Sök i Ratio Lex

Angående vissa anslag till folkskoleväsendet m. m

1940-03-08 · 163 sidor, varav 159 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 159 av 163 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:155, Angående vissa anslag till folkskoleväsendet m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 155.

1

Nr 155.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag

till folkskoleväsendet m. m.; given Stockholms slott

den 8 mars 1940.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 8 mars 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,

Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge:

Enligt den till 1940 års statsverksproposition fogade bilagan åttonde

huvudtiteln, punkterna 139, 144, 146, 149, 151, 153, 155, 159 och 236, har

Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet,

som bleve riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1940/41

dels till Folkskoleseminarier: Avlöningar ett förslagsanslag av 2,380,000

kronor;

dels till Folkskoleseminarier: Omkostnader ett förslagsanslag av 230,000

kronor;

dels till Folkskoleseminarier: Materiel, böcker m. m. ett reservationsanslag

av 50,000 kronor;

dels till Folkskoleseminarier: Stipendier m. m. ett anslag av 100,000

kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 101)0. 1 sami. Nr 155.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 155.

dels till Småskoleseminariet: Avlöningar ett förslagsanslag av 500,000

kronor;

dels till Småskoleseminariet: Omkostnader ett förslagsanslag av 70,000

kronor;

dels till Småskoleseminariet: Materiel, böcker m. m. ett reservationsanslag

av 10,000 kronor;

dels till Småskoleseminariet: Stipendier m. m. ett anslag av 30,000

kronor;

dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor ett

förslagsanslag av 128,000,000 kronor;

dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare i slöjd vid folkskolor,

mindre folkskolor eller särskilda slöjdskolor ett förslagsanslag av

3,850,000 kronor;

dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare för vid statsunderstödda

sjukvårdsanstalter och vid vissa barnhem intagna barn i skolåldern

ett förslagsanslag av 270,000 kronor;

dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt föreståndarinnor och

biträdande föreståndarinnor vid skolhem och arbetsstugor ett förslagsanslag

av 330,000 kronor;

dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till inackordering av skolbarn i skolhem,

arbetsstugor eller enskilda hem ett förslagsanslag av 1,150,000 kronor;

dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till anordnande av skolskjutsar för skolplikt^

barn ett förslagsanslag av 1,200,000 kronor;

dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till undervisningslokaler m. m. ett förslagsanslag

av 7,200,000 kronor;

dels till Nomadskolor: Avlöningar ett förslagsanslag av 131,400 kronor;

dels till Fortsättningsskolor: Bidrag till avlöning åt lärare ett förslagsanslag

av 4,750,000 kronor;

dels till Fortsättningsskolor: Bidrag till centralisering av fortsättningsskolväsendet

ett förslagsanslag av 325,000 kronor;

dels ock till Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings-

m. fl. anstalter ett förslagsanslag av 1,120,000 kronor.

Sedan utredningen i ärendet numera slutförts, tillåter jag mig ånyo anmäla

detsamma.

I. Inledning.

Folkskoleväsendet befinner sig sedan någon tid tillbaka i en utvecklingsperiod,

möjliggjord främst genom att staten påtagit sig en relativt sett allt

större andel av utgifterna för folkskoleväsendet och iklätt sig kostnaderna

för en rad åtgärder med syfte att förbättra lärarnas anställnings- och

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

löneförhållanden eller eljest skapa betingelser för ett förbättrat undervisningsresultat.

I dessa hänseenden må här blott erinras om 1935 års beslut

rörande statsbidrag till undervisningslokaler för folkskoleväsendet och om

höjda statsbidrag till avlöning av lärare m. m., 1936 års beslut om införande

successivt av ett obligatoriskt sjunde skolår, 1937 och 1939 års löneregleringar

för folk- och småskollärare samt 1939 års beslut örn utsträckning

av den årliga lästiden.

Ett genomgående drag i dessa och andra liknande reformer inom folkskoleväsendet

är, att deras genomförande är beroende av kommunalt initiativ

eller avsett att ske successivt under en viss övergångstid. Härigenom

vållas årligen betydande utgiftsstegringar för statsverket av praktiskt

taget automatisk karaktär.

Det statsfinansiella läget, som nödvändiggjort åtgärder för begränsning

av statsutgifterna, har föranlett en översyn jämväl av möjligheterna att

begränsa kostnaderna för folkskoleväsendet. I sådant syfte utverkade min

företrädare i ämbetet den 10 november 1939 Kungl. Maj:ts bemyndigande

att tillkalla högst fem sakkunniga för att enligt de direktiv, departementschefen

ägde meddela, inom departementet biträda med utredning och avgiva

förslag rörande aktuella besparingsåtgärder inom folkskoleväsendet.

Såsom sakkunniga tillkallade departementschefen samma dag ledamoten av

riksdagens andra kammare, lantbrukaren J. O. Eriksson, ledamoten av riksdagens

första kammare, lantbrukaren A. Löfvander, folkskolläraren i

Vreta Klosters skoldistrikt K. G. Pettersson samt dåvarande ledamoten av

riksdagens andra kammare, undervisningsrådet J. J. E. Weijne. Åt Weijne

uppdrogs att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete.

Nämnda sakkunniga, folkskolans besparingssakkunniga, ha med skrivelse

den 20 januari 1940 överlämnat betänkande och förslag angående aktuella

besparingsåtgärder inom folkskoleväsendet m. m. Betänkandet avser åtgärder,

som kunna medföra besparingar redan för budgetåret 1940/41. I

fortsättningen ämna de sakkunniga bland annat verkställa utredning om

folkskoleväsendets anpassning efter de ändrade förhållanden i fråga örn

barnantal m. m., som numera föreligga, samt örn åtgärder för minskning

av statsutgifterna för folkskolebyggnader.

Över de sakkunnigas förslag ha utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen,

statskontoret, allmänna lönenämnden, riksrälcenskapsverket, länsstyrelser

och domkapitel ävensom av Stockholms folkskoledirektion, centralstyrelserna

för Sveriges allmänna folkskollär arförening och Sveriges folkskollärarinneförbund

samt styrelserna för Sveriges folkskollär arförbund och Sveriges

småskollär arinneförening.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 155.

II. Vissa särskilda besparingsåtgärder inom

folkskoleväsendet.

1. Allmänna synpunkter.

De sakkunniga.

Staten hade under senare år övertagit allt större del av kostnaderna för

folkskoleväsendet, framhålla de sakkunniga inledningsvis. Härigenom hade

skolväsendet kunnat utvecklas mer oberoende av kommunernas ekonomiska

bärkraft. Men man hade också kunnat spåra en tendens till mindre

ekonomisk omtanke från kommunernas sida vid planläggandet av skolorganisationen.

I många fall medförde nämligen en skolförbättring ingen

eller ringa kostnad för skoldistrikten. De ekonomiska synpunkterna finge

härigenom för de kommunala skolmyndigheterna icke samma betydelse,

som om kommunen själv nödgats bestrida en väsentlig del av utgiften.

Två faktorer hade under senare år framför allt bidragit till en relativ

fördyring av folkskoleväsendet, nämligen den sjunkande nativiteten och befolkningens

omflyttning (»flykten från landsbygden»).

Båda faktorerna hade i många skoldistrikt orsakat, att barnantalet i läraravdelningarna

blivit avsevärt lägre än tidigare varit fallet. Det vore

förklarligt — särskilt med hänsyn till att skoldistrikten icke därigenom

åsamkats några nya direkta utgifter — om man ofta låtit bero vid det

minskade barnantalet utan att vidtaga därav betingade organisatoriska

förändringar. Innan barnantalet sjunkit under en viss gräns, hade man

också kunnat åberopa pedagogiska skäl för en sådan avvaktande hållning.

Särskilt hade man varit obenägen att indraga lärartjänster, när detta

skulle ha medfört ändring till en lägre skolform. Ännu svårare hade det

givetvis varit att åstadkomma indragning, då det varit fråga om enda

läraravdelningen i en skola. En dylik åtgärd mötte praktiskt taget alltid

ett starkt motstånd hos målsmännen. Riksdagen hade även uttalat, att

man borde framgå med försiktighet vid nedläggande av skolor. Ofta kunde

indragningen icke ske utan nybyggnad på annat håll i skoldistriktet, dit

man ämnat centralisera undervisningen med användande av skolskjutsar

eller inackordering. Olika faktorer hade alltså verkat därhän, att det i regel

förflutit relativt lång tid, innan skolväsendet å en ort fått den nya organisation,

som betingats av ett sjunkande elevantal.

I detta sammanhang ville de sakkunniga peka på ännu en omständighet,

som motverkade en snabb anpassning av skolorganisationen efter elevantalets

tillbakagång, nämligen den betydande omgång, som indragning av

läraravdelningar krävde, framför allt i samband med ändring av skolformer.

Sedan de kommunala myndigheterna tagit ställning till de olika spörsmålen,

skulle ärendet passera statens vederbörande folkskolinspektör för

att gå vidare till domkapitlet och många gånger även till skolöverstyrelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

£>

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

Slutligen bleve det icke så få fall, som bragtes under Kungl. Maj:ts prövning,

då skoldistrikten icke åtnöjdes med de underordnade myndigheternas

beslut. Lång tid hunne förflyta under denna procedur. Det syntes de sakkunniga

angeläget, att man, där så vore möjligt, sökte på ett smidigare

sätt vinna erforderlig anpassning efter de nya förhållandena. Detta syntes

bland annat kunna ske genom att folkskolinspektörerna gåves befogenhet

att åtminstone provisoriskt besluta i vissa frågor, som för statsverket hade

ekonomisk betydelse. Dessutom torde tid kunna vinnas, om man ingrepe

på ett tidigare stadium än nu mångå gånger ägde rum för åstadkommande

av behövliga ändringar i organisationen. Man borde alltså med stöd

av födelsesiffror och andra på organisationen inverkande förhållanden vidtaga

förberedelser för en ekonomisk anpassning, innan man nått den punkt,

då skolväsendet på grund av barnminskning blivit ur ekonomiska synpunkter

otillfredsställande ordnat.

Statens övertagande av skolutgifterna i den omfattning, som skett under

senare år, krävde en ingående kontroll över skolväsendets fortlöpande utveckling

med beaktande också av ekonomiska synpunkter. Denna kontroll,

som närmast ålåge statens folkskolinspektörer, vore dock ingalunda

lätt att ordna. Vid organisationsåtgärder, som krävde nya lärarbefattningar

eller uppförande av skolbyggnader, ägde helt naturligt en noggrann

prövning av skolväsendets anordning rum. Så vore också fallet vid inträffande

vakans å lärarbefattning. Men i övrigt vore bland annat folkskolinspektörernas

stora arbetsbörda ett hinder vid utövandet av ekonomisk

kontroll över folkskolan. De sakkunniga ämnade i annat sammanhang

föreslå en tillfällig förstärkning av folkskolinspektionen i syfte att

vinna erforderlig arbetskraft vid förberedandet av rationaliseringsåtgärder

inom folkskoleväsendet.

Ville man mera väsentligt nedbringa kostnaderna på nu ifrågavarande

område, kunde detta icke ske genom att man tillfälligt indroge eller minskade

sådana anslag, som på grund av sin natur kunde regleras från det ena

året till det andra. En sänkning av statsbidrag, som endast överflyttade

utgifterna på kommunerna, torde ej heller vara lämplig. Visserligen kunde

ett sådant förfarande stundom föra med sig större försiktighet vid beslut

om utgifter, men å andra sidan stöde det i motsats till strävandena att utjämna

skattebördan kommunerna emellan. Den viktigaste besparingsåtgärden

vore utan tvekan att söka rationalisera skolorganisationen på sådant

sätt, att man, utan att mera kännbart försämra de pedagogiska betingelserna

för undervisningen, vunne en billigare organisation.

Det syntes de sakkunniga möjligt att i tre olika hänseenden ernå en

mera betydande minskning av de statliga utgifterna för folkskoleväsendet.

Så kunde man genom att försiktigt öka antalet elever i vissa läraravdelningar

minska det antal folk- och småskollärare, för vilket statsbidrag

utginge. Vidare vore det lämpligt att genom sammanslagning av avdelningar

i fortsättningsskolan nedbringa utgifterna för nämnda skolform.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

Slutligen syntes det möjligt att genom olika åtgärder minska statens kostnader

för folkskolans nybyggnader. Tänkbara möjligheter vore därvid

bland annat maximering av bidragen per undervisningslokal, standardisering

av mindre byggnader etc.

De sakkunniga hade utgått ifrån att man vid besparingsarbetet icke

skulle försämra villkoren för de skolor, som nu arbetade under mindre

gynnsamma förhållanden. Folkskoleväsendet i vårt land karakteriserades

av mycket olika standard. Bebyggelsens täthet, det lokala intresset och

det kommunala skatteunderlaget verkade i denna riktning. Angeläget syntes

vara, att man trots krisläget läte skolväsendet utvecklas till att arbeta

under bättre betingelser i de fall, där det för närvarande vore bristfälligt

ordnat. Däremot borde besparingar vinnas genom att åtminstone tillfälligt

bromsa upp utvecklingen i sådana skolor och skoldistrikt, som nått en

relativt hög standard.

Vid besparingsarbetet borde jämväl enligt de sakkunnigas mening tillses,

att vid skolan anställda lärare icke bleve obilligt behandlade. Ej ens i

nuvarande läge syntes åtgärder böra brådstörtat vidtagas, vilka kunde

medföra en omfattande arbetslöshet bland olika lärargrupper. Däremot

kunde det icke undvikas, att indragningen av tjänster komme att medföra

försenad befordran. Detta torde komma att bliva fallet beträffande såväl

extra ordinarie som ordinarie anställning.

Remissyttrandena.

Skolöverstyrelsen.

Överstyrelsen hade länge haft sin uppmärksamhet fäst vid följderna på

skolväsendets område av barnantalets nedgång samt även i många fall

vidtagit eller föreslagit åtgärder i avsikt att åstadkomma en ur ekonomiska

synpunkter mera rationell organisätion av skolväsendet än den, som kommit

att bli rådande till följd av det i ett mycket stort antal skolor starkt

nynskade barnantalet. Statsmakterna hade också under senare år givit

ökade möjligheter till indragning av skolor och lärara vdelningar med låga

elevantal genom att bevilja anslag till statsbidrag för anordnande av skolskjutsar

och inackordering samt till uppförande av skolbyggnader.

Emellertid hade centraliseringsåtgärder tidigare icke kunnat genomföras

i mera hastigt tempo, beroende på vissa förhållanden. Bland annat hade

det ofta varit svårt att vinna befolkningens anslutning till åtgärder, varigenom

skolor, som kanske varit i verksamhet under flera årtionden, skulle

komma att indragas. Föräldrarna vöre i regel måna om att få behålla sina

barn i hemmen i så stor utsträckning som möjligt. Det framskymtade även

i vissa fall, att förlusten av lärare såsom skatteobjelct i kommunen vore

en huvudorsak till kommunens vägran att besluta indragningar även av

mycket små skolor. En mera vittgående centralisering av skolväsendet

inom en kommun kunde ock medföra, att nybyggnader eller örn- och

tillbyggnader, som krävde betydande utgifter, bleve erforderliga, vilket

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

orsakade, att rationaliseringsåtgärderna icke kunde genomföras förrän efter

jämförelsevis lång tid. Emellertid torde dock i detta sammanhang även

böra framhållas, att förståelsen för nödvändigheten ur allmänna synpunkter

av att genom koncentration av skolväsendet åstadkomma läraravdelningar

med tillräckligt antal barn under de senaste åren syntes ha blivit

större och motståndet mot indragningar samtidigt mindre. Sedan det genom

föreskrifterna i kungörelsen nr 34/1938 blivit möjligt att under vissa

förutsättningar förflytta lärare från ett skoldistrikt till ett annat, hade

ock en del tidigare önskvärda men på grund av lärarnas anställningsförhållanden

då icke genomförbara indragningar nu kunnat verkställas.

Överstyrelsen ansåge sig på grund av nu senast berörda omständigheter

ha skäl till det antagandet, att, därest de på folkskoleväsendets område

under de senaste åren vidtagna rationaliseringsåtgärderna kunnat fortgå

under normala förhållanden, en nöjaktig utjämning av elevantalet per

läraravdelning sannolikt skulle ha nåtts inom rimlig tid. Den allmänna

situation, i vilken vårt land för närvarande befunne sig, påkallade emellertid

särskilda åtgärder för nedbringande i största möjliga omfattning

av vissa statliga utgifter. Överstyrelsen funne det å ena sidan helt naturligt,

att särskilda ingripanden i besparingssyfte därvid skedde även på

folkskoleväsendets område. Å andra sidan ansåge överstyrelsen det vara

av största vikt, att besparingssträvandena så begränsades, att de icke medförde

allvarlig skada för folkundervisningen. Överstyrelsen konstaterade

därför med tillfredsställelse, att de sakkunniga vid framläggandet av sina

förslag gått ut från den förutsättningen, att de åtgärder, som komme att

vidtagas, icke skulle försämra villkoren för de skolor, som nu arbetade

under ogynnsamma förhållanden, och att de icke heller skulle leda till obillig

behandling av skolornas lärare.

Statskontoret.

Statskontoret har förklarat sig kunna helt ansluta sig till de av besparingssakkunniga

framförda allmänna synpunkterna på utredningsuppdraget

och på de riktlinjer, efter vilka besparingsarbetet inom folkskolans område

borde läggas.

Särskilt ville statskontoret framhålla angelägenheten av att åtgärder

vidtoges för att i möjligaste mån söka anpassa skolorganisationen efter de

ändrade förhållanden, som inträdde till följd av den sjunkande nativiteten

och befolkningens omflyttning. Såsom de sakkunniga framhållit, vore det

med nu utgående statsbidragsbelopp helt naturligt, örn skoldistrikten ofta

låtit bero vid det minskade barnantalet utan att vidtaga därav betingade

organisatoriska förändringar.

Med hänsyn till den betydande omgång, som indragning av läraravdelningar

krävde — särskilt i samband med ändring av skolformer — syntes

det vara icke minst viktigt, att en dylik anpassning av skolväsendet efter

de nya förhållandena kunde åstadkommas så smidigt som möjligt. Den av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

de sakkunniga i sådant syfte föreslagna åtgärden att giva folkskolinspektörerna

befogenhet att provisoriskt besluta i vissa frågor, som för statsverket

hade ekonomisk betydelse, syntes väl avvägd och ägnad att medföra

åsyftat resultat. Genom att en sådan befogenhet inrymdes åt inspektörerna

skulle nämligen vinnas, att en av förhållandena påkallad omorganisation

omedelbart kunde träda i tillämpning.

I detta sammanhang ville statskontoret i likhet med de sakkunniga framhålla

behovet av en ingående och noggrann kontroll över skolväsendets fortlöpande

utveckling med beaktande av ekonomiska synpunkter. Ämbetsverket

hade också i annat sammanhang tillstyrkt ett av de sakkunniga

framlagt förslag om tillfällig förstärkning av folkskolinspektionen i syfte

att vinna erforderlig arbetskraft vid rationaliseringsåtgärdernas förberedande.

Härutöver syntes åtminstone för närvarande några ytterligare åtgärder

i administrativt hänseende icke vara erforderliga för genomförandet

av ett effektivt besparingsarbete. Den centrala ledningen och översynen av

detta arbete torde nämligen under den närmaste tiden komma att omhänderhavas

av de sakkunniga i samband med fullgörandet av dem anförtrodda

utredningsuppgifter.

Domkapitlen.

I allmänhet ha domkapitlen icke närmare ingått på de sakkunnigas inledningsvis

anförda principiella uttalanden. I vissa fall har dock så skett.

Linköping. I likhet med de sakkunniga ansåge domkapitlet, att en avorsakerna

till de nu alltför stora kostnaderna för skolväsendet vore det

tungrodda systemet vid frågan örn indragningar av läraravdelningar och

omändring eller nedläggande av skolor, som genom flykten från landsbygden

och den sjunkande nativiteten fått ett alltför ringa barnantal. En

snabbare och smidigare anpassning efter de förändrade förhållandena vore

högst nödvändig. Förberedande åtgärder måste omedelbart vidtagas för

en genomgripande rationalisering av folkskoleväsendet, främst genom att

»bromsa upp» utvecklingen i sådana skolor och skoldistrikt, som med hjälp

av stora statsanslag redan nått en hög standard. De ledande principer, som

de sakkunniga för övrigt framlagt, syntes domkapitlet vara försiktiga och

väl grundade.

Luleå. Domkapitlet ville framhålla, att det måste anses vanskligt att

utan närmare kännedom örn de besparingsåtgärder, som av de sakkunniga

sedermera komme att föreslås, yttra sig rörande lämpligheten av de nu

föreslagna åtgärderna. Åtskilliga av dessa syntes visserligen i nu förevarande

nödläge kunna godtagas, ehuru de besparingar, som genom desamma

uppstode, vunnes genom uppoffrande av undervisningens effektivitet.

Sedda i sammanhang med de sakkunnigas stora besparingsprogram kunde

åtgärderna däremot måhända anses obehövliga, om tillräckliga besparingar

på andra håll kunde vinnas utan så stora uppoffringar. Domkapitlet förutsatte

emellertid, att i dylika fall en omprövning kunde komma till stånd

i samband med behandlingen av de sakkunnigas slutliga förslag.

I och med att staten kommit att övertaga allt större anpart av kostnaderna

för folkskoleväsendet hade framträtt ett ökat behov av ekonomisk

kontroll genom de statliga organen. Men särskilt i den mån denna kontroll

fått formen av ingripande i organisatoriska detaljer, hade en smidig och

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 155.

snabb anpassning till de med tid och ort starkt skiftande förhållandena

visat sig svår att ernå. Det syntes därför bli allt mer angeläget att beakta

vikten av att generella regler finge en vid formulering och att beslutanderätten

i de särskilda fallen i högre grad än hittills decentraliserades. Denna

synpunkt torde vara värd att framhålla i nu föreliggande ärende, som avsåge

en betydande utökning av den statliga kontrollen på folkskoleväsendets

område. I detta sammanhang ville domkapitlet även framhålla, att

vägande principiella och praktiska invändningar kunde göras mot att folkskolinspektionens

konsulterande och kontrollerande verksamhet i allt mer

stigande grad förknippades med befogenhet att självständigt fatta beslut

med i vissa fall betydande ekonomisk räckvidd.

Länsstyrelserna.

Icke heller länsstyrelserna ha mera allmänt gått in på de av besparingssakkunniga

uttalade allmänna synpunkterna på förevarande problem. Vissa

uttalanden må dock här framhållas.

Göteborg. Under nu rådande ekonomiska situation vore det förvisso en

tvingande nödvändighet att vidtaga besparingsåtgärder, som kunde väntas

ge resultat inom den närmaste framtiden. Dessa mer näraliggande frågor

torde dock ej böra undanskymma spörsmål, som icke läge inom den

närmaste synkretsen men vore av största vikt för folkskoleväsendet och

dess ekonomi. Härvid förtjänade att bringas i erinran tidigare framkomna

förslag att åvägabringa större kommunala enheter.

Mariestad. Länsstyrelsen funne det vara uppenbart, att tidigare omorganisationer

icke planlagts med tillbörlig ekonomisk omtanke. Hade så

skett, skulle man måhända icke varit nödsakad taga i övervägande sådana

extraordinära ingrepp uti organisationen, som nu föreslagits. För att vinna

en mera avsevärd besparingseffekt inom folkskoleväsendets anslagsfrågor

ansåge länsstyrelsen, att man borde övergå till eller återgå till ett sådant

system, att kommunerna själva förpliktades bidraga med en noggrant avpassad

andel i kostnaderna för de ändamål, vilkas tillgodoseende delvis

bestredes av statsbidrag.

Lär ar sammanslutningarna.

Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening. Centralstyrelsen

vore medveten om att det nuvarande krisläget påkallade tillfälliga

besparingsåtgärder och att därjämte rationaliseringsåtgärder på lång sikt

kunde vara behövliga, särskilt i fråga örn fortsättningsskolorna. Styrelsen

måste dock anse det som ett allmänt intresse, att de bördor och olägenheter,

som det nuvarande tidsläget orsakade, så jämnt och rättvist som

möjligt fördelades på skilda medborgargrupper. Att utgiftsstegringar ägt

rum därigenom, att vårt lands folkskoleväsen varit föremål för nödvändiga

reformer och att dess lärarkår sent omsider erhållit en länge uppskjuten

löneförbättring, borde ej utgöra något skäl för att denna lärarkår i högre

grad än andra medborgargrupper skulle få vidkännas arbetslöshet eller i

övrigt väsentligt försämrade villkor, helst som dessa svårigheter hårdast

skulle drabba den minst bärkraftiga delen av kåren, de icke-ordinarie lärarna,

vilka redan förut fått erfara för dem synnerligen kännbara restrik
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

tiva åtgärder. Styrelsen fäste därför särskild vikt vid de sakkunnigas uttalande,

att de föreslagna besparingsåtgärderna borde genomföras på sådant

sätt, att de ej mera kännbart försämrade de pedagogiska betingelserna

för undervisningen och att redan anställda lärare icke bleve obilligt

behandlade. Styrelsen hade också observerat, att de sakkunniga förutsatte,

att redan fattade riksdagsbeslut ej skulle upprivas. I fråga om vad de sakkunniga

anförde örn möjligheten att vinna besparingar genom att åtminstone

tillfälligt bromsa upp utvecklingen i skolor av relativt hög standard,

finge man självfallet utgå ifrån att huvudvikten av de sakkunniga lagts

på besparingen, och att förslaget ej avsett en försämring av förhållandena

i nämnda skolor. Dessa hade dock bland annat haft den betydelsen, att de

givit värdefulla impulser åt och utgjort goda föredömen för de mindre

lyckligt lottade skoldistrikten.

Centralstyrelsen funne angeläget, att en bestämd gräns droges mellan sådana

åtgärder, som vore betingade av nu rådande krisförhållanden och

åtgärder, som vore avsedda att bli beståndande. Såvitt styrelsen kunde

bedöma, vöre folkskolans lärarkår beredd att taga sin andel av de uppoffringar

och inskränkningar, som den rådande krisen kunde påkalla.

Centralstyrelsen för Sveriges folkskollärarinneförbund. Centralstyrelsen

förstode och behjärtade, att det för närvarande måste göras besparingar

och indragningar för att nedbringa statens utgifter och att utgifterna för

undervisningsändamål därvid ej kunde utgöra undantag. Styrelsen konstaterade

emellertid med tillfredsställelse, att de sakkunniga förklarat sig vilja

föreslå åtgärder i detta syfte på sådant sätt, att de pedagogiska betingelserna

för undervisningen icke kännbart försämrades.

_ Styrelsen för Sv enges småskollärarinneförening. Styrelsen kunde i princip

ansluta sig till de sakkunnigas uppfattning under förutsättning, att ett

förbilligande av utgifterna för skolväsendet endast gällde den nuvarande

kristidssituationen och att besparingsåtgärderna icke i sådan grad ginge

ut över folkskolan, att undervisningen och lärarnas anställningsförhållanden

därigenom försämrades.

Jag har inledningsvis erinrat örn den starka utveckling i kvalitativt avseende,

som för närvarande kännetecknar vårt folkskoleväsen. Från statens

sida har denna utveckling understötts och främjats genom åtgärder, som

inneburit betydande och alltjämt fortgående utgiftsstegringar. Staten måste

samtidigt kunna fordra, att folkskoleväsendet i organisatoriskt hänseende

på ett sådant sätt anpassar sig efter det växlande behovet, att icke

onödiga utgifter åsamkas det allmänna.

Härmed ha angivits de vägar, på vilka mera betydande besparingar

skulle kunna uppnås. Sålunda skulle folkskolans utveckling kunna bringas

att tillfälligtvis avstanna. Denna utväg bör emellertid enligt min mening

undvikas. Ett mer målmedvetet bedrivet rationaliseringsarbete är att föredraga.

De sakkunnigas uppgift har varit att utreda och avgiva förslag

rörande de besparingsåtgärder, som i det senare avseendet kunna stå till

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

buds, med hänsyn särskilt tagen till önskvärdheten att vinna en utgiftsbegränsning

redan för nästa budgetår.

Mot de allmänna riktlinjer, de sakkunniga därvid ansett böra vara vägledande,

har jag icke funnit anledning till erinran. Jag instämmer sålunda

med dem däri, att förbilligandet av skolorganisationen icke bör drivas så

långt, att de pedagogiska betingelserna för undervisningen mera kännbart

försämras, särskilt icke när det gäller skolor, som nu arbeta under mindre

gynnsamma förhållanden. Av vikt är även, såsom de sakkunniga framhållit,

att åtgärder icke vidtagas, som kunna leda till en mera omfattande

arbetslöshet bland olika lärargrupper.

Jag har särskilt beaktat de sakkunnigas och vissa av myndigheternas

påpekanden, att de betydande statsbidrag, som numera lämnas folkskoleväsendet,

framkallat en tendens till minskad ekonomisk omtanke från kommunernas

sida vid planläggandet av skolorganisationen. Denna synpunkt

kan icke förbigås och bör kunna föranleda antingen ett överskjutande på

kommunerna av en något större del av kostnaderna för folkskoleväsendet

eller en ökad statlig tillsyn över folkskoleväsendet. Enligt min mening

borde, med beaktande av önskvärdheten av att skolväsendets utveckling

icke blir i för hög grad beroende av kommunernas ekonomiska bärkraft,

en medelväg kunna sökas mellan dessa båda alternativa utvägar. Då emellertid

i nuvarande läge en övervältring av utgifter från staten till kommunerna

helst icke bör ske, måste för närvarande, såsom jämväl de sakkunniga

och flertalet myndigheter förutsatt, företrädesvis det senare alternativet

väljas.

De sakkunniga ha även fäst uppmärksamheten vid den omständlighet,

som för närvarande präglar handläggningen av ärenden rörande indragning

av lärartjänster, och uttalat såsom önskvärt, att åt folkskolinspektörerna

gåves befogenhet att åtminstone provisoriskt besluta i vissa frågor, som

för statsverket hade ekonomisk betydelse. Jag vill för egen del erkänna det

befogade i de sakkunnigas erinran, att den utdragna handläggningen av

ifrågavarande ärenden ofta fördröjer en erforderlig rationalisering. Särskilt

i nuvarande läge, då det är angeläget att snabbt ernå möjliga besparingar,

äro åtgärder påkallade i syfte att förenkla proceduren. Jag ämnar närmare

ingå härpå i det följande i samband med behandlingen av de förslag i denna

riktning, som de sakkunniga framlagt.

De sakkunniga ha funnit sig kunna konstatera, att folkskoleväsendets

yttre organisation av olika skid icke förmått hålla jämna steg med de förändringar

i fråga örn barnantal och befolkningens bosättningsförhållanden,

som bort påkalla förenklingar av organisationen. I vissa avseenden ha de

funnit åtgärder kunna vidtagas i syfte att redan för nästa budgetår åstadkomma

dylika förenklingar. I stort sett ha dock erforderliga åtgärder ansetts

böra bero på resultatet av en utredning, som de sakkunniga komme

att företaga. Materialet till nämnda utredning lia de sakkunniga ämnat

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

införskaffa genom statens vederbörande folkskolinspektörer. Jag vill erinra,

att Kungl. Majit — för att underlätta de sakkunnigas ifrågavarande utredning

— denna dag, efter framställning av de sakkunniga, förklarat hinder

ej möta för skolöverstyrelsen att bevilja folkskolinspektör viss tids tjänstledighet

för fullgörande av utredningsarbete för de sakkunnigas räkning.

De sakkunniga ha ej ingått på frågan om lämpligheten av ett uppskov i

besparingssyfte med genomförandet av vissa redan beslutade reformer inom

folkskoleväsendet. Såsom av det efterföljande framgår, har jag emellertid

nödgats i vissa hänseenden under nuvarande förhållanden ifrågasätta sådana

åtgärder.

De viktigaste av mig nedan föreslagna besparingsåtgärderna kunna beräknas

inbespara statsverket utgifter för folkskoleväsendet med nedan i

avrundade tal angivna belopp:

a) Minskning av antalet parallellavdelningar........ kronor 1,600,000

(samtidigt ernås besparing för kommunerna med

omkring 200,000 kronor)

b) Centralisering av fortsättningsskolväsendet ...... » 300,000

c) Uppskov med ikraftträdandet av beslutet örn utsträckning

av den årliga minimilästiden.......... » 400,000

d) Minskade underhålls- och materielbidrag.......... » 900,000

e) Restriktiva bestämmelser beträffande slöjdundervisningen

.............................. » 200,000

Summa kronor 3,400,000.

I viss utsträckning ernås dessa utgiftsminskningar i sin helhet först under

budgetåret 1941/42.

2. Minskning av antalet parallellavdelningar.

De sakkunniga.

Den av de sakkunniga verkställda undersökningen rörande möjligheten

att indraga lärartjänster har i främsta rummet avsett icke-ordinarie

tjänster vid A-skolor i skoldistrikt med ett

flertal parallellavdelningar. Undersökningen har enligt

de sakkunniga givit vid handen, att ett stort antal läraravdelningar finnes

med ett ganska ringa elevantal. De sakkunniga anse därför, att en ändring

i berörda hänseende bör komma till stånd, varigenom antalet lärjungar

i klassavdelningarna skulle något ökas. Härvid borde som allmän regel

gälla, att läraravdelning icke finge delas, förrän antalet elever överstege på

folkskolestadiet 35 och på småskolestadiet 25 (»överskottsmetoden»). I

större skoldistrikt, där möjlighet funnes att jämnt fördela eleverna på be
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

fintliga skolor, borde krävas ett medeltal elever i läraravdelning av 30 på

folkskolestadiet och 24 på småskolestadiet (»rnedeltalsmetoden»).

De sakkunniga föreslå, att till § 5 kungörelsen den 10 december 1937,

nr 999, angående statsbidrag till avlöning av lärare vid folk- och småskolor

m. m. fogas ett tillägg av innehåll, att som villkor för utgående av de i

nämnda kungörelse omförmälda statsbidrag skall gälla, att skoldistrikt

skall vara skyldigt att i god tid före varje läsårs början — lämpligen i maj

eller senast i juni månad — underställa frågan om elevernas fördelning på

läraravdelning under nästpåfoljande läsår vederbörande folkskolinspektörs

prövning och godkännande, dock att skoldistrikt, som ej åtnöjdes med folkskolinspektörens

beslut, skulle äga underställa ärendet skolöverstyrelsens

avgörande.

De sakkunniga föreslå vidare, att anvisningar av Kungl. Majit eller skolöverstyrelsen

utfärdas till ledning för skoldistrikt och folkskolinspektörer

vid handläggning av frågor rörande sådan reglering av lärj ungantalet, som

av de sakkunniga ifrågasatts.

Enligt av de sakkunniga från folkskolinspektörerna inhämtade uppgifter

skulle en tillämpning av de bestämmelser, de sakkunniga i detta sammanhang

ifrågasätta, för den händelse de anpassades på förhållandena under

läsåret 1938/39, medföra en indragning av omkring 285 lärartjänster på

folkskolestadiet, varav 110 genom tillämpning av överskottsmetoden och

175 enligt rnedeltalsmetoden. Motsvarande siffror för småskolan bleve respektive

85, 35 och 50. De sakkunniga ha saknat uppgifter örn elevantalet

under läsåret 1940/41. Med hänsyn till födelsesiffrornas utveckling under

de år, som vore av betydelse för elevantalet i folkskolan under den tidsperiod,

varom här vore fråga, ha de dock ansett sannolikt, att elevantalet

i folkskolan läsåret 1940/41 komme att vara något lägre än under läsåret

1938/39 samt i följd härav möjligheten till indragning av tjänster större.

De sakkunniga ha även upptagit till diskussion, huruvida man borde på

en gång indraga nämnda tjänster eller fördela indragningen över flera läsår,

och därvid kommit till den uppfattningen, att man — därest hänsyn till lärarnas

anställningsförhållanden härutinnan icke föranledde ändring — borde

indraga tjänsterna redan under det kommande läsåret. Som skäl härför,

frånsett de ekonomiska synpunkterna, ha de sakkunniga framhållit,

att man säkerligen under de därpå närmast kommande läsåren måste räkna

med en stark indragning av ordinarie tjänster. Det kunde då icke vara

lämpligt att till en sådan tidpunkt uppskjuta den indragning, det här

gällde. För de lärare, som bleve nödsakade att söka anställning i annat

skoldistrikt, vore detta icke förenat med mindre olägenhet ett år senare.

Snarare kunde man säga, att varje år, som i detta fall förflöte, vore ägnat

att öka svårigheterna vid transport till ett nytt verksamhetsområde.

Till stöd för här berörda förslag ha de sakkunniga anfört i huvudsak följande:
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. May.ts ''proposition Nr 155.

I det föregående hade de sakkunniga givit uttryck åt den uppfattningen,

att man för att vinna mera väsentliga besparingar å utgifterna för folkskoleväsendet

bland annat borde minska det antal lärare, för vilket statsbidrag

utginge. Indragning av ordinarie lärarbefattning vore emellertid en

tämligen omfattande och invecklad procedur. De sakkunniga hade icke

på den korta tid, som stått dem till buds, medhunnit att utreda frågan

om nya åtgärder i nu förevarande hänseende, vilka kunnat verka sänkande

på utgifterna redan under budgetåret 1940/41.

Annorlunda ställde sig saken med icke-ordinarie lärare. Dessa anställdes

för viss tiel, ej överstigande ett läsår. Vid vårterminens slut 1940 bleve det

därför möjligt att pröva, i vilken utsträckning nämnda tjänster vore för

det kommande läsåret behövliga. De sakkunniga förutsatte också, att vid

en sådan omprövning ingen hänsyn finge tagas till örn tjänsten, för det

fall Kungl. Majit medgivit dess inrättande, beviljats för längre tid än till

och med läsåret 1939/40.

De tjänster, varom här vore fråga, funnes företrädesvis i A-skolor och

framför allt i skoldistrikt med ett flertal parallellavdelningar.

Vid indragning av lärartjänster hade man att taga ställning till frågan,

vilket elevantal per läraravdelning som kunde betraktas såsom lämpligt

och försvarligt ur såväl pedagogiska som ekonomiska synpunkter.

Att fastställa detta tal vore ingalunda lätt. När under senare år elevantalet

i läraravdelningarna på grund av den sjunkande nativiteten samt

de goda konjunkturerna nedbringats väsentligt, kunde man icke utan vidare

klandra detta förhållande. Hade samhället ekonomiska möjligheter, vore

det önskligt med relativt små läraravdelningar, enär undervisningen härigenom

kunde bedrivas under bättre betingelser. Framför allt bleve det

möjligt att mera individualisera behandlingen av eleverna. I tider som de

nuvarande åter, då påfrestningen på statsfinanserna vöre oerhörd, måste

helt naturligt större utrymme givas åt de ekonomiska synpunkterna. Icke

heller nu borde man dock vidtaga åtgärder, som på ett mera allvarligt sätt

försvårade möjligheterna att meddela en god undervisning.

Några i allmän författning givna bestämmelser örn antalet elever per

läraravdelning funnes icke. Föreskrifter i nämnda hänseende lämnades i de

för distrikten gällande reglementena. Skolöverstyrelsens planer och förebilder

till reglementen och andra bestämmelser för distrikten angåve

maximisiffran för elevantalet i folkskolor av A-form till på folkskolestadiet

40 och på småskolestadiet 30. Endast undantagsvis torde dock numera

läraravdelningar ha ett så högt elevantal. Den senast färdigställda elevstatistiken,

avseende vårterminen 1936, utvisade ett medeltal elever per

lärare av 27,2 på folkskolestadiet och 20,6 i småskolan. I båda fallen gällde

det skolor av A-form. Man syntes härav kunna draga den slutsatsen, att

elevantalet i ett stort antal läraravdelningar inom A-formen vore ganska

ringa. En försiktig ökning torde därför i nuvarande läge väl kunna försvaras.

I detta sammanhang inställde sig spörsmålet, huruvida eleverna kunde,

utan skada för deras undervisning och uppfostran, byta lärare när som

helst under skolgången.

Enligt de sakkunnigas mening vore det för folkskolan med dess klasslärarsystem

i hög grad önskligt, att samma lärare undervisade avdelningen

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

under relativt lång tid. Ombildning av läraravdelningar mellan första och

andra skolåret borde därför icke komma i fråga. Vid tredje skolårets början

däremot bytte eleverna praktiskt taget alltid lärare i de skolformer,

varom här vore fråga, och man hade då fria händer att göra behövliga justeringar.

Vore avgången stor till läroverk eller andra högre skolor efter fjärde

skolåret, måste antalet avdelningar av klass 5 minskas med hänsyn härtill.

Slutligen kunde genom avgång från sjätte klass, antingen denna avgång

skedde till högre läroanstalter eller till fortsättningsskolan, också vid sjunde

skolårets början en omreglering böra ske av läraravdelningarna. Efter första,

tredje och femte skolåren borde dock klassavdelningarna i regel få vara

oförändrade, frånsett kvarsittning etc.

Här anförda uppfattning finge emellertid icke hindra, att man i nuvarande

exceptionella läge vid nästa hösttermins början genomförde en allmän

justering av elevantalet i A-skolorna. Dock borde därvid stort utrymme

lämnas åt skoldistrikten att, inom ramen av givna allmänna bestämmelser,

lokalt lösa spörsmålen på sätt man kunde finna lämpligt.

Beträffande de regler, som skulle kunna uppställas för elevernas fördelning

på läraravdelningar, ha de sakkunniga erinrat om ett av skolöverstyrelsen

den 28 november 1939 i ämnet avgivet yttrande, föranlett av vissa

framställningar om reglering nedåt av elevantalet i läraravdelningarna. De

sakkunniga, som förklarat sig skola i ett senare betänkande återkomma till

här berörda spörsmål, ha ansett sig nu endast böra återgiva en del av överstyrelsens

principiella synpunkter.

Överstyrelsen hade ansett starka skäl tala emot ett fastställande genom

föreskrifter i folkskolestadgan eller på annat sätt av maximi- och minimiantal

lärjungar i läraravdelningar.

Förhållandena inom rikets olika delar vore så skiftande, att ett fastställande

av vissa maximiantal lärjungar av denna anledning icke syntes vara

praktiskt genomförbart. I ett stort antal skolor växlade barnantalet såväl

under ett och samma läsår som från det ena läsåret till det andra högst

väsentligt antingen på grund av in- och utflyttning eller till följd av befolkningens

olika fördelning på skilda åldersgrupper under varandra jämförelsevis

nära liggande tidsperioder eller på grund av födelsetalens relativt starka

växlingar från det ena året till det andra eller ock till följd därav, att fluktuationer

i samtliga nämnda avseenden förekomme. Om till exempel i en

läraravdelning av en viss skolform vid höstterminens början funnes 30 barn,

kunde detta antal efter några veckor eller månader ha minskats till 25 och

ett annat läsår åter stigit till 32.

Gällde då för ifrågavarande skolform den föreskriften, att antalet barn

icke finge överstiga 30, måste en uppdelning ske och en ny lärare anställas.

Varje läraravdelning komme då att bestå av endast 16 barn. Vore då

minimiantal också fastställt, bleve förhållandena så komplicerade, att ett

ordnande av skolan med iakttagande av gällande föreskrifter rörande barnantalet

i läraravdelning näppeligen bleve möjligt.

Då folkskolan vore obligatorisk och alltså till undervisning måste mottaga

icke blott skolpliktiga barn, som för längre eller kortare tid tillhörde

skolans område och för vilkas undervisning icke på annat giltigt sätt sörjdes,

utan även, då så befunnes lämpligt, barn från andra skolområden och

skoldistrikt, kunde betydande växlingar hos barnantalet i läraravdelning

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 155.

icke undvikas. Det vöre därför enligt överstyrelsens mening nödvändigt,

att möjligheter till anpassning efter olika förhållanden fortfarande funnes.

Överstyrelsen ville dock betona, att denna anpassningsförmåga hade sina

gränser, såvida folkskolan skulle kunna giva de resultat, man i olika avseenden

numera krävde av dess verksamhet. Antalet lärjungar i läraravdelning

borde fördenskull icke bli så stort, att en mera individuell handledning

av lärjungarna därigenom äventyrades.

Överstyrelsen vore medveten om att det tidigare i vissa skolor såväl i

städer som på landsbygd funnits läraravdelningar med alltför stort barnantal.

Numera torde dock förhållandena ha betydligt förbättrats. Det sjunkande

barnantalet hade enligt överstyrelsens erfarenhet i stort sett verkat

som en reglerande faktor i nu förevarande avseende. Överstyrelsen ville

dock framhålla, att införandet av det sjunde skolåret kunde komma att i

vissa skolor av B-form medföra sådan ökning av antalet barn i den läraravdelning,

som omfattade den sjunde klassen, att en uppdelning på grund

därav måste äga rum. Närmare erfarenhet om hur förhållandena i detta

avseende inom landet i dess helhet kunde komma att gestalta sig saknades

dock ännu.

Slutligen ville överstyrelsen framhålla, att antalet läraravdelningar med

alltför stort eller alltför litet barnantal mer och mer försvunne genom de

centraliseringsåtgärder, som i avsevärd omfattning företoges.

De sakkunniga kunde i allt väsentligt ansluta sig till vad skolöverstyrelsen

sålunda anfört. Det kunde icke vara lämpligt att i folkskolan införa

några bestämda, mekaniskt verkande regler för fastställande av elevantalet

i läraravdelningarna. Då de sakkunniga emellertid ansåge det nödvändigt

med en utjämning av antalet elever, så att de minsta läraravdelningarna,

där så vore möjligt, antingen indroges eller utökades med elever från

andra avdelningar, hade de sökt finna en lösning av detta spörsmål efter

delvis andra linjer. Det gällde att å ena sidan vinna ett mera skäligt elevantal

i sådana avdelningar, som med hänsyn till nuvarande ekonomiska

förhållanden vore alltför små, men å andra sidan att bibehålla folkskolans

förmåga av smidig anpassning efter skiftande förhållanden. Någon bestämmelse

om elevantal borde därför, enligt de sakkunnigas mening, icke heller

nu fastställas i allmän författning. Det angivna syftet torde kunna vinnas,

om i kungörelsen nr 999/1937 angående statsbidrag till avlöning av lärare

vid folk- och småskolor m. m. såsom ytterligare villkor för statsbidrag stadgades,

att skoldistrikt skulle vara skyldigt att i god tid före läsårs början

för prövning och godkännande underställa statens vederbörande folkskolinspektör

elevernas fördelning på läraravdelningar. Därest skoldistrikt icke

ville låta sig nöja med folkskolinspektörens beslut, borde frågan kunna hänskjutas

till skolöverstyrelsen.

Lämpligast borde dylika ärenden prövas redan i maj eller juni månad.

Skoldistrikten hade då möjlighet att trots denna nya anordning hinna

anställa erforderligt antal icke-ordinarie lärare före höstterminens början.

Den av de sakkunniga ifrågasatta enhetligheten i elevantal kunde sedan

vinnas genom att ovan angivna bestämmelse kompletterades med av Kungl.

Majit eller skolöverstyrelsen utfärdade anvisningar, vilka skulle tjäna till

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 155.

ledning för såväl skoldistrikten som folkskolinspektörerna. Nämnda anvisningar

borde i stort sett innehålla föreskrifter av det innehåll, som de sakkunniga

i det följande föresloge.

Som allmän regel borde gälla, att läraravdelning ej finge delas, förrän

antalet elever överstege på folkskolestadiet 85 och i småskolan 25. I följd

härav skulle det alltså på folkskolestadiet erfordras för två läraravdelningar

av samma klass minst 36 elever, för tre avdelningar minst 71 och för fyra

avdelningar minst 106. Motsvarande tal för småskolan skulle bliva 26, 51

och 76. Emellertid borde man icke strängt hålla på att alla läraravdelningar

skulle vara av A-form, även örn denna vore för en skola gällande. B-formerna

gåve vid måttligt elevantal möjlighet till fullt tillfredsställande undervisning.

Vore exempelvis på småskolestadiet elevantalet i båda klasserna

sammanlagt 60, borde detta icke föranleda inrättandet av fyra läraravdelningar.

Det torde vara riktigare att organisera undervisningen på två

avdelningar av a-form med drygt 20 elever vardera samt en avdelning av

b-form med knappt detta elevantal. På motsvarande sätt kunde man tänka

sig, att till exempel 85 elever i klasserna 3 och 4 fördelades på allenast tre

läraravdelningar genom att två läraravdelningar av A-form erhölle omkring

30 elever vardera samt en avdelning av B-form omkring 25.

I större skoldistrikt med möjlighet att jämnt fördela eleverna på A-skolor

syntes det var lämpligast att ej tillämpa förut angivna metod för elevernas

fördelning utan i stället räkna med ett visst medeltal elever för respektive

folk- och småskolestadier. Härigenom bleve den statliga kontrollen avsevärt

enklare att ordna, varjämte skoldistriktet finge relativt stor frihet att fördela

eleverna på skolor och läraravdelningar. Statens ekonomiska synpunkter

finge det oaktat tillfälle att göra sig gällande. En tillämpning av här

berörda metod lämpade sig för städer med minst fem parallellavdelningar

av varje klass.

De sakkunniga hade övervägt olika tal för den medelsiffra elever, som

skulle fastställas. Sålunda hade de sakkunniga ej ansett det i och för sig

orimligt att på folkskolestadiet kräva ett medeltal elever av 32. Emellertid

visade det sig, att, örn man satte medelsiffran så pass högt, detta skulle

medföra en mycket stark indragning av tjänster i de större skoldistrikten.

Då de sakkunniga ansåge, att reduceringen av antalet lärare borde fördelas

på en längre tidsperiod — en sak som bland annat nödvändiggjordes av

lärarnas i regel ordinarie anställning — ville de föreslå, att man nöjde sig

med att kräva ett medeltal elever av 30 på folkskolestadiet för större skoldistrikt.

På småskolestadiet borde elevantalet helt naturligt vara avsevärt

lägre. Fastställde man siffran 30 för folkskolestadiet, borde medeltalet elever

i småskolans läraravdelningar icke överstiga 22. Enligt vad de sakkunniga

inhämtat, hade emellertid ett flertal av de större skoldistrikt, som

i detta sammanhang bomme i fråga, ett avsevärt högre medeltal elever.

Med hänsyn härtill och då för de sakkunniga besparingssynpunkten måste

vara den väsentliga, ville de föreslå, att för småskolestadiet medeltalet elever

icke skulle understiga 25.

I detta sammanhang hade man att taga ställning till ytterligare ett par

spörsmål, som avsåge beräkningen av medeltalet elever i de större skoldistrikten.

Sålunda måste man avgöra, huruvida det medeltal, som sålunda

ifrågasattes, skulle avse skoldistriktets samtliga barn eller örn eleverna i

vissa specialklasser borde frånräknas. Dylika specialavdelningar vöre exempelvis

kjäl pbl asser samt psykopat- och hälsoklasser. De sakkunniga ansåge

Bihang till rilcsdagcns protokoll lOt/O. 1 sami. Nr löt). 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Marits proposition Nr 155.

det vara ställt utanför all diskussion, att nämnda avdelningar, för den händelse

syftet med deras inrättande skulle uppnås, måste ha ett relativt litet

elevantal. I anledning härav föresloges, att nyssnämnda specialavdelningar

icke skulle ingå i det medeltal elever, som komme att krävas, utan behandlas

fristående.

I några skoldistrikt funnes dessutom s. k. svagklasser, i vilka man sammanfört

barn, som, utan att kunna hänföras till hjälpklasstadiet, vöre relativt

klent begåvade. Även i nämnda undervisningsavdelningar brukade

antalet elever vara avsevärt lägre än i normalklasserna. Med hänsyn bland

annat till att den anordning, varom nu vore fråga, icke hade något stöd

i allmän författning och till sitt pedagogiska värde vöre omtvistad samt

dessutom skulle kunna omöjliggöra genomförandet av en reglering av klassavdelningarnas

storlek, ansåge de sakkunniga, att undantag i nämnda fall

ej borde medgivas. Detta berövade dock icke ett skoldistrikt möjligheten

att i nu avsedd läraravdelning ha ett lägre elevantal men måste medföra,

att antalet elever i normalavdelningarna höjdes i motsvarande grad.

Slutligen ville de sakkunniga fästa uppmärksamheten därå, att vissa av

de större städerna hade mera glest bebodda ytterområden. Skolorna i dessa

borde — även om de stundom vore av A-form — icke ingå i den allmänna

medeltalsberäkningen av elevantalet utan behandlas enligt överskottsmetoden.

Anmärkas borde i detta sammanhang, att de större och medelstora städerna

genom tillämpning av medeltalsmetod icke komme i bättre ställning

än andra skoldistrikt. Överskottsmetoden skulle nämligen tillämpas på

varje klass och i regel varje skolanläggning för sig, under det att medeltalsmetoden

normalt skulle tillämpas på folk- respektive småskolestadiet i samtliga

A-skolor inom distriktet betraktat som en enhet. Utan tvekan bleve

därför det genomsnittliga antalet elever per läraravdelning högre i de större

skoldistrikten, vilket i sin tur möjliggjordes av befolkningens större koncentration.

De sakkunniga framhålla vidare, att — även om de sålunda föreslagna

åtgärderna blott avsåge förhållandena i A-skolor — detta icke hindrade,

att de betraktade det som självklart, att man, i den mån förekomsten av

icke-ordinarie tjänster eller ordinarie lärares avgång gjorde det möjligt,

borde vid nästa läsårs början reglera elevantalet även i lägre skolformer

med särskilt hänsynstagande till det nuvarande ekonomiska läget.

Beträffande frågan örn de föreslagna åtgärdernas inverkan

på lärarnas anställningsförhållanden ha de sakkunniga,

som nämnts, beräknat, att de här ovan ifrågasatta åtgärderna för en

reglering av elevantalet i A-skolor skulle för nästa budgetår komma att

medföra, att omkring 285 icke-ordinarie folkskollärartjänster och omkring

85 icke-ordinarie småskollärartjänster komme att bli överflödiga. De åtgärder

i övrigt i syfte att reducera antalet erforderliga lärartjänster, som de

sakkunniga förordade (jämför det följande), gjorde, att man kunde avrunda

dessa siffror uppåt till respektive 300 och 100.

Vid den reducering av antalet lärartjänster i folk- och småskolor, som

de sakkunniga dels sålunda föreslagit, dels ock ämnade i ett senare betän
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

leande ifrågasätta, borde skälig hänsyn tagas till såväl redan utexaminerade

lärare liksom ock sådana läraraspiranter, som å seminarierna påbörjat

utbildning för sitt tilltänkta yrke. Indragningen av lärartjänster borde därför

fördelas över en längre tidsperiod, och examinationen av lärare anpassas

efter de nya förhållandena.

För bedömande av, hur den för nästa budgetår ifrågasatta indragningen

av tjänster bomme att inverka på lärarnas anställningsförhållanden, ville

de sakkunniga anföra följande.

Vid en normal utveckling av folkskolan räknade skolöverstyrelsen, enligt

vad de sakkunniga under hand inhämtat, med en brist på folkskollärare

av minst 200 för de närmaste läsåren. Med hänsyn härtill syntes tidpunkten

synnerligen lämplig för de föreslagna indragningarna av tjänster.

De av de sakkunniga ifrågasatta åtgärderna kunde i stort sett väntas få

den följden i nu förevarande hänseende, att en befarad brist på lärare ersattes

av något överskott. Vidare hade de sakkunniga från folkskolinspektörerna

erhållit approximativa uppgifter örn antalet pensionerade eller

oexaminerade lärare samt småskollärare, vilka vid höstterminens slut 1939

tjänstgjort vid folkskola. Med ledning av de lämnade uppgifterna beräknade

de sakkunniga sammanlagda antalet av nu nämnda lärare till minst

400. Denna höga siffra vore helt naturligt en följd av inkallelserna till militärtjänst

i anledning av anbefalld förstärkt försvarsberedskap. Då bristen

på lärare icke vore jämnt fördelad över hela landet utan i huvudsak

förekomme koncentrerad till vissa delar, skulle det, även om yngre

examinerade lärare stått till förfogande, icke varit möjligt att besätta samtliga

vikariat med sådana lärare.

Beträffande småskollärana läge saken delvis annorlunda till. På detta

område hade sedan lång tid funnits ett överskott av lärare. Genom minskad

examination hade dock nämnda överskott successivt minskats och torde

numera vara ganska ringa. En indragning av tjänster i småskolan betydde

emellertid, att det toge något längre tid, innan arbetstillfällena för nu avsedda

lärare komme att någorlunda motsvara tillgången på arbetskraft.

Även för småskollärare gällde, att anställningsmöjligheterna ökat genom

den förstärkta försvarsberedskapen. I icke få fall hade småskollärare under

sistlidna hösttermin uppehållit vikariat i folkskola.

Av det nu anförda syntes framgå, att om de förhållanden, som nödvändiggjort

den förstärkta försvarsberedskapen, komme att fortsätta under

nästkommande läsår, även en mycket stark indragning av tjänster å folkskolestadiet

icke komme att medföra någon egentlig arbetslöshet bland

yngre examinerade lärare. Även för småskollärarnas del torde anställningsförhållandena

komma att bli någorlunda tillfredsställande.

Skulle däremot en avspänning inträda på det internationella området,

bleve givetvis lärarnas arbetsförhållanden i nu förevarande hänseende försämrade.

De sakkunniga hade övervägt, huruvida man i ett sådant läge

borde låta den indragning av lärartjänster, som ifrågasatts för läsåret

1940/41, fördelas på längre tid. Som skäl för en dylik åsikt kunde, frånsett

hänsynen till lärarna, åberopas, att den ekonomiska situationen i händelse

av europeisk fred skulle bli väsentligt ljusare. Detta borde icke, enligt

de sakkunnigas mening, föranleda ett undanskjutande av en lämplig

rationalisering av folkskoleväsendet men skulle viii kunna motivera ett lug
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Marits proposition Nr 155.

nare tempo i de olika åtgärderna. Med den form för reglerandet av hithörande

förhållanden, som de sakkunniga föreslagit, syntes det formellt lätt

att reglera takten i de ifrågasatta åtgärderna. De sakkunniga ansåge sig

alltså böra föreslå, att vid utfärdandet av föreslagna anvisningar tillbörlig

hänsyn toges även till lärarnas anställningsförhållanden i enlighet med

av de sakkunniga här anförda synpunkter.

De sakkunniga ha i detta sammanhang även framfört vissa synpunkter

beträffande elevintagningen i folk- och småskoleseminarierna under nästa

och närmast följande budgetår och därvid ifrågasatt avsevärda inskränkningar.

Härtill ber jag få återkomma i det följande.

Remissyttrandena.

Skolöverstyrelsen.

Överstyrelsen hade intet att erinra mot att de delningsgrunder, de sakkunniga

föreslagit såsom regelmässiga (överskottsmetoden), bleve tillämpade

under nuvarande förhållanden.

Beträffande de sakkunnigas förslag om införande under vissa förhållanden

i A-skolor av läraravdelningar av B-form, ville överstyrelsen framhålla,

att sådan organisation redan nu tillämpades i olika variationer. Så kunde

exempelvis småskolestadiet vara anordnat enligt b-formen och folkskolestadiet

enligt A-formen eller det senare med två läraravdelningar enligt

A-form och med två klasser sammanslagna till en läraravdelning. I sjuklassiga

skolor kunde likaledes på folkskolestadiet två klasser tillsammans

bilda en läraravdelning, under det att de tre övriga klasserna undervisades

av var sin lärare o. s. v. Överstyrelsen ansåge för sin del, att en dylik

anpassning vore nödvändig och även lämplig, när det vore fråga om Askolor

med relativt låga elevantal. Däremot hyste överstyrelsen vissa betänkligheter

mot att i A-skolor med flera parallellavdelningar på folkskolestadiet

skulle införas läraravdelningar av B-form, då dessa i dylika skolor

lätt bleve betraktade såsom varande sämre än avdelningar av A-form.

De sakkunniga syntes icke heller ha haft för avsikt att föreslå, att nämnda

metod för elevernas fördelning skulle tillämpas i skoldistrikt med större

A-skolor. För sådana skoldistrikt borde i stället vid fördelningen räknas

med ett visst medeltal elever för respektive folk- och småskolestadierna.

Överstyrelsen funne för sin del de föreslagna medeltalen väl avvägda

och hade ur principiell synpunkt icke heller något att erinra mot vad de

sakkunniga i övrigt anfört i nu förevarande avseenden. Emellertid ville

överstyrelsen fästa uppmärksamheten på att de sakkunniga icke yttrat sig

om de folkskolans högre avdelningar, som funnes och vilka vore frivilliga.

På grund av den ställning och organisation, dessa avdelningar hade, vore

det enligt överstyrelsens mening nödvändigt, att undantag från tillämpning

av de föreslagna allmänna grunderna rörande elevantalet kunde medgivas

i alla de fall, då skäl därtill förelåge på grund av lokala förhållanden

eller undervisningens omfattning och planläggning. Här ifrågavarande avdelningar

kunde exempelvis omfatta både goss- och flickavdelningar med

elevantal, som möjliggjorde, att angivna medeltalsbestämmelser kunde

följas, om hänsyn toges blott till denna omständighet. I många fall kunde

dock särskilda kurs- och timplaner helt eller delvis vara upprättade för

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

de kvinnliga och för de manliga elevernas undervisning. En strikt tillämpning

i dylika fall av ovannämnda delnings- och medeltalsgrunder skulle

kunna äventyra möjligheten att anpassa undervisningen efter de olika elevkategoriernas

utbildningsbehov. En sådan anpassning vore emellertid enligt

överstyrelsens mening nödvändig.

De sakkunnigas förslag syntes gå ut på att samtliga de icke-ordinarie

tjänster, som med tillämpning av föreslagna regler skulle bli övertaliga vid

A-skolor läsåret 1940/41, skulle indragas redan under nämnda läsår. Överstyrelsen

ansåge, att en sådan indragning skulle komma att drabba många

lärare synnerligen hårt. Visserligen vore de icke-ordinarie tjänsterna avsedda

att möjliggöra anpassning av lärartjänsternas antal efter storleken

av elevantalet under skilda tider. Inom flera av de större skoldistrikten

upprätthölles dock för närvarande ett jämförelsevis stort antal icke-ordinarie

tjänster, som under normala förhållanden fortfarande skulle ansetts

behövliga under en längre eller kortare tidsperiod. I många fall hade lärare

innehaft dylika tjänster under ett tiotal år och därutöver. Även sådana

liirare, av vilka många vore familjeförsörjare och under flera år erlagt familjepensionsavgifter,

skulle vid en indragning på en gång komma att

drabbas antingen av fullständig arbetslöshet eller, i bästa fall, bli hänvisade

till att söka eventuellt lediga vikariat. Då genom särskilda åtgärder från

statsmakternas sida en väsentlig skärpning av hittills i nu ifrågavarande

avseende rådande förhållanden vore avsedd att genomföras, syntes det

överstyrelsen rimligt, att åt eventuella föreskrifter gåves sådan form, att

indragningen av övertaliga icke-ordinarie tjänster även vid A-skolor bleve

fördelad på åtminstone två läsår, varvid borde tillses, att icke-ordinarie

lärare med många års tjänstetid icke skulle drabbas av arbetslöshet. Överstyrelsen

ansåge sig finna stöd för detta sitt förslag även i det förhållandet,

att statsmakterna vid tidigare beslut rörande omorganisationer _ av olika

slag framhållit, att dessa borde så genomföras, att icke-ordinarie befattningshavare

med längre tjänstetid icke bleve avskedade. Riksdagens statsutskott

hade också i samband med behandling av Kungl. Maj:ts framställningar

till 1940 års riksdag i vissa för flera huvudtitlar gemensamma

frågor gjort ett uttalande med liknande innehåll. Utskottet hade nämligen,

bland annat, anfört, att önskvärda besparingar borde kunna vinnas utan

att avskedande borde ske av redan anställd icke-ordinarie personal.

Statskontoret.

Enligt statskontorets mening hade de sakkunniga anfört fullgoda

skäl för förslaget örn meddelande av uttryckliga bestämmelser angående

antal lärjungar i varje läraravdelning. Behovet av åtgärder på detta

område vore särskilt framträdande mot bakgrunden av de besparingar,

som härigenom kunde vinnas. De av de sakkunniga i detta avseende föreslagna

bestämmelserna hade icke givit statskontoret anledning till erinran

i annat hänseende än att ämbetsverket ville ifrågasätta, huruvida icke

medeltalet lärjungar i läraravdelning i de större skoldistrikten borde kunna

sättas högre lin vad de sakkunniga föreslagit. Enligt statskontorets

mening syntes det knappast innebära full rättvisa mot landsbygden att

där icke medgiva delning av en läraravdelning på folkskolestadiet förrän

lärjungeantalet överstege 35, under det att i större skoldistrikt det genomsnittliga

antalet icke skulle behöva överstiga 30. I varje fall ansåge statskontoret,

att sistnämnda siffra under nuvarande förhållanden icke borde

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

sättas lägre än 32, d. v. s. det av de sakkunniga alternativt övervägda

antalet. För småskolestadiet torde i de större skoldistrikten medeltalet

lärjungar kunna bestämmas till 25. Det skäl, som av de sakkunniga anförts

mot en högre medelsiffra — nämligen en alltför stark indragning

av tjänster i dessa skoldistrikt — kunde enligt statskontorets mening icke

vara avgörande. Att märka vore nämligen, att det för närvarande i själva

verket torde förefinnas brist på lärare, vilket icke minst framginge därav,

att pensionerade lärare i rätt betydande omfattning anlitades för undervisningens

upprätthållande. Vidare kunde framhållas, att de föreslagna

besparingsåtgärderna endast vore avsedda att tillämpas under nuvarande

exceptionella förhållanden med av dessa föranledda inkallelser av manliga

folkskollärare till militärtjänstgöring. I den mån normala förhållanden

åter inträdde finge givetvis de i besparingssyfte vidtagna åtgärderna på

folkskolans område — liksom inom andra förvaltningsområden — tagas

under förnyad omprövning. Då det här alltså icke vore fråga örn någon

bestående försämring av förutsättningarna för folkskolornas arbete utan

endast en av nuvarande läge motiverad inskränkning, ansåge statskontoret

det vara försvarbart att vidtaga även långtgående besparingsåtgärder.

Rilcsräkenskapsverket,

Med anledning av att de sakkunniga i detta såväl som i andra sammanhang

framhållit nödvändigheten av att de bestämmelser, som erfordrades

för de föreslagna besparingsåtgärderna, kompletterades med anvisningar

till ledning för skoldistrikten och folkskolinspektörerna, har riksräkenskapsverket

framhållit, att dylika anvisningar skulle komma att avsevärt

underlätta jämväl den centrala kontrollen av statens utgifter för folkskoleväsendet.

Allmänna lönenämnden.

Nämndens majoritet har icke framställt erinran mot de sakkunnigas förslag.

En reservant har uttalat sig för, att viss övergångstid borde fastställas

för genomförande av förslaget.

Domkapitlen.

Flertalet domkapitel tillstyrka de sakkunnigas förslag i den form det

erhållit. Några domkapitel förorda dock vissa modifikationer, såsom domkapitlen

i Västerås, Karlstad och Luleå. Domkapitlet i Uppsala anser de

föreslagna åtgärderna icke tillfyllest i nu rådande läge.

Uppsala. Domkapitlet, som i och för sig tillstyrkte de sakkunnigas ifrågavarande

förslag, kunde icke underlåta att giva uttryck åt en förmodan,

att den föreslagna åtgärden skulle utan skada för vårt folkskoleväsende

kunna göras ännu mera effektiv, detta särskilt med tanke på de nuvarande

extraordinära tidsomständighetema. Det förefölle, som om tiden vore inne

för att ett stadgande örn ett minimiantal av elever i folk- och småskolor

av olika typer nu omedelbart upptoges till omprövning. Man måste förvåna

sig över att så ej skett i det föreliggande betänkandet och även däröver

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155. 23

att de föreslagna besparingsåtgärderna för nästa budgetår vore inskränkta

till folkskolor av A-typ.

Domkapitlet saknade givetvis förutsättningar att på ett mera självständigt

sätt anvisa vägar för de olika missförhållandenas snara avhjälpande.

Men med hänsyn därtill, att de sakkunniga förklarat sig vilja i ett senare

betänkande föreslå en tillfällig förstärkning av folkskolinspektionen för

förberedande av rationaliseringsåtgärder, ville domkapitlet sätta i fråga,

huruvida ej en sådan tillfällig förstärkning snarare borde medgivas skolöverstyrelsen

för en central och säkerligen mera effektiv behandling av

detta viktiga spörsmål.

Domkapitlet i Västerås har hemställt, att, då enligt motiveringen

till de sakkunnigas förslag klassavdelningarna i regel tänktes böra förbli

oförändrade efter 1, 3 och 5 skolåren eller alltså i 2, 4 och 6 klasserna, vid

medeltalsberäkningen hänsyn endast måtte tagas till elevantalet i klasserna

3, 5 och 7.

Domkapitlet i Karlstad har ifrågasatt, att de lärare, som tjänstgjort

minst två år som extra ordinarie och på grund av de föreslagna besparingsåtgärderna

måste övergå till vikariattjänstgöring, skulle få bibehålla de

rättigheter, som de haft som extra ordinarie lärare.

Mot den förutnämnda ifrågasatta bestämmelsen rörande uppdelning av

läraravdelningarna, av de sakkunniga kallad överskottsmetoden, hade

domkapitlet i Luleå, under förutsättning att det här vore fråga om en av det

nuvarande ekonomiska läget betingad tillfällig anordning, ingen annan erinran

att göra än att undantag från bestämmelsen bleve nödvändiga för

stiftets finsktalande bygder och även syntes bli påkallade beträffande sådana

avdelningar, där den allmänna kunskapsnivån vore förhållandevis

låg, vare sig orsaken härtill vore organisatoriska anordningar, stark avgång

till högre läroanstalter eller annat. Emot den ifrågasatta omfattningen

av den av de sakkunniga föreslagna metoden att räkna med visst medeltal

elever i läraravdelning kunde invändningar göras. Där bebyggelsen i en

stad eller i ett stadsliknande samhälle vore starkt koncentrerad, torde anordningen

icke behöva medföra särskilda olägenheter. Men denna förutsättning

vore i dylika samhällen långt ifrån alltid för handen. Det vore

enligt domkapitlets mening otillräckligt att räkna med undantag för allenast

större städers glest bebodda ytterområden, utan den ifrågasatta medeltalsberäkningen

borde uppenbarligen komma till användning överhuvud

endast i sådana delar av ett distrikt, som hade starkt koncentrerad bebyggelse.

Och att därvid äventyra undervisningsarbetets effektivitet genom

medtagande i beräkningsunderlaget av så kallade svagklasser förefölle icke

tillrådligt.

Det syntes vidare tveksamt, huruvida skyldighet borde stadgas för skoldistrikt

att före läsårs början underställa frågan om elevernas fördelning

folkskolinspektörens prövning och godkännande. Domkapitlet föreställde

sig, att, därest .särskilda anvisningar rörande elevantalet inom de olika

läraravdelningarna utfärdades av Kungl. Maj:t eller skolöverstyrelsen till

ledning för såväl skoldistrikten som folkskolinspektörerna, de sistnämnda

utan den av de sakkunniga föreslagna underställningen skulle kunna tillse,

att onödiga läraravdelningar icke upprätthölles.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 155.

Domkapitlet i Linköping framhåller, att även i lägre skolformer torde

ett ökande av det ringa elevantalet med därav följande sammanslagningar

och indragningar av lärartjänster kunna utan skada ske redan under nästa

läsår, särskilt i fråga örn Bl-skolor.

Domkapitlet i Strängnäs understryker, att det icke kunde vara lämpligt,

att i författningsbestämmelser ange antalet elever, som måste finnas i en

läraravdelning, innan avdelningen finge delas. Förhållandena inom vårt

folkskoleväsende vöre så skiftande, att maximibestämmelser för klassavdelningars

storlek icke kunde utfärdas på samma sätt som för läroverken.

Domkapitlet kunde nu icke bedöma, hur det i pedagogiskt avseende

skulle komma att verka, därest man, som de sakkunniga förordat, i skolor

av A-form delvis organiserade undervisningen enligt B-form. Ett dylikt

blandat system kunde vara värt en prövning. Skulle det begagnas utan att

den tidsödande proceduren med reglementsändring förutsattes som nödvändig,

borde emellertid anmälan om företagna provisoriska förändringar

i skolformerna göras till respektive domkapitel.

Länsstyrelserna.

Länsstyrelserna ha så gott som undantagslöst uttalat sin fulla anslutning

till de sakkunnigas ifrågavarande förslag. Länsstyrelsen i Nyköping

har dock förordat längre gående åtgärder än de sakkunniga. Länsstyrelsen

i Umea har uttryckt viss tveksamhet rörande lämpligheten av en så kraftig

reducering, som ifrågasatts, och länsstyrelsen i Luleå har uttalat vissa

önskemål om modifikationer, särskilt med hänsyn till förhållandena i Norrbottens

läns finnbygder.

Länsstyrelsen i Nyköping har sålunda ifrågasatt, örn icke med hänsyn till

motsvarande bestämmelser vid den högre skolundervisningen antalet elever

i klasserna borde bestämmas till minst 35 respektive 25 icke blott för

mindre skoldistrikt utan även för större sådana, varvid de lärare, som innehade

ordinarie anställning och som genom den nu föreslagna åtgärden

bleve övertaliga, finge i största möjliga utsträckning förflyttas till annan

lärartjänst.

Länsstyrelsen i Umeå förklarar sig icke kunna frigöra sig från den uppfattningen,

att den indragning av lärartjänster, som föreslagits skola äga

rum redan från och med nästkommande budgetår, vore väl kraftig och

skulle, därest den genomfördes i den beräknade omfattningen, sannolikt

komma att skapa en icke obetydlig arbetslöshet inom lärarkåren. Med

hänsyn härtill syntes en något mindre reducering av antalet tjänster vara

att förorda, och beträffande särskilt Västerbottens län ville länsstyrelsen

framhålla nödvändigheten av att gå fram med stor varsamhet. Vägbristen,

de stora avstånden och de ofta kalla vintrarna vore synpunkter, som icke

torde ha i tillbörlig grad beaktats, när maningar utgått örn vidtagande av

åtgärder i angiven riktning. Än betänkligare vore, att man syntes handla

som örn tillgången på lämpliga inackorderingsställen i de västerbottniska

byarna vore tämligen obegränsad, medan förhållandena på grund av trångboddhet,

ofta stora barnskaror och fattigdom mångenstädes vore de

motsatta.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

Länsstyrelsen i Luleå har framhållit, att då många barn i länets s. k.

finnbygd hade tämligen ringa kunskap i svenska språket, pedagogiska skäl

talade för att läraravdelningarna i dessa trakter icke kunde bestå av alltför

stort antal barn. Det syntes länsstyrelsen därför lämpligt, att medeltalet

elever i läraravdelningarna i de finskspråkiga delarna av länet icke fixerades,

utan att på vederbörande folkskolinspektör skulle ankomma att med

hänsyn till föreliggande omständigheter bestämma elevantalet per läraravdelning.

Stockholms folkskoledirektion.

Direktionen har hemställt,

att den av de sakkunniga föreslagna höjningen av lärjungantalet i folkskolans

klasser måtte successivt genomföras under läsåren 1940/42;

att medeltalet lärjungar per klassavdelning i folkskolans högre avdelning

måtte bestämmas till omkring 24;

att i fråga örn kommun, som vore befriad från inspektion av sitt folkskoleväsen

genom statens folkskolinspektör, icke måtte föreskrivas, att

elevernas fördelning på läraravdelningar skulle underställas statens vederbörande

folkskolinspektör för prövning och godkännande; samt

att i utfärdade anvisningar närmare måtte angivas de fall, i vilka den

s. k. överskottsmetoden skulle komma till användning vid beräknandet av

antalet läraravdelningar i städernas skoldistrikt.

Till stöd härför har anförts:

Vid ett försök att överblicka verkningarna inom Stockholms skoldistrikt

av de föreslagna bestämmelserna, vilka icke komme att beröra småskolestadiet,

där medeltalet lärjungar per klassavdelning för närvarande vore

24,3, uppställde sig först frågan, huruvida folkskolans högre avdelning,

i Stockholm omfattande en årsklass, åttonde klassen, skulle

medtagas vid medeltalsberäkningen. Åttonde klassen vore icke obligatorisk,

och från sjunde klassen avginge ett stort antal lärjungar till fortsättningsskolan,

yrkesskolor och andra överbyggnader. Under det att antalet

lärjungar i sjunde klassen (normalavdelningarna) vårterminen 1939

utgjort 2,484, så vore antalet lärjungar i åttonde klassen (normalavdelningarna)

innevarande läsår 1,937. På grund av att lärjungantalet i åttonde

klassen vid varje särskild skola sålunda i allmänhet vore ganska

lågt, stannade medeltalet lärjungar per avdelning inom denna klass vid

en väsentligt lägre siffra än inom den egentliga folkskolan och vore innevarande

läsår 22,5. En mera väsentlig höjning av detta medeltal skulle

medföra, att man nödgades i stor utsträckning överflytta lärjungar under

deras sista skolår från den skola, de under sin föregående skoltid tillhört,

till en annan skola med andra lärare och med en för lärjungarna ny och

främmande miljö. Ur pedagogiska synpunkter måste detta framstå såsom

synnerligen olämpligt. Erfarenheten hade givit vid handen, att lärjungarna

inför tvånget av en sådan överflyttning valde att gå till fortsättningsskolan

i stället för till åttonde klassen. Då det vore uppenbart, att fortsättningsskolan

icke kunde tillnärmelsevis giva lärjungarna samma bildningsmått

som undervisningen i åttonde klassen, så komme en starkare till
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 155.

strömning till fortsättningsskolan på åttonde klassens bekostnad att ha

till följd en avgjord sänkning av bildningsnivån hos den ungdom det här

gällde.

Av anförda skäl skulle direktionen finna en föreskrift örn en mera avsevärd

höjning av medeltalet lärjungar per avdelning i åttonde klassen

synnerligen beklaglig. De sakkunniga syntes icke heller i sina beräkningar

ha medtagit denna klass. Med hänsyn till nu rådande läge borde naturligtvis

lärjungantalet i avdelningarna även i denna klass höjas, så långt

detta utan allvarligare olägenheter kunde ske, men direktionen ansåge

sig på grund av de särskilda förhållanden, som gällde den frivilliga högre

avdelningen, böra hemställa, att, om ett medeltal även i detta fall fixerades,

detta icke måtte sättas högre än 24. De följande beräkningarna utginge

från detta medeltal.

En annan fråga av betydelse för beräknandet av antalet klassavdelningar

under nästkommande läsår vore, i vilken utsträckning den s. k.

överskottsmetoden borde komma till användning i fråga om skolorna i

stadens ytterområden. Då denna fråga för närvarande torde

vara omöjlig att besvara, så hade i de följande beräkningarna endast uppskattningsvis

antagits, att avdelningsantalet genom överskottsmetodens

tillämpning för vissa skolor komme att med ett tiotal överstiga det antal,

som erhölles, örn medeltalsmetoden tillämpades för hela skoldistriktet.

Direktionen ville emellertid framhålla önskvärdheten av att klara direktiv

i nu berörda avseende gåves i de anvisningar, som enligt de sakkunnigas

förslag skulle utfärdas.

Bortsett från specialavdelningar utgjorde innevarande termin antalet avdelningar

i åttonde klassen 86 med sammanlagt 1,937 lärjungar (medeltal

per avdelning 22,5) och i klasserna 3—7 624 med 16,969 lärjungar (medeltal

per avdelning 27,2). Om medeltalet varit 24 i klass 8 och 30 i klasserna

3—7, så skulle avdelningsantalen uppgått till respektive 81 och 566. Det

sammanlagda avdelningsantalet skulle sålunda ha varit 63 mindre än det

för närvarande vore. Enligt verkställd förutberäkning av lärjungantalet

läsåret 1940/41 komme antalet lärjungar i klass 8 att vara ungefär oförändrat,

medan lärjungantalet i klasserna 3—7 ökades med omkring 450

lärjungar. Med ett medeltal av 30 lärjungar per avdelning motsvarade denna

ökning 15 avdelningar. Om överskottsmetodens tillämpning på vissa

skolor beräknades giva till resultat 10 avdelningar mera än som nu framkommit

genom medeltalsmetodens tillämpning på hela distriktet, så skulle

sammanlagda antalet avdelningar i klasserna 3—8 komma att minskas med

(63—15—10 —) 38 avdelningar från innevarande år i stället för att ökas

med 16 avdelningar, vilket skulle bli fallet, om antalet avdelningar beräknades

enligt samma grunder som hittills. Besparingen skulle alltså komma

att omfatta 54 befattningar.

Då det gällde att beräkna det minskade behovet av folkskollärare hade

man emellertid att taga hänsyn till ännu en omständighet. Till och med

år 1927 hade undervisningen vid Stockholms folkskolor även på småskolestadiet

bestritts uteslutande av folkskollärare. Sedan riksdagen nämnda år

beslutat1, att statsbidrag för avlöning av lärare å småskolestadiet finge utgå

endast med för småskollärare fastställda belopp, dock att statsbidrag till

avlöning till folkskollärare med undervisning i småskolan skulle under en

övergångstid av 15 år i viss utsträckning medgivas, hade för varje år ett

1 Se kungörelserna nr 463/1928 och nr 999/1937.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

antal ledigblivna folkskollärar^ änster ombildats till småskollärar^ änster

i överensstämmelse med den plan, som vore given i kungörelsen angående

statsbidrag till avlöning av lärare vid folk- och småskolor. På detta sätt

hade de ordinarie folkskollärarbefattningarnas antal vid Stockholms folkskolor

hittills minskats med omkring 240 befattningar. Innevarande termin

vore 09 folkskollärare placerade å småskolestadiet, och detta antal

borde läsåret 1940/41 nedbringas med 21 till 48.

I det hela syntes behovet av folkskollärare vid stadens folkskolor läsåret

1940/41 bli (38 + 21 =) 59 lärare mindre än under innevarande läsår,

förutsatt att de sakkunnigas förslag komnie att genomföras i den omfattning,

som nu antagits. Denna beräkning vore emellertid grundad på antagandet

av en ökning av lärjungantalet, vilken i nuvarande läge måhända

bleve mindre än beräknat, i vilket fall lärarbehovet komme att ytterligare

nedgå.

Det återstode att undersöka, huru många av de nu anställda

lärarna, som under angivna förhållanden icke

skulle kunna beredas anställning vid Stockholms

folkskolor höstterminen 1940. Innevarande termin uppehölles

15 vakanta befattningar av vikarier. Då bland de nu tjänstgörande ordinarie

folkskollärarna 21 beräknades avgå efter uppnådd pensionsålder,

måste uppenbarligen ytterligare (59—-15—21 =) 23 vikarierande eller extra

ordinarie lärare entledigas. Av de nu anställda lärarna skulle sålunda

(15 + 23 =:) 38 icke kunna beredas anställning höstterminen 1940. På

grund av beviljat kommunalt anslag hade direktionen emellertid möjlighet

att under innevarande kalenderår anställa 48 folk- eller småskollärare såsom

fasta vikarier med i det hela samma avlöningsförmåner som extra ordinarie

lärare. Med hänsyn till rådande ovissa förhållanden hade vårterminen

1940 endast 29 av dessa vikariebefattningar tagits i anspråk. 19 dylika befattningar

skulle därför stå till förfogande vid höstterminens början för

lärare, som eljest skulle förlora sin anställning. Tills vidare förefunnes denna

möjlighet emellertid endast för höstterminen. I varje fall torde minst

(38—19 =) 19 av de nu tjänstgörande extra ordinarie eller vikarierande

lärarna komma att bli uteslutna från möjlighet att erhålla anställning vid

Stockholms folkskolor vid början av läsåret 1940/41.

Det borde framhållas, att detta antal skulle ökas till minst 35 och — på

grund av lärjungarnas övergång i större utsträckning till fortsättningsskolan

i stället för till åttonde klassen — sannolikt till en högre siffra, om

medeltalet 30 lärjungar per klassavdelning skulle föreskrivas även för

klass 8.

Möjligheterna att vinna extra ordinarie eller ordinarie anställning i Stockholm

för här tjänstgörande folkskollärare hade under en följd av år varit

väsentligt reducerade dels — i fråga örn de kvinnliga lärarna — på grund

av det ovan nämnda, sedan 12 år pågående överförandet av ledigblivna

kvinnliga folkskollärarbefattningar till småskollärarbefattningar, dels på

grund av att ledigblivna ordinarie folkskollärarbefattningar i 16 fall besatts

genom förflyttningar av lärare från övertaliga befattningar inom

andra skoldistrikt. Såsom framginge av en yttrandet bilagd förteckning

över för närvarande vid Stockholms folkskolor anställda extra ordinarie

och vikarierande folkskollärare1 hade därför det stora flertalet av dessa en

tjänstetid, sorn, då det gällde obefordrade lärare, måste anses mycket lång.

1 Se handlingarna i ärendet. Förteckningen upptager 41 e. o. folkskollärare, varav 15 kvinnliga,

saint 62 vikarierande folkskollärare nied terminsavlöning, varav 42 kvinnliga.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

Endast två kvinnliga och åtta manliga lärare hade mindre än fem tjänsteår

vid utgången av innevarande termin. Då det med hänsyn till arbetets

anordning icke torde vara möjligt att låta reduktionen av lärarantalet

nästan uteslutande gå ut över de manliga lärarna, vilket skulle bli fallet

örn hänsyn endast toges till tjänsteåldern, och då de yngsta bland de kvinnliga

lärarna, frånsett de två nyssnämnda, hade sju till nio tjänsteår, hotades

lärare, som länge stått i skolans tjänst, av arbetslöshet genom de föreslagna

åtgärderna.

Vid det nu nödvändiga besparingsarbetet borde enligt de sakkunnigas

mening tillses, att vid skolan anställda lärare icke bleve obilligt behandlade.

Ej ens i nuvarande läge borde åtgärder brådstörtat vidtagas, vilka kunde

medföra en omfattande arbetslöshet bland olika lärargrupper. Utan tvivel

skulle emellertid ett icke obetydligt antal lärare vid Stockholms folkskolor

berövas anställning och utkomst, om besparingsprogrammet skulle komma

att strängt genomföras enligt den nu föreslagna planen. De stora svårigheter,

som skulle drabba dessa lärare, av vilka många hade försörjningsplikt,

kunde helt undgås, örn de ifrågasatta indragningarna av lärarbefattningar

fördelades på två år, därigenom att medeltalet lärjungar per klassavdelning

i folkskolan bestämdes till 29 för läsåret 1940/41 och till 30 först

för läsåret 1941/42. På detta sätt vunnes också, att klassavdelningarna

efter tredje och femte skolåren i stort sett kunde få vara oförändrade, ett

pedagogiskt önskemål, vars betydelse vitsordades även av de sakkunniga.

Slutligen tilläte sig direktionen framhålla följande. Förberedelserna för

skolarbetets planläggning under ett läsår påbörjades redan tidigt under

föregående läsårs vårtermin. Överlärarna uppgjorde redan i mars månad

preliminära beräkningar rörande antalet barn och avdelningar under nästkommande

läsår. Vanligen omkring den 20 juni fastställdes i sin helhet

planen för lärjungarnas fördelning på avdelningar.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle planen för lärjungarnas fördelning

i avdelningar underställas statens vederbörande folkskolinspektör för prövning

och godkännande, och under viss förutsättning skulle frågan om planens

fastställande därefter kunna underställas även skolöverstyrelsen. Det

vore uppenbart, att en sådan omgång skulle i de stora skoldistrikten kunna

medföra, att det icke bleve möjligt att igångsätta ett ordnat arbete vid

skolorna omedelbart vid terminens början.

Direktionen tilläte sig erinra därom, att Kungl. Maj:t genom beslut den

22 december 1939 medgivit, att Stockholms stad finge, jämlikt kungörelsen

den 9 oktober 1914 (nr 2G0) angående inspektion av folkskoleväsendet i

stad, som ej deltager i landsting, tills vidare under tio år, räknat från och

med den 1 januari 1940, vara befriad från inspektion av sitt folkskoleväsen

genom statens folkskolinspektör, dock att denna befrielse ej skulle gälla

granskningen och vitsordandet av folkskolestyrelsens ansökningar om stats - bidrag och att ej heller någon inskränkning skulle ske i den befogenhet,

som vid inträffande ledighet å lärarbefattning tillkomme statens folkskolinspektör

jämlikt § 19 mom. 1 i gällande stadga angående folkundervisningen

i Stockholm.

Då prövningen av planen för lärjungarnas fördelning i avdelningar icke

torde, beröras av de gjorda inskränkningarna i befrielsen från statlig inspektion,

så syntes de sakkunniga ha förbisett, att ifrågavarande prövning

beträffande de skoldistrikt, som vore befriade från inspektion av sitt folkskoleväsen

genom statens folkskolinspektör, torde böra ankomma på ve
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Mcij:ts proposition Nr 155.

derbörande kommunala organ. I fråga om efterlevnaden av de bestämmelser,

som kunde komma att bli utfärdade med avseende på klassavdelningarnas

lärj ungantal, hade statens folkskolinspektör att i samband med

granskningen och vitsordandet av ansökningar örn statsbidrag utöva samma

kontroll som i fråga om övriga bestämmelser rörande arbetets anordning.

Lär ar sammanslutning arna.

Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollär arförening har förklarat

sig finna det i hög grad angeläget, att tillämpningen av de ifrågasatta medeltalsbestämmelserna

och därav den betingade minskningen av antalet

tjänster måtte ske under övergångsformer, som möjliggjorde, att personal

med flerårig tjänstgöring inom ett och samma skoldistrikt ej behövde utsättas

för ett bryskt avvisande eller få sina villkor väsentligt försämrade.

Avveckling borde i regel kunna ske i mån av äldre personals avgång ur

tjänsten.

Centralstyrelsen hade år 1935 hemställt, att barnantalet i läraravdelning

ej skulle få överstiga 30 på folkskolestadiet och 20 på småskolestadiet. Styrelsen

saknade därför, då det gällde normala förhållanden, skäl frånträda

denna uppfattning men kunde som tillfällig nödfallsåtgärd godtaga ett

något högre lärjungantal.

Styrelsen har vidare framhållit, att ett brådstörtat realiserande av förslaget

om högre elevantal skulle skapa mycket stora svårigheter för de

icke-ordinarie lärare, vilkas tjänster skulle bli överflödiga.

De sakkunniga syntes, anför styrelsen, lia räknat med en viss marginal

mellan de tjänster, som enligt deras beräkningar kunde indragas, och de,

som omedelbart borde indragas. Även örn risken för arbetslöshet härigenom

något minskades för den egentliga folkskolans lärare, kvarstode dock ett

skärpt arbetslöshetshot för småskolans lärare. Det vore därjämte påtagligt,

att ett stort antal icke-ordinarie folkskollärare måste räkna med väsentligt

försenad befordran och förflyttning till annan ort.

De extra ordinarie tjänsternas antal hade isynnerhet i de större städerna

under de senaste årtiondena högst avsevärt ökats. I Stockholm funnes

sålunda för närvarande 148 extra ordinarie tjänster och i Göteborg

64. Orsakerna till denna utveckling vore flera. I Stockholm finge manliga

folkskollärare, enligt tillgänglig statistik, tjänstgöra som icke-ordinarie i

medeltal 9,2 år, kvinnliga 12,2 år och småskollärarinnor 9,1 år, innan de

nådde ordinarie anställning. I samma stad hade medelåldern för under

år 1939 utnämnda manliga folkskollärare vid tillträdande av ordinarie

tjänst varit 34,o år, för kvinnliga folkskollärare 35,o år och för småskollärarinnor

33,7 år. I Göteborg finge manliga folkskollärare tjänstgöra som

icke-ordinarie i medeltal 8,7 år, kvinnliga folkskollärare 10,7 år och småskollärarinnor

12,5 år, innan de nådde ordinarie anställning. I denna stad

hade medelåldern för under år 1939 utnämnda manliga folkskollärare vid

tillträdande av ordinarie tjänst varit 34,3 år, för kvinnliga folkskollärare

32,9 år och för småskollärarinnor 35,7 år. Ett flertal av de icke-ordinarie

lärarna vore familjeförsörjare. Det erbjöde givetvis betydande svårigheter

för dessa lärare att åtaga sig korttidsvikariat i skilda delar av landet. Svårigheterna

för de icke-ordinarie lärarna ökades ytterligare genom de nya

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

pensionsbestämmelserna. På grund av den höjda pensionsåldern komme

befordringsmöjligheterna från och med år 1943 att bli väsentligt försämrade.

De föreslagna åtgärderna måste innebära, att ett stort antal extra

ordinarie lärare nedflyttades till vikariatsanställning, varigenom deras pensionsvillkor

väsentligt försämrades. Dessutom kunde framhållas, att arbetslösheten

bland småskollärarinnorna redan nu vore betydande. En ytterligare

indragning av tjänster komme därför att skärpa arbetslösheten inom

denna kår.

Styrelsen för Sveriges folkskollärarförbund, som från ett antal städer

införskaffat uppgifter rörande verkningarna av ett genomförande av de

sakkunnigas förslag, har framhållit, att verkningarna enligt de lämnade

uppgifterna (se handlingarna i ärendet) skulle ytterst hårt drabba ett stort

antal icke-ordinarie lärare. I Göteborg skulle av 78 extra ordinarie och vikarierande

lärare 38 å 39 bli överflödiga, i Jönköping 5 utav 12, i Linköping

samtliga 9 anställda, i Mölndal 5 utav 8 etc. Endast ett fåtal städer,

exempelvis Malmö, Borås och Eskilstuna skulle helt undgå indragning.

En reglering av barnantalet i klasserna i städer med större utsträckning

och mer eller mindre utpräglad förortsbebyggelse skulle medföra,

att elever måste överföras till skolor, belägna på i flera fall långa avstånd

från hemmen. Dylika omflyttningar av barnen skulle helt visst för staten

och kommunen skapa betydande transportsvårigheter och kostnader. Om

återigen dylika överflyttningar av barn till avlägset liggande skolor undvekes,

bleve följden ett onormalt högt, för skolundervisningens effektiva

bedrivande hindersamt elevantal i centralare belägna skolor, ett elevantal,

som ofta komme att överstiga den gräns, 35 elever, vid vilken delning av

avdelning enligt sakkunnigförslaget finge ske i mindre skoldistrikt. Härtill

komme, att i nyare skolhus, dels för att nedbringa byggnadskostnaderna,

dels då ett högt elevantal av pedagogiska skäl hittills icke ansetts lämpligt

eller ens förutsatts skola ifrågakomma, skolsalarna ofta gjorts så små,

att de icke kunde rymma det antal elever, som bleve följden av medeltalsregelns

tillämpning. Det syntes nödvändigt, att smidiga och efter de lokala

förhållandena anpassade grunder för indragningen av lärartjänster beslutades.

Centralstyrelsen för Sveriges folkskollärarinneförbund har, under åberopande

av i huvudsak samma skäl, som anförts av centralstyrelsen för Sveriges

allmänna folkskollärarförening, framhållit såsom nödvändigt, att särskilda

övergångsbestämmelser utfärdades för att tillförsäkra dem, som

vore anställda som e. o. eller vikarierande lärare sedan många år tillbaka,

möjlighet till fortsatt anställning.

Styrelsen för Sveriges småskollär alinne för erling har hemställt, att den

största varsamhet måtte iakttagas, när det gällde rationaliseringsåtgärder,

som medförde entledigande av småskollärarinnor, samt att medeltalet i

småskolans läraravdelningar i de större skoldistrikten måtte sättas till

högst 22.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. May.ts proposition Nr 155.

Enligt socialstyrelsens rapport den 15 januari 1940 hade 343 småskollärarinnor

anmält sig som arbetssökande, medan motsvarande siffra för

manliga folkskollärare varit endast 8 och för kvinnliga folkskollärare 39.

De icke-ordinarie småskollärarinnorna, som enligt de i betänkandet föreslagna

åtgärderna skulle entledigas, skulle på ett oroväckande sätt komma

att öka antalet arbetslösa småskollärarinnor. Enligt styrelsens uppfattning

borde hänsyn även tagas till att dessa icke-ordinarie befattningshavare

under en lång följd av år fått sina befordringsmöjligheter starkt

försämrade genom begränsad ansökningsrätt och genom bestämmelse örn

tvångsförflyttning av överflödiga lärare.

De sakkunniga framhölle, att även för småskollärare gällde, att anställningsmöjligheterna

ökat genom den förstärkta försvarsberedskapen. Styrelsen,

som i likhet med de sakkunniga hade kännedom örn, att småskollärarinnor

av denna orsak i icke få fall under det sista året uppehållit vikariat

i folkskola, ville dock framhålla, att icke ens den redan nu förefintliga

reserven av vikarier bland småskollärarinnorna härigenom torde komma

att absorberas. I varje fall ansåge styrelsen det icke försvarligt, att

när det gällde småskollärarinnornas arbetsförhållanden alltför mycket

bygga på den tillfälliga förbättring, som nu inträtt genom tillgången på

vikariat för mobiliserade lärare.

I annat sammanhang har jag, när det gällt de allmänna läroverken och

med dem jämförliga läroanstalter, föreslagit åtgärder, som för nästa budgetår

innebära en bruttominskning av lärarbehovet i kunskapsämnen, motsvarande

omkring 200 heltidstjänstgörande lärare. Denna minskning, som

till en del motväges av ett under nämnda budgetår inträdande ökat behov

av lärare, avses skola åstadkommas bland annat genom höjning av elevantalet

i vissa klasser.

De sakkunnigas nu ifrågavarande förslag innebär en motsvarighet för

folkskolans del till nämnda åtgärder. Förslagets genomförande skulle föra

med sig, att omkring 285 folkskollärar- och 85 småskollärar^’änster skulle

för nästa budgetår icke längre erfordras. Detta resultat skulle vinnas genom

en höjning av elevantalet i läraravdelningarna, företrädesvis vid skolor av

A-form.

Pin sådan höjning av elevantalet innebär givetvis en försvagning i pedagogiskt

hänseende. I betraktande av den betydande besparing, som genom

förslagets förverkligande skulle ernås, synes dock, såsom de sakkunniga

även framhållit, en sådan åtgärd kunna försvaras. I de avgivna yttrandena

ha i allmänhet icke heller rests invändningar mot förslaget ur pedagogisk

synpunkt.

En annan huvudsynpunkt är, huruvida förslagets genomförande, utan

någon längre övergångstid, skulle medföra obilliga konsekvenser för lärarna.

Principiellt sett torde därvid avgörande vikt böra fästas vid den inverkan,

åtgärderna kunna beräknas medföra i fråga örn förhållandet mellan

tillgång och efterfrågan på lärare inom folkskoleväsendet i dess helhet. I

detta avseende är tidpunkten — såvitt gäller folkskollärare —

Departe
mentschefen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 155.

enligt de sakkunniga nu särskilt gynnsam för ett genomförande av deras

förslag, i det att brist på sådana lärare beräknats komma att föreligga

under de närmaste läsåren. Jag hänvisar härvid även till skolöverstyrelsens

i det följande berörda framställning örn anslag till folkskoleseminarierna.

Beträffande småskollärarinnorna ligga förhållandena ur

angivna synpunkt i viss mån annorlunda till. Som bekant har under de

senare åren rått arbetslöshet bland dessa lärarinnor, vilken dock genom

åtgärder från statsmakternas sida i stor utsträckning kunnat hävas. Fortfarande

torde, åtminstone i vissa delar av landet, ännu råda ett visst överskott

på lärarpersonal av denna art. Med större fog än då det gäller folkskollärarna

kunna sålunda invändningar framställas emot de sakkunnigas

förslag örn indragning av småskollärartjänster. I flera av de avgivna yttrandena

ha också, särskilt från lärarnas egna sammanslutningar, rests

sådana invändningar. Att jag för egen del likväl anser mig kunna i huvudsak

biträda de sakkunnigas förslag, beror, förutom av statsfinansiella skäl,

i främsta rummet på att de vidtagna anstalterna för förstärkt försvarsberedskap

och partiell mobilisering medfört, att småskollärarinnor i ej

ringa utsträckning tagits i anspråk såsom vikarier å folkskollärartjänster.

Om en väsentlig ändring i dessa förhållanden skulle inträda, synas särskilda

åtgärder påkallade i syfte att över en längre tidrymd fördela genomförandet

av sakkunnigförslaget i denna del. Härtill återkommer jag i det

följande.

Givet är emellertid, att en åtgärd som den föreslagna kommer att föra

med sig, att åtskilliga lärare nödgas söka sig till andra skolor och andra

skoldistrikt än där de innevarande läsår äro anställda. I och för sig kan

dock en sådan påföljd enligt min mening icke anföras såsom skäl emot förslaget,

då ju varje organisationsinskränkning måste medföra konsekvenser

av liknande art. Det synes knappast finnas anledning antaga, att av indragningarna

drabbade, nu tjänstgörande lärare skola i någon mera avsevärd

omfattning komma att bli utan anställning. Det bör beaktas, att de sakkunniga

vid uppskattningen av antalet övertaliga lärare icke tagit hänsyn

till den avsevärda årliga avgången av lärare inom folkskoleväsendet och att

många av de lärare, som bli överflödiga genom de ifrågasatta åtgärderna,

torde kunna söka och erhålla de lärartjänster, som bli lediga på grund av

pensionering, dödsfall etc. och icke återbesättas genom direkt förflyttning

av lärare från övertaliga ordinarie lärartjänster. I sista hand torde i stort

sett inskränkningen av antalet lärarplatser komma att inverka på möjligheterna

för de våren 1940 nyutexaminerade lärarna att under nästa läsår

erhålla anställning.

Icke desto mindre är det, såsom både de sakkunniga och åtskilliga myndigheter

och sammanslutningar framhållit, av flera skäl nödvändigt att

framgå med varsamhet, när det gäller en organisationsändring som den

ifrågasatta. Av denna anledning ha de sakkunniga, enligt vad jag inhäm
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

tat, vid beräkningen av det antal lärartjänster, som skulle bli överflödiga

vid tillämpning av de ifrågasatta reglerna, utgått från att det icke skall

visa sig möjligt att under ett år indraga samtliga tjänster, som kunna komma

i fråga vid en sträng tillämpning av de av dem uppställda reglerna. Hänsyn

måste nämligen i så stor utsträckning som möjligt tagas till förhållandena

i de särskilda fallen. Sålunda bör tillses, att indragningarna icke

drabba lärare med lång tjänstetid och att reglerna överhuvudtaget utformas

så, att de medgiva ett varligt genomförande av besparingsprogrammet.

Jag har med det anförda velat ange de skäl, som synts mig tala mot att

ett genomförande av de sakkunnigas förslag, såsom bland annat av skolöverstyrelsen

ifrågasatts, för att mildra dess verkningar utsträckes över mer

än ett läsår. Mot en sådan utsträckning talar också det av de sakkunniga

berörda förhållandet, att man under de närmast kommande läsåren har att

räkna med indragning i större omfattning av ordinarie tjänster. Å andra

sidan har jag heller icke funnit mig böra för närvarande ansluta mig till

vissa av myndigheterna framförda förslag örn skärpta åtgärder på detta

område.

Mot detaljerna i de sakkunnigas förslag har jag icke funnit anledning

till någon väsentligare erinran. Jag förordar sålunda, att de föreslagna reglerna

för läraravdelningarnas storlek vid skolor av A-form erhålla formen av

anvisningar att tjäna till ledning vid handläggningen av frågor örn bestämmandet

av det erforderliga antalet lärare vid nämnda skolor. Det torde böra

ankomma på Kungl. Majit att på förslag av skolöverstyrelsen utfärda

nämnda anvisningar. Jag är, såsom redan antytts, ense med de sakkunniga

därom, att det icke är lämpligt, att dessa regler erhålla en mekaniskt verkande

utformning, utan att tillämpningen av dem bör få anpassas efter förhållandena

i de enskilda fallen. Såsom de sakkunniga föreslagit, torde dock böra

för rätt till statsbidrag till avlöning åt lärare vid folk- och småskolor uppställas

såsom ytterligare villkor, att skoldistrikt skall vara skyldigt att i god

tid före varje läsårs början underställa frågan örn elevernas fördelning på

läraravdelning under nästföljande läsår vederbörande folkskolinspektör för

prövning och godkännande. Skoldistrikt, som icke åtnöjes med folkskolinspektörens

beslut, torde böra få rätt att underställa skolöverstyrelsen

detta för prövning och avgörande. Folkskolinspektör befogenhet synes beträffande

skoldistrikt, som icke äro underkastade inspektion av statens

vederbörande folkskolinspektör, böra utövas direkt av skolöverstyrelsen.

Mot skolöverstyrelsens beslut i dessa ärenden torde besvär hos Kungl.

Majit icke böra få föras.

De sakkunniga lia utgått ifrån, att vid den medeltalsberäkning, som skulle

tillämpas beträffande läraravdelningarnas storlek i större skoldistrikt, vissa

s. k. specialIclasser borde hållas utanför. Dit räkna de sakkunniga exempelvis

hjälpklasser samt psykopat- och hälsoklasser men däremot icke s. k.

svagklasser (»extraklasser»). Jag är ense med de sakkunniga därom, att

Bihang till riksdagens protokoll 19W- 1 saini. Nr 151).

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. May.ts ''proposition Nr 155.

specialklasser av det förra slaget böra lämnas åsido vid medeltalsberäkningen.

Mera tveksamt synes vara, huruvida de s. k. svagklasserna böra

hållas utanför. Några mera betydande olägenheter torde emellertid icke

uppstå, därest de sakkunnigas förslag följes, då en måttlig höjning av elevantalet

i svagklasserna i nuvarande läge torde få anses försvarlig. Härtill

kommer, att i de skoldistrikt där systemet med dylika svagklasser tilllämpas

synnerligen konsekvent — såsom i Göteborg, där antalet »extraklasser»,

enligt vad jag inhämtat, uppgår till omkring 100 med i medeltal

ett tjugutal lärjungar per klass — ett högre medeltal elever i normalklasserna

än i övriga skoldistrikt torde kunna fordras. Jag förutsätter emeller

tid, att en viss varsamhet iakttages vid tillämpningen av medeltalsmetoden

i dylika skoldistrikt. För Göteborgs del synes en sådan varsamhet av nöden

jämväl av den orsaken, att, såvitt nu kan bedömas, en sträng tillämpning av

inedeltalsregeln skulle medföra indragning av ett relativt stort antal lärartjänster.

Stockholms folkskoledirektion har framhållit, att en konsekvent tillämpning

av medel talsregeln för Stockholms del skulle medföra, att minst 19 av

de nu tjänstgörande extra ordinarie eller vikarierande folkskollärarna komme

att bli uteslutna från möjlighet att erhålla anställning vid Stockholms

folkskolor vid början av läsåret 1940/41. Av hänsyn till de icke-ordinarie

folkskollärarna i Stockholm, vilka genomsnittligt sett ha en relativt lång

tjänstgöringstid — särskilt gäller detta de kvinnliga lärarna, beroende på

den pågående avvecklingen av det hittills tillämpade systemet med folkskollärarinnor,

tjänstgörande å småskollärarinnebefattningarna — har direktionen

hemställt, att den av de sakkunniga föreslagna höjningen av elevantalet

måtte för Stockholms skoldistrikt genomföras under loppet av

två år.

Såsom framgår redan av vad jag förut anfört, förutsätter jag, att skälig

hänsyn skall tagas till lärare med jämförelsevis lång tjänstetid. Med hänsyn

härtill och då de sakkunniga själva enligt vad i det föregående framhållits

icke räknat med indragning under nästa budgetår av samtliga de tjänster,

som skulle kunna vid en sträng tillämpning av de förutnämnda reglerna

avvecklas, synes det icke erforderligt att ifrågasätta en särskild övergångsanordning

för Stockholms skoldistrikt.

Skolöverstyrelsen och Stockholms folkskoledirektion ha hemställt, att

folkskolans högre avdelning måtte undantagas vid den föreslagna medeltalsberäkningen.

För egen del har jag icke något att erinra häremot, helst

som de sakkunniga icke torde ha avsett, att nämnda avdelning, vilken icke

är obligatorisk, skulle medräknas. Givetvis bör dock en viss höjning av

elevantalet, där så prövas kunna ske utan olägenhet, genomföras jämväl för

ifrågavarande påbyggnad till folkskolan. Jag finner för Stockholms vidkommande

det av folkskoledirektionen föreslagna medeltalet, omkring 24

elever kunna för närvarande godtagas.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

Folkskoledirektionen har framhållit vikten av klara anvisningar, när det

gäller att avgränsa de s. k. ytterområden, vilka skulle undantagas från tilllämpning

av medeltalsregeln. Det är svårt för att icke säga ogörligt att

på ett uttömmande sätt angiva de normer, som i detta avseende böra tilllämpas.

Givetvis bör dock tillses, att anvisningarna på denna liksom på

övriga punkter bli så klara och upplysande som möjligt, vilket är av vikt

icke minst för att vinna en någorlunda enhetlig tillämpning. I detta sammanhang

vill jag framhålla vikten av att vid tillämpningen av de ifrågasatta

reglerna all tillbörlig hänsyn tages till de speciella förhållanden, som

råda i skoldistrikt med finsktalande befolkning.

De bestämmelser, jag i det föregående förordat, torde böra tillämpas redan

för nästa budgetår. En omprövning av antalet för nästa budgetår erforderliga

icke-ordinarie lärartjänster bör sålunda komma till stånd vid slutet av

innevarande vårtermin. I likhet med de sakkunniga förutsätter jag därvid,

att, om vid denna omprövning befinnes, att sådan icke-ordinarie lärartjänst

bör indragas, som enligt tidigare medgivande av Kungl. Majit må bibehållas

för tid efter läsåret 1939/40, indragning av tjänsten det oaktat må

kunna ske.

De sakkunniga ha diskuterat frågan, huruvida den föreslagna indragningen

av lärartjänster borde fördelas på längre tid än ett år, för den händelse

en avspänning i det utrikespolitiska läget skulle inträda. I ett sådant

läge skulle nämligen sannolikt de av försvarsberedskapsskäl vidtagna åtgärder

upphöra, vilka medfört att anställningsmöjligheterna för folkskollärare

och småskollärare för närvarande äro särskilt gynnsamma. En sådan avspänning

borde enligt de sakkunniga icke föranleda, att en lämplig rationalisering

av folkskoleväsendet undanskjutes, men skulle väl kunna motivera

ett lugnare tempo vid åtgärdernas genomförande. Med den form för

reglerandet av hithörande förhållanden, som de sakkunniga föreslagit, syntes

det lätt att verkställa en dylik anpassning.

Jag kan för min del helt instämma i vad de sakkunniga sålunda anfört.

Jag förutsätter alltså, att det skall få ankomma på Kungl. Majit, att om

den förstärkta försvarsberedskapen och partiella mobiliseringen skulle upphöra

vidtaga de åtgärder, som må anses lämpliga i syfte att mildra verkningarna

av de ifrågasatta besparingsåtgärderna. Särskilt vill det synas,

som örn indragningen av småskollärarinnetjänster i så fall borde kunna

ske i långsammare takt. Vid anslagsberäkningarna för nästa budgetår torde

dock böra förutsättas, att det av mig förordade förslaget kommer att i dess

helhet träda i tillämpning.

I likhet med de sakkunniga och skolöverstyrelsen förutsätter jag, att de

åtgärder, som ifrågasatts beträffande skolor av A-form, i den mån förekomsten

av icke-ordinarie lärartjänster eller ordinarie lärares avgång gör

det möjligt, tillämpas även beträffande lägre skolformer.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majlis ''proposition Nr 155.

3. Ökade möjligheter för indragning av lärartjänster i vissa fall.

De sakkunniga.

De sakkunniga ha, i avbidan på resultatet av den blivande utredningen

rörande ytterligare indragningar av icke-ordinarie lärartjänster vid andra

skolformer än A-skolor samt beträffande ordinarie tjänster och tjänster för

lärare med anställning tills vidare, redan nu till övervägande upptagit vissa

spörsmål, som stå i samband härmed.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat, hade med tillämpning av gällande

bestämmelser angående förflyttning av folk- och småskollärare ett ej ringa

antal ordinarie tjänster samt tjänster för lärare med anställning tills vidare

kunnat indragas under de senaste två åren. En förutsättning för att dylika

indragningar i fortsättningen såsom hittills och örn möjligt i ökad omfattning

skulle kunna genomföras vore emellertid, att ordinarie lärartjänster,

till vilka lärare kunde förflyttas, funnes i tillräckligt antal. Även örn det

ur vissa synpunkter, bland annat ekonomiska, kunde anföras skäl för att

antalet icke-ordinarie lärartjänster borde hållas relativt högt under de närmaste

åren, syntes dock sådana i c k e-o rdinarie tjänster, vilka

vore oundgängligen erforderliga, böra förändras

till ordinarie. Det kunde nämligen icke vara ett statsintresse, att en

tjänst inom ett skoldistrikt uppehölles med icke-ordinarie innehavare, därest

förändring av tjänsten till ordinarie kunde med tillämpning av gällande

bestämmelser om förflyttning av lärare möjliggöra indragning av en

ordinarie lärartjänst inom ett annat skoldistrikt. Det vore av samma skäl

önskvärt, att skoldistrikten erhölle tillstånd att inrätta nya ordinarie lärartjänster

i de fall, då ett mera varaktigt behov av en tjänst förefunnes. Vad

här anförts torde främst gälla småskollärartjänster men hade, såvitt de

sakkunniga kunnat finna, även tillämpning beträffande lärartjänster i den

egentliga folkskolan.

Inom flera skoldistrikt, särskilt i Norrland, funnes ett stort antal mindre

folkskolor med ett synnerligen ringa lärjungantal, vilka skolor så snart

ske kunde borde indragas. I regel uppehölles tjänsten vid sådan skola av

lärarinna med anställning tills vidare. Tjänsten kunde således ej indragas,

förrän lärarinnan avginge, såvida hon ej kunde förflyttas. Särskilt beträffande

äldre lärarinnor måste det både ur deras egen och skolans synpunkt

vara ett önskemål, att de kunde förflyttas till tjänst inom det skoldistrikt,

där vederbörande lärarinna innehade anställning. Om i dylika fall tjänst

av motsvarande slag eller ordinarie småskollärartjänst ej vore eller först

vid en senare tidpunkt bleve ledig, medan däremot ledig tjänst funnes vid

folkskola inom distriktet, borde enligt de sakkunnigas mening sådan lärarinna,

intill dess förflyttning till tjänst vid småskola eller till annan tjänst

med anställning tills vidare vid mindre folkskola kunde äga rum, förordnas

som biträdande lärarinna vid folkskola. Dylikt

förordnande borde dock ifrågakomma endast vid skola inom det skoldistrikt,

där lärarinnan vore anställd. Jämlikt bestämmelse i § 2 mom. 2 folkskolestadgan

finge biträdande lärarinna anställas endast försåvitt det enligt

folkskolinspektörens vitsord kunde ske utan men för folkskolan. Någon

författningsändring syntes emellertid ej vara erforderlig för vidtagande av

här ifrågasatt anordning. Däremot syntes folkskolinspektörerna böra göras

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Marits ''proposition Nr 155.

uppmärksamma på lämpligheten av att denna möjlighet till indragning

av obehövlig tjänst beaktades och, där så befunnes lämpligt, även utnyttjades.

Självfallet borde detta endast undantagsvis ske och så länge nu rådande

förhållanden kunde anses påkalla en sådan åtgärd.

De sakkunniga hade till övervägande upptagit även ett annat spörsmål av

liknande art som det senast berörda. Även örn skoldistrikten medgåves rätt

att inrätta ordinarie lärartjänster i något större omfattning, än vad nu vore

fallet, torde det dock ofta nog inträffa, att dröjsmål med indragning av

obehövlig lärartjänst kunde uppstå till följd av att ordinarie tjänst, lämplig

att ifrågakomma vid förflyttning av den lärare, varom fråga vore, ej

funnes ledig. Ett dylikt dröjsmål skulle ej behöva uppkomma, om ifrågavarande

lärare, i avvaktan på uppkommande ledighet å lämplig ordinarie

tjänst, till vilken förflyttning kunde ske, förflyttades till inom annat skoldistrikt

ledig icke-ordinarie tjänst av motsvarande slag, även örn denna

senare tjänst ej kunde beräknas bli förändrad till ordinarie. De sakkunniga

ansåge, att möjlighet borde finnas att till i c k e-o rdinarie tjänst

förflytta ordinarie lärare, som innehade övertalig

tjänst, dock under förutsättning att förordnandet komme att omfatta

minst ett läsår och att vederbörande lärare förklarade sig villig mottaga

ett dylikt förordnande. Tvångsförflyttning under här angivna förhållanden

borde enligt de sakkunnigas mening ej ifrågakomma.

Lärare, som erhölle dylikt förordnande, skulle självfallet bibehålla sin

rättsliga ställning som ordinarie lärare. I fråga örn löne- och pensionsförhållanden

skulle tillämpas de i sådant avseende gällande bestämmelserna

för folk- och småskollärare, som i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet

från sin befattning för att uppehålla annan mot denna svarande

tjänst.

Då huvudsyftet med den sålunda föreslagna åtgärden vore att utan

dröjsmål kunna indraga övertalig tjänst och då anordningen torde få anses

vara av mera tillfällig natur, borde det ankomma på statens vederbörande

folkskolinspektör att hos skoldistrikt göra framställning om sådant förordnande

av icke-ordinarie lärare, som här avsåges. Skyldighet för skoldistrikten

att göra anmälan om ledig icke-ordinarie tjänst syntes ej böra föreskrivas,

enär det kunde förutsättas, att folkskolinspektörerna ägde sådan kännedom

om lärarförhållandena inom inspektionsområdet, som vore erforderlig

för att åtgärder, varom här vöre fråga, skulle kunna vidtagas.

För genomförandet av den här ifrågasatta anordningen erfordrades, att

föreskrift utfärdades dels om skyldighet för skoldistrikt att, på därom av

vederbörande folkskolinspektör gjord framställning, såsom icke-ordinarie

lärare vid distriktets skolor anställa ordinarie lärare, som innehade övertalig

tjänst, dels örn rätt för skoldistrikt att, i förekommande fall, antaga

sådan lärare utan hinder av bestämmelserna i § 24 mom. 3 folkskolestadgan

angående ordning för tillsättning av extra ordinarie lärare.

Då det här icke vöre fråga örn sådan förflyttning av lärare, som avsåges

i kungörelsen nr 34/1938, och då det torde kunna förutses, att övervägande

antalet lärare, som komme att mottaga förordnande, varom här vore

fråga, utgjordes av ogifta lärare, syntes ersättning flir flyttningskostnad

enligt bestämmelserna i nämnda kungörelse böra utgå endast till täckande

av de av förordnandet föranledda resekostnaderna. I dessa kostnader borde

jämväl få inräknas utgifter för transport av mindre bohag, som kunde

anses behövligt på grund av lärarens vistelse å annan ort än den egentliga

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

bostadsorten. Ifrågavarande ersättning torde dock böra utgå med visst maximerat

belopp, som lämpligen torde kunna fastställas till 50 kronor

för varje av sådant förordnande föranledd resa. Bestämmelserna

i § 6 nämnda kungörelse borde i tillämpliga delar gälla även

beträffande här ifrågavarande ersättning.

De sakkunniga ansåge det vara en angelägenhet av största vikt, att vid

handläggningen av ärenden angående indragning av lärartjänster och därmed

sammanhängande frågor ett alltför omfattande och tidsödande arbete

kunde undvikas. I vissa fall syntes det vara möjligt att genomföra ett förenklat

förfaringssätt i berörda hänseenden. De sakkunniga ville i detta syfte

framlägga följande förslag.

Örn i ett skoldistrikt funnes obehövlig lärartjänst och denna tjänst bleve

ledig eller, om ordinarie lärare funnes, denne åtnjöte tjänstledighet, borde

givetvis vikarie ej förordnas å befattningen. Distriktet kunde då jämlikt

bestämmelse i § 25 folkskolestadgan erhålla befrielse från skyldigheten att

anställa vikarie å tjänsten. Det tillkomme skolöverstyrelsen att pröva och

avgöra fråga om dylik befrielse. I regel torde det i sådana fall, som här

avsåges, förhålla sig så, att domkapitlets medgivande att antingen tillfälligtvis

inställa undervisningen vid skolan eller att ändra skolformen

vore erforderligt. Båda dessa myndigheter torde från vederbörande folkskolinspektör

inhämta yttranden i ärendena. De sakkunniga förmenade,

att då det här vore fråga örn att pröva och avgöra framställningar, som på

grund av ärendenas natur sannolikt nära nog undantagslöst bifölles, en

förenklad handläggning av dessa ärenden borde komma till

stånd. De sakkunniga ioresloge därför sådana ändringar och tillägg i gällande

bestämmelser härom — folkskolestadgan § 10 mom. 3 fjärde stycket

samt § 25 — att det skulle ankomma på vederbörande folkskolinspektörer

att pröva och avgöra dels framställning från skoldistrikt örn befrielse från

skyldighet att i visst fall anställa vikarie å lärartjänst, dels skoldistrikts i

samband med dylik framställning gjorda anhållan örn tillstånd att under

högst ett läsår inställa undervisningen i viss skola respektive läraravdelning

eller att tillfälligt ändra skolformen vid någon skola.

Remissyttrandena.

Skolöverstyrelsen.

Överstyrelsen har i huvudsak biträtt de sakkunnigas ifrågavarande förslag.

Dock har överstyrelsen ansett, att flyttningsersättningen för ordinarie

lärare, som mottoge förordnande å icke-ordinarie tjänst, icke borde

maximeras.

Enligt överstyrelsens erfarenhet upprätthölles för närvarande både vid

folkskolor och småskolor ett betydande antal i c k e-o rdinarie tjänster,

vilka vore oundgängligen nödvändiga under den framtid, som nu

kunde överblickas. Detta berodde dels därpå, att särskilt de större skoldistrikten

under senare år på grund av svårigheten att kunna beräkna barnantalet

under den närmaste framtiden ansett sig böra hålla antalet extra

ordinarie tjänster högre än tidigare, dels därpå, att framställningar örn

medgivande att förändra extra ordinarie tjänster till ordinarie med få undantag

blivit avslagna under den senaste tiden.

L''r statsekonomisk synpunkt torde förändring av nu avsedda icke-ordi
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 155.

liane tjänster till ordinarie icke ha större betydelse. Däremot vore det givetvis

lättare att vinna en övertalig ordinarie lärares medgivande till förflyttning

till ledig tjänst inom annat skoldistrikt, om denna tjänst vore

ordinarie än om den vore icke-ordinarie. Erforderliga överflyttningar kunde

alltså genomföras i raskare tempo än eljest, örn lediga ordinarie tjänster

funnes. Överstyrelsen funne sig sålunda böra tillstyrka de sakkunnigas förslag

i denna del.

Då Kungl. Maj:t med stöd av nu gällande författning ägde fatta beslut

om sådan förändring av tjänster, som här vore i fråga, torde ytterligare föreskrifter

icke vara erforderliga.

I anledning av de sakkunnigas uttalande örn önskvärdheten av att i vissa

fall kunna överflytta lärarinna, som vore anställd tills vidare vid mindre

folkskola, som skulle indragas, till tjänst såsom biträdande lärarinna

vid folkskola, erinrade överstyrelsen, att enligt föreskrifterna

i § 2 mom. 2, tredje stycket, folkskolestadgan biträdande lärarinna

finge anställas, endast försåvitt det enligt folkskolinspektörens vitsord kunde

ske utan men för folkskolan.

Rent principiellt sett hyste överstyrelsen den uppfattningen, att undervisningen

på folkskolestadiet såvitt möjligt borde bestridas av lärare med

vederbörlig kompetens. Anställandet av biträdande lärarinnor hade också

under senare år ägt rum i endast obetydlig omfattning, och biträdande

lärarinnetjänster, som blivit lediga, hade i regel förändrats till folkskollärartjänster.

Överstyrelsen ansåge vidare, att lärarinna med anställning tills

vidare vid mindre folkskola, som skulle indragas, borde förflyttas till tjänst

vid annan mindre folkskola eller till tjänst vid småskola i alla de fall, då

så kunde ske. På grund av de förhållanden, som inträtt till följd av den

sjunkande nativiteten och den under senare år allt starkare indragningen

särskilt av tjänster vid mindre folkskolor och småskolor, hade dock överstyrelsen

oberoende av sin nyssnämnda principiella ståndpunkt ansett det

vara nödvändigt och praktiskt att i vissa fall och så länge särskilda åtgärder

vore erforderliga för reglering av antalet lärartjänster förorda överflyttning

av lärarinna med anställning tills vidare vid mindre folkskola,

som borde indragas, till biträdande lärarinnetjänst vid folkskola, där så

lämpligen kunnat ske. I några fall, då frågor örn dylik förflyttning bragts

under Kungl. Maj:ts prövning, hade förfarandet också vunnit godkännande.

Något hinder för dylika överflyttningar syntes alltså icke möta. Övertalig

lärarinna, varom nu vore fråga, borde dock, såsom de sakkunniga också

föresloge, förflyttas till biträdande lärarinnetjänst endast inom det skoldistrikt,

där hon innehade anställning.

De sakkunniga hade vidare uttalat, att möjlighet även borde finnas att

förflytta övertalig ordinarie lärare till ick e-o r d i n arie

tjänst. Förutsättningar för sådan överflyttning skulle dock vara,

dels att förordnandet skulle omfatta minst ett läsår, dels att läraren förklarade

sig villig mottaga förordnandet. Tvångsförflyttning skulle sålunda

icke förekomma.

Överstyrelsen hade i princip intet att erinra mot att dylik förflyttningsmöjlighet

bleve given. Det vore sannolikt, att även mångå övertaliga

ordinarie lärare hade familj. Det syntes vara lämpligt, att även sådana

lärare förordnades att uppehålla icke-ordinarie befattning i de bill,

då de förklarat sig villiga därtill. Möjligheterna till sådan förflyttning

skulle emellertid äventyras, örn resekostnaderna, på sätt de sakkunniga före
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Mai:ts proposition Nr 155.

slagit beträffande ogift lärare, även för gift lärare maximerades och fastställdes

till endast 50 kronor för varje av här ifrågavarande art av förordnande

föranledd resa. Om en övertalig ordinarie lärare vore gift och ansåge

sig kunna mottaga ett förordnande för längre tid å icke-ordinarie tjänst

inom annat skoldistrikt, borde enligt överstyrelsens mening ersättning för

resekostnader kunna utgå till honom i enlighet med föreskrifterna i § 6 förenämnda

kungörelsen nr 34/1934.

Överstyrelsen hade tidigare, då fråga varit örn att till folkskollspektörerna

överlämna avgörandet av ärenden med ekonomisk räckvidd,

uttalat vissa betänkligheter däremot, bland annat därför, att överstyrelsen

hyste den uppfattningen, att dylika frågor icke, då så kunde undvikas,

borde avgöras under blott en persons ansvar. Då de sakkunnigas

förslag gällde beslut rörande åtgärder, om vilka vederbörande skoldistrikt

gjort framställning och vilka dessutom syftade till vinnande av besparingar,

ville överstyrelsen dock icke motsätta sig att folkskolinspektörerna tills

vidare erhölle de föreslagna nya befogenheterna, men överstyrelsen ville

samtidigt med styrka framhålla, att en förstärkning av inspektionen vore

oundgängligen nödvändig, om alla de olika åligganden, som därefter komme

att vila på inspektörerna, skulle kunna fullgöras på ett tillfredsställande

sätt.

Statskontoret.

De sakkunnigas ifrågavarande förslag har statskontoret ansett vara ägnat

att åstadkomma icke oväsentliga besparingar för det allmänna. I betraktande

härav syntes någon erinran icke rimligtvis kunna framställas mot

den föreslagna skyldigheten för skoldistrikt att som vikarie anställa ordinarie

lärare även från annat distrikt.

Allmänna lönenämnden.

Lönenämnden Ilar ifrågasatt, att maximiersättningen för rese- och transportkostnader

till ordinarie lärare, som innehade övertalig tjänst, vid förflyttning

för att uppehålla icke-ordinarie befattning bestämdes att utgå

med något högre belopp än som föreslagits, åtminstone då fråga vore om

lärare, vilken vid flyttningen åtföljdes av sin familj.

Domkapitlen.

Samtliga domkapitel lia tillstyrkt, att de föreslagna åtgärderna komma

till stånd.

Domkapitlet i Lund har erinrat, att jämlikt kungörelsen nr 32/1936 skolråden

ålagts att under tiden den 1 juli—den 31 oktober 1936 undersöka

antalet inom de olika skoldistrikten behövliga lärarkrafter intill den 1 juli

1940. Trots de ökade möjligheterna för förflyttning av lärare vid folk- och

småskolor syntes med hänsyn till den starka nedgången i antalet årligen

födda barn och betydande utflyttningen från många skoldistrikt en ny

allmän omprövning av lärarbehovet böra verkställas snarast möjligt, så att

eventuellt överflödiga lärartjänster kunde i tid indragas. Då möjligheterna

att förflytta de övertaliga lärarna och lärarinnorna måste väl tillvaratagas,

syntes inga lediga ordinarie lärartjänster böra ledigförklaras eller besättas

med nya ordinarie innehavare, förrän ovannämnda omprövning slutförts.

Domkapitlet i Luleå har förklarat sig hysa den uppfattningen, att placerande

av övertalig lärarinna vid mindre folkskola som biträdande lärare

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

vid folkskola vore en anordning, som borde förekomma mera sällan. Frågan

örn indragning av mindre folkskolor borde ej bedömas schematiskt utan

under omsorgsfull prövning av omständigheterna i de särskilda fallen. I

synnerhet borde stor försiktighet iakttagas i de fall, då indragningarna förutsatte

inackordering. Det syntes kunna ifrågasättas, om icke medgivande

att inställa undervisningen i skola eller läraravdelning högst ett läsår borde

medgivas av domkapitlet i stället för av folkskolinspektören. Åtgärden innebure

i mångå fall ändring i reglementet.

Länsstyrelserna.

Dessa ha utan undantag tillstyrkt de föreslagna åtgärderna. Länsstyrelsen

i Luleå har dock ifrågasatt lämpligheten av att maximera flyttningsbidraget

vid ordinarie lärares flyttning till icke-ordinarie tjänst.

Lär ar sammanslutning arna.

Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollär arförening har icke anfört

annan erinran mot de sakkunnigas nu förevarande förslag än att den

föreslagna maximeringen av flyttningsersättningen syntes för snäv. Styrelsen

för Sveriges folkskollär arförbund har bestämt avstyrkt ett utökat användande

av lärarinnor med småskolekompetens på folkskolestadiet. Styrelsen

har även ifrågasatt vissa kompletterande bestämmelser till sakkunnigförslaget,

i vad avser löneförmåner för ordinarie lärare vid vikariat å ickeordinarie

tjänst, i syfte att undvika, att läraren skulle få vidkännas löneminskning.

I fråga örn frivillig förflyttning av ordinarie lärare till icke-ordinarie tjänst

inom annat skoldistrikt förordade de sakkunniga, att beträffande sådan

lärares löne- och pensionsförhållanden 21 § avlöningsreglementet för lärare

vid folk- och småskolor (kungörelsen nr 868/1937) skulle tillämpas. Detta

innebure, att läraren av sin lön såsom ordinarie skulle avstå så stort belopp,

som han i egenskap av vikarie på sin egen befattning skulle ha ägt uppbära.

De sakkunniga torde därvid ha förbisett att, om vikarieförordnandet

uppehölles vid skola i lägre dyrort än den, till vilken den ordinarie tjänsten

vore hänförd, löneförlust kunde uppkomma. Föreskrifterna rörande avlöningsförmåner

vid ifrågavarande vikariat borde därför kompletteras med

bestämmelser, varigenom lärare liölles fullt skadeslös för med vikarieförordnandet

uppkommande löneminskning. En sådan åtgärd syntes också ägnad

att på frivillighetens väg underlätta förflyttning av övertalig ordinarie

lärare till icke-ordinarie tjänst i enlighet med de sakkunnigas förslag.

Övriga i ärendet hörda lärarsammanslutningar ha tillstyrkt sakkunnigförslaget

i förevarande del under framhållande dock, att stor varsamhet

borde iakttagas, då det gällde indragning av skolor, där yngre barn undervisades.

Föreningen Sveriges folkskolor har i särskild skrivelse gjort framställning

i syfte att vid indragning av mindre folkskolor småskollärarinnor

i så stor utsträckning som möjligt måtte anställas som biträdande lärarinnor.

T avbidan på resultatet av de sakkunnigas fortsatta utredning rörande

möjligheterna att påskynda en rationalisering av folkskoleväsendet lia utredningsmännen,

i syfte att underlätta indragningar av överflödiga tjänster

redan till nästa läsår, ifrågasatt åtgärder, som i huvudsak innebära

Departe
mentschefen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Mårds proposition Nr 155.

dels att icke-ordinarie lärartjänster, som äro oundgängligen erforderliga,

i största möjliga utsträckning förändras till ordinarie,

dels att indragning av mindre folkskolor främjas genom att vederbörande

lärare, där så prövas lämpligt, förordnas såsom biträdande lärare i folkskola,

dels att möjlighet beredes för innehavare av ordinarie lärartjänst att frivilligt

mottaga förordnande å ieke-ordinarie tjänst,

dels ock att vederbörande folkskolinspektörer erhålla befogenhet att

självständigt avgöra framställningar från skoldistrikt örn befrielse från

skyldighet att i vissa fall anställa vikarie å lärartjänst samt örn tillstånd

att under högst ett läsår inställa undervisningen i viss skola eller läraravdelning

eller att tillfälligt förändra skolformen vid någon skola.

De sakkunnigas ifrågavarande förslag synas ägnade att ge ökad effekt

åt de besparingsåtgärder inom folkskoleväsendet, som anbefallts genom cirkuläret

den 1 december 1939 (nr 842). Jag erinrar, att Kungl. Majit genom

detta cirkulär framhållit angelägenheten av att vederbörande statliga och

kommunala myndigheter i sin verksamhet beakta nödvändigheten av att

under nu rådande förhållanden utgifterna för folkskoleväsendet begränsas

och nedbringas i all den utsträckning, som prövas möjlig och skälig. Skolmyndigheterna

böra enligt cirkuläret jämväl överväga, huruvida icke för

vinnande av nämnda syfte anordningar av mera tillfällig art kunna genomföras,

och, därest så befinnes vara fallet, vidtaga åtgärder i anledning därav.

Jag har i huvudsak intet att erinra mot vad de sakkunniga i förevarande

avseenden anfört. De ifrågasatta åtgärderna, vilka i allt väsentligt tillstyrkts

i de flesta av de avgivna yttrandena, synas i allmänhet vara av natur att

böra ankomma på Kungl. Maj:ts prövning och avgörande. I detta sammanhang

böra emellertid de sakkunnigas förslag i två avseenden särskilt uppmärksammas,

nämligen vad beträffar skyldighet för skoldistrikt att, på

därom av vederbörande folkskolinspektör gjord framställning, såsom ickeordinarie

lärare vid distriktets skolor anställa ordinarie lärare, som innehar

övertalig tjänst, samt örn tillerkännande av rätt för sådan lärare att vid mottagande

av förordnande å icke-ordinarie tjänst erhålla ersättning för reseoch

flyttningskostnader. De sakkunnigas ifrågavarande förslag synas ägnade

att medföra icke oväsentliga besparingar och tillstyrkas av mig;

dock finner jag mig, med beaktande av vad i flera yttranden uttalats, böra

förorda, att flyttningsbidraget icke maximeras. Jag vill lämna öppet, huruvida

skoldistriktens skyldighet att på icke-ordinarie lärartjänster mottaga

övertaliga ordinarie lärare bör avse endast sådana lärare, som innehava

ordinarie lärartjänst inom vederbörande folkskolinspektionsområde, och

om icke även exempelvis domkapitlet eller skolöverstyrelsen bör kunna

påkalla anordningens tillämpning. Dessa spörsmål torde få närmare övervägas.

Det lärer få ankomma på Kungl. Majit att, därest riksdagen icke

framställer erinran mot vad sålunda anförts, utfärda erforderliga bestämmelser

i ämnet.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att jag icke finner skäl förorda

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 155.

bestämmelser av den art, folkskollärarförbundet ifrågasatt vid förordnande

av ordinarie lärare å icke-ordinarie tjänst. Löneförmånerna torde nämligen

icke böra vara högre än som betingas av tjänstgöringsortens dyrortsplacering.

4. Uppskov med beslutad reglering av den årliga lästiden

i folkskolan m. m.

1937 års riksdagsbeslut om lönereglering för lärare vid folk- och småskolor

vilade på förutsättningen, att både folk- och småskollärare skulle

vara skyldiga att mot åtnjutande av vederbörliga löneförmåner meddela

undervisning under högst 39 veckor varje redovisningsår. Samtidigt anpassades

emellertid lönesättningen för folkskollärarna efter den faktiska lästiden

i vederbörande skola. Sålunda hänföres folkskollärare till lönegraden

A 15, A 16 eller A 17, beroende på om lästiden uppgår till respektive 34

4/7, 36 4/7 eller 39 veckor. Däremot sattes lönen för småskollärarna icke

i relation till den faktiska lästiden, utan lärarna hänfördes till en viss lönegrad,

B 9 (numera A 9). Den enhetliga löneställningen för småskollärarna

uppnås dock i sin helhet först den 1 juli 1942. Tiden dessförinnan är uppdelad

på två övergångsperioder. Under tiden intill den 1 juli 1940 erhålla

småskollärarna sålunda lön enligt respektive lönegraden A 9, A 8 och A 7,

beroende på om lästiden utgör 39 veckor, 36—39 veckor eller högst 36

veckor. Under tiden den 1 juli 1940—den 30 juni 1942 erhålla de lön enligt

lönegraden A 9 vid 39 veckors lästid och enligt lönegraden A 8, örn

lästiden icke uppgår till 39 veckor.

De småskollärare, vilka för närvarande åtnjuta lön enligt lönegraden A 7,

komma sålunda från och med nästa budgetår att uppflyttas till lägst lönegraden

A 8, även örn lästiden icke överstiger 34 4/7 veckor.

1939 års lagtima riksdag förklarade sig på förslag av Kungl. Majit (proposition

nr 149) icke ha något att erinra mot att lästiden vid folk- och

småskolor från och med den 1 juli 1940 utsträcktes från minst

34 4/7 veckor till minst 36 4/7 veckor. En konsekvens av

lästidens utsträckning i enlighet härmed skulle bli, att från och med den 1

juli 1940 alla folkskollärare i lönegraden A 15 skulle uppflyttas till lägst

lönegraden A 16. Enligt de i nämnda proposition framlagda kostnadsberäkningarna

skulle lästidens utsträckning i anledning härav och på grund

av högre kostnader för icke-ordinarie lärare medföra en årlig merkostnad

för statsverket av omkring 700,000 kronor. Dessa beräkningar byggde på då

gällande lönebestämmelser; enligt nu gällande lönebestämmeisel- och efter

procenttalet nio för rörligt tillägg kunna kostnaderna, beräknade enligt

samma metod, uppskattas till ett något högre belopp, eller omkring

720,000 kronor.

1939 års lagtima riksdag godkände i samband härmed vissa f ö rstärkningsanordningar,

vilkas genomförande från och med

den 1 juli 1940 kunna beräknas medföra icke oväsentliga kostnadsökningar.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

Dessa förstärkningsanordningar äro av två slag, nämligen

l:o) Skoldistrikt med en lästid av 3!) eller 36 4/t veckor erhåller rätt att

vid skolor av B 2-, B 3-, D 1- och b-form uppdela läraravdelning i två

grupper, som under vissa av läsårets veckor, eller, om lärjungarna undervisas

hela det för skolan bestämda antalet läsveckor, under vissa veckodagar

eller timmar undervisas växelvis; dock att genom dylik uppdelning den

årliga lärotiden för lärjungarna icke får inskränkas mer än 100 veckotimmar

vid 39 veckors lästid och högst 50 timmar vid 36 4/7 veckors lästid.

2:o) Skoldistrikt erhåller rätt att vid folkskola av B-form, mindre folkskola

av D 1-form och småskola av b-form under visst antal timmar i veckan,

dock utan att det eljest föreskrivna antalet veckotimmar för lärjungarna

därigenom minskas, uppdela läraravdelning i en högre och en lägre

grupp, alltefter det stadium, lärjungarna tillhöra, för meddelande av skild

undervisning i sådana ämnen, vilka i mindre grad lämpa sig för behandling

under de gemensamma lärotimmarna. Skoldistriktet får statsbidrag i enlighet

med för timlärare gällande grunder för avlönande av lärare, som meddela

sådan skild undervisning; dock får statsbidrag utgå för högst fyra

veckotimmar per läraravdelning och under villkor, dels att antalet lärjungar

överstiger visst minsta antal (växlande för olika skolformer mellan

20 och 35), dels ock att, där skolöverstyrelsen icke på grund av särskilda

förhållanden medgivit undantag, samtliga lärare vid den skola, där timläraren

tjänstgör, uppnåit stadgad maximitjänstgöring eller i förekommande

fall det antal veckotimmar, till vilket lärarnas undervisningsskyldighet av

vederbörande folkskolinspektör eller skolöverstyrelsen nedsatts.

Förstärkningsanordningarna av det förra slaget, vilka innebära, att av

läraren uttages längre lästid än deli för barnen gällande, beräknas medföra

en kostnadsökning därigenom, att skoldistrikten stimuleras att vidtaga åtgärder

för utsträckning av lästiden. Beträffande denna fråga uttalade min

företrädare i ämbetet enligt propositionen nr 149/1939 (sid. 67) bland annat

följande:

Merkostnaderna härför kunde givetvis icke i förväg beräknas. Sådan

differentiering skulle^komma till stånd endast i de fall, då så påkallades av

de föreliggande förhållandena, och först efter medgivande av skolöverstyrelsen.

Av överstyrelsen verkställda beräkningar rörande kostnaderna fölen

generell utsträckning av lästiden till 39 veckor gåve en viss uppfattning

om läget. Dessa kostnader hade av överstyrelsen uppskattats till ett belopp,

som med omkring 1,900,000 kronor överstege kostnaderna vid en utsträckning

av minimilästiden till 36 4/7 veckor. Sistnämnda belopp representerade

emellertid utgiftsökningen, om lästiden skulle vid samtliga skolor

utsträckas till 39 läsveckor. Differentieringsanordningar skulle emellertid

vidtagas endast i vissa särskilda angivna skolformer. På grund härav vore

att antaga, att den av berörda differentieringsanordning betingade kostnadsökningen

vid ett noggrant iakttagande i de särskilda fallen "av de förutsättningar,

som borde gälla för att differentiering av undervisningen

skulle komma till stånd, komme att uppgå endast till en jämförelsevis ringa

del av berörda belopp.

Kostnaderna för timlärararvoden beräknades i nämnda proposition för

helt budgetår till 400,000 kronor. Riksdagen bestämde emellertid i viss

mån gynnsammare grunder för statsbidrag och uppskattade till följd därav

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 155.

merkostnaderna till Jf25,000 kronor. Att märka är emellertid, att kostnaderna

kunna beräknas nedgå på den grund, att såsom förutsättning för

statsbidrag skall gälla, att av alla lärare i vederbörande skola uttagits stadgad

maximitjänstgöring.

I utlåtande den 11 oktober 1939 över skolöverstyrelsens beräkning för

budgetåret 1940/41 av förslagsanslaget till bidrag till avlöning åt lärare vid

folkskolor har statskontoret ifrågasatt, örn icke den av 1939 års riksdag beslutade

regleringen av den årliga lästiden borde ställas på framtiden.

Enligt statskontorets mening måste, med hänsyn till det väsentligt ändrade

statsfinansiella läge, som inträtt, sedan riksdagens beslut fattades,

anledning förefinnas att underkasta detta spörsmål ytterligare prövning

på grundvalen av numera föreliggande förhållanden. Därest regleringen av

den årliga lästiden och den utvidgade rätten till statsbidrag för timlärare

tills vidare ställas på framtiden, skulle detta medföra en minskning av avlöningskostnaderna

med (700,000 + 425,000 =) 1,125,000 kronor.

Styrelsen för Sveriges folkskollär ar förbund och centralstyrelsen för Sveriges

allmänna folkskollärarförening ha i särskilda yttranden motsatt sig

ett uppskov i enlighet med statskontorets förslag.

Såsom statskontoret framhållit, nödvändiggöra de nu föreliggande förhållandena

en omprövning av frågan, huruvida det kan vara befogat att

låta regleringen av den årliga lästiden och därmed sammanhängande åtgärder

träda i kraft redan från och med nästa budgetår. Kravet på sparsamhet

med statens medel måste därvid vägas mot behovet av förbättrad undervisning.

Jag erinrar örn att man vid beräkningen av merkostnaderna för u tsträckning

av minimilästiden tagit hänsyn allenast till

de ökade kostnaderna för avlöning av folkskollärare; vid en utsträckning

av minimilästiden i enlighet med riksdagens beslut erhålla dessa lön efter

lönegraden A 16 i stället för A 15. De småskollärare åter, som nu avlönas

enligt lönegraden A 7, skola enligt 1937 års riksdags beslut från och med

den 1 juli 1940 uppflyttas till lönegraden A 8 oavsett örn lästiden utsträckes

eller ej. Merkostnaderna vid en utsträckning av minimilästiden beräknades

på grundval härav enligt proposition nr 149 till 1939 års lagtima riksdag till

700,000 kronor. Härvid förutsattes, att den 1 juli 1940 skoldistrikten frivilligt

utsträckt lästiden i så stor omfattning, att endast 2,000 av inalles

15,700 folkskollärare skulle komma att beröras av det obligatoriska genomförandet

från och med nämnda datum av ifrågavarande skolreform. Enligt

vad av skolöverstyrelsen uppgivits, ha skoldistrikten sedermera i åtskilliga

fall beslutat frivilligt utsträcka lästiden, vilket medfört, att det obligatoriska

genomförandet av nämnda reform numera kan beräknas lia aktualitet

för endast 1,200 folkskollärare (462 skoldistrikt). Merkostnaderna kunna

med ledning härav nu beräknas till omkring 430,000 kronor vid gällande

lönebestämmelser.

Departe
mentschefen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

I syfte att inbespara icke blott sistnämnda belopp utan även de kostnadsstegringar,

som uppkomma genom ett effektuerande av utav skoldistrikten

redan beslutade men ännu icke genomförda skolförbättringar av

denna art eller genom lästidens utsträckning upp till 39 veckor, har övervägts

lämpligheten av ett förbud mot fortsatt utsträckning av lästiden. För

egen del vill jag icke tillstyrka en sådan åtgärd. De skolförbättringar —

särskilt på landsbygden — som ernås genom lästidens utsträckning, äro

av sådan betydelse, att det icke synts mig tillrådligt att betaga de skoldistrikt,

som så önska, möjlighet att utsträcka lästiden. Mer befogat synes

däremot vara, att statsmakterna under nuvarande förhållanden icke påfordra

en obligatorisk utsträckning av minimilästiden till 36 4/7 veckor redan

från och nied den 1 juli 1940, och jag anser mig därför böra förorda en

framflyttning av den obligatoriska utsträckningen till tidpunkt, som framdeles

bestämmes. Om riksdagen icke framställer erinran häremot, torde

Kungl. Majit alltså låta böra tills vidare anstå med beslut örn det obligatoriska

genomförandet av minimilästidens utsträckning till 36 4/7 veckor.

Detta innebär, att skoldistrikten kunna liksom hittills på eget initiativ besluta

örn utsträckning av lästiden. Det är givetvis vanskligt att avgöra, i

vilken omfattning sådana beslut komma att fattas. Jag anser mig med

hänsyn till bestämmelserna i det förutnämnda cirkuläret den 1 december

1939 (jfr sid. 42) kunna räkna med att i varje fall för nästa budgetår en

merutgift av inemot 400,000 kronor skall undvikas.

På enahanda sätt skulle kunna ifrågasättas ett uppskov med genomförandet

av de under l:o) i det föregående angivna åtgärderna för uppdelning

av lär aravdelning ar. Då emellertid meningen är,

att sådan uppdelning skall komma till stånd först efter medgivande av skolöverstyrelsen,

och det får förutsättas, att överstyrelsen särskilt under nuvarande

förhållanden tillser, att sådan uppdelning sker endast då särskilda

skäl föreligga, har jag icke ansett mig böra ifrågasätta ett sådant uppskov.

I motsats till statskontoret vill jag tillstyrka, att statsbidrag

till arvoden åt timlärare i enlighet med vad under 2:o) angivits,

må utgå från och med den 1 juli 1940 i den omfattning och på det

sätt, som av 1939 års riksdag förutsatts. Det bör nämligen beaktas, att

denna anordning möjliggör en förbättring av undervisningen, som eljest

ernås genom övergång till en högre skolform, d. v. s. genom anställande av

nya lärare, och att anordningen därför kan för statsverket sägas medföra

påtagliga fördelar icke minst i ekonomiskt hänseende.

Framhållas bör, att på nästa läsår belöpande statsbidrag till ifrågavarande

timlärararvoden icke torde komma att belasta riksstaten för budgetåret

1940/41. Det synes av praktiska skäl ogörligt att i förväg beräkna kostnaderna

för nämnda arvoden under nästa läsår. Följaktligen lärer icke heller

något förskott kunna utbetalas för ändamålet. Möjlighet finnes visserligen

att föreskriva ett särskilt rekvisitionsförfarande för beredande av möjlighet

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 155.

för skoldistrikten att erhålla sådant förskott. Jag vill dock erinra, att förskott

ej utbetalas å exempelvis slöjdarvoden. Anledning synes alltså icke

föreligga att i skoldistriktens intresse anordna ett sådant rekvisitionsförfarande.

Även ur budgetredovisningssynpunkt torde spörsmålet sakna större

betydelse. Anmärkas må, att på grund av gällande bestämmelser förskott

däremot torde automatiskt komma att utbetalas från och med budgetåret

1941/42.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att jag jämväl övervägt lämpligheten

av ett tillfälligt inställande av det sjunde skolårets genomförande

i syfte att åstadkomma en utgiftsbegränsning både för statsverket

och för kommunerna. Enligt gällande bestämmelser skall övergång till

sjuårig skolkurs äga rum så snart sådant (med hänsyn till härav föranledda

kostnader, skolväsendets organisation inom skoldistriktet och övriga ortsförhållanden)

prövas lämpligen kunna ske, dock — som regel — senast med

ingången av läsåret 1948/49. Utan skoldistriktets medgivande må icke

före nämnda läsår sjuårig skolkurs införas annorledes än efter Kungl. Maj:ts

bestämmande och ej tidigare än med ingången av läsåret 1942/43.

Ett direkt förbud mot förlängning av skolkursen kan jag, under erinran

om vad jag yttrat beträffande den årliga lästidens utsträckning, icke förorda.

Då ett tvångsvis genomförande av sjuårig skolkurs kan ifrågakomma

först från och med läsåret 1942/43, synes frågan örn ett uppskov med det

obligatoriska genomförandet av reformen ännu icke behöva diskuteras. Då

härtill kommer, att cirkuläret av den 1 december 1939 kan sägas innebära

en maning till skolmyndigheterna att under nuvarande förhållanden iakttaga

en viss återhållsamhet vid prövning av förslag om skolkursens förlängande,

har jag icke ansett mig böra nu ifrågasätta ytterligare åtgärder.

Min ståndpunkt innebär alltså icke, att man skall sätta ur kraft beslutet

örn skolkursens förlängning, men väl, att reformen under nuvarande förhållanden

skall genomföras i ett långsammare tempo.

5. Utsträckning av undervisningsskyldigheten.

Den folk- och småskollärare genom gällande lönereglering tillförsäkrade

löneställningen är i två avseenden förknippad med undervisningsskyldigheten,

nämligen dels genom bestämmelser örn en viss årlig lästid,

dels genom stadganden örn viss undervis ningss k yl dighet

för vecka.

a) Undervisningsskyldigheten för vecka.

Enligt gällande löneförfattning är folkskollärare skyldig att undervisa

28—30 timmar i veckan, småskollärare 24—28 timmar. För sistnämnda

lärarkategori utsträckes dock tjänstgöringsskyldigheten till 30 timmar, örn

vederbörande är anställd som biträdande lärare eller lärare vid mindre

folkskola eller om klasser av folkskolestadiet ingå i läraravdelningen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Marits ''proposition Nr 155.

Folkskollärares tjänstgöring fullgöres i regel med 30 timmar i veckan,

endast undantagsvis med lägre timantal. För småskollärarnas vidkommande

är det något vanligare med en tjänstgöring, som icke uppgår till maximum,

eller 28 timmar.

I en inom ecklesiastikdepartementet upprättad promemoria — närmare

berörd i propositionen angående anslag till avlöningar vid de allmänna läroverken

m. m. — ifrågasattes för de statliga läroverkens del en utsträckning

av den vederbörande lärare åliggande undervisningsskyldigheten. Det förutsattes,

att utredning i ämnet borde verkställas, vilken borde utsträckas till

att omfatta jämväl folkskoleväsendet och nomadskolorna.

Skolöverstyrelsen har i över promemorian avgivet yttrande anfört:

I fråga örn besparing å anslaget till avlöning av lärare vid folk- och

småskolor syntes en utsträckning av den stadgade minimitjänstgöringen

för dessa lärare med därav följande minskat lärarbehov vara den

besparingsåtgärd, som i första hand komme i åtanke och torde böra övervägas.

En utsträckning av tjänstgöringsskyldigheten skulle ur ekonomisk synpunkt

få betydelse endast i den mån utsträckningen avsåge lärare, till vilken

utginge särskild ersättning för den tjänstgöring, som genom utsträckningen

skulle kunna inläggas i den ordinarie tjänstgöringsskyldigheten.

Därvid ville överstyrelsen erinra örn, att i olika hänseenden blivit stadgat,

att sådan särskild ersättning utginge endast när maximiundervisningsskyldighet

redan uppnåtts. Sålunda stadgades i kungörelsen den 6 oktober

1939 (nr 693), att då undervisning i slöjd bestredes av lärare, å vilken avlöningsreglementet

för lärare vid folk- och småskolor ägde tillämpning,

statsbidrag utginge allenast för de slöjdtimmar, med vilka den för läraren

i nämnda reglemente stadgade maximitjänstgöringen eller i förekommande

fall det antal veckotimmar, till vilket lärarens undervisningsskyldighet nedsatts,

överskredes. Beträffande s. k. förstärkningsanordningar hade 1939

års lagtima riksdag besluta, att statsbidrag till timlärare vid dylik tjänstgöring

skulle utgå, endast sedan alla lärare vid vederbörande skola fullgjort

sin tjänstgöring med maximitid. Enahanda föreskrift hade skolöverstyrelsen

i skrivelse till Kungl. Majit ifrågasatt beträffande statsbidrag till

timlärare vid fullgörande av sådan undervisning, från vilken Överlärare på

grund av sina övriga åligganden kunde befrias.

Överstyrelsen ansåge, att för närvarande ingen ytterligare ändring borde

ske beträffande tjänstgöringsskyldigheten för nu ifrågavarande lärare.

Beträffande nomadskolorna skulle de i promemorian föreslagna

åtgärderna, så vitt överstyrelsen nu kunde finna, icke leda till några nämnvärda

besparingar.

Statskontoret har erinrat, att ämbetsverket i anledning av vad överstyrelsen

anfört i fråga örn undervisningsskyldigheten för läroverkslärare framhållit,

att även om de ifrågasatta utgiftsbegränsningarna vid de allmänna

läroverken — vare sig med eller utan ökning av undervisningsskyldigheten

— skulle minska den akademiska ungdomens möjligheter att vinna inträde

å lärarbanan, detta icke kunde få hindra statsmakterna att i en situation

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

sorn den närvarande vidtaga erforderliga besparingsåtgärder. Ämbetsverket

hade följaktligen ansett sig böra förorda en ökning av undervisningsskvldigheten

för lärarna. Beträffande ökningens omfattning hade statskontoret

tills vidare stannat för en timme per vecka. Härvid hade ämbetsverket

förutsatt, att motsvarande ökning genomfördes vid övriga statliga ävensom

statsunderstödda kommunala och enskilda läroanstalter.

I anslutning till vad sålunda anförts kunde statskontoret icke finna annat

än att frågan örn en utökning av tjänstgöringsskyldigheten borde tagas under

närmare övervägande jämväl för folk- och småskollärarnas vidkommande.

Därvid vöre emellertid att märka, att för dessa lärare en tjänstgöringsskyldighet

utöver 30 veckotimmar i regel endast skulle kunna uttagas genom

att lärare hänvisades till undervisning i slöjd eller fortsättningsskola.

Då särskild ersättning för närvarande utginge för sådan undervisning, skulle

en utsträckning av tjänstgöringsskyldigheten innebära, att de lärare, som

under innevarande läsår fullgjorde dylik undervisning och därför uppbure

särskilt arvode, skulle få vidkännas någon inkomstminskning. Erinras kunde

emellertid, att statsmakterna tidigare, då statsfinansiella förhållanden ansetts

påkalla en sådan åtgärd, vidtagit reduktion av dessa arvoden. I samband

med besparingsåtgärderna vid 1933 års riksdag hade sålunda vidtagits

en nedsättning av arvodena för undervisning såväl i slöjd som i fortsättningsskola.

Därvid hade erinrats, att Kungl. Majit vid framläggandet

för 1919 års riksdag av förslag till ändrade grunder för utgående av statsbidrag

till slöjd (1919 års statsverksproposition, punkt 206) funnit sig böra

förorda, att slöjdarvode skulle utgå med endast 1 krona per undervisningstimme.

b) Årlig tjänstgöringsskyldighet.

I det föregående har erinrats, hurusom folkskollärares lönegradsplacering

är direkt ansluten till den årliga lästiden i vederbörande skoldistrikt men

att från och med den 1 juli 1940 så icke blir fallet beträffande småskollärarinnorna.

De småskollärare, vilka för närvarande åtnjuta lön enligt lönegraden

A 7, komma sålunda enligt gällande övergångsbestämmelser från

och med nästa budgetår att uppflyttas till lägst lönegraden A 8, även om

lästiden icke överstiger 34 4/7 veckor.

Övergångsbestämmelserna innebära alltså för småskollärarnas del, att

dessa intill den 1 juli 1940 avlönas enligt samma principer som folkskollärarna,

vad beträffar lönens relation till den uttagna tjänstgöringsskyldigheten.

Övergångsbestämmelserna medföra emellertid, att — under eljest

oförändrade förhållanden — den likställighet mellan folkskollärare och småskollärare,

som i nyssnämnda avseende för närvarande råder, kommer att

upphöra med ingången av läsåret 1940/41, då dc lägst avlönade småskollärainna

uppflyttas en lönegrad utan samtidig ökning av den uttagna tjänstgöringsskyldigheten.

1939 års riksdagsbeslut örn en till 36 4/7 veckor utsträckt minimilästid

vid folkskoleväsendet från och med den 1 juli 1940 innebar, att nämnda

olikhet i folk- och småskollärarnas löneställning i förhållande till arbets
Bihang

till riksdagens jrrotokoll 1''JiO. 1 sami. Nr läs.

■t

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 155.

prestationen skulle komma att inträda först den 1 juli 1942, då samtliga

småskollärarinnor — oavsett den årliga lästiden — skola uppflyttas till

lönegraden A 8.

I det föregående har jag emellertid förordat ett uppskov med ikraftträdandet

av nyssnämnda riksdagsbeslut.

1937 års folkskoleutredning (statens offentliga utredningar 1938: 35) upptog

till behandling frågan, huruvida åtgärder borde vidtagas, som mildrade

berörda ojämnhet i lönesättningen, och framlade (sid. 71 ff) vissa förslag

om fyllnadstjänstgöring för småskollärare. Enligt propositionen nr 149/1939

förklarade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, att han, bland

annat emedan frågan icke vore av brådskande natur, icke ansåge sig böra

för det dåvarande ingå på sakkunnigförslaget i denna del.

Biträdes mitt förslag om uppskov med lästidens utsträckning, blir frågan

om fyllnadstjänstgöring för småskollärare aktuell redan den 1 juli

1940.

I en inom ecklesiastikdepartementet upprättad promemoria av den 7

februari 1940 erinrades örn detta förhållande. Det kunde ifrågasättas, yttrades

i promemorian, örn i sådant fall bestämmelser rörande dylik tjänstgöring

borde utfärdas med tillämpning redan från och med nästa läsår.

Frågan syntes böra tagas under övervägande. Det påpekades, att de av

1937 års folkskolutredning i ämnet framställda förslagen byggde på i viss

män andra förutsättningar än de, som nu gällde. Den i ämnet erforderliga

utredningen syntes böra utföras av skolöverstyrelsen, som torde böra framlägga

det förslag, vartill utredningen kunde komma att giva anledning.

Skolöverstyrelsen, som beretts tillfälle att yttra sig över nämnda promemoria,

har i ämnet anfört följande:

Oavsett den årliga lästiden och därav beroende placering i lönegrad

varierade småskollärarnas tjänstgöringsskyldighet för vecka mellan 24 och

30 timmar. Tjänstgöringen för småskollärare i skola med 39 veckors årlig

lästid (9 lönegraden) kunde således stanna vid 936 (24 X 39) timmar och

i skola med 36 % veckors lästid (8 lönegraden) vid 876 (24 X 36 %) timmar

för helt år, medan tjänstgöringen vid skola med 34% veckors årlig

lästid (7 lönegraden) kan stiga till 1,035 (30 X 34 %) timmar och mera

regelmässigt uppgå till 966 (28 X 34 %) timmar för år.

Ökades maximitjänstgöringsskyldigheten för vecka med exempelvis två

timmar för de lärarinnor, som med bibehållande av 34 % veckors årlig lästid

den 1 juli 1940 uppflyttades i 8 lönegraden, komme deras tjänstgöring

att kunna uppgå till undantagsvis 1,104 (32 X 34 %) och mera allmänt

1,035 (30 X 34 %) timmar för helt läsår, medan däremot tjänstgöringen

för lärarinnor med 36 % veckors årlig lästid fortfarande kunde stanna vid

876 (24 X 36 %) timmar. Det torde framgå härav, att någon rättvis utjämning

av arbetsbördan icke kunde vinnas genom ökning av maximitjänstgöringen

för vecka. Ansåges någon ökning böra ske av tjänstgöringsskyldigheten

för de lärarinnor, som med 34 % veckors årlig lästid skulle komma

att åtnjuta lön enligt 8 lönegraden, borde den endast avse minimitjänstgöringen

för vecka, som möjligen kunde höjas från 24 till 26 timmar.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

Emellertid ville överstyrelsen framhålla, att det endast vore timplanen

för första klassen i småskolor av a-form, som upptoge 24 lärartimmar för

vecka. Dc omkring 460 skoldistrikt, vilka enligt från folkskolinspektörerna

inhämtade uppgifter ännu icke fattat beslut om införande av minst 36 %

veckors ärlig lästid, vore sannolikt landsbygdsdistrikt, där småskolorna

med få undantag vore anordnade enligt b- eller c-form. I dessa skolor vore

lärarinnornas tjänstgöring redan enligt timplanen 26 eller 28 veckotimmar,

varför en ökning av minimi tj änst.gör ingsskyl d igh et.en från 24 till 26 timmar

icke skulle få någon egentlig betydelse för de omkring 1,180 lärarinnor, varom

det här kunde bli fråga. Överstyrelsen förutsatte, att en återgång till

34 y~i veckors lästid icke medgåves de skoldistrikt, som redan beslutat, att

lästiden skulle omfatta 36 % eller 39 veckor. Slutligen finge överstyrelsen

erinra därom, att riksdagen icke vid beviljandet av den nu gällande löneregleringen

för här ifrågavarande lärarinnor ställt utsträckning av den årliga

lästiden såsom villkor för småskollärarinnornas uppflyttning efter viss tid

till 8 och 9 lönegraden.

En reservant inom överstyrelsen, undervisningsrådet Weijne, har förklarat

sig skiljaktig och anfört:

Den föreliggande frågan örn eventuell utsträckning av undervisningsskyldigheten

per vecka för de lärare vid småskola, vilka den 1 juli 1940

uppflyttades i lönegrad A 8 men tjänstgjorde i skolor med endast 34 x/2

veckors årlig lästid, vore ej av större ekonomisk betydelse. Någon effektiv

utjämning av arbetsbördan inom småskollärarkåren kunde ej heller, som

överstyrelsen visat, ernås genom en dylik utsträckning. När reservanten det

oaktat ansåge, att fyllnadstjänstgöring borde komma i fråga, vore det dels

i anledning av det nuvarande krisläget, som medförde alldeles särskilda

krav på sparsamhet med allmänna medel, dels, och framför allt, med tanke

på den uppflyttning av småskollärare till enhetlig placering i lönegrad A 9,

som skulle ske den 1 juli 1942. Det torde få betraktas som i hög grad sannolikt,

att en väsentlig del av småskolans lärarkår vid sistnämnda tidpunkt

komme att tjänstgöra i skolor med mindre än 39 veckors årlig lästid. Vid

sådant förhållande anmälde sig spörsmålet örn viss kompensationstjänstgöring

med ökad styrka.

En bestämmelse om utsträckning av minimitjänstgöringen per vecka ansåge

reservanten av skäl, som överstyrelsen anfört, icke nödvändig. Däremot

ville reservanten ifrågasätta en utökning av maximitjänstgöringen

från 28 till 30 timmar per vecka för här berörda lärare. I många fall kunde

visserligen en så pass lång tjänstgöring icke med fördel uttagas av vederbörande

lärare. Men ej sällan torde den utökade tiden kunna användas för

slöjdundervisning eller särskild undervisning av efterblivna barn etc. Härigenom

kunde ernås såväl en viss besparing för det allmänna som ock ökad

effektivitet i skolarbetet.

Statskontoret har i utlåtande den 4 mars 1940 förordat framställning

till riksdagen örn åläggande för småskollärare, som efter den 30 juni 1940

tjänstgör i skola nied en årlig lästid, understigande 36 ‘/ii veckor, att, utöver

det i 2 S 2 mom. avlöningsreglementet för folk- och småskollärare bestämda

högsta timtalet, fullgöra ytterligare två veckotimmars tjänstgöring

utan särskild ersättning. Statskontoret har påpekat, att en konsekvens av

en dylik föreskrift bleve, att, därest den 1 juli 1942 en årlig lästid av 34 x/å

veckor alltjämt bibehölles, .småskollärare med dylik lästid borde kunna

s. 52 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

52 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 155.

åläggas en med 4 veckotimmar ökad maximitjänstgöring och småskollärare,

som undervisade i en skola med 36 % veckors årlig lästid, en med 2 veckotimmar

ökad maximitjänstgöring.

I samband med anmälan av frågan, huruvida en höjning av undervisningsskyldigheten

för läroverkslärarnas vidkommande borde komma till

stånd, framhöll jag bland annat, att i nuvarande för vårt land brydsamma

tid av de i det allmännas tjänst anställda måste utkrävas en större arbetsprestation

än den, som i vanliga fall uttoges. Beträffande civilförvaltningen

i övrigt ernåddes detta som regel därigenom, att — trots en i många fall

ökad arbetsbörda —- förstärkningar av avlöningsanslagen endast undantagsvis

och då i begränsad omfattning beviljades. På grund av de inom

undervisningsväsendet rådande särskilda organisatoriska förhållandena vore

det vid de allmänna läroverken och med dem jämförliga läroanstalter icke

möjligt att ernå en sådan ökad arbetsprestation på annat sätt än genom

att höja den medel tjänstgöringstid för lärarna, på grundval av vilken anslagsmedlen

till grundavlöningar till icke-ordinarie personal beräknades.

För folkskoleväsendets vidkommande ligger frågan i viss mån annorlunda

till. Folkskolan är till skillnad från läroverken uppbyggd efter klasslärarsystem,

d. v. s. en lärare svarar i regel för undervisningen i samtliga ämnen

inom en viss undervisningsavdelning. Frågan örn höjning av lärarens arbetsprestation

blir med andra ord ett undervisningstekniskt och pedagogiskt

spörsmål, icke én anslagsfråga. Vill man i besparingssyfte utkräva en ökad

arbetsprestation av folkskolans lärare, är man hänvisad till att inrikta sig

på de speciella undervisningsuppgifter, som nämnda lärare fullgöra mot

särskild ersättning. Härvid synes bland annat kunna bli fråga örn slöjdundervisningen

och den särskilda undervisning mot timlärararvode, som

i annat sammanhang här ovan berörts. Genom en generell höjning av folkoch

småskol lärares högsta undervisningsskyldighet skulle lärarna i större

utsträckning än nu komma att fullgöra sådan undervisning utan arvode.

Ehuru en åtgärd i antydd riktning av förut anförda skäl synes befogad,

är jag icke beredd att på grundval av den nu föreliggande utredningen taga

slutlig ställning till spörsmålet. Ytterligare utredning rörande verkningarna

av en dylik åtgärd synes erforderlig. Jag ämnar framdeles ånyo anmäla

denna fråga, som torde kunna underställas 1941 års riksdag.

Ett annat spörsmål, som i samband härmed kräver uppmärksamhet, är

den ovan berörda frågan om särskild fyllnadstjänstgöring för de småskollärare,

som på grund av övergångsbestämmelserna till gällande avlöningsreglemente

komma att åtnjuta lön enligt högre lönegrad än den, som svarar

mot den för vederbörande skoldistrikt bestämda lästiden. Saken blir i

viss mån aktuell redan nästa läsår på grund av mitt förslag örn uppskov

med genomförandet av lästidens obligatoriska utsträckning till minst 36 4/7

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

veckor. Då emellertid frågan, såsom redan nämnts, lämpligen bör bedömas

i sitt samband med det nyssberörda spörsmålet örn utsträckning för folkoch

småskollärare av tjänstgöringsskyldigheten för vecka, finner jag mig

icke böra nu, i avbidan på den förutnämnda utredningen, ifrågasätta några

åtgärder i förevarande hänseende.

6. Besparingsåtgärder inom fortsättningsskolväsendet.

a) Centraliseringsåtgärder.

Enligt fortsättningsskolstadgan skall i varje skoldistrikt finnas en eller,

där förhållandena påkalla och medgiva, flera fortsättningsskolor. Undantagsvis

må dock, efter skolöverstyrelsens medgivande, två eller flera närliggande

skoldistrikt kunna förena sig örn en gemensam fortsättningsskola.

Statsbidrag till avlöning åt lärare vid fortsättningsskola utgår enligt kungörelsen

nr 587/1932. Vidare äger skoldistrikt, som genomfört sådan centralisering

av fortsättningsskolväsendet, att eljest erforderlig skola därigenom

blivit obehövlig, enligt i kungörelsen nr 589/1932 angivna grunder

erhålla statsbidrag till bestridande av kostnaderna för inackordering, skolhushåll

eller skolskjutsar för fortsättningsskolpliktiga elever.

I motsats till vad fallet är beträffande folkskoleväsendet finnes icke någon

i gällande författningar uttryckligen fastslagen befogenhet för statsmyndighet

att mot skoldistrikts bestridande fastställa sådan organisation av fortsättningsskolväsendet,

som förutsätter anordnande av skolskjutsar eller

inackordering av skolbarn. Ej heller finnes i fortsättningsskolstadgan motsvarighet

till bestämmelserna i folkskolestadgan om skyldighet för skoldistrikt

att å ena sidan mottaga barn från annat skoldistrikt och å andra

sidan låta barn, tillhörande distriktet, åtnjuta undervisning i fortsättningsskola

i annat skoldistrikt.

I anslutning till en inom riksdagen väckt motion, vari dessa olikheter

framhållits, uttalade 1939 års lagtima riksdag (skrivelse nr 370), att riksdagen

funne åtgärder för ernående i huvudsak av överensstämmelse i angivna

hänseende mellan de föreskrifter, som gällde för folkskoleväsendet,

och de, som berörde fortsättningsskolväsendet, vara ur såväl pedagogisk

som skol organisatorisk synpunkt att förorda och ägnade att främja en

önskvärd rationalisering av fortsättningsskolväsendet. Riksdagen bemyndigade

under åberopande av det anförda Kungl. Majit att, i huvudsaklig

överensstämmelse med vad sålunda uttalats, vidtaga de ändringar och

jämkningar i gällande bestämmelser rörande fortsättningsskolväsendet, som

kunde befinnas erforderliga för uppnående av överensstämmelse med vad

som gällde för folkskolan.

Skolöverstyrelsen har — i samband med avgivande av förslag om sådana

ändringar i fortsättningsskolstadgan, som innefattas i riksdagens bemyn
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr lod.

digande — gjort framställning om ytterligare åtgärder för främjande av

fortsättningsskolväsendets rationalisering. I huvudsak syfta dessa till att

giva vederbörande folkskolinspektör initiativrätt till centraliseringsåtgärder,

icke blott när det gäller ett visst skoldistrikt utan även niir fråga är örn

anordnande av för flera distrikt gemensam fortsättningsskola. Sådan initiativrätt

funne överstyrelsen nödvändig för att giva effekt åt de bestämmelser,

som innefattades i riksdagens bemyndigande.

Enligt förslaget skulle skolöverstyrelsen, på framställning av skoldistrikt

eller statens folkskolinspektör och efter domkapitlets hörande, äga förordna,

att två eller flera närliggande skoldistrikt skulle förena sig om en

gemensam fortsättningsskola. Skolan skulle i organisatoriskt och administrativt

hänseende tillhöra det skoldistrikt, inom vilket den förlagts. Ersättning

till detta skoldistrikt för ökade löpande omkostnader skulle, örn

framställning därom gjordes, fastställas av överstyrelsen att gäldas av vederbörande

granndistrikt. Härutöver skulle domkapitlet kunna förordna

örn överförande av enskilda lärjungar för undervisning i annat skoldistrikt.

Framställning om reglementsändring skulle få göras även av folkskolinspektören,

och överstyrelsen skulle äga befogenhet att även mot skoldistriktens

bestridande fastställa sådan organisation av fortsättningsskolväsendet, som

förutsatte anordnande av skolskjutsar eller inackordering av lärjungar.

Statskontoret har i allt väsentligt tillstyrkt överstyrelsens förslag.

Folkskolans besparingssakkunniga, som även upptagit frågan om centraliseringsåtgärder

på detta område, lia inledningsvis anfört följande:

Lärjungantalet i ett stort antal fortsättningsskolor vore synnerligen

ringa. Införandet, av sjuårig folkskola, varvid fortsättningsskolan i regel

gjordes ettårig, bidroge givetvis till nedgången av det årliga antalet fortsättningsskolpliktiga

lärjungar. Visserligen hade under de senare åren ett

stort antal fortsättningsskolor indragits, men det oaktat rådde fortfarande

en överorganisation på detta område. En bidragande orsak till nämnda missförhållande

vöre otvivelaktigt att söka däri, att det med nu gällande bestämmelser

läge i vederbörande skoldistrikts eget skön att avgöra, huruvida

centraliseringsåtgärder över huvud skulle komma i fråga inom ett skoldistrikt,

och att sålunda ingen statlig myndighet hade författningsenlig

befogenhet att taga initiativ till genomförande av centraliseringsåtgärder

i fråga om fortsättningsskolorna.

Beträffande skolöverstyrelsens förslag ha de sakkunniga framhållit, att

förslagets genomförande komrne att avsevärt öka möjligheterna för vidtagande

av centraliseringsåtgärder på fortsättningsskolans område. Genom ett

effektivt utnyttjande av dessa möjligheter torde icke obetydliga besparingar

kunna vinnas. De sakkunniga ansåge emellertid, att det för vinnande

av ytterligare besparingar samt för ernående av största möjliga enhetlighet

vid tillämpningen av de av skolöverstyrelsen föreslagna bestämmelserna

vore erforderligt, att vissa normerande föreskrifter utfärdades rörande

minimiantalet elever i fortsättningsskola, till vilken

statsbidrag utginge.

I nu gällande bestämmelser funnes föreskrifter härom endast för det fall,

att vid en skola antalet lärjungar, som undervisades i verkstadsarbete, i

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 155.

slöjd eller i hushållsgöromål, varit så stort, att lärjungarna uppdelats på två

avdelningar. Till sådan avdelning utginge statsbidrag jämlikt kungörelsen

nr 587/1932 endast om lärjungarna i avdelningen vid kursens början

varit, där fråga vore om undervisning i verkstadsarbete och slöjd, minst

tio och, där fråga vore örn undervisning i hushållsgöromål, minst åtta,

samt örn de, så länge de under året tillhört skolan, i allmänhet deltagit i

undervisningen. I övrigt gällde som villkor för statsbidrags åtnjutande,

att lärjungarna skulle sammanföras till undervisningsavdelningar av lämplig

storlek.

Dessa villkor för statsbidrags utgående borde i vissa avseenden skärpas.

Statsbidrag syntes sålunda ej böra utgå till avlöning åt lärare vid fortsättningsskola

med ett allt för ringa antal lärjungar, örn förhållandena möjliggjorde

anordnandet av skolskjutsar eller inackordering och dessa anordningar

medförde besparingar i fråga örn utgifterna för lärjungarnas undervisning.

För erhållande av underlag för bedömande av verkningarna av en

dylik skärpning av statsbidragsbestämmelserna hade de sakkunniga fran

folkskolinspektörerna inhämtat vissa uppgifter angående här berörda förhållanden.

Av dessa uppgifter framginge, att, därest under läsåret 1938/39

den bestämmelsen varit gällande, att läraravdelning i fortsättningsskola

med teoretisk undervisning i regel icke fått upprätthållas med mindre antal

elever än 8 respektive 10, ett avsevärt antal fortsättningsskolavdelningar

kunnat indragas och att betydande besparingar därigenom kunnat vinnas.

En sammanställning av ifrågavarande uppgifter visade salunda, att tilllämpningen

av bestämmelsen i fråga skulle givit följande resultat:

Vid ett minimiantal elever av 10

Beräknat antal indragna avdelningar.............

Beräknad besparing å lärararvoden...............

» kostnad för centralisering.............

» nettobesparing för statsverket..........

Vid ett minimiantal elever av 8:

Beräknat antal indragna avdelningar.............

Beräknad besparing å lärararvoden..............

» kostnad för centralisering.............

» nettobesparing för statsverket.........

De sakkunniga förordade sådan ändring av statsbidragsbestämmelserna,

att som villkor för statsbidrags utgående i regel skulle gälla, att ett visst

antal elever skulle finnas i skolan. Det syntes de sakkunniga tveksamt,

huruvida minimiantalet elever borde fastställas till 8 eller 10. Ekonomiska

skäl talade självfallet för det högre minimiantalet. Även ur pedagogiska

synpunkter kunde detta alternativ förordas. Då därtill tornine, att en bestämmelse

av ifrågavarande slag måste givas en sådan innebörd, att i särskilda

fall undantag skulle kunna medgivas, hade de sakkunniga funnit sig

böra föreslå, att minimiantalet elever fastställdes till 10.

Huruvida förhållandena vore sådana, att undantag från bestämmelsen

borde medgivas, skulle prövas av vederbörande folkskolinspektör. Även

skolornas organisation kunde nödvändiggöra ett sådant undantag. Vissa

fall åberopades som exempel härpå.

De sakkunniga föreslå sålunda ändring i gällande bestämmelser örn villkor

för utgående av statsbidrag till avlöning åt lärare vid fortsättnings
-

...... 1,065

kronor 471,633

» 234,902

» 236,731

...... 630

kronor 279,006

» 125,113

» 153,893.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Majlis proposition Nr 155.

skolor av innebörd, att statsbidrag i regel ej skall utgå för avdelning i

fortsättningsskola med ett lägre lärjungantal än tio, att, om antalet lärjungar

vid en skola beräknas icke komma att uppgå till minst tio, åtgärder

i god tid före kursens början skola vidtagas för lärjungarnas hänvisande

till annan skola inom distriktet eller till skola hannat skoldistrikt, samt

att, därest hinder möter för vidtagande av åtgärder, som här avses, eller

eljest med hänsyn till undervisningens bästa särskilda skäl därtill föreligga,

vederbörande folkskolinspektör äger medgiva, att statsbidrag må

utgå, oaktat antalet lärjungar i avdelningen ej uppgår till tio.

Slutligen ha de sakkunniga — utan att närmare ingå på frågan angående

det elevantal per läraravdelning i fortsättningsskola, som ur pedagogiska

och ekonomiska synpunkter kunde anses lämpligt och försvarligt — framhållit,

att en uppdelning på två läraravdelningar vid teoretisk undervisning

borde ske, först då elevantalet kunde förutses komma att mera varaktigt

överstiga 25 eller vid tillfällig ökning uppginge till lägst 30.

Skolöverstyrelsen har i huvudsak lämnat de sakkunnigas förslag utan

eiinran. Innan statsbidrag beviljades, borde dock, ifall centralisering måste

anses utesluten, även undersökas, huruvida icke undervisningen kunde

uppskjutas ett år och lärjungarna hänvisas att fullgöra fortsättningsskolphkten

följande år tillsammans med den grupp, som då stöde färdig att

inträda i fortsättningsskolan. Överstyrelsen erinrade örn att en dylik anordning

ibland tillämpades redan nu, när exempelvis en eller två elever

eljest skulle utgöra hela läraravdelningen. Vidare har överstyrelsen ifrågasatt,

att beslutanderätten i frågor om statsbidrag till fortsättningsskola

med mindre elevantal än tio borde tillkomma vederbörande länsstvrelse. I

detta avseende har anförts följande:

t r praktisk synpunkt kunde den av de sakkunniga föreslagna ordningen,

att beslutanderätten i dessa frågor skulle tillkomma vederbörande folkskolinspektör

visserligen betecknas som lämplig, då den medförde minsta

administrativa besvär och befriade från dubbel handläggning av ärendena.

Men principiellt torde betänkligheter kunna resas mot att åt enskilda

tjänstemän överlåta bestämmanderätten, låt vara blott i starkt begränsad

omfattning, rörande utanordnandet av statsmedel. Överstyrelsen erinrade

örn att i sådant fall varje föreskrift angående besvärsrätt saknades. Med

hänsyn härtill syntes folkskolinspektörens behandling av hithörande Örenden

icke böra ha karaktären av beslut, utan då skoldistrikt ifrågasatte

anordnandet av fortsättningsskola med mindre antal lärjungar än tio, borde

folkskolinspektör med av- eller tillstyrkande överlämna ärendet till vederbörande

länsstyrelse för prövning och avgörande.

Statskontoret har ej något att erinra mot de sakkunnigas förslag angående

normerande föreskrifter i fråga om minimiantalet elever. Ämbetsverket

har emellertid ifrågasatt, huruvida det icke åtminstone för stora

delar av landet skulle kunna fastställas ett något högre minimiantal elever

i varje avdelning. Olägenheten av ett alltför stort minimiantal i de fall,

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

då det med hänsyn till kommunikationer eller andra omständigheter skulle

visa sig olämpligt med en alltför stark centralisering, torde nämligen kunna

övervinnas genom den av de sakkunniga föreslagna rätten för folkskolinspektörerna

att medgiva undantag från bestämmelserna.

De flesta domkapitlen och länsstyrelserna lia tillstyrkt de sakkunnigas

förslag i denna del. Några av dem ha ifrågasatt längre gående besparingsåtgärder.

Sålunda ha domkapitlet i Uppsala och länsstyrelsen i Kristianstad

ansett det kunna övervägas, huruvida icke minimiantalet elever i

varje avdelning kunde höjas.

Vidare har domkapitlet i Karlstad funnit det ändamålsenligare att för

reglering av antalet elever i fortsättningsskolorna använda samma tillvägagångssätt,

som de sakkunniga föreslagit beträffande folkskolorna, d. v. s.

att frågan örn elevernas fördelning på läraravdelningar borde underställas

folkskolinspektören för godkännande. Härigenom skulle större hänsyn kunna

tagas till lokala förhållanden, och minimiantalet i regel kunna sättas åtskilligt

högre än de sakkunniga föreslagit. Enhetlighet kunde vinnas genom

att anvisningar utfärdades.

Domkapitlet i Lund har satt i fråga, huruvida icke inom skoldistrikt med

7-klassig folkskola och en årlig lästid av 39 veckor elever med avgångsbetyg

enligt folkskolestadgan kunde helt befrias från fortsättningsskolplikt

utom skolköksundervisning mot att de deltoge i särskilda beredskapskurser

eller praktiskt beredskapsarbete. Då folkskolan nått här förutsatt utveckling,

syntes nämligen kurs i allmän fortsättningsskola under nu rådande

exceptionella förhållanden icke vara oundgängligen nödvändig, och på

många orter hade ett stort behov av yngre arbetskraft såsom ersättning

för till förstärkt militär beredskap inkallade redan gjort sig gällande.

Länsstyrelsen i Halmstad har uttalat sig i samma riktning. De yrkeskurser

i hushållsgöromål, som flickorna i fortsättningsskolorna erhölle, borde

dock enligt länsstyrelsens uppfattning bibehållas, i den mån kurserna icke

kunde inläggas inom folkskolans ram.

I ett länsstyrelsens i Karlstad utlåtande bifogat yttrande av folkskolinspektören

i Värmlands västra inspektionsområde har anförts bland annat:

Minimiantalet 10 syntes vara alldeles för lågt. Minimisiffran borde sättas

till 20 och i varje fall icke lägre än 15, givetvis med rätt för folkskolinspektören

att i särskilda fall medgiva undantag. Då undervisningen i fortsättningsskolan

för vederbörande lärare så gott som undantagslöst vore en bisyssla,

behövde hänsyn knappast tagas till lärarnas ekonomiska intressen.

Ett minimiantal av 10 elever komme sannolikt att medföra, att kostnaderna

för fortsättningsskolväsendet inom Värmlands västra inspektionsområde

komme att ökas i stället för att minskas. Under läsåret 1938/39 hade 39

fortsättningsskolavdelningar indragits, och kostnaden för fortsättningsskolväsendet

minskats med 11,035 kronor. Innevarande läsår hade ytterligare

omkring 40 avdelningar indragits. Ett stort antal avdelningar hade nu ett

lärjungantal på omkring 20, flera mellan 20 och 25 och några 25—28. I

några fall hade centraliseringen stött på något motstånd. Stadgades nu, att

antalet lärjungar icke linge understiga 10 utom i vissa fall, vöre det mycket

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kunc/l. Maj:ts ''proposition Nr 155.

sannolikt, att centraliseringen nästa läsår bleve av mindre omfattning än

nu, enär det angivna antalet torde komma att åberopas såsom medgivet.

Enligt inspektörens bestämda mening vore det därför angeläget, att betydligt

högre minimisiffra stadgades.

Styrelsen för Sveriges folkskollär arförbund har anfört:

Förbundsstyrelsen ville understryka vad de sakkunniga framhållit, att

fortsättningsskolornas organisation på många håll, särskilt i de yrkesbestämda

skolorna, kunde nödvändiggöra bibehållandet av läraravdelningar

även i de fall, där elevantalet understege tio. Erfarenheten gåve också vid

handen, att ett strikt tillämpande av centraliseringsföreskrifterna skulle

lägga hinder i vägen för fortsättningsskolans ändamålsenliga anpassning

inom skoldistrikt, där man på grund av lästidsförhållanden eller andra

orsaker under viss tid av läsåret tillämpade eftermiddagsläsning i fortsättningsskolan.

I dessa och i liknande fall borde centraliseringsåtgärder

vidtagas endast i den omfattning, som förhållandena medgiva, utan att

lända skola och hem till skada.

Folkskolans lärare hade givetvis i princip intet att erinra mot besparingsåtgärder

på fortsättningsskolans lika litet som på andra områden

under nuvarande allvarliga tidsläge, men förbundsstyrelsen ansåge sig

likväl böra framhålla vikten av att icke större våld tillgrepes än nöden

krävde. Indragning av 1,000 fortsättningsskolavdelningar jämte begränsning

av slöjdarvodena innebure besparingsåtgärder, som medförde kännbara

ekonomiska offer för folkskolans lärare, särskilt på de lägre dyrorterna

och inom distrikt med minimilästid.

Centralstyrelsen för Sveriges folkskollärarina förbund har anfört:

När det gällde centralisering av fortsättningsskolan, där eleverna uppnått

den ålder, att de utan olägenhet kunde färdas något längre skolväg,

hade styrelsen ingenting att invända mot de sakkunnigas förslag, såvida

förhållandena i övrigt vore sådana, att undervisningen kunde bli effektiv.

Alltför stora avdelningar gåve ej möjlighet att skänka eleverna i denna

ömtåliga ålder den personliga ledning och fostran, som vore avsikten med

fortsättningsskolans införande.

b) Förbilligande av skjutskostnaderna m. m.

De sakkunniga framhålla inledningsvis, att storleken av de belopp, som

inbesparas på grund av genom centralisering indragna skolor, är helt beroende

av kostnaderna för skolskjutsar och inackordering. I detta hänseende

erinras örn den av skolöverstyrelsen verkställda utredningen rörande reglering

av ersättningar till skolskjutsentreprenörer och de sakkunnigas däröver

avgivna utlåtande (jfr sid. 126 fl.).

Härutöver ha de sakkunniga — vad angår fortsättningsskolan — föreslagit,

att färd med fordon, som framföres av barnen själva, skulle räknas

som skolskjuts och att statsbidrag i vissa fall skulle utgå för sådan skjutsanordning.

Statsbidraget skulle därvid utgå med högst 50 öre för varje dag,

lärjungen i fråga besökt skolan. Vederbörande folkskolinspektör skulle avgöra,

huruvida statsbidrag skulle beviljas, och föreslå det belopp, som borde

utgå. Länsstyrelsen skulle sedan i vanlig ordning utbetala statsbidraget.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kuncjl. Majrts proposition Nr 155.

Anvisningar borde utfärdas till ledning för folkskolinspektörerna vid handläggning

av dessa frågor.

Vidare föreslå de sakkunniga i syfte att underlätta centralisering, att det

nu enligt kungörelsen nr 589/1932 utgående statsbidraget till bestridande

av kostnaderna för inackordering, skolhushåll eller skolskjutsar höjes från

1 krona 25 öre till 1 krona 50 öre.

Till stöd för förutnämnda förslag har anförts:

Ett stort antal lärjungar i fortsättningsskolor inom olika delar av landet

använde vid färd till och från skolan fordon, som framfördes av barnen

själva, såsom cykel, sparkstötting, skidor, roddbåt eller annat fortskaffningsmedel.

Härigenom underlättades skolgången avsevärt för de lärjungar,

som hade långa skolvägar. Det förhölle sig sannolikt så, att för vissa av

dessa lärjungar skolskjutsar vore erforderliga, därest de ej använde sig av

eget fordon. Å andra sidan syntes det antagligt, att en del skolskjutsar

helt eller delvis skulle kunna indragas, örn åtgärder vidtoges i syfte att

underlätta barnens bruk av eget fordon som fortskaffningsmedel. Detta

skulle kunna ske genom att även färd med fordon, som framfördes av barnen

själva, i vissa fall räknades som skolskjuts, och att sålunda statsbidrag

finge utgå även för sådan skjutsanordning. Nu gällande bestämmelser medgåve

icke statsbidrags utgående i dylika fall. När de sakkunniga nu föresloge

en ändring härutinnan, vore de väl medvetna om, att vanskligheter

kunde möta vid genomförandet av en dylik anordning. Det kunde sålunda

föreligga viss risk för att ett bidrag av här ifrågasatt art kunde komma att

betraktas som ersättning för fullgörande av den barnen åliggande skolplikten,

och det vore väl ej uteslutet, att ersättningsanspråk kunde komma att

framställas även i en del fall, där centralisering av fortsättningsskolor redan

blivit genomförd utan kostnad för statsverket. De sakkunniga ville emellertid

framhålla, att de här föreslagna åtgärderna närmast vore att betrakta

som försök. Av de 40 folkskolinspektörer, som yttrat sig i denna fråga,

hade 35 tillstyrkt förslaget, 3 ställt sig tveksamma därtill och 2 avstyrkt

detsamma. Flera folkskolinspektörer hade uttalat den meningen, att besparingar

kunde vinnas genom vidtagande av en dylik åtgärd. Till förekommande

av missbruk av en bestämmelse örn statsbidrags utgående i sådana

fall, varom nu vore fråga, måste givetvis i statsbidragsbestämmelserna närmare

angivas villkoren härför. Några av folkskolinspektörerna hade uttalat,

att statsbidrag borde utgå endast i de fall, då vederbörande lärjunge

hade en skolväg av 5 km eller därutöver. Då i gällande författningsbestämmelser

örn statsbidrag för anordnande av skolskjutsar icke föreskreves något

liknande villkor, ansåge de sakkunniga sig icke böra föreslå någon bestämmelse

härom.

Såsom villkor för erhållande av statsbidrag för ifrågavarande ändamål

borde gälla, att väga vstånd och vägförhållandena i övrigt vore sådana, att

verkligt behov av skolskjuts förefunnes, därest barnen ej använde eget fordon

som fortskaffningsmedel. Härigenom torde garanti vinnas för att bidrag

utginge endast i de fall, att anordningen i fråga medförde besparingar i

skolskjutskostnaderna. För vinnande av en i möjligaste män enhetlig tillämpning

av dessa bestämmelser syntes det emellertid vara erforderligt att

särskilda anvisningar härom utfärdades.

Detaljbestämmelser i ämnet borde utfärdas av Kungl. Majit eller skolöverstyrelsen

i form av anvisningar för folkskolinspektörerna.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 155.

Beträffande förslaget om höjning av statsbidrag till bestridande av kostnaderna

för inackordering, skolhushåll eller skolskjutsar ha de sakkunniga

anfört:

Flera folkskolinspektörer hade framhållit, att den nu föreskrivna maximeringen

av statsbidragsbeloppet försvårat och i många fall omöjliggjort genomförandet

av centralisering av fortsättningsskolor med mycket ringa lärjungantal.

Om i en skola funnes exempelvis endast tre lärjungar, kunde

statsbidrag utgå med högst 3 kronor 75 öre för dag räknat. Då möjligheter

för inackordering av barnen ofta saknades, måste, örn indragning av skolan

skulle kunna ske, skolskjutsar anordnas. Kostnaderna för en dylik anordning

skulle emellertid uppgå till högre belopp än som erhölles i statsbidrag,

varför skoldistrikten, som finge vidkännas utgifter för anordningen i fråga,

i regel motsatte sig genomförandet av en sådan centraliseringsåtgärd. De

sakkunniga hade ansett sig böra upptaga detta spörsmål till övervägande.

I regel torde de till skoldistrikten utgående bidragen för anordnande av

skolskjutsar och inackordering täcka kostnaderna härför, vilket syntes stå

i överensstämmelse med innebörden i gällande bestämmelser om statsbidrag

i ämnet. Vid sådant förhållande vore det förklarligt, att svårigheter

mötte för genomförandet av centralisering av fortsättningsskolor i de fall,

då de därmed förbundna kostnaderna delvis måste bestridas av skoldistrikten

själva. Med tillämpning av de ändrade bestämmelser, som de sakkunniga

tidigare föreslagit, skulle visserligen centralisering även i sådana fall,

som här berörts, tvångsvis kunna genomföras. Rättvisa och billighet syntes

dock kräva, att, därest så skedde, skoldistriktens egna kostnader härför ej

bleve alltför stora. Maximering av statsbidragsbeloppen vore emellertid

erforderlig, men de sakkunniga ansåge, att det nu fastställda beloppet av

högst 1 krona 25 öre per dag för varje lärjunge borde höjas något. De sakkunniga

föresloge en höjning till 1 krona 50 öre. Även detta belopp torde

i en del fall vara otillräckligt för bestridande av kostnaderna, särskilt då

skolskjutsar måste anordnas, men den föreslagna höjningen torde kunna

medföra ökade möjligheter att få barnen inackorderade, varigenom skolskjutsar

skulle bliva obehövliga.

Skolöverstyrelsen har avstyrkt de sakkunnigas förslag örn statsbidrag

till skolskjuts vid färd med fordon, som framföres av barnen själva. Till

stöd härför har åberopats följande:

De sakkunniga menade, att av dem föreslagna villkor för statsbidrag av

detta slag skulle skapa garanti för att bidrag utginge endast i det fall, att

anordningen medförde besparingar i skolskjutskostnaderna. En omfattande

prövnings- och beslutanderätt skulle enligt förslaget tillkomma vederbörande

folkskolinspektör. Huvudsyftet vid prövningen skulle vara, att anordningen

ej bleve kostsammare än vanliga skolskjutsar. Detta måste betyda,

att, så snart en eller ett par lärjungar, bosatta inom det område, som

förklarats vara i behov av skolskjutsar, av någon anledning — lyte, svag

hälsa, saknad av möjlighet att disponera cykel eller Helt enkelt målsmans

vägran att låta barnet cykla — icke kunde begagna eget fordon, vanlig skolskjuts

måste anordnas för samtliga elever. Ty givetvis kunde det ej ifrågakomma,

att vid färd i samma riktning till samma skola statsbidrag utginge

till såväl skolskjuts som cykelåkning. Man torde vid sådant förhållande

kunna utgå ifrån att de fall, då centralisering kunde vidtagas endast medelst

statsbidrag till cykelåkning, bleve relativt få och av föga ekonomisk betydel
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Marits ■proposition Nr 155.

se. Men varje ifrågasatt fall måste dock alltid bli föremål för prövning med

konstaterande av dess ekonomiska verkningar. Då de sakkunniga dessutom

icke velat föreslå, att någon viss våglängd föreskreves som villkor för statsbidrag,

insåges lätt vilket oerhört krävande prövningsarbete, som vid varje

förekommande fall skulle påvila vederbörande folkskolinspektör, sedan skolstyrelserna

å sin sida lämnat erforderliga uppgifter för bedömande av frågan.

Då statsbidraget skulle utgå med visst belopp per dag och lärjunge,

måste tydligen härav följa en särskild och noggrann bokföring av antalet

dagar, då cykel använts, vilken bokföring väl ock borde på något sätt kontrolleras.

De många oberäkneliga faktorer, som måste ligga till grund för

det ifrågavarande statsanslaget, skulle ock medföra speciella svårigheter

vid beräkningen av dess storlek. I betraktande av alla dessa omständigheter

syntes den eventuella vinst, som skulle uppkomma genom den föreslagna

anordningen, än mera problematisk.

Skulle statsmakterna acceptera principen om statsbidrag för sådant färdsätt,

som här vore i fråga, torde en naturlig följd bliva, att den tillämpades

för lärjungar icke blott i fortsättningsskolan utan även i folkskolan. Därmed

erhölle denna fråga ännu större och betydelsefullare proportioner. Prövningen

och kontrollarbetet bleve än mera omfattande och torde svårligen

— ej minst med hänsyn till önskvärdheten av likartade prövningsprinciper

— kunna helt överlämnas åt vederbörande folkskolinspektör utan böra

övertagas av en central myndighet. Överstyrelsen hyste för sin del starka

tvivel om att den apparat, som genom de sakkunnigas, låt vara såsom ett

försök betecknade, förslag sålunda ställdes i utsikt, kunde ur statens synpunkt

betraktas som en praktisk sparsamhetsåtgärd. Det syntes böra få

ankomma på de enskilda kommunerna att, i den mån anordningen kunde

anses för dem medföra någon ekonomisk fördel, anslå medel för fullgörande

av skolplikt med tillhjälp av cykel.

De sakkunnigas förslag inskränkte sig icke till att avse sådana skolfärder,

som företoges medelst cykel. Statsbidrag skulle över huvud kunna utgå

till färder, som företoges med hjälp av fordon, som framfördes av barnen

själva, och bland sådana nämndes även sparkstötting och skidor. Överstyrelsen

funne detta betraktelsesätt full konsekvent. Men då syntes samma

konsekvens kräva, att statsbidrag till skölfärden borde utgå, örn lärjungen

lämnade cykeln, sparkstöttingen eller skidorna hemma och ginge till fots.

Med andra ord: skolgången skulle av staten honoreras med ett kontant belopp

per dag. En sådan konsekvens vore överstyrelsen för sin del icke beredd

att taga.

Däremot har skolöverstyrelsen icke funnit anledning till erinran mot de

sakkunnigas förslag örn höjning av maximibidraget för skolskjutsar och inackordering

till 1 krona 50 öre.

Statskontoret har funnit förslaget om att även färd med fordon, som

framdreves av barnen själva, borde få räknas som skolskjuts och att statsbidrag

i vissa fall borde utgå för sådan skjutsanordning i och för sig värt beaktande

och ägnat att på sina håll medföra besparingar. Likväl ansåge sig

statskontoret böra ifrågasätta, huruvida utfärdandet av författningsbestämmelser

i ämnet i enlighet med de sakkunnigas förslag skulle komma att medföra

någon egentlig besparing för statsverket. Det torde nämligen kunna

befaras, att det administrativa bestyret med utbetalning och kontroll av

här avsedda statsbidrag bomme att i avsevärd mån uppväga de vunna

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

besparingarna. Beträffande förslaget om höjning av maximibeloppet av statsbidraget

till kostnaderna för inackordering, skolhushåll eller skolskjutsar

har statskontoret anfört:

Förslaget skulle visserligen vara ägnat att underlätta genomförandet av

en centralisering av fortsättningsskolan. Statskontoret kände sig emellertid

icke övertygat därom, att tillräckliga skäl förelåge för en höjning av

ifrågavarande maximibelopp. Ämbetsverket framhölle härvid, att enligt de

föreslagna bestämmelserna centraliseringen skulle kunna tvångsvis genomföras.

Genom ett praktiskt anordnande av skolskjutsverksamheten torde för

övrigt kostnaderna härför regelmässigt kunna ordnas inom ramen av det

nuvarande statsbidragsbeloppet.

Riksräkenskapsverket har beträffande förslaget om utvidgning av rätten

till statsbidrag för skolskjutsar anfört:

Missbruk av en bestämmelse örn statsbidrags utgående i här avsedda fall

torde knappast kunna undvikas. Då statens utgifter på detta område härigenom

skulle stegras utan att detta gagnade arbetet med centraliseringen

av fortsättningsskolväsendet, hyste ämbetsverket stor tvekan rörande förslagets

tillämplighet. Det syntes för övrigt ur flera synpunkter rimligt, att

kostnaderna för barnens skolfärder med fordon, som framfördes av barnen

själva, borde åvila vederbörande målsmän. Härtill bomme att svårigheter

måste uppstå att vinna enhetlig tillämpning av föreskrifter örn sådant statsbidrag,

varigenom orättvisor vid bidragets tilldelande icke kunde undvikas.

Därest emellertid garantier kunde skapas för att statens utgifter för inackordering

eller skolskjutsar nedbringades i minst samma omfattning som

svarade mot samma statsbidrag, ville ämbetsverket icke motsätta sig, att

statsbidrag till dylika färder utginge.

Vidare har riksräkenskapsverket icke ansett sig kunna tillstyrka den föreslagna

höjningen av statsbidraget till centralisering av fortsättningsskolväsendet.

Såsom de sakkunniga framhållit och som bestyrktes av den vid granskningen

av länsräkenskaperna inom riksräkenskapsverket vunna erfarenheten,

torde i regel de till skoldistrikten enligt nu gällande bestämmelser utgående

statsbidragen för centralisering av fortsättningsskolväsendet väl

täcka kostnaderna för ändamålet. I de flesta fall understege skoldistriktens

kostnader avsevärt det högsta belopp av 1 krona 25 öre, varmed staten åtagit

sig att bidraga. En höjning av statsbidragets maximibelopp kunde därför

få den följden, att skoldistrikten icke i samma grad som tillförne vinnläde

sig om att ordna inackordering eller skolskjutsar på ett ändamålsenligt

och billigt sätt, vilket bomme att medföra avsevärd ökning av statens

utgifter. Ämbetsverket erinrade vidare om att statsbidrag för inackorderingav

skolbarn i skolhem, arbetsstugor och enskilda hem enligt kungörelsen

nr 448/1935 utginge med högst 1 krona per barn och dag.

Domkapitlen i Uppsala, Linköping, Strängnäs, Växjö, Lund, Göteborg

och Karlstad lia tillstyrkt de sakkunnigas förslag om utvidgning av rätten

till statsbidrag för skolskjutsar, domkapitlet i Uppsala dock med stor tvekan.

Domkapitlen i Skara, Västerås och Härnösand ha uttalat betänkligheter

mot detta förslag, domkapitlet i Västerås med hänsyn till såväl de

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr loa.

konsekvenser, det föreslagna bidraget kunde ha ur kontrollsynpunkt, som

ock faran för att en ingalunda eftersträvansvärd understödsmentalitet därigenom

skulle kunna uppammas. Domkapitlet i Härnösand har befarat, att

förslagets genomförande lätt kunde leda till missbruk och dessutom bereda

sådana svårigheter, att den besparing, som komme att vinnas, icke stöde i

rimlig proportion till de kostnader, som komme att bliva förenade med anordningen.

Domkapitlet i Luleå har avstyrkt förslaget.

Samtliga domkapitel ha tillstyrkt förslaget om höjning av statsbidraget

till centralisering av fortsättningsskolväsendet.

Av länsstyrelserna lia endast länsstyrelserna i Gävle, Umeå och Luleå

varit tveksamma angående lämpligheten att genomföra de sakkunnigas under

detta avsnitt berörda förslag.

Länsstyrelsen i Gävle har härvid anfört:

En gottgörelse till skolbarn, som för färd till och från skola begagnade

egna fordon, d. v. s. i allmänhet velociped eller sparkstötting, vore i och för

sig betänklig och kunde även föranleda stridigheter och avund mellan föräldrar.

Därest likväl dylik ersättning ansåges böra utgå, borde ersättningen,

för åvägabringande av största möjliga rättvisa, göras beroende av avståndet

mellan barnets hem och skolan. Det föreslagna beloppet av 50 öre per

dag syntes länsstyrelsen dessutom väl högt. Länsstyrelsen framhölle, att

personer, som nödgats använda velocipeder vid färd till och från arbete,

vid inkomsttaxeringen plägade medgivas avdrag med 25 kronor för helt år.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle gottgörelse kunna utgå med belopp å

mera än 100 kronor för helt läsår, eller nära nog lika mycket som en ny

velociped åtminstone hittills kostat. Med hänsyn härtill borde ersättningen

för egna fordon kunna utgå med högst 5 kronor per kilometer från hemmet

till skolan för läsår.

Länsstyrelsen i Umeå har anfört:

Rörande frågan om statsbidrag för sådana skolskjutsar, där färden företoges

med av barnen själva framdrivet fordon, ställde sig länsstyrelsen

tveksam, huruvida förslaget i denna del vore praktiskt genomförbart.

Bortsett från sådana omständigheter som vägavstånd och klimatiska förhållanden,

vilka åtminstone för Västerbottens läns vidkommande kunde

komma att spela en avgörande roll i avseende å lämpligheten av dylika

skolskjutsar, torde det sannolikt komma att möta mycket stora svårigheter

för vederbörande folkskolinspektörer att träffa avgörande i sådana frågor

utan att samtidigt utsätta sig för klander från vederbörande målsmäns

sida. Då emellertid de sakkunnigas förslag endast vore avsett att försöksvis

prövas, ansåge sig länsstyrelsen icke böra avstyrka detsamma.

Länsstyrelsen i Luleå har funnit lämpligheten av att skoldistriktet tillhandahölle

barnen fordon diskutabel. Nödig kontroll över att fordonet

icke begagnades uteslutande för sitt avsedda ändamål eller av andra personer

än barnet självt skulle i detta fall icke kunna genomföras. Det syntes

därför lämpligt att föreskrift lämnades om att statsbidraget utbetalades

till vederbörande målsman, som tillhandahölle fordonet. Endast i undantagsfall

borde fordonet tillhandahållas av skoldistriktet.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Mårds proposition Nr 155.

c) Maximering av resekostnads- och traktamentsersättning

åt ambulerande lärare.

Enligt § 1 mom. 2 kungörelsen nr 587/1932 äger ambulerande lärare

vid fortsättningsskola för av tjänsten föranledda resor från hemmet till

kursort, mellan kursorter samt från kursort till hemmet av statsmedel åtnjuta

resekostnads- och traktamentsersättning enligt klass III E i allmänna

resereglementet.

De sakkunniga ha föreslagit, att statsbidraget för varje sådan resa skall,

därest ej folkskolinspektören annorlunda medgiver, utgå med högst 25 kronor.

Till stöd härför har anförts:

Flera folkskolinspektörer hade framhållit, att de funnit dessa ersättningar

i vissa fall uppgå till onödigt höga belopp, beroende därpå, att till lärare

antagits person, boende på långt avstånd från kursorten.

Det övervägande antalet ambulerande lärare vid fortsättningsskolor utgjordes

av skolkökslärarinnor, enär flertalet yrkesbestämda fortsättningsskolor

för flickor vore anordnade i anslutning till hushållsgöromål. Vissa

åtgärder borde och kunde enligt de sakkunnigas mening vidtagas i

syfte att nedbringa resekostnads- och traktamentsersättningarna. Detta

syntes enklast kunna ske på det sättet, att föreskrift utfärdades därom,

att ersättningens storlek maximerades. Man torde kunna utgå från att

skoldistrikten genom att på lämpligt sätt ledigkungöra tjänst, varom nu

vore fråga, eller genom anlitande av platsförmedlingsbyrå, hade möjlighet

att erhålla lärare för kurs i fortsättningsskola, boende på ett icke allt för

långt avstånd från kursorten. Med hänsyn härtill torde ersättningen för

varje enkel resa ej behöva beräknas till högre belopp än 25 kronor. Traktamentsersättningen

torde med nu gällande bestämmelser kunna beräknas

utgå med högst 8 kronor, varför resekostnaderna sålunda kunde uppgå till

högst 17 kronor. I sådana trakter, där automobil måste användas vid längre

resor, torde nämnda belopp icke alltid täcka resekostnaderna, varför

möjlighet borde finnas för medgivande av undantag från maximeringsbestämmelsen.

Skulle därför i något fall, oaktat att skoldistriktet vidtagit

här ovan angivna åtgärder för anskaffande av lärare, skoldistriktet nödgas

anställa lärare, till vilken högre ersättning måste utgå, borde vederbörande

folkskolinspektör äga rätt att på därom gjord framställning medgiva,

att ersättning av statsmedel finge utgå med högre belopp.

Vad här anförts angående maximering av ifrågavarande ersättningsbelopp

avsåge icke blott skolkökslärarinna utan varje vid fortsättningsskola

anställd ambulerande lärare.

Skolöverstyrelsen har givit sin anslutning till de skäl, som anförts för

en maximering av här ifrågavarande reseersättningar. Icke heller har överstyrelsen

något att invända mot det föreslagna maximibeloppet under förutsättning

att, såsom de sakkunniga föreslå, detta belopp under särskilda

omständigheter må kunna överskridas. I överensstämmelse med vad överstyrelsen

anfört i fråga örn de sakkunnigas förslag att vid underskridande

av minimiantalet lärjungar i fortsättningsskola åt vederbörande folkskol
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 155.

inspektör överlåta att bestämma, huruvida statsbidrag må utgå, har emellertid

överstyrelsen ansett sig icke kunna tillstyrka, att rätten till överskridande

av här ifrågavarande högsta reseersättningsbelopp skall kunna

medgivas eller vägras av vederbörande folkskolinspektör. Överstyrelsen

föreslår i stället av principiella skäl, att det skall ankomma på vederbörande

länsstyrelse att, efter yttrande av folkskolinspektören, pröva och avgöra,

huruvida det som högsta reseersättning föreskrivna beloppet må i

särskilda fall överskridas.

Övriga hörda myndigheter lia i huvudsak tillstyrkt de sakkunnigas förslag

i denna del eller ock ej framställt erinran mot detsamma.

Länsstyrelsen i Uppsala har anfört, att, därest förslaget icke skulle kunna

tillämpas i alla delar av landet, besparing torde kunna vinnas genom att

för skolråd stadgades skyldighet

1) att kungöra ledig skolkökslärarinnebefattning i facktidning, där lediga

tjänster vid folkskola plägade kungöras,

2) att vid valet mellan kompetenta sökande taga hänsyn till resekostnaden

samt

3) att å skolkökslärarinnas reseräkning teckna intyg om att dylik annonsering

skett samt örn de sökandes anmälda vistelseort. Därest skolrådet

emellertid ville anställa annan lärarinna än den, för vilken resekostnaden

vore den lägsta, borde detta vara möjligt under förutsättning att kommunen

själv bestrede den del av kostnaden, som överstege nyssberörda lägsta

resekostnad eller kunde åberopa särskilda skäl för sitt avgörande.

Länsstyrelsen i Halmstad har ifrågasatt, örn det icke kunde överlämnas

åt folkskolinspektörerna att envar inom sitt inspektionsområde vid läsårets

början uppgöra sådan plan för de kurser, vid vilka ambulerande lärare

anställdes, att lärarna finge fortlöpande tjänstgöring inom skoldistrikt,

belägna örn möjligt intill varandra.

d) Fyllnadstjänstgöring för vissa lärare.

De sakkunniga föreslå, att folkskollärare, som meddelar undervisning i

klassavdelning med kortare årlig lästid än den, som enligt avlöningsreglementet

är fastställd för den lönegrad, läraren innehar, skall vara skyldig

att utan särskilt arvode undervisa i fortsättningsskola eller folkskola under

så lång tid, att den sammanlagda årliga tjänstgöringstiden i folk- och

fortsättningsskola kommer att omfatta det antal veckor, som läraren med

hänsyn till lönegradsplacering eljest varit skyldig meddela undervisning i

folkskola. Vederbörande skolstyrelse skulle därvid tillse, att lärarens fyllnadstjänstgöring

fullgjordes på det sätt och i den omfattning, som förhållandena

vid skolan påkallade och möjliggjorde.

Till stöd härför har anförts:

1 ett mindre antal skoldistrikt tillämpades den anordningen, att den årliga

liistiden för högsta årsklassen i folkskolan understege den årliga läs
Biliang

lill rilcsdagens protokoll 19.1)0. 1 sami. Nr 155. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 155.

tiden för övriga årsklasser i samma skola. Enligt av folkskolinspektörerna

lämnade uppgifter hade en sådan anordning under läsåret 1938/39 funnits

i sammanlagt 35 läraravdelningar. Den årliga lästiden för samtliga

klasser utom för den högsta hade i flertalet av dessa skoldistrikt omfattat

39 veckor. För den högsta klassen hade i här ifrågavarande distrikt den

årliga lästiden varit fastställd till 34 4/7 veckor utom i ett distrikt, där lästiden

för nämnda klass omfattat 36 4/7 veckor. Antalet lärare, som undervisat

i sistnämnda klasser, hade sålunda uppgått till sammanlagt 35. I enlighet

med Kungl. Maj:ts beslut den 30 september 1937 hänfördes ordinarie

folkskollärare, örn den i vederbörlig ordning fastställda årliga lästiden

för högsta årsklassen understege den årliga lästiden för övriga årsklasser i

samma skola, till den lönegrad, som föranleddes av lästidens längd för sistnämnda

årsklasser. På grund härav vore ifrågavarande lärare placerad i 17

respektive 16 lönegraden, oaktat de under nämnda läsår icke fullgjort

tjänstgöring i folkskolan under hela den för placering i nämnda lönegrader

i avlöningsreglementet fastställda årliga lästiden. Samtliga lärare hade

meddelat undervisning i fortsättningsskola och för denna undervisning åtnjutit

arvode enligt gällande bestämmelser. Av folkskolinspektörernas uppgifter

framginge att, därest lärarna varit skyldiga att utan särskilt arvode

meddela undervisning i fortsättningsskola under så lång tid, att den sammanlagda

årliga tjänstgöringstiden i folk- och fortsättningsskola för var

och en av dem uppgått till 39 respektive 36 4/7 veckor, skulle därigenom

uppkommit en utgiftsminskning för statsverket av omkring 10,000 kronor

1 flertalet skoldistrikt, där en dylik anordning förekomme, torde fyllnadstjänstgöring

i fortsättningsskola i regel kunna fullgöras. Skulle emellertid

så ej vara fallet, borde läraren vara skyldig att åtaga sig den undervisning

i folkskolan, som kunde beredas honom, exempelvis genom uppdelning av

klasser, meddelande av undervisning åt efterblivna barn eller dylikt.

De sakkunnigas förslag i denna del har icke föranlett någon erinran från

de hörda myndigheternas eller organisationernas sida.

e) De föreslagna åtgärdernas ekonomiska verkningar.

De sakkunniga erinra örn att den indragning av omkring 1,000 avdelningar,

som skulle bli möjlig, därest en avdelning i fortsättningsskola i regel

ej finge ordnas med mindre antal elever än 10, beräknats medföra en minskning

av anslaget till avlöning åt lärare i fortsättningsskolor med omkring

471,000 kronor. Förslaget om fyllnadstjänstgöring för vissa lärare i fortsättningsskola

skulle vidare minska utgifterna för nämnda skolform med omkring

10,000 kronor. Även den föreslagna maximeringen av resekostnadsoch

traktamentsersättning till ambulerande lärare i fortsättningsskola medförde

någon besparing, vilken dock ej kunde siffermässigt angivas. Den totala

utgiftsminskningen å nämnda anslag syntes med hänsyn härtill kunna

beräknas till åtminstone 4.80,000 kronor.

Denna besparing borde emellertid — fortsatte de sakkunniga — minskas

med de genom centraliseringen uppkommande kostnaderna. Folkskolinspektörerna

hade approximativt angivit dessa till omkring 234,000 kronor. Då

emellertid utgifterna för centraliseringen i allmänhet syntes vara beräknade

med maximikostnad samt den av de sakkunniga föreslagna anordningen

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Mårds ■proposition Nr 155.

med statsbidrag till av eleverna själva drivna fordon i viss mån torde kunna

minska här berörda utgifter, hade de sakkunniga uppskattat stegringen av

kostnaderna för fortsättningsskolans centralisering till 180,000 kronor. Den

beräknade nettobesparingen skulle alltså kunna angivas till (480,000 —

— 180,000 =) 800,000 kronor.

På grund av rekvisitionsförfarandet komme emellertid ifrågavarande anslagsminskning

och anslagshöjning ej att verka till fullo under budgetåret

1940/41. Av statsbidraget till fortsättningsskolans lärarlöner utginge 90

procent som förskott under löpande redovisningsår. I anledning härav syntes

minskningen av avlöningsanslaget böra beräknas till 400,000 kronor. Av

statsbidrag för centralisering av fortsättningsskolan utginge högst 2/3 som

förskott. Det syntes därför tillräckligt att höja det för ändamålet anvisade

anslaget med 120,000 kronor.

Slutligen ha de sakkunniga fäst uppmärksamheten därpå, att om de

beräknade besparingarna skulle inträda under budgetåret 1940/41, måste

vid förskottsbeloppens utanordnande under sagda budgetår hänsyn tagas

till den minskning av antalet avdelningar i fortsättningsskolan, som beräknades

uppkomma under läsåret 1940/41 genom de föreslagna åtgärderna.

Länsstyrelserna måste följaktligen erhålla uppgifter örn eventuella ändringar

i nu förevarande hänseenden, i vilket avseende erforderliga föreskrifter

borde utfärdas.

Riksräkenskapsverket, som godtagit de gjorda uträkningarna i och för

sig, har framhållit, att viss försiktighet borde iakttagas vid beräkningen av

anslagsminskningen för budgetåret 1940/41.

Länsstyrelsen i Kalmar har framhållit vikten av att i de uppgifter, som

folkskolinspektörerna skulle avlämna till länsstyrelserna, till beloppet angåves

de besparingar i avlöningsmedel, som genom vidtagna åtgärder vunnits.

Länsstyrelsen saknade nämligen själv material för ett säkert bedömande

härav, under det att folkskolinspektörerna på grundval av de hos

dem förvarade dubbletter av närmast föregående års avlöningsrekvisitioner

utan större svårigheter kunde lämna erforderliga uppgifter.

Såsom redan nämnts, bemyndigade 1939 års lagtima riksdag Kungl.

Maj:t att utfärda bestämmelser, som möjliggjorde centralisering av fortsättningsskolväsendet

efter i huvudsak samma principer, som redan gälla beträffande

folkskoleväsendet. Det av skolöverstyrelsen i anledning härav

framlagda förslaget synes väl ägnat att tillgodose detta syfte. Överstyrelsens

förslag innebär bland annat, att bestämmelser skulle utfärdas örn rätt

för statsmyndighet att genomföra centraliseringsåtgärder beträffande fortsättningsskolväsendet

oberoende av skoldistriktsgränserna, något som torde

innefattas i det av riksdagen lämnade bemyndigandet. De ekonomiska

verkningarna av ifrågavarande rationaliseringsåtgärdcr kunna givetvis ännu

ej överblickas, men betydande besparingar torde för visso med tiden uppkomma,

därest möjligheterna till centralisering i full utsträckning utnyttjas.

Departe
mentschefen.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Marits proposition Nr 155.

Vissa kompletterande föreskrifter lia emellertid, såsom av det föregående

framgår, ifrågasatts av folkskolans besparingssakkunniga. Då skolöverstyrelsens

och de sakkunnigas ifrågavarande förslag torde böra samtidigt genomföras

men ett förverkligande av de sakkunnigas förslag kräver riksdagens

medverkan, har jag icke ansett mig böra, innan sistnämnda förslag

underställts riksdagen, ifrågasätta utfärdandet av författningsbestämmelser

i av överstyrelsen angiven riktning.

De sakkunniga ha framhållit, att ytterligare besparingar kunna vinnas

genom att såsom villkor för statsbidrag till avlöning åt lärare vid fortsättningsskola

stadgas visst minimiantal elever i läraravdelning. Enligt de sakkunnigas

förslag skulle statsbidrag i regel ej utgå med mindre elevantalet

uppginge till tio. Örn hinder förelåge att hänvisa lärjunge till annan skola

inom eller utom skoldistriktet eller eljest, då med hänsyn till undervisningens

bästa särskilda skäl förelåge, skulle undantag kunna medgivas av vederbörande

folkskolinspektör.

Förslaget har i huvudsak tillstyrkts av de hörda myndigheterna och lärarorganisationerna.

Några myndigheter ha emellertid ifrågasatt en höjning

av det föreslagna minimiantalet. För egen del vill jag framhålla, att detta

minimiantal ingalunda i flertalet fall kan betraktas såsom ett uttryck för

den lämpliga storleken för en avdelning. En centralisering, som förutsätter

ett större elevantal i avdelningarna, bör givetvis kunna ske med beaktande

av de vidgade möjligheter härtill, som ovanberörda riksdagsbeslut erbjuder.

Med hänsyn till de olika förhållandena inom landet på hithörande område

anser jag mig likväl ej nu böra ifrågasätta ett högre minimiantal än

vad de sakkunniga föreslagit. Särskilt har jag härvid haft de glest bebyggda

landsändarna i åtanke.

Skolöverstyrelsen har av principiella skäl motsatt sig, att beslutanderätten

i ärenden angående undantag från den föreslagna huvudregeln skulle

tillkomma folkskolinspektörerna. Överstyrelsen har i stället föreslagit, att

prövningen och avgörandet i dessa ärenden borde överflyttas på länsstyrelserna.

Jag kan icke dela denna uppfattning. Folkskolinspektörerna äga

redan nu träffa avgöranden i ärenden, varigenom staten åsamkas utgifter.

Jag förutsätter emellertid, att anvisningar utfärdas till ledning för folkskolinspektörerna

och skoldistrikten vid handläggning av dessa och likartade

frågor. Vidare synes mig vid utfärdandet av bestämmelser i ämnet

böra övervägas, huruvida icke inspektörens beslut i dessa ärenden må kunna

prövas av högre myndighet. I anvisningarna torde även böra påpekas såsom

lämpligt, att, såsom de sakkunniga framhållit, en uppdelning av läraravdelning

vid teoretisk undervisning sker först då elevantalet kan förutses

komma att mera varaktigt överstiga 25 eller vid tillfällig ökning uppgår

till 30.

Jag anser mig sålunda böra tillstyrka, att bestämmelser utfärdas i huvudsaklig

överensstämmelse med de sakkunnigas ifrågavarande förslag. Därest

riksdagen förklarar sig intet ha att häremot erinra, torde det ankomma

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 155.

på Kungl. Majit att i sinom tid utfärda sådana bestämmelser. Härvid synes

böra beaktas jämväl domkapitlets i Lund uppslag örn befrielse från fortsättningsskolplikt

för elever, som deltaga i särskilda beredskapskurser eller

praktiskt beredskapsarbete.

Den kostnadsminskning, som möjliggöres genom en centralisering av

fortsättningsskolväsendet, är beroende av storleken av kostnaderna för den

för centraliseringens genomförande erforderliga skolskjuts- och inackorderingsverksamheten.

De sakkunniga lia undersökt möjligheterna att nedbringa

dessa kostnader och därvid funnit, att detta skulle kunna ske, örn

statsbidrag finge utgå för färd med fordon (främst då cykel), som framföras

av barnen själva. Det synes icke uteslutet, att vissa besparingar skola kunna

på denna väg ernås. Med hänsyn till de i ett flertal av yttrandena framförda

betänkligheterna torde emellertid i detta hänseende ytterligare utredning

vara erforderlig, innan en anordning som den av de sakkunniga

föreslagna genomföres. En sådan utredning torde kunna föreligga i så god

tid, att frågan kan föreläggas 1941 års riksdag.

Statsbidrag för centralisering av fortsättningsskolväsendet utgår nu i regel

med belopp, som motsvarar kostnaderna för inackordering, skolhushåll eller

skolskjutsar, dock för varje lärjunge med högst 1 krona 25 öre för dag och

sammanlagt högst med det belopp, som skall anses motsvara den besparing

i statsbidraget till avlönande av lärare vid fortsättningsskola, vilken uppkommer

därigenom, att eljest erforderlig skola på grund av centraliseringen

blir obehövlig. De sakkunnigas förslag örn höjning av nämnda statsbidrag

från 1 krona 25 öre till 1 krona 50 öre skulle visserligen, därom är jag övertygad,

i ett flertal fall kunna underlätta en centralisering av fortsättningsskolväsendet.

Med hänsyn till vad av statskontoret och riksräkenskapsverket

i ämnet anförts anser jag mig emellertid icke kunna nu tillstyrka

nämnda förslag.

Jag ansluter mig till de sakkunnigas förslag örn maximering av resekostnads-

och traktamentsersättning åt ambulerande lärare vid fortsättningsskola

och vad därmed sammanhänger samt örn fyllnadstjänstgöring för

lärare vid folkskola. Erforderliga bestämmelser i ämnet torde, därest riksdagen

lämnar vad sålunda av mig förordats utan erinran, böra utfärdas av

Kungl. Majit, varvid jämväl lärer böra beaktas de förslag till kompletterande

föreskrifter, som av länsstyrelserna i Uppsala och Halmstad ifrågasatts.

Genom de föreslagna åtgärderna skulle enligt de sakkunnigas beräkningar

statsverkets kostnader under nästa budgetår för avlöning åt lärare

vid fortsättningsskolor kunna minskas med 480,000 kronor, medan utgifterna

för centralisering av fortsättningsskolväsendet skulle ökas med

180,000 kronor. De av mig i de sakkunnigas förslag ifrågasatta modifikationerna

torde icke nämnvärt påverka dessa beräkningar. Nettobesparingen

skulle alltså uppgå till 300,000 kronor. De av de sakkunniga förordade änd
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Marits ''proposition Nr 155.

ringarna i gällande föreskrifter rörande rekvisition av statsbidrag anser jag

mig böra tillstyrka. Vad länsstyrelsen i Kalmar anfört rörande rekvisitionsförfarandet,

torde böra beaktas vid utfärdandet av föreskrifter i ämnet.

Vid bifall till vad de sakkunniga förordat påverkas nämnda riksstatsanslag

redan för nästa budgetår av de av mig tillstyrkta åtgärderna. Jag

anser mig i anslutning till de sakkunnigas kalkyler och med beaktande av

de besparingar, som ernås vid ett utfärdande av de föreskrifter, som föranledas

av förutnämnda av 1939 års lagtima riksdag givna bemyndigande,

böra räkna med en höjning med 130,000 kronor av anslaget till centralisering

och en sänkning med 450,000 kronor av anslaget till avlöning åt lärare.

lil. Anslagsberäkningar.

1. Förslagsanslaget till Folkskoleseminarier: Avlöningar.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 2,399,600 kronor

och disponeras jämlikt personalförteckning och avlöningsstat, som finnas

intagna i statsliggaren för budgetåret 1939/40, sid. 503 ff.

a) Seminarieorganisationen.

Jämlikt 1936 års riksdags beslut skulle folkskoleseminarierna erhålla

följande organisation, att träda i successiv tillämpning från och med läsåret

1936/37:

Seminarierna skola vara till antalet tio, därav sex skola vara anordnade

såsom dubbelseminarier och fyra såsom enkelseminarier, varav två tills vidare.

Dubbelseminarierna skola omfatta en fyraårig och en tvåårig linje.

Sistnämnda linje utgöres vid fem av seminarierna (i Göteborg, Linköping,

Lund, Umeå och Uppsala) av studentkurs, medan den vid ett seminarium

(i Falun) är avsedd för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor.

De fyra enkelseminarierna (i Kalmar, Karlstad, Luleå och Stockholm)

skola innefatta en fyraårig linje. Vid tvä av enkelseminarierna (i Karlstad

och Luleå) finnas reservutrymmen för att möjliggöra utvidgning till dubbelseminarium.

Seminarierna i Karlstad, Linköping och Uppsala äro avsedda för manliga

elever, seminarierna i Falun, Kalmar och Stockholm för kvinnliga elever

samt seminarierna i Göteborg, Luleå, Lund och Umeå för såväl manliga

som kvinnliga elever.

Den normala organisationen omfattar alltså tio fyraåriga

linjer, varav tre uteslutande för manliga elever, tre uteslutande för kvinnliga

elever och fyra för såväl manliga som kvinnliga elever. Vidare finnas

fem tvååriga studentlinjer, varav två uteslutande för manliga elever och

tre för både manliga och kvinnliga elever. Slutligen finnes en tvåårig linje

för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor (Falun).

De tio fyraåriga linjerna trädde samtliga i funktion höstterminen 1936.

Av de fem tvååriga studentlinjerna igångsattes en höstterminen 1936 (dess
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

utom två extra studentlinjer) och de återstående fyra höstterminen 1937.

Den tvååriga linjen för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor

påbörjades höstterminen 1938, dock att en förberedande kurs, »sommarkurs»,

för denna linje begynte redan under läsåret 1937/38.

1937 och 1938 års riksdagar ha härförutom beslutat en viss utvidgning

av den normala organisationen, i det att med början

under höstterminen 1937 anordnats en extra studentlinje för kvinnliga

elever vid folkskoleseminariet i Stockholm och med början höstterminen

1938 en parallellavdelning av den fyraåriga linjen vid folkskoleseminariet

i Luleå. 1939 års riksdag utgick dock från att intagning av elever ej skulle

höstterminen 1939 ske i nämnda extra linje och parallellinje.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 24 oktober 1939 — på grundval av

dels uppgifter från statens folkskolinspektörer m. fl. rörande bland annat

den beräknade förändringen av antalet folkskollärar^ änster under femårsperioden

1939/44, dels ock uppgifter från folkskoleseminariernas rektorer

beträffande anställningsförhållandena för de lärare, som utexaminerats

under de tre senaste åren — utfört beräkningar samt framlagt förslag rörande

omfattningen av lärarutbildningen under läsåret

1940/41. Utlåtande häröver har avgivits av statskontoret, varjämte

styrelsen för Sveriges folkskollärarförbund inkommit med en framställning

i ämnet, beträffande vilken hänvisas till handlingarna i förevarande

ärende.

Sedan folkskolans besparingssakkunniga framlagt sitt förut berörda förslag

om indragning av vissa lärartjänster vid folkskoleväsendet m. m. och

därvid i korthet ingått även på frågan om seminarieorganisationens omfattning,

har skolöverstyrelsen i skrivelse den 15 februari 1940 framlagt

nytt förslag i förevarande ämne.

Av skolöverstyrelsens förstnämnda skrivelse inhämtas bland annat:

Den nuvarande lärartillgången. Av från seminariernas rektorer erhållna

uppgifter beträffande anställningsförhållandena för de lärare, som utexaminerats

under de tre senaste åren, framginge, yttrar överstyrelsen, att så

gott som samtliga utexaminerade erhållit anställning. Av folkskolinspektörernas

rapporter, vilka avsåge förhållandena vid vårterminens slut 1939,

framginge, att antalet vid folkskolor tjänstgörande pensionerade lärare eller

icke kompetenta lärare vid detta tillfälle varit större än vad som förekommit

under de senare åren. Det framginge vidare, att svårigheterna att

erhålla kompetenta vikarier ökats sedan föregående år. Endast ett fåtal

inspektörer rapporterade, att inga nämnvärda svårigheter i detta avseende

förelegat. De flesta hade anmält, att det rått knapphet på lärare och att

svårigheter mött att anskaffa vikarier för kortare tid eller vid mera avlägset

liggande skolor. Några inspektörer hade till och med förklarat, att svårigheterna

varit betydande.

Av allt att döma syntes tillgången på folkskollärare under det gångna

året lia varit väl knapp. Särskilt gällde detta de nordligare delarna av landet.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

Samma språk talade de rapporter från arbetsförmedlingarna, som överstyrelsen

genom socialstyrelsens försorg erhållit del av. Dessa rapporter

visade tydligt, att tillgången på kompetenta sökande till platser i folk- och

fortsättningsskolor varit begränsad, och att vissa tider betydande svårigheter

förelegat att fylla efterfrågan på lärarkrafter.

Lärarbehovet under de närmast kommande åren. Under tioårsperioden

1928/38 hade antalet ordinarie och extra ordinarie folkskollärartjänster

stigit från 14,251 till 15,721. Motsvarande siffror för antalet i tjänst varande

folkskollärare hade stigit från 15,065 till 16,601.

Folkskolinspektörernas nu lämnade rapporter utvisade en ytterligare

stegring av såväl antalet tjänster som antalet lärare. Lärarantalet vore nu

uppe i 16,724, det högsta antal, som nåtts något år. Rapporterna utvisade

därjämte, att en ytterligare stegring vore att förutse. Visserligen väntade

inspektörerna en mindre nedgång i antalet under budgetåret 1939/40, men

denna uppvägdes av en ökning under de följande åren. Enligt dessa förutsägelser

skulle det behövliga antalet folkskollärare år 1944 ha stigit till

omkring 16,850.

Den ökning av antalet lärartjänster, som sålunda ägt rum och under de

närmaste aren väntades fortsätta, syntes ha sina väsentligaste orsaker

dels i införandet av det sjunde skolåret, dels i förvandlandet av mindre

folkskolor till folkskolor. Vad beträffade sistnämnda orsak kunde nämnas,

att enbart under det gångna året 129 tjänster vid mindre folkskolor indragits.

Antalet sådana tjänster vore nu 1,395. Då såväl införande av sjunde

skolåret som förvandlingen av mindre folkskolor till folkskolor ännu i åtskilliga^

komme att fortsätta, följde härav ett fortsatt ökat behov av lärare.

Visserligen motverkades denna ökning i väsentlig grad av de alltjämt

fortgående rationaliseringsåtgärderna inom folkskolans område, men då

dessa i större utsträckning ginge ut över småskollärar- än över folkskollärartjänsterna,

syntes man ännu under ett antal år ha att räkna med ett

relativt stort behov av nyrekrytering av folkskollärare.

Vid beräknande av lärarbehovet vore det av vikt att känna storleken

av läraravgången under ett tillräckligt antal år framåt. Därvid vore för

närvarande särskilt att märka, att folkskollärarnas pensionsålder enligt det

nya pensionsreglementet komme att i etapper höjas från 60 till 63 år, vilket

i viss utsträckning komme att förorsaka en stagnation i avgången. Detta

förhållande hade uppmärksammats i den utredning rörande läraravgången,

som läge till grund för överstyrelsens nedanstående beräkningar.

Enligt vad överstyrelsen på grundval av föreliggande uppgifter kunnat

beräkna, skulle under sexårsperioden 1939/45 behovet av nya folkskollärare

utgöra sammanlagt ungefär 1,975. Örn därtill kades den lärarbrist, som

för närvarande rådde, och som vore svår att beräkna men torde kunna uppskattas

till minst ett 50-tal, förelåge ett behov av omkring 2,025 nya lärare

under nämnda sexårsperiod.

Intagning av elever vid folkskoleseminariema år 19^0. För att fylla

nyssnämnda behov av nya folkskollärare kunde för närvarande följande

lärare påräknas:

Lärare, som utexaminerats år 1939 ............................ 160

Nuvarande elever vid folkskoleseminariema, vilka beräknades bli

utexaminerade under åren 1940—1943 ........................ 1,248

Summa 1,408.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

Av dessa torde sannolikt ett 40-tal komma att övergå till annan verksamhet.

Det återstode alltså att täcka ett behov av något över 650 lärare.

Under budgetåret 1940/41 syntes det fördenskull nödvändigt, att seminarieorganisationen

erhölle minst samma omfattning, som under innevarande

budgetår, vilket skulle innebära en intagning av omkring 400 elever.

En närmare analys av den inverkan på lärartillgången, som en elevintagning

av nämnda mått skulle komma att ha under vart och ett av de

närmaste åren, visade, att en brist på lärare torde komma att förefinnas

under åren intill år 1945. Denna brist bleve — åtminstone under tiden

1940/43 — sannolikt åtskilligt större än den, som nu rådde men syntes

bli avverkad de närmaste åren därefter.

Statskontoret ifrågasatte i sitt utlåtande, huruvida någon intagning av

elever i första klassen av en extra studentlinje i Stockholm borde ske.

Folkskolans besparingssaklcunniga ha sedermera i samband med sitt förslag

om indragning av vissa lärartjänster vid folkskoleväsendet framlagt

vissa riktlinjer för en inskränkning av elevintagningen vid seminarierna.

De sakkunniga ha — med hänsyftning å såväl folk- som småskoleseminarieorganisationen

— uttalat, att, med hänsyn till redan föreslagna och för

framtiden påtänkta indragningar av lärartjänster, det mest rationella vore,

att man helt inställde undervisningen i seminariernas ny börj arklasser under

läsåret 1940/41. På grund av de störningar, som detta skulle åstadkomma

i seminariernas arbete, liksom ock med tanke på de läraraspiranter,

vilka hade för avsikt att söka inträde nästa läsår, ansåge de sakkunniga

sig dock icke kunna framställa något direkt förslag i denna riktning.

I varje fall borde, enligt de sakkunnigas bestämda mening, mycket starka

inskränkningar göras vid nyintagning av elever.

De sakkunniga ansåge det böra övervägas, huruvida icke något seminarium,

åtminstone tillfälligt, borde nedläggas. Genom en sådan åtgärd

skulle man otvivelaktigt kunna vinna betydande besparingar, under det

att en reduktion av antalet elever i klasserna eller minskning av antalet

klasser finge en jämförelsevis obetydlig inverkan på anslagsbehovet. De

sakkunniga hade väl klart för sig, att det mötte stora svårigheter att lägga

ned arbetet vid ett folkskoleseminarium. Avvecklingen kunde ju ej ske

på mindre än fyra år. Skulle sedan seminariet på nytt tagas i anspråk för

lärarutbildningen, dröjde det också fyra år, innan det bleve färdigbildat.

Måhända bleve det vid sådant förhållande ganska kort tid, den tilltänkta

besparingen skulle kunna erhållas. Vid småskoleseminarierna vore ett nedläggande

enklare. De sakkunniga ville därför i första hand föreslå, att anstalter

vidtoges för nedläggande av ett småskoleseminarium. I syfte att

möjliggöra indragning borde helt naturligt ingen intagning av elever ske

nästkommande höst vid sådant seminarium, som kunde ifrågakomma för

nedläggande.

I anledning av nyssnämnda yttrande av de sakkunniga har överstyrelsen

föreslagit, att intagningen av nya elever vid folkskoleseminarierna år

1940 skulle inskränkas till att omfatta två klassavdelningar av fyraårig

linje, en manlig vid folkskoleseminariet i Göteborg och cn kvinnlig vid

folkskoleseminariet i Stockholm.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

Överstyrelsen hade all anledning tro, att dess tidigare gjorda beräkningar

angående folkskollärarbehovet hade visat sig riktiga, därest folkskolans

utveckling fått fortgå ostört. De nu inträffade krigs- och krisförhållandena

komme emellertid att så kraftigt inverka även på folkskolans

område, att de tidigare beräkningarna rörande tillgång och efterfrågan på

lärare icke längre kunde anses tillförlitliga. Ä ena sidan vore för närvarande

tillgången på lärare mindre än beräknat på grund av att många lärare

vore inkallade till militärtjänstgöring. Denna mera tillfälliga omständighet

borde dock givetvis icke få inverka på elevintagningen vid seminarierna.

Ä andra sidan komme säkerligen lärarbehovet under de närmaste åren att

bli mindre än vad överstyrelsen beräknat. Enligt folkskolinspektörernas

uppgifter skulle under närmaste femårsperiod lärartjänsternas antal stiga

med åtminstone 100. Under nu rådande förhållanden torde man emellertid

kunna förutse en helt annan utveckling av folkskoleväsendet än den,

som kunde avläsas ur inspektörernas rapporter, och någon utökning av

tjänsternas antal torde väl knappast vara att förutse. Därtill komme nu,

att de sakkunniga föreslagit en omedelbar indragning av omkring 300

folkskollär artjänster. Örn en sådan indragning komme att ske — omedelbart

eller under en tid av ett pär år — bleve lärarbehovet under de närmaste

åren så starkt minskat, att det kunde ifrågasättas, om överhuvudtaget

någon elevintagning alls borde äga rum vid folkskoleseminariema

under år 1940. Hänsynen till de många, som nu beredde sig till inträde

vid seminarierna, talade emellertid för att man borde hålla möjligheterna

öppna för inträde i åtminstone två klassavdelningar, en manlig och en

kvinnlig. Skulle det sedan under nästkommande år visa sig, att även denna

intagning varit för stor, torde detta kunna utjämnas genom en då vidtagen

ytterligare reduktion av rekryteringen.

De båda nya klassavdelningar, som överstyrelsen sålunda föresloge, borde

tillhöra den fyraåriga linjen och förläggas till de båda provårsseminarierna,

varigenom vunnes, att provårsutbildningen vid dessa seminarier

icke äventyrades.

Därest de nu inledda besparingsåtgärderna på folkskolans område skulle

leda till så långt gående reduktioner, att en mera permanent nedskärning

av seminarieorganisationen skulle bli nödvändig, uppstode frågan örn indragning

— tillfälligt eller för framtiden — av något av folkskoleseminarierna.

För närvarande förelåge emellertid icke tillräckligt säkra uppgifter

för denna frågas bedömande. Frågan borde därför upptagas till prövning,

först sedan de sakkunniga avgivit sitt förslag till ytterligare besparingsåtgärder.

Den inskränkning av seminarieorganisationen, som överstyrelsen sålunda

föresloge, kunde ha till följd, att vissa av de ordinarie lärarna vid

seminarierna icke kunde erhålla full sysselsättning i enlighet med föreskrifterna

i gällande stadga. I likhet med vad som skett vid föregående tillfällen,

då seminarieorganisationen varit reducerad, torde därför böra föreskrivas,

att rektor och ordinarie lärare måtte, där så påkallades av inskränkningar

i seminariets verksamhet, och möjlighet ej förelåge att sysselsätta

vederbörande för andra undervisningsändamål, på därom av rektor gjord

framställning kunna av överstyrelsen tilldelas tjänstgöring med mindre

antal veckotimmar än vad i sådant hänseende nu vore föreskrivet.

Statskontoret har i anledning av de sakkunnigas ovannämnda uttalanden

förklarat sig anse, att förutsättningar funnes för åstadkommande av

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

betydande besparingar genom ett rationellt ordnande av lärarutbildningen.

Med hänsyn härtill och till de indragningar av lärartjänster, som torde

komma att äga rum, syntes frågan om omfattningen av seminariernas verksamhet

snarast böra komma under omprövning. Övervägandena i detta

ämne borde enligt statskontorets mening icke begränsas till småskoleseminarierna

utan omfatta jämväl folkskoleseminarierna. Därvid syntes det

lämpligen även böra undersökas, huruvida icke ett eller annat seminarium

skulle genom överflyttning av eleverna till annat seminarium kunna nedläggas

redan vid utgången av innevarande vårtermin. I varje fall syntes det

icke vara uteslutet att så skulle kunna ske såvitt anginge småskoleseminarierna.

Styrelsen för Sveriges folkskollär arförbund har i sitt yttrande över de

sakkunnigas förslag uttalat, att man för läsåret 1940/41 syntes ha att räkna

med ett överskott av folkskollärare av omkring 100, vilket skulle stiga till

400 vid bifall till de sakkunnigas förslag. Det syntes därför angeläget, att

all nyintagning av elever för nästa läsår inställdes.

b) Anslagsberäkningar.

Skolöverstyrelsen har för nästa budgetår beräknat avlöningsanslagets

storlek till 2,356,400 kronor, vilket skulle innebära en anslagsminskning

med (2,399,600 — 2,356,400 =) 43,200 kronor. Härvid har överstyrelsen

tagit hänsyn till dels det ökade medelsbehov (46,000 kronor), som uppkommer

därigenom att kvinnliga lärare skola från och med den 1 juli 1940

uppflyttas en löneklass, dels verkningarna av ett bifall till förslaget om

inskränkning av elevintagningen, dels ock de grunder för beräkning av avlöningsanslag

med hänsyn till det rörliga tilläggets stegring, som kommit till

användning vid anslagsberäkningarna i 1940 års statsverksproposition.

Överstyrelsens förslag innefattar följande personalförändringar:
En

ordinarie värmeledningsskötare föreslås nyinrättad vid folkskoleseminariet

i Kalmar med placering i lönegraden A 6. Samtidigt borde vaktmästaren

i lönegraden A 6 därstädes placeras i lönegraden A 7.

Nämnda seminarium hade för närvarande endast en ordinarie vaktmästare,

framhåller överstyrelsen. Dessutom funnes vid seminariet anställt ett

extra ordinarie trädgårdsbiträde i lönegrad Eo 5. Denna personal hade varit

tillräcklig för ifrågavarande seminarium före den omfattande tillbyggnad av

lokalerna, som nu genomförts. Nybyggnaden vore färdig och hade tagits i

bruk vid innevarande läsårs början. Rektor hade på grund härav måst anställa

en värmeledningsskötare, som avlönades från omkostnadsanslaget.

Denna befattning borde nu uppföras å avlöningsstaten och i likhet ined

övriga motsvarande befattningar placeras i lönegrad A 6. Den egentliga

vaktmästarbefattningen borde i likhet med vad fallet vore vid andra folkskolesemfnarier

vara placerad i lönegrad A 7.

Villkoret för att denna förändring av vaktmästartjänsterna vid seminariet

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

skulle kunna ske vöre att riksdagen medgåve inrättande av ytterligare en

vaktmästar^ änst, placerad i lönegrad A 7. Den nuvarande personalens anställningsförhållanden

utgjorde icke hinder för den föreslagna omregleringen,

enär värmeledningsskötaren endast vore tillfälligt anställd och

vaktmästarbefattningen uppehölles med vakansvikarie.

I personalförteckningen över tjänstemän å övergångsstat vore för närvarande

upptagna en lektor, en adjunkt, en lärare i musik, en lärare i manlig

slöjd och en lärare i trädgårdsskötsel. Nämnde lektor väntades avgå

med pension med innevarande budgetårs utgång. Läraren i musik väntades

avgå med pension med utgången av år 1939. Övriga tre lärare borde vara

upptagna å övergångsstaten jämväl under budgetåret 1940/41. För deras

avlöning vore en summa av i avrundat tal 20,400 kronor erforderlig.

De för grundavlöningar åt icke-ordinarie personal erforderliga medlen,

nu 148,100 kronor, kunde minskas betydligt, enligt överstyrelsens på uppgifter

från rektorerna grundade beräkningar till 86,900 kronor. Besparingen

uppkomme bland annat därigenom, att två extra ordinarie övningsskollärartjänster

kunde indragas, vissa andra extra ordinarie lärartjänster

ersättas av extralärar- eller timlärarbefattningar och en del extralärarbefattningar

nedflyttas till timlärarbefattningar. I nämnda belopp vore inräknat

ett belopp av 168 kronor, avseende uppflyttning av gymnastikvaktmästaren

vid folkskoleseminariet i Göteborg från 5 till 6 lönegraden. Delposten

till avlöningsförhöjningar kunde minskas till 8,600 kronor.

Sammanfattningsvis innebära överstyrelsens anslagsberäkningar följande

förändringar, i jämförelse med avlöningsstaten för innevarande budgetår.

1939/40

1940/41

kronor

kronor

1.

Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis......

2,000,800

1,982,500

2.

Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat, förslagsvis......

35,300

20,400

3.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t:

a) Arvoden åt seminarieläkare.............

16,100

12,900

b) Arvoden åt seminariebibliotekarier...........

8,900

8,200

e) Arvoden åt biträden å rektorsexpeditionerna..........

7,000

6,500

d) Särskilda arvoden vid provärsseminarierna............

e) Tilläggsarvoden åt lärare vid de vid vissa seminarier anord-

22,700

21,700

nade kurserna för utbildande av kyrkomusiker, förslagsvis. . .

6,200

6,200

f) Arvoden åt lärare vid förberedande kurs vid seminariet i Falun

1,500

—

g) Arvoden vid kurser för utbildande av hjälpklasslärare.....

11,600

—

4.

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a) Grundavlöningar, förslagsvis..........

148,100

86,900

b) Avlöningsförhöjningar m. in., förslagsvis.............

10,300

8,600

5.

Rörligt tillägg, förslagsvis...................

131,100

202,500

Summa förslagsanslag kronor 2,399,600

2,356,400.

Anmärkas må, att enligt beslut av Kungl. Majit kurser för utbildande

av hjälpklasslärare icke skola anordnas under innevarande budgetår. Det

har synts överstyrelsen ur besparingssynpunkt lämpligt, att sådana kurser

ej heller under nästa budgetår anordnades.

Riksräkenslcapsverket har tillstyrkt att, såsom överstyrelsen föreslagit,

utgifterna för avlöning åt förutnämnde värmeledningsskötare vid seminariet

i Kalmar överflyttades från omkostnads- till avlöningsanslaget.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

Statskontoret har i anledning av överstyrelsens förslag om ny ordinarie

vaktmästartjänst vid seminariet i Kalmar förklarat sig väl finna, att kostnaderna

för värmeledningsskötarens avlönande borde överföras från omkostnads-

till avlöningsanslaget, men ansåge sig under nu rådande förhållanden

icke böra tillstyrka bifall till vad överstyrelsen i övrigt föreslagit. Enligt

ämbetsverkets mening syntes åt värmeledningsskötaren i stället böra beredas

extra ordinarie anställning med placering i lönegraden Eo 6, vilket

borde föranleda en höjning med 2,800 kronor av delposten till grundavlöningar

till övrig icke-ordinarie personal. Någon uppflyttning i lönegrad av

den egentliga vaktmästarbefattningen syntes härvid icke böra ske. Statskontoret

har vidare ifrågasatt vissa besparingar beträffande anslagsposten

till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, vilka

överstyrelsen i sin sista framställning i ämnet sedermera själv föreslagit,

såsom inställande av nämnda kurser för utbildande av hjälpldasslärare.

Slutligen har statskontoret motsatt sig förslaget örn förbättrad löneställning

för gymnastikvaktmästaren vid seminariet i Göteborg.

c) Personligt lönetillägg åt läraren i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminariet

i Karlstad A. Gustafsson.

Folkskoleseminariet i Karlstad var intill den 1 juli 1937 organiserat

såsom dubbelseminarium men omorganiserades från och med nämnda dag

till enkelseminarium. Enligt före den 1 januari 1938 gällande avlöningsbestämmelser

åtnjöt lärare i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarium samma

lön, oavsett om läraren tjänstgjorde vid enkelseminarium eller dubbelseminarium.

1 senare fallet utgick emellertid utöver de ordinarie avlöningsförmånerna

ett tilläggsarvode av 800 kronor för år. Jämlikt avlöningsreglementet

för lärare vid statens undervisningsväsende den 30 september

1937 (nr 873), vilket reglemente trädde i kraft den 1 januari 1938, var

lärare i trädgårdsskötsel vid enkelseminarium placerad i 14 lönegraden,

under det att dylik lärare vid dubbelseminarium var placerad i 17 lönegraden.

Enligt civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 (nr 8),

vilket numera är tillämpligt jämväl å lärare vid folkskoleseminarium, äro

nu ifrågavarande lärare placerade i lönegraden A 14, respektive A 17.

Ordinarie läraren i trädgårdsskötsel vid ovannämnda seminarium Anders

Gustafsson har hos Kungl. Majit anhållit att bli placerad i samma lönegrad

som lärare i trädgårdsskötsel vid dubbelseminarinm. Till stöd härför har

Gustafsson anfört i huvudsak följande:

Gustafsson hade alltsedan sitt tillträde vårterminen 1920 av befattningen

som lärare i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminariet och intill den 1 juli

1937, från vilken dag detsamma omorganiserats från dubbelseminarium till

enkelseminarium, uppburit lön som lärare i trädgårdsskötsel vid dubbelseminarium.

Under nämnda tid hade han jämväl haft anställning som tim
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Marits proposition Nr 155.

lärare i slöjd vid seminariet med i regel 12 veckotimmar. Från och med

sistnämnda dag hade han uppburit lön som lärare i trädgårdsskötsel vid

enkelseminarium. På grund av det minskade antalet slöjdtimmar vid seminariet

hade han vidare gått förlustig sin anställning såsom timlärare i

slöjd. Omorganisationen av seminariet hade för honom i hans egenskap av

lärare i trädgårdsskötsel allenast medfört en förskjutning av hans tjänstgöringsskyldighet.

Den minskade undervisningsskyldigheten uppvägdes av

ökad tillsyn och skötsel av trädgården, som vore avsedd för ett dubbelseminariums

behov.

Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 7 oktober 1938 tillstyrkt bifall till

ifrågavarande ansökning.

Undervisningsväsendets lönenämnd har i utlåtande den 7 november 1938

anfört bland annat följande:

Därest avlöningsreglementet den 30 september 1937 (nr 873) hade trätt

i kraft vid den tidpunkt — den 1 juli 1937 — då Gustafssons löneställning

förändrades på sådant sätt, att han erhöll lön såsom lärare vid enkelseminarium,

torde han direkt på grund av meddelade bestämmelser ha

varit skyddad mot löneminskning. Enligt 13 § 5 mom. reglementet gällde

nämligen, att, örn befattning nedflyttades till lägre lönegrad, ägde den,

som då innehade tjänsten, uppbära lön i den lönegrad befattningen förut

tillhörde, intill dess han avginge från befattningen ifråga. Vidare skulle

enligt II. A. 1. första stycket kungörelsen nr 874/1937 bestämmelserna i

avlöningsreglementet jämte därtill hörande tilläggsbestämmelser — med

vissa undantag som här saknade betydelse — för ordinarie lärare så tilllämpas,

som örn bestämmelserna varit gällande under vars och ens hela

tjänstetid i oavbruten följd vid någon av de läroanstalter, beträffande

vilka berörda reglementet lände till efterrättelse. Gustafsson hade således

under nyss angivna förutsättning ägt rätt att även efter befattningens

nedflyttning uppbära lön såsom trädgårdslärare vid dubbelseminarium.

I förevarande fall hade emellertid viss tid förflutit mellan tidpunkten

för minskningen i sökandens avlöningsförmåner och tiden för ikraftträdandet

av den nyssnämnda bestämmelsen i 13 § 5 mom. avlöningsreglementet.

Det torde på grund härav få anses tveksamt, huruvida en direkt

tillämpning av föreliggande författningar kunde medföra den verkan, att

sökanden finge från och med den 1 januari 1938 — tiden för avlöningsreglementets

ikraftträdande — åtnjuta den löneställning, som tillkomme

trädgårdslärare vid dubbelseminarium, alltså uppbära lön efter 17 i stället

för efter 14 lönegraden.

Ur saklig synpunkt syntes, med hänsyn jämväl till vad i framställningen

anfördes angående omfattningen av sökandens tjänstgöringsskyldighet,

någon erinran icke vara att framställa mot att sökanden tillerkändes

någon kompensation för den inträdda minskningen i hans löneförmåner.

Härvid borde givetvis bortses från det särskilda timlärararvode

för undervisning i slöjd, som sökanden tidigare ägt uppbära. Den ifrågavarande

gottgörelsen syntes lämpligen böra utgå i form av personligt

lönetillägg, motsvarande skillnaden mellan den lön såsom trädgårdslärare

sökanden nu åtnjöte i 14 lönegraden och den, han skulle ha uppburit, om

han varit placerad i 17 lönegraden. Lönenämnden ansåge sig under hänvisning

till det anförda kunna tillstyrka, att åtgärd i angivet syfte vidtoges,

eventuellt genom framställning till riksdagen, därest så befunnes erforderligt.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Majlis proposition Nr 155.

Statskontoret har i utlåtande den 23 februari 1939 hemställt, att förevarande

framställning icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Minskningen i sökandens avlöningsförmåner hade uteslutande sin grund

i att denne efter seminariets ombildning till enkelseminarium icke kunnat

beredas fortsatt anställning som timlärare i slöjd. Enligt statskontorets

mening måste det av principiella skäl anses uteslutet att kompensera honom

för den löneminskning, som han fått vidkännas genom mistningen

av denna bisyssla.

Inom ecklesiastikdepartementet har uppgjorts nedanstående jämförelse

mellan Gustafssons avlöningsförmåner såsom lärare i trädgårdsskötsel under

budgetåret 1936/37 (dyrtidstillägget dock beräknat enligt för juli 1939

gällande procenttal) och hans avlöningsförmåner under budgetåret 1939/40

(rörligt tillägg beräknat enligt för juli 1939 gällande procenttal):

Budgetåret 1936/37:

Lön.................................kronor 1,500: —

Ålderstillägg............................ * 900:

Tjänstgöringspengar....................... * 900: —

Arvode för tjänstgöring vid dubbelseminarium........ » 800: —

Tillfällig löneförbättring:

lön.....................kronor 400: —

tjänstgöringspengar............ » 200: —

Dyrtidstillägg 34 % å 4,700 ...................

Provisorisk avlöningsförbättring.................

Avgår:

För tjänstepension............kronor 72: —

» familjepension............ »_96: —

Budgetåret 1939/Ifi:

Lön (18 löneklassen, F-ort)................ ■ •

Rörligt tillägg (6 % å 5,856)..................

Avgår:

För tjänstepension............kronor 114: —

s familjepension............ » 162: —

900: kronor 4,700: —

. . . . » 1,598: —

.... » 120: -

Summa kronor 6,418: —

_» 168: —

Summa kronor 6,250: —

kronor 5,856: —

» 351:35 kronor 6,207:35

Summa kronor 6,207:35

276: —

Summa kronor 5,931:35

I anledning härav har statskontoret den 20 januari 1940 avgivit förnyat

utlåtande i ärendet och därvid anfört följande:

Av den utredning rörande sökandens avlöningsförmåner, som införskaffats

sedan statskontoret den 23 februari 1939 avgivit utlåtande i ärendet,

framginge, att denne — även om hänsyn icke toges till hans tidigare avlöning

såsom timlärare i slöjd — fått vidkännas löneminskning genom att

Karlstads folkskoleseminarium omändrats till enkelseminarium. En jämförelse

mellan sökandens avlöningsförmåner under budgetåren 1936/37

och 1939/40 gåve vid handen, att sökanden under sistnämnda budgetår

komme att få vidkännas en löneminskning å i runt tal 300 kronor. Av

statskontoret inhämtade uppgifter rörande sökandens avlöningsförmåner

s. 80 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

80 Kungl. Marits ''proposition Nr 155.

under budgetåren 1937/38 och 1938/39 frånninge, att han under sagda

budgetår å sin trädgårdslärartjänst fått vidkännas en löneminskning å omkring

700 kronor respektive 450 kronor.

Med hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter ville statskontoret

icke motsätta sig, att sökanden bereddes gottgörelse för den löneminskning,

som han i egenskap av trädgårdslärare fått vidkännas i anledning

av folkskoleseminariernas omorganisation. Ämbetsverket ansåge

sig dock icke böra tillstyrka en lönekompensation av den storlek, som lönenämnden

föreslagit, utan finge för sin del förorda, att sökanden bereddes

ett personligt lönetillägg med belopp motsvarande skillnaden mellan

de löneförmåner, vartill han skulle varit berättigad å sin trädgårdslärartjänst

enligt de omedelbart före den 1 juli 1937 gällande bestämmelserna,

och den avlöning, som han faktiskt uppbure å denna sin tjänst. Sagda

lönekompensation, som syntes böra utgå från och med den 1 juli 1937,

torde böra bestridas från den i avlöningsstaten för folkskoleseminarierna

upptagna anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat.

För tillmötesgående av sökandens framställning på sätt statskontoret förordat

syntes erfordras medgivande av riksdagen.

Såvitt av handlingarna i ärendet framgår, har statskontoret vid beräkningen

av sökandens löneminskning under budgetåren 1937/38 och 1938/39

icke tagit hänsyn till fluktuationerna i dyrtidstilläggets storlek.

I det föregående har jag förordat vissa åtgärder, som beräknats för

nästa budgetår medföra indragning av omkring 300 folkskollärartjänster.

Jag har vidare erinrat, att folkskolans besparingssakkunniga äro i besparingssyfte

sysselsatta med att utreda möjligheterna till ytterligare åtgärder

för ett förbilligande av folkskoleväsendet. Fortsatt indragning av lärartjänster

torde fördenskull vara att emotse. Med anledning härav är det

av vikt, att elevintagningen vid folkskoleseminarierna anpassas efter de ändrade

förhållanden, som inträtt eller kunna väntas inträda. Det förslag om

intagning av elever nästa hösttermin, som i sådant syfte framlagts

av överstyrelsen, torde kunna biträdas. Förslaget innebär, att nya elever

skola intagas allenast vid två fyraåriga linjer, en vid vartdera provårsseminariet,

nämligen en avdelning manliga elever vid seminariet i Göteborg

och en avdelning kvinnliga elever vid seminariet i Stockholm. Det torde

få ankomma på Kungl. Maj:t att på förslag av överstyrelsen framdeles

fastställa det antal elever, som i vardera klassavdelningen må intagas.

Förutsättningar synas ännu saknas för bedömande, huruvida de indragningar

av folkskollärartjänster, som kunna emotses för de närmast följande

budgetåren, böra föranleda ändringar i den yttre seminarieorganisationen.

Till denna fråga torde ställning böra tagas först i samband med

behandlingen framdeles av nyssnämnda sakkunnigas blivande utredning

och förslag. Jag förutsätter emellertid, att i afbidan på sådant ställningstagande

lediga ordinarie tjänster tills vidare icke skola besättas med ordinarie

innehavare.

Till följd av den begränsning av elevintagningen, som av mig förordats,

torde vissa ordinarie seminarielärare icke kunna erhålla full sysselsätt
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 155.

ning vid vederbörande seminarium. I likhet med vad tidigare i motsvarande

situation skett, torde på sätt överstyrelsen föreslagit böra föreskrivas,

att sådan lärare må, där möjlighet ej föreligger att sysselsätta honom för

andra undervisningsändamål, på därom av rektor gjord framställning kunna

av överstyrelsen tilldelas tjänstgöring med mindre antal veckotimmar än

vad i sådant hänseende eljest är föreskrivet.

I detta sammanhang bör påpekas, att de vid seminarierna anställda

Övningslärare, vilka vid bifall till vad jag föreslagit få sin undervisning

minskad, i sådant fall jämväl drabbas av löneminskning. Svenska gymnastikdirektörsförbundet

har i en till mig ställd skrivelse erinrat härom

och anhållit om åtgärder till förebyggande av löneminskning, särskilt i vad

avsåge ordinarie Övningslärare. Jag behjärtar till fullo de olägenheter, som

av lönetekniska skäl bli en följd av minskad undervisning för övningslärarna.

Det torde få förutsättas, att skolöverstyrelsen vidtager åtgärder i

syfte att bereda vederbörande lärare arbetstillfällen vid andra under överstyrelsens

inseende stående läroanstalter å seminarieorten.

Jag har i samband med anmälan av frågan örn anslag till avlöningar vid

de allmänna läroverken m. m. erinrat örn den departementspromemoria,

vari vissa besparingsåtgärder ifrågasatts beträffande sistnämnda

m. fl. anslag. Överstyrelsen har i sin omförmälda skrivelse den 15

februari 1940 framhållit, att endast två av de i promemorian angivna åtgärderna

berörde förhållandena vid folk- och småskoleseminarierna, nämligen

dels frågan örn arvoden vid provårsseminarier, dels frågan om tillfällig

höjning av lärarnas undervisningsskyldighet. Vad den förra frågan beträffar,

har överstyrelsen i analogi med vad överstyrelsen tillstyrkt för provårsläroverkens

del, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, föreslagit

en anslagsminskning med 1,000 kronor. Vad frågan om höjning av lärarnas

undervisningsskyldighet beträffade, komme denna fråga enligt överstyrelsen

icke att få någon aktualitet vid seminarierna, enär den av överstyrelsen

förordade indragningen av seminariernas elevintagning tvärtom

syntes komma att medföra en sänkning av vissa lärares undervisningstid

per vecka. Vad överstyrelsen sålunda anfört har icke givit mig anledning

till annan erinran än att den utsträckta tjänstgöringsskyldighet, som

förutsättes skola åvila läroverkslärare, bör avse jämväl lärare vid folk- och

småskoleseminarierna, även om härigenom av allt att döma icke ernås

någon omedelbar besparingseffekt. Beträffande provårsarvodena hänvisar

jag till den ståndpunkt, jag i annat sammanhang intagit beträffande motsvarande

arvoden vid provårsläroverken.

Vidkommande anslagsberäkningarna vill jag till en början

framhålla, att jag i likhet med statskontoret icke finner mig kunna i vidare

mån nu tillstyrka överstyrelsens förslag rörande ökning av de för avlöning

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 155.

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

åt vaktmästare avsedda anslagsmedlen än att jag förordar en höjning av

delposten till grundavlöningar till övrig icke-ordinarie personal med i runt

tal 2,800 kronor i syfte att bereda medel till avlönande av en värmeledningsskötare

i lönegraden Eo 6 vid seminariet i Kalmar, som för närvarande

åtnjuter ersättning ur omkostnadsanslaget. Jag kan sålunda icke heller

förorda anvisande av medel till förbättrad löneställning åt förutnämnde

gymnastikvaktmästare; i anledning härav minskas det av överstyrelsen

beräknade medelsbehovet med i runt tal 200 kronor. Ifrågavarande delpost

bör sålunda — då jag i övrigt biträder överstyrelsens beräkningar —

uppföras med (86,900 -f- 2,800 — 200 =) 89,500 kronor.

Vad beträffar anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat

må framhållas, att det icke synes strida mot numera tillämpade grunder

för beräkning av avlöningsanslag att minska anslagsposten med det belopp,

som kan väntas bli besparat till följd av vakanssättning av tjänster

samt minskad undervisning för ordinarie Övningslärare. Det av överstyrelsen

beräknade medelsbehovet bör vidare minskas med i runt tal 3,700

kronor med anledning av att jag icke kunnat tillstyrka inrättande av en

ny ordinarie vaktmästar^ änst. Med anledning av det anförda synes det

av överstyrelsen uppskattade medelsbehovet kunna minskas med 22,000

kronor till 1,960,500 kronor.

Överstyrelsens anslagsberäkningar i övrigt ha icke givit mig anledning

till erinran. Jag förutsätter sålunda, att kurser för utbildande av hjälpklasslärare

icke anordnas under nästa budgetår.

Förevarande anslag bör sålunda för nästa budgetår uppföras med

(2,356,400 + 2,800 — 200 — 22,000 —) 2,337,000 kronor, vilket innebär

en anslagsminskning med 62,600 kronor.

Ur personalförteckningen under rubriken Tjänstemän å

övergångsstat böra i enlighet med vad överstyrelsen framhållit uteslutas

en lektor och en lärare i musik.

Frågan om särskilt lönetillägg åt läraren i trädgårdsskötsel

vid folkskoleseminariet i Karlstad på grund av att seminariet förvandlats

till enkelseminarium har tidigare varit föremål för överväganden av riksdagen

såväl år 1937 (se propositionen 271/1937, sid. 308 och 315 samt

statsutskottets utlåtande nr 189, sid. 134) som år 1938 (se åttonde huvudtiteln,

sid. 355 och 362). Tillräckliga skäl ansågos emellertid icke föreligga

för beviljande av ett dylikt utöver vederbörande lärares ordinarie avlöningsförmåner

utgående tilläggsarvode. Någon klar uppfattning rörande omförmälda

lönereglerings inverkan på Gustafssons löneförmåner synes dock icke

vid dessa tillfällen ha ernåtts.

Av den i ärendet verkställda utredningen framgår, att omorganisationen

av seminariet medfört minskning i Gustafssons avlöningsförmåner såsom

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj.ts proposition Nr 155.

lärare i trädgårdsskötsel. I likhet med myndigheterna anser jag, att Gustafsson

skäligen bör erhålla gottgörelse för denna löneminskning. Jag har

intet att erinra mot att denna gottgörelse utgår på sätt statskontoret föreslagit

i form av ett personligt lönetillägg. Detta lönetillägg synes böra fixeras

till ett med hänsyn till löneminskningen skäligt belopp. På basis av de

förut anförda uppgifterna föreslår jag, att lönetillägget bestämmes till 300

kronor för år, att utgå räknat från och med den 1 juli 1937 tills vidare, så

länge Gustafsson innehar sin nuvarande befattning, och bestrides från den

i avlöningsstaten för folkskoleseminarierna uppförda anslagsposten till

avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat. Någon ändring av anslagsberäkningen

torde icke på grund härav vara erforderlig.

2. Förslagsanslaget till Folkskoleseminariet Omkostnader.

Förevarande anslag är för innevarande budgetår uppfört med 223,600

kronor och disponeras jämlikt en av Kungl. Maj:t fastställd omkostnadsstat

jämte därtill hörande bestämmelser, vilka finnas intagna i statsliggaren

för budgetåret 1939/40, sid. 505 och 506.

Skolöverstyrelsen har i sina ursprungliga anslagsäskanden för nästa budgetar

beräknat ifrågavarande anslag till 247,400 kronor. I anledning av

förutnämnda förslag örn begränsad elevintagning vid seminarierna har överstyrelsen

sedermera verkställt förnyade anslagsberäkningar, varvid anslagsbehovet

för nästa budgetår uppskattats till 238,500 kronor. I jämförelse

med innevarande budgetår innebära sistnämnda beräkningar följande för
-

ändringar:

Utgifter: 1939/40 1940/41

1. Expenser: Kronor Kronor

a) Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis............... 103,700 110 000

b) Övriga expenser........................... 92,200 105,000

2. Övriga utgifter:

a) Trädgårdarnas underhåll och skötsel, förslagsvis........ 32,600 32 600

b) Särskilda kurser och föreläsningar m. m., förslagsvis..... 9,400 3 500

3. Reseersättningar, förslagsvis...................... 4 0Q0 7 000

Särskilda uppbördsmedel:

1. Upplåtelse av lokaler, ersättning för bränsle, lyse m. m...... 2,300 3,600

2. Inkomster av trädgårdarna...................... 16 000 16 000

Nettoutgift 223,600 238,500.

Överstyrelsen har utgått från att anslag till anordnande av kurser i taloch

röstvård för närvarande böra indragas och att vidare måhända indragning

av anslagen till friluftsläger vid vissa seminarier kan ske. Beträffande

detaljerna i överstyrelsens kalkyler i övrigt torde få hänvisas till handlingarna.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Departe
mentschefen.

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

Under nästföregående punkt har jag biträtt skolöverstyrelsens förslag om

överflyttning från omkostnadsanslaget till avlöningsanslaget av utgifterna

för avlöning till en vid folkskoleseminariet i Kalmar anställd värmeledningsskötare.

Överstyrelsen har vid sina beräkningar av omkostnadsanslaget

förutsatt, att nämnda utgifter icke längre skola belasta sistnämnda anslag.

Överstyrelsens beräkningar av detta anslag synas kunna i det väsentliga

biträdas. En reduktion av anslagsmedlen till övriga expenser skulle

kunna övervägas men synes med hänsyn till de redan inträdda prisstegringarna

icke böra ske. Jag förordar, att anslaget uppföres med i avrundat

tal 238,000 kronor, vilket innebär en höjning i förhållande till det för

innevarande budgetår beviljade anslaget med 14,400 kronor.

3. Reservationsanslaget till Folkskoleseminarier:

Materiel, böcker m. m.

Detta anslag, som nu är uppfört med 74,000 kronor, disponeras på sätt

framgår av statsliggaren för budgetåret 1939/40, sid. 506 och 507.

Skolöverstyrelsen har i sina ursprungliga anslagsäskanden för nästa budgetår

med hänsyn till nuvarande tryckta förhållanden föreslagit, att anslaget

måtte sänkas till 72,000 kronor. Statskontoret har ifrågasatt, huruvida

icke utgifterna för de med ifrågavarande anslag avsedda ändamålen under

nästa budgetår skulle kunna begränsas till omkring 60,000 kronor. Då härvid

en å anslaget tidigare uppkommen reservation å 13,370 kronor i första

hand syntes böra tagas i anspråk, skulle under anslaget sålunda behöva

anvisas i runt tal 46,700 kronor.

I anledning av förenämnda förslag örn begränsad elevintagning har skolöverstyrelsen

verkställt förnyade beräkningar av anslaget, varvid överstyrelsen

förklarat sig icke vilja motsätta sig, att anslaget nedsattes till det belopp,

som preliminärt angivits i statsverkspropositionen, nämligen 50,000

kronor, även örn överstyrelsen insåge, att en så kraftig nedskärning måste

innebära betydande inskränkningar i ej blott nyanskaffningen utan även

underhållet av seminariernas materiel- och bokbestånd.

Jag förordar, att anslaget nedskäres till det av överstyrelsen angivna

beloppet, 50,000 kronor.

I detta sammanhang har jag ansett mig böra omnämna, att överstyrelsen,

som i sina anslagsäskanden för nästa budgetår till utrustning av folkskoleseminarier

och småskoleseminarier upptagit ett belopp å 27,000 kronor,

respektive 18,600 kronor, sedermera funnit sig icke böra vidhålla sina

framställningar örn anslag till förevarande ändamål, enär enligt överstyrelsen

seminarierna under nuvarande förhållanden icke syntes kunna göra

anspråk å dylika anslag. Jag ansluter mig till denna uppfattning.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 155.

85

4. Anslaget till Folkskoleseminarier: Stipendier,

a) Inledning.

De under åttonde huvudtiteln uppförda anslagen till stipendier m. m. vid

folk- respektive småskoleseminarierna ha för de senaste budgetåren uppförts

nied följande belopp:

Folkskole- Småskole- 0

• • . Summa

seminarier seminarier

kronor kronor kronor

1936/37 .......... 107,700 19,500 127,200

1937/38 .......... 109,000 18,000 127,000

1938/39 .......... 138,400 36,000 174,400

1939/40 .......... 168,100 48,800 216,900.

Beträffande anslagsdispositionen hänvisas till statsliggaren för budgetåret

1939/40, sid. 507 och 512.

I skrivelse den 24 oktober 1939 föreslog skolöverstyrelsen, att anslaget

till stipendier vid folkskoleseminarierna skulle för nästa budgetår

sänkas till 166,600 kronor. Sistnämnda belopp skulle fördelas med

157,000 kronor till stipendier åt elever vid folkskoleseminarierna och med

sammanlagt 9,600 kronor till bidrag till anordnande av studie- och idrottsutfärder

vid folkskoleseminarierna, bidrag till lärares vid folkskoleseminarierna

studiebesök vid folkskolor och stipendier åt deltagare i kurser för

utbildande av hjälpklasslärare. Statskontoret ifrågasatte sådan reduktion

av anslagsposterna, att anslaget kunde nedsättas till 150,000 kronor.

Beträffande anslaget till stipendier vid småskoleseminarierna

hemställde överstyrelsen i skrivelse den 31 oktober 1939, att detsamma

måtte höjas från det nu anvisade beloppet 48,800 kronor till 64,800 kronor.

Anslaget skulle för nästa budgetår disponeras med 64,200 kronor till stipendier

åt elever vid småskoleseminarierna och med 600 kronor till bidrag till

lärares vid småskoleseminarierna studiebesök vid folkskolor.

I sitt utlåtande över besparingssakkunnigas förslag i vad avser seminarierna

har överstyrelsen emellertid föreslagit, att förevarande båda anslag

under nästa budgetår skulle användas endast till stipendier åt elever vid

seminarierna.

b) Departementspromemorian.

Angående stipendier åt elever vid folk- och småskoleseminarierna har i

en den 28 december 1939 inom ecklesiastikdepartementet upprättad promemoria

meddelats följande uppgifter rörande storleken och antalet av ifrågavarande

stipendier.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 155.

Folkskoleseminarier:

Budgetåret 1933/34

Budgetåret 1938/39

Antal elever..............

1,555

1,052

höstterminen

vårterminen

höstterminen

vårterminen

Antal stipendiater...........

741

742

551

569

Medelbelopp per stipendium, kronor

69: 34

69: 71

110: 27

113:06

Summa fördelat belopp, »

51,377: 50

51,723: —

60,757: 50

64,330: —

Småskoleseminarier:

Budgetåret 1933/34

Budgetåret 1938/39

Antal elever..............

224 1

219 3

höstterminen

vårterminen

höstterminen

vårterminen

Antal stipendiater...........

152 2

1542

136 4

137 4

Medelbelopp per stipendium, kronor

136:18

135: 29

122: 42

102: 55

Summa utdelat belopp, >

20,700: —

20,835: —

16,650: —4

14,050: — 4

1 Därav 12 elever vid landstingsseminarlet i Lund.

2 Häri ingå icke de vid landstingsseminariet i Lund utdelade stipendierna (480 kronor höstterminen

1933 och 490 kronor vårterminen 1934).

3 Därav 27 elever vid seminariet i Haparanda.

4 Utom seminariet i Haparanda, varifrån uppgift saknas.

Ovanstående uppgifter rörande stipendier vid småskoleseminarierna avsåge icke vissa särskilda

stipendier till elever vid småskoleseminarierna i Haparanda och Lycksele, vilka utginge under

förutsättning att vederbörande elever förbunde sig att efter avlagd småskollärarexamen fullgöra

viss tjänstgöring inom Luleå stifts lappmarker.

Med hänsyn till det statsfinansiella läget ifrågasattes i promemorian,

huruvida icke — i varje fall tillfälligtvis — stipendierna skulle kunna indragas

eller väsentligt beskäras.

För sådan indragning eller beskärning talade följande omständigheter.

Genom de senare årens löneregleringar hade folk- och småskollärarna erhållit

en icke oväsentlig löneförbättring. Enär elevintagningen vid seminarierna

i möjligaste mån anpassades efter lärarbehovet, erhölle alla nyexaminerade

lärare platser redan kort tid efter examen. Inom folkskoleväsendet

vore proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie tjänster gynnsammare

än inom andra grenar av undervisningsväsendet eller inom statsförvaltningen.

Den statliga stipendieverksamheten vid andra anstalter för lärarutbildning

vore relativt obetydlig. Det torde vara sannolikt, att lärare inom

folkskoleväsendet kunde vid en tidigare ålder än exempelvis läroverkslärare

frigöra sig från studieskulder.

Å andra sidan kunde skäl anföras för en viss försiktighet vid genomfö
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

rande av åtgärder, som avsåge att minska eller indraga stipendierna. Bland

dessa skäl nämndes önskvärdheten av att åtgärder icke vidtoges, som kunde

ofördelaktigt inverka på rekryteringen av läraraspiranterna. Det syntes vara

av särskilt värde, att det klarlades, örn och i vad män de nuvarande stipendiemöjligheterna

inverkade på lärarrekryteringen och om det icke med

hänsyn till nuvarande förhållanden vore principiellt riktigast, att denna synpunkt

tillgodosåges genom en utvidgning av studielåneverksamheten.

c) Utredning i anledning av departementspromemorian.

Anmodad att avgiva yttrande i anledning av promemorian har skolöverstyrelsen,

som berett seminarierektorerna tillfälle att yttra sig, inkommit

med utlåtande, varav inhämtas följande:

Statsstipendierna vid seminarierna kunde sägas vara av fyra olika slag,

nämligen:

1) de vanliga stipendierna, som utginge ur de båda anslagen Folkskoleseminarier:

Stipendier m. m. och Småskoleseminarier: Stipendier m. m.,

2) stipendier till de elever vid småskoleseminarierna i Haparanda och

Lycksele, vilka förbunde sig att fullgöra viss tjänstgöring inom vissa delar

av Luleå stift. Dessa stipendier utginge ur anslaget till Småskoleseminarier:

Stipendier m. m.,

3) stipendier åt lapsktalande elever vid folkskoleseminarierna i Luleå och

Umeå. Dessa stipendier utginge ur särskilt anslag, som innevarande budgetår

vore upptaget till förslagsvis 800 kronor, och

4) de s. k. finnbygdsstipendierna till de elever vid sistnämnda seminarier,

som förbundit sig till viss tjänstgöring i första hand inom Luleå stifts finnbygd

och eljest inom stiftets landsbygd. Dessa stipendier, vilka i undantagsfall

utdelats till elever även vid annat seminarium, utginge ur anslaget till

folkundervisningens befrämjande i rikets nordligaste gränsorter med ett belopp

av 400 kronor för läsår (kungl, brev den 5 november 1924).

Att stipendierna varit av stor betydelse vore otvivelaktigt. Överstyrelsen

hade vid granskning av stipendieansökningarna kunnat konstatera, huru

en stor del av de sökande varit i sådana ekonomiska omständigheter, att

trängande behov av penninghjälp i någon form förelegat. Seminarierektorerna

hade även framhållit betydelsen av stipendierna särskilt för de många

elever, som hade svårt att lånevägen uppbringa nödiga medel. 1

1. Promemorians motivering för stipendiernas slopande. Visserligen hade

folk- och småskollärarna nyligen erhållit en icke oväsentlig löneförbättring,

men vad småskollärarinnorna beträffade, måste sägas, att dessa fortfarande

innehade en så pass ogynnsam löneställning, att deras lönestandard

näppeligen kunde anföras såsom motivering för slopande av stipendierna

under utbildningstiden.

Vad i promemorian anförts rörande lärarnas möjligheter till snar anställning

vore riktigt, då det gällde folkskollärarna, och överstyrelsen hoppades,

att omdömet inom en ej för avlägsen framtid skulle gälla även småskollärarinnorna.

Möjligheterna att vinna ordinarie befattning torde dock såväl för

folk- som för småskollärare komma att bli avsevärt beskurna genom den

av folkskolans besparingssakkunniga ifrågasatta indragningen av ett stort

antal lärartjänster.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. May.ts proposition Nr 155.

Den statliga stipendieverksamheten vore visserligen relativt obetydlig

vid andra anstalter för lärarutbildning. Åtskilliga av seminarierektorerna

iramhölle emellertid, att stipendier av privat ursprung i rätt stor utsträckning

stöde till förfogande vid universitet oell högskolor. Seminarierna

skulle, örn statsstipendierna indroges, komma i en sämre ställning än universiteten,

vissa fackskolor och flertalet äldre gymnasier, vid vilka stipendier

ur donationsmedel utginge. De medel ur arvsfonden, som ställts till

förfogande för utdelning som stipendier bland studerande ungdom vid

olika slag av skolor, kunde med nuvarande bestämmelser icke komma seminarieelever

till godo.

Att här ifrågavarande lärare vid en tidigare ålder än exempelvis läroverkslärare

kunde frigöra sig från studieskulder, torde ha sin riktighet, beroende

i första hand på att utbildningstiden vore relativt kort.

2. Stipendie möjligheternas inverkan på lär arrekry tering en. Det vore givetvis

mycket svårt att bestämt uttala sig härom. Naturligtvis hade utsikten

till stipendium ofta varit medbestämmande, då en fattig elev valt lärarbanan,

och i vissa fall även avgörande. Måhända skulle stipendiernas borttagande

medföra, att en eller annan begåvad elev skulle avstå från att

söka sig in på seminarium.

Av rektorernas uttalanden syntes framgå, att stipendiemöjligheterna icke

med bestämdhet kunde sägas vara av någon väsentlig betydelse för elevrekryteringen,

då det gällde sydligare delar av vårt land, men att stipendierna

vid seminarierna i norra Sverige icke kunde borttagas, utan att rekryteringen

från Norrland, särskilt finn- och lappmarksbvgderna, skulle

äventyras. 3 *

3. Stipendiernas slopande eller minskande. Rektorerna vid de norrländska

småskoleseminarierna hade bestämt avstyrkt stipendiernas slopande eller

minskande. Häri instämde även ett par seminarierektorer i södra Sverige.

Rektorerna vid folkskoleseminarierna i Luleå och Umeå avstyrkte minskning

av de s. k. finnbygdsstipendierna. Övriga rektorer syntes finna sig i

tanken på att stipendierna under nuvarande förhållanden reducerades. Ett

par rektorer förordade stipendiernas ersättande med studielån i tillräcklig

omfattning. Flera funne det nied hänsyn till de nuvarande eleverna nödvändigt

med en övergångstid. Andra åter tillstyrkte en minskning i stipendiernas

antal men ej i fråga om beloppet.

Av vad rektorerna anfört syntes det överstyrelsen ganska klart ådagalagt,

att stipendierna till elever vid småskoleseminarierna i Haparanda och Lycksele

samt de s. k. finnbygdsstipendierna vid folkskoleseminarierna i Luleå

•och Umeå icke kunde indragas eller i väsentlig grad minskas, utan att

rekryteringen av elever från Norrlands finnbygder och lappmarker skulle

äventyras. Då samtliga dessa stipendier vore förbundna med skyldighet

för stipendiaterna att under viss tid, då så erfordrades, taga tjänst i nyssnämnda

bygder, skulle ett slopande av dessa stipendier jämväl kunna medföra

svårigheter att erhålla lärare i de mera otillgängliga delarna av övre

Norrland. Överstyrelsen ansåge fördenskull, att nämnda slag av stipendier

fortfarande borde stå till förfogande. I sådant fall borde även de fåtaliga

stipendierna till lapsktalande elever bibehållas.

Vad de övriga stipendierna beträffade, torde det ej kunna undvikas, att

dessa under nuvarande förhållanden måste underkastas en kraftig beskärning.

Att helt slopa dem torde dock icke böra ifrågakomma, såvida de icke

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition Nr 155. 89

kunde ersättas av en studielåneverksamhet av avsevärt större omfattning

än den nuvarande.

4. Utvidgning av studielåneverksamheten. Stipendiernas ersättande med

studielån vore en fråga, som vid flera tillfällen varit under diskussion inom

seminarielärarkretsar. Hur betydelsefullt ett stipendium än kunnat vara för

stipendiaten, så hade det dock sällan på grund av sin relativt ringa storlek

kunnat spela någon avgörande roll i hans ekonomi. Ett studielån kunde

däremot trygga hela hans utbildning. I själva verket torde det förhålla sig

så, att en mängd seminarieelever hade betydande svårigheter att finna långivare,

och åtskilliga av dem finge under en stor del av seminarietiden draga

sig fram på smålån. En statens låneverksamhet bland seminarieeleverna

skulle, även örn lånen icke vore räntefria, otvivelaktigt hälsas med största

tillfredsställelse. Det hade också framhållits, att känslan av ansvar hos

eleven inför de erhållna beloppen torde vara väsentligt starkare, då det

gällde ett studielån, än då det gällde en stipendiegåva av mindre storlek.

Dessa och liknande tankar hade även nu framförts av rektorerna, och

det syntes, som örn åtminstone en stor del av dem icke skulle ha något väsentligt

att erinra mot att stipendierna slopades, örn blott låneverksamheten

väsentligt utvidgades.

Överstyrelsen ansåge övervägande skäl tala för att stipendierna slopades

och att studielåneverksamheten i stället utvidgades i väsentlig grad. Säkerligen

skulle staten komma att ekonomiskt vinna på en sådan åtgärd, då statens

ränteförluster å lånen icke tillnärmelsevis skulle uppgå till den summa,

som nu anvisades å stipendieanslagen.

Det torde emellertid vara ogörligt att redan under kommande budgetår

ersätta stipendierna med studielån, redan på grund därav att ansökningsoch

prövningsproceduren vore så pass omfattande, att eleverna icke kunde

tänkas komma att få någon nytta av den utvidgade låneverksamheten

förrän under läsåret 1941/42. Lånen skulle nämligen enligt nu gällande

bestämmelser sökas före november månads utgång, varefter beslut i ärendet

fattades någon gång under senare delen av vårterminen. Dessutom hade i

proposition till årets riksdag redan avlämnats förslag rörande anslag till

studielånefonden. Man måste alltså räkna med att stipendier borde stå till

förfogande även under nästkommande budgetår, även örn riksdagen skulle

uttala sig för principen örn stipendiernas ersättande med studielån. 5

5. Skolöverstyrelsens förslag. Ovannämnda särskilda stipendier

borde fortfarande utgå.

Stipendierna till de elever vid småskoleseminarierna i Haparanda och

Lycksele, vilka förbundit sig att fullgöra viss tjänstgöring inom vissa delar

av Luleå stift, utginge ur anslaget till Småskoleseminarier: Stipendier m. m.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 1 september 1933 utgjorde stipendiebeloppet

150 kronor för termin. Stipendiaten vore förpliktad att efter examens

avläggande under minst lika lång tid, som stipendium åtnjutits, stå till

förfogande för tjänstgöring i främsta rummet inom finnbygden respektive

lappmarken. Ett sådant villkor kunde knappast förenas med ett stipendium

av mindre storlek än den nu bestämda. Överstyrelsen hade föreslagit, att

ingen nyintagning av ekn er skulle ske år 1940 vid något av ifrågavarande

två seminarier. Seminarierna skulle i så fall under läsåret 1940/41 endast

omfatta andra och tredje klasserna samt lia sammanlagt 74 elever. Då

samtliga elever åtnjöte stipendium och därför räknade med stipendium

även i fortsättningen, bleve det sammanlagda anslagsbehovet härför (74 X

X 300 -=) 22,200 kronor.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Majlis ''proposition Nr 155.

De ovan under 3,) och 4,) omförmälda särskilda stipendierna utginge ur

anslag, som redan äskats i årets statsverksproposition.

0 Vad övriga stipendier beträffade, borde de ersättas med studielån

i tillräcklig utsträckning. Då detta emellertid icke kunde ske redan under

budgetåret 1940/41, torde stipendier fortfarande böra stå till förfogande

under nämnda budgetår. Att stipendieanslagen måste undergå en

reduktion torde dock vara ofrånkomligt.

Stipendiaterna uppdelades nu i två behovsgrader: behövande och mycket

behövande. För närvarande utgjorde antalet »mycket behövande» vid

folkskoleseminarierna ungefär en fjärdedel och vid småskoleseminarierna

bortåt en tredjedel av hela elevantalet. Motsvarande siffror för antalet

»behövande» vore bortåt en tredjedel vid folkskoleseminarierna och ungefär

en fjärdedel vid småskoleseminarierna. En reduktion av stipendierna

kunde tänkas gå ut antingen över antalet stipendiater eller över de enskilda

stipendiebeloppen. Av dessa båda alternativ syntes det förra vara att

föredraga. Enligt överstyrelsens mening vore det nämligen mera ändamålsenligt

att giva ett rätt väl tilltaget stipendium åt de mest behövande än

att till samtliga mer eller mindre behövande dela ut ett litet belopp, som

ej kunde bli till någon verklig nytta. Överstyrelsen beräknade därför, att

stipendier under läsåret 1940/41 endast skulle utdelas åt den kategori,

som hittills benämnts »mycket behövande», men att dessa elever skulle få

ett stipendium, som icke väsentligt understege det nu utgående.

Vid folkskoleseminarierna torde enligt överstyrelsens beräkningar komma

att finnas ungefär 900 elever under läsåret 1940/41. Stipendiebeloppet

till »mycket behövande» uppginge under innevarande läsår i medeltal till

omkring 270 kronor. Om medeltalet beräknades något sänkt, t. ex. till

250 kronor, skulle den behövliga anslagssumman utgöra i runt tal 56,300

kronor. Till detta belopp skulle alltså anslaget Folkskoleseminarier: Stipendier

m. m. under budgetåret 1940/41 upptagas.

Motsvarande beräkningar för småskoleseminarierna gåve vid handen, att

antalet elever — örn seminarierna i Haparanda och Lycksele icke medräknades,

enär eleverna där skulle erhålla stipendier enligt andra grunder —

under läsåret 1940/41 bomme att utgöra omkring 165. Om stipendiebeloppens

medeltal beräknades till 200 kronor, torde anslagssumman böra

uppskattas till 10,000 kronor. Anslaget till Småskoleseminarier: Stipendier

m. m. skulle emellertid innefatta jämväl den behövliga stipendiesumman

för elever vid seminarierna i Haparanda och Lycksele, 22,200 kronor. Därjämte

borde i anslaget innefattas en mindre summa, förslagsvis 1,300 kronor,

till stipendier åt elever vid en vid Haparandaseminariet föreslagen

preparandkurs. Anslaget borde sålunda uppföras med (10,000 + 22,200 +

-b 1,300 =) 33,500 kronor.

Om studielån skulle ersätta stipendierna, borde endast kategorien »mycket

behövande» komma i åtnjutande av lånen. Därest varje lån beräknades

till 1,000 kronor, skulle den behövliga lånesumman för budgetåret 1940/41

ha kunnat uppskattas till 275,000 kronor. Ett särskilt låneanslag borde anvisas

för seminarierna eller ett bestämt belopp inom studielånefonden reserveras

för seminarieeleverna.

Statskontoret har i utlåtande den 2 mars 1940 med följande erinringar

i huvudsak biträtt vad överstyrelsen förordat.

1 det föreslagna beloppet å 33,500 kronor till stipendier åt elever vid

småskoleseminarier hade inräknats bland annat ett belopp å 22,200 kronor

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

till stipendier åt elever vid småskoleseminarierna i Haparanda och Lycksele.

Då enligt statskontorets mening även dessa stipendier endast borde

tillkomma sådana elever, som därav verkligen vore i behov, syntes en viss

reduktion av det för ändamålet beräknade beloppet kunna ske. Ej heller

torde det vara oundgängligen erforderligt, att medel särskilt beräknades

till stipendier åt elever vid den vid Haparandaseminariet av skolöverstyrelsen

föreslagna preparandkursen. Med beaktande av vad sålunda anförts

ville statskontoret förorda, att det av överstyrelsen äskade beloppet nedsattes

från 33,500 kronor till 30,000 kronor.

Statskontoret har uttalat sin anslutning i princip till överstyrelsens förslag

om en framtida avveckling av statsstipendierna vid seminarierna, vilkas

elever i stället borde erhålla vidgade möjligheter att erhålla statens

räntefria studielån.

Jag har ansett mig böra i detta sammanhang behandla jämväl frågan om

anslag till stipendier vid småskoleseminarierna, vilken fråga, såsom av det

föregående framgår, bör bedömas ur samma synpunkter som motsvarande

folkskoleseminarierna avseende anslagsfråga.

Jag ansluter mig till skolöverstyrelsens förslag, att i rådande krisläge

medelsanvisningen under förevarande båda anslag bör begränsas till att

avse endast stipendier åt elever vid seminarierna. Medel böra alltså icke

för nästa budgetår beviljas till studie- och idrottsutfårder vid seminarierna,

till seminarielärares studiebesök vid folkskolor eller till stipendier åt

deltagare i kurser för utbildande av hjälpklasslärare. Erinras må, att likartade

besparingsåtgärder, såsom i propositionen nr 79 till 1939 års urtima

riksdag ifrågasatts, vidtagits beträffande de för innevarande budgetår anvisade

anslagen.

I detta sammanhang torde de av skolöverstyrelsen berörda frågorna om

utdelning av stipendier till lapsktalande elever vid folkskoleseminarierna i

Umeå och Luleå och till elever vid dessa seminarier, som förbundit sig till

viss tjänstgöring i första hand inom Luleå stifts finnbygd och eljest inom

stiftets landsbygd, böra lämnas åt sidan. Nämnda frågor ha behandlats i

den till årets riksdag avlåtna statsverkspropositionen, bilagan åttonde huvudtiteln.

De vid seminarierna eljest utgående elevstipendierna synas kunna i stort

sett uppdelas i två grupper, nämligen å ena sidan stipendier till elever vid

småskoleseminarierna i Haparanda och Lycksele, vilka förbinda sig till viss

tjänstgöring inom Luleå stift, och å andra sidan de vid folk- och småskoleseminarierna

i övrigt utgående elevstipendierna. Överstyrelsen förordar,

att de sistnämnda stipendierna för nästa budgetår beskäras och framdeles

eventuellt utbytas mot studielån samt att de förstnämnda stipendierna,

som anses vara av särskild betydelse för relen,''teringen av elever från

Norrlands finnbygder och lappmarker, bibehållas obeskurna såväl för nästa

budgetår som framdeles.

Jag vill erinra, att studielån ur studielånefonden utdelas av Kungl.

Departe
mentschefen.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Marits ''proposition Nr 155.

Maj:t och beviljas till belopp av i regel högst 1,500 kronor för gång, att

låntagare, sedan han avslutat sin utbildning, skall genom årlig amortering

återbetala de erhållna studielånen samt att sådant lån skall från och med

tredje året efter det kalenderår, då låntagaren varit berättigad att lyfta

sista delen av honom senast tilldelat studielån, löpa med ränta efter procenttal,

som sammanfaller med postsparbankens gällande inlåningsränta.

Årligen anvisas av staten anslag till kapitalinvestering i studielånefonden,

vilka anslag i sin helhet avskrivas.

Utbytas de ifrågavarande elevstipendierna mot studielån, torde för de

första budgetåren vara att emotse en avsevärd ökning av ifrågavarande

anslag till kapitalinvestering. Allteftersom avbetalningar inflyta å de utdelade

studielånen, torde nämnda kapitalinvestering komma att successivt

minskas, och det är att vänta, att rörelsen efter någon tid kan fullföljas

med anlitande enbart av inflytande kapitalmedel, sålunda utan särskild

kapitalinvestering i form av riksstatsanslag.

Jag är med skolöverstyrelsen ense om att de nuvarande elevstipendierna

böra under rådande förhållanden reduceras och att flera skäl tala för

lämpligheten av att ersätta stipendieverksamheten med understöd i form

av studielån, som skola återbetalas. Det kan ifrågasättas, om icke utan svårigheter

vad beträffar elevrekryteringen jämväl de ifrågavarande ur anslaget

till stipendier vid småskoleseminarierna i Haparanda och Lycksele utgående

särskilda, med viss tjänstgöringsskyldighet inom Luleå stift förbundna

elevstipendierna skulle kunna i samma ordning avvecklas. Då emellertid

förslag om kapitalinvestering i studielånefonden redan förelagts riksdagen

och den nu förevarande frågan, såsom överstyrelsen även förutsatt,

synes tarva ytterligare överväganden, anser jag mig icke böra nu

framlägga annat förslag i ämnet än att jag i likhet med överstyrelsen ifrågasätter

beskärning för nästa budgetår av de ifrågavarande elevstipendierna.

Överstyrelsens i detta hänseende framlagda förslag synes välgrundat

och kan av mig biträdas. Jag utgår emellertid från att detta spörsmål

vid uppgörandet av riksstatsförslaget för budgetåret 1941/42 tages under

förnyad omprövning från de förutsättningar, som av mig nyss angivits.

Mot överstyrelsens beräkningar av anslagsbehovet för nästa budgetår

har jag intet att i huvudsak erinra. Anslaget till stipendier vid jolkskoleseminariema

synes böra minskas med 112,100 kronor till i runt tal 56,000

kronor och anslaget till stipendier vid småskoleseminarierna med 15,800

kronor till i runt tal 33,000 kronor.

5. Förslagsanslaget till Småskoleseminariet: Avlöningar.

Ifrågavarande anslag utgår för innevarande budgetår med 519,900 kronor

och disponeras jämlikt personalförteckning och avlöningsstat med tillhörande

bestämmelser, som finnas intagna i statsliggaren för budgetåret

1939/40, sid. 508 ff.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 155.

93

a) Seminarieorganisationen.

Enligt beslut av 1936 års riksdag skola småskoleseminarierna vara organiserade

enligt följande grunder. Seminarierna skola vara till antalet sju,

därav tre skola vara anordnade såsom dubbelseminarier och fyra tills vidare

såsom enkelseminarier. De tre dubbelseminarierna, vilka skola vara förlagda

till Strängnäs, Skara och Landskrona, skola omfatta vartdera två tvååriga

linjer. Av enkelseminarierna skola två, Härnösand och Växjö, vara

utrustade med enkla tvååriga linjer och två, Haparanda och Lycksele, med

enkla treåriga linjer.

Den normala organisationen innebär alltså, att samtidigt åtta tvååriga

och två treåriga seminarielinjer skola vara i funktion. Jämlikt nu gällande

stadga för småskoleseminarierna, nr 42/1938, må i varje klass eller avdelning

av klass icke intagas fler elever än att hela antalet samtidigt undervisade

uppgår till högst 24, där ej skolöverstyrelsen på grund av särskilda

förhållanden medgiver undantag. Examinationskapaciteten är alltså normalt

240 examinander per år.

Den av 1936 års riksdag beslutade organisationen har trätt i successiv

tillämpning från och med läsåret 1936/37.

Intagningen av elever i nybörjarklasserna från och med nämnda läsår

framgår av följande sammanställning:

Seminarium

Läsår

1936/37

1937/38

1938/39

1939/40

Haparanda.......

12

—

15

21

Härnösand.......

12

12

15

24

Landskrona......

12

24

24

24

Lycksele........

12

12

15

24

Skara..........

12

12

15

24

Strängnäs.......

12

12

15

24

Växjö..........

—

—

24

24

Summa

72

72

123

165

Skolöverstyrelsen har i skrivelser den 31 oktober 1939 och den 15 februari

1940 framlagt beräkningar rörande lärarbehovet och elevintagningen för

nästa läsår samt därå grundade anslagsberäkningar. I sistnämnda skrivelse

har vederbörlig hänsyn tagits till folkskolans besparingssaklcunnigas förut

omförmälda framställning rörande aktuella besparingsåtgärder inom folkskoleväsendet

och de sakkunnigas däri gjorda, ovan refererade uttalande

angående önskvärdheten av minskad elevintagning m. in.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Marits proposition Nr 155.

Utlåtanden i anledning av överstyrelsens förstnämnda skrivelse ha avgivits

av statskontoret, riksräkenskapsverket och allmänna lönenämnden.

1 förstnämnda skrivelse har skolöverstyrelsen anfört bland annat:

Under åtskilliga år hade funnits ett överskott på småskollärarinnor.

Detta hade emellertid på grund av de senaste årens åtstramning av elevintagningen

vid seminarierna hastigt minskats, så att antalet arbetslösa nu

syntes var rätt obetydligt. Vid en undersökning, som styrelsen för Sveriges

småskollärarinneforening företagit våren 1939, hade det visat sig, att endast

40 av de 1,413 småskollärarinnor, som utexaminerats under åren

1930/38, saknat varje slag av anställning den 1 mars 1939. Det antal lärarinnor,

som fortsatt sina studier eller övergått till annan verksamhet, hade

däremot något stigit och utgjorde nu 226. Enligt styrelsens åsikt torde lärarinnor

från denna kategori säkerligen komma att konkurrera med övriga

platssökande inom småskolan.

Av rapporter från folkskolinspektörerna framginge, att ett 50-tal småskollärarinnor

under vårterminen 1939 tjänstgjort som vikarier i folkskola.

Även dessa lärarinnor komme givetvis att vid tillfälle söka tjänst i småskolan.

Genom socialstyrelsens förmedling hade överstyrelsen erhållit uppgifter

från arbetsförmedlingarna rörande tillgången och efterfrågan på folk- och

småskollärare. Av dessa uppgifter framginge, att tillgången på småskollärarinnor

vöre god, särskilt i de nordligare delarna av landet, under det att en

viss brist rådde i fråga örn folkskollärare. Ett par arbetsförmedlingar rapporterade

ett enligt deras erfarenhet alltför stort överskott på småskollärarinnor

och föresloge en begränsning av elevintagningen vid småskoleseminarierna.

De anförda uppgifterna gåve vid handen, att ett visst överskott på småskollärarinnor

fortfarande vore att räkna med. I samma riktning visade

rapporter från småskoleseminariernas rektorer rörande anställningsförhållandena

för de vid seminarierna under de senaste tre åren utexaminerade

lärarinnorna. Av de 139 lärarinnor, som dessa rapporter avsåge, hade nämligen

16 betecknats såsom arbetslösa.

Dessa siffror manade till fortsatt försiktighet vid elevintagningen i seminarierna.

Detsamma vore förhållandet med folkskolinspektörernas rapporter,

som avsåge lärarförhållandena vid folk- och småskolor vid vårterminens

slut 1939. Enligt dessa hade antalet tjänster vid småskolor och mindre

folkskolor samt såsom biträdande lärare vid folkskolor under sistförflutna

läsår minskats med 181 och beräknades under de båda närmaste åren komma

att ytterligare minskas med omkring 200 respektive 250.

Å andra sidan komme avgången av småskollärarinnor under de närmast

följande åren att uppgå till ett icke ringa antal. Avgången under vart och ett

av de närmast kommande fem åren kunde uppskattas till ungefär 440 lärare.

Med anledning härav hade småskolan fortfarande behov av en lärarrelcrytering

uppgående till ett icke ringa antal nya lärare. Det syntes dock vara rådligast

att ännu dröja ett eller annat år, innan seminarieorganisationen utvidgades

till att omfatta det antal klasser, som 1936 års riksdagsbeslut

avsett.

Överstyrelsen ville därför föreslå, att samtliga seminarier även under

budgetåret 1940/41 skulle vara anordnade såsom enkelseminarier. Med hänsyn

till att indragningen av småskollärartjänster ägde rum i raskare tempo

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

i norra Sverige än i dess sydligare delar, torde det vara lämpligt, att vid

de nordligaste seminarierna hålla elevantalet i klasserna något under det

ordinära talet 24. Sammanlagt borde 156 nya elever intagas.

Statskontoret avstyrker i sitt utlåtande på anförda skäl, att nyintagning

skulle ske i första klassen vid seminariet i Haparanda.

I anledning av de sakkunnigas förut refererade uttalande angående inskränkning

av seminarieorganisationen (jfr sid. 73) har skolöverstyrelsen

sedermera anfört:

Vad nämnda sakkunniga föreslagit, borde därest det bifölles, leda till

ännu längre gående försiktighet än överstyrelsen i sitt tidigare förslag förutsatt.

En mycket stark åtstramning av lärarrekryteringen borde i så fall

vidtagas. Med hänsyn till den kvinnliga ungdom, som nu beredde sig för

småskollärarbanan, torde dock någon möjlighet till intagning böra kvarstå,

och överstyrelsen ville därför föreslå, att intagning verkställdes i en klass

vid vartdera av två seminarier. Då tillgången på småskollärarinnor vore

minst i södra Sverige, borde intagningen förläggas dit, lämpligen till seminarierna

i Landskrona och Strängnäs.

De sakkunniga hade föreslagit, att anstalter skulle vidtagas för nedläggande

av ett småskoleseminarium. Överstyrelsen ville icke förneka, att vissa

omständigheter — jämväl sådana som de sakkunniga icke anfört — talade

i sådan riktning. Å andra sidan kunde man icke med fog säga, att småskoleseminarieorganisationen

vore för vitt tilltagen, även örn den för närvarande

icke kunde till fullo utnyttjas. Avgången inom småskollärarkåren beräknades

nämligen under den närmaste tiden uppgå till omkring 440 per år,

under det att seminarieorganisationen endast vore beräknad för en årlig

utexamination av 240 lärarinnor. Att denna examination icke för närvarande

ansetts behövlig berodde dels på det förefintliga lärarinneöverskottet,

dels på det stora antalet indragna småskollärarinnetjänster. För tillfället

förelåge icke tillräckligt vägledande uppgifter för att man skulle kunna

bedöma, huruvida examinationen även för framtiden borde inskränkas.

Överstyrelsen vore därför icke beredd att upptaga den frågan till prövning,

förrän de sakkunniga avgivit sitt betänkande rörande ytterligare besparingsåtgärder.

Domkapitlet i Skara har i sitt utlåtande över de sakkunnigas förslag ställt

sig tveksam till förslaget att redan nu skrida till nedläggande av ett småskoleseminarium.

Frågan syntes domkapitlet böra anstå åtminstone tills de

sakkunnigas nästa betänkande örn ytterligare besparingsåtgärder förelåge.

Läget torde då lättare kunna överblickas. Jämväl domkapitlet i Växjö har

framfört i huvudsak samma synpunkter. Domkapitlet i Karlstad har med

stöd av tillgängliga uppgifter örn tillgång och efterfrågan på småskollärarinnor

ansett sig berättigat antaga, att under läsåret 1940/41 samtliga tillgängliga

småskollärarinnor med undantag för en del av dem, som ville

tjänstgöra endast inom visst område, bleve behövliga för undervisningen i

småskolor och mindre folkskolor. För att minskning av elevintagningen vid

småskoleseminarierna skulle vara berättigad, borde kunna visas, att mer

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Majlis ''proposition Nr 155.

än 300 tjänster viel sådana skolor i medeltal årligen skulle kunna indragas

under närmast följande femårsperiod.

b) Anslagsberäkningar.

Redogörelse lämnas här nedan allenast för de ändringsförslag, som överstyrelsen

i sin senaste framställning i ämnet vidhållit. I övrigt hänvisas till

handlingarna i ärendet. I sagda framställning hemställer skolöverstyrelsen

örn ett förslagsanslag till avlöningar vid småskoleseminarierna av 535,200

kronor. Förändringarna i jämförelse med innevarande budgetårs anslag

framgå av följande sammanställning:

1939/40 1940/41

kronor kronor

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis........ 394,000 389,000

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat, förslagsvis........ 31,000 33,500

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t:

a) Arvoden åt seminarieläkare..................... 4,200 3,600

b) Arvoden åt seminariebibliotekarier.................. 3,100 3,000

c) Arvoden åt biträden å rektorsexpeditionerna............ 1,800 1,700

d) Tilläggsarvoden åt lärare i trädgårdsskötsel............. 1,050 1,050

e) Arvode åt ett biträde för matlagningen vid seminariet i Lycksele 900 1,215

4. Avlöningar till övrig icke ordinarie personal:

a) Grundavlöningar m. m., förslagsvis.................. 54,500 59,500

b) Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis............... 800 1,235

5. Rörligt tillägg, förslagsvis....................... 28,550 41,400

Summa förslagsanslag kronor 519,900 535,200.

I fråga örn överstyrelsens förslag, vilket innebär en anslagshöjning med

15,300 kronor, inhämtas av handlingarna:

Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat. Överstyrelsen har å ena sidan

beräknat en höjning av det nu utgående anslagsbeloppet på den grund att

kvinnliga lärare äga från och med den 1 juli 1940 tillgodoräkna sig en

löneklassuppflyttning, å andra sidan minskat samma belopp med kostnaden

för en av de å personalförteckningen uppförda adjunkterna, vilken

ansetts icke behöva under nästa läsår uppehållas. Vidare har i enlighet med

de grunder, som tillämpats vid beräkning av avlöningsanslag i årets statsverksproposition,

anslagsposten minskats med det belopp, 13,800 kronor,

varmed de stegrade levnadskostnaderna ansetts böra påverka beräkningen

av anslagsmedel till rörligt tillägg.

Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat. Då ändring beträffande dessa

tjänstemäns anställningsförhållanden icke ifrågasatts, har överstyrelsen —

med beaktande att fråga är om ämneslärarinnor, vilka från och med nästa

budgetår äga tillgodonjuta en löneklassuppflyttning — beräknat ett med i

runt tal 2,500 kronor ökat medelsbehov till deras avlöning.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit. De beträffande

posterna a—c föreslagna sänkningarna föranledas av förslaget om

begränsning av elevintagningen. Till matlagningsbiträdet vid seminariet i

Lycksele utgår för närvarande ett arvode av 900 kronor, varå oreglerat dyr
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

tidstillägg utgår. Överstyrelsens förslag innebär, att grundarvodet skulle höjas

med 35 procent i samband med upphörande av rätten till dyrtidstillägg.

Grundavlöningar till övrig icke-ordinarie personal. Överstyrelsens förslag

innebär å ena sidan en sänkning med 10,300 kronor på grund av den minskning

av lärarbehovet, som följer av begränsad elevintagning, å andra sidan

en ökning med i runt tal 15,300 kronor i samband med framställt förslag,

att 6 extra ordinarie vaktmästartjänster i lönegraden

Eo 5 från och med nästa budgetår inrättas vid småskoleseminarierna (utom

i Haparanda). Då nämnda personal för närvarande avlönas ur omkostnadsanslaget

kan detta samtidigt, enligt överstyrelsens beräkning, minskas med

15,000 kronor.

Av propositionen nr 211/39 framginge, anför överstyrelsen, att riksräkenskapsverket

ifrågasatt en dylik överflyttning av avlöningsmedlen, som

dock enligt ämbetsverkets mening borde förknippas med en reglering av

personalens avlöningsförhållanden i anslutning till det för civilförvaltningen

gällande avlöningssystemet. Då det icke syntes böra för närvarande bli fråga

örn att bereda personalen ordinarie anställning, ville överstyrelsen föreslå,

att värmeskötare-trädgårdsbiträden erhölle samma anställnings- och löneförmåner

som i regel tillkomme trädgårdsbiträden vid folkskoleseminarierna,

d. v. s. anställning såsom extra ordinarie befattningshavare i lönegrad

Eo 5. Dock torde icke någon sådan befattning böra inrättas vid seminariet

i Haparanda förrän i samband med uppförande av nybyggnad för seminariet.

Under budgetåret 1940/41 skulle sålunda behövas 6 extra ordinarie

befattningshavare, nämligen ett värmeskötare-trädgårdsbiträde vid vart

och ett av de övriga 6 seminarierna. Kostnaderna härför belöpte sig efter

frånriiknande av pensionsavgifter till 15,264 kronor.

Statskontoret har förklarat sig icke vilja motsätta sig den för lönereglering

åt nämnda vaktmästarpersonal ifrågasatta höjningen av anslagsmedlen

till grundavlöningar till övrig icke-ordinarie personal. Vid bortfallande

av det å arvodet åt ett biträde för matlagningen vid seminariet i Lycksele

för närvarande utgående oreglerade dyrtidstillägget syntes arvodesbeloppet

böra uppräknas till 1,200 kronor. Riksräkenskapsverket har tillstyrkt

den ifrågasatta omflyttningen av avlöningsmedel från omkostnads- till avlöningsanslaget.

Allmänna lönenämnden har i fråga örn lönereglering för

berörda vaktmästarpersonal yttrat i huvudsak följande:

Lönenämnden hade intet att erinra mot att kostnaden för avlöning åt

ifrågavarande personal framdeles bestredes från avlöningsanslag i stället

för från omkostnadsanslag. Med avseende å frågan om den tjänsteställning,

som härvid skulle tillkomma vederbörande befattningshavare, funne lönenämnden

väl vissa skäl tala för att dessa i enlighet med skolöverstyrelsens

förslag bereddes extra ordinarie anställning. Enligt lönenämndens mening

borde emellertid denna åtgärd icke genomföras omedelbart, utan borde såsom

en övergångsform anställning såsom extra tjänstemän i 5 lönegraden

tills vidare tillämpas. Lönenämnden förutsatte hiirvid, att därest vid vederbörandes

inplacering i lägsta löneklass inom lönegraden Ex 5 — vilken omfattade

löneklasserna 2—-4 — löneminskning skulle inträda, detta förhållande

skulle kunna utjämnas genom att befattningshavaren tillerkändes lön

enligt 3 eller eventuellt 4 löneklassen. Cienerellt bemyndigande syntes böra

Bihang till riksdagens ''protokoll 19Ii0. 1 sami. Nr 155.

7

s. 98 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

98 Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

lämnas skolöverstyrelsen att fatta beslut i sådan riktning. Lönenämnden

ville emellertid påpeka att — enligt vad som framginge av för lönenämnden

vid ärendets behandling tillgängliga primäruppgifter — värmeskötarenträdgårdsbiträdet

vid småskoleseminariet i Härnösand för närvarande vore

anställd medelst kollektivavtal mot en avlöning av 289 kronor 75 öre för

månad eller 3,477 kronor för år. Därest denne befattningshavare erhölle

anställning såsom extra tjänsteman i 5 lönegraden, bomme en avlöning enligt

4 löneklassen, d. v. s. högsta möjliga löneklass — 2,982 kronor inberäknat

rörligt tillägg efter 6 procent — att innebära en avsevärd löneminskning.

Lönenämnden ville i anledning härav förorda, att personlig

lönefyllnad i detta fall finge utgå med belopp, motsvarande för år räknat

skillnaden mellan 3,477 kronor och den avlöning vederbörande bomme att

erhålla, därest han erhölle anställning såsom extra tjänsteman med placering

i 5 lönegraden 4 löneklassen.

Vad jag förut anfört rörande nödvändigheten att anpassa elevintagningen

vid folkskoleseminarierna efter numera föreliggande förhållanden äger

sin fulla motsvarighet beträffande småskoleseminarierna. Jag förordar i enlighet

med överstyrelsens förslag, att elever i första klass intagas allenast

vid seminarierna i Landskrona och Strängnäs. Det antal elever, som vid

vartdera av dessa seminarier skola intagas, torde böra framdeles fastställas

av Kungl. Maj:t på förslag av överstyrelsen.

De sakkunniga ha förordat, att ett småskoleseminarium utan dröjsmål

nedlägges. I likhet med skolöverstyrelsen och ett pär av domkapitlen finner

jag mig dock icke beredd att redan nu taga ställning till denna

fråga. Närmare utredning i ämnet synes erforderlig. Denna torde böra ske

i anslutning till den utredning om ytterligare besparingsåtgärder beträffande

folkskoleväsendet, som förutnämnda sakkunniga fått sig ålagd. Förslag

i ämnet torde böra föreläggas 1941 års riksdag. Jag förutsätter, att i avbidan

på sådan utredning ledigblivande ordinarie tjänster vid småskoleseminarierna

icke återbesättas.

Överstyrelsen har föreslagit, att sex värmeledningsskötare-trädgårdsbiträden,

som nu avlönas ur omkostadsanslaget, skulle placeras i lönegraden

Eo 5 och avlönas av nu förevarande anslag. Statskontoret har tillstyrkt förslaget,

medan allmänna lönenämnden för dessa befattningshavare ifrågasatt

anställningsformen extra tjänstemän (lönegraden Ex 5). För egen del

förordar jag allmänna lönenämndens förslag, vilket synes vara att föredraga

icke minst med tanke på att frågan om inskränkning av seminarieorganisationen

blivit aktuell. I likhet med lönenämnden förutsätter jag, att

vederbörande befattningshavare skola hållas skadeslösa för eventuell löneminskning.

Vad jag sålunda föreslagit medför, att delposten till grundavlöningar till

övrig icke-ordinarie personal i förhållande till överstyrelsens förslag torde

böra minskas med i runt tal 1,000 kronor. Å andra sidan torde delposten

till avlöningsförhöjningar i förhållande till överstyrelsens förslag böra höjas

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 155.

med förslagsvis 500 kronor eller för vinnande av lämplig avrundning 515

kronor. Från sistnämnda delpost torde böra bestridas kostnaderna för eventuellt

erforderlig personlig lönefyllnad.

Överstyrelsens anslagsberäkningar i övrigt ha icke givit mig anledning

till annan erinran än att, då fortsatt omreglering av arvoden, å vilka dyrtidstillägg

utgå, icke avses skola för nästa budgetår ske, arvodet åt biträdet

för matlagning vid seminariet i Lycksele alltjämt torde böra upptagas med

900 kronor eller 815 kronor mindre än enligt överstyrelsens förslag. Dyrtidstillägg

bör i vanlig ordning utgå å arvodet.

Vad jag föreslagit innebär i jämförelse med överstyrelsens förslag en anslagsminskning

med (1,000 — 515 -j- 315 =) 800 kronor. Förevarande avlöningsanslag

bör alltså för nästa budgetår uppföras med 534,400 kronor,

vilket innebär en höjning av det nu utgående anslaget med 14,500 kronor.

Liksom hittills torde överstyrelsen böra erhålla rätt att i vissa fall medgiva

rektor och ordinarie lärare vid småskoleseminarium nedsatt tjänstgöring.

6. Förslagsanslaget till Småskoleseminarier: Omkostnader.

Detta anslag utgår nu med 81,000 kronor. Härav disponeras dock under

budgetåret 1939/40 ett belopp av endast 73,100 kronor jämlikt omkostnadsstat,

som intagits i statsliggaren för nämnda budgetår å sid. 510.

I sina ursprungliga anslagsäskanden för nästa budgetår har skolöverstyrelsen

beräknat förevarande anslag till 76,000 kronor. Med hänsyn till

den ifrågasatta minskade elevintagningen har överstyrelsen sedermera

beräknat anslaget enligt efterföljande tablå, i vilken jämväl angivits de nu

i staten uppförda posterna.

Utgifter: 1939/40 1940/41

1. Expenser: kronor kronor

a) Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis............... 42,200 32,000

b) Övriga expenser........................... 23,200 25,000

2. Övriga utgifter:

a) Trädgårdarnas underhåll och skötsel, förslagsvis........ 8,120 8,100

b) Särskilda kurser och föreläsningar m. m., förslagsvis...... 2,650 1,500

3. Reseersättningar, förslagsvis...................... 1,000 500

Summa kronor 77,170 67,100

Särskilda uppbördsmedel:

1. Upplåtelse av lokaler, ersättning för bränsle, lyse m. m...... 1,070 1,900

2. Inkomster av trädgårdarna...................... 3,000 3,500

Nettoutgift kronor 73,100 61,700.

Härvid har överstyrelsen förutsatt, att nu utgående anslag till kurser

i tal- och röstvård skulle under nuvarande förhållanden indragas. Det

kunde för närvarande icke avgöras, huruvida det bleve behövligt att under

vårterminen 1941 anordna någon preparandkurs vid seminariet i Haparanda.

Det torde dock vara riktigast att beräkna medel till en sådan kurs.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

Departe
mentschefen.

100 Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

Det komme sedan att bero av Kungl. Maj:ts prövning och beslut, huruvida

kursen skulle anordnas. Anslaget härför beräknades som tidigare till

4,590 kronor. Det sammanlagda anslaget till omkostnader borde sålunda

uppföras med (61,700 -f- 4,590 =) i runt tal 66,300 kronor. Därest emellertid

överstyrelsens förslag om överförande av värmeskötare-trädgårdsbiträdens

avlöning till avlöningsstaten icke vunne bifall, måste anslaget

höjas till (66,300 + 15,000 =) 81,300 kronor.

På sätt framgår av nästföregående punkt har jag under småskoleseminariernas

avlöningsanslag beräknat medel till avlöning av sex värmeskötare-trädgårdsbiträden,

vilka nu åtnjuta avlöning från omkostnadsanslaget,

delposten bränsle, lyse och vatten. Även i övrigt torde de av överstyrelsen

senast gjorda anslagsberäkningarna kunna biträdas. Anslaget bör

således uppföras med i runt tal 66,000 kronor, vilket i förhållande till det

för innevarande budgetår utgående anslaget innebär en anslagsminskning

med (81,000 — 66,000 =) 15,000 kronor.

7. Reservationsanslaget till Småskoleseminarier: Materiel,

böcker m. m.

Anslaget är nu uppfört med 17,000 kronor och disponeras på sätt framgår

av statsliggaren för budgetåret 1939/40, sid. 512. Av anslaget är ett

belopp av 2,700 kronor att betrakta såsom tillfällig medelsanvisning.

I sina anslagsäskanden för nästkommande budgetår beräknade skolöverstyrelsen

förevarande anslag till 14,300 kronor. Sedermera har överstyrelsen

förklarat sig icke vilja motsätta sig, att anslaget nedsattes till

det i innevarande års statsverksproposition preliminärt beräknade beloppet

10,000 kronor, ehuru överstyrelsen vore medveten örn att denna nedskärning

komme att medföra rätt stora svårigheter för seminarierna.

Vid ingången av budgetåret 1939/40 förelåg å ifrågavarande anslag en

reservation av närmare 3,000 kronor. Dessutom är, såsom ovan anförts, av

innevarande budgetårs anslag ett belopp av 2,700 kronor att anse som

tillfällig medelsanvisning. På grund av nu anförda omständigheter samt

med hänsyn till nu rådande förhållanden anser jag mig böra förorda, att

anslaget nedsättes till 10,000 kronor.

8. Anslaget till Småskoleseminarier: Stipendier.

Såsom av det föregående framgår, torde detta anslag — nu uppfört med

48,800 kronor — böra för nästa budgetår sänkas till 33,000 kronor.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition Nr 155.

101

9. Förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning

åt lärare vid folkskolor.

Anslaget till bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor är för innevarande

budgetår uppfört med 120,000,000 kronor och disponeras på följande sätt:

1. Statsbidrag till avlöning åt lärare vid folk- och småskolor, förslagsvis . . kronor 119,825,000

2. Statsbidrag till avlönande av Överlärare, förslagsvis............ » 145,000

3. Ersättning för flyttningskostnad, förslagsvis................. » 10,000

4. Anordnande av försök med förstärkningsanordningar i skolor av B2-,

B3- eller Dl- form, förslagsvis........................ » 20,000

Summa kronor 120,000,000.

a) Skolöverstyrelsens anslagsberäkningar.

För befattningshavare, å vilka avlöningsreglementet nr 868/1937 för

lärare vid folk- och småskolor äger tillämpning, gälla för innevarande

budgetår provisoriska avlöningsbestämmelser, innefattade

i kungörelsen nr 469/1939. Bestämmelserna innebära, att det för

nämnda befattningshavare gällande lönesystemet i avbidan på en ny definitiv

lönereglering anpassats efter civila avlöningsreglementets bestämmelser,

framför allt i fråga örn avlöningsbeloppen.

Riksdagen har (skrivelsen nr 443/1939) medgivit, att provisorisk

avlöningsförstärkning och provisoriskt dyrortstillägg

må under budgetåret 1939/40 i enlighet med tidigare gällande

grunder utgå till, bland andra, sådana i avlöningsreglementet för folk- och

småskollärare avsedda befattningshavare, å vilka nyssberörda provisoriska

avlöningsbestämmelser icke blivit tillämpliga. Nu ifrågavarande avlöningsförmåner

belasta de anslag, ur vilka avlöning till nämnda befattningshavare

i övrigt gäldas.

Särskilda statsbi dragsbestämmelser gälla likaledes för innevarande

budgetår enligt kungörelsen nr 242/1939. De innebära i huvudsak,

att ett särskilt förskottsförfarande anordnats i syfte att bringa anslagsbelastningen

i så nära överensstämmelse som möjligt med de till

budgetåret hänför liga löneutgifterna. Beträffande motiven till ifrågavarande

bestämmelser hänvisas till propositionen nr 252/1939.

Skolöverstyrelsen har i skrivelser den 31 augusti och den 5 december

1939 hemställt örn anslag till förevarande ändamål för budgetåret 1940/41.

De i den senare skrivelsen utförda anslagsberäkningarna bygga på från

vederbörande folkskolinspektörer infordrade uppgifter örn alla de förhållanden,

som påverka storleken av löneutgifterna för folkskoleväsendet

under nästa budgetår, såsom angående antalet lärare inom varje förekommande

lönegrad, lärarnas placering i löneklasser och ortsgrupper m. m.

Nämnda uppgifter ha av överstyrelsen sammanställts i ett antal vid skri
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 155.

velsen fogade tabeller. Statskontoret och riksräkenskapsverket ha avgivit

utlåtanden i ärendet.

Överstyrelsen har vid beräkningen av medelsbehovet för nästa budgetår

utgått ifrån att ovannämnda provisoriska lönebestämmelser komma att

gälla även under nästa budgetår. Vidare har överstyrelsen tillämpat samma

beräkningsgrunder som för innevarande budgetår, vilket förutsätter, att det

nyssberörda särskilda förskottsförfarandet skall i huvudsak komma till

användning jämväl för nästa budgetår. Överstyrelsen har även tagit hänsyn

till 1939 års lagtima riksdags beslut örn utsträckning av lästiden vid

vissa folk- och småskolor från och med nästa läsår med därav följande högre

lönegradsplacering för vissa lärare. Från angivna utgångspunkter och med

beräknande av rörligt tillägg efter sex procent har överstyrelsen uppskattat

medelsbehovet för budgetåret 1940/41 till 127,700,000 kronor. Därest det

rörliga tillägget hade beräknats efter nio procent, hade nämnda belopp stigit

med i runt tal 3,700,000 kronor till 181,400,000 kronor.

Enligt ovannämnda, till överstyrelsen från folkskolinspektörerna lämnade

uppgifter funnos vid vårterminens slut 1939 29,300 folk- och småskollärare

anställda inom folkskoleväsendet (mot 29,571 vårterminen 1938),

fördelade på följande sätt:

Ordinarie folkskollärare, manliga............................8,145

» » kvinnliga...........................5,709

» småskollärare................................. 9,196 23,050

Eo folkskollärare, manliga............................... 758

» » kvinnliga............................... 654

> småskollärare..................................... 668 2 080

Vikarierande folkskollärare, manliga.......................... 666

» > kvinnliga......................... 684

» småskollärare............................... 943 2 293

Lärare vid mindre folkskola, anställda tills vidare..................1,206

» » » » anställda på viss tid.................. 262 4 453

Biträdande lärare vid folkskola, anställda tills vidare................ 371

» » » » anställda på viss tid................ 38 409

Summa 29,300.

Överstyrelsen har antagit, att antalet vikarier vid vårterminens slut kunde betraktas som ett

medeltal för läsåret.

Överstyrelsen har vid anslagsberäkningarna till en början utgått ifrån,

att antalet lärare, deras löneklassplacering m. m. bomme att under budgetåret

överensstämma med förhållandena vid vårterminens slut 1939 samt

därefter sökt uppskatta verkan av de förändringar, som med avseende

härpå vore att vänta. Man syntes, framhåller överstyrelsen, ha att motse

en fortsatt utveckling i den riktning, att antalet för småskollär art jänst

kompetenta lärare starkt minskades, under det att folkskollärar^’änsterna

visade någon ökning, främst genom fortsatt genomförande av det sjunde

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Majlis proposition Nr 155.

skolåret meri jämväl på grund av mindre folkskolors ombildning till folkskolor.

Vid oförändrade förhållanden skulle löneutgifterna under

nästa budgetår bli följande:

Lön (inberäknat kostnaderna för kvinnliga folkskollärares författningsenliga

uppflyttning en löneklass, 2,286,624 kronor, samt kostnaderna för lästidens

utsträckning till minst 36 4/i veckor).....................kronor 136,417,971

Kallortstillägg.................................... » 859,620

Lönetillägg åt lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare vid folkskola » 329,544

Särskilda tillägg till manliga småskollärare................... » 19,890

Arvoden åt timlärare (inberäknat kostnaderna för timlärararvoden på grund

av 1939 års riksdags beslut, beräknade till 425,000 kronor)........ » 495,000

Begravningshjälp.................................. » 56,000

Rörligt tillägg, beräknat efter sex procent................... » 8,206,044

Summa kronor 146,384,069.

Från detta belopp avginge kostnaderna för bostadsersättning, enligt

inspektörernas uppgifter uppgående till 15,270,003 kronor. Bruttobeloppet

borde även minskas med de avdrag för tjänstledighet, som lärare skulle

vidkännas. Summan av dessa avdrag beräknade överstyrelsen, i likhet

med vad för innevarande budgetår vore fallet, till 1,000,000 kronor eller,

med rörligt tillägg efter sex procent, 1,060,000 kronor.

Statens utgifter för statsbidrag till löner åt folk- och småskollärare

skulle alltså kunna beräknas sålunda:

Bruttolönekostnad.................................kronor 146,384,069

Avgå:

Bostadsersättning.................... . kronor 15,270,003

Löneavdrag för tjänstlediga lärare........... » 1,060,000 , 16,330,003

Återstående belopp kronor 130,054,066

Vid jämförelse mellan antalet lärare under vårterminen 1938 och under

motsvarande termin 1939 hade överstyrelsen kunnat konstatera, att det

totala lärarantalet undergått en icke oväsentlig minskning. Hade ej åtskilliga

faktorer — främst uppflyttning en löneklass av kvinnliga folkskollärare

samt den årliga lästidens utsträckning — inverkat i höjande riktning,

skulle belastningen å nu ifrågavarande anslag ha kunnat i avsevärd

mån lättas. Överstyrelsen holle för sannolikt, att minskningen av antalet

lärare komme att fortgå såväl under innevarande läsår som ock under

nästkommande läsår, vilket år kostnadsberäkningarna avsåge. Vid sådant

förhållande ansåge sig överstyrelsen i sina anslagsberäkningar kunna minska

ovanstående belopp med i runt tal 1,000,000 kronor eller till 129,015,000

kronor.

Härtill komme vidare kostnaderna för statsbidrag till Överlärare

och för ersättning för flyttningskostnad.

Beträffande de till statsbidrag till Överlärare avsedda medlen har

överstyrelsen framhållit, att enligt hos överstyrelsen tillgängliga uppgifter

hade efter beslut av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall medgivits arvodesbidrag

under tiden den 1 juli 1936—den 1 juli 1939 med ett sammanlagt

belopp av 145,225 kronor, därav omkring 112,000 kronor under budgetåret

1936/37 och omkring 16,000 kronor under vart och ett av budget
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

åren 1937/38 och 1938/39. Med hänsyn till att nya överlärartjänster alltjämt

bomme att inrättas, örn än i något mindre omfattning än under de

närmast föregående åren, torde man nu böra räkna med en stegring i anslagsbehovet

redan under budgetåret 1939/40 med omkring 15,000 kronor

utöver tidigare beräknade 145,000 kronor, och med ytterligare ungefär

samma belopp för budgetåret 1940/41. Det totala medelsbehovet för ändamålet

under budgetåret 1940/41 skulle alltså böra beräknas till i avrundat

tal 175,000 kronor.

Under budgetåret 1938/39 hade ersättning för flyttningskostnad

beviljats med ett sammanlagt belopp av omkring 4,500 kronor. Det

kunde förväntas, att utgifterna för detta ändamål komme att ökas, varför

det under denna punkt upptagna anslaget av 10,000 kronor torde böra

kvarstå oförändrat även under budgetåret 1940/41.

I detta sammanhang har överstyrelsen erinrat, att med hänsyn till ikraftträdandet

av de förstärkningsanordningar, som förutsatte statsbidrag till

timlärare (jfr sid. 44), något särskilt belopp till anordnande av försök

med förstärkningsanordningar i skolor av B 2-, B 3- och

D 1-form icke behövde för nästa budgetår anvisas.

De till nästa budgetår hänförliga statsbidragskostnaderna kunde alltså

beräknas sålunda:

Statsbidrag till lärare...............................kronor 129,015,000

» » Överlärare............................. » 175,000

Ersättning för flyttningskostnad......................... » 10,000

Summa kronor 129,200,000.

Överstyrelsen beräknade, att en slutavräkning av i runt tal 11,800,000

kronor för redovisningsåret 1939/40 skulle komma att belasta riksstaten

under budgetåret 1940/41. Härtill komme vidare pensionsavdrag med i

runt tal 7,000,000 kronor. Å den beräknade totala utgiften för redovisningsåret

1940/41 borde som förskott utgå en summa beräknad efter 90

procent av årskostnaden, minskad med pensionsavgifter, (129,200,000 —

— 7,000,000 =) 122,200,000 kronor, d. v. s. 109,980,000 kronor. Anslaget

skulle alltså kunna beräknas på följande sätt:

Slutavräkning nied skoldistrikten för budgetåret 1939/40 (10 procent & beräknade

avlöningskostnaden för budgetåret 1939/40 4- statsbidrag till

överlärares avlönande under samma budgetår)...............kronor 11,800,000

Pensionsavdrag................................... » 7,000,000

Förskott till skoldistrikten för budgetåret 1940/41 .............. » 109,980,000

Tillhopa kronor 128,780,000

Avdrag en procent på under budgetåret 1939/40 erhållet förskott.....kronor 1,060,000

Erforderligt anslag kronor 127,720,000

vilket belopp torde böra avrundas till.....................kronor 127,700,000.

I ovanstående beräkningar hade överstyrelsen ej tagit hänsyn till att

kvinnlig lärare i likhet med kvinnlig befattningshavare, å vilken civilstatens

avlöningsreglemente vore tillämpligt, kunde bli berättigad att åtnjuta lön

inom högsta löneklassen av förekommande lönegrad. Överstyrelsen hade

emellertid på grundval av uppgifter från folkskolinspektörerna uppskattat

kostnaden för en dylik löneklassuppflyttning till 3,108,126 kronor, vartill

borde läggas rörligt tillägg, beräknat efter sex procent, med 186,488 kronor.

Skulle Kungl. Majit vilja underställa riksdagen förslag i nu nämnt syfte,

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155. 105

borde alltså det tidigare beräknade anslaget ökas med i runt tal 3,300,000

kronor.

Beträffande storleken av det belopp, som avsåge slutavräkning för budgetåret

1939/40, har överstyrelsen erinrat örn, att de beräkningar av avlöningskostnaderna

för budgetåret 1939/40, som skulle verkställas av statskontoret

och länsstyrelserna, visserligen komme att grunda sig på de för

nämnda budgetår gällande avlöningsbestämmelserna men att det dock i

fråga om lärarnas antal och deras löneklassplaceringar vore förhållandena

under läsåret 1938/39, som komme att läggas till grund för dessa beräkningar.

Alltså kunde hänsyn därvid icke tagas till den ökning i lönekostnaderna,

som uppkomme på grund av under läsåret 1939/40 till följd av

lästidens utsträckning i vissa skoldistrikt inträdda ändrade förhållanden

i sistberörda hänseenden. Överstyrelsen ansåge sig därför böra räkna med

att de förskottsbelopp, som utbetalades under budgetåret 1939/40, icke

komme att uppgå till 90 procent av de verkliga utgifterna för sagda budgetår

och att på grund därav de belopp, som skulle utanordnas under budgetåret

1940/41 vid slutavräkning för budgetåret 1939/40, komme att

betydligt överstiga 10 procent av de för sistnämnda budgetår beräknade

lönekostnaderna.

Statskontoret har, med anledning av vad överstyrelsen anfört i fråga

om eventuell rätt för kvinnlig lärare att komma i åtnjutande av lön inom

högsta löneklassen av vederbörande lönegrad, framhållit, att, om nu gällande

provisoriska lönereglering komme att bli beståndande även under

nästa budgetår, komme alltjämt den bestämmelsen att tillämpas, att kvinnlig

lärare icke finge uppbära lön enligt högsta förekommande löneklass.

Vidare har statskontoret erinrat, att ämbetsverket ifrågasatt uppskov med

genomförandet av 1939 års riksdagsbeslut om utsträckning av den årliga

lästiden m. m. Beslötes sådant uppskov, syntes det av överstyrelsen beräknade

medelsbehovet kunna minskas.

Riksräkenskapsverket har likaledes erinrat, att beslut från statsmakternas

sida icke förelåge om att kvinnlig lärare skulle äga åtnjuta lön enligt

högsta förekommande löneklass.

b) Besparingsåtgärdernas inverkan på anslagsberäkningarna.

Folkskolans besparingssakkunniga ha beträffande de av dem föreslagna

åtgärdernas inverkan på beräkningarna av förevarande anslag anfört:

Införandet av vissa reglerande bestämmelser angående elevantalet i läraravdelningar

av A-form kunde beräknas medföra en minskning av antalet

icke-ordinarie lärare på folkskolestadiet av omkring 285 och i småskolan

omkring 85. De sakkunniga hade emellertid även föreslagit åtgärder i syfte

att bereda ökade möjligheter för indragning av ordinarie lärartjänster

i vissa fall. Det läte sig ej göra att ens approximativt beräkna det antal

tjänster, som genom nämnda åtgärder tillfälligt eller varaktigt kunde bli

indragna. Med hänsyn till sannolikheten av att så komme att ske i åt
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

minstone någon _ omfattning, hade de sakkunniga ansett sig kunna avrunda

ovan angivna siffror rörande minskning av antalet icke-ordinarie

lärare till respektive 300 och 100.

De tjänster, som i förevarande sammanhang kunde beräknas bli indragna,

vöre väsentligen belägna på dyrare orter. Man syntes kunna utgå

från F-ort som medeltal vid beräkningen av utgiftsminskningen. Vidare

torde man kunna förutsätta, att de samtliga tillhörde skoldistrikt, som

genomfört 39 veckors lästid. Däremot räknade de sakkunniga icke med att

vederbörande lärare skulle vara uppflyttade i högre löneklass än den

lägsta för gruppen gällande, d. v. s. att manliga folkskollärare beräknades

tillhöra A 14, kvinnliga A 13 samt småskollärare A 6. Slutligen vore det

sannolikt, att de 300 tjänsterna på folkskolestadiet uppehållits i ungefär

samma utsträckning av manliga som av kvinnliga folkskollärare. Besparingen

skulle alltså kunna beräknas till (150 X 4,602 -f 150 X 4,380 -f+

100 X 3,141 =) 1,661,400 kronor. Härtill komme rörligt tillägg, vilket

torde böra beräknas efter 9 procent, med 149,526 kronor. Den totala utgiftsminskningen

bleve alltså (1,661,400 -j- 149,526 =) 1,810,926 kronor.

En del av nämnda minskning folie emellertid på kommunerna. Dessa vore

skyldiga att bestrida så stor del av lärarlönen, som ansåges motsvara kostnaden

för bostad med bränsle. De sakkunniga räknade med att de till

indragning föreslagna tjänsterna i genomsnitt tillhörde hyresgrupp V, där

bostadskostnaden vore upptagen med 618 kronor för ett rum och kök, vartill

samtliga här förevarande lärare vore berättigade. Emellertid lämnade

staten tjänstebostadsbidrag med, bland annat, 80 kronor för år till ickeordinarie

lärare. Skoldistriktens verkliga medelkostnad bleve alltså i detta

fall (618 — 80 =) 538 kronor. Den på kommunerna belöpande besparingen

kunde i följd härav beräknas till (400 X 538 =) 215,200 kronor. Minskades

den förut beräknade totala besparingen med detta belopp, erhölles för statens

del en årlig utgiftsminskning av (1,810,926 — 215,200 =) 1,595,726

kronor, vilket belopp torde böra avrundas till 1,600,000 kronor. Anmärkas

borde, att av den beräknade besparingen 32,000 kronor avsåge tjänstebostadsbidrag

och återstoden statsbidraget till lärarlöner.

Vid beräkningen av anslaget för budgetåret 1940/41 måste uppmärksammas,

att av statsbidraget till lärarlöner utginge 90 procent som förskott

under redovisningsåret, medan resterande 10 procent utbetalades i samband

med slutavräkning under därpå följande budgetår. Tjänstebostadsbidraget

utbetalades först under budgetåret näst efter det, bidraget avsåge.

I följd av nu angivna förhållanden borde den på budgetåret 1940/41 beräknade

utgiftsminskningen upptagas med ovanstående belopp, 1,600,000

kronor, reducerat med för slutavräkning avsedda 156,000 kronor jämte

tjänstebostadsbidrag 32,000 kronor, d. v. s. sammanlagt 188,000 kronor,

varför den statliga besparingen skulle bli 1,412,000 kronor eller, avrundat,

1,400,000 kronor. Vederbörande anslag å riksstaten torde därför, vid ett

genomförande av de tidigare ifrågasatta åtgärderna, kunna beräknas till

ett belopp, som med 1,400,000 kronor understege, vad eljest hade bort

upptagas.

Skolöverstyrelsen har i sitt yttrande över de sakkunnigas förslag framhållit,

att överstyrelsen icke haft tillfälle att verkställa sådana ingående

undersökningar, som vore erforderliga för en mera detaljerad granskning

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

av de sakkunnigas beräkningar. Överstyrelsen ansåge det dock sannolikt,

att nämnda beräkningar i stort sett vore riktiga. Emellertid hade överstyrelsen

föreslagit bland annat den avvikelsen från de sakkunnigas förslag,

att den under läsåret 1940/41 ifrågasatta indragningen av icke-ordinarie

lärartjänster måtte fördelas på två läsår. Skulle detta överstyrelsens förslag

vinna bifall, borde den för budgetåret 1940/41 beräknade anslagsminskningen

väsentligt reduceras.

Riksräkenskapsverket har i sitt yttrande över sakkunnigförslaget förklarat

sig kunna godtaga de gjorda uträkningarna i och för sig men ville uttala,

att viss försiktighet borde iakttagas vid beräkningen av anslagsminskningen

för budgetåret 1940/41. Minskningen av medelsbehovet för bidrag till avlöning

av lärare vid folkskolor vore beroende bland annat på möjligheten

att genomföra de föreslagna indragningarna av lärartjänsterna redan under

nämnda budgetår. Riksräkenskapsverket ville i detta sammanhang jämväl

framhålla, att, därest inkallelserna till militärtjänst i anledning av anbefalld

förstärkt försvarsberedskap komme att fortfara i hittillsvarande utsträckning

jämväl under nästkommande budgetår, kostnaderna för vikarier

för till sådan militärtjänst inkallade lärare komme att medföra

ökade utgifter för statsverket.

Sedermera har riksräkenskapsverket i utlåtande den 29 februari 1940 yttrat

sig i anledning av överstyrelsens senast uppgjorda anslagsberäkningar

och därvid — med beaktande av besparingssakkunnigas förslag — funnit

förevarande anslag för nästa budgetår böra uppföras med 132,000,000 kronor.

Riksräkenskapsverket yttrar bland annat följande:

Vad anginge kostnaderna för lärarnas avlöning, torde en uppräkning av

det utav skolöverstyrelsen för budgetåret 1940/41 beräknade beloppet

vara nödvändig med hänsyn till att det rörliga tillägget — i likhet med vad

som tillämpats i årets statsverksproposition — borde beräknas efter nio

procent. Detta medförde en kostnadsökning av i runt tal 4,1 miljoner kronor.

Till följd härav borde de av skolöverstyrelsen beräknade lönekostnaderna,

129,2 miljoner kronor, höjas till 133,3 miljoner kronor.

Riksräkenskapsverket hade från statskontoret och länsstyrelserna erhållit

exakta uppgifter angående storleken av de under innevarande budgetår

utbetalade förskotten. Av de erhållna uppgifterna framginge, att

nämnda förskott uppgått till i runt tal 101,54 miljoner kronor, varav 50,48

miljoner kronor utbetalts i juli 1939 och 51,06 miljoner kronor utbetalts i

januari 1940. De verkliga utgifterna för förskotten understege med 4,21

miljoner kronor de belopp, vartill de jämlikt gällande förskottsbestämmelser

bort lia uppgått. Att förskotten för januari 1940 icke uppgått till högre

belopp syntes vara så mycket mer anmärkningsvärt som det rörliga tilllägget

från och med den 1 januari 1940 stigit från sex procent till nio

procent. Emellertid hade länsstyrelserna, enligt vad riksräkenskapsverket

erfarit, i allmänhet icke räknat med högre rörligt tillägg än sex procent vid

beräkningen av lönekostnaderna. I övrigt torde förklaringen till avvikel
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Marits proposition Nr 155.

sen mellan beräknade och verkliga förskott i huvudsak ligga däri, att länsstyrelserna

vid sina beräkningar av lönekostnaderna icke alltid följt bestämmelserna

i vederbörande författning (kungörelsen nr 242/1939). Även

andra orsaker till skiljaktigheten kunde tänkas. Sålunda hade länsstyrelsen

i Norrbottens län meddelat, att länsstyrelsen enligt uttrycklig önskan från

Luleå stads skoldistrikt icke till distriktet utanordnat något förskott å statsbidrag

till avlöning av lärare vid folk- och småskolor för redovisningsåret

1939/40. Till nämnda skoldistrikt hade eljest skolat utbetalas sådant förskott

med omkring 250,000 kronor. Det förhållandet, att förskotten under

innevarande budgetår icke uppgått till de beräknade beloppen, komme

att medföra en besparing å anslaget för det löpande budgetåret. Huruvida

en motsvarande ökning av medelsbehovet komme att uppstå för budgetåret

1940/41 vore beroende på, om de förskott, som skulle utbetalas

i juli 1940 och januari 1941, komme att uppgå till sammanlagt 90 procent

av lönekostnaderna, beräknade i enlighet med bestämmelserna i nyssnämnda

kungörelse.

Vid beräkningen av medelsbehovet för budgetåret 1940/41 för ifrågavarande

lärarlöner torde hänsyn jämväl böra tagas till det av folkskolans

besparingssakkunniga avgivna förslaget till indragning av vissa folk- och

småskollärartjänster. Därest de föreslagna besparingsåtgärderna kunde genomföras

i full utsträckning redan under nästkommande budgetår, komme

detta enligt de sakkunnigas beräkningar att medföra en minskning i förskotten

för budgetåret 1940/41 med omkring 1,40 miljoner kronor.

Det för budgetåret 1940/41 erforderliga anslaget till bidrag till avlöning

åt lärare vid folkskolor syntes kunna beräknas på följande sätt:

Miljoner kronor

Slutavräkning för budgetåret 1939/40 (126,50 — 101,54) ........ 24,96

Förskott å statsbidrag för budgetåret 1940/41 [90 procent å

(133,30 — 7,00) — 1,40] .................................... 112,27

137>23

Avgår en procent å förskottsvis utbetalda belopp................ 1,02

Säger 136,21.

Vid beräkningen av skoldistriktens slutavräkningar för budgetåret

1939/40 hade riksräkenskapsverket utgått från de lönekostnader, som beräknats

för innevarande budgetår, eller 124,50 miljoner kronor, vilket belopp

riksräkenskapsverket ansett sig böra höja med 2,0 miljoner kronor till 126,5

miljoner kronor med hänsyn till att ökningen i det rörliga tilläggget från sex

procent till nio procent inträtt den 1 januari 1940 och sålunda medförde en

höjning av lönekostnaderna för budgetåret 1939/40 med omkring hälften

av den förut angivna kostnadsökningen för helt år, 4,1 miljoner kronor.

Därest förskotten för budgetåret 1940/41 komme att understiga det här

ovan beräknade beloppet, 112,27 miljoner kronor, i samma grad, som varit

fallet beträffande förskotten för budgetåret 1939/40, torde medelsbehovet

kunna beräknas till ett belopp, som med omkring 4 miljoner kronor understege

det ovan angivna beloppet, 136,21 miljoner kronor, eller till i runt tal

132 miljoner kronor. Vid förestående beräkningar hade hänsyn icke tagits

till merkostnader för avlönande av vikarier för sådana lärare, som åtnjöte

tjänstledighet för fullgörande av militärtjänstgöring.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

Under förutsättning att förskotten för budgetåret 1940/41 kunde beräknas

komma att på sätt ovan angivits understiga det belopp länsstyrelserna

enligt nu gällande bestämmelser skulle utbetala, eller 90 procent

av lönekostnaderna efter avdrag för pensionsavgifter, ansåge sig riksräkenskapsverket

alltså kunna beräkna medelsbehovet för budgetåret

1940/41 till 182 miljoner kronor. Ämbetsverket förordade i enlighet härmed,

att sistnämnda belopp anvisades å riksstaten för nästkommande budgetår.

I samband med anmälan av frågan örn anslag för nästa budgetår till

de högre kommunala skolorna framhöll jag, att de för budgetåret 1939/40

tillämpade provisoriska grunderna för avlöning åt lärare vid nämnda skolor

borde utsträckas att gälla även för nästkommande budgetår. Vad jag

sålunda anfört har sin motsvarighet beträffande de provisoriska lönebestämmelserna

för lärare, å vilka avlöningsreglementet för lärare vid folk- och

småskolor äger tillämpning, liksom ock i fråga örn de provisoriska lönebestämmelserna

för nomadlärare (jfr kungörelsen nr 470/1939). Av skäl, som

chefen för finansdepartementet tidigare i dag anfört bör emellertid den

jämkningen vidtagas i de provisoriska avlöningsbestämmelserna, att den

s. k. minimiregeln göres tillämplig å ordinarie lärare, som erhållit tjänstledighet

för fullgörande i anledning av förstärkt försvarsberedskap eller partiell

mobilisering av militärtjänstgöring i egenskap av reservofficer eller vad

därmed är likställt. Jämväl förutnämnda grunder för provisorisk avlöningsförstärkning

och provisoriskt dyrortstillägg torde böra gälla under nästa

budgetår.

Under nuvarande förhållanden torde förslag till riksdagen icke kunna

ifrågasättas om rätt för kvinnlig lärare att åtnjuta lön enligt högsta löneklassen

inom vederbörande lönegrad, vilken åtgärd skulle medföra en höjning

av statsutgifterna med omkring 3,300,000 kronor.

Skolöverstyrelsen har vid anslagsberäkningarna för nästa budgetår utgått

från att det särskilda förfarande för beräkning av förskott till ifrågavarande

ändamål, som kommit till användning under innevarande budgetår,

skall tillämpas jämväl för nästa budgetår. Då nämnda anordning tillkommit

i syfte att närmare anpassa förskottens storlek efter de å vederbörande

budgetår belöpande kostnaderna, finner jag mig böra förorda, att,

såsom även riksräkenskapsverket tillstyrkt, i huvudsak enahanda anordning

vidtages för nästa budgetår.

Under nyss angivna förutsättning har överstyrelsen, som vid sina kalkyler

icke kunnat beakta de sedermera framställda förslagen örn begränsningar

i skolorganisationen, beräknat det för budgetåret 1940/41 erforderliga

anslaget till 127,700,000 kronor. Härvid har dock beräknats rörligt tilllägg

efter allenast sex procent. Då emellertid nämnda tillägg numera bör

beräknas efter nio procent, skulle med tillämpning av de grunder för anslags
-

Departe
mentschefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

beräkningarna, som överstyrelsen följt, anslaget ha bort uppskattas till i

runt tal 131,400,000 kronor.

Riksräkenskapsverket har icke riktat annan anmärkning mot överstyrelsens

beräkning av löneutgifternas storlek under nästa budgetår än en

erinran örn att det rörliga tillägget bort beräknas efter nio procent. Med

utgångspunkt från löneutgifternas beräknade storlek under nästa budgetår

har riksräkenskapsverket — med beaktande av svårigheterna

att beräkna utfallet av det berörda särskilda förskottsförfarandet —

ansett sig böra uppskatta statsbidragsutgifterna under nästa budgetår till

132,000,000 kronor. De beräkningsgrunder, som riksräkenskapsverket härvid

följt, torde böra läggas till grund för anslagskalkylerna. Den ståndpunkt,

jag enligt det föregående intagit beträffande vissa aktuella besparingsåtgärder,

föranleder emellertid vissa jämkningar i storleken av de

beräknade löneutgifterna under nästa budgetår och därmed också en minskning

av de av riksräkenskapsverket beräknade statsbidragsutgifterna.

Riksräkenskapsverket har vid sina kalkyler tagit hänsyn till den besparing

å 1,400,000 kronor, som enligt besparingssakkunnigas beräkning

kunde vinnas vid bifall till av dem framlagda och av mig i det föregående

förordade förslag. Dessa kalkyler bygga emellertid på antagandet, att det

nuvarande krisläget icke komme att inverka på folkskoleväsendets normala

utveckling. Det synes dock sannolikt, att en viss stagnation är att emotse

beträffande sådana reformer som exempelvis införandet av ett sjunde skolår

och utsträckning av lästiden upp till 39 veckor. Jag erinrar vidare om det

förutnämnda cirkuläret rörande besparingsåtgärder inom folkskoleväsendet,

som den 1 december 1939 av Kungl. Majit utfärdats och som enligt vad jag

inhämtat redan bidragit till att nedbringa kostnaderna för folkskoleväsendet.

Från slutet av vårterminen 1938 till slutet av vårterminen 1939 minskade

enligt tillgängliga uppgifter antalet folk- och småskollärare med 271,

enligt approximativ uppskattning motsvarande en löneutgift av omkring

1,500,000 kronor. Överstyrelsen har för nästa budgetår räknat med en

löneminskning av omkring 1,000,000 kronor, motsvarande en minskning

med omkring 200 lärare. En något kraftigare reduktion synes i betraktande

av erfarenheterna från läsåret 1938/39 vara att förvänta.

Därest, i enlighet med vad jag i annat sammanhang förordat, ett uppskov

kommer till stånd med genomförandet av beslutet om minimilästidens obligatoriska

utsträckning, kan, såsom av det föregående framgår, räknas med

en besparing av i runt tal 400,000 kronor. Vidare har jag tidigare förutsatt,

att förskottsförfarande icke skall för nästa budgetår tillämpas beträffande

utbetalning av statsbidrag till timlärararvoden vid särskild förstärkningsundervisning.

Härigenom minskas de av överstyrelsen beräknade löneutgifterna

med 425,000 kronor och den beräknade belastningen för nästa budgetår

med (90 procent av 425,000 kronor =) i runt tal 380,000 kronor .

opaginerad Kontrollera mot PDF

lil

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

Jag vill vidare nämna, att skäl numera föreligga för en viss återhållsamhet

vid tillerkännande av statsbidrag till arvoden åt Överlärare vid folk- och

småskolor. Sådant statsbidrag utgår enligt Kungl. Maj:ts bestämmande

med högst hälften av den på redovisningsåret belöpande arvodeskostnaden,

dock i intet fall med mer än 1,000 kronor för redovisningsår. För ändamålet

är nu beräknat ett belopp av 145,000 kronor. Detta belopp skulle enligt

överstyrelsens kalkyler för nästa budgetår behöva höjas till 175,000 kronor.

I fortsättningen torde ansökningar om statsbidrag till Överlärare böra bedömas

strängare än hittills skett vad beträffar såväl behovet av Överlärare

som storleken av statsbidraget.

Med beaktande av det nu anförda torde det vara tillräckligt, om ifrågavarande

anslag för nästa budgetår uppföres med i avrundat tal 129,000,000

kronor.

Vad sålunda föreslagits innebär en anslagshöjning med icke mindre än

9,000,000 kronor. Av denna höjning belöpa omkring 2,300,000 kronor på

den löneklassuppflyttning, som genom 1937 års lönereglering tillerkänts

kvinnliga lärare från och med den 1 juli 1940, och omkring 5,700,000 kronor

på ökade kostnader för rörligt tillägg.

I detta sammanhang vill jag erinra örn att anslag under en följd av år

utgått till Folkskolor m. m.: Bidrag till svensk undervisning för svenska barn

i utlandet. Anslaget är nu uppfört med 26,500 kronor och fördelas mellan

svenska skolorna i Berlin, Hamburg, London, Paris, Tallinn och Warszawa.

Bidragen användas huvudsakligen till bestridande av lärarlöner (jfr statsliggaren

för budgetåret 1939/40, sid. 522).

Med skrivelse den 31 augusti 1939 har skolöverstyrelsen överlämnat

framställningar om bidrag till svenska skolorna i Paris och Tallinn jämväl

för budgetåret 1940/41. Överstyrelsen, som utgått från att behov av understöd

till verksamheten vid samtliga ovannämnda skolor komme att föreligga

under sagda budgetår, har förordat, att anslaget upptages oförändrat.

Sedermera har utrikesdepartementet överlämnat framställning örn fortsatt

bidrag jämväl till svenska skolan i London.

Såsom framgår av 1940 års åttonde huvudtitel (sid. 3 f.), har med hänsyn

till de osäkra internationella förhållandena förevarande anslag icke upptagits

i riksstatsförslaget för nästa budgetår. Det förutsattes emellertid, att

förslag skulle framläggas om bestridande i annan ordning av de kostnader

för sådan undervisning, som under samma budgetår kunde tänkas uppkomma.

Under rådande förhållanden är det omöjligt att förutse, i vilken utsträckning

undervisning under nästa budgetår kan meddelas i svenska

skolor i utlandet. Örn och i den mån statsbidrag för ändamålet erfordras,

torde kostnaderna härför lämpligen böra bestridas från förevarande anslag

till bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor. En sådan provisorisk anordning

torde emellertid förutsätta riksdagens medverkan i form av be
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 155.

myndigande för Kungl. Maj:t att i fall av behov av sistnämnda anslag

disponera högst 26,500 kronor till bidrag till svensk undervisning för svenska

barn i utlandet.

10. Förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt

lärare i slöjd vid folkskolor, mindre folkskolor eller

särskilda slöjdskolor.

Detta anslag har för budgetåret 1939/40 bestämts till 3,650,000 kronor,

varav 120,000 kronor disponeras till provisorisk avlöningsförbättring åt

nämnda lärare.

I föregående års åttonde huvudtitel (p. 156) föreslog Kungl. Maj:t,

att för de slöjdlärare, som hade slöjdundervisningen till bisyssla, dyrtidstillägg

skulle inräknas i arvodena. Slöjdundervisningen skulle anses vara

bisyssla, när den understeg 20 timmar i veckan. Förändringen skulle gälla

från och med den 1 juli 1939 men komme på grund av bestämmelserna örn

rekvisition av statsbidrag att påverka anslagsbehovet först under budgetåret

1940/41. I detta sammanhang framhölls, att folk- och småskollärare

måste anses skyldiga att utan särskild ersättning meddela undervisning i

slöjd liksom i annat ämne, därest deras undervisning i sin helhet icke överstege

den i avlöningsreglementet för folk- och småskollärare stadgade maximitjänstgöringen

eller i förekommande fall det veckotimtal, till vilket lärarnas

undervisningsskyldighet av vederbörande folkskolinspektör eller

skolöverstyrelsen nedsatts. Slöjdarvode borde sålunda i förekommande fall

utgå allenast för det antal slöjdtimmar, varmed maximitjänstgöringen eller

nämnda veckotimtal överskredes.

Riksdagen (skrivelse nr 8, p. 159: o) godkände de föreslagna ändringarna

i statsbidragsgrunderna. Beträffande skyldighet för folk- och småskollärare

att utan särskild ersättning undervisa i slöjd uttalade riksdagen bland

annat, att riksdagen utginge ifrån, att Kungl. Maj:t vid vederbörliga författningsbestämmelsers

utfärdande hade sin uppmärksamhet riktad på

önskvärdheten av att småskollärarinnorna örn möjligt icke, vad skyldigheten

att bestrida undervisning i slöjd beträffade, försattes i en jämförelsevis

sämre ställning än folkskollärarna, som enligt Kungl. Maj:ts förslag

skulle vara skyldiga bestrida slöjdundervisning under två veckotimmar utöver

minimitjänstgöringstiden.

Genom kungörelse den 6 oktober 1939 (nr 693) ha bestämmelser utfärdats

i anledning av vad sålunda beslutats. Därvid har beträffande statsbidrag

för slöjdundervisning, som meddelas av folk- och småskollärare,

föreskrivits, att statsbidrag allenast utgår för de slöjdtimmar, med vilka

den för läraren i avlöningsreglementet stadgade maximitjänstgöringen eller

i förekommande fall det antal veckotimmar, till vilket lärarens undervisningsskyldighet

nedsatts, överskrides.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 155.

På grundval av angivna bestämmelser rörande dyrtidstilläggens inräknande

i arvodena har skolöverstyrelsen verkställt beräkningar angående

medelsbehovet för budgetåret 1940/41.

Antalet slöjdavdelningar hade beräknats uppgå till omkring 23,000, därav

omkring 5,000 avdelningar med lärare, som meddelade undervisning i

slöjd minst 20 timmar i veckan, och omkring 18,000 avdelningar med lärare,

vilkas undervisning i slöjd understege 20 timmar i veckan. Statsbidrag hade

beräknats utgå för samtliga avdelningar med 4,339,200 kronor. Härtill komme

provisorisk avlöningsförbättring åt därtill berättigade lärare; medelsåtgången

härför hade beräknats till 128,000 kronor. Med den angivna omfattningen

av slöjdundervisningen beräknade sålunda överstyrelsen medelsbehovet

för budgetåret 1940/41 till ett belopp av (4,339,200 -f- 128,000 =)

4,467,200 kronor eller i avrundat tal 4450,000 kronor, vilket innebure en

anslagsökning av (4,450,000 — 3,650,000 =) 800,000 kronor. Då erforderligt

anslag till dyrtidstillägg åt lärare med minst 20 timmars undervisning i slöjd

i veckan beräknats till 290,000 kronor och dyrtidstillägget vid tillämpning

av de före den 1 juli 1939 gällande grunderna för statsbidrag till slöjdundervisningen

beräknats utgå med ett belopp av 1,000,000 kronor, uppkomme

här en besparing av omkring 710,000 kronor. I det hela begränsades sålunda

kostnadsökningen för slöjdundervisningen till omkring 90,000 kronor.

Överstyrelsen har vidare erinrat, att 1939 års lagtima riksdag vid behandlingen

av förslag örn vissa jämkningar av gällande föreskrifter rörande

lärjungarnas uppdelning i slöjdavdelningar och beträffande utökning

av den årliga undervisningstiden i slöjd uttalat, att enligt riksdagens mening

goda skäl blivit anförda för att statsbidrag finge utgå för två avdelningar,

då antalet lärjungar uppginge till minst 20, att det med hänsyn

till den betydelsefulla uppgift slöjdundervisningen hade att fylla syntes

riksdagen rimligt, att statsbidragets nuvarande maximibelopp för slöjdavdelning

höjdes att motsvara ett större antal timmar för år än 128 i de fall,

där skoldistrikten vore villiga att utsträcka denna undervisning utöver

nyss angivna timantal, samt att riksdagen förväntade, att Kungl. Majit ägnade

dessa frågor fortsatt uppmärksamhet. I anledning härav har överstyrelsen

hemställt om vidtagande av vissa närmare angivna åtgärder i berörda

avseenden.

Statskontoret har på grund av det sedermera inträdda krisläget icke

kunnat förorda sistberörda ändringar utan i stället ifrågasatt skärpta statsbidragsvillkor,

särskilt i fråga om minimiantalet lärjungar i slöjdavdelning.

Med anledning härav har skolöverstyrelsen anfört:

I fråga örn skärpning av statsbidragsvillkoren ville överstyrelsen föreslå,

att statsbidrag tills vidare icke skulle utgå för slöjdavdelningar, som enbart

bestode av elever på småskolestadiet, samt att hänsyn till elever å småskolestadiet

icke skulle tagas vid bestiimmande av antalet slöjdavdelningar.

Det borde nämligen vara möjligt att för nämnda elever ordna manuellt

arbete inom ramen av lärarnas obligatoriska undervisningsskyldighet.

Skulle ytterligare skärpning anses nödvändig, vilket vore att livligt

Bihang till riksdagens protokoll lö^O. 1 sami. Nr 155. 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 155.

beklaga, borde övervägas höjning av minimiantalet elever i de slöjdavdelningar,

där samtliga folkskolestadiet tillhörande lärjungar deltoge. Nämnda

antal, som nu vore 3, hade under den senaste ekonomiska krisen höjts till

6. En dylik åtgärd ägde betydelse för flickslöjden i glest befolkade trakter

av Norrland. En återgång till sistnämnda minimiantal beräknades medföra

en besparing av omkring 200,000 kronor, vilken besparing på grund av

rekvisitionsförfarandet dock tidigast kunde inträda budgetåret 1941/42.

Statskontoret har tillstyrkt vad överstyrelsen föreslagit. Därjämte förordade

ämbetsverket, att i fråga örn de slöjdavdelningar, där samtliga folkskolestadiet

tillhörande elever deltoge i slöjdundervisningen, föreskreves,

att minimiantalet lärjungar skulle utgöra 6 i stället för 3.

Överstyrelsen har sedermera, efter att ha inhämtat upplysningar från

folkskolinspektörerna, meddelat, att den minskning av slöjdanslagets belastning,

som kunde väntas inträda på grund av den genom kungörelsen nr

693/1939 inträdda utsträckningen av lärares undervisningsskyldighet i

slöjd, beräknades till 600,000 kronor. Den minskning, som ovanberörda

ändring av statsbidragsvillkoren i fråga örn medräknande av småskolebarn

i slöjdavdelning skulle komma att medföra, beräknades till 25,000 kronor.

Den förra minskningen avsåge anslaget för budgetåret 1940/41 och den

senare anslaget för budgetåret 1941/42.

För att de besparingar, som under innevarande läsår beräknats uppkomma

till följd av ovannämnda i kungörelsen nr 693/1939 intagna bestämmelse

om folk- och småskollärares skyldighet att undervisa i slöjd, skulle

bli bestående samt för vinnande av ytterligare besparingar ha jolkskolans

besparingssakkunniga funnit en komplettering av bestämmelsen påkallad.

De sakkunniga ha föreslagit, att skoldistrikt skall vara skyldigt tillse, att

vid skola, där undervisning i slöjd förekommer, folk- och småskollärare

komma att inom ramen av för dem stadgad maximitjänstgöring för vecka

meddela undervisning i sagda ämne i den omfattning, som förhållandena

påkalla och medgiva. Anvisningar skulle av Kungl. Majit eller skolöverstyrelsen

utfärdas till ledning för skoldistrikt och folkskolinspektörer vid

tillämpningen av föreskrifterna i fråga. Av de sakkunnigas förslag inhämtas

bland annat följande:

Enligt gällande löneförfattning vore folkskollärare, lärare vid mindre

folkskola, biträdande lärare vid folkskola och sådan småskollärare, till vilken

även hänvisats någon eller några av folkskolestadiets årsklasser, skyldig

att meddela undervisning 28—30 veckotimmar och annan småskollärare

24—28 veckotimmar, såvida ej på grund av särskilda förhållanden nedsättning

i den sålunda föreskrivna minsta undervisningsskyldigheten i vederbörlig

ordning medgivits. Lärare skulle dock vara underkastad den vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet, som genom beslut av Kungl. Majit och

riksdagen kunde bli honom ålagd, eller den jämkning i åligganden, som i

behörig ordning bleve för honom bestämd. Folk- och småskollärare hade

ansetts skyldiga att utan särskild ersättning meddela undervisning i slöjd

liksom i annat ämne, därest deras undervisning i sin helhet icke överstege

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:tv proposition Nr 155.

den stadgade maximitjänstgöringen eller i förekommande fall det veekotimtal,

till vilket lärarnas undervisning av vederbörande folkskolinspektör

eller skolöverstyrelsen nedsatts.

Med nu gällande bestämmelser syntes alltså hinder ej möta för skoldistrikt

att ålägga lärare att inom ramen av föreskriven maximiundervisningsskyldighet

meddela undervisning även i ämnet slöjd. Däremot förelåge

ingen skyldighet för skoldistrikt att av läraren kräva fullgörandet av dylik

undervisning.

Slöjdundervisningen bestredes till övervägande delen av folk- och smaskollärare.

I städer och större samhällen handhades dock undervisningen i

slöjd i ganska stor omfattning av facklärare. Antalet undervisningstimmar

i veckan för de folk- och småskollärare, som undervisade i slöjd, torde i

regel uppgå till 4, mera undantagsvis till 2, 6 eller 8 timmar. Med få undantag

gällde, att slöjdundervisningen fullgjordes utöver det för vederbörande

lärare bestämda antalet veckotimmar. Tillämpningen av omförmälda bestämmelse

i kungörelsen nr 693/1939 kunde beräknas medföra en minskning

i utgifterna för läsåret 1939/40, men det torde vara synnerligen ovisst,

huruvida efter sagda läsår med nuvarande bestämmelser en besparing av

samma storlek kunde beräknas uppkomma. Ett skoldistrikt vore nämligen

oförhindrat att, örn vederbörande lärare icke önskade meddela undervisning

i slöjd, anställa annan lärare i detta ämne, vilken av folkskolinspektören

vitsordades duglig härför, sålunda även lärare å vilken avlöningsreglementet

ej vore tillämpligt. I sistnämnda fall utginge statsbidrag för

slöjdundervisningen i vanlig ordning utan sådan begränsning, som i kungörelsen

stadgats. Skulle ett dylikt tillvägagångssätt vinna större utbredning,

bomme den besparing, som beräknats uppkomma under innevarande

budgetår, att i fortsättningen icke obetydligt reduceras. På grund av här

anförda förhållanden syntes en komplettering av ifrågavarande bestämmelser

vara påkallad. De sakkunniga holle för troligt, att härigenom ytterligare

besparingar skulle kunna vinnas. Skyldighet borde därför stadgas för skoldistrikt

att ordna slöjdundervisningen så, att denna undervisning i den omfattning,

som lämpligen kunde ske, skulle bestridas av folk- och småskollärare

inom ramen av dem åliggande högsta undervisningsskyldighet för

vecka.

Den ifrågasatta bestämmelsen bomme att i jämförelsevis ringa omfattning

äga tillämpning på lärarna i den egentliga folkskolan och vid mindre

folkskola. Antalet undervisningstimmar för vecka för dessa lärare uppginge

nämligen i regel till 30. Det bleve främst småskolans lärare, vilkas

undervisningsskyldighet i allmänhet uppginge till lägst 24 och högst 28

veckotimmar, som bomme att beröras av bestämmelsen.

Med några få undantag hade folkskolinspektörerna i avgivna yttranden

anslutit sig till den uppfattningen, att komplettering av bestämmelserna i

ovannämnda kungörelse vore erforderlig.

De ifrågasatta bestämmelserna skulle i första hand och i sin vidaste omfattning

komma att vinna tillämpning på lärare i A-skolor. Ett dylikt förhållande

skulle också verksamt bidraga till en utjämning beträffande arbetstidens

omfattning mellan de i olika skolformer tjänstgörande lärarna,

vilket de sakkunniga i likhet med folkskolinspektörerna skulle

finna önskvärt. Emellertid bestredes undervisning i slöjd i städer och

större samhällen i ganska stor omfattning av särskilda facklärare. På

grund härav kunde fyllnadstjänstgöring genom undervisning i slöjd endast

i mindre omfattning uttagas av småskolans lärare i dessa skoldistrikt. Någon

ändring härutinnan kunde icke omedelbart vidtagas. 1) äremot vore det

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Majlis proposition Nr lod.

givetvis möjligt att så småningom genomföra en ändrad anordning beträffande

här berörda lärarförhållanden. Som allmängiltig regel torde gälla,

att rict vore till gagn för undervisningen i slöjd, örn på folkskolans högre

stadier undervisningen i detta ämne handhades av härför särskilt utbildade

lärare. I de lägre klasserna åter torde ett tillfredsställande resultat av undervisningen

kunna vinnas även med icke fackutbildade lärare. Såsom redan

anförts, bestredes också undervisningen i slöjd i övervägande antalet

skolor av folk- och småskollärare. Det syntes sålunda kunna ifrågasättas,

örn icke anställandet av facklärare i slöjd kunde i någon mån begränsas

genom att undervisningen i slöjd i större utsträckning, än vad nu vore

fallet, övertoges av därtill kompetenta folk- och småskollärare. Härigenom

uppkomme en besparing i statsverkets utgifter för slöjdundervisningen,

varjämte det bleve möjligt att åstadkomma en jämnare fördelning av undervisningstimmarna

för vecka mellan de olika lärarna. Även i en del skolor

i landsbygdsdistrikt handhades undervisningen i slöjd av personer, som ej

innehade anställning som folk- och småskollärare. Deras tjänstgöring torde

dock i regel omfatta allenast ett mindre antal timmar i veckan, och befattningarna

kunde därför anses såsom bisysslor. Enligt de sakkunnigas mening

kunde sålunda samma hänsyn ej behöva tagas till dessa lärare som till de

slöjdlärare, som innehade sin befattning som huvudsyssla. Som redan

nämnts berörde frågan om fyllnadstjänstgöring främst småskolans lärare.

Därför gällde vad här anförts i fråga om facklärare i första hand undervisningen

i kvinnlig slöjd. Det berörda spörsmålet vore av den betydelse,

att en närmare utredning härom borde verkställas.

En bestämmelse av innehåll, att statsbidrag för undervisning i slöjd utginge

allenast för det antal undervisningstimmar i ämnet, med vilka den för

samtliga lärare vid viss skola stadgade maximitjänstgöringen eller det

antal veckotimmar, till vilket lärarnas undervisningsskyldighet i vederbörlig

ordning nedsatts, överskredes, bleve av stor betydelse ur besparingssynpunkt

och eliminerade delvis de svårigheter, vilka stöde i samband med

här ovan berörda fråga rörande facklärare. Då enligt de sakkunnigas uppfattning

ett stadgande av sådan innebörd skulle försvaga slöjdundervisningens

ställning i folkskolan och sannolikt få till följd, att denna undervisning

nedlades i en del skoldistrikt, hade de sakkunniga ej ansett sig kunna

föreslå en dylik åtgärd.

Då vissa svårigheter bomme att möta vid tillämpningen av de föreslagna

föreskrifterna, vore det nödvändigt, att erforderliga anvisningar utarbetades

till ledning för dels skoldistrikten, dels folkskolinspektörerna, på vilka

senare det borde ankomma att ej blott övervaka att föreskrifterna lände till

efterrättelse, utan även, i förekommande fall, pröva och avgöra från skoldistrikt

inkomna framställningar örn befrielse för lärare att meddela undervisning

i slöjd. Det torde kunna ifrågasättas, örn ej skoldistrikten och folkskolinspektörerna

borde erinras örn lämpligheten av att, då slöjdlärartjänst,

som uppehölles av annan lärare än folk- och småskollärare, vöre ledig, densamma

ej borde återbesättas, innan frågan örn dess behövlighet blivit prövad.

Lärare, som på grund av klen hälsa, lyte eller annan liknande omständighet

icke lämpligen kunde åtaga sig undervisning i slöjd, likaså lärare,

som saknade härför erforderlig kompetens, borde självfallet befrias därifrån.

I dylika fall borde dock sådan lärare vara skyldig att i stället meddela

undervisning i läroämne i någon klassavdelning, vars lärare då övertoge

slöjdundervisningen. Som allmän regel syntes böra gälla, att lärare borde

åläggas undervisa i slöjd endast i den skola, till vilken hans tjänstgöring

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Majlis proposition Nr 155.

vöre förlagd, eller i skola, som vore belägen i omedelbar närhet av densamma.

De sakkunniga ville slutligen uttala, att det torde kunna förväntas, att

såväl skoldistrikten som de av föreskrifterna berörda lärarna bomme att,

i full förståelse av syftet med åtgärderna i fråga, vinnlägga sig om en lojal

tillämpning av dessa föreskrifter.

Skolöverstyrelsen har i allt väsentligt biträtt de sakkunnigas förslag.

Särskilt ville överstyrelsen framhålla, att förtydligande bestämmelser och

anvisningar rörande lärarnas tjänstgöring och villkoren för statsbidrag till

slöjdundervisningen vore nödvändiga för uppnående av de beräknade besparingarna.

Det borde icke bero på skolstyrelsernas gottfinnande, av vilken

lärare undervisningen i slöjd skulle meddelas. Icke heller borde det

tillåtas, att en skolavdelning utan hänsyn till antalet elever uppdelades i

smågrupper, så att läraren uppnådde maximitjänstgöring. Anlitandet av

särskilda lärare i slöjd borde också kontrolleras och begränsas. Med fullt

fog påpekade också de sakkunniga, att det icke läge i undervisningens eget

intresse att i skolans lägre klasser anlita facklärare för slöjdundervisningen.

Den av 1939 års lagtima riksdag beslutade förstärkningen av undervisningen

vid vissa skolor torde komma att medföra, att av praktiskt taget

samtliga folk- och småskollärare vid skolor på den egentliga landsbygden

bomme att krävas maximitjänstgöring. Vid skolor i städer och större samhällen

skulle däremot tjänstgöringen för småskolans lärarinnor kunna i

stor utsträckning nedgå till 24 eller 26 veckotimmar, om icke lärarinnorna

med hänsyn till såväl önskvärd utjämning av tjänstgöringen som ock till

behövlig sparsamhet med statsmedel anlitades för slöjdundervisningen. För

genomförande av den ifrågasatta ordningen, enligt vilken slöjdundervisningen

borde utan särskild ersättning meddelas av folk- och småskollärare,

i den mån detta kunde ske inom ramen av den stadgade maximitjänstgöringen,

vore tydliga författningsbestämmelser erforderliga.

Överstyrelsen erinrade därom, att riksdagen beslutat, att statsbidrag till

avlönande av timlärare vid skola, där förstärkningsanordningar anordnades,

skulle utgå under villkor, att, där skolöverstyrelsen ej medgivit undantag,

samtliga lärare vid skolan uppnått maximitjänstgöring. Enligt överstyrelsens

mening borde villkoren för statsbidrag till avlönande av lärare i

slöjd preciseras på motsvarande sätt. Under den första tiden, efter det att

dylika statsbidragsbestämmelser blivit gällande, måste undantag dock

medgivas i ett betydande antal fall. Särskilt bleve detta förhållandet, där

för slöjdundervisningen anställts facklärare, med denna tjänst såsom huvudsyssla.

Sedan emellertid statsmakternas vilja kommit till otvetydigt uttryck

i utfärdad författning, kunde man förvänta, att ordnade förhållanden

snart nog skulle inträda.

Statskontoret, som erinrat örn sina förut berörda ändringsförslag rörande

statsbidragsgrunderna, har framhållit, att statsbidrag för undervisning i

slöjd icke borde utgå, förrän samtliga folk- och småskollärare vid vederbörande

skola uppnått stadgad maximitjänstgöring för vecka. Vad statskontoret

sålunda föreslagit vore ägnat att i stort sett leda till samma resultat

som de sakkunniga åsyftat genom att ålägga skoldistrikten den föreslagna

skyldigheten. För vinnande av besparing av statsverkets kostnader för

slöjdundervisningen syntes statskontorets förslag ur praktiska synpunkter

vara att. föredraga.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

Av domkapitlen lia endast två särskilt yttrat sig över besparingssakkunnigas

förslag. Domkapitlet i Växjö har uttalat, att ett borttagande av den

särskilda ersättningen för slöjdundervisning för småskollärarinnornas del

kunde motivera en uppflyttning i högre lönegrad. Domkapitlet i Luleå,

som principiellt ansett slöjdens ställning å undervisningsplanen böra underkastas

omprövning, har framhållit de lokala myndigheternas svåra ställning

vid avgörande av frågor örn befrielse från skyldighet att undervisa i

slöjd.

Länsstyrelserna ha i allmänhet icke uttalat sig om besparingssakkunnigas

förslag. Länsstyrelsen i Karlskrona har åberopat ett av folkskolinspektören

i länet avgivet yttrande, vari denne påpekat de olägenheter

i pedagogiskt hänseende, som skulle uppkomma genom att för slöjdundervisning

olämpliga lärare ålades sådan undervisning eller, om detta skulle

undvikas, genom att läraren tvingades undervisa i de obligatoriska ämnena

i annan klass än sin egen. Inspektören ansåge därför de föreslagna åtgärderna

böra erhålla endast provisorisk karaktär. Länsstyrelsen i Luleå

har uttalat tvekan rörande lämpligheten av de föreslagna bestämmelserna,

då småskollärarinnor i de mindre skoldistrikten skulle komma att missgynnas

och slöjdundervisningen även på många ställen skulle försämras.

Lärarsammanslutningarna ha framfört erinringar mot de sakkunnigas

förslag.

Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollär arförening har anfört

i huvudsak följande:

Möjligheten för småskollärarinnorna att erhålla särskild ersättning för

slöjdundervisning hade varit av väsentlig betydelse för deras låga lönegradsplacering.

Vid genomförande av de sakkunnigas förslag skapades visserligen

en större formell klarhet men betydande orättvisor bomme att

kvarstå. Åtskilliga lärare komme att bli befriade från slöjdundervisning,

medan andra utan lönekompensation finge längre tjänstgöringstid. De

senare hade ofta genom särskild utbildning ökat sin kompetens. En del

av småskollärarinnornas tjänstgöringsskyldighet komme att bindas för undervisning

på folkskolestadiet.

Liknande synpunkter ha anförts av centralstyrelsen för Sveriges folkskollärarinneförbund.

Av det utav styrelsen för Sveriges folkskollärarförbund avgivna yttrandet

inhämtas:

De föreslagna bestämmelserna skulle motverka det särskilda intresse,

som lärarna hyst för slöjdundervisningen och som burit upp denna. Lärarna

hade skaffat sig en omfattande fortbildning i ämnet. Genom att lärarna

vid en skola för slöjdundervisningens skull måste omplaceras skulle

det för barnens fostran betydelsefulla klasslärarsystemet sönderbrytas. Bestämmelserna

skulle bli svåra att tillämpa och införa många irritationsmoment.

Kommunerna borde uttryckligen erhålla rätt att bevilja lärare

särskilt arvode för slöjdundervisning, även örn denna folie inom lärarens

maximitjänstgöringsskyldighet.

Styrelsen för Sveriges småskollärarinneförening har hemställt, att småskollärarinnorna

måtte få behålla den inkomst av slöjdundervisningen, som

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 155.

de haft till och med läsåret 1938/39. Det vore oriktigt, att lärarinnornas

vecko tjänstgöring överstege den, som i regel utgjorde den i timplanen bestämda.

Bestämmelserna örn lärarinnornas undervisning i slöjd borde betraktas

som en kristidsförfattning.

I förevarande sammanhang må nämnas, att Sveriges överlärarförbund

hemställt om utfärdande av vissa övergångsbestämmelser till kungörelsen

nr 693/1939. Denna kungörelse hade utkommit från trycket den 9 oktober

1939 men skulle lända till efterrättelse retroaktivt från och med den 1 juli

1939. Då slöjdundervisningen för läsåret 1939/40 därför icke hunnit

ordnas i överensstämmelse med reglerna i kungörelsen, borde statsbidrag

under nämnda läsår i viss utsträckning utgå även för slöjdtimmar, som

understege det för folk- och småskollärare stadgade maximiantalet undervisningstimmar.

I utlåtande över framställningen har skolöverstyrelsen avstyrkt

densamma. Om ett skoldistrikt ville med kommunala medel ersätta

lärare för slöjdundervisning, som belöpte på tiden före kungörelsens utfärdande

men för vilken statsbidrag icke komme att utgå, borde dylik ersättning

icke anses vara sådant kommunalt lönetillskott, som förbjödes i gällande

löneförfattning.

Vidare har centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollär arförening

hemställt örn sådana åtgärder, att särskilt småskollärarinnorna icke skulle

försättas i en förhållandevis sämre ställning genom att slöjden inbegrepes i

lärarnas undervisningsskyldighet.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, uttalade sig fjolårets lagtima

riksdag för en stärkning av slöjdundervisningen genom ökade statsbidrag

till densamma. I anledning härav har skolöverstyrelsen före den nu

rådande ekonomiska krisens inträde framställt förslag i sådan riktning.

Ehuru även enligt min mening slöjdundervisningen bör erhålla en starkare

ställning i folkskolans undervisningsschema, ser jag mig likväl i likhet

med statskontoret icke i stånd att under nuvarande förhållanden ifrågasätta

en ökad medelsanvisning från det allmännas sida till detta ändamål.

Jag måste i stället föreslå en av statsfinansiella skäl betingad beskärning av

nu utgående statsbidrag. Jag har intet att erinra mot överstyrelsens förslag,

att statsbidrag tills vidare icke skall utgå för slöjdavdelningar, som

enbart bestå av elever från småskolestadiet, samt att vid bestämmandet

av antalet slöjdavdelningar hänsyn icke skall tagas till sådana elever. Härigenom

ernås en besparing av omkring 25,000 kronor, vilken dock med hänsyn

till gällande bestämmelser om rekvisition av statsbidrag inträder först

under budgetåret 1941/42. Jag nödgas vidare tillstyrka den av statskontoret

ifrågasatta höjningen av minimiantalet elever i slöjdavdelningar å

folkskolestadiet. Denna åtgärd beräknas medföra en besparing med 200,000

kronor men påverkar först anslagsberäkningarna för budgetåret 1941/42.

De nu ifrågasatta restriktiva bestämmelserna, vilka böra gälla från och med

den 1 juli 1940, innebära delvis en återgång till de under den senaste ekonomiska

krisen gällande.

Departe
mentschefen.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Marits ''proposition Nr 155.

Enligt det föregående ifrågasattes i fjolårets åttonde huvudtitel av min

företrädare i ämbetet, att slöjdarvode skulle utgå endast för det antal slöjdtimmar,

varmed den för folk- och småskollärare fastställda tjänstgöringsskyldigheten

överskredes. Riksdagen biträdde detta förslag men utgick

från att Kungl. Majit vid författningsbestämmelsernas utfärdande hade

sin uppmärksamhet riktad på önskvärdheten av att småskollärarna om

möjligt icke, vad skyldigheten att bestrida undervisning i slöjd beträffade,

försattes i en jämförelsevis sämre ställning än folkskollärarna. De sedermera

på föredragning av min företrädare i ämbetet utfärdade författningsbestämmelserna

utformades i anslutning till vad av honom i åttonde huvudtiteln

angivits. Stora svårigheter befunnos nämligen föreligga att tillgodose

det av riksdagen uttalade önskemålet, och det befanns, enligt vad

jag inhämtat, lämpligast, att denna fråga beaktades i samband med den då

aktuella frågan örn revision av gällande bestämmelser örn avlöning till folkoch

småskollärare. Sedermera har sistnämnda fråga på grund av de nu

rådande förhållandena skjutits på framtiden.

Folkskolans besparingssakkunniga, skolöverstyrelsen och statskontoret

äro i princip ense om önskvärdheten av en komplettering av de nyssnämnda

författningsbestämmelserna. De sakkunniga lia föreslagit en bestämmelse

av innebörd, att skoldistrikt skall vara skyldigt tillse, att vid skola, där

slöjdundervisning förekommer, folk- och småskollärare komma att inom

ramen av för dem stadgad maximitjänstgöring för vecka meddela undervisning

i sagda ämne i den omfattning, som förhållandena påkalla och medgiva.

Vissa anvisningar skulle utfärdas till ledning för skoldistrikt och folkskolinspektörer

vid bestämmelsernas tillämpning. Skolöverstyrelsen och

statskontoret ha ifrågasatt, att statsbidrag ej skulle utgå, förrän alla lärare

vid vederbörande skola uppnått maximitjänstgöring. Överstyrelsen har härvid

förutsatt, att undantag skulle kunna medgivas. För egen del har jag

på av de sakkunniga och myndigheterna anförda skäl intet att erinra mot

en jämkning i de ifrågavarande föreskrifterna och vill för egen del föreslå,

att denna jämkning sker i anslutning till det av överstyrelsen framställda

förslaget. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, om riksdagen lämnar

vad sålunda anförts utan erinran, utfärda bestämmelser i ämnet. Härvid

bör beaktas att, örn vid vederbörande skola finnas statsunderstödda

timlärartimmar i läsämne eller annat övningsämne än slöjd och hushållsgöromål,

lärarens tjänstgöringsskyldighet i första hand bör utfyllas med

dylik timlärarundervisning och icke med slöjdundervisning.

Vad de sakkunniga yttrat har övertygat mig om önskvärdheten av att

frågan örn och i vad mån särskilda facklärare böra anställas för undervisning

i slöjd göres till föremål för utredning, lämpligen genom skolöverstyrelsens

försorg. Jag har intet att erinra emot att, i avbidan på resultatet

av en sådan utredning, det tillses, att facklärartjänster tillsättas endast i de

fall, då tjänsterna befunnits utan tvekan behövliga.

Fråga har enligt det föregående uppkommit örn meddelande av sär
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition Kr 155.

skilda bestämmelser om statsbidrag till slöjdarvoden under en del av läsåret

1939/40 med hänsyn därtill, att skoldistrikten vid planläggandet av

slöjdundervisningen för läsåret 1939/40 ansetts icke ha kunnat beakta de

vid 1939 års lagtima riksdag ifrågasatta ändrade föreskrifterna om statsbidrag

för undervisning i slöjd. I likhet med skolöverstyrelsen och med instämmande

i övrigt i vad av överstyrelsen anförts finner jag mig icke böra

ifrågasätta ett medgivande av antydd innebörd.

Enligt överstyrelsens beräkningar bör förevarande anslag för nästa budgetår

å ena sidan ökas med 800,000 kronor på grund av förutnämnda inräkning

av dyrtidstillägg i vissa slöjdarvoden, å andra sidan minskas med

600.000 kronor på grund av tillämpningen av förutnämnda kungörelse nr

693/1939. Då jag icke har något att erinra mot överstyrelsens beräkningar,

föreslår jag, att anslaget uppföres med (3,650,000 800,000 — 600,000 =)

3.850.000 kronor.

11. Förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt

lärare för vid statsunderstödda sjukvårdsanstalter och

vid vissa barnhem intagna barn i skolåldern.

Till avlönande av lärare åt vid vanföranstalter och kustsanatorier intagna

barn i skolåldern utgick från och med år 1920 ett extra förslagsanslag.

År 1927 utsträcktes anslagets tillämplighetsområde att omfatta lärare

vid statsunderstödda tuberkulossjukhus samt år 1930 även lärare vid s. k.

dispensärbarnhem och barnhem för nervösa och psykopatiska barn. Anslaget

är för innevarande budgetår uppfört med 220,000 kronor.

Genom särskilda beslut har riksdagen sedermera medgivit, att statsbidrag

får utgå till avlönande av lärare vid vissa barnhem, som icke avsågos

i tidigare beslut.

Statsbidrag till avlönande av ifrågavarande lärare utgår enligt i huvudsak

samma grunder, som gälla för lärare vid folk- och småskolor.

Skolöverstyrelsen har i skrivelser den 31 augusti och den 4 december 1939

gjort framställning om anslag till förevarande ändamål under budgetåret

1940/41. Av den senare skrivelsen inhämtas, att överstyrelsen med ledning

av införskaffade uppgifter från folkskolinspektörerna uppskattat anslagsbehovet

till i runt tal 260,000 kronor enligt följande fördelning:

Avlöning till lärare............................kronor 275,859

Kallortstillägg................................ » 330

Rörligt tillägg (6 procent)....................... » 16,552

Summa kronor 292,741.

Frångår bostadsersättning................. » 35,000

Återstå kronor 257,741.

Vidare ha förslag framlagts örn beredande av statsbidrag från förevarande

anslag jämväl för liirare vid stiftelsen Barnabo-Furuhöjds barnhem invid

Alingsås, vid Moheds barnhem i Gävleborgs län för friska barn från tuber
-

s. 122 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

122 Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

kulösa hem och vid Gravahemmet för svårplacerade barn i Grava socken,

Värmlands län.

Riksräkenskapsverket har anfört, att anslaget på grund av höjningen av

det rörliga tillägget borde ökas till 270,000 kronor.

Statsbidrag till avlönande av lärare vid andra barnhem än sådana, som

enligt nu gällande grunder må erhålla statsbidrag för ändamålet, kan jag av

statsfinansiella skäl för närvarande ej tillstyrka.

Mot överstyrelsens anslagsberäkningar har jag icke funnit annan anledning

till erinran än att, såsom riksräkenskapsverket påpekat, det rörliga tillläggets

höjning bör föranleda en anslagshöjning, vilken jag beräknar till

omkring 45,000 kronor. Anslaget torde fördenskull böra upptagas till i runt

tal 265,000 kronor.

12. Förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt

föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor

vid skolhem och arbetsstugor.

Föreståndarinna vid skolhem, tillhörigt skoldistrikt eller Skytteanska

skolan i Tärna, eller vid arbetsstuga, tillhörig någon av stiftelserna Västerbottens

eller Norrbottens läns arbetsstugor, är i avlöningshänseende likställd

med ordinarie småskollärare. Biträdande föreståndarinna vid samma

anstalter är placerad tre lönegrader lägre (jfr kungörelse 955/1937). Statsbidrag

till deras avlöning utgår enligt i huvudsak samma grunder som gälla

för lärare vid folk- och småskolor. Barnantalet i skolhem eller arbetsstuga

får dock ej understiga 20, såvitt angår statsbidrag till föreståndarinnas avlöning,

och 35, såvitt angår statsbidrag till avlönande av såväl föreståndarinna

som biträdande föreståndarinna (jfr kungörelsen nr 999/1937).

Anslaget höjdes för innevarande budgetår med hänsyn till den av 1939

års riksdag beslutade provisoriska löneregleringen för hithörande personal

från 170,000 kronor till 300,000 kronor.

Skolöverstyrelsen har i skrivelser den 31 augusti och den 5 december

1939 framlagt förslag angående beräkning av anslaget för budgetåret

1940/41.

Av den senare skrivelsen inhämtas, att enligt från folkskolinspektörerna

erhållna uppgifter statsbidrag för nämnda budgetår till lönekostnaderna

för föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor vid skolhem och arbetsstugor

kunde beräknas enligt följande sammanställning:

Avlöning........................................... kronor 301,584

Kallortstillägg ...................................... » 27,300

Rörligt tillägg (6 procent) ............................ » 18,095

Tillhopa kronor 346,979

Avgår bostadsersättning ............................ »_27,938

Återstå kronor 319,041

eller i runt tal 320,000 kronor.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 155.

Riksräkenskapsverket har erinrat, att hänsyn borde tagas till det rörliga

tilläggets stegring, och till följd därav beräknat anslagsbehovet till 330,000

kronor.

Vidare har stiftelsen för Norrbottens läns arbetsstugor gjort framställning

om sådan ändring i kungörelsen nr 999/1937, att statsbidrag finge utgå

till såväl föreståndarinna som biträdande föreståndarinna vid arbetsstuga,

även om barnantalet i arbetsstugan understege 35.

Skolöverstyrelsen, som tillstyrkt framställningen, har meddelat, att bifall

till densamma skulle — ifall biträdande föreståndarinna skulle anställas,

örn barnantalet uppginge till minst 30 — föranleda tillsättande av

fyra biträdande föreståndarinnor vid nu befintliga skolhem och arbetsstugor.

Statskontoret har avstyrkt framställningen.

Under nuvarande förhållanden anser jag mig ej kunna tillstyrka någon

utvidgning av rätten till statsbidrag till avlönande av förevarande personal.

Nämnda spörsmål synes dock böra framdeles återupptagas vid en

lägligare tidpunkt.

Mot de av skolöverstyrelsen gjorda anslagsberäkningarna synes intet annat

vara att erinra än att det rörliga tillägget bör beräknas efter nio procent.

Anslagsbehovet torde därför i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag

böra uppskattas till 330,000 kronor.

13. Förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till inackordering

av skolbarn i skolhem, arbetsstugor eller enskilda hem.

Till ifrågavarande ändamål ha anvisats anslag och enligt riksräkenskapsverkets

budgetredovisning bestritts utgifter enligt följande sammanställning:
-

Budgetår

Anvisat belopp

Nettoutgift

1936/37 .......

....... 900,000

924,328: 81

1937/38 .......

....... 880,000

957,080: 52

1938/39 .......

....... 950,000

1,149,651: 91

1939/40 .......

....... 1,000,000

—

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1939 anfört, bland annat,

att utgiftsökningen främst torde bero på den utökning av läsårets längd,

som redan tillämpats, men jämväl till någon del syntes få tillskrivas införandet

av högre skolformer ävensom höjda levnadskostnader, särskilt inom

de norrländska skoldistrikten, där inackorderingsverksamheten vore störst.

Det vore sannolikt, att en ytterligare ökning av statsutgifterna för ändamålet

vore att motse från och med budgetåret 1940/41 särskilt på grund av

den utav riksdagen medgivna utökningen från och med den 1 juli 1940 av

lästiden vid folk- och småskolor från minst 34 4/7 veckor till minst 36 4/7

Departe
mentschefen.

s. 124 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

124 Kungl. Marits prof o sition Nr 155.

veckor. I vilken grad denna ökning av lästiden komme att påverka här

ifrågavarande utgifter läte sig ej nu beräknas, varför det syntes överstyrelsen

lämpligt, att den ökning av anslaget, som med anledning härav kunde

befinnas erforderlig, finge ske undan för undan med hänsyn till vunnen erfarenhet.

Överstyrelsen föresloge allenast den ökning av anslaget, som föranleddes

av medelsåtgången för budgetåret 1938/39 eller till 1,150,000

kronor.

Enligt gällande bestämmelser (kungörelsen nr 448/1935) åligger det skoldistrikt

att tillse, att kostnaderna för inackordering av skolbarn icke bliva

större än vad som betingas av hänsyn till gängse priser å orten och övriga

omständigheter. Statsbidrag utgår med 80 procent av skoldistriktens styrkta

verkliga kostnader för inackorderingen. Om den utanordnande myndigheten

finner dessa kostnader överstiga vad som kan anses efter ortens förhållanden

skäligt, skall statsbidraget minskas till 80 procent av en såsom skälig ansedd

kostnadssumma. Jämlikt bestämmelserna i fråga har skolöverstyrelsen att

bestämma, huruvida och för vilket antal dagar statsbidrag må utgå för de

ifrågasatta inackorderingsåtgärderna.

Jag har övervägt lämpligheten av att med hänsyn till nu föreliggande

statsfinansi ella förhållanden och den fortgående stegringen av utgifterna för

detta ändamål minska omförmälda procenttal. Då kostnaderna härigenom

skulle i viss utsträckning överflyttas på kommunerna och inackorderingsverksamheten

för övrigt är ägnad att nedbringa statens utgifter för folkskoleväsendet,

har jag dock icke ansett mig böra föreslå en sådan ändring

i bidragsgrunderna. Jag utgår emellertid från att vederbörande myndigheter

vid verksamhetens planläggande med hänsyn till rådande krisläge

skänka särskild uppmärksamhet åt de ekonomiska synpunkterna och eftersträva

att i görligaste mån reducera det allmännas utgifter för ändamålet.

Vid inackordering i skolhem eller arbetsstugor bestämmer Kungl. Majit

det belopp, som skall anses motsvara inackorderingskostnaden. Ifrågavarande

belopp har av Kungl. Majit den 1 november 1935 fastställts till 1 krona

för varje dag, barn erhållit fostran och vård å skolhemmet eller arbetsstugan.

Efter framställning av vissa skoldistrikt har Kungl. Majit emellertid

med hänsyn till levnadskostnadernas stegring genom beslut den 1 mars 1940

höjt kostnadsbeloppet till 1 krona 10 öre, räknat från och med den 1 januari

1940. Skolöverstyrelsen har beräknat, att denna höjning för hela läsåret

1939/40 skulle för statsverket medföra en utgiftsökning av omkring

42,800 kronor. Höjningen torde motsvaras eller i varje fall åtföljas av

en ökning av kostnaderna för inackordering i enskilda hem. Då här omnämnda

kostnadsökning på grund av gällande bestämmelser rörande rekvisition

av statsbidrag inverkar på anslaget för budgetåret 1940/41, torde det

av överstyrelsen beräknade anslagsbeloppet böra höjas med omkring

25,000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts föreslår jag, att anslaget för

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 155.

nästa budgetår uppföres med (1,150,000 + 25,000 =) 1,175,000 kronor.

Detta belopp överstiger det för innevarande budgetår anvisade med

175,000 kronor.

I detta sammanhang ber jag få anmäla en uppkommen fråga angående

bidrag av statsmedel till inackordering av skolbarn jämlikt kungörelsen nr

351/1925 angående bidrag till vissa kostnader åt lots- och fyrpersonalens

barn. Enligt kungörelsen må inackorderingsbidrag utgå till sådana barn

för undervisning i folkskola eller fortsättningsskola. Bidrag må även utgå

till barn, som undervisas i annan skola, dock ej längre än till och med vårterminens

slut det år, barnet fyller 13 år. Sagda bestämmelser utfärdades

under den tid, då den obligatoriska skolkursen med få undantag omfattade

sex år. På förekommen anledning har skolöverstyrelsen i skrivelse den 20

februari 1940 hemställt, att Kungl. Majit måtte utverka riksdagens medgivande

till att inackorderingsbidrag för sådana lots- och fyrpersonalen

tillhöriga barn, vilka äro skyldiga fullgöra sin skolplikt i skoldistrikt, som

infört obligatorisk sjuårig skolkurs, men vilka undervisas i annan skola än

folkskola och fortsättningsskola, må kunna utgå till och med vårterminen

det år, barnet fyller 14 år. Tillika har överstyrelsen hemställt, att medgivandet

måtte få tillämpas jämväl för det fall, som föranlett överstyrelsens

hemställan. Statskontoret har förklarat sig i sak icke ha något att erinra

mot överstyrelsens förslag. Då förevarande spörsmål dock icke syntes böra

föranleda ändring i ovannämnda kungörelse, föresloge statskontoret i stället

utverkande av riksdagens bemyndigande för Kungl. Majit att för fall,

som överstyrelsen avsett, dispensera från förutnämnda villkor örn en högsta

åldersgräns.

Då den föreliggande framställningen synes behj ärtans värd, vill jag tillstyrka

åtgärder i den av myndigheterna angivna riktningen. Därest riksdagen

icke finner anledning till erinran häremot, har jag för avsikt att framdeles

ånyo underställa Kungl. Majit förevarande spörsmål.

14. Förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till anordnande

av skolskjutsar för skolpliktiga barn.

a) Skolöverstyrelsens anslagsäskanden.

Detta anslag har under nedannämnda budgetår utgått med följande

belopp:

1937/38 ............................... kronor 450,000

1938/39 ............................... » 000,000

1939/40 ............................... » 925,000.

Skolöverstyrelsen har föreslagit, att anslaget måtte för nästa budgetår

höjas med 375,000 kronor till 1,300,000 kronor.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

Medelsåtgången under budgetåret 1938/39 hade utgjort 798,176 kronor,

varigenom anslaget för sagda budgetår överskridits med 198,176 kronor.

Det åtgångna beloppet innefattade — förutom eventuellt utbetalade förskott

till skolskjutsar, inrättade under läsåret 1938/39 — slutligt utanordnade

statsbidrag till skjutsar, som varit anordnade under läsåret 1937/38.

Antalet ansökningar om statsbidrag för anordnande av skolskjutsar hade

under de senare åren visat stark ökning. Centraliserings- och rationaliseringsåtgärderna

på skolväsendets område fortginge alltjämt och visade

tendens till att i många fall bli av mycket omfattande natur, varvid anordnande

av skolskjutsar ofta vore en förutsättning för att centraliseringen

skulle kunna genomföras. I regel uppstode därigenom besparingar i det

allmännas utgifter för skolväsendet, samtidigt som skolor av mindervärdig

form och med ringa barnantal indroges. Men även för underlättande av

barns skolgång vid lång och besvärlig skolväg hade skolskjutsar i stor utsträckning

kommit till användning, i åtskilliga fall i stället för tidigare anordnad

inackordering av barnen.

Enligt inom överstyrelsen gjorda överslagsberäkningar torde statsbidragen

till nyinrättade skolskjutsar under läsåren 1938/40 komma att uppgå

till minst 500,000 kronor.

I fråga örn tidigare inrättade skolskjutsar kunde visserligen antagas, att

en del numera blivit nedlagda och att vissa andra skjutsar nu kunde anordnas

till lägre kostnad än förut, men den därigenom inträdda minskningen

i anslagsbehovet torde med all sannolikhet mer än uppvägas av de stegrarade

anspråk på anslagsmedlen, som uppkomme genom ökade kostnader

för ett flertal andra skjutsar, bland annat till följd av ökad lästid.

Med hänsyn till dels medelsåtgången under budgetåret 1938/39, dels

de beräknade statsbidragen till nya skolskjutsar, ansåge sig överstyrelsen

icke böra för budgetåret 1940/41 räkna med ett anslagsbehov, understigande

1,300,000 kronor.

b) Utredning rörande reglering av skjutskostnaderna.

I sin skrivelse nr 8 anförde 1939 års lagtima riksdag under punkt 166,

att riksdagen ville fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på att, enligt vad

riksdagen erfarit, skjutsningen på vissa håll betingat priser, som icke kunde

anses skäliga. Ifrågasättas kunde, om icke genom införande av vissa maximeringsbestämmelser

beträffande de priser, som vederbörande skjutsningsentreprenörer

ägde utfå för skjutsningar av här ifrågavarande slag, nämnda

missförhållande skulle undvikas. Det syntes önskvärt, att närmare utredning

verkställdes härom. Sedan skolöverstyrelsen anbefallts verkställa

sådan utredning, har överstyrelsen, som i ärendet inhämtat yttranden från

länsstyrelserna och statens folkskolinspektörer, inkommit med utredning

och förslag i ämnet, varav inhämtas följande:

1. Gällande föreskrifter angående statsbidrag till

skolskjutsar. Anordningen med skolskjutsar hade behandlats av de

sakkunniga för utredning angående statens övertagande av vissa kostnader

för folkskoleväsendet m. m. I sitt betänkande (statens offentliga utredningar

1934: 47) hade de sakkunniga föreslagit, att statsbidraget skulle

utgå med åtta tiondelar av de styrkta verkliga utgifterna, dock med den

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

begränsningen uppåt, att statsbidraget under inga omständigheter finge

överstiga vad som motsvarade åtta tiondelar av den efter ortens förhållanden

såsom skälig ansedda kostnaden för skjutsarnas anordnande. Statsbidrag

borde liksom förut företrädesvis beviljas, då genom anordnande av

skolskjutsar besparingar i det allmännas utgifter för skolväsendet kunde

vinnas, liksom även i sådana fall, då för en jämförelsevis ringa kostnad kunde

vinnas skolförbättringar, vilka eljest skulle medföra betydande utgifter.

Därjämte borde statsbidrag alltfort kunna ifrågakomma, när skjutsarna

avsäge endast underlättande av skolgång för barn, som hade särskilt långa

skolvägar. Prövningen av statsbidragsansökningarna skulle verkställas avskolöverstyrelsen.

Då skoldistrikt åtnjutit statsbidrag, borde bidrag enligt

fastställda grunder kunna utan förnyad prövning rekvireras direkt hos

länsstyrelsen under förutsättning, att inga väsentliga förändringar inträtt,

sedan beslut fattades örn rätt till statsbidrag för ifrågavarande skjuts. Överstyrelsens

beslut rörande statsbidrag skulle emellertid endast avse frågan,

huruvida statsbidrag finge utgå eller icke. Däremot skulle beslutet icke innefatta

något bestämmande av det belopp, som skulle utgå. Frågan, huruvida

förekommande kostnader kunde anses skäliga eller icke, skulle icke

prövas av överstyrelsen utan av den ^anordnande myndigheten, länsstyrelsen.

Den 28 juni 1935 utfärdade Kungl. Majit den ännu gällande kungörelsen

angående statsbidrag för anordnande av skolskjutsar åt skolpliktiga

barn (nr 449) i huvudsaklig enlighet med de sakkunnigas förslag.

Att prövningen av skjutskostnadernas skälighet utfördes av den ^anordnande

myndigheten innebure å ena sidan vissa fördelar. Till dessa kunde

räknas den omständigheten, att länsstyrelsen ägde närmare kännedom

än överstyrelsen örn sådana lokala förhållanden inom länets skilda skoldistrikt,

som kunde inverka på bedömandet av de angivna skjutskostnadernas

skälighet. Därjämte medförde anordningen i fråga en viss lättnad

i överstyrelsens arbete med skjutsbidragsansökningarna. Å andra sidan

medförde den decentraliserade prövningen av kostnadsfrågan, att olikhet

i tillämpningen av gällande bestämmelser i vissa avseenden kunde komma

att göra sig gällande i skilda delar av landet.

2. Skolskjutsanordningens betydelse. Genom att skoldistrikten

erhållit statsbidrag för anordnande av skolskjutsar, hade ett

högst betydande antal skolor och läraravdelningar med ringa barnantal

kunnat indragas och överföras till skolor med central belägenhet och av

högre form, där barnen erhållit undervisning under gynnsammare betingelser

än eljest. De nya skolbyggnader, som uppförts med statsmedel, hade

ofta grundats på sådan centralisering av skolväsendet, som förutsatt anordnandet

av skolskjutsar. Genom att folkskoleväsendets organisation på

detta sätt blivit mindre beroende än tidigare av de lokala förhållandena

inom de olika skoldistrikten hade betydande besparingar kunnat vinnas

såväl i fråga om statens och kommunernas utgifter för skollokalers anskaffande

och underhåll som beträffande avlöningskostnader.

I Norrbottens mellersta inspektionsområde hade sålunda två folkskolor,

en småskola och 17 mindre folkskolor samt 2 folkskollärartjänster och 19

småskollärartjänster indragits, varjämte inackordering upphört för 70

barn. Å andra sidan hade den verkställda centraliseringen medfört inrättande

av 2 nya folkskollärartjänster. Den årliga nettominskningen henik
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. May.ts proposition Nr 155.

nades till 86,365 kronor. Inom Göteborgstraktens inspektionsområde hade

inbesparats minst 60,000 kronor under läsåret 1938/39.

De lämnade uppgifterna, som rörde ett inspektionsområde i övre Norrland

och ett i sydvästra Sverige, gåve en bestämd antydan om att de besparingar,

som årligen vunnes genom skolskjutsanordningen, uppginge till

belopp av en mycket betydande storleksordning. Skolskjutsarna hade

även i icke ringa mån bidragit till att heltidsläsning blivit införd i ett flertal

förut halvtidsläsande skolor. Ännu återstode dock mycket, innan centralisering

och förbättring av folkskoleväsendet i rikets skilda delar blivit

i önskvärd omfattning genomförd, och sannolikt komme förhållandena att

även under framtiden så växla, att anspassningsåtgärder städse komme att

visa sig vara av behovet påkallade i större eller mindre utsträckning. Genom

skolskjutsanordningen kunde mera effektiva sådana åtgärder än eljest vidtagas

för genomförande av en med hänsyn till yttre förhållanden relativt

tidsenlig och med tanke fäst på kostnaderna icke alltför dyrbar organisation

av skolväsendet.

Överstyrelsen skulle därför finna det högst beklagligt, om möjligheterna

till skolskjutsars anordnande skulle befinnas böra väsentligt minskas eller

helt upphöra på grund av att skjutskostnaderna i en del fall måhända

befunnits vara påfallande höga.

3. Skjutskostnadernas storlek. Även örn överstyrelsen i likhet

med länsstyrelserna och folkskolinspektörerna ansåge, att de skjutskostnader,

som hittills förekommit, icke annat än undantagsvis kunde betraktas

såsom anmärkningsvärt höga, hade dock överstyrelsen den uppfattningen,

att kostnaderna under senare år visat tendens till stegring.

Detta förhållande torde bero på ett flertal olika omständigheter. Så till

exempel kunde skjutsersättningen vara felkalkylerad, entreprenören kunde

i brist på konkurrens hålla sina anspråk jämförelsevis höga, trafikbilägarna

inom ett område kunde träffa överenskommelse örn visst minimipris.

Många fordonsägare vore obenägna att åtaga sig skolskjutsar, vilka

skulle utföras dagligen och på bestämda tider, då de ansåge sig bli bundna

och därigenom hindrade från att utföra andra, mera lönande skjutsar. Särskilt

sådana bilägare, som i större utsträckning åtoge sig långkörningar,

betraktade skolskjutsar såsom föga eftersträvansvärda.

I skärgårdsområden transporterades skolbarn ofta med motorbåt från

olika öar eller platser till någon centralt belägen skola. Den, som skulle

utföra skolskjuts med båt, måste räkna med relativt hög ersättning, även

örn sträckan icke vore lång.

Ännu mäste skolskjutsar efter häst förekomma i viss omfattning, nämligen

för transport av barn från avlägset liggande gårdar och byar, till

vilka ledde endast stigar eller vägar, som icke plogades eller i övrigt folie

under de allmänna bestämmelserna örn vägunderhåll och vilka därför icke

kunde annat än undantagsvis trafikeras med motorfordon. Det vore förklarligt,

att sådana skjutsar, vilkas utförande ofta krävde en betydande

del av dagen, i en del fall bleve jämförelsevis dyra.

Skjutskostnaderna växlade högst betydligt inom olika delar av riket.

] vissa län, bland dem de norrländska, understege kostnaderna i allmänhet

betydligt priserna enligt skjutstaxan, under det att i andra län skjutsersättningarna

ofta ganska nära anslöte sig till dessa priser.

Enligt gällande kungörelse ålåge det i första hand skoldistriktet att tillse,

att skjutskostnaderna icke bleve större än vad som betingades med

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

hänsyn till gängse priser å orten och övriga omständigheter. Utan tvivel

vinnläde sig också många distrikt om att efterfölja denna föreskrift,

men å andra sidan torde kunna sägas, att en del distrikt numera, sedan

statsbidrag utginge med så stor del som 80 procent av de styrkta verkliga

kostnaderna, icke hade lika stort intresse av att hålla kostnaderna nere

som tidigare, då statsbidrag i regel icke utgått med mer än hälften av

kostnaderna.

Ehuru det icke tillkomme överstyrelsen att pröva kostnadernas skälighet,

kunde överstyrelsen icke vid sitt bedömande av frågan, huruvida statsbidrag

skulle utgå eller icke, helt eliminera kostnadsfrågan. Överstyrelsen

ansåg det nämligen vara sin plikt att undersöka, örn den skolorganisation,

som förutsatte anordnande av skolskjuts, vore den även ur ekonomiska

synpunkter fördelaktigaste. Särskilt gällde detta, då ärenden förelåge rörande

sådan centralisering av skolväsendet, att både nya skollokaler och

nya skolskjutsar bleve erforderliga. Det vore tillika för överstyrelsen av ett

visst värde att kunna bilda sig en uppfattning örn skolskjutsanordningens

omfattning i kostnadshänseende vad riket i dess helhet beträffade.

Till överstyrelsens prövning förelåge icke sällan ansökningar örn statsbidrag

till skolskjutsar för ett fåtal barn, där de beräknade kostnaderna

vore så höga, att inackordering av barnen uppenbarligen skulle bli billigare.

Dä icke särskilda omständigheter förelåge, plägade överstyrelsen, även

om de beräknade skjutskostnaderna understege eventuella besparingar,

avslå dylika framställningar och anmoda skoldistriktet att inackordera

barnen. Ett typiskt sådant fall vore not. E 122 i regeringsrättens årsbok

1939.

4. Åtgärder för reglering av skjutskostnaderna.

Frågan örn en reglering av skjutskostnaderna vore svårlöst dels

därför, att det syntes såväl omöjligt som olämpligt att uppdraga allmängiltiga

regler utöver de redan gällande för skolskjutsar, som skulle utföras

under så vitt skiftande förhållanden, dels ock därför, att vissa av de åtgärder,

överstyrelsen för sin del ansåge vara av den natur, att de sannolikt skulle

bidraga till att hålla skjutskostnaderna nere så mycket som möjligt, berörde

föreskrifter, som gällde motorfordonstrafiken och alltså folie utom

överstyrelsens kompetensområde.

Flera av folkskolinspektörerna hade framhållit, att en effektiv åtgärd för

nedbringande av skjutskostnaderna vore att låta skoldistrikten själva bestrida

en större del av utgifterna än vad nu vore fallet. Enligt överstyrelsens

uppfattning måste det betraktas såsom sannolikt, att en bestämmelse

av nämnda innebörd skulle medverka till att hålla skjutskostnaderna nere.

Då emellertid de besparingar, som vunnes genom indragning av skolor och

lärartjänster, i allmänhet till större delen komme statsverket till godo, kunde

överstyrelsen dock icke tillstyrka någon ändring i fråga om statsbidragets

storlek. Åtgärder i föreslagen riktning skulle därjämte strida mot statsmakternas

upprepade gånger ådagalagda vilja att i möjligaste mån lätta kommunernas

utgifter för folkskoleväsendet.

Av länsstyrelserna hade endast två uttalat sig för maximeringsbestämmelser,

medan 14 länsstyrelser förklarat sig anse, att dylika föreskrifter icke

vore lämpliga. Fyra folkskolinspektörer hade uttalat sig för och 28 mot utfärdandet

av sådana föreskrifter. Såsom skäl för sistnämnda ståndpunkt

åberopades huvudsakligen, att fastställda maximipriser tvivclsutan skulle

komma att bli de regelmässigt giillande.

Bihang till rilcsdagens protokoll 19li0. 1 sami. Nr !)

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Marits ''proposition Nr 155.

Överstyrelsen hade tidigare, då fråga varit om införande av särskilda

maximeringsbestämmelser, som sin åsikt uttalat, att dylika föreskrifter

sannolikt icke skulle leda till åsyftat resultat. Överstyrelsens erfarenhet under

senare år hade icke varit av beskaffenhet att föranleda ändring i denna

uppfattning.

Skulle särskilda maximeringsbestämmelser rörande kostnader för skolskjutsar

utfärdas, torde huvudsakligen följande vägar kunna komma i betraktande.

Föreskrift kunde givas därom, att skjutskostnaderna icke i något

fall finge överstiga det belopp, som erhölles, därest avgiftsbestämmelserna

i den för vederbörande län fastställda skjutstaxan lades till grund vid kostnadsberäkningarna.

En sådan bestämmelse syntes överflödig, då trafiktaxorna

torde vara att betrakta såsom maximeringsbestämmelser.

Föreskrifter, genom vilka en lägre maximigräns än den i nämnda taxor

angivna bleve fastställd, kunde givetvis utfärdas, till exempel en sådan bestämmelse,

att kostnaderna icke finge överskrida 80 procent av de i taxorna

upptagna priserna. En annan väg vore, att en viss gruppering av väglängder

och barnantal verkställdes med angivande av en viss maximikostnad för

barn och kilometer eller för barn och dag. Slutligen kunde föreskrift givas

om en viss högsta kostnad för barn och kilometer utan anknytning till

gruppindelning.

Vilken av dessa grunder, som än komme att väljas vid fastställandet av

maximipriser, måste ersättningsbeloppet så bestämmas, att det icke bleve

för lågt för fall i allmänhet. Maximipriset måste därför sättas jämförelsevis

högt. Det oaktat bleve det säkerligen nödvändigt att införa undantagsbestämmelser,

som möjliggjorde, att statsbidrag i vissa fall kunde få utgå,

även om maximigränsen överskredes. I annat fall kunde det under ogynnsamma

förhållanden bli omöjligt att inom ett skoldistrikt anordna skolskjutsar,

även örn sådana vore uppenbarligen behövliga och medförde besparingar.

Utfärdandet av särskilda maximeringsbestämmelser skulle därjämte

med till visshet gränsande sannolikhet leda till att de fastställda högsta

priserna bleve de allmänt gällande.

Då, såsom tidigare nämnts, skjutskostnaderna för närvarande i regel betydligt

understege de ersättningar, som skulle kunna utgå enligt skjutstaxorna,

skulle en stegring av nyss antydd natur komma att medföra avsevärt

ökade utgifter för statsverket. Detta påstående kunde belysas med

en mängd exempel, men överstyrelsen inskränkte sig till att här anföra

blott ett:

Inom ett skoldistrikt hade under läsåret 1938/39 med täckt personbil utförts

en skolskjuts, omfattande 6 barn och en väglängd av 18 kilometer under

192 dagar mot en sammanlagd ersättning av enligt avtal 620 kronor

60 öre. Därest ersättning för denna skjuts utgått enligt skjutstaxan, hade

kostnaden uppgått till 1,325 kronor 20 öre.

På grund av de svårigheter, som vore förknippade med införande av särskilda

maximeringsbestämmelser, och med särskild hänsyn till de ogynnsamma

ekonomiska konsekvenser för statsverket, vilka med all sannolikhet

skulle komma att följa av dylika föreskrifter, funne sig överstyrelsen

icke böra tillstyrka, att sådana utfärdades.

Emellertid torde vissa andra åtgärder kunna vidtagas i syfte att motverka

en alltför stark stegring av skjutskostnaderna.

Flera av länsstyrelserna hade i sina yttranden framhållit, att utförande

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

av skolskjutsar vore att betrakta såsom yrkesmässig trafik. Av folkskolinspektörerna

hade 11 föreslagit, att tillstånd till utförande av skolskjutsar

skulle kunna meddelas under enklare former än de, som gällde rörande tillstånd

till yrkesmässig trafik.

Överstyrelsen ansåge starka skäl kunna anföras för att medgivande till

verkställande av skolskjutsar under vissa förutsättningar borde kunna lämnas

även andra motorfordonsägare än sådana, som meddelats tillstånd till

yrkesmässig trafik. I motorfordonsförordningen eller på annat sätt borde

föreskrift lämnas därom, att även annan kompetent bilförare än yrkeschaufför

skulle kunna utföra skolskjutsar under förutsättning, att vederbörande

bilbesiktningsman efter besiktning av fordonet funnit sig kunna

godkänna detsamma.

Överstyrelsen har slutligen dryftat vissa med den föreliggande frågan sammanhängande

detaljspörsmål, såsom beträffande antalet barn, som borde

få medfölja skolskjuts (överstyrelsen anser att vid skolskjuts böra få medtagas

två barn på varje för vuxen avsedd plats), infordrande av entreprenadanbud

(överstyrelsen anser detta böra ske undantagslöst), prövning

av förslag till reglementsändringar, som förutsätta anordnande av skolskjuts,

samt enhetlig prövning av frågor om skjutskostnadernas skälighet.

I dessa avseenden torde få hänvisas till handlingarna i ärendet.

c) Remissyttrandena.

Statskontoret har i anledning av skolöverstyrelsens omförmälda utredning

anfört i huvudsak följande:

I likhet med skolöverstyrelsen måste statskontoret finna ett system med

maximeringsbestämmelser svårgenomför bart. Då härtill — såsom de i ärendet

hörda myndigheterna framhållit — maximipriserna, vilka måste sättas

relativt höga, med till visshet gränsande sannolikhet även skulle bli de allmänt

tillämpade, ansåge sig statskontoret böra avstyrka åtgärder i dylikt

avseende.

Beträffande storleken av statsbidraget hade folkskolesakkunniga (statens

offentliga utredningar 1934: 47, sid. 142) uttalat, att de sakkunniga — även

om skäl kunde tala för bifall till överstyrelsens förslag om ett bidrag å nio

tiondelar av kostnaden för skjutsarna — likväl ansett sig böra stanna för

ett något lägre belopp. Av största betydelse vore nämligen, yttrade de sakkunniga,

att statsbidraget icke bleve så stort, att kommunernas intresse av

att nedbringa kostnaderna för skolskjutsarna avkopplades. De sakkunniga

hade därför funnit lämpligt, att bidraget bestämdes till åtta tiondelar av de

styrkta verkliga utgifterna för skjutsarna. För att emellertid förhindra,

att de, som utförde skjutsningen, härför betingade sig oskälig ersättning,

en fara, som syntes ligga nära till hands, då huvudparten av kostnaden betalades

av staten, vore det erforderligt att stadga en sådan begränsning

uppåt av statsbidraget, att detta under inga förhållanden finge överstiga

vad som motsvarade åtta tiondelar av den efter ortens förhållanden såsom

skälig ansedda kostnaden för skjutsarnas anordnande.

Oaktat de av de sakkunniga sålunda förordade restriktiva bestämmel
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

serna, vilka sedermera lagfästes, hade till synes fall inträffat, såväl där skoldistriktens

handhavande av skolskjutsärendena ekonomiskt ofördelaktigt

påverkats av statsbidragets storlek, som där skjutsentreprenörerna betingat

sig oskäliga ersättningar. Till motverkande härav syntes det ligga närmast

till hands att — såsom en del folkskolinspektörer föreslagit — minska storleken

av statsbidraget. De av överstyrelsen häremot anförda skälen syntes

icke kunna åberopas mot vidtagande av anordningar till det allmännas ekonomiska

bästa. Ihågkommas borde för övrigt, att statsbidrag till skolskjutsar

kunde utgå även, då besparingar i det allmännas utgifter för skolväsendet

ej uppstode. Med hänsyn härtill ville statskontoret föreslå en sänkning

av statsbidragsprocenten. Till en början syntes sänkningen böra begränsas

till en tiondel, så att statsbidrag skulle komma att utgå med allenast sju

tiondelar av de styrkta verkliga kostnaderna.

Vidkommande de av överstyrelsen förordade åtgärderna till reglering av

skjutsersättningarna kunde statskontoret helt biträda vad överstyrelsen härutinnan

anfört. Ett entreprenadsystem i förening med tillskapande av möjligheter

för envar kompetent bilförare att — efter erhållande av ett särskilt,

begränsat tillstånd — utföra skolskjutsar torde bidraga att skapa den konkurrens,

som hittills i många fall saknats. Ämbetsverket förutsatte emellertid,

att entreprenadanbuden kom me att bifogas skoldistriktens rekvisitioner.

Måhända torde föreskrift härom böra inryckas i kungörelsen. Önskvärt

syntes likaledes, att generella föreskrifter meddelades om antalet barn i bil

eller buss.

I övrigt hade statskontoret icke funnit anledning till särskilt uttalande

i ämnet.

Folkskolans besparingssakkunniga förorda, att motorfordonsförordningens

stadganden om yrkesmässig trafik icke skola äga tillämpning i fråga

örn skolskjutsar. I så fall syntes medgivande, att vid skolskjuts medtaga

två barn på varje för vuxen person avsedd plats icke vara erforderligt.

En sänkning av statsbidragsprocenten skulle enligt de sakkunnigas mening

sannolikt få till följd, att skoldistrikten bleve mera obenägna att genomföra

sådana förändringar av skolväsendet, vilka förutsatte anordnandet av skolskjutsar.

Den nu pågående rationaliseringen på folkskolans område komme

därigenom att avsevärt försvåras. Med hänsyn härtill ansåge de sakkunniga,

i likhet med överstyrelsen, att en sänkning av statsbidragsprocentens

storlek icke nu borde vidtagas. Överstyrelsens förslag i övrigt hade icke

givit de sakkunniga anledning till särskilt uttalande.

Den utredning rörande skjutsningskostnadernas storlek och åtgärder i

syfte att reglera förhållandena på detta område, som på initiativ av 1939

års lagtima riksdag ifrågasatts, har enligt vad av det föregående framgår

nu blivit slutförd. De ersättningar, som utgå till skolskjutsentreprenörer,

ha emellertid såväl av folkskolinspektörerna och länsstyrelserna som av

skolöverstyrelsen i allmänhet ansetts icke vara oskäligt höga. Endast undantagsvis

ha anmärkningsvärt höga ersättningsbelopp förekommit. Över
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

styrelsen, som tyckt sig förmärka en tendens till stegring av skjutsersättningarnas

storlek, har likväl föreslagit vissa åtgärder för reglering av ifrågavarande

kostnader.

Skolöverstyrelsen har sålunda övervägt lämpligheten av en sänkning av

statsbidraget till skolskjutsar. Såväl överstyrelsen som folkskolans besparingssakkunniga

ha kommit till den uppfattningen, att statsbidraget ej bör

minskas. Statskontoret har däremot föreslagit, att statsbidraget begränsas

till 70 i stället för nu stadgade 80 procent av kostnaderna, varigenom sparsamhetsintresset

skulle ökas hos skoldistrikten. Ehuru vad inledningsvis

(sid. 11) anförts skulle kunna åberopas till stöd för statskontorets ståndpunkt,

vill jag med hänsyn särskilt till vad av de sakkunniga yttrats för

egen del för närvarande ansluta mig till överstyrelsens och besparingssakkunnigas

mening.

Myndigheterna och de sakkunniga ha nästan enhälligt avstyrkt införandet

av bestämmelser rörande maximering av skjutskostnaderna. Då en

sådan åtgärd nu av allt att döma skulle föranleda en höjning av statens

kostnader för skolskjutsarna och alltså motverka syftet med förutnämnda

av riksdagen gjorda påpekanden, anser jag mig böra avråda från åtgärder

av antydd art.

Överstyrelsen har föreslagit vissa lättnader i fråga örn villkoren för anordnande

av skolskjutsar med motorfordon. Hithörande spörsmål torde

komma att upptagas till behandling i samband med det förslag rörande

ordnande av den yrkesmässiga biltrafiken, som framlägges av chefen för

kommunikationsdepartementet.

Vad av överstyrelsen i övrigt föreslagits synes kunna i det väsentliga

biträdas. Det lärer ankomma på Kungl. Majit att efter de ytterligare överväganden,

som i vissa hänseenden synas erforderliga, meddela erforderliga

bestämmelser i ämnet.

De föreslagna besparingsåtgärderna torde med hänsyn till gällande statsbidragsbestämmelser

icke komma att nämnvärt inverka på anslagsberäkningen

för nästa budgetår. Såsom förut nämnts, utgjorde medelsåtgången

under budgetåret 1938/39 omkring 800,000 kronor. Överstyrelsen har enligt

det föregående ifrågasatt en anslagshöjning med icke mindre än 375,000

kronor till 1,300,000 kronor. Enligt vad jag under hand inhämtat från överstyrelsen,

utgjorde totalbeloppet av de statsbidrag, som rekvirerats för skolskjutsar,

anordnade under budgetåret 1938/39, omkring 1,177,000 kronor

mot 780,000 kronor under budgetåret 1937/38 och 544,000 kronor under

budgetåret 1930/37. Med hänsyn härtill finner jag mig, under erinran om

anslagets betydelse för rationaliseringssträvandena inom folkskoleväsendet,

böra tillstyrka överstyrelsens förslag, att anslaget för nästa budgetår höjes

till 1,300,000 kronor.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Martts ''proposition Nr 155.

15. Förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till

undervisningslokaler m. m.

Från detta anslag bestridas de olika statsbidrag, som till ifrågavarande

ändamål utgå enligt beslut av 1935 års riksdag (skrivelse nr 359/1935).

Bestämmelser i ämnet ha meddelats i kungörelsen nr 45/1936 (ändrad

363/1939).

De för ändamålet beviljade anslagen samt anslagsbelastningen enligt

budgetredovisningarna framgå av följande tablå.

Budgetår

Anvisat

Kronor

Nettoutgift

i Tunt tal

Kronor

1936/37 .....

3,800,000

3,727,200

1937/38 .....

7,100,000

7,979,800

1938/39 .....

7,500,000

6,006,300

1939/40 .....

8,000,000

—

Det för budgetåret 1939/40 anvisade anslaget har uppdelats på fem förslagsvis

betecknade poster, villia skola redovisas särskilt för sig, nämligen:

1. Byggnadsbolag för nya undervisningslokaler..................kronor 960,000

2. Byggnadsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler........... » 1,850,000

3. Hyresbidrag .................................... * 190,000

4. Underhålls- och materielbidrag.......................... » 1,800,000

5. Tjänstebostadsbidrag ............................... » 3,200,000

Summa kronor 8,000,000.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1939 framlagt sina beräkningar

rörande medelsbehovet under förevarande anslag för budgetåret

1940/41.

I ärendet ha yttranden avgivits den 16 oktober 1939 av statskontoret

och den 30 november 1939 av riksräkenskapsverket, varefter skolöverstyrelsen

i anledning av vad nämnda myndigheter anfört yttrat sig den 23

januari 1940.

Vidare har skolöverstyrelsen med skrivelse den 10 oktober 1939 överlämnat

förslag till sådana ändringar i gällande bestämmelser rörande byggnadsbidrag

för redan befintliga undervisningslokaler, att dylikt bidrag må

kunna utgå till skoldistrikt i den vidsträcktare omfattning, riksdagen angivit

i skrivelse nr 439/1939.1 ärendet ha yttranden avgivits den 9 november

1939 av statskontoret och den 30 november 1939 av riksräkenskapsverket.

a) Byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler.

Enligt kungörelsen nr 45/1936 utgår byggnadsbidrag till nya undervisningslokaler

med tre fjärdedelar av bidragsunderlaget, därest detta

överstiger 5,000 kronor, samt eljest med hälften av bidragsunderlaget. Det

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

ankommer på Kungl. Majit eller, därest kostnaden beräknas uppgå till

högst 10,000 kronor, på länsstyrelse att fastställa den högsta kostnadssumma,

varå statsbidrag till en skolhusanläggning må beräknas. Byggnadsbidrag

må icke utbetalas, innan undervisningslokalerna blivit avsynade

och vederbörligen godkända. Byggnadsbolag å högst 2,500 kronor

skall av länsstyrelsen utanordnas på en gång. Överstiger beviljat byggnadsbidrag

2,500 kronor, skall detsamma av länsstyrelsen fördelas med lika belopp

på 25 redovisningsår, räknat från och med det redovisningsår, då

byggnadsarbetena godkänts.

Skolöverstyrelsen har i förutnämnda skrivelse den 31 augusti 1939 beräknat

anslagsbehovet för detta ändamål till 1,470,000 kronor. Av skrivelsen

inhämtas följande:

Intill utgången av budgetåret 1938/39 hade av Kungl. Majit fastställts

högsta kostnadssummor, sammanlagt uppgående till i runt tal 37,278,000

kronor, därav genom beslut under budgetåret 1938/39 omkring 19,278,000

kronor. Slcolbyggnadsverksamheten hade visat sig år efter år fortgå i allt

större omfattning, och att döma av antalet inkomna ännu ej avgjorda ansökningar

om byggnadsbidrag vore, så långt för närvarande kunde överblickas,

någon avmattning av byggnadsverksamheten på området icke att

emotse.

Vid beräkning av anslagsbehovet i fråga örn byggnadsbidrag för nya

undervisningslokaler hade överstyrelsen i tidigare anslagsäskanden förutsatt,

att samtliga de byggnadsföretag, beträffande vilka högsta kostnadssumman

blivit av Kungl. Majit fastställd senast på hösten under det budgetår,

som anslagsberäkningen avsåge, skulle vara färdigställda till sådan

tidpunkt, att årsbidrag till respektive byggnadsföretag skulle hinna utbetalas

före det ifrågavarande budgetårets utgång. Enligt erfarenheten torde

emellertid — åtminstone i fråga örn större byggnadsföretag — avsevärt

längre tid förflyta mellan tidpunkten för högsta kostnadssummans fastställande

och utbetalningen av det första årsbidraget än tidigare beräknats.

Överstyrelsen ansåge, att man vid beräkningen av anslagsbehovet för budgetåret

1940/41 borde räkna endast med de högsta kostnadssummor, som

fastställts före 1939 års utgång. Dessa beräknades till omkring 47,000,000

kronor, och årsbidragen under budgetåret 1940/41 skulle sålunda utgöra

1,410,000 kronor.

Härvid hade icke tagits hänsyn till de byggnadsföretag, beträffande vilda

det tillkomme länsstyrelse att fastställa den högsta kostnadssumma,

varå statsbidrag finge beräknas. Med ledning av inhämtade uppgifter från

länsstyrelserna beräknade överstyrelsen, att totalbeloppet av de bidrag,

som bomme att utgå under budgetåret 1940/41, komme att röra sig omkring

00,000 kronor.

Statskontoret har lämnat utan erinran överstyrelsens förslag, att vid beräknandet

av medelsbehovet till utgångspunkt skulle tagas endast de högsta

kostnadssummor, som fastställdes före 1939 års utgång. I nuvarande

läge torde dock enligt ämbetsverkets mening under senare halvåret 1939

knappast komma att fastställas högsta kostnadssummor till sammanlagt

tiel av överstyrelsen beräknade beloppet, i runt tal 10 miljoner kronor.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Majlis proposition Nr 155.

Vid sådant förhållande har statskontoret ansett sig endast böra räkna med

de kostnadssummor, som fastställts före den 1 juli 1939. Ä dessa kostnadssummor

belöpande statsbidrag skulle uppgå till 1,115,000 kronor. Detta

belopp borde sedermera, då kännedom vunnits om de kostnadssummor,

som fastställts under senare halvåret 1939, uppräknas i erforderlig utsträckning.

Vidare har statskontoret framhållit svårigheterna att under nuvarande

förhållanden beräkna medelsbehovet för bidrag till de mindre byggnadsföretag,

till vilkas utförande länsstyrelserna kunna lämna tillstånd, men

saknat anledning frångå de av överstyrelsen i detta hänseende verkställda

beräkningarna.

Riksräkenskapsverket har uppgjort följande sammanställning av anvisade

belopp och verkliga utgifter för budgetåren 1937/38 och 1938/39:

1937/38

1938/39

Anvisat

enligt riks- staten

Verkliga

utgifter

Anvisat

enligt riks- staten

Verkliga

utgifter

Kronor

öre

Kronor f

öre

Kronor

öre

Kronor

öre

150,000

—

29,558

29

500,000

—

111,534

05

1,850,000

—

1,940,393

97

1,890,000

—

1,713,595

14

190,000

—

180,549

25

190,000

—

181,877

25

1,800,000

—

1,722,002

50

1,800,000

—

1,798,969

62

3,110,000

—

4,473,110

11

3,200,000

—

1,928,062

75

7,100,000

—

8,345,614

12

7,580,000

—

5,734,038

81

1. Byggnadsbolag för nya undervisningslokaler

..........

2. Byggnadsbidrag för redan befintliga

undervisningslokaler . .

3. Hyresbidrag...........

4. Underhålls- och materielbidrag

5. Tjänstebostadsbidrag......

Summa

Ämbetsverket har vidare anfört:

Enär ett par länsstyrelser under budgetåret 1937/38 avfört tjänstebostadsbidrag

å annat anslag samt statskontoret under budgetåret 1938/39

utbetalt bidrag för flera redovisningsår, hade vissa justeringar måst företagas

för erhållande av jämförbara siffror. På grund härav överensstämde

icke ovan angivna slutsummor för verkliga utgifter med de i budgetredovisningarna

för motsvarande budgetår angivna nettoutgifterna å anslaget.

Av sammanställningen framginge, att de verkliga utgifterna å delposten

till byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler under budgetåren 1937/38

och 1938/39 ej uppgått till mer än 21,7 procent av de anvisade beloppen.

I sammanställningen bestyrktes, att man vid uppskattningen av medelsbehovet

för byggnadsbidrag till nya undervisningslokaler måste räkna med

avsevärt längre tid för lokalernas färdigställande än vad tidigare antagits.

I vilken omfattning en minskning av anslagsbehovet för budgetåret 1940/

41 i förhållande till det av skolöverstyrelsen beräknade beloppet, 1,470,000

kronor, kunde vidtagas vore för närvarande svårt att avgöra. Enligt riksräkenskapsverkets

mening förelåge skäl att inskränka länsstyrelsernas rätt

att fastställa högsta kostnadssummor för skolbyggnadsföretag. Dylika

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition A7r 155.

byggnadsföretag utgjordes i regel av smärre om- eller tillbyggnadsarbeten,

vilka skoldistrikten själva syntes böra helt bekosta. Denna fråga vore av

sådan vikt, att uppgifter från vederbörande folkskolinspektörer borde inhämtas

angående sådana skolhusanläggningar, som redan vore färdigställda

eller kunde förväntas bli färdigställda och godkända inom sådan tid,

att årsbidrag till desamma bomme att utbetalas under budgetåret 1940/41.

Intill dess sådan utredning förelåge, syntes anslagsposten kunna preliminärt

uppföras med samma belopp som för innevarande budgetår eller med

960,000 kronor.

Skolöverstyrelsen har i sitt yttrande den 23 januari 1940 anfört:

Av de uppgifter, överstyrelsen inhämtat från länsstyrelserna, framginge,

att länsstyrelserna under budgetåret 1938/39 utanordnat sammanlagt omkring

45,000 kronor såsom byggnadsbidrag för sådana nya undervisningslokaler,

vilka länsstyrelserna funnit böra komma till utförande, och för vilka

länsstyrelserna själva fastställt den högsta kostnadssumma, varå statsbidrag

finge beräknas. Då riksräkenskapsverket uppgivit, att de verkliga

utgifterna för byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler under budgetåret

1938/39 utgjort 111,534 kronor, hade endast (111,534 — 45,000 =)

66,534 kronor utgått för byggnadsföretag, angående vilka Kungl. Maj:t

fastställt högsta kostnadssumman.

Med hänsyn till de av riksräkenskapsverket lämnade uppgifterna rörande

medelsåtgången under budgetåret 1938/39 syntes anslagsposten kunna

för budgetåret 1940/41 begränsas till det av detta ämbetsverk föreslagna

beloppet, 960,000 kronor.

Beträffande den av riksräkenskapsverket ifrågasatta inskränkningen av

länsstyrelsernas rätt att fastställa högsta kostnadssummor för skolbyggnadsföretag

har skolöverstyrelsen anfört, att den icke hade sådan ingående

kännedom örn länsstyrelsernas handläggning av de ifrågavarande byggnadsärendena,

att överstyrelsen kunde bedöma, huruvida riksräkenskapsverkets

uppfattning vore riktig. Överstyrelsen har dock framhållit, att man i

många fall kunde genom en jämförelsevis billig tillbyggnad av skola erhålla

en eller flera fullt tillfredsställande undervisningslokaler eller andra

erforderliga utrymmen. Beviljades intet statsbidrag till sådant byggnadsföretag,

ökades givetvis skoldistriktets benägenhet att bygga ett helt nytt

skolhus, vilket medförde större kostnader.

Genom departementscirkulär den 31 januari 1940 anmodades länsstyrelserna

i samtliga län att, i förekommande fall efter samråd med vederbörande

skoldistrikt, inkomma med uppgifter angående byggnadsbidraget

för vart och ett av de byggnadsföretag inom länet, till vilkas utförande tillstånd

före den 1 februari 1940 lämnats av Kungl. Majit eller länsstyrelsen

jämlikt § 3 kungörelsen nr 45/1936 och vilka färdigställts eller komme att

färdigställas inom sådan tid, att årsbidrag till dem komme att utgå under

budgetåret 1940/41. Motsvarande uppgifter beträffande Stockholms stad

lia under hand införskaffats från Stockholms folkskoledircktion. Med ledning

av myndigheternas uppgifter har kunnat konstateras, att årsbidragen

för nya undervisningslokaler kunna för budgetåret 1940/41 beräknas till

omkring 950,000 kronor.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

I detta sammanhang ber jag att få anmäla ett ärende, avseende Hjortsberga

skoldistrikt i Blekinge län, om statsbidrag för nya undervisningslokaler,

oaktat byggnadsföretaget påbörjats, innan tillstånd till dess utförande

lämnats. Likartade ärenden ha tidigare framlagts för riksdagen i propositionerna

287/1938 (Stockholms och Tofta skoldistrikt) och 39/1939

(Torps och Ytterhogdals skoldistrikt). Här må endast erinras, att en förutsättning

för erhållande av byggnadsbidrag till nya undervisningslokaler

enligt kungörelsen nr 45/1936 är, att Kungl. Majit eller — i fall då den

högsta kostnadssumman för byggnadsföretaget, varå statsbidrag får beräknas,

icke överstiger 10,000 kronor — länsstyrelsen lämnat tillstånd till

byggnadsföretagets utförande. Vidare må i anledning av riksdagens skrivelse

nr 287/1938 nämnas, att skolöverstyrelsen i cirkulärskrivelse den 30

september 1938 till samtliga folkskolestyrelser och skolråd fäst uppmärksamheten

på att statsbidrag enligt nämnda kungörelse icke kan påräknas,

örn byggnadsföretaget igångsättes utan avvaktan på beslut av vederbörande

statliga myndighet.

Av handlingarna inhämtas följande:

Inom Hjortsberga skoldistrikt upprätthålles bland annat Tolseboda folkskola,

anordnad enligt tredje B-formen i undervisningsplanen för rikets

folkskolor. Sedan folkskolinspektören i Blekinge inspektionsområde framställt

anmärkning mot beskaffenheten av lärosalen i skolhuset samt den i

skolhuset jämväl inrymda lärarinnebostaden vid laga syn den 22 maj 1936

förklarats icke kunna anses såsom laga tjänstebostad, beslöt kyrkostämman

i Hjortsberga församling den 18 april 1937 att verkställa örn- och tillbyggnad

av skolhuset. Byggnadsföretaget hade dessförinnan godkänts av

folkskolinspektören. Örn- och tillbyggnaden blev färdig sommaren 1937.

I skrivelse den 12 oktober 1937 anhöll härefter skolrådet i distriktet hos

länsstyrelsen i Blekinge län, under åberopande av kungörelsen nr 45/1936,

örn statsbidrag till byggnadsföretaget, vilket enligt uppgift dragit en kostnad

av 6,300 kronor.

I yttrande över framställningen vitsordade folkskolinspektören behovet

av den gjorda tillbyggnaden samt uppgav, att den till tjänstebostad omändrade

lärosalen, vilken efter värdering åsatts ett värde av 400 kronor, varit

olämplig för sitt ändamål. Byggnadsarbetena hade vidare enligt inspektören

befunnits fullt ändamålsenliga med hänsyn till organisationen av distriktets

skolväsende.

Genom resolution den 10 maj 1938 fann länsstyrelsen sig förhindrad att

upptaga ansökningen till prövning, enär örn- och tillbyggnaden redan fullbordats

och vederbörligt tillstånd till företagets utförande icke lämnats.

Hos Kungl. Majit anhöll härefter skolrådet, att Kungl. Majit måtte medgiva

länsstyrelsen att upptaga ärendet till prövning utan hinder av angivna

omständigheter. I besvären anfördes i huvudsak:

Den förutvarande undervisningslokalen och lärarbostaden i Tolseboda

hade av folkskolinspektören förklarats vara i icke laga skick. Han hade

även påyrkat, att ny lokal och bostad snarast skulle uppföras. Då i Tolseboda

endast en skolsal och en läraravdelning funnes, och den nya skolsalen

och lärarbostaden skulle inredas å samma plats som den gamla, måste

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Marits proposition Nr 155.

byggnadsarbetet försigggå under det korta sommarlovet, som toge sin början

den 10 juni och slutade den 1 augusti. Det hade icke varit möjligt att

till den 10 juni 1937 erhålla samtliga handlingar, som erfordrades för ansökan

örn byggnadsbidrag. Skulle med uppförandet lia dröjts, tills dessa

handlingar erhållits och tillstånd beviljats av länsstyrelsen, hade följden blivit,

att undervisningen under läsåret 1937/38 måst äga rum i en lokal av

mindre god beskaffenhet. För att undvika detta hade byggnadsarbetet blivit

forcerat.

Jämväl lärarbostaden måste nödvändigt uppföras under sommarlovet

1937. Någon möjlighet att förhyra bostad åt lärarinnan funnes icke i Tolseboda,

som vore avsides beläget och där någon egentlig by icke funnes.

Såväl skolsalen som lärarbostaden vore i bästa skick, vilket även folkskolinspektören

och länsarkitekten vitsordat.

I ärendet ha yttranden avgivits av länsstyrelsen, skolöverstyrelsen och

statskontoret.

Länsstyrelsen framhöll, att ansökningen kunnat bifallas, därest den inkommit

i tid, samt ifrågasatte, huruvida icke någon del av eljest stadgat

byggnadsbidrag (75 procent av kostnaderna), förslagsvis 50 procent, kunde

beviljas.

Skolöverstyrelsen fann av utredningen i ärendet styrkt, att byggnadsföretaget

varit erforderligt för avhjälpande av de brister, som vidlådde

skollokalerna och tjänstebostaden i deras förutvarande skick. Det hade

visserligen varit önskvärt, att kapprummet gjorts något rymligare och att

skolhuset försetts med värmeledning men i övrigt hade överstyrelsen icke

något att erinra mot den plan, efter vilken byggnadsföretaget utförts. De

uppgivna kostnaderna för arbetena vore skäliga. Statsbidrag till byggnadsföretaget

kunde därför ur saklig synpunkt anses motiverat. Då det icke

syntes ha framkommit någon särskild omständighet av beskaffenhet att

böra föranleda ett strängare bedömande än som skett beträffande Stockholms

och Tofta skoldistrikt ansåg överstyrelsen skäl föreligga, att Hjortsberga

skoldistrikt bereddes möjlighet att erhålla statsbidrag till byggnadsföretaget.

Även statskontoret har tillstyrkt framställningen.

b) Byggnadsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler.

I sin berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte

därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli

1937—30 juni 1938 hade riksdagens år 1938 församlade revisorer under

ecklesiastikdepartementet, § 45, fäst uppmärksamheten på vissa förhållanden

beträffande byggnadsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler.

Revisorerna hade bland annat framhållit, att en viss osäkerhet synts råda

angående rätten till byggnadsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler.

Sålunda hade inom riksriikenskapsverket framställts ett stort antal anmärkningar

mot länsstyrelsernas beslut angående tillerkännande av dylikt

bidrag. Anmärkningarna hade i huvudsak riktats mot att länsstyrelserna

tillerkänt skoldistrikten byggnadsbidrag för undervisningslokaler i skolbyggnader,

uppförda före den 1 juli 1912 men efter nämnda tidpunkt Olnei

ler tillbyggda. Sedan yttranden i ärendet avgivits av statskontoret, riks
-

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Majlis proposition Nr 155.

räkenskapsverket och skolöverstyrelsen samt vissa motioner i ämnet väckts,

anförde riksdagen i skrivelse nr 439/1939 i huvudsak följande:

Jämlikt gällande bestämmelser angående statsbidrag till byggnader för

folkskoleväsendet utginge dels byggnadsbidrag till nya undervisningslokaler,

som kommit till utförande efter den 1 juli 1936, dels byggnadsbidrag för

redan befintliga undervisningslokaler för varje den 1 juli 1936 befintligt,

skoldistriktet tillhörigt klassrum eller gymnastikrum, som icke tagits i bruk

före den 1 juli 1912, dels ock byggnadsbidrag för byggnadsarbeten, utförda

efter den 1 juli 1936, varigenom nya för undervisningen avsedda lokaler utvunnos.

Enligt regeringsrättens utslag (ref. 44/1937) och i enlighet med den

tolkning riksräkenskapsverket i sina framställda anmärkningar givit detsamma

hade statsbidrag emellertid ansetts icke kunna utgå för sådana klassrum

eller gymnastikrum, vilka vore belägna i skolhus uppförda före den

1 juli 1912 men som tillkommit genom senare vidtagen örn- eller tillbyggnad.

Genom den tolkning regeringsrätten givit bestämmelserna på hithörande

område hade sålunda, såsom framginge av omfattningen av de utav

riksräkenskapsverket framställda anmärkningarna mot utbetalta statsbidrag

för redan befintliga undervisningslokaler, dylikt bidrag ansetts icke

författningsenligt kunna utgå för ett synnerligen stort antal klassrum och

gymnastikrum, vilka under tiden den 1 juli 1912—den 30 juni 1936 utvunnits

genom till- och ombyggnadsarbeten å skolhusbyggnader, uppförda före

den 1 juli 1912. Riksdagen funne det icke vara i goel överensstämmelse med

författningens syftemål att förvägra skoldistrikten statsbidrag för det stora

antal klassrum eller gymnastikrum, vilka under tiden den 1 juli 1912—den

30 juni 1936 på skoldistriktens bekostnad tillkommit genom omfattande

om- eller tillbyggnadsarbeten av de före den 1 juli 1912 uppförda skolhusbyggnaderna.

Riksdagen ansåge för den skull erforderligt, att beträffande

de nuvarande författningsbestämmelserna rörande statsbidrag av ifrågavarande

slag sådan ändring vidtoges, att skoldistrikten skulle kunna komma

i åtnjutande av statsbidrag jämväl för sådana klassrum och gymnastikrum,

vilka vore belägna i skolhus, uppförda före den 1 juli 1912, men som

tillkommit genom senare vidtagen verklig örn- eller tillbyggnad av skolhusbyggnaden.

Beträffande den nu ifrågasatta författningsändringen hänvisade

riksdagen i övrigt till vad skolöverstyrelsen i anledning av revisorernas uttalande

anfört rörande sin tolkning av de nu gällande bestämmelserna om

statsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler. Den ståndpunkt, skolöverstyrelsen

där intagit, syntes riksdagen i huvudsak kunna läggas till

grund för en ändring av de nuvarande bestämmelserna i ämnet.

Riksdagen bemyndigade härefter Kungl. Majit att vidtaga sådana ändringar

i gällande bestämmelser rörande byggnadsbidrag för redan befintliga

undervisningslokaler, att dylikt bidrag kunde utgå till skoldistrikt i den

vidsträcktare omfattning, riksdagen sålunda angivit.

Enligt det av skolöverstyrelsen i anledning härav framlagda förslaget till

ändringar i kungörelsen nr 45/1936 skall byggnadsbidrag utgå även för

klassrum eller gymnastikrum, som tillkommit genom sådan örn- eller tillbyggnad

av skolbyggnad, som inneburit en utökning av den ursprungliga

byggnadskroppen, eller genom omändring av tjänstebostad, varvid bidrags
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Marits proposition Nr 155.

tiden skulle räknas från den tidpunkt, då ifrågavarande undervisningslokal

eller, där två eller flera lokaler samtidigt tillkommit, någon av dem först

togs i bruk. Beträffande tillämpningen av de ändrade bestämmelserna har

överstyrelsen anfört följande:

Bestämmelserna borde bliva tillämpliga på fall, där skoldistriktets rätt

till ifrågavarande byggnadsbidrag ännu icke slutgiltigt prövats av vederbörande

myndigheter. Riksräkenskapsverket torde också komma att vid sin

granskning av ifrågavarande byggnadsbidrag taga hänsyn till de nya förtydligande

bestämmelserna. Emellertid hade framhållits i de motioner, som

föranledde riksdagens beslut i ämnet, att författningen borde givas sådan

lydelse, att skoldistrikten ägde utbekomma bidrag i samma utsträckning,

som om bestämmelser av åsyftade innebörd hade gällt alltifrån bidragssystemets

införande. Detta innebure att skoldistrikt, som av vederbörande

myndighet förvägrats byggnadsbidrag för sådan lokal, till vilken bidrag enligt

riksdagens nu fattade beslut skulle utgå, borde beredas tillfälle att få

sin rätt till bidraget prövad enligt de ändrade bestämmelserna. Riksdagen

hade ej direkt uttalat sig rörande denna detalj, men då den förklarat, att

dylik vägran att låta statsbidrag utgå icke stöde i god överensstämmelse

med den gällande författningens syftemål, torde detta kunna anses innebära,

att riksdagen biträtt motionärernas mening även i nu senast berörda

avseende. Särskilt med hänsyn därtill, att det gällde statsbidrag, som kunde

komma att utgå under en lång följd av år, vore det också angeläget, att

den för hela bidragsperioden avgörande engångsprövningen skedde enligt

enahanda grunder för samtliga skoldistrikt. Överstyrelsen tillstyrkte därför,

att skoldistriktens rätt till ifrågavarande byggnadsbidrag finge upptagas

till förnyad prövning, då distriktets ansökning om bidrag tidigare avslagits.

Beträffande anslagsbehovet för budgetåret 1940/41 har överstyrelsen

anfört:

Överstyrelsen hade från statskontoret och länsstyrelserna inhämtat uppgifter

rörande de belopp, som beräknades komma att utanordnas för budgetåret

1940/41. Summan av dessa belopp utgjorde omkring 1,690,000

kronor. Det syntes emellertid icke osannolikt, att belastningen av anslaget

nästa budgetår kunde komma att bliva större än den beräknade på grund

av de ändrade författningsbestämmelser, som vore att emotse med anledning

av beslut av 1939 års lagtima riksdag om rätt för skoldistrikten att i

större utsträckning än som hittills ansetts lagligen kunna ske, utfå byggnadsbidrag.

Överstyrelsen saknade möjlighet att med någon säkerhet bedöma,

vilken inverkan på medelsåtgången under nästa budgetår dessa ändrade

bestämmelser kunde få, men ansåge försiktigheten bjuda, att anslagsposten

upptoges med åtminstone något hundratusental kronor högre belopp

än det nu beräknade. Överstyrelsen föresloge, att för budgetåret 1940/41

beräknades ett belopp av 1,800,000 kronor.

Såväl statskontoret som riksräkenskapsverket lia ifrågasatt, om icke med

hänsyn till det statsfinansiella läget verkställandet av riksdagens förutnämnda

beslut borde anstå.

Statskontoret har i detta avseende anfört:

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 155.

I likhet med överstyrelsen ansåge statskontoret det ogörligt att med

någon säkerhet bedöma, vilken inverkan den av riksdagen förordade utsträckningen

av rätten till byggnadsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler

kunde få på medelsbehovet för dylika byggnadsbidrag. Det

vore emellertid att förvänta, att en dylik utsträckning av bidragsrätten

komrne att medföra en väsentlig utgiftsökning för statsverket. Vid sådant

förhållande och med hänsyn till den förändring, som det statsfinansiella

läget undergått, sedan riksdagens beslut fattades, ifrågasatte statskontoret,

om icke verkställandet av detta beslut tills vidare borde uppskjutas. Under

förutsättning att ett dylikt uppskov komme till stånd, torde anslagsposten

kunna beräknas till 1,690,000 kronor.

Det av skolöverstyrelsen framlagda förslaget till ändring i kungörelsen

nr 45/1936 har tillstyrkts av statskontoret med den ändringen, att byggnadsbidrag

bör utgå endast, när genom om- eller tillbyggnad ett ökat antal

klassrum eller gymnastikrum utvunnits.

Riksräkenskapsverket har beträffande den statsfinansiella innebörden

av förslaget anfört:

Ämbetsverket erinrade, att byggnadsbidrag enligt de föreslagna bestämmelserna

komme att utgå dels för klassrum och gymnastikrum, som erhållits

ur tjänstebostäder, dels ock för de klassrum eller gymnastikrum,

som erhållits genom verklig om- och tillbyggnad av den ursprungliga

byggnadskroppen, i den mån ett tillskott i antalet sådana undervisningslokaler

uppkommit. Antalet till nu nämnda grupper hänförliga lokaler, angående

vilka anmärkningar framställts inom riksräkenskapsverket, uppginge

till (579 + 385 + 234 =) 1,198. De anmärkta beloppen uppginge

till sammanlagt 179,700 kronor. Därtill komme de genom länsstyrelsernas

beslut förvägrade bidragen till dylika lokaler, angående vilkas antal någon

uppgift icke kunnat erhållas. Enligt de föreslagna ändrade bestämmelserna

skulle skoldistrikten äga rätt dels att återbekomma en stor del av de inlevererade

anmärkningsbeloppen, dels ock erhålla vissa av länsstyrelserna

tidigare förvägrade byggnadsbidrag.

Ett uppskov med den föreslagna författningsändringen skulle medföra

den konsekvensen, att med avgörandet av anmärkningsmålen finge anstå

under motsvarande tidsperiod. Riksräkenskapsverket hade nämligen, sedan

kännedom erhållits därom, att frågan angående utvidgning av rätten till

byggnadsbidrag kommit under riksdagens behandling, ansett det böra anstå

med anmärkningsmålens vidare handläggning, tills avgörande i nämnda

fråga träffats. Till följd härav hade endast ett fåtal anmärkningar å

byggnadsbidrag avgjorts inom riksräkenskapsverket.

Beträffande skoldistrikten syntes ett uppskov med författningsändringen

i fråga under något år icke behöva medföra svårare olägenheter i ekonomiskt

hänseende, då här vore fråga om statsbidrag för utgifter, som

ofta läge långt tillbaka i tiden, och varå skoldistrikten icke kunnat påräkna

statsbidrag vid tidpunkten för utgifternas tillkomst. Vidare erinrades

beträffande de klassrum och gymnastikrum, som erhållits ur förutvarande

tjänstebostäder, att skoldistrikten alltsedan budgetåret 1936/37 enligt

§ 14 kungörelsen nr 45/1936 erhållit bidrag till tjänstebostäder samt

att skoldistrikten av lärarna erhölle viss hyresersättning för tillhandahållna

tjänstebostäder.

opaginerad Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

Ehuru det måste vara av ett allmänt intresse, att den nuvarande ovissheten

angående den rätta tolkningen av ifrågavarande bestämmelser snarast

möjligt undanröjdes och ehuru ett uppskov med genomförandet av de

ändrade bestämmelserna bland annat skulle medföra, att utgifter för tidigare

budgetår överflyttades till senare budgetår, ansåge sig riksräkenskapsverket

med hänsyn till det statsfinansiella läget kunna förorda dylikt uppskov

under ett år.

Därest till följd av det statsfinansiella läget en utvidgning av rätten till

byggnadsbidrag icke ansåges böra genomföras, komme de av riksräkenskapsverket

framställda anmärkningarna att avgöras i vanlig ordning.

Beträffande anslagsbehovet för budgetåret 1940/41 har riksräkenskapsverket

anfört:

De i sammanställningen för budgetåret 1938/39 (jfr sid. 136) angivna

nettoutgifterna, 1,713,595 kronor 14 öre, hade erhållits, sedan under budgetåret

i fråga återlevererade bidrag å cirka 89,000 kronor fråndraga.

Summan av de inom riksräkenskapsverket till ersättande anmärkta beloppen

uppginge till 247,679 kronor. Av sistnämnda belopp hade emellertid

omkring 155,000 kronor icke återlevererats, på grund av att anmärkningar

bestritts eller att vederbörande länsstyrelse velat avvakta de ändrade

bestämmelsernas ikraftträdande, innan förklaring å anmärkningarna avgivits.

Emellertid kunde förutsättas, att länsstyrelserna på grund av bestämmelserna

i cirkuläret nr 200/1931 tillsvidare icke utanordnade byggnadsbidrag,

som tidigare blivit föremål för anmärkning från riksräkenskapsverkets

sida. De av länsstyrelserna till skolöverstyrelsen lämnade

uppgifterna å medelsbehovet för budgetåret 1940/41, vilket uppginge till

1,690,000 kronor, syntes därför kunna anses motsvara det verkliga medelsbehovet,

för det fall den föreslagna ändringen icke skulle träda i kraft

under nämnda budgetår. Därest författningsändringen genomfördes utan

dröjsmål, torde det av skolöverstyrelsen angivna beloppet 1,800,000 kronor

vara beräknat i underkant. Medelsbehovet borde enligt riksräkenskapsverkets

förmenande knappast uppskattas lägre än till 1,850,000

kronor.

Skolöverstyrelsen har icke kunnat biträda förslaget örn uppskov med

verkställandet av riksdagens beslut angående utsträckning av rätten till

byggnadsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler.

Enligt överstyrelsens mening innebure riksdagens beslut ingen egentligändring

av vad riksdagen under år 1935 beslutade i ämnet utan endast

ett förtydligande. Skulle det på grund av det finansiella läget befinnas nödvändigt

att indraga någon del av det genom de nämnda riksdagsbesluten

beviljade statsbidraget för skolhusbyggnader, torde beslut därom böra föregås

av erforderlig utredning angående de allmänna principer, enligt vilka

minskning av statsbidraget borde ske.

c) Hyresbidrag samt underhålls- och materielbidrag.

Skolöverstyrelsen har räknat med samma anslagsbehov som för innevarande

budgetår, 190,000 kronor för hyresbidrag och 1,800,000 kronor

för underhålls- och materielbidrag.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 155.

Statskontoret har lämnat anslagsberäkningarna utan erinran.

Riksräkenskapsverket däremot har ansett, att anslagsposten till hyresbidrag

med hänsyn till de verkliga utgifterna för budgetåren 1937/39 kan

sänkas till 180,000 kronor. Beträffande anslagsposten till underhålls- och

materielbidrag framhåller ämbetsverket, att utgifterna visa tendens till

ökning, beroende på att nya skolor färdigställas. I avvaktan på utredning

angående antalet färdigställda undervisningslokaler synes enligt ämbetsverket

anslagsposten kunna preliminärt upptagas till 1,800,000 kronor.

d) Tjänstebostadsbidrag.

I sina anslagsäskanden för budgetåret 1939/40 (1939 års åttonde huvudtitel,

punkten 166) framlade skolöverstyrelsen förslag örn att tjänstebostadsbidraget

— 160 kronor för ordinarie manlig folkskollärare, 120 kronor

för ordinarie kvinnlig folkskollärare samt 80 kronor för annan lärare —

skulle inarbetas i statsbidraget till lärarlönerna. Detta skulle ske på så

sätt, att statsbidrag till lärarlöner hädanefter skulle utgå med belopp, motsvarande

skillnaden mellan å ena sidan lönen och å andra sidan den med

nu utgående tjänstebostadsbidrag reducerade ersättningen för bostadsförmån.

Vidare ifrågasatte överstyrelsen slopande av de restriktiva föreskrifterna

rörande bidrag till tjänstebostad, som tillkommit utan kostnad

för distriktet eller med bidrag av statsmedel, och ökning av statsbidragen

till avlöning av lärare vid sjukvårdsanstalter och barnhem samt

till föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor vid skolhem och arbetsstugor

med belopp, motsvarande tjänstebostadsbidrag.

Statskontoret, som i princip tillstyrkte överstyrelsens förslag, ifrågasatte

emellertid, örn icke skoldistrikten hädanefter med hänsyn till statens under

de senare åren alltmera stegrade utgifter för folkskoleväsendet borde bestrida

hela kostnaden för bostäder åt lärarna, särskilt om efter en omreglering

av kommunalbeskattningen en mera effektiv skatteutjämning komme

till stånd.

Departementschefen anförde huvudsakligen följande:

I propositionen nr 174/1935 (sid. 83) hade departementschefen framhållit,

att tjänstebostadsbidraget borde erhålla provisorisk karaktär. Denna

karaktär komme till synes bland annat däri, att bidraget icke bestämts

efter dyrortsgruppering. En sådan anordning hade nämligen departementschefen

ansett vara ägnad att verka prejudicerande vid en blivande reglering

av folkskollärarnas löner. Den sedermera av 1937 års riksdag beslutade

löneregleringen för lärarpersonalen vid folk- och småskolor hade icke

inneburit någon förändring i fråga om skoldistriktens skyldighet att svara

för tjänstebostad eller värdet därav enligt ortens pris. Statsbidrag till

lärarlönerna utginge således, oavsett om tjänstebostad tillhandahölles eller

icke, med belopp, motsvarande skillnaden mellan avlöningen och ersättning

för bostadsförmånen. Sistnämnda ersättning varierade efter hyreskostnaderna

å de olika orterna. Vid löneregleringen ifrågasattes ej någon

ändring i fråga om tjänstebostadsbidragen.

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

Departementschefen ville icke förneka, att vissa skäl talade för statskontorets

uppfattning om avskaffande av tjänstebostadsbidragen. Skoldistriktens

utgifter för övertidsläsning och för kommunala lönetillägg hade genom

den av 1937 års riksdag beslutade folkskollärarlöneregleringen bortfallit,

och statens utgifter för folkskoleväsendet hade ökats i en omfattning,

som icke torde ha varit förutsedd, då riksdagen år 1935 tog ställning

till frågan örn avvägningen av kostnaderna för folkskoleväsendet mellan

stat och kommun. Den av statskontoret väckta frågan syntes departementschefen

därför förtjänt att närmare övervägas. Under sådana förhållanden

torde för närvarande några ändringar av principiell natur icke

böra vidtagas i gällande föreskrifter om tjänstebostadsbidrag.

Sedan vid 1939 års riksdag motionsvis väckts förslag, innebärande att

riksdagen skulle uttala sig mot en ändring av nuvarande grunder för

tjänstebidragets utgående, anförde riksdagen i skrivelse nr 439/1939, att

riksdagen visserligen insåge, att en minskning av till kommunerna utgående

statsbidrag för skolväsendet skulle bli en besvikelse för flertalet skoldistrikt

men att riksdagen utginge ifrån, att de kommunala intressena ej bleve

obeaktade vid det övervägande, departementschefen förebådat.

Den 22 juni 1939 anbefalldes härefter skolöverstyrelsen att, med beaktande

av vad i ämnet yttrats enligt punkten 166 i 1939 års åttonde huvudtitel

och av riksdagen i nämnda skrivelse, taga i övervägande frågan om

avskaffande av tjänstebostadsbidragen.

I skrivelsen den 31 augusti 1939 har överstyrelsen framlagt förslag i

ämnet. Av skrivelsen inhämtas:

Den betydande ökning av statsutgifterna för folkskoleväsendet, som

följde med den av riksdagen år 1937 beslutade löneregleringen för folkskolans

lärare, medförde icke någon egentlig lättnad för kommunerna i

fråga om deras utgifter för skolväsendet. Endast i ett avsende innebure

1937 års beslut vid jämförelse med riksdagens beslut år 1935 en förskjutning

till kommunernas fördel. Enligt beslutet år 1935 hade staten åtagit

sig hela den kontanta minimilönen, medan de kommuner, som frivilligt

utsträckte lästiden utöver stadgad minimitid, alltjämt skulle utan bidrag

av statsmedel svara för ersättningen för övertidsläsningen. Är 1937 beslutade

riksdagen däremot, att lönen skulle utgå av statsmedel, även om

lästiden utsträckes till 39 veckor. Emellertid borde man för ett riktigt

bedömande av betydelsen härav erinra sig, att år 1935, då riksdagen beslutade,

att tjästebostadsbidrag skulle utgå, längre lästid än 34 1 /2 veckor

varit införd endast i 156 skoldistrikt med sammanlagt omkring 148,450

dagars övertidsläsning. Härav framginge, att i omkring 2,300 skoldistrikt

ingen övertidsläsning förekommit, varför ersättning till lärarna för övertidsläsning

icke varit någon utgift, som mera allmänt betungade kommunerna.

Då omkring 91 procent av övertidsläsningen varit förlagd till

skolor i städer, hade landsbygdens skoldistrikt praktiskt taget ingen utgift

för dylik undevisning. Lönesystemet och föreskrifterna angående statsbidragen

hade visserligen radikalt ändrats genom beslutet är 1937, och

statsutgifterna för folkskoleväsendet hade även avsevärt ökats, men detta

hade icke medfört någon minskning av kommunernas utgifter för ifråga
Bihang

till riksdagens ''protokoll 19\0. 1 saini. Nr 155. 10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 155.

varande ändamål. De skäl, som föranledde 1935 års riksdag att i skatteutjämnande

syfte besluta, att staten skulle icke blott åtaga sig kostnaderna

för den till lärarna utgående kontanta lönen utan även lämna bidrag

till bestridandet av kostnaderna för tjänstebostäder, vore allmänt giltiga.

Under sådana förhållanden kunde överstyrelsen icke tillstyrka, att

detta av statsmedel utgående tjänstebostadsbidrag indroges, såvida icke

statsbidraget i övrigt till folkskoleväsendet ökades med belopp, som minst

motsvarade tjänstebostadsbidraget.

Emellertid ville överstyrelsen framhålla, att de grunder, enligt vilka

tjänstebostadsbidraget utginge, knappast kunna anses tillfredsställande.

Sedan regleringen av lärarnas löner genomförts, kunde man lättare iakttaga

verkningarna av ett tjänstebostadsbidrag, som utginge med ett fast

belopp, bestämt utan hänsyn till kommunens verkliga kostnader för ändamålet.

Lönen för exempelvis en ordinarie manlig folkskollärare i 17 löneklassen

utgjorde på A-ort 4,596 kronor och på I-ort 6,012 kronor. Antoges

A-orten, som rimligt vore, tillhöra hyresgrupp I och I-orten hyresgrupp IX,

komme kommunen att bidraga till lönen med (564 — 160 =) 404 kronor

respektive (1,956 —160 =) 1,796 kronor och staten med 4,192 respektive

4,216 kronor. Kommunen betalade således på A-ort ej fullt 9 procent av

lärarens lön men på I-ort i det närmaste 30 procent. Den av dyrortsgrupperingen

förorsakade ökningen av lönen på I-ort bestredes praktiskt taget

helt av kommunen. Ännu starkare framträdde denna egenhet, örn jämförelsen

gjordes mellan två manliga lärare i löneklass 16, och den enes

stationeringsort antoges tillhöra ortsgrupp A och hyresgrupp I, medan den

andre hänfördes till ortsgrupp G och hyresgrupp VlI. Bruttolönen vore

här 4,278 respektive 5,286 kronor och kommunens bidrag därtill 404 respektive

1,448 kronor. Statsbidraget bleve 3,874 kronor vid A-ort men endast

3,838 kronor (således 36 kronor lägre) till den väsentligt högre avlönade

läraren å G-ort. Att kommunen i de exemplifierade fallen finge helt

svara för den av dyrortsgrupperingen förorsakade ökningen av lönen i de

högre ortsgrupperna, berodde därpå, att tjänstebostadsbidraget utginge

med samma belopp i lägre och högre ortsgrupp, även då den höga ortsgruppen

uteslutande hade sin grund i höga hyrespriser.

Av det anförda torde framgå, att storleken av kommunernas bidrag till

lärarlönerna vore så starkt växlande, att det kunde med skäl ifrågasättas,

om icke en utjämning borde komma till stånd. Huruvida detta borde ske

genom anpassning av tjänstebostadsbidragen efter de enligt hyresgrupperingen

fastställda hyresprisen för tjänstebostäder å skilda orter eller därigenom,

att staten övertoge hela bruttolönen eller en viss procentuellt angiven

del därav, torde böra bliva föremål för mera ingående utredningar

än överstyrelsen kunnat i detta sammanhang förebringa. Möjligen vore

det lämpligt, att frågan härom undersöktes i samband med de utredningar

om skatteutjämning, som påginge.

Vidare har Överstyrelsen ånyo hemställt, att Kungl. Maj:t måtte för

riksdagen framlägga förslag om rätt till bidrag för tjänstebostad, som tillkommit

utan kostnad för skoldistrikt eller med bidrag av statsmedel, och

om ökning av statsbidragen till avlöning av lärare vid sjukvårdsanstalter

och barnhem samt till föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor

vid skolhem och arbetsstugor med belopp, motsvarande tjänstebostads
-

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 155. 147

bidrag. Kostnaderna härför hade överstyrelsen beräknat uppgå till omkring

36,000 kronor.

Överstyrelsen har jämväl vidhållit sitt förslag örn tjänstebostadsbidragets

inarbetande i statsbidraget till lärarlönerna. Beträffande skälen härför

hänvisas till handlingarna. Skulle Kungl. Majit finna lämpligt att

under den närmaste tiden låta verkställa den av överstyrelsen förordade

utredningen av hithörande förhållanden, torde dock — enligt överstyrelsen

— böra anstå med överflyttande av tjänstebostadsbidraget till löneanslaget

i avvaktan på resultatet av utredningen.

I avvaktan på Kungl. Majits ställningstagande till den av överstyrelsen

föreslagna ändringen beträffande sättet för det ifrågavarande statsbidragets

utgående har överstyrelsen upptagit anslaget till tjänstebostadsbidrag

till 3,236,000 kronor, innebärande en ökning med 36,000 kronor på

grund av den föreslagna utvidgningen av rätten till bidrag ur anslaget.

Statskontoret har anfört:

Skolöverstyrelsen hade icke funnit tjänstebostadsbidragen kunna indragas,

såvida icke statsbidraget i övrigt till folkskoleväsendet ökades med belopp,

som minst motsvarade tjänstebostadsbidraget. Vad överstyrelsen anfört

hade icke övertygat statskontoret om att icke skoldistrikten hädanefter

borde åläggas att bestrida hela kostnaden för bostäder åt lärarna. Emellertid

ville ämbetsverket i nuvarande läge icke påkalla åtgärder av sådan

innebörd, då det måste anses angeläget att undvika alla icke ofrånkomliga

rubbningar i kommunernas ekonomi. Då statskontoret icke heller kunde

tillstyrka någon omreglering av dessa bidrag, som skulle kunna medföra

ökade anspråk på statskassan, förordade ämbetsverket, att för budgetåret

1940/41 tjänstebostadsbidrag utginge enligt oförändrade grunder. Medelsåtgången

torde vid sådant förhållande kunna beräknas till 3,200,000

kronor.

RiksräJcenskapsverket, som icke uttalat sig angående den av skolöverstyrelsen

föreslagna utredningen rörande omreglering av tjänstebostadsbidraget,

har ansett de under förevarande anslag redovisade utgifterna vara

av så olika slag och uppgå till så betydande belopp, att en uppdelning av

anslaget vore påkallad. Medelsanvisningen borde därvid enligt ämbetsverkets

mening uppdelas på fem självständiga riksstatsanslag, motsvarande

de under det nuvarande anslaget uppförda delposterna. I vart fall borde delposten

till tjänstebostadsbidrag utbrytas ur anslaget och uppföras å riksstaten

såsom ett särskilt anslag. Beträffande anslagsbehovet för nästa budgetår

har ämbetsverket anslutit sig till statskontorets förslag.

Vad först angår frågan örn byggnadsbidrag till nya undervisningslokaler,

vill jag framhålla, att dylika bidrag sedan krisens början av Kungl. Majit

beviljats med iakttagande av den största återhållsamhet. I den vid propositionen

nr 79 till 1939 års urtima riksdag angående åtgärder för begränsning

av statsutgifterna för budgetåret 1939/40 såsom bilaga 6 fogade pro
-

Departe
mentschefen.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 155.

memorian framhölls, att även länsstyrelserna givetvis vid beslut i dessa

frågor borde iakttaga den återhållsamhet, som vore påkallad av den nuvarande

situationen. Om så erfordrades, borde föreskrift härom utfärdas.

Sedermera har Kungl. Majit utfärdat cirkulär (nr 842/1939) till statskontoret

och länsstyrelserna m. fl. myndigheter angående besparingsåtgärder

inom folkskoleväsendet. Någon ytterligare föreskrift i antydd riktning

synes ej påkallad. Emellertid anser jag mig böra i anslutning till vad av

riksräkenskapsverket yttrats ifrågasätta, huruvida icke en centralisering

av beslutanderätten i dessa ärenden bör genomföras.

I sin berättelse framhöll riksdagens år 1938 församlade revisorer (jfr

statsutskottets utlåtande nr 223/1939, sid. 12), att möjligheten att i samband

med behandlingen av större byggnadsföretag på ett mera ändamålsenligt

sätt omorganisera skoldistrikten ofta försvårades genom länsstyrelsernas

befogenhet att inom viss kostnadsram bevilja byggnadsbidrag, enär

organisationen genom de tidigare av länsstyrelsen godkända mindre byggnadsföretagen

i viss män fastlåsts. Det måste fördenskull ifrågasättas —

heter det i berättelsen — örn det kunde anses lämpligt, att olika myndigheter

beslutade i dessa frågor, då därigenom svårigheter givetvis måste uppstå

att erhålla överblick och enhetlig behandling av dessa ärenden. 1939 års

riksdags statsutskott ansåg att, därest en centralisering av beslutanderätten

i nybyggnadsfrågorna befunnes böra komma till stånd, det skulle ligga närmast

till hands att överflytta handläggningen av dessa ärenden från länsstyrelserna

till skolöverstyrelsen. Detta spörsmål syntes utskottet lämpligen

böra prövas i samband med frågan om överstyrelsens organisation.

En centralisering av nybyggnadsfrågorna torde onekligen öka möjligheterna

att främja rationaliseringssträvandena på detta område. Centraliseringen

synes mig under nuvarande förhållanden icke böra sammankopplas

med frågan om skolöverstyrelsens organisation, vilken fråga av kostnadsskäl

ej kan upptagas under den närmaste tiden. Lämpligen synes beslutanderätten

i de frågor rörande statsbidrag till nya undervisningslokaler, som

nu ankomma på länsstyrelserna, böra överflyttas på Kungl. Majit. Ändrade

bestämmelser i ämnet torde böra träda i kraft den 1 juli 1940.

De av länsstyrelserna och Stockholms folkskoledirektion lämnade uppgifterna

angående byggnadsbidrag till de företag, som färdigställts eller beräknades

bli färdigställda inom sådan tid att årsbidrag till dem komma att

utgå under budgetåret 1940/41, synas kunna ligga till grund för beräkningen

av anslagsbehovet. Jag föreslår därför, att anslagsmedlen till byggnadsbidrag

för nya undervisningslokaler för nämnda budgetår upptagas

med i runt tal 950,000 kronor.

Vad beträffar den av Hjortsberga skoldistrikt gjorda framställningen,

vill jag framhålla, att det byggnadsföretag, varom här är fråga, slutförts

långt innan riksdagen i skrivelsen nr 290/1938 fastslog, att skoldistrikt i

fortsättningen icke kunde påräkna statsbidrag till byggnadsföretag, som

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

igångsattes, innan vederbörlig myndighet meddelat tillstånd till dess utförande.

Vad i ärendet förekommit synes mig tala för att statsbidrag till

byggnadsföretaget bör utgå, oaktat skoldistriktet ej iakttagit den för ärendets

handläggning föreskrivna ordningen. Liksom fallet var beträffande

Stockholms och Torps skoldistrikt förelåg, då byggnadsarbetena påbörjades,

ett obestridligt och trängande behov av nya skollokaler. Därest riksdagen

icke har något att erinra mot att statsbidrag till byggnadsföretaget

må utgå utan hinder av angivna omständighet, bör det ankomma på länsstyrelsen

att i enlighet med gällande bestämmelser i ämnet fastställa den

högsta kostnadssumma, varå statsbidrag må beräknas. Någon höjning av

de nyssnämnda anslagsmedlen till bidrag till nya undervisningslokaler synes

icke böra vidtagas i anledning härav.

Det förslag örn ändrade grunder för fastställande av byggnadsbidrag till

redan befintliga undervisningslokaler, som av skolöverstyrelsen framlagts

i anledning av 1939 års lagtima riksdags i skrivelse nr 439 anmälda beslut,

synes innebära, att skoldistrikten skulle erhålla dylika bidrag i samma utsträckning,

som om de ändrade grunderna gällt alltifrån bidragssystemets

införande, d. v. s. retroaktivt från den 1 juli 1936. Statsbidrag skulle sålunda

i vissa fall utgå för örn- eller tillbyggd lokal, som tagits i bruk efter

den 1 juli 1912, för tiden från och med budgetåret 1936/37 till och med det

budgetår, under vilket 24 år förflutit efter det lokalen först togs i bruk.

Förslaget har i denna del ej föranlett någon erinran från statskontorets och

riksräkenskapsverkets sida. Skolöverstyrelsen har uppskattat kostnaderna

under budgetåret 1940/41 för förslagets genomförande till 110,000 kronor,

medan riksräkenskapsverket beräknat dem till 160,000 kronor. Anslagsbehovet

i övrigt har av nämnda myndigheter uppskattats till 1,690,000 kronor.

Mot sistnämnda beräkningar har jag intet att erinra.

Såsom framgår av riksräkenskapsverkets yttrande, uppgå de inom ämbetsverket

anmärkta beloppen — avseende budgetåret 1936/37 — för sådana

undervisningslokaler, vilka skulle beröras av förslaget, till sammanlagt

179,700 kronor. Även om man utgår från att större delen av detta belopp

icke återbetalts och att byggnadsbidrag i dessa fall utbetalts även för

budgetåret 1937/38 — vilket enligt vad jag under hand inhämtat i regel

torde vara fallet — synes en retroaktiv tillämpning av de föreslagna bestämmelserna

medföra, att byggnadsbidrag skola under nästa budgetår utbetalas

för åtminstone tre budgetår, nämligen budgetåren 1938/41. Härtill

komma byggnadsbidrag för budgetåren 1936/41 till sådana undervisningslokaler,

för vilka länsstyrelserna ej beviljat dylika bidrag. I vilken omfattning

detta skett har icke kunnat konstateras. Det ökade anslagsbehov, som

föranledes av ett genomförande av 1939 års riksdags omförmälda beslut, kan

under sådana förhållanden för budgetåret 1940/41 endast uppskattas helt

approximativt, men jag håller före, att det icke kominer att understiga

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Marits proposition Nr 155.

600,000 kronor. Summan av de årliga byggnadsbidragen torde kunna beräknas

till approximativt 180,000 kronor.

För att undvika den stora anslagsbelastning, som sålunda skulle uppstå

under budgetåret 1940/41, kan naturligtvis den lösningen tänkas, att bidragstiden

börjar löpa först från och med sagda budgetår, innebärande en

förskjutning framåt i tiden av fyra år.

Efter övervägande av de hithörande spörsmålen har jag kommit till den

uppfattningen, att ett rationellt genomförande av omförmälda riksdagsbeslut

kräver retroaktiv tillämpning av de ifrågasatta bestämmelserna såtillvida,

att antalet bidragsberättigade år icke bör minskas. Däremot synes

mig välbetänkt, att för undvikande av kumulation av årsbidrag och därav

följande ökad anslagsbelastning låta bidragstiden löpa först från och med

budgetåret 1940/41.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen för ärendets behandling, ha

statskontoret och riksräkenskapsverket ifrågasatt, huruvida icke genomförandet

av riksdagens beslut örn utvidgad rätt till byggnadsbidrag för

redan befintliga undervisningslokaler borde anstå med hänsyn till det förändrade

statsfinansiella läget. För egen del är jag ej övertygad om lämpligheten

härav. Det måste nämligen framstå som ett trängande önskemål,

att de nu svävande bidragsfrågoma bringas ur världen. Ju längre avgörandet

skjutes på framtiden, desto mera synas olägenheterna öka. Jag anser

mig därför böra förorda verkställandet av riksdagens nämnda beslut från

och med nästa budgetår i den modifierade form, som av mig i det föregående

angivits, och i övrigt i huvudsaklig överensstämmelse med det av statskontoret

framställda förslaget.

I detta sammanhang har jag även ansett mig böra till behandling upptaga

frågan, huru återbetalningen av de enligt hittills gällande bestämmelser

oriktigt utbetalta bidragen för de fyra budgetåren före den 1 juli 1940 skall

ordnas. I de fall, då sådana bidrag återbetalts, bör givetvis utbetalningen

enligt de nya bidragsbestämmelserna börja omedelbart från och med budgetåret

1940/41. Har däremot återbetalning av sådant bidrag icke ägt rum, bör

i stället en avräkning ske på så sätt, att de enligt nya bestämmelserna utgående

bidragen från och med budgetåret 1940/41 innehållas till dess de

oriktigt utbetalta bidragen avräknats. En rättelse beträffande de oriktigt

utbetalta bidragen vid den nya bidragsperiodens början i stället för vid

dess slut torde vara att föredraga såväl ur redovisnings- och kontrollsynpunkt

som med hänsyn till önskvärdheten att snarast möjligt få avveckla

tidigare uppkomna felaktigheter i fråga om bidragsutbetalningarna. Erforderliga

anvisningar beträffande den föreslagna avräkningen böra utfärdas

av riksräkenskapsverket, som jämväl har att övervaka, att avräkningen

sker efter enhetliga grunder. Enligt vad jag inhämtat har riksräkenskapsverket

genom såväl räkenskaper som särskilt infordrade upp
-

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Marits •proposition Nr 155.

gifter i ämnet tillgång till det material, som erfordras för en sådan övervakning.

En lösning av bidragsfrågan på sätt jag nu förordat torde icke påkalla

någon anslagsökning för budgetåret 1940/41.

Vid bifall till mitt förslag torde anslagsmedlen till byggnadsbolag för

redan befintliga undervisningslokaler böra för budgetåret 1940/41 upptagas

till 1,690,000 kronor.

Beträffande anslagsmedlen till hyresbidrag ansluter jag mig till riksräkenskapsverkets

förslag om att posten med hänsyn till belastningen under

de två sistförflutna budgetåren bör sänkas till 180,000 kronor.

Anslagsmedlen till underhålls- och mäterielbidrag skulle i enlighet med

skolöverstyrelsens av statskontoret och riksräkenskapsverket biträdda förslag

vid i övrigt oförändrade förhållanden upptagas med oförändrat belopp,

1,800,000 kronor. Dessa bidrag, som avse underhåll av undervisningslokaler

ävensom tillhandahållande av skolmöbler och undervisningsmateriel, utgå

med 50 kronor för varje lokal, som tillhör skoldistrikt, och med 25 kronor för

varje av distriktet förhyrd lokal. Såsom villkor gäller bland annat, att

lokalen hålles i ett tillfredsställande skick. Enligt den till 1939 års urtima

riksdag avlåtna propositionen nr 79 anfördes i en av särskild utredningsman

inom finansdepartementet upprättad promemoria bland annat följande:
I

fråga örn detta bidrag syntes mot en besparing icke kunna med samma

styrka åberopas skälet, att en beskärning av bidraget endast skulle innefatta

en överflyttning på kommunerna av utgifter, som staten åtagit sig.

Örn nämligen staten beträffande sina byggnader och sina institutioners materiel

under förhandenvarande förhållanden gjorde inskränkningar i det

underhåll och den förnyelse, som under ett annat statsfinansiellt läge skulle

hava ansetts skäliga, så kunde med fog begäras, att kommunerna i sina dispositioner

för enahanda ändamål gjorde liknande inskränkningar. Vid sådant

förhållande skulle det icke vara obilligt att för en kortare tid nedsätta

statsbidraget till skoldistriktens underhålls- och materielkostnader.

Enligt bilaga 6 till nämnda proposition förutsattes, att frågan om reduktion

av dessa bidrag skulle upptagas i samband med frågan om anvisande

av medel för ändamålet för budgetåret 1940/41. I anslutning härtill

vill jag nämna, att jag intet har att erinra mot de i promemorian anförda

synpunkterna och att jag för egen del föreslår, att sagda bidrag

från och med den 1 juli 1940 tills vidare begränsas till 50 procent av de

nu utgående, d. v. s. till 25 kronor, respektive i avrundat tal 12 kronor

för lokal och år. Förevarande anslagsmedel böra på grund härav för nästa

budgetår beräknas till 900,000 kronor.

Såsom framgår av det föregående, har skolöverstyrelsen ställt sig avvisande

till den enligt det föregående framförda tanken örn indragning

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 155.

av tjänstebostadsbidragen. Statskontoret har icke delat denna uppfattning

men har å andra sidan för undvikande av rubbningar i kommunernas ekonomi

icke velat i nuvarande läge påkalla åtgärder för bidragets avskaffande.

Vidare har statskontoret avstyrkt en omreglering av tjänstebostadsbidragen,

som skulle kunna medföra ökade anspråk på statskassan. Riksräkenskapsverket

har inskränkt sig till att förorda, att delposten till tjänstebostadsbidrag

borde utbrytas ur anslaget och i riksstaten uppföras såsom ett

särskilt anslag.

För egen del lutar jag åt den uppfattningen, att tjänstebostadsbidragen

— framförallt med hänsyn till att skoldistriktens kostnader för skolväsendet

proportionsvis torde vara mindre nu är år 1935 — böra avskaffas.

En sådan åtgärd skulle vara önskvärd med hänsyn till vad av mig inledningsvis

(sid. 11) anförts rörande det förhållandet, att skoldistrikten numera

i viss utsträckning icke ha samma intresse som tidigare av att hålla

kostnaderna för folkskoleväsendet nere vid en skälig nivå. Genom en sådan

åtgärd skulle även kunna undvikas den reglering av tjänstebostadsbidragen

efter hyresnivån, som enligt skolöverstyrelsen borde göras till

föremål för närmare undersökning och som av allt att döma skulle kunna

leda till en minskning av bidragen för ett antal skoldistrikt på landsbygden

och en höjning av statsbidragen till folkskoleväsendet i de större städerna.

Då jag emellertid i likhet med statskontoret anser, att åtgärder, som medföra

rubbningar i kommunernas ekonomi, under rådande förhållanden böra

om möjligt undvikas, vill jag ej nu förorda någon ändring av sådan innebörd,

men förutsätter, att frågan vid en lämpligare tidpunkt ånyo tages under

omprövning. Vid sådant förhållande anser jag mig ej böra nu förorda

någon ändrad ordning för redovisning av tjänstebostadsbidraget eller någon

utvidgning av rätten till sådant bidrag. Anslagsmedlen till tjänstebostadsbidrag

torde i anslutning till skolöverstyrelsens utan erinran lämnade beräkningar

böra för nästa budgetår uppföras med oförändrat belopp, 3,200,000

kronor. Anmärkas må, att de av mig förordade besparingsåtgärder, som

medföra indragning av lärartjänster, inverka på anslagsbelastningen först

från och med budgetåret 1941/42.

Vid bifall till vad jag ovan föreslagit skulle förevarande anslag under

budgetåret 1940/41 upptagas till (950,000 + 1,690,000 + 180,000 -f

+ 900,000 + 3,200,000 —) 6,920,000 kronor.

Såsom förut anförts har emellertid riksräkenskapsverket ansett de under

förevarande anslag redovisade utgifterna vara av så olika slag och uppgå till

så betydande belopp, att en uppdelning av anslaget vore påkallad. Enligt

vad jag inhämtat, har även redovisningen av dessa olikartade utgifter under

ett anslag ur redovisningssynpunkt medfört stora olägenheter såväl för

länsstyrelserna som för riksräkenskapsverket. Sålunda har ofta förekommit,

att utgifterna å anslaget icke specificerats samt — i de fall de specificerats

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

— icke bokförts under rätt anslagspost. Detsamma gäller även de inkomster,

som på grund av anmärkningar eller annan anledning tillgodoförts

anslaget. Det nuvarande redovisningssättet har därför medfört svårigheter

att överblicka kostnaderna för de olika ändamål, vartill anslaget är anvisat.

På grund härav vill jag förorda en uppdelning av anslaget på fem självständiga

förslagsanslag.

16. Förslagsanslaget till Nomadskolor: Avlöningar.

Detta anslag är nu uppfört med 125,300 kronor och disponeras på sätt

framgår av statsliggaren för budgetåret 1939/40, sid. 523 f.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1939 hemställt, att anslaget

måtte för nästa budgetår uppföras med oförändrat belopp.

I enlighet med vad jag i annat sammanhang förordat, böra de för innevarande

budgetår gällande provisoriska lönebestämmelserna för nomadlärare

erhålla tillämpning jämväl för budgetåret 1940/41.

Såsom framgår av det föregående (sid. 48), beröres förevarande anslag

ej av några besparingsåtgärder. En höjning av anslaget är erforderlig med

hänsyn till stegringen av det rörliga tillägget. Anslaget synes däremot ej

behöva höjas till följd av de kvinnliga lärarna avseende övergångsbestämmelserna

i avlöningsreglementet för nomadlärare (nr 419/1938). I enlighet

med de beräkningsgrunder, som av chefen för finansdepartementet vid

anmälan av årets statsverksproposition angivits, bör anslagsposten till rörligt

tillägg höjas med 3,200 kronor men samtidigt anslagsposten till avlöningar

till tjänstemän å ordinarie stat minskas med samma belopp till

88,800 kronor. Anslaget torde sålunda för nästa budgetår böra upptagas

med oförändrat belopp, 125,300 kronor.

17. Förslagsanslaget till Fortsättningsskolor: Bidrag till

avlöning åt lärare.

Detta anslag var för budgetåren 1937/38 och 1938/39 uppfört med

5.250.000 kronor respektive 5,000,000 kronor. Anslaget är nu uppfört med

4.825.000 kronor. Anslagsminskningen beror huvudsakligen på den fortgående

centraliseringen av fortsättningsskolväsendet samt övergång från

tvåårig till ettårig fortsättningsskola i samband med införande av ett sjunde

skolår.

Skolöverstyrelsen har i skrivelser den 31 augusti 1939 och den 1 mars

1940 framlagt förslag angående beriikningar för nästa budgetår av förevarande

anslag. Av sistnämnda skrivelse inhämtas, att överstyrelsen med

Departe
mentschefen.

s. 154 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

154 Kungl. Marits ''proposition Nr 155.

ledning av infordrade uppgifter från statens folkskolinspektörer beräknat

anslagsbehovet till 4,500,000 kronor.

Vidare har svenska skolkökslärarinnornas förening gjort framställning

om höjning av arvodet för undervisning i hushållsgöromål i fortsättningsskola

från 2 kronor till 2 kronor 50 öre för undervisningstimme. Skolöverstyrelsen

har tillstyrkt framställningen och beräknat merkostnaden vid bifall

till densamma till 240,000 kronor.

Mot de av skolöverstyrelsen gjorda anslagsberäkningarna har jag i och

för sig intet att erinra. Förevarande anslag skulle således kunna sänkas

med 325,000 kronor. Såsom framgår av det föregående (sid. 70), synes

emellertid en ytterligare anslagssänkning av 450,000 kronor möjlig, därest

vissa av mig förordade besparingsåtgärder genomföras. Med hänsyn härtill

och då jag under nuvarande förhållanden ej kan tillstyrka den av svenska

skolkökslärarinnornas förening gjorda framställningen om arvodeshöjning,

föreslår jag, att anslaget för nästa budgetår upptages till (4,825,000 —

— 325,000 — 450,000 =) 4,050,000 kronor.

18. Förslagsanslaget till Fortsättningsskolor: Bidrag till

centralisering av fortsättningsskolväsendet.

Detta anslag har utgått med följande belopp:

1932/36 kronor 100,000

1936/37 ...................... » 200,000

1937/38 » 240,000

1938/39 » 300,000

1939/40 » 325,000.

Enligt riksräkenskapsverkets budgetredovisning utgjorde nettoutgiften å

anslaget i runt tal 285,000 kronor under budgetåret 1936/37, 311,000 kronor

under budgetåret 1937/38 och 333,000 kronor under budgetåret

1938/39.

Skolöverstyrelsen har i skrivelser den 31 augusti 1939 och den 1 mars

1940 framlagt anslagsberäkningar för nästa budgetår. I den sistnämnda

skrivelsen har meddelats, att de verkliga kostnaderna för centralisering av

fortsättningsskolväsendet under budgetåret 1938/39 enligt av folkskolinspektörerna

lämnade uppgifter stigit till 397,858 kronor. Ökningen kompenserades

emellertid mer än dubbelt av den besparing, som samtidigt

kunnat göras beträffande anslaget till avlöning åt lärare vid fortsättningsskolor.

Överstyrelsen har föreslagit, att anslaget skulle för budgetåret

1940/41 bestämmas till 400,000 kronor.

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. May.ts proposition Nr 155.

De av mig i det föregående (sid. 70) förordade besparingsåtgärderna

ha beräknats medföra en höjning av detta anslag med 130,000 kronor.

Anslaget torde med hänsyn härtill böra för nästa budgetår upptagas till

(400,000 -f 130,000 =) 580,000 kronor.

19. Förslagsanslaget till dyrtidstillägg åt lärare vid vissa

statsunderstödda undervisnings- m. fl. anstalter.

Förevarande anslag är nu uppfört med 2,500,000 kronor.

I 1940 års åttonde huvudtitel har under punkten 140 förutsatts, att dyrtidstillägg

åt vissa på indragningsstat hos landsting uppförda seminarielärare

skall från och med budgetåret 1940/41 bestridas från det till avlöning

åt ifrågavarande lärare under åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget.

Nämnda dyrtidstillägg ha förut utgått från nu ifrågavarande

anslag. Under nästa budgetår skall ur förevarande anslag endast utbetalas

procentuellt dyrtidstillägg inklusive barntillägg dels för budgetåret 1939/40

åt lärare i slöjd vid folk- och småskolor m. fl. med minst 20 veckotimmars

tjänstgöring, dels för budgetåret 1939/40 åt lärarinnor i hushållsgöromål

vid folk- och småskolor m. fl., dels ock för budgetåret 1940/41 åt lärare

vid statsunderstödda privatläroverk och folkhögskolor samt vid läroanstalter

för utbildning av lärarinnor i hushållsgöromål och kvinnlig slöjd.

Skolöverstyrelsen har beräknat kostnaderna för de dyrtidstillägg, som

enligt vad nyss nämnts skulle under nästa budgetår utgå från förevarande

anslag, till respektive 295,000, 120,000 och 650,000 kronor eller således till

sammanlagt 1,065,000 kronor. Överstyrelsen synes därvid ha utgått från

ett procentuellt dyrtidstillägg av 34 procent. Mot överstyrelsens beräkningar

har statskontoret icke haft något att erinra. Riksräkenskapsverket

har beräknat kostnaderna i fråga efter 36 procent och kommit till ett belopp

av 1,125,000 kronor.

I enlighet med vad av chefen för finansdepartementet i annat sammanhang

föreslagits bör anslaget beräknas med utgångspunkt från det procenttal,

som tillämpas vid ett levnadskostnadsindex av 174. Enligt av mig

gjorda beräkningar synes anslaget för nästa budgetår böra bestämmas till

1,120,000 kronor. I jämförelse med anslaget för innevarande budgetår skulle

anslagsbeloppet således minskas med 1,380,000 kronor.

Departe
mentschefen.

Departe
mentschefen.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Majlis proposition Nr 155.

IV. Sammanfattning.

Sammanfattningsvis innebära de av mig i det föregående verkställda

anslagskalkylerna, att ifrågavarande anslag för nästa budgetår skulle uppföras

med följande belopp, varvid för jämförelse jämväl angivas nu utgående

anslag och i årets riksstatsförslag beräknade belopp:

Anslagsändamål

Nuvarande

anslag,

kronor

I statsverks- propositionen

beräknat

belopp,

kronor

Nu föreslaget

belopp,

kronor

Folkskoleseminarier:

Avlöningar......................

2,399,600

2,380,000

2,337,000

Omkostnader.....................

223,600

230,000

238,000

Materiel, böcker m. m................

74,000

50,000

50,000

Stipendier.......................

168,100

100,000

56,000

Småskoleseminarier:

Avlöningar......................

519,900

500,000

534,400

Omkostnader.....................

81,000

70,000

66,000

Materiel, böcker m. m................

17,000

10,000

10,000

Stipendier.......................

48,800

30,000

33,000

Folkskolor m. m.:

Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor . . .

120,000,000

128,000,000

129,000,000

Bidrag till avlöning åt lärare i slöjd vid folk- skolor, mindre folkskolor eller särskilda slöjd- skolor .......................

3,650,000

3,850,000

3,850,000

Bidrag till avlöning åt lärare för vid statsunder- stödda sjukvårdsanstalter och vid vissa barnhem

intagna barn i skolåldern............

220,000

270,000

265,000

Bidrag till avlöning åt föreståndarinnor och bi- trädande föreståndarinnor vid skolhem och ar- betsstugor .....................

300,000

330,000

330,000

Bidrag till inackordering av skolbarn i skolhem

arbetsstugor eller enskilda hem.........

1,000,000

1,150,000

1,175,000

Bidrag till anordnande av skolskjutsar för skol- pliktiga barn ...................

925,000

1,200,000

1,300,000

Bidrag till undervisningslokaler m. m.......

8,000,000

7,200,000

6,920,000''

Nomadskolor: Avlöningar...............

125,300

131,400

125,300

Fortsättningsskolor:

Bidrag till avlöning åt lärare...........

4,825,000

4,750,000

4,050,000

Bidrag till centralisering av fortsättningsskolvä- sendet.......................

325,000

325,000

530,000

Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda

undervisnings- m. fl. anstalter...........

2,500,000

1,120,000

1,120,000

Summa kronor

145,402,300

151,696,400

151,989,700

'' Anslaget föreslås uppdelat på fem särskilda anslag.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

157

V. Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1. ur personalförteckningen för folkskoleseminarierna

utesluta följande under rubriken Tjänstemän å övergångsstat

upptagna befattningshavare, nämligen 1 lektor i lönegraden

A 27 och 1 lärare i musik i lönegraden A 21;

2. godkänna följande avlöningsstat för folkskoleseminarierna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1940/41:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis...........kronor 1,960,500

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat,

förslagsvis........... » 20,400

3. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit:

a. Arvoden åt semi
narieläkare.

.....kronor 12,900

b. Arvoden åt semi
nariebibliotekarier.

» 8,200

c. Arvoden åt biträ
den

å rektorsexpeditionerna.

...... » 6,500

d. Särskilda arvoden

vid provårssemina
rier.

........... » 21,700

e. Tilläggsarvoden åt

lärare vid de vid

vissa seminarier anordnade

kurserna

för utbildande av

kyrkomusiker, förslagsvis

......... »_6,200 » 55,500

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal:

a. Grundavlöningar

m. m., förslagsvis kronor 89,500

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

b. Avlöningsförhöjningar

m. m., förslagsvis.

........ kronor 8,600 kronor 98,100

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ....... >_202,500

Summa förslagsanslag kronor 2,337,000;

3. medgiva, att till läraren i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminariet

i Karlstad Anders Gustafsson må, räknat

från och med den 1 juli 1937, tills vidare, så länge han

innehar sin nuvarande befattning, utgå personligt lönetillägg

med 300 kronor för år;

4. till Folkskoleseminarier: Avlöningar för budgetåret

1940/41 anvisa ett förslagsanslag av. . kronor 2,337,000;

5. till Folkskoleseminarier: Omkostnader för budgetåret

1940/41 anvisa ett förslagsanslag av . . . kronor 238,000;

6. till Folkskoleseminarier: Materiel, böcker m. m. för

budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag

av..............................kronor 50,000;

7. till Folkskoleseminarier: Stipendier för budgetåret

1940/41 anvisa ett anslag av.........kronor 56,000;

8. godkänna följande avlöningsstat för småskoleseminarierna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1940/41:

1.

2.

3.

Avlöningsstat.

Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis.................

Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat,

förslagsvis.............

Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit:

a. Arvoden åt semina
rieläkare.

.........kronor 3,600

b. Arvoden åt seminarie
bibliotekarier.

..... » 3,000

c. Arvoden åt biträden

å rektorsexpeditio
nerna.

........... » 1,700

d. Tilläggsarvoden åt

lärare i trädgårdsskötsel

........... » 1,050

e. Arvode åt ett biträde

för matlagningen vid

seminariet i Lycksele » 900

kronor 389,000

» 33,500

» 10,250

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal:

a. Grundavlöningar

m. m., förslagsvis . . kronor 58,500

b. Avlöningshöjningar

m. m., förslagsvis . . » 1,750 kronor 60,250

5. Rörligt tillägg, förslagsvis......... »_41,400

Summa förslagsanslag kronor 534,400;

9. till Småskoleseminarier: Avlöningar för budgetåret

1940/41 anvisa ett förslagsanslag av . . . kronor 534,400;

10. till Småskoleseminarier: Omkostnader för budgetåret

1940/41 anvisa ett förslagsanslag av kronor 66,000;

11. till Småskoleseminarier: Materiel, böcker m. m. för

budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag

av..............................kronor 10,000;

12. till Småskoleseminarier: Stipendier för budgetåret

1940/41 anvisa ett anslag av.........kronor 33,000;

13. besluta, att för budgetåret 1939/40 gällande grunder

för avlöning åt lärare vid folk- och småskolor och

med dem i avlöningshänseende likställda befattningshavare

samt åt nomadlärare skola med förut angiven jämkning

äga tillämpning jämväl för budgetåret 1940/41;

14. medgiva, att för budgetåret 1939/40 gällande grunder

för provisorisk avlöningsförstärkning och provisoriskt

dyrortstillägg åt vissa lärare vid folk- och småskolor

m. fl. skola äga tillämpning jämväl för budgetåret 1940/41;

15. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare

vid folkskolor för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag

av....................kronor 129,000,000;

16. medgiva, att ur nämnda anslag må, om och i den

mån behov därav prövas föreligga, utgå statsbidrag till

svensk undervisning för svenska barn i utlandet, dock

med sammanlagt högst 26,500 kronor;

17. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare

i slöjd vid folkskolor, mindre folkskolor eller särskilda

slöjdskolor för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag

av........................kronor 3,850,000;

18. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare

för vid statsunderstödda sjukvårdsanstalter och vid vissa

barnhem intagna barn i skolåldern för budgetåret 1940/41

anvisa ett förslagsanslag av.........kronor 265,000;

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 155.

19. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt före
ståndarinnor

och biträdande föreståndarinnor vid skolhem

och arbetsstugor för budgetåret 1940/41 anvisa ett

förslagsanslag av..................kronor 330,000;

20. till Folkskolor m. m.: Bidrag till inackordering av

skolbarn i skolhem, arbetsstugor eller enskilda hem för

budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag

av............................kronor 1,175,000;

21. till Folkskolor m. m.: Bidrag till anordnande av

skolskjutsar för skolpliktiga barn för budgetåret 1940/41

anvisa ett förslagsanslag av........kronor 1,300,000;

22. till Folkskolor m. m.: Byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler

för budgetåret 1940/41 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av .... kronor 950,000;

23. till Folkskolor m. m.: Byggnadsbidrag för vissa

äldre undervisningslokaler för budgetåret 1940/41 under

åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av............................kronor 1,690,000;

24. till Folkskolor m. m.: Hyresbidrag för undervis
ningslokaler

för budgetåret 1940/41 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av .... kronor 180,000;

25. godkänna av mig angivna ändringar i gällande

grunder för underhålls- och materielbidrag, att tillämpas

tills vidare från och med budgetåret 1940/41;

26. till Folkskolor m. m.: Underhålls- och materielbidrag

för budgetåret 1940/41 under åttonde huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av...............kronor 900,000;

27. till Folkskolor m. m.: Tjänstebostadsbidrag för bud
getåret

1940/41 under åttonde huvudtiteln anvisa ett

förslagsanslag av................kronor 3,200,000;

28. vidtaga av mig angivna ändringar i avlöningsstaten

för nomadskolorna;

29. till Nomadskolor: Avlöningar för budgetåret 1940/41

anvisa ett förslagsanslag av.........kronor 125,300;

30. till Fortsättningsskolor: Bidrag till avlöning åt lä
rare

för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag

..............................kronor 4,050,000;

31. till Fortsättningsskolor: Bidrag till centralisering

av fortsättningsskolväsendet för budgetåret 1940/41 anvisa

ett förslagsanslag av...........kronor 530,000;

32. till Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda

undervisnings- m. fl. anstalter för budgetåret

1940/41 anvisa ett förslagsanslag av. . kronor 1,120,000.

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Majlis proposition Nr 155.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lennart Häggqvist.

Mildrig till riksdagens protokoll 79-40. 1 sami. Nr 155.

11

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Majlis -proposition Nr 155.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Inledning......................................... 2

II. Vissa särskilda besparingsåtgärder inom folkskoleväsendet

1. Allmänna synpunkter............................... 4

Departementschefen................................. 10

2. Minskning av antalet parallellavdelningar................. 12

Departementschefen................................. 31

3. Ökade möjligheter för indragning av lärartjänster i vissa fall. . . 36

Departementschefen................................. 41

4. Uppskov med beslutad reglering av den årliga lästiden i folk
skolan

m. m..................................... 43

Departementschefen ..... 45

5. Utsträckning av undervisningsskyldigheten................ 47

Departementschefen................................. 52

6. Besparingsåtgärder inom fortsättningsskolväsendet........... 53

Departementschefen................................. 67

III. Anslagsberäkningar

1. Förslagsanslaget till Folkskoleseminarier: Avlöningar......... 70

Departementschefen................................. 80

2. Förslagsanslaget till Folkskoleseminarier: Omkostnader....... 83

Departementschefen................................. 84

3. Reservationsanslaget till Folkskoleseminarier: Materiel, böcker m. m. 84

Departementschefen................................. 84

4. Anslaget till Folkskoleseminarier: Stipendier............... 85

Departementschefen..............''.................. 91

5. Förslagsanslaget till Småskoleseminarier: Avlöningar......... 92

Departementschefen................................. 98

6. Förslagsanslaget till Småskoleseminarier: Omkostnader........ 99

Departementschefen................................. 100

7. Reservationsanslaget till Småskoleseminarier: Materiel, böcker m. m. 100

Departementschefen................................. 100

8. Anslaget till Småskoleseminarier: Stipendier............... 100

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mårts proposition Nr 155. 163

Sid.

9. Förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare

vid folkskolor................................... 101

Departementschefen................................. 109

10. Förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare

i slöjd vid folkskolor, mindre folkskolor eller särskilda slöjdskolor 112

Departementschefen.................................119

11. Förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare

för vid statsunderstödda sjukvårdsanstalter och vid vissa barnhem

intagna barn i skolåldern....................... 121

Departementschefen................................. 122

12. Förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt före
ståndarinnor

och biträdande föreståndarinnor vid skolhem och

arbetsstugor..................................... 122

Departementschefen................................. 123

13. Förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till inackordering

av skolbarn i skolhem, arbetsstugor eller enskilda hem..... 123

Departementschefen.................................124

14. Förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till anordnande av

skolskjutsar för skolpliktiga barn..................... 125

Departementschefen................................. 132

15. Förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till undervisnings
lokaler

m. m..................................... 134

Departementschefen................................ 147

16. Förslagsanslaget till Nomadskolor: Avlöningar.............. 153

Departementschefen................................. 153

17. Förslagsanslaget till Fortsättningsskolor: Bidrag till avlöning åt

lärare......................................... 153

Departementschefen................................. 154

18. Förslagsanslaget till Fortsättningsskolor: Bidrag till centralisering

av fortsättningsskolväsendet......................... 154

Departementschefen................................. 155

19. Förslagsanslaget till dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunder
stödda

undervisnings- m. fl. anstalter.................. 155

Departementschefen................................. 155

IV. Sammanfattning.................................... 156

V. Hemställan

157

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:216 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående vissa anslag till folkskoleväsendet m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  2. SU 1940:117 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående vissa anslag till folkskoleväsendet m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 2 i texten