Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om förfogande i vissa fall över egendom för krigsmaktens beredskap (b er edskaps förfög andelag)

1939-03-31 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:291, Med förslag till lag om förfogande i vissa fall över egendom för krigsmaktens beredskap (b er edskaps förfög andelag)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 291.

1

Nr 291.

Kungl. Martts proposition till riksdagen med förslag till

lag om förfogande i vissa fall över egendom för

krigsmaktens beredskap (b er edskaps förfög andelag);

given Stockholms slott den 5 maj 1939.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag örn förfogande i vissa fall över

egendom för krigsmaktens beredskap (beredskapsförfogandelag).

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

i

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 291.

543 39

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 291.

Förslag

till

Lag

om förfogande i vissa fall över egendom för krigsmaktens beredskap

(beredskapsförfogandelag).

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Där så prövas nödvändigt för tillgodoseende av beredskapen vid sådan

del av kiigsmakten, som, utan att vara ställd på krigsfot, tages i anspråk

för ändamål, varom förmäles i § 28 mom. 1 och § 36 mom. 2 värnpliktslagen,

äger Konungen förordna:

a) . att då militär personals förläggning icke lämpligen kan ske i de av

det ifrågavarande förbandet regelmässigt använda lokalerna, eller ock militär

personal beordras till sjötjänstgöring utom örlogsstation eller örlogsdepå,

ägare eller innehavare av livsmedel, transportmedel, rum för personal, hästar

eller fordon ävensom materialier och annat, som är oundgängligen erforderligt

för tjänstens fullgörande och icke med tillräcklig skyndsamhet kan på annat

sätt anskaffas, skola vara skyldiga att på anfordran av vederbörande militäre

befälhavare tillhandahålla vad sålunda erfordras;

b) att, även i annat fall än under a) sägs, ägare eller innehavare av hästar,

fordon och fartyg, vilka, enligt vad därom finnes särskilt stadgat, uttagits

för krigsmaktens behov, ävensom av luftfartyg, skola vara skyldiga att i den

utsträckning, som i förordnandet angives, och på anfordran av den myndighet,

Konungen föreskriver, ställa nämnda egendom till krigsmaktens förfogande;

samt

c) att ägare eller innehavare av visst i förordnandet angivet markområde

skall ställa detta till krigsmaktens förfogande.

Ställes del av krigsmakten, som avses i första stycket, på krigsfot, vare

förordnandet såvitt avser denna del utan verkan från och med den dag

rekvisition må äga rum för fyllande av dess behov; dock må enligt bestämmelserna

i denna lag tagas i anspråk egendom, vars ägare eller innehavare

redan anmodats att ställa egendomen till förfogande.

- 2§.

Anfordran, som avses i 1 § första stycket a), skall, där så lämpligen låter

sig göra, i första hand riktas till den, som å orten driver rörelse eller eljest

mot ersättning tillhandagår allmänheten med vad som är i fråga.

3 §•

Anfordran skall ske skriftligen. Har i fall, som avses i 1 § första stycket

b), till egendomens ägare eller innehavare högst ett år innan anfordran göres

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj-.ts proposition nr 291.

avsänts förberedande skriftligt besked om vad han i händelse av anfordran

har att iakttaga, må dock anfordran ske på annat, i nämnda besked angivet

sätt.

Å vad som mottages skall lämnas kvitto.

4§-

Egendomen skall tillhandahållas vederbörande militäre befälhavare å tid

och plats, som angivas i anfordran eller i besked, varom förmäles i 3 §

första stycket.

Vid avlämnandet skola följa:

med häst grimma och grimskaft, foder för tre dygn ävensom, där så kan

ske, täcke av ylle eller nöthår, täckgjord samt fodertornister;

med hästfordon, utom vanliga tillbehör, erforderligt seltyg för dess anspänning;
med

motorfordon och motorredskap dess vanliga tillbehör, däri inbegripet

förefintliga särskilda anordningar för persontransport, ävensom reservdelar

i mån av tillgång;

med fartyg alla för dess drift och skötsel samt besättningens inkvartering

ombord nödvändiga inventarier, reservdelar däri inbegripna, ävensom, där

så kan ske, proviant för åtta dagar, beräknad efter den ordinarie besättningens

storlek, samt bränsle och smörjämnen för''tre dygns gång; samt

med luftfartyg alla för dess drift och skötsel nödvändiga tillbehör ävensom

nödiga reservdelar i mån av tillgång.

5 §•

Markområden, rum, fartyg och luftfartyg tagas i anspråk med nyttjanderätt.

Egendom, som kan antagas bliva förbrukad eller förstörd eller komma

att väsentligt minska i värde, tages i anspråk med äganderätt. Annan egendom

tages i anspråk med nyttjanderätt, såvida icke vederbörande militäre

befälhavare finner lämpligt eller ägaren påfordrar, att egendomen övertages

med äganderätt.

6 §•

Ersättning för tillhandahållande av egendom enligt denna lag utgår enligt

de grunder, som äro stadgade i 7—10 §§ rekvisitionslagen.

Ersättning, som skall utgå efter taxa, fastställes till beloppet av den militäre

befälhavare, som mottagit egendomen. Annan ersättning bestämmes

av samme befälhavare, därest det fordrade beloppet finnes vara skäligt. I

annat fall hänskjutes ersättningsfrågan till vederbörande, enligt rekvisitionslagen

utsedda lokala värderingsnämnd.

Örn förfarandet vid ersättnings bestämmande och om fullföljd av talan

skola de beträffande rekvisition givna bestämmelserna i tillämpliga delar

lända till efterrättelse.

7 §•

Har någon till säkerhet för fordran panträtt i egendom, som tages i anspråk

med äganderätt, äger han, ändå att fordringen ej är till betalning förfallen,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majds proposition nr 291.

framför ägaren rätt att nr ersättningsbeloppet utfå sin fordran. Samma skall

oek gälla i fråga örn den, som har rätt att kvarhålla egendom till säkerhet

för förfallen fordran.

Ersättningsbelopp för egendom, som är utmätt, skall, örn borgenären

det yrkar, utgivas till utmätningsmannen. Avser ersättningsbeloppet egendom,

som satts i kvarstad eller under skingringsförbud, skall beloppet, där part

det äskar, utgivas till överexekutor; och har denne att med beloppet förfara

på sätt i 186 § utsökningslagen är för där avsett fall stadgat.

8§-

Vägrar eller försummar någon att fullgöra vad honom åligger på grund

av anfordran enligt denna lag, äger vederbörande militäre befälhavare låta

genom polismyndighetens försorg uttaga det begärda.

Den som gör sig skyldig till vägran eller försummelse, som nu sagts,

dömes till dagsböter.

9§-

Förseelse mot denna lag åtalas av allmän åklagare vid allmän domstol.

Böter tillfalla kronan.

10 §.

Närmare bestämmelser för tillämpning av denna lag meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då densamna enligt därå meddelad

uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Från och med nämnda dag skall lagen den 31 mars 1938 (nr 88) örn

skyldighet i vissa fall att i fredstid tillhandahålla förnödenheter m. m. för

krigsmaktens behov upphöra att gälla.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 291.

5

Utdrag av protokollet över för sv ar sär enden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Reg euten i statsrådet

å Stockholms slott den 31 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hånsson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg,

Sköld, Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, fråga örn ändrad lagstiftning

örn skyldighet i vissa fall att i fredstid tillhandahålla egendom för

krigsmaktens behov.

Föredraganden anför:

Allmän motivering-.

Rätten att tvångsvis taga i anspråk egendom för krigsmaktens behov

regleras genom fem särskilda lagar, envar med därtill hörande tillämpningsförfattning.

Den grundläggande lagen på detta område är rekvisitionslagen,

den nu gällande utfärdad den 31 mars 1938 (nr 87). Enligt denna

bestämmes ersättningen för rekvirerade förnödenheter, där den ej utgår efter

taxa, av lokala värderingsnämnder och en riksvärderingsnämnd. Till rekvisitionslagen

ansluta sig häst- och f ordon san skaf f ningslagen den

27 april 1934 (nr 84) samt fartygsuttagningslagen den 9 april 1926

(nr 66). Dessa lagar äro utfärdade med stöd av § 74 regeringsformen och kunna

därför icke träda i tillämpning förrän vid mobilisering. Rätten att taga i

anspråk förnödenheter och tjänstbarheter tillkommer enligt nu nämnda lagstiftning

militära myndigheter eller särskilt utsedda organ. Häst- och fordonsanskaffningslagen

samt fartygsuttagningslagen reglera även den förberedande

uttagningen i fredstid av de hästar, fordon och fartyg, som avses

att vid mobilisering i första hand tagas i anspråk. Ersättningsfrågor avgöras

enligt den förra lagen av lokala mönstringsnämnder, enligt den senare

lagen i samma ordning som vid rekvisition.

Under det att rekvisition slagen avser mera lokala och tillfälliga behov

samt häst- och fordonsanskaffningslagen och fartygsuttagningslagen tillgodose

behovet av speciella förnödenheter vid mobilisering, har såsom grundval

för en mera omfattande behovstäckning och för krigsindustriens igångsättande

utfärdats en särskild förfogandelag, militära förfogandelagen

den 31 mars 1938 (nr 89) För att bestämmelserna i denna lag skola träda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 291.

i tillämpning förutsattes i princip riksdagens medgivande; dock äger

Konungen meddela förordnande av provisorisk natur örn lagens tillämpning.

Förfoganderätten liandliaves enligt lagen av Konungen.

En förfoganderätt av långt mera begränsad räckvidd än den i militära

förfogandelagen stadgade är medgiven enligt lagen den 31 mars 1938 (nr 88)

örn skyldighet i vissa fall att i fredstid tillhandahålla förnödenheter m. m.

för krigsmaktens behov. Sistnämnda lag — den s. k. förnödenhet slagen

är närmast avsedd för det fall, att den militära personalen,

såsom skedde ar 1914, sändes utanför förläggningsorterna, vare sig, i fråga

örn beväringen, då rikets försvar eller dess säkerhet eljest det kräver (§ 28

morn. 1 värnpliktslagen) eller ock, beträffande landstormen, för hemortens

försvar, till skydd för mobilisering av beväringen eller till skydd för särskilt

hotade platser (§ 36 mom. 2 värnpliktslagen). Då militär personal, utan att

vara ställd på krigsfot, för ändamål, som omnämnes i § 28 mom. 1 eller

§ 36 morn. 2 värnpliktslagen, beordras till tjänstgöring å sådan plats, att

dess förläggning icke lämpligen kan ske i de av krigsmakten vanligen använda

lokaler, eller ock till sjötjänstgöring utom örlogsstation eller örlogsdepå,

äger sålunda enligt förnödenhetslagen Konungen, där så av särskilda

skäl finnes erforderligt, förordna, att ägare eller innehavare av förnödenheter,

transportmedel, rum för personal, hästar och fordon ävensom materialier

och annat, som är oundgängligen erforderligt för tjänstens fullgörande

och icke med tillräcklig skyndsamhet kan på annat sätt anskaffas,

skola vara skyldiga att på anfordran av vederbörande militära befälhavare

tillhandahålla vad sålunda erfordras. För vad som tages i anspråk utgår

full ersättning. Anfordran skall, där så lämpligen låter sig göra, i första

hand riktas till den, som å orten driver rörelse eller eljest mot ersättning

tillhan dagar allmänheten med vad som är i fråga. I de fall, då ersättning

icke betalas av vederbörande militära befälhavare, må ersättningsfrågan avgöras

av den militära myndighet, som Konungen bestämmer (enligt tillämpningsförordningen

vederbörande centrala förvaltningsmyndighet). Nämnda

myndighet har att utbetala vad som finnes skäligt. Erhåller sökanden icke

den ersättning han begärt, må han inom viss tid draga frågan under riksvärderingsnämndens

prövning. Över nämndens beslut må klagan ej föras.

Vissa påföljder äro stadgade för vägran eller försummelse att fullgöra anfordran.

I skrivelse den 30 december 1938 har cliefen för försvarsstaben framlagt

förslag dels till sådan ändring i förnödenhetslagen, att jämväl

markområden skulle få tagas i anspråk enligt densamma, dels ock till en

lag örn skyldighet i vissa fall att i fredstid tillhandahålla

hästar och fordon m. m. för särskild del av krigsmakten. I

skrivelsen har anförts, att försvarsgrenscheferna och rikskommissionen för

ekonomisk försvarsberedskap förklarat sig icke hava något att erinra mot

lagförslagen. I ärendet hava, efter remiss, utlåtanden avgivits av Överståthållarämbetet

samt länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län, Malmöhus län

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 291. 7

och Södermanlands län. Såsom allmän motivering till förslagen Ilar cliefen

för försvarsstaben anfört i huvudsak följande: .

Tillämpningen av militära förfogandelagen begränsas avsevärt dels genom

att tillämpningen förutsätter riksdagens samtycke eller sammankallande,

dels även genom att i lagen stadgas, att sådan rättighet, som enligt lagen

avses, föreligger endast där de militära behoven av viss förnödenhet icke

kunna med tillräcklig skyndsamhet eller för skälig kostnad tillgodoses på

annat sätt. Enligt vad som framgår av förarbetena till lagen (Kungl. Maj:ts

proposition nr 3/1938, sid. 35), uteslutas genom sistnämnda stadgande »praktiskt

taget såväl hästar och fordon som fartyg, vilkas ianspråktagande för

krigsändamål redan ordnats genom särskilda författningar». Yad åter an^år

förnödenhetslagen, synas förutsättningarna för dess tillämpande vara inskränkta

till vissa speciella full. Vidare torde lagen som regel icke åsyfta

behov, som redan i förväg äro kända. Slutligen medgiver förnödenhetslagen

ianspråktagande av transportmedel allenast med nyttjanderätt. Något mera

allmänt behov av ianspråktagande av hästar, fordon, fartyg eller luftfartyg

lärer därför icke kunna tillgodoses med stöd av denna lag. Fyllande av

krigsmaktens behov av hästar och fordon etc. med stöd av nu förefintliga

lagar synes följaktligen icke säkerställt, med mindre mobilisering — allmän

eller partiell — anbefalles.

Erfarenheterna från det planläggningsarbete och i samband därmed stående

åtgärder för ökande av krigsmaktens beredskap, som ägde rum under

den utrikespolitiska krisen under sistlidna september månad, hava emellertid

otvetydigt visat, att det är ett villkor för upprätthållandet under liknande

kritiska förhållanden av en tillfredsställande militär beredskap, att

bestämmelser tillkomma, som möjliggöra anskaffning av hästar, fordon, fartyg

och luftfartyg för sådana delar av krigsmakten, som — utan att vara

ställda på krigsfot —- tagas i anspråk för ändamål, varom förmäles i § 28

mom. L och § 36 morp. 2 värnpliktslagen.

I skrivelse den 2 november 1934, med vilken överlämnades de förslag

till rekvisitionslag, militär förfogandelag och förnödenhetslag, som lago till

grund för ovannämnda proposition, anförde rikskommissionen för ekonomisk

försvarsberedskap bland annat följande: »I den mån det kan befinnas erforderligt

att redan före mobilisering kunna i större omfattning tvångsvis taga

i anspråk ifrågavarande förnödenheter x), synes den härför nödvändiga lagstiftningen

— — — böra anknyta till de redan gällande lagarna pa området».

Av detta uttalande torde kunna utläsas, att ett ianspråktagande av

hästar, fordon och fartyg icke borde avse andra än sådana, som i den i

häst- och fordonsanskaffningslagen ävensom fartygsuttagningslagen stadgade

ordningen uttagits för krigsmaktens behov. Detta synes ock såväl ur militär

synpunkt som med hänsyn till ägarnas (innehavarnas) av ifrågavarande

hästar, fordon etc. intressen vara ändamålsenligt. I sistnämnda avseende

synes nämligen minsta olägenhet för näringarna uppstå, örn man på antytt

sätt täcker beredskapsbehovet av hästar, fordon etc. ur den kategori dylika

förnödenheter, som i värjo fall måste avstås, därest beredskapstillståndet

övergår i mobilisering. Den militära planläggningen av ifrågavarande åtgärder

underlättas givetvis även avsevärt, örn den kan ske i anslutning till

en redan existerande procedur.

Ett tagande i anspråk av hästar, fordon etc., vilket sker på annan grund

än den i § 74 regeringsformen stadgade, lärer, i analogi med vad som gäller

enligt förnödenhetslagen, icke kunna ske, med mindre full ersättning lämnas

) HsLnsyftar på hästar, fordon och fartyg.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 291.

den mot vilken anspråket riktas. Denna grundsats torde emellertid icke

med nödvändighet kräva, att det förhållandevis omständliga s}Tstem för undersökning,

_ besiktning och ersättnings bestämmande, varom häst- och fordonsanskaffnings-

samt . fartygsuttagningslagarna innehålla föreskrifter, skall behova

sättas i funktion jämväl vid ianspråktagande för beredskap. Ej heller

synes hinder föreligga för att såväl förhyrning som köp skola kunna ifrågakomma

vid anskaffning, som sker för här avsett ändamål. Bland annat för

att undvika onödig uppmärksamhet och i ändamål att nedbringa kostnaderna

samt tillgodose kravet på snabbhet lära därför enklare former för

ifrågavarande ärendens behandling böra tillskapas. Sålunda torde kunna

föreskrivas, att såväl förhyrning som köp kunna ifrågakomma, samt att undersökning,

_ besiktning och ersättnings erläggande skall ske genom försorg av

den militäre befälhavare, som har att taga hästarna, fordonen etc. i anspråk.

Agarens (innehavarens) rätt torde härigenom icke löpa risk att bliva tillbakasatt,

örn det samtidigt — såsom ock skett i förnödenhetslagen — föreskrives,

att han skall äga draga ersättningsfrågan under riksvärderingsnämndens

prövning.

Skulle det ovan föreslagna systemet för undersökning, besiktning och

ersättnings erläggande icke anses tillfyllestgörande, då det gäller att säkerställa

ägarens (innehavarens) intressen, synes endast återstå att låta dessa

förrättningar, vad beträffar hästar och fordon samt fartyg, verkställas enligt

bestämmelserna i häst- och fordonsanskaffningslagen respektive fartygsuttagningslagen.

Besiktning av och erläggande av ersättning för luftfartyg torde

då böra ske på motsvarande sätt som i fartvgsuttagningslagen stadgas för

dar avsett uttaget fartyg. Chefen för armén har emellertid i denna fråga

med skärpa framhållit, att beträffande hästar och fordon undersökning etc.

genom försorg av häst- och motormönstringsnämnder svårligen kan verkställas

inom ur beredskapssynpunkt godtagbar tid, då möjligheter knappast

torde föreligga att organisera härför erforderligt antal sådana nämnder. Därjämte

Ilar chefen för armén anfört, att befintliga niönstringsnämnder icke

aysetts för sådana hästar och fordon, som kunna komma att tagas i anspråk

för beredskap, utan hava dessa hästar och fordon vid mobilisering avsetts

anskaffas på sätt, som i föregående stycke angivits. Till följd härav skulle

mönstringsnämndernas anlitande för förevarande ändamål kunna få synnerligen

menliga följder för en eventuellt, i mer eller mindre nära sammanhang

med beredskapen inträffande mobilisering.

Jag vill härutöver framhålla, att särskilt inkallande av häst- och motormönstringsnämnderna

eller uppsättandet av nya sådana kommer att innebära

en betydande överorganisation i förhållande till det antal hästar och fordon,

som kan komma att tagas i anspråk med stöd av de ifrågasatta bestämmelserna.

En annan erfarenhet från septemberkrisen, som i detta sammanhang torde

få framhållas, är nödvändigheten att vid förstärkt försvarsberedskap tillgodo?e,

flygsets behov av flygfält. De permanenta flygplatserna äro härför

icke tillräckliga, vare sig ifråga örn antal eller belägenhet. Ett ianspråktagande

av mark för dylikt ändamål lärer, med hänsyn till de omständigheter,

varunder det sker, vara att helt jämställa med åtgärder, som vidtagas

med stöd av förnödenhetslagen. Avfattningen av denna lag synes emellertid

icke medgiva sådant ianspråktagande. Markområde torde därför uttryckligen

böra omnämnas bland de nyttigheter, vilka jämlikt nämnda lag skola

på anfordran tillhandahållas.

Det av chefen för försvarsstaben avgivna förslaget till lag örn skyldighet

att i fredstid tillhandahålla hästar och fordon m. m. för särskild del av

krigsmakten torde få såsom bilaga (bilaga Ii) fogas vid detta protokoll.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 291.

9

Utlåtanden över förslaget.

Länsstyrelserna i Göteborgs och Lohus län samt malmöhus län hava förklarat

sig icke hava något att erinra mot utfärdande av bestämmelser av den innebörd,

som angives i chefens för försvarsstaben skrivelse. Länsstyrelsen

i Södermanlands län har ansett dylika bestämmelser snarast möjligt böra

utfärdas.

Överståthållarämbetet har förklarat sig icke hava något att erinra mot förslagets

huvudgrunder, såvitt angår frågan örn anskaffande av hästar, fordon,

fartyg och luftfartyg, samt har i övrigt anfört följande:

Yad angår spörsmålet örn anskaffande av mark för militära flygfält synes

behovet av den föreslagna lagstiftningen i ämnet icke kunna ifrågasättas.

Ämbetet anser emellertid, att ianspråktagandet av flygfält på sätt försvarsstabschefen

förordat, icke bör göras beroende av den i förnödenhetslagen

angivna förutsättningen, att militärpersonalen förlagts utom de av krigsmakten

vanligen använda lokalerna. Detta skulle nämligen komma att medföra,

att mark för iordningställande av flygfält icke kan tagas i anspråk på

andra platser än där på grund av skedd förläggning av flygstridskrafter ett

aktuellt behov av flygfält föreligger. En sådan snäv begränsning av den

ifrågasatta rätten att taga i anspråk mark för flygfältsändamål torde ej hava

varit av militärmyndigheterna avsedd.

Under nuvarande förhållanden kräves, att försvarsberedskapen skall kunna Departementsi

ett hotande utrikespolitiskt läge snabbt förstärkas och att förstärkningen chefenskall

kunna ske under former, som väcka så litet uppseende som möjligt.

Därest mobiliseringsorder utfärdas, kunna visserligen med stöd av rekvisitionslagen,

häst- och fordonsanskaffningslagen och fartygsuttagningslagen skyndsamma

åtgärder vidtagas för åvägabringande av nödig materiell beredskap,

men mobilisering är en uppseendeväckande åtgärd, som av naturliga skäl icke

bör tillgripas, då samma resultat kan uppnås på annan väg. Utan att mobilisering

tillgripes kan tvångsanskaffning av förnödenheter enligt nu gällande

lagstiftning äga rum med stöd av antingen militära förfogandelagen eller

lagen örn skyldighet i vissa fall att i fredstid tillhandahålla förnödenheter

m. m. för krigsmaktens behov, den s. k. förnödenhetslagen. Militära förfogandelagen,

som för sin tillämpning kräver riksdagens medgivande eller,

örn riksdagen ej är samlad eller inom trettio dagar skall sammanträda, utfärdande

av riksdagskallelse, är avsedd för tillgodoseende av behoven i stort,

och den i lagen stadgade proceduren tillgodoser icke i erforderlig grad

kravet på snabbhet, då det t. ex. gäller den för försvarsberedskapens etablerande

utomordentligt betydelsefulla anskaffningen av hästar och fordon. Yad

här yttrats om militära förfogandelagen gäller även örn den allmänna förfogandelag,

som enligt ett av chefen för justitiedepartementet förut denna

dag framlagt förslag skulle komma att ersätta förstnämnda lag. Eörnödenhetslagen

slutligen avser endast sådana, huvudsakligen tillfälliga och oförutsedda

behov, vilka kunna uppkomma för militär personal, som kommenderas till

tjänstgöring utom förläggningsorten.

Såsom chefen för försvarsstaben framhållit har den utrikespolitiska krisen

under september 1938 ådagalagt behovet av vidsträcktare möjligheter att —

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 291.

oberoende av mobilisering och riksdagskallelse — tillgodose det för en tillfällig

förstärkning av försvarsberedskapen erforderliga behovet av hästar,

fordon, fartyg, luftfartyg och flygfält. Den härför erforderliga lagstiftningen

skulle enligt försvarsstabschefens förslag åstadkommas dels genom antagande

av en ny lag angående tillhandahållande av nyssnämnda transportmedel

och dels genom ändringar i förnödenhetslagen, så att denna komme

att avse även markområden. Emot detta förslag kan emellertid invändas,

att då antalet författningar på detta område redan uppgår till tio, det med

hänsyn till möjligheten för de verkställande organen att överblicka lagstiftningen

synes betänkligt att tillskapa ytterligare en lag jämte tillämpningsförfattning.

Ett lämpligare sätt för den ifrågasatta lagstiftningens genomförande

torde vara att omarbeta förnödenhetslagen jämte tillhörande tilllämpningsförfattning

så, att dessa författningar komma att innefatta samtliga

bestämmelser, som äro ur beredskapssynpunkt erforderliga för ett snabbt

tillfredsställande av mera lokala behov i ett sådant läge, att mobilisering

eller riksdagens inkallande icke lämpligen bör ifrågakomma. En sålunda

utvidgad lag torde böra erhålla benämningen lag örn förfogande i vissa fall

över egendom för krigsmaktens beredskap (beredskapsförfogandelag).

Beträffande det huvudsakliga innehållet i en lag, sådan som den nyss

nämnda, må följande framhållas. För tillämpning av lagen bör, liksom enligt

förnödenhetslagen, förutsättas Konungens förordnande. I anslutning till

förnödenhetslagen och med beaktande av den i propositionen nr 233 till

årets riksdag föreslagna ändrade lydelsen av § 36 mom. 2 värnpliktslagen

torde böra föreskrivas, att sådant förordnande må meddelas, där så prövas

nödvändigt för tillgodoseende av försvarsberedskapen vid sådan del av krigsmakten,

som utan att vara ställd på krigsfot tages i anspråk för ändamål,

varom förmäles i § 28 mom. 1 och § 36 mom. 2 värnpliktslagen. Stadgandet

i 1 § förnödenhetslagen, varest rätten att taga i anspråk förnödenheter för

personal utom förläggningsorten närmare bestämmes, torde kunna i sak oförändrat

överföras till den nya lagen. Rätten att göra anfordran för tillgodoseende

av dylik personals behov skulle sålunda alltjämt tillkomma vederbörande

militära befälhavare.

Syftet med de av chefen för försvarsstaben föreslagna nya bestämmelserna

örn tillhandahållande vid försvarsberedskap av hästar och fordon, särskilt

motorfordon, torde huvudsakligen vara att bereda möjlighet för truppförbandens

snabba organiserande. I vad rör ian språktagandet av fartyg

lärer avses såväl ett snabbt möjliggörande av transport av vissa truppförband

som ett tillgodoseende på tillräckligt tidigt stadium av marinens behov

av hjälpfartyg. Det sist sagda har sin motsvarighet för flygvapnets del

såvitt angår luftfartyg. För nu angivna slag av förfogande kan tydligen icke

uppställas den förutsättningen, att behovet av transportmedel skall hänföra

sig till någon utom förläggningsorten befintlig del av krigsmakten. I en lag

av förevarande art synes dock en viss begränsning av förfoganderätten böra

stadgas, och denna torde beträffande ifrågavarande slag av egendom lämpligen

kunna bestå däri, att i Konungens förordnande skall angivas, i vilken

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 291.

utsträckning transportmedel skola ställas till förfogande. Konungens beslut

skulle sålunda komma att innehålla, exempelvis, att för visst län ett specificerat

antal personbilar, lastbilar, omnibussar, motorcyklar etc. skulle ställas

till visst truppförbands förfogande. Självfallet måste ett dylikt beslut

baseras på en på förhand gjord planläggning, eventuellt innefattande olika

alternativ för olika beredskapslägen. Måhända kan det därvid befinnas

lämpligt att genom särskilda föreskrifter på det sätt sammanknyta planläggningen

med Konungens beslut, att påbjudandet av försvarsberedskap av

visst slag utan vidare skall anses innebära förordnande örn anskaffning av

transportmedel i överensstämmelse med fastställd plan. Enligt försvarsstabschefens

förslag skulle anfordran att tillhandahålla hästar, fordon och

fartyg begränsas till sådana, som enligt häst- och fordonsanskaffningslagen

respektive fartygsuttagningslagen uttägits för krigsmaktens behov. Då

nämnda uttagning avser de för krigsbruk bäst lämpade transportmedlen och

sker i långt större omfattning än den anskaffning, som kan beräknas ifrågakomma

enligt förevarande lag, synes den föreslagna bestämmelsen ändamålsenlig.

Anfordran örn tillhandahållandet skulle enligt förslaget göras av vederbörande

militära myndighet. Lämpligheten av denna bestämmelse torde

kunna vara föremål för tvekan. Det väsentliga bestyret med ^dagningen av

motorfordon enligt häst- och fordonsanskaffningslagen handhaves nämligen av

länsstyrelsen eller organ, som i huvudsak utses av denna. Vissa praktiska

skäl synas därför tala för att åt länsstyrelserna uppdrages att utfärda anfordran

beträffande dylika fordon. Behov av att träffa bestämmelse härom i lagen

lärer dock icke föreligga, utan torde där beträffande nu ifrågavarande fall —

då det ej är fråga örn tillgodoseende av oförutsedda behov för personal utom

förläggningsorten — kunna stadgas, att tillhandahållandet skall ske på anfordran

av den myndighet, Konungen föreskriver.

Därest på sätt av försvarsstabschefen föreslagits i 1 § förnödenhetslagen

intoges en bestämmelse om befogenhet att taga i anspråk markområden,

bleve, såsom Överståthållarämbetet framhållit, en förutsättning för utövandet

av nämnda befogenhet, att militär personal beordrades till tjänstgöring å

sådan plats, att dess förläggning icke kunde ske i de av krigsmakten vanligen

använda lokaler. Denna förutsättning har emellertid föga samband

med behovet av flygfält, vilka kunna behöva tagas i anspråk och iordningställas,

innan militär personal förlägges dit. Rätten att taga i anspråk markområden

under de i lagen angivna allmänna förutsättningarna torde därför

icke böra underkastas annan inskränkning, jin att markområdena skola angivas

i Konungens beslut, vilket med hänsyn till den planläggning, som

äger rum, icke torde möta svårigheter. Särskild bestämmelse örn vem som

skall göra anfordran blir vid sådant förhållande obehövlig. I detta sammanhang

må framhållas, att det föreslagna uttrycket »markområden» givetvis

inbegriper annat än flygfält. Då emellertid behov av mark kan föreligga

även för andra ändamål, t. ex. uppställningsplatser för kustartilleri eller luftvärnsartilleri,

synes intet vara att invända mot den föreslagna terminologien.

I det av chefen för försvarsstaben framlagda lagförslaget har, liksom i

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition nr 291.

förnödenhetslagen, upptagits den regeln, att full ersättning skall utgå för

det, som tillhandahålles. Av skäl, som chefen för justitiedepartementet förut

denna dag i samband med framläggande av förslag till allmän förfogandelag

m. m. anfört, torde den allmänna ersättningsregeln vid förfogande och rekvisition

böra ändras sålunda, att ersättning skall utgå med belopp, som med

hänsyn till vissa angivna förhållanden prövas skäligt. I nu förevarande lag

torde beträffande grunderna för ersättningens bestämmande allenast behöva

intagas en hänvisning till därutinnan i rekvisitionslagen meddelade bestämmelser.

Såsom framgår av det inledningsvis anförda skall enligt förnödenhetslagen,

örn egendomens ägare icke åtnöjes med den av vederbörande militäre befälhavare

eller förvaltningsmyndighet erbjudna ersättningen, ersättningsbeloppet

fastställas av riksvärderingsnämnden. Enahanda bestämmelse återfinnes i

försvarsstabschefens lagförslag. Med den omfattning, förfoganden enligt nu

ifrågavarande förslag skulle kunna erhålla, torde dock en dylik bestämmelse

kunna tänkas komma att medföra vissa svårigheter i tillämpningen. Örn,

såsom väl kan tänkas, förvaltningsmyndigheten genomgående fastställer lägre

ersättningsbelopp än dem, som ägarna anse skäliga, kan därav föranledas

ett stort antal klagomål hos riksvärderingsnämnden, vilka, örn sedan mobilisering

inträffar, försena nämndens handläggning av viktigare ärenden. Det

torde med hänsyn härtill vara mest ändamålsenligt, att enligt den ifrågasatta

beredskapsförfogandelagen ersättningen bestämmes i samma ordning

som enligt rekvisitionslagen. Av en sådan anordning skulle följa, att även

rekvisitionslagens taxor bleve tillämpliga vid förfoganden enligt nu ifrågavarande

lag, vilket i hög grad torde vara ägnat att förebygga onödiga klagomål.

Ersättning, som utgår efter taxa, skulle då komma att bestämmas av

vederbörande militäre befälhavare och annan ersättning i första hand av deu

lokala värderingsnämnden, såvida ej ersättningen överstiger 20,000 kronor,

samt eljest av riksvärderingsnämnden. För det fall att taxa ej är tillämplig

torde dock böra bibehållas den enligt förnödenhetslagen förutsatta befogenheten

för vederbörande befälhavare att godkänna det fordrade ersättningsbeloppet.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts har inom försvarsdepartementet

utarbetats förslag till lag örn förfogande i vissa fall över egendom

för krigsmaktens beredskap (beredskapsförfogandelag), avsedd att ersätta förnödenhetslagen.

Den föreslagna lagens detaljbestämmelser skola i det följande

närmare motiveras.

Speciell motivering-.

1 §•

Denna paragraf motsvarar 1 § i förnödenhetslagen samt 1 § och 2 §

andra stycket i försvarsstabschefens förslag. I ingressen till första stycket

angivas de allmänna förutsättningarna för lagens tillämpning, varefter behandlas

under a) de redan i förnödenhetslagen reglerade fallen av tillhandahållande

av förnödenheter, under b) ianspråktagande i andra fall än under

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 291.

a) sägs av transportmedel samt under c) förfogande över markområden. Med

hänsyn till den hänvisning till häst- och fordonsanskaffningslagen och fartygsuttagningslagen,

som innefattas under b), har den i 1 § andra stycket

av försvarsstabschefens förslag intagna bestämmelsen örn vad som avses med

fordon och fartyg ansetts kunna uteslutas.

Andra stycket, vilket saknar motsvarighet i förnödenhetslagen och försvarsstabschefens

förslag, reglerar det fall, att mobilisering anbefalles efter det

att förordnande meddelats enligt 1 § beredskapsförfogandelagen. Då vid

mobilisering rekvisitionslagen står till buds för erforderliga tvångsförfoganden,

bör såsom huvudregel gälla, att ett med avseende å viss del av krigsmakten

redan meddelat sådant förordnande skall vara utan verkan från och med den

dag, då efter mobilisering av nämnda del rekvisition må äga rum för fyllande

av dess behov. Har emellertid egendomens ägare eller innehavare redan anmodats

enligt beredskapsförfogandelagen att ställa egendomen till förfogande,

skulle det innebära onödig omgång att påbörja ett nytt förfarande enligt

rekvisitionslagen, och det meddelade förordnandet bör därför behålla sin

giltighet. Andra stycket Ilar avfattats i överensstämmelse härmed.

Den i 1 § andra stycket förnödenhetslagen upptagna bestämmelsen, att i

förordnande skall angivas giltighetstiden för detsamma, har med hänsyn till

den föreslagna lagens ändrade innehåll ansetts böra utgå.

2§-

Detta stadgande, som saknar motsvarighet i försvarsstabschefens förslag,

överensstämmer i sak med bestämmelsen i 2 § första stycket förnödenhetslagen.

3§-

Denna paragraf motsvarar 2 § andra stycket förnödenhetslagen och 2 §

första stycket i försvarsstabschefens förslag. Från dessa paragrafer har upptagits

stadgandet, att anfordran skall göras skriftligen samt att kvitto skall

lämnas å vad som mottages. Det torde emellertid kunna ifrågasättas, örn

regeln att anfordran skall göras skriftligen undantagslöst bör gälla enligt

beredskapsförfogandelagen. Visserligen förekommer motsvarande bestämmelse

i rekvisitionslagen, men vid mobilisering gäller enligt 13 § häst- och

fordonsanskaffningslagen, att ägare av uttagna hästar och fordon skola

vid mobiliseringsorder självmant inställa dessa å viss på förhand bestämd

mönstringsplats, varest rekvisitionen kan tillställas vederbörande. Kravet

på största möjliga skyndsamhet blir härigenom tillgodosett. Örn däremot

vid anbefallande av försvarsberedskap skrivelser med inställelseorder skulle

utsändas till varje häst- eller fordonsägare, skulle därav uppkomma en viss

omgång. Det torde emellertid, om blott vederbörande äro på förhand underrättade

örn vad de i händelse av anfordran enligt lagen hava att iakttaga

ävensom angående det sätt, varpå anfordran skall meddelas (t. ex. telefonmeddelande

från landsfiskalen eller tillkännagivande i radio), icke behöva

möta betänkligheter att eftergiva kravet på skriftlig anfordran. Det förberedande

beskedet bör dock icke få ligga hur långt tillbaka i tiden som helst,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majrts proposition nr 291.

utan därvidlag torde böra stadgas en tidsgräns av förslagsvis ett år. I förevarande

paragraf har till bestämmelsen, att anfordran skall ske skriftligen,

gjorts ett tillägg av nu angivna innebörd.

4§-

I förnödenhetslagen saknas bestämmelse örn tid och plats för tillhandahållandet

av egendom, som förfogandet avser. Försvarsstabschefens förslag

upptager i 3 § den regeln, att egendomen skall ställas till förfogande på

tid och plats, som angives i anfordran. Med hänsyn till de nu föreslagna

bestämmelserna angående sättet för anfordran har i förevarande paragrafs

första stycke upptagits den bestämmelsen, att egendomen skall tillhandahållas

vederbörande militäre befälhavare å tid och plats, som angives i anfordran

eller i besked, varom förmäles i 3 § första stycket.

De i andra stycket upptagna bestämmelserna angående vilka tillbehör,

som skola medfölja transportmedel av olika slag, överensstämma i sak —

frånsett ett förtydligande beträffande till motorfordon hörande anordningar

för persontransport — med stadgandet i 4 § av försvarsstabschefens förslag,

vilket huvudsakligen innehåller från häst- och fordonsanskaffningslagen samt

fartygsuttagningslagen hämtade föreskrifter.

5§-

Enligt 3 § förnödenhetslagen skola transportmedel och rum tillhandahållas

med nyttjanderätt, under det att tillhandahållande i övrigt skall ske

med äganderätt, därest ej annat vid anfordran bestämts eller får anses

överenskommet. I 3 § av försvarsstabschefens förslag stadgas, att hästar,

fordon, fartyg och luftfartyg ställas till förfogande med nyttjanderätt, därest

ej annat vid anfordran bestämts eller får anses överenskommet.

Överståthållarämbetet har i sitt utlåtande över förslaget i denna del anfört

följande:

Enligt förslaget skulle ianspråktagandet av materielen ske antingen med

nyttjanderätt eller äganderätt. För sin del anser ämbetet det vara tillfyllest,

örn materielen ställes till förfogande med nyttjanderätt, något som ur kostnadssynpunkt

givetvis är att föredraga. Därest läget sedermera skärpes och

mobilisering anbefalles, föreligger ju intet hinder för militärmyndigheterna

att genom rekvisition taga i anspråk den innehavda materielen med äganderätt.

Visserligen kan ju tänkas, att, innan mobilisering sker och rekvisitionsrätt

inträder, sådana förhållanden inträffa, som innebära fara för förstöring

av materielen och följaktligen motivera, att denna omedelbart tages

i anspråk med äganderätt. Men förhandenvaron av en dylik fara begränsar

givetvis icke militärens förfoganderätt över materielen. Och ej heller materielens

ägare lärer kunna lida något men av att materielen disponeras

allenast med nyttjanderätt, då ju han under alla förhållanden torde vara

ersättningsberättigad för all uppkommande skada. Mot ett ianspråktagande

med äganderätt talar även den omständigheten att därvid särskilt skydd

måste anordnas för innehavare av pant- och retentionsrätter. Därest materielen

omhändertages enligt rekvisitionslagen beaktas visserligen icke dylika

rättsägares anspråk, men därvid är fråga örn ett ingripande under krig eller

överhängande krigsfara, då omständigheterna sällan medgiva ett iakttagande

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 291.

av all enskild rätt. Ett ianspråktagande enligt den nu föreslagna lagstiftningen

åter skulle ske under fredstid, låt vara att därvid en viss utrikespolitisk

spänning alltid måste förutsättas vara för handen. Under sådana

förhållanden synas innehavarna av nyssnämnda rättigheter böra beredas

samma rättsskydd som enligt den militära förfogandelagen, det vill säga

att köpeskillingen för den i anspråk tagna materielen icke utlämnas till

ägaren utan nedsättes hos överexekutor för fördelning mellan denne och

rättsägarna.

Såsom Överståthållarämbetet framhållit lärer i regel icke något behov för Departementskrigsmakten

föreligga att vid försvarsberedskap övertaga transportmedel med chefen.

äganderätt. Erågan bör emellertid även ses ur den enskilde rättsiigarens

synpunkt. Agaren av t. ex. en bil kan mången gång vara så beroende av

egendomen för nyttiggörande av sin egen arbetskraft, att en tvångsutliyrning

av egendomen, därvid han icke kan påräkna annan ersättning än som

motsvarar förlorad avkastning eller nytta samt värdeminskning, kan försätta

honom i en brydsam ekonomisk situation. Med hänsyn härtill torde det

vara skäligt, att ägaren — på samma sätt som stadgas i 3 § 2 mom. lagen

örn förfoganderätt för luftskyddets behov — blir berättigad påfordra, att

staten skall inlösa egendomen. Vid sådant förhållande och med hänsyn till

de olika slag av egendom, nu ifrågavarande lag skulle omfatta, torde jämväl

staten böra tillerkännas en allmän rätt att övertaga lös egendom med

äganderätt. Dock torde, såsom chefen för försvarsstaben föreslagit, av statsekonomiska

skäl böra stadgas, att icke blott markområden och rum utan

även fartyg och luftfartyg undantagslöst skola tagas i anspråk med nyttjanderätt.

I lagen örn förfoganderätt för luftskyddets behov har det mot

nu ifrågavarande paragraf svarande stadgandet erhållit den utformningen,

att egendom, som kan antagas bliva förbrukad eller förstörd eller komma

att väsentligt minska i värde, tages i anspråk med äganderätt, under det att

annan egendom tages i anspråk med nyttjanderätt, såvida icke länsstyrelsen

tinner lämpligt eller ägaren påfordrar, att egendomen skall övertagas med

äganderätt. Då förevarande lag liksom luftskyddsförfogandelagen avser ett

beredskapsläge, som ej förutsätter mobilisering, har det ansetts lämpligt att

åt denna paragraf giva en med luftskyddsstadgandet överensstämmande avfattning,

därvid åt vederbörande militäre befälhavare givits den befogenhet,

som i fråga om luftskyddet tillkommer länsstyrelsen.

Till den av Överståthållarämbetet väckta frågan örn skydd för innehavare

av pant- och retentionsrätter återkommer jag under 7 §.

6 §■

I enlighet med vad i den allmänna motiveringen anförts har i första

stycket av denna paragraf hänvisats till bestämmelserna i 7—10 §§ rekvisitionslagen

beträffande de grunder, enligt vilka ersättning skall utgå; däremot

har stadgandet i 5 § rekvisitionslagen, enligt vilket ersättning i vissa

fall över huvud icke medgives, ej inbegripits under hänvisningen. Denna

innebär bland annat, att de enligt rekvisitionslagen upprättade taxorna bliva

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 291.

tillämpliga vid bestämmande av ersättning även enligt förevarande lag. Då

man måste räkna med, att en viss reserv av hästar och fordon inbeordras

till mönstringsplatserna, måste där en viss prövning av egendomens lämplighet

för krigsbruk äga rum. Erforderliga bestämmelser örn nämnda prövning

torde emellertid kunna inflyta i en tillämpningsförordning till lagen.

Stadgandena örn sättet för ersättningens bestämmande hava, såsom framgår

av den allmänna motiveringen, i förhållande till såväl förnödenhetslagen

som försvarsstabschefens förslag bragts i närmare överensstämmelse med

motsvarande föreskrifter i rekvisitionslagen.

7 §-

Överståthållarämbetet har i sitt under 5 § återgivna yttrande uttalat, att,

därest ianspråktagande med äganderätt av transportmedel medgåves, därav

borde föranledas en bestämmelse örn skydd för innehavare av pant- och

retentionsrätter. Av det under 5 § anförda framgår, att en föreskrift om

rätt att förfoga över egendom med äganderätt ansetts icke kunna undvaras.

Då stadganden av den av Överståthållarämbetet berörda innebörden återfinnas

såväl i militära förfogandelagen och luftskyddsförfogandelagen som i

förslaget till allmän förfogandelag, har en motsvarande bestämmelse upptagits

under förevarande paragraf.

8-10 §§.

Dessa stadganden, vilka motsvara 7—9 §§ i försvarsstabschefens förslag,

hava i sak oförändrade upptagits från 5—7 §§ förnödenhetslagen.

Lagen torde böra träda i kraft dagen efter utfärdandet i Svensk författningssamling.

Samtidigt bör förnödenhetslagen, såsom förut framhållits,

upphöra att gälla.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över omförmälda förslag

till lag orri förfogande i vissa fall över egendom för krigsmaktens beredskap

(beredskapsförfogandelag), av den lydelse bilaga (Bilaga A) till detta protokoll

utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas

genom utdrag av detta protokoll.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Lennart Osterholm.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 291.

17

Bilaga A.

Förslag

tili

Lag

om förfogande i vissa fall över egendom för krigsmaktens beredskap

(beredskapsförfogandelag).

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Där så prövas nödvändigt för tillgodoseende av beredskapen vid sådan

del av krigsmakten, som, utan att vara ställd på krigsfot, tages i anspråk

för ändamål, varom förmäles i § 28 mom. 1 och § 36 mom. 2 värnpliktslagen,

äger Konungen förordna:

a) att då militär personal beordras till tjänstgöring å sådan plats, att dess

förläggning icke lämpligen kan ske i de av krigsmakten vanligen använda

lokaler, eller ock till sjötjänstgöring utom örlogsstation eller örlogsdepå,

ägare och innehavare av förnödenheter, transportmedel, rum för personal,

hästar och fordon ävensom materialier och annat, som är oundgängligen erforderligt

för tjänstens fullgörande och icke med tillräcklig skyndsamhet

kan på annat sätt anskaffas, skola vara skyldiga att på anfordran av vederbörande

militäre befälhavare tillhandahålla vad sålunda erfordras;

b) att, även i annat fall än under a) sägs, ägare eller innehavare av hästar,

fordon och fartyg, vilka, enligt vad därom finnes särskilt stadgat, uttagits

för krigsmaktens behov, ävensom av luftfartyg, skola vara skyldiga att i den

utsträckning, som i förordnandet angives, och på anfordran av den myndighet,

Konungen föreskriver, ställa nämnda egendom till krigsmaktens förfogande;

samt

c) att ägare eller innehavare av visst i förordnandet angivet markområde

skall ställa detta till krigsmaktens förfogande.

Ställes del av krigsmakten, som avses i första stycket, på krigsfot, vare

förordnandet såvitt avser denna del utan verkan från och med den dag

rekvisition må äga rum för fyllande av dess behov; dock må enligt bestämmelserna

i denna lag tagas i anspråk egendom, vars ägare eller innehavare

redan anmodats att ställa egendomen till förfogande.

2 §•

Anfordran, som avses i 1 § första stycket a), skall, där så lämpligen låter

sig göra, i första hand riktas till den, som å orten driver rörelse elle) eljest

mot ersättning tillhandagå!'' allmänheten med vad som är i fråga.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 291. < ''■» 39 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majus proposition nr 291.

3§-

Anfordran skall ske skriftligen. Har i fall, som avses i 1 § första stycket

b), till egendomens ägare eller innehavare högst ett år innan anfordran göres

avsänts förberedande skriftligt besked örn vad han i händelse av anfordran

har att iakttaga, må dock anfordran ske på annat, i nämnda besked angivet

sätt.

Ä vad som mottages skall lämnas kvitto.

4§-

Egendomen skall tillhandahållas vederbörande militäre befälhavare å tid

och plats, som angives i anfordran eller i besked, varom förmäles i 3 §

första stycket.

Vid avlämnandet skall följa:

med häst grimma och grimskaft, foder för tre dygn ävensom, där så

kan ske, täcke av ylle eller nöthår, täckgjord samt fodertornister;

med hästfordon, utom vanliga tillbehör, erforderligt seltyg för dess anspänning;
med

motorfordon och motorredskap dess vanliga tillbehör, däri inbegripet

förefintliga särskilda anordningar för persontransport, ävensom reservdelar

i mån av tillgång;

med fartyg alla för dess drift och skötsel samt besättningens inkvartering

ombord nödvändiga inventarier, reservdelar däri inbegripna, ävensom, där

så kan ske, proviant för åtta dagar, beräknad efter den ordinarie besättningens

storlek, samt bränsle och smörjämnen för tre dygns gång; samt

med luftfartyg alla för dess drift och skötsel nödvändiga tillbehör ävensom

nödiga reservdelar i mån av tillgång.

5§-

Markområden, rum, fartyg och luftfartyg tagas i anspråk med nyttjanderätt.

Egendom, som kan antagas bliva förbrukad eller förstörd eller komma

att väsentligt minska i värde, tages i anspråk med äganderätt. Annan egendom

tages i anspråk med nyttjanderätt, såvida icke vederbörande militäre

befälhavare finner lämpligt eller ägaren påfordrar, att egendomen övertages

med äganderätt.

6§-

Ersättning för tillhandahållande av egendom enligt denna lag utgår enligt

de grunder, som äro stadgade i 7—10 §§ rekvisitionslagen.

Ersättning, som skall utgå efter taxa, fastställes till beloppet av den militäre

befälhavare, som mottagit egendomen. Annan ersättning bestämmes

av samme befälhavare, därest det fordrade beloppet finnes vara skäligt. I

annat fall hänskjutes ersättningsfrågan till vederbörande, enligt rekvisitionslagen

utsedda lokala värderingsnämnd.

Om förfarandet vid ersättnings bestämmande och örn fullföljd av talan

skola de beträffande rekvisition givna bestämmelserna i tillämpliga delar

lända till efterrättelse.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majda proposition nr 291.

7 §•

Har med äganderätt tagits i anspråk egendom, som borgenär hade såsom

pant eller eljest under panträtt i handom, skall ersättningen för egendomen

överlämnas till överexekutor i den ort, där egendomen togs i anspråk. Lag

samma vare, där borgenären hade panträtt i egendomen utan att hava den

under panträtt i handom eller ägde rätt att kvarhålla egendomen till säkerhet

för fordran samt borgenären tillika, innan ersättningen guldits, yrkat utfå

betalning därur hos den, som det tillkommer att gälda ersättningen.

I fråga örn överexekutors förfarande med ersättning, som avses i föregående

stycke, skall gälla vad örn fördelning hos utmätningsman av köpeskilling

för utmätningsvis såld lös egendom är stadgat.

8 §-

Vägrar eller försummar någon att fullgöra anfordran enligt denna lag,

äger vederbörande militäre befälhavare låta genom polismyndighetens försorg

uttaga det begärda.

Den som gör sig skyldig till vägran eller försummelse, som nu sagts,

dömes till dagsböter.

9 §-

Förseelse mot denna lag åtalas av allmän åklagare vid allmän domstol.

Böter tillfalla kronan.

10 §.

Närmare bestämmelser för tillämpning av denna lag meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då densamma enligt därå meddelad

uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Från och med nämnda dag skall lagen den 31 mars 1938 (nr 88) örn

skyldighet i vissa fall att i fredstid tillhandahålla förnödenheter m. in. för

krigsmaktens behov upphöra att gälla.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majus proposition nr 291.

Bilaga B.

Förslag: till

tag om skyldighet i vissa fall att i fredstid tillhandahålla hästar och

fordon m. in. för särskild del av krigsmakten.

1 §''

Då del av krigsmakten, utan att vara ställd på krigsfot, tages i anspråk

för ändamål, som omnämnes i § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen,

må Konungen, där så av särskilda skäl befinnes erforderligt, förordna

att ägare och innehavare av hästar, fordon, fartyg och luftfartyg, som äro

oundgängligen^ erforderliga för ifrågavarande del av krigsmakten, skola vara

skyldiga att på anfordran av vederbörande militära befälhavare mot full ersättning

ställa till förfogande vad sålunda erfordras.

Med fordon avses dels hästfordon, dels ock motorfordon och motorredskap

med tillhörande släpvagnar och redskap. Med fartyg avses även båtar

och andra farkoster.

2 §•

Anfordran skall göras skriftligen samt kvitto lämnas å vad som mottages.

Anfordran skall beträffande hästar, fordon eller fartyg avse sådana, vilka

i enlighet med vad därom finnes stadgat blivit uttagna för krigsmaktens

behov.

3 §’

Hästar, fordon, fartyg och luftfartyg ställas till förfogande med nyttjanderätt,

därest ej annat vid anfordran bestämts eller får anses överenskommet,

samt på tid och plats, som angives i anfordran.

»

4 §‘

Med häst, som ställes till förfogande, skola följa grimma och grimmskaft,

foder för tre dygn, ävensom där så ske kan, täcke av ylle eller nöthår, täckgjord

samt fodertornister. Hästen bör vara väl skodd.

Med varje hästfordon skola, utom vanliga tillbehör, följa erforderliga seltyg

för dess anspänning.

Med motorfordon och motorredskap skola följa dess vanliga tillbehör

ävensom reservdelar i mån av tillgång.

Med fartyg skola följa alla för dess drift och skötsel samt besättningens

inkvartering ombord nödvändiga inventarier, reservdelar däri inbegripna,

ävensom, där _ så ske kan, proviant för åtta dagar, beräknad efter den ordinarie

besättningens storlek, samt bränsle och smörjämnen för tre dygns

gång.

Med luftfartyg skola följa alla för dess drift och skötsel nödvändiga tillbehör,

ävensom nödvändiga reservdelar i mån av tillgång.

5 §■

Militär befälhavare, som gjort anfordran, åligger att låta pröva häst eller

fordon, som ställes till förfogande, med hänsyn till dess lämplighet för militärt

bruk ävensom undersöka och besiktiga till förfogande ställt fartyg; skolande

angående grunderna för sådan prövning samt undersökning och be
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 291.

siktning i tillämpliga delar gälla vad i käst- och fordonsanskaffningslagen

den 27 april 1934 (nr 84) samt fartygsuttagningslagen den 9 april 1926 (nr

66) finnes stadgat angående prövning av till mönstring inställda hästar och

fordon ävensom undersökning och besiktning av uttaget fartyg.

Angående grunderna för prövning av till förfogande ställt luftfartygs

lämplighet för militärt bruk skall i tillämpliga delar gälla vad som är föreskrivet

för besiktning av militära luftfartyg.

6 §•

I de fall då begärd ersättning icke betalas av vederbörande militära befälhavare,

må ersättningsfrågan avgöras av den militära myndighet, som Konungen

bestämmer. Nämnda myndighet har att utbetala vad som finnes skäligt.

Erhåller sökanden icke den ersättning han begärt, må han inom tre månader

efter det han erhållit del av sistnämnda myndighets beslut draga frågan örn

ersättning under riksvärderingsnämndens prövning. Över nämndens beslut

må klagan ej föras.

7 §•

Vägrar eller försummar någon att fullgöra anfordran enligt denna lag,

äger vederbörande militära befälhavare låta genom polismyndighetens försorg

uttaga det begärda.

Den, som gör sig skyldig till vägran eller försummelse, som nu sagts,

dömes till dagsböter.

8 §•

Förseelse mot denna lag åtalas av allmän åklagare vid allmän domstol.

Böter tillfalla kronan.

9§-

Närmare bestämmelser för tillämpning av denna lag meddelas av Konungen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majus proposition nr 291.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Majus lagråd den

4 maj 1939.

Närvarande:

justitieråden Eklund,

Lawski,

von Steyern,

regeringsrådet Hjärne.

Enligt lagrådet den 19 april 1939 tillhandakoinmet utdrag av protokoll

över försvarsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kron prinsen-Regen ten

i statsrådet den 31 mars 1939, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag om förfogande i vissa fall över egendom

för krigsmaktens beredskap (beredskapsförfogandetag).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsrådet Th. Munck af Rosenschöld.

Lagrådet yttrade:

Enligt den avfattning, som 1 § a) erhållit i förslaget, skulle förordnande

örn förfogande ej kunna gälla för militär personal, som beordras till annan

ort än truppförbandets normala förläggningsort och där inkvarteras i lokaler,

vilka visserligen användas av krigsmakten men av ett annat förband än det

ifrågavarande. Det synes vidare vara tvivelaktigt huruvida den valda lydelsen

medgiver stadgandets tillämpning i det fall att ett truppförband stannar

inom sin normala förläggningsort men t. ex. med hänsyn till risken för

luftanfall förlägges utom kasernen. Då det lärer vara av behovet påkallat

att stadgandet kan komma i tillämpning i sådana fall som de nu nämnda,

hemställer lagrådet, att förutsättningen för tillämpning av stycket a) angives

vara, att militär personals förläggning icke lämpligen kan ske i de av det

ifrågavarande förbandet regelmässigt använda lokalerna eller ock att militär

personal beordras till sjötjänstgöring utom örlogsstation eller örlogsdepå.

Med hänvisning till vad lagrådet i sitt yttrande denna dag över upprättat

förslag till allmän förfogandelag anfört vid 21 § i samma förslag hemställer

lagrådet vidare, att i den med nämnda paragraf helt överensstämmande 7 §

av förevarande förslag vidtagas de ändringar som förordats i omförmälda

yttrande.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 291.

23

Utdrag av protokollet över för sv ar sär enden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 5 maj 1,939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

"Westman, "Wigforss, Möller, Engberg, Sköld, Quensel, Forslund,

Eriksson.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för justitiedepartementet lagrådets den 4 i denna

månad avgivna utlåtande över det den 31 mars 1939 till lagrådet remitterade

förslaget till lag om förfogande i vissa fall över egendom för krigsmaktens

beredskap (beredskapsförfogandelag).

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden:

Vad lagrådet föreslagit synes mig böra iakttagas. Erforderlig jämkning

har därför vidtagits i 1 §, och 7 § har omarbetats på sätt lagrådet förordat.

Därjämte lia i 1, 4 och 8 §§ vidtagits vissa mindre jämkningar av formell

natur.

Under åberopande av att proposition i ämnet jämlikt § 54 riksdagsordningen

torde kunna avlåtas utan hinder av att den för propositioners avlämnande

till riksdagen i allmänhet stadgade tid gått till ända hemställer

föredraganden härefter, att lagförslaget måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj.t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Kinnander.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:392 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbet s. 4 i texten
  2. 1LU 1939:36 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till allmän förfogandelag m. m. s. 4 i texten
  3. 1LU 1939:39 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förfogande i vissa fall över egendom för krigsmaktens beredskap s. 1 i texten