Sök i Ratio Lex

Angående elektrifiering av banan Långsele—Boden

1939-01-27 · 11 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:73, Angående elektrifiering av banan Långsele—Boden

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition nr 73.

1

Nr 73.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående elektrifiering

av banan Långsele—Boden; given Stockholms slott

den 27 januari 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Geth. Strindlund.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 27 januari 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Engberg, Sköld, Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för kommunikationsdepartementet, statsrådet Strindlund:

I årets statsverksproposition (kapitalbudgeten, bil. 4, punkten 42) har

Kungl. Majit föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet,

som kunde bliva riksdagen förelagd, till elektrifiering av banan Långsele—

/tillång lill riksdagens protokoll 1039. 1 sand. Nr 73.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 73.

Boden för budgetåret 1939/40 beräkna ett reservationsanslag av 8,000,000

kronor. Sedan järnvägsstyrelsen i skrivelse den 20 januari 1939 framlagt

slutlig utredning i ärendet, torde jag nu ånyo få anmäla detsamma.

Innan jag redogör för innehållet i järnvägsstyrelsens skrivelse, torde jag få

erinra om att 1937 och 1938 års riksdagar med bifall till Kungl. Maj:ts därom

framställda förslag anvisat medel för elektrifiering av, bland annat, bansträckan

Ånge—Bräcke—Långsele. Den av järnvägsstyrelsen i skrivelse den

16 januari 1937 framlagda utredningen angående nämnda elektrifieringsföretag

innefattade även utredning örn elektrifiering av banan Långsele—

Boden. Under hänvisning i övrigt till Kungl. Maj ds proposition den 5 februari

1937, nr 103, torde jag här få erinra om vad min företrädare i ämbetet

bland annat anförde till det till nämnda proposition fogade statsrådsprotokollet

beträffande frågan om en elektrifiering av bandelen Långsele—Boden.

Ehuru alltså olika omständigheter kunna åberopas till förmån för en omedelbar

utsträckning av norra stambanans elektrifiering till Boden, torde emellertid

övervägande skäl tala för att i nuvarande läge låta något anstå med

elektrifiering av sträckan Långsele—Boden, sektion II, helst som elektrifiering

av sektion I, Ånge—Bräcke—Långsele och Bräcke—Östersund, i varje

fall måste utföras, innan bandelen Långsele—Boden elektrifieras. För min

del vill jag alltså förorda, att de i sektion I ingående bandelarna nu elektrifieras.

Jag anser emellertid anledning finnas att förutsätta, att linjen Långsele—Boden

kommer att elektrifieras i följd med de nu förordade elektrifieringarna

och att förslag härom, därest riksdagen icke uttalar annan mening,

får framläggas vid lämplig tidpunkt.

Gentemot vad sålunda anfördes uttalade riksdagen icke någon erinran.

Vidare torde jag få erinra om att enligt de i propositionen framlagda beräkningarna

kostnaderna för en elektrifiering av bandelen Långsele—Boden

(499 km) uppgingo till 28,200,000 kronor och att nettominskningen av driftsutgifterna

skulle uppgå till 571,000 kronor, vilket representerade en förräntning

av det investerade kapitalet med 2.02 procent. Med utgående från

att räntan å nämnda kapital komme att uppgå till 3.5 procent, komme införandet

av elektrisk drift att enligt kalkylen medföra en nettoökning av utgifterna

med 416,000 kronor. Med avseende å räntabilitetsfrågan och därmed

sammanhängande spörsmål får jag hänvisa till departementschefens anförande

till nyssnämnda statsrådsprotokoll.

Slutligen torde här få erinras om att 1938 års riksdag, med bifall till

Kungl. Maj:ts i proposition, nr 275, därom framlagda förslag till elektrifiering

av banan Långsele—Boden å beredskapsstat för budgetåret 1938/39

upptog ett förskottsanslag av 8,000,000 kronor.

Järnvägsstyrelsen har till en början meddelat, att styrelsen med hänsyn

till den prisstegring, som inträffat under tiden sedan de tidigare kostnadskalkylerna

för elektrifieringsföretaget uppgjordes, måst verkställa en fullständig

revidering av de tidigare utredningarna i ärendet.

Styrelsen redogör härefter för den nya utredningen och anför därvid beträffande

överföringsanläggningarna:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

3

För samtliga elektrifierade bansträckor söder om Långsele överföres den

elektriska energin till statens järnvägars ledningsnät från det allmänna, till

större delen i statens ägo befintliga trefasöverföringsnätet. Samma ordning

är avsedd att tillämpas även för linjen Långsele—Boden. Från uttagsställena

för trefasströmmen —- statens vattenfallsverk tillhöriga transformatorstationer

— förutsättes den elektriska strömmen alltså överförd till statens

järnvägars anläggningar för omformning till den för bandriften erforderliga

enfasströmmen.

För detta ändamål erfordras fyra nya omformarestationer, nämligen vid

Mellansel, Vännäs, Bastuträsk och Älvsbyn. Viss del av den elektriska energin

är även avsedd att levereras från den nu snart färdiga omformarestationen

vid Bispgården, vilken emellertid ej kräver någon utvidgning.

Samtliga omformarestationer skola erhålla sin elektriska energi från vattenfallsverkets

norra stamlinje, som matas norrifrån från Porjus, på mitten

från Norrfors och söderifrån från Stadsforsen.

Den totala energiförbrukningen beräknas vid den nu antagna tidtabellen,

vilken i avseende på tågfrekvens i elektrisk drift i huvudsak överensstämmer

med nuvarande ångtågtidtabell, till sammanlagt 31 miljoner kWt per

år, varav kommer på

Bispgården................................... 1.2 miljoner kWt

Mellansel..................................... 9.4 » »

Vännäs...................................... 7-6 » »

Bastuträsk................................... 6.6 » »

Älvsbyn...................................... 6.2 » »

Kostnaderna för överföringsanläggningarna, utförda på ovan angivna sätt,

hava beräknats till följande belopp:

Kronor.

Omformarestationer med maskiner och boställshus............ 5,200,000

Kontaktledningar m. m..................................... 8,370,000

Högspänningsledning för belysning.............. 930,000

Summa kronor 14,500,000.

De sålunda beräknade kostnaderna för överföringsanläggningen överstiga

motsvarande, i förenämnda skrivelse den 16 januari 1937 angivna kostnader

med 2,130,000 kronor. Kostnadsökningen är, enligt vad järnvägsstyrelsen

meddelar, beroende dels på ett ökat antal omformareaggregat, dels på inträdd

prisstegring. Sålunda räknades år 1937 endast med 8 omformareaggregat,

medan järnvägsstyrelsen nu med hänsyn till tidigare erfarenheter rörande

den trafikökning, vilken plägar följa med en elektrifiering, ansett sig

böra räkna med 12 dylika aggregat.

Styrelsen anför härefter, att de utefter järnvägslinjen framdragna luftledningarna

för belysning samt för telefon-, telegraf- och signaländamål vid

denna elektrifiering, liksom vid alla föregående, måste ändras till kabelledningar

eller utflyttas från banan. Vidare måste, likaledes i analogi med de

tidigare elektrifierade banlinjerna, en del ändringar företagas i fråga örn såväl

bangårdar som bana och broar, varjämte vissa linjeomläggningar och

kurvrätningar lämpligen borde verkställas.

Vad angår sistnämnda ändringsarbeten framhåller styrelsen, att för ifrågavarande

linje räknats med en maximihastighet av tillsvidare 80 km per tim
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

ine. Efter utbyte av rälerna beräknas denna hastighet kunna ökas till 90 km

i timmen. Den härigenom uppkommande vinsten i körtid är emellertid enligt

styrelsen icke av den storleksordning, att densamma synes motivera merkostnaden,

beräknad till 7.5 miljoner kronor, för ett omedelbart rälsbyte.

Nämnda arbete anser styrelsen därför böra tillsvidare anstå.

Beträffande övriga ändringar av banan meddelar styrelsen, att på flertalet

mötesstationer räknats med rundspår om 600 meters längd.

Kostnaderna för de nu angivna ändringarna beräknar styrelsen till ett

sammanlagt belopp av 11,250,000 kronor med följande fördelning:

Ändringar av: Kronor.

Belysningsledningar ....................................... 330,000

Signalledningar och säkerhetsanläggningar .................. 350,000

Bana och broar .......................................... 4,030,000

Statens järnvägars svagströmsledningar...................... 4,650,000

Tillhopa för statens järnvägars anläggningar ................ 9,360,000

Telegrafverkets ledningar .................................. 1,890,000

Summa kronor 11,250,000.

Uppgifterna angående kostnaderna för ändringarna av telegrafverkets ledningar

hava lämnats järnvägsstyrelsen av telegrafstyrelsen. Merkostnaden

i förhållande till den i skrivelsen den 16 januari 1937 för samma arbeten

angivna kostnaden eller 1,000,000 kronor hänför sig, meddelar järnvägsstyrelsen,

till kostnad för kurvrätningar, som ansetts böra utföras i samband

med elektrifieringen.

Järnvägsstyrelsen övergår härefter till det beräknade behovet av dragkraft

samt meddelar härom, att enligt gjorda antaganden angående trafikstorlek

och tågplan för den elektriska driften å linjen Långsele—Boden sammanlagt

26 lok skulle erfordras. I anslutning härtill anför styrelsen:

Ett mindre antal av dessa lok, nämligen de för framförande av de genomgående

snälltågen erforderliga, förutsättas utförda enligt den för hela det

elektrifierade järnvägsnätet avsedda nya snälltågsloktyp, för vars utformning

styrelsen — såsom omnämnts i styrelsens skrivelse den 29 september

1938 angående anslag att äskas för nästa budgetår — under mars månad

1938 tillsatte en kommission, vilken i december 1938 avlämnat sitt betänkande.

Med användning av dessa, i jämförelse med hittillsvarande standardlok

dyrare lok torde en eljest i viss omfattning erforderlig användning

av tvenne lok per tåg under större delen av året bortfalla samt gångtiderna

bliva något kortare. Ungefär hälften av de erforderliga loken förutsättes

bliva av nuvarande standardtyp litt. D, av vilken typ ett visst antal beräknas

kunna frigöras från de sydligare linjerna och överflyttas till linjen Långsele—Boden

i samband med att lok av den nyssnämnda nya snälltågstypen

insättas i tjänst å förstnämnda linjer. Slutligen beräknas för lokalgodståg

och växling ett mindre antal lättare lok.

Kostnaden för dragkraftsbehovets tillgodoseende samt för anläggningar

för elektrisk vagnuppvärmning beräknas till följande belopp: Kronor.

Elektriska lok m. m....................................... 7,580,000

Elektrisk värme m. m....................................... 280,000

Summa kronor 7,860,000.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 73.

5

I den förut åberopade utredningen av den 16 januari 1937 hava motsvarande

kostnader beräknats till 5,400,000 kronor respektive 180,000 kronor.

Kostnaderna för dragkraft hava således nu beräknats ökade med 2,180,000

kronor och för elektrisk värme m. m. 100,000 kronor. Beloppet 2,180,000

kronor hänför sig emellertid icke enbart till lokomotiven. Det har nämligen

visat sig, att övergången till elektrisk drift medför sådan ändring av tidtabellen,

att för vinnande av en viss, vid införandet av elektrisk drift önskvärd

— och i likhet med å sydligare linjer bruklig — förbättring av tidtabellen

ytterligare rälsbusståg måste inläggas å vissa delsträckor. För detta ändamål

erfordras utökning av rälsbussparken med tre rälsbussar jämte släpvagnar,

vilka beräknas betinga en kostnad av 180,000 kronor. I övrigt

är ökningen av lokkostnaden att tillskriva dels förenämnda anskaffning av

ett mindre antal effektivare och dyrare lok, dels allmän prisstegring.

Liksom i fråga örn samtliga efter år 1933 beslutade elektrifieringar —

Västkustbanan, Laxå—Charlottenberg, Uppsala—Gävle, Ånge—Bräcke—

Långsele, Bräcke—Östersund m. fl. — och av enahanda skäl, som i dessa

fall varit avgörande, har järnvägsstyrelsen även vid den nu ifrågasatta elektrifieringen

förutsatt, att hela kostnaden för de erforderliga elektriska loken

skall bestridas av å riksstatens kapitalbudget anvisade medel och att alltså

ingen del av sagda kostnad skall bestridas med medel ur statens järnvägars

förnyelsefond.

I följande sammanställning angivas de totala anläggningskostnaderna,

dels sådana de nu beräknats, dels sådana de beräknades i den år 1937 verk
-

ställda utredningen:

Nu verkställd

1937 års

utredning

utredning

K r o

n o r.

Överföringsanläggningen ............

....... 14,500,000

12,370,000

Ändringsarbeten:

hänförliga till statens järnvägar----

....... 9,360,000

8,360,000

å telegrafverkets ledningar ........

............. 1,890,000

1,890,000

Elektriska lok m. m. och elektriska

vagnuppvärm-

........ 7,860,000

5,580,000

Summa kronor 33,610,000

28,200,000.

De totala kostnaderna för ifrågavarande elektrifieringsföretag, vilka i den

först verkställda utredningen angåvos till 28.2 miljoner kronor och i mars

1938 ansågos böra beräknas till 31 miljoner, belöpa sig sålunda enligt den

nu verkställda förnyade utredningen till ett än högre belopp. Anledning härtill

är, anför järnvägsstyrelsen, dels ökat antal omformare, dels den inträdda

prisstegringen, dels den omständigheten, att något mera omfattande och

kostnadskrävande omläggningar av banan än som tidigare förutsattes, visat

sig önskvärda och behövliga, dels slutligen anskaffandet av ytterligare ett

antal rälsbussar.

Järnvägsstyrelsen meddelar härefter de med ledning av erfarenhet från i

drift varande anläggningar uträknade besparingar, respektive tillkommande

kostnader, som genom elektrifieringen kunna förväntas. Beräkningen av

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 73.

bränslekostnaderna vid ångdrift har baserats på ett grundpris av 24 kronor

per ton utländska stenkol — vid den föregående utredningen 22 kronor _

vartill som vanligt lagts kostnaden för transporter och lagerhållning. Huvudresultaten

av de sålunda verkställda beräkningarna återgivas i följande

översikt, i vilken till jämförelse även angivits motsvarande uppgifter enligt

den år 1937 verkställda utredningen:

Banlängd, km................................

Tågkilometer i elektrisk drift........................

Däremot svarande lokkilometer inklusive extratåg och

växling.............................

Minskat personalbehov, man ........................

Bortfallande bränsleförbrukning, ton stenkol

Besparingar, kronor, hänförliga till:

Minskat personalbehov....................

Stenkol........................

Minskad kostnad för lokunderhåll m. m.............

Summa besparingar kronor

Nya utgifter, kronor, för

Elektrisk energi....................

Kostnad för rälsbussar....................

Underhåll och avskrivning för överföringsanläggningar

Summa nya driftsutgifter, kronor

Minskning i driftsutgifter vid införande av elektrisk drift,

kronor ......................

Anläggningskostnad, kronor.....................

Minskning i driftsutgifter i procent av anläggningskapitalet

..........

Nu verkställd 1937 års

utredning

499

2,500,000

utredning

499

2,400,000

3,030,000

93

41,000

2,930,000

96

36,000

375.000

1,030,000

280.000

332.000

925.000

297.000

1,685,000

1,554,000

616,000

27,000

452,000

553.000

430.000

1,095,000

983,000

590,000

33,610,000

571,000

28,200,000

1.76

2.02

Järnvägsstyrelsen anför i anslutning till denna uppställning:

I jämförelse med år 1937 har som synes räknats med viss utökning av tågror

elsen. I fråga om vagnrörelsen har ansetts böra räknas med en, relativt

sett, annu något större ökning. Dessa omständigheter hava samverkat till

att öka besparingen i bränsleförbrukning. Den reviderade utredningen har

gmt bil resultat en saldominskning av driftkostnaderna med 590,000 kronor

mot 571,000 kronor enligt den tidigare utredningen. Förstnämda belopp

utgör 1.76 procent av den nu beräknade anläggningskostnaden, medan motsvarande

avkastningsprocent enligt den tidigare utredningen var 2.02 procent.

Under förutsättning att i fråga örn den för ändamålet erforderliga kapitaliav,

.esteringenn alltjämt — liksom år 1937 — anses böra räknas med en

r?nJer!|.av ^.:6 skulle alltså till följd av den ökade anläggningskostnaden

rantabiutetsforhallandena för ifrågavarande företag numera te sig än sämre

an ar 1937. Medan skillnaden mellan tillkommande räntekostnad och minskning

i utgifter enligt 1937 års utredning utgjorde (987,000 — 571,000) 416,000

kronor skulle nämligen sagda skillnad enligt den nu verkställda revideringen

belöpa sig till (1,176,000 — 590,000) 586,000 kronor. Emellertid har

ju ränteläget sedan föregående tillfälle undergått ytterligare förskjutning

nedåt, varför den kalkylatoriska räntefoten numera torde kunna nedsättas

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

7

till åtminstone 3.25 procent. Vid tillämpning av denna lägre räntefot begränsas

nettoutgiftsökningen till 502,000 kronor, innebärande att av hela det

till cirka 33.6 miljoner kronor beräknade anläggningskapitalet ett belopp,

motsvarande cirka 45 procent, är att anse som oräntabelt och sålunda torde

böra avskrivas.

Järnvägsstyrelsen framhåller härefter, att elektrifieringen av linjen Långsele—Boden

i konsekvens med av 1938 års riksdag fattat beslut angående

försvarsberedskap vid statens järnvägar komma att kräva viss reservmateriel,

reparation av ånglok samt vissa anordningar även i övrigt. Engångskostnaderna

härför hava beräknats, till cirka 1,300,000 kronor, medan årskostnaderna

beräknats till omkring 100,000 kronor.

Ifrågavarande åtgärder och anordningar vore, fortsätter järnvägsstyrelsen,

till sin natur helt likartade med övriga vid statens järnvägar vidtagna eller

planerade åtgärder för försvarsberedskap. På grund härav syntes för nämnda

ändamål eventuellt erforderliga medel böra anvisas under den numera i

rilcsstaten särskilt förekommande anslagsrubriken »försvarsberedskap vid

statens järnvägar». Styrelsen hade emellertid redan i detta sammanhang

velat anmäla, att ett beslut rörande elektrifiering av statsbanan Långsele—

Boden framdeles komme att medföra visst ökat anslagsbehov även i sistnämnda

hänseende.

Nu ifrågavarande elektrifieringsarbete har järnvägsstyrelsen avsett skola

utföras under de närmaste fyra budgetåren. Under förutsättning att 1939

års riksdag beviljar ett begynnelseanslag å 8 miljoner kronor för ändamålet

beräknar styrelsen vidare, att arbetet skall kunna bedrivas på sådant sätt,

att den elektriska driften kan upptagas på sträckan Långsele—Vännäs den

1 oktober 1941 och på sträckan Vännäs—Boden den 1 maj 1943.

I enlighet med den angivna kostnadsberäkningen och planen skulle enligt

järnvägsstyrelsen för de olika budgetåren erfordras följande anslagsbelopp:

Kronor.

Budgetåret 1939/40 .................................. 8,000,000

» 1940/41 12,000,000

» 1941/42 10,000,000

» 1942/43 3,610,000

Under åberopande av vad styrelsen sålunda anfört hemställer styrelsen,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att till elektrifiering av linjen Långsele—Boden

för budgetåret 1939/40 anvisa dels å kapitalbudgeten ett reservationsanslag

av 8,000,000 kronor, dels å driftbudgeten ett reservationsanslag

av 3,500,000 kronor för avskrivning å denna kapitalinvestering.

Vid styrelsens skrivelse finnes fogat ett av chefen för försvarsstaben till

järnvägsstyrelsen i ämnet avgivet yttrande av den 17 januari 1939. Chefen

för försvarsstaben anför däri följande:

Varje svensk järnvägselektrifiering innebär ur militär synpunkt den väsentliga

fördelen, att linjens transportkapacitet avsevärt ökas både kvantitativt

och vad beträffar transporttiderna. I detta särskilda fall medför därutöver

den föreslagna elektrifieringen ett sammanknytande av den elektrice
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

Departe
ments
chefen.

rade malmbanan med det övriga elektronätet, vilket underlättar den friare

användningen av den rörliga elektromaterielen över hela statens järnvägars

nät, vilket även ur militär synpunkt innebär ett utökande av järnvägsnätets

användbarhet.

Emellertid medför även elektrifieringen vid krig eller krigsfara kännbara

risker, beroende på de elektrifierade linjernas och kraftkällornas stora känslighet

för anfall från luften. Denna omständighet har föranlett årslånga förhandlingar

och utredningar mellan och inom järnvägs- och vattenfallsstyrelsen

samt tidigare generalstaben och under senaste tid försvarsstaben.

Sedan den s. k. beredskapsutredningens förslag till beredskapsorganisation

vid järnvägarna i princip godtagits av 1938 års riksdag, vilken jämväl beviljat

begynnelseanslag för genomförande av sagda organisation, synes skyddet

av själva järnvägen bliva så organiserat, att, vad på detta ankommer, fördelarna

ur militär synpunkt av den föreslagna elektrifieringen bliva övervägande.

Beträffande tryggandet av kraftverken har en motsvarande utredning verkställts,

med anledning av vilken vissa civiltekniska skyddsåtgärder vidtagits

med av 1938 års riksdag beviljade anslag. Emellertid är hela denna fråga

och därvid främst de av mig framlagda förslagen örn kraftverkens skyddande

med luftvärn för närvarande föremål för Kungl. Maj :ts prövning. Ordnandet

av ett effektivt skydd av kraftverken är i varje fall ur såväl militär som samhällelig

synpunkt ett oeftergivligt villkor icke blott för den elektriska järnvägsdriften

utan även för hela samhällsmaskineriets funktionerande i krig.

Med anledning av sålunda anförda synpunkter tillstyrker chefen för försvarsstaben

utförandet av järnvägsstyrelsens plan för elektrifieringen av linjen

Långsele—Boden under förutsättning, dels att, såsom även järnvägsstyrelsen

förutsätter, motsvarande beredskapsorganisation vid järnvägarna, och

därvid särskilt av ånglokreserven, genomföres i samband med elektrifieringens

utförande, och dels att de av vattenfallsstyrelsen och chefen för försvarsstaben

föreslagna åtgärderna för kraftverkens tryggande mot anfall från luften

genomföras.

De vid 1937 års riksdag beslutade elektrifieringarna av linjerna Ange—

Bräcke—Långsele, Bräcke—Östersund och Göteborg—Uddevalla beräknas

bliva slutförda före innevarande budgetårs utgång. Därmed är första delen

av den i järnvägsstyrelsens skrivelse den 16 januari 1937 framlagda planen

för fortsatt elektrifiering fullbordad och statsbanenätet utrustat för elektrisk

tågdrift i en omfattning, som motsvarar nära hälften av banlängden och 84

procent av trafikarbetet, mätt i vagnaxelkilometer.

Såsom jag i det föregående erinrat om förutsatte min företrädare i ämbetet

vid anmälan av förslaget om förenämnda elektrifieringar i det till propositionen

nr 103 till 1937 års riksdag fogade statsrådsprotokollet, att linjen Långsele—Boden

skulle komma att elektrifieras i följd nied de i nämnda sammanhang

förordade elektrifieringarna och att förslag därom, därest riksdagen

icke uttalade annan mening, finge framläggas vid lämplig tidpunkt. Vad departementschefen

anförde föranledde icke något särskilt uttalande från riksdagens

sida. Enligt de ekonomiska kalkyler för elektrifieringsföretaget Långsele—Boden,

som framlades i förenämnda proposition, beräknades kostna
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

9

derna för företaget till 28.2 milj. kronor och nettominskningen av driftsutgifterna

till 571,000 kronor, motsvarande 2.02 procent av det erforderliga investeringskapitalet.

Den nu framlagda reviderade utredningen utvisar, att kostnaderna för elektrifieringsföretaget

kunna beräknas uppgå till 33.61 milj. kronor, innebärande

i jämförelse med 1937 års utredning en stegring med 5.41 milj. kronor.

Kostnadsökningen sammanhänger med dels det förhållandet, att ett större

antal omformare än vad som tidigare beräknats ansetts erforderligt, dels den

inträdda allmänna prisstegringen å materiel och arbete, dels den omständigheten,

att något mera omfattande och kostnadskrävande omläggningar av

banan än som tidigare förutsatts visat sig önskvärda och behövliga, dels ock

slutligen att ytterligare ett antal rälsbussar funnits böra anskaffas.

Mot de stegrade kostnaderna svarar visserligen en ökning av det belopp,

varmed driftsutgifterna efter elektrifieringen beräknas nedgå. Denna nedgång

av driftsutgifterna utgör enligt de nya beräkningarna 590,000 kronor

mot 571,000 kronor enligt 1937 års kalkyler. Skillnaden mellan dessa två belopp,

19,000 kronor, är emellertid icke tillräcklig för att kompensera den

ökade räntebelastningen. Sålunda beräknas räntabiliteten sjunka från tidigare

kalkylerade 2.02 procent till 1.76 procent.

Med hänsyn till nu anförda förhållanden torde spörsmålet om en fortsatt

elektrifiering i omedelbar anslutning till de nu pågående få anses hava kommit

i ett i viss mån annat läge än förut. Det skulle sålunda kunna sättas i

fråga, huruvida icke med hänsyn till, bland annat, de för närvarande rådande,

relativt goda konjunkturerna å arbetsmarknaden den fortsatta elektrifieringen

borde tills vidare uppskjutas i avvaktan på den blivande utvecklingen.

Beträffande de olika synpunkter, som kunna anläggas på förevarande

spörsmål, torde jag i huvudsak kunna hänvisa till vad departementschefen

anförde i förenämnda proposition nr 103 ävensom statsutskottets däröver avgivna

utlåtande nr 49. I detta sammanhang vill jag emellertid framhålla betydelsen

av att under nu försiggående hastiga utveckling å olika områden av

kommunikationsväsendet arbetet med höjande av statens järnvägars tekniska

standard icke avstannar. I annat fall kan inträffa, att statens järnvägar icke

längre i den omfattning och på det sätt, som är önskvärt, kunna fylla sin

viktiga uppgift att utgöra huvudådror i vårt lands samfärdselnät. Vad särskilt

angår den nu ifrågavarande bansträckan skulle en elektrifiering av densamma

innebära, att en sammanhängande elektrifierad linje skulle erhållas

från Riksgränsen i norr till Skåne i söder. Att en tågtjänst med ensartad driftsform

å nämnda bansträcka skxdle innebära avsevärda fördelar ur, bland annat,

driftsteknisk synpunkt torde vara tydligt. Betydelsen av att för tågdriften

kunna använda inhemsk drivkraft bör också i detta sammanhang beaktas.

Med hänsyn till den rutin och effektivitet, som den nuvarande elektrifieringsorganisationen

nied dess arbetsledning, arbetare och anläggningsmateriel

under de gångna åren förvärvat, måste det jämväl ur organisatorisk och

arbetsteknisk synpunkt innebära påtagliga fördelar, att elektrifiering av ba
Bihang

till riksdagens protokoll 1939. I sami. Nr 73. ~

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

nan Långsele—Boden kan företagas i omedelbar anslutning till de företag,

som nu stå inför sin fullbordan.

I betraktande av de fördelar, som sålunda otvivelaktigt vinnas genom en

elektrifiering av linjen Långsele—Boden i omedelbar anslutning till de senast

beslutade elektrifieringsarbetena, synes mig den kalkylatoriska nedgången

i förräntningen med 0.26 procent av det för anläggningen erforderliga

kapitalet i och för sig icke utgöra tillräckligt motiv för ett avbrott i de sammanhängande

arbeten för de viktigare statsbanelinjernas elektrifiering, som

sedan flera år pågått. De av järnvägsstyrelsen till stöd för elektrifieringsföretaget

framlagda räntabilitetsberäkningarna synas, liksom de för de tidigare

förslagen uppgjorda, vara verkställda med stor försiktighet. Det torde

därför icke vara uteslutet, att när fördelarna av den elektriska driftsformen

hunnit göra sig fullt gällande, en viss förbättring av räntabiliteten i

förhållande till kalkylen skall visa sig. Även torde böra beaktas, att en

icke obetydlig del av kostnadsökningen är motiverad av beräknad framtida

ökning i trafiken, vilken, i den mån den äger rum, bör medföra också högre

inkomster. Slutligen torde böra framhållas, att i anslutning till elektrifiering

av banan Långsele—Boden ett antal D-lok avses skola överflyttas från de

södra linjerna för loktjänst å nämnda bansträcka. Härigenom vinnes den

fördelen, att för de södra linjerna kan på ett tidigt stadium anskaffas den

planerade nya och kraftigare loktypen, vars användning å dessa linjer för

viss loktjänst kan förväntas medföra avsevärda driftstekniska och ekonomiska

fördelar.

Chefen för försvarsstaben, som funnit den föreslagna järnvägselektrifieringen

medföra vissa fördelar ur militär synpunkt, har tillstyrkt förslaget

under förutsättning, att beredskapsorganisationen vid järnvägarna förstärkes

i erforderlig grad samt att åtgärder vidtagas för kraftverkens skyddande

mot anfall från luften.

Vid ett noggrant övervägande av olika på frågan inverkande föi’hållanden

har jag sålunda kommit till den uppfattningen, att tillräckliga skäl knappast

kunna sägas föreligga för att nu frångå den av statsmakterna år 1937

intagna ståndpunkten beträffande det ifrågasatta elektrifieringsprojektet.

Jag vill därför förorda, att medel anvisas för detsammas påbörjande nästa

budgetår.

Järnvägsstyrelsen har förutsatt, att arbetena skulle bedrivas i en sådan

takt, att elektrisk drift skulle kunna upptagas på sträckan Långsele—Vännäs

den 1 oktober 1941 och på sträckan Vännäs—Boden den 1 maj 1943.

Enligt den av järnvägsstyrelsen i anslutning härtill föreslagna anslagsplanen

skulle det för elektrifieringsföretaget erforderliga anslagsbeloppet å

sammanlagt 33.61 milj. kronor fördelas å budgetåren 1939/40—1942/43 med

följande belopp, nämligen 8 milj., 12 milj., 10 milj. respektive 3.61 milj. kronor.

Mot vad järnvägsstyrelsen sålunda föreslagit har jag icke funnit anledning

till erinran.

Såsom framgår av propositionen nr 2 med förslag till tilläggsstat till riksstaten

för innevarande budgetår (Bil. 13, punkten 3) skulle på grund av

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

11

klimatförhållandena arbetena för elektrifieringen icke kunna bedrivas i full

utsträckning under vinterhalvåret. De arbetare, som till följd härav under

nämnda tid icke kunna sysselsättas vid elektrifieringsföretaget, hava förutsatts

skola erhålla arbete vid de utökade dubbelspårsarbeten, till vilka anslag

äskats i årets statsverksproposition. Enligt vad jag inhämtat kan beräknas,

att vid elektrifieringsföretaget skulle kunna sysselsättas mellan 225 och

250 man, av vilka 75 å 100 skulle under hela året kunna erhålla full sysselsättning

vid företaget. Till dubbelspårsarbetena under vintern skulle alltså

behöva hänvisas mellan 125 och 150 man. En dylik fördelning av arbetsstyrkan

å de båda arbetsföretagen synes mig lämplig. Med hänsyn till

att frågan örn fortsatta järnvägselektrifieringar efter färdigställandet av de

nu föreslagna arbetena måste lämnas helt öppen, vill jag i detta sammanhang

framhålla angelägenheten av att elektrifieringsorganisationen dels icke

utökas och dels, så långt detta utan större olägenheter kan ske, under arbetets

gång städse så avväges, att vid avslutandet av elektrifieringsarbetena

olägenheterna av en upplösning av organisationen icke bliva allt för stora.

Skulle det ur synpunkten att vinna en smidig avveckling av densamma befinnas

lämpligt att i tiden något utsträcka arbetena, synes hinder ej böra

möta att göra viss avvikelse från den förut nämnda arbetsplanen.

Vad angår frågan om en av det nu förordade förslaget motiverad utökning

av det program för försvarsberedskap vid statens järnvägar, som framlades

för riksdagen nästlidet år, torde detta spörsmål framdeles böra upptagas

till prövning i samband med nya äskanden örn anslag för nämnda försvarsberedskap.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen

att till elektrifiering av banan Långsele—Boden för budgetåret

1939/40 å kapitalbudgeten, under rubrik Statens järnvägar,

anvisa ett reservationsanslag av 8,000,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas lill riksdagen.

Ur protokollet:

Sigurd Lang.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:128 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående elektrifiering av banan Långsele—Boden. a1 i texten
  2. SU 1939:67 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående elektrifiering ao banan Långsele—Boden. a1 i texten