Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag örn ändrad lydelse av 13 § lagen den 31 mars 1938 (nr 87) angående skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov (rekvisitionslagen)

1940-05-10 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:252, Med förslag till lag örn ändrad lydelse av 13 § lagen den 31 mars 1938 (nr 87) angående skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov (rekvisitionslagen)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

1

Nr 252.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag örn ändrad lydelse av 13 § lagen den 31 mars

1938 (nr 87) angående skyldighet för kommuner och

enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens

behov (rekvisitionslagen); given Stockholms slott den

10 maj 1940.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 13 § lagen den 31

mars 1938 (nr 87) angående skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra

rekvisitioner för krigsmaktens behov (rekvisitionslagen).

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Bihang lill riksdagens protokoll 1940.

1 sami.

Kr 252.

lill 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

Forsla g
till
Lag
Olli

ändrad lydelse av 13 § lagen den 31 mars 1938 (nr 87) angående

skyldighet för kommuner oell enskilda att fullgöra rekvisitioner

för krigsmaktens behov (rekvisitionslagen).

Härigenom förordnas, att 13 § lagen den 31 mars 1938 angående skyldighet

för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens

behov (rekvisitionslagen)1 skall erhålla följande ändrade lydelse:

13 §.

Ersättning, som — — — genom besvär.

Ersättning, som icke skall utgå efter taxa, bestämmes av den lokala värderingsnämnden,

dock att där nämnden finner skälig anledning antaga, att

ersättningen bör skattas till högre belopp än tjugutusen kronor, nämnden

ofördröjligen skall hänskjuta frågan örn ersättning till riksvärderingsnämndens

omedelbara avgörande.

Denna lag träder i kraft omedelbart efter utfärdandet. Den nya ordningen

för ersättnings bestämmande skall tillämpas jämväl i fall, där rekvisition

skett före denna lags ikraftträdande men riksvärderingsnämnden ännu ej

tagit befattning med ersättningsfrågan.

1 Senaste lydelse se 1939: 295.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 252.

3

Utdrag av protokollet över försvarsärendcn, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 10 maj 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anför efter gemensam

beredning med chefen för justitiedepartementet:

Vid rekvisition av förnödenheter eller tjänstbarheter enligt rekvisitionslagen

den 31 mars 1938 (nr 87) gäller som regel, att ersättning skall lämnas

för det rekvirerade. Enligt 5 § i lagen skall dock ersättning icke utgå i

vissa i paragrafen angivna fall. Bland annat gäller detta vid rekvisition av

kvarter. Därest inkvartering pågår under så lång tid, att kvartervärden därigenom

åsamkas särskilda kostnader eller avsevärda olägenheter, må dock

ersättning utgå med skäligt belopp.

Av rekvisition föranledd ersättning, som icke skall utgå efter taxa, bestämmes,

därest ersättningsbeloppet icke skäligen anses böra skattas till

högre belopp än 20,000 kronor, i första instans av de lokala värderingsnämnder,

som enligt lagens 11 § skola tillsättas för varje landstingsområde

eller stad, som icke deltager i landsting. Från denna allmänna regel beträffande

ersättningens bestämmande har dock i 13 § tredje stycket stadgats

det undantaget, att ersättning för kvarter, som enligt 5 § må ifrågakomma,

skall oavsett värdet bestämmas av den för riket i dess helhet tillsatta riksvärderingsnämnden.

Vid bestämmandet av ersättning i dylika fall skall enligt

bestämmelserna i 29 § rekvisitionsförordningen den 10 juni 1938 (nr

304) tillämpas följande procedur: sedan kvartervärden inlämnat räkning till

vederbörande militära myndighet och denna efter erforderlig besiktning insänt

räkningen jiimte eget utlåtande till länsstyrelsen för att tillställas den

lokala nämnden, överlämnar den lokala nämnden ärendet jämte eget yttrande

till riksvärderingsnämnden. Biksvärderingsnämnden har därefter att, sedan

sakägarna kallats, företaga ärendet till avgörande. I

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 april 1940 har riksvärderingsnämnden

gjort framställning örn ändring av de förenämnda bestämmelserna rörande

behandlingen av frågor örn ersättning för kvarter samt därvid anfört bland

annat följande:

Sedan under slutet av år 1939 förordnande meddelats, att vissa delar av

krigsmakten skulle ställas på krigsfot, har å därav berörda orter, varå alltså

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

4 Kungl. Majus proposition nr 252.

rekvisitionslagens bestämmelser blivit tillämpliga, inkvartering förekommit

i betydande omfattning. Intill denna dag hava icke mindre än 218 ärenden

örn ersättning för inkvartering underställts riksvärderingsnämndens prövning

och enligt vad nämnden erfarit lärer från ett län ytterligare bortåt ettusen

dylika ärenden vara att förvänta. I samtliga av riksvärderingsnämnden avgjorda

ärenden med undantag av ett har i enlighet med den lokala nämndens

tillstyrkan sådant fall ansetts vara för handen att ersättning skäligen

bör utgå och i fråga örn ersättningarnas belopp har avvikelse från den lokala

nämndens hemställan skett i 18 fall, således mindre än 9 procent.

Efter sålunda vunnen erfarenhet vill riksvärderingsnämnden ifrågasätta,

huruvida den särställning, som i rekvisitionslagen gjorts åt kvartersärenden,

lämpligen bör bibehållas. Det är uppenbart att, därest ytterligare delar av

krigsmakten bliva ställda på krigsfot, inkvarteringsärendena komma att öka

i en omfattning, som skulle medföra allvarliga olägenheter för riksvärderingsnämndens

verksamhet. Jämväl i den enskilde sakägarens intresse synes ett

snabbare avgörande än vad som med nuvarande procedur är möjligt vara

önskvärt. Olägenheter av att anförtro den lokala nämnden även dessa ärenden,

av vilka det största antalet måste anses vara av enkel beskaffenhet,

synas icke vara att befara. Tveksamma eller uppenbart felaktiga beslut

kunna ju såväl av kronans ombud vid den lokala nämnden som av den

enskilde sakägaren genom besvär dragas under riksvärderingsnämndens

prövning.

I anslutning till vad sålunda anförts har riksvärderingsnämnden hemställt

örn vidtagande av sådana ändringar i rekvisitionsförfattningarna, att frågor

örn ersättning för kvarter måtte komma att behandlas i samma ordning som

andra enligt författningarna uppkommande ersättningsfrågor, varvid den nya

ordningen syntes böra göras tillämplig även i fall, där rekvisitionen skett

före den nya lagstiftningens ikraftträdande men riksvärderingsnämnden ännu

ej tagit befattning med ersättningsfrågan.

I ärendet hava i anledning av remiss utlåtanden avgivits av chefen för

armén, arméförvaltningens civila departement samt länsstyrelserna i Söder

manlands, Jönköpings, Malmöhus och Västerbottens län. Vid utlåtandena

från länsstyrelserna i Jönköpings och Västerbottens län hava fogats särskilda

yttranden från ordförandena i de lokala värderingsnämnderna i dessa

läns landstingsområden.

De i ärendet hörda myndigheterna hava i allmänhet förklarat sig icke

hava något att erinra mot det av riksvärderingsnämnden framlagda förslaget.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har emellertid beträffande frågan örn

de föreslagna bestämmelsernas ikraftträdande anslutit sig till ett av ordföranden

i lokala värderingsnämnden i länet framlagt förslag, enligt vilket

tillämpningen av den nya ordningen i sådana fall, där rekvisitionen skett

före nya lagens ikraftträdande, skulle göras beroende av örn lokal värderingsnämnd

— i stället för riksvärderingsnämnden -— tagit befattning med ersättningsfrågan.

Bestämmelsen att fråga örn ersättning för inkvartering skall tillhöra riksvärderingsnämndens

omedelbara avgörande infördes första gången i rekvisi
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

tionslagen genom den ändring av nämnda lag, som efter beslut vid 1916

års riksdag (riksdagens skrivelse nr 203) vidtogs genom lagen den 11 juli

1916 (nr 298). Tidigare var den prövningsrätt, varom bär är fråga, förbehållen

Kungl. Majit. Grunden till att densamma icke ansågs böra tillkomma

lokal värderingsnämnd torde liava varit — förutom önskvärdheten av ett

enhetligt bedömande av dessa spörsmål — främst den omständigheten, att

frågan huruvida ersättning överhuvudtaget borde utgå för inkvartering, ansågs

vara av mera ömtålig beskaffenhet än övriga frågor, med vilka lokal

värderingsnämnd hade att taga befattning.

Såsom av riksvärderingsnämndens förenämnda skrivelse framgår hava

erfarenheterna från den senaste tiden visat, att man vid krigsmaktens ställande

på krigsfot har att räkna med att ärenden rörande ersättning för inkvartering

skola förekomma i betydande omfattning. Fara föreligger därför

för att dessa ärenden, därest det omedelbara avgörandet av desamma även

i fortsättningen skall ankomma på riksvärderingsnämnden, komma att taga

så stor del av denna nämnds arbetstid i anspråk, att allvarliga olägenheter

komma att uppstå för nämndens verksamhet i övrigt. Härtill kommer, att

den nuvarande proceduren medför en förlängning av tiden för ersättningsärendenas

avgörande, som många gånger kan vara oläglig för den enskilde

sakägaren. Såsom riksvärderingsnämnden framhållit måste det övervägande

antalet inkvarteringsärenden anses vara av enkel beskaffenhet. Med hänsyn

härtill synes det icke behöva väcka några betänkligheter att överlåta det

omedelbara avgörandet av dessa ärenden till de lokala värderingsnämnderna

i enlighet med de regler, som gälla för övriga ersättningsärenden, d. v. s. i

sådana fall där ersättningen skäligen icke anses böra skattas till högre belopp

än 20,000 kronor.

Jag anser mig i detta sammanhang böra erinra örn att bestämmandet av

ersättning för inkvartering, som tagits i anspråk enligt beredskapsförfogandelagen

den 22 juni 1939 (nr 297), i fall av tvist åligger lokal värderingsnämnd

i alla ärenden, där ersättningen icke anses böra skattas till högre belopp

än 20,000 kronor.

Då på grund av vad nu anförts en ändring av 13 § rekvisitionslagen

synts böra ske, har inom försvarsdepartementet uppgjorts förslag till lag

om ändrad lydelse av nämnda paragraf. Lagen i fråga torde böra träda i

kraft omedelbart efter utfärdandet.

Beträffande frågan om behandling av ärenden rörande ersättning för inkvartering,

som rekvirerats före den föreslagna nya lagens ikraftträdande,

ansluter jag mig till vad riksvärderingsnämnden i nämnda hänseende föreslagit.

Den nya ordningen torde således böra tillämpas jämväl i dylika

fall, där riksvärderingsnämnden ännu ej tagit befattning med ersättningsfrågan.

Efter att hava redogjort för det sålunda inom försvarsdepartementet upprättade

förslaget till ändrad lydelse av 13 § rekvisitionslagen, innefattat i

förslag till lag om ändrad lydelse av lii § lagen den 31 mars 1338 (nr 87)

angående skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 252.

krigsmaktens behov (rekvisitionslag) av elen lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar, hemställer departementschefen — under framhållande av att proposition

i ärendet jämlikt 54 § riksdagsordningen torde kunna avlåtas utan

hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet

stadgade tiden gått till ända — att nämnda lagförslag måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Majit Konungen lämna bifall samt förordnar,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sigurd Lind.

Stockholm 1940. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:318 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Marits proposition med förslug till lag om ändrad lydelse av 13 § lagen den 31 mars 1938 a1 i texten
  2. 1LU 1940:43 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 13 § lagen den 31 mars 1938 s. 1 i texten
  3. 1LU 1940:44 Utlåtande i anledning av väckta motioner om översyn av lagstiftningen angående rekvisition för krigsmaktens behov. Första lagutskottet har till behandling föreh s. 5 i texten