp skulle alltså utgöra en del av själva begravningshjälpen.

Mot en sådan anordning skulle visserligen kunna göras den invändningen,

att begravningshjälpen i regel icke torde kunna av vederbörande redogörare

uträknas och utbetalas, förrän familjepensionens belopp blivit av den pensionsbeviljande

myndigheten fastställt. Jag finner dock denna invändning

icke böra tillmätas avgörande betydelse, alldenstund familjepensionen i allt

fall måste bestämmas tämligen kort tid efter dödsfallet. För övrigt synes

det icke böra föreligga hinder för att, där så påfordras, omedelbart efter

dödsfallet utbetala den del av begravningshjälpen, 400 kronor, som enligt det

av kommittén föreslagna stadgandet under 40 § under alla förhållanden

skall utgå.

Den nu ifrågasatta anordningen skulle såsom redan antytts äga tillämpning

å de befattningshavare, för vilka familjepensioneringen är ordnad genom

allmänna familjepensionsreglementet. En motsvarande anordning synes

emellertid även kunna äga tillämpning å sådana i civila avlöningsreglementet

avsedda befattningshavare, vilkas familjepensionsförhållanden, såsom

fallet är exempelvis beträffande vissa från enskilda järnvägar övertagna

befattningshavare vid statens järnvägar, äro ordnade enligt andra bestämmelser

än som innefattas i allmänna familjepensionsreglementet.

Bestämmelserna i 2 § 3 mom. samt i 40 § hava avfattats i enlighet med de

grunder jag nu utvecklat. Till vissa detaljfrågor återkommer jag under 40 §•

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 263-

3 §. Tjänstgöringsföreskrifter, förflyttningsskyldighet

m. m.

2—3 mom. Gällande bestämmelser angående tjänstemans skyldighet att

låta förflytta sig hava av lönekommittén omarbetats dels i syfte att åstadkomma

större enhetlighet i föreskrifterna på detta område, dels ock att bereda

större möjlighet för vederbörande myndigheter att på ett rationellt sätt

utnyttja den ordinarie arbetskraften. Enligt kommitténs förslag skulle tjänsteman,

oavsett huruvida han erhållit fullmakt å sin befattning eller han tillsatts

genom konstitutorial, vara skyldig att låta förflytta sig till annan stationeringsort

eller annan befattning vid det verk han tillhör liksom ock,

därest Kungl. Majit så prövar lämpligt, till befattning vid annat verk, å

vilket civila avlöningsreglementet är tillämpligt. Detta generella stadgande

skulle dock icke vara tillämpligt å domare. Sådan tjänsteman skulle allenast

vara pliktig att låta förflytta sig till annan domarbefattning inom den

lönegrad han tillhör, varvid såsom förutsättning skulle gälla, att Kungl.

Majit finner organisatoriska skäl sådant påkalla.

Mot den utvidgning av förflyttningsskyldigheten, som förslaget i jämförelse

med nuvarande bestämmelser innebär, har, såsom framgår av de vid betänkandet

fogade särskilda yttrandena, en av de delegerade för lönenämnderna

samt två personalrepresentanter anmält avvikande meningar, i det att de

ansett förflyttningsskyldighet icke böra stadgas för befattningshavare, som

innehava fullmakt å sina tjänster. Personalrepresentanterna hava såsom

stöd för sin mening åberopat stadgandet i § 36 regeringsformen.

Avgivna yttranden. Kommitténs förslag till bestämmelser angående tjänstemans

förflyttningsskyldighet har rönt gensagor från ett antal ämbetsverk,

nämligen Svea hovrätt, arméförvaltningen, medicinalstyrelsen, länsstyrelserna

i Stockholms och Malmöhus län, statskontoret, kammarrätten, riksarkivet,

större akademiska konsistoriet i Uppsala, större akademiska konsistoriet i

Lund — som bl. a. hänvisat till ett av professorn G. R. Malmgren avgivet särskilt

yttrande i ämnet — lantbruksstyrelsen samt lantmäteristyrelsen. Vissa

av dessa verk hava därvid åberopat vad i frågan anförts av de nyssnämnda

personalrepresentanterna. Ur de avgivna uttalandena må följande anföras:

Svea hovrätt: Enligt hovrättens mening går kommitténs förslag längre

än som kan anses förenligt med § 36 regeringsformen. Det av kommittén

åberopade förhållandet, att tjänstemännen skulle äga efter fritt val bestämma

huruvida de ville underkasta sig det nya reglementets villkor och föreskrifter,

saknar betydelse för frågan örn förslagets grundlagsenlighet. Dylik

underkastelse är ej att likställa med sådan ansökan örn förflyttning som avses

i § 36 regeringsformen. Väl kan den anses innefatta ett generellt avstående

från rätten att åberopa förbudet mot förflyttning utan egen ansökan,

men detta förbud är stadgat i syfte att tillgodose ej blott den enskilde tjänstemannens

bästa utan även betydelsefulla allmänna intressen, över vilka denne

ej äger disponera. Sant är att, särskilt under senare år, föreskrifter meddelats

vilka ej stå i överenstämmelse med grundlagsbudet i fråga, men detta

synes ej utgöra tillräckligt skäl för att även nu, då en reglering av allmän

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

113

räckvidd och mera slutgiltig art skall träffas, åsidosätta vad hänsynen till

grundlagens helgd kräver. Hovrätten hemställer därför att i samband med

förevarande ämnes fortsatta prövning frågan örn ändring av § 36 regeringsformen

upptages till övervägande.

De särskilda regler beträffande förflyttningsskyldighet för hovrätternas befattningshavare,

som återfinnas i kungörelsen den 6 juni 1925 (nr 272) och

enligt vilka sådan skyldighet åligger de i graden yngre framför de äldre, böra

enligt hovrättens mening alltjämt bibehållas.

Statskontoret: Ämbetsverket finner det tveksamt, i vad mån avlöningsreglementenas

bestämmelser rörande tjänstemännens förflyttningsskyldighet

äro förenliga med den princip om ordinarie ämbets- och tjänstemäns oavsättlighet,

som fastslagits i § 36 regeringsformen. Som motivering för den

föreslagna utsträckningen av förflyttningsskyldigheten har lönekommittén

åberopat behovet av möjlighet för verksmyndiglieterna att rationellt utnyttja

de ordinarie arbetskrafterna. Härtill genmäler statskontoret, att redan för

närvarande förflyttningsskyldighet föreligger i de fall, då förflyttningen påkallas

av organisatoriska skäl eller då fråga är örn ämbetsverk med tillhörande

lokalförvaltning. Det behov av förflyttning, som härutöver kan vara

för handen, är, såvitt ämbetsverket kan finna, ytterst obetydligt. Det påpekas

ock, att överhuvud taget den redan nu förefintliga förflyttningsskyldigheten

för tjänstemän vid de centrala ämbetsverken endast i sällsynta undantagsfall

tagits i anspråk.

På dessa skäl och under åberopande i övrigt av vad statskontoret anfört

mot lönekommitténs förslag örn förordnandesystemets utsträckning till byråchefsgraden

finner sig ämbetsverket icke kunna tillstyrka förslaget om utökad

förflyttningsskyldighet. I varje fall anser statskontoret, att vidgad

skyldighet i sådant hänseende icke bör åläggas tjänsteman, vilken har fullmakt

å sin befattning.

Kammarrätten: Frågan örn tjänstemännens förflyttningsskyldighet kan

icke avfärdas på det summariska sätt, som kommit till synes i det föreliggande

förslaget. Lika viktigt som det är, att förflyttningsskyldigheten icke så

begränsas, att svårigheter uppstå att på ett rationellt sätt använda den förefintliga

arbetskraften, lika viktigt är det, att bestämmelser förefinnas, som

skydda tjänstemännen mot förflyttning utan saklig anledning. Så länge

stadgandet i § 36 regeringsformen kvarstår måste redan ur rent principiell

synpunkt motstånd resas mot kommitténs förslag till utvidgning av förflyttningsskyldigheten.

Kammarrätten kan med hänsyn härtill icke tillstyrka

kommitténs förslag till ändring av nu gällande bestämmelser.

Större akademiska konsistoriet i Lund (professor Malmgren): Enligt § 36

regeringsformen är det lika litet tillåtet att transportera befattningshavare till

annan tjänst »utan efter egna ansökningar» som att avsätta dem, och detta

förbud gäller uttryckligen ej blott domare, utan »alla andra ämbets- och tjänstemän

än de i föregående § nämnda» (d. v. s. förtroendeämbetsmännen).

Stadgandet är utan all fråga i denna kategoriska och onyanserade formulering

olämpligt och omodernt. Det hade för länge sedan bort reformeras.

Så har emellertid icke skett. Det kvarstår oförändrat sedan 1809. Man har

i stället försökt komma ifrån det genom mer eller mindre advokatoriska bortförklaringar.

Man har sålunda tolkat del såsom syftande allenast på sådana

befattningar, vilkas innehavare vore försedda med fullmakt. Det saknar i

delta sammanhang intresse, huruvida en dylik begränsning kan anses tillfyllestgörande

motiverad. När det gäller förflyttning har man nämligen ansett

sig oförhindrad att låta denna gå ut också över fullmaktsinnehavare. Här

har man då måst tillgripa en annan metod för övervinnande av de svårig
Bihang

lill riksdagens protokoll Ullin. 1 sami. Nr 263. 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

heter, grundlagen genom sin formulering uppreser. Det kan ju icke bestridas,

att fullmaktsinnehavare efter vad som uttryckligen säges ej kunna transporteras

»utan efter egna ansökningar». Då har man först ersatt »ansökningar»

med »samtycke»; huvudsakligen är att man ej transporteras mot sin

vilja. Sedan har man gått ett steg längre och betraktat det som likgiltigt,

huruvida detta samtycke avser en viss befattning, som en tjänsteman söker

respektive medger förflyttning till, eller är generellt, så att det är avgivet på

förhand och gäller vilken befattning som helst. Och slutligen låter man samtycket

avgivas genom konkludent handling: man sätter in i ett avlöningsreglemente

ett stadgande örn skyldighet att låta förflytta sig till annan tjänst,

och den som söker en tjänst, för vilken detta reglemente gäller, har därmed

givit sitt samtycke till förflyttningen.

Mot detta förfaringssätt, som även kommittérade i sitt förslag godtagit,

kan nu till en början anmärkas, att frivilligheten, vilken ju dock i grundlagens

ögon är ett ganska viktigt moment i samtycket, realiter är borteliminerad.

Viktigare är emellertid, att man på detta sätt låter de enskilda befattningshavarna

omintetgöra hela förflyttningsförbudet genom sitt samtycke. En

befattningshavare kan väl disponera över sin egen rätt till den tjänst han

innehar genom att söka eller medgiva förflyttning i ett konkret fall, men han

kan icke få genom sin dispositionshandling omintetgöra själva huvudsyftet

med förflyttningsförbudet, nämligen att skapa en ämbetsmannakår, som genom

trygghet i besittningen av innehavd tjänst har förutsättningar för full

självständighet vid lagarnas handhavande.

Det kan icke vara till gagn för rättsordningen att ett låt vara gammalt

och i vissa avseenden olämpligt men dock erkänt i kraft varande grundlagsstadgande

genom varjehanda omvägar förbvtes i sin rena motsats.

A andra sidan har riksräkenskapsverket förklarat sig bestämt tillstyrka

lönekommitténs förslag, helst som detsamma enligt ämbetsverkets mening ur

formella synpunkter innebure betydande förbättringar i förhållande till nu

gällande bestämmelser. Eli reservant inom ämbetsverket har anslutit sig

till det förslag i ämnet, som tidigare framlagts av 1928 års lönekommitté.

Riksräkenskapsverket anför:

Den av 1936 års lönekommitté uppdragna åtskillnaden i avseende å förflyttningsplikt

mellan domare och andra tjänstemän finner ämbetsverket vara

rationell, särskilt som enligt tjänstepensionsreglementet i fråga om skyldighet

att avgå från tjänsten motsvarande uppdelning genomförts.

De beträffande andra tjänstemän än domare föreslagna bestämmelserna

örn skyldighet att underkasta sig förflyttning gå enligt riksräkenskapsverkets

mening icke längre än som kräves, för alt ett ändamålsenligt utnyttjande av

statens förvaltningsapparat skall kunna genomföras. Behovet av dylika bestämmelser

bestyrkes av under senare år av Kungl. Maj:t vidtagna förflytt - ningsåtgärder, vilka emellertid delvis måst ske i form av förordnande att

uppehålla lägre befattning.

Utgångspunkten för kritiken beträffande de nu gällande förflyttningsbestämmelserna

har varit stadgandet i regeringsformen § 36, enligt vilket de

sorn bekläda domarämbeten samt alla andra ämbets- och tjänstemän än de i

§ 35 nämnda (de s. k. förtroendeämbetsmännen) icke kunna, utan medelst

rannsakning och dom, från sina innehavande sysslor av Konungen avsättas,

ej heller utan efter egna ansökningar till andra tjänster befordras eller flyttas.

Samma stadgande lärer även nu komma att tagas till intäkt för eventuella

yrkanden om uppmjukning av det nu föreliggande förslaget.

Det är uppenbart, att örn det anförda grundlagsstadgandet skulle tilläm
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

115

pas efter ordalagen, såväl de nuvarande bestämmelserna i allmänna civilförvaltningens

och andra nyare avlöningsreglementen som de i det föreslagna

nya avlöningsreglementet ingående äro oförenliga med grundlagsstadgandet.

Men detta gäller även det av 1928 års lönekommitté framlagda förslaget, och

detta i fråga örn såväl fullmaktförsedda tjänstemän som tjänstemän tillsatta

medelst konstitutorial. Detsamma är vidare fallet beträffande de vid vissa

äldre löneregleringar för olika verk fastställda avlöningsvillkoren i nu förevarande

avseende.

Då omhandlade grundlagsstadgande generellt talar örn »tjänstemän», skulle

bestämmelsens ordalag gälla även de numera såsom »tjänstemän» betecknade

befattningshavare, vilka tidigare hänfördes till s. k. betjänte, ävensom de

stora grupper av befattningshavare i biträdesgrad, för vilka först under innevarande

århundrade ordinarie tjänster inrättats. Även de än större grupper

av befattningshavare vid kommunikationsverken, som tillkommit långt efter

1809, skulle formellt falla under stadgandet i fråga. Genom att för berörda

befattningshavare — liksom åtskilliga andra —- använda tillsättningsformen

konstitutorial hava emellertid dessa befattningshavare ansetts kunna ställas

utanför tillämpningen av regeringsformen § 36.

Att på själva grundlagen bygga en åtskillnad beträffande förflyttningsskyldigheten

mellan innehavare av fullmaktstjänster och av andra tjänster, synes

riksräkenskapsverket vara uteslutet. Erinras må ock, att det råder fullständig

brist på system med avseende å konstitutorialformens användning. Såsom

exempel må här endast framhållas, hurusom jämväl de högre tjänstemännen

i generaltullstyrelsen tillsättas medelst konstitutorial, medan i lotsstyrelsen

fullmaktsförfarandet användes för motsvarande tjänster.

Vad beträffar spörsmålet, i vad mån de föreslagna reglerna rörande förflyttningsskyldigheten

äro förenliga med grundlagens anda, lärer det vara

ogörligt att på nutidens förhållanden omplantera de uppfattningar, som må

hava varit rådande vid regeringsformens tillkomst för nära 130 år sedan. Det

må blott erinras, huru statens lönesystem under denna tid utvecklats. Ännu

vid tiden för det nuvarande statsskickets införande avlönades tjänstemännen

till stor del med naturainkomster och sportler i olika former. Det är uppenbart,

att under sådana förhållanden en förflyttning till annan tjänst kunde

för en tjänsteman få högst betänkliga följder. Enligt det föreliggande förslaget

skulle -— i anslutning till vad som redan gäller för de nyreglerade

delarna av civilförvaltningen — den förflyttade såsom regel bliva tillförsäkrad

bibehållen lön. Vid sådan förflyttning till lägre befattning, som föranletts

av tjänstemannens förhållande i tjänsten, skulle väl viss försämring

i löneställningen kunna inträda, men detta endast såtillvida, att möjligheten

till uppflyttning i löneklass utöver den vid förflyttningen innehavda skulle

bortfalla.

Det torde ligga i öppen dag, att därest så förmånliga och så fast utformade

avlöningsbestämmelser som de, varom nu är fråga, förefunnits vid tiden för

regeringsformens antagande, § 36 givits en helt annan avfattning än den

erhöll. Med hänsyn främst härtill men även till statsförvaltningens och

statstjänstens i vitala delar förändrade karaktär, kan man enligt riksräkenskapsverkets

mening icke jämställa den förflyttning, varom i meranämnda

grundlagsstadgande helt allmänt talas, med sådan förflyttning med bibehållen

lön, som regleras i de nu gällande avlöningsreglementena och det föreslagna

civila avlöningsreglementet.

Det torde i detta sammanhang böra framhållas, att — bortsett från det

redan berörda systemet med konstituerade tjänster — eli efterhand allt mera

utökat antal ordinarie befattningar ställts utanför varje tillämplighet av

regeringsformen § 36 genom tillsättande allenast medelst förordnande. Att

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 263-

detta förfarande, tillämpat i fråga om andra tjänster än förtroendeämbeten,

knappast är förenligt med grundlagens ursprungliga anda, torde vara tämligen

tydligt. Framhållas må även, att i vissa fullmakter inryckta villkor

om flyttningsskyldighet givetvis icke äro mera förenliga nied grundlagen än

i avlöningsreglementena intagna generella bestämmelser i ämnet.

§ 36 regeringsformen måste numera i realiteten anses hava förlorat tilllämpning

såsom ett stadgande, som i viss detalj reglerar statstjänstemannens

anställningsförhållanden. En liknande utveckling hava åtskilliga andra,

för vårt statsskick betydelsefulla grundlagsbestämmelser genomgått. Det

torde vara tillräckligt erinra om § 4 regeringsformen. Givetvis kan det här

omhandlade stadgandet, såsom uttryckande en mera allmän grundsats —

i likhet med exempelvis regeringsformen § 16 — alltjämt hava viss betydelse,

även om det förlorat sin ursprungliga karaktär.

Vad beträffar de risker med hänsyn till statsförvaltningens självständighet

o. dyl., som ansetts följa av en förflyttningsskyldighet i den omfattning,

som 1936 års lönekommitté föreslagit och som icke mera väsentligt skiljer

sig från vad som nu gäller för allmänna civilförvaltningen, synas farhågorna

i sådan riktning vara i hög grad överdrivna. Erfarenheten från den tid,

varunder 1921 års avlöningsreglemente ägt tillämpning, bestyrker i varje

fall icke befogenheten av sådana farhågor. Risken för statsförvaltningens

oberoende synes riksräkenskapsverket fastmera vara den, att vid utnämningar

till tjänster obehöriga hänsyn skulle kunna göra sig gällande. Detta

skulle givetvis i första hand gälla chefsposterna inom förvaltningen. Men

beträffande dessa har regeringsformen (§ 35) principiellt förutsatt avsättlighet,

ehuru även här grundlagen ej lämpats efter utvecklingen.

Även ur statsförvaltningens egen synpunkt synes det riksräkenskapsverket

i högsta grad angeläget, att ej tjänstemän bindas vid befattningar, för vilka

de visat sig vara olämpliga och på vilka de kunna göra direkt skada. Den

ej minsta skadan uppstår härvid genom att hos allmänheten kan alstras en

—- i stort sett — oberättigad misstro mot statstjänstemännen och statstjänsten

överhuvud. Att i en modern stat möjlighet att i dylika fall vinna rättelse

måste förefinnas synes riksräkenskapsverket ofrånkomligt.

Det torde i detta sammanhang böra framhållas, att genom såväl 1907 års

pensionslag som 1935 års civila tjänstepensionsreglemente skapats förutsättningar

för att genom förtidspensionering ur aktiv tjänst avföra tjänstemän,

som äro ur stånd att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sin tjänst. Det

ingrepp i tjänstemännens ställning, som härigenom kan ske, är enligt riksräkenskapsverkets

mening av betydligt mera genomgripande art än den, som

ligger i en förflyttning till annan tjänst, med bibehållen lön.

Departementschefen.

Såsom framgår av 1936 års lönekommittés utredning på förevarande

punkt, gälla för närvarande olika bestämmelser om förflyttningsskyldighet

för å ena sidan kommunikationsverken, domänverket samt lots- och fyrstaten

och å andra sidan allmänna civilförvaltningens verk. Även i fråga

om olika delar av allmänna civilförvaltningen gälla skiljaktiga bestämmelser

såtillvida, som en vidsträcktare förflyttningsskyldighet åligger tjänstemän,

vilka ej tillhöra den centrala statsförvaltningen, samt tjänstemän vid centrala

verk med underlydande distrikts- eller lokalförvaltningar, medan för

tjänstemän vid centrala verk i övrigt — i den mån ej speciella regler förekomma

— är stadgad en mera begränsad förflyttningsskyldighet.

När det nu gäller att sammanföra avlöningsföreskrifterna för den civila

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263-

117

statsförvaltningen i ett gemensamt reglemente, måste givetvis en utjämning

av här antydda skiljaktigheter mellan olika förvaltningsområden äga rum.

Att därvid bibehålla en uppdelning av statsförvaltningen i å ena sidan centralförvaltning

och å andra sidan distrikts- eller lokalförvaltning synes icke

vara lämpligt. Denna tanke har förkastats av 1936 års lönekommitté liksom

tidigare av 1928 års lönekommitté, som därvid anförde, att en dylik

uppdelning syntes rättsligt svagt grundad. Ej heller synes det mig kunna

förordas att göra förflyttningsskyldighetens omfattning beroende av tjänstemännens

anställningsform på det sätt, att fullmaktstjänstemän underkastas

en mera begränsad och konstitutorialtjänstemän en mera vidsträckt skyldighet.

Sistnämnda lösning föreslogs av 1928 års lönekommitté med den motiveringen,

att den syntes bättre än nu gällande föreskrifter överensstämma med

stadgandena i regeringsformens § 36. Det synes mig tvivelaktigt, om en sådan

uppdelning rättsligt sett är starkare grundad än en uppdelning efter

förvaltningsområden. Och i praktiken skulle den leda till högst irrationella

resultat. Ett genomförande av 1928 års lönekommittés förslag på denna

punkt skulle exempelvis medföra, att tjänstemän i 21 :a och högre lönegrader

i fångvårdsstyrelsen eller lotsstyrelsen — vilka tillsättas med fullmakt —

icke såsom nu skulle kunna flyttas till befattning inom fångvårdsstaten,

respektive lots- och fyrstaten. Högre tjänstemän vid lots- och fyrstaten

skulle icke heller, såsom nu, bliva förflyttningsskyldiga till befattning inom

lotsstyrelsen och ej ens till annan befattning inom lots- och fyrstaten, såvitt

ej organisatoriska skäl förelåge. En högre tjänsteman inom fångvårdsstaten

skulle däremot såsom konstitutorialtjänstemän fortfarande bliva förflyttningsskyldig

inom fångvårdsstaten men däremot icke, såsom nu, till befattning

inom fångvårdsstyrelsen. Lägre tjänstemän inom såväl fångvårdsstyrelsen

och fångvårdsstaten som lotsstyrelsen och lots- och fyrstaten skulle

såsom tillsatta medelst konstitutorial alltjämt bliva förflyttningsskyldiga

inom verket även oavsett organisatoriska skäl. Inom generaltullstyrelsen

och tullstaten, där såväl högre som lägre tjänstemän äro tillsatta medelst

konstitutorial, skulle dessa tjänstemän fortfarande bliva flyttningsskyldiga,

dock ej mellan styrelsen och lokalförvaltningen eller vice versa. En del av

de inkonsekvenser, som här antytts endast såsom exempel bland många på

verkningarna av en lösning i enlighet med 1928 års lönekommittés förslag,

skulle visserligen sannolikt kunna läggas till rätta genom en i och för sig

önskvärd rationalisering av de olika tillsättningsformernas användning, men

det kan förutses, att även efter en dylik rationalisering förflyttningsskyldighetens

reglerande efter anställningsformen i vissa avseenden skulle giva

ojämna och otillfredsställande resultat.

På grund härav anser jag i likhet med 1936 års lönekommitté ur praktisk

synpunkt nödvändigt, att förflyttningsskyldigheten regleras enhetligt utan

hänsyn till anställningsformen fullmakt eller konstitutorial. Därvid kan det

enligt min mening med hänsyn till statsintresset ej gärna ifrågakomma, att

förflyttningsmöjligheterna begränsas mera snävt än som enligt nuvarande

bestämmelser skett i fråga örn de verk, för vilkas tjänstemän nu gäller den

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

vidsträcktaste flyttningsskyldigheten. 1936 års lönekommittés förslag bygger

väsentligen på denna grund, med den modifikationen likväl, att förflyttningsskyldigheten

generellt skulle, efter Kungl. Maj:ts prövning, omfatta ej

blott det egna verket utan även annat verk, å vilket civila avlöningsreglementet

är tillämpligt. Förslaget skulle sålunda i jämförelse med hittills gällande

bestämmelser innebära en viss utvidgning av förflyttningstvånget, främst för

tjänstemän vid de centrala verk, vilka ej hava lokalförvaltningar. I likhet

med riksräkenskapsverket anser jag denna utvidgning, om vilken enighet

rått bland kommitténs ledamöter, icke gå längre än som ur statsintressets

synpunkt är påkallat. Behov av att förflytta en tjänsteman kan uppkomma

såväl vid organisatoriska förändringar som även i övrigt för ett rationellt utnyttjande

av den ordinarie arbetskraften, och erfarenheten synes giva stöd

för uppfattningen, att de möjligheter, som för närvarande föreligga i detta

avseende, stundom kunna vara otillräckliga.

Kritiken mot kommittéförslaget på denna punkt har ej heller i allmänhet

grundats på den meningen, att förslaget går längre än som ur sakliga synpunkter

är motiverat för arbetskraftens lämpliga utnyttjande. Man har i

stället förmenat, att förslaget, såvitt det berör innehavare av fullmaktstjänster,

icke vöre förenligt med stadgandena i § 36 regeringsformen. 1936

års lönekommitté har icke berört denna fråga i vidare mån än att kommittén

förklarat sig icke kunna förbise den utveckling av sedvanerätten

beträffande tjänstemäns oavsättlighet, förflyttning och vad därmed äger

samband, som ägt rum under tiden efter regeringsformens tillkomst och

icke minst under senare årtionden. Riksräkenskapsverket har, under hänvisning

bland annat till utvecklingen av statens lönesystem under tiden efter

år 1809 samt till statsförvaltningens och statstjänstens numera i vitala

delar förändrade karaktär, hävdat den uppfattningen, att § 36 regeringsformen

i realiteten måste anses hava förlorat tillämpning såsom ett stadgande,

vilket i viss detalj reglerar statstjänstemännens anställningsförhållanden.

Jag finner denna riksräkenskapsverkets mening välgrundad. Det är tydligt,

att såväl de av 1936 års lönekommitté föreslagna som de nu gällande

förflyttningsbestämmelserna icke låta sig väl förena med grundlagsföreskriftens

ordalydelse. Emellertid behöver enligt min mening den utvidgning av

det redan stadgade förflyttningstvånget, som lönekommittén ifrågasatt, icke

med nödvändighet föranleda ändring av det ifrågavarande grundlagsbudet,

och tillräckliga skäl att nu framlägga förslag om sådan ändring synas mig

vid angivna förhållande icke föreligga. Icke blott gällande förflyttningsbestämmelser

utan även exempelvis föreskrifterna i pensionslagstiftningen angående

obligatorisk pensionsavgång vid viss levnadsålder och örn tvångspensionering

vid invaliditet, sjukdom m. m., vilka föreskrifter synas svårförenliga

med ordalydelsen av grundlagsstadgandet om tjänstemännens oavsättlighet,

ha tillkommit utan att ändring av grundlagen ansetts påkallad.

De erinringar i sak, som i vissa yttranden gjorts gällande gentemot kommittéförslaget,

gå väsentligen ut på att förflyttningsskyldighetens reglerande

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

119

på sätt i förslaget skett skulle kunna medföra risk för ett avtrubbande av den

självständighet hos tjänstemännen, som med rätta betraktas såsom en viktig

förutsättning för statsförvaltningens oväld och därmed för rättssäkerheten

inom förvaltningen. I likhet med riksräkenskapsverket måste jag

finna de anförda farhågorna i detta hänseende vara överdrivna. Erfarenheten

under den avsevärda tid, under vilken förflyttningsbestämmelser av i

princip samma innebörd som de föreslagna varit gällande för stora delar

av civilförvaltningen, ger icke stöd för dylika farhågor. I fråga om förflyttning

från ett verk till ett annat ligger enligt sakens natur en bestämd begränsning

däri, att — såsom lönekommittén framhållit — en tjänsteman icke

rimligen kan förflyttas till annat verk i annat fall än då med den nya befattningen

äro förenade arbetsuppgifter, för vilka tjänstemannen genom sin

utbildning är skickad. Mot missbruk av förflyttningsrätten föreligga verksamma

korrektiv i övrigt i den konstitutionella ansvarigheten och den offentliga

kritiken.

På grund av vad jag här anfört vill jag för min del förorda, att i fråga örn

förflyttningsskyldighet för tjänstemän i allmänhet bestämmelser meddelas i

enlighet med det förslag, som av lönekommittén intagits under 3 § 3 mom.

Mot kommitténs förslag med avseende å förflyttningsskyldighet för innehavare

av domarbefattningar (3 § 2 mom.) har erinran icke framställts i

annan mån än att Svea hovrätt påyrkat bibehållande av en nu för hovrätternas

ledamöter gällande föreskrift, enligt vilken förflyttningsskyldigheten

åligger en i tjänsten yngre ledamot framför en äldre. Jag anser mig

emellertid även på denna punkt böra biträda lönekommitténs förslag oförändrat.

Vad slutligen angår den av lönekommittén berörda frågan angående statstjänstemäns

ställning vid arbetskonflikter, är jag i likhet med kommittén av

den meningen, att densamma bör göras till föremål för närmare utredning.

4 §. Förening av tjänster m. m.

1 mom. I anledning av ett påpekande från statskontoret har jag i 1 mom.

bland de befattningar i statens tjänst, som icke må förenas med i reglementet

avsedd befattning, infört »befattning å extra stat».

Generaltullstyrelsen har anmärkt, att det av ordalydelsen i förevarande moment

icke tydligt framginge, huruvida förbud att förena ordinarie och extra

ordinarie befattning innebure, att en tjänsteman över huvud taget icke finge

samtidigt innehava båda befattningarna, eller allenast att han icke finge samtidigt

utöva bådadera. I anledning bärav må framhållas, att med förening av

tjänster, örn vilka i förevarande moment är fråga, bör förstås utövande samtidigt

av olika tjänster. Hinder bör sålunda icke förefinnas för en ordinarie

tjänsteman att samtidigt innehava en extra ordinarie befattning, blott han

frånträder utövningen av den ordinarie tjänsten. Ej heller föreligger hinder

för innehavare av en ordinarie tjänst att med frånträdande av utövningen

av denna befattning innehava annan, genom förordnande tillsatt ordinarie be
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

fattning, för så vitt med befattningen icke är förenad pensionsrätt, exempelvis

statssekreterar- eller expeditionschefsbefattning i departement. Däremot

har tjänsteman enligt tillämpad rättspraxis icke ansetts kunna samtidigt

innehava två med pensionsrätt förenade ordinarie tjänster, exempelvis två

fullmaktstjänster, även örn han utövar allenast den ena, utan utfärdandet

av utnämningshandling å en dylik tjänst har ansetts automatiskt medföra,

att en äldre utnämningshandling å annan sådan tjänst upphör att gälla. Innehav

av två med pensionsrätt förenade ordinarie tjänster kan sålunda icke

förekomma annat än under förutsättning av Kungl. Maj:ts och riksdagens

medgivande.

2—3 mom. I enlighet med vad riksräkenskapsverket ifrågasatt har jag

vidtagit sådan jämkning i författningstexten under 2 morn., att ordet »menligt»

utbytts mot ordet »hinderligt» i syfte att därigenom tydligare framhäva,

att här icke är fråga om sådan prövning ur lämplighetssynpunkt, som avses i

4 mom. av förevarande paragraf. I konsekvens härmed har jag även ansett,

att i 3 mom. orden »helt eller delvis» böra ersättas med ordet »tillfälligtvis».

Det synes mig nämligen vara uppenbart att, därest en tjänsteman skulle ansöka

om tillstånd att innehava en bisyssla, som beräknas regelmässigt hindra

honom att helt eller delvis bestrida sin tjänst, tillstånd därtill icke bör beviljas

honom.

7 §. Begynnelselön och löneklassuppflyttning.

2 mom. En ledamot av lönekommittén, herr Hansson, har reservationsvis

inom kommittén uttalat den åsikten, att i förevarande moment bör inryckas

den i nu gällande avlöningsreglementen upptagna bestämmelsen därom, att

kvinnlig befattningshavare icke må äga rätt att åtnjuta lön enligt högsta löneklassen

inom vederbörande lönegrad. Även länsstyrelsen i Malmöhus län

samt domänstyrelsen hava i sina över kommittébetänkandet avgivna utlåtanden

tillkännagivit samma mening.

Vad denna fråga angår, vill jag nämna, att jag vid tillsättandet av 1936 års

lönekommitté -— under erinran om att 1928 års lönekommitté föreslagit

slopandet av ifrågavarande restriktiva föreskrift •— framhöll, att

jag anslöte mig till sistnämnda kommittés förslag på denna punkt och

alltså ansåge, att principen om lika lön för män och kvinnor i samma befattning

borde genomföras såsom allmän regel. I enlighet härmed biträder

jag 1936 års lönekommittés förslag, att sagda begränsning i rätten till

löneklassuppflyttning för kvinnlig tjänsteman nu upphäves.

3 mom. Kammarrätten har beträffande stadgandet under 3 mom. c) ifrågasatt,

att det av kommittén föreslagna uttrycket »den för honom gällande

pensionsåldern» måtte ersättas med nuvarande lydelse »den levnadsålder, vid

vilken han, enligt vad därom särskilt är stadgat, skall vara skyldig att avgå

från tjänsten». Till stöd härför har anförts, att innehavare av domartjänst

icke vore skyldig att avgå från tjänsten förän vid 67 års ålder, oaktat pensionsåldern

för sådan tjänsteman utgjorde 65 år. För min del har jag icke funnit

anledning ifrågasätta någon ändring av kommittéförslaget på denna punkt.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

121

Erinras må att, om annan tjänsteman än domare av vederbörande myndighet

medgives anstånd med avsked efter pensionsålderns uppnående, detta icke

för honom medför möjlighet till vidare löneklassuppflyttning. Det synes då

föga konsekvent, att en domare, som själv äger avgöra, huruvida han skall

kvarstå i tjänst efter pensionsålderns inträde, skulle genom beslut att kvarstå

kunna bereda sig löneklassuppflyttning efter uppnådd pensionsålder. Frågan

torde för övrigt sakna nämnvärd praktisk betydelse.

8 §. Löneklassplacering vid befordran m. m.

Ett betydelsefullt led i de nu gällande avlöningsbestämmelserna inom den

nyreglerade civila statsförvaltningen utgöra reglerna om lönetursberäkning

vid övergång från icke-ordinarie tjänst till ordinarie befattning eller vid befordran

från en ordinarie tjänst till ordinarie tjänst inom högre lönegrad. I

12 § 1 mom. av gällande avlöningsreglementen för allmänna civilförvaltningen,

kommunikationsverken och domänverket samt i 9 § av avlöningsreglementet

för lots- och fyrstaten återfinnas sålunda de s. k. sneddningsreglerna.

»Sneddningen» innebär i huvudsak, att en ordinarie tjänsteman, som från

tjänst inom viss lönegrad befordras till tjänst inom högre lönegrad med

gemensamma eller angränsande löneklasser, i den nya tjänsten överhoppar

eller sneddar förbi de löneklasser, han tillhört eller beräknas hava tillhört i

den lägre befattningen, och omedelbart erhåller lön enligt närmast högre

löneklass samt därjämte för bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflyttning

i den nya tjänsten tillgodoföres den tid intill tre år, varunder han

i den lägre tjänsten tillhört eller beräknas hava tillhört löneklassen närmast

under den, till vilken han vid tillträdet till den högre tjänsten skall hänföras.

Jämsides med sneddningsreglerna komma i betraktande bestämmelserna i avlöningsreglementenas

11 och 12 §§ om rätt för tjänsteman att vid första anställning

i ordinarie befattning, respektive vid befordran från lägre till

högre ordinarie tjänst, för löneklassplacering i den nya befattningen tillgodoräkna

föregående tjänstgöring, i den mån denna varit likvärdig med

tjänstgöring i den nya befattningen.

Enär erfarenheten under den tid, det nya lönesystemet varit gällande, givit

vid handen, att lönetursbestämmelserna varit ägnade att framkalla vissa

olägenheter och svårigheter vid tillämpningen på grund av tillgodoräkningsreglernas

vaga och delvis oklara avfattning och på grund av det med tillgodoräkningsförfarandet

förenade arbetet med löneklassplaceringarna, ägnade

redan 1928 års lönekommitté en ingående uppmärksamhet åt frågan

om revision av sneddnings- och tillgodoräkningsreglerna. Nämnda kommitté

tog ock ett avsevärt steg till en förenkling i lönetursreglerna, i det att kommittén

vid upprättandet av sitt förslag till allmänt avlöningsreglemente avsevärt

begränsade tillgodoräkningsrätten och i stället utvidgade sneddningen

till att gälla även vid övergång från extra ordinarie till ordinarie tjänst. I

de över kommitténs betänkande avgivna yttrandena vann förslaget i denna

del i stor omfattning myndigheternas gillande.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

1936 års lönekommitté. Vid den granskning, 1936 års lönekommitté ägnat

de av 1928 års lönekommitté utarbetade lönetursbestämmelserna, har kommittén

visserligen funnit dessa innebära beaktansvärda fördelar i jämförelse

med nuvarande föreskrifter på området. Emellertid har kommittén kommit

till den uppfattningen, att de med tillgodoräkningsförfarandet förenade olägenheterna

äro sådana, att en utväg bör sökas att om möjligt helt utesluta

tillgodoräkningssystemet ur avlöningsbestämmelserna och i stället utvidga

sneddningsinstitutet till att omfatta det övervägande antalet befordringsfall.

Det förslag i detta avseende, som kommittén framlägger och för vilket en

närmare redogörelse lämnats å sid. 69—79 av betänkandet, innebär i huvudsak

följande:

Kommittén förordar i första hand, att övergången från icke-ordinarie nyreglerad

befattning till ordinarie tjänst, å vilken civila avlöningsreglementet

erhåller tillämpning, i löneturshänseende regleras efter samma grunder, som

gälla beträffande övergång från lägre till högre ordinarie tjänst.

Enär tillgodoräkningsförfarandets ersättande med sneddning vid övergång

från icke-ordinarie till ordinarie befattning icke alltid kan giva samma resultat

i fråga om lönetur, skulle införandet av ett förändrat löneturssystem

kunna i vissa fall medföra ogynnsamma verkningar. Av den av kommittén

lämnade redogörelsen över verkställda utredningar härutinnan framgår, att

övergång från tillgodoräkning till sneddning .skulle vid befordran från extra

ordinarie till ordinarie tjänst i ett stort antal fall medföra försämring av

hittillsvarande lönetursrätt. Då emellertid löneturen under extra-ordinarietiden

liksom också sneddningsunderlaget vid befordran till ordinarie tjänst

skulle komma att te sig gynnsammare, därest vissa ändringar genomfördes i

konstruktionen av löneplanerna för extra ordinarie befattningshavare, förordar

kommittén — i anslutning jämväl till ett av 1934 års avlöningsrevision

i betänkande den 30 oktober 1934 framlagt förslag om beredande åt extra

ordinarie tjänstemän av kompensation för löneminskning på grund av familjepensionsavdrag

— att begynnelselönen i alla lönegrader för extra ordinarie

tjänster allenast med en löneklass skall understiga begynnelselönen för ordinarie

befattningar. Samtidigt skulle det vid 1937 års riksdag beslutade provisoriska

lönetillägget till de extra ordinarie tjänstemännen avvecklas. Därjämte

tänker sig kommittén en utbyggnad uppåt av löneplanen för extra tjänstemän

med eli löneklass för varje lönegrad. Härigenom skulle bland annat

vinnas en utgångspunkt för sneddningsregelns tillämpning vid övergång från

extra till ordinarie befattning i så måtto, att för löneklassuppflyttning i den

ordinarie tjänsten kunde tagas i beräkning tid, varunder tjänstemannen i

den föregående befattningen tillhört närmast lägre löneklass. Det 1''örutsättes

härvid av kommittén, att sneddningsförfarandet skall införas även vid befordran

från extra till extra ordinarie tjänst. Beträffande löneplanen för den

vid kommunikationsverken förefintliga aspirantgruppen, vilken löneplan

upptager endast en löneklass för varje lönegrad, ifrågasätter däremot kommittén

ingen ändring.

Kommittén finner ej heller anledning föreligga att bibehålla den nuvarande

möjligheten att tillämpa tillgodoräkningsförfarandet vid befordran från

en ordinarie tjänst till sådan tjänst inom högre lönegrad. Ett slopande av

denna tillgodoräkningsmöjlighet anser kommittén för statsförvaltningen i

stort sett ej medföra några rubbningar av betydelse i hittillsvarande lönetursförhållanden.

Emellertid bör enligt kommitténs mening öppnas möjlighet

att även i vissa dylika fall tillämpa sneddningsregeln. Särskilt inom allmänna

civilförvaltningen förekomma långvariga vikariatsförordnanden av den art,

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

123

att tjänstutövningen och tjänsteansvaret måste anses praktiskt taget sammanfalla

med vad som åvilar den ordinarie tjänstinnehavaren. För dylika fall

föreslår kommittén i annat sammanhang — 21 § av reglementsförslaget -—

att vikarien skall kunna under vissa förutsättningar medgivas en särskild

form av gottgörelse, benämnd vikariatsiön. Då vikariatslön skulle fastställas

att utgå enligt viss löneklass, finner kommittén lämpligt och möjligt att för

den, som från dylikt vikariatsförordnande vinner befordran till ordinarie

tjänst, anordna lönetursberäkning enligt sneddningsprincipen med utgångspunkt

från den löneställning, han under sådant förordnande intagit.

Genom vad sålunda föreslagits skulle enligt kommitténs förmenande åstadkommas

ett enhetligt och skäligt ordnande av löneturen vid de vanligen förekommande

befordringarna. Emellertid förekommer även befordran till ordinarie

tjänst från sådan ordinarie befattning eller beställning i statens tjänst,

för vilken avlöningen fastställts enligt äldre eller eljest från reglementet avvikande

grunder — s. k. oreglerade tjänster eller nyreglerade tjänster med

avlöning enligt avvikande lönesystem — ävensom från statlig anställning med

avlöning enligt kollektivavtal. I dylika fall kunna de vanliga reglerna örn

sneddning icke tillämpas. För undvikande av löneminskning för den befordrade

i de fall, då denne i sin tidigare anställning uppburit högre lön än begynnelselön

i den nya tjänsten, har man hittills varit hänvisad till att genom tillgodoräkning

i viss omfattning av tidigare anställningstid söka bereda vederbörande

en skälig löneklassplacering. Enligt kommitténs förslag skulle en

lösning av lönetursfrågan i nu ifrågavarande befordringsfall sökas i införandet

av en i så måtto modifierad sneddningsregel, att den befordrade i den nya

tjänsten hänföres lägst till den löneklass, i vilken lönen närmast överstiger

den avlöning han i den tidigare anställningen ägt uppbära.

Sin största betydelse skulle en sålunda modifierad sneddningsregel komma

att få för reglerande av löneklassplaceringen vid befordran från arbetaranställning

till ordinarie tjänst, en befordringsgång som i betydande omfattning

förekommer särskilt vid vissa av kommunikationsverken. I dessa fall skulle

den genom kollektivavtal eller i anslutning till sådant avtal bestämda lönen

komma att bilda utgångspunkt för löneklassplaceringen enligt löneplanen för

ordinarie tjänstemän.

Kommittén förutsätter, att Kungl. Majit meddelar närmare föreskrifter rörande

vad som i olika fall skall förstås med avlöning i den tidigare anställningen.

Detta skulle framför allt bliva erforderligt i fråga örn arbetaranställningar,

i vilka årslönen icke är på förhand bestämd utan utgår efter växlande

tim- och ackordslönegrunder. Den metod, som härvidlag synts kommittén erbjuda

de största möjligheterna för rättvisa vid löneklassplaceringen, skulle

vara att finna i en jämförelse med utgångspunkt från den avtalsenligt fastställda

timlönen.

Under en modifierad sneddningsregel med utgångspunkt från senast åtnjutna

avlöning skulle man även kunna tänka sig hänförda sådana fall, dåren

tjänsteman före befordran till ordinarie befattning innehaft arvodestjänst

eller anställning med avlöning enligt personligt kontrakt. Kommittén anser

sig emellertid icke böra förorda, att löneturen i dessa befordringsfall ordnas

efter en dylik regel, detta närmast med hänsyn till föreliggande skiftande förhållanden

med avseende å tjänstgöringsskyldighetens omfattning, grunderna

för lönens avvägning o. s. v. i dylika anställningar. I de fåtaliga fall, där en

förmånligare löneklassplacering än den, som följer av reglementets allmänna

regler (7 8 1 mom.) kan anses påkallad, bör frågan härom enligt kommitténs

mening få hero på prövning av Kungl. Majit vid värjo befordringstillfälle.

På Kungl. Majit skulle ock ankomma att meddela bosin! örn gynnsammare

löneklassplacering i vissa andra angivna typfall eller eljest där med hänsyn

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

till föregången långvarig anställning och därunder åtnjuten avlöning synnerliga

skäl förefinnas för medgivande av särskild lönetursrätt.

Inom den civila statsförvaltningen förekomma bland icke-ordinarie tjänstemän

vissa befattningshavargrupper, vilka jämlikt av Kungl. Majit meddelade

särskilda föreskrifter åtnjuta avlöning antingen »såsom» tjänsteman å extra

stat i viss lönegrad eller ock enligt viss löneklass i löneplan för ordinarie eller

extra ordinarie tjänstemän utan att tillböra de nämnda kategorierna av befattningshavare.

Exempel på dylika fall utgöra assessorer och andra adjungerade

ledamöter i hovrätterna. Även för utförande av vissa uppdrag av längre

eller kortare varaktighet förordnas understundom befattningshavare med avlöning

»såsom» tjänstemän å exta stat — exempelvis statistiska centralbyråns

personal vid särskild folkräkning, sekreteraren bos allmänna civilförvaltningens

lönenämnd m. fl. Med hänsyn till den oklara och obestämda ställning

inom lönesystemet, dessa befattningshavare intaga, bar kommittén ansett sig

icke kunna förorda, att de av kommittén ifrågasatta allmänna sneddningsreglerna

vid befordran göras å dem tillämpliga. Ej heller har kommittén funnit

sig kunna förorda en tillämpning av nämnda regler i fall av befordran till

ordinarie tjänst från sådana uppdrag — såsom sekreteraruppdrag i kommitté

o. d. -— för vilka ersättning är bestämd att utgå i form av gottgörelse för

mistade löneförmåner å vederbörandes egen tjänst jämte ett särskilt arvode

eller ock i form av ett för uppdraget bestämt arvode, som utgör ersättning

i ett för allt för uppdragets fullgörande. Vad särskilt hovrätternas assessorer

angår, förmenar kommittén, att det vid den blivande revisionen av avlöningsbestämmelserna

för icke-ordinarie personal bör tagas under omprövning,

om icke dessa tjänstemän lämpligen kunna inordnas under någondera

av grupperna tjänstemän å extra stat och extra ordinarie tjänstemän, varigenom

de allmänna sneddningsreglerna utan vidare skulle å dem bliva tilllämpliga.

Vad hittills anförts har avsett löneklassplaceringen vid övergång till tjänst,

varå avlöningsreglementet äger tillämpning, från annan föregående anställning

i statens tjänst. Enligt stadgande i 11 § 2 mom. i nu gällande avlöningsreglementen

för allmänna civilförvaltningen ävensom i häremot svarande

författningsrum i avlöningsreglementena för lots- och fyrstaten samt

provinsialläkarstaten må emellertid för närvarande befattningshavare efter

Kungl. Majits prövning helt eller delvis kunna tillgodoräknas även tid han

utom statens tjänst må hava utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet,

som i avseende å art och omfattning finnes ur det allmännas

synpunkt svara mot, vara jämförbart med eller av högre värde än det arbete

han har att utföra å befattningen. Nämnda bestämmelser hava hittills

tillämpats med stor varsamhet. Emellertid har det synts kommittén, att

möjlighet alltjämt bör hållas öppen för Kungl. Majit att i fall av övergång

till statstjänst från kommunal befattning eller eljest från icke statlig anställning

med arbetsuppgifter av allmännyttig art medgiva gynnsammare löneklassplacering

än som följer av de av kommittén föreslagna huvudreglerna

angående löneklassplacering. Sådan övergång förekommer särskilt inom undervisnings-

och sjukvårdsväsendet. Jämväl på andra områden än de nu

nämnda kan övergång till statstjänst förekomma från utomstatlig verksamhet,

som fyller ett allmännyttigt syfte. En förmånligare löneklassplacering

anser kommittén vid sådan övergång vara av billighetsskäl påkallad, örn så

erfordras för att förebygga avsevärd minskning av under lång tid åtnjuten

avlöning. Kommittén föreslår fördenskull ett allmänt stadgande härutinnan.

De av kommittén i här berörda delar förordade bestämmelserna återfinnas

i 8 § av reglementsförslaget.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

125

Avgivna yttranden. Socialstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus

och Göteborgs och Bohus län, generalpoststyrelsen, riksräkenskapsverket

samt skolöverstyrelsen hava uttryckligen givit sin anslutning till kommitténs

förslag till lönetursbestämmelser. Såsom ett allmänt omdöme har uttalats,

att förslaget innebär en tillfredsställande lösning av lönetursspörsmålet ävensom

att bestämmelserna i ämnet framstå såsom enkla och klart utformade

samt ägnade att åstadkomma en önskvärd förenkling i myndigheternas bestyr

med löneklassplaceringsfrågor.

Svea hovrätt framhåller, att de föreslagna lönetursreglerna skulle för de

befattningshavare — hovrätternas assessorer —- som i normal ordning befordras

till hovrättsråd, medföra en avsevärd försämring. Den omständigheten,

att assessorer och andra adjungerade ledamöter i hovrätterna kunde sägas

intaga en oklar och obestämd ställning i lönehänseende borde enligt hovrättens

mening ej få föranleda, att de i fråga om löneklassuppflyttning efter

vunnen befordran bleve underkastade regler, vilka vore för dem mindre förmånliga

än de för närvarande gällande. Med hänsyn till tjänstgöringens art

vore de adjungerade ledamöterna att anse såsom vikarier för hovrättsråd.

Kammarrätten förklarar sig dela kommitténs mening om önskvärdheten

av att de nu gällande svårtillämpliga tillgodoräkningsreglerna avskaffas, därest

så kan ske utan att löneställningen vid befordran i avsevärdare mån försämras.

De av kommittén föreslagna ändringarna beträffande lönetursrätten

samt konstruktionen av löneplanerna för icke-ordinarie befattningshavare

syntes vara ägnade att i viss utsträckning motverka de olägenheter, som kunde

vara förenade med tillgodoräkningsrättens borttagande. Minsta betänkligheten

syntes borttagandet av dylik rätt vid befordran från ordinarie tjänst

till högre sådan tjänst möta. Mera tveksamt ställde det sig vid befordran från

icke-ordinarie tjänst till ordinarie sådan. Därest tillgodoräkningsrätten slopades

och sneddning infördes, bleve den faktiska placeringen i lönegrad avgörande

vid icke-ordinarie tjänstemans befordran till ordinarie befattning.

Ämbetsverket betonar vikten av att bestämmelser meddelas, som reglera de

icke-ordinarie tjänstemännens placering i lönegrad efter enhetliga normer på

sätt sker beträffande de ordinarie tjänstemännen, så att icke tillämpningen av

sneddningsreglerna komma att verka ojämnt i avseende å olika tjänstemän.

Kommerskollegium uttalar, att även om tillgodoräkningsbestämmelserna

kunde vara i behov av en omarbetning i syfte att minska nu förefintliga olägenheter,

tillgodoräkningsförfarandet likväl borde bibehållas.

Departementschefen.

Det torde vara allmänt erkänt, att tillämpningen av de i nuvarande avlöningsförfattningar

intagna bestämmelserna angående lillgodoräkning av föregående

tjänstetid för löneklassplacering vid icke-ordinarie tjänstemans

övergång lill ordinarie befattning eller vid ordinarie tjänstemans befordran

till högre ordinarie tjänst ofta erbjudit betydande svårigheter och varit ägnad

att åstadkomma stor osäkerhet inom lönesystemet. Särskilt torde dessa

olägenheter hava gjort sig gällande inom den allmänna civilförvaltningen.

Genom lönetursbestämmelsernas i allmänhet vaga avfattning har tolkningen

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

av dessa bestämmelse!- i det enskilda fallet ofta blivit beroende av mer eller

mindre subjektiva uppfattningar hos den beslutande myndigheten, särskilt som

avgörandet av frågor örn tillgodoräkning i allmänhet varit förbehållet de

olika verksledningarna och sålunda förutsättningarna för ett enhetligt förfaringssätt

i större eller mindre grad saknats. Vad som särskilt vållat olägenheter

vid tillämpningen av de nu gällande lönetursbestämmelserna har varit

svårigheten att avgöra, i vad mån en viss statsanställning kunnat i avseende

å tjänstgöringens art och omfattning anses svara mot, vara jämförbar med

eller högre än den befattning, till vilken befordran skett. Vidare har vid

tillämpning av stadgandet om anställning »i en följd» såsom villkor för tillgodoräkning

av föregående tjänstgöringstid olika uppfattningar gjort sig

gällande, i vad mån avbrott i tjänstgöringen för ledigheter av olika slag skolat

anses avstänga från möjligheten att tillgodoräkna före avbrottet fullgjord

tjänstgöring. En annan fråga, som likaledes föranlett olika tolkningsmeningar,

har varit spörsmålet, i vad mån tillgodoräkning och sneddning finge samtidigt

tillämpas vid befordran. I ett antal fall hava tillgodoräkningsreglerna

ansetts verka så otillfredsställande, att medgivande örn tillgodoräkning utöver

vad bestämmelserna möjliggjort måst utverkas hos riksdagen. Även om

under årens lopp genom i anmärkningsväg tillkomna prejudikat en viss tilllämpningspraxis

utvecklat sig — även denna har dock växlat från tid till

annan — kvarstår som en kännbar olägenhet med de nuvarande lönetursreglerna,

att de alltför mycket lämna rum för ojämnheter och godtycklighet

vid bestämmandet av löneklassplacering vid befordran.

Vid tillsättandet av 1936 års lönekonnnitté berörde jag denna fråga och yttrade

därvid, att de under årens lopp vunna erfarenheterna syntes hava ådagalagt

behovet av förenklingar i fråga om gällande regler för uppfattning i

löneklass, vilka i administrativt hänseende vållade avsevärt besvär. Det

borde enligt min uppfattning upptagas till allvarligt övervägande, huruvida

icke rätt till tillgodoräknande av föregående tjänstgöring kunde slopas och i

stället sneddningsregeln kunde få vidgad omfattning.

Det förslag 1936 års lönekommitté i sådant avseende nu framlagt, innebär

i huvudsak, att tillgodoräkningsreglerna skulle avföras ur lönesystemet

och sneddningsregeln allmänt komma i tillämpning vid övergång från ickeordinarie

till ordinarie tjänst ävensom vid befordran från ordinarie befattning

till befattning inom högre lönegrad. Det synes mig, att kommittén på

ett tillfredsställande sätt löst sin uppgift i förevarande hänseende. Jag hämtar

stöd för denna min uppfattning i de nyss omnämnda yttrandena från ett

flertal myndigheter. Visserligen har från ett par håll uttalats, att ett slopande

av tillgodoräkningsförfarandet och en vidgad tillämpning av sneddningsprincipen

skulle för vissa grupper icke-ordinarie personal kunna medföra försämring

i lönetursrätten i jämförelse med nuvarande förhållanden. Givet

är ock, att övergången från ett löneturssystem till ett annat icke kan i varje

enskilt befordringsfall giva samma resultat i fråga örn löneklassplaceringen.

Av de undersökningar, som lönekommiltén verkställt beträffande ett stort

antal förekomna fall av befordran till extra ordinarie och till ordinarie tjänster

och för vilka kommittén redogjort i sitt betänkande, framgår emellertid

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

127

att, därest de av kommittén ifrågasatta ändringarna i konstruktionen av de

icke-ordinarie tjänstemännens löneplaner — mot vilka ändringar jag för

min del icke har något att erinra — varit gällande, en tillämpning av sneddningsprincipen

skulle i det övervägande antalet fall hava föranlett bibehållande

av eller förbättring i den faktiskt erhållna lönetursplaceringen. Detta

synes mig giva vid handen, att ett utmönstrande ur avlöningsbestämmelserna

av tillgodoräkningsreglerna och deras ersättande med sneddningssystemet

allmänt sett icke skulle för tjänstemännen betyda ett försämrande av

lönetursrätten.

Jag har alltså ansett mig böra utan ändring tillstyrka de av lönekommittén

under 8 § föreslagna lönetursbestämmelserna. Frågan om hovrättsassessorernas

ställning inom lönesystemet och den därmed sammanhängande frågan

om ordnandet av deras lönetursförhållanden torde, såsom ock lönekommittén

förutsatt, få närmare övervägas i samband med den förestående

revisionen av avlöningsbestämmelserna för icke-ordinarie personal.

Jag torde härefter böra något beröra ett par uttalanden från ämbetsverkens

sida, vilka hänföra sig till de under 8 § föreslagna detaljföreskrifterna.

Arméförvaltningen har fört på tal frågan om löneklassplacering vid övergång

från beställning, å vilken militära avlöningsreglementet äger tillämpning,

eller från fast manskapsanställning vid försvarsväsendet, till tjänst,

som avses i civila avlöningsreglementet. Vidare har vattenfallsstyrelsen ifrågasatt

en utvidgning av stadgandet i 3 mom. a) i syfte att detta stadgande

skulle kunna vinna tillämpning i det fall, att ordinarie tjänst vid vattenfallsverket

besättes med icke-ordinarie tjänsteman vid statens vattenfallsverks

byggnadsavdelning. I anledning härav torde jag få påpeka, att övergång

till civil tjänst från militär beställning är avsedd att regleras genom bestämmelserna

i 2 mom. I övrigt torde uppkommande frågor om förmånligare

löneklassplacering än enligt de i reglementsförslaget intagna allmänna grunderna

i de av ämbetsverken anmärkta fallen få avgöras av Kungl. Majit

jämlikt bestämmelserna i 3 mom. Jag har följaktligen ansett skäl icke föreligga

att vidtaga någon ändring i kommitténs förslag.

11 §. Semester.

1 mom. Av de vid lönekommitténs betänkande fogade särskilda yttrandena

framgår, att vissa personalrepresentanter påyrkat införande i 1 mom.

av en bestämmelse med innehåll, att de tjänstemän i 1—10 lönegraderna,

vilka under större delen av året äro ålagda regelbunden lielgdagstjänstgöring

eller nattjänstgöring, erhålla samma antal semesterdagar som tjänstemän i

11—23 lönegraderna. Socialstyrelsen bar påyrkat samma förmån för tjänstemän

i 1—10 lönegraderna med kontorsarbete. Enligt lantbruksstyrelsens

mening bör semestern för sistnämnda tjänstemän icke understiga 25 dagar.

Jag har emellertid för min del ansett mig böra tillstyrka kommitténs under

sagda moment framlagda förslag oförändrat.

2 mom. Domänstyrelsen har ansett ett förtydligande av stadgandet i 2

morn. andra stycket vara erforderligt för undvikande av tvekan, huruvida

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

med stadgandet i fråga avses, att inbesparade semesterdagar icke få uttagas,

med mindre de åtnjutas i samband med löpande års semester i dess

helhet. Enligt min mening giver stadgandets formulering icke anledning till

den antydda snäva tolkningen. Förutsättningen för utnyttjandet av under

föregående kalenderår inbesparade semesterdagar är allenast, att dessa uttagas

i följd med semester under det löpande året, oavsett om denna senare

uttages till hela sin längd eller allenast till någon del. Hinder bör ej heller

föreligga att, där det löpande årets semester uppdelas på olika semesterperioder,

kombinera de från föregående år inbesparade semesterdagarna med

en till tiden senare infallande semesterperiod under det löpande året. Självfallet

bör dock vid tillämpningen av stadgandet i fråga beaktas det syfte,

som ligger till grund för detsamma och som innebär, att tjänstemannen

skall genom sammanslagningen av semesterdagar från två på varandra följande

år kunna beredas en längre sammanhängande ledighet.

3 mom. Kommitténs förslag, att tjänsteman, som under året avgår med

ålderspension, skall vara berättigad utfå hela den för helt kalenderår beräknade

semestern, har mött erinringar från åtskilliga ämbetsverk såsom generalpoststyrelsen,

statskontoret, riksräkenskapsverket och lotsstyrelsen. I anslutning

härtill har yrkats, att orden »av annan anledning än avgång med

ålderspension» måtte ur stadgandet utgå. Jag har ansett mig icke böra frångå

den ståndpunkt kommittén härutinnan intagit.

Emellertid har jag i anledning av ett av lotsstyrelsen gjort påpekande

funnit en undantagsbestämmelse i förevarande hänseende vara erforderlig

beträffande fyrskeppspersonalen. Denna personal åtnjuter för närvarande

på grund av de egenartade tjänstgöringsförhållandena längre semester —

högst nittio dagar — än tjänstemän i allmänhet och samma skulle förhållandet

bliva efter civila avlöningsreglementets ikraftträdande till följd av en

under 56 § 2 mom. 1 punkten intagen särbestämmelse. Till förebyggande

av en alltför gynnsam semesterberäkning under det år, befattningshavaren

avgår med pension, har jag under nämnda författningsrum i anslutning till

ett av styrelsen avgivet förslag inryckt en ny bestämmelse, innefattande viss

begränsning av semestertidens längd under det år, då avgång från tjänsten

med ålderspension äger rum.

I detta sammanhang torde jag böra omnämna, att några ämbetsverk, såsom

arméförvaltningen, vattenfallsstyrelsen och statskontoret, berört frågan,

huru förfaras skall i lönehänseende för det fall att en tjänsteman, som efter

att hava åtnjutit hela den honom för kalenderåret tillkommande semestern

eller i varje fall större del av semestern än som proportionellt bort tillkomma

honom, av opåräknad anledning lämnar tjänsten före årets slut. Det

synes mig icke böra ifrågakomma att i sådant fall kräva påföljd, exempelvis

i form av förpliktelse att till statsverket inbetala uppburna lönemedel för

det antal semesterdagar, som för mycket uttagits.

4 mom. Det synes mig icke erforderligt att, på sätt järnvägsstyrelsen

ifrågasatt, i 4 mom. införa en särskild föreskrift till förhindrande av att en

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263

129

tjänsteman, som i verkligheten åtnjutit tjänstledighet för sjukdom under

hela andra halvåret men därunder fått inräkna vissa sjukdagar i sin semester,

därigenom rent formellt sett skulle kunna bliva berättigad till semester

omedelbart efter årsskiftet. Det torde ligga i sakens natur, att medgiven omräkning

av sjukdagar till semesterdagar i syfte att icke behöva vidkännas

tjänstledighetsavdrag icke i förevarande hänseende skall anses förändra karaktären

av hans tjänstledighet. Däremot har jag i enlighet med vad järnvägsstyrelsen

föreslagit ansett orden »tre månader» böra utbytas mot orden

»90 dagar».

13 §. Tjänstledighet för offentligt uppdrag m. m.

2 moni. Enär officer i väg- och vattenbyggnadskåren numera i avseende

å militär tjänstgöringsskyldighet m. m. i stort sett intager samma ställning

som beställningshavare i reserven, har jag i enlighet med av arméförvaltningen

och vattenfallsstyrelsen härom framställda yrkanden ansett mig böra

vidtaga sådan komplettering av stadgandet i förevarande moment, att tjänsteman

skall vidkännas B-avdrag jämväl för tid, under vilken han fullgör

honom såsom officer i väg- och vattenbyggnadskåren åliggande militär tjänstgöring.

Däremot finner jag mig icke kunna biträda nämnda ämbetsverks

förslag örn införande i avlöningsreglementet av en generell föreskrift örn

B-avdrag under tjänstledighet, som beviljas tjänsteman för deltagande i

övningar och utbildning såsom landstormsofficer. Därest under ledighet

för dylikt ändamål tjänsteman anses böra bibehållas vid viss del av

avlöningen, torde — såsom ock framhållits av lönekommittén, vilken haft

samma spörsmål under omprövning — framställning härom få göras hos

Kungl. Majit, som med stöd av 12 § skulle äga befogenhet att därom besluta.

Enligt bestämmelser i kungörelsen den 18 december 1925 (nr 502) är —

med vissa undantag — personal vid lots- och fyrstaten skyldig att vid inträffande

krig eller större rustningar, då så påfordras, tjänstgöra vid marinen

vare sig i egenskap av bemanning å signalstation eller i annan befattning vid

kustsignalväsendet samt för lotspersonal därjämte såsom lotsar å marinens

fartyg. Vidare stadgas i samma kungörelse skyldighet för den personal vid

lots- och fyrstaten, som skal! tjänstgöra vid kustsignalväsendet, att under

fredstid efter kallelse av lotsstyrelsen inställa sig vid vederbörlig flottans

station för genomgående av vissa kurser och övningar. Beträffande avlöningsförmåner

under dylik tjänstgöring stadgas i kungörelse av samma dag

(nr 503; ändring år 1937 nr 892), att vederbörande befattningshavare skall

äga åtnjuta, förutom de avlöningsförmåner, vilka enligt gällande avlöningsbestämmelser

för befattningshavare vid lots- och fyrstaten skola utgå vid

sådan tjänstgöring, därjämte från marinen dagavlöning och andra förmåner

enligt i kungörelsen närmare meddelade bestämmelser ävensom ersättning

för vid lotsverket mistade avlöningsförmåner. Härvid skall även utgå ersättning

för mistad lotslott till envar av lotspersonalen nied de belopp, som

skolat tillkomma honom, örn han varit i tjänstgöring vid den lotsplats han

tillhör.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 263.

0

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Gällande avlöningsbestämmelser hava tillämpats sålunda, att personal vid

lots- och fyrstaten under ifrågavarande tjänstgöring vid marinen från lotsverket

uppburit oavkortad lön och i förekommande fall enslighetstillägg.

Däremot har lotspersonal vid sådan tjänstgöring icke från lotsverket uppburit

ersättning för mistad lotslott, utan har sådan ersättning utbetalats av

marinens medel.

I enlighet med vad av lotsstyrelsen ifrågasatts finner jag lämpligt, att hittills

tillämpade regler i avseende å avlöning åt personal vid lots- och fyrstaten

under tjänstgöring vid marinen få fortfarande gälla. Då detta synes

mig böra komma till uttryck i avlöningsreglementet, har jag under 56 §

2 mom. 3 punkten upptagit en särföreskrift härom såsom tillägg till bestämmelserna

i 13 § 2 mom.

14 §. Tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten.

1 mom. I anledning av ett av riksförsäkringsanstalten och järnvägsstyrelsen

gjort påpekande har under förevarande moment inryckts ett nytt stadgande,

innefattande en hänvisning till gällande olycksfallsförsäkringslag

beträffande frågan örn, vad som skall förstås med olycksfall i tjänsten.

Riksförsäkringsanstalten har vidare erinrat om bestämmelserna i 25 § av

olycksfallsförsäkringslagen, enligt vilka bestämmelser ersättning vid olycksfall

i arbete enligt 6 § av samma lag (sjukpenning, livränta m. m.) må skäligen

nedsättas, där olycksfallet föranletts därav, att den skadade ej ställt

sig till efterrättelse gällande anordning eller föreskrift örn åtgärder för undvikande

av olycksfall och omständigheterna äro sådana, att han därigenom

måste anses hava gjort sig skyldig till grov vårdslöshet, eller där olycksfallet

föranletts därav, att den skadade varit av starka drycker berusad. Därest i

dylikt fall oavkortad lön komme att utgå enligt civila avlöningsreglementet,

skulle beslut örn minskning i ersättningen enligt bestämmelserna i 25 §

olycksfallsförsäkringslagen i allmänhet icke erhålla någon praktisk betydelse.

Samma påpekande har gjorts av järnvägsstyrelsen, som ifrågasatt, huruvida

icke i dylikt fall visst tjänstledighetsavdrag bör föreskrivas.

Ehuru det anmärkta sakförhållandet i och för sig synes värt beaktande,

har jag dock icke ansett nödigt att tynga avlöningsreglementet med föreskrifter

för de sällsynta fall, varom här är fråga. Skulle i något enstaka

fall avdrag å lönen av nyssnämnd anledning anses böra ske, lärer Kungl.

Majit på framställning av vederbörande verk kunna meddela beslut härom

med stöd av bestämmelserna i reglementsförslagets 12 §.

15 §. Tjänstledighet till följd av sjukdom m. m.

1 mom. Det av kommittéledamoten herr Hansson reservationsvis inom

kommittén framställda yrkandet om bibehållande av nu gällande bestämmelse

rörande lön vid sjukledighet, enligt vilken bestämmelse tjänsteman

äger uppbära oavkortad lön under högst så lång tid av ett och samma kalenderår,

att ledigheten för sjukdom tillika med semester eller däremot sva
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263. 131

rande ledighet icke överstiger 45 dagar, har jag ansett mig icke böra biträda.

Järnvägsstyrelsen och riksräkenskapsverket hava påyrkat införande i avlöningsbestämmelserna

av ett stadgande, enligt vilket avdragsfrihet vid sjukdom

skulle inträda först efter vissa dagar, enligt järnvägsstyrelsens mening

efter 2 dagar och enligt riksräkenskapsverkets mening efter 3 dagar. Såsom

framgår av lönekommitténs motivering till nu ifrågavarande författningsrum

har spörsmålet om en dylik karenstid varit under behandling inom

lönekommittén, som emellertid avstått från att förorda en sådan anordning.

Vid det övervägande, jag ägnat saken, har jag icke ansett tillräcklig anledning

föreligga att avvika från den ståndpunkt, som kommittén intagit i denna

fråga.

En av statskontoret gjord anmärkning, att uttrycklig föreskrift bör meddelas

därom, att befattningshavare, som i stället för semester åtnjuter ferier

och därunder icke fyller kravet för oavkortad lön, under tiden skall, liksom

under tjänstledighet för sjukdom, vidkännas A-avdrag, har föranlett viss

jämkning i formuleringen av momentets andra stycke.

Med hänsyn till de särskilda bestämmelser i semesterhänseende, som för

närvarande gälla för fyrskeppspersonalen och som utan ändring i sak upptagits

i kommittéförslagets 56 § 2 morn., finner lotsstyrelsen erforderligt, att

jämväl antalet kostnadsfria sjukdagar för nämnda personal regleras enligt

särskilda grunder. Då jag biträder denna styrelsens uppfattning, har i anslutning

till ett av styrelsen framlagt förslag en komplettering vidtagits av

de i nyssberörda författningsrum för lots- och fyrstaten avsedda särbestämmelserna

(4 punkten).

3 mom. I förevarande moment har motsvarande jämkning vidtagits, som

förut förordats beträffande 11 § 4 mom.

19 §. Helgdagsledighet.

Riksräkenskapsverket föreslår, att i 19 § införes ett nytt stadgande, som

uttryckligen angiver, att i semester eller tjänstledighet, som beviljats tjänsteman

i olika perioder, åtskilda allenast av sön- eller helgdag, dylik mellanliggande

dag skall inräknas i semestern eller ledigheten. I fråga om viss

personal med arbetstidsreglerad tjänstgöring enligt turlista skulle dock gälla

vad därom särskilt stadgas.

En föreskrift av delvis liknande innehåll föreslogs även av 1928 års lönekommitté

under 19 § av dess förslag till allmänt avlöningsreglemente. 1936

års lönekommité åter har, såsom framgår av motiveringen till förevarande

paragraf, ansett sig icke böra förorda något motsvarande stadgande, enär

detsamma icke .skulle kunna tillämpas å personal med arbetstidsreglerad

tjänstgöring. Jag biträder kommitténs uppfattning härutinnan. Skulle i

enlighet med riksräkenskapsverkets förslag en bestämmelse nied det av verket

angivna innehållet inryckas under förevarande paragraf, borde i 8 kap.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

av reglementet meddelas de detaljerade särföreskrifter på området, som vid

olika verk tillämpas beträffande personal med arbetstidsreglerad tjänstgöring

eller annan personal med regelbunden tjänstgöringsskyldighet jämväl å sönoch

helgdag. Dylika föreskrifter synas emellertid knappast höra hemma i

ett avlöningsreglemente. Jag anser mig emellertid böra uttryckligen betona,

att därest en tjänsteman beviljas semester eller sjukledighet i tidsföljd, utan

att i antalet beviljade semester- eller sjukdagar inräknas under ledighetstiden

infallande sön- eller helgdagar, detta enligt min mening är att betrakta

såsom ett obehörigt kringgående av de i reglementet intagna semester- och

tjänstledighetsbestämmelserna. Jag kan sålunda icke godkänna den av länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län i dess yttrande över kommittébetänkandet

uttalade meningen, att dylika mellanliggande sön- eller helgdagar icke

böra inräknas i semestertiden.

20 §. Kallortstillägg.

I motiveringen till förevarande paragraf har lönekommittén framhållit

behovet av att en utredning verkställes i syfte att åstadkomma en såvitt möjligt

rationell gränsdragning mellan kallortszonerna. Vid denna utredning

borde det även undersökas, huruvida och i vad mån det nuvarande kallortsklassificeringssystemet

jämväl till sina grunder tarvar ändring. Jag förutsätter,

att en dylik utredning framdeles igångsättes.

21 §. Vikariatsersättning och vikariatslön.

1 mom. Järnvägsstyrelsen och domänstyrelsen hava uttalat sig för sådan

ändring av lönekommitténs förslag, att vikariatsersättning icke må utgå, med

mindre vikariatet varat visst antal dagar, enligt järnvägsstyrelsens mening

minst 6 dagar och enligt domänstyrelsens mening minst 4 dagar. Då kommittén

synes mig hava anfört övertygande skäl för sitt förslag, att vikariatsersättning

skall utgå oberoende av vikariatets längd, anser jag mig böra tillstyrka

förslaget oförändrat.

2 mom. I motiveringen till 17 § av reglementsförslaget har lönekommittén

berört av riksdagens revisorer vid tvenne tillfällen gjorda anmärkningar

rörande frekvensen av partiella ledigheter inom statsförvaltningen samt riksdagens

i anledning därav fattade beslut och har kommittén därvid framhållit,

att en effektiv begränsning av de partiella ledigheterna och därav föranledda

utgifter för vikarier — s. k. dubblering av tjänster — beträffande verk med

avlöningsanslag å riksstaten lämpligen syntes kunna åstadkommas genom

ändrade bestämmelser örn anlitande av verkens anslagsposter för utbetalande

av vikariatsersättningar. I motiveringen till 21 § 2 mom. har kommittén

närmare ingått på detta spörsmål. Kommittén framhåller, att därest man,

såsom kommittén funne lämpligt, ville begränsa ämbetsverkens rätt att förordna

vikarier för ordinarie tjänstemän i fall, som avsåges i 17 § 2 morn.,

detta enklast syntes kunna åstadkommas genom att gällande kungörelse angående

bestridande av avlöningskostnader vid nyreglerade verk så ändrades,

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

133

att lön och vikariatsersättning till tjänsteman, som i dylikt fall förordnades

såsom vikarie, komme att utgå från anslagsposten grundavlöningar till ickeordinarie

personal, vilken anslagspost med några få undantag vore maximerad.

Man borde dock härvid beträffande vikarie, som innehade ordinarie

tjänst, icke gå längre än att anlita nämnda post för utbetalande av själva

vikariatsersättningen, medan den fasta lönen alltjämt borde utgå från anslagsposten

avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, vilken sistnämnda post

vore av förslagsanslags natur. Då det inom vissa verk stundom syntes vara

ofrånkomligt att vid större arbetsanhopning förordna vikarier i här avsedda

fall, borde hänsyn härtill tagas vid anslagsberäkningarna.

Ifrågavarande spörsmål har berörts i de av statskontoret och riksräkenskapsverket

avgivna yttrandena, varvid förstnämnda ämbetsverk ansett sig

icke kunna tillstyrka, att inskränkning vidtages i vad som för närvarande

gäller på förevarande område.

För egen del vill jag framhålla, att den av kommittén anvisade utvägen

för att åstadkomma en begränsning i dubbleringen av tjänster synes beaktansvärd.

I förevarande sammanhang torde dock slutlig ståndpunkt icke behöva

tagas till detta spörsmål, utan synes detsamma få närmare övervägas

i samband med den översyn av gällande regler för avlöningsanslagens disposition,

som blir en följd av civila avlöningsreglementets godkännande.

3 mom. Av de vid betänkandet fogade särskilda yttrandena framgår, att

vissa personalrepresentanter ansett avgörandet av ärenden rörande vikariatslön

böra kunna anförtros åt vederbörande verk. I varje fall borde bestämmelserna

angående vikariatslön enligt reservanternas mening så ändras, att

Kungl. Maj :t ägde befogenhet att åt de större verksstyrelserna delegera rätten

att besluta i dylika ärenden. Uttalanden i liknande riktning hava även gjorts

av riksförsäkringsanstalten, vattenfallsstyrelsen, statskontoret och riksarkivet.

Generaltullstyrelsen ifrågasätter, huruvida icke författningstexten bör

så ändras, att Kungl. Maj :t må äga meddela generella beslut om vikariatslön

beträffande vissa ensartade vikariat, så att frågan därom icke behövde i

varje enskilt fall dragas under Kungl. Maj:ts prövning.

Med hänsyn till vikten av att en såvitt möjligt enhetlig och rättvis tillämpning

inom olika verk av bestämmelserna angående vikariatslön kommer till

stånd, anser jag i likhet med kommittén, att ärenden örn vikariatslön böra

avgöras av Kungl. Maj:t. Jag har sålunda icke funnit skäl förorda någon

ändring i kommittéförslaget på denna punkt. I anledning av vad generaltullstyrelsen

yttrat torde jag få framhålla, att enligt min mening den föreslagna

författningstexten under förevarande moment icke lägger hinder i vägen för

Kungl. Majit att beträffande ett visst slag av förordnanden meddela generellt

beslut angående vikariatslön till vikarie.

4 mom. Av lönekommitténs motivering framgår, att bestämmelsen i 4

mom. iir avsedd att gälla fall, då såväl den uppehållna tjänsten som vikariens

egen tjänst tillhör allmän löneplan (löneplan A, 15 eller C). Det synes emellertid

vara behövligt, att bestämmelsen i fråga kan tillämpas även i de fall,

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

då en ordinarie tjänsteman med lön enligt särskild löneplan eller enligt löneplan

i annat avlöningsreglemente vikarierar å tjänst, som tillhör allmän löneplan

i civila avlöningsreglementet. Då en dylik tillämpning synes inrymmas

inom bestämmelsens ordalydelse, lärer dock någon ändrad avfattning härför

icke vara erforderlig. Att stadgandet endast har avseende å fall, då den

uppehållna tjänsten tillhör allmän löneplan, synes uppenbart i betraktande

av dess plats bland bestämmelserna under reglementsförslagets 2 avd.

Riksräkenskapsverket har i anslutning till 21 § berört en speciell vikariatsersättningsfråga.

Ämbetsverket erinrar om att därest en befattning nedflyttas

till lägre lönegrad, den som då innehar befattningen såväl enligt nu gällande

som enligt av lönekommittén föreslagna bestämmelser (10 § 2 mom.)

fortfarande skall anses tillhöra den högre lönegraden. Denna bestämmelse

hade av vissa myndigheter tolkats så, att även den, som under övergångstiden

förordnades att som vikarie uppehålla den nedflyttade befattningen, skulle

åtnjuta vikariatsersättning beräknad efter den högre lönegraden, en tolkning

som även efter besvär i anmärkningsmål blivit gillad. Då mer än en mening

icke kunde råda örn det sakligt oberättigade i att vikarien erhölle ersättning

efter annan och högre löneställning, än som följde med själva befattningen,

vore det enligt ämbetsverkets mening önskvärt med ett förtydligande uttalande

i denna del.

Jag ansluter mig till den av riksräkenskapsverket uttalade uppfattningen.

Det synes mig även utan särskild bestämmelse självfallet att i dylikt fall bör

gälla, att vikariatsersättningen beräknas med hänsyn tagen till den lönegrad,

till vilken befattningen genom nedflyttningen blivit hänförd, oavsett att innehavaren

av tjänsten kan på grund av föreskriften i 10 § 2 mom. övergångsvis

åtnjuta lön enligt högre lönegrad.

26 §. Övertidsersättning.

Reservationsvis har kommittéledamoten herr Andersson uttalat sig för att

övertidsersättningen måtte för timme räknat bestämmas till J/170 av månadslönen.

Enahanda uttalanden föreligga från två delegerade för lönenämnderna

ävensom från vissa av personalrepresentanterna. Jämväl ett antal

ämbetsverk hava uttalat sig för högre övertidsersättning, nämligen socialstyrelsen,

länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus

län, riksarkivet och skolöverstyrelsen. Å andra sidan har järnvägsstyrelsen

förklarat sig icke hava något att erinra mot de föreslagna övertidsersättningsbeloppen,

ehuru dessa bomme att medföra en ej oväsentlig kostnadsökning.

Ett par personalrepresentanter hava haft invändningar att göra mot att

rätten till övertidsersättning, som nu tillkommer befattningshavare i lönegraderna

1—20, skulle hädanefter begränsas till tjänstemän i lönegraderna

A 1—18 och påyrkat bibehållande av nuvarande ordning. Samma anmärkning

har kommit till uttryck i utlåtandena från socialstyrelsen, länsstyrelsen

i Stockholms län. generalpoststyrelsen och riksarkivet.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 263.

135

Slutligen må nämnas, att vattenfallsstyrelsen och generaltullstyrelsen framställt

vissa erinringar mot den föreslagna regeln för evalvering vid ersättningens

beräknande av tjänstgöringstid under sön- och helgdag samt under natt,

varjämte järnvägsstyrelsen berört vissa olägenheter, som enligt ämbetsverkets

mening skulle bliva en följd av de föreslagna bestämmelserna under 2 mom.

För egen del har jag på de skäl, kommittén anfört, ansett mig böra tillstyrka

de av kommittén föreslagna övertidsersättningsbeloppen, vilka i jämförelse

med de nu gällande förete en icke oväsentlig höjning. Ej heller i

övrigt finner jag mig hava tillräcklig anledning att frångå kommitténs förslag

under förevarande paragraf. Jag vill erinra, att enligt stadgandet i

3 mom. närmare bestämmelser rörande tillämpningen av föreskrifterna angående

övertidsersättning skola utfärdas av Kungl. Majit, och jag förutsätter,

att vid utarbetande av dylika tillämpningsbestämmelser vederbörlig hänsyn

tages till de vid de olika verken rådande särskilda förhållandena.

I anslutning till bestämmelserna i förevarande paragraf har generaltullstyrelsen

berört frågan om preskription av framställda krav om övertidsersättning,

varvid styrelsen erinrat om bestämmelserna i 24 § i allmänna resereglementet.

Under framhållande av att erfarenheten ådagalagt behovet av

en tidsbegränsning för yrkande om övertidsersättning, har styrelsen understrukit

nödvändigheten av att en regel härutinnan införes antingen i avlöningsreglementet

eller ock i de tillämpningsbestämmelser Kungl. Majit skall

äga meddela.

Den fråga, som generaltullstyrelsen sålunda fört på tal, synes mig vara av

den betydelse, att den bör upptagas till behandling, lämpligen i sammanhang

med utfärdandet av tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet.

28 §. Ersättning för särskilda uppdrag m. m.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har erinrat om innehållet i 20 §

av den år 1937 utfärdade nya landshövdingeinstruktionen, enligt vilket författningsrum

envar tjänsteman å landskontor är skyldig att, då han därtill

anlitas, lämna landskamreraren det biträde, som erfordras för fullgörande

av på landskamreraren jämlikt taxeringsförordningen åliggande göromål,

ävensom att ombesörja vissa andra göromål inom taxeringsväsendet. Angående

den ersättning för övertidsarbete, som må utgå för ifrågavarande göromål,

skall Kungl. Majit meddela erforderliga föreskrifter. Länsstyrelsen

räknar med att dylik ersättning skall liksom hittills varit fallet bestämmas

av Kungl. Majit vid sidan örn avlöningsreglementet. Även jag förutsätter,

att införandet av det nya civila avlöningsreglementet icke skall föranleda

ändring i det förfaringssätt i avseende å nu ifrågavarande ersättningars bestämmande,

som hitintills tillämpats och som grundar sig på bestämmelser

i taxeringsförordningen.

Lönekommittén bar utlakat den uppfattningen, att extra inkomster av den

natur, som kännetecknar den till stämpelförsäljare utgående stämpelprovisionen,

icke böra förekomma oell ali fördenskull åtgärder böra vidtagas för en

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

avveckling av ifrågavarande förmån i samband med den förestående löneregleringen.

Jag delar kommitténs härutinnan uttalade uppfattning. Då

emellertid en indragning av stämpelprovisionen förutsätter ändring av gällande

förordning angående stämpelavgiften, torde frågan få beredas i och

för avlåtande av förslag till nästkommande års riksdag, varvid jämväl ståndpunkt

torde böra tagas till den av kommerskollegium framförda frågan, huruvida

ej en avveckling av stämpelprovisionen bör ske allenast successivt

beträffande befattningshavare, som vid civila avlöningsreglementets ikraftträdande

ombesörja stämpelförsäljning och i fortsättningen komma att handhava

sådant bestyr.

33 §. Verksläkare.

Lönekommittén framhåller i motiveringen till förevarande paragraf, att

frågan om verksläkarinstitutionens lämpliga organisation bör göras till föremål

för närmare utredning före civila avlöningsreglementets ikraftträdande.

Att en dylik utredning blir erforderlig synes mig uppenbart i betraktande

av den fria läkarvårdens utsträckande till de många olika verk och institutioner,

som inrymmas under allmänna civilförvaltningen.

35 §. Sjukhusvård.

1 mom. Av de vid betänkandet fogade reservationerna framgår, att kommittéledamoten

herr Andersson påyrkat sådan avfattning av bestämmelserna

angående sjukhusvård, att tjänstemännen, oavsett lönegrad, skulle erhålla

rätt till sjukhusvård å halvenskilt och helenskilt rum på samma villkor, som

gälla för tjänstemännen i de högre lönegraderna, då enligt verksläkares intyg

den sjukes tillstånd kräver sådant. Fyra personalrepresentanter hava ansett,

att tjänstemän i lönegraderna A 1—8 böra erhålla sjukhusvård enligt

samma grunder som tjänstemän i lönegraderna A 9—23, då vård å allmän

sal icke kunnat beredas dem eller enligt läkares intyg deras tillstånd kräver

vård å halvenskilt eller enskilt rum. Detsamma borde även gälla vård å enskild

sjukvårdsanstalt. Vissa ämbetsverk, såsom arméförvaltningen, vattenfallsstyrelsen,

statskontoret, domänstyrelsen och lantbruksstyrelsen, hava uttalat

sig i liknande riktning, varvid dock vattenfallsstyrelsen velat begränsa

den angivna särskilda förmånen till befattningshavare, som till följd av

olycksfall i tjänsten intages å sjukhus. Några ämbetsverk hava uttalat sig

för gynnsammare ersättningsgrunder än enligt kommittéförslaget även i andra

hänseenden. Två personalrepresentanter hava ifrågasatt, om icke staten

borde under alla omständigheter ikläda sig hela kostnaden för vård å allmän

sal och detta för alla tjänstemän oberoende av lönegradsplacering.

I motsats härtill har en ledamot av kommittén, herr Hansson, ansett, att

statens bidrag till sjukhusvård överhuvud ej borde utgå med högre belopp än

som svarar mot hel, respektive halv avgift på allmän sal eller på allmän avdelning.

För egen del har jag icke kunnat undgå att finna billighetsskäl tala för att

tjänstemän i de lägre lönegraderna under vissa förhållanden medgivas er
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

137

sättning för kostnad för egentlig sjukhusvård enligt förmånligare grunder

än vad kommittéförslaget innehåller. Enligt förslaget skulle en tjänsteman,

tillhörande lönegraderna A 1—8 i fortsättningen liksom hittills icke i något

fall äga undfå ersättning för dylik kostnad, beräknad efter annan plats än

plats å allmän sal. I anslutning till den uppfattning, som kommit till uttryck

i vissa särskilda yttranden, anser jag mig böra förorda, att i sådana fall,

där den sjukes tillstånd enligt intyg av verksläkaren kräver vård å halvenskilt

rum, ersättningen får beräknas enligt fastställd legosängsavgift för plats

i halvenskilt rum eller, om sådant ej finnes tillgängligt, i enskilt rum. Vad

nu sagts bör även gälla vid vård å enskild sjukvårdsinrättning. En särskild

föreskrift i ämnet har införts i förevarande moment.

I övrigt har jag icke funnit anledning föreslå någon ändring i kommittéförslaget

under förevarande paragraf.

36 §. Specialistvård.

Ett reservationsvis av kommittéledamoten herr Hansson gjort yrkande,

att specialistvård skall vid olycksfall i tjänsten bekostas helt men eljest allenast

till hälften av statsmedel, anser jag icke böra vinna bifall. Det torde

böra framhållas, att enligt vid kommunikationsverken och domänverket för

närvarande tillämpade grunder bidrag till specialistvårdskostnadernas täckande

lämnas enligt avsevärt gynnsammare grunder än enligt reservantens

förslag, vadan ett bifall till reservationen skulle betyda en försämring i denna

sjukvårdsförmån för de stora personalgruppperna vid dessa verk.

37 §. Läkemedel.

Medicinalstyrelsen har givit uttryck för betänkligheter mot förslaget, att

kostnaderna för läkemedel skola bestridas av statsmedel. Styrelsen framhåller,

hurusom erfarenheten visat, att rätten till fria läkemedel lätt föranledde

till ett överdrivet bruk av vissa dylika medel och att därför denna rätt

i många fall medförde direkt hälsoskadliga verkningar. Styrelsen ville bestämt

avstyrka, att man i detta fall sträckte sig längre än till att dessa kostnader

ersattes vid olycksfall i tjänsten helt men eljest till hälften av statsmedel.

Undantagsvis borde högre ersättning kunna medgivas vid vissa svårare

kroniska sjukdomstillstånd. Även riksräkenskapsverket har föreslagit,

att läkemedel endast till hälften skola bestridas av statsmedel; detta förslag

har emellertid framställts för att kompensera merkostnaden vid bifall till

ett av ämbetsverket gjort yrkande om utsträckt rätt till tandvård. Med hänsyn

till att personalen vid de affärdsdrivande verken för närvarande åtnjuta

förmånen av att erhålla läkemedel helt på statens bekostnad, anser jag mig

böra tillstyrka kommitténs förslag, att samtliga de tjänstemän, som avses i

reglementsförslaget, erhålla samma förmån. Jag förutsätter härvid, att vederbörande

verksläkare genom instruktionsbestämmelser lämnas erforderliga

anvisningar i fråga örn tilldelning av läkemedel, så att de av medicinalstyrelsen

anmärkta olägenheterna med rätten till fria läkemedel förebyggas.

Att, såsom från ett par personalrepresentanter och även av länsstyrelsen i

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Majlis proposition nr 263.

Malmöhus län påyrkats, jämväl medgiva tjänstemännen ersättning av statsmedel

för läkemedelstransport i vissa fall, synes mig icke böra ifrågakomma.

38 §. Bad, massage m. m.

1 inom. Enligt arméförvaltningens mening bör stadgandet i 39 § 1 mom.

av kommittéförslaget (38 § 1 mom. i det förslag, som av mig framlägges)

angående bekostande av behandling med bad m. m., för undvikande av tvekan

efter vilken norm kostnaden skall ersättas av statsmedel, kompletteras

med föreskrift därom, att ifrågavarande specialbehandling avser sådan, som

lämnats i annat sammanhang än med specialistvård enligt bestämmelserna i

36 §. Ämbetsverkets påpekande föranleder mig till det uttalandet, att kostnad,

som tjänsteman fått vidkännas för behandling, som avses i förstnämnda

författningsrum, enligt momentets ordalydelse ersättes av statsmedel allenast

där behandlingen skett på verksläkarens ordination och då enligt de

i momentet angivna ersättningsgrunderna. Behandling med bad, massage

m. m. är sålunda i ersättningshänseende icke att hänföra till specialistvård

enligt 36 §. Skulle en specialist finna någon av de i förevarande moment

angivna speciella behandlingsformerna vara nödvändig för botande av viss

åkomma, lärer det icke vara förenat med några olägenheter, att tjänstemannen

av specialisten hänvisas till verksläkaren för prövning av frågan om

ordination av här avsedd behandling.

Av länsstyrelsen i Malmöhus län och järnvägsstyrelsen gjorda yrkanden

om gynnsammare bidragsgrunder än enligt förslaget anser jag mig icke kunna

tillstyrka.

39 §. Resor och sjuktransporter.

Vattenfallsstyrelsen anser, att i de fall, då i 38 § 1 mom. avsedd behandling

icke kan erhållas å tjänstemannens tjänstgöringsort utan resa måste för

ändamålet företagas till annan ort, liksom ock i de fall, då resa måste företagas

för anskaffande av i 38 § 2 mom. avsedda hjälpmedel, ersättning av

statsmedel för resan bör i skälig omfattning medgivas. Jag finner mig av

billighetsskäl böra tillstyrka styrelsens förslag, dock att förmånen bör, även

vad angår resa för undergående av i 38 § 1 mom. avsedd behandling, medgivas

allenast där behandlingen föranletts av olycksfall i tjänsten eller därmed

enligt 32 § 2 mom. likställd orsak. Bestämmelserna i förevarande paragraf

hava kompletterats i överensstämmelse härmed.

I detta sammanhang bör nämnas, att med hänsyn till den av mig förordade

utvidgningen av bestämmelserna angående ersättning av statsmedel

för resa en omflyttning vidtagits av förevarande paragraf — som motsvarar

37 § i lönekommitténs förslag — varav ock följt en omnumrering av 38 och

39 §§ i kommittéförslaget.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

139

40 §. Begravningshjälp.

Vid behandlingen av 2 § bär jag lämnat en allmän redogörelse för mitt

förslag angående den ökning av den av kommittén under 40 § föreslagna

allmänna begravningshjälpen, vilken skulle inträda för det fall, att tjänsteman,

som avlider medan han är i tjänst, efterlämnar familjepensionsberättigade

anhöriga. Jag torde nu få dröja något vid de under 40 § upptagna detaljbestämmelserna.

1 mom. Enligt mitt förslag skall, där tjänstemannens lön för månad jämte

därå belöpande rörligt tillägg överstiger den till de efterlevande utgående

familjepensionen för månad, begravningshjälpen ökas med skillnaden. För

beräkning av denna skillnad torde det böra påpekas, att med lön för månad

förstås den i enlighet med vederbörande löneplan beräknade oavkortade

lönen för månad, oavsett huruvida tjänstemannen vid frånfället hade att

vidkännas tjänstledighetsavdrag eller ej. Åtnjuter tjänstemannen vikariatslön,

bör givetvis hans lön beräknas enligt de därför gällande grunderna (21 §

3 mom. andra eller tredje stycket). Hänsyn bör däremot icke tagas till eventuell

vikariatsersättning enligt 21 § 1 eller 2 mom. I lönen inräknas givetvis

icke kallortstillägg, enslighetstillägg, lotslott eller andra dylika kontanta

förmåner, som kunna utgå utöver lön och rörligt tillägg.

För beräkning av lön, rörligt tillägg och familjepension skola läggas till

grund förhållandena under den månad, då dödsfallet inträffat. Av praktiska

skäl torde det nämligen icke vara lämpligt att beräkna lön jämte rörligt

tillägg och familjepension exempelvis en månad framåt från dagen för frånfället,

enär vid månadsskifte såväl det rörliga tillägget som familjepensionen

kunna undergå förändringar.

2 mom. Vissa av de tjänstemän, som avses skola inordnas under civila

avlöningsreglementet, äro icke familjepensionsberättigade enligt bestämmelserna

i allmänna familjepensionsreglementet. Så är fallet med åtskilliga i

samband med statens inköp av enskilda järnvägar övertagna befattningshavare

vid statens järnvägar, vissa befattningshavare vid lots- och fyrstaten,

vilka tillhöra enskilda familjepensionskassor, samt vissa distriktsveterinärer

och undervisningsråd m. fl., som äro familjepensionsberättigade i statens

pensionsanstalt. Det synes därför lämpligt, att en särskild föreskrift

meddelas av innehåll, att bestämmelserna i 1 morn. örn förhöjning i vissa

fall av begravningshjälp skola äga motsvarande tillämpning beträffande

tjänstemän med familjepensionsrätt enligt andra bestämmelser än som innefattas

i allmänna familjepensionsreglementet. Med hänsyn till alt å familjepension

till efterlevande efter nu ifrågavarande tjänstemän utgå dyrtidsoch

andra tillägg, torde det bliva nödvändigt, att Kungl. Majit tillerkännes

befogenhet att, där så påfordras, meddela närmare bestämmelser rörande

sättet för familjepensionens beräknande för här avsedda syftemål m. m

42 §. Ersättning för Ijänstebostad ni. in.

2 mom. I motiveringen lill förevarande moment erinrar lönekommittén

örn det förslag till riktlinjer för bestämmande av ersättning för tjänstebo
-

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Majlis proposition nr 263.

stad, som på sin tid utarbetades av statens bostadsnämnd (stat. off. utredn.

1927: 30). Förslaget i fråga, som innehöll vissa grundregler för en mera enhetlig

hyresberäkning för tjänstebostäder inom statsförvaltningen, har hittills

icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Lönekommittén förordar,

att bostadsnämndens förslag underkastas erforderlig överarbetning, med behörigt

beaktande av de uttalanden i ämnet, som gjorts under remissbehandlingen

och i 1928 års lönekommittés betänkande med däröver avgivna yttranden,

samt att Kungl. Maj:t måtte på grundval härav utfärda allmänna

direktiv för hyressättningen m. m.

I likhet med lönekommittén finner jag det önskvärt, att regler av det slag,

varom här är fråga, utfärdas till ledning för myndigheterna. Den ifrågasatta

överarbetningen av bostadsnämndens förslag torde därför böra vid

lämpligt tillfälle komma till stånd.

48 §. Särskilda bestämmelser för vissa tjänstemän.

Enär det, enligt vad jag under 1 § förordar, skall ankomma på Kungl.

Majit att utfärda tjänsteförteckning, har i enlighet med ett av statskontoret

gjort påpekande en formell jämkning vidtagits i formuleringen av förevarande

paragraf.

50 §. Tredje huvudtiteln.

På sätt riksräkenskapsverket påpekat, torde en mera generell föreskrift

vara erforderlig rörande rätten till ortstillägg under tjänstledighet än som

innefattas i kommitténs författningsförslag under 6 punkten. I överensstämmelse

med vad som föreslagits exempelvis beträffande avlöningsförstärkning

till vattenrättsdomare (49 § 2 mom. 2 punkten) har i 50 § 1 punkten intagits

en föreskrift, enligt vilken Kungl. Majit skall äga bestämma, huru med ortstillägget

skall förfaras, då tjänsteman åtnjuter tjänstledighet, under vilken

han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag.

54 §. Åttonde huvudtiteln.

4 och 5 mom. I anledning av ett uttalande av direktionen för karolinska

sjukhuset har en mindre jämkning vidtagits i ordalydelsen under 4 mom.

punkt 2 och i 5 mom. punkt 2.

I gällande reglemente för serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset

(1937: 597) stadgas, att läkare och annan personal vid sjukhusen äga åtnjuta

fri sjukvård jämte nödiga läkemedel i den utsträckning i ämnet gällande

bestämmelser föreskriva eller direktionen eljest finner skälig, dock att då intagning

å något av sjukhusen erfordras, fri vård må medgivas under högst

tre månader av ett kalenderår eller vid sjukdom, som fortlöper över årsskifte,

under högst nittio dagar i följd. Direktionen för ifrågavarande sjukhus föreslår,

att under 4 och 5 mom. av förevarande paragraf införas särbestämmelser,

som bibehålla personalen vid dylika utöver det nuvarande och det blivande

avlöningsreglementets bestämmelser dem tillförsäkrade särskilda för
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

141

måner. Direktionen anser ock, att avlöningsbestämmelserna böra givas sådan

avfattning, att Kungl. Maj :t må kunna meddela andra nödvändiga särbestämmelser

rörande ifrågavarande sjukhus eller ock att ett bemyndigande från

riksdagens sida bör lämnas Kungl. Maj:t i nämnda hänseende. Lärarkollegiet

vid karolinska institutet har gjort ett liknande yrkande och därjämte

förordat, att möjlighet beredes läkare vid sjukhusen i fråga att erhålla tillfällig

ledighet, där sådan synes av synnerliga skäl påkallad, under kortare

tid utan avdrag å lönen.

Uppenbarligen måste vid avfattningen av avlöningsbestämmelserna för

den statliga sjukvårdspersonalen tillbörlig hänsyn tagas till sjukvårdens speciella

förhållanden och krav. Om av denna anledning, såsom direktionen och

lärarkollegiet gjort gällande, ytterligare särföreskrifter erfordras, synes mig

icke kunna med säkerhet bedömas, innan ytterligare upplysningar inhämtats

i ämnet. I avbidan härpå torde emellertid försiktigheten bjuda, att Kungl.

Majit erhåller möjlighet att, om så undantagsvis skulle visa sig erforderligt,

meddela särskild, från avlöningsreglementet avvikande bestämmelse för befattningshavare

vid statlig sjukvårdsanstalt. Riksdagens bemyndigande härtill

torde inhämtas.

55 §. Nionde huvudtiteln.

7 mom. Under 51 § 5 mom. 5 punkten förekommer ett stadgande av den

lydelse, att med de i 13 § 3 mom. omförmälda kurserna skola likställas medicinska

fortsättningskurser samt för förste provinsialläkare avsedda utbildnings-

och repetitionskurser. Enär enligt vad jag erfarit utbildnings- och

repetitionskurser genom statens försorg även anordnas för länsveterinärer,

har ett motsvarande stadgande upptagits såsom en särskild punkt, punkt 4,

under förevarande moment.

56 §. Tionde huvudtiteln.

2 mom. I avseende å de av mig under 2 inom., 1, 3 och 4 punkterna, föreslagna

nya stadgandena tillåter jag mig erinra örn vad jag därom yttrat vid

behandlingen av 11 § 3 inom., 13 § 2 mom. samt 15 § 1 mom. av reglementsförslaget.

De nya stadgandena hava föranlett en omnumrering av vissa

punkter under förevarande moment.

Lotsstyrelsen har ifrågasatt vissa utvidgningar av den rätt till lotslott, som

tillkommer lotspersonalen enligt nu gällande, av kommittén i reglementsförslaget

utan saklig ändring upptagna föreskrifter. Sålunda föreslås, att lotslott

skulle få i viss omfattning utgå vid tjänstledighet, som avses i 13 §

1 mom. a) och i IG § a) och d). Med hänsyn till att reglerna örn lotslott

varit föremål för omprövning så sent som vid 1937 års riksdag finner jag

mig icke kunna förorda någon ändring i de i reglementsförslaget upptagna

bestämmelserna angående lotslott.

57 §. Affärsdrivande verk.

1 mom. I enlighet med generalpoststyrelsens yrkande har stadgandet i

5 punkten utvidgats att även avse omnibus.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

2 mom. Jag har ansett mig böra tillstyrka ett av telegrafstyrelsen gjort

yrkande om höjning med 120 kronor av det i 5 punkten föreslagna maximiarvodet

till föreståndare för växelstation.

3 mom. I anledning av en av järnvägsstyrelsen gjord hemställan har i

6 punkten intagits ett särskilt stadgande örn gottgörelse till lokförare, lokeldare

eller maskinbiträde med stadigvarande tjänstgöring å lok för tjänstemannen

under dylik tjänstgöring tillkommande särskild ersättning (loktjänstpenningar),

att utgå i det fall att han är av tjänsteuppdrag tillfälligtvis

hindrad att tjänstgöra å lok. I 7 punkten har ordet »tågdirigent» ändrats

till »tågledare».

A mom. Genom beslut den 30 juni 1937 har Kungl. Maj:t förordnat, att

kallortstraktamente skall utgå till vissa tjänstemän vid statens vattenfallsverk.

I anledning härav har ett stadgande örn sådan ersättning intagits såsom

punkt 5 i förevarande moment.

I anledning av en av vattenfallsstyrelsen gjord hemställan har jag vidare

funnit skäl förorda, att tjänsteman vid statens vattenfallsverk, vilken såsom

vakthavande vid driftkontor bestrider beredskapstjänst, må kunna tilldelas

särskild ersättning beräknad efter högst 400 kronor för år. En föreskrift i

ämnet har inryckts såsom punkt 6 under förevarande moment.

Det i kommunikationsverkens avlöningsreglemente förefintliga stadgandet

angående provision å bogseringsavgifter till å bogserbåt tjänstgörande befattningshavare

vid statens vattenfallsverk har i kommitténs reglementsförslag

utelämnats, enär kommittén av principiella skäl funnit denna avlöningsform

böra avskaffas. Vattenfallsstyrelsen, som ansett denna förmån icke

kunna utan vidare utmönstras ur avlöningsbestämmelserna, har emellertid

funnit vissa skäl tala för att förmånen i fråga lämpligen kan utgå i annan

form och därför föreslagit en bestämmelse i ämnet. Jag har ansett mig böra

tillstyrka detta styrelsens förslag och förordar under punkt 6 en särföreskrift.

I anledning av de sålunda vidtagna kompletteringarna av 4 mom. har

punkt 5 i kommitténs förslag erhållit nummer 7.

58 §, Lönenämnd.

I 44 § av gällande avlöningsreglemente för kommunikationsverken äro

meddelade föreskrifter om en för de fyra verken gemensam lönenämnd. Förutom

denna kommunikationsverkens lönenämnd finnas, enligt motsvarande

stadganden i avlöningsreglementena för allmänna civilförvaltningen och för

försvarsväsendet, särskilda lönenämnder för dessa förvaltningsgrenar. För

domänverket, vars avlöningsreglemente av år 1920 icke innehöll något stadgande

om lönenämnd, skall enligt verkets nya avlöningsreglemente av år

1934 den för kommunikationsverken gemensamma lönenämnden fungera.

Sedan vid 1937 års riksdag lönereglering enligt kommunikationsverkens lönesystem

genomförts för lärarpersonalen vid statens undervisningsväsende samt

vid folk- och småskolor, hava jämväl i avlöningsreglementena för dessa förvaltningsområden

intagits stadganden om lönenämnd. Enligt Kungl. Maj:ts

beslut den 30 september 1937 skall allmänna civilförvaltningens lönenämnd

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

143

i viss särskild sammansättning — två i denna lönenämnd ingående representanter

för personalintressena hava utbytts mot representanter för personalgrupper

inom lärarkårerna — under benämning »undervisningsväsendets lönenämnd»

tillsvidare utgöra den lönenämnd, varom förmäles i sistnämnda

avlöningsreglementen.

1928 års lönekommitté uttalade i sitt betänkande med förslag till allmänt

avlöningsreglemente den uppfattningen, att lönenämndsinstitutionen borde

bibehållas. Kommittén höll emellertid före, att liksom det för hela den civila

statsförvaltningen skulle gälla endast ett avlöningsreglemente, det också

endast borde finnas en lönenämnd. Kommittén befarade, att med flera

lönenämnder för den del av statsförvaltningen, som reglementet skulle omfatta,

det enande syftet lätt kunde förfelas. Allmänna civilförvaltningens

och kommunikationsverkens båda lönenämnder borde därför avskaffas och

en ny lönenämnd inrättas, förslagsvis benämnd »civilförvaltningens lönenämnd».

Skulle det visa sig, alt även försvarsväsendet komme att inordnas

under ett med allmänna avlöningsreglementet i huvudsak sammanfallande

reglemente, borde det tagas i övervägande, örn icke lönenämnden borde bliva

gemensam för både den civila och militära statsförvaltningen, då under

ändrad benämning. Nämnden borde utgöras av ett ringa antal, förslagsvis

högst fem av Kungl. Majit utsedda, med lönespörsmål i allmänhet förtrogna

personer jämte suppleanter för dem, men till deras förfogande skulle finnas

att tillgå personer företrädande såväl förvaltningarna som personalsammanslutningarna,

på förhand utsedda av Kungl. Majit enligt därom avgivna förslag.

Dessa representanter borde i förekommande fall äga få sina meningar

antecknade i nämndens protokoll och omförmälda i nämndens utlåtanden.

Nämnda kommitté föreslog icke införande i avlöningsreglementet av något

stadgande om lönenämndsinstitutionen. Det syntes nämligen kommittén onödigt

om icke rent av olämpligt att i avlöningsreglementet införa några bestämmelser

rörande en dylik löneteknisk institution, innan någon erfarenhet

vunnits rörande resultatet av en förändrad lönenämndsorganisation.

Kommitténs förslag var icke enhälligt. Två ledamöter av kommittén förordade

bibehållande av de befintliga lönenämnderna eventuellt utökade med

en särskild lönenämnd för undervisningsväsendet. En annan ledamot ansåg,

att en gemensam lönenämnd borde tillskapas men att av denna nämnds

fem fasta ledamöter två eller tre, alltefter tillgång på lämpliga personer, borde

företräda det allmänna eller riksdagen samt tre eller två företräda förvaltningen.

1936 års lönekommitté. 1936 års lönekommitté framhåller såsom sin uppfattning,

alt en lönenämndsinstitution av hittillsvarande karaktär bör finnas

även för framtiden, med väsentligen samma uppgift som de nuvarande

lönenämnderna hittills fyllt, nämligen att fungera såsom ett rådgivande organ,

vilket verkställer utredningar och avgiver utlåtanden till Kungl. Majit

och kammarrätten samt därvid söker verka för en i möjligaste mån enhetlig

och likformig tillämpning av de av riksdagen fastställda avlöningsföreskrifterna

med därtill hörande administrativa tillämpningsbestämmelser.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144 Kungl. Maj.ts proposition nr 263

I fråga om nämndens organisation och arbetsuppgifter anför kommittén

i huvudsak följande:

Beträffande frågan, huruvida för de förvaltningsområden, för vilka reglementet

komme att äga tillämpning, en eller flera lönenämnder borde finnas,

delade lönekommittén i princip de av 1928 års lönekommitté uttalade farhågorna

för att ett bibehållande av skilda lönenämnder skulle kunna leda till

bristande enhetlighet och kontinuitet vid löneärendenas behandling. För en

likformig och konsekvent tillämpning av avlöningsbestämmelserna vore det

enligt kommitténs mening ändamålsenligast med en enda lönenämnd för reglementets

hela tillämpningsområde. Frågan, huruvida en sådan anordning

vore möjlig att genomföra, vore emellertid i viss mån beroende dels på huru

lönenämndsinstitutionen nied avseende å sammansättningen organiserades

och dels på huru förhållandena kunde komma att utveckla sig beträffande

institutionens arbetsbörda och allmänna betydelse.

Med avseende å lönenämndens sammansättning kunde lönekommittén ej

ansluta sig till den av 1928 års lönekommitté uttalade meningen, att nämnden

borde begränsas till en jämförelsevis liten kärna av löneexperter utan

direkt anknytning till vare sig förvaltnings- eller löntagarintressena. Enligt

1936 års lönekommittés uppfattning vore det önskvärt, att i lönenämnden

även framgent inginge representanter för båda dessa intressegrupper liksom

också representanter för det allmänna, vare sig dessa sistnämnda repesentanter

utsåges bland i lönefrågor sakkunniga ledamöter av riksdagen

eller bland andra för ändamålet lämpliga personer. Det kunde eljest lätt

befaras, att lönenämnden utvecklades till en mera byråkratisk institution,

vars berättigande vid sidan av vanliga administrativa instanser kunde sättas

i fråga. Ur synpunkten av en tillfredsställande representation i lönenämndsinstitutionen

av löntagarintresset — och måhända också i viss mån

ur synpunkten av förvaltningsintressets allsidiga tillgodoseende — syntes

det emellertid, även om hänsyn toges till lönenämndens möjligheter att för

överläggning inkalla sakkunniga företrädare för skilda verk och personalgrupper,

kunna möta invändningar att fixera lönenämndens sammansättning

på sådant sätt, att ledamöterna genomgående bleve desamma vid behandling

av ärenden rörande alla i reglementet avsedda förvaltningsområden.

I fråga örn lönenämndens arbetsbörda och allmänna betydelse i lönefrågor

förelåge vissa svårigheter att nu bedöma den framtida utvecklingen. Det

vore visserligen klart, att lönenämnden liksom hittills borde hava att yttra

sig icke blott i rena tolknings- och tillämpningsfrågor utan jämväl beträffande

frågor av allmänt löneteknisk natur med avseende å de under reglementet

hörande förvaltningsområdena, t. ex. beträffande frågor om lönegradsplaceringar

i samband med organisationsändringar eller eljest, beträffande

förslag till nya eller ändrade tilläggs- och tillämpningsbestämmelser

o. s. v. Vilken betydelse lönenämndens verksamhet i dessa sistberörda avseenden

kunde komma att i framtiden erhålla för det reella avgörandet av

spörsmål av allmän vikt för den statliga lönesättningen, syntes delvis kunna

bliva beroende av utvecklingen av det nya institut för förhandling emellan

staten och dess tjänstemän, som beslutats av 1937 års riksdag.

Ur här antydda synpunkter hade kommittén, även med fasthållande avkravet

på kontinuitet och likformighet i löneärendenas behandling, ansett

lönenämndsinstitutionens utformning icke böra fixeras på sådant sätt, att

organisationen under alla förhållanden bundes vid en enda nämnd med för

samtliga förvaltningsområden enhetlig sammansättning. De bestämmelser rörande

lönenämnd, som enligt kommitténs mening borde ingå i avlönings
-

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263-

145

reglementet, hade visserligen i kommitténs förslag avfattats med tanke närmast

på en dylik organisation, men det hade ansetts lämpligt att i författningstexten

uttryckligen giva Kungl. Majit möjlighet att i viss mån variera

lönenämndens sammansättning vid behandling av ärenden rörande olika

i reglementet avsedda förvaltningsområden. För kontinuiteten i lönenämndsarbetet

måste det emellertid vara av betydelse, att lönenämndens ordförande

vore gemensam för samtliga i reglementet avsedda förvaltningsområden.

Även de representanter för det allmänna — förslagsvis två —- vilka borde

ingå såsom ledamöter i nämnden, borde såvitt möjligt i regel vara desamma

vid behandling av ärenden rörande olika förvaltningsgrenar.

Oavsett huru vid olika tidpunkter lönenämndsarbetet kunde komma att

för skilda förvaltningsområden fördelas mellan olika ledamöter, borde institutionen

under alla förhållanden förses med ett gemensamt kansli. Det

syntes vara önskvärt, att detta kansli erhölle en mera fast organisation än

hittills varit fallet genom uppförande på stat av erforderliga befattningar.

För bestridande av institutionens avlönings- och arvodes- samt expensutgifter

syntes böra uppföras ett gemensamt anslag å riksstaten.

I sammanhang med frågan om lönenämndsinstitutionens organisation

m. m. har kommittén även berört spörsmålet om låneärendenas beredning

inom Kungl. Majits kansli. Kommittén yttrar:

Kommittén hade vid behandling av frågan om lönenämnd ansett sig böra

understryka vikten av att lönenämndsinstitutionen erhölle en sådan utformning,

att största möjliga garantier vunnes för en likformig och konsekvent

tillämpning av avlöningsbestämmelserna. Av minst lika stor vikt för vinnande

av detta syfte syntes emellertid vara, att en centraliserad beredning

inom Kungl. Majits kansli åstadkommes beträffande de lönefrågor, i vilka

Kungl. Majit hade att fatta beslut eller för riksdagen framlägga förslag.

Det syntes fördenskull vara angeläget, att löneärendena inom Kungl. Majits

kansli sammanfördes till ett och samma departement, lämpligen finansdepartementet,

i stället för att såsom hittills varit fallet beredas inom de olika

fackdepartementen. Ett sammanförande av löneärendena till finansdepartementet

syntes vara en naturlig konsekvens av att de civila avlöningsreglementen,

som för särskilda förvaltningsområden utfärdats på föredragning

av social-, kommunikations-, jordbruks- och handelsdepartementen, ersattes

med ett på finansdepartementets föredragning utfärdat gemensamt avlöningsreglemente

för civilförvaltningen i allmänhet. Härav borde också följa,

att alla generella tilläggs- och tillämpningsbestämmelser till reglementet utfärdades

efter beredning inom finansdepartementet, liksom ock att, där

fråga uppstode örn framställning till riksdagen angående ändring i eller

undantag från reglementets föreskrifter, sådan fråga borde behandlas inom

finansdepartementet. Men även där Kungl. Majit enligt reglementet hade

alt fatta beslut i särskilda fall, syntes beredning inom ett och samma departement

vara påkallad. Det kunde icke vara lämpligt, att exempelvis frågor

örn löneklassplacering på grund av föregående tjänstgöring, örn tjänstledighetsavdrag

i särskilda fall eller örn avvikelser från reglementets allmänna

regler över huvud taget, i vilka ärenden en enhetlig praxis måste

vara av synnerlig vikt, bereddes och handlades av olika föredragande på

skilda departement. Genom en koncentration av löneärendena till ett departement

skulle också vinnas den beaktansvärda fördelen, att den personal,

som komma all handlägga dessa ärenden, genom tjänstgöringen skulle

erhålla allsidig erfarenhet och .särskild sakkunskap pä löneområdet, under

det all en splittring av löneärendena på skilda departement medförde, alt

Bihang till riksdagens protokoll IDUS. 1 sami. Nr 263. 10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj.ts proposition nr 263-

antalet på varje departement handlagda ärenden icke bleve tillräckligt stort

för alt säkerställa, att vederbörande föredragande vunne erforderlig expertis.

För löneärendenas sammanförande i finansdepartementet talade slutligen den

omständigheten, att inom detta departement redan nu funnes en särskild

byrå för pensionsärenden, vilken byrå utan mera betydande kostnader syntes

kunna utbyggas och omorganiseras till en löne- och pensionsbyrå.

Tvenne personalrepresentanter hava reservationsvis uttalat, att i lönenämnden

borde ingå fyra personalrepresentanter. Av dessa borde två vara

gemensamma för samtliga i reglementet avsedda förvaltningsområden, medan

de två övriga skulle i varje särskilt fall tillkallas bland härför utsedda

personalrepresentanter. För detta ändamål borde antalet ledamöter i nämnden

utökas till nio.

Avgivna yttranden. Av de uttalanden, som i de avgivna yttrandena gjorts

rörande kommitténs förslag i här förevarande delar, må följande återgivas:

Socialstyrelsen: Särskilt ur löntagarnas synpunkt borde möjligheter be
redas

till en mera direkt kontakt mellan nämnden och representanter för

tjänstemännen vid behandlingen av viktigare förekommande lönefrågor och

därmed sammanhängande spörsmål. En sådan omedelbar förbindelse mellan

lönenämnder och tjänstemannakårerna skulle vara av praktiskt värde

även för nämndens eget arbete. För ett förverkligande av detta önskemål

syntes den legaliserade förhandlingsrätten för statstjänstemännen böra utvidgas

med befogenhet för vederbörande organisationer att i förekommande

fall träda i förhandling jämväl med lönenämnden. I konsekvens härmed

borde enligt styrelsens mening i nämndens sammansättning vidtagas den

ändringen, att några representanter för löntagarintressena icke vidare skulle

finnas företrädda i densamma.

Vattenfallsstyrelsen: På grund av den särskilda vikt, som lönefrågorna

och de i vissa fall därmed sammanhängande organisationsfrågorna har för

affärsverken, borde lönenämnden alltid vid behandlingen av ärenden, som

berörde nämnda verk, ha en speciell, med hänsyn därtill avpassad sammansättning,

vilket borde uttryckligen utsägas i förevarande paragraf. För att

de för affärsverkens drift och ekonomi ansvariga verkstyrelserna måtte åtminstone

i någon mån erhålla tillbörligt inflytande på nyssnämnda frågors

handläggning inom lönenämnden, borde bland nämndens ordinarie ledamöter

antalet representanter för verksstyrelser vara minst lika stort som antalet

personalrepresentanter, varjämte det borde träffas följande anordningar:

Vid lönenämndens behandling av varje ärende, som speciellt berörde visst

affärsverk, skulle motsvarande verksstyrelse vara repx-esenterad antingen av

en ordinarie nämndledamot eller av en suppleant, som därvid inträdde i stället

för ordinarie ledamot. Vid lönenämndens behandling av ärenden, som

vöre av gemensamt intresse för alla affärsverken, skulle de suppleanter, som

representerade verksstyrelser, beredas tillfälle att närvara, dock utan rösträtt

annat än i den mån de ersatte ordinarie ledamöter.

Statskontoret: Även örn lönenämndernas hittillsvarande sammansättning

med, bland annat, även ett parlamentariskt inslag kunde te sig naturlig vid

tiden för tillkomsten av det nya lönesystemet med den mångfald spörsmål

av löneteknisk och annan art, som då anmälde sig, följde icke därav, att

denna för svensk administration eljest främmande förvaltningsform jämväl

i fortsättningen borde hållas vid makt. Särskilt syntes läget i detta avseende

hava blivit ett annat, sedan statens tjänstemän numera tillerkänts förhand
-

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 263-

147

lingsrätt, varigenom möjlighet öppnats för löntagarintresset att på ett naturligare

och principiellt riktigare sätt än genom medlemskap i lönenämnden

göra sina synpunkter i lönefrågor gällande. Statskontoret hade för egen

dej kommit till den uppfattningen, att tillräckliga skäl icke förelåge, varför

frågor berörande statens löneväsen skulle handläggas i principiellt annan

ordning än exempelvis pensionsfrågor eller andra administrativa ärenden.

Ämbetsverket holle tvärtom före att med hänsyn till arten av de frågor, det

bär gällde, en central ämbetsmyndighet, som arbetade under sedvanligt ämbetsmannaansvar,

vore bäst ägnad att omhänderhava låneärendenas handläggning.

Huruvida därvid för ändamålet borde inrättas en särskild ämbetsmyndighet

— vid vars rekrytering de nuvarande lönenämndernas personalresurser

lämpligen syntes böra utnyttjas — eller uppgifterna borde anförtros

åt något redan existerande ämbetsverk — varvid statskontoret eller riksräkenskapsverket

närmast syntes komma i fråga — syntes böra bli beroende på

närmare utredning. Därest så ansåges önskvärt, kunde givetvis den myndighet,

åt vilken ifrågavarande ärenden uppdroges, få vid sin sida en rådgivande

nämnd med representanter för olika intressen, vilken nämnd skulle höras

i frågor av större principiell räckvidd eller praktisk betydelse.

En dylik utredning rörande den lämpligaste anordningen för låneärendenas

framtida^ behandling kunde givetvis icke hinna att slutföras på den korta

tid, som aterstode, innan proposition angående det nya civila avlöningsreglementet

skulle framläggas för riksdagen. Statskontoret hade med hänsyn

härtill intet att erinra emot att den av lönekommittén föreslagna organisationen

av lönenämnden — vilken organisation ämbetsverket, under förutsättning

av bibehållande i princip av nämnden i hittillsvarande form,

funné i och för sig ändamålsenlig — interimistiskt godtoges. I avvaktan på

frågans slutliga lösning syntes därvid någon ändring i omfattningen av lönenämndens

nuvarande arbetsuppgifter icke böra komma i fråga.

Skolöverstyrelsen: Med hänsyn till önskvärdheten av enhetlig tolkning av

reglementets bestämmelser ville ämbetsverket tillstyrka förslaget om en lönenämnd,

visserligen med i viss män varierande sammansättning vid behandling

av ärenden rörande olika förvaltningsområden men med gemensam ordföl

ande och gemensamt kansli. Däremot finge överstyrelsen — i anslutning

till vissa personalrepresentanters särskilda mening — uttala, att överstyrelsen

funné rimligt och i överensstämmelse med förordningen örn förhandlingsrätt

för statens befattningshavare, att i § 58 av reglementet inflöte bestämmelser

dels örn rätt för tjänstemännen att genom av deras vederbörande

organisationer utsedda representanter få framföra sina synpunkter inom

nämnden, dels ock om antalet sådana representanter.

Den av lönekommittén förordade koncentrationen inom Kungl. Majda

kansli av löneärendenas behandling har uttryckligen tillstyrkts av socialstyrelsen

och statskontoret.

Departementschefen.

I likhet med lönekommittén hyser jag den uppfattningen, att en lönenämndsinstitution

av hittillsvarande karaktär bör finnas även i fortsättningen.

Jag finner mig ock kunna i allt väsentligt biträda vad kommittén föreslagit

rörande löncnämndens organisation och arbetsuppgifter m. m. Det

synes mig välbetänkt, att bestämmelserna örn lönenämnd i avlöningsregleincntet

så avfattas, att Kungl. Majit äger möjlighet att för de skilda förvalt
-

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj.ts proposition nr 263-

ningsområden, med vilka nämnden skall hava att taga befattning, i viss män

variera nämndens sammansättning efter förefallande behov.

Det av lönekommittén uttalade önskemålet om en fastare organisation av

lönenämndens kansli, mot vilket jag för min del ej har något att erinra, torde

få övervägas i samband med statbehandlingen för ett kommande budgetår.

Det synes mig ock lämpligt att, på sätt kommittén ifrågasatt, behandlingen

inom Kungl. Maj:ts kansli av löneärendena koncentreras till finansdepartementet.

Frågan om de jämkningar i departementets personalorganisation,

som i så fall erfordras, behöver icke upptagas till behandling i detta sammanhang.

59 §. Reglementets tillämplighet.

I denna paragraf hava upptagits bestämmelser, vilka dels reglera förutsättningarna

för reglementets giltighet beträffande tjänstemän, som redan

före reglementets ikraftträdande vunnit ordinarie anställning, och dels angiva,

i vad mån ändringar i de bestämmelser, som innefattas i reglementet,

kunna under löpande löneregleringsperiod göras tillämpliga på tjänstemän,

som blivit underkastade reglementets stadganden. Beträffande motiveringen

tillåter jag mig hänvisa till sid. 249—252 av kommitténs betänkande.

Vad angår de under paragrafens 1 mom. intagna bestämmelserna har

jag ingen annan erinran att göra än att, enär jag ansett befattningen såsom

kemist hos marinförvaltningen samt den å övergångsstat uppförda befattningen

såsom andre kemist vid samma ämbetsverk böra — i enlighet

med den hemställan, jag i det följande gör — inordnas under civila avlöningsreglementet,

bland de under 1 mom. a) uppräknade avlöningsreglementen

bör angivas jämväl avlöningsreglementet den 20 maj 1927 för officerare

och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv

stat m. fl. vid försvarsväsendet (nr 170).

De tjänstemän, som göra anmälan om att de icke vilja underkasta sig

reglementets bestämmelser, torde böra bibehållas vid den rätt till lön och

övriga förmåner, som regleras genom nu gällande avlöningsreglementen.

I vad mån de därutöver böra äga rätt till förmåner, som icke äro garanterade

genom avlöningsreglementena men som enligt riksdagens beslut för

närvarande utgå, måste givetvis bliva beroende på särskilt beslut av Kungl.

Maj:t och riksdagen. I anslutning till hittillsvarande praxis vid genomförande

av nya löneregleringar torde de tjänstemän, som icke vilja övergå

på det nya avlöningsreglementet, tillsvidare böra få — efter sedvanlig årlig

prövning — behålla dyrtidstillägg men däremot ej berättigas uppbära de förmåner

av provisorisk natur, som beviljats i avvaktan på ny lönereglering,

nämligen provisoriskt dyrortstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning.

För tjänstemän, som bliva underkastade reglementets bestämmelser, bör

liksom hittills stadgas förbehåll om skyldighet att underkasta sig framtida

ändringar i en del hänseenden, om vilka i avlöningsreglementet förmäles.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

149

Stadganden härom återfinnas i 2 moni. I huvudsak ansluta sig dessa stadganden

till vad som i motsvarande hänseenden stadgas i nu gällande avlöningsreglementen,

ehuru med utjämning av de skiljaktigheter, som för

närvarande i olika avlöningsreglementen förefinnas i fråga om ändringsskyldighetens

omfattning med avseende å samma slag av förmåner. Ändringsskyldigheten

bör sålunda icke avse lön -—• där ej sådant fall är för

handen, som avses i 3 morn. — eller med lön närmast jämförliga avlöningsförmåner

(vikariatsersättning, kallortstillägg m. m.); semester, tjänstledighetsavdrag

och begravningshjälp böra även lämnas oberörda av ändringsskyldigheten.

Ej heller böra tjänstemännen göras pliktiga att underkasta

sig ändringar i reglerna om det rörliga tillägget. Däremot bör ändringsskyldigheten

avse sådana särskilda ersättningsformer som reseersättning,

tjänstgöringstraktamente, flyttningsersättning, felräkningspenningar och övertidsersättningar

m. m. ävensom bestämmelserna om sjukvård, tjänstebostad

och tjänstedräkt.

I nuvarande avlöningsreglementen finnes även intaget ett generellt förbehåll

om skyldighet för tjänstemännen att underkasta sig ändrade bestämmelser

i fråga örn pension. Kommittén har övervägt lämpligheten att införa

en motsvarande klausul i civila avlöningsreglementet men har avstått

från denna tanke. Givetvis föreligger för staten behov att i detta avseende

även framdeles bereda sig sådan rörelsefrihet, att nödiga ändringar exempelvis

beträffande avgångsskyldigheten kunna genomföras även gentemot

redan utnämnda tjänstemän. Ett dylikt förbehåll synes emellertid mera

höra hemma bland pensionsbestämmelserna än i avlöningsreglementet och

synes därför böra införas i pensionsreglementet i samband med den överarbetning

därav, som blir erforderlig i anslutning till löneregleringen. Vid

bifall till vad sålunda förutsatts skulle de tjänstemän, som bliva underkastade

civila avlöningsreglementet, icke bliva skyldiga att underkasta sig framtida

ändringar beträffande pensionsrätten med mindre de övergå på de nya

pensionsbestämmelser, vilka kunna framgå såsom resultat av nyssnämnda

överarbetning.

Beträffande 2 mom. är i övrigt endast att nämna, att då på sätt jag förut

anfört något förslag till lönereglering för provinsialläkare och distriktsveterinärer

icke kan föreläggas årets riksdag, några bestämmelser, som hänföra

sig till 3 avd. i kommitténs förslag, icke upptagits i momentet.

Beträffande skyldigheten för tjänsteman, å vilken reglementet erhåller

tillämpning, att, därest de allmänna levnadskostnaderna nedgå med 10 procent

eller mera i förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnader,

efter prövning av Kungl. Majit och riksdagen underkasta sig minskning av

lönen med högst 5 procent av de i vederbörande löneplaner upptagna årslönebeloppen,

har jag uttalat mig i samband med behandlingen av rörligt

tillägg. Stadgande i ämnet återfinnes i 3 mom. av förevarande paragraf. I

I sammanhang med frågan örn reglementets tillämplighet torde jag böra

något beröra frågan örn avlöningsförhållandena för den personal vid sta
-

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

tens järnvägar, som i samband med statens övertagande av enskilda järnvägar

eller bandelar övergått i statens järnvägars tjänst. I likhet med kommittén

förutsätter jag, att även denna personal, i den mån den finnes upptagen

å statens järnvägars aktiva personalstat och alltså för närvarande åtnjuter

lön enligt kommunikationsverkens avlöningsreglemente, bör bliva underkastad

det nya avlöningsreglementet; däremot bör reglementet ej bliva

gällande för personal, som är uppförd å övergångsstat och åtnjuter avlöning

enligt de bestämmelser, som vörö för dem gällande vid den enskilda järnvägen.

Beträffande förfarandet med de personliga lönetillägg, som till en

del av ifrågavarande befattningshavare utgå för avtalsenligt säkerställande

av minst samma löneförmåner, som tillkommit dem vid den enskilda banan,

kunna särskilda bestämmelser bliva erforderliga. Dylika bestämmelser böra

emellertid meddelas fristående från avlöningsreglementet. I fråga örn utformningen

av desamma torde det böra ankomma på järnvägsstyrelsen att

avgiva förslag. Vid bifall till vad sålunda förutsatts erfordras icke i förevarande

paragraf några särskilda föreskrifter rörande här ifrågavarande

personal.

I sitt utlåtande över kommittébetänkandet har generaltullstyrelsen i förevarande

sammanhang fört på tal frågan om fastställande av särskild preskriptionstid

för framställande av fordringar på statsverket i avseende å avlöning.

Styrelsen anför härutinnan huvudsakligen följande:

Det föreliggande kommittéförslaget innebär i åtskilliga stycken förenklingar

och förtydliganden. Såsom oundvikligt är, kommer dock den närmare

tillämpningen i en del hänseenden att bero på myndigheternas praxis.

Det torde även i sinom tid visa sig, att ett och annat i reglementet kan bliva

föremål för olika tolkningar. I den mån så blir fallet, kan på detta liksom

på andra områden inträffa, att praxis framdeles i något hänseende undergår

ändring. Myndigheterna kunna därvid ställas inför det nu ej sällan aktuella

spörsmålet om den retroaktiva verkan av ett avgörande, som innefattar en

dylik ändring. Detta spörsmål kan hava en betydande räckvidd i de fall, då

en praxis, som följts under ett flertal år, ändras genom beslut i överinstans,

där måhända samma praxis tidigare tillämpats. Jämväl är härvid att räkna

med att tillämpningen kan rubbas genom avgörande i avlöningsmål, som

dragits inför allmän domstol.

Spörsmålets innebörd belyses av ett för närvarande i tullverket inträffat

fall, där en mångårig praxis, som i anslutning till beslut i överinstans följts i

en lönetursfråga, vid prövning av ett besvärsmål frångåtts, vilket föranlett

yrkanden om en omräkning av löneturen för över ettusen tjänstemän och örn

utbetalning av skillnadslön för längre eller kortare tid åt dessa tjänstemän.

Liknande situationer kunna givetvis uppkomma beträffande andra avlöningsfrågor.

Väl är det förståeligt, att tjänstemännen i dylika fall anse rättvisan kräva

åtgärder för åvägabringande av fullständig likformighet, så att de förmåner,

som en ändrad praxis kan medföra, icke komma endast en del av dem till

godo. Ej heller vore något att erinra mot en dylik ståndpunkt, om det kunde

obetingat göras gällande, att den äldre tillämpningen varit författningsstridig.

Detta behöver emellertid icke alltid vara fallet. Med avseende härå torde

det vara tillfyllest att framhålla, hurusom i tveksamma tolkningsfall skälighetshänsyn

kunna i sin mån göra sig gällande.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kunni. Mcij:ts proposition nr 263.

151

I de fall, då en tidigare praxis, som haft fog för sig, fått vika för en tilllämpning,

som under rättsutvecklingens gång funnits bättre överensstämma

med en nyare rättsåskådning eller i betraktande av gjorda erfarenheter ansetts

vara bättre grundad i billighetshänsyn, är förhållandet sakligt sett knappast

att bedöma annorlunda, än då äldre bestämmelser blivit ersatta med nya,

som anses vara rättvisare eller lämpligare. Nya författningsbestämmelser

pläga emellertid icke annat än undantagsvis få retroaktiv verkan.

Det bör ej förbises, att den retroaktiva verkan av en tillämpningsändring

också har en motsatt sida, i det att fråga kan uppkomma örn skyldighet att

återbetala avlöningsbelopp, då tillämpningen ändrats i en för personalen

oförmånlig riktning. I detta avseende har personalen emellertid ett visst

skydd i de bestämmelser, som gälla i fråga om tid för framställande av anmärkning

å utbetalning.

Den förevarande principfrågan inrymmer vissa spörsmål, som ej torde

vara i sin helhet närmare utredda, såsom angående den rättskraft, som bör

tilläggas myndigheternas tillämpningsåtgärder eller särskilda beslut, samt

tiden för sökande av rättelse i vidtagna åtgärder eller ändring av meddelade

beslut. Möjligt är emellertid, att den kan komma till en jämförelsevis enkel

lösning genom införande av bestämmelse om viss allmän tidsfrist för framställande

av avlöningskrav.

Styrelsen hemställer, att det jämväl i övrigt måtte tagas under övervägande,

huruvida och på vilket sätt må kunna åvägabringas en reglering av rätten

att påkalla retroaktiv tillämpning av träffade avgöranden i avlöningsmål och

av rätten för tjänstemän att även eljest göra retroaktiva avlöningskrav gällande.

Den fråga, som sålunda väckts av generaltullstyrelsen, finner jag vara förtjänt

av beaktande. Emellertid synes mig densamma vara av den natur, att

den bör närmare undersökas och klarläggas, innan den kan bliva föremål

för ett ståndpunktstagande.

4. Övergångsanordningar.

För att reglera tjänstemännens övergång till civila avlöningsreglementet

erfordras vissa övergångsbestämmelser. I likhet med vad fallet varit vid

tidigare löneregleringar torde dessa föreskrifter böra utfärdas av Kungl.

Majit. Lönekommittén har emellertid i sitt betänkande (sid. 254—256) angivit

de allmänna grunder, efter vilka övergången enligt kommitténs mening

bör ordnas, samt vissa viktigare bestämmelser, vilka böra ifrågakomma.

Kommittén yttrar:

De övergångsföreskrifter, som torde bliva behövliga, äro dels sådana, som

hava avseende å samtliga tjänstemän, vilka övergå till det nya avlöningsreglementet,

dels ock sådana, som beröra särskilda grupper av befattningshavare.

Med avseende å föreskrifter av förstnämnda slag torde till en början få

nämnas, att kommittén av såväl principiella som praktiska skäl utgår från

att det nya civila avlöningsreglementet icke bör givas retroaktiv tillämpning.

Vad t. ex. angår tjänstemännens lönetursrätt, skulle således någon omräkning

av löneturen icke förekomma, utan en var tjänsteman, som vid

reglementets ikraftträdande kvarstår i samma befattning eller innehar tjänst

inom samma lönegrad som den, han omedelbart före övergången tillhörde,

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 263-

bibehållas vid den löneklassplacering ävensom den rätt lill uppfattning i

högre löneklass, som före övergången tillkommit honom. Då varje löneklass

inom en var lönegrad av nuvarande löneklassindelade löneplaner har sin

direkta motsvarighet inom den nya löneplanen A, vållar en dylik anordning

icke några svårigheter. En retroaktiv tillämpning av de nya reglerna örn

löneklassplacering skulle däremot vålla synnerliga olägenheter av praktisk

art.

Från nyssnämnda allmänna princip ifrågasätter emellertid kommittén

visst undantag. Kommittén, som ansett, att den för kvinnlig tjänsteman

nu gällande begränsningen i fråga örn rätt att erhålla uppflyttning till

högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad bör bortfalla, förordar, att

de kvinnliga tjänstemän, som vid reglementets ikraftträdande under minst

tre år innehaft näst högsta löneklassen inom vederbörande lönegrader, böra

berättigas att omedelbart komma i åtnjutande av lön enligt lönegradens

högsta löneklass.

För det fall, att tjänsteman i och med civila avlöningsreglementets ikraftträdande

befordras till tjänst inom högre lönegrad av löneplan A, torde en

föreskrift bliva erforderlig därom, att bestämmelserna i 8 § 1 mom. av civila

avlöningsreglementet skola tillämpas med utgångspunkt från den löneställning

tjänstemannen innehade omedelbart före ikraftträdandet.

För reglerandet av övergången till civila avlöningsreglementet för de

kvinnliga tjänstemän, som icke övergått till de från och med den 1 juli

1925 införda gemensamma löneplanerna för manliga och kvinnliga befattningshavare,

torde böra utfärdas bestämmelser liknande dem, som i samband

med ordnandet år 1925 av de kvinnliga befattningshavarnas avlöningsförhållanden

meddelades under avd. B, punkten 1, i kungörelserna den 6

juni 1925 (nr 214 och 271).

Vid tidigare löneregleringar hava särskilda övergångsbestämmelser plägat

meddelas av innebörd, att tjänstemännen icke genom övergången skulle lida

minskning i förut innehavda löneförmåner. Kommittén har övervägt, huruvida

några åtgärder av övergångsnatur böra vidtagas för att generellt

skydda befattningshavare, som nu övergå till det nya civila avlöningsreglementet,

mot en på grund av övergången tilläventyrs inträdande avlöningsminskning.

Med hänsyn till vad den nu föreslagna löneregleringen innebär

i fråga örn uppräkning av de fasta lönerna genom inräknande av dyrtidstillägg

samt det rörliga tilläggets införande i avlöningsreglementet med

samma rättsliga karaktär som den fasta lönen har kommittén emellertid

av såväl principiella som lönetekniska skäl ansett dylika åtgärder icke böra

ifrågakomma. Det kan anmärkas, att en lönejämförelse med iakttagande

å ena sidan av nuvarande bestämmelser örn dyrtidstillägg och å andra sidan

av de nya reglerna för rörligt tillägg skulle nödvändiggöra mycket svårbemästrade

övergångsföreskrifter. Samtidigt är att märka, att —- örn man

bortser från de barntillägg, som utgå inom dyrtidstilläggets ram och som

för innevarande budgetår avsevärt höjts — löneminskning enligt kommitténs

förslag kan uppkomma endast i ett fåtal fall.

Med den nyss angivna ståndpunkten utgår lönekommittén från att de särskilda

lönetillägg, som för närvarande enligt äldre övergångsstadganden tillkomma

vissa tjänstemän i form av personligt lönetillägg, personlig löncfyllnad

och personligt dyrtidstillägg, utan vidare bortfalla för dem, som

övergå till de nya avlöningsbestämmelserna.

I vissa fall äga tjänstemän för närvarande övergångsvis åtnjuta längre

årlig semester än som följer av bestämmelserna i nu gällande avlöningsreglementen

och av föreskrifterna i det nya civila avlöningsreglementet. I

de övergångsbestämmelser, som meddelats vid tidigare löneregleringar, bär

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

153

plägat stadgas, att tjänsteman icke skall genom övergång till ny löneslat

lida minskning i honom före övergången tillkommande semester. De försämringar

i semesterrätten, som skulle inträda vid övergång till det civila

avlöningsreglementet, äro emellertid icke av den omfattning, att kommittén

ansett särskilda undantagsföreskrifter vara av omständigheterna påkallade.

Det synes kommittén icke oskäligt, att tjänstemännen — för undvikande

i möjligaste mån av undantagsföreskrifter på grund av införandet av ett

nytt avlöningsreglemente — vid sidan av de fördelar en övergång till det

nya reglementet i åtskilliga avseenden medför, få underkasta sig de nackdelar

i ett eller annat hänseende, som tilläventyrs kunna följa av övergången.

Jämväl för vissa särskilda grupper av befattningshavare föreslår kommittén

bestämmelser av övergångsnatur. I detta hänseende torde få hänvisas

till vad härom anförts å sid. 256—257 av betänkandet.

Avgivna yttranden. Socialstyrelsen, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen

och riksarkivet hava hemställt, att vid ikraftträdandet av civila avlöningsreglementet

sådana övergångsbestämmelser måtte utfärdas, att befattningshavare

efter övergång till det nya reglementet icke må lida minskning i den

förmån av semester, som jämlikt tidigare övergångsbestämmelser en gång

beviljats dem. Kammarrätten ifrågasätter, huruvida icke den tid, som tjänsteman

omedelbart innan det nya reglementets ikraftträdande ägt att jämlikt

nu gällande bestämmelser tillgodoräkna sig för löneklassplacering, bör få -—

därest förutsättningarna för tillgodoräkning enligt samma bestämmelser i

övrigt föreligga — även i fortsättningen tillgodoräknas. Skolöverstyrelsen

anser, att till undvikande av försämring i löneklassplaceringen vid befordran

till ordinarie tillgodoräknandeprincipen borde under en viss övergångstid

få tillämpas å tjänstemän, som vid reglementets ikraftträdande inneha

anställning som extra eller extra ordinarie. Vidare har direktionen för karolinska

sjukhuset erinrat, att den personal, som överflyttats från stiftelsen serafimerlasarettet

genom övergångsbestämmelser av år 1937 tillförsäkrats att

icke behöva vidkännas löneminskning eller minskning i den förmån av semester,

som åtnjöts före övergången till statstjänst.

De pörte me nt selie fen.

De huvudgrunder för övergång till civila avlöningsreglementet, som kommittén

angivit, synas mig lämpliga, vadan jag vill förorda, att de läggas

till grund för de bestämmelser i ämnet, som böra av Kungl. Majit utfärdas.

De yrkanden om medgivande att fortsättningsvis under en övergångsperiod

få tillämpa det hittillsvarande tillgodoräkningsförfarandet, som

gjorts av ett par ämbetsverk, kan jag icke tillstyrka. Ej heller finner jag

tillräckliga skäl föreligga att, såsom från några ämbetsverk påyrkats, övergångsstadganden

utfärdas, som förhindra minskning i semesterförmåner för

de tjänstemän, vilka till följd av tidigare övergångsföreskrifter äga åtnjuta

semester enligt förmånligare grunder än de i reglementsförslaget intagna allmänna

semesterbestämmelserna.

Med hänsyn till de talrika grupper befattningshavare med skilda an
-

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

ställnings- och avlöningsförhållanden, som skola överföras till civila avlöningsreglementet,

ligger det i sakens natur, att Kungl. Maj:t måste äga stor

rörelsefrihet vid utfärdande av erforderliga övergångsbestämmelser. Det bemyndigande

härutinnan, varom jag i det följande gör hemställan, torde därför

höra givas en tämligen vidsträckt innebörd.

5. Kostnadsberäkningar.

I fråga örn kostnaderna för genomförande av en lönereglering i enlighet

med de av kommittén framlagda förslagen till löneplaner hava, på grundval

av det av lönekommittén införskaffade uppgiftsmaterialet beträffande

befattningshavare vid civilförvaltningens nyreglerade verk, utförts vissa beräkningar,

för vilka redogjorts i kommitténs betänkande. Beträffande grunderna

för dessa beräkningar samt resultaten av desamma torde jag få meddela

följande.

På grund av nu gällande grunder för dyrtidstillägg stiga och falla statens

lönekostnader med stigande, respektive sjunkande levnadskostnadsindex. De

av kommittén föreslagna reglerna angående rörligt tillägg föranleda, att också

i framtiden lönekostnaderna förändras vid växlande levnadskostnader. Då

reglerna angående det rörliga tillägget till sin konstruktion förete vissa avvikelser

från nuvarande dyrtidstilläggsgrunder, blir förskjutningen i lönekostnaderna

vid en och samma förändring i levnadskostnadsindex icke densamma

enligt nu gällande avlöningsbestämmelser och enligt kommitténs förslag.

Detta medför, att en jämförelse mellan lönekostnaderna enligt nu gällande

bestämmelser och enligt kommittéförslaget ger olika resultat vid skilda

indexlägen. Med hänsyn härtill hava kostnadsberäkningarna utförts för

fyra olika indexlägen å den nu tillämpade indexskalan, nämligen indexlägena

156, 162/163, 164/165 och 168/169. Beräkningarna hava, vad angår rörligt

tillägg å de föreslagna nya lönebeloppen, verkställts utifrån antagandet, att

respektive indexlägen uppnåtts under en stigande prisrörelse. För vart och

ett av de nämnda indexlägena har beträffande den nya A-löneplanens olika

löneklasser för varje ortsgrupp uträknats skillnaden mellan å ena sidan föreslagen

lön med därå utgående rörligt tillägg och å andra sidan nuvarande

lön jämte förekommande provisoriskt dyrortstillägg samt dyrtidstillägg. Vid

beräkningen av dyrtidstillägg har hänsyn tagits till att sådant tillägg ej utgår

å hela lönen utan endast å lönen minskad med tjänstepensionsavdrag. Enär

detta avdrag bestämmes av tjänstemannens lönegrad och ej av hans löneklass,

hava vissa antaganden måst göras beträffande genomsnittligt pensionsavdrag

för de tjänstemän tillhörande olika lönegrader, som åtnjuta lön enligt en

och samma löneklass. Vid beräkningarna har gällande maximigräns för

dyrtidstillägget, respektive föreslagen maximigräns för det rörliga tillägget

iakttagits. De särskilda tilläggen för barn under 16 års ålder hava däremot

lämnats obeaktade.

De verkställda beräkningarna avse endast lön (inklusive å ena sidan pro
-

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263-

155

visoriskt dyrortstillägg och dyrtidstillägg, med undantag av dari ingående

barntillägg, samt å andra sidan rörligt tillägg) men däremot icke andra avlöningsförmåner.

Hänsyn har ej tagits till utgiftsökning i anledning av

kvinnliga befattningshavares uppfattning i högsta löneklassen inom vederbörande

lönegrad.

För befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen och de affärsdrivande

verken utvisa de på angivet sätt verkställda beräkningarna rörande

löneregleringskostnaderna vid olika lägen av levnadskostnadsindex den kostnadsökning,

som redovisas i nedanstående sammanställning, vilken även upptager

de kostnadssiffror, som framkomma, därest utgifterna för den av 1937

års riksdag beslutade provisoriska avlöningsförstärkningen fråndragas:

Vid levnadskostnadsindex 156

» » 162/163

» » 164/165

> > 168/169

Beräknad kostnadsökning

Utan frånräknande

av provisorisk

avlöningsförstärkning

kronor

15.400.000

16.590.000

14.760.000

17.780.000

Vid frånräknande

av provisorisk

avlöningsförstärkning

kronor

5.270.000

6.460.000

4.630.000

7,650,000.

För bedömande av löneregleringskostnadernas storleksordning är det avintresse

att sammanställa dessa kostnader med de nuvarande totala lönekostnaderna.

Beräkningar rörande dessa lönekostnader hava — likaledes på

grundval av det av kommittén införskaffade uppgiftsmaterialet beträffande

befattningshavare vid olika förvaltningsområden — verkställts i avseende å

sådana tjänstemän vid allmänna civilförvaltningen och affärsdrivande verk,

såväl ordinarie som icke-ordinarie, vilka avses komma att uppbära lön enligt

löneklasser, ingående i de föreslagna löneplanerna A, B och G. Ej heller

vid nu ifrågavarande beräkningar har hänsyn tagits till andra avlöningsförmåner

än lön (inklusive provisoriskt dyrortstillägg och dyrtidstillägg, med

undantag av däri ingående barntillägg).

De verkställda beräkningarna, som endast avse indexlägena 162/163,

164/165 och 168/169, utvisa för nyssnämnda personalgrupper totala lönekostnader

till följande belopp, som innefatta dyrtidstillägg men ej barntillägg:

Levnadskostnadsindex

162/163

164/165

168/169

kronor

kronor

kronor

213,819,000

215,648,000

219,305,000

223,949,000

225,777,000

229,434,000

Nuvarande lönekostnader:

a) utan inräknande av provisorisk avlöningsför
stärkning.

...................................

b) med inräknande av provisorisk avlöningsför
stärkning.

...................................

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition, nr 263.

Med utgångspunkt från dessa siffror samt de i det föregående angivna

kostnaderna för en lönereglering i enlighet med de av kommittén föreslagna

löneplanerna hava för den av löneregleringen föranledda genomsnittliga procentuella

löneökningen erhållits följande värden:

Levnadskostnadsindex

Genomsnittlig löneökning:

a) om den provisoriska avlöningsförstärkningen

medräknas..................................

b) om den provisoriska avlöningsförstärkningen ej

medräknas.............................

162/163

164/195

168/169

7.76 %

6.84 %

8.11 %

2.88%

2.05 %

3.33 %

Vid de här förut framlagda kostnadskalkylerna har, såsom nämnts, hänsyn

ej tagits till de i tjänstemännens dvrtidstillägg för närvarande ingående

fasta tilläggen för barn under 16 år och således ej heller till den kostnadsminskning,

som kommer att inträda vid bifall till kommitténs förslag örn

successiv avveckling av nämnda tillägg. Denna kostnadsminskning har för

året närmast efter löneregleringens ikraftträdande uppskattats till omkring

2.280.000 kronor för personal vid allmänna civilförvaltningen och de affärsdrivande

verken. I den mån den av kommittén föreslagna successiva avvecklingen

av barntilläggen fortskrider, skulle den härigenom uppkommande besparingen

ökas, så att kostnadsminskningen vid avvecklingsperiodens utgång

— efter 16 år — beräknas utgöra för samma förvaltningsområden ungefär

3.930.000 kronor. I dessa kalkyler hava även barntillägg till provinsialläkare

och distriktsveterinärer medräknats. Såväl ordinarie som icke-ordinarie

befattningshavare ingå i kalkylerna.

Lönekommittén har verkställt vissa kostnadsberäkningar jämväl beträffande

lönereglering för försvarsväsendet, de statligt anställda lärarna samt

folk- och småskollärare, därest dessa erhålla lönereglering enligt de av kommittén

för den civila statsförvaltningens befattningshavare föreslagna grunderna.

I avseende härå tillåter jag mig hänvisa till betänkandet.

Av betydelse vid beräkningen av kostnaderna för löneregleringen äro emellertid

ej blott ändringarna i själva löneplanerna samt i grunderna för rörligt

tillägg utan även åtskilliga andra bestämmelser i det föreliggande förslaget.

I fördyrande riktning verkar i främsta rummet kommitténs förslag om borttagandet

av nu gällande begränsning i avseende å kvinnliga befattningshavares

rätt till löneklassuppflyttning men därjämte förslagen om utsträckning

av gällande förmån av kostnadsfri sjukledighet, örn höjning av kallortstillläggen,

om ändrade grunder i fråga örn vikariatsersättnings bestämmande,

om höjning av ersättningen för övertidstjänstgöring, om införande av utvidgade

sjukvårdsförmåner vid allmänna civilförvaltningen samt om ändrade

grunder med avseende å begravningshjälp och tid för löns utgående vid dödsfall

i den form kommittén föreslagit beträffande sistnämnda förmån.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

157

Endast beträffande vissa av de nu angivna ändringsförslagen kunna merutgifterna

för statsverket med någon större grad av tillförlitlighet på förhand

beräknas. Förslaget om borttagande av begränsningen i fråga om

kvinnliga befattningshavares rätt till löneklassuppflyttning bär för den allmänna

civilförvaltningen och de affärsdrivande verken beräknats medföra

en kostnadsökning — inklusive utgifter för 3 procents rörligt tillägg — av

omkring 1,100,000 kronor för år. Den föreslagna uppräkningen av kallortstilläggen

har beräknats föranleda en årlig kostnadsökning av omkring

140,000 kronor. Förslaget örn utbetalande i förekommande fall till stärbhus

efter avliden befattningshavare av — förutom begravningshjälp med

ett för alla befattningshavare lika belopp av 400 kronor — lön under en

månad efter dödsfallet har med utgångspunkt från under 1936 inträffade

dödsfall bland tjänstemännen beräknats medföra en kostnadsökning av

omkring 65,000 kronor för de förvaltningsområden, som beröras av förslaget

till civilt avlöningsreglemente. Jag torde få tillägga, att den ändring

av kommittéförslaget på denna punkt, jag i det föregående förordat, icke

lärer i någon egentlig grad inverka på nämnda kostnadsbelopp.

Beträffande övriga ändringsförslag har kommittén icke varit i tillfälle att

framlägga några kostnadsberäkningar. Av dessa förslag torde endast sjukvårdsförmånernas

utsträckande till den civila statsförvaltningen i dess helhet

representera någon mera betydande kostnadsökning. För att giva en

föreställning örn storleksordningen av denna kostnad har kommittén anfört

följande. Utgifterna för sjukvård åt befattningshavare vid kommunikationsverken

utgjorde under år 1935 genomsnittligt icke fullt 30 kronor per

sjukvårdsberättigad tjänsteman (vägt medeltal). Med hänsyn till tjänstgöringens

beskaffenhet vid flertalet till allmänna civilförvaltningen hörande

verk har dock antagits, att sjukvårdskostnaden vid dessa förvaltningsområden

genomsnittligt per tjänsteman blir väsentligt lägre än vid kommunikationsverken.

Därest kostnaden skulle uppskattas till 20 kronor per år och

befattningshavare, skulle den för ordinarie och icke-ordinarie personal röra

sig omkring ett sammanlagt belopp av drygt 300,000 kronor årligen.

6. Reglementets ikraftträdande.

Frågan om tidpunkten för civila avlöningsreglementets ikraftträdande har

ej berörts i lönekommitténs betänkande och ej heller i allmänhet i de avgivna

utlåtandena. Statskontoret har dock härutinnan uttalat, att ämbetsverket

med hänsyn till de vidlyftiga tillämpnings- och andra bestämmelser,

som före ikraftträdandet måste utarbetas, samt till andra erforderliga förberedelser

utginge från att reglementet icke kunde sättas i kraft förrän den

1 juli 1939.

Med hänsyn till det långa uppskov med löneregleringsfrågans slutliga prövning,

som genom omständigheternas makt kommit att äga rum, är det givetvis

ett berättigat önskemål, att avlöningsreglementet kan träda i tillämp
-

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

ning snarast möjligt efter ett godkännande från riksdagens sida. Genomförandet

av denna lönereglering, som omspänner de största delarna av den

civila statsförvaltningen, måste dock efter antagandet av själva avlöningsreglementet

kräva så omfattande förberedelseåtgärder av olika slag, att synnerliga

vanskligheter måste anses förenade med att fastställa den tidpunkt,

då bestämmelserna skola träda i tillämpning, tidigare än till ingången av det

budgetår, som tager sin början den 1 juli 1939.

Härvid är till en början att mörka, att avlöningsstater och personalförteckningar

för de verk, vilkas lönekostnader bestridas genom anslag å riksstaten,

i årets statsverksproposition upptagits på grundval av nu gällande lönebestämmelser.

Då det måste anses uteslutet, att nya stater och personalförteckningar

i enlighet med det civila avlöningsreglementet skulle kunna av

innevarande års riksdag fastställas ens för någon del av nästkommande budgetår,

måste för reglementets ikraftträdande tidigare än efter utgången av

nästa budgetår — varvid den 1 januari 1939 synes vara den enda tidpunkt,

som kunde komma ifråga — förutsättas, att riksdagen beträffande dessa verk

gåve Kungl. Maj :t ett generellt bemyndigande att fastställa nya avlöningsstater

och personalförteckningar att tillämpas för senare hälften av budgetåret.

I samband härmed finge erforderliga ändringar i anslagsdispositionen

för avlöningskostnadernas bestridande samt frågan örn täckande av nya

medelsbehov i anledning av reglementet, t. ex. för verksläkarorganisationens

genomförande, provisoriskt ordnas genom generella bemyndiganden. Även

om här antydda, i denna omfattning hittills oprövade anordningar skulle låta

sig genomföra, måste de ur principiell synpunkt och med hänsyn till behovet

av överskådlighet och reda i räkenskapshänseende framstå såsom mindre

tilltalande.

Avlöningsreglementets ikraftträdande förutsätter vidare vissa ändringar i

gällande tjänste- och familjepensionsreglementen (jfr lönekommitténs betänkande

sid. 258). Örn avlöningsreglementet skulle sättas i kraft den 1

januari 1939, måste författningsförslag i dessa ämnen underställas årets

riksdag. Vid genomförande enbart av de rent formella ändringar, som direkt

påkallas av avlöningsreglementet, skulle detta otvivelaktigt låta sig göra. Även

örn givetvis frågan om löneregleringens reella konsekvenser beträffande pensionsförmånerna

måste hänskjutas till en mera grundlig utredning, om vars

igångsättande jag har för avsikt att föranstalta, är det dock icke uteslutet,

att samtidigt med de formella ändringarna en viss summarisk översyn ur

saklig synpunkt av pensionsbestämmelserna kan visa sig oundviklig. Det

är sålunda önskvärt, att frågan ej behöver forceras fram till innevarande års

riksdag.

Oavsett vilken ståndpunkt man må intaga i nu berörda spörsmål, måste

för utarbetande och utfärdande av de rent administrativa föreskrifter av

olika slag, som erfordras för en tillämpning av reglementet, krävas avsevärd

tid. Jag erinrar i detta hänseende om att de för övergången till reglementet

erforderliga reglerna, till vilka för närvarande endast vissa huvudgrunder

finnas skisserade, måste vara utfärdade i sådan tid före ikraft
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

159

trädandet, att tjänstemännen erhålla skäligt rådrum för ståndpunktstagande

till frågan, huruvida de vilja övergå till de nya lönebestämmelserna eller

ej. Av den mångfald tilläggsbestämmelser, som vidare måste av Kungl.

Majit meddelas, äro en del av den art, att de torde kräva jämförelsevis

omfattande utredningsarbete. Såsom exempel härå må endast nämnas de

anordningar, som bliva behövliga för verksläkarorganisationens införande

vid allmänna civilförvaltningen. I åtskilliga fall torde, efter det Kungl.

Majit utfärdat de grundläggande tilläggsbestämmelserna, vederbörande ämbetsverk

behöva tid för utarbetande av ytterligare tillämpningsföreskrifter

och för andra förberedande åtgärder.

Till vad nu sagts kommer, att det måste anses praktiskt taget omöjligt att

sätta civila avlöningsreglementet i kraft innan frågan om nya avlöningsbestämmelser

för icke-ordinarie personal vid civilförvaltningen beretts, så

att dylika bestämmelser kunna samtidigt träda i tillämpning. Förslag till

avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie tjänstemän finnes ännu ej uppgjort,

och enligt vad jag inhämtat har lönekommittén hittills icke kunnat

igångsätta arbetet härmed. Det synes i hög grad ovisst, örn det kan medhinnas

att utarbeta och, efter nödig remissbehandling, utfärda dylika bestämmelser

i sådan tid, att ett ikraftträdande med ingången av år 1939

kan ifrågakomma. Genomförande av nya avlöningsbestämmelser för ickeordinarie

personal under loppet av nästkommande budgetår skulle för övrigt,

liksom nyss påvisats med avseende å avlöningsbestämmelserna för ordinarie

personal, förutsätta, att därmed sammanhängande anslagsfrågor

kunde provisoriskt lösas genom generella bemyndiganden från riksdagens

sida.

Med hänsyn till vad jag här anfört och med stöd jämväl av tidigare erfarenheter

beträffande de tidskrävande verkställighetsåtgärder, som erfordras

för genomförande av omfattande löneregleringar, har jag för min

del kommit till den uppfattningen, att det icke är tillrådligt att bestämma

avlöningsreglementets ikraftträdande till tidigare tidpunkt än den 1 juli 1939.

Det må tilläggas att, därest ikraftträdande sker först vid denna tidpunkt,

förutsättningar sannolikt komma att föreligga för att lönereglering samtidigt

skall kunna genomföras för övriga statliga befattningshavargrupper,

vilka för närvarande äro underkastade kommunikationsverkens lönesystem,

nämligen provinsialläkare och distriktsveterinärer, beställningshavare vid

försvarsväsendet samt lärare vid statliga läroverk m. fl. läroanstalter.

På grund av den tidpunkt, jag föreslagit för reglementets ikraftträdande,

anser jag skäligt, att reglerna om det rörliga tillägget efter ikraftträdandet

få tillämpas, såsom om löneregleringen genomförts från och med den 1 juli

1938.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Hemställan.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna det av departementschefen förordade förslaget

till civilt avlöningsreglemente;

dels besluta, att civila avlöningsreglementet skall äga tilllämpning

å följande ordinarie tjänstemän, nämligen

a) tjänstemän vid de verk, för vilka något av följande avlöningsreglementen

äro gällande, nämligen reglementena den

19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk, den 22

juni 1921 (nr 451; jfr 1925 nr 270) för befattningshavare vid

statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila

statsförvaltningen, den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare

vid lots- och fyrstaten samt den 15 juni 1934 (nr

303) för tjänstemän vid domänverket; dock med undantag

för överdirektör och kraftverksdirektör vid statens vattenfallsverk;
b)

förste provinsialläkare; samt

c) kemist och andre kemist i marinförvaltningen;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att, där så visar sig erforderligt,

meddela särskild, från civila avlöningsreglementet

avvikande bestämmelse för befattningshavare vid statlig

sjukvårdsanstalt;

dels bemyndiga Kungl. Majit att med iakttagande av de

huvudgrunder, som av departementschefen förordats, utfärda

erforderliga bestämmelser om övergången till civila avlöningsreglementet

;

dels ock besluta, att barntillägg skola övergångsvis utgå till

vissa i civila avlöningsreglementet avsedda befattningshavare

enligt av departementschefen förordade grunder.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ragnar Sundén.

opaginerad Kontrollera mot PDF

BILAGOR.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 263.

11

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kunell. Maj.ts proposition nr 263.

Tabell, utvisande vid vissa indexlägen löneförbättringens storlek i hela krontal

kommitténs förslag

I = index 156; II = index 162/163;

Löne-

grad

0

r

t s-

och

löne-

\

B

C

D

E

klass

I

II

III

IV

I

II

III

IV

I

II

III

IV

I

II

III

IV

i

II

1: 1

294

316

292

325

306

318

306

331

306

320

308

335

318

335

311

340

318

337

1: 5

294

307

295

333

306

322

298

328

306

313

301

333

306

329

305

340

306

331

2: 2

294

307

295

333

306

322

298

339

306

325

301

343

318

327

315

349

318

330

2: 6

297

315

303

332

309

318

294

339

309

321

297

345

309

324

300

340

309

327

3: 3

294

312

300

330

306

315

303

335

306

317

305

340

306

332

308

346

318

334

3: 7

303

325

301

347

303

328

304

341

315

331

307

348

315

335

311

343

315

339

4: 4

294

315

291

325

306

318

294

331

306

321

297

337

306

324

300

343

318

327

4: 8

309

334

310

349

309

326

302

344

321

330

306

351

321

333

309

358

321

337

o: 5

294

319

295

333

306

322

298

340

306

325

301

333

306

329

305

340

306

331

5: 9

315

333

309

351

315

337

313

358

315

340

316

354

327

344

308

361

327

336

6: 6

297

315

303

332

309

318

306

339

309

321

297

345

309

324

300

340

309

327

«: 10

321

343

319

365

321

347

323

361

321

351

315

369

321

343

319

365

321

347

7: 7

303

325

301

347

315

328

304

341

315

331

307

348

315

335

311

355

315

339

7:11

297

323

287

338

297

315

291

334

297

319

283

342

297

312

288

339

297

316

8: 8

321

334

310

349

321

338

314

356

321

342

318

351

321

333

309

358

321

337

8:12

282

301

277

319

282

305

269

316

282

297

273

325

282

301

265

321

282

294

9: 9

327

345

321

363

327

337

313

358

327

340

316

366

327

344

320

361

327

348

9: 13

282

294

270

319

270

299

263

316

270

291

255

313

270

296

260

310

270

288

10: 10

333

343

319

365

333

347

323

373

333

351

327

369

333

355

319

365

333

347

10: 14

270

288

264

307

270

293

257

304

270

285

249

313

270

290

254

310

258

283

11: 11

297

323

299

338

297

315

291

346

297

319

295

342

297

324

288

339

297

316

11:15

264

289

253

314

264

282

246

312

264

286

250

310

264

280

244

308

252

285

12: 12

282

301

277

319

282

305

269

328

282

297

273

325

282

301

265

321

282

306

12:16

270

290

254

310

258

283

247

308

258

288

240

306

258

281

233

304

258

274

13: 13

282

306

270

319

282

299

263

316

282

303

267

313

270

296

260

322

270

300

13: 17

252

282

246

300

255

277

241

300

258

274

238

302

249

270

234

304

252

279

14: 14

270

300

264

319

270

293

257

316

270

297

261

313

270

290

254

310

270

283

14:18

258

285

237

301

246

279

231

300

246

273

225

299

246

266

218

286

234

259

15: 15

276

301

265

314

276

294

258

312

264

286

250

310

264

292

256

308

264

285

15: 19

264

289

241

303

249

280

232

300

234

259

211

284

231

262

202

280

216

241

16:16

270

290

254

322

270

295

259

320

270

288

252

306

258

281

245

304

258

286

16: 20

258

281

233

316

255

272

224

301

240

264

216

288

225

255

207

285

222

246

17:17

264

282

246

312

255

289

241

312

258

286

238

302

261

282

246

304

252

279

17: 21

264

285

237

319

249

277

229

304

234

268

208

291

231

259

199

276

216

240

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ls proposition nr 263.

163

Bilaga A. .

för begynnelse- och slutlöncklasscrna inom lönegraderna 1—30 av den i löneintagna

löneplan A.

III = index 164/165; IV = index 168/169.

g r

u

P P

Löne-

grad

och

löne-

E

F

G

H

I

III

IV

I

II

III

IV

I

II

III

IV

I

II

III

IV

I

II

III

IV

klass

313

344

330

339

327

361

330

342

330

366

330

356

332

370

276

292

280

309

1: 1

307

346

318

335

311

352

318

338

314

346

318

341

317

352

288

302

278

328

1: 5

318

354

318

344

320

358

330

346

322

364

330

349

325

369

282

304

280

314

2: 2

303

346

309

331

307

352

321

334

310

347

321

337

313

354

297

316

280

336

2: 6

310

351

318

337

313

357

318

340

316

362

330

343

319

367

288

303

279

319

3: 3

303

350

315

330

306

357

315

333

309

352

315

336

312

358

297

1

322

286

336

3: 7

303

348

318

330

306

354

318

333

309

360

318

336

312

354

282

303

279

324

4: 4

313

354

321

340

304

361

321

344

308

356

321

336

312

363

309

327

303

346

4: 8

307

346

318

335

311

352

318

338

314

358

318

341

317

352

288

314

278

328

5: 5

312

358

327

340

316

365

327

343

307

361

327

347

311

368

321

333

309

358

5: 9

303

346

309

331

307

352

321

334

310

359

321

337

313

354

297

316

280

336

6: 6

311

361

321

351

315

369

321

343

319

365

321

346

310

373

321

351

315

369

6: 10

315

350

315

342

306

357

315

333

309

364

327

336

312

358

309

322

298

348

7: 7

292

335

297

320

284

331

297

312

288

340

297

316

280

336

303

327

291

350

7: 11

313

354

321

340

316

361

321

344

308

368

321

348

312

363

309

327

303

358

8: 8

270

318

282

298

262

315

270

291

255

312

270

295

259

320

282

311

275

328

8: 12

312

370

327

352

316

365

327

343

319

373

327

347

311

368

321

345

309

358

9: 9

252

307

270

293

257

316

270

285

249

313

270

290

242

310

288

300

264

325

9: 13

323

373

333

351

315

369

333

355

319

377

333

346

322

373

333

351

315

369

10: 10

247

308

258

288

240

306

258

280

244

303

258

273

237

300

282

301

265

321

10: 14

292

347

297

320

284

343

297

324

288

340

297

316

280

336

303

327

291

350

11:11

237

305

252

277

229

303

252

270

234

301

252

275

227

298

282

298

262

326

11: 15

270

318

282

298

262

327

282

303

267

324

282

295

259

320

294

311

275

328

12: 12

238

302

246

267

231

300

246

272

224

286

246

265

217

285

282

306

258

331

12: 16

264

319

270

293

257

316

270

297

249

313

270

290

254

310

288

312

264

337

13: 13

231

294

255

275

227

295

246

271

223

297

249

268

220

298

294

318

270

342

13: 17

247

308

258

288

252

306

258

280

244

303

258

285

237

300

282

301

265

333

14: 14

211

285

234

253

205

285

222

247

199

272

222

240

192

271

276

300

252

324

14: 18

249

305

264

277

241

303

252

282

234

301

252

275

239

298

282

310

262

338

15: 15

193

278

213

243

183

262

198

222

174

259

195

213

165

243

258

282

222

319

15:19

238

302

258

279

231

300

246

272

236

298

246

277

229

297

282

306

258

331

16: 16

186

270

207

237

177

255

192

228

168

253

189

208

148

238

264

''

289

229

326

16: 20

243

306

255

287

239

307

258

283

235

309

249

280

232

310

294

330

282

354

17:17

180

275

201

231

171

261

186

222

150

247

183

202

142

233

270

295

235

334

17: 21

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kandi. Majlis proposition nr 263.

Löne-

grad

och

löne-

O

r

t s-

A

B

C

D

E

klass

I

II

III

IV

I

II

III

IV

I

II

III

IV

I

II

III

IV

I

II

18:18

258

285

249

313

258

279

243

312

258

285

237

299

246

278

230

298

246

271

18: 22

252

285

225

306

237

264

216

292

222

256

196

290

219

248

188

277

204

228

19:19

264

289

253

315

261

280

232

312

246

271

223

296

231

262

214

292

228

253

19: 23

306

340

280

374

285

326

266

355

264

300

240

336

255

285

213

316

234

259

20: 20

270

293

245

316

255

284

236

313

240

276

216

300

237

267

207

285

222

246

20: 23

306

340

280

374

285

326

266

355

264

300

240

336

255

285

213

316

234

259

21:21

264

297

249

331

261

289

229

316

246

268

220

303

231

259

211

288

216

252

21:24

330

366

306

391

303

334

274

366

276

314

242

340

249

282

222

315

222

261

22: 22

252

285

237

318

249

276

216

304

234

268

208

290

219

248

188

277

204

240

22: 25

357

396

336

436

324

370

298

404

303

332

260

373

270

306

234

342

237

267

23: 23

318

352

292

386

297

326

266

367

276

312

252

348

255

285

225

328

234

271

23:26

396

438

366

481

357

394

322

443

318

361

289

393

279

318

246

356

240

285

24:24

330

366

306

403

303

346

286

378

288

314

254

352

261

294

222

327

234

261

24: 27

363

408

336

453

324

364

292

416

285

331

247

366

246

287

215

328

207

255

25: 25

369

408

348

448

336

370

310

416

303

344

272

385

270

306

234

354

237

279

25: 28

342

378

306

426

303

346

262

376

264

301

217

339

225

269

185

313

210

261

26: 26

408

450

378

493

369

406

334

455

330

373

301

405

291

330

258

368

252

285

26:29

309

348

264

399

270

315

231

361

255

307

223

360

240

299

215

358

225

291

27: 27

375

420

348

465

336

376

304

416

297

343

259

378

258

299

215

340

219

255

27:30

300

354

270

408

285

345

261

406

270

337

253

404

255

329

245

403

240

321

28- 28

342

390

306

438

303

346

274

388

264

313

229

351

225

269

185

313

210

261

28:31

315

384

300

452

300

375

291

451

285

367

283

449

270

358

274

447

255

351

29: 29

309

360

276

411

270

315

231

361

255

307

223

360

240

299

215

358

225

291

29:32

330

413

329

496

315

405

321

495

300

397

313

494

285

388

304

492

270

378

30: 30

300

354

270

408

285

345

261

406

270

337

253

404

255

329

245

403

240

321

30:33

360

459

375

558

345

450

366

556

330

438

354

546

315

423

339

531

300

408

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263-

165

Bilaga A (forts.)

g r

u p

P

Löne-

grad

E

F

G

H

I

och

löne-

III

IV

I

II

III

IV

I

II

III

IV

I

II

III

IV

I

II

III

IV

klass

223

297

234

265

217

285

234

259

211

284

222

252

204

283

276

312

252

336

18:18

168

264

189

219

159

250

174

211

139

236

159

191

131

223

252

291

219

330

18: 22

205

278

213

243

195

274

210

234

186

259

195

225

165

255

258

294

234

319

19:19

199

296

213

245

173

277

192

219

159

258

171

204

132

238

264

304

232

332

19: 23

198

282

207

237

189

267

204

228

168

253

189

220

160

250

264

301

241

326

20: 20

199

296

213

245

173

277

192

219

159

258

171

204

132

238

264

304

232

332

20: 23

192

275

213

243

183

273

198

222

162

259

183

214

154

245

270

307

235

334

21:21

189

289

195

229

157

264

168

209

137

238

141

177

105

213

234

276

192

307

21:24

180

276

189

231

159

262

186

211

151

248

171

203

131

235

264

303

231

330

22: 22

195

310

204

241

157

266

171

203

131

235

138

165

93

204

231

264

180

310

22: 25

211

308

213

257

185

289

204

231

159

270

183

216

144

250

276

304

232

344

23: 23

201

319

201

241

157

281

162

196

112

243

135

177

93

218

240

288

204

337

23: 26

201

301

207

241

169

276

180

221

137

250

153

189

117

225

246

288

204

319

24: 24

171

291

180

223

139

266

165

214

130

264

150

206

122

262

255

318

234

381

24: 27

207

322

204

241

169

278

171

215

131

247

138

177

105

216

231

276

192

322

25:25

177

312

195

253

169

310

180

244

160

309

165

236

152

307

270

348

264

426

25: 28

213

331

213

253

169

293

174

208

124

255

135

177

93

218

240

288

204

337

28: 26

207

357

210

282

198

355

195

274

190

354

180

266

182

352

285

378

294

471

26: 29

183

303

180

223

139

266

165

214

130

264

150

206

122

262

255

318

234

381

27: 27

237

402

225

312

228

400

210

304

220

398

195

296

212

397

300

408

324

516

27: 30

177

312

195

253

169

310

180

244

160

309

165

236

152

307

270

348

264

426

28; 28

267

446

240

342

258

445

225

333

249

441

210

318

234

426

315

423

339

531

28:31

207

357

210

282

198

355

195

274

190

354

180

266

182

352

285

378

294

471

29: 29

294

486

255

363

279

471

240

348

264

456

225

333

249

441

330

438

354

546

29: 32

237

402

225

312

228

400

210

304

220

398

195

296

212

397

300

408

324

516

30: 30

324

516

285

393

309

501

270

378

294

486

255

363

279

471

360

468

384

576

30: 33

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Bilaga B.

T jänstef örteckning.

I. Allmänna civilförvaltningen.

Verk och befattningar

Löne-

grad

Verk och befattningar

Löne-

grad

Andra huvudtiteln.

För tjänstgöring i högsta domstolen.

Justitiedepartementet.

Expeditionsvakt ...:...............

Förste expeditionsvakt.............

A 5

A 7

Kontorsbiträde....................

A 4

Expeditionsvakt...................

A 5

övergångsstat.

Förste expeditionsvakt.............

A 7

Protokollssekreterare...............

A 22

Kanslibiträde......................

A 7

Registrator........................

A 15

Andre kanslisekreterare.............

A 21

Regeringsrätten.

Förste kanslisekreterare............

A 26

Expeditionsvakt...................

A 5

Kansliråd.........................

A 30

Förste expeditionsvakt.............

A 7

| Byråchef för lagärenden............

G 5

Expeditionschef...................

G 8

Svea hovrätt.

Statssekreterare ..................

G 10

Kontorsbiträde....................

A 4

För tjänstgöring i statsrådsberedningen.

Expeditionsvakt...................

A 5

J Expeditionsvakt...................

A 5

Förste expeditionsvakt.............

A 7 1

j Förste expeditionsvakt.............

A 7

Kanslibiträde......................

A 7

Aktuarie..........................

A 22

övergångsstat.

Arkivarie.........................

A 22

Registrator........................

A 22

Fiskal............................

A 22

Notarie...........................

A 22

Advokatfiskal.....................

A 24 1

Justitiekanslersexpeditionen.

Överkrigsfiskal....................

A 24

1 Expeditionsvakt...................

A 5

Sekreterare ........................

A 27

1 Registrator........................

A 21

Hovrättsråd.......................

A 30

Byråchef..........................

A 30

Krigshovrättsråd..................

A 30

Justitiekansler.....................

B 3

President.........................

B 3

Nedre justitierevisionen.

Göta hovrätt.

Kontorsbiträde....................

A 4

Skrivbiträde.......................

A 2

Expeditionsvakt...................

A 5

Kontorsbiträde....................

A 4

Förste expeditionsvakt.............

A 7

Expeditionsvakt...................

A 5

Kanslibiträde......................

A 7

Förste expeditionsvakt.............

A 7

Kanslist..........................

A 21

A 7

Registrator........................

A 22

Aktuarie..........................

A 22

Protokollssekreterare...............

A 22

Fiskal............................

A 22

Revisionssekreterare.........

A 30

Notarie...........................

A 22

s. 167 Kontrollera mot PDF

Kuricfl. Mctj:ts proposition nr 263-

167

Verk och befattningar

Löne-

grad

Verk och befattningar

Löne-

grad

Göta hovrätt (forts.).

Fångvårdsstaten.

Advokatfiskal.....................

A 24

Vaktfru...........................

A 1

Sekreterare ........................

A 27

Första vaktfru....................

A 6

Hovrättsråd.......................

A 30

Vaktkonstapel.....................

A 6

President.........................

B 3

Yrkesmästare av 2:a klass..........

A 8

Överkonstapel.....................

A 8

Hovrätten över Skåne och

Uppsyningsman...................

A 10

Yrkesmästare av Ira klass..........

A 10

Blekinge.

Assistent av 4:e klass..............

A 12

Skrivbiträde.......................

A 2

Föreståndare vid fångkoloni........

A 15

Kontorsbiträde....................

A 4

Kronohäktesföreståndare av 2:a kl. .

A 15

Expeditionsvakt...................

A 5

Assistent av 3:e klass..............

A 16

Förste expeditionsvakt.............

A 7

Kronohäktesföreståndare av l:a kl. .

A 16

Kanslibiträde......................

A 7

Assistent av 2:a klass..............

A 18

Aktuarie..........................

A 22

Assistent av l:a klass..............

A 20

Fiskal............................

A 22

Kamrerare........................

A 22

Sekreterare ........................

A 26

Direktör av 3:e klass..............

A 24

Hovrättsråd.......................

A 30

Pastor och förste lärare ............

A 24

President.........................

B 3

Direktör av 2: a klass..............

A 26

Förste pastor och Överlärare........

A 26

Hovrätten för Övre Norrland.

Direktör av l:a klass..............

A 27

Kontorsbiträde....................

A 4

Expeditionsvakt...................

A 5

Statens uppfostringsanstalt

Kanslibiträde......................

A 7

å Bona.

Fiskal............................

A 22

Eldare............................

A 5

Sekreterare ........................

A 26

Förman...........................

A 6

Hovrättsråd.......................

A 30

Husmoder........................

A 6

President.........................

B 3

Förste förman.....................

A 8

Maskinist.........................

A 8

V attendomst otania.

Uppsyningsman...................

A 10

Kontorsbiträde....................

A 4

Lärare, tillika avdelningsföreståndare.

A 17

Vattenrättsingenjör................

A 30

Räkenskapsförare och redogörare----

A 17

Vattenrättsdomare.................

B 2

Verkmästare, tillika avdelningsföre-

ståndare........................

A 17

Fångvårdsstyrelsen.

Lantbruksinspektor, tillika avdelnings-

Skrivbiträde.......................

A 2

föreståndare.....................

A 18

Pastor och förste lärare............

A 24

Kontorsbiträde....................

A 4

Expeditionsvakt...................

A 5

Direktör..........................

A 27

Förste expeditionsvakt.............

A 7

Kanslibiträde.....................

A 7

Kansliskrivare.....................

A 11

Assistent av 3:e klass..............

A 16

Tredje huvudtiteln.

Aktuarie..........................

A 21

Notarie...........................

A 21

Utrikesdepartementet.

Kamrerare........................

A 24

Expeditionsvakt...................

A 5

Sekreterare ........................

A 24

Förste expeditionsvakt.............

A 7

Byrådirektör......................

A 28

Kanslibiträde.....................

A 7

Byråchef..........................

A 30

Kansliskrivare.....................

A 11

Överdirektör......................

B 2

Kanslist..........................

A 12

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Verk och befattningar

Löne-

grad

Verk och befattningar

Löne-

grad

Förste kanslist....................

A 16

Kommandoexpeditionerna.

Andre arkivarie...................

A 21

Expeditionsvakt...................

A 5

Andre sekreterare.................

A 21

Chef för lantförsvarets kommando-

Revisor...........................

A 21

expedition......................

C 8

Förste arkivarie...................

A 24

Chef för sjöförsvarets kommando-

Förste sekreterare .................

A 26

expedition......................

C 8

Kamrerare........................

A 26

Byråchef.........................

A 30

Försvarsstaben.

Kansliråd och chef för arkivet......

A 30

Civilpersonalen.

Utrikesråd........................

B 2

Sändebud tjänstgörande såsom kabi-

Expeditionsvakt...................

A 5

nettssekreterare ..................

B 3

Förste expeditionsvakt.............

Föreståndare för fotografiska central-

A 7

övergångsstat.

laboratoriet.....................

A 30

Byråsekreterare....................

A 21

Förste arkivarie...................

A 24

Rikskommissionen för ekonomisk

Legationsråd......................

A 30

försvarsberedskap.

Kontorsbiträde....................

A 4

Beskickningar och konsulat.

Kanslibiträde......................

A 7

Aktuarie..........................

A 21

Kanslist..........................

A 12

Sekreterare ........................

A 26

Förste kanslist....................

Andre legationssekreterare..........

A 16

A 21

Avdelningschef....................

Kanslichef........................

Bl

B 2

Andre vicekonsul..................

A 21

Förste legationssekreterare..........

A 26

Vicekonsul........................

A 26

Arméförvaltningen.

Handelsråd.......................

Konsul...........................

A 30

A 30

Civilpersonalen.

A 30

A 4

Generalkonsul.....................

B 2

Expeditionsvakt...................

A 5

Sändebud .........................

B 2

Förste expeditionsvakt.............

A 7

Sändebud.........................

B 3

Kanslibiträde......................

A 7

Kansliskrivare.....................

A 11

Kassör...........................

A 15

Bokhållare........................

A 21

Fjärde huvudtiteln.

A 21

Revisor...........................

A 21

Kamrerare........................

A 24

Försvarsdepartementet.

Pensionskamrerare.................

A 24

Kansliavdelningen.

Sekreterare ........................

A 24

Sekreterare och kamrerare..........

A 24

Kontorsbiträde....................

A 4

Ombudsman......................

A 26

Expeditionsvakt...................

A 5

Revisionskommissarie..............

A 26

Förste expeditionsvakt.............

A 7

Sekreterare ........................

A 26

Kanslibiträde.....................

A 7

Krigsråd..........................

A 30

Kansliskrivare.....................

A 11

Generalkrigskommissarie............

B 3

Andre kanslisekreterare............

A 21

Förste kanslisekreterare............

A 26

övergångsstat.

Kansliråd.........................

A 30

Expeditionsvakt...................

A 5

Expeditionschef...................

C 8

Kanslibiträde.....................

A 7

Statssekreterare ....................

C 10

Kansliskrivare.....................

A 11

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

169

Verk och befattningar

Löne-

grad

Verk och befattningar

Löne-

grad

Arméförvaltningen (forts.).

Marinstaben.

Bokhållare........................

A 21

Civilpersonalen.

Notarie...........................

A 21

Kontorsbiträde....................

A 4

Registrator.......................

A 21

Förste expeditionsvakt.............

A 7

Kanslibiträde......................

A 7

Arméstaben.

Civilpersonalen.

Sjökrigshögskolan.

Förste expeditionsvakt.............

A 7

Civilpersonalen.

Expeditionsvakt...................

A 5

Krigsarkivet.

Expeditionsvakt...................

A 5

Sjökrigsskolan.

Krigsarkivarie.....................

A 26

Civilpersonalen.

Expeditionsvakt...................

A 5

Krigshögskolan.

Civilpersonalen.

Örlogsstationerna.

Expeditionsvakt...................

A 5

Civilpersonalen.

Förste expeditionsvakt.............

A 7

Expeditionsvakt vid Karlskrona sta-

tion............................

A 5

Artilleri- och ingenjörhögskolan.

Expeditionsvakt vid Stockholms sta-

Civilpersonalen.

A 5

Expeditionsvakt...................

A 5

S j ökar te verket.

Förste expeditionsvakt.............

A 7

Expeditionsvakt...................

A 5

Kanslibiträde......................

A 7

Armémuseum.

Pdtbiträde........................

A 7

Vaktmästare......................

A 5

Gravör ...........................

A 15

Biträde för textilvården............

A 6

Ritare............................

A 15

Rustmästare.......................

A 13

Redogörare.......................

A 18

Museiteknisk assistent..............

A 21

Militärkartograf...................

A 21

A 27

A 22

Kartograf.........................

A 22

Marinförvaltningen.

Förste aktuarie....................

A 26

Civilpersonalen.

Chef..............................

C 6

Kontorsbiträde....................

A 4

Flygstaben.

Expeditionsvakt...................

Förste expeditionsvakt.............

A 5

A 7

Civilpersonalen.

Kanslibiträde......................

A 7

Expeditionsvakt...................

A 5

1 Kansliskrivare.....................

A 11

Marinkassör.......................

A 21

Flygförvaltningen.

Notarie...........................

A 21

Civilpersonalen.

A 21

A 4

Revisor och bokhållare.............

A 21

Expeditionsvakt ...................

A 5

] Sekreterare........................

A 24

Kanslibiträde.....................

A 7

Kamrerare........................

A 26

Kassör och bokhållare.............

A 21

; Revisionskommissarie..............

A 26

Revisor...........................

A 21

Kemist...........................

A 27

Revisionskommissarie..............

A 26

Amiralitetsråd.....................

A 30

Sekreterare och ombudsman........

A 26

I Marinövcrkommissaric.............

B 1

Byråchef..........................

A 30

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Verk och befattningar

Löne-

grad

Verk och befattningar

Löne-

grad

Försvarsväsendets kemiska

anstalt.

Civilpersonalen..

Byråchef, tillika statens inspektör för

fattigvård och barnavård........

Generaldirektör....................

A 30

G 12

Kanslibiträde......................

A 7

Y rkesinspektionen.

Professor..........................

A 30

Kontorsbiträde....................

A 4

Statens meteorologisk-hydrogra-

Underinspektör....................

A 16

fiska anstalts militäravdelning.

Yrkesinspektrisassistent............

A 18

A 18

A 24

Assistent.........................

A 20

Militärmeteorolog..................

Föreståndare......................

Yrkesinspektörsassistent............

Yrkesinspektris....................

A 21

A 26

Skogs- och flottledsinspektör........

A 27

Femte huvudtiteln.

Yrkesinspektör....................

A 28

Socialdepartementet.

Riksförsäkringsanstalten.

Kontorsbiträde....................

A 4

Kontorsbiträde....................

A 4

Expeditionsvakt...................

A 5

Expeditionsvakt...................

A 5

Förste expeditionsvakt.............

A 7

Förste expeditionsvakt.............

A 7

Kanslibiträde......................

A 7

Kanslibiträde......................

A 7

Kansliskrivare.....................

A 11

Kansliskrivare.....................

A 11

Registrator........................

A 15

Kassör...........................

A 14

Andre kanslisekreterare............

A 21

Materialförvaltare..................

A 14

| Förste kanslisekreterare............

A 26

Kontorsskrivare...................

A 15

1 Kansliråd.........................

A 30

Aktuarie..........................

A 21

Byråchef för lagärenden............

G 5

Byråingenjör......................

A 21

Expeditionschef...................

C 8

Notarie...........................

A 21

j Statssekreterare...................

C 10

A 24

övergångsstat.

Förste byråingenjör................

A 24

A 22

Sekreterare ........................

A 24

j Registrator........................

Byråassistent ......................

A 26

Socialstyrelsen.

Förste aktuarie....................

A 26

Skrivbiträde.......................

A 2

A 4

A 5

Sekreterare ........................

A 26

Kontorsbiträde....................

Byrådirektör......................

A 28

Expeditionsvakt...................

Byråchef..........................

A 30

! Förste expeditionsvakt.............

A 7

Generaldirektör....................

C 12

Kanslibiträde......................

A 7

Kansliskrivare.....................

A 11

Försäkringsrådet.

; Registrator och kassör..............

A 14

Kontorsbiträde....................

A 4

Aktuarie..........................

A 21

Expeditionsvakt...................

A 5

Notarie ............................

A 21

Kansliskrivare.....................

A 11

Bvråinspektör ......................

A 24

Notarie...........................

A 21

A 24

A 24

Sekreterare ........................

A 24

Försäkringsråd....................

A 30

! Förste aktuarie ....................

A 26

Ordförande och chef...............

B 3

Sekreterare ........................

Sekreterare, tillika assistent hos sta-

A 26

Penslonsstyrelsen.

tens inspektör för fattigvård och

Skrivbiträde.......................

A 2

barnavård........................

A 26

Kontorsbiträde....................

A 4

Skyddshemsinspektör...............

A 27

Expeditionsvakt...................

A 5

Byråchef..........................

A 30

Förste expeditionsvakt.............

A 7

s. 171 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 263.

171

Verk och befattningar

Löne
grad
-

Verk och befattningar

Löne
grad
-

Pensionsstyrelsen (forts.).

Kanslibiträde......................

Kontorist.........................

Kansliskrivare.....................

Materialförvaltare..................

Kassör...........................

Bokhållare........................

Aktuarie..........................

Sekreterare ........................

Sekreterare och biträdande ledamot ..

Förste aktuarie....................

Sekreterare och biträdande ledamot .

Sekreterare och ombudsman........

Byrådirektör ......................

Byrådirektör och biträdande ledamot

Byråchef.........................

Generaldirektör....................

övergångsstat.

Byråchef

Statens tvångsarbetsanstalt å

Svartsjö och statens alkoholistanstalt

därstädes.

Förman..........................

Förste förman.....................

Yrkesmästare av 2:a klass..........

Uppsyningsman...................

Trädgårdsmästare..................

Assistent av 2:a klass..............

Lantbruksinspektor................

Assistent av lia klass..............

Kamrerare........................

Pastor och förste lärare............

Direktör..........................

Statens tvångsarbetsanstalt

Landskrona och statens alkoholistanstalt

därstädes.

Vaktfru.............

Kontorsbiträde......

Förman..............

Första vaktfru.......

Sjuksköterska........

Assistent av 4:e klass

Direktör.............

A 7

A 9

A 11

A 13

A 14

A 17

A 21

A 24

A 24

A 26

A 26

A 26

A 28

A 28

A 30

G 12

A 30

A 6

A 8

A 8

A 10

A 12

A 18

A 18

A 20

A 22

A 24

A 27

A 1

A 4

A 6

A 6

A 6

A 12

A 24

Statens alkoholistanstalt å

Venngarn.

Förman...........................j A 6

Husmoder........................ A 6

Förste förman.....................

Maskinist.........................

Uppsyningsman...................

Husfader..........................

Lantbruksinspektor................

Räkenskapsförare och redogörare ...

Assistent..........................

Direktör..........................

Medicinalstyrelsen.

Skrivbiträde.......................

Kontorsbiträde....................

Expeditionsvakt...................

Förste expeditionsvakt.............

Kanslibiträde.....................

Kansliskrivare.....................

Kassör...........................

Inspektris över sjuksköterske väsendet

Notarie...........................

Kamrerare........................

Konsulent........................

Sekreterare ........................

Byrådirektör......................

Statsinspektör över köttkontrollen...

Byråchef..........................

Medicinalråd......................

Överinspektör för sinnessjukvården .

Generaldirektör....................

övergångsstat.

Kassör............................

Ombudsman......................

Byråveterinär.....................

Sekreterare ........................

Statens bakteriologiska laboratorium.

Skrivbiträde.......................

Kontorsbiträde....................

Gårdskarl.........................

Stallbiträde.......................

Laboratoriebiträde.................

Vaktmästare, tillika chaufför.......

Laboratoriebiträde.................

Maskinist.........................

Stallförman.......................

Laboratoriebiträde.................

Preparator ........................

Förste laboratoriebiträde...........

Laborator och avdelningsföreståndare

Föreståndare......................

A 8

A 8

A 10

A 15

A 17

A 17

A 18

A 26

A 2

A 4

A 5

A 7

A 7

A 11

A 11

A 20

A 21

A 24

A 24

A 24

A 28

A 29

A 30

A 30

G 6

C 12

A 21

A 24

A 26

A 26

A 2

A 4

A 5

A 5

A 6

A 6

A 7

A 8

A 8

A 9

A 10

A 11

A 28

B 1

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Verk och befattningar

Löne-

grad

Verk och befattningar

Löne-

grad

Statens rättskemist^ labora-

Hantverkare......................

A 6

torium.

Köksförestånderska av 2:a klass ....

A 6

Vaktmästare......................

A 7

Post- och stadsbud................

A 6

Föreståndare......................

A 30

Tvättförestånderska av l:a klass ....

A 6

Köksförestånderska av l:a klass ....

A 7

Provinsialläkar staten.

Magasinsföreståndare...............

A 7

Förste provinsialläkare.............

A 30

Hantverksföreståndare av 2:a klass..

A 8

Maskinist av 2:a klass.............

A 8

Statens sinnessjukhus.

Befallningsman....................

A 10

I. Läkarpersonal.

Hantverksföreståndare av l:a klass..

A 10 :

A 26

A 27

Maskinist av l:a klass.............

A 10

Andre läkare......................

Överläkare av 3:e klass............

Trädgårdsmästare..................

Maskinmästare av 2:a klass........

A 10

A 12

Förste läkare......................

A 28

Maskinmästare av l:a klass........

A 14

Överläkare av 2:a klass............

A 28

I Överläkare av l:a klass............

A 29

Barnmorskeläroanstalterna.

II. Kontorspersonal.

A 4

Barnmorskelärare..................

A 21

Kontorsbiträde....................

Överlärare........................

A 28 !

1 Kanslibiträde......................

A 7

! Kameralbiträde....................

Kassör...........................

A 8

A 11

Överståthållarämbetets kansli.

I

1

Bokhållare........................

A 15

Kontorsbiträde....................

A 4

Syssloman av 3:e klass.............

A 21

Expeditionsvakt...................

A 5

A 22

Förste expeditionsvakt.............

A 7

A 24

Kanslibiträde......................

A 7

Kanslist..........................

A 15

III. Sjukvårdspersonal.

Notarie...........................

A 21

Sköterska.........................

A 3

Notarie...........................

A 24

Skötare ...........................

A 6

A 26

A 30

Översköterska.....................

A 6

Sekreterare ........................

Förestånderska av 2:a klass........

A 7

Överskötare.......................

A 8

Länsstyrelserna.

Uppsyningsman av 2:a klass........

i Förestånderska av l:a klass........

A 10

A 12

Kontorsbiträde....................

A 4

Uppsyningsman av l:a klass........

A 14

Expeditionsvakt...................

A 5

Förste expeditionsvakt.............

A 7

IV. Ekonomipersonal.

Kanslibiträde......................

A 7

Biträdande bageriförestånderska.....

A 3

Landskanslist.....................

A 15

Biträdande tvättförestånderska......

A 3

Landskontorist....................

A 15

A 3

A 21

j Tvättförestånderska av 2: a klass ....

A 3

Länsnotarie av 2:a klass...........

A 21

j Väverska.........................

A 3

Länsbokhållare av l:a klass........

A 24

| Biträdande köksförestånderska......

A 5

Länsnotarie av l:a klass...........

A 24

A 5

A 27

A 5

A 30

| Yttre nattvakt....................

A 5

Landssekreterare...................

A 30

Arbetsförestånderska...............

A 6

] Bageriförestånderska...............

A 6

övergångsstat.

j Chaufför..........................

A 6

Skrivbiträde (Jönköpings län)......

A 2

j Eldare av l:a klass................

A 6

Länsbokhållare av 2:a klass (Malmö-

j Förman i trädgård och jordbruk ....

A 6

hus län)........................

A 21

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

173

Verk och befattningar

Löne
grad
-

Verk och befattningar

Löne
grad
-

Landsfogdarna.

Byggnadsstyrelsen.

Landsfogde (i Gotlands län)........ A 28

Landsfogde (utom i Gotlands län) ... A 29

Lappfogdarna.

Lappfogde...............

A 24

Sjätte huvudtiteln.

Kommunikationsdepartementet.

Kontorsbiträde...................

Expeditionsvakt..................

Förste expeditionsvakt............

Kanslibiträde.....................

Registrator.......................

Andre kanslisekreterare...........

Förste kanslisekreterare...........

Kansliråd.........................

Expeditionschef...................

Statssekreterare...................

A 4

A 5

A 7

A 7

A 15

A 21

A 26

A 30

C 8

C 10

Skrivbiträde.......................

Kontorsbiträde....................

Expeditionsvakt...................

Förste expeditionsvakt.............

Kanslibiträde......................

Värmeledningsskötare, tillika reparatör

Maskinist .........................

Kansliskrivare.....................

Assistent..........................

Byggnadskontrollant...............

Notarie...........................

Kamrerare........................

Sekreterare ........................

Intendent .........................

Byrådirektör......................

Byggnadsråd......................

Byråchef..........................

Byggnadschef.....................

Generaldirektör....................

A 2

A 4

A 5

A 7

A 7

A 8

A 10

A 11

A 21

A 21

A 21

A 24

A 24

A 26

A 28

A 30

A 30

C 8

G 12

Sjunde huvudtiteln.

övergångsstat.

Registrator............

A 22

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Kontorsbiträde....................

Expeditionsvakt...................

Förste expeditionsvakt.............

Kanslibiträde......................

Kansliskrivare.....................

Byråingenjör......................

Revisor...........................

Förste revisor.....................

Förste byråingenjör................

Järnvägsinspektor.................

Luftfartsinspektör.................

Väginspektör......................

Byråchef..........................

Byråchef och broinspektor..........

Byråchef och vägtrafikinspektör ....

Generaldirektör....................

A 4

A 5

A 7

A 7

A 11

A 21

A 21

A 24

A 26

A 28

A 28

A 29

A 30

A 30

A 30

C 12

Vägorganlsationen i länen.

Vägingenjör (i Gotlands län)........ A 26

Vägingenjör (utom i Gotlands län) ... A 28

Finansdepartementet.

Kontorsbiträde..............

Expeditionsvakt.............

Förste expeditionsvakt.......

Kanslibiträde................

Kansliskrivare...............

Registrator..................

Andre kanslisekreterare......

Förste kanslisekreterare......

Kansliråd...................

Byråchef för lagärenden......

Expeditionschef.............

Statssekreterare .............

Kammarkollegiet.

Kontorsbiträde..............

Expeditionsvakt.............

Förste expeditionsvakt.......

Kanslibiträde................

Registrator..................

Fiskal......................

Notarie.....................

Andre advokatfiskal.........

Förste arkivarie.............

Sekreterare ..................

A 4

A 5

A 7

A 7

A 11

A 15

A 21

A 26

A 30

C 5

C 8

C 10

A 4

A 5

A 7

A 7

A 14

A 21

A 21

A 26

A 26

A 26

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj.ts proposition nr 263■

Verk och befattningar

Löne-

grad

Verk och befattningar

Löne-

grad

Förste advokatfiskal...............

A 28

Förste expeditionsvakt.............

A 7

Kammarråd.......................

A 30

A 7

Generaldirektör....................

B 3

Biblioteksassistent.................

A 11

Kansliskrivare.....................

A 11

Statskontoret.

Registrator........................

A 14

Skrivbiträde.......................

A 2

Aktuarie..........................

A 21

Kontorsbiträde....................

A 4

Bibliotekarie......................

A 24

Expeditionsvakt...................

A 5

Förste aktuarie....................

A 24

Förste expeditionsvakt.............

A 7

Förste aktuarie....................

A 26

Kanslibiträde......................

A 7

Byråchef..........................

A 30

Kansliskrivare.....................

A 11

Överdirektör......................

B 2

Registrator........................

A 14

Notarie...........................

A 21

Riksräkenskapsverket.

A 21

Skrivbiträde.......................

A 2

A 22

Kontorsbiträde....................

A 4

Tryckerikonsulent..................

A 22

Expeditionsvakt...................

A 5

Biträdande kamrerare..............

A 24

Förste expeditionsvakt.............

A 7

Kamrerare........................

A 26

Kanslibiträde......................

A 7

Kamrerare och kassakontrollant.....

A 26

Kameralbiträde....................

A 8

Sekreterare ........................

A 26

Kansliskrivare.....................

A 11

Byrådirektör och ombudsman.......

A 28

Assistent..........................

A 17

Statskommissarie..................

A 30

Revisor...........................

A 22

Generaldirektör....................

B 3

Förste revisor.....................

A 24

Revisionskommissarie..............

A 26

övergångsstat.

Byråchef..........................

A 30

Revisor...........................

A 21

Generaldirektör....................

B 3

Räntmästare......................

A 24

Generaltullstyrelsen.

Kammarrätten.

Skrivbiträde.......................

A 2

Skrivbiträde.......................

A 2

A 4

Kontorsbiträde....................

A 4

A 5

Expeditionsvakt...................

A 5

Förste expeditionsvakt.............

A 7

Förste expeditionsvakt.............

A 7

Kanslibiträde.....................

A 7

Kanslibiträde......................

A 7

Kansliskrivare.....................

A 11

Kansliskrivare.....................

A 11

Registrator........................

A 14

Aktuarie..........................

A 21

Materialförvaltare..................

A 15

Notarie...........................

A 21

Kammarskrivare...................

A 16

Sekreterare ........................

A 24

Aktuarie..........................

A 21

Kammarrättsråd...................

A 30

A 21

President.........................

B 3

Revisor...........................

A 21

över/lyttningsstat.

Tullkontrollör.....................

A 21

Andre kanslisekreterare............

A 21

Byråinspektör.....................

A 24

Förste kanslisekreterare............

A 26

Byråchef..........................

A 30

Byråinspektör och föreståndare för

tullverkets huvudlaboratorium ....

A 26

Statistiska centralbyrån.

Förste aktuarie och chef för statistiska

Skrivbiträde.......................

A 2

avdelningen.....................

A 26

Kontorsbiträde....................

A 4

Sekreterare...........:............

A 26

Expeditionsvakt...................

A 5

Byrådirektör och ombudsman.......

A 28

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 263.

175

Verk och befattningar

Löne
grad
-

Generaltullstyrelsen (forts.).

Byråchef......................

Kustbevakningschef.............

Generaltulldirektör..............

övergångsstat.

Kontorsbiträde.................

Tullstaten.

1. Lokaltullförvaltningen

Skrivbiträde.................

Kontorsbiträde..............

Tullvakt....................

Tillsyningsman..............

Kanslibiträde................

Tulluppsyningsman..........

Kansliskrivare...............

Tullkontorist................

Tullöveruppsyningsman.......

Tullmästare.................

Tulluppbördsman............

Kammarskrivare.............

Tullförvaltare av klass 4.....

Tullkassör..................

Tullförvaltare av klass 3.....

Tullkontrollör...............

Förste tullkontrollör.........

Tullförvaltare av klass 2.....

Tullförvaltare av klass 1 B ...

Tullöverkontrollör...........

Tullbevakningschef...........

Tulldirektörsassistent.........

Tullförvaltare av klass 1 A ...

Tullkommissarie.............

Tullöverinspektör............

Tulldirektör.................

2. Kustbevakningen.

Kontorsbiträde..............

Kustbevakningsbiträde.......

Kustvakt...................

Förste kustvakt.............

Kustuppsyningsman.........

Kustöveruppsyningsman......

Kammarskrivare.............

3. Gränsbevakningen.

Gränsuppsyningsman.........

Gränsövcruppsyningsman.....

A 30

C 5

C 12

A 4

A 2

A 4

A 5

A 6

A 7

A 8

A 11

A 12

A 12

A 15

A 15

A 16

A 18

A 18

A 21

A 21

A 22

A 22

A 24

A 24

A 26

A 26

A 26

A 26

A 27

A 29

A 4

A 5

A 6

A 7

A 8

A 12

A 16

A 8

A 12

Verk och befattningar

Löne
grad
-

Kammarskrivare................... A 16

Gränsbevakningschef............... A 22

övergångsstat.

Gränsuppsyningsman............... A 8

Tullkassör........................ A18

Kontrollstyrelsen.

Kontorsbiträde.................... A 4

Expeditionsvakt................... A 5

Förste expeditionsvakt............. A 7

Kanslibiträde......................j A 7

Kansliskrivare.....................j All

Laboratoriebiträde.................| A 14

Bokhållare........................ A 17

Notarie...........................! A 21

Byråinspektör..................... A 22

Förste aktuarie....................j A 24

Förste byråingenjör................ A 24

Förste byråinspektör............... A 24

Laborator......................... A 24

Sekreterare........................ A 24

Byråchef.......................... A 30

Överdirektör...................... B 2

övergångsstat.

Aktuarie..........................; A 21

Mynt- och justeringsverket.

Förste expeditionsvakt............. A 7

Kanslibiträde...................... A 7

Proberare......................... A 18 j

Föreståndare för justeringsverkstaden A 21 |

Ingenjör.......................... A 21 j

Kassör........................... A 21

Förste ingenjör.................... A 24

Kamrerare........................j A 24

Förste ingenjör....................j A 26

Myntdirektör......................'' B 1

Åttonde huvudtiteln.

Ecklesiastikdepartementet.

Kontorsbiträde.................... A 4

Expeditionsvakt................... A 5

Förste expeditionsvakt............. A 7

Kanslibiträde......................| A 7

Kansliskrivare.....................; A 11

Registrator........................I A 15

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Verk och befattningar

Löne-

grad

Verk och befattningar

Löne-:

grad j

Andre kanslisekreterare............

A 21

Förste expeditionsvakt (tekniskt bi-

Förste kanslisekreterare............

A 26

träde vid handtecknings- och gra-

A 30

vyravdeln.).....................

A 7

Expeditionschef...................

C 8

Förste expeditionsvakt, tillika port-

Statssekreterare ................... !

C 10

vakt...........................

A 7

Kansliskrivare.....................

A 11

övergångsstat.

Intendent.........................

A 26 1

Förste kanslisekreterare............

A 26

Överintendent.....................

B 1

Riksarkivet.

Livrustkammaren.

Eldare............................

A 5

Expeditionsvakt...................

A 5

Expeditionsvakt...................

A 5

Livrustmästare....................

A 10

Förste expeditionsvakt.............

A 7

Åldfru............................

A 10

{ Kanslibiträde.....................

A 7

Föreståndare......................

A 27

Kansliskrivare.....................

A 11

| Andre arkivarie...................

A 21

Naturhistoriska riksmuseet.

Förste arkivarie...................

A 26

A 30

Vaktmästare......................

A 5

Museibiträde......................

A 7

Riksarkivarie......................

B 2

Vaktmästare, tillika trädgårdsskötare

A 7

Maskinist.........................

A 10

Lands- och länsarkiv.

Preparator........................

A 10

j Expeditionsvakt...................

A 5

Uppsyningsman....................

A 10

i Andre arkivarie...................

A 21

Konservator.......................

A 15

A 22

A 17

A 26

A 21

Professor och avdelningsföreståndare

A 30

Kungl, biblioteket.

Kontorsbiträde....................

A 4

Statens etnografiska museum.

Expeditionsvakt...................

A 5

Museibiträde......................

A 7

1 Expeditionsvakt, tillika maskinist och

Museiassistent.....................

A 21

eldare..........................

A 7

Professor och föreståndare..........

A 30

Förste expeditionsvakt.............

A 7

Kanslibiträde......................

A 7

Domkapitlen.

Andre bibliotekarie................

A 21

Expeditionsvakt...................

A 5

j Förste bibliotekarie................

A 26

Kanslibiträde......................

A 7

Riksbibliotekarie...................

B 1

Kansliskrivare.....................

A 11

Stiftsnotarie.......................

A 21

Stifts- och landsbiblioteken.

Stiftssekreterare (domkapitlet i Visby)

A 24

Stiftssekreterare (domkapitlen i Lin-

1 Expeditionsvakt...................

A 5

köping, Skara, Strängnäs, Västerås,

Bibliotekarie (stifts- och landsbibliote-

Växjö, Göteborg, Karlstad och Här-

ket i Skara)....................

A 24

nösand).........................

A 27

Bibliotekarie (stifts- och landsbibliote-

Stiftssekreterare (domkapitlen i Upp-

ket i Linköping).................

A 26

sala, Lund och Luleå)...........

A 28

Nationalmuseet.

Vitterhets-, historie- och anti-

1 Expeditionsvakt...................

A 5

kvitetsakademien.

Expeditionsvakt, tillika gårdskarl ...

A 5

Kontorsbiträde....................

I A 4

Förste expeditionsvakt.............

A 7

Förste expeditionsvakt.............

j A 7

i

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 263.

177

Verk och befattningar

Löne-

grad

Verk och befattningar

Löne-

grad

Vitterhets-, historie- och anti-

Preparator........................

A 10

kvitetsakademien (forts.).

Trädgårdsmästare ..................

A 18

Värmeledningsskötare, tillika reparatör

A 8

Assistent.........................

A 20

Sekreterare ........................

A 24

A 21

Antikvarie........................

A 26

A 21

Riksantikvarie.....................

B 1

Konservator..............

A 21

Kamrerare........................

A 24

Akademien tor de fria konsterna

Akademinotarie och ombudsman ....

A 26

med konsthögskolan.

Förste bibliotekarie................

A 26

A 5

Fogde ............................

A 27

A 5

Skogsförvaltare....................

A 27

A 7

Sekreterare ........................

A 28

A 7

A 7

Räntmästare......................

A 30

Överbibliotekarie..................

A 30

Lärare i etsning...................

A 17

Föreståndare för institutet för maten-

Lunds universitet.

alkunskap, tillika lärare i material-

Kontorsbiträde....................

A 4

A 24

Räknebiträde......................

A 4

A 24

Eldare............................

A 5

Professor i svensk arkitekturhistoria .

A 26

Trädgårdsmedhjälpare..............

A 5

A 30

Kanslibiträde......................

A 7

Tekniskt biträde...................

A 7

Musikaliska akademien med

Underträdgårdsmästare.............

A 7

musikkonservatoriet.

Vaktmästare......................

A 7

Portvakt..................

A 1

Preparator........................

A 10

Kontorsbiträde....................

A 4

Trädgårdsmästare..................

A 16

Vaktmästare......................

A 5

Andre bibliotekarie................

A 21

Förste vaktmästare................

A 7

Konservator.......................

A 21

Lärare.......................

A 21

Kamrerare........................

A 24

Bibliotekarie.....................

A 22

Förste bibliotekarie................

A 26

Sekreterare ...................

A 26

Sekreterare, tillika ombudsman.....

A 28

Räntmästare......................

A 29

Överbibliotekarie..................

A 30

Universitetskanslersämbetet.

Kanslibiträde....................

A 7

Karolinska mediko-kirurgiska

Kanslisekreterare................

A 30

institutet.

Kontorsbiträde....................

A 4

Uppsala universitet.

Tekniskt biträde vid serafimerlasaret-

Kontorsbiträde....................

A 4

Eldare, tillika biträdande vaktmästare,

Kanslibiträde......................

A 7

vid patologiska institutionen......

A 5

Tekniskt biträde...........

A 7

Portvakt....................

A 5

Trädgårdsmedhjälpare...............

A 5

Kanslibiträde................

A 7

Tekniskt biträde..................

A 7

Underträdgårdsmästare..............

A 7

A 24

Vaktmästare....................

A 7

Maskinist...........................

A 8

Tand lii lut rinsi it niet.

Skogvaktare........................

A 8

Instrumentmakare..................

A 10

A 7

Bihang lill riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 263. 12

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Verk och befattningar

Löne-

grad

Verk och befattningar

Löne-

grad

A 7

Tvättförestånderska................

A 5

A 7

Vaktmästare......................

A 5

A 7

Förste eldare......................

A 6

A 24

Andra köksförestånderska..........

A 7

A 7

A 7

Karolinska sjukhuset.

A 7

Radiumhemmet vid Konung Gustav V :s

A 7

A 7

jubileumsklinik.

A 10

A. Läkarpersonal.

A 11

Överläkare vid gynekologiska avdel-

A 14

A 26

B. Sjukvårdspersonal.

C. Kontorspersonal.

A 4

A 5

A 8 ''

A 6

A 11

A 7

A 15

A 7

A 24

Förestånderska för vårdavdelningarna

A 11

Farmaceutiska institutet.

Förestånderska för övervaknings- och

A 11

A 11

A 7

Vaktmästare......................

A 7

C. Ekonomipersonal.

Vaktmästare, tillika maskinist och

A 7

A 4

A 22

A 7

A 7

A 28

Forskningsavdelningarna vid Konung

Tekniska högskolan.

A 4

Gustav V:s jubileumsklinik.

A 5

A. Radiofysiska avdelningen.

A 7

A 7

A 7

A 26

A 7

B. Svulstpatologiska avdelningen.

A 7

A 7

A 7

A 7

A 8

A 10

A 22

Serafimerlasarettet •

A 24

A. Sjukvårdspersonal.

A 26

Handräckningsbiträde..............

A 2

A 30

A 5

A 7

Indragningsstat.

Sjukgymnast......................

A 9

A 30

A 11

B. Ekonomipersonal.

A 1

Chalmers tekniska högskola.

Eldare, tillika gårdskarl............

A 5

A 4

A 7

s. 179 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 263.

179

Verk och befattningar

Löne-

grad

Verk och befattningar

Löne-

grad

Chalmers tekniska högskola (forts.).

Gymnastiska centralinstitutet.

Laboratorievaktmästare............

A 7

Expeditionsvakt, tillika eldare......

A 5

Maskinist.........................

A 8

Expeditionsvakt, tillika portvakt ....

A 5

Professor.........................

A 28

Kansliskrivare.....................

Lärarinna i gymnastik samt i lek och

A 11

Tekniska gymnasiet i Göteborg.

idrott ..........................

A 21

Vaktmästare......................

A 5

Lärare i gymnastik samt i lek och idrott

A 24

Andre lärare......................

A 22

Lärare i sjukdomslära..............

A 26

övergångsstat.

Skolöverstyrelsen.

Lärarinna.........................

A 18

Kontorsbiträde....................

A 4

Expeditionsvakt...................

A 5

Förste expeditionsvakt.............

A 7

Kanslibiträde.....................

A 7

Nionde huvudtiteln.

Kansliskrivare.....................

A 11

Aktuarie..........................

A 21

Jordbruksdepartementet.

Andre bibliotekskonsulent..........

A 21

Kontorsbiträde....................

Notarie...........................

Registrator och aktuarie...........

Sekreterare ........................

A 21

A 4

A 21

A 24

Expeditionsvakt...................

Förste expeditionsvakt.............

Kanslibiträde......................

Kansliskrivare.....................

Registrator........................

A 5

A 7

A 7

A 11

A 15

Förste aktuarie och chef för statistiska

avdelningen.....................

Förste bibliotekskonsulent..........

A 26

A 26

Ledamot..........................

A 30

Andre kanslisekreterare............

Förste kanslisekreterare............

A 21

A 26

Generaldirektör....................

B 3

Kansliråd.........................

A 30

Indragningsslat.

Expeditionschef...................

C 8

Kanslist..........................

A 18

Statssekreterare ...................

C 10

Folkskolinspektionen.

övergångsstat.

Folkskolinspektör..................

Nomadskolinspektör................

A 26

A 26

Andre kanslisekreterare............

A 21

Registrator........................

A 22

Läroanstalterna för blinda.

Lantbruksstyrelsen.

Husmoder........................

A 7

Skrivbiträde.......................

A 2

Kontorsbiträde....................

A 4

Vårdanstalten i Lund för blinda

Expeditionsvakt...................

A 5

med komplicerat lyte.

Förste expeditionsvakt.............

A 7

Kanslibiträde......................

A 7

Översköterska.....................

A 7

Kansliskrivare.....................

A 11

Husmoder........................

A 8

Kassör............................

A 11

Notarie...........................

A 21

Statens biografbyrå.

Byråinspektör.....................

A 24

Maskinist, tillika vaktmästare.......

A 7

Kamrerare........................

A 24

Maskinist.........................

A 8

Sekreterare ........................

A 24

Kontorist.........................

A 9

Byrådirektör......................

A 26

Maskinist.........................

A 10

Förste byråingenjör................

A 26

Kassör...........................

A 11

Byrådirektör......................

A 28

Chef, tillika granskningsman........

A 28

Byråchef..........................

A 30

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Verk och befattningar

Löne-

grad

Verk och befattningar

Löne-

grad

Chef för stuteribyrån..............

C 5

Lantbruks-, mejeri- och träd-

Generaldirektör....................

C 12

gårdsinstitutet vid Alnarp.

övergångsstat.

Kontorsbiträde....................

A 4

Eldare............................

A 5

Byrådirektör......................

A 26

Vaktmästare......................

A 5

Professor .........................

A 30

Statens lantbruksingenjörer.

Lantbruksingenjör.................

Statskonsulenter.

Statskonsulent i boskapsskötsel.....

Statskonsulent i får- och getskötsel ..

A 21

A 24

A 24

Flyinge hingstdepå och stuteri.

Beridare..........................

Bokhållare........................

Veterinär.........................

A 17

A 17

A 17

C 3

Statskonsulent i svinskötsel.........

A 24

övergångsstat.

Strömsholms hingstdepå.

Statskonsulent i mejerihushållning ...

A 24

A 15

A 16

C 1

Fiskeriintendenter.

Fiskeriintendent...................

A 26

V eterinärhögskoian.

Lantbruksakademien.

Port- och telefonvakt.............''

A 5

Kamrerare och notarie.............

Fodermarsk......................•

A 7

A 22

Kanslibiträde.....................•

A 7

Sekreterare .......................

A 30

Ladugårdsförman..................

A 7

Sjukvårdare.......................

A 7

Centralanstalten för försöks-

Vaktmästare......................

A 7

väsendet på jordbruksområdet.

Vaktmästare, tillika automobilförare.

A 7

Vaktmästare......................

A 7

Vaktmästare, tillika preparator.....

A 8

Laborator.........................

A 26

Maskinist.........................

A 10

Överassistent......................

A 26

Verkmästare......................

A 10

Avdelningsföreståndare.............

A 30

Lärare i hovbeslag och läran örn hovens

A 26

Statens växtskyddsanstalt.

A 30

Kontorsbiträde....................

A 4

Maskinist och vaktmästare.........

A 7

Statens veterinärbakteriologiska

Avdelningsföreståndare.............

A 28

anstalt.

övergångsstat.

A 4

Avdelningsföreståndare (professor) ...

A 30

A 7

A 7

A 7

Lantbrukshögskolan.

A 7

Snickare..........................

A 5

A 8

A 26

A 30

Kanslibiträde......................

A 7

Vaktmästare......................

A 7

Maskinist.........................

A 8

Trädgårdsmästare..................

A 10

Laborator.........................

A 26

V eterinärstaten.

Professor.........................

A 30

Länsveterinär.....................

A 22

s. 181 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

181

Verk och befattningar

Löne-

grad

Veterinärstaten (forts.).

Övergångsstat.

Länsveterinär (i Dalarnas övre läns-

veterinärdistrikt)................

A 20

Statens centrala frökontroll- anstalt.

Frökontrollbiträde.................

A 4

Frökontrollbiträde.................

A 7

Vaktmästare......................

A 7

Kansliskrivare.....................

A 11

Laboratoriebiträde.................

A 11

Frökontrollant.....................

A 24

Fältkontrollant....................

A 24

Föreståndare......................

A 30

Skogshögskolan.

Port- och planteringsvakt..........

A 5

Kanslibiträde......................

A 7

Vaktmästare och maskinist.........

A 7

Trädgårdsmästare och preparator ....

A 10

A 20

A 30

övergångsstat.

A 26

Statens skogsförsöksanstalt.

Kanslibiträde......................

A 7

Vaktmästare, tillika portvakt, maski-

nist och planteringsvakt..........

A 7

Laboratoriebiträde.................

A 11

Första skogsbiträde................

A 15

Avdelningsföreståndare.............

A 30

Lantmäteristyrelsen.

Kontorsbiträde....................

A 4

Expeditionsvakt...................

A 5

Förste expeditionsvakt.............

A 7

Kanslibiträde......................

A 7

Arkivbiträde......................

A 10

Kansliskrivare.....................

A 11

Kassör och bokhållare.............

A 14

Registrator.......................

A 14

Byråingenjör......................

A 21

Arkivarie.........................

A 24

Byrådirektör......................

A 26

Byråchef..........................

A 30

Generaldirektör....................

B 3

Verk och befattningar

Löne
grad
-

övergångsstat.

Registrator........................

Lantinäterikontoren i länen.

Kontorsbiträde....................

Kanslibiträde......................

Överlantmätare (i Uppsala, Södermanlands,

Östergötlands, Jönköpings,

Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads,

Malmöhus, Hallands,

Göteborgs och Bohus, Skaraborgs,

Örebro och Västmanlands län) ....

Överlantmätare (i övriga län utom

Gotlands län)...................

Rikets allmänna kartverk.

Kontorsbiträde....................

Ritbiträde........................

Expeditionsvakt...................

Förste expeditionsvakt.............

Ritare............................

Förste ritare......................

Tekniskt biträde...................

Kassör och registrator.............

Flygfotograf.......................

Gravör ...........................

Statsgeodet .......................

Statskartograf.....................

Statstopograf......................

Förste statsgeodet.................

Förste statskartograf...............

Förste statstopograf...............

Observator........................

Byråchef..........................

Byråchef och professor.............

Överdirektör......................

Sveriges geologiska undersökning.

Kontorsbiträde....................

Expeditionsvakt...................

Förste expeditionsvakt.............

Preparator........................

Kansliskrivare.....................

Ritare............................

Kemist...........................

Museiföreståndare..................

Sekreterare ........................

Statsgeolog ........................

Överdirektör......................

A 21

A 4

A 7

A 29

A 30

A 4

A 4

A 5

A 7

A 7

A 11

A 11

A 14

A 15

A 15

A 21

A 21

A 21

A 24

A 24

A 24

A 26

A 30

A 30

C 10

A 4

A 5

A 7

A 10

A 11

A 11

A 26

A 26

A 26

A 26

B 1

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

Verk och befattningar

Löne-

grad

Statens meteorologisk-hydrogra- fiska anstalt.

Kontorsbiträde....................

A 4

Förste expeditionsvakt.............

A 7

Kanslibiträde......................

A 7

Kansliskrivare.....................

A 11

A 12

Assistent och radioföreståndare.....

A 13

Statshydrograf....................

A 21

Statsmeteorolog...................

A 21

Förste statshydrograf...............

A 24

Förste statsmeteorolog.............

A 24

Byrådirektör......................

A 28

Överdirektör......................

B 1

Tionde huvudtiteln.

Handelsdepartementet.

Kontorsbiträde....................

A 4

Expeditionsvakt...................

A 5

Förste expeditionsvakt.............

A 7

Kanslibiträde......................

A 7

Kansliskrivare.....................

A 11

Registrator........................

A 15

Andre kanslisekreterare............

A 21

Förste kanslisekreterare............

A 26

Kansliråd.........................

A 30

Statssekreterare och expeditionschef .

G 10

Övergångsstat.

Registrator.........................

A 22

Kommerskollegium.

A 2

Kontorsbiträde....................

A 4

Expeditionsvakt...................

A 5

Förste expeditionsvakt.............

A 7

Kanslibiträde......................

A 7

Kansliskrivare.....................

A 11

A 14

A 21

A 21

Revisor och bokhållare.............

A 21

Byråinspektör.....................

A 22

Förste aktuarie....................

A 24

Verk och befattningar

Löne
grad
-

Förste byråingenjör................

Förste byråinspektör...............

Redaktör.........................

Sekreterare ........................

Sjöteknisk konsulent...............

Byrådirektör......................

Byrådirektör och överinspektör.....

Navigationsskoleinspektör...........

Skeppsmätningsöverkontrollör och

överinspektör....................

Byråchef..........................

Generaldirektör....................

övergångsstat.

Kansliskrivare.....................

Kamrerare........................

Teknisk konsulent.................

Bergsstaten.

Kontorsbiträde....................

Gruvingenjör......................

Bergmästare......................

Sprängämnesinspektionen.

Sprängämnesinspektör..............

Statens elektriska inspektion.

Statsinspektör över elektriska starkströmsanläggningar.

..............

Fartygsinspektionen.

Kontorsbiträde....................

Andre fartygsinspektör.............

Andre fartygsinspektör.............

Förste fartygsinspektör.............

Statens provningsanstalt.

Kontorsbiträde....................

Expeditionsvakt...................

Laboratoriebiträde.................

Instrumentmakare.................

Förste laboratoriebiträde...........

Kansliskrivare.....................

Verkmästare......................

Förste verkmästare................

Kassör och räkenskapsförare........

Förste avdelningsingenjör...........

A 24

A 24

A 24

A 24

A 24

A 28

A 29

A 29

A 29

A 30

G 12

A 11

A 24

A 24

A 4

A 22

A 29

A 28

A 27

A 4

A 18

A 20

A 27

A 4

A 5

A 7

A 10

A 11

A 11

A 12

A 15

A 20

A 24

s. 183 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 263.

183

Verk och befattningar

Löne
grad
-

Verk och befattningar

Löne
grad
-

Statens provnlngsanstalt (forts.).

Avdelningschef...................

Överdirektör......................

övergångsstat.

Avdelningsingenjör.......

Lotsstyrelsen.

Kontorsbiträde..........

Expeditionsvakt.........

Förste expeditionsvakt ...

Kanslibiträde............

Registrator..............

Byggmästare............

Materialförvaltare........

Verkmästare............

Aktuarie................

Kamrerare..............

Byråingenjör............

Fyringenjör.............

Sekreterare .............

Byråchef................

Överfyringenjör.........

Generallotsdirektör.......

övergångsstat.

Byggmästare............

Kassör och bokhållare ...

Verkmästare............

Lots- och fyrstaten.

1. Distriktsbe/äl och personal å distriktsexpeditionerna.

Kontorsbiträde....................

Expeditionsbiträde.................

Distriktsfyrmästare................

Lotslöjtnant.......................

Lotskapten (övre norra, nedre norra

och östra lotsdistrikten).........

Lotskapten (mellersta, södra och västra

lotsdistrikten)...................

2. Loispersonal.

Lots.............................

Lots.............................

Lotsförman.......................

Lotsförman.......................

A 29

B 2

A 21

A 4

A 5

A 7

A 7

A 11

A 20

A 20

A 20

A 21

A 22

A 24

A 26

A 26

A 30

A 30

B 3

A 21

A 21

A 21

A 4

A 8

A 12

A 20

A 26

A 27

A 7

A 8

A 8

A 9

Lotsförman.......................

Överlots..........................

3. Fyrpersonal.

Fyrbiträde........................

Fyrvaktare å 2:a och 3:e klass fyr ..

Fyrvaktare å 2:a och 3:e klass fyrskepp

............................

Fyrvaktare å Ira klass fyr.........

Fyrvaktare å l:a klass fyrskepp ....

Fyrvaktare å gasstation............

Fyrmästare å 3:e klass fyr.........

Fyrmästare å 3:e klass fyrskepp----

Fyrmästare å 2:a klass fyr.........

Fyrmästare å 2:a klass fyrskepp

Fyrmästare å l:a klass fyr.........

Fyrmästare å l:a klass fyrskepp----

Fyrmästare å gasstation...........

4. Personal å tjänstefartyg.

Maskinist.........................

Befälhavare.......................

Patent- och registreringsverket,

Skrivbiträde......................

Kontorsbiträde....................

Expeditionsvakt...................

Eldare och maskinist..............

Förste expeditionsvakt.............

Kanslibiträde......................

Föreståndare för varumärkesgransk
ningen.

.........................

Registrator.......................

Byråingenjör......................

Kassör och räkenskapsförare........

Notarie...........................

Bibliotekarie......................

Förste byråingenjör................

Sekreterare .......................

Förste byråingenjör................

Byrådirektör......................

Byråchef..........................

Generaldirektör....................

Försäkringsinspektionen.

Expeditionsvakt...................

Kanslibiträde......................

Kansliskrivare.....................

Förste revisor.....................

A 11

A 12

A 5

A 6

A 6

A 7

A 7

A 7

A 8

A 8

A 10

A 10

A 12

A 12

A 12

A 10

A 20

A 2

A 4

A 5

A 7

A 7

A 7

A 14

A 14

A 21

A 21

A 21

A 24

A 24

A 24

A 26

A 28

A 30

B 3

A 5

A 7

A 11

A 26

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Verk och befattningar

Löne-

grad

Verk och befattningar

Löne-

grad

Byråchef..........................

A 30

Kansliskrivare.....................

A 11

Chef..............................

C 10

Aktuarie..........................

A 21

Kassör............................

A 21

Förste aktuarie....................

A 26

Elfte huvudtiteln.

Kamrerare........................

A 26

Sekreterare, tillika ombudsman.....

A 26

Statens pensionsanstalt.

Direktör..........................

A 30

Förste expeditionsvakt.............

A 7

Kanslibiträde......................

A 7

s. 185 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 263.

185

2. Statens affärsdrivande verk.

Befattningar vid

Löne-

grad

Postverket

Telegrafverket

Statens

järnvägar

Statens

vattenfallsverk

Domänverket

_

—

—

A 1

Skrivbiträde

Lokaltelefonist

Skrivbiträde

Skrivbiträde

Skrivbiträde

—

A 2

_

—

—

A 3

Kontorsbiträde

Kontorsbiträde

Landstelefonist

Kontorsbiträde

Kontorsbiträde

Kontorsbiträde

A 4 1

Brevbärare

Expeditionsvakt

Stationsmästare

av klass 8

Expeditionsvakt

Stationsbiträde

Banvakt

Eldare å tåg- färja

Expeditionsvakt

Förrådsvakt

Ledningsvakt

Matros

Stationskarl

Expeditionsvakt

Vakt

Expeditionsvakt

A 5

Postiljon

Förste stations- biträde

Rikstelefonist

Maskinbiträde

Maskinvakt å

tågfärja

Portvakt

Rorgängare

Timmerman å

tågfärja

Trafikbiträde

Vagnskötare

A 6

i

Brevbärarför-

man

Förste expedi- tionsvakt

Kanslibiträde

Reparatör

Stationsmästare

av klass 7

Värdebrev- bärare

Förrådsförman

Förste expedi- tionsvakt

Inkasserare

Kanslibiträde

Reparatör

Banförman

Förrådsförman

Förste expedi- tionsvakt

Förste portvakt

Kanslibiträde

Lokeldare

Reparatör

Trädgårdsför- man

Förrådsförman

Förste expedi- tionsvakt

Kanalförman

Kanslibiträde

Reparatör

Skogvaktare

Förste expedi- tionsvakt

Kanslibiträde

A7

Förste postiljon

Kassör

Kontorist

Stationsförman

Konduktör

Kontorist

Maskinskötare

å tågfärja

Stallförman

Stationsförman

Stationsmästare

av klass 7

Vagnförman

Kontorist

Maskinist

Montör

A 8

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 263.

13

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Befattningar vid

Löne-

grad

Postverket

Telegrafverket

Statens

järnvägar

Statens

vattenfallsverk

Domänverket

—

—

•—-

Montör

Kronojägare

Tillsyningsman

A 9

Bokbinderiför-

man

Tryckeriförman

överpostiljon

Förste reparatör

Kassör

Bangårdsmäs-

tare

Banmästare

Förste kontorist

Förste reparatör

Ledningsförman

Tågmästare

Verkstadsför- man

Fyrmästare

Förste kontorist

Förste reparatör

Maskinist

Muddermästare

Slussmästare

A 10

Kansliskrivare

Postexpeditör

Kansliskrivare

Kopist

Telegrafexpedi-

tör

Vaktförestån-

dare

Kansliskrivare

Kopist

Kansliskrivare

Kopist

Kansliskrivare

Kassör

Registrator

A 11

Förrådsmästare

Förste postex- peditör

Stationsmästare

av klass 6

Transportmäs- tare

Förrådsmästare

Förste kassör

Förste telegraf- expeditör

Förste vakt- föreståndare

Linjeförman

Radiotelegra- fist

Förrådsmästare

Förste banmäs- tare

Förste kansli- skrivare

Lokförare

Maskinist

Stationsmästare

av klass 6

Tredje maski- nist å tågfärja

Tredje styrman

Trädgårdsmäs- tare

Vagngårdsmäs-

tare

Befälhavare å

bogserbåt

Förrådsmästare

Förste kansli- skrivare

Förste montör

Kassör

Trädgårdsmäs-

tare

Skogsrättare 1

A 12

—

—

—

—

Övningslärare

A 13

Faktor

Byggmästare

Förste maski- nist

Reparations-

mästare

Verkstads-

mästare

A 14

Garagemästare

Materialförval-

tare

Postassistent

Kontorsskrivare

Materialförval-

tare

Bitare

Telegraf- assistent

Telegrafkom- missarie av

klass 6

Verkstadsmäs-

tare

Kontorsskrivare

Ledningsmäs-

tare

Ritare

Stationsskrivare

Vagnmästare

Verkstadsmäs-

tare

Kontorsskrivare

Maskinmästare

Mätaretekniker

Ritare

Stationsmästare

Övermontör

A 15

1 Å övergångsstat,

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263■ 187

Befattningar vid

Löne-

grad

Postverket

Telegrafverket

Statens

järnvägar

Statens

vattenfallsverk

Domänverket

Stationsmästare

av klass 6

Linjemästare

Verkmästare

Andre maskinist

å tågfärja

Andre styrman

Lokmästare

Stationsinspek- tor av klass

4 B

Stationsmästare

av klass 5

Överban- mästare

Instrument-

makare

A 16

Förste postassi- stent

Bokhållare

Förste telegraf- assistent

Telegrafkom- missarie av

klass 5

Bokhållare

Förste stations- skrivare

Bokhållare

Driftverkmäs-

tare

A 17

Postmästare av

klass 4

Förste bokhål- lare

Telegrafkom- missarie av

klass 4

Förste bokhål- lare

Stationsinspek- tor av klass

4 A

Övermaskinist

av klass 2

Kanalinspektör

av klass 2

A 18

!

—

—

—

—

—

A 19

Kontrollör

Postmästare av

klass 3

Ingenjörsassi-

stent

Kontrollör

Telegrafkom- missarie av

klass 3

Förste styrman

av klass 2

Stationsinspek- tor av klass 3

Underingenjör

Underinspektor

övermaskinist

av klass 1

Ingenjör

Kontrollör

Assistent

A 20

Aktuarie

Notarie

Revisor

Revisor och

bokhållare

Aktuarie

Förrådsförval-

tare

Huvudkassör

Notarie

Revisor

Aktuarie

Byråassistent

Expeditionsfö- reståndare

Förste styrman

av klass 1

Huvudkassör

Kontrollör

Notarie

Revisor

Förrådsförval-

tare

Förste kassör

Kanalinspektör

av klass 1

Kontrollör

Notarie

Revisor

Domänbokhål-

lare

Notarie

Registrator *

Revisor

A 21

i

1

|

Förste kontrol- lör

Postmästare av

klass 2

Avdelningsin-

genjör

Förste kontrol- lör

Konstruktör

Radiokommis-

sarie

Telegrafkom- missarie av

klass 2

Baninspektor

Distriktskamrer

Elektroingenjör

Konstruktör

Maskininspektor

Stationsinspek- tor av klass 2

Verkstadsin- spektor

Verkstads- kamrer

Förste kontrol- lör

Ingenjör

A 22

1 Å övergångsstat.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Majlis proposition nr 263.

Befattningar vid

Löne-

grad

Postverket

Telegrafverket

Statens

järnvägar

Statens

vattenfallsverk

Domänverket

_

_

_

—

—

A 23

Intendent

Postmästare

av klass 1 B

Sekreterare

Överkontrollör

Förrådskamrer

Kontorschef

Sekreterare

Telegrafkom- niissarie av

klass 1 B

Överkontrollör

Befälhavare av

klass 2 å tåg- färja

Expeditions-

föreståndare

Förrådskontrol-

lör

Förste kontrol- lör

Sekreterare

Stationsinspek- tor av klass

1 B

Kamrer

Sekreterare

Byråj ägmästare1

Intendent

Sekreterare

Skogsingenjör

Skogstaxator

A 24 |

Postmästare av

klass 1 A

——

Stationsinspek- tor av klass

1 A

—

Skogsskoleföre- ståndare 1

A 25

Förste aktuarie

Intendent

Kamrer

1 Sekreterare

överpostmäs- tare

Byråingenjör

Kameralinten-

dent

Linjeingenjör

Sekreterare

Telegrafkom- missarie av

klass 1 A

Trafikinspektör

Baningenjör

Befälhavare av

klass 1 å tåg- färja

Byråingenjör

Förste aktuarie

Förste aktuarie

och chef för

statistiska

kontoret

Förste revisor

Intendent

Kamrer

Maskiningenjör

Sekreterare

Signalingenjör

Telegrafingenjör

Trafikinspektör

Verkstadsingen- jör

Överinspektör

Byråingenjör

Direktörsassi- stent vid ka- nalverk

Driftsingenjör

Sekreterare

Andre domän- fiskal

Domänkamre-

rare

Förste revisor

Jägmästare

Sekreterare

Skogsskoleföre- ståndare

A 26

Förste inten- dent

Kontorschef

1

Förste byråin- genjör

Förste linjein- genjör

Förste sekrete- rare

Verkstadsingen-

jör

Distriktssekre-

terare

Förrådsinten-

dent

Förste banin- genjör

Förste byråin- genjör

Förste maskin- ingenjör

Förste sekrete- rare

Förste trafikin- spektör

Förste verk- stadsingenjör

Lantmätare

Överinspektör

Direktörsassi- stent vid

kraftverk

Distriktsingen-

jör

Förste byråin- genjör

Förste driftsin- genjör

Förste sekrete- rare

A 27

1 Å övergångsstat.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

189

Befattningar vid

Löne-

grad

Postverket

Telegrafverket

Statens

järnvägar

Statens j Domänverket

vattcnfallsverk ,

Byrådirektör

Byrådirektör

och ombuds- man

Byrådirektör

Arkitekt

Ombudsman

Överkontrollör

Byrådirektör

Driftchef

Byrådirektör

Förste domän- fiskal

A 28

Postdirektör

Trafikdirektör

_

Kanaldirektör

Överjägmästare

A 29

Byråchef

Byråchef

Förste byrå- direktör

Linjedirektör

Telefondirektör

Telegrafdirektör

Byråchef

Byråchef

Förste byrå- direktör

Byråchef

A 30

_.

—

—

C 1

_

—

C 2

_

—

—

C 3

_

_

—

—

C 4

_

—

—

C 5

—

—

Verkstadsöver-

ingenjör

Driftdirektör

—

C 6

Postsparbanks-

chef

Telefondirektör

i Stockholm

—

—

—

C 7

Verkstads-

direktör

Verkstads-

direktör

Förrådsdirektör

—

—

C 8

Distriktschef

—

—

C 9

—

—

—

Överingenjör

Överdirektör

och souschef

Försäljnings- chef

C 10

—

—

Överdirektör

och souschef

—

—

C 11

i

—

—

C 12

Generaldirektör

_

—

—

C 13

__

—

—

C 14

Generaldirektör

__

—

| -

C 15

1 __

i

- | Generaldirektör

| Generaldirektör

C 16

—

- | Generaldirektör

—

| -

| C 17

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 263.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

Innehållsförteckning.

Sid.

Propositionen ...................................................... 1

Förslag till avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän vid den civila

statsförvaltningen (civila avlöningsreglementet) ...................... 2

Statsrådsprotokollet.................................................. 44

I. Inledning ...................................................... 44

II. Dyrortsgrupperingen.............................................. 54

III. Förslaget till civilt avlöningsreglemente ............................ 64

1. Allmänna synpunkter........................................ 64

2. Vissa för lönesättningen betydelsefulla principspörsmål .......... 72

Behovsprincipen sid. 72. — Brutto- eller nettolönesystem sid. 80. — Rörligt

tillägg sid. 84. — Allmänna löneplaner sid. 94.

3. Specialmotivering till civila avlöningsreglementet................ 106

4. Övergångsanordningar........................................ 151

5. Kostnadsberäkningar........................................ 154

6. Reglementets ikraftträdande.................................. 157

Hemställan .................................................... 16o

Bilagor ............................................................ i6l

Bilaga A. Tabell, utvisande vid vissa indexlägen löneförbättringens storlek

i hela krontal för begynnelse- och slutlöneklasserna inom lönegraderna

1—30 av den i lönekommitténs förslag intagna löneplan A............ 162

Bilaga B. Tjänsteförteckning........................................ 166

387599. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:388 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition med förslag till civilt avlöningsreglemente m. m. jämte i ämnet väckta motioner. ■ s. 1 i texten
  2. SU 1938:161 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till civilt avlöningsreglemente m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  3. SU 1938:163 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare i statens tjänst m. fl., jämte i ämnet s. 5 i texten