Sök i Ratio Lex

Angående vissa åtgärder för förstärkande av den personella försvarsberedskapen

1939-03-24 · 43 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 43 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:232, Angående vissa åtgärder för förstärkande av den personella försvarsberedskapen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

1

Nr 232.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa

åtgärder för förstärkande av den personella försvarsberedskapen;

given Stockholms slott den 24 mars 1939.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet

å Stockholms slott den 24 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld:

Vid anmälan i statsrådet den 4 januari innevarande år av förslaget till reglering

av utgifterna under fjärde huvudtiteln för budgetåret 1939/40 erinrade

jag örn de särskilda åtgärder, som i anledning av det under september 1938

rådande allvarliga internationella läget på dåvarande departementschefens

föredragning den 22 september 1938 vidtogos av Kungl. Maj:t. Dessa åtgärder

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 232.

712 39

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

avsågo, förutom revidering och fullständigande av mobiliseringshandlingar

och luftskyddsplaner samt kompletteringar av militära förråd, ett stärkande

av den personella försvarsberedskapen. Efter att hava redogjort för de av

dessa åtgärder uppkomna kostnaderna ävensom berört sättet för deras

täckande, anförde jag vidare, att det icke då läte sig med tillförlitlighet bedöma

i vad mån åtgärder av motsvarande eller liknande slag som de sålunda

förliden höst påkallade skulle visa sig nödvändiga att vidtaga även under

nästa budgetår. I avsaknad av hållpunkter för en prövning, huruvida och i

så fall i vilken omfattning kostnader för dylika åtgärder kunde komma att

yppa sig under nästa budgetår, ansåg jag mig icke böra i förslaget till reglering

av utgifterna under fjärde huvudtiteln inberäkna några sådana kostnader.

Den budgetära behandlingen av sådana kostnader borde upptagas till

övervägande, om och när förhållandena så påkallade.

Emellertid hade under senare delen av år 1938 vissa muntliga överläggningar

ägt rum mellan statsministern och dåvarande chefen för försvarsdepartementet

samt chefen för försvarsstaben angående de åtgärder, som lämpligen borde

vidtagas till den personella beredskapens höjande. Dessa överläggningar

resulterade i att chefen för försvarsstaben skulle, efter att hava inhämtat erforderliga

uppgifter m. m. från försvarsgrenscheferna, avgiva tre olika förslag

i förevarande hänseende, baserade på vissa angivna förutsättningar.

I anledning härav hava sedermera från chefen för försvarsstaben till mig

avgivits tre särskilda förslag syftande till att mera permanent åstadkomma

en större personell beredskap vid försvarsväsendets olika grenar än den som

— örn man frånser de förliden höst vidtagna speciella åtgärderna — står att

vinna med de nuvarande betingelserna i fråga om manskapskontingenternas

storlek, övningstidens längd och indelning, tillgången å befäl m. m. Dessa

försvarsstabschefens förslag — vilka föregåtts av inom de särskilda försvarsgrensstaberna

gjorda utredningar, som därifrån överlämnats till försvarsstaben

— hava till mig överlämnats med tre särskilda skrivelser från chefen för försvarsstaben

den 21 januari, den 8 februari och den 20 februari 1939.

I det följande kommer jag att benämna den utredning, som överlämnatsmed

skrivelsen den 21 januari Utredning 1, den som överlämnats med skrivelsen

den 8 februari Utredning II och den som överlämnats med skrivelsen

den 20 februari Utredning 111. Jag skall tillåta mig att här lämna en kortfattad

redogörelse för de tre utredningarnas huvudsakliga innehåll. Av

diskretionsskäl kan naturligen redogörelsen till statsrådsprotokollet icke

bliva helt uttömmande. Jag förutsätter emellertid, att riksdagens vederbörande

utskott skall erhålla ytterligare upplysningar örn utredningarnas

innehåll genom de handlingar som komma att tillhandahållas utskottet.

Utredning I.

I fråga om Utredning I har försvarsstabschefen som utgångspunkt lagt

den förutsättningen, att nuvarande fredstjänstgöringstid för värnpliktiga

bibehålies, att den i värnpliktslagens § 24 stadgade s. k. kategoriklyvningen

(d. v. s. vapenföra värnpliktigas uppdelning på linjetjänst och ersättnings
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 3

reserv) alltjämt skall gälla samt ätt värnpliktiga tillhörande ersättningsreserven

icke tagas i anspråk för vapentjänst.

Från dessa utgångspunkter har chefen för försvarsstaben undersökt förutsättningarna

för att genom bildande av särskilda beredskapsförband vid

armén tillgodose vissa angivna beredskapskrav i första hand vid luftvärnsartilleriet,

på Gotland, i Skåne, i Stockholmstrakten och i Boden. Då tillgången

på befäl och meniga endast undantagsvis kunde medgiva en inkallelse

i två omgångar vid samma truppförband, förutsattes vid undersökningen, att

där de geografiska förhållandena så medgåve två regementen växelvis skulle

uppsätta ett beredskapsförband samt att inryckning i två omgångar till ett

och samma regemente för organisering av beredskapsförband skulle ske endast

i det fall att alternering icke kunde ifrågakomma. I bägge fallen erhölle

den särskilda beredskapen en sammanlagd varaktighet av omkring fyra månader.

Försvarsstabschefen ville emellertid från början framhålla, att alterneringssystemet

med fördelen att vara personalbesparande förenade en hel del

olägenheter. Dessa olägenheter hänförde sig såväl till utbildningen av de

värnpliktiga som till befälsutbildningen. Möjligheterna till utbildning i

regementsförband bomme även att eftersättas vid de regementen, där l:a

tjänstgöringen måste förläggas till vintern. Det kunde även befaras, att rekryteringen

bomme att försvåras vid dessa regementen.

Undersökningen örn framkomligheten av detta system hade enligt försvarsstabschefen

givit vid handen, att teoretiskt sett de angivna beredskapsförbanden

— utom i fråga örn luftvärnet — kunde uppsättas till önskvärd omfattning.

Förutsättningen härför vore dock, i vad rörde infanteriet, dels att

en så genomgripande bottenskrapning under vintern verkställdes vid de regementen,

som icke skulle uppsätta beredskapsförband, att beredskap för allmän

mobilisering vid dessa regementen icke längre förelåge, dels att en så

väsentlig reducering av personalstyrkan vid samma regementen skedde, att

utbildningen helt äventyrades, varmed ur total beredskapssynpunkt en försämring

följde. För luftvärnet komme dessutom att kvarstå ett avsevärt personalbehov,

som icke kunde tillgodoses.

Då organiserandet av de ifrågasatta beredskapsförbanden sålunda under

de angivna förutsättningarna icke läte sig göra, har försvarsstabschefen i fortsättningen

av utredningen undersökt möjligheterna för att under samma förutsättningar

uppsätta beredskapsförband av reducerad styrka. Denna undersökning

har givit vid handen, att vissa reducerade förband, närmare angivna

i en utredningen bifogad bilaga, skulle kunna uppsättas. De därmed förenade

kostnaderna ■—- hänförande sig till befälskommenderingar, ökade resekostnader

för värnpliktiga, målflygningar m. m. — syntes icke komma att överstiga

500,000 kronor. Reduceringarna bleve dock i flertalet fall så väsentliga,

att beredskapens värde bleve obetydligt. Vägdes de fördelar som vunnes

genom dessa svaga beredskapsstyrkors organisering mot de olägenheter, som

därmed följde på den totala beredskapens område, syntes fördelarna knappast

kompensera olägenheterna. Beträffande luftvärnet vore dessutom att beakta,

att även andra skäl än beredskapshänsyn motiverade en avsevärd kontingent
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

ökning under de närmaste åren. Slutligen vore tiden för den ifrågasatta beredskapen

otillräcklig, i det att den bleve för handen sammanlagt endast

fyra månader.

I fråga örn marinen har försvarsstabschefen i Utredning I framhållit, att

marinens personella beredskap under de angivna förutsättningarna icke kunde

förbättras på annat sätt än genom en omläggning av tjänstgöringstiden. Vid

flottan kunde en sådan förbättring icke ernås, enär värnpliktskontingenten

där redan i stort sett vore uppdelad på två omgångar. Vad beträffade kustartilleriet

kunde under angivna förutsättningar beredskapsförband organiseras

endast genom uppdelning av den nuvarande värnpliktskontingenten i omgångar,

som inkallades till tjänstgöring under olika tidsperioder. Med hänsyn

till tjänstgöringsförhållandena kunde alternering mellan kustartilleriförbanden

icke komma i fråga, utan värnpliktskontingenten måste uppdelas i

omgångar vid samtliga kustartilleriets truppförband. Med en uppdelning av

den nuvarande värnpliktskontingenten på två omgångar, kunde en viss beredskap

upprätthållas under två månader längre tid än vad med endast en

tjänstgöringsomgång vore möjligt. Detta vore i och för sig av betydande

värde. Med hänsyn till de små värnpliktskontingenterna komme å andra sidan

beredskapsförbanden under båda tjänstgöringsomgångarna att få en synnerligen

begränsad omfattning. Beträffande tiden juli—augusti skulle i detta

avseende inträda en avsevärd försvagning av beredskapen i jämförelse med

nuvarande förhållanden. Det kunde ifrågasättas, huruvida den till tiden utsträckta

beredskapen kunde anses uppväga sistnämnda nackdel, helst som

en uppdelning av värnpliktskontingenten i tvenne omgångar komme att medföra

avsevärda olägenheter ur utbildnings- och mobiliseringssynpunkter.

I fråga örn flygvapnet innehåller Utredning I icke något förslag.

Utredning II.

Utredning II innehåller en undersökning av möjligheterna att organisera

beredskapsförband (styrkor) under förutsättning, att de värnpliktigas tjänstgöringstid

bibehålies oförändrad men att antingen kategoriklyvningen upphäves

eller värnpliktiga tillhörande ersättningsreserven få tagas i anspråk

för vapentjänst.

Yad först beträffar armén har denna utredning grundats på en av chefen

för armén efter hemställan av chefen för försvarsstaben gjord preliminär

undersökning rörande möjligheterna att under den angivna förutsättningen

uppsätta vissa beredskapsförband, som av chefen för försvarsstaben angivits

såsom önskvärda. Det av chefen för försvarsstaben skisserade sättet för

beredskapens organiserande byggde på värnpliktsinryckning i två omgångar

vid de regementen, som skulle organisera beredskapsförband. Därigenom

skulle den avsedda beredskapen åstadkommas under sammanlagt omkring

fyra månader av året, uppdelade på vår och höst, vilken tid vid behov kunde

utökas genom kvarhållning av i tjänst varande värnpliktiga.

Den av chefen för armén sålunda verkställda undersökningen hade givit

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

5

till resultat, att den av chefen för försvarsstaben förutsatta beredskapsorganisationen

under de angivna förutsättningarna icke vore möjlig att genomföra

under vinterhalvåret, med mindre utbildningsorganisationen såväl sommar-

som vintertid sönderbrötes. Detta sammanhängde främst därmed, att

organiserandet av beredskapsförband vid infanteriet vintertid skulle kräva,

dels att de regementen som skulle uppsätta beredskapsförband erhölle tillskott

från vintergruppen vid andra regementen, vilka då skulle .i det närmaste

blottställas på personal, dels att i vissa fall delar av sommargruppens

värnpliktiga måste överflyttas till vintergruppen, varigenom möjligheterna till

effektiva övningar sommartid skulle nedsättas.

I anledning av vad chefen för armén sålunda anfört hade inom försvarsstaben

undersökts i vad mån ett modifierat beredskapssystem skulle kunna

tillämpas, varigenom de påtalade olägenheterna kunde undvikas. Detta

system förutsatte, att — utom i vad rörde Gotland — delar av beredskapsförbanden

organiserades vid skilda regementen för att sammanföras endast för

kortare övningar. Systemet medförde självfallet ur beredskapssynpunkt den

olägenheten, att de i beredskapsförbanden ingående delarna icke bleve så fast

sammangjutna i förbandet som eljest kunde bliva fallet. Den sålunda inom

försvarsstaben gjorda undersökningen hade givit till resultat, att under förutsättning

att den befälsanskaffning kunde ske, som enligt en särskild undersökning

befunnits erforderlig, beredskapsförband till den omfattning som

ansetts nödvändig kunde organiseras under eftersommaren 1939 samt från

och med hösten 1940 till och med våren 1942. Våren 1940 krävdes däremot

särskilda åtgärder i form av inkallelse av äldre årsklasser till tre infanteriregementen,

därest beredskapsförbanden denna tid skulle erhålla avsedd

styrka. Den tid, varunder beredskap vid den förutsatta organisationen skulle

förefinnas, skulle i genomsnitt uppgå till fyra månader av året (mitten av

februari—mitten av april samt augusti—september). Svagheten med den

förutsatta beredskapsorganisationen vore — förutom den värnpliktiga personalens

korta utbildning — beredskapstidens ringa varaktighet. Därtill

komme, att systemet icke kunde beräknas vidmakthållas längre än till våren

1942, enär efter denna tid för beredskapsförbandens organisering erforderliga

tillskott av värnpliktiga icke längre kunde påräknas till följd av befolkningsminskningen,

som då på allvar började göra sig gällande i fråga örn i värnpliktsåldern

inträdande årsklasser.

I fråga om möjligheterna att tillgodose befälsbehovet vid arméns beredskapsförband

enligt förevarande alternativ hade de av chefen för armén utförda

undersökningarna — vilka ägt rum under den förutsättningen, att de

uppsatta förbanden borde vara fältstarka även i vad rörde antalet befäl —

givit till resultat, att behovet av befäl så avsevärt överskrede den påräkneliga

tillgången, att det måste ifrågasättas, huruvida erforderligt befäl kunde anskaffas.

På grund härav hade inom försvarsstaben prövats i vad mån en

modifiering även i detta avseende kunde anses möjlig. Därvid hade ett sådant

system synts godtagbart, som innebure, att i vanliga fall endast det befäl

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

funnes vid beredskapsförbanden som erfordrades för utbildningen men att,

innan förbanden foges i anspråk för verkliga beredskapsuppgifter, inkallelse

skedde av reservbefäl m. fl. och av värnpliktigt befäl med stöd av § 28 värnpliktslagen.

I avsikt att klarlägga möjligheterna att tillgodose befälsbehovet

vid detta modifierade system hade inom försvarsstaben, med biträde av personal

ur arméstaben, utredning verkställts beträffande befälsbehovet med utgångspunkt

från utbildningskraven. Det hade därvid, utom ifråga örn luftvärnsartilleriet,

visat sig, att bristen på officerare och underofficerare vore

av så jämförelsevis ringa omfattning, att den borrie kunna täckas genom viss

begränsning av befälsutbildningen i förening med korttidsanställning av

reservofficerare m. fl. I fråga örn underbefälet åter måste en mycket omfattande

korttidsanställning förutsättas, även örn begränsning av underbefälsutbildningen

skulle vidtagas trots därmed förenade olägenheter. Då möjligheterna

till korttidsanställning av underbefäl vore en konjunkturfråga, kunde

de icke på förhand överblickas. Att döma av de svårigheter, som förelegat

att täcka befälsbehovet redan vid de innevarande vinter provisoriskt organiserade

beredskapsförbanden, kunde befälsanskaffningen särskilt i fråga örn

underbefäl bliva svår att genomföra.

Yad beträffar befälsbehovet vid luftvärnsartilleriet syntes för utbildningens

bedrivande och mobilisering av Stockholms luftvärn tillkomsten av ett luftvärnsförband

i Stockholm nödvändig. Den kaderökning som erfordrades i

anslutning till en sådan åtgärd uppginge till 2 regementsofficerare, 7 kaptener,

18 subalternofficerare, 25 underofficerare, 43 furirer, 41 konstaplar och 78

volontären Behovet av kaderökning vore vid luftvärnsartilleriet i motsats

till vid infanteriet av permanent natur. Det borde därför täckas genom en

utökning av luftvärnsartilleriets stater med nyssangivna antal beställningar.

Beträffande möjligheterna att tillgodose detta ökade befälsbehov anförde

chefen för försvarsstaben, att vakanser redan nu förefunnes i fråga om

luftvärnsartilleriets officerare och underofficerare. Dessa beräknades dock

intill den 1 januari 1940 bliva fyllda genom anställning och efterutbildning

av officerare och underofficerare i reserven samt genom transport från andra

artilleritruppförband. Den fortsatta kaderökningen ansåges i fråga örn officerare

och underofficerare möjlig genom transport från andra förband, genom

anställning och utbildning av reservofficerare och i viss mån genom ökad

nyrekrytering. I fråga örn underbefälet ansåges det möjligt att tillgodose

behovet genom ökad transport från andra förband i förening med utsträckt

nyrekrytering.

De extra kostnader, som skulle följa med en beredskapsorganisation vid

armén av den i Utredning II angivna art, sommanhänga närmast med det

ökade antalet värnpliktiga samt vissa kaderökningar i anslutning därtill, befälskommenderingar

till de regementen, vilka vintertid skulle organisera större

förband än normalt, sammandragning av i beredskapsförband ur infanteriet

ingående delar till övningar i bataljonsförband, målflygning för luftvärnsartilleriet

även vintertid, tjänstgöringens ökade förläggning till den kallare

årstiden m. m. Under förutsättning att erforderlig befälsanskaffning komme

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

att visa sig möjlig, skulle dessa extra kostnader enligt gjorda överslagsberäkningar

komma att uppgå till för budgetåret 1939/40 omkring 4,000,000 kronor,

för budgetåret 1940/41 omkring 7,000,000 kronor, för budgetåret 1941/42 omkring

6,800,000 kronor och för varje därefter följande budgetår till omkring

1,500,000 kronor. .

Yad därefter beträffar marinen har chefen för försvarsstaben i Utredning

II erinrat örn att de i september 1938 företagna beredskapsåtgärderna inneburo

kvarhållande av en del värnpliktiga, kvarhållande av viss stampersonal,

som kontraktsenligt eljest skulle hava avgått, förlängd sjöexpedition av rustade

fartyg m. m. Dessa tillfälliga åtgärder borde även ifråga örn marinen ersättas

med beredskapsåtgärder av mera permanent natur, främst ökad fredsrustning

av stridsfartyg och större beredskap vid kustartilleriet med härav följande

personalinkallelser m. m. Genom chefens för marinen försorg hade vissa

utredningar verkställts angående sådana åtgärder enligt av chefen för försvarsstaben

givna anvisningar. Sedan dessa utredningar ytterligare bearbetats

inom försvarsstaben, framgå de på grund därav av chefen för försvarsstaben

såsom önskvärda avsedda åtgärderna av det följande.

I fråga om flottan vore enligt försvarsstabschefens uppfattning de nuvarande

begränsade fartygsrustningarna icke tillräckliga för den erforderliga

marina beredskapen i fråga örn neutralitets- och kuppskydd. Det borde eftersträvas,

att så stor del som möjligt av för l:a linjen (kustflottan) avsedda

fartyg vore ständigt rustad och övad i fredstid. För att i viss utsträckning

kunna öka beredskapen även i fråga örn 2:a linjens fartyg borde dessutom

depåsystemet utbyggas.

Av kustflottans stridsfartyg vore för närvarande rustade 2 pansarskepp,

flygplankryssaren Gotland, 3 jagare, 5 undervattensbåtar; härtill komme i

slutet av april 1 jagare, 1 undervattensbåt, 3 vedettbåtar, nyare, och 3 vedettbåtar,

äldre. Det vore enligt försvarsstabschefens mening ur beredskapssynpunkt

önskvärt, att samtliga tre nyare pansarskepp hölles rustade året runt.

Med hänsyn till planerande arbeten å pansarskeppet Sverige kunde detta

önskemål dock icke utan stora olägenheter tillgodoses under de närmaste

åren. Minkryssaren Clas Fleming, som enligt nu gällande plan skulle vara

rustad under sommarhalvåret, borde ur beredskapssynpunkt vara rustad

även under vinterhalvåret. Med hänsyn till översyn, reparationer etc. kunde

rustandet av samtliga 8 nyare jagare (sedan de två under byggnad färdigställts)

icke låta sig göra. Däremot vore ur beredskapssynpunkt en ökning

av det under sommarhalvåret rustade antalet jagare (4) med 2 önskvärd och

även möjlig. För att kunna hålla en viss minsvepningsberedskap för kustflottans

räkning även under vinterhalvåret borde minst 2 vedettbåtar, nyare,

hållas rustade under denna del av året. Det tillägg till nu gällande rustningsplan

för kustflottan, som sålunda av försvarsstabschefen föresloges, utgjordes

av 2 nyare jagare under sommarhalvåret samt 1 minkryssare och 2 nyare vedettbåtar

under vinterhalvåret. Det beräknades, att antalet rustade fartyg successivt

skulle kunna ökas från och med hösten 1939.

Fartygsdej^åorganisationen, som avser att hålla ett visst antal jagare, under
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

vattensbåtar och minsvepare under vård och försedda nied viss starkt reducerad

bemanning för utbildning, möjliggör i sin nuvarande omfattning utsändande

av 1 jagare och 1 undervattensbåt från vardera depån i Stockholm,

Karlskrona och Göteborg samt 2 minsvepare från de två sistnämnda depåerna.

En utökning av denna organisation syntes enligt försvarsstabschefens mening

nödvändig för att vissa av de behov som omedelbart göra sig gällande vid

en uppkommande stormaktskonflikt skulle kunna tillgodoses. Till ostkustens

fartygsdepå i Stockholm borde sålunda förläggas ett äldre pansarskepp med

viss besättning, varjämte personaltillgången i Stockholms, Karlskronas och

Göteborgs depåer i övrigt borde utökas, så att reducerade besättningar kunde

avses för sammanlagt 5 jagare i stället för som nu 3, 4 undervattensbåtar i

stället för 3 samt 8 minsvepare och vedettbåtar i stället för som nu 4. Genom

en dylik ökning, som i större utsträckning berörde fartygsmaterielens beredskap

än personalens, ökades möjligheterna att snabbt rusta de delar av kustflottan

som icke vore fullbemannade i fred, och därjämte de viktigaste delarna

av lokalstyrkorna.

För att kunna åstadkomma de föreslagna utvidgningarna av rustningsplanen

och depåsystemet krävdes emellertid en icke obetydlig personalökning. Vid

de beräkningar, som legat till grund för det följande förslaget örn kaderökningar

vid flottan, hade hänsyn tagits till att en viss ehuru begränsad tillgång

funnes på reservofficerare. De underofficerare, flaggkorpraler och meniga, som

nu handhava på sjöexpedition icke varande fartyg, hade reducerats i den mån

fartygen enligt förslaget beräknats utgå på expedition eller förläggas i depå.

Skolorna hade beräknats inskränkta till det minsta möjliga. Den kaderökning,

som föresloges, innebure ett av chefen för marinen beräknat minimum för att

möjliggöra ifrågavarande ökning av fartygsrustningarna. Den vore också begränsad

till vad som kunde göra sig gällande under de närmaste åren.

Enligt de av chefen för marinen verkställda beräkningarna betingade de

föreslagna utökningarna i rustningsplanen m. m. följande personalökning:

Sjöofficerare ............................................. 29

Mariningenjörer .......................................... 2

Intendenturofficerare ................................. 2

Underofficerare och flaggkorpraler ............... 95

Korpraler och meniga ................................. 400

Värnpliktiga, två kontingenter ..................... 305.

I de sålunda angivna kaderökningarna äro inräknade de personalökningar,

örn vilka framställning redan gjorts i marinförvaltningens skrivelse den 14

september 1938 angående sjöförsvarets medelsbehov för budgetåret 1939/40.

Den sålunda föreslagna ökningen av flottans personalstater borde enligt

chefens för marinen beräkningar ske enligt en viss angiven plan under de

fem närmast kommande budgetåren. För budgetåret 1939/40 skulle ökningen

enligt denna plan ske med 1 kommendör, 5 kaptener, 6 subalternofficerare,

1 löjtnant vid marinintendenturkåren, 2 flaggunderofficerare, 6 underofficerare

av 2:a graden, 7 flaggkorpraler, 38 korpraler och 62 meniga. I för
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

hållande till de kaderökningar som för flottans del redan föreslagits av marinförvaltningen

i nyssnämnda skrivelse den 14 september 1938 innebär detta

krav en utvidgning med allenast 2 flaggkorpraler, 23 korpraler och 37 meniga.

Vad slutligen beträffar kostnaderna för flottans del för de sålunda föreslagna

beredskapsåtgärderna skulle dessa enligt av chefen för försvarsstaben

framlagda överslagsberäkningar uppgå till — förutom kostnaderna för de

kaderökningar, som redan föreslagits i marinförvaltningens skrivelse den 14

september 1938 — för budgetåret 1939/40 815,000 kronor, för budgetåret

1940/41 1,325,000 kronor, för budgetåret 1941/42 1,865,000 kronor, för budgetåret

1942/43 2,175,000 kronor och för budgetåret 1943/44 2,265,000 kronor.

Vad beträffar kustartilleriet innebära de såsom resultat av Utredning II

framkomna kraven huvudsakligen större tillgång på värnpliktiga för ökning

av den personella beredskapen vid de förband, vilka borde kunna organiseras

omedelbart vid en konflikt. Kustartilleriet borde sålunda tillföras en ökad

kontingent värnpliktiga med 250 man på våren och 500 man på hösten. Genom

denna beredskap skulle ernås en bättre beredskap, särskilt under vinterhalvåret,

då tidigare inga värnpliktiga inkallats. Sålunda kunde därigenom vissa

beredskapsförband skapas även under vinterhalvåret.

Försvarsstabschefen har i fråga örn kustartilleriet ytterligare anfört, att

beredskapen otvivelaktigt skulle kunna höjas ännu mera genom ökning av

kustartilleriets stampersonal, men då densamma befunne sig under planenlig

utvidgning, ansåge chefen för försvarsstaben icke lämpligt att nu ifrågasätta

någon omfattande ytterligare ökning av kadrerna. Den ökning, som borde äga

rum, inskränkte sig till 3 flaggkorpraler. Däremot bleve det nödvändigt för

genomförandet av den beredskap, som kunde erhållas genom den ökade tilldelningen

av värnpliktiga, att verkställa en snabbare uppsättning av kustartilleriets

kadrer än som ursprungligen beräknats. Denna påskyndande uppsättning

borde ske på det sätt, att för budgetåret 1939/40 antalet korpraler utökades

med 40 i stället för av marinförvaltningen i dess skrivelse den 14

september 1938 begärda 20 och antalet meniga utökades med 70 i stället för

av marinförvaltningen begärda 40. Då det kunde beräknas uppstå vissa svårigheter

vid utbildningen av den tillkommande värnpliktskontingenten under

vinterhalvåret måste befälspersonal från övergångsstat och reservpersonal

inkallas. Det kunde ock framdeles bliva erforderligt att kustartilleriets stamkadrer

ytterligare något ökades. Eventuellt förslag härom borde få avgivas

med ledning av erfarenheterna från den nu pågående utbildningen.

De kostnader, som skulle föranledas av en med 750 man ökad värnpliktskontingent

och inkallelse av viss reserv- och övergångsstatspersonal samt en

utöver marinförvaltningens äskanden på nyss nämnt sätt ökad stamkader vid

kustartilleriet beräknades uppgå till i runt tal 600,000 kronor under det

första budgetåret och därefter omkring 510,000 kronor för år.

Utredning III.

Utredning III innehåller en undersökning rörande möjligheterna att organisera

beredskapsförband (beredskapsstyrkor) under förutsättning av en ut
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

ökad värnpliktstid samt ett upphävande av kategoriklyvningen (ersättningsreserven

tillhörande värnpliktigas ianspråktagande för vapentjänst). Denna

undersökning har tillgått så, att vid sidan av och utöver de undersökningar,

som legat till grund för Utredning I och Utredning II, på framställning av

chefen för försvarsstaben inom de särskilda försvarsgrensledningarna ytterligare

utredningar verkställts, som till skillnad mot de föregående grundats

på en utökning av tjänstgöringstiden. Dessa inom försvarsgrenarnas staber

uppgjorda utredningar hava till mig överlämnats av chefen för försvarsstaben

med skrivelse den 20 februari 1939. Vid varje sådan utredning har fogats

en P. M. med de viktigare iakttagelser, vilka ur chefens för försvarsstaben

synpunkt ansetts påkallade.

Yad då först beträffar armén sammanfattas de inom arméstaben gjorda

undersökningarna i en från chefen för armén den 6 februari 1939 till chefen

för försvarsstaben avlåten skrivelse i ämnet. Som allmän utgångspunkt har

chefen för armén därvid anfört, att tjänstgöringstiden för de värnpliktiga

borde möjliggöra en tillfredsställande utbildning samt att den enligt chefens

för försvarsstaben anvisningar erforderliga personella minimiberedskapen

skulle kunna upprätthållas, åtminstone under de närmaste åren. Beredskapstjänsten

måste vidare kunna organiseras utan att föranleda större olägenheter

för utbildningsarbetet i övrigt eller med hänsyn till mobiliseringsförhållandena.

I fråga örn grundlinjerna för en från nyssberörda utgångspunkter reviderad

härordning har chefen för armén ägnat närmare uppmärksamhet åt tre faktorer,

nämligen dels frågan om tjänstgöringstidens längd och fördelning, dels

frågan örn värnpliktskontingentens ökning och fördelning och dels frågan om

organisationsförändringar och kaderökningar.

Yad beträffar de värnpliktigas tjänstgöringstid har

chefen för armén anfört, att en tjänstgöringstid av 210 dagar vid samtliga

truppslag ur utbildningssynpunkt måste anses såsom ett minimum för att

kunna dana omedelbart efter mobilisering krigsdugliga truppförband. Denna

tid borde i allmänhet vara fördelad på en första tjänstgöring örn 180 dagar

och en repetitionsövning örn 30 dagar. Med hänsyn till de av chefen för försvarsstaben

uppställda beredskapskraven samt behovet av vinterutbildning

vid vissa förband borde därtill komma minst 30 dagar särskild beredskapsövning.

Tjänstgöringstidens fördelning i detalj bleve varierande vid de olika

truppförbanden och truppslagen, beroende på beredskapskraven samt utbildnings-

och förläggningsförhållanden m. m. För infanteriets sömma

r g r u p p räknade chefen för armén med en första tjänstgöring året efter

inskrivningsåret örn 180 dagar (plus 15 dagars uppehåll) under tiden 15 mars

—1 oktober. Därunder kunde man med hänsyn till utbildningens förlopp

räkna med att de värnpliktiga fyllde vissa beredskapskrav under tiden 15

juni—1 oktober. En repetitionsövning skulle tillkomma under andra eller

tredje året. Dessutom skulle sommargruppen under ettdera av nämnda år

fullgöra en beredskapsövning om 30 dagar under tiden 15 mars—15 juni på

olika tider vid olika regementen; där för sommargruppen viss vinterutbildning

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

11

äger rum, borde dock beredskapsövningen organiseras som vinterutbildning

i 30 dagar under tiden 15 februari—15 mars. — Infanteriets vintergrupp

föreslås av chefen för armén skola med början under inskrivningsåret

fullgöra första tjänstgöring och beredskapsövning i en följd under 210

dagar (plus 15 dagars uppehåll) under tiden 1 november—15 juni, därvid beredskap

kunde anses föreligga under tiden 15 mars—15 juni. Härtill skulle

komma en repetitionsövning örn 30 dagar under andra eller tredje året efter

inskrivningsåret. — Reservunderbefäl borde utväljas bland de inryckande av

såväl sommar- som vintergruppen och erhålla särskild utbildning men med

samma tjänstgöringstid som övriga. Tjänstgöringstiden för studenter och likställda

borde ökas med 40 dagar, varav 30 för beredskapsövning och 10 för

att möjliggöra tidigare inryckning till första tjänstgöringen första året. Heras

sammanlagda tjänstgöringstid skulle sålunda bliva 300 dagar.

För att tillgodose de särskilda beredskapskrav vid infanteriet

som av chefen för försvarsstaben uppställts — uppsättande av en

bataljon m. m. vid vartdera av fyra regementen å fastlandet samt vid Gotlands

infanteriregemente ävensom att skyttekompani utöver befintliga förband vid

Norrbottens infanteriregemente — skulle enligt chefens för armén förslag

vissa närmare angivna åtgärder vidtagas, syftande till att åstadkomma den

önskade beredskapen under tiden 15 mars—1 oktober. Hessa åtgärder skulle

i huvudsak innebära följande. Under tiden 15 mars—15 juni skulle beredskapsregementets

egen vintergrupp, utökad med ersättningsreservister, utgöra

beredskapsförbandets stomme. Inom en grupp av tre regementen, däribland

beredskapsregementet, skulle den erforderliga förstärkningen åstadkommas

genom att 30 dagars beredskapstjänstgöring fullgöres av föregående

års sommargrupp i tur och ordning mellan regementena. I början av varje

sådan omgång, då beredskapsregementet icke självt helt ombesörjer beredskapen,

skulle de beredskapstjänstgörande sammandragas under några dagar

till beredskapsregementet för organisation och samövningar m. m. Förläggningen

skulle i övrigt ske vid stamregementet. Vid Gotlands infanteriregemente

ävensom vid Hälsinge regemente, vilket föreslagits som beredskapsförband,

betingade de lokala förhållandena m. m. dock vissa avvikelser från

det sålunda tänkta systemet. Under tiden 15 juni—1 oktober avsåges vid

beredskapsregementena i tjänstgöring varande sommargrupp skola tagas i anspråk

för beredskapsförbandens organisation. Förstärkning bleve dock erforderlig;

denna förstärkning borde i allmänhet äga rum efter samma grunder

som nyss sagts i fråga om beredskapen under tiden 15 mars—15 juni.

Vad beträffar artilleriet utom luftvärnet skulle enligt chefens

för armén förslag sommar- och vintergruppernas tjänstgöring organiseras

enligt samma grunder som föreslagits beträffande infanteriet. Sommargruppen

skulle sålunda fullgöra beredskapsövning vid de truppförband, som skulle

organisera beredskap. Hessa förband skulle vara Svea artilleriregemente,

Wendes artilleriregemente, Smålands arméartilleriregemente samt Gotlands

artillerikår. Het förutsattes därvid för tiden 15 mars—15 juni, att beredskapsförbandens

stomme skulle utgöras av den egna vintergruppen, utökad med

ersättningsreservister. Hen erforderliga förstärkningen skulle erhållas genom

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition nr 232.

att föregående års sommargrupp inkallades till beredskapsövning örn 30 dagar

i tre omgångar. id Gotlands artillerikår, där tjänstgöring i en följd förutsattes,

skulle vintergruppen i stället förstärkas med ersättningsreservister.

Under tiden 15 juni—1 oktober skulle den vid beredskapsregementena i

tjänstgöring varande sommargruppen tagas i anspråk för beredskapsorganisationen,

därvid Gotlands artillerikårs kontingent skulle i erforderlig omfattning

utökas med ersättningsreservister.

I fråga örn luftvärnsartilleriet innebär chefens för armén förslag,

att samtliga vanliga värnpliktiga skulle fullgöra första tjänstgöring och

beredskapsövning i 210 dagar samt repetitionsövning i 30 dagar. De värnpliktiga

skulle organiseras på en vinter- och en sommargrupp, dock att för

fältluftvärnet avsedda värnpliktiga endast skulle bilda sommargrupp. För

beredskapstjänst avsedda värnpliktiga skulle fullgöra första tjänstgöringen

med en utbildningsperiod om tre månader och en beredskapsperiod örn fyra

månader. Under beredskapsperioden (för vintergruppen 1 mars—1 juli och

för sommargruppen 1 juli—1 november) skulle vissa angivna beredskapsförband

bemannas, nämligen ett inom södra militärområdet, ett inom östra militärområdet,

ett inom västra militärområdet och ett inom Övre Norrlands militärområde.

För övriga truppslag än de nu nämnda förutsättes i chefens för

armén förslag, att samtliga förband, som skola organisera beredskap, erhålla

såväl sommar- som vintergrupp enligt för infanteriet angivna grunder. Där

vintergruppen av utbildningshänsyn m. m. icke kan givas den omfattning

som erfordras, skulle densamma förstärkas med föregående års sommargrupp,

som sålunda skulle fullgöra beredskapsövning örn 30 dagar i tre omgångar

under tiden 15 mars—15 juni.

Chefen för armén övergår härefter i sin skrivelse till frågan örn värnpliktskontingentens

utökning och fördelning. Enligt det

skisserade utbildnings- och beredskapssystemet skulle behovet av värnpliktiga

utöver nu utgående kontingenter uppgå till 920 man vid infanteriet, 700

man vid luftvärnsartilleriet och 250 man vid artilleriet i övrigt eller för hela

armén 1,870 man. Den angivna ökningen vid luftvärnsartilleriet beräknas på

följande sätt. Behovet av personal för de begärda beredskapsförbanden uppgår

till 620 man i två omgångar, tillhopa sålunda 1,240 man. Härtill kommer,

att vid vartdera av Karlsborgs och Östgöta luftvärnsregementen erfordras en

inskrivningskontingent örn 100 man utöver de beredskapstjänstgörande för att

tillgodose personalbehovet för de under repetitionsövningarna önskvärda förbanden

(fältluftvärnet). Sammanlagda behovet blir således (1,240 + 200=)

1,440 man, vilket i förhållande till 1936 års organisation innebär en utvidgning

av inskrivningskontingenten med 700 man. — Det överskott av vapenföra

värnpliktiga utöver nu utgående kontingent, som skulle uppstå under åren

1940—1943 genom kategoriklyvningens upphävande skulle enligt chefens för

armén förslag i första hand användas för att tillgodose de sålunda ökade

kontingentbehoven och i övrigt enligt en närmare angiven plan fördelas på

infanteriregementena,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

De av chefen för armén i berörda skrivelse till chefen för försvarsstaben

framlagda förslagen till nytt utbildnings- och beredskapssystem vid armén

förutsätter emellertid vissa organisationsförändringar och

kaderökningar. I fråga örn tiden för den nya organisationens ikraftträdande

framhålles, att beredskapstjänsten bör kunna vara organiserad från

och med år 1940. Den utökade tjänstgöringstiden borde därför gälla för årsklass

1939. Även sommargruppen av årsklassen 1938 måste emellertid erhålla

en med 30 dagar förlängd tjänstgöringstid (beredskapsövning) för att kunna

förstärka vintergruppen 15 mars—16 juni 1940. Yintergruppens utökning

med ersättningsreservister måste vidare ordnas genom provisoriska åtgärder.

För tillgodoseende av det ökade befälsbehovet vore — trots förutsatt användning

i största möjliga utsträckning av värnpliktigt underbefäl — vissa kaderökningar

ofrånkomliga.

Vid de högre truppförband, där beredskapstjänstgöring skulle

äga rum, måste ett minutiöst planläggningsarbete verkställas för att året örn

sörja för att beredskapsorganisationen under rådande förhållanden kunde

funktionera. För detta ändamål måste särskild personal vara tillgänglig.

Chefen för armén föresloge därför, att vid en var av I., II. och IY. arméfördelningsstaberna

samt vid militärbefälet på Gotland skulle inrättas en regementsofficersbefattning

för ändamålet. Dessa »beredskapsofficerare», vilka

borde tillsättas allenast på förordnande, borde med hänsyn till de krav som

måste ställas på dem vara överstelöjtnanter.

Yid infanteriet vore enligt chefens för armén åsikt närmast till hands

liggande att tillgodose behovet av officerare och underofficerare genom att

på lämpligt sätt till beredskapsförbanden inbeordra personal på övergångsstat,

på reservstat och i reserven för fullgörande av obligatorisk tjänstgöringsskyldighet.

I övrigt nödgades man för tillgodoseende av behovet av

aktiv personal under den månad särskild beredskapstjänstgöring äger

mm genom utnyttjande till det yttersta av befintlig befälstillgång ordna

tjänsten. Underbefälsbefattningar måste till övervägande del bestridas

av värnpliktigt underbefäl. Förutsättningen härför vore, att vederbörlig

årsgrupp av studenter och likställda samt underbefäl och fackmän fullgjorde

beredskapsövning samtidigt med övriga värnpliktiga. Ett begränsat

antal yrkesunderbefäl, som näppeligen kunde avstås från den samtidigt pågående

soldatutbildningen, vore emellertid oundgängligen erforderligt. Staterna

måste därför ökas med ett antal furirsbeställningar, vilket icke kunde

sättas till lägre än tre per regemente. Därmed skulle för varje beredskapsbataljon

kunna beräknas 9 fast anställda furirer, vilket måste anses vara ett

absolut minimum.

I vad mån det för beredskapsförbanden vid artilleriet utom luftvärnet

erforderliga befälsbehovet kunde fyllas med reservbefäl och värnpliktigt

befäl, vore icke möjligt att med säkerhet bedöma. Efter vissa angivna

grunder beräknade emellertid chefen för armén, att de kaderökningar vid

artilleriet, som betingades av beredskapstjänsten under tiden 15 mars—15

juni samt av föreslagen ökad värnpliktskontingent vid Gotlands artillerikår,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majus proposition nr 232.

uppginge till sammanlagt 6 kaptener, 9 subalternofficerare, 4 styckjunkare,

7 sergeanter, 50 furirer, 45 konstaplar och 50 volontären

Vad därefter beträffar luftvärnsartilleriet innehåller chefens

för armén förslag, att för utbildning i viss utsträckning av beredskapsförbanden

till östra och övre Norrlands militärområden samt för bemanning av

beredskapsförbanden i östra militärområdet ett nytt luftvärnsförband bör

uppsättas i Stockholm (A 11) med ett detachement i Boden, avsett för bemanning

av beredskapsförbanden i övre Norrland. Utbildningen av beredskapsförbanden

till västra och södra militärområdena samt andra omgångens beredskapsförband

till östra och övre Norrlands militärområden föreslås skola förläggas

till Kailsborgs och Östgöta luftvärnsregementen, medan bemanningen

av dessa beredskapsförband förlägges till särskilda detachement ur nämnda regementen

i Göteborg och Kristianstad (eventuellt Malmö) respektive till A 11

och till detachementet i Boden. De kaderökningar för luftvärnsartilleriets del,

s°m betingas av den utvidgade organisationen, angivas av chefen för armén

till 2 regementsofficerare, 7 kaptener, 13 löjtnanter, 5 fänrikar, 25 underofficerare,

43 furier och 41 konstaplar.

För övriga truppslag ha organisationsförändringar eller kaderökningar

icke ansetts erforderliga.

En reviderad härordning enligt det av chefen för armén sålunda framlagda

förslaget medgiver under vissa förutsättningar anordnande av den äskade

beredskapen från och med den 15 mars 1940. Intill denna tidpunkt måste

således särskilda åtgärder vidtagas. I denna fråga har chefen för armén i sin

skrivelse uttalat, att den begärda beredskapen under övergångstiden icke

kunde ernås med mindre äldre årsklasser inkallades i omgångar. En inkallelse

i sju omgångar med en arsklass i varje omgång örn en månad i sänder

under månaderna maj, juni, juli, augusti, oktober och november 1939 samt

tiden 15 januari—15 februari 1940 syntes ur olika synpunkter vara det lämpligaste.

På grund av bristande befälstillgång och förläggnings utrymmen

kunde dock en annan tidsfördelning än den angivna visa sig lämpligare vid

vissa truppförband, särskilt beträffande luftvärnsartilleriet.

Den arliga kostnadsökningen vid genomförd revidering av härordningen

enligt det framlagda förslaget har av chefen för armén enligt en särskild

specifikation beräknats till sammanlagt 10,600,000 kronor. I engångskostnader

för den föreslagna revideringen har chefen för armén beräknat ett belopp

av 350,000 kronor, huvudsakligen hänförande sig till uppsättandet av A 11.

Kostnaderna för den ifrågasatta inkallelsen av sju årsklasser i omgångar under

budgetåret 1939/40 hava av chefen för armén beräknats till sammanlagt

21,460,000 kronor.

Chefen för försvarsstaben har i en vid chefens för armén skrivelse fogad

P. M. i huvudsak anslutit sig till de av denne framlagda synpunkterna och

förslagen i fråga örn beredskapens ordnande.

I detta sammanhang får jag anmäla, att chefen för armén i skrivelse den 25

februari 1939 till mig inkommit med en utredning med förslag till revidering

av 1936 års härordning, över denna skrivelse har chefen för försvarsstaben den

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majus proposition nr 232.

3 mars 1939 avgivit utlåtande, däri han anfört, att densamma i sak utgjorde

ett utdrag ur och en omskrivning av den utredning angående förbättrad personell

beredskap, som i överensstämmelse med av chefen för försvarsstaben

angivna utgångspunkter av chefen för armén verkställts och den 6 februari

1939 insänts till försvarsstaben. Denna utredning hade chefen för försvarsstaben

den 20 februari 1939 med eget yttrande överlämnat till chefen för försvarsdepartementet

tillsammans med motsvarande utredningar från cheferna

för marinen och flygvapnet. Utöver vad som framginge av nämnda yttrande

och av en chefens för försvarsstaben skrivelse den 28 februari 1939 angående

försvarsberedskapens stärkande hade chefen för försvarsstaben intet att

tillägga.

Beträffande marinen hava undersökningarna enligt Utredning lil baserats

på samma beredskapskrav som enligt Utredning II men under den förutsättningen,

att tjänstgöringstiden utökades för flottans värnpliktiga i allmän

tjänst till 340 dagar och i sjö- och stationstjänst till omkring 240 dagar samt

att tjänstgöringstiden för kustartilleriets värnpliktiga i linjetjänst utökades

till omkring 240 dagar med en eller två inkallelser årligen.

I fråga örn flottan hava dessa undersökningar sammanfattats i en av chefen

för marinen den 2 februari 1939 till chefen för försvarsstaben avlaten skrivelse,

vilken med den senares skrivelse den 20 februari 1939 till mig överlämnats.

Efter en ingående motivering har chefen för marinen i nämnda skrivelse

kommit till den slutsatsen, att en tjänstgöringstid för flottans värnpliktiga i

allmän tjänst av 340 dagar, med inryckningen förlagd till omkring den 12

januari och utryckningen till omkring den 17 december bäst motsvarade beredskapskraven

och övriga förhållanden, till vilka häns}rn borde tagas. Antalet

flottan i allmän tjänst tilldelade värnpliktiga, vilka de senare åren inställt sig

till tjänstgöring, hade uppgått till i medeltal 1225. Efter inryckningen minskades

detta antal tämligen hastigt på grund av avgång av olika orsaker, så

att vid utryckningen ett antal av 1,025 kunde beräknas kvarstå. Under förutsättning

av den ökning av flottans stampersonal, som föreslagits i Utredning

II, kunde det totala behovet av värnpliktiga för flottan angivas till lägst

1,600 och högst 1,900 man. Anledningarna till växlingar vore dels de ökade

rustningarna av fartyg under sommarhalvåret, dels de vid vissa tider av året

föreliggande behoven av personal för bemanning av isbrytare och sjömätningsfartyg

m. m., dels slutligen det förhållandet, att stamrekryterna efter avslutade

utbildningskurser i land under sitt första tjänsteår vid olika perioder

vore tillgängliga för tjänstgöring i akterhandsbefattningar ombord, varifrån

de dock för genomgående av vissa yrkesskolor måste borttagas. — Någon

särskild kategori ersättningsreserv för flottan räknades icke med enligt detta

alternativ. Däremot upptogs en kategori värnpliktiga i handräckningst junst,

förslagsvis 415 man uppdelad på två omgångar. — Beträffande de värnpliktiga,

vilka från lantrullföringsområdena skulle tilldelas flottan i sjö- eller stationstjänst,

borde deras tjänstgöringstid icke utsträckas längre än till 210 dagar.

Den erforderliga årskvoten av dessa värnpliktiga uppginge till 990 man. Dessa

borde uppdelas på tre omgångar, nämligen en omgång för tiden 25 mars—25

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Majus proposition nr 232.

oktober, en omgång för tiden 25 juli—25 februari och en omgång för tiden

1 oktober—1 maj.

I fråga örn de värnpliktigas penningbidrag under tjänstgöringen har chefen

för marinen uttalat den uppfattningen, att flottans värnpliktiga i allmän tjänst

skulle för den tid de tjänstgjorde längre än flottans övriga värnpliktiga få

bidraget ökat till 2 kronor örn dagen. Enligt chefens för marinen förslag skulle

detta högre penningbidrag således utgå från och med 211 :e dagen. Merkostnaden

härför, cirka 133,000 kronor, vore icke av väsentlig storleksordning.

Chefen för marinen funne det emellertid vara med rimlighet och rättvisa

förenligt, att den speciella yrkeskategori, av vilken flottan här hade behov

och som finge påtaga sig väsentligt längre tjänstgöringstid än andra värnpliktiga

i linjetjänst, härför erhölle viss ekonomisk gottgörelse. Slutligen har

chefen för marinen ansett skäligt, att de värnpliktiga vid flottan i allmän

tjänst, som finge sin tjänstgöringstid i fredstid utsträckt till 340 dagar,

befrias från fullgörande av landstormsövning.

Beträffande flottan tilldelade värnpliktiga av kategorierna sjökaptener och

styrmän samt studenter och likställda har chefen för marinen i sin utredning

på anförda skäl stannat vid att föreslå, att deras utbildningstid borde utsträckas

från nuvarande 280 dagar till 300 dagar.

För kustartilleriets del har den förevarande undersökningen verkställts av

chefen för kustartilleriet, som sammanfattat resultaten därav i en den 11

januari 1939 dagtecknad, chefen för marinen tillställd promemoria. I denna

promemoria hava de två alternativen med en respektive två inkallelseomgångar

ingående undersökts. Det förstnämnda alternativet, med en inkallelseomgång,

förutsätter enligt chefens för kustartilleriet mening en utökning av

antalet värnpliktiga med 250 man för att kunna fylla de av chefen för försvarsstaben

uppställda beredskapskraven. Första tjänstgöringen örn 210 dagar

borde förläggas till tiden 12 mars — 30 september. Detta innebure, att en

viss beredskap kunde upprätthållas under tiden mitten av maj — slutet av

september. För utbildning av den ökade årskontingenten, för att fylla det

ökade behovet av personal för utbildning på grund av tjänstgöringstidens

förlängning och för inre tjänst samt för att kunna tillvarataga den möjlighet

till ökad beredskap, som den ökade tillgången på värnpliktiga erbjöde, erfordrades

enligt chefen för kustartilleriet en kaderökning av minst 3 officerare,

5 underofficerare, 5 flaggkorpraler, 20 korpraler och 30 meniga. Ökningen

av antalet beställningar för officerare borde taga sin början senast

omkring år 1942, vilket innebure, att antalet kadetter år 1939 borde ökas.

Tills vidare finge behovet av officerare hjälpligt fyllas genom inkallande av

reservpersonal, ökningen av antalet underofficersbeställningar borde däremot

upptagas i staten redan från och med nästa budgetår. Kostnaderna för genomförande

av alternativet med en inkallelse hava av chefen för kustartilleriet för

budgetåret 1939/40 beräknats till sammanlagt cirka 730,000 kronor, varav

170,000 kronor belöpa på engångskostnader för uppförande av vissa baracker

på Gotland. — Beträffande alternativet med två värnpliktsinkallelser har

chefen för kustartilleriet i detta fall i sin P. M. räknat med en tjänstgöringstid

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj-.ts proposition nr 232.

av 255 dagar för värnpliktiga i allmänhet och 300 dagar för studenter och

likställda. Sommarkontingentens storlek har förutsatts vara densamma som

i föregående alternativ, d. v. s. i förhållande till den nuvarande ökad med

250 man. Yinterkontingenten borde för att kunna upprätthålla samma beredskap

året runt vara lika stor som sommarkontingenten. Då en sådan anordning

emellertid skulle medföra behov av omfattande kaderökning m. m., hade

förutsatts, att vinterkontingenten skulle uppgå till allenast 600 man. Behovet

av kaderökningar bleve enligt detta alternativ minst 12 officerare, 20 underofficerare,

20 flaggkorpraler, 80 korpraler samt 120 meniga. Kostnaderna

för budgetåret 1939/40 för genomförande av detta alternativ beräknas av

chefen för kustartilleriet till cirka 1,850,000 kronor. Av nämnda summa åbelöper

emellertid ett belopp av 170,000 kronor uppförande av baracker vid

Gotlands kustartillerikår samt 340,000 kronor uppförande av exercishallar vid

de tre kustartilleriförbanden.

Chefen för marinen har i förenämnda skrivelse till chefen för försvarsstaben

den 2 februari 1939 i huvudsak anslutit sig till de av chefen för kustartilleriet

i promemorian framförda synpunkterna, ehuru han ställt sig betänksam

till de avsevärda årliga och engångskostnader, som bleve förknippade

med en övergång till två inkallelser, detta särskilt i fråga örn kostnaderna för

den föreslagna utökningen av stampersonalen.

Chefen för försvarsstaben har i en den 20 februari 1939 dagtecknad promemoria

yttrat sig över chefens för marinen till Utredning III hörande förslag

till ordnande av flottans och kustartilleriets beredskap. I fråga om värnpliktstidens

utökning vid flottan har chefen för försvarsstaben i stort sett anslutit

sig till chefens för marinen förslag. I fråga örn kustartilleriet måste, örn

beredskapsläget skulle kunna erhålla önskvärd förbättring, tvenne inkallelseomgångar

anses erforderliga trots därav föranledda jämförelsevis höga kostnader.

I fråga om flygvapnet hava i Utredning III de gjorda undersökningarna

sammanfattats i en inom flygstaben uppgjord »preliminär utredning rörande

flygvapnets personella beredskap». I denna utredning anmäles, att utvecklingen

sedan 1936 års försvarsbeslut föranlett flygvapnets myndigheter att

påbörja en undersökning för att i detalj utreda vilka åtgärder som borde vidtagas

för att höja den personella beredskapen vid flygvapnet. Denna undersökning,

som beräknades bliva mycket omfattande och ingripande på olika

områden, kunde icke bliva slutförd förrän senare. Emellertid borde vissa åtgärder

redan nu vidtagas för att höja den personella beredskapen. Dessa

åtgärder måste främst avse att tillgodose behovet av tekniskt kunnig och väl

utbildad stampersonal. En förstärkning av flygvapnets officerskader kunde

ske först år 1941 genom ökning av 1939—1941 års kadettskola. Örn emellertid

antalet kadetter i nämnda skola skulle kunna fyllas från innevarande års

aspirantskola, syntes redan nu böra beslutas, att antalet kadetter för utbildning

till officerare på stat skulle ökas från nu beräknade 30 till högst 45; av

utbildningsskäl kunde det bliva nödvändigt att begränsa ökningen till 40.

För att under den närmaste tiden stärka beredskapen återstode enligt chefens

Bihang till riksdagens protokoll 1039. 1 sami. Nr 232. 712 39 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majus proposition nr 232.

för flygvapnet mening endast att till frivillig tjänstgöring inkalla reservofficerare

ock reservofficersaspiranter. Den erforderliga förstärkningen av staterna

för underofficerare kunde icke heller ske förrän under budgetåret

1940/41. Yad beträffar manskapsstaterna hade utredningen visat, att det totala

behovet av stammanskap vid fullt genomförd personalorganisation, d. v. s.

under budgetåret 1940/41, avsevärt komme att överstiga det för nämnda

budgetår beräknade antalet manskapsbeställningar. Undersökningen hade

också givit vid handen, att utbildnings- och förläggningsförhållandena medgåve,

att flygvapnet under budgetåret 1939/40 tillfördes ytterligare 170 manskapsbeställningar

utöver de 875, som enligt flygförvaltningens medelsframställning

för nämnda budgetår föreslagits skola besättas. Det vore således

möjligt att redan instundande budgetår påbörja den förstärkning av manskapsstaterna,

som ur beredskapssynpunkt befunnits nödvändig. Yad slutligen anginge

den civilmilitära personalen beräknades möjligheter föreligga att under

budgetåret 1939/40 nyrekrytera sammanlagt 18 hantverkare utöver dem som

enligt 1938 års petita-skrivelse föreslagits skola tillkomma under nämnda

budgetår. — Chefen för flygvapnet föresloge sålunda såsom en omedelbar

åtgärd, att flygvapnets personalstater utökades under budgetåret 1939/40 —

utöver vad tidigare föreslagits — med sammanlagt 170 meniga och 18 hantverkare.

Vidare föresloges som omedelbar åtgärd, att för budgetåret 1939/40

anvisades ökade anslag för inkallande av reservpersonal till frivillig tjänstgöring,

nämligen löjtnanter och fänrikar i sammanlagt 150 månader, reservofficersaspiranter,

sergeanter, i sammanlagt 100 månader och reservofficersaspiranter,

furirer, i sammanlagt 90 månader.

De ungefärliga kostnaderna under budgetåret 1939/40 för den föreslagna

utökningen av personalstaterna, för reservpersonalens frivilliga tjänstgöring

samt för viss omläggning av värnpliktsförhållandena, betingad av tjänstgöringstidens

förlängning från 210 till 240 dagar, beräknades i chefens för

flygvapnet undersökning till sammanlagt cirka 850,000 kronor.

Chefen för försvarsstaben har vid granskning av chefens för flygvapnet

nyssberörda förslag i stort sett lämnat detsamma sin anslutning.

Departementschefen.

Allmänna synpunkter.

De utredningar rörande förutsättningarna för ett stärkande av den personella

beredskapen vid försvarsväsendet, som sålunda framlagts av chefen för

försvarsstaben och de särskilda försvarsgrenarnas chefer, hava varit föremål

för ingående överväganden inom försvarsdepartementet, vilka resulterat i det

förslag till åtgärder i nyssnämnda riktning, vilket jag här går att framlägga.

Innan jag närmare redogör för förslagets detaljer, vill jag något uppehålla

mig vid de synpunkter av mera allmän natur, som — förutom hänsyn av

ekonomisk art — varit vägledande vid mitt bedömande av de föreliggande

utredningarna.

Till att börja med vill jag därvid framhålla, att den tanke, varåt jag vid

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 232.

19

framläggandet av årets statsverksproposition gav uttryck, nämligen att det

icke vore uteslutet att särskilda åtgärder för den personella försvarsberedskapens

stärkande kunde visa sig erforderliga jämväl under nästkommande

budgetår, onekligen måste sägas hava understrukits av händelsernas utveckling.

Det torde icke tarvas någon närmare motivering för att statsmakterna

redan nu gå i författning om vidtagande av dylika åtgärder. Enär de ifrågasatta

åtgärderna måste innebära en utökning av våra försvarsanstalter i förhållande

till vad som synes erforderligt under lugnare tider, böra de i möjligaste

mån erhålla en sådan karaktär, att en återgång till utgångsläget kan

ske, örn och när detta befinnes lämpligt. På grund härav taga de av mig

här förordade åtgärderna närmast sikte på nästkommande budgetår. Emellertid

låter det sig icke göra att i alla hänseenden begränsa räckvidden av de

ifrågasatta besluten till en dylik tidsrymd. I viss utsträckning har jag för

att kunna vinna erforderlig beredskapseffekt funnit mig nödsakad förorda

åtgärder, som innebära en mera permanent ökning av försvarsanstalterna.

Vid ett övervägande av vad som från nyssnämnda utgångspunkt främst

bör komma ifråga för det föreliggande syftets ernående uppställer sig främst

spörsmålet, huruledes kravet på beredskap i inskränkt mening — förmåga

att möta en neutralitetskränkning eller ett kuppartat angrepp — skall på bästa

sätt tillgodoses. Därutinnan förhåller det sig tvivelsutan så, att medan lantstridskrafterna,

frånsett luftvärnsartilleriet, i allmänhet torde kunna räkna på

en viss förberedelsetid, innan de komma att tagas i anspråk för direkta stridsuppgifter,

måste man för övriga delar av försvarsorganisationen principiellt

eftersträva en beredskap, som efter ett ytterst kort tidsmoment kan bringas

att övergå i ett stridstillstånd. Snabbhetskravet är med andra ord beträffande

dessa delar mera påfallande. Ett uttryck för denna allmänna sats finner man

också i det förhållandet, att enligt vår gällande försvarsorganisation flygvapnets

fredsorganisation i stort sett sammanfaller med krigsorganisationen

och att vissa delar av flottan anses ständigt böra hållas stridsrustade.

Det sagda leder till att enligt min mening de åtgärder, som i nu förevarande

hänseende böra vidtagas i fråga örn våra marin- och flygstridskrafter

ävensom i fråga örn luftvärnet, i främsta rummet böra taga sikte på att dessa

stridskrafter i största möjliga utsträckning vid ett plötsligt ujipkommande

hot mot landets säkerhet omedelbart stå redo till ett effektivt ingripande i

avvärjande syfte.

För flottans vidkommande framstår som ett av de främsta önskemålen i

sådant hänseende att undanröja den påtagliga brist i de rustade styrkornas

beredskap, som sammanhänger med det nuvarande systemet med två värnpliktsinkallelser

per år. Detta system medför, att under en viss tid av året,

vilken tid av organisatoriska skäl måste inträffa under sommarhalvåret, utbyte

av värnpliktskontingenterna måste ske. Att detta är till stort men icke

blott för övningarnas rätta bedrivande utan även för beredskapens effektivitet,

ligger i öppen dag. Då jag icke kunnat finna någon annan utväg, som

verkligen leder till det uppställda målet, anser jag mig böra föreslå, att

tjänstgöringstiden i fred för flottans värnpliktiga i allmän tjänst, d. v. s. de

vid sjömanshus inskrivna värnpliktiga, utsträckes till att omfatta i det när
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

mäste ett år. Därigenom ut vinnes den stora fördelen, att fartygsbesättningarna

kunna på ett helt annat sätt än nu sammanföras till en enhet, som

icke brytes annat än vid det övningsuppekåll som gemenligen inträffar på

högvintern. Denna förlängning av övningstiden innebär givetvis vissa ökade

bördor för den kategori värnpliktiga, varom här är fråga — yrkessjömännen.

Med hänsyn till att inom detta arbetsområde anställningsmöjligheterna äro

i viss utsträckning säsongbetonade kan dock förväntas, att dessa bördor

icke skola visa sig vara alltför stora. I övrigt gå de åtgärder, som föreslås

för höjande av flottans beredskap, ut på att utöka antalet av de fartyg i kustflottan,

som ständigt skola hållas rustade, ävensom att likaledes öka det

antal fartyg, som hålles i den lägre beredskapsgrad, som s. k. depåförläggning

innebär.

I fråga örn kustartilleriet syfta de beredskapsåtgärder, som jag ämnar

föreslå, till ett utsträckande av den tid, under vilken ett något så när

stort antal batterier av olika slag kan vara försett med stridsbemanning.

Med nuvarande värnpliktskontingent, inkallad i endast en omgång, blir denna

tid förhållandevis kort. Jag föreslår därför, att kustartilleriet skall erhålla

två värnpliktskontingenter, en för sommartjänstgöring och en för vintertjänstgöring.

Den nuvarande sommarkontingenten föreslås dessutom utökad.

Någon förlängning av övningstiden utöver den nuvarande finner jag däremot

icke erforderlig för kustartilleriets värnpliktiga. En utökning av kustartilleriets

fasta kader i den utsträckning, som de militära myndigheterna ifrågasatt,

är jag ej heller beredd att nu förorda. Vad som i detta avseende

nu göres, kommer att bli bestående för lång tid framåt. En dylik kaderökning

förutsätter följaktligen även dubbla värnpliktsinkallelser för framtiden.

Att utan mera ingående överväganden genomföra en dylik anordning synes

mig icke möjligt. Efter några år sjunker den årliga värnpliktskontingenten så avsevärt,

att den nätt och jämnt räcker för upprätthållande av 1936 års organisation.

En utökning av tilldelningen av värnpliktiga åt ett håll kan måhända av denna

anledning framtvinga minskning å ett annat. Innan åtgärder vidtagas för att

permanent öka antalet värnpliktiga vid en viss del av försvarsväsendet, torde

därför mera ingående undersökningar om konsekvenserna vara erforderliga.

För flygvapnets del leda de anförda synpunkterna till en strävan att för

höjande av stridsförbandens omedelbara effektivitet utöka det personalbestånd

vid flottiljerna, varmed hittills räknats; detta har nämligen icke minst

på grund av den snabba utvecklingen inom det tekniska området visat sigvara

väl knappt. På grund av olika förhållanden låter sig emellertid en

dylik utökning icke omedelbart göra i så stor utsträckning, som i och för

sig vore önskvärd. Särskilt gäller detta officerskåren, vilken ju redan på

grund av försvarsbeslutet befinner sig i en snabb tillväxt. De åtgärder, som

här böra vidtagas, gå i stället ut på att genom utökning av kadettantalet

säkerställa möjligheterna för en framtida utökning av officersbeståndet. Beträffande

manskap och hantverkare föreligger emellertid redan nu möjlighet

till en utökning av kadrerna utöver uppsättningsplanen, vilken utökning jag

också kommer att föreslå. Värnpliktstjänstgöringens längd föreslår jag skola

vara oförändrad.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majis proposition nr 232.

Vad därefter beträffar luftvärnsartilleriet vill jag erinra om att de förliden

höst beslutade provisoriska åtgärderna för stärkande av den personella beredskapen

i främsta rummet syftade till att tillgodose beliovet av utbildad

personal för detta vapen. Vikten av att förse luftvärnsvapnet med tillräcklig

personal framstår också som en angelägenhet av den största betydelse, liksom

överhuvud utvecklingen inom detta område anses betinga en hög grad

av beredskap. Jag kommer däzdör i det följande att föreslå förhållandevis

vittgående åtgärder ifråga örn luftvärnsförbandens beredskap. Dessa åtgärder

innebära främst en avsevärd utvidgning av den för luftvärnsartilleriet avsedda

värnpliktskontingenten. Denna utvidgning medgiver möjlighet till

två inkallelseomgångar örn året, vilket naturligen i hög grad bidrager till

beredskapens höjande. Vidare föreslås anordnande av särskilda detachement

av luftvärnsregementena på skilda platser i landet, bland andra Stockholm.

Förslaget örn att redan nu inrätta ett tredje luftvärnsartilleriförband anser

jag mig däremot ej kunna tillstyrka. Den främsta anledningen härtill är

densamma, som av mig förut angivits i fråga örn kaderökningen vid kustartilleriet.

Ett nytt truppförband erfordrar en bestående tilldelning av

värnpliktig personal, något som kan ha sin inverkan på försvarsorganisationen

i övrigt. Härtill kommer emellertid, att jag icke är beredd att nu

taga ståndpunkt till förslaget, att luftvärnsartilleriets förstärkning skall ske

genom upprättande av ett nytt självständigt förband. Förstärkningen i

fråga avser det territoriella luftvärnet. Det bör därför enligt min mening

som ett allvarligt alternativ övervägas, örn icke i stället vid de artilleriförband,

som äro fredsförlagda å de orter, för vilka det territoriella luftvärnet

är avsett, särskilda luftvärn savdelningar böra organiseras. Det är också

min avsikt att inom närmaste tiden till fortsatt utredning upptaga frågan

örn förstärkning av luftvärnsartilleriets organisation jämte i samband därmed

stående spörsmål.

Inledningsvis har jag givit uttryck åt den åsikten, att beredskapsåtgärderna

vid armén utom luftvärnet icke i samma utsträckning som vid försvarsväsendet

i övrigt behöva sikta till ett beredskapstillstånd, som omedelbart

kan övergå till stridstillstånd, utan att man här i allmänhet måste kunna

räkna med åtminstone någon förberedeisetid för övergång till ett sådant

tillstånd. Detta får dock icke så tolkas som örn jag skulle förmena, att

det icke vore erforderligt att överhuvud hava några truppförband ur armén

i beredskapstillstånd. Jag har endast velat understryka, att behov icke föreligger

av att, såsom i fråga örn förut berörda delar av försvarsväsendet,

hava huvudparten av arméorganisationen i beredskap. Icke minst som stöd

åt flygvapen, flotta, kustartilleri och luftvärn torde förband ur armén, låt

vara i mindre utsträckning, böra vara i beredskapstillstånd åtminstone

under vissa tider av året. Den relativt stora skillnad mellan krigsfot och fredsfot,

som bland annat av kvantitetsskäl måste förefinnas vid armén, nödvändiggör

emellertid, att frågan örn beredskapens ordnande här måste särskilt

uppmärksammas, liksom den också blir mera komplicerad. I enlighet

med de föreliggande förslagen måste åtgärderna till höjande av arméns per
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

semelia beredskap i främsta rummet syfta till att under så stor del av året

som möjligt hava organiserade och övade ett visst antal fältstarka förband,

vilka utan den vidlyftiga apparat, som ett partiellt sättande av armén på

krigsfot innebär, kunna på en relativt kort tid vara stridsfärdiga. Jag

föreslår därför, att vid vissa av våra infanteriregementen skola bildas

särskilda beredskapskapsförband. Genom särskilda organisatoriska åtgärder,

innebärande ett utnyttjande för ändamålet av de värnpliktiga även från

andra förband, kommer den eftersträvade beredskapen vid beredskapsregementena

att kunna uppehållas under en relativt stor del av året och

särskilt under de tider, som allmänt anses mest riskfyllda. För att kunna

genomföra denna beredskap utan att mera nämnvärt störa utbildningsarbetets

fortgång inom armén har det emellertid befunnits nödvändigt att

föreslå införande av skyldighet för värnpliktiga tillhörande vissa årsklasser

att fullgöra en särskild beredskapsövning örn trettio dagar. Detta innebär

givetvis en ökning av övningstiden för dessa värnpliktiga. Eftersom beredskapsövningen

sammanhänger med den av nuvarande tidsläge framtvingade försvarsberedskapen,

kan den dock betecknas såsom en provisorisk anordning.

Vid övriga truppslag än infanteriet föreslås beredskapsåtgärder av i huvudsak

motsvarande innebörd.

Genom nu antydda åtgärder vinnes en beredskap för arméns vidkommande

av i huvudsak samma styrka som den av de militära myndigheterna föreslagna.

Ett något sämre beredskapstillstånd inträder dock under tiden 15

juni—15 juli. Med hänsyn till att dels sommarlinjens rekryter vid nämnda

tid hava två månaders utbildning bakom sig och dels vid respektive infanteriregementen

just då finnes en relativt stor kontingent »underbefäl och

fackmän», vilken undergått full soldatutbildning, anser jag emellertid att

särskilda åtgärder av beredskapsnatur icke äro nödvändiga under förevarande

tid.

Nämnda skillnad i beredskapens anordnande under tiden 15 juni—15 juli

i jämförelse med de militära myndigheternas förslag sammanhänger därmed,

att jag icke anser mig kunna tillstyrka att övningstiden — utöver beredskapsövningen

— ökas med ytterligare 30 dagar. Sistnämnda förslags sammanhang

med försvarsberedskapen i egentlig bemärkelse är, såsom framgår

av det sagda, dock ganska svagt. I stället får det ses i sammanhang med

de meningsskiljaktigheter rörande övningstidens längd, som kommo till uttryck

redan i samband med införandet av 1936 års härordning. Avgöranden i

denna fråga träffades då. Det torde knappast med fog kunna göras gällande, att

sedan nämnda tid sådana förskjutningar inträffat militärtekniskt eller militärpolitiskt,

som föranlett ett nytt läge för denna fråga. En generellt förlängd

övningstid medför dessutom åtskilliga konsekvenser, som icke äro

tillräckligt belysta. Med hänsyn härtill och då de av mig förordade åtgärderna

även innesluta en provisorisk förlängning av övningstiden i form av

beredskapsövning, torde en ytterligare förlängning av övningstiden icke nu

böra beslutas.

Att nu formligen besluta den s. k. kategoriklyvningens upphävande synes

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majus proposition nr 232.

mig icke innebära några praktiska fördelar. Dels kommer vid ett godtagande

av de förslag, som av mig bär förordas, för övning under år 1940 en stor del av

den s. k. ersättningsreserven att antingen överföras till linjetjänst eller inkallas

till vapentjänst, varvid jag förutsätter, att i sistnämnda fall även 30 dagars

beredskapsövning får uttagas. Motsvarande förhållanden torde komma att

föreligga, så länge särskild försvarsberedskap påfordras. Dels nedgår, såsom

ock påpekats, inom få år värnpliktskontingenten så mycket, att ersättningsreserven

av sig själv upphör att finnas. Det synes mig därför lämpligt,

att de mera vittgående förändringar av värn pliktslagen, som torde bliva

erforderliga, få förberedas ytterligare, innan beslut därom fattas.

Av chefen för armén har vidare föreslagits, att vissa äldre årsklasser

skulle inkallas till beredskapsövning under 1939. Denna anordning anser

jag mig icke kunna tillstyrka. Det gäller här värnpliktiga, som uppnått en

sådan ålder, att det för dem skulle medföra särskilda svårigheter att fullgöra

en dylik tjänstgöring. Dessa svårigheter ökas ytterligare därigenom,

att varseltiden för dem bleve synnerligen kort. Enligt mitt förmenande

bör en uppoffring av detta slag åläggas medborgarna endast då uppenbar fara

är för handen. Så kan enligt mitt sätt att se icke det nuvarande läget

karakteriseras. Ske icke dessa inkallelser, medför detta, därest ej andra åtgärder

vidtagas, att beredskapsförband ur armén icke finnas under försommaren

detta år. Dylika förband skulle givetvis kunna skapas på samma sätt,

som föreslås beträffande 1940. Då emellertid förberedelsetiden för ordnande

av dylika förband redan under de närmaste månaderna komme att bli så

knapp, att mycket betydande svårigheter skulle yppas, vilken form för dessa

förband som än valdes, har jag icke ansett mig kunna framlägga förslag härom.

Därest den utrikespolitiska situationen alltjämt kommer att vara oroande,

kan Kungl. Majit emellertid komma att finna anledning att med stöd av §§

28 och 36 värnpliktslagen föranstalta örn att erforderlig personell beredskap

är till finnandes under denna tid. Detta bör då i första hand ske på det

sätt, att de värnpliktiga vid de beredskapsförband som nu finnas organiserade

kvarhållas någon tid efter den hittills förutsatta utryckningstiden samt

att därefter värnpliktiga ur någon äldre årsklass, i så fall sannolikt 1935 års

klass, inkallas för beredskaps anordnande i en eller annan form, till dess utbildningen

av årets nyinryckta värnpliktiga hunnit något så när fullbordas.

Kostnaderna för dylika åtgärder torde, i den mån de äro av natur att böra

normalt belasta förslagsanslag, få utgå från å riksstaten för innevarande

budgetår uppförda dylika anslag och i övrigt få utgå från anslaget till oförutsedda

utgifter. Riksdagens bemyndigande härtill torde nu böra inhämtas.

Armén.

I enlighet med vad jag förut anfört har jag som allmän förutsättning i fråga

om den personella beredskapens stärkande vid armén utgått ifrån att den

ordinarie tjänstgöringstiden för de värnpliktiga i princip bibehålies oförändrad,

men att samtliga arméns värnpliktiga skola vara skyldiga att därutöver

fullgöra en beredskapstjänstgöring — beredskapsövning — örn 30 dagar, vilken

övning skall förläggas till en ur beredskapssynpunlct lämplig tid. Den s. k.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

kategoriklyvningen bibehålies också i princip; därutinnan sker emellertid den

uppmjukningen, att erforderligt antal ersättningsreservister skall kunna

åläggas att undergå utbildning i vapentjänst. I vissa fall, där särskilda organisatoriska

förhållanden därtill föranleda, bör ett överförande av ersättningsreservister

till utbildning i linjetjänst äga rum, varjämte den i värnpliktslagen

upptagna linjekontingenten bör utökas. I övriga fall förutsättes,

att karaktären av ersättningsreserv alltjämt bibehålies.

Yad först beträffar den sålunda föreslagna tjänstetidens fördelning

för infanteriets värnpliktiga, förutsättes beträffande

som mar gruppens värnpliktiga, att de liksom nu skola fullgöra sin

första tjänstgöring under tiden mitten av april—slutet av september. Dessa

värnpliktiga beräknas vara användbara för beredskapstjänst efter tre månaders

utbildning, alltså under tiden mitten av juli—slutet av september. Därutöver

skola de liksom nu fullgöra en repetitionsövning örn 25 dagar huvudsakligen i

enlighet med den plan för alternering mellan olika regementen som uppgjorts.

På sätt chefen för armén i sin förberörda skrivelse till chefen för försvarsstaben

föreslagit skola de dessutom, där så med hänsyn till krigsberedskapen

prövas nödigt, fullgöra en beredskapsövning örn 30 dagar, i allmänhet under

tiden 15 mars—15 juni, på olika tider vid olika regementen. Till beredskapsövning

torde — till undvikande av inkallelse till beredskapsövning och repetitionsövning

under ett och samma kalenderår — i allmänhet böra inkallas den

yngsta av de årsklasser vid vederbörande regementen, vilka fullgjort första

tjänstgöring och icke hava att under samma år fullgöra repetitionsövning.

Vid de regementen, där viss vinterutbildning är föreskriven för sommargruppen

(Norrlandsregementena), torde emellertid i enlighet med vad chefen

för armén föreslagit beredskapsövningen böra äga rum i omedelbar anslutning

till första tjänstgöringens avslutande, d. v. s. under tiden 15 februari—15

mars. Därigenom undvikes olägenheten att för dessa värnpliktiga tillskapa

ytterligare en inryckningsperiod utöver de tre, som nu finnas, varjämte fördelen

av en viss beredskapsorganisation under nyssnämnda tid vinnes.

Yad beträffar vinter gruppens värnpliktiga vid infanteriet torde

deras första tjänstgöring 150 dagar och beredskapsövningen 30 dagar, tillhopa

180 dagar, i allmänhet böra äga rum i en följd (med 15 dagars uppehåll) med

början ungefär den 1 december och utryckning ungefär den 15 juni. De kunna

då anses vara användbara för beredskapstjänst under tiden 15 mars—15 juni.

Vid N o rila n d s regem ente na torde dock inryckningen böra äga rum redan omkring

den 1 november för att de värnpliktiga skola kunna vara färdiga att deltaga

i dessa regementens sommargruppers vinterövning under tiden 15 februari

—15 mars. Repetitionsövning i 25 dagar förutsättes skola fullgöras jämväl av

nu ifrågavarande värnpliktiga enligt gällande grunder, d. v. s. under andra

eller tredje året efter inskrivningsåret.

Den beredskapsorganisation vid infanteriet, som förutsättes

skola uppbyggas med tillämpning av den nu angivna fördelningen av

tjänstgöringstiden, torde kunna ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med

vad chefen för armén föreslagit i sin förenämnda skrivelse till chefen för

försvarsstaben. Sålunda bör vid ett vart av följande regementen, nämligen

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majlis proposition nr 232.

Svea livgarde, Norra skånska infanteriregementet, Södra skånska infanteriregementet,

Hälsinge regemente och Gotlands infanteriregemente, ett beredskapsförband

finnas organiserat.

Vid de tre förstnämnda regementena låter sig detta för tiden den 15 mars—

15 juni göra på det sätt, att vintergrupperna vid det egna regementet och

två andra icke-beredskapsregementen, eventuellt förstärkta med ersättningsreservister,

bilda beredskapsförbandets stomme. Inom varje sådan grupp örn

tre regementen organiseras den erforderliga förstärkningen genom inkallande

i tre omgångar av värnpliktiga till beredskapsövning. Vid början av de två

omgångar, då beredskapsregementet självt icke helt ombesörjer beredskapen,

sker sammandragning under några dagar till detta regemente i och för förbandets

organisation och samövande m. m. I övrigt sker förläggningen vid

respektive stamregementen.

Vid Hälsinge regemente måste av organisatoriska skäl beredskapsförbandets

stomme under tiden 15 mars—15 maj utgöras av vintergrupperna från vissa

norrländska regementen samt Värmlands regemente, vilka sammandragas till

tjänstgöring vid beredskapsregementet. Förstärkningen under denna tid sker

genom inkallelse till beredskapsövning av värnpliktiga från andra håll. För

tiden 15 maj—15 juni, då vintergrupp icke finnes i tjänst vid Norrlandsregementena,

kan beredskapen ordnas genom att vissa sydliga regementens

beredskapsövningar under denna tid förläggas till Hälsinge regemente och

förstärkas med beredskapstjänstgörande värnpliktiga från övningskompanier

m. fl.

Vid Gotlands infanteriregemente förutsättes för tiden 15 mars—15 juni

den egna vintergruppen skola bilda beredskapsförbandets stomme. Förstärkningen

sker genom att beredskapsövning från det egna regementet jämte två

andra regementen i tur och ordning äger rum vid beredskapsregementet.

För tiden 15 juli—30 september tages vid samtliga beredskapsregementena

den egna i tjänstgöring varande sommargruppen i anspråk för beredskapsförbandens

organisation. Vid Gotlands infanteriregemente måste dock härför

en förstärkning ske med omkring 220 ersättningsreservister.

Vid Norrbottens regemente torde liksom under innevarande år ett skyttekompani

böra organiseras som beredskapsförband genom inkallande av ersättningsreservister

under tiden den 1 februari—1 augusti.

Med den sålunda skisserade organisationen, vilken naturligen kan tänkas

till sina detaljer bliva annorlunda utformad, kommer som jag förut anfört en

lucka att finnas i beredskapen under tiden 15 juni—15 juli vid beredskapsregementena.

På redan anförda skäl lärer emellertid detta förhållande icke

vara förenat med alltför stora olägenheter. Dessutom kan väl tänkas, att det

kan befinnas lämpligt att något minska denna lucka genom att göra någon

kortare tids uppehåll mellan de tre tjänstgöringsomgångarna på våren. Till

denna fråga torde icke i detta sammanhang ståndpunkt behöva fattas.

Den anordning av beredskapen, som i det föregående upplagts, torde till

att börja med böra beslutas till genomförande under budgetåret 1939/40. Erforderliga

åtgärder för tiden därefter torde böra föreläggas 1940 års riksdag

för bedömande.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majus proposition nr 232.

Yad beträffar de årsklasser, på vilka de nja föreskrifterna behöva

göras tillämpliga för att tillgodose beredskapskravet redan under år 1940, lärer

det bliva nödvändigt att i viss mån för ändamålet taga i anspråk delar av 1936

års klass, detta för att kunna undvika att pålägga vissa värnpliktiga beredskapsövning

och repetitionsövning under samma kalenderår. Beredskapsövningen

torde därför böra kunna påläggas till och med fjärde året efter inskrivningsåret.

Under år 1940 böra såväl vinter- som sommargrupperna av de

årsklasser, som sålunda kunna komma i fråga, kunna inkallas till beredskapsövnings

fullgörande. Därigenom kan behovet av ersättningsreservister för förstärkande

av vintergrupperna något hållas nere under nämnda år.

Vad därefter beträffar tjänstgöringen vid artilleriet utom

luftvärnet förutsättes denna för sommargruppens värnpliktiga

äga rum enligt nu gällande grunder, varigenom de värnpliktiga i samma mån

som vid infanteriet kunna beräknas vara användbara till beredskapstjänst

under tiden 15 juli—30 september. Året efter första tjänstgöringens avslutande

(andra året efter inskrivningsåret) fullgöres beredskapsövning örn 30 dagar i

överensstämmelse med chefens för armén förutnämnda förslag. Vid vissa

regementen torde beredskapsövningen komma att fullgöras såsom vintertruppövning

eller extra repetitionsövning. Den ordinarie repetitionsövningen

kommer i allmänhet att fullgöras under tredje året efter inskrivningsåret.

I fråga om vintergruppens värnpliktiga vid artilleriet utom luftvärnet

förutsättes, att första tjänstgöringen 170 dagar och beredskapsövningen

30 dagar, tillhopa 200 dagar, skola fullgöras i en följd vid de tre

regementena på fastlandet, vilka skola bilda beredskapsförband, nämligen

Svea artilleriregemente, Wendes artilleriregemente och Smålands arméartilleriregemente.

Den ungefärliga tjänstgöringstiden torde vid dessa regementen

komma att bliva 15 november—15 juni. Vid Gotlands artillerikår,

som också förutsättes skola bilda beredskapsförband, torde vintergruppens

hela tjänstgöring (230 dagar inklusive beredskapsövningen) böra fullgöras i

en följd med början ungefär den 15 oktober. Vid övriga artilleritruppförband

torde första tjänstgöringen böra fullgöras under den ungefärliga tiden 1

oktober—1 april och beredskapsövningen fullgöras i anslutning till sommargruppens

beredskapsövning.

Vad beträffar beredskapsorganisationen vid artilleriet utom

luftvärnet avses fältstarka beredskapsförband skola kunna upprättas vid

Svea artilleriregemente, Wendes artilleriregemente, Smålands arméartilleriregemente

och Gotlands artillerikår. Vid de tre förstnämnda regementena

ordnas denna beredskap för tiden 15 mars—15 juni med den egna i tjänst

varande vintergruppen såsom stomme, förstärkt med föregående års egna

sommargrupp, vilken under denna tid fullgör beredskapsövning i 30 dagar

i tre omgångar. Vintergruppen förstärkes dessutom i erforderlig mån med

ersättningsreservister. Vid Gotlands artillerikår organiseras beredskapsförbanden

under nämnda tid med den egna vintergruppen, förstärkt med ersättningsreservister.

För tiden 15 juli—30 september organiseras beredskapsförbanden

med vederbörande truppförbands egna sommargrupp, därvid

dock Gotlands artillerikårs kontingent måste ökas med omkring 50 man.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

Vidkommande därefter luftvärnsartilleriet har en ingående

undersökning verkställts rörande möjligheterna att organisera beredskapstjänsten

på basis av tre särskilda inkallelseomgångar värnpliktiga. Därvid

skulle en omgång utgöras av den nuvarande linjekontingenten och de övriga

två omgångarna utgöras av ersättningsreservister. Utredningen har emellertid

givit vid handen, att denna tanke av organisatoriska skäl måste övergivas.

Emellertid har en utökning av luftvärnsartilleriets årliga värnpliktskontingent

till 1,400 man ansetts nödvändig ur mobiliseringssynpunkt. Med

denna förutsättning hava möjligheterna undersökts för att med nämnda

kontingent, uppdelad på två inkallelseomgångar, organisera den önskvärda

beredskapen. De värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden skulle enligt denna

undersökning bliva följande. En sommargrupp och en vintergrupp örn vardera

620 man organiseras i enlighet med chefens för armén förenämnda förslag.

Dessutom organiseras en utbildningsgrupp örn 200 man, avsedd uteslutande

för fältluftvärnstjänst. Samtliga tjänstgöringsgrupper fullgöra första

tjänstgöring och beredskapsövning med 200 dagar i en följd, sommargruppen

under tiden 1 april—81 oktober, vintergruppen under tiden 1 december—30

juni och gruppen för fältluftvärnstjänst under tiden 1 mars—30 september.

Samtliga värnpliktiga fullgöra repetitionsövning under augusti eller september

ett följande år.

För att snabbt kunna tillgodose mobiliseringsbehovet är emellertid för

åren 1940 och 1941 en ytterligare ökad värnpliktskontingent önskvärd. Denna

ökning torde under dessa år i viss mån kunna tillgodoses genom att den

kontingent, som enligt det anförda är avsedd för utbildning uteslutande i fältluftvärnstjänst,

tillfälligt utökas med ersättningsreservister.

Yad beträffar själva bereds k apsorganisationen vid luftvärnsartilleriet

förutsättes denna i princip äga rum i enlighet med

chefens för armén förutnämnda förslag. Emellertid finner jag mig som jag

förut anfört icke kunna, i varje fall för närvarande, tillstyrka upprättande av

ett nytt självständigt luftvärnsförband i Stockholm. För ifrågavarande ändamål

torde i stället böra anordnas ett särskilt detachement ur Östgöta luftvärnsregemente,

i organisatoriskt hänseende anknutet till Svea artilleriregemente.

De beredskapsförband ur luftvärnsartilleriet, som avses skola organiseras,

utgöras av vissa fältstarka luftvärnsförband inom södra, östra och västra

militärområdena samt inom övre Norrlands militärområde.

Utbildningen av beredskapsförbandens värnpliktiga vid luftvärnsartilleriet

kan i stort sett äga rum enligt följande ordning: Utbildningen av de för västra

och södra militärområdena avsedda beredskapsförbanden äger rum vid Karlsborgs

och Östgöta luftvärnsregemente. Därstädes äger också utbildningen

rum för andra omgångens beredskapstjänstgöring för förbanden inom östra

och övre Norrlands militärområden. Utbildningen av första omgångens

värnpliktiga för sistnämnda två militärområden förlägges däremot till detachementet

i Stockholm. Bemanningen av beredskapsförbanden för östra militärområdet

förlägges till Stockholmsdetachementet, medan bemanningen för

övriga beredskapsförband förlägges till särskilda detachement i Göteborg,

Kristianstad och Boden.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majus proposition nr 232.

Y ad beträffar övriga arméns truppslag än de nu nämnda förutsätter

jag, att utbildningen vid truppslag med 175 dagars tjänstgöringstid

organiseras i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslagits i fråga

örn infanteriet och vid truppslag med 200 dagars tjänstgöringstid enligt de

grunder, som angivits beträffande artilleriet utom luftvärnet.

Det här angivna systemet för ökande av arméns personella beredskap förutsätter

en utökning av antalet värnpliktiga vid armén med

1,870 man. Under år 1940 kan dock detta behov minskas genom inkallande av

ett större antal värnpliktiga av äldre årsklasser till beredskapsövning än som

senare blir möjligt, därest beredskap skall ordnas under en följd av år. Behovet

av värnpliktiga utöver nuvarande antal under år 1940 kan i enlighet därmed

minskas till 1,380, fördelade med 440 vid infanteriet, 240 vid artilleriet

utom luftvärnsartilleriet samt 700 vid luftvärnsartilleriet. Då utökningen av

luftvärnsartilleriets värnpliktiga liksom ock den föreslagna ökningen med

50 man av Gotlands artillerikårs värnpliktskontingent förutsättes bliva erforderlig

för några år framåt, har föreslagits, att arméns värnpliktskontingent

i linjetjänst skulle utökas med sammanlagt 750 man. Härtill vill jag lämna

min anslutning och föreslår fördenskull i annat sammanhang denna dag sådan

ändring i värnpliktslagen, att nämnda utökning av antalet linjetjänstare möjliggöres.

Då jag nämligen utgår ifrån att det inom ett fåtal år blir nödvändigt

att på grund av de minskande årsklasserna omarbeta värnpliktslagens bestämmelser

örn kontingenternas storlek, har jag icke ansett en dylik åtgärd

sta i strid med min tidigare uttalade uppfattning, att större förändringar härutinnan

nu böra undvikas. Ej heller kan en blivande revision av dessa bestämmelser

anses föregripas av en dylik åtgärd. För att så snabbt som möjligt

kunna genomföra den avsedda förstärkningen kommer jag även att i annat

sammanhang föreslå en lagbestämmelse av innehåll, att 750 av de värnpliktiga,

som redan undergått inskrivning under år 1938 eller 1939 och därvid uttagits

till ersättningsreservister, skola kunna omföras och tilldelas armén i linjetjänst.

Det föreslagna beredskapssystemet för armén förutsätter även genomförande

av vissa organisatoriska förändringar ävensom vissa

kade rökningar. Sålunda erfordras, såsom jag redan antytt, organiserande

av vissa särskilda detachement vid luftvärnsartilleriet, nämligen dels ur

Karlsborgs luftvärnsregemente ett detachement i Göteborg, anknutet till Göta

artilleriregemente, dels ock ur Östgöta luftvärnsregemente ett detachement i

Stockholm, anknutet till Svea artilleriregemente, ett detachement i Kristianstad,

anknutet till Wendes artilleriregemente, samt ett detachement i Boden,

anknutet till Bodens artilleriregemente.

För beredskapstjänstens planläggning och ledning har chefen för armén

ansett nödvändigt att särskild personal är till finnandes inom de högre truppförband,

som skola handhava denna ledning. Chefen för armén har fördenskull

föreslagit, att vid en var av I., II. och IY. arméfördelningarnas staber

samt vid militärbefälet på Gotland skulle inrättas en särskild regementsofficersbeställning

för en »beredskapsofficer». Dessa befattningar borde till
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 232.

29

sättas på förordnande i syfte att underlätta befattningarnas indragande, då

beredskap icke längre vore erforderlig. Med hänsyn till de krav, som måste

ställas på dessa befattningshavare, borde de enligt chefens för armén mening

vara överstelöjtnanter.

Med biträdande av vad chefen för armén sålunda föreslagit ämnar jag vid

behandling i annat sammanhang denna dag av frågan örn arméns avlöningsanslag

föreslå, att å staten för arméfördelningsstaberna m. m. för nu angivna

ändamål upptagas fyra överstelöjtnantsbeställningar, avsedda att tillsättas på

förordnande med ett arvode motsvarande lön i lönegraden Oa 5 i det föreslagna

nya avlöningsreglementet.

Chefen för armén har vidare anfört, att ett begränsat antal fast anställt

underbefäl vore oundgängligen erforderligt för organiserandet av de föreslagna

beredskapsförbanden vid infanteriet. Då dessa underbefäl icke kunde avstås

från den samtidigt pågående soldatutbildningen, måste infanteriregementenas

stater utvidgas med ett antal furirsbeställningar, som icke kunde sättas

lägre än 3 per regemente. Därigenom skulle för varje beredskapsförband

kunna beräknas 9 fast anställda furirer, vilket måste anses som ett absolut

minimum.

I anslutning till vad chefen för armén sålunda anfört kommer jag att vid

framläggandet av förslagen till arméns personalstater för nästkommande

budgetår föreslå, att för ifrågavarande ändamål vid varje infanteriförband upptagas

3 furirsbeställningar utöver det antal, som eljest skulle hava kommit i

fråga. — Underbefälsbehovet i övrigt vid beredskapsförbanden förutsätter

jag skola tillgodoses genom att vederbörlig årsgrupp av studenter och likställda

samt underbefäl och fackmän fullgöra beredskapsövning samtidigt med

övriga värnpliktiga.

För tillgodoseende av det ökade befälsbehovet vid artilleriet utom luftvärnet

har chefen för armén ansett nödvändigt, att artilleriförbandens stamkadrer

utökas med sammanlagt följande personal: 6 kaptener, 9 löjtnanter,

4 styckjunkare, 7 sergeanter, 50 furirer, 49 konstaplar och 50 volontärer. Jag

har efter prövning av denna framställning kommit till den uppfattningen,

att en dylik kaderökning vid artilleriet är i hög grad önskvärd och att densamma

bör snarast möjligt genomföras. Då en gjord undersökning utvisar,

att den föreslagna utökningen torde kunna genomföras redan under budgetåret

1939/40, kommer jag att vid behandlingen av frågan örn arméns personalstater

föreslå, att artilleriets stater utökas med det av chefen för armén föreslagna

antalet beställningar med fördelning på de olika fredsförbanden enligt

grunder, som av chefen för arméstaben angivits i en i ärendet avgiven

skrivelse av den 17 mars 1939.

Yad slutligen beträffar luftvärnsartilleriet har chefen för armén angivit

vissa kaderökningar, vilka betingades av tillkomsten av de förut omförmälda

detachementen. Efter viss reducering har behovet av kaderökningen för luftvärnsartilleriet

utöver de i försvarsbeslutet beräknade kadrerna vid fullt uppsatt

vapen i anledning av de av mig föreslagna åtgärderna uppgivits till

1 överstelöjtnant, 1 major, 6 kaptener, 11 löjtnanter, 5 fänrikar, 8 styckjunkare,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

13 sergeanter, 41 furirer, 41 konstaplar och 78 volontären Emellertid har tillika

uppgivits, att av denna utökning för nästa budgetår kunde erhållas allenast

1 överstelöjtnant, 1 major, 3 fänrikar och 78 volontären vilka således skulle

tillkomma utöver den för nästa budgetår planenligt fortgående ökningen.

För min del anser jag mig — utan att nu taga ställning till den föreslagna

utökningen av luftvärnsartilleriets kadrer vid fullt uppsatt vapen —

böra tillstyrka, att luftvärnsartilleriets stater för budgetåret 1939/40 utökas

med följande beställningar utöver den planenliga ökningen, nämligen 1 överstelöjtnant,

avsedd för detachementet i Stockholm, 1 kapten, 3 fänrikar och 78

volontären Förslag härom kommer jag således att framlägga i samband med

behandlingen av propositionen om avlöningsanslagen för nästkommande

budgetår.

Förutom genom de sålunda föreslagna kaderökningarna torde det genom

beredskapsåtgärderna uppkommande befälsbehovet få tillgodoses genom att

personal på övergångsstat, reservstat och i reserven inkallas till fullgörande —

förutom av obligatorisk tjänstgöring — av frivillig tjänstgöring i erforderlig

utsträckning.

Vad slutligen beträffar kostnaderna för de åtgärder, som sålunda föreslås

för arméns vidkommande, kunna dessa för budgetåret 1939/40 beräknas till

sammanlagt omkring 6,110,000 kronor. Av detta belopp beräknas ungefär

580,000 kronor åbelöpa de föreslagna kaderökningarna. Återstoden belöper på

kostnader för den ökade värnpliktskontingenten, den föreslagna beredskapstjänstgöringen,

inkallelse av reservbefäl m. m. Fördelningen av sistnämnda

kostnader på de särskilda riksstatsanslagen har gjorts till föremål för en särskild

undersökning, till vars resultat jag sedermera vill återkomma.

Marinen: Flottan.

De åtgärder till försvarsberedskapens förstärkande vid flottan, som jag

på grundval av de föreliggande utredningarna vill föreslå, syfta i huvudsak

till ernående av förbättringar i två hänseenden, nämligen dels i fråga om de

i fredstid rustade fartygens antal och dels i fråga örn fartygsbesättningarnas

kontinuitet.

I fråga örn de rustade fartygens antal vill jag erinra örn att

enligt den rustningsplan som lades till grund för 1936 års försvarsbeslut i

detta avseende, bland andra följande fartyg skulle vara rustade under sommarhalvåret,

nämligen 2 nyare och 1 äldre pansarskepp, flygplankryssaren

Gotland, minkryssaren Clas Fleming, 4 nyare jagare, 6 nyare och 1 äldre

vedettbåtar. Under vinterhalvåret skulle bland andra följande fartyg

vara rustade: 2 nyare pansarskepp, flygplankryssaren Gotland, 4 nyare jagare

samt 5 undervattensbåtar. I försvarsbeslutet framhölls emellertid, att denna

plan ej borde hindra, att, då så ur övningssynpunkt kunde befinnas lämpligt

och möjligt, större antal fartyg av ett visst fartygsslag rustades på bekostnad

av andra fartygs rustning, varigenom fartygsrustningarna kunde olika år

variera på ändamålsenligaste sätt, givetvis inom ramen av anvisade anslag.

Chefen för försvarsstaben har i förevarande ärende (Utredning II) fram
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

hållit, att enligt hans uppfattning de nuvarande begränsade fartygsrustningarna

icke vore tillräckliga för den erforderliga marina beredskapen i fråga

örn neutralitets- och kuppskydd. Det borde eftersträvas, att så stor del som

möjligt av för 1. linjen (kustflottan) avsedda fartyg ständigt vore rustad och

övad i fredstid. Av kustflottans fartyg vore för närvarande rustade 2 pansarskepp,

flygplankryssaren Gotland, 3 jagare och 5 undervattensbåtar. Härtill

bomme i slutet av april 1 jagare, 1 undervattensbåt samt 3 nyare och 3 äldre

vedettbåtar. Det vore ur beredskapssynpunkt önskvärt, att samtliga tre nyare

pansarskepp hölles rustade året runt. Med hänsyn till vissa planerade arbeten

å pansarskeppet Sverige kunde detta önskemål dock icke utan stora olägenheter

tillgodoses under de närmaste åren. Minkryssaren Clas Fleming, som

enligt nu gällande plan skall vara rustad under sommarhalvåret, borde ur

beredskapssynpunkt vara rustad även under vinterhalvåret. Med hänsyn till

översyn, reparationer m. m. kunde rustandet av samtliga 8 nyare jagare icke

låta sig göra. Däremot vore ur beredskapssynpunkt en ökning av det under

sommarhalvåret rustade antalet jagare med 2 till 6 önskvärd och möjlig. Slutligen

borde, för att kunna hålla en viss minsvepningsberedskap för kustflottans

räkning även under vinterhalvåret, minst 2 nyare vedettbåtar hållas

rustade under denna del av året. Som tillägg till den i 1936 års försvarsbeslut

upptagna rustningsplanen föreslogs sålunda: under sommarhalvåret

2 nyare jagare och under vinterhalvåret 1 minkryssare och 2

nyare vedettbåtar. Den föreslagna ökningen ansågs kunna ske successivt från

och med hösten 1939.

Den utökning av gällande rustningsplaner för flottans fartyg, som sålunda

föreslagits, anser även jag vara av stor betydelse för stärkande av den försvarsberedskap,

som det särskilt ankommer på flottan att upprätthålla. Jag ansluter

mig därför till det föreliggande förslaget örn utvidgning av den gällande

rustningsplanen.

Med rustningsplanen för flottans fartyg sammanhänger i viss mån den

depåorganisation som genomfördes genom 1936 års försvarsbeslut

och som innebär, att vissa fartyg, ehuru icke direkt rustade för expedition,

hållas under vård och försedda med viss starkt reducerad bemanning. Dylika

depåorganisationer finnas anordnade i Stockholm, Karlskrona och Göteborg.

I sin nuvarande omfattning möjliggör organisationen utsändande av en jagare

och en undervattensbåt från vardera depån i Stockholm, Karlskrona och

Göteborg samt två minsvepare från en var av de två sistnämnda depåerna.

Chefen för försvarsstaben har i Utredning II anfört, att en utökning av de

nuvarande depåorganisationerna syntes nödvändig för att vissa av de behov,

som omedelbart göra sig gällande vid en uppkommande stormaktskonflikt,

skulle kunna tillgodoses. Chefen för försvarsstaben föresloge fördenskull, att

till fartygsdepån i Stockholm förlädes ett äldre pansarskepp med viss besättning

samt att personaltillgången vid Stockholms, Karlskrona och Göteborgs

örlogsdepåer i övrigt utökades, så att reducerade fartygsbesättningar kunde

avses för sammanlagt 5 jagare i stället för 3, 4 undervattensbåtar i stället för 3

samt 8 minsvepare och vedettbåtar i stället för 4. Genom denna utökning,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

soia i större utsträckning berörde fartygsmaterielens beredskap än personalens,

ökades möjligheterna att snabbt rusta de delar av kustflottan, som

icke vore fullbemannade i fred, och därjämte de viktigaste delarna av lokalstyrkorna.

Det förslag till utökning av fartygsdepåerna i Stockholm, Karlskrona och

Göteborg, som sålunda framlagts, synes mig innebära en i förhållande till

sin avsevärda effektivitet enkel och relativt litet kostsam åtgärd för ökande

av flottans krigsberedskap. Jag finner mig därför böra lämna förslaget min

anslutning. Även de förevarande åtgärderna lära kunna successivt genomföras

från och med hösten 1939.

För att kunna åstadkomma de utvidgningar av rustningsplanen och depåsystemet

som sålunda ifrågasättas erfordras en icke obetydlig utökning

av flottans stamkadrer. Beräkningar härutinnan hava utförts inom

marinstaben. Yid dessa beräkningar har hänsyn tagits till att en viss ehuru

begränsad tillgång på reservofficerare finnes. Det antal underofficerare, flaggkorpraler

och meniga, som nu handhar på sjöexpedition icke varande fartyg,

har reducerats i den mån fartygen enligt föreliggande förslag beräknas utgå

på expedition eller förläggas i depå. Skolorna hava vidare beräknats inskränkta

till det minsta möjliga. Den kaderökning, som föreslås, har av chefen för

marinen betecknats såsom ett minimum för att möjliggöra ökningen av fartygsrustningarna.

Den har också begränsats till vad som anses kunna genomföras

under de närmaste åren.

Den ökning av flottans stamkadrer, som sålunda föreslagits, uppgår till

sammanlagt 29 sjöofficerare, 2 mariningenjörer, 2 intendenturofficerare, 95

underofficerare och flaggkorpraler samt 400 korpraler och meniga.

Den föreslagna ökningen bör enligt chefens för marinen beräkningar äga

rum enligt följande plan.

Ökning

under budgetår

1939/40

1940/41

1941/42

1942/43

1943/44

Officerare:

Kommendör ............................

1

Kommendörkapten 2. gr.................

—

1

—

—

—

Kaptener................................

5

2

2

2

—

Subalternofficerare ......................

6

3

4

3

—

Mariningenjörer 2. gr.....................

—

—

1

1

—

Intendenturofficerare (löjtnanter)............

1

1

—

—

—

Underofficerare och flaggkorpraler:

Flaggunderofficerare ....................

2

6

6

5

4

Underofficerare 2. gr.....................

6

9

9

9

9

Flaggkorpraler ..........................

7

6

6

6

5

Korpraler..................................

38

37

38

37

—

Meniga....................................

62

63

62

63

—

Det torde böra framhållas, att de kaderökningar, som enligt den intagna

planen böra äga rum under budgetåret 1939/40, till största delen sammanfalla

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 232.

33

med de kaderökningar för flottan, som föreslagits i marinförvaltningens skrivelse

den 14 september 1938 angående sjöförsvarets medelsbehov för budgetåret

1939/40.

För egen del finner jag mig — utan att därmed taga definitiv ståndpunkt

till kaderökningsförslaget i vad avser senare budgetår -— böra tillstyrka, att

de enligt planen för nästkommande budgetår upptagna kaderökningarna

för flottan komma till stånd. Vid behandlingen av propositionen angående

försvarsväsendets avlöningsanslag kommer jag sålunda att föreslå, att

flottans stater för nästkommande budgetår utökas med 1 kommendör, 5 kaptener,

6 löjtnanter, 2 flaggunderofficerare, 6 underofficerare av 2. graden,

.7 flaggkorpraler, 38 korpraler och 62 meniga ävensom att marinintendenturlcåren

utökas med 1 löjtnantsbeställning.

Beträffande frågan örn kontinuiteten i fartygsbesättningarna

vill jag erinra örn att tjänstgöringstiden för flottans värnpliktiga i

linjetjänst för närvarande är 200 dagar. Denna tid uttnyttjas på så sätt, att

de värnpliktiga uppdelas på två omgångar, vilka fullgöra sin tjänstgöring i

en följd, den ena omgången med inryckning omkring den 1 februari och den

andra omgången med inryckning omkring den 14 juli. Omgångarna komma således

att överskjuta varandra under tiden den 14 juli—den 22 augusti. Systemet

medför som förut påpekats den påtagliga olägenheten, att de värnpliktiga

ombord måste utbytas mitt under den pågående sommarövningsperioden,

något som i sin tur medför en bestämd nedgång i försvarsberedskapen vid

denna tid.

För att råda bot för denna olägenhet har chefen för försvarsstaben i Utredning

III, på grundval av en av chefen för marinen gjord utredning, föreslagit,

att tjänstgöringstiden för de flottans värnpliktiga, vilka äro inskrivna vid

sjömanshus, de värnpliktiga i »allmän tjänst», skall utökas från nuvarande

200 dagar till 340 dagar. Denna tid skulle utnyttjas på så sätt, att inryckning

sker omkring den 12 januari och utryckning omkring den 17 december

samma år. Därigenom skulle de nyssberörda olägenheterna i tjänstgöringsoch

beredskapshänseende bortfalla.

Som jag redan förut anfört har jag funnit så starka skäl föreligga för den

sålunda föreslagna utsträckningen av tjänstgöringstiden för de värnpliktiga

i allmän tjänst, att jag vill föreslå dess genomförande snarast möjligt. Den

första årsklass, på vilken den nya ordningen helt kan bliva tillämplig, är

1939 års klass, som sålunda bör fullgöra sin tjänstgöring under tiden 12 januari—17

december 1940. Då enligt nu gällande planer en del av 1939 års

klass skulle hava inryckt redan den 14 juli 1939 för att avlösa de värnpliktiga,

som ryckt in den 1 februari 1939, måste emellertid för innevarande år vissa

åtgärder av övergångsnatur tillgripas. En utväg vore naturligen att föreskriva,

att de värnpliktiga i allmän tjänst, vilka ryckt in den 1 februari i år,

skulle erhålla sin tjänstgöring förlängd till den 17 december; på så sätt skulle

det föreslagna nya systemet komma helt i tillämpning redan under detta kalenderår.

En sådan åtgärd kan emellertid synas innebära en obillighet gentemot

dessa värnpliktiga. Skall man så snart som möjligt undanröja olägen
Bihang

till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 232. 712 39 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Mctj:ts proposition nr 232.

beten med kontingentbyte mitt under övningsperioden, lärer man å andra

sidan knappast kunna undgå att påfordra en viss förlängning av de nyss omnämnda

värnpliktigas tjänstgöringstid. Denna förlängning torde emellertid

kunna begränsas till 60 dagar, vilket innebär, att deras utryckningstid skulle

framflyttas från den 22 augusti till den 21 oktober. Därigenom skulle kustflottans

övningar under sommarperioden kunna fortgå relativt ostörda. Med

hänsyn till det stora intresset av att så kan ske finner jag mig sålunda böra

tillstyrka, att såsom en övergångsåtgärd tjänstgöringstiden för de värnpliktiga

i allmän tjänst, vilkas tjänstgöring tagit sin början den 1 februari 1939, utsträckes

med 60 dagar till 260 dagar. Till de lagändringar, vilka betingas

av de sålunda föreslagna åtgärderna, återkommer jag i annat sammanhang.

Därvid kommer jag också att föreslå, att dessa värnpliktiga skola befrias från

skyldigheten att fullgöra landstormsövning.

På grund av den sålunda föreslagna omläggningen av värnpliktssystemet

vid flottan kan framdeles, d. v. s. från och med inskrivningen av 1940 års

klass, antalet värnpliktiga i linjetjänst vid flottan minskas med 250 man,

vilken minskning således kommer att inverka på tilldelningen till flottan av

antalet värnpliktiga i sjö- och stationstjänst.

Genom det nu föreslagna nya systemet för värnpliktstjänstgöringen vid

flottan uppstår emellertid en viss lucka i värnpliktsberedskapen från och med

den 21 oktober 1939. Denna lucka kan emellertid på ett något så när tillfredsställande

sätt fyllas genom att enligt en särskild plan omlägga tjänstgöringen

för de marinen tilldelade värnpliktiga i sjö- och stationstjänst av årsklass 1939

ävensom genom utnyttjande av marinen tilldelade ersättningsreservister.

1 fråga örn penningbidraget till de värnpliktiga vid flottan, som sålunda

föreslås skola erhålla en förlängd tjänstgöringstid, har chefen för marinen i

ärendet föreslagit, att detsamma skulle från och med 211 :e tjänstgöringsdagen

höjas från 1 krona till 2 kronor örn dagen. Chefen för marinen funne det vara

med rimlighet och rättvisa förenat, att den speciella yrkeskategori, av vilken

flottan här hade behov och som får påtaga sig väsentligt längre tjänstgöringstid

i fred jämfört med andra värnpliktiga i linjetjänst, härför erhölle viss

ekonomisk gottgörelse. Chefen för försvarsstaben har anslutit sig till de av

chefen för marinen sålunda anförda synpunkterna.

För egen del finner jag det vara med billigheten överensstämmande, att de

ifrågavarande värnpliktiga vid flottan, såsom av chefen för marinen föreslagits,

erhålla ett förhöjt penningbidrag under den i förhållande till andra värnpliktiga

förlängda tjänstgöringstiden. Med utgångspunkt från att 210 dagar diden

längsta tid, under vilken enligt gällande bestämmelser vanliga värnpliktiga

i linjetjänst normalt fullgöra värnpliktstjänstgöring i en följd — detta är

fallet vid flygvapnet — synes det riktigt att låta det förhöjda penningbidraget

utgå från och med den 211 :e dagen. På sätt nu föreslagits torde penningbidraget

från och med nämnda dag böra utgå med 2 kronor örn dagen. Till

frågan örn framläggande för riksdagen av förslag härom återkommer jag i

samband med anmälan av förslag till ändringar i värnpliktslagen.

Vad slutligen beträffar kostnaderna under budgetåret 1939/40 för de åt
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Majus proposition nr 232.

gärder för beredskapens höjande vid flottan, som sålunda föreslås, hava

dessa beräknats till i runt tal 865,000 kronor. Av detta belopp belöpa cirka

170,000 kronor på de föreslagna kaderökningarna för nästa år. Återstoden

åbelöper kostnaderna för den utökade värnpliktstiden, underhåll av de ökade

manskapskadrerna, övningskostnader m. lii. Till dessa kostnaders fördelning

på de olika anslagen i riksstaten återkommer jag längre fram.

Marinen: Kustartilleriet.

I fråga om kustartilleriet har jag efter övervägande av de föreliggande

förslagen stannat vid den uppfattningen, att ett genomförande i huvudsak

av det av chefen för försvarsstaben i Utredning II framlagda förslaget innebär

en lämplig och framkomlig lösning av kravet på stärkande av beredskapen vid

detta vapen. Detta förslag innebär tillskapande av två tjänstgöringsomgångar

för värnpliktiga i stället för som nu endast en sommarkontingent.

Antalet värnpliktiga vid kustartilleriet skulle enligt chefens för försvarsstaben

förslag utökas nied sammanlagt 750, av vilka 250 skulle tillföras den

nuvarande sommarkontingenten och 500 skulle bilda den nya vinterkontingenten.

Chefen för kustartilleriet har gjort gällande, att vinterkontingenten

borde utgöra 600 man, fördelade med 200 på vart och ett av de två kustartilleriregementena

och 200 på Gotlands kustartillerikår. Som en vinterkontingent

av 200 man vid Gotlands kustartillerikår förutsätter tillkomsten av

vissa barackbyggnader, vilka icke lära kunna färdigställas till instundande

höst, finner jag mig i varje fall för närvarande böra ansluta mig till chefens

för försvarsstaben förslag örn en vinterkontingent på 500 man, av vilka 100

avses för tjänstgöring vid Gotlands kustartillerikår.

Då den ökning med 250 man, som sålunda föreslås för kustartilleriet

sommarkontingent, lärer få anses bliva erforderlig några år framåt, vill jag,

med åberopande av samma synpunkter som jag givit uttryck åt i fråga örn

utvidgningen av arméns linjekontingent, föreslå, att kustartilleriets linjekontingent

utökas med nämnda antal. Som flottans linjekontingent såsom

redan nämnts samtidigt kan minskas med samma antal, blir emellertid någon

ändring i värnpliktslagen i fråga örn marinen tilldelade värnpliktiga i linjetjänst

icke erforderlig. Däremot torde det vara lämpligt att, såsom föreslagits

i fråga örn utökningen av luftvärnsartilleriets linjekontingent, vidtaga åtgärder

i syfte att möjliggöra ett överförande av 250 man av redan inskrivna ersättningsreservister

till linjetjänst med tilldelning till kustartilleriet för tjänstgöring

med den sommargrupp som bildas av 1939 års klass. Till denna fråga

återkommer jag i samband med frågan om ändringar i värnpliktslagen.

De 500 värnpliktiga, som enligt förslaget skola bilda vinterkontingent vid

kustartilleriet, förutsätter jag skola i varje fall tills vidare helt uttagas bland

ersättningsreservister, som utbildas i vapentjänst. Dock bör en extra beredskapsövning

kunna påläggas dem, så att deras sammanlagda tjänstgöringstid

kommer att uppgå till 200 dagar. Beredskapstjänstgöringen skulle således

komma att för dem omfatta 20 dagar.

I enlighet med vad chefen för försvarsstaben föreslagit torde även en viss

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

utökning av kustartilleriets stamkadrer bliva nödvändig för tillgodoseende av

befälsbehovet vid beredskapsorganisationerna. Med hänsyn till den planenligt

fortgående utökningen av kustartilleriets personal, torde denna extra ökning

för budgetåret 1939/40 kunna inskränkas till 3 flaggkorpraler, 30 korpraler

och 70 meniga. Förslag härom framlägger jag i annat sammanhang.

Kostnaderna för de i fråga om kustartilleriet föreslagna åtgärderna hava

för nästkommande budgetår beräknats till omkring 595,000 kronor. Därav

belöpa omkring 55,000 kronor på de föreslagna kaderökningarna. Till det

återstående beloppets fördelning på vederbörliga riksstatsanslag återkommer

jag längre fram.

Flygvapnet.

Beträffande flygvapnet vill jag helt ansluta mig till det föreliggande förslaget

örn åtgärder för den personella beredskapens stärkande. Dessa åtgärder

innebära i fråga om personalkadrerna, att utöver den utökning, som eljest

skulle komma i fråga, antalet meniga för budgetåret 1939/40 ökas med ytterligare

170 och antalet hantverkare med ytterligare 18. Förslag härom framlägges

i sammanhang med behandlingen av propositionen örn avlöningsanslagen.

Vidare innebär förslaget, att inkallelse av reservpersonal till frivillig tjänstgöring

skall i avsevärd utsträckning få ske under budgetåret 1939/40. I sådant

avseende föreslås, att utöver de inkallelser som eljest skolat ske löjtnanter

och fänrikar i reserven få inkallas under sammanlagt 150 månader, att reservofficersaspiranter,

som avancerat till sergeanter, få inkallas under sammanlagt

100 månader, samt att reservofficersaspiranter, som utnämnts till furirer,

fa inkallas i sammanlagt 90 månader. Till detta förslag vill jag lämna min

anslutning.

För att möjliggöra en framtida förstärkning av flygvapnets officerskader

vill jag dessutom föreslå, att antalet kadetter för utbildning vid 1939—1941

års kadettskola ökas från ungefär 30 till högst 45.

De av de sålunda föreslagna åtgärderna för nästa budgetår uppkommande

kostnaderna beräknas uppgå till sammanlagt omkring 970,000 kronor. Härav

belöpa omkring 185,000 kronor på de föreslagna kaderökningarna, medan återstoden

fördelas på vederbörliga riksstatsanslag i enlighet med vad jag i det

följande kommer att angiva.

Kostnadernas fördelning.

De sammanlagda kostnaderna för de åtgärder, som sålunda föreslås skola

vidtagas under budgetåret 1939/40, hava beräknats till sammanlagt cirka

8,550,000 kronor, fördelade med 6,110,000 kronor på armén, 865,000 kronor

på flottan, 595,000 kronor på kustartilleriet och 970,000 kronor på flygvapnet.

Av förstnämnda belopp faller ett sammanlagt belopp örn cirka 1,120,000

kronor på de avlöningsanslag, rörande vilka särskild proposition denna dag

föreslås skola framläggas för riksdagen.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

övriga kostnader fördela sig å vissa av de särskilda anslag, vilka i årets

statsverksproposition föreslagits skola uppföras under riksstatens fjärde

huvudtitel, enligt följande uppställning:

Lantförsvaret.

Anslaget till personal i arméns reserver ..................... kronor

» » de värnpliktigas avlöning ..................... »

» » understöd åt vissa värnpliktigas familjer »

» » inskrivnings-, mönstrings- och färdkostnader »

» » munderingsutrustning ........................... »

» » kasern- och förplägnadsutredning ............ »

» » remontering .......................................... »

» » mathållning .......................................... »

• » » bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt »

» » skrivmaterialier och expenser ............... »

» » tryckningskostnader .............................. »

» » furagering .......................................... »

» » veterinärvård ....................................... »

» » undervisningsmateriel, undervisningsverk

och utbildningskurser ........................... »

» » truppförbandens övningar ..................... »

» » sjukvård .......’...................................... »

» » vapen och ammunition m. m................ »

» » anskaffning och underhåll av motorfordon »

» » anskaffning och underhåll av ingenjörmate
riel

lii. m........................................... »

» » byggnader, övningsfält och skjutbanor...... »

Ökning.

120,000: —

775,000: —

15,000: —

135,000: —

680,000: —

104,000: —

400,000: —

1,000,000: —

300,000: —

20,000: —

5,000: —

50,000: —

2,000: —

10,000: —

800,000: —

65,000: —

700,000: —

200,000: —

100,000: —

50,000: —

Summa kronor 5,531,000

Sjöförsvaret.

Anslaget till marinens reservpersonal ........................ kronor 25,000: —

» » de värnpliktigas avlöning ........................ » 143,000: —

» » inskrivnings-, mönstrings- och färdkostnader

m. lii........................................... » 22,000: —

» » mathållning .......................................... » 210,000: —

» beklädnad ............................................. » 110,000: —

» » kasern- och förplägnadsutredning samt

sängservis m. lii..................................... » 13,000: —

» » bränsle, lyse, vatten, renhållning och

tvätt m. m........................................... » 35,000: —

» flottans krigsberedskap och övningar ...... » 250,000: —

» kustartilleriets krigsberedskap och övningar » 200,000: —

» sjukvård ............................................. » 8,000: —

» underhåll av flottans fartyg och byggnader » 75,000: —

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majlis proposition nr 232.

Anslaget

till kustartilleriets materiel m. m...................

kronor

Ökning

20,000:-

»

» anskaffning, underhåll och drift av sjö- försvarets motorfordon ....................

»

3,000

Summa

kronor

1,114,000: —

Flygvapnet.

Anslaget till flygvapnets reservpersonal .....................

kronor

35,000

»

» de värnpliktigas avlöning och färder m. m.

»

11,000

—

»

» mathållning .....................................

»

70,000

—

»

» intendenturmateriel .............................

»

55,000

—

»

» bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt

m. m............................................

»

40,000

»

» engångskostnader för anskaffning av inten- denturmateriel .......................................

»

135,000

»

» flygvapnets övningar ..............................

»

235,000

—

»

» sjukvård .............................................

»

5,000

--

»

» vapen och ammunition ........................

»

30,000

—

»

» engångskostnader för anskaffning av vapen- materiel .............................................

»

15,000

»

» underhåll av flygmateriel ........................

»

145,000

—

»

» byggnader, flygfält m. m.........................

»

10,000

—

Summa kronor

786,000

—

Det sålunda ökade medelsbehovet för budgetåret 1939/40 hade jag ursprungligen,

under antagande att vid tiden för förevarande propositions avlåtande

anslagen under fjärde huvudtiteln redan skulle hava varit föremål för slutlig

riksdagsbehandling, tänkt mig skola upptagas under ett fåtal särskilda anslag.

Då emellertid, enligt vad jag erfarit, utskottsförslag ännu icke föreligga

rörande anslagen under fjärde huvudtiteln för nästkommande budgetår, torde

här förevarande ökade medelsbehov lämpligen böra tillgodoses på det sätt,

att de i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag upptagna

riksstatsanslag, som sålunda beröras av de ifrågasatta åtgärderna, höjas

med ovanstående belopp; i fråga örn flygvapnets anslag till flygvapnets

övningar, vapen och ammunition och underhåll av flygmateriel böra emellertid

vid höjningen tagas till utgångspunkt de belopp, som föreslagits i propositionen

nr 113, angående ytterligare anslagsmedel för flygvapnets övningar

m. m.

Övriga frågor.

I samband med de åtgärder för stärkande av den personella beredskapen,

vilkas vidtagande jag sålunda vill förorda, torde jag få till behandling upptaga

tvenne frågor av i viss mån hithörande natur, vilka föreligga till bedömande.

Den ena av dessa frågor avser anvisande av medel för nästkommande

budgetår för anordnande av vissa sjötransportövningar,

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 232.

39

varom chefen för försvarsstaben i skrivelse den 1 mars 1939 efter samråd

med försvarsgrenscheferna gjort framställning. I nyssberörda skrivelse Ilar

chefen för försvarsstaben erinrat örn att han genom Kungl. Maj:ts beslut

den 30 december 1938 erhållit i uppdrag att planlägga en för armén,

marinen och flygvapnet gemensam krigsövning instundande höst. Vid samlingen

till övningsområdet borde för delar av den ena styrkan sjötransport

anordnas. Utförandet av en sådan transport krävde ett väl inövat samarbete

mellan planläggande och verkställande chefer, truppförband och myndigheter.

Någon dylik övning i större skala hade icke utförts i Sverige, ehuru

vissa smärre övningar av huvudsakligast transportteknisk natur ägt rum,

senast i samband med transporterna till fjolårets arméfälttjänstövning. Det

framstode såsom en nödvändighet att snarast råda bot på de brister, som

funnes i fråga örn gemensam utbildning av de olika försvarsgrenarna i utförande

av militär sjötransport. Utförda beräkningar hade emellertid givit

vid handen, att de merkostnader, som sjötransporterna innebure, icke kunde

bäras av arméns anslag till fält- och fälttjänstövningar. Överslagsberäkningar

av kostnaderna för de minsta styrkor, som lämpligen kunde komma i fråga,

hade givit till resultat, att merkostnaderna för anordnande av sjötransporterna

icke kunde nedbringas under 75,000 kronor. Chefen för försvarsstaben

har därför hemställt örn ett anslagsbelopp örn 75,000 kronor för ifrågavarande

ändamål.

För egen del finner jag mig, med hänsyn till det ur försvarsberedskapssynpunkt

viktiga spörsmål, som den ifrågasatta sjötransportövningen avser att

belysa, böra tillstyrka, att särskilda medel för ändamålet anvisas å riksstaten

för nästkommande budgetår. Emot det av chefen för försvarsstaben beräknade

beloppet torde intet vara att erinra. Då övningen i fråga närmast är

att hänföra till arméns fälttjänstövningar, synes det nämnda anslagsbeloppet

lämpligast böra anvisas såsom en förstärkning av arméns anslag till fält- och

fälttjänstövningar för budgetåret 1939/40. Vid anslagsbeloppets disponerande,

vilket torde böra äga rum efter förslag av chefen för försvarsstaben,

bör emellertid tillses, att för andra försvarsgrenar eventuellt uppkommande

särskilda utgifter för ifrågavarande sjötransportövningar även bestridas från

denna anslagspost. Jag finner mig således böra föreslå, att det av Kungl.

Majit i årets statsverksproposition under lantförsvaret upptagna reservationsanslaget

till fält- och fälttjänstövningar höjes med 75,000 kronor till 775,000

kronor.

Don andra av de frågor jag här vill beröra avser en framställning, likaledes

från chefen för försvarsstaben, angående anvisande av särskilda medel

för bestridande av utgifter för målflygning för arméns o c h

marinens luftvärnsövningar. Chefen för försvarsstaben har sålunda

i skrivelse den 8 mars 1939, efter samråd med försvarsgrenscheferna,

anfört, att behov av målflygning förefunnes främst för luftvärnsutbildningen

vid armén och marinen. Målflygningen omfattade dels målbogsering under

skarpskjutningar, vilken måste utföras med krigsflygplan, och dels målflyg
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Majis proposition nr 232.

ning för riktövningar, vilken till övervägande del kunde utföras med skol- eller

övningsflygplan. Beliovet av flygtimmar för den ordinarie luftvärnsutbildningen

under nästa budgetår hade beräknats uppgå, för armén till 2,195 timmar,

därav för målbogsering med krigsflygplan 875 timmar, samt för marinen

1,670 timmar, därav för målbogsering med krigsflygplan 660 timmar. Chefen

föi flygvapnet hade ansett, att all denna ordinarie målflygning i princip borde

utföras av flygvapnet. Med hänsyn till tillgången på personal och materiel

kunde dock flygvapnet icke tillgodose hela det angivna, i förhållande till tidigaie

år starkt ökade behovet av målflygning, varför det syntes bliva nödvändigt

att i viss begränsad omfattning anlita civil personal och materiel för

målflygnmg i samband med riktövningar. Till dessa synpunkter ville chefen

föi föisvarsstaben ansluta sig. — Enligt en verkställd undersökning kunde

av flygvapnet utföras all målbogsering samt målflygning för riktövningar med

tillsammans 695 timmar, varav 80 för marinen. Av civilflyget borde utföras

målflygning för riktövningar med tillsammans 1,635 timmar, varav 930 för

marinen. Kostnaderna för ett antal flygtimmar, svarande mot antalet under

budgetåret 1937/38 för målflygning använda timmar, hade upptagits i flygförvaltningens

anslagsäskanden för nästa budgetår. För det antal flygtimmar,

som därutöver borde uttagas av flygvapnet, beräknades kostnaderna enligt

en särskild specifikation uppgå till 283,000 kronor, varav 203,000 kronor för

armén och 80,000 kronor för marinen. Kostnaderna för den målflygning, som

borde utföras av civilflyget, beräknades till sammanlagt 128,000 kronor, därav

för armén 38,000 kronor och för marinen 90,000 kronor. Chefen för försvarsstaben

hemställde under hänvisning till det anförda, att för bestridande av

utgifter för målflygning måtte, utöver i årets statsverksproposition för ändamålet

beräknade medel, utverkas ett reservationsanslag om sammanlagt

411.000 kronor, att fördelas med 241,000 kronor på armén och 170,000 kronor

på marinen.

Det förslag till tillgodoseende av det föreliggande, väsentligt ökade behovet

av målflygning under luftvärnsövningar vid armén och marinen, som här av

chefen för försvarsstaben framlagts, är att betrakta som ett provisorium i

avvaktan på en i utsikt ställd närmare utredning från flygmyndigheterna örn

den framtida organisationen av målflygningen. Jag hoppas således att kunna

för nästa års riksdag framlägga ett slutgiltigt förslag i denna fråga. I avvaktan

härpå lärer det emellertid bliva nödvändigt att för nästa budgetår

ställa särskilda medel till förfogande för ändamålet, då nämligen det antal

flygtimmar som härför beräknats å flygvapnets olika anslag visat sig alltför

knappt för att tillgodose de alltmera växande kraven på detta område. Det

av chefen för försvarsstaben framlagda förslaget att för nästa budgetår ställa

särskilda medel till förfogande för detta ändamål finner jag mig därför böra

tillstyrka. Beloppen torde i huvudsaklig anslutning till förslaget böra beräknas

till 240,000 kronor för armén och 170,000 kronor för marinen. Av

sistnämnda belopp beräknas cirka 55,000 kronor belöpa på flottan och cirka

115.000 kronor på kustartilleriet. Dessa belopp torde lämpligen böra ställas

till förfogande på det sätt, att lantförsvarets, flottans och kustartilleriets

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Majus ''proposition nr 232.

övningsanslag för nästa budgetår förstärkas nied respektive 240,000, 55,000

och 115,000 kronor. I det förslag till höjning av dessa anslag, som jag i det

följande framlägger, har jag alltså tagit hänsyn till förevarande extra anslagsbehov.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att de ytterligare kostnader för

målflygning, som må bliva en följd av de förut av mig föreslagna beredskapsåtgärderna

vid luftvärnsartilleriet för nästa budgetår, förutsättas kunna

täckas inom ramen av de av mig föreslagna höjningarna av lantförsvarets

övningsanslag, vilka höjningar uppgå till sammanlagt (800,000 + 240,000 =)

1,040,000 kronor.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte — med ändring i nedannämnda delar av Sina i årets statsverksproposition

ävensom i propositionen nr 113 till årets riksdag framlagda förslag

i fråga örn anslag under riksstatens fjärde huvudtitel — föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i det föregående anförts, vidtaga erforderliga

åtgärder av organisatorisk art till förstärkande av den personella

f örsvarsberedskapen;

dels medgiva, att de kostnader, som må uppkomma för genomförandet

av en förstärkning i enlighet med vad i det föregående

anförts av den personella försvarsberedskapen under innevarande

budgetår, må, i den mån de äro av natur att böra normalt belasta

vissa förslagsanslag, bestridas från å riksstaten för innevarande

budgetår uppförda dylika anslag och i övrigt belasta anslaget

till oförutsedda utgifter;

dels ock för budgetåret 1939/40 under riksstatens fjärde huvudtitel

anvisa följande anslag, nämligen

under lantförsvaret:

till personal i arméns reserver och personal över stat ett förslagsanslag

av 1,330,000 kronor;

till de värnpliktigas avlöning ett förslagsanslag av 4,175,000

kronor;

till understöd åt vissa värnpliktigas familjer ett förslagsanslag

av 120,000 kronor;

till inskrivnings-, mönstrings- och färdkostnader ett förslagsanslag

av 1,135,000 kronor;

till munderingsutrustning ett reservationsanslag av 6,300,000

kronor;

till kasern- och förplägnadsutredning ett reservationsanslag

av 1,170,000 kronor;

till remontering ett reservationsanslag av 1,275,000 kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 232. 4

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj-.ts proposition nr 232.

till mathållning ett förslagsanslag av 10,100,000 kronor;

till bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt ett förslagsanslag

av 3,650,000 kronor;

till skrivmaterialier och expenser ett reservationsanslag av

700.000 kronor;

till tryckningskostnader ett förslagsanslag av 115,000 kronor;

till furagering ett förslagsanslag av 2,850,000 kronor;

till veterinärvård ett reservationsanslag av 112,000 kronor;

till undervisningsmateriel, undervisningsverk och utbildningskurser

ett reservationsanslag av 1,060,000 kronor;

till truppförbandens övningar ett reservationsanslag av

3.190.000 kronor;

till fält- och fälttjänstövningar ett reservationsanslag av

775.000 kronor;

till sjukvård ett reservationsanslag av 690,000 kronor;

till vapen och ammunition m. m. ett reservationsanslag av

6.400.000 kronor;

till anskaffning och underhåll av motorfordon ett reservationsanslag

av 1,050,000 kronor;

till anskaffning och underhåll av ingenjörmateriel m. m. ett

reservationsanslag av 900,000 kronor;

till byggnader, övningsfält och skjutbanor ett reservationsanslag

av 3,500,000 kronor;

under sjöförsvaret:

till marinens reservpersonal ett förslagsanslag av 315,000

kronor;

till de värnpliktigas avlöning ett förslagsanslag av 685,000

kronor;

till inskrivnings-, mönstrings- och färdkostnader m. m. ett

förslagsanslag av 170,000 kronor;

till mathållning ett förslagsanslag av 3,300,000 kronor;

till beklädnad ett reservationsanslag av 1,580,000 kronor;

till kasern- och förplägnadsutredning samt sängservis m. m.

ett reservationsanslag av 200,000 kronor;

till bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt m. m. ett förslagsanslag

av 935,000 kronor;

till flottans krigsberedskap och övningar ett reservationsanslag

av 5,380,000 kronor;

till kustartilleriets krigsberedskap och övningar ett reservationsanslag

av 960,000 kronor;

till sjukvård ett reservationsanslag av 218,000 kronor;

till underhåll av flottans fartyg och byggnader m. m. ett reservationsanslag

av 6,875,000 kronor;

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 43

till kustartilleriets materiel m. m. ett reservationsanslag av

745,000 kronor;

till anskaffning, underhåll och drift av sjöförsvarets motorfordon

ett reservationsanslag av 52,000 kronor;

under flygvapnet:

till flygvapnets reservpersonal ett förslagsanslag av 95,000

kronor;

till de värnpliktigas avlöning och färder m. m. ett förslagsanslag

av 350,000 kronor;

till mathållning ett förslagsanslag av 950,000 kronor;

till intendenturmateriel ett reservationsanslag av 650,000

kronor;

till bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt m. m. ett förslagsanslag

av 390,000 kronor;

till engångskostnader för anskaffning av intendenturmateriel

ett reservationsanslag av 1,083,000 kronor;

till flygvapnets övningar ett reservationsanslag av 4,835,000

kronor;

till sjukvård ett reservationsanslag av 60,000 kronor;

till vapen och ammunition ett reservationsanslag av 730,000

kronor;

till engångskostnader för anskaffning av vapenmateriel ett

reservationsanslag av 910,000 kronor;

till underhåll av flygmateriel ett reservationsanslag av 4,145,000

kronor; samt

till byggnader, flygfält m. m. ett reservationsanslag av 375,000

kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av

den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Anders Broberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:446 Skrivelse till Konungen i anledning av Kunql. Maj-.ts proposition angående vissa avlöning sanslag under riksstatens fjärde huvudtitel. s. 2 i texten
  2. Rskr. 1939:312 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående vissa åtgärder för förstärkande av den personella försvarsberedskapen jämte i ämnet vä s. 3 i texten
  3. 2LU 1939:30 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående förslag till lag om vissa ändringar i värnpliktslagen den 30 juni 1936 s. 1 i texten