Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 52 § sinnessjuklagen den 19 september 1929 (nr 321)

11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:6, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 52 § sinnessjuklagen den 19 september 1929 (nr 321)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

1

Nr 6.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen med förslag till

lag om ändrad lydelse av 52 § sinnessjuklagen

den 19 september 1929 (nr 321); given Stockholms

slott den 28 oktober 1938.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogat förslag till lag örn ändrad lydelse av 52 § sinnessjuklagen

den 19 september 1929 (nr 321).

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1939.

1 sami. Nr 6.

lilio 38 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 6.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 52 § sinnessjuk lagen den 19 september 1929

(nr 321).

Härigenom förordnas, att 52 § sinnessjuklagen den 19 september 1929

skall erhålla följande ändrade lydelse:

52 §.

Avviker å sinnessjukhus intagen därifrån eller avviker den, som jämlikt

47 § för vård förvaras å sinnessjukavdelning vid fångvården, skall, där sjukvårdsläkaren

eller, vad angår den, som varit förvarad å sinnessjukavdelning

vid fångvården, fångvårdsmyndighet det påkallar, för den sjukes återförande

till sinnessjukhuset eller sinnessjukavdelningen handräckning lämnas av

vederbörande polismyndighet.

Lag samma vare där den, som på försök utskrivits från sinnessjukhus eller

från sinnessjukavdelning vid fångvården, underlåter att, sedan förordnande

om återintagning meddelats eller försökstiden gått till ända, på anmaning

åter där inställa sig.

Då särskilda omständigheter därtill föranleda, må i fall, som i andra

stycket avses, handräckning lämnas utan att anmaning föregått.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 6.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 13 maj 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Elter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, väckt fråga om ändring av

52 § sinnessjuklagen samt anför:

Gällande bestämmelser.

Enligt stadganden i 19 och 50 §§ sinnessjuklagen den 19 september 1929

(nr 321) må sinnessjuk, som är för vård intagen å sinnessjukhus eller förvaras

å sinnessjukavdelning vid fångvården, under vissa förutsättningar utskrivas

på försök för en tid av högst ett år i sänder. I allmänhet ankommer det å

sjukvårdsläkaren att besluta örn utskrivning. Åsidosätter den utskrivne föreskrifter,

som han ålagts att iakttaga, eller finnes eljest fortsatt vård erforderlig,

må förordnande meddelas örn den sjukes återintagande. Det tillkommer jämväl

sjukvårdsläkaren att meddela förordnande örn återintagning av sjuk, som utskrivits

på försök.

I lagens 52 § föreskrives, bland annat, att örn den, som på försök utskrivits

från sinnessjukhus eller från sinnessjukavdelning vid fångvården, underlåter

att, sedan förordnande örn återintagning meddelats eller försökstiden gått till

ända, på anmaning åter inställa sig där, så skall handräckning för den sjukes

återförande till sinnessjukhuset eller sinnessjukavdelningen lämnas av vederbörande

polismyndighet, där sådan åtgärd påkallas av sj ukvårdsläkaren eller,

vad angår den, som varit förvarad å sinnessjukavdelning vid fångvården, av

fångvårdsmyndigheten.

En förutsättning för att handräckning skall få ifrågakomma är sålunda, att

anmaning gjorts till den sjuke att inställa sig samt att denne underlåtit att

följa anmaningen.

Bestämmelse om att anmaning skall hava gjorts och icke efterföljts för att

handräckning för återförande till sinnessjukhus av en försöksutskriven patient

skall få meddelas fanns intagen i 47 § av det förslag till lag örn vård av sinnessjuka,

som framlades av tillkallade sakkunniga i betänkande den 26 november

1923 (statens off. utredn. 1923:74). I motiven anfördes, att stadgandet icke

avsåge att åstadkomma någon ändring i gällande praxis. Särskild motivering

för bestämmelsen örn att anmaning skulle föregå lämnades icke.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

Ett stadgande av enahanda innehåll — avseende jämväl person, som på

försök utskrivits från sinnessjukavdelning, tillhörande fångvården — upptogs,

utan särskild motivering, i 55 § av förslag till lag örn sinnessjuka och örn

undersökning angående sinnesbeskaffenhet, som efter ytterligare utredning

framlades i 1926 års sinnessjuksakkunnigas betänkande I den 2 juni 1927

(statens off. utredn. 1927: 10).

Ett på 1927 års betänkande grundat förslag till sinnessjuklag framlades

sedermera år 1929 genom proposition nr 87. 52 § i detta förslag överensstämde

med nu gällande lag. Särskild motivering för den bestämmelse, varom mi är

fråga, lämnades icke vare sig i propositionen eller under behandlingen i riksdagen.

I sammanhang med redogörelsen för nyss omförmälda gällande bestämmelser

må omnämnas det i 10 § sinnessjuklagen intagna stadgandet, att, då

ansökan örn sinnessjuks intagande å sinnessjukhus för vård göres av annan

än den sjuke själv, vid ansökningen skola fogas dels av läkare utfärdat utlåtande,

grundat på personlig undersökning, som verkställts högst en månad

före den dag, då ansökningen göres, samt innefattande förklaring, att den

sjuke är i behov av vård å sinnessjukhus (vårdattest), dels ock av någon eller

några trovärdiga personer meddelade uppgifter angående sådana den sjukes

förhållanden, som äro av betydelse för bedömande av hans sinnestillstånd

(levnadsberättelse).

Har i vårdattest intygats, att den sjuke är i trängande behov av vård å

sinnessjukhus, må jämlikt 11 § 1 mom. intagning ske, ändå att levnadsberättelse

ej bifogats ansökningen. Därest polismyndighet gjort ansökan örn intagande

å sinnessjukhus av någon, som enligt bifogat läkarintyg är på grund av sinnessjukdom

farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, får enligt 2 mom.

i 11 § intagning ske utan hinder av att vårdattest och levnadsberättelse ej

bifogats ansökningen. Läkarintyg, som nyss omnämnts, skall vara utfärdat

efter personlig undersökning, som verkställts högst fjorton dagar före den

dag, då ansökningen göres.

Förslag rörande lagändring.

Skrivelse av poliskammaren i Göteborg.

I skrivelse till medicinalstyrelsen den 5 november 1937 anförde poliskammaren

i Göteborg, att i de fall, då fråga uppstode örn handräckning för att till

sinnessjukhus återföra försöksutskriven patient, som vore omhändertagen av

polismyndigheten, omständigheterna ofta vore sådana, att en anmaning till

vederbörande att inställa sig å sjukhuset skulle vara meningslös på grund av

patientens sinnesbeskaffenhet. Stundom skulle en anmaning kunna hava den

följden, att patienten skulle avvika och hans inställande på sinnessjukhus

därigenom ytterligare försvåras. Poliskammaren kunde på grund av sinnessjuklagens

bestämmelser icke bevilja handräckning, utan att anmaning föregått.

Skulle poliskammaren det oaktat bevilja handräckningen, löpte poliskammaren

bland annat den risken att icke få sina kostnader ersatta.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 6.

5

Poliskammaren erinrade, att återförandet visserligen torde gå att ordna,

därest den sjuke kunde intagas på sinnessjukhus på grund av bestämmelserna

i 11 § 1 och 2 mom. sinnessjuklagen. I båda momenten förutsattes anskaffande

av läkarintyg rörande den sjuke. Kunde läkarintyg ej anskaffas och handräckningen

sålunda icke bifallas, kunde avsevärda vådor uppkomma, därest

polismyndigheten vore nödsakad att försätta vederbörande på fri fot.

Med skrivelsen överlämnade poliskammaren en rapport från göteborgspolisens

ordonnansavdelning. Av rapporten fram nick, att polisen vid tvenne

tillfällen omhändertagit från ett statens sinnessjukhus försöksutskrivna

patienter. Av dessa hade den ene begått försök till våldtäkt och den andre

icke ställt sig meddelade försöksutskrivningsvillkor till efterrättelse, varför

från sinnessjukhuset framställning gjorts örn hans återförande, ehuru

anmaning att återinställa sig icke kunnat tillställas honom. I båda fallen hade

patienterna återförts till sjukhuset, sedan de underkastats ny läkarundersökning,

varjämte åtminstone i det förra fallet skriftlig ansökan om den sjukes

intagning gjorts av förste polisintendenten.

Poliskammaren hemställde, att medicinalstyrelsen måtte söka få till stånd

sådan ändring av 52 § sinnessjuklagen, att, sedan förordnande örn återintagning

av försöksutskriven meddelats eller försökstiden gått till ända, handräckning

kunde lämnas utan att anmaning till den sjuke att inställa sig föregått.

Yttranden över poliskammarens skrivelse.

Över poliskammarens i Göteborg framställning infordrade medicinalstyrelsen

yttranden från direktionerna för statens sinnessjukhus samt Stockholms

stads sjukhusdirektion, direktionen för Lillhagens sjukhus i Göteborg

samt direktionen för Malmö östra sjukhus.

Ändring av 52 § sinnessjuklagen i den riktning poliskammaren föreslagit

tillstyrktes av 23 men avstyrktes av tre sjukhusdirektioner.

I flertalet av de tillstyrkande yttrandena förklarades, att bestämmelsen

därom, att anmaning som icke efterkommits måste föregå ett handräckningsingripande

från polismyndighetens sida, borde kunna utan risk utgå

ur lagen. I några yttranden ifrågasattes sådan ändring av nyssnämnda bestämmelse,

att anmaning skulle vara obehövlig, om den sjuke redan omhändertagits

av polismyndighet. En sjukhusdirektion föreslog införande av

ett nytt stadgande av innehåll, att handräckning skulle få lämnas — utan

föregående anmaning — örn försöksutskriven person beginge mot annans

personliga säkerhet riktad handling eller tillgrepp.

I ett av de avstyrkande yttrandena anfördes, att det endast i undantagsfall

förelåge anledning för sjukvårdsläkaren att påkalla handräckning,

att det vore tänkbart, att en föregående anmaning kunde medföra en del

olägenheter, men att dessa dock knappast syntes motivera föreslagen ändring

av 52 §. I ett annat yttrande framhölls, att förslaget realiter skulle innebära,

att vederbörande sjukvårdsläkare frånhändes sin intagningsrätt.

I det tredje avstyrkande yttrandet anfördes:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ta proposition nr 6.

Den föreslagna ändringen syntes icke befogad, ty i vanliga fall gestaltade

sig förhållandet så, att vederbörande sinnessjuke mottoge en anmaning att

åter inställa sig och att, om han icke följde anmaningen, sjukvårdsläkaren

påkallade handräckning hos polismyndighet. I detta fall syntes sålunda

polisens befogenhet klar och patienten återfördes. Skulle däremot det fallet

föreligga, att patienten redan funnes i förvar hos polisen och sådana förhållanden

vara för handen, att han borde åter intagas å sinnessjukhus, kunde

visserligen ej 52 § lämpligen tillämpas, emedan polisen i sådant fall vore

skyldig att släppa patienten för att få lämna honom tillfälle att på anmaning

av sjukvårdsläkaren återvända till sjukhuset. I detta fall åter kunde saken

ordnas så att polisen gjorde ansökan enligt 11 § med bifogande av läkarintyg

att patienten på grund av sinnessjukdom vore farlig för annans personliga

säkerhet eller eget liv. Det kunde väl i de flesta dylika fall förutsättas, att

detta senare vore förhållandet, eljest torde patienten ej befinna sig hos

polisen. Skulle emellertid patienten icke vara farlig som nyss sagts men

dock befinna sig hos polisen, så kunde vanlig ansökan göras, och i detta fall

hade den, som gjort ansökningen, rätt att begära polisens handräckning. Att

tillmötesgå poliskammarens önskan genom att i lagen slopa »anmaningen»

till den försöksutskrivne, syntes vara ett ingrepp på den personliga friheten,

som ju sinnessjuklagen vore satt att försvara. Med hänsyn härtill yrkades

avslag å poliskammarens hemställan såsom obehövlig och olämplig.

Framställning av medicinalstyrelsen.

I skrivelse den 20 januari 1938 anförde medicinalstyrelsen, efter redogörelse

för poliskammarens i Göteborg framställning och däröver avgivna

yttranden, i huvudsak följande:

Den nuvarande formuleringen av 52 § sinnessjuklagen hade i ett antal fall

medfört avsevärda nackdelar och orsakat onödig omgång vid återförandet till

vederbörande sjukhus av försöksutskriven patient, som åter blivit i behov av

vård. Sedan förordnande örn återintagning av sådan patient av vederbörande

sjukvårdsläkare på grund av förhandenvarande omständigheter meddelats,

syntes enligt styrelsens förmenande handräckning omedelbart kunna lämnas,

så att den sjuke snarast möjligt bleve återintagen för vård. I annat fall kunde

den situation lätt inträda, att, sedan polisen omhändertagit en försöksutskriven,

som förut vägrat ställa sig till efterrättelse en emottagen anmaning

att återinställa sig vid sjukhus, inför hotet att bliva återförd genom polisens

försorg förklarade sig ämna följa sjukvårdsläkarens anmaning. Polisen hade

då icke rätt medverka till en sådan patients återförande till sjukhuset om

icke, såsom i de relaterade fallen verkligen också skett, ny läkarundersökning

verkställdes. Detsamma skulle komma att gälla fall, där sjukvårdsläkarens

anmaning delgåves den försöksutskrivne av polisen och patienten

därvid förklarade sig ämna efterkomma densamma.

Beträffande ole gjorda invändningarna mot den föreslagna lagändringen

finge styrelsen anföra, att, då förutsättningen för handräcknings lämnande

enligt ifrågavarande lagrum vore vederbörande sjukvårdsläkares förordnande

örn den på försök utskrivnes återintagning, sjukvårdsläkarens intagningsrätt

på intet sätt bleve berörd örn en formell anmaning till den försöksutskrivne

att återinställa sig föregått handräckningens meddelande eller icke. Ej heller

funne styrelsen hänsyn till den personliga friheten kräva det nuvarande omständligare

förfarandets bibehållande. Där hänsyn till den sjuke själv eller

samhällets berättigade krav på säkerhet föranlett sjukvårdsläkaren att meddela

beslut örn på försök utskrivens återintagning och polisens medverkan

därför prövats nödig, holle styrelsen före, att sådant återförande genom

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6‘. 7

polisens försorg omedelbart och utan onödiga formaliteter borde kunna

genomföras.

Det syntes sålunda styrelsen uppenbart, att den av 52 paragrafens nuvarande

formulering betingade begränsningen av sjukvårdsläkares rätt till

handräckning i ifrågavarande fall icke blott kunde innebära en fara för den

allmänna säkerheten utan även att den vore obehövlig. Styrelsen ansåge

sålunda en ändring av 52 § böra vidtagas för undanröjande av det påtalade

missförhållandet.

Styrelsen föreslog följande lydelse å paragrafen (till jämförelse återgives

även lydelsen enligt gällande lag):

(Gällande lag.)

52 §.

Avviker å sinnessjukhus intagen därifrån,

eller

avviker den, som jämlikt 47 § för

vård förvaras å sinnessjukavdelning vid

fångvården, eller

underlåter den, som på försök utskrivits

från sinnessjukhus eller från

sinnessjukavdelning vid fångvården, att,

sedan förordnande örn återintagning

meddelats eller försökstiden gått till

ända, på anmaning åter där inställa sig,

skall, där sjukvårdsläkaren eller, vad

angår den, som varit förvarad å sinnessjukavdelning

vid fångvården, fångvårdsmyndigheten

det påkallar, för den

sjukes återförande till sinnessjukhuset

eller sinnessjukavdelningen handräckning

lämnas av vederbörande polismyndighet.

(Medicinalstyrelsens förslag.)

52 §.

Avviker å sinnessjukhus intagen därifrån

eller avviker den, som jämlikt 47 §

för vård förvaras å sinnessjukavdelning

vid fångvården,

skall, där sjukvårdsläkaren eller, vad

angår den, som varit förvarad å sinnessjukavdelning

vid fångvården, fångvårdsmyndighet

det påkallar, för den

sjukes återförande till sinnessjukhuset

eller sinnessjukavdelningen handräckning

lämnas av vederbörande polismyndighet.

Lag samma vare, då sjukvårdsläkare

vid sinnessjukhus eller fångvårdsmyndighet

förordnat örn återintagning på

sinnessjukhus eller sinnessjukavdelning

vid fångvården av därifrån på försök

utskriven.

Medicinalstyrelsen förklarade sig emellertid förutsätta, att handräckning

för på försök utskrivens återförande till sinnessjukhuset efter den föreslagna

lagändringens genomförande icke komme att användas annat än som en nödfallsåtgärd,

när särskilda omständigheter sådant påkallade, och att anmaning

till försöksutskrivna komme att i allmänhet såsom hittills tillämpas.

Yttranden över medicinalstyrelsens framställning.

över medicinalstyrelsens framställning avgåvos utlåtanden av Överståthållarämbetet

samt länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs,

Göteborgs och Bohus, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs och Västerbottens

län. Vid överståthållarämbetets utlåtande funnos fogade yttranden av

polismästaren samt förste och tredje polisintendenterna i Stockholm. Yttranden

av överläkaren vid Birgittas sjukhus och magistraten i Vadstena hade

bilagts länsstyrelsens i Östergötlands län utlåtande. Vidare överlämnades av

länsstyrelserna i Kopparbergs och Gävleborgs län yttranden från förste provinsialläkarna

i länen samt av länsstyrelsen i Västerbottens län yttrande från

landsfogden i länet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

Ändring av 52 § sinnessjuklagen i huvudsaklig överensstämmelse med vad

medicinalstyrelsen föreslagit tillstyrktes i samtliga yttranden. Länsstyrelserna

i Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Göteborgs och Bohus samt

örebro län ävensom överläkaren vid Birgitta sjukhus framhöllo emellertid, att

en förutsättning för lagändring borde, på sätt medicinalstyrelsen anfört, vara,

att handräckning för återförande av en försöksutskriven person efter lagändringens

genomförande icke komme att användas annat än som en nödfallsåtgärd

och att systemet med anmaning komme att i allmänhet såsom hittills

tillämpas. Regeln att anmaning i allmänhet skulle användas borde, enligt

vad länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Örebro län anförde, intagas

i författningstexten. Sistnämnda länsstyrelse föreslog med hänsyn härtill

allenast den ändring av 52 §, att därtill skulle göras ett tillägg av följande

lydelse: »Då särskilda omständigheter därtill föranleda, må i fall, som i andra

stycket avses, handräckning påkallas och lämnas även utan att anmaning

föregått.»

Departementschefen.

Genom stadganden i 52 § sinnessjuklagen hava möjligheter beretts sjukvårdsläkare

och fångvårdsmyndighet att i vissa fall erhålla handräckning av

polismyndighet för att till sinnessjukhus eller sinnessjukavdelning vid fångvården

återföra, bland andra, personer, vilka på försök utskrivits därifrån.

Såsom förutsättning för att handräckning — på framställning av sinnessjukläkaren

eller, vad angår den, som varit förvarad å sinnessjukavdelning vid

fångvården, fångvårdsmyndigheten — skall få lämnas i fråga örn nämnda

personer stadgas i paragrafen, att den sjuke, sedan förordnande örn återintagning

meddelats eller försökstiden gått till ända, underlåtit att på anmaning

åter inställa sig.

I den av poliskammaren i Göteborg till medicinalstyrelsen ingivna framställning,

vari ändring av 52 § sinnessjuklagen blivit ifrågasatt, hava närmast

behandlats sådana fall, då en från sinnessjukhus försöksutskriven patient av

någon anledning kommit att omhändertagas av polismyndighet och fråga därefter

uppstått örn hans återförande till sjukhuset. Enligt lagens bestämmelser

skulle även under sådana omständigheter den sjuke beredas tillfälle

att efter anmaning frivilligt inställa sig å sjukhuset. I de fall, då ett sådant

förfarande med hänsyn till den sjukes tillstånd icke syntes böra ifrågakomma,

vore anskaffande av läkarintyg för att möjliggöra intagning jämlikt 11 §

sinnessjuklagen nödvändigt.

Sedan medicinalstyrelsen inhämtat yttranden över poliskammarens framställning

från direktionerna för statens sinnessjukhus jämte vissa andra sjukhusdirektioner

—- i vilka yttranden, med allenast tre undantag, ändring av 52 §

sinnessjuklagen blivit tillstyrkt — har medicinalstyrelsen för egen del framhållit,

att den nuvarande formuleringen av 52 § i ett antal fall medfört avsevärda

nackdelar och orsakat onödig omgång vid återförandet till vederbörande

sjukhus av försöksutskrivna sinnessjukpatienter, som åter blivit i

behov av vård. Styrelsen har med hänsyn härtill förklarat, att den förut örn
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

nämnda förutsättningen för rätten till handräckning i fråga om försöksutskrivna

patienter, nämligen den sjukes underlåtenhet att efterkomma

anmaning att inställa sig, icke borde kvarstå i lagen. Dess bibehållande kunde

rent av innebära en fara för den allmänna säkerheten. Enligt styrelsens

mening kunde icke heller bibehållande av ett förfarande med förutgången

anmaning anses erforderligt med hänsyn till att skydd för den personliga

friheten i största möjliga utsträckning bör lämnas. Medicinalstyrelsen har

emellertid förklarat sig förutsätta, att även efter en lagändring av ifrågasatt

innebörd förfarandet med anmaning till den försöksutskrivne att inställa sig

på sjukhuset eller sinnessjukavdelningen i allmänhet skulle tillämpas och att

handräckning utan förutgången anmaning därför endast i undantagsfall skulle

komma i fråga.

Den uppfattning, åt vilken medicinalstyrelsen givit uttryck, har delats av

samtliga de myndigheter, som avgivit yttranden över styrelsens framställning

i ämnet till Kungl. Majit.

För egen del anser jag de skäl övertygande, vilka i förevarande ärende

andragits för ändring av gällande bestämmelser i 52 § sinnessjuklagen. Yad

utformningen av nya bestämmelser i nämnda paragraf angår, synes det — på

sätt i några yttranden anförts — vara lämpligt, att det kommer till uttryck i

lagtexten, dels att nuvarande stadganden rörande handräckning för återförande

till sinnessjukhus eller sinnessjukavdelning vid fångvården av försöksutskriven

patient fortfarande såsom huvudregel skola äga tillämpning,

dels ock att under särskilda omständigheter handräckning för återförande av

en sådan person skall få lämnas utan att anmaning till honom att åter inställa

sig å sinnessjukhuset eller sinnessjukavdelningen föregått. Med hänsyn härtill

synas hittills gällande stadganden, efter vissa formella ändringar, lämpligen

kunna bilda första och andra styckena i 52 §, under det att undantagsbestämmelserna

torde böra fogas såsom ett tredje stycke till paragrafen.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom socialdepartementet upprättats

förslag till lag om ändring av ifrågavarande paragraf i sinnessjuklagen.

Den föreslagna lagen synes böra träda i kraft omedelbart efter utfärdandet.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över upprättat

förslag till lag om ändrad lydelse av 52 § sinnessjuklagen den 19 september

1929 (nr 321), av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av

protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Nils-Sture Lindqvist.

1 Denna bilaga, vilken iir lika lydande med det, vid propositionen fogade lagförslaget,

Ilar här uteslutits.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 6.

1390 38 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den

10 juni 1938.

Närvarande:

justitierådet Afzelius,

regeringsrådet Aschan,

justitieråden Fobsbebg,

Sandsteöm.

Enligt lagrådet den 7 juni 1938 tillkandakommet utdrag av protokoll över

socialärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 13 maj

1938, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag

till lag om ändrad lydelse av 52 § sinnessjuklagen den 19 september 1929 (nr 321).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

t. f. byråchefen för lagärenden i socialdepartementet Sven Björkholm.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ti
-

ll

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms

slott den 28 oktober 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Brahstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Nilsson, Quensel, Forslund, Eriksson.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, lagrådets den 10 juni 1938

avgivna utlåtande över det den 13 maj 1938 till lagrådet remitterade förslaget

till lag om ändrad lydelse av 52 § sinnessjuklagen den 19 september 1929

(nr 321) och hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning,

måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Anders Lundstedt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. 2LU 1939:21 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till tuberkulosförordning m. m. s. 17 i texten
  2. Rskr. 1939:36 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 52 § sinnessjuklagen den 19 september 1929 a1 i texten
  3. 2LU 1939:1 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 52 § sinnessjuklagen den 19 september 1929 s. 1 i texten