Angående vissa åtgärder för förstärkande av den personella försvarsberedskapen
1939-03-24 · 43 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 43 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1939:232, Angående vissa åtgärder för förstärkande av den personella försvarsberedskapen
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
1
Nr 232.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa
åtgärder för förstärkande av den personella försvarsberedskapen;
given Stockholms slott den 24 mars 1939.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet
å Stockholms slott den 24 mars 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld:
Vid anmälan i statsrådet den 4 januari innevarande år av förslaget till reglering
av utgifterna under fjärde huvudtiteln för budgetåret 1939/40 erinrade
jag örn de särskilda åtgärder, som i anledning av det under september 1938
rådande allvarliga internationella läget på dåvarande departementschefens
föredragning den 22 september 1938 vidtogos av Kungl. Maj:t. Dessa åtgärder
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 232.
712 39
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
avsågo, förutom revidering och fullständigande av mobiliseringshandlingar
och luftskyddsplaner samt kompletteringar av militära förråd, ett stärkande
av den personella försvarsberedskapen. Efter att hava redogjort för de av
dessa åtgärder uppkomna kostnaderna ävensom berört sättet för deras
täckande, anförde jag vidare, att det icke då läte sig med tillförlitlighet bedöma
i vad mån åtgärder av motsvarande eller liknande slag som de sålunda
förliden höst påkallade skulle visa sig nödvändiga att vidtaga även under
nästa budgetår. I avsaknad av hållpunkter för en prövning, huruvida och i
så fall i vilken omfattning kostnader för dylika åtgärder kunde komma att
yppa sig under nästa budgetår, ansåg jag mig icke böra i förslaget till reglering
av utgifterna under fjärde huvudtiteln inberäkna några sådana kostnader.
Den budgetära behandlingen av sådana kostnader borde upptagas till
övervägande, om och när förhållandena så påkallade.
Emellertid hade under senare delen av år 1938 vissa muntliga överläggningar
ägt rum mellan statsministern och dåvarande chefen för försvarsdepartementet
samt chefen för försvarsstaben angående de åtgärder, som lämpligen borde
vidtagas till den personella beredskapens höjande. Dessa överläggningar
resulterade i att chefen för försvarsstaben skulle, efter att hava inhämtat erforderliga
uppgifter m. m. från försvarsgrenscheferna, avgiva tre olika förslag
i förevarande hänseende, baserade på vissa angivna förutsättningar.
I anledning härav hava sedermera från chefen för försvarsstaben till mig
avgivits tre särskilda förslag syftande till att mera permanent åstadkomma
en större personell beredskap vid försvarsväsendets olika grenar än den som
— örn man frånser de förliden höst vidtagna speciella åtgärderna — står att
vinna med de nuvarande betingelserna i fråga om manskapskontingenternas
storlek, övningstidens längd och indelning, tillgången å befäl m. m. Dessa
försvarsstabschefens förslag — vilka föregåtts av inom de särskilda försvarsgrensstaberna
gjorda utredningar, som därifrån överlämnats till försvarsstaben
— hava till mig överlämnats med tre särskilda skrivelser från chefen för försvarsstaben
den 21 januari, den 8 februari och den 20 februari 1939.
I det följande kommer jag att benämna den utredning, som överlämnatsmed
skrivelsen den 21 januari Utredning 1, den som överlämnats med skrivelsen
den 8 februari Utredning II och den som överlämnats med skrivelsen
den 20 februari Utredning 111. Jag skall tillåta mig att här lämna en kortfattad
redogörelse för de tre utredningarnas huvudsakliga innehåll. Av
diskretionsskäl kan naturligen redogörelsen till statsrådsprotokollet icke
bliva helt uttömmande. Jag förutsätter emellertid, att riksdagens vederbörande
utskott skall erhålla ytterligare upplysningar örn utredningarnas
innehåll genom de handlingar som komma att tillhandahållas utskottet.
Utredning I.
I fråga om Utredning I har försvarsstabschefen som utgångspunkt lagt
den förutsättningen, att nuvarande fredstjänstgöringstid för värnpliktiga
bibehålies, att den i värnpliktslagens § 24 stadgade s. k. kategoriklyvningen
(d. v. s. vapenföra värnpliktigas uppdelning på linjetjänst och ersättnings
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 3
reserv) alltjämt skall gälla samt ätt värnpliktiga tillhörande ersättningsreserven
icke tagas i anspråk för vapentjänst.
Från dessa utgångspunkter har chefen för försvarsstaben undersökt förutsättningarna
för att genom bildande av särskilda beredskapsförband vid
armén tillgodose vissa angivna beredskapskrav i första hand vid luftvärnsartilleriet,
på Gotland, i Skåne, i Stockholmstrakten och i Boden. Då tillgången
på befäl och meniga endast undantagsvis kunde medgiva en inkallelse
i två omgångar vid samma truppförband, förutsattes vid undersökningen, att
där de geografiska förhållandena så medgåve två regementen växelvis skulle
uppsätta ett beredskapsförband samt att inryckning i två omgångar till ett
och samma regemente för organisering av beredskapsförband skulle ske endast
i det fall att alternering icke kunde ifrågakomma. I bägge fallen erhölle
den särskilda beredskapen en sammanlagd varaktighet av omkring fyra månader.
Försvarsstabschefen ville emellertid från början framhålla, att alterneringssystemet
med fördelen att vara personalbesparande förenade en hel del
olägenheter. Dessa olägenheter hänförde sig såväl till utbildningen av de
värnpliktiga som till befälsutbildningen. Möjligheterna till utbildning i
regementsförband bomme även att eftersättas vid de regementen, där l:a
tjänstgöringen måste förläggas till vintern. Det kunde även befaras, att rekryteringen
bomme att försvåras vid dessa regementen.
Undersökningen örn framkomligheten av detta system hade enligt försvarsstabschefen
givit vid handen, att teoretiskt sett de angivna beredskapsförbanden
— utom i fråga örn luftvärnet — kunde uppsättas till önskvärd omfattning.
Förutsättningen härför vore dock, i vad rörde infanteriet, dels att
en så genomgripande bottenskrapning under vintern verkställdes vid de regementen,
som icke skulle uppsätta beredskapsförband, att beredskap för allmän
mobilisering vid dessa regementen icke längre förelåge, dels att en så
väsentlig reducering av personalstyrkan vid samma regementen skedde, att
utbildningen helt äventyrades, varmed ur total beredskapssynpunkt en försämring
följde. För luftvärnet komme dessutom att kvarstå ett avsevärt personalbehov,
som icke kunde tillgodoses.
Då organiserandet av de ifrågasatta beredskapsförbanden sålunda under
de angivna förutsättningarna icke läte sig göra, har försvarsstabschefen i fortsättningen
av utredningen undersökt möjligheterna för att under samma förutsättningar
uppsätta beredskapsförband av reducerad styrka. Denna undersökning
har givit vid handen, att vissa reducerade förband, närmare angivna
i en utredningen bifogad bilaga, skulle kunna uppsättas. De därmed förenade
kostnaderna ■—- hänförande sig till befälskommenderingar, ökade resekostnader
för värnpliktiga, målflygningar m. m. — syntes icke komma att överstiga
500,000 kronor. Reduceringarna bleve dock i flertalet fall så väsentliga,
att beredskapens värde bleve obetydligt. Vägdes de fördelar som vunnes
genom dessa svaga beredskapsstyrkors organisering mot de olägenheter, som
därmed följde på den totala beredskapens område, syntes fördelarna knappast
kompensera olägenheterna. Beträffande luftvärnet vore dessutom att beakta,
att även andra skäl än beredskapshänsyn motiverade en avsevärd kontingent
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
ökning under de närmaste åren. Slutligen vore tiden för den ifrågasatta beredskapen
otillräcklig, i det att den bleve för handen sammanlagt endast
fyra månader.
I fråga örn marinen har försvarsstabschefen i Utredning I framhållit, att
marinens personella beredskap under de angivna förutsättningarna icke kunde
förbättras på annat sätt än genom en omläggning av tjänstgöringstiden. Vid
flottan kunde en sådan förbättring icke ernås, enär värnpliktskontingenten
där redan i stort sett vore uppdelad på två omgångar. Vad beträffade kustartilleriet
kunde under angivna förutsättningar beredskapsförband organiseras
endast genom uppdelning av den nuvarande värnpliktskontingenten i omgångar,
som inkallades till tjänstgöring under olika tidsperioder. Med hänsyn
till tjänstgöringsförhållandena kunde alternering mellan kustartilleriförbanden
icke komma i fråga, utan värnpliktskontingenten måste uppdelas i
omgångar vid samtliga kustartilleriets truppförband. Med en uppdelning av
den nuvarande värnpliktskontingenten på två omgångar, kunde en viss beredskap
upprätthållas under två månader längre tid än vad med endast en
tjänstgöringsomgång vore möjligt. Detta vore i och för sig av betydande
värde. Med hänsyn till de små värnpliktskontingenterna komme å andra sidan
beredskapsförbanden under båda tjänstgöringsomgångarna att få en synnerligen
begränsad omfattning. Beträffande tiden juli—augusti skulle i detta
avseende inträda en avsevärd försvagning av beredskapen i jämförelse med
nuvarande förhållanden. Det kunde ifrågasättas, huruvida den till tiden utsträckta
beredskapen kunde anses uppväga sistnämnda nackdel, helst som
en uppdelning av värnpliktskontingenten i tvenne omgångar komme att medföra
avsevärda olägenheter ur utbildnings- och mobiliseringssynpunkter.
I fråga örn flygvapnet innehåller Utredning I icke något förslag.
Utredning II.
Utredning II innehåller en undersökning av möjligheterna att organisera
beredskapsförband (styrkor) under förutsättning, att de värnpliktigas tjänstgöringstid
bibehålies oförändrad men att antingen kategoriklyvningen upphäves
eller värnpliktiga tillhörande ersättningsreserven få tagas i anspråk
för vapentjänst.
Yad först beträffar armén har denna utredning grundats på en av chefen
för armén efter hemställan av chefen för försvarsstaben gjord preliminär
undersökning rörande möjligheterna att under den angivna förutsättningen
uppsätta vissa beredskapsförband, som av chefen för försvarsstaben angivits
såsom önskvärda. Det av chefen för försvarsstaben skisserade sättet för
beredskapens organiserande byggde på värnpliktsinryckning i två omgångar
vid de regementen, som skulle organisera beredskapsförband. Därigenom
skulle den avsedda beredskapen åstadkommas under sammanlagt omkring
fyra månader av året, uppdelade på vår och höst, vilken tid vid behov kunde
utökas genom kvarhållning av i tjänst varande värnpliktiga.
Den av chefen för armén sålunda verkställda undersökningen hade givit
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
5
till resultat, att den av chefen för försvarsstaben förutsatta beredskapsorganisationen
under de angivna förutsättningarna icke vore möjlig att genomföra
under vinterhalvåret, med mindre utbildningsorganisationen såväl sommar-
som vintertid sönderbrötes. Detta sammanhängde främst därmed, att
organiserandet av beredskapsförband vid infanteriet vintertid skulle kräva,
dels att de regementen som skulle uppsätta beredskapsförband erhölle tillskott
från vintergruppen vid andra regementen, vilka då skulle .i det närmaste
blottställas på personal, dels att i vissa fall delar av sommargruppens
värnpliktiga måste överflyttas till vintergruppen, varigenom möjligheterna till
effektiva övningar sommartid skulle nedsättas.
I anledning av vad chefen för armén sålunda anfört hade inom försvarsstaben
undersökts i vad mån ett modifierat beredskapssystem skulle kunna
tillämpas, varigenom de påtalade olägenheterna kunde undvikas. Detta
system förutsatte, att — utom i vad rörde Gotland — delar av beredskapsförbanden
organiserades vid skilda regementen för att sammanföras endast för
kortare övningar. Systemet medförde självfallet ur beredskapssynpunkt den
olägenheten, att de i beredskapsförbanden ingående delarna icke bleve så fast
sammangjutna i förbandet som eljest kunde bliva fallet. Den sålunda inom
försvarsstaben gjorda undersökningen hade givit till resultat, att under förutsättning
att den befälsanskaffning kunde ske, som enligt en särskild undersökning
befunnits erforderlig, beredskapsförband till den omfattning som
ansetts nödvändig kunde organiseras under eftersommaren 1939 samt från
och med hösten 1940 till och med våren 1942. Våren 1940 krävdes däremot
särskilda åtgärder i form av inkallelse av äldre årsklasser till tre infanteriregementen,
därest beredskapsförbanden denna tid skulle erhålla avsedd
styrka. Den tid, varunder beredskap vid den förutsatta organisationen skulle
förefinnas, skulle i genomsnitt uppgå till fyra månader av året (mitten av
februari—mitten av april samt augusti—september). Svagheten med den
förutsatta beredskapsorganisationen vore — förutom den värnpliktiga personalens
korta utbildning — beredskapstidens ringa varaktighet. Därtill
komme, att systemet icke kunde beräknas vidmakthållas längre än till våren
1942, enär efter denna tid för beredskapsförbandens organisering erforderliga
tillskott av värnpliktiga icke längre kunde påräknas till följd av befolkningsminskningen,
som då på allvar började göra sig gällande i fråga örn i värnpliktsåldern
inträdande årsklasser.
I fråga om möjligheterna att tillgodose befälsbehovet vid arméns beredskapsförband
enligt förevarande alternativ hade de av chefen för armén utförda
undersökningarna — vilka ägt rum under den förutsättningen, att de
uppsatta förbanden borde vara fältstarka även i vad rörde antalet befäl —
givit till resultat, att behovet av befäl så avsevärt överskrede den påräkneliga
tillgången, att det måste ifrågasättas, huruvida erforderligt befäl kunde anskaffas.
På grund härav hade inom försvarsstaben prövats i vad mån en
modifiering även i detta avseende kunde anses möjlig. Därvid hade ett sådant
system synts godtagbart, som innebure, att i vanliga fall endast det befäl
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
funnes vid beredskapsförbanden som erfordrades för utbildningen men att,
innan förbanden foges i anspråk för verkliga beredskapsuppgifter, inkallelse
skedde av reservbefäl m. fl. och av värnpliktigt befäl med stöd av § 28 värnpliktslagen.
I avsikt att klarlägga möjligheterna att tillgodose befälsbehovet
vid detta modifierade system hade inom försvarsstaben, med biträde av personal
ur arméstaben, utredning verkställts beträffande befälsbehovet med utgångspunkt
från utbildningskraven. Det hade därvid, utom ifråga örn luftvärnsartilleriet,
visat sig, att bristen på officerare och underofficerare vore
av så jämförelsevis ringa omfattning, att den borrie kunna täckas genom viss
begränsning av befälsutbildningen i förening med korttidsanställning av
reservofficerare m. fl. I fråga örn underbefälet åter måste en mycket omfattande
korttidsanställning förutsättas, även örn begränsning av underbefälsutbildningen
skulle vidtagas trots därmed förenade olägenheter. Då möjligheterna
till korttidsanställning av underbefäl vore en konjunkturfråga, kunde
de icke på förhand överblickas. Att döma av de svårigheter, som förelegat
att täcka befälsbehovet redan vid de innevarande vinter provisoriskt organiserade
beredskapsförbanden, kunde befälsanskaffningen särskilt i fråga örn
underbefäl bliva svår att genomföra.
Yad beträffar befälsbehovet vid luftvärnsartilleriet syntes för utbildningens
bedrivande och mobilisering av Stockholms luftvärn tillkomsten av ett luftvärnsförband
i Stockholm nödvändig. Den kaderökning som erfordrades i
anslutning till en sådan åtgärd uppginge till 2 regementsofficerare, 7 kaptener,
18 subalternofficerare, 25 underofficerare, 43 furirer, 41 konstaplar och 78
volontären Behovet av kaderökning vore vid luftvärnsartilleriet i motsats
till vid infanteriet av permanent natur. Det borde därför täckas genom en
utökning av luftvärnsartilleriets stater med nyssangivna antal beställningar.
Beträffande möjligheterna att tillgodose detta ökade befälsbehov anförde
chefen för försvarsstaben, att vakanser redan nu förefunnes i fråga om
luftvärnsartilleriets officerare och underofficerare. Dessa beräknades dock
intill den 1 januari 1940 bliva fyllda genom anställning och efterutbildning
av officerare och underofficerare i reserven samt genom transport från andra
artilleritruppförband. Den fortsatta kaderökningen ansåges i fråga örn officerare
och underofficerare möjlig genom transport från andra förband, genom
anställning och utbildning av reservofficerare och i viss mån genom ökad
nyrekrytering. I fråga örn underbefälet ansåges det möjligt att tillgodose
behovet genom ökad transport från andra förband i förening med utsträckt
nyrekrytering.
De extra kostnader, som skulle följa med en beredskapsorganisation vid
armén av den i Utredning II angivna art, sommanhänga närmast med det
ökade antalet värnpliktiga samt vissa kaderökningar i anslutning därtill, befälskommenderingar
till de regementen, vilka vintertid skulle organisera större
förband än normalt, sammandragning av i beredskapsförband ur infanteriet
ingående delar till övningar i bataljonsförband, målflygning för luftvärnsartilleriet
även vintertid, tjänstgöringens ökade förläggning till den kallare
årstiden m. m. Under förutsättning att erforderlig befälsanskaffning komme
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
att visa sig möjlig, skulle dessa extra kostnader enligt gjorda överslagsberäkningar
komma att uppgå till för budgetåret 1939/40 omkring 4,000,000 kronor,
för budgetåret 1940/41 omkring 7,000,000 kronor, för budgetåret 1941/42 omkring
6,800,000 kronor och för varje därefter följande budgetår till omkring
1,500,000 kronor. .
Yad därefter beträffar marinen har chefen för försvarsstaben i Utredning
II erinrat örn att de i september 1938 företagna beredskapsåtgärderna inneburo
kvarhållande av en del värnpliktiga, kvarhållande av viss stampersonal,
som kontraktsenligt eljest skulle hava avgått, förlängd sjöexpedition av rustade
fartyg m. m. Dessa tillfälliga åtgärder borde även ifråga örn marinen ersättas
med beredskapsåtgärder av mera permanent natur, främst ökad fredsrustning
av stridsfartyg och större beredskap vid kustartilleriet med härav följande
personalinkallelser m. m. Genom chefens för marinen försorg hade vissa
utredningar verkställts angående sådana åtgärder enligt av chefen för försvarsstaben
givna anvisningar. Sedan dessa utredningar ytterligare bearbetats
inom försvarsstaben, framgå de på grund därav av chefen för försvarsstaben
såsom önskvärda avsedda åtgärderna av det följande.
I fråga om flottan vore enligt försvarsstabschefens uppfattning de nuvarande
begränsade fartygsrustningarna icke tillräckliga för den erforderliga
marina beredskapen i fråga örn neutralitets- och kuppskydd. Det borde eftersträvas,
att så stor del som möjligt av för l:a linjen (kustflottan) avsedda
fartyg vore ständigt rustad och övad i fredstid. För att i viss utsträckning
kunna öka beredskapen även i fråga örn 2:a linjens fartyg borde dessutom
depåsystemet utbyggas.
Av kustflottans stridsfartyg vore för närvarande rustade 2 pansarskepp,
flygplankryssaren Gotland, 3 jagare, 5 undervattensbåtar; härtill komme i
slutet av april 1 jagare, 1 undervattensbåt, 3 vedettbåtar, nyare, och 3 vedettbåtar,
äldre. Det vore enligt försvarsstabschefens mening ur beredskapssynpunkt
önskvärt, att samtliga tre nyare pansarskepp hölles rustade året runt.
Med hänsyn till planerande arbeten å pansarskeppet Sverige kunde detta
önskemål dock icke utan stora olägenheter tillgodoses under de närmaste
åren. Minkryssaren Clas Fleming, som enligt nu gällande plan skulle vara
rustad under sommarhalvåret, borde ur beredskapssynpunkt vara rustad
även under vinterhalvåret. Med hänsyn till översyn, reparationer etc. kunde
rustandet av samtliga 8 nyare jagare (sedan de två under byggnad färdigställts)
icke låta sig göra. Däremot vore ur beredskapssynpunkt en ökning
av det under sommarhalvåret rustade antalet jagare (4) med 2 önskvärd och
även möjlig. För att kunna hålla en viss minsvepningsberedskap för kustflottans
räkning även under vinterhalvåret borde minst 2 vedettbåtar, nyare,
hållas rustade under denna del av året. Det tillägg till nu gällande rustningsplan
för kustflottan, som sålunda av försvarsstabschefen föresloges, utgjordes
av 2 nyare jagare under sommarhalvåret samt 1 minkryssare och 2 nyare vedettbåtar
under vinterhalvåret. Det beräknades, att antalet rustade fartyg successivt
skulle kunna ökas från och med hösten 1939.
Fartygsdej^åorganisationen, som avser att hålla ett visst antal jagare, under
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
vattensbåtar och minsvepare under vård och försedda nied viss starkt reducerad
bemanning för utbildning, möjliggör i sin nuvarande omfattning utsändande
av 1 jagare och 1 undervattensbåt från vardera depån i Stockholm,
Karlskrona och Göteborg samt 2 minsvepare från de två sistnämnda depåerna.
En utökning av denna organisation syntes enligt försvarsstabschefens mening
nödvändig för att vissa av de behov som omedelbart göra sig gällande vid
en uppkommande stormaktskonflikt skulle kunna tillgodoses. Till ostkustens
fartygsdepå i Stockholm borde sålunda förläggas ett äldre pansarskepp med
viss besättning, varjämte personaltillgången i Stockholms, Karlskronas och
Göteborgs depåer i övrigt borde utökas, så att reducerade besättningar kunde
avses för sammanlagt 5 jagare i stället för som nu 3, 4 undervattensbåtar i
stället för 3 samt 8 minsvepare och vedettbåtar i stället för som nu 4. Genom
en dylik ökning, som i större utsträckning berörde fartygsmaterielens beredskap
än personalens, ökades möjligheterna att snabbt rusta de delar av kustflottan
som icke vore fullbemannade i fred, och därjämte de viktigaste delarna
av lokalstyrkorna.
För att kunna åstadkomma de föreslagna utvidgningarna av rustningsplanen
och depåsystemet krävdes emellertid en icke obetydlig personalökning. Vid
de beräkningar, som legat till grund för det följande förslaget örn kaderökningar
vid flottan, hade hänsyn tagits till att en viss ehuru begränsad tillgång
funnes på reservofficerare. De underofficerare, flaggkorpraler och meniga, som
nu handhava på sjöexpedition icke varande fartyg, hade reducerats i den mån
fartygen enligt förslaget beräknats utgå på expedition eller förläggas i depå.
Skolorna hade beräknats inskränkta till det minsta möjliga. Den kaderökning,
som föresloges, innebure ett av chefen för marinen beräknat minimum för att
möjliggöra ifrågavarande ökning av fartygsrustningarna. Den vore också begränsad
till vad som kunde göra sig gällande under de närmaste åren.
Enligt de av chefen för marinen verkställda beräkningarna betingade de
föreslagna utökningarna i rustningsplanen m. m. följande personalökning:
Sjöofficerare ............................................. 29
Mariningenjörer .......................................... 2
Intendenturofficerare ................................. 2
Underofficerare och flaggkorpraler ............... 95
Korpraler och meniga ................................. 400
Värnpliktiga, två kontingenter ..................... 305.
I de sålunda angivna kaderökningarna äro inräknade de personalökningar,
örn vilka framställning redan gjorts i marinförvaltningens skrivelse den 14
september 1938 angående sjöförsvarets medelsbehov för budgetåret 1939/40.
Den sålunda föreslagna ökningen av flottans personalstater borde enligt
chefens för marinen beräkningar ske enligt en viss angiven plan under de
fem närmast kommande budgetåren. För budgetåret 1939/40 skulle ökningen
enligt denna plan ske med 1 kommendör, 5 kaptener, 6 subalternofficerare,
1 löjtnant vid marinintendenturkåren, 2 flaggunderofficerare, 6 underofficerare
av 2:a graden, 7 flaggkorpraler, 38 korpraler och 62 meniga. I för
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
hållande till de kaderökningar som för flottans del redan föreslagits av marinförvaltningen
i nyssnämnda skrivelse den 14 september 1938 innebär detta
krav en utvidgning med allenast 2 flaggkorpraler, 23 korpraler och 37 meniga.
Vad slutligen beträffar kostnaderna för flottans del för de sålunda föreslagna
beredskapsåtgärderna skulle dessa enligt av chefen för försvarsstaben
framlagda överslagsberäkningar uppgå till — förutom kostnaderna för de
kaderökningar, som redan föreslagits i marinförvaltningens skrivelse den 14
september 1938 — för budgetåret 1939/40 815,000 kronor, för budgetåret
1940/41 1,325,000 kronor, för budgetåret 1941/42 1,865,000 kronor, för budgetåret
1942/43 2,175,000 kronor och för budgetåret 1943/44 2,265,000 kronor.
Vad beträffar kustartilleriet innebära de såsom resultat av Utredning II
framkomna kraven huvudsakligen större tillgång på värnpliktiga för ökning
av den personella beredskapen vid de förband, vilka borde kunna organiseras
omedelbart vid en konflikt. Kustartilleriet borde sålunda tillföras en ökad
kontingent värnpliktiga med 250 man på våren och 500 man på hösten. Genom
denna beredskap skulle ernås en bättre beredskap, särskilt under vinterhalvåret,
då tidigare inga värnpliktiga inkallats. Sålunda kunde därigenom vissa
beredskapsförband skapas även under vinterhalvåret.
Försvarsstabschefen har i fråga örn kustartilleriet ytterligare anfört, att
beredskapen otvivelaktigt skulle kunna höjas ännu mera genom ökning av
kustartilleriets stampersonal, men då densamma befunne sig under planenlig
utvidgning, ansåge chefen för försvarsstaben icke lämpligt att nu ifrågasätta
någon omfattande ytterligare ökning av kadrerna. Den ökning, som borde äga
rum, inskränkte sig till 3 flaggkorpraler. Däremot bleve det nödvändigt för
genomförandet av den beredskap, som kunde erhållas genom den ökade tilldelningen
av värnpliktiga, att verkställa en snabbare uppsättning av kustartilleriets
kadrer än som ursprungligen beräknats. Denna påskyndande uppsättning
borde ske på det sätt, att för budgetåret 1939/40 antalet korpraler utökades
med 40 i stället för av marinförvaltningen i dess skrivelse den 14
september 1938 begärda 20 och antalet meniga utökades med 70 i stället för
av marinförvaltningen begärda 40. Då det kunde beräknas uppstå vissa svårigheter
vid utbildningen av den tillkommande värnpliktskontingenten under
vinterhalvåret måste befälspersonal från övergångsstat och reservpersonal
inkallas. Det kunde ock framdeles bliva erforderligt att kustartilleriets stamkadrer
ytterligare något ökades. Eventuellt förslag härom borde få avgivas
med ledning av erfarenheterna från den nu pågående utbildningen.
De kostnader, som skulle föranledas av en med 750 man ökad värnpliktskontingent
och inkallelse av viss reserv- och övergångsstatspersonal samt en
utöver marinförvaltningens äskanden på nyss nämnt sätt ökad stamkader vid
kustartilleriet beräknades uppgå till i runt tal 600,000 kronor under det
första budgetåret och därefter omkring 510,000 kronor för år.
Utredning III.
Utredning III innehåller en undersökning rörande möjligheterna att organisera
beredskapsförband (beredskapsstyrkor) under förutsättning av en ut
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
ökad värnpliktstid samt ett upphävande av kategoriklyvningen (ersättningsreserven
tillhörande värnpliktigas ianspråktagande för vapentjänst). Denna
undersökning har tillgått så, att vid sidan av och utöver de undersökningar,
som legat till grund för Utredning I och Utredning II, på framställning av
chefen för försvarsstaben inom de särskilda försvarsgrensledningarna ytterligare
utredningar verkställts, som till skillnad mot de föregående grundats
på en utökning av tjänstgöringstiden. Dessa inom försvarsgrenarnas staber
uppgjorda utredningar hava till mig överlämnats av chefen för försvarsstaben
med skrivelse den 20 februari 1939. Vid varje sådan utredning har fogats
en P. M. med de viktigare iakttagelser, vilka ur chefens för försvarsstaben
synpunkt ansetts påkallade.
Yad då först beträffar armén sammanfattas de inom arméstaben gjorda
undersökningarna i en från chefen för armén den 6 februari 1939 till chefen
för försvarsstaben avlåten skrivelse i ämnet. Som allmän utgångspunkt har
chefen för armén därvid anfört, att tjänstgöringstiden för de värnpliktiga
borde möjliggöra en tillfredsställande utbildning samt att den enligt chefens
för försvarsstaben anvisningar erforderliga personella minimiberedskapen
skulle kunna upprätthållas, åtminstone under de närmaste åren. Beredskapstjänsten
måste vidare kunna organiseras utan att föranleda större olägenheter
för utbildningsarbetet i övrigt eller med hänsyn till mobiliseringsförhållandena.
I fråga örn grundlinjerna för en från nyssberörda utgångspunkter reviderad
härordning har chefen för armén ägnat närmare uppmärksamhet åt tre faktorer,
nämligen dels frågan om tjänstgöringstidens längd och fördelning, dels
frågan örn värnpliktskontingentens ökning och fördelning och dels frågan om
organisationsförändringar och kaderökningar.
Yad beträffar de värnpliktigas tjänstgöringstid har
chefen för armén anfört, att en tjänstgöringstid av 210 dagar vid samtliga
truppslag ur utbildningssynpunkt måste anses såsom ett minimum för att
kunna dana omedelbart efter mobilisering krigsdugliga truppförband. Denna
tid borde i allmänhet vara fördelad på en första tjänstgöring örn 180 dagar
och en repetitionsövning örn 30 dagar. Med hänsyn till de av chefen för försvarsstaben
uppställda beredskapskraven samt behovet av vinterutbildning
vid vissa förband borde därtill komma minst 30 dagar särskild beredskapsövning.
Tjänstgöringstidens fördelning i detalj bleve varierande vid de olika
truppförbanden och truppslagen, beroende på beredskapskraven samt utbildnings-
och förläggningsförhållanden m. m. För infanteriets sömma
r g r u p p räknade chefen för armén med en första tjänstgöring året efter
inskrivningsåret örn 180 dagar (plus 15 dagars uppehåll) under tiden 15 mars
—1 oktober. Därunder kunde man med hänsyn till utbildningens förlopp
räkna med att de värnpliktiga fyllde vissa beredskapskrav under tiden 15
juni—1 oktober. En repetitionsövning skulle tillkomma under andra eller
tredje året. Dessutom skulle sommargruppen under ettdera av nämnda år
fullgöra en beredskapsövning om 30 dagar under tiden 15 mars—15 juni på
olika tider vid olika regementen; där för sommargruppen viss vinterutbildning
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
11
äger rum, borde dock beredskapsövningen organiseras som vinterutbildning
i 30 dagar under tiden 15 februari—15 mars. — Infanteriets vintergrupp
föreslås av chefen för armén skola med början under inskrivningsåret
fullgöra första tjänstgöring och beredskapsövning i en följd under 210
dagar (plus 15 dagars uppehåll) under tiden 1 november—15 juni, därvid beredskap
kunde anses föreligga under tiden 15 mars—15 juni. Härtill skulle
komma en repetitionsövning örn 30 dagar under andra eller tredje året efter
inskrivningsåret. — Reservunderbefäl borde utväljas bland de inryckande av
såväl sommar- som vintergruppen och erhålla särskild utbildning men med
samma tjänstgöringstid som övriga. Tjänstgöringstiden för studenter och likställda
borde ökas med 40 dagar, varav 30 för beredskapsövning och 10 för
att möjliggöra tidigare inryckning till första tjänstgöringen första året. Heras
sammanlagda tjänstgöringstid skulle sålunda bliva 300 dagar.
För att tillgodose de särskilda beredskapskrav vid infanteriet
som av chefen för försvarsstaben uppställts — uppsättande av en
bataljon m. m. vid vartdera av fyra regementen å fastlandet samt vid Gotlands
infanteriregemente ävensom att skyttekompani utöver befintliga förband vid
Norrbottens infanteriregemente — skulle enligt chefens för armén förslag
vissa närmare angivna åtgärder vidtagas, syftande till att åstadkomma den
önskade beredskapen under tiden 15 mars—1 oktober. Hessa åtgärder skulle
i huvudsak innebära följande. Under tiden 15 mars—15 juni skulle beredskapsregementets
egen vintergrupp, utökad med ersättningsreservister, utgöra
beredskapsförbandets stomme. Inom en grupp av tre regementen, däribland
beredskapsregementet, skulle den erforderliga förstärkningen åstadkommas
genom att 30 dagars beredskapstjänstgöring fullgöres av föregående
års sommargrupp i tur och ordning mellan regementena. I början av varje
sådan omgång, då beredskapsregementet icke självt helt ombesörjer beredskapen,
skulle de beredskapstjänstgörande sammandragas under några dagar
till beredskapsregementet för organisation och samövningar m. m. Förläggningen
skulle i övrigt ske vid stamregementet. Vid Gotlands infanteriregemente
ävensom vid Hälsinge regemente, vilket föreslagits som beredskapsförband,
betingade de lokala förhållandena m. m. dock vissa avvikelser från
det sålunda tänkta systemet. Under tiden 15 juni—1 oktober avsåges vid
beredskapsregementena i tjänstgöring varande sommargrupp skola tagas i anspråk
för beredskapsförbandens organisation. Förstärkning bleve dock erforderlig;
denna förstärkning borde i allmänhet äga rum efter samma grunder
som nyss sagts i fråga om beredskapen under tiden 15 mars—15 juni.
Vad beträffar artilleriet utom luftvärnet skulle enligt chefens
för armén förslag sommar- och vintergruppernas tjänstgöring organiseras
enligt samma grunder som föreslagits beträffande infanteriet. Sommargruppen
skulle sålunda fullgöra beredskapsövning vid de truppförband, som skulle
organisera beredskap. Hessa förband skulle vara Svea artilleriregemente,
Wendes artilleriregemente, Smålands arméartilleriregemente samt Gotlands
artillerikår. Het förutsattes därvid för tiden 15 mars—15 juni, att beredskapsförbandens
stomme skulle utgöras av den egna vintergruppen, utökad med
ersättningsreservister. Hen erforderliga förstärkningen skulle erhållas genom
12
Kungl. Majus proposition nr 232.
att föregående års sommargrupp inkallades till beredskapsövning örn 30 dagar
i tre omgångar. id Gotlands artillerikår, där tjänstgöring i en följd förutsattes,
skulle vintergruppen i stället förstärkas med ersättningsreservister.
Under tiden 15 juni—1 oktober skulle den vid beredskapsregementena i
tjänstgöring varande sommargruppen tagas i anspråk för beredskapsorganisationen,
därvid Gotlands artillerikårs kontingent skulle i erforderlig omfattning
utökas med ersättningsreservister.
I fråga örn luftvärnsartilleriet innebär chefens för armén förslag,
att samtliga vanliga värnpliktiga skulle fullgöra första tjänstgöring och
beredskapsövning i 210 dagar samt repetitionsövning i 30 dagar. De värnpliktiga
skulle organiseras på en vinter- och en sommargrupp, dock att för
fältluftvärnet avsedda värnpliktiga endast skulle bilda sommargrupp. För
beredskapstjänst avsedda värnpliktiga skulle fullgöra första tjänstgöringen
med en utbildningsperiod om tre månader och en beredskapsperiod örn fyra
månader. Under beredskapsperioden (för vintergruppen 1 mars—1 juli och
för sommargruppen 1 juli—1 november) skulle vissa angivna beredskapsförband
bemannas, nämligen ett inom södra militärområdet, ett inom östra militärområdet,
ett inom västra militärområdet och ett inom Övre Norrlands militärområde.
För övriga truppslag än de nu nämnda förutsättes i chefens för
armén förslag, att samtliga förband, som skola organisera beredskap, erhålla
såväl sommar- som vintergrupp enligt för infanteriet angivna grunder. Där
vintergruppen av utbildningshänsyn m. m. icke kan givas den omfattning
som erfordras, skulle densamma förstärkas med föregående års sommargrupp,
som sålunda skulle fullgöra beredskapsövning örn 30 dagar i tre omgångar
under tiden 15 mars—15 juni.
Chefen för armén övergår härefter i sin skrivelse till frågan örn värnpliktskontingentens
utökning och fördelning. Enligt det
skisserade utbildnings- och beredskapssystemet skulle behovet av värnpliktiga
utöver nu utgående kontingenter uppgå till 920 man vid infanteriet, 700
man vid luftvärnsartilleriet och 250 man vid artilleriet i övrigt eller för hela
armén 1,870 man. Den angivna ökningen vid luftvärnsartilleriet beräknas på
följande sätt. Behovet av personal för de begärda beredskapsförbanden uppgår
till 620 man i två omgångar, tillhopa sålunda 1,240 man. Härtill kommer,
att vid vartdera av Karlsborgs och Östgöta luftvärnsregementen erfordras en
inskrivningskontingent örn 100 man utöver de beredskapstjänstgörande för att
tillgodose personalbehovet för de under repetitionsövningarna önskvärda förbanden
(fältluftvärnet). Sammanlagda behovet blir således (1,240 + 200=)
1,440 man, vilket i förhållande till 1936 års organisation innebär en utvidgning
av inskrivningskontingenten med 700 man. — Det överskott av vapenföra
värnpliktiga utöver nu utgående kontingent, som skulle uppstå under åren
1940—1943 genom kategoriklyvningens upphävande skulle enligt chefens för
armén förslag i första hand användas för att tillgodose de sålunda ökade
kontingentbehoven och i övrigt enligt en närmare angiven plan fördelas på
infanteriregementena,
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
De av chefen för armén i berörda skrivelse till chefen för försvarsstaben
framlagda förslagen till nytt utbildnings- och beredskapssystem vid armén
förutsätter emellertid vissa organisationsförändringar och
kaderökningar. I fråga örn tiden för den nya organisationens ikraftträdande
framhålles, att beredskapstjänsten bör kunna vara organiserad från
och med år 1940. Den utökade tjänstgöringstiden borde därför gälla för årsklass
1939. Även sommargruppen av årsklassen 1938 måste emellertid erhålla
en med 30 dagar förlängd tjänstgöringstid (beredskapsövning) för att kunna
förstärka vintergruppen 15 mars—16 juni 1940. Yintergruppens utökning
med ersättningsreservister måste vidare ordnas genom provisoriska åtgärder.
För tillgodoseende av det ökade befälsbehovet vore — trots förutsatt användning
i största möjliga utsträckning av värnpliktigt underbefäl — vissa kaderökningar
ofrånkomliga.
Vid de högre truppförband, där beredskapstjänstgöring skulle
äga rum, måste ett minutiöst planläggningsarbete verkställas för att året örn
sörja för att beredskapsorganisationen under rådande förhållanden kunde
funktionera. För detta ändamål måste särskild personal vara tillgänglig.
Chefen för armén föresloge därför, att vid en var av I., II. och IY. arméfördelningsstaberna
samt vid militärbefälet på Gotland skulle inrättas en regementsofficersbefattning
för ändamålet. Dessa »beredskapsofficerare», vilka
borde tillsättas allenast på förordnande, borde med hänsyn till de krav som
måste ställas på dem vara överstelöjtnanter.
Yid infanteriet vore enligt chefens för armén åsikt närmast till hands
liggande att tillgodose behovet av officerare och underofficerare genom att
på lämpligt sätt till beredskapsförbanden inbeordra personal på övergångsstat,
på reservstat och i reserven för fullgörande av obligatorisk tjänstgöringsskyldighet.
I övrigt nödgades man för tillgodoseende av behovet av
aktiv personal under den månad särskild beredskapstjänstgöring äger
mm genom utnyttjande till det yttersta av befintlig befälstillgång ordna
tjänsten. Underbefälsbefattningar måste till övervägande del bestridas
av värnpliktigt underbefäl. Förutsättningen härför vore, att vederbörlig
årsgrupp av studenter och likställda samt underbefäl och fackmän fullgjorde
beredskapsövning samtidigt med övriga värnpliktiga. Ett begränsat
antal yrkesunderbefäl, som näppeligen kunde avstås från den samtidigt pågående
soldatutbildningen, vore emellertid oundgängligen erforderligt. Staterna
måste därför ökas med ett antal furirsbeställningar, vilket icke kunde
sättas till lägre än tre per regemente. Därmed skulle för varje beredskapsbataljon
kunna beräknas 9 fast anställda furirer, vilket måste anses vara ett
absolut minimum.
I vad mån det för beredskapsförbanden vid artilleriet utom luftvärnet
erforderliga befälsbehovet kunde fyllas med reservbefäl och värnpliktigt
befäl, vore icke möjligt att med säkerhet bedöma. Efter vissa angivna
grunder beräknade emellertid chefen för armén, att de kaderökningar vid
artilleriet, som betingades av beredskapstjänsten under tiden 15 mars—15
juni samt av föreslagen ökad värnpliktskontingent vid Gotlands artillerikår,
14
Kungl. Majus proposition nr 232.
uppginge till sammanlagt 6 kaptener, 9 subalternofficerare, 4 styckjunkare,
7 sergeanter, 50 furirer, 45 konstaplar och 50 volontären
Vad därefter beträffar luftvärnsartilleriet innehåller chefens
för armén förslag, att för utbildning i viss utsträckning av beredskapsförbanden
till östra och övre Norrlands militärområden samt för bemanning av
beredskapsförbanden i östra militärområdet ett nytt luftvärnsförband bör
uppsättas i Stockholm (A 11) med ett detachement i Boden, avsett för bemanning
av beredskapsförbanden i övre Norrland. Utbildningen av beredskapsförbanden
till västra och södra militärområdena samt andra omgångens beredskapsförband
till östra och övre Norrlands militärområden föreslås skola förläggas
till Kailsborgs och Östgöta luftvärnsregementen, medan bemanningen
av dessa beredskapsförband förlägges till särskilda detachement ur nämnda regementen
i Göteborg och Kristianstad (eventuellt Malmö) respektive till A 11
och till detachementet i Boden. De kaderökningar för luftvärnsartilleriets del,
s°m betingas av den utvidgade organisationen, angivas av chefen för armén
till 2 regementsofficerare, 7 kaptener, 13 löjtnanter, 5 fänrikar, 25 underofficerare,
43 furier och 41 konstaplar.
För övriga truppslag ha organisationsförändringar eller kaderökningar
icke ansetts erforderliga.
En reviderad härordning enligt det av chefen för armén sålunda framlagda
förslaget medgiver under vissa förutsättningar anordnande av den äskade
beredskapen från och med den 15 mars 1940. Intill denna tidpunkt måste
således särskilda åtgärder vidtagas. I denna fråga har chefen för armén i sin
skrivelse uttalat, att den begärda beredskapen under övergångstiden icke
kunde ernås med mindre äldre årsklasser inkallades i omgångar. En inkallelse
i sju omgångar med en arsklass i varje omgång örn en månad i sänder
under månaderna maj, juni, juli, augusti, oktober och november 1939 samt
tiden 15 januari—15 februari 1940 syntes ur olika synpunkter vara det lämpligaste.
På grund av bristande befälstillgång och förläggnings utrymmen
kunde dock en annan tidsfördelning än den angivna visa sig lämpligare vid
vissa truppförband, särskilt beträffande luftvärnsartilleriet.
Den arliga kostnadsökningen vid genomförd revidering av härordningen
enligt det framlagda förslaget har av chefen för armén enligt en särskild
specifikation beräknats till sammanlagt 10,600,000 kronor. I engångskostnader
för den föreslagna revideringen har chefen för armén beräknat ett belopp
av 350,000 kronor, huvudsakligen hänförande sig till uppsättandet av A 11.
Kostnaderna för den ifrågasatta inkallelsen av sju årsklasser i omgångar under
budgetåret 1939/40 hava av chefen för armén beräknats till sammanlagt
21,460,000 kronor.
Chefen för försvarsstaben har i en vid chefens för armén skrivelse fogad
P. M. i huvudsak anslutit sig till de av denne framlagda synpunkterna och
förslagen i fråga örn beredskapens ordnande.
I detta sammanhang får jag anmäla, att chefen för armén i skrivelse den 25
februari 1939 till mig inkommit med en utredning med förslag till revidering
av 1936 års härordning, över denna skrivelse har chefen för försvarsstaben den
15
Kungl. Majus proposition nr 232.
3 mars 1939 avgivit utlåtande, däri han anfört, att densamma i sak utgjorde
ett utdrag ur och en omskrivning av den utredning angående förbättrad personell
beredskap, som i överensstämmelse med av chefen för försvarsstaben
angivna utgångspunkter av chefen för armén verkställts och den 6 februari
1939 insänts till försvarsstaben. Denna utredning hade chefen för försvarsstaben
den 20 februari 1939 med eget yttrande överlämnat till chefen för försvarsdepartementet
tillsammans med motsvarande utredningar från cheferna
för marinen och flygvapnet. Utöver vad som framginge av nämnda yttrande
och av en chefens för försvarsstaben skrivelse den 28 februari 1939 angående
försvarsberedskapens stärkande hade chefen för försvarsstaben intet att
tillägga.
Beträffande marinen hava undersökningarna enligt Utredning lil baserats
på samma beredskapskrav som enligt Utredning II men under den förutsättningen,
att tjänstgöringstiden utökades för flottans värnpliktiga i allmän
tjänst till 340 dagar och i sjö- och stationstjänst till omkring 240 dagar samt
att tjänstgöringstiden för kustartilleriets värnpliktiga i linjetjänst utökades
till omkring 240 dagar med en eller två inkallelser årligen.
I fråga örn flottan hava dessa undersökningar sammanfattats i en av chefen
för marinen den 2 februari 1939 till chefen för försvarsstaben avlaten skrivelse,
vilken med den senares skrivelse den 20 februari 1939 till mig överlämnats.
Efter en ingående motivering har chefen för marinen i nämnda skrivelse
kommit till den slutsatsen, att en tjänstgöringstid för flottans värnpliktiga i
allmän tjänst av 340 dagar, med inryckningen förlagd till omkring den 12
januari och utryckningen till omkring den 17 december bäst motsvarade beredskapskraven
och övriga förhållanden, till vilka häns}rn borde tagas. Antalet
flottan i allmän tjänst tilldelade värnpliktiga, vilka de senare åren inställt sig
till tjänstgöring, hade uppgått till i medeltal 1225. Efter inryckningen minskades
detta antal tämligen hastigt på grund av avgång av olika orsaker, så
att vid utryckningen ett antal av 1,025 kunde beräknas kvarstå. Under förutsättning
av den ökning av flottans stampersonal, som föreslagits i Utredning
II, kunde det totala behovet av värnpliktiga för flottan angivas till lägst
1,600 och högst 1,900 man. Anledningarna till växlingar vore dels de ökade
rustningarna av fartyg under sommarhalvåret, dels de vid vissa tider av året
föreliggande behoven av personal för bemanning av isbrytare och sjömätningsfartyg
m. m., dels slutligen det förhållandet, att stamrekryterna efter avslutade
utbildningskurser i land under sitt första tjänsteår vid olika perioder
vore tillgängliga för tjänstgöring i akterhandsbefattningar ombord, varifrån
de dock för genomgående av vissa yrkesskolor måste borttagas. — Någon
särskild kategori ersättningsreserv för flottan räknades icke med enligt detta
alternativ. Däremot upptogs en kategori värnpliktiga i handräckningst junst,
förslagsvis 415 man uppdelad på två omgångar. — Beträffande de värnpliktiga,
vilka från lantrullföringsområdena skulle tilldelas flottan i sjö- eller stationstjänst,
borde deras tjänstgöringstid icke utsträckas längre än till 210 dagar.
Den erforderliga årskvoten av dessa värnpliktiga uppginge till 990 man. Dessa
borde uppdelas på tre omgångar, nämligen en omgång för tiden 25 mars—25
16 Kungl. Majus proposition nr 232.
oktober, en omgång för tiden 25 juli—25 februari och en omgång för tiden
1 oktober—1 maj.
I fråga örn de värnpliktigas penningbidrag under tjänstgöringen har chefen
för marinen uttalat den uppfattningen, att flottans värnpliktiga i allmän tjänst
skulle för den tid de tjänstgjorde längre än flottans övriga värnpliktiga få
bidraget ökat till 2 kronor örn dagen. Enligt chefens för marinen förslag skulle
detta högre penningbidrag således utgå från och med 211 :e dagen. Merkostnaden
härför, cirka 133,000 kronor, vore icke av väsentlig storleksordning.
Chefen för marinen funne det emellertid vara med rimlighet och rättvisa
förenligt, att den speciella yrkeskategori, av vilken flottan här hade behov
och som finge påtaga sig väsentligt längre tjänstgöringstid än andra värnpliktiga
i linjetjänst, härför erhölle viss ekonomisk gottgörelse. Slutligen har
chefen för marinen ansett skäligt, att de värnpliktiga vid flottan i allmän
tjänst, som finge sin tjänstgöringstid i fredstid utsträckt till 340 dagar,
befrias från fullgörande av landstormsövning.
Beträffande flottan tilldelade värnpliktiga av kategorierna sjökaptener och
styrmän samt studenter och likställda har chefen för marinen i sin utredning
på anförda skäl stannat vid att föreslå, att deras utbildningstid borde utsträckas
från nuvarande 280 dagar till 300 dagar.
För kustartilleriets del har den förevarande undersökningen verkställts av
chefen för kustartilleriet, som sammanfattat resultaten därav i en den 11
januari 1939 dagtecknad, chefen för marinen tillställd promemoria. I denna
promemoria hava de två alternativen med en respektive två inkallelseomgångar
ingående undersökts. Det förstnämnda alternativet, med en inkallelseomgång,
förutsätter enligt chefens för kustartilleriet mening en utökning av
antalet värnpliktiga med 250 man för att kunna fylla de av chefen för försvarsstaben
uppställda beredskapskraven. Första tjänstgöringen örn 210 dagar
borde förläggas till tiden 12 mars — 30 september. Detta innebure, att en
viss beredskap kunde upprätthållas under tiden mitten av maj — slutet av
september. För utbildning av den ökade årskontingenten, för att fylla det
ökade behovet av personal för utbildning på grund av tjänstgöringstidens
förlängning och för inre tjänst samt för att kunna tillvarataga den möjlighet
till ökad beredskap, som den ökade tillgången på värnpliktiga erbjöde, erfordrades
enligt chefen för kustartilleriet en kaderökning av minst 3 officerare,
5 underofficerare, 5 flaggkorpraler, 20 korpraler och 30 meniga. Ökningen
av antalet beställningar för officerare borde taga sin början senast
omkring år 1942, vilket innebure, att antalet kadetter år 1939 borde ökas.
Tills vidare finge behovet av officerare hjälpligt fyllas genom inkallande av
reservpersonal, ökningen av antalet underofficersbeställningar borde däremot
upptagas i staten redan från och med nästa budgetår. Kostnaderna för genomförande
av alternativet med en inkallelse hava av chefen för kustartilleriet för
budgetåret 1939/40 beräknats till sammanlagt cirka 730,000 kronor, varav
170,000 kronor belöpa på engångskostnader för uppförande av vissa baracker
på Gotland. — Beträffande alternativet med två värnpliktsinkallelser har
chefen för kustartilleriet i detta fall i sin P. M. räknat med en tjänstgöringstid
17
Kungl. Maj-.ts proposition nr 232.
av 255 dagar för värnpliktiga i allmänhet och 300 dagar för studenter och
likställda. Sommarkontingentens storlek har förutsatts vara densamma som
i föregående alternativ, d. v. s. i förhållande till den nuvarande ökad med
250 man. Yinterkontingenten borde för att kunna upprätthålla samma beredskap
året runt vara lika stor som sommarkontingenten. Då en sådan anordning
emellertid skulle medföra behov av omfattande kaderökning m. m., hade
förutsatts, att vinterkontingenten skulle uppgå till allenast 600 man. Behovet
av kaderökningar bleve enligt detta alternativ minst 12 officerare, 20 underofficerare,
20 flaggkorpraler, 80 korpraler samt 120 meniga. Kostnaderna
för budgetåret 1939/40 för genomförande av detta alternativ beräknas av
chefen för kustartilleriet till cirka 1,850,000 kronor. Av nämnda summa åbelöper
emellertid ett belopp av 170,000 kronor uppförande av baracker vid
Gotlands kustartillerikår samt 340,000 kronor uppförande av exercishallar vid
de tre kustartilleriförbanden.
Chefen för marinen har i förenämnda skrivelse till chefen för försvarsstaben
den 2 februari 1939 i huvudsak anslutit sig till de av chefen för kustartilleriet
i promemorian framförda synpunkterna, ehuru han ställt sig betänksam
till de avsevärda årliga och engångskostnader, som bleve förknippade
med en övergång till två inkallelser, detta särskilt i fråga örn kostnaderna för
den föreslagna utökningen av stampersonalen.
Chefen för försvarsstaben har i en den 20 februari 1939 dagtecknad promemoria
yttrat sig över chefens för marinen till Utredning III hörande förslag
till ordnande av flottans och kustartilleriets beredskap. I fråga om värnpliktstidens
utökning vid flottan har chefen för försvarsstaben i stort sett anslutit
sig till chefens för marinen förslag. I fråga örn kustartilleriet måste, örn
beredskapsläget skulle kunna erhålla önskvärd förbättring, tvenne inkallelseomgångar
anses erforderliga trots därav föranledda jämförelsevis höga kostnader.
I fråga om flygvapnet hava i Utredning III de gjorda undersökningarna
sammanfattats i en inom flygstaben uppgjord »preliminär utredning rörande
flygvapnets personella beredskap». I denna utredning anmäles, att utvecklingen
sedan 1936 års försvarsbeslut föranlett flygvapnets myndigheter att
påbörja en undersökning för att i detalj utreda vilka åtgärder som borde vidtagas
för att höja den personella beredskapen vid flygvapnet. Denna undersökning,
som beräknades bliva mycket omfattande och ingripande på olika
områden, kunde icke bliva slutförd förrän senare. Emellertid borde vissa åtgärder
redan nu vidtagas för att höja den personella beredskapen. Dessa
åtgärder måste främst avse att tillgodose behovet av tekniskt kunnig och väl
utbildad stampersonal. En förstärkning av flygvapnets officerskader kunde
ske först år 1941 genom ökning av 1939—1941 års kadettskola. Örn emellertid
antalet kadetter i nämnda skola skulle kunna fyllas från innevarande års
aspirantskola, syntes redan nu böra beslutas, att antalet kadetter för utbildning
till officerare på stat skulle ökas från nu beräknade 30 till högst 45; av
utbildningsskäl kunde det bliva nödvändigt att begränsa ökningen till 40.
För att under den närmaste tiden stärka beredskapen återstode enligt chefens
Bihang till riksdagens protokoll 1039. 1 sami. Nr 232. 712 39 2
18
Kungl. Majus proposition nr 232.
för flygvapnet mening endast att till frivillig tjänstgöring inkalla reservofficerare
ock reservofficersaspiranter. Den erforderliga förstärkningen av staterna
för underofficerare kunde icke heller ske förrän under budgetåret
1940/41. Yad beträffar manskapsstaterna hade utredningen visat, att det totala
behovet av stammanskap vid fullt genomförd personalorganisation, d. v. s.
under budgetåret 1940/41, avsevärt komme att överstiga det för nämnda
budgetår beräknade antalet manskapsbeställningar. Undersökningen hade
också givit vid handen, att utbildnings- och förläggningsförhållandena medgåve,
att flygvapnet under budgetåret 1939/40 tillfördes ytterligare 170 manskapsbeställningar
utöver de 875, som enligt flygförvaltningens medelsframställning
för nämnda budgetår föreslagits skola besättas. Det vore således
möjligt att redan instundande budgetår påbörja den förstärkning av manskapsstaterna,
som ur beredskapssynpunkt befunnits nödvändig. Yad slutligen anginge
den civilmilitära personalen beräknades möjligheter föreligga att under
budgetåret 1939/40 nyrekrytera sammanlagt 18 hantverkare utöver dem som
enligt 1938 års petita-skrivelse föreslagits skola tillkomma under nämnda
budgetår. — Chefen för flygvapnet föresloge sålunda såsom en omedelbar
åtgärd, att flygvapnets personalstater utökades under budgetåret 1939/40 —
utöver vad tidigare föreslagits — med sammanlagt 170 meniga och 18 hantverkare.
Vidare föresloges som omedelbar åtgärd, att för budgetåret 1939/40
anvisades ökade anslag för inkallande av reservpersonal till frivillig tjänstgöring,
nämligen löjtnanter och fänrikar i sammanlagt 150 månader, reservofficersaspiranter,
sergeanter, i sammanlagt 100 månader och reservofficersaspiranter,
furirer, i sammanlagt 90 månader.
De ungefärliga kostnaderna under budgetåret 1939/40 för den föreslagna
utökningen av personalstaterna, för reservpersonalens frivilliga tjänstgöring
samt för viss omläggning av värnpliktsförhållandena, betingad av tjänstgöringstidens
förlängning från 210 till 240 dagar, beräknades i chefens för
flygvapnet undersökning till sammanlagt cirka 850,000 kronor.
Chefen för försvarsstaben har vid granskning av chefens för flygvapnet
nyssberörda förslag i stort sett lämnat detsamma sin anslutning.
Departementschefen.
Allmänna synpunkter.
De utredningar rörande förutsättningarna för ett stärkande av den personella
beredskapen vid försvarsväsendet, som sålunda framlagts av chefen för
försvarsstaben och de särskilda försvarsgrenarnas chefer, hava varit föremål
för ingående överväganden inom försvarsdepartementet, vilka resulterat i det
förslag till åtgärder i nyssnämnda riktning, vilket jag här går att framlägga.
Innan jag närmare redogör för förslagets detaljer, vill jag något uppehålla
mig vid de synpunkter av mera allmän natur, som — förutom hänsyn av
ekonomisk art — varit vägledande vid mitt bedömande av de föreliggande
utredningarna.
Till att börja med vill jag därvid framhålla, att den tanke, varåt jag vid
Kungl. Majus proposition nr 232.
19
framläggandet av årets statsverksproposition gav uttryck, nämligen att det
icke vore uteslutet att särskilda åtgärder för den personella försvarsberedskapens
stärkande kunde visa sig erforderliga jämväl under nästkommande
budgetår, onekligen måste sägas hava understrukits av händelsernas utveckling.
Det torde icke tarvas någon närmare motivering för att statsmakterna
redan nu gå i författning om vidtagande av dylika åtgärder. Enär de ifrågasatta
åtgärderna måste innebära en utökning av våra försvarsanstalter i förhållande
till vad som synes erforderligt under lugnare tider, böra de i möjligaste
mån erhålla en sådan karaktär, att en återgång till utgångsläget kan
ske, örn och när detta befinnes lämpligt. På grund härav taga de av mig
här förordade åtgärderna närmast sikte på nästkommande budgetår. Emellertid
låter det sig icke göra att i alla hänseenden begränsa räckvidden av de
ifrågasatta besluten till en dylik tidsrymd. I viss utsträckning har jag för
att kunna vinna erforderlig beredskapseffekt funnit mig nödsakad förorda
åtgärder, som innebära en mera permanent ökning av försvarsanstalterna.
Vid ett övervägande av vad som från nyssnämnda utgångspunkt främst
bör komma ifråga för det föreliggande syftets ernående uppställer sig främst
spörsmålet, huruledes kravet på beredskap i inskränkt mening — förmåga
att möta en neutralitetskränkning eller ett kuppartat angrepp — skall på bästa
sätt tillgodoses. Därutinnan förhåller det sig tvivelsutan så, att medan lantstridskrafterna,
frånsett luftvärnsartilleriet, i allmänhet torde kunna räkna på
en viss förberedelsetid, innan de komma att tagas i anspråk för direkta stridsuppgifter,
måste man för övriga delar av försvarsorganisationen principiellt
eftersträva en beredskap, som efter ett ytterst kort tidsmoment kan bringas
att övergå i ett stridstillstånd. Snabbhetskravet är med andra ord beträffande
dessa delar mera påfallande. Ett uttryck för denna allmänna sats finner man
också i det förhållandet, att enligt vår gällande försvarsorganisation flygvapnets
fredsorganisation i stort sett sammanfaller med krigsorganisationen
och att vissa delar av flottan anses ständigt böra hållas stridsrustade.
Det sagda leder till att enligt min mening de åtgärder, som i nu förevarande
hänseende böra vidtagas i fråga örn våra marin- och flygstridskrafter
ävensom i fråga örn luftvärnet, i främsta rummet böra taga sikte på att dessa
stridskrafter i största möjliga utsträckning vid ett plötsligt ujipkommande
hot mot landets säkerhet omedelbart stå redo till ett effektivt ingripande i
avvärjande syfte.
För flottans vidkommande framstår som ett av de främsta önskemålen i
sådant hänseende att undanröja den påtagliga brist i de rustade styrkornas
beredskap, som sammanhänger med det nuvarande systemet med två värnpliktsinkallelser
per år. Detta system medför, att under en viss tid av året,
vilken tid av organisatoriska skäl måste inträffa under sommarhalvåret, utbyte
av värnpliktskontingenterna måste ske. Att detta är till stort men icke
blott för övningarnas rätta bedrivande utan även för beredskapens effektivitet,
ligger i öppen dag. Då jag icke kunnat finna någon annan utväg, som
verkligen leder till det uppställda målet, anser jag mig böra föreslå, att
tjänstgöringstiden i fred för flottans värnpliktiga i allmän tjänst, d. v. s. de
vid sjömanshus inskrivna värnpliktiga, utsträckes till att omfatta i det när
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
mäste ett år. Därigenom ut vinnes den stora fördelen, att fartygsbesättningarna
kunna på ett helt annat sätt än nu sammanföras till en enhet, som
icke brytes annat än vid det övningsuppekåll som gemenligen inträffar på
högvintern. Denna förlängning av övningstiden innebär givetvis vissa ökade
bördor för den kategori värnpliktiga, varom här är fråga — yrkessjömännen.
Med hänsyn till att inom detta arbetsområde anställningsmöjligheterna äro
i viss utsträckning säsongbetonade kan dock förväntas, att dessa bördor
icke skola visa sig vara alltför stora. I övrigt gå de åtgärder, som föreslås
för höjande av flottans beredskap, ut på att utöka antalet av de fartyg i kustflottan,
som ständigt skola hållas rustade, ävensom att likaledes öka det
antal fartyg, som hålles i den lägre beredskapsgrad, som s. k. depåförläggning
innebär.
I fråga örn kustartilleriet syfta de beredskapsåtgärder, som jag ämnar
föreslå, till ett utsträckande av den tid, under vilken ett något så när
stort antal batterier av olika slag kan vara försett med stridsbemanning.
Med nuvarande värnpliktskontingent, inkallad i endast en omgång, blir denna
tid förhållandevis kort. Jag föreslår därför, att kustartilleriet skall erhålla
två värnpliktskontingenter, en för sommartjänstgöring och en för vintertjänstgöring.
Den nuvarande sommarkontingenten föreslås dessutom utökad.
Någon förlängning av övningstiden utöver den nuvarande finner jag däremot
icke erforderlig för kustartilleriets värnpliktiga. En utökning av kustartilleriets
fasta kader i den utsträckning, som de militära myndigheterna ifrågasatt,
är jag ej heller beredd att nu förorda. Vad som i detta avseende
nu göres, kommer att bli bestående för lång tid framåt. En dylik kaderökning
förutsätter följaktligen även dubbla värnpliktsinkallelser för framtiden.
Att utan mera ingående överväganden genomföra en dylik anordning synes
mig icke möjligt. Efter några år sjunker den årliga värnpliktskontingenten så avsevärt,
att den nätt och jämnt räcker för upprätthållande av 1936 års organisation.
En utökning av tilldelningen av värnpliktiga åt ett håll kan måhända av denna
anledning framtvinga minskning å ett annat. Innan åtgärder vidtagas för att
permanent öka antalet värnpliktiga vid en viss del av försvarsväsendet, torde
därför mera ingående undersökningar om konsekvenserna vara erforderliga.
För flygvapnets del leda de anförda synpunkterna till en strävan att för
höjande av stridsförbandens omedelbara effektivitet utöka det personalbestånd
vid flottiljerna, varmed hittills räknats; detta har nämligen icke minst
på grund av den snabba utvecklingen inom det tekniska området visat sigvara
väl knappt. På grund av olika förhållanden låter sig emellertid en
dylik utökning icke omedelbart göra i så stor utsträckning, som i och för
sig vore önskvärd. Särskilt gäller detta officerskåren, vilken ju redan på
grund av försvarsbeslutet befinner sig i en snabb tillväxt. De åtgärder, som
här böra vidtagas, gå i stället ut på att genom utökning av kadettantalet
säkerställa möjligheterna för en framtida utökning av officersbeståndet. Beträffande
manskap och hantverkare föreligger emellertid redan nu möjlighet
till en utökning av kadrerna utöver uppsättningsplanen, vilken utökning jag
också kommer att föreslå. Värnpliktstjänstgöringens längd föreslår jag skola
vara oförändrad.
21
Kungl. Majis proposition nr 232.
Vad därefter beträffar luftvärnsartilleriet vill jag erinra om att de förliden
höst beslutade provisoriska åtgärderna för stärkande av den personella beredskapen
i främsta rummet syftade till att tillgodose beliovet av utbildad
personal för detta vapen. Vikten av att förse luftvärnsvapnet med tillräcklig
personal framstår också som en angelägenhet av den största betydelse, liksom
överhuvud utvecklingen inom detta område anses betinga en hög grad
av beredskap. Jag kommer däzdör i det följande att föreslå förhållandevis
vittgående åtgärder ifråga örn luftvärnsförbandens beredskap. Dessa åtgärder
innebära främst en avsevärd utvidgning av den för luftvärnsartilleriet avsedda
värnpliktskontingenten. Denna utvidgning medgiver möjlighet till
två inkallelseomgångar örn året, vilket naturligen i hög grad bidrager till
beredskapens höjande. Vidare föreslås anordnande av särskilda detachement
av luftvärnsregementena på skilda platser i landet, bland andra Stockholm.
Förslaget örn att redan nu inrätta ett tredje luftvärnsartilleriförband anser
jag mig däremot ej kunna tillstyrka. Den främsta anledningen härtill är
densamma, som av mig förut angivits i fråga örn kaderökningen vid kustartilleriet.
Ett nytt truppförband erfordrar en bestående tilldelning av
värnpliktig personal, något som kan ha sin inverkan på försvarsorganisationen
i övrigt. Härtill kommer emellertid, att jag icke är beredd att nu
taga ståndpunkt till förslaget, att luftvärnsartilleriets förstärkning skall ske
genom upprättande av ett nytt självständigt förband. Förstärkningen i
fråga avser det territoriella luftvärnet. Det bör därför enligt min mening
som ett allvarligt alternativ övervägas, örn icke i stället vid de artilleriförband,
som äro fredsförlagda å de orter, för vilka det territoriella luftvärnet
är avsett, särskilda luftvärn savdelningar böra organiseras. Det är också
min avsikt att inom närmaste tiden till fortsatt utredning upptaga frågan
örn förstärkning av luftvärnsartilleriets organisation jämte i samband därmed
stående spörsmål.
Inledningsvis har jag givit uttryck åt den åsikten, att beredskapsåtgärderna
vid armén utom luftvärnet icke i samma utsträckning som vid försvarsväsendet
i övrigt behöva sikta till ett beredskapstillstånd, som omedelbart
kan övergå till stridstillstånd, utan att man här i allmänhet måste kunna
räkna med åtminstone någon förberedeisetid för övergång till ett sådant
tillstånd. Detta får dock icke så tolkas som örn jag skulle förmena, att
det icke vore erforderligt att överhuvud hava några truppförband ur armén
i beredskapstillstånd. Jag har endast velat understryka, att behov icke föreligger
av att, såsom i fråga örn förut berörda delar av försvarsväsendet,
hava huvudparten av arméorganisationen i beredskap. Icke minst som stöd
åt flygvapen, flotta, kustartilleri och luftvärn torde förband ur armén, låt
vara i mindre utsträckning, böra vara i beredskapstillstånd åtminstone
under vissa tider av året. Den relativt stora skillnad mellan krigsfot och fredsfot,
som bland annat av kvantitetsskäl måste förefinnas vid armén, nödvändiggör
emellertid, att frågan örn beredskapens ordnande här måste särskilt
uppmärksammas, liksom den också blir mera komplicerad. I enlighet
med de föreliggande förslagen måste åtgärderna till höjande av arméns per
-
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 232.
semelia beredskap i främsta rummet syfta till att under så stor del av året
som möjligt hava organiserade och övade ett visst antal fältstarka förband,
vilka utan den vidlyftiga apparat, som ett partiellt sättande av armén på
krigsfot innebär, kunna på en relativt kort tid vara stridsfärdiga. Jag
föreslår därför, att vid vissa av våra infanteriregementen skola bildas
särskilda beredskapskapsförband. Genom särskilda organisatoriska åtgärder,
innebärande ett utnyttjande för ändamålet av de värnpliktiga även från
andra förband, kommer den eftersträvade beredskapen vid beredskapsregementena
att kunna uppehållas under en relativt stor del av året och
särskilt under de tider, som allmänt anses mest riskfyllda. För att kunna
genomföra denna beredskap utan att mera nämnvärt störa utbildningsarbetets
fortgång inom armén har det emellertid befunnits nödvändigt att
föreslå införande av skyldighet för värnpliktiga tillhörande vissa årsklasser
att fullgöra en särskild beredskapsövning örn trettio dagar. Detta innebär
givetvis en ökning av övningstiden för dessa värnpliktiga. Eftersom beredskapsövningen
sammanhänger med den av nuvarande tidsläge framtvingade försvarsberedskapen,
kan den dock betecknas såsom en provisorisk anordning.
Vid övriga truppslag än infanteriet föreslås beredskapsåtgärder av i huvudsak
motsvarande innebörd.
Genom nu antydda åtgärder vinnes en beredskap för arméns vidkommande
av i huvudsak samma styrka som den av de militära myndigheterna föreslagna.
Ett något sämre beredskapstillstånd inträder dock under tiden 15
juni—15 juli. Med hänsyn till att dels sommarlinjens rekryter vid nämnda
tid hava två månaders utbildning bakom sig och dels vid respektive infanteriregementen
just då finnes en relativt stor kontingent »underbefäl och
fackmän», vilken undergått full soldatutbildning, anser jag emellertid att
särskilda åtgärder av beredskapsnatur icke äro nödvändiga under förevarande
tid.
Nämnda skillnad i beredskapens anordnande under tiden 15 juni—15 juli
i jämförelse med de militära myndigheternas förslag sammanhänger därmed,
att jag icke anser mig kunna tillstyrka att övningstiden — utöver beredskapsövningen
— ökas med ytterligare 30 dagar. Sistnämnda förslags sammanhang
med försvarsberedskapen i egentlig bemärkelse är, såsom framgår
av det sagda, dock ganska svagt. I stället får det ses i sammanhang med
de meningsskiljaktigheter rörande övningstidens längd, som kommo till uttryck
redan i samband med införandet av 1936 års härordning. Avgöranden i
denna fråga träffades då. Det torde knappast med fog kunna göras gällande, att
sedan nämnda tid sådana förskjutningar inträffat militärtekniskt eller militärpolitiskt,
som föranlett ett nytt läge för denna fråga. En generellt förlängd
övningstid medför dessutom åtskilliga konsekvenser, som icke äro
tillräckligt belysta. Med hänsyn härtill och då de av mig förordade åtgärderna
även innesluta en provisorisk förlängning av övningstiden i form av
beredskapsövning, torde en ytterligare förlängning av övningstiden icke nu
böra beslutas.
Att nu formligen besluta den s. k. kategoriklyvningens upphävande synes
23
Kungl. Majus proposition nr 232.
mig icke innebära några praktiska fördelar. Dels kommer vid ett godtagande
av de förslag, som av mig bär förordas, för övning under år 1940 en stor del av
den s. k. ersättningsreserven att antingen överföras till linjetjänst eller inkallas
till vapentjänst, varvid jag förutsätter, att i sistnämnda fall även 30 dagars
beredskapsövning får uttagas. Motsvarande förhållanden torde komma att
föreligga, så länge särskild försvarsberedskap påfordras. Dels nedgår, såsom
ock påpekats, inom få år värnpliktskontingenten så mycket, att ersättningsreserven
av sig själv upphör att finnas. Det synes mig därför lämpligt,
att de mera vittgående förändringar av värn pliktslagen, som torde bliva
erforderliga, få förberedas ytterligare, innan beslut därom fattas.
Av chefen för armén har vidare föreslagits, att vissa äldre årsklasser
skulle inkallas till beredskapsövning under 1939. Denna anordning anser
jag mig icke kunna tillstyrka. Det gäller här värnpliktiga, som uppnått en
sådan ålder, att det för dem skulle medföra särskilda svårigheter att fullgöra
en dylik tjänstgöring. Dessa svårigheter ökas ytterligare därigenom,
att varseltiden för dem bleve synnerligen kort. Enligt mitt förmenande
bör en uppoffring av detta slag åläggas medborgarna endast då uppenbar fara
är för handen. Så kan enligt mitt sätt att se icke det nuvarande läget
karakteriseras. Ske icke dessa inkallelser, medför detta, därest ej andra åtgärder
vidtagas, att beredskapsförband ur armén icke finnas under försommaren
detta år. Dylika förband skulle givetvis kunna skapas på samma sätt,
som föreslås beträffande 1940. Då emellertid förberedelsetiden för ordnande
av dylika förband redan under de närmaste månaderna komme att bli så
knapp, att mycket betydande svårigheter skulle yppas, vilken form för dessa
förband som än valdes, har jag icke ansett mig kunna framlägga förslag härom.
Därest den utrikespolitiska situationen alltjämt kommer att vara oroande,
kan Kungl. Majit emellertid komma att finna anledning att med stöd av §§
28 och 36 värnpliktslagen föranstalta örn att erforderlig personell beredskap
är till finnandes under denna tid. Detta bör då i första hand ske på det
sätt, att de värnpliktiga vid de beredskapsförband som nu finnas organiserade
kvarhållas någon tid efter den hittills förutsatta utryckningstiden samt
att därefter värnpliktiga ur någon äldre årsklass, i så fall sannolikt 1935 års
klass, inkallas för beredskaps anordnande i en eller annan form, till dess utbildningen
av årets nyinryckta värnpliktiga hunnit något så när fullbordas.
Kostnaderna för dylika åtgärder torde, i den mån de äro av natur att böra
normalt belasta förslagsanslag, få utgå från å riksstaten för innevarande
budgetår uppförda dylika anslag och i övrigt få utgå från anslaget till oförutsedda
utgifter. Riksdagens bemyndigande härtill torde nu böra inhämtas.
Armén.
I enlighet med vad jag förut anfört har jag som allmän förutsättning i fråga
om den personella beredskapens stärkande vid armén utgått ifrån att den
ordinarie tjänstgöringstiden för de värnpliktiga i princip bibehålies oförändrad,
men att samtliga arméns värnpliktiga skola vara skyldiga att därutöver
fullgöra en beredskapstjänstgöring — beredskapsövning — örn 30 dagar, vilken
övning skall förläggas till en ur beredskapssynpunlct lämplig tid. Den s. k.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
kategoriklyvningen bibehålies också i princip; därutinnan sker emellertid den
uppmjukningen, att erforderligt antal ersättningsreservister skall kunna
åläggas att undergå utbildning i vapentjänst. I vissa fall, där särskilda organisatoriska
förhållanden därtill föranleda, bör ett överförande av ersättningsreservister
till utbildning i linjetjänst äga rum, varjämte den i värnpliktslagen
upptagna linjekontingenten bör utökas. I övriga fall förutsättes,
att karaktären av ersättningsreserv alltjämt bibehålies.
Yad först beträffar den sålunda föreslagna tjänstetidens fördelning
för infanteriets värnpliktiga, förutsättes beträffande
som mar gruppens värnpliktiga, att de liksom nu skola fullgöra sin
första tjänstgöring under tiden mitten av april—slutet av september. Dessa
värnpliktiga beräknas vara användbara för beredskapstjänst efter tre månaders
utbildning, alltså under tiden mitten av juli—slutet av september. Därutöver
skola de liksom nu fullgöra en repetitionsövning örn 25 dagar huvudsakligen i
enlighet med den plan för alternering mellan olika regementen som uppgjorts.
På sätt chefen för armén i sin förberörda skrivelse till chefen för försvarsstaben
föreslagit skola de dessutom, där så med hänsyn till krigsberedskapen
prövas nödigt, fullgöra en beredskapsövning örn 30 dagar, i allmänhet under
tiden 15 mars—15 juni, på olika tider vid olika regementen. Till beredskapsövning
torde — till undvikande av inkallelse till beredskapsövning och repetitionsövning
under ett och samma kalenderår — i allmänhet böra inkallas den
yngsta av de årsklasser vid vederbörande regementen, vilka fullgjort första
tjänstgöring och icke hava att under samma år fullgöra repetitionsövning.
Vid de regementen, där viss vinterutbildning är föreskriven för sommargruppen
(Norrlandsregementena), torde emellertid i enlighet med vad chefen
för armén föreslagit beredskapsövningen böra äga rum i omedelbar anslutning
till första tjänstgöringens avslutande, d. v. s. under tiden 15 februari—15
mars. Därigenom undvikes olägenheten att för dessa värnpliktiga tillskapa
ytterligare en inryckningsperiod utöver de tre, som nu finnas, varjämte fördelen
av en viss beredskapsorganisation under nyssnämnda tid vinnes.
Yad beträffar vinter gruppens värnpliktiga vid infanteriet torde
deras första tjänstgöring 150 dagar och beredskapsövningen 30 dagar, tillhopa
180 dagar, i allmänhet böra äga rum i en följd (med 15 dagars uppehåll) med
början ungefär den 1 december och utryckning ungefär den 15 juni. De kunna
då anses vara användbara för beredskapstjänst under tiden 15 mars—15 juni.
Vid N o rila n d s regem ente na torde dock inryckningen böra äga rum redan omkring
den 1 november för att de värnpliktiga skola kunna vara färdiga att deltaga
i dessa regementens sommargruppers vinterövning under tiden 15 februari
—15 mars. Repetitionsövning i 25 dagar förutsättes skola fullgöras jämväl av
nu ifrågavarande värnpliktiga enligt gällande grunder, d. v. s. under andra
eller tredje året efter inskrivningsåret.
Den beredskapsorganisation vid infanteriet, som förutsättes
skola uppbyggas med tillämpning av den nu angivna fördelningen av
tjänstgöringstiden, torde kunna ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med
vad chefen för armén föreslagit i sin förenämnda skrivelse till chefen för
försvarsstaben. Sålunda bör vid ett vart av följande regementen, nämligen
25
Kungl. Majlis proposition nr 232.
Svea livgarde, Norra skånska infanteriregementet, Södra skånska infanteriregementet,
Hälsinge regemente och Gotlands infanteriregemente, ett beredskapsförband
finnas organiserat.
Vid de tre förstnämnda regementena låter sig detta för tiden den 15 mars—
15 juni göra på det sätt, att vintergrupperna vid det egna regementet och
två andra icke-beredskapsregementen, eventuellt förstärkta med ersättningsreservister,
bilda beredskapsförbandets stomme. Inom varje sådan grupp örn
tre regementen organiseras den erforderliga förstärkningen genom inkallande
i tre omgångar av värnpliktiga till beredskapsövning. Vid början av de två
omgångar, då beredskapsregementet självt icke helt ombesörjer beredskapen,
sker sammandragning under några dagar till detta regemente i och för förbandets
organisation och samövande m. m. I övrigt sker förläggningen vid
respektive stamregementen.
Vid Hälsinge regemente måste av organisatoriska skäl beredskapsförbandets
stomme under tiden 15 mars—15 maj utgöras av vintergrupperna från vissa
norrländska regementen samt Värmlands regemente, vilka sammandragas till
tjänstgöring vid beredskapsregementet. Förstärkningen under denna tid sker
genom inkallelse till beredskapsövning av värnpliktiga från andra håll. För
tiden 15 maj—15 juni, då vintergrupp icke finnes i tjänst vid Norrlandsregementena,
kan beredskapen ordnas genom att vissa sydliga regementens
beredskapsövningar under denna tid förläggas till Hälsinge regemente och
förstärkas med beredskapstjänstgörande värnpliktiga från övningskompanier
m. fl.
Vid Gotlands infanteriregemente förutsättes för tiden 15 mars—15 juni
den egna vintergruppen skola bilda beredskapsförbandets stomme. Förstärkningen
sker genom att beredskapsövning från det egna regementet jämte två
andra regementen i tur och ordning äger rum vid beredskapsregementet.
För tiden 15 juli—30 september tages vid samtliga beredskapsregementena
den egna i tjänstgöring varande sommargruppen i anspråk för beredskapsförbandens
organisation. Vid Gotlands infanteriregemente måste dock härför
en förstärkning ske med omkring 220 ersättningsreservister.
Vid Norrbottens regemente torde liksom under innevarande år ett skyttekompani
böra organiseras som beredskapsförband genom inkallande av ersättningsreservister
under tiden den 1 februari—1 augusti.
Med den sålunda skisserade organisationen, vilken naturligen kan tänkas
till sina detaljer bliva annorlunda utformad, kommer som jag förut anfört en
lucka att finnas i beredskapen under tiden 15 juni—15 juli vid beredskapsregementena.
På redan anförda skäl lärer emellertid detta förhållande icke
vara förenat med alltför stora olägenheter. Dessutom kan väl tänkas, att det
kan befinnas lämpligt att något minska denna lucka genom att göra någon
kortare tids uppehåll mellan de tre tjänstgöringsomgångarna på våren. Till
denna fråga torde icke i detta sammanhang ståndpunkt behöva fattas.
Den anordning av beredskapen, som i det föregående upplagts, torde till
att börja med böra beslutas till genomförande under budgetåret 1939/40. Erforderliga
åtgärder för tiden därefter torde böra föreläggas 1940 års riksdag
för bedömande.
26
Kungl. Majus proposition nr 232.
Yad beträffar de årsklasser, på vilka de nja föreskrifterna behöva
göras tillämpliga för att tillgodose beredskapskravet redan under år 1940, lärer
det bliva nödvändigt att i viss mån för ändamålet taga i anspråk delar av 1936
års klass, detta för att kunna undvika att pålägga vissa värnpliktiga beredskapsövning
och repetitionsövning under samma kalenderår. Beredskapsövningen
torde därför böra kunna påläggas till och med fjärde året efter inskrivningsåret.
Under år 1940 böra såväl vinter- som sommargrupperna av de
årsklasser, som sålunda kunna komma i fråga, kunna inkallas till beredskapsövnings
fullgörande. Därigenom kan behovet av ersättningsreservister för förstärkande
av vintergrupperna något hållas nere under nämnda år.
Vad därefter beträffar tjänstgöringen vid artilleriet utom
luftvärnet förutsättes denna för sommargruppens värnpliktiga
äga rum enligt nu gällande grunder, varigenom de värnpliktiga i samma mån
som vid infanteriet kunna beräknas vara användbara till beredskapstjänst
under tiden 15 juli—30 september. Året efter första tjänstgöringens avslutande
(andra året efter inskrivningsåret) fullgöres beredskapsövning örn 30 dagar i
överensstämmelse med chefens för armén förutnämnda förslag. Vid vissa
regementen torde beredskapsövningen komma att fullgöras såsom vintertruppövning
eller extra repetitionsövning. Den ordinarie repetitionsövningen
kommer i allmänhet att fullgöras under tredje året efter inskrivningsåret.
I fråga om vintergruppens värnpliktiga vid artilleriet utom luftvärnet
förutsättes, att första tjänstgöringen 170 dagar och beredskapsövningen
30 dagar, tillhopa 200 dagar, skola fullgöras i en följd vid de tre
regementena på fastlandet, vilka skola bilda beredskapsförband, nämligen
Svea artilleriregemente, Wendes artilleriregemente och Smålands arméartilleriregemente.
Den ungefärliga tjänstgöringstiden torde vid dessa regementen
komma att bliva 15 november—15 juni. Vid Gotlands artillerikår,
som också förutsättes skola bilda beredskapsförband, torde vintergruppens
hela tjänstgöring (230 dagar inklusive beredskapsövningen) böra fullgöras i
en följd med början ungefär den 15 oktober. Vid övriga artilleritruppförband
torde första tjänstgöringen böra fullgöras under den ungefärliga tiden 1
oktober—1 april och beredskapsövningen fullgöras i anslutning till sommargruppens
beredskapsövning.
Vad beträffar beredskapsorganisationen vid artilleriet utom
luftvärnet avses fältstarka beredskapsförband skola kunna upprättas vid
Svea artilleriregemente, Wendes artilleriregemente, Smålands arméartilleriregemente
och Gotlands artillerikår. Vid de tre förstnämnda regementena
ordnas denna beredskap för tiden 15 mars—15 juni med den egna i tjänst
varande vintergruppen såsom stomme, förstärkt med föregående års egna
sommargrupp, vilken under denna tid fullgör beredskapsövning i 30 dagar
i tre omgångar. Vintergruppen förstärkes dessutom i erforderlig mån med
ersättningsreservister. Vid Gotlands artillerikår organiseras beredskapsförbanden
under nämnda tid med den egna vintergruppen, förstärkt med ersättningsreservister.
För tiden 15 juli—30 september organiseras beredskapsförbanden
med vederbörande truppförbands egna sommargrupp, därvid
dock Gotlands artillerikårs kontingent måste ökas med omkring 50 man.
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 233.
Vidkommande därefter luftvärnsartilleriet har en ingående
undersökning verkställts rörande möjligheterna att organisera beredskapstjänsten
på basis av tre särskilda inkallelseomgångar värnpliktiga. Därvid
skulle en omgång utgöras av den nuvarande linjekontingenten och de övriga
två omgångarna utgöras av ersättningsreservister. Utredningen har emellertid
givit vid handen, att denna tanke av organisatoriska skäl måste övergivas.
Emellertid har en utökning av luftvärnsartilleriets årliga värnpliktskontingent
till 1,400 man ansetts nödvändig ur mobiliseringssynpunkt. Med
denna förutsättning hava möjligheterna undersökts för att med nämnda
kontingent, uppdelad på två inkallelseomgångar, organisera den önskvärda
beredskapen. De värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden skulle enligt denna
undersökning bliva följande. En sommargrupp och en vintergrupp örn vardera
620 man organiseras i enlighet med chefens för armén förenämnda förslag.
Dessutom organiseras en utbildningsgrupp örn 200 man, avsedd uteslutande
för fältluftvärnstjänst. Samtliga tjänstgöringsgrupper fullgöra första
tjänstgöring och beredskapsövning med 200 dagar i en följd, sommargruppen
under tiden 1 april—81 oktober, vintergruppen under tiden 1 december—30
juni och gruppen för fältluftvärnstjänst under tiden 1 mars—30 september.
Samtliga värnpliktiga fullgöra repetitionsövning under augusti eller september
ett följande år.
För att snabbt kunna tillgodose mobiliseringsbehovet är emellertid för
åren 1940 och 1941 en ytterligare ökad värnpliktskontingent önskvärd. Denna
ökning torde under dessa år i viss mån kunna tillgodoses genom att den
kontingent, som enligt det anförda är avsedd för utbildning uteslutande i fältluftvärnstjänst,
tillfälligt utökas med ersättningsreservister.
Yad beträffar själva bereds k apsorganisationen vid luftvärnsartilleriet
förutsättes denna i princip äga rum i enlighet med
chefens för armén förutnämnda förslag. Emellertid finner jag mig som jag
förut anfört icke kunna, i varje fall för närvarande, tillstyrka upprättande av
ett nytt självständigt luftvärnsförband i Stockholm. För ifrågavarande ändamål
torde i stället böra anordnas ett särskilt detachement ur Östgöta luftvärnsregemente,
i organisatoriskt hänseende anknutet till Svea artilleriregemente.
De beredskapsförband ur luftvärnsartilleriet, som avses skola organiseras,
utgöras av vissa fältstarka luftvärnsförband inom södra, östra och västra
militärområdena samt inom övre Norrlands militärområde.
Utbildningen av beredskapsförbandens värnpliktiga vid luftvärnsartilleriet
kan i stort sett äga rum enligt följande ordning: Utbildningen av de för västra
och södra militärområdena avsedda beredskapsförbanden äger rum vid Karlsborgs
och Östgöta luftvärnsregemente. Därstädes äger också utbildningen
rum för andra omgångens beredskapstjänstgöring för förbanden inom östra
och övre Norrlands militärområden. Utbildningen av första omgångens
värnpliktiga för sistnämnda två militärområden förlägges däremot till detachementet
i Stockholm. Bemanningen av beredskapsförbanden för östra militärområdet
förlägges till Stockholmsdetachementet, medan bemanningen för
övriga beredskapsförband förlägges till särskilda detachement i Göteborg,
Kristianstad och Boden.
28
Kungl. Majus proposition nr 232.
Y ad beträffar övriga arméns truppslag än de nu nämnda förutsätter
jag, att utbildningen vid truppslag med 175 dagars tjänstgöringstid
organiseras i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslagits i fråga
örn infanteriet och vid truppslag med 200 dagars tjänstgöringstid enligt de
grunder, som angivits beträffande artilleriet utom luftvärnet.
Det här angivna systemet för ökande av arméns personella beredskap förutsätter
en utökning av antalet värnpliktiga vid armén med
1,870 man. Under år 1940 kan dock detta behov minskas genom inkallande av
ett större antal värnpliktiga av äldre årsklasser till beredskapsövning än som
senare blir möjligt, därest beredskap skall ordnas under en följd av år. Behovet
av värnpliktiga utöver nuvarande antal under år 1940 kan i enlighet därmed
minskas till 1,380, fördelade med 440 vid infanteriet, 240 vid artilleriet
utom luftvärnsartilleriet samt 700 vid luftvärnsartilleriet. Då utökningen av
luftvärnsartilleriets värnpliktiga liksom ock den föreslagna ökningen med
50 man av Gotlands artillerikårs värnpliktskontingent förutsättes bliva erforderlig
för några år framåt, har föreslagits, att arméns värnpliktskontingent
i linjetjänst skulle utökas med sammanlagt 750 man. Härtill vill jag lämna
min anslutning och föreslår fördenskull i annat sammanhang denna dag sådan
ändring i värnpliktslagen, att nämnda utökning av antalet linjetjänstare möjliggöres.
Då jag nämligen utgår ifrån att det inom ett fåtal år blir nödvändigt
att på grund av de minskande årsklasserna omarbeta värnpliktslagens bestämmelser
örn kontingenternas storlek, har jag icke ansett en dylik åtgärd
sta i strid med min tidigare uttalade uppfattning, att större förändringar härutinnan
nu böra undvikas. Ej heller kan en blivande revision av dessa bestämmelser
anses föregripas av en dylik åtgärd. För att så snabbt som möjligt
kunna genomföra den avsedda förstärkningen kommer jag även att i annat
sammanhang föreslå en lagbestämmelse av innehåll, att 750 av de värnpliktiga,
som redan undergått inskrivning under år 1938 eller 1939 och därvid uttagits
till ersättningsreservister, skola kunna omföras och tilldelas armén i linjetjänst.
Det föreslagna beredskapssystemet för armén förutsätter även genomförande
av vissa organisatoriska förändringar ävensom vissa
kade rökningar. Sålunda erfordras, såsom jag redan antytt, organiserande
av vissa särskilda detachement vid luftvärnsartilleriet, nämligen dels ur
Karlsborgs luftvärnsregemente ett detachement i Göteborg, anknutet till Göta
artilleriregemente, dels ock ur Östgöta luftvärnsregemente ett detachement i
Stockholm, anknutet till Svea artilleriregemente, ett detachement i Kristianstad,
anknutet till Wendes artilleriregemente, samt ett detachement i Boden,
anknutet till Bodens artilleriregemente.
För beredskapstjänstens planläggning och ledning har chefen för armén
ansett nödvändigt att särskild personal är till finnandes inom de högre truppförband,
som skola handhava denna ledning. Chefen för armén har fördenskull
föreslagit, att vid en var av I., II. och IY. arméfördelningarnas staber
samt vid militärbefälet på Gotland skulle inrättas en särskild regementsofficersbeställning
för en »beredskapsofficer». Dessa befattningar borde till
-
Kungl. Majus proposition nr 232.
29
sättas på förordnande i syfte att underlätta befattningarnas indragande, då
beredskap icke längre vore erforderlig. Med hänsyn till de krav, som måste
ställas på dessa befattningshavare, borde de enligt chefens för armén mening
vara överstelöjtnanter.
Med biträdande av vad chefen för armén sålunda föreslagit ämnar jag vid
behandling i annat sammanhang denna dag av frågan örn arméns avlöningsanslag
föreslå, att å staten för arméfördelningsstaberna m. m. för nu angivna
ändamål upptagas fyra överstelöjtnantsbeställningar, avsedda att tillsättas på
förordnande med ett arvode motsvarande lön i lönegraden Oa 5 i det föreslagna
nya avlöningsreglementet.
Chefen för armén har vidare anfört, att ett begränsat antal fast anställt
underbefäl vore oundgängligen erforderligt för organiserandet av de föreslagna
beredskapsförbanden vid infanteriet. Då dessa underbefäl icke kunde avstås
från den samtidigt pågående soldatutbildningen, måste infanteriregementenas
stater utvidgas med ett antal furirsbeställningar, som icke kunde sättas
lägre än 3 per regemente. Därigenom skulle för varje beredskapsförband
kunna beräknas 9 fast anställda furirer, vilket måste anses som ett absolut
minimum.
I anslutning till vad chefen för armén sålunda anfört kommer jag att vid
framläggandet av förslagen till arméns personalstater för nästkommande
budgetår föreslå, att för ifrågavarande ändamål vid varje infanteriförband upptagas
3 furirsbeställningar utöver det antal, som eljest skulle hava kommit i
fråga. — Underbefälsbehovet i övrigt vid beredskapsförbanden förutsätter
jag skola tillgodoses genom att vederbörlig årsgrupp av studenter och likställda
samt underbefäl och fackmän fullgöra beredskapsövning samtidigt med
övriga värnpliktiga.
För tillgodoseende av det ökade befälsbehovet vid artilleriet utom luftvärnet
har chefen för armén ansett nödvändigt, att artilleriförbandens stamkadrer
utökas med sammanlagt följande personal: 6 kaptener, 9 löjtnanter,
4 styckjunkare, 7 sergeanter, 50 furirer, 49 konstaplar och 50 volontärer. Jag
har efter prövning av denna framställning kommit till den uppfattningen,
att en dylik kaderökning vid artilleriet är i hög grad önskvärd och att densamma
bör snarast möjligt genomföras. Då en gjord undersökning utvisar,
att den föreslagna utökningen torde kunna genomföras redan under budgetåret
1939/40, kommer jag att vid behandlingen av frågan örn arméns personalstater
föreslå, att artilleriets stater utökas med det av chefen för armén föreslagna
antalet beställningar med fördelning på de olika fredsförbanden enligt
grunder, som av chefen för arméstaben angivits i en i ärendet avgiven
skrivelse av den 17 mars 1939.
Yad slutligen beträffar luftvärnsartilleriet har chefen för armén angivit
vissa kaderökningar, vilka betingades av tillkomsten av de förut omförmälda
detachementen. Efter viss reducering har behovet av kaderökningen för luftvärnsartilleriet
utöver de i försvarsbeslutet beräknade kadrerna vid fullt uppsatt
vapen i anledning av de av mig föreslagna åtgärderna uppgivits till
1 överstelöjtnant, 1 major, 6 kaptener, 11 löjtnanter, 5 fänrikar, 8 styckjunkare,
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
13 sergeanter, 41 furirer, 41 konstaplar och 78 volontären Emellertid har tillika
uppgivits, att av denna utökning för nästa budgetår kunde erhållas allenast
1 överstelöjtnant, 1 major, 3 fänrikar och 78 volontären vilka således skulle
tillkomma utöver den för nästa budgetår planenligt fortgående ökningen.
För min del anser jag mig — utan att nu taga ställning till den föreslagna
utökningen av luftvärnsartilleriets kadrer vid fullt uppsatt vapen —
böra tillstyrka, att luftvärnsartilleriets stater för budgetåret 1939/40 utökas
med följande beställningar utöver den planenliga ökningen, nämligen 1 överstelöjtnant,
avsedd för detachementet i Stockholm, 1 kapten, 3 fänrikar och 78
volontären Förslag härom kommer jag således att framlägga i samband med
behandlingen av propositionen om avlöningsanslagen för nästkommande
budgetår.
Förutom genom de sålunda föreslagna kaderökningarna torde det genom
beredskapsåtgärderna uppkommande befälsbehovet få tillgodoses genom att
personal på övergångsstat, reservstat och i reserven inkallas till fullgörande —
förutom av obligatorisk tjänstgöring — av frivillig tjänstgöring i erforderlig
utsträckning.
Vad slutligen beträffar kostnaderna för de åtgärder, som sålunda föreslås
för arméns vidkommande, kunna dessa för budgetåret 1939/40 beräknas till
sammanlagt omkring 6,110,000 kronor. Av detta belopp beräknas ungefär
580,000 kronor åbelöpa de föreslagna kaderökningarna. Återstoden belöper på
kostnader för den ökade värnpliktskontingenten, den föreslagna beredskapstjänstgöringen,
inkallelse av reservbefäl m. m. Fördelningen av sistnämnda
kostnader på de särskilda riksstatsanslagen har gjorts till föremål för en särskild
undersökning, till vars resultat jag sedermera vill återkomma.
Marinen: Flottan.
De åtgärder till försvarsberedskapens förstärkande vid flottan, som jag
på grundval av de föreliggande utredningarna vill föreslå, syfta i huvudsak
till ernående av förbättringar i två hänseenden, nämligen dels i fråga om de
i fredstid rustade fartygens antal och dels i fråga örn fartygsbesättningarnas
kontinuitet.
I fråga örn de rustade fartygens antal vill jag erinra örn att
enligt den rustningsplan som lades till grund för 1936 års försvarsbeslut i
detta avseende, bland andra följande fartyg skulle vara rustade under sommarhalvåret,
nämligen 2 nyare och 1 äldre pansarskepp, flygplankryssaren
Gotland, minkryssaren Clas Fleming, 4 nyare jagare, 6 nyare och 1 äldre
vedettbåtar. Under vinterhalvåret skulle bland andra följande fartyg
vara rustade: 2 nyare pansarskepp, flygplankryssaren Gotland, 4 nyare jagare
samt 5 undervattensbåtar. I försvarsbeslutet framhölls emellertid, att denna
plan ej borde hindra, att, då så ur övningssynpunkt kunde befinnas lämpligt
och möjligt, större antal fartyg av ett visst fartygsslag rustades på bekostnad
av andra fartygs rustning, varigenom fartygsrustningarna kunde olika år
variera på ändamålsenligaste sätt, givetvis inom ramen av anvisade anslag.
Chefen för försvarsstaben har i förevarande ärende (Utredning II) fram
-
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
hållit, att enligt hans uppfattning de nuvarande begränsade fartygsrustningarna
icke vore tillräckliga för den erforderliga marina beredskapen i fråga
örn neutralitets- och kuppskydd. Det borde eftersträvas, att så stor del som
möjligt av för 1. linjen (kustflottan) avsedda fartyg ständigt vore rustad och
övad i fredstid. Av kustflottans fartyg vore för närvarande rustade 2 pansarskepp,
flygplankryssaren Gotland, 3 jagare och 5 undervattensbåtar. Härtill
bomme i slutet av april 1 jagare, 1 undervattensbåt samt 3 nyare och 3 äldre
vedettbåtar. Det vore ur beredskapssynpunkt önskvärt, att samtliga tre nyare
pansarskepp hölles rustade året runt. Med hänsyn till vissa planerade arbeten
å pansarskeppet Sverige kunde detta önskemål dock icke utan stora olägenheter
tillgodoses under de närmaste åren. Minkryssaren Clas Fleming, som
enligt nu gällande plan skall vara rustad under sommarhalvåret, borde ur
beredskapssynpunkt vara rustad även under vinterhalvåret. Med hänsyn till
översyn, reparationer m. m. kunde rustandet av samtliga 8 nyare jagare icke
låta sig göra. Däremot vore ur beredskapssynpunkt en ökning av det under
sommarhalvåret rustade antalet jagare med 2 till 6 önskvärd och möjlig. Slutligen
borde, för att kunna hålla en viss minsvepningsberedskap för kustflottans
räkning även under vinterhalvåret, minst 2 nyare vedettbåtar hållas
rustade under denna del av året. Som tillägg till den i 1936 års försvarsbeslut
upptagna rustningsplanen föreslogs sålunda: under sommarhalvåret
2 nyare jagare och under vinterhalvåret 1 minkryssare och 2
nyare vedettbåtar. Den föreslagna ökningen ansågs kunna ske successivt från
och med hösten 1939.
Den utökning av gällande rustningsplaner för flottans fartyg, som sålunda
föreslagits, anser även jag vara av stor betydelse för stärkande av den försvarsberedskap,
som det särskilt ankommer på flottan att upprätthålla. Jag ansluter
mig därför till det föreliggande förslaget örn utvidgning av den gällande
rustningsplanen.
Med rustningsplanen för flottans fartyg sammanhänger i viss mån den
depåorganisation som genomfördes genom 1936 års försvarsbeslut
och som innebär, att vissa fartyg, ehuru icke direkt rustade för expedition,
hållas under vård och försedda med viss starkt reducerad bemanning. Dylika
depåorganisationer finnas anordnade i Stockholm, Karlskrona och Göteborg.
I sin nuvarande omfattning möjliggör organisationen utsändande av en jagare
och en undervattensbåt från vardera depån i Stockholm, Karlskrona och
Göteborg samt två minsvepare från en var av de två sistnämnda depåerna.
Chefen för försvarsstaben har i Utredning II anfört, att en utökning av de
nuvarande depåorganisationerna syntes nödvändig för att vissa av de behov,
som omedelbart göra sig gällande vid en uppkommande stormaktskonflikt,
skulle kunna tillgodoses. Chefen för försvarsstaben föresloge fördenskull, att
till fartygsdepån i Stockholm förlädes ett äldre pansarskepp med viss besättning
samt att personaltillgången vid Stockholms, Karlskrona och Göteborgs
örlogsdepåer i övrigt utökades, så att reducerade fartygsbesättningar kunde
avses för sammanlagt 5 jagare i stället för 3, 4 undervattensbåtar i stället för 3
samt 8 minsvepare och vedettbåtar i stället för 4. Genom denna utökning,
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
soia i större utsträckning berörde fartygsmaterielens beredskap än personalens,
ökades möjligheterna att snabbt rusta de delar av kustflottan, som
icke vore fullbemannade i fred, och därjämte de viktigaste delarna av lokalstyrkorna.
Det förslag till utökning av fartygsdepåerna i Stockholm, Karlskrona och
Göteborg, som sålunda framlagts, synes mig innebära en i förhållande till
sin avsevärda effektivitet enkel och relativt litet kostsam åtgärd för ökande
av flottans krigsberedskap. Jag finner mig därför böra lämna förslaget min
anslutning. Även de förevarande åtgärderna lära kunna successivt genomföras
från och med hösten 1939.
För att kunna åstadkomma de utvidgningar av rustningsplanen och depåsystemet
som sålunda ifrågasättas erfordras en icke obetydlig utökning
av flottans stamkadrer. Beräkningar härutinnan hava utförts inom
marinstaben. Yid dessa beräkningar har hänsyn tagits till att en viss ehuru
begränsad tillgång på reservofficerare finnes. Det antal underofficerare, flaggkorpraler
och meniga, som nu handhar på sjöexpedition icke varande fartyg,
har reducerats i den mån fartygen enligt föreliggande förslag beräknas utgå
på expedition eller förläggas i depå. Skolorna hava vidare beräknats inskränkta
till det minsta möjliga. Den kaderökning, som föreslås, har av chefen för
marinen betecknats såsom ett minimum för att möjliggöra ökningen av fartygsrustningarna.
Den har också begränsats till vad som anses kunna genomföras
under de närmaste åren.
Den ökning av flottans stamkadrer, som sålunda föreslagits, uppgår till
sammanlagt 29 sjöofficerare, 2 mariningenjörer, 2 intendenturofficerare, 95
underofficerare och flaggkorpraler samt 400 korpraler och meniga.
Den föreslagna ökningen bör enligt chefens för marinen beräkningar äga
rum enligt följande plan.
Ökning
under budgetår
1939/40
1940/41
1941/42
1942/43
1943/44
Officerare:
Kommendör ............................
1
Kommendörkapten 2. gr.................
—
1
—
—
—
Kaptener................................
5
2
2
2
—
Subalternofficerare ......................
6
3
4
3
—
Mariningenjörer 2. gr.....................
—
—
1
1
—
Intendenturofficerare (löjtnanter)............
1
1
—
—
—
Underofficerare och flaggkorpraler:
Flaggunderofficerare ....................
2
6
6
5
4
Underofficerare 2. gr.....................
6
9
9
9
9
Flaggkorpraler ..........................
7
6
6
6
5
Korpraler..................................
38
37
38
37
—
Meniga....................................
62
63
62
63
—
Det torde böra framhållas, att de kaderökningar, som enligt den intagna
planen böra äga rum under budgetåret 1939/40, till största delen sammanfalla
Kungl. Majus proposition nr 232.
33
med de kaderökningar för flottan, som föreslagits i marinförvaltningens skrivelse
den 14 september 1938 angående sjöförsvarets medelsbehov för budgetåret
1939/40.
För egen del finner jag mig — utan att därmed taga definitiv ståndpunkt
till kaderökningsförslaget i vad avser senare budgetår -— böra tillstyrka, att
de enligt planen för nästkommande budgetår upptagna kaderökningarna
för flottan komma till stånd. Vid behandlingen av propositionen angående
försvarsväsendets avlöningsanslag kommer jag sålunda att föreslå, att
flottans stater för nästkommande budgetår utökas med 1 kommendör, 5 kaptener,
6 löjtnanter, 2 flaggunderofficerare, 6 underofficerare av 2. graden,
.7 flaggkorpraler, 38 korpraler och 62 meniga ävensom att marinintendenturlcåren
utökas med 1 löjtnantsbeställning.
Beträffande frågan örn kontinuiteten i fartygsbesättningarna
vill jag erinra örn att tjänstgöringstiden för flottans värnpliktiga i
linjetjänst för närvarande är 200 dagar. Denna tid uttnyttjas på så sätt, att
de värnpliktiga uppdelas på två omgångar, vilka fullgöra sin tjänstgöring i
en följd, den ena omgången med inryckning omkring den 1 februari och den
andra omgången med inryckning omkring den 14 juli. Omgångarna komma således
att överskjuta varandra under tiden den 14 juli—den 22 augusti. Systemet
medför som förut påpekats den påtagliga olägenheten, att de värnpliktiga
ombord måste utbytas mitt under den pågående sommarövningsperioden,
något som i sin tur medför en bestämd nedgång i försvarsberedskapen vid
denna tid.
För att råda bot för denna olägenhet har chefen för försvarsstaben i Utredning
III, på grundval av en av chefen för marinen gjord utredning, föreslagit,
att tjänstgöringstiden för de flottans värnpliktiga, vilka äro inskrivna vid
sjömanshus, de värnpliktiga i »allmän tjänst», skall utökas från nuvarande
200 dagar till 340 dagar. Denna tid skulle utnyttjas på så sätt, att inryckning
sker omkring den 12 januari och utryckning omkring den 17 december
samma år. Därigenom skulle de nyssberörda olägenheterna i tjänstgöringsoch
beredskapshänseende bortfalla.
Som jag redan förut anfört har jag funnit så starka skäl föreligga för den
sålunda föreslagna utsträckningen av tjänstgöringstiden för de värnpliktiga
i allmän tjänst, att jag vill föreslå dess genomförande snarast möjligt. Den
första årsklass, på vilken den nya ordningen helt kan bliva tillämplig, är
1939 års klass, som sålunda bör fullgöra sin tjänstgöring under tiden 12 januari—17
december 1940. Då enligt nu gällande planer en del av 1939 års
klass skulle hava inryckt redan den 14 juli 1939 för att avlösa de värnpliktiga,
som ryckt in den 1 februari 1939, måste emellertid för innevarande år vissa
åtgärder av övergångsnatur tillgripas. En utväg vore naturligen att föreskriva,
att de värnpliktiga i allmän tjänst, vilka ryckt in den 1 februari i år,
skulle erhålla sin tjänstgöring förlängd till den 17 december; på så sätt skulle
det föreslagna nya systemet komma helt i tillämpning redan under detta kalenderår.
En sådan åtgärd kan emellertid synas innebära en obillighet gentemot
dessa värnpliktiga. Skall man så snart som möjligt undanröja olägen
Bihang
till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 232. 712 39 3
34
Kungl. Mctj:ts proposition nr 232.
beten med kontingentbyte mitt under övningsperioden, lärer man å andra
sidan knappast kunna undgå att påfordra en viss förlängning av de nyss omnämnda
värnpliktigas tjänstgöringstid. Denna förlängning torde emellertid
kunna begränsas till 60 dagar, vilket innebär, att deras utryckningstid skulle
framflyttas från den 22 augusti till den 21 oktober. Därigenom skulle kustflottans
övningar under sommarperioden kunna fortgå relativt ostörda. Med
hänsyn till det stora intresset av att så kan ske finner jag mig sålunda böra
tillstyrka, att såsom en övergångsåtgärd tjänstgöringstiden för de värnpliktiga
i allmän tjänst, vilkas tjänstgöring tagit sin början den 1 februari 1939, utsträckes
med 60 dagar till 260 dagar. Till de lagändringar, vilka betingas
av de sålunda föreslagna åtgärderna, återkommer jag i annat sammanhang.
Därvid kommer jag också att föreslå, att dessa värnpliktiga skola befrias från
skyldigheten att fullgöra landstormsövning.
På grund av den sålunda föreslagna omläggningen av värnpliktssystemet
vid flottan kan framdeles, d. v. s. från och med inskrivningen av 1940 års
klass, antalet värnpliktiga i linjetjänst vid flottan minskas med 250 man,
vilken minskning således kommer att inverka på tilldelningen till flottan av
antalet värnpliktiga i sjö- och stationstjänst.
Genom det nu föreslagna nya systemet för värnpliktstjänstgöringen vid
flottan uppstår emellertid en viss lucka i värnpliktsberedskapen från och med
den 21 oktober 1939. Denna lucka kan emellertid på ett något så när tillfredsställande
sätt fyllas genom att enligt en särskild plan omlägga tjänstgöringen
för de marinen tilldelade värnpliktiga i sjö- och stationstjänst av årsklass 1939
ävensom genom utnyttjande av marinen tilldelade ersättningsreservister.
1 fråga örn penningbidraget till de värnpliktiga vid flottan, som sålunda
föreslås skola erhålla en förlängd tjänstgöringstid, har chefen för marinen i
ärendet föreslagit, att detsamma skulle från och med 211 :e tjänstgöringsdagen
höjas från 1 krona till 2 kronor örn dagen. Chefen för marinen funne det vara
med rimlighet och rättvisa förenat, att den speciella yrkeskategori, av vilken
flottan här hade behov och som får påtaga sig väsentligt längre tjänstgöringstid
i fred jämfört med andra värnpliktiga i linjetjänst, härför erhölle viss
ekonomisk gottgörelse. Chefen för försvarsstaben har anslutit sig till de av
chefen för marinen sålunda anförda synpunkterna.
För egen del finner jag det vara med billigheten överensstämmande, att de
ifrågavarande värnpliktiga vid flottan, såsom av chefen för marinen föreslagits,
erhålla ett förhöjt penningbidrag under den i förhållande till andra värnpliktiga
förlängda tjänstgöringstiden. Med utgångspunkt från att 210 dagar diden
längsta tid, under vilken enligt gällande bestämmelser vanliga värnpliktiga
i linjetjänst normalt fullgöra värnpliktstjänstgöring i en följd — detta är
fallet vid flygvapnet — synes det riktigt att låta det förhöjda penningbidraget
utgå från och med den 211 :e dagen. På sätt nu föreslagits torde penningbidraget
från och med nämnda dag böra utgå med 2 kronor örn dagen. Till
frågan örn framläggande för riksdagen av förslag härom återkommer jag i
samband med anmälan av förslag till ändringar i värnpliktslagen.
Vad slutligen beträffar kostnaderna under budgetåret 1939/40 för de åt
-
35
Kungl. Majus proposition nr 232.
gärder för beredskapens höjande vid flottan, som sålunda föreslås, hava
dessa beräknats till i runt tal 865,000 kronor. Av detta belopp belöpa cirka
170,000 kronor på de föreslagna kaderökningarna för nästa år. Återstoden
åbelöper kostnaderna för den utökade värnpliktstiden, underhåll av de ökade
manskapskadrerna, övningskostnader m. lii. Till dessa kostnaders fördelning
på de olika anslagen i riksstaten återkommer jag längre fram.
Marinen: Kustartilleriet.
I fråga om kustartilleriet har jag efter övervägande av de föreliggande
förslagen stannat vid den uppfattningen, att ett genomförande i huvudsak
av det av chefen för försvarsstaben i Utredning II framlagda förslaget innebär
en lämplig och framkomlig lösning av kravet på stärkande av beredskapen vid
detta vapen. Detta förslag innebär tillskapande av två tjänstgöringsomgångar
för värnpliktiga i stället för som nu endast en sommarkontingent.
Antalet värnpliktiga vid kustartilleriet skulle enligt chefens för försvarsstaben
förslag utökas nied sammanlagt 750, av vilka 250 skulle tillföras den
nuvarande sommarkontingenten och 500 skulle bilda den nya vinterkontingenten.
Chefen för kustartilleriet har gjort gällande, att vinterkontingenten
borde utgöra 600 man, fördelade med 200 på vart och ett av de två kustartilleriregementena
och 200 på Gotlands kustartillerikår. Som en vinterkontingent
av 200 man vid Gotlands kustartillerikår förutsätter tillkomsten av
vissa barackbyggnader, vilka icke lära kunna färdigställas till instundande
höst, finner jag mig i varje fall för närvarande böra ansluta mig till chefens
för försvarsstaben förslag örn en vinterkontingent på 500 man, av vilka 100
avses för tjänstgöring vid Gotlands kustartillerikår.
Då den ökning med 250 man, som sålunda föreslås för kustartilleriet
sommarkontingent, lärer få anses bliva erforderlig några år framåt, vill jag,
med åberopande av samma synpunkter som jag givit uttryck åt i fråga örn
utvidgningen av arméns linjekontingent, föreslå, att kustartilleriets linjekontingent
utökas med nämnda antal. Som flottans linjekontingent såsom
redan nämnts samtidigt kan minskas med samma antal, blir emellertid någon
ändring i värnpliktslagen i fråga örn marinen tilldelade värnpliktiga i linjetjänst
icke erforderlig. Däremot torde det vara lämpligt att, såsom föreslagits
i fråga örn utökningen av luftvärnsartilleriets linjekontingent, vidtaga åtgärder
i syfte att möjliggöra ett överförande av 250 man av redan inskrivna ersättningsreservister
till linjetjänst med tilldelning till kustartilleriet för tjänstgöring
med den sommargrupp som bildas av 1939 års klass. Till denna fråga
återkommer jag i samband med frågan om ändringar i värnpliktslagen.
De 500 värnpliktiga, som enligt förslaget skola bilda vinterkontingent vid
kustartilleriet, förutsätter jag skola i varje fall tills vidare helt uttagas bland
ersättningsreservister, som utbildas i vapentjänst. Dock bör en extra beredskapsövning
kunna påläggas dem, så att deras sammanlagda tjänstgöringstid
kommer att uppgå till 200 dagar. Beredskapstjänstgöringen skulle således
komma att för dem omfatta 20 dagar.
I enlighet med vad chefen för försvarsstaben föreslagit torde även en viss
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
utökning av kustartilleriets stamkadrer bliva nödvändig för tillgodoseende av
befälsbehovet vid beredskapsorganisationerna. Med hänsyn till den planenligt
fortgående utökningen av kustartilleriets personal, torde denna extra ökning
för budgetåret 1939/40 kunna inskränkas till 3 flaggkorpraler, 30 korpraler
och 70 meniga. Förslag härom framlägger jag i annat sammanhang.
Kostnaderna för de i fråga om kustartilleriet föreslagna åtgärderna hava
för nästkommande budgetår beräknats till omkring 595,000 kronor. Därav
belöpa omkring 55,000 kronor på de föreslagna kaderökningarna. Till det
återstående beloppets fördelning på vederbörliga riksstatsanslag återkommer
jag längre fram.
Flygvapnet.
Beträffande flygvapnet vill jag helt ansluta mig till det föreliggande förslaget
örn åtgärder för den personella beredskapens stärkande. Dessa åtgärder
innebära i fråga om personalkadrerna, att utöver den utökning, som eljest
skulle komma i fråga, antalet meniga för budgetåret 1939/40 ökas med ytterligare
170 och antalet hantverkare med ytterligare 18. Förslag härom framlägges
i sammanhang med behandlingen av propositionen örn avlöningsanslagen.
Vidare innebär förslaget, att inkallelse av reservpersonal till frivillig tjänstgöring
skall i avsevärd utsträckning få ske under budgetåret 1939/40. I sådant
avseende föreslås, att utöver de inkallelser som eljest skolat ske löjtnanter
och fänrikar i reserven få inkallas under sammanlagt 150 månader, att reservofficersaspiranter,
som avancerat till sergeanter, få inkallas under sammanlagt
100 månader, samt att reservofficersaspiranter, som utnämnts till furirer,
fa inkallas i sammanlagt 90 månader. Till detta förslag vill jag lämna min
anslutning.
För att möjliggöra en framtida förstärkning av flygvapnets officerskader
vill jag dessutom föreslå, att antalet kadetter för utbildning vid 1939—1941
års kadettskola ökas från ungefär 30 till högst 45.
De av de sålunda föreslagna åtgärderna för nästa budgetår uppkommande
kostnaderna beräknas uppgå till sammanlagt omkring 970,000 kronor. Härav
belöpa omkring 185,000 kronor på de föreslagna kaderökningarna, medan återstoden
fördelas på vederbörliga riksstatsanslag i enlighet med vad jag i det
följande kommer att angiva.
Kostnadernas fördelning.
De sammanlagda kostnaderna för de åtgärder, som sålunda föreslås skola
vidtagas under budgetåret 1939/40, hava beräknats till sammanlagt cirka
8,550,000 kronor, fördelade med 6,110,000 kronor på armén, 865,000 kronor
på flottan, 595,000 kronor på kustartilleriet och 970,000 kronor på flygvapnet.
Av förstnämnda belopp faller ett sammanlagt belopp örn cirka 1,120,000
kronor på de avlöningsanslag, rörande vilka särskild proposition denna dag
föreslås skola framläggas för riksdagen.
37
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
övriga kostnader fördela sig å vissa av de särskilda anslag, vilka i årets
statsverksproposition föreslagits skola uppföras under riksstatens fjärde
huvudtitel, enligt följande uppställning:
Lantförsvaret.
Anslaget till personal i arméns reserver ..................... kronor
» » de värnpliktigas avlöning ..................... »
» » understöd åt vissa värnpliktigas familjer »
» » inskrivnings-, mönstrings- och färdkostnader »
» » munderingsutrustning ........................... »
» » kasern- och förplägnadsutredning ............ »
» » remontering .......................................... »
» » mathållning .......................................... »
• » » bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt »
» » skrivmaterialier och expenser ............... »
» » tryckningskostnader .............................. »
» » furagering .......................................... »
» » veterinärvård ....................................... »
» » undervisningsmateriel, undervisningsverk
och utbildningskurser ........................... »
» » truppförbandens övningar ..................... »
» » sjukvård .......’...................................... »
» » vapen och ammunition m. m................ »
» » anskaffning och underhåll av motorfordon »
» » anskaffning och underhåll av ingenjörmate
riel
lii. m........................................... »
» » byggnader, övningsfält och skjutbanor...... »
Ökning.
120,000: —
775,000: —
15,000: —
135,000: —
680,000: —
104,000: —
400,000: —
1,000,000: —
300,000: —
20,000: —
5,000: —
50,000: —
2,000: —
10,000: —
800,000: —
65,000: —
700,000: —
200,000: —
100,000: —
50,000: —
Summa kronor 5,531,000
Sjöförsvaret.
Anslaget till marinens reservpersonal ........................ kronor 25,000: —
» » de värnpliktigas avlöning ........................ » 143,000: —
» » inskrivnings-, mönstrings- och färdkostnader
m. lii........................................... » 22,000: —
» » mathållning .......................................... » 210,000: —
» beklädnad ............................................. » 110,000: —
» » kasern- och förplägnadsutredning samt
sängservis m. lii..................................... » 13,000: —
» » bränsle, lyse, vatten, renhållning och
tvätt m. m........................................... » 35,000: —
» flottans krigsberedskap och övningar ...... » 250,000: —
» kustartilleriets krigsberedskap och övningar » 200,000: —
» sjukvård ............................................. » 8,000: —
» underhåll av flottans fartyg och byggnader » 75,000: —
38
Kungl. Majlis proposition nr 232.
Anslaget
till kustartilleriets materiel m. m...................
kronor
Ökning
20,000:-
»
» anskaffning, underhåll och drift av sjö- försvarets motorfordon ....................
»
3,000
Summa
kronor
1,114,000: —
Flygvapnet.
Anslaget till flygvapnets reservpersonal .....................
kronor
35,000
»
» de värnpliktigas avlöning och färder m. m.
»
11,000
—
»
» mathållning .....................................
»
70,000
—
»
» intendenturmateriel .............................
»
55,000
—
»
» bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt
m. m............................................
»
40,000
»
» engångskostnader för anskaffning av inten- denturmateriel .......................................
»
135,000
»
» flygvapnets övningar ..............................
»
235,000
—
»
» sjukvård .............................................
»
5,000
--
»
» vapen och ammunition ........................
»
30,000
—
»
» engångskostnader för anskaffning av vapen- materiel .............................................
»
15,000
»
» underhåll av flygmateriel ........................
»
145,000
—
»
» byggnader, flygfält m. m.........................
»
10,000
—
Summa kronor
786,000
—
Det sålunda ökade medelsbehovet för budgetåret 1939/40 hade jag ursprungligen,
under antagande att vid tiden för förevarande propositions avlåtande
anslagen under fjärde huvudtiteln redan skulle hava varit föremål för slutlig
riksdagsbehandling, tänkt mig skola upptagas under ett fåtal särskilda anslag.
Då emellertid, enligt vad jag erfarit, utskottsförslag ännu icke föreligga
rörande anslagen under fjärde huvudtiteln för nästkommande budgetår, torde
här förevarande ökade medelsbehov lämpligen böra tillgodoses på det sätt,
att de i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag upptagna
riksstatsanslag, som sålunda beröras av de ifrågasatta åtgärderna, höjas
med ovanstående belopp; i fråga örn flygvapnets anslag till flygvapnets
övningar, vapen och ammunition och underhåll av flygmateriel böra emellertid
vid höjningen tagas till utgångspunkt de belopp, som föreslagits i propositionen
nr 113, angående ytterligare anslagsmedel för flygvapnets övningar
m. m.
Övriga frågor.
I samband med de åtgärder för stärkande av den personella beredskapen,
vilkas vidtagande jag sålunda vill förorda, torde jag få till behandling upptaga
tvenne frågor av i viss mån hithörande natur, vilka föreligga till bedömande.
Den ena av dessa frågor avser anvisande av medel för nästkommande
budgetår för anordnande av vissa sjötransportövningar,
Kungl. Majlis proposition nr 232.
39
varom chefen för försvarsstaben i skrivelse den 1 mars 1939 efter samråd
med försvarsgrenscheferna gjort framställning. I nyssberörda skrivelse Ilar
chefen för försvarsstaben erinrat örn att han genom Kungl. Maj:ts beslut
den 30 december 1938 erhållit i uppdrag att planlägga en för armén,
marinen och flygvapnet gemensam krigsövning instundande höst. Vid samlingen
till övningsområdet borde för delar av den ena styrkan sjötransport
anordnas. Utförandet av en sådan transport krävde ett väl inövat samarbete
mellan planläggande och verkställande chefer, truppförband och myndigheter.
Någon dylik övning i större skala hade icke utförts i Sverige, ehuru
vissa smärre övningar av huvudsakligast transportteknisk natur ägt rum,
senast i samband med transporterna till fjolårets arméfälttjänstövning. Det
framstode såsom en nödvändighet att snarast råda bot på de brister, som
funnes i fråga örn gemensam utbildning av de olika försvarsgrenarna i utförande
av militär sjötransport. Utförda beräkningar hade emellertid givit
vid handen, att de merkostnader, som sjötransporterna innebure, icke kunde
bäras av arméns anslag till fält- och fälttjänstövningar. Överslagsberäkningar
av kostnaderna för de minsta styrkor, som lämpligen kunde komma i fråga,
hade givit till resultat, att merkostnaderna för anordnande av sjötransporterna
icke kunde nedbringas under 75,000 kronor. Chefen för försvarsstaben
har därför hemställt örn ett anslagsbelopp örn 75,000 kronor för ifrågavarande
ändamål.
För egen del finner jag mig, med hänsyn till det ur försvarsberedskapssynpunkt
viktiga spörsmål, som den ifrågasatta sjötransportövningen avser att
belysa, böra tillstyrka, att särskilda medel för ändamålet anvisas å riksstaten
för nästkommande budgetår. Emot det av chefen för försvarsstaben beräknade
beloppet torde intet vara att erinra. Då övningen i fråga närmast är
att hänföra till arméns fälttjänstövningar, synes det nämnda anslagsbeloppet
lämpligast böra anvisas såsom en förstärkning av arméns anslag till fält- och
fälttjänstövningar för budgetåret 1939/40. Vid anslagsbeloppets disponerande,
vilket torde böra äga rum efter förslag av chefen för försvarsstaben,
bör emellertid tillses, att för andra försvarsgrenar eventuellt uppkommande
särskilda utgifter för ifrågavarande sjötransportövningar även bestridas från
denna anslagspost. Jag finner mig således böra föreslå, att det av Kungl.
Majit i årets statsverksproposition under lantförsvaret upptagna reservationsanslaget
till fält- och fälttjänstövningar höjes med 75,000 kronor till 775,000
kronor.
Don andra av de frågor jag här vill beröra avser en framställning, likaledes
från chefen för försvarsstaben, angående anvisande av särskilda medel
för bestridande av utgifter för målflygning för arméns o c h
marinens luftvärnsövningar. Chefen för försvarsstaben har sålunda
i skrivelse den 8 mars 1939, efter samråd med försvarsgrenscheferna,
anfört, att behov av målflygning förefunnes främst för luftvärnsutbildningen
vid armén och marinen. Målflygningen omfattade dels målbogsering under
skarpskjutningar, vilken måste utföras med krigsflygplan, och dels målflyg
-
40
Kungl. Majis proposition nr 232.
ning för riktövningar, vilken till övervägande del kunde utföras med skol- eller
övningsflygplan. Beliovet av flygtimmar för den ordinarie luftvärnsutbildningen
under nästa budgetår hade beräknats uppgå, för armén till 2,195 timmar,
därav för målbogsering med krigsflygplan 875 timmar, samt för marinen
1,670 timmar, därav för målbogsering med krigsflygplan 660 timmar. Chefen
föi flygvapnet hade ansett, att all denna ordinarie målflygning i princip borde
utföras av flygvapnet. Med hänsyn till tillgången på personal och materiel
kunde dock flygvapnet icke tillgodose hela det angivna, i förhållande till tidigaie
år starkt ökade behovet av målflygning, varför det syntes bliva nödvändigt
att i viss begränsad omfattning anlita civil personal och materiel för
målflygnmg i samband med riktövningar. Till dessa synpunkter ville chefen
föi föisvarsstaben ansluta sig. — Enligt en verkställd undersökning kunde
av flygvapnet utföras all målbogsering samt målflygning för riktövningar med
tillsammans 695 timmar, varav 80 för marinen. Av civilflyget borde utföras
målflygning för riktövningar med tillsammans 1,635 timmar, varav 930 för
marinen. Kostnaderna för ett antal flygtimmar, svarande mot antalet under
budgetåret 1937/38 för målflygning använda timmar, hade upptagits i flygförvaltningens
anslagsäskanden för nästa budgetår. För det antal flygtimmar,
som därutöver borde uttagas av flygvapnet, beräknades kostnaderna enligt
en särskild specifikation uppgå till 283,000 kronor, varav 203,000 kronor för
armén och 80,000 kronor för marinen. Kostnaderna för den målflygning, som
borde utföras av civilflyget, beräknades till sammanlagt 128,000 kronor, därav
för armén 38,000 kronor och för marinen 90,000 kronor. Chefen för försvarsstaben
hemställde under hänvisning till det anförda, att för bestridande av
utgifter för målflygning måtte, utöver i årets statsverksproposition för ändamålet
beräknade medel, utverkas ett reservationsanslag om sammanlagt
411.000 kronor, att fördelas med 241,000 kronor på armén och 170,000 kronor
på marinen.
Det förslag till tillgodoseende av det föreliggande, väsentligt ökade behovet
av målflygning under luftvärnsövningar vid armén och marinen, som här av
chefen för försvarsstaben framlagts, är att betrakta som ett provisorium i
avvaktan på en i utsikt ställd närmare utredning från flygmyndigheterna örn
den framtida organisationen av målflygningen. Jag hoppas således att kunna
för nästa års riksdag framlägga ett slutgiltigt förslag i denna fråga. I avvaktan
härpå lärer det emellertid bliva nödvändigt att för nästa budgetår
ställa särskilda medel till förfogande för ändamålet, då nämligen det antal
flygtimmar som härför beräknats å flygvapnets olika anslag visat sig alltför
knappt för att tillgodose de alltmera växande kraven på detta område. Det
av chefen för försvarsstaben framlagda förslaget att för nästa budgetår ställa
särskilda medel till förfogande för detta ändamål finner jag mig därför böra
tillstyrka. Beloppen torde i huvudsaklig anslutning till förslaget böra beräknas
till 240,000 kronor för armén och 170,000 kronor för marinen. Av
sistnämnda belopp beräknas cirka 55,000 kronor belöpa på flottan och cirka
115.000 kronor på kustartilleriet. Dessa belopp torde lämpligen böra ställas
till förfogande på det sätt, att lantförsvarets, flottans och kustartilleriets
41
Kungl. Majus ''proposition nr 232.
övningsanslag för nästa budgetår förstärkas nied respektive 240,000, 55,000
och 115,000 kronor. I det förslag till höjning av dessa anslag, som jag i det
följande framlägger, har jag alltså tagit hänsyn till förevarande extra anslagsbehov.
I detta sammanhang vill jag framhålla, att de ytterligare kostnader för
målflygning, som må bliva en följd av de förut av mig föreslagna beredskapsåtgärderna
vid luftvärnsartilleriet för nästa budgetår, förutsättas kunna
täckas inom ramen av de av mig föreslagna höjningarna av lantförsvarets
övningsanslag, vilka höjningar uppgå till sammanlagt (800,000 + 240,000 =)
1,040,000 kronor.
Departementschefens hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte — med ändring i nedannämnda delar av Sina i årets statsverksproposition
ävensom i propositionen nr 113 till årets riksdag framlagda förslag
i fråga örn anslag under riksstatens fjärde huvudtitel — föreslå riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i det föregående anförts, vidtaga erforderliga
åtgärder av organisatorisk art till förstärkande av den personella
f örsvarsberedskapen;
dels medgiva, att de kostnader, som må uppkomma för genomförandet
av en förstärkning i enlighet med vad i det föregående
anförts av den personella försvarsberedskapen under innevarande
budgetår, må, i den mån de äro av natur att böra normalt belasta
vissa förslagsanslag, bestridas från å riksstaten för innevarande
budgetår uppförda dylika anslag och i övrigt belasta anslaget
till oförutsedda utgifter;
dels ock för budgetåret 1939/40 under riksstatens fjärde huvudtitel
anvisa följande anslag, nämligen
under lantförsvaret:
till personal i arméns reserver och personal över stat ett förslagsanslag
av 1,330,000 kronor;
till de värnpliktigas avlöning ett förslagsanslag av 4,175,000
kronor;
till understöd åt vissa värnpliktigas familjer ett förslagsanslag
av 120,000 kronor;
till inskrivnings-, mönstrings- och färdkostnader ett förslagsanslag
av 1,135,000 kronor;
till munderingsutrustning ett reservationsanslag av 6,300,000
kronor;
till kasern- och förplägnadsutredning ett reservationsanslag
av 1,170,000 kronor;
till remontering ett reservationsanslag av 1,275,000 kronor;
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 232. 4
42
Kungl. Maj-.ts proposition nr 232.
till mathållning ett förslagsanslag av 10,100,000 kronor;
till bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt ett förslagsanslag
av 3,650,000 kronor;
till skrivmaterialier och expenser ett reservationsanslag av
700.000 kronor;
till tryckningskostnader ett förslagsanslag av 115,000 kronor;
till furagering ett förslagsanslag av 2,850,000 kronor;
till veterinärvård ett reservationsanslag av 112,000 kronor;
till undervisningsmateriel, undervisningsverk och utbildningskurser
ett reservationsanslag av 1,060,000 kronor;
till truppförbandens övningar ett reservationsanslag av
3.190.000 kronor;
till fält- och fälttjänstövningar ett reservationsanslag av
775.000 kronor;
till sjukvård ett reservationsanslag av 690,000 kronor;
till vapen och ammunition m. m. ett reservationsanslag av
6.400.000 kronor;
till anskaffning och underhåll av motorfordon ett reservationsanslag
av 1,050,000 kronor;
till anskaffning och underhåll av ingenjörmateriel m. m. ett
reservationsanslag av 900,000 kronor;
till byggnader, övningsfält och skjutbanor ett reservationsanslag
av 3,500,000 kronor;
under sjöförsvaret:
till marinens reservpersonal ett förslagsanslag av 315,000
kronor;
till de värnpliktigas avlöning ett förslagsanslag av 685,000
kronor;
till inskrivnings-, mönstrings- och färdkostnader m. m. ett
förslagsanslag av 170,000 kronor;
till mathållning ett förslagsanslag av 3,300,000 kronor;
till beklädnad ett reservationsanslag av 1,580,000 kronor;
till kasern- och förplägnadsutredning samt sängservis m. m.
ett reservationsanslag av 200,000 kronor;
till bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt m. m. ett förslagsanslag
av 935,000 kronor;
till flottans krigsberedskap och övningar ett reservationsanslag
av 5,380,000 kronor;
till kustartilleriets krigsberedskap och övningar ett reservationsanslag
av 960,000 kronor;
till sjukvård ett reservationsanslag av 218,000 kronor;
till underhåll av flottans fartyg och byggnader m. m. ett reservationsanslag
av 6,875,000 kronor;
Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 43
till kustartilleriets materiel m. m. ett reservationsanslag av
745,000 kronor;
till anskaffning, underhåll och drift av sjöförsvarets motorfordon
ett reservationsanslag av 52,000 kronor;
under flygvapnet:
till flygvapnets reservpersonal ett förslagsanslag av 95,000
kronor;
till de värnpliktigas avlöning och färder m. m. ett förslagsanslag
av 350,000 kronor;
till mathållning ett förslagsanslag av 950,000 kronor;
till intendenturmateriel ett reservationsanslag av 650,000
kronor;
till bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt m. m. ett förslagsanslag
av 390,000 kronor;
till engångskostnader för anskaffning av intendenturmateriel
ett reservationsanslag av 1,083,000 kronor;
till flygvapnets övningar ett reservationsanslag av 4,835,000
kronor;
till sjukvård ett reservationsanslag av 60,000 kronor;
till vapen och ammunition ett reservationsanslag av 730,000
kronor;
till engångskostnader för anskaffning av vapenmateriel ett
reservationsanslag av 910,000 kronor;
till underhåll av flygmateriel ett reservationsanslag av 4,145,000
kronor; samt
till byggnader, flygfält m. m. ett reservationsanslag av 375,000
kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av
den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Anders Broberg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1939:446 Skrivelse till Konungen i anledning av Kunql. Maj-.ts proposition angående vissa avlöning sanslag under riksstatens fjärde huvudtitel. s. 2 i texten
- Rskr. 1939:312 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående vissa åtgärder för förstärkande av den personella försvarsberedskapen jämte i ämnet vä s. 3 i texten
- 2LU 1939:30 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående förslag till lag om vissa ändringar i värnpliktslagen den 30 juni 1936 s. 1 i texten